Betänkande med förslag angående försvarets organisation. D. 1

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 7 : 72 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRSVARETS ORGANISATION A V G I V E T AV

1 9 4 5 ÅRS

FÖRSVARSKOMMITTÉ

DEN 25 NOVEMBER 1947

Del I.

S T O C K H O L M 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk 1. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. Hreggström. xv. 284 s. S. 2. Betänkande angående fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. Antonsons, Göteborg. 825 s. Jo. 3. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. 4. Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. Hseggströni. 126 s. K. 6. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. Beckman. 170 s. Fö. C. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. Idun. 64 s. K. 7. Betänkande med förslag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden ni. m. Marcus. 132 s. Jo. 8. Betänkande med förslag angående fiskets administration m. m. Kihlström. 155 s. Jo. 9. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m.m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. Beckman. 166 s. E. 10. Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. Beckman. 262 s. S. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. Ju. 13. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. Marcus. 114 s. Fi. 14. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. Ha3ggström. 343 s. 4 pl. Fo. 15. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. 370 s. Fl. 16. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. Norstedt. 24 s. Ju. 17. Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. V. Petterson. 144 s. Ju. 18. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 324 s. 8. 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. V. Petterson. 288 s. S. 20. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detaljdi8tributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. Beckman. 48 s. K. 21. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. V. Petterson. 114 s. S. 22. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med 6krot, lump och begagnat gods. Sv. Tryckeri AB 125 s. H. 23. 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. 289 s. Fi. 24. Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. Norstedt. 220 s. S. 25. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 8. E. 26. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Idun. 598 s. S. 27. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 75 s. E. 28. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Hseggström. 110 s H. 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Hspggström. 118 s. H. 30. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. Beckman. 214 s. S.

förteckning 31. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m. Idun. 264 8. H. 32. Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. V. Petterson. 160 s. 1 karta. Jo. 33. Redogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. V. Petterson. 177 s. 6 pl. 1 karta. Jo. 34. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 9 Gymnasiet. Idun. 622 s. E. 35. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:12. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Malmöhus län. Beckman. 43 s. K. 36. Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938— 42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. V. Petterson. 205 s. Jo. 37. 1945 års skogshärbärgesutredniugs betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. 301 s. S. 38. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt. 313 s. Ju. 39. Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 112 s. Ju. 40. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 11. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kristianstads län. Beckman. 40 s. K. 41. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. Idun. 449 s. Fo. 42. Betänkande angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. Katalog och Tidskrittstryck. 252 s. Jo. 43. Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken. Norstedt. 72 s J u . 44. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 3. Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. 3. Utredningar och förslag angående sysselsättningsoch arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 176 s. 8 pl. I. 45. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. Idun. 126 s. I. 46. Betänkaude angående familjeliv och hemarbete. Beckman. 320 s. S. 47. Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. V. Petterson. 558 s. 2 pl. J o . 48. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 8—10. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. Beckman. 68 8. K. 49. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 10. Flickskolan. Idun. 253 s. E. 50. Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. Beckman. 197 s. E. 51. Betänkande om granskning och antagning av läroböcker. Hasggströna. 137 s. E. 62. Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredning. Stockholms Bokindustri AB. 368 s. H. 53. Kommunallagskommitténs betänkande 1 med förslag angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. Idun. 216, 72* s. I. 54. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 25. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Norrbottens län. Beckman. 41 s. K. 55. Utredning med förslag angående utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m. m. Hseggström. 173 s. E. 56. Utredning angående organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. Av E. Schalling. Idun. 143 s. E.

(Fortsättning

å omslagets 3:e sida)

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 7 : 72 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRSVARETS ORGANISATION AVGIVET AV 1945

ÅRS

FÖRSVARSKOMMITTÉ

DEN 2 5 NOVEMBER

1947 Del I.

STOCKHOLM 1947 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1800 47]

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet Den 29 juni 1945 beslöt Kungl. Maj:t bemyndiga chefen för försvarsdepartementet att dels åt en kommitté — 1945 års försvarskommitté — uppdraga att verkställa utredning rörande försvarets organisation efter utgången av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag som av utredningen kunde föranledas, dels utse högst elva ledamöter i kommittén, dels utse en av ledamöterna att tillika vara ordförande, dels utse generalsekreterare i kommittén, dels ock i den utsträckning sådant befunnes påkallat tillkalla särskilda sakkunniga samt experter för att stå till kommitténs förfogande för överläggningar och samråd samt för speciella utredningsuppdrag ävensom biträdande sekreterare. Med stöd av nämnda bemyndigande har statsrådet och chefen för försvarsdepartementet samma dag utsett till ledamöter i kommittén landshövdingen i Stockholms län K. S. Levinson, ledamoten av riksdagens första kammare, chefredaktören J. E. Andersson, numera partisekreteraren i socialdemokratiska partistyrelsen S. Andersson, direktören i Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag E. Bjelle, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören K. G. Ewerlöf, förbundssekreteraren i svenska metallindustriarbetareförbundet A. Geijer, ledamöterna av riksdagens andra kammare, redaktören K. H. Hagberg och numera deputeraden i riksbanken D. E. Hall, ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören A. Å:son Törnkvist samt bankdirektören J. Wallenberg, därvid Levinson tillika anmodats att i egenskap av ordförande leda kommitténs arbete, till generalsekreterare i kommittén numera statssekreteraren i försvarsdepartementet N. R. W. Lundberg samt till sakkunniga numera chefen för arméstaben, generalmajoren G. I. Backlund, dåvarande chefen för försvarsstaben, generalmajoren greve C. A. Ehrensvärd, souschefen vid marinförvaltningen, konteramiralen S. H:son Ericson,

4 professorn vid konjunkturinstitutet E. F. Lundberg, numera direktören R. A. Malcolm, souschefen vid flygstaben, översten vid flygvapnet K. J. A. Silfver berg och krigsrådet vid försvarets civilförvaltning E. T. H. Ström. Sedan Ehrensvärd utnämnts till militärbefälhavare för första militärområdet från och med den 1 april 1947, har departementschefen genom beslut den 21 mars 1947 utsett souschefen vid försvarsstaben, översten greve T. C. Bonde att i stället för Ehrensvärd från och med förstnämnda dag vara sakkunnig i kommittén. Till experter i kommittén har chefen för försvarsdepartementet utsett från och med den 18 september 1945 numera majoren vid generalstabskåren N. Ahlgren, kaptenen vid samma kår S. A. L. Löfgren, numera majoren på arméns reservstat G. H. Holmin, numera kaptenen vid ingenjörtrupperna B. G. A. Berg, numera kaptenen vid Västernorrlands regemente A. H. Söderbom, numera kommendörkaptenen av 1. graden vid flottan A. E. B. Berthelsson, kommendörkaptenen av 2. graden vid flottan S. O. Bergelin (entledigad från och med den 1 oktober 194G), numera majoren vid kustartilleriet B. G. A. Larsson, numera kommendörkaptenen av 1. graden vid marinintendenturkåren K. G. Segrell, numera majoren vid flygvapnet N. K. S. Möller, kaptenen vid flygvapnet N. O. Hansson, numera flygdirektören av 2. graden K. G. H. Berglund samt byrådirektören S. A. von Porat; från och med den 18 januari 1946 numera chefen för arméhundskolan, majoren i Upplands regemente S. K:son Blomquist och kommendörkaptenen av 2. graden vid flottan E. S. Bohm; från och med den 28 augusti 1946 kaptenen vid flottan U. C. Eklind; från och med den 1 februari 1947 kaptenen vid luftvärnet C. G. Emanuelsson; från och med den 8 mars 1947 musikdirektören av 1. graden vid Svea livgarde L A . S. Gustafsson; från och med den 8 april 1947 numera överstelöjtnanten vid Jämtlands fält jägarregemente T. K. E. Wiklund; samt från och med den 4 juni 1947 kommendörkaptenen av 2. graden vid flottan C. H. H. Henning. Genom beslut den 18 september 1945 har chefen för försvarsdepartementet till biträdande sekreterare i kommittén utsett förste byråsekreteraren i försvarets civilförvaltning G. Söderberg. Under fortgången av försvarskommitténs arbete ha från Kungl. Maj:t till kommittén överlämnats vissa framställningar för att tagas under övervägande vid fullgörande av det kommittén meddelade uppdraget eller för att eljest vara tillgängliga hos kommittén. Vidare ha direkt till kommittén inkommit vissa framställningar och skrivelser, berörande området för kommitténs verk samhet. Särskild förteckning över ärenden av nu nämnda slag har inom kommittén upprättats. På grund av remisser har kommittén under utredningens gång avgivit föl jande särskilda utlåtanden, nämligen den 28 september 1945 över ett av 1945 års hemvärnskommitté avgivet för-

5 slag angående hemvärnets utrustande med fältuniform m/39, kappor och marschskodon, samma dag över ett av nämnda kommitté avgivet förslag angående ändring i vissa delar av hemvärnskungörelsen, den 9 oktober 1945 över ett av överbefälhavaren framlagt förslag om anvisande av medel för viss forsknings- och försöksverksamhet m. m., den 1 februari 1946 över ett av överbefälhavaren framlagt förslag till reviderad militärterritoriell indelning, den 7 februari 1946 över ett av överbefälhavaren avgivet förslag till organisation av försvarets högsta ledning m. m. i vissa hänseenden, sistnämnda dag över ett av chefen för flygvapnet framlagt förslag om införande vid flygvapnet av en särskild personalkategori med beteckningen stamflygförare, sistnämnda dag över ett av 1944 års manskapsutredning avgivet betänkande med förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten, den 8 mars 1946 över en av 1945 års hemvärnskommitté avlåten skrivelse med förslag angående samordnandet av den lantmilitära ungdomsutbildningen, den 27 mars 1946 över en i riksdagens första kammare väckt motion, nr 75, angående förstatligande av de industrier, som ha tillverkning av krigsmateriel som huvuduppgift, den 9 april 1946 över ett av fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen framlagt betänkande med förslag angående omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m., den 23 september 1946 över en av flygförvaltningen gjord framställning angående utläggande av vissa beställningar av flygmateriel avseende tiden efter budgetåret 1946/47, sistnämnda dag över ett av särskilda sakkunniga framlagt betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. m., den 4 oktober 1946 över en av överbefälhavaren gjord framställning angående förhöjning av premier till värnpliktiga, som genomgått godkänd officerseller underofficersutbildning, sistnämnda dag över en av musikaliska akademien gjord framställning, att frågan om militärmusikens omorganisation snarast möjligt måtte göras till föremål för utredning, sistnämnda dag över ett av chefen för försvarsstaben upprättat förslag till disposition av vissa baracker, den 26 oktober 1946 över vissa delar av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters förslag rörande medelsbehovet för budgetåret 1947/48, den 12 november 1946 över ett av 1945 års hemvärnskommitté avlämnat betänkande med förslag angående hemvärnet, den 20 november 1946 över en av chefen för flygvapnet gjord framställning angående ändring av bestämmelser om aspiranters vid flygvapnet antagning och utbildning,

6 den 12 december 1946 över ett av arméns officersutbildningskommitté framlagt betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m., den 6 februari 1947 över ett av 1946 års manskapslöneutredning framlagt betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m., den 25 februari 1947 över ett av 1945 års civilförsvarsutredning framlagt betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m., sistnämnda dag över en av överbefälhavaren avlåten skrivelse angående avkortning av de värnpliktigas utbildningstid, den 13 maj 1947 över en av tjänst-förrättande chefen för flygstaben för chefen för flygvapnet gjord framställning angående meteorologpersonal i flygvapnets reserv, sistnämnda dag över en av flygförvaltningen avlåten framställning angående flygförvaltningens verkstadsskola m. m., den 23 maj 1947 angående vilken begränsning av den enligt 1941 års värnpliktslag gällande utbildningstiden för värnpliktiga som enligt kommitténs bedömande på längre sikt borde ifrågakomma, den 3 juli 1947 över ett av 1945 års militärutredning avgivet betänkande med förslag angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m., den 30 september 1947 över en av chefen för arméstaben för chefen för armén gjord framställning angående anställning över stat av värnpliktiga elever vid försvarets läroverk, den 20 november 1947 över en av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap gjord framställning angående den ekonomiska försvarsberedskapen m. m., den 25 november 1947 över en av försvarets forskningsanstalt gjord framställning angående nybyggnader för forskningsanstalten samt sistnämnda dag över en av Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund gjord framställning angående kvinnliga ersättningsförare inom transportväsendet vid förstärkt försvarsberedskap eller krig m. m. Vidare har försvarskommittén den 21 februari 1946 till Kungl. Maj:t avlåtit en skrivelse angående rätt för värnpliktig, som undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur värnpliktsåldern frivilligt kvarstå vid försvaret såsom värnpliktig. Försvarskommittén har företagit studieresor till Göteborg med omnejd, Strängnäs, Rosersberg, Karlsborg med omgivningar, Gotland, Karlskrona och Linköping ävensom avlagt besök vid Hårsfjärden och ombord å kustflottan. Därjämte ha resor företagits av ordföranden och generalsekreteraren till Ljungbyhed samt av kommittéledamoten, herr Bjelle till Sollefteå. Sedan försvarskommitténs arbete numera slutförts, får kommittén härmed till fullgörande av sitt uppdrag vördsamt överlämna sitt med ledning av gjorda undersökningar utarbetade betänkande med förslag angående försvarets organisation. I särskild ordning överlämnas dels förslag till personalförteckningar m. m.

7 för de tre försvarsgrenarna, dels ock en hemlig del, innehållande uppgifter rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m. Kommittéledamoten, herr Törnkvist har sedan slutet av april 1947 på grund av sjukdom varit förhindrad deltaga i kommitténs överläggningar och beslut. Av de sakkunniga har professor Lundberg för kommittén framlagt resultatet av vissa våren 1946 avslutade utredningar rörande nationalinkomstens utveckling under den närmaste efterkrigstiden, direktör Malcolm deltagit i behandlingen av vissa frågor angående ingenjörpersonalen inom försvaret samt krigsrådet Ström företrädesvis deltagit i behandlingen av vissa löne- och pensionsfrågor, övriga sakkunniga ha deltagit i utredningsarbetet i dess helhet. Särskilda yttranden ha avgivits av vissa ledamöter och sakkunniga. Stockholm den 25 november 1947. KARL

LEVINSON

ELON ANDERSSON

SVEN ANDERSSON

E. BJELLE

K. G. EWERLÖF

ARNE GEIJER

H. HAGBERG

DAVID HALL

ERIK VON HELAND

J. WALLENBERG / Ragnar

Lundberg

9 Avd. I.

INLEDNING.

A. Försvarskommitténs tillsättande och dess uppgifter. Genom 1942 års försvarsbeslut har fastställts plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter under femårsperioden 1942/43—1946/47. Beslutet åsyftade en genomgripande modernisering och förbättring av försvarets organisation och stridsmedel. Den fastställda planen innebar väsentliga utökningar och ändringar i försvarets organisation, en omläggning i principiellt viktiga hänseenden av försvarets ledning ävensom materielanskaffning i betydande omfattning. Beslutet innebar emellertid icke ett fastställande i egentlig mening av en ny försvarsorganisation. Att den fastställda planen kom att omfatta en tidrymd av fem år hade sin grund däri, att den avsedda utbyggnaden av vissa vapengrenar lät sig väl inpassa i en sådan tidrymd samt att en längre tid än denna ansågs knappast kunna med någon grad av säkerhet överblickas. I sammanhang med beslutet gjordes även uttalanden om kostnaderna för försvaret för tiden efter femårsprogrammets genomförande, men beslutet innefattade likväl icke något principavgörande rörande försvarsorganisationens gestaltning för tiden efter budgetåret 1946/47. Såsom ett första steg i riktning mot ett dylikt avgörande uppdrog chefen för försvarsdepartementet den 28 juni 1944 åt överbefälhavaren att på grundval av strategiska bedömanden samt under hänsynstagande till erfarenheterna från det då pågående kriget och till utvecklingstendenserna utarbeta organisationsförslag, som kunde tjäna såsom underlag för en fortsatt utredning. Vid anmälan i statsrådet den 2 februari 1945 av Kungl. Maj:ts proposition, nr 45, angående utläggande av vissa beställningar för försvarsändamål angav departementschefen sedermera, efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter, vissa riktlinjer, efter vilka försvarsorganisationen kunde tänkas bliva utformad under tiden närmast efter den löpande femårsperiodens utgång, samt framhöll behovet av en närmare utredning i dessa hänseenden. Sedan riksdagen i skrivelse den 13 juni 1945, nr 368, i det väsentliga givit sin anslutning till vad i nämnda sammanhang yttrats, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1945 chefen för försvarsdepartementet att åt en kommitté — 1945 års försvarskommitté — uppdraga att verkställa utredning rörande försvarets organisation efter utgången av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas. Med hänvisning till de allmänna riktlinjer för utredningsarbetet, vilka angivits i nämnda proposition och riksdagsskrivelse, anfördes i de för kommittén därvid meddelade direktiven bland annat följande: Erfarenheterna från det andra världskriget, vilket inneburit en delvis genomgripande utveckling av krigstekniken, måste i skilda hänseenden påverka även den nu gällande så sent som år 1942 beslutade försvarsorganisationen. En viktig

10 uppgift för försvarskommittén bleve a t t söka ytterligare anpassa försvarets organisation och inriktning efter dessa erfarenheter. Ifrågavarande erfarenheter, som ofta icke vore entydiga, måste granskas och sovras. De måste bedömas med hänsyn tagen till vårt lands speciella förhållanden och ekonomiska möjligheter. Det material och de slutsatser, som framkomme som resultat av den inom försvarsledningen pågående utredningen, måste härvid tillgodogöras. De rön, som särskilt under beredskapstiden gjorts inom vårt land, måste beaktas och resultatet av den forskningsverksamhet på det militära området, som under denna tid energiskt bedrivits, tillvaratagas i den mån så borde ske. Målet måste vara en ytterligare effektivisering och modernisering av försvarsmedlen och försvarsorganisationen inom ramen för våra ekonomiska möjligheter och med aktgivande på att försvarsorganisationen — exempelvis genom långt driven motorisering — icke bleve i så hög grad beroende av tillförsel från utlandet eller av industriell kapacitet, att den vid avspärrning icke kunde effektivt under längre tid fungera. Denna del av utredningen måste ske förutsättningslöst även i den meningen att utredningen icke finge tveka att slopa eller med andra försvarsanstalter ersätta sådana delar av försvarsorganisationen, som till äventyrs kunde finnas icke längre ha berättigande. Krigserfarenheterna utvisade nödvändigheten för en försvarsorganisation att äga en effektiv och modern utrustning och den snabba utvecklingen under de senare åren hade framkallat behov av en komplettering av försvarets materielutrustning med nya försvarsmedel. Även de taktiska metoderna och därmed de krav, som ställdes på de särskilda försvarsenheternas organisation och sammansättning, hade påverkats av den senaste tidens utveckling. De sålunda refererade synpunkterna borde uppmärksammas av försvarskommittén. Dess uppgift bleve a t t noggrant beakta de vunna erfarenheterna vid övervägandena rörande försvarsorganisationens utformning men även tillse, att möjligheter skapades för att så skulle kunna ske även successivt i fortsättningen. Med avseende å övningstiden för de värnpliktiga hade riksdagen i sin förberörda skrivelse framhållit, att några delade meningar icke rådde därom att, såsom krigserfarenheterna också bestyrkt, en god utbildning vore en viktig förutsättning för att ett försvarsväsende skulle kunna effektivt fylla sina uppgifter. Frågan om övningstidens längd borde, erinrade riksdagen, givetvis bedömas 5 från denna utgångspunkt och med hänsyn tagen till den skärpning i olika hänseenden av de krav, som det moderna kriget ställde på den enskilde soldaten. Riksdagen hade tillika framhållit, att vid utredningsarbetet hänsyn även borde tagas till att den minskning i värnpliktskontingenterna, som bleve en följd av nativitetsminskningen under 1920-talet och någon tid därefter, nödvändiggjorde en utbildning av alla vapenföra. Dessa synpunkter borde vid utredningsarbetet uppmärksammas. Vid utredningen borde även övervägas lämpliga åtgärder i syfte att undvika att värnpliktiga, utbildade i vapentjänst, i så relativt stor utsträckning som för närvarande vore fallet toges i anspråk för andra uppgifter i krigstid. Såsom riksdagen anfört borde uppmärksamhet jämväl ägnas frågan om de inskrivningsskyldigas uttagning till värnpliktstjänstgöring, så att befogade invändningar ur hälsosynpunkt icke kunde framställas. Vid utredningen måste de ekonomiska synpunkterna noga beaktas. En ingående granskning av organisationen borde ske i avsikt att skära bort alla kostnader, som icke vore strängt nödvändiga, och för a t t skapa betingelser för större stramhet i medelsanvändningen. Resultatet av det genom olika organ pågående rationaliseringsarbetet borde härvid utnyttjas. Kommittén syntes vid sin översyn av försvarsorganisationen ur dessa synpunkter komma att stöta på vissa svårigheter i arbetsorganisatoriskt hänseende. Då det vore angeläget, a t t pågående besparingssträvanden inom försvaret icke försvårades, finge det förutsättas, att kommittén sökte lägga sitt arbete så att det rationaliseringsarbete, som bedreves av förvaltningsmyndigheterna och av statens

11 organisationsnämnd, kunde i möjligaste m å n ostört fortgå. Lämpligen borde utredningen använda dessa organ för de rationaliseringsundersökningar, som funnes påkallade, och borde eftersträva att samordna dessa undersökningar med de eljest pågående. Det borde vara möjligt a t t på denna väg, genom en rationaliserad och förenklad organisation, ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets andel i de totala statsutgifterna. Om så icke prövades möjligt i tillräcklig omfattning och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste omgivning, kunde det — med hänsyn till vårt lands ansträngda finansiella läge efter försvarsberedskapens avveckling — bliva erforderligt att åstadkomma kostnadsminskningar genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års försvarsbeslut avsetts för försvaret. Härvid borde iakttagas, att den blivande försvarsorganisationen kunde effektivt fungera och från fred snabbt omställas till att slagfärdigt möta angreppsföretag mot vårt land. Det bleve utredningens uppgift att med beaktande härav framlägga förslag till den avvägning som i dessa hänseenden kunde bliva erforderlig. Departementschefen erinrade, att beträffande ett par av de frågor, på vilka kommittén finge anledning ingå, utredningar redan förelåge, verkställda av särskilt tillkallade sakkunniga, under det a t t a n d r a spörsmål, som vid försvarskommitténs arbete komme att beröras, vore föremål för utredning i annan ordning. Flertalet av dessa utredningar kunde icke bedömas isolerade från den på försvarskommittén ankommande utredningen rörande försvarets organisation. Resultaten av berörda delutredningar borde antingen överlämnas till försvarskommittén för övervägande i samband med fullgörandet av dess uppdrag eller också hänskjutas till kommittén för yttrande, med ledning varav finge bedömas i vad mån olika förslag kunde realiseras u t a n avbidan på en omprövning av försvarsorganisationen i stort. Å andra sidan kunde det komma att visa sig lämpligt att till särskild utredning hänskjuta vissa frågor, som fölle under eller hade samband med kommitténs uppdrag. Skulle det vid bedrivandet av kommitténs arbete visa sig påkallat och lämpligt att till särskild utredning utbryta vissa spörsmål, som tillhörde det kommittén givna uppdraget, borde det vara kommittén obetaget, att göra framställning i sådant hänseende. Kommittén borde vidare, i den mån så prövades erforderligt, före det slutliga ståndpunkttagandet i uppkommande personalfrågor av större betydelse träda i kontakt med de civila och militära personalsammanslutningar, som berördes av dylika frågor. Det borde åligga kommittén att utarbeta fullständiga och noggranna beräkningar rörande kostnaderna för den försvarsorganisation, som av densamma förordades, såväl övergångskostnader som slutliga kostnader. Kommittén borde vidare ha att framlägga förslag rörande sättet för genomförandet av de åtgärder som funnes böra vidtagas. Huruvida det förslag som av kommittén framlades borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare en femårsperiod — eller kunde utformas att omspänna en längre tid, lämnade departementschefen öppet i avbidan på den bedömning av läget och möjligheterna i berörda hänseende som i första hand borde verkställas genom kommitténs försorg.

B. Sättet för utredningens bedrivande. M e d a n l e d n i n g av det f ö r e n ä m n d a u p p d r a g , som chefen för försvarsdepart e m e n t e t givit överbefälhavaren, u t a r b e t a d e s inom h ö g k v a r t e r e t organisationsförslag p å g r u n d v a l av s t r a t e g i s k a b e d ö m a n d e n och u n d e r h ä n s y n s t a g a n d e till e r f a r e n h e t e r n a från det a n d r a v ä r l d s k r i g e t och den m i l i t ä r t e k n i s k a utveck-

12 lingen. Detta utredningsarbete syftade ursprungligen närmast till en femårsplan, avsedd att följa efter den år 1942 beslutade. I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 11 oktober 1945 anmälde emellertid överbefälhavaren, att nytillkomna omständigheter och förnyade överväganden lett honom till en reviderad uppfattning, till vilken försvarsgrenscheferna, anslutit sig, samt att han med anledning därav givit nya anvisningar för försvarsgrenschefernas utredningsarbete. Anvisningarna innebure i huvudsak, att något förslag till ny femårsplan icke skulle framläggas utan att partiella reformer i stället skulle genomföras successivt. Till försvarskommittén överlämnades sedermera en inom högkvarteret utarbetad, den 11 oktober 1945 dagtecknad strategisk studie, som legat till grund för det därstädes bedrivna arbetet med utarbetandet av en ny försvarsorganisation, och under vintern 1945—1946 mottog kommittén efterhand förslag om försvarets högsta ledning, om försvarsgrenarnas organisation, om kostnader av för försvaret gemensam natur och om reviderad militärterritoriell indelning. I skrivelse den 7 april 1946 lämnade överbefälhavaren en avslutande sammanfattning av dessförinnan framlagda delförslag. I sina redogörelser för resultatet av de verkställda utredningarna betonade överbefälhavaren bland annat, att han icke i dåvarande läge ansett sig kunna föreslå genomgripande organisatoriska förändringar, som först på lång sikt medförde besparingar men till en början merutgifter. Han förklarade sig emellertid avse, att, alltefter det förhållandena därtill föranledde, avgiva nya förslag samt därvid sträva efter att genom rationaliseringar och förenklingar av fredsorganisationen tillvarataga alla möjligheter till besparingar. Överbefälhavarens förslag blevo, allteftersom de inkommo till kommittén, föremål för ingående föredragningar och diskussioner. Kommittén fann därvid för sin del nödvändigt att med undanskjutande tills vidare av frågan om den utrikespolitiska utvecklingen söka vinna överblick över de möjligheter, som kunde föreligga att med utgångspunkt från dittills gjorda rön på militärteknikens område genom mera genomgripande organisatoriska förändringar nedbringa kostnaderna för försvarets fredsorganisation. I sådant syfte anhöll kommittén — med överlämnade av en promemoria angående frågor beträffande vilka skilda ledamöter av kommittén önskat utredning — i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 14 juni 1946, att åt överbefälhavaren måtte uppdragas att verkställa och till kommittén inkomma med utredning rörande de förändringar i försvarsorganisationen, som med samtidigt tillgodoseende i största möjliga utsträckning av effektivitetens krav borde ifrågakomma för att begränsa de årliga försvarskostnaderna till alternativt 650, 750 och 900 miljoner kronor med iakttagande av att i kostnaderna skulle inbegripas årskvoter för all erforderlig ersättnings- och nyanskaffning av materiel ävensom kostnader för grundavskrivningar å byggnader samt att kostnaderna skulle angivas efter pris- och löneläget den 1 juli 1946. Genom skrivelse den 21 juni 1946 uppdrog chefen för försvarsdepartementet åt överbefälhavaren att under hänsynstagande till nämnda promemoria

13 verkställa och till försvarskommittén överlämna den av kommittén begärda utredningen. Denna överlämnades av överbefälhavaren till kommittén i tre etapper, nämligen den 2 december 1946 samt den 12 februari och den 15 mars 1947. I anslutning härtill överlämnade överbefälhavaren vidare den 31 mars 1947 till kommittén en sammanfattning benämnd »Överbefälhavarens försvarsförslag. Mars 1947». Härefter ha vissa ytterligare utredningar verkställts genom försorg av till kommitténs förfogande stående sakkunniga och experter.

14 Avd. II. STRATEGISKA SYNPUNKTER PÅ FRÅGAN OM FÖRSVARETS ORDNANDE. Den i det föregående omnämnda, inom högkvarteret utarbetade strategiska studien har till den del den icke behandlar förhållanden av hemlig natur i sammandraget skick influtit i överbefälhavarens likaledes i det föregående omnämnda sammanfattning. Med hänsyn till den fördelning av utredningsarbetet mellan överbefälhavaren och försvarskommittén, som ägt rum, och då berörda sammanfattning under titeln »Vårt framtida försvar. Överbefälhavarens förslag» framlagts i tryck, har försvarskommittén ansett sig kunna i förevarande hänseende begränsa sig till att erinra om huvudpunkterna i vissa mera betydelsefulla avsnitt av sammanfattningen samt därtill knyta vissa reflexioner.

A.

Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget.

I överbefälhavarens sammanfattning av sina till försvarskommittén avgivna förslag har under rubriken »Det nutida kriget» lämnats en redogörelse för de moderna stridsmedlen och därmed sammanhängande betvingelsemetoder, sedda främst ur synpunkten av en stormakts anfallskrig mot en småstat. I denna redogörelse har beträffande de n y a s t e s t r i d s m e d l e n och deras användning anförts bland annat följande: Av de nya tekniska hjälpmedel, som tagits i bruk under andra världskriget, hade troligen ekoradion haft den största betydelsen. Den hade gjort det möilifft att oberoende av siktförhållandena snabbt och på stora avstånd upptäcka föremal, som icke vore dolda genom terrängens ojämnheter eller på grund av iordytans rundnmg. Nattjaktplan, utrustade med ekoradio, kunde även i mörker och dålig sikt få känning med och beskjuta anfallande flygplan. Ekoradiotändröret hade okat luftvärnseldens effekt. Luftförsvarets verkningsförmåga hade genom ekoradion avsevärt stegrats. Till sjöss och i luften användes ekoradion för spaning for eldledning m. m. samt för navigering. Till lands kunde ekoradion användas för nattspaning mot rörliga mål, vilka annars skulle undgå upptäckt, för eldledning m. m. Eldverkan ökades avsevärt, om projektilerna försetts med ekoradiotändrör Med ekoradioapparatur utrustade projektiler eller sprängflygplan kunde själva styra sig mot målet, när de en gång fångat det. Även motmedlen mot ekoradion bade emellertid kraftigt utvecklats. Flygets utveckling vore den faktor, som mest av allt givit det nutida kriget dess prägel. Denna utveckling karakteriserades — vad det enskilda flygplanet beträffade — av högre fart (reaktionsdrift), större topphöjd, längre räckvidd, okad lastförmåga (större bomblaster), bättre bombsikten, kraftigare beväpning (bland annat raketer), starkare pansarskydd samt bättre signal- och navigerin*smedel. Nya navigeringsmetoder samt ekoradio möjliggjorde navigering och anfall mot olika slags mål även under mörker och i dimma. Angivna förhållanden skänkte luftkrigföringen större möjligheter än hittills. Av stor betydelse för luftkrigfonngen bleve tillgången på framskjutna stationer, försedda med hjälpmedel for bombflygplanens navigering och ledning eller för styrning av robotflygplan

15 (i en framtid även andra robotvapen), samt framskjuten luftbevakning ävensom framskjutna baser för eskort- respektive försvarsjakt. Självständigt uppträdande flygförband hade nått stora resultat. De hade visat sig kunna sänka de största och modernaste örlogsfartyg samt förstöra starka befästningar. Den anfallandes flygstyrkor kunde sättas in mot det tidigare skyddade området bakom motståndarens front och rikta förödande anfall mot befolknings- och industricentra, kommunikationer och andra krigsviktiga mål. Transportflygplan och specialh}rggda glidflygplan hade gjort det möjligt a t t från luften landsätta avsevärda truppstyrkor. Massinsats av flygplan hade möjliggjort till tid och rum samlad och därigenom ökad verkan, varjämte försvararens motåtgärder försvårats. E t t stort antal baser och en omfattande basorganisation gjorde det möjligt att snabbt omgruppera även mycket betydande flygstyrkor. På grund av flygets oförmåga till ihållande kraftutveckling, som sammanhängde med bland a n n a t de korta flygtiderna och den begränsade ammunitionsutrustningen, kunde kontinuerlig flygverksamhet upprätthållas, endast om flygstyrkorna uppdelades i omgångar. Detta kunde den underlägsne — om styrkeförhållandena ej vore alltför ojämna — utnyttja för att genom kraftsamling till tid och rum nå tillfällig och lokal överlägsenhet. Det verksammaste motmedlet mot fiendens flyg vore eget flyg, särskilt jaktflyg. Utvecklingen av målsökande eller från marken styrda luftvärnsprojektiler kunde medföra ökade verkningsmöjligheter efter principiellt nya linjer. Det vore likväl säkrast att även i fortsättningen räkna med att den flygande materielen komme att behålla ett visst försprång framför markluftförsvaret. F a r a n från luften kunde sålunda i framtiden bli avsevärt större än nu. Brandbomber användes i förening med sprängbomber i stor utsträckning mot stadsbebyggelse. Brandhärdarnas stora antal försvårade ett effektivt släckningsarbete, varför förödande bränder kunde uppstå. Moderna brandbomber kunde icke släckas med vatten u t a n speciella åtgärder måste vidtagas, vilket ytterligare försvårade deras bekämpande. Robotvapnen eller fjärrvapnen, som ännu befunne sig i ett första utvecklingsskede, öppnade delvis nya perspektiv för krigföringen. Genom dessa stridsmedel hade möjlighet skapats att oberoende av väderleken och utan insats av människoliv hålla delar av motståndarens land under ihållande eld. Ännu hade någon högre grad av precision icke uppnåtts, men den kommande utvecklingen kunde förutses medföra avsevärda förbättringar i detta hänseende. Olika slag av styrningssystem, grundade på den moderna ekoradio- och radiotekniken, kanske i förbindelse med televisionsförfaranden, kunde komma att möjliggöra robotvapnens insättande även mot mål med liten utsträckning. Sådana styrningssystem kunde dock störas. Mot bakgrunden av den utveckling, som luftstridsmedlen redan fått, uppställde sig frågan, om atombomberna komme att revolutionera krigföringen. Härvidlag hänvisades till en vid försvarets forskningsanstalt gjord sammanställning rörande atombomberna och deras betydelse under närmaste tid. I anslutning till en av överbefälhavaren lämnad regogörelse för den av atombomber vållade skadegörelsen i de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki fästes uppmärksamheten vid att erfarenheterna från Japan icke utan vidare kunde omsättas på västerlandet, bland annat därför att bebyggelsen vore så olikartad. En engelsk undersökningskommission hade emellertid beräknat, att ett överraskande atombombanfall mot en engelsk storstad skulle medföra döden för ungefär 50 000 människor. Motsvarande siffra för Stockholm, där husen vore betydligt högre och antalet människor per ytenhet större än i en engelsk stad, hade beräknats till omkring 100 000. Beträffande atombombers verkan mot oskyddad trupp, fartyg, befästningar, växande skog och flygplatser gällde, att stora förluster kunde åstadkommas på truppanhopningar, a t t fartyg kunde skadas på avstånd upp till 1 å 2 kilometer,

16 att oskyddade flygplan på marken vore sårbara inom en radie på 2 å 3 kilometer, att på flygfält genom kraterbildning kunde uppstå ett obrukbart område med omkring 800 meters diameter, att befästningsanläggningar — med u n d a n t a g av kraftiga skyddsrum — kunde förstöras inom ett område med omkring 800 meters diameter från detonationspunkten, att verkan mot anläggningar i berg syntes bli väsentligt mindre än mot i lös mark förankrade värn samt att växande skog under för skogsbrand gynnsamma betingelser kunde på en gång bli antänd på över 10 kvadratkilometers yta. Verkan av hittills använda atombomber vore stor men begränsad och mätbar. Bomberna vore särskilt effektiva mot storstäder eller andra mål med många människor per ytenhet. Vapnets betydelse låge mindre i möjligheten att åstadkomma stor verkan — sådan kunde erhållas även med vanliga stridsmedel — än däri, att denna verkan kunde åstadkommas på kort tid och med ett ringa antal projektiler. Detta medförde bland annat ökad moralisk verkan. Även ett fåtal atombomber utgjorde därför förstörelsemedel av strategisk betydelse. Av svaret på frågan, om framställningen kunde förenklas och förbilligas, berodde den betydelse det nya stridsmedlet kunde få i framtida krigföring. Även ett fåtal atombomber vore visserligen fruktansvärda vapen, men de förmådde sannolikt ej revolutionera krigföringen. En utveckling av stridsmedlen, som skulle kulminera i en mera vidsträckt användning av atomenergi i flygbomber och robotvapen, öppnade emellertid skrämmande perspektiv i fråga om möjligheter till förstörelse. Några direkta motmedel mot atombomberna syntes icke finnas lika litet som mot vanliga bomber och projektiler. Man vore hänvisad till a t t med traditionella luftförsvarsmedel hindra bomberna a t t nå fram till sitt anfallsmål samt att genom civilförsvarsåtgärder begränsa verkningarna av en atombombning. Detta vore ingalunda någon hopplös uppgift framför allt icke i ett land som Sverige, vilket genom stor ytvidd, ringa folktäthet och gynnsam befolkningsfördelning vore mindre sårbart än många andra länder. Den tidigare nämnda förlustsiffran för Stockholm, 100 000, kunde beräknas sjunka till 5 000—10 000, om utrymning verkställts till 50 %, om flyglarm givits och om skyddsrummen uppsökts. Principiellt nya vapen på luftförsvarets område vore emellertid ej uteslutna. Det vore därför ingalunda säkert, att luftkriget komme att få så stor effekt, att det trängde undan de andra krigföringsformerna. Man kunde icke ens y t t r a sig om sannolikheten för en sådan utveckling, endast fastslå möjligheten. Man syntes för närvarande kunna räkna med, att det icke vore möjligt att nå krigsavgörande enbart med atombomber. Länt-, sjö- och flygstridskrafter måste som hittills vara beredda att fylla sina uppgifter. Ingenstädes hade heller försports någon avsikt a t t avrusta de nuvarande traditionella stridskrafterna. Krigstekniken utvecklades emellertid ständigt och denna utveckling ginge snabbast under och omedelbart efter ett krig. Även inom andra områden än atomfysiken funnes en mångfald osäkra faktorer, som var och en kunde inverka på framtida krigskonst. Många av andra världskrigets nya stridsmedel hade knappt hunnit längre än till eller strax över försöksstadiet. Under en relativt lång tid måste man därför vara osäker om deras slutliga användningsområden. Slutligen erinrades, att den bakteriologiska krigföringen efter kriget varit föremål för stort intresse och att frågan härom studerades i Sverige. I f o r t s ä t t n i n g e n av sin redogörelse h a r överbefälhavaren belyst den utveckling, som s t r i d s m e d l e n a v m e r a t r a d i t i o n e l l t y p u n d e r g å t t , och de erfarenheter beträffande dessas a n v ä n d n i n g , som v u n n i t s u n d e r a n d r a världskriget. I s å d a n t hänseende h a r överbefälhavaren anfört b l a n d a n n a t följande:

17 Pansartrupperna hade visat sig i stånd a t t i gynnsam terräng och mot svagt pansarvärn genombryta försvarsställningar. I samverkan med andra motoriserade förband och understödda av starka flygstridskrafter hade de som kilar stött djupt in i motståndarens land. Pansarförbanden komme till sin fulla r ä t t endast i lättframkomlig och vägrik terräng. Detsamma gällde i ännu högre grad de motoriserade fördelningarna. De aktiva motmedlen mot pansartrupp hade under andra världskriget starkt utvecklats, särskilt vid bekämpning från luften och på närstridshåll, i senare fallet med projektiler och laddningar med riktad sprängverkan. På grund av motmedlens ständigt ökade effekt användes stridsvagnar ej längre för självständiga stridsuppgifter i samma utsträckning som under det avslutade krigets första år. I stället hade uppgiften a t t lämna eldunderstöd åt infanteriet t r ä t t i förgrunden. I samband därmed hade den pansrade artilleripjäsens — stormpjäsens — betydelse ökats. Särskilt i öppen terräng vore kanonen i pansrat bandlavettage — utformad som stridsvagn, pansarvärnspjäs eller stormpjäs — ett av stridsfältets främsta vapen. Även de vanliga infanterifördelningarna hade fått ökad anfallskraft. E t t stort antal eldkraftiga vapen hade tillkommit. Artilleriets materiel hade förbättrats och utökats, eldledningsmetoderna hade utvecklats i t a k t med sambandsmedlen. Utmärkande för dess användning vore, a t t elden från mycket stora styrkor samlades till tid och rum, varigenom eldverkan stegrades. Inom stormaktsarméerna — kanske främst i den ryska — hade artilleriet absolut och relativt starkt ökats i omfattning. Den starka motoriseringen och den tunga vapenutrustningen vid samtliga truppslag hade emellertid medfört, att antalet fordon kraftigt ökats och därmed också sårbarheten för anfall både från luften och marken. Denna olägenhet framträdde särskilt starkt vid operationer i skogig, vägfattig terräng. Mineringar på land hade ofta verksamt fördröjt såväl pansartrupp som trupp till forts. Örlogsfartygen opererade ej som under första världskriget i stora sammanhållna flottor. Framstötar utfördes i stället av snabba operationsgrupper, vilkas kärna i regel bildades av ett eller några få artillerifartyg eller, på oceanerna, hangarfartyg. Beträffande flygets inverkan på örlogsfartygens rörelser har framhållits, a t t det inom trånga farvatten, som kunde överflygas av landbaserat flyg, t. ex. Östersjön, vore nödvändigt a t t ge åtminstone större fartyg jaktskydd. Användning av ekoradio ökade i hög grad en flottas möjlighet till samlad insats med olika fartyg mot lämplig anfallspunkt och höjde avsevärt dess effektivitet. Ekoradion minskade på teknikens nuvarande ståndpunkt de möjligheter till taktisk överraskning, som mörker och dåligt väder tidigare erbjudit. Motmedlen mot ubåtar hade allt mera fulländats. Under de allra senaste åren syntes emellertid ubåten delvis ha utjämnat det övertag, motmedlen tidigare under kriget haft. Möjligheterna att utrusta torpeder med anordningar för fjärrstyrning och målsökning gåve detta stridsmedel ökad effekt. Magnet-, tryck- och akustiska minor vore nya mintyper, som fordrade speciella svepanordningar. Minor kunde numera fällas även från flygplan och sålunda i leder och farvatten, dit minläggande fartyg icke kunde intränga. Tillkomsten av specialbyggda, grundgående invasionsfartyg och invasionsfarkoster hade — jämte den allmänna krigstekniska utvecklingen — skapat förutsättning för överraskande och snabbt genomförda landstigningsföretag. Kustartilleriet hade genom tillkomsten av såväl svåra som medelsvåra rörliga pjäser fått ökade möjligheter till strategisk omgruppering. Rörliga kustartilleribatterier vore dock svåra att skydda. Modernt anordnade fasta batterier hade visat sig äga stor motståndskraft mot anfall av såväl flyg- som sjöstridskrafter. Användning av ekoradio ökade batteriernas möjligheter att verka under mörker 2—1800 47

18 och dålig sikt. Eldlednings- och signalmaterielens utveckling underlättade bekämpning av örlogsfartyg från skilda pjäsplatser även på stora avstånd samt batteriernas insättande mot mål i land. Raketvapen och rekylfria kanoner hade skapat möjlighet att med lätta och relativt enkla utskjutningsanordningar åstadkomma avsevärd projektilverkan mot vissa mål. Systemets tillämpning inskränktes av att precisionen ofta vore mindre god. Minskningen i vapenvikt motverkades av en ökning i ammunitionsvikt. Även inom detta område kunde en stark utveckling förutses. Stridsgaser hade icke kommit till användning under kriget, men möjligheterna för ett gaskrig finge icke förbises. Man borde beakta den eventuella möjligheten att använda radioaktiva gaser. Rök hade under kriget använts i stor utsträckning för a t t dölja mål och trupprörelser mot fientlig eld och spaning. I och med ekoradions utveckling hade rökens betydelse i vissa fall nedgått men icke eliminerats. ö v e r b e f ä l h a v a r e n h a r vidare framhållit, a t t den kraftigt s t e g r a d e eldverkan s k ä r p t k r a v e n p å s k y d d . B ö r l i g a s t r i d s m e d e l vore därför ofta pansr a d e och befästningar h a d e behållit sin betydelse. G o d m a s k e r i n g gåve b ä t t r e s k y d d än svaga täckningar. F l y g e t s utveckling h a d e medfört krav p å s k y d d för s å d a n a försvarsmedel m. m. s o m t i d i g a r e icke varit h o t a d e . I fråga om d e k r a v p å p e r s o n a l e n , som den n u t i d a s t r i d e n ställde, h a r överbefälhavaren framhållit, a t t en g r u n d l i g och väl ledd u t b i l d n i n g vore det e n d a medlet a t t s k a p a g r u n d f ö r u t s ä t t n i n g e n för all krigföring, nämligen disciplinerade och yrkesskickliga k r i g s m ä n s a m t förband, s o m hölle inför krigets påfrestningar. V a d slutligen a n g å r de b e t v i n g e l s e m e t o d e r , som en a n g r i p a r e k u n d e t ä n k a s använda, h a r överbefälhavaren anfört b l a n d a n n a t följande: Det funnes icke något exempel från andra världskriget, a t t enbart avspärrning haft avgörande betydelse. Även ett litet land kunde, om förutseende åtgärder vidtoges i fred, under avsevärd tid utstå en total avspärrning. I fråga om flyg- och fjärrvapenanfall hade teorien om den oinskränkta luftkrigföringen såsom i sig själv krigsavgörande hittills ej besannats. Man måste dock räkna med a t t bekämpningen genom luften av motståndarens landområde efter hand bleve alltmera effektiv. Det vore berättigat antaga, a t t flyganfall inom en relativt lång framtid såsom hittills skett huvudsakligen komme att utföras med bemannade bombflygplan, även om anfallen, särskilt då det vore fråga om kortare avstånd och stora ytmål, komme att kompletteras genom anfall med robotvapen. Det vore osannolikt, att man kunde effektivisera luftvärn och jaktflyg därhän, att de med framgång kunde bekämpa alla slag av fjärrvapen. Mot projektiler med överljudshastighet hade hittills intetdera kunnat verka. E t t lands känslighet berodde icke enbart på befolkningstätheten och antalet storstäder utan även på sårbarheten hos kommunikationer, bränslelager, kraftförsörjning och i vissa fall krigsindustrien, d. v. s. viktiga materiella grundvalar för det totala försvaret. I dessa hänseenden vore vårt läge ej i allo så gynnsamt som befolkningsglesheten antydde. En oundgänglig förutsättning för a t t folket skulle hålla ut vore ett verksamt aktivt luftförsvar och ett väl förberett civilförsvar. Av väsentlig vikt för motståndet mot luftkrigföringen vore, att statsledning och folk besjälades av en verklig vilja till motstånd, utan vilken redan första chocken kunde medföra vacklan. Det vore vid varje angreppshandling av vikt för angriparen a t t snabbt bryta motståndet. Detta gällde särskilt vid anfall mot en stat, som efter någon tid

19 kunde beräknas få hjälp från a n n a t håll. I ett läge, där den anfallande ej kunde förutsätta, a t t avspärrning och flyganfall enbart skulle leda till snabb framgång, återstode som enda medel invasionen. Invasion kunde utföras genom luften (luftinvasion), över havet (kustinvasion) och över landgränsen (gränsinvasion) eller slutligen — och sannolikast — som en kombination av två eller tre av dessa krigföringsformer. Varje invasionsföretag komme säkerligen att noggrant förberedas. Stor vikt komme att läggas vid att alla förberedelser hemlighölles. Erfarenheterna från andra världskriget lärde oss, a t t varje anfallskrig komme att inledas av kraftiga flyganfall, vilka kunde ha självständig karaktär eller utgöra ett led i invasionen. Total insats av försvarsjakten redan i krigsöppningsskedet kunde härvid bli en förutsättning för att övriga stridsmedel skulle komma till insats. Genom att landsätta trupper från flygplan kunde den anfallande utföra invasionsföretag genom luften. Lufttrupper hade hittills främst bestått av särskilt utrustade och utbildade förband, i vilka i regel transport- och glidflygplan ständigt inginge. Även normalorganiserade förband, som icke vore utrustade med alltför tung materiel, kunde emellertid landsättas från luften. Landsättning av fallskärmstrupp kunde äga rum i öppen och småbruten terräng, även under mörker. Avsevärt försvårande vore blott högstainmig skog, bergsklyftor och branta sluttningar. För landsättning med glidflygplan lämpade sig ej blott öppna slätter, utan även sjöar såväl sommar- som vintertid. Under vintern kunde dock stort snödjup vara ett svårt hinder. Transportflygplanen landade på befintliga eller särskilt iordningställda landningsbanor eller flygfält. För luftlandsättning av stora förband erfordrades relativt gott väder. Luftlandsättning förbereddes genom bekämpning av den försvarandes flygstridskrafter, främst hans jaktförband samt av luftvärn och andra försvarsanordningar. Det andra världskriget hade lämnat flera exempel på framgångsrika luftlandsättningar. Luftlandsättning av mindre styrkor med rena förstörings- och sabotageuppgifter kunde förekomma mot sådana mål som broar, kraftverk och d y l i k t ° S å d a n a anfall kunde samtidigt utföras mot en mängd vitt skilda mål. Vidare kunde med fördel mindre förband luftlandsättas för spaning samt enstaka personer för att inhämta underrättelseer och leda motstånd. Förberedelserna för luftinvasion vore lättare att dölja än de för gräns- och kustinvasion. Luftinvasion kunde därför insättas mera överraskande. Även om luftlandsättning medförde stora faror och svårigheter för försvararen, vore de landsatta trupperna till en början ganska isolerade, såvida de icke landsattes nära bakom försvararens ställningar. De saknade för närvarande i allmänhet tungt artilleri och tunga stridsvagnar, vilket gåve den försvarande stora möjligheter till framgång, om motanfall snabbt igångsattes med tillräckligt starka krafter. Utvecklingen ginge dock därhän, a t t även tyngre artillerimateriel och stridsvagnar m. m. kunde transporteras genom luften. De möjligheter till lätttransporterad eldkraft, som det rekylfria artilleriet och pansarvärnet i en framtid kunde innebära, borde även beaktas. Man måste därför räkna med att även om truppförband, som landsatts genom isolerade luftlandsättningar, nu vore ganska sårbara, läget i en nära framtid kunde bli ett helt annat. En utveckling därhän, att en stormakt försökte betvinga en småstat enbart med luftinvasion, kunde icke anses utesluten. Det verksammaste medlet mot luftlandsättning vore flygstridskrafter, främst jaktförband, som ingrepe mot transport- och glidflygplan, medan dessa ännu befunne sig i luften. Stora krav ställdes därvid på luftbevakningen. Man kunde icke förutsätta, att de lokala försvarsstyrkorna på marken skulle kunna slå starka lufttrupper. Deras uppgift bleve närmast att genom segt försvar vinna tid, så a t t rörliga fältförband hunne tillstädes. De uppgifter, som ställdes på lokalförsvaret, vore sålunda mycket stora, Det vore därför önskvärt, att detta tillfördes eldkraftiga vapen — automatvapen, artilleripjäser, granat-

20 kastare och helst även stridsvagnar. Lufttrupperna vore under det första skedet av landsättningen, innan tung materiel hunnit landsättas, mycket sårbara. Ju tidigare fältförbandens motanfall utfördes, desto större vore utsikten till framgång. Det vore därför nödvändigt a t t sätta in rörliga, helst motoriserade trupper. I första hand lämpade sig härför stridsvagnsförband, som förenade snabbhet med pansarskyddad eldkraft. Försvarsflygets verksamhet skulle i första hand syfta till att försvåra fortsatt landsättning av förstärkningar och underhåll samt utnyttjandet av kommunikationerna. Det kunde bli av utslagsgivande betydelse för försvararen, att de landsatta stridskrafternas underhåll avskures. Genom nära samverkan mellan försvararens stridskrafter och en hänsynslös samling av alla krafter mot ett gemensamt mål skapades den enda möjligheten att avslå en större luftlandsättning. Utvecklingen hade lett fram till användningen av specialbyggda invasionfarkoster, avsedda för landsättning direkt på kusten av såväl trupp som artilleri, stridsvagnar och annan tung materiel. Trupper och materiel kunde därigenom landsättas mera oberoende av hamnar, strandens beskaffenhet och djupförhållandena utanför densamma än vad tidigare varit fallet. Kuststräckor, som tidigare på grund av sin beskaffenhet bedömts tryggade mot landstigningsföretag, kunde därför numera ifrågakomma vid en fientlig invasion. Detta försvårade försvararens möjligheter a t t koncentrera sina stridskrafter till det aktuella området och skärpte kravet på försvarets rörlighet. Tillkomsten av den moderna invasionsmaterielen underlättade för den anfallande a t t utföra en överskeppning överraskande. En överskeppning kunde dessutom utföras snabbare med invasionsfarkoster än med vanliga handelsfartyg. Kraven på urlastningsanordningar hade dessutom med den nya materielen minskats. Invasionsstyrkorna kunde uppdelas på ett flertal grupper, som ginge mot mer eller mindre vitt skilda kustområden samtidigt. För försvararen innebure detta ett ökat behov av rörliga stridskrafter med tillräcklig slagkraft och av ett väl utbyggt spaningssystem. För den tunga materielens överskeppande krävdes emellertid även stora, djupgående transportfartyg av olika slag. För att lossa dessa måste en anfallande, om lämplig hamn icke snabbt kunde erövras, antingen verkställa urlastningen med hjälp av invasionsfarkoster och p r å m a r eller också anordna provisoriska hamnar, bestående av medförda pontoner, kranar m. m. En förutsättning för en framgångsrik landstigningsoperation vore, att den anfallande kunde bereda invasionsflottan tillräckligt skydd mot försvararens sjöoeh flygstridskrafter. J u tidigare försvararens motanfall komme i gång, desto större vore hans utsikter till ett framgångsrikt försvar mot invasionen. Det vore ett önskemål att redan till sjöss insätta operativa stridskrafter, som ägde såväl rörlighet som slagkraft. Det vore sålunda önskvärt att mot en invasion över havet bygga upp ett försvar på djupet genom att utnyttja sjö- och luftkrigets olika vapen mot invasionsflottan. Sjöstridskrafterna — ubåtar, operationsgrupper och lokala stridskrafter — hade till uppgift att slå mot såväl fiendens stridsfartyg som hans invasions- och transportfartyg för att tillfoga honom så stora förluster som möjligt. På stranden vore försvaret koncentrerat till de gynnsammaste landstigningsområdena och framför allt till hamnarna. E t t segt hamnförsvar, kompletterat med grundlig förstöring av hamnanläggningarna, hade väsentlig betydelse för händelseutvecklingen i stort därigenom att den anfallandes underhållstjänst försvårades. Längre in i land stode rörliga reserver — pansarförband, andra motoriserade trupper, cykeltrupper — beredda för motanfall. Genom sin stora rörlighet vore flygstridskrafter särskilt lämpade att insättas mot överraskande invasionsföretag. Det vore ur alla synpunkter önskvärt att avvärja kustinvasionen utanför kusten. För den i luften och på havet väsentligt underlägsne syntes detta dock ej möjligt. Försvaret ute till havs finge därför närmast till uppgift att fördröja fienden och tillfoga honom största möjliga förluster.

21 Anfall mot fiendens sjöförbindelser kunde allvarligt störa hans underhållstjär.st och försvåra hans framförande av förstärkningar. En invasion, som syftade till ett lands betvingande, kunde icke genomföras enbart med de stridskrafter och förråd, som insattes i begjmnelseskedet. Den invaderande måste ständigt tillföra personal och förnödenheter av olika slag. Det kunde sålunda bli av utslagsgivande betydelse för invasionsföretagets utgång, om de invaderande stridskrafternas underhåll avskures eller åtminstone försvagades. Därest en fiende fått fast fot på försvararens territorium, måste denne med flyg- och sjöstridskrafter fortsätta angreppen mot fiendens förstärknings- och underhållstransporter. Det mest iögonenfallande draget i de senaste årens anfallsoperationer till lands hade — vid sidan av flyget — varit de motoriserade truppernas och främst pansartruppernas insatser. Även de vanliga infanterifördelningarna hade dock stor anfallskraft och bildade ännu härarnas stora massa. En gränsinvasion komme sannolikt att ansättas över alla förbindelser, som ledde över gränsen. Anfallstruppernas mål komme att sättas långt in i motståndarens land. Lufttrupperna komme a t t landsättas bakom gränsförsvaret. Jaktflyg komme a t t skydda anfallskolonnerna men även ingripa med kulsprutor, kanoner och raketer mot mål på marken. Attackförbanden komme att insättas i första hand mot befästningar samt förbindelser bakom försvararens front. Där operationen måst framföras genom vägfattig, svårframkomlig terräng, som begränsat anfallstruppernas taktiska rörlighet, hade försvararens möjligheter ökats. Detta gällde i hög grad den speciella nordiska terrängen, vilken dels försvårade användningen och minskade verkan av den anfallandes kraftigaste vapen — flyg, pansar och artilleri — dels underlättade bekämpningen av pansarfordon. Även om nordisk terräng gynnade försvaret, kunde man dock icke räkna med att kunna hejda fienden vid gränsen. Gränsförsvaret måste fördenskull vara uppbyggt på djupet. Organiserade täcktrupper samt lokalförsvarsförband, som snabbt kunde mobiliseras, bildade i första hand gränsbebefästningarnas besättning. Dessa trupper skulle i första hand fördröja den anfallande inom områdena närmast gränsen. Även fältförbandens strid komme a t t föras efter i stort samma principer som gällde för själva gränsförsvaret. Strid i öppen terräng undvekes. De förband, som icke oundgängligen erfordrades för att förstärka försvaret vid vägarna, komme att sättas in för anfall genom skogen mot fiendens flank och rygg, förbindelser, artilleri, reserver och underhållsplatser. Snabba framryckningar komme att utföras långt bakom fiendens rygg för a t t taga pass, broar, vägskäl o. s. v. Stora risker kunde och borde tagas, eftersom skogen gåve ett visst skydd mot flyg och pansartrupp och beredde en ovan motståndare svårigheter att snabbt förflytta sina trupper. Flygstridskrafter komme att sättas in i kraftsamlingsriktningen dels mot den vägbundne motståndarens bilkolonner och underhållsanstalter, dels mot hans framskjutna flygbaser. Stridsförfarandet byggde på motståndarens vägbundenhet. En stormakt hade emellertid stora resurser och även förband, speciellt utrustade och utbildade för strid i skog och berg. Vilken kvaliteten på de båda sidorna än kunde vara, måste den försvarande på grund av den anfallandes stora numerära överlägsenhet räkna med att taktiska framgångar icke kunde utvidgas till operativa avgöranden. Försvaret kunde därför i längden endast bli uppehållande, icke avvärjande. Härunder måste delar av försvararens område uppges. Vore djupet stort, kunde avsevärd tid vinnas, som möjliggjorde hjälp från andra makters sida, Allt talade för a t t en angripande stormakt, om det vore geografiskt möjligt, anfölle samtidigt till lands, till sjöss och i luften och så, a t t motståndarens land omfattades från flera håll. Begränsade tillgångar ledde till kraven, a t t krigsorganisationen skulle kunna uttaga folkets hela värnkraft, a t t förbanden genom god anda, god utbildning, god utrustning och gott befäl hade en hög kvalitet samt a t t stridsmedlen hade en mångsidig användbarhet. Endast härigenom kunde samverkan mellan olika förband fullkomnas, så att alla tillgängliga stridsmedel genom ömse-

22 sidigt understöd gåve största möjliga effekt. För att de fåtaliga styrkorna skulle kunna användas på riktigt sätt, krävdes en enhetlig, allsidigt sammansatt samt skicklig och redan i fred väl samtrimmad ledning. De samtidiga anfallen ställde den angripna statens beredskap och försvar på hårdast tänkbara prov. Även om den angripna staten anspände alla sina krafter, kunde den dock icke i längden ensam stå emot en stormakts anfall. Under operationernas gång kunde det sannolikt icke undvikas, att större eller mindre delar av landet bleve ockuperade. Inom ockuperade områden komme motståndet att fortsätta i det fria krigets former. Det syntes, som om ömsesidig användning av atomenergi vid en invasion skulle komma främst den försvarande tillgodo, även om denne numerärt vore vida underlägsen angriparen. Den redogörelse för det nutida krigets stridsmedel och betvingelsemetoder, som överbefälhavaren sålunda lämnat, överensstämmer i stort sett med försvarskommitténs uppfattning om förhållandena på detta område. Redan i början av det andra världskriget satte tekniken och de tekniska hjälpmedlen sin prägel på operationerna och under krigets gång blev detta i ökad grad fallet. Den militärtekniska utvecklingen försiggick språngvis och under ianspråktagande av de krigförande makternas alla för ändamålet tillgängliga resurser. Kulmen nåddes i och med atombombens utexperimenterande och användande. Även om utvecklingen efter krigsslutet icke fortgått i samma tempo som dessförinnan, har densamma förvisso icke avstannat. Vid den fortsatta sammanställningen och bearbetningen av forskningsresultat och praktiska erfarenheter ha segrarmakterna efter krigsslutet kunnat tillgodogöra sig även motståndarnas senaste rön. Må vara, att de resultat, som utvecklingen på militärteknikens område redan avsatt, måste anses synnerligen betydelsefulla, så är försvarskommittén i likhet med överbefälhavaren icke benägen att betrakta dem såsom omvälvande i fråga om formerna för krigföringen. Även om den fortsatta utvecklingen kan tänkas komma att leda till en dylik omvälvning, råder dock alltjämt icke blott på atomfysikens utan även på andra teknisk-vetenskapliga områden av militär betydelse i åtskilliga hänseenden stor ovisshet. I ett flertal fall kunna visserligen redan nu de sannolika utvecklingslinjerna skönjas. Kvar står dock att — såsom överbefälhavaren framhållit — många av andra världskrigets nya stridsmedel ännu knappast hunnit längre än till eller strax över försöksstadiet och att man därför under relativt lång tid måste vara osäker såväl om deras närmare utformning som om deras slutliga användningsområden. För närvarande föreligga sålunda icke förutsättningar att ersätta det förhållandevis goda försvar, som vi nu ha, med stridskrafter avhelt ny struktur och sammansättning. Såsom överbefälhavaren påpekat, har heller intet av de länder, som deltagit i det senaste världskriget, ansett sig kunna på teknikens nuvarande ståndpunkt inrikta sig på en så radikal lösning av försvarsproblemet. Enligt försvarskommitténs mening blir det därför nödvändigt att tills vidare i huvudsak bygga på nuvarande grundvalar. Detta bör dock självfallet ej hindra, att teknikens landvinningar i särskilda hänseenden successivt tillvaratagas för försvaret. Därvid får i det särskilda fallet

23 övervägas, om och i vad mån ett nyskapat stridsmedel kan och bör träda i stället för ett nu förefintligt av konventionell typ. Av det nu anförda följer, att försvarsorganisationen enligt kommitténs mening icke kan i alla sina enskildheter bindas för längre tid. Vid översynen av organisationen gäller det därför att tillse, att densamma, i den mån förhållandena medgiva, göres så elastisk, att utrymme för moderniseringar och förbättringar kan beredas inom den organisatoriska ramen. Det ligger även i linje med försvarskommitténs syn på frågan om den militärtekniska utvecklingen, att vårt land noggrant och i den utsträckning våra resurser medgiva följer denna utveckling för att om möjligt i god tid kunna få fram ändamålsenliga stridsmedel samt därigenom i görligaste mån säkerställa sig mot överraskningar. För sådant ändamål finnes redan nu inrättad en försvarets forskningsanstalt med uppgift att under Kungl. Maj:t omhänderha den på militära syften inriktade naturvetenskapliga och tekniskvetenskapliga forskningen. Det ligger i sakens natur, att ett litet land som vårt icke kan avse tillnärmelsevis så betydande belopp för forsknings- och försöksverksamhet som en stormakt. Även den begränsade tillgången på för sådan verksamhet kvalificerad personal torde här sätta en gräns för våra möjligheter. Starka skäl tala emellertid för att vi i mån av vår förmåga ställa erforderliga resurser till förfogande för ifrågavarande ändamål. Av erfarenheterna från andra världskriget äro de, som ha avseende å luftkrigföringen, särskilt framträdande. Framför allt denna form av krigföring har genom sin inriktning icke blott mot fasta försvarsanstalter och rörliga stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning och kommunikationer givit det nutida kriget dess totala karaktär och har därför ställt särskilda anspråk på luftförsvar och civilförsvar. Utvecklingen inom teletekniken har vidare öppnat möjlighet såväl för en angripare att utföra flyganfall även under mörker och i dålig sikt som för försvararen att på ett tidigare stadium upptäcka sådana anfall. Även i fråga om sjökrigföringen har ekoradion visat sig vara av stor betydelse. För sjöstridskrafternas del peka erfarenheterna från luftkriget i övrigt på behovet av jaktskydd, framför allt för större fartyg och för fartyg överhuvudtaget, när de befinna sig till sjöss. I den mån sådant skydd i tillräcklig omfattning icke kan beredas, inställer sig kravet på övergång till en lätt flotta, som till sjöss är förhållandevis svår att nedkämpa från luften och som kan skyddas i bergrum på sina baser. För arméns vidkommande aktualiserar flyghotet mot kommunikationerna samt invasionsteknikens utveckling — särskilt luftlandsättningens tillkomst — kravet på större terrängframkomlighet och snabbhet. Vid utarbetandet av kommitténs förslag har det visserligen varit möjligt a t t i en del hänseenden tillgodogöra sig nu berörda krigserfarenheter. Att till fullo draga ut konsekvenserna av dem synes emellertid, med hänsyn till föreliggande bundenhet vid nuvarande materielutrustning, icke för närvarande kunna ifrågakomma,

24 En annan krigserfarenhet är, såsom också överbefälhavaren konstaterat, att de aktiva motmedlen mot pansartrupp starkt utvecklats, särskilt de som komma till användning vid bekämpning från luften och på närstridshåll — i senare fallet projektiler och laddningar med riktad sprängverkan — samt att stridsvagnar på grund av motmedlens ständigt ökade effekt icke längre användas för självständiga stridsuppgifter i samma utsträckning som under krigets första år. Försvarskommittén tilltror sig icke att härav draga några bestämda slutsatser beträffande stridsvagnsvapnets framtida betydelse. Enligt kommitténs mening giva emellertid nyssnämnda omständigheter anledning till viss tveksamhet beträffande frågan, huruvida det militära värdet av detta vapen framdeles kan komma att motsvara de betydande kostnader, som detsamma, särskilt för materielens förnyande, drager. Kommittén håller före, att man i detta hänseende bör ställa sig avvaktande. Då det befintliga stridsvagnsbeståndet med nu för sådan materiel gällande livslängdsberäkningar icke behöver förnyas inom de närmaste tio åren, finnes tydligen rådrum för ytterligare överväganden av hithörande spörsmål. Vad angår luftvärnet släpar detta med hänsyn till ökningen av flyghastigheten och flyghöjden för närvarande efter i utvecklingen. Genom relativt lätt genomförbara förbättringar av den nuvarande materielen synas emellertid goda möjligheter till en avsevärd effektivisering av luftvärnet föreligga. Beträffande såväl luftvärnet som artilleriet gäller, att de kunna röna inflytande av raketvapnens utveckling. B. Sveriges militärpolitiska läge. I överbefälhavarens förenämnda sammanfattning ingår ett avsnitt om Sveriges militärpolitiska läge, vilket granskats och godkänts av utrikesministern. Överbefälhavaren har däri framhållit, att vårt lands läge sett ur militärpolitisk synpunkt främst finge sin karaktär av den nya maktfördelning och maktgruppering i världen, som vuxit fram efter andra världskriget, samt av den nya organisation för fredens bevarande, som skapats i form av de Förenta Nationerna. Vad överbefälhavaren till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål anfört må här i huvudsakliga delar återgivas: Vad först anginge s t y r k e f ö r h å l l a n d e n och m o t s ä t t n i n g a r i v ä r l d e n hade en utpräglad tyngdpunktsförskjutning skett i världens politiska struktur Denna underströkes ytterligare genom den krigstekniska utvecklingen. Sedan grunderna for den europeiska balanspolitiken undanryckts, svntes läget tendera mot en balanspolitik mellan världsdelar. Sveriges militärpolitiska situation påverkades därför i vida högre grad än förr av förhållanden utanför Europa och måste granskas i sitt världspolitiska sammanhang. Härigenom framträdde vissa faktorer klarare än eljest, t. ex. vårt lands geografiska läge i förhållande till makterna i öster och väster. Sovjetunionens gränser i väster hade i huvudsak fixerats genom frederna i Paris den 10 februari 1947 eller genom avtal i annan ordning. Mot Finland hade gränslinjen dragits i huvudsak enligt vapenstilleståndsbestämmelserna, Detta mnebure bland annat, att Sovjetunionen finge direkt kontakt med Norge. De

25 baltiska republikerna hade återgått till Sovjetunionen, vars ställning vid östersjökusten ytterligare stärktes genom inkorporeringen av Königsberg med omkringliggande delar av Ostpreussen. Mot Polen följde den nya gränsen i huvudsak Curzonlinjen. Tjeckoslovakien hade avstått Karpato-Ukraina till Sovjetunionen, som därigenom kommit a t t gränsa även till Ungern. Rumänien, slutligen, hade avträtt Bukovina och Bessarabien. Sovjetunionen sökte dessutom åstadkomma ökad säkerhet genom a t t skapa en bred intressesfär väster om den nya riksgränsen. E t t starkt ryskt inflytande gjorde sig av allt att döma gällande i Finland, Polen — som gjorde anspråk gällande på territorium fram till Oder och västra Neisse såsom ersättning för vad landet avstått i öster — Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien och Albanien. Under ockupationen av Tyskland, som kunde vara åtskilliga år, komme dessutom sannolikt ryska trupper a t t hålla hela östra och delar av mellersta Tyskland besatta, Medan man alltså kunde iakttaga en utpräglad politisk och militär maktgruppering kring Sovjetunionen i östra Europa, saknades — om man undantoge Storbritannien — fasta hållpunkter för en analys av de västeuropeiska staternas hållning i politiskt eller militärt hänseende i det nya läge, som uppstått efter det a n d r a världskriget. Så mycket kunde emellertid sägas, att Sovjetunionens maktkoncentration i öster icke ägde sin motsvarighet i de västra delarna av vår världsdel. Det vore detta, som delvis utgjorde förklaringen till den avsaknad av en europeisk maktbalans, som inledningsvis berörts. I den globala maktbalans, som t r ä t t i dess ställe, framträdde Förenta Staterna vid sidan av Sovjetunionen som den betydelsefullaste faktorn. Mellan Förenta Staterna och Storbritannien hade på olika områden etablerats ett intimt samarbete, som under de senaste åren antagit en allt fastare gestalt och även utsträckts till rent militärtekniska områden. Vid förhandlingarna inom Förenta Nationerna och under den serie av internationella konferenser, som följt i krigets spår, hade talrika och vittgående motsättningar yppats mellan Sovjetunionen å ena sidan och Förenta Staterna, Storbritannien och andra stater utanför östblocket — främst de Brittiska Dominions — å den andra. E t t uttryck för den spänning, som sålunda uppstått, vore Förenta Staternas strävan a t t samordna sina och Kanadas samt övriga amerikanska staters försvar samt åtgärderna för a t t till skydd för den nordamerikanska kontinenten ordna en långt framskjuten kedja av baser bland a n n a t på Island och Grönland. E t t a n n a t uttryck härför vore den påtagliga vikt m a n på amerikanskt och kanadensiskt håll lade vid a t t utforska betingelserna för militära operationer över de arktiska områdena. Mot bakgrunden härav framträdde det ryska intresset för Spetsbergen. Karakteristiskt för läget vore även den inom båda maktgrupperna klart deklarerade viljan a t t upprätthålla ett starkt försvar. Under den tid, som förflutit, sedan fientligheterna slutade i Europa, hade Förenta Staterna och Storbritannien återfört huvuddelen av sina stridskrafter till hemlandet och genomfört en omfattande demobilisering. Genom motsvarande åtgärder hade även de ryska stridskrafterna minskats men icke tillnärmelsevis i samma utsträckning. Beträffande förhållandena utom Europa kunde konstateras, att de nationalistiska rörelserna i södra Asien väsentligt vuxit i styrka under och efter andra världskriget, och a t t det europeiska inflytandet oavlåtligt försvagades. Sovjetryska intressen brötos mot brittiska i Främre Orienten, i Iran och i Afganistan s a m t mot amerikanska i Kina och Korea. Medan det europeiska inflytandet i Asien oavlåtligt försvagades, vore Afrika ännu i huvudsak fast i västeuropeisk hand.

26 Vad här sagts om styrkeförhållanden och motsättningar mellan öst och väst finge icke tolkas som ett uttryck för någon tro på en omedelbar krigsfara. Trots alla motsättningar, vilka självfallet kunde leda till konflikter under den närmaste framtiden, syntes den allmänna krigströttheten vara stor och de inre svårigheterna i olika stater mycket betydande, vilket allt pekade mot en fredsperiod, om vars längd dock ingen på saklig grund syntes kunna fälla något omdöme. Motsättningarna kunde i fortsättningen, liksom hittills, komma att utjämnas genom politiska medel och måhända även genom en ekonomisk och ideologisk anpassning. Utvecklingen komme sannolikt att i mycket påverkas av den nya världsorganisationen, Förenta Nationerna. Beträffande F ö r e n t a N a t i o n e r n a s m ö j l i g h e t e r o c h begränsning h a r överbefälhavaren anfört följande. Förenta Nationerna hade enligt sin stadga till ändamål att upprätthålla internationell fred och säkerhet, att i övrigt utveckla vänskapliga förbindelser mellan nationerna och att åstadkomma internationell samverkan även på de ekonomiska, sociala, kulturella och humanitära områdena. Stadgan utginge från a t t organisationens beslutande organ måste förfoga över maktmedel, för att fred och säkerhet skulle kunna effektivt bevaras. För genomförandet av sina syften skulle därför Förenta Nationerna »dels vidtaga verksamma kollektiva åtgärder för a t t förebygga och undanröja hot mot freden och undertrycka angreppshandlingar eller andra fredsbrott, dels genom fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller saklägen, som kunna leda till fredsbrott. Härvid skola medlemmarna lämna Förenta Nationerna allt erforderligt bistånd.» Stadgan hade fått sin prägel av Förenta Staterna, Storbritannien och Sovjetunionen. Karakteristisk vore den öppenhjärtighet, med vilken man lade den yttersta beslutanderätten i de segrande stormakternas händer. I säkerhetsrådet med dess elva medlemmar vore de »fem stora» — Förenta Staterna, Storbritannien, Sovjetunionen, Kina och Frankrike — ständigt representerade, och hos säkerhetsrådet vore beslutanderätten i huvudsak samlad. Var och en av dessa fem makter kunde genom att i säkerhetsrådet icke ansluta sig till ett förslag hindra dess verkställighet, även om vederbörande stat själv vore part i målet. Denna möjlighet funnes dock icke beträffande sådana beslut, som avsåge fredlig lösning av en konflikt, och kunde icke heller användas för a t t hindra undersökning och diskussion av internationella tvister. Men vetorätten funnes vid de allvarligaste konflikterna, de som kunde kräva insättande av militära maktmedel. Vetorätten medförde, att om aggression utfördes av en stormakt eller av annan makt, som inom rådet erhölle en stormakts stöd, och Förenta Nationerna sålunda icke kunde fatta beslut om ingripande med tvångsåtgärder, säkerhetsorganisationen helt sattes ur spel beträffande den aktuella konflikten. Medlemmarna ägde då att handla obundna av förpliktelser till Förenta Nationerna, För de mindre staterna bleve den yttersta konsekvensen av vetorättsbestämmelsen, a t t ett offer för en sådan aggression icke kunde erhålla stöd av Förenta Nationerna. Bestämmelsen medförde dock även den för mindre stater gynnsamma verkan, a t t de icke på grund av medlemskap kunde bliva förpliktade att deltaga i tvångsåtgärder riktade mot en stormakt, som vore ständig medlem av rådet. Medan säkerhetsproblemet, då Nationernas förbund bildades, sammankopplades med tanken på en allmän rustningsbegränsning, hade segrarmakterna denna gång utgått från att världsfreden skulle säkras med militära medel. Samtidigt hade likväl även inom den nya organisationen strävandena a t t minska medlemsstaternas militära rustningar kommit till uttryck. Vid Förenta Nationernas generalförsamlings möte i slutet av 1946 hade sålunda antagits en resolution i sådan anda. Skyldigheten för medlemmarna att på säkerhetsrådets anmodan deltaga i

27 operationer med flyg-, sjö- eller lantstridskrafter för att vidmakthålla eller återställa internationell fred och säkerhet vore kategoriskt fastslagen i stadgans artikel 43. Särskilda flygstridskrafter från de olika staterna beräknades komma a t t ständigt stå till säkerhetsrådets förfogande. Av det bistånd och de förmåner i övrigt, som medlemmarna skulle lämna, nämndes särskilt »rätt till passage». De ytterligare förmåner, som kunde begäras, syntes främst vara leveranser av förnödenheter och upplåtande av baser på eget territorium. Storleken och beskaffenheten av de väpnade styrkor, som medlemmarna bleve skyldiga att hålla beredda för insättande enligt säkerhetsrådets bestämmelser, samt arten av bistånd och förmåner vore icke fixerade utan skulle bestämmas genom särskilda avtal. Bestämmelserna i Förenta Nationernas stadga begränsade icke »den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon medlem av Förenta Nationerna». Stadgan räknade med förekomsten av regionala sammanslutningar inom den större organisationens ram. I den mån sådana sammanslutningar riktade sig mot någon av fiendemakterna från det avslutade världskriget, finge väpnad aktion enligt regionalt avtal göras u t a n säkerhetsrådets medgivande. Annan offensiv väpnad aktion finge icke utlösas utan säkerhetsrådets sanktion, däremot vore ett kollektivt försvar mot angripare medgivet. Ur sammandraget av Förenta Nationernas stadgar kunde följande slutsatser dragas. Förenta Nationerna hade fått en sådan utformning och säkerhetsrådet förfogade över sådana maktmedel, att organisationen redan från början syntes äga goda möjligheter a t t förhindra fredsbrott från medelstora och små staters sida f de fall, då de fem stora nationerna vore eniga. Vårt land vore knappast i nuvarande läge u t s a t t för risken av allvarliga konflikter med små eller medelstora stater. Därför finge man emellertid icke underskatta värdet även för Sverige av a t t en mindre konflikt kunde hindras sprida sig på ett sätt, som skulle k u n n a föra vårt land in i farozonen. Bestämmelserna för Förenta Nationerna vore icke sådana, att organisationen kunde ingripa mot en stormakt, som hotade eller bröte freden. Men det förhållandet, att Förenta Nationernas säkerhetsråd erbjöde tillfälle till förhandlingar i reglerade former, kunde komma att underlätta samarbetet mellan staterna. Generalförsamlingen syntes komma att få en avsevärd opinionsbildande betydelse och kunde härigenom komma att verka återhållande även gentemot de stora staterna. Huruvida Förenta Nationerna komme att kunna nå sitt huvudsyfte, att bevara internationell fred och säkerhet, bleve främst beroende av om stormakterna kunde enas om huvudlinjerna för organisationens verksamhet. En sådan enighet vore ert förutsättning för Förenta Nationernas fortbestånd. Krig vore icke uteslutna, så länge starka intressemotsättningar funnes mellan stormakterna. Med hänsyn till insikten om a t t nutida krig krävde oerhörda offer av båda parterna kunde m a n dock förmoda, att de segrande staterna — jämsides med strävan a t t tillgodose egna intressen — uppriktigt önskade fortsatt samarbete med fredens och d ä r m e d de nya maktpositionernas bevarande som ett av de främsta målen. Erfarenheterna efter första världskriget jävade emellertid tyvärr liknande förhoppningar, vilka då uttalades med större styrka än i nuvarande läge. Det vore likv ä l att hoppas, a t t utvecklingen skulle leda till en utjämning inom Förenta Nationernas ram av bestående motsättningar. De naturliga önskningarna härom finge emellertid icke skymma den andra möjligheten, att motsättningarna komme a t t bestå och eventuellt förvärras. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen hade medfört ökade risker för a t t en krigisk konflikt kunde utbreda sig till flera stater än de ursprungligen

28 inblandade. Det totala kriget sammanhängde med den våldsamma utveckling, som samfärdsmedlen genomgått under de senaste årtiondena. Flyget, de ökacTe hastigheterna hos motorfordon och fartyg samt det växande nätet av järnvägar och landsvägar hade åstadkommit kontakt mellan områden, som tidigare varit skilda från varandra. Världshandeln hade utvecklats i t a k t med förbindelserna, medförande ökat kommersiellt och ekonomiskt beroende staterna emellan. Samma tekniska evolution hade lett till ökad räckvidd för de militära maktmedlen, främst genom utvecklingen av flygvapnet och de långtgående raketprojektilerna. Atombombens tillkomst hade öppnat nya svåröverskådliga perspektiv. Allt färre bleve de områden, som genom sin avskildhet kunde beräknas bli oberörda av operationer under ett framtida krig. För många länder, bland annat Sverige, hade denna utveckling väsentligt minskat värdet av det skydd, som ett undandraget läge tidigare skänkte. I fråga om l ä g e t s k o n s e k v e n s e r f ö r S v e r i g e har överbefälhavaren framhållit, a t t Sverige måste räkna med de kvarstående riskerna för öppna konflikter, vilka risker stormakterna själva inte dolde. Om stormakternas samarbete brötes och därmed säkerhetsorganisationen sattes ur funktion, uppkomme även för vårt land en hotfull situation. Sveriges utsatta läge mellan Storbritannien — Förenta Staterna och Sovjetunionen, inom gränsområdet mellan dessa båda parters intressesfärer, innebure strategiskt sett följande. Vid en väpnad konflikt mellan öst- och västmakterna komme flygvägarna för de krigförandes strategiska flygstridkrafter att delvis gå över Skandinavien. Räckvidderna för moderna bombplan vore redan nu tillräckliga för att de krigförande genom sådana företag från nuvarande baser skulle kunna nå motståndarens territorium. För a t t i tid få kännedom om och kunna upptaga försvar mot dylika anfall låge det i båda parternas intresse a t t framskjuta i första hand ekoradiostationer och jaktförband så långt som möjligt. En tendens till sådan basframskjutnmg gjorde sig redan nu starkt märkbar inom de arktiska områdena och komme i händelse av en stormaktskonflikt sannolikt att inriktas jämväl mot de skandinaviska länderna. Även med alltmer ökade räckvidder för bombflyg och V-vapen bleve det önskvärt att skjuta fram också dessas baser för att nå så långt in i motståndarens land som möjligt, Härigenom vunnes dessutom ökad frekvens och tyngd i anfallen. Genom sitt geografiska läge bjöde de skandinaviska länderna härvidlag goda möjligheter. Man borde sålunda räkna med att Skandinavien kunde bliva ett eftersträvansvärt basområde även för offensiva luftstridsmedel. Danmark och södra Sverige skulle utan tvivel bliva eftersträvade strategiska mål för en makt, som önskade vinna kontroll över sjötrafiken till och °från Östersjön. En basering av sjöstridskrafter i de skandinaviska länderna kunde också te sig önskvärd. För västmakterna skulle Sverige och Norge utgöra ett basområde, som genom sitt militargeografiska läge vore gynnsammare för dem att försvara än baser på den europeiska kontinenten, där Sovjetunionens starka lantstridskrafter kanske lättast bleve dominerande. Med hänsyn till de fördelar, som en framskjuten basering i Sverige sålunda skulle komma a t t erbjuda, kunde det ligga i båda sidornas intresse att snabbt satta sig i besittning av landet. Strävan efter a t t hindra motståndaren från att i sm tur utnyttja Sverige som basområde ökade denna risk och <norde den alltid latent. Därest en ny stor konflikt, trots alla strävanden efter en bestående fred" ej kunde undvikas, löpte således v å r t land uppenbar risk att redan i ett tidigt skede bli utsatt för påtryckningar eller direkta angreppshandlingar av en part

29 som ville skapa ett gynnsamt utgångsläge för en väntad sammandrabbning eller eljest av strategiska skäl begagna svenskt territorium. Redan önskan a t t förhindra, a t t en motståndare utnyttjade vårt land på sådant sätt, kunde bli anledning till en omedelbar aktion mot Sverige från den andra partens sida — särskilt om man tvivlade på vår vilja eller militära förmåga att upprätthålla landets neutralitet. Medan en neutralitetspolitik vore oförenlig med medlemskap i Förenta Nationerna så länge denna organisation fungerade, förelåge intet formellt hinder a t t fullfölja den hävdvunna svenska neutralitetspolitiken vid en konflikt mellan stormakter. En förutsättning för a t t svensk neutralitet då respekterades vore att den stöddes av en tillräckligt stark och lämpligt organiserad krigsmakt. Även om man icke kunde räkna med att genast få hjälp utifrån vid ett plötsligt öppnat krig, vore det med hänsyn till v å r t läge naturligt att granska de militärtekniska möjligheterna att senare få bistånd. Härvidlag vore dessa möjligheter störst i fråga om flygstridskrafter och flygburna trupper. Genom sin operativa rörlighet kunde flygstridskrafterna snabbast sättas in inom området för sin aktionsradie. Det vore det fjärrverkande strategiska flyget, som främst kunde komma i fråga. Svårigheter kunde emellertid uppstå a t t eskortera bombförbanden med jakt på grund av den begränsade räckvidden hos reaktionsdrivna flygplan. För flygstridskrafter, som skulle operera från baser i Sverige, krävdes omfattande materieltransporter och andra åtgärder för att ställa i ordning baserna och organisera stridsledningstjänst. Detta måste beräknas t a ganska lång tid. Även sjöstridskrafter kunde insättas relativt snabbt. Möjligheten att få m a r i n t understöd inom aktuella operationsområden vore dock i hög grad beroende av om den hjälpande stormakten behärskade Östersjöinloppen. Icke flygburna markstridskrafter måste transporteras till Sverige sjö- eller landvägen. I båda fallen komme detta att kräva betydande tid, som dock kunde nedbringas i den mån förberedelser vidtagits. E n viktig slutsats, som det syntes överbefälhavaren berättigat att draga u r den gjorda granskningen vore att, så länge freden världsmakterna emellan icke vore tryggad, Sverige genom sitt geografiska läge riskerade a t t i ett tidigt skede bli indraget i en konflikt, även om ingen av de agerande parterna hyste direkta erövringsplaner mot vårt land. Man borde icke heller bortse från a t t Tyskland kunde komma a t t återuppstå som en väpnad stat. Det förödande krig, som i nära sex år härjat världen, bjöde en mångfald exempel på de risker, som fredssträvande stater kunde framkalla för sig själva och likasinnade genom bristande försvarsberedskap. Det vore icke uteslutet, a t t effektivare rustningar i de demokratiska länderna kunnat förhindra andra världskrigets utbrott eller åtminstone begränsat dess omfattning. I varje fall skulle tiden för Tysklands nedkämpande ha kunnat förkortas och därmed förlusterna i människoliv och materiel ha nedbringats. I v å r t eget land hade vi fått erfara den osäkerhet och de utrikespolitiska svårigheter, som bristerna i våra militära rustningar skapade, särskilt under krigets första år, och under hela kriget hade vi dragits med följder av försummade försvarsförberedelser. Hade det tidigare varit ett svenskt intresse av första ordningen att freden i Europa k u n n a t tryggas, så vore detta förhållandet i än högre grad, n ä r stormaktsbalansen på den europeiska kontinenten rubbats och v å r t land kommit a t t ligga inom det u t s a t t a gränsområdet mellan världsmakternas intressesfärer. Det vore därför naturligt, a t t Sveriges folk hoppades på och självklart att det i m å n av förmåga också sökte medverka till a t t de nu ofullkomliga garantierna för en bestående fred framdeles bleve de starkast möjliga. Ofullständigheten i det skydd, som Förenta Nationerna erbjöde gentemot nya

30 konflikter mellan stormakterna, vårt lands utsatta läge och erfarenheterna från den avslutade världskampen underströke behovet av ett effektivt svenskt försvar, som efterhand anpassades till förändringar i läget och krigskonstens utveckling. Svensk militär svaghet skulle kunna öka riskerna för en ödesdiger politisk utveckling i norra Europa. Ett starkt svenskt försvar, som med vårt lands hävdvunna politik aldrig kunde tänkas bli utnyttjat för aggression, minskade däremot genom sin blotta tillvaro riskerna för att motsättningar mellan stormakterna finge en våldsam utlösning just i våra trakter. Sveriges försvar tjänade därigenom icke blott-det egna landets syften utan hela världens och utgjorde den kanske verksammaste insats som vårt folk kunde göra för fredens sak. Ett sådant svenskt försvar kunde även lösa de uppgifter, som förknippades med vårt lands medlemskap i Förenta Nationerna. En effektiv krigsmakt komme enligt överbefälhavarens mening under den framtid, som vi nu kunde överblicka, att vara en grundförutsättning för att Sveriges regering skulle kunna åt vårt folk bevara frihet och fred. För egen del anser sig försvarskommittén böra begränsa sig till följande uttalande. Den ovisshet om utvecklingen av det internationella läget, som rådde vid den tidpunkt, då överbefälhavaren framlade sina nyss återgivna synpunkter på frågan, har icke sedan dess blivit skingrad. Även om man i förevarande sammanhang icke kan bortse från de strävanden efter fred och säkerhet, som äro företrädda inom Förenta Nationerna, äro dock de senaste årens erfarenheter av det internationella samarbetet icke ägnade att inge någon optimism beträffande den framtida utvecklingen. Situationen karakteriseras framför allt av den ömsesidiga misstron mellan vissa av stormakterna och av den omständigheten, att betydande delar av stormakternas stridskrafter alltjämt äro under vapen. Emellertid anser sig försvarskommittén i likhet med överbefälhavaren icke i rådande motsättningar mellan stormakterna finna grund för någon tro på en omedelbar krigsfara. Vid sidan av de stora svårigheter, med vilka man för närvarande har att kämpa i olika delar av världen, torde de psykologiska faktorerna härvidlag verka såsom återhållande moment. Möjligheterna till en avspänning synas svåra att nu överblicka. Det sätt, varpå Tysklands problem löses, kommer härvid otvivelaktigt att öva ett betydande inflytande i ena eller andra riktningen. Ehuru försvarskommittén icke tilltror sig att förutsäga utvecklingen på det utrikespolitiska området, har kommittén vid utformandet av förevarande förslag utgått från den förutsättningen att nu rådande motsättningar icke skola leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet i de krigshärjade länderna skall kunna bidraga till att utjämna motsättningarna samt att härigenom väg skall banas för en fredsperiod av icke alltför obetydlig längd. Kommittén har dock icke kunnat bortse från möjligheten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land, trots sin önskan att upprätthålla en sträng neutralitet, på grund av sitt geografiska läge kan riskera att bli indraget. Att i en sådan situation stora krav komme att ställas på vårt försvar ligger i öppen dag.

31 C. Målsättningen för krigsmakten. Beträffande den målsättning, som bör uppställas för krigsmakten, har överbefälhavaren i sin sammanfattning framhållit bland annat följande synpunkter. Om en brytning skulle inträda mellan stormakterna, slutade automatiskt Förenta Nationernas säkerhetssystem att fungera. Därmed upphörde även de militära förpliktelser för Sverige, som medlemskap i Förenta Nationerna innebure I ett dylikt läge bleve den närmaste uppgiften för vår krigsmakt att vara ett stöd för svensk neutralitetspolitik. En förutsättning för att svensk neutralitet skulle respekteras vore att krigsmakten vore organiserad och grupperad for att försvara Sveriges självständighet. Ingendera parten i en stormaktskonflikt skulle kunna räkna med att utan avsevärd kraftinsats tilltvinga sig fördelar på svenskt territorium. Även om krigsmaktens verksamhet under krig mellan främmande makter då Sverige vore neutralt, självfallet bleve av annan art än om riket självt vore indraget i konflikten, ställde dock neutralitetens bevarande samma potentiella krav som försvaret mot fientligt angrepp. För att få en grund för fastställandet av målen för våra försvarsförberedelser, borde vi räkna med den farligaste situation, som syntes möjlig. Genom att taga sikte härpå finge man en uppfattning om de krav, som kunde komma att ställas på våra begränsade personella och materiella försvarsresurser, samt hur for forsvaret anslagna medel skulle användas på bästa möjliga sätt. Självfallet måste krigsmakten organiseras så, att en ändamålsenlig gruppering för forsvar i samtliga tänkbara krigsfall bleve möjlig. , Vi måste räkna med att i händelse av krig en angripare kunde insatta mycket överlägsna stridskrafter mot vårt land. Våra försvarsförberedelser i fred och valstrategi i krig måste vara sådana, att förutsättningar skapades för att erhålla militärt understöd. Sveriges motstånd avsåge ytterst att, om allvarliga motgångar skulle inträffa likväl genom militära kraftinsatser bidraga till en omsvängning i det allmänna läget och åt vårt folk bevara rätten att vid ett fredsslut fora sm egen talan. . ,.-. Svensk krigföring måste vid fientligt anfall gå ut på att vinna tid, sa att understödsaktioner från annan sida hunne genomföras. Av mycket stor betydelse bleve därför, att huvuddelen av våra stridskrafter icke utsattes for förintande begynnelsemotgångar samt att förbindelserna åt andra sidan holies öppna. En strategisk defensiv, som syftade till fiendens fördröjande, måste tillämpas. . Denna defensiv borde föras på sådant sätt, att avsevärda delar av våra styrkor bevarades i stridsdugligt skick så länge som möjligt samtidigt som fienden försvagades. Defensiven genomfördes av landstridskrafterna som en kombination av lokala anfallsstötar och försvar av på djupet ordnade befästningar. Sjostndskrafterna insattes mot fientliga överskeppningsföretag och sjötransporter samt biträdde med mindre delar vid öppethållandet av våra förbindelser med en eventuell bundsförvant; de sannolika styrkeförhållandena i luften framtvingade, att verksamheten i regel förlades nära svenska kusten. Flygstridskrafternas verksamhet omfattade jaktförsvar av områden, inom vilka förband ur de olika forsvarsgrenarna utförde särskilt betydelsefulla operationer, anfall mot en invaderande fiende och hans längst framskjutna baser samt jaktförsvar av viktiga orter. En förutsättning för sjö- och flygstridskrafternas operationer vore tillgång på tillräckliga, effektivt försvarade baser. Med hänsyn till styrkeförhållandena vore det uteslutet att genomfora sådana defensiva operationer med en jämntjock fördelning av landets försvarskrafter. Det bleve i stället nödvändigt att samla styrkorna till vissa områden, dar torsvaret gjordes starkare. Dessa områden måste bestämmas bland annat med hänsyn till de aktuella anfallsmöjligheterna. Det bleve även nödvändigt att göra en avvägning mellan olika landsdelar alltefter deras strategiska betydelse.

32 En strategi av denna art kunde medföra, att delar av vårt land — självfallet efter kraftigt motstånd — successivt måste uppgivas. Ett intensivt militärt motstånd måste där fortsättas i det »fria krigets» former. I samma syfte måste ett rent civilt motstånd utvecklas. Vår krigsmakt måste byggas upp så, att den kunde lösa de uppgifter, som komme att ställas på den i de allvarligaste lägen, med vilka vi måste räkna. Detta innebure, att den skulle vara utformad för att genom ett segt djupförsvar vinna tid. Planläggningen för dess utnyttjande kunde och borde dock vara rörlig samt rättas efter rådande läge. Vore detta för vår del gynnsamt, borde målet för försvarets förande sättas högre och motståndaren om möjligt hindras att ockupera delar av vårt land. En svensk krigsmakt, organiserad för att möta angrepp mot Sverige, kunde säkert även ställa upp de styrkor, som medlemskapet av Förenta Nationerna komme att kräva. Försvarskommittén kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter, överbefälhavaren i förevarande hänseende anfört. E n förutsättning för att våra försvarsanstalter skola kunna fylla sin freds- och frihetsbevarande uppgift är att de, i den mån de icke genom sin blotta tillvaro förmå att verka återhållande på angrepp mot vårt lands integritet, kunna bjuda en angripare ett verksamt motstånd. Med hänsyn härtill måste stridskrafterna organiseras på sådant sätt, att de kunna möta ett anfall, från vilket håll det än kommer, och att en omgruppering av dem alltefter det aktuella läget vid en konfliktrisk kan äga rum. Vidare måste försvarsorganisationen vara skickad att motstå en överrumpling, som syftar till att förhindra stridskrafternas mobilisering och förflyttning, och försvaret mot invasion kunna anpassas efter den moderna invasionsteknikens möjligheter till överraskning. Även om våra personella och ekonomiska resurser sätta en gräns för våra möjligheter att bygga upp ett försvar, som utan bistånd utifrån skulle kunna på längre sikt hålla stånd mot en angripande stormakt, böra dock försvarsanstalterna utformas så, att angriparen i det längsta förhindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd. I sistnämnda syfte måste bland annat lokalförsvarsförband och hemvärn — med utnyttjande av olika landsdelars speciella terräng- och kommunikationsförhållanden och stödda på befintliga befästningar och hinderanordningar samt verkställda förbindelseförstöringar — kunna ingripa omedelbart vid en överraskande invasion. Härigenom ernås den tidsvinst, som erfordras för att fältförbanden skola hinna ingripa, innan den invaderande kunnat säkra sin ställning och förbereda sin fortsatta framryckning. Där en ockupation icke kan förhindras, bör motståndet kunna fortsättas såväl aktivt av partisanförband som passivt från civilbefolkningens sida i syfte att bjuda segt motstånd. Försvarssystemets utformande efter här angivna riktlinjer synes så mycket mera betydelsefullt som en angripande stormakt kan tänkas ha särskilt intresse av att sätta sig i besittning av en viss exempelvis såsom bas för flygstridskrafter lämplig landsdel men däremot icke finna tillräcklig anledning att ockupera landet i övrigt. Försvarskommittén räknar med att en för ovan angivna uppgifter organiserad krigsmakt även bör kunna fylla de krav, som vårt medlemskap i Förenta Nationerna kan komma att ställa.

33 Avd. III. FÖRSVARSORGANISATIONENS UTFORMANDE. Såsom försvarskommittén redan i det föregående framhållit innebar 1942 års försvarsbeslut endast en plan för försvarets uppbyggnad för budgetåren 1942/43—1946/47. Även om vissa beräkningar rörande årskostnaden för försvaret för tiden efter femårsprogrammets genomförande framlagts i den till grund för beslutet liggande propositionen, innefattade beslutet likväl icke något principavgörande rörande försvarsorganisationens gestaltning för tiden efter budgetåret 1946/47. De för försvarskommittén utfärdade direktiven innebära i huvudsak, att kommittén skall å ena sidan söka ytterligare anpassa försvarets organisation och inriktning efter erfarenheterna från det andra världskriget och därjämte vid utredningen av värnpliktsfrågorna bland annat uppmärksamma det moderna krigets krav samt å andra sidan eftersträva att skära bort alla kostnader, som icke äro strängt nödvändiga, och skapa betingelser för större stramhet i medelsanvändningen. I sistnämnda hänseende har i direktiven pekats på möjligheten att genom en rationalisering och förenkling av försvarsorganisationen ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets andel i de totala statsutgifterna. Om detta icke kunde ske i tillräcklig omfattning och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste omgivning, kunde det enligt direktiven — med hänsyn till vårt lands ansträngda finansiella läge efter försvarsberedskapens avveckling — bli erforderligt att åstadkomma kostnadsminskningar genom justering i den organisationsram, som genom 1942 års försvarsbeslut avsetts för försvaret. Härvid borde iakttagas, att den blivande försvarsorganisationen kunde effektivt fungera och från fred snabbt omställas till att slagfärdigt möta angreppsföretag mot vårt land. Vidare må erinras om det i direktiven för försvarskommittén gjorda uttalandet, att frågan, huruvida det förslag, som av kommittén komme att framläggas, borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare en femårsperiod — eller kunde utformas att omspänna en längre tid, lämnades öppen i avbidan på den bedömning, som i första hand borde verkställas genom kommitténs försorg. I sistnämnda uttalande har överbefälhavaren, såsom framgår av hans i det föregående omförmälda sammanfattning, velat inlägga den meningen, att frågan, huruvida utredningsarbetet borde inriktas på att åstadkomma en ny fast försvarsordning på längre sikt eller en kontinuerlig utveckling med partiella reformer på den gällande försvarsordningens grund, lämnats öppen, överbefälhavaren har emellertid samtidigt framhållit, att det skulle vara en förenkling, om man generellt uppställde problemet som ett val mellan å ena sidan genomgripande förändringar med långa tidsmellanrum och å andra sidan kontinuerlig utveckling genom partiella reformer. Även om det befunnes o—-1800 47

34 önskvärt, att den militära verksamheten — liksom varje varaktig verksamhet — finge utvecklas utan störande ryck, så kunde plötsligt omständigheter inträffa, vid vilka ett dröjsmål med genomgripande åtgärder icke vore försvarligt. Det förhållandet, att försvarsfrågorna vore beroende av politiska och militärtekniska faktorer, över vilka vi ej rådde, kunde emellertid enligt överbefälhavarens mening aldrig anföras som ett skäl mot att eftersträva en jämn utveckling under tider, då inga tvära omkastningar skedde i de förhållanden, som måste vara bestämmande för försvarets utformning. Även en utveckling genom partiella reformer krävde självfallet — enligt vad överbefälhavaren vidare anfört — en förutseende planläggning, som toge hänsyn till alla delar av försvaret. I nyssnämnda sammanfattning har överbefälhavaren närmare utvecklat de allmängiltiga skäl, som enligt hans mening kunde anföras för en kontinuerlig utveckling av krigsmakten utan långa utredningsperioder. De omständigheter, som härvidlag främst påkallade beaktande, vore enligt överbefälhavarens mening i huvudsak följande. Det måste anses önskvärt, att krigsmakten smidigt — samt i många fall utan åtgärder, som väckte yttre uppmärksamhet — kunde anpassas både efter det politiska lägets skiftningar och efter den militärtekniska utvecklingen. Vid en minskning av försvarsbudgeten i sådana politiskt lugnare lägen, då riskerna för väpnade konflikter syntes ringa, kunde man icke utgå från att, om en väpnad konflikt likväl skulle utbryta, den lilla statens situation bleve mindre vansklig, därför att krigsfaran dessförinnan icke ansetts vara överhängande. Läget kundo vidare snabbt försämras och ökade risker förelåge för politisk och strategisk överraskning. Även om betydande inskränkningar skulle göras i stormakternas rustningar, ändrades enligt överbefälhavarens mening härigenom intet väsentligt i anspråken på den mindre statens krigsmakt, så länge en stormakt vore så stark, att den kunde mot en mindre stat dirigera övermäktiga styrkor. En försvarsordning, som icke snabbt kunde omställas för krigsbruk, fyllde därför ej måttet ens i ett sådant lugnare läge. Ingen stat inom ett område, som kunde bli berört av krigiska konflikter, kunde — enligt vad i sammanfattningen framhållits — med säkerhet räkna på att en upprustningsfrist skulle stå till buds för att bota brister. Ej heller kunde en sådan stat räkna med att under pågående krig luckor med säkerhet skulle kunna fyllas. I anslutning härtill har överbefälhavaren framhållit, att det numera vore svårare än någonsin att snabbt bota bristerna i en försvarsorganisation. Framför allt vore organisationens elasticitet starkt begränsad i fråga om personalen, såväl den värnpliktiga som den fast anställda. En fullt genomförd personell upprustning toge utan forcering decennier. Även vid forcering toge den lång tid och medförde vittgående och uppseendeväckande ingrepp i folkets liv. Jämväl en materiell upprustning toge tid, längre ju mera komplicerad materielen vore. Den materiella upprustningen läte sig likväl till stora delar genomföra snabbare än den personella, En konsekvens av anförda fakta och synpunkter vore, att så länge risk funnes, att krig kunde användas som ett instrument i de mellanfolkliga uppgörelserna, måste ett lands försvar — hur gynnsamt det utrikespolitiska läget för tillfället än kunde te sig — fylla vissa minimikrav på kvalitet och kvantitet. Det vore i de olika fallen vanskligt att exakt avgöra, var den kritiska gränsen ginge. Med nu i sammandrag angivna utgångspunkter har överbefälhavaren uttalat, att minskningar av försvaret, som kunde bli påkallade i ett lugnt läge,

35 i första h a n d m å s t e gå ut över k r i g s m a k t e n s materiel. I a n s l u t n i n g h ä r t i l l h a r ö v e r b e f ä l h a v a r e n anfört i h u v u d s a k följande: Minst genomgripande vore härvid att inskränka den successiva förnyelsen av sådan materiel som vid risker för en försämring i läget relativt snabbt kunde anskaffas och som icke vore oundgängligen nödvändig för personalens utbildning eller för upprätthållande av erforderlig beredskap. Den successiva förnyelsen finge dock aldrig helt upphöra u t a n kunde endast begränsas till sin omfattning. En sålunda beskuren materielanskaffning komme att inverka på krigsorganisationens kvalitet, så småningom ledande till att operativa förband måste omföras till sådana av mera begränsad användbarhet (lokalförsvarsförband, lokalstyrkor m. m.). P å längre sikt skulle genom materielbrist även en kvantitativ beskärn i n g a v krigsorganisationen framtvingas. Så snart en försämring i läget kunde skönjas, måste materielen förstärkas och ökat antal högklassiga operativa förband organiseras. Vid armén och marinen, vilkas materiel i stor utsträckning hade ganska lång livslängd, ledde en begränsning i anskaffningen först småningom till minskad organisation. Krigsteknikens hastiga utveckling medförde dock, a t t materielen till betydande delar bleve omodern långt innan den förslitits. Vid flygvapnet inträdde förändringarna på grund av den hastiga flygtekniska utvecklingen och flygplanens korta livslängder vida snabbare. Hänsyn härtill måste tagas, när det gällde att bestämma omfattningen av flygvapnets materielanskaffning. Till de anförda allmänna synpunkterna på det föreliggande problemet komme enligt överbefälhavarens mening, att det nuvarande läget ställde så höga krav på beredskap, a t t genomgripande förändringar överhuvudtaget icke borde företagas utan synnerligen vägande skäl. Omsorgen om att i nuvarande läge ge stöd åt en självständig svensk politik, som icke sökte anslutning vare sig i öster eller väster, talade för a t t vi skulle hålla vid makt det försvar, som under krigsåren byggts upp med stora uppoffringar och att vi efter hand skulle anpassa det till förändringar i läget och krigsteknikens utveckling. B e t r ä f f a n d e materielanskaffningen b l a n d a n n a t följande:

h a r överbefälhavaren vidare

framhållit

I en brytningstid som den nuvarande, då nya genomgripande tekniska förändringar nar som helst kunde inträffa, bleve det av särskild betydelse a t t följa utvecklingen, a t t lära känna de moderna stridsmedlen och att om möjligt finna motmedel mot dem. För forskning och försök borde sålunda betydande penningbeopp avses. Samtidigt gällde det att bevara den nuvarande krigsmakten i slagkraftigt skick men a t t för närvarande begränsa anskaffningen till sådan materiel som sannolikt förbleve användbar, även sedan vi kunnat tillgodogöra oss de senaste arens tekniska utveckling. På grund av senare års stora materielanskafff W Z , d e e n l l g t överbefälhavarens mening ett sådant avvaktande program beträffande vissa materielslag genomföras för någon tid framåt utan alltför allvarliga följder för krigsmaktens effektivitet, överbefälhavaren har i detta samm a n h a n g hänvisat till ett uttalande av chefen för försvarsdepartementet i 1947 ars statsverksproposition, a t t materielanskaffningen dock icke utan våda kunde inskränkas under en följd av år, varför en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffning av materiel, främst för armén och marinen, vore att emotse inom de närmaste åren, därest riksförsvaret skulle motsvara de krav, som kunde ställas pa detsamma. I nära anslutning till detta uttalande har överbefälhavaren framhållit, att viktiga materielgrupper, som under den närmaste tiden icke förnyades bleve successivt omoderna och förslitna, varigenom luckor uppkomme i krigsmaktens utrustning, som skulle äventyra dess användbarhet. Sådan materiel måste ersättas. Principiellt nya stridsmedel kunde vidare framträda. Det bleve

36 på grund härav nödvändigt att göra nya materielanskaffningar, alltefter det möjlighet vunnes att lösa de olika delproblemen. Anslag måste efter hand anvisas härför. I nuvarande situation borde enligt överbefälhavarens mening anskaffning av ny materiel ske på sådant sätt, att statsmakterna bundes för kortast möjliga tid. Ur teknisk och ekonomisk synpunkt vore det emellertid omöjligt att räkna endast för ett budgetår i sänder. Det vore nödvändigt att planlägga och göra beräkningar för flera år framåt — för olika materielslag flera eller färre år — men samtidigt hålla i sikte, att stora förändringar kunde och sannolikt även komme att inträffa. Överbefälhavaren har slutligen såsom sin mening uttalat, att någon fast och allmän plan på längre sikt icke nu borde uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten, utan att för framtiden möjlighet måste skapas att genom successiva och partiella beslut företaga de ändringar i organisation, utrustning och utbildning, som kunde bli påkallade. De successiva och partiella reformernas metod borde åsyfta att åstadkomma ett varaktigare och fastare sammanhang i organisationens huvuddrag. I överensstämmelse med sin uppfattning har överbefälhavaren framlagt ett eget förslag beträffande försvarsorganisationen och med hänvisning till nyss återgivna uttalanden härom anfört bland annat följande: överbefälhavarens ståndpunkt vore — och den stöddes av samtliga försvarsgrenschefer — att vi tills vidare borde bevara vårt försvar i stort sett vid dess nuvarande form och styrka. Genom partiella reformer, som icke bröte kontinuiteten och därför icke äventyrade den i de flesta avseenden tillfredsställande försvarsorganisation, som uppbyggts genom dryga ansträngningar av vårt folk, borde försvaret efterhand anpassas efter den tekniska utvecklingen och de förändringar, som kunde inträda i det militärpolitiska läget. Härvid borde ständigt beaktas nödvändigheten att hålla kostnaderna så låga som möjligt. Med nuvarande brist på materialier och arbetskraft syntes det vidare erforderligt att iakttaga största försvarbara återhållsamhet i fråga om materielanskaffning och att söka begränsa värnpliktstjänstgöringens längd i den utsträckning, som befunnes möjligt utan att eftersätta kraven på fullgod utbildning. I båda fallen gällde emellertid att icke genomföra reduktioner på sådant sätt att framtida risker kunde uppstå. Beslut om större rustningsreduktioner borde fattas först när garanti verkligen skapats för att freden varaktigt kunde upprätthållas icke blott i vår närhet utan även i världen i övrigt, ty en lokal konflikt kunde lätt växa till en världsbrand. De utredningar, som utförts för försvarskommitténs räkning inom högkvarteret från hösten 1945 till våren 1946, och de förslag, som då överlämnats, hade varit baserade på den uppfattning, som överbefälhavaren här åter utvecklat. Intet hade nämligen därefter inträffat, som kunnat rubba densamma. I full överensstämmelse med sin principiella inställning förordade överbefälhavaren, att krigsmakten för den närmaste framtiden i huvudsak bibehölles i enlighet med hans tidigare ingivna förslag, dock med vissa ändringar, motiverade dels av erfarenheter från det senaste året, dels av en strävan att såvitt möjligt ytterligare begränsa kostnaderna, överbefälhavaren föresloge, att organisationen skulle i allt väsentligt bevaras, dock anpassad efter vunna erfarenheter, att flygvapnet skulle utökas med en natt jaktflottilj, som skulle uppsättas under åren 1948—1951, att materielanskaffningen skulle inskränkas under de närmaste åren, utom vid flygvapnet, där den liksom hittills skulle bli kontinuerlig, och beträffande viss ersättningsbyggnad av lätta fartyg vid flottan, samt att den fort-

37 satta anpassningen efter det militärpolitiska lägets krav och krigsteknikens utveckling skulle regleras efter hand. De svagheter, som funnes i krigsmaktens nuvarande utrustning, vore delvis av den art, att de utan tidsutdräkt borde avhjälpas. I direktiven till försvarskommittén hade statsmakterna också erinrat om att den snabba utvecklingen under senare år framkallat behov av en komplettering av försvarets materielutrustning med nya försvarsmedel. Härför krävdes en anskaffning av materiel, som i vissa fall, t. ex. beträffande ekoradion, ej ersatte något annat försvarsmedel utan måste finnas vid sidan av redan befintlig men som i huvudsak avsåge att ersätta befintlig materiel efter hand som den försletes. Samtidigt borde emellertid materielanskaffningen tills vidare begränsas, så att statsmakterna bundes på kortast möjliga tid. Ekonomiska engagemang för den materielanskaffning, som närmast borde verkställas, måste — beroende på materielens art — göras 1—5 år före den tidpunkt, då materielleveranserna skulle börja. Bortsett från flygvapnet, där materielen kontinuerligt omsattes, skedde endast en partiell förnyelse. Att så kunde ske berodde på att en betydande del av materielbeståndet nyanskaffats under andra världskriget och sålunda vore tämligen ny. En förutsättning för den successiva anpassningen efter teknikens utveckling vore, att tillräckliga medel avsåges för forskning och försök. Under utredningsarbetet hade stor vikt lagts vid att vinna besparingar inom fredsorganisationen. Resultatet därav återspeglades bland annat i minskat antal staber, förband och hästar inom armén, beskuren landorganisation och sammanslagning av staber inom marinen, djupgående förändringar i flygvapnets personalrekrytering samt minskade stater för fast anställd militär personal inom alla försvarsgrenar. De årliga kostnaderna för den av överbefälhavaren förordade försvarsorganisationen, inberäknat utgifter för uppförande av befästningar samt grundavskrivningar å byggnader, ha av överbefälhavaren för budgetåret 1948/49 beräknats till 929 miljoner kronor samt för tiden efter det den föreslagna nattjaktflottiljen uppsatts, värnpliktsutbildningen vid armén återupptagits i full utsträckning och nuvarande vakanser fyllts till 970 miljoner kronor. Om i årskostnaderna inräknas utgifter för förnyelse av all den materiel, som erfordras för den föreslagna organisationen, skulle kostnaderna stiga till 1 076 miljoner kronor. Att märka är, att de av överbefälhavaren framlagda kostnadsberäkningarna i huvudsak hänförde sig till pris- och löneläget den 1 juli 1946. Löneökningen för fast anställd personal från och med budgetåret 1947/48 hade emellertid tillagts. Om kostnadsberäkningarna i sin helhet föras fram till den 1 juli 1947 och således tillägg göres för prisstegring å materiel under tiden den 1 juli 1946—den 30 juni 1947 samt för en efter tidpunkten för avgivandet av överbefälhavarens förslag inträffad höjning av det rörliga tillägget och av kollektivavtalslönerna, torde ovannämnda kostnadssummor — 929, 970 och 1 076 miljoner kronor — kunna beräknas stiga till omkring 965, 1 005 och 1 120 miljoner kronor respektive. De överväganden, försvarskommittén ägnat frågan om utformandet av försvarsorganisationen, ha lett till att kommittén icke kunnat ansluta sig till överbefälhavarens uppfattning om att någon fast och allmän plan på längre sikt icke nu borde uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten utan att man beträffande organisation, utrustning och utbildning borde inrikta sig

38 på successiva och partiella reformer. Kommittén håller nämligen före, att den sålunda av överbefälhavaren förordade metoden icke är användbar, om man vill på längre sikt vidtaga mera genomgripande ändringar i organisationen och därigenom nedbringa försvarskostnaderna. Försvarskommittén har icke ansett förenligt med sitt uppdrag att utesluta möjligheten av åtgärder i angiven riktning. Mot bakgrunden av chefens för försvarsdepartementet i det föregående återgivna uttalande angående de begränsade möjligheterna att under en följd av år genom inskränkning av materielanskaffningen minska försvarsutgifterna — till vilket uttalande överbefälhavaren anslutit sig — har försvarskommittén fastmera funnit erforderligt att söka för något längre tid än de allra närmaste åren överblicka de personella och materiella resurser, med vilka vi ha att räkna, samt därav draga vissa slutsatser med avseende å planläggningen av försvarsorganisationen. En sådan granskning blir så mycket mera nödvändig som de ekonomiska och statsfinansiella synpunkterna på frågan om försvarskostnadernas storlek på grund av beslutade nya statsutgifter sedan försvarskommittén tillsattes trätt i förgrunden. E n ytterligare anledning att noggrant pröva möjligheterna att begränsa vårt lands insatser för försvarsväsendet — såväl personella som materiella — ligger däri, att det rådande läget ställer skärpta krav på återhållsamhet i vad avser det allmännas ianspråktagande av arbetskraft och varutillgångar. Åtgärder för rationalisering och effektivare utnyttjande inom statlig verksamhet av tillgänglig arbetskraft och andra resurser måste under nuvarande förhållanden betraktas såsom särskilt angelägna. Då varje besparing eller uppskov med anskaffning i sin mån bidrager till att lätta trycket av den rådande varubristen, får det vidare anses vara av största vikt att på olika sätt söka begränsa åtgången av förnödenheter. Även om nu framträdande svårigheter i angivna hänseenden i stor utsträckning må vara att hänföra till sådana efterverkningar av det andra världskriget, som kunna förväntas vara till tiden någorlunda begränsade, torde det ej kunna anses uteslutet, att åtminstone brist på arbetskraft kommer att göra sig gällande under ett antal år framåt. Det måste hållas i minnet, att sammanlagda antalet personer i vad som hittills betraktats såsom arbetsför ålder under en följd av år kommer att nedgå och att vändpunkten härvidlag, såvitt nu kan bedömas, infaller först under senare delen av 1950-talet. Nu berörda omständigheter kunna icke lämnas ur räkningen vid bedömandet av de resurser, som vårt land under åtskilliga år framåt utan åsidosättande av andra viktiga behov kan avse för försvaret. Ur nu angivna synpunkter har försvarskommittén undersökt möjligheterna att genom rationalisering och förenkling av försvarsorganisationen vinna påtagliga besparingar. Kommittén har emellertid funnit, att det icke låter sig göra att på sådant sätt nå fram till utgiftsminskningar av någon betydenhet. I följd härav har kommittén gått vidare på den i direktiven anvisade vägen och till undersökning upptagit frågan, i vad mån kostnadsminskningar böra åvägabringas genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års

39 försvarsbeslut avsetts för försvaret. Vid denna undersökning har försvarskommittén till en början granskat det av överbefälhavaren såsom eget förslag framlagda organisationsalternativet. Vid ett genomförande härav skulle man främst vinna, att försvarsorganisationen i allt väsentligt skulle bevaras, att flygvapnet skulle utökas samt att en viss komplettering och standardförbättring av materielutrustningen skulle åstadkommas. I jämförelse med de under nu löpande budgetår utgående försvarskostnaderna skulle emellertid förslagets genomförande redan från början innebära en avsevärd utgiftsstegring. P å längre sikt och om man räknar med fullständig materielomsättning skulle det leda till de mycket betydande kostnader, som i den föregående redogörelsen angivits. E t t förslag av denna ekonomiska innebörd synes icke fylla de i direktiven för försvarskommittén uppställda besparingskraven. Vad angår de på hemställan av försvarskommittén genom överbefälhavarens försorg utarbetade alternativen är att märka, att ingen av de enligt dessa alternativ planerade försvarsorganisationerna skulle kunna uppnås förrän efter mycket lång övergångstid och utan insats av betydande engångsanslag för standardförbättringar. Detta sammanhänger med de förutsättningar för utarbetandet av dessa alternativ, som kommittén uppställt. Kommittén har därför ansett sig böra med utgångspunkt från den nuvarande försvarsorganisationen och den befintliga, i avsevärd utsträckning från tiden för det senaste kriget härrörande materielutrustningen samt den kostnadsram, som i innevarande års budget tillmätts försvaret, undersöka möjligheterna dels att begränsa och konsolidera organisationen med aktgivande på det av överbefälhavaren omfattade önskemålet att åstadkomma ett varaktigare och fastare sammanhang i organisationens huvuddrag, dels ock att nedbringa övningstiden. Vid verkställandet av dessa undersökningar har kommittén hämtat ledning såväl ur överbefälhavarens eget organisationsförslag som ur nyssnämnda på kommitténs hemställan utarbetade alternativ. Undersökningarna ha bibragt kommittén den uppfattningen, att det bör vara möjligt att inrikta sig på vissa begränsningar av försvarsorganisationen i vad avser samtliga tre försvarsgrenar. Då det internationella läget ännu ej stabiliserats, måste emellertid genomförandet av sådana begränsningar som nyss antytts ske under beaktande av att försvarets effektivitet under de närmaste åren icke påtagligt försvagas. Brådstörtade förändringar i den nuvarande, under det andra världskrigets beredskapstid utbyggda och prövade försvarsorganisationen böra med hänsyn till kravet på upprätthållande av en god beredskap undvikas. Försvarskommittén utgår därför från att, därest läget skulle komma att skärpas, övergången till en ny försvarsorganisation skall ske på sådant sätt, att skärpningen må kunna föranleda en smidig anpassning av organisationen efter lägets krav genom förskjutning av övergångsplanen i vissa hänseenden, ökad medelstilldelning för anskaffning av modern materiel eller andra åtgärder, ägnade att förstärka försvaret. Ur beredskapssynpunkt och för att en någorlunda jämn årskostnad skall

40 kunna hållas har kommittén räknat med ifrågasatta ändringars vidtagande under loppet av en tioårsperiod. Därmed har kommittén dock icke velat föreslå, att denna tidrymd fixeras såsom en under alla förhållanden gällande organisationsperiod. Kommittén förbiser icke, att sådana omständigheter — av militärpolitisk, militärteknisk eller annan natur — kunna inträffa som redan före utgången av en så lång period aktualisera en mer eller mindre fullständig omprövning av försvarsorganisationen. Det ligger i sakens natur, att ovissheten härvidlag gör sig särskilt gällande i fråga om den senare delen av perioden. Kommittén håller ej för uteslutet, att redan vid mitten av perioden fastare hållpunkter kunna föreligga för en längre driven anpassning av organisationen efter krigserfarenheterna samt utvecklingslinjerna på militärteknikens område. E t t ytterligare skäl att icke alltför hårt binda sig för den nu föreslagna organisationen under periodens senare del är, att för ett vidmakthållande av densamma krävas särskilda anslag för anskaffning av vissa slag av materiel mot slutet av perioden. Valet mellan en sådan ytterligare medelsanvisning och en ytterligare organisationsminskning måste träffas i god tid före de aktuella tidpunkterna. Därvid kan ej bortses från frågan om en ändring av avvägningen mellan organisations- och materielkostnader överhuvudtaget. Med det nu sagda har kommittén givetvis icke velat uttala sig mot att i mån av tillgängliga medel successiva och partiella reformer redan under periodens förra del vidtagas i moderniseringssyfte. Självfallet anser kommittén att så bör ske liksom också, att uppmärksamhet oavlåtligen bör ägnas åt att förefintliga besparingsmöjligheter noggrant tillvaratagas. Kommittén vill i detta sammanhang understryka, att de förslag och kostnadsberäkningar, som i det följande framläggas, närmast äro avsedda att angiva en ram för försvarsorganisationen. Vad särskilt angår frågor om inrättande av nya beställningar eller befattningar samt om överförande till ordinarie stat av sådana icke-ordinarie tjänster, som befinnas erforderliga för arbetsuppgifter av bestående art, har kommittén sålunda utgått från att — även om dess kalkyler rörande personalbehovet kunna i huvudsak läggas till grund vid beräkningen av försvarskostnaderna -—- dylika frågor likväl skola i vanlig ordning prövas för varje särskilt budgetår. Det må vidare framhållas att, såsom i det följande på vissa punkter påpekas, resultatet av inom försvaret pågående organisationsundersökningar och andra utredningar kan komma att i mångt och mycket påverka försvarsorganisationens utformning samt att kommittén, såsom av det följande kommer att framgå, funnit anledning föreslå, att vissa frågor skola hänskjutas till särskild utredning.

41 Avd IV. HUVUDDRAGEN AV FÖRSVARSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. A.

Värnplikten.

1941 års värnpliktslag innebär — jämfört med 1936 års lag — genomgripande förändringar med avseende å inskrivnings- och redovisningsorganisation ävensom nya bestämmelser om de värnpliktigas tjänstgöringstid, om höjning av värnpliktsåldern samt om upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm. Utan att i övrigt ifrågasätta ett frångående av nu gällande bestämmelser angående värnplikten anser sig försvarskommittén böra föreslå ändring i följande hänseenden, nämligen i fråga om övningstiden, åldern vid påbörjande av första tjänstgöring och vissa besiktningsföreskrifter ävensom beträffande uppdelningen av värnpliktskontingenten på försvarsgrenar och truppslag (motsvarande). I sistnämnda hänseende lämnas en sammanhängande redogörelse i det följande vid behandlingen av arméns organisation, varjämte vissa för marinen och flygvapnet speciella synpunkter komma att framläggas vid behandlingen av dessa försvarsgrenars organisation, övriga nyssberörda spörsmål torde redan i förevarande sammanhang böra upptagas till behandling. Vad först angår ö v n i n g s t i d e n vill försvarskommittén erinra, att denna för huvuddelen av de värnpliktiga vid infanteriet samt trängen och intendenturtrupperna sammanlagt utgjorde enligt 1925 års försvarsordning 140 dagar och enligt 1936 års försvarsordning 180 dagar (häri inräknat landstormsrepetitionsövning om 5 dagar). Av studenter och likställda, underbefäl och fackmän samt alla värnpliktiga vid arméns ovan ej nämnda specialtruppslag, marinen och flygvapnet utkrävdes enligt båda de nämnda försvarsordningarna längre tjänstgöringstid. Under åberopande av bland annat det rådande läget och den därav betingade nödvändigheten att stärka landets försvarskraft beslöt 1941 års riksdag en provisorisk förlängning av utbildningstiden för värnpliktiga tillhörande årsklass 1940 eller årsgrupp 1941, vilka uttagits till linjetjänst eller till handräckningstjänst, till 360 dagar, repetitionsövningar häri ej inräknade. Detta provisoriska beslut befästes hösten 1941 genom antagandet av en ny värnpliktslag, i vilken för huvuddelen av de värnpliktiga, oavsett vilken försvarsgren eller vilket truppslag de tillhörde, föreskrevs en utbildningstid om sammanlagt 450 dagar, inberäknat tid för övningsuppehåll. Utbildningstiden fördelades vid armén och kustartilleriet på en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar om vardera 30 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar. Vid flottan skulle tjänstgöringen fullgöras antingen i en följd eller fördelad på 420 + 30 dagar, vid flygvapnet fördelad antingen på 360 + 60 + 30 eller på 360 + 3 X 30 dagar. Värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, skulle fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 360 dagar (officersutbildning) eller högst 180 dagar

42 (underofficersutbildning). Vissa navigationsskoleutbildade skulle undergå fortsatt utbildning under (2 X 60 = ) 120 dagar. Blivande ingenjörer, läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer m. fl. specialister skulle kunna åläggas fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar, eventuellt fördelade i omgångar på hela värnpliktstiden. Vid den förutnämnda skrivelsen av den 14 juni 1946, i vilken försvarskommittén hemställde om utredning genom överbefälhavarens försorg av vissa organisationsalternativ, fanns fogad en P. M. angående frågor, beträffande vilka skilda ledamöter av försvarskommittén önskat utredning. I denna P. M. upptogs såsom en särskild punkt frågan om möjligheterna att genom olika anordningar nedbringa de värnpliktigas övningstid i eller utan förening med en differentiering av övningstiden försvarsgrenar eller truppslag emellan. I september 1946 påbörjades inom högkvarteret undersökningar rörande de värnpliktigas utbildningstid. För ändamålet tillsatte överbefälhavaren en kommitté bestående av representanter för de tre försvarsgrenarna med dåvarande inspektören för infanteriet och kavalleriet, numera generalmajoren K. G. Berggren, som ordförande. Sedan utredningen i huvudsak slutförts, framlade överbefälhavaren i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 februari 1947 förslag till provisorisk avkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga. I sin skrivelse åberopade överbefälhavaren, att den av honom tillsatta kommittén sammanfattningsvis såsom resultat av sitt uppdrag anfört, att en måttlig begränsning av de värnpliktigas övningstid — dock endast under vissa bestämda förutsättningar — syntes möjlig utan allvarligare minskning i den effekt, som dittillsvarande utbildningstid visat sig kunna åstadkomma, att övningstiden vid armén och marinen dock icke kunde utan allvarlig kvalitetssänkning hos förband och övriga enheter minskas med i allmänhet mera än omkring en månad, att övningstiden vid flygvapnet syntes kunna nedbringas med en månad, därest en repetitionsövning fullgjordes i omedelbar följd med första tjänstgöringen, ävensom att en differentiering av övningstiden försvarsgrenar, truppslag och värnpliktskategorier emellan i allmänhet icke syntes motiverad. Överbefälhavaren framhöll i anslutning härtill, att kommitténs utredning gåve stöd för antagandet, att övningstiden möjligen skulle kunna minskas med en månad under förutsättning att vissa rationaliseringsåtgärder vidtoges. Överbefälhavaren vore dock icke beredd att avgiva ett bestämt omdöme härom, förrän det genom försök blivit utrönt, huruvida de teoretiska övervägandena vore hållbara i praktiken. Försök med avkortad utbildningstid syntes därför böra anställas. För att försöken skulle kunna tillmätas verkligt värde, borde de utsträckas över relativt lång tidrymd, förslagsvis åren 1947—1948. I sin sedermera till försvarskommittén avgivna sammanfattning har överbefälhavaren uttalat sig i samma riktning. I anledning av remiss anförde försvarskommittén i utlåtande den 25 februari 1947 att, då den utredning rörande försvarsorganisationens utformande vid olika kostnadsalternativ, som jämlikt chefens för försvarsdepartementet beslut den 21 juni 1946 skulle verkställas av överbefälhavaren, ännu icke slut-

43 förts, försvarskommittén icke för det dåvarande vore beredd att taga ställning till frågan om övningstidens längd i en ny försvarsordning. Detta borde emellertid enligt försvarskommitténs mening icke utgöra hinder för provisoriska åtgärder i syfte att avkorta övningstiden i den utsträckning som det av den militära ledningen ansåges möjligt. Med utgångspunkt härifrån ville försvarskommittén — som satts i tillfälle att taga del av den utredning rörande de värnpliktigas övningstid, som den av överbefälhavaren för ändamålet tillsatta kommittén verkställt — för sin del tillstyrka avlåtande av förslag till riksdagen om en avkortning av övningstiden med 30 dagar för de i överbefälhavarens skrivelse omförmälda värnpliktiga. I avvaktan på fortsatta överväganden rörande övningstidens längd framlades proposition (1947: 227) angående provisorisk förkortning av övningstiden med 30 dagar. Propositionen bifölls av riksdagen. Under hänvisning till vad som anförts vid anmälan av nyssnämnda proposition har chefen för försvarsdepartementet — för att möjliggöra verkställande av erforderliga detaljutredningar i så god tid, att ärendet skulle kunna underställas 1948 års riksdag vid dess början — den 23 april 1947 uppdragit åt 1945 års försvarskommitté att snarast möjligt till departementschefen inkomma med utlåtande, vilken begränsning av den enligt 1941 års värnpliktslag gällande utbildningstiden för värnpliktiga som enligt kommitténs bedömande på längre sikt borde ifrågakomma. I anledning härav har kommittén i skrivelse den 23 maj 1947 anfört följande: Med hänsyn till det samband, som rådde mellan de värnpliktigas utbildningsförhållanden och själva försvarsorganisationen, ansåge sig försvarskommittén icke förrän i sammanhang med det slutliga utformandet av organisationen kunna taga ställning till det i departementschefens skrivelse omförmälda spörsmålet. Nämnas kunde emellertid, att inom kommittén fråga väckts om avkortning med tre månader av den nu för flertalet värnpliktiga gällande utbildningstiden, varvid förutsatts, att den sålunda till tolv månader minskade utbildningstiden skulle i mån av möjlighet fördelas antingen på en första tjänstgöring om tio månader samt en repetitionsoch en efterutbildningsövning om vardera en månad eller på en första tjänstgöring om nio månader samt två repetitionsövningar om vardera en månad och en efterutbildningsövning om likaledes en månad. Genom beslut den 30 maj 1947 har Kungl. Maj:t anbefallt försvarsgrenscheferna, envar såvitt rörde hans ämbetsområde, att med beaktande av vad enligt statsrådsprotokollet för samma dag anförts och de anvisningar chefen för försvarsdepartementet i övrigt kunde finna skäl lämna, verkställa utredning rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning samt att före den 1 december 1947 inkomma med de förslag, som av utredningen kunde föranledas. Såsom framgår av den här lämnade redogörelsen har frågan om en förkortning av övningstiden för de värnpliktiga redan i olika sammanhang uppmärksammats och provisoriska bestämmelser om en sådan förkortning med 30 dagar finnas redan utfärdade. Det ligger i sakens natur, att hithörande spörsmål måste tagas under noggrann omprövning i ett läge som det nuvarande, då bristen på arbetskraft skapar betydande svårigheter för produk-

44 tionen i vårt land. Försvarskommittén vill i detta sammanhang erinra om ett uttalande av chefen för försvarsdepartementet i förenämnda proposition 1947: 227. Att för försvarets del icke toges i anspråk större del av de produktiva åldrarnas tid och arbetskraft än nödvändigt tedde sig, enligt vad departementschefen framhållit, såsom ett nationalekonomiskt önskemål, vilket krävde uppmärksamhet i väl så hög grad som kravet på budgetekonomiska besparingar. Andra lagutskottet, vars utlåtande i ämnet (nr 30) av riksdagen godkänts, har ytterligare understrukit nyssnämnda synpunkt med hänvisning icke blott till det aktuella allmänna bristläget på arbetsmarknaden utan även till den under de närmaste åren fortgående sammankrympningen av de årskullar, som efterhand skulle träda ut i produktionslivet. Försvarskommittén ansluter sig för sin del till den uppfattning, som kommit till uttryck i nyssnämnda uttalanden. Framhållas må, att varje månads minskning av övningstiden medför, att arbetskraft motsvarande omkring 3 000 årsarbetare frigöres. Bedan arbetsmarknadsläget i och för sig talar sålunda för att de möjligheter till en avkortning av övningstiden, som kunna vara förhanden, böra tillvaratagas i syfte att frigöra arbetskraft för produktiva ändamål. Även frånsett de svårigheter, som betingas av en — tillfällig eller mera permanent — brist på arbetskraft, bör uppenbarligen övningstiden avvägas så, att icke tyngre bördor påläggas de värnpliktiga än som måste anses ofrånkomliga för uppnående av ett gott utbildningsresultat. Att övertygelsen om att den nuvarande avvägningen härutinnan är den rätta icke är allmänt utbredd bland de värnpliktiga själva framgår av en attitydundersökning, som anordnats av 1945 års militärutredning. Vid denna undersökning förklarade sig nämligen ett betydande antal under utbildning varande värnpliktiga anse, att de uppnådda utbildningsresultaten skulle ha kunnat vinnas på kortare tid än den för dem utmätta övningstiden. Det kan icke vara till båtnad för försvaret, om en sådan inställning alltmera skulle vinna insteg hos de värnpliktiga och hos allmänheten. Fastmera måste det anses vara av stor betydelse, om sådana åtgärder kunna genomföras som säkerställa, att de värnpliktigas eget intresse för att inhämta utbildningen på kortast möjliga tid tillvaratages. Dylika åtgärder skulle sannolikt även i sin mån bidraga till att bevara den aktning, som försvaret särskilt under beredskapstiden tillvunnit sig i vida kretsar inom vårt land. Ur nu angiven synpunkt ter det sig för försvarskommittén såsom en angelägenhet av stor vikt, att möjligheterna till rationalisering och effektivisering av utbildningen underkastas fördomsfri omprövning samt att därvid överväges såväl vilka moment i den nuvarande utbildningen som utan allvarlig olägenhet eller rent av med fördel kunna utmönstras som ock vilka nya och mera rationella metoder och anordningar som kunna införas. Givetvis måste härvid eftersträvas att så långt görligt är undvika en kvalitativ försämring av utbildningsresultatet. Kommittén står dock icke främmande för tanken, att det kan bli erforderligt att i viss mån — exempelvis genom ökad specialisering — begränsa de nuvarande utbildningsmålen.

45 Den nyligen på föranstaltande av chefen för försvarsdepartementet igångsatta särskilda utredningen rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning syftar till ett klarläggande av de spörsmål, som sammanhänga med en förkortning av övningstiden, om samtidigt en effektivisering av utbildningen i olika hänseenden äger rum, bland annat under utnyttjande av de värnpliktigas eget intresse för saken. Vid sådant förhållande har försvarskommittén givetvis icke anledning att ingå på en detaljerad granskning av hithörande spörsmål. Kommittén har emellertid för sin del kommit till den övertygelsen, att det bör vara möjligt att — utan uppgivande av kravet på i stort sett bevarad effektivitet — genom rationalisering av utbildningen åtminstone tills vidare påtagligt minska övningstiden. Kommittén utgår från att det med hänsyn till önskvärdheten såväl att bibehålla de värnpliktiga vid dem en gång bibringade färdigheter som att lära dem hantera materiel av nytillkommande typer måste anses lämpligt att liksom nu för huvuddelen av de värnpliktiga föreskriva repetitionsövningar om sammanlagt 60 dagar. Minskningen av övningstiden synes kommittén böra ske genom förkortande av första tjänstgöringen och av skäl, som nedan sägs, genom slopande av efterutbildningsövningen. Beträffande första tjänstgöringen räknar försvarskommittén i anslutning till det nyss anförda med att den därmed avsedda utbildningen skall kunna bibringas vederbörande på en tid av 9 månader. För flygvapnets del har gjorts gällande, att det, om enbart utbildningssynpunkten tillmättes betydelse, vore möjligt att med bibehållna utbildningsmål begränsa första tjänstgöringens längd till 7Va månader. E n förutsättning härför vore dock, att flygvapnet, som har ett kontinuerligt behov av värnpliktig arbetskraft för bland annat flygmaterielens betjänande och vård, med hänsyn härtill tilldelades en avsevärt större värnpliktskontingent. E n annan förutsättning vore, att härvid även det ökade antalet värnpliktiga i teknisk tjänst uttoges bland ynglingar, som ägde goda förkunskaper inom de yrkesgrenar, i vilka de avsåges tjänstgöra vid flygvapnet. Med hänsyn till arméns och marinens behov av tekniskt kunnig personal synes emellertid ovisst, i vad mån sistnämnda förutsättning skulle kunna uppfyllas med avseende å de värnpliktiga i teknisk tjänst, med vilka flygvapnets kontingent sålunda komme att ökas. Härtill kommer, att utökningen av flygvapnets kontingent skulle ske på bekostnad av arméns till men för dennas krigsorganisation. I betraktande av vad nu anförts har försvarskommittén icke funnit skäl att för flygvapnet tilldelade värnpliktiga föreslå första tjänstgöringens längd annorlunda än för flertalet övriga värnpliktiga. Kommittén har härvid icke förbisett, att även en första tjänstgöringstid om 9 månader för flygvapnets vidkommande medför behov av en större värnpliktskontingent än som erfordras vid 1-årig första tjänstgöring. Vad angår den nu föreskrivna efterutbildningsövningen om en månad (30 dagar), som skall fullgöras före utgången av 18:e året efter inskrivningsåret, är densamma avsedd dels för repetition av redan inlärda kunskaper och färdigheter, dels ock för omskolning till andra befattningar i krigsorganisationen antingen inom det truppslag vederbörande från början tillhört eller inom annat

46 truppslag. En inom försvarskommittén gjord undersökning har givit vid handen, att behov av omskolning föreligger beträffande omkring 40 % av de kontingenter, som inrycka till efterutbildning. Genom att redan vid första tjänstgöringen i viss mån ändra fördelningen av de värnpliktiga truppslagen emellan, genom att i ökad utsträckning bedriva omskolning under andra repetitionsövningen samt genom utnyttjande av vissa av de värnpliktiga, som från marinen och flygvapnet överföras till armén, synes det bli möjligt att fylla den av kommittén för armén föreslagna krigsorganisationens behov av värnpliktiga, utbildade för sådana befattningar som hittills avsetts skola besättas med äldre värnpliktiga, vilka omskolats under efterutbildningsövning. Försvarskommittén förbiser icke, att en dylik anordning ur militär synpunkt medför olägenheter främst såtillvida, att ett antal av de äldsta åldersklassernas värnpliktiga icke bli krigsplaceringsbara utan måste tillföras den s. k. personalreserven. Kommittén har likväl med hänsyn såväl till det begränsade behovet av omskolning som till de sociala skäl, vilka tala mot att i fredstid utkräva militärtjänstgöring av så till åren komna värnpliktiga som här äro i fråga, ansett sig böra — utan föregripande av den pågående utredningen om värnpliktsutbildningens närmare utformning — i förevarande sammanhang räkna med ett slopande av efterutbildningsövningen. Försvarskommittén har övervägt olika möjligheter i fråga om repetitionsutbildningens fullgörande och därvid undersökt lämpligheten av att uppdela repetitionsövningstiden på flera övningar av kortare varaktighet, fördelade under den tid de värnpliktiga kvarstå i krigsorganisationen. Såväl första som andra repetitionsövningen avser främst förbandsutbildning, varunder de värnpliktiga erhålla en repetition av det förut inlärda samtidigt som de göras förtrogna med de förändringar i fråga om organisation och taktiskt uppträdande m. m., som kunna ha genomförts sedan de senast voro i tjänst. För befälet skapa dessa övningar möjlighet att öka rutinen i förandet av förband motsvarande dem, vid vilka de äro krigsplacerade såsom chefer. Med hänsyn till den tid, som ofrånkomligt åtgår dels till ut- och avrustning samt materielvård i samband därmed, dels till resor för att sammanföra kontingenterna från olika fredstruppförband till större enheter, har kommittén funnit, att 30 dagar utgör ett minimum i fråga om repetitionsövningarnas längd. Det nuvarande systemet med två repetitionsövningar om vardera 30 dagar synes sålunda lämpligast. Första repetitionsövningen synes böra fullgöras tämligen snart efter första tjänstgöringens avslutande, innan den under första tjänstgöringen förvärvade militära färdigheten nedgått i mera avsevärd grad. P å grund härav synes första repetitionsövningen böra förläggas till senast femte året efter inskrivningsåret. Andra repetitionsövningen synes böra äga rum senast tionde året efter inskrivningsåret. I anslutning till vad nu anförts har försvarskommittén funnit sig böra vid utarbetandet av sitt förslag utgå från att den totala tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga skall minskas till 11 månader (330 dagar). Härigenom

47 uppstå vissa svårigheter beträffande flottans beredskap. Dessa synas dock med en lämplig uppdelning av de värnpliktiga i inryckningsomgångar kunna i stort sett motverkas. Den av försvarskommittén förutsatta övningstiden avses skola fullgöras i följande ordning: a) För huvuddelen av armén eller kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, inberäknat dem som skola undergå gruppchefsutbildning, räknar kommittén med en första tjänstgöring om 9 månader (270 dagar) och två repetitionsövningar om vardera en månad (30 dagar). b) Flottan tilldelade värnpliktiga avses skola fullgöra 11 månaders (330 dagars) tjänstgöring i en följd med inryckning i fyra omgångar. c) Vid flygvapnet har värnpliktstjänstgöringen förutsatts bli fullgjord med första tjänstgöring om 9 månader (270 dagar) och två repetitionsövningar om en månad (30 dagar) för vapenföra. Dessa avses skola inrycka i tre omgångar. En av inryckningsomgångarna avses skola fullgöra två repetitionsövningar vid armén samt huvuddelen av övriga vapenföra värnpliktiga en repetitionsövning vid armén. d) Med hänsyn till att det enligt utfärdade direktiv vid utredningen rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning även bör övervägas, i vad mån officers- och underofficersutbildningen för värnpliktiga genom lämpliga åtgärder skulle kunna förkortas, räknar försvarskommittén, i avvaktan på resultatet av nämnda utredning, för värnpliktiga, som skola undergå sådan utbildning, med samma förlängning av övningstiden som nu. e) För handräckningstjänst avsedda värnpliktiga beräknas skola fullgöra sin tjänstgöring, 11 månader (330 dagar), i en följd eller uppdelad på första tjänstgöring och en eller flera repetitionsövningar. Kommittén utgår från att handräckningspersonalen skall erhålla militärutbildning i sådan utsträckning, att personalen efter kompletterande utbildning i ett skärpt läge blir användbar i vissa krigsbefattningar. Beträffande å l d e r n v i d p å b ö r j a n d e av f ö r s t a t j ä n s t g ö r i n g har överbefälhavaren i sin förenämnda sammanfattning anfört bland annat följande: Enligt gällande värnpliktslag skedde inskrivning vid 20 års ålder. Huvuddelen av de värnpliktiga började första tjänstgöringen följande år. Undantag härifrån utgjorde bland annat flottan och flygvapnet, där en stor del av de värnpliktiga började första tjänstgöringen samma år som inskrivningen skett. Genom att låta de värnpliktiga börja sin tjänstgöring ett år tidigare skulle bestämda fördelar vinnas. Dels skulle nedgången i den totala värnpliktstillgången motverkas, dels skulle sociala fördelar ernås för både samhället och den enskilde. Några betänkligheter ur hälsovårdssynpunkt funnes icke mot en sådan anordning, enligt vad som framgått av ett yttrande av försvarets sjukvårdsförvaltning. Det syntes dock vara lämpligt, att i detta sammanhang besiktningsreglementets bestämmelser skärptes något i anslutning till av riksdagen framhållna synpunkter. Genom en sådan skärpning, som dock måste genomföras och tillämpas med måtta, uppnådde man dels att den krävande utbildningen av stridande personal koncent-

48 rerades på de därför verkligt ägnade, dels att man kunde förfoga över ett något större antal värnpliktiga för handräckning och i motsvarande grad reducera den civila handräckningspersonalen, vilket medförde icke oväsentliga kostnadsbesparingar. Av här anförda skäl funne överbefälhavaren det lämpligt, att första tjänstgöringen ägde rum ett år tidigare än för närvarande, d. v. s. för flertalet värnpliktiga började vid 20 års ålder. Två olika sätt att övergå till en sådan ordning vore tänkbara. Antingen kunde man redan under något av de närmaste åren inskriva och till samtidig tjänstgöring inkalla två åldersklasser, eller också kunde man under en tioårsperiod, förslagsvis 1950—1960, för varje år fylla på den ordinarie åldersklassen med ett visst, efter hand växande antal värnpliktiga ur den närmast yngre åldersklassen. Det först nämnda alternativet vore ur krigsorganisatorisk synpunkt fördelaktigt men medförde med hänsyn till förläggningsmöjligheter och befälstillgång så allvarliga olägenheter, att det icke borde komma till utförande. Det senare alternativet vore mindre fördelaktigt i krigsorganisatoriskt hänseende, då ju möjligheten att omedelbart tillföra den sjunkande värnpliktsstocken ett större tillskott av unga utbildade värnpliktiga icke utnyttjades. Det medförde dessutom vissa inskrivningstekniska olägenheter. Ur fredsorganisatorisk synpunkt vore däremot alternativet mycket fördelaktigt. Befälstillgången kunde utnyttjas rationellt och planläggning kunde ske på lång sikt genom att de årliga kontingenterna bleve lika stora. Med hänsyn till de påtagliga fördelar, som skulle vinnas genom en successiv övergång, funne överbefälhavaren, att detta alternativ borde genomföras. Även om så skedde, komme likväl det år 1960 till förfogande stående antalet utbildade värnpliktiga att med omkring 100 000 understiga det, som nu vore disponibelt. I likhet med överbefälhavaren anser försvarskommittén, att det skulle vara lämpligt att motverka nedgången i den totala värnpliktstillgången genom att träffa sådana anordningar att första tjänstgöringen för de värnpliktiga i regel börjar redan vid 20 års ålder och således för flertalet värnpliktiga ett år tidigare än för närvarande. Även för de flesta värnpliktiga själva torde det vara till fördel, om de ett år tidigare än nu är fallet kunna fullgöra sin värnplikt och således också definitivt kunna inträda i produktionslivet. Det synes dock försvarskommittén önskvärt, att möjlighet till undantag från huvudregeln skall kunna medgivas exempelvis i sådant fall att påbörjad yrkesutbildning eljest icke skulle hinna fullföljas före inryckningen till första tjänstgöring. I direktiven för försvarskommittén har framhållits att, såsom riksdagen anfört, uppmärksamhet borde ägnas jämväl frågan om de inskrivningsskyldigas uttagning till värnpliktstjänstgöring, så att befogade invändningar ur hälsosynpunkt icke kunde framställas. Såsom överbefälhavaren framhållit torde emellertid några betänkligheter ur sådan synpunkt icke behöva möta mot en tidigare inryckning enligt vad nyss är sagt, i varje fall om inskrivningsmyndigheterna åtminstone tills vidare och intill dess nödiga erfarenheter vunnits framgå med stor försiktighet vid urvalet av värnpliktiga, som skola påbörja tjänstgöringen tidigare än hittills varit fallet. I enlighet härmed räknar försvarskommittén med att urvalet av sådana värnpliktiga skall företagas med omsorg och att inkallelsen till tjänstgöring skall framskjutas vid

49 tvekan om den värnpliktiges förmåga att uthärda de påfrestningar som inili tärtjänstgöringen måste innebära. Då försvarskommittén räknar med att övergången till det nya systemet skall ske successivt under förhållandevis lång tid, bör det åtminstone tills vidare icke möta svårigheter att i erforderlig utsträckning tillgodose nyssnämnda synpunkter. I varje fall på längre sikt synes anordningen, såsom även överbefälhavaren framhållit, böra förenas med en skärpning av besiktningsreglementets föreskrifter. Frågan om de inskrivningstekniska åtgärder, som kunna bli påkallade vid en övergång till det nya systemet, bör enligt försvarskommitténs mening underkastas särskild utredning. Även ur annan synpunkt har försvarskommittén funnit sig böra ifrågasätta en s k ä r p n i n g av g ä l l a n d e besiktningsföreskrifter. Nu gällande föreskrifter i nämnda ämne fastställdes under pågående krig och försvarsberedskap. Vid nämnda tidpunkt ansågos förhållandena kräva, att den personella värnkraften till det yttersta uttogs. Det ligger nära till hands att vid en återgång till mera fredliga förhållanden taga ifrågavarande föreskrifter under omprövning. Försvarskommittén har vid sina överväganden av hithörande spörsmål funnit sig böra föreslå, att värnpliktiga, vilkas militära användbarhet är i väsentlig grad begränsad och vilka därför hänföras till besiktningsgrupp 4, skola befrias från värnpliktens fullgörande i fredstid. Vad angår värnpliktiga, behäftade med sådana fel, lyten eller sjukdomar som begränsa deras duglighet till krigstjänst, dock i mindre grad än att de kunna hänföras till besiktningsgrupp 4, och vilka därför nu hänföras till besiktningsgrupp 3, har försvarskommittén med ledning av senast tillgängliga värnpliktsstatistik ansett sig kunna konstatera, att ett flertal hithörande värnpliktiga utan alltför stora olägenheter för försvaret likaledes torde kunna befrias. Med hänsyn härtill anser sig försvarskommittén böra föreslå, att den fysiskt eller psykiskt sämre delen (omkring 750 man) av nuvarande besiktningsgrupp 3 befrias från värnpliktens fullgörande i fredstid. F ö r handräckningstjänst användas för närvarande dels värnpliktiga, dels ock civila arbetare. Kommittén räknar med att fylla huvuddelen av handräckningsbehovet med värnpliktig personal, vilket ur ekonomisk synpunkt ställer sig förmånligare än användande av civila arbetare. För vissa befattningar, där kontinuitet bedömts erforderlig, avses alltjämt civil arbetskraft. Med denna utgångspunkt beräknas för handräckningstjänst totalt inom krigsmakten omkring 3 300 värnpliktiga komma att uttagas per år. Detta behov bör enligt försvarskommitténs mening tillgodoses genom ianspråktagande av återstoden av värnpliktiga tillhörande nuvarande besiktningsgrupp 3 samt ett mindre antal (omkring 700 man) tillhörande nuvarande besiktningsgrupp 2. Besiktningsreglementet bör i anslutning härtill lämpligen jämkas så, att värnpliktiga, som befrias från värnpliktens fullgörande i fredstid, hänföras till besiktningsgrupp 4 och att för handräckningstjänst avsedda 4 — 1 8 0 0 47

50 värnpliktiga bilda en ny besiktningsgrupp 3, omfattande årligen omkring 3 300 värnpliktiga, övriga värnpliktiga, som hänföras till besiktningsgrupperna 1 och 2, böra bibringas egentlig militärutbildning. Försvarskommittén utgår från att frågan, vilka förändringar i besiktningsbestämmelserna som påkallas vid bifall till de förslag, kommittén framlagt såväl i nu förevarande hänseenden som beträffande tidigare påbörjande av första tjänstgöring, göres till föremål för särskild utredning. Samtidigt som försvarskommittén förutsätter ändringar såväl i fråga om övningstidens längd som beträffande antalet av de värnpliktiga, som närmast skola avses för egentlig militärutbildning, föreslår kommittén en ökning av stödet åt de frivilliga försvarsorganisationerna. I anslutning härtill förordar kommittén en undersökning i vad mån det kan vara möjligt att genom ökad medelstilldelning till nämnda organisationer motverka olägenheterna med efterutbildningsövningens slopande och tillika bereda sådana värnpliktiga som ej fått militärutbildning i samma utsträckning som flertalet tillfälle att komplettera sin utbildning. Till hithörande spörsmål återkommer kommittén i det följande under det särskilda avsnitt, i vilket nyssnämnda organisationer upptagas till närmare behandling. B. Armén. Armén beräknas årligen för utbildning erhålla omkring 27 200 värnpliktiga och för handräckningstjänst omkring 2 000 värnpliktiga. För fortsatt utbildning till officerare och underofficerare beräknas årligen uttagas omkring 1 850 värnpliktiga, av vilka omkring 900 utbildas till officerare. Vid utformandet av förslaget till arméns krigsorganisation har försvarskommittén haft att beakta å ena sidan, att antalet i värnpliktsåldern inträdande ynglingar under tiden fram till mitten av 1950-talet kommer att nedgå främst på grund av den låga nativiteten under slutet av 1920-talet och under 1930-talet samt å andra sidan, att en utjämning av denna personalminskning till väsenlig del åvägabringas genom den i det föregående föreslagna övergången till påbörjande av första tjänstgöring redan vid 20 års ålder. Emellertid har försvarskommittén med hänsyn till de jämkningar i nu gällande besiktningsbestämmelser, som i det föregående förordats, och till slopandet av efterutbildningsövningen haft att under tioårsperioden räkna med en successiv nedgång av arméns numerär i den utsträckning, som framgår av en vid detta betänkande fogad hemlig del. Försvarskommittén har gjort en undersökning rörande spörsmålet i vilken omfattning och ordning nu förefintlig tygmateriel, avsedd att bibehållas i en krigsorganisation, svarande mot den personella styrka, som vid utgången av den närmaste tioårsperioden skulle stå till förfogande, successivt faller för åldersstrecket. Försvarskommittén har härvid även haft att beakta att — innan medel avses för omsättning av materiel — vissa fasta materielposter måste beräknas för varje budgetår. I sådant hänseende har förutsetts behov av tillgång till medel för forskning och försök samt för förnyelse av arméns

51 bestånd av standardmotorfordon och cyklar. En närmare redogörelse för resultatet av ifrågavarande undersökning återfinnes i den till detta betänkande fogade hemliga delen. I förevarande sammanhang må endast följande anmärkningar i anslutning till denna redogörelse göras. Den tygmateriel, som under femårsperioden 1948/49—1952/53 på grund av åldersskäl faller ut, är av den art, att densamma — bortsett från viss artilleri- och radiomateriel m. m. — icke påverkar krigsorganisationens ram. Å andra sidan skulle en avgång av viss materiel utan att densamma ersattes innebära, att organisationens krigsvärde skulle äventyras. Under den därpå följande femårsperioden, 1953/54—1957/58, falla däremot viktiga stridsmedel (bland annat 40 mm luftvärnsartilleri) samt betydande mängder sambands- och eldledningsmateriel för åldersstrecket. För flera av materielgrupperna måste en förnyelse förberedas 3—4 år före materielens bortfall ur organisationen, såvida icke på grund av krigsteknikens utveckling eller av annan anledning -avgörande träffas därom, att ifrågavarande materiel icke vidare skall ingå i organisationen. Härvid måste också de ändringar av fredsutbildningen vidtagas, som bli en följd av eventuellt utebliven förnyelse av ifrågavarande materiel. Om man blickar ytterligare framåt i tiden, visar det sig, att materielavgången under den tredje femårsperioden, 1958/59—1962/63, är av sådan art, att den måste medföra en genomgripande strukturändring av armén, såvida den utrangerade materielen ej förnyas. Nämnas må, att alla nuvarande stridsvagnar och tunga pansarvärnspjäser samt en stor del av luftvärnet under perioden skulle bortfalla. Varje dylik eventuell avgång utan förnyelse måste förberedas genom ändringar av fredsutbildningsorganisationen minst 4 år i förväg. Ytterligare strukturändringar inom armén skulle under samma förutsättning som i föregående stycke angivits inträffa, då artilleriets pjäsmateriel med början under budgetåret 1965/66 faller bort. Vid en successiv nedgång av arméns numerär under den närmaste tioårsperioden bör enligt kommitténs mening materielanskaffning och materielomsättning praktiskt taget ske endast för en krigsorganisation, svarande mot den personalstyrka, som vid periodens slut står till förfogande. För att den under övergångstiden överskjutande styrkan skall kunna utnyttjas kan det dock bli aktuellt att för dess behov förnya ett eller annat materielslag, som är nödvändigt för att bevara dess användbarhet. Kompletterade genom de mycket begränsade anskaffningar, som erfordras för tillgodoseende av sistnämnda behov, skulle enligt försvarskommitténs mening förefintliga materiella resurser under de närmaste åren väl tillvaratagas och utnyttjas. Försvarskommittén räknar sålunda med att, utöver fasta materielposter för vissa i det föregående angivna ändamål, medel böra avses för omsättning av befintlig tygmateriel i den utsträckning som nyss angivits. Härförutom -resa sig också krav på standardförbättring av tygmaterielen och täckande av vissa av de för närvarande förefintliga materielbristerna till den del dessa även vid en beskärning av organisationen kvarstå.

52 Betydande materielanskaffningar ha gjorts under och efter andra världskriget. Försvarskommittén är dock medveten om att arméstridskrafternas materiel — förutom med nyssnämnda brister — är behäftad med svagheter även med avseende å moderniteten. Detta gäller främst infanteriets och artilleriets rörlighet och terräng framkomlighet, när stridspansarvärns vapen samt viss ingenjörteknisk materiel och signalmateriel. Såväl av kostnadsskäl som med hänsyn till knappheten på råvaror och arbetskraft samt svårigheterna att ännu kunna tillgodogöra sig krigserfarenheterna, anser försvarskommittén emellertid, att medelsanvisningen för materielanskaffning under de närmaste åren bör hållas inom relativt snäva gränser för att sedan successivt ökas. Utrymme för en sådan ökning synes böra beredas genom att under tioårsperioden stegvis något öka arméns andel i de årliga försvarskostnaderna och parallellt härmed sammanpressa dess organisation. De medel, som härigenom kunna disponeras för anskaffning av materiel, bli emellertid relativt begränsade. Även om en viss standardförbättring jämväl ernås därigenom, att uttjänt materiel under perioden undan för undan ersattes med modernare och bättre, komma de här påvisade svagheterna alltjämt att till betydande del kvarstå. För att kunna förse den av kommittén föreslagna fältarmén med modern utrustning i skälig omfattning, torde det bli nödvändigt att — i den mån det icke visar sig möjligt att tillgodose behovet av medel för ändamålet genom fortgående strävanden att nedbringa kostnaderna för själva organisationen — redan före tioårsperiodens utgång anvisa tilläggsanslag, uppgående till relativt avsevärda belopp. Med nu angivna utgångspunkter kommer arméns krigsorganisation vid utgången av den närmaste tioårsperioden att ha nedgått med 14, i % och i stora drag ha följande utseende. I krigsorganisationen komma att ingå fältförband, lokalförsvarsförband, depåer samt hemvärnsförband. Fältförbanden, vilka utgöra de operativt rörliga förbanden, sammanföras i följande grupper, nämligen operativa enheter (fördelningar, pansarbrigader, infanteribrigader), kårförband och etappförband. För att skapa ett större antal operativa enheter än i nuläget ha inom befintliga personal- och materieltillgångar dels vissa fördelningar uppdelats i flera infanteribrigader, dels ock nuvarande pansar-, cykel- och motorbrigader med stöd av krigserfarenheterna omorganiserats till pansarbrigader med hälften så stor stridsvagnsstyrka men ökad infanteristyrka i varje brigad. Lokalförsvarsförbanden utgöras av mera territoriellt bundna styrkor med begränsad rörlighet och eldkraft, avsedda främst för försvar av betydelsefulla hamnar, kust- och gränssträckor, flygfält m. m. samt för bevakning av viktiga skyddsföremål (kommunikationer, industrier m. m.). Depåerna utgöras av fredstruppförband, vilka vid mobilisering omorganiseras till mobiliseringsdepåer för ersättning av personalförluster och utbildning av ersättningsmanskap.

53 Hemvärnsförbanden uppsättas dels av frivilliga, dels ock av värnpliktiga med uppskov och civilplaceringskort och avses för mer begränsade rent lokala uppgifter. Beträffande de olika truppslagen behålla de enskilda fältinfanteriförbanden enligt kommitténs förslag ungefär nuvarande sammansättning. Den totala styrkan av fältinfanteriförbanden minskas med 10,7 %. Vissa fältinfanteriregementen nedklassas till lokalförsvarsinfanteri. Dettas sammanlagda minskning uppgår det oaktat till 17,9 %. Vid pansartrupperna minskas stridsvagnsbeståndet med 19,5 %. Det medeltunga pansarvärnet behålles vid nuvarande styrka, medan det tunga något ökas. Fältartilleriets divisioner minskas med 17 %. En fjärdedel av fältartilleriet förblir hästanspänt. Luftvärnets fältförband behålla praktiskt taget nuvarande krigsorganisation. Vid lokalförsvarsförbanden utgå alla 20 mm luftvärnsautomatkanonförband samt luftvärnskulsprute-, strålkastar- och spärrballongförband. Personalminskningen utgör 25 %. Ändringarna i övriga truppslags krigsorganisation bli beroende av förändringarna i de operativa enheternas antal och sammansättning. För det fall, att arméns krigsorganisation efter tioårsperiodens slut skall behållas vid här föreslagen omfattning, komma avsevärda engångsanslag för materielanskaffning att erfordras under periodens senare del. De här antydda ändringarna i krigsorganisationen medföra vissa konsekvenser i fråga om arméns fredsorganisation'. Vid ett genomförande av försvarskommitténs förslag kommer antalet fredstruppförband att utgöra 48, varav 47 regements- eller kårförband och 1 självständigt detachement. Härvid har kommittén räknat med följande truppförbandsfördelning, nämligen 19 infanteriförband (av vilka 4 med i förhållande till nuläget reducerad organisation), 2 kavalleriförband, 4 pansarförband, 7 artilleriförband (varav 1 med i förhållande till nuläget reducerad organisation), 6 luftvärnsförband, 3 ingenjörförband, 2 signalförband (varav 1 självständigt detachement) och 5 underhållsförband. I förhållande till nuvarande organisation innebär förslaget dels en rationalisering såtillvida att vissa självständiga kompanier och motsvarande smärre förband sammanslagits, dels ock en genom minskningen av de årliga utbildningskontingenterna möjliggjord begränsning av det nuvarande antalet truppförband. Åtgärderna i båda dessa hänseenden skulle medföra en sammanslagning av 2 artilleriförband samt därutöver en minskning av antalet truppförband med sammanlagt 4 regementen eller kårer (2 kavalleriregementen, 1 artilleriregemente och 1 luftvärnskår) och 11 självständiga kompanier eller motsvarande förband. I samband härmed nedgår behovet av fast anställd personal ej oväsentligt. Med hänsyn bland annat till att de olika truppslagen för närvarande i förhållande till den på längre sikt avsedda krigsorganisationen uppvisa i vissa fall överskott, i vissa fall underskott på personal, som kan

54 krigsplaceras, har nedgången i vad avser fredsorganisationen beräknats ske i växlande takt beträffande de skilda truppslagen. Sålunda kan redan vid periodens början viss minskning ske vid kavalleriet och artilleriet, under det att nedgången för luftvärnets vidkommande påbörjas först mot slutet av tioårsperioden. C. Marinen. I fråga om de marina stridskrafternas sammansättning må följande huvudpunkter framhållas. /. Flottan. Redan vid upprättandet av 1942 års försvarsplan ansågs byggandet av tunga fartyg — pansarskepp, monitorer eller dylika fartyg — tills vidare icke böra komma i fråga, enär konstruerandet av dylika fartyg efter modernaste principer och deras färdigställande i dåvarande läge toge längre tid och ställde större krav på vår industriella kapacitet än uppbyggandet av den ävenledes nödvändiga lätta delen av sjöförsvaret. Vid nämnda tidpunkt ansågos dessutom ytterligare erfarenheter av flygvapnets verkningsförmåga mot tunga sjöstridskrafter böra avvaktas innan typfrågan avgjordes. Sedermera har chefen för försvarsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts den 24 september 1943 givna bemyndigande tillkallat numera viceamiralen K. G. Bjurner för att inom departementet biträda med fortsatt utredning rörande sjökrigsmaterielen samt att avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Till fullgörande av uppdraget har Bjurner dels den 21 augusti 1944 avgivit förslag angående modernisering av Sverige-skeppen till en kostnad av — enligt dåvarande prisläge — 22 miljoner kronor per fartyg, dels ock den 8 augusti 1945 avgivit betänkande med förslag angående sjökrigsmaterielens sammansättning m. m. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 april 1946 ha handlingarna i ärendet överlämnats till försvarskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet av det kommittén meddelade uppdraget. Överbefälhavaren har icke i de genom hans försorg upprättade alternativen till försvarsorganisation räknat med modernisering av Sverige-skeppen. Ej heller försvarskommittén har funnit sig kunna förorda, att kostnader av angiven storleksordning nedläggas på modernisering av fartyg av Sverige- skeppens ålder och om vilkas framtida användbarhet och stridsvärde delade meningar råda även hos den militära sakkunskapen. För att undvika att nedlägga underhålls- och personalkostnader på fartyg av ringa stridsvärde föreslår försvarskommittén, att utöver den utrangering, som redan beslutats av Kungl. Maj:t den 13 juni 1947, ytterligare ett antal äldre fartyg utrangeras enligt en plan, som framlägges i det följande. Med dessa utrangeringar och med de livslängder å fartygen, varmed kommittén räknar, komma vid utgången av den här närmast ifrågavarande tioårsperioden av nuvarande fartygsbestånd att kvarstå, i linjeflottan 3 kryssare, 1 minfartyg, 8

55 jagare, 4 kustjagare (vilka dock just vid nämnda tidpunkt överskrida åldersstrecket), 6 mindre torpedbåtar, 18 ubåtar och 14 större minsvepare samt i reservflottan 1 pansarskepp, 4 jagare, 2 kustjagare, 6 större minsvepare och vissa specialfartyg. Vid övervägande av frågan om flottans framtida omfattning och uppgifter har försvarskommittén icke kunnat undgå att fästa avseende vid att överbefälhavaren vid upprättandet av de båda lägre av de av kommittén begärda organisationsalternativen — med hänsyn till att armé- och flygstridskrafterna enligt hans mening vore mera mångsidigt användbara än marinstridskrafterna samt på grund av arméstridskrafternas större uthållighet och flygstridskrafternas betydelse för luftförsvaret — lagt tyngdpunkten på armén och flygvapnet och följaktligen ansett sig böra i dessa båda alternativ föreslå en särskilt stark begränsning av flottan. För egen del har försvarskommittén med hänsyn till flottans betydelse icke blott för invasionsförsvaret utan jämväl för neutralitetens bevarande och sjöfartens skyddande ansett sig böra föreslå en flottorganisation, som visserligen innebär en väsentlig begränsning i förhållande till vad som avsågs i 1942 års försvarsbeslut men som likväl i avsevärt högre grad än något av de ovannämnda lägre alternativen är ägnat att tillgodose de marina synpunkterna. Med avseende å flottans sammansättning innebär överbefälhavarens förslag vidare en inriktning mot lättare fartyg. Även försvarskommittén är av den uppfattningen, att man bör övergå till en flotta sammansatt av sådana fartyg. I motsats till vad överbefälhavaren i de »tidlösa» alternativen haft anledning göra — har kommittén emellertid haft att räkna med att vårt nuvarande fartygsbestånd och särskilt de förefintliga större fartygsenheterna under avsevärd tid framåt komma att sätta sin prägel på flottan. Med nyss angiven riktpunkt räknar försvarskommittén för den närmaste tioårsperioden med en ersättningsbyggnad av 2 jagare (jämte påbörjande av ytterligare 2 jagare), 12 större torpedbåtar, 4 mindre torpedbåtar, 6 ubåtar samt 6 mindre minsvepare ävensom med en viss modernisering av lätta fartyg. Vid en ersättningsbyggnad av nämnda omfattning kommer linjeflottan att år 1958 omfatta 3 kryssare, 1 minfartyg, 10 jagare (2 under byggnad varande jagare ej inräknade), 4 kustjagare (jämför ovan), 12 större och 10 mindre torpedbåtar, 24 ubåtar samt 14 större och 6 mindre minsvepare. Beservflottans nyss redovisade sammansättning kommer icke att påverkas av ersättningsbyggnaden. Fartygsbeståndet medger vid berörda tid uppsättande av operativa sjöstridskrafter omfattande 3 eskadrar och 2 ubåtsflottiljer. Härtill komina mindre lokalstyrkor inom de strategiskt mest betydelsefulla kustavsnitten. Till dessa lokalstyrkor hänföras nu befintliga pansarskepp, så länge de kvarstå i flottan. Såsom framgår av de till betänkandets hemliga del fogade livslängdstablåerna beträffande flottans fartyg kommer en stark nedgång i antalet lätta enheter att inträffa under åren närmast efter år 1958. Skall en flotta av den ungefärliga storleksordning, som nyss angivits, bibehållas efter nämnda tid-

56 punkt, komma med hänsyn till denna nedgång avsevärt ökade anslag för nybyggnad av lätta fartyg att redan dessförinnan bli erforderliga. Flottans nuvarande landorganisation avses i princip skola bibehållas, dock med de inskränkningar i fråga om örlogsstationer och örlogsvarv, som möjliggöras genom det successivt minskande fartygsbeståndet. Fredsbaser ha beräknats alltjämt skola finnas i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, varjämte en depå skall finnas vid Hårsfjärden. Beträffande örlogsbasen i Stockholm ha vissa preliminära undersökningar verkställts angående en enligt försvarskommitténs mening ur många synpunkter önskvärd utflyttning till Stockholms skärgård. Fullföljandet av dessa undersökningar kräver ett arbete av den art och omfattning, att det synes böra hänskjutas till särskild utredning. E n minskning av personalkadrerna har beräknats möjlig bland annat genom fartygsbeståndets successiva nedgång samt genom reduktioner och rationaliseringar i landorganisationen. Kaderminskningen kan delvis genomföras inom ramen av befintliga vakanser. Med utgångspunkt från att i stort sett halva linjeflottan behöver fredsrustas för utbildningens bedrivande har försvarskommittén ansett möjligt att under tioårsperioden räkna med en successiv begränsning av flottans övningsanslag. 2.

Kustartilleriet.

Frågan om kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen har gjorts till föremål för särskilda utredningar, i avbidan på vilkas slutförande försvarskommittén räknar med att kustartilleriet alltjämt skall såsom ett särskilt vapenslag ingå i marinen. Kommittén föreslår dock vissa förändringar i fråga om vapnets struktur och omfattning. I fråga om kustartilleriets krigsorganisation räknar försvarskommittén med vissa begränsningar, för vilka närmare redogöras i hemliga delen av detta betänkande. Nämnas må dock redan i detta sammanhang, att det territoriella luftvärnet avses skola överföras till armén. Konsekvenserna av nyss berörda förändringar bli i fråga om fredsorganisationen bland annat, dels att Hemsö kustartilleriförsvar nedlägges och Härnösands kustartilleridetachement indrages, dels ock att den luftvärnsbataljon, som hittills funnits vid vart och ett av Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs kustartilleriregementen icke längre skall vara organiserad. I samband härmed nedgår behovet av fast anställd personal ej oväsentligt. De besparingar, som kunna göras på organisationen, utnyttjas i viss utsträckning, förutom för anskaffning av modern eldledningsmateriel m. m., jämväl för en ombestyckning av vissa lätta batterier. Därest ett kustartilleri av föreslagen omfattning avses skola bibehållas efter tioårsperiodens utgång, kommer en avsevärd ökning av medelstilldelningen för materielomsättning att efter denna tidpunkt bli erforderlig.

57 D. Flygvapnet. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle flygvapnet bestå av bland annat 17 flygflottiljer, varav 7 dagjakt- och 6 bombflottiljer, 1 torpedflottilj (tillika bombflottilj) samt 3 spaningsflottiljer. Erfarenheterna från det senaste kriget och utvecklingstendenserna på luftkrigföringens område efter krigets avslutande ha visat angelägenheten av att förstärka vårt jaktflyg. 1947 års riksdag har därför fattat beslut om att omvandla 2 bombflottiljer ( F 4 och F 12) samt fjärrspaningsflottiljen ( F i l ) till dagjaktflottiljer. Beslutet har redan genomförts beträffande bombflottiljerna, under det att fjärrspaningsflottiljens omvandling beräknas komma till stånd under de närmaste åren. Minskningen av bomb- och spaningsflygets styrka innebar icke, att de uppgifter, som åvilade dessa flygslag, skulle ha blivit mindre omfattande utan var en följd av nödvändigheten att förstärka jaktflyget inom den befintliga organisationsramen. Försvarskommittén utgår från att denna förskjutning från bomb- (i fortsättningen benämnda attack) och spaningsförband till jaktförband skall fullföljas. Med hänsyn till de ökade verkningsmöjligheter för bombflyget även under mörker, som blivit en följd av den tekniska utvecklingen, finner kommittén angeläget att tillföra vårt försvar även nattjaktförband. E t t genomförande i full utsträckning av den år 1942 beslutade utbyggnaden av flygvapnets personalorganisation och materiella resurser med däri sedermera av riksdagen beslutade jämkningar skulle under flera år framåt medföra en successiv ökning av medelstilldelningen till flygvapnet av betydande mått. Även försvarskommittén räknar för sin del med en ökning, men kommittén har dock funnit sig nödsakad föreslå, att denna gives mindre omfattning. Som en följd härav har försvarskommittén måst räkna med indragning av flygflottiljer, varjämte förstärkningen av jaktflyget med nattjaktförband ansetts möjlig endast genom omvandling av en för andra uppgifter avsedd flottilj. Då en försvagning av dagjaktflyget ej bör komina i fråga, måste nämnda organisationsförändringar vidtagas på bekostnad av attack- och spaningsflyget, som således måste reduceras utöver vad som förutsatts bli fallet genom den av 1947 års riksdag beslutade omvandlingen av flygflottiljer. Försvarskommittén föreslår därför, att en attackflottilj (F 1) omvandlas till nattjaktflottilj samt att en attackflottilj och en spaningsflottilj indragas. Flygbaskåren (F 21) bör samtidigt tillföras en spaningsdivision. Efter dessa förändringar kommer flygvapnet att innesluta 15 flygflottiljer, varav 10 dagjaktflottiljer, 1 natt jaktflottilj, 3 attackflottiljer samt 1 spaningsflottilj, vartill kommer nyssnämnda spaningsdivision. Vad beträffar indragningen av en spaningsflottilj föreslår försvarskommittén, att den till Hägernäs nu förlagda spaningsflottiljen (F 2) väljes. Valet av denna flottilj sammanhänger med att ovisshet råder om möjligheten att vid den tidpunkt, då nuvarande sjöflygplan icke längre kunna användas, ersätta dem med nya sådana, och att man, om detta icke skulle vara möjligt, vore nödsakad övergå till landbasering av flottiljen. Denna flottilj har förut-

58 satts utgå ur organisationen redan från och med budgetåret 1949/50. Vid valet av attackflottilj för indragning har försvarskommittén haft att beakta, att det till tre flottiljer reducerade attackflyget med hänsyn till främst materielanskaffningen bör vara enhetligt sammansatt och bland annat därför bör bestå av endast flermotoriga flygplan. Av de fyra flottiljetablissement, som finnas att välja på för dessa tre attackflottiljer, är F 6 : s avpassat för flottilj med enmotoriga flygplan och kan därför ej utan om- och tillbyggnader utnyttjas av en flottilj med flermotoriga flygplan. Försvarskommittén föreslår därför, att man vid indragningen av en attackflottilj väljer den till Karlsborg förlagda flottiljen ( F 6 ) . Kommittén har räknat med bibehållande av F 6 intill den tidpunkt, då dess flygplan nästa gång behöva förnyas, d. v. s. till och med budgetåret 1954/55. Det ligger i sakens natur, att bas-, depå-, verkstads- och utbildningsorganisationen reduceras med hänsyn till flottiljindragningarna. Beträffande flygvapnets krigsorganisation innebär försvarskommitténs förslag i förhållande till den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organisationen, att attackflygets styrka skares ned med 42 96, vilket i jämförelse med 1942 års organisation innebär en total minskning med 59%, att spaningsflygets styrka skares ned med 15 96, vilket i jämförelse med 1942 års organisation innebär total minskning med 43 % samt att jaktflyget genom tillkomsten av en nattjaktflottilj ökas med 10 96. I jämförelse med 1942 års organisation ökas jaktflyget med 59 %. De angivna procentsatserna hänföra sig till tillgången på krigsflygplan inom respektive flygslag. I fråga om personalorganisationen räknar försvarskommittén med att flygvapnet skall tillföras — utöver de redan beslutade stamflygförar- och flygteknikerkategorierna — även en flottiljpolisorganisation. Föreslagna indragningar och organisationsförändringar medföra beträffande den fast anställda personalen ej oväsentliga reduceringar i den nu gällande personalorganisationen. Kaderminskningen kan delvis genomföras inom ramen av förefintliga vakanser.

E. Kostnaderna Med hänsyn till den ovisshet som råder om den framtida prisutvecklingen här i landet är det givetvis svårt att redan nu med någorlunda tillförlitlighet beräkna försvarskostnaderna för en längre tid framåt. Beräkningarna ha därför i stort sett måst grundas på p r i s - o c h l ö n e l ä g e t den 1 juli 1947. Försvarskommittén har beträffande hithörande spörsmål under hand samrått med vederbörande förvaltningsmyndigheter rörande aktuella prislägen å materiel och förnödenheter av olika slag. Vidkommande de o l i k a s l a g av k o s t n a d e r , vilka ingå i försvarsbudgeten, vill försvarskommittén erinra, att i de kostnadsberäkningar, vilka lågo till grund för 1942 års försvarsbeslut, medel för omsättning och förnyelse av materiel endast i begränsad omfattning inräknades i årskostnaderna. För arméns vidkommande beräknades sålunda endast kostnader för omsättning

59 och förnyelse av stridsvagnsmaterielen. Vad flottan beträffar beräknades anslaget till flottans fartygsbyggnader efter uppsättningsperiodens utgång till belopp, som icke kunde förslå till att på lång sikt vidmakthålla en flotta av den storleksordning 1942 års försvarsbeslut innebar, och vidare avsågos medel endast i mycket begränsad omfattning för omsättning och förnyelse av marinens övriga krigsmateriel. Däremot inräknades i flygvapnets kostnadsram i stort sett tillräckliga belopp för omsättning och förnyelse av denna försvaregrens olika materielslag. Med utgångspunkt från pris- och löneläget den 1 juli 1947 har försvarskommittén grundat sina kostnadsberäkningar på den principen att medel böra beräknas icke blott för löpande årskostnader — däri inberäknat kostnader för omsättning och förnyelse av den materiel, som med tillämpning av antagna livslängdsberäkningar avses skola omsättas och förnyas under tioårsperioden — utan även för den anskaffning av ny materiel, som föreslagits skola tillföras organisationen. Från denna princip har undantag ansetts kunna göras i fråga om förnyelse av luftvärnspjäser och viss annan luftvärnsmateriel för armén. Enligt de i viss mån schematiska uppskattningar rörande olika materielslags livslängder, från vilka försvarekommittén utgått vid sina kostnadsberäkningar, bör nämligen det nuvarande beståndet av sådan luftvärnsmateriel förnyas under de tre sista budgetåren av den tioårsperiod, kommitténs förslag avser. Med hänsyn till svårigheterna att i nuvarande läge bedöma den fortsatta utvecklingen på det vapentekniska området och med beaktande jämväl av de jämförelsevis stora belopp ifrågavarande materielförnyelse skulle betinga har försvarskommittén ansett sig icke kunna inrymma medel härför inom kostnadsramen utan förutsätter, att sådana skola ställas till förfogande i form av tilläggsanslag. Ej heller har kommittén räknat med medel — annat än i begränsad omfattning — för tackande av de brister i fråga om materielutrustning, vilka för närvarande föreligga särskilt vid armén och marinen. Vidare har kommittén, såsom i andra sammanhang framgår, räknat med att engångsanslag kunna bli erforderliga för modernisering av materielen och för vidmakthållande av organisationen efter periodens slut. Försvarskommittén har räknat med att även under den kommande tioårsperioden en viss — om ock begränsad — byggnadsverksamhet för försvaret skall äga rum. Bland b y g g n a d s k o s t n a d e r n a ha därvid icke räknats med kostnaderna för nyanläggningar för försvarets fabriksstyrelse underställda fabriker m. m., vilka kostnader såsom hittills skett avses skola avskrivas i särskild ordning. I förevarande sammanhang må även beröras frågan om användningen av de medel, vilka eventuellt kunna inflyta vid försäljning av kasernetablissement m. m., som på grund av de föreslagna inskränkningarna i den nuvarande försvarsorganisationen bli överflödiga. Enligt försvarskommitténs mening skulle det i och för sig kunna anses befogat, om dessa försäljningsmedel finge tagas i anspråk för avskrivning av kostnader för cle nya byggnader ra. m., vilka skola tillkomma inom den föreslagna försvarsorganisationen.

60 Försvarskommittén har emellertid ansett sig ej böra taga ställning härtill och har ej heller i sina kostnadsberäkningar tagit hänsyn till de medel, som på grund härav eventuellt skulle kunna stå till förfogande för avskrivningsändamål. För det fall, att en utflyttning av Stockholms örlogsbas till annan plats i enlighet med vad förut antytts skulle komma till stånd, anser kommittén starka skäl tala för att — på motsvarande sätt som skett vid Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet — medel, som inflyta vid en försäljning av örlogsbasens nuvarande områden i Stockholm, skola få tagas i anspråk för bestridande av de med örlogsbasens förflyttning förenade kostnaderna. Beräkningen av p e r s o n a l k o s t n a d e r n a har skett på grundval av de från och med den 1 juli 1947 enligt statens löneplansförordning gällande lönebeloppen, därvid rörligt tillägg beräknats efter 12 96. Vid beräkningen av kostnaderna för avlöningar till de under försvarsgrenarnas avlöningsanslag upptagna befattningshavarna ha i huvudsak följande grander tillämpats. För personal med lön enligt lönegrader, betecknade Ca, Ge och Ma har räknats med lön i näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader utom för beställningshavare i lönegraderna Ma 7 eller Ma 9, för vilka räknats med lön i 20 respektive 26 löneklassen. Lön till fänrik har beräknats enligt 14 löneklassen. Då beställning (befattning) upptagits i alternativa lönegrader, har räknats med ett belopp, utgörande medeltalet av lönerna i näst högsta löneklasserna i respektive lönegrader. För furirer har räknats med lön enligt löneklasserna 9 (Mel) och 11 (Me 2), därvid för arméns vidkommande förutsatts, att halva antalet furirer komma att tillhöra den lägre och halva antalet den högre lönegraden. För marinens och flygvapnets del har förutsatts, att 75 respektive 90 96 av furirerna skola tillhöra lönegrad Me 1 och 25 respektive 10 % lönegrad Me 2. För volontärer, vicekorpraler och korpraler har räknats med lön enligt löneklasserna 1, 2 och 4 inom löneplan 5. I fråga om ekonomipersonal, som tidigare åtnjutit lön enligt en särskild löneplan MV men numera inplacerats i lönegrader betecknade Ce, har räknats med den löneklass, vederbörande uppnått efter en löneklassuppflyttning inom lönegraden. Med avseende å ortsgrupperingen har arméns avlöningsanslag beräknats med utgångspunkt, från att -i% av personalen tillhör ortsgrupp 4 och Va ortsgrupp 3. Marinens avlöningsanslag har, i vad avser flottan tillhörig personal beräknats såsom om all personal vore placerad i ortsgrupp 4 under det att kustartilleriets personal i förevarande sammanhang förutsatts fördelad med 60 % å ortsgrupp 4 och 40 96 å ortsgrupp 3. Flygvapnets personal har i detta hänseende beräknats fördelad med 60 % å ortsgrupp 3 och 40 % å ortsgrupp 4. Slutligen må nämnas, att med hänsyn till sannolikt föreliggande vakanser vid fullt utbyggd personalorganisation försvarsgrenarnas på nu angivet sätt beräknade avlöningskostnader bedömts kunna minskas med 3 96. Vid beräkningen av flygvapnets avlöningsanslag ha för budgetåren 1948/49—1952/53 de

61 framräknade avlöningskostnaderna minskats med 2 96 med hänsyn till att för denna försvarsgrens vidkommande de förut angivna löneklassplaceringarna bedömts något för höga. Beträffande beräkningen av lönekostnader under andra anslag än försvars grenarnas avlöningsanslag ha löneberäkningarna i fråga om såväl löneklassplaceringar som hänförande till ortsgrupp som regel verkställts i huvudsaklig anslutning till hittills gällande grunder för statliga myndigheters avlöningsberäkningar. Detta innebär bland annat, att kostnaderna i princip beräknats med utgångspunkt från de olika befattningshavarnas individuella placering i löneklass och ortsgrupp samt med beaktande jämväl av övriga på lönekostnaderna inverkande faktorer såsom vikariatsersättningar, övertidsersättningar, tjänstledighetsavdrag m. m. Förevarskommittén får vidare framhålla, att kommittén vid beräknandet av lönekostnaderna som regel utgått från de för innevarande budgetår gällande lönegradsplaceringarna av befattningshavarna. Överhuvudtaget har försvarskommittén ansett sig ej böra annat än undantagsvis taga ställning till frågor om beredande av förbättrade löneställningar åt personal vid försvaret. Försvarskommittén har ej heller velat föregripa den slutliga prövningen av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas i betänkande den 31 december 1946 framlagda förslag rörande revision i vissa delar av de till militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet hörande tjänsteförteckningarna m. m. (SOU 1946:94). Erinras må i detta sammanhang, att Kungl. Maj:t såsom framgår av propositionen 1947: 246 angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet m. m., genom beslut den 31 januari 1947 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning rörande inplacering i lönegrad m. m. av civil och eivilmilitär personal inom försvaret i enlighet med de grunder, som kunde varda fastställda i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande med förslag till lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar m. m. Med stöd av nämnda bemyndigande har departementschefen den 5 februari 1947 tillkallat särskild utredningsman att utföra ifrågavarande uppdrag, vilket ännu ej slutförts. Vid kostnadsberäkningarna för försvarets myndigheter och institutioner som icke hänföras till försvarsgrenarna, har försvarskommittén utgått från att de för budgetåret 1947/48 fastställda personalorganisationerna, i vissa fall med mindre jämkningar, fortfarande skola gälla. Överbefälhavaren har i sina kostnadsberäkningar ansett sig kunna utgå från att kostnaderna för de centrala förvaltningsmyndigheterna under loppet av tioårsperioden borde kunna nedbringas. Huruvida detta kan bli möjligt är emellertid beroende på resultatet av 1946 års militära förvaltningsutrednings överväganden. Ehuru försvarskommittén anser det vanskligt att, innan förvaltningsutredningen slutfört sitt uppdrag, taga ställning till förevarande spörsmål, har kommittén likväl i sina kostnadsberäkningar i likhet med överbefälhavaren räknat med

62 minskade personalkostnader vid de centrala förvaltningsmyndigheterna. Såsom framgår av betänkandets hemliga del räknar kommittén även med möjligheten av begränsningar av kostnaderna för försvarsväsendets radioanstalt. För forskningsanstaltens vidkommande har å andra sidan försvarskommittén i enlighet med sin allmänna inställning till frågan om den militärtekniska forskningens betydelse förutsatt en viss utbyggnad av verksamheten. Då försvarskommittén saknar möjlighet att redan nu taga ställning till, huru dessa kostnadsminskningar respektive kostnadsökningar komma att påverka anslagsberäkningarna i detalj, har försvarskommittén i sina kalkyler av kostnaderna under härav berörda anslag för tiden efter budgetåret 1948/49 endast kunnat räkna med uppskattade summariska belopp. Vad nu sagts gäller även i fråga om beräknandet av anslagen för garnisonssjukhusen, vilka från och och med budgetåret 1950/51 upptagits med ett uppskattat sammanlagt belopp. Innan försvarskommittén går att framlägga sina beräkningar av kostnaderna för den i det föregående skisserade försvarsorganisationen, torde det vara av intresse att något beröra k o s t n a d e r n a f ö r d e n n u g ä l l a n d e f ö r s v a r s o r g a n i s a t i o n e n . I försvarspropositionen 1942:210 angavs försvarets årskostnader efter uppsättningsperiodens utgång skola uppgå till omkring 650 miljoner kronor enligt pris- och löneläget den 1 juli 1941. En inom försvarskommittén i anslutning till överbefälhavarens meromnämnda sammanfattning verkställd omräkning av det i 1942 års försvarsbeslut angivna beloppet till prisläget den 1 juli 1946, därvid tillika beaktats såväl av riksdagen under uppsättningsperioden gjorda jämkningar i försvarsorganisationen som ock kostnaderna för den från och med den 1 juli 1947 genomförda löneregleringen, har emellertid givit vid handen, att kostnaderna för försvaret enligt 1942 års försvarsbeslut sålunda omräknade skulle, inberäknat kostnader för uppförande av befästningar och grundavskrivningar å byggnader, uppgå till omkring 900 miljoner kronor. Om därjämte kostnaderna för ersättningsanskaffning av all den i 1942 års försvarsbeslut ingående krigsmaterielen medräknades, skulle kostnaderna för den nuvarande försvarsorganisationen komma att uppgå till icke mindre än 1 059 miljoner kronor per budgetår. Sedan dessa beräkningar gjorts, måste man emellertid räkna med att kostnaderna på grund av den fortsatta stegringen av priser och löner ytterligare ökats. Lönekostnaderna torde sålunda böra uppräknas på grund av att rörligt tillägg å lönerna numera utgår efter 12 96 i stället för tidigare beräknade 6 96. Till följd av de under våren 1947 träffade kollektivavtalen har ytterligare en kostnadsökning tillkommit. Därjämte bör hänsyn tagas till prisstegringar å materiel och övriga förnödenheter sedan den 1 juli 1946. En överslagsmässig omräkning av försvarekostnaderna enligt 1942 års försvarsbeslut till pris- och löneläget den 1 juli 1947 skulle således giva till resultat, att årskostnaderna utgöra inemot 930 miljoner kronor. Om kostnader för omsättning och förnyelse av all materiel medräknas, skulle försvarsbeslutets årskostnader kunna uppskattas till omkring 1 100 miljoner kronor. Som jämförelse må erinras, att för budgetåret 1947/48 an-

63 visats — inberäknat anslag för avskrivningsändamål men icke för materielanskaffning disponibla överskotts- och rabattmedel från krigsindustrien m. m. om 22,6 miljoner kronor — sammanlagt 819 miljoner kronor till försvaret. Därest hänsyn tagits till höjningen av det rörliga tillägget från 6 till 12 96, skulle sistnämnda summa ökats till 831 miljoner kronor. När det gäller att taga ställning till frågan om försvarskostnadernas storlek, torde man även böra erinra sig vad statsrådet och chefen för finansdepartementet därom anfört i propositionen 1946: 222 med anhållan om riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten. I denna proposition har departementschefen nämligen räknat med att försvarsutgifterna gentemot utgiftenia budgetåret 1946/47 skulle nedgå med 100 miljoner kronor under två övergångsår, därefter 250 miljoner kronor. Detta innebär, att försvarskostnaderna från och med budgetåret 1949/50 antagits skola uppgå till omkring 700 miljoner kronor. Det i propositionen angivna beloppet 700 miljoner kronor bör emellertid på grund av de efter propositionens framläggande inträffade pris- och lönestegringarna ökas med följande kostnader, med vilka försvarskommittén i sina kalkyler ansett sig böra räkna, nämligen kostnader för senaste lönereglering, höjda kollektivavtal samt sedan våren 1946 inträffade prisstegringar på materiel och förnödenheter av olika slag. Därjämte synas kostnaderna för den höjning av de värnpliktigas penningbidrag, kommittén föreslagit — 1 krona per dag och värnpliktig — böra få läggas till nu ifrågavarande belopp. De ökade kostnader, om vilka här är fråga, kunna uppskattas till sammanlagt inemot 80 miljoner kronor. En omräkning av det i propositionen angivna beloppet till samma pris- och lönenivå som försvarskommittén tillämpat vid sina beräkningar av försvarskostnaderna, ger sålunda till resultat, att det i propositionen omnämnda beloppet numera torde motsvaras av ett belopp om ungefär (700 + 80 = ) 780 miljoner kronor.

Med den försvarsorganisation, som i det föregående till sina huvuddrag skisserats och med utgångspunkt från de principer, för vilka nu redogjorts, har försvarskommittén vid sina beräkningar av försvarskostnaderna under de närmaste tio åren kommit till de kostnadsbelopp, som framgå av efterföljande sammanställning. I anslutning till kostnadsberäkningarna anser sig försvarskommittén böra framhålla, att det rådande konjunkturläget kan komma att påkalla förskjutningar till tiden av utgifter för ändamål, vilkas tillgodoseende ställer stora anspråk på arbetskraft och materiel, såsom husbyggnader och större fartygsbyggen. Försvarskommittén får i detta sammanhang framhålla, att i de i nyss berörda sammanställning angivna totalkostnaderna ingå utgifter, vilka — ehuru de äga ett visst samband med försvaret — likväl ej äro att hänföra till försvarskostnader i egentlig mening. På grund av gällande principer för riks-

64 Sammanställning av försvarskostnaderna under budgetåren 1948/49—1957/58 (miljoner kronor). Medelkostnad 48/49 49/50 >0/51 51/52 52/53 53'54 54 55 65/56 5(i 5' 57/5S per budtre tär

ArménOmsättning och förnyelse av materiel 20-3 21 23-8 23-2 27-6 30-o 32-s 3 4 Ö 37-2 39-6 29o Övriga kostnader 287-7 288-5 288-2 290-8 288-4 288-0 287-7 287" 5 286-8 286-4 288-0 Summa

308o 310o 312o 3140 3160 3180 3200 322o 3240 3260 3170

Marinen. Omsättning och förnyelst av materiel Övriga kostnader Summa

43 7 42'9 96-4 94-9

40-o 96-6

3 6 i 32-1 99-9 102-7

31-8 99-4

30-5 97-5

851 22-0 1 8 i 32-2 99-5 99-6 98-0 98-5 1401 137-8 136-6 136o 1348 131-2 1280 124-6 121-6 1161 130-7

Flygvapnet. Omsättning och förnyelse av materiel 128-0 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128- 128-5 128-5 Övriga kostnader . . . . 107 llO-o 113-9 116-1 118-4 118-6 119-5 119-0 119- 119-5 1 1 6 i Summa 2352 238-5 242 4 244-6 246-9 2 4 7 i 248 0 2475 247 7 2480 2446 Tillkommer för ändamål

nytt

Luftbevakningens eko radioorganisation (oberäkn a t avlöningskostnader Säjrer Gemensamma

6-2

6-:

253-9 254-2 2

kostnader.

Kostnader för nu förekommande utgiftsändamål Försvarets fastighetsfond .NVa ändamål Summa Grundavskrivningskostnader Summa

4-9 ö-3 5\' 6-2 6 07 5-9 240 1 2436 2477 2501 252-6 2530 254-2 253-

summarum

56-o 41-8 2-5

55-4 43-2 2-5

55-4 43-2 25

54-1 44-2 2-2

53-8 45-( 2-'

53-6 47-2 Hl 16

53-3 48-5 0-8

53-1 49-7 0-8

52-9 50 0-8

52-8 51-7 0-8

54-0 466 1-7

100-Ö l O l i l O l i 1005 101 = 1030 102-6 103-6 1041 105-3 102-3 lOo 10 o 10-o lOo 10 o 10-0 lOo lOo 10-0 lOo lOo 79S5 802-5 8074 8106 8149 815-2 814-8 813.9 8139 8116 8103

statens uppställning belastas fjärde huvudtiteln vidare av en del kostnader såsom för sjökarteverket och garnisonssjukvården, mot vilka kostnader svara inkomster redovisade under särskilda inkomsttitlar å riksstatens inkomstsida. Överbefälhavaren har i samband med framläggandet av kostnadsberäkningarna till de av honom utarbetade olika försvarsalternativen också fäst uppmärksamheten härå samt därvid som sin mening uttalat, att nämnda kostnader, därest de icke kunde överflyttas till andra huvudtitlar, dock borde — liksom ock cle

65 å inkomsttitlar redovisade beloppen — få avräknas från försvarskostnaderna, så att dessa icke komme att framstå som högre än de i själva verket äro. De utgiftsändamål, som här åsyftas, äro försvarets radioanstalt, i vad dess verksamhet icke direkt berör försvaret, statens isbrytarverksamhet, understöd åt privatflyget, sjökarteverkets verksamhet, garnisonssjukvården, i vad denna avser beredande av sjukvård åt civila patienter, försvarets tandvård, skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl., fritidsundervisning, ersättning för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, bidrag till ersättning i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring samt omskolning av i militärtjänst skadade. För att få fram de egentliga försvarsutgifterna borde strängt taget de i sammanställningen upptagna totalbeloppen minskas med kostnaderna för nyss angivna ändamål, representerande i genomsnitt omkring 17 miljoner kronor per år.

5 — 1800 47

66 Avd. V. SÄRSKILDA FRÅGOR. A.

Försvarets högsta ledning.

/. Försvarsdepartementet.

Den för försvarsdepartementet gällande personalförteckningen omfattade intill utgången av budgetåret 1946/47 bland annat 1 byråchef, 4 kansliråd, 4 förste kanslisekreterare och 5 andre kanslisekreterare. Samtliga befattningar med undantag av 1 för förste kanslisekreterare och 1 för andre kanslisekreterare voro ordinarie. Byråchefsbefattningen och de två extra ordinarie kanslisekreterarbefattningarna inrättades genom beslut av 1941 respektive 1944 års riksdag. I övrigt har departementets uppsättning av personal av de kategorier, som här avses, varit i stort sett oförändrad sedan år 1926, då en avsevärd nedskärning av departementets organisation företogs i anslutning till genomförandet av 1925 års försvarsordning. Enligt beslut av 1947 års riksdag har en förstärkning av departementets personalorganisation vidtagits genom inrättandet av ytterligare 1 extra ordinarie förste kanslisekreterarbefattning. I samband med de nya tjänsternas inrättande har en reduktion skett av de till avlöningar till icke-ordinarie personal beräknade medlen, motsvarande lönen till en amanuens. Slutligen har en år 1944 inrättad befattning för förste kanslisekreterare från och med budgetåret 1947/48 uppförts i personalförteckningen såsom ordinarie. I enlighet med beslut av 1945 års riksdag (propositionen nr 170, punkt 7; riksdagens skrivelse nr 353 s. 7 o. f.) ha de tidigare i försvarsdepartementet ingående tre kommandoexpeditionerna från och med den 1 juli samma år sammanslagits till en för försvarsgrenarna gemensam kommandoexpedition, organiserad på en armé-, en marin- och en flygsektion. Såsom framgår av 1946 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 1) har inom försvarsdepartementet övervägts att i rationaliserings- och besparingssyfte, genom sammanslagning av registreringsdetaljen inom kommandoexpeditionen med registratorsexpeditionen inom departementets kansli, inrätta en för departementet gemensam registratorsexpedition. Därvid förutsattes, att denna gemensamma expedition skulle komma att stå under ledning av chefen för registreringsdetaljen. Slutlig ställning till förevarande fråga har ännu ej tagits. I detta sammanhang må emellertid framhållas, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1947 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla en utredningsman med uppdrag — att i samråd med statens organisationsnämnd samt i enlighet med de anvisningar departementschefen meddelat — inom departementet biträda med utredning angående frågor berörande organisationen av kameralt arbete och expeditionstjänst m. m. inom statsdepartementen. Framhållas må att, såsom framgår av regleringsbrev I I för budgetåret

67 1947/48, antalet befattningar för pensionerade officerare och underofficerare inom försvarsdepartementet avsetts skola kunna i sinom tid begränsas. Sålunda må 2 befattningar i löneklass 29 och 1 i löneklass 21 icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Vidare skola 2 befattningar i löneklass 29 och 2 i löneklass 21, samtliga avsedda för de förutvarande bokdetaljerna vid lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner, avvecklas i samband med genomförandet av den nya organisationen för centralt bok- och blankettförråd m. m. eller vid tidpunkt, varom Kungl. Maj:t eljest förordnar. Av övriga för bokdetaljen inom försvarets kommandoexpedition avsedda befattningar i löneklass 29 må 1 finnas tillsatt endast tills vidare, så länge publikationstrycket är av mera betydande omfattning. Vid inträffande ledighet å 1 av de återstående 2 för bokdetaljen avsedda befattningarna i löneklass 29 skall vidare övervägas, om icke i stället civil sakkunnig bör anställas. Slutligen skall vid framdeles uppkommande ledigheter å de efter avsedd avveckling kvarstående befattningarna för pensionerade underofficerare tagas under omprövning, huruvida icke vissa av dessa befattningar böra vara förenade med arvode motsvarande lön i löneklass 20. I det förhandenvarande läget har försvarskommittén funnit sig föranlåten att beräkningsmässigt utgå från den för innevarande budgetår för försvarsdepartementet med kommandoexpeditionen gällande personalorganisationen.

2. Överbefälhavaren, försvarsstabschefen och försvarsgrenscheferna.

Genom 1942 års försvarsbeslut skapades en för fred och krig överensstämmande organisation av försvarets högsta ledning under Kungl. Maj:t. Den grundade sig på den under beredskapstiden tillämpade krigsorganisationen, som i stort sett fungerat tillfredsställande. Vissa brister hade dock framträtt, till vilka hänsyn togs vid den nya organisationens uppgörande. Under Kungl. Maj:t utövas den militära ledningen i såväl krig som fred av en överbefälhavare (ÖB). Han biträdes av högkvarteret, i vilket ingå — förutom överbefälhavarens personliga stab — försvarsstaben, arméledningen, marinledningen, flygledningen, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket, inspektören för rikets befästningar jämte befästningsinspektionen, försvarsväsendets radioanstalt och krigsarkivet. Direkt under överbefälhavaren lyda chefen för försvarsstaben, försvarsgrenscheferna samt — i vad rör det operativa krigsförberedelsearbetet och operationernas planläggning och genomförande jämte därmed sammanhängande frågor om luftförsvar, underhållstjänst, kommunikationer, underrättelsetjänst samt signal- och kryptotjänst — militärbefälhavarna och chefer för självständiga förband eller särskilda delar av marinen eller flygvapnet. P å grundval av de bestämmelser, som meddelas av överbefälhavaren, ankommer det allmänna operativa krigsförberedelsearbetet och planläggningen av de militära operationerna i stort på chefen för försvarsstaben. Det när-

68 mare operativa krigsförberedelsearbetet och planläggningen i detalj utföres på grundval av överbefälhavarens bestämmelser i vad rör armén av chefen för försvarsstaben och militärbefälhavarna (armékårcheferna) samt i vad rör marinen och flygvapnet av dessas chefer. Direkt under överbefälhavaren, biträdd av försvarsstaben, ledas de militära operationerna av militärbefälhavarna (armékårcheferna) samt cheferna för marinen och flygvapnet. överbefälhavaren är skyldig att, innan grundläggande beslut fattas beträffande det operativa förberedelsearbetet i vad rör armén, bereda chefen för armén tillfälle att framföra sina synpunkter i sådana med beslutet sammanhängande frågor, som beröra dennes arbetsområde. Chefen för armén äger vidare enligt överbefälhavarens anvisningar inspektera militärbefälhavarnas operativa krigsförberedelsearbete och på grund av gjorda iakttagelser göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren. I fråga om förvaltningen äger överbefälhavaren meddela försvarsgrensförvaltningarna de direktiv, som han finner erforderliga för att tillgodose krigsberedskapen och de militära operationernas planläggning och genomförande. Försvarsgrenscheferna äro chefer för vederbörliga förvaltningar och såsom sådana direkt underställda Kungl. Maj:t. Den operativa ledningen inom högkvarteret hänger sålunda intimt samman med förvaltningsorganisationen. I frågor som röra personal, organisation, utrustning, utbildning och värnpliktsväsende lyda försvarsgrenscheferna direkt under Kungl. Maj:t. Därest sådan fråga är av betydelse för det operativa krigsförberedelsearbetet, för planläggningen eller ledningen av operationer eller för samverkan mellan försvarsgrenarna eller kan ha inflytande på mer än en försvarsgren eller slutligen då överbefälhavaren för visst fall så förordnat, skall försvarsgrenschefs framställning insändas genom överbefälhavaren. Skillnaden mellan armén och övriga försvarsgrenar beträffande det operativa förberedelsearbetet återspeglas i försvarsgrensstabernas sammansättning. I arméstaben saknas sålunda icke blott operationsavdelning utan även andra för det operativa förberedelsearbetet erforderliga hjälporgan, vilka däremot finnas i såväl marinstaben som flygstaben. Ifrågavarande arbete utföres beträffande armén i försvarsstaben och militärbefälsstaberna. Såsom motiv för försvarsgrenschefernas olikartade ställning i operativt hänseende anförde 1941 års försvarsutredning följande: Det operativa krigsförberedelsearbetet för armén borde, då arméns operativa enheter i krig avsåges skola vara helt underställda överbefälhavaren, centraliseras till försvarsstaben, därvid förutsattes, att visst detaljarbete enligt försvarsstabens anvisningar skulle äga rum i militärbefälsstaberna. Vid marinen och flygvapnet vore den operativa och organisatoriska verksamheten i särskilt hög grad beroende av tekniska faktorer. Dessa båda försvarsgrenar hade vidare i jämförelse med armén en ganska begränsad personalstyrka och begränsad organisatorisk omfattning i övrigt, både i fred och krig. Dessa omständigheter hade ansetts motivera, dels att de operativa enheterna ur dessa försvarsgrenar i krig i regel lydde närmast under respektive försvarsgrenschefer och endast undantagsvis under överbefälhavaren eller annan honom direkt underställd chef, dels ock att som följd därav dessa försvarsgrenschefer erhölle en sär-

ställning beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. att chefen för flygvapnet erhölle i huvudsak samma ställning i förhållande till överbefälhavaren och försvarsstaben som chefen för marinen dittills haft. För den skull borde givetvis frågor berörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter och verksamhet i stort samt deras samverkan med övriga försvarsgrenar liksom dittills handläggas inom försvarsstaben. Mot försvarsutredningens förslag framställdes erinringar av vissa militära myndigheter, som i stället förordade en principiellt likartad ställning för de tre försvarsgrenarna i operativt hänseende. Denna ansågs kunna åstadkommas antingen genom att allt operativt krigsförberedelsearbete centraliserades till försvarsstaben eller genom att chefen för armén i operativt hänseende bereddes motsvarande ställning till överbefälhavaren som övriga försvarsgrenschefer innehade. I sistnämnda fall borde sålunda visst operativt krigsförberedelsearbete överflyttas till arméstaben och i denna tillkomma bland annat en operationsavdelning. Förslag härom framlades av vissa myndigheter. Även 1942 års försvarsberedning förordade sistnämnda förslag. Chefen för försvarsdepartementet anförde i propositionen 1942: 210 i förevarande hänseende bland annat följande: En decentralisering av det operativa krigsförberedelsearbetet till försvarsgrensstaberna i fråga om icke blott marinen och flygvapnet utan även armén skulle nödvändiggöra överflyttandet av kommunikationsavdelningen till arméstaben, varav skulle följa, att marinens och flygvapnets operationsarbete gjordes beroende av arméstaben, vilket särskilt för flygvapnets del skulle medföra åtskilliga konsekvenser. Det måste te sig oegentligt, att — ehuru försvarsstaben funnes att tillgå som ett för försvarsväsendet gemensamt organ — gemensamma angelägenheter av central betydelse tilldelades en försvarsgrensstab. En dylik anordning kunde icke vara rationell, så mycket mindre som likartade problem uppstode beträffande signaltekniska frågor. Signaltjänstavdelningen kunde sålunda icke med hänsyn till dess samband med underrättelseväsendet flyttes från försvarsstaben. Ett förläggande till arméstaben av det operativa förberedelsearbetet för armén måste därför leda till en förbistring i samarbetet mellan de olika operationsavdelningarna och de stabsavdelningar, som vore erforderliga hjälporgan för krigsförberedelsearbetet. En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen på det operativa krigsförberedelsearbetet beträffande armén skulle i och för sig kunna anses motivera, att åtminstone organisationsavdelningen och eventuellt även utrustningsavdelningen överflyttades från armé- till försvarsstaben. Bortsett från att sistnämnda stab därigenom skulle bli alltför stor och tungrodd måste det emellertid beaktas, att tillgång till dessa avdelningar vore nödvändig för den, som skulle utöva ledningen av arméns utbildning och förvaltning, alltså chefen för armén. Denna omständighet syntes av försvarsutredningen med rätta ha tillmätts den betydelse, att dessa avdelningar i utredningens förslag hänförts till arméstaben, trots de därmed förenade olägenheterna för försvarsstabens arméoperativa arbete. Det låge emellertid i sakens natur, att varje lösning, som här kunde komma i fråga, måste bli behäftad med vissa organisatoriska brister. Man rörde sig här inom ett område, där de under organisationens praktiska tillämpning vunna erfarenheterna finge fälla utslaget i fråga om organisationens lämplighet. Den av försvarsutredningen föreslagna fördelningen av krigsförberedelsearbetet innebär i förevarande avseende principiellt ett bibehållande av nu rådande ordning. Denna hade visat sig fylla ganska högt ställda krav på effektivitet. Det

70 hade dock varit möjligt att utan nämnvärda friktioner hastigt genomföra de upprepade och vid flera tillfällen mycket omfattande förändringar i beredskapsstyrkorna, som påkallats av den allmänna händelseutvecklingen. Detta borde icke nu förglömmas. Såsom försvarsutredningen påpekat hade emellertid vissa brister förmärkts. Sålunda hade förekommit dubbelarbete, en viss oklarhet i ansvarsfördelningen och svårigheter att planmässigt samordna arméstabens och försvarsstabens verksamhet. Dessa svagheter hade uppkommit därigenom, att chefen för armén icke kunnat erhålla full kännedom om operationsförberedelsernas gång och försvarsberedskapens anordningar, medan chefen för försvarsstaben kanske ej heller alltid kunnat vara tillräckligt orienterad om organisationsavdelningens arbete. Härpå kunde bot rådas genom placering av sambandsofficerare i båda riktningarna, vilket förutsattes skola ske. Oklarheten i befälsförhållandena syntes delvis ha uppkommit därigenom, att under chefen för armén lydande chefer, som haft att utföra det detaljerade operativa förberedelsearbetet, icke i detta avseende varit honom underställda. I detta hänseende borde ändring ske därhän, att chefen för armén tillades inspektionsrätt beträffande underställda myndigheters krigsförberedelsearbete och befogenhet att på grund av gjorda iakttagelser göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren. Dubbelarbete borde ytterligare kunna förhindras genom att försvarsstabens befattning med underhållsfrågor i huvudsak begränsades till sådana för försvarsväsendet gemensamma underhållsfrågor, som avsåge fördelning av förnödenheter mellan försvarsgrenarna eller prioritet till anskaffning av materiel och dylikt, ävensom med det operativa krigsförberedelsearbetet direkt sammanhängande dylika frågor, allt i den omfattning nämnda arbete åvilade försvarsstaben. Såsom ett skäl för förläggandet till arméstaben av det operativa krigsförberedelsearbetet för armén hade anförts, att dess kvarblivande i försvarsstaben skulle medföra en alltför tyngande arbetsbörda för överbefälhavaren. Emellertid vore det givet, att detta arbetes förläggning till arméstaben måste leda till en mycket betydande arbetsbelastning för chefen för armén. På denne ankomme handhavandet av frågorna om arméns personal, organisation, utrustning och utbildning samt de armén berörande underhållsfrågor, som icke enligt vad ovan sagts borde handläggas inom försvarsstaben. I en eller annan form måste han i och för genomförande av dessa uppgifter samarbeta med vederbörande förvaltningsmyndigheter. Eftersom armén till sin omfattning vore så ojämförligt mycket större än övriga försvarsgrenar, innebure dessa arméchefens åligganden en högst betydande arbetsbörda. Denna syntes bli alltför stor, om därtill skulle läggas handläggningen av arméns operativa krigsförberedelser med tillhörande underhålls-, kommunikations- och signaltekniska frågor. Departementschefen framhöll slutligen, att — på samma sätt som det bedömts nödvändigt att begränsa överbefälhavarens verksamhetsområde i syfte att bevara dennes tid och förmåga åt de stora frågornas bemästrande — det syntes nödvändigt att binda försvarsstabens arbetsuppgifter utöver det operativa krigsförberedelsearbetet till att gälla för försvaret gemensamma frågor om luftförsvar, kommunikationer, underrättelser, signaltjänst, press, film och personalvård. Däremot borde försvarsstaben icke taga befattning med utformandet av överbefälhavarens anvisningar till försvarsgrenscheferna rörande organisation, utbildning och utrustning och ej heller med anvisningarna åt förvaltningsmyndigheterna i annan mån än som betingades av det direkta sammanhanget med försvarsstabens uppgifter beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet. För ifrågavarande uppgifter borde till överbefälhavarens förfogande stå en personlig stab.

71 Departementschefen godtog i princip den av försvarsutredningen framlagda och av dåvarande överbefälhavaren biträdda lösningen av frågan om fördelningen av det operativa krigsförberedelsearbetet och särskilt av problemet om vilket stabsorgan, som borde handha ledningen av detta arbete i vad rörde armén. E n förutsättning för denna lösning vore emellertid enligt departementschefens mening bland annat att i instruktionsväg sörjdes för en effektiv avlastning av överbefälhavaren från allt detaljarbete. Vid behandlingen av ifrågavarande proposition anförde 1942 års riksdag (skrivelse nr 374) i nu berörda hänseende bland annat följande: Riksdagen vore för sin del icke helt övertygad om att den i propositionen framlagda lösningen av problemet om det operativa förberedelsearbetets handhavande vore den under alla förhållanden lämpligaste. Att riksdagen hyste vissa tvivel därom, berodde bland annat på att riksdagen icke kunnat undgå att finna, att vissa av de brister som yppats i förhållandet mellan arméstabens och försvarsstabens verksamhet hänförde sig till organisatoriska förhållanden, vilka föresloges i stort sett bibehållna jämväl i fortsättningen. Då riksdagen emellertid ansåge sig böra nu ansluta sig till propositionens förslag i denna del, berodde detta huvudsakligen därpå, att icke heller de lösningar i annan riktning, som av olika myndigheter föreslagits, kunde sägas vara fritagna från befogade erinringar. Vid sådant förhållande och då det enligt riksdagens mening icke vore tillrådligt att i då rådande läge vidtaga andra ändringar i fråga om principerna för försvarsväsendets ledning än sådana som vore ur organisatorisk synpunkt oundgängligen påkallade, ansåge sig riksdagen icke nu kunna förorda någon annan lösning av problemet än den som av Kungl. Maj:t föreslagits. Riksdagen ville emellertid framhålla, att denna lösning icke borde vara att anse såsom slutgiltig. Tvärtom funne riksdagen det vara angeläget att betona, att frågan om det lämpligaste anordnandet av försvarsväsendets högsta ledning i förevarande avseende icke borde avföras från dagordningen utan att denna fråga, när mera normala förhållanden inträtt, borde göras till föremål för ytterligare övervägande från Kungl. Maj:ts sida. Med den reservation som innefattades i det förut sagda funne sig riksdagen kunna biträda, Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Frågan hur försvarets högsta ledning lämpligen bör vara organiserad har under och efter det andra världskriget särskilt i de krigförande länderna tilldragit sig stor uppmärksamhet. Även om frågan för vårt lands vidkommande genom 1936 års beslut om tillskapande av en försvarsstab och 1942 års beslut om inrättande redan i fred av en beställning för överbefälhavare vunnit en lösning, har debatten i ämnet likväl icke avstannat. Kritiken har främst syftat till förändringar beträffande arbetsfördelningen inom högsta ledningen och i fråga om dennas sammansättning samt till ökad samverkan icke blott mellan de högsta militära myndigheterna inbördes utan även mellan militärledningen samt företrädarna för det civila samhällslivet. Vad till en början angår överbefälhavarinstitutionen, vill försvarskommittén erinra om att utbyggandet av fredsorganisationen med denna institution hade sin grund i de erfarenheter, som under de företa åren av andra världskriget vunnits rörande den dåvarande organisationen av försvarsledningen. Då de synpunkter, som därvid gjorde sig gällande, i allt väsentligt alltjämt äga giltighet, anser kommittén institutionen i fråga böra bibehållas.

72 Med hänsyn till att utvecklingen går mot en allt mera ökad samverkan mellan stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna har kommittén emellertid funnit, att det ur det samlade riksförsvarets synpunkt skulle vara till fördel, om överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna organisatoriskt fördes närmare varandra. Härigenom skulle den sakkunskap, som försvarsgrenscheferna var för sig besitta, i vidgad utsträckning kunna tillvaratagas vid försvarsledningens utövande och ökad säkerhet vinnas för det erforderliga samarbetet såväl mellan överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna som mellan de sistnämnda inbördes. Försvarsgrenscheferna skulle få bära sin del i det ansvar, som är förenat med ledningens handhavande, och föranledas att betrakta försvarsfrågorna ej blott från den egna försvarsgrenens utan även från det samlade riksförsvarets synpunkt. I nu angivna syfte vill kommittén föreslå, att — utan att därmed någon inskränkning göres i överbefälhavarens befälsställning — för försvarets högsta ledning i fred tillskapas ett organ, benämnt försvarsledningen och sammansatt av överbefälhavaren och de tre försvarsgrenscheferna. I försvarsledningen böra handläggas de ärenden, som omförmälas i 3 § b), c), e), h) och i) uti gällande instruktion för överbefälhavaren samt i 5 § e) och f) uti instruktionen för försvarsstaben ävensom andra försvaret berörande frågor av stor räckvidd eller principiell betydelse. I försvarsledningen, som bör på kallelse av överbefälhavaren sammanträda minst en gång i månaden samt därutöver, då överbefälhavaren så bedömer erforderligt eller försvarsgrenschef därom gör framställning, bör överbefälhavaren vara ordförande och ensam beslutande. Därest försvarsgrenschefs mening avviker från fattat beslut, bör det åligga honom att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Om i försvarsledningen behandlat ärende föranleder skrivelse till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement, böra skiljaktiga meningar angivas i skrivelsen eller i denna bilagda särskilda yttranden eller ock protokollsutdrag, utvisande vad vid ärendets behandling förekommit, bifogas. Till försvarsledningens sammanträden bör, där så finnes erforderligt, kallas chefen för försvarsstaben, chef för försvarsgrensstab, chef (souschef) för central förvaltningsmyndighet, chefen för försvarets forskningsanstalt eller representant för annan myndighet, vars verksamhet beröres av förekommande ärende. I samband med försvarsledningens inrättande synas lämpligen böra å överbefälhavaren överflyttas de åligganden, som enligt 5 § h), j), k) och 1) i instruktionen för försvarsstaben åvila chefen för denna stab. Utöver vad nu sagts ifrågasätter kommittén icke någon ändring i överbefälhavarens uppgifter. Vad härefter beträffar försvarsstabschefen, framgår av det ovan anförda, att enligt kommitténs mening av de nu på försvarsstabschefen ankommande uppgifterna ett par böra behandlas i försvarsledningen och vissa andra överflyttas på överbefälhavaren. De därefter kvarstående uppgifterna synas kommittén icke vara av den beskaffenhet, att de motivera bibehållandet av den särställning, som försvarsstabschefen för närvarande intager i jämförelse med

73 cheferna för armé-, marin- och flygstaberna. Med hänsyn härtill finner sig kommittén böra föreslå, att denna särställning, som bland annat innebär, att försvarsstabschefen står i direkt lydnadsförhållande icke blott till överbefälhavaren utan även till Kungl. Maj:t, upphäves samt att försvarsstabschefen sålunda i fråga om ansvarighet, befogenheter och åligganden i tillämpliga delar likställes med nyssnämnda stabschefer. Härvid förutsattes emellertid, att överbefälhavaren skall åt försvarsstabschefen kunna delegera avgörandet av ärenden, som icke äro av större räckvidd eller principiell betydelse. Vidkommande det operativa krigsförberedelsearbetet samt planläggningen och ledningen av de militära operationerna anser försvarskommittén, att dessa uppgifter i stort böra ankomma på överbefälhavaren, och vill kommittén beträffande dessa arbeten i övrigt erinra om det i det föregående återgivna uttalandet av 1942 års riksdag, att spörsmålet om det lämpligaste anordnandet av högsta ledningen i förevarande avseende borde göras till föremål för ytterligare övervägande, när mera normala förhållanden inträtt. En förnyad granskning av detta spörsmål har även verkställts av en av överbefälhavaren tillsatt kommitté — den s. k. högkvarterskommittén — under ordförandeskap av framlidne generalmajoren friherre A. Kappe. I nära anslutning till de synpunkter, som sistnämnda kommitté lagt på frågan, får försvarskommittén anföra följande. De skäl, som vid anmälan av 1942 års försvarsproposition av dåvarande departementschefen anfördes mot att till arméstaben överflytta de med detaljplanläggningen av de lantmilitära operationerna förenade arbetsuppgifterna, synas fortfarande vara bärande. Erfarenheterna bestyrka även, att chefen för armén jämväl efter beredskapens upphörande är så belastad, att en utökning av hans arbetsbörda redan av den anledningen knappast kan ifrågakomma. Om kommittén således icke blivit övertygad om lämpligheten av att rubba grunderna för den nuvarande ordningen i berörda avseende, har kommittén å andra sidan icke funnit skäl för den nu instruktionsmässigt fastställda skiljaktiga handläggningen i försvarsstaben av operationsärenden mellan å ena sidan armén samt å den andra marinen och flygvapnet. De order och anvisningar, som på grundval av de av överbefälhavaren meddelade bestämmelserna utarbetas i försvarsstaben, böra enligt kommitténs mening både till form och innehåll vara ensartade, vare sig de äro ställda till militärbefälhavare (armékårchef) eller till endera av cheferna för marinen och flygvapnet. I operativt hänseende äro militärbefälhavarna (armékårcheferna) även i fred direkt underställda överbefälhavaren. Det åligger såväl dem som cheferna för marinen och flygvapnet att med biträde av till förfogande stående staber och på grund av erhållna order och anvisningar verkställa den på dem ankommande detalj planläggningen. Planerna böra i sina huvuddrag föredragas för överbefälhavaren av vederbörande chef. Kommittén förutsätter därför, att i samband med den omarbetning av överbefälhavarens och försvarsstabens instruktioner, som påkallas av kommitténs i det föregående framlagda förslag, de i nu förevarande hänseende gällande bestämmelserna ändras i angivna riktning.

74 Ehuru befattningarna såsom överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion kunna besättas med personal ur vilken försvarsgren som helst, ha hittills endast arméofficerare placerats å desamma. Försvarskommittén finner det ur riksförsvarets synpunkt betydelsefullt, att dessa befattningar bestridas av beställningshavare ur olika försvarsgrenar. Kommittén vill därför föreslå, att i den mån så med hänsyn till förefintliga personliga kvalifikationer är möjligt, befattningarna för framtiden fördelas på angivna sätt. I den förut omförmälda sammanfattningen av sina till försvarskommittén avgivna förslag har överbefälhavaren ställt under diskussion spörsmålet om ersättande av de regelbundet återkommande försvarskommittéerna med en permanent försvarsnämnd, vilken vid sidan av representanter för försvarsoch utrikesdepartementen, riksdagsledamöter och representanter för försvarets ledning även kunde rymma företrädare för det ekonomiska livets olika sidor och för vetenskapen och vilken borde vara en ständigt disponibel rådgivande kommitté, avsedd för ömsesidig information och förtroligt dryftande av väsentliga försvarsproblem men också beredd att framträda inför offentligheten med sina råd, när så ansåges påkallat. Enligt försvarskommitténs mening skulle inrättandet av en sådan nämnd icke utesluta behovet att framdeles tillsätta särskilda kommittéer för utredningar av den art och omfattning, som hittills tid efter annan föranlett tillsättande av dylika kommittéer. Ej heller ur andra synpunkter finner försvarskommittén för sin del tillräckliga skäl föreligga för tillskapandet av en nämnd med angivna sammansättning och uppgifter. Vidare har inom kommittén med utgångspunkt från krigserfarenheterna framförts förslag om inrättande av ett försvarsråd med uppgift att säkra samarbetet mellan den politiska och den militära ledningen. I detta försvarsråd skulle ingå dels de statsråd, som i sin verksamhet handlägga frågor av särskild betydelse för landets försvar, dels försvarsledningen samt representanter för civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen. De huvudfrågor, som skulle kunna föreläggas försvarsrådet, vore exempelvis viktigare militärpolitiska spörsmål, det utrikespolitiska läget och därav följande försvarspolitiska konsekvenser, militärorganisatoriska spörsmål av större räckvidd, beredskaps- och försvareplaner, behov av anslag för försvaret och dessas fördelning, landets försörjningsläge i den mån det har försvarspolitiskt intresse, industriens mobiliseringsplaner och krigsproduktionen samt civilförsvaret. Genom försvarsrådet skulle man förbereda det krigskabinett, som syntes ofrånkomligt i ett modernt krig för att koordinera alla ansträngningar i riksförsvarets intresse. Även om försvarskommittén finner det vara i princip riktigt att stärka sambandet mellan den politiska och den militära ledningen, känner sig kommittén dock icke övertygad om hehovet av en permanent institution för detta ändamål. Enligt kommitténs mening bör den erforderliga kontakten utan större olägenhet kunna etableras från fall till fall och i friare former.

75 3. Försvarsstaben m. m.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle till överbefälhavarens förfogande stå en personlig stab, bestående av en regementsofficer på försvarsstabens stat, en kapten ur någon av försvarsgrenarna samt ett juridiskt biträde, jämväl avsett för chefen för försvarsstaben. Försvarsstaben skulle närmast under överbefälhavaren handha dels det operativa krigsförberedelsearbetet inom krigsmakten i den utsträckning, som i det föregående angivits, dels krigsförberedelsearbetet i övrigt, i den mån det vore för försvarsgrenarna gemensamt, dels ock den ytterligare verksamhet, som vore gemensam för försvarsgrenarna. Försvarsstaben skulle jämväl eljest verka för åstadkommande av samverkan och enhetlighet de olika försvarsgrenarna emellan ävensom främja samverkan mellan krigsmakten och civila myndigheter. Den skulle bestå av, förutom chefen, två sektionschefer, expedition, kassaförvaltning, tolv avdelningar, nämligen arméavdelningen, marinavdelningen, flygavdelningen, luftförsvarsavdelningen, kvartermästaravdelningen, kommunikationsavdelningen, utrikesavdelningen, inrikesavdelningen, signaltjänstavdelningen, press- och filmavdelningen, personalvårdsavdelningen och krigshistoriska avdelningen samt en fotoanstalt. Till försvarsstaben anknötos även krigsarkivet och försvarsväsendets radioanstalt. Enligt instruktionen för försvarsstaben finge två eller flera avdelningar enligt försvarsstabschefens bestämmande sammanföras till två eller — vid krigsorganisation — flera sektioner, envar under en sektionschef. I sektion kunde även fotoanstalten ingå. Marin- och flygavdelningarna finge ingå i sektion endast vid krigsorganisation. Under beredskapsåren tillämpades en krigsorganisation vid vilken försvarsstaben sammansattes på följande sätt: sektion I (operativ sektion), i vilken ingingo arméavdelningen, luftförsvarsavdelningen, kommunikationsavdelningen, kvartermästaravdelningen och signaltjänstavdelningen, sektion I I (underrättelsesektion), i vilken ingingo utrikesavdelningen och inrikesavdelningen samt fotoanstalten, sektion I I I (pressektion), i vilken ingingo press- och filmavdelningen, personalvårdsavdelningen samt krigshistoriska avdelningen, marinavdelning, flygavdelning, chefsexpedition, kansliavdelning. I fredsorganisationen ha sedermera successivt vidtagits vissa ändringar, såväl beträffande avdelningarna som personalen. I överbefälhavarens personliga stab har genom riksdagsbeslut 1944 tillkommit en regementsofficer för forskningsärenden för handläggning av gemensamma forskningsärenden samt för samarbetet med försvarets forskningsanstalt och övriga institutioner, som bedriva militärteknisk forskning.

76 På framställning av chefen för försvarsstaben har Kungl. Maj:t medgivit, att under budgetåret 1946/47 försöksvis finge inom personalorganisationens ram göras vissa avvikelser från den i instruktionen för försvarsstaben stadgade fredsorganisationen. Avvikelserna, som motiverades av under beredskapstiden gjorda erfarenheter, voro, att flygavdelningen och luftförsvarsavdelningen sammanslogos till en flyg- och luftförsvarsavdelning, att för handläggning av ärenden rörande upplysningsverksamhet inrättades en direkt under sektionschef lydande upplysningsavdelning, att ytterligare en sektion (III) inrättades under en avdelningschef såsom sektionschef samt att marinavdelningen samt flyg- och luftförsvarsavdelningen inordnades i sektion I. Denna provisoriska organisation gäller även under budgetåret 1947/48. I samband med genomförande av denna organisation gjordes i besparingssyfte vissa indragningar av militär personal genom att antalet ur försvarsgrenarna kommenderade beställningshavare minskades. Den nu tillämpade organisationen är följande: adjutantur med kassaförvaltning, chefsexpedition, sektion I: arméavdelningen, marinavdelningen, flyg- och luftförsvarsavdelningen, kvartermästaravdelningen, kommunikationsavdelningen och signaltjänstavdelningen, sektion I I : utrikesavdelningen, inrikesavdelningen och fotoanstalten, sektion I I I : press- och filmavdelningen, upplysningsavdelningen, personalvårdsavdelningen och krigshistoriska avdelningen. Den vid försvarsstaben tjänstgörande personalen avlönas för närvarande antingen från försvarsstabens avlöningsanslag eller ock från de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Den från förstnämnda anslag avlönade militära personalen ävensom viss civil personal finnas uppförda å den för staben gällande personalförteckningen. Vid försvarsstaben tjänstgörande personal ur generalstabskåren, för vilken personal beställningar äro uppförda under särskild rubrik å den för arméns avlöningsanslag fastställda personalförteckningen för ordinarie tjänstemän, avlönas från nyssnämnda avlöningsanslag liksom ock de vid försvarsstaben tjänstgörande generalstabsaspiranterna. Till tjänstgöring vid försvarsstaben placeras dessutom ur de olika försvarsgrenarna ett

77 antal officerare, vilka under sin tjänstgöring vid försvarsstaben erhålla lön från respektive försvarsgrens avlöningsanslag. Ett antal officerare har därvid förutsatts skola tillhöra viss angiven försvarsgren, under det att återstående officerare avsetts skola alternativt kommenderas från armén, marinen eller flygvapnet. Vid beräknandet av officersbehovet för de olika försvarsgrenarna har således hänsyn måst tagas till att försvarsgrenen skall avstå ett antal officerare för tjänstgöring bland annat vid försvarsstaben. Befattningar, vilka ej nödvändigtvis behöva besättas med personal ur viss försvarsgren, böra enligt försvarskommitténs mening göras lika tillgängliga för alla tre försvarsgrenarna. Härigenom minskas riskerna för ensidighet och bristande sakkunskap vid behandlingen av för krigsmakten gemensamma spörsmål. En tillämpning av nämnda princip torde även kunna förväntas bidraga till att förbättra kontakten och befrämja förståelsen mellan de olika försvarsgrenarna samt skapa en bredare rekryteringsbas till befattningarna som överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion. Försvarskommittén har därför beräkningsmässigt utgått från att försvarsgrenarna bli ungefär lika representerade vid tillsättandet av befattningar av angivet slag. För att möjliggöra en av försvarsgrenarna helt obunden rekrytering av den kategori officerare, som för närvarande placeras till tjänstgöring vid försvarsstaben och avlönas från vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag och som icke med nödvändighet måste tillhöra viss bestämd personalkår, synes å försvarsstabens personalförteckning böra uppföras erforderligt antal beställningar, avsedda att tillsättas medelst förordnande tills vidare och hänförda till löneplan Md. De sålunda förordnades pensionsberättigande beställningar vid egen försvarsgren (personalkår, truppförband) böra därvid föras över stat. Genom att ett större antal beställningar upptagas på försvarsstabens stat komma avlöningskostnaderna för staben att stiga. Detta innebär emellertid ej någon merkostnad — med undantag för kostnader för lön åt eventuella beställningshavare över stat — ty motsvarande besparingar göras på försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Från marinens och flygvapnets håll har ifrågasatts, huruvida icke en väsentlig minskning av försvarsstaben i förhållande till nuvarande omfattning borde ske i syfte att koncentrera de ledande personernas arbetskraft på de stora uppgifterna. Den tanken har härvid framkastats, att fotoanstalten skulle kunna flyttas till flygvapnet, där stora delar av fototjänsten ändock handläggas, samt att personalvården skulle kunna överflyttas till arméstaben, det sistnämnda med hänsyn till att armén i sig innesluter 85 % av landets värnpliktiga. Den krigshistoriska avdelningen har vidare ansetts kunna ingå i sektion I I , varjämte press- och filmavdelningen ansetts kunna såsom fristående avdelning lyda direkt under försvarsstabschefen. Det må i förevarande sammanhang erinras, att föredragande departementschefen vid framläggandet av 1942 års försvarsproposition såsom av det föregående framgår gav uttryck åt sin uppfattning om nödvändigheten att iakttaga

78 en viss begränsning i fråga om försvarsstabens verksamhet. Även enligt försvarskommitténs mening är det angeläget, att försvarsstabens huvuduppgifter icke undanskymmas av mindre väsentliga ting. Utan att taga ställning till lämpligheten av de uppslag, som härutinnan framförts, föreslår kommittén därför, att frågan om försvarsstabens organisation ur angivna synpunkt göres till föremål för en särskild undersökning. Vad särskilt angår personalvården vill försvarskommittén framhålla, att spörsmålet om dennas handhavande aktualiserats vid remissbehandlingen av 1945 års militärutrednings betänkande angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. (SOU 1946: 75). Sålunda har försvarets socialbyrå ifrågasatt, om icke den centrala ledningen av den militära personalvården helt eller delvis skulle kunna uppdragas åt någon civil myndighet under försvarsdepartementet, medan centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden samt försvarets civila tjänstemannaförbund föreslagit, att en utredning skulle komma till stånd rörande möjligheterna och formerna för ett sammanförande under enhetlig ledning av de uppgifter inom försvaret, som avsåge att tillvarataga allmänt medborgerliga intressen. Därest den nyss föreslagna undersökningen kommer till stånd, torde jämväl sistberörda spörsmål bli beaktat. I avvaktan på sagda undersökning föreslår försvarskommittén endast sådana ändringar i den nu tillämpade provisoriska organisationen av förevarsstaben, som betingas av kommitténs i det föregående framlagda förslag rörande ordnandet av den högsta militära ledningen eller som taga sikte på rationaliseringsåtgärder i huvudsakligt syfte att begränsa stabens personalbehov. Överbefälhavarens personliga stab föreslås uppgå i försvarsstaben. Den för närvarande i förstnämnda stab ingående forskningsofficeren bör härvid som biträde erhålla en kompaniofficer. Den ändring, som i det föregående föreslagits beträffande försvarsstabens befattning med det operativa planläggningsarbetet i vad rör armén, påverkar icke arméavdelningens sammansättning i stort. Utrikesavdelningen bör indelas i en a t t a c h é b y r å för handhavande av alla med försvarsattachéernas placering och tjänstgöring sammanhängande frågor samt en u n d e r r ä t t e l s e b y r å , var och en med en regementsofficer som chef. Chefen för sektion I I bor tillika vara chef för utrikesavdelningen. Beträffande antalet försvarsattachéer ifrågasattes icke någon ändring. Vad angår fotoanstalten synes ersättning för fotografiska arbeten åt militära myndigheter böra utgå efter sådana grunder, att avlöningen till annan personal än den ordinarie och extra ordinarie kan bestridas med inflytande medel. För vid anstalten bedriven utbildningsverksamhet bör ersättning till självkostnadspris utgå ur vederbörlig försvarsgrens övningsanslag. Chefsexpeditionen bör liksom kassaförvaltningen erfarenhetsmässigt inordnas i adjutanturen. Förvaltaren vid kassaförvaltningen bör uppföras på intendenturkårens stat. Det i expeditionen ingående tryckeriets personal bör

79 upptagas på arméförvaltningens stat för extra ordinarie tjänstemän (tryckerioch bokbinderipersonal). Tryckeriet förutsattes dock skola med oförändrade uppgifter kvarstå under chefen för försvarsstaben. I övrigt föreslås ingen annan ändring än vissa personalreduktioner, vilka delvis möjliggöras genom att viss specialpersonal göres gemensam för två avdelningar. Det har ifrågasatts, om icke chefen för sektion I borde såsom samtidigt souschef i försvarsstaben upptagas i alternativt lönegrad Mo 12 eller Ma 12 i stället för nuvarande Ma 12. Med hänsyn till sin allmänna inställning till frågan om upptagande av lönespörsmål i förevarande sammanhang har kommittén emellertid ansett sig icke böra föreslå någon ändring i här angivet avseende. Chefen för press- och filmavdelningen, som samtidigt avses vara sektionschef, bör uppföras alternativt i lönegraderna Ma 12, Ma 11 eller Ma 10. Till frågan om försvarsväsendets radioanstalts eller, som försvarskommittén föreslår att den för framtiden benämnes, försvarets radioanstalts och krigsarkivets organisation återkommer försvarskommittén i det följande. I fråga om de till försvarsstaben knutna militär assistenterna vill kommittén framhålla följande. 1945 års civilförsvarsutredning har ansett, att militärassistenterna vid länsstyrelserna i princip böra vara officerare på aktiv stat, och uttalat, att militärassistent endast då personalläget inom krigsmakten gjorde det oundgängligt borde — i undantagsfall — hämtas från mindre kvalificerade officerskategorier. Ehuru försvarskommittén icke är benägen att reservationslöst ansluta sig till den uppfattning, varåt civilförsvarsutredningen sålunda givit uttryck, vill kommittén dock förorda, att för flertalet av ifrågavarande befattningar tills vidare avses personal å aktiv stat. I betraktande kommer härvid bland annat, att ett icke obetydligt antal officerare enligt kommitténs förslag till försvarsordning blir övertaligt, varigenom kostnaderna för ifrågavarande befattningars bestridande med sådan personal komma att begränsa sig till skillnaden mellan lön på aktiv stat och lön på övergångsstat eller reservstat. I Gotlands, Blekinge, Jönköpings och Kronobergs län böra dock enligt kommitténs mening militärassistentbefattningarna även i fortsättningen kunna besättas med pensionsavgångna officerare. P å försvarsstabens stat synas därför böra uppföras 21 beställningar för kaptener, militärassistenter i länsstyrelserna. För befattningen såsom militärassistent vid civilförsvarsstyrelsen torde liksom nu böra avses en major. Av nuvarande kaptener i järnvägstjänst synas 4 kunna utgå under förutsättning att, utöver det för rekrytering av återstående befattningar erforderliga antalet till utbildning i järnvägstjänst kommenderade officerare, vart tredje år ytterligare 2 officerare kommenderas till sådan utbildning. Såsom militärassistent vid telegrafstyrelsen upptages liksom nu en major, varjämte en kompaniofficer ur vardera försvarsgrenen avses skola kommenderas som militärassistent. Kompaniofficeren ur flygvapnet tjänstgör sam-

80 tidigt vid försvarsstabens signaltjänstavdelning. De vid telegrafverkets distrikt tjänstgörande pensionerade officerarna synas emellertid kunna utgå och deras uppgifter övertagas av signalofficerarna i militärbefälsstaberna. Behovet av militär personal vid försvarsstaben har på grundval av vad sålunda anförts beräknats enligt efterföljande tablå. Vad härefter angår den civila personalen har ifrågasatts, dels att vissa civila befattningshavare skulle erhålla högre löneställning, dels ock att ordinarie eller extra ordinarie anställning skulle beredas en del befattningsMilitär personal vid försvarsstaben.

Kompoff

Q

O: -i

m

-1 •i

c/.

t>

B

•i

arq O 33

Överbefälhavaren . . . . Adjutant Chefen för försvarsstaben Sektionschefer Adjutantur Arméavdelning Marinavdelning Flyg- och luftförsvarsavdelning Kvartermästaravdelning Kommunikationsavdel.ning Signaltjänstavdelning Utrikes av delning Försvarsattachéer . . . . Inrikesavdelning Fotoanstalt Press- o. filmavdelning Personalvårdsavdelning Upplysningsavdelning Krigshistorisk avdelning Forskningsofficer med biträde Militärassistenter . . . .

w

B3

o

B •o

< £

o»

a 14 1 1

1 6

1 29 42

Summa

29 Enligt gällande stat . .

31 Ökning eller minskning

Pensionerad personal på försvarsstabens stat Summa

På övriga personalkårers stater

På försvarsstabens stat

1 18

'16

-18 + 3 -9' -30 * Vid marinen motsvarande, • x Varav 10 generalstabsaspiranter samt 3 ur vardera marinen och flygvapnet. - - 2 Förvaltare. Ur marinen. — * Ur flygvapnet. — 5 Tillika militärassistent vid telegrafstyrelsen. — 6 Varav i regel 6 ur armén samt 4 ur vardera marinen och flygvapnet. — 7 Varav 3 ur generalstabskåren. — 8 Varav 10 ur generalstabskåren. + 1

-2

+ 16 —1

-14 -4

81 havare, vilka r e d a n finnas a n s t ä l l d a vid f ö r s v a r s s t a b e n . S å s o m försvarskomm i t t é n förut i a n n a t s a m m a n h a n g framhållit, h a r k o m m i t t é n ö v e r h u v u d t a g e t ansett sig ej b ö r a a n n a t än r e n t u n d a n t a g s v i s t a g a s t ä l l n i n g till frågor avseende f ö r b ä t t r a d e l ö n e s t ä l l n i n g a r å t p e r s o n a l vid försvaret. V i d a r e m å beträffande d e n civila p e r s o n a l e n e r i n r a s , a t t chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t med s t ö d av K u n g l . Maj:ts b e s l u t d e n 31 j a n u a r i 1947 tillkallat en u t r e d n i n g s m a n för a t t i n o m d e p a r t e m e n t e t b i t r ä d a m e d u t r e d n i n g r ö r a n d e inplacering i l ö n e g r a d m. m. av civil och civilmilitär p e r s o n a l i n o m försvaret i enlighet m e d de grunder, som k u n d e varda f a s t s t ä l l d a i a n l e d n i n g av försvarets t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e m e d förslag till lönegradsplaceringar, t j ä n s t e b e n ä m n i n g a r m. m. D å f ö r s v a r s k o m m i t t é n ej velat föregripa d e n sålunda p å g å e n d e u t r e d n i n g e n , h a r k o m m i t t é n i fråga om den civila p e r s o nalen vid f ö r s v a r s s t a b e n a n s e t t sig b ö r a i s t o r t s e t t u t g å från den p e r s o n a l organisation och de l ö n e g r a d s p l a c e r i n g a r m. m., vilka gälla för i n n e v a r a n d e budgetår. I a n s l u t n i n g till vad n u sagts och u n d e r b e a k t a n d e av de f ö r ä n d r i n g a r beträffande d e n militära p e r s o n a l e n , för vilka förut r e d o g j o r t s , får försvarsk o m m i t t é n föreslå, a t t å p e r s o n a l f ö r t e c k n i n g för f ö r s v a r s s t a b e n u p p t a g a s följ a n d e b e f a t t n i n g a r eller b e s t ä l l n i n g a r : 1 överbefälhavare 1 generalsperson (fiaggman) eller överste (kommendör) 2 överstar (kommendörer) 14 regementsofficerare, försvarsattachéer 1 regementsofficer 9 regementsofficerare, varav 2 militärassistenter 5 majorer, varav 4 militärassistenter 1 major eller kapten 35 kaptener, varav 26 niilitärassistenter 7 kaptener eller löjtnanter, varav 3 militärassistenter 2 detalj chefer å personalvårdsavdelningen 1 förste expeditionsvakt 6 kanslibiträden 1 expeditionsvakt 12 kontorsbiträden 1 telefonist 2 ingenjörer vid fotoanstalten 2 stabsredaktörer

4. De centrala

Mp 21 Mo 17 eller Mo 14 Ma 12 Ma 12 eller Ma 11 eller Ma 10 Ma 12 eller Ma 11 eller Ma 10 M a l l eller Ma 10 Ma 10 Ma 10 eller Md 9 Md 9 Md 9 eller Md 7 Cp 3 eller Cr 3 Ca 11 Ca 11 Ca 9 Ca 8 Ca 8 Ce 27 Ce 26

förvaltningsmyndigheterna.

M e d s t ö d av K u n g l . Maj:ts b e m y n d i g a n d e den 4 o k t o b e r 1946 h a r chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t den i l n o v e m b e r s a m m a år tillkallat 6 u t r e d n i n g s m ä n a t t i n o m d e p a r t e m e n t e t b i t r ä d a m e d översyn av f ö r s v a r e t s c e n t r a l a förv a l t n i n g s m y n d i g h e t e r s o r g a n i s a t i o n . U t r e d n i n g s m ä n n e n , vilka a n t a g i t b e n ä m n i n g e n 1946 års m i l i t ä r a f ö r v a l t n i n g s u t r e d n i n g , h a r e d a n b e h a n d l a t frågan 6—1800 47

82 om fortifikations- och byggnadsförvaltningens ordnande. Vid 1947 års riksdag har i anslutning härtill beslut fattats om inrättande från och med den 1 januari 1948 av e t t , n y t t ämbetsverk, fortifikationsförvaltningen, för den centrala ledningen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret. I remissutlåtande över 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande del I I har förvaltningsutredningen vidare framfört vissa förslag beträffande den militära sjukvårdens ledning. Utöver vad nu är sagt har förvaltningsutredningen ännu ej framlagt några mera omfattande förslag rörande de centrala förvaltningsmyndigheternas organisation. Vid sådant förhållande har försvarekommittén ansett sig böra utgå från att den centrala förvaltningen inom försvaret tills vidare skall vara anordnad efter nu gällande riktlinjer. Beträffande de olika myndigheternas personalorganisation har kommittén för de närmaste budgetåren räknat med vad i sådant hänseende gäller för nu löpande budgetår med de ändringar, som föranledas av fortifikationsförvaltningens fortsatta utbyggnad i enlighet med 1947 års riksdagsbeslut. I samband med framläggandet av de alternativa förslagen till begränsad försvarsorganisation har överbefälhavaren förutsatt, att kostnaderna för de centrala förvaltningsmyndigheternas verksamhet skulle kunna minskas. Även om det i nuvarande läge, innan förvaltningsutredningen fullgjort sitt uppdrag, ej är möjligt att överblicka, i vad mån en begränsning av försvarskrafterna i enlighet med försvarskommitténs förslag kan komma att möjliggöra inskränkningar i den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen, har kommittén likväl ansett en sådan utveckling icke vara utesluten. Kommittén har därför i sina kostnadsberäkningar för den kommande tioårsperioden räknat med att de sammanlagda kostnaderna för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter småningom skola kunna komma att nedgå. De härutinnan i kostnadsberäkningarna upptagna beloppen äro dock att betrakta som enbart uppskattade. B. Den militärterritoriella indelningen. Den militärterritoriella indelning, som fastställdes genom 1942 års försvarsbeslut, grundades på den planerade operativa indelningen i krig. Härvid eftersträvades, att de länt-, sjö- och flygmilitära gränserna skulle sammanfalla med varandra samt att den militära indelningen skulle anpassas efter den civiladministrativa. Dessa önskemål blevo emellertid icke helt tillgodosedda. Kiket indelades i lantmilitärt hänseende i 7 militärområden och dessa i sin tur i sammanlagt 31 lantmilitära och 4 marina försvarsområden, de senare i sig innefattande kustartilleriförsvaren på fastlandet. Territorialvattnet vid rikets kuster indelades i sjömilitärt hänseende i 6 marindistrikt. I dessa ingingo även de marina, försvarsområdena jämväl till den del de icke utgjordes av territorialvatten. I flygmilitärt hänseende slutligen indelades landet i 5 flygbasområden. Det territoriella befälet skulle utövas, över militärområde av militärbefälhavare, över marindistrikt av marindistriktschef, över flygbasområde av flyg-

83 basområdeschef och över försvarsområde av försvarsområdesbefälhavare. Nämnda befälhavare och chefer skulle biträdas envar av en stab — militärbefäls-, marindistrikts-, flygbasområdes- respektive försvarsområdesstab. I fred sammanfördes vissa försvarsområden två och två under en gemensam försvarsområdesbefälhavare och stab så att antalet försvarsområden då i realiteten skulle vara 28. Med hänsyn till önskvärdheten av att i såväl krig som fred sammanföra alla på Gotland upprättade försvarsanstalter, förband o. s. v. under en chef blev militärbefälhavaren för VII. militärområdet tillika chef för Gotlands marindistrikt med en gemensam stab till sitt förfogande. Chefer för de marina försvarsområdena blevo cheferna för kustartilleriförsvaren med för kustartilleriförsvaret och försvarsområdet gemensam stab, kustartilleriförsvarsstab. För att säkerställa enhetligt befäl vid försvar mot invasion kunde marindistriktschef, i den mån överbefälhavaren så förordnade, underställas militärbefälhavare i vad rörde marint försvarsområdes försvar. I nu gällande planläggning är så även fallet beträffande samtliga marina försvarsområden i vad avser deras försvar med stridskrafter ur armén och kustartilleriet. Överbefälhavaren förelade i skrivelse den 11 januari 1946 chefen för försvarsdepartementet ett på grund av det ändrade militärpolitiska läget och erfarenheterna från beredskapstiden utarbetat förslag till reviderad militärterritoriell indelning. Förslaget byggde på följande grunder: 1. Den militärterritoriella indelningen i fred borde i möjligaste mån anpassas efter den indelning, som vore lämplig i krig; härigenom skulle krigsfallsplanläggning m. m. och fast befälsutövning i krig underlättas. 2. Den militärterritoriella indelningen i krig och fred borde i möjligaste mån överensstämma med den civiladministrativa indelningen, varvid det vore ett starkt framträdande önskemål, att län och försvarsområden (eller militärområden) i möjligaste mån sammanfölle; härigenom skulle den samverkan mellan militära och civila myndigheter, som blivit allt mer betydelsefull i vad rörde såväl det militära som det civila försvaret underlättas och effektiviseras. 3. De olika militära indelningarna av riket borde bringas till största möjliga överensstämmelse; härigenom skulle samarbetet mellan lokala chefer ur skilda försvarsgrenar underlättas såväl i fred beträffande planläggning och förberedelser som i krig beträffande underhållstjänst, transporter m. m. och områdenas försvar, något som bleve av stor betydelse i de sannolikt vanliga lägen under ett kommande krig, då en decentraliserad ledning bleve nödvändig. De marina försvarsområdenas nuvarande särställning borde upphöra för att bättre effekt i det territoriella försvaret skulle kunna åstadkommas. 4. Antalet territoriella staber såväl i fred som krig borde i möjligaste mån nedbringas; härigenom kunde personal och kostnader sparas. Förslaget innebar, att den gällande indelningen i militärområden borde bibehållas men att vissa förskjutningar i gränsdragningen mellan IV., V. och I I . militärområdena borde göras. För att möjliggöra ett effektivt planläggnings- och förberedelsearbete inom de centrala delarna av landet vore det nämligen nödvändigt att där disponera två militärbefälsstaber. IV. militärområdet borde därför uppdelas på sådant sätt, att en militärbefälsstab komme att handha planläggnings- och förberedelsearbetet norr om Mälaren och en söder därom. Det norra området skulle omfatta norra delen av dåvarande

84 IV. militärområdet jämte södra delen av Gävle försvarsområde, som tillhörde I I . militärområdet, och ställas under militärbefälhavaren för V. militärområdet. För att icke V. militärområdet skulle komma att omfatta alltför stort antal infanteriförband i fred borde Örebro försvarsområde överföras till IV. militärområdet, vilket ur operativ synpunkt vore möjligt. Även i övrigt föreslogos en del mindre gränsjusteringar. I fråga om försvarsområdena föreslogs en sammanslagning av vissa försvarsområden så att antalet i krig skulle komma att minskas från 35 till 29 och i fred från 28 till 21. De besparingar, som härigenom skulle göras, beräknades av överbefälhavaren till omkring 300 000 kronor per år. I samband med de föreslagna ändringarna i försvareområdesindelningen borde indelningen i hemvärnsområden revideras i syfte att åstadkomma överensstämmelse med indelningen i försvarsområden och landsfiskalsdistrikt. Begreppet luftbevakningsområde föreslogs skola utgå och försvarsområdesbefälhavare i alla avseenden föra befäl över luftbevakningen inom sitt försvarsområde. För att bringa militärområdes- och marindistriktsindelningen i så nära överensstämmelse som möjligt föreslogos även vissa ändringar beträffande gränserna mellan marindistrikten, innebärande dels en förskjutning norrut av gränsen mellan Ostkustens och Norrlandskustens marindistrikt, varigenom Ostkustens marindistrikt skulle komma att omfatta kustvattnet utanför IV. och V. militärområdena samt Norrlandskustens marindistrikt kustvattnet utanför I I . och VI. militärområdena, dels en sammanslagning av Öresunds marindistrikt med Sydkustens marindistrikt, varigenom det sistnämnda skulle komma att omfatta kustvattnet utanför hela I. militärområdet. De marina försvarsområdenas särställning såsom ingående i marindistrikten och i territoriellt hänseende lydande under chefen för marinen borde enligt överbefälhavarens mening ändras. Härom anfördes i det på överbefälhavarens föranstaltande utarbetade och av honom godkända förslaget: Enhetlig operativ och taktisk ledning av det territoriella försvaret vore av största betydelse särskilt när det gällde att möta invasionsföretag. Det vore därför icke lämpligt att låta vissa kustområden — och just sådana som hade särskild betydelse ur försvarssynpunkt •—• lyda under annan chef än den, som hade ansvaret för försvaret i övrigt. Med hänsyn härtill hade överbefälhavaren redan nu i bestämmelserna för krigsfallsplanläggningen ställt de marina försvarsområdena under vederbörande militärbefälhavare (armékårchef) i vad rörde områdes försvar med förband ur armén och kustartilleriet. Det vore av betydelse, att detta befälsförhållande bleve rådande icke endast i krig utan att den nödvändiga stadgan i befälsutövningen och ansvarsfördelningen säkrades genom att de marina försvarsområdenas särställning upphörde även i fred. De föreslogos därför utgå ur marindistrikten och tillföras militärområdena, där de i territoriellt hänseende skulle inordnas i försvarsområdesindelningen. För att ur marinoperativ synpunkt säkerställa, att marina chefer finge erforderligt inflytande på verksamheten inom vissa för flottans operationer betydelsefulla områden föreslogs, att vissa »krigshamnar» skulle inrättas. Krigshamn skulle i marinoperativt hänseende lyda under vederbörande marindistriktschef. I vad rörde det territoriella försvaret av krigshamn lydde denna

85 beträffande förband ur armén och kustartilleriet under vederbörande territoriella befälhavare. I det fall att krigshamn skulle komma att utgöra s. k. marint motståndsområde, kunde densamma komma att ställas under chef ur marinen även beträffande det territoriella försvaret. Det närmare klarläggandet av olika chefers befogenheter i avseende å krigshamnarna borde ske genom av överbefälhavaren utfärdade bestämmelser. Slutligen borde flygbasområdenas omfattning ändras så att största möjliga överensstämmelse med militärområdena erhölles. Härutinnan innebar förslaget dock fullt sammanfallande gränsdragning endast för Södra flygbasområdet och I. militärområdet samt för Övre Norrlands flygbasområde och VI. militärområdet. Överbefälhavarens förslag remitterades till försvarskommittén, som härom yttrade bland annat följande: Såsom av överbefälhavarens skrivelse framginge grundade sig föreliggande förslag på det ändrade militärpolitiska läget och de erfarenheter, som vunnits under beredskapstiden. Förslagen syftade därjämte till en rationalisering och förenkling av nuvarande befälsförhållanden samt en minskning av kostnaderna för fredsorganisationen. Såvitt avsåge kostnadsfrågan vore emellertid endast det förslag, som berörde försvarsområdesindelningen, av betydelse. Ett genomförande av detta förslag skulle på längre sikt medföra besparingar, vilka av överbefälhavaren uppskattats till omkring 300 000 kronor om året, vartill syntes komma vissa ytterligare besparingar i följd av indragningar inom marinorganisationen samt minskningar i utgifter för rörligt tillägg och kristillägg m. m. Då ändringarna i försvarsområdesindelningen enligt förslaget vore avsedda att genomföras successivt, syntes dock statsverket under budgetåret 1946/47 kunna tillgodogöra sig endast en mindre del av dessa besparingar. Med hänsyn till det samband, som finge anses råda mellan den militärterri toriella indelningen och försvarsorganisationens utformning i övrigt, vore kommittén icke beredd att för det dåvarande taga ställning till förevarande ändringsförslag i vidare mån än de avsåge en sammanslagning av lantmilitära försvarsområden eller en ändrad gränsdragning mellan försvarsområden, allt inom ramen av den nuvarande militärområdesindelningen. Mot tillvaratagande av de besparingsmöjligheter, som i sådant avseende kunde erbjuda sig, hade kommittén icke något att erinra. Härförutom ville kommittén framhålla, att vägen syntes böra hållas öppen för en framtida lösning av frågan om den militärterritoriella indelningen i den riktning förslagen i övrigt avsåge — en synpunkt, som borde uppmärksammas vid behandling av frågor om återbesättande av ledigblivande befattningar såsom försvarsområdesbefälhavare eller inom försvarsområdesstaber. Genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 juni 1946 (SFS nr 555) åvägabragtes en ändring av rikets militärterritoriella indelning, i vad avser försvarsområdena, i anslutning till överbefälhavarens förslag. Antalet försvarsområden bestämdes till 28 lantmilitära (av vilka 8 i fred skulle ha försvarsområdesbefälhavare jämte stab gemensam med annat försvarsområde) och 4 marina. De marina försvarsområdena bibehöllos med oförändrad ställning och begreppet krigshamn infördes ej. I fråga om gränsdragningen mellan militärområdena, marindistrikten och flygbasområdena gjordes ingen ändring. För den sålunda gällande militärterritoriella indelningen redogöres i det följande vid behandlingen av de särskilda försvarsgrenarna.

>

86 I den förenämnda promemorian, som fogades vid försvarskommitténs skrivelse den 14 juni 1946 med hemställan om utredning genom överbefälhavarens försorg av tre kostnadsalternativ, berördes bland annat frågan om möjligheterna att förenkla den militärterritoriella indelningen samt att i större utsträckning anordna centrala och territoriella staber samt verkstäder, förråd m. m. såsom för försvaret gemensamma organ. Med anledning härav uppdrog överbefälhavaren åt en särskild kommitté att verkställa utredning beträffande dessa möjligheter i fråga om territoriella staber samt verkstäder, förråd m. m. Den sålunda tillsatta kommittén har i vad rör de territoriella staberna kommit till det resultatet, att en ökad samverkan mellan de chefer jämte staber, som regionalt företräda armén, marinen och flygvapnet, skulle vara till bestämd fördel för försvarsverksamhetens effektivitet. En sådan ökad samverkan kunde bäst vinnas genom ett lokalt samordnande av ifrågavarande chefer och staber. I princip borde ett sådant samordnande avse sidoordnade regionala myndigheter ur olika försvarsgrenar och omfatta militärbefälhavare, marindistriktschefer och flygbasområdeschefer jämte staber. En förutsättning för att den lantmilitära och sjömilitära verksamheten samt flygbasområdesverksamheten inom militärområden, marindistrikt och flygbasområden skulle kunna på ett tillfredsställande sätt samordnas vore bland annat, att största möjliga överensstämmelse i fråga om gränserna för ifrågavarande områden vore för handen. I syfte att skapa en sådan gränsöverensstämmelse ansåg sig nyssnämnda kommitté böra föreslå vissa ändringar i den av överbefälhavaren tidigare föreslagna militärterritoriella indelningen. E t t genomförande av de föreslagna ändringarna skulle medföra fullt sammanfallande gränser för militärområden, marindistrikt och flygbasområden, dock att Ostkustens marindistrikt skulle komma att omfatta två militärområden (IV. och V.) och Norra flygbasområdet likaledes två militärområden (II. och V.). Med utgångspunkt från en sålunda reviderad militärterritoriell indelning har den av överbefälhavaren tillsatta kommittén förordat, att militärbefäls-, marindistrikts- och flygbasområdesstaber skulle samordnas i krig och fred inom områden, där möjligheter förelåge att till samma ort sammanföra ledningen av de olika försvarsgrenarnas verksamhet. De samordnade staberna borde organiseras såsom kombinerade staber, bestående dels av en militärbefälsstab, en marindistriktsstab och en flygbasområdesstab, vardera under ledning av en stabschef, dels av ett antal gemensamma avdelningar, som administrativt sorterade under stabschefen vid militärbefälsstaben, såvida icke de lokala förhållandena till annat föranledde. I fråga om chefernas inbördes lydnadsställning skulle ingen ändring ske, såvida icke för visst fall annorlunda bestämdes. Under förutsättning, att en samordning kunde ske i avseende å plats och lokaler, bedömdes gemensam handläggning vara möjlig av ärenden rörande luftförsvar, underrättelsetjänst, signaltjänst, viss underhållstjänst, personalvård, själavård, rättsväsende och säkerhets (polis) tjänst, samarbete med civila myndigheter, expeditionstjänst samt vakt- och ordonnanstjänst m. m.

87 Den av överbefälhavaren t i l l s a t t a k o m m i t t é n h a d e även p r ö v a t en l ä n g r e gående s a m o r d n i n g m e d helt sammanslagen stab under en chef. Ä v e n om 5 av k o m m i t t é n s ledamöter, t i l l h ö r a n d e a r m é n och k u s t a r t i l l e r i e t , a n s e t t d e n n a s t a b s t y p i p r i n c i p vara a t t förorda, h a de emellertid av n e d a n a n f ö r d a skäl ansett, a t t en s å d a n t y p av s t a b för n ä r v a r a n d e icke k u n d e införas: En så renodlad form av samordnat organ som en sammanslagen stab förutsatte, a t t vissa befattningshavare, såväl högre chefer som stabspersonal, hade erhållit särskild utbildning, som satte dem i stånd att handlägga förekommande ärenden med beaktande av samtliga försvarsgrenars synpunkter. Av ett flertal befattningshavare måste krävas goda kunskaper om alla försvarsgrenars strategi, taktik och teknik. E n d a s t under sådana förutsättningar kunde stabspersonalen jämväl i nyckelbefattningar placeras utan strikt hänsyn till den försvarsgren, vederbörande tillhörde. Någon utbildning, som motsvarade de här uppställda kraven, hade hittills icke anordnats. Härför skulle krävas såväl en gemensam försvarsstabskår, ur vilken ett flertal befattningshavare vid bland annat de territoriella sammanslagna staberna skulle rekryteras, som en gemensam försvarshögskola, vid vilken bland a n n a t vissa högre chefer och viss högre stabspersonal skulle erhålla här avsedd, särskild utbildning. Först sedan försvarsstabskår och försvarshögskola inrättats och verkningarna härav hunnit göra sig gällande, syntes förutsättningar i detta hänseende för ett skapande av sammanslagna staber föreligga. Jämväl vid behandlingen av typen kombinerad stab berörda svårigheter a t t på grund av befintliga försvarsgrens visa centrala förvaltningar för tyg- (motsvarande) och intendenturtjänst sammanföra den regionala förvaltningen inom dessa verksamhetsområden i gemensamma organ talade mot ett införande av sammanslagna staber. Det borde härvid beaktas, a t t skiljaktigheterna mellan försvarsgrenarnas förvaltning icke berodde på att förvaltningen vid försvarsgrenarna i princip vore olikartad utan på dess olika utformning. Kommittémedlemmarna i fråga ansåge därför, att tidpunkten icke vore mogen för en sådan form av samordning av territoriella regionala staber som inrättandet av sammanslagna staber av här angivet slag. Det syntes dem också välbetänkt a t t gå varsamt fram med reformer i en fråga av så genomgripande betydelse. Erfarenheter på detta område såväl från Sverige som från utlandet förelåge icke i sådan omfattning, att de kunde läggas till grund för en så långtgående organisationsförändring, som den här ifrågasatta. Övriga 4 k o m m i t t é l e d a m ö t e r , t i l l h ö r a n d e flottan, m a r i n i n t e n d e n t u r k å r e n och flygvapnet, h a ansett, a t t principiellt e n d a s t t y p e n k o m b i n e r a d s t a b k u n d e i f r å g a k o m m a och h a till s t ö d för sin s t å n d p u n k t anfört följande: Krigsmaktens olika delar, länt-, sjö- och flygstridskrafter, vore i fråga om såväl utformning som verkningssätt så särpräglade, att de var för sig måste handhavas av en sakkunnig befälhavare med stab, som kunde göras ansvarig för deras utnyttjande. Samverkan mellan stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna kunde effektivare och säkrare åstadkommas genom ett intimt samarbete mellan sakkunniga och ansvariga befälhavare i en organisation av typen kombinerad stab än i en sådan av typen sammanslagen stab, d. v. s. genom sakkunskap i förtroendefullt samarbete i motsats mot befälsrätt utan allsidig sakkunskap. Den krigstekniska utvecklingen med allt större fordringar på specialisering underströke betydelsen av dessa synpunkter. E t t åtskiljande av staberna — som enligt kommitténs samstämmiga uppfattning måste kunna ske — kunde snabbt och smidigt genomföras i fråga om kombinerad stab. Slutligen hade i Förenta staterna och England, uppenbarligen med stöd av krigserfarenheterna, den kombinerade stabens princip införts eller bibehållits såväl i fråga om krigsmaktens högsta ledning som den regionala

88 och lokala direkta ledningen, även om en överbefälhavare utsåges för ledande axoperationer i stort inom vissa områden eller för försvaret av en viktig bas utom hemlandet. Beträffande flygvapnets organisation måste beaktas, att den nuvarande organisationen uppbyggts i avsikt att nå största möjliga effektivitet i operativt hänseende. I enlighet med krigserfarenheterna vore sålunda flygets ledning samlad i en hand — chefen för flygvapnet — från vilka obrutna befälslinjer ginge dels till flygförbanden (eskadrarna), dels till markorganisationen (flygbasområdescheferna). Dessa obrutna befälslinjer vore ett villkor för att den för flygoperationen erforderliga snabbheten i ordergivningen skulle ernås. Därest typen sammanslagen stab infördes, brötes befälslinjerna till flygvapnets markorganisation hos militärbefälhavarna. Dessa, som i typen sammanslagen stab vore överhopade med ärenden rörande samtliga stridskrafter, komme sannolikt icke att kunna vidarebefordra flygledningens order till markorganisationen med erforderlig snabbhet, varigenom flygvapnets operativa användbarhet skulle riskeras. Samtliga ledamöter av förberörda kommitté ha emellertid varit ense om, att inrättandet av staber av kombinerad typ på ett godtagbart sätt tillgodoser kravet på enhetlighet i försvarets ledning inom militärområden, marindistrikt och flygbasområden. Omdisponeringen av de nuvarande staberna syntes kunna, genomföras utan genomgripande förändringar av reglementen, instruktioner, föreskrifter m. m., eftersom uppgifterna för och ansvarsfördelningen mellan de berörda cheferna i huvudsak bibehållits oförändrade. Organisationsformen syntes medföra i det närmaste lika stora besparingar i fråga om personal som sammanslagen stab, beroende på dels att vid personalberäkningarna för båda stabstyperna hänsyn måste tagas till önskemålet att i krig i vissa lägen möjliggöra en försvarsgrensvis uppdelning av en samordnad stab, dels på grund av att vid en sammanslagen stab stabschefen samt vissa sektions- och avdelningschefer i såväl krig som fred syntes, med hänsyn till den större ansvarsbördan, böra förlänas högre tjänsteställning än för närvarande. För den kombinerade staben talade slutligen den omständigheten, att inga absoluta krav på särskild ytterligare utbildning av stabspersonalen behövde uppställas. Den årliga kostnadsbesparingen, som förutsatts uppstå genom det minskade behovet av personal vid en samordning av staber på sätt kommittén föreslagit, har beräknats till omkring 165 000 kronor. De åtgärder, som med anledning av samordningen bedömts erforderliga för att tillgodose lokalbehovet i fred, ha beräknats medföra dels engångsutgifter för om- eller nybyggnad av lokaler till ett belopp av högst omkring 750 000 och lägst omkring 420 000 kronor, dels årliga hyreskostnader av omkring 60 000 kronor. Häremot svarade dels värdet av vissa kronans b}^ggnader — vilka efter föreslagen samordning icke längre erfordrades för stabernas behov och vilka antingen kunde utnyttjas för andra ändamål eller avyttras — uppskattat till omkring 1 125 000 kronor, dels årliga kostnader för vissa förhyrda lokaler, som kunde uppsägas, 28 500 kronor. Engångsutgifterna för av samordningen föranledda omflyttningar av vissa staber beräknades icke komma att överstiga 100 000 kronor. I fråga om de åtgärder jämte därmed förenade kostnader, som kunde vara erforderliga för tillgodoseende av behovet i krig av lokalutrymmen i berg för de samordnade staberna, förutsatte kommittén särskild utredning.

89 I fråga om möjligheterna till gemensam förrådshållning har kommittén kommit till följande resultat: Möjligheterna att anordna ytterligare gemensam central förrådshållning vore begränsade främst på grund av för närvarande tillgängliga förrådsutrymmen men för vissa materielslag även på grund av skiljaktigheter i materielen vid olika försvarsgrenar. Möjligheter att anordna ytterligare gemensam lokal förrådshållning syntes i jämförelsevis stor utsträckning föreligga, varigenom besparingar i fråga om såväl engångsutgifter som årliga driftskostnader kunde vinnas. Lämpligheten av föreslagna åtgärder borde skyndsamt granskas och åtgärderna därefter bringas i verkställighet. Ytterligare utredning i fråga om möjligheter till gemensam lokal förrådshållning syntes i samband därmed böra verkställas. Gemensam förrådshållning i egentlig mening syntes icke utan olägenheter kunna ordnas, förrän största möjliga överensstämmelse mellan samtliga försvarsgrenar skapats i fråga om framför allt materielbenämningar och materielredovisning. Härtill komme frågan om uppbördsmannaansvaret m. m. Dessa spörsmål borde göras till föremål för särskild utredning. Kommittén har föreslagit, att en permanent samarbetskommitté med representanter för berörda militära myndigheter borde tillsättas för att i samarbete med statens organisationsnämnd närmare undersöka härmed sammanhängande frågor och till vederbörliga militära myndigheter ingiva därav betingade förslag. Frågan om uppbördsmannaansvaret ni. m. syntes lämpligen böra utredas av 1946 års militära förvaltningsutredning. Liknande synpunkter, som anlagts på frågan om gemensam förrådshållning, ha av kommittén anförts beträffande möjligheterna att i större utsträckninganordna för försvaret gemensamma verkstäder. Även för undersökning av dessa spörsmål har föreslagits inrättandet av en permanent samarbetskommitté. Enligt försvarskommitténs mening är det — icke minst för underlättande av samarbetet mellan lokala chefer ur olika försvarsgrenar i såväl krig som fred _ synnerligen betydelsefullt, att största möjliga överensstämmelse åvägabringas mellan rikets olika militära indelningar. Det förslag, som överbefälhavaren härutinnan framlagt i förenämnda skrivelse den 11 januari 1946, utgör ett steg i denna riktning. Emellertid ha verkställda utredningar pekat på möjligheten att, även om ej fullständig överensstämmelse mellan gränserna för militärområden, marindistrikt och flygbasområden kan åstadkommas, likväl genom vidtagande av vissa ändringar i den militär territoriella indelningen nå fram till sådan överensstämmelse, att en samordning av ledningen för de olika försvarsgrenarnas verksamhet inom respektive områden kan ske. En dylik åtgärd borde enligt försvarskommitténs mening vara ägnad såväl att främja samarbetet mellan försvarsgrenarna som att medföra besparingar. Mest rationellt vore ur dessa synpunkter, om en fullständig sammanslagning av de territoriella staberna kunde åvägabringas. Kommittén är också av den uppfattningen, att man bör inrikta sig på en sådan lösning av frågan, även om man härvid som en första åtgärd genomför den samordning i lokalt avseende, som den av överbefälhavaren tillsatta kommittén föreslagit, Då förevarande

90 spörsmål alltjämt är under utredning inom den högsta militära ledningen, har kommittén ansett sig nödsakad att inskränka sig till angivande av sin allmänna syn på detsamma och funnit sig hänvisad till att vid sina beräkningar utgå från att den nuvarande organisationen med vissa i det följande förordade ändringar bibehålles såsom ett provisorium. Vad härefter angår frågan om möjligheten att åstadkomma gemensam förrådshållning m. m. i ökad omfattning anser kommittén, att de möjligheter härtill, som enligt de verkställda utredningarna förefinnas, också böra tillvaratagas. Därest den inom 1946 års militära förvaltningsutredning pågående översynen av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters organisation skulle komma att resultera i ett ytterligare samordnande av försvarets förvaltning, komme uppenbarligen anordnandet av gemensamma förråd och verkstäder att i motsvarande mån underlättas.

C. Kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen. Överbefälhavaren har genom en särskild kommitté låtit utreda frågan, huruvida kustartilleriet bör kvarstå inom marinen eller överföras till armén. Kommittén stod under ordförandeskap av militärbefälhavaren för VII. militärområdet, generalmajoren friherre S. Äkerhielm, samt var i övrigt sammansatt av en företrädare för var och en av försvarsstaben, armén, arméförvaltningen, flottan, kustartilleriet, marinförvaltningen, flygvapnet och flygförvaltningen. Utredningen har av överbefälhavaren angivits skola utmynna i två alternativa förslag, varvid i det ena alternativet förutsatts, att kustartilleriet skulle kvarbli inom marinen, och i det andra, att kustartilleriet skulle överföras till armén. Utredningsarbetet skulle bedrivas i nära kontakt med försvarets centrala organisationskommitté. Till grund för arbetet skulle ligga de allmänna riktlinjer, som meddelats i direktiven till försvarskommittén. Förstnämnda kommitté har enhälligt förordat ett överförande av kustartilleriets territoriella luftvärn till arméns luftvärn. Vad beträffar kustartilleriets ställning i övrigt ha däremot olika uppfattningar gjort sig gällande. Kommitténs flertal, bestående av ordföranden samt företrädarna för försvarsstaben, armén, arméförvaltningen och kustartilleriet, har på anförda skäl föreslagit, att icke blott luftvärnet utan även kustartilleriet i övrigt skulle överföras till armén och där med bibehållen särart bilda ett särskilt truppslag. De av förenämnda kommittés ledamöter, som företrädde flottan och marinförvaltningen, ha däremot ansett, att kustartilleriet med undantag av dess territoriella luftvärn borde bibehållas inom marinen. Slutligen ha de av nämnda kommittés ledamöter, som företrädde flygvapnet och flygförvaltningen, såsom sin mening uttalat, att kustartilleriet under vissa försvarsorganisatoriska förutsättningar lämpligen borde kvarstå inom marinen och under andra förutsättningar däremot lämpligen borde överföras till armén. Frågan härom måste göras beroende av försvarets kommande utfonnning i stort.

91 Sedan överbefälhavaren inhämtat yttranden över den sålunda verkställda utredningen, har han uppdragit åt generalmajoren Äkerhielm att närmare klarlägga de organisatoriska, ekonomiska och förvaltningsmässiga konsekvenserna av att kustartilleriet överfördes till armén. Överbefälhavaren har ännu icke framlagt något på berörda utredning grundat förslag. Försvarskommittén, som i annat sammanhang föreslår, att kustartilleriets territoriella luftvärn överföres till arméns luftvärn, har med hänsyn till det läge. vari utredningen rörande kustartilleriets ställning för närvarande befinner sig, ansett sig icke kunna taga ställning till här berörda spörsmål i övrigt. Kommittén räknar därför i förevarande sammanhang med att kustartilleriet tills vidare skall kvarstå i marinen men förutsätter, att överbefälhavaren kommer att förelägga Kungl. Maj:t de förelag till ändringar härutinnan, till vilka pågående utredning kan giva anledning.

D.

Militärmusiken.

Enligt 1942 års försvarsbeslut finnas vid försvaret tre olika typer av musikkårer, benämnda typ I, I I och I I I , av följande sammansättning: Antal beställningar

Lönegrad

Boställnin

Typ I Musikdirektör Musikfanjunkare (motsvarande) Musiksergeanter " Musikfurirer " Musikkorpraler » Musikvicekorpraler ocli meniga » Musikelever Summa

Ma 9/7 Ma 5 Ma 4 Me 1/2 Mha 2 Mha 1 360 kr./år

Typ II

Typ III 1 2 3 3 1 5 5

1 3 7 4 4 14 7 20

20 Musikkårer vid flottan av typ I ha en något annan sammansättning och bestå av 45 man. De olika typerna av musikkårer fördela sig på försvarsgrenarna enligt nedan: Antal

musikkårer

Försvarsgren Typ I

Typ II

Typ III

Summa

30 6 8

20 1

Armén Marinen Flygvapnet Summa

21 Vissa frågor rörande militärmusiken ha under försvarskommitténs arbete aktualiserats genom särskilda framställningar i ämnet. Sålunda har Kungl.

92 Maj:t överlämnat två skrivelser från försvarsväsendets underbefälsförbund, den ena dagtecknad den 26 januari 1946 och avseende ändrad sammansättning av musikkårerna m. m., den andra dagtecknad den 22 februari 1946 och avseende höjning av den kontanta ersättningen till musikelever, att tagas under övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag. Vidare har kommittén direkt från vederbörande sammanslutningar mottagit två den 1 juni 1946 dagtecknade promemorior, den ena från svenska militärmusikdirektörsföreningen och underbefälsförbundet gemensamt angående vissa musikorganisatoriska spörsmål, den andra från underbefälsförbundet angående musikelevernas ekonomiska förmåner. Förutom till en förbättring av musikelevernas löneförmåner syftar framställningarna främst dels till en kvalitativ förbättring av militärmusiken och dels till en förbättring av befordringsförhållandena för musikpersonalen. Den kvalitativa förbättringen ha de förslagsställande organisationerna velat åvägabringa genom en samordning av militärmusiken under sakkunnig ledning och kontroll av en för försvaret gemensam musikinspektör samt genom att medelst ändrad sammansättning av musikkårerna öka deras »spelbarhet». Genom sistnämnda åtgärd skulle även kraven på bättre befordringsförhållanden tillgodoses. Det har erinrats att manskapsutredningen icke berört musikpersonalen och framhållits, att befordran till underoffficer vid musiken skedde betydligt senare än vid truppen, att musikernas möjlighet att erhålla pensionsberättigande beställning ytterligare försämrats i jämförelse med trupppersonalens genom att överfurirsbeställningar inrättats för truppunderbefälet — en åtgärd som icke haft någon motsvarighet vid musiken — samt att en jämförelse mellan de olika huvudgrupperna i avseende på befordran inom underbefälsgraderna ställde sig än mer ofördelaktig för musikpersonalen. I framställningarna har även påyrkats utredning om musikpersonalens anställnings-, tjänstgörings-, utbildnings- och löneförhållanden. Ytterligare spörsmål, som behandlats i framställningarna, äro dels huruvida, icke kostnaderna för militärmusiken med hänsyn till dennas allmänkulturella uppgifter och betydelse borde till viss del belasta åttonde huvudtiteln, och dels på vad sätt en eventuellt erforderlig kostnadsminskning borde åvägabringas. I sistnämnda hänseende har en minskning av antalet kårer ansetts vara att föredraga framför en minskning av de särskilda kårernas numerär. 1943 års militärmusikutredningskommitté, vars uppgift var att medverka vid lösande av de spörsmål rörande musikpersonalens rekrytering, som uppkommo vid utbyggandet av försvarets musikorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut, föreslog en omläggning av musikkårernas sammansättning, syftande till bättre befordringsförhållanden. Förslaget innebar en ökning av antalet högre beställningar och en minskning av de lägre. I det företa förslagtill arméorganisation för tiden efter utgången av budgetåret 1946/47, som överlämnats till försvarskommittén, har chefen för armén framhållit, att militärmusikutredningskommittén beträffande sammansättningen av musikkårer av typ I och I I I i vad avsåge antalet befattningshavare i olika lönegrader framlagt ett förelag, som på ett i huvudsak godtagbart sätt tillgodosåge be-

rättigade krav på befordringsförhållanden för musikpersonalen. Arméchefen ansåg förslaget ur berörda synpunkter kunna läggas till grund för fortsatt utredning rörande musikkårernas organisation, vilken då syntes böra beröra samtliga försvarsgrenar. Slutligen har överbefälhavaren i till försvarskommittén överlämnade förslag uttalat, att det kunde hävdas, att bibehållandet av försvarsväsendets musikkårer främst hade allmänt kulturellt syfte och i överensstämmelse med denna tankegång ifrågasatt, huruvida icke kostnaderna för militärmusiken borde överföras till annan huvudtitel. Med anledning av vad i frågan förekommit har inom försvarskommitténs sekretariat med anlitande av en särskilt tillkallad expert, musikdirektören vid Svea livgarde I. A. S. Gustafsson, verkställts en preliminär utredningrörande militärmusiken. Utredningen har begränsats till att avse militärmusikens ställning och omfattning, därest kostnaderna för densamma skulle bestridas över fjärde huvudtiteln. Kesultatet av utredningen har framlagts för kommittén i en promemoria av i huvudsak följande innehåll. Över hälften av musikkårernas personal utgjordes av musikkorpraler (musikkonstaplar) eller lägre befattningshavare med ingen eller högst obetydlig yrkesutbildning, varför kårernas spelbarhet vore mycket ringa. Den otillfredsställande avvägningen mellan olika beställningar vållade rekryteringssvårigheter, som icke kunde bemästras. Det stode sålunda ganska snart klart för personal i utbildningsstadiet, hur hopplösa framtidsutsikterna tedde sig inom militärmusikeryrket. En stor del av den utbildade personalen, som kvalificerat sig för musikfurirs- eller musikunderofficersbeställningar, kunde icke tillförsäkras annat än musikvolontärbeställningar med avlöningsförmåner långt understigande vad som inom den civila arbetsmarknaden betalades personal utan någon som helst yrkesutbildning. Dessa förhållanden medförde ständiga personalbyten och möjligheterna att uppnå en viss musikalisk standard på musikkårerna vore uteslutna. En av 1943 års militärmusikutredningskommitté gjord undersökning visade, att befordran till musikunderofficer skedde betydligt senare än befordran till truppunderofficer, att befordran till musikfurirsbeställning vunnes genomsnittligt vid en levnadsålder av 25,0 5 år och en anställningstid av 9,1 o år samt att befordran till musikkorpral(konstapels-)beställning skedde vid respektive 22,13 och G,45 ar. Manskapsstaterna vid trupp vore så avvägda, att de anställda såsom regel efter 3 är uppnådde furirsgraden. För musikmanskapet vore däremot proportionerna; mellan olika beställningar sådana, att en betydande del av de anställda aldrig vunne befordran till högsta underbefälsgraden. Omfattningen av musikpersonalens militära utbildning och utbildning i allmänbildande ämnen i anslutning till stamskolorna samt det sätt på vilket denna utbildning organiserades hade visat sig vara till direkt skada för musikutbildningen. Den tid, som under musikpersonalens genomgång av militära skolor vore anslagen för musikutbildning, vore icke tillräcklig för att personalen ens skulle kunna vidmakthålla en gång vunnen färdighet. Följden härav hade blivit att, då musikpersonalen efter genomgångna skolor kvalificerat sig i militärt hänseende för befordran, den icke hunnit tillgodogöra sig tillräcklig musikalisk utbildning för sådan befordran. Härigenom hade det svårlösta problemet uppstått, huruvida musikpersonalen skulle befordras efter genomgångna skolor eller först sedan den tillvunnit sig vissa musikaliska kunskaper. I förra fallet komme musikkårerna att till största delen bestå av musikaliskt inkompetent personal och i senare fallet bleve musikpersonalen handikappad i befordringshänseende.

94 Med hänsyn till det stegrade musikintresse, som k u n n a t konstateras u n d e r de senaste åren, och med hänsyn till allmänhetens för närvarande höga anspråk på såväl symfonimusik som underhållningsmusik syntes det vara ofrånkomligt a t t höja den musikaliska standarden även hos våra militärmusikkårer. Det krävde i första hand en rationalisering av musikutbildningen. För att så skulle k u n n a ske, borde musikpersonalen uppföras på civilmilitär stat med bibehållande av nuvarande tjänsteställningar, varjämte militärmusikens musikaliska uppgifter borde fastställas. Härigenom kunde utbildningen planläggas och rationaliseras på önskvärt sätt. De militära musikkårerna hade för närvarande till uppgift att tillgodose såväl eget förbands som även annat å orten förlagt truppförbands, vilket saknade egen musikkår, behov av marschmusik, konsert- och underhållningsmusik för såväl truppen som befälskårerna, musik vid militärgudstjänster, militärbegravningar, krigsmannaerinran och högtidligheter av en mängd olika slag, varjämte även dansmusik förekomme. I uppgiften inginge även konserter för allmänheten enligt förbandschefs bestämmande jämte konserter å sjukhus, ålderdomshem och andra allmänna inrättningar m. m. Musikpersonalen skulle i rent militärt hänseende k u n n a tagas i anspråk för tjänsten i fält i vissa befattningar och erhölle sålunda utbildning i rapportföring, signaltjänst, observationstjänst, viss stabstjänst samt expeditionstjänst. Därjämte inginge i musikpersonalens uppgift att tillgodose förbandens behov av signaler (speltjänst) både inom förläggningsetablissementen och i fält. Utöver sin militära uppgift hade militärmusiken en allmänt kulturell uppgift, som sedan gammalt varit av största betydelse för svenskt musikliv. Genom offentlig musikutövning hade militärmusikkårerna gjort en insats i landets musikodling, som varit av oskattbart värde, särskilt med hänsyn till att de i viss mån ersatt de symfoniorkestrar, som i andra länder utgjorde stödet för den högre musikodlingen. De utgjorde också kärnan i de konsertorkestrar, som under senare år bildats på många orter, och hade varit grundläggande musikskolor för en stor del av landets orkestermusiker. Slutligen hade de en icke oväsentlig uppgift såsom förbindelselänkar mellan försvaret och civilbefolkningen. Skulle därför en indragning eller alltför stor nedskärning av militärmusiken ifrågasättas, betydde ett genomförande därav, att landets musikodling skulle vållas obotlig skada och att såväl försvaret som civilbefolkningen skulle förlora ett av de viktigaste organen för skapande av samhörighet och kontakt. Att i vissa hänseenden revidera militärmusikens uppgift syntes emellertid böra vara ett statsintresse av största betydelse. Sålunda vore musikpersonalcns rent militära uppgifter för närvarande icke av den art och omfattning, a t t de icke utan större olägenheter kunde bortfalla till förmån för de musikaliska uppgifter, som numera genom vunna erfarenheter borde påläggas militärmusikkårerna. En militärmusikorganisation, som smidigt vore avpassad efter såväl militära som civila krav, vore därför att förorda framför nuvarande organisation. Genom en delvis förändrad instrumentsammansättning vid musikkårerna och ett rationaliserande av musikutbildningen, varvid även utbildning å stråkinstrument borde förekomma i avsevärt större utsträckning än hitintills, kunde militärmusikkårerna göra ännu betydelsefullare insatser i orternas musikliv än för närvarande och även bli lämpliga att till stor del övertaga förströelsedetaljens verksamhet i fält. I underdånig framställning den 5 augusti 1946 hade musikaliska akademiens styrelse framhållit bland annat, att om man sammanställde vissa erfarenheter med de ymniga rapporterna om det utomordentligt stegrade intresse för den symfoniska musiken, orkestermusiken, som på senaste tiden kunnat konstateras överallt i Sverige, det måste anses föreligga tungt vägande skäl för en sådan omläggning och ändrad användning av militärmusikkårerna, att dessa såsom blåsorkestrar erhölle en efter de senaste årens utveckling på detta område avpassad, mera tids-

95 enlig instrumentsammansättning. Härigenom skulle de kunna tillgodose nutida krav å underhållningsmusik och även göras lämpliga att såsom goda stråkorkestrar (symfoniorkestrar) tillgodose det civila musiklivets behov i såväl fred som krig. En omläggning av militärmusikkårerna i överensstämmelse med musikaliska akademiens förslag skulle enligt utredningsmannen givetvis i högsta grad tjäna det civila musiklivet, medan de militära förbandens behov av militärmusik icke skulle tillgodoses på tillfredsställande sätt. Erfarenheterna hade nämligen visat, att förbandens behov av militärmusik vore mycket stort. Skulle militärmusikkårerna kvalificera sig såsom goda symfoniorkestrar och på egen hand utan hjälp av civilmusiker svara för orkesterverksamheten å orten och närliggande platser, måste huvuduppgiften ovillkorligen ligga på det civila området. Härigenom skulle knappast någon tid bli över för att tillgodose eget och närliggande förband med militärmusik. I övrigt skulle blåsorkesterstandarden, till följd av att symfoniorkesterverksamheten bleve huvuduppgiften, avsevärt försämras och sänkas. Civil musikverksamhet kunde i ganska stor utsträckning anknytas till militärmusikkårerna, även om man icke siktade så högt som till att göra militärmusikkårerna till fristående symfoniorkestrar. Redan nu utövade militärmusikkårerna en icke oväsentlig- civil musikverksamhet genom sina insatser i landets orkesterföreningar och genom sina friluftskonserter för allmänheten. E t t kompromissförslag, som utmynnade uti att tillgodose de militära förbandens musikbehov i första hand och därjämte i än högre grad än för närvarande berikade den civila musikverksamheten, syntes vara den lyckligaste lösningen. Vid sammansättningen av militärmusikkårerna måste det redan från början fastställas, huruvida kårerna skulle ha till huvuduppgift att fungera såsom blåsorkestrar eller såsom stråkorkestrar. Med hänsyn till vunna erfarenheter och under hänvisning till vad i det föregående framhållits borde musikkårerna sammansättas såsom blåsorkestrar. Dock syntes musikkårerna böra erhålla en mera tidsenlig instrumentsammansättning, vilket i första hand innebure ett berikande av träinstrumentgruppen plus saxofoner. Erforderliga krav å musikkårernas utförande av stråkorkestermusik borde bli en andrahandsfråga, som torde kunna lösas genom ett rationaliserande av musikutbildningen och genom obligatoriska fordringar på kunskaper å stråk- eller andra orkesterinstrument för musikunderofficersbefordran. Det vore självfallet, att dylika förändringar medförde en del konsekvenser. Redan med nuvarande stämbesättning vore musikkårernas numerär, särskilt vid musikkårer av typ III, alltför ringa för att berättigade krav på kårernas spelbarhet skulle kunna upprätthållas. Skulle därtill föreslagna förändringar i stämbesättningen ifrågakomma, krävdes ovillkorligen i första hand ännu större numerär vid kårerna och ett avsevärt ökat antal musikunderofficers- och musikfurirsbeställningar vid varje kår. Dessutom måste undervisningsverksamheten vid musikhögskolan utökas och bland annat en särskild musikunderofficerskurs inrättas. I de av försvarskommittén uppdragna riktlinjerna för utredningen hade angivits, att den jämväl skulle omfatta en undersökning av hur en musikorganisation i huvudsak grundad på frivilligt deltagande lämpligen borde utformas. Med anledning härav hade utredningsmannen studerat förhållandena vid Västgöta flygflottiljs frivilliga musikkår i Karlsborg. Ifrågavarande musikkår, som vid tillfället bestått av 29 man, vore rekryterad med furirer, korpraler och värnpliktiga, vilka hade till huvuduppgift a t t fungera såsom vapenmekaniker, flygplanmekaniker och signalister. En del av personalen hade före anställningen vid flygvapnet tillhört någon amatörmusikkår eller frälsningsarmémusikkår, någon hade varit anställd såsom musikvolontär vid något regemente, medan övriga endast försökt sig på att spela piano, dragspel, gitarr eller andra instrument. Efter intagningen i musik-

[^

kåren hade personalen genom flottiljchefens intresse för saken i regel beretts tillfälle a t t under tjänstgöringstiden få ägna sig åt övningar och lektioner å sina instrument 2 timmar per dag första halvåret och därefter 1 timme per dag. För dem, som tidigare deltagit i musikkår och hade ansetts redan från början k u n n a placeras i någon stämma, hade övningstiden begränsats till 3 timmar per vecka. Ledaren för musikkåren, vilken var anställd vid flottiljen i arvodesbefattning, finge disponera 4—5 timmar per dag av tjänstgöringstiden för musiktjänst, d. v. s. för repetitioner och lektioner. Dessutom offrade han all fritid för att hålla samman det hela. Musikinstrument och övrig musikmateriel hade anskaffats dels för medel ur lägerkassan, dels genom privata donationer samt dels genom anordnande av konserter. Det vore självfallet, a t t då 8—10 års daglig övning och utbildning vore ett minimum för en yrkesmusiker för att nöjaktigt kunna svara för en första stämma i en yrkesorkester, det icke kunde begäras att outbildad personal i 20 25årsåldern med vissa timmars övning i veckan under 2—3 år skulle k u n n a uppnå för ensemblespel erforderliga kunskaper och erforderlig rutin. Även om en frivillig musikkår erhölle en ryggrad av några fast anställda musiker, kunde den dock icke ersätta en yrkesorkester, ty erfarenheterna hade givit vid handen, att personalen icke i längden funne sig i att offra fritiden för musikaliska övningar och detta i all synnerhet icke då de militära övningarna under dagen varit ansträngande. I övrigt stode och fölle en sådan musikkår med tillgången på fast anställd och värnpliktig musikbegåvad personal. Vid bortkommendering eller avgång av personal kunde musikkåren icke vara disponibel, när den kanske som bäst behövdes. Utredningsmannen kunde för sin del icke förorda organiserandet av frivilliga musikkårer. För a t t erhålla ett smidigare befordringssystem för musikpersonalen hade frågan väckts, huruvida icke turberäkningen för befordran till såväl musikunderofficerssom musikunderbefälsbeställningarna borde ske inom hela armén och antalet dylika beställningar fastställas för hela armén i motsats till för närvarande för varje musikkår. E t t sådant befordringssystem skulle emellertid snarare bidraga till att sänka den musikaliska standarden hos kårerna än att höja densamma. Skulle exempelvis en vakans uppstå i en första stämma, vilken vore besatt med musikunderofficer, och musikunderofficersbeställningen i fråga härvid icke vara disponibel vid kåren för återbesättande av denna stämma utan skola disponeras vidden a n n a n musikkår, skulle för dylik stämma kvalificerad personal, därest sådan funnes a t t tillgå vid ifrågavarande kar, snarare söka sig till civil orkester än stå kvar i militärtjänst å lägre beställning och kanske under flera är invänta tur till musikunderofficersbefordran. Därest icke kvalificerad kraft funnes a t t tillgå, skulle följaktligen stämman kanske icke alls kunna besättas. I övrigt skulle ett dylikt befordringssystem tidvis tillföra vissa musikkårer ett oproportionerligt antal musikunderofficersbeställningar, medan andra kårer däremot knappast skulle erhålla några. Detta befordringssystem syntes därför icke kunna tillämpas för musikpersonalen, utan sammansättningen av musikkårernas personalstater borde ske med hänsyn till a t t en normal befordringsgång inom kårerna utvunnes. Därvid vore det ofrånkomligt att alla första stämmor besattes med personal å musikunderofficersbeställningar och de viktigaste andra stämmorna besattes med personal å musikfurirsbeställningar, därest musikkårerna skulle kunna fungera på önskvärt sätt. Utredningsmannen hade kommit till den uppfattningen att, om nuvarande stämbesättning skulle bibehållas, endast musikkårer av två olika typer borde finnas. Dessa kårtyper borde lämpligen sammansättas på sätt som framgår av efterföljande tablå. Enligt utredningsmannens mening borde musikelevbeställningarna vid en omorganisation av militärmusiken bortfalla och ersättas med musikvolontärbeställ-

97 Beställning

Musikfanjunkare (musikstyckjunkare) Musikfurirer Musikkorpraler (musikkonstaplar^ Musikvicekorpraler (musikvicekonstaplar) Musikvolontärer Musikvolontärer över s t a t

Lönegrad

Typ I

Typ II

Ma 9 el. Ma 7 Ma 5 Ma 4 Me 2 el. Me 1 Mha 2 Mhal Mhal Mha 1:1

1 5 7 8 7

1 4 6 5 5

5 Summa

}

ningar över stat. Detta skulle innebära, att ynglingar, som sökte anställning vid militärmusikkårerna, komme att anställas på samma sätt som volontärer vid trupp under det s. k. nollte halvåret med placering i lönegrad Mha 1 : 1 . Dock borde ynglingar, som anställdes vid musikkårerna, förslagsvis kvarstå i nämnda lönegrad de två första anställningsåren och först från och med tredje anställningsåret uppflyttas i lönegrad Mha 1:2. Därest musikkårer av de föreslagna typerna organiserades, kunde givetvis av kostnadsskäl icke alla förband tilldelas musikkår, u t a n de musikkårer, som komme att organiseras, skulle ha till uppgift att även tillgodose närliggande förbands musikbehov. Det förutsattes därför, att 15 musikkårer skulle helt indragas. Under det att nuvarande militärmusikorganisation bestode av sammanlagt 44 musikkårer inom hela försvaret, skulle således den nya organisationen endast omfatta 29 kårer, vilka lämpligen borde fördelas med 21 inom armén, 4 inom marinen och 4 inom flygvapnet. Musikkårer av typ I skulle avses för I 1 i Stockholm, I 19 i Boden och Stockholms örlogsstation, under det a t t övriga musikkårer skulle vara av typ II. Den föreslagna musikorganisationen skulle medföra förändringar enligt nedanstående tablå: Beställning Musikdirektörer Musikfanjunkare (musikstyckjunkare) Musiksergeanter Musikfurirer Musikkorpraler (musikkonstaplar) Musikvicekorpraler (musikvicekonstaplar) och musikvolontärer Musikvolontärer över stat Musikelever Summa

Nuvarande

Föreslagen org.

44 92 169 157 77

29 119 177 154 151

— + + — +

151 119

— 172 + 119 — 234 — 196

234 1090

900 Förändring

15 27 8 3 74

Därest en omorganisation av militärmusiken även avsåge förändringar i stämbesättningen, borde i likhet med föregående förslag musikkårer endast finnas av t v å olika typer. Dessa kårtyper borde erhålla stämbesättning i enlighet med ett av utredningsmannen utformat detaljförslag (här uteslutet). För a t t kårer av dessa typer skulle bli kvalificerade för sina uppgifter borde de erhålla personalsammansättning enligt efterföljande tablå: 7 — 1800 47

98 Beställning

Lönegrad

Musikdirektör Ma9 el. Ma7 Musikfanjunkare (musikstyckjunkare) Ma 5 Musiksergeanter Ma 4 Musikfurirer Me 2 el. Me 1 Musikkorpraler fmusikkonstaDlar) Mha 2 Musikvicekorpraler (musikvicekonstaplar) och musikvolontärer Mhal Musikvolontärer över stat Mha 1: 1 Summa

Typ I

Typ II

1 7 8 10 7

1 6 7 S 5

7 5

4 4

35 Detta förslag avsåge i likhet med det första förslaget, att musikorganisationen skulle bestå av 3 musikkårer av typ I och 26 musikkårer av typ II. Organisationen skulle medföra förändringar enligt följande tablå: Beställning

Nuvarande org.

Föreslagen org.

Musikdirektörer Musikfanjunkare (musikstyckjunkare) Musiksergeanter Musikfurirer Musikkorpraler (musikkonstaplar) Musikvicekorpraler (musikvicekonstaplar) och musikvolontärer Musikvolontärer över stat Musikelever

44 92 169 157 77

29 177 206 238 151

— + + + +

125 119

— 198 + 119 — 234 — 51

Summa

234 1096

1045 Förändring

15 85 37 81 74

I samband med en omorganisation av militärmusiken syntes frågan rörande den musikaliska delen av garnisonstjänsten i Stockholm böra särskilt beaktas. Före genomförandet av 1925 års härordning hade för bestridande av musiktjänsten inom Stockholms garnison funnits 9 musikkårer, under det att numera endast 3 musikkårer svarade härför. Av dessa 3 musikkårer bestrede Svea livgardes och Livregementets till häst musikkårer lejonparten av den förekommande garnisonstjänsten, medan örlogsstationens musikkår förutom en och annan högvakt endast hade a t t tillgodose musikbehovet vid örlogsstationen. Erfarenheterna hade givit vid handen, att med den betungande garnisonstjänst förutnämnda båda musikkårer hade att bestrida, musikutbildningen vid dessa icke k u n n a t tillgodoses på erforderligt sätt. Skulle därför en indragning av Livregementet till h ä s t ifrågasättas, vore det i första hand nödvändigt, för a t t garnisonstjänsten åtminstone något så när skulle kunna tillgodoses, att musikkår i stället uppsattes vid a n n a t i Stockholm förlagt truppförband. I n r ä t t a n d e t av en för försvaret gemensam musikinspektion hade särskilt under de senaste åren blivit alltmer aktuellt. Den omfattning militärmusiken erhållit krävde enligt utredningsmannens mening att med dess organisatoriska och personella problem sammanhängande spörsmål bleve mera kontinuerligt handlagda än som hittills varit möjligt. Det syntes också med hänsyn till det stegrade musikintresset och militärmusikens därigenom alltmer betydelsefulla uppgift k u n n a anses såsom en brist, a t t ett samordnande organ för handläggning av militärmusikaliska frågor icke funnes. E t t samordnande organ borde därför in-

rättas och äga att taga befattning med spörsmål, som ägde samband med musikkårernas organisation, musikpersonalens utbildning och utnyttjande m. m. samt vara inspektionsmyndighet i fråga om musikpersonalens musikaliska utbildning. De i utredningsmannens promemoria berörda frågorna om musikpersonalens militära utbildning och utbildning i allmänbildande ämnen samt angående musikpersonalens tagande i anspråk för tjänsten i fält m. m. avse i huvudsak endast förhållandena vid armén. Beträffande flottans musikpersonal föreligga i avseende på utbildning och tjänstgöring vissa speciella förhållanden. Vid tjänstgöring ombord måste sålunda den ifrågavarande personalen — bland annat med hänsyn till de begränsade förläggningsutrymmena — jämväl utnyttjas för expeditionstjänst. Med hänsyn härtill bibringas flottans musikpersonal viss utbildning i sådan tjänst, exempelvis i maskinskrivning. Vid flygvapnet avser den allmänna militärutbildningen endast att bibringa eleverna allmän militär disciplin och någon kunskap i markstridstjänst och skjutning. Därjämte skall musikpersonalen kunna biträda vid expeditionsarbete i fred och krig samt giva första hjälp åt skadade i krig. I den mån musikutbildningen icke härigenom blir lidande må musikpersonalen tagas i anspråk för militär tjänstgöring, främst expeditionstjänst. I skrivelse den 9 oktober 1947 till försvarskommittén har chefen för flygvapnet beträffande flygvapnets musikorganisation anfört i huvudsak följande: I princip borde musikorganisationen vid flygvapnet avpassas främst med hänsyn till behovet av militärmusik (blåsorkester) i samband med större militära och civila högtidligheter och liknande tillfällen samt vid fullgörande av representativa skyldigheter (vid utländska flygbesök och dylikt). Behovet av musikalisk underhållning för personalen syntes däremot i större utsträckning än för närvarande vore fallet kunna tillgodoses på annat sätt än av ett relativt stort antal musikkårer, som anknötes till vissa förband. För att de ovannämnda uppgifterna skulle kunna lösas på ett fullt tillfredsställande sätt borde högre krav ställas på musikkårernas spelbarhet än som kunde tillgodoses med den nuvarande sammansättningen av flygvapnets musikkårer, vilka samtliga vore av den minsta typen, typ III. Den ringa numerären i dessa kårer omöjliggjorde nämligen, särskilt vid uppträdande utomhus, skapande av den önskvärda musikaliska effekten. Härtill komme, att över hälften av antalet musiker i varje kår bestode av personal under utbildning, vilket i hög grad nedsatte kårernas spelbarhet och dessutom försvårade rekryteringen. För att råda bot på dessa mindre tillfredsställande förhållanden syntes kårernas numerär böra utökas och antalet kvalificerade musiker ökas och rekryteringspersonalens antal minskas. Då det icke vore lämpligt att av försvarsanslag avse mera medel för musikorganisationen än för närvarande skulle antalet musikkårer behöva minskas. Det dagliga behovet av musikalisk underhållning vid flygvapnets förband tillgodosåges redan nu i viss utsträckning med högtalarmusik. Om antalet musikkårer minskades, borde denna möjlighet utnyttjas i större utsträckning än hittills. Genom en reducering av antalet musikkårer syntes sådana besparingar kunna vinnas inom den nuvarande ramen för musikkostnaderna, att det torde bli möjligt att bättre än nu tillgodose personalens behov av underhållning och förströelse — förutom genom de ovan förordade åtgärderna — genom att engagera civila dans- och underhållningsorkestrar samt kabaretartister m. fl. En för-

100 utsättning för musikorganisationens reducering borde dock vara, att besparingarna finge användas för dessa ändamål. Under dessa förutsättningar syntes det chefen för flygvapnet mest ändamålsenligt att begränsa flygvapnets musikorganisation till två större musikkårer, varav en förlagd till Stockholm och en till Göteborg. Skulle det vid närmare utredning av denna fråga visa sig, att medelstillgången för annan förströelse bleve för knapp, syntes det få anses lämpligt att reducera musikorganisationen till en stor musikkår i Stockholm. I avvaktan på resultatet av en särskild musikutredning syntes likväl redan nu en modifiering av den nuvarande musikorganisationen inom flygvapnet vara påkallad. Vid F 7 i Såtenäs rådde brist på bostäder, varför chefen för flygvapnet föreslagit Kungl. Maj:t, att F 7:s musikkår finge provisoriskt förläggas till F 15 i Söderhamn. Härvid hade förutsatts, att försvarskommittén skulle komma att framlägga förslag till en helt ny musikorganisation. Då förutsättningarna härför nu icke syntes föreligga, syntes det i nuvarande läge lämpligt, att musikkåren vid F 7 i stället sammansloges med musikkåren vid F 8 i Barkarby till en musikkår av nuvarande typ I. Den sålunda sammanslagna musikkåren skulle bli cirka 4 000 kronor billigare per år än de nuvarande två musikkårerna av typ III. E n inom försvarskommittén verkställd beräkning av kostnaderna för de av utredningsmannen föreslagna åtgärderna visar, att ett genomförande av förslaget med ett färre antal musikkårer med oförändrad stämbesättning skulle medföra en total minskning av nuvarande kostnader för militärmusiken med omkring 100 000 kronor. Om samtidigt stämbesättningen skulle ändras enligt därom av utredningsmannen framlagt förslag, skulle omorganisationen medföra en merkostnad av omkring 973 000 kronor i förhållande till nuvarande kostnader. Då försvarskommittén nu går att taga ställning till hithörande spörsmål, inställer sig självfallet först den frågan, om militärmusiken kan anses vara av sådan betydelse för försvaret, att en musikkårsorganisation även i fortsättningen bör bibehållas. Denna fråga påkallar uppenbarligen särskild uppmärksamhet i ett läge, då man som nu måste eftersträva en begränsning av utgifterna för försvaret. Såsom i det föregående omnämnts, har överbefälhavaren varit inne på frågan och anfört, att det kunde hävdas, att bibehållandet av de militära musikkårerna främst hade allmänt kulturellt syfte. Den av kommittén anlitade utredningsmannens yttrande ger också vid handen, att militärmusiken vid sidan av sina uppgifter inom försvaret i betydande utsträckning tjänar ändamål, som icke ha avseende å detta. Vad sålunda och i övrigt förekommit i samband med kommitténs behandling av frågan synes emellertid icke erbjuda tillräckligt underlag för ett bedömande av densamma. Uteslutas kan dock icke, att de uppgifter, som tillkomma militärmusiken inom försvaret, skulle kunna fyllas genom anordningar av mindre kostnadskrävande beskaffenhet än musikkårsorganisationen. Frågan härom synes kommittén vara förtjänt att närmare undersökas. E n annan fråga, som också synes vara i behov av ett klarläggande, är huruvida militärmusiken ur allmänkulturell synpunkt bör tillmätas sådan bety-

101 delse, att organisationen redan ur denna synpunkt bör vidmakthållas. Att i den mån så ansåges böra ske kostnaderna för organisationen icke borde belasta fjärde huvudtiteln ligger i öppen dag. Sistnämnda fråga synes försvarskommittén vara av beskaffenhet att lämpligen komma under behandling av de sakkunniga, som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1947 tillsatts av chefen för ecklesiastikdepartementet med uppgift att biträda med utredning rörande åtgärder för att främja det svenska musiklivets utveckling (1947 års musikutredning). För sådant ändamål vore det enligt försvarskommitténs mening önskvärt, att militärmusiken bleve representerad bland ifrågavarande sakkunniga. I betraktande av det sålunda anförda har försvarskommittén funnit sig icke kunna förorda en sådan omläggning av musikkårsorganisationen, som kommitténs utredningsman föreslagit i syfte att öka »spelbarheten» och förbättra musikpersonalens befordringsförhållanden. I överensstämmelse härmed har kommittén icke heller ansett sig böra upptaga den av chefen för flygvapnet väckta frågan om en sammanslagning av musikkårerna vid tvenne flygflottiljer. Försvarskommittén har sålunda i avvaktan på utredning i ovan angivna hänseenden funnit sig böra räkna med bibehållandet av den nuvarande musikkårsorganisationen, dock med den minskning av antalet kårer, som föranledes av kommitténs förslag om indragning av Livregementet till häst, Skånska kavalleriregementet 1 och Göta artilleriregemente. Av vad försvarskommittén i det föregående anfört följer, att kommittén icke är beredd att förorda, att musikorganisationen nu utbygges med en musikinspektion. Med anledning av vad i de till försvarskommittén överlämnade handlingarna anförts rörande de kontanta löneförmånerna till musikelever vill kommittén erinra, att musikelev för närvarande äger åtnjuta — förutom inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård — en kontant ersättning beräknad efter 360 kronor för år. Underbefälsförbundet, som i sin framställning den 22 februari 1946 hemställt om en höjning av den kontanta ersättningen till 1 080 kronor för år, har sedermera i sin till kommittén ställda promemoria i ämnet ifrågasatt, huruvida icke här avsedd personal i stället skulle kunna anställas såsom volontärer över stat. En förbättring av musikelevernas anställnings- och avlöningsförhållanden därhän, att de komme att åtnjuta avlöning såsom volontärer över stat, skulle med den av försvarskommittén förutsatta musikorganisationen innebära, en kostnadsökning av omkring 370 000 kronor. Även enligt försvarskommitténs mening får en förbättring av musikelevernas kontanta förmåner anses påkallad. I det läge, vari frågan om militärmusikens organisation för närvarande befinner sig, anser sig kommittén emellertid böra stanna vid att förorda en höjning av berörda förmåner med belopp motsvarande 1 Förslaget om indragning avser den musikkår, om vars överflyttande till Skånska kavalleriregementet beslut fattats.

102 den av kommittén föreslagna höjningen av penningbidraget till de värnpliktiga, d. v. s. med 1 krona per man och dag. Merkostnaden härför med den av kommittén föreslagna organisationen skulle begränsa sig till omkring 80 000 kronor. E. Pensionsfrågor. Genom beslut den 23 september 1946 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) till försvarskommittén överlämnat en den 26 juni 1946 dagtecknad, av 1944 års militära pensionsutredning utarbetad promemoria angående avgångsskyldighet för beställningshavare vid försvarsväsendet m. m., jämte av försvarets civilförvaltning och statskontoret däröver avgivna remissutlåtanden, allt för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdraget. Enligt de meddelade direktiven skulle på pensionsutredningen ankomma att utreda, frågan om ändrade bestämmelser rörande pensionsålder m. m. för viss personal inom försvarsväsendet, därvid särskilt omnämndes bland annat pensionsåldern för flygvapnets personal. Emellertid har pensionsutredningen ansett, att genom försvarskommitténs tillkomst ett läge med ändrade förutsättningar inträtt med avseende å det utredningen anförtrodda uppdraget. På grund härav har utredningen övervägt, huru dess arbete efter försvarskommitténs tillsättande lämpligen borde planläggas. Att fullfölja utredningsdirektiven genom utformande av förslag på grundval av rådande organisatoriska förhållanden vid försvarsväsendet samtidigt som dessa stode inför en omgestaltning har pensionsutredningen funnit icke vara ändamålsenligt. Bland andra tänkbara alternativ har det alternativ ansetts vara att föredraga, som innebure, att arbetsuppgiften åtminstone tills vidare begränsades huvudsakligen till en sådan utredning av spörsmål av mera principiell natur rörande personalens avgångsskyldighet, som kunde tjäna till vägledning vid ett framtida utarbetande av förslag i pensionsåldersfrågorna med den blivande organisationsplanen som underlag. De i pensionsutredningens promemoria framlagda förslagen till lösning av de föreliggande spörsmålen vore emellertid av förut angiven anledning icke avsedda att omedelbart läggas till grund för förslag i ämnet och de behandlade frågornas natur syntes ej heller påkalla en omedelbar revision av gällande pensionsåldersbestämmelser. Det vore tvärtom i pensionsutredningens tanke utan tvivel lämpligast, att revisionen uppskötes till en tidpunkt, då den kunde infogas i aktuella sammanhang. Utredningen synes därvid närmast ha utgått från att försvarskommittén skulle framlägga förslag i fråga om pensionsåldrarna vid försvaret och därmed sammanhängande spörsmål. Enär pensionsutredningen ej funnit ändamålsenligt att söka kontakt med vederbörande myndigheter eller upptaga underhandling med personalorganisationerna redan innan konturerna av den blivande försvarsorganisationen hunnit klarna, har utredningen avstått från vidtagande av åtgärder i sådant syfte.

103 Vid fullgörande av sitt uppdrag har pensionsutredningen ansett sig böra beakta vissa önskemål. Sålunda har bland annat för vidmakthållande av en god rekrytering eftersträvats jämkning av tiden för avgång ur tjänst i de lägre graderna, så ordnad att tjänstbarhetskravet icke lede intrång. Vidare har utredningen sökt genomföra större enhetlighet i åldersskalorna för avgång från beställningarna samt åtgärder i syfte att tillförsäkra försvarets personalorganisation en jämn åldersfördelning inom befordringsgrupperna. Slutligen har man dels sökt anordna avgången ur militärtjänst på sådant sätt, att ökad garanti vunnes, för det högre befälets duglighet, dels ock sökt beakta flygvapnets särskilda önskemål i fråga om avgången för flygande personal. Med utgångspunkt från dessa allmänna synpunkter har pensionsutredningen förordat i huvudsak följande ändringar av nu gällande bestämmelser i fråga om pensionsålder m. m. för olika kategorier beställningshavare vid försvaret. Pensionsåldern för kompaniofficerare (ej i intendenturbefattning) och underofficerare borde enligt pensionsutredningens mening höjas i regel från 50 år till 55 år. För dessa kategorier beställningshavare skulle emellertid därjämte gälla, dels att rätt till avgång vid 50 år alltjämt skulle föreligga, dels ock att rätt att kvarstå i tjänst över 55 år skulle kunna medgivas. Genom ett dylikt förfarande borde bland annat tillräckligt antal kompaniofficerare och underofficerare erhållas för den administrativa tjänsten, varigenom systemet med pensionerad personal i arvodestjänst borde kunna avvecklas. För kaptener i intendenturbefattning vid samtliga försvarsgrenar skulle vidare pensionsåldern höjas från 55 till 60 år och likaså för majorer och överstelöjtnanter i intendenturbefattning vid armén i enlighet med vad som för närvarande gällde för motsvarande beställningshavare vid marinen och flygvapnet. Skäl ha däremot icke ansetts föreligga att bereda intendenturofficerare möjlighet att avgå med pension före pensionsålderns inträde. Vad därefter angår pensionsåldern för flygande personal m. m. har pensionsutredningen ifrågasatt, att nuvarande pensionsålder för flygvapnets kompaniofficerare och underofficerare skulle bibehållas, men att rätt till avgång ur tjänsten med full tjänstepension skulle för flygande kompaniofficerare och flygande underofficerare kunna medgivas redan vid 42 års ålder. Förutsättningarna härför skulle vara, att kompaniofficeren icke befunnits lämplig för befordran till regementsofficer och icke längre bedömdes lämpad för att kvarstå i flygtjänst. För underofficer skulle motsvarande regler gälla. Chefen för flygvapnet hade i upprepade framställningar alltsedan 1934 begärt sänkning av pensionsåldern för flygvapnets personal till 45 år för kompaniofficerare och sergeanter, 50 år för överstelöjtnanter, majorer och fanjunkare och 55 år för överstar. En dylik sänkning av pensionsåldrarna kunde pensionsutredningen emellertid ej gå med på utan förordade i stället ett system med frivilligavgång, som hade förebilder utomlands. Tid, varunder vederbörande uppburit flygtillägg, skulle därvid få såsom tjänstår för beräknande av pension räknas med 50 % förhöjning. Vid flygvapnet borde de genom arvodesbefattningarnas indragning inrättade militäradministrativa befattningarna anordnas såsom särskilda beställningar med pensionsåldern 55 år. Rekryteringen skulle ske genom transport från samtliga försvarsgrenar. Beträffande vissa högre chefsposter med lön enligt löneplanerna Ob och Cb, vilka för det dåvarande tillsattes antingen medelst fullmakt eller på förordnande, har pensionsutredningen föreslagit, att samtliga sådana tjänster skulle förvandlas till förordnandetjänster. Enhetligt system skulle därmed vinnas ävensom möjlighet för Kungl. Maj:t att på ett mera tilltalande och mindre uppseendeväckande sätt än genom försättande i disponibilitet avlägsna en icke önskvärd chef. För beställningar i lönegraderna Oa 5 och 6 samt Ca 28 och 30,

104 uppförda å de centrala förvaltningsmyndigheternas stater, har pensionsutredningen förordat en utbyggnad nedåt av Ob- och Cb-löneplanerna, därvid beställningarna skulle tillsättas medelst förordnande på viss tid. Vad härefter angår pensionsåldern för civilmilitär personal, skulle denna enligt pensionsutredningens mening som regel vara 60 år. För övermaskinisten vid kommendantsstaben i Boden, tygförvaltare av 1. och 2. klass, ingenjör- och signalförrådsförvaltare samt fortifikationskassörer borde dock pensionsåldern 63 år bibehållas. För departementsskrivare och sjukhusläkare borde pensionsåldern höjas från 63 till 65 år. Vid bifall till 1944 års manskapsutrednings förslag om inrättande vid armén och flygvapnet av civilmilitära beställningar såsom tekniker i lönegraden Ca 10, borde pensionsåldern för denna personal sättas till 55 år eller samma ålder som gällde för långtjänstunderbefäl. Pensionsutredningen har slutligen uttalat, att den extra ordinarie personalens pensionsålder borde anpassas efter närmast motsvarande ordinarie personals. Skäl ha av pensionsutredningen ej ansetts föreligga att i samband med ändringar i den aktiva personalens pensionsåldrar vidtaga motsvarande ändringar i fråga om personal å övergångsstat, å reservstat eller i reserven. Frågan om pensionsålder för personal å avgångsstat och disponibilitetsstat har icke berörts av pensionsutredningen. I syfte att erhålla belysning av de fördelar och nackdelar, som vore förenade med övergång till ett mera elastiskt avgångssystem, har inom pensionsutredningen jämväl uppgjorts ett utkast till ett system med en inom begränsad intervall valfri (fakultativ) pensionsålder. Innebörden härav var i huvudsak följande. Den fakultativa tiden borde icke börja vid lägre ålder än att därvid en beställningshavare, som vid normal ålder tillträtt pensionsberättigande tjänst, kunde inneha fulla antalet tjänstår. Den övre gränsen borde sammanfalla med gränsen för nuvarande anståndstid (3 respektive 5 år utöver pensionsåldern). Det hade synts lämpligt att genomgående utsträcka den fakultativa tiden till sju år, varigenom möjlighet skulle öppnas att vid förefallande behov pensionera överstar och högre beställningshavare högst fyra år samt officerare av överstelöjtnants och lägre grad högst två år tidigare än vad nu vore fallet. I stället för nuvarande pensionsåldrar å respektive 50, 55, 60 och 63 år skulle inträda fakultativa pensionsåldrar å repektive 48—55, 53—60, 56—63 och 59—66 år. Tidpunkten för avgången skulle med hänsyn till rådande personalläge väljas så, att därmed kunde tillgodoses behovet av en jämn och planenlig befordringsgång eller eljest den tidpunkt, som funnes mest lämplig med hänsyn till det allmänna intresset, exempelvis av sociala skäl. Sedan försvarskommittén under hand berett ett flertal personalorganisationer tillfälle att för kommittén framlägga sina synpunkter på de i nämnda promemoria berörda spörsmålen, ha svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet, försvarets civila tjänstemannaförbund och svenska militärläkareföreningen inkommit med promemorior eller yttranden. På därom av försvarskommittén gjord hemställan har vidare överbefälhavaren, efter försvarsgrenschefernas hörande, till kommittén avgivit yttrande i ärendet. Till försvarskommittén har dessutom kaptenen vid kustartilleriet B. Cederström ingivit en av honom upprättad promemoria, innefattande vissa synpunkter på frågan om förtidspensionering av äldre kaptener i samband med eventuella personalindragningar.

105 Vad först angår de a l l m ä n n a s y n p u n k t e r , från vilka pensionsutredningen utgått vid framläggandet av sina förslag rörande ordnandet av pensionsförhållandena för den personal, varom här är fråga, har överbefälhavaren i sitt yttrande framhållit, att krigsbehovet av kvalificerad personal måste kunna fyllas, vilket ej läte sig göra med äldre personal. Hänsyn borde därför i första hand tagas till statsnyttans och den militära tjänstens synpunkter, även om personalens önskemål om tryggad försörjning under så lång tid som möjligt måste beaktas. Det föreliggande spörsmålet borde enligt överbefälhavarens mening underkastas en förnyad allsidig utredning under medverkan av representanter för samtliga försvarsgrenar. Chefen för armén har för sin del funnit, att utredningen allt för litet beaktat de militära synpunkterna och effektivitetskraven. Svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet ha uttalat önskemålet, att samma pensionsålder principiellt borde gälla för såväl militär som civil personal. Om detta icke läte sig genomföra, borde pensionsåldern för militär personal i stället sättas så låg, att vederbörande hade rimliga möjligheter att skaffa sig utkomst inom annat verksamhetsområde. Den ifrågasatta h ö j n i n g e n av p e n s i o n s å l d e r n f ö r k o m p a n i o f f i c e r a r e i a l l m ä n h e t o c h u n d e r o f f i c e r a r e har i princip avstyrkts av överbefälhavaren, chefen för armén och chefen för marinen. Chefen för armén har för sin del därjämte ifrågasatt en sänkning av pensionsåldern för majorer, överstar och generalspersoner till respektive 53, 55 och 63 år. Statskontoret har ansett en höjning av pensionsåldrarna möjlig, endast om detta läte sig förena med kravet på personalens användbarhet i trupptjänst. Försvarets civilförvaltning har framhållit, att kravet på fältduglighet regelmässigt komme att nödvändiggöra överflyttning vid 50 års ålder av beställningshavare till annan tjänst än trupptjänst. Civilförvaltningen har vidare i detta sammanhang erinrat, dels att vid konstruktionen av de militära löneskalorna hänsyn tagits till den tidiga avgångsåldern, dels ock att för långtjänstunderbefäl och regementsofficerare skulle gälla en normal pensionsålder av 55 år, under det att för beställningshavare i mellanliggande grader rätt till avsked med pension skulle föreligga från 50 år. Pensionsutredningens förslag i denna del har tillstyrkts av svenska underofficersförbundet samt civilmilitära och civila tjänstemannaförbunden. Vad härefter angår i n t e n d e n t u r p e r s o n a l e n , har förslaget att höja pensionsåldrarna för vissa intendenturofficerare tillstyrkts av chefen för marinen samt lämnats utan erinran av chefen för flygvapnet och svenska officersförbundet. Överbefälhavaren har ansett nuvarande pensionsålder för intendenturofficerare liksom ock för officerare vid fortifikations- och fälttygkårerna böra bibehållas i avvaktan på resultatet av förvaltningsutredningens arbete. Chefen för armén har däremot för sin del förordat en sänkning av pensionsåldern till 50 år för kaptener vid intendenturkåren liksom ock för kaptener vid fälttygkåren och fortifikationskåren. Dessutom har chefen för armén ifrågasatt, att pensionsåldern för förvaltare skulle sänkas från 60 till 58 år.

106 Försvarets civilförvaltning och svenska officersförbundet ha beträffande pensionsutredningens förslag i denna del uttalat att, om en höjning av pensionsåldern till 60 komme till stånd för vissa officerare i intendenturtjänst, även dessa officerarre borde erhålla rätt och möjlighet att avgå vid nuvarande pensionsålder. I anledning av pensionsutredningens förslag rörande p e n s i o n s å l d e r f ö r f l y g a n d e p e r s o n a l m. m. har överbefälhavaren framhållit bland annat, att den rätt, som enligt förslaget skulle tillkomma denna personal att avgå ur tjänst med full tjänstepension före inträdet i nuvarande pensionsålder, borde kombineras med skyldighet att avgå, därest tjänsteeffektiviteten skulle påfordra detta. Enligt överbefälhavarens mening borde den ur flygtjänst avgångna personalens anställningsförhållanden underkastas förnyad prövning, därvid jämväl borde närmare utredas, i vilken utsträckning flygtillägg borde få utgå till en från flygtjänst avgången beställningshavare. Chefen för flygvapnet har under framhållande av att nuvarande stela pensioneringssystem ej motsvarade utvecklingens krav föreslagit ett system med fakultativa pensionsåldrar nämligen 42—50, 47—55, 52—55 och 55—60 år, därvid tillika skulle gälla, att den enskildes rätt till avgång borde kompletteras med skyldighet att avgå ur tjänst, när flygvapenchefen prövade detta böra ske. Statskontoret har ej kunnat biträda förslagen, i vad de avsåge möjlighet för flygvapnets beställningshavare att avgå ur tjänst tidigare än nu vore fallet eller rätt till ökad tjänstårsberäkning vid flygtjänstgöring. Två reservanter i statskontoret ha dock förordat, att Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall skulle kunna medgiva rätt åt beställningshavare i flygtjänst att komma i åtnjutande av förtidspension redan vid 42 års ålder. Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, om tillfredsställande resultat skulle kunna vinnas med den anordning i fråga om den flygande personalens pensionering som pensionsutredningen nu föreslagit samt vidare framhållit, att även flygvapnets officerare borde kunna överföras till militäradministrativa befattningar. Slutligen ha svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet lämnat pensionsutredningens nu ifrågavarande förslag utan erinran. Beträffande pensionsutredningens förslag, i vad avser ombildning av vissa nuvarande fullmaktstjänster till f ö r o r d n a n d e t j ä n s t e r och vissa därmed sammanhängande åtgärder, ha de myndigheter och personalorganisationer, vilka yttrat sig häröver, antingen avstyrkt förslaget eller ock uttalat en viss tveksamhet om lämpligheten av en sådan ombildning. Statskontoret har såsom sin mening framhållit, att ett genomförande av förslaget i denna del borde ske med stor återhållsamhet och försiktighet. Chefen för armén och statskontoret ha i fråga om pensionsutredningens förslag rörande pensionsålder för c i v i l m i l i t ä r p e r s o n a l ansett ytterligare utredning av hithörande spörsmål erforderlig. Övriga myndigheter samt personalorganisationer, som yttrat sig i denna del, ha i stort sett ej haft något att erinra mot vad pensionsutredningen härutinnan föreslagit. Beträffande härefter frågan om ett eventuellt ö v e r f ö r a n d e av a r v o d e s -

107 b e f a t t n i n g a r t i l l b e s t ä l l n i n g a r å a k t i v s t a t , ha både de militära myndigheterna utom chefen för flygvapnet och de civila myndigheterna funnit en sådan anordning mindre välbetänkt samt uttalat sig för ett bibehållande av det nuvarande systemet. Vissa myndigheter, såsom chefen för armén, statskontoret och försvarets civilförvaltning, ha särskilt framhållit dessa befattningars betydelse för åvägabringande av önskvärd elasticitet i personalorganisationen. De personalorganisationer, som yttrat sig i förevarande hänseende, ha däremot tillstyrkt eller lämnat utredningens förslag i denna del utan erinran. Vad slutligen angår det av pensionsutredningen uppgjorda utkastet till ett system med v a l f r i ( f a k u l t a t i v ) p e n s i o n s å l d e r , har statskontoret motsatt sig uppslaget såsom innebärande ett väsentligt avsteg från det nuvarande pensioneringssystemet. Då övervägande fördelar syntes förenade med fakultativa pensionsåldrar, har överbefälhavaren ansett en dylik lösning av förevarande spörsmål böra närmare undersökas. Chefen för flygvapnet har, under erinran om det förslag i angivna hänseende, som av honom framlagts beträffande den flygande personalen, framhållit önskvärdheten av ett system med inom vissa gränser rörliga pensionsåldrar för vissa grupper inom försvarsväsendet. Svenska officersförbundet har slutligen i stort sett anslutit sig till pensionsutredningens ifrågavarande förslag. Efter övervägande av vad sålunda i ärendet förekommit har försvarskommittén för sin del kommit till den bestämda uppfattningen, att ett ställningstagande till de problem, som avhandlas i pensionsutredningens promemoria, förutsätter en mera allsidig och djupgående utredning än kommittén varit i tillfälle underkasta desamma. Försvarskommittén ansluter sig därför till överbefälhavarens mening, att en dylik utredning bör komma till stånd under medverkan av representanter för samtliga försvarsgrenar. Härutöver vill kommittén endast framhålla det angelägna i att en sådan lösning av frågan om pensionsåldrarna eftersträvas som utan eftersättande av de militära fordringarna på personalens kroppsliga och andliga spänst tager tillbörlig hänsyn till de från personalhåll framförda försörjningssynpunkterna. Särskild uppmärksamhet förtjänar enligt kommitténs mening frågan om vidgad möjlighet för flygledningen att från flygtjänsten lösgöra personal, som icke längre är i den kondition, som erfordras för denna tjänst — en fråga, som icke minst ur flygsäkerhetssynpunkt är av sådan betydelse, att den kräver en skyndsam behandling. F. Övergångsstater m. m. De förändringar av den nuvarande försvarsorganisationen, vilka försvarskommittén ansett sig böra föreslå, föranleda personalreduceringar inom samtliga försvarsgrenar. Med hänsyn till förefintliga vakanser inom de olika personalkårerna behöva personalindragningarna emellertid ej bli så omfattande, som eljest skulle varit fallet. Dylika vakanser finnas för närvarande såväl inom

108 officers- och underofficerskårerna vid samtliga försvarsgrenar som ock inom vissa civilmilitära kårer och stater, varjämte vid armén och mannen ett stort antal manskapsbeställningar äro obesatta. Så långt möjligt böra givetvis förefintliga vakanser utnyttjas för att bringa personalstaterna i överensstämmelse med det blivande personalbehovet. Såsom framgår av vad därom anföres i det följande vid behandlingen av respektive försvarsgrenars organisation, måste emellertid även verkliga reduceringar i nuvarande personalbestånd äga rum, vilka reduceringar komma att i större eller mindre omfattning drabba flertalet kategorier vid försvaret anställda. Såsom fallet var vid genomförandet av 1925 års försvarsordning, måste således ett antal ordinarie beställningshavare och befattningshavare avföras från aktiv stat samt beträffande övriga kategorier anställda andra åtgärder vidtagas för att nedbringa deras antal. Det är självfallet av vikt, att dessa personalreduceringar i syfte att nedbringa försvarsutgifterna vidtagas så snart de organisatoriska förutsättningarna härför föreligga. Det bör emellertid enligt försvarskommitténs mening även tillses, att de av det sagda föranledda åtgärderna genomföras under största möjliga hänsynstagande till personalens intressen. Försvarskommittén vill i detta sammanhang vidare understryka angelägenheten av att personal, som måste föras å övergångsstat eller eljest icke vidare erfordras i sina nuvarande befattningar, likväl i görligaste mån utnyttjas inom den blivande försvarsorganisationen. Att vissa möjligheter härtill finnas har försvarskommittén ansett sig kunna utgå från. Åtminstone under nuvarande förhållanden å arbetsmarknaden torde dessutom möjligheter stå öppna för den övertaliga personalen att, om så skulle bli nödvändigt, övergå till annan statlig eller enskild verksamhet. Beträffande utnyttjandet av övertalig ordinarie personal för andra arbetsuppgifter inom den blivande försvarsorganisationen må erinras, att enligt statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1947 (nr 411) militär eller civilmilitär beställningshavare vid försvaret är pliktig underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid förändrad försvarsorganisation eller eljest kan varda stadgad. Ordinarie beställningshavare vid försvaret är vidare pliktig underkasta sig den förflyttning till annan stationeringsort eller till annan ordinarie beställning eller befattning vid försvaret, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t eller av vederbörande myndighet med stöd av myndigheten i reglemente, instruktion eller annan dylik författning tillagd befogenhet. Med stöd av angivna bestämmelser i avlöningsreglementet bör sålunda ordinarie personal i viss omfattning kunna överflyttas till andra beställningar eller befattningar i den blivande försvarsorganisationen. I detta sammanhang må särskilt framhållas, att den nuvarande personalorganisationen inrymmer dels ett stort antal arvodesbefattningar avsedda för främst pensionerad personal, dels ock icke-ordinarie befattningar till betydande antal. Av försvarspropositionen 1942: 210 framgår, att dessa befattningar tillkommit bland annat i syfte att åvägabringa en större elasticitet i personalorganisationen än som tidigare var förhanden. Chefen för försvarsdepartementet har sålunda vid

109 anmälan av berörda proposition erinrat, att ett antal arvodesbefattningar samt icke ordinarie civila befattningar, av vilka behov under alla förhållanden förelåge. vid förefallande behov kunde bestridas av officerare och underofficerare på stat. För att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna i samband med övergången till den nya försvarsorganisationen är det enligt försvarskommitténs mening av vikt att, när det nu gäller att i vissa avseenden begränsa personalorganisationen, förevarande elasticitetsmoment i denna utnyttjas. Även om den ordinarie personalen på sätt nu antytts i viss utsträckning kan tagas i anspråk för nya arbetsuppgifter i den blivande försvarsorganisationen, måste likväl de beställningshavare, vilka ej kunna beredas annan ordinarie anställning i samma eller högre lönegrad i den nya försvarsorganisationen, vid lämplig tidpunkt överföras å övergångsstat i den mån vederbörande ej föredrager att avgå med förtidspension och förutsättningar därför i övrigt föreligga. Givetvis gäller detsamma även dem, vilka överhuvudtaget ej kunna beredas någon sysselsättning i den blivande försvarsorganisationen. Vad härefter angår möjligheterna att nedbringa antalet anställda tillhörande övriga personalkategorier vid försvaret, såsom innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar, extra ordinarie, extra och tillfälliga befattningshavare, kontraktsanställda samt arbetare gäller som regel för dessa viss uppsägningstid, varför formella hinder ej torde möta att, om så skulle visa sig erforderligt, utan längre tidsutdräkt entlediga dem från deras anställningar vid försvaret. Även för hithörande personal bör man givetvis i första hand söka ordna så, att den fortfarande kan beredas arbete inom försvaret. Någon rättslig skyldighet att i samband med entledigandena ekonomiskt sörja för denna personal föreligger visserligen icke för staten, men billighetsskäl tala för att så i viss utsträckning likväl bör ske. Beträffande slutligen det stamanställda manskapet torde erforderliga personalreduceringar kunna, där ej anställningsförhållandet upphör i annan ordning, ske genom uppsägning. Givetvis kan även här fråga uppstå, om och i vad mån särskild gottgörelse utöver den, som författningsenligt redan nu må utgå, bör tillkomma dem, som på grund av inskränkningarna i försvarsorganisationen måste lämna sin anställning vid försvaret. Vidkommande frågan om överförande av ordinarie personal å övergångsstat samt förmåner och skyldigheter för sådan personal ävensom om beredande av gottgörelse åt personal tillhörande andra kategorier anställda vid försvaret, vilka på grund av personalindragningar bli övertaliga, får försvarskommittén erinra, att hithörande spörsmål voro föremål för statsmakternas ställningstagande i samband med genomförandet av 1925 års försvarsorganisation. Då försvarskommittén anser, att de allmänna principer, vilka därvid tillämpades i angivna hänseenden, i huvudsak böra följas även nu, får kommittén i det följande lämna en sammanfattande redogörelse för de bestämmelser i ämnet, vilka meddelades i samband med 1925 års försvarsbeslut. Enligt kungörelsen den 25 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater skulle officerare, underoffice-

110 r a r e och civilmilitära b e s t ä l l n i n g s h a v a r e , vilka voro g e n o m fullmakt eller k o n s t i t u t o r i a l a n s t ä l l d a å aktiv stat vid a r m é n och m a r i n e n , i den o m f a t t n i n g , s o m e r f o r d r a d e s för g e n o m f ö r a n d e av den u n d e r år 1925 b e s l u t a d e n y a förs v a r s o r g a n i s a t i o n e n , överföras till övergångsstat. F ö l j a n d e b e s t ä m m e l s e r skulle d ä r v i d gälla. överflyttning till övergångsstat kunde ske antingen frivilligt eller tvångsvis. Frivillig övergång kunde medgivas, så snart beslut i organisationsfrågan av riksdagen fattats. Överflyttning tvångsvis ägde rum dels omedelbart efter repetitionsövningarnas avslutande hösten 1926, dels vid tiden för den nya organisationens fullständiga ikraftträdande. Beställningshavare, som tvångsvis överförts, skulle dock inom viss av Kungl. Maj:t bestämd tid kunna beredas tillfälle att sedermera, på gjord framställning, inträda i de rättigheter och skyldigheter, som tillkomme den frivilligt övergångna personalen. Beställningshavare, som frivilligt övergick, ägde såsom lön intill uppnådd pensionsålder å t n j u t a 75 % av vid övergången innehavd lön, beräknad efter A-ort. Efter inträdet i pensionsåldern skulle han erhålla pensionsförmåner i likhet med aktiv personal, dock att, därest den sålunda reducerade lönen understege de för vederbörlig lönegrad fastställda pensionsförmånerna, pensionen skulle u t g å endast med lönens belopp. Dylik beställningshavare skulle intill uppnådda 50 levnadsår i fredstid under varje tvåårsperiod tjänstgöra det dagantal, som svarade mot en repetitionsövning vid vederbörligt truppslag, beställningshavare vid flottan 60 dagar under varje period av fyra år. Under tjänstgöring utom bostadsorten utginge enligt vanliga grunder tjänstgöringstraktamente ävensom gottgörelse för resor till och från tjänstgöringsorten. Tvångsvis överförd beställningshavare vid armén ägde intill den 1 oktober 1927 eller, därest han överfördes till övergångsstat under andra övergångsperioden, intill den 1 juli 1929 uppbära avlöning enligt de närmast före övergången till denna stat gällande grunderna. Beställningshavare vid marinen ägde åtnjuta samma förmån intill den 1 juli 1928. Efter nämnda tidpunkter skulle den då innehavda lönen, dock beräknad efter B-ort, bibehållas. Befordran till högre lönegrad eller uppflyttning till högre löneklass finge äga rum enligt vissa angivna grunder. Personal å övergångsstat, vilken upprätthölle befattning, som enligt organisationen skulle bestridas av pensionerad personal, eller eljest toges i anspråk för ständig tjänstgöring, skulle erhålla såväl uppflyttning i löneklass enligt för aktiv personal gällande grunder som befordran till högre lönegrad å övergångsstat närmast efter jämnårig dylik personal å aktiv stat. Uppflyttning till högre löneklass inom den lönegrad, vederbörande vid överflyttningen till övergångsstat tillhörde, fick i övrigt äga rum i mån av fullgjord tjänstgöring. Härvid fick före överflyttningen fullgjord tjänstgöring å aktiv stat tillgodoräknas vederbörande, och sex månaders effektiv tjänstgöring å övergångsstat skulle anses motsvara ett års tjänstgöring å aktiv stat. Uppflyttning till högre löneklass fick dock icke ifrågakomma, förrän tre år förflutit efter närmast föregående sådan uppflyttning. Efter uppnådd pensionsålder skulle till tvångsvis överförd beställningshavare utgå pension med samma belopp som till motsvarande personal å aktiv stat. Tvångsvis överförd beställningshavare vore underkastad full tjänstgöringsskyldighet. Den årliga tjänstgöringen skulle i fredstid omfatta minst det dagantal, som motsvarade en repetitionsövning vid vederbörligt truppslag. Beställningshavare vid flottan skulle i fred under varje period av två år tjänstgöra minst 60 dagar. Vid kortare tjänstgöring utom bostadsorten utginge enligt vanliga grunder

Ill tjänstgöringstraktamente ävensom gottgörelse för resor till och från tjänstgöringsorten. Vid långvarigare tjänstgöring utom bostadsorten utginge lönen efter den ortsgrupp, till vilken tjänstgöringsorten hörde, varjämte ersättning för flyttning till och från tjänstgöringsorten kunde tillerkännas vederbörande enligt vanliga regler. Vid tjänstgöring å bostadsorten finge avlöningen utgå efter tjänstgöringsortens (bostadsortens) ortsgrupp. Personal, som vore boende i kronans hus, finge, där så utan olägenhet kunde ske, kvarbo därstädes intill den 1 oktober det år, då rätten till full avlöning enligt vederbörlig ortsgrupp upphörde. I k u n g ö r e l s e n den 15 j a n u a r i 1926 (nr 10) a n g å e n d e f ö r t i d s p e n s i o n e r i n g och a v s k e d s e r s ä t t n i n g åt vissa övertaliga civila l ö n t a g a r e vid a r m é n och marin e n å t e r f i n n a s d e vid 1925 års r i k s d a g b e s l u t a d e förmånerna för dessa personalkategorier. Enligt denna kungörelse skulle till civila löntagare vid armén samt de månadsoch daglönare och med dem jämställda löntagare vid marinen, vilka till följd av den år 1925 beslutade nya försvarsorganisationen blevo övertaliga och på den grund erhöllo avsked från anställningen vid försvarsväsendet utan att i samband med avskedet erhålla annan likvärdig anställning i statens tjänst, utgå förtidspension eller avskedsersättning enligt i huvudsak följande grunder. Förutsättningen för att överhuvudtaget ersättning skulle utgå var, att vederbörande löntagare innehaft minst 4 års anställning vid försvarsväsendet samt a t t han, om han vore ogift, uppnått 25 års ålder. Om löntagare vid avgången uppnått en levnadsålder av 50 år och kunde tillgodoräkna en anställningstid för de högsta löntagarna (grupp I) av minst 20 år och för övriga anställda (grupp II och III) av minst 15 år, utgick förtidspension. Denna bestämdes för grupp I (verkmästare och med dem jämställda) till 2 250 eller 1 910 kronor för år, för grupp II (förmän och med dem jämställda) till 780 kronor för manlig och 600 kronor för kvinnlig löntagare samt slutligen för grupp I I I (arbetare i allmänhet) till 680 kronor för manlig och 530 kronor för kvinnlig löntagare. Dock höjdes förtidspensionen för grupperna I I och I I I med 20 kronor för manlig och 14 kronor för kvinnlig löntagare för varje fullt anställningsår utöver 15, varvid emellertid hänsyn ej togs till fler anställningsår än 30. Till dessa belopp kom dyrtidstillägg. Till de ersättningsberättigade, som icke kunde erhålla förtidspension, skulle utgå avskedsersättning med belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt år anställningen varat intill 15 års anställning samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver. Avskedsersättningen fick dock icke överstiga för löntagare hänförlig till grupp I 10 000 kronor » » » » » II, manlig löntagare 6 800 » » » » » » II, kvinnlig » 4 800 » » > » » » III, manlig » 6 000 > » » » » » III, kvinnlig » 4 200 » Den personal, som avsågs i kungörelsen var anställd genom kontrakt eller på förordnande och hade icke antagits till extra ordinarie tjänstemän. För vissa av ifrågavarande anställningshavare fanns dock en i viss mån ordnad pensionsrätt. F ö r s v a r s k o m m i t t é n får i d e t t a s a m m a n h a n g erinra, att frågan om b e r e d a n d e av g o t t g ö r e l s e åt civila l ö n t a g a r e vid försvaret, som till följd av organisat o r i s k a f ö r ä n d r i n g a r blivit övertaliga och p å den g r u n d erhållit avsked u t a n a t t k u n n a erhålla a n n a n likvärdig a n s t ä l l n i n g vid försvarsväsendet, v a r i t före-

112 mål för statsmakternas ställningstagande jämväl vid ett senare tillfälle än i samband med 1925 års försvarsbeslut. Med stöd av riksdagens i skrivelse den 19 juni 1943, nr 320, givna bemyndigande meddelade nämligen Kungl. Maj:t den 30 november 1945 föreskrifter angående årlig ersättning och avskedsersättning åt viss övertalig personal vid tvätt- och reparationstjänsten inom försvarsväsendet. De årliga ersättningarna voro i huvudsak utmätta enligt de i kungörelsen 1926: 10 meddelade bestämmelserna. Dessa förtidspensioner omreglerades emellertid 1946. Enligt 3 § 4 mom. kungörelsen den 31 maj 1946 (nr 402) skall sålunda pension, som utgår enligt bestämmelserna i bland annat kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10), därest pensionstagaren vid tidpunkten för pensionens tillträdande innehade sådan anställning, att han på grund val av vid entledigandet gällande tjänstepensionsbestämmelser vid uppnådd pensionsålder kunnat komma i åtnjutande av pension enligt av Kungl. Maj: t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, utbytas mot det belopp av omreglerad tjänstepension, som svarade mot den med tillämpning av ifrågavarande tjänstepensionsbestämmelser beräknade ålderspension, som skulle ha bestämts för pensionstagaren med utgångspunkt från antalet vid tidpunkten för entledigandet intjänta tjänstår. De sålunda omreglerade tjänstepensionsbeloppen ha emellertid genom beslut därom vid 1947 års riksdag höjts med i genomsnitt 10 96. Till underbefäl, som i anledning av 1925 års försvarsbeslut blev övertaligt, kunde slutligen i vissa fall särskild avskedsersättning utgå. Bestämmelser härom utfärdades i särskilda Kungl. Maj:ts brev den 26 september och den 9 oktober 1925 samt den 10 september 1926 angående dylik ersättning åt underbefäl vid armén, kustartilleriet, respektive flottans sjömanskår. Enligt dessa brev kunde avskedsersättning utgå — oberoende av den avskedspremie, vartill beställningshavaren enligt gällande bestämmelser kunde vara berättigad — endast till furir (underofficerskorpral), som innehaft anställning vid försvarsväsendet under minst 4 år och uppfyllde vissa kvalifikationer. Beställningshavare, som i samband med avgången ur tjänst bereddes annan anställning vid försvaret eller civilanställning i statens tjänst, kunde ej komma i åtnjutande av avskedsersättning. Avskedsersättning utgick med belopp motsvarande den lön för helt år räknat, som enligt gällande avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och marinen vid avgången tillkom beställningshavaren i innehavande lönegrad, med tillägg för varje helt tjänstår utöver 4 av en fjärdedel av begynnelselönen i samma lönegrad; dock att avskedsersättningen icke fick överstiga dubbla beloppet av beställningshavaren för helt år tillkommande lön. I fråga om beräkning av tjänstetid skulle de i avlöningsreglementet härutinnan meddelade bestämmelserna lända till efterrättelse. Den som styrkte, att han på grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, ägde dessutom åtnjuta tillägg för varje sådant barn med 200 kronor. Försvarskommittén vill för egen del framhålla följande. Vad först angår överflyttning till övergångsstat kunde sådan, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, enligt 1925 års försvarsbeslut ske antingen frivilligt eller tvångsvis. Ur den enskilde beställningshavarens synpunkt utgjorde fördelen med att

113 frivilligt övergå till övergångsstat, att tjänstgöringsskyldigheten i fred var begränsad till i genomsnitt endast en repetitionsövning eller motsvarande om 30 dagar vartannat år. Tvångsvis överförd beställningshavare ålåg däremot principiellt full tjänstgöringsskyldighet, ehuru tiden för tjänstgöringen i fred var bestämd till i genomsnitt minst 30 dagar om året. För beställningshavare, vilka ha möjlighet att erhålla anställning i enskild tjänst, är det givetvis av vikt, att avgången ur militärtjänst sker under sådana former, att den fortsatta tjänstgöringsskyldigheten vid försvaret ej kommer att hindra den civila förvärvsverksamheten. Bådande förhållanden å arbetsmarknaden torde också i långt större omfattning än fallet var, då 1925 års försvarsbeslut skulle genomföras, möjliggöra för beställningshavare vid försvaret att förvärva sig annan utkomst. För att tillgodose denna kategori beställningshavare skulle man således kunna överväga att även nu anordna en frivillig övergångsstat med de förmåner och skyldigheter, som utmärkte 1925 års frivilliga övergångsstat. Försvarskommittén har emellertid vid sina överväganden av förevarande spörsmål kommit till den uppfattningen, att det med inrättandet av en dylik frivillig övergångsstat avsedda syftemålet skulle kunna ernås även därigenom, att redan befintliga reservstater tillfälligt utökas och att provisoriska reservstater inrättas jämväl vid flottan och vid marinintendenturkåren. E t t utnyttjande av reservstatsinstitutionen i förevarande sammanhang skulle dessutom i jämförelse med en anordning med frivillig övergångsstat ur olika synpunkter innebära en fördelaktigare lösning av förevarande spörsmål. Sålunda kunna kostnaderna för en utbyggnad av reservstatsinstitutionen beräknas bli mindre än om man inrättade en särskild frivillig övergångsstat med löneförmånerna avvägda efter samma principer som tillämpades för de i samband med 1925 års försvarsbeslut till frivillig övergångsstat överförda beställningshavarna. Då beställningshavare å reservstat dessutom avses liksom hittills skola tjänstgöra i genomsnitt 30 dagar årligen, under det att personal å frivillig övergångsstat, om 1925 års bestämmelser i ämnet tillämpades, i fred skulle åläggas en tjänstgöringsskyldighet om i genomsnitt endast 30 dagar vartannat år, måste det även ur militär synpunkt anses fördelaktigare att i förevarande sammanhang utnyttja reservstatsinstitutionen än att anordna frivilliga övergångsstater. Beträffande det antal beställningar, med vilket nu befintliga reservstater böra tillfälligt ökas, eller det antal beställningar, som bör uppföras å provisoriskt anordnade nya reservstater, är det ej möjligt att redan nu taga ställning härtill. Detta spörsmål kan lösas först när man kan överblicka dels vilka beställningshavare som ej kunna beredas sysselsättning i den nya försvarsorganisationen och därför såsom övertaliga måste lämna den aktiva tjänsten, dels ock vilka beställningshavare — övertaliga eller andra — som i samband med försvarsorganisationens begränsning efter prövning av vederbörandes kvalifikationer må kunna vinna anställning å reservstat. Med avseende å det föreslagna provisoriet må framhållas vikten av att för reservstaterna avses endast sådana beställningshavare som ur militär synpunkt äro fullt användbara för de uppgifter, vilka i den nya 8 — 1800 47

114 försvarsorganisationen lämpligen böra och kunna anförtros åt personal på reservstat. P å Kungl. Maj:t torde få ankomma att i den omfattning så kan befinnas erforderligt och lämpligt, i stället för ett antal beställningar å övergångsstat uppfora motsvarande antal beställningar å reservstat. I den mån överflyttning av ordinarie beställningshavare till övergångsstat behöver äga rum på grund av de nu ifrågasatta personalreduceringarna, skulle dylik överflyttning således enbart ske tvångsvis. Vid den närmare utformningen av denna övergångsstat torde 1925 års bestämmelser i ämnet såsom förut antytts i huvudsak kunna följas. I anslutning härtill förutsätter försvarskommittén sålunda, att personal å övergångsstat, som i en eller annan form tages i anspråk för ständig tjänstgöring, i avlöningshänseende principiellt skall jämställas med personal på aktiv stat samt därvid erhålla såväl uppflyttning i löneklass enligt för aktiv personal gällande grunder som ock befordran till högre lönegrad å övergångsstat. Det sagda bör enligt kommitténs mening — i motsats till vad för närvarande är fallet — gälla jämväl för beställningshavare på övergångsstat, tjänstgörande i arvodesbefattning, avsedd för pensionerad personal. A övergångsstat överförd beställningshavare, som tages i anspråk för ständig tjänstgöring, bör dessutom — därest han anses därav förtjänt och så i övrigt prövas lämpligt — kunna vinna befordran till högre beställning å aktiv stat. Ordinarie beställningshavare, som överföres till övergångsstat utan att fortsatt tjänstgöring kan beredas honom vid försvaret, synes principiellt böra äga uppbära avlöning enligt de före övergången till denna stat gällande grunderna, dock att lönen bör beräknas efter ortsgrupp 1. Försvarskommittén förutsätter därvid, att beställningshavare, som måste överföras till övergångsstat utan att fortsatt stadigvarande tjänstgöring avses skola därefter ifrågakomma för honom, skall erhålla meddelande därom i god tid före tjänstgöringens upphörande, förslagsvis minst sex månader före den 1 april respektive den 1 oktober det år avgång ur tjänst avses skola äga rum. I undantagsfall bör Kungl. Maj:t kunna medgiva, att sådan beställningshavare övergångsvis under någon tid efter överföringen må bibehållas vid den dessförinnan för honom gällande ortsgruppen. För beställningshavare, om vilka nu är fråga, böra enahanda bestämmelser i fråga om tjänstgöringsskyldighet och rätt till uppflyttning i högre löneklass gälla som for dem, vilka i samband med 1925 års försvarsbeslut tvångsvis överflyttades till övergångsstat. Med hänsyn till den under senare år snabba befordringsgången synas däremot några bestämmelser om rätt till befordran till högre lönegrad för i regemente (motsvarande) utnämnda kaptener respektive fanjunkare (flaggunderofficerare) med viss högre tjänstålder, i motsats till vad fallet var då 1925 års försvarsbeslut genomfördes, icke för närvarande vara påkallade. Vad försvarskommittén nu föreslagit avses i första hand skola gälla för de militära och civilmilitära beställningshavarna vid försvaret. I den mån civila ordinarie befattningshavare vid försvaret måste överflyttas till övergångsstat, torde i stort sett samma bestämmelser kunna tillämpas jämväl be-

115 träffande dessa befattningshavare. Försvarskommittén utgår emellertid från att till övergångsstat överflyttade civila befattningshavare vid försvaret nästan undantagslöst skola kunna beredas annan sysselsättning antingen inom försvaret eller ock hos annan statlig myndighet. För det fåtal ordinarie befattningshavare, vilka eventuellt ej kunna beredas annan stadigvarande sysselsättning i statens tjänst, bör givetvis i princip gälla full tjänstgöringsskyldighet. Däremot synes för denna personal ej böra föreskrivas någon särskild minsta tjänstgöringsskyldighet. Vad härefter angår frågan om beredande av gottgörelse i förekommande fall åt icke-ordinarie befattningshavare samt arbetare, vilka bli övertaliga och icke vidare kunna beredas sysselsättning i den nya försvarsorganisationen, torde sådan gottgörelse kunna bestämmas i huvudsaklig anslutning till de i kungörelsen 1926: 10 tillämpade allmänna principerna och således för olika kategorier befattningshavare utgöra antingen förtidspension eller ock avskedsersättning i form av ett engångsbelopp. A här ifrågavarande befattningshavare och arbetare komma som regel 1947 års allmänna pensionsreglemente och 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare att vara tillämpliga. Med beaktande av de regleringar, som åren 1946 och 1947 vidtagits beträffande tidigare beviljade förtidspensioner och årliga ersättningar, synas förtidspensionerna för de löntagare, vilka komma att beröras av de nu aktualiserade personalindragningarna, böra bestämmas till enahanda belopp, som enligt de nu gällande pensionsreglementena skulle utgå som ålderspension — inberäknat därå belöpande rörligt tillägg — för respektive pensionstagare med utgångspunkt från antalet vid tidpunkten för entledigandet intjänta tjänstår. Såsom villkor för erhållande av förtidspension bör i anslutning till vad därom föreskrivits i såväl kungörelsen 1926: 10 som Kungl. Maj:ts förberörda brev den 30 november 1945 gälla bland annat, att löntagaren vid tidpunkten för avgången ur tjänst uppnått en levnadsålder av minst 50 år och vid samma tidpunkt har en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av minst 15 år. Förtidspension, varom nu är fråga, bör utgå från och med dagen näst efter den, då avgång ur tjänst äger rum, intill den dag, då löntagaren äger uppbära tjänstelivränta enligt bestämmelserna i gällande pensionsreglementen eller pension av statsmedel, vid vars bestämmande hänsyn tagits till den anställningstid, för vilken den årliga ersättningen beräknats. I övrigt synas de i Kungl. Maj:ts brev den 30 november 1945 intagna bestämmelserna angående årlig ersättning åt viss övertalig personal vid tvätt- och reparationstjänsten inom försvarsväsendet i stort sett kunna tillämpas jämväl beträffande den personal, som nu kan komma att entledigas. Försvarskommittén vill slutligen i detta sammanhang framhålla, att för det fall, att löntagare vid inträdet i pensionsåldern tillkommande tjänstelivränta eller annan pensionsförmån skulle understiga förtidspensionens belopp, billighetsskäl tala för att tjänstelivräntan eller pensionsförmånen avpassas så, att den svarar mot förtidspensionens belopp. Avskedsersättning i form av ett engångsbelopp till de ersättningsberät-

116 tigade civila löntagare vid försvaret, vilka i samband med de år 1925 beslutade personalihdragningarna icke kunde erhålla förtidspension, beräknades enligt kungörelsen 1926: 10 till belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt år anställningen varat intill 15 års anställning samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver. För olika kategorier löntagare fick avskedsersättningen dock icke överstiga vissa angivna belopp, högst 10 000 kronor och lägst 4 200 kronor. Den avskedsersättning, som enligt Kungl. Maj:ts brev den 30 november 1945 fick utbetalas åt viss övertalig personal vid tvätt- och reparationstjänsten inom försvarsväsendet, var avsevärt lägre. Dylik ersättning skulle nämligen utgå allenast med ett belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst för den ifrågavarande löntagaren, dock att avskedsersättningen för löntagare, som vid avgången ur tjänst hade en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av minst 10 år, skulle utgöra ett belopp motsvarande två månaders arbetsförtjänst. Såsom förutsättning för att avskedsersättning överhuvudtaget skulle kunna utgå gällde enligt brevet den 30 november 1945 bland annat, att löntagaren vid avgången ur tjänst hade en sammanlagd anställningstid vid försvarsväsendet av minst fem år. Enligt försvarskommitténs mening torde det med hänsyn till nu rådande läge på arbetsmarknaden åtminstone tills vidare få anses tillfyllest att bestämma avskedsersättning åt löntagare, vilka bli övertaliga på grund av nu ifrågasatta personalreduceringar, efter de i Kungl. brevet den 30 november 1945 angivna snävare grunderna, eller till en respektive två månaders arbetsförtjänst alltefter anställningstidens längd. Erinras må i detta sammanhang, att den personal, varom här är fråga, regelmässigt torde bli berättigad till — utöver nu angiven avskedsersättning — jämväl uppskjuten tjänstelivränta under förutsättning, att villkoren för erhållande av sådan livränta i övrigt äro uppfyllda. Vad slutligen angår avskedsersättning åt övertaligt fast anställt manskap, bör dylik ersättning, såsom fallet var vid personalindragningarna i samband med 1925 års försvarsbeslut, enligt försvarskommitténs mening ifrågakomma endast åt vissa furirer. Enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 456) med bestämmelser för underlättande av fast anställt manskaps övergång till civil verksamhet må emellertid innehavare av beställning tillhörande någon av lönegraderna Mha 1, Mha 2, Me 1 och Me 2 i statens allmänna avlöningsreglemente, vilken efter en anställningstid av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i beställning tillhörande någon av nu nämnda lönegrader vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller annan militär eller civilmilitär beställning, å vilken 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente äger tillämpning, komma i åtnjutande av avskedspremie och är, intill dess en tid av tre år förflutit från den fasta anställningens upphörande, civilanställningsförsäkrad, allt under förutsättning att den senast innehavda fasta anställningen omfattat minst ett år samt under de förutsättningar i övrigtNOch enligt de grunder, om vilka närmare

117 stadgas i författningen. Med hänsyn härtill anser försvarskommittén anledning knappast föreligga, att för andra furirer än de, som icke på något av angivna sätt kompenseras för att de måste lämna sin anställning vid försvaret på grund av nu ifrågasatta personalindragningar, föreslå några ytterligare förmåner. Såsom framgår av det förut sagda skulle enligt försvarskommitténs förslag civila befattningshavare kunna komma i åtnjutande av särskild avskedsersättning under förutsättning att deras sammanlagda anställningstid vid försvarsväsendet uppgår till minst fem år, under det att de i kungörelsen 1947: 456 angivna förmånerna kunna utgå till stamanställda först efter en anställningstid av minst sex år. Då furirerna enligt det från och med den 1 juli 1947 gällande avlöningsreglementet äro hänförda till kategorien extra ordinarie befattningshavare, kan det enligt försvarskommitténs mening anses skäligt att, i den mån furirer, vilkas tjänstetid uppgår till fem men ej sex år, på grund av nu ifrågasatta personalreduceringar måste entledigas utan att få annan likvärdig anställning i statens tjänst, dessa furirer i likhet med vad som föreslagits skola gälla för civila extra ordinarie, befattningshavare tillerkännas särskild avskedsersättning med belopp motsvarande en månadslön. Då försvarskommittén förutsatt, att övertalig personal, som överföres å övergångsstat, i största möjliga utsträckning skall kunna i en eller annan form beredas sysselsättning inom den nya försvarsorganisationen, torde mot kostnader för avlöningar till personal å övergångsstat svara besparingar å kostnader för avlöningar åt andra personalkategorier. För att en riktig uppfattning av de verkliga kostnaderna för den till övergångsstat överflyttade personalen skall erhållas förutsattes sålunda, att man kan överblicka, huru de till övergångsstat överflyttade beställningshavarna i varje särskilt fall komma att utnyttjas i den nya organisationen. Ställning härtill kan givetvis ej redan nu tagas. Ej heller torde man med anspråk på tillförlitlighet nu kunna beräkna eventuellt uppkommande kostnader för förtidspensioner och de särskilda avskedsersättningar, som förutsatts skola kunna utgå till vissa löntagare. Vissa uppskattade belopp för avskedsersättningar ha dock tagits i betraktande vid beräknandet av de avlöningsoch andra anslag, från vilka dessa kostnader böra bestridas. Försvarskommittén förutsätter slutligen, att kostnader för förtidspensioner skola bestridas från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget till Diverse pensioner och understöd m. m.

G. Reservstater. Jämlikt 1942 års försvarsbeslut finnas inom försvarsväsendet följande reservstater, nämligen arméns reservstat för officerare och underofficerare, arméns reservstat för fältläkarkåren, arméns reservstat för fältveterinärkåren, kustartilleriets reservstat och flygvapnets reservstat. För flottan har tidigare en reservstat funnits inrättad; sedan 1925 års riksdag beslutat indragning av densamma, är den numera helt avvecklad. En genom beslut av 1928 års riksdag inrättad

118 reservstat för furirer vid Gotlands trupper har en delvis annan karaktär än nyssnämnda reservstater och står, sedan 1936 års riksdag beslutat dess indragning, under avveckling. Beträffande antalet beställningar, uppförda å personalförteckningar för de olika reservstaterna, får försvarskommittén hänvisa till vad därom anföres i det följande under respektive försvarsgrenar. Ändamålet med reservstaterna är i första hand att anskaffa det för fyllande av mobiliseringsbehovet erforderliga antalet erfarna och tjänstevana, tillika tjänstedugliga officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare för en mindre kostnad än den som är förbunden med motsvarande ökning av de aktiva personalkårerna. Med inrättande av reservstaterna har därjämte åsyftats att möjliggöra en snabbare omsättning av den aktiva personalen, varigenom denna komme att i viss mån föryngras. De skäl, som sålunda föranlett inrättande av reservstater vid försvaret, synas alltjämt bärande. Försvarskommittén anser därför, att reservstatsinstitutionen bör bibehållas vid de delar av försvaret, där sådan för närvarande är anordnad. Beträffande de förefintliga reservstaternas omfattning och sammansättning i övrigt hänvisar kommittén till vad därom anföres under de olika försvarsgrenarna. Som ett led i anordningarna för övergången till den nya försvarsorganisationen föreslår försvarskommittén, såsom vid behandlingen av frågan om övergångsstater framgår, inrättande av provisoriska reservstater för flottans och marinintendenturkårens vidkommande samt provisorisk utökning av övriga reservstater. Vad härefter angår frågan om reservstatspersonalens avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet, får försvarskommittén anföra följande. Nu gällande bestämmelser angående beställningshavare å reservstat återfinnas i reservstatskungörelsen 1943: 279 med däri genom kungörelsen 1944: 337 gjord ändring. Enligt dessa bestämmelser är personal å reservstat skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet eller för fullgörande av beredskapsövning samt dessutom i fred nittio dagar — in- och utryckningsdagar ej inräknade — för varje under tjänstetiden infallande hel treårsperiod. Beställningshavare å reservstat kan därutöver inkallas till frivillig tjänstgöring enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Löneförmånerna enligt nu gällande löneplan för personal å reservstat ha principiellt avvägts så, att de i förhållande till löneförmånerna för motsvarande personal å aktiv stat utgöra omkring 60 % av lönen på A-ort enligt det före den 1 juli 1947 gällande militära avlöningsreglementet. Efter inträde i pensionsåldern utgår pension med ungefär 90 % av reservstatslönen. A lön och pension utgår rörligt tillägg och kristillägg enligt de före den 1 juli 1947 för personal på aktiv stat gällande grunderna. Vid en förbättring av löner och pensioner för personal på aktiv stat har hittills en motsvarande reglering av reservstatspersonalens förmåner brukat äga rum. Det skulle sålunda ligga nära till hands, att en förbättring motsvarande den höjning av löner och pensioner, som genomförts för den aktiva personalen från och med den 1 juli 1947, jämväl komme reservstatspersonalen

119 till del. E n sådan förbättring har även påyrkats i en den 28 februari 1947 dagtecknad, till chefen för försvarsdepartementet riktad framställning av I. M. Holmgren m. fl. underofficerare å arméns reservstater, vilken framställning den 17 september 1947 överlämnats till försvarskommittén för att tagas i beaktande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. I förevarande sammanhang må vidare erinras, att chefen för finansdepartementet i propositionen 1946: 333 angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. (s. 63) uttalat, att det syntes skäligt, att den militära personal, som åtnjöte avlöning med belopp, som satts i viss relation till de för aktiv personal fastställda beloppen, finge vid genomförandet av 1945 års lönekommittés förslag komma i åtnjutande av motsvarande avlöningsförbättring, som den aktiva personalen erhölle. Härför erfordrades vissa ändringar i de för förstnämnda personalkategorier gällande avlöningsbestämmelser. Frågan om dylika ändringar syntes emellertid böra anstå, till dess lönekommittén avslutat en ytterligare etapp av sitt arbete. Sedermera har chefen för försvarsdepartementet i 1947 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 26) berört förevarande spörsmål. DejDartementschefen erinrade härvid om, att avlöningsförmånerna till personal å reservstat bestämts under visst hänsynstagande till de avlönings- och pensionsförmåner, som utginge till personal på aktiv stat. Det skulle därför kunna övervägas att med hänsyn till den allmänna löneregleringen vidtaga förbättringar även i fråga om reservstatspersonalens avlöningsvillkor. Emellertid syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke en förutsättningslös omprövning av förhållandet mellan personalens förmåner och tjänstgöringsskyldighet borde vidtagas. Departementschefen utgick från att såväl detta spörsmål som frågan om reservstatsinstitutionens ställning i övrigt i den blivande försvarsorganisationen komme att bli föremål för överväganden inom försvarskommittén. Såsom av det föregående framgår har försvarskommittén ansett sig böra räkna med reservstatsinstitutionens bibehållande. Vad angår reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet i fred, har icke från något håll ifrågasatts att utöka densamma, En dylik åtgärd skulle för övrigt, om den icke hölle sig inom mycket blygsamma gränser, med all sannolikhet medföra stora svårigheter för personalen att med sin militära anställning förena annan förvärvsverksamhet. Härigenom skulle reservstatsinstitutionen förlora sin nuvarande dragningskraft och rekryteringen av reservstaterna äventyras. Kommittén saknar sålunda anledning föreslå någon ändring beträffande fredstjänstgöringsskyldigheten för hithörande personal. Vid sådant förhållande anser kommittén frågan, huruvida den från och med den 1 juli 1947 genomförda regleringen av löner och pensioner för personalen på aktiv stat bör föranleda en justering av reservstatspersonalens förmåner, väsentligen böra bedömas ur synpunkter, som ovannämnda lönekommitté har att företräda, och därför lämpligen böra hänskjutas till sagda kommitté. I samband därmed torde en av 1946 års manskapsutredning aktualiserad fråga om höjning av de ekonomiska förmånerna för två kvarstående furirer på reservstat vid Gotlands trupper böra komma under bedömande.

120 H. De värnpliktigas ekonomiska förmåner. Genom flera särskilda beslut av Kungl. Maj:t eller chefen för försvarsdepartementet ha framställningar rörande förbättring av förmånerna för värnpliktiga m. m. överlämnats till försvarskommittén. I olika motioner till 1946 och 1947 års riksdagar har vidare föreslagits höjning av de värnpliktigas penningbidrag m. m. Därjämte har 1945 års militärutredning i sitt den 31 oktober 1946 avgivna betänkande och förslag angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. uttalat sig för förbättring i olika hänseenden av de värnpliktigas ekonomiska standard. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra till särskild behandling upptaga vissa spörsmål rörande de värnpliktigas ekonomiska förmåner, i den mån desamma sålunda aktualiserats. Penningbidrag.

Enligt 11 § kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) om värnpliktsavlöning utgår penningbidrag med följande belopp för dag: Kronor.

Menig, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 390 dagar Menig, som fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt minst 390 dagar, vicekorpral, 2. klass sjöman Korpral Furir överfurir, högbåtsman Sergeant, underofficer av 2. graden, flaggkorpral, flaggkadett Fänrik, fanjunkare, flaggunderofficer Löjtnant, förvaltare Kapten och högre

1: — 1:50 2: — 2:50 2:75 3: — 4: — 5: — 6: —

Av 12 § samma kungörelse framgår, att värnpliktig som regel må bibehålla penningbidrag för tid, som han äger tillgodoräkna såsom fullgjord tjänstgöring. Detta innebär, att penningbidrag utgår till den värnpliktige jämväl under övningsuppehåll och sådan tjänstledighet, som må inräknas i tjänstgöringstiden. I skrivelse i januari 1946 har Sverges kommunistiska ungdomsförbund framhållit bland annat, att det penningbidrag, som utginge till det värnpliktiga manskapet och vore avsett att täcka de personliga, utgifterna, på intet sätt kunde sägas vara tillräckligt. Till värnpliktigt manskap utgående penningbidrag borde därför enligt förbundets mening höjas med 1 krona för dag. I detta sammanhang må erinras om vissa vid 1946 års riksdag motionsvis gjorda yrkanden. Sålunda har i likalydande motionerna I: 112 av herr Näsström m. fl. och I I : 217 av herr Andersson i Alfredshem m. fl. yrkats, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag beträffande dels en höjning av terminslönen för de värnpliktiga

121 från 1 krona till 3 kronor per dag, dels ock införande av en utryckningspremie om minst 100 kronor, avsedd att tilldelas den värnpliktige vid rekrytutbildningens slut, så att en bättre avvägning än hittills ernåddes i förhållande till löneläget på den svenska arbetsmarknaden. Därjämte har i motionen I I : 218 av herr Dahlgren m. fl. föreslagits, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag angående höjning av de värnpliktigas dagpenning till 2 kronor. Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 4 med syftning på nyss berörda motioner uttalat, att det syntes utskottet mindre lämpligt att, innan resultatet av den pågående utredningen rörande försvarets framtida organisation förelåge, initiativ toges från riksdagens sida i ett så betydelsefullt militärt lönespörsmål som det här vore fråga om. Utskottet, som alltså icke kunde tillstyrka motionärernas förslag, förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t beredde försvarskommittén tillfälle att närmare granska nu omhandlade spörsmål. I anslutning härtill har Kungl. Maj:t i regleringsbrev den 24 maj 1946 uppdragit åt försvarskommittén att taga under övervägande de motionsvis väckta förslagen om höjning av de värnpliktigas penningbidrag och om utryckningspremie åt värnpliktiga. Även vid 1947 års riksdag ha i olika motioner yrkats på en höjning av penningbidrag m. m. till de värnpliktiga. I likalydande motionerna I: 47 av herrar Norling och Öhman och I I : 93 av herr Dahlgren m. fl. har yrkats, att riksdagen måtte provisoriskt höja dagavlöningen för värnpliktig med 1 krona per tjänstgöringsdag. Yrkande av i huvudsak samma innebörd har vidare framförts i likalydande motionerna I: 177 av herrar Bror Nilsson och Karl Persson samt I I : 273 av herr Svensson i Vä m. fl. Slutligen ha i likalydande motionerna I: 178 av herr Åman och fru Alm samt I I : 289 av herr Allard m. fl. hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville anmoda 1945 års försvarskommitté att skyndsamt framlägga förslag rörande ej mindre en sådan justering av de värnpliktigas penningbidrag, som möjliggjorde för de värnpliktiga att upprätthålla samma levnadsstandard, varmed de genomsnittligt kunde räkna i det civila livet, än även beredande åt värnpliktig efter genomgången militärtjänstgöring av kompensation i form av ett engångsbelopp för säkerställande av vissa omedelbara utgifter efter militärtjänsten. Med anledning av de vid 1947 års riksdag väckta motionerna rörande de värnpliktigas penningbidrag m. m. har statsutskottet i sitt utlåtande nr 4 (s. 21 och 22) — under erinran om vad utskottet anfört i anledning av de vid föregående års riksdag motionsvis väckta förslagen om höjning av dessa bidrag — framhållit, att i avvaktan på försvarskommitténs förslag det icke syntes lämpligt att riksdagen vidtoge någon ändring beträffande de värnpliktigas avlöningsförhållanden. Utskottet avstyrkte därför de i motionerna I: 47 och I I : 93 samt I: 177 och I I : 273 gjorda yrkandena, Beträffande det i motionerna I: 178 och I I : 289 väckta förslaget om sådan höjning av penningbidraget att de värnpliktiga därigenom bereddes möjlighet att under fritid

122 upprätthålla samma levnadsstandard, varmed de genomsnittligt kunde räkna i det civila livet, framhöll utskottet, att detta vore en fråga av synnerligen stor räckvidd, då den berörde hela det system, på vilket den allmänna värnplikten vore grundad. Utskottet vore därför icke berett taga ställning till förslaget, helst som på sätt i det föregående nämnts frågan om de värnpliktigas penningbidrag vore föremål för prövning inom försvarskommittén. Motionerna i denna del syntes alltså icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Enahanda gällde samma motioner, i vad de avsåge beredande åt värnpliktiga av kompensation för inkomstbortfall i form av ett engångsbelopp, som utginge efter militärtjänstgöringens upphörande. Riksdagen biträdde utskottets uttalande. I sitt förutnämnda betänkande har slutligen 1945 års militärutredning uttalat bland annat, att den ekonomiska standard, som samhället gåve de värnpliktiga, måste ses i relation till den genomsnittliga levnadsstandarden inom samhället och att en höjning av de värnpliktigas dagavlöning i princip vore önskvärd. De myndigheter och organisationer, som i avgivna remissyttranden uttalat sig över militärutredningens förslag i denna del, ha samtliga principiellt biträtt utredningens uppfattning om önskvärdheten av att förbättra de värnpliktigas materiella standard och att bland annat vidtaga en höjning av penningbidragen. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av en sådan åtgärd har chefen för armén dock ställt sig tveksam till förslaget om en höjning av penningbidragen, varjämte försvarets civilförvaltning ifrågasatt, att en höjning av dessa bidrag eventuellt borde avse endast de lägsta beloppen. Försvarskommittén vill för egen del framhålla den stora betydelse det har för de värnpliktigas trivsel och därmed andan inom krigsmakten, att de ekonomiska förmåner, vilka utgå till dem under militärtjänstgöringen, avvägas så, att de möjliggöra tillgodoseendet av åtminstone vissa av de behov, som stå i samband med deras fritid och som de föra med sig från sitt civila liv. Det nuvarande penningbidraget måste icke minst med hänsyn till penningvärdets fall anses vara alltför knappt tilltaget för att tillgodose även mycket begränsade krav härutinnan. Även om de kostnader, som skulle uppkomma vid en höjning av de nu utgående penningbidragen, måste ingiva betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt, anser försvarskommittén det likväl ofrånkomligt, att en förbättring av de värnpliktigas kontanta löneförmåner kommer till stånd. Att därvid på sätt i vissa av de omnämnda motionerna föreslagits avpassa penningbidraget så, att detsamma komme att i stort sett motsvara det löneläge, som för närvarande gäller för med de värnpliktiga jämnåriga i civil förvärvsverksamhet, skulle innebära ett avsteg från de principer, på vilka den allmänna värnplikten är uppbyggd och skulle därjämte medföra kostnadsökningar av sådan storleksordning, att de svårligen kunna förenas med kravet på en begränsning av försvarsutgifterna. Efter övervägande av olika på frågan inverkande faktorer av såväl social som ekonomisk natur föreslår försvarskommittén, att de nuvarande penningbidragen för samt-

123 liga kategorier värnpliktiga från och med den 1 juli 1948 höjas med en krona för dag. Någon ökning därutöver av de värnpliktigas kontanta förmåner kan kommittén ej förorda, varför de i olika sammanhang framförda förslagen om utbetalande efter avslutad militärtjänstgöring av »utryckningspremie» eller liknande förmån avstyrkas. Såsom framgår av den i 11 § förenämnda kungörelse intagna, ovan återgivna förteckningen över penningbidragens belopp för olika kategorier värnpliktiga, utgår för närvarande penningbidrag till menig, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 390 dagar, med 1 krona för dag samt till menig, som fullgjort dylik tjänstgöring minst 390 dagar, vicekorpral och 2. klass sjöman, med 1 krona 50 öre för dag. Penningbidragen ha därvid avvägts så, att förhöjningen av dem inträder, sedan den värnpliktige fullgjort en tjänstgöringstid motsvarande första tjänstgöring om 360 dagar och en repetitionsövning om 30 dagar. Enligt kommitténs förslag skulle värnpliktstjänstgöringen för huvuddelen av de värnpliktiga omfatta en första tjänstgöring om 270 dagar samt två repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Med tillämpning av grunderna för nu gällande bestämmelse härutinnan synes därför förhöjning av penningbidraget från det av kommittén föreslagna lägsta beloppet, 2 kronor för dag, till 2 kronor 50 öre för dag böra ske beträffande menig, som fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt minst 300 dagar, vicekorpral och 2. klass sjöman. Kommittén förutsätter vidare, att värnpliktig, såsom för närvarande är fallet, må bibehålla penningbidraget endast för tid, som han äger tillgodoräkna såsom fullgjord tjänstgöring. Kommittén föreslår i annat sammanhang, att för vissa av arméns värnpliktiga skall göras ett avbrott i första tjänstgöringen om två månader, förlagt som regel till tiden den 15 juli—den 15 september, varigenom möjlighet skulle beredas dessa värnpliktiga att deltaga i skördearbete. Då de värnpliktiga under denna tid skulle anses såsom hemförlovade och tiden för avbrottet i militärtjänstgöringen således icke skulle få räknas såsom fullgjord tjänstgöring, följer därav, att penningbidrag för denna tid icke skall utgå. Enligt gjorda beräkningar skulle den av kommittén sålunda förordade höjningen av penningbidraget i den föreslagna försvarsorganisationen medföra en merkostnad av omkring 14,8 miljoner kronor för hela försvaret, därav 11,5 miljoner kronor för armén, 1,8 miljoner kronor för marinen och 1,5 miljoner kronor för flygvapnet. Försvarskommittén vill slutligen erinra, att den av kommittén föreslagna höjningen av penningbidragen synes böra medföra jämväl en motsvarande höjning av de i 17 § krigsavlöningsreglementet den 7 december 1945 (nr 833) angivna terminslönetarifferna. Terminslönebeloppen äro nämligen för de krigslöneklasser, vilka avse värnpliktiga, avvägda efter de i fredstid till motsvarande kategorier värnpliktiga utgående penningbidragsbeloppen. Enligt kommitténs mening torde terminslönerna för samtliga krigslöneklasser enligt såväl den högre som den lägre tariffen böra höjas med 10 kronor för lönetermin.

124 Premier.

Värnpliktig, som jämlikt värnpliktslagen ålagts fortsatt tjänstgöring eller utbildning, flygvapnet tilldelad värnpliktig, vilken efter ansökan uttagits för utbildning till flygskytt, flygförare eller bombfällare och navigatör, sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som uttagits för utbildning till fänrik vid kåren, så ock aspirant och kadett — militärmeteorologaspirant likväl undantagen — äga under de villkor och i den ordning, som närmare angivas i kungörelsen den 21 december 1945 om värnpliktsavlöning (nr 881), åtnjuta premie. I regel utgår icke premie till den, som efter genomgången kadettskola undergår fortsatt utbildning till officer (motsvarande) på aktiv stat. Genom beslut av 1946 års riksdag (propositionen nr 346 och riksdagens skrivelse nr 526) vidtogs en fördubbling av premiebeloppen för samtliga därtill berättigade värnpliktiga med undantag för dels vissa värnpliktiga vid marinen, vilka avlagt examen vid navigationsskola, dels ock sjövärnskåren tillhörande värnpliktiga, som godkänts i fänrikskurs för kåren. Enligt 29 § 1 mom. förberörda kungörelse, sådan denna numera lyder enligt kungörelsen den 17 januari 1947 (nr 12) utgår premie med a) ettusen kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått underofficersutbildning och som antingen icke skall genomgå jämväl kadettskola eller ock helt eller delvis genomgår nämnda skola utan att därvid erhålla godkännande vitsord; b) tretusen kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått såväl underofficersutbildning som kadettskola; c) etthundrafemtio kronor till värnpliktig vid marinen för varje av honom jämlikt 27 § 1 mom. C värnpliktslagen fullgjord repetitionsövning; d) sexhundra kronor till sjökapten eller likställd, som efter ansökan utbildas till reservofficer; e) ettusen kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord dels genomgått utbildning till flygskytt (grundläggande flygslagsutbildning), dels ock fullgjort minst sex månaders fortsatt flygslagsutbildning; f) tretusen kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord genomgått utbildning till flygförare (grundläggande flygutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning) eller till bombfällare och navigatör (förberedande militärutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning); samt g) femhundra kronor till sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts i fänrikskurs för kåren. Särskild premie utgår dessutom jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 26 september 1947 till förutvarande stamflygförare för fullgjorda repetitionsövningar, därav två obligatoriska och två frivilliga, med 500 kronor för de obligatoriska övningarna samt med samma belopp för var och en av de båda frivilliga övningarna. Till försvarskommittén inkomna framställningar i fråga om premier ha åsyftat dels att rätten därtill skulle utvidgas att gälla även för vissa kategorier värnpliktiga, vilka nu ej äga denna rätt, dels ock att premiebeloppen för vissa kategorier värnpliktiga, vilka redan äro berättigade till denna förmån, skulle höjas. Vad först beträffar frågan om u t v i d g n i n g av r ä t t e n t i l l p r e m i e r

125 a t t a v s e n y a k a t e g o r i e r v ä r n p l i k t i g a har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut till försvarskommittén överlämnat dels två den 20 mars 1946 respektive den 24 april 1947 dagtecknade skrifter från T. Ahlberg m. fl. värnpliktiga respektive L. Peterson och B. Eriksson, vilka samtliga uttagits för utbildning till krigskassörer, dels ock en den 16 november 1946 dagtecknad skrift från H. Augustinsson m. fl. värnpliktiga ingenjörer vid flottan, i vilka skrifter hemställts, att krigskassörer respektive värnpliktiga ingenjörer vid flottan måtte få komma i åtnjutande av premie. I en den 6 maj 1947 dagtecknad till försvarskommittén överlämnad skrift har vidare styrelsen för Sveriges förenade studentkårer hemställt, att frågan om premier åt värnpliktiga i specialtjänst omedelbart måtte upptagas till omprövning och att dessa värnpliktiga i den utsträckning det befunnes skäligt måtte tillerkännas sådan premie. Slutligen har värnpliktige ingenjören A. Sten på värnpliktiga ingenjörers vid flottan vägnar i en till försvarskommittén ingiven, den 23 juli 1947 dagtecknad skrift framfört vissa ytterligare synpunkter på förevarande spörsmål samt anslutit sig till yrkandet i den av H. Augustinsson m. fl. avlåtna skriften. I den av T. Ahlberg m. fl. avlåtna skriften har framhållits, att krigskassörerna icke vore att jämställa med övriga specialister. Utbildningen till krigskassörer vore nämligen inriktad på rent militära förhållanden och medförde därför icke ur synpunkten av utbildning för civil verksamhet samma fördelar för den värnpliktige krigskassören som för övriga specialister. De värnpliktiga ingenjörerna, ha i sin framställning erinrat, att deras totala värnpliktstjänstgöring omfattade 630 dygn mot 450 dygn för övriga värnpliktiga. Av denna 180 dygn längre värnpliktstjänstgöring infölle 330 dygns första tjänstgöring efter fullgjorda studier vid tekniska högskolan. På grund av att värnpliktiga civilingenjörer under sin fortsatta militärtjänstgöring måste erlägga ränta å studieskuld, uppkomme en extra belastning för dem i förhållande till övriga värnpliktiga, för vilken utgift för närvarande någon kompensation ej lämnades av staten. Sten har därjämte i sin skrift understrukit, att i jämförelse med dem, som underginge utbildning till mariningenjör, de värnpliktiga ingenjörerna i ekonomiskt hänseende vore missgynnade. Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer har för sin del påtalat, att inkallelserna till facktjänstgöring ofta skedde på ett för den enskilde högst olägligt sätt. Försvarets civilförvaltning har i särskilda utlåtanden över de av Kungl. Maj :t till försvarskommittén överlämnade framställningarna anfört, att de till krigskassörsutbildning uttagna syntes intaga en viss särställning bland specialisterna, men har i övrigt endast föreslagit, att ärendena skulle överlämnas till försvarskommittén. Enligt 27 § 1 mom. D i värnpliktslagen skola vissa särskilda bestämmelser gälla för värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för

126 värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn. Beträffande värnpliktig som nu sagts må Kungl. Maj:t, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar den regelmässiga tjänstgöringen om 450 dagar skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktig, varom nu är fråga, må, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar. Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Med stöd av nyssnämnda lagrum anordnas vid armén och marinen särskild utbildning av värnpliktiga, vilka avses skola fullgöra dylik facktjänstgöring. För tjänstgöring vid fbygvapnet uttagas vissa värnpliktiga för tjänstgöring såsom biträdande ingenjörer. Någon tjänstgöring utöver den för värnpliktiga eljest föreskrivna tjänstgöringstiden 450 dagar förutsattes emellertid tills vidare icke skola åläggas sistnämnda värnpliktiga. Enligt vad som framgår av de för armén och marinen utfärdade bestämmelserna rörande de s. k. specialisternas tjänstgöring omfattar denna sammanlagt 630 dagar, vilka uppdelas i för de olika kategorierna särskilt angivna omgångar, därvid emellertid för samtliga kategorier värnpliktiga gäller, att den fortsatta särskilda tjänstgöringsskyldigheten i 180 dagar må fullgöras i omgångar fördelade över hela värnpliktstiden. För krigskassörerna gäller dock, att soldat- och befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring under sammanlagt 450 dagar skall fullgöras i en följd. Med avseende å frågan om rätt för de s. k. specialisterna att uppbära premie uttalades i den till grund för kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 527) med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. liggande av särskilda utredningsmän uppgjorda promemorian (jämför propositionen 1942: 297 s. 31) bland annat, att för flertalet av de till specialisterna hörande kategorierna den fortsatta tjänstgöringen ägde rum inom vederbörandes eget fackområde, vilket finge betraktas såsom både fördel och merit. Å andra sidan måste det anses såsom en olägenhet att tjänstgöringen, visserligen fördelad på relativt korta omgångar, utsträcktes över hela värnpliktstiden, och det vore givet, att det för mången kunde medföra såväl ekonomisk som annan olägenhet att vid upprepade tillfällen få avbryta sin civila verksamhet. Att åtgärder vidtoges till mildrande av d}dik ekonomisk olägenhet funne utredningsmännen överensstämmande med billighet och rättvisa. Därmed vore emellertid ej sagt, att detta borde ske genom att ifrågavarande värnpliktiga erhölle premier, utan det syntes utredningsmännen, som om kompensation borde ske i annan form. Utredningsmännen funne därför lämpligt att först i samband med avgivande av förslag till annan kompensation än ekonomisk sådan upptaga frågan till behandling. Utredningsmännens förslag godtogs av

127 statsmakterna och några bestämmelser om rätt för specialister att uppbära premie meddelades icke i ovannämnda kungörelse. Ifrågavarande spörsmål upptogs sedermera till behandling i ett av samma utredningsmän den 20 december 1943 avgivet betänkande med förslag rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga (SOU 1943:47), därvid utredningsmännen efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter uttalade, att tillräckliga skäl icke funnes för att värnpliktiga i specialtjänst skulle erhålla premier. I propositionen 1944: 149 angående penningbidrag och premier åt värnpliktiga m. m. anförde chefen för försvarsdepartementet i detta hänseende bland annat, att vissa skäl onekligen kunde anföras till förmån för de från skilda håll framställda förslagen om medgivande av premier jämväl åt värnpliktiga i specialtjänst. Emellertid måste vid bedömandet av denna fråga beaktas, att premierna speciellt vore avsedda att utgöra ett stöd åt de värnpliktiga för underlättande av övergången till civilt arbete. Då fredstjänstgöringen för ifrågavarande för specialtjänst avsedda värnpliktiga delvis infölle efter avslutandet av den civila utbildningen och denna tjänstgöring i viss utsträckning måste betraktas som utbildning för det civila yrket, ansåge departementschefen i likhet med utredningsmännen övervägande skäl tala för att värnpliktiga i specialtjänst icke borde tillerkännas premier. De olägenheter, som genom den förlängda värnpliktstjänstgöringen kunde uppkomma för ifrågavarande värnpliktiga — särskilt sådana som ägnade sig åt fri näringsverksamhet — syntes förminskas vid bifall till samtidigt framlagt förslag om införande av rätt för bland annat dessa värnpliktiga till värnpliktslån och eventuellt också utvidgad rätt till familjebidrag jämväl i fredstid. Riksdagen anslöt sig till vad departementschefen sålunda uttalat och någon ändring av kungörelsen 1942: 527 i denna del kom icke till stånd. Förenämnda kungörelse 1945:881 innehåller ej heller några föreskrifter om premie till specialister. I propositionen 1946: 346 angående höjning av premierna till vissa värnpliktiga m. m. föreslogs ej heller, att dessa värnpliktiga skulle komma i åtnjutande av särskild premie. I framställningen från de värnpliktiga krigskassörerna har gjorts gällande bland annat, att krigskassörsutbildningen vore av speciellt militär natur och att den därför ur synpunkten av utbildning för civil verksamhet icke medförde samma fördelar som utbildningen för övriga specialister. Försvarskommittén vill i anslutning härtill framhålla, att om man vid ett ställningstagande till frågan, om premier böra utgå till de s. k. specialisterna, anser sig böra fästa särskilt avseende vid den nytta den militära tjänstgöringen kan ha för deras civila verksamhet, sannolikt förutom krigskassörer även andra specialister med visst fog torde kunna göra gällande, att deras värnpliktstjänstgöring ur denna synpunkt är av föga eller intet värde. Även om det är mycket vanskligt att taga ställning till det värde den militära tjänstgöringen kan ha för den värnpliktiges civila arbete, torde man dock kunna konstatera en viss skillnad härutinnan för olika kategorier värnpliktiga. Sålunda torde det

128 knappast kunna ifrågasättas, att icke läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer under sin fortsatta facktjänstgöring vid staber och förband eller ombord å flottans fartyg beredas tillfälle till sådan praktik i sina respektive yrken, som kan vara till direkt gagn för deras civila yrkesutövning. Vad som sagts om läkare m. fl. torde även få anses gälla i fråga om skeppsbyggnadsingenjörer, maskiningenjörer, elektroingenjörer, teleingenjörer och oljekemister vid flottan. Ä andra sidan torde den fortsatta facktjänstgöringen för tygtekniker, skyddstekniker och krigskassörer vid armén, artilleriingenjörer, torpedingenjörer, miningenjörer, gasskyddstekniker, sprängämneskemister och intendenter vid flottan samt gasskyddstekniker, tygtekniker och krigskassörer tillhörande kustartilleriet i huvudsak avse arbetsuppgifter av betydelse för försvaret, även om den värnpliktige samtidigt beredes tillfälle att förvärva viss praktik, såsom expeditions- och laboratorievana m. m. Värnpliktiga av sist angivna kategori kunna dock ha nytta av den fackutbildning de måste genomgå eller den facktjänstgöring, som åligger dem, därest de, såsom understundom är fallet, erhålla civilmilitär eller civil anställning vid försvarsmakten eller anställning inom sådan gren av den civila statsförvaltningen som har anknytning till den vid försvaret bedrivna verksamheten. Härav framgår, att svårigheter föreligga att med större säkerhet uppdela de värnpliktiga specialisterna i olika kategorier med hänsyn till den nytta de kunna ha av värnpliktstjänstgöringen för framtida civil verksamhet. Det är nämligen icke uteslutet, att även vissa värnpliktiga, som enligt vad nu sagts kunna ha ett visst gagn av värnpliktstjänstgöringen för sin civila utkomst, under militärtjänstgöringen kunna komma att erhålla arbetsuppgifter av enbart militär betydelse. A andra sidan torde militärtjänstgöringen för värnpliktiga tillhörande den andra kategorien få betydelse för deras civila gärning, därest de erhålla anställning i en eller annan form vid försvaret eller inom statsförvaltningen i övrigt. För att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna avgöra, om premier böra utgå till de s. k. specialisterna, skulle således säkerligen erfordras en individuell prövning. Redan av denna anledning kan man enligt kommitténs mening ifrågasätta lämpligheten av att specialisterna tillerkännas premier i likhet med vissa andra värnpliktiga. E n viss särställning bland specialisterna intaga emellertid, såsom försvarets civilförvaltning framhållit, krigskassörerna. Man skulle därför kunna ifrågasätta, om icke rätten till premie borde utvidgas att avse åtminstone denna kategori värnpliktiga. I avvaktan på resultatet av den utredning rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning, som försvarsgrenscheferna genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 maj 1947 anbefallts verkställa — därvid skulle beaktas olika möjligheter att göra värnpliktstjänstgöringen mindre betungande bland annat genom lämplig placering av värnpliktsutbildningen under året — anser försvarskommittén definitiv ställning icke nu kunna tagas till spörsmålet, om premie bör tillerkännas flera kategorier värnpliktiga än nu är fallet eller om de s. k. specialisterna i annan form böra beredas några ytterligare förmåner.

129 Försvarskommittén får slutligen framhålla, att värnpliktiga i fortsättningen icke avses skola utbildas till flygförare, bombfällare och navigatörer eller flygskyttar. Vid sådant förhållande böra nuvarande bestämmelser om särskilda premier åt dessa värnpliktskategorier utgå. Såsom framgår av det följande avses någon särskild fänrikskurs för sjövärnskåren icke vidare skola anordnas. I stället föreslår kommittén, att värnpliktig sjövärnsman skall kunna utbildas till värnpliktig officer vid flottan på en särskild utbildningslinje, kategori B. Premie, som nu utgår enligt 29 § 1 mom. g), bör i fortsättningen tillkomma sistnämnda kategori värnpliktiga. Vad härefter angår frågan om ändring av de nu utgående p r e m i e b e l o p p e n s s t o r l e k , må erinras, att den av 1946 års riksdag beslutade höjningen av premierna var föranledd bland annat av en utav överbefälhavaren gjord framställning i ämnet. I ett den 4 oktober 1946 över denna framställning avgivet remissutlåtande framhöll försvarskommittén i huvudsak, att överbefälhavaren i sin skrivelse syntes ha anfört övertygande skäl för att omedelbara åtgärder borde vidtagas i syfte att förbättra den ekonomiska kompensationen till värnpliktiga, som genomgått godkänd officers- eller underofficersutbildning. Det förslag, som överbefälhavaren i sådant avseende framlagt, syntes icke i och för sig giva anledning till erinran. Emellertid syntes konsekvensen fordra, att de premier, vilka utginge till värnpliktig flygande personal jämlikt 29 § 1 mom. punkterna e) och f) i kungörelsen om värnpliktsavlöning, bleve föremål för motsvarande förhöjning, övervägas borde måhända vidare, om icke en höjning av premierna kunde vara motiverad även beträffande värnpliktiga, som uppfyllde de i punkten c) i samma författningsrum angivna förutsättningarna. Detta vore emellertid enligt försvarskommitténs mening en fråga, som icke läte sig bedöma utan närmare utredning. I propositionen 1946: 346 anförde departementschefen bland annat, att överbefälhavarens förslag i ämnet begränsades till vissa kategorier premieberättigade, nämligen till dem, som genomgått underofficers- och officersutbildning, samt sjökapten eller likställd, som efter ansökan utbildats till reservofficer. Grunden för avgränsningen syntes ha varit, att intresset för fortsatt utbildning borde stimuleras hos dem, som ur ett större skikt utvaldes eller eventuellt tvångsuttoges till dylik utbildning. Med denna utgångspunkt borde, såsom försvarskommittén föreslagit, jämväl de värnpliktiga vid flygvapnet, som utbildats till flygskyttar m. m., principiellt erhålla högre premier. För sjövärnskåren tillhörande värnpliktiga, som godkänts i fänrikskurs vid kåren, hade icke någon premiehöjning ifrågasatts. Departementschefen fann heller icke anledning att i detta sammanhang föreslå någon höjning av premierna till dessa värnpliktiga. Från den angivna utgångspunkten syntes icke heller någon premiehöjning böra ifrågasättas för den fortsatta utbildning, som ålåge värnpliktiga vid marinen, vilka avlagt examen vid navigationsskola. Försvarskommittén får för sin del erinra, att det, enligt meddelade direktiv, vid den pågående utredningen om värnpliktsutbildningens närmare ut9—1800 47

130 formning bör övervägas bland annat i vad mån officers- och underofficersutbildningen genom lämpliga åtgärder skulle kunna förkortas. Det kan enligt försvarskommitténs mening ej anses uteslutet att i samband med denna utredning en översyn av gällande bestämmelser angående premier kan bli erforderlig. Till försvarskommittén ha överlämnats två skrivelser från chefen för marinen angående höjning av premier i vissa fall. I den ena av dessa skrivelser, dagtecknad den 2 mars 1946, har chefen för marinen, med instämmande av svenska flottans reservofficersförbund, hemställt om ytterligare höjning av premien för reservkadett vid flottan, tillhörande utbildningslinje A (sjökapten eller likställd, som efter egen ansökan utbildas till reservofficer). Med hänsyn till vad nyss anförts och då premiebeloppens storlek varit föremål för prövning så sent som vid 1946 års riksdag, finner kommittén ej anledning tillstyrka förevarande framställning. I den andra skrivelsen, dagtecknad den 27 december 1946, har chefen för marinen gjort framställning om fördubbling av premien för sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts i fänrikskurs, i syfte att stimulera den frivilliga rekryteringen till kåren. Med anledning härav vill försvarskommittén erinra, att 1946 års förenämnda riksdagsbeslut icke kan anses ha innefattat något ståndpunkttagande till frågan om en på sådan eller liknande grund fotad höjning av vissa premier. I betraktande härav och då det måste anses angeläget, att sjö värnskårens rekrytering icke äventyras, vill kommittén för sin del tillstyrka en fördubbling av premien till sådan värnpliktig som genomgått godkänd utbildning till officer, kategori B, vilken enligt vad försvarskommittén i det följande föreslår avses skola ersätta den nuvarande fänrikskategorien vid sjövärnskåren. Enligt 29 § 1 mom. c) i kungörelsen 1947: 12 utgår f. n. premie med 150 kronor till värnpliktig vid marinen för varje av honom jämlikt 27 § 1 mom. C värnpliktslagen fullgjord repetitionsövning. Antalet repetitionsövningar utgör två och det sammanlagda premiebeloppet sålunda 300 kronor. I samband med den minskning av övningstiden, som kommittén föreslår, torde tjänstgöringen för dessa värnpliktiga (sjökaptener och likställda) komma att uttagas i en följd under 15 månader (450 dagar), varunder utbildning till värnpliktiga officerare vid flottan, kategori A, avses äga rum för de värnpliktiga, som därtill anmäla sig. Då tjänstgöringstiden sålunda liksom nu med 4 månader torde komma att överstiga den av kommittén för värnpliktiga i allmänhet föreslagna tiden, förutsätter kommittén, att förmånen av premie alltjämt skall utgå till ifrågavarande kategori värnpliktiga. Vad angår premiebeloppets storlek får kommittén erinra därom, att det till här ifrågavarande värnpliktiga nu utgående sammanlagda premiebeloppet om 300 kronor tidigare överensstämde med det som utgick till sjökaptener och likställda, som efter ansökan utbildades till reservofficerare. Sådan överensstämmelse är icke längre för handen, sedan det till sistnämnda kategori värnpliktiga utgående premiebeloppet genom beslut av 1946 års riksdag höjts till 600

131 kronor. Kommittén har för sin del funnit sig böra föreslå, att den jämställdhet, som härvidlag tidigare varit för handen, återställes. Kommittén vill sålunda tillstyrka, att till värnpliktig sjökapten eller likställd, som godkänts vid utbildning till värnpliktig officer vid flottan, kategori A, skall utgå en premie av 600 kronor, under det att premien till övriga värnpliktiga av berörda kategori i avbidan på resultatet av den pågående särskilda utredningen rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning synes böra bibehållas vid 300 kronor. Familjebidrag.

I sin förutnämnda skrivelse i januari 1946 har Sverges kommunistiska ungdomsförbund beträffande familjebidragen anfört, att till vissa värnpliktiga i fredstid utgående familjepenning samt närings-, hyres- och sjukbidrag borde förbättras och i varje fall icke sättas lägre än motsvarande förmåner enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Förbättringarna borde gälla retroaktivt från och med det nämnda förordning sattes ur tillämpning eller också borde sagda förordning få tillämpas till dess att en ny familjebidragsförordning trädde i kraft. Det må erinras, att en ny familjebidragsförordning utfärdats den 29 mars 1946 (nr 99) och således efter det ungdomsförbundets skrivelse avlåtits. Denna nya förordning, som ersätter de tidigare krigs- och fredsfamiljebidragsförordningarna, är i huvudsak grundad på 1942 års &n>sfamiljebidragsförordning. Enligt förut gällande /reetefamiljebidragsförordning kunde familjebidrag utgå endast i två former, nämligen såsom familjepenning och såsom begravningsbidrag. Enligt den nya förordningen kunna även bostads-, närings- och sjukbidrag utgå i fredstid. I fråga om hemortslön ha däremot bestämmelser av motsvarande innebörd som de tidigare intagits i den nya författningen; hemortslön ifrågakommer således endast när krigsavlöningsreglementet äger tillämpning samt — om Kungl. Maj:t så förordnar — vid beredskapsövning. Även vissa andra smärre begränsningar i rätten till familjebidrag ha ansetts påkallade för de fredstjänstgörande värnpliktigas vidkommande. I övergångsbestämmelserna till den nya förordningen, som i huvudsak trätt i kraft den 1 april 1946, har vidare intagits föreskrift om utgivande i vissa fall av retroaktivt bostadsbidrag, dock ej för längre tid tillbaka än sex månader före förordningens ikraftträdande. Genom de nu angivna nya bestämmelserna torde ungdomsförbundets önskemål beträffande familjebidragen i de mest betydelsefulla delarna ha blivit tillgodosedda. Framhållas må, att 1945 års militärutredning för sin del funnit, att man numera kunde anse, att familjebidragen uppginge till belopp, som i stort sett vore tillfredsställande. I detta sammanhang torde därjämte' böra erinras, att chefen för försvarsdepartementet genom beslut den 28 mars 1947 uppdragit åt försvarets socialbyrå att efter samråd med socialstyrelsen inkomma med förslag rörande de förändringar i familjebidragsförordningen,

132 som betingas av ett eventuellt slopande av den nuvarande dyrortsgrupperingen i avseende på familjepenningens belopp. Detta uppdrag har ännu ej slutförts. Med hänsyn till vad sålunda förekommit, har försvarskommittén funnit ungdomsförbundets framställning i denna del ej böra föranleda något ändringsförslag från kommitténs sida. Fria resor.

Enligt 21 § i förenämnda kungörelse 1945: 881 om värnpliktsavlöning äger värnpliktig, med motsvarande tillämpning av vad i sådant hänseende gäller vid in- och uf/yckning till tjänstgöring, vid övnings vppehåll åtnjuta antingen fri resa eller ock ersättning för resa från tjänstgöringsplatsen till den plats inom riket, varest den värnpliktige eller hans närmaste anhörige är bosatt, och åter. Vid här avsedd resa utgår därjämte traktamentsersättning med motsvarande tillämpning av de grunder, vilka gälla härför vid inryckning till tjänstgöring. Understiger antalet övningsuppehåll tre om året, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning vid resa i samband med tjänstledighet, dock att sammanlagda antalet i samband med övningsuppehåll och tjänstledighet ifrågakommande resor, för vilka i denna paragraf avsedda förmåner må åtnjutas, skall utgöra högst tre för år räknat. 1945 års militärutredning har framhållit, att en viktig ekonomisk förmån, som vore av omedelbar betydelse för att ledigheten skulle ge manskapet tillfälle att tillgodose sina privata intressen, vore de fria hemresorna. I och för sig vore det önskvärt, att denna förmån utvidgades högst avsevärt. Rent principiellt ville militärutredningen därför uttala det önskemålet, att de värnpliktiga en gång i månaden på det allmännas bekostnad kunde resa till sina hem. Kostnadssynpunkter syntes dock få anses lägga hinder i vägen för att ett dylikt krav skulle kunna tillgodoses. Som ett minimum ville militärutredningen dock föreslå, att rätten till fria resor utginge med en resa varannan månad. Merkostnaden därför skulle uppgå till cirka 1 miljon kronor årligen. Den betydelse, som förmånen skulle ha för de värnpliktigas trivsel och nöje, måste enligt militärutredningens mening anses väl motivera denna utgift. Beträffande militärutredningens förslag i vad angår rätt till utökat antal fria hemresor för de värnpliktiga har i avgivna remissutlåtanden i huvudsak anförts följande. Försvarets civilförvaltning har erinrat, att frågan om fria resor behandlats vid 1945 års riksdag (propositionen nr 354, statsutskottets utlåtande nr 286 och riksdagens skrivelse nr 591), varigenom antalet fria resor vid övningsuppehåll och tjänstledighet bestämts till tre för år. Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då ifrågavarande förmån så nyligen fastställts, förefölle det civilförvaltningen tveksamt, om någon ändring härutinnan nu borde ifrågasättas. Chefen för armén har framhållit, att ett verksamt medel till ökad trivsel för de värnpliktiga vore rätt till fri hemresa varannan månad. Huruvida sådan rätt skulle kunna medgivas vore emellertid en anslagsfråga. Då förmånen ej bidroge till att öka effektiviteten i utbildningen, borde utgiftsökningen härför ej

133 få gå ut över andra för krigsmaktens effektivitet livsviktiga områden, t. ex. ammunitionsanskaffning, övningar m. m. Chefen för marinen har förklarat-sig ej ha något att erinra mot förslaget om rätt till fri hemresa en gång varannan månad. Han ansåge emellertid, att denna förmån borde utsträckas att gälla all personal, som på grund av sina tjänstgöringsförhållanden under längre tid (exempelvis minst två månader) vore förlagd utanför sin ordinarie förläggningsort. Genom tjänstledighetsresor (med 40% rabatt), bibehållande av de under beredskapstiden införda militära veckoslutsresorna (till halvt pris) och med nu fastställda tre fria resor per år vore de värnpliktiga enligt järnvägsstyrelsens mening väl tillgodosedda i fråga om möjligheter till resor till nedsatt pris eller helt kostnadsfria. En ytterligare ökad rätt till permission ägnad att möjliggöra hemresor även för sådana som hade mycket lång restid till hemmet syntes styrelsen därför — trots trafikökningen härigenom — vara långt mera påkallad än rätten till ett större antal kortare resor. Styrelsen avstyrkte emellertid ökad rätt till fria resor i den omfattning, som utredningen föreslagit. Svenska landsbygdens ungdomsförbund har hävdat, att den värnpliktige borde erhålla minst en fri hemresa per månad. Motiveringen härför vore, att vissa värnpliktiga hade mycket långa, besvärliga och dyrbara resor till hemorten och därför i regel ej hade möjlighet att annat än mycket sällan hålla personlig kontakt med hemmet. De måste därför vistas på förläggningsorten över veckoskiftena samt äta och sova vid förbandet, medan deras kamrater från förläggningsorten och från orter, som låge bekvämt till ur resesynpunkt, hade möjlighet att uppsöka hemmet vid dessa tillfällen. De närmast boende hade till och med möjlighet att varje kväll komma tillsammans med sin familj. En fri hemresa per månad skulle enligt förbundets mening underlätta kontakten med hemmen och i avsevärd grad stimulera den värnpliktige. Den ökade statsutgift, som detta förslag medförde, måste anses som väl använda medel. Sveriges förenade studentkårer har tillstyrkt ett ökat antal fria hemresor för de värnpliktiga. Därvid syntes måhända en viss differentiering böra göras mellan de värnpliktiga, som tjänstgjorde vid förband långt från hemorten, och övriga. De förra syntes böra gynnas i detta hänseende. Försvarskommittén får till att börja med framhålla, att rätten till resor på statens bekostnad i samband med övningsuppehåll och tjänstledighet tillerkändes de värnpliktiga först genom beslut av 1945 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 591). I den till grund för detta riksdagsbeslut liggande propositionen 1945: 354 erinrade departementschefen bland annat, att då gällande bestämmelser om resor i samband med inryckning till och utryckning från värnpliktstjänstgöring icke utan särskild föreskrift vore tillämpliga på resor i samband med anbefallda övningsuppehåll. Under det att enligt äldre värnpliktslagar tid för uppehåll i tjänstgöringen icke inräknades i tjänstgöringstiden, vore nämligen förhållandet numera det motsatta, varför övningsuppehåll numera närmast syntes få betraktas såsom en form av ledighet. Sakligt sett syntes emellertid tvekan icke böra råda därom, att de värnpliktiga vid

134 infallande övningsuppehåll skäligen borde åtnjuta fria resor enligt samma grunder som gällde vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring. Därmed skulle de värnpliktiga enligt nu tillämpad ordning komma i åtnjutande av två fria resor vid armén och tre fria resor vid marinen och flygvapnet. Enligt departementschefens mening borde de värnpliktiga kunna anses i skälig omfattning tillgodosedda genom den förmån, som innefattades i den av honom förordade rätten till fria resor i samband med övningsuppehåll, med den modifikationen likväl, att — där antalet vapenövningsuppehåll vid någon försvarsgren understege tre per år — värnpliktiga vid sådan försvarsgren borde, utöver fri resa i samband med övningsuppehåll, beredas fri resa i samband med beviljad tjänstledighet i sådan utsträckning, att sammanlagda antalet fria resor per år vid övningsuppehåll och tjänstledighet uppginge till tre per år. Med hänsyn till den föreslagna avkortningen av värnpliktstjänstgöringens längd anser försvarskommittén anledning ej föreligga att föreslå någon utökning av de fria resornas antal för de värnpliktiga. Förkortningen av tjänstgöringstiden torde nämligen få anses i någon mån kompensera de värnpliktigas olägenheter av att för längre tidsperioder behöva vara borta från hemmet. Även kostnadsskäl och trafiktekniska synpunkter torde böra föranleda, att en viss återhållsamhet i fråga om beviljandet av denna förmån iakttages. Militärutredningens förslag, att de värnpliktiga skulle erhålla rätt till fri hemresa varannan månad, kan således ej av försvarskommittén tillstyrkas. Såsom framgår av departementschefens uttalande har antalet fria resor för de värnpliktiga principiellt anknutits till antalet anbefallda övningsuppehåll under tjänstgöringstiden. Kommittén vill för sin del förorda, att de fria resornas antal även i fortsättningen bestämmes efter samma grunder. Antalet anbefallda övningsuppehåll har även i fortsättningen beräknats bli för olika kategorier värnpliktiga två a tre vid marinen och flygvapnet. För värnpliktiga vid armén har beräknats två övningsuppehåll, förutom det avbrott i tjänstgöringen, som i det följande föreslås och i samband varmed dessa värnpliktiga skulle erhålla ersättning för resa m. m. såsom vid utryckning från och inryckning till tjänstgöring. Antalet fria hemresor i anledning av avbrott i tjänstgöringen, övningsuppehåll eller annan tjänstledighet, synes därför såsom nu är fallet böra bestämmas till tre per år. Kontant gottgörelse, da portion in natura ej åtnjutes.

I 15 § kungörelsen 1945: 881 om värnpliktsavlöning stadgas bland annat, att om förplägnad in natura icke lämpligen kan tillhandahållas värnpliktig eller den värnpliktige eljest anses böra medgivas att själv sörja härför, han må uppbära kontant ersättning för förplägnad med belopp och enligt de närmare bestämmelser i övrigt, som fastställas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Under övningsuppehåll och tjänstledighet av längre varaktighet än två dygn i följd äger värnpliktig åtnjuta ersättning för förplägnad enligt för dylik ersättning meddelade särskilda föreskrifter.

135 Enligt av vederbörande förvaltningsmyndigheter utfärdade föreskrifter beräknas den gottgörelse, som må kontant utbetalas för förplägnad med utgångspunkt från priset på en normalportion ökat med kostnaderna för matens tillredning, servering m. m. Dessa kostnader uppskattas till 25 % av normalportionspriset. Den portionsgottgörelse, som sålunda må kontant utbetalas till därtill berättigade, varierar något försvarsgrenarna och förbanden emellan, beroende på livsmedelspriserna inom olika delar av landet. Portionsgottgörelse utgår således från och med den 1 juli 1947 med belopp varierande mellan 1 krona 76 öre och 2 kronor 16 öre vid armén, 1 krona 81 öre och 2 kronor 20 öre vid marinen samt 1 krona 80 öre och 2 kronor 4 öre vid flygvapnet. Sverges kommunistiska ungdomsförbund har i sin förutnämnda skrivelse framhållit, att för närvarande utgående portionsersättning till värnpliktig, som icke kunde beredas förplägnad in natura, enligt förbundets åsikt icke vore tillräcklig utan borde höjas så, att den motsvarade verkliga kostnaden för civil mathållning. Enligt försvarskommitténs mening är den kontanta portionsgottgörelse, som under vissa omständigheter må utgå till de värnpliktiga i stället för portion in natura, sannolikt tillräcklig för att bestrida kostnaderna för mathållningen under förutsättning, att den värnpliktige kan intaga sina måltider i hemmet. För bestridande av måltidskostnader utom hemmet torde den nuvarande portionsgottgörelsen däremot knappast förslå. Då ett stort antal värnpliktiga torde vara hänvisade att under övningsuppehåll och annan tjänstledighet intaga sina måltider utom hemmet, tala otvivelaktigt vissa skäl för att en höjning av den kontanta portionsgottgörelsen borde äga rum åtminstone för denna kategori värnpliktiga. Även om det i och för sig kan anses befogat med en höjning av den kontanta portionsgottgörelsen på sätt kommunistiska ungdomsförbundet ifrågasatt, anser sig kommittén likväl, med hänsyn till den av kommittén i det föregående förordade höjningen av penningbidragen, icke böra tillstyrka ungdomsförbundets framställning i denna del.

Förbättring av löneförmånerna för värnpliktiga under utbildning till officerare på aktiv stat.

Genom 1942 års försvarsbeslut skapades möjlighet för värnpliktiga, vilka vid tidpunkten för militärtjänstgöringens början ej avlagt studentexamen, att bli officerare på aktiv stat vid armén. Härför erfordras en första värnpliktstjänstgöring om 360 dagar — vilken tjänstgöringstid försvarskommittén i annat sammanhang föreslagit skola nedsättas till 270 dagar — fortsatt utbildning i plutonchefsskola och kadettskola om sammanlagt 360 dagar, begränsad studentexamen vid försvarets läroverk efter en studietid av 1—3 år samt officersutbildning vid krigsskolan under omkring 1 år. Då första värnpliktstjänstgöringen i regel påbörjas det kalenderår, vederbörande fyller 21 år, sker officersutnämningen efter nämnda utbildningslinje i regel vid en ålder av omkring 25 år.

136 Ifrågavarande värnpliktiga åtnjuta under hela utbildningstiden fri kost, fri inkvartering, fri beklädnad och fri sjukvård samt dessutom penningbidrag med belopp ökande från 1 krona till 3 kronor om dagen alltefter befordran till högre grad. Värnpliktiga med familj erhålla härutöver familjebidrag enligt bestämmelserna i familjebidragsförordningen. Utbildningen är kostnadsfri, men för vissa gemensamma utgifter under utbildningen vid krigsskolan skall elev erlägga ett belopp av 200 kronor. Genom särskilda beslut den 17 maj 1946 och den 18 april 1947 har Kungl. Maj:t medgivit, att värnpliktig, som den 1 oktober 1945 respektive under hösten 1946 påbörjat sin utbildning vid läroverket, finge för hela elevtiden, mellan olika läsår infallande trupptjänstgöringsperioder däri inräknade, ävensom vid därpå följande trupptjänstgöring intill inträdet såsom kadett vid krigsskolan — med anlitande av inbesparade medel å vakanta manskapsbeställningar inom vederbörlig försvarsgren — enligt egen önskan beredas anställning som furir över stat. För att gifta elever med familjebidrag genom överföring till anställning över stat icke skulle få minskade förmåner ägde sådana elever bibehållas vid värnpliktigs förmåner. Till försvarskommittén ha genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t överlämnats framställningar från dels Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, dels ock värnpliktige kadetten vid krigsskolan L. E. C. R. Mörling om förbättrade förmåner åt ifrågavarande kategori värnpliktiga. Ungdomsförbundet har anfört, att skäl talade för att eleverna vid försvarets läroverk och vederbörlig försvarsgrens krigsskola erhölle fast anställd furirs avlöningsförmåner, och Mörling har anhållit, att förenämnda medgivande måtte för därav berörda värnpliktiga utsträckas att avse jämväl tid för kadettutbildning vid krigsskolan. Därjämte har 1945 års militärutredning — under erinran om det provisoriska arrangemang, som genom Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut gällde — uttalat, att det vore ett viktigt önskemål, att de värnpliktiga officerseleverna, i likhet med vad som gällde för fast anställt manskap under motsvarande tjänstgöring, regelmässigt erhölle furirs löneförmåner. I avgivet utlåtande över socialdemokratiska ungdomsförbundets framställning har överbefälhavaren tillstyrkt densamma, dock endast under förutsättning att motsvarande förbättring genomfördes för de värnpliktiga elever vid krigsskolan samt marinens och flygvapnets motsvarande skolor, vilka avlagt studentexamen i vanlig ordning. Chefen för armén har likaledes tillstyrkt framställningen. Enär officersaspiranter med studentexamen i många fall komme från mindre välsituerade hem och med stora ekonomiska uppoffringar hade tagit examen, syntes det skäligt, att även dessa erhölle motsvarande löneförmåner. Chefen för marinen har anfört, att den i förbundets skrivelse närmast avsedda personalkategorien för utbildning till officer icke förekomme vid marinen. Ur rättvisesynpunkt syntes det emellertid nödvändigt, att övriga kadetter vid krigsskolan — liksom kadetter i högre kurs och andra befälskurs vid marinen samt motsvarande vid flygvapnet — komme i åtnjutande

137 av samma förmåner som de, vilka gått »långa värnpliktsvägen». Chefen för flygvapnet har lämnat förbundets framställning utan erinran. Försvarets civilförvaltning har ansett, att en eventuell förbättring av de ekonomiska villkoren för ifrågavarande värnpliktiga knappast borde ske på den av ungdomsförbundet antydda utvägen med beredande av fast anställd furirs lön. E n avlöningsförstärkning av 75 kronor i månaden, motsvarande uppkommen avlöningsminskning vid övergång från krigsavlöning till fredsavlöning, vore då att föredraga. Löneförbättringen borde icke begränsas till eleverna vid försvarets läroverk utan borde utgå jämväl under tiden för den efterföljande officersutbildningen och därvid tillkomma även sådana värnpliktiga vid såväl armén, marinen och flygvapnet, vilka själva bekostat sin studentexamen. Merkostnaderna för år för tilldelande av lön i likhet med fast anställd furir till samtliga i det föregående omförmälda värnpliktiga beräknade ämbetsverket enligt dåvarande löneläge till omkring 225 000 kronor, varav i runt tal 32 000 kronor belöpte på de värnpliktiga eleverna vid försvarets läroverk. Motsvarande kostnader för en avlöningsförstärkning om 75 kronor i månaden uppskattades till 183 000 kronor respektive 27 000 kronor. Arméns officersutbildningskommitté har uttalat den uppfattningen, att nu utgående löneförmåner för värnpliktiga elever vid försvarets läroverk och vid krigsskolan icke voro tillfredsställande framför allt med hänsyn till elevernas ålder och långa utbildningstid, varför kommittén tillstyrkte framställningen. Tre olika personalkategorier rekrytera officerskåren vid armén, nämligen studenter och likställda, som anmäla sig såsom officersaspiranter och efter genomgången militärutbildning vinna inträde vid krigsskolan, fast anställt underbefäl, som efter avlagd studentexamen vid försvarets läroverk kommenderas till krigsskolan, samt värnpliktiga, vilka likaledes efter studentexamen vid försvarets läroverk kommenderas till krigsskolan. Marinens och flygvapnets officerskårer rekryteras endast ur de båda kategorierna studenter och likställda samt fast anställt underbefäl (vid flygvapnet stamflygförare). De ekonomiska förmåner, vilka komma den blivande officeren till del under utbildningstiden, variera avsevärt för de olika personalkategorierna. Studenter och likställda erhålla sålunda principiellt värnpliktigs avlöningsförmåner under hela utbildningstiden, under det att det fast anställda underbefälet vid kommendering såväl till försvarets läroverk som till krigsskolan ävensom under mellanliggande trupptjänstgöring åtnjuta avlöningsförmåner såsom fast anställd furir. För i Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 17 maj 1946 och den 18 april 1947 nämnda värnpliktiga, vilka kommenderats till försvarets läroverk, gäller såsom en provisorisk anordning, att anställning såsom furir över stat må beredas sådan värnpliktig under kommendering till läroverket och därpå följande trupptjänstgöring intill inträdet vid krigsskolan med rätt för honom att under denna tid åtnjuta furirs avlöningsförmåner. Efter inträdet vid krigsskolan erhåller denna kategori emellertid allenast de förmåner, vilka tillkomma dem såsom värnpliktiga. Det synes kommittén ur rekryteringssynpunkt vara en angelägenhet av

138 vikt, att de blivande officerarna även under utbildningstiden erhålla en tillfredsställande ekonomisk standard. En förbättring av löneförmånerna under utbildningstiden till officer synes även påkallad av nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden. Framhållas må sålunda, att jämförelsevis goda löneförmåner jämväl under elevtid numera ofta erbjudas aspiranter till befattningar i såväl statlig som enskild tjänst. En motsvarande förbättring torde böra komma meteorologaspiranterna till del. Vad härefter angår avvägningen av de löneförmåner, vilka böra tillkomma värnpliktiga elever vid försvarets läroverk ävensom vid armén sådana elever vid krigsskolan, vid marinen sådana elever vid sjökrigsskolans högre kurs jämte andra befälskurs samt vid flygvapnet sådana elever vid flygkadettskolan, vilka ej tillhöra kategorien fast anställt underbefäl, ävensom meteorologaspiranter under motsvarande utbildning, anser försvarskommittén onekligen vissa skäl tala för att förmånerna för dem avpassas så att de i det närmaste svara mot de löneförmåner, vilka komma det fast anställda underbefälet till del. Försvarskommittén finner sig emellertid främst av kostnadsskäl men även med hänsyn till den jämförelsevis korta tjänstgöringstiden inom försvaret för flertalet av de elever, vilka ej tillhöra det fast anställda underbefälet, icke kunna förorda, att löneförmånerna för dem uppbringas till nyssnämnda nivå. Enligt försvarskommitténs mening torde det få anses skäligt, om värnpliktiga elever vid försvarets läroverk ävensom sådana elever vid krigsskolan, vilka ej äro fast anställt underbefäl (motsvarande kategorier vid marinen och flygvapnet), utöver de naturaförmåner, vilka tillkomma dem såsom värnpliktiga, i stället för penningbidrag tillerkännas kontant ersättning med ett belopp, som motsvarar det enligt löneklass 5 av löneplan 5 utgående beloppet. E n avvägning på nu angivet sätt av de kontanta förmånerna åt elever vid försvarets läroverk samt kadetter vid krigsskolan, vilka ej äro fast anställt underbefäl (motsvarande vid marinen och flygvapnet), innebär, att de inräknat rörligt tillägg efter 12 % skulle erhålla en kontant gottgörelse för månad, som för ogift uppgår till 224 kronor samt för gift, om lönen beräknas enligt ortsgrupp 3, till 291 kronor och enligt ortsgrupp 5 till 323 kronor. Som jämförelse må nämnas, att de kontanta löneförmåner, vilka för närvarande utgå till de elever vid krigsskolan eller vid sjökrigsskolans högre kurs jämte andra befälskurs, som ej tillhöra det fast anställda underbefälet, uppgå till endast 90 kronor i månaden. Därest hänsyn tages till den av försvarskommittén i det föregående förordade höjningen av penningbidragen till de värnpliktiga, skulle penningbidraget till sådana elever komma att höjas till 120 kronor för månad. Motsvarande elever vid flygkadettskolan uppbära för närvarande 75 kronor i månaden under första halvåret och 90 kronor i månaden under andra halvåret. Härvid har hänsyn ej tagits till förmånerna för de elever, vilka åtnjuta familjebidrag. I den mån förmånerna för värnpliktig, som äger uppbära familjebidrag, bli högre, därest han behåller värnpliktigs avlöningsförmåner än om han erhåller nu föreslagen kontant ersättning, förutsätter kommittén, att han skall bibehållas vid de högre löneförmånerna. Enligt

139 försvarskommitténs mening böra de förbättrade förmånerna i vad avser värnpliktiga, som varit kommenderade till försvarets läroverk, utgå även under tiden mellan läsårets slut vid försvarets läroverk och påbörjandet av utbildningen vid övriga här ifrågavarande utbildningsanstalter. P å av chefen för arméstaben, för chefen för armén, i ämnet gjord framställning, varöver försvarskommittén den 30 september 1947 avgivit yttrande, har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 oktober samma år i enlighet med kommitténs förslag medgivit, att värnpliktig, som hösten 1947 påbörjat utbildning vid försvarets läroverk, under elevtiden finge, därest han så önskade — utöver honom tillkommande naturaförmåner — tills vidare beredas kontant gottgörelse enligt de av kommittén ovan angivna grunderna. Den av försvarskommittén förordade kontanta lönesättningen för värnpliktiga elever vid försvarets läroverk och krigsskolan (motsvarande skolor och kurser vid marinen och flygvapnet) beräknas medföra en merkostnad, i jämförelse med lönekostnaderna, om penningbidrag såsom till värnpliktiga i stället skulle utgå, å tillhopa omkring 177 000 kronor, av vilket belopp 108 000 kronor belöpa å armén, 45 000 kronor å marinen samt 24 000 kronor å flygvapnet. Kostnaderna för avlöning åt de elever, vilka skulle erhålla lön på sätt försvarskommittén nu föreslagit, synas böra bestridas från respektive försvarsgrenars anslag till avlöningar m. m. till värnpliktiga.

!. Personalvården. Den allmänna ledningen av personalvården handhaves under chefen för försvarsstaben av försvarsstabens personalvårdsavdelning. Denna står under ledning av en avdelningschef samt omfattar expedition, socialdetalj, bildningsoch förströelsedetalj samt själavårdsdetalj. Direkt underställd Kungl. Maj:t finnes vidare en försvarsväsendets personalvårdsnämnd. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för personalvårdsnämnden den 30 juni 1942 (nr 565) är dess uppgift att huvudsakligen genom rådgivande och annan vägledande verksamhet främja den religiösa, kulturella och sociala personalvården inom försvarsväsendet. Vid truppförbanden (motsvarande) finnas slutligen för handhavande av de uppgifter, om vilka här är fråga, förutom personalvårdsofficerare, särskilda personalvårdsassistenter, vilka i regel endast äro deltidsanställda och för sitt arbete uppbära ersättning i form av arvode. Kostnaderna för försvarsstabens personalvårdsavdelning bestridas från de för försvarsstaben uppförda avlönings- och omkostnadsanslagen. Från ett särskilt anslag till personalvårdsverksamhet, å riksstatens fjärde huvudtitel uppfört under avdelning D. Vissa för försvaret gemensamma ändamål, bestridas dels de med personalvårdsnämndens verksamhet förenade kostnaderna, dels ock vissa bidrag till soldathemsverksamhet, Drottning Victorias örlogshem i Stockholm samt till marinhemmet i Göteborg m. m. Slutligen utgå avlöningskostnaderna för personalvårdsassistenterna vid truppförbanden (motsvarande) från de för respektive försvarsgrenar uppförda avlöningsanslagen.

140 För budgetåret 1947/48 omfattar den nu tillämpade provisoriska personalvårdsorganisationen vid truppförbanden (motsvarande) följande assistentbefattningar, nämligen vid armén 4 heltidsbefattningar med arvode motsvarande 17 löneklassen enligt 1939 års militära icke-ordinariereglemente samt 46 deltidsbefattningar med arvode om lägst 450 och högst 1 200 kronor per år, vid marinen 1 heltidsbefattning med arvode motsvarande nyssnämnda löneklass samt 7 deltidsbefattningar med arvode uppgående till lägst 900 kronor och högst 1 200 kronor för år samt vid flygvapnet 18 deltidsbefattningar med arvode om 900 kronor för år. De sammanlagda kostnaderna för innevarande budgetår för den nu tillämpade lokala personalvårdsorganisationen ha beräknats till 83 300 kronor vid armén, 16 700 kronor vid marinen samt 16 200 kronor vid flygvapnet, eller tillhopa 116 200 kronor för hela försvaret. 1945 års militärutredning har i sitt betänkande (SOU 1946: 75) på grundval av dittills vunna erfarenheter föreslagit, att assistentorganisationen skulle avsevärt utbyggas. I betänkandet ha framlagts två alternativa förslag (alternativ I och I I ) , som utarbetats av en till utredningens förfogande ställd expert. Enligt alternativ I skulle vid försvaret finnas anställda dels 41 personalvårdsassistenter med heltidstjänstgöring i lönegrad Eo 18 (numera Ce22), av vilka 7 heltidsanställda assistenter utöver lön enligt lönegrad Eo 18 skulle vardera erhålla särskilt arvode om 2 500 kronor per år, dels 30 deltidsassistenter med ett årligt arvode av 2 500 kronor, dels ock 14 skrivbiträden. Kostnaderna härför ha beräknats till omkring 458 000 kronor enligt de före den 1 juli 1947 gällande avlöningsgrunderna. Enligt alternativ I I skulle personalvårdsassistentorganisationen omfatta 3 garnisonsassistenter i lönegrad Eo 23 (Ce26), 4 garnisonsassistenter i lönegrad Eo 21 (Ce24), 31 regementsassistenter i lönegrad Eo 18 (Ce 22), 30 kårassistenter i lönegrad Eo 15 (Ce 19) samt 5 deltidsassistenter med ett årligt arvode av 1 500 kronor. Därtill skulle komma 17 skrivbiträden. Kostnaderna för detta alternativ skulle uppgå till omkring 570 000 kronor enligt de äldre avlöningsbestämmelserna. Militärutredningen har för sin del förordat det mindre omfattande av de båda alternativen (alternativ I) med vissa ytterligare begränsningar. Enligt militärutredningens förslag skulle sålunda inrättas 37 heltidstjänster i lönegrad Eo 18 (numera Ce 22) och 24 deltidstjänster med arvode å 2 400 kronor per år, varvid personalbehovet beräknats med utgångspunkt från 1942 års försvarsorganisation och en första tjänstgöringstid för de värnpliktiga om i genomsnitt 12 månader. Kostnaderna härför ha beräknats till omkring 344 000 kronor enligt förut nämnda grunder. överbefälhavaren har i yttrande över 1945 års militärutrednings förslag i denna del anfört bland annat, att det enligt hans mening icke rådde någon tvekan om att assistentorganisationen behövdes även i fred och att enighet härom också praktiskt taget syntes råda. Om organisationens omfattning och utformning vore däremot meningarna delade, därvid kostnadshänsyn spelade den väsentligaste rollen. E t t genomförande av nyssnämnda alternativ I I syntes skapa gynnsamma betingelser för personalvärdens behov. Det inrymde

141 dock vissa risker för överorganisation. För assistentorganisationens utformning spelade icke endast antalet fredsförband och förläggningsorterna utan också utbildningstidens längd en väsentlig roll. Försvarskommittén beaktar tillfullo personalvårdens värde för den militära tjänsten. I fred synes personalvården kunna bidraga till värnpliktsutbildningens effektivitet. På längre sikt kan en rätt skött personalvård även förväntas få betydelse för försvarstankens förankring hos folket. Kommittén finner i anslutning härtill önskvärt, att den nuvarande provisoriska assistentorganisationen förstärkes. Innan en slutgiltig organisation fastställes, synas emellertid närmare erfarenheter beträffande omfattningen av assistenternas arbetsuppgifter i den nya försvarsorganisationen böra avvaktas. I nuvarande läge anser sig försvarskommittén böra inskränka sig till att såsom en provisorisk lösning föreslå, dels att ytterligare två heltidsanställda befattningshavare tillföras marinen, dels att de heltidsanställda assistenterna erhålla arvode och förmåner i övrigt svarande mot dem, som tillkomma befattningshavare i löneklass Ce 22, dels ock att deltidsassistenternas arvoden beräknas efter ettbelopp av 5 kronor per timme. Deltidsassistenterna avses skola indelas i tre grupper med hänsyn till det antal timmar de beräknas komma att tjänstgöra per år. Efter en uppskattad tjänstgöringstid av 500, 450 och 400 timmar per år skulle deltidsassistenternas löneförmåner kunna beräknas till högst 2 500, 2 250 och 2 000 kronor för befattningshavare i respektive grupper. Hinder bör icke föreligga att efter vederbörande truppförbandschefs bestämmande uppdela sådana arvoden på flera befattningshavare. I händelse av provisoriets bibehållande förutsattes vid genomförd organisation av försvaret en assistentbefattning vid armén, avsedd för heltidsanställd befattningshavare, kunna indragas och antalet deltidstjänstgörande assistenter komma att uppgå till 41 vid armén, 4 vid marinen och 18 vid flygvapnet. Under övergångstiden skulle därutöver tillkomma 5 dylika befattningar vid armén och 1 befattning vid marinen. Kostnaderna vid genomförd organisation ha beräknats till sammanlagt omkring 202 600 kronor, av vilket belopp belöpa sig 123 300 kronor på armén, 38 600 kronor på marinen och 40 7ÖÖ kronor på flygvapnet. Under övergångstiden beräknas ett ytterligare belopp av 19 400 kronor bli erforderligt, därav 17 400 kronor för armén och 2 000 kronor för marinen. Den av försvarskommittén förordade personalvårdsorganisationen skulle således vid genomförd organisation komma att medföra en kostnadsökning i förhållande till den nu gällande organisationen om (202 600 — 116 200 ==) 86 400 kronor.

142 Avd. VI. ARMÉN. I.

Krigsorganisationen.

Den nuvarande organisationen.

Den krigsorganisation, som antogs såsom beräkningsgrund i 1942 års försvarsbeslut — benämnd 1943 års krigsorganisation — åsyftade i flera avseenden längre gående organisatoriska förändringar i förhållande till den tidigare gällande (1941 års organisation) än de hittills genomförda. Nödvändigheten av att under beredskapstiden undvika organisatoriska ingrepp, som temporärt måste komma att medföra en försämring av krigsberedskapen, utgjorde under tiden fram till 1945 främsta anledningen till att mera genomgripande organisationsförändringar icke då företogos. Efter den förstärkta försvarsberedskapens upphörande har anledning icke funnits att forcera fram ett fullständigt genomförande av 1943 års krigsorganisation, sedan hela frågan om arméns framtida organisation hänskjutits till försvarskommitténs prövning. Bidragande orsaker till att vissa planlagda organisationsförändringar icke vidtagits äro även dels att de ursprungliga planerna för 1943 års krigsorganisation i vissa delar måst revideras på grund av senare krigserfarenheter, dels att vissa materielleveranser försenats och möjligheterna att inom landet uttaga bilar minskats. Den grundorganisation, från vilken försvarskommittén har att utgå, är sålunda 1943 års modifierade krigsorganisation för armén, i det följande betecknad krigsorganisation 1943 M. Beträffande omfattningen av denna organisation hänvisas till detta betänkandes hemliga del. Utmärkande för det nuvarande materielläget är, att vissa till sin omfattning relativt betydande materielgrupper äro föråldrade och delvis förslitna — främst delar av artillerimaterielen — men att materielbeståndet i övrigt till avsevärd del tillkommit under beredskapsåren och sålunda är tämligen nytt. Denna materielanskaffning har höjt upp armén till en kvalitativ ståndpunkt jämförlig med den de krigförande hade i början av kriget. Den kunde dock icke följa utvecklingen under dess senare del, kännetecknad bland annat av fullständig automatisering av infanteriets handvapen, organisation av närpansarvärn och grovt fjärrpansarvärn, övergång från lätta till tunga stridsvagnar, mångdubbling av artilleriet samt alltmer fullständig motorisering. I den nuvarande krigsorganisationen finnas emellertid stora brister beträffande materiel m. m. Även om sådana medel, för vilka beställningar ännu ej utlagts, omräknas i materieltillgångar, saknar den nuvarande organisationen erforderlig materiel m. m. till ett ungefärligt värde av 270 miljoner kronor.

143 Erfarenhetsunderlag. Utvecklings tendenser.

Den nu gällande krigsorganisationen för armén grundar sig i huvudsak på det utredningsarbete, som under senare hälften av år 1941 utfördes av 1941 års försvarsutredning. Vid ifrågavarande tidpunkt befann sig det andra världskriget ännu i sitt första skede och de krigserfarenheter, som då förelågo, voro begränsade. Under de sista krigsåren och tiden efter krigets avslutande ha emellertid ytterligare erfarenheter vunnits beträffande såväl organisation och utrustning som taktik. Även om ett intensivt utvecklingsarbete alltjämt pågår i flertalet av de f. d. krigförande länderna, särskilt med avseende å krigsmaterielens utformning, kan man redan nu skönja utvecklingstendenserna. Sammanfattningsvis kan utvecklingen under andra världskriget karakteriseras sålunda. Eldkraften har ökats genom att de stridande förbanden — främst infanteriet, pansartrupperna, artilleriet och luftvärnet — tillförts ökat antal vapen, i regel automatvapen, varvid grövre kalibrar, riktad sprängverkan, raketprincipen samt teletekniska hjälpmedel för projektilstyrning och måluppfattning utnyttjats. Rörligheten och terrängframkomligheten har ökats genom insättande av bandgående pjäser och terrängframkomliga motorfordon i övrigt för transport av personer, materiel och ammunition. Härigenom ökas möjligheterna för truppförbanden att undandraga sig anfall av flygstridskrafter. Minmaterielen har förbättrats liksom den materiel, som möjliggör att snabbt såväl verkställa mineringar som undanröja dylika. Ekoradiomateriel har tillkommit, som bland annat ökar möjligheterna att i tid upptäcka fientliga flygföretag och skapar större möjligheter både för det aktiva luftförsvaret att ingripa och för övriga förband att vidtaga skyddsåtgärder. Signalmaterielen har utvecklats så att ledning och samband i operationerna underlättas. I viss utsträckning har det varit möjligt att närmare klarlägga i vad mån utländska erfarenheter lämpligen kunna och böra omsättas på svenska förhållanden. Den försöksverksamhet, som ägt rum och alltjämt pågår i vårt land, har redan givit värdefulla erfarenheter på hithörande områden, främst beträffande tillgodoseendet av det trängande behovet av ökad rörlighet och eldkraft för infanteriet genom att tillföra detsamma traktorer, närpansarvärnsvapen, tunga granatkastare och infanterikanoner. Det står emellertid klart för kommittén, att de närmaste åren komma att öppna i flera avseenden nya vägar för krigstekniken och att det är nödvändigt att genom ett intensivt forskningsarbete söka lära känna de förutsättningar, på vilka ett framtida försvar bör uppbyggas. Den föres/agna krigsorganisationen.

Vid framläggandet av förslag till arméns krigsorganisation har försvarskommittén givetvis beaktat önskvärdheten av att de ovan nämnda erfaren-

144 heterna och önskemålen i fråga om modern organisation och utrustning m. m. kunna bli tillgodogjorda. Uppenbarligen skulle möjligheterna att snabbt framföra erforderliga markstridskrafter för att möta luftlandsättningar eller mot kust- och landgränser invaderande fientliga styrkor liksom omgrupperingar överhuvudtaget väsentligen underlättas, därest stora delar av armén vore mekaniserade eller motoriserade. Likaså skulle det självfallet öka möjligheterna att bekämpa en modernt utrustad fiende, om våra egna stridskrafter förfogade över fullt moderna stridsmedel. Även tillgång till lufttrupper skulle vara av stort värde. Försvarskommittén har emellertid icke ansett sig kunna räkna med en så betydande medelstilldelning, som skulle erfordras för en mera genomgripande modernisering av arméstridskrafterna. Försvarskommittén har därför utgått från att den nuvarande krigsorganisationen — organisation 1943 M — i huvudsak skall bibehållas såsom grund och att den materiel, som redan finnes, skall utnyttjas inom organisationen. Med ledning av vunna erfarenheter på det organisatoriska området föreslår försvarskommittén dock vissa förändringar av krigsorganisationen inom ramen för förefintlig personal- och materieltillgång. Organisationsförändringarna, vilka närmare framgå av betänkandets hemliga del, äro främst följande. Antalet operativa enheter i den nuvarande organisationen medger icke för högsta krigsledningen att skapa tillräckliga kombinationsmöjligheter i olika krigsfall och lägen. Förslaget innebär därför att, samtidigt som den totala styrkan minskas, antalet enheter ökas dels genom att vissa nu befintliga fördelningsförband uppdelas i infanteribrigader, dels genom en omorganisation av nuvarande pansar-, cykel- och motorbrigader till ett ökat antal pansarbrigader med mindre stridsvagns- men ökad infanteristyrka i varje brigad. De av krigserfarenheterna motiverade kraven på ökad eldkraft ha av ekonomiska skäl endast i begränsad utsträckning kunnat beaktas i förslaget. Genom en överflyttning av viss materiel från ersättningsreserven till truppförbanden ha emellertid önskemålen i viss omfattning kunnat förverkligas, dock på bekostnad av krigsorganisationens djup och uthållighet. Tillgodoseendet av rörlighet och terrängframkomlighet kräver ökad tillgång på terränggående motorfordon (traktorer och bilar). Möjligheterna att anskaffa dylika fordon äro av kostnadsskäl starkt begränsade. Kommittén räknar emellertid med att behovet av traktorer för civilt bruk inom landet efter hand skall ökas så, att uttagning av dylika fordon vid krig skall åtminstone i viss utsträckning bli möjlig. För att öka infanteriförbandens rörlighet och på ett ändamålsenligt sätt utnyttja tillgången på cyklar föreslås, att särskilda cykeltransportförband uppsättas för att stå till operativa chefers förfogande. Dessa cykeltransportförband avses vid behov kunna utnyttjas av i operativa enheter ingående infanteriförband. Några särskilda cykelinfanteriregementen avses, då denna organisationsändring vidtagits, icke erfordras utan samtliga infanteriregementen normalt vara likartat organiserade — såsom fotinfanteriregementen. Där-

145 utöver avses emellertid såsom nu vissa cykelinfanteriförbancl (pansarinfanteri, vissa lokalförsvarsförband m. m.) ingå i organisationen. Utöver ovanstående kan en viss förbättring av arméns materiella standard ske i samband med omsättning av försliten eller otidsenlig materiel. Då inom tioårsperioden endast materiel m. m. till ett värde av omkring 90 miljoner kronor omsattes, blir dock effekten av denna modernisering för de stridande förbanden ganska ringa. Beträffande omfattningen av arméns krigsorganisation vill försvarskommittén anföra följande. Kommitténs förslag innebär, att den nuvarande krigsorganisationens numerär successivt minskas med totalt 14, i 96. Minskningen avses emellertid skola påbörjas först när bristande tillgång på krigsplaceringsbar personal nödvändiggör en reducering. Detta beräknas, med den av kommittén föreslagna fredsorganisationen och utbildningen av värnpliktiga, inträffa först vid mitten av den närmast aktuella tioårsperioden. Dock kommer föreslagen reducering av luftvärnets krigsorganisation att erfordras redan i början av nämnda period. Reduceringen av krigsorganisationen har förestavats av ekonomiska skäl. Kostnaderna för en krigsorganisation bero bland annat på materiel och övrig utrustning och nödvändigheten att successivt omsätta och modernisera materielbeståiidet. Dessa kostnader minska naturligen i proportion till krigsorganisationens minskning. Kostnaderna bero emellertid även på den omfattning, i vilken utbildning i fred av värnpliktiga måste äga rum för att personell omsättning inom krigsorganisationen skall kunna ske och för att erforderlig tillgång på vapenutbildad personal skall säkerställas. Vid en reducerad krigsorganisation minskar sålunda behovet av att i fred utbilda personal, vilket möjliggör en nedpressning av fredskostnaderna. För att begränsa fredskostnaderna föreslås minskning av antalet i fred utbildade värnpliktiga samt av utbildningstidens längd. Kommittén har nämligen icke ansett sig kunna räkna med fullständig vapenutbildning i fred av ett större antal värnpliktiga än det, som oundgängligen erfordras för den reducerade krigsorganisationens behov. Fredsutbildning av en större kontingent än den, som den föreslagna krigsorganisationen nödvändigt kräver, skulle visserligen såtillvida vara önskvärd, som en utökning av krigsorganisationen lättare och snabbare skulle kunna åstadkommas vid ett krigstillfälle. Med hänsyn till den därmed förenade ökningen av fredskostnaderna skulle emellertid en sådan åtgärd — med oförändrad kostnadsram — nödvändiggöra ett undanskjutande av andra än mera betydelsefulla försvarsändamål, vilket icke kan tillstyrkas av kommittén. Antalet värnpliktiga, som i fred bibringas fullständig militärutbildning vid armén, minskas sålunda — utöver vad som blir en följd av nedgången i den årliga värnpliktskontingenten — enligt kommitténs förslag därigenom att värnpliktiga tillhörande nuvarande besiktningsgrupp 4 samt vissa tillhörande besiktningsgrupp 3 befrias från värnpliktstjänstgöring i fred, medan 10—1800 47

146 återstoden av nuvarande besiHningsgrupp 3, som hittills erhållit fullständig vapenutbildning, något utökas genom nedklassning av del av nuvarande besiktningsgrupp 2 och avses för handräckningstjänst samt endast begränsad vapenutbildning. Nedgången i den årliga värnpliktskontingenten kommer emellertid i viss mån att motverkas genom den föreslagna övergången till systemet med tidigare inryckning till första tjänstgöring (motsvarande). En minskning av arméns kontingent utöver vad nyss är sagt sker därigenom, att den förkortade värnpliktstjänstgöringen nödvändiggör ökad tilldelning av värnpliktiga till flygvapnet. Vidare medför kommitténs förslag, att efterutbildningsövningar icke vidare skola ifrågakomma, att äldre värnpliktiga — på grund av utebliven omskolning för annan krigsanvändning eller på grund av utebliven repetition av tidigare erhållen militärutbildning — icke bli direkt användbara i krigsorganisationen i den omfattning, varmed man för närvarande räknar. De värnpliktiga som icke undergått fullständig vapenutbildning komma emellertid att ingå i den allmänna personalreserven. För att i viss mån kompensera den reduktion av arméns krigsorganisation, som förslaget innebär, föreslår försvarskommittén en planlagd utökning av hemvärnets krigsorganisation med utnyttjande av handvapen, som frigöras vid arméorganisationens minskning, och med ianspråktagande av vapenutbildad personal, för vilken gäller uppskov eller civilplaceringskort och vilken därför icke avses skola ingå i arméns organisation. Kommittén vill i detta sammanhang även påpeka, att vissa svårigheter kunna visa sig föreligga att personellt fylla den av kommittén föreslagna krigsorganisationen efter utgången av den närmaste tioårsperioden utan att särskilda åtgärder vidtagas för en ökning av det årliga tillskottet av utbildad personal. Av den materiel, som ingår i den föreslagna, krigsorganisationen, kunna endast de mindre dyrbara materielgrupperna omsättas inom arméns ekonomiska ram, enär sedan fredskostnaderna m. m. avdragits blott 18,5 miljoner kronor i medeltal återstå per år för omsättning och nyanskaffning (täckande av brister). För övriga materielgrupper, exempelvis luftvärnspjäser och stridsvagnar, måste engångsanslag utgå, om dylik materiel även i framtiden skall finnas i krigsorganisationen. För att ersätta materiel, som utgår 1955, erfordras sålunda 44 miljoner kronor, 1956 13 miljoner kronor och 1957 71 miljoner kronor. Härvid måste observeras att beslut om nyanskaffning måste fattas tidigare, enär tillverkningen måste läggas ut på flera år och i god tid förberedas. Även i den krigsorganisation, som försvarskommittén föreslår och som förutsattes vara fullt genomförd efter förloppet av de närmaste tio åren, kommer det i utgångsläget 1948 att finnas brister på materiel m. m. till ett belopp av 208 miljoner kronor, trots att vissa vid ingången av nu löpande budgetår ännu ej disponerade reservationsanslag m. m. om sammanlagt 84 miljoner kronor omräknats i materieltillgångar. Dessa brister kunna inom den av kommittén beräknade kostnadsramen endast till en del täckas under tioårsperioden.

147 Då såsom av det föregående framgår omkring 90 miljoner kronor erfordras för omsättning av försliten eller otidsenlig materiel, kommer nämligen endast ett belopp av omkring 96 miljoner kronor att stå till förfogande för nyanskaffningar. I vad mån de sålunda tillgängliga medlen i sin helhet böra avses för täckande av omförmälda brister eller delvis användas för arméns utrustande med modernare materiel är en fråga, som kommittén ansett böra hållas öppen..

II.

Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ. Enligt 1942 års försvarsbeslut organiserades arméledningen på arméstab och arméinspektion. Till arméstaben hänfördes centrala värnpliktsbyrån, vilken försvarskommittén behandlar i annat sammanhang och därför här förbigår. Bortsett från personalen vid centrala värnpliktsbyrån samt vissa officerare i flygtjänst, vilka tidigare redovisats vid arméstaben, beräknades personalbehovet för arméledningen i 1942 års försvarsbeslut enligt efterföljande tablåer, av vilka jämväl arméstabens och arméinspektionens indelning i underavdelningar framgår. Arméstaben. Generalstabskåren

Chef för arméstaben Souschef vid a r m é s t a b e n . Personal till förfogande . Organisationsavdelning . Utrustningsavdelning . . . Personalavdelning Expeditionen Biblioteket

Arméstabens stat

Oyriga personal kårer

Pensionerad personal General stabsaspiranter

*2 1 2

5 6

Summa G 9 Åtnjuter fyllnadsarvode till lönegrad Ob 3 (motsvarande nuvarande lönegrad Mo 17) Adjutant hos chefen för armén och chefen för arméstaben. 3 Avsedda för tjänstgöring vid vissa militärbefälsstaber enligt chefens för armén bestämmande 4 Ln ur vardera fortifikationskåren och intendenturkåren. 5 Ur luftvärnet. 6 Ur fälttygkårcn. 1

Arméledningens organisation enligt 1942 års försvarsbeslut grundades på erfarenheter från tidigare organisationsformer. Organisationen föreslogs och genomfördes emellertid under rådande beredskapsförhållanden, varför möj-

r i ii ir O ! iH l-l i-H TH

Underofficerare Officerare

a

-a

Bataljonsveterinär

*H

-S

Regementsvetcrinär Overfältveterinär

I I

I I

Bataljonsläkare Regementsläkare Arméöverläkarc

•2, c C 3 _h » (M —i O*

Kaptener

<M i-H i-(

I CO Oi <M

O

CD

. «8 «5 —

c "3 ^ ä :S |t> i res —

O

a

Regementsofficerare

e<oeä

—

*-•

M :c* ;c« _c

»- .5 •

"Ö3 p co e»

> o

Överstar ()a G co -"*i eo i co

Kaptener Major eller kapten

-CD

£

Överstelöjtnanter eller majorer Överstar Ob 2 Kaptener Regementsofficerare

O

O

,,-.

,,-H

|

|

*

o O

c3 o <B >H O

:n

*

fl bO WJ.fl

s ® 5 .s 5 £>& .a .3 ©"g,2 3 © S

-^ r^! •_-' O > -A. c3 M

IB += "d

t»

CD

CO

:0

•sll 3 fl 3

Q

^ CD g rt+i ft

fl)

5B

'""SP—<

EJ

cö -= t> fl cö 5

H <o o> a

03 fl

£.2 fl t > 3

a ils

•a) o u 0 PL, << i_3 £ cc Pi—i

a g-§3

o) 3 P , >

IS 3i2 g

CO

b-ifc-it—i

«2^H

3 M

=3 «s • -

S- "3 :0 :0

u ;j

I •§ wj.2

aå*

S

2 in A fl

to

i-

-t» a §

> .5 o ««

^

.2 a * a is _

t - S ^

a 5 .* a g -A

H I ' S s :ci C :c« P P 1-3 t3 • a *2 -"=

149 ligheterna att bedöma dess lämplighet i alla avseenden och behovet av personal i fredstid voro begränsade. Under beredskapstiden visade sig den tillmätta personalramen otillräcklig och personalförstärkning måste åstadkommas genom kommenderingar. Efter beredskapens upphörande ha vissa smärre förändringar på initiativ av chefen för armén vidtagits i arméledningens organisation och betydliga reduceringar av personalstyrkan ägt rum. Dessa personalindragningar ha i väsentlig grad grundats på en utredning, verkställd på överbefälhavarens initiativ av den s. k. högkvarterskommittén med framlidne generalmajoren friherre A. Rappe såsom ordförande. Högkvarterskommittén, som beträffande arméledningen främst inriktade sin utredning på att med hänsyn till normala fredsförhållanden fastställa ledningens lämpliga sammansättning, underavdelningarnas uppgifter och personalbehovet, framhöll, att den nuvarande organisationen visat sig i stort sett tillfredsställande. Vissa olägenheter hade emellertid gjort sig märkbara under den tid organisationen tillämpats, bland annat att, utom chefen för armén personligen, det icke funnes någon sammanhållande kraft, som hade överblick över hela arméledningens verksamhet och som främst hade till uppgift att samordna verksamheten vid arméstaben och arméinspektionen, samt att arméinspektionens centralavdelning vore för omfattande och hade ett för mångskiftande arbetsfält för att lämpligen sammanhållas som en avdelning. Högkvarterskommittén föreslog, att uppdelningen i arméstab och arméinspektion skulle upphöra och att arméchefens stabsorgan skulle vara arméstaben, omfattande såväl den nuvarande arméstaben som arméinspektionen och lydande under en chef, arméstabschefen. Dennes främsta uppgift skulle vara att leda och samordna arbetet inom arméstaben. Detta arbete vore så omfattande, vilket även 1941 års försvarsutredning framhållit, att arméstabschefen icke kunde hinna syssla med alla ärenden. För att icke förlora överblicken över arbetet i stort och för att kunna vara i erforderlig utsträckning orienterad om alla frågor av principiell betydelse eller större räckvidd måste han befrias från att taga befattning med löpande rutinärenden och ärenden av mindre betydelse. En avlastning måste ordnas genom att beslutanderätten i vissa ärenden delegerades till andra befattningshavare inom staben. En dylik delegering av beslutanderätten i vissa grupper av ärenden tillämpades redan jämlikt arbetsordningen för arméledningen. Den naturliga uppdelningen av ärenden med organisations- och utrustningsärendena som en grupp och utbildningsärendena som en andra grupp borde alltjämt utgöra grunden för organisationen. Med hänsyn härtill föreslog högkvarterskommittén, att arméstaben indelades i två sektioner. Enligt förslaget skulle sektion I utgöras av organisations-, utrustnings- och personalavdelningarna, Sektion I I borde i stort sett omfatta arméinspektionens centralavdelning, vilken emellertid borde uppdelas på en taktikavdelning och en utbildningsavdelning. Chefen för sektion I I borde tillika vara inspektör för de s. k. militärläroverken, omfattande krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan med gymnastik-

150 och idrottsskolan, arméns underofficersskola samt hundskolan. De nuvarande truppslagsavdelningarna inom arméinspektionen borde lyda direkt under arméstabschefen och benämnas truppslagsinspektioner. I egenskap av personalkårchefer eller tjänstegrenschefer borde truppslagsinspektörerna liksom nu vara direkt underställda chefen för armén. Beträffande arméstabschefens samt sektionschefernas tjänste- och löneställning föreslog högkvarterskommittén, att arméstabschefen, vilken närmast ersatte arméinspektören ehuru med utvidgat arbetsområde, borde vara generalsperson i lönegrad Ob 4 (nuvarande Mo 17), att chefen för sektion I, vilken närmast motsvarade den nuvarande souschefen vid arméstaben i lönegrad Oa 6 (Ma 12) borde, för att största möjliga frihet i personvalet skulle erhållas, vara placerad i lönegrad Oa 6, Ob 1 eller Ob 2 (motsvarande Ma 12, Mo 12 eller Mo 14) samt att chefen för sektion I I , vilken tillika vore inspektör för militärläroverken, borde hänföras till lönegrad Ob 2 (Mo 14). Försvarskommittén, som granskat det av högkvarterskommittén framlagda organisationsförslaget och även tagit del av de erinringar, som bland annat chefen för armén framfört i sitt yttrande över förslaget, samt de erfarenheter, som därefter vunnits rörande arméledningens lämpliga organisation under fredsförhållanden, har kommit till den uppfattningen, att högkvarterskommitténs förslag efter vissa jämkningar bör vara ägnat att läggas till grund för arméledningens organisation. Försvarskommittén föreslår sålunda, att arméstaben och arméinspektionen sammanslås till ett stabsorgan benämnt arméstaben och med en arméstabschef såsom chef. Arméstaben föreslås indelad i två sektioner samt ett antal truppslagsinspektioner, vilka givas en något självständigare ställning än de nuvarande truppslagsavdelningarna. Den nuvarande organisationen av arméinspektionen har i fråga om antalet inspekterande myndigheter i olika sammanhang varit föremål för erinringar. På grund härav har försvarskommittén underkastat frågan om arméns inspektionsmyndigheter en ingående granskning. Kommittén har därvid undersökt möjligheten att genom sammanslagning av vissa av de nuvarande inspektionsavdelningarna åstadkomma en reducering av antalet inspekterande myndigheter samt prövat behovet av de nuvarande truppslagsinspektörerna. Kommittén vill i denna fråga anföra följande. 1941 års försvarsutredning föreslog, att truppslagsavdelningarna inom arméinspektionen skulle utgöras av infanteri- och kavalleriavdelning samt pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör-, signal-, träng-, tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinäravdelningar samt beräknade två souschefer erforderliga, en för de stridande truppslagens truppslagsavdelningar och en för underhållsförbandens. 1942 års försvarsbeslut överensstämde i stort med försvarsutredningens förslag. Den väsentligaste avvikelsen var, att de föreslagna souschefsbefattningarna inom arméinspektionen icke tillskapades. I stället bildades en underhållssektion omfattande träng-, tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinäravdelningarna och underställd inspektören för underhållstrupperna,

151 Högkvarterskommittén underkastade arméinspektionens organisation en ingående granskning och anförde härom bland annat följande. Kommittén hade undersökt möjligheten att minska antalet direkt underlydande genom att sammanslå vissa inspektioner men hade funnit, att en dylik sammanslagning icke kunde förordas. Med hänsyn till truppslagens stridsanvändning vore en sammanslagning av infanteri-, kavalleri- och pansarinspektionerna i och för sig tänkbar. Likaså kunde en sammanslagning av artilleri- och luftvärnsinspektionerna vara möjlig, övriga inspektioner kunde däremot icke sammanslås; i varje fall bleve en sammanslagning konstlad. Kommittén hade emellertid kommit till den uppfattningen, att en sammanslagning av inspektioner icke medförde några fördelar. De olika truppslagen måste inom en dylik sammanslagen inspektion vara företrädda av i huvudsak samma personal som när varje truppslag hade sin egen inspektionsmyndighet. Vidare måste varje truppslag med för truppslaget gemensamma personalkårer ha egen personalkårchef ur truppslaget. Kommittén hade därför kommit till den uppfattningen, att även om man redovisningstekniskt sammanförde vissa truppslagsinspektioner, detta emellertid endast skenbart minskade antalet direkt underlydande. Beträffande inspektionernas uppgifter har högkvarterskommittén framhållit, att erfarenheterna visat, att inspektörerna borde få ökat inflytande i organisations- och utrustningsfrågor samt vad anginge truppslagets tekniska utveckling. Det borde instruktionsmässigt föreskrivas, att truppslagsinspektörerna skulle deltaga i beredningen av ärenden, som berörde vederbörligt truppslags utrustning. Truppslagsinspektörernas uppgift borde vidare vara, att enligt chefens för armén bestämmande inspektera utbildningen inom eget truppslag, särskilt i vad avsåge truppslagets tekniska specialtjänst, samt utbildningen i vederbörlig specialtjänst jämväl inom andra truppslag. Med den reducerade freds- och krigsorganisation vid kavalleriet, som försvarskommittén för sin del föreslår, bör enligt kommitténs mening en för infanteriet och kavalleriet gemensam inspektör och truppslagsinspektion alltjämt bibehållas. Med hänsyn till att försvarskommittén i annat sammanhang föreslår, att träng-, tyg- och intendenturtrupperna skola bilda ett gemensamt truppslag —• underhållstrupperna —• föreslås arméinspektionens underhållssektion skola utbytas mot en truppslagsinspektion och benämnas underhållsinspektion. Chef för denna bör inspektören for underhållstrupperna vara. I samband därmed bortfaller behovet av de särskilda träng-, tyg- och intendenturavdelningarna, som för närvarande ingå i underhållssektionen. Inspektören för underhållstrupperna bör vara personalkårchef för underhållstruppernas personalkårer. Den nuvarande underhållssektionens sjukvårds- och veterinäravdelningar böra ingå i underhållsinspektionen. Detsamma är förhållandet med den arméingenjöravdelning, som enligt beslut av 1946 års riksdag numera ingår i underhållssektionen. Till följd av den reducering av fredsorganisationen, som kommittén föreslår beträffande signaltrupperna, har kommittén övervägt, om särskild inspektör alltjämt erfordras för detta truppslag eller om inte chefen för signalregementet tillika skulle kunna fullgöra den nuvarande signalinspektörens åligganden.

152 Inspektören för signaltrupperna är emellertid icke enbart målsman för truppslaget — signaltrupperna — utan tillika tjänstegrensinspektör för signaltjänsten inom armén. Fullgörandet av sistnämnda åliggande kräver avsevärd tid och förutsätter resor till olika truppförband inom armén, där signalutbildning bedrives, d. v. s. de flesta förband. Denna tjänst skulle icke kunna skötas utan att tjänsten som regementschef eftersattes. Då signalregementet, genom införlivande därmed av vissa nu detacherade signalkompanier, enligt kommitténs förslag väsentligt utvidgats, vilket närmare beröres under C. 8. Signaltrupperna, har kommittén funnit, att inspektörens åligganden icke lämpligen kunna åläggas regementschefen. Med hänsyn till teknikens snabba utveckling på signaltjänstens område torde det dessutom vara nödvändigt, att särskild målsman avses för denna tjänst. Kommittén har sålunda kommit till den uppfattningen, att särskild signalinspektör, vilken dels är inspektör för signaltrupperna, dels målsman för signaltjänsten inom armén, alltjämt bör bibehållas. Även beträffande behovet av särskild inspektör för ingenjörtrupperna har kommittén varit tveksam. Inspektören för ingenjörtrupperna är emellertid icke blott inspektör för sitt truppslag utan jämväl tjänstegrensinspektör för pionjärtjänsten inom armén. Med hänsyn härtill har kommittén funnit, att särskild befattningshavare alltjämt bör beräknas för denna uppgift. Ej heller beträffande övriga truppslagsinspektioner anser sig kommittén böra föreslå någon ändring. Kommittén föreslår sålunda, att följande inspektörer, envar med sin inspektion inom arméstaben, skola finnas, nämligen inspektörerna för infanteriet och kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna (och pionjärtjänsten), signaltrupperna (och signaltjänsten) samt underhållstrupperna. I anslutning till de synpunkter, som kommittén i det föregående framlagt, innebär kommitténs förslag sålunda, att arméstaben organiseras enligt efterföljande principdiagram. Vad angår sammanslagningen av den nuvarande arméstaben och arméinspektionen till ett stabsorgan och därmed sammanhängande ändringar i personalorganisationen, torde med genomförandet av kommitténs förslag i denna del få anstå till dess utbildningsverksamheten efter de förändringar, som kommittén härutinnan föreslår, åter vunnit stadga. En omfattande försöksverksamhet för att åstadkomma förenklad och mera rationell utbildning pågår för närvarande under arméinspektörens ledning. Den förkortade utbildningstiden och resultaten av nämnda försöksverksamhet torde under de närmaste åren medföra ett omfattande arbete för utarbetande av utbildningsföreskrifter och reglementen. Då detta arbete måste samordnas de olika truppslagen emellan och bedrivas så skyndsamt som möjligt, synes det icke lämpligt att rubba på den nuvarande organisationen i angivna hänseende, förrän detsamma slutförts. Den av försvarskommittén föreslagna organisationen, vars detaljer framgå

153 Underhållsinspektion Signalinspektion Ingenjörinspektion

Luftvärnsinspektion

"o a

Artilleriinspektion

Pansarinspektion

Infanteri- o. kavalleriinspektion

fl

Bibliotek

o '-G M

a

CD CO

eo

Utbildningsavdelning

.fl O CD

Taktikavdelning

o

Personalavdelning Utrustningsavdelning

Organis ation s av delning

154 av efterföljande redogörelse, innebär i övrigt ingen organisationsändring, som medför några mera betydande förändringar beträffande arméledningens personal. Den föreslagna sektion I motsvarar sålunda i stort sett den nuvarande arméstaben och sektion I I jämte truppslagsinspektionerna den nuvarande arméinspektionen. Den detaljberäkning rörande personalbehovet inom arméstaben, som kommittén i det följande framlägger, innebär väsentliga personalbesparingar jämfört med organisationen enligt 1942 års försvarsbeslut. Dessa personalbesparingar ha emellertid på chefens för armén initiativ i stor utsträckning redan vidtagits, varför kommitténs personalberäkningar i allt väsentligt överensstämma med det nu rådande personalläget. Kommittén beräknar personalbehovet och personalens fördelning inom arméstaben enligt följande. 1 arméstabschef, generalmajor eller överste, Mo 17 eller Mo 14, tillika chef för generalstabskåren. 1 Personal till förfogande: 1 kapten vid generalstabskåren, adjutant åt chefen för armén och arméstabschefen. 1 generalstabsaspirant. Vissa för arméstaben gemensamma organ. Förvaltningsdetalj. 1 regementsofficer, Administrativ

intendenturkåren.

detalj.

1 chef, pensionerad officer, arvode 1: 29. 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, arvode 1: 20. Skriv- och r i t c e n t r a l . 4 kanslibiträden, C a l l eller C e l l (1 föreståndare för skrivcentralen, tilllika chefens för arméstaben sekreterare, samt chefens för armén och sektionschefernas sekreterare). 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål. 1 ritare av 2. klass, Ce 15. Garage. 1 förste bilförare, Ce 12. 3 bilförare, Ce 10. Stall. 1 stallföreståndare, Ce 20. 1 fodermarsk, hovslagare, Ce 10. 10 vaktmästare, hästskötare, Ce 9. 1 Därest ifrågavarande beställningshavare tillhör lönegrad Mo 14, bör han alltjämt å t n j u t a avlöningsförstärkning med belopp, som angives i statens allmänna avlöningsreglemente.

155 I n v e n t a r i e - och m a t e r i e l förråd. 1 förste expeditionsvakt, Ca 11. 1 expeditionsvakt, Ca 9. Expedition. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1: 31. 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, arvode 1: 20. 1 kontorsskrivare, Ca 17. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Sektion I. 1 chef, överste, generalstabskåren.

Organisation

s

avdelning.

1 chef, regementsofficer, generalstabskåren. 1 ställföreträdande chef, kapten, generalstabskåren, tillika chef för krigsorganisationsdetaljen. Krigsorganisationsdetalj. 1 chef (se ovan). 1 kapten, generalstabskåren (fältförbandens organisation). 1 kapten, generalstabskåren (lokalförsvarsförbandens samt de frivilliga försvarsorganisationernas organisation). 1 major eller kapten, arméstabens stat, Ma 10 eller Md 9. 1 generalstabsaspirant. Fredsorganisationsdetalj. 1 chef, kapten, generalstabskåren. 1 kapten eller löjtnant, arméstabens stat, Md 9 eller Md 7. 1 pensionerad officer, arvode 1: 29. 1 generalstabsaspirant. Expedition. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1: 31. 1 kansliskrivare, Ca 15 eller Ce 15. 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål.

V

trustningsavdelning. 1 chef, regementsofficer, generalstabskåren. 1 ställföreträdande chef, kapten, generalstabskåren. 1 major eller kapten, arméstabens stat, Ma 10 eller Md 9. 1 kapten eller löjtnant, arméstabens stat, Md 9 eller M d 7 . 2 kaptener, fälttygkåren. 1 generalstabsaspirant.

156 Expedition. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1: 29. 1 kansliskrivare, Ca 15 eller Ce 15. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Personalavdelning. 1 chef, regementsofficer, generalstabskåren. 1 kapten, generalstabskåren. 1 pensionerad officer, arvode 1:34. 1 pensionerad officer, arvode 1:31. 1 generalstabsaspirant. Expedition. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1: 29. 1 kansliskrivare, Ca 15 eller Ce 15. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Sektion II.

1 chef, överste, armestabens stat, Mo 14, tillika inspektör för vissa utbildningsanstalter och frivilligt försvar. Personal till förfogande: 1 kapten, flygvapnet. T aktikav delning. 1 chef, regementsofficer, generalstabskåren. 1 ställföreträdande chef, kapten, generalstabskåren, tillika chef för studieoch taktikdetaljen. Studie- och taktikdetalj. 1 chef (se ovan). 1 kapten, generalstabskåren. 1 pensionerad officer, arvode 1:29. Befälsutbildningsdetalj. 1 chef, kapten, generalstabskåren (utbildningsanstalter). 1 kapten, generalstabskåren (övrig befälsutbildning). 1 generalstabsaspirant. Reglementsdetalj. 1 chef, kapten, generalstabskåren. 1 generalstabsaspirant. 1 kanslibiträde, Ca 11 eller Ce 11. TJ t bildnings av del ning. 1 chef, regementsofficer, generalstabskåren. 1 ställföreträdande chef, kapten, generalstabskåren, tillika chef för trupputbildningsdetaljen.

157 Trupputbildningsdetalj. 1 chef (se ovan). 1 kapten, generalstabskåren. 1 kapten, arméstabens stat, Md 91. 1 kapten eller löjtnant, arméstabens stat, Md 9 eller Md 71. 2 generalstabsaspiranter. 1 kanslibiträde, C a l l eller C e l l . Fäl t tjäns t övn in g s det a Ij. 1 chef, kapten, generalstabskåren. 1 generalstabsaspirant. Undervisningsdetalj. 1 studierektor, Ce 33. Filmdetalj. 1 chef, major eller kapten, arméstabens stat, Ma 10 eller Md 9. 1 kapten eller löjtnant, arméstabens stat, Md 9 eller Md 7. Frivilligdetalj. 1 chef, major eller kapten, arméstabens stat, Ma 10 eller Md 9. 1 pensionerad officer, arvode 1:29.

Expedition. Personalen fördelas enligt sektionschefens bestämmande. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1:31. 1 kansliskrivare, Ca 15 eller Ce 15. 1 kanslibiträde, Ca 11 eller Ce 11. 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Bibliotek. 1 bibliotekarie, pensionerad officer, arvode 1: 31. 1 bibliotekarie, pensionerad officer, arvode 1:29. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Truppslagsinspektioner.

Infanteri-

och

kavalleriinspektion.

1 inspektör för infanteriet och kavalleriet, överste, arméstabens stat, Mo 14, tillika chef för kavalleriets personalkårer. 1 stabschef, regementsofficer, generalstabskåren. Utbildnings detalj. 1 chef, regementsofficer, arméstabens stat, M a l l eller Ma 10. 1 regementsofficer ur kavalleriet. 1 generalstabsaspirant. 1 kapten ur infanteriet, arméstabens stat, Md 9. 1

En av dessa tjänstgör som arméns idrottsofficer.

158 Organisationsdetalj. 1 chef, kapten, arméstabens stat, Md 9. 1 ryttmästare eller löjtnant, kavalleriet. Utrustnings- och teknisk detalj. 1 chef, kapten, arméstabens stat, Md 9. P an sarin sp ek ti on. 1 inspektör för pansartrupperna, överste, arméstabens stat, Mo 14, chef för pansartruppernas personalkårer. 1 stabschef, regementsofficer, pansartrupperna. Utbildningsdetalj. 1 chef, kapten, pansartrupperna. Organisations- och utrustningsdetalj. 1 chef, kapten eller löjtnant, pansartrupperna. 1 motoringenjör, arméingenjör av 1. graden, arméingenjörkåren. Expedition, gemensam för infanteri- och kavalleri- samt pansarinspektionerna. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1: 29. 2 expeditionsunderofficerare, arvode 1:20. 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål.

Artilleriinspektion. 1 inspektör för artilleriet, överste, arméstabens stat, Mo 14. 1 stabschef, regementsofficer, generalstabskåren. Utbildningsdetalj. 1 chef, major eller kapten, arméstabens stat, Ma 10 eller Md 9. Organisationsdetalj. 1 chef, kapten, arméstabens stat, Md 9. Utrustnings- och teknisk detalj. 1 chef, kapten eller löjtnant, arméstabens stat, Md 9 eller Md 7.

Luft värns

inspektion.

1 inspektör för luftvärnet, överste, arméstabens stat, Mo 14, chef för luftvärnets personalkårer. 1 stabschef, regementsofficer, luftvärnet. Utbildningsdetalj. 1 chef, kapten, luftvärnet. 1 luftbevakningsofficer, pensionerad officer, arvode 1:31. Organisationsdetalj. 1 chef, kapten, luftvärnet, Ma 9.

159 Utrustnings- och teknisk detalj. 1 chef, kapten eller löjtnant, luftvärnet. 1 vapeningenjör, arméingenjör av 1. graden, arméingenjörkåren. Expedition, gemensam för artilleri- och luftvärnsinspektionerna. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1: 29. 2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare, arvode 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål.

Ingenjör

1:20.

inspektion.

1 inspektör för ingenjörtrupperna (och pionjärtjänsten), överste, arméstabens stat, Mo 14, chef för ingenjörtruppernas personalkårer. 1 stabschef, regementsofficer, ingenjörtrupperna. Utbildningsdetalj. 1 chef, kapten, ingenjörtrupperna. Organisations- och utrustningsdetalj. 1 chef, kapten eller löjtnant, ingenjörtrupperna.

Signalinspektion. 1 inspektör för signaltrupperna (och signaltjänsten), överste, arméstabens stat, Mo 14, chef för signaltruppernas personalkårer. 1 stabschef, regementsofficer, signaltrupperna. Utbildningsdetalj. 1 chef, kapten, signaltrupperna, Organisations- och utrustningsdetalj. 1 chef, kapten eller löjtnant, signaltrupperna. 1 signalingenjör, armédirektör av 2. graden, arméingenjörkåren. Expedition, gemensam för ingenjör- och signalinspektionerna. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1: 29. 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, arvode 1: 20. 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål.

Under hål Is

inspektion.

1 inspektör för underhållstrupperna, överste, arméstabens stat, Mo 14, chef för underhållstruppernas personalkårer. 1 stabschef, regementsofficer, generalstabskåren, tillika chef för organisations- och utrustningsdetaljen. 1 generalstabsaspirant. Utbildningsdetalj. 1 chef, major eller kapten, underhållstrupperna, 1 kapten eller löjtnant, underhållstrupperna.

160 1 kapten, fälttygkåren, tillika tjänstgörande vid organisations- och utrustningsdetaljen. 1 kapten, intendenturkåren, tillika tjänstgörande vid organisations- och utrustningsdetaljen. Organisations- och utrustningsdetalj. 1 chef (stabschefen). 1 kapten, underhållstrupperna. Sjukvår ds av delning. 1 arméöverläkare, fältläkarkåren. 1 regementsläkare, fältläkarkåren. 1 bataljonsläkare, fältläkarkåren. 1 pensionerad officer, arvode 1: 29. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Y eterinär avdelning. 1 överfältveterinär, fältveterinärkåren. 1 regementsveterinär, fältveterinärkåren. 1 bataljonsveterinär, fältveterinärkåren. 1 pensionerad underofficer, arvode 1: 20. Arméingenjör avdelning. 1 arméöverdirektör, arméingenjörkårem 1 armédirektör av 1. graden, arméingenjörkåren. 2 armédirektörer av 2. graden, arméingenjörkåren. 1 pensionerad officer, arvode 1: 29. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Expedition. 1 expeditionsofficer, pensionerad officer, arvode 1:31. 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, arvode 1: 20. 1 kanslibiträde, C a l l eller C e l l . 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål. I fråga om officers- och underofficerspersonalen samt civilmilitär personal Framgår personalbehovet vid arméstaben av efterföljande tablå. Beträffande de förändringar, som den föreslagna personalorganisationen innebär, må följande anföras. Arméinspektören i lönegrad Mo 17, arméstabschefen i lönegrad Mo 14 och souschefen vid arméstaben i lönegrad Ma 12 ha utgått ur organisationen. I stället har tillkommit en arméstabschef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14, en chef för sektion I i lönegrad Mo 12 eller Ma 12 samt en chef för sektion I I i lönegrad Mo 14. För chefen för sektion I har beräknats lönegrad Mo 12 eller Ma 12 för att större frihet skall finnas vid personvalet.

161 Arméingenjör t a

a v 1. g r a d e n

3 0

8>f> A rarva é2d. igr reakdt öe nr ^ a * " .2 «*

Armédirektör a v 1. g r a d e n

*'a 3;!

Arméöverdirektör :S a •g s 3 £

Co

u

Batalj onsveterinär Regements veterinär

t- 44 Överfältveterinär

II II II

III I i 1 III

1111 1111 ! 1 II

1 1 1 1 II M I M I M I M I

1 " 1 " 1 1 1 "l II II I-0* w II 1 I 1 1 " "

II

III

M M

II II II

II II II " " J

il ii II

III III III

M M ilii M M

M I M I M I M I I M I M

1 1 1 1 1 I" 4 * " II 1 1 I I " * M II I I " " "

III III III

i ! II M M M M

I I 1! 1 1 M I M I M I M I

II 1 II 1 - ~ " II II I I " ^ * 1 II II 1- ~ "

1 H H

l

l

l

N

1N

1 n

| 8)

ft

Ii—II

I —irtr1

1 H H H

.-t

1 T-1 1 H

1 (N

9V

1 Bataljonsläkare ••a si

Regementsläkare Arméöverläkare Underofficerare CD

s §

. ,9f,

1:29

.1 1 g

Ii B o ca

1:81

CM

1:34

Generalstabsaspiran ter

O

II II I

|

l

l

l

l

l

i

l I

HH

•*

1 1

i! II

II" III

1 " 1" I I I "

1111 1! I I I I

1 I I - 1 | - ** at 1 II II II " J

I

I

! <M —" *-i

I I <M M I l

*H

T-l

I

,

1 | I I

1 1 l 1 l l l l l

a

I —< * 1 T-*

|

u 3 O —< ,_,

Kaptener eller löjtnanter

c

i -, i

MS* i

ir II II

i" i » * - ? s ^ j

1!

Ml

M M

M I M I

II II 1 l H ~ 1 |

Övriga regementsofficerare

ii

rii

II II

II II II

""i"-" i • * ä

il II i l Ii ii

11 1 III I I I III III

i- - 1 1 1 Ii i" " 1 llll 1 i II

II lw M II 1 " M M iN I I II 1 II 1 " l l l l l

I I " II 1 1 * i Z W 1 " M I I * %\ * M" M 1i " w 1 " 1 I I I I 1 - ° a.l

Kaptener

eller

löjtnanter

Regementsofficerare 50

ci

t». « (1

^3 Generalmajor eller ö v e r s t e M o 17 e l l e r Mo H Kaptener

|J

Regementsofficerare

CO

Ö v e r s t e M o 12 e l l e r M a 12

S 44 0

CO

"1 1

il !|

c—

a e w 4^ 4*

tr •a

< 11 — 1800 47

r-.

II!

M M

l l l l i l

II 1 II II " " "

I I I

| * * ^ n *-» 1

1 | lOCO I I

j 1

Ml Ml

1""" " I I I

M - " II II II II

1 1 I I

bD

. CD

bo O <M fc

fl 'a

S.S

0 CD

Is

1 1

fl .2 g S

— c TCO

~-< >

b0 0 a^

-2

c

'3 * 2 .2 a

Ö4<: .5

S'-s PHÉH

' •

'C

3 CD cä

I 1

fl

o

H 4=

1 1

1 1

o »H

co £ i—t oc3

" 1" II i " * ° £ II II II 1 " " 3

Ti

il

1 1

**S P . ai "-5 2

•

PH4<:

i.J3

til

£'! P 1?

C

s

£ i—i ti

c

i

»C

euturkärcn. - l

<

Ö v e r s t a r M o 14

Summa

c

rarsbeslut....

C o

Kaptener Majorer eller kaptener

nspektion . . . .

m

Pansarinsp( Artilleriinsj Luftvärnsin Ingenjörins Sis-nalinsne

o

ii

Sektion II. Chef

'C

Kaptener Majorer eller kaptener

Organisationsavdelning. . Utrustningsavdelning . . Personalavdelning

o

cä 44

Gemensamma organ. Förvaltningsdetalj Administrativ detalj . . . . Exoedition

o

Personal till förfogande . .

a

co

'S

^

.2

h

s

CO bl CM - . C5

162 1 regementsofficer — regementsofficer till förfogande — samt 2 kaptener, samtliga vid generalstabskåren, ha utgått. Personalen på arméstabens stat motsvarar den på arméstabens och arméinspektionens stater nu uppförda personalen. Antalet regementsofficerare har minskats med 4 huvudsakligen genom en ändrad redovisning i det att för infanteriets kadettskola samt artilleriskjutskolan avsedda officerare överförts till staten för vederbörlig skola. Antalet majorer eller kaptener har ökats med 2, nämligen chefen för utbildningsavdelningens filmdetalj samt chefen för utbildningsdetaljen vid artilleriinspektionen. För dessa befattningar böra avses äldre kaptener, som kunna kvarstå i befattningarna under avsevärd tid. Majorsbefordran bör därför kunna ske utan att befattningshavaren måste förflyttas. Antalet kaptener har delvis reducerats genom att kaptensbeställningar utbytts mot beställningar för kapten eller löjtnant. Med hänsyn till den höjning av åldern vid kaptensbefordran, som kan förutses, är det lämpligt, att vissa befattningar kunna besättas med kapten eller löjtnant. I övrigt har antalet kompaniofficerare reducerats genom personalindragning. Denna innebär i realiteten endast ett stadfästande av den personalminskning som redan genomförts. Beträffande personalen ur övriga personalkårer har en minskning skett bland annat genom att för luftvärnsskjutskolan avsedda officerare överflyttats till staten för nämnda skola. Såsom chef för förvaltningsdetaljen har beräknats en regementsofficer ur intendenturkåren. Denne ersätter två kaptener ur intendenturkåren, vilka enligt 1942 års försvarsbeslut voro avsedda en för vardera arméstaben och arméinspektionen. Denna förändring har efter framställning från chefen för armén redan genomförts. Beträffande minskningen av antalet kaptener gäller detsamma som ovan anförts beträffande kaptener på arméstabens stat. I fråga om pensionerad personal i arvodesbefattning innebär förslaget följande förändringar. Vid personalavdelningen är upptagen en befattning med arvode motsvarande lön enligt löneklass 1:34. Denna befattning är avsedd för den officer, som handlägger befordringsärenden. Högkvarterskommittén har härom anfört, att tjänsten vid personalavdelningen krävde personal, som under avsevärd tid kvarstode i sin befattning. För att handlägga befordringsärendena borde avses pensionerad regementsofficer, som hade god personkännedom, gott omdöme och utpräglad rättrådighet. Högkvarterskommittén föreslog härför pensionerad officer med arvode enligt löneklass Oa 14, vilket motsvarar här upptaget förslag. Detta innebär ett fastställande av vad som nu gäller, då nuvarande befattningshavare åtnjuter ett årligt tilläggsarvode. För tre befattningshavare har beräknats arvode motsvarande löneklass 1:31. E n av dessa har redan tillkommit, nämligen luftbevakningsofficeren vid luftvärnsinspektionen. Expeditionsofficerarna vid sektion I I och underhållsinspektionen föreslås skola placeras i nämnda löneklass på grund av

163 dessa avdelningars storlek och arbetsuppgifternas art i likhet med motsvarande befattningshavare vid arméstabens expedition och organisationsavdelningen, vilka redan tidigare äro placerade i löneklass 1:31. Vid arméingenjöravdelningen, ingående i underhållsinspektionen, erfordras en pensionerad officer såsom expeditionsofficer. Förslag härom har upptagits i chefens för armén militärorganisatoriska underlag för medelsäskanden för budgetåret 1948/49. Då förslaget synes motiverat, har denna, befattning upptagits i detta organisationsförslag. E n minskning har skett beträffande antalet expeditionsofficerare med arvode 1:29 därigenom att gemensam expeditionspersonal beräknats för infanteri- och kavalleri- samt pansarinspektionerna, artilleri- och luftvärnsinspektionerna samt ingenjör- och signalinspektionerna. Denna minskning kan emellertid icke helt genomföras förrän högskolorna utflyttats från militärstabsbyggnaden. Det synes då möjligt att flytta samman arméstabens olika organ i en och samma byggnad, varvid en rationalisering av expeditionstjänsten bör medgiva en reducering av expeditionspersonalen. Den civila personalen inom arméledningen har undergått betydande förändringar i förhållande till 1942 års försvarsbeslut. Kontors- och skrivbiträdespersonalen var bland annat beräknad gemensam för arméstaben, arméinspektionen, centrala värnpliktsbyrån och hemvärnsstaben. I personalförteckningarna för budgetåret 1947/48 är emellertid arméledningens civila personal redovisad separat och med de nya lönegradsbeteckningarna. Följande civila personal finnes där redovisad: 1.

Ordinarie

tjänstemän.

3 kanslibiträden 1 förste expeditionsvakt 1 expeditionsvakt 7 kontorsbiträden 2.

Extra ordinarie

Ca 11 Ca 11 Ca 9 Ca 8 tjänstemän.

1 studierektor 1 stallföreståndare 2 kansliskrivare 5 kanslibiträden 1 fodermarsk 2 hovslagare 11 vaktmästare 19 biträden för skriv- och kontorsgöromål

Ce 33 Ce 20 Ce 15 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 9

Personalbehovet av civil personal enligt här avgivet organisationsförslag framgår av efterföljande tablå.

164 hr o: ZT. *>

C/3

c Bi

m PH pr o

-. i3. 0o o K CD*

tX

— <* _. c

L_

5! g

£- 3

H: &

Gemensamma

il

8 Ö

ts

Er c" o c_ ca 4j K 5 pr SJ S- E- TO (a

3 f

pr V O.

CD

5' S3

a, T' <r. en

o

Löneklass

pr S

ö

pr

pr

o: 5? l-| c-. -s o 1 o er

oi'

organ.

Administrativ detalj: Skriv- ocb ritcentral

4 Stall Inventarie- ocb materieldetalj

1 Sektion I. Organisationsavdel-

Sektion IITaktikavdelning . . . . Utbildningsavdelning

2 1 1

1 1 1

Utrustningsavdelning Personalavdelning . .

1 1

1 1

1 Truppslagsinspektioner. Infanteri- o. kavalleri* samt pansarinspekArtilleri- o. luftvärnsinspektionerna . . . . Ingenjör- och signalinspektionerna . . . . Underhållsinspektionen : Sjukvårdsavdelning Arméin genj öravdel-

o 2 1 1

Summa Nuläge

4 2

8 8

1 2 1»

1 1

1 X6

6 B. Militärområden och högre truppförband. /.

Territoriell

indelning m. m.

Enligt gällande bestämmelser är landet indelat i sex militärområden på fastlandet (I.—VI. militärområdena) samt Gotland (VII. militärområdet). Militärområdena på fastlandet omfatta: I. m i l i t ä r o m r å d e t : Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Jönköpings län ävensom Kalmar län utom Västerviks stad samt Ukna, Gamleby och Hjorteds landsfiskalsdistrikt.

165 I I . m i l i t ä r o m r å d e t : Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län samt Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt av Uppsala län. I I I . m i l i t ä r o m r å d e t : Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län. I V . m i l i t ä r o m r å d e t : Stockholms stad, Östergötlands, Södermanlands, Västmanlands och Stockholms län, Västerviks stad samt Ukna, Gamleby och Hjorteds landsfiskalsdistrikt av Kalmar län ävensom Uppsala län utom Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt. V. m i l i t ä r o m r å d e t : Örebro, Värmlands och Kopparbergs län. V I . m i l i t ä r o m r å d e t : Västerbottens och Norrbottens län. Varje militärområde omfattar ett antal fredstruppförband och försvarsområden enligt efterföljande uppställning. Enligt det under avd. V kap. B omförmälda av överbefälhavaren framlagda förslaget till reviderad militärterritoriell indelning skulle I. militärområdet förbli oförändrat, II. militärområdet minskas med Gävle försvarsområde i dess nuvarande omfattning, I I I . militärområdet förbli oförändrat, IV. militärområdet minskas med Uppsala och Västerås försvarsområden (södra delen av Uppsala, län och Västmanlands län) men ökas med Örebro försvarsområde (Örebro län), V. militärområdet minskas med Örebro försvarsområde men ökas med Uppsala, Västerås och Gävle försvarsområden och sålunda nå fram till ostkusten inom i stort sett området Söderhamn—Norrtälje. VI. och VII. militärområdena förbli oförändrade. Överbefälhavaren har, som förut angivits, föreslagit vissa ytterligare förändringar i fråga om försvarsområdesindelningen. De särskilda marina försvarsområdena ha sålunda föreslagits skola utgå ur organisationen, så att endast ett slag av försvarsområden skulle finnas. De marina intressena skulle därvid tillgodoses genom valet av försvarsomrädesbefälhavare inom Karlskrona och Vaxholms försvarsområden. Hemsö försvarsområde har föreslagits skola uppgå i Härnösands försvarsområde och Göteborgs skärgårds försvarsområde i Göteborgs försvarsområde. Örebro försvarsområde har föreslagits i fred skola sammanföras med Strängnäs försvarsområde. Strängnäs försvarsområdesstab borde förläggas till Nyköping och försvarsområdet på grund härav benämnas Nyköpings försvarsområde. Ändringarna av militärområdesindelningen skulle vidare medföra viss omnumrering av försvarsområden. Med hänsyn till att man vid bestämmandet av den lantmilitära indelningen måste eftersträva att erhålla en lämplig avvägning av antalet fredstruppförband inom varje militärområde må här i korthet redogöras för de förändringar, som försvarskommittén i annat sammanhang föreslår beträffande antalet sådana truppförband inom armén. Dessa förändringar äro följande.

166 Truppförband

Fö i - s v a r s o m r å d e n

I.

Kristianstad Ystad och flevinge Växjö Eksjö Hälsingborg och Ljungbyhed P 2 Hässleholm och Hälsingborg A 3 Kristianstad A 6 Jönköping Lv 4 Malmö Ing 2 Eksjö S I K Kristianstad' T 4 Hässleholm 1 Endast delvis uppsatt.

Malmö fo (fo 11), Malmö. Kristianstads fo (fo 14), Kristianstad. Karlskrona fo (fo 15), Karlskrona (marint försvarsområde med infanteribefälhavarstab u r armén). Växjö fo (fo 16), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Kalmar fo. Kalmar fo (fo 18), Kalmar.

II.

I 5 I 14 I 21 A 4 Lv 5 T 3

Östersund Gävle Sollefteå Östersund Sundsvall Sollefteå

Gävle fo (fo 21), Gävle.. Östersunds fo (fo 22), Östersund. Härnösands fo (fo 23), Härnösand. Hemsö fo (fo 24), H ä r n ö s a n d (marint fo). Sundsvalls fo (fo 25), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Härnösands fo.

III.

I 15 I 16 I 17 K 3 P 4 A 2 Lv 1 Lv 6 S 1 Sk T 2 Tyg 2 Int 2

Borås Halmstad Uddevalla Skövde Skövde Göteborg Karlsborg Göteborg Skövde Skövde Skövde Karlsborg

Halmstads fo (fo 31), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Göteborgs fo. Göteborgs fo (fo 32), Göteborg. Göteborgs skärgårds fo (fo 33), Göteborg (marint fo). Uddevalla fo (fo 34), Uddevalla. Skövde fo (fo 35), Skövde.

IV.

I 1 I 4 I S K 1 P 1 P 3 A 1 Lv 2 Lv 3 Ing 1 S 1 T 1 Tyg 1 Int 1

Solna Linköping Uppsala Stockholm Enköping Strängnäs Spånga Linköping Stockholm Solna Solna Linköping Linköping Solna

Linköpings fo (fo 41), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Norrköpings fo. Norrköpings fo (fo 42), Norrköping. Strängnäs fo (fo 43), Strängnäs. Stockholms fo (fo 44), Stockholm. Vaxholms fo (fo 45). Vaxholm (marint fo med infanteribefälhavarstab ur armén). Uppsala fo (fo 47), Uppsala. Västerås fo (fo 48), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Uppsala fo.

V.

I 2 I 3 I 13 A 9 T 2 X

Karlstad Örebro Falun Kristinehamn Nora

Örebro fo (fo 51), Örebro. Karlstads fo (fo 52), Karlstad. Falu fo (fo 53), Falun. Mora fo (fo 54), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Falu fo.

Milo I (i I 7 I 11 I 12 K 2

167 Milo VI.

Truppförband I 10 I 20 K 4 A 5 A 8 Lv 7 Ing 3 S 1 B Tyg 3 » lut 3 1

Boden Umeå Umeå Boden Boden Luleå Boden Boden Boden

F ö r a v a r 8 o m rå den Umeå fo (fo 61), Umeå. Storurnans fo (fo 62), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Umeå fo. Bodens fo (fo 63), Boden. Jokkmokks fo (fo 65), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Kiruna fo. Kiruna fo (fo 66), Kiruna. Kalix fo (lo 67), Nederkalix.

Ännu ej uppsatt.

Infanteriet: I antalet truppförband föreslås ingen ändring. För att möjliggöra besparingar föreslås emellertid en del förändringar beträffande vissa truppförbands storlek och sammansättning. Södra skånska infanteriregementet (17), som för närvarande är förlagt till Ystad och Revinge, föreslås skola reduceras till två bataljoner, varigenom dess förläggning enbart till Revinge möjliggöres. Ystadsförläggningen föreslås sålunda utgå ur fredsorganisationen. Upplands regemente (I 8) föreslås skola reduceras till två bataljoner. Härigenom frigjort utrymme avses utnyttjas för förläggning av infanteriets och kavalleriets kadettskola. Gotlands infanteriregemente (118) föreslås skola reduceras till två bataljoner. Västernorrlands regemente (121) föreslås skola reduceras till två bataljoner, varigenom förläggningsutrymme frigöres för del av Norrlands underhållsregemente och eljest erforderlig nybyggnad undvikes. Kavalleriet: Av kavalleriet föreslås Livregementet till häst ( K l ) samt Skånska kavalleriregementet (K 2) utgå ur organisationen. Kavalleriet avses sålunda omfatta två fredstruppförband, nämligen Livregementets husarer (K 3), Skövde, och Norrlands dragonregemente (K 4), Umeå, Pansartrupperna: Göta pansarlivgardes till Gotland detacherade stridsvagnskompani (P 1 G) föreslås skola indragas. Artilleriet: Göta artilleriregemente (A 2) föreslås skola indragas. Norrbottens artillerikår (A 5) avses skola sammanslås med Bodens artilleriregemente (A 8), i huvudsak enligt av chefen för armén redan utarbetat förslag. Det sammanslagna förbandet föreslås benämnas Bodens artilleriregemente (A 8), Boden.

168 Gotlands artillerikår (A 7) föreslås skola reduceras så att någon divisionsindelning icke erfordras. Luftvärnet: Även om försvarskommittén räknar med indragning av ett luftvärnsförband, aktualiseras spörsmålet härom först mot slutet av tioårsperioden. Det har därför icke ansetts påkallat att redan nu bestämma sig för vilket förband som därvid bör komma i fråga. Beräkningsmässigt har kommittén emellertid räknat med indragning av Luleå luftvärnskår (Lv7). Stockholms luftvärnsregementes till Gotland detacherade luftvärnsbatteri ( L v 3 G ) föreslås skola indragas såsom självständigt förband och inordnas i A 7. Ingenjörtrupperna: Svea ingenjörkår (Ing 1) föreslås skola reduceras. Härigenom frigjort utrymme avses skola utnyttjas för förläggning av arméns signalskola. I stället föreslås Göta ingenjörkår skola utvidgas och bilda Göta ingenjörregemente (Ing 2), Eksjö. Signaltrupperna: Signaltruppernas kompanier i Skövde (S 1 Sk) och Kristianstad ( S I K ) , det sistnämndas uppsättande endast påbörjat, föreslås skola indragas. Signaltrupperna avses sålunda bestå av Signalregementet ( S I ) , Stockholm, och ett signaldetachement i Boden (S2). Underhållstrupperna: Träng-, tyg- och intendenturtrupperna föreslås skola sammanföras till ett nytt truppslag, underhållstrupperna. De särskilda tyg- och intendenturkompanierna skulle därmed utgå ur organisationen. Vidare föreslås Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N) indragas. Underhållstrupperna avses skola uppbyggas med de nuvarande trängkårerna och första intendenturkompauiet såsom stomme och föreslås omfatta Svea underhållsregemente ( U l ) , Linköping, Göta underhållsregemente (U 2), Skövde, Norrlands underhållsregemente (U3), Sollefteå, Skånska underhållsregementet (U4), Hässleholm, Stockholms underhållskår (U5), Solna. Försvarskommittén, som vid granskningen av överbefälhavarens förslag till reviderad militärterritoriell indelning även tagit hänsyn till de förändringar i fråga om antalet fredstruppförband, vilka i det föregående angivits, har härvid kommit till den uppfattningen, att nämnda förslag såväl ur denna som ur övriga på frågan inverkande synpunkter erbjuder en godtagbar lösning. Beträffande försvarsområdena är förslaget delvis redan genomfört. Kommittén föreslår, att försvarsområdesindelningen även i övrigt genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med överbefälhavarens förslag. Vad angår det

169 Mi lo

I.

II.

I 6 I 7 I 11 I 12 P 2 A 3 Lv -1 Ing 2 U 4

I 5 I 21 A 4 Lv 5 U 3

T ruppförband

FSrsvarsomraden

Kristianstad Revinge Växjö Eksjö Hässleholm Kristianstad Malmö Eksjö Hässleholm Summa 9

Malmö fo (fo 11), Malmö. Kristianstads fo (fo 14), Kristianstad. Karlskrona fo (fo 15). Karlskrona. Växjö fo (fo 16). med i fred försvaisområdesbefälhava.re och stab gemensamt med Kalmar fo. Kalmar fo (fo 18), Kalmar.

Östersund Sollefteå Östersund Sundsvall Sollefteå

Östersunds fo (fo 22), Östersund. Härnösands fo (fo 23), Härnösand. Sundsvalls fo (fo 25), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Härnösands fo.

Summa 5

III.

I 15 I 16 I 17 K 3 P 4 A 6 Lv 1 Lv G U 2

Borås Halmstad Uddevalla Skövde Skövde Jönköping Karlsborg Göteborg Skövde Summa 9

IV.

V.

I 1 I 3 I 4 P 3 A 1 Lv 2 Lv 3 Ing 1 S 1 D 1 U 5

I 2 I S I 13 I 14 P 1 A 9

Svimma 5 (4 staber i fred).

Summa 3 (2 staber i fred). Halmstads fo (fo 31), med i fred försvarsområdesbefälliavare och stab gemensamt med Göteborgs fo. Göteborgs fo (fo 32), Göteborg. Uddevalla fo (fo 34), Uddevalla. Skövde fo (fo 35), Skövde.

Summa 4 (3 staber i fred).

Solna Örebro Linköping Strängnäs Spånga Linköping Stockholm (Norrtälje) Solna Solna Linköping Solna Summa 10

Linköpings fo (fo 41), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Norrköpings fo. Norrköpings fo (fo 42), Norrköping. Strängnäs fo (fo 43), Strängnäs. Stockholms fo (fo 44), Stockholm. Örebro fo (fo 45), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Strängnäs fo. Vaxholms fo (fo 46), Vaxholm.

Karlstad Uppsala Falun Gävle Enköping Kristinehamn

Gävle fo (fo 51), Gävle. Karlstads fo (fo 52), Karlstad. Falu fo (fo 53i, Falun. Mora fo (fo 54), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Falu fo. Västerås fo (fo 55), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Uppsala fo. Uppsala fo (fo 56), Uppsala.

Summa G

Summa G (4 staber i fred).

Summa G (4 sta*ber i fred).

170 Milo VI.

Truppförband I 19 I 20 K 4 A 8 Lv 7 1 Ing 3 S 2

1 Boden Umeå Umeå Boden Luleå Boden Boden

Summa 7 Beräkn ngsmässigt ifrågasatt att indragas.

Försvarsområden Umeå fo (fo 61), Umeå. Storumans fo (fo 62), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Umeå fo. Bodens fo (fo 63), Boden. J o k k m o k k s fo (fo 65), med i fred försvarsområdesbefälhavare och stab gemensamt med Kiruna fo. K i r u n a fo (fo 6G). Kiruna. Kalix fo (fo 67), Nederkalix. Summa 6 (4 staber i fred).

på militära skäl grundade förslaget att flytta Strängnäs försvarsområdesstab till Nyköping anser försvarskommitten, att staben, med hänsyn till svårigheten att i nuvarande läge anskaffa lämpliga lokaler i sistnämnda ort, åtminstone tills vidare bör kvarbli i Strängnäs. Med hänsyn till antalet bibehållna fredstruppförband och försvarsområdesstaber i fred bli militärområdena något olika belastade, i det att I., I I I . och IV. militärområdena alltjämt komma att inrymma ett större antal dylika förband och staber än de övriga. Dessa senare militärområden äro emellertid — bortsett från VII. militärområdet, där speciella förhållanden äro för handen — till ytinnehållet väsentligt större än de förstnämnda. Detta motverkar i viss mån den olikartade belastningen i fråga om antalet förband och försvarsområden, då det gäller att bedöma militärbefälsstabernas arbetsbörda. Vid beräknandet av personalbehovet for militärbefälsstaberna måste hänsyn emellertid tagas till förekommande olikheter i arbetsvolymen. Försvarskommitténs förslag beträffande antalet bibehållna fredstruppförband innebär, att de olika militärområdena i större utsträckning än nu är fallet komma att sakna förband ur vissa truppslag. Därest Göta artilleriregemente i Göteborg indrages enligt kommitténs förslag, kommer emellertid I I I . militärområdet att sakna artilleriförband, vilket kommer att inverka försvårande på anordnandet av övningar inom militärområdet. Kommittén föreslår därför, att Smålands artilleriregemente, Jönköping, hänföres till I I I . militärområdets trupper, trots att det är förlagt inom I. militärområdet, Härför tala för övrigt även kommunikationssynpunkter. I fråga om Stockholms luftvärnsregemente anser kommittén, att detsamma på grund av sitt intima sammanhang med huvudstadens luftförsvar även efter genomförd utflyttning till Norrtälje, som ligger inom det föreslagna V. militärområdet, bör hänföras till IV. militärområdets trupper. Med den av kommittén förordade ändrade militärområdesindelningen och med i det föregående angivna ändringar i fråga om fredstruppförband och försvarsområden komma militärområdena (utom VII. militärområdet) att omfatta truppförband och försvarsområden enligt ovanstående sammanställning.

171 2.

Militärbefälsstaber.

Enligt 1942 års försvarsbeslut ha I.—VI. militärbefälsstaberna i huvudsak överensstämmande sammansättning. Vissa olikheter förekomma på grund av särskilda lokala förhållanden. V I I . militärbefälsstaben däremot företer väsentliga avvikelser från övriga dels på grund av VII. militärområdets mindre omfattning, dels därigenom att denna stab samtidigt är försvarsområdes- och marindistriktsstab. På grund härav behandlas i det följande I.—VI. militärbefälsstaberna för sig och VII. militärbefälsstaben i ett efterföljande avsnitt. I.—VI. militärbefälsstaberna ha för närvarande den personalsammansättning, som framgår av efterföljande tablå. Speciell personal i viss militärbefälsstab angives efter tablån.

Ordinarie tjänstemän Befattningshavare

Antal Militärbcfälsstabens stat

Andra stater

Pensionerad personal i arvodesbefattning. Eo-tjänstemän

Generalitet 1 Militärbefälhavare Mo 14 1 Ställföreträdande militärbefälhavare'. . 2:12 Inspektör för lokalförsvaret 2 1 Gst 1 Stabschef, regementsofficer Ma 11 el. Ma 10 1 Regementsofficer Gst el. 2 3 Generalstabsofficerare, kaptener Md 9 1 F'orste adjutant, kapten i) Adjutanter, kaptener el. löjtnanter Md 9 el. Md 7 1 Luftvärnsofficer, major el. kapten . . . . Lv Fortifikationsofficer, major el. kapten 1 Fortk 4 1 Sign Signalofficer, major el. kapten 1 Ma 10 Stabstygofficer, major 1 Int Stabsiutendent, regementsofficer Expeditionsintendenter, kaptener el. löjtInt nanter i Fik Stabsläkare, fältläkare Fvk i Stabsveterinär, fältveterinär i Ce29el.Ce27 Signalingenjör i Vapeningenjör i Motoringenjör i Tst Tygskrivare i 1:29 Expeditionsofficer i 1:29 Biträdande mobiliseringsofficer 1:20 Expeditionsunderofficer Ce 15 i Ritare av 2. klass Ce 9 i Vaktmästare Ce 11 Kanslibiträden 1 el. 2' Biträden för skriv- och kontorsgöromål 1

I VI. niilo kommendanten i Bodens lastning. Finnes kvar i II.—V. milo, indragas vid inträffande vakans. 2 i IV.—VI. milo, 1 i övriga. 4 I I. milo chefen för S 1 K, i III. milo chefen för S l Sk, i l l . och VI. milo dessutom 1 biträdande signalofficcr. 5 I IV. milo 1. För närvarande 2 endast i I. och III. milo. 6 2 i IV. och VI. milo. 7 7 i I., II, III. och V. milo, 12 i IV. och 8 i VI. milo. 2 3

VI. milo chefen för S I B. I

172 Av den i tablån upptagna personalen är fortifikationsofficeren och en expeditionsunderofficer vid varje militärbefälsstab avsedda för fortifikationsförvaltning. Denna personal avses gemensam för hela försvaret och upptages i detta betänkande under avd. IX. A. Utöver den i tablån upptagna personalen finnes vid IV. militärbefälsstaben personal för Järvafältets förvaltning m. m. samt vid VI. militärbefälsstaben ytterligare personal för fortifikationsbefälhavarstaben i Boden ni. m. Ehuru de erfarenheter, som hittills vunnits beträffande militärbefälsstab^ sammansättning och indelning, delvis hänföra sig till under beredskapstiden rådande exceptionella förhållanden, synes enligt försvarskommitténs uppfattning redan nu tillräcklig grund förefinnas att bedöma stabens normalbehov av personal i fred. Vid de undersökningar, som i detta syfte verkställts, ha möjligheterna att minska stabens omfattning särskilt beaktats. Någon mera väsentlig reducering har emellertid icke synts genomförbar. Det må i samband härmed framhållas, att en högre stab ovillkorligen måste inrymma en viss säkerhetsmarginal i personalhänseende för att möjliggöra effektivt arbete även under stor ärendesbelastning i brådskande lägen. Detta framträder med särskild skärpa beträffande militärbefälsstab, vilken vid krigstillfälle är avsedd att med ett förhållandevis ringa personaltillskott — främst viss dubbleringspersonal — föra befäl över såväl operativa enheter som militärområdets samtliga territoriella förband. Kravet på hög kvalitet hos stabspersonalen träder därvid även i förgrunden. Efterföljande granskning av de olika beställningarna, inom en militärbefälsstab har huvudsakligen skett i den ordning, som framgår av den i det föregående återgivna tablån. I de fall viss befattningshavare icke berörts, är någon ändring i förhållande till nuläget icke avsedd.

Ställföreträdande militärbefälhavare i lönegrad Mo 14 finnas för närvarande vid samtliga militärområden på fastlandet. I VI. militärområdet är kommendanten i Bodens fästning tillika ställföreträdande militärbefälhavare. Befattningen som ställföreträdande militärbefälhavare har tillkommit med hänsyn till militärområdenas storlek och militärbefälhavares omfattande och mångskiftande arbetsbörda. Han utnyttjas i regel som ledare för det löpande utbildningsarbetet inom militärområdet och är därjämte avsedd som chef för inom militärområdet organiserad operativ enhet. Genom den avlastning från militärbefälhavarens arbetsbörda, som ernås genom att en ställföreträdare finnes, har den förre möjlighet att mera ostört ägna sig åt huvuduppgiften att planlägga och förbereda militärområdets försvar. Försvarskommittén har övervägt i vad mån ur besparingssynpunkt antalet ställföreträdande militärbefälhavare bör kunna minskas. Genom vidtagen ändring av försvarsområdesindelningen ha förutvarande Bodens och Luleå försvarsområden sammanförts till ett försvarsområde, varvid försvarsområdesbefälhavaren avses skola övertaga de uppgifter, som åvila

173 kommendanten i Bodens fästning. Denne, som tillika är ställföreträdande militärbefälhavare inom Yl. militärområdet, bör därvid kunna indragas. Detta kommer givetvis att medföra en något ökad arbetsbörda för militärbefälhavaren, vilket emellertid i viss mån uppväges av den minskning av antalet fredstruppförband inom området, som samtidigt förutsattes äga rum. Genom föreslagen gränsändring mellan II. och V. militärområdena blir II. militärområdet så reducerat, att indragning av ställföreträdande militärbefälhavare bör kunna ske även inom detta militärområde. Från militärt håll har mot de här ifrågasatta indragningarna erinrats, att man därigenom ginge miste om två med norrländska förhållanden väl förtrogna chefer för operativa enheter. Kommittén utgår emellertid från att möjligheter ändå skola visa sig föreligga att förse ifrågavarande enheter med chefer, som även ur anförda synpunkt fylla kraven. Inom övriga militärområden torde ställföreträdande militärbefälhavare alltjämt erfordras. Kommittén har visserligen övervägt indragning av ställföreträdande militärbefälhavaren även inom V. militärområdet. På grund av detta områdes stora omfattning och betydelse och det särskilt omfattande krigsförberedelsearbete, som kommer att åvila militärbefälhavaren för detta område, har kommittén dock icke ansett sig kunna förorda befattningens indragning. hispektören för lokalf or svar et har till uppgift att biträda militärbefälhavaren närmast med den verksamhet, som berör militärområdets försvarsområden. Under beredskapstiden har inspektörsbofattningen varit väl motiverad, icke minst med hänsyn till den betydande utveckling, som lokalförsvarsorganisationen undergått. Under normala fredsförhållanden torde emellertid verksamheten inom försvarsområdena och vid deras lokalförsvarsförband icke bli av sådan omfattning, att någon särskild inspektör för lokaiförsvarsförbanden kan anses erforderlig. Detta gäller särskilt som försvarsområdena huvudsakligen torde komma att inriktas på krigsförberedelsearbetet, där militärbefälhavarens personliga insats ändock kräves i betydande utsträckning. Inspektören för lokalförsvaret förutsattes därför fortsättningsvis utgå ur fredsorganisationen. Denna personalminskning är på grund av därom av chefen för armén ingivet förslag redan beslutad och håller på att successivt genomföras vid inträffande vakanser. I 1942 års försvarsbeslut avsågos 2 generdlstabskaptener för varje militärområde (vid VI. militärområdet dock 3, därav en avsedd för kommendantsstaben i Boden, samt vid VII. militärområdet 1). I samband med beredskapens upphörande och för att åstadkomma personalbesparingar har på förslag av chefen för armén antalet generalstabskaptener vid militärbefälsstaberna reducerats så att de nu utgöra 2 vid vardera IV., V. och VI. och 1 vid övriga militärbefälsstaber. Erfarenheterna under den tid allenast 1 generalstabskapten funnits vid militärområden, som tidigare haft 2, ha emellertid givit vid handen, att tillgången på högt kvalificerad stabspersonal härigenom blivit för

174 hårt beskuren. Med den föreslagna militärområdesindelningen på fastlandet torde 1 kapten ur generalstabskåren vara till fyllest endast vid I I . militärområdet. Vid övriga erfordras 2, häri inbegripet även VI. militärområdet, för vilket tidigare 3 generalstabskaptener beräknats. Nuvarande stabstygofficer föreslås överförd från militärbefälsstabens stat till fälttygkåren i enlighet med vad som närmare anföres vid behandlingen av vissa personalkårer. Ett av generalfälttygmästaren framfört förslag angående inrättande av jämväl en beställning för biträdande tygofficer vid varje militärbefälsstab synes icke tillräckligt motiverat, varför detsamma generellt icke kunnat biträdas. Vid IV. militärbefälsstaben synes arbetet likväl vara av sådan omfattning, att en biträdande tygofficer, kapten eller löjtnant ur fälttygkåren, bör tillkomma i stället för en hittills tjänstgörande reservofficer. För samtliga militärbefälsstaber (utom IV. militärbefälsstaben) finnas för närvarande beräknade två expeditionsintendenter. Vid IV. militärbefälsstaben finnes i stället en expeditionsintendent och en förvaltningsofficer, pensionerad officer. Som framgår av tablån finnas för närvarande dubbla expeditionsintendenter tillsatta endast vid I. och I I I . militärbefälsstaberna. Reduceringen har skett på arméchefens förslag för att åstadkomma personalbesparingar, där dylika bedömts möjliga. Då intendenturförvaltnings- och kassagöromålen under fredstid icke torde bli av den omfattning, att en dubblering av expeditionsintendentsbefattningen erfordras, föreslås, att fortsättningsvis endast en expeditionsintendent ingår i varje militärbefälsstab. Den nuvarande förvaltningsofficeren vid IV. militärbefälsstaben är emellertid alltjämt erforderlig. För ombesörjande av krigsplanläggning beträffande spräng- och mintjänst, inom vilket verksamhetsområde särskilda krav på aktualitet föreligga på grund av vägnätets och broförbindelsernas ständiga utveckling, samt för åstadkommande av en enhetlig ingenjörteknisk utbildning av militärområdets truppers pionjärförband, har försvarskommittén funnit erforderligt, att en särskild ingenjörofficer, kapten ur ingenjörtrupperna, ingår i varje militärbefälsstab. Militärbefälsstaberna ha redan genom kommendering av officer ur ingenjörtrupperna fått detta behov tillgodosett. Vid handläggning av personal- och personalvårdsärenden är det av stor vikt, att kontinuitet kan upprätthållas. Med anledning härav bör varje militärbefälsstab tillföras en personalofficer, pensionerad officer med arvode motsvarande lön i löneklass 1: 29. Genom tillkomst av personalofficer bör antalet adjutanter kunna minskas med en vid varje stab, vilket försvarskommittén föreslår. För envar av I.—VI. militärbefälsstaberna räknas med att en överfurir såsom bilförare tillkommer. I dessa militärbefälsstaber finnes en vaktmästare i Ce 9, vilken är avsedd såsom gårdskarl och eldare och tillika militärbefälsstabens bilförare. Praktisk erfarenhet visar, att gårdskarls- och eldarsysslan icke kan förenas med befattningen såsom bilförare. Bilförarbehovet har tidigare tillgodosetts genom kommendering av värnpliktiga bilförare. Militärbefälhavarens bilförare bör äga betydande personalkännedom beträffando

175 militärområdets militära personal och bör, då behovet av bilförare främst föreligger i samband med inspektioner, övningar och andra militära förrättningar, vara militär och icke civil. En god materielvård i fråga om militärbefälsstabens bilar kräver kontinuitet beträffande bilförare. I enlighet med vad som i det föregående anförts, föreslås I.—VI. militärbefälsstaberna fortsättningsvis erhålla den sammansättning, som framgår av efterföljande tablå. Antal vid milo Befattningshavare I

II III IV

Ordinarie tjänstemän

MilitärbeV VI fälsstabens stat

Militärbefälhavare Ställföreträdande militärbefälhavare Stabschef, regementsofficer . . . . Regementsofficer Generalstabsofficerare, kaptener F ö r s t e adjutant, kapten Adjutant, kapten el. löjtnant . . Luftvärnsofficer, major el. kapten Ingenjörofficer, kapten Signalofficer, major el. k a p t e n . . Stabstygofficer, regementsofficer Stabsintendent, regementsofficer Expeditionsintendent, k a p t e n el. löjtnant Stabsläkare, fältläkare Stabsveterinär, fältveterinär . . . . Signalingenjör Vapeningenjör Motoringenjör Tygskrivare Expeditionsofficer Personalofficer Biträdande mobiliseringsofficer Överfurir, bilförare Expeditionsunderofficerare Ritare av 2. klass Vaktmästare Kanslibiträden Biträden för skriv- och k o n t o r s göromål

Andra stater

Pensionerad personal Eo-tjänstemän

Generalitetet Mo 14 Gst Ma 11 el. Ma 10 Gst Md 9 Md 9 el. Md 7 Lv Ing Sign Ftk Int Int Fik Fvk Arméingkåren Tst 1:29 1:29 1:29 Ma 3 1:20 Ce 15 Ce 9 Ce 11

Övergångsvis finnes inspektör för lokalförsvaret i vissa militärområden. Vid samtliga militärbefälsstaber avses dessutom tjänstgöra: 1 militärbefälstandläkare samt för fortifikationsförvaltningen erforderlig personal. Vid IV. militärbefälsstaben tillkomma: 1 biträdande tygofficer, kapten eller löjtnant, fälttygkåren, 1 maskinist vid militärbefälsstabens m. fl. etablissement, Ca 16,

176 1 domänofficer vid Järvafältet, pensionerad officer, 1:31, 1 förvaltningsofficer, pensionerad officer, 1: 29, 1 förvaltningsunderofficer vid Järvafältet, pensionerad underofficer, 1: 20, 1 tillsynsman och kyrkogårdsfogde på Järvafältet, pensionerad underofficer, 1:20, 1 kontorist i kassatjänst, Ce 13, 1 skogvaktare av 2. klass vid pansar skjutfält et på Utö, Ce 12, 1 förste montör på Järvafältet, Ce 16, 1 skogvaktare av 1. klass på Järvafältet, Ce 13, 1 skogvaktare av 2. klass på Järvafältet, Ce 12. Vid VI. militärbefälsstaben tillkomma: 1 biträdande signalofficer, kapten eller löjtnant, signaltrupperna, 1 bataljons veterinär, fältveterinärkåren, Ca 23. VII. militärbefälsstaben: VII. militärbefälsstabens personalsammansättning avviker betydligt från övriga militärbefälsstabers dels på grund av områdets mindre omfattning, dels emedan staben samtidigt utgör försvarsområdes- och marindistriktsstab. Nuvarande personalsammansättning framgår av efterföljande tablå. I staben ingår dessutom, med hänsyn till att militärbefälhavaren tillika är marindistriktschef, 1 regementsofficer ur flottan och 1 kapten ur kustartilleriet. Vidare ingår I ur Gotlands infanteriregemente beordrad kompaniofficer, avsedd att närmast under stabschefen organisera och leda den frivilliga befälsutbildningen. Under militärbefälhavaren lyda för närvarande: ur armén: 118, P 1 G, A 7 och Lv 3 G, ur marinen: Gotlands marindistrikt och Gotlands kustartilleriförsvar med KA 3, dock icke i vad avser utbildningen vid KA 3. Försvarskommittén föreslår i annat sammanhang, att P 1 G och Lv 3 G indragas, varvid P 1 G ersattes av en mobiliseringscentral, under det att Lv 3 G inordnas i ett i övrigt reducerat A 7. Kommittén har undersökt möjligheten att låta militärbefälhavaren samtidigt vara chef för 118 och att organisera ett för militärområdet, 118 och A 7 gemensamt stabsorgan, men har funnit, att en dylik organisationsform icke kan förordas. En sådan har prövats i tidigare härordning, i det att chefen för 118 tillika var militärbefälhavare. Anordningen har emellertid visat sig olämplig. Förutsättningarna för en dylik organisation äro för närvarande sämre, då militärbefälhavarens uppgifter såsom marindistriktschef tillkommit och alltjämt avses kvarstå. Kommittén föreslår därför, att stabsorganisationen på Gotland bibehålles i princip oförändrad och att sålunda en särskild militärbefälhavare med militärbefälsstab alltjämt bibehålles. Minskningen av krigsorganisationen synes dock kunna medgiva viss reducering av militärbefälsstaben, för vilken närmare redogöres i det följande.

177 Ordinarie tjänstemän Antal

B c f a 11 n i n g s h a v a v o

Stabschef, regementsofficer Generalstabsofficer, kapten Adjutant, kapten el. löjtnant Signalofficer, kapten Fortifikationsofficer, major el. kapten Stabsintendent, regementsofficer Stabstygofficer, major

....

Expeditionsunderofficerare Ammunitionsförvaltare Förrådsunderofficer vid intendenturförrådet

Militär befälsstahens stat

—

1 1 1 1 1

Md 9 el. Mel 7

—

—

1 1 1 1 1 1 3

Ma 10

—

stater Generalitetet Gst Gst

Biträden för skriv- och kontorsgöromål . .

1 1 1 1 1 5 1 1 6

man

—

Sign Fortk

—

Int

—

Pik Tst

Ca 16

—

1 Uppbördsman vid förplägnadsmagasinet i Tingstäde Uppbördsman för rustningsmateriel Ritare av 2. klass Skogvaktare av 2. klass i Tingstäde Bilförare

Pensionerad personal Ko-tjänste-

Ce 29 1:29 1:20 1: 20 1:20

—

—

—

—

1:20 1:20 Ce 15 Ce 12 Ce 10 Ce 9 Ce 9 Ce 11

—

Kommittén har vidare undersökt, om stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförbanden på Gotland skulle kunna förenklas. Då personalredovisningen icke är särdeles omfattande och den sammanlagda förläggningsstyrkan minskas till omkring 925 man, bör enligt kommitténs mening personal- och kassaavdelningarna vid 118 och Ä 7 kunna sammanslås. Därjämte synes det, som om förvaltningen i övrigt vid A 7 skulle kunna ombesörjas antingen av 118:s eller av militärbefälsstabens förvaltningsapparat, I avvaktan på en detaljutredning av hithörande spöremål beräknar emellertid kommittén förvaltningspersonalen vid 118 efter samma grunder som vid övriga reducerade infanteriregementen. Vid A 7 upptages däremot endast den förvaltningspersonal, som erfordras vid förbandet, om A 7 i förvaltningshänseende anslutes antingen till 118 eller till militärbefälsstaben. Det synes böra ankomma på chefen för armén att närmare utreda frågan om den lämpligaste organisationsformen. Militärbefälhavarens huvuduppgift är att planlägga och leda Gotlands försvar. Han är territoriell chef på Gotland och är som tidigare anförts samtidigt försvarsområdesbefälhavare och marindistriktschef. Under militärbefälhavaren i hans sistnämnda egenskap lyder bland annat Gotlands kust12—1800 !7

178 artilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår. Utöver vad nyss är sagt ankommer på honom att leda det lantmilitära utbildningsarbetet. Med hänsyn till Gotlands betydelse ur riksförsvarets synpunkt, militärbefälhavarens självständiga befäl och hans dubbla funktion som lantmilitär chef och marindistriktschef synes det motiverat att för befattningen alltjämt avse en generalsperson. På grund av krigsplanläggningsarbetets betydelse och militärbefälsstabens skiftande arbetsfält måste såsom stabschef avses en högt kvalificerad stabsutbildad officer. Kommittén föreslår därför, att en regementsofficer ur generalstabskåren alltjämt beräknas för stabschefsbefattningen. Däremot synes en kapten ur generalstabskåren kunna indragas. Regementsläkaren vid 118 synes samtidigt kunna fullgöra uppgiften som stabsläkare, varför en fältläkare kan indragas. Vidare torde någon särskild arméingenjör i militärbefälsstaben icke erfordras, då en dylik avses skola placeras vid 118 med tjänstgöringsskyldighet även vid A 7. Militärbefälsstabens behov av ingenjörteknisk sakkunskap synes härigenom kunna tillgodoses. Kommittén räknar med att fortifikationsutbildad personal — liksom fallet är vid övriga militärbefälsstaber — alltjämt skall stå till militärbefälhavarens förfogande. Denna personal upptages under avd. IX. A. I olika sammanhang har militärbefälhavaren gjort framställning om förstärkning av den för försvarsområdestjänsten beräknade personalen. En utökning av staben med 4 pensionerade officerare i arvodesbefattning har i nuläget ansetts erforderlig, nämligen 1 försvarsområdesofficer, 1 expeditionsofficer, 1 tygofficer och 1 intendent. Med hänsyn till den minskade arbetsbörda, som begränsningen av krigsorganisationen kommer att innebära för militärbefälsstabens tygofficer och intendent, anser försvarskommittén, att en så omfattande personalökning för försvarsområdestjänsten icke kan anses erforderlig i det ändrade läge, som vid bifall till kommitténs förslag kommer att inträda. Kommittén anser emellertid, att staben bör utökas med en expeditionsofficer, tillika personalofficer. En nu förefintlig befattning såsom skogvaktare av 2. klass i Tingstäde synes kunna indragas. Kommittén beräknar sålunda personalbehovet för VII. militärbefälsstaben enligt efterföljande tablå, I staben ingår dessutom: personal för fortifikationsförvaltning, personal för tjänsten vid marindistriktet, 1 militärområdestandläkare samt 1 kommenderad officer för frivillig befälsutbildning. Sjukvårdstjänsten företrädes av regementsläkaren vid 118 samt luftvärnstjänsten respektive motortekniska tjänsten av chefen för det i A 7 ingående luftvärnsbatteriet respektive motoringenjören vid 118.

179 Ordinarie tjänstemän Befattningshavare

Antal

Militärbefäls. stabens stat

Militärbefälhavare Stabschef, regementsofficer Adjutant, kapten el. löjtnant Signalofficer, kapten Stabsintendent, regementsofficer Stabstygofficer, regementsofficer Tygskrivare Fortmaskinist Hemvärnsofficer Expeditionsofficer, personalofficer Expeditionsunderofficerare Ammunitionsförvaltare Förrådsunderofficer vid intendenturförrådet i Tingstäde Uppbördsman vid förplägnadsmagasinet i Tingstäde Uppbördsman för rustningsmateriel Ritare av 2. klass Bilförare Förrådsmän Vaktmästare Kanslibiträde Biträden för skriv- och kontorsgöromål . .

3.

Andra stater

Pensionerad personal Eo-tjänstemän

reneralitetet Gst Md 9 el. Md 7 Sign Int Ftk Tst Ca 16 1:29 1:29 1:20 1:20 1:20 1:20 1:20 Ce 15 Ce 10 Ce 9 Ce 9 Ce 11

Försvarsområdesstaber. Såsom i det föregående angivits, föreslår kommittén, att överbefälhavarens förslag till reviderad militärterritoriell indelning, vilket i vad avser försvarsområdesindelningen delvis redan genomförts, nu helt genomföres både i fråga om militärområdes- och förevarsområdesindelningen. De ytterligare förändringar i fråga om försvarsområdena som detta medför äro, att de marina försvarsområdenas särställning upphör men att de marina intressena i Karlskrona och Vaxholms försvarsområden tillgodoses vid val av försvarsområdesbefälhavare, att de marina försvarsområdena Göteborgs skärgårds försvarsområde och Hemsö försvarsområde uppgå i respektive Göteborgs och Härnösands försvarsområden, att Örebro försvarsområde överföres till IV. militärområdet och i fred får gemensam försvarsområdesbefälhavare jämte stab med nuvarande Strängnäs försvarsområde, samt att vissa försvarsområden omnumreras på grund av ändrad gränsdragning mellan militärområdena. Såsom i det föregående anförts anser kommittén emellertid, att med en förflyttning av försvarsområdesstaben från Strängnäs till Nyköping bör anstå åtminstone tills vidare. I samband med att Karlskrona, och Vaxholms försvarsområdens särställning såsom marina försvarsområden upphör bortfaller behovet av en särskild infanteribefälhavarstab i dessa försvarsområden. De lantmilitära intressena inom dessa områden avses skola tillgodoses genom att viss armépersonal ingår

180 i försvarsområdesstaben enligt förslag, som i sådant hänseende avgivits av försvarets centrala organisationskommitté (FCO). Som följd av att Bodens och Luleå försvarsområden sammanslagits till ett område, i vilket Bodens fästning ingår, bör försvarsområdesbefälhavaren kunna övertaga de uppgifter, som åvilat kommendanten och kommendantsstaben i Bodens fästning. Kommendantsstaben föreslås sålunda skola sammanslås med försvarsområdesstaben i Bodens försvarsområde. Vissa försvarsområden ha, såsom jämväl i det föregående angivits, i fred gemensam försvarsområdesbefälhavare och försvarsområdesstab. Så synes även böra bli förhållandet beträffande Strängnäs och Örebro försvarsområden. Försvarsområdesbefälhavarna i de flesta försvarsområden äro för närvarande pensionerade regementsofficerare med arvode enligt löneplan 1, löneklass 34, vilket motsvarar lön för aktiv överstelöjtnant i högsta löneklass. Försvarsområdesbefälhavaren i Stockholms försvarsområde, som tillika är kommendant i Stockholm, åtnjuter dock arvode enligt löneplan 2, löneklass 12, vilket motsvarar överste i lönegrad Mo 12 (förutvarande O b l ) . I Bodens försvarsområde finnes en ställföreträdande försvarsområdesbefälhavare placerad i löneplan 1, löneklass 34. Försvarsområdesbefälhavaren i Kiruna—Jokkmokks försvarsområde är för närvarande aktiv överstelöjtnant och tillika chef för arméns jägarskola i Kiruna. Försvarsområdesbefälhavaren i Kalix försvarsområde är likaledes överstelöjtnant på aktiv stat. 1942 års försvarsbeslut räknade med pensionerade regementsofficerare som försvarsområdesbefälhavare även för sistnämnda två försvarsområden, men i praktiken har det visat sig omöjligt att erhålla sökande till befattningarna såsom försvarsområdesbefälhavare i dessa avlägset belägna områden. Försvarsområdesbefälhavare för Vaxholms försvarsområde är chefen för Stockholms kustartilleriförsvar i lönegrad Mo 14. Infanteribefälhavare vid Stockholms kustartilleriförsvar är en aktiv regementsofficer ur armén i lönegrad Ma 11 eller Ma 10. Försvarsområdesbefälhavare för Karlskrona försvarsområde är chefen för Blekinge kustartilleriförsvar i lönegrad Mo 14. Infanteribefälhavare vid nämnda kustartilleriförsvar, är likaledes en aktiv regementsofficer ur armén i lönegrad Ma 11 eller Ma 10. Överbefälhavarens förslag till reviderad militärterritoriell indelning innebar beträffande försvarsområdesbefälhavarna att det inom Karlskrona försvarsområde, omfattande Blekinge län, syntes lämpligt att kombinera befattningarna såsom marindistriktschef och försvarsområdesbefälhavare, att inom Göteborgs—Halmstads försvarsområde försvarsområdesbefälhavaren med hänsyn till områdets betydelse borde vara officer på aktiv stat i lönegrad Ob 1 (numera M o l 2 ) , samt att inom Bodens försvarsområde kommendanten borde ersättas av försvarsområdesbefälhavaren, som med hänsyn till områdets betydelse borde vara aktiv officer i lönegrad Ob 1 (numera Mo 12). Överbefälhavaren har vidare anfört följande: Chefen för armén hade i yttrande över föreliggande förslag berört frågan om försvarsområdesbefälhavarnas löneställning och föreslagit, att jämväl officerare

181 med regementschefs löneställning skulle kunna komma i fråga. Så vore nu fallet endast beträffande Stockholms försvarsområde, överbefälhavaren tillstyrkte detta förslag såsom varande väl ägnat att underlätta personvalet vid tillsättandet av vissa viktigare försvarsområdesbefälhavarbefattningar. Antalet sådana befattningar vid armén kunde för det dåvarande beräknas till tio, nämligen försvarsområdesbefälhavarna för Malmö, Kristianstads, Göteborgs, Norrköpings, Nyköpings1, Stockholms, Uppsala, Gävle, Härnösands och Bodens försvarsområden. Chefen för armén hade jämväl föreslagit, att såsom befälhavare för Kiruna och Kalix försvarsområden skulle — liksom för närvarande blivit fallet — placeras överstelöjtnanter på stat med hänsyn till att dessa befattningar borde vara kvalificerande för vidare befordran och icke borde vara slutposter. Med hänsyn till svårigheterna att rekrytera dessa befattningar på vanligt sätt tillstyrkte överbefälhavaren även detta chefens för armén förslag. Den av överbefälhavaren ifrågasatta kombinationen marindistriktschefiorsvarsområdesbefälhavare i Karlskrona försvarsområde har kommittén icke ansett sig kunna biträda, då marindistriktet omspänner ett väsentligt större kustområde än ifrågavarande försvarsområde. Kommittén anser, att chefen för Blekinge kustartilleriförsvar alltjämt bör avses såsom försvarsområdesbefälhavare för Karlskrona försvarsområde liksom chefen för Stockholms kustartilleriförsvar är befälhavare för Vaxholms försvarsområde. Kommittén biträder förslaget, att försvarsområdesbefälhavarna i Göteborgs—Halmstads och Bodens försvarsområden skola vara på aktiv stat i lönegrad Mo 12, samt anser, att befälhavarna för Kiruna—Jokkmokks och Kalix försvarsområden alltjämt böra vara överstelöjtnanter på aktiv stat. Från militärt håll har föreslagits, att kommendanten i Stockholm, tillika försvarsområdesbefälhavare i Stockholms försvarsområde skulle uppflyttas till löneklass motsvarande Mo 14 (förutvarande Ob 2). Såsom skäl härför har anförts, att Stockholms försvarsområde vad beträffar antal underställda förband, krigsplanläggningsarbetets omfattning och betydelse, det frivilliga försvarets omfattning inom området m. m. vore mera omfattande än de övriga, att försvarsområdesbefälhavaren tillika vore kommendant i Stockholm och att han därmed i löneavseende skulle komma i paritet med försvarsområdesbefälhavarna i Karlskrona och Vaxholms försvarsområden, vilka samtidigt äro kustartilleriförsvarschefer i lönegrad Mo 14. Med sin allmänna inställning beträffande upptagande i förevarande sammanhang av frågor om ändringar i löneställningen har försvarskommittén icke ansett sig böra taga ställning till detta förelag. Vad beträffar frågan, huruvida, löneställningen för försvarsområdesbefälhavare inom vissa andra viktigare försvarsområden bör ändras så att till sådana befattningar kunna utses även officerare i regementschefs löneställning, har försvarskommittén — även om vissa skäl tala för önskvärdheten av att på denna väg bereda möjlighet till en omplacering av äldre regementschefer till försvarsområdesbefälhavare — funnit denna fråga böra ställas på framtiden. Försvarskommittén övergår härefter till frågan om personalbehovet i övrigt för försvarsområdesstaberna. 1

Motsvarar i försvarskommitténs förslag Strängnäs försvarsområde.

182 Förevarsområdesbefälhavarna ha för närvarande följande huvuduppgifter i fred, nämligen planläggning av försvarsområdets försvar och användningen av de trupper och frivilliga försvarskrafter, som kunna stå till förfogande, samarbete med civiladministrativa myndigheter beträffande planläggningen av militärt och civilt hemortsförsvar, tillsyn och vård av permanenta befästningsanläggningar, vissa b}rggnader m. m., uppbörd och vård av vissa territoriella förbands — kust- och gränsförsvarsförbands, bevakningsförbands, luftförsvarsförbands m. fl. förbands — utrustning och materiel, hemvärnets utrustning och utbildning samt övrig frivillig utbildning. Samtliga dessa uppgifter böra fortsättningsvis åvila dem. För biträde vid uppgifternas lösande erfordras för varje försvarsområde dels stabspersonal för central ledning av stabs- och förvaltningstjänst, dels förrådspersonal, lokalt knuten till försvarsområdets skilda materielförråd. Bägge dessa personalkategorier innefattas i begreppet f ö r s v a r s o m r å d e s s t a b. Försvarsområdesstabernas sammansättning växlar något med hänsyn till försvarsområdenas storlek, antalet för området avsedda förband m. m. Nuvarande normalsammansättning framgår närmare av efterföljande redogörelse. För l e d n i n g : 1 förevarsområdesbefälhavare, pensionerad officer, 1:34, 1 stabschef, kapten, i regel ur infanteriet. I de fall, då fredsförsvarsområde jämväl innefattar område, som i krig är avsett utgöra självständigt försvarsområde, ingå 2 stabschefer i staben. För f r i v i l l i g u t b i l d n i n g : I regel disponeras 1 kompaniofficer och 1 underofficer ur infanteriet samt i vissa fall 1 kompaniofficer ur luftvärnet; såsom ledare för den frivilliga utbildningen är stabschefen avsedd. Den personal, som beräknades i enlighet med 1942 års försvarsbeslut — i medeltal 3—4 kompaniofficerare och 2 underofficerare per försvarsområde — har hittills icke kunnat påräknas med hänsyn till för närvarande befintliga vakanser inom kompaniofficersgraderna. För h e m v ä r n e t : 1 hemvärnsofficer, pensionerad officer, 1:29, 1 hemvärnsunderofficer, pensionerad underofficer, 1:20. I ett fåtal försvarsområden tillkommer 1 biträdande hemvärnsofficer, pensionerad officer, 1:29. För f ö r v a l t n i n g s t j ä n s t : 1 tygofficer, pensionerad officer, 1:29, 1 förvaltare, fälttygkåren, Ma G, 1 ammunitionsförvaltare, pensionerad underofficer, 1 tyghantverkare, tygstaten, Ca 16, 1 förrådsvaktmästare (tygmateriel), C a l l , 1 intendent, pensionerad officer, 1:29,

1:20,

183 1 förrådsunderofficer, pensionerad underofficer, 1:21, 1 förrådsvaktmästare (intendentur- och sjukvårdsmateriel), C a l l . Härutöver ingå — för verksamheten i anslutning till inom försvarsområdet befintliga förråd — ett varierande antal förrådsmän (3—9), fördelade på tyg-, intendentur- och sjukvårdsförråd ni. m. För tillsyn och vakthållning av friliggande förråd finnes därjämte ett visst antal förrådsvakter. För e x p e d i t i o n : 1 exj^editionsunderofficer, pensionerad underofficer, 1:20, 2—3 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Utöver i det föregående angiven personal ingå i varje fostab för vissa tidsperioder dels en lotta (»fomoblotta») för handläggning av vissa rekryterings-, utbildnings- och mobiliseringsärenden, dels en luftbevakningsofficer. Slutligen tillkomma inom vissa försvarsområdesstaber av särskilda förhållanden betingade befattningshavare, såsom förvaltningsofficer, adjutant, skogvaktare, maskinist, montör m. fl. I försvarsområdesstaberna måste enligt försvarskommitténs bedömande ingå personal för ledning, däri inbegripet även krigsförberedelsearbetet, den frivilliga befälsutbildningen och hemvärnets utbildning m. m. samt för förvaltning av försvarsområdets krigsmateriel, byggnader, befästningar m. m. Personalbehovet är något olika inom olika försvarsområden dels på grund av speciella lokala förhållanden, dels på grund av försvarsområdenas omfattning. Vissa försvarsområden äro, såsom framgår av det förut anförda, avsedda att i fred ha gemensam försvarsområdesbefälhavare och stab. Där dylik sammanslagning i fred äger rum, måste alltjämt särskild stabschef beräknas för varje försvarsområde. Även övrig personal måste i regel förstärkas vid en för två försvarsområden avsedd stab. Bortsett från att vissa olikheter sålunda måste förekomma i försvarsområdesstabernas personalbehov kunna flertalet försvarsområdesstaber organiseras efter samma princip. Särskilda förhållanden äro för handen inom Karlskrona och Vaxholms försvarsområden, där kustartilleriförsvarsstaben samtidigt är försvarsonnådegstab, i Bodens försvarsområde därigenom att försvarsområdesstaben jämväl skall handha de uppgifter som åvilat kommendantsstaben i Bodens fästning samt vid staben för Kiruna— Jokkmokks försvarsområde på grund av att försvarsområdesbefälhavaren tilllika är chef för arméns jägarskola i Kiruna och viss personal är gemensam för försvarsområdet och jägarskolan. I viss mån speciella förhållanden råda även inom Stockholms försvarsområde, där kommendanten i Stockholm tillika är försvarsområdesbefälhavare och viss personal måste avses för kommendantsexpeditionens särskilda uppgifter. I fråga om personal för ledning beräknar kommittén personalbehovet enligt nuvarande grunder. Vid varje försvarsområde skall sålunda finnas 1 försvarsområdesbefälhavare och 1 stabschef. Inom Karlskrona och Vaxholms försvarsområden föreslås, som ovan anförts, infanteribefälhavarstaberna utgå ur orga-

184 nisationen. Den lantmilitära sakkunskapen inom dessa försvarsområden föreslås bli representerad av en regementsofficer i regel ur infanteriet i alternativt lönegrad Ma 11 eller Ma 10. Denne motsvarar närmast den nuvarande infanteribefälhavaren men ersätter även den nuvarande stabschefen i infanteribefälhavarstaben. För ledning inom försvarsområdena i vad avser mobiliseringsförberedelscarbetet anser kommittén, att personalen måste förstärkas. Det antal förband och den totala personalstyrka, som av varje försvarsområde skall organiseras, är i flertalet fall lika stor som eller större än ett infanteriregementes. P å grund härav föreslår kommittén, att en aktiv officer, kapten eller löjtnant, i regel ur infanteriet, tillkommer vid varje försvarsområdesstab för krigsförberedelsearbetet. För frivillig utbildning (utom hemvärnet) beräknar kommittén för varje försvarsområde: 1 kapten eller löjtnant ur infanteriet, 1 fanjunkare eller sergeant ur infanteriet. Den minskning, som detta antal innebär i förhållande till 1942 års försvarsbeslut, synes möjlig att genomföra under förutsättning, att den huvudsakliga instruktörsverksamheten liksom hittills kan ske genom av de frivilliga försvarsorganisationerna anställda instruktörer, vilka tjänstgöra som sådana vid sidan av sin ordinarie tjänst. I ett fåtal fall har med hänsyn till försvarsområdets omfattning ytterligare 1 kompaniofficer eller underofficer ansetts erforderlig. För utbildning i luftvärnstjänst, ävensom för övriga med luftförsvaret sammanhängande frågor, har landets samlade behov beräknats till 4 kaptener eller löjtnanter ur luftvärnet. För hemvärnet beräknades enligt 1942 års försvarsbeslut i princip 1 hemvärnsofficer och 1 hemvärnsunderofficer inom varje försvarsområdesstab. För två försvarsområdesstaber beräknades dessutom 1 biträdande hemvärnsofficer. Med denna ledningsorganisation inom försvarsområdena har hemvärnet vuxit fram och stabiliserats. De förändringar beträffande försvarsområden, som redan genomförts, och de ytterligare förändringar, som i det föregående föreslagits, innebära att antalet försvarsområden i fred och försvarsområdesstaber kraftigt reduceras. Många försvarsområden ha blivit så omfattande, att principen med i regel en hemvärnsofficer inom varje försvarsområdesstab icke kan följas, om den önskvärda kontakten mellan hemvärnsofficeren samt underlydande hemvärnsbefäl och förband skall kunna hållas. Behovet av hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare har prövats även inom hemvärnskommittén, vars förelag i princip avser att antalet hemvärnsofficerare skall bibehållas oberoende av verkställda eller avsedda sammanslagningar av försvarsområden. 1947 års riksdag har på särskild framställning beslutat om bibehållande i avvaktan på försvarskommitténs förslag av vissa hemvärnsofficerare och underofficerare, som eljest skolat indragas.

185 Försvarskommittén kan i princip godtaga hemvärnskommitténs beräkningsgrunder, men har dock beträffande vissa försvarsområden, med hänsyn till antalet hemvärnsområden och förband ansett, att antalet av hemvärnskommittén föreslagna hemvärnsofficerare och -underofficerare kan något reduceras. Försvarskommittén beräknar behovet av hemvärnsofficerare till 2 vid försvarsområdesstaberna i Malmö, Kalmar—Växjö, Härnösands—Sundsvalls, G ö t e b o r g s Halmstads, Strängnäs—Örebro, Stockholms och Uppsala—Västerås försvarsområden samt till 1 vid övriga försvarsområdesstaber. Biträdande hemvärnsofficer föreslås dessutom för Kalmar—Växjö samt Göteborgs—Halmstads försvarsområden. Antalet hemvärnsofficerare och biträdande hemvärnsofficerare beräknas sålunda sammanlagt till 30 på sätt som närmare framgår av tablån mot slutet av detta avsnitt. Behovet av hemvärnsunderofficcrare beräknas till 2 vid försvarsområdesstaberna i Malmö, Kalmar—Växjö, Härnösands—Sundsvalls, G ö t e b o r g s Halmstads, Strängnäs—Örebro och Uppsala—Västerås försvarsområden samt till 1 vid övriga, häri inbegripet även Karlskrona förevarsområde, där hemvärnsunderofficer hittills icke ingått. Totalbehovet av hemvärnsunderofficerare beräknas sålunda till 27. I organisatoriskt avseende synas de förut berörda instruktörerna för frivillig befälsutbildning samt hemvämspersonalen böra sammanföras till en gemensam »avdelning för frivilliga försvaret» med stabschefen såsom chef. I denna avdelning böra tidvis ingå dels för mobiliseringsärenden m. m. avsedd personal ur lottaorganisationen, dels för luftbevakningsärenden avsedd officer (reservofficer eller värnpliktig officer), vilka härför liksom nu böra gottgöras med särskilt arvode. För lottaärendena har hittills räknats med arvode för en fomoblotta vid varje försvarsområdesstab. I praktiken ha emellertid försvarsområdesbefälhavarna biträtts av en representant för varje i försvarsområdet ingående lottaförbund. Med hänsyn till den kontakt med lottakårerna och den personalkännedom, som kräves för lottaarbetet vid försvarsområdesstabema, synes det i princip riktigare att beräkna en representant — »fomoblotta» — för varje lottaförbund och att i de fall, då enligt denna princip mera än en fomoblotta kommer att samarbeta med viss försvarsområdesstab, reglera arvodets storlek med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning. Behov av mera än en fomoblotta förekommer vid vissa av de i fredstid sammanslagna försvarsområdena. Kalmar—Växjö och Göteborgs—Halmstads försvarsområden omfatta vartdera 3 lottaförbund, Härnösands—Sundsvalls, Norrköpings—Linköpings, Strängnäs—Örebro och Uppsala—Västerås försvarsområden omfatta vartdera 2 lottaförbund. Inom nämnda försvarsområden erfordras sålunda motsvarande antal fomoblottor. I princip överensstämmer detta med vad i det föregående anförts beträffande behov av hemvärnsofficerare. Förvaltningstjä?isten inom försvarsområdena och personalbehovet härför har under de senaste åren i olika sammanhang varit föremål för särskild utredning.

186 En utredning, verkställd av en av chefen för armén tillsatt förrådskommitté, vilken samarbetat med statens sakrevision, föranledde en framställning den 15 februari 1946 från chefen för armén om utökning av förrådspersonalen vid bland annat försvarsområdena. Förslaget i denna del ledde, i avvaktan på en närmare översyn av förrådstjänsten vid försvarsområdesstaberna, icke till annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att medel beräknades för anställande i viss omfattning av extra förrådspersonal vid staberna samt för prövande försöksvis av ett system med arvodesavlönade civila förrådsredogörare vid vissa förrådsorter. I mars 1946 erhöll statens organisationsnämnd i uppdrag att företaga en översyn av förrådstjänsten vid försvarsområdena samt att avgiva förelag till personalorganisation för nämnda förrådstjänst ävensom de förslag i övrigt, till vilka verkställd översyn kunde föranleda. Med anledning av uppdraget har försvarets centrala organisationskommitté företagit organisationsundersökningar vid Gävle försvarsområde, vilka tjänat till underlag för översynen av personalorganisationen vid övriga försvarsområden. Besultatet av nämnda organisationsundersökningar sammanfattades i en rapport, som avgavs av statens organisationsnämnd i september 1946.1 december samma år ingav organisationsnämnden rapport över verkställd översyn inom övriga försvarsområden utom Kiruna—Jokkmokks försvarsområde samt de marina försvarsområdena. I fråga om Kiruna—Jokkmokks försvarsområde med arméns jägarskola har organisationsnämnden avgivit särskilt förslag, örganisationsundersökningar pågå vid kustartilleriförsvarsstaberna och de marina försvarsområdena. Vad beträffar Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms försvarsområde prövas för närvarande en av försvarets centrala organisationskommitté ut arbetad organisation. Vad huvuddelen av försvarsområdena beträffar innebär organisationsnämndens förslag följande. I fråga om den militära ledningssidan föreslås, att personalen sammanföres till en avdelning med stabschefen som chef samt att expeditionstjänsten ombesörjes av en gemensam expedition, underställd stabschefen. Förrådsbokföringen av all materiel föreslås skola centraliseras och anslutas till expeditionen. Personaluppsättningen för expeditionen skulle vara en föreståndare, fanjunkare på aktiv stat i lönegrad Ma 5, ett kanslibiträde Ce 11, i första hand för förrådsbokföringen, samt biträden för skriv- och kontorsgöromål i erforderlig omfattning. Mobiliseringsredovisningen m. m. av hästar och motorfordon borde överföras till vederbörligt infanteritruppförband, där den utan personalökning kunde ombesörjas av det redovisningsorgan, som enligt organisationsnämndens förslag till rationalisering av infanteriregemente skulle sköta motsvarande uppgifter för regemente. Organisationskommittén har anfört, att skäl icke syntes förefinnas att hänföra viss förvaltningspersonal till den aktiva staten och viss till arvodespersonal och har därför förutsatt, att all förvaltningspersonal hänföres till den aktiva staten och erhåller samma avgångsålder, nämligen 60 år. Organisationskommittén har vidare föreslagit sammanförande av vissa arbetsuppgifter. Vid beräkningen av arbetsomfånget för tygofficeren och intendenten har sålunda förutsatts, att mobiliseringsredovisningen m. m. av motorfordon och hästar skulle överföras till infanteriregemente och att dit också skulle överflyttas

187 vid försvarsområdesstaben förekommande kassaärenden. Förvaltningstjänsten borde i sin helhet sammanföras till en förvaltningsavdelning och som chef för denna avdelning borde avses en förvaltningsofficer, kapten på aktiv stat med erforderlig förvaltnings- och teknisk utbildning. Förvaltaren för tygmateriel borde vara uppbördsman även för ammunition. För intendentur-, veterinär- och sjukvårdsmateriel samt för byggnader och rustningsmateriel borde finnas en gemensam uppbördsman, fanjunkare på aktiv stat med särskild utbildning för befattningen. Vid detta förslag har förutsatts, att förrådsbokföringen skall centraliseras samt, i fråga om uppbördsmannen för byggnader och rustningsmateriel, att särskild expertis kommer a t t stå till försvarsområdesbefälhavarens förfogande för uppgörande av underhållsplaner för byggnader m. m., att utförandet av byggnader i egentlig mening kommer att ske genom regional myndighet samt att befästningar och bergrum skola sortera direkt under militärområdets fortifikationsofficer. För förrådstjänsten erfordras enligt organisationskommitténs beräkningar tyghantverkare för att utföra och leda det mera komplicerade vårdarbetet vad beträffar tygmateriel samt förrådsvaktmästare för samma ändamål i vad avser övrig materiel. För vårdarbetet i övrigt skulle avses förrådsmän, av vilka vissa borde vara specialiserade på skötsel och vård av ackumulatorer och ammunition. Förrådspersonalen har såsom nu föreslagits i viss omfattning skola förläggas till förrådsorterna, varvid de även skulle kunna utöva bevakning och tillsyn av förrådsanläggningarna på dessa orter. För de förrådsanläggningar, där förrådsmän icke vore förlagda, borde bevakningen och tillsynen av anläggningarna såsom för närvarande ordnas med anlitande av personal på platsen, för vilket ändamål räknats med visst antal arvoden om 150 kronor per år. De verkställda undersökningarna hade givit vid handen, att förrådsredogörare icke kunde ersätta någon befattningshavare tillhörande den föreslagna förrådspersonalen samt att dylika redogörare med de uppgifter, som förutsatts skola tillkomma dem, icke erfordrades. O r g a n i s a t i o n s k o m m i t t é n b e r ä k n a d e det totala p e r s o n a l b e h o v e t väsentligt lägre än v a d chefen för a r m é n gjort i sin o v a n b e r ö r d a framställning. Chefen för f ö r s v a r e d e p a r t e m e n t e t h a r u p p t a g i t frågan om f ö r r å d s t j ä n s t e n m. m. vid f ö r s v a r s o m r å d e n a i p r o p o s i t i o n e n 1947: 130 och h a r d ä r v i d framhållit b l a n d a n n a t följande: De av organisationskommittén gjorda undersökningarna visade, att möjligheter lörelåge att i ej oväsentlig omfattning beskära personalorganisationen vid försvarsområdena. Departementschefen hade icke velat upptaga frågan om höjd pensionsålder för viss aktiv personal enligt organisationsnämndens förslag utan ansåge, att denna fråga borde ses i samband med det förslag, som avgivits av 1944 års militära pensionsutredning och som överlämnats till försvarskommittén för övervägande. Något utbyte av befattningar för pensionerad personal mot beställningar för aktiv personal syntes i nuvarande personalläge icke kunna ifrågakomma. Departementschefen biträdde i princip förslaget om gemensam förvaltningsofficer vid försvarsområdesstaberna men ansåge sig, i brist på n ä r m a r e utredning rörande dels arten och omfattningen av den utbildning, som borde krävas av en förvaltningsofficer, avsedd för både tyg- och intendenturtjänst, dels möjligheterna att rekrytera dylika befattningar, för närvarande förhindrad att taga slutlig ställning till förslaget. Närmare utredning i dessa hänseenden syntes böra ske genom arméchefens försorg. Vad uppbördsmännen beträffar syntes enighet råda därom, att deras antal borde kunna begränsas. I avvaktan på viss utredning genom arméchefens försorg hade departementschefen emellertid tills vidare icke räknat med indragning av ammunitionsförvaltaren.

188 För byggnader m. ni. ansåge departementschefen av skäl, som fortifikationsförvaltningen anfört, att särskilda uppbördsmän borde bibehållas även under nästa budgetår men att behovet av dessa uppbördsmän borde uppmärksammas vid de fortsatta övervägandena rörande den regionala och lokala fortifikations- och byggnadsförvaltningens omfattning. Vad beträffar behovet av vårdpersonal ansåge departementschefen, att det innan förrådsuppläggning för fred kunnat helt genomföras, någon tid framåt krävdes mera förrådspersonal än som kunde bli erforderlig framdeles. Frågan gällde därför nu närmast, hur stor del av personalen, som borde erhålla fastare anställningsform. I detta hänseende ansåge sig departementschefen kunna följa organisationsnämndens förslag, dock att samtliga där upptagna förrådsmän lämpligen borde erhålla extra ordinarie anställning. Förslaget att till vederbörliga infanteriregementen överföra försvarsområdesstabernas kassaärenden samt mobiliseringsredovisning m. m. av hästar och motorfordon tillstyrktes av departementschefen. Vad i propositionen 1947: 130 sålunda föreslagits har vunnit riksdagens bifall. Det nuvarande läget beträffande försvarsområdesstabernas personalorganisation är sålunda, att organisationsnänmdens förslag är genomfört eller avses skola genomföras i vad avser förrådsvaktmästare, förrådsmän, tyghantverkare samt kontors- och skrivbiträdespersonal. Däremot finnas i avvaktan på ytterligare utredning alltjämt särskilda tygofficerare och intendenter, pensionerade officerare i arvodesbefattning. Förrådsunderofficerarna liksom ammunitionsförrådsförvaltarna finnas kvar med hittillsvarande anställnings form. Detsamma är förhållandet med expeditionsunderofficerarna. Därjämte beräknas alltjämt särskild uppbördsman för byggnader och befästningar. Vad angår den av departementschefen berörda frågan om höjning av pensionsåldern vill försvarskommittén erinra, att kommittén i det föregående av anförda skäl funnit frågan om avgångsskyldigheten för försvarets personal böra underkastas ytterligare utredning. Som av det ovanstående framgår äro personalberäkningarna för försvarsområdesstaberna beroende av resultatet av pågående utredningar samt av det förhållandet att försvarsområdenas förrådsfrågor samt vissa materielvårdsfrågor ännu icke äro slutgiltigt lösta. Med hänsyn härtill har försvarskommit tén ansett sig kunna följa de beräkningsgrunder, som kommit till uttryck i gällande personalförteckning, och upptager alltså personalbehovet för försvarsområdesstaberna enligt efterföljande tablå. För de nuvarande marina försvarsområdena — Karlskrona och Vaxholms försvarsområden — där enligt förut angivet förslag kustartilleriförsvaresta berna i fortsättningen tillika skola vara försvarsområdesstaber och de nuvarande infanteribefälhavarstaberna utgå ur organisationen, ha uppförts endast vissa befattningshavare, vilka ansetts skola tagas ur armén. Detta förslag överensstämmer med de resultat, vartill försvarets centrala organisations kommitté kommit vid sina organisationsundersökningar. Övrig personal upptages i samband med kustartilleriförsvarsstaberna.

Eldare, vaktmästare

Ce 9

£

Bilförare

Ce 10

o

K o n t o r s - ocli

skrivbiträden

B

Kanslibiträden

o

III

- |

| 1-

8 0 O»

CO

CO CM <M

-<

M I M I

i - l 1-1

1"

-^ CO <?*

I

CO

CO CO

1 <M CM CO

CO

CO

CO u O

CM i - l

Ce 1 1

M

Förrädsmäu Ce 9 avsedda lor viird av

w Expeditionsunderofficcr

1:20

All s l a g s m a t e r i e l Fortinkatoriak materiel

,OQ0 ,-1

1 |

T*t>. ^4

CC

IM

II

< M r - i |

O * CM

1 © ^ * t"^H ^H

IM

^ i-4

1 T f H r H ^H

I » T l i O S 1 i-l

MIMI

i-t H

c o -<*i

co O

II

rn

i—i

Ackumulatorer Ammunition

"H

CM i—1 i - l

CS

O l I-H

I i - l i-H i - t

i-4

i H i-H

CO

a Förrådsvaktmästare

Ca 1 1

Tyghantverkare, Tst. Uppbördsmän

fl a

B a r a c k o f f l c e r 1: 2 9

g 9 «a

Förrådsunderofficer 1: 21 Intendent

:c

to

Tygofficer o G •

B o _bo

Hemvärnsofficerare

•-t ^3 so

Luftbevakningsofiicer,

Försvarsområdesbefälhavaro nicd lön i lönegrad (-klass)

o

1 H M C O

CM

CO CM

<M ^H

i-l

CM i - l i-H

CM

O* r-4 i-4 1-4 "4 -4

<M

i-l i-l

CM 1—1

«

CM

i - (

III

II

1 III

1 M M M

1 M

II

<• l~ _( _ |

|

i - l i-4

i-H

,_! ^

,_,

COr-l

CM

CO i - l i - l

CM

H

CQ ^

._,

CM 1-4

CM

( M H H

rH

G* 1-4 T4

(

M 1 ^ 1

1 •* M

1 H

I H

H

H

<M

-4

1-4 r4

1-4

<N

«H i - l

1 II II 1

1-4

i-4

i-4

r-H-H

1 1

1 II

i-4 1-4

CM

l - l i-H

i—I i - i

i - t i-H i - l CM

CM

CM-H

CM i - l

CM ^H i-H

CM ^H

CM

CM i - l i-H

r-l

CM CM l - « -4

^H , _ | ^

(M i - i

CM

CM i - l i-H

CM

CM H

arvode

MobilisenngKofticer, k a p t e n eller l ö j t n a n t Stabschefer,

fl

N

F a n j u n k a r e eller sergeanter K a p t e n e r eller löitnanter

"C

Ti

W

1: 29

arvoden

Hemvärnsunderofficerare . B i t r ä d a n d e liemväriiHOfficer

:C

to

CO CM —1

1:29

Förvaltare, Ftk

Fomoblottor,

fe

3%

Ammunitionsförvaltare 1:20

h

fe

CM CM i - l

tdCn

Cel6el. Ca 16

fe^a

ci

kaptener

, fl i 1 11

1: 3 4 2 : 12 Ma 1 1 Mo 12

C O OS "m Kl O Ti MS t-i

M

a ;o o

02 E CS

C

:c fe

*-

1 so CS

o a<

Ml 1 M III

II II 11

1 III 1 I M 1 * II

1 l~ 1 II 1 1 M I M I 1 11M II

1 1 1

Malmö fo (fo 11) Kristianstads fo (fo 14) Karlskrona fo (fo 15)6 K alm ar-Växjö fo:n (fo 18. 1(V) Östersunds fo (fo 22). . Härnösands- Sundsvalls fo:n (fo 23, 25) Göteborgs-Halmstads fo:n (fo 32, 31) Uddevalla fo (fo 34) .. Skövde fo (fo 35) Norrköpings-Linköpings fom (fo 42, 41) Strängnäs-Örebro fo:n ffn 43. 4:Vl ' Stockholms fo (fo 44) Vaxholms fo (fo 4 G ) 9 . . Gävle fo (fo 51) Karlstads fo (fo 52) . . Falu-Mora fo:n (fo 53,54^ Uppsala—Västerås fo:n rfo 5fi. 551

fcc

C O N

i f l CM

tk stat, Ma 9. — 3 Intkärens stat, Ma 9. — 4 Förvaltare pl intkärens atat. — h I lönegrad Ce IG, ler vederbörlig kustartilleriförsvarsstab.

189 V

N M M

1-H

é

CO

S? M

Ö CM

. s£ 'o

—

s 1<D

'

0 PQ

o U

£ 3

C. to

CO ' o O fcO i - l uo

to

=—.o * S S

P

fl —i *4

fl 1 O

b. «c o o "in TZ CD C

:cs

S°

ca

cS

«

i-l

1 1

ö

5* ci

ca cc 0 u V

S "" -c «* :c

M

190 På grund av de särskilda förhållanden som råda vid komrnendantsstaben i Stockholm samt staben inom Kiruna—Jokkmokks försvarsområde har viss för nämnda staber beräknad personal redovisats särskilt. Utöver i tablån upptagen personal beräknas ytterligare personal ingå i vissa staber enligt nedanstående. Kommendayitstaben i Stockholm, tillika försvarsområdesstab. 1 adjutant, pensionerad officer, 1: 29, 1 expeditionsunderofficer, 1: 20, 1 förman vid ingenjöravdelningen, Ce 12, 1 kanslibiträde, Ce 11, samt 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål, de båda sistnämnda avsedda för hemvärnsofficerens expedition. Försvarsområdesstaben i Bodens försvarsområde. (Då den övertager nuvarande kommendantsstabens uppgift.) 1 kapten eller löjtnant, adjutant, Md 9 eller Md 7, 1 övermaskinist, Ca 19, 1 förste montör, Ca 16, 7 fortmaskinister, Ca 16, 1 montör, Ca 11, 1 expeditionsunderofficer, 1: 20, 6 fortväblar, 1: 20, 1 verkmästare av 2. klass, Ce 20, 1 skogvaktare av 1. klass, Ce 13, 1 biträdande montör, Ce 11. Staben för Kiruna—Jokkmokks för svar områden samt arméns jägarskola. Utom för jägarskolan avsedd personal ingår i staben, utöver i tablån upptagen personal, följande befattningshavare avsedda för såväl försvarsområdet som jägarskolan: 1 fanjunkare, Ma 5, expeditionsföreståndare, 1 sergeant, Ma 4, expeditionsunderofficer på intendenturavdelningen, 1 maskinist, Ca 16, 1 förvaltare, M a 6 (i kassatjänst), 1 kansliskrivare, Ce 15, förrådsbokföringen, 1 kontorist, Ce 13 (i kassatjänst), 3 armétekniker ur tygstaten, Ca 12, därav 1 vapen-, 1 bil- och 1 signalmekaniker, 2 furirer ur tygstaten, Me 2 eller Me 1, vapenmekaniker. Beträffande för jägarskolan avsedd personal hänvisas till I. Utbildningsanstalter.

191 C. /.

Truppslag och truppförband m. m.

Allmänna grunder.

Krigsorganisationen utgör grundvalen för arméns indelning i fred på truppslag och truppförband. Truppslagen utgöras för närvarande av infanteri, kavalleri, pansartrupper, artilleri, luftvärn, ingenjörtrupper, signaltrupper, trängtrupper, tygtrupper och intendenturtrupper. Försvarskommittén förutsätter — under hänvisning till i hemlig del föreslagen krigsorganisation — att ifrågavarande truppslag alltjämt skola ingå i arméns fredsorganisation. Av skäl, som i det följande närmare beröras, föreslår kommittén emellertid, att trängtrupperna, tygtrupperna och intendenturtrupperna skola sammanföras till ett gemensamt truppslag, benämnt underhållstrupperna. I enlighet härmed komma arméns truppslag att omfatta infanteri, kavalleri, pansartrupper, artilleri, luftvärn, ingenjörtrupper, signaltrupper och underhållstrupper. Vid truppförbanden utbildas i fredstid den personal, som ingår i arméns krigsorganisation. Truppförbanden ombesörja därjämte kontinuerlig redovisning av såväl denna personal som för krigsförbanden avsedda hästar, hundar, motorfordon m. m. Vidare förvara och vårda truppförbanden i fredstid huvuddelen av krigsförbandens materiel. Vid krig ombesörja truppförbanden — jämte försvarsområdena — krigsförbandens organisering samt äro därefter i form av mobiliseringsdepåer organ för personalersättningen. Truppförbandens hittillsvarande uppgifter i dessa hänseenden synas alltjämt böra bibehållas. För genomförande av arméns mobilisering kompletteras truppförbanden i viss utsträckning av särskilda m o b i l i s e r i n g s c e n t r a l e r , belägna på andra orter än truppförbanden. Den härigenom skapade decentraliseringen av krigsförbandens organisering innebär ett betydelsefullt höjande av krigsberedskapen, främst beträffande sådana truppslag, som äro företrädda av endast ett fåtal truppförband. Utspridningen bidrager dessutom till att minska verkningarna av flyganfall. Kostnaderna för de särskilda mobiliseringscentralerna äro av förhållandevis ringa storlek. Försvarskommittén är för sin del av den uppfattningen, att systemet med dylika centraler även i fortsättningen bör tillämpas. I anslutning härtill har kommittén räknat med att nuvarande mobiliseringscentraler bibehållas samt att därjämte nya centraler anordnas för att i mobiliseringshänseende ersätta de truppförband, vilka i det följande föreslås utgå ur fredsorganisationen. Vid bestämmande av antalet i fred erforderliga truppförband har försvarskommittén å ena sidan eftersträvat att i kostnadsbesparande syfte nedbringa den nuvarande organisationens omfattning. Å andra sidan har emellertid kommittén haft att beakta, att den blivande försvarsorganisationen måste kunna effektivt fungera och från fred snabbt omställas till att slagfärdigt möta angreppsföretag mot vårt land. Den avvägning, som kommittén därvid gjort, innebär, att ett antal förband föreslagits utgå ur fredsorganisationen.

192 Långtgående indragningar skulle emellertid enligt kommitténs mening medföra en i hög grad sänkt krigsberedskap, icke blott vid genomförd organisation utan även under den för övergången till en ny organisation erforderliga tiden. Därtill kommer, att kostnaderna, för personalen vid indragna förband — vilken endast i viss utsträckning kan utnyttjas för andra uppgifter inom armén — komma att under åtskillig tid belasta arméns avlöningsanslag. Önskvärda besparingar göra sig därför gällande först på jämförelsevis lång sikt. Sistnämnda förhållande synes jämväl böra ses mot bakgrunden av att den under de närmaste åren inträdande minskningen av tillgången på värnpliktiga i början av 1960-talet kommer att följas av en avsevärd ökning av den årliga inskrivningskontingenten. Under beaktande av sålunda anförda allmänna synpunkter har kommittén närmare beräknat behovet av fredstruppförband med utgångspunkt från arméns årliga värnpliktskontingent och dess på krigsorganisatoriska grunder verkställda fördelning på truppslagen. Vid bestämmandet av antalet fredstruppförband inom varje truppslag måste hänsyn tagas till värnpliktskontingenternas storlek ävensom till påräkneliga förläggningsutrymmen. Med beaktande av det byggnadsläge, som för närvarande råder och för den närmaste framtiden kan förutses, har kommittén eftersträvat att i största möjliga utsträckning begränsa omfattningen av byggnadsarbeten. Av denna anledning har också frågan om anordnande av särskilda större utbildningscentraler enligt bland annat amerikanskt mönster ansetts böra ställas på framtiden. De truppförbandsindragningar, som kommittén ansett sig böra föreslå, äro närmare berörda i det följande under respektive truppslagsavsnitt. En sammanfattning lämnas i efterföljande tablå, som tillika återger såväl nuläget som läget före 1942 års försvarsbeslut. Såsom av tablån framgår, innebär den av kommittén föreslagna organisationen en icke obetydlig minskning av antalet truppförband. Vissa av de angivna truppförbandsindragningarna ha grundats på att arméns årliga värnpliktskontingent genom den av kommittén föreslagna skärpningen av besiktningsreglementet minskats med omkring 10 % i förhållande till nuläget. I andra fall åter har en minskning skett i rationaliseringssyfte, såsom exempelvis beträffande tygkompanierna, vilka inordnats i underhållsregementena, samt beträffande intendenturkompanierna, vilka sammanförts till en underhållskår. Totalt överensstämmer antalet truppförband nära med 1936 års försvarsbeslut. Truppförbandens organisation har i vad avser stabs- och förvaltningstjänsten sedan år 1945 varit föremål för organisationsundersökningar genom försorg av statens organisationsnämnd (försvarets centrala organisationskommitté). Undersökningarna, som hittills huvudsakligen bedrivits vid infanteriregemente (115), ligga till grund för den organisation, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1947 fastställts för infanteriets vidkommande och som för närvarande successivt genomföres vid detta truppslags förband. Pä två väsentliga punkter har emellertid avgörandet hållits öppet. Det gäller

193 Före 1942 Truppslag

Infanteriet Kavalleriet Pansartrupperna Artilleriet Luftvärnet Ingenjörtrupperna .. Signaltrupperna Trängtrupperna Tygtrupperna Intendenturtrupperna Underhållstrupperna

Reg el. kår

Nu

Komp (motsv)

21 4 3, 4 4

1 Reg el. kår

Komp (motsv)

19 4 4 9 7 3 1 4

2 3 5 1 6

8 52

Reg el. kår

Komp (motsv)

19 2 4 2 7 6 3 2

3 3

44 Försvarskommittén

5 48 48

1 Härav 4 förband med reducerad organisation (I 7, I 8,1 18 och I 21). — ' Därav en (ett) med reducerad organisation. — 3 Hänfördes till artilleriet. — 4 Beredskapsdivisioner. — 5 Ett sjukvårdskompani i Nora. — 6 Förläggas under 1947 provisoriskt i anslutning till T i , T 2 oeh T 4.

dels frågan om behovet av en särskild stabschef vid truppförbanden, dels frågan om kompani-(skvadrons-, batteri-) expeditionernas ordnande, d. v. s. kompani-(motsvarande) adjutantsbefattningars besättande med underofficer eller överfurir. Försvarskommittén har, med beaktande av riksdagens uttalande (skrivelse 1947:327), icke funnit anledning att för infanteritruppförbanden förutsätta annan organisationsform än den av Kungl. Maj:t nyligen fastställda, Kommittén har jämväl bedömt, att densamma i huvudsak oförändrad torde kunna tillämpas på arméns övriga truppförband. Beträffande behovet av personal för stabs- och förvaltningstjänsten återkommer kommittén härtill men vill dock redan i detta sammanhang framhålla följande. Vad först beträffar frågan om s t a b s c h ef en har försvarets centrala organisationskommitté funnit, att dylik befattningshavare icke vidare vore erforderlig. Chefen för armén, som inhämtat yttrande av samtliga förbandschefer inom armén, har förklarat, att det rådde en enhetlig uppfattning, att stabschefen måste bibehållas. Överbefälhavaren har — liksom även svenska officersförbundet — hävdat samma mening. De skäl, som därvid framhållits — närmare sammanfattade i Kungl. Majits proposition 1947: 130 (s. 18) — ha av försvarskommittén befunnits så vägande, att kommittén — utan att förbise, att försök vid vissa truppförband pågå rörande en annan organisation i förevarande hänseende — räknat med dylik befattningshavare vid flertalet truppförband. Kommittén har därvid icke blott tagit hänsyn till frågans organisatoriska sida utan jämväl beaktat nödvändigheten av att regementsofficersgraden erhåller sådan omfattning, att den krigsorganiserade arméns funktionsduglighet icke äventyras genom bristande tillgång på väl kvalifi13—1800 47

194 cerade regementsstabschefer och bataljonschefer (motsvarande). Kommittén har dock under förutsättning av stabschefens bibehållande räknat med en minskning med en kompaniofficer per förband i stabs- och förvaltningstjänst, varigenom antalet befattningshavare numerärt kommer att överensstämma med vad som innevarande år fastställts för infanteriets truppförband. Beträffande k o m p a n i e x p e d i t i o n e r n a s (motsvarande) organisation gäller frågan, som ovan antytts, närmast chefskapet över expeditionen. För närvarande förestås expeditionen av en underofficer, i regel fanjunkare, såsom kompaniadjutant. Försvarets centrala organisationskommitté har vid sina undersökningar ansett sig finna, att ifrågavarande underofficer med hänsyn till de ändrade arbetsuppgifter, som i fortsättningen komma att åvila kompaniexpeditionens personal, kan utbytas mot en mindre kvalificerad befattningshavare, en överfurir. Från militärt håll har emellertid hävdats och redan lantförsvarets utbildningskommission har på sin tid (SOU 1941: 35) gjort gällande, att såväl en underofficer som en överfurir vore erforderlig vid varje kompaniexpedition, icke minst för att möjliggöra, att kompaniadjutanten, vilken under sin tidigare tjänstgöring såsom underofficer förvärvat framstående förmåga i trupputbildning, även i fortsättningen skulle i viss utsträckning utnyttjas för dylik verksamhet. Chefen för försvarsdepartementet har å andra sidan vid anmälan av propositionen 1947: 130 (s. 27) uttalat den uppfattningen, att för arbetet på en kompaniexpedition borde svara allenast en befattningshavare i befälsställning. Om kompaniets utbildningspersonal behövde förstärkas, borde det nytillkommande befälet enligt departementschefens mening ägna sig åt utbildningsarbete, ej åt arbete på kompaniexpeditionen. Försvarskommittén har för sin del funnit sig böra biträda den mening, åt vilken departementschefen härvidlag givit uttryck. När det sedan gällt att taga ståndpunkt till frågan om kompaniadjutanternas kvalifikationer — underofficerare eller överfurirer — har kommittén funnit förhållandena tala för att underofficerare avses för sådana kompanienheter, vid vilka med hänsyn till kompaniets särart erfordras särskilt kvalificerad personal eller vid vilka psykologiska skäl motivera en adjutant med den äldre underofficerens auktoritet, såsom bland annat vid kompanier för utbildning av stamanställd personal eller personal i befälstjänst och vissa speciella tjänster. Vid övriga kompanienheter synes det kommittén vara tillfyllest med en överfurir såsom kompaniadjutant. En dylik lösning har för kommittén tett sig ändamålsenlig även ur den synpunkten, att det sammanlagda behovet av äldre underofficerare — fanjunkare (styckjunkare) — för stabs- och förvaltningsuppgifter, utbildning och kompaniadjutantstjänst i huvudsak överensstämmer med nuvarande stater. En mera avsevärd minskning av underofficerskåren skulle enligt kommitténs uppfattning ur rekryteringssynpunkt vara synnerligen oläglig och stå i motsättning till de åtgärder, som i övrigt vidtagas i rekryteringsfrämjande syfte. Genom den av kommittén förordade avvägningen skulle därjämte ett så stort antal inretjänstbefattningar för överfurirer

195 erhållas, att en övergång från trupptjänst till inre tjänst i huvudsak kan äga rum enligt de principer, på vilka 1944 års manskapsutredning (SOU 1946: 7) grundat sitt delvis redan under genomförande varande förslag, övergången till inre tjänst har dock beräknats i genomsnitt kunna ske först vid omkring 43 års ålder mot av manskapsutredningen beräknade 40 år. Principen för truppförbandens nuvarande indelning på underavdelningar, bataljoner (divisioner) och kompanier (skvadroner, batterier) har försvarskommittén icke funnit anledning frångå. Grundläggande för ifrågavarande indelning är beträffande varje enskilt truppförband dels storleken av den för truppförbandet avsedda utbildningskontingenten av värnpliktig och stamanställd personal, dels antalet utbildningslinjer och dessas truppslagstekniska karaktär. I fråga om utbildningsenheternas storlek ha 30—45 man i allmänhet beräknats skola sammanföras till plutons-(tropp-) förband samt två å tre plutoner till kompani-(skvadrons-, batteri-) förband. Vid truppförband med allenast 4—5 kompanier (motsvarande) ha dessa bedömts kunna ställas direkt under truppförbandschefen, under det att vid truppförband med större antal kompanier desamma sammanförts till bataljoner (divisioner), var och en bestående av högst 5 kompanienheter. I förhållande till nuvarande organisation innebär detta, att en reducering av bataljons-(divisions-)antalet med åtföljande personalbesparing ansetts möjlig genomföra vid de större pansarregementena och vid samtliga artilleri- och luftvärnsregementen. Å andra sidan har det synts kommittén erforderligt att vid vissa förband, som komma att erhålla större värnpliktsstyrka än för närvarande, åstadkomma en indelning på 2 bataljoner, bland annat vid de till underhållsregementen ombildade trängkårerna. Beträffande kompanierna (motsvarande) må i detta sammanhang framhållas, att kommittén — förutom de kompanienheter, som vid varje truppförband erfordras för huvuddelen av de värnpliktigas ordinarie utbildning, såsom exempelvis gevärskompanier och tunga kompanier vid infanteriet, pjäsbatterier och eldledningsbatterier vid artilleriet, bilkompanier och sjukvårdskompanier vid underhållstruppema o. s. v. — i regel genomgående beräknat vid varje truppförband dels ett b e f ä l s k o m p a n i för värnpliktiga, som uttagits till fortsatt tjänstgöring för befälsutbildning, dels ett s k o l k o m p a n i , avsett främst för stamanställt manskap, dels slutligen ett k a s e r n k o m p a n i för utbildning och förläggning av värnpliktiga i handräckningstjänst, Däremot har kommittén icke ansett särskilda e f t e r u t b i l d n i n g s k o m p a n i e r bli erforderliga i den utsträckning, varmed för närvarande räknas, ehuru den omskolning, som hittills avsetts äga rum vid efterutbildningsövning, framdeles i viss utsträckning måste äga rum under andra repetitionsövningen, därvid de värnpliktiga komma att vara inkallade i omgångar under betydande del av året. Dylika förband ha dock beräknats för luftvärnet, där den värnpliktskontingent, som fullgjort 9 månaders första tjänstgöring vid flygvapnet och därefter överförts till armén, avses erhålla för krigsplacering vid luftvärnsförband erforderlig omskolning. T i d två av de fyra underhållsregementena ha därjämte dylika

196 kompanier ansetts böra beräknas för omskolning av den värnpliktiga personal, som för fyllande av underhållstruppernas personalbehov i krigsorganisationen måste överföras främst från flygvapnet. Utan en sådan överföring och omskolning hade en ökning av underhållstruppförbandens antal i fred varit ofrånkomlig. Med tillämpande av i det föregående angivna grunder har kommittén beräknat de olika truppförbandens normalorganisation i fred. Ifrågavarande organisation synes kunna tillämpas under såväl sommar- som vinterhalvåret, oaktat antalet på varje kompani under dessa tidsperioder tjänstgörande värnpliktiga kommer att något växla, beroende på vissa nödvändiga omflyttningar av personalen mellan kompanierna vid övergång från rekrytskola till soldatoch gruppchefsskola eller vid anordnande av för flera truppförband gemensam utbildning m. m. Liksom fallet varit vid närmast föregående försvarsutredningar har kommittén beräknat truppförbandens sammanlagda personalbehov dels med hänsyn till stabs- och förvaltningstjänstens krav, dels efter utbildningsarbetets omfattning. Härjämte har liksom tidigare beaktats det konstanta behovet av tämligen omfattande kommenderingar av befälspersonal till olika skolor och utbildningskurser m. m. utom truppförbanden. Vidare har alltjämt viss reserv av personal upptagits för sjukdom, semester och oförutsedda behov. Det enligt dessa grunder framkomna personalbehovet har slutligen jämförts med de krav, som ur krigsorganisatorisk synpunkt böra ställas med avseende främst på kvalificerad officers- och underofficerspersonal, vilken fråga närmare beröres i betänkandets hemliga del. Kommittén vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att de i det följande framlagda personalstaterna endast kunna tillgodose de behov, som krigsorganisatoriskt sett beteckna ett minimum. Vad angår den för s t a b s - o c h f ö r v a l t n i n g s t j ä n s t e n e r f o r d e r l i g a p e r s o n a l e n har försvarskommittén i det föregående berört stabschefs- och kompani-(skvadrons-, batteri-)adjutantsbefattningarna. Stabschefen förutsattes jämväl i regel utöva chefskapet över personalavdelningen. Den i nämnda sammanhang föreslagna minskningen med en kompaniofficer synes närmast böra avse regementsexpeditionen. Beträffande övrig personal har kommittén i huvudsak räknat med det antal och den fördelning, som finnes återgiven i propositionen 1947: 130, bilaga 2. Vissa smärre avvikelser beträffande andra truppslag än infanteriet framgå närmare av vederbörliga truppslagsavsnitt i det följande. Härvidlag synes det emellertid sannolikt, att fortsatta organisationsundersökningar av den art, som hittills endast vissa av infanteriets truppförband undergått, komma att påkalla smärre ändringar beroende på truppslagstekniska och lokala förhållanden, vilka kommittén icke kunnat överblicka. Närmast torde detta gälla pensionerad personal i arvodesbefattning och extra ordinarie tjänstemän. I fråga om för tygofficersbefattningar avsedd personal har kommittén förutsatt, att densamma i fortsättningen icke upptages på vederbörliga truppförbands (personalkårers) stater utan — liksom fallet genom

197 riksdagsbeslut innevarande år redan blivit med de för tygtjänst avsedda förvaltarbeställningarna — hänföres till fälttygkåren. Beträffande hittillsvarande beställningsmän på mekanikerlinjerna har kommittén räknat med att desamma hänföras till tygstaten och där beredas framtidsplatser i enlighet med 1944 års manskapsutrednings förslag. Likaledes ha de för sjukvårds- och hovslagartjänsten erforderliga underofficers-, Överfurirs- och furirsbeställningarna hänförts till underhållstruppernas respektive kavalleriets personalkårer. Totalt medför rationaliseringen beträffande stabs- och förvaltningstjänsten vissa besparingar i fråga om officers- och underofficerspersonal, under det att antalet överfurirer ökas. Behovet av b e f ä l s p e r s o n a l f ö r u t b i l d n i n g s v e r k s a m h e t e n vid truppförbanden har försvarskommittén sökt tillgodose i huvudsak enligt de principer, som tillämpades av 1941 års försvarsutredning, vilken å sin sida grundade sitt förslag på de beräkningar rörande befälsbehovet, som framlagts av lantförsvarets utbildningskommission. Emellertid har kommittén, av ekonomiska skäl och med hänsyn till eljest sannolikt uppstående rekryteringssvårigheter, främst beträffande manskapskadrerna, ansett sig böra i någon mån begränsa instruktörsantalet. Sålunda har för varje utbildningsavdelning om 30—45 man genomsnittligt beräknats 4—5 äldre instruktörer — subalternofficerare, underofficerare, överfurirer eller furirer — mot ur militär synpunkt önskvärda 6. Utöver dessa äldre instruktörer tillkomma dock under viss del av året dels under egen vidareutbildning varande stamanställda korpraler (konstaplar) m. fl., dels värnpliktiga elever vid plutonchefsskolor. Av de 4—5 äldre instruktörerna vid varje avdelning kunna i regel högst 3 utgöras av furirer eller överfurirer, enär eljest den enligt 1944 års manskapsutredning, vars beräkningsprinciper kommittén i allt väsentligt följt, påräkneliga maximala årsrekryteringen skulle överskridas. De övriga 2 ha därför i regel förutsatts skola utgöras av 1 subalternofficer och 1 underofficer. Flertalet utbildningsavdelningar komma sålunda att stå under officers befäl. En ökning av antalet officerare såsom plutonchefer i förhållande till beräkningarna i tidigare försvarsutredningar, enligt vilka antalet plutonchefer (motsvarande) borde utgöras av subalternofficerare till två tredjedelar och av underofficerare till en tredjedel, har sålunda tett sig nödvändig. Det ökade officersbehovet har kommittén emellertid kunnat tillgodose utan någon utökning av truppförbandens officerskadrer, genom att i erforderlig omfattning utnyttja den officerspersonal, som frigjorts genom föreslagen omorganisation av stabs- och förvaltningstjänsten. Motsvarande gäller även underofficerare, vilka i något större utsträckning än tidigare komma att tagas i anspråk som plutonchefers ställföreträdare. Försvarskommittén vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att beräkningarna beträffande behovet av utbildningsbefäl äro grundade på det utbildningssystem, som hittills tillämpats. De försök med rationalisering av utbildningen, som med hänsyn främst till förkortad utbildningstid pågå inom de olika truppslagen, kunna komma att medföra andra beräkningsgrunder. I frågans nuvarande läge har kommittén dock icke kunnat taga hänsyn härtill.

198 Beträffande sådana utbildningsysslor, som sammanhänga t. ex. med rekrytering, idrott, filmtjänst m. m., anser kommittén, att särskild personal icke bör beräknas härför, utan förutsätter, att dylika tjänster skola bestridas av därtill lämpad personal vid sidan av annan verksamhet. Antalet u t o m t r u p p f ö r b a n d e n k o m m e n d e r a d p e r s o n a l har av kommittén beräknats på grundval av erfarenhetsmässiga uppgifter. Den kommenderade personalen omfattar därvid till stor del lärare och elever vid arméns utbildningsanstalter ävensom vid mera tillfälligt sammandragna skolor och kurser. Härvid har kommittén beaktat det förhållandet, att den av kommittén föreslagna tjänstgöringstiden för värnpliktiga och vämpliktsutbildningens organisation kommer att skapa bättre betingelser för vid förbanden bedriven befälsutbildning. En avsevärd del utgöres vidare av den personal, som beordras till tjänstgöring vid de militärterritoriella staberna samt vid försvarsstaben, arméledningen och de centrala förvaltningsorganen. Därjämte har personal ansetts böra beräknas för vissa andra kommenderingar, som regelbundet förutsättas pågå, såsom för flygspanarutbildning, växeltjänstgöring vid annan försvarsgren m. m. Kommenderingsberäkningarna, som hänföra sig till personalläget under årets huvuddel, framgå närmare av vederbörliga truppslagsavsnitt i det följande. Vid beräkningarna av den r e s e r v av p e r s o n a l , som på grund av vunna erfarenheter synes nödvändig för tjänstens behöriga upprätthållande under tjänstledighet, semester, sjukdom, bortkommendering för särskilda uppdrag m. m., har kommittén ansett sig böra följa de utgångspunkter, som redan anförts av 1919 års försvarsrevision och därefter oförändrat tillämpats. Keserven av personal har sålunda upptagits till 5 % beträffande kompaniofficersoch underofficerspersonal samt till omkring 2,5 % beträffande överfurirer och furirer. För annat manskap än överfurirer och furirer har dock, till skillnad från tidigare, någon reserv icke ansetts böra avses. I jämförande syfte ha i efterföljande truppslagsavsnitt jämte de personalstatsberäkningar, som utförts av försvarskommittén, även upptagits nu gällande stater. För att underlätta en direkt jämförelse ha därvid i personalförteckningarna för budgetåret 1947/48 angivna värden något korrigerats. Sålunda har exempelvis antalet kaptener och fanjunkare vid truppförbanden minskats med det antal beställningshavare, som för närvarande beräknas bestrida befattningar såsom tygofficerare och tygunderofficerare. Motsvarande ökning har i stället skett beträffande fälttygkårens kaptens- och förvaltarbeställningar. Liknande jämkningar ha vidtagits i fråga om viss personal, som överflyttats från personalförteckningar för utbildningsanstalter till personalförteckningar för truppförband (truppslag). I detta sammanhang bör framhållas, att det sammanlagda antalet beställningar i nuläget icke i alla delar gei uttryck för det enligt 1942 års försvarsbeslut avsedda slutläget. Sålunda har, närmast i fråga om officers- och underofficerspersonal, den uppbyggnad av personalkadrerna, som beräknades ske under budgetåret 1946/47, endast delvis kommit till stånd. Därjämte har, såväl under budgetåret 1946/47 som under budgetåret 1947/48, viss beskärning av personalstaterna

199 ägt rum. Ifrågavarande åtgärder ha motiverats av en strävan att i rådande läge nedbringa försvarskostnaderna och iakttaga återhållsamhet med hänsyn till pågående översyn av försvarsorganisationen. Kaderminskningarna ha grundats på de organisationsförslag, som av arméchefen framlagts såsom underlag för försvarskommitténs arbete. Dessa redan vidtagna besparingsåtgärder avse vid truppförbanden sammanlagt omkring 70 officers- och underofficersbeställningar. Beträffande manskapsbeställningar uppvisa personalförteckningarna för budgetåret 1947/48 en väsentlig minskning i förhållande till 1942 års försvarsbeslut, beroende dels på de reduceringar av manskapskadrema, som genomfördes redan genom beslut av 1944 års riksdag, dels på den ytterligare begränsning, som blivit en följd av det under budgetåret 1946/47 påbörjade genomförandet av 1944 års manskapsutrednings förslag. Den civilmilitära personalen är enligt gällande personalförteckningar — totalt sett — i huvudsak oförändrad i förhållande till 1942 års försvarsbeslut, under det att den extra ordinarie personalen i det närmaste fördubblats. Kommitténs förslag till personalstater innebär i huvudsak, att varje enskilt fredstruppförbands aktiva befälskader — med undantag för överfurirer — reducerats i förhållande till nuläget. Detta har kunnat åstadkommas dels genom en rationalisering av stabs- och förvaltningstjänsten, dels genom en i övrigt iakttagen sparsamhet med personal. Även om personalstaterna icke till alla delar motsvara den militära sakkunskapens krav, äro likväl de föreslagna begränsningarna vid de enskilda truppförbanden icke av mera betydande omfattning. Den civilmilitära personalen företer en viss ökning, närmast beroende på kommitténs förslag till reglerad anställningsform för arméingenjörerna och beredande av framtidsplatser inom tygstaten för hittillsvarande beställningsmän inom mekanikerlinjerna. Den extra ordinarie personalen har något minskats. Kommittén vill slutligen framhålla, att befälstillgången vid truppförbanden reellt minskats mer än vad som framgår av en direkt jämförelse mellan föreslagna och nu gällande stater. Kommittén har nämligen icke ansett sig kunna fortsättningsvis räkna med ständig tjänstgöring vid varje truppförband av den personal i truppförbandens reserver — vid regementsförband i regel två kompaniofficerare och en underofficer — varmed man i nuvarande försvarsordning räknat i syfte att åstadkomma viss elasticitet i personalorganisationen. Det allmänna laget på arbetsmarknaden samt ekonomiska hänsyn ha motiverat kommitténs ställningstagande härvidlag. Likväl förutsätter kommittén, att nuvarande bestämmelser övergångsvis skola äga tillämpning i den utsträckning, som kan betingas av rekryteringssvårigheter i fråga om aktivt befäl och möjliggöras genom tillgång på reservpersonal, som kan vara villig till dylik tjänstgöring. Beträffande de olika befälskategoriernas närmare fördelning på tjänstegrader, befordringsförhållanden m. m. återkommer kommittén härtill i det följande under F. Gemensamma personalfrågor för truppslag och personalkårer. Vissa sammanställningar beträffande arméns personal återfinnas även under detta avsnitt.

200 2,

Infanteriet.

Infanteriet består för närvarande av följande truppförband: I 1 I 2 I 3 I 4 I 5 I 6 I 7 I 8 I 11 I 12 I 13 I 14 I 15 I 16 I 17 I 18 I 19 I 20 121

Svea livgarde Värmlands regemente Livregementets grenadjärer Livgrenadjärregementet Jämtlands fältjägarregemente Norra skånska infanteriregementet Södra skånska infanteriregementet Upplands regemente Kronobergs regemente Jönköpings-Kalmar regemente Dalregementet Hälsinge regemente Älvsborgs regemente Hallands regemente Bohusläns regemente Gotlands infanteriregemente Norrbottens regemente Västerbottens regemente Västernorrlands regemente

Solna. Karlstad. Örebro. Linköping. Östersund. Kristianstad. Ystad och Revinge. Uppsala. Växjö. Eksjö. Falun. Gävle. Borås. Halmstad. Uddevalla. Visby. Boden. Umeå. Sollefteå.

Därutöver sker utbildning av trupp i infanteritjänst vid krigsskolans övningskompani, infanteriskjutskolans övningstrupp och arméns jägarskola. Dessutom är ett garnisonskompani försöksvis organiserat i anslutning till 1 1 . Samtliga regementen äro i fred normalt organiserade på regementsstab och 3 bataljoner. Till vart och ett är därjämte en inskrivningsexpedition anknuten. Utbildningen bedrives vid regementena efter likartade grunder. Från normaltypen avvika dock dels 1.7, där speciell utbildning sker i motortjänst, dels 1 1 , I 2, I 4, I 6, 116 och 118, där utbildning äger rum i cykeltjänst. Vad beträffar utbildningen kommer den utökning av pansarinfanteriförbanden i krigsorganisationen, som försvarskommittén i annat sammanhang föreslagit, att kräva, att dylika förband utbildas icke endast vid pansartrupperna utan jämväl i viss utsträckning vid infanteriet. Kommittén anser, att härför böra avses 1 1 och I 7, vilka regementen efter slutförandet av nu planlagd byggnadsverksamhet komma att disponera för dylik utbildning lämpliga garage, verkstäder m. m. Å andra sidan synas vissa infanteriregementens — 118 undantaget — karaktär av cykelregementen böra försvinna. Genom att särskilda cykeltransportförband tillföras krigsorganisationen måste nämligen samtliga infanteriregementen i viss utsträckning bedriva cykelutbildning. Sålunda kommer utbildningen vid infanteriets förband — utom vid I I , 17 och 118 — att bedrivas på i huvudsak likartat sätt. Vad kommittén föreslagit beträffande omfattningen av infanteriets krigs-

201 organisation medför, att den årliga värnpliktskontingentcn för detta truppslag något minskas, varigenom en viss begränsning av fredsorganisationen kan äga rum. Begränsningen skulle vid infanteriet kunna ske genom att ett fredstruppförband indroges. Indragning av infanteriförband medför emellertid betydande nackdelar såväl för mobiliseringen i allmänhet som för inskrivningsväsendet m. m. på grund av infanteriregementenas nära samhörighet med vederbörliga län. Den nuvarande principen, att huvuddelen av inskrivningsområdets värnpliktiga skola fullgöra sin värnpliktstjänstgöring i hemortens närhet, bleve genom indragning av ett dylikt förband rubbad, samtidigt som en ur utbildnings- och fredsförläggningssynpunkt icke önskvärd utökning av årskontingenten måste ske vid övriga infanteriförband. Kommittén har undersökt huruvida indragning av ett infanteriregemente skulle kunna lösa förläggnings- och lokalbehovet för vissa andra ändamål — infanteriets kadettskola, ingenjörtruppskolan, arméns signalskola, tygkompanierna m. m. — som innefattas i den av kommittén förordade organisationen och för vilka förläggningsfrågan ännu icke är ordnad. Så har emellertid av olika anledningar funnits icke kunna ske. E n annan möjlighet att begränsa infanteriets fredsorganisation är att bibehålla nuvarande antal förband men reducera den årliga värnpliktskontingenten vid vissa av dem, så att förläggningsutrymmen frigöras för ändamål, för vilka nybyggnad eljest bleve erforderlig. En undersökning har givit vid handen, att en dylik åtgärd synes lösa flera av de förutberörda förläggningsproblemen och därmed kraftigt minska behovet av nybyggnader. Kommittén har sålunda funnit, att en fördelning av minskningen av infanteriets värnpliktskontingent på flera förband är att föredraga, främst emedan den, då hänsyn tages till eljest erforderliga nybyggnadskostnader, totalt medför de största besparingarna. Kommittén vill därför förorda följande åtgärder. 17, som för närvarande är förlagt till såväl Ystad (regementsstab jämte omkring en bataljon) som Revinge (regementets återstod), synes böra koncentreras till allenast en förläggningsort, Revinge. Nuvarande dubbelförläggning och den otillfredsställande tillgången på för infanteriutbildning lämplig övningsterräng vid Ystad medför onödiga kostnader och försvårar utbildningsarbetet. På grund av de lokala förhållandena kan någon förbättring av övningsmöjligheterna vid Ystad icke åstadkommas genom förvärv av ytterligare mark. Med hänsyn härtill ha under de senaste åren förberedande åtgärder vidtagits för regementets förflyttning till Revinge. Sålunda har övningsområdet vid Revingehed utvidgats och är nu fullt jämbördigt med övriga infanteriregementens övningsfält. Skolbyggnad, gymnastiksal med badhus, matinrättning, marketenteri, verkstäder och garage m. m. ha nyligen uppförts och dimensionerats för det samlade regementets behov. Däremot återstå, för att en koncentrering av regementet skall kunna fullföljas, restaurering och komplettering av vissa förläggnings-, förråds- och expeditionslokaler m. m.

202 enligt vad som angives vid behandlingen av byggnadsfrågorna. Kommittén har med hänsyn till de på något längre sikt uppstående besparingarna ansett sig böra förorda en koncentrering av regementet till Revinge. För att därvid minska behovet av nybyggnader föreslås, att regementets organisation begränsas till regementsstab och två bataljoner. Förutom reduktionen av regementets personalkadrer medför givetvis denna koncentrering, att de administrativa kostnaderna icke obetydligt nedbringas. / 8 föreslås i likhet med 1 7 böra begränsas till regementsstab och två bataljoner. Härigenom frigjort förläggningsutrymme synes böra avses för infanteriets och kavalleriets sammanslagna kadettskola. I avvaktan på att den av 1944 års riksdag (skrivelse nr 322) beslutade kasernförläggningen vid Radan (Järvafältet) skall komma till stånd, äro de nuvarande två skolorna provisoriskt förlagda, kadettskolan för infanteriet vid krigsskolan på Karlberg och kadettskolan för kavalleriet vid K 3 i Skövde. Utbildningen till officer av huvuddelen av arméns officerare (värnpliktiga och reservanställda) avslutas med kadettskola. Det är av största betydelse, att utbildningen vid kadettskolan blir så effektiv som möjligt. Även om med hänsyn till den sammanslagna kadettskolans storlek vissa olägenheter för utbildningen kunna uppstå vid samförläggning med ett truppförband, vill försvarskommittén dock med hänsyn till de nu rådande ännu ogynnsammare förhållandena, besparingsmöjligheterna och läget på byggnadsmarknaden förorda, att kadettskolan tills vidare förlägges till I 8. Med hänsyn till att Gotlands stridskrafter, såsom framgår av betänkandets hemliga del, i krig avses erhålla en något begränsad omfattning, kommer den sammanlagda årliga värnpliktskontingenten för Gotland — för närvarande omkring 950 man — att minskas till 750 man, varför kommittén övervägt, huruvida den icke kunde sammanföras till ett truppförband. Härvid har kommittén emellertid funnit, att så stora svårigheter skulle vara förenade med förläggandet av utbildning av så mångskiftande art som infanteri-, artilleri- och luftvärnsutbildning till ett och samma truppförband, att kommittén icke anser sig kunna förorda en sådan lösning. I betraktande kommer även att såväl 118:s som A7:s kasernetablissement alltjämt skulle behöva utnyttjas för beredande av erforderliga förläggnings-, förråds- och utbildningsmöjligheter. Genom föreslagen begränsning av krigsorganisationen med därav följande minskad värnpliktskontingent kan emellertid 118:s organisation reduceras från 3 bataljoner till 2. Kommittén föreslår sålunda, att 118 i likhet med I 7 och I 8 begränsas till regementsstab och två bataljoner. Härtill kommer en mobiliseringscentral ur P 1 enligt vad som framgår av 4. Pansartrupperna. I 21 föreslås skola reduceras för att bereda erforderligt förläggningsutrymme för Norrlands underhållsregemente (U3), vilket vid den av kommittén under 9. Underhållstrupperna föreslagna organisationen icke kan i sin helhet inrymmas i T3:s nuvarande kaserner. Avståndet mellan 1 2 1 och T 3 är cirka 4 km, vilket givetvis innebär, att ett utnyttjande av en av I 21 :s kaserner

203 för U 3 : s räkning medför olägenheter. För att kostnader icke skola behöva nedläggas på nybyggnad av förläggningslokaler vid U 3, vill kommittén emellertid — trots berörda olägenheter — förorda ovan angivna lösning. Sålunda föreslås, att I 21 :s fredsorganisation begränsas så mycket, att erforderligt förläggningsutrymme beredes U 3. Erforderlig minskning av I 21 har härvid uppskattningsvis beräknats till en bataljon. Återstående infanteriregementen böra enligt kommitténs mening kvarstå oförändrade till sin organisation och med bibehållna förläggningsorter. Till 1 1 äro för närvarande förlagda dels krigsskolans övningskompani, dels garnisonskompaniet. För ettdera av dessa kompanier saknas för närvarande och kommer med den av kommittén beräknade organisationen att saknas kasernförläggning. För närvarande är krigsskolans övningskompani förlagt i under beredskapstiden uppförda baracker, vilken förläggning icke kan anses tillfredsställande under normala fredsutbildningsförhållanden. Garnisonskompaniet är ett förband, sammansatt av för fältpolisutbildning särskilt uttagna värnpliktiga från samtliga inskrivningsområden. Erfarenheterna från den försöksvisa förläggningen vid I I ha bestyrkt lämpligheten av såväl att denna utbildning centraliseras som att den äger rum i Stockholms närhet. Med hänsyn härtill bör detta kompani alltjämt vara förlagt vid 1 1 . Som närmare angives under H. Utbildning avses krigsskolans övningskompani inrycka samtidigt med officerskursens början, så att kursen får tillfälle att följa och i viss utsträckning leda utbildningen vid ett värnpliktsförband under de värnpliktigas hela första tjänstgöring. För att detta skall kunna ske och kompaniet bli effektivt utnyttjat bör det, när förhållandena det medgiva, förläggas till Karlberg. För infanteriskjutskolan bör liksom hittills avses särskild övningstrupp, närmare berörd under dels H. Utbildning, dels I. Utbildningsanstalter. Plutonchefsskolor för utbildning av värnpliktiga underofficerare förutsättas liksom hittills finnas vid varje infanteriregemente. Plutonchefsskolorna på utbildningslinjer i specialtjänst koncentreras dock till vissa regementen. Slutligen avses liksom nu är förhållandet den för infanteriets krigsorganisation erforderliga sjukvårdspersonalen under huvuddelen av första tjänstgöringen utbildas vid underhållsregementena. Det nuvarande namnet på 112, Jönköpings—Kalmar regemente, saknar hävd och ar dessutom i så måtto missvisande som huvuddelen av Kalmar läns värnpliktiga tillföras ett annat regemente, 111, medan 112 rekryteras från norra Småland. Kommittén vill därför förorda, att 112 i fortsättningen benämnes Norra Smålands regemente. Enligt försvarskommitténs förslag skulle infanteriet alltså i fredstid komma att omfatta 15 regementen av normaltyp (regementsstab och tre bataljoner) samt 4 regementen med reducerad organisation (regementsstab och två bataljoner) med nedan angivna förläggningsorter:

204 I I I I I I I

1 2 3 4 5 6 7

I 8 I 11 I 12 T 13 I 14 I 15 I 16 I 17 I 18 I 19 I 20 I 21

Svea livgarde Värmlands regemente Livregementets grenadjärer Livgrenadjärregementet Jämtlands fältjägarregemente Norra skånska infanteriregementet Södra skånska infanteriregementet (reducerad organisation) Upplands regemente (reducerad or ganisation) Kronobergs regemente Norra Smålands regemente Dalregementet Hälsinge regemente Alvsborgs regemente Hallands regemente Bohusläns regemente Gotlands infanteriregemente (reducerad organisation) .. Norrbottens regemente Västerbottens regemente Västernorrlands regemente (reducerad organisation) —

Solna. Karlstad. Örebro. Linköping. Östersund. Kristianstad. Revinge. Uppsala. Växjö. Eksjö. Falun. Gävle. Borås. Halmstad. Uddevalla. Visby. Boden. Umeå. Sollefteå.

Härtill komma kadettskolan för infanteriet och kavalleriet, arméns jägarskola, infanteriskjutskolans övningstrupp, krigsskolans övningskompani samt garnisonskompaniet vid 1 1 . Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid infanteriet framgår närmare av efterföljande tablå.

Kategori

Värnpliktiga, 1. tjänstgöring » , plutonchefsskolor (2. året) Stammanskap, underbefälsskolor . . Summa

KS InfSS I 7, I 8, I 18 och övnings- övningskompani trupp I 21

Arméns jägarskola

350 Normalinfanteriregemente

I i

65 60 945

65 65 1130

50 50 630

390 Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 50 värnpliktiga per truppförband. Den av försvarskommittén förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid de olika infanteriregementena framgå av följande tablåer.

205 Befälsbehov vid normalinfanteriregemente. Underofficerare

Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar ni. m.

Övriga regeFänKap- Lojt Överste mentstener nanter rikar officerare

Chef, s t a b s - o c h f ö r v a l t n i n g s tjänst Utbildning m. m.; tre bataljoner Tre gevärskompanier .... Två tunga kompanier . . . . Två specialkompanier . . . . Två befälskompanier .... Ett skolkompani Ett kasernkompani Kommenderade Reserv Summa

3 2 2 2 1

3 6 4 6 4 2

10 1

7 2

24 1 2 10

Förvaltare

ÖverFanFuriSergefurijunanter rer kare

3 2 2

8 Underbefäl

2 1 2 1 15

6 8 8 4 2 1 1 36

12 8 6 4 3 12 1 46

1 Därav 1 inskrivningsclicf. Ungefärligt antal. Härav beräknas 5 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. 4 » » 6 » » » Anm. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer det övriga manskap — korpraler, vicekorpraler och meniga — som erfordras för överfurirs- och furirskadrernas rekrytering; ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå I I I . Icke-ordinarie manskap. 2 3

Befälsbehov vid Svea livgarde. Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. m.

Övriga regeKap- Löjt- FänÖverste mentstener nanter rikar officerare

Behov enligt för normalinfanteriregemente Tillkommer: För motortjänst Garnisonskompanix Summa

Underofficerare

1 1 6

Förvaltare

2 25 I 3 11

3 Underbefäl

FanÖverFuriSergefurijunrer anter rer kare

1 16

2 38

2 48

1 Utöver h ä r redovisad personal erfordras ytterligare i speciell fältpolistjänst utbildad befälspersonal, vilken förutsattes skola kommenderas ur infanteriets övriga truppförband. 2 Därav 1 inskrivningschef. 3 Ungefärligt antal. * Härav beräknas 6 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. Anm. Se ovan under Befälsbehov vid normalinfanteriregemente.

206 Befälsbehov vid Södra skånska infanteriregementet, Upplands regemente, Gotlands infanteriregemente och Västernorrlands regemente. Underofficerare

Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. m.

Övriga rege- Kap- Löjt- FänÖverste ments- tener nanter rikar officcrare

Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m.; två bataljoner Två gevärskompanier . . . . Två t u n g a kompanier . . . . E t t specialkompani E t t befälskompani E t t skolkompani E t t kasernkompani Kommenderade Reserv

2 2 1 1 1

Summa

1 Förvaltare

Fan- Sergejun- anter kare

2 2

7 1

4 4 2 2 1

1 1 1 1

—

2 1

Därav 1 inskrivningschef. Vid I 7 och I IS tillkommer 1 motorofficer. Vid I 7 och I 18 tillkommer 1 motorunderofficer. 4 Vid I 8 tillkommer en regementsofficer såsom chef för infanteriets och kavalleriets kadettskola. 5 Ungefärligt antal. 11 Härav beräknas 4 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. Anm. Se ovan under Befälsbehov vid normalinfanteriregemente. 2

207 Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid infanteriet beräknar försvarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i följande tabeller, vilka jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse.

I. Ordinarie tjänstemän. Försvarskommittén Beställningshavare

Lönegrad

Officerare: Regementschefer (sekundchefer) M o l 2 Överstelöjtnanter Mall Överstelöjtnanter eller majorer 1 Ma 11 el. Ma 10 Majorer Ma 10 Kaptener Ma 9 Löjtnanter Ma 7 Underofficerare: Förvaltare Ma 6 Fanjunkare Ma 5 Sergeanter Ma 4 Manskap: Ma 3 • Överfurirer Övrig personal: Ca 16 Maskinister Call Förrådsvaktmästare . Call Eldare av 1. klassen 1

I 7, I 8, I 18 och I 21

Antal

Budgetåret 1947/48

1 1 1

19 19 20

19 19 19

3 17 18

72 417 433

76 438 477

3 16 25

3 10 s 17

57 266 403

57 288 460

1 4 1

1 4 1

1 4 1

19 76 19

20 77 19

Normalinfanteriregemente

I 1

1 1 1

1 1 1

4 23 24

4 25 25

3 15 22

3 Inskrivningschefer. 2 vid I 8 (inskrivningschef cch chef för infanteriets och kavalleriets kadettskola). 18 vid I 7 och I 18. * Minskning har gjorts med de 2 beställningar per truppförband, som tills vidare icke få återbesättas. Anm. 1. Vid normalinfanteriregemente tillkomma omkring 10 fänrikar, lönegrad Me 4 (11 vid I 1, 7 vid vartdera I 7, I 8, I 18 och I 21). Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 19 kaptener, 19 löjtnanter eller fänrikar samt 19 sergeanter, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal. 2

208 II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motsvarande lön i följande löneklass av löneplan 1

Varje regemente

Antal

29 29 29

1 1 —

19 19

20 20 20

l

—

Officerare: Biträdande mobiliseringsofficerare Officerare enligt n u v a r a n d e organisation Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokföringskontor Underofficerare enligt nuvarande nisation För inskrivningsväsendet: Expeditionsofficer

orga-

Försvarskommittén

31 29 20

Exneditionsimderofficerare

Budgetåret 1947/48

2 1 1

— —

—

39 19 19

— — 146

— 3

1 13 22

3 vid 1 8 (varav 1 avsedd för infanteriets och kavalleriets kadettskola"! Vid I 1. 3 vid I 1 och 2 vid I 17. Anm. 1. Enligt personalförteckning för budgetåret 1947/4É upptagas 5 infanteriförband såsom rationaliserade med likartad organisation som av kommittén fö -eslagits; övriga infanteriförband äro icke rationaliserade och ha i genomsnitt per förband 2 arvodesbefattningar för officerare och 9 för underofficerare. Anm- 2. Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad er dast såsom totalsumma, enär det ovan angivna förslaget, uppgjort med ledning av FC0:s rationaliseringsundersökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktigheter i förhållande till nuläget, att en direkt jämförelse icke är möjlig. 2

3 III. Icke-ordinarie manskap. Försvarskommittén Beställningshavare

Furirer (i trupptjänst). Korpraler Vicekorpraler och meniga.

Lönegrad

Me 2 el. Me 1 Mha 2 Mhal

I 1

I 7, I 8, I 18 och 121

Antal

Budgetåret 1947/48

20 40

22 44

17 34

370 740

388 760

Norm alinfanteriregemente

Anm. I personalförteckning för budgetåret 1947/48 upptagas jämväl furirer i beställningsmannatjänst, vilka i kommitténs förslag redovisas under kavalleriet (hovslagare), underhållstrupperna (sjukvårdspersonal) och tygstaten (övriga).

209 IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. Försvarskommittén Befattningshavare

Lönegrad

Normal infanter regemente

Köksföreståndare Cel4 Kontorister Ce 13 Köksföreståndare , Ce 12 Förrådsvaktmästare , Ce 11 Kanslibiträden Ce 11 Biträdande köksföreståndare Ce 10 Vaktmästare Ce 10 Eldare av 2. klass Ce 9 Vaktmästare Ce 9 Förrådsmän Ce 9 Biträden för skriv- och kontorsgöromål se nedan Ekonomibiträden Ce 3 Ekonomibiträden Ce 2

I 1

I 7, I 8 och I 21

1 1 5 1

1 5 1

11 16 2 15

Budgetåret 1947/48

I 18

Antal

1 1

19 19

l 5 1

19 19 2 1 95 20 2 20 8 223 304 41 278

5 1 x 2 1 l 8 10

2 95 19 2 19 8 217

17 2 17

13 2 13

13 3 14

297 39 283

"Vid I 8, avsedda för infanteriets och kavalleriets kadettskola. 12 vid vartdera I 2, I 17 och I 19; 13 vid 1 5. 12 vid I 8. 4 17 vid I 8, varav 4 avsedda för infanteriets och kavalleriets kadettskola 5 16 vid I 19. G 15 vid I 8. Anm. Biträden för skriv- och kontorsgöromål placeras i lönegrad enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordringsgång för viss ickc-ordinarie personal i statens tjänst. 2 3

V. Vid infanteriregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Ur personalkår m. m.

Normal infanterirege- I 1 mente

Beställnings(befattnings-) havare

Kavalleriet

Hovslagaröverfurirer Hovslagarfurirer

Underhållstrupperna

Sjukvårdsunderofficerare Sjukvårdsöverfurirer Sjukvårdsfurirer ....

Fälttygkåren

Tygofficerare Förvaltare Intendenter Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst

Intendenturkåren .

Fältläkarkåren

. ..

Begementsläkare Bataljonsläkare Tygverkmästare Tyghantverkare Armétekniker Furirer

Tygstaten

Arméingenjörkåren .

Arméingenjörer

Sjukvårdsväsendet

Översköterskor Sjukvårdsbiträden

..

.

Härav 1 beräknad för infanteriets och kavalleriets kadettskola, 3 vid vartdera I 4 och I 19. 3 6 vid I 3, 4 vid v artdera I 15 och I 17. 2

14—1800 47

I 7

I 8

I 18 I 21 Antal

1 1 1 '3 2 1 1 1 1 1 1 1

19 16 19 54 38 19 19 19 19 19 19 19 2 41 99 95

2 5 5

38 93

210 3.

Kavalleriet.

Kavalleriet består för närvarande av följande truppförband: K 1 Livregementet till J häst Stockholm. K 2 Skånska kavalleriregementet Hälsingborg. K 3 Livregementets husarer Skövde. K 4 Norrlands dragonregemente Umeå. Kavalleriets fredsorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut innefattade endast 3 kavalleriregementen (K 2 ombildades till pansarregemente). Senare har riksdagen beslutat att åter sätta upp K 2. Detta beräknas vara genomfört under år 1948, då regementet, sedan P 2 : s förflyttning till Hässleholm avslutats, flyttar in i sin förutvarande kasern i Hälsingborg. Kavalleriregementena äro i fred normalt organiserade på regementsstab och i regel fem skvadroner, vid vilka utbildning i ryttar- och cykeltjänst bedrives. Beträffande kavalleriets krigsorganisation har försvarskommittén i betänkandets hemliga del föreslagit en begränsning. För utbildning av den värnpliktskontingent, som framdeles erfordras för den beräknade krigsorganisationen, kräves ett förläggningsutrymme, motsvarande omfattningen av två fredstruppförband. Kommittén har härvidlag övervägt möjligheten att begränsa fredsorganisationen till allenast ett kavalleritruppförband samt att skifta ut den del av värnpliktskontingenten, som med hänsyn till disponibla förläggningsmöjligheter icke kan inrymmas inom ifrågavarande truppförband, till ett visst antal andra fredstruppförband, närmast till sådana infanteriregementen, som vid genomförandet av kommitténs förslag komma att förfoga över stall- och ridhusutrymmen utöver det egna behovet. E n dylik lösning skulle emellertid medföra, att kavalleriförbanden icke kunde bibringas enhetlig utbildning. Därjämte synes denna föga rationella organisation knappast innebära någon ekonomisk besparing, emedan det vid flera förband ökade behovet av bland annat veterinärer och stallpersonal skulle draga med sig oproportionerligt höga administrativa kostnader. Försvarskommittén föreslår därför, att kavalleriet i fred organiseras på två truppförband, under det att två av de nuvarande kavalleriregementena indragas. När det därvid gällt att fatta ståndpunkt till frågan, vilka truppförband, som alltjämt skola kvarstå i organisationen, har kommittén främst tagit hänsyn till mobiliseringsförhållanden, utbildningsmöjligheter och byggnadsfrågor. Fördelningen inom landet av för ridbruk lämpade hästar talar närmast för ett utnyttjande av K l , K 2 och K 4 . Goda hästuttagningsmöjligheter föreligga nämligen inom Mälarområdet och i Skåne samt, beträffande hästar av nordsvensk ras, i Norrland. Ur utbildningssynpunkt äro emellertid ovedersägligen möjligheterna vid K 1 och K 2 betydligt sämre än vid de bägge övriga regementena, vilka äga tillgång till mycket god övningsterräng. Sålunda har för K l : s vidkommande exploateringen av norra Djurgårdsområdet väsentligt minskat övningsmöjligheterna, varjämte utbildningsavdelningarnas förflyttningar till och från det egentliga övningsområdet på Järvafältet — vilket samtidigt skall utnyttjas av bland annat Krigsskolan, I I , A l , I n g l , S I , U 5 och F 8 — vålla för-

211 lustt av utbildningstid. Vad K 2 beträffar ha övningsmöjligheterna i kasemetalblissementets närhet på grund av Hälsingborgs stadsbebyggelse sedan länjge varit starkt begränsade. Den ökade byggnadsverksamheten i stadens n o r r a och östra delar har nu gjort detta förhållande än mer märkbart. Kegememtet har dock tillgång till förhållandevis god övningsterräng i Ljungbyhedlstrakten. Förflyttningarna till och från Ljungbyhed inkräkta emellertid på den effektiva utbildningstiden, även om vissa övningar kunna ske under väg;en. För K 1 och K 2 medför vidare varje förläggning till Järvafältet respektive Ljungbyhed extra kostnader till följd av tjänstgöringstraktamenten m. m. Härtill kommer, att K 2:s kasernetablissement i Hälsingborg för närvarande befinner sig i sådant skick, att stora kostnader krävas för att bringa detsamma i godtagbart tillstånd. Motsvarande moderniserings- och underhålllsarbeten erfordras icke för kavalleriets övriga kasernetablissement. I samiband härmed synes böra beaktas önskvärdheten av att i Stockholm eller ' des:s närhet erhålla förläggningsmöjligheter för tygförvaltningsskolan, vilken för närvarande är provisoriskt inrymd i förhyrda lokaler, vilket dels ställer sig dyrbart, dels icke medger en rationell utbildningsorganisation. Därest K 1 indroges, skulle tillfredsställande lokaler komma att stå till tygförvaltningsskolans förfogande. De mindre ändringsarbeten, som härvid bleve erforderliga, skulle draga avsevärt lägre kostnader än en eljest för skolan erforderlig nybyggnad. Kungl. Maj:t har för övrigt givit chefen för armén direktiv att redan i samband med medelsäskandena för budgetåret 1948/49 undersöka de konsekvenser i ekonomiskt hänseende och i övrigt, som skulle bli en följd av en minskning av K 1. Vid valet av de kavalleriförband, som böra bibehållas, kan onekligen statsmakternas ståndpunkttagande till frågan om återuppsättandet av K 2 vålla viss tvekan. Erinras må, att 1943 års riksdag fattade beslut om uppsättande av sistnämnda regemente i samband med att P 2 överflyttades från Hälsingborg till Hässleholm. Därvid förutsattes emellertid, att det nya regementet skulle organiseras inom ramen för kavalleriets nuvarande kader av personal och hästar. Av departementschefen och riksdagen framhölls också vid behandlingen år 1947 av frågan om beslutets fullföljande, att uppsättandet av K 2 icke innebure någon egentlig utvidgning av kavalleriet och att det här alltså icke kunde bli fråga om ett foregripande av det inom försvarskommittén pågående utredningsarbetet. I betraktande härav och då de i det föregående angivna utbildningsförhållandena böra tillmätas avgörande betydelse för frågan om kavalleriets fredsorganisation, vill kommittén föreslå, att kavalleriet i fortsättningen kommer att bestå av K 3 och K 4, vilka bägge göras lika till sin organisation och i huvudsak bibehållas vid nuvarande storleksordning. Ehuru antalet truppförband således endast kommer att utgöra två, synas praktiska skäl tala för att de bägge förbanden alltjämt betecknas med hittillsvarande regementsnummer. H e d hänsyn till vad förut anförts beträffande hästfördelningen inom landet samt för att vid krigsutbrott säkerställa en tillräckligt snabb och decentraliserad organisering av kavalleriförband, böra 2 mobiliseringscentraler ingå i kavalleriet och anordnas i östra och södra Sverige.

212 Beträffande kavalleriets nuvarande utbildning i såväl ryttar- som cykeltjänst föreslår kommittén icke någon ändring. Den utbildning i hästsjukvårdstjänst, som för närvarande är avsedd äga rum i samband med fullgörande av efterutbildningsövning — i regel under 17:e året efter inskrivningen — måste med hänsyn till den av försvarskommittén i annat sammanhang föreslagna ändrade ordningen för värnpliktens fullgörande flyttas till annan tidpunkt. Till frågan, huruvida hästsjukvårdsutbildningen, som av krigsorganisatoriska skäl måste omfatta all kavalleriets personal, framdeles skall bibringas vederbörande redan under första tjänstgöringen eller först i samband med repetitionsövning, har kommittén icke fattat ståndpunkt utan förutsatt, att det må ankomma på chefen för armén att därom utfärda bestämmelser. Försvarskommittén har räknat med att varje kavalleriregemente organiseras på regementsstab och 6 skvadroner, direkt underställda regementschefen. Kavalleriets plutonchefselever föreslås med hänsyn till den begränsade omfattningen av truppslagets värnpliktskontingent sammanföras till en gemensam plutonchefsskola, förlagd till K 4. För kavalleriet gemensam furirskola förlägges till K 3. Kavalleriets kadettskola avses, såsom framgått av 2. Infanteriet, att vara gemensam med infanteriets. Enligt försvarskommitténs förslag skulle kavalleriet alltså i fredstid komma att omfatta följande truppförband med nedan angivna förläggningsorter: K 3 K 4

Livregementets husarer Norrlands dragonregemente

Skövde Umeå.

Härtill komma 2 mobiliseringscentraler. Den ena av dessa bör enligt kommitténs mening samordnas med ridskolan i Strömsholm. Beträffande förläggningen av den andra synes det böra ankomma på chefen för armén att verkställa utredning och avgiva förslag. Kavalleriregementenas behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har — med utgångspunkt från den av Kungl. Maj:t innevarande år fastställda normalorganisationen för infanteriregemente och med beaktande av vad därom i det föregående under 1. Allmänna grunder anförts — i vad avser personal på kavalleriets stater beräknats enligt följande. Personal

Begementsofficerare Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare Överfurirer Pensionerade officerare Pensionerade underofficerare 1

Rege- Utbild- Mobili- Perso- Tyg- Inten- Kasern ments- nings- serings- nal- avdel- dentur- vårds- Ovrigt expe- avdel- avdel- avdcl- ning avdel- avdclning dition

6 stallöverfurirer och 1 sjukhusöverfurir. — 2 Furageuppbördsman. Anm Beträffande hovslagarpersonal jfr särskild tablå i det följande. Kasernskvadronen redovisas i efterföljande tablå över befälsbehov vid kavalleriet.

213 Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid varje kavalleriregemente framgår närmare av efterföljande tablå. Kavalleriregemente

K a t e g o r i Värnpliktiga, 1. tjänstgöring » , plutonchefsskolor (2. å r e t ) l Stammanskap (volontärer och vicekorpraler)

300 35 30 365

Summa 1

Eller för kavalleriet gemensam furirskola.

Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 40 värnpliktiga per truppförband. Ur kavalleriet beräknas en kontingent om 15 värnpliktiga under omkring 3 månader årligen vara förlagd vid ridskolan såsom övningstrupp enligt vad därom närmare angives under I. Utbildningsanstalter. Den för kavalleriets krigsorganisation erforderliga sjukvårdspersonalen avses slutligen, liksom övriga truppslags, att under huvuddelen av första tjänstgöringen utbildas vid underhållsregementena. Den av försvarskommittén förutsatta idbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid kavalleriregementena framgå av nedanstående tablå. Befälsbehov vid kavalleriet. Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. m.

Övrigi Övers- regements tar officerare

Underofficerare

Underbefäl

liyttFör- FanÖverLöjtmäs- nanter Fän- val- jun- Serge- furi- Furirikar anter rer tare tare kare rer

K 3. Chef, stabs- och förvaltning tjänst

3 Utbildning m. m.: Två ryttarskvadroner . . En specialskvadron En skol(befäls-)skvadron En remontskvadron En kasernskvadron . . . . 7

11 Kommenderade

8 2

25 I >11

Summa 1

—

1 1 1

—

6 4 2 1 1

10 4 4

—

g 2 2 1

5 2 1 6 2 13

8 5 3 24

—

2 3 50

—

K 4 = K 3 .. Reserv

— —

1 Ungefärligt anjal. Härav beräknas 2 per regemente tjänstgöra i skvadronsadjutantsbefattning. » » 4 » » » » „ Anm. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer dels visst hovslagarmanskap, för vilket närmare redogöres i det följande, dels det övriga manskap — korpraler, vicekorpraler och meniga —, som erfordras för överfurirs- och furirskadrernas rekrytering; ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå, III. Icke-ordinarie manskap. 2

214 I enlighet med de grunder som angivits i 1944 års manskapsutredning och som redan godtagits av riksdagen, förutsätter försvarskommittén, att all den beställningsmannapersonal, som erfordras för h o v s l a g a r t j ä n s t e n inom armén, rekryteras inom respektive truppslag samt därefter — från och med furirsbefordran — hänföres till kavalleriet. Kavalleriets personalstater komma sålunda att inrymma furirer, överfurirer och underofficerare, vilka äro placerade till tjänstgöring, förutom vid kavalleriet, även vid de av arméns övriga truppförband m. m., som erfordra dylik personal. Behovet av hovslagarpersonal har härvid av kommittén beräknats i enlighet med efterföljande tablå. Behov av hovslagarpersonal. Truppförband ni. m.

Under- Överoffice- furirer Furirer rare 1 1 1 1 1

14 K 3 K 4

5 5

5 5 4 3

A 4 A 8 Ing 1 Ins 2

3 9 jo

i i i

Under- Överoffice- furirer Furirer rare

SI S 2

I 1 I 7 18 I 18 12 Övriga infanteriregementen = 12 2 2 2 1

Truppförband m. m.

1 TT 1

TJ 2—U 4 AUS InfSS PS

1 TS

H e r r e vadskloste is Summa

1 1

1 1 1 o

1 3

1 1 1 1

48 41

Kavalleriets officers- och underofficerskårer böra liksom hittills upptagas på gemensam stat för kavalleriet. Personalkårchef föreslås bli inspektören för infanteriet och kavalleriet. Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid kavalleriet beräknar försvarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i efterföljande tabeller, som jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse. Framhållas må, att regements-(sekund-) chefsbeställningarna vid kavalleriet enligt 1942 års försvarsbeslut hänfördes till lönegrad motsvarande nuvarande Mo 12 men att två av dem genom beslut av 1945 års riksdag nedflyttades till lönegrad motsvarande Ma 12, vartill sedermera kommit ytterligare en beställning i sistnämnda lönegrad. Beställningen såsom sekundchef för K 1 — vars innehavare tillika är chef för kavalleriets personalkår med åliggande därjämte att % biträda inspektören för infanteriet och kavalleriet vid handläggning av på inspektören ankommande ärenden rörande utbildning inom kavalleriet samt vid inspektion av dylik utbildning — bibehölls i lönegrad motsvarande Mo 12. Då försvars-

215 kommittén i annat sammanhang föreslår, att K 1 skall indragas och därvid icke räknar med att någon av cheferna (sekundcheferna) för kvarblivande kavalleriregementen skall intaga en liknande särställning som den sekundchefen för K 1 nu har, kan icke nyssnämnda omständighet tagas till intäkt för lönegradsuppflyttning för någon av cheferna för de kvarstående kavalleriregementena. Från militärt håll har emellertid — med hänvisning till den år 1947 beslutade uppflyttningen av trangkårcheferna och flottiljcheferna vid flygvapnet till lönegrad Mo 12 — påyrkats, att kavalleriregementscheferna (sekundchefen) skulle ånyo upptagas i sistnämnda lönegrad. Med hänsyn emellertid till att ifrågavarande beställningar så sent som år 1945 nedflyttats i lönegrad och i överensstämmelse med sin allmänna inställning beträffande lönefrågors upptagande i förevarande sammanhang har försvarskommittén funnit sig icke kunna biträda nyssnämnda förslag. I. Ordinarie tjänstemän. Försvarskommittén Beställningshavare

K3 Officerare: Regementschefer (sekundchef) Överstelöjtnanter Överstelöjtnanter eller majorer Majorer Ryttmästare Löjtnanter Underoffiaerare: Förvaltare Fanjunkare Fanjunkare i hovslagarbefattning. Sergeanter Sergeanter i hovslagarbefattning . Manskap: Överfurirer Överfurirer i hovslagarbefattning. Övrig personal: Maskinister Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen

Antal

Budgetåret 1947/48

*4 36 36

Lönegrad Med beställning vid K4

Ma 12 Ma 11 M a l l el.\ Ma 10 | Ma 10 Ma 9 Ma 7

— — —

3 24 25

Ma 6 Ma 5 Ma 5 Ma 4 Ma 4

— — — —

6 13 4 24 6

Ma 3

25 Ma 3

—

50 48

44 51

Ca IG Ca 11 Ca 11

1 2 1

2 4 2

4 8 4

—

25 36

1 Därav 1 i lönegrad Mo 12 och 3 i lönegrad Ma 12. — 2 1 beställning skall vid inträffande ledighet vakantsättas.

Anm. 1. Härtill komma omkring 11 fänrikar, lönegrad Me 4. Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 2 rythuästare, 3 löjtnanter eller fänrikar samt 3 sergeanter, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal.

216 II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motFörsvarskomraittén svarande lön i följande löneVarje Antal klass av regemente löneplan 1 Officerare: Kasernskvadronschefer Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokföringskontor Furageuppbördsmän Förrådsunderofficer 1 Underofficerare enligt n u v a r a n d e organisation

Budgetåret 1947/48

29 20 20 20 20 27

1 Vid K 3 avsedd för mobiliseringscentral. Anm- Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad endast såsom totalsumma, enär det ovan angivna förslaget, uppgjort med ledning av FCO:s rationaliseringsundersökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktigheter i förhållande till nuläget, att en direkt jämförelse icke är möjlig.

III. Icke-ordinarie manskap. Försvarskommittén Beställningshavare

F u r i r e r (i trupptjänst) Furirer (i hovslagartjänst). Korpraler Vicekorpraler och meniga

Lönegrad

/ M e 2 el.l \ Mel / |Me 2 el.l \ Me 1 | Mha 2 Mha 1

Budgetåret 1947/48

Varje regemente

Antal

28 56

90 104

14 28

Anm. För budgetåret 1947/48 tillkomma furirer i annan beställningsmannatjänst än hovslagartjänst, vilka i kommitténs förslag redovisas under underhållstrupperna (sjukvårdspersonal) och tygstaten (övriga).

IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. Försvarskommittén Befattningshavare

Kontorister Köksföreståndare Förrådsvaktmästare Kanslibiträden Biträdande köksföreståndare Remontryttare Eldare av 2. klass Förrådsmän Biträden för skriv- och kontorsgöromål Ekonomibiträden Ekonomibiträden

Lönegrad

Ce 13 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 9 Ce 9 se nedan Ce 3 Ce 2

Varje regemente 1 1 1 4 1 18 1 6 11

Antal 2 2 2 8 2 36 2 11 22 4 18

Budgetåret 1947/48 4 4 4 4 4 86 4 20 28 8 44

1 Härav 1 avsedd för mobiliseringscentral. Anm. Biträden för skriv- och kontorsgöromål placeras i lönegrad enligt bestämmelser i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordringsgånc för viss icke-ordinarie personal statens tjänst.

217 V. Vid kavalleriregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Ur personalkår m. m.

Beställnings(befattnings-)havare

Underhållstrupperna

Sjukvårdsöverfurirer S.jukvårdsfurirer . . .

Fälttygkåren Intendentu rkåren

Tygofficerare Förvaltare Intendenter Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst)

Fältläkarkåren

Bataljonsläkare

. ..

Fältveterinärkåren Tygstaten

Sjukvårdsväsendet

Varje regemente

Antal

Regements veterinär Bataljonsveterinärer Tyghantverkare Armétekniker Furirer Översköterskor .. . Sjukvårdsbiträden

1 Ej vid K 3, där regementsveterinärens åligganden fullgöras av fältveterinären vid III. militärbefälsstaben.

4.

Pansartrupperna.

Pansartrupperna bestå för närvarande av följande truppförband: P 1 Göta pansarlivgarde Enköping. P 2 Skånska pansarregementet Hässleholm. 1 P 3 Södermanlands pansarregemente ... Strängnäs. P 4 Skaraborgs pansarregemente ' Skövde. Härtill kommer ett stridsvagnskompani ur P 1 (P 1 G), detacherat till Gotland (118). Pansarregementena äro i fred normalt organiserade på regementsstab och 3 bataljoner, P 1 dock endast på 2 bataljoner. Utbildningen bedrives vid regementena efter likartade grunder. Sålunda äger vid samtliga förband utbildning rum, förutom i stridsvagns- och pansarvärnstjänst, i den infanteritjänst, som erfordras för personal, avsedd att utgöra pansarbrigadernas infanteridel. Beträffande pansartruppernas krigsorganisation har kommittén i betänkandets hemliga del föreslagit en uppdelning av hittillsvarande pansarbrigader i syfte att erhålla flera och lättrörligare enheter. En sådan åtgärd medför, personellt sett, att behovet av i stridsvagnstjänst utbildad personal framdeles kvarstår i huvudsak oförändrat, under det att behovet av personal med pansarinfanteriutbildning ökas. Försvarskommittén anser, att denna fråga organisatoriskt bör lösas så, att pansartrupperna i fred bibehållas vid 1 P 2, som tidigare varit förlagt till Hälsingborg, beräknas h a helt genomfört omförläggningen till Hässleholm under år 1948.

218 nuvarande fyra regementen samtidigt som vissa delar av i pansartruppernas krigsorganisation ingående förband i fortsättningen utbildas vid två på grund av lokala förhållanden m. m. därför särskilt lämpade infanteriregementen, 1 1 och I 7, på sätt närmare angivits under 2. Infanteriet. Minskningen av för Gotland i krig organiserade pansarförband, betingad av nödvändigheten att ur krigsorganisationen avföra vissa äldre pansarfordon, för vilkas ersättande medel icke beräknas stå till förfogande, innebär i fredsutbildningshänseende, att den årliga värnpliktskontingenten blir alltför liten för att bilda en självständig utbildningsenhet, Med anledning härav föreslås, att P 1 G indrages och ersattes av en till 118 ansluten mobiliseringscentral, varvid de för stridsvagnsförbanden i Gotlands trupper avsedda värnpliktiga utbildas vid P 1. Försvarskommittén har i enlighet med de principer för truppförbandens indelning på underavdelningar, som närmare angivits under 1. Allmänna grunder, räknat med att samtliga pansarregementen organiseras på regementsstab och 2 bataljoner. I fråga om P 2, P 3 och P 4 innebär detta en reduktion med en bataljon per regemente. Vid varje regemente bör liksom hittills en plutonchefsskola finnas; för vissa utbildningslinjer bör dock en centralisering av plutonchefsutbildningen äga rum. Pansartruppernas kadettskola beräknas liksom nu vara förlagd till P 1. Beträffande pansartruppskolan, för närvarande anknuten till P 4, föreslår försvarskommittén icke heller någon ändring. Enligt försvarskommitténs förslag skulle pansartrupperna alltså i fredstid komma att omfatta följande truppförband med nedan angivna förläggningsorter. P l Göta pansarlivgarde Enköping. P 2 Skånska pansarregementet Hässleholm. P 3 Södermanlands pansarregemente ... Strängnäs. P 4 Skaraborgs pansarregemente Skövde.

Personal

Regementsofficerare Regements- eller kompaniofficer Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare Överfurirer Pensionerade officerare Pensionerade underofficerare. .

InInten- KaUt- Mobi- PerItege- bildTyg- den- sern- Skjut- skrivments- nings- lise- sonal- avdeltur- vårds- fält nings- Övrigt expo- avdel- rings- avdelexpeavdel- ning avdel- avdeldition dition ninsr ning ning ning

« 1 67

1 Endast vid P 3 och P 4. — 2 Endast vid P 1 och P 2. — 3 Motorofficer. — 4 Motorunderofficer. — 5 1 sjukvårdsöverfurir och 6 materielöverfurirer. — 6 Ej vid P 1; vid P 2 och P 4 tillika chef för kasernkompaniet. — 7 Ej vid P 1. — 8 Uppbördsman lor driv- och smörjmedel samt stabsunderofficer vid gemensam bataljonsexpedition. Anm. Kasernkompaniet redovisas i efterföljande tablå över befälsbehov vid pansartrupperna.

219 Befälsbehov vid pansartrupperna. Officerare 'Jfj än stegrenar, underavdelningar

Underofficerare

Övriga regeFörÖver- ments- Kap- Löjt- Fän- valstar office- tener nanter rikar tare rare

Underbefäl

Fan- Serge- Överjun- anter furikare rer

P 1 Chief, stabs- och tjänst

förvaltnings'3

U t b i l d n i n g m. m.; två bataljoner E t t stridsvagnskompani Tre pansarskyddskompanier E t t specialkompani E t t befälskompani E t t skolkompani E t t kasernkompani

2 1 3 1 1 1

2 2 2

—

—

2 2 1 1 1 1

2 6 4 2 3 2 2

3 8

— — — — —

P 2 Chef, stabs- och förvaltningstjänst

x

Utbildning m. m . ; två bataljoner Två stridsvagnskompanier . . Tvåpansarinfanterikompanier E t t pansarskyddskompani . . E t t specialkompani E t t befälskompani E t t skolkompani E t t kasernkompani

— — — — —

3 2

—

—

P 3 Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning: m. m. P 2. P i =

2 P 3

Kommenderade Reserv Summa

3 2

3 9

1 18

10 22

—

•— —

73 | 4 29

1 Härav 1 major eller kapten, avsedd för mobiliseringsavdelningen. — 2 Härav 1 inskrivningschef. — 3 Härav 2 inskrivningschefer samt 2 majorer eller kaptener. — 4 Ungefärligt antal. — 5 Fanjunkare beräknas genomgående tjänstgöra som kompaniadjuntanter utom vid pansarinfanteriko.npani. — 6 Härav beräknas 6 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning.

Anm. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer det övriga manskap — korpraler, vicekorpraler och meniga — som erfordras för överfurirs- och furirskadrernas rekrytering; ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå, III. Icke-ordinarie manskap.

220 Pansarregementenas behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har — med utgångspunkt från den av Kungl. Maj:t innevarande år fastställda normalorganisationen för infanteriregemente och med beaktande av vad därom i det föregående under 1. Allmänna grunder anförts — i vad avser personal på pansartruppernas stater beräknats enligt tablån å s. 218. De i tablån redovisade materielöverfurirerna ha bedömts erforderliga med hänsyn till flertalet kompanienheters stora uppbörd av tygmateriel samt denna materiels cirkulation mellan kompanier och verkstäder. Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid varje pansarregemente framgår av efterföljande tablå.

Kategori

»

, plutonchefsskolor (2. året) . . Summa

P 1

P2,P3,P4 vartdera

380 35 65 4S0

515 40 95 650

Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 45 värnpliktiga per truppförband. Ur pansartrupperna beräknas vidare omkring 140 man under viss del av året tjänstgöra vid pansartruppskolan såsom ö v n i n g s t r u p p enligt vad därom närmare angives under I. Utbildningsanstalter. Slutligen avses den för pansartruppemas krigsorganisation erforderliga sjukvårdspersonalen, liksom övriga truppslags, att under huvuddelen av första tjänstgöringen utbildas vid underhållsregementena. Den av försvarskommittén förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid pansartrupperna framgår av tablån å s. 219. Pansartruppernas officers- och underofficerskårer böra liksom hittills upptagas på gemensam stat för pansartrupperna med inspektören för pansartrupperna såsom personalkårschef. Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid pansartrupperna beräknas av försvarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i följande tabeller, vilka jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse.

221 I. Ordinarie tjänstemän. Försvarskommittén Beställningshavare

Lönegrad

Med beställning vid P 1

P 2

P 3

P4

Officerare: Regementschefer (sekundchef) . .. Överstelöjtnanter

Mo 12 Ma 11 Överstelöjtnanter eller majorer 1 . (Ma 11 el l Ma 10 Majorer Ma 10 I Ma 10 el Majorer eller kaptener \ Ma 9 Kaptener Ma 9 Ma 7 Löjtnanter Underofficerare: Förvaltare Ma 0 F'anjunkare Ma 5 Sergeanter Ma 4 Manskap: Överfurirer Ma 3 Övrig personal: Maskinister Ca 16 Förrådsvaktmästare . Ca 11 Eldare av 1. klassen Ca 11 1

Budgetåret 1947/ Antal 48

4 4 2

4 4

71 73

65 76

12 55 83

68 90

1 3 1

1 3 1

1 3 1

1 3 1

4 12 4

4 12 4

Inskrivningschefer.

Anm. 1. Härtill komma omkring 29 fänrikar, lönegrad Me 4. Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 3 kaptener, 4 löjtnanter eller fänrikar samt 4 sergeanter, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motFörsvarskommittén svarande lön i följande löneVarje Antal klass av regemente löneplan 1 Officerare: Biträdande mobiliseringsofficerare Kasernkompanichefer l Skjutfältofficer Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokföringskontor Uppbördsmän för driv- och smörjmedel . . Skjutfältunderofficerare Stabsunderofficerare Underofficerare enl. nuvarande organisation För inskrivningsväsendet: Expeditionsofficerare Expeditonsunderofficerarc

29 29 29

4 4 1

20 20 20 20 20 20

14 4 4 3 4

29 20

Budgetåret 1947/48

45 1

2 2

» Vid P 2 och P 4 tillika skjutfältofficerare. - 2 Endast vid P 3, avsedd för Utö skjutfält — 5 vid P 3, varav 2 för MS. — * Ej vid P 1. — 5 Endast vid P 3 och P 4. Anm. Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad endast såsom totalsumma, enär det ovan angivna förslaget, uppgjort med ledning av FC0:s rationaliseringsundorsökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktigheter i förhållande till nuläget, att en direkt Jjämförelse icke ar möjlig.

222 III.

Icke-ordinarie manskap. Försvarskomm ittén

Beställningshavare

Furirer (i trupp tjänst). Korpraler Vicekorpraler och meniga

Med beställning vid

Lönegrad

Me 2 el. \ Me 1 i Mha 2 Mha 1

Budgetåret 1947/ Antal 48

Pl

P2

P3

P4

21 42

31 62

31 62

31 62

114 228

170 242

Anm. För budgetåret 1947/48 tillkomma furirer i beställningsmannatjänst, vilka i kommitténs förslag redovisas under underhållstrupperna (sjukvårdspersonal) och tygstaten (övriga).

IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. Försvarskommittén Befattningshavare

Med befattning vid

Lönegrad

Antal P 1

Arbetsförmän av i. klass Köksföreståndare Kontorister Köksföreståndare Förrådsvaktmästare Kanslibiträden Biträdande köksföreståndare Eldare av 2. klass Förrådsmän Biträden för skriv- och kontorsgöromål Ekonomibiträden Ekonomibiträden

P 2

P 3

P 4

1 1 1

1 1 1

1 1 1

Ce 16 Ce 14 Ce 13 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 9 Ce 9

1 1 1 4 1 1 8

1 4 1 1 10

1 5 1 1 12

se nedan Ce 3 Ce 2

12 2 11

12 2 13

15 2 13

Budgetåret 1947/

1 5 1 1 12

4 3 4 1 4 18 4 4 42

4 3 4 1 4 4 4 4 42

14 2 13

53 8 50

48 8 53

1 Därav 1 avsedd för MS. Anm. Biträden för skriv- och kontorsgöromål placeras i lönegrad enligt bestämmelser i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst.

223 V. Vid pansarregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Ur personalkår ni. m. Underhållstrupperna

Fälttygkåren Intendenturkåren . . .

Fältläkarkåren Tygstaten

I5eställnings(befattnings-/,havare Sjukvårdsunderofficerare Sjukvårdsöverfurirer . . . Sjukvårdsfurirer

Antal

1 »4 3

4 15 11

1 1

4 4

1 1 1

4 4 4

1 1

4 3

*2

9 29 66 42

2 Tygofficerare Förvaltare Intendenter Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst) Regementsläkare Bataljonsläkare Tygverkmästare Tyghantverkare Armétekniker Furirer

Arméin genj örkåren

Arméingenjörer. . .

Sjukvårdsväsendet

Översköterskor .. . Sjukvårdsbiträden

1 3 vid P 1. — 2 2 vid P 1. — 3 1 vid vartdera P 2—P 4. för MS. — 5 8 vid P 3, varav 1 avsedd för MS. — 6 12 vid P 1. — 9 4 vid P 3.

5.

Varje regemente

'18 11 8

9 Q

7 13

3 vid P 3, varav 1 avsedd 9 vid P 1. — 8 1 vid P 1.

Artilleriet.

Artilleriet består för närvarande av följande truppförband: A l Svea artilleriregemente Spånga. 1 A 2 Göta artilleriregemente Göteborg. A 3 Wendes artilleriregemente Kristianstad. A 4 Norrlands artilleriregemente Östersund. A 5 Norrbottens artillerikår Boden. A 6 Smålands artilleriregemente Jönköping. A 7 Gotlands artillerikår Visby. A 8 Bodens artilleriregemente Boden. A 9 Bergslagens artilleriregemente ... Kristinehamn. Artilleriregementena äro i fred normalt organiserade på regementsstab och 3 divisioner, artillerikårerna på kårstab och 2 divisioner. Utbildningen bedrives vid A 2, A 4 och A 5 i hästanspänd tjänst och vid A 1, A 3, A 6, A 7 och A 9 i motoriserad tjänst. Vid A 8 äger utbildning rum i motoriserad tjänst samt därjämte i speciell forttjänst inom Bodens fästning. Beträffande artilleriets krigsorganisation har försvarskommittén i betänkandets hemliga del föreslagit en viss reducering, betingad bland annat av nödvändigheten att ur krigsorganisationen avföra vissa äldre artilleripjäser, för vilkas ersättande medel beräknats icke stå till Förfogande. Den i fortsättningen erforderliga årliga värnpliktskontingenten har med beaktande av 1

Intill dess erforderliga byggnader färdigställts, är förläggningsorten Stockholm.

224 disponibla förläggningsutrymmen av kommittén bedömts böra uppdelas på sju artilleritruppförband (sex regementen och en kår). Överbefälhavarens förslag till försvarets framtida organisation efter utgången av femårsperioden 1942/47 innebar en viss minskning av artilleriets fredsorganisation. Överbefälhavaren förordade sålunda ett sammanförande av de bägge i Boden förlagda artilleritruppförbanden, A 5 och A 8, till ett truppförband, A 8. Senare har också — i samband med utarbetandet av det militärorganisatoriska underlaget för medelsäskandena för budgetåret 1948/49 — chefen för armén enligt Kungl. Maj:ts direktiv undersökt de konsekvenser i ekonomiskt hänseende och i övrigt, som skulle bli en följd av ifrågavarande sammanslagning. Försvarskommittén, som tagit del av arméchefens utredning härutinnan, har funnit den av överbefälhavaren anvisade sammanslagningen, vilken ansetts kunna ske även vid bibehållande av nu gällande krigsorganisation, lämplig med hänsyn till önskvärdheten att minska artilleriets fredsorganisation. Kommittén räknar därför med att A 5 indrages såsom självständigt truppförband samtidigt som Ä8:s värnpliktskontingent något ökas och viss utbildningspersonal m. fl. från A5:s nuvarande stater överföres till A 8. Med hänsyn till det sammanslagna förbandets behov av förläggningsoch framför allt stall- och förrådsutrymmen måste emellertid A5:s kasernetablissement alltjämt utnyttjas. Utbildningen vid regementet avses skola bedrivas i såväl anspänd som motoriserad tjänst samt därjämte i speciell forttjänst. Av skäl, som angivits under B. 2. Militärbefälsstaber (VII. militärbefälsstaben), har försvarskommittén för A7:s förvaltning upptagit endast den personal, som erfordras om kåren i förvaltningshänseende anslutes antingen till 118 eller till militärbefälsstaben. P å grund av den minskade årliga värnpliktskontingenten räknar kommittén med att A 7 organiseras på kårstab och två batterier i motoriserad artilleritjänst. Härtill kommer liksom nu ett luftvärnsbatteri, vilket avses vara underställt chefen för A 7. Genom att A 5 sammanslagits med A 8 återstå på fastlandet, förutom A 8, sex artilleriregementen. Av dessa synes, såsom tidigare berörts, ett kunna indragas. Den ändring av artilleriets krigsorganisation, som kommittén föreslagit, innebär att viss del av de hästanspända artilleriförbanden antingen ombildas till motoriserade förband eller helt och hållet utgår ur krigsorganisationen. Denna omdisponering medför en relativ ökning av det motoriserade artilleriet. I förening med den allmänna tekniska utvecklingstendensen, som otvivelaktigt går mot en ökad motorisering, har denna relativa förskjutning synts kommittén utgöra skal för att i fredsorganisationen i första hand bibehålla de motoriserade artilleriregementena ( A l , A 3 , A 6 och A 9). Följaktligen synes i fråga om indragning valet böra stå mellan något av de bägge återstående regementena, Ä 2 och A 4, vilka med hänsyn till befintliga stallutrymmen, ridhus m. m. icke utan avsevärda ombyggnader äro lämpade för utbildning i motoriserad artilleritjänst. A 4, som för närvarande även inrymmer artilleriets kadettskola, äger goda övningsmöjligheter. Hänsyn härtill liksom nödvändigheten av att i norr-

225 ländsk terräng äga tillgång till hästanspänt artilleri har föranlett, att kommittén betraktar detta regementes kvarstående i fredsorganisationen såsom i hög grad önskvärt. Vad A 2 angår, har kommittén funnit, att även en indragning av detta regemente skulle medföra betydande olägenheter, icke minst i betraktande av mobiliseringsförhållandena för de av artilleriets krigsförband, som avses organiseras i västra Sverige. Regementets huvuddel är emellertid inrymd i ett av landets äldsta och minst moderna kasernetablissement, varjämte övningsförhållandena äro begränsade genom Göteborgs ytterbebyggelse. Vidare har regementet förhållandevis lång vag till sitt ordinarie skjutfält. Med åberopande av de synpunkter, som i det föregående framförts, och med hänsyn till övriga på frågan inverkande omständigheter, finner sig försvarskommittén böra föreslå, att A 2 utgår ur artilleriets fredsorganisation. För att emellertid minska olägenheten härav i mobiliseringshänseende synes det nödvändigt att framdeles utnyttja erforderliga delar av regementets förrådsbyggnader såsom en m o b i l i s e r i n g s c e n t r a l för artilleriet. Den totala omfattningen av artilleriets krigsmateriel medgiver icke heller att övriga förbands lokaler utan tillbyggnader inrymma denna materiel. Försvarskommittén har i enlighet med de principer för truppförbandens indelning på underavdelningar, som närmare angivits under 1. Allmänna grunder, räknat med att samtliga artilleriregementen organiseras på regementsstab och 2 divisioner, vilket i förhållande till nuvarande organisation innebär en minskning med 1 division. Gotlands artillerikår organiseras på kårstab, två batterier i artilleritjänst och ett batteri i luftvärnstjänst. Utbildning av värnpliktiga underofficerare bör liksom hittills ske vid till regementena anknutna troppchefsskolor, i regel centraliserade för olika utbildningslinjer. Artilleriets kadettskola avses alltjämt förlagd till A 4. Enligt försvarskommitténs förslag skulle artilleriet alltså i fredstid komma att omfatta följande truppförband med nedan angivna förläggningsorter. A l Svea artilleriregemente Spånga. A 3 Wendes artilleriregemente Kristianstad. A 4 Norrlands artilleriregemente Östersund. A 6 Smålands artilleriregemente Jönköping. A 7 Gotlands artillerikår Visby. A 8 Bodens artilleriregemente Boden. A 9 Bergslagens artilleriregemente ... Kristinehamn. Härtill kommer en mobiliseringscentral. Utbildningen avses bedrivas vid A 4 i hästanspänd tjänst, vid A 8 i hästanspänd och motoriserad tjänst jämte forttjänst samt vid övriga förband i motoriserad tjänst. Artilleriregementenas behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har — med utgångspunkt från den av Kungl. Maj:t innevarande år fastställda normalorganisationen för infanteriregemente och med beaktande av vad därom i det föregående under 1. Allmänna grunder anförts — i vad avser personal på artilleriregementenas stater beräknats enligt följande. 15— 1800 47

' MobiRege- Utbildlisements- ningsringsexpe- avdelavdeldition ning ning

Personal

Regements- eller

kompaniof-

Övriga underofficerare Pensionerade officerare Pensionerade underofficerare

_

_

-

1 1 1 _ _

Personalavdelning

—

-

! -

_ _ -

1 — i -

Inten- KasernTyg- dentur- vårds- Skjutavdel- avdel- avdel- fält Övrigt ning ning ning

. 1 1

—

—

_

_

-

— 1

-

—

_

_

1 — 1

-

1 —

—

—

_

_l

— — n 1

l »1 s 3 5 2

1 Motorunderofficer (vid A 4 stallunderofficer). — Motorofficer (vid A 4 stallofficer). — 4 Tillika chef för kasern> 1 vid sjukhuset samt 2 materiel*>verfurirer (vid A 4 stallöverfurirer). — 5 1 stabsunderofficer batteriet, vilket närmare redovisas i efterföljande tablå över befålsbehovet. — vid gemensam divisionsexpedition samt 1 uppbördsman för driv- och smörjmedel (vid A 4 furageuppbördsman). s

Anm. A 8 räknas i detta sam manhang som motoriserat artilleriregemente. Behovet av personal för stalltjänst avses att fyllas in Dm den anvisade personalstaten genom överföring av viss personal från motortjänsten och genom delt idstjänstgöring.

Gotlands artillerikårs behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har beräknats enligt följande. Kårexpedition Mobiliseringsavoch utbildnings- delning avdelning

Personal

Tygavdelning

Kasernvårdsavdelning

Skjutfält

Övrigt

Regements- eller kompaniofficer. Kompaniofficerare Övrig underofficer Överfurirer Pensionerad officer Pensionerade underofficerare . . . 1 Tillika motorunderofficer, kasernvårdsavdelningen.

1 vid sjukhuset, 1 matericlöverfurir.

—

8 Tillika chef för

Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid varje artilleriförband framgår av efterföljande tablå. Varje artilleriregemente

K a t e g o r i Värnpliktiga 1. tjänstgöring » , troppchefsskolor (2. året) Stammanskap, underbefälsskolor Summa 1

Härav 70 för utbildning i luftvärnstjänst.

A 7

470 40 60

227 Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 45 värnpliktiga per regemente (20 för A 7). U r artilleriet beräknas vidare omkring 310 man under viss del av året tjänstgöra vid artilleriskjutskolan såsom ö v n i n g s t r u p p enligt vad därom närmare angives under I. Utbildningsanstalter. Slutligen avses den för artilleriets krigsorganisation erforderliga sjukvårdspersonalen, liksom övriga truppslags, att under huvuddelen av första tjänstgöringen utbildas vid underhållstrupperna. Den av försvarskommittén förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid artilleriförbanden framgår av efterföljande tablåer.

Befälsbehov vid artilleriregemente. Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. m.

Övriga regeÖverste ments Kap- Löjt- Fäntener nanter rikar officerare

Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m.; två divisioner F y r a pjäsbatterier E t t signalbatteri (vid A 8 signal- och eldledningsbatteri, anspänd tjänst) Ett eldledningsbatteri (vid A 8 signal- och eldledningsbatteri, motoriserad tjänst) E t t befälsbatteri (vid A 8 befäls- och skolbatteri, anspänd tjänst) Ett skolbatteri (vid A 8 be tals- och skolbatteri, motoriserad tjänst) . . . . E t t kasernbatteri Kommenderade Reserv

—

—

—

1 1 1 — 1 3 3 14

2 1

—

7 1 19 2

20 Underbefäl

För- Styck- Ser- Över val- jun- gean- furi- Furirer tare kare ter rer

3 Summa l

Underofficerare

3 1 21

9 1

3 Härav 1 major eller kapten. — Ungefärligt antal. — Härav beräknas 4 tjänstgöra i batteriadjutantsbefattniug. — * Härav beräknas 5 tjänstgöra i batteriadjtitantsbefattning. Anm. 1. Befälsbehovet har vid samtliga regementen i princip beräknats lika. Utöver i tablån angiven personal föreslås dock följande tillkomma: 1 major vid A 4, avsedd såsom chef för artilleriets kadettskola, 1 regementsofficer, 2 kompaniofficerare och 2 överfurirer vid A 8 avsedda för forttjänst samt 1 regementsofficer och 1 kapten vid A 9, avsedda för artilleriskjutskolans övningsdivision. Anm. 2. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer det övriga manskap — konstaplar, vicekonstaplar och meniga — som erfordras för överfurirs- och furirskadrernas rekrytering; ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå 111. Icke-ordinarie manskap.

228 Befälsbehov vid Gotlands artillerikår. Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. m.

Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m.; E t t pjäsbatteri (artilleritjänst) E t t signal- och eldledningsb a t t e r i (artilleritjänst) . . E t t luftvärnsbatteri Kommenderade Summa u r artilleriet Summa u r luftvärnet

Underofficerare

Underbefäl

Övriga rege- Kap- Löjt- Fän- För- Styck- Ser- Över- Furf Överste ments- tener nanter rikar val- jun- gean- furi- rer rer ter tare kare office-

4 6 3 i 2

11 G

1 chef, Ma 11 och 1 major eller kapten. — * Härav beräknas 1 tjänstgöra i batteriadjutantsbefattning. — 3 Beräknas i regel tjänstgöra i batteriadjutantsbefattning. Anm. 1. Av i tablån angiven personal ur artilleriet upptagas regementsofficerare, överfurirer och furirer på A 7:s stat, medan kompaniofficerare och underofficerare avses skola kommenderas (placeras) ur artilleriregementena. Kommittén räknar med att dylik kommendering (placering) i regel skall ha en varaktighet av omkring 3 år. För rekryteringen av överfurirs- och furirskadrerna erforderligt manskap — konstaplar, vicekonstaplar och meniga — upptages med beställning vid A l . Anm. 2. Av i tablån angiven personal ur luftvärnet upptagas överfurirer och furirer på Lv 3:s stat, medan övriga avses skola kommenderas (placeras) ur luftvärnot — i regel för en tid av omkring 3 år.

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid artilleriet beräknar försvarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i följande tabeller, vilka jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av direkt jämförelse.

229 I.

Ordinarie tjänstemän.

Al

A3

A4 A6

A7

A8

Budgetåret Antal 1947/ 48 A9

Mo 12 1 Ma 12 Ma 11 Ma 11 1 Mall ol.) Ma 10 I Ma 10 3 IMalOcl. 1 \ Ma 9 Ma 9 19 Ma 7 20

—

1 Försvarskommittén Beställningshavare

Lönegrad

Officerare: Regementschefer Kårchefer . . Kårchef Överstelöjtnanter Överstelöjtnanter eller majorer Majorer Majorer eller kaptener Kaptener Löjtnanter Underofficerare: Förvaltare Styckjunkare Sergeanter Manskap:

Ma 6 Ma 5 Ma 4

Överfurirer

Ma 3

Övrig personal: Maskinister Förrådsvaktmästare. Eldare av 1. klassen

Ca 16 Ca 11 Ca 11

Med beställning vid

1 1 1 6 1 1 2 3 3 19 30 3 — 1 1 1 1 7 8 19 20 20 116 154 20 — 21 20 121 170 1

3 4 1 1 19 19 20 20

3 3 3 3 _ 3 18 3 14 14 14 14 —. 14 14 84 21 21 21 21 — 21 21 126 30 30 30 30 9 32 30 191

148 185 121

1 3

9 29

1 4 1 11

1 3 1

1 4 1

1 2 1

1 5 1

1 4 1

7 25 7

9 Anm. 1. Härtill komma omkring 49 fänrikar, lönegrad Me 4 (9 vid A 8 och 8 vid övriga regementen). Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 7 kaptener, 9 löjtnanter eller fänrikar samt 9 sergeanter, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal.

II.

Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motsvarande lön i följande löneklass av löneplan 1

Officerare: Biträdande mobiliseringsofficerare Kasernbatterichefer, tillika skjutfältofficerare Underofficerare: Förvaltningsunderofficer vid A l(Marma) Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokföringskontor Uppbördsmän för driv- och smörjmedel (furage) Stabsunderofficerare F'orradsunderofficerare Skjutfältunderofficerare Underofficerare enligt nuvarande organisation

Försvarskommittén Varje regemente

A 7

Antal

21 20

1 13

Budgetåret 1947/48

20 20 20 20 20 20

78 Vid A G, avsedd för mobiliseringscentral. Anm. Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad endast såsom totalsumma, enär det ovan angivna förslaget, uppgjort med ledning av FCO-.s rationaliseringsundersökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktigheter i förhållande till nuläget, att en direkt jämföreiso icke är möjlig.

230 III. Icke-ordinarie manskap.

Al

A3

A4

A6

A7

A8

A9

Budgetåret Antal 1947/ 48

40 25 50

40 20 40

40 20 40

40 20 40

40 20 40

40 20 40

251 125 250

Försvarskommittén Beställningshavare

Vicekonstaplar och meniga

Med beställning vid

Lönegrad

/Me 2 el.l } Me 1 j Mha 2 Mha 1

505 219 352

Anm. För budgetåret 1947/48 tillkomma furirer i beställningsmannatjänst, vilka i kommitténs förslag redovisas under kavalleriet (hovslagaro), underhållstrupperna (sjukvårdare) och tygstaten (övriga).

IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap • Försvarskommittén Befattningshavare

A r b e t s f ö r m ä n a v 1. k l a s s

Förrådsvaktmästare Biträdande köksföreståndare V a k t m ä s t a r e för M a r m a skjutfält E l d a r e a v 2. k l a s s Förrådsmän Biträden för skriv- och kontorsEkonomibiträden 1

Med befattning vid

Lönegrad Al

A3

A4

A6

1 1

1 1

1 1

1 1 1

A7

Budgetåret Antal 1947/ 48

A8

A9

1 1

1 1 1

1 4 1

1 4 1

2 6 6 1 8 25 6

Ce 16 Ce 14 Ce 13 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 9 Ce 9

1 4 1

1 4 1

1 '2 4 4 1 1

1 1 11

2 10

1 2 1 10 13

1 6

1 11

1 10

1 8 71

2 6 9 3 9 9 9 34 1 11 87

se nedan Ce 3 Ce 2

13 2 12

13 2 12

13 2 12

2 1 5

13 2 12

13 2 12

80 13 77

80 18 118

13 2 12

1 1 1

Härav 1 avsedd för mobiliseringscentral. — '' Här nv 2 avsed da fö r mol iliser ingsce ntral.

Anm. Biträden för skriv- och ko ntorsgöromå l pla ceras i lön egrad enlij. 't bes tämm elser i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad )cford rings rang för v iss ic ie-or( linari e persc nal i statens tjänst.

231 V. Vid artilleriregementen tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Ur personalkårer m. m.

Beställnings^befattnings-)havare

Kavalleriet

Hovslagarunderofficerare. . . Hovslagaröverfurirer Hovslagarfurirer

Underhållstrupperna

Sjukvårdsunderofficerare Sjukvårdsöverfurirer . . . . Sjukvårdsfurirer

Fälttygkåren Intendenturkåren

Al

A3

A4

A6 A7

A 8 A9

Antal

Tygofficerare Förvaltare .. Intendenter Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst).

Fältläkarkåren

Regementsläkare Bataljonsläkare F ä l t v e t e r i n ä r k å r e n .. Regementsveterinär Bataljonsveterinär Tygstaten Tygverkmästare Tyghantverkare Armétekniker Furirer Arméingenjörkåren

Arméingenjörer . .

Sjukvårdsväsendet . . Översköterskor . . Sj ukvårdsbiträden

2 3

2 13 3 I 21

1 Härav 1 avsedd för ArtSS. — 2 Bataljonsläkarens vid A 7 åligganden bestridas av bataljonsläkaren vid 118. — 3 llegementsveterinärens vid A 4 åligganden bestridas av fältveterinären vid II. militärbefälsstaben. — 4 Bataljonsveterinärens vid A 8 åligganden bestridas av bataljonsveterinären vid VI. militärbefälsstaben. — 5 Härav 3 avsedda för ArtSS. — 6 Arméingenjörens vid A 7 åligganden bestridas av arméingenjören vid 118.

6.

Luftvärnet.

Luftvärnet består för närvarande av följande truppförband: Lv 1 Karlsborgs luftvärnsregemente Karlsborg Lv 2 Ostgöta luftvärnsregemente Linköping Lv 3 Stockholms luftvärnsregemente Stockholm Lv 4 Skånska luftvärnskåren Malmö Lv 5 Sundsvalls luftvärnskår Sundsvall Lv 6 Göteborgs luftvärnskår Göteborg Lv 7 Luleå luftvärnskår Luleå Av L v 3 är ett batteri, L v 3 G , förlagt till Gotland (A 7). Beträffande Lv3:s huvuddel föreligger beslut angående regementets förflyttning från Stockholm till Norrtälje, där kasernetablissement för närvarande är under uppförande. Två mobiliseringscentraler finnas. Luftvärnsregementena äro organiserade på regementsstab och 3 divisioner, luftvärnskårerna på kårstab och i regel 4 batterier, direkt understälda kår-

232 chefen. Vid samtliga förband bedrives utbildning med såväl tyngre som lättare pjäsmateriel samt dessutom i luftbevakningstjänst. Särskild ekoradioutbildning är dessutom centraliserad till Lv 2 och Lv 3. Luftvärnet uppbyggdes till nuvarande omfattning under senare delen av 1930-talet och förra delen av 1940-talet. Det blev därvid nödvändigt att från arméns övriga truppslag överföra och omskola jämförelsevis stora kontingenter äldre värnpliktiga, vilka dock numera börjat uppnå 47-årsåldern och i samband därmed successivt utgå ur krigsorganisationen. Avgången täckes emellertid endast till omkring 50 % av den värnpliktskontingent, som luftvärnet årligen erhåller för första tjänstgöring. För att undvika en fortgående personalminskning har man under de senaste åren avsett att från andra truppslag årligen tillföra luftvärnet erforderligt antal äldre värnpliktiga och i samband med efterutbildningsövning (i regel under 17:e året efter inskrivningsåret) omskola dessa värnpliktiga till luftvärnstjänst. Enligt beslut av Kungl. Maj:t ha efterutbildningsövningar under de senaste åren ägt rum endast i mycket begränsad utsträckning. Härav följer, att luftvärnet för närvarande befinner sig i ett beträngt personalläge. Med hänsyn härtill skulle det kunna ifrågasättas att öka den till första värnpliktstjänstgöring vid luftvärnet inkallade värnpliktskontingenten i en omfattning, som svarar mot den årliga avgången av äldre åldersklasser. Då en dylik ökning skulle medföra en stark ansvällning av luftvärnets fredsorganisation, anser sig försvarskommittén icke kunna förorda en sådan lösning. Då kommittén icke heller räknar med bibehållande av efterutbildningsövningen, har kommittén funnit sig böra undersöka, huruvida icke någon annan utväg står till buds. Kommittén har härvid — med beaktande jämväl av att erfarenheten visat behovet av två månaders utbildning för fullständig omskolning till luftvärnstjänst — kommit till det resultatet, att en lämplig anordning skulle vara att för omskolning till sådan tjänst utnyttja omkring 1 650 av de värnpliktiga, vilka årligen överföras till armén från flygvapnet efter avslutad första tjänstgöring. För dessa värnpliktiga återstår två månaders värnpliktstjänstgöring, vilken bör uttagas såsom en sammanhängande utbildningspériod om två månader. E n viss ytterligare förstärkning av luftvärnets personaltillgång vinnes genom att vid marinen luftvärnsutbildade värnpliktiga efter överföring till armén kunna tillföras luftvärnet. Genom dessa tillskott av värnpliktiga och genom en minskning av krigsorganisationen, innebärande att de med lättare pjäser utrustade territoriella luftvärnsförbanden — i stor utsträckning s. k. gåvotroppar — utgå ur densamma, skulle det bli möjligt att på längre sikt vinna balans mellan det antal värnpliktiga, som årligen tillföres luftvärnet, och dettas krigsorganisation. För att de närmaste årens avgångar av värnpliktiga skola kunna täckas räknar försvarskommittén emellertid med en temporär uttagning av något större värnpliktskontingent än som erfordras vid genomförd organisation. Under senare delen av den nu aktuella tioårsperioden bör emellertid kontingenten kunna nedbringas till den storlek, som beräknats erforderlig på längre sikt, och i samband därmed fredsorganisa

233 tionen begränsas genom indragning av en luftviirnskår. Med ett slutligt etåndpunkttagande till frågan om en sådan indragning bör ske och vilken luftvärnskår som för sådant fall bör utgå ur organisationen torde emellertid böra tills vidare anstå. Kommittén vill emellertid framhålla, att ett val härvidlag närmast torde böra stå mellan Lv 5 och Lv 7. Ifrågavarande båda kårers etablissement ha nämligen ännu icke utbyggts i den omfattning, som avsågs enligt 1942 år försvarsbeslut. Den begränsade tillgången på värnpliktiga inom Norrland talar i samma riktning. Kommittén har emellertid i det följande — de bägge kårerna äro personellt och även i övrigt av samma storleksordning — såsom arbetshypotes räknat med att Lv 7 indrages. I så fall torde en mobiliseringscentral böra anordnas i Luleå eller Boden för de av luftvärnets krigsförband, som avses för övre Norrland. Vad slutligen beträffar det till Gotland förlagda batteriet ur Lv 3 har kommittén räknat med att detsamma kommer att ingå i Gotlands artillerikår enligt vad därom närmare sägs under 5. Artilleriet. Befälspersonalen vid detta batteri har beträffande officerare och underofficerare upptagits som kommenderad ur luftvärnet, medan vid batteriet till tjänstgöring placerade överfurirer och furirer upptagits på staten för Lv 3. I samband med att förenämnda territoriella luftvärnsförband utgå ur arméns krigsorganisation synes det böra övervägas i vad mån det kan bli möjligt att för betjänande av de lättare pjäser, med vilka berörda förband för närvarande äro utrustade, utnyttja hemvärnspersonal eller personal, som eljest på frivillighetens väg ställer sig till förfogande. Försvarskommittén har i enlighet med de principer för truppförbandens indelning på underavdelningar, som angivits under 1. Allmänna grunder, räknat med att samtliga luftvärnsregementen i fortsättningen böra organiseras på regementsstab och 2 divisioner, vilket i förhållande till nuläget innebär en minskning med 1 division. Luftvärnskårerna synas liksom hittills böra utgöras av kårstab och 4 utbildningsbatterier. Såsom i angivna sammanhang framhållits har kommittén vidare räknat med att nuvarande efterutbildningsbatterier alltjämt skola bibehållas. Vid dessa avses de värnpliktiga, som fullgjort första tjänstgöring vid flygvapnet, skola utbildas i luftvärnstjänst. Varje luftvärnsförband har beräknats årligen kunna omskola 4 utbildningsomgångar, vardera uppgående till omkring 80 man per regemente och 60 man per kår. Till luftvärnskårernas efterutbildningsbatterier synes vara möjligt att jämväl ansluta sådana värnpliktiga som avses för bestridande av handräckningstjänst. Därför har särskilt kasernbatteri i det följande icke upptagits för dessa kårer. Ekoradioutbildningen, tidigare koncentrerad till två av regementena, torde med hänsyn till krigsorganisationens ökade behov av personal med dylik specialutbildning framdeles böra äga rum vid samtliga regementen. Någon utbildning i luftbevakningstjänst har kommittén icke räknat med vid luftvärnsförbanden, enär dylik utbildning, såsom i annat sammanhang framhållits, synes böra äga rum vid flygvapnet. Beträffande luftvärnets troppchefsskolor för utbildning till värnpliktiga underofficerare synas desamma liksom hittills böra centrali-

234 seras för olika utbildningslinjer. Någon ändring i fråga om luftvärnets kadettskola, för närvarande anknuten till Lv 2, har kommittén icke förutsatt. Enligt försvarskommitténs förslag skulle luftvärnet alltså i fredstid komma .att omfatta följande truppförband med nedan angivna förläggningsorter. Lv 1 Lv 2 Lv 3 Lv 4 Lv 5

Karlsborgs luftvärnsregemente Östgöta luftvärnsregemente Stockholms luftvärnsregemente Skånska luftvärnskåren Sundsvalls luftvärnskår (ev. i stället Lv 7 Luleå luftvärnskår Lv 6 Göteborgs luftvärnskår

Karlsborg Linköping Norrtälje Malmö Sundsvall Luleå) Göteborg

Härtill kommer ett utbildningsbatteri vid A 7 samt tre mobiliseringscentraler. Luftvärnsförbandens behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har — med utgångspunkt från den av Kungl. Maj:t innevarande år fastställda normalorganisationen för infanteriregemente och med beaktande av vad därom i det'föregående under 1. Allmänna grunder anförts — i vad avser personal på luftvärnets stater beräknats enligt följande uppställning: Itege- Utbild- Mobili- Perments- nings- serings sonalexpe- avdel- avdel- avdelning dition ning

Personal

Regementsofficerare R e g e m e n t s - eller k o m p a n i officer Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare Överfurirer P e n s i o n e r a d e officerare P e n s i o n e r a d e underofficerare

Inten- KasernTyg- dentur vårds- Skjutavdelfält avdel- avdelning ning

Övrigt

1 1

- 1 4

1 1

&

1 1

1 Endast vid luftvärnsregementena. — s Endast vid luftvärnskårerna. — 3 Motorofficer. — * Motorunderofficer. — & Vid sjukhuset. — 6 Tillika kasernbattcrichefer; endast vid luftvärnsregementena. — 7 Ej vid Lv 1. — 8 1 uppbördsnian för driv- och smörjmedel vid varje truppförband samt — endast vid luftvärnsregcnientena — 1 stabsunderofficer för gemensam divisionsexpedition.

Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid varje luftvärnsregemente och luftvärnskår framgår av efterföljande tablå. Kategori

Luftvärnsregemente

Luftvärnskår

Värnpliktiga, 1. tjänstgöring » , troppchefsskola (2. året) S t a m m a n s k a p , underbefälsskolor . . . .

500 40 80

260 20 40

320 Summa

235 Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 45 värnpliktiga per regemente och 35 per kår. Ur luftvärnet beräknas vidare omkring 100 man under viss del av året tjänstgöra vid luftvärnsskjutskolan såsom ö v n i n g s t r u p p enligt vad därom närmare angives under kap. I. Utbildningsanstalter. Slutligen avses den för luftvärnets krigsorganisation erforderliga sjukvårdspersonalen, liksom övriga truppslags, att under huvuddelen av första tjänstgöringen utbildas vid underhållsregementena.

Befälsbehov vid luftvärnet. Underofficerare

Officerare

Underbefäl

Tjänstegrenar, underavdelningar m. ni.

Lv 1 Chef, stabs- och förvaltnings tjänst Utbildning m.m.; två divisioner Två pjäsbatterier Ett motorbatteri Två specialbatterier E t t ekoradiobatteri E t t befälsbatteri E t t skolbatteri E t t efter utbildningsbatteri. Ett kasernbatteri

2 4 2 4 2 2 2 2

1 1 1 1

4 2 4 2 2 2 1

6 3 6 2 3 2 3 1

12 5 10 4 5 4 4

2 2 1 2

2 2

2 2 2 1

3 3 2 2

6 6 4 4

1 10

Lv 2 och Lv 3 = Lv 1

2 1 2 1 1 1 1

Lv 4 Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m.; E t t pjäsbatteri E t t specialbatteri E t t skol(befäls-)batteri E t t efterutbildningsbatteri.. Lv 5 och Lv 6 = Lv 4

16 Kommenderade

*3

i 24

93 | 7 37

Reserv Summa

Härav 1 major eller kapten. Härav 2 majorer eller kaptener. 33 vid Lv 3, varav 3 avsedda för i A 7 ingående luftvärnsbatteri. 50 vid Lv 3, varav 6 avsedda för i A 7 ingående luftvärnsbatteri.

40 50

255 Chef för luftvärnsskjutskolan. Härav 4 majorer eller kaptener. Ungofärligt antal. Härav beräknas 18 tjänstgöra i battoriadjutantsbefattning. Härav beräknas 24 tjänstgöra i batteriadjutantsbefattning

Anm. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer det övriga manskap — konstaplar, vicekonstaplar och meniga — som erfordras för överfurirs- och furirskadrernas rekrytering; ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå, III. Icke-ordinarie manskap.

236 Den av försvarskommittén förutsatta utbildningsorganisationen vid luftvärnets truppförband och det beräknade behovet av befäl vid förbanden framgå av föregående tablå. Särskild hänsyn har vid behovsberäkningarnas uppgörande tagits till utbildning i handhavande av den från kustartilleriet överförda luftvärnsmaterielen. Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid luftvärnet beräknar för svarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i följande tabeller, vilka jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse.

I. Ordinarie tjänstemän. Försvarskommittén Beställningshavare

Lönograd

Med beställning vid Antal

Budget året 1947/48

Lv 1 Lv 2 Lv 3 Lv 4 Lv 5 Lv 6 Officerare: Regementschefer Kårchefer Chef för luftvärnsskjutskolan Överstelöjtnanter Överstelöjtnanter eller majorer Majorer Majorer eller kaptener Kaptener Löjtnanter Underofficerare: F'orvaltare Styckjunkare Sergeanter

Mo 12 Ma 12 Mal2el.Mall Ma 11 Ma 11 el.Ma 10 Ma 10 Ma 10 el. Ma 9

15 4

Ma 9 Ma 7

87 93

17 1 90 98

Ma 6 Ma 5 Ma 4

18 55 92

79 113

Manskap: Överfurirer

Ma 3

84 Övrig personal: Maskinister Förrådsvaktmästare . Eldare av 1. klassen

Ca 16 Ca 11 Ca 11

1 3 1

1 3 1

1 6 1

1 3 1

1 ".> I

1 3 1

6 21 6

7 24 7

Anm. 1. Vid luftvärnet tillkomma 37 fänrikar, lönegrad Me 4. Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 3 kaptener, 7 löjtnanter eller fänrikar sant 7 sergeanter, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal.

237 II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motsvarande lön i följande löneklass av löneplan 1 Officerare: Biträdande mobiliseringsofficerare . . Kasernbatterichefer, tillika skjutfältofficerare Förvaltningsofficer Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokförings kontor Uppbördsmän för driv- och smörjmedel Stabsunderofficerare Förrådsunderofficerare Skjutfältunderofficerare Underofficerare enligt nuvarande organisation 1

1 vid Lv 3 mobiliseringscentral. — seringscentral. — * Ej vid Lv 1.

2 Försvarskommittén Varje regemente

Varje kår

Antal

Budgetåret 1947/48

29 29 29

3 1

20 20 20 20 20

6 6 3 2 5 63

1 vid Lv 1 mobiliseringscentral.

* 1 vid Lv 5 mobili-

Anm. Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad endast såsom totalsumma, enär det ovan angivna, förslaget, uppgjort med ledning av FC0:s rationaliscringsundersökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktigheter i förhållande till nuläget, att en direkt jämförelse icke är möjlig.

III. Icke-ordinarie manskap. F ö r s v a r s k » ) m m i 11 én Beställningshavare

Lönegrad

Med beställning vid Antal

Budgetåret 1947/48

Lv 1 Lv 2 Lv 3 Lv 4 Lv 5 Lv 6 Furirer (i trupp tjänst) Konstaplar Vicekonstaplar och m e n i g a .

Me 2 el. Me 1 53 Mha 2 26 Mha 1 52

53 28 52

59 30 58

30 15 30

30 15 30

30 15 30

255 127 252

372 168 329

Anm. För budgetåret 1947/48 tillkomma furirer i beställningsmannatjänst, vilka i kommitténs förslag redovisas under undcrhållstrupperna (sjukvårdspersonal) och tygstaten (övriga).

238 IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. Försvarskommittcn Lönegrad

Befattningshavare

Med befattning vid

Antal

Budgetåret 1947/48

3 7 5 10 7 8 4 73 55 16 87

Lv 1 Lv 2 Lv 3 Lv 4 Lv 5 Lv G

2 4 1 1 2 16

1 1 1 4 1

1 1 J 2 4 1

1 1 2 4 1

no

3 G 3 10 24 G 3 67

14 2 13

11 2 10

ii 2 10

11 2 10

73 12 69

1 1

1 1

Ce 14 Ce 13 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 9 Ce 9

1 1 — »2 4 1 1 11

1 4 1 1 10

Biträden för skriv- och kontorsse nedan göromål Ce 3 Ce 2 Ekonomibiträden

13 2 13

13 2 13

Köksföreståndare Kontorister Köksföreståndare Förrådsvaktmästare Kanslibiträden Biträdande köksföreståndare . . Eldare av 2. klass

J

3 1 Härav 1 för mobiliscringscciitral. — 2 Härav 6 för mobiliseringscentral. — Härav 2 för mobiliseringscentral.

Anm. Biträden för skriv- och kontorsgöromål placeras i lönegrad enligt bestän imelser i kungörelsen den 30 juni 1947 angåend e reglerad befordr ingsgång för viss icke-ordinarie )ersonal i statens tjänst.

Y. Vid luftvärnsförbanden tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

Ur personalkår m. in.

Beställnings(befattnings-Miavare

Underhållstruppema

Sjukvårdsunderofficerare Sjukvårdsöverfurirer . . . Sjukvårdsfurirer

F'alttygkaren

Tygofficerare Förvaltare Intendenter Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst)

Intendenturkåren . . .

Fältläkarkåren Tygstaten

...

Regementsläkare Bataljonsläkare Tygverkmästare Tyghantverkare Armétekniker Furirer

r'arjc kår

Antal

3 6 12

1 1

2 1 1 1 1 1 1 1 1

6 G

6 G G

4 32 48 54

2 6 3

Arméingejörkåren

Vapeningenjörer Motoringenjörer

Sjukvårdsväsendet

Översköterskor . . . Sjukvårdsbiträden

1 Varje regemente

. .

Ej vid Lv 1. — 2 5 vid Lv 1. — s 12 vid Lv Lv 3, varav 3 avsedda för LvSS. — b 4 vid Lv 1. —

9 10 1 1 2 5 3

, varav 3 avsedda för LvSS. 3 vid Lv 5.

6 3

9 17 4

13 vid

239 7. Ingenjörtrupperna.

Ingenjörtrupperna bestå för närvarande av följande truppförband: Ing 1 Svea ingenjörkår Ing 2 Göta ingenjörkår Ing 3 Bodens ingenjörkår

Solna. Eksjö. Boden.

Dessutom finnas två mobiliseringscentraler, varjämte ytterligare en är under utbyggnad. Ingenjörkårerna äro organiserade på kårstab och 4—6 kompanier, direkt underställda kårchefen. Vid samtliga förband äger utbildning rum i allmän ingenjörtjänst samt därjämte, vid Ing 2, i speciell järnvägstjänst och, vid Ing 3, i fästningsingenjörtjänst. Beträffande ingenjörtruppernas krigsorganisation har försvarskommittén i betänkandets hemliga del föreslagit viss begränsning, i huvudsak i proportion till den allmänna minskningen av arméns krigsorganisation. Ingenjörtruppernas årliga värnpliktskontingent kommer därigenom i fortsättningen att något minskas. I syfte att nedbringa de administrativa kostnaderna har kommittén därför undersökt möjligheterna att låta ingenjörtruppernas fredsorganisation framdeles utgöras av dels en ingenjörkår av ungefär nuvarande storleksordning, dels ett förband av större omfattning, ett ingenjörregemente. Genom de truppförbandsindragningar, som kommittén i annat sammanhang föreslår, frigöres icke något kasernetablissement med den förläggningskapacitet, som skulle erfordras för ett ingenjörregemente. Icke heller äro övningsförhållandena i anslutning till de förläggningsorter, som komma att beröras av truppförbandsindragningar, lämpliga ur ingenjörteknisk synpunkt. Med hänsyn härtill och under beaktande av nödvändigheten att begränsa byggnadsverksamhetens omfattning har det ansetts, att en av de nuvarande ingenjörkårerna borde bilda stommen i ett ifrågasatt ingenjörregemente. Härigenom skulle också, vilket ur beredskapssynpunkt är viktigt, minsta möjliga rubbningar uppstå i förhållande till nuvarande organisation. För att erhålla tillgång till med norrländska förhållanden väl förtrogen ingenjörtrupp synes det nödvändigt — vilken lösning som i övrigt än väljes — att bibehålla Ing 3. Av olika skäl, bland annat hänsyn till de värnpliktigas resor samt stampersonalens rekrytering, torde emellertid en utvidgning av Ing 3 till att omfatta ingenjörtruppernas huvuddel icke vara att förorda. Ing 1 och Ing 2 ha för närvarande i huvudsak samma förläggningskapacitet, under det att övningsförhållandena äro bättre vid Ing 2 än vid I n g l . Bägge kårerna sakna emellertid tillgång till övningsmöjligheter i strömmande vatten och måste tidvis förläggas till särskilda övningsplatser. Transportvägarna äro därvid kortare för I n g 1 än för Ing 2. Med hänsyn till de bättre övningsförhållandena vid Ing 2 samt till att viss utvidgning av kårens övningsmöjligheter synes kunna ske — vilket icke kan äga rum vid Ing 1 — skulle Ing 2 vara ägnad att ombildas till ingenjörregemente. I samband härmed

240 borde sålunda Ing 1 indragas. De byggnadskostnader, som bleve erforderliga vid Ing 2 för skapande av ökade förläggnings- och förrådsutrymmen samt markförvärv m. m. för åstadkommande av erforderligt antal ingenjörtekniska övningsplatser, beräknas emellertid först på jämförelsevis lång sikt uppvägas av den kostnadsbesparing, som genom minskad administration uppstode. Indragningen av Ing 1 skulle därjämte medföra, att ytterligare ett militärområde saknade möjligheter att under fredsutbildningen anordna samövningar mellan ingenjörtrupp och övriga truppslag. På grund av vad ovan anförts finner sig försvarskommittén icke böra räkna med att ingenjörtruppernas fredsorganisation grundas på ett alternativ, som omfattar endast två truppförband, ett ingenjörregemente och en ingenjörkår. Frågan behandlades för övrigt på sin tid av 1930 års försvarskommission, vilken med åberopande av i huvudsak här anförda skäl ansåg sig böra avstyrka en sådan lösning. Då ingenjörtruppernas fredsorganisation likvisst torde kunna begränsas, har kommittén närmare prövat möjligheterna att — med utgångspunkt från en organisation om tre ingenjörkårer — reducera omfattningen av en av kårerna i den utsträckning, som betingas av den på krigsorganisatoriska grunder föreslagna minskningen av ingenjörtruppernas årliga värnpliktskontingent. Det har härvid synts kommittén, att reduktionen borde gå ut över I n g l , som då skulle komma att omfatta kårstab jämte 2 kompanienheter. Det förläggningsutrymme m. m., som därigenom bleve frigjort, borde enligt kommitténs mening lämpligen disponeras av arméns signalskola, vars förläggningsfråga ännu icke lösts. Skolan är nu provisoriskt inrymd i förutvarande fälttelegrafkårens otidsenliga kasernetablissement inom Mariebergsområdet. Den närmare anknytning mellan signalregementet och arméns signalskola, som en förläggning av nämnda skola till I n g l : s kasernetablissement innebure, synes kommittén fördelaktig. Besparingar skulle uppnås genom att de administrativa kostnaderna vid Ing 1 minskas samt framför allt genom att nybyggnad icke erfordras för arméns signalskola. Viss personal vid Ing 1 beräknas därjämte komma att bestrida viss tjänst vid eller utnyttjas för signalskolan såsom intendent, tygofficer, kassapersonal, köks- och servispersonal m. fl. Försvarskommittén föreslår på grund av vad i det föregående anförts, att ingenjörtrupperna organiseras på tre truppförband. Ing 1 bör därvid omfatta kårstab samt 2 ingenjörkompanier. Kårstaben torde kunna givas en begränsad omfattning i förhållande till stabs- och förvaltningsorganen vid övriga truppförband. Till kåren beräknas liksom hittills ingenjörtruppernas kadettskola anknytas. Ing 2 kommer att bli större än övriga ingenjörförband och i fråga om värnpliktskontingent m. m. erhålla ungefär samma omfattning som regementsförbanden inom pansartrupperna, artilleriet och luftvärnet. Med hänsyn härtill synes Ing 2 — oaktat förbandet icke erhåller sådan omfattning som vid ingenjörtruppernas organiserande på enbart två fredstruppförband — böra betecknas såsom regemente samt organiseras på regementsstab och 2 bataljoner. Till regementet avses ingenjörtruppskolan med övningstrupp

241 alltjämt skola anknytas. För nämnda skolas behov räknar kommittén med att erforderliga byggnader uppföras. I avvaktan på dessas färdigställande torde skolan emellertid kunna kvarbliva inom nuvarande provisoriska lokaler. Ing 3 föreslås bibehålla nuvarande organisation på kårstab och 4 kompanier, direkt underställda kårchefen. Utbildningen vid ingenjörförbanden avses ske enligt i huvudsak samma grunder som hittills. En viss förskjutning i utbildningen från hästanspänd tjänst till motoriserad tjänst bör dock äga rum med hänsyn till de förändringar, som i betänkandets hemliga del föreslagits beträffande ingenjörtruppernas krigsorganisation. Enligt försvarskommitténs förslag skulle ingenjörtrupperna alltså i fredstid komma att omfatta följande truppförband med nedan angivna förläggningsorter: Ing 1 Svea ingenjörkår Ing 2 Göta ingenjörregemente Ing 3 Bodens ingenjörkår

Solna. Eksjö. Boden.

Härtill komma tre mobiliseringscentraler. Ingenjörförbandens, närmast Ing 2:s och Ing3:s, behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har — med utgångspunkt från den av Kungl. Maj:t innevarande år fastställda normalorganisationen för infanteriregemente och med beaktande av vad därom i det föregående under 1. Allmänna grunder anförts — i vad avser personal på ingenjörförbandens stater beräknats enligt följande.

Personal

Regementsofficerare .... Regements- eller kompaniofficer Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare . . Överfurirer Pensionerade officerare . . Pensionerade underofficerare

Itegements(kår) expedition

Utbild- Mobilinings- serings- Persoavdel- avdel- nalavning ning delning

Tygavdelning

Inten- Kaserndentur- vårdsavdel- avdelning ning

Övrigt

*1 5 3

1 Endast vid Ing 2. — 2 Endast vid Ing 3. — 3 Motorofficer. — 4 Motorunderofficer. — 6 1 vid sjukhuset och 2 stallöverfurirer. — 6 Endast vid Ing 2 (1 stabsunderofficer vid gemensam bataljonsexpedition samt 1 uppbördsman för driv- och smörjmedel).

16—1800 47

242 Stabs- och förvaltningspersonalen vid Ing 1 har beräknats enligt följande.

Personal

Kårexpedition; utbildning

PersonalIntenden- Kasernoch Tygmobili- avdelning turavdel- vårdsseringsavdelninf avdelning

Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare Överfurirer Pensionerade underofficerare

Övrigt

1 so

1 1 stabschef och utbildningsofficcr samt I adjutant och chef för kårexpeditionen. — 2 Motorunderofficer. — 3 1 vid sjukhuset, 1 stallöverfurir.

Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid ingenjörförbanden framgår av efterföljande tablå. K a t e g o r i Värnpliktiga, 1. tjänstgöring » , plutonchefsskolor (2. året) Stammanskap, underbefälsskolor Summa

Ing 1

Ing 2

Ing 3

80 650

360 80 40 480

Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 25 värnpliktiga vid Ing l r 50 vid Ing 2 och 35 vid Ing 3. Ur ingenjörtrupperna beräknas vidare omkring 140 man under viss del av året tjänstgöra vid ingenjörtruppskolan såsom ö v n i n g s t r u p p enligt vad därom närmare angives under I. Utbildningsanstalter. Slutligen avses den för ingenjörtruppernas krigsorganisation erforderliga sjukvårdspersonalen, liksom övriga truppslags, att under huvuddelen av första tjänstgöringen utbildas vid underhållsregementena. Den av försvarskommittén förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid ingenjörtrupperna framgår av efterföljande tablå.

243 Befälsbehov vid ingenjörtrupperna. Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. m.

' Underofficerare

Övriga Över- rege- Kap- Lojt Fän- Förstar ments- tener nanter rikar valoffitare cerare

Underbefäl

Fan- Serge- Överjun- anter furi- Furirer rer kare

Ing 1. Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m. ; Ett ingenjörkompani E t t befälskompani

_

1 1

— — —

4 Ing 2. Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m ; två bataljoner F*yra ingenjörkompanier . . E t t järnvägskompani E t t befälskompani E t t skolkompani E t t kasernkompani

1 1 1

16 4 4 4 1

20 4 5 5

12 3 1

15 5

Ing 3. Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m.; Tre ingenjörkompanier. . . . E t t befäls(skol-)kompani . . E t t kasernkompani Kommenderade

2 3 1 1

— — — —

—

41 | 5 17

18 Reserv Summa

3 6

2 26

26 2 42

1 Härav 1 major eller kapten. — * Härav 3 avsedda för IngS. — s Härav 2 majorer eller kaptener. — < Härav 3 majorer eller kaptener. — 5 Ungefärligt antal. — • Härav beräknas 7 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. — 7 Härav beräknas 8 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. Anm. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer det övriga manskap korpraler vicekorpraler och meniga — som erfordras för överfurirs- och furirskadrornas rekrytering; ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå, III. Icko-ordinarie manskap.

Ingenjörtruppernas officers- och underofficerskårer böra liksom hittills upptagas på gemensam stat för ingenjörtrupperna med inspektören för ingenjörtrupperna såsom personalkårchef. Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid ingenjörtrupperna beräknar försvarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i följande tabeller, vilka jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse.

244 I. Ordinarie tjänstemän. Försvarskommittén Beställningshavare

Lönograd

Med beställning vid Inj

Ing 2

Antal

Budgetåret 1947/48

Ing 3

Officerare: — 1 Mo 12 Regementschef 3 1 Ma 12 Kårchef(er) — 1 Ma 11 Kårchef 3 1 Ma 11 Överstelöjtnanter / M a 11 el.l — 2 Överstelöjtnanter eller majorer \ Ma 10 j 7 5 Ma 10 Majorer / M a 10 el.l — 3 Majorer eller kaptener \ Ma 9 j 41 41 Ma 9 Kaptener 41 46 Ma 7 Löjtnanter Underofficerare: 8 Ma 6 Förvaltare 26 33 Ma 5 Fanjunkare 42 50 Ma 4 Sergeanter Manskap: 36 75 22 38 15 Ma 3 Överfurirer Övrig personal: 5 Ca 22 Ingenjörförrådsförv altare. 3 3 1 Ca 16 Maskinister 6 5 Ca 11 o Förrådsvaktmästare 3 3 Ca 11 Eldare av 1. klassen Anm. 1- Härtill komma omkring 17 fänrikar, lönegrad Me 4. Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 3 löjtnanter eller fänrikar samt 3 sergeanter, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal.

i

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motFörsvarskommittén svarande lön i följande löneklass av löneplan 1 Ing 1 Ing 2 Ing 3 Antal Officerare: Biträdande mobiliseringsofficerare . . Kasernkompanichefer Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokföringskontor Stabsunderofficer Uppbördsman för driv- och smörjmedel Förrådsunderofficerare vid mobiliseringscentraler Underofficerare enligt nuvarande organisation 1

29 29 J

1 1

20 20 20

1 1 1

—

—

—

20 Budgetåret 1947/48

25 Härav 1 avsedd för IngS. ' Anm Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad endast såsom totalsumma, enar det ovan angivna förslaget, uppgjort med ledning av FC0:s rationaliseringsundersökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktigheter i förhållande till nuläget, att en direkt jämförelse icke är möjlig.

245 III.

Icke-ordinarie manskap. Försvarskommittén

Beställningshavare

Lönegrad

Ing 1 F u r i r e r (i trupptjänst) Korpraler Vicekorpraler och meniga

IMe 2 el.l l Mel | Mha 2 Mha 1

Antal

Budgetåret 1947/48

14 28

45 90

75 112

Med beställning vid Ing 2

Ing 3

50 31 62

1 För rekrytering av furirsbeställningarna erforderliga korpraler, vicekorpraler och meniga ingå i för Ing 2 angivet antal. Anm. För budgetåret 1947/48 tillkomma furirer i beställningsmannatjänst, vilka i kommitténs förslag redovisas under kavalleriet (hovslagare), underhållstrupperna (sjukvårdare) och tygstaten (övriga).

IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. Försvarskommittén Befattningshavare

Lönegrad

Med befattning vid Ing 1

Köksföreståndare Kontorister Köksföreståndare Förrådsvaktmästare Kanslibiträden Biträdande köksföreståndare . . . . Eldare av 2. klass Förrådsmän Biträden för skriv- och kontorsgöromål Ekonomibiträden Ekonomibiträden

Ce 14 Ce 13 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 9 Ce 9 se nedan Ce 3 Ce 2

1 1 »2 3 1 1 3 8

Ing 2

»8 4 1 1 <15 16 2 16

1 3 2 6 11 3 3 31

1 3 2 6 3 3 3 35

35 6 34

25 6 34

Ing 3

1 1

5 Antal

Budgetåret 1947/48

11 2 10

1 Härav 1 för mobiliseringscentral. — 2 Härav 2 för mobiliseringscentraler. — 3 Härav 3 för mobiliseringscentral. — * Härav 6 för mobiliseringscentraler. — 6 Härav 2 avsedda för IngS. — Anm. Biträden för skriv- och kontorsgöromål placeras i lönegrad enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst.

246 V. Vid ingenjör-förbanden tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Ur personalkår m. m.

Beställnings(befattnings-)havare

Kavalleriet

Hovslagarunderofficer.. . Hovslagaröverfurirer . . . Hovslagarfurirer

Underhållstrupperna

Sjukvårdsunderofficer . . . Sjukvårdsöverfurirer . . . Sjukvårdsfurirer

Fälttygkåren

Tygofficerare Förvaltare Intendenter Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst)

Intendenturkåren . . .

Fältläkarkåren

Regementsläkare Bataljonsläkare

Fältveterinärkåren

Bataljonsveterinär

Tygstaten

Tygverkmästare Tyghantverkare Armétekniker Furirer Arméingenjörer

Arméingenjörkåren Sjukvårdsväsendet

8.

Ing 1

Ing 2

1 3 10 6

Ing 3

Antal

1 8 21 15

Översköterskor Sjukvårdsbiträden

Signaltrupperna.

Signaltrupperna bestå för närvarande av följande truppförband: S1 Signalregementet Solna. S1B Signalregementets kompani i Boden Boden. S 1 Sk Signalregementets kompani i Skövde Skövde. SIK Signalregementets kompani i Kristianstad Kristianstad. Av de bägge sistnämnda kompanierna, som tillkommo genom 1942 års försvarsbeslut, har uppsättandet av S 1 K föregående år tills vidare avbrutits. Sålunda finnes för närvarande endast chef (signalofficeren vid I. militärbefälsstaben) och viss administrativ personal. Kompaniet har närmast karaktären av mobiliseringscentral. Signalregementets huvuddel är organiserad på regementsstab och i regel 5 kompanier. Till regementet är vidare arméns brevduveväsende anknutet. Detacheringen av vissa kompanier ur signalregementet har betingats av en strävan att öka möjligheterna till samövningar mellan signaltrupperna och förband ur övriga truppslag ävensom att underlätta mobiliseringen av signalförbanden. Ehuru försvarskommittén icke funnit anledning till någon principiell erinran mot ifrågavarande detacheringar, synes det kommittén, som om vissa besparingar skulle kunna ernås genom att återföra detacherade enheter till signalregementets huvuddel. Därest samtidigt mobiliseringscentraler

247 ersätta kompanierna, torde några nämnvärda olägenheter icke uppstå ur mobiliseringssynpunkt. En på detta sätt skedd utökning av signalregementets huvuddel torde dessutom ur utbildningssynpunkt — bortsett från frågan om samövningar — innebära den fördelen, att möjlighet skapas att, utan förstärkning genom värnpliktiga, som fullgöra repetitionsövning, anordna tillämpningsövningar med signalförband, motsvarande dem som i krig ingå i operativa enheter. Beträffande signalkompaniet i Boden har emellertid kommittén funnit skäl tala för att detta alltjämt bör kvarstå i organisationen med hänsyn till dels den särskilda utbildning, som erfordras för betjänande av Bodens fästnings signalnät, dels nödvändigheten av att äga tillgång till signaltrupp, som är förtrogen med de inom övre Norrland rådande speciella förhållandena beträffande signaltjänsten i övrigt. Försvarskommittén föreslår i enlighet härmed, att signaltrupperna i fortsättningen organiseras på dels ett till Solna förlagt regemente, dels ett till Boden förlagt förband. Det sistnämnda har hitintills, liksom övriga detacherade kompanier, haft ett organisatoriskt samband med signalregementet i Solna (tidigare Stockholm). Detta har ur många synpunkter visat sig olägligt. Sålunda ha särskilt ansvarsförhållandena i fråga om utbildningen blivit oklara, enär det i realiteten icke varit möjligt för chefen för nämnda regemente att svara för utbildningen vid ett till en helt annan del av landet förlagt förband, därjämte lydande under annan militärbefälhavare. Vidare har det lett till opraktiska benämningar och begrepp samt olämpliga tjänstevägar. Kommittén vill med hänsyn härtill föreslå, att signalförbandet i Boden bildar ett självständigt truppförband under beteckningen Bodens signaldetachement, S 2. Härigenom sidoordnas S 1 och S 2. Den därvid erhållna organisationsformen, som icke betingar någon merkostnad, har för övrigt praktiskt prövats under beredskapsåren och befunnits lämplig. S 1, som fortsättningsvis kommer att erhålla en i det närmaste fördubblad värnpliktskontingent gentemot vad som beräknades av 1941 års försvarsutredning, föreslås skola organiseras på regementsstab och 2 bataljoner. S 2, vars chef tillika avses såsom signalofficer vid VI. militärbefälsstaben, organiseras på 2 kompanier. I förvaltningshänseende bör detta detachement anknytas till 119, inom vars kasernetablissement det — liksom för närvarande är förhållandet med signalkompaniet — avses skola inrymmas. Signaltruppernas plutonchefsskola samt kadettskola föreslås liksom hittills förläggas till S 1. Arméns brevduveväsende är, såsom förut antytts, knutet till signaltrupperna. Det består för närvarande av i Stockholm och Boden upprättade duvslag jämte vissa befattningshavare för dessas betjänande. Vid krig avses omfattningen utökas genom upprättande av jämväl rörliga duvslag, varvid utnyttjas dels de duvor, som tillhöra arméns brevduveväsende, dels duvor, som ställas till förfogande av civila uppfödare. Erfarenheten har emellertid visat, att en effektiv brevduvetjänst endast kan baseras på fasta duvslag, lokaliserade till skilda delar av landet. En väsentlig utökning av de fasta duvslagens antal skulle därför vara önskvärd, om ett tillräckligt förgrenat

248 system av militära fasta duvslag skulle kunna åstadkommas. Detta har emellertid kommittén icke velat förorda. Lämpligare synes vara, särskilt som viss kostnadsbesparing därigenom erhålles, att i fortsättningen helt grunda krigsbehovet av brevduvor på den civila brevduveverksamheten. Denna synes därvid liksom hittills böra ekonomiskt understödjas. Samtidigt bör — lämpligen genom försorg av arméstabens signalinspektion — i möjligaste mån tillses, att understöd i första hand lämnas åt sådana uppfödare, vilkas duvslag äro belägna på ur militär synpunkt särskilt lämpade platser. Kommittén vill med anledning härav föreslå, dels att arméns brevduveväsende utgår ur organisationen, varvid inbesparas avlöningskostnader för 1 brevduveunderofficer (arvode motsvarande lön i löneklass 20, löneplan 1) och 2 brevduveförmän (lönegrad Ce 9) samt brevduveväsendets omkostnader, dels att den civila brevduveverksamheten årligen understödjes med ett belopp på 7 000 kronor. Enligt försvarskommitténs förslag skulle signaltrupperna alltså i fredstid komma att omfatta följande truppförband med nedan angivna förläggningsorter. S 1 Signalregementet Solna. S 2 Bodens signaldetachement Boden. Härtill komma två mobiliseringscentraler. Signalförbandens, närmast S l:s, behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har — med utgångspunkt från den av Kungl. Maj:t innevarande år fastställda normalorganisationen för infanteriregemente och med beaktande av vad därom i det föregående under 1. Allmänna grunder anförts — i vad avser personal på signaltruppernas stater beräknats enligt följande grunder. Personal

Inten- KasernRege- Utbild- Mobili- PerTyg- dentur- vårdsments- nings- serings- sonal- avdelÖvrigt expe- avdel- avdel- avdel- ning avdel- avdelning ning ning dition ning

Regementsofficerare Regements- eller kompaniofficer. Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare Överfurirer Pensionerad officer Pensionerade underofficerare . . .

2 3

1 1

4 Stabsunderofficer vid gemensam Motorofficer. — 2 Motorunderofticcr. — 3 Vid sjukhuset. bataljonsexpedition samt uppbördsman för driv- och smörjmedel. Anm. Behovet vid S 2 har beräknats till en kompaniofficer såsom adjutant, 2 underofficerare (1 avsedd för personal- och mobiliseringsärenden, 1 för Bodens fasta radio), 1 överfurir i expeditionstjänst, 1 expeditionsunderofficer (pensionerad underofficer) samt viss extra ordinarie personal enligt följande tablå, IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. 1

Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid signalförbanden framgår av efterföljande tablå. 1 i Av för signaltrupperna beräknade värnpliktiga avses 60 för försvarets

radioanstalt.

249 Kategori

S 1

S 2

Värnpliktiga, 1. tjänstgöring » , plutonchefsskola (2. året) Stammanskap, underbefälsskolor . . . .

450 50 100

150 Summa

150 Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 40 värnpliktiga vid S 1. Vid S 2 bestrides handräcknings tjänsten genom försorg av 119. Den för signaltruppernas krigsorganisation erforderliga sjukvårdspersonalen avses, liksom övriga truppslags, skola under huvuddelen av första tjänstgöringen utbildas vid underhållsregementena. Den av försvarskommittén Förutsatta utbildningsorganisationen vid signaltrupperna samt det beräknade behovet av befäl vid förbanden framgår av efterföljande tablå. Befälsbehov vid signaltrupperna. Underofficerare

Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. m.

Övriga regeÖverKap- Löjt- Fänstar ments- tener nanter rikar office-

Underbefäl

För- Fan- Serge- Över- Furival- jun- anter furi- rer rer tare kare

S 1. Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m.; två bataljoner Två radiokompanier E t t trådstationskonipani . . E t t linjebyggnadskompani Två befälskompanier E t t skolkompani E t t kasernkompani

12 6 5 12 6

8 2. Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning: E t t radiokompani E t t trådkompani Kommenderade

1 1

2 1

5 4

»2

*8

1 Reserv Summa

26 I 5 1 1

c

1 Härav 1 major eller kapten. — 2 Överste eller överstelöjtnant, chef för SignS. — 3 Härav 1 överste eller överstelöjtnant. — * Härav 2 majorer eller kaptener. — 5 Ungefärligt antal. — G Härav beräknas 5 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning.

Anm. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer det övriga manskap — korpraler, vicekorpraler och meniga — som erfordras för överfurirs- och furirskadrernas rekrytering; ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå, III. Icke-ordinarie manskap.

250 Signaltruppernas officers- och underofficerskårer böra liksom hittills upptagas på gemensam stat för signaltrupperna med inspektören för signaltrupperna såsom personalkårchef. Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid signaltrupperna beräknar försvarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i följande tabeller, vilka jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse.

I. Ordinarie tjänstemän. Försvarskommittén Beställningshavare

Lönegrad

Med beställning vid S 1 | S 2

Antal

Budgetåret 1947/48

Officerare: Regementschef Chef för arméns signalskola. Överstelöjtnant Överstelöjtnant eller major . Majorer Majorer eller kaptener Kaptener Löjtnanter

Mo 12 Ma 12 el. Ma 11 Ma 11 Ma 11 el. Ma 10 Ma 10 Ma 10 el. Ma 9 Ma 9 Ma 7

1 1 1 1 4 2 24 26

26 27

Underofficerare: Förvaltare Förvaltare eller fanjunkare Fanjunkare Sergeanter

Ma 6 Ma 6 el. Ma 5 Ma 5 Ma 4

3 2 18 28

21 33

Ma 3

17 Manskap: Överfurirer Övrig p e r s o n a l : Signalförrådsförvaltare Maskinister Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen . .

Ca 22 Ca 16 Ca 11 Ca 11

1 2 5

1 2

Anm. 1. Härtill komma omkring 11 fänrikar, lönegrad Me 4. Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 1 löjtnant och 1 sergeant, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal.

251 II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motsvarande lön i följande löneklass av löneplan 1

Försvarskommittén S 1

Officerare: Biträdande mobiliseringsofficer Kasernkompanichef Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokföringskontor Uppbördsman för driv- och smörjmedel Stabsunderofficer Förrådsunderofficerare Underofficerare enligt nuvarande organisation

S 2

Antal

Budgetåret 1947/48

29 29 20 20 20 20 20

1 Avsedda för mobiliseringscentraler. Anm. Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad endast såsom totalsumma, enär det ovan angivna förslaget, uppgjort med ledning av FC0:s rationaliseringsundersökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktigheter i förhållande till nuläget, att en direkt jämförelse icke är möjlig.

III. Icke-ordinarie manskap.

Beställningshavare

Lönegrad

Försvarskommittén

Budgetåret 1947/48

Antal Furirer (i t r u p p tjänst) Korpraler Vicekorpraler och meniga

Me 2 el. Me 1 Mha 2 Mha 1

34 68

95 47 70

Anm. 1. Av icke-ordinarie manskap placeras enligt arméchefens bestämmande erforderligt antal vid S 2. Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma furirer i beställningsmannatjänst, vilka i kommitténs förslaf redovisas under kavalleriet (hovslagare), underhållstrupperna (sjukvårdare) och tygstaten (övriga).

252 IV.

Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. Försvarskommittén Lönegrad

Befattningshavare

Radiotelegrafister Köksföreståndare Kontorist Förrådsvaktmästare Kanslibiträden Biträdande köksföreståndare Eldare av 2. klass Förrådsmän Biträden för skriv- och kontorsgöromål Ekonomibiträden EkonnmihiträdeTi

Ce 16 Ce 14 Ce 13 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 9 Ce 9 se nedan Ce 3 Ce 2

Med befattning vid S 1 S 2

Antal

10 1 1

10 1 1 1

'3 4 1 1 2 12 11 2 12

4 3

Budgetåret 1947/48

4 4 1 1 16 14 2 12

10 1 1 5 1 1 1 20 11 2 9

Därav 2 avsedda för mobiliseringecentralcr. — 2 Därav 4 avse dda för mobiliseringsce ntraler. Anm. Biträden för skriv- och kontorsgöromål placeras i lönegi•ad enligt bestämmelser i kungörclsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordri ngsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. 1

V.

Vid signalförbanden tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

Ur personalkår m. m.

Beställning8(befattnings-)havare

Kavalleriet

Hovslagaröverfurirer Hovslagarfurir

Underhållstrupperna

Sjukvårdsunderofficer . . . Sjukvårdsöverfurirer . . . Sjukvårdsfurir

F'alttygkaren Intendenturkåren . . .

Tygofficer Förvaltare Intendent Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst)

Fältläkarkåren

Regementsläkare

Tygstaten

Tyghantverkare Armétekniker Furirer

Armé ingenjörkåren .

Arméingenjörer

Sjukvårds väsendet

Översköterskor Sjukvårdsbiträden

.

...

S 1

S 2

Antal

253 9. Underhållstrupperna.

Huvuddelen av de underhållsförband, som ingå i krigsorganisationen, uppsättas och utbildas för närvarande av tre från varandra fristående truppslag, trängtrupperna, tygtrupperna och intendenturtrupperna. Dessa bestå för närvarande av:

Trängtrupperna. T 1 Svea trängkår T 2 Göta trängkår T 3 Norrlands trängkår T 4 Skånska trängkåren

Linköping. Skövde. Sollefteå. Hässleholm.

Av T 2 är ett kompani, T 2 N, förlagt i Nora; därjämte har ett kompani ur T 4 från och med innevarande år provisoriskt förlagts till Kristianstad. Sju mobiliseringscentraler finnas. Tygtrupperna, Tyg 1 Första tygkompaniet Tyg 2 Andra tygkompaniet Tyg 3 Tredje tygkompaniet

Linköping (T 1). Skövde (T 2). x Hässleholm (T 4).

Jämlikt 1942 års försvarsbeslut avsågos tygkompanierna skola förläggas till respektive Stockholm, Skövde och Boden. Intill innevarande år ha emellertid endast Tyg 1 och Tyg 2 uppsatts, bägge provisoriskt förlagda till Stockholm. Den för Tyg 3 avsedda värnpliktskontingenten har utbildats vid Tyg 1. Tygkompanierna ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut i år provisoriskt förlagts i anslutning till T I , T 2 och T 4. In tenden turtrupperna. I n t 1 Första intendenturkompaniet Int 2 Andra intendenturkompaniet Int 3 Tredje intendenturkompaniet

Solna. Karlsborg. Boden.

I utbildningshänseende äro de tre underhållstruppslagen underställda inspektören för underhållstrupperna, vilken jämväl utövar chefskapet över trängens personalkårer. Utbildningen bedrives vid t r ä n g t r u p p e r n a i anspanns-, bil-, sjukvårds- och trafiktjänst (den senare innefattande viss reparationstjänst), vid t y g t r u p p e r n a i ammunitions-, reparations-, materieloch förrådstjänst samt vid i n t e n d e n t u r t r u p p e r n a i magasins-, förråds-, drivmedels-, bageri- och slakteritjänst. Den nuvarande fredsorganisationen på tre skilda underhållstruppslag har befunnits icke i alla avseenden lämplig. Olägenheterna ha emellertid, genom att de ifrågavarande truppslagen i utbildningsavseende äro samordnade under inspektören för underhållstrupperna, blivit mindre framträdande. I krigsorga1

Därjämte u t n y t t j a s viss del av P 4:s etablissement (verkstäder m. m.).

254 nisationen finnes icke någon uppdelning av underhållsformationer mppsatta av det ena eller det andra av dessa truppslag. De i krigsorganisationen ingående underhållsförbanden äro sammansatta av enheter ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna. Denna omständighet jämte det förhållandet., att de ifrågavarande truppslagen redan nu i utbildningsavseende äro sarmordnade under underhållsinspektören, synes tala för, att ett intimare fredsorganisatoriskt samband mellan dessa truppslag åvägabringas. En enhetlig ledning av utbildningsverksamheten redan i regementschefsinstansen borde bidraga till att den samverkan, som i krig erfordras mellan träng-, tyg- och intendenturförband, bleve på bästa sätt förberedd under utbildningen i fred. Försvarskommittén har på grund härav närmare undersökt ändamålsenligheten av och förutsättningarna för att sammanslå de nuvarande träng-, tyg- och intendenturtrupperna till ett enda truppslag, underhållstrupperna. Vad först beträffar ett dylikt truppslags fredsorganisatoriska omfattning och det antal värnpliktiga, vilka i fred måste utbildas för att fylla behovet i underhållstruppernas krigsorganisation, har undersökningen givit vid handen, att truppslagets fredsomfattning kan göras endast obetydligt mindre än den, som de tre underhållstruppslagen nu tillsammans representerar. Detta sammanhänger med att kommittén räknar med att omskolning av från andra truppslag (försvarsgrenar) överförda värnpliktiga icke skall äga rum i för närvarande avsedd omfattning, varför underhållstruppernas krigsbehov av värnpliktiga till en del måste täckas genom en större årlig tilldelning av värnpliktiga för första tjänstgöring än den som eljest skulle erfordrats. Fredsorganisationen vid en sammanslagning synes därför böra uppbyggas på basis av träng-, tyg- och intendenturtruppernas nuvarande fredsorganisation. Vad därvid först beträffar ett sammanförande av träng- och tygtjänsten har detta redan förberetts genom att, som förut anförts, tygkompanierna provisoriskt överflyttats till respektive T I , T 2 och T 4. Något hinder att uppdela den för tygtjänsten erforderliga värnpliktskontingenten på fyra enheter och därmed möjliggöra, att ett tygkompani anslutes även till T 3, synes icke föreligga. Erforderligt förläggningsutrymme kan disponeras härför genom den reducering av I 21 med omkring en bataljon, som kommittén i det föregående föreslagit. De nuvarande trängkårerna med till varje kår anslutet tygkompani föreslås därför utgöra stommen i underhållstruppernas fredsorganisation. För att fullfölja den av kommittén i det föregående framförda tanken att i fred sammanföra all utbildning av för underhållstrupperna avsedda värnpliktiga borde även intendenturutbildningen anknytas till dessa trängkårer. E n sådan sammanslagning skulle medföra vissa fördelar. Underhållsförbandens utbildning för samverkan i krig kunde bedrivas mera effektivt och det befäl, som i krig skall föra befälet över sammansatta underhållsförband, skulle redan i fred få mesta möjliga praktiska övning i att leda dylika förband. Sammanslagningen skulle emellertid även komma att medföra vissa olägenheter. Redan genom sammanslagning av trängkårerna och tygkompanierna har antalet olika utbildningslinjer vid dessa förband blivit mycket stort. Att

255 ytterligare öka detta antal genom att dessutom inordna intendenturtjänstens olika utbildningsgrenar under trängkårcheferna har ur utbildningssynpunkt icke befunnits lämpligt. E n uppdelning av intendenturtruppernas värnpliktskontingent på de fyra trängkårerna skulle dessutom stöta på praktiska svårigheter och medföra vissa andra olägenheter. Intendenturtruppernas värnpliktskontingent är så liten, att redan den nuvarande uppdelningen på tre enheter visat sig oläglig då det gällt att under fredsutbildningen organisera och öva intendenturförband med krigssammansättning. E n uppdelning av den enligt kommitténs förslag något reducerade fredskontingenten på ytterligare en enhet skulle öka svårigheterna i berört avseende. Trots att intendenturenheterna sålunda bleve små, medger likväl icke nu disponibelt förläggningsutrymme, att även dessa enheter förläggas vid trängkårerna. Relativt omfattande tillbyggnader bleve härför erforderliga. E n annan möjlighet att åstadkomma det ifrågasatta intima samordnandet vore, att intendenturförbanden med bibehållen förläggning underställdes cheferna för trängkårerna efter samma princip som nu tillämpas beträffande T 2:s kompani i Nora, vilket är underställt chefen för T 2. Kommittén har emellertid funnit, att en dylik åtgärd icke komme att medföra de fördelar, som avsetts. Kommittén har sålunda kommit till den uppfattningen, att intendenturutbildningen icke lämpligen bör sammanslås med utbildningen vid trängkårerna med underställt tygkompani. Även utan en dylik sammanslagning synes för övrigt befälets behov av utbildning för sin krigsuppgift kunna nöjaktigt tillgodoses. Erforderliga kunskaper rörande de olika underhållsförbandens samverkan och uppträdande i fält torde nämligen kunna bibringas befälet genom befälsutbildning samt fältövningar, ledda av inspektören för underhållstrupperna. För att undvika den nuvarande splittringen av intendenturtruppernas värnpliktiga, vilken medfört svårigheter för en effektivt ordnad förbandsutbildning, har kommittén undersökt möjligheterna att koncentrera utbildningen av dessa värnpliktiga i likhet med vad kommittén föreslagit beträffande motsvarande utbildning vid signaltrupperna. Intendenturförbandens nuvarande förläggningsorter ha fastställts bland annat med tanke på att åstadkomma ett ur utbildningssynpunkt önskvärt samband mellan kompanierna och arméns centrala intendenturförråd. Då denna synpunkt, ehuru numera icke lika betydelsefull som tidigare, bör beaktas vid avgörandet av intendenturtruppernas förläggningsfråga, erbjuder sig ingen annan möjlighet att åvägabringa den önskvärda koncentreringen än att utvidga ett av de nuvarande intendenturtruppförbanden. Härför torde såväl av utbildningsskäl som med hänsyn till de nuvarande förläggningarnas storlek och beskaffenhet endast Int 1 vid Ulriksdal lämpa sig. För ett samlande av intendenturtruppernas värnpliktiga till Int 1 erfordras dock tillbyggnad av förläggningsutrymmen m. m. De erforderliga byggnadsarbetena bli emellertid av tämligen ringa omfattning. Vissa besparingar ernås dessutom på längre sikt, dels genom totalt minskade administrationskostnader, dels genom

256 att eljest om några år erforderliga nybyggnadsarbeten för intendenturkompanierna i Boden och Karlsborg undvikas. Dessa kompaniers förläggningar äro icke på längre sikt godtagbara såsom ordinarie fredsförläggning. Kommittén föreslår på grund av det ovan anförda, att intendenturtrupperna — när omständigheterna medgiva, att erforderliga byggnadsarbeten komma till utförande — sammanföras och bilda ett förband, förlagt till I n t l . De indragna intendenturkompanierna böra fortsättningsvis i erforderlig utsträckning utnyttjas såsom mobiliseringscentraler. Även om sålunda sammanslagning i förläggningshänseende befunnits lämplig endast beträffande trängkårerna och tygkompanierna, synes det vara förenat med vissa fördelar att med dem sammanföra intendenturtrupperna till ett gemensamt truppslag — underhållstrupperna. E n dylik åtgärd skulle bidraga till att öka samhörigheten mellan de förband, som i krig skola samverka, och synes lämplig även av det skälet, att dessa tre truppslag i utbildningsavseende redan äro underställda inspektören för underhållstrupperna, vilken dessutom är personalkårchef för trängens personalkårer. Kommittén föreslår därför, att ett nytt truppslag — underhållstrupperna — organiseras av de nuvarande träng-, tyg- och intendenturtrupperna, vilka därvid utgå ur arméns organisation. Underhållstruppernas fredsorganisation föreslås omfatta fyra underhållsregementen och en underhållskår. För att öka samhörigheten mellan underhållstruppernas förband och på längre sikt ernå besparingar föreslås värnpliktskontingenten vid T 2:s i Nora förlagda kompani, T 2 N , överföras till T 2, varigenom T 2 N kan indragas. Erforderlig del av detta etablissement bör dock i fortsättningen utnyttjas som mobiliseringscentral. E n koncentrering i förläggningshänseende till Skövde av den för T 2 enligt kommitténs förslag beräknade värnpliktskontingenten förutsätter emellertid — enär disponibla kasernförläggningsutrymmen för närvarande icke äro tillräckliga — att viss tillbyggnad sker vid nuvarande T 2. Till dess denna kan bli färdigställd förutsätter kommittén, att förläggningen vid T 2 N vid behov alltjämt tages i anspråk. De fyra underhållsregementena böra, som förut nämnts, bildas genom sammanslagning av trängkårerna med vardera ett tygkompani. Vid dessa regementen avses skola bedrivas utbildning i träng- och tygtjänst. Underhållskåren bör bildas genom sammanförande av de nuvarande intendenturkompanierna till ett förband och avses uteslutande för utbildning i intendenturtjänst. Underhållstrupperna föreslås sålunda omfatta följande fredstruppförband: Ul U2 U3 U4 U5

Svea underhållsregemente Göta underhållsregemente Norrlands underhållsregemente — .. Skånska underhållsregementet — Stockholms underhållskår

Härtill komma 10 mobiliseringscentraler.

Linköping. Skövde. Sollefteå. Hässleholm. Solna.

257 Befälet vid trängtrupperna redovisas för närvarande i personalförteckning för trängen (trängkårerna). Befälet vid tygtrupperna är upptaget på fälttygkårens stat och befälet vid intendenturtrupperna på intendenturkårens. När ett gemensamt truppslag, underhållstiupperna, bildas, synes befälspersonalen i största möjliga utsträckning böra upptagas på för nämnda truppslag gemensam stat, även om densamma företräder olika utbildningslinjer inom underhållstjänsten. Från överförande till underhållstruppernas stat synas böra undantagas för tyg- och intendenturutbildningen erforderliga officerare, vilka alltjämt böra tillhöra fälttygkåren respektive intendenturkåren. På fälttygkåren och intendenturkåren nu redovisade underofficerare — utom förvaltare samt underbefäl, vilka äro avsedda såsom truppbefäl vid tygtrupperna och intendenturtrupperna, böra däremot överföras till underhållstruppernas stat. Underhållsregementena föreslås skola organiseras på regementsstab och 2 bataljoner, underhållskåren på kårstab och 5 kompanier, direkt underställda kårchefen. Utbildningen bör bedrivas i huvudsak enligt nu gällande bestämmelser för uppdelning på olika utbildningslinjer. Med hänsyn till viss minskning av antalet anspannsförband i krigsorganisationen har kommittén emellertid ansett, att särskilda anspannskompanier icke i fortsättningen böra upptagas i fredsorganisationen. Erforderlig anspannsutbildning förutsattes skola bedrivas vid regementenas specialkompanier. Vid två av underhållsregementena har kommittén räknat med att särskilda efterutbildningskompanier skola vara organiserade för efterutbildning främst av den värnpliktskontingent, omkring 1 500 man, som årligen föreslås skola överföras till armén från flygvapnet efter att ha fullgjort såväl första tjänstgöring s o m första repetitionsövning vid sistnämnda försvarsgren. Antalet kompanienheter har dock beräknats lika vid samtliga regementen med hänsyn till att förutberörda efterutbildningskompanier motsvaras vid övriga regementen av centraliserade! plutonchefsskolor, kadettskola — liksom hittills förlagd till U l ( T I ) — och andra enheter. Sålunda förutsattes — som i de föregående truppslagsavsnitten angivits — att all den personal ur övriga" truppslag, vilken avses täcka dessa truppslngs krigsbehov av sjukvårdspersonal, under huvuddelen av första tjänstgöringen sammandrages till och utbildas vid underhållsregementena, dit också viss värnpliktig personal i specialtjänst (läkare, tandläkare, apotekare) liksom hittills förlägges. Underhallsregementenas sammanlagda utbildningskontingenter, som närmare framgå av särskild tablå, komma härigenom att överstiga trängkåiernas nuvarande kontingenter. Detta medför ett ökat befälsbehov, till vilken fråga kommittén återkommer i det följande, samt visst nybyggnadsbehov (verkstäder, förråd m. m. för tygkompanierna samt förläggningslokaler vid U 2 och U 5) enligt vad som närmare framgår av den redogörelse för byggnads frågorna, som i det följande lämnas. TiU underhållskålen avses skola anslutas kadettskola för utbildning av värnpliktiga officerare samt reservofficerare vid intendenturkåren. 17 — 1800 47

258 Underhållsförbandens behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten har — med utgångspunkt från den av Kungl. Maj:t innevarande år fastställda normalorganisationen för infanteriregemente och med beaktande av vad därom i det föregående under 1. Allmänna grunder anförts — i vad avser personal på underhållsförbandens stater beräknats enligt följande.

Underhållsregementen.

Personal

llege- Utbild- Mobili- Persomeuts- nings- serings- nalavcxpedi- avdel- avdel- delning ning tion

Inten- Kaserndcntur- vårdsavdcl- avdelning ning

Tygavdelning

Regementsofficerare Regements- eller kompaniofficer Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare . . Överfurirer Pensionerad officer Pensionerade underofficerare 1

Övrigt

3 Vid sjukvårdsförrådet. — * 1 vid sjukhuset, 1 vid stallet, — Stabsunderofficer vid gemensam bataljonscxpedition.

Underhållskåren. Personal

MobiliKår- Utbild- serings- Persoexpedi- nings- avdel- nalavavdeldelning tion ning ning

Tygavdelning

Regementsofficer Regements- eller kompaniofficer Kompaniofficerare Förvaltare Övriga underofficerare . . Överfurirer Pensionerade underofficerare 1

Inten- Kaserndentur- vårdsavdel- avdelning ning x

1 2 1

Övrigt

1 2

Gemensam för U 5 och arméns intendenturförråd i Stockholm. — Därav 1 förrådsförvaltare och 1 förvaltare i kassatjänst. — 3 Vid sjukhuset. Anm. Officcrspersonalcn och förvaltarna hänföras till intendenturkårens stat; övrig personal hänföres till underhållstruppernas stat.

Den årliga utbildningskontingentens beräknade genomsnittliga storlek vid underhållsförbanden framgår av efterföljande tablå.

259 Vartdera U1-U4 Värnpliktiga, 1. tjänstgöring (i underhållstjänst) " i 1 •> (läkare m. fl.) > 1* (ur andra truppslag) , plutonchefsskolor (2. året) och omskolning S t a m m a n s k a p , underbefälsskolor

U5

430 50 190 140 65 875

Summa

350 40 390

Härutöver avses för handräckningstjänst omkring 40 värnpliktiga vid varje underhållsregemente, 25 vid underhållskåren. Den av försvarskommittén förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid underhållsförbanden framgå av efterföljande tablåer. Befälsbehov vid underhållsregementena. Officerare Tjänstegrenar, underavdelningar m. ni.

VI. Chef, stabs- och förvaltningstjänst Utbildning m. m.; två bataljoner E t t bilkompani T v å sjukvårdskompanier (underhållstruppernas värnpliktiga) Två sjukvårdskomp an ier (värnpliktiga u r övriga truppslag) E t t specialkompani E t t tygkompani E t t befäls (omskolnings)kompani E t t skolkompani E t t kasernkompani. U 2-U 4 = U 1 ...'. Kommenderade Reserv Summa Därutöver vid 4 tygkomp anier

Underofficerare

Övriga Över- rege- Kap- Lojt Fän- Förstar ments- tener nanter rikar valoffitare cerare

Underbefäl

FanÖverjun- Serge- furi- Furi. anter rer kare rer

10 Se nedan

1 1 15

30 20 4

57 15 4 67

12 28

1 1 1 27 6 4 46

3 2 1 87

4 3

51 7 4 79

4 120

84 28 4 144

1 Härav 1 major eller kapten. • Viss befälspersonal beräknas kommenderas ur övriga truppslag. — 3 Härav 3 majorer eller kaptener. - - 4 Härav 5 majorer eller kaptener. — 5 'Ungefärligt antal. — «- Härav beräknas IG tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. — 7 Härav beräknas 24 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. — 8 Fälttygkårcns stat. Anm. Utöver i tablån redovisat underbefäl tillkommer på tränglinjen det övriga manskap — korpraler, vicekorpraler och meniga —, som erfordras för överfurirs-och furirskadrernas rekryterin-ifrågavarande manskap redovisas närmare i efterföljande tablå, III. Icke-ordinarie manskap

260 Befälsbehov vid underhållskåren.

Tjänstegrenar, underavdelningar m. ni.

Övriga regcÖverste mentsofficerare

Kaptener

Underbefäl

Underofficerare

Officerare

Lojtnanter

Chef, s t a b s - o c h f ö r v a l t n i n g s tjänst Utbildning m. m.; Tre intendenturkompaniev Ett befälskompani Ett kasernkompani Kommenderade och reserv .. Summa

Förvaltare

2 Fanjunkare

Sergeanter

Överfurirer

Furirer

5 6 3 4 4

1 1 • 18

15 5 B 26

1 Härav l major eller kapten. Härav 1 förrådsförvaltare ocb 1 förvaltare i kassatjänst. Upptages under intendenturkåren. 4 Härav beräknas 3 tjänstgöra vid arméns intendenturförrad. 5 Härav beräknas 2 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning. 9 Härav beräknas 3 tjänstgöra i kompaniadjutantsbefattning.

2 3

Anm.

Officerspersonal och förvaltare upptagas på intendenturkårens stat.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning, förutsätter försvarskommittén, att all den stampersonal, som erfordras for sjukvårdstjänsten inom armén, rekryteras inom respektive truppslag samt därefter — från och med furirsbefordran — hänföres till underhållstruppetna. Underhållstruppernas personalstater komma sålunda att inrymma furirer, överfurirer och underofficerare, vilka äro placerade till tjänstgöring vid armens övriga truppförband samt vid utbildningsanstalter. Viss del av denna personal, närmast underbefäl, avses dock tidvis skola tagas i anspråk såsom utbildningsbefäl för till underhållsregementena sammanförda värnpliktiga i sjukvårdstjänst ur andra truppslag. Behovet av här ifrågavarande sjukvårdspersonal har av kommittén beräknats i enlighet med vad som framgår av efterföljande tablå.

261 Truppförband m. m.

17 18, 121 = 1 7 118 Il Övriga infanteriregementen : (14) = I l KS K4 Pl P2 • P 2 -P4 = P 2 Al A 3, A 4. A G. A S = A 1 A7 A9 Lv 1 1

Underöverofficerare furirer

1 2 1 1 14

— — 1 1 'i

1 4

— 1 1

2 4 2

•"» 42 1 1 3 4 8 1 4 1 2 1

Furirer 2 4 2 2 •>S 2

•>

2 3 6 3 12 1 3 o

'ruppförband m. m.

Under Överoffi- furirer cerare

Lv 2, Lv 3 Lv 4 Lv Lv6 Ing 1 Ing 2 Ing 3 S I .. 8 2 .. UT) .. AUS KS .. InfSS R S .. TvgS J S .. Summa

35 Furirer

»3 1 2 1 2 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1

2 vid Lv 3. varav 1 avsedd lör LvSS.

Anm.

Av underofficerarna beräknas 15 vara fanjunkare, 20 sergeanter.

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid underhållstrupperna — med undantag för ur fälttygkåren och intendenturkåren placerade officerare och förvaltare — beräknar försvarskommittén, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt angives i följande tabeller, vilka jämväl upptaga för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse. Av jämförelsen framgår, att en ökning skett av antalet regementsofficerare och kaptener. I fråga om regementsofficerarna har kommittén ansett sig böra tillämpa samma beräkningsgrunder som för övriga regementsförband, vilket medfört ökningar i förhållande till nuläget. En indelning på två bataljoner har på grund av såväl det ökade antalet värnpliktiga som det stora antalet utbildningsgrenar bedömts erforderlig, ökningen av antalet regementsofficerare betingas även av kravet på att tillgodose krigsorganisationens förband med kvalificerad personal. Med avseende på rekryteringen av underhållstruppernas regementsofficersbeställn ingår har kommittén förutsatt, att desamma i viss utsträckning skola stå öppna även för personal ur fälttygkåren och intendenturkåren. Kommittén ser häri ytterligare ett medel att stärka den samhörighet mellan unclerhållstjän stens olika grenar, som organisatoriskt åstadkommes genom skapande av gemensamma underhållstrupper. Beträffande ökningen av antalet kaptener vill kommittén endast hänvisa till den med utgångspunkt från värnpliktskontingentens storlek uppgjorda tablån över befälsbehovet samt i samband därmed framhålla, att 1942 års försvarsbeslut — i denna del grundat på trängkårernas mindre värnpliktskontingent — innebar 9 kaptensbeställningar mer än vad personalförteckningen för budgetåret 1947/48 upptager.

262 I. Ordinarie tjänstemän. Försvarskommittén Beställningshavare

Lönegrad

Med beställning vid Ul

Antal

Budgetåret 1947/48

U 2 U 3 U4 U

Officerare: Mo 12 Regementschefer Mall Överstelöjtnanter Överstelöjtnanter eller majorer M a l l el. Ma 10 Ma 10 Majorer Ma 10 el. Ma 9 Majorer eller kaptener Ma 9 Kaptener Ma 7 Löjtnanter Underofficerare: Ma G Förvaltare Ma 5 Fanjunkare Ma 5 Fanjunkare (i tygtjänst) Ma 5 Fanjunkare (i intendenturtjänst) Ma o Fanjunkare (i sjukvårdstjänst) . . Ma 4 Sergeanter Ma 4 Sergeanter (i tygtjänst) Ma 4 Sergeanter (i intendenturtjänst) Ma 4 Sergeanter (i sjukvårdstjänst) . . Manskap: Ma 3 Överfurirer Ma 3 Överfurirer (i tygtjänst) Ma 3 Överfurirer (i intendenturtjänst) Ma 3 Överfurirer (i sjukvårdstjänst).. Övrig personal: Ca 16 Maskinister Call Förrådsvaktmästare Call Eldare av 1. klassen

51 68

19 46 9 10 15 79 13 14 20

4 39 7 9 19 81 13 14 20

120 20 18 99

56 o 7 74

5 22 5

4 19 4

30 5 18

4 3 2 10

4 4 1 13 5 64 67

1 5 1

1 Härav 3 avsedda för U 5. Anm. 1- Härtill komma omkring 28 fänrikar, lönegrad Me 4. Anm. 2. För budgetåret 1947/48 tillkomma 4 löjtnanter eller fänrikar samt 4 sergeanter, utgörande ständigt tjänstgörande reservpersonal.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Arvode motFörsvarskommittén svarande lön i följando UlAntal löneklass av U5 U4, löneplan 1 vartdera Officerare: Biträdande mobiliseringsofficerare Kasernkompanichefer Officerare enligt n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n . . Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Föreståndare för förrådsbokföringskontor Förrådsunderofficerare Stabsunderofficerare • Underofficerare enligt nuvarande organisation 1

Budgetåret 1947/48

29 29 29 20 20 20 20 20

*2 1

!

11 5 10 4 49

3 vid U 2, härav en avsedd för US. — 2 Avsedda för mobiliseringscentraler.

Anm. Arvodespersonal enligt nuvarande organisation är redovisad endast såsom totalsinmia, enär det ovan angivna förslaget, uppgjort med ledning av FC0 : s rationaliseringsundersökningar vid infanteriregemente, företer så stora skiljaktighetcr i förhållande till nuläget, att en direkt jämfirelse icke är möjlig.

263 III.

Icke-ordinarie manskap. Försvå rskommittén

Beställningshavare

Lönegrad

Med beställning vid U1 U2 U3 U 4 U 5

Furirer Furirer (i tygtjänst) Furirer (i intendenturtjänst) Furirer i sjukvårdstjänst). . Korpraler. Vicekorpraler och meniga

Me 2 el. Me 1 Me 2 el. Me 1 Me 2 el. Me 1 Me 2 el. Me 1 Mha 2 Mhal

36 6

36 5

26 18 38

18 38

Badgetåret Antal 1947/4É

144 20 26 96 72 152

240 9 27 141 196 168

Anm. För budgetåret 1947/18 tillkomma furirer i annan beställningsmannatjänst än sjukvårdstjänst, vilka i kommitténs förslag redovisas under kavalleriet (hoTslagare) och tygstaten (övriga).

IV. Andra extra ordinarie tjänstemän än manskap. Försvarskommittén Befattningshavare

Lönegrad

Med befattning vid Ul

Köksföreståtulare Kontorister Köksföreståndare Maskinist Förrådsvaktmästare Kanslibiträden Biträdande köksföreståndare Eldare av 2. klass Förrådsmän Biträden ffr skriv- och kontorsgöromål Ekonomibitiäden Ekonomibitiäden Ekonomibitiäden . . . .

U2 U 3 U4

Cel4 Cel3 Cel2 Cel2 Cell Cell CelO Ce9 Ce9

1 1 l

8 4 1 1 I!)

se anm. nedan Ce6 Ce3 Ce2

U5

l

3 3 1 1

»8 9

Budgetåret Antal 1947/48

4 5 1 15 19 5 5 84 61

4 4 3 1 19 4 4 5 95 58 3 11 76

10 2 70 10 1 Härav 2 avsedda för mobiliseringscentraler, — s Härav 6 avsedda för mobiliseringscentraler. 15

15 Anm. Biträden för skriv- och kontorsgöromål placeras i lönegrad enligt bestämmelser i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst.

264 V. Vid underhållsförbanden tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Bestal lnings(befattnings-)havare

Ur personalkår m. m.

Kavalleriet

Hovslagaröverfurirer Hovslagarfurirer . . . .

Fälttygkåren

Tygofficerare Förvaltare Intendenter Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst)

Intendenturkåren

Fältläkarkåren

Regementsläkare Bataljonsläkare

Fältveterinärkåren

Bataljonsveterinärer

Tygstaten

Tyghantverkare Armétekniker Furirer

Arméingenjörkåren

. ..

Sjukvårdsväsendet 1

Antal

.... 20 39 16

Arméingenjörer

9 14

Översköterskor Sjukvårdsbiträden

Endast vid U 1 och U 3.

D. /.

U 1—U 4, vartdera

Vissa personal kårer.

Genera/itetet.

Såsom anförts under I I . A. Arméns ledande organ föreslår kommittén, att den nuvarande beställningen för arméinspektör i lönegrad Mo 17 utbytes mot en beställning för arméstabschef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14. Endast om arméstabschefen erhållit förstnämnda lönegrad bör han tillhöra generalitetet. I övrigt ifrågasätter kommittén icke någon ändring beträffande generalitetet. vilket därför föreslås omfatta följande beställningar. B e s t a l

1n i n

Chef för armén Militärbefälhavare för I.—VII. militärområdena Generalfälttygmästare Generalintendent Arméstabschef 2

Lönegrad

Antal

Mp20 Mol7 Mol7 1 Mol7 1

1 Generalfälttygmästaren eller generalintendenten frånträder under tid för förordnande som souschef vid arméförvaltningen de löneförmåner, som äro förenade med generalfälttygmästare- eller generalintendentsbeställningen. — 2 Endast om innehavaren av beställningen tillhör lönegrad Mo 17.

2.

Generalstabskåren.

Generalstabskåren, som består av för högre stabstjänst och högre trappföring särskilt utbildade officerare, omfattar för närvarande personal med placering enligt efterföljande tablå.

265 P l a c e r i n g

Överstar

F ö r s v a r e t s kommandoexpedition Försvarsstaben Araiéstaben Arméinspektionen Centrala värnpliktsbyrån Försvarets sjukvårdsförvaltning Militärbefälsstaber

1 3 4 5

Nuvarande stat 1

Övriga regementsofficerare

1 7 21

Kaptener

2 15 6 7 1 10 41

Souschef, överste Ma 12.

I avsikt att begränsa antalet högt kvalificerade officerare i stabstjänst för att i stället kunna utnyttja dessa vid truppförband och skolor har antalet generalstabskaptener under de senare åren minskats. Sålunda utgjorde antalet 47 år 1945 och 44 år 1946 för att enligt ovanstående tablå för närvarande utgöra 41. Enligt kommitténs beräkningsgrunder uppgår antalet befattningar, för vilka generalstabskaptener erfordras, till 39. En ytterligare minskning med 2 har sålunda visat sig möjlig. Den redan genomförda och ytterligare föreslagna minskningen av antalet kaptener ter sig visserligen med hänsyn till krigsorganisationens behov av personal med högre stabsutbildning som en olägenhet. Denna kan dock i viss utsträckning elimineras genom att — såsom kommittén räknar med — antalet generalstabsaspiranter i huvudsak bibehålles oförändrat. Härigenom vinnes också den fördelen, att urvalsmöjligheterna för intransport till generalstabskåren bli större än för närvarande till båtnad för kårens kvalitativa standard. I fråga om regementsofficerarna har kommittén ansett, att en minskning med 1, nämligen regementsofficeren till förfogande vid arméstaben, kan ske. I enlighet med vad nu är sagt skulle generalstabskårens personal komma att placeras enligt följande.

P l a c e r

i n g

Överstar

Övriga regementsofficerare

Försvarets kommandoexpedition Försvarsstaben Arméstaben Centrala värnpliktsbyrån Försvarets sjukvårdsförvaltning Militärbefälsstaber

Kaptener

2 10 15 1 11 Förslag till stat

39 Personalen fördelas på beställningar enligt efterföljande tablå, av vilken nu gällande personalstat även framgår.

266 Antal Lönegrad Förslag Överste överste Överstelöjtnanter Överstelöjtnant eller major Majorer Kaptener

Mo 12 el. Ma 12 Ma 12 Mall M a l l el. Ma 10 Malö Ma 9

6 1 13 39

Budgetåret 1947/48

1 6 1 14 41

En överstebeställning i Ma 12 har ersatts med en beställning i Mo 12 eller Ma 12. Denna beställning är avsedd för chefen för sektion I i arméstaben. Beträffande motiven härför hänvisas till den i det föregående lämnade redogörelsen för arméledningen. I det föregående har framhållits, att antalet generalstabsaspiranter, för närvarande 35, bör bibehållas i huvudsak oförändrat. Med hänsyn till' minskat behov vid försvarsstaben har kommittén emellertid räknat med att antalet kan begränsas till 31. Generalstabsaspiranterna ha beräknats skola placeras till tjänstgöring enligt efterföljande tablå. Forslat

P 1a c e r i n Försvarets kommandoexpedition Försvarsstaben Arméstaben Centrala värnpliktsbyrån Armébögskolan Arméförvaltningens tygavdelning Arméförvaltningens intendenturavdelning Summa

Budgetåret 1947/48

10 12 1 3 1 1

13 16 1

3. Fälttygkåren. Fälttygkåren omfattar för närvarande officerare och underofficerare avsedda för tygförvaltningstjänst vid arméförvaltningens tygavdelning med underlydande anstalter samt vid vissa staber och truppförband. Kåren inrymmer vidare befälspersonal för tygtrupperna, Slutligen är på fälttygkårens stat viss civilmilitär personal — tygingenjörer — upptagen. 1941 års försvarsutredning föreslog såsom en följd av den ökade vapenoch materielutrustningen en vidgad omfattning av fälttygkåren. Därvid skulle bland annat truppförbandens tygtjänstpersonal — tidigare på vederbörligt truppförbands (personalkårs) stat — överföras till fälttygkåren. Härmed sammanhängande frågor upptogos emellertid icke till slutligt avgörande av 1942 års riksdag med hänsyn till den då ännu pågående särskilda förvaltningsutred-

267 ningen. Icke heller senare har fälttygkårens personalorganisation slutligt reglerats, i viss utsträckning beroende på att de förslag rörande arméns ingenjörpersonal, som hösten 1944 framlades av försvarsväsendets ingenjörutredning, endast i vissa delar blivit föremål för statsmakternas ståndpunkttagande. Med hänsyn härtill samt till den fortgående utökningen av arméns tygmateriel hade det enligt försvarskommitténs mening varit önskvärt att nu kunna ge fälttygkåren en mera definitiv utformning. Fälttygkårens organisation är emellertid i väsentliga delar avhängig av personalbehovet för den centrala förvaltningen, vars framtida organisation sedan 1946 är under särskild utredning. I avbidan på resultatet av denna utredning har försvarskommittén ansett sig böra grunda det i det följande framlagda förslaget till fälttygkårens organisation på en oförändrad omfattning av personalbehovet för den centrala tygförvaltningen, under det att närmare beräkningar utförts beträffande övrig för tygtjänsten avsedd personal. Fälttygkårens personal fördelar sig för närvarande till tjänstgöring i enlighet med efterföljande tablå.

P 1a c e r i n g

C:

Officerare

Underofficerare

2 9: c w'

o: -t

g ""i

• <

?=

i?

o

0 o

O

Centrala tygförvaltningsorgan: Arméförvaltningens tygavdelning Stockholms, Karlsborgs och Bodens tygstationer

rf

c-

2. O: O <1

-4

?«

c <4~

i-i S3

>-<

a

1 Försvarsstaben Arméstaben och arméinspektionen Försvarsområdesstaber (21) Infanteriregementen (19\ , Tyg 1 - Tyg 3 Tygförvaltnings skolan Arméns motorskola Kommenderade och reserv . .

1 3 21 19 3

Summa 1

5 Underbefäl

1 1 '1

»)

23 Major eller kapten. — ' Härav 1 major ellei kapte 1,

Utöver i tablån upptagna beställningar tillkommer enligt gällande personalförteckning ytterligare 1 överstebeställning, vars innehavare dock för närvarande äi förordnad på beställning utom tygförvaltningen. Av de under arméförvaltningens tygavdelning redovisade kaptenerna äro vissa kommenderade till tjänstgöring utom tygavdelningen, elever vid skolor o. s. v.

268 Frånsett behovet av personal för den centrala tygförvaltningen har försvarskommittén beräknat fälttygkårens personalbehov i enlighet med följande. För försvarsstaben och arméstaben böra liksom hittills avses sammanlagt 4 kaptener. Vid varje militärbefälsstab erfordras, såsom närmare framgår av B. 2. Militärbefälsstaber, 1 regementsofficer som stabstygofficer samt därjämte vid IV. militärbefälsstaben 1 biträdande tygofficer, kapten eller löjtnant. Eegementsofficerarna äro för närvarande, ehuru de tillhöra fälttygkåren, upptagna på militärbefälsstabernas stater. Det synes försvarskommittén ändamålsenligt, att denna personal i fortsättningen uppföres på personalförteckningen för fälttygkåren i enlighet med de principer, som i övrigt tillämpas beträffande personal hänförlig till viss bestämd personalkår. För varje försvarsområdesstab — utom Karlskrona och Vaxholms försvarsområdesstaber — bör vidare liksom hittills beräknas 1 förvaltare vid fälttygkåren. Vid KirunaJokkmokks försvarsområdesstab bör därjämte tygofficeren upptagas såsom kapten på aktiv stat vid fälttygkåren. För bestridande av tygförvaltningstjänsten vid truppförbanden har, såsom framgår av särskilda till truppslagsavsnitten fogade tablåer, för varje förband beräknats 1 kapten och 1 förvaltare ur fälttygkåren, avsedda såsom tygofficer respektive tygunderofficer (förvaltare). För närvarande utgöras ifrågavarande befattningshavare av personal på truppförbandens (personalkårernas) stater, dock med undantag för infanteriregementenas tygunderofficerare, vilka i samband med successivt skeende övergång till rationaliserad organisation överföras till förvaltarbeställningar vid fälttygkåren. Försvarskommittén har beträffande tygunderofficerare vid andra truppförband än infanteriregementen funnit lämpligt föreslå motsvarande utbyte av underofficerare mellan truppförbandens (personalkårernas) stater och staten för fälttygkåren. I samband härmed torde nuvarande civilmilitära beställningar för ingenjörförrådsförvaltare och signalförrådsförvaltare, lönegrad Ca 22, vid ingenjör- och signaltrupperna böra utbytas mot förvaltarbeställningar vid fälttygkåren. Anledning synes nämligen försvarskommittén saknas att för dessa beställningshavare, vilkas uppbördsmannaansvar och tjänst i övrigt helt motsvarar förvaltarpersonalens, bibehålla en särställning. I fråga om tygofficerarna vill kommittén ansluta sig till vad 1941 års fölsvarsutredning härom anförde: Enligt försvarsutredningens mening säkerställdes den erforderliga specialutbildningen och enhetligheten i tygtjänsten bäst, om samtliga tygofficerare vid truppförbanden tillhörde en och samma personalkår, lydande under tygförvaltningstjänstens främste målsman, generalfälttygmästaren. Tygofficerarna borde sålunda upptagas på fälttygkårens stat. Härigenom skapades för tygmaterieltjänstens vidkommande en direkt motsvarighet till det system, vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltningstjänsten och därvid visat sig fungera väl. Kommittén föreslår sålunda, att samtliga för truppförbanden erforderliga beställningar för tygofficerare uppföras på fälttygkårens stat, varvid motsvarande minskning sker beträffande truppförbandens (personalkårernas) stater.

269 Kommittén vill i detta sammanhang framhålla betydelsen av att den för truppförbandens tygförvaltningstjänst avsedda officerspersonalen i lämplig omfattning växlar placering med den för trupputbildning i tygtjänst vid underhållsregementena avsedda personalen, i huvudsak enligt de principer, som hittills tillämpats för intendenturofficerarnas växelvisa trupp- och förvaltningstjänst. Den utökning av fälttygkårens kaptenskader, som kommitténs förslag medför, innebär, oaktat stabstygofficerarna vid militärbefälsstaberna hänföras till fälttygkårens stat, att befordringsmöjligheterna till regementsofficersgraderna försämras i förhållande till nuläget. Detta torde emellertid uppvägas av att — såsom under C. 9. Underhållstrupperna framhållits •—• regementsofficersbefordran för fälttygkårens kaptener i viss utsträckning bör kunna vinnas även vid underhållstrupperna. Nyssnämnda växlande placering torde böra betraktas såsom förberedelse härför. Behovet av personal ur fälttygkåren för trupputbildning, sammanlagt 5 kaptener och 9 löjtnanter, har närmare berörts under C. 9. Underhållstrupperna. Såsom av nämnda avsnitt framgår, föreslås fälttygkårens nuvarande fanjunkare, sergeanter, överfurirer och furirer fortsättningsvis överföras till underhållstruppernas (underhållsregementenas) stater. Liksom för truppslag och övriga personalkårer bör för fälttygkåren upptagas viss personal som kommenderad och såsom reserv. Kommittén har beräknat den kommenderade personalen till 1 regementsofficer, 2 majorer eller kaptener samt 3 kaptener. Med hänsyn till den personalförstärkning, som under viss del av året kan erhållas genom anlitande av personal ur armén i övrigt, som befinner sig under egen utbildning i tygförvaltningstjänst (praktisk tjänstgöring), har reserven kunnat beräknas något lägre än vid övriga personalkårer (truppslag), eller till 2 kaptener och 1 förvaltare. En sammanställning av fälttygkårens personalbehov har gjorts i efterföljande tablå. Från militära myndigheter har vid upprepade tillfällen framhållits, att antalet överstebeställningar vid fälttygkåren — liksom även vid intendenturkåren — vore proportionellt mindre än vid truppslag och andra personalkårer. Med anledning härav samt med hänsyn till de arbetsuppgifter och det ansvar, som påvila såsom byråchefer inom arméförvaltniiigen placerade regementsofficerare, borde vissa överstelöjtnantsbeställningar utbytas mot alternativa beställningar för överste eller överstelöjtnant. Ehuru proportionen mellan antalet överstar och antalet övrig officerspersonal inom fälttygkåren kan lämna rum för erinringar, är kommittén likväl — med hänsyn till pågående utredning rörande förvaltningen — icke beredd att föreslå införande av berörda alternativa beställningar. Försvarskommittén vill däremot föreslå att, ehuru föreliggande behovsberäkningar upptaga endast 2 överstebeställningar, beställningen såsom fälttygmästare inräknad, emot för närvarande 3, nu gällande antal bibehålles oförändrat, intill dess förslag från förvaltningsutredningens

270 Befålsbehov vid fälttygkåren. Officerare P 1a c c r i n

Centrala tygförvaltningsorgan Försvarsstaben Arméstaben Militärbefälsstaber Försvarsområdesstaber Truppförband (i förvaltningstjänst): 19 infanteriregementen 2 kavalleriregementen 4 pansarregementen 7 artilleriregementen eller -kår 6 luftvärnsregementen eller -kårer 3 ingenjörregementen eller -kårer 1 signalregemente 5 underhållsregementen eller -kår Truppförband (utbildningsbefäl vid underhållsregementena) Kommenderade Reserv Summa 1

Förvaltare

Övriga Överstar regements- Kaptener officerare

Lojtnantcr

—

—

—

—

—

— 7

— _ — — —

— — —

— —

— —

— —

J

i 22

—

27 1 3 1 1 19 2 4 6 6 3 1 5

— — — — —

19 2 4 6 3 1 0

5 3 1

— —

89 J)

—

1 68

Därav 2 majorer eller kaptener.

sida föreligger. Härvid bör givetvis det i behovsberäkningarna redovisade antalet övriga regementsofficerare minskas med 1 eller till 21. Även från det i förestående tablå beräknade kaptensantalet, 89, synes med hänvisning till förvaltningsutredningen visst avsteg tills vidare böra göras. Sålunda utgör antalet kaptener för närvarande 36. Läggas härtill de från truppförbanden överförda tygofficerarna, sammanlagt 46, erhållas totalt 82 kaptener. Försvarskommittén har icke ansett sig böra föreslå en ytterligare utökning av antalet kaptener vid fälttygkåren. I samband med fanjunkare- och sergeantsbeställningarnas överförande till underhållstrupperna har försvarskommittén övervägt att i utbyte mot de 2 beställningar för »övriga underofficerare», som för närvarande äro redovisade under arméförvaltningens tygavdelning, föreslå inrättande av 2 förvaltarbeställningar. Kommittén har emellertid funnit, att även denna fråga bör anstå i avvaktan på förvaltningsutredningen. Några beställningar för tygingenjörer på fälttygkårens stat ha, under hänvisning till vad i det följande sägs om arméingenjörkåren, i fortsättningen icke beräknats. Det sammanlagda personalbehovet vid fälttygkåren beräknar försvarskommittén på sätt angives i följande tabell, vilken jämväl upptager för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse.

271 Ordinarie tjänstemän. Budgetåret

Beställningshavare

Lönegrad

Antal

Officerare: F ä l t t y g m ä s t a r e (tillika chef för tygstaten) Överstar Överstelöjtnanter Överstelöjtnant eller major Majorer Majorer eller kaptener Kaptener Löjtnanter Underofficerare: Förvaltare

Mo 14 Ma 12 Ma 11 Ma 11 el. Ma 10 Ma 10 Ma 10 el. Ma 9 Ma 9 Ma 7

1 *2 4 1 14 2 82 9

4 1 16 1 82 9

Ma G

1947/48

1 Vid uppkommande ledighet å en av överstebeställningarna bör densamma i avbidan pä förvaltningsutredningens förslag icke återbesättas med ordinarie innehavare.

4.

Tygstaten.

Genom 1942 års försvarsbeslut inrättades en särskild under fälttygmästarens chefskap stående tygstat, till vilken inom tygförvaltningstjänsten verksam civilmilitär personal, utom ingenjörpersonal, sammanfördes. Enligt försvarsbeslutet utgjordes tygstaten av följande personal. Personal

Antal 1

Tygförvaltare av 1. klassen Tygverkmästare av 1. klassen Departementsskrivare T3 T gförvaltare av 2. klassen Tygverkmästare av 2. klassen Tygskrivare Tyghantverkare av 1. klassen Tyghantverkare av 2. klassen 1 2 3

18 44 2 31 3 3S 19 36 176 2

Därav 5 avsedda för tygdepartementets fabrikör. » .»

10 2

» »

» .

» a

>. .

.

Sedermera ha vissa smärre ändringar ägt rum beträffande tygstatens sammansättning. Bland annat ha de i tablån upptagna beställningarna för departementsskrivare utbytts mot beställningar för tygförvaltare. Från och med innevarande budgetår har vidare en mera betydelsefull utbyggnad av tygstaten påbörjats i enlighet med de principer för skapande av framtidsplatser åt beställningsmän på mekanikerlinjerna, som framlagts av 1944 års manskapsutredning. Personalförteckningen för budgetåret 1947/48 upptager sålunda 178 beställningar för armétekniker, utgörande omkring hälften av det antal beställningar, som sammanlagt föreslagits av manskapsutredningen, men överensstämmande med det antal, manskapsutredningen avsett för nämnda budgetår under uppbyggnadsperioden. I proposition i ärendet (1947: 130) har

272 departementschefen anslutit sig till den princip, som förordats av manskapsutredningen, nämligen att möjligheter borde skapas för därtill kvalificerad personal på beställningsmannalinjerna att vinna befordran till högre beställningar inom tygstaten, för vilket ändamål en viss utökning av antalet beställningar för tyghantverkare och tygverkmästare borde ske. Försvarskommittén vill för sin del ansluta sig till det system för den tekniska personalens utnyttjande och anställning, varom förslag framlagts av manskapsutredningen och som med innevarande budgetår redan börjat tilllämpas beträffande arméteknikerna. I fråga om personalens rekrytering räknade manskapsutredningen med att volontärrekryteringen skulle äga rum vid respektive truppförband, varefter beställningsmännen i furirsgraden skulle sammanföras till en gemensam personalkår och inordnas under fälttygkåren, varvid dock förutsattes, att chefskapet för denna personalkategori skulle utövas av fälttygmästaren i dennes egenskap av personalkårchef för tygstaten. Till stöd för ifrågavarande anordning anfördes att personalen i furirsgraden borde ha militär anställningsform samt att utnämningen till högre beställningar borde handhavas av den chef, fälttygmästaren, under vilken personalen i fortsättningen komme att lyda. Försvarskommittén har i princip icke någon erinran mot manskapsutredningens förslag härutinnan. Emellertid synes intet hindra, att mekanikerfurirema, med bibehållande av sin militära anställningsform, i stället hänföras till tygstaten, inom vilken den fortsatta befordran ändock avses äga rum. Härigenom torde bland annat en förenkling i personalredovisningen kunna ske. Sammanfattningsvis föreslår försvarskommittén sålunda beträffande beställningsmannapersonal på mekanikerlinjerna, att volontärrekryteringen äger rum vid respektive truppförband, att personalen från och med furirsgraden hänföres till tygstaten under bibehållande av militär anställningsform, varvid för närvarande på truppförbandens stater uppförda furirer i teknisk beställningsmannatjänst utgå, samt att framtidsplatser skapas inom tygstaten, dels genom ökat införande av beställningar för armétekniker, närmast motsvarande truppslagens beställningar för överfurirer, dels genom viss utökning av antalet beställningar för tyghantverkare och tygverkmästare. Kommittén förutsätter härvid, att sistnämnda högre beställningar, under de betingelser, varom det må ankomma på arméchefen att avgiva närmare förslag, skola stå öppna även för arméteknikerna. I enlighet med ovan anförda riktlinjer har försvarskommittén beräknat tygstatens personalbehov på följande sätt. Den vid truppförband och till truppförband a?islutna tyganstalter samt vid utbildningsanstalter erforderliga personalen ur tygstaten — furirer, armétekniker, tyghantverkare och tygverkmästare — framgår närmare av till vederbörliga truppslagsavsnitt fogade tablåer eller av vad som anförts under I. Utbildningsanstalter. Det synes härvid böra framhållas, att den föreslagna fördelningen av olika beställningar på de skilda truppförbanden m. m. icke kan vara i detalj bindande. Personalplaceringarna måste i viss utsträckning

273 kunna varieras med hänsyn till värnpliktskontingenternas storlek, mobiliseringsarbetets omfång m. m. Efterföljande tablå, upptager ett sammandrag av ifrågavarande personal. Yrkesgren

Tygverkmästare

Tyghantverkare

Armétekniker

Furirer

1 11 7 1 2 4 1 27

40 23 71 27 9 3

83 36 87 65 32 30 8

64 40 80 46 17 19 8

274 Vapenmekaniker . . Pjäsmekaniker . . . . Bilmekaniker Signalmekaniker . . Instrumentmekaniker . Stridsvagnsmekaniker. Maskinmekaniker . . . Summa

i

I förhållande till manskapsutredningens beräkningar innebära de i tablån angivna värdena, med undantag för dem för tygverkmästare, vissa minskningar, närmast beroende på av kommittén föreslagna truppförbandsindragningar. Beträffande tygverkmästare har antalet dylika beställningar beräknats med utgångspunkt från behovet av föreståndare för olika verkstadsavdelningar vid arméns tygverkstäder och vid dessa föreliggande arbetsuppgifter. Det föreslagna antalet innebär en ökning i förhållande till manskapsutredningens förslag men en minskning i förhållande till nuläget. För tyganstalterna har, utöver den i det föregående redovisade personalen, liksom hittills upptagits ett behov av 13 tygförvaltare, en vid vartdera av A 3, A 4, A 6, A 9, Lv 2, Lv 3, Lv 6, U 1 - U 4 samt tygförvaltningsskolan. Den nuvarande tyganstalten vid A 2 har därvid förutsatts skola överflyttas till Lv 6. Behovet av personal ur tygstaten vid försvarsområdesstaberna framgår närmare av särskild tablå under B. 3. Försvarsområdesstaber. Sammanlagt har beräknats ett behov av 29 tyghantverkare. Personalbehovet ur tygstaten vid arméförvaltningens tygavdelning tygstatzoner och militärbefälsstaber har upptagits i enlighet med följande tablå, varvid hittillsvarande beräkningsgrunder följts. Placering Tygavdelningen. . . Tygstationer . . . . Militärbefälsstaber Summa

Tygförvaltare

Tygverkmästare

Tyghantverkare

Tygskrivare

5 21

5 23

3 33

1 4 7

12 Till krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk (motsvaras enligt 1942 ars försvarsbeslut av tygdepartementets fabriker) har för framtiden icke någon personal ur tygstaten beräknats, emedan denna personal efter hand avses skola avvecklas (prop. 1947:130 s. 124). En sammanställning 18—1800 47

av det i det föregående angivna personalbehovet har

274 gjorts i efterföljande tablå, i vilken jämväl en mindre reserv för tygverkmästare och tyghantverkare upptagits. P 1acerin Truppförband, t y g a n s t a l t e r o. skolor Försvarsområden Arméförvaltningens tygavdelning, tygstationer, militärbefälsstaber Summa

Tygförvaltare

Tygverk- Tyghantmästare verkare

Tygskrivare

185 29

12 Armétekniker

Furirer

274 Personalen föreslås skola fördelas på beställningar enligt efterföljande tablå, vilken jämväl upptager för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordrats för åstadkommande av en direkt jämförelse. Lönegrad Manskap: Furirer (vapenmekaniker) » (pjäsmekaniker) i) (bilmekaniker) » (signalmekaniker) » (instrumentmekaniker) » (stridsvagnsmekaniker) » (maskinmekaniker) Summa furirer Övrig personal: Tygförvaltare av 1. klassen . . . Tygverkmästare av 1. klassen Tygförvaltare av 2. klassen . . Tygverkmästare av 2. klassen Tyghantverkare av 1. klassen Tygskrivare Tyghantverkare av 2. klassen Armétekniker

Me 2 el. M 1

Ca 22 Ca 21 Ca 19 Ca 18 Ca 18 Ca 16 Ca 16 Ca 12

Försvarskommittén

Budgetåret 1947/48

64 40 80 46 17 19 8

104 65 150 95 45 37 14

13 28 26 29 83 12 167 341

13 34 26 36 29 12 174 178

Kommitténs förslag till personalstat för tygstaten innebär i enlighet med de principer, för vilka i det föregående redogjorts, en utökning av antalet beställningar för tyghantverkare och armétekniker, vilken emellertid motsvaras av en ännu större minskning av antalet furirer i beställningsmannatjanst vid truppförbanden. Förslaget innebär jämfört med den för budgetåret 1947/4h upptagna personalen en minskning med sammanlagt 39 beställningshavare. I förevarande sammanhang må nämnas, att av Kungl. Maj: t till forsvarskommittén överlämnats en av civilmilitära tjänstemannaförbundet den 5 november 1946 avlåten skrivelse om inrättande av en reservkader av teknisk tygpersonal. Med anledning härav vill kommittén framhålla, att det har ovan framlagda förslaget innebär en väsentlig utökning av tygstaten. Innan denna utökning ägt rum och det föreslagna nya systemet praktiskt prövats, synes frågan om behovet av en reservorganisation av angiven art icke kunna bedömas. Frågan bör emellertid uppmärksammas och, därest omständigheterna det påkalla, framdeles upptagas till prövning.

275 5.

Arméingenjörkåren.

1941 års försvarsutredning framhöll, att behovet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom armén i avsevärd grad ökats samt föreslog bland annat inrättandet av en civilmilitär arméingenjörkår. I 1942 års försvarsproposition anslöt sig föredragande departementschefen till uppfattningen att teknikens män borde beredas ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen, men framhöll, att frågan borde göras till föremål för ytterligare utredning. Med anledning härav tillkallades vissa sakkunniga Jorsvarsvasendets ingenjörutredning ~ som den 6 oktober 1944 framlade betankande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad perio?!, „ J ? ° £ f o r s v a r s v ä s e n d e t och därmed sammanhängande frågor (SOU 1944:44). Från ett stort antal myndigheter och sammanslutningar inhämtades sedermera utlåtanden över de av ingenjörutredningen framlagda förslagen Med anledning av vad sålunda förekommit utarbetades inom försvarsdepar^ tementet en promemoria med förslag till vissa provisoriska åtgärder, varjämte Kungl. Maj:t genom beslut den 18 januari 1946 förordnade, att ingenjorutredningens betänkande jämte däröver avgivna utlåtanden skulle överlämnas till forsvarskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. i o ^ e Q n r m e r a ^ a £ r l n 7 S S n ä m n d a Promemoria lagts till grund för propositionen 1946: 80, som bifallits av riksdagen. Beträffande de motiv, som anförts för att giva arméns ingenjörpersonal en fastare organisation, samt ingenjörpersonalens kvalifikationer och löneställning m. m. får kommittén hänvisa till vad i nämnda proposition anförts. De provisoriska bestämmelser rörande arméns ingenjörpersonal, som nu galla, aro i huvudsak följande. Personalen delas på två kategorier, nämligen arméingenjörer, hänförda till uniformsphktig civilmilitär personal, och civila ingenjörer. De förra tjänstgöra vid arméns staber och truppförband samt i mindre antal vid armeforvaltmngens tygavdelning, de senare vid nämnda tygavdelning och vid de under dennas ledning stående tygverkstäderna. Arméingenjörerna aro i personalhänseende underställda en arméöveringenjör, som tilllika är cnet dels for arméingenjöravdelningen inom arméinspektionens underhållssektion, dels for materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning Arméovenngenjören är förordnad tills vidare och åtnjuter mot avstående av ordinarie löneförmåner ett arvode motsvarande nettoavlöning i lönegrad Oo 14, vilket bestrides från vederbörligt sakanslag Armeingenjorerna ha tills vidare erhållit extra ordinarie ställning och utgöras enligt gällande personalförteckning av 4 förste arméingenjörer (majors tjänsteklass) 29 arméingenjörer av 1. graden (kaptens tjänsteklass) ? * » 2» (löjtnants » )

l

*

» 3.

» (

* 3-

*

(

»

...""

Ce 31 Ce 29 Ce 27

j

Ce25

)

Ce 23.

276 I personalförteckningen äro bland ordinarie tjänstemän på fälttygkårens stat upptagna 7 tygingenjörer av 1. klassen (Ca 30) och en tygingenjör av 2 klassen (Ca 27), samtliga civilmilitära. Såsom framgår av propositionen 1946: 80 (s. 59) har vid beräknandet av behovet av arméingenjörer hänsyn tagits till att 4 tygingenjörer av 1. klassen i lönegraden Ca 30 och 1 tygingenjör av 2. klassen i lönegraden Ca 27 skulle tjänstgöra i befattningar för arméingenjörer. För närvarande tjänstgöra emellertid endast 3 tygingenjörer i arméingenjörsbefattningar, men i samband med avgångar bland tygingenjörerna avses ytterligare 2 tygingenjörsbeställningar skola utnyttjas i befattningar för arméingenjörer. I anslutning härtill skola 1 beställning for förste arméingenjör i lönegrad Ce 31 och 1 beställning för armémgenjor av 1 graden i lönegrad Ce 29 indragas. Övriga 3 tygingenjörsbestallningar aro avsedda för krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse. Sammanlagt tjänstgöra sålunda - arméöveringenjören inräknad - för närvarande 66 i befattningar avsedda för arméingenjörer. De indelas i kategorierna vapen(luftvärns-), signal- och motoringenjörer samt övriga ingenjörer. Vid bedömandet av frågan om behovet av arméingenjörer for olika uppgifter har kommittén utgått från arméingenjörernas nuvarande fördelning på staber och truppförband m.«., sådan den är förutsatt i propositionerna 1946: 80 och 120 samt gällande personalförteckning. Fördelningen framgår närmare av efterföljande tablå. # Härutöver har genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 juli 1947 medgivits, att vid vart och ett av 1 1 , I 7, 118, A 1 och S I må tills vidare intill den 1 juli 1948 finnas anställd en extra motoringenjör. Därjämte finnes en extra motoringenjör vid tygförvaltningsskolan. I sitt den 31 december 1946 avgivna betänkande ha forsvarets tjansteförteckningssakkunniga föreslagit tjänstebenämningar samt mot dessa svarande lönegrader för de tre försvarsgrenarnas civilmilitära mgenjorpersonal enligt följande uppställning (de nya lönegraderna inom parentes). Förste armédirektör; förste marindirektör; förste flygM E o 3 0 ( C e 33) direktör Armédirektör; marindirektör; flygdirektör MEo 28 (Ce 31) Förste arméingenjör; förste mariningenjör; förste flygMEo 26 (Ce 29) ingenjör J . Arméingenjör; mariningenjör; flygingenjör MJio ^4 u e ^ Motoringenjör MEo 18 Ce 22). v Motormgenjor ' I propositionen 1947:246 angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet m. m. har chefen för finansdepartementet förklarat sig finna uppenbart, att frågan om löneställningen för den civilmilitära mgenjorpersonalen icke kunde lösas annat än i samband med behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande den civila ingenjörpersonalen. Departementschefen har förutsatt, att frågan om löneställningen för denna personalkategori komme att upptagas till behandling för statsförvaltningen i dess helhet.

277 Arméingenjör kategori VapenArméförvaltningens tygavdelning.

29 Signal27

och

lönegrad

Motor27

(Ce) Övriga Summa

27 Vapenbj'ran J'ordonsbyran Signalmaterielbyrån Materielvårdsbyrån., Arméinspektionen. Arméingenjöravdeln. Pansaravdelning Luftvärnsavdelning. . Signalavdelning Militärbefälsstaber. L—VII. milo

19 Truppförband. P 1 - P 4 , A 6, A 9 . A3 Lv 1—Lv 7 L v 1, Lv 2, Lv 3 I n g 1—Ing 3 Si TI—T 4 Utbildningsanstalter. MS SignS TygS

1 1 1

Summa

18 18

Sammanställning. C e 3 1 5 st Ce29 30 » Ce27 19 » Ce 25 5 » Ce 23 6 »

65 32

(1 tygingenjör av 1. klassen tjänstgör i befattning avsedd för arméingenjör.) (1 Ca 30 och 1 Ca 27 lön disponeras.)

Frågan om löneställningen för den civilmilitära ingenjörpersonalen syntes vidare i viss mån vara beroende av resultatet av de inom försvarskommittén och 1946 års militära förvaltningsutredning pågående undersökningarna rörande försvarets organisation. Slutligen syntes frågan om förevarande personalkategoris löneställning böra ställas i viss relation till det för den militära personalen fastställda löneläget. Såsom en provisorisk reglering ansåge departementschefen den av tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna lönegradsserien kunna i huvudsak godtagas. Serien borde emellertid även omfatta 27 lönegraden. Viss tvekan kunde råda, huruvida i förevarande sene borde upptagas särskilda befattningar för motoringenjörer. Departementschefen förutsatte, att här berörda frågor komme att närmare övervägas och därefter anmälas för 1948 års riksdag. Tjänstebenämningsfrågorna för

278 den civilmilitära ingenjörpersonalen lämnades i förevarande sammanhang öppna. Försvarskommittén har till en början tagit under övervägande frågan, huruvida arméingenjörpersonalen bör erhålla en fastare organisation. Kommittén har därvid funnit, att behovet av ingenjörpersonal för olika tekniska uppgifter inom armén numera måste anses i erforderlig grad prövat och bestyrkt, och anser, att den arméingenjörorganisation, som skapats genom det nuvarande provisoriet, i huvudsak kan läggas till grund för en permanent organisation. Kommittén föreslår därför, att arméingenjörpersonalen sammanföres i en civilmilitär personalkår, benämnd arméingenjörkåren. Med beaktande av krigsorganisationens behov av kvalificerad ingenjörpersonal vill kommittén jämväl förorda, att denna arméingenjörkår kompletteras med en reservorganisation. Kommittén har i likhet med försvarets tjänsteförteckningssakkunniga kommit till den uppfattningen, att genomgång av teknisk högskola i princip bör uppställas såsom kompetenskrav för alla befattningar för vapen- och signalingenjörer samt vissa motoringenjörer i ledande befattningar, under det att lägre kompetenskrav kunna uppställas för vissa motoringenjörer. Sistnämnda motoringenjörer äro enligt gällande personalförteckning ickeordinarie tjänstemän (arméingenjörer) i lönegraderna Ce 25 och Ce 23. Forsvarskommittén föreslår ingen ändring härutinnan. För motoringenjörer med icke-ordinarie anställning och lägre teknisk kompetens bör möjlighet föreligga att på grund av visad praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom arméingenjörkåren. I avvaktan på ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om löneställningen för ingenjörpersonal inom statsförvaltningen överhuvudtaget föreslår försvarskommittén, för ernående av största möjliga likhet med ingenjörpersonalorganisationen inom marinen och flygvapnet, att arméingenjörer skola finnas med tjänstebenämningar och placering i lönegrader enligt vad som framgår av följande uppställning: Arméöverdirektör Co 14 Ca 33 Armédirektör av 1. graden Ca 31 Armédirektör av 2. graden C a 30 Arméingenjör av 1. graden Ca29 Arméingenjör av 2. graden C a 27 Arméingenjör av 3. graden Extra ordinarie arméingenjör Extra ordinarie arméingenjör

Ce 25 Ce 23

Beträffande frågan om arméingenjörkårens sammansättning i vad rör aktiv personal, har försvarskommittén funnit sig - i avvaktan på resultatet av den pågående förvaltningsutredningen icke böra i fråga om antalet foreslå någon ändring beträffande annan personal än den, som avses for staber, truppförband och skolor.

279 Beträffande vid arméstabens underhållsinspektion placerade arméingenjörer har arméöveringenjören med stöd av hittills vunna erfarenheter framställt förslag om utökning av arméingenjoravdelningen med en signalingenjör och en ingenjör tillhörande kategorien »övriga». Då tillräckliga erfarenheter, som kunna motivera en personalökning, ännu icke torde ha vunnits, anser sig emellertid försvarskommittén icke kunna biträda detta förslag. Kommittén finner det sannolikt, att den inom arméinspektionens signalavdelning placerade signalingenjören genom lämplig rationalisering av arbetet skall kunna utnyttjas jämväl för arbeten inom arméingenjoravdelningen. Den föreslagne ingenjören utan angivet specialfack har avsetts skola dels biträda arméöverdirektören med utarbetandet av remissyttranden, dels handlägga ärenden rörande kårens fredsoch krigsorganisation, rekrytering och utbildning, krigsplacering och registrering. Såsom angivits under avsnittet A. Arméledningen räknar försvarskommittén emellertid med att i arméingenjoravdelningen i arméstabens underhållsinspektion skall ingå en pensionerad officer såsom expeditionsofficer. Denne bör jämväl kunna biträda med de uppgifter, som ifrågasatts för sistnämnde ingenjör. I avvaktan på erfarenheter beträffande arbetets omfång vid arméingenjoravdelningen är kommittén icke beredd att beräkna ytterligare personal för nämnda avdelning. Försvarskommittén får sålunda föreslå oförändrat antal arméingenjörer inom arméstabens truppslagsinspektioner. De böra med hänsyn till sina arbetsuppgifter vara armédirektörer eller arméingenjörer av 1. graden. Den vid luftvärnsinspektionen placerade vapeningenjören bör jämväl vara tjänstgöringsskyldig vid luftvärnsskjutskolan. Genom arméöveringenjörens försorg har en utredning företagits för att söka klarlägga den arbetsmängd, som anses föreligga för olika befattningshavare vid militärbefälsstaber och truppförband. Utredningen har föranlett förslag om vissa icke oväsentliga utökningar. Försvarskommittén, som granskat ifrågavarande utredning, har emellertid räknat med att genom utnyttjande i större utsträckning av mindre kvalificerad personal vid förekommande besiktnmgsarbete, antalet arméingenjörer bör kunna begränsas till i stort sett nuvarande antal. Vissa förändringar ha dock befunnits erforderliga med hänsyn till av försvarskommittén föreslagna förändringar i fredsorganisationen och hittills vunna erfarenheter. Vid var och en av I.—VI. militärbefälsstaberna böra placeras en vapen-, en motor- och en signalingenjör. Den vid VII. militärbefälsstaben nu placerade motoringenjören bör, såsom i annat sammanhang föreslagits, placeras vid 118. De nu vid 1 1 , I 7, A 1 och S 1 anställda extra motoringenjörerna böra ersättas med extra ordinarie arméingenjörer, enär behovet av dessa befattningshavare alltjämt kommer att kvarstå. Motoringenjören vid Ing 1 synes däremot kunna utgå. Kommittén räknar därvid med att motoringenjören vid S 1 jämväl skall tjänstgöra vid det enligt kommitténs förslag reducerade Ing. 1. Vid A 8 bör tillkomma en motoringenjör. Behovet av heltidstjänstgörande arméingenjörer vid utbildningsanstalter

280 |

M i l

|

<*.| | | « « | <"--*

Extra ord. <M arméingenjör «

l

(M 1

E x t r a ord. c* arméingenjör »

I

l i n

i i i 1 l w 1^1°*

l l l l

I

I I*»0* 1 1 1 1 1 1 I I ! 1 0

l l l l

1'""^ 1 1 M

I^.M

"*

IIIIIIIIM

CO 1 1 1 ° ©1

^ i 11

^

l i l l l l l l l l

III"*

1 1M

1 1 1 111 i 11 1

1 II—

03 E g 0

I M S ... ,

S3

O

t* Armeingenjor co tav 3. graden * :o

»

"s of 0 'C c O

3 M tx

A o

o u o

i b£

a

I

1 K) |

| rHHIN

1 1 1

|

|

j OS

M l *

-H | rH t -

Arméingenjör <N av 3 . graden *

1 MM

1 1 1 1 1 1 111 1

I'M—

.

1 Mil

1 1 1 1 1 1 1 1- 1

\~ ' N

| i 11

*

11 1 l 1 l 111 1

1 I I * ©3

,_,

1 |

<M

l l l l i l

1 i

| | ! l

11 1 1 1 1 1 1M

I I I "

M M

1 1 1 1 i I10 1 1 1

l l l l

|

I I I I I I I I M

I 1 **

Il-I

*

l i l l l l l l l l

I I I *

- | | |

«

l i l l l l l l l l

1 I..I *

- I I I

|

l i l l l l l l l l

l i l N

Oi

Armeingenjor CN av 2. gradon « Arméingenjör eo av 1. graden «

C

Sb Armédirektör eo

I H

^

av 2. gTaden *

a

eo

»*>

Armédirektör eo av 1. graden es

S

|

Arméingenjör <N av 3 . graden *

<3

h Arméingenjör co o E :c av 2. graden « 'a" o o Arméingenjör eo 5c av 1. graden =« a ' a Armédirektör eo a. g)

W

av 2. graden rf

eo

Armédirektör eo av 1. graden rf Oj

w

11 s s

< er te -t

ti z

er

<<J 1 1 te — > p- < <

c

— >

Summa

to

Utbildningsanstalter. Arméns motorskola . . . . Arméns signalskola .... Tygförvaltningsskolan . .

o b :o

l

Militärbefälsstaber. T—VT. milo

03 M U

-

Armédirektör eo av 2. graden rf co Armédirektör eo av 1. graden ^

<x> 0 :o

bli

«

l

Arméstaben. Underhållsinspektionens arméingenjöravdelning Pansarinspektionen .... Luftvärnsinspektionen . . Signalinspektionen

03 Armeingenjor <M av 2. graden es ,. ... o Armeingenjor co av 1. graden ^

l

281 har av arméchefen beräknats till 7, innebärande en ökning med 4 i förhållande till propositionen 1946: 80. Ökningen avser en vapeningenjör vid vardera av luftvärnsskjutskolan och tygförvaltningsskolan, en motoringenjör vid tygförvaltningsskolan (för närvarande extra anställd) och en signalingenjör vid arméns signalskola. Frågan om denna ökning har upptagits till behandling i försvarets civilförvaltnings anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 (s. 68), där nämnda ingenjörers arbetsuppgifter närmare angivits. Då civilförvaltningen ansett, att ett stadigvarande behov torde föreligga av personal för ifrågavarande uppgifter, har förvaltningen — med beaktande jämväl av vad 1945 års lönekommitté anfört beträffande innebörden av extra ordinarie anställningsform — räknat med tillkomsten av de föreslagna befattningarna. Som tidigare framhållits anser försvarskommittén, att den vid luftvärnsinspektionen placerade vapeningenjören jämväl skall kunna tjänstgöra vid luftvärnsskjutskolan. I övrigt har kommittén funnit den föreslagna utökningen erforderlig för utbildningsarbetet vid ifrågavarande skolor. Försvarskommitténs förslag till arméingenjörernas fördelning på staber och truppförband m. m. framgår av tablån å s. 280, vari arméingenjörerna indelats i kategorierna vapen-, signal- och motoringenjörer. Den i tablån upptagna fördelningen på befattningar är endast att betrakta som en beräkningsgrund. De olika arméingenjörsgraderna böra sålunda i praktiken icke vara absolut bundna till viss befattning. Arméingenjörkåren skulle enligt försvarskommitténs förslag få följande sammansättning, i vilken dock ändringar kunna föranledas av förvaltningsutredningens resultat. Beställning Arméöverdirektör Armédirektörer av 1. graden . . . Armédirektörer av 2. graden . . . Arméingenjörer av 1. graden Arméingenjörer av 2. graden Arméingenjörer av 3. graden

Extra ordinarie annéingonjörer... Extra ordinarie arméingenjörer. . .

Lönegrad

Antal

Co 14 Ca 33 Ca 31 Ca 30 Ca 29 Ca 27

1 4 12 16 15 9 6 9

Cé 25 Ce 23

£fcFDen sålunda beräknade sammansättningen av kåren avser slutläget vid genomförd organisation. Försvarskommittén avser icke, att den nu befintliga extra ordinarie arméingenjörpersonalen skall övergå till ordinarie utan att uppfylla i det föregående angivna kompetenskrav. Övergången till ordinarie anställningsform bör sålunda successivt genomföras och antalet ordinarie beställningar inom kåren ökas i den utsträckning, som tillgången på personal med de avsedda kvalifikationerna medger. Beträffande frågan om arméingenjörkårens sammansättning i vad rör reservpersonal, har försvarskommittén uppskattat behovet av arméingenjörer i reserven till 100. Dessa böra upptagas såsom arméingenjörer av 2.

282 eller 3. graden och fördelas på 24 vapen-, 46 signal- och 30 motoringenjörer. Kompetenskraven för dessa böra i huvudsak överensstämma med dem, som avses gälla för motsvarande aktiv personal. Det är att märka, att vissa kategorier av de för armén erforderliga arméingenjörerna, exempelvis vapeningenjörer, vissa signalingenjörer samt motoringenjörer vid stridsvagnsförband, ej ha någon motsvarighet inom det civila livet, varför denna personal i stor utsträckning måste vara fast anställd. Det beräknade behovet av arméingenjörer i reserven liksom av värnpliktiga arméingenjörer framgår av betänkandets hemliga del. I fråga om ingenjörpersonalens rekrytering och utbildning må följande anföras. Förutom den tekniska utbildning, som enligt vad förut är sagt måste krävas av en arméingenjör, erfordras viss militär utbildning. Försvarsväsendets ingenjörutredning föreslog för sin del, att arméingenjörerna — av nämnda utredning benämnda ingenjörofficerare — skulle genomgå militär utbildning motsvarande utbildning till värnpliktig officer eller reservofficer och teknisk högskola samt fullgöra avsevärd civil och militärteknisk praktik (SOU 1944:44 s. 123—125). Utbildningstidens totala längd avsågs vara omkring 10 år. Eekrytering skulle ske genom antagning av ingenjörofficersaspiranter. Från militärt håll har nu vidhållits, att rekryteringen, i likhet med vad som sker vid övriga försvarsgrenars ingenjörkårer, i princip borde äga rum genom antagning av aspiranter. Försvarskommittén har intet att erinra häremot, därest en sådan rekryterings- och utbildningsform befinnes vara den i praktiken lämpligaste. Då utbildning av arméingenjörer enligt denna metod tager avsevärd tid (i det närmaste två års militärutbildning, fyra års teknisk skolutbildning samt två års praktik, d. v. s. sammanlagt 8 år), är det en fråga på mycket lång sikt, när en sålunda rekryterad arméingenjörkår kan vara färdigorganiserad. De första sålunda utbildade arméingenjörerna kunna erhållas tidigast år 1956. Tills vidare är det därför under alla förhållanden nödvändigt att räkna med anställning av färdigutbildade ingenjörer. I viss utsträckning synes arméingenjörkåren kunna tillföras ordinarie arméingenjörer genom att sådana nu anställda extra ordinarie ingenjörer, som befinnas besitta för avsedd verksamhet erforderliga kvalifikationer, överföras till ordinarie anställning. Det synes böra ankomma på chefen för armén att avgiva förslag till de övergångs- och utbildningsbestämmelser, som med iakttagande av i det föregående angivna principer befinnas erforderliga. 6. Intendenturkåren.

Intendenturkåren omfattar för närvarande officerare och underofficerare avsedda för intendenturförvaltningstjänst och kassatjänst vid arméförvaltningens intendenturavdelning med underlydande förråd och anstalter, staber och truppförband. Kåren inrymmer vidare befälspersonal för intendenturtrupperna. Slutligen är på intendenturkårens stat upptagen viss civilmilitär personal, departementsskrivare.

283 Med hänsyn till den pågående förvaltningsutredningen finner sig försvarskommittén i här förevarande förslag böra beräkna intendenturkårens personalbehov enligt likartade principer som tillämpats beträffande fälttygkåren. Kommittén har sålunda utgått från ett tills vidare oförändrat behov för den centrala intendenturförvaltningen och därmed sammanhängande förråd och anstalter, under det att närmare beräkningar utförts i fråga om de övriga verksamhetsfält (truppförband, utbildningsanstalter m. m.), för vilka personal ur intendenturkåren erfordras. Enligt för närvarande gällande organisation fördelar sig intendenturkårens personal på sätt närmare framgår av efterföljande tablå.

Officerare P 1 ac cr i n

Övriga Övers- rege- Kaptar ments- tener officerare

Cemrala intendenturförvalt ringsorgan Aiméförvaltningens inten lenturavdelning Amiéns intendenturförråd . Stockholm, Karlsborg :>ch Boden Centralförråd av intendenurmateriel (3) Ftrplägnadsanstalter (2). .

Summa 1

Underbefäl

Förvaltare Övriga Löjt- 1 förunder- ÖverI nanter råds- kassa- office- furirer Furirer tjänst tjänst rare

11 Förs/arsstaben Armistaben och arméinspekticnen Militärbefälsstaber Förs7arsområden Truppförband (i förvaltningstjänst) 19 infanteriregementen 4 kavalleriregementen 4 parisarregementen . 9 artilleriregementen och -kårer 7 luftvärnsregementen o -kårer 3 ingenjörkårer 1 signalregemente 4 trängkårer Truppförband (utbildning m. m.) 3 intendenturkompanier Interden turförval tningsskdan Reserv

Underofficerare

20 1

3 2 14

1 8 1 19 4 4

1 21

1 1 90

19 4 4

19 4 4

2 72

I.ärav dock 15 fanjunkare.

Ann.

Härtill komma 2 departementsskrivare vid arméförvaltningens intendenturavdelning.

284 Försvarskommittén har beräknat personalbehovet vid intendenturkåren — frånsett behovet vid centrala intendenturförvaltningsorgan — i enlighet med följande. För försvarsstaben har beräknats 1 förvaltare, avsedd för försvarsstabens kassaförvaltning. Den för kvartermästaravdelningen för närvarande beräknade kompaniofficeren har ansetts icke längre erforderlig. För arméstaben har upptagits ett oförändrat personalbehov, 1 regementsofficer och 1 kapten. Vid varje militärbefälsstab har beräknats 1 regementsofficer såsom stabsintendent samt utom vid VII. militärbefälsstaben — 1 kapten såsom expeditionsintendent, eller totalt 7 regementsofficerare och 6 kaptener. För Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab ha liksom hittills beräknats 1 kapten såsom intendent och 2 förvaltare, varav 1 i kassatjänst. För varje fredstruppförband ha, såsom framgår av vederbörliga truppslagsavsnitt, upptagits 1 kapten såsom intendent och 2 förvaltare, varav 1 i kassatjänst 1 . Beträffande den för kassatjänst avsedda underofficerspersonalen vill kommittén framhålla, att 1941 års försvarsutredning föreslog, att samtlig härför avsedd personal skulle upptagas i förvaltarbeställning. Försvarsbeslutet innebar emellertid, att för de större regementena avsågs förvaltare, under det att för övriga förband upptogs fanjunkare. Undersökningar ha sedermera visat, att såväl arbetsbördan som de förvaltade medlens storleksordning äro ungefärligen desamma vid samtliga truppförband. Med hänsyn härtill och på grund av det ökade ansvar kassacheferna på sistone erhållit genom ikraftträdandet av nytt kassareglemente har försvarskommittén upptagit samtliga kassachefer i förvaltningsbeställning i motsvarande lönegrad, Ma 6, som övriga förvaltare. Till frågan huruvida visst antal av ifrågavarande kassachefer böra, såsom av försvarets civilförvaltning föreslagits i samband med anslagsäskanden för budgetåret 1948/49, upptagas i högre lönegrad, Ma 8, anser sig försvarskommittén icke kunna taga ställning i avvaktan på närmare erfarenheter rörande det nya kassareglcmentets tillämpning. Behovet av personal ur intendenturkåren för trupputbildning, sammanlagt 3 regementsofficerare (av vilka 1 major eller kapten), 6 kaptener och 8 löjtnanter, har närmare berörts under C. 9. Underhållstrupperna. Såsom av nämnda avsnitt framgår, föreslås intendenturkårens nuvarande fanjunkare och sergeanter samt överfurirer och furirer skola överföras till underhållstruppernas respektive underhållskårens (U 5:s) stat. Även för intendenturkåren bör upptagas viss personal som kommenderad och såsom reserv. Kommittén har beräknat antalet kommenderade till 4, av vilka 1 regementsofficer. Såsom reserv ha upptagits 2 kaptener och 1 förvaltare. Liksom vid fälttygkåren har reserven begränsats med hänsyn till möjligheten att utnyttja viss personal ur armén i övrigt, som undergår utbildning i förvaltningstjänst. Den för centrala intendenturförvaltningsorgan erforderliga personalen har upptagits oförändrad i förhållande till nuläget. De 4 beställningar för »övriga 1

För A 7 beräknas ingen kapten som intendent och endast 1 förvaltare i förrådstjänst.

285 underofficerare», som för närvarande upptagas under arméns intendenturförråd, föreslås dock uppföras såsom förvaltarbeställningar med hänsyn till att ifrågavarande personal utför motsvarande arbete och har samma ansvarsställning som de vid förråden placerade förvaltarna. I samband härmed synes emellertid antalet kunna begränsas till 3, varvid 1 av dessa förvaltare avses för vart och ett av förråden. En sammanställning av intendenturkårens personalbehov har gjorts i efterföljande tablå. Befälsbeliov vid intendenturkåren. Officerare Placerin

Övriga Överstar regements Kaptener officerare

Centrala intendenturförvaltningsorganen Försvarsstaben Arméstaben Militärbefälsstaber K i r u n a - J o k k m o k k s försvarsområdesstab Truppförband (i förvaltningstjänst) 19 infanteriregementen 2 kavalleriregementen 4 pansarregementen 7 artilleriregementen eller - k å r . . 6 luftvärnsregementen eller -kårer 3 ingenjörregementen eller -kårer 1 signalregemente 5 underhållsregementen eller -kår Truppförband (utbildningsbefäl vid underhållskåren) Kommenderade Reserv Siimm I 1

Förvaltare

1 7

1 6

Löjtnanter

I förråds I kassatjänst tjänst

1 19 o 4 6 6 .) 1 5

19 2 4 7 6 3 1 5

85 GC

19 2 4 6 6 3 1 5

48 Därav 1 major eller kapten.

Anm.

Härtill komma 2 departen.entsskrivare vid firméförvaRiiingcns intcndenturavdelning.

Beträffande fördelningen av intendenturkårens personal på beställningar vill kommittén framhålla följande. Under 3. Fälttygkåren har anmärkts att, jämfört med truppslag och övriga personalkårer, antalet överstebeställnmgar vid intendenturkåren är ringa. Den behovsberäkning, som kommittén i det föregående framlagt, innebär att en ny överstebeställning tillkommer, avsedd för den nybildade underhållskåren. Kommittén förutsätter emellertid, att denna beställning icke skall besättas med ordinarie beställningshavare, förrän förvaltningsutredningen avgivit förslag rörande det framtida behovet av övriga överstebeställningar vid intendenturkåren. Likaledes förutsätter kommittén, att den av kommittén föreslagna beställningen för alternativt major eller kapten icke må besättas med major, förrän det samman-

286 lagda regementsofficersbehovet i nyssnämnda sammanhang närmare utretts. Det sammanlagda personalbehovet vid intendenturkåren beräknas av försvarskommittén på sätt angives i följande tabell, vilken jämväl upptager för närvarande gällande stater med de ändringar, som erfordras för åstadkommande av en direkt jämförelse. Ordinarie tjänstemän. Beställningshavare Officerare: Överstar Överstelöjtnanter Överstelöjtnant eller major Maj orer Major eller kapten Kaptener Löjtnanter Underofficerare: Förvaltare Förvaltare (i kassatjänst) Övrig personal: Departementsskrivare 1

Lönegrad

Antal

Ma 12 Ma 11 Ma 11 el. Ma 10 Ma 10 Ma 10 el. Ma 9 Ma 9 Ma 7

3 5 1 15 1 85

Ma 6 Ma 6

66 48

Budgetåret 1947/48

2 6 15 90

l

72 52

Ca 21

Härav 37 förvaltare och 15 fanjunkare

7. Fältläkarkåren. Enligt 1942 års försvarsbeslut utgjordes fältläkarkårens stat av 1 arméöverläkare, 8 fältläkare, 48 regementsläkare och 47 bataljonsläkare. Därtill kommo 38 bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt 11 extra bataljonsläkare. Efter genomförandet av 1942 års försvarsbeslut ha garnisonssjukhusen i samband med tillkomsten av försvarets sjukvårdsförvaltning inordnats under för försvaret gemensamma ändamål, varvid antalet regementsläkare vid armén minskats till 40. Genom riksdagsbeslut 1946 och 1947 ha två bataljonsläkare tillkommit, en vid Göta trängkårs kompani i Nora och en vid arméns jägarskola, varjämte en bataljonsläkarbeställning förts över från Skånska pansarregementet till Skånska kavalleriregementet. P å fältläkarkårens stat äro i 1947/48 års personalförteckning uppförda följande vid armén permanent tjänstgörande läkare, nämligen 1 arméöverläkare i lönegrad Co 14, 8 fältläkare i lönegrad Ca 31, 40 regementsläkare i lönegrad Ca 29 och 49 bataljonsläkare i lönegrad Ca 25. Härtill komma 48 bataljonsläkare vid fältläkarkåren och 75 fältläkarstipendiater. Fältläkarna äro fördelade med 1 vid varje militärbefälsstab och 1 vid kommendantsstaben i Boden. Regementsläkarna äro fördelade med 2 vid arméinspektionen, 1 vid varje infanteri-, pansar-, artilleri- och luftvärnsregemente, 1 vid signalregementet samt 1 vid varje trängkår. Bataljonsläkarna äro fördelade m e d l vid arméinspektionen,! vid varje infanteri-,kavalleri- och artilleri-

287 regemente, 1 vid vartdera av Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen, 1 vid varje artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och trängkår, 1 vid Göta trängkårs kompani i Nora, 1 vid arméns underofficersskola och 1 vid arméns jägarskola. I sitt den 15 januari 1947 framlagda betänkande del I I (SOU 1947: 5) har 1944 års militärsjukvårdskommitté bland annat behandlat frågan om fältläkarkårens omorganisation. Militärsjukvårdskommittén har härvid föreslagit bland annat, att försvarets sjukvårdsförvaltning och försvarsgrenarnas sjukvårdsinspektioner skola sammanföras till ett för försvaret gemensamt organ — försvarets sjukvårdsstyrelse — samt att fältläkarkårens, marinläkarkårens och flygvapnets läkare skola sammanföras till en för försvaret gemensam kår — försvarsläkarkåren. Beträffande stater för militärläkare, avsedda för staber och förband, har militärs jukvårdskommittén icke lagt fram något förslag utan endast angivit grunder för beräkningar rörande det ständiga behovet av läkare vid förbanden och skolorna. I avvaktan på ett ställningstagande till frågan om inrättande av en försvarets sjukvårdsstyrelse har här förutsatts, att sjukvårdsavdelningen i arméstabens underhållsinspektion (motsvarande den nuvarande arméinspektionens underhållssektion) alltjämt kvarstår i organisationen. Börande den ifrågasatta för försvaret gemensamma försvarsläkarkåren anser kommittén, att denna fråga tills vidare bör hållas öppen. Vid uppgörandet av personalstat för fältläkarkåren har kommittén följt de av militärsjukvårdskommittén angivna grunderna med de ändringar, som äro erforderliga med hänsyn till föreslagna truppförbandsindragningar m. m. Den kombination av läkarbefattningar vid garnisonssjukhus med befattning vid truppförband, vilken tidigare förekommit vid flertalet av dessa sjukhus, föreligger nu endast vid garnisonssjukhuset i Boden. Den vid kommendantsstaben i Boden placerade fältläkaren, vilken för närvarande är upptagen å personalförteckningen för fältläkarkåren, bör därför uppföras å personalförteckningen för garnisonssjukhusen. Såsom försvarskommittén vid behandlingen av militärbefälsstabernas organisation föreslagit bör den vid VII. militärbefälsstaben placerade fältläkaren indragas. Likaledes bör på grund av arméorganisationens minskning indragning kunna ske av en av de båda för underhållsinspektionen i arméstaben avsedda regementsläkarbeställningarna. Till följd av de föreslagna truppförbandsindragningarna torde en minskning av fältläkarkårens personal kunna ske med 1 regementsläkare vid Göta artilleriregemente samt 1 bataljonsläkare vid vartdera av Livregementet till häst, Skånska kavalleriregementet, Göta artilleriregemente, Norrbottens artillerikår och Göta trängkårs kompani i Nora. Med hänsyn till föreslagen reducering av organisationen vid Gotlands artillerikår torde jämväl den vid detta förband tjänstgörande bataljonsläkaren kunna indragas. Å andra sidan böra enligt kommitténs mening nya läkarbeställningar tillkomma vid vissa förband. Med anledning av Göta ingenjörkårs omändring

288 från kår till regemente bör 1 regementsläkare där tillkomma, ökade värnpliktskontingenter vid Skånska pansarregementet samt Karlsborgs, Östgöta och Stockholms luftvärnsregementen medföra vidare behov av 1 bataljonsläkare vid vart och ett av dessa förband. Slutligen har med hänsyn till den understundom riskfyllda verksamheten vid infanteriskjutskolan ansetts erforderligt att för denna skola avse en särskild bataljonsläkare. Fältläkarkåren föreslås i enlighet härmed utgöras av följande personal, nämligen 1 arméöverläkare i lönegrad Co 14, 6 fältläkare i lönegrad Ca 31, 39 regementsläkare i lönegrad Ca 29 och 48 bataljonsläkare i lönegrad Ca 25. Dessa beställningshavares avsedda placering framgår av efterföljande tablå. Härtill komma liksom nu 48 bataljonsläkare vid fältläkarkåren och 75 fältläkarstipendiater. Personalbehov vid fältläkarkåren.

Placering

Fältläkare

Regementsläkare

Bataljonsläkare

Co 14

Ca 31

Ca 29

Ca 25

1 Arméstabens underhållsinspektion Militärbefälsstaber Infanteriregementen (19) Kavalleriregementen (2) Pansarregementen (4) Artilleriregementen (6) Luftvärnsregementen (3) Luftvärnskårer (3) Ingenjörregemente (1) Ingenjörkårer (2) Signalregemente (1) Underhållsregementen (4) Underhållskår (1) Infanteriskjutskolan Arméns underofficersskola Arméns jägarskola

19 4 6

19 2 '3 6 3 3 1 2 4 1 1 1 1

Summa Nuvarande organisation.

Arméöverläkare

1 En vid vart och ett av P 2, 1'3 och P 4 . Anm. Härtill komma 48 bataljonsläkare vid fältläkarkåren och 75 fältläkarstipendiatcr.

8.

Fältveterinärkåren.

Enligt 1942 års försvarsbeslut utgjordes fältveterinärkårens stat av 1 överfältveterinär, 6 fältveterinärer, 6 regementsveterinärer och 16 bataljonsveterinärer. Därtill kommo 10 bataljons veterinär er vid fältveterinärkåren. Efter genomförandet av 1942 års försvarsbeslut ha tillkommit 1 fältveterinär vid arméförvaltningens intendenturavdelning samt 2 regementsveterinärer fl vid K 2 och 1 vid arméns underofficersskola). P å fältveterinärkårens stat äro i gällande personalförteckning uppförda följande vid armén permanent tjänstgörande veterinärer, nämligen 1 överfält-

289 veterinär i lönegrad Ca 33, 7 fältveterinärer i lönegrad Ca 29, 8 regementsveterinärer i lönegrad Ca 25 och 16 bataljonsveterinärer i lönegrad Ca 23. Härtill komma 12 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. Fältveterinärerna äro fördelade med 1 vid arméförvaltningens intendenturavdelning, avsedd för ledning av arbetet med uttagning av hästar och hästfordon, samt 1 vid envar av I.—VI. militärbefälsstaberna. Regementsveterinärerna äro fördelade med 1 vid arméinspektionens veterinäravdelning, 1 vid arméförvaltningen samt 1 vid vartdera av Skånska kavalleriregementet, Norrlands dragonregemente, Svea artilleriregemente, Göta artilleriregemente, arméns underofficersskola och ridskolan. Bataljonsveterinärerna äro fördelade med 1 vid arméinspektionens veterinäravdelning, 1 vid VI. militärbefälsstaben samt 1 vid vart och ett av Livregementet till häst, Livregementets husarer, Norrlands dragonregemente, Svea artilleriregemente, Göta artilleriregemente, Wendes artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Svea ingenjörkår, Göta ingenjörkår, Svea trängkår, Göta trängkår, Norrlands trängkår, Skånska trängkåren och Herrevadsklosters remontdepå. På grund av föreslagen ändring av fredsorganisationen (truppförbandsindragningar, ökad motorisering m. m.) synes följande veterinärpersonal kunna utgå, nämligen regementsveterinärerna vid Skånska kavalleriregementet, Svea artilleriregemente och Göta artilleriregemente samt bataljons veterinärerna vid Livregementet till häst, Svea artilleriregemente, Göta artilleriregemente, Wendes artilleregemente och Svea ingenjörkår. Den reducering av antalet hästar, som behandlas under L. Arméns hästar, synes medföra att behovet av bataljonsveterinär vid Göta ingenjörregemente och underhållsregementena kan ifrågasättas. Försvarskommittén har därför närmare undersökt möjligheterna att på annat sätt sörja för veterinärvården vid nämnda förband. Detta har därvid bedömts möjligt vad beträffar Göta underhållsregemente och Skånska underhållsregementet. Vad det förstnämnda förbandet beträffar synes dess behov av veterinär kunna tillgodoses från det i samma stad förlagda kavalleriregementet, K 3. Skånska underhållsregementets normala veterinärbehov torde kunna tillgodoses genom anlitande av civil veterinär. Vid behov torde dessutom militär veterinär i Kristianstad eller Kerrevadskloster kunna disponeras. För vart och ett av Göta ingenjörregemente och Svea underhållsregemente synes bataljonsveterinär böra tills vidare beräknas. Då antalet militära hästar i dessa två regementens förläggningsorter, Eksjö och Linköping, icke kommer att bli så stort, att oundgängligt behov av militär veterinär kan anses föreligga, torde frågan om indragning av dessa bataljonsveterinärer, sedan hästantalet reducerats och praktisk erfarenhet vunnits rörande veterinärtjänstens omfattning, böra upptagas till omprövning. För Norrlands underhållsregemente bör bataljonsveteiinär avses. Denne bör svara för veterinärvården jämväl vid Västernorrlands regemente och arméhundgården samt dessutom vara lärare vid arméhundskolan. Beträffande övertal tveterinärens lönegradsplacering har från militärt håll 19 — 1800 47

290 framhållits, att denne, som utöver sin tjänst som chef för fältveterinärkåren och inspektör för veterinärtjänsten i sin egenskap av byråchef i arméförvaltningen hade en avsevärd arbetsbörda och stort ekonomiskt ansvar, borde erhålla förbättrade förmåner. Det har även framhållits, att överfältveterinären varken borde eller kunde bedriva enskild praktik i likhet med övriga militärveterinärer. Man har därför hävdat, att överfältveterinären borde uppflyttas i lönegrad Co 14, d. v. s. i samma lönegrad som för närvarande gäller för arméöverläkaren. Försvarskommittén, som på sätt under avd. IV utvecklats, icke ansett sig böra i allmänhet ingå på frågor om lönegradsuppflyttningar, har icke funnit skäl att i förevarande fall intaga en annan ståndpunkt. Fältveterinärkåren föreslås i enlighet härmed skola utgöras av följande personal, nämligen 1 överfältveterinär i lönegrad Ca 33, 7 fältveterinärer i lönegrad Ca 29, 5 regementsveterinärer i lönegrad Ca 25 samt 9 bataljonsveterinärer i lönegrad Ca 23. Härtill komma 12 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. De föreslagna beställningshavarnas avsedda placering framgår av efterföljande tablå. Personalbehov vid fältveterinärkåren. P 1 acer in

Arméförvaltningen Arméstabens underhållsinspektion Militärbefälsstaber Kavalleriregementen Anspänt artilleriregemente (A 4). . Ingenjörregemente Underhållsregementen (U 1, U 3 ) 3 Bidskolan Arméns underofficersskola Herrevadsklosters r e m o n t d e p å . . . .

Fältveterinär

Regomentsveterinär

Bataljonsveterinär

Ca 33

Ca 29

Ca 25

Ca 23

1 Summa

Nuvarande organisation.

Överfältveterinär

9 16

1 Vid VI. militärbefälsstaben. - Rcgementsveterinär saknas vid K 3 och A 4. Tjänsten åligger fältveterinären vid III. respektive II. militärbefälsstaben. 3 Bataljonsveterinären vid 11 3 tjänstgör även vid armén un dskolan. Anm. Härtill komma 12 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.

9. Arméns sjukvårdspersonal. Genom 1942 års försvarsbeslut fastställdes antalet sjuksköterskor vid armén (lönegrad MEo 7) till 63. För anställning av extra sjuksköterskor beräknades ett belopp av 60 000 kronor. Efter 1942 års försvarsbesluts genomförande har antalet sjuksköterskor successivt ökats. I personalförteckningen för budgetåret 1947/48 ha upptagits 96 översköterskor i lönegrad Ce 12.

291 Sjukvårdsbiträden ingingo icke i organisationen enligt 1942 års försvarsbeslut. Efter hand som rekryteringen av fast anställt manskap försvårats och antalet från vapenutbildning befriade värnpliktiga minskats ha emellertid kvinnliga sjukvårdsbiträden måst anställas vid truppförbanden och garnisonssjukhusen. Antalet sjukvårdsbiträden, med placering i lönegrad Ce 3, uppgår enligt den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen till 173. 1944 års militärsjukvårdskommitté har funnit det icke vara lämpligt att i så stor utsträckning som nu sker använda värnpliktig personal inom sjukvården. Enligt de med utgångspunkt härifrån av sagda kommitté använda beräkningsgrunderna och med iakttagande av att vissa militära inrättningar icke behandlats av samma kommitté skulle behovet av sjukvårdspersonal vid nuvarande organisation bli 100 översköterskor och 197 sjukvårdsbiträden. Med den reducering av fredsorganisationen, som försvarskommitténs förslag innebär, synes behovet begränsa sig till 92 översköterskor i lönegrad Ce 12 och 185 sjukvårdsbiträden i lönegrad Ce 3.

10. Armémusiken.

Arméns musikkårer äro nu fördelade på truppförband sålunda: typ I, en vid vartdera av 1 1 och 119; typ II, en vid vartdera av de övriga infanteriregementena, K 2, P 3 och P 4 samt typ III, en vid vartdera av K l , A 2, A 6, A 9, Lv 1, L v 4 , L v 5 och T 4. Som angivits under avd. V. E. Militärmusiken, föreslår kommittén, att musikkårerna vid K l , K 2 1 och A 2 indragas samtidigt med vederbörligt förband. I övrigt räknar kommittén med oförändrad sammansättning och fördelning av musikkårerna. Lönegrad

Förslag

Budgetåret 1947/48

Musikdirektör av 1 graden l Musikdirektörer av 1. eller 2. graden Musikfanjunkare (musikstyckjunkare) Musiksergeanter

Ma 9 Ma 9 eller Ma 7 Ma 5 Ma 4

1 26 56 108

1 29 62 118

Musikfurirer Musikkorpraler (musikkonstaplar) Musikvicekorpraler (musikvicekonstaplar) eller meniga Musikelever

Me 2 eller Me 1 Mha 2

102 52

112 56

Mha 1

210 139

228 157 763

Beställnin*

Summa

1 Avsedd för I l:s musikkår.

1 Förslaget om indragning avser den musikkår, om vars överflyttande till K 2 beslut fattats.

292 Antalet musikkårer och dessas fördelning på truppförband blir således enligt försvarskommitténs förslag följande: typ I: 2 kårer, nämligen en vid vartdera av 1 1 och 119; typ I I : 19 kårer, nämligen en vid vartdera av de övriga infanteriregementena, P 3 och P 4; typ I I I : 5 kårer, nämligen en vid vartdera av A 6, A 9, Lv 1, Lv 4, Lv 5 och TJ 4. Personalbehovet för armémusiken framgår av föregående tablå, vilken jämväl upptager nu gällande personalstater. E.

Arméns övergångsstats-, reservstats- och reservpersonal.

/. Övergångsstaten.

Den från övergången till 1925 års härordning för närvarande kvarstående personalen på övergångsstat ävensom den beräknade tillgången 1952 framgår av nedanstående tabell.

Kompaniofficerare Underofficerare (utom musikuoff.). Musikunderofficerare Veterinär

33 5 5 1

2 1 1

Såsom i annat sammanhang angivits (avd. V. F. Övergångsstater m. m.) räknar försvarskommittén för arméns del med en ny övergångsstat, till vilken personal skulle överföras tvångsvis i samband med vissa föreslagna personalindragningar. Möjligheterna att redan nu närmare beräkna antalet dylika beställningar äro givetvis mycket begränsade. Sålunda influera bland annat såväl vakansläget vid tidpunkten för avsedda indragningar som den omfattning, i vilken den provisoriska reservstaten — närmare berörd i efterföljande avsnitt — kommer att utnyttjas. Såsom en beräkningsgrund har försvarskommittén emellertid antagit, att följande beställningar på övergångsstat skola bli erforderliga: Person a

Överstar Överstelöjtnant Majorer Kaptener Löjtnanter Fanjunkare Sergeanter Fältläkare Regementsveterinär Bataljonsveterinärer

Högsta antal under 10-årspcriodcn

Budgetåret 1957/58

3 1 7 30 30 30 55 1 1 4

25 25 20 45

293 2.

Reservstaten. Reservstatens nuvarande omfattning framgår av efterföljande vilken även återgives reservstaten enligt 1942 års försvarsbeslut. Enligt 1942 års försvarsbeslut

1! e s t ä 1 1 n i n

Generalmajor Överstar Överstelöjtnanter . . . Majorer Kompaniofficerare . . . Underofficerare Fältläkare Regementsläkare Fältveterinärer Regementsveterinärer 1 8

1 19 15 96 85 120 3 3

tabell, i

För budgetåret 1947/48 1 19 8 1 88 72 106 2 3 3 2 1

En av dessa skall tills vidare hållas vakan t. » » » » hallas vakant till ' i 1949.

Såsom under avd. V. G. Reservstater framhållits föreslår kommittén, i syfte att tillgodose mobiliseringsbehovet av viss kvalificerad personal, att reservstaten bibehålles. I fråga om omfattningen av reservstaten har kommittén bedömt behovet av regementsofficerare alltjämt vara så stort, att någon minskning av antalet beställningar enligt 1942 års försvarsbeslut, utöver den som redan genomförts — 15 regementsofficersbeställningar — icke bör ske. Beträffande beställningar för kompaniofficerare och underofficerare synes däremot en ytterligare minskning möjlig. Sålunda föreslås, att antalet kompaniofficerare och underofficerare i fortsättningen skall utgöra 60 respektive 90, innebärande en minskning i förhållande till 1942 års försvarsbeslut med sammanlagt 55. I fråga om för civilmilitär personal — läkare och veterinärer —- upptagna beställningar föreslås icke någon ändring. Den provisoriska utökning av reservstaten, som kommittén under avd. V. G. Reservstater föreslagit såsom ett led i anordningarna för övergången till den nya försvarsorganisationen, kan liksom övergångsstaten icke exakt beräknas. Den provisoriska reservstatens omfattning har emellertid överslagsvis upptagits till i efterföljande sammanställning angivna värden. Ordinarie reservstat Personal

Generalmajor Överstar Överstelöjtnanter . . . Majorer Kompaniofficerare . . . Underofficerare Fältläkare Regementsläkare Fältveterinärer Regementsveterinärer

Försvarskommittén

Budgetåret 1947/48

1 19 8 88 60 90

1 19 8 88 72 106

Provisorisk reservstat Högsta antal under 1 O-årsperioden 2 2 5 90 110

Budgetåret 1957/58

1 75 90

294 3.

Reservanställd personal. I vad avsåg behovet av reservanställd officerspersonal beräknade 1941 års försvarsutredning, vars förslag i förevarande avseende icke föranledde erinran i 1942 års försvarsbeslut, en årlig nyrekrytering av cirka 220, varvid dock förutsattes, att man under de närmaste åren efter försvarsbeslutet skulle få räkna med större årskontingenter för att inom rimlig tid fylla mobiliseringsbehovet. Under åren 1941—1943 antogos sammanlagt något över 2 000 fänrikar i reserven, varigenom det mest oundgängliga mobiliseringsbehovet kunde tillgodoses. Det årliga antalet, som därefter fått antagas, har utgjort omkring 220. Några svårigheter att fylla sistnämnda antal ha icke förelegat. Enär fordringarna för att efter avslutad kadettskola erhålla anställning såsom reservofficersaspirant numera sänkts, synes man icke behöva räkna med någon nedgång i antalet sökande. Ur rekryteringssynpunkt erfordras sålunda icke någon minskning i det nu beräknade antalet. Med hänsyn till det beräknade totalbehovet av reservofficerare — såväl för krigsorganisationens tillgodoseende som för truppföring och trupputbildning under repetitionsövningarna. — anser sig försvarskommittén icke kunna föreslå någon minskning av antalet årligen anställda, vilket sålunda bör utgöra högst 220. Behovet av det antal värnpliktiga officerare, som årligen måste utbildas, närmare berört under G. Rekrytering, har beräknats i proportion härtill. Antalet årligen anställda underofficerare i reserven beräknades av 1941 års försvarsutredning till 120. Antalet till dessa platser sökande har under åren till och med 1946 avsevärt överstigit till förfogande stående platser. Därefter har emellertid antalet sökande nedgått, vilket sannolikt än mer kommer att bli fallet sedan den av kommittén i annat sammanhang föreslagna reduceringen av manskapsstaterna genomförts. Å andra sidan synes det kommittén böra, sedan närmare erfarenheter av genomförandet av den nya manskapsorganisationen vunnits, tagas under övervägande att införa överfurirsbeställningar för den reservanställda personalen. I avvaktan härpå har kommittén som beräkningsgrund antagit antalet årligen anställda underofficerare i reserven till vad 1941 års försvarsutredning beräknade, d. v. s. högst 120. Vad gäller annat underbefäl än överfurirer hänföres enligt nu gällande bestämmelser den från aktiv tjänst avgående personalen i regel till kategorien värnpliktig personal. E t t mindre antal furirer erhålla dock årligen anställning i vederbörliga truppförbands reserv i avvaktan på befordran till underofficer i reserven. Försvarskommittén föreslår härutinnan icke någon ändring. I fråga om reservanställd personal vill kommittén slutligen framhålla, att den i annat sammanhang föreslagit inrättandet av en reserv för arméingenjörkåren, för vilken högsta antalet årligen anställda synes böra sättas till 10 för de närmaste fem åren och därefter 6—8 per år. 4.

Väg- och vattenbyggnadskåren. Frågan om kårens kvarstående i försvarsorganisationen har flera gånger varit uppe. Bland annat har chefen för armén i yttrande över 1942 års

295 reservbefälssakkunnigas förslag till ny förordning för väg- och vattenbyggnadskåren föreslagit kårens upplösande och personalens uppdelning på ingenjörtruppernas och fortifikationskårens reserver. Även om i samband därmed framförda synpunkter ha visst berättigande, synas emellertid skäl även tala för kårens bibehållande. Det kan bland annat anföras, att härigenom skapas möjligheter för att personal, som under sina yngre år varit krigsplacerad vid av ingenjörtrupperna uppsatta förband, vid högre ålder, även efter utträdet ur värnpliktsåldern, omkrigsplaceras till fortifikationskårens verksamhetsområde. Då kårens förefintlighet ovedersägligen stimulerar reservofficersrekryteringen vid ingenjörtrupperna, anser försvarskommittén, att en indragning av densamma icke bör ske, särskilt som några nämnvärda kostnadsbesparingar icke skulle kunna göras därigenom. Det synes önskvärt att personalens anställnings- och avlöningsförhållanden inr. m. regleras och bringas i överensstämmelse med gällande föreskrifter för arméns övriga reservanställda personal. En utgångspunkt för en sådan reglering finnes redan nu i det förslag till ny förordning för kåren, som utarbetats av 1942 års reservbefälssakkunniga. Utan att närmare ingå på hithörande spörsmål vill försvarskommittén emellertid framhålla, att den registrering av väg- och vattenbyggnadstekniker, som i förslaget förutsatts skola äga rum vid vägoch vattenbygnadskårens chefsexpedition, lämpligen synes böra ske genom försorg av centrala, värnpliktsbyrån. I samband med fastställandet av ifrågavarande förordning synes böra föreskrivas en begränsning beträffande antalet regementsofficerare. Sålunda bör för regementsofficersbefordran ifrågakomma endast sådan personal, som i krig avses bestrida regementsofficersbefattning. Antalet har beräknats till 20. För väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition har liksom hittills beräknats 1 underofficer i arvodesbefattning, med arvode motsvarande lön i löneklass 20, löneplan 1.

F.

Gemensamma personalfrågor för truppslag och personalkårer.

Den närmare omfattningen av arméns olika personalkategorier framgår av efterföljande tablå, i vilken jämväl återgivas motsvarande antal dels enligt för budgetåret 1947/48 gällande personalförteckningar, dels enligt 1942 års försvarsbeslut. Därjämte har beräknats den procentuella skillnaden mellan kommitténs förslag och staterna enligt gällande personalförteckningar. Härtill kominer arméns musikpersonal, som enligt kommitténs förslag uppgår till 694 mot 756 för närvarande. Utöver de i tablån redovisade minskningarna ha 134 ständigt tjänstgörande officerare eller underofficerare, i reserven utgått, varjämte kollektivanställd arbetspersonal reducerats från 1 960 till 1 060. Arméns totala minskning i fråga om fast anställd personal utgör sålunda i förhållande till nuläget 3 331 eller omkring 15,r» %.

296 Översikt över arméns personal. Arvodespersonal

Aktiv militär personal

Officerare

Antal enligt: Försvarskommittén Budgetåret 1947/48 1942 års försvarsbeslut

..

Procentuell skillnad mellan kommitténs förslag och budgetåret 1947/48: Ökning Minskning

2 811 3 072 3177

CivilmiliManskap Under- tära UnderOffim. fl. offiofficerare cerare Övercerare furirer Övriga 1871 2100 2 098

1594 885

5 127 7 255 12 188

% 80-1 8-ö

29-:$

10-9

Civila

Summa

195 218 243

419 667 698

1214 1060 895

3 494 16 725 3 703 18 960 1586 20 885

% —

% —

% 14-5

% —

10-6

37-2

—

5'6

% —

11-8

Officerare.

Det av försvarskommittén vid behandlingen av respektive truppslag beräknade totala officersbehovet vid armén har sammanställts i efterföljande tablå, av vilken jämväl framgå för budgetåret 1947/48 gällande stater. Arméns officerspersonal. Kegcnientsofficerare ni. fl. T r u p p s 1 a g m. m.

Arméstaben Militärbefälsstaber Försvarsområdesstaber Infanteriet Kavalleriet Pansartrupperna Artilleriet Luftvärnet Ingenjörtrupperna Signaltrupperna Underhållstrupperna Generalitetet Generalstabskåren Fälttygkåren Intendenturkåren Utbildningsanstalter Arméhundväsendet Remonteringsväsendet

Kompaniofficerare

Kap- LöjtGene- Övers- överste- Malöjttener nanter jorer raler tar nanter (motsv. 10 9

.... 19 2 4 6 6 2 1 4

3 29

2 82 4 16 23 18 7 6 16

417 24 72 120 89 43 25 67

14 16 16 13 1

39 83 86 36 1

1121 Fänrikar

3 4 2 433 25 73 121 93 41 26 67

179 11 29 49 37 17 11 28

10 1 3 3 3 ....

Summa

18 1 1 925

361 Summa personal För svars- Budgetåret kommittén 1947/48

25 23 9 1159 68 199 327 248 113 71 186 10 60 115 118 76 3 1

36 38 5 1259 98

201 461 267 123 68 168 11 63 63 121 87 3

2811 Summa enl. personalförteck3072 250 1193 1057 404 82 11 75 ningar för budgetåret 1947/48 Anm. 1. 1 alternativa lönegrader upptagna beställningar ha hänförts med 50 % till den högre och 50 % till den lägre beställningen. Anm. 2. Armémusiken ingår icke.

297 Såsom en följd av de principer försvarskommittén tillämpat i fråga om åstadkommande av personella besparingar, hänföra sig reduceringarna huvudsakligen till kompaniofficersgraderna. Sålunda har bland annat den föreslagna rationaliseringen beträffande stabs- och förvaltningstjänsten medfört en icke oväsentlig besparing av kompaniofficerare. Försvarskommittén har, såsom under C. 1. Allmänna grunder framhållits, tagit nödig hänsyn till att tillgången på regementsofficerare — vilka i krig icke kunna ersättas med värnpliktigt befäl på det sätt, som i viss utsträckning är fallet beträffande kompaniofficerare — någorlunda svarar emot krigsorganisationens behov. Kommittén har varit angelägen om att, samtidigt som förefintliga möjligheter till personella besparingar tillvaratagas, hålla dessa inom sådana gränser, att den krigsorganiserade armén, vars materiella standardförbättring kommer att bli av jämförelsevis ringa omfattning, i gengäld erhåller en nöjaktig personell kvalitet i vad främst gäller det aktiva officersbeståndet. Hithörande spörsmål belysas ytterligare i betänkandets hemliga del. Försvarskommittén har i samband med beräkningarna angående truppslagens och truppförbandens befälsbehov eftersträvat att åstadkomma så likartade befordringsförhållanden truppslagen och truppförbanden emellan som möjligt. Kommittén har därvid — liksom 1941 års försvarsutredning — utgått från att befordran från fänrik till löjtnant i regel bör ske efter omkring 3 officersår samt från löjtnant till kapten senast vid omkring 12 officersår. I fråga om befordran till regementsofficer har kommittén räknat med att dylik befordran genomsnittligt skall äga rum vid 19—20 officersår. Kommittén vill emellertid framhålla betydelsen av att nyssnämnda åldersstreck icke betraktas såsom bindande. Icke minst ur rekryteringssynpunkt synes det nämligen viktigt, att personal, som är särskilt förtjänt därav, erhåller tidig befordran till och sedermera inom regementsofficersgraderna. För att närmare belysa vissa förhållanden inom arméns kompaniofficersgrader har kommittén i efterföljande diagram återgivit antalet kompaniofficerare, fördelade på officerskurser i enlighet med försvarsväsendets rulla för år 1947, samt jämfört kursernas storlek med den fördelning av kompaniofficersbeståndet, som svarar mot nyss förutsatta befordringsgång. Av diagrammet framgår, att officerskurserna 1939—1944 äro starkt överdimensionerade, under det att övriga kurser i regel icke nå den storleksordning, som försvarskommittén i fortsättningen räknar med. Synbarligen föreligga under de närmaste åren tämligen gynnsamma utsikter för regementsofficersbefordian, dock under förutsättning, att de regementsofficerare, som enligt kommitténs förslag till truppförbandsindragningar m. m. bli övertaliga, placeras på övergångsstat eller reservstat för att icke blockera befordringsmöjligheterna. I fråga om kaptensbefordran har den äldsta av de stora officerskurserna, kurs 1939, till sin huvuddel redan nått kaptensgraden. Efterföljande kurser komma emellertid att väsentligt fördröjas. Sålunda torde kaptensutnämning, som under de senaste åren i regel skett efter endast 8 officersår, efter hand förskjutas mot omkring 15 officersår, för att först efter

298 Arméns kompaniofficersbestånd. Antal officerare 250 Kompaniofficersbeståndets önskvärda fördelning enligt försvarskommitténs förslag. Kompaniofficersbeståndets nuvarande omfattning. /) =

Kaptener.

Genomsnittlig ålder för regementsofficersbefordran

Pensionsavgång för övriga

Ungefärlig levnadsålder 24 å r

31 år

43 år

10-årsperiodens slut nå de 12 officersår, som kommittén beräknat såsom normalt. Orsaken till denna utveckling ligger främst i — förutom att berörda officerskurser med hänsyn till beredskapsläget erhöllo stor omfattning — att antalet kaptener, som under de närmaste åren avgår med ålderspension, är onormalt lågt. Motsvarande förskjutning kommer att i huvudsak uppstå i fråga om befordran från fänrik till löjtnant. De olägenheter, som i det föregående berörts, synas försvarskommittén vara av den art, att de kräva motåtgärder. Utan dylika torde en av de viktigaste förutsättningarna för en effektiv arméorganisations bestånd, en kvalitativt och kvantitativt fullgod officersrekrytering, undanryckas. Det synes närmast böra ankomma på arméchefen, vilken redan i samband med yttrande över 1944 års militära pensionsutrednings förslag till överbefälhavaren påpekat förhållandet, att härutinnan framlägga förslag. Försvarskommittén vill dock framhålla betydelsen av att hithörande problem uppmärksammas redan i samband med de personalminskningar, som bli en följd av ett genomförande av i detta betänkande föreslagna truppförbandsindragningar m. m. Beträffande officerare i arvodesbefattning räknar försvarskommittén med att vid genomförd organisation arvodesbefattningar skola kunna erbjudas

299 omkring 65 % av antalet varje år med ålderspension avgående officerare. Denna procentsats synes kommittén rimlig med hänsyn till att omkring 20 % •kunna beräknas ieke vilja erhålla fortsatt anställning vid försvaret utan ägna sig åt annan verksamhet. Återstående 15 % torde beteckna den bortfallsprocent, som är nödvändig med hänsyn till det kvalitativa urvalet. Underofficerare.

Det av försvarskommittén beräknade totala underofficersbehovet vid armén har sammanställts i efterföljande tablå, av vilken jämväl framgå för budgetåret 1947/48 gällande stater. Arméns underofficerspersonal.

valtare

T r ii p p s 1 a s va..

Försvarsområdesstaber Infanteriet Kavalleriet Pansartrupperna Artilleriet Luftvärnet Ingenjörtrupperna . . . Signaltrupperna Underhållstrupperna Fälttygkåren Intendenturkåren Utbildningsanstalter . Arméhundväsendet . . .

57 6 19 18 IB 8 4 19 67 114

— Summa

32:1

Fanjunkare (motsv.1

Summa personal

, Sergeanter

Försvarskommittén

Budgetåret 1947/48

2 266 17 65 84 55 26 19 80

2 403 30 83 126 92 42 28 126

—

— — Q

4 726 53 150 228 165 76 51 225 67 114 9 S 1871

3 805 65 158 333 199 86 55 187 47 147 12 3

7 1 612

2 086

—

Summa enligt personalförteck— 2100 1103 197 .800 ningar för b u d g e t å r e t 1947/48 . . Anm. 1. I alternativa lönegrader upptagna beställningar ha hänförts med 50 % till den högre och 50 % till den lägre beställningen. Anm. 2. Arméimisiken ingår icke.

Förändringarna inom underofficersgraderna kännetecknas av — förutom en total minskning med 229 beställningshavare — ökningen i fråga om förvaltare. Såsom under C. 1. Allmänna grunder framhållits har för stabs- och förvaltningstjänsten vid varje fredstruppförband beräknats, i enlighet med redan fastställd normalorganisation för infanteriregemente, 3 förvaltarbeställningar, avsedda för regementsexpeditionsföreståndare, personalregistrator samt kasernförvaltare. Motsvarande befattningar ha hittills bestritts av pensionerade underofficerare i arvodesbefattning. Den ändrade anställningsformen och den högre löneställningen ha emellertid motiverats av ökad arbetsbörda och större ansvar i samband med de personalminskningar, som i övrigt vidtagits för att rationalisera organisationen. Det synes emellertid icke uteslutet, att smärre förändringar, tenderande mot någon minskning av antalet

300 förvaltarbeställningar särskilt vid de mindre truppförbanden (kårerna) kunna framdeles bli följden av mera ingående organisationsundersökningar. Närmare befoidringsberäkningar beträffande underofficersgraderna äro. vanskliga att utföra med hänsyn till den osäkerhet, som — särskilt under nuvarande rekryteringsförhållanden — råder angående åldersfördelningen inom furirsgraden. Vid genomförd organisation synes emellertid utnämning till underofficer genomsnittligt kunna påräknas vid 26 ä 27 års ålder samt fanjankarbefordran vid omkring 37 års ålder. Beträffande utnämning till förvaltare synes någon viss ålder icke kunna angivas med hänsyn till önskvärdheten av att vid inträffad ledighet kunna besätta beställningen med den person, som -— i viss mån oavsett ålder — äger för densamma mest lämpliga kvalifikationer. Beträffande antalet underofficerare i arvodesbefattning innebär kommitténs förslag en minskning från 667 till 419. Denna minskning är närmast ett resultat av rationaliseringsarbetet men måste bedömas med hänsyn till samtidigt verkställd ökning av antalet förvaltare på aktiv stat. Av de årligen med ålderspension avgående fanjunkarna synas omkring 90 % kunna påräkna att kvarstå i tjänst i arvodesbefattning. Manskap.

Det av försvarskommittén i enlighet med vederbörliga truppslagsavsnitt m. m. beräknade totala manskapsbehovet vid armén har sammanställts i efterföljande tablå, av vilken jämväl framgå för budgetgret 1947/48 gällande stater. Arméns manskapspersonal. Annat manskap än överfurirer

Överfurirer Truppsla

Försvars kommittén

Budgetåret 1947/48

Furirer

654 98 128 191 138 75 32 257

1 324 95 57 121 84 36 17 130 3

832 95 224 251 255 92 67 286

Militärbefälsstaber Försvarsområdesstaber Infanteriet Kavalleriet Pansartrupperna Artilleriet Luftvärnet Ingenjörtrupperna Signaltrupperna Underhållstrupperna Fälttygkåren Tygstaten Intendenturkåren Utbildningsanstalter Remonteringsväsendet . . . . Summa

370 28 114 125 127 45 34 72

740 56 228 250 252 90 68 152

274 7 3

Armémusiken ingår icke.

1 942 179 566 626 634 227 169 510

2 558 431 754 1142 961 359 225 766 23

7 10

1594 Summa enl.personalförteckningar för budgetåret i9±?/48 Anm.

ViceSumma Korpraler korpraler BudgetFörsvars (motsv.) (motsv.) komåret och mittén 1947/48 meniga

27 9 2 370

1 836

8 705

5 127 7 255

301 De förhållandevis stora föränd ringarna inom manskapsgraden äro, såsom redan i tidigare sammanhang framhållits, beroende på att kommittén i allt väsentligt anslutit sig till 1944 års manskapsutrednings förslag rörande förändrad manskapsorganisation. Inom de olika manskapsgraderna föreligga för närvarande icke oväsentliga brister. Huruvida de nya manskapsavlöningsbestämmelserna komma att medföra en förbättrad rekrytering, torde ännu vara för tidigt att med säkerhet uttala •sig om. Utgången av rekryteringen innevarande höst tyder dock därpå. En i alla delar tillfredsställande rekrytering torde emellertid knappast kunna uppnås förrän i samband med minskad arbetstillgång på den allmänna arbetsmarknaden. Den minskade manskapsrekryteringen kan, elärest icke rekryteringen förbättras, inom relativt kort tid leda till en allvarlig minskning av antalet utbildningsinstruktörer, vilket synes kunna motverkas endast genom ett ökat ianspråktagande av värnpliktigt befäl. Det är enligt försvarskommitténs mening av yttersta vikt, att arméchefen noga följer utvecklingen härvidlag samt förbereder och i god tid föreslår erforderliga åtgärder. Civilmilitär

personal

m. fl.

Det av försvarskommittén i enlighet med vederbörliga truppslagsavsnitt m. m. beräknade totala behovet av civilmilitär personal vid armén har sammanställts i efterföljande tablå, av vilken jämväl framgå för budgetåret 1947/48 gällande stater. Tablån omfattar, förutom civilmilitär personal, jämväl civilt, ordinarie tjänstemän. Den uppdelning, som i tablån gjorts i lönegradshänseende, motsvarar i huvudsak en uppdelning i officers-, underofficers- och manskapslönegrupper. Arméns civilmilitära personal m. fl. Personal i lönograd T r u p p i<> r b a n A m. ra.

Arméstaben, militärbefälsstaber ock försvarsområdesstaber Truppfurbanden Arméingenjörkåren Tygstaten Fältläkarkåren Fältveterinärkåren Utbildningsanstalter ni. H Summa Summa enl. personalförteckningar för budgetåret 1947/48

Co 14— Ca 23

94 22 1 174 138

Summa

Oa 2 2 Ca 15

Ca 14Ca 8

Försvarskommittén

Budgetaret 1947/48

15 47

54 215

88 285

4 424

(i 616

69 262 57 699 94 22 11

530 98 32 27

1 214 1000

Antalet beställningshavare enligt kommitténs förslag uppvisar en ökning såväl i fråga om de högre beställningshavarna, motsvarande officersgraderna,

302 som beträffande de lägre, motsvarande manskapsgraderna. I förra fallet föranleds ökningen av tillkomsten av arméingenjörkåren. Beträffande övriga kårer, fältläkarkåren och fältveterinärkåren, ha vissa minskningar skett, ökningen i de lägre graderna ligger helt på tygstaten, inom vilken — såsom under D. 3. Tygstaten angives — ett ökat antal framtidsbeställningar för teknikerpersonal skapats i enlighet med 1944 års manskapsutrednings förslag. Truppförbandens personal, som utgöres av maskinister, eldare och förrådsvaktmästare, har, beroende på truppförbandsindragningar, något, reducerats i förhållande till nuläget.

Civil personal.

Det av försvarskommittén i enlighet med vederbörliga truppslagsavsnitt m. m. beräknade totala behovet av civil personal — andra extra ordinarie tjänstemän än manskap — har sammanställts i efterföljande tablå, av vilken jämväl framgå för budgetåret 1947/48 gällande stater. I tablån har motsvarande uppdelning i lönegrader skett som beträffande den i det föregående berörda civilmilitära personalen. Arméns civila personal. Personal i lönegrad Truppförband

m. m.

Summa

Ce 33 — Ce 23

Ce 22 — Ce 15

Ce 14 — Ce 8/6

Försvarskommittén

Antal

3 419

3 494

A n t a l enligt personalförteckning för budgetåret 1947/48

3 598

Budgetåret 1947/48

3 703

Huvuddelen av den extra ordinarie personalen hänföres sålunda till de lägre lönegraderna. De största grupperna inom dessa utgöras av förrådsmän (omkring 800), kontorspersonal, huvudsakligen kvinnlig (omkring 1000) samt ekonomibiträden för köks- och servistjänst, likaledes kvinnliga (omkring 750). Beträffande kontorspersonalen föreligger enligt kommitténs förslag en ökning i förhållande till nu gällande personalförteckning, föranledd av att kommittén ansett sig böra i princip tillämpa enahanda beräkningsgrunder vid flertalet truppförband som vid rationaliserat infanteriregemente. Reellt torde emellertid någon ökning i fråga om kontorspersonalen icke uppstå, enär truppförbanden för närvarande — utöver i personalförteckningarna angiven personal — enligt särskilda medgivanden ha ett icke obetydligt antal extra personal anställd.

303 G. Rekrytering. /. Värnpliktiga. Arsikontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på olika värnpliktskategorier. Värnpliktiga till första tjänstgöring.

För att klarlägga utvecklingstendensen beträffande åldersklassernas storlek har försvarskommittén funnit lämpligt att utföra beräkningar icke blott föir den tioårsperiod, som kommitténs förslag avser, utan även för tiden närmaist därefter fram till år 1963. Såsom utgångspunkt för beräkningarna ha legat de värden, vilka på grundval av statistiska undersökningar inom centrada värnpliktsbyrån erhållits beträffande antalet inskrivningsskyldiga under åren 1947—1962. När det sedan gällt att bestämma storleken av den kontingent, som årligen kommer att uttagas för fullgörande av första tjänstgöring, ha.r inskrivningskontingenten reducerats i enlighet med de principer som i deit föregående under avd. IV. A. Värnplikten närmare angivits i fråga om en skärpning av gällande besiktningsföreskrifter. Sålunda har antalet årligen inskrivna i första hand minskats med den personal, som för närvarande hänföres till besiktningsgrupp 4. Storleken av denna personalkategori har därvid — med ledning av värnpliktsstatistiken för åren 1942—1946 — bedömts utgöra omkring 4,5 % av totalantalet inskrivningsskyldiga. I andra hand h a r en minskning skett med den del av till besiktningsgrupp 3 för närvarande hänförliga, vilken på grund av främst psykiska sjukdomar bedömts äga sådan nedsatt militär tjänstbarhet, att .dess utnyttjande inom försvaret i fredstid icke kan anses ändamålsenligt. Antalet här ifrågavarande har beräknats till omkring 25 % av besiktningsgrupp 3 eller till 1,8 % av totalantalet årligen inskrivna. Beträffande samtliga här berörda till besiktningsgrupp 3 eller 4 hänförliga värnpliktiga har kommittén förutsatt, att de liksom hittills uttagas till krigstjänst men befrias från fullgörande av värnpliktstjänstgöring i fredstid. I krig synes denna personal, som under tioårsperioden beräknas uppgå till sammanlagt omkring 23 000 man (på längre sikt till omkring 60 000 man), kunna i viss omfattning och efter jämförelsevis kort utbildning utnyttjas vid armén dels för arbets- och byggnadsförband, av vilka den avsedda krigsorganisationen omfattar allenast befälskadrer, dels för mobiliseringsdepåernas vakt- och handräckningstjänst. Av efterföljande tablå framgå närmare de av försvarskommittén beräknade årliga värnpliktskontingenterna. Utöver vad i det föregående angivits har inskrivningskontingenten minskats jämväl med sådana värnpliktiga som på grund av sjukdom, utlandsvistelse m. m. icke beräknas inställa sig till första tjänstgöring. Detta antal, som för närvarande utgör omkring 2 %, hav upptagits till 0,5 % med hänsyn till att inskrivningsförrättningarna beräknas skola förläggas till sådan tidpunkt, att kortare tid förflyter mellan förrättningarnas slut och första tjänstgöringens påbörjande och avgången därmed blir mindre.

304 Värnpliktskontingenternas storlek 1947—1962.

Åldersklass

1 Beräknat antal inskrivna

Återstå att börja första tjänstgöringen

Avgång före första tjänstgöringen Nuvarande vpl grp 3 8

Nuvarande Sjuka ra. il. S:a avgång vpl grp 4

Antal

Därav i grp 3 enl. nuv. besiktn. regi.

870 2 360 3 000 3 020 2 960 2 910 2 780 2 780 2 830 2 910 2 970 3 080 3 200 3150 3 300 3 770

42 830 41320 38 740 39 060 38 240 37 680 35 940 35 920 36 470 37 610 38 430 39 900 41 370 40 740 42 590 48 770

5 410 1 3 280 2 380 2 400 2 350 2 300 2 210 2 210 2 240 2 310 2 360 2 450 2 540 2 500 2 620 2 990

42 550

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

43 700 43 680 41740 42 080 41200 40 590 38 720 38 700 39 300 40 520 41400 42 980 44 570 43 890 45 890 52 540

750 760 740 730 700 700 710 730 750 770 800 790 830 950

2140 2 040 2 050 2 010 1980 1890 1890 1920 1980 2 020 2100 2 180 2140 2 240 2 560

870 220 210 210 210 200 190 190 200 200 200 210 220 220 230 260

Summa

10 710

4 040

Grp 3 ocl 4.

För åldersklass 1947, som inskrivits innevarande år och som kominer att påbörja första tjänstgöringen före en ny försvarsordnings ikraftträdande, har någon avgång icke upptagits i kol. o eller 4. Beträffande åldersklass 1948 har avgång redovisats endast i kol. 4 med hänsyn till att viss försiktighet synes böra iakttagas första året, som de nya besiktningsföreskrifterna tilllämpas. Såsom i tidigare sammanhang angivits, föreslår kommittén, att värnpliktiga i fortsättningen skola påbörja första tjänstgöringen redan under 20:e levnadsåret i stället för, såsom nu sker för huvuddelen, under 21 :a levnadsåret. För övergång till detta system erfordras, att inskrivning under ett år äger rum av två åldersklasser. Av inskrivningstekniska skäl torde detta icke kunna ske förrän år 1949, då sålunda en vår- och en höstinskrivning, vardera omfattande en åldersklass, skulle äga rum. De härvid inskrivna åldersklasserna synas böra benämnas 1949 ä och 1949 y, varvid 1949 y består av 19-åririgar. Ar 1950 påbörjas första tjänstgöringen av åldersklass 1949 ä samt av en mindre del av 1949 y. Påföljande år inrycker återstoden av åldersklass 1949 y samt en del av åldersklass 1950 o. s. v. Den del, som varje år tillföres ur den yngre åldersklassen, ökas successivt. Kommittén har under beaktande av försvarsgrenarnas behov av värnpliktiga sökt kompensera den nedgång av värnpliktskontingenterna, som sker under 1950-talet, genom att fördela övergången till tidigare inryckning under en period av 9 år i enlighet med vad som framgår av efterföljande tablå.

305 Plan för övergång till första tjänstgöringens påbörjande under 20. levnadsåret. F ö r s t a Kalenderår

t j ä n s t g ö r i n g e n

Under 21. levnadsåret av Åldersklass

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

1947 1948 1949 ä 1949 y 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956

p å b ö r j a s

Under 20. levnadsåret av

Antal

Antal

Åldersklass

Antal

3 730 7 020 11010 15 430 21560 27 390 32 660 36 790 39 900 41370 40 740 42 590 48 770

42 830 41 320 42 470 42 350 42 230 42100 42 070 41750 41740 41740 41 540 41370 40 740 42 590 48 770

42 830 41320 • 38 740 35 330 31 220 26 670 20 510 14 360 9 080 4 950 1640

1949y 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Frågan om den lämpligaste tidpunkten på året för inskrivningsförrättningarnas förläggande efter år 1949 synes böra närmare utredas. Kommittén har emellertid räknat med att inskrivningsförrättningarna i framtiden förläggas till hösten, varigenom tiden mellan dessa och inryckningen till första tjänstgöring i jämförelse med nuläget förkortas för flertalet värnpliktiga. I tablån angivet system utesluter icke möjligheten, att vissa värnpliktiga tillhörande åldersklass 1949 ä frivilligt, enligt motsvarande system som redan tillämpats innevarande år beträffande åldersklass 1947, kunna inskrivas 1948 och påbörja första tjänstgöring 1949. Sistnämnda år beräknas, som framgår av närmast efterföljande tablå, arméns kontingent bli mindre än under övriga år inom tioårsperioden. För att icke överskrida den av kommittén beräknade genomsnittliga årskostnaden måste emellertid antalet år 1948 frivilligt förtidsinskrivna begränsas. E n dylik förtidsinskrivning kommer dessutom att medföra en viss förskjutning och justering av do i tablån angivna värdena. De i närmast föregående tablå, kol. 6, angivna värdena representera omfattningen av de värnpliktskontingenter, som årligen disponeras för första tjänstgöring vid försvaret i dess helhet. Huvuddelen av de värnpliktiga förutsattes vara — enligt hittillsvarande terminologi — hänförd till besiktningsgrupperna 1 eller 2. En mindre del, omkring 3 300 man, avsedd för handräckningstjänst, synes såsom i tidigare sammanhang framhållits böra bilda en ny besiktningsgrupp 3. Denna bör därvid utgöras av dels de värnpliktiga, vilka redan nu tillhöra besiktningsgrupp 3 och icke på grund av särskilda sjukdomsorsaker helt befrias från fullgörande av tjänstgöring i fredstid, dels av sådana värnpliktiga, som för närvarande hänföras till besiktningsgrupp 2 men som efter föreslagen skärpning av besiktningsföreskrifterna avses för handräckningstjänst. Sistnämnda kategori torde årligen uppgå till omkring 700 man. I totalantalet 20—1800 47

306 disponibla värnpliktiga ingå jämväl studenter och likställda, vilka kommittén bedömt liksom hittills utgöra omkring 5 % av antalet inskrivningsskyldiga eller — efter i det föregående berörd utjämning åldersklasserna emellan — årligen omkring 2 600. Fördelningen av värnpliktiga för första tjänstgöring mellan de olika försvarsgrenarna framgår av efterföljande sammanställning, i vilken även uppVarnpliktskontingentens fördelning på försvarsgrenar m. m. Kalenderår

Mar inen

Armén Flottan

Kustartilleriet

Flygvapnet

Rekrytering av stammanskap

Summa

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1951 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

28 850 27 670 29 250 29 250 29 250 29 250 29 250 29 250 29 250 29 250 29 050 28 880 28 250 30100 36 280

3 300 3100 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900

6 930 6 900 6 740 6 620 6 500 6 370 6 340 6 020 6 020 6 020 6 020 6 020 6 020 6 020 6 020

1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950 1950

42 830 41320 42 470 42 350 42 230 42 100 42 070 41750 41740 41740 41540 41370 40 740 42 590 48 770

Summa

443 080

1800 1700 1630 1630 1630 1630 1630 1630 1620 1620 1620 1620 1620 1620 1620 24620

94 560

635610 Värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst. F irdelning Kalenderår Armén

på

Ungefärlig fördelning på besiktningsgrupper

försvarsgrenar

Marinen KustartilFlottan leriet

Flygvapnet

Summa

Nuvarande grupp 2

Nuvarande grupp 3

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

1200 1200 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050 2 050

600 500 300 300 300 300 300 300 300 300 300 300 300 300 300

200 200 180 180 180 180 180 180 180 180 180 180 180 180 180

790 780 780 780 780 770 740 740 740 740 740 740 740 740 740

2 790 2 680 3 310 3 310 3 310 3 300 3 270 3 270 3 270 3 270 3 270 3 270 3 270 3 270 3 270

—

730 730 730 720 690 690 690 690 690 730 770 650 280

2 790 2 680 2 580 2 580 2 580 2 580 2 580 2 580 2 580 2 580 2 580 2 540 2 500 2 620 2 990

Anm. Crrundvärdena för i kol. 8 upptagna värnpliktiga tillhörande nuv ärande besiktningsgrupp 3 ha erhållits ur förut in tagen tablå iver värnpliktskontingentens storlek 19 47 — 1962, kol. 8, varefter viss utjämn ing skett i s arnband med avsedd övergång till första tjänstgörin gens påbörjande under 20:e levnadsåret.

307 tagits det för försvaret beräknade rekryteringsbehovet av stamanställt manskap. För att ernå överensstämmelse med i det föregående återgivna tablåer ha vissa värden upptagits jämväl för de utanför tioårsperioden liggande åren, ehuru detaljberäkningar icke föreligga. Behovet har därvid för marinen och flygvapnet angivits i likhet med för år 1957, under det att armén principiellt tilldelats återstoden. Den för handräckningstjänst avsedda personalen — värnpliktiga tillhörande nuvarande besiktningsgrupp 3 samt, i mindre omfattning, nuvarande besiktningsgrupp 2 — har beräknats fördelas på försvarsgrenarna enligt föregående tablå. Den för armén avsedda värnpliktskontingenten har fördelats på de skilda truppslagen med utgångspunkt från mobiliseringsbehovet, varvid hänsyn även tagits till truppslagens nuvarande personaltillgång. Den i efterföljande tablå angivna fördelningen ansluter sig till värnpliktskontingentens genomsnittliga omfattning under tioårsperioden och har legat till grund för de i annat sammanhang utförda beräkningarna beträffande utbildningsorganisationens omfattning. Kommittén har emellertid förutsatt att denna fördelning endast skall tjäna såsom ett underlag för den definitiva fördelningen på truppslag och tjänster, vilken liksom hittills bör årligen fastställas genom i kommandoväg utfärdade bestämmelser. Vissa förskjutningar kunna nämligen inträffa, som icke äro möjliga att på förhand överblicka. Arméns värnpliktskontingent, första tjänstgöring. Av bosiktningsgrupp 1 och 2 Trappalag m. m.

1090 30 90 130 110 90 60

14 290 570 1810 2 890 2170 1060 540

15 380 600 1900 l 3 020 2 280 1150 600

945 80 175 295 240 85 40

16 325 680 2 075 3 315 2 520 1235 640

340 60 2 000

1580 290

1920 350

160 30

2 080 380

25 200

27 200

2 050

29 250

a

....

Underhållstrupperna: .. i träng- och tygtjänst i intendenturtjänst . . Summa 1

Summa

Värnpliktiga i allmänhet

i

Infanteriet Kavalleriet Pansartruppema Artilleriet Luftvärnet Ingenjörtrupperna

Summa

Av den nya besiktningsgrupp 3

Studenter och likställda

Härav 70 i luftvärnstjänst.

De värnpliktigas fördelning inom truppslagen på truppförband m. m. beröres närmare under C. Truppslag och truppförband m. m. Beträffande värnpliktiga till Gotlands truppförband avses viss kontingent liksom hittills tagas från fastlandet, beräknad till omkring 4Ö0 man. För värnpliktiga till särskilda övningsförband vid vissa utbildningsanstalter lämnas redogörelse under dels H. Utbildning, dels I. Utbildningsanstalter.

308 Beträffande värnpliktiga tillhörande den nybildade besiktningsgrupp 3, avsedda för handräckningstjänst, har, såsom av föregående tablå framgår, totalt för armén upptagits 2 050. Härtill komma emellertid sådana värnpliktiga som vid inryckningen tillhora besiktningsgrupp 1 eller 2 men som under tjänstgöringens gång av fysiska skäl av granskningsnämnd nedklassas till besiktningsgrupp 3 och avses för handräckningstjänst. Dessa beräknas till genomsnittligt under året omkring 55Ö. För handräckningstjänst komma sålunda inalles 2 600 värnpliktiga att disponeras, motsvarande 830 000 handräckningsdagar, repetitionsövningar inräknade. Att uppgöra en exakt beräkning angående behovet av arbetskraft för handräckningstjänsten är icke möjligt. Med ledning av nuvarande behov, som utgör omkring 1 700 000 dagar, har emellertid det erforderliga handräckningsbehovet uppskattats till omkring 1 450 000 tjänstgörings dagar. Hänsyn har därvid tagits till dels föreslagna organisatoriska förändringar, dels den kortare utbildningstiden. Detta innebär, att skillnaden mellan 1 450 000 och 830 000 = 620 000 tjänstgöringsdagar måste täckas i annan ordning. Med hänsyn till den föreslagna avkortningen av första tjänstgöringen synes det kommittén angeläget, att värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 1 och 2 icke disponeras för handräckningstjänst mera än totalt motsvarande 1—2 dagar per månad eller omkring 300 000 tjänstgöringsdagar. Återstående behov synes såsom nu böra tillgodoses genom civil arbetskraft. För täckande av omkring 320 000 tjänstgöringsdagar torde därvid erfordras omkring 1 060 arbetare, innebärande en minskning i förhållande till nuläget med omkring 900. Första repetitionsövning. Första repetitionsövning, som omfattar 1 månad (30 dagar), avses skola fullgöras före utgången av 5:e året efter inskrivningsåret. Antalet värnpliktiga vid denna repetitionsövning har, med ledning av statistik rörande åldersklassernas årliga successiva minskning, beräknats till omkring 95 % av åldersklassens storlek vid påbörjandet av första tjänstgöring. Härtill komma omkring 2 100 värnpliktiga, vilka fullgjort första tjänstgöring vid flygvapnet. Av dessa avses omkring 450 för luftbevakningstjänst, under det att 1 650 beräknas tillföras luftvärnet. För att sistnämnda värnpliktigas omskolning skall kunna lämna ett godtagbart resultat synes deras utbildning böra omfatta en längre tidsperiod än 30 dagar. Kommittén förutsätter därför, att ifrågavarande värnpliktiga fullgöra första och andra repetitionsövning i direkt följd. Första repetitionsövning i direkt anslutning till första tjänstgöringen föreslås dessutom för värnpliktiga för vissa särskilda ändamål — stridsskolans övningstrupp, krigsskolans övningskompani m. fl. — samt för handräckningspersonal, enligt vad som närmare framgår av H. Utbildning. Med hänsyn dels till den förut berörda skärpningen av besiktningsreglementet, dels till den avkortade utbildningstiden har det vidare synts kommittén nödvändigt att föreslå särskilda övergångsbestämmelser för sådana värnpliktiga, vilka vid den nya försvarsordningens ikraftträdande redan full-

309 gjort viss del av dem åliggande värnpliktstjänstgöring. Sålunda föreslås värnpliktiga, vilka enligt nu gällande besiktningsreglemente hänföras till besiktningsgrupp 4, skola befrias från fortsatt tjänstgöringsskyldighet i fredstid (repetitionsövningar). En dylik åtgärd synes kommittén naturlig, enär dessa värnpliktiga, därest de hade inskrivits i enlighet med av kommittén föreslagna bestämmelser, icke hade kommit att fullgöra någon fredstjänstgöring överhuvudtaget. Ehuru för en mindre del av nuvarande besiktningsgrupp 3 förhållandena äro principiellt likartade, har kommittén likväl — främst med hänsyn till svårigheterna att åstadkomma en rättvisande gränsdragning — ansett, att värnpliktiga av denna kategori böra fullgöra återstående tjänstgöring i likhet med åldersklassens huvuddel. Kommittén har räknat med att huvuddelen värnpliktiga tillhörande åldersklass 1945 och vissa värnpliktiga tillhörande åldersklass 1944, vilka normalt skolat fullgöra första repetitionsövning år 1948, icke inkallas till nämnda tjänstgöring på grund av nyligen fullgjord första tjänstgöring av 12 månaders längd. Kommittén anser vidare, att åldersklass 1946, vilken för närvarande fullgör en till 330 dagar provisoriskt avkortad första tjänstgöring och som beräknas avsluta densamma under våren 1948, icke bör tagas i anspråk för första repetitionsövning under år 1949 eller senare. I enlighet med vad i det föregående anförts har kommittén beräknat omfattningen av första repetitions övning fullgörande värnpliktiga till följande. Ifrågavarande repetitionsövning har därvid antagits äga rum tredje året efter inskrivningsåret. Kalenderår

Åldersklass

Antal värnpliktiga

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958

1946 1947 1948 1949ä 1949y 1950 1951 1952 1953 1954

25 400 27 400 28 900 28 900 28 900 28 900 28 900 28 900 28 900

Anm. Med hänsyn till avsedd övergång till första tjänstgöringens påbörjande under 20:c levnadsåret innefattar var och en av åldersklasserna 1949y—1954 jämväl viss del av närmast efterföljande åldersklass.

Andra repetitionsövning.

Andra repetitionsövning, som omfattar 1 månad (30 dagar), avses skola fullgöras före utgången av 10:e året efter inskrivningsåret. Antalet värnpliktiga vid denna repetitionsövning har beräknats till omkring 80 % av åldersklassens storlek vid påbörjandet av första tjänstgöring. Kommittén har därvid förutsatt, att sådana värnpliktiga, vilka tillhöra uppskovsgrupp I och så-

310 ledes icke äro pårakneliga för krigsmakten vid mobilisering, skola befrias från andra repetitionsövning nnder förutsättning, att de efter första repetitionsövning fullgjort viss kompenserande tjänstgöring vid hemvärnet till den omfattning, varom det senare må ankomma på arméchefen att avgiva förslag. Andra repetitionsövning fullgöres även av dels de före första repetitionsövning från flygvapnet överförda värnpliktiga, avsedda för luftbevakningstjänst, dels den ytterligare personal, som vid flygvapnet fullgjort såväl första tjänstgöring som första repetitions övning men som icke erfordras för krigsplacering vid denna försvarsgren, utgörande årligen omkring 1 500 man. Liksom beträffande första repetitionsövning förutsätter försvarskommittén, att vissa inskränkningar komma till stånd även i fråga om andra repetitionsövning. Kommittén har därvid kommit till den uppfattningen, att andra repetitionsövning helt bör inställas för värnpliktiga tillhörande åldersklasserna 1940, 1941 och 1942. Dessa åldersklasser ha nämligen fullgjort förutom 360 dagars första tjänstgöring jämväl beredskapsövning om 180 dagar. De ha därutöver i betydande omfattning tagits i anspråk för särskild beredskapstjänstgöring. Åldersklass 1943 har däremot, förutom 360 dagars första tjänstgöring, fullgjort endast en avkortad beredskapsövning och icke beredskapstjänst i övrigt. Vidare må framhållas, att det år, då denna åldersklass står i tur att fullgöra andra repetitionsövning — år 1951 — sex år förflutit sedan de senast fullgjort värnpliktstjänstgöring, d. v. s. samma antal år, som normalt förflyter mellan första och andra repetitionsövningarna. Med hänsyn härtill och till att krigsorganisationens vidmakthållande förutsätter att omskolning av personalen i viss utsträckning förlagges till andra repetitionsövningen har försvarskommittén icke ansett sig kunna föreslå att andra repetitionsövningen inställes även för åldersklass 1943 liksom ej heller för närmast följande åldersklasser, ehuru dessa redan nu fullgjort en tjänstgöringstid, överstigande den av kommittén förordade. Den beräknade omfattningen av värnpliktskontingenterna vid andra repetitionsövning framgår av följande tablå. Ifrågavarande repetitionsövning har därvid antagits äga rum åttonde året efter inskrivningsåret.

Kalenderår

Åldersklass

Antal värnpliktiga

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957

1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 x 1949ä

_ — —

25 200 24 200 23 200 22 900 23 600 23 900 23 300

Omfattar jämväl viss del av åldersklass 1949 y.

311 Värnpliktigt befäl.

Försvarskommittén föreslår, att värnpliktigt befäl utnyttjas inom krigsorganisationen enligt i huvudsak för närvarande gällande grunder. Krigsorganisationens totala behov av värnpliktigt befäl framgår närmare av särskild redogörelse i betänkandets hemliga del. I fred årligen utbildat dylikt befäl har av kommittén beräknats till, i ungefärliga tal, 550 officerare, 950 underofficerare och 6 500 underbefäl. 2. Stampersonal. Officerare.

1942 års försvarsbeslut innebar beträffande officersrekryteringen en breddning av rekryteringsunderlaget i syfte att såväl skapa ökat förtroende mellan folk och försvar som att höja officerskårens kvalitet. De vidgade möjligheterna för officersrekryteringen skapades närmast genom att öppna en rekryteringsväg över försvarets läroverk för värnpliktiga utan studentexamen. Försvarskommittén har i förevarande hänseende icke funnit anledning föreslå några ändrade bestämmelser. För närvarande gällande detaljbestämmelser angående antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter synas även framdeles lämpliga. Då försvarskommittén avser, att infanteriets och artilleriets enskilda truppförband skola utgöra särskilda befordringsenheter, under det att personalen vid övriga truppslags förband avses skola sammanföras till gemensamma personalkårer, kommer i fortsättningen också officersrekryteringen att ske förbandsvis vid infanteriet och artilleriet samt personalkårsvis vid kavalleriet, pansartrupperna, luftvärnet, ingenjörtrupperna, signaltrupperna och underhållstrupperna. Intendenturkårens officersrekrytering bor liksom hittills ske genom att övrig officerspersonal vid armén intransporteras efter särskild utbildning enligt nuvarande bestämmelser. Motsvarande rekryteringssystem bör även framdeles tillämpas i fråga om fälttygkåren. Beträffande generalstabskåren förutsattes icke heller någon ändring. Den årliga nyrekryteringen vid armén beräknas omfatta omkring 130 fänrikar. Härav beräknas omkring

50 komma att rekryteras genom försvarets läroverk. Det med hänsyn till krigsorganisationens omfattning beräknade behovet av aktiv officerspersonal framgår närmare av betänkandets hemliga del. Kekryteringen av reservofficerspersonal, årligen omkring 220 fänrikar, har närmare berörts i det föregående under E. 3. Reservanställd personal. Underofficerare.

Försvarskommittén föreslår, att nu gällande bestämmelser angående rekrytering av underofficerare bibehållas i huvudsak oförändrade. Beträffande fälttygkårens och intendenturkårens förvaltare synes den nuvarande rekryteringen böra bibehållas, d. v. s. den bör ske från hela armén bland sådana underofficerare, vilka efter genomgångna kurser kvalificerat sig för dylik befordran.

312 Till frågan huruvida rekryteringen av förvaltare till beställningar för regementsexpeditionsföreståndare, personalregistratorer och kasernförvaltare jämväl bör ske från hela armén eller personalkårsvis — såsom för närvarande är fallet i samband med rationaliseringen vid infanteriregementena — har försvarskommittén icke funnit anledning taga ställning. Frågan synes hänga intimt samman med omfattningen av den utbildning, som kan erfordras för dessa förvaltare, och det synes böra ankomma på chefen för armén att ingiva de förslag till närmare bestämmelser i förevarande hänseende, som kunna erfordras. Manskap.

I fråga om manskapsrekryteringen har 1944 års manskapsutrednings förslag legat till grund. Arméns årliga rekryteringsbehov beräknas uppgå till omkring 1 000 volontärer, vilket antal med omkring 200 underskrider manskapsutredningens beräkningar, närmast beroende på av kommittén föreslagna truppförbandsindragningar. Civilmilitär personal.

Beträffande de civilmilitära personalkårerna har försvarskommittén icke funnit anledning frångå nu gällande bestämmelser. Rekryteringen till den enligt försvarskommitténs förslag nytillkomna arméingenjörkåren framgår av D. 5. Arméingenjörkåren. H. Utbildning. /. De värnpliktigas

utbildning.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle utbildningstiden för de värnpliktiga vid armén fördelas på en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar om vardera 30 dagar samt en efterutbildningsövning om 30 dagar. Värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer, skulle fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 360 dagar (officersutbildning) eller högst 180 dagar (underofficersutbildning). För huvuddelen av de värnpliktiga skulle utbildningen äga rum enligt efterföljande diagram I. Av olika skäl har utbildningstidens inpassning under året icke helt kunnat göras enligt detta diagram utan vissa avvikelser ha i praktiken måst ske. Inryckning till första tjänstgöring så tidigt under året som den 1 april har sålunda visat sig olämplig. För att undvika kollision med påsken m. m. har inryckningen för huvuddelen av de värnpliktiga förskjutits till omkring den 15 april. I 1942 års försvarsbeslut räknades med gemensam inryckning för värnpliktiga i allmänhet samt studenter och likställda. Detta byggde på den för utsättningen, att den muntliga prövningen i studentexamen skulle kunna förläggas till en sådan tidpunkt, att studenterna skulle kunna påbörja värnpliktstjänstgöringen samtidigt med övriga värnpliktiga samma år som de av-

313 lagt studentexamen. I praktiken har detta visat sig icke vara möjligt. Efter försök med inryckning för studenter och likställda vid olika tidpunkter under maj månad, har det visat sig nödvändigt att återgå till inryckning omkring den 15 juni. För att under lämplig tid på året erhålla utbildad övningstrupp till olika strids- och skjutskolor har för övningstruppen till dessa skolor tjänstgöringen måst uppdelas i två perioder under två på varandra följande sommarhalvår. Vid arméns jägarskola i Kiruna har av klimatologiska skäl inryckningen måst förskjutas till början av juni. För övningskompanierna vid krigsskolan och infanteriskjutskolan samt garnisonskompaniet i Stockholm har höstinryckning visat sig mest ändamålsenlig. September månad har befunnits icke vara den bästa tiden för repetitionsövningar. I den mån repetitionsövningar kunnat anordnas ha dessa i stället förlagts till tiden februari—mars, d. v. s. i slutet av den inneliggande åldersklassens utbildningstid. Den avkortning av utbildningstiden med en månad, som för närvarande försöksvis prövas, har likaledes övat inflytande på värnpliktstjänstgöringens inpassning under året. På grund av ovan anförda omständigheter är de värnpliktigas utbildning för närvarande fördelad under året enligt efterföljande diagram I I . Som anförts under avd. IV. A. räknar försvarskommittén för huvuddelen av armén tilldelade värnpliktiga, inberäknat dem, som skola undergå gruppchefsutbildning, med en första tjänstgöring om nio månader (270 dagar) och två repetitionsövningar om vardera en månad (30 dagar). Såsom i samma sammanhang erinrats är frågan om värnpliktsutbildningens närmare utformning jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 maj 1947 föremål för särskild utredning genom försvarsgrenschefernas försorg. I samband därmed kommer även att Övervägas, i vad mån officers- och underofficersutbildningen för värnpliktiga kan förkortas. I avvaktan på resultatet av nämnda utredning framlägger kommittén här endast en preliminär plan för värnpliktstjänstgöringens fullgörande, vilken tjänat som underlag för de av kommittén framlagda organisationsförslagen och kostnadsberäkningarna. Kommittén utgår därvid från att utredningen kan leda till att vissa ändringar i denna plan måste göras bland annat beträffande längden av den fortsatta tjänstgöringen för till officers- och underofficersutbildning uttagna värnpliktiga. Enligt nuvarande principer för första tjänstgöringens fullgörande utrycker huvuddelen av de värnpliktiga omkring den 15 mars. Detta har av många skäl ansetts vara en lämplig tidpunkt för utryckning. I utbildningsavseende innebär det bland annat, att vinterutbildningen i lämplig följd kan inpassas i utbildningsplanen för de värnpliktiga. Dessas första tjänstgöring kommer därvid att avslutas med vinterutbildning och fälttjänstövningar under vinterförhållanden. Då även första repetitionsövningen, som i det följande kommer att beröras, lämpligen bör förläggas till tiden februari—mars, har kommittén

fi o

'fp ti o

JS

o

ft ft 3 Ii

O

u

ca

•S

c

PR

O A

be C a t*

,

•

ft

tJDfl|Ofl pH :o :©

1-

ft S B. . :o •

«s

O fl :o

|

~

be

i.

So

s

<""

o

bl 3

<1

fl >

:c

"3

*3 "9

fl

,4 o fl o

-

a a

00 JU

1 E o

JM o

bri c •

'ST

oi

.5

C gt s-.

d

"S

'3

eej

s

1-4

*-»

II bo

i|i 11

'3

Ii

ft

-«1

Hl 00

M 3 0} "o

ti

OS

al "o M

<*.

CO

ca

•*->

fl

.b

3 CO

J3 9

g ft

ft

fl" S3

-*-

c 1oe!

i a

oc Cv

C

s-

i

• 1

C tMl

oi

er

o

t 'u

r

Z

= C

315 t. OJ

B

C

fi O

te M O

ft Q

bl 0

"3 0 o

'c d

a "C

IS

- —

Ti

id

B

O

o

r©

SS

bo CS

ft

<1

O CO

s

E

o

ti bo ooS bo

6 U J= •D

o

[il

fl

•9 i-s

•S

H

ti »Oj

<M

t OCCJ

o -1 t

E O05

o-

<M

C

N

1—

o ti oa CM

ct>

u

1>

CD

O

•4

°cä

«cs

-1

CM

<5i

ec i

C i

«H

D

o

ej

o

a

U

ti

Kl

t.

t

"3

oTi

OCS

oTi

«c

•

. H

CM

~H

GM

i

t. «o

J

ex )

Cf

ti «3 co

.c -CS

ft ft 3

;

t1 -

ti

5; 0

!

'fl

c C3

; r

ft

•

5 =1 3

x

\ c

E

\

£

f^

a o ej

a

o

•S-S

-t:

3 3=

* P p

g

d

d

3 J<

-I

+3

s 2

ca W

d

C0

= C pt

2,

.5 fl 1

s

l

:

|

c c

;

ä

.S?°E

<

W^

? C

a ©

_§ -

g> •

M

•-;

otf

i5

<£

j

^

Q

_c

;

:< o

1i

c

<!

i-

*

fl

'E

;3

2 'x-

> ei* *

*"Et

c

S

S

C

-

!

°E t.

C3 #l

i

ti

.£

e3

3 3

1 s

t:

t to :

l

C

b

-

;

be

-£

316 icke funnit anledning att föreslå någon ändring beträffande tidpunkten för första tjänstgöringens avslutande. Med den avkortning av första tjänstgöringens längd, som kommittén föreslår, innebär detta, att inryckning till första tjänstgöring skall äga rum omkring den 15 juni under förutsättning, att första tjänstgöringen fullgöres i en följd. Den 15 juni har hittills befunnits vara den lämpligaste inryckningstiden för studenter och likställda m. fl. samt för värnpliktiga, avsedda att utbildas vid arméns jägarskola. Med hänsyn till väderleks- och väglagsförhållandena synes en senare tidpunkt för inryckning än den nuvarande ur utbildningssynpunkt vara att föredraga i mellersta och norra delen av landet. Såtillvida torde sålunda intet vara att erinra mot ättinryckningen för huvuddelen av de värnpliktiga äger rum omkring den 15 juni. Emellertid skulle inryckningens förläggande till denna tidpunkt medföra den olägenheten, att jordbruket komme att vara berövad en betydande del av sin arbetskraft under den för denna näring brådaste tiden. Enligt nuvarande princip för värnpliktsutbildningens fullgörande erhålla de värnpliktiga under sommaren ett övningsuppehåll om i regel tre veckor. Tidpunkten för detta uppehåll har varierat i olika delar av landet och i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna bestämts med hänsyn till jordbrukets behov av arbetskraft. Under de senare åren har det författningsenliga uppehållet förlängts genom extra skördeledighet eller också har extra arbetskraft tillförts jordbruket såsom militär skördehjälp, d. v. s. militära enheter ha insatts i skördearbete. I praktiken har på detta sätt vid samtliga förband det planlagda utbildningsarbetet störts under en period av omkring en månads längd genom att större eller mindre delar av förbandet i omgångar av växlande storlek tagits i anspråk för skördearbete. Detta har vållat svårt avbräck i utbildningen så mycket mera som avbrottet till väsentlig del icke varit förutsett vid dennas planläggning. Det synes försvarskommittén sannolikt, att, om det nuvarande läget på arbetsmarknaden fortsätter även under kommande år, krav komma att resas på att åtminstone jordbruket tillhörande inkallade skola kunna disponeras för sitt civila arbete under skördetiden. Under kommitténs arbete har härutinnan från jordbrukarhåll anförts, att ifrågavarande värnpliktiga borde kunna disponeras i två månader ungefär under tiden den 15 juli—den 15 september, med möjlighet dock till viss förskjutning av denna tid alltefter de olika klimatologiska förhållandena i skilda delar av landet. Med utgångspunkt härifrån har kommittén ansett sig böra överväga på vilket sätt detta ur folkförsörjningssynpunkt betydelsefulla önskemål skulle kunna tillgodoses. Det står härvid klart för kommittén, att den förkortade första tjänstgöringstid, som kommittén föreslår, måste utnyttjas för effektivt utbildningsarbete och att det fördenskull icke är möjligt att i övningstiden inräkna ett uppehåll av den längd, varom här är fråga. E t t avbrott av sådan varaktighet synes sålunda kommittén förutsätta förläggandet av inryckningstiden till en däremot svarande tidigare tidpunkt. Å andra sidan föreställer sig kommittén, att ett avbrott i värnpliktstjänstgöringen under sådana förhållanden för flertalet av

317 de värnpliktiga, vilka icke tillhöra jordbruket, skulle framstå som ett slags förlängning av densamma. Med hänsyn till den betänklighet, som ur sistnämnda synpunkt kan resas mot införande av ett tjänstgöringsavbrott av angivna innebörd, har kommittén undersökt möjligheten av en annan förläggning av första tjänstgöringstiden än ovan förutsatts. E n möjlighet, som härvid diskuterats, vore att förlägga inryckningen för huvuddelen av de värnpliktiga till hösten efter den ur skördesynpunkt aktuella tiden. Tidigare erfarenheter visa emellertid, att väderleksförhållandena under hösten försvåra utbildningsarbetet och försämra resultatet av den grundläggande utbildningen. E n höstinryckning skulle dessutom medföra bland annat, att vinterutbildningen komme att infalla på en med hänsyn till nödvändigheten av en fortlöpande stegring i utbildningen olämplig tidpunkt samt att förbandsövningarna måste förläggas till tiden maj—juni, vilket ur markskadesynpunkt icke är lämpligt. Kommittén anser sig därför icke kunna förorda höstinryckning för flertalet värnpliktiga. En annan möjlighet, som undersökts, vore att uppdela värnpliktskontingenten på en vår- och en höstinryckande omgång, varvid jordbrukarna skulle hänföras till den senare. Icke heller detta system har kommittén funnit lämpligt. De mest vägande skälen däremot äro följande, önskemålet att utnyttja de värnpliktiga i befattningar, där deras civila yrkesskicklighet bäst kommer till användning, d. v. s. enligt principen »rätt man på rätt plats», skulle med nämnda system i stor utsträckning icke kunna tillgodoses. Jordbrukarna böra främst tagas i anspråk för befattningar, där hästvant folk erfordras. Utbildningen av värnpliktiga i hästtjänst kan emellertid icke koncentreras till den ena av de sålunda ifrågasatta utbildningsomgångarna. I varje omgång erfordras utbildade kuskar m. fl. för att förband skola kunna organiseras vid förbandsutbildningen. En uppdelning av årskontingenten på två inryckningsomgångar skulle även medföra den betydande olägenheten, att förbandsutbildning med för dylik utbildning erforderliga styrkor icke skulle kunna organiseras under första tjänstgöringen. De värnpliktigas utbildning bleve, på grund av deras bristande övning i att uppträda i förband, väsentligt försämrad. Då sålunda ingendera av sistnämnda två utvägar synts godtagbar, har kommittén sett sig nödsakad att falla tillbaka på den i det föregående angivna anordningen med ett avbrott i utbildningen under två sommarmånader. Sett ur militär utbildningssynpunkt skulle visserligen ett dylikt avbrott medföra vissa svårigheter för ernående av ett gott utbildningsresultat. Men olägenheten härav synes dock mer än väl kompenseras av det. tillfälle, som skulle beredas att till avbrottstiden koncentrera befälsutbildning, semestrar m. m., varigenom avbrottet icke skulle behöva menligt inverka på kontinuiteten i befälsutövandet. Med hänsyn till att behovet av avbrottet främst gör sig gällande beträffande de i jordbruksnäringen sysselsatta och då svårigheter kunna uppstå att att under två sommarmånader inom det civila livet bereda sysselsättning för det stora antalet övriga värnpliktiga, bör avbrottet enligt kommitténs mening begränsas till att omfatta de förstnämnda och det ytterligare antal värnplik-

318 tiga, som ur militärorganisatoriska synpunkter erfordras för att utbildningsenheterna skola bli lämpligt avpassade. Nu ifrågavarande värnpliktiga synas böra inrycka omkring den 15 april, varvid för dem ett avbrott under första tjänstgöringen äger rum omkring den 15 j u ii—den 15 september, till tiden närmare bestämt efter samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna. Huvuddelen av övriga värnpliktiga bör inrycka omkring den 15 juni och fullgöra första tjänstgöringen i en följd. Om utbildningen organiseras efter denna princip, anser kommittén, att de värnpliktiga, som inrycka vid den senare tidpunkten, icke böra få tagas i anspråk för skördearbete eller motsvarande. De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden fastställas för varje år av Kungl. Maj:t i kommandoväg. Kommittén anser därför, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att årligen med hänsyn till rådande eller förutsedda arbetsmarknadsförhållanden m. m. avgöra, huru många av de värnpliktiga som böra inrycka vid den tidigare tidpunkten och för vilka sålunda ett avbrott i tjänstgöringen om två månaders längd är beräknat. Med här föreslaget system komma samtliga värnpliktiga att befinna sig vid lika utbildningsståndpunkt omkring den 15 september, då värnpliktiga ur den tidigare inryckningsomgången återkommit efter avbrottet. Den återstående utbildningen bör därför bedrivas gemensamt efter den omorganisation inom förbanden, som av utbildningsskäl anses erforderlig. Enligt kommitténs beräkningsgrunder skulle värnpliktstjänstgöringen vid armén för huvuddelen av de värnpliktiga fullgöras enligt efterföljande diagram. Enligt detta principdiagram beräknas huvuddelen av de värnpliktiga inrycka omkring den 15 juni och fullgöra första tjänstgöringen i en följd. Jordbrukare m. fl. inrycka den 15 april och hemförlovas under tiden omkring den 15 juli—den 15 september med möjlighet till anpassning av tiden för avbrottet efter ortens förhållanden. Utbildningen för dessa samordnas därefter med utbildningen för huvuddelen av de värnpliktiga. För vissa speciella förband, nämligen krigsskolans övningskompani, infanteriskjutskolans övningskompani och garnisonskompaniet, torde höstinryckning icke kunna undvikas. Krigsskolans övningskompani bör inrycka ungefär samtidigt med krigsskolekursen för att kompaniets utbildning skall kunna bedrivas i takt med krigsskolekursens. Då övningskompaniet erfordras fram till den 15 augusti, böra de värnpliktiga vid detta kompani fullgöra första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd. Infanteriskjutskolans övningstrupp bör inrycka vid sådan tidpunkt, att utbildad övningstrupp kan disponeras tidigt på våren. Med hänsyn till avsedd kursverksamhet vid skolan och därmed sammanhängande behov av övningstrupp böra de värnpliktiga även vid detta kompani fullgöra första tjänstgöring och första repetitionsövning i följd. Garnisonskompaniet, som samtidigt är utbildningsförband för fältpolispersonal, måste inrycka vid sådan tidpunkt, att utbildad trupp finnes disponibel i Stockholm vid tiden för övriga värnpliktigas vinterutbildnings-

320 period. Värnpliktiga till här nämnda tre kompanier böra uttagas vid inskrivningsförrättningarna. Om de värnpliktigas utbildning organiseras enligt här angivna principer, kommer antalet inkallade värnpliktiga att vara relativt begränsat under tiden den 15 mars—den 15 juni samt på grund av övningsavbrottet för den tidigare inryckningsomgången mindre under tiden den 15 juli—den 15 september än under återstående del av de värnpliktigas första tjänstgöringstid. Med hänsyn härtill synas utbildningskurser vid strids- och skjutskolor böra koncentreras till den period, då befälet lättast kan frigöras från förbanden. Enligt arméns officersutbildningskommittés betänkande (SOU 1946:38) bör huvuddelen av kursverksamhet av ovannämnd art förläggas till denna tidsperiod. En förutsättning härför är emellertid, att utbildad övningstrupp kan disponeras. Detta synes — i likhet med vad som nu tillämpas — böra ordnas genom att de för övningstruppen avsedda värnpliktiga fullgöra första tjänstgöring i två omgångar under två på varandra följande år. Första året bibringas de värnpliktiga grundläggande militärutbildning i tre månader. Andra året fortsattes utbildningen med början så tidigt, att erforderlig utbildning medhinnes, innan truppen erfordras såsom övningstrupp, övningstruppen bör i möjligaste mån uttagas bland värnpliktiga, som frivilligt önska uppdelad tjänstgöring. Till dylik övningstrupp böra icke uttagas jordbrukare eller sådana värnpliktiga som äro lämpliga för fortsatt officers- eller underofficersutbildning. Under andra året bör övningstruppen med hänsyn till verksamheten vid skolorna kunna disponeras i 6 a 7 månader. P å grund härav synes det lämpligt, att även de för denna tjänstgöring uttagna värnpliktiga fullgöra andra omgången av första tjänstgöringen och första repetitionsövningen i en följd. Enligt 1942 års försvarsbeslut avsågos repetitionsövningarna skola förläggas till september månad, då större förbandsövningar — regementsövningar •— skulle kunna anordnas. Som ovan anförts har det i praktiken visat sig olämpligt med denna tidpunkt, enär den under utbildning varande åldersklassen då ännu icke kommit så långt i utbildningsavseende, att den lämpligen kan deltaga i större förbandsövningar. Med hänsyn härtill ha dessa förlagts till senare delen av första tjänstgöringen för den inneliggande åldersklassen och repetitionsövningar, i den mån de kunnat anordnas, ägt rum vid samma tidpunkt. Repetitionsövning under februari—mars bör ägnas åt befästande av vinterutbildningen. Större förbandsövningar under denna tid komma att ställa stora krav på de värnpliktigas fysiska uthållighet och prestationsförmåga. Därför synes repetitionsövning i denna form böra äga rum tämligen snart efter de värnpliktigas första tjänstgöring. Kommittén har därför räknat med, att första repetitionsövningen äger rum senast femte året efter inskrivningsåret och under februari—mars. Andra repetitionsövningen torde böra äga rum senast tionde året efter inskrivningsåret och avse dels repetition av de militära färdigheterna, dels i viss utsträckning omskolning. Andra repetitionsövningen synes kunna inläggas

321 vid varierande tidpunkter under året, då utbildningsförhållandena och befälstillgången m. m. bäst lämpa sig härför, dock icke under perioden den 15 juli— den 15 september. Till handräckningstjänst avsedda värnpliktiga böra fullgöra sin tjänstgöring på sådant sätt, att tillgången på handräckningspersonal bäst svarar mot det vid olika perioder under året något skiftande behovet. I principdiagrammet har räknats med att större delen av de för handräckningstjänst avsedda värnpliktiga inrycka omkring den 5 september och fullgöra första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med utryckning omkring den 5 juli. En mindre del, uttagen bland värnpliktiga, som icke äro jordbrukare, inrycker omkring den 1 februari och fullgör likaledes första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med utryckning omkring den 1 december. Återstående tjänstgöring (30 dagar) för ifrågavarande värnpliktiga bör reserveras för att kunna uttagas, då behov av förstärkning av handräckningspersonalen föreligger, dock senast tionde året efter inskrivningsåret. För militärutbildning avsedda värnpliktiga, vilka under pågående tjänstgöring befunnits böra fullgöra återstående tjänstgöring såsom handräckningstjänst, synas i princip böra fullgöra sin fortsatta tjänstgöring utan ändring av den ursprungligen avsedda tjänstgöringstiden i takt med övriga värnpliktiga tillhörande den grupp de vid utbildningens början tillhört. Ändamålet med den nu föreskrivna efterutbildningsövningen har varit, dels att de värnpliktiga vid tidpunkten för deras överförande till lokaiförsvarsförband skulle få en repetition av förut erhållen militärutbildning, dels att vissa värnpliktiga skulle bibringas den omskolning, som erfordras för deras fortsatta utnyttjande i krigsorganisationen. Av de dubbla ändamål, som efterutbildningen sålunda avsetts tjäna, kan omskolningen sägas vara mest betydelsefull, då äldre värnpliktiga härigenom kunna göras användbara för sådana befattningar vid fältförband, där de fysiska kraven icke äro alltför stora och där de värnpliktigas efter första tjänstgöringen förvärvade eller befästa civila yrkesutbildning kan komma till sin rätt. Genom omskolning av äldre värnpliktiga kan specialutbildningen under första tjänstgöringen minskas till förmån för stridsutbildniiigen och de yngre värnpliktiga i större utsträckning krigsplaceras i stridande befattningar. Den enligt nuvarande grunder avsedda omskolningen berör dels vissa värnpliktiga tillhörande respektive truppslag, vilka skola omskolas för nykrigsplacering vid av eget truppslag uppsatta krigsforband, dels värnpliktiga, vilka skola omskolas från andra truppslag och försvarsgrenar för att utnyttjas i lämpliga befattningar i krigsorganisationen. Omskolning har i första hand avsetts för från flottan och flygvapnet till armén överförda värnpliktiga men även för en åldersklass värnpliktiga per år vid pansartrupperna, artilleriet (utom värnpliktiga vid Bodens artilleriregemente) och signaltrupperna (med vissa undantag). Omskolning har därjämte avsetts äga rum för vissa värnpliktiga ur infanteriet. Såsom under Avd. IV. A. framhållits föreligger behov av omskolning dock endast beträffande omkring 40 % av de kontingenter, som inrycka till efterutbildning. 21—1800 47

322 Då försvarskommittén räknar med att efterutbildningsövningen skall avskaffas, måste givetvis eftersträvas att i annan ordning tillgodose föreliggande behov av omskolning eller att eljest reducera de olägenheter, som kunna vara förenade med övningens avskaffande. E n av de utvägar, som härvid valts, är att redan vid första tjänstgöringen i viss mån ändra fördelningen av de värnpliktiga truppslagen emellan, varigenom behovet av omekolning skulle nedbringas i viss utsträckning. Det alltjämt kvarstående behovet bör enligt försvarskommitténs mening, så långt det är möjligt, tillgodoses i följande ordning. För vissa från flygvapnet överförda värnpliktiga återstår två månaders tjänstgöringstid, vilken för huvuddelen avses skola utnyttjas för omskolning till luftvärnstjänst och för en mindre del för luftbevakningstjänst. För övriga från flygvapnet överförda värnpliktiga återstår en månads tjänstgöring, vilken även utnyttjas för viss omskolning. Marinen tilldelade värnpliktiga, vilka sedermera överföras till armén, ha vid överförandet redan fullgjort all värnpliktstjänstgöring. Någon omskolning av dessa värnpliktiga kan sålunda icke ifrågakomma. Vissa av dessa värnpliktiga synas emellertid på grund av tidigare militärutbildning eller på grund av civil yrkesskicklighet direkt kunna utnyttjas för vissa krigsbefattningar vid armén. Om man bortser från sådana värnpliktiga vid flygvapnet, som avses skola överföras till armén redan efter första tjänstgöringens fullgörande, är — med det av försvarskommittén ifrågasatta systemet för värnpliktstjänstgöringens fullgörande — andra repetitionsövningen det enda tillfälle, då omskolning kanske. Från militärt håll har emellertid hävdats, att denna repetitionsövning icke kan avses för omskolning, enär ändamålet med denna övning vore dels repetition av tidigare erhållen militärutbildning, dels förbandsutbildning. Detta förhållande borde icke ändras, emedan de värnpliktiga alltjämt avsåges skola utnyttjas i krigorganisationen med oförändrad krigsanvändning under åtskilliga år. Kommittén har emellertid räknat med att utbildning för annar krigsanvändning inom samma truppslag i viss utsträckning skall kunna ske i samband med andra repetitionsövningen såsom en förberedelse för senare avsedd omkrigsplacering. I den mån föreliggande behov av omskolning icke kan tillgodoses i nu angiven ordning, torde därmed få anstå, tills behovet i ett krisläge får ökad aktualitet. Vad beträffar tjänstgöringen för de till värnpliktig officers- eller underofficersutbildning uttagna föreslår kommittén, som förut nämnts, i avvaktan på resultatet av pågående utredning ingen förändring beträffande den fortsatta tjänstgöringens längd och fördelning. Beträffande till utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga — läkare, tandläkare m. fl. — räknar kommittén tills vidare med oförändrade former för tjänstgöringens fullgörande. Kommittén anser, att spörsmålet om ifrågavarande värnpliktigas utbildning bör avgöras först då resultatet av förenämnda utredning föreligger. En avkortning av tjänstgöringstiden motsvarande den

323 som beträffande första tjänstgöringen föreslagits för övriga värnpliktiga synes emellertid möjlig att genomföra. Med värnpliktsutbildningens inpassning under året på sätt i det föregående angivits, komma förbanden att i varje fall under perioden den 15 mars—den 15 juni ha endast obetydligt antal utbildade värnpliktiga inkallade, vilket kommer att medföra konsekvenser för högvaktstjänstens bedrivande i Stockholm. Garnisonskompaniet i Stockholm, som organiserats såsom ett utbildningsförband för krigsorganisationens behov av fältpolispersonal, är därjämte avsett att täcka behovet av trupp för högvaktstjänst bland annat under den inneliggande åldersklassens vinterövningsperiod. Kompaniet kan emellertid icke avses för högvaktstjänst även under hela den ovan angivna perioden, om den erforderliga fältpolisutbildningen skall medhinnas. Under tiden den 15 mars—den 15 juni och den 15 juli—den 15 augusti disponeras vid Stockholmsgarnisonens arméförband ingen annan utbildad trupp än plutonchefsskoleelever. Dessa kunna icke avses för högvaktstjänst i nämnvärd utsträckning utan att utbildningsmålet äventyras. Att utnyttja för repetitionsövning inkallade värnpliktiga för ifrågavarande tjänst anser kommittén icke riktigt. Då erfarenheterna från tidigare härordningar ha visat, att den för garnisonstjänst avsedda truppen icke samtidigt kunnat bibringas fullgod militärutbildning, anser kommittén icke heller, att ytterligare trupp bör avses för detta ändamål. Försvarskommittén nödgas därför utgå från att en begränsning av hög vaktstjänsten, i varje fall under de ifrågavarande perioderna, bör äga rum, exempelvis genom att högvakt med militär trupp begränsas till paraddagar samt vissa sön- och helgdagar. H u r vakttjänsten bör ordnas och i vilken utsträckning militär trupp kan avses för högvaktstjänst utan att utbildningsarbetet försvåras eller försämras synes böra göras till föremål för särskild utredning. Kommittén har sålunda endast velat påpeka, att högvaktstjänst i nuvarande omfattning icke utan vidtagande av särskilda åtgärder låter sig förena med det av kommittén förordade systemet för värnpliktsutbildningens fullgörande. 2. Utbildning av stamanställda. Det stamanställda manskapets utbildning.

I fråga om det stamanställda manskapets utbildning har arméns officersutbildningskommitté i sitt betänkande (SOU 1946: 38) framlagt förslag till vissa ändringar i nu gällande ordning. Förslaget är emellertid uppgjort med hänsyn till en värnpliktsutbildning av nuvarande omfattning och organisation samt de anställningsförhållanden för stamanställt manskap, som voro rådande vid tidpunkten för betänkandets avgivande. Värnpliktstjänstgöringens omfattning enligt kommitténs förslag samt de genom 1947 års riksdagsbeslut ändrade anställningsvillkoren för stamanställda furirer äro de faktorer, som främst torde bli avgörande för hur det stamanställda manskapets utbildning

324 lämpligen bör organiseras. Den samordning av stamskoleelevernas trupptjänstgöring med de värnpliktigas utbildning, som måste ske för att bäst fylla behovet av instruktörer, nödvändiggör, att berörda fråga löses i samband med den pågående utredningen rörande värnpliktsutbildningens organisation. Med hänsyn härtill har försvarskommittén icke ansett sig nu kunna framlägga något förslag om hur stammanskapets utbildning lämpligen bör organiseras. Detta har heller icke varit erforderligt för att verkställa ekonomiska beräkningar, då dessa icke nämnvärt torde påverkas av mindre ändringar i ifrågavarande utbildningsorganisation. Försvarskommittén utgår från att förslag rörande nyssnämnda utbildning, däri inbegripet även stammanskapets fortsatta utbildning till officer eller underofficer, kommer att utarbetas av chefen för armén under hänsynstagande till bland annat i det föregående nämnda faktorer. Beträffande den fortsatta utbildningen för dem, som avlagt furirsexamen på beställningsmannalinje, biträder kommittén de synpunkter, som 1944 års manskapsutredning (SOU 1946:7) i detta hänseende framfört, Kommittén utgår från att härav föranledda ändringar av utbildningsplanerna för denna personal utarbetas av de militära myndigheterna enligt antydda principer. Fortsatt utbildning för officerare och underofficerare.

Liksom hittills varit fallet bör den väsentliga delen av olika befälskategoriers fortsatta utbildning äga rum vid förbanden under särskilt anordnad befälsutbildning. Den princip för värnpliktsutbildningens organisation, som kommittén räknat med, kommer att medföra, att mera tid kommer att stå till förfogande för befälets fortsatta utbildning. Viss fortsatt utbildning bör liksom nu äga rum vid särskilt anordnade skolor eller utbildningskurser. I fråga om officerarnas fortsatta utbildning kan kommittén i huvudsak biträda officersutbildningskommitténs förslag. Den fortsatta utbildningen vid särskilda skolor för underofficerare synes böra ske efter i stort sett nuvarande principer. Även för överfurirer eller furirer, som avses skola befordras till överfurirer, synes motsvarande skol- och kursverksamhet böra äga rum. Omfattningen av denna kursverksamhet behandlas under I. Utbildningsanstalter. Utbildning till officer i reserven.

Genom 1942 års försvarsbeslut ändrades reservofficerarnas utbildning till officer till full överensstämmelse med de värnpliktiga officerarnas utbildning. I avvaktan på resultatet, av pågående utredning rörande värnpliktsutbildningens organisation och de möjligheter, som kunna anses föreligga att förkorta den fortsatta tjänstgöringstidens längd, har kommittén räknat med tilllämpning av nuvarande grunder för utbildning till reservofficer.

325 I. Utbildningsanstalter. Allmänna grunder.

I 1942 års försvarsbeslut hänfördes följande skolor, vilka liksom tidigare fingo egna personalstater, till arméns fasta undervisningsverk, nämligen arméns underofficersskola, krigsskolan, krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, infanteriskjutskolan, ridskolan samt artilleriskjutskolan. De utbildningsanstalter, som visserligen icke fingo egna personalstater och således icke hänfördes till arméns fasta undervisningsverk men som dock med hänsyn till avsedd verksamhet erhöllo en fast organisation, voro följande, nämligen truppslagsofficersskolorna, pansartruppskolan, luftvärnsskjutskolan, ingenjörtruppskolan, arméns signalskola, arméns underhållsskola, arméns motorskola, tygförvaltningsskolan och intendenturförvaltningsskolan. Lärar- och andra befattningar vid dessa senare utbildningsanstalter skulle bestridas med från arméns truppförband och staber kommenderad personal, varvid dock vissa lärare m. fl., avsedda att året om tagas i anspråk för verksamheten vid anstalterna, uppfördes på vederbörligt truppslags eller vederbörlig personalkårs stat. Till sistnämnda grupp av skolor kan även arméhundskolan hänföras. Genom beslut av 1945 års riksdag har arméns jägarskola tillkommit som ett fast undervisningsverk med egen personalstat. I överensstämmelse med angivna riksdagsbeslut och kungörelsen den 22 januari 1943 angående krigsmaktens indelning i fred och rikets militärterriMilitär betecknint

Utbildnings anstalt

Förläggningsort

Krigshögskolan Artilleri- och ingenjörhögskolan Infanteriskjutskolan (med övningskompani) Ridskolan Pansartruppskolan Artilleriskjutskolan Luftvärnsskjutskolan Ingenjörtruppskolan Arméns signalskola Arméns motorskola Tygförvaltningsskolan Intendenturförvaltningsskolan Arméns underhållsskola

KHS AIHS Inf SS ES PS ArtSS LvSS IngS SignS MS TygS IntS US

Truppslagsofficersskolor Infanteriofficersskolan Kavalleriofficersskolan Pansarofficersskolan Artilleriofficersskolan Luftvärnsofficersskolan Ingenjörof'ficersskolan Trängofflcersskolan

IOS KOS POS ArtOS LvOS IngOS TOS

Skövde

Krigsskolan (med övningskompani) Arméns underofficersskola Arméns jägarskola Arméhund skolan

KS ATJS JS HS

Solna Uppsala K i r u n a , Jukkasjärvi Sollefteå

,

Stockholm

»

Rosersberg, N o r r s u n d a Strömsholm, Kolbäck Skövde Villingsberg, Hidinge Väddö Solna

» Stockholm Skövde Stockholm

326 toriella indelning (SFS 1943: 33 med ändringar 1943: 643 och 1946: 555) utgöras arméns utbildningsanstalter för närvarande av i föregående tabell upptagna skolor. Till krigsskolan är därjämte gymnastik- och idrottsskolan (GIS) ansluten. Artilleriskjutskolan är, i avvaktan på att erforderliga byggnader m. m. i Villingsberg skola färdigställas, tills vidare förlagd till Skillingaryd, Tofteryd. Överflyttningen till Villingsberg beräknas genomförd den 1 oktober 1948. Infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna ha hittills provisoriskt varit förlagda till Kosersberg. Krigsskolans övningskompani är förlagt till I I (Solna). För vissa av de i nyss intagna tabell angivna utbildningsanstalterna gälla de lydnadsförhållanden, som framgå av nedanstående tabell. Utbildningsanstalt Infanteriskjutskolan Ridskolan Pansartruppskolan Artilleriskjutskolan Luftvärnsskjutskolan Ingenjörtruppskolan Arméns signalskola Tygförvaltningsskolan Intendenturförvaltningsskolan Arméns underhållsskola Arméhundskolan

Lyder närmast under

\ Inspektören för infanteriet och kavalleriet / Inspektören för p a n s a r t r u p p e r n a Inspektören för artilleriet Inspektören för luftvärnet Inspektören för ingenjörtrupperna Inspektören för signaltrupperna Generalfälttygmästaren Generalintendenten Inspektören för underhållstrupperna Chefen för arméhundväsendet

Infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna äro underställda chefen för infanteriskjutskolan, artilleri-, luftvärns- och ingen]örsofficersskolorna chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, trängofficersskolan chefen för arméns underhållsskola (tillika chef för trängofficersskolan) samt gymnastik- och idrottsskolan chefen för krigsskolan. Övriga skolor lyda direkt under arméinspektören. Behovet av särskilda utbildningsanstalter vid armén har i förevarande organisationsförslag i princip beräknats vara oförändrat. Väsentliga rationaliseringar böra dock enligt försvarskommitténs uppfattning kunna genomföras på grundval av vunna erfarenheter och särskilda utredningar. Sålunda har arméns officersutbildningskommitté (AOUK) framlagt förslag till en effektivisering av officersutbildningen inom armén m. m. (SOU 1946:38), innebärande bland annat, att de sju existerande truppslagsofficersskolorna och den signalofficersskola, som på grund av signaltruppernas 1945 beslutade egenrekrytering är erforderlig, skola sammanföras till en utbildningsanstalt, a r m é n s t r u p p s l a g s o f f i c e r s s k o l o r (ATOS), ävensom att krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan skola sammanslås till en för

327 armén gemensam högskola, a r m é h ö g s k o l a n (AHS). Även beträffande verksamheten vid övriga utbildningsanstalter har officersutbildningskommittén framlagt preciserade förslag, syftande till en mera rationell utbildning. P å grundval av en inom arméstaben i samråd med statens sakrevision verkställd utredning har chefen för armén vidare föreslagit en omförläggning av arméns motorskola till Strängnäs (P 3). Statens organisationsnämnd har efter organisationsundersökningar vid krigsskolan förordat vissa förändringar beträffande denna skola. Chefen för armén har på grundval av en specialutredning föreslagit en närmare anknytning till krigsskolan av dess övningskompani. Slutligen har arméns ekoradiokommitté framlagt förslag i syfte att provisoriskt tillgodose behovet av ekoradioutbildning inom armén. Försvarskommittén har funnit de angivna förslagen i huvudsak ändamålsenliga. Vissa ytterligare inskränkningar i fråga om kursomfång, lärar- och elevantal m. m. synas dock möjliga med hänsyn till den minskade fredsorganisation för armén och den förkortade utbildningstid för de värnpliktiga, som kommittén föreslår. Arméns utbildningsanstalter böra enligt kommitténs förslag utgöras av i nedanstående tabell upptagna skolor. Närmare förslag beträffande organisationen av och verksamheten vid dessa framgå av det följande. Utbildningsanstalt

Militär beteckning

Arméns underofficersskola AUS Krigsskolan j ä m t e gymnastik- och idrottsskolan KS jämte GIS Arméns truppslagsofficersskolor ATOS Infanteriskjutskolan j ä m t e arméns stridsskola InfSS jämte ASS Ridskolan RS Pansartruppskolan PS Artilleriskjutskolan ArtSS Luftvärnsskjutskolan LvSS Ingenjörtruppskolan IngS Arméns signalskola SignS Arméns motorskola MS Tvgförvaltninersskolan TygS Intendenturförvaltningsskolan IntS Arméns underhållsskola US Arméhögskolan AHS Arméns jägarskola JS Arméhundskolan HundS

Förläggningsort Uppsala Solna Stockholm Rosersberg, JSTorrsunda Strömsholm, Kolbäck Skövde Villingsberg, Hidinge Väddö Eksjö Solna Strängnäs Stockholm

» Skövde Stockholm Kiruna, Jukkasjärvi Sollefteå

Med hänsyn till vikten av den utbildning och det urval, som måste äga rum vid k a d e t t s k o l o r n a (i 1942 års försvarsbeslut benämnda officersaspirantskolor), har försvarskommittén övervägt, om icke en fastare organisation av dessa skolor vore att föredraga framför den nuvarande. För närvarande kommenderas allt befäl endast för ett halvår i sänder. Det är dock praxis, att flertalet av befälet omkommenderas, stundom under ända upp till sex halvårsperioder, då det anses ändamålsenligt, att skol- och avdelningschefer samt hel-

328 tidstjänstgörande lärare kvarstanna vid vederbörlig skola under längre tid. Vad beträffar skolchefer och heltidstjänstgörande lärare samt kompanicheferna och adjutanten vid infanterikadettskolan, synes kommendering på förslagsvis två år — med möjlighet till ytterligare ett års förlängning — kunna ske utan olägenhet. För såsom avdelningschefer (motsvarande) tjänstgörande subalternofficerare synes däremot systemet med kommendering för ett halvår i sänder böra bibehållas. Dessa officerare torde i flertalet fall vara så unga, att tillräckligt underlag för en säker bedömning av deras lämplighet för utbildning av kadetter icke föreligger. I händelse av olämplighet kan vederbörandes kommendering upphävas med mindre ekonomiska och praktiska konsekvenser än om kommenderingen skett för längre tid, i vilket fall flyttning förutsattes ske och ersättning härför utgå. I gällande organisation äro samtliga truppslags kadettskolor anslutna (avsedda att anslutas) till truppförband sålunda: infanteriets och kavalleriets pansartruppernas artilleriets luftvärnets ingenjörtruppernas signaltruppernas trängtruppernas

till I 1, Solna » P 1, Enköping » A 4, Östersund » Lv 2, Linköping » Ing 1, Solna * S I , Solna » T I , Linköping

För pansartruppernas, artilleriets, luftvärnets samt ingenjör-, signal- och underhållstruppernas kadettskolor bör nuvarande förläggning bibehållas. Infanteriets och kavalleriets kadettskolor ha i avvaktan på att den av 1944 års riksdag (skrivelse nr 322) beslutade sammanslagningen av dem och förläggningen av den gemensamma skolan till Kådan på Järvafältet skulle genom föras, varit provisoriskt förlagda till krigsskolan på Karlberg, respektive till K 3 i Skövde. På grund av knappheten på arbetskraft och byggnadsmaterial ha arbetena med iordningställande av förläggningen vid Radan ännu icke påbörjats. Försvarskommittén föreslår, som av redogörelsen för infanteriets avsedda fredsorganisation (C: 2) framgår, att infanteriets kadettskola förflyttas från Karlberg och kavalleriets från K 3 i Skövde, båda till förläggning vid I 8 i Uppsala. För närvarande finnes i personalförteckningarna upptagen följande för infanteriets och kavalleriets kadettskolor avsedd personal: ordinarie tjänstemän:

1 chef, överstelöjtnant eller major (redovisad under staten för arméinspektionen) Ma 11 el. Ma 10

pensionerad personal i arvodesbef attning:

1 expeditionsunderofficer

Arvode 1:20

329 extra ordinarie tjänstemän: 1 köksföreståndare (befattningen må dock tillsättas först efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t) Ce 12 2 vaktmästare Ce 10 8 vaktmästare Ce 9 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål 1 ekonomibiträde (befattningen må dock tillsättas först efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t) Ce 3 4 ekonomibiträden (befattningarna må dock tillsättas först efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t) Ce 2 I samband med överflyttning av den sammanlagda kadettskolan till I 8 bör ovan nämnd personal — utom 1 köksföreståndare (Ce 12), 1 ekonomibiträde (Ce 3) och 2 ekonomibiträden (Ce 2) — överföras till staten för I 8.

Grundläggande befälsskolor. /. Arméns underofficersskola (AUS).

I enlighet med 1942 års försvarsbeslut lyda under chefen för arméns underofficersskola underofficerskursen (för arméns blivande statunderofficerare), kompaniadjutantskurser för reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare samt i internat samtliga elever vid försvarets läroverk. Försvarskommittén förslår härvidlag icke någon ändring. U n d e r o f f i c e r s k u r s e n bör liksom hittills pågå oktober—augusti och vara organiserad på ett kompani. Med hänsyn till det stora antalet utbildningsavdelningar och det omfattande planläggningsarbetet erfordras förutom kompanichefen alltjämt även en ställföreträdare för denne. Den för kursen enligt 1942 års försvarsbeslut avsedda utbildningsorganisationen framgår av efterföljande tabell. Avdelning l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e

Elever ur infanteriet och kavalleriet infanteriet pansartrupperna artilleriet luftvärnet övriga truppslag

Chef Officer ur infanteriet

» pansartrupperna artilleriet luftvärnet infanteriet

Underofficer till förfogande (kompaniunderofficer) ur kavalleriet infanteriet pansartrupperna artilleriet luftvärnet respektive infanteriet och t r ä n g t r u p p e r n a

För utbildning av i 6:e avdelningen ingående elever i för vederbörligt truppslag speciell tjänst avsågs dessutom en officer ur vardera ingenjör-, signal-, träng-, tyg- och intendenturtrupperna.

330 Av utbildningstekniska skäl äro eleverna ur ingenjör-, signal-, träng-, tygoch intendenturtrupperna numera uppdelade på särskilda avdelningar, varför det totala antalet utbildningsavdelningar för närvarande är 10. För grundläggande infanteriutbildning av eleverna ur samtliga specialtruppslag finnes en särskild infanteriofficer. Antalet kompaniunderofficerare framgår av tabellen. Antalet elever vid underofficerskursen beräknas för framtiden nedgå från nuvarande 150 till omkring 100, varav 40—45 tillhörande infanteriet och kavalleriet. På grund härav samt med hänsyn till vunna erfarenheter föreslår försvarskommittén vissa mindre organisationsförändringar, som framgå av efterföljande tabell. Avdelning

Elever ur

l:a 2:a

infanteriet och kavalleriet infanteriet, signal- och underhållstrupperna (tyg- och intendentur linjen) pansartrupperna artilleriet luftvärnet ingenjörtrupperna underhållstrupperna (tränglinjen).

3:e 4:e ö-.e 6-.e 7:e Till förfogande

Chef Officer ur infanteriet

Underofficer till förfogande (kompaniunderofficer) ur kavalleriet

infanteriet infanteriet pansartrupperna artilleriet artilleriet luftvärnet luftvärnet ingenj örtruppe rna underhållstrupperna

1 officer och 1 underofficer ur infanteriet

Följande synpunkter ha främst legat till grund för den föreslagna utbildningsorganisationen. Eleverna ur signal- och underhållstrupperna (tyg- och intendenturlinjen) böra erhålla fullständig infanteriutbildning. De böra fördenskull icke bilda särskilda avdelningar utan ingå i en infanteriavdelning. För specialutbildning av eleverna ur signaltrupperna och underhållstrupperna (tyglinjen) samt för allmän utbildning i signal- och underhållstjänst erfordras icke ständigt tjänstgörande lärare utan kunna dylika tillfälligt kommenderas till skolan. Med hänsyn till den vikt, som bör läggas vid den grundläggande infanteriutbildningen för eleverna ur specialtruppslagen, böra liksom hittills en officer och en underofficer ur infanteriet stå till förfogande for dylik utbildning vid 3:e—7:e avdelningarna. Dessas ordinarie befäl (avdelningschefer och kompaniunderofficerare) måste nämligen främst tagas i anspråk för utbildning i för vederbörligt truppslag speciell tjänst samt v;d gemensamma övningar. Avdelningschefen ur artilleriet bör bestrida befattningen som tygofficer vid skolan. Befattningen som intendent och kasernofficer bör upprätthållas av den officer ur intendenturkåren, som fortfarande bör avses för specialutbildning av eleverna ur underhållstrupperna (intendenturlinjen) och för viss gemensam utbildning i förvaltningstjänst m. m.

331 K o m p a n i a d ju t a n t s k u r ser för r e s e r v u n d e r o f f i c e r a r e och värnp l i k t i g a u n d e r o f f i c e r a r e föreslås liksom h i t t i l l s äga r u m u n d e r sept e m b e r och beräknas omfatta omkring 80 elever årligen. F ö r dessa k u r s e r t o r d e n å g o t m e r än hälften av skolans l ä r a r p e r s o n a l vara erforderlig. Vid i n t e r n a t f ö r e l e v e r n a v i d f ö r s v a r e t s l ä r o v e r k erfordras för h a n d h a v a n d e av redovisning m. m. ävensom för fysisk fostran b l a n d a n n a t 1 kompanichef och 1 k o m p a n i a d j u t a n t ur armén. K o m p a n i c h e f e n avses jämväl s o m gymnastik- och idrottsofficer vid a r m é n s underofficersskola. Verksamheten vid underofficersskolan bör i enlighet med vad ovan angivits b e d r i v a s efter n e d a n s t å e n d e ungefärliga t i d s p l a n .

Kurs

ta 0

in. m.

c*>

a

a-

•4

C 13

> 0

co o

O

Ungefär-

te ö ligt antal © p

elever

Underofficerskursen

100 K u r s e r för reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare

80 D e n för skolan (utom för internatet för eleverna vid försvarets läroverk) erforderliga p e r s o n a l e n framgår av nedanstående förteckning.

Ordinarie

personal

med lön på skolans

stat.

1 chef, överste eller överstelöjtnant Ma 12 el. Mall 1 adjutant, kapten eller ryttmästare Md9 1 kompanichef, kapten Md9 1 ställföreträdande kompanichef, kapten Md9 2 avdelningschefer (ur infanteriet), kaptener eller löjtnanter .. M d 9 el. M d 7 1 avdelningschef (ur artilleriet), tillika tygoffieer, kapten eller löjtnant ; M d 9 el. M d 7 1 officer till förfogande (ur infanteriet), kapten eller löjtnant.. M d 9 el. M d 7 1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare Md5 2 kompaniunderofficerare (1 ur infanteriet och 1 ur artilleriet), fanjunkare, styckjunkare eller sergeanter M d 5 el. M d 4 1 underofficer till förfogande (ur infanteriet), fanjunkare eller sergeant M d 5 el. M d 4 1 maskinist Ca 16 1 eldare av 1. klassen Call Pensionerad

personal

1 expeditionsunderofficer 1 tygunderofficer 1 kasernunderofficer 1 förrådsunderofficer 1 förvaltningsunderofficer

i arvodesbefattning

med arvoden på skolans

stat.

Arv. Arv. Arv. Arv. Arv.

1: 20 1: 20 1: 20 1: 20 1: 20

332 Extra

ordinarie

personal

1 köksföreståndare 1 kontorist (i kassatjänst) 1 garageförman 2 förste vaktmästare 1 stallföreståndare 1 biträdande köksföreståndare 1 vaktmästare 1 vaktmästare 1 eldare av 2. klass 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål 2 ekonomibiträden 7 ekonomibiträden Kommenderad

personal

med lön på skolans

stat.

*

med lön på andra försvarsväsendets

Ce 14 Ce 13 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 9 Ce 9 Ce 3 Ce 2 stater.

4 avdelningschefer (1 ur vart och ett av pansartrupperna, luftvärnet, ingenjörtrupperna och underhållstrupperna), kaptener eller löjtnanter. 1 lärare (ur intendenturtrupperna) tillika intendent, redogörare och kasernofficer, kapten eller löjtnant. 2 kompaniunderofficerare (1 ur vartdera av kavalleriet och luftvärnet), fanjunkare, styckjunkare eller sergeanter. 1 överfurir i hovslagartjänst (ur kavalleriet). 1 furir i hovlagartjänst (ur kavalleriet). 1 överfurir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna). 1 bataljonsläkare (ur fältläkarkåren). 1 regementsveterinär (ur fältveterinärkåren). 1 vapenmekaniker, tyghantverkare av 2. klassen (från tygstaten). 1 vapenmekaniker, armétekniker (från tygstaten). 1 bilmekaniker, armétekniker (från tygstaten). 1 översköterska (från sjukvårdsväsendet). 1 sjukvårdsbiträde (från sjukvårdsväsendet). H ä r u t ö v e r erfordras liksom nu vissa civila a r b e t a r e fl2), eldare (5) och s t ä d e r s k o r (3). Den föreslagna p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n a v v i k e r från den n u v a r a n d e i följande avseenden. 2 k a p t e n e r eller l ö j t n a n t e r och 2 fanjunkare eller s e r g e a n t e r h a u t g å t t . F ö r försvarets läroverk avsedd p e r s o n a l — 1 kompanichef, 1 k o m p a n i a d j u t a n t , 1 eldare av 1. klassen i Ca 11, 3 v a k t m ä s t a r e i Ce 10, 15 v a k t m ä s t a r e i Ce 9 och 2 b i t r ä d e n för skriv- och k o n t o r s g ö r o m å l — h a r överförts till personalförteckningen för läroverket. D ä r j ä m t e h a r viss officers- och underofficerspersonal flyttats över från lön på s t a t vid underofficersskolan till lön på s t a t vid vederb ö r l i g personalkår. V i d skolan b e r ä k n a s finnas 2 person- och 10 lastbilar, 2 b u s s a r s a m t 14 m o t o r c y k l a r . M e d en s å d a n o m f a t t n i n g av fordonsp a r k e n synes en särskild g a r a g e f ö r m a n n ö d v ä n d i g . E n b e f a t t n i n g som vaktm ä s t a r e i l ö n e g r a d Ce 9 h a r därför u t b y t t s m o t en b e f a t t n i n g för garageförman, vilken i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d p r o p o s i t i o n e n 1947: 246 (s. 64) u p p t a g i t s i lönegrad Ce 12. E n a r v o d e s b e f a t t n i n g för p e n s i o n e r a d underofficer, köks-

föreståndare och furageuppbördsman, har utbytts mot en arvodesbefattning för pensionerad underofficer, förvaltningsunderofficer. Två furirer i beställningsmannatjänst på AUS:s stat ha i enlighet med 1944 års manskapsutrednings förslag likaledes utbytts mot två armétekniker från tygstaten, kommenderad personal. Den civila arbetarpersonalen, som avlönas på avlöningsanslag, är utökad med två man, som tidigare avlönats från sakanslag. 2. Krigsskolan (KS).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle till krigsskolan på Karlberg (Solna) förläggas officerskursen för arméns blivande statofficerare, kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare, gymnastik- och idrottsskolan samt krigsskolans övningskompani. O f f i c e r s k u r s e n har en längd av 11 månader (oktober—augusti). I försvarsbeslutet beräknades antalet kadetter till 140—150. K a p t e n s k u r s e r f ö r r e s e r v o f f i c e r a r e och v ä r n p l i k t i g a offic e r a r e anordnades icke under beredskapsåren på grund av de då rådande speciella förhållandena. Numera äro dessa kurser uppdelade truppslags- och tjänstevis samt överflyttade från krigsskolan till de olika truppslagens skjutskolor (motsvarande) eller till andra skolor, förband m. m. G y m n a s t i k - o c h i d r o t t s s k o l a n ( G I S ) är avsedd för utbildning av personal ur samtliga försvarsgrenar. Beslut om skolans förläggning till krigsskolan fattades av 1944 års riksdag (skrivelse nr 322). Vid skolan anordnas dels en sexmånaderskurs för utbildning av omkring 40 officerare till gymnastikoch idrottsofficerare, dels en tolvmånaderskurs (uppdelad på två vinterhalvår) för utbildning av omkring 20 underofficerare eller furirer med underofficersexamen till idrottsunderofficerare. Med hänsyn till att gymnastik- och idrottsskolan är organiserad endast under vinterhalvåret, äro chef och lärare tillfälligt kommenderade till tjänstgöring vid skolan. En expeditionsunderofficer för materieluppbörd m. m. vid skolan är dock uppförd på krigsskolans stat. Under sommarhalvåret, då någon kurs icke pågår vid skolan, tages expeditionsunderofficeren i anspråk för tjänstgöring vid krigsskolan. K r i g s s k o l a n s ö v n i n g s k o m p a n i är for närvarande förlagt till 1 1 (Solna). Däremot har infanteriets kadettskola provisoriskt förlagts till Karlberg i avvaktan på iordningställande av de för skolan avsedda lokaler vid Kådan på Järvafältet, varom 1944 års riksdag beslutat. Försvarskommittén, som i annat sammanhang förordar, att infanteriets kadettskola förflyttas från Karlberg till förläggning vid I 8, föreslår, att till krigsskolan på Karlberg förläggas officerskursen, gymnastik- och idrottsskolan samt krigsskolans övningskompani. I enlighet med officersutbildningskommitténs förslag (SOU 1946: 38 s. 172) bör o f f i c e r s k u r s e n s längd ökas till HVa månader (den 15 september— den 1 september). På grund av den minskade fredsorganisation för armén, som försvarskommittén föreslår, kan antalet kadetter begränsas till omkring 130. Ur utbildningssynpunkt kräves härför en organisation av för övningar i kom-

334 paniförband ett kadettkompani om fyra plutoner, för teoretisk undervisning fyra läsavdelningar om 32 å 33 kadetter, för tillämpningsövningar i taktik m. fl. ämnen tio grupper med omkring 13 kadetter i vardera samt för viss undervisning och vissa övningar truppslagsvis tre avdelningar för kadetter ur infanteriet och sex avdelningar för kadetter ur respektive kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna och underhållstrupperna. Kadetterna ur signaltrupperna kunna beroende på omständigheterna antingen bilda en särskild avdelning eller ansluta till annan avdelning. Vid g y m n a s t i k - o c h i d r o t t s s k o l a n bör endast den ändringen ske, att elevantalet på grund av den minskade fredsorganisation, som kommittén föreslår, begränsas till vid gymnastik- och idrottsledarkursen: omkring 30 officerare, varav 20—25 ur armén, vid gymnastik- och idrottsinstruktörskursen 1: års elever: omkring 15 underofficerare eller furirer med underofficersexamen, varav ungefär 10 ur armén, samt 2:årselever: omkring 10 underofficerare eller furirer med underofficersexamen, varav ungefär 7 ur armén. K r i g s s k o l a n s ö v n i n g s k o m p a n i synes böra, när förhållandena så medgiva, omförläggas till Karlberg. För att övningskompaniet på effektivast möjliga sätt skall kunna utnyttjas böra dess värnpliktiga inrycka ungefär samtidigt med officerskursens elever, fullgöra sin första tjänstgöring i en följd och i omedelbar anslutning därtill även första repetitionsövning. Kompaniet bör liksom hittills omfatta 180 värnpliktiga, vilka bora fördelas på två gevärsplutoner, en kulsprutetropp, en granatkastartropp, en pansarvärnsgrupp, en pionjärtropp och en yrkespluton. Befälet vid övningskompaniet kommer att stå i nära beröring med och tjäna som förebild för kadetterna. Fordringarna på detsamma, särskilt på officerarna, måste därför vara högre än på utbildningsbefäl i allmänhet. Det bör därför rekryteras ur infanteriet i dess helhet. Kompanichefen och en löjtnant, avsedd som chef för kompaniets tunga pluton, böra uppföras på krigsskolans stat. Fänrikar, sergeanter och underbefäl avsedda som gevärsplutonchefer, gevärsplutonchefers ställföreträdare och troppchefer respektive gruppchefer, böra kommenderas ur infanteriets truppförband. Verksamheten vid krigsskolan (med gymnastik- och iclrottsskolan) bör i enlighet med vad ovan angivits bedrivas efter den ungefärliga t i d s p l a n e n å nästa sida. Den erforderliga p e r s o n a l e n framgår av nedanstående förteckning. Ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 chef, överste eller överstelöjtnant 1 adjutant, kapten eller ryttmästare 2 kompanichefer, varav 1 avsedd för officerskursen och 1 för övningskompaniet, kaptener eller ryttmästare

Ma 12 el. Ma 11 Md 9 Md 9

335 Kurs

m.

t» 0

m.

S 2_

o" B

> p •i (8

•1

K

t-4

3_

co o "O o

O

o

jr

-1

o

3 oa"

B

<4

Ungefärö ligt antal elever ur B armén (eller vpl) CD O CD

Officerskursen

130 GIS: gymnastik- och idrottsledarkursen gymnastik- och idrottsinstruktörskursen 1. omgången 2.

20-25 10

»

7 K S övningskompani 1

1 15

/7— /s första repetitionsövning.

1 chef för övningskompaniets tunga pluton, löjtnant (ur infanteriet) Md 7 1 kompaniadjutant vid övningskompaniet, fanjunkare eller styckjunkare Md 5 1 förste lärare i krigskonst, major Ma 10 6 andre lärare, varav två i krigskonst och en i vart och ett av ämnena vapenlära och materieltjänst (tillika tygofficer), fältarbeten, topografi (tillika biträdande lärare i taktik) samt gymnastik och idrott, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter Md 9 el. Md 7 4 kadettofficerare och lärare, varav 3 ur infanteriet och en ur artilleriet, kaptener eller löjtnanter Md 9 el. Md 7 Pensionerad

personal

i arvodesbejattning

med arvode på skolans

1 intendent och redogörare, kasernofficer 2 expeditionsunderofficerare, varav en avsedd för GIS 2 tygunderofficerare, varav 1 tillika uppbördsman för ingenjörmateriel 1 förvaltningsunderofficer 1 kompaniadjutant vid officerskursen , Extra ordinarie 1 köksföreståndare 1 kontorist (i kassatjänst) 1 garageförman 3 förste vaktmästare 2 förrådsvaktmästare 1 kanslibiträde (i kassatjänst) 1 stallföreståndare 6 bilförare 1 biträdande köksföreståndare 1 hovslagare 1 maskinist 3 vaktmästare 1 eldare av 2. klass

personal

med lön på skolans

stat.

Arv. 1:29 Arv. 1:20 Arv. 1: 20 Arv. 1: 20 Arv. 1: 20

stat. Ce 14 Ce 13 Q e 12 Ce 11 Ce 11 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 9

336 8 förrådsmän 8 hästskötare 18 vaktmästare 7 biträden för skriv- och kontorsgöromål 2 ekonomibiträden 7 ekonomibiträden Kommenderad

personal

Ce 9 Ce 9 Ce 9 Ce 3 Ce 2

med lön på andra försvarsväsendets

stater.

Heltidstjänstgörande personal 5 kadettofficerare och lärare, varav en ur vart och ett av kavalleriet, pansartrupperna, luftvärnet, ingenjörtrupperna och underhållstrupperna (en av kadettofficerarna och lärarna tillika motorofficer), kaptener, r y t t m ä s t a r e eller löjtnanter. 2 chefer för gevärsplutoner vid övningskompaniet, subalternofficerare (ur infanteriet). 2 ställföreträdande chefer för gevärsplutoner vid övningskompaniet, sergeanter (ur infanteriet). 3 troppchefer vid övningskompaniet, sergeanter (ur infanteriet). 1 chef för handräckningsplutonen vid övningskompaniet, överfurir. 1 överfurir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna). 1 furir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna). 14 gruppchefer vid övningskompaniet, furirer (ur infanteriet). 1 tyghantverkare (från tygstaten). 1 bilmekaniker, armétekniker (från tygstaten). 1 översköterska (från sjukvårdsväsendet). 1 sjukvårdsbiträde (från sjukvårdsväsendet). E n d a s t under vinterhalvåret: 1 chef för gymnastik- och idrottsskolan, major eller kapten (motsvarande) (ur armén, marinen eller flygvapnet). 4—5 lärare vid gymnastik- och idrottsskolan, kompaniofficerare eller underofficerare (ur armén, marinen eller flygvapnet). Deltidstjänstgörande

personal

3 lärare, en i vart och ett av ämnena luftkrigskonst, förvaltningstjänst och signaltjänst (ur respektive flygvapnet, intendenturkåren och signaltrupperna). 3 biträdande lärare, en i vart och ett av ämnena luftkrigskonst, förvaltningstjänst och signaltjänst (ur respektive flygvapnet, intendenturkåren och signaltrupperna). 1 bataljonsläkare (ur fältläkarkåren), tillika lärare i militär hälsolära (med fyllnadsarvode till lön som bataljonsläkare — se personalförteckningarna 1947/48 sid. 26 not 1). 1 bataljons veterinär (ur fältveterinärkåren), tillika biträdande lärare i hästtjänst. Civil personal

med arvoden

2 lärare i stats- och samhällslära 1 lärare i militärpsykologi D e n föreslagna p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n ö v e r e n s s t ä m m e r i h u v u d s a k m e d den n u v a r a n d e . I n n a n d e n n a fastställdes, h a d e statens o r g a n i s a t i o n s n ä m n d p å 1 Vid tillgång på lämplig militär personal bör hinder icke möta, att denna fullgör ifrågavarande lärartjänster.

337 grundval av under vintern 1946—47 enligt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställda undersökningar framlagt förslag till organisation av stabs- och förvaltningstjänsten m. m. vid krigsskolan. Nämnden utgick i sitt förslag bland annat från att krigsskolans övningskompani icke förlades till Karlberg. Som ovan angivits förordar däremot försvarskommittén en dylik förläggning. Nämnden förutsatte icke heller några byggnads- eller ändringsarbeten med undantag för specialinredning i vissa förråd. Officersutbildningskommittén har emellertid, åberopande bland annat ett uttalande av 1944 års riksdag om önskvärdheten av vissa byggnadsåtgärder vid krigsskolan, föreslagit utförandet av ett antal dylika arbeten (SOU 1946:38 s. 192). Försvarskommittén hänvisar härutinnan till den redogörelse för aktuella byggnadsfrågor, som lämnas i ett särskilt avsnitt. Kommittén vill emellertid redan i förevarande sammanhang framhålla, att byggnadsfrågan synes kunna erhålla en sådan lösning, att förläggning till Karlberg av krigsskolans övningskompani bör vara möjlig utan ökning av skolans stabs- och förvaltningspersonal. Den föreslagna personalorganisationen a v v i k e r från den nuvarande i följande avseenden. Av övningskompaniets befäl, för vilket för närvarande beställningar finnas uppförda på I l:s stat, har kompanichefen och chefen för tunga plutonen överförts till krigsskolans stat. För övrigt befäl ha beställningarna fördelats på infanteriets truppförband. En befattning för kadettofficer och lärare ur infanteriet har utgått. En arvodes befattning för pensionerad underofficer, köksföreståndare och furageuppbördsman, har utbytts mot en arvodesbefattning för pensionerad underofficer, förvaltningsunderofficer. Denne har även avsetts tjänstgöra som furageuppbördsman. Vid skolan beräknas finnas 8 person- och 6 lastbilar, 7 bussar samt 10 motorcyklar. Med en sådan omfattning av fordonsparken synes en särskild garageförman nödvändig. E n befattning som bilförare i lönegrad Ce 10 har därför utbytts mot en dylik för garageförman, vilken i överensstämmelse med propositionen 1947:246 (s. 64) upptagits i lönegrad Ce 12. Vid vapenverkstaden har en kollektivanställd arbetare (förman) utbytts mot en tyghantverkare. 3. Arméns truppslagsofficersskolor

(ATOS).

I 1942 års försvarsbeslut fastställdes, att truppslagsofficersskolor skulle finnas vid samtliga truppslag med egen officersrekrytering. I n f a n t e r i - , k a v a l l e r i - o c h p a n s a r o f f i c e r s s k o l o r n a skulle bedrivas gemensamt och omfatta tillsammans omkring 90 elever. Skolorna skulle omfatta en teoretisk del om 6 månader (1 oktober—1 april) i Stockholm, varvid lokaler skulle erhållas i planerad nybyggnad för de militära högskolorna, och en tillämpad del om 2 månader (1 april—1 juni) vid infanteriskjutskolan på Rosersberg. Skolorna skulle lyda under chefen för sistnämnda skola. Dennas personal avsågs i första hand skola utnyttjas som lärare m. m., under det att vissa för den teoretiska delen erforderliga lärare skulle kommenderas från staber och truppförband. 22—1800 47

338 A r t i l l e r i - , l u f t v ä r n s - o c h i n g e n j ö r o f f i c e r s s k o l o r n a skulle ansluta till artilleri- och ingenjörhögskolan och lyda under chefen för denna skola. De skulle omfatta en teoretisk del om P/t månader (1 oktober—15 maj) vid nämnda högskola i Stockholm och en tillämpad del om 3V2 månader (15 maj—1 september) vid artilleriskjutskolan, respektive artilleri- och luftvärnsskjutskolorna samt ingenjörtruppskolan. Elevantalet beräknades till respektive omkring 24, 14 å 15 och 6 å 7. Erforderlig lärarpersonal m. m. upptogs på artilleri- och ingenjörhögskolans stat. T r ä n g o f f i c e r s s k o l a n skulle lyda under chefen för arméns underhållsskola och omfatta dels en teoretisk del om 6 månader (1 oktober—1 april) vid underhållsskolan, dels en praktisk del om 2 månader (1 april—1 juni) vid infanteriskjutskolan tillsammans med infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna. Elevantalet beräknades till omkring 10. Erforderlig lärarpersonal m. m. upptogs på trängens stat. Sedan numera även signaltrupperna erhållit egen officersrekrytering från officersaspiranter, har genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 april 1947 tillkommit — tills vidare provisoriskt — en s i g n a l o f f i c e r s s k o l a . För närvarande finnas truppslagsofficersskolor organiserade enligt vidstående tablå. Officersutbildningskommittén har beträffande truppslagsofficersskolorna framhållit (SOU 1946: 38 s. 264) bland annat följande: Den nuvarande krigföringen krävde en intim samverkan mellan olika truppslag samt en i väsentliga stycken samstämmig strategisk och taktisk grundupp.attning ävensom en enhetlig stabs- och ledningsteknisk tjänsterutin. Det vore av utomordentlig vikt, att officersutbildningen, och då främst den avslutande teoretisktpraktiska utbildningen vid truppslagsofficersskolorna samt högskoleutbildningen, organiserades så, att dessa synpunkter vunne tillbörligt beaktande. Det vore nämligen innehavarna av just de chefs- och stabsbefattningar, i vilka officerarna under nyssnämnda utbildning erhölle övning, som hade att dryfta och lösa huvuddelen av de praktiska samverkansproblemen. Dessa synpunkter tillgodosågos enligt kommitténs mening bäst, om utbildningen organisatoriskt samordnades. Härigenom komme önskvärd enhetlighet i utbildningen att säkerställas. Vidare komme värdefulla kontakter mellan elever ur olika truppslag att knytas, varigenom senare samarbete och samverkan underlättades. Om elever ur olika truppslag under tillämpningsövningar vid samordnade skolor finge tillfälle att gemensamt lösa uppgifter, befordrades deras förståelse för varandras verksamhet och samtidigt kompletterades den egentliga, av lärare ledda undervisningen med en under hand skeende kamratundervisning, vilket måste tillmätas stort värde. En samordning av här avsedda skolor borde därjämte medgiva, att tillgänglig lärarkraft, undervisningsmateriel och lokalutrymme utnyttjades så rationellt som överhuvud vore möjligt. Slutligen underlättades genom en dylik samordning även en rattvis uttagning för högskolestudier. Officersutbildningskommittén har av anförda skäl föreslagit en samordning av truppslagsofficersskolorna under gemensam ledning med i möjligaste mån gemensamma lärare och gemensam undervisning ävensom framlagt detaljforslag beträffande organisationen av och verksamheten vid de sålunda samordnade skolorna, a r m é n s t r u p p s l a g s o f f i c e r s s k o l o r (ATOS).

339 Längd i månader

s k

Ansluter till

Chef

Lyder närmast under

Infanteriofficersskolan Kavalleriofficersskolan

infanteriskjutskolan, Eosersbera:

chefen for infanteriskjutskolan

inspektören för infanteriet och kavalleriet

Pansarofficersskolan Artilleriofficersskolan Luftvärnsofficers8kolan

artilleri- och ingenjörhögskolan

chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan

arméinspektören

Antal elever

Övervä- Övervä gande gande 1946teore- prak- Summa 47 tisk del tisk del

2V»

1947— 48 (beräknat antal)

f 87

r 25

15 Ingenjörofficersekolan

6 Signalofficersskolan

6 Trängofficersskolan

arméns under- chefen för ar- inspektören för hållsskola méns underunderhållsskola (förhållsskola trupperna lagd till T 2), (tillika chef Skövde för trängofficersskolan)

11 8

12 !

* Provisorisk förläggning under ifrågavarande skolors teoretiska del. Angiven uppdelning på övervägande teoretisk och övervägande praktisk del är den enligt 1942 års fie™darform nuvarande provisoriska förläggning till Hosersberg tillämpas den i modi3 V i d artilleriskjutskolan luftvärnsskjutskolan och ingenjörtruppskolun samt med mindre del eventuellt även vid truppförband. 4 Därav 3 ur infanteriet. 5 Därav 1 ur pansartrupperna. 6 Därav 1 reservofficer. 7 Vid infanteriskjutskolan. Därjämte lore trängofficersskolan! bö-rjan i månads utbildning i verkstadstjänst vid vederbörlig trängkår. 8 Därav 2 ur fälttygkåren. 9 Därav 1 ur fälttygkåren.

Försvarskommittén biträder berörda förslag, som synes utgöra den såväl i utbildningshänseende som ur ekonomisk synpunkt mest rationella lösningen av hithörande frågor. Med hänsyn till den minskade fredsorganisation för armén som försvarskommittén föreslår, kan dock elevantalet beräknas bli något mindre än officersutbildningskommittén förutsatt och vissa jämkningar kunna ske i fråga om skolornas personalorganisation m. m. Samtliga truppslagsofficersskolor böra således samordnas — under en chef och med gemensam adjutant- och expeditionspersonal samt med i möjligaste mån gemensamma lärare och gemensam undervisning — såsom en ut-

340 bildningsanstalt, arméns truppslagsofficersskolor (ATOS). Såsom olika »linjer» böra följaktligen däri ingå infanteriofficersskolan (InfOS), kavallenofficersskolan (KavOS), pansarofficersskolan (POS), artilleriofficersskolan (ArtOS), luftvärnsofficersskolan (LvOS), ingenjörofficersskolan (IngOS), signalofficersskolan (SignOS) och trängofficersskolan (TrängOS). Med hänsyn till det ringa antalet elever i varje årskurs vid signaltrupperna bör signalofficersskolan anordnas endast vartannat år. Verksamheten bör liksom hittills omfatta en övervägande teoretisk del under vinterhalvåret samt en övervägande praktisk del och en avslutande period — med fältövningar och i förekommande fall särskild tid för examensarbete — under sommarhalvåret. Under skolornas övervägande praktiska period bör utbildningen i likhet med" vad som nu är fallet i huvudsak förläggas till vederbörliga truppslags skjutskolor (motsvarande). Kontinuiteten i utbildningen bör säkerställas genom att i huvudsak samma lärare få handha undervisningen vid vederbörlig truppslagsofiicersskola under såväl den övervägande teoretiska som den övervägande praktiska perioden. Fältövningarnas huvuddel bör vara gemensam för samtliga truppslagsofficersskolor. De olika truppslagsofficersskolornas längd, periodindelning och elevantal framgår av nedanstående t i d s p l a n . Sept.

Skola

InfOS och KavOS. .

Okt.

Xoi

Dec.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

InfSS

InfSS 2

PS

POS ArtSS * ArtOS. ArtSS LvSS LvOS

IngOS...

,.Ir.g..s... Sign S

SignOS . InfSS 2 TrängOS.

US

Juni

Juli

UngefärAug. ligt antal elever

XXX

64+3

XXX

9 XXX TTTTTT

16 XXX TTTTTT

12 XXX TTTTTT

6 XXX

XXX

3f verket

3 9

övervägande teoretisk period XXXXX fältövningar övervägande praktisk period T T T T T examensperiod 1

Midsommar. Vid InfSS till ungefär Vs. . , , Under september genomgås vid ArtOS, LvOS och I n g OS den del av den teoretisk-tekniska undervisningen, som är av grundläggande natur och som till tiden bör ligga före samundervisningen med övriga truppslagsofficersskolor. * Del av den praktiska perioden kan eventuellt förläggas till truppförband. 5 Endast vartannat år. 2 3

341 Beträffande den för truppslagsofficersskolorna erforderliga p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n biträder försvarskommittén i huvudsak officersutbildningskommitténs förslag (SOU 1946:38 s. 279—284). På skolornas stat böra uppföras dels deras gemensamma chef och gemensamma adjutanter samt expeditionspersonal, dels vissa lärare. Härför erforderliga beställningar böra överflyttas från andra stater på sätt nedan angives. Behovet av ytterligare lärarpersonal bör icke blott under skolornas övervägande praktiska period utan även under den huvudsakligen teoretiska undervisningsperioden tillgodoses genom att lärare vid de olika truppslagens skjutskolor (motsvarande) tagas i anspråk för verksamhet vid truppslagsofficersskolorna. Detta synes icke blott ekonomiskt fördelaktigt utan innebär även ett rationellt utnyttjande av de för ifrågavarande undervisning bäst kvalificerade lärarkrafterna och säkerställer det nödvändiga sambandet mellan den övervägande teoretiska och den övervägande praktiska perioden. Ifrågavarande lärare böra därför förordnas som lärare vid vederbörlig skjutskola (motsvarande skola) med undervisningsskyldighet jämväl vid truppslagsofficersskolorna. Med hänsyn till undervisningens särpräglade natur böra sex lärare samtidigt med övrig tjänst såsom souschefer för de olika truppslagsofficersskolorna (en för infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna samt en för var och en av artilleri-, luftvärns-, ingenjör-, signal- och trängofficersskolorna) biträda chefen för de samordnade skolorna. Den personal, som försvarskommittén finner erforderlig för truppslaosofficersskolorna, framgår av efterföljande förteckning. Den deltidstjänstgörande personalen med lön på andra försvarsväsendets stater är beräknad med hänsyn till undervisningen under den övervägande teoretiska perioden. Under den övervägande praktiska perioden utnyttjas, som ovan angivits, även andra lärare från de olika truppslagens skjutskolor (motsvarande). Ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 chef, överste eller överstelöjtnant 1 adjutant, tillika tygofficer, kapten eller ryttmästare 1 förste lärare i krigskonst, tillika souschef för InfOS, KavOS och POS, överstelöjtnant eller major 1 förste lärare i teknik och matematik, tillika souschef för ArtOS, major eller kapten

Ma 12 el Ma 11 Md 9 Ma 11 el Ma 10 Ma 10 el. Aid 9

Extra ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 kansliskrivare Ce 15 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Kontraktsanställd 2 kontorsvakter.

personal.

342 Kommenderad personal med lön på andra försvarsväsendets

stater.

Heltidstjänsgörande personal. 1 förste lärare i stabs- och underhållstjänst, tillika souschef för TrängOS, överstelöjtnant eller major (ur underhållstrupperna; chefen för arméns underhållsskola). . . 1 förste lärare i teknik och matematik, tillika souschef vid LvOS, major eller kapten (ur luftvärnet). . 1 förste lärare i teknik och matematik, tillika souschef for IngOS, major eller kapten (ur ingenjörtrupperna). 1 andre lärare i krigskonst, kapten (ur underhållstrupperna; adjutanten och andreläraren vid arméns underhållsskola). Deltidstjänstgörande personal1 2 lärare i krigskonst (från InfSS). 3 andre lärare i krigskonst (varav en från InfSS och en ur pansartrupperna\ 1 lärare i luftkrigskonst (ur flygvapnet). 1 förste lärare i trupputbildning (från InfSS). 5 andre lärare i trupputbildning (varav två från InfSS, en från ArtSS, en ur luftvärnet och en ur ingenjörtrupperna). 1 lärare i teknik (från InfSS). . 5 andre lärare i teknik (varav två från InfSS, en från ArtSS, en ur luftvärnet och en ur ingenjörtrupperna). . • ' 5 andre lärare i sambandstjänst (varav en ur infanteriet, kavalleriet eller pansartrupperna samt en ur vart och ett av artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna och underhållstrupperna). 1 lärare i bil- och motortjänst. 1 lärare i tillämpad mekanik (från AHS). . . 3 repetitörer (varav en från InfSS, en ur artilleriet och en ur luftvärnet). Därjämte tillkomma vartannat år, då SignOS anordnas: 1 förste lärare i sambandstjänst, tillika souschef för SignOS (ur signaltrnpperna). 1 andre lärare i teknik (ur signaltrupperna). Civil personal med arvoden.2 1 lärare i matematik. 1 lärare i stats- och samhällslära. 1 lärare i psykologi och pedagogik. Beställningarna för chef och adjutant ävensom befattningen som kansliskrivare överflyttas från de nuvarande högskolorna (KHS och A I H S ) . Beställningarna för de på truppslagsofficersskolornas stat uppförda två förste lärarna överflyttas från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolan, där de for närvarande finnas uppförda såsom beställningar för en förste lärare i krigskonst m. m. och en lärare i skjutlära och matematik vid till denna högskola nu förlagda truppslagsofficersskolor. Av de tre befattningarna för skriv- och kontorsbiträden överflyttas en från trängens stat, där den för närvarande ar uppförd för trängofficersskolans (arméns underhållsskolas) räkning, samt en 1 Beträffande deltidstjänstgörande personal från skjutskolor (motsvarande) jämför de avsnitt nedan i detta kapitel, där dessa skolor behandlas 2 Vid tillgång på lämplig militär personal bör hinder icke möta, att denna fullgör ifrågavarande lärartjänster.

343 från vardera infanteriskjutskolan och artilleriskjutskolan. Av de tre biträdena tjänstgör den 1 april—den 1 oktober ett vid arméns underhållsskola och ett vid artilleriskjutskolan. Det tredje biträdet tjänstgör vid infanteriskjutskolan de tider, då det icke erfordras vid truppslagsofficersskolorna. De två kontorsvakterna ersätta 2 värnpliktiga ordonnanser. För den heltidstjänstgörande kommenderade personalen med lön på andra försvarsväsendets stater än truppslagsofficersskolornas finnas de två beställningarna för förste läraren i stabs- och underhållstjänst och andre läraren i krigskonst (ur underhållstrupperna) redan nu på trängens stat, avsedda för arméns underhållsskolas (med trängofficersskolan) räkning. De två beställningarna för förste lärare i teknik och matematik, tillika souschefer vid luftvärnsofficersskolan och ingenjörofficersskolan, överföras till luftvärnets respektive ingenjörtruppernas personalstat från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans stat, där de för närvarande äro uppförda för de till denna högskola nu förlagda truppslagsofficersskolornas räkning. I 1942 års försvarsbeslut förutsattes, att de i enlighet med samma beslut till Stockholm förlagda truppslagsofficersskolorna skulle erhålla erforderliga l o k a l e r i den militära högskolebyggnad, som beslutats av 1939 års riksdag (skrivelse nr 175). På grund av beredskapsförhållandena, läget på byggnadsmarknaden samt pågående särskilda utredningar rörande officersutbildningen inom armén m. m. uppsköts emellertid beslutets genomförande. Sedan officersutbildningskommittén framlagt sitt betänkande med förslag rörande denna utbildning, har 1946 års riksdag (skrivelse nr 414) — i överensstämmelse med vad nämnda kommitté förordat — beslutat, att truppslagsofficersskolornas lokalbehov skall tillgodoses genom för truppslagsofficersskolorna och de militära högskolorna gemensam nybyggnad på I l:s förutvarande kasernområde i Stockholm. På grund av knappheten på arbetskraft och byggnadsmaterial har denna nybyggnad ännu icke kommit till stånd.

Skjutskolor och motsvarande skolor. /. Infanteriskjutskolan (InfSS).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle under chefen för infanteriskjutskolan lyda infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas skjutskolekurser, motsvarande tidigare subalternofficerskurser, kurser för kaptener (ryttmästare) och regementsofficerare samt sergeantskurser, infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna (under vinterhalvåret förlagda till Stockholm), skjutskolans övningskompani, viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur samt arméns gasskyddsskola. Kursverksamheten — i vad avser till infanteriskjutskolan (Kosersberg) förlagda skjutskole- och tillämpningskurser — skulle bedrivas enligt omstående tidsplan. Då erfarenheten klart visat behovet av fortsatt utbildning av bataljonschefer m. fl., har med Kungl. Maj:ts medgivande från och med 1943 årligen även

344 05

P

Kurs m. ni.

a p

o

C l-i 0 P

fcgj P H

rr

«H "O

tP_

S3

OS C

O

b O

Ungefär-

ro OO ligt antal 3 3 er ef ro ro elever •4 O

•1

90 InfOS, KavOS och POS tillämpningsperiod Kurs för subalternofficerare ur infanteriet,

60 Kurs för kaptener (ryttmästare) ur nämnda

30 Kurs för underofficerare ur nämnda trupp-

30 1

1 1

anordnats kurs för regementsofficerare under fem — sex veckor och med omkring 20 elever. För att säkerställa en enhetlig taktisk uppfattning inom armén och för att fullständiga utbildningen i teknik och truppföring dels för den personal, som närmast är ansvarig för den taktiska utbildningen inom truppförbanden, nämligen regementscheferna (motsvarande), dels för officerare, som inom en nära framtid avses bli befordrade till regementschefer (motsvarande), avsågs i 1942 års försvarsbeslut en för armén gemensam stridsskola — a r m é n s s t r i d s s k o l a — av omkring en månads längd. Avsikten var, att skolan skulle anslutas till krigshögskolan och omfatta dels en teoretisk del (ungefär 2 veckor) vid denna skola, dels en praktisk del (ungefär 3 veckor), förlagd till någon övningsplats, dit erforderlig övningstrupp skulle sammandragas. Som elever skulle årligen beordras 20—25 överstelöjtnanter och överstar dels ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och ingenjörtrupperna, dels ur högre staber. På grund av beredskapsförhållanden, avvecklingsarbeten m. m. har skolan hittills icke kunnat anordnas. 1943 ägde dock motsvarande utbildning rum vid en särskilt anordnad taktisk kurs. Därefter ha de ovannämnda kurserna för regementsofficerare i någon mån fått tjäna samma syfte. Behovet av de i 1942 års plan för infanteriskjutskolans verksamhet upptagna kurserna kvarstår. Erfarenheterna från det andra världskriget och från den svenska beredskapen ha emellertid visat önskvärdheten av att kurserna för subalternofficerare och kaptener utformas såsom s t r i d s s k o l a f ö r bliv a n d e k o m p a n i c h e f e r r e s p e k t i v e f ö r k o m p a n i c h e f e r o c h bliv a n d e b a t a l j o n s c h e f e r , där utbildningen främst bör avse taktik, truppföring och stridsteknik och där huvudvikten lägges vid stridsmässiga övningar i kompani och bataljon under samverkan med artilleri, stridsvagnar m. m. Officersutbildningskommittén har även (SOU 1946: 38 s. 288—295) föreslagit en omläggning av ifrågavarande kurser på angivet sätt. För att utveckla det taktiska omdömet hos bataljons- och högre chefer samt för att öka dessas förmåga i truppföring och stridsteknik bör — lika-

345 ledes i överensstämmelse med förslag av nyssnämnda kommitté (s. 295—300) — jämväl kursen för regementsofficerare utformas som en s t r i d s s k o l a f ö r b a t a l j o n s c h e f e r och den i 1942 års försvarsbeslut avsedda s t r i d s s k o l a n f ö r r e g e m e n t s c h e f e r m. fl. komma till stånd. Utbildning där bör avse taktik och truppföring beträffande bataljon och högre förband under samverkan bland annat med pansartrupp, artilleri och flyg. Under senare delen av stridsskolan för bataljonschefer — vilken i sin tur bör sammanfalla med senare hälften av motsvarande skola för kompanichefer och blivande bataljonschefer — bör dit förläggas den praktiska delen av stridsskolan för regementschefer. Den sistnämndas teoretiska del förutsattes äga rum vid arméhögskolan. Stridsskolorna avses skola genomgås såsom ordinarie utbildning under i medeltal 9:e (för blivande kompanichefer), 16:e (för kompanichefer och blivande bataljonschefer) och 23:e (för bataljonschefer och blivande regementschefer) officersåret av infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas officerare. Stridsskolan för bataljonschefer bör jämväl obligatoriskt genomgås av artilleriets regementsofficerare. Till stridsskolan för regementschefer böra även* överstelöjtnanter och överstar ur artilleriet och ingenjörtrupperna beordras. Minst en regementsofficer ur vardera marinen och flygvapnet bör följa utbildningen vid sistnämnda skola. Stridsskolorna för bataljons- och regementschefer böra gemensamt benämnas a r m é n s s t r i d s s k o l a (ASS). Ur vissa synpunkter vore måhända en fristående organisation önskvärd för denna skola. Av praktiska skäl synes emellertid en förläggning till infanteriskjutskolan lämpligast. Härvid förutsattes dock, att skjutfältet vid Skillingaryd disponeras för stridsskolan. För att verksamheten vid denna skall ge det avsedda utbytet, är det nämligen nödvändigt att ha tillgång till sådan terräng, att stridsmässiga övningar i bataljon och regemente under samverkan med pansartrupper, artilleri och flyg äro möjliga. Infanteriskjutskolans övningsområde vid Rosersberg skulle icke ens efter avsevärd utvidgning vara tillräckligt härför. Som chef för stridsskolan för regementschefer bör arméinspektören eller, sedan denne utgått ur organisationen, chefen för sektion I I i arméstaben fungera. Som skolans ställföreträdande chef bör under den teoretiska delen chefen för arméhögskolan tjänstgöra, under den praktiska delen chefen för infanteriskjutskolan. Den övervägande praktiska perioden av i n f a n t e r i - o c h k a v a l l e r i o f f i c e r s s k o l o m a bör, som ovan angivits, alltjämt förläggas till infanteriskjutskolan liksom första delen av samma period av pansar- och trängofficersskolorna. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle k o m p a n i c h e f s k u r s e r för r e s e r v o f f i c e r a r e o c h v ä r n p l i k t i g a o f f i c e r a r e förläggas till krigsskolan. Kraven på utbildningen till kompanichef (motsvarande) vid infanteriet och kavalleriet synas dock bättre kunna tillgodoses vid infanteriskjutskolan, varför kurserna böra förläggas dit. Med hänsyn till det ökade antal specialvapen, som avses ingå i infanteriets utrustning, böra även vissa s p e c i a l k u r s e r anordnas vid infanteriskjutskolan.

346 Utbildningen i gasskyddstjänst erhöll enligt 1942 års försvarsbeslut en fastare organisation genom att a r m é n s g a s s k y d d s s k o l a (i personalförteckningarna för budgetåret 1947/48 benämnd skyddsskola) — underställd chefen för infanteriskjutskolan — skapades. Trots att stridsgaser icke kommit till användning under det senaste världskriget, synes försiktigheten bjuda att omsorg alltfort ägnas gasskyddsutbildningen. Begreppet »gasskyddsskola» (»skyddsskola») bör emellertid utgå och en viss begränsning av kursernas omfattning äga rum. Kursverksamheten bör direkt underställas chefen för infanteriskjutskolan. Förutom i gasskyddstjänst bör emellertid meddelas utbildning i rök-, maskerings-, brandsläcknings- och röjnings-(främst projektilröjnings-) tjänst. De värnpliktiga, vilka erhålla här nämnd utbildning, avses skola benämnas »skyddstekniker». Förutom utbildningen av skyddstekniker böra vartannat år specialkurser i dylik »skyddstjänst» anordnas dels för officerare och underofficerare på aktiv stat, avsedda som målsmän för och instruktörer vid befäls- och trupputbildning i dylik tjänst vid de lägre truppförbanden och som befäl vid tekniska kompanier, dels i form av omskolningskurser för reserv- och värnpliktig befälspersonal för dessa kompanier. F ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n , vilken synes böra ägnas särskild uppmärksamhet, bör ske i samarbete med bland annat försvarets forskningsanstalt. För att utbildningen vid infanteriskjutskolan skall kunna nå högsta grad av effektivitet fordras tillgång till övningstrupp i sådan utsträckning, att övningarna ur styrkesynpunkt kunna erhålla en fullt fältmässig prägel. Övningstruppen bör vidare vara så sammansatt, att stridsmässiga övningar kunna bedrivas i kompani och bataljon under samverkan med bandpansarvärn, stridsvagnar, artilleri, stormartilleri och flyg. Under tidsperioder, då övningar i högre förband än bataljon äro erforderliga, bör infanteriskjutskolans övningstrupp förstärkas genom att annan trupp, exempelvis sådan som fullgör repetitionsövning, tillfälligt ställes till förfogande. För ifrågavarande skola avses årligen dels ett övningskompani, dels — närmast för stridsskolan — en övningsbataljon och ett övningsbatteri. Övningskompaniet, vilket bör organiseras som ett reducerat skyttekompani jämte en pansarvärns-, en pionjär-, en tung granatkastar-, en infanterikanon- och en pansarvärnsluftvärnsavdelning, förutsattes omfatta omkring 250 värnpliktiga ur I 8, som inrycka den 15 oktober och vid skjutskolan fullgöra första tjänstgöringen i en följd samt i direkt anslutning därtill även första repetitionsövning. E n del av de värnpliktiga avses skola utbildas i teknisk tjänst för att vid mobilisering ingå i tekniska kompanier. Övningsbataljonen och övningsbatteriet förutsättas omfatta omkring 800 respektive 60 värnpliktiga ur samtliga inskrivningsområden, vilka fullgöra första tjänstgöringen i två omgångar. De inrycka den 15 juni tillsammans med övriga värnpliktiga till vederbörliga infanteri (artilleri-) regementen och fullgöra där de första tre månaderna (rekrytskolan) av första tjänstgöringen. Därefter hemförlovas de för att påföljande år den 15 mars inrycka och fullgöra återstående del av första tjänstgöringen samt i direkt anslutning därtill även första repetitionsövning. Ut-

347 bildningen för övningsbataljonens värnpliktiga förlägges härvid till en början till två å tre regementen — ett kompani lämpligen till I 8, eventuellt till infanteriskjutskolan — men senare sammandrages bataljonen för att den 15 augusti—den 15 oktober stå till förfogande för arméns stridsskola. Övningsbatteriet utbildas den 15 mars—den 30 juni vid artilleriskjutskolan tillsammans med dess övningsdivision men står därefter under tiden den 1 juli—den 15 oktober till skjutskolans (och stridsskolans) förfogande. Befäl såväl till övningsbataljonen och övningsbatteriet under den tid, då desammas värnpliktiga fullgöra den senare omgången av första tjänstgöringen och första repetitionsövningen, som till övningskompaniet, kommenderas ur infanteriets och artilleriets truppförband. Befälsbehovet utgöres av för övningskompaniet omkring 5 officerare, 8 underofficerare och 15 underbefäl, för övningsbataljonen ungefär 28 officerare, 25 underofficerare och 50 underbefäl samt för övningsbatteriet 3 officerare, 3 underofficerare och 9 underbefäl. Vid de två förstnämnda förbanden förutsättas härvid värnpliktiga tjänstgöra som gruppchefer. Till övningstruppen ur infanteriet måste därför uttagas värnpliktiga, lämpliga som gruppchefer, i betryggande antal. Härutöver kräves under längre eller kortare perioder ytterligare övningstrupp ur infanteriet och ur vissa andra truppslag, bland annat under tiden den 15 september—den 15 oktober en repetitionsövningsbataljon m. m. Försvarskommittén föreslår således att under chefen för infanteriskjutskolan lyda infanteri- och kavalleriofficersskolorna under dessa skolors övervägande praktiska period, pansar- och trängofficersskolorna under första delen av dessa skolors övervägande praktiska period, stridsskola för (blivande) kompanichefer (subalternofficerare under i regel 9:e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna, stridsskola I för (blivande) bataljonschefer (kaptener och ryttmästare under i regel 16:e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna, stridsskola I I för bataljons-(divisions-) chefer (regementsofficerare under i regel 23 :e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet, stridsskola för regementschefer (motsvarande) och blivande regementschefer under denna skolas praktiska del; sistnämnda tre stridsskolor gemensamt benämnda arméns stridsskola, kompanichefskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare ur infanteriet och kavalleriet, underofficerskurs för underofficerare (överfurirer) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna, vissa specialkurser, såsom i tung granatkastartjänst, pansarvärnstjänst. infanterikanontjänst och mintjänst, kurser i skyddstjänst (gasskydds-, rök-, maskerings-, brandsläcknings- och röjningstjänst),

348 infanteriskjutskolans övningstrupp samt viss försöksverksamhet av såväl taktisk som infanteriteknisk natur. Det har ifrågasatts, att på skjutskolans ordinarie kursprogram även upptaga kurser med cheferna för utbildningsavdelningarna vid de lägre truppförbanden för behandling av för kommande utbildningsår aktuella utbildningsfrågor och genomgång av utbildningsbestämmelser, utbildningstekniska rön m. m. Ifrågavarande utbildning synes dock kunna ske genom tillfälliga kurser, anordnade i mån av behov. Verksamheten vid skjutskolan (och arméns stridsskola) bör i överensstämmelse med vad ovan angivits bedrivas enligt vidstående ungefärliga t i d s plan. Beträffande den för skjutskolan erforderliga p e r s o n a l e n må följande framhållas. Personalen på skjutskolans stat har i det följande beräknats under hänsynstagande till bland annat att vissa lärare jämväl skola vara lärare vid truppslagsofficersskolorna ävensom att de skola vara lämpade för lärarverksamhet vid stridsskolan. Av i nuvarande personalförteckning upptagna befattningar för lärare vid skjutskolan ha sålunda 2 befattningar som förste lärare, majorer, kaptener eller ryttmästare, uppförts som dels 1 befattning för överstelöjtnant eller major, dels 1 befattning för major, tillika förste lärare respektive lärare vid truppslagsofficersskolorna (i trupputbildning respektive krigskonst) och 1 befattning som förste lärare, major, kapten eller ryttmästare, och 5 befattningar som andre lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, upptagits jämväl som lärare respektive andre lärare vid truppslagsofficersskolorna (i krigskonst, trupputbildning och teknik). I enlighet med 1942 års försvarsbeslut upptager nuvarande personalförteckning för arméns skyddsskola (tidigare: gasskyddsskola) 1 major och chef, 2 lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter samt 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Beträffande de båda lärarbefattningarna har föreskrivits, att de må tillsättas endast i det fall, att efter Kungl. Maj:ts beprövande civila lärare icke böra för ändamålet anlitas. Endast chefsbefattningen har hittills varit tillsatt. Till den utbildningsverksamhet i skyddstjänst, som hittills förekommit — främst utbildning av personal till tekniska kompanier — har lärarpersonalen i övrigt tillfälligt beordrats. I personalförteckningen nu för skyddsskolan upptagna lärarbeställningar böra utgå och majorsbeställningen avses för en förste lärarbefattning vid skolan, förenad med undervisningsskyldighet vid truppslagsofficersskolorna Antalet lärare vid skjutskolan bör i övrigt bibehållas oförändrat. Utöver lärarna erfordras 7 repetitörer, varav 5 tjänstgöra där under tiden den 15 mars—den 15 oktober och 2 hela året, Av de två sistnämnda avses en för försöksavdelningen och en för tjänstgöring vid truppslagsofficersskolorna den 1 oktober—den 1 april. Den tekniska försöksverksamheten vid skjutskolan har de senaste åren ut-

349 O pr

Kurs m. m.

H

InfOS och KavOS övervägande period x

* •a

er

ro

Ungefärligt antal elever (el. vpl.

praktisk

64 + 3

Del av POS och TrängOS övervägande prak tiska period x Stridsskola för (blivande) kompanichefer ur infanteriet, kavalleriet och pansartrup perna 'Stridsskola I för (blivande) bataljons chefer ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna Stridsskola I I för bataljons(divisions-) chefer ur infanteriet, kavalleriet, pan sartrupperna och artilleriet 4 Stridsskola för regementschefer (motsvarande) och blivande regementschefer . Kompanichefskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare ur infanteriet och kavalleriet Kurs för underofficerare (överfurirer) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna

55 3

30 Specialkurser

50 Soldatskola för skyddsteknikcr

30 Befälsutbildning för s k y d d s t e k n i k c r . . . .

30 Specialkurs i skyddstjänst för officerare och underofficerare 8 Omskolningskurs kompanier G

för

befäl

vid

tekniska

20 Försöksverksamhet InfSS övuingskompani 7 InfSS (ASS) övningsbataljon 8 InfSS övningsbatteri 9 Teckenförklaring: . — ä r l i g utbildning (verksamhet) år niiimiiiiimii =± utbildning vid arméhögskolan.

200 800 60 = utbildning vartannat b oo

i i 5 / 4 _ w / 6 gemensam utbildning för samtliga angivna officersskolor ASS förlagd till Skillingaryd. « Utöver angivet elevantal ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna böra omkring 5 officerare ur andra truppslag, främst artilleriet och ingenjörtrupperna, deltaga i skolan Utbildningen gemensam med senare hälften av stridsskola I för (blivande) bataljonschefer ° Alternativt jan.—mars eller mars—maj. ® Specialkursen i skyddstjänst och omskolningskursen alternera. ' lhh—15/s första repetitionsövning 8 1 r e m a n a d e r aT första , l. tjänstgöringen fullgjorda vid truppförband " / » — " / o föregående år » / e — l öR / /io första repetitionsövning. 2

A l I r C , u S n i ! ^ r a J f Ö r 8 t a t J ä n s t S ö r i n g e n fullgjorda » / • — " / t föregående år. 1 5 / 3 - S 0 / e utbildning vid A r t a b . 13 /9— 15 /io första repetitionsövning.

350 vecklats högst väsentligt och beräknas i fortsättningen bedrivas i samverkan med försvarets forskningsanstalt och arméförvaltningen och få än större omfattning. För försöksavdelningen bör därför avses en civil tjänsteman, avsedd att biträda chefen bland annat vid uppgörande av försöksprotokoll och ritningar samt för tabellberäkningar m. m. Han bör dessutom avses för fotograferings- och filmverksamhet på avdelningen. Befattningen bör tills vidare uppföras som extra ordinarie kansliskrivare, ritare, i lönegrad Ce 15. Adjutanten vid skjutskolan — beställning för kapten, ryttmästare eller löjtnant — är för närvarande tillika chef för handräckningskompaniet. De egentliga adjutantsuppgifterna äro och komma att bli av den omfattningen, att med adjutantsbefattningen icke lämpligen bör förenas chefskapet för handräckningskompaniet. I den mån adjutantsuppgifterna icke lägga hinder i vägen, bör adjutanten i stället utnyttjas för lärarverksamhet och beställningen uppföras som adjutant, tillika lärare, och avses för kapten eller ryttmästare. Behovet av handräckningspersonal och värnpliktiga i yrkesbefattningar har hittills utgjort omkring 100 man, vartill kommit ett antal civila arbetare. I samma mån som tillgången på värnpliktig handräckningspersonal minskas och då kursverksamheten avses få en något ökad omfattning i förhållande till den nuvarande, synes det bli nödvändigt att anställa ytterligare civil personal. A andra sidan kräver emellertid utbildningsverksamheten tillgång till militär personal i yrkesbefattningar och för handräckningstjänst. Säkerhetstjänsten vid de omfattande skjutningarna med stridsammunition, vid övningarna i spräng- och mintjänst samt vid försöksverksamheten kräver ett betydande arbete vid fördelning av övningsområden, utsändande av meddelanden till ortsbefolkning, kontroll av utrymning, avspärrande av viss terräng och vägar m. m. Det synes därför nödvändigt att i fortsättningen avse en särskild befattningshavare som chef för kasernkompaniet, tillika skjutfältofficer. Kursverksamhetens omfattning och därav ökad arbetsbörda för intendenten samt det väsentligt utökade antalet tjänstgöringsdagar för övningstrupp vid skjutskolan med stridsskolan, torde göra det nödvändigt, att intendenten befrias från att tillika vara kasern- och domänofficer. Dessa arbetsuppgifter böra i stället överflyttas på ovannämnda kasernkompanichef, som bör vara pensionerad officer i arvodesbefattning. Vid kasernkompaniet bör redovisas manskap i yrkes- och handräckningsbefattningar. Den för yrkes- och handräckningstjänst avsedda civila personalen bör närmast lyda under chefen för detta kompani. För kasernkompaniet bör liksom nu avses en pensionerad underofficer i arvodesbefattning som kompaniadjutant, tillika förvaltningsunderofficer. Därjämte erfordras 1 kompanifurir, överfurir. För att tillgodose behovet av militär och civilmilitär personal i yrkesbefattningar har upptagits viss ordinarie och extra ordinarie mekaniker- och beställningsmannapersonal enligt 1944 års manskapsutrednings förslag. Utöver personalen till övningskompaniet böra för utbildning i yrkestjänst och för specialutbildning årligen uttagas vissa värnpliktiga, avsedda att sedermera

351 krigsplaceras i yrkesbefattningar vid verkstads- och reparationsförband ävensom att ingå i tekniska kompanier, exempelvis gas- och rökmanskap samt brandmanskap. Tillgång på för utbildning i brandtjänst avsedda värnpliktiga skulle öka möjligheterna att snabbt släcka de eldsvådor, som icke kunna undvikas i samband med stridsskjutningar och försöksverksamhet. För närvarande finnes anställd en extra tjänsteman som garageförman. Befattningen bör uppföras såsom extra ordinarie och inplaceras i lönegrad Ce 12. Härutöver erfordras två civila bilförare (CelO), varav en närmast avsedd som ambulansförare och en som vaktmästare, bussförare, övrigt behov av bil- och bussförare bör liksom nu tillgodoses med värnpliktiga. Behovet av civila förmän och arbetare kan för närvarande icke exakt beräknas, då det sammanhänger med huru många värnpliktiga i yrkes- och handräckningstjänst som framdeles kunna komma att avses för tjänstgöring vid skjutskolan. Det bör i detta sammanhang framhållas, att den för skjutskolan föreslagna personalorganisationen i vad rör stabs-, förvaltnings-, yrkesoch handräckningstjänst är huvudsakligen teoretiskt beräknad. I likhet med vad fallet är vid infanteriregementen m. m. bör den därför revideras efter särskilda organisationsundersökningar. Då emellertid den genom 1942 års försvarsbeslut fastställda personalorganisationen för skolan icke är avpassad efter skolans nuvarande och avsedda verksamhet, bör i avvaktan på dylika undersökningar den här föreslagna personalorganisationen tillämpas i stället för den nuvarande. Personalförteckningen för skjutskolan upptager för närvarande 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Av dessa är under tiden den 1 oktober—den 1 juli ett närmast avsett för de nu till skjutskolan förlagda infanteri-, kavallerioch pansarofficersskolorna. Som ovan angivits, bör ifrågavarande biträde överföras till staten för truppslagsofficersskolorna, Emellertid ha skriv- och kontorsgöromålen vid skjutskolan visat sig vara så omfattande, att utöver nu förefintliga biträden måste anlitas dels värnpliktiga, dels civil extra personal. Antalet biträden för skriv- och kontorsgöremål vid skjutskolan synes därför böra ökas till 4, varav 1 avsett för chefsexpeditionen, 1 för intendentsoch redogörarexpeditionen, 1 för tyg- och motoravdelningen och 1 för kasern-, domän- och skjutfältexpeditionen. Därjämte bör det till truppslagsofficersskolornas stat överförda biträdet för skriv- och kontorsgöromål tjänstgöra vid skjutskolan under de tider, då det icke erfordras vid truppslagsofficersskolorna (V4—15/e, 15/7—V»). Den personal, som försvarskommittén sålunda beräknar erforderlig för skjutskolan, framgår av nedanstående förteckning: Ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 chef, överste eller överstelöjnant Ma 12 el. Ma 11 1 adjutant, tillika lärare, kapten eller ryttmästare Md 9 1 förste lärare, tillika förste lärare i trupputbildning vid ATOS, överstelöjtnant eller major Ma 11 el. Ma 10

352 2 förste lärare, tillika förste lärare respektive lärare i krigskonst vid ATOS, majorer Ma 10 1 förste lärare, tillika lärare i teknik vid ATOS, major, kapten eller ryttmästare Ma 10 el. Md 9 1 chef för försöksavdelningen, major, kapten eller ryttmästare Ma 10 el. Md 9 5 andre lärare, tillika andre lärare i krigskonst (1), trupputbildning (2) och teknik (2) vid ATOS, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter Md 9 el. Md 7 7 andre lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter Md 9 el. Md 7 1 chef för övningskompaniet, kapten eller ryttmästare Md 9 1 kompaniadjutant vid övningskompaniet, fanjunkare Md 5 4 överfurirer, varav 1 kompaniöverfurir vid kasernkompaniet, 1 kasern- och väbelöverfurir, 1 skjutbaneöverfurir och 1 avsedd för försöksavdelningen Ma 3 1 maskinist Ca 16 1 eldare av 1. klassen Ca 11 Pensionerad

personal

i arvodesbefattning

med arvode på skolans

1 intendent och redogörare 1 tygofficer 1 chef för kasernkompaniet, tillika kasern-, domän- och skjutfältofficer , 1 expeditionsunderofficer 1 tyg- och motorunderofficer 1 förrådsunderofficer 1 väbel och kasernunderofficer 1 kompaniadjutant vid kasernkompaniet, tillika förvaltningsunderofficer och stallunderofficer Extra

ordinarie

personal

med lön på skolans

personal

Arv. 1:29 Arv. 1: 29 Arv. 1: 29 Arv. 1: 20 Arv. 1: 20 Arv. 1: 20 Arv. 1: 20 Arv. 1: 20

stat.

1 kansliskrivare, ritare, avsedd för försöksavdelningen 1 kontorist (i kassatjänst) 1 köksföreståndare 1 garageförman 1 biträdande köksföreståndare 1 bilförare 1 vaktmästare, bilförare 1 eldare av 2. klass 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål 1 ekonomibiträde 9 ekonomibiträden Kommenderad

stat.

med lön på andra försvarsväsendets

Ce 15 Ce 13 Ce 12 Ce 12 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 9 Ce 3 Ce 2 stater.

1 officer till förfogande vid försöksavdelningen, kapten, ryttmästare eller löjtnant, 7 repetitörer (5 st. 15 /3— 15 /io, 2 st. — varav en avsedd för försöksavdelningen och en under vinterhalvåret för ATOS — hela året), kaptener, ryttmästare eller löjtnanter. 1 överfurir i hovslagartjänst (ur kavalleriet). 1 överfurir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna). 1 furir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna). 2 vapenmekaniker, furirer (ur tygstaten).

353 1 bataljonsläkare (ur fältläkarkåren). 1 vapenmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten). 1 bilmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten). 1 vapenmekaniker, armétekniker (från tygstaten). 1 bilmekaniker, armétekniker (från tygstaten). 1 signalmekaniker, armétekniker (från tygstaten). 1 översköterska (från sjukvårdsväsendet). 1 sjukvårdsbiträde (från sjukvårds väsendet). För stridsskolan erfordras även vissa tillfälligt kommenderade lärare. Därjämte äro, som ovan framhållits, vissa civila arbetare behövliga. I förhållande till nuvarande personalorganisation a v v i k e r förslaget i vad rör personal på skjutskolans stat i följande hänseenden. Följande personal har u t g å t t : 1 adjutant, Md 9 el. Md 7, 1 chef för skyddsskolan, Ma 10, två förste lärare, Ma 10 el. Md 9, två andre lärare vid skyddsskolan, Md 9 el. Md 7, 1 expeditionsunderofficer vid skyddsskolan, arvode 1: 20 samt 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål (Överfört till staten för truppslagsofficersskolorna). Dessutom ha 2 furirer i beställningsmannatjänst, Me 2 el. Me 1, på skjutskolans stat ersatts med 2 kommenderade armétekniker från tygstaten. Följande personal har t i l l k o m m i t (respektive uppförts på extra ordinarie stat): 1 adjutant, tillika lärare, Md 9, 2 förste lärare, Ma 11 el. Ma 10, 1 chef för övningskompaniet, Md9, 1 chef för kasernkompaniet, arvode 1:29, 1 tyghantverkare av 1. klass, Ca 18, 1 armétekniker, Ca 12, 1 kansliskrivare, ritare, Ce 15, 1 garageförman, Ce 12, 2 bilförare, Ce 10 och 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Detta i n n e b ä r i fråga om personaluppsättningen, att 1 kapten (chef för övningskompaniet), 1 pensionerad officer, 1 tyghantverkare och 1 armétekniker tillkommit, under det att 1 överstelöjtnant eller major, 2 kaptener, ryttmästare eller löjtnanter och 1 pensionerad underofficer utgått. Av civil extra ordinarie personal ha 1 kansliskrivare, 1 garageförman, 2 bilförare samt 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål tillkommit. 2. Ridskolan (RS). I enlighet med 1942 års försvarsbeslut omfattar utbildningsverksamheten vid ridskolan på Strömsholm för närvarande dels en subalternofficerskurs om 10 månader för omkring 15 elever ur beridna truppslag, dels en allmän furirkurs om likaledes 10 månader för omkring 10 elever ur beridna truppslag, dels två infanteribefälskurser om vardera 10 veckor för officerare respektive underbefäl ur infanteriet (omkring 10 elever per kurs). Med Kungl. Maj:ts medgivande ha även underofficerare beordrats till allmänna furirkursen och till den för underbefäl avsedda infanteribefälskursen. Enstaka infanteriofficerare ha även beordrats till subalternofficerskursen. Enär utbildningen enligt dessa grunder visat sig i huvudsak ändamålsenlig, föreslår försvarskommittén endast följande mindre ändringar beträffande de 2 3 — 1800 47

354 olika kurserna. Ifrågavarande ändringar ha även förordats av officersutbildningskommittén. S u b a l t e r n o f f i c e r s k u r s e n bör avse dels ordinarie utbildning av samtliga kavalleriofficerare under i regel andra officersåret, dels specialutbildning av enstaka officerare ur övriga truppslag, jämväl infanteriet, till föregångsmän i fråga om ridning och körning samt hästens hanterande och vård. Ökad uppmärksamhet bör ägnas elevernas utbildning till rid- och körinstruktörer. För detta ändamål bör i likhet med vad nu försöksvis tillämpas årligen övningstrupp på omkring 15 värnpliktiga med befäl (1 officer eller underofficer och 2 underbefäl) ur kavalleriet kommenderas till ridskolan för att där undergå utbildning under rekrytskolan den 15 april—den 15 juli. Ifrågavarande värnpliktiga fullgöra därefter soldatskolan tillsammans med övriga värnpliktiga vid kavalleriet den 15 september—den 15 mars. Enstaka elever ur beridna truppslag, främst kavalleriet, böra liksom hittills för fortsatt utbildning omkommenderas på en kurs som andraårselever och i vissa fall, främst då de blivande lärarna vid ridskolan, på ytterligare en kurs såsom instruktörselever. Elevantalet, som av officersutbildningskommittén beräknats till omkring 15, synes kunna begränsas till 12, då antalet ordinarie förstaårselever ur kavalleriet på grund av den minskade fredsorganisation för detta truppslag, som försvarskommittén föreslår, kan förutses bli i medeltal 3 mot för närvarande 5. Den a l l m ä n n a f u r i r k u r s e n bör ersättas med en underofficers- och överfurir-(furir-)kurs för sergeanter och överfurirer (furirer). Beträffande underofficerarna (överfurirerna) föreligga nämligen större möjligheter för att deras vid ridskolan erhållna utbildning skall komma truppförbanden tillgodo, än vad fallet är beträffande furirer.

50 Kurs

m. m.

H C

2.

Subalternofficerskurs Kurs för officerare ur infanteriet Kurs för underofficerare (furirer) ur infanteriet

ro er"

t,' P •4

>

Ti

2,

> Tiro

b£ 3

0^

ro 3

O vr o

öro Ungefäro ro ro ligt antal elever 3 •<

3 ro ro ro 5- (eller vpl) •4 ro >-> H 12

er-

och överfurirer

10 Underofficers- och överfurir-(furir-,kurs för sergeanter och överfurirer (furirer). . . .

10 Försöksverksamhet KS övningstrupp

:..

355 F ö r a t t utbildningen vid i n f a n t e r i b e f a l s k u r s e r n a skall k u n n a kons e k v e n t a n p a s s a s efter de olika befälskategoriernas b e h o v , b ö r en k u r s omfatta e n d a s t officerare, en annan k u r s endast underofficerare och överfurirer (furirer). A l l m ä n b e f ä l s k u r s bör vid b e h o v anordnas s å s o m tillfällig k u r s och avse o r i e n t e r i n g om m o d e r n a erfarenheter vid u t b i l d n i n g i k ö r n i n g och ridning, vissa detaljer av h ä s t t j ä n s t e n eller vissa försök m. m. V e r k s a m h e t e n vid ridskolan b ö r med anledning av vad ovan anförts bed r i v a s enligt den ungefärliga t i d s p l a n e n å föregående sida. M e d d e n reservation, som framgår av det följande, u t g å r försvarskomm i t t é n vid sina b e r ä k n i n g a r från den p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n som framgår av n e d a n s t å e n d e förteckning.

Ordinarie

personal

med lön på skolans

stat.

1 lärare i körning, kapten, ryttmästare eller löjtnant 2 överfurirer Pensionei'ad

personal

i arvodesbefattning

Md 9 el. Md 7 Ma 3

med arvode på skolans

1 intendent och redogörare, tillika kasernofficer 1 förvaltningsunderofficer 1 expeditionsunderofficer Extra

ordinarie

personal

med lön på skolans

stat.

1 köksföreståndare 1 kanslibiträde (i kassatjänst) 2 stallföreståndare (varav 1 för Utnäslöt) 1 eldare av 1. klass 1 vaktmästare 6 remontryttare (vid Utnäslöt) 1 fodermarsk (vid Utnäslöt) 1 eldare av 2. klass 9 vaktmästare (varav 4 för Utnäslöt) 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål (varav 1 för Utnäslöt) 3 ekonomibiträden Kommenderad

personal

stat.

Arv. 1:29 Arv. 1: 21 Arv. 1: 20

Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 9 Ce 9 Ce 2

med lön på andra försvarsväsendets

1 chef, överstelöjtnant eller major (ur kavalleriet). 1 adjutant, tillika lärare, ryttmästare eller löjtnant (ur kavalleriet). 1 förste lärare i ridning, kapten eller ryttmästare. I andre lärare i ridning, kapten, ryttmästare eller löjtnant. 1 biträdande lärare i körning, sergeant, överfurir eller furir. 1 regementsveterinär, tillika lärare (ur fältveterinärkåren). 1 underofficer i hovslagartjänst (ur kavalleriet). 1 överfurir i hovslagartjänst (ur kavalleriet). 1 överfurir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna). 1 furir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna). 1 stallunderbefäl, furir (ur kavalleriet).

stater.

356 Därjämte erfordras omkring 10 värnpliktiga i handräckningstjänst (ur kavalleriet) samt vissa civila arbetare. Den beräknade personalorganisationen a v v i k e r från den nuvarande endast såtillvida, att chefs-, adjutants- och lärarbefattningarna med undantag av befattningen som lärare i körning — tidigare upptagna på skolans stat — avses i fortsättningen skola besättas med kommenderad personal ur kavalleriet. I samband härmed har adjutanten upptagits som »tillika lärare». Beträffande personalberäkningen vill kommittén vidare framhålla, att en stor del av personalen är avsedd jämväl för kavallerimobiliseringscentral samt Utnäslöts remontdepå. Även med beaktande härav anser kommittén skolans jämförelsevis ringa elevantal böra föranleda, att personalorganisationen gores till föremål för organisationsundersökning. 3. Pansartruppskolan (PS). I enlighet med 1942 års försvarsbeslut omfattar verksamheten vid pansartruppskolan årligen, då förhållandena så medgiva, dels kurs för subalternofficerare och kaptener ur pansartrupperna om ungefär sex veckor för sammanlagt omkring 15 elever, dels kurs för underofficerare och äldre furirer ur samma truppslag om ungefär åtta veckor för 12—15 elever, dels specialkurser och viss försöksverksamhet. Kursverksamheten bör i fortsättningen bedrivas i huvudsak enligt nuvarande grunder. I avsikt att samordna skolans verksamhet såväl med övrig utbildning av pansartruppernas befälskadrer som med befälsutbildningen inom armén i övrigt föreslår försvarskommittén — i huvudsaklig överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén (SOU 1946: 38, s. 288—304) förordat — dock följande förändringar. Till pansartruppskolan bör av skäl, som anförts i det föregående vid behandlingen av truppslagsofficersskolorna, förläggas huvuddelen av p a n s a r officersskolans övervägande praktiska period. Kurserna för subalternofficerare och kaptener, som förutsättas skola genomgås under i regel 9:e respektive 16:e officersåret, böra med hånsyn till kursernas ändamål benämnas k o m p a n i c h e f s k u r s , respektive b a t a l j o n s c h e f s k u r s . Till sistnämnda kurs, vars längd synes kunna avkortas till omkring 3 veckor och som lämpligen anordnas samtidigt med senare hälften av kompanichefskursen, böra regementsofficerare ur pansartrupperna i regel o inkommenderas under ungefär 23 :e officersåret. Den kurs vid infanteriskjutskolan, som enligt 1942 års försvarsbeslut borde direkt följa på kompanichefs- eller bataljonschef skurs vid pansartruppskolan, synes för eleverna i den förra av dessa kurser böra uppskjutas till påföljande år, enär därigenom bortkommenderingarna under den tid, då de värnpliktigas första tjänstgöring pågår, väsentligt minskas. Elever i bataljonschef skurs böra däremot i direkt anslutning till densamma genomgå stridsskolan för bataljonschefer (blivande bataljonschefer) vid arméns stridsskola. Till u n d e r o f f i c e r s k u r s e n böra även beordras furirer, som avses befordras till underofficerare i reserven.

357 Till pansartruppskolan böra även liksom nu förläggas k u r s (-er) f ö r r e s e r v o f f i c e r a r e och r e s e r v u n d e r o f f i c e r a r e s a m t v ä r n p l i k t i g a o f f i c e r a r e o c h u n d e r o f f i c e r a r e u r p a n s a r t r u p p e r n a . Denna utbildning synes lämpligen kunna alternera med s p e c i a l k u r s e r n a . För pansartruppskolan bör i likhet med vad nu är fallet avses ö v n i n g s t r u p p , bestående av dels ett övningskompani under sommarhalvåret, dels en övningspluton under vinterhalvåret. Övningskompaniet förutsattes omfatta ungefär 100 och övningsplutonen ungefär 40 värnpliktiga ur P 1—P 4. Övningskompaniets värnpliktiga böra fullgöra första tjänstgöringen i två omgångar. De avses skola inrycka den 15 juni tillsammans med övriga värnpliktiga till vederbörliga pansarregementen och utbildas där under de första tre månaderna (rekrytskolan) av första tjänstgöringen. Därefter hemförlovas de för att påföljande år den 15 mars inrycka till P 4 och där såsom pansarskolans övningskompani fullgöra återstående del av första tjänstgöringen samt i direkt anslutning därtill även första, repetitionsövning. Övningsplutonens värnpliktiga fullgöra sin första tjänstgöring till tiden på samma sätt som pansartruppernas övriga värnpliktiga. Under rekrytskolan utbildas de tillsammans med dessa vid vederbörliga pansarregementen. Från och med soldatskolans början den 15 september sammandragas de till P 4 och bilda pansartruppskolans övningspluton. Befälsbehovet, som för övningskompaniet utgöres av 4 kompaniofficerare, 4 underofficerare och 10 underbefäl samt för övningsplutonen av 1 kompaniofficer, 1 underofficer och 6 underbefäl, tillgodoses genom kommenderingar ur pansartruppernas truppförband (befälet till övningsplutonen — utom 2—3 underbefäl — avses härvid utgå ur P 4 ) . Som nedan angives, bör dock kompaniadjutanten placeras vid pansartruppskolan. Övningskompaniet avses under tiden den 15 september—den 15 oktober stå till förfogande för arméns stridsskola, Därutöver förutsattes del av pansartruppskolans övningstrupp under annan kortare tid tillfälligt bli ställd till infanteriskjutskolans (arméns stridsskolas) förfogande enligt överenskommelse mellan skolcheferna. Verksamheten vid pansartruppskolan bör i Olllighet med vad ovan framhållits bedrivas enligt omstående ungefärliga t i d s p l a n . I enlighet med 1942 års försvarsbeslut har personalen vid pansartruppskolan hittills utgjorts dels av 1 chef, major, och 1 lärare, kapten, på pansartruppernas stat (placerade vid P 4 ) , dels av tillfälligt kommenderad personal. Sedan numera erfarenhet vunnits beträffande omfattningen av skolans utbildnings- och försöksverksamhet och på grund därav bland annat särskild övningstrupp visat sig nödvändig för skolan, synas de arbetsuppgifter, som åvila pansartruppskolans fasta personal, så betydande, att denna bör förstärkas. Med hänsyn till vikten av att säkerställa kontinuitet i försöksverksamhet och utbildning synes det nämligen icke lämpligt att helt tillgodose det ökade behovet av arbetskraft enbart genom tillfälliga kommenderingar. Skolan bör därför tillföras dels en kompaniofficer för att leda

358 Ungefärligt antal elever eller vpl.

Kurs m. ni.

Del av POS övervägande praktiska period Kompanichefskurs officerare)

(för

äldre

subaltern-

Bataljonschcfskurs 1 (för äldre kaptener) 1 Bataljonschefskurs

II

(för regementsoffi-

C

J

Kurs för underofficerare och underbefäl på aktiv stat samt för underbefäl, som avses befordras till underofficerare i reserven

12 Kurs för ruservofficerare, reservunderofficerarc samt värnpliktiga officerare och underofficerare *

20 Specialkurs för officerare, underofficerare och underbefäl (t. e. med ny materiel) 2

20 Försöksverksamhet PS övningskompani : i PS övningspluton Teckenförklaring.

100 40

.

årlig utbildning (verksamhet), . . . . . . . . . . . . = utbildning vartannat år.

1 Utbildningen vid bataljonschefskurserna I och I I gemensam. • Kurs(-cr) för reserv- och värnpliktig personal och specialkurs alternera. Tre månader av första tjänstgöringen fullgjorda vid truppförband 1 B / ö — u h föregående yr. 15 /io första repetitionsövning. 4 Tre månader av första tjänstgöringen fullgöras 15 /e— 15 /9 vid truppförband. 3

den alltmer omfattande försöksverksamheten och samtidigt vara kompanichef för övningstruppen under vinterhalvåret, dels en underofficer såsom kompaniadjutant, tillika expeditionsunderofficer. Behovet av tillfälligt kommenderad personal minskas då i motsvarande grad. För att ge större möjligheter till ett lämpligt personval och för att kunna disponera en för uppgiften lämplig officer under längre tid, bör chefen för pansartruppskolan uppföras såsom överstelöjtnant eller major. Den personal, som försvarskommittén sålunda anser erforderlig för pansartruppskolan, framgår av nedanstående förteckning. Ordinarie personal med lön på pansartruppernas stat. 1 chef, överstelöjtnant eller major Ma 11 el. Ma 10 1 lärare, kapten Ma 9 1 försöksledare, tillika (under vinterhalvåret) kompanichef för övningstruppen, kapten Ma 9 1 kompaniadjutant, tillika expeditionsunderofficer Ma 5 el. Ma 4

359 Denna personal bör placeras vid P 4. För kursverksamheten i övrigt erforderlig personal förutsattes beordrad ur pansartrupperna, i förekommande fall utöver ordinarie tjänst och mot ersättning i form av arvode. Den föreslagna personalorganisationen a v v i k e r från den nuvarande i så måtto att 1 chef, major, har ersatts med 1 chef, överstelöjtnant eller major, samt att 1 försöksledare, kapten, och 1 kompaniadjutant, tillika expeditionsunderofficer, fanjunkare eller sergeant, ha tillkommit. 4. Artilleriskjutskolan (ArtSS).

I 1942 års försvarsbeslut förutsattes, att artilleriskjutskolan skulle vara förlagd till Skillingaryd och ha egen förvaltning. Enligt beslut av 1943 års riksdag (skrivelse nr 412) skall skolan emellertid i stället förläggas till Villingsbergs skjutfält, vars förvaltning skall handhavas av A 9. Häruti förutsattes ingen förändring. Omförläggningen beräknas kunna genomföras omkring den 1 oktober 1948. Enligt 1942 års plan borde den årliga verksamheten vid skolan omfatta skjutkurser för subalternofficerare, kaptener och regementsofficerare — batterioch divisionschefskurser — om ungefär 10 veckor med sammanlagt ungefär 60 elever, artilleriofficersskolans och under kortare tid även luftvärnsofficersskolans övervägande praktiska period — omkring 25 respektive 15 elever under ungefär 11 respektive 4 veckor, artilleriflygkurs om ungefär 8 veckor med omkring 12 elever, skjutkurs för äldre reservofficerare om ungefär 4 veckor med omkring 40 elever samt försöksverksamhet. Utbildningen förutsattes koncentrerad till tiden den 15 februari—den 1 september. Under återstoden av året tjänstgöra chef och lärarpersonal vid arméstabens artilleriinspektion. Av kursverksamheten avsågs viss del utgöra särskilda vinter skjutkurser för batteri- och divisionschefer. Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t skola emellertid sådana kurser numera icke aga rum. Vidare har föreskrivits, att i den mån så befinnes erforderligt jämväl s k j u t k u r s e r för u n d e r o f f i c e r a r e skola iiga rum vid artilleriskjutskolan. I 1942 års plan för kursverksamheten förutsattes icke s k j u t k u r s e r f ö r a r t i l l e r i a v d e l n i n g e n vid a r m é n s u n d e r o f f i c e r s s k o l a och för v ä r n p l i k t i g a , s o m g e n o m g å f r i v i l l i g b e f ä l s u t b i l d n i n g . Då dessa skjutkurser emellertid måste förläggas till sommarhalvåret och då utbildad trupp under denna tid icke finnes vid truppförbanden, böra dessa skjutkurser förläggas till artilleriskjutskolan. Försvarskommittén föreslår därför — i huvudsaklig överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén (SOU 1946: 38 s. 288—304) förordat — att kursverksamheten vid skolan gives den omfattning, som framgår av efterföljande ungefärliga t i d s p l a n . Härvid förutsattes kommendering till batterichefskurs ske under i regel 9:e officersåret och kommendering till divisionschefskurs I respektive I I under i regel 16:e respektive 23:e officersåret.

360 ArtOS övervägande praktiska period . . . .

16 Del av LvOS övervägande praktiska period Battcrichefskurs cerarc)

för äldre

subaltcrnoltilö

Divisionschefekurs 1 .för äldre Divisionscbefskurs cerare) l

12 II

kaptener)

för regementsoffi4

Artilloriflygkurs

6 Skjutkurs för underofficerare

20 Skjutkurs för artilleriavdelningen ur AUS

20 Kurs för reservofficerare

10 Kurs(-er) för värnpliktigt befäl (frivillig befälsutbildningN,

10 Försöksverksamhet ArtSS övningsdivision 2 . InfSS övningsbatteri

2 3

1 Utbildningen gemensam med sista tredjedelen av divisionschefskurs I. Tre månader av första tjänstgöringen fullgjorda vid truppförband 1 5 /e— l 5 /ö föregående år. — /io första repetitionsövning. 3 V T — 1 5 / I O vid InfSS (ASS). 2

/o

lo

För artilleriskjutskolan bör i likhet med vad nu är fallet avses ö v n i n g s t r u p p , organiserad som en reducerad division. Övningsdivisionen förutsattes omfatta ungefär 350 värnpliktiga, varav omkring 310 tillhörande besiktningsgrupperna 1—2 och övriga besiktningsgrupp 3. Dessa värnpliktiga fullgöra första tjänstgöringen i två omgångar. De inrycka den 15 juni tillsammans med övriga värnpliktiga till vederbörliga artilleriregementen och utbildas där under de första tre månaderna (rekrytskolan) av första tjänstgöringen. Därefter hemförlovas de för att påföljande år den 15 mars inrycka till artilleriskjutskolan och där såsom skolans övningsdivision fullgöra återstående del av första tjänstgöringen samt i direkt anslutning därtill även första repetitionsövningen. Befälsbehovet, som utgöres av 1 regementsofficer, 10 kompaniofficerare, 12 underofficerare och omkring 35 underbefäl, tillgodoses genom kommenderingar ur

361 artilleriets truppförband. Beställning för divisionschefen, regementsofficer, har dock uppförts på staten för A 9. Artilleriskjutskolans övningsdivision avses den 15 september—den 15 oktober stå till förfogande för artilleriskjutskolan. Som angivits vid behandlingen av infanteriskjutskolan avses berörda skolas övningsbatteri under tiden den 15 mars—den 30 juni skola utbildas vid artilleriskjutskolan tillsammans med övningsdivisionen och kan då även utnyttjas som övningstrupp för sistnämnda skola. Gällande personalförteckning för artilleriskjutskolan upptager — i överensstämmelse med 1942 års försvarsbeslut — som ordinarie p e r s o n a l 1 överste eller överstelöjtnant, chef, och 1 kapten, adjutant. På personalförteckningen för arméinspektionen finnas dessutom upptagna som lärare vid skolan 1 överstelöjtnant eller major och 1 major. Med hänsyn till den omfattande verksamheten vid skolan och till vikten av att säkerställa kontinuitet i utbildning och försöksverksamhet ävensom för att möjliggöra att gemensam lärarpersonal disponeras för skolan och artilleriofficersskolan bör en för närvarande tillfälligt beordrad lärare ersättas med en lärare, kapten eller löjtnant, å artilleriskjutskolans stat med undervisningsskyldighet jämväl vid truppslagsofficersskolorna. Adjutanten ber upptagas som adjutant och lärare, tillika lärare vid sistnämnda skolor. På arméinspektionens stat uppförda lärarbefattningar, avsedda för skjutskolan, böra vidare överföras till dennas stat såsom försteläiaibefattningar. Behovet av mekaniker- och beställningsmannapersonal för skjutskolan har tillgodosetts genom att på staten för A 9 upptagits viss sådan personal utöver regementets eget behov. E t t biträde för skriv- och kontorsgöromål har på skäl, som anförts vid behandlingen av truppslagsofficersskolorna, överflyttats till staten för sistnämnda skolor men avses under tiden den 1 april—den 1 oktober skola tjänstgöra vid skjutskolan. Den personal, som försvarskommittén sålunda anser erforderlig för artilleriskjutskolan, framgår av nedanstående förteckning. Ordinarie personal med lön pä skolans stat. 1 chef, överste eller överstelöjtnant 1 adjutant och lärare, tillika andre lärare vid ATOS, kapten eller löjtnant 1 förste lärare, överstelöjtnant eller major 1 förste lärare, major 1 lärare, tillika andre lärare vid ATOS, kapten eller löjtnant

Ma 12 el. Ma 11 Md 9 el. Md 7 Ma 11 el. Ma 10 Ma 10 Md 9 el. Md 7

Pensionerad personal i arvodesbefattning med arvode pä skolans stat. 1 intendent och redogörare 1 expeditionsunderofficer 1 förvaltningsunderofficer

Arv. 1: 29 Arv. 1: 20 Arv. 1: 20

362 Extra ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 köksföreståndare Ce 12 1 biträdande köksföreståndare Ce 10 1 eldare av 1. klass Ce 10 1 eldare av 2. klass Ce 9 1 förrådsman Ce 9 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. 2 ekonomibiträden Ce 3 6 ekonomi biträden Ce 2 Kommenderad personal med lön (arvode) på andra försvars-väsendets stater. 1 lärare och 1 repetitör ur ATOS under ArtOS övervägande praktiska period, 1 lärare och 1 repetitör ur ATOS under den till ArtSS förlagda delen av LvOS övervägande praktiska period, 2 andre lärare och 2 repetitörer under tiden för divisionschefskurserna, 1 chef och 1 lärare vid artilleri flygkursen, 1 andre lärare under tiden för kursen(-erna) för värnpliktigt befäl (frivillig befälsutbildning), ordinarie befäl vid AUS artilleriavdelning under tiden för skjutkursen för avdelningen, viss förråds- och mekanikerpersonal ur A 9 eller tygstaten. Den föreslagna personalorganisationen a v v i k e r i vad rör personalen på skjutskolans stat från den nuvarande i följande avseenden: 1 förste lärare, överstelöjtnant eller major, 1 förste lärare, major, och 1 lärare, kapten eller löjtnant, ha tillkommit (förste lärarna överflyttade från staten för arméinspektionen), 1 adjutant, kapten, har ersatts med 1 adjutant och lärare, kapten eller löjtnant, 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål har överflyttats till staten för truppslagsofficersskolorna, 2 ekonomibiträden (Ce 3) och 6 ekonomibiträden (Ce 2) ha tillkommit. Förläggningsorten för på skjutskolans stat upptagen ordinarie personal, pensionerad personal i arvodesbefattning (utom förvaltningsunderofficeren) och biträdet för skriv- och kontorsgöromål bör vara Stockholm. Denna personal bör i likhet med vad fallet för närvarande är under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras för tjänstgöring vid artilleriinspektionen i arméstaben ävensom i vissa fall för lärarverksamhet vid truppslagsofficersskolorna. För övrig personal på skolans stat räknas Villingsberg såsom förläggningsort. Denna personal bör under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras av chefen för A 9. 5. Luftvärnsskjutskolan

(LvSS).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle utbildningen vid luftvärnsskjutskolan på Väddö årligen omfatta skjutkurser för kompani- och regementsofficerare om ungefär 8 veckor -— uppdelade på en vinter- och en sommaromgång om ungefär 2 respektive 6 veckor •— med sammanlagt omkring 30 elever, huvud-

363 delen av luftvärnsofficeisskolans övervägande praktiska period med ungefär 15 elever under omkring 11 veckor, skjutkurs för äldre reservofficerare om ungefär 4 veckor med omkring 40 elever samt skjutkurs för eleverna i luftvärnets kadettskola om ungefär 4 veckor med omkring 50 elever. Kursverksamheten bör i fortsättningen bedrivas i huvudsak enligt nuvarande grunder. Försvarskommittén föreslår dock — i huvudsaklig överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén (SOU 1946: 38 s. 288—304) förordat — följande mindre förändringar. Uppdelningen av skjutkurserna för kompani- och regementsofficerare på en vinter- och en sommaromgång synes utan alltför stora ölägenheter kunna upphöra. Så har för övrigt försöksvis skett under senaste år. Härigenom åstadkommas besparingar i traktamentshänseende och minskas bortkommenderingarna från truppförbanden under den tid, då de värnpliktiga där fullgöra sin första tjänstgöring. I överensstämmelse med vad som skett vid övriga truppslags skjutskolor (motsvarande skolor) böra vidare skjutkurserna för kompani- och regementsofficerare med hänsyn till kursernas ändamål benämnas b a t t e r i - ( k o m p a n i - ) c h e f s k u r s respektive d i v i s i o n s c h e f s k u r s . I 1942 års plan för kursverksamheten vid luftvärnsskjutskolan ha icke förutsatts s k j u t k u r s e r för s o m m a r l i n j e n av l u f t v ä r n e t s k a d e t t s k o l a och för l u f t v ä r n s a v d e l n i n g a r n a vid a r m é n s u n d e r o f f i c e r s s k o l a o c h k r i g s s k o l a n , ej heller f ö r v ä r n p l i k t i g a , s o m g e n o m g å f r i v i l l i g b e f ä l s u t b i l d n i n g . Då dessa skjutkurser måste förläggas till sommarhalvåret och då utbildad trupp under denna tid icke finnes vid truppförbanden, böra dessa skjutkurser förläggas till luftvärnsskjutskolan. Såsom ö v n i n g s t r u p p vid skjutskolan skulle enligt 1942 års försvarsbeslut stamskolor ur luftvärnets regementen och kårer turvis disponeras. Att använda stamskolor såsom ständig övningstrupp måste emellertid anses mindre lämpligt, enär deras ordinarie utbildning härigenom avsevärt stores. Särskild övningstrupp bör därför enligt principer, som med särskilt medgivande prövats under senaste år, tilldelas skolan, övningstruppen föreslås omfatta ungefär 100 värnpliktiga och organiseras som ett reducerat stationärt luftvärnsbatteri om tre pjäser och en reducerad stationär InftYänisautomatkanontropp. Dessa värnpliktiga förutsättas fullgöra första tjänstgöringen i två omgångar. De inrycka den 15 juni tillsammans med övriga värnpliktiga till vederbörliga luftvärnstruppförband och utbildas där under de första tre månaderna (rekrytskolan) av första tjänstgöringen. Därefter hemförlovas de för att påföljande år den 15 mars inrycka till skjutskolan 1 och där såsom skolans övningstrupp fullgöra återstående del av första tjänstgöringen samt i direkt anslutning därtill även första repetitionsövningen. Befälsbehovet, som utgöres av 4 kompaniofficerare, 4 underofficerare och 12 underbefäl, tillgodoses genom kommenderingar ur luftvärnets truppförband. För att tillgodose behovet av ytterligare övningstrupp under perioderna den 15 maj—den 15 juni och den 15 september—den 15 oktober förutsattes skjut1

Förläggning vid Lv 3 18/s—xiU.

364 skolan under vardera av dessa perioder disponera repctitionsövningsförband om ett reducerat kårluftvärnsbatteri och ett reducerat fältluftvärnskompani (sammanlagt under vardera perioden omkring 275 man). Den 1 september— den 1 oktober böra därjämte luftvärnets konstapelskolor (omkring 130 man) under sin tillämpningsperiod förläggas till skjutskolan. För mät- och handräckningstjänst erfordras liksom nu omkring 75 värnpliktiga, hänförda till be-dktningsgmpp 3, under tiden den 15 april—den 15 oktober. Bcfälsbchovet för mät- och handiäckningsavdclningarna, som utgöres av 1 kompaniofficer, 1 underofficer och ungefär 12 underbefäl, förutsattes även skola tillgodoses genom kommenderingar ur luftvärnets truppförband. Verksamheten vid skjutskolan bör i överensstämmelse med vad ovan angivits bedrivas enligt efterföljande ungefärliga t i d s p l a n . Härvid förutsattes kommendering till batteri-(kompani) chef skurs ske under i regel 9:e officersåret och kommendering till divisionschefskurs I respektive I I under i regel 16:e respektive 23:e officersåret.

Ungefärligt antal elever (eller vpl)

Kurs ni. ni.

LvOS övervägande praktiska period (utom till ArtSS förlagd del)

12 Batteri- (kompani-)chef'6kurs (för äldre subalternofficerare)

10 Divisionschefskurs I Divisionsehefskurs cerare) l

(för äldre kaptener)

11 (för

regementsoffi-

Skjutkurser för luftvärnets kadettskola (vinter- respektive sommarlinjen) 2 . . . .

50 4- 50 13

Skjutkurs för Iuftvärnsavdclningcn ur KS

10 Skjutkurs för luftvärnsavdelningcn u r A U S Kurs för reservofficcrare

30 Kurs(-er) för värnpliktigt befäl (frivillig bcfälsutbildning)

30 Försöksverksamhet LvSS övningstrupp 1

10(J

Utbildningen gemensam med senare hälften av divisionsehefskurs 1. Skjutkurser för vintcrlinjcn vid Lv 2. Tre månader av första tjänstgöringen fullgjord;! vid truppförband 15 /e- -16/o föregående år. - I S /io första repetitionsövning. 2

365 D e n för verksamheten vid skjutskolan för närvarande a v s e d d a p e r s o n a l e n u t g ö r e s dels av 1 chef, överste eller överstelöjtnant, och 1 a d j u t a n t och lärare, k a p t e n , p å luftvärnets stat, dels av viss vid Lv 3 redovisad arvodes- och extra o r d i n a r i e p e r s o n a l . I övrigt erforderlig personal b e o r d r a s tillfälligt u r luftv ä r n e t s förband eller b l a n d d ä r till tjänstgöring placerad p e r s o n a l p å s t a t e r för p e r s o n a l k å r e r . H ä r v i d l a g förutsattes b l a n d annat den ä n d r i n g e n , a t t en för n ä r v a r a n d e tillfälligt b e o r d r a d lärare, regementsofficer, e r s a t t e s m e d en förste l ä r a r e , ö v e r s t e l ö j t n a n t eller major, på luftvärnets stat, p l a c e r a d vid skjutskolan. D e t t a h a r visat sig erforderligt med hänsyn till den o m f a t t a n d e v e r k s a m h e t e n vid skolan och till vikten av att säkerställa k o n t i n u i t e t i u t b i l d n i n g och försöksverksamhet ävensom för att möjliggöra a t t gemensam l ä r a r p e r s o n a l d i s p o n e r a s för luftvärnsskjutskolan och luftvärnsofficersskolan. D ä r j ä m t e b ö r en för närvarande tillfälligt a n s t ä l l d m o t o r b å t s f ö r a r e , som h a n d h a r m o t o r b å t s u t r u s t n i n g m. m. för målbogsering, uppföras p å s t a t e n för s k j u t s k o l a n som extra ordinarie vaktmästare, motorbåtsförare. D e n för skjutskolan s å l u n d a erforderliga personalorganisationen av efterföljande förteckning.

framgår

Ordinarie

personal med lön på luftvärnets stat. (Placerad vid LvSS). 1 chef, överste eller överstelöjtnant Ma 12 el. Ma 11 1 adjutant, tillika redogörare och lärare, kapten eller löjtnant Ma 9 el. Ma 7 1 förste lärare, överstelöjtnant eller major Ma 11 el. Ma 10 Personal

i arvodesbefattning

med arvode på skolans

1 expeditionsunderofficer 1 förrådsunderofficer Extra ordinarie personal med lön på skolans 1 köksföreståndare 1 biträdande köksföreståndare 1 eldare av 1. klass 1 förrådsman , , 1 eldare av 2. klass 1 vaktmästare, motorbåtsförare 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål 2 ekonomibiträden 5 ekonomibiträden

stat. Arv. 1: 20 Arv. 1: 20

stat. Ce 12 Ce 10 Ce 10 Ce 9 Ce 9 Ce 9 Ce 3 Ce 2

A d j u t a n t e n och läraren eller förste läraren äro tillika a n d r e lärare vid truppslagsofficersskolorna i t r u p p u t b i l d n i n g eller teknik. Kommenderad personal. 1 andre lärare, kapten eller löjtnant ur luftvärnet, under tiden Ve— 15 /io, 2 repetitörer, kaptener eller löjtnanter ur luftvärnet, en under y /io, en 10 /s— 15 /io,

1 lärare och 1 repetitör ur ATOS under tiden för den till LvSS förlagda delen av LvOS övervägande praktiska period, 1 luftvärnsingenjör under tiden 1U—lu/io, 1 överfurir i sjukvårdstjänst, 3 furirer i beställningsmannatjänst (varav 1 pjäs-, 1 instrument- och 1 bilmekaniker), 3 armétekniker (varav 1 pjäs-, 1 instrument- och 1 bilmekaniker). Furirerna och arméteknikerna äro, främst med hänsyn till LvSS behov, uppförda på staten för Lv 3. Ytterligare behov av tillfälligt beordrad personal förutsattes tillgodoses genom kommendering ur luftvärnets truppförband eller ur där till tjänstgöring placerad personal på staten för personalkårer. Slutligen erfordras liksom nu viss civil handräckningspersonal. Den föreslagna personalorganisationen a v v i k e r från den nuvarande därutinnan, att 1 överstelöjtnant eller major, placerad vid luftvärnsskjutskolan, tillkommit på luftvärnets stat, och 1 vaktmästare, motorbåtsförare, tillkommit på skjutskolans stat. All pensionerad personal i arvodesbefattning liksom all extra ordinarie personal har överförts på skjutskolans stat. På Lv 3:s stat ha även uppförts 3 furirer i beställningsmannatjänst och 3 armétekniker, främst avsedda för skjutskolan. Förläggningsorten för vid skjutskolan placerad ordinarie personal med lön på luftvärnets stat, expeditionsunderofficeren samt biträdet för skriv- och kontorsgöromål bör vara Stockholm. Denna personal bör under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras för tjänstgöring vid luftvärnsinspektionen i arméstaben. För övrig personal på skolans stat räknas Väddö såsom förläggningsort. Denna personal bör under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras av chefen för Lv 3. 6. Ingenjörtruppskolan

(IngS).

Ingenjörtruppskolan skulle enligt 1942 års försvarsbeslut förläggas till Ing 1 (Solna). Skolans verksamhet avsågs omfatta kurs för äldre subalternofficerare ur ingenjörtrupperna om ungefär 9 veckor med omkring 7 elever, kurs för äldre kaptener ur ingenjörtrupperna om ungefär 4 veckor med omkring 5 elever, ingenjörofficersskolans övervägande praktiska period om ungefär 11 veckor med omkring 7 elever samt viss försöksverksamhet av ingenjörteknisk natur. Med hänsyn dels till bristen på utrymmen vid Ing 1, dels till mindre gynnsamma övningsförhållanden därstädes — främst tidsödande transporter till och från Järvafältet eller ännu avlägsnare terräng — har skolan provisoriskt omförlagts till Ing 2 (Eksjö), där bättre betingelser i dessa avseenden finnas. Försvarskommittén föreslår, att skolan definitivt förlägges till Ing 2. Skolans verksamhet avsågs i 1942 års försvarsbeslut uteslutande för ingenjörofficerarnas vidareutbildning. Till skolan bör emellertid i enlighet med

367 offficersutbildningskommitténs förslag (SOU 1946:38, s. 448—449) även förläggas specialutbildningen i pionjärtjänst av officerare och underofficerare ur övrriga truppslag ävensom viss vidareutbildning av väg- och vattenbyggnadskåirens officerare. Härigenom säkerställes kontinuitet, överensstämmelse med infgenjörtrupptjänsten samt tillgången på sakkunniga lärare och erforderlig miateriel. Angiven utbildning kan då förväntas bli såväl ekonomiskt fördelaktigare som avsevärt effektivare än vid en tillfällig förläggning till olika truppförband. Kursverksamheten för ingenjörofficerarnas vidareutbildning, till vilken vidareutbildning av väg- och vattenbyggnadskårens officerare i lämplig utsträckning bör ansluta, bör i fortsättningen bedrivas i huvudsak enligt nu gäillande grunder. I överensstämmelse med vad som skett vid övriga truppshags skjutskolor (motsvarande skolor) böra dock kurserna för äldre subalternofificerare och äldre kaptener med hänsyn till kursernas ändamål benämnas k o m p a n i c h e f s k u r s respektive b a t a l j o n s c h e f s k u r s . I enlighet med principerna för vidareutbildningen av övriga truppslags regementsofficerare b ö r a även regementsofficerare ur ingenjörtrupperna i regel omkommenderas tilll sistnämnda kurs under ungefär 23:e officersåret. Vidare bör ingenjörtruppernas p l o g n i n g s s k o l a inordnas i skolans verksamhet. Den till skolan anslutna specialutbildningen i pionjärtjänst för officerare och underofficerare ur andra truppslag än ingenjörtrupperna bör omfatta dels två årliga p i o n j ä r k u r s e r , den ena för subalternofficerare och underofficerare (överfurirer) ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och underhållstrupperna, den andra för regementsofficerare ur samma truppslag, dels vartannat år en k u r s i s p r ä n g - o c h m i n t j ä n s t för subalternofficerare och underofficerare (överfurirer) ur artilleriet, luftvärnet, signal- och underhållstrupperna. Pionjärkurserna böra uppdelas på en vinter- och en sommardel. I 1942 års försvarsbeslut avsågs icke någon särskild ö v n i n g s t r u p p för ingenjörtrupperna. Enär bristen på dylik trupp starkt försvårat skolans verksamhet — särskilt under sommarhalvåret, då årets rekryter icke varit tillräckligt utbildade för tillämpningsövningar — har under senaste år med särskilt medgivande av Kungl. Maj:t ett skolans övningskompani organiserats. Även i fortsättningen bör för skolan avses ett övningskompani. Kompaniet förutsattes omfatta sammanlagt ungefär 140 värnpliktiga ur samtliga ingenjörförband. Dessa värnpliktiga fullgöra första tjänstgöringen i två omgångar. De inrycka den 15 juni tillsammans med övriga värnpliktiga till vederbörliga kårer och utbildas där under de första tre månaderna (rekrytskolan) av första tjänstgöringen. Därefter hemförlovas de för att påföljande år den 15 mars inrycka till Ing 2 och där såsom skolans övningskompani fullgöra återstående del av första tjänstgöringen samt i direkt anslutning därtill även första repetitionsövningen. Befälsbehovet, som utgöres av 3 kompaniofficerare, 4 underofficerare och 15 underbefäl, tillgodoses genom kommenderingar ur ingenjörkårerna.

368 Behovet av övningstrupp under vinterhalvåret tillgodoses ur ordinarie soldatskolor, främst vid Ing 2 (Ing 3) och I 12 (I 19). Plogningsskolan och pionjärkursernas vinterdel böra förläggas till Ing 3 i Boden. Försvarskommittén föreslår i anslutning till vad ovan anförts och i huvudsaklig överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén (SOU 1946:38, s. 288—304 och 448—451) förordat, att verksamheten vid ingenjörtruppskolan gives den omfattning, som framgår av efterföljande ungefärliga t i d s p l a n . Härvid förutsattes kommendering till kompanichefskurs ske under i regel 9:e officersåret och kommendering till bataljonschefskurs I respektive I I under i regel 16:e respektive 23:e officersåret. För ingenjörtruppskolan beräknades i 1942 års försvarsbeslut utöver chefen, major på ingenjörtruppernas stat, icke någon särskild p e r s o n a l . Lärare förutsattes beordras ur ingenjörtruppförbanden. •T; > •

Kurs in. ni.

3 IngOS övervägande praktiska period

g

£

> «-H

Öl

zr.

ö K" c

C5

ri

0 0

0 Ungefärligt antal elever (eller vpl)

....

Kompanichefskurs för äldre subalternofficerare ur ingenjörtrupperna samt vägoch vattenbyggnadskåren Bataljonschefskurs I ur samma kårer

för

Bataljonschefskurs I I för cerare ur samma kårer '

äldre kaptener regementsoffi-

Plogningsskola för officerare och underofficerare ur ingenjörtrupperna

1'ionjärkurs (vinter-, respektive sommardelen för subalternofficerare och underofficerare ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och underhållstrupperna

1'ionjärkurs (vinter-, respektive sommardelen) för regementsofficerare ur motsvarande truppslag Kurs i spräng- och mintjänst för subalternofficerare och underofficerare ur artilleriet, luftvärnet, signal-och underhållstrupperna Försöksverksamhet

110 IngS övningskompani * 1

Utbildningen vid bataljonschofskurserna I och I I gemensam. Tre månader av första tjänstgöringen fullgjorda vid truppförband — /io första repetitionsövning. 2

/o—1'/.> föregående år.

15 Teckenförklaring

:

årlig utbildning.

. . . . . . . . . . . . utbildning vartannat år.

/o

369 Bristande kontinuitet i läiai- och försöksverksamheten har emellertid uppstått på grund av att endast skolchefen är fast knuten till skolan. Avsaknaden av egna förråd har gjort materieltjänsten och övningainas förberedande alltför tidskrävande. Med anledning härav synes den personal, som erfordras för verksamheten vid skolan, böra särskilt upptagas på personalförteckningarna för ingenjörtrupperna respektive Ing 2. Av motsvarande skäl som anförts beträffande cheferna för vissa andra skolor föreslås, att chefen för ingenjörtruppskolan upptages såsom alternativt överstelöjtnant eller major. Ifrågavarande personal framgår av nedanstående förteckning. Ordinarie personal med lön på ingenjörtruppernas (Placerad vid IngS). 1 chef, tillika lärare, överstelöjtnant eller major 1 adjutant, tillika lärare, kapten eller löjtnant 2 lärare, varav 1 tillika chef för försöksavdelningen, kaptener

stat. Ma 11 el. Ma 10 Ma 9 el. Ma 7 Ma 9

Ordinarie personal med lön på staten för Ing 2. 1 materielöverfurir Ma 3 Pensionerad personal i arvodesbefattning med arvode på staten för Ing 2. 1 expeditionsunderofficer, tillika materielunderofficer Arv. 1:20 Extra ordinarie personal med län på staten för Ing 2. 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Tillfälligt kommenderad personal. 1 lärare, kapten, ryttmästare eller löjtnant ur infanteriet, kavalleriet eller pansartrupperna, under februari och augusti—oktober, 2 repetitörer, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter ur infanteriet, kavalleriet eller pansartrupperna, under februari och augusti—oktober, 1 repetitör, kapten ryttmästare eller löjtnant ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna eller ingenjörtrupperna, vartannat år under tiden 15/s—16/». Speciallärare i tygmateriel- och förvaltningstjänst beräknas mot särskilt arvode och utöver ordinarie tjänstgöring kunna ställas till förfogande ur 112 eller Ing 2. För skolans övningskompani finnes vid Ing 2 barackläger disponibelt och synes tills vidare vara tillfyllest, enär det endast gäller förläggning sommartid. Vissa förbättringsarbeten äro dock erforderliga. För skolan i övrigt krävas vid Ing 2 vissa nybyggnader. Försvarskommittén återkommer i clet följande till berörda byggnadsfrågor. 7.

Arméns signalsko la (SignS).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulh; utbildningen vid signalskolan, som avsågs förlagd till S 1 (Solna), omfatta signaltruppskola för vidareutbild24—1800 47

370 ning av officerare vid signaltrupperna — 6 å 10 elever under 6 månader, kurser för utbildning av signalofficerare och signalunderofficerare ur flertalet övriga truppslag — 30 ä 40 elever i vardera kursen under 6 respektive 3Va månader, signalunderbefälskurser för utbildning av signalunderbefäl vid de lägre truppförbanden — sammanlagt 50 å 60 elever under 6 månader, kurser i signaltjänst för regementsofficerare och stabspersonal vid infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet — 10 å 15 elever under 3/4 månad, radiokurser för högre teknisk utbildning av underofficerare och äldre underbefäl främst vid signaltrupperna — sammanlagt 20 a 25 elever under 3V-2 månader, samt signalmekanikerkurser för utbildning av underbefäl vid infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet samt för personal ur signaltrupperna — 15 a 20 elever under 6 månader. Signalunderofficerskurs, kurs för regementsofficerare och stabspersonal, två radiokurser samt signalmekanikerkurs avsågs skola anordnas varje år, övriga kurser och signaltruppskola vartannat år eller vid behov varje år. Försvarskommittén har funnit, att kursverksamheten vid signalskolan i stort sett bör fortsätta efter nu gällande grunder. Som i annat sammanhang angivits föreslår kommittén att erforderliga lokaler för skolan åstadkommas vid Ing 1 (Solna) genom en reducering av nämnda ingenjörkår. I huvudsaklig överensstämmelse med av officersutbildningskommittén framlagt förslag (SOU 1946: 38, s. 443—448) räknar kommittén dock med nedanstående förändringar. Kurser för signaltrupperna.

Då signaltrupperna numera erhållit egen officersrekrytering genom antagning av officersaspiranter, bör i enlighet med vad som angivits vid behandlingen av truppslagsofficersskolorna s i g n a l o f f i c e r s s k o l a n s överväg a n d e p r a k t i s k a p e r i o d förläggas till signalskolan. Av samma skäl synes s i g n a l t r u p p s k o l a n böra omfatta tre kurser för den ordinarie vidareutbildningen av signaltruppernas officerare motsvarande övriga truppslags skjutskolor (motsvarande skolor) 1 . Signaltruppskola I avses för äldre subalternofficerare och signaltruppskola I I för kaptener. De böra anordnas vartannat år — alternerande med signalofficersskolan — och genomgås tidigast 7:e respektive 14:e officersåret. Signaltruppskola I I I — för regementsofficerare — bör med hänsyn till det ringa elevantalet endast anordnas vid behov, sannolikt ungefär vart fjärde år. För vidareutbildning av signaltruppernas underofficerare (överfurirer) böra vart annat år vid signalskolan anordnas två k u r s e r f ö r u n d e r o f f i c e r a r e ( ö v e r f u r i r e r ) , den ena avseende tråd-, den andra radioutbildning. K u r s e r för r e s e r v o f f i c e r a r e och r e s e r v u n d e r o f f i c e r a r e s a m t f r i v i l l i g b e f ä l s u t b i l d n i n g böra även förläggas till signalskolan. De anordnas i mån av behov och kunna alternera olika år. 1

Jfr officersutbildnhigskommitténs

betänkande

(SOU 1946: 38 s. 288—304).

371 Kurser för övriga truppslag.

S i g n a l o f f i c e r s k u r s e n bör förlängas från nuvarande fem till i 1942 års försvarsbeslut avsedda sex månader. På grund av signalteknikens snabba utveckling ha nämligen kraven på signalofficerens tekniska kunskaper ökats. Erfarenheten har även visat, att längre tid än för närvarande bör avses för praktiska övningar i truppföring och trupputbildning. Signalofficerskursen bör vidare för att tillgodose berättigade krav på en differentierad utbildning uppdelas på tre avdelningar, nämligen en för infanteri, en för kavalleri, pansar-, ingenjör- och underhållstrupper samt en för artilleri och luftvärn. Beträffande s i g n a l u n d e r o f f i c e r s k u r s e n gälla motsvarande synpunkter som de för signalofficerskursen anförda. Utbildningen för regementsofficerare och viss stabspersonal, som bör avse sambandstjänst och icke endast signaltjänst, bör uppdelas på två skilda kurser. Den ena av dessa — k u r s i s a m b a n d s t j ä n s t f ö r s t a b s o f f i c e r a r e — skall meddela officerare, som äro krigsplacerade i högre staber, främst som stabschefer eller chefer för operativ sektion, erforderlig kunskap om stabssignaltjänsten. Den andra — k u r s i s a m b a n d s t j ä n s t f ö r r e g e m e n t s o f f i c e r a r e — skall meddela regementsstabschefer vid fältregementen samt bataljons- och divisionschefer erforderlig kunskap om truppsignaltjänsten. Kursen för stabsofficerare bör anordnas endast som tillfällig kurs i mån av behov, sannolikt ungefär vart tredje år. Kursen för regementsofficerare bör anordnas årligen. Med hänsyn till den signaltekniska utvecklingen (bland annat ökad automatisering och ökad användning av bärfrekvensförbindelser inom det permanenta nätet, mera differentierad och mera komplicerad radiomateriel, radioöverdrag i trådförbindelserna och ekoradio) erfordras r e p e t i t i o n s k u r s e r f ö r s i g n a l o f f i c e r a r e o c h s i g n a l u n d e r o f f i c e r a r e . De böra förläggas till signalskolan. Då signalunderofficerare i regel kvarstå längre tid i signalbefattningar än signalofficerare, bör dylik kurs för signalunderofficerare anordnas årligen, repetitionskurs för signalofficerare däremot endast i mån avbehov. S i g n al u n d e r b e f ä l sk u r s er förutsättas skola förläggas till vederbörliga truppförband. Vid behov böra k u r s e r f ö r r e s e r v o f f i c e r a r e o c h r e s e r v u n d e r o f f i c e r a r e s a m t f r i v i l l i g b e f ä l s u t b i l d n i n g i sambandstjänst anordnas vid signalskolan även för elever ur andra truppslag än signaltrupperna. Gemensamma kurser.

De i 1942 års plan för signalskolan upptagna två radiokurserna för högre teknisk utbildning av underofficerare och äldre underbefäl främst ur signaltrupperna benämnas numera r a c l i o c e r t i f i k a t k u r s er, då eleverna där under utbildningen till instruktörer i telegrafering och till chefer för större fasta och rörliga radiostationer bibringas de kunskaper och färdigheter, som erfordras för erhållande av internationellt radiocertifikat. Erfarenheten har

372 visat, att eleverna efter denna kvalificerande utbildning i stor utsträckning mycket snart lämna den militära tjänsten. För att säkerställa arméns behov av personal med ifrågavarande utbildning, har elevantalet i kurserna måst ökas utöver det som erfordras för en normal omsättning av de befattningshavare, som kurserna avse att utbilda. Eleverna ha även fått förbinda sig att kvarstå i aktiv tjänst minst två år efter avslutad kurs. För att i statsnyttans intresse begränsa elevantalet i radiocertifikatkurserna till det för arméns behov oundgängligen erforderliga synes det nödvändigt att överväga, huruvida icke en sådan förbindelse för längre tid än två år bör uppställas såsom villkor för kommendering till dylik kurs. I samma syfte böra i regel främst yngre underofficerare och överfurirer beordras som elever. Under sådana förutsättningar torde elevantalet kunna begränsas till sammanlagt 25 —30 per år. Av undervisningstekniska skäl bör dock uppdelningen på två kurser bibehållas. Beträffande u t b i l d n i n g e n av f a s t a n s t ä l l d a o c h v ä r n p l i k t i g a s i g n a l m e k a n i k e r vid skolan förutsattes endast den ändringen, att till signalskolan bör utöver vad i 1942 års försvarsbeslut angivits i likhet med vad som för närvarande är fallet förläggas den fortsatta centrala underbefälsutbildningen för fast anställda signalmekaniker. Då med hänsyn till krigsorganisationens behov årligen omkring 75 värnpliktiga böra bibringas signalmekanikerutbildning, böra i överensstämmelse med samma försvarsbeslut två kurser för dylik utbildning anordnas årligen. Hittills har på grund av bristande tillgång på lärare, lokaler och undervisningsmateriel endast en dylik kurs kunnat anordnas per år. Elevantalet per kurs kan av praktiska skäl icke vara större än omkring 45. Det synes fördenskull nödvändigt, att av de värnpliktiga, som uttagits för utbildning till signalmekaniker, 35—40 fullgöra sin soldatskola den 1 april—den 1 oktober året efter det, clå rekrytskolan fullgjorts. Kurserna för denna signalmekanikerutbildning, vilken bör ske under soldatskolan, kunna då äga rum vid signalskolan den 15 september—den 1 mars respektive den 15 mars—den 15 augusti. Under återstoden av soldat skolan fullgöra eleverna praktisk tjänstgöring vid vederbörliga förband. Vid skolan böra slutligen i mån av behov även anordnas vissa t e k n i s k a s p e c i a l k u r s e r , exempelvis för ekoradioutbildning. Behovet av dylik utbildning och organisationen av densamma äro för närvarande under utredning inom den av arméchefen tillsatta 1947 års ekoradiokommitté. Denna har förordat, att det närmaste behovet av grundläggande ekoradioutbildning för officerare, avsedda som målsmän för ekoradiomaterielens tekniska och taktiska användning och som ledare av utbildningen med dylik materiel, skulle tillgodoses genom en ekoradioofficerskurs vid signalskolan. E n dylik kurs med 8 elever ur armén och 1 ur kustartilleriet har med särskilt medgivande även anordnats vid denna skola med början den 9 april och beräknat slut den 17 december innevarande år. I enlighet med förslag av ekoradiokommittén har innevarande år till skolan också förlagts dels en kurs för värnpliktiga ekoradiomekaniker vid luftvärnet (20 elever under 2V2 månader),

373 dels furirskola för fast anställda ekoradiomekaniker (9 elever under 12 månader). I avvaktan på slutförandet av ekoradiokommitténs utredning vill försvarskommittén icke nu taga ställning till frågan om vilken ekoradioutbildning som för framtiden bör upptagas på signalskolans ordinarie kursprogram. Utbildningsbehovet får tills vidare tillgodoses genom tillfälliga kurser. F ö r närvarande disponeras icke någon särskild ö v n i n g s t r u p p vid skolan. För de till skolan förlagda kurserna för personal ur signaltrupperna kan behovet av dylik trupp i mån av tillgång tillgodoses ur S 1. För övriga kurser, främst signalofficers- och signalunderofficerskurserna, samt för viss försöksverksamhet vore önskvärt att disponera en särskild övningsavdelning om förslagsvis 60—75 värnpliktiga ur infanteriet och artilleriet, motsvarande dels ett infanteriregementes signaltropp, dels en artilleridivisions signalavdelning. De värnpliktiga skulle då lämpligen fullgöra rekrytskolan vid vederbörliga truppförband och soldatskolan jämte första repetitionsövningen påföljande år den 15 mars—den 15 september vid signalskolan respektive den 15 september—den 15 oktober vid arméns stridsskola. Emellertid är antalet värnpliktiga vid infanteriet och artilleriet, som utbildas i signaltjänst, på grund av kravet på signalförband för förbandsövningarna redan nu större än vad som erfordras för att fylla krigsorganisationens behov av dylika värnpliktiga. Att ytterligare öka detta antal på gevärsinfanteriets respektive batteritjänstpersonalens vid artilleriet bekostnad är icke lämpligt. Erforderlig övningstrupp bör i stället tillfälligt ställas till förfogande ur förbanden inom IV. militärområdet, främst ur 1 1 och A 1. Eventuellt kunna i vissa fall även inom andra militärområden befintliga centrala signalbefälsskolor tagas i anspråk. Med hänsyn till att soldatskolan för de värnpliktiga avses äga rum den 15 september—den 15 mars och första repetitionsövningen i regel fullgöras den 15 februari—den 15 mars böra signalofficers- och signalunderofficerskurserna förläggas till vinterhalvåret, förslagsvis den 1 augusti—den 10 februari. Eleverna kunna då därefter tjänstgöra vid sina truppförband under första repetitionsövningen. Verksamheten vid signalskolan bör i överensstämmelse med vad ovan anförts bedrivas enligt efterföljande ungefärliga t i d s p l a n . I 1942 års försvarsbeslut ansågs den omfattande kursverksamheten vid signalskolan kräva ett relativt stort antal lärare, vilka förutom officerare och underofficerare ur signaltrupperna borde utgöras av signalofficerare och signalunderofficerare ur infanteriet och artilleriet samt arméingenjörer. De avsågos skola kommenderas ur staber och truppförband m. m. För ständig tjänstgöring vid skolan beräknades 1 chef tillika lärare, regementsofficer, 1 adjutant och lärare, kapten, 1 expeditionsunderofficer samt 1 materielförvaltare, underofficer. Denna personal upptogs på signaltruppernas stat. Sedermera har tillkommit 1 expeditionsunderofficer, tillika tygunderofficer, pensionerad underoffi-

374 P 0

Kurs m. ni.

>

c

Ti

•-i

•i DB

»2.

0 0

0_

fe! b <0

Ui

> 0

CD

as 0

CD

B er CD

•i

CD

O 0

ér

CD

>4

Ungefär3 ligt antal er elever CD CD

>-<

<4

Kurser för signaltrupperna. 6

SignOS övervägande praktiska period ' . . Signaltruppskola

- ....

II2

4 Ill3

b

—

Kurser för reservofficerare och reservunderofficerare samt frivillig befälsutbildning

4 Kurser för underofficerare (överfurirer)*. .

Kurser för övriga truppslag. Signalofficerskurs

...

10 Repetitionskurs för signalofficerarc Kurs i sambandstjänst för regementsofficerare

s

15 Kurs i sambandstjänst för stabsofficerare

Signal underofficerskurs (och kurs för överfurirer) .

25 Repetitionskurs (överfurirer)

för

signalunderofficerare

Kurser för rescrvofficerare och reservunderofficerare samt frivillig befälsutbildning

Gemensamma kurser. c

. Förberedande

beställningsmannautbildning,

25 20 Fortsatt central underbefälsutbildning för fast anställda signalnickaniker "' G

Värnpliktiga signalmekaniker 8

8 75

10-20 1 1

1 Tiden juli—augusti bör om möjligt tjän stgöi -ing äga rum vid telf jgrafverk et. — " Sigi ialtrupp3 skola I och I I de år, då signalofficerssko a i eke anor dnas S aniu ndervisn ng torde i l etydande utsträckning vara möjlig för signaltruppskola I I I och kursen i sambandstjänst för stabsofficerare. — * Två kurser, en för tråd- och en för radioutbildning, alternera. — 5 Två kurser: 15 /s— 14 /o respektive 15 ,'o— 14 /;i. — 6 Sammanlagt i båda kurserna. — 7 Kurs påbörjas Vo och avslutas S1 ,'s. — 8 Två kurser: 15 /o — Vs respektive lU—Vs>.

^ - w ^ - ^ - w ^ utbildning rid behov (tillfälliga kurser).

375 cer i arvodesbefattning. På signalskolans stat finnas därjämte följande extra ordinarie befattningshavare, nämligen 2 förrådsmän och 2 biträden för skrivoch kontorsgöromål. Utvecklingen på det signaltekniska området och tillkomsten av en mycket dyrbar och för den taktiska ledningen i fält synnerligen viktig signalutrustning kräver, att skolans organisation utbygges och att förutsättningar skapas för en så effektiv utbildning som möjligt därstädes. Det synes därför nödvändigt att till skolan fast knyta flera lärare -— militära och civila — än för närvarande ävensom att något förstärka den extra ordinarie personalen på skolans stat. Den p e r s o n a l , som försvarskommittén beräknar erforderlig för signalskolan, framgår av nedanstående förteckning. Ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 förste lärare i truppsignaltjänst, major, kapten eller ryttmästare 1 andre lärare i truppsignaltjänst, kapten, ryttmästare eller löjtnant 1 andre lärare i signalmateriellära, fanjunkare, styckjunkare eller sergeant 1 adjutant och redogörare, tillika kompanichef, kapten eller ryttmästare 1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare

Ma 10 el. Md 9 Md 9 el. Md 7 Ma 5 el. Ma 4 Md 9 Ma 5

Pensionerad personal i arvodesbefattning med arvode på skolans stat. 1 expeditionsunderofficer Arv. 1: 20 1 tygunderofficer Arv. 1: 20 Extra ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 tekniskt biträde Ce 11 1 kanslibiträde Ce 11 2 förrådsmän Ce 9 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Kommenderad personal med lön på andra försvarsväsendets stater. Heltidstjänstgörande. 1 chef, överste eller överstelöjtnant (ur signal trupperna), 2 andre lärare — en i stabssignaltjänst och en i signalmateriellära — kaptener eller löjtnanter (ur signaltrupperna), 1 andre lärare i truppsignaltjänst och signalmateriellära, kapten eller löjtnant (ur pansartrupperna), 1 andre lärare i telegraf ering, fanjunkare eller sergeant (ur signal trupperna), 1 signalraekaniker, tygverkmästare (från tygstaten), 1 signalmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten), 7 signalmekaniker, armétekniker (från tygstaten), 2 arméingenjörer. Deltidstjänstgörande. 1 lärare i taktik och stabstjänst 1 lärare i kryptotjänst.

376 Härutöver erfordras avdelningschefer och instruktörer samt 1 civil lärare i engelska och 3—5 civila lärare i allmänbildande ämnen vid utbildningen av värnpliktiga och fast anställda signalmekaniker. Den föreslagna personalorganisationens omfattning överensstämmer i huvudsak med den personalorganisation, som redan finnes och i praktiken visat sig erforderlig, ehuru viss nu kommenderad eller extra anställd personal ersatts med personal med lön på skolans stat. 8.

Arméns underhållsskola

(US).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle verksamheten vid arméns underhållsskola, förlagd till T 2 (Skövde), omfatta trängofficersskola (dock icke under dess till infanteriskjutskolan förlagda tillämpningsperiod) med ungefär 10 elever under omkring 6 månader, underhållskurs för subalternofficerare med ungefär 15 elever under omkring 3 månader samt underhållskurs för kaptener med ungefär 16 elever under omkring 2 månader. Till underhållskurserna avsågos skola beordras dels subalternofficerare respektive kaptener ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna, dels de officerare ur arméns övriga truppslag, som i fält skulle handha underhållstjänst, dels även läkare och veterinärer. Förhållandena under beredskapsåren medgåvo icke, att avsedd verksamhet vid underhållsskolan kom till stånd. 1943/44 och 1944/45 var endast trängofficersskolan anordnad, och först från och med våren 1945 har underhållsskolan varit organiserad, varvid utbildningsverksamheten med Kungl. Maj:ts medgivande försöksvis givits en annan inriktning än den ursprungligen avsedda. Erfarenheterna från såväl beredskapstjänsten som de senaste årens underhållsövningar ha nämligen påvisat behovet av en grundligare och mera allsidig utbildning av i underhållsbefattningar placerade officerare från truppslag, som icke tillhöra underhållstrupperna, än den, som hittills bibringats dem. De befattningshavare, för vilka behovet av dylik specialutbildning visat sig störst, äro kvartermästarna (cheferna för underhållssektionen) i infanterioch artilleriregementsstaberna. För placering i dylik befattning kunna nämligen högskoleutbildade officerare endast i undantagsfall påräknas. Därjämte har behovet av här avsedd specialutbildning gjort sig starkt gällande beträffande sådan personal ur underhållstrupperna samt de läkare och veterinärer, som äro avsedda att krigsplaceras såsom kvartermästare (chefer för underhållssektion) eller avdelningschefer eller tjänstegrenschefer (inom dylik sektion) vid högre staber. Försöksvis har därför subalternofficerskursen vid underhållsskolan utbytts mot en k v a r t e r m ä s t a r k u r s med ungefärlig längd av tre månader för kompaniofficerare ur i första hand infanteriet och artilleriet, avsedda som regements-(brigad-)kvartermästare i fält, samt kaptenskursen ersatts med en s t a b s k u r s av ungefär två månaders längd för regementsofficerare och kaptener, främst ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna, ävensom arméingenjörer, läkare och veterinärer m. fl., avsedda att företräda underhållstjänsten vid staber tillhörande högre förband.

377 Otvetydigt behov av de angivna kvartermästare och stabskurserna synes föreligga. De ursprungligen avsedda kurserna för subalternofficerare och kaptener ur underhållstrupperna m. fl. voro emellertid i första hand ämnade att säkerställa den ordinarie utbildningen av nämnda truppslags officerare under vederbörandes i medeltal 9:e respektive 16:e officersår. Stabskursen kan anses övertaga kaptenskursens uppgifter i detta avseende. Kvartermästarkursen kan däremot icke ersätta subalternofficerskursen. Då samma krav på systematisk vidareutbildning förefinnes i fråga om underhållstruppernas officerare som beträffande officerarna ur övriga truppslag, bör därför en kurs med motsvarande ändamål som subalternofficerskursen även i fortsättningen upptagas på skolans program. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som vid föreslagen ny organisation av underhållstrupperna i fält — underhållsgrupper och transportbataljoner i stället för nuvarande fördelningsunderhållsbataljoner — komma i fråga för flertalet av trängtruppernas kaptener, bör kursen dock genomgås något senare än som avsågs beträffande subalternofficerskursen. Sistnämnda kurs bör därför ombildas till en k u r s f ö r k o m p a n i o f f i c e r a r e n r u n d e r h å l l s t r u p p e r n a , avsedd att genomgås under i regel l l : e eller 12:e officersåret. Kursen bör taga sikte på att utbilda underhållsgruppchefer. Av skäl, som anförts i det föregående, bör trängofficersskolan ingå i arméns truppslagsofficersskolor. Huvuddelen av t r ä n g o f f i c e r s s k o l a n s p r a k t i s k a p e r i o d förutsattes dock äga rum vid underhållsskolan. Försvarskommittén föreslår i överensstämmelse med vad ovan anförts och med vad officersutbildningskommittén (SOU 1946:38, s. 456—459) förordat, att till underhållsskolan förläggas kvartermästarkurs för kompaniofficerare ur infanteriet och artilleriet, avsedda som regements-(brigad-)kvartermästare vid infanteri- eller artilleriregemente (brigad) i fält och som utbildningsofficerare beträffande underhållstjänsten vid vederbörliga truppförband i fred, stabskurs för regementsofficerare och kaptener, främst ur underhållstrupperna, samt läkare, veterinärer och arméingenjörer m. fl., avsedda att i fält tjänstgöra som kvartermästare (sektionschef) eller avdelningschefer vid fördelnings- och högre staber eller som etappgruppchefer, respektive som tjänstegrenschefer vid nämnda staber, kurs för kompaniofficerare ur trangen, avseende ordinarie vidareutbildning under i regel 11 :e eller 12:e officersåret, närmast till underhållsgruppchefer, samt huvuddelen av trängofficersskolans övervägande praktiska period. Kvartermästarkursen och kursen för kompaniofficerare ur trängen, som erfordras endast vart annat år, böra alternera. Angiven kursverksamhet bör bedrivas enligt efterföljande ungefärliga tidsplan. Underhållsskolan förutsattes alltjämt förlagd till U 2, Skövde, där erforderliga lokaler finnas disponibla. Särskild ö v n i n g s t r u p p för skolan er-

378 Kurs m. ni.

»B

CD

ef

2 B

> >4 00

CD

K £

•O

5 CD

C

B er1 CD •1

pr

ö5 o -4

o er

O

O

CD

CD

e Ungefär-

CD O CD

CT"3

ligt antal elever

O

1-!

Huvuddelen av TrängOS övervägande praktiska period

.... .... ....

Kvartermästarkurs

15 1

Stabskurs Kurs för kompaniofficerarc ur trängen . . 1

15 15

1 Därav 7—8 officerare och 6—8 läk ire, veterinärer, irméinge njörer m. fl. år. •

fordras icke. Tillfälligt kan dylik trupp ställas till förfogande av U 2 eller andra förband inom I I I . militärområdet, eventuellt kunna även till andra militärområden förlagda centrala befälsskolor ur underhållstrupperna eller repetitionsövningstrupp tillfälligtvis tagas i anspråk. Den enligt 1942 års försvarsbeslut för skolan erforderliga p e r s o n a l e n utgöres av 1 chef, major, 1 lärare, kapten, samt 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Denna personal ävensom 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål äro även upptagna på trängens stat. Med hänsyn till den efter trängofficersskolans uppgående i truppslagsofficersskolorna förhållandevis begränsade omfattningen av kursverksamheten vid underhållsskolan synes icke annan personal än expeditionsunderofficeren behöva särskilt upptagas för skolan. Under den tid, då skolverksamhet icke pågår vid skolan, bör han disponeras för tjänstgöring vid U 2. Den för skolan erforderliga personalen framgår av nedanstående förteckning. Personal i arvodesbefattning med arvode på U2 stat. 1 expeditionsunderofficer Arv. 1: 20 Kommenderad personal. 1 chef, förste lärare i stabs- och underhållstjänst samt i truppföring och trupputbildning (ur underhållstrupperna; förste lärare i stabs- och underhållstjänst vid ATOS), 1 adjutant, andre lärare i stabs- och underhållstjänst samt i truppföring och trupputbildning (ur underhållstrupperna; andre lärare i krigskonst vid ATOS), 5 biträdande lärare, en i vart och ett av ämnena transport-, tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinärtjänst, 1 lärare i bil- och motortjänst, 1 lärare i an spannstjänst. Under tiden den 1 april—den 1 oktober avses vidare ett truppslagsofficersskolorna tilldelat biträde för skriv- och kontorsgöromål skola tjänstgöra vid underhållsskolan.

379 Personalorganisationen a v v i k e r fråö den nuvarande därutinnan, att 1 chef, major, och 1 lärare, kapten, överförts på annan stat samt att 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål utgått. 9.

Arméns motorsko/a (MS).

Arméns motorskola skulle enligt 1942 års försvarsbeslut anslutas till P 1, förlagt till Stockholm (Järvafältet, Solna). Sedan emellertid P l förlagts till Enköping, har skolan provisoriskt organiserats i Stockholm med förläggning i tillfälligt förhyrda lokaler. I framställning till Kungl. Maj:t den 4 september 1947 har chefen för armén hemställt, att skolan från och med den 1 april 1948 måtte omförläggas till P 3, Strängnäs, där erforderliga lokaler kunna disponeras och där gynnsamma möjligheter för samövningar med motoriserad trupp finnas. Kostnaderna för omförläggningen ha beräknats till sammanlagt 131 000 kronor, varav 125 000 kronor för ombyggnads- och ändringsarbeten vid P 3 och 6 000 kronor för flyttningen. Till jämförelse må nämnas, att nuvarande hyreskostnader uppgå till 47 380 kronor. Försvarskommittén förutsätter, att den av arméchefen föreslagna omförläggningen kominer till stånd, när förhållandena det medgiva. Till frågan om härav betingade ombyggnads- och ändringsarbeten återkommer kommittén vid behandlingen av byggnadsfrågorna. Enligt 1942 års försvarsbeslut avsågs verksamheten vid motorskolan omfatta motorofficerskurs om ungefär 6 månader för omkring 20 elever, motorunderofficerskurs om ungefär 3 månader för omkring 25 elever, motorkurs för regementsofficerare och äldre kaptener om ungefär 372 veckor med omkring 15 elever, motorkurs för reservofficerare om ungefär 2 veckor med omkring 25 elever, två a tre motorkurser för bilmekaniker och hantverksbeställningsmän om 2—3 månader vardera och med ungefär 25 elever per kurs samt försöksverksamhet. M o t o r o f f i c e r s - o c h m o t o r u n d e r o f f i c e r s k u r s e r n a böra liksom hittills avse att utbilda officerare och underofficerare ur samtliga truppslag till motorofficerare och militära bilbesiktningsmän respektive motorunderofficerare. De böra emellertid även syfta till att bibringa eleverna förmåga att leda motoriserade förband ävensom att handha utbildning i motortjänst. Motorofficerskursens längd förutsattes oförändrad. Vad däremot angår motorunderofficerskursen har erfarenheten visat, att den tid, som i 1942 års försvarsbeslut tillmättes åt densamma, icke är tillräcklig. Kursen bör därför — såsom försöksvis skett de senaste åren — utsträckas till att omfatta ungefär 5 månader. R e g e m e n t s o f f i c e r s k u r s e n , som närmast haft orienterande syfte, synes kunna utgå från skolans kursprogram. Genom den förkortning av utbildningstiden för arméns värnpliktiga, som försvarskommittén föreslår, beredes nämligen ökat utrymme för fortsatt befälsutbildning vid förbanden. Den vidgade kännedom om motorfordonsmaterielen och dess tekniska användning ävensom den ökade förmåga att leda motoriserade förband, som rege-

380 mentsofficerskursen syftat till att bibringa vederbörande, synes numera kunna meddelas dem i form av dylik befälsutbildning. Vid behov kunna enstaka regementsofficerare därjämte beordras att under kortare eller längre tid följa utbildningen vid motorofficerskursen. M o t o r k u r s e n för r e s e r v o f f i c e r a r e synes likaledes kunna utgå från kursprogrammet. Den vidareutbildning i motortjänst, som erfordras för reservofficerare ur motoriserade truppslag (förband), bör meddelas under den ordinarie fortsatta, utbildningen vid vederbörliga truppslag i samband med reservofficerarnas författningsenliga tjänstgöring. Därest erforderlig utbildning i motortjänst för reservofficerare ur icke motoriserade truppslag (förband) i vissa fall icke skulle kunna meddelas på dylikt sätt, böra tillfälliga kurser anordnas antingen vid truppförband eller vid motorskolan. Den b i l m e k a n i k e r u t b i l d n i n g för fast anställda hantverksbeställningsmän och för värnpliktiga, som enligt 1942 års försvarsbeslut avsågs skola äga rum vid motorskolan, har från och med den 1 januari 1946 överflyttats till tygförvaltningsskolan. Ifrågavarande utbildning synes även i fortsättningen böra förläggas till sistnämnda skola. I mån av behov och tillgång på medel böra även s p e c i a l k u r s e r i motor tjänst förläggas till motorskolan. Verksamheten vid motorskolan bör i överensstämmelse med vad ovan angivits bedrivas enligt nedanstående ungefärliga t i d s p l a n . t-.

Kurs m. m.

a H 0

e

so H

>

> BP

c

cf5

0Q

GG CD

O o cr

o

•4 O

3, CD

H

Ungefärligt antal 5- elever CD CD

CD H

22 25 Specialkurser

~1 n hel \ „-». utbildning vid beho V (ti llfäl i ga kurs er).

För motorskolan avsågs i 1942 års försvarsbeslut följande p e r s o n a l , nämligen 1 chef, major, 2 lärare, kaptener eller löjtnanter, 1 expeditionsunderofficer och redogörare (arvodesbefattning), 1 tygunderofficer (arvodesbefattning), 1 tygverkmästare samt 1 skrivbiträde. Härutöver erforderlig personal förutsattes beordrad från truppförband och arméförvaltningens tygavdelning. Beställning för skolchefen uppfördes på fälttygkårens stat. Arvodespersonalen upptogs på staten för P 1. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande den ingenjörtekniska organisationen inom försvarsväsendet avgjordes i försvarsbeslutet icke, på vilken stat lärarna skulle uppföras. Hittills ha de måst kommenderas ur truppförband. Det synes önskvärt, att motorskolan

381 erhåller egen stat och att beställningar för lärarna upptagas där. Även chefen bör uppföras på denna stat. För att möjliggöra ett vidare urval och för att under längre tid kunna disponera en för uppgiften lämplig officer bör för chefen avses en beställning alternativt som överstelöjtnant eller major. Övrig personal bör upptagas på staten för P 3 eller beordras ur truppförband och personalkårer. Den för motorskolan erforderliga personalen framgår av nedanstående förteckning. Ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 chef, överstelöjtnant eller major 1 adjutant, tillika lärare, kapten, ryttmästare eller löjtnant .. 1 lärare, tillika lärare i bil- och motortjänst vid ATOS, kapten, ryttmästare eller löjtnant

Ma 11 el. Ma 10 Md 9 el. Md 7 Md 9 el. Md 7

Pensionerad personal i arvodesbefattning med arvode på P3 stat. 1 expeditionsunderofficer, tillika redogörare Arv. 1: 20 1 tygunderofficer Arv. 1 : 2 0 Extra ordinarie personal med lön på P 3 stat. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Kommenderad personal med lön på andra försvarsväsendets stater. Heltidstjänstgörande. 1 bilmekaniker, tygverkmästare (från tygstaten). 1 bilmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten). 1 arméingenjör. Speciallärare i vissa övningsgrenar och ämnen förutsättas skola meddela undervisning utöver ordinarie tjänst och mot särskilt arvode. Behovet av handräckningspersonal och bilmekaniker m. fl. bör — i den mån dylik personal vid P 3 icke kan utnyttjas — i första hand tillgodoses genom anställning av civil personal. Den föreslagna personalorganisationen a v v i k e r från den nuvarande endast därutinnan, att — förutom vissa statöverflyttningar och den ändrade löneställningen för skolchefen — två heltidstjänstgörande kommenderade lärare ersatts med två lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, på den nyinrättade staten för motorskolan. E t t för närvarande extra biträde för skriv- och kontorsgöromål har därjämte upptagits som extra ordinarie på samma stat. 10.

Tygförvaltningsskolan (TygS).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle till tygförvaltningsskolan förläggas utbildning av tygofficerare och tygunderofficerare, förvaltare, hantverkare och mekaniker vid truppförbanden samt specialkurser av olika slag.

382 För ifrågavarande utbildning ansåg 1941 års försvarsutredning följande särskilda personal erforderlig, nämligen 1 chef, major, 1 adjutant och lärare, kapten, 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning), 1 lärare, armeingenjor, samt 1 skrivbiträde. Härutöver erforderlig personal förutsattes beordrad från staber m. m. och truppförband. Chef samt adjutant och lärare föreslogos upptagas på fälttygkårens stat, en lärare, arméingenjör, på arméingenjörkårens samt skrivbiträdet på tygtruppernas stat. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle frågan om skolans lärarpersonal och organisation i övrigt icke avgöras, förrän resultatet av utredningen rörande den ingenjörtekniska organisationen inom försvarsväsendet förelåge. Såsom chef för skolan beräknades dock en major vid fälttygkåren. Den 7 juni 1946 har Kungl. Maj:t fastställt reglemente för skolan, i vilket angives, att skolans personal skall utgöras av en regementsofficer vid fälttygkåren såsom chef och en kompaniofficer såsom adjutant, tillika lärare, samt dels befattningshavare i enlighet med gällande personalförteckning, dels den ytterligare personal, som i mån av behov och tillgång på medel kommenderas till tjänstgöring vid skolan. Verksamheten vid skolan bör, med beaktande av erfarenheterna från skolans hittillsvarande arbete, även i fortsättningen bedrivas enligt i 1942 års försvarsbeslut fastställda grunder. Till skolan bör således alltjämt förläggas tygofficerskurs och repetitionskurs för tygofficerare, kurs för underofficerare i tygförvaltningstjänst och repetitionskurs för dylika underofficerare, förberedande beställningsmannautbildning, furirskola samt fortsatt central underbefälsutbildning för följande fast anställda beställningsmän, nämligen vapen-, pjäs-, instrument-, maskin- och bilmekaniker, samt vissa specialkurser. Tygtjänsten har, främst på grund av vapen-, ammunitions- och radioteknikens snabba utveckling i samband med det andra världskriget, både ökat i omfattning och avsevärt komplicerats. Med hänsyn till den mycket stora ekonomiska betydelsen av att tygtjänsten handhas av väl utbildade tygofficerare synes t y g o f f i c e r s u t b i l d n i n g e n böra förlängas från nuvarande 18 till — i likhet med intendentsutbildningen — 24 månader. Som även officersutbildningskommittén framhållit (SOU 1946:38, s. 401), synes nämligen nuvarande utbildningstid vara alltför kort, vilket medfört bland annat, att elevernas praktiska tjänstgöring blivit för snävt tillmätt. Av utbildningstiden 2 år synas omkring 13 månader erforderliga för den teoretiska undervisningen och omkring 11 för praktisk tjänstgöring (för närvarande 12 respektive 8 månader). Tygofficerskurs har hittills påbörjats varje år och omfattat i medeltal 15 elever. Det sammanlagda antalet befattningar, för vilka tygofficersutbildning erfordras, utgör omkring 80. Med hänsyn till utbildningens avsevärda omfattning och facktjänstens krav på kontinuitet såsom en förutsättning för rationellt bedrivande måste emellertid, såsom framhållits av officersutbildningskommittén (SOU 1946:38 s. 402), omkring 10 år i regel utgöra den kortaste tid, under vilken vederbörande bör kunna disponeras i tygofficers-

383 befattning. Detta förhållande blir än mera påtagligt, därest försvarskommitténs förslag om tygofficerarnas överförande till fälttygkåren genomföres. Årskvoten elever behöver därför icke vara större än omkring 6 eller — för att möjliggöra visst urval under och efter utbildningen — 10 å 12. Det synes därför ur ekonomisk och personalbesparingssynpunkt mest ändamålsenligt att i fortsättningen anordna tygofficerskurs endast vart annat år med ett elevantal av högst 22 officerare. R e p e t i t i o n s k u r s e n för t y g o f f i c e r a r e bör liksom hittills vara av ungefär fyra veckors längd. I analogi med vad ovan anförts beträffande tygofficerskursen bör emellertid även repetitionskursen komma till stånd endast vart annat år. Den kommer då att omfatta högst 20 elever. Kursen bör i regel genomgås 6 å 8 år efter tygofficerskursen. Den i 1942 års försvarsbeslut angivna tygunderofficerskursen har — bland annat med hänsyn till tygförvaltningstjänstens ändrade organisation vid rationaliserade truppförband —• ersatts med en k u r s f ö r u n d e r o f f i c e r a r e i t y g f ö r v a l t n i n g s t j ä n s t . Sedan stabs- och förvaltningstjänsten vid samtliga truppförband m. m. rationaliserats, erfordras dylik kurs endast vartannat år. Erfarenheten har visat, att en kurslängd av omkring 8 månader är erforderlig. R e p e t i t i o n s k u r s e n för u n d e r o f f i c e r a r e i t y g f ö r v a l t n i n g s t j ä n s t bör liksom hittills vara av ungefär 4 veckors längd, anordnas vartannat år och i regel genomgås omkring 8 år efter den grundläggande kursen. Till kursen böra förutom förvaltare för tygmateriel även beordras vissa andra i tygförvaltningstjänst vid skolor m. m. verksamma underofficerare. Beträffande m e k a n i k er u t b i l d n i n g e n förutsattes icke annan ändring än att elevantalet med hänsyn till den begränsade arméorganisation, som försvarskommittén föreslår, minskas. S p e c i a l k u r s e r avses skola anordnas endast i mån av behov och tillgång på medel och för att tillgodose tillfälliga utbildningsbehov, exempelvis utbildning av instruktörer i nytillkommen tygmateriels handhavande och vård. Verksamheten vid tygförvaltningsskolan bör i överensstämmelse med vad ovan angivits bedrivas enligt efterföljande ungefärliga t i d s p l a n . För närvarande finnes följande för skolan särskilt avsedd p e r s o n a l upptagen i personalförteckningarna, nämligen på fälttygkårens stat 1 chef, major, på tygtruppernas stat 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning), på tygförvaltningsskolans stat 3 mästare, 3 arbetsförmän, 1 vaktmästare och 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål, på tygstaten 2 tygförvaltare, 1 tygverkmästare och 3 tyghantverkare samt på staten för arméingenjörkåren 1 arméingenjör, verkstadschef. I övrigt tillgodoses skolans personalbehov genom kommenderingar från staber, personalkårer och truppförband. Försvarskommittén finner med hänsyn till vikten och omfattningen av den utbildning, som bedrives vid skolan, angeläget, att denna skola nu gives den fasta organisation, som 1941 års försvarsutredning avsåg men som på grund av pågående utredningar m. m. icke kom till stånd genom 1942 års försvarsbeslut. Kommittén föreslår efterföljande personalorganisation för skolan.

384 BP 0

Kurs ni. ni. '

2.

CD cj•1 S BP

> P >4

£> £

en c

>

CD

<*!00

CD >4

CD H

o

o

c c

b

O

CD

i

CD H

5-

Ungefärligt antal elever

•4

....

Repetitionskurs för tygofficerare

20 Kurs för underofficerare i tygförvaltnings25 Rcpetitionskurs för underofficerare i tygförvaltningstjänst

....

25 Förberedande beställningsmannautbildning (vapen-, pjäs-, instrument-, maskin- och bihnekanikcr) Furirskola

för

bcställningsmän (ovan an00

Fortsatt central utbildning för beställningsmän (ovan angivna mekaniker) *

1 1 2 3 4

Eventuella specialkurser icke angivn i. Kurs (tvåårig utbildning) påbörjas va rtannat år » ho. Viss tid praktisk tjänstgöring Eventuellt viss tid praktisk tjänstgö •ing. Kurs påbörjas V» och avslutas s l / s .

Ordinarie

personal

med lön på skolans

stat.

1 kompanichef, tillika lärare, kapten eller ryttmästare 1 ställföreträdande kompanichef, tillika chef och lärare vid beställningsmannautbildning, kapten, ryttmästare eller löjtnant 1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare 1 kompaniöverfurir 1 maskinist 1 eldare av 1. klassen Pensionerad

personal

i arvodesbefattning

ordinarie

personal

stat.

Arv. 1: 20 personal

med lön på skolans

3 mästare, tillika lärare 3 arbetsförmän av 1. klass, tillika lärare 1 köksföreståndare 1 biträdande köksföreståndare 1 eldare av 2. klass 1 vaktmästare 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål 1 ekonomibiträde 4 ekonomibiträden Kommenderad

Md 9 el. Md 7 Md 5 Ma 3 Ca 16 Ca 11

med arvode på skolans

1 expeditionsunderofficer Extra

Md 9

med lön på andra

stat. Ce 18 Ce 16 Ce 12 Ce 10 Ce 9 Ce 9 Ce 3 Ce 2

försvarsväsendets

1 chef, överstelöjtnant eller major (ur fälttygkåren), 1 a d j u t a n t och lärare, kapten eller löjtnant (ur fälttygkåren),

stater.

385 1 lärare, kapten eller löjtnant (ur fälttygkåren), 1 överfurir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna), 1 furir i sjukvårdstjänst (ur underhållstrupperna) 1 redogörare, tygförvaltare (frän tygstaten), 1 tygförvaltare (från tygstaten), 1 vapenmekaniker, tygverkmästare (från tygstaten), 1 pjäsmekaniker, tygverkmästare (från tygstaten), 1 vapenmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten), 2 pjäsmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten), 2 bilmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten), 1 instrumentmekaniker, tyghantverkare (från tygstaten), 2 vapeningenjörer, arméingenjörer, 1 motoringenjör, arméingenjör. Härutöver erfordras avdelningschefer, instruktörer och civila lärare vid den förberedande beställningsmannautbildningen, furirskolorna och den fortsatta underbefälsutbildningen. Speciallärare i vissa övningsgrenar och ämnen förutsättas skola meddela undervisning utöver ordinarie tjänst och mot särskilt arvode. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst bör liksom nu beräknas för tygarbetare, vilka tillika tjänstgöra som instruktörer. Personalorganisationen a v v i k e r från den av 1941 års försvarsutredning avsedda såtillvida, att 1 chef, Ma 10, och 1 adjutant, Md 9, utgått ävensom att 1 chef, Ma 11 eller Ma 10, 1 adjutant och lärare, Ma 9 eller Ma 7, samt 1 lärare, Ma 9 eller Ma 7, samtliga ur fälttygkåren, tillkommit. I övrigt innebär den föreslagna personalorganisationen, att huvuddelen av den personal, som tidigare beordrats tjänstgöra vid skolan, uppförts antingen på skolans stat eller som kommenderade ur vederbörlig personalkår. Med hänsyn till den omfattande kursverksamheten och de expeditionsgöromål, som föranledas av materielförsändelserna från och till utbildningsverkstäderna, ha befattningar uppförts på extra ordinarie stat för en del tjänstemän, som hittills avlönats på sakanslag och omkostnadstitlar för verkstadsdriften eller med särskilda arvoden. Sålunda uppförda äro 1 vapen- och 1 motoringenjör samt 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle tygförvaltningsskolan och första tygkompaniet samförläggas i anslutning till A 1 :s kasernetablissement i Spånga på Järvafältet. Medel ha också beviljats härför med omkring 3 miljoner kronor. På grund av brist på arbetskraft och byggnadsmaterial ävensom i avvaktan på resultatet av särskilda utredningar ha dock de för angiven förläggning erforderliga byggnadsarbetena tills vidare fått anstå. Skolan är därför för närvarande provisoriskt förlagd till förhyrda lokaler. Då på grund av den minskade fredsorganisation för kavalleriet, som försvarskommittén föreslår, K l : s nuvarande kaserner i Stockholm bli disponibla for andra ändamål, synes lämpligt att utnyttja de sålunda ledigblivna utrymmena för bland annat tygförvaltningsskolan. Denna skola bör nämligen med hänsyn till behovet av ett stort antal speciallärare med särskilda kvalifikationer och av ett centralt läge för att underlätta materielsändningar till och från skolans verkstäder alltjämt vara förlagd till Stockholm. Försvarskommittén föreslår där'25—1800 47

386 för, att skolan förlägges till K l : s nuvarande kaserner i Stockholm. Vissa ändrings- och ombyggnadsarbeten bli därvid erforderliga. Härtill återkommer kommittén vid behandlingen av byggnadsfrågorna. //.

Intendenturförvaltningsskolan (IntS).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle verksamheten vid intendenturförvaltningsskolan omfatta intendentskurs, förvaltarkurs, regementskassörskurs samt fyra kurser i förvaltningstjänst för blivande kompanichefer (motsvarande). Den nuvarande utbildningen av intendentsaspiranter — högst 15 officerare omfattar dels angiven i n t e n d e n t s k u r s vid skolan om ungefär per år _ 12 månader, fördelade på två arbetsår med 7V2 månader första arbetsåret och 4V2 månader andra arbetsåret, dels praktisk tjänstgöring i intendenturbefattning under omkring 12 månader. Då erfarenheten bestyrkt ändamålsenligheten av en sålunda organiserad intendentsutbildning, förutsätter försvarskommittén härvidlag icke någon ändring. Med hänsyn till att de intendentsutbildade officerare, som i 1942 års försvarsbeslut avsågos som ständiga biträden åt regementsintendenterna vid infanteri- och artilleriregementena, icke längre erfordras och då den årliga nyrekryteringen till intendenturkåren kan beräknas icke bli större än omkring 6 officerare per år, synes möjligt att i enlighet med officersutbildningskommitténs förslag (SOU 1946:38, s. 404 405) begränsa antalet elever i intendentskursen till omkring 10 å 12 per år. Härvid har dock drygt 50 % reserv för urval medtagits. Genom denna begränsning blir det möjligt anordna intendentskurs endast vartannat år och då för sammanlagt omkring 22 elever. Härigenom ernås såväl avsevärd kostnadsminskning som personalbesparing. I analogi med förhållandet inom tygtjänsten föreligger även för intendenturofficerare ett framträdande behov av en kortare repetitionskurs för att hålla intendenturtjänsten på en hög och aktuell nivå. R e p e t i t i o n s k u r s f ö r i n t e n d e n t e r bör därför anordnas vid skolan under omkring fyra veckor vartannat år. Kursen bör givetvis begränsas till de intendentsutbildade officerare, som erhållit transport till intendenturkåren, och kommer därför att omfatta högst 12 elever. Den bör genomgås 6 a 8 år efter vederbörlig intendentskurs. Förvaltarutbildningen har hittills omfattat dels en förvaltarkurs vid skolan om ungefär 5 månader, fördelade på två år, dels praktisk tjänstgöring i intendenturbefattning under omkring 19 månader. Härutinnan förutsattes icke någon ändring. Med hänsyn till differentieringen av förvaltargraden inom stabs- och förvaltningsorganisationen vid rationaliserade truppförband m. m. bör kursens benämning ändras till k u r s f ö r u n d e r o f f i c e r a r e i i n t e n d e n t u r f ö r v a l t n i n g s t j ä n s t . Då elevantalet per år beräknas till 7 a 8, synes kurs böra börja endast vartannat år och då med omkring 15 elever. Regementskassörsutbildning bör liksom hittills endast anordnas i mån av behov. Utbildningens längd — 1 år, uppdelat på dels 4V2 månaders kurs vid skolan, dels 7V2 månaders praktisk tjänstgöring — förutsattes oförändrad.

387 Kursens benämning bör ändras till k u r s f ö r u n d e r o f f i c e r a r e i k a s s a tjänst. Vid behov böra liksom nu vid skolan även anordnas r e p e t i t i o n s k u r s e r för i n t e n d e n t u r f ö r r å d s f ö r v a l t a r e och för f ö r v a l t a r e i kassat j ä n s t . Dylik kurs bör i regel genomgås 6 å 8 år efter vederbörlig underofficerskurs. De nuvarande k u r s e r n a i f ö r v a l t n i n g s t j ä n s t f ö r b l i v a n d e komp a n i c h e f e r ( m o t s v a r a n d e ) synas kunna utgå från skolans program. P å grund av den förkortade utbildningstid för arméns värnpliktiga, som försvarskommittén föreslår, blir det nämligen möjligt att i större utsträckning anordna fortsatt befälsutbildning vid truppförbanden enligt principer, som officersutbildningskommittén förordat i sitt betänkande (SOU 1946: 38, s. 222 —229). Den undervisning, som meddelas vid de till skolan förlagda kompanichefskurserna, synes kunna väl inrymmas inom ramen för denna fortsatta befälsutbildning vid truppförbanden. Vederbörlig truppförbandschef disponerar i förbandets tygofficer och intendent ävensom i de officerare, som genomgått kvartermästarkurs (eller eventuellt stabskurs) vid underhållsskolan, för utbildningen kvalificerade lärare. I samband med genomförandet av pågående rationaliseringar av stabs- och förvaltningstjänsten vid truppförband m. m. ävensom sannolikt även därefter föreligger behov av särskild utbildning för de underofficerare, som skola bestrida förvaltärbefattningar såsom regementsexpeditionsföreståndare personalregistratorer och kasernförvaltare. Denna utbildning, som i samband med rationaliseringarnas genomförande synes böra ske genom tillfälliga kurser kan helt eller delvis förläggas till intendenturförvaltningsskolan. Försvarskommittén, som för närvarande saknar underlag för att bedöma ifrågavarande utbildningsbehov i framtiden, anser, att frågan om denna utbildnings framtida organisation och förläggning bör avgöras först när erfarenheter vunnits av den försöksvisa utbildning, som för närvarande pågår. Verksamheten vid skolan bör i överensstämmelse med vad ovan angivits bedrivas enligt omstående ungefärliga t i d s p l a n . 1 I 1942 års försvarsbeslut avsågs för skolan följande p e r s o n a l , nämligen 1 chef, major, 1 lärare och adjutant, kapten, 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning) samt 1 skrivbiträde. Chef och lärare uppfördes på intendenturkåren^ expeditionsunderofficeren och skrivbiträdet på intendenturtruppernas stat. övrig for undervisningen erforderlig personal skulle beordras från staber och truppförband. Sedermera har den för skolchefen avsedda beställningen andråts till överstelöjtnant eller major, expeditionsunderofficeren och biträdet for skriv- och kontorsgöromål ha uppförts på skolans stat samt en eldare av 1. klass har tillkommit på sistnämnda stat. Beträffande skolans personal förutsätter försvarskommittén icke någon ändring. Personalorganisationen framgår av efterföljande förteckning. U er V ranLrtmTker r vd+e\d+etjänstgöring !.. ^utbildningen intendents- och förvaltaraspin v praktisk i .inter, som sker rforr; i form av utanföravIntS.

388 Ungefärligt antal elever

Kurs m. in.

Intendentskurs(-utbildning) 1

22 Repetitionskurs för intendenter

12 Kurs för underofficerare i intendenturför valtningstjänst

15 Kurs för underofficerare i kassatjänst 2 . .

10 Repetitionskurs för intendenturförrådsförvaltare och förvaltare i kassatjänst8 . .

10—15

1 Kurs (tvåårig utbildning) påbörjas vartannat år Vio. Viss tid praktisk tjänstgöring. * Kurs (ettårig utbildning) anordnas vid behov och påbörjas då Vio. Viss tid praktisk utbildning. 8 Vid behov lämpligen år då repetitionskurs för intendenter icke anordnas. Teckenförklaring.

— —„ _ « _ årlig utbildning ,. utbildning vartannat år ^ . utbildning vid behov (tillfälliga kurser).

Pensionerad personal i arvodesbefaUning med arvode på skolans stat. 1 expeditionsunderofficer Arv. 1 : 2 0 Extra ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 eldare av 1. klass 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål.

Ce 10

Kommenderad personal med lön på andra försvarsväsendets stater. 1 chef, tillika lärare, överstelöjtnant eller major (ur intendenturkåren), 1 adjutant, tillika redogörare och lärare, kapten eller löjtnant (ur intendenturkåren). I övrigt erforderlig lärarpersonal bör ställas till förfogande av generalintendenten eller på annat sätt beordras tillfälligt enligt hittillsvarande principer. 12. Arméhundskolan (HundS).

I fråga om arméhundskolans organisation och verksamhet hänvisas till kap. M. Arméhundväsendet. Arméhögskolan (AHS).

I enlighet med 1942 års försvarsbeslut sker högskoleutbildningen inom armén dels vid krigshögskolan (KHS), dels vid artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) 1 , båda i Stockholm. Utbildningen vid krigshögskolan har till ända* Vid denna skolas »högre kurser» (högre artillerikursen och högre ingenjörkursen). Som tidigare angivits äro därjämte artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna — ävensom den provisoriskt inrättade signalofficersskolan — under sin övervägande teoretiska del för närvarande förlagda till artilleri- och ingenjörhögskolans lokaler 11 militär stabsbvggnaden och ha tills vidare organisatoriskt anslutits till denna skola Forsvarsk o m m i t t l n har i det föregående föreslagit, a t t angivna truppslagsofficersskolor skola skiljas från sistnämnda skola och i stället uppgå i arméns truppslagsofficersskolor.

389 mål att meddela eleverna de vidgade kunskaper i krigsvetenskapens olika delar och de ökade insikter i icke militära ämnen, som äro erforderliga för arméns högre befälspersonal och personalen vid högre staber. Som elever kunna endast kommenderas officerare, som godkänts vid särskild inträdesprövning. Utbildningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan avser att meddela härför särskilt lämpade officerare ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna den högre tekniska och krigsvetenskapliga utbildning, som erfordras dels för tjänstgöring vid högre staber, inspektioner och förvaltningar m. m., dels såsom förberedelse för fortsatta tekniska studier. Uttagningen av eleverna sker med ledning av vid artilleriofficersskolan, luftvärnsofficersskolan och ingenjörofficersskolan uppnådda betyg. Utbildningen är vid båda högskolorna tvåårig. Kurs börjar vid krigshögskolan årligen med omkring 35 elever och vid artilleri- och ingenjörhögskolan vartannat år med ungefär 30 elever. För att tillgodose arméns behov av särskilt kvalificerad personal för de högre chefsbefattningarna samt för högre stabstjänst, lärartjänst och teknisk tjänst erfordras allt fortfarande för detta ändamål tillrättalagd högskoleutbildning. Försvarskommittén får erinra, att riksdagen i 1942 års försvarsbeslut (skrivelse 1942: 374 s. 26) ansåg sig böra särskilt understryka den högre militära utbildningens betydelse för arméns krigsduglighet. Kommittén vill därjämte framhålla vikten av att denna utbildning utformas så, att den förutom att meddela erforderliga krigsvetenskapliga — däri inbegripet militärtekniska — kunskaper, även målmedvetet tar sikte på att utveckla omdöme, tankereda och självständighet i arbetet. Uppdelningen av högskoleutbildningen inom armén på två högskolor ägde rum för sjuttio år sedan. Krav på en undersökning, om denna uppdelning alltjämt, med nu rådande fullständigt förändrade förhållanden, representerar den bästa lösningen, ha på senare tid upprepade gånger framförts. Sålunda anförde 1941 års försvarsutredning i sitt betänkande (SOU 1942: 1 s. 265): Då generalstabskåren för närvarande rekryterades — och jämväl i fortsättningen borde rekryteras — dels över KHS, dels över AIHS, syntes det utredningen önskvärt, att utbildningen vid dessa båda högskolor så långt möjligt samordnades. Detta gällde främst i fråga om undervisningen i strategi och taktik. Det mest effektiva sättet att nå detta mål syntes vara att sammanslå de båda högskolorna till en arméns krigshögskola, i vilken nuvarande KHS-kursen inginge som »allmän linje» och AIHS högre kurs som »teknisk linje». Det kunde jämväl ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt att göra båda kurserna något längre och i samband därmed helt avskaffa de förstudier, som för närvarande ägde rum före inträdesproven till KHS. Då dessa förstudier bedreves i Stockholm utan extra kostnad för statsverket, syntes de icke vara ägnade att främja ett rättvist urval. Ovan framförda synpunkter berörde emellertid ett problem av så stor räckvidd, att utredningen icke vore beredd att i berört hänseende avgiva ett slutgiltigt förslag. Utredningen ville emellertid föreslå, att denna fråga upptoges till omprövning, så att för- och nackdelar i ovan framfört förslag komme att närmare belysas. I propositionen 1942:210 anförde departementschefen (s. 371): Den av försvarsutredningen väckta frågan om sammanslagning av krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan till en för armén gemensam krigshögskola syntes böra allvarligt övervägas. En sådan åtgärd syntes kunna medföra en

390 viss rationalisering av den högre officersutbildningen inom armén. Departementschefen hade därför för avsikt att framdeles låta utreda denna fråga. I direktiven till officersutbildningskommittén fullföljde departementschefen denna tanke och anbefallde, under framhållande av den alltmera ökade samverkan mellan truppslagen, att frågan om en sammanslagning av de båda högskolorna skulle tagas upp till utredning. Nämnda kommitté har i sitt betänkande (SOU 1946:38 s. 311—312) enhälligt förordat en dylik sammanslagning. Samtliga remissmyndigheter ha tillstyrkt förslaget härom. Även försvarskommittén vill, i anslutning till vad i dess remissutlåtande anförts, biträda detsamma och föreslår således, att högskolorna sammanslås till en arméns gemensamma högskola, benämnd a r m é h ö g s k o l a n (AHS). Arméhögskolan bör på sätt officersutbildningskommittén förordat (SOU 1946: 38 s. 312—319) organiseras på följande utbildningslinjer, nämligen: s t a b s l i n j e n (linje I), omfattande underlinje för stabstjänst (la) underlinje för sambandstjänst (Ib)

v a p e n l i n j e n (linje II), omfattande underlinje för högre vapenteknik (Ila) underlinje för allmän vapenteknik (lib)

i n g e n j ö r l i n j e n (linje III)

ungefär motsvarande nuvarande krigshögskolan ; en variant av underlinje I a med specialisering på signaltaktik och signalteknik, främst för officerare vid signaltrupperna ; ungefär motsvarande nuvarande högre artillerikursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan; avsedd att under hänsynstagande till infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas vapen meddela avancerad vapenteknisk utbildning utan att kräva sådana förkunskaper i matematik m. m. motsvarande kursen vid artilleriofficersskolan eller luftvärnsofficersskolan, som fordras för tillträde till I l a ; underlinjen skulle avses främst för infanteri-, kavalleri-, pansar- och trängofficerare; ungefär motsvarande nuvarande högre ingenjörkursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan.

I syfte att öka studiefriheten och bereda möjlighet till fördjupade studier inom särskilda specialområden har officersutbildningskommittén räknat med vissa valmöjligheter mellan olika ämnen och ämnesdelar. Beträffande högskoleutbildningen av fortifikationskårens officerare har kommittén hänvisat till försvarets fortifikations- och byggnadsförvaltningsutrednings förslag (SOU 1945: 65), enligt vilket nämnda utbildning skulle förläggas till tekniska högskolan i Stockholm.

391 Officersutbildningskommittén har framlagt två alternativ beträffande längden av utbildningstiden vid arméhögskolan, nämligen 2 år och 272 år. Kommitténs majoritet har förordat det förra alternativet och till stöd härför främst anfört, att den kortare utbildningstiden medförde dels att utbildningen bleve billigare, dels att eleverna ej så länge undandroges annan tjänst. Två reservanter ha förordat 272-årsalternativet på grund av dettas fördelar ur pedagogisk synpunkt. Efter omfattande beräkningar rörande arméns behov av högskoleutbildade officerare har officersutbildningskommittén förordat ett elevantal av i medeltal 65 under första året och 45 under den fortsatta utbildningen. Kommittén har nämligen med hänsyn till det moderna krigets krav funnit det i hög grad önskvärt, att ett proportionsvis något större antal officerare än för närvarande erhölle högskoleutbildning. Emellertid vore det möjligt att differentiera dennas längd, då för vissa befattningshavare endast en begränsad dylik utbildning syntes erforderlig, under det att för övriga alltjämt en fullständig högskoleutbildning av i huvudsak samma art som den nuvarande måste krävas. Under förutsättning att första årets kurs i möjligaste mån utformades som ett avslutat helt, borde därför till varje kurs beordras ungefär en tredjedel flera elever än som avsåges för fullständig utbildning men endast de bästa två tredjedelarna av det totala elevantalet få fortsätta högskolestudierna utöver det första året. Samtidigt som härigenom det i hög grad önskvärda tillskottet av officerare med åtminstone viss högskoleutbildning säkerställdes, vunnes möjlighet till ett bättre och noggrannare urval till den fullständiga utbildningen. Vad angår metoderna för urval av elever till högskoleutbildning, har officersutbildningskommittén funnit, att de nuvarande metoderna, främst i vad gäller elevurvalet till krigshögskolan, endast ofullständigt motsvara de principiella fordringar, som böra gälla härför och som närmare angivits i kommitténs betänkande (SOU 1946:38 s. 326). Urvalet borde i stället grundas på de vid de obligatoriska truppslagsofficersskolorna förvärvade betygen. Dessutom borde krävas dels godkända kompetensprov i språk och historia — samt på underlinje I I b vid behov även i matematik — dels minst fem års reell trupptjänst som officer och av regementschef (motsvarande) vitsordad godkänd trupptjänstgöringsförmåga. Högskolestudierna borde få påbörjas tidigast två och senast fyra år efter avslutad truppslagsofficersskola. Med anledning av de förslag, som officersutbildningskommittén sålunda framlagt, vill försvarskommittén som sin uppfattning anföra följande. I anslutning till vad försvarskommittén i remissutlåtande den 12 december 1946 uttalat rörande förevarande spörsmål har kommittén med hänsyn till kostnadsfrågan och då ett flertal militära myndigheter funnit en utbildningstid av 2 år godtagbar, ansett sig icke böra förorda längre utbildningstid. Självfallet kan frågan om en 2- eller 272-årig arméhögskola dock icke slutgiltigt avgöras på grundval av enbart teoretiska utredningar och överväganden utan först sedan ingående praktiska erfarenheter förvärvats i fråga om den föreslagna utbildningens omfattning och verkan. Försvarskommittén föreslår där-

392 för, att arméhögskolan organiseras enligt det av officersutbildningskommitténs majoritet förordade 2-årsalternativet och att då tillräckliga erfarenheter föreligga från den 2-åriga arméhögskolans verksamhet, frågan om utbildningstidens längd i fall av behov upptages till omprövning. Som förut angivits, skulle enligt officersutbildningskommitténs förslag en tredjedel av elevantalet avsluta utbildningen efter genomgången av första årets kurs, vilken därför skulle i möjligaste mån utformas som ett avslutat helt. Genomgången av denna kurs skulle innebära klart angivna meriter och predestinera till vissa befattningar, t. ex. stabschef vid försvarsområde, förste adjutant vid militärbefälsstab eller militärassistent vid länsstyrelse. Försvarskommittén kan av flera skäl icke biträda en sådan uppläggning av högskolans verksamhet. Undervisningen inom de flesta läroämnena synes böra organiseras med utgångspunkt från att utbildningsmålet skall nås efter två år. Första årets utbildning torde då svårligen kunna utformas som en avslutad kurs utan att en ur pedagogisk synpunkt icke önskvärd rubbning sker av 2-årsplanen. Då vidare samtliga elever börja skolan i avsikt att genomgå den 2-åriga utbildningen, måste utestängandet av en tredjedel av eleverna från tillträde till andraårsutbildningen framstå som ett underkännande, även om förstaårskursen medför vissa klart angivna meriter. Det föreslagna systemet synes vidare behäftat med den svagheten, att elever, som ena året få sluta efter genomgången förstaårskurs, kunna vara lämpligare för den fullständiga utbildningen än de, som ett annat år få tillträde till denna. Då flertalet elever torde ha bildat familj och kanske flyttat till Stockholm i avsikt att genomgå en tvåårig utbildning, skulle ett avbrytande av utbildningen efter ett år kunna vålla avsevärda olägenheter med hänsyn till förhyrning och uppsägning av bostad, flyttning m. m. Försvarskommittén är av den uppfattningen, att de elever, som påbörja utbildningen, i princip böra kunna påräkna att få genomgå den i dess helhet, i den mån icke annat föranledes av bristande förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Därest behov visar sig föreligga att bibringa officerare särskild utbildning för sådana befattningar, till vilka första årets utbildning enligt officersutbildningskommitténs intentioner skulle meritera, torde detta behov få tillgodoses genom anordnande av särskild för ändamålet lämpad kurs. Från nu angivna utgångspunkter och med hänsyn till den begränsning av arméorganisationen, som försvarskommitténs förslag innebär, anser kommittén, att elevantalet i varje årskurs kan begränsas till 40. Det totala elevantalet vid arméhögskolan skulle då bli 80. I fråga om principerna för urvalet av elever till högskoleutbildning kan försvarskommittén i princip ansluta sig till officersutbildningskommitténs förslag. Försvarskommittén anser emellertid, att möjlighet bör i större utsträckning än officersutbildningskommittén avsett hållas öppen att för dem, vilkas betyg från truppslagsofficersskolan icke berättiga till inträde vid arméhögskolan, genom särskilda prov kvalificera sig därtill.

393 Som ovan vid behandlingen av Inf SS angivits förutsätter försvarskommittén, att d e n t e o r e t i s k a d e l e n a v s t r i d s s k o l a n för r e g e m e n t s c h e f e r m. fl. förlägges till arméhögskolan. Verksamheten vid arméhögskolan bör i överensstämmelse med vad ovan angivits bedrivas enligt nedanstående ungefärliga t i d s p l a n .

Kurs m. m.

P 13 B P -i

>

CD

er •1

c

>-! SS

P >4 en

Ti

P

a

e-i 0

> 0 0

CO a

•o o 3

er •4

DT

O

bO

o er o

CD

o

O

O

g

Ungefärligt antal elever

er CD •1

40 A H S . 2. årets kurs

40 Den teoretiska delen av stridsskolan för regementschefer m. fl.

15 Beträffande den för högskolan erforderliga p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n biträder försvarskommittén i huvudsak officersutbildningskommitténs förslag (SOU 1946:'38 s. 369—380). På högskolans stat böra uppföras dels skolchef samt adjutanter och expeditionspersonal, dels flertalet heltidstjänstgörande lärare. Det synes även lämpligt att vissa befattningshavare, som böra vara gemensamma för å ena sidan truppslagsofficersskolorna och å andra sidan antingen samtliga försvarsgrenars högskolor eller arméhögskolan, uppföras på sistnämnda skolas stat. De för arméhögskolan erforderliga beställningarna föreslås i regel överflyttade från de nuvarande staterna för krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan på sätt nedan angives. För närvarande äro cheferna för arméns båda högskolor överstar i lönegrad Ma 12. E n av dessa beställningar bör avses för arméhögskolans chef. Såsom tidigare flera gånger framhållits, i samband med förslagen till personalorganisationen för ovan behandlade skolor, exempelvis krigsskolan och truppslagsofficersskolorna, är det önskvärt, att chefsbeställningarna vid arméns utbildningsanstalter göras alternativa inom två på varandra följande lönegrader. Härigenom ökas nämligen möjligheterna till ett lämpligt personval och kunna för uppgiften lämpliga officerare disponeras under längre tid. För tidigare behandlade skolors chefer har försvarskommittén föreslagit beställningar, antingen alternativt som överstelöjtnant eller major (lönegrad Ma 11 eller Ma 10) eller alternativt som överste eller överstelöjtnant (lönegrad Ma 12 eller M a l l ) . Med hänsyn till högskoleutbildningens betydelse anser försvarskommittén, att chefen för arméhögskolan bör vara överste i alternativt lönegrad Mo 12 eller Ma 12. För en av officersutbildningskommittén föreslagen expeditionsföreståndare vid arméhögskolan bör avses en befattning som kansliskrivare på arméhögskolans stat. Vidare bör en av de två föreslagna kanslibiträdesbefatt-

394 n i n g a r n a u t b y t a s m o t en b e f a t t n i n g som k o n t o r i s t (i k a s s a t j ä n s t ) i 13:e lönegraden. D e n p e r s o n a l , som f ö r s v a r s k o m m i t t é n således finner erforderlig för arméh ö g s k o l a n , f r a m g å r av n e d a n s t å e n d e förteckning. Ordinarie

personal

med lön på skolans

stat.

1 chef, överste 1 adjutant, kapten eller ryttmästare 2 förste lärare, varav en i krigskonst och en i konstruktionslära, materiellära eller ballistik, överstelöjtnanter eller majorer 8 lärare, varav tre i krigskonst, en i strategi, en i krigshistoria, en i fältarbetslära, en i konstruktionslära, materiellära eller ballistik samt en i tillämpad mekanik, den sistnämnde tillika lärare vid ATOS, majorer eller kaptener 2 andre lärare i krigskonst, kaptener Pensionerad

personal

i arvodesbefattning

ordinarie

personal

med lön på skolans

Ma 10 el. Md 9 Md 9 stat.

Arv. 1:29 Arv. 1: 29

stat.

1 lektor i matematik 1 kansliskrivare 1 kontorist (i kassatjänst) 1 kanslibiträde 1 tekniskt biträde 5 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Kontraktsanställd

Ma 11 el. Ma 10

med arvode på skolans

1 redogörare, tillika redogörare för KSHS, FKHS och ATOS 1 bibliotekarie, tillika bibliotekarie för KSHS, F K H S och ATOS Extra

Mo 12 el. Ma 12 Md 9

Ce 30 Ce 15 Ce 13 Ce 11 Ce 11

personal.

2 kontorsvakter. Kommenderad

personal

med lön på andra

Heltidstjänstgörande

försvarsväsendets

stater.

personal.

1 förste lärare i sambandstjänst, major eller kapten (ur signaltrupperna), 1 lärare i förbindelselära m. m., major eller kapten (ur ingenjörtrupperna), 1 lärare i konstruktionslära, materiellära eller ballistik, major eller kapten (ur fälttygkåren), 1 lärare i luftkrigskonst, major eller kapten (ur flygvapnet), 6 repetitörer, därav 3 generalstabsaspiranter, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter. Deltidstjänstgörande

personal.

6 lärare, därav en i v a r t och ett av ämnena sjökrigskonst (ur marinen), luftkrigskonst (ur flygvapnet), luftförsvarslära (ur luftvärnet), befästningslära (ur fortifikationskåren eller ingenjörtrupperna), arméorganisation och förvaltningskunskap.

5 biträdande lärare, därav en i vart och ett av ämnena strategi, sambandstjänst, konstruktionslära, materiellära och ballistik. Civil personal med arvoden l. 8 lärare, därav två i ryska samt en i vart och ett av ämnena psykologi och pedagogik, matematik, kemi, elektroteknik, värmelära och motorfordonslära. 2 assistenter, en i vart och ett av ämnena kemi och elektroteknik. Av den redogörelse, som i det föregående lämnats för kommitténs förslag beträffande arméns truppslagsofficersskolor, framgår att vissa beställningar och befattningar vid de nuvarande högskolorna avses skola tagas i anspråk för truppslagsofficersskolorna. Detta är fallet med chefen för truppslagsofficersskolorna, adjutanten, 4 förste lärare och 1 kansliskrivare. Vad angår beställningar (befattningar) för personalen på arméhögskolans stat avses samtliga dessa — med nedan angivet undantag — skola överföras från de nuvarande högskolornas stater, varvid i vissa fall lönegradsplaceringarna ändrats i enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag eller för att få lämpliga alternativa löneställningar. En civil lektor i matematik, för närvarande med undervisningsarvode, har uppförts på högskolans stat. De två kontorsvakterna ersätta 2—3 värnpliktiga ordonnanser (expeditionsbiträden) . Framhållas må, att sammanlagda antalet beställningshavare (befattningshavare) på arméhögskolans och truppslagsofficersskolornas stater i det närmaste motsvarar antalet på de nuvarande högskolornas stater upptagna. I enlighet med erhållna direktiv har officersutbildningskommittén även haft att överväga frågan om ett sammanförande av högskoleutbildningen inom samtliga tre försvarsgrenar till e n g e m e n s a m h ö g s k o l a f ö r f ö r s v a r s v ä s e n d e t med förslagsvis fyra avdelningar, nämligen en militärteknisk samt tre allmänna för respektive armén, marinen och flygvapnet. Officersutbildningskommittén har som resultat av dessa överväganden (SOU 1946: 38 s. 419) anfört följande: Kommittén har kommit till den uppfattningen, att en fullständig sammanslagning av samtliga militära högskolor på i direktiven antytt sätt ur många synpunkter vore synnerligen önskvärd, men att också stora svårigheter resa sig mot förverkligandet av en sådan plan. I alla händelser är den ej genomförbar utan en stark modifiering och anpassning till varandra av de olika högskolornas undervisning. Ett sådant ingripande medför konsekvenser för hela officersutbildningen och ligger därför, vad beträffar marinen och flygvapnet, utom ramen för kommitténs arbete. Av denna orsak har kommittén ej ansett sig böra närmare utreda en sammanslagning av nämnd art. En dylik utredning synes i stället lämpligen böra verkställas i samband med de med kommitténs uppgift analoga utredningar angående marinens och flygvapnets officersutbildning, som förebådats. 1 Vid tillgång på lämplig militär personal bör hinder icke möta, att denna fullgör ifrågavarande lärartjänster.

396 Även om kommittén alltså ej anser sig k u n n a framlägga något förslag om en fullständig sammanslagning av högskolorna, har den funnit det vara av stor vikt a t t utreda, i vad mån en samverkan är möjlig, utan att några mera djupgående ingrepp vidtagas i sjökrigshögskolans och flygkrigshögskolans nuvarande organisation. De åtgärder i denna riktning, som kommittén vill förorda, hänföra sig dels till undervisningen, dels till administrationen. En förutsättning för deras genomförande är, att planerad gemensam förläggning för högskolorna kommer till stånd. Om hänsyn endast tages till ämnenas omfång, föreligga, såsom framgår av det föregående, i en del fall relativt goda möjligheter till samundervisning. I praktiken bK möjligheterna emellertid avsevärt inskränkta genom de svårigheter, som ha sin grund i de olika högskolekursernas varierande längd, uppläggning och inplacering till tiden. Samundervisning bör därför främst ske i ämnen av informatorisk karaktär, såsom förvaltningskunskap och specialföreläsningar i stabstjänst. Även vid behandlingen av applikatoriska exempel i strategi bör samundervisning komma till stånd genom grupparbete. Gemensamma stabstjänstövningar böra vidare förekomma. I övrigt bör undervisningen i största möjliga mån samordnas, främst då i ämnen av kunskapsmeddelande karaktär, där kontakt mellan lärare och elever ständigt erfordras. Samordnad undervisning befrämjas genom största möjliga överensstämmelse i kursplanerna, undervisning genom samma lärare (men ej samtidigt), samma laborationer och a n d r a övningar samt gemensamma ramar för och gemensamma moment under strategiska exempel och vissa fältövningar. I fråga om den gemensamma administrationen har kommittén funnit följande åtgärder lämpliga. De tre högskolorna böra såsom förut ha var sin chef. För högskolorna gemensamma frågor skola emellertid handhas av ett instruktionsmässigt anordnat chefskollegium. De tre högskolornas bibliotek sammanslås till ett gemensamt militärt högskolebibliotek. Dessutom skall vid varje högskola finnas ett mindre handbibliotek. Expeditionerna skola som hittills vara skilda och lyda under respektive högskolas adjutant. En gemensam skrivcentral bör eventuellt anordnas. Redogörarnas verksamhet bör centraliseras. Den kan vid föreslaget utnyttjande av Svea livgardes förutvarande kasernområde eventuellt anslutas till motsvarande organisation vid IV. militärbefälsstaben. Lämpligare synes dock vara, att en särskild befattningshavare (pensionerad officer med arvode på arméhögskolans stat) avses som redogörare för såväl samtliga försvarsgrenars högskolor som truppslagsofficersskolorna. övningslaboratorierna (för elektroteknik, kemi och ballistik), samlings-(film-) sal, krigsspelssal, pjäshall ävensom vissa andra undervisningslokaler, gymnastik (fäkt-)sal och elev(dag-)rum böra vara gemensamma. Fastighetsförvaltningens driftspersonal (vice värd, maskinist, eldare, portvakt etc.) bör likaledes vara gemensam 1 . Överbefälhavaren h a r i s i t t u t l å t a n d e över o f f i c e r s u t b i l d n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e dels återgivit vissa u t t a l a n d e n av försvarsgrenscheferna, dels p r e c i s e r a t sin egen i n s t ä l l n i n g till frågan om enhetliggörande av de olika f ö r s v a r s g r e n a r n a s h ö g s k o l e u t b i l d n i n g och h ä r v i d anfört: Chefen för marinen hänvisar i sitt y t t r a n d e till ett uttalande av chefen för sjökrigshögskolan: »De svårigheter, som framhållas beträffande en sammanslag1 Vid föreslaget utnyttjande av Svea livgardes förutvarande kasernområde bör givetvis denna personal vara gemensam icke blott för högskolorna u t a n för samtliga dit förlagda staber och institutioner.

397 ning av de militära högskolorna, äro säkert så tungt vägande, att de även för framtiden måste tillmätas avgörande betydelse — hur önskvärd en sådan lösning u r vissa synpunkter än kan te sig. De fördelar, som en sammanslagning beräknats medföra, vinnas till övervägande del redan genom de samordningsåtgärder, som i betänkandet föreslås. Dessa synas även för övrigt vara i stort sett ändamålsenliga och utgöra ett lämpligt första steg för a t t uppnå de resultat, som i uppdragsskrivelsen åsyftas.» Chefen för flygvapnet framhåller i denna fråga följande: »Kommittén behandlar frågan om en för hela försvaret gemensam högskola, men anser sig icke k u n n a föreslå en sådan på grund av de svårigheter, som resa sig däremot. J a g delar helt denna uppfattning. Den modifiering och anpassning av kursplanerna för de olika högskolorna, som enligt kommittén skulle utgöra förutsättningen för en sammanslagning, skulle säkerligen medföra en förlängning av utbildningstiden för samtliga försvarsgrenar och därigenom icke blott bliva ekonomiskt ogynnsam u t a n även motverka strävan att förkorta vistelsen vid centrala skolor. Även om sådan anpassning skulle vara möjlig, torde givande gemensamma föreläsningar endast i mycket ringa omfattning kunna anordnas på grund av elevernas olika förutsättningar och uppgifter. Utbildningsresultatet måste också bliva sämre vid gemensamma föreläsningar genom a t t kontakten mellan läraren och eleverna minskas vid ökat elevantal. Den egentliga samundervisningen synes liksom vid en samordning enligt kommitténs förslag inskränka sig till vissa specialföreläsningar, applikatoriska exempel och stabstjänstövningar.» Chefen för armén har i sitt y t t r a n d e icke berört denna del av betänkandet. Det är förklarligt, a t t företrädarna för olika försvarsgrenar ställa sig avvisande mot tanken på en gemensam försvarshögskola. Varje samordning innebär, att speciella intressen måste underordna sig det hela. De skäl, som anförts mot en sammanslagning, synas mig dock icke bärande. Det kan ju icke bli fråga om en skola med i allt gemensamma kursplaner. Försvarsgrenarnas legitima intressen måste självfallet respekteras. Den svårighet, som kommittén särskilt anför, a t t ordna samfällda taktiska övningar, förefaller vara i hög grad överdriven. Skulle kommittén på denna punkt ha rätt, bleve slutsatsen den, a t t samövningar mellan olika skolor skulle möta än större svårigheter, kanske överhuvud icke kunna genomföras. Så är tydligen icke förhållandet. Det är emellertid uppenbart så, a t t förutsättningarna för en sammanslagning ännu icke äro förhanden. Jag vill på grund härav för närvarande icke yrka på att en gemensam försvarshögskola inrättas. Frågan är emellertid av den betydelse för krigsmaktens effektivitet, a t t den snarast bör upptagas på nytt. Det är bland a n n a t på grund härav önskvärt, a t t den översyn av officersutbildningen inom marinen och flygvapnet, som förebådats, kommer till stånd så snart ske kan. Det är sannolikt, att erfarenheterna från den begränsade samordning av verksamheten vid de olika högskolorna, som kommittén föreslår, kan vara vägledande vid frågans lösning. J a g övergår därmed till frågan om denna samordning. Den tillstyrkes, som av det föregående framgår, av chefen för marinen. Vissa smärre modifikationer av kommittéförslaget, vilka här icke skola beröras, föreslås dock. Chefen för flygvapnet ifrågasätter, om icke syftet med samarbetet mellan högskolorna, a t t öka förutsättningarna för en effektivare samverkan mellan försvarsgrenarna, bättre kan nås genom samövningar och gemensamma krigsspel mellan högre staber, t. ex. eskaderstaber och milostaber. H a n ställer sig dock icke avvisande till det begränsade samarbete, som föreslås, men anser de skäl, som ur undervisningssynpunkt anförts för gemensamma lokaler, icke vara bärande! Med utgångspunkt härifrån och under hänvisning till arbetet inom flygledningen vidhåller flygvapenchefen därför med skärpa sina i a n n a t sammanhang anförda invändningar mot flygkrigshögskolans förflyttning. Om denna förflyttning icke

398 kommer till stånd förfaller också den av kommittén föreslagna centraliseringen av administrationen. Liksom kommittén anser jag en samordning av verksamheten vid de olika högskolorna synnerligen önskvärd. En samförläggning, som statsmakterna för övrigt redan beslutat, utgör den kanske viktigaste förutsättningen för att det önskade målet skall nås. Med undantag av chefen för flygvapnet äro alla myndigheter, som nu eller tidigare yttrat sig i denna fråga, ense om att den bör komma till stånd. Flygvapenchefens, främst av hänsyn till det dagliga arbetet inom flygledningen och till dennas nära kontakt med flygkrigshögskolan dikterade, uppfattning finner jag ur det helas synpunkt icke böra tillmätas avgörande betydelse. Med hänsyn till de skäl, som tala för tillskapande av en gemensam försvarshögskola, ansluter sig förvarskommittén till överbefälhavarens uttalande om betydelsen av att frågan härom snarast upptages på nytt. I avvaktan härpå är det enligt försvarskommitténs mening angeläget, att alla möjligheter till samverkan mellan de olika försvarsgrenarnas högskolor tillvaratagas. Sammanförandet av högskolorna i lokalt avseende kommer givetvis att öka möjligheterna till sådan samverkan och underlätta genomförandet av de administrativa och utbildningstekniska samordningsåtgärder, som officersutbildningskommittén förordat. Då kommittén räknat med att i vart fall ett lokalt samordnande av ifrågavarande högskolor kommer till stånd, har en för de tre högskolorna och ATOS gemensam redogörare upptagits på arméhögskolans stat. Arméns jägarskola (JS).

Arméns, jägarskola (JS) tillkom genom 1942 års försvarsbeslut. Skolan är förlagd i nyligen färdigställda kaserner i Kiruna. Enligt försvarsbeslutet utgjorde skolan en underavdelning av 119. Genom beslut av 1945 års riksdag har skolan i stället blivit underställd befälhavaren för Kiruna—Jokkmokks försvarsområde. Försvarsområdet och skolan ha gemensam förvaltning. Förvaltningsorganisationen har, som närmare behandlats under B. 3. Försvarsområdesstaber, uppgjorts efter förslag av försvarets centrala organisationskommitté. Jägarskolan är en utbildningsanstalt avsedd dels för utbildning av befäl och värnpliktiga för verksamheten vid jägarförband, speciellt under norrländska skogs- och fjällförhållanden, dels för försöksverksamhet beträffande beväpning och övrig utrustning vid uppträdande under dylika förhållanden. För utbildning vid jägarskolan uttagas årligen sammanlagt omkring 400 värnpliktiga från huvuddelen av landets inskrivningsområden. Försvarskommittén har funnit, att skolans verksamhet bor fortsätta enligt nuvarande grunder. För verksamheten vid skolan erforderlig personal är för närvarande dels uppförd antingen på skolans stat eller på staten för Kiruna—Jokkmokks försvarsområdesstab, dels även kommenderad. Det för försvarsområdesstaben och jägarskolan gemensamt beräknade personalbehovet har behandlats under B. 3. Försvarsområdesstaber. Med ledning av erfarenheterna från skolans hittillsvarande verksamhet har det för jägarskolan erforderliga personalbehovet beräknats sålunda:

399 1. Ordinarie tjänstemän. 1 major, chef för utbildningsförbanden 1 löjtnant, adjutant 1 fanjunkare, kasernunderofficer och väbel 1 sergeant, stabsunderofficer 1 överfurir, skjutbanefurir 1 överfurir, stallfurir ' 1 överfurir, hundgårdsfurir 1 överfurir, kaserufurir 1 överfurir vid sjukhusexpeditionen 1 maskinist

Ma 10 Md 7 Md 5 Md 4 Ma 3 l Ma 3 1 Ma 3 x Ma 3 1 Ma 3 1 Ca 16

2. Extra 1 köksföreståndare 1 biträdande köksföreståndare 2 ekonomibiträden 10 ekonomibiträden

Ce \% Ce 10 Ce 3 Ce 2

ordinarie

tjänstemän.

3. Kommenderad personal med lön från andra försvarsväsendets stater. 4 kaptener, kompanichefer, 4 fanjunkare, kompaniadjutanter, 20 löjtnanter, fanjunkare, sergeanter eller överfurirer — plutonchefer, troppchefer, plutonchefers och troppchefers ställföreträdare, 25 underbefäl, 1 fanjunkare eller sergeant, sjukvårdsunderofficer, ur underhållstrupperna 2 , 1 överfurir i sjukvårdstjänst, ur underhållstrupperna, 1 furir i sjukvårdstjänst, ur underhållstrupperna, 1 överfurir i hovslagartjänst, ur kavalleriet 3 , 1 bataljonsläkare, 1 översköterska, från sjukvårdsväsendet, 1 sjukvårdsbiträde. D e n n u a n g i v n a p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n ö v e r e n s s t ä m m e r med den n u v a r a n d e med d e ä n d r i n g a r , s o m b e t i n g a s av e t t g e n o m f ö r a n d e av m a n s k a p s u t r e d n i n g e n s

förslag. J. De frivilliga försvarsorganisationerna (utom hemvärnet). /. Allmänna synpukter. Frivillig försvarsverksamhet, som m e r a d i r e k t h e l t eller delvis t j ä n a r a r m é n s intressen, b e d r i v e s för n ä r v a r a n d e — förutom inom h e m v ä r n e t och vissa samm a n s l u t n i n g a r av reserv- och v ä r n p l i k t i g p e r s o n a l — främst i n o m följande organisationer: C e n t r a l f ö r b u n d e t för b e f ä l s u t b i l d n i n g (Cfb) m e d d ä r t i l l a n s l u t n a frivilliga automobilkåren (FAK), Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund ( S K B K ) , frivilliga r a d i o o r g a n i s a t i o n e n ( F R O ) , S v e n s k a b r u k s h u n d k l u b b e n ( S B K ; se a Nu befintliga överfurirer, av vilka 4 äro avsedda såsom kompaniadjutanter på skolan (jfr prop. 1947:130 sid. 44). * s Avses icke finnas, så länge för samma ändamål under »ordinarie tjänstemän» upptagen överfurir vid sjukhusexpeditionen finnes. 8 Avses icke finnas, så länge överfurir såsom stallfurir finnes.

nedan avsnittet Frivilliga tjänstehundväsendet) och Svenska reservunderofficersförbundet (SRU) samt frivilliga motorcykelkåren (FMCK), riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK), svenska röda korset (SEK), svenska blå stjärnan (SBS), frivilliga skytteväsendet och frivilliga tjänstehundväsendet. Den verksamhet, som ifrågavarande organisationer utöva, syftar i främsta rummet till att på frivillighetens väg komplettera tillgången på befäl och viss specialutbildad personal inom försvarsväsendet. Den avser emellertid även att lämna en uppmuntran och ett stöd åt medlemmarna i deras strävan att förvärva, vidmakthålla och utveckla sina militära kunskaper och färdigheter. Verksamheten finansieras dels med medel, som statsmakterna ställa till de olika organisationernas förfogande, dels — och i betydande omfattning — med av dessa organisationer själva insamlade eller på annat sätt anskaffade medel. Anslag äro för budgetåret 1947/48 på arméns del av fjärde huvudtiteln upptagna för Cfb med FAK, SRK, SBS, frivilliga skytteväsendet och frivilliga tjänstehundväsendet. För S L K avsett anslag redovisas under rubriken Vissa för försvaret gemensamma ändamål. I detta sammanhang behandlar försvarskommittén följande frivilliga försvarsorganisationer, nämligen Cfb med FAK, SKBR och F R O ävensom FMCK, SRK, SBS, frivilliga skytteväsendet samt frivilliga tjänstehundväsendet. Kommittén utgår härvid från den uppfattningen, att de uppgifter, som för närvarande påvila angivna frivilliga försvarsrörelser, i princip böra kvarstå oförändrade. Med hänsyn till den minskade krigsorganisation för armén och den förkortade utbildningstid för dess värnpliktiga, som kommittén föreslår, synes dock det frivilliga försvarsarbetet böra tillmätas ökad betydelse. Kommittén vill därför, icke minst ur synpunkten att vidmakthålla och stärka den allmänna försvarsviljan inom landet, föreslå vissa anslagshöjningar och andra åtgärder i syfte att förbättra arbetsbetingelserna för berörda försvarsrörelser och därigenom möjliggöra en effektivisering av deras verksamhet. I detta sammanhang vill försvarskommittén framhålla önskvärdheten av att de frivilliga försvarsorganisationernas behov av lokaler beaktas i den mån utrymme frigöres i samband med genomförandet av de ändringar av fredsorganisationen, som kommittén föreslår, samt att sådana ytterligare bestämmelser vid behov utfärdas, som underlätta de frivilliga försvarsorganisationernas lån av vapen och annan kronans materiel till befrämjande av en effektiv utbildning.

2. Centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) med frivilliga automobi/kåren (FAK), Sveriges kvinnliga bi/kårers riksförbund (SKBR) och frivilliga radioorganisationen (PRO). Organisation och verksamhet.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle en betydande del av befälsbehovet vid de mobiliserade arméförbanden fyllas med värnpliktig personal. Härigenom

401 kommo helt nya krav att ställas på det värnpliktiga befälets såväl kvalitet som kvantitet. I propositionen 1942: 210, som i denna del icke mötte erinran från riksdagens sida, framhölls med hänvisning härtill, att det låge vikt uppå, att detta befäl genom en fullgod utbildning gjordes skickat för sina betydelsefulla uppgifter. Den grundläggande befälsutbildningen enligt 1941 års värnpliktslag kunde väntas bibringa det värnpliktiga befälet en god befälsförmåga, men den under värnpliktstjänstgöringen en gång förvärvade förmågan måste även i fortsättningen vidmakthållas, och den härför erforderliga utbildningen måste väsentligen ske på frivillighetens väg. Med hänsyn till den stora erfarenhet i fråga om frivillig utbildning, som den frivilliga landstormsrörelsen under årens lopp förvärvat, syntes uppgiften att meddela fortsatt befälsutbildning åt värnpliktiga lämpligen böra enligt av chefen för armén utfärdade närmare föreskrifter uppdragas åt denna rörelse. Därvid förutsattes, att Sveriges landstormsföreningars centralförbund bleve ombildat till en organisation, som i första hand avsåge främjande och handhavande av frivillig fortsatt befälsutbildning inom armén. Försvarsbeslutet innefattade i huvudsak ingen erinran mot de riktlinjer för den fortsatta befälsutbildningen, som av 1941 års försvarsutredning (SOU 1942: 1 s. 267—273) framlagts och av vilka ett sammandrag lämnats i nyssnämnda proposition (s. 373—374). Enligt sagda beslut borde det ankomma på Kungl. Maj:t och de militära myndigheterna att närmare reglera den frivilliga befälsutbildningen, varvid avvikelser från berörda riktlinjer kunde visa sig erforderliga. Det förutsattes vidare, att landstormens ungdomsrörelse skulle fortsätta sin verksamhet efter i huvudsak samma grunder som tidigare och därvid närmast anknytas till den frivilliga befälsutbildningen samt bland annat tillhandahålla övningstrupp vid denna. Som en följd av att Sveriges landstormsföreningars centralförbund genom 1942 års försvarsbeslut erhöll nya och vidgade uppgifter ombildades denna organisation under verksamhetsåret 1943/44 till centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) samt dess underavdelningar till befälsutbildningsförbund och befälsutbildningsföreningar. Till centralförbundet äro, såsom inledningsvis angivits, anslutna vissa specialorganisationer. Under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen förelåg varken behov eller möjlighet att driva verksamheten i den omfattning, som avsetts i 1942 års försvarsbeslut. Under försvarsberedskapen fullgjord tjänstgöring och erhållna förordnanden komma att Öva inflytande på det värnpliktiga befälets förordnandeförhållanden ända fram till år 1952. Senast från och med år 1951 måste emellertid den frivilliga befälsutbildningsrörelsen kunna verka i full omfattning, d. v. s. med ungefär 7 000 deltagare i repetitionsutbildning och ungefär 3 000 deltagare i befordringsutbildning per år. Såsom framgår av efterföljande tabell, är rörelsen för närvarande stadd i stark utveckling. Den utbildningsverksamhet, som Cfb bedriver i enlighet med av Kungl. Maj:t och chefen för armén utfärdade bestämmelser, ar i stort uppdelad i följande tre grupper: 26'—1800 47

402 E l e v e r

Arbetsår

Förbund

Föreningar

1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48

26 27 27 28 34

264 269 288 325 330

Medlemmar

Värnpliktigt befäl

7 314 44 013 8 034 42 090 9 298 38 783 '40 000 »12 000

repetitionskurser l

befordringskurser

2 386 1890 950 2 400

ovrig verksamhet special- (krigsspel, kurser 2 skyttc, idrott m. m.)

1281 2 906 7 971 8 000

4 400 13 608 19 394

Övningstimmar

221 095 314 412 338 636 »500 000

i Ha påbörjats först arbetsåret 1946/47. — 2 Få tillgodoräknas främst i rcpetitionsutbi dningen men i viss utsträckning även till befordringskurser. - * Ungefärliga siffror grundade på preliminära uppgifter, då erforderlig statistik för budgetåret 1946/47 ännu icke f ö r e l i g g e r - Ln ligt preliminära uppgifter V u 1947. Övriga uppgifter kunna icke lämnas förrän vid arbetsårets slut /a 1948 Stark ökning beträffande medlemsantal och elever h a r av förbundet beräknats föreligga. — ^'iraY 3 uppkomna genom delning av Norrbottens befälsutbildningsförbund. — 6 Vartill kommer ett antal sektioner till befälsutbildningsföreningar.

r e p e t i t i o n s k u r s e r — utbildning for att vidmakthålla värnpliktigs befälsförmåga i befattning, som svarar mot innehavd befälsgrad och därigenom möjliggöra, att utlöpande befälsförordnande kan förnyas, b e f o r d r i n g s k u r s e r — utbildning för att bibringa vederbörande befälsförmåga i befattning svarande mot närmast högre grad än den innehavda och därigenom möjliggöra förordnande i sistnämnda högre grad, s p e c i a l k u r s e r — utbildning för vissa specialtjänster, t. ex. instruktörstjänst, motortjänst eller luftbevakningstjänst, eller inom speciella områden t. ex. taktik, mobiliseringsförberedelser, fältarbeten, pansarförstöring. Utbildningen sker dels genom enstaka lektioner och övningar under fritid (vardagskvällar, sön- och helgdagar) — f r i t i d s u t b i l d n i n g , dels genom sammanhängande övningar under tre eller flera dagar i följd — l ä g e r u t b i l d n i n g ( l ä g e r k u r s ) , dels genom tjänstgöring enligt frivilligt åtagande vid förband eller stab — f r i v i l l i g u t b i l d n i n g v i d f ö r b a n d , dels slutligen genom k o r r e s p o n d e n s u n d e r v i s n i n g . Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare ansvara för och utöva ledningen av den frivilliga befälsutbildningen inom vederbörligt militärområde respektive försvarsområde. Förbandscheferna medverka främst vid anskaffande av instruktörer. Repetitionsutbildningen utgör den frivilliga befälsutbildningsrörelsens huvuduppgift. Denna utbildning bedomes ha nått ungefär halva den avsedda omfattningen. Befordringsutbildningen har i det närmaste den omfattning, som avsågs i 1942 års försvarsbeslut. U n g d o m s v e r k s a m h e t e n har i enlighet med 1942 års försvarsbeslut intill den 1 juli 1947 skett i Cfb:s regi men har därefter på grund av beslut, av 1947 års riksdag (skrivelse nr 4) i huvudsak överförts till hemvärnet. Inom centralförbundet avses dock alltjämt viss ungdomsutbildning äga rum, näm-

403 ligen utbildning i luftvärnstjän.st, viss specialutbildning enligt chefens för armén bestämmande, exempelvis i luftbevakningstjänst, signaltjänst o. s. v., befälsutbildning av hemvärnsmän i åldern 18—20 år samt — inom FAK — utbildning i militär bilförartjänst, motorteknik och motorreparationstjänst. Försvarskommittén har i förevarande sammanhang haft att taga ställning till en av Kungl. Maj:t till kommittén överlämnad, den 14 april 1947 dagtecknad framställning från värnpliktiga officerares riksförbund rörande de värnpliktiga officerarnas utbildning och förmåner m. m. ävensom till en till kommittén direkt inkommen, den 12 juni 1947 dagtecknad skrivelse från Cfb med vissa forslag berörande centralförbundets verksamhetsområde. I likhet med Cfb har kommittén icke funnit anledning föreslå någon principiell förändring i förbundets uppgift beträffande den frivilliga befälsutbildningen. Med hänsyn till den viktiga funktion inom försvaret, som denna utbildningsverksamhet har, och då verksamheten vid ett genomförande av kommitténs forslag om en minskning i arméorganisationen och en förkortning av den obligatoriska utbildningstiden i viss utsträckning måste tillmätas ökad betydelse, synes det emellertid nödvändigt att särskilt uppmärksamma vissa förhallanden, som kunna bli bestämmande för om den nuvarande utvecklingen av den frivilliga befälsutbildningsrörelsen skall kunna fortsätta och om denna utbildnings omfattning framdeles skall kunna bli den avsedda. Kommittén vill har beröra frågorna om den frivilliga utbildningens anordnande, befälsutbildnmgens tillgodoräknande i merithänseende samt de ekonomiska förmånerna vid utbildningen. Den frivilliga utbildningens anordnande.

Repetitions- och befordringsutbildningen anordnas för närvarande efter i huvudsak samma principer. Det synes kunna ifrågasättas, om icke en skarpare grans borde uppdragas mellan dessa två slag av utbildning Befordringsutbildningen torde i stort sett vara lämplig i sin nuvarande form och omtattnmg. Repetitionsutbildningens huvudändamål är enligt 1942 års försvars beslut (SOU 1942: 1, s. 269, propositionen 1942: 210, s. 373) att förskaffa det värnpliktiga befälet den rutin, vilken den obligatoriska tjänstgöringen icke kan bibringa. Cfb har med stöd av hittills vunna erfarenheter förordat att repetitionsutbildningen måtte givas ett mera allmänt syfte, nämligen att möjliggöra for det värnpliktiga befälet att bibehålla kontakten med det militära och att följa utvecklingen inom det militära området. Det borde därför övervagas, huruvida icke repetitionsutbildning kunde bedrivas i friare former än tor närvarande. Cfb har härom vidare anfört följande: Repetitionskurserna omfattade för underbefäl 120 timmar eller 20 dagar samt

i4eT a%tr;

v offi r a i 144 timmar eiier M da^> ™™ ^zi X

oZråfrilimö mTcS f ' EÅZ A P^ Af ^? b°Öra bibehåHaS- Däremo*4-årsperioden Ä Ä . Sfull-E lignet att fornya ett förordnande genom 30 dagars frivillig tjänstgöring re

etltl0

V

Sist

re tillfyllest m e d u n d e r

gjord frivillig utbildning under 150 timmar, varvid i detta timantal skulle få inräknas smärre kurser av olika slag, gärna i vissa kombinatioTer, t s t u k t ö r s

404 tjänst deltagande i fält- och fälttjänstövningar och i viss utsträckning måhända även mera kvalificerad fältsport och dylikt. Det påtagliga ^ M t T J n y t Z varande funnes för de s. k. specialkurserna, kunde härigenom bättre utnyttjas. D e s " kur U s:rln g 0 e visserligen'redan nu i ™ \ * * « ^ ^ J ^ ^ ™ repetitionsutbildning men så borde kunna ske i a v s ^ r \ h X ^ - l p ^ 1 S f ) U c t h bildningsföreningarnas av vederbörande försvarsomradesbe alhavare ledda och övervakade utbildningsverksamhet skulle såmedelst betydligt underlättas och hela svstemet med all sannolikhet bli mera populärt, En svårighet som redan nfförSunTes, "kulle dock kvarstå, nämligen beträffande det värnpliktiga befäl, som tillhörde specialtruppslagen. En kombination mellan olika kurser vore emelLrUd tänkbar, innebärande att dylikt befäl fullgjorde utbildning som ovan sagts under visst timantal och — därest annat icke vore möjligt — på samma satt som värnpliktigt befäl, tillhörande infanteriet och kavalleriet men återstoden i form av förslagsvis en veckas lägerkurs vid truppförband tillhörande ege truppslag. Skulle så anses nödvändigt, borde samma förfaringssätt kunna tillämpa, även beträffande befäl, tillhörande infanteriet och kavalleriet, men detta skulle givetvis medföra ökade kostnader. ' Hittills vunna erfarenheter från den frivilliga befälsutbildningen synas försvarskommittén tyda på att intresset för repetitionskurserna knappast ar det avsedda, särskilt icke inom de personalkategorier, som i framstå rummet äro aktuella, nämligen de värnpliktiga, som under sm obligatoriska tjänstgöring bibringats officers- eller underofficersutbildning. Kommittén har sig bekant att militärbefälhavaren för I I I . militärområdet i en den 16 oktober 1947 dagtecknad framställning till chefen för armén hemställt, att denne måtte utverka, att förordnandeföreskrifternas bestämmelser om befalsforordnandes giltighet i allenast 4 år icke skulle tillämpas. Visserligen vore det enligt militärbefälhavarens mening en uppenbar olägenhet, att en gang forvärvad kunskap i befälsutövning icke vidmakthölles, men denna olagenhet bedömdes förorsaka mindre skada än den olust och den ovilja mot militärtjänsten överhuvudtaget, som komme att framprovoceras, därest årligen ett icke ringa antal kvalificerade värnpliktiga berövades sin genom personlig uppoffring i form av längre värnpliktstjänstgöring förvärvade grad. E n gång erhållet förordnande borde icke hävas, därest icke innehavaren under obligatorisk tjänstgöring vid trupp (motsvarande) i vederbörlig befattning ådagalagt inkompetens eller olämplighet. Försvarskommittén, som vill ermra om att den sista, obligatoriska tjänstgöringen enligt dess förslag ar avsedd att fullgöras under senast tionde året efter inskrivningsåret, finner anledning for närvarande icke föreligga för avsteg från principen om att repetitionsutbildmng bor krävas för att innehavt befälsförordnande skall bibehållas. Enligt kommitténs mening bör denna utbildning alltjämt vara den frivilliga utbildningsverksamhetens huvuduppgift. Den krigsorganisation för armén, som kommittén föreslår, bygger nämligen i motsvarande utsträckning som Jen genom 1942 års försvarsbeslut fastställda på utnyttjande av värnpliktigt befäl. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på såväl det taktiska som det militartekniska området synes fortsatt befälsutbildning vara nödvändig for säkerställande av det värnpliktiga befälets användbarhet omedelbart efter mobilisering Frivilligprincipen beträffande denna utbildning bör av psykologiska

405 och praktiska skäl alltjämt bibehållas. Särskilda åtgärder synas emellertid böra övervägas i syfte att få till stånd repetitionsutbildning i erforderlig omfattning. Flertalet nuvarande befälsförordnanden utgå nämligen den 31 december 1949. Möjligheterna att i ökad utsträckning stimulera till repetitionsutbildning torde därför snarast böra närmare undersökas. Upplysningsverksamhet och propaganda ävensom de ekonomiska förmånerna under den frivilliga utbildningen äro härvid av betydelse. Sistnämnda förmåner skola nedan särskilt behandlas. Det synes jämväl erforderligt att närmare överväga målsättningen och formerna för repetitionsutbildningen. Måhända äro — åtminstone i vissa fall — även längre förordnandeperioder än 4 år möjliga, varjämte större smidighet i tillämpningen av förordnandeföreskrifterna eventuellt skulle kunna åvägabringas. Enligt för närvarande gällande bestämmelser kunna värnpliktiga av sergeants eller lägre grader genom frivillig befälsutbildning nå högst till fanjunkares grad. Förordnande till värnpliktig officer är sålunda förbehållet den, som under sin värnpliktstjänstgöring genomgått kadettskola. I sitt yttrande över 1941 års försvarsutredning (återgivet i propositionen 1942: 210, s. 375) anförde dåvarande arméchefen i detta hänseende bland annat, att det kunde ifrågasättas, om utredningens förslag i erforderlig grad skulle komma att stimulera till deltagande i den frivilliga befälsutbildningen, samt att hänsyn borde tagas till frågans psykologiska sida. Det kunde förutsättas, att ett icke obetydligt antal värnpliktiga vid mera mogen ålder och genom sin på det civila verksamhetsområdet förvärvade kompetens komme att utgöra goda ämnen för fortsatt utbildning till värnpliktigt befäl, jämväl med officers grad. Att en viss återhållsamhet måste iakttagas i detta hänseende stode fullt klart, men möjlighet för värnpliktig med underbefäls- eller underofficerskompetens att genom frivillig utbildning bli officer borde dock förefinnas. Departementschefen ställde sig emellertid avvaktande (propositionen 1942: 210 s. 376—377). Riksdagen anslöt sig till departementschefens mening. De av chefen för armén anförda synpunkterna synas kommittén befogade. Det är främst ett berättigat demokratiskt krav, att väg på av honom angivet sätt öppnas för förvärv av kompetens såsom värnpliktig officer. Den duglige och lämplige bör även här ha möjlighet att avancera. Ur krigsorganisatorisk synpunkt är det jämväl nödvändigt för försvaret att söka tillgodogöra sig alla för officersbefattningar lämpliga i syfte att fylla föreliggande befälsbrister. Deltagande i den frivilliga befälsutbildningen är för Övrigt av så stor betydelse för det krigsplacerade befälets användbarhet, att det på varje möjligt sätt bör stimuleras. Då uttagningen till officersutbildning omfattar endast ett maximerat antal värnpliktiga, synes det önskvärt att kunna härutöver i viss utsträckning taga i anspråk sådana värnpliktiga som, oaktat de ej blivit uttagna till obligatorisk officersutbildning, likväl äro lämpliga såsom officerare. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser försvarskommittén, att bestäm-

406 melser böra utfärdas, som möjliggöra för därtill särskilt lämpliga värnpliktiga att genom frivillig utbildning nå officersgrad. Fordringarna i utbildningshänseende måste dock sättas höga. Kommittén är emellertid icke beredd att taga ställning till frågan hur kraven på en sådan utbildning böra utformas utan föreslår, att denna fråga göres till föremål för särskilda överväganden. Befälsutbildningens tillgodoräknande i merithänseende m. m.

Provisoriska föreskrifter angående meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig m. m. äro utfärdade genom kungörelse den 9 juni 1944 (SFS 1944: 407). Denna författning torde emellertid ännu icke ha vunnit tillämpning i avsedd utsträckning. Skäl tala för att ifrågavarande föreskrifter göras till föremål för översyn med ledning av vunna erfarenheter och att härvid även frågan om den frivilliga befälsutbildningens eventuella tillgodoräknande i merithänseende närmare utredes. Slutgiltiga föreskrifter i ämnet torde därefter böra utfärdas. Ekonomiska förmåner.

Med hänsyn till att det värnpliktiga befälet rekryteras ur samtliga socialgrupper enbart efter visad militär duglighet och lämplighet, synes uppenbart, att det stora flertalet av detta befäl icke har ekonomisk möjlighet att utan ersättning deltaga i frivillig utbildning av sammanhängande natur. Det måste då vara ett samhällsintresse att tillse, att icke endast de ekonomiskt välsituerade kunna ifrågakomma för deltagande i den frivilliga utbildningen. Riksdagen har också i princip anslutit sig till denna uppfattning genom sitt år 1946 fattade beslut (skrivelse nr 4, p. 65:o) om daglön åt medlemmar av Cfb. Det må erinras, att för hemvärnets del hithörande frågor reglerades redan hösten 1945. Cfb har i sin ovan angivna skrivelse till försvarskommittén framhållit, att det i första hand syntes angeläget, ätt rimlig e r s ä t t n i n g f ö r f ö r l o r a d a r b e t s f ö r t j ä n s t utginge vid frivillig tjänstgöring och frivillig utbildning av sammanhängande natur. Förbundet har härutinnan vidare anfört följande. Det vore ett principiellt önskemål, att värnpliktigs löneförmåner utginge. Cfb hade hemställt hos svenska stadsförbundet m. fl. liknande organisationer^ aft gällande bestämmelser om statstjänstemans rätt till viss ledighet med bibehållen lön, minskad med B-avdrag, skulle ges motsvarande tillämpning beträffande kommunalt anställda. Samtliga organisationer, till vilka hänvändelse skett, hade intagit en positiv ståndpunkt till frågan men förklarat, att förutsättning for att så skulle kunna ske vore att familjebidrag utginge. Arbetsgivarna torde i stor utsträckning ha samma inställning. Vidare vore en daglön om 6 kronor for en familjeförsörjare en alltför låg ersättning. Visserligen varierade penningbidragen för det värnpliktiga befälet för närvarande mellan 2 kronor och 6 kronor och vore således i flertalet fall lägre än daglönen. Men de, som därav vore i behov, kunde erhålla familjebidrag, därest värnpliktigs löneförmåner utginge. Som exempel kunde framhållas, att en värnpliktig fänrik med hustru och två barn under 30 dagars tjänstgöring eller utbildning erhölle i förra fallet 180 kronor och i det senare 312 kronor.

407 Föredragande departementschefen hade i 1946 års statsverksproposition förordat daglön särskilt med hänsyn till de administrativa konsekvenser, som ett tillämpande av värnpliktigs löneförmåner med hänsyn till familjebidragen skulle medföra, Därest denna synpunkt skulle komma att anses avgörande, syntes det Cfb ändock, som om värnpliktigs löneförmåner under alla förhållanden borde utgå vid sammanhängande tjänstgöring eller utbildning av minst 12 dagars längd. I övrigt borde då daglön ifrågakomma vid tjänstgöring och utbildning av kortare varaktighet än 12 dagar. Cfb ansåge emellertid, att såväl de nuvarande penningbidragen som daglönen a 6 kronor vore alltför låga. Försvarskommittén finner ovedersägligt att, om den frivilliga befälsutbildningen skall kunna fylla avsett ändamål, d. v. s. bli tillgänglig för värnpliktigt befäl oberoende av socialgrupp, skälig ersättning måste utgå under frivillig tjänstgöring och frivillig utbildning. Det synes kunna övervägas, om icke värnpliktigs löneförmåner böra utgå åtminstone vid frivillig tjänstgöring av sammanhängande natur om minst 12 dagar. Därvid böra dock nuvarande bestämmelser för tjänstgöring i vakant beställning även framdeles gälla för personal, som frivilligt tjänstgör såsom ersättare för personal på aktiv stat eller fullgör tjänst, som tillkommer sådan. Huruvida för sammanhängande utbildning eller för sammanhängande tjänstgöring av kortare varaktighet (3—12 dagar) principen med daglön alltjämt bör bibehållas eller om värnpliktigs löneförmåner även då böra utgå eller om dessa båda ersättningssystem härvidlag böra kombineras synes böra göras till förmål för särskilda överväganden. Dessa torde böra taga sikte icke blott på den av Cfb bedrivna verksamheten utan även på övrig frivillig utbildning. Värnpliktiga officerares riksförbund har i sin ovan omförmälda, av Kungl. Maj:t till försvarskommittén överlämnade framställning anfört, att enligt dess förmenande till det värnpliktiga befäl, som deltoge i frivillig befälsutbildning, borde under varje sammanhängande utbildning eller tjänstgöring utgå samma ersättning, som utgår till personal i reserven av motsvarande grad under denna personals obligatoriska tjänstgöring. Värnpliktiga officerare och underofficerare borde enligt riksförbundets mening iiven under obligatorisk tjänstgöring avlönas efter enahanda grunder som motsvarande officer eller underofficer i reserven. Försvarskommittén vill emellertid framhålla, att den mera betungande tjänstgöringsskyldighet, som åligger reservanställd personal i jämförelse med de värnpliktiga officerarna och underofficerarna, synes väl motivera skillnaden i avlöningshänseende mellan dessa två befälskategorier. En jämförelse mellan tjänstgöringens omfattning för en värnpliktig och fölen reservanställd officer under hela värnpliktstiden (efter avslutad officersutbildning) ger det resultat, som framgår av tablån å nästa sida. Ett likställande i avlöningshänseende av värnpliktigt och reservanställt befäl torde därför komma att av den senare kategorien betraktas som en orättvisa, och skulle säkerligen menligt inverka på dess rekrytering. Försvarskommittén kan på anförda skäl icke biträda förslaget, att värnpliktig befälspersonal under såväl obligatorisk tjänstgöring som sammanhängande frivillig befälsutbildning eller frivillig tjänstgöring skulle avlönas

408 Antal tjänstgöringsdagar under värnpliktsåldern (efter avslutad officersutbildning) för värnpliktig officer som önskar bibehålla ursprunglig grad

som vill vinna befordran till värnpliktig löjtnant

för reservanställd officer

kapten

132 1

Om vederbörande genomgår kaptenskurs, 474 dagar.

efter enahanda grunder som motsvarande reservanställd personal, dock med ovan angivet undantag för i vakant beställning frivilligt tjänstgörande. Värnpliktiga officerares riksförbund har även framhållit att, eftersom den första och i erforderlig mån tvångsvis genomförda utbildningen endast kunde leda till förordnande såsom värnpliktig fänrik Respektive värnpliktig sergeant men krigsorganisationen krävde ett icke oväsentligt antal värnpliktiga kaptener och löjtnanter respektive fanjunkare, det syntes nödvändigt att särskilt söka stimulera intresset för deltagande i befordringskurser. Detta borde ske genom att subalternofficer respektive sergeant, som med goda vitsord fullgjort utbildning till högre grad, tilldelades en premie av förslagsvis 250 kronor efter utbildning till löjtnant respektive fanjunkare och 350 kronor efter utbildning till kapten. Genomgången utbildning till sergeant borde även belönas med en premie, förslagsvis 150 kronor. Likaledes borde till sergeant, som genom frivillig utbildning »den långa vägen» nådde fänriksförordnande, utbetalas en premie, vars storlek lämpligen borde bestämmas med hänsyn till utbildningens längd. Självfallet skulle premier för genomgångna befordringskurser kunna stimulera anslutningen till dessa. Det kan emellertid enligt försvarskommitténs mening ifrågasättas, om det icke ur rent militära synpunkter vore angelägnare att stimulera största möjliga antal värnpliktiga officerare och underofficerare att genomgå repetitionsutbildning. Denna är ju den frivilliga befälsutbildningsrörelsens huvuduppgift. Anslutningen till befordringskurserna främjas i och för sig i viss mån genom att genomgång av dylik kurs möjliggör förordnande i högre grad. I nuläget torde också anslutningen till befordringsutbildningen kunna betecknas som förhållandevis god. Det bör i detta sammanhang icke heller förbises, att ett system med premier till värnpliktiga officerare och underofficerare för genomgångna befordringskurser kan komma att föranleda anspråk på ett motsvarande system för det reservanställda befälets befordringsutbildning. Utbildningen till värnpliktig officer och reservofficer är lika. För denna utbildning utgår särskild premie med samma belopp. Sedan officersgrad nåtts, ställas olika fordringar på vederbörande. Starka skäl synas då tala för att det bör vara de fullgjorda prestationerna i form av utbildning (tjänstgöring),

som böra vara avgörande för storleken av de ekonomiska förmånerna. Cfb har framhållit, att därest »prestationslinjen» följdes, en uppdelning av det värnpliktiga befälet i olika grupper (A—D) syntes böra övervägas. G r u p p A skulle utgöras av det värnpliktiga befäl, som efter genomgången obligatorisk utbildning till befäl icke fullgör annan tjänstgöring än den, vilken gällande värnpliktslag föreskriver, och således icke genom frivillig utbildning (tjänstgöring) förnyar sina förordnanden eller arbetar för att nå högre grad. Någon anledning att tillgodose denna grupp med några förmåner utöver vad som utgår enligt bestämmelserna om värnpliktigs löneförmåner syntes icke föreligga. G r u p p B skulle bestå av sådant värnpliktigt befäl, som genom frivillig utbildning (tjänstgöring) förnyar sitt förordnande. Lämpligast syntes vara att för denna grupp — förutom i förekommande fall värnpliktigs avlöningsförmåner eller daglön — utginge en premie, förslagsvis 100 kronor för varje förnyande av ett förordnande. Med hänsyn till att de under den obligatoriska värnpliktstjänstgöringen befälsutbildade, i den mån denna tjänstgöring överskrider den för de värnpliktiga i allmänhet fastställda tiden, erhölle vissa premier, syntes det logiskt, att samma system tillämpades beträffande den grupp som här avsåges. G r u p p C skulle omfatta det värnpliktiga befäl, som genom befordringsutbildning meriterar sig för förordnande i högre grad. Visserligen vore den högre graden i och för sig en stimulans men med hänsyn till föreliggande socialgruppering av det värnpliktiga befälet syntes detta skäl icke böra få vara avgörande vid bestämmande av de ekonomiska förmånerna. Det vore med andra ord nödvändigt att ordna så, att även den ekonomiskt beroende kunde deltaga i befordringsutbildningen. Kravet på ersättning framträdde här starkast på grund av fordringarna på sammanhängande utbildning och i viss utsträckning även frivillig tjänstgöring. Även här syntes därför — utöver värnpliktigs avlöningsförmåner eller daglön — böra utgå premier, varjämte vederbörande vid tjänstgöring borde tillförsäkras högre löneförmåner, exempelvis dubbla eller i vart fall höjda penningbidrag. G r u p p D skulle omfatta de värnpliktiga officerare och underofficerare, vilka fullgöra samma tjänstgöring och utbildning som de reservanställda officerarna och underofficerarna. Detta skulle innebära, att övergång till reserven borde kunna ske praktiskt taget när som helst. Vissa tidsbestämmelser borde eventuellt komma i fråga, exempelvis att övergång måste ske vid uppnådd ålder av 25, 30, 35 år o. s. v. Ett bestämt skäl för att dylik övergång borde medgivas låge däruti, att utbildningen till reservofficer och värnpliktig officer vore densamma. Likaväl som en reservofficer vid eventuellt avsked överfördes till att bli värnpliktig officer borde en värnpliktig officer med angivna kvalifikationer även ha möjlighet att vinna anställning i reserven. Något annorlunda ställde sig frågan beträffande värnpliktiga underofficerare och reservunderofficerare men det anförda syntes dock kunna tillämpas även beträffande denna befälskategori. Försvarskommittén inser, som sagt, att ett premiesystem i någon form skulle väsentligt stimulera intresset för frivillig befälsutbildning. Med hänsyn till kravet på sparsamhet måste dock de ekonomiska konsekvenserna av ett dylikt system inge allvarliga betänkligheter. Skulle exempelvis en enhetlig premie om 100 kronor utgå till grupperna B och C enligt den av Cfb skisserade gruppindelningen, torde för ändamålet årligen krävas inemot 1 miljon kronor. En differentiering av premierna för befordringsutbildning i enlighet med vad värnpliktiga officerares riksförbund förordat kan förutses öka medelsbehovet ytterligare. Det måste emellertid fasthållas, att den frivilliga utbildningen även med ett dylikt premiesystem dock bleve avsevärt billigare

410 än en obligatorisk sådan. Kommittén har tidigare framhållit, att det med hänsyn till den frivilliga befälsutbildningens betydelse för krigsorganisationen synes erforderligt överväga särskilda åtgärder för att stimulera intresset för denna utbildning. Kommittén föreslår, att även frågan om premier för dylik utbildning, vilken bör ses i sammanhang med övriga avlöningsspörsmål, närmare prövas i samband med dessa. Beträffande överföringen av värnpliktigt befäl till reserven må följande framhållas. 1943 års reservbefälsförordning föreskriver, att värnpliktig kapten, ryttmästare, fanjunkare eller styckjunkare, som ådagalagt särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten, vid värnpliktstidens utgång må efter ansökan vinna inträde i reserven. Avsikten med denna bestämmelse är, att armén under krigs- eller beredskapsförhållanden skall kunna tillgodogöra sig de bästa krafterna bland de värnpliktiga officerarna och underofficerarna även efter det dessa lämnat värnpliktsåldern. Därest värnpliktiga kaptener, ryttmästare, fanjunkare och styckjunkare före värnpliktstidens utgång skulle överföras till reserven, bör detta medföra skyldighet för dem att i likhet med reservanställda officerare och underofficerare under varje treårsperiod fullgöra en repetitionsövning och en befälskurs om sammanlagt 48 dagar. Med nuvarande minimiålder för befordran till dessa grader, kunna tre dylika tjänstgöringsomgångar medhinnas. Detta skulle onekligen ur militär synpunkt vara till fördel. Det får emellertid icke förbises, att en på detta sätt reservanställd under sin tid som värnpliktig officer (underofficer) sannolikt fullgjort avsevärt mindre tjänstgöring än en jämnårig reservofficer (-underofficer). Härtill kommer, att denna tidigare tjänstgöring i relativt sett större omfattning än vad fallet är med från början reservanställd personals tjänstgöring kan ha fullgjorts på annat sätt än genom trupptjänstgöring, Sistnämnda slag av tjänstgöring måste emellertid anses vara av mycket stor betydelse för ifrågavarande befäl. Med hänsyn bland annat härtill kan försvarskommittén icke förorda ett av värnpliktiga officerares riksförbund framställt förslag, att värnpliktig kapten (ryttmästare) eller fanjunkare (styckjunkare) skall äga rätt att, om han så önskar, omedelbart överföras till reserven. Möjligheterna för reservanställning av värnpliktig personal böra i stället i så måtto vidgas, att den, som befordrats till värnpliktig kapten, ryttmästare, fanjunkare eller styckjunkare och som ådagalagt särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten, efter ansökan må vinna inträde i reserven. I detta sammanhang vill kommittén erinra om bestämmelserna angående värnpliktigt befäls utnyttjande efter utträdet ur värnpliktsåldern i de fall, då anställning i reserven icke kommer i fråga (TLA nr 3/1947). Dessa bestämmelser synas kommittén alltjämt böra bibehållas. Dock kan övervägas, om icke härav berörd personal av psykologiska skäl borde redovisas såsom en grupp för sig, förslagsvis såsom i regemente (kår) kvarstående värnpliktigt befäl.

411 Ledningen av befälsutbildningen.

Ledningen av den frivilliga befälsutbildningen tillkommer chefen för armén och denne underställda myndigheter. Den direkta ledningen åligger i regel försvarsområdesbefälhavare. I territoriellt hänseende har Cfb i samband med den tidigare berörda ombildningen organiserats i huvudsaklig överensstämmelse med försvarsområdesindelningen. Såsom instruktörer tjänstgöra stabscheferna vid försvarsområdesstaberna (chefinstruktörer) samt ett antal dels ordinarie instruktörer, dels s. k. förbundsinstruktörer. De ordinarie instruktörerna — officerare och underofficerare — äro upptagna på truppförbandens (motsvarande) stater och äro avsedda att i huvudsak fullgöra tjänst endast i samband med den frivilliga befälsutbildningen samt hemvärnets och andra frivilliga försvarsorganisationers utbildningsverksamhet. Under den förstärkta försvarsberedskapen kunde de emellertid ofta endast i begränsad utsträckning fullgöra sådan tjänst utan måste tagas i anspråk för utbildningsarbetet vid depåerna m. m. Stundom kunde de på grund av vakanser icke alls ställas till förfogande. För närvarande äro de i verksamhet i planenlig omfattning utom inom VI. militärområdet, där vakansläget endast i begränsad utsträckning lämnat möjlighet härtill. Det framtida behovet av ordinarie instruktörer är för närvarande svårt att bedöma. Främst synas emellertid dylika erforderliga för att biträda chefinstruktörerna med det organisatoriska arbetet och upplysningsverksamhet samt i övrigt tjänstgöra som instruktörer vid kurser av längre varaktighet och vid utbildning, som tarvar särskilt kvalificerat befäl. Härför erforderligt antal ordinarie instruktörer bör alltjämt uppföras å ordinarie stat samt, med hänsyn till att den frivilliga befälsutbildningen till största delen berör infanteriet, i huvudsak utgå ur detta truppslag. E t t begränsat antal sådana instruktörer ur luftvärnet, förslagsvis 4 kompaniofficerare, torde dock krävas. Övriga erforderliga ordinarie instruktörer böra i mån av behov beordras ur de olika truppslagen bland övrigt å ordinarie stat upptaget befäl och sålunda vid sidan av ordinarie tjänstgöring deltaga i det frivilliga utbildningsarbetet. Förslag till antal och fördelning av här ifrågavarande ordinarie instruktörer har framlagts under B. 3. Försvarsområdesstaber. Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR).

Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR) bildades 1942 och omfattar för närvarande 18 kårer med tillsammans omkring 1 300 medlemmar. Härutöver finnas genom SKBR utbildade och registrerade ungefär 4 000 kvinnliga lastbilschaufförer på 108 olika platser i landet, vilka icke äro medlemmar i någon bilkår, men som genom SKBR vid behov kunna anlitas. Organisationens syfte är att vidareutbilda kvinnliga bilförare för dels krigsmaktens, dels civilförsvarets och den civila transporttjänstens behov vid förstärkt försvarsberedskap eller krig. Krigsmaktens behov har preliminärt be-

412 räknats till omkring 2 000. För övriga nyssnämnda behov torde ett avsevärt större antal kvinnliga bilförare komma att erfordras. Verksamheten avser vidareutbildning av dels kvinnliga bilförare, som inneha körkort, dels ledare av biltransportförband och bedrives främst genom lokalt anordnade kurser. Den har hittills utövats med stöd av medel, som organisationen själv anskaffat, och i viss utsträckning med medel, som under beredskapsåren ställdes till förfogande av statens arbetsmarknadskommission. För budgetåret 1947/48 har riksförbundet erhållit ett mindre statsbidrag från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Försvarskommittén finner det betydelsefullt, att i händelse av förstärkt försvarsberedskap eller krig tillgång finnes till utbildade kvinnliga bilförare och ledare av biltransportförband, vilka kunna ersätta manlig personal. Kommittén har icke någon erinran mot att utbildningen för detta ändamål uppdrages åt SKBR. Beträffande det totala behovet av kvinnliga bilförare, möjligheterna att tillgodose detta behov, utbildningens omfattning m. m. synes dock en närmare utredning erforderlig, varvid hänsyn även bör tagas till den i viss mån likartade verksamhet, som bedrives eller avsetts bedrivas inom FAK, FMCK, Cfb:s bilkompanier och lottaorganisationen. I avvaktan på denna utredning, vilken även bör klargöra de avvägningsfrågor med hänsyn till krigsmaktens, civilförsvarets och den civila transporttjänstens behov, som bland annat i personellt och ekonomiskt avseende erfordras, synes en årlig utbildningskvot på omkring 200 bilförare tillfyllest. Utöver denna grundläggande utbildning erfordras viss repetitionsutbildning för sådana, som redan erhållit grundläggande utbildning. Den grundläggande utbildningen synes med stöd av hittills vunna erfarenheter kunna begränsas till att omfatta ungefär 50 timmar och bör bedrivas i form av lokala kurser. För repetitionsutbildning torde kurser om 15—18 timmar vara tillfyllest. Dylik utbildning bör i möjligaste mån bedrivas som praktisk transporttjänst i samband med av andra frivilliga försvarsorganisationer eller av militär myndighet ordnade övningar. Som instruktörer ha hittills tjänstgjort medlemmar av förbundet, i regel utbildade vid kurser, för vilkas anordnande statens arbetsmarknadskommission ställt medel till förfogande. Då det visat sig ändamålsenligt, att förbundets egna instruktörer handha utbildningen, bör stammen av instruktörer vidmakthållas. Härför erfordras i regel en gång årligen en central instruktörskurs av omkring en månads längd. Då möjligheterna att på frivillighetens väg anskaffa medel för SKBR:s verksamhet numera äro mycket sämre än under beredskapstiden, synes erforderligt, att statsmedel i ökad utsträckning ställas till riksförbundets förfogande. Härtill återkommer kommittén i det följande.

Försvarskommittén har, som av det föregående framgått, funnit särskilda överväganden erforderliga icke blott beträffande vissa frågor berörande SKBR:s verksamhet utan även beträffande flera främst med den frivilliga

413 befälsutbildningen men i viss mån också med annat frivilligt försvarsarbete sammanhängande problemkomplex, nämligen möjligheterna att i ökad utsträckning stimulera det värnpliktiga befälet till repetitionsutbildning, utformandet av »den långa vägen» för förvärv av kompetens såsom värnpliktig officer, befälsutbildningens tillgodoräknande i merithänseende, reglerna för ersättning under frivillig tjänstgöring och frivillig utbildning av sammanhängande natur samt frågan om premier för frivillig befälsutbildning. Även vissa andra för det frivilliga försvarsarbetet väsentliga frågor, såsom detta arbetes samordning och ledning, ekonomi, uppdelningen av arbetsuppgifterna på de olika organisationerna m. m. synas lämpligen böra göras till föremål för utredning i angivna sammanhang. Såsom framgår av avd. IV. A har kommittén vidare förordat en undersökning rörande möjligheterna att genom ökad medelstilldelning till de frivilliga försvarsorganisationerna motverka olägenheterna med efterutbildningsövningens slopande ävensom bereda sådana värnpliktiga som ej fått militärutbildning i samma utsträckning som flertalet tillfälle att komplettera sin utbildning. Anslag.

För budgetåret 1947/48 äro under anslaget Armén: Understöd åt frivilligt försvarsarbete anvisade för Cfb med FAK sammanlagt 925 000 kronor. I underdånig skrivelse den 13 november 1946 hemställde SKBR om anvisande av ett statsbidrag å 49 200 kronor för förbundets verksamhet under budgetåret 1947/48. Kungl. Maj:t fann emellertid allenast skäl att av fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter ställa ett belopp av 5 000 kronor till förbundets förfogande. För budgetåret 1948/49 har Cfb beräknat behovet av statsmedel för befälsutbildning (inberäknat medel för administration och daglön) till 675 000 kronor och för ungdomsutbildning till 25 000 kronor. Medelsbehovet för förnödenheter och materiel har uppskattats till 806 000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet beräknades således till 1506 000 kronor, innebärande en ökning med 630 000 kronor. Under åberopande främst av vikten av att undvika ett föregripande av ett blivande försvarsbeslut har försvarets civilförvaltning i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 endast upptagit 1125 000 kronor, innebärande en ökning med 75 000 kronor för daglön och 174 000 kronor för förnödenheter och materiel m. m. FAK har beräknat sitt medelsbehov för budgetåret 1948/49 till 54 000 kronor, varvid ökningen med 5 000 kronor avsetts för drivmedel. Civilförvaltningen har med ovan angiven motivering föreslagit en höjning av kårens anslag med endast 1 000 kronor till 50 000 kronor. SKBR har för budgetåret 1948/49 hemställt om ett statsbidrag om 86 100 kronor. Civilförvaltningen har i avvaktan på väntat försvarsbeslut ansett sig för närvarande icke kunna tillstyrka medelsanvisning för ändamålet under anslaget till understöd åt frivilligt försvarsarbete utan förutsatt, att, därest bidrag till förbundet ansåges böra utgå, anslaget

414 till extra utgifter tills vidare toges i anspråk. Totalt har således civilförvaltningen i sina äskanden för budgetåret 1948/49 under anslaget till understöd åt frivilligt försvarsarbete för Cfb med F A K upptagit 1 175 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 250 000 kronor. Det må erinras, att 1941 års försvarsutredning beräknade behovet av statsmedel för den frivilliga utbildningen av värnpliktigt befäl till under uppbyggnadsperioden 350 000 kronor och vid genomförd organisation 450 000 kronor. Utredningen fäste emellertid uppmärksamheten vid att dessa medel beräknades täcka endast en del av kostnaderna, medan återstående kostnader förutsattes skola bestridas av medel, som organisationen själv skulle anskaffa.1 Jämväl framhölls av utredningen, att en beräkning av medelsbehovet vore förenad med svårigheter, då säkra utgångspunkter för beräkningen saknades. Så kan i viss utsträckning alltjämt sägas vara fallet men viss ledning kan numera erhållas av hittills gjorda erfarenheter (jfr tabell i det föregående). Det synes ovedersägligt, att den frivilliga utbildningen av värnpliktigt befäl är en uppgift av sådan vikt och storleksordning, att avsevärt mera statsmedel än hittills böra avses för densamma. Den under arbetsåret 1946/47 starka utvecklingen av den frivilliga befälsutbildningsrörelsen hämmades tyvärr starkt av bristande tillgång på medel. Försvarskommittén vill erinra om att, som tidigare framhållits, enligt dess mening det frivilliga försvarsarbetet med hänsyn till den begränsning av arméorganisationen och den förkortning av de värnpliktigas utbildningstid, varmed kommittén räknar, bör tillmätas ökad betydelse. Kommittén utgår därför i det följande från att frivillig befälsutbildning framgent skall äga rum i huvudsakligen samma omfattning som i 1942 års försvarsbeslut förutsatts. Medelsbehovet har härvid beräknats utan hänsynstagande till de kostnadsökningar, som skulle inträda därest de särskilda överväganden, som kommittén ovan rekommenderat, skulle föranleda värnpliktsavlöning även under annan tjänstgöring än kommittén förutsatt, tillkomst av premier o. s. v. De f ö r u t s ä t t n i n g a r f ö r m e d e l s a n s k a f f n i n g , varmed 1941 års försvarsutredning kalkylerade, föreligga icke längre. Cfb har framhållit, att dess egen medelsanskaffning möter allt större svårigheter, beroende på den ekonomiska utvecklingen inom landet samt på det förhållandet, att det allmänt anses, att staten helt bör bära kostnaderna för den frivilliga befälsutbildningen. Så lämnar centralförbundets garantförening, vilken tidigare kunnat bidraga med årliga belopp på inemot 100 000 kronor, numera endast omkring 25 000 kronor per år. Lottaorganisationens bidrag kunna icke heller beräknas i fortsättningen bli så stora, som tidigare varit fallet. Lottorna ha nämligen föl närvarande i högre grad än tidigare behov av medel för den egna verksamheten, vartill kommer, att även andra frivilliga organisationer, främst hemvärnet, numera lita till lottaorganisationens stöd. Tillskottet av medel från 1 Dessa medel beräknades då uppgå till cirka 270 000 kronor per år och således det totala medelsbehovet till omkring 720 000 kronor per år. Att märka är, att nägra avlöningsförmåner därvid icke beräknades skola utgå.

415 lottaorganisationens sida till den frivilliga befälsutbildningen synes icke kunna för framtiden beräknas högre än till omkring 50 000 kronor per år. Detta bidrag bör liksom hittills gå direkt till förbund och föreningar och således icke till centralförbundet. Dettas egna tillgångar äro sammanförda i ett fondkapital om ungefär 1 800 000 kronor, huvudsakligen placerat i fastigheter. Någon ytterligare fondbildning — förutom genom eventuella donationer och erforderlig normal avsättning för fastigheternas värdeminskning — synes icke kunna påräknas. Fondkapitalets avkastning, för närvarande omkring 75 000 kronor, liksom övriga inkomster — främst de, som inflyta från garantföreningen och försvarslotteriet — tages helt i anspråk för centralförbundets verksamhet. Centralförbundets sammanlagda egna inkomster kunna beräknas uppgå till ungefär 150 000 kronor per år. Lokalorganisationernas disponibla medel utgöras av ränteavkastningen avsammanlagt ungefär 700 000 kronor fonderade medel, medlemsavgifter och insamlade medel samt de bidrag, som lottaförbund och -kårer lämna. Något statsanslag för administration utgår icke till skillnad mot vad som är fallet med exempelvis det frivilliga skytteväsendet och hemvärnet. De administrativa kostnaderna, liksom huvuddelen av kostnaderna för upplysning och propaganda, bäras därför av befälsutbildningsförbunden och -föreningarna själva. Härtill kommer, att en omfattande skytte- och idrottsverksamhet bedrives i intimt samarbete med andra organisationer. Denna del av verksamheten är av särskild betydelse för upprätthållande av det värnpliktiga befälets fysiska standard och är jämväl en nödvändig grundval rent organisatoriskt sett för hela den frivilliga befälsutbildningsrörelsen. Lokalorganisationernas egna medel måste i stor utsträckning tagas i anspråk härför. Något egentligt tillskott av medel från dessa organisationers eller från lottornas sida för själva utbildningsverksamheten synes följaktligen icke kunna påräknas. A d m i n i s t r a t i o n s k o s t n a d e r n a ha med de nya och vidgade uppgifter, som i enlighet med 1942 års försvarsbeslut ställts på centralförbundet, i hög grad ökats. På grund härav synes icke längre möjligt att för det administrativa arbetet uteslutande lita till oavlönade frivilliga krafter. Till förbundssekreterarna böra fördenskull på samma sätt som inom det frivilliga skytteväsendet utgå arvoden med i genomsnitt 1 000 kronor per förbund och år eller sammanlagt för 27 förbund 27 000 kronor. För centralförbundets administrationskostnader — expedition, avlöningar m. m. samt kostnader för årsmöte, överstyrelse, verkställande utskott ävensom upplysning och propaganda — beräknas 73 000 kronor erfordras. Administrationskostnaderna beräknas sålunda till sammanlagt 100 000 kronor. U t b i l d n i n g s k o s t n a d e r n a variera givetvis efter de lokala förhållandena men torde på grundval av hittillsvarande erfarenheter genomsnittlist kunna beräknas till vid fritidsutbildning 50 öre per man och övningstimme och vid lägerkurs 3 kronor per man och dag. I dessa kostnader ingå resor, instruktörsarvoden m. m. Med avsett elevantal av omkring 7 000 i repetitionsutbildning och omkring 3 000 i befordringsutbildning erfordras:

416 för

repetitionsutbildningen 7 000 elever under 132 timmar å 0:50 kr ;••• k r o n o r 462 000 för befordringsutbildningen, fritids- respektive lägerutbildning, 3 000 elever under 72 timmar a 0: 50 kr. och under 20 dagar å 3 kr ? 288 000 eller tillsammans kronor 750 000 Beträffande k o s t n a d e r n a f ö r e r s ä t t n i n g u n d e r u t b i l d n i n g o c h t j ä n s t g ö r i n g har kommittén i det föregående föreslagit, dels att värnpliktigs löneförmåner skola utgå vid frivillig tjänstgöring av minst 12 dagars längd, dels att frågan om ersättning vid sammanhängande utbildning tills vidare löses så att daglön om 6 kronor må utgå men att frågans framtida lösning göres till föremål för särskilda överväganden. Det synes icke uteslutet, att kostnaderna för värnpliktigs löneförmåner enligt kommitténs förslag skulle kunna åtminstone delvis bestridas av arméns anslag för värnpliktigas avlöning genom ianspråktagande av eventuella besparingar å detsamma. Med hänsyn till ovissheten om huruvida så kan bli fallet och till önskvärdheten att i ett sammanhang kunna redovisa kostnaderna för den frivilliga befälsutbildningen har kommittén emellertid ansett, att för ändamålet erforderliga medel böra upptagas under för Cfb avsett anslag. Dessa medel ha beräknats för 300 man under 30 dagar efter 10 kronor om dagen, d. v. s. till omkring 90 000 kronor per år. I avvaktan på resultatet av den förordade särskilda utredningen beräknar kommittén för övrig sammanhängande tjänstgöring och för sammanhängande utbildning daglön a 6 kronor enligt nuvarande grunder, d. v. s. för (3 000 X 20 = ) 60 000 dagar således 360 000 kronor. Kostnaderna för ersättning under utbildning och tjänstgöring beräknas alltså till sammanlagt 450 000 kronor. K o s t n a d e r f ö r f ö r n ö d e n h e t e r o c h m a t e r i e l m. m. för Cfb:s utbildningsverksamhet ha tidigare med undantag för ammunitionsutgifterna påförts motsvarande anslag till armén. Från och med budgetåret 1947/48 ha dock särskilda anslagsposter för ifrågavarande ändamål upptagits i staten för anslaget till Armén: Understöd åt frivilligt försvarsarbete. Kommittén vill emellertid för undvikande av att administrationskostnaderna ökas förorda, att här berörda anslagsmedel skola i förekommande fall användas för att tillföra de anslag till armén, vilka i första hand belastas med utgifter för ifrågavarande ändamål, ersättning för dessa utgifter. För budgetåret 1947/48 ha ifrågavarande kostnader endast approximativt kunnat beräknas. Säkra erfarenheter ha således icke heller förelegat vid kommitténs beräkning av medelsbehovet för förnödenheter och materiel m. m. På grundval av den ovan förutsatta utbildningsvolymen synas dock ifrågavarande anslagsposter böra upptagas till följande belopp: lokaler och inkvartering 14 000 kronor, förplägnad 100 000 kronor, ammunition 625 000 kronor, utrustning inklusive beklädnad 140 000 kronor, lån av motorfordon jämte kostnader för drivmedel 147 000 kronor, järnvägstransporter 8 000 kronor. Sammanlagt beräknar kom-

mitten alltså medelsbehovet för förnödenheter och materiel till 1034 000 kronor per år. För den u n g d o m s u t b i l d n i n g , som även framgent avses bedrivas inom Cfb men vars omfattning icke kan närmare förutses, bedömer kommittén tills vidare ett årligt anslag av 25 000 kronor vara erforderligt. För F A K : s v e r k s a m h e t synas hittillsvarande anslag till administration och utbildning, tillhopa 12 000 kronor, tillfyllest under det att vissa anslagsposter avseende förnödenheter och materiel m. m. behöva ökas. Andra poster för samma ändamål synas däremot kunna minskas något. För förnödeiheter och materiel m. m. räknar kommittén därför med följande medelsbehov: Lokaler och inkvartering Förplägnad Drivmedel Utrustning inklusive beklädnad Lån av motorfordon Järnvägstransporter

kronor 1 000 » 2 300 » 15 000 » 1 200 » 35 000 » 500 Summa kronor 55 000

För FAK:s verksamhet räknas alltså med en sammanlagd kostnad av 67 000 kronor. För S K B R : s v e r k s a m h e t i den omfattning, som ovan förordats, har kommittén beräknat följande medel erforderliga: 1. Administration: Arvode till verkställande ledamot, expeditionskostnader m. m kronor 6 000 Arvode till kårinstruktör » 500 Resor och traktamenten » 1 500 Hyra och expenser » 3 000 , , 0 ™ 2. Kursverksamhet: Grundläggande kurser, 10 st. med 20 elever i varje kronor 6 500 Repetitionskurser, 10 st. med 40 elever i varje.... » 6 500 Instruktörskurs med 20 elever » 7 900 on n m 3. Förnödenheter och materiel m.m.: Lokaler och inkvartering kronor 500 Förplägnad (under instruktörskurs) » 1 200 Drivmedel » 18 000 Utrustning inklusive beklädnad » 1 500 Lån av motorfordon » 28 000 ^Q Q^A Summa kronor 81 100 Med hänsyn till att SKBR:s utbildningsverksamhet är avsedd att tjäna såväl krigsmaktens som civilförsvarets och det civila transportväsendets behov synes angivet medelsbehov av 81 100 kronor böra tillgodoses genom anslag under icke blott fjärde utan även under övriga av verksamheten be27—1800 47

rörda huvudtitlar. Förslagsvis synes ungefär en tredjedel av för SKBR erforderligt statsbidrag eller 27 000 kronor böra utgå från försvarsanslag. För F R O : s v e r k s a m h e t , som för närvarande är under uppbyggnad, bedömer kommittén framdeles ett anslag av sammanlagt 10 000 kronor erforderligt. Som nedan angives torde ett lägre anslag till denna verksamhet vara tillfyllest de närmaste åren. Det sammanlagda årliga medelsbehovet för Cfb och FAK, SKBR och F R O blir således (100 000 + 750 000 + 450 000 + 1034 000 + 25 000 + 67 000 + 27 000 -f 10 000 = ) 2 463 000 kronor. Härifrån skall dock avdragas ett belopp av 150 000 kronor, utgörande av Cfb anskaffade medel, varför det slutliga medelsbehovet uppgår till 2 313 000 kronor. Ovanstående medelsbehov hänför sig till en utbildningsverksamhet av avsedd full omfattning. På grund av förordnandeförhållandena m. m. räknar kommittén emellertid med denna omfattning först från och med budgetåret 1951/52. Under tiden intill dess synes ett lägre statsbidrag tillfyllest. För repetitionsutbildningen inom Cfb torde under de närmaste åren omkring 2/s av ovan beräknat belopp vara tillräckligt. Härför bör således beräknas omkring 308 000 kronor. För befordringsutbildningen torde man överslagsmässigt för dessa år kunna räkna med samma anslutning som för närvarande. Härför bör upptagas 4/s av ovan avsett belopp eller omkring 230 000 kronor. För daglön erforderligt belopp kan även minskas med Vs till ungefär 300 000 kronor. För värnpliktigs löneförmåner böra beräknas omkring 40 000 kronor. Medelsbehovet för förnödenheter och materiel bör med nyss angivna utgångspunkter för de närmaste åren begränsas till att motsvara en utbildnings volym av 178 000 utbildningsdagar. För FRO, som för närvarande är under uppbyggnad, synes för de närmaste åren statsbidraget kunna begränsas till omkring 7 000 kronor. För tiden till och med budgetåret 1950/51 blir således det genomsnittliga årliga medelsbehovet (100 000 + 538 000 + 340 000 + 806 000 + 25 000 + 67 000 + 27 000 + 7 000 — 150 000 = ) 1 760 000 kronor. Försvarskommittén får således föreslå, att för verksamheten inom Cfb med FAK, SKBR och F R O avses ett årligt bidrag av statsmedel av till och med budgetåret 1950/51 i medeltal 1 760 000 kronor och därefter 2 313 000 kronor. 3. Frivilliga

motorcykelkåren

(FMCK).

Frivilliga motorcykelkåren har till uppgift att utbilda och öva för militär tjänstgöring dugliga motorcykelförare samt att vid förefallande behov, i den mån kårens medlemmar förklarat sig därtill villiga, ställa dessa till Kungl. Maj:ts förfogande i försvarets tjänst. 1 9 4 1 å r s f ö r s v a r u t r e d n i n g (SOU 1942:1 s. 279) fann på grund av det ökade behovet av motorcykelförare inom arméns krigsorganisation, främst för pansarförbanden och övriga motoriserade förband, och föreliggande svårigheter att tillgodose behovet medelst lämplig personal önskvärt att stimulera intresset för motorcykeltjänst och därmed öka tillgången på

419 värnpliktiga, som voro lämpade för uttagning till motorcykelförare och motorcykelordonnanser. I detta avseende hade FMCK en uppgift att fylla, vilken att döma av utvecklingen mot ökad motorisering komme att få stor betydelse. Med de fordringar på körteknik och stridsförmåga, som numera på grund av krigföringens natur måste ställas på såväl motorcykelförarna i allmänhet som framför allt på motorförbandens personal, ansåg utredningen det därjämte vara betydelsefullt, att de värnpliktiga efter fullgjord obligatorisk tjänstgöring kunde bibehålla och höja sin förmåga i olika avseenden. Med hänsyn till kårens värde ur försvarssynpunkt föreslog utredningen därför, att ett årligt statsbidrag i fortsättningen skulle utgå till utbildningsarbetet, i avvaktan på tillräckliga erfarenheter tills vidare förslagsvis 10 000 kronor. Utredningen förutsatte härvid, att utbildningen skulle bedrivas i nära samband med de militära myndigheterna och att dessa skulle ställa materiel och drivmedel m. m. till förfogande. Kungl. Maj:t biträdde i propositionen 1942: 210 (s. 383—384) utredningens förslag och riksdagen biföll förslaget (skrivelse nr 374 s. 29). I överensstämmelse med försvarsbeslutet avser den av FMCK för närvarande bedrivna utbildningsverksamheten dels att bibringa unga män, som icke fullgjort sin värnpliktstjänstgöring, teknisk färdighet som motorcykelförare och förbereda dem för uppgifter som motorcykelförare i fält, dels att i övrigt vidmakthålla kårmedlemmarnas kunskaper och färdigheter såsom militära motormän. Utbildningen bedrives enligt av chefen för armén utfärdade bestämmelser dels under årligen anordnade lokala kurser med en längd av omkring 100 timmar, dels under särskilda tillämpningsövningar. Budgetåret 1946/47 anordnades exempelvis 11 kurser med 320 godkända elever, av vilka omkring 95 % ännu icke voro inskrivna som värnpliktiga. För budgetåret 1947/48 äro under anslaget Armén: Understöd åt frivilligt försvarsarbete för FMCK anvisade sammanlagt 85 000 kronor. Försvarskommittén anser, att de principiella synpunkter, som lågo till grund för 1942 års försvarsbeslut beträffande FMCK, alltjämt äga giltighet. Med hänsyn till omfattningen av den motorisering, som enligt kommitténs förslag och pågående utveckling framdeles kan påräknas inom arméorganisationen, bör därför FMCK:s utbildningsverksamhet fortsätta enligt nuvarande grunder. Det synes önskvärt, att 300—350 elever årligen genomgå av kåren anordnad grundläggande utbildning. Erfarenheten har visat, att nuvarande kurslängd för att medge ytterligare erforderlig utbildning i motorcykelkörning, fälttjänst och framför allt verkstadstjänst bör ökas till omkring 125 timmar. Det är vidare önskvärt, att instruktörsarvodena kunna utgå enligt samma grunder, som av Kungl. Maj:t äro fastställda för hemvärnet och Cfb (TLA nr 38/1947). På grund härav kräves en mindre höjning av medelsanvisningen. Då medlemmar ur FMCK frivilligt deltaga i fälttjänstövningar eller liknande övningar under minst 3 dagar, torde enligt kommitténs mening daglön böra utgå enligt samma grunder som nu tillämpas för medlemmar av Cfb och

420 SLK. Kommittén vill därför föreslå, att gällande bestämmelser angående daglön ändras så att detta möjliggöres. Då daglönen i ifrågavarande fall kommer att utgå ur anslag till militära myndigheters förfogande, påkallas härför icke någon ändring av FMCK:s anslag. Under åberopande av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att för FMCK:s utbildningsverksamhet avses ett årligt bidrag av statsmedel om 88 000 kronor. 4. Svenska röda korset (SRK).

Föreningen SRK utövar en omfattande och gagnande verksamhet, som kan räknas ända från 1860-talet. Dess uppgifter torde vara välbekanta, varför någon närmare redogörelse härför icke synes erforderlig. Kommittén vill endast erinra därom, att SRK bland annat skall i krig understödja sjukvården vid det militära försvaret och vid civilförsvaret samt i fred förbereda denna verksamhet. Detta sker i samverkan med vederbörande myndigheter, som äga meddela erforderliga anvisningar. Föreningens förberedelser för understödjande av sjukvården i krig avse främst dels tillhandahållande av utbildad personal samt materiel för det militära försvarets sjukvård, dels medverkan vid upprättande av vissa sjukvårdsanstalter för såväl det militära försvaret som civilförsvaret. I ledningen av SRK:s verksamhet deltager en av Kungl. Maj:t för viss tid förordnad generalkommissarie för den frivilliga sjukvården i krig, vilken äger vissa befogenheter beträffande personalens utbildning, materielanskaffning samt planläggning av sjukvården i krig m. m. För budgetåret 1947/48 är under beteckningen Armén: Frivilliga sjukvårdsväsendet i.krig anvisat ett bidrag av statsmedel å sammanlagt 48 000 kronor. Försvarskommittén har funnit sig böra räkna med oförändrat anslag av statsmedel för ifrågavarande ändamål. 5. Svenska blå stjärnan (SBS).

SBS har till uppgift att verka för djursjukvård och djurvård i fred och krig, bland annat genom att i fred anskaffa och utbilda samt i krig (vid mobilisering) tillhandahålla de militära myndigheterna huvudsakligen kvinnlig personal för angivet ändamål. Vid krig (mobilisering) ställer föreningen därjämte densamma tillhöriga anstalter och materiel för djursjukvård och djurvård till de militära myndigheternas förfogande. Anstalterna utgöras av fasta operations- och sjukstallar samt tillfälliga eller ambulatoriska dylika stallar, 1 materielen utgöres av transportmedel, instrumentarier samt förbands- och annan utrustning. För krigsförberedelsearbetet gälla av chefen för försvarsstaben meddelade anvisningar. 1942 å r s f ö r s v a r s b e s l u t förutsatte (riksdagens skrivelse nr 374 s. 29; 1

I fred finnas 17 sjukstallar, fördelade över kela landet. v a r 1946 8 957.

Antalet där behandlade djur

421 jfr propositionen nr 210 s. 381, 383, 384) oförändrad ställning och oförändrade uppgifter för SBS. För närvarande finnas inom SBS omkring 800 utbildade stjärnsystrar, disponibla för krigsplacering vid veterinära anstalter m. m. Utbildningsverksamheten omfattar hästvårdskurser om ungefär 50 timmar, hästsjukvårdskurser om ungefär 60 timmar, fortsättningskurser (dels repetitionskurser, dels utbildningskurser för gruppledarinnor), hundsjukvårdskurser om ungefär 1 månad, kurser i allmän djurvård om ungefär 6 veckor, kurser i serologiskbakteriologiska undersökningar om ungefär 2 månader samt vissa andra kurser, t. ex. ridkurser och sjukvårdskurser. Sammanlagda antalet elever i olika kurser utgjorde 1946 drygt 300. Som inspektör för utbildningen fungerar överfältveterinären eller av honom utsedd militärveterinär. För budgetåret 1947/48 är under beteckningen Armén: Frivilliga djursjukvården i krig för understöd av SBS:s verksamhet anvisat ett bidrag av statsmedel med sammanlagt 11 000 kronor. Försvarskommittén finner icke anledning föreslå någon förändring beträffande SBS:s ställning och uppgifter. Statsbidraget till befrämjande av den frivilliga djursjukvården i krig beräknas därför utgå med oförändrat belopp. 6. Frivilliga skytteväsendet. Det frivilliga skytteväsendet har genom sina insatser för att upprätthålla de värnpliktigas skjutskicklighet och hos den manliga ungdomen väcka intresse för och grundlägga förmåga i skjutning redan före värnpliktsåldern sedan gammalt utgjort och utgör alltjämt en värdefull tillgång för det svenska försvaret. Genom 1942 års försvarsbeslut uppdrogos såtillvida nya riktlinjer för verksamheten som det fastslogs, att det frivilliga skytteväsendet på sitt program borde upptaga — förutom vanligt gevärsskytte — jämväl pistol-, kulsprutepistol- och automatgevärsskytte. Antalet statsunderstödda riksorganisationer är tre. De föreningar, som bedriva gevärs- och automatvapenskytte, äro sammanförda under ledning av skytteförbundens överstyrelse, och de, som bedriva pistolskytte, äro samlade inom svenska pistolskytteförbundet. De mera speciella sportskytteorganisationerna äro sammanslutna inom svenska sportskytteförbundet, som bildades 1943 genom sammanslagning av riksförbundet för kortdistansskytte och svenska skytteunionen. Verksamhetens omfattning belyses av efterföljande tabell. För budgetåret 1947/48 är för det frivilliga skytteväsendets främjande anvisat ett statsbidrag av sammanlagt 1 440 000 kronor, varav till den av skytteförbundens överstyrelse ledda verksamheten och skjutbanors underhåll 1 395 000 kronor samt till svenska pistolskytteförbundet 35 000 kronor och till svenska sportskytteförbundet 10 000 kronor. Försvarskommittén anser, att de uppgifter, som för närvarande åvila det frivilliga skytteväsendet, böra kvarstå oförändrade. De riktlinjer för verk-

422 1942 A.

Av skytteförbundens ledd verksamhet:

överstyrelse

2 430 2 412 2 445 2 370 2 349 Skytteföreningar 242 153 277 805 279 231 266 929 270 371 Aktiva medlemmar 205 685 226 553 232 682 217 936 229 100 Anslagsberättigande skyttar 14 783 18 299 16 664 18 044 17 348 Understödjande medlemmar Lossade skott (avrundade tal) . . . . 34 135 000 39 305 000 40 471 000 41 316 000 37 675 000 B.

Svenska

pistolskytteförbundet:

406 Föreningar 15 089 Skyttar Lossade skott (avrundade tal) . . . . 2 939 000 C.

Svenska

454 16 078 3 467 000

470 17 039 3 400 000

511 22 416 4 520 000

540 24 335 4 765 000

128 1512 376 000

149 2173 682 000

154 2 828 950 900

173 3119 1161 500

sportskytteförbundet:

Klubbar Medlemmar Lossade skott (avrundade tal) . . . .

112 1262

samheten, som uppdrogos genom 1942 års försvarsbeslut, böra likaledes alltjämt gälla. För att till gagn för rikets försvar vidmakthålla skytterörelsen i nuvarande omfattning och möjliggöra önskvärd ytterligare utveckling av densamma synes det ofrånkomligt, att statsmedel i större utsträckning än hittills ställas till förfogande. Den av skytteförbundens överstyrelse ledda verksamheten. Den betydelsefullaste anslagsposten för verksamheten är u n d e r s t ö d e t t i l l s k y t t e f ö r e n i n g a r n a . Den beräkningsgrund — 4 kronor per anslagsberättigande medlem i de civila och 3 kronor i de militära föreningarna — som sedan ett antal år använts för fastställande av denna anslagsposts storlek, har, enligt vad överstyrelsen framhållit, under rådande förhållanden visat sig otillfredsställande. Den ram, som uppdragits för anslaget i dess helhet, har nämligen icke gjort det möjligt att vid anslagsberäkningen taga tillbörlig hänsyn till den stegring i det allmänna prisläget, som ägt rum under en följd av år och som för skytterörelsens vidkommande hänför sig till vapen, ammunition, materiel, markörarvoden m. m. Försvarets civilförvaltning tillstyrkte redan för budgetåret 1947/48, att beräkningsgrunden skulle ändras till 5 respektive 4 kronor per anslagsberättigande skytt och framhöll härvid bland annat att höjningen i och för sig måste anses befogad med hänsyn till stegrade ammunitionskostnader m. m. Under tidigare perioder av prisstegring hade för övrigt icke oväsentliga successiva förhöjningar av ifrågavarande understöd medgivits intill ett högsta belopp av 10 kronor per skytt, vilket utgick åren 1920—22. Chefen för försvarsdepartementet har emellertid i avvaktan på försvarskommitténs förslag ansett sig icke kunna tillstyrka någon anslagsökning (1947 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, s. 148). Riksdagen anslöt sig till den i propositionen uttalade meningen (skrivelse nr 4, p. 55:o) men anhöll, att två i ämnet väckta motioner (I: 179

423 och I I : 201) skulle bringas till försvarskommitténs kännedom. Så har skett genom Kungl. Maj:ts brev den 16 maj 1947 (regleringsbrevet I ) . Försvarets civilförvaltning har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/ 49 ånyo tillstyrkt angiven ändring av beräkningsgrunden för understödet till skytteföreningarna och har härvid framhållit bland annat att ammunitionskostnaderna enligt vad som inhämtats från krigsmaterielverket numera ökats med ytterligare 20 % i förhållande till de kostnader, som lagts till grund för anslagsberäkningen för budgetåret 1947/48. Då de ökade kostnader av nyss angiven art, som föranletts av den allmänna prisstegringen, synas ha medfört allt större svårigheter för skytteföreningarna att balansera sin budget och över hövan ökat de enskilda skyttarnas egna kostnader för skytteverksamheten, föreslår försvarskommittén, att understödet till skytteföreningarna per anslagsberättigande skytt beräknas efter 5 kronor i de civila och 4 kronor i de militära föreningarna. Anslagsposten till ifrågavarande understöd bör fördenskull, under förutsättning att antalet anslagsberättigande skyttar är detsamma som förutsatts i anslagsäskandena för budgetåret 1948/49, eller 170 000 civila och 48 000 militära (innebärande en ökning av antalet med 10 000 respektive 1 700), uppräknas med (210 000 + 53 100 = ) 263 100 kronor. Utbildningen i skjutning kräver med nödvändighet tillgång till kompetenta ledare och instruktörer. Behovet av väl utbildade instruktörer har under de senaste åren ökats, enär det frivilliga skytteväsendet anbefallts att på sitt program upptaga skjutning med automatvapen. Härför kräves speciellt utbildad personal. För hemvärnet, centralförbundet för befälsutbildning och vissa andra frivilliga försvarsorganisationer ställas instruktörer till förfogande ur krigsmakten och arvoden till dessa utgå av statsmedel. Med hänsyn till bland annat skytteväsendets stora omfattning synes dess behov av instruktörer icke kunna tillgodoses med enbart militär personal. Dylika måste därför anskaffas på frivillighetens väg även bland icke militär personal. Kungl. Maj:t har föreskrivit, att varje skytteförening skall ha en av Kungl. Maj:ts ombud godkänd instruktör. Det synes skäligt, att arvode till dessa instruktörer bekostas av statsmedel. Skytteförbundets överstyrelse har, med utgångspunkt från att antalet civila skytteföreningar vore omkring 2 300 och antalet skjutdagar 25 per förening och år, beräknat antalet tjänstgöringsdagar för instruktörerna till sammanlagt 57 500 för år. Då instruktörens tjänstgöringstid uppginge till ungefär 4 timmar per skjutdag finge ett dagarvode av i medeltal 5 kronor anses lämpligt avvägt. Kostnaderna för instruktörsarvoden kunde sålunda uppskattas till (2 3 0 0 x 2 5 x 5 = ) 287 500 kronor. Överstyrelsen har emellertid stannat vid att för ändamålet begära ett belopp av 200 000 kronor. Försvarskommittén har ansett sig böra räkna med sistnämnda belopp. För utbildning av instruktörer utgår för närvarande ett årligt belopp om 3 000 kronor, avsett för en central instruktörskurs vid infanteriskjutskolan. Därest tillgången på kunniga instruktörer inom skytteföreningarna skall

424 kunna säkerställas, bör emellertid den centrala kursen kompletteras med kurser inom skytteförbunden. För dylika kurser anvisades under budgetåren 1941/42 och 1942/43 23 350 respektive 21 600 kronor, därvid kostnaderna för varje skytteförbund — med utgångspunkt från ett deltagarantal av i genomsnitt 20 och en kurstid av 4 dagar — beräknades till i medeltal 800 kronor. Kostnaderna för resor, inkvartering, förplägnad m. m. ha sedan dess stigit, varför kommittén räknar med ett årligt belopp om 1 000 kronor per skytteförbund, d. v. s. 27 000 kronor. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 hemställde skytteförbundens överstyrelse om ökning av anslagsposten för löner till expeditionspersonalen vid överstyrelsen med 8 000 kronor för beredande av avlöning åt en biträdande sekreterare. Som skäl framhölls bland annat, att i motsats till flertalet övriga frivilliga försvarsorganisationer det frivilliga skytteväsendet, som vore det största till omfattningen, endast hade en sekreterare. Dennes arbetsbörda hade med åren blivit så betungande, att en personalförstärkning syntes erforderlig. Vid eventuella längre sjukdomsfall eller andra förhinder för sekreteraren funnes icke heller någon, som vore så insatt i förekommande ärenden, att han kunde övertaga dennes arbetsuppgifter. Försvarets civilförvaltning ansåg sig med hänsyn till organisationens omfattning böra biträda överstyrelsens förslag. I avvaktan på försvarskommitténs förslag beslöts emellertid, såsom förut nämnts, icke någon anslagshöjning. I anslagsäskandena för budgetåret 1948/49 har överstyrelsen förnyat sin framställning, vilken försvarets civilförvaltning dock denna gång under hänvisning till pågående försvarsutredning icke ansett sig kunna tillstyrka. Försvarskommittén finner den föreslagna biträdande sekreteraren motiverad med hänsyn till organisationens omfattning och medräknar för denne erforderliga avlöningsmedel i anslagsposten för löner till expeditionspersonalen vid överstyrelsen. Försvarskommittén har även funnit en ökning av anslagsposten för skytteförbundens tävlingar i skolskjutning med 2 000 kronor motiverad på grund av den stora anslutningen och den starkt utvecklade tävlingsverksamheten men å andra sidan ansett en minskning av anslagsposten till expenser för överstyrelsen med 1 100 kronor möjlig. Anslagsposten för undestöd till skolungdomens riksskyttetävling synes på grund av det livliga deltagandet i denna tävling och densammas betydelse för att stimulera ungdomens skytteintresse böra ökas med 1 000 kronor. Kommittén, vilken vill understryka betydelsen av att de omfattande och dyrbara skjutbaneanläggnigar, som tillkommit överallt i landet, särskilt under de senaste åren, väl underhållas, anser härför ett med 30 000 kronor uppräknat anslag erforderligt. Såsom nedan angives förutsätter kommittén härvid viss samordning mellan.det allmänna gevärsskyttets samt pistol- och sportskyttets anläggnings- och underhållsverksamhet beträffande skjutbanor. På grundval av vad sålunda anförts beräknar kommittén det årliga behovet av statsbidrag för den av skytteförbundens överstyrelse ledda verksamheten

425 oc-h skjutbanors underhåll till (1 395 000 + 263 100 + 200 000 + 27 000 + 8 000 + 900 + 1 000 + 30 000 = ) 1 925 000 kronor. Beträffande för det frivilliga skytteväsendet aktuella vapenfrågor vill försvarskommittén framhålla följande. 6,5 mm gevär torde ännu för mycket lång tid framåt av flera skäl förbli det frivilliga skytteväsendets huvudvapen. Det torde städse föreligga ett betydande behov av att dylika gevär successivt kunna tillföras skytteväsendet. Framställningar till Kungl. Maj:t från skytteförbundens överstyrelse om inköp från kronans förråd av 10000 6,5 mm gevär m/96 ha avslagits såväl 1945 som 1946, främst under hänvisning till att försvarskommitténs uttalande rörande arméns framtida beväpning borde avvaktas. Kommittén föreställer sig att, därest dess förslag till krigsorganisation för armén genomföres, medgivande till ifrågavarande inköp bör kunna lämnas efter hand som avsedda leveranser av kulsprutepistoler äga rum till armén. Automatvapen (kulsprutegevär och kulsprutepistoler) få enligt särskilda bestämmelser utlånas till skytteorganisationerna. Dessa bestämmelser äro emellertid, på grund av vapnens dyrbarhet och behovet att kontrollera vården av desamma, förhållandevis stränga. Sålunda få vapen i allmänhet icke utlånas under längre tid än 14 dagar och med vederbörande militärbefälhavares medgivande under högst ett år. Det senare förhållandet ar avsett att tillämpas inom de nordligaste skytteförbunden, där avstånd och transportförhållanden nödvändiggöra detsamma. Självfallet äro angivna bestämmelser icke ägnade att så som önskvärt vore underlätta anordnandet av och deltagandet i automatvapenskjutning. En översyn av utlåningsbestämmelserna synes därför böra ske i syfte att möjliggöra lån av automatvapen på smidigare villkor än de nuvarande. Härvid torde böra övervägas, huruvida icke samma lånetid, som för närvarande gäller för 6,5 mm gevär, eller 3 år med årlig besiktning vore tänkbar. I samband härmed synas även möjligheterna böra undersökas att från anslag, som avses för militärt ändamål, bestrida kostnaderna för erforderliga ompipningar och reparationer — även i vad avser gevär — inklusive frakter vid in- och utlämning. Svenska pistolskytteförbundet. Det väsentligaste ekonomiska stöd, som lämnas pistolskytteförbundets föreningar och enskilda skyttar, utgår från den delpost av statsanslaget, som under en följd av år betecknats som bidrag till bestridande av ammunitionskostnader. I syfte bland annat att uppnå likhet med den inom gevärsskytteorganisationen tillämpade terminologien har numera även inom pistolskytteförbundet införts termen »anslagsberättigande skyttar». Härmed avses skyttar, som under närmast föregående kalenderår skjutit minst 60 protokollförda skott, varvid skott lossade med 6 mm pistol dock icke medräknas. Den anslagspost, som avsetts för bidrag till bestridande av ammunitionskostnaderna, har emellertid hittills icke beräknats på grundval av antalet ifrågakommande skyttar utan endast fastställts som ett totalbelopp, 10 000 kronor under budget-

426 åren 1943/44—1946/47 samt 20 000 kronor under budgetåret 1947/48. Av de sålunda till förfogande stående medlen har under förstnämnda år ett bidrag av cirka 73 öre kunnat lämnas till de anslagsberättigande civila pistolskyttarna och cirka 36 öre till de militära. På grund av de avsevärt stegrade kostnaderna för vapen, ammunition, materiel m. m. och det väsentligt ökade antalet pistolskyttar kommer även med nuvarande medelsanvisning den enskilde skytten att belastas med avsevärda utgifter för att vidmakthålla och utveckla sin skjutförmåga. Några skäl att för framtiden alltjämt använda olika principiella beräkningsgrunder för gevärs- och pistolskyttar synas icke föreligga. Bidraget per anslagsberättigande skytt torde tills vidare böra fastställas för civil skytt till 4 kronor och för militär skytt till 3 kronor. Med utgångspunkt från ett antal av 20 000 anslagsberättigande skyttar, av vilka dock hälften förutsättas vara militära skyttar, blir medelsbehovet för ifrågavarande ändamål (40 000 + 30 000=) 70 000 kronor, innebärande en ökning med 50 000 kronor. Den utveckling av pistolskytteförbundets verksamhet, som framgår av tabell i det föregående, har givetvis medfört ökad arbetsbörda för förbundsexpeditionen med åtföljande ökade utgifter av skilda slag. Den allmänna prisstegringen under de senaste åren har även bidragit till att administrationskostnaderna undan för undan ökat. Dessa kostnader, som för närvarande beräknas till omkring 32 000 kronor per år, bestridas endast till mindre del av statsmedel. Det synes emellertid med hänsyn till förenämnda förhållanden erforderligt att bidraget av dylika medel ökas från 12 000 till 15 000 kronor. Av samma skäl synas pistolskyttekretsarna — motsvarigheten till gevärsskyttets länsförbund — böra erhålla ett mindre bidrag till sina administrationskostnader och till kretstävlingar. Om härför beräknas sammanlagt 500 kronor per krets, vilket belopp synes tillfyllest för att vara ett såväl psykologiskt som ekonomiskt stöd, utgör medelsbehovet för bidrag till sammanlagt 20 kretsar tillhopa 10 000 kronor. Under vartdera av åren 1946 och 1947 ha vid infanteriskjutskolan å Rosersberg anordnats instruktörskurser för medlemmar av bland annat den frivilliga skytterörelsen, varvid pistolskyttarna sammanförts i särskilda kurser. Hittills vunna erfarenheter visa, att kurserna varit synnerligen givande och att deltagarna gjort värdefulla rön för det fortsatta arbetet inom pistolskyttesammanslutningarnas ledning och utbildningsverksamhet. Det synes betydelsefullt, att dylika kurser även i fortsättningen kunna anordnas. F ö r gevärsskyttet utgår sedan ett par år bidrag av statsmedel för ändamålet. Dylikt bidrag bör även avses för pistolskyttet, förslagsvis 2 000 kronor per år. För anordnande av större tävlingar bör bidrag utgå med 3 000 kronor. Försvarskommittén förutsätter, att eventuella medelsbehov för iordningställande av pistolskyttebanor må, i den mån skytteförbundens överstyrelse så prövar skäligt och möjligt, få tillgodoses av de medel, som för skjutbanors anordnande och underhåll ställas till överstyrelsens förfogande. Kommittén beräknar på grund av vad ovan anförts det årliga behovet av statsbidrag för

427 svenska pistolskytteförbundets verksamhet till (20 000 + 50 000 + 12 000 + 3 000 + 10 000 + 2 000 + 3 000 = ) 100 000 kronor. Svenska sportskytteförbundet. Förbundet främjar utbildning av elitskyttar och bedriver tekniska undersökningar i syfte att höja skyttets standard. Härigenom bildas grupper av skyttar, vilka dels genom framstående skicklighet utgöra en värdefull tillgång för vårt lands försvarskraft, dels äro ägnade att vid internationella tävlingar såsom olympiska spel, världsmästerskapstävlingar och landskamper hävda landets anseende som skyttenation. Det torde vara av betydelse ur beredskapssynpunkt såväl inåt som utåt, att det svenska sportskyttet, toppen på den frivilliga skytterörelsen, visar en hög standard. Som framgår av tabell i det föregående har sportskytteförbundets verksamhet under de senaste åren avsevärt ökat. Med anledning av att Sverige i samband med 1947 års världsmästerskap i skytte kommit att intaga en i viss mån central ställning inom den internationella skyttevärlden ha särskilda uppgifter numera även ålagts förbundet. Detsamma synes fördenskull böra erhålla ett från nu utgående 10 000 kronor till 20 000 kronor ökat bidrag av statsmedel. Sportskytteförbundet har i skrivelse den 1 februari 1946 till försvarskommittén ävensom i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 framhållit, att förbundet ansåge ett särskilt årligt anslagsbehov av 40 000 kronor föreligga för anordnande och underhåll av skjutbanor m. m. för sportskyttet. I likhet med försvarets civilförvaltning håller emellertid kommittén före, att behovet av nya eller utökade skjutbanor för sportskyttets olika grenar liksom hittills torde få tillgodoses genom ett samordnande med det allmänna gevärsskyttets anläggnings- och underhållsverksamhet. Kommittén beräknar således härför icke några särskilda medel. Det sammanlagda årliga anslagsbehovet för det frivilliga skytteväsendets befrämjande enligt försvarskommitténs förslag uppgår således till (1 925 000 + 100 000 + 20 000 = ) 2 045 000 kronor. 7. Frivilliga tjänstehundväsendet. Från och med budgetåret 1943/44 har till svenska brukshundklubben såsom representant för frivilliga tjänstehundväsendet utgått ett statsbidrag å 3 000 kronor per år. Klubbens verksamhet är endast delvis inriktad till förmån för försvarsväsendet. Dess arbete i sistnämnda hänseende gäller höjandet av standarden beträffande för arméhundväsendet lämpliga hundar, medverkan vid utbildning av instruktörer för utbildning av tjänstehundar för försvarsområdenas och hemvärnets behov samt propaganda bland medlemmar och allmänheten. Då nyttan av denna verksamhet till förmån för arméhundväsendet synes obestridlig, föreslås, att för närvarande utgående statsbidrag, 3 000 kronor per år. upptages oförändrat.

428 8. Svenska brevduveförbundet.

Som anförts under I I : C 8, Signaltrupperna, föreslår försvarskommittén, att det militära brevduveväsendet upphör och att försvarets behov av brevduvor i fortsättningen tillgodoses med anlitande av det civila brevduveväsendet. Enligt kommitténs förslag bör statsbidrag utgå till svenska brevduveförbundet för dess verksamhet samt för understöd åt sådana uppfödare, anslutna till förbundet, vilka ha sina duvslag belägna pä ur militär synpunkt särskilt lämpliga platser. Kommittén beräknar härför ett årligt anslag om 7 000 kronor till frivilliga brevduveväsendet.

K. Hemvärnet. Beslut om uppsättande av ett hemvärn fattades av 1940 års riksdag. De grundläggande bestämmelserna för hemvärnet utfärdades genom kungörelse den 31 maj samma år (SFS 1940: 408). Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande ha sedermera särskilda utredningsmän — 1945 års hemvärnskommitté — tillkallats med uppgift att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande hemvärnets organisation m. m. Nämnda kommitté har den 3 september 1946 framlagt sitt slutliga betänkande efter att tidigare ha avgivit en del särförslag. Sedan Kungl. Maj:t i olika sammanhang förelagt riksdagen vissa på grundval av hemvärnskommitténs utredningar utarbetade förslag, har ny hemvärnskungörelse utfärdats den 30 juni 1947 (SFS nr 673). Enligt denna kungörelse består hemvärnet, som utgör en del av lantförsvaret, av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen. Med hänsyn till dessa uppgifter indelas hemvärnet i allmänt hemvärn och driftvärn. Under chefen för armén utövas hemvärnets högsta ledning av hemvärnschefen — överste i lönegrad Mo 14 — biträdd av hemvärnsstaben. Personalen vid hemvärnsstaben utgöres av: 1 stabschef, överstelöjtnant eller major 1 adjutant, kapten eller löjtnant 1 tygofficer, pensionerad officer 1 förvaltningsofficer, pensionerad officer 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer 1 förvaltningsunderofficer, pensionerad underofficer 1 kontorsbiträde 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. 1 ordonnans.

Ma 11 el. Ma 10. Md 9 el. Md 7. Arvode 1: 29. Arvode 1:29. Arvode 1: 20. Arvode 1:20. Ca 8.

I hemvärnsstaben ingår dessutom en stabsredaktör med arvode om 1 300 kronor. överinseendet över hemvärnet inom varje militärområde åligger militärbefälhavaren. Ledningen av hemvärnet inom försvarsområdena utövas under militärbefälhavaren av försvarsområdesbefälhavarna.

429 För allmänna hemvärnets organiserande indelas försvarsområdena i hemvärnskretsar och dessa i sin tur i hemvärnsområden, under en hemvärnskretsrespektive hemvärnsområdesbefälhavare. Hemvärnsområdesbefälhavare är i vad rör organisation och utbildning närmast underställd hemvärnskretsbefälhavaren. I övrigt lyder han i militärt hänseende under försvarsområdesbefälhavaren. Driftvärn må organiseras vid de centrala arbetsavdelningarna hörande till organisationen för byggnads- och reparationsberedskapen samt, efter medgivande av Kungl. Maj:t, vid statlig eller kommunal myndighet eller större enskilt företag. Driftvärnet organiseras lokalt eller regionalt, i senare fallet i driftvärnsdistrikt och clriftvärnssektioner. Försvarsområdesbefälhavaren svarar för utbildning och utrustning av driftvärnet inom sitt försvarsområde. För anordnande av centrala utbildningskurser är inrättad en hemvärnets stridsskola, förlagd till Vällinge. Chef och lärare m. fl. beordras i kommandoväg. På staten för skolan finnes följande personal: 1 förvaltare, pensionerad underofficer 1 adjutant, pensionerad underofficer 1 husmoder av 2. klass 1 vaktmästare 9 köks- och servisbiträden

Arvode 1:20. Arvode 1:20. Ce 12. Ce 9. Arvoden 20 500 kronor.

För bestridande av läkarvården utgår ett årsarvode av högst 3 000 kronor. Hemvärnets personal utgöres av hemvärnsmän, extra hemvärnsmän, hemvärnsrekryter och hemvärnspojkar, vilka vid tjänstgöring i driftvärnet benämnas driftvärnsmän, extra driftvärnsmän, driftvärnsrekryter och driftvärnspojkar, ävensom av musikhemvärnsmän. Bestämmelser rörande bland annat hemvärnspersonalens imiformsutrustning m. m. äro utfärdade genom brev den 15 februari 1946. Enligt detta erhåller hemvärnsman såsom lån av kronan en uniform, en kappa samt ett par marschskodon. Försvarskommittén har i det yttrande kommittén i anledning av remiss avgivit över hemvärnskommitténs betänkande — med erinran att kommittén i tidigare sammanhang understrukit vikten av att den försvarsvilja, som kommit till uttryck under beredskapstiden och som bland annat burit upp hemvärnet, väl tillvaratoges — såsom sin mening framhållit, att ett hemvärn syntes böra inrymmas även i en blivande försvarsorganisation. Försvarskommittén har icke funnit anledning frångå denna ståndpunkt. Såsom i det föregående antytts ha vissa av hemvärnskommitténs förslag redan beaktats i den nya hemvärnskungörelsen. Med prövning av andra av hemvärnskommittén behandlade frågor har fått anstå i avbidan på försvarskommitténs förslag beträffande försvarsorganisationen i dess helhet. Rörande sistnämnda frågor vill försvarskommittén nu anföra följande. Hemvärnskommittén har föreslagit införande av hemvärnsplikt gällande vid krig och därmed jämförliga förhållanden för vapenföra män i åldern 20—47 år.

430 Enligt detta förslag skulle personal med uppskov och civilplaceringskort samt därutöver viss annan vapenutbildad värnpliktig personal, som icke utnyttjades inom försvarsmakten i övrigt, kunna tagas i anspråk för hemortens eller arbetsplatsens försvar genom att ingå i av hemvärnet organiserade förband. Med hänsyn till att dessa förband skulle avses för försvarsuppgifter vid arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet, komme uppskovspersonalens militärtjänstgöring att kunna planeras i samförstånd med vederbörande arbetsledning. Enligt hemvärnskommitténs mening vore ett införande av hemvärnsplikt för berörda personalkategorier, vilken komme att medge en väsentlig utökning av hemvärnets krigsorganisation, den bästa formen för att uttaga en större del av landets värnkraft samt för att utnyttja vapenutbildade värnpliktiga, vilka eljest bleve undandragna försvaret. Ett inordnande av denna personal i hemvärnets krigsorganisation jämfört med annat utnyttjande av densamma i försvaret medförde vidare den fördelen, att personal med uppskov eller civilplaceringskort icke hindrades att utöva sin civila verksamhet, när krigsläget så medgåve. Försvarskommittén finner den tanke, som ligger bakom berörda förslag, värd att taga vara på. I samma mån som armén reduceras kommer användbar vapenutrustning (huvudsakligen handvapen) att frigöras, vilken med fördel kunde ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål. Hemvärnets krigsorganisation skulle sålunda utan särskild vapenanskaffning kunna successivt utökas i samma mån som armén i övrigt reduceras. Den vapenutbildade personalen med uppskov eller civilplaceringskort borde därvid i främsta rummet disponeras för ett effektivt utnyttjande av frigjord vapenutrustning. Den lämpligaste formen härför synes vara att ifrågavarande personal i krig tages i anspråk för hemvärnstjänst. Detta kan emellertid icke ske såsom en improvisation vid krigstillfälle utan måste förberedas i fredstid. De organiserande militära myndigheterna måste veta vilken personal som kan påräknas i krigsorganisationen. Den frågan uppställer sig emellertid, om ett dylikt ianspråktagande av omförmälda personal kan antagas komma att försvåra tillgodoseendet av civilförsvarets personalbehov. Försvarskommittén har kommit till den uppfattningen, att detta icke behöver befaras. Visserligen äro de åldersklasser, som under de närmaste åren utträda ur värnpliktsåldern, större än de, som inträda i densamma, till följd varav landets totala tillgång på män i åldern 20—47 år kommer att nedgå. Emellertid kommer antalet av dem, som avses skola utnyttjas i försvarsmaktens krigsorganisation, samtidigt att minska. Denna minskning kan beräknas bli något större än minskningen i den totala tillgången på män i åldern 20—47 år. Förutsättningarna för att disponera personal för civilförsvarsändamål synas därför närmast komma att något förbättras. Den i krigsorganisationen outnyttjade delen av landets manliga befolkning i åldern 20—47 år kommer att omfatta dels alla vapenutbildade värnpliktiga med uppskov eller civilplaceringskort, dels vissa vid marinen och flygvapnet utbildade värnpliktiga, vilka icke erfordras i dessa försvarsgrenars krigsorga-

431 nisation och icke anses tillräckligt vapenutbildade för att direkt utnyttjas i arméns krigsorganisation, dels sådana värnpliktiga vilka i fred användas för handräckningstjänst och endast erhålla begränsad vapenutbildning, dels slutligen sådana värnpliktiga, vilka i fred befrias från militärutbildning. Ur denna del av landets tillgång på män skall krigsmaktens behov av personalreserver tillgodoses. Av de delvis vapenutbildade skola nämligen vissa vid krig bibringas ytterligare vapenutbildning, varigenom behovet av ersättningspersonai skall fyllas. Även om därjämte de vapenutbildade värnpliktiga med uppskov eller civilplaceringskort utnyttjas för att förstärka hemvärnet, synes återstoden bli tillräckligt omfattande för att behovet av personal för andra vid ett krig viktiga ändamål skall kunna tillgodoses. Försvarskommittén anser därför, att den vapenutbildade personalen med uppskov eller civilplaceringskort bäst utnyttjas, om den användes för att förstärka hemvärnets krigsorganisation. Under åberopande av det anförda vill försvarskommittén på det sätt biträda hemvärnskommitténs förslag, att kommittén förordar att bestämmelser utfärdas om skyldighet för den, som erhållit uppskov eller civilplaceringskort, att, sedan inkallelse av värnpliktiga till beredskapstjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen skett, fullgöra tjänstgöring i hemvärnet. I fråga om maximistyrkan av hemvärnets fredsorganisation har Kungl. Maj:t så sent som den 30 juni innevarande år uppdragit åt chefen för armén att avgiva förslag till bestämmelser. Försvarskommittén vill därför endast framhålla, att kommittén i sina beräkningar utgått från att styrkan avpassas så att särskilda medel för anskaffning av vapen icke bli behövliga. Hemvärnskommittén har föreslagit, att hemvärnschefen skall erhålla generalmajors tjänsteställning och placeras i lönegrad Ob 3 (numera Mo 15). I yttranden häröver har överbefälhavaren föreslagit alternativ placering i lönegraderna Ob 1, Ob 2 eller Ob 4 (numera Mo 12, Mo 14 eller Mo 17), medan chefen för armén föreslagit bibehållen placering i lönegrad Ob 2 (Mol4). Med sin allmänna inställning till frågan om upptagande i förevarande sammanhang av spörsmål om ändrad löneställning och i betraktande av att hemvärnschefens löneställning fastställts så sent som 1944, har försvarskommittén icke funnit anledning att nu föreslå någon ändring utan räknar med att hemvärnschefen alltjämt skall vara överste i lönegrad Mo 14. Mot förslaget, att hemvärnschefen skulle erhålla befälsrätt över försvarsområde&befälhavarna i vad angår hemvärnets angelägenheter, har chefen för armén invänt, att — med hänsyn till militärbefälhavarnas ansvar beträffande icke blett krigsplanläggning utan även arméförbandens krigsduglighet inom vederbörligt militärområde — militärbefälhavarnas befogenheter beträffande hemvärnet icke borde inskränkas, överbefälhavaren har förklarat sig dela de av chefen för armén anförda synpunkterna. De skäl, som sålunda framlagts, äro enligt försvarskommitténs mening så vägande, att kommittén icke anser sig kunna biträda förslaget. Hemwnskommittén har föreslagit, att hemvärnschefen, hemvärnskretsbefälhavarna och hemvärnsområdesbefälhavarna skola erhålla benämningarna riks-

432 hemvärnschef, kretshemvärnschef och hemvärnschef. I vad avser sistnämnda benämning skulle detta innebära ett stadfästande av vad som redan allmänt tillämpas. Enligt försvarskommitténs mening bör förslaget kunna godtagas. Beträffande personalen vid hemvärns stab en har hemvärnskommittén föreslagit, dels att 1 kapten vid generalstabskåren och 1 bilförare beordras till staben, dels att arvoden upptagas för 1 hemvärnsöverläkare (högst 1 300 kronor per år) och 1 hemvärnspastor (600 kronor per år). Försvarskommittén har i likhet med chefen för armén icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att tillföra staben en kapten ur generalstabskåren och anser därjämte, att behovet av särskild hemvärnspastor kan starkt ifrågasättas. Däremot finner kommittén i likhet med försvarets sjukvårdsförvaltning, att behov av en vid staben deltidstjänstgörande läkare föreligger. Ifrågavarande läkare synes böra benämnas hemvärnsläkare. Mot hemvärnskommitténs förslag att för denne beräkna ett arvode av högst 1 300 kronor för år har försvarskommittén intet att erinra. Beträffande bilförare har hemvärnschefen vid upprepade tillfällen gjort framställning om att i hemvärnsstaben skulle tillkomma en civil bilförare, vilken samtidigt kunde utnyttjas såsom vaktmästare vid staben. Med hänsyn till att rikshemvärnschefens verksamhet i stor utsträckning är beroende av förflyttning med bil synes det ändamålsenligt att för hemvärnsstaben beräkna en bilförare, tillika vaktmästare, i lönegrad Ce 10. Vid hemvärnsstaben finnes för närvarande en adjutant, kapten eller löjtnant, medan behovet av officerare vid hemvärnets stridsskola tillgodoses genom kommenderad personal. Hemvärnskommittén har föreslagit, att för hemvärnets stridsskola bör såsom chef avses en major eller kapten. Samtidigt kunde den vid hemvärnsstaben nu befintliga adjutanten, vilken tillika tjänstgör såsom instruktionsofficer, utbytas mot en adjutant, löjtnant. Som motiv för den sålunda föreslagna personalförändringen har anförts, att den speciella utbildningsverksamheten vid hemvärnets stridsskola, bland annat avseende utbildning för det fria kriget, krävde en ledare, som under längre tid kunde kvarstå i befattningen. Kommenderingssystemet vore sålunda icke lämpligt för denna befattning. Den nuvarande instruktionsofficeren kunde heller icke ägna erforderlig tid åt denna verksamhet vid stridsskolan. Om en permanent ledare av stridsskoleverksamheten tillkomme, kunde denne emellertid övertaga vissa av den nuvarande instruktionsofficerens uppgifter, varför det vid hemvärnsstaben vore tillfyllest med en löjtnant såsom adjutant. Försvarskommittén har funnit berörda personalförändring befogad och räknar sålunda med att en major eller kapten tillkommer vid hemvärnets stridsskola samtidigt som den vid hemvärnsstaben nu befintliga beställningen för en kapten eller löjtnant utbytes mot en beställning för adjutant, löjtnant. Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår kommittén följande stat för h e mvärn s stab en:

433 1 rikshemvärnschef, överste 1 stabschef, överstelöjtnant eller major 1 adjutant, löjtnant 1 tyg- och expeditionsofficer, pensionerad officer 1 förvaltningsofficer, pensionerad officer 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer 1 förvaltningsunderofficer, pensionerad underofficer.... 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål 1 bilförare, tillika vaktmästare 1 hemvärnsläkare 1 hemvärns8tabsredaktör

Mo 14. M a l l el. Ma 10. Md 7. Arvode 1:29. Arvode 1:29. Arvode 1:20. Arvode 1:20. Ce 10. Arvode 1 300 kronor. Arvode 1 300 kronor.

I fråga om hemvärnets stridsskola föreslår försvarskommittén följande stat: 1 chef, major eller kapten 1 förvaltare, pensionerad underofficer 1 adjutant, pensionerad underofficer.... 1 köksföreståndare 1 vaktmästare 9 ekonomibiträden

Ma 10 el. Md 9. Arvode 1:20. Arvode 1:20. Ce 12. Ce 9. Arvoden 20 500 kronor.

övrig erforderlig personal föreslås skola beordras ur arméns truppförband. För bestridande av läkarvården bör alltjämt utgå ett årsarvode av högst 3 000 kronor. Beträffande kostnadsberäkningarna för hemvärnet hänvisas till V. Kostnadsberäkningar. För att få samtliga hemvärnets kostnader redovisade i ett sammanhang ha kostnaderna för hemvärnsofficeren vid VII. militärbefälsstaben samt hemvärnsofficerare och -underofficerare vid försvarsområdesstaberna överförts till hemvärnets avlöningsanslag.

L. Arméns hästar. /. Allmänna grunder.

Arméns behov av hästar i fredsorganisationen tillgodoses för närvarande dels genom s t a m h ä s t a r , avsedda att täcka konstant under året föreliggande behov av rid- och draghästar för utbildningen vid förbanden samt därjämte att — i vad avser ridhästar — säkerställa arméns minimibehov av dylika hästar vid mobilisering, dels genom a c k o r d h ä s t a r , avsedda att täcka periodvis under året förekommande ökat behov av hästar, främst under förbandsövningar samt repetitionsövningar. Ackordhästar — till ett mindre antal — tagas därjämte enligt särskilt beslut av Kungl. Maj:t i anspråk för s. k. ekonomikörslor m. m. vid förbandens etablissement eller övningsfält. Såväl stamhästar som ackordhästar tillhöra kronan. Stamhästarna äro, i vad gäller ridhästar enbart av varmblodig ras, i vad gäller draghästar av kall- eller varmblodig ras. Äckordhästar äro huvudsakligen av kallblodig, till ett mindre antal av varmblodig ras. Samtliga hästar äro ston eller valacker. 28—1800 47

434 För att omsätta stamhäst- liksom ackordhästbeståndet kasseras årligen, i huvudsak på grund av ålder eller förbrukning, ett visst antal hästar (angivet i procent av hästantalet inom olika kategorier), varvid samtidigt eller enligt vissa nedan närmare angivna grunder motsvarande antal hästar (av olika kategorier) som ersättningshästar uppköpas på den civila marknaden. Den årliga kassationen — k a s s a t i o n s p r o c e n t e n — liksom det årliga uppköpet av ersättningshästar — r e m o n t e r i n g e n — fastställes av riksdagen i samband med granskningen av anslagsäskandena för fjärde huvudtiteln. I kassationsprocenten inräknas under året genom döden avgångna (störtade) hästar. Kassation kan ske antingen till liv (mindre delen) eller till slakt (huvuddelen). I båda fallen tillföres statskassan influtna försäljningsmedel. Till liv kasserade hästar — med undantag för huvuddelen av ackordhästarna, för vilka särskilda bestämmelser gälla — fördela, sig på följande kategorier: a) stamhästar (i huvudsak varmblodiga ridhästar), vilka uppköpas av statens bakteriologiska anstalt för att användas vid serumframställning, b) stamhästar (varmblodiga ston), vilka uppköpas av enskilda hästuppfödare för avelsändamål (enligt särskilt beslut av riksdagen för att stödja den varmblodiga aveln), c) stamhästar och i enstaka fall ackordhästar, vilka uppköpas av enskilda för andra ändamål än avelsändamål (sällan förekommande, då kasserade hästar — i det fall det icke gäller avelshästar enligt b) ovan — som regel äro obrukbara annat än för serumframställning). Stamhästarna samt deras nuvarande remontering och utbildning m. m.

Antalet stamhästar vid armén uppgår för närvarande till sammanlagt 5 080, varav 4 723 rid- och 357 draghästar. Antalet hästar är beräknat med hänsyn till kraven på att säkerställa krigsorganisationens behov av rid- och körkunnig personal, att tillgodose det minsta konstanta fredsutbildningsbehovet av hästar vid arméns olika förband, att tillgodose befälets behov av ridhästar för att leda och övervaka utbildningen, att vidmakthålla kunskap om hästar och hästtjänst liksom ridfärdighet hos personal, som antingen är placerad eller efter befordran eller transport kan komma att placeras i fredseller krigsbefattning, där sådan kunskap eller färdighet erfordras, samt i vad gäller ridhästar därjämte att säkerställa möjligheterna att vid mobilisering fylla minimibehovet av dylika hästar. Beträffande sistnämnda krav är att märka, att antalet befintliga ridhästar inom landet i huvudsak är begränsat till arméns ridstamhästar. Därutöver finnes endast ett mindre antal privatägda och för krigsorganisationen uttagbara ridhästar. Mobiliseringsbehovet av ridhästar kan därför för närvarande endast till omkring 50 % fyllas med varmblodiga hästar. Återstoden måste tillgodoses med för ridbruk lämpade kallblodiga hästar, vilka i detta avseende icke äro jämförbara med de varmblodiga. Därtill kommer, att för

435 lidbruk lämpade kallblodiga hästar ur arméns synpunkt oftast äro de för dragbruk mest lämpade. E t t säkerställande av tillräcklig tillgång på varmblodiga ridhästar inom landet är därför med hänsyn till krigsorganisationen av stor betydelse. Stamhästarna äro konstant under året uppstallade vid förbanden. Dock finnes möjlighet att, därest tillfälligtvis visst behov av stamhästar med hänsyn till särskilda förhållanden icke skulle föreligga vid ett förband, mot ersättning utlämna — u t a c k o r d e r a — stamhästar till enskilda f o d e r v ä r d a r . Detta tillämpas för närvarande vid sådana artilleriregementen, som äro under omorganisation från hästanspänd till motoriserad tjänst, men där stamhästarna på grund av krigsorganisationens behov ännu icke kunna försäljas. Stamhästarnas remontering och utbildning äro i väsentliga delar olika i vad avser ridhästar och draghästar, varför de båda kategorierna behandlas var för sig. R i d h ä s t a r : För att säkerställa arméns behov av ridstamhästar understödjer staten på olika sätt den varmblodiga aveln inom landet. Dels håller staten ett visst antal varmblodiga hingstar (för närvarande omkring 130 på hingstdepåerna vid Strömsholm och Flyinge, sorterande under lantbruksstyrelsen), vilka under betäckningssäsongen utstationeras inom avelsområdena och mot en mindre avgift stå till uppfödarnas förfogande, dels utbetalas premier m. m. till uppfödarna för deras produkter, dels slutligen lämnas vissa lån för inköp av avelsdjur. Någon uppfödning i statens regi av för armén avsedda hästar förekommer icke. Kassationsprocenten för ridstamhästarna är för närvarande fastställd till 11 % av ridstamhästbeståndet, varför årligen från enskilda uppfödare ersättningshästar — r e m o n t e r — inköpas till ett häremot svarande antal (för närvarande omkring 510). Därutöver inköpas årligen ett mindre antal remonter (för närvarande 16) avsedda att ersätta avgång under det år remonterna enligt vad som angives i det följande äro samlade till remontdepåerna. Uppköpen äga rum på våren under det år hästarna uppnå 3 års ålder. Efter uppköpen samlas remonterna till arméns remontdepåer på Herrevadskloster, Gudhem och Utnäslöt, där de kvarstanna under omkring 1 år 3 månader eller från inköpet ena året till och med augusti månad påföljande år. Under denna tid äro remonterna ännu icke stamhästar och räknas därför utöver det ordinarie stamhästbeståndet. Skälen till ifrågavarande anordning äro i huvudsak följande. Remonterna äro vid uppköpet icke fullt utvuxna och deras utbildning till ridhästar kan därför icke omedelbart påbörjas. Uppfödarna önska å andra sidan, med hänsyn till uppfödningens ekonomiska konsekvenser, sälja hästarna under det år, dessa uppnå 3 års ålder. Remonterna äro uppfödda under mycket olika betingelser och måste därför genom goda beten och riktig utfodring i förening med systematisk härdning göras någorlunda likvärdiga liksom också motståndskraftiga mot epidemier, innan de överlämnas till förbanden.

436 Vid depåerna undergå remonterna för närvarande ingen utbildning. Efter depååret, eller den 1 september året efter inköpsåret, överlämnas remonterna från depåerna till vissa förband eller utbildningsanstalter (ridskolan och Herrevadsklosters dressyranstalt) för att påbörja stamhästutbildningen. I och med att remonterna överlämnats, bli de s t a m h ä s t a r — insättas i stamhästnummer — och inräknas i stamhästantalet. Utbildningen vid förbanden är tvåårig och avslutas sålunda den 1 september tredje året efter inköpsåret. Under sista remontåret beräknas remonterna användbara i krigsorganisationen. Eftersom remonterna under de två första åren som stamhästar icke kunna tagas i anspråk i det normala utbildningsarbetet utan själva äro under utbildning, måste vid beräkning av stamhästantalet först antalet erforderliga utbildningshästar fastställas och därefter två årskullar remonter, vardera uppgående till 11 % av antalet utbildningshästar, läggas till. Det årliga uppköpet av ersättningshästar — remonteringen — sker å andra sidan på hela antalet stamhästar, vari sålunda två årskullar remonter ingå. Anledningen till remontering på »remonter under utbildning» (vilka remonter enligt ovan äro stamhästar) är den avgång, som under remontutbildningens gång kommer att äga rum. För kavalleriets, det hästanspända artilleriets, ingenjörtruppernas, signaltruppernas, trängens och ridskolans remonter sker utbildningen vid respektive truppslags förband eller vid ridskolan. För högre staber m. fl., infanteriet samt motoriserade truppförband ur artilleriet beräknade remonter utbildas antingen vid vissa utbildningsanstalter (ridskolan och Herrevadsklosters dressyranstalt) eller tillsammans med förstnämnda truppslags remonter. Med anledning härav inräknades i 1942 års försvarsbeslut remonterna vid kavalleriet, det hästanspända artilleriet, ingenjörtrupperna, signaltrupperna, trängen och ridskolan i stamhästantalet vid dessa truppslag (ridskolan), medan remonter för högre staber, infanteriet och det motoriserade artilleriet räknades för sig som en särskild grupp. I det följande ämnar kommittén med hänsyn till pågående försök föreslå viss förändring av remontutbildningens omfattning, vilket bland annat kommer att påverka ridstamhästbeståndets storlek. I detta avseende hänvisas till avsnittet 2. Stamhästar. Remonter. D r a g h ä s t a r : För att säkerställa arméns behov av draghästar — f r ä m s t för krigsorganisationen — stödjer staten förutom den varmblodiga även den kallblodiga och härvid främst den nordsvenska aveln. På grund av den kallblodiga avelns mindre omfattning inom landet ha stödåtgärderna dock icke samma räckvidd som beträffande den varmblodiga aveln. Med hänsyn till den för krigsorganisationens behov mindre lämpliga ardenneravelns dominerande ställning inom de södra delarna av landet håller staten ett visst antal nordsvenska hingstar (för närvarande omkring 10) vid hingstdepåerna på Strömsholm och Flyinge. Liksom de varmblodiga hingstarna utstationeras dessa

437 hingstar under betäckningssäsongen inom lämpliga avelsområden och stå därvid till uppfödarnas förfogande. Kassationsprocenten för dragstamhästar är för närvarande fastställd till 10 % av dragstamhästbeståndet, varför ersättningshästar till ett häremot svarande antal (för närvarande 36) årligen inköpas från enskilda uppfödare. Ersättningshästarna uppställas icke vid remontdepåerna och undergå ej heller någon särskild utbildning, då de vid inköpet skola vara fullt utvuxna och inkörda. De insättas därför omedelbart efter inköpet som utbildningshästar i dragstamhästbeståndet. Ackordhästarna samt deras nuvarande remontering och användning. Antalet ackordhästar skulle enligt 1942 års försvarsbeslut uppgå till 11 000. På grund av att detta beslut icke kommit att till fullo genomföras i vad gäller cykelinfanteriregementenas motorisering tillkomma därutöver 1650 extra ackordhästar för dessa regementen. Sammanlagda antalet ackordhästar utgör därför för närvarande 12 650. Ackordhästarna äro icke konstant uppställa de vid förbanden utan endast, under kortare perioder. I övrigt äro ackordhästarna utlämnade till enskilda f o d e r v ä r d a r , vilka äga bruka och disponera hästarna. Ackordhäst får dock icke användas i avel. Till fodervärd, som mottager varmblodig ackordhäst, utgår särskild ersättning. Antalet ackordhästar är beräknat med hänsyn till kraven på att arméns behov av hästar utöver stamhästarna (främst draghästar) under förbandsövningar med åldersklass, som fullgör första tjänstgöring, liksom under repetitionsövningar skall säkerställas, att ett minimibehov av lämpliga draghästar vid mobilisering skall tillgodoses, att huvuddelen av ackordhästarna — eller de som erfordras för utbildningen av åldersklass som fullgör första tjänstgöring liksom också åldersklass, som "fullgör första repetitionsövning — skall fullgöra i medeltal 50 tjänstgöringsdagar — a c k o r c l h ä s t t j ä n s t g ö r i n g s d a g a r — per år samt att viss del av ackordhästarna — eller de som erfordras för enligt 1942 års försvarsbeslut beräknade större repetitionsövningar (andra repetitionsövning) under vartannat år — skall fullgöra i medeltal 15 ackordhästtjänstgöringsdagar per år (uttages som 30 ackordhästtjänstgöringsdagar vartannat år). Kassationsprocenten för ackordhästar är för närvarande, liksom för stamdraghästar, fastställd till 10 % av beståndet, varför den årliga remonteringen likaledes sker efter 10 %. Då ersättningshästarna vid inköpet skola vara fullt utvuxna och inkörda, sker ingen särskild utbildning utan hästarna utlämnas direkt till enskilda fodervärdar. Kasserade ackordhästar försäljas som regel icke (till liv eller till slakt), då enligt gällande bestämmelser ackordhäst som under 10 år omhänderhafts av samma fodervärd efter denna period övergår i fodervärdens ägo. Då hästarna som regel inköpas vid 5 till 6 års ålder, sker överlämningen vanligtvis senast det år hästen uppnår 16 års ålder.

438 Såsom inledningsvis framhållits tages enligt Kungl. Maj:ts beslut ett mindre antal ackordhästar konstant under året i anspråk för att tillgodose behovet av ekonomikörslor inom förbandens (skolors m. fl.) etablissement eller övningsfält. Dylika ackordhästar benämnas ekonomihästar. Ekonomihästar för Bodens garnison må jämväl — därest tjänstens krav icke eftersättas — tagas i anspråk för skjutsning till och från skola i Bodens stad av skolpliktiga barn till befattningshavare vid Bodens garnison. Antalet ekonomihästar uppgår för närvarande till sammanlagt 201. Som ovan framgått äro ekonomihästarna under hela året erforderliga för förbanden och därför ständigt uppstallade där. Enligt av försvarets centrala organisationskommitté verkställda undersök ningar torde det även i framtiden ställa sig ekonomiskt fördelaktigt att vid förband (motsvarande), som tilldelats stamhästar och där sålunda tillgång till stallpersonal och stallutrymmen förefinnes, vissa ekonomikörslor utföras med hästfordon. Preliminärt har organisationskommittén angivit behovet av hästar för ekonomikörslor vid dylikt etablissement till två. Behov av särskilda hästar för ekonomikörslor torde således även framdeles föreligga. Kommittén finner det emellertid icke riktigt, att ackordhästar skola tagas i anspråk för dylika körslor, då detta inkräktar på förbandens utbildningsverksamhet. Då de nuvarande ekonomihästarna ständigt äro uppstallade vid förbanden och kostnaderna för deras furagering och vård m. m. redovisas på samma anslag som motsvarande kostnader för stamhästarna, kan kommittén icke heller finna, att någon principiell skillnad föreligger mellan dylika hästar och stamhästar (närmast stamdraghästar). Av kommittén i fortsättningen beräknat antal erforderliga ekonomihästar upptages och redovisas därför såsom stamdraghästar. Kommitténs beräkningsgrunder för hästar i den föreslagna organisationen. I den nuvarande indelningen av arméns hästar i stam- och ackordhästar finner kommittén icke anledning att föreslå någon förändring. Stamhästar avses sålunda fortfarande för det konstant under året föreliggande fredsutbildningsbehovet av hästar vid arméns olika förband (motsvarande), medan ackordhästarna avses täcka det periodvis återkommande större behovet under förbands- och repetitionsövningar. För stamhästar föreslås i vad avser ridstamhästar en avsevärd minskningav antalet. Anledningarna härtill äro följande: a) Den föreslagna fredsorganisationen, innebärande bland annat indragningav vissa kavalleri- och hästanspända artilleriförband. b) Den ökade motoriseringen vid artilleriets kvarvarande förband. c) Förändrade grunder för tilldelning av stamhästar till artilleriet, innebärande att ett visst antal av artilleriets stamhästar ansetts kunna vara dragstamhästar i stället för som hittills ridstamhästar. Denna minskning av antalet ridstamhästar motsvaras emellertid av en ökning av antalet dragstamhästar.

439 d) Förändrade grunder för tilldelning av ridstamhästar till främst officerare placerade i befattningar, där beridenhet erfordras för utbildningsarbetet eller för utbildningens ledande och övervakande, eller också placerade i sådana befattningar, där kunskap om hästar och hästtjänsten liksom ridskicklighetens underhållande erfordras eller på grund av befordran eller transporter kan komma att erfordras. Förändringen innebär i stort, att ett färre antal hästar anses nödvändiga och att tilldelade hästar därför utnyttjas av ett större antal befattningshavare än under nuvarande förhållanden. Sålunda torde för motoriserat infanteriregemente, för vilket för närvarande 12 ridstamhästar äro beräknade, endast 8 hästar böra avses för chef, utbildningsofficer och adjutant samt i övrigt för kompanichefer vid utbildningsenheterna för utbildningens ledande och övervakande. Sistnämnda hästar avses även skola nyttjas av sådana befattningshavare som komma att befordras eller transporteras till befattningar där beridenhet erfordras. e) Viss förändring av krigsorganisationen, innebärande att ett antal ridstamhästar i fredsorganisationen kunna utgå. f) Föreslagen förändring av remontutbildningens omfattning innebärande viss möjlig beskärning av ridstamhästbeståndet. Till detta återkommer kommittén — som tidigare angivits — i avsnittet 2. Stamhästar. Remonter. Till grund för ridstamhästberäkningen har sålunda främst lagts fredsutbildningsbehovet. Minskningen av antalet ridstamhästar kan därför icke genomföras utan att samtidigt åtgärder vidtagas för att i den utsträckning krigsorganisationen så erfordrar vidmakthålla den varmblodiga aveln. Till denna fråga återkommer kommittén dels under avsnittet 3. Ackordhästar, dels under avsnittet 4. Remonteringsväsendet. I vad avser dragstamhästar föreslås viss utökning i förhållande till det nuvarande antalet. Skälen härtill äro dels, att viss del av stamhästbeståndet vid de föreslagna hästanspända artilleriförbanden såsom tidigare angivits beräknas kunna utgöras av dragstamhästar i stället för som nu ridstamhästar, dels att för ekonomikörslor vid förbanden nu ianspråktagna ackordhästar — ekonomihästar — såsom även tidigare angivits beräknas som dragstamhästar. I vad avser sistnämnda hästar är det föreslagna antalet att anse som preliminärt, då behovet kan komma att revideras med anledning av försvarets centrala organisationskommittés fortsatta undersökningar. Vidare ha bland dylika hästar icke upptagits särskilda hästar för skolskjutsar inom Bodens garnison, då kommittén förutsätter, att sådana körslor i framtiden kunna anordnas på ett mera ändamålsenligt sätt. Däremot föreslås, att förband, som i övrigt icke tilldelats stamhästar, men är förlagt till lämplig närhet av annat förband, som tilldelats dylika och därför disponerar stallpersonal och stallutrymmen, skall erhålla här avsedda hästar (stamdraghästar avsedda för ekonomikörslor) från detta förband. Antalet erforderliga ackordhästar liksom ackordhästtjänstgöringsdagar har i huvudsak beräknats efter hittills gällande grunder. E n viss minskning föreslås på grund av den förändrade fredsorganisationen. I vad avser ackord-

440 hästar för årligen återkommande andra repetitionsövning, motsvarande i 1942 års försvarsbeslut beräknade vartannat år inträdande större repetitionsövningar, har det ansetts nödvändigt att av dessa hästar årligen uttaga 20 ackordhästdagar per häst i stället för som nu 15 dagar per häst. Då antalet ridstamhästar främst beräknats efter fredsorganisationens behov, föreslås — för att tillgodose krigsorganisationens behov av dylika hästar — att ett utökat antal ackordhästar utgöres av varmblodiga hästar. Till detta återkommer kommittén vid behandlingen av remonteringsväsendet. 2.

Stamhästar.

Föreslaget antal stamhästar redovisas i det följande truppslagsvis (för motsvarande enheter). Antalet remonter redovisas för sig. Staber, skolor m. fl.

För närvarande är för staber och skolor m. fl. beräknat ett behov av 239 stamhästar. Fördelningen framgår av nedanstående tablå. Stab, Arméledningen

För ridbruk aysedda stamhästar

skola

m. m. (försvarsstaben,

arméledningen,

arméförvalt-

I.—V. militärbefälsstaberna, v a r ocb en 11 h ä s t a r eller tillhopa VI. militärbefälsstaben med kommendantstaben i Boden VII. militärbefälsstaben . Krigsskolan

Summa 1

142 55 14 4 6 17 l l 239

För bataljonsyeterinären yid depån.

Med hänsyn till det stora antalet i krigsorganisationen ingående hästar är det nödvändigt, att stabspersonal alltfort gives möjlighet att bibehålla sitt personliga intresse för hästtjänsten och sin ridskicklighet. E n begränsning av antalet stamhästar för staberna synes dock kunna komma till stånd. Sålunda beräknas för närvarande för arméledningen 142 hästar, med .vilka även försvarsstabens och arméns förvaltningsmyndigheter avses skola tillgodoses. Detta antal synes kunna nedbringas till 60 med fördelning enligt vad närmare angives i efterföljande tablå. I detta sammanhang förtjänar framhållas att utöver här för arméledningen föreslagna stamhästar endast ett mycket begränsat antal avses skola tilldelas förband och skolor förlagda till Stockholm eller dess närhet (vid IV. militärbefälsstaben 4 för ridbruk, vid 1 1 12 för ridbruk, vid S 1 40 för dragbruk och vid krigsskolan 37 för ridbruk och 7 för dragbruk). Vid den nuvarande Stockholmsgarnisonens förband m. m. (med omkring 1 200 stamhästar) bedrives för närvarande en omfattande frivillig utbildning i ridning och hästtjänst dels för reserv- och värnpliktig personal, dels för medlemmar av för-

441 eningen svenska blå stjärnan. Med hänsyn till krigsorganisationens krav är det även i fortsättningen synnerligen önskvärt, att en sådan utbildning, om det också måste bli i högst begränsad omfattning, kan komma till stånd i Stockholm. Härför skulle närmast arméledningens stamhästgrupp stå till förfogande. För militärbefälsstaberna beräknas for närvarande sammanlagt 73 hästar Detta antal synes kunna begränsas till 27 med den fördelning, som i det följande närmare angives. För krigsskolan avsedda 50 ridhästar (utöver de 6 som redovisats under staber, skolor m. fl.) redovisas för närvarande i kavalleriets stamhästbestånd. Med hänsyn till att intet kavalleriregemente framdeles avses skola förläggas till Stockholm föreslås, att samtliga krigsskolans hästar överföras till för staber, skolor m. fl. avsedda. Hästantalet avses skola reduceras till 37 ridhästar, därav 7 för vid skolan placerad befälspersonal. Härutöver tillkomma ytterligare 7 draghästar, avsedda för krigsskolans övningskompani samt för ekonomikörslor. Då infanteriets och kavalleriets kadettskola föreslagits skola förläggas till Uppsala, föreslås gemensam stamhästgrupp för kadettskolan och arméns underofficersskola. Dessa hästar redovisas sedermera vid infanteriet. För Herrevadsklosters remontdepå föreslås ingen förändring. Sammanlagda antalet för staber, skolor m. II. avsedda hästar framgår av följande uppställning. Stab,

Ridhästar

s k o l a

Försvarsstaben och arméledningen I.—VI. militärbefälsstaberna, var och en 4 h ä s t a r eller tillhopa VII. militärbefälsstaben Krigsskolan Herrevadsklosters remontdepå, Summa 1

Därav för Öb, Ch Fst, Ch Sekt I—II fst 4 n » Ca, Ch Ast, Ch sekt II Ast . . 3 » » Insp inf och kav, art, ing ocb uhtrp 4 » » gstoff och gstasp 40 » » Övet, regvet och batvet Uhinsp/ Vet, regvet KAFI (2) 5 » » regoff och kompoff ur kav vid Aat/IK 4

60 2

Därav för milbef » » stabschef

1 1

3 Draghästar

»60 24 3 3 4 37 6 1 2

125 Därav för gstoff och adj » » vet

1 1 4

Därav för milbef » » stabschef » » adj

1 1 1 3

* Därav för befälspersonal placerad vid skolan 7 (en för ch KS övningskompani). Återstående hästantal tidigare redovisat vid kavalloriet. 5 För KS övningskompani 5, för ekonomikörslor 2. 6 För batvet vid depån.

Infanteriet. I infanteriets föreslagna krigsorganisation ingå övervägande förband med hästanspända delar. Någon minskning av antalet stamhästar vid de nuvarande

442 fotinfanteriregementena kan, frånsett de regementen vilka tidigare föreslagits skola erhålla reducerad utbildningsorganisation (18 och 121), därför icke lämpligen göras. Vid beräkningen av hästantalet för ifrågavarande regementen måste hänsyn tagas till att de vid mobilisering skola kunna tillgodose infanteriets ryttarplutoner med tillräckligt antal varmblodiga hästar. Fotinfanteriregemente av normal omfattning föreslås därför liksom tidigare erhålla en tilldelning av 25 stamhästar för ridbruk och 14 stamhästar för dragbruk, därav 2 för ekonomikörslor. Vid vartdera I 8 och I 21 föreslås antalet stamhästar till 18 för ridbruk och 10 för dragbruk (därav 2 för ekonomikörslor). De infanteriregementen (12, 14, 1 6 och 116), vilka för närvarande äro organiserade som cykelinfanteriregementen men i det föregående föreslagits skola organiseras som fotinfanteriregementen, böra med hänsyn härtill tilldelas stamhästar i likhet med övriga fotinfanteriregementen. På grund av förekommande transporter av officerspersonal mellan infanteriregementena böra 1 1 , 17 och 118 bibehålla stamhästar för ridbruk, dock till ett något reducerat antal. Sålunda föreslås ett vart av dessa regementen erhålla 8 stamhästar för ridbruk och 2 för dragbruk (för ekonomikörslor) . Tidigare ha för infanteriets och kavalleriets kadettskola avsedda hästar (sammanlagt 64) — med undantag för 4 hästar, avsedda för skolans befälspersonal, vilka upptagits vid infanteriet — redovisats i kavalleriets stamhästbestånd och närmast vid K 1. Då skolan föreslagits skola förläggas till 18, böra dessa hästar redovisas vid detta regemente. Hästarna böra därFöreslaget antal

Nuvarande antal Förband Ridhästar

Draghästar

13 Draghästar

2 I 2,1 4,1 6 och I 16 vart och ett 25 ridh ä s t a r och 14 d r a g h ä s t a r 1 3 , I 5, I 11, I 12, I 13, I 14, I 15, 1 1 7 , 1 1 9 och I 20 vart och ett 25 ridh ä s t a r och 14 d r a g h ä s t a r 18 Inf- och Kav KS (AUS) I 21 I 7 och I 18 vartdera 8 ridhästar och 2 draghästar JS InfSS med övningskompani

250 25 7 4 25

120 12

Summa 1

Ridhästar

250 18 52 18

146 10 8 2 10

24 6 4

2 6 11

16 6 4

4 8 14 254

5 Därav 1 för ch KS övningskompani. För KS övningskompani. 3 Därav 2 för Lv 2 (för ekonomikörslor), redovisas vid I 4. 4 Därav 6 för ArtSS (för ekonomikörslor), redovisas vid I 3. 5 Därav 5 för befälspersonal vid kadettskolan och 7 för befälspersonal vid AUS, övriga for kadettskolans och AUS elever. 6 För AUS (för ekonomikörslor). 7 Övriga hästar för kadettskolan redovisade vid kavalleriet. 2

443 jämte utnyttjas av arméns underofficersskola. Sammanlagt beräknas antalet till 52 ridhästar och 2 draghästar (för ekonomikörslor). I övrigt föreslås en oförändrad tilldelning av stamhästar till infanteriet med undantag för att draghästar för ekonomikörslor tillkommit. Det föreslagna antalet stamhästar framgår närmare av föregående tablå. Vid infanteriet redovisas därjämte vissa draghästar för ekonomikörslor för förband (motsvarande), som ej tillhöra infanteriet. Kavalleriet. För närvarande finnas vid kavalleriet 2 120 ridstamhästar, inklusive remonter. I detta antal ingå även hästar för krigshögskolan (70), krigsskolan (50) samt infanteriets och kavalleriets kadettskola (60). För arméhögskolan synas inga hästar behöva beräknas. För krigsskolan liksom för infanteriets och kavalleriets kadettskola avsedda hästar ha i det föregående, till reducerat antal, föreslagits skola redovisas dels vid staber, skolor m. fl. (krigsskolan), dels vid infanteriet (infanteriets och kavalleriets kadettskola). Då kavalleriet enligt kommitténs förslag skulle reduceras till två regementen, föreslås stamhästbeståndet vid truppslaget till sammanlagt 1035 ridhästar och 6 draghästar. De föreslagna hästarna fördelas med 535 ridhästar (därav 35 för plutonchefsskola) på K 3 och 500 ridhästar på K 4 samt med 4 draghästar på K 3 (därav 2 avsedda för P 4 för ekonomikörslor) och 2 draghästar på K 4. Artilleriet.

För närvarande ha de hästanspända artilleriregementena ( A l , A 2 och A 4) vartdera 320 samt A 5 160 ridstamhästar, remonter inräknade. Av de motoriserade artilleriförbanden ha A 3, A 6 och A 9 vart och ett 25, A 7 12 och A 8 20 för befälspersonalens ridutbildning avsedda stamhästar. Härjämte tillkomma för kadettskolan 84 ridstamhästar, remonter inräknade. Det sammanlagda antalet stamhästar vid artilleriet uppgår sålunda till 1 311. Då artilleriets fredsutbildning föreslagits skola i huvudsak motoriseras, böra vid artilleriet utom vid de förband (A 4 och A 8), vilka fortfarande helt (A 4) eller delvis (A 8) skola vara hästanspända, samtliga stamhästar utgå. Även vid sistnämnda två förband torde en viss reducering kunna genomföras med hänsyn till ökad motorisering av de i krigsorganisationen ingående enheter, vilka skola organiseras av dem. Sålunda föreslås antalet stamhästar för artilleriet till sammanlagt 374, nämligen 232 för Ä 4 och 142 för A 8, varav 2 draghästar för ekonomikörslor vid vartdera förbandet. För artilleriets kadettskola föreslås i fortsättningen inga särskilda stamhästar. Med hänsyn till användningen av de föreslagna stamhästarna i utbildningsorganisationen torde endast omkring hälften behöva vara för ridbruk ut-

444 bildade, medan övriga kunna utgöras av draghästar. Av draghästarna måste dock — med hänsyn till krigsorganisationens behov av lämpliga ridhästar — huvuddelen eller minst 75 % vara varmblodiga. De för ridbruk utbildade hästarna avses främst för stampersonalens ridutbildning. Fördelningen av artilleriets hästar framgår närmare av efterföljande tablå. Nuvarande antal

F ö r b a n d

A 1 A 2 A 3 A 4 A 5 A 6 A 7 A 8 A 9 Kadettskolan

320 320 25 320 160 25 12 20 25 84 Summa

1311 Föreslaget antal Ridhästar

Draghästar

185 374

Luftvärnet.

För luftvärnsskjutskolan på Väddö föreligger ständigt ett behov av 2 dragstamhästar för ekonomikörslor. Dessa hästar föreslås redovisade vid skolan. Ingenjörtrupperna.

Vid ingenjörtrupperna finnas för närvarande 130 ridstamhästar, remonter inräknade, fördelade med 40 på var och en av Ing 1 och Ing 2, 25 på Ing 3 samt 25 på kadettskolan. Med hänsyn till den för ingenjörtrupperna föreslagna krigsorganisationen och det därav följande fredsutbildningsbehovet har en beskärning av antalet stamhästar ansetts kunna ske. Sålunda föreslås för ingenjörtrupperna sammanlagt 60 ridstamhästar, fördelade med 20 på Ing 1, 25 på Ing 2 och 15 på Ing 3. Särskilda hästar för kadettskolan föreslås icke. Förutom ridhästar beräknas dragstamhästar för ekonomikörslor, 2 för var och en av Ing 1, Ing 2 och Ing 3. Signaltrupperna.

Signaltruppernas behov av för ridbruk avsedda hästar är för närvarande 40, fördelat med 25 hästar på S 1 och 5 hästar på vart och ett av de tre detacherade kompanierna. Antalet draghästar är 100, fördelat med 40 på S 1 och 20 på ett vart av de tre detacherade kompanierna. Med hänsyn till den för signaltrupperna föreslagna krigsorganisationen och tjänstens karaktär i övrigt synes en minskning av antalet stamhästar kunna genomföras. Sålunda föreslås, att ridhästarna helt utgå och att an-

445 talet draghästar bestämmes till 64, fördelade med 42 på S 1 och 22 på S 2, därav 2 för ekonomikörslor vid vartdera förbandet. Underhållstrupperna.

För närvarande finnas vid trängtrupperna 228 hästar för ridbruk och 80 draghästar, fördelade med 52 rid- och 20 draghästar på var och en av de fyra trängkårerna samt med 20 hästar för ridbruk på trängens kadettskola. Hästar för T 2 N äro inräknade i detta antal. De enda av underhållstrupperna organiserade förband, som ha behov av ridhästar, äro anspannskompanierna. Enligt gällande krigsorganisation äro gruppcheferna vid dessa kompanier utrustade med cykel. Erfarenheten under beredskapsåren har emellertid tydligt visat, att detta med hänsyn till anspannskompaniernas avsedda användning icke är lämpligt, varför gruppcheferna i här framlagt organisationsförslag gjorts beridna. Mobiliseringsbehovet av ridhästar vid underhållstrupperna har härigenom i viss utsträckning ökat. Oavsett detta torde dock en relativt omfattande begränsning av antalet ridhästar vid underhållstrupperna kunna genomföras. Antalet draghästar bör däremot bibehållas oförändrat, dock att sammanlagt 8 draghästar för ekonomikörslor böra tillkomma. Sålunda föreslås antalet hästar vid underhållstrupperna till sammanlagt 60 rid- och 88 draghästar. Särskilda hästar för kadettskolan föreslås icke. Det föreslagna antalet fördelas med 15 rid- och 22 draghästar på ett vart av de fyra underhållsregementena. Ridskolan.

Antalet stamhästar på ridskolan föreslås oförändrat (remonter dock ej inräknade) till 80 rid- och 7 draghästar (därav 2 för ekonomikörslor). I detta sammanhang måste framhållas, att det med det stora antalet hästar, som ingår i krigsorganisationen, jämfört med det strängt begränsade antal som här föreslås för fredsorganisationen, är av synnerlig betydelse, att den centrala utbildningsanstalten för hästtjänsten bibehålles i hittillsvarande omfattning, om icke krigsorganisationens funktionsduglighet skall äventyras. Remonter.

Innevarande år har chefen för armén i vad avser ridhästremonter anbefallt vissa försök med förkortad utbildning, innebärande i huvudsak följande: a) Remonterna undergå redan under remontdepååret viss förberedande utbildning i körning och ridning (sadeltämjning), vilken tager sin början omkring den 1 oktober inköpsåret och pågår till den 31 maj året efter inköpsåret. b) Remonterna överlämnas den 1 juni året efter inköpsåret till förbanden (utbildningsanstalterna). c) Efter överlämningen från remontdepåerna undergå remonterna endast ytterligare ett års utbildning vid förbanden, eller från den 1 juni året efter

446 inköpsåret till den 1 juni andra året efter inköpsåret. Så fort remonterna ankommit till förbanden, inräknas de som förut i stamhästbeståndet. d) Remonterna på remontdepåerna — depåremonterna — räknas utanför stamhästantalet. I förhållande till nuvarande remonterings- och utbildningss} ? stem innebär försöksutbildningen i vad gäller ridstamhästbeståndets storlek, att detta kan minskas med en remontkull, då endast en remontkull, i stället för som nu två, kommer att vara under utbildning vid förbanden. I fortsättningen förutsattes, att en sådan förkortad remontutbildning genomföres. Vidare beräknas, att remonteringen (kassationen) såväl för ridstamhästar som för dragstamhästar bibehålles oförändrad eller till 11 % för ridstamhästar och till 10 % för dragstamhästar. Det föreslagna antalet utbilclningsstamhästar och den därav följande remonteringen liksom i stamhästantalet ingående antal remonter framgår närmare av följande tablå. Antal stamhästar Förband

m. m.

Staber, skolor m. fi Infanteriet Kavalleriet Artilleriet Luftvärnsskjutskolan Ingenjörtrupperna Signaltrupperna Underhållstrupperna Ridskolan Remonter

för

vid

Draghästar

125 472 1035 185

7 254 6 189 2 6 64 88 7

60 Draghästar 10 %

14 114 20 6,5

2 239

remontdepåer

Summa s u m m a r u m

Ridhästar 11 % (dop åremonter)

6,5 9 24 246

60 80 222 Summa

Tillkommer

Ridhästar

Årlig remontering av hästantalet

8 4 723

Som av tablån framgår utgör antalet remonter, ingående i stamhästbeståndet och vilka skola utbildas för förband eller dressyranstalter, sammanlagt 222. Utbildningen av dessa remonter föreslås skola förläggas dels till ridskolan, dels till K 3 och K 4. Till antalet remonter på vartdera stället återkommer kommittén nedan vid behandlingen av utbildningspersonalen för i stamhästbeståndet ingående ridhästremonter. Vid angivna förläggning av utbildningen kan den till remontdepån på Herrevadskloster anslutna dressyranstalten utgå ur organisationen. Antalet depåremonter uppgår till sammanlagt 254. Dessas fördelning på

remontdepåer liksom deras utbildning m. m. behandlas under 4. Remonteringsväsendet. Sammanfattningsvis innebär det framlagda förslaget en minskning med 2 484 stamridhästar och en ökning med 264 stamdraghästar. Ökningen med stamdraghästar är emellertid i realiteten betydligt mindre, då för närvarande 201 ackordhästar ständigt tagas i anspråk vid förbanden. Utbildningspersonal för i stamhästbeståndet ingående ridhästremonter.

Ovan har föreslagits, att i stamhästbeståndet ingående 222 ridhästremonter skola utbildas dels vid ridskolan, dels vid K 3 och K 4. För utbildningen av ridskolans remonter böra liksom nu de ordinarie eleverna vid ridskolans subalternofficerskurs och underofficers- och överfurirkurs tagas i anspråk. Var och en av här ifrågavarande elever utbildar för närvarande 2 remonter. Då antalet elever föreslagits till sammanlagt 22, skulle 44 remonter årligen kunna utbildas vid ridskolan. Återstående antal remonter föreslås skola fördelas med halva antalet, eller 89, på vartdera av K 3 och K 4. För dressyren och skötseln av dessa remonter erfordras liksom nu visst antal civila remontryttare och hästskötare. Med nuvarande beräkningsgrunder, i vilka ingen förändring föreslås (1 remontryttare för 5 hästar och 1 hästskötare för 7 hästar), skulle den erforderliga personalen vid vartdera regementet uppgå till 18 remontryttare och 13 hästskötare eller sammanlagt 36 remontryttare och 26 hästskötare. 3.

Ackordhästar.

I fråga om ackordhästtjänstgöringsdagar, varav antalet ackordhästar direkt framgår, föreslås följande förändringar. a) Ackordhästtjänstgöringsdagar utom för andra repetitionsövning beräknade.

Vid infanteriet har för 12, 14, 1 6 och 116, vilka föreslagits skola organiseras som fot- i stället för cykelinfanteriregementen, behovet beräknats i enlighet härmed och vartdera regementet föreslås därför tilldelas 10 000 ackordhastdagar per år. I 8 och I 21, som tidigare föreslagits skola erhålla en begränsad utbildningsorganisation, föreslås i överensstämmelse härmed vartdera erhålla 8 000 ackordhastdagar per år. 1 1 och I 7, vid vilka regementen viss hästanspänd tjänst måste äga rum för att tillgodose behovet vid uppsatta fält- och lokalförsvarsförband, böra tilldelas vartdera 3 000 ackordhastdagar per år. Vid arméns jägarskola beräknas det årliga behovet till 5 500, vid infanteriets och kavalleriets kadettskola till 1 000 samt vid infanteriskjutskolan till 12 000 ackordhastdagar. För kavalleriet beräknas sammanlagt 2 000 ackordhastdagar per år. På grund av artilleriets ökade motorisering äro ackordhastdagar framdeles erforderliga endast för A 4 och A 8, vilka böra tilldelas 48 500 respektive 28 000 ackordhastdagar per år. Vid övriga truppslag och skolor kvarstår behovet oförändrat.

448 b) Ackordhästtjänstgöringsdagar för andra repetitionsövning.

Vid infanteriet böra nuvarande cykelinfanteriregementen — i överensstämmelse med vad ovan under a) anförts — tilldelas ackordhästtjänstgöringsdagar i likhet med fotinfanteriregemente eller 1 000 per år. För I 8 och I 21 beräknas för vartdera regementet 800 per år, för 1 1 och I 7 vartdera 400 per år och för arméns jägarskola likaledes 400 per år. För A 4 beräknas 6 500 och för A 8 4 000 per år. För övriga truppslag beräknas behovet oförändrat. Av varje ackordhäst beräknas skola uttagas 20 ackordhästtjänstgöringsdagar per år i stället för som nu 15 per år. Då konsekvenserna av den föreslagna förkortade utbildningstiden ännu icke till fullo kunna överblickas i vad gäller utbildningens organisation i detaljer, är det föreslagna antalet ackordhästtjänstgöringsdagar att anse som preliminärt. Viss revidering kan sedermera vara erforderlig. Det sammanlagda behovet av ackordhästtjänstgöringsdagar och ackordhästar framgår av efterföljande tablå. Behov enlig t 1942 års försvar sbeslut T r u p p s 1 a g m. m.

Beräknat behov

För 1. tjänstFör 1. tjänstFör större För 2. repgöring och göring och övning repövningar 1. repövning 1. repövning TjänstTjänstTjänstTjänstgörings- Hästar gorings- Hästar gonngs- Hästar gorings- Hästar dagar dagar dagar dagar

Infanteriet 196 000 3 920 Kavalleriet 2 250 45 Artilleriet 178 000 3 560 Ingenjörtrupperna 35 000 700 Signaltrupperna 7 000 140 Underbållstrupperna . . . . 56 000 1120 250 5 Ridskolan Arméns underofficersskola 1800 36 Summa 476 300 9 526

17 700 1180

180 500 3 610 40 — — 3 2 000 76 500 1530 24 900 1660 35 000 1350 90 700 7 000 650 44 140 56 000 1120 2100 140 5 250 — 36 1800 46 700 3114 359050 7181

Ackordhästar . . . . 12 640 Ackordhästtji in stgöringsdag ar .. 523 000

2 4

16 800

—

10 500 1350 650 2 100

—

525 67 33 105

31400 1570

Ackordhästar . . . . 8 751 Ackordh ästtj än stgöringsdagar . . 390 450

1 Därav för I 1 och I 7 vartdera 3 000, för I 8 och 121 vartdera 8 000, för övriga regementen utom I 18 vart och ett 10 000, för InfKS 1 000 . för InfSS 12 000 och för JS 5 500. 2 Därav för I 1 och I 7 vartdera 400, för I 8 och I 21 vartdera 800, för övriga regementen utom 118 vart och ett l 000 och för JS 400. 3 Därav för A 4 48 500 och för A 8 28 000 4 Därav för A 4 6 500 och för A 8 4 000.

4.

Remonter ingsväsendet.

I fråga om remonteringsväsendets ledning föreslås ingen förändring. Anskaffningen av de för armén erforderliga remonterna bör sålunda fortfarande

449 ombesörjas av arméförvaltningens intendenturavdelning, som biträdes av en remonteringsnämnd, bestående av ordförande samt 3 ledamöter, nämligen 2 officerare och 1 militärveterinär. För nämndens ledamöter finnas 5 suppleanter, nämligen 2 officerare, 2 militärveterinärer och 1 civil person, känd såsom framstående hästuppfödare. För ridhästremonternas omhändertagande första året efter inköpet finnas för närvarande tre remontdepåer, Herrevadskloster, Gudhem och Utnäslöt, den sistnämnda ansluten till ridskolan på Strömsholm. På vardera Herrevadskloster och Gudhem äro omkring 220 remonter uppstallade, på Utnäslöt omkring 70. Då det årliga uppköpet av remonter föreslagits skola begränsas till 254, kan en av remontdepåerna utgå. Med hänsyn till att, enligt vad i det föregående föreslagits, utbildning av remonterna samtidigt skall bedrivas på de kvarvarande depåerna, måste minskningen av depåantalet ske under beaktande av att erforderliga utbildningsutrymmen kvarstå. Utnäslöts remontdepå är, som tidigare nämnts, ansluten till ridskolan och chefen för ridskolan är samtidigt chef för remontdepån. Vid ridskolan finnas lämpliga utbildningsutrymmen och gynnsam utbildningsterräng samt därjämte tillgång till befälspersonal för utbildningens ledande (läraren och biträdande läraren i körning m. fl.). Dessutom kunna ridskolans elever lämpligen i viss utsträckning tagas i anspråk för remonternas dressyr och inkörning. Härigenom kan den för depån erforderliga personalen avsevärt begränsas. Utnäslöts depå synes av dessa anledningar böra bibehållas. Vid den för närvarande till Herrevadsklosters remontdepå anslutna, under chefen för depån sorterande dressyranstalten, vilken, såsom förut nämnts, kan utgå ur organisationen, finns dels ett ridhus, dels vissa stallutrymmen. Terrängen omkring depån är gynnsam för remontutbildning. Även om det sistnämnda är förhållandet jämväl vid Gudhem, disponeras här inga särskilda utbildningsutrymmen i form av ridhus och ej heller några stallar med spiltor. I valet mellan Herrevadsklosters och Gudhems remontdepåer bör därför den förstnämnda bibehållas. Kommittén föreslår sålunda, att Gudhems remontdepå indrages. Med hänsyn till det beräknade antalet remonter (depåremonter) samt till disponibla utrymmen böra remonter fördelas på de båda kvarvarande depåerna med omkring 200 remonter till Herrevadskloster och omkring 60 till Utnäslöt. För beräkning av den för utbildningen vid remontdepåerna erforderliga personalen föreligga ännu inga säkra hållpunkter, då försöksutbildningen för övergång till det nya systemet nyligen igångsatts. För remontdepån vid Utnäslöt kan emellertid — som tidigare framhållits — ridskolans personal och elever i stor utsträckning tagas i anspråk. Som chef för remontdepån bör chefen för ridskolan kvarstå. Utbildningen bör ledas av läraren i körning (upptagen på skolans stat) med biträde av biträdande läraren i körning (kommenderad) och en av de på skolans stat upptagna två överfurirerna. 29—1800 47

450 E l e v e r n a vid skolan, u p p g å e n d e till 32 u n d e r h u v u d d e l e n av året, synas k u n n a u t b i l d a o m k r i n g h a l v a a n t a l e t eller 30 av d e p å r e m o n t e r n a (en r e m o n t p e r elev). F ö r å t e r s t å e n d e 30 d e p å r e m o n t e r liksom för skötseln av samtliga r e m o n t e r erfordras s ä r s k i l d p e r s o n a l . H ä r v i d b ö r a l ä m p l i g e n s a m m a g r u n d e r , som för n ä r v a r a n d e gälla för b e r ä k n i n g av r e m o n t r y t t a r e och h ä s t s k ö t a r e , t i l l ä m p a s (1 r e m o n t r y t t a r e för 5 h ä s t a r , 1 h ä s t s k ö t a r e för 7 h ä s t a r ) . Av hästs k ö t a r n a b ö r lämpligen h a l v a a n t a l e t vara v a k t m ä s t a r e ; å t e r s t o d e n kollektivanställda. M e d a n l e d n i n g h ä r a v föreslås för U t n ä s l ö t s r e m o n t d e p å följande p e r s o n a l m e d lön p å r i d s k o l a n s s t a t . Chef (chefen för ridskolan). Utbildningsofficer (läraren i körning på ridskolan). Biträden till utbildningsofficeren. Biträdande läraren i körning på ridskolan. 1 överfurir på ridskolans stat. Extra ordinarie personal. 1 stallföreståndare. 1 fodermarsk. 6 remontryttare. 4 vaktmästare. 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. D ä r j ä m t e erfordras vissa civila a r b e t a r e ( h ä s t s k ö t a r e ) . P e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n avviker från den n u v a r a n d e g e n o m a t t 1 foderm a r s k och 6 r e m o n t r y t t a r e t i l l k o m m i t . M e d s a m m a b e r ä k n i n g s g r u n d e r föreslås för H e r r e v a d s k l o s t e r s remontd e p å följande personal. Ordinarie personal med lön på remontdepåns 1 utbildningsofficer, löjtnant 3 överfurirer

stat. Md 7 Ma 3

Pensionerad personal i arvodesbefattning med arvode på remontdepåns 1 depåchef (officer) 1 expeditionsunderofficer 2 utbildningsunderofficerare Extra ordinarie personal med lön på remontdepåns stat 2 stallföreståndare 2 fodermarskar 40 remontryttare 15 vaktmästare 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Kommenderad personal med lön på kavalleriets 1 underofficer i hovslagartjänst. 1 överfurir i hovslagartjänst.

stat.

D ä r j ä m t e erfordras vissa civila a r b e t a r e ( h ä s t s k ö t a r e ) .

stat. Arv. 1:31 Arv. 1:20 Arv. 1:20 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 9

451 Personalorganisationen avviker från den nuvarande genom att 1 utbildningsofficer, 1 utbildningsunderofficer, 3 överfurirer, 2 fodermarskar och 29 remontryttare tillkommit (på dressyranstalten finnes för närvarande en pensionerad underofficer i arvodesbefattning och 11 remontryttare) samt att 1 vaktmästare utgått. Ökningen av personalen på främst Herrevadsklosters remontdepå motsvaras av viss minskning av nuvarande antal remontryttare (sammanlagt 120) liksom också av nuvarande antal civilanställda arbetare (hästskötare). Sålunda har för kavalleriet och remontdepåerna föreslagits 36 + 6 + 40 = 82 remontryttare. Därjämte tillkommer emellertid 1 utbildningsofficer, 1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning, 3 överfurirer och 3 fodermarskar eller sammanlagt 8. Som tidigare framhållits måste den föreslagna organisationen betraktas som preliminär och kan komma att behöva revideras. Det kan icke undvikas, att den minskning av antalet ridhästar inom armén, som här föreslås och som sammanlagt uppgår till 4 723 — 2 239 = 2 484 eller mera än 50 % av ridstamhästbeståndet, inverkar på möjligheterna att fylla den föreslagna krigsorganisationens behov av ridhästar. Redan under nuvarande förhållanden kan detta behov endast till omkring 50 % fyllas med lämpliga varmblodiga hästar. Återstoden måste fyllas med för ridbruk användbara kallblodiga hästar. Därest den varmblodiga avelns omfattning inom landet komme att minska till vad som erfordras för att täcka det här föreslagna fredsutbildningsbehovet, skulle den föreslagna krigsorganisationens behov av ridhästar endast till omkring 30 % kunna täckas med lämpliga varmblodiga hästar. Antalet privatägda ridhästar inom landet är alltför ringa för att i någon större utsträckning kunna inverka på detta förhållande. För att förhindra att den varmblodiga aveln i avsevärd grad nedgår är det därför av avgörande betydelse, att åtgärder vidtagas för att stödja denna avel och därmed säkerställa tillgången på för ridbruk lämpade och för krigsbruk disponibla hästar. Uppköpen av varmblodiga hästar böra sålunda om möjligt bibehållas vid sin nuvarande årliga omfattning, d. v. s. avse omkring 500 hastar. Av detta antal erfordras endast omkring 250 för att remontera stamhästbeståndet. Återstoden synes emellertid kunna utnyttjas för att till en del omsätta dels stamdraghästar och ekonomihästar, dels ackordhästar. Emellertid synas varmblodiga hästar ej kunna insättas som dragstamhästar eller utlämnas som ackordhästar med mindre de äro fullt utvuxna och även inkörda. Med bibehållande av den nuvarande tidpunkten för uppköpet (hästarna uppköpas vid 3 års ålder) synes detta — i vad avser här ifrågavarande hastar — icke möjligt. E t t uppskjutande av inköpet till dess hästarna aro 4 år gamla och därjämte inkörda synes sålunda nödvändigt. Detta kommer givetvis att fördyra hästarna. Sålunda bör inköpspriset för en 4-årivarmblodig, inkörd häst beräknas till 1 500 kronor (priset för en kallblodig hast) + 300 kronor (mellanskillnad mellan kallblodig och varmblodig häst) + 200 kronor (uppfödarpremie för varmblodig häst) + 500 kronor (kostnad

452 för att hästen ytterligare ett år stått hos uppfödaren och dessutom inköres) eller sammanlagt 2 500 kronor. Inköpssumman för 250 varmblodiga hästar per år av detta slag skulle därför belöpa sig till 625 000 kronor, medan inköpssumman för motsvarande antal kallblodiga hästar skulle uppgå till 375 000 kronor. Att den varmblodiga aveln bibehålles är emellertid icke enbart ett försvarsintresse. Med hänsyn härtill och under åberopande av vad 1945 års utredning rörande åtgärder för ridhästavelns befrämjande i sitt betänkande anfört beträffande finansieringen av en stödåtgärd av ifrågavarande slag, föreslår kommittén, att merkostnaderna för inköp av dessa hästar — 250 000 kronor — icke belasta fjärde huvudtiteln utan i stället bestridas från totalisatormedel. Beträffande möjligheterna att utackordera ett sådant utökat antal varmblodiga hästar synes det icke uteslutet, att varmblodiga ackordhästar lämpade för lättare körslor i framtiden komma att visa sig begärliga inom jordbruket, särskilt då på större brukningsdelar med långt genomförd mekanisering. E t t relativt stort antal dylika hästar torde dessutom komma att kunna omhändertagas av den civila ridsporten. E t t ytterligare sätt att söka bibehålla den varmblodiga aveln vid nuvarande omfattning är att, såsom nyssnämnda utredning föreslagit, medgiva beridna officerare och underofficerare att uppställa egna hästar i kronans stall. M. Arméhundväsendet. Arméhundväsendet, som utgör en för försvaret gemensam organisation, består av chef med viss underlydande personal samt arméhundskolan. Arméhundväsendet lyder direkt under chefen för armén och har till huvuduppgifter att sörja för att försvarets behov av hundar för olika ändamål tillgodoses samt att utbilda personal för hundarnas användning, handhavande och vård. Chefen för arméhundväsendet är tjänstegrensinspektör för hundtjänsten och har i denna egenskap överinseendet över tjänsten vid arméhundskolan samt vid hunddetaljer och hundgårdar i övrigt vid truppförband m. m. Arméhundväsendets expedition samt arméhundskolan med arméhundgården äro förlagda till Sollefteå (övergård). Vid expeditionen sker bland annat viss registrering för av krigsmakten ägda hundar (stamhundar) och privatägda, för tjänstebruk specialutbildade hundar (reservhundar). Vid arméhundskolan anordnas kurser för kompaniofficerare respektive underofficerare ur samtliga försvarsgrenar, kurser för underbefäl ur armén, för hundgårdstillsynsmän, kurs avseende orientering i arméhundtjänst för regementschefer (motsvarande), kurser för vissa värnpliktiga ävensom specialkurser för hemvärnsbefäl, polispersonal m. fl. Vid skolan äger dessutom huvuddelen av försöksverksamheten rum. Försvarskommittén har icke funnit anledning föreslå andra ändringar beträffande arméhundväsendet än att dels en nu förefintlig förvaltningsunder-

453 officer, pensionerad underofficer med arvode motsvarande lön enligt löneklass 1: 20, med hänsyn till de på honom ankommande arbetsuppgifterna uppföres i 21 :a löneklassen, dels att det vid arméhundskolan tjänstgörande veterinärvårdsbiträdet (för närvarande blå stjärnsyster) upptages såsom extra ordinarie tjänsteman med placering i lönegrad Ce 9 samt de såsom extra anställda 1 köks- och servisbiträde och 1 städerska upptagas såsom ekonomibiträden. Med hänsyn härtill synes arméhundväsendets personal böra utgöras av Ordinarie personal med lön på arméhundväsendets stat. 1 chef för arméhundväsendet, överstelöjtnant eller major.. Ma 11 el. Ma 10 1 chef för arméhundskolan, tillika lärare, major eller kapten Ma 10 el. Md 9 1 adjutant vid arméhundväsendet, tillika lärare vid arméhundskolan, kapten, ryttmästare eller löjtnant Md 9 el. Md 7 1 lärare, fanjunkare eller sergeant Md 5 el. Md 4 2 lärare, sergeanter 1 Md 4 Pensionerad personal i arvodesbefattning med arvodepå arméhundväsendets stat. 1 tillsynsman, pensionerad underofficer Arvode 1:21 1 förvaltningsunderofficer, pensionerad underofficer Arvode 1: 21 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer Arvode 1:20 Extra ordinarie personal med lön på arméhundväsendets 1 kanslibiträde 2 vaktmästare, tillika dressörer 1 veterinärvårdsbiträde 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. 2 ekonomibiträden

stat. Ce 11 Ce 9 Ce 9 Ce 3

I övrigt synes liksom nu böra vid arméhundskolan tjänstgöra bataljonsveterinären vid U 3 (jfr D. 8. Fältveterinärkåren) ävensom vissa deltidstjänstgörande lärare m. fl.

III.

Organisationens genomförande.

Krigsorganisationen. I fråga om krigsorganisationen böra de beskärningar, som försvarskommitténs förslag innebär, genomföras först när personella skäl eller bristande tillgång på materiel gör detta nödvändigt. Omorganisation, som innebär effektivisering och som kan ske med nuvarande personella eller materiella resurser, bör dock genomföras så snart detta av krigsorganisatoriska skäl anses möjligt och lämpligt. Det bör givetvis ankomma på chefen för armén att avgiva förslag till de ändringar i krigsorganisationen, som bli erforderliga, 1

Beställningarna må utbytas mot furirsbeställningar.

454 Fredsorganisationen. Allmänna grunder.

Det ligger i sakens natur, att det måste möta stora svårigheter att redan nu bestämma tidpunkten för påbörjandet av de olika organisationsförändringarna och fastställa tiden för dessas genomförande. Vad här anföres är därför endast att betrakta såsom en grund för v.issa kostnadsberäkningar och försvarskommittén håller icke för uteslutet, att ändringar och förskjutningar kunna bli erforderliga. I princip böra emellertid de föreslagna förändringar, som medföra ekonomiska besparingar, genomföras utan dröjsmål. Sålunda böra truppförbandsindragningar snarast påbörjas. Omläggningen av utbildningens organisation och de ändrade principerna för de värnpliktigas uttagning och fördelning böra genomföras så snart praktiska skäl göra detta möjligt, övergångsstaten och reservstaten böra sålunda utbyggas redan första året under tioårsperioden. De fortsatta rationaliseringsundersökningar, som försvarskommittén förordat, böra vidtagas snarast möjligt. Planläggningen av organisationens genomförande bör åvila de militära myndigheterna, I den mån i det följande annat icke angives anser kommittén, att de föreslagna organisationsändringarna böra genomföras redan under tioårsperiodens första budgetår, d. v. s. 1948/49. Arméledningen.

Av skäl, som anförts vid behandlingen av arméledningen, bör dennas omorganisation delvis uppskjutas ett eller ett par år, till dess att kommitténs förslag beträffande utbildningens omläggning m. m. hunnit genomföras och erforderlig omarbetning av reglementen och utbildningsföreskrifter hunnit ske. Indragning av arméinspektören och omorganisation av arméledningen enligt kommitténs förslag torde på grund härav icke kunna ske förrän tidigast under budgetåret 1949/50. Vissa organisationsförändringar inom arméledningen, såsom t. ex. uppdelning av den nuvarande centralavdelningen på en taktik- och en utbildningsavdelning, indragning av regementsofficeren till förfogande m. m., synas dock kunna vidtagas redan under det första budgetåret. Militärterritoriell

indelning m. m.

Då förändringar av den militärterritoriella indelningen torde kräva ett betydande förberedelsearbete, synas de av kommittén förordade ändringarna av militärområdes- och försvarsområdesindelningen icke kunna genomföras förrän under budgetåret 1949/50. Indragning av ställföreträdande militärbefälhavare inom I I . och VI. militärområdena synes böra ske först vid inträffande vakans. Likaså torde återstående inspektörer för lokalförsvaret, .vilka finnas inom IL, III., IV. och V. militärområdena, icke böra indragas förrän vid inträffande vakans. Inspektören för lokalförsvaret inom I I I . militärområdet har redan ställts till chefens för armén förfogande för att genomföra de av försvarets centrala organisations-

455 kommitté föreslagna rationaliseringarna beträffande stabs- och förvaltningstjänsten vid arméns truppförband. Detta arbete torde komma att pågå under avsevärd tid framåt, övriga av de ovannämnda militärområdena bli särskilt berörda av föreslagna ändringar i den militärterritoriella indelningen, vilket gör att inspektören för lokalförsvaret tills vidare synes erforderlig för att närmast leda detta arbete. Vid VII. militärbefälsstaben synas vissa föreslagna förändringar — indragning av fältläkaren, förenklingarna i A7:s förvaltning m. m. — icke kunna ske förrän budgetåret 1949/50. Andra förändringar — indragning av generalstabskapten, tillsättande av expeditionsofficer, tillika personalofficer, m. m. — synas kunna ske redan första året. Förs vars områden.

Sammanslagning av Strängnäs och Örebro försvarsområden till gemensam förvaltning i fred torde icke kunna ske förrän under budgetåret 1949/50. Indragning av de nuvarande infanteribefälhavarstaberna, med bibehållande av avsedd personal ur armén inom Karlskrona och Vaxholms försvarsområden, synes kunna ske redan första året. Detsamma är förhållandet med huvuddelen av de personella förändringar inom försvarsområdesstaberna, som kommittén föreslagit. Tillsättandet av överste på aktiv stat såsom försvarsområdesbefälhavare i Göteborgs—Halmstads och Bodens försvarsområden torde böra ske först vid inträffande vakans. Detta utesluter icke, att sammanslagning av kommendantsstaben i Boden med försvarsområdesstaben dessförinnan genomföres. Infanteriet.

Föreslagen reducering av 1 8 och 121 torde kunna genomföras budgetåret 1949/50, vilket innebär, att reducerad kontingent inrycker till nämnda förband första gången 1949. I den mån så är möjligt bör emellertid redan dessförinnan förläggningsutrymme m. m. vid I 21 ställas till U 3:s förfogande. Föreslagen omförläggning av I 7, så att regementet blir samlat vid Revinge och Ystadsförläggningen nedlägges, kräver ytterligare undersökningar samt vissa byggnadsarbeten i Revinge-förläggningen. Förberedelser för denna omförläggning böra snarast vidtagas. Genomförandet torde kunna ske tidigast under budgetåret 1949/50. Krigsskolans övningskompanis omförläggning från 1 1 , Ulriksdal, till Karlberg förutsätter vissa byggnadsarbeten. Sedan infanteriets kadettskola omförlagts från Karlberg till I 8 i Uppsala, synes det icke uteslutet, att övningskompaniet kan provisoriskt inrymmas på Karlberg med utnyttjande av ledigblivna förläggningsutrymmen. Kavalleriet.

Begränsningen av antalet kavallerifredsförband synes böra utsträckas över ett antal budgetår. Omplacering eller entledigande av personal i så betydande omfattning som den, varom här är fråga, samt den kraftiga reduceringen av

456 hästbeståndet kan nämligen icke ske i alltför snabbt tempo. Indragningen av K 1, vilken är mest angelägen för att lokaler skola frigöras för tygförvaltningsskolan, torde kunna påbörjas redan första året men synes böra uppdelas på två budgetår. För att underlätta avvecklingen av personal och hästar torde av praktiska skäl indragningen av K 2 böra påbörjas andra budgetåret och likaså ske under loppet av två budgetår. Föreslagna mobiliseringscentraler böra organiseras så att de äro färdiga, när vederbörligt regemente indrages. Pansartrupperna.

Indragningen av P 1 G synes kunna ske under budgetåret 1949/50. Förändringarna i personalstaterna torde böra fördelas på 2 a 3 budgetår. Artilleriet.

Indragningen av A 2 torde kunna ske under budgetåren 1949/50 och 1950/51 och omorganisationen av A 7 under 1949/50, under det att sammanslagningen av A 5 och A 8, vilken redan är förberedd, synes kunna ske första året. Minskningen av artilleriets hästbestånd torde av praktiska skäl böra fördelas på 2 a 3 år. Luftvärnet.

Frågan, vilket luftvärnsförband som mot slutet av tioårsperioden kan indragas, bör göras till föremål för ytterligare utredning genom chefens för armén försorg och förslag avgivas av denne. Ingenjörtrupperna.

Med hänsyn till att arméns signalskola snarast möjligt bör förflyttas från Marieberg till Ing l:s kasern (del av densamma) bör föreslagen reducering av Ing 1 genomföras redan första året. I samband därmed bör Ing 2 utbyggas till ingenjörregemente. Signaltrupperna.

Genomförandet av kommitténs förslag rörande signaltrupperna torde böra fördelas på de två första budgetåren under tioårsperioden. Signalregementets kompani i Skövde, S 1 Sk, bör indragas på ett tidigt stadium för att erforderligt utrymme skall frigöras för K 3. Underhållstrupperna.

Inorganiserandet i vardera av de nuvarande trängkårerna av ett tygkompani bör snarast ske. Samlandet av intendenturtrupperna till en underhållskår kräver vissa förberedelser — tillbyggnad av förläggningsutrymme m. m. — och torde icke kunna ske förrän budgetåret 1951/52. Intill dess måste sannolikt såväl nuvarande intendenturkompaniet i Karlsborg (Int 2) som det

457 i Boden (Int 3) bibehållas. Det bör ankomma på chefen för armén att planlägga och framlägga förslag rörande ifrågavarande förbandssammanslagning. Ifissa persona/kårer.

Inom generalitetet bör en beställning, avsedd för generalmajor A. Bredberg, bibehållas till inträffande vakans. Indragning av en beställning avsedd för arméinspektören kan, som förut nämnts, beräknas ske tidigast under budgetåret 1949/50. Något hinder för att beställningen såsom chef för arméstaben redan dessförinnan uppföres i alternativt lönegraderna Mo 17 eller Mo 14 (i senare fallet med nuvarande avlöningsförstärkning) synes icke föreligga. Inom generalstabskåren torde föreslagna förändringar kunna ske första året utom utbyte av en beställning, avsedd för souschefen vid arméstaben, mot en beställning för chefen för sektion I, vilken förändring icke erfordras förrän arméledningen omorganiseras. Detta beräknas ske budgetåret 1949/50. Överförandet till fälttygkårens stat av truppförbandens tygofficerare bör genomföras med början redan första året men torde av praktiska skäl behöva fördelas på några år. Förändringarna inom tygstaten, som redan påbörjats i av kommittén föreslagen riktning, böra fortsätta och genomföras så snart som möjligt. Av personella skäl torde dock bli nödvändigt att fördela genomförandet på åtskilliga år. Detsamma gäller beträffande arméingenjörkåren, vars organisation knappast torde kunna helt genomföras under tioårsperioden. Föreslagna förändringar inom intendenturkåreti, som huvudsakligen sammanhänga med truppförbandsindragningar och sammanförandet av intendenturtrupperna till ett förband, kunna icke genomföras förrän i samband med dessa åtgärder. Andra förändringar — t. ex. minskning av antalet intendenter vid militärbefälsstaberna — böra kunna genomföras redan under första året. Vad beträffar fältläkarkåren innebär förslaget endast obetydliga förändringar, varför dessa torde kunna genomföras under det första året, utom sådana förändringar, som äro beroende av truppförbandsindragningar. I fråga om fältveterinärkåren och armémusiken bli personaländringarna beroende av truppförbandsindragningar och komma sålunda att ske under loppet av de tre första budgetåren. Förändringarna i personalstaterna och i personalkårernas sammansättning böra ske efter förslag, som årligen avgives av chefen för armén i samband med det militärorganisatoriska underlaget för anslagsäskanden. Rekrytering.

Såsom angivits under G. Rekrytering böra ändringarna beträffande inskrivningsförrättningarna, övergång till systemet med inskrivning 19:e levnadsåret samt den ändrade uttagningen och tilldelningen av värnpliktiga genomföras utan dröjsmål. De ändrade principerna för de värnpliktigas fördelning böra kunna tillämpas i viss utsträckning beträffande åldersklass 1948 och genomföras i full omfattning från och med åldersklasserna 1949 ä och y

458 Utbildning. Såsom angivits under H. Utbildning är värnpliktsutbildningens organisation föremål för särskild utredning. Den förkortning av utbildningstiden, som kommittén föreslagit, bör emellertid kunna genomföras redan med åldersklass 1948. Beträffande särskilda övergångsbestämmelser i fråga om utbildningsorganisationens genomförande hänvisas till G. Rekrytering och H. Utbildning. Utbildningsanstalter m. m.

Infanteriets kadettskola bör under budgtåret 1949/50 kunna överflyttas till I 8 i Uppsala, sedan erforderliga omändrings- och inredningsarbeten utförts. Sammanförandet av arméns truppslagsofficersskolor (ATOS) synes av praktiska skäl icke kunna ske, förrän lokaler iordningställts vid Svea livgardes förutvarande kasern. Man torde på grund härav icke kunna räkna med att nämnda skolor kunna organiseras enligt kommitténs förslag tidigare än budgetåret 1951/52. Föreslagna förändringar beträffande infanteriskjutskolan och dess verksamhet böra omedelbart kunna genomföras, i vad avser övningstruppens utökning dock först 1949. Vissa vid ridskolan föreslagna förändringar sammanhänga med indragningen av K 1 samt omläggningen av remontutbildningen. Helt genomförda torde dessa förändringar icke kunna bli förrän under budgetåret 1950/51. Arméns signalskolas överflyttning till Ing 1 bör, sedan erforderliga förändringsarbeten utförts, kunna ske budgetåret 1949/50. Tygförvaltningsskolans förflyttning till K l : s kasernetablissement kan icke helt genomföras, innan K 1 nedlagts, och kan sålunda icke ske förrän budgetåret 1949/50. Arméhögskolan torde av praktiska skäl icke kunna organiseras, innan för densamma avsedda lokaler vid Svea livgardes förutvarande kasern färdigställts. Denna organisationsändring synes, i likhet med vad fallet är beträffande truppslagsofficersskolorna, icke kunna ske förrän under budgetåret 1951/52. Arméns hästar.

Den väsentliga reducering av arméns hästbestånd, som kommitténs förslag innebär, torde av praktiska skäl behöva fördelas på 3 å 4 budgetår. Remontutbildningens omläggning bör kunna ske redan budgetåret 1949/50 och de personalförändringar — minskning av antalet remontryttare och hästskötare— som sammanhänga härmed vidtagas samma år.

IV.

Kostnadsberäkningar för armén.

460 Årskostnader för armén utom i vad ro

a

g 1948/49

1949/50

Avlöningar m. m. till fast anställd personal: 111400 000 110 200 000 Avlöningar till aktiv personal m. fl 1 20U 000 200 000 Avlöningar till personal p å övergångsstat 2 490 000 1 660 000 Avlöningar till personal p å reservstat 3 300 000 3 300 000 Avlöningar till personal i arméns reserver 180 000 186 000 Rekryteringskostnader 1 600 000 1 600 000 Ekiperingsersättningar 12 000 000 10 500 000 Avlöningar till viss arbetarpersonal Avlöningar m. m. till värnpliktiga: 22 460 000 21190 000 Avlöningar m. m. till värnpliktiga 3 600 000 3 600 000 Familjebidrag Sjukvård: 750 000 740 000 Sjukvård 560 000 550 000 Sjukvårdsmateriel 5 000 000 5 000 000 Reseersättningar m. m Expenser m. m.: 8 600 000 8 700 000 Bränsle m. m 625 000 650 000 Telefon m. m 500 000 500 000 Övriga expenser m. m Mathållning m. m.: 15 430 000 16 160 000 Mathållning m. m 5 000 000 4 500 000 F u r a g e r i n g m. m I n t e n d e n t u r m a t e r i e l m. m.: 8 685 000 8 160 000 Beklädnad m. m 1 790 000 1 740 000 Inv entarier m. m 834 000 795 000 .. T v ä t t Övningar m. m.: 12 600 000 12 600 000 Övningar m. m 716 000 716 000 Drivmedelsförråd m. m Anskaffning och vård av hästar m. m.: 1 700 000 2 000 000 Remontering 120 000 125 000 Uttagning av h ä s t a r och hästfordon m. m 180 000 190 000 Veterinärvård 62 000 62 000 Hundväsendet Tygmateriel m. m.: 39 328 900 40 510 900 Anskaffning av tygmateriel m. m 39 000 000 39 000 000 Underhåll av tygmateriel m. m 60 000 60 000 U t t a g n i n g av motorfordon och motorredskap m. m.. 100 100 Premier för innehav av vissa automobiler Fastigheter m. m.: 1 410 000 1 410 000 Befästningars underhåll Hemvärnet: 637 000 637 000 Avlöningsanslag 711 000 711 000 Omkostnader 400 000 400 000 I n t e n d e n t u r m a t e r i e l m. m 975 000 975 000 Övningar 3 400 000 3 400 000 Tygmateriel m. m Bidrag och u n d e r s t ö d : 1 760 000 1760 000 Understöd åt frivilligt försvarsarbete 88 000 88 000 Frivilliga motorcykelkåren 48 000 48 000 Frivilliga sjukvårds väsendet i krig 11000 11000 Frivilliga djursjukvården i krig 2 045 000 2 045 000 Frivilliga skytteväsendets befrämjande 7 000 7 000 Frivilliga brevduveväsendet 3 000 3 000 Frivilliga t j ä n s t e h u n d v ä s e n d e t 22 000 22 000 Understöd åt vissa föreningar S u m m a kronor 308 000000 310000000

461 •sättning till försvarets fastighetsfond. (Kronor.) B 1951/52

u

d g e

1952/53

t å r 1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

Bilaga

109 200 000 108 900 000 108 900 000 108 900 000 108 900 000 108 500 000 108 500 000 1 300 000 1 300 000 1 260 000 1 220 000 1100 000 970 000 950 000 2 540 000 2 530 000 2 510 000 2 470 000 2 450 000 2 445 000 2 360 000 2 990 000 2 980 000 2 900 000 2 900 000 2 900 000 2 900 000 2 900 000 165 000 155 000 155 000 155 000 155 000 155 000 155 000 1 650 000 1 675 000 1 675 000 1 675 000 1 675 000 1 670 000 1 670 000 6 500 000 5 750 000 5 750 000 5 750 000 5 750 000 5 690 000 5 690 000

1 2 3 4 5 6 7

25 400 000 5 000 000

25 200 000 4 900 000

25 220 000 4 600 000

25 190 000 4 500 000

25 250 000 4 300 000

25 400 000 4 000 000

25 350 000 3 900 000

8 9

760 000 575 000 5 050 000

750 000 570 000 5 050 000

740 000 570 000 5 050 000

740 000 570 000 5 050 000

740 000 570 000 5 050 000

730 000 570 000 5 050 000

723 000 570 000 5 050000

10 11 12

8 500 000 600 000 490 000

8 500 000 555 000 480 000

8 500 000 555 000 480 000

8 500 000 555 000 480 000

8 500 000 555 000 480 000

8 470 000 550 000 480 000

8 470 000 550 000 480 000

13 14 15

18 340 OOO 4 000 000

18 230 000 3 480 000

18 230 000 3 480 000

18 210 000 3 480 000

18 250 000 3 480 000

18 330 000 3 480 000

18 270 000 3 480 000

16 17

9 760 000 1 990 000 953 000

9 700 000 1 950 000 947 000

9 700 000 1 950 000 947 000

9 700 000 1 945 000 946 000

9 710 000 1 950 000 948 000

9 740 000 1 990 000 952 000

9 720 000 1 990 000 950 000

19 20 21

12 400 000 700 000

12 300 000 700 000

12 300 000 700 000

12 300 000 700 000

12 300 000 700 000

12 200 000 700 000

12 200 000 700 000

22 23

1 500 000 110 000 140 000 62 000

1400 000 110 000 122 000 62 000

1 384 000 100 000 120 000 62 000

1 384 000 100 000 120 000 62 000

1 384 000 100 000 120 000 62 000

1 384 000 100 000 120 000 62 000

1 384 000 100 000 120 000 62 000

24 25 26 27

42 194 900 39 000 000 60 000 100

46 573 900 39 000 000 60 000 100

49 031 900 39 000 000 60 000 100

51 267 900 39 000 000 60 000 100

53 490 900 39 000 000 60 000 100

56 231 900 39 000 000 60 000 100

58 575 900 39 000 000 60 000 100

28 29 30 31

1 410 000

1 410 000

1 410 000

1 410 000

1 410 000

1 410 000

637 000 711 000 400 000 975 000 3 400 000

637 000 711 000 400 000 975 000 3 400 000

637 000 711 000 400 000 975 000 3 400 000

637 000 711 000 400 000 975 000 3 400 000

637 000 711 000 400 000 975 000 3 400 000

637 000 711 000 400 000 975 000 3 400 000

637 000 711 000 400 000 975 000 3 400 000

33 33 33 33 33

2 313 000 2 313 000 2 313 000 2 313 000 2 313 000 2 313 000 2 313 000 88 000 88 000 88 000 88 000 88 000 88 000 88 000 48 000 48 000 48 000 48 000 48 000 48 000 48 000 11 000 11000 11000 11000 11000 11000 11000 2 045 000 2 045 000 2 045 000 2 045 000 2 045 000 2 045 000 2 045 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 22 000 22 000 22 000 22 000 22 000 22 000 22 000 114000000 316 000000 318 000000 320 000000 322 000 000 324 000000 326000 000

34 35 36 37 38 39 40 41

462 Förestående kostnadsberäkningar äro närmast avsedda att angiva en ram för arméorganisationen. Med hänsyn till de olika faktorer, vilka kunna komma att påverka organisationen under en så lång tidrymd som tio år, är det givetvis ej möjligt att redan nu med någon större säkerhet angiva kostnaderna för särskilt de senare budgetåren av perioden. I syfte att belysa de grunder, enligt vilka beräkningarna verkställts, redogöres i härefter följande bilagor för tillvägagångssättet vid beräknandet av de olika anslagen. I likhet med vad som skedde vid uppgörandet av de i 1941 års försvarsutrednings betänkande ingående kostnadsberäkningarna, hänföras beräkningarna till det sista budgetåret av den period beräkningarna avse.

Bilagor till kostnadsberäkningarna för budgetåret 1957/58. Bilaga 1.

B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l a v l ö n i n g a r t i l l a k t i v pers o n a l m. fl. Avlöningsstat. 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 58 700 000 2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes befattningar, förslagsvis » 5 800 000 3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 550 000 4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis.. » 38 980 000 5. Rörligt tillägg, förslagsvis » 12 000 000 Summa kronor 116 030 000 Avgår uppbördsmedel: Pensionsmedel, förslagsvis

kronor 4 180 000 Nettoutgift kronor 111850 000

Med hänsyn till bedömda vakanser har anslagets slutsumma minskats med omkring 3 % till (111 850 000 — 3 350 000 = ) 108 500 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har beräknats enligt följande. 1. Avlöningar till icke-ordinarie manskap, förslagsvis kronor 17 965 000 2. Avlöningar till i personalförteckningen för andra extra ordinarie tjänstemän än manskap redovisade befattningshavare, förslagsvis * 16 625 000 3. Avlöningar till viss extra personal m. m. a) vikarier för i personalförteckningen för andra extra ordinäre tjänstemän än manskap redovisade befattningshavare, förslagsvis kronor 500 000 b) övrig extra personal, förslagsvis » 200 000 c) tillfälligt anställd personal, förslagsvis » 500 000 i 200 000 4. Avlöningar till fänrikar, förslagsvis kronor 2 170 000 5. Viss icke-ordinarie personal vid fältläkarkåren, förslagsvis » 470 000

463 6. Viss icke-ordinarie personal vid fältveterinärkåren, slagsvis 7. Musikelever 8. Civila lärare, förslagsvis

för» » »

50 000 100 000 400 000

Summa kronor

38 980 000 Bilaga

Beräkning

av f ö r s l a g s a n s l a g e t

till personal

på

2.

övergångsstat

Medelsbehovet har beräknats efter ett uppskattat antal befattningshavare av 1 överste, 25 kaptener, 25 löjtnanter, 20 fanjunkare och 45 sergeanter, till 950 000 kronor.

Bilaga

3.

B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l p e r s o n a l p å r e s e r v s t a t . Ordinarie

reservstat.

Personalen å ordinarie reservstat har enligt det föregående beräknats bestå av 1 generalmajor, 19 överstar, 8 överstelöjtnanter, 88 majorer, 60 kompaniofficerare, 90 underofficerare, 3 fältläkare, 3 fältveterinärer, 2 regementsläkare och 2 regementsveterinärer. Avlöningskostnaderna, inklusive rörligt tillägg, ha beräknats till 1 540 000 kronor. Kostnader för tjänstgöringstraktamenten ha beräknats till 120 000 kronor. Tillfälligt

utökade

reservstaten.

Personalen å denna har uppskattas skola bestå av 1 överste, 1 major, 25 kaptener, 50 löjtnanter, 20 fanjunkare och 70 sergeanter. Avlöningskostnaderna, inklusive rörligt tillägg, ha beräknats till 650 000 kronor samt tjänstgöringstraktamentena till 50 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet skulle således uppgå till (1 540 000 + 120 000 + 650 000 + 50 000 = ) 2 360 000 kronor.

Bilaga B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t arméns reserver.

till

4.

avlöningar till personal i

Med utgångspunkt från a t t följande personal beräknats skola fullgöra dem åliggande författningsenlig tjänstgöring, nämligen 1 920 officerare (varav omkring 20 pensionsavgångna, 35 förtidsavgångna, 1 800 reservanställda och 65 värnpliktsavgångna), 620 underofficerare (varav omkring 30 pensionsavgångna, 10 förtidsavgångna, 570 reservanställda och 10 värnpliktsavgångna) samt 65 reservanställda civilmilitärer h a r medelsbehovet beräknats sålunda: *f n e r • • Keservbefälstraktamenten Rörligt tillägg eller i a v r u n d a t tal 2 900 000 kronor.

kronor 2 337 000 » 300 000 '*" , 280 000 Summa kronor 2 917 000

464 Bilaga Beräkning

av f ö r s l a g s a n s l a g e t

till

5.

rekryteringskostnader.

Manskapsrekryteringen har uppskattats till 1 000 man per år. Rekryteringskostnaden har beräknats till 75 kronor per anställd, vartill komma anställningspenningar med 75 kronor per man. För upplysningsverksamhet för officersrekryteringen har beräknats 5 000 kronor. Sammanfattning. Anställningspenningar Rekryteringskostnader Upplysningsverksamhet för officersrekryteringen

kronor 75 000 * 75 000 » 5 000 Summa kronor 155 000

Bilaga

B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l 1.

6.

ekiperingsersättningar.

Ekiperingshjälp.

A k t i v p e r s o n a l m. fl. Med utgångspunkt från a t t följande personal årligen nyanställes: 130 fänrikar, 12 civilmilitära beställningshavare, 80 sergeanter och 100 överfurirer ha kostnaderna beräknats uppgå till (322 X 500 = ) 161 000 kronor. Härtill bör läggas kostnaderna för en årlig nyrekrytering av 15 bataljonsläkare och 1 bataljonsveterinär med (16 X 7 0 0 = ) 11 200 kronor. R e s e r v a n s t ä l l d p e r s o n a l m. fl. För 220 officerare, 120 underofficerare och 5 bataljonsläkare ha beräknats (345 X 700 = ) 241 500 kronor. För värnpliktsavgångna av nyssnämnda personalkategorier ha beräknats (36 X 4 0 0 = ) 14 400 kronor. För reservanställda officerare och underofficerare vid befordran till kapten (ryttmästare) respektive fanj u n k a r e (styckjunkare) ha beräknats (110 X 150 + 75 X 1 5 0 = ) 27 750 kronor. Medelsbehovet för ekiperingshjälp skulle således utgöra (161 000 + 11 200 + 2 4 1 5 0 0 + 14 400 + 27 7 5 0 = ) 455 850 kronor. 2. Ekiperingsbidrag. För aktiv personal beräknas (6 600 X 180 = ) 1 188 000 kronor samt för pensionerad personal i arvodesbefattning (250 X 90 = ) 22 500 kronor eller tillhopa (1 188 000 -f 22 5 0 0 = ) 1 2 1 0 500 kronor. Sammanfattning: 1. Ekiperingshjälp 2. Ekiperingsbidrag eller i a v r u n d a t tal 1 670 000 kronor.

**>*<* ^ 5 850 » 1 2 1 0 500 Summa kronor 1 666 350

465 Bilaga B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t personal.

till avlöningar till viss

7.

arbetar-

• •n B , e n«n e t ™ a r b e t a r P e y s o n a l 0' f r K. G. Rekrytering) har ansetts böra beräknas till 1 OoO. Någon uppdelning i olika personalgrupper (förrådspersonal, personal i eloningstjanst m. fl.) synes för närvarande icke möjlig. Härav följer att för kostnadsberäkningen nuvarande olika kollektivlöner icke kunna läggas till grund utan har h a r for en civilarbetare räknats med en genomsnittlig årslön av 5 366 kronor Kostnaderna för avlöningar till viss arbetarpersonal böra därför upptagas till (1 060 X 5 366 = ) 5 687 960 eller i avrundat tal 5 690 000 kronor. °

Bilaga B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t pliktiga.

till

avlöningar

m. m. t i l l

8. värn-

Antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga har beräknats till sammanlagt 10 174 000. Med tillämpning av vad försvarskommittén i a n n a t sammanhang anfort beträffande avlöning m. m. till värnpliktiga skulle kostnaderna bli följande.

Penningbidrag. Tjänstgörings- Penningdagar bidrag/dag

7 978 500 X 2: — 257250 X 2:50 138 750 X 3:— 163950 X 3:50

Summa kronor

_ kronor 15 957 000 » = 643 125 _ , 416 250 , = 573 825

25200 X 4 : = 867000 X 1 2 : 5 9 = 2 744000 X 2 : 7 5 = Merkostnad för värnpliktiga elever vid försvarets läroverk och krigsskolan — eller i a v r u n d a t tal 22 090 000 kronor.

,

,

2 245 530 2 046 000

»

108 000

Summa kronor 22 090 530

Pre mier. För fortsatt tjänstgöring beräknas årligen skola uttagas sammanlagt 1 850 värnpliktiga. Av dessa beräknas 900 uttagas för officersutbildning. Av 950, som endast genomgå underofficersutbildning, beräknas 900 bli berättigade till premie å 1 000 kronor. Av 900, som genomgå officersutbildning, beräknas 850 genomgå fullständig officersutbildning. De 50, som icke kunna fullfölja officersutbildningen, beräknas bli berättigade till premie å 1 000 kronor för den redan godkända underofficersutbildningen. Bland 850 i officersutbildning godkända ingå 80 aktiva officersaspiranter, vilka icke erhålla premie. Premie å 3 000 kronor beräknas sålunda 1 Medeldagskostnad för värnpliktigt befäl och underbefäl samt meniga värnpliktiga under 1. repetitionsövning. 2 Medeldagskostnad för värnpliktigt befäl och underbefäl samt meniga värnpliktiga & under 2. repetitionsövning.

30—1800 47

466 utgå till 770 elever. Medelsbehovet blir således (950 X 1 000 + 770 X 3 100 = ) 3 260 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna för avlöningar m. m. till värnpliktiga h a sålunda beräknats till (22 090 000 + 3 260 000 = ) 25 350 000 kronor. Bilagi Beräkning

av

förslagsanslaget

till

9.

familjebidrag.

Med utgångspunkt från en — med hänsyn bland annat till första tjänstgöringens påbörjande redan det kalenderår den värnpliktige fyller 20 år — uppskattad dagskostnad för värnpliktiga, som fullgöra första tjänstgöring, av >6 öre, samt en dagskostnad för officersaspiranter och befälselever av 10 öre, fö- värnpliktiga under första repetitionsövning av 43 öre och för värnpliktiga u n d o andra repetitionsövning av 183 öre, ha kostnaderna beräknats till (8 041 500 X ),2G + 522 150 X 0,10 + 867 000 X 0,43 + 744 000 X 1,83 = ) 3 8 7 7 335 kronor. För särskild verksamhet till förmån för de värnpliktiga och deras familjer ha beräknats 50 000 kronor. Medelsbehovet under ifrågavarande anslagspost utgör således (3 877335 -f 50 000 = ) 3 927 335 eller i avrundat tal 3 900 000 kronor. Bilaga Beräkning

av f ö r s l a g s a n s l a g e t

till

10.

sjukvård.

1. Sjukvård och begravningshjälp för värnpliktiga. Med utgångspunkt från 3,5 öre per man och tjänstgöringsdag har medelsWhovet beräknats till (10 174 000 X 0,0 3 5 = ) 356 090 kronor. 2. Sjukvård och begravningshjälp enligt statens allmänna avlöningsreglemente. Medelsbehovet under denna anslagstitel har för 17 385 befattningshavare beräknats efter ett årligt medelkostnadsbelopp av 20 kronor. För volontärer över stat, vilkas antal beräknats till 918, har räknats med 10 kronor. Medelsbehovet blir sålunda (17 385 X 20 + 918 X 10 = ) 356 880 kronor. Härtill bör läggas ett belopp för bestridande av sjukvårdskostnaderna under tjänstgöring för övergångsstats-, disponibilitets-, reservstats- och reservpersonal. Denna kostnad har uppskattats till 10 000 kronor. Sammanfattning: 1. Sjukvård och begravningshjälp för värnpliktiga kronor 356 090 2. Sjukvård och begravningshjälp enligt statens allmänna avlöningsreglemente * 356 880 Övrig personal » 10 000 Summa kronor 722 970 eller i a v r u n d a t tal 723 000 kronor. Bilaga Beräkning

av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t

till

11.

sjukvårdsmateriel.

Medelsbehovet för fredssjukvårdsmateriel har uppskattats efter samma beräkningsgrund som i försvarets sjukvårdsförvaltnings anslagsäskanden för budget-

467 året 948/49, d. v. s. efter 1,5 öre för man och tjänstgöringsdag. Tjänstgöringsdagaria ia för värnpliktiga och fast anställt manskap beräknats till 11074 000, varfö medelsbehovet utgör (11074 000 X 0,015 = ) 166 110 kronor. Mdelsbehovet för krigssjukvårdsmateriel torde böra upptagas i likhet med sjukvårdsförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 till 350 00Q krono. o I (varstående kostnader äro dock icke inräknade de senaste prisstegringarna på st.rre delen av de artiklar, som ingå i sjukvårdsmaterielutrustningen. Dessa prisstegringar variera mellan 5 och 60 % i förhållande till 1941 års prisläge. Genon att inskränka anskaffnings- och ersättningsverksamheten till det oundgänglgen nödvändiga, h a r sjukvårdsförvaltningen ansett det godtagbart med en höjnng n e d 10 % å hela materielanslaget. Til ovanstående materielkostnader bör således läggas ett belopp av (516 110 X 0,1 = 51 611 kronor eller avrundat 52 000 kronor. Sammanfattning: Fredsijukvårdsmateriel Krigssjukvårdsmateriel Prisföhöjning V? 1947 eller i avrundat tal 570 000 kronor.

kronor }>

»

166 Summa kronor 568 110

Bilaga B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t

n o

^Q QQQ 52000

12.

t i l l r e s e e r s ä t t n i n g a r m. m.

Mel utgångspunkt bland annat från civilförvaltningens medelsäskanden för budge året 1948/49 och uppskattat antal värnpliktiga under tjänstgöring har förevarance anslag beräknats enligt följande. 1. Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis kronor 600 000 2. Tjäistgöringstraktamenten m. m., förslagsvis » 1 500 000 3. Flytningsersättningar, förslagsvis » 350 000 4. De värnpliktigas färdkostnader, förslagsvis » 2 600 000 Summa kronor 5 050 000

Bilaga

13.

B e r ä i n i n g a v f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l b r ä n s l e m. m. I aiméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 har upptagits ett medelsoehov på 9 175 000 kronor uppdelat på 1. Bräjsle, lyse och vatten 2. Reniållning

kronor 7 600 000 » 1 5 7 5 000 Summa kronor 9 175 000

Såscm framgår av det förut sagda avses följande truppförband skola indragas, nämligm K l , K 2, A 2, A 5, Lv 7, S 1 Sk, S 1 K, T 2 N, I n t 2 och I n t 3. Av dessa truppfcrbands forläggningsetablissement beräknas fortfarande skola disponeras för försvarats rakning K l , del av A 2, A 5, S 1 Sk, Int 2 och I n t 3 . S 1 K h a r ännu icke eraålht förläggning. Av K 2, större delen av A 2, Lv 7 och T 2 N disponerade forlåggiingstablissement beräknas komma att frigöras. Motsvarande gäller

468 beträffande de utrymmen, som nu disponeras av militärbefälsstaben i VII. militärområdet. I samband med den föreslagna reduktionen av I 7 beräknas dess etablissement i Ystad bli frigjort. Även vissa andra i organisationen ingående förband ha fått sitt behov av förläggningsutrymmen något minskat, medan ytterligare en del fått sitt behov ökat. Svårigheter föreligga därför att beräkningsmässigt kunna angiva, huru stor anslagsminskningen bör vara. Försvarskommittén har emellertid räknat med ett anslagsbehov för bränsle, lyse och vatten på 7 000 000 kronor, innebärande en minskning i förhållande till arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 med 600 000 kronor. Medelsbehovet för renhållning m. m. har beräknats skola nedgå med 105 000 kronor. Härför har beräknats (1 575 000 — 105 000 = ) 1 470 000 kronor. Sammanfattning: 1. Bränsle, lyse, gas och vatten 2. Renhållning

kronor 7 000 000 » 1 470 000 Summa kronor 8 470 000 Bilaga 14.

B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l t e l e f o n m. m. I arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetaret 1948/49 har anslaget beräknats till 685 000 kronor. Häri ingår kostnad för bland annat ändring av spärrade anknytningar vid truppförbandens telefonväxlar. Med utgångspunkt från de föreslagna truppförbandsindragningarna och eljest ifrågasatta ändringar i arméns fredsorganisation har ifrågavarande anslag beräknats böra upptagas till 550 000 kronor. Bilaga 15. B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l ö v r i g a e x p e n s e r m. m. Med hänsyn till den föreslagna minskningen av antalet truppförband har anslaget beräknats till 480 000 kronor. Bilaga 16. B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l m a t h å l l n i n g . Till grund för anslagsberäkningarna ha lagts ett normalportionspris av 150 öre samt ett dagskostnadsbelopp för »övriga kostnader» av 15 öre eller tillsammans 165 öre. Såsom utgångspunkt för anslagsberäkningarna har i övrigt tagits ett för fast anställt manskap 1 och värnpliktiga beräknat antal tjänstgöringar av (900 000 + 10 174 000 = ) 11 074 000. Medelsbehovet för ifrågavarande anslag har således beräknats till (11074 000 X 1,6 5 = ) 18 272 100 kronor eller i avrundat tal 18 270 000 kronor. Bilaga 17. B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l

furagering.

Till grund för anslagsberäkningarna har med stöd av arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 lagts följande priser å foderstaterna, näm> Här och i det följande avses blandavlönat manskap.

469 ligen för normalfoderstat 1, 206 öre, för normalfoderstat 2, 223 öre, och för normalströstaten 12 öre. För »övriga furageringskostnader», närmast avseende ökade kostnader vid furagering utom förläggningsorten, har räknats med oförändrat belopp 5 öre per häst och underhållsdag. Kostnaden för den s. k. »gräsbetesrationen» har såsom tidigare varit fallet beräknats till 90 öre per häst och underhållsdag. Antalet underhållsdagar framgår av bilaga 18 till kostnadsberäkningarna. Medelsbehovet har beräknats sålunda: Underhållsdag

Q,

, .. . Stamhastar: Ridhästar, foderstat 1 Draghästar, » 2 Ackordhästar, » 2 Remonter, » 1 » , betesration Normalströstat Övriga furageringskostnader

Dagskostnad

Summa kronor

797 255 X 2: 06 = 1 642 345 227 395 X 2 : 2 3 = 507 090 390 450 X 2:23 = 870 703 69 850 X 2: 06 = 143 891 42 840 X 0: 90 = 38 556 1 485 000 X 0: 12 = 178 200 1 415 000 X 0: 05 = 70 750 Summa kronor 3 451 535 För utfodring av h u n d a r i tjänst vid armén beräknas » 28 000 ,. . eller i a v r u n d a t tal 3 480 000 kronor.

Summa kronor 3 479 535

Bilaga Beräkning

av

antal

underhållsdagar

för

18.

hästar. Antal underhållsdagar vid beräkning av anslagen till

kasern- och förplägnads- veterinärvård Stamhästar: utredning och furagering Eidhästar (2 239 — 222 remonter) = 2,017 2 017 x 365 = 736 205 Kemonter 222 x 275 = 61 050 797 255 797 255 Draghästar 623 x 365 = 227 395 227 395 227 395 Ackordhästar 390 450 390 450 Remonter (vid remontdepåerna) 254 x 275 = 69 850 69 850 69 850 Betesgång (gräsbetesration) vid truppförband vid remontdepåerna

222 x 90 = 254 x 90 =

19 980 22 860

Summa »Övriga furageringskostnader» Normalströstat

(1484950) 1485 000

42 840 (1527 790) 1528 000 1 415 000 1 485 000

470 Bilaga

19.

B e r ä k n i n g a v r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t f ö r b e k l ä d n a d m. m. Medelsbehovet har beräknats för icke-ordinarie furirer med 33,5 öre samt för övrigt manskap med 80,5 öre per tjänstgöringsdag till (904 4 7 0 X 0 , 3 3 5 + 11 074 000 X 0,80 5 = ) 9 217 567 kronor eller avrundat 9 218 000 kronor. Anslagsposten »skidmateriel» har beräknats till 500 000 kronor. Medelsbehovet för ifrågavarande anslag har således beräknats till (9 218 000 + 500 000 = ) 9 718 000 kronor eller i avrundat tal 9 720 000 kronor.

Bilaga B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t

20.

t i l l i n v e n t a r i e r m. m.

Med utgångspunkt från arméförvaltningens 1948/49 har anslaget beräknats sålunda:

medelsäskanden

för

budgetåret

Kasern- och förplägnadsutredning (11 074 000 X 0: 13 = ) kronor 1 439 620 Fast belopp för anskaffning och underhåll av möbler m. m. (570 000 - - 70 000 = ) * 500 000 36 400 Musikmateriel * Kasern- och förplägnadsutredning för hästar (1 485 000 X 1 4 8 5 0:01=) » ° Summa kronor 1 990 870 eller i avrundat tal 1 990 000 kronor. Bilaga

21.

B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l t v ä t t . Med stöd av arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 ha kostnaderna för t v ä t t beräknats efter en tvättgodsmängd av 0,3 kilogram vattenoch 0,0 4 5 kilogram kemisk tvätt per tjänstgöringsdag. För vattentvätt har räknats med ett medelpris av 25 öre och för kemisk t v ä t t 30 öre per kilogram tvättgods. För fast anställt manskap och värnpliktiga har räknats med ett antal tjänstgöringsdagar av (900 000 + 10 174 000 = ) 11 074 000. Kostnaderna skulle sålunda bli (11 074 000 X 0,3 X 0,25 + 11 074 000 X 0,045 X 0,3 0 = ) 980 049 kronor eller i avrundat tal 980 000 kronor. Härifrån böra avgå vissa inflytande medel, varför medelsbehovet upptages till 950 000 kronor. Bilaga

22.

B e r ä k n i n g a v r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l ö v n i n g a r m. m. Arméförvaltningen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 beräknat medelsbehovet till 13 200 000 kronor, häri inberäknat kostnaderna för efterutbildningsövningar. . Då den föreslagna organisationen icke avses skola inrymma efterutbildnmgsövningar, synes det av arméförvaltningen äskade beloppet här k u n n a minskas med de kostnader, som i samma äskanden avses för dylika övningar, eller med tillsammans 295 000 kronor.

471 Den föreslagna förkortningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga har i viss m å n förutsetts skola kompenseras med en effektivisering av utbildningen, som torde komma a t t draga vissa kostnader. Likaså torde en än mer ökad användning i fredsbruk av specialmotorfordon i sådana fall där enklare och drift-billigare motorfordon tidigare använts, komma att föranleda ökade kostnader. Dessa torde emellertid kunna uppvägas av den förutsatta minskningen av antalet fordon i ständig tjänst. Effektivisering av utbildningen i här berört hänseeende torde bland annat med hänsyn till minskat antal värnpliktiga under utbildning kunna uppnås inom ramen för ett i förhållande till nuläget med omkring 700 000 kronor nedsatt anslag. Medelsbehovet under ifrågavarande anslag har därför upptagits till (13 200 000 — 295 000 — 700 000 = ) 12 205 000 kronor eller i avrundat tal 12 200 000 kronor

Bilaga B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t

för d r i v m e d e l s f ö r r å d

23. m. m.

Med utgångspunkt från arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 har medelsbehovet beräknats till 700 000 kronor.

Bilaga Beräkning

av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l

24.

remontering.

Med stöd av vad i det föregående föreslagits angående remontering m. m. har medelsbehovet beräknats enligt följande: Inköpspris, ridhästar kronor 1 800 pr st. » , draghästar , \ 500 » , * , varmblodig ackordhäst » 2 500 (priset för en kallblodig häst + 300 kronor, mellanskillnaden mellan kallblodig och varmblodig häst, + 200 kronor, uppfödarpremier för varmblodig häst, + 500 kronor, kostnaden för a t t hästen ytterligare ett år stått hos uppfödaren och dessutom inkörts). Stamhästar. Utgifter: 1. Årlig remontering 11 % av ridhästbeståndet » » för störtade remonter

— 246 — 8

Summa ridhästar 254 » » 10 % av antalet draghästar 62 = 254 X 1 800: — — kronor 457 200 62X1500:= > 93 000 550 200 2. Transport-, rese- och diverse kostnader i samband med remontuppköp kronor 30 000 3. Övriga omkostnader » g Q00 36 000 Summa utgifter kronor 586 200

472 Inkomster: Ersättning för utrangerade stamhästar (500 kr./st.). 222 X 500: — = 62X500: — =

kronor 111 000 » 31000

142 000

Summa inkomster kronor 142 000 Återstå kronor.

(586 200 — 142 000 = )

444 200 kronor eller i a v r u n d a t tal 444 000

Ackordhästar.

Utgifter: 1. 625 hästar å 1 500: — 250 » (varmblodiga) å 2 500: — 2. Utackordering av 8 751 hästar å 1 0 : —

= = =

kronor 937 500 » 625 000 » 87 510 1650 010

Inkomster: Ackordavgifter för 8 751 hästar å 20: — = » Försäljning av 569 hästar å 500: — = » Från totalisatormedel (skillnaden mellan kostnaden för 250 varmblodiga hästar å 2 500: — och kostnaden för 250 kallblodiga å 1 500: —) =___ »

175 020 284 500 250 000

709 520

Återstå kronor 940 490 Sammanfattning: Remonter och stamhästar för dragbruk Ackordhästar

kronor 444 000 » 940 490 Summa kronor 1 384 490

eller i a v r u n d a t tal 1 384 000 kronor.

Bilaga

25.

B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t för u t t a g n i n g av h ä s t a r o c h h ä s t fordon. Med utgångspunkt från arméförvaltningens anslagsäskanden för 1948/49 har medelsbehovet beräknats till 100 000 kronor.

budgetåret

Bilaga Beräkning

av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t

för

26.

veterinärvård.

Vid beräkningen för ifrågavarande anslag h a kostnaderna per häst och underhållsdag upptagits till samma belopp som i motsvarande hänseende legat till grund för arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 eller till 0,0 7 8 kronor. Antalet underhållsdagar har enligt bilaga 18 beräknats till 1 528 000. Medelsbehovet beräknas således till (1 528 000 X 0,0 7 8 = ) 119 840 kronor eller i a v r u n d a t tal 120 000 kronor.

473 Bilaga 27. B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t f ö r

hundväsendet.

Medelsbehovet har beräknats till samma belopp som i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 eller 62 000 kronor.

Bilaga 28. B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t teriel.

för a n s k a f f n i n g

av t y g m a -

Härför ha beräknats bland annat enligt specifikation i betänkandets hemliga del 39 575 900 kronor. För ammunition för utbildning har beräknats ett belopp av 19 000 000 kronor, vilket motsvarar en minskning i förhållande till det i arméförvaltningens anslagsäskande för budgetåret 1948/49 upptagna beloppet med (21 250 000 — 19 000 000 = ) 2 250 000 kronor. Medelsbehovet under ifrågavarande anslag har således beräknats till (39 575 900 + 19 000 000 = ) 58 575 900 kronor. Bilaga 29. B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t f ö r u n d e r h å l l av t y g m a t e r i e l . I jämförelse med vad som upptagits i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 har medelsbehovet för underhåll av tygmateriel beräknats kunna reduceras med 4 900 000 kronor. Detta belopp motsvarar den minskning av underhållskostnaderna, som föranledes av bland annat truppförbandsindragningar, minskad värnpliktskontingent m. m. Medelsbehovet har beräknats till (43 900 000 — 4 900 000 = ) 39 000 000 kronor.

Bilaga 30. B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s i a g e t f ö r u t t a g n i n g av m o t o r ford o n o c h m o t o r r e d s k a p m. m. Medelsbehovet under ifrågavarande anslag har beräknats till 60 000 kronor.

Bilaga 31. B e r ä k n i n g a v r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l p r e m i e r f ö r i n n e h a v av vissa automobiler. I avvaktan på slutförandet av de försök, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1945 skola göras för att konstruera ett terrängframkomligt drag-, lastoch släpmotorfordon, vilket kan utgöra såväl standardmotorfordon inom försvaret som hästersättande fordon inom jordbruket, har medelsbehovet under ifrågavarande anslag liksom i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 angivits till ett formellt belopp av 100 kronor.

474 Bilaga 32. B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l b e f ä s t n i n g a r s u n d e r håll. Med stöd av vad som anförts i arméns fortifikationsförvaltnings anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 har anslaget beräknats enligt följande. Kostnaden för befästningars underhåll har beräknats till 1 025 000 kronor. Medel för forsknings- och försöksverksamhet ha av arméns fortifikationsförvaltning upptagits till 300 000 kronor. Dessa kostnader äro beräknade för ett verksamhetsområde för alla försvarsgrenarna. Arméns anslag synes då endast böra belastas med högst 2/3 av detta belopp eller 200 000 kronor. Medelsbehovet för underhåll m. m. av baracker har beräknats till 2 % av byggnadsvärdet, 10 000 000 kronor, eller 200 000 kronor. Emellertid kunna vissa baracker uthyras under några månader per år mot villkor att hyresgästen själv bestrider underhåll under hyrestiden. Härigenom torde beloppet kunna minskas till 185 000 kronor. Det totala medelsbehovet för ifrågavarande anslag har således beräknats till (1 025 000 + 200 000 + 185 000 = ) 1 410 000 kronor.

Bilaga 33. Beräkning

av a n s l a g e n

till

hemvärnet.

Anslagen till hemvärnet ha beräknats enligt nedanstående uppställning: A v l ö n i n g a r m. m., förslagsanslag: Ordinarie tjänstemän kronor 62 000 Pensionerad personal i arvodesbefattning » 663 000 Arvoden och särskilda ersättningar » 263 000 Övrig icke-ordinarie personal » 32 000 Rörligt tillägg » 90 000 Summa kronor 1 110 000 Avgå särskilda uppbördsmedel » 473 000 Nettoutgift kronor 637 000 O m k o s t n a d e r , förslagsanslag: Sjukvård kronor 62 000 Reseersättningar » 212 000 Expenser » 422 000 Publikationstryck » 15 000 711 000 I n t e n d e n t u r m a t e r i e l m. m., reservationsanslag kronor 400 000 Ö v n i n g a r , reservationsanslag » 975 000 T y g m a t e r i e l m. m., reservationsanslag » 3 400 000 Summa summarum kronor 6 123 000

Bilaga 34. B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l u n d e r s t ö d å t försvarsarbete.

frivilligt

Såsom i annat sammanhang framgår har anslaget beräknats till 2 313 000 kronor och fördelats å följande utgiftsändamål:

475 A. Centralförbundet

för befälsutbildning

(Cfb):

1. Administration m. m. a) Gemensamma organisations- och expeditionskostnader kronor 73 000 b) Arvoden åt befälsutbildningsförbundens sekreterare » 27 000 ] 00 000 2. Befälsutbildning. a) Egentliga utbildningskostnader kronor 750 000 b) E r s ä t t n i n g för mistad arbetsförtjänst. Daglön » 360 000 Värnpliktigs löneförmåner » 90 000 \ 200 000 3. Ungdomsutbildning kronor 25 000 4. Förnödenheter och materiel » 1 034 000 Summa för Cfb kronor 2 359 000 B. Frivilliga

automobilkåren

(FAK):

1. Administration m. m 2. Befälsutbildning 3. Ungdomsutbildning 4. Förnödenheter och materiel m. m

C. Sveriges

kvinnliga

bilkårers

riksförbund

kronor » » »

4 500 2 000 5 500 55 000

Summa för FAK

67 000

(SKBR):

1. Administration m. m 2. Kursverksamhet 3. Förnödenheter och materiel

kronor 1 1 0 0 0 » 20 900 » 49 200 Summa för SKBR kronor 81 100

Därav har beräknats belöpa å försvaret D. Frivilliga

radioorganisationen

kronor

27 000

kronor » »

500 7 500 2 000

S u m m a för FRO kronor

10 000

(FRO):

1. Administration 2. Kursverksamhet 3 . Förnödenheter och materiel Totalsumma för Cfb med FAK, SKBR (försvarets andel) och FRO Avgå av CfB anskaffade medel

» »

2 463 000 150 000

Återstående medelsbehov att gäldas av statsmedel kronor 2 313 000

Bilaga B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t k å r e n (FMCK).

till

frivilliga

35.

motorcykel-

Såsom i a n n a t sammanhang framgår har anslaget beräknats till 88 000 kronor och fördelats å följande utgiftsändamål:

476 1. Administration m. m. a) Arvoden till instruktörer b) Övnings- och undervisningskostnader c) Organisations- och expeditionskostnader d) Expenser e) Oförutsedda utgifter 2. Förnödenheter och materiel m. m. a) Lokaler och inkvartering b) Förplägnad c) Drivmedel d) Utrustning inklusive beklädnad e) Lån av motorfordon

kronor » » » »

8 000 1 500 1 000 1 000 500

12 000

kronor » » » »

1 500 10 000 9 000 1 500 54 000

76 000

S u m m a totalkostnad kronor

88 000

Bilaga

36.

B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l f r i v i l l i g a s j u k v å r d s v ä s e n d e t i k r i g (SRK). Såsom i annat sammanhang framgår har anslaget beräknats till 48 000 kronor. Bilaga B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t den i krig (SBS).

till

frivilliga

37.

djursjukvår-

Medelsbehovet har beräknats till 11 000 kronor och fördelas å följande utgiftsändamål: 1. Administrationskostnader kronor 5 500 2. Bidrag till anordnande av skolor och utbildningskurser » 2 500 3. Förnödenheter m. m. Lokaler och inkvartering kronor 630 Förplägnad » 1 570 Järnvägstransporter » 800 3 000 Summa för SBS kronor 11 000 Bilaga B e r ä k n i n g av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t dets befrämjande.

till frivilliga

38.

skytteväsen-

Såsom i annat sammanhang framgår har medelsbehovet beräknats enligt nedanstående. A.

Skytteförbu-ndens

överstyrelse.

1. Administrationskostnader: a) Reseersättningar åt ledamöterna i överstyrelsen och dess verkställande utskott kronor b) Arvoden » c) Löner till expeditionspersonalen » d) Hyra och värmetillägg » e) Expenser » f) Ansvarighetsförsäkring för det frivilliga skytteväsendet » g) Olycksfallsförsäkring av markörer och skyttar .. »

14 500 3 000 43 000 4 000 18 900 10 000 13 800

107 200

477 2. Kostnaden för verksamheten: a) Reseersättningar åt Kungl. Maj:ts ombud i skytteförbundens styrelse kronor 16 000 b) Partiell riksskyttetävling > 15 000 c) Tävling om svenskt mästerskap i skol- och fältskjutning » 8 000 d) Tävling om svenskt mästerskap i fältskjutning på skidor » 5 000 e) Propagandatävling för yngre skyttar •» 20 000 f) Understöd åt skolungdomens riksskyttetävling .. » 2 000 g) Understöd åt akademiska riksskyttetävlingen » 500 h) Skyttemärken, riksmedaljer och diplom » 26 000 i) Central instruktörskurs vid infanteriskjutskolan » 3 000 j) Arvoden till instruktörer » 200 000 B.

Skytteförbunden.

1. Arvoden åt skytteförbundens sekreterare kronor 2. Vissa reseersättningar » 3. Omkostnader för anordningar ni. m. vid tävlingar i skolskjutning och övriga av förbandens verksamhet föranledda utgifter » 4. Omkostnader för anordningar m. m. vid enskilda fältskjutningar » 5. Omkostnader för anordningar m. m. vid stridsskjutning i förband » 6. Omkostnader för ammunition vid skjutning med automatvapen » 7. Extra understöd till vissa skytteförbund » 8. Instruktörskurser förbundsvis » C.

295 500

48 000 5 300 46 000 50 000 10 000 34 000 9 000 27 000

229 300

Skytteföreningarna.

1. Understöd för skjutning med skarp ammunition att efter föreningsstyrelsens prövning utgå till pris vid tävlingsskjutningar och till a n d r a omkostnader för skytteverksamhetens utövande med beräkning av nedanstående antal anslagsberättigande skyttar över 15 års ålder: i civila skytteföreningar 170 000 skyttar med ett kontant belopp av 5 kronor för varje skytt kronor 850 000 i militära skytteföreningar 48 000 skyttar med ett k o n t a n t belopp av 4 kronor för Varje skytt » 192 000 1042 000 2. Understöd åt beräknade 10 nybildade eller återupplivade skytteföreningar a t t fördelas med 100 kronor till varje förening kronor

1 000

Summa kronor 1 675 000 D. Skjutbanors

underhåll

E. Svenska

pistolskytteförbundet.

»

250 000

Summa summarum kronor 1 925 000

a) Administrationskostnader b) Anordnande av större tävlingar c) Bidrag till pistolskyttekretsarna

kronor » »

15 000 3 000 10 000

478 d) Bidrag till pistolskytteföreningarna beräknat efter nedanstående antal anslagsberättigande skyttar över 15 års ålder: i civila pistolskytteföreningar 10 000 skyttar med ett kontant belopp av 4 kronor för varje skytt... kronor 40 000 i militära skytteföreningar 10 000 skyttar med ett kontant belopp av 3 kronor för varje s k y t t . . » 30 000

70 000

e) Central instruktörskurs vid infanterskjutskolan kronor Summa summarum kronor F. Svenska sportskytteförbundet.

2 000 100 000

a) Administrationskostnader kronor b) Anordnande av större tävlingar » c) Understöd åt distriktsstyrelser och klubbar » Summa summarum kronor

10 000 7 000 3 000 20 000

Det sammanlagda medelsbehovet för det frivilliga skytteväsendets befrämjande uppgår således till 2 045 000 kronor fördelade i stort sålunda: A. Skytteförbundens överstyrelse. 1. Administrationskostnader 2. Kostnader för verksamheten

kronor 107 200 » 295 500

B. Skytteförbunden C. Skytteföreningarna

402 700

kronor 229 300 » 1 043 000 Summa kronor 1 675 000

D. Skjutbanors underhåll E. Andra skytteorganisationer. 1. Svenska pistolskytteförbundet 2. Svenska sportskytteförbundet

kronor

250 000

kronor 100 000 » 20 000

120 000

Summa summarum kronor 2 045 000 Bilaga

39.

Beräkning av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t t i l l f r i v i l l i g a brevduveväsendet. Medelsbehovet har såsom i a n n a t sammanhang (II. C: 8 Signaltrupperna) framgår beräknats till 7 000 kronor. Bilaga B e r ä k n i n g av a n s l a g e t t i l l f r i v i l l i g a

40.

tjänstehundväsendet.

Medelsbehovet har liksom i civilförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 beräknats till 3 000 kronor. Bilaga B e r ä k n i n g av a n s l a g e t t i l l u n d e r s t ö d å t v i s s a

41.

föreningar.

Medelsbehovet har liksom i civilförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 beräknats till 22 000 kronor.

479 Avd. VII. MARINENS ORGANISATION. I. Krigs- och fredsorganisation. Liksom hittills förutsattes marinens fredsorganisation i sina huvuddrag överensstämma med krigsorganisationen. Därigenom tillgodoses bäst krigsförberedelsearbetet och underlättas en snabb mobilisering. Krigsorganisationen har därför också utgjort grunden för fredsorganisationens utformning. Krigsorganisationen består dels av i vidare mening operativa stridskrafter, nämligen eskadrar och utbåtsflottiljer, vilka beroende på krigsläget kunna sammanföras till operativa sjöstyrkor, lydande direkt under chefen för marinen, ävensom rörliga kustartilleribatterier, dels av till olika marindistrikt sammanförda, lokalt bundna stridskrafter, nämligen lokalstyrkor och kustartilleristridskrafter samt bevakningsorgan m. m. För sjöstridskrafternas basering i krig ingå i de olika marindistrikten ett antal krigsbaser. Vissa utbildningsanstalter avses skola finnas även under krig. Under hänvisning till vad som anförts under avd. V. B rörande den militärterritoriella indelningen har försvarskommittén funnit sig i nuvarande läge böra utgå från att den befintliga marindistriktsorganisationen i princip bibehålles. I besparingssyfte föreslås emellertid, att Sydkustens och Öresunds marindistrikt sammanslås till ett. Därjämte förutsattes, att Hemsö kustartilleriförsvar i sinom tid nedlägges. Av de redogörelser, som lämnats under avd. IV samt vid behandlingen av arméorganisationen, framgår, att det marina luftvärn, som har territoriella uppgifter och som hittills organiserats av kustartilleriet, enligt försvarskommitténs mening bör överföras till arméns luftvärn. Krigsorganisationens huvuddrag enligt kommitténs förslag framgå av efterföljande tablå 1. I fredsorganisationen indrages av kostnadsskäl chefen för Norrlandskustens marindistrikt med stab. (I krig tjänstgör officer i reserven som marindistriktschef.) De marina stridskrafterna rustas och uppsättas i fred endast i den omfattning som utbildningsskäl och krigsförberedelsearbete kräva. För sjöstridskrafternas basering i fred avses örlogsvarv och -stationer inom Ost-, Sydoch Västkustens marindistrikt samt intill den tidpunkt, då Stockholms örlogsbas kan komma att utflyttas, Hårsfjärdens örlogsdepå. Av kustartilleriets truppförband bibehållas Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs kustartilleriregementen och Gotlands kustartillerikår, medan Härnösands kustartilleridetachement indrages. Vissa utbildningsanstalter, vilka icke avses ingå i krigsorganisationen, tillkomma i fredsorganisationen, vars huvuddrag enligt kommitténs förslag framgå av efterföljande tablå 2.

480 I. Krigsorganisationens huvuddrag. Chefen för marinen Marinledningen

1 Operativa sjöstyrkor

Norrlandskustens marindistrikt

Ostkustens marindistrikt

Gotlands marindistrikt

Sydkustens marindistrikt

1 Västkustens marindistrikt

Sjökrigsskolan

Lokala sjöstyrkor Göteborgs Blekinge Gotlands Stockholms kustartilleri- kustartilleri- kustartilleri- kustartilleriförsvar försvar försvar försvar Körliga kustartilleribatterier

Gustafsviks örlogsdepå

Stockholms örlogsbas (varv och station)

Karlskrona örlogsbas (varv och station)

Göteborgs örlogsbas (varv och station)

Hårsfjärdens örlogsdepå Basorgan i övrigt Älvsborgs Karlskrona Vaxholms Gotlands kustartilleri- kustartilleri- kustartilleri- kustartilleriregemente regemente regemente kår Kustbevakningsorganisation

t Under de gångna beredskapsåren har det visat sig, att en längre tids förstärkt försvarsberedskap vid marinen i vissa avseenden ställer större krav på personalorganisationen än krigsförhållanden kunna beräknas göra. Under förstärkt försvarsberedskap för neutralitetsvakt blir det nämligen nödvändigt att i stor utsträckning krigsrusta fartygsmaterielen och kustartilleriförsvaren samtidigt som hela fredsutbildningen genomföres. Den återhållsamhet, som varit nödvändig vid beräkningen av den aktiva personalen, kan därför vid förstärkt försvarsberedskap medföra vissa svårigheter, när det gäller att förse såväl utbildningsanstalter som mobiliserade förband med kvalificerad personal. Kommittén anser dock, att man under förhandenvarande omständigheter bör kunna bortse härifrån. Marinorganisationens närmare utformning framgår av följande avsnitt av betänkandet, varvid i öppna delen närmast behandlas fredsorganisationen. I den mån avvikelser föreligga i krigsorganisationen är detta angivet i hemliga delen av betänkandet.

481 2. Fredsorganisationens huvuddrag. Chefen för marinen Marinlcdningen

ÖvningsNorrlands flottan kustens (kustflottan) marindistrikt (Reducerad organisation

Ostkustens marindistrikt

Gotlands marindistrikt

Sydkustens marindistrikt

Västkustens marindistrikt

Sjökrigshögskolan

Sjökrigsskolan

Stockholms Gotlands Blekinge Göteborgs kustartilleri kustartilleri- kustartilleri kustartilleri försvar försvar försvar försvar Stockholms örlogsstation Stockholms örlogsvarv Hårsfjärdens örlogsdepå

Karlskrona örlogsstation med flottans värnpliktsskola

Göteborgs örlogsstation Göteborgs örlogsvarv

Karlskrona örlogsvarv

Vaxholms Gotlands Karlskrona Älvsborge kustartilleri- kustartilleri- kustartilleri kustartilleriregemente regemente regemente Marinens underofficersoch flottans yrkesskolor

Flottans sjömansskola

II. Marinens ledande organ. Marinledningen utgöres av chefen för marinen, marinstaben, kustartilleriinspektionen, tjänstegrensinspektörerna och marinförvaltningen. Chefskapet över marinförvaltningen utövas av chefen för marinen, som till sitt förfogande för den direkta ledningen av ämbetsverket har en souschef. Med sina i det föregående angivna allmänna, utgångspunkter har försvarskommittén icke funnit anledning ifrågasätta någon mera djupgående ändring i marinledningens nuvarande organisation utan ansett sig kunna inskränka sig till en översyn av densamma i rationaliserings- och besparingssyfte. Härvid har kommittén lämnat marinförvaltningen åsido, eftersom denna kan beräknas bli prövad av 1946 års militära förvaltningsutredning. Erfarenheterna från såväl freds- som beredskapsförhållanden ha visat, att arbetsbördan för marinledningens mest kvalificerade personal är betungande och i stor utsträckning tvingar denna personal till övertidsarbete. En regelbunden förstärkning av marinstabens personal ur flottan utöver gällande sammansättningsplan har därför blivit erforderlig, vilket i sin tur lett till vakanssättning av vissa befattningar inom sjöstyrkor och utbildnings3 1 — 1800 47

482 anstalter till men för utbildningsresultatet. Även med beaktande av dessa förhållanden har det emellertid synts försvarskommittén möjligt att genom vissa jämkningar i organisationen något nedbringa personalbehovet. /. Marinstaben. Vid beräkning av personalbehovet för marinstaben och kustartilleriinspektionen förutsatte 1942 års försvarsutredning, att en avsevärd del av de kustartilleriet berörande frågorna skulle handläggas inom marinstaben. I enlighet härmed räknade man exempelvis med att samtliga operations- och förbindelsefrågor samt en stor del organisations- och utbildningsfrågor skulle handläggas inom marinstabens respektive avdelningar. Härigenom ernåddes emellertid icke en fullt klar gränsdragning mellan marinstabens och kustartilleriinspektionens verksamhetsområden. Den arbetsordning, som så småningom framvuxit, har inneburit att ärenden, som endast beröra kustartilleriet, utom operativa ärenden och förbindelseärenden, handläggas inom kustartilleriinspektionen, medan övriga ärenden handläggas inom marinstaben. Undantag härifrån ha i huvudsak varit vissa organisationsärenden av kustartillerinatur, vilka handlagts inom marinstaben. För att fullfölja en klar gränsdragning mellan marinstabens och kustartilleriinspektionens verksamhetsområden och samtidigt minska personalbehovet inom marinledningen böra sistnämnda ärenden överföras till kustartilleriinspektionen. I marinstaben böra sålunda enligt försvarskommitténs mening handläggas dels flottans och dels för marinen gemensamma frågor berörande organisation, utbildning och personal samt marinens operativa frågor och därmed samman hängande förbindelseärenden, under det att sådana organisations-, utbildnings- och personalfrågor, som uteslutande beröra kustartilleriet, böra hand läggas inom kustartilleriinspektionen. I samband med överföringen av vissa kustartilleriärenden från marinstaben till kustartilleriinspektionen bör en minskning kunna ske av antalet kustartilleriofficerare i marinstaben från 7 (souschefen frånräknad) i 1942 års organisationsplan till 3. Nu gällande föreskrift, att souschefen skall vara kustartilleriofficer, bör i samband härmed utgå, och behovet av högre kvalificerad kustartilleristisk sakkunskap säkerställas genom direkt samråd med kustartilleriinspektionen. Behovet av en souschef, som avlastar vissa uppgifter från marinstabschefen, kvarstår emellertid. Med hänsyn till den jämkning, som föreslås i ärendenas fördelning, bör i regel en sjöofficer avses såsom souschef. För att möjliggöra ett fritt personval inom marinen bör dock en beställning för souschefen i lönegrad Ma 12 upptagas på personalförteckningen för marinstaben. I syfte att möta det konstant återkommande kravet på förstärkning av marinledningen med extra personal, som tages från andra befattningar, för att biträda vid utredningar och för handläggning av större remissärenden m. m., ha en regementsofficer och en kompaniofficer till förfogande — båda ur flottan — upptagits i personalberäkningarna för staben.

483 Ledningen av den statliga isbrytarverksamheten åvilade enligt 1942 års försvarsbeslut chefen för marinen i såväl krig som fred. Genom beslut av årets riksdag ha i huvudsak följande riktlinjer för denna verksamhet godkänts. Kommerskollegium blir i fred chefsmyndighet för den statliga isbrytarverksamheten utom i vad avser statsisbrytarnas bemanning samt nybyggnad och underhåll av isbrytarfartygen. Fartygen skola vara militärt bemannade i såväl krig som fred samt upptagas såsom örlogsfartyg. Inom kommerskollegium handläggas isbrytarfrågorna på sjöfartsbyrån. Såsom verkställande tjänsteman skall vid denna byrå finnas en särskild befattningshavare, statens isbrytardirektör, som bör vara en kommendörkapten på aktiv stat eller i reserven. Isbrytardirektören avses ha sin expedition förlagd till marinledningens lokaler och han skall, i den mån handläggningen av isbrytarfrågor ej ger full sysselsättning, utföra annat arbete inom marinstaben. Genom att isbrytardirektören i så måtto kvarstår inom marinstaben och där beräknas kunna handha jämväl övriga civil sjöfart berörande frågor har personalökning inom staben i följd av omorganisationen icke ansetts erforderlig. Vid krigsutbrottet 1939 upprättades i marinledningen en förbindelsecentral, lydande under chefen för förbindelseavdelningen. Efter försvarsberedskapens upphörande ha medel årligen anvisats för förbindelsecentralens fortsatta verksamhet. Denna central utgör en förutsättning för möjligheten att oavsett tiden på dygnet upprätthålla kontinuerlig signalförbindelse mellan chefen för marinen och rustade fartyg m. m. Med hänsyn till den stora betydelsen av snabba förbindelser för att inrapportera minor och andra sjöfartshinder, varna sjöfarten och snabbt kunna beordra fartyg att ingripa i sjöräddningstjänsten har denna förbindelsecentral ansetts böra bibehållas även i fred, så länge det av förhållandena påkallas. I förbindelsecentralen gives för krig avsedd förbindelsepersonal samtidigt praktisk utbildning under krigsmässiga former, en utbildning som eljest skulle kräva vidtagande av särskilda anstalter. Genom den förmedling av meddelanden mellan marinens myndigheter på olika orter, som möjliggöres genom att marinen disponerar en organisation med f järrskriftsförbindelser, kan dessutom en icke oväsentlig besparing ske beträffande avgiftsbelagda telefonsamtal och telegram. Försvarskommittén anser sig för sin del böra tills vidare räkna med bibehållande av denna förbindelsecentral. Enligt 1942 års försvarsordning beräknades för marinstabens underrättelsedetalj en pensionerad officer i arvodesbefattning. Erfarenheterna ha emellertid visat, att de omfattande och betydelsefulla uppgifter, som måst åläggas denna detalj, icke kunnat lösas med sålunda beräknad personal. Chefen för marinen har därför ansett sig nödsakad att förstärka underrättelsedetaljen såväl under beredskap som fred. Med hänsyn till att underrättelsetjänsten enligt krigsoch beredskapserfarenheterna måste tillmätas avsevärt ökad betydelse föreslår kommittén, att för densamma avses två officerare på aktiv stat, varav en i lönegrad Ma 10 och en i lönegrad Ma 9. Den befintliga arvodesbefattningen bör i anslutning härtill indragas. Med iakttagande av vad ovan anförts bör behovet av militär personal för

484 marinstaben i fred beräknas enligt följande tablå. Där icke annat särskilt angivits, avses den aktiva officerspersonalen vara från flottan. Beräkningarna för krigsorganisationen framgå av betänkandets hemliga del. Personal på aktiv stat Regements- Kompauiofficerare ofricorarc eller högre Chef Souschef, på marinstabens s t a t . Till förfogande Expeditionen Operationsavdelningen 3 TJnderrättelsedetaljen Förbindelseavdelningen 3 Organisationsavdelningen 3 Personalavdelningen Utbildningsavdelningen Biblioteket Summa

1 •1 1 2 1 2 2 1 1 12

2 Underofficerare

Pensionerad personal i arvodesbefattningar Officerare

Underofficerare

1 2 5 1 4 ö 1

1 Från flottan eller kustartilleriet. Å expeditionen redovisas en pressofficer och en idrottsolticer. 3 Av å operations-, förbindelse- och organisationsavdelningarna tjänstgörande officerare ^avscs a vardera avdelningen en vara från kustartilleriet samt å organisationsavdclningcn en vara från marinintendenturkåren.

2 Förutom ovannämnda personal beräknas liksom i nuvarande organisation omkring 5 stabsutbildade sjöofficerare i fred tjänstgöra i marinstaben såsom aspiranter. Därjämte har i avvaktan på resultatet av pågående utredning räknats med att liksom nu avse en kompaniofficer för filmtjänsten. En kompaniofficer från flygvapnet beräknas såsom ständig sambands officer i marinstaben med tjänstgöring på operationsavdelningen. Vid marinens personaluttagningsdetalj finnes efter medgivande av Kungl. Maj:t anställd en extra tjänsteman i lönegrad MEx 27 i 1939 års avlöningsreglemente. Chefen för marinen har väckt förslag, vilket av civilförvaltningen sedermera tillstyrkts, att ifrågavarande tjänsteman skulle beredas extra ordinarie anställning i lönegrad Ce 30. Vid anmälan av propositionen 1947: 130 förklarade sig emellertid chefen för försvarsdepartementet icke vara beredd att förorda, att befattningen i fråga då omändrades till extra ordinarie, utan ansåg, att frågan, huruvida varaktigt behov av befattningen förelåge, och därmed sammanhängande spörsmål borde göras till föremål för närmare utredning. I avbidan härpå har försvarskommittén för ifrågavarande ändamål tills vidare räknat med en befattningshavare i lönegrad Cg 30. Vid personaluttagningsdetalj en tjänstgör även en arbetsstudieingenjör. anställd mot arvode. I avvaktan på nyssberörda utredning räknar försvarskommittén icke heller här med någon förändring utöver den, som kan föranledas av övergången till det nya statliga lönesystemet.

485 Försvarskommittén har även tills vidare räknat med bibehållande av en studierektor i lönegrad Ce 26. Erfarenheterna ha visat att presstjänsten även i fred är av sådan omfattning att en kommenderad officer har måst ställas till den i marinstaben ingående pressofficerens förfogande, sedan den under beredskapen inkallade stabsredaktören hemförlovats. För att erhålla större sakkunskap vid behandlingen av pressärenden och för att ernå en bättre kontinuitet i verksamheten förordar kommittén att en stabsredaktör i lönegrad Ce 26 tillkommer inom staben i stället för den kommenderade officeren. Med Kungl. Maj:ts medgivande finnes sedan år 1942 såsom chef för övervakningsdetaljen, sedermera polisdetaljen, inom marinstaben anställd en extra tjänsteman med avlöning i form av arvode motsvarande avlöning enligt 22 löneklassen i 1939 års avlöningsreglemente samt övriga förmåner såsom om vederbörande tillhörde lönegrad MEx 24. Med hänsyn till erfarenheterna från den tid av mera än fem år, som denna tjänst funnits, har här räknats ined att befattningen göres permanent och upptages såsom extra ordinarie i lönegrad Ce 25. Innehavaren av befattningen beräknas samtidigt omhänderha sysslan såsom vicevärd i marinledningens ämbetsbyggnad, varigenom en arvodesbefattning för pensionerad officer kan utgå. Beträffande civil personal i övrigt för marinstaben hänvisas till särskilda personalförteckningar. 2. Kustartilleriinspektionen.

Kommittén förutsätter icke någon principiell ändring i inspektörens för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning. Med hänsyn till att vissa ärenden av ren kustartillerinatur avses skola överföras från marinstaben till kustartilleriinspektionen bör den sistnämnda tillföras en av de kaptener, som nu beräknas för marinstaben. Den nuvarande personaltillgången inom kustartilleriinspektörens stab har icke medgivit ett så kontinuerligt och snabbt studium och bearbetande av tillgängligt underrättelsematerial som varit önskvärt, varför staben av denna anledning bör förstärkas med en kapten. Denne befattningshavare bör dessutom bereda ärenden av taktisk natur. Arbetet i staben bör liksom nu fördelas på tre avdelningar, nämligen en personal- och organisationsavdelning, en utbildningsavdelning samt en materiel-, befästnings- och studieavdelning. I fråga om expeditionspersonalen föreslås ingen ändring. I anslutning till vad nu anförts beräknas personalbehovet för inspektörens för kustartilleriet stab sålunda: 1 regementsofficer, stabschef, 2 regementsofficerare, avdelningschefer, 1 kapten, avdelningschef, 4 kaptener och 3 kaptener eller löjtnanter,

486 3 underofficerare, expeditionsunderofficerare, 1 pensionerad officer, expeditionsofficer, samt 1 pensionerad underofficer, registrator. 3.

Tjänstegrensinspektörerna. Beträffande marinöverintendentens och marinöverdirektörens funktioner såsom tjänstegrensinspektörer förutsattes ingen ändring i nuvarande organisation. I avvaktan på statsmakternas beslut med anledning av 1944 års militärs jukvårdskommittés förslag beräknas även marinöverläkaren bibehållas vid sina nuvarande inspektionsuppgifter. Vad angår övriga tjänstegrensinspektörer ha erfarenheterna givit belägg för den stora betydelse, som deras verksamhet haft för att utveckla de olika vapengrenarna och fartygsslagen samt förbättra och rationalisera yrkesutbildningen. Den närmaste framtiden kommer sannolikt att kännetecknas av en mycket stark utveckling på det militärtekniska området. De krigförande makternas erfarenheter, som undan för undan komma oss till del, måste tillvaratagas och omsättas i vapen och nykonstruktioner. Samtidigt föreslås en successiv omläggning av flottans sammansättning äga rum fram emot en lätt flotta med torpeden såsom huvudvapen. Taktiken måste därför anpassas till de nya vapnen och tekniska hjälpmedlen och utbildningen av personalen omläggas. Förkortningen av övningstiden förutsätter en ytterligare rationalisering av utbildningen. Under dessa förhållanden synes det ofrånkomligt att i fred icke endast behålla utan även förstärka organisationen i denna del. Å andra sidan har det ansetts möjligt att — i motsats till vad nu är fallet — vid krigsorganisation utnyttja till flottans reserv överförd pensionerad personal för dessa befattningar med undantag av befattningen som inspektör för minväsendet samt utnyttja inspektörerna jämte större delen av hos dem tjänstgörande personal i krigsbefattningar, för vilka eljest särskild personal å aktiv stat skulle behöva upptagas i fredsorganisationen. För att vid en sådan anordning samtidigt tillgodose önskemålet att personalen skall få utbildning för vederbörlig krigsbefattning och kravet att den skall hålla erforderlig kontakt med respektive vapen, avses inspektörerna skola även i fred alternerande tjänstgöra såsom sjögående förbandschefer (motsvarande). Denna rationalisering medför besparingar i flottans fredskader av två kommendörer och tre kompaniofficerare. Beträffande inspektörens för sjöartilleriet uppgifter, ställning m. m. i fred har kommittén icke funnit anledning föreslå någon ändring. Enligt 1942 års beslut skulle inspektörens för torped- och ubåtsvapnen verksamhetsområde åtminstone tills vidare omfatta såväl övervattenstorpedvapnet som ubåtsvapnet. Till inspektörens förfogande skulle stå bland annat en assistent med föregående vapentjänst inom den av de två tjänstegrenarna, som inspektören själv icke tillhört. I praktiken har emellertid denna organisation aldrig kunnat helt genomföras. Med hänsyn till övervattenstorpedfartygens och ubåtarnas vitt skilda konstruktion samt till därav betingade olik-

487 heter i fråga om taktik och utbildning har det nämligen befunnits olämpligt att förena dem under en gemensam målsman. Härtill kommer, att utvecklingen efter år 1942 medfört en avsevärt utökad arbetsbörda för inspektören, framför allt beroende på att övervattenstorpedvapnet genom flottans ändrade sammansättning fått ökad omfattning och betydelse — en utveckling, som ännu ej är avslutad. Med hänsyn härtill har det ansetts erforderligt att fördela nuvarande inspektörens för torped- och ubåtsvapnen verksamhet på tvåbefattningshavare, inspektören för torpedvapnet och inspektören för ubåtsvapnet. Samtidigt bör assistenten hos inspektören för torped- och ubåtsvapnen utgå ur organisationen. Med det minskade beståndet av örlogsfartyg komma större krav än tidigare att ställas på att hjälpfartygen snabbt kunna mobiliseras och utrustas och att ett tillräckligt antal lämpliga fartyg finnas uttagna för ändamålet. Erfarenheterna från beredskapen ha visat behovet av att ansvaret för krigsförberedelsearbetet beträffande hjälpfartygen samlas hos en särskild befattningshavare. Med hänsyn till att det största antalet hjälpfartyg utrustas för mintjänst, har det ansetts lämpligt att härför avse inspektören för minväsendet, vilken redan i gällande organisation har att taga befattning med vissa hithörande frågor. Inspektören för förbindelseväsendet är i nuvarande organisation tillika chef för marinstabens förbindelseavdelning. Det bör vara möjligt att låta inspektörsbefattningen utgå och i stället instruktionsmässigt stadga, att nämnde avdelningschef äger inspektionsrätt inom berörda, område. Med stöd av Kungl. Maj:ts brev den 6 december 1946 har chefen för marinstabens utbildningsavdelning förordnats att med bibehållande av innehavande befattning tills vidare tjänstgöra som inspektör för flottans manskapsskolor. I anslutning till vad nyss föreslagits beträffande inspektören för förbindelseväsendet har det ansetts tillfyllest att åt chefen för utbildningsavdelningen uppdraga inspektionsrätt över flottans manskapsskolor. Personal för tjänstegrensinspektörerna i fred — bortsett från marinöverintendenten, marinöverdirektören och marinöverläkaren — beräknas enligt nedanstående tabell. För krigsorganisationen beräknas ingen personal på aktiv stat utom för inspektören för minväsendet.

Personal

på

aktiv

stat

Pensionerad personal i arvodesbefattningar

Regementsofficerare

Kompaniofficerare

Underofficerare

Officerare

Underofficerare

—

4 Inspektörernas expeditioner beräknas sammanslagna med marinstabens.

488 Totalt komma ovannämnda rationaliseringsåtgärder i avseende på marinens ledande organ att i förhållande till 1942 års försvarsbeslut med däri sedermera vidtagna förändringar medföra en minskning av marinens kadrer av officerare på aktiv stat med 2 beställningar i lönegrad Ma 12 och 3 beställningar i lönegrad Ma 9 eller Ma 7 samt en indragning av arvodesbefattningar för 2 pensionerade officerare och 1 pensionerad underofficer. Häremot svarar en ökning med en regementsofficer i lönegrad Ma 11 eller Ma 10 och en underofficer på aktiv stat.

III. Marindistrikten. Enligt gällande militärterritoriella organisation är territorialvattnet vid rikets kuster i sjömilitärt hänseende indelat i sex marindistrikt — Norrlandskustens (MDN), Ostkustens (MDO), Gotlands (MDG), Sydkustens (MDS), Öresunds (MDÖ) och Västkustens (MDV) — vart och ett med en utsträckning, som angives i Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 januari 1943 angående krigsmaktens indelning i fred och rikets militärterritoriella indelning (SFS nr 1943:33; jfr ändring 1946:555). I vederbörliga marindistrikt ingå jämväl de särskilda marina försvarsområdena, nämligen Hemsö, Vaxholms och Karlskrona samt Göteborgs skärgårds försvarsområden. För befattningarna såsom chefer för marindistrikten äro — med undantag för Gotlands marindistrikt — i vederbörlig personalförteckning upptagna särskilda beställningar, för Ost- och Sydkustens marindistrikt i lönegrad Mo 17, för Västkustens marindistrikt i lönegrad Mo 14, för Norrlandskustens marindistrikt i lönegrad Ma 12 eller Ma 11 och för Öresunds marindistrikt i lönegrad M a l l eller Ma 10. På Gotland är militärbefälhavaren tillika marindistriktschef. Marindistriktschef utövar ledningen av och uppsikten över den militära verksamheten inom vederbörligt marindistrikt och är den myndighet, som under chefen för marinen samordnar verksamheten vid i marindistriktet ingående förband, organ och anstalter. Marindistriktschef underställda förband m. m. utgöras av i vederbörliga marindistrikt ingående lokala sjöstridskrafter (lokalstyrka eller fartygsdepå), örlogsstation och (eller) örlogsdepå, örlogsvarv samt kustartilleriförsvar med vederbörligt kustartilleriregemente (-kår). I krig (vid beredskap) tillkomma ytterligare förband, bland annat för kustbevakning m. m. Marindistriktschef lyder under chefen för marinen. I vad rör marint försvarsområdes försvar med dit avdelade stridskrafter ur armén och kustartilleriet kan marindistriktschef underställas vederbörande militärbefälhavare. Till marindistriktschefs verksamhet i krig hör bland annat operativ ledning av underställda stridskrafter, öppethållande av sjövägarna genom minsvepning och ubåtsjakt, dirigering och kontroll samt skydd av sjöfarten, utläggning och handhavande av okontrollerbara mineringar ävensom farledshinder, militärledstjänst, åtgärder beträffande fyrbelysning och utprickning, bevakning och

489 lokalt skydd för basområden och krigsankarplatser, kustsignalväsende, förbindelseväsende och förmedling av krigsunderrättelser, viss reglering av underhållstjänsten inom de marina försvarsområdena och för underställda stridskrafter utanför dessa områden samt samverkan och samråd med sidoordnade militära och med civila myndigheter, icke minst den civila sjöfartens organ. Marindistriktschefs uppgifter i fred omfatta främst krigsförberedelsearbete i anslutning till honom i krig åvilande uppgifter, övervakning av utbildningen vid underställda förband samt förvaltningsverksamhet. Vid utövandet av ledningen inom marindistriktet biträdes marindistriktschefen dels av en stab, marindistriktsstaben, dels — utom i Öresunds och Gotlands maiindistrikt — av särskilda förvaltningsorgan, vilka tillsammans utgöra distriktsförvaltningen. Maiindistriktsstab utgöres av chefen för staben (stabschefen), övrig till tjänstgöring vid staben placerad militär och civilmilitär personal, viss personal i arvodesbefattning samt civil personal, allt enligt vad som närmare framgår av vederbörliga personalfördelningstablåer och personalförteckningar. I marindistriktsstaben ingå vid handläggning av vissa personalärenden enligt marindistriktschefs närmare bestämmande den till tjänsteålder främste inom marindistriktet tjänstgörande marinintendenturofficeren, mariningenjören och marinläkaren. Arbetet vid marindistriktsstab bedrives enligt marinchefens bestämmande på avdelningar och detaljer, i huvudsak motsvarande avsedd krigsorganisation och med hänsyn till att övergång till sådan organisation snabbt skall kunna ske. I fredstid är staben enligt nu gällande organisation uppdelad på tre avdelningar — operationsavdelning, förbindelseavdelning och personalavdelning — samt en expedition, till vilken jämväl hör marindistriktets bokförråd och arkiv. Inom marindistriktet upprättade radiostationer och andra förbindelseanstalter, vilka icke äro underställda marindistriktschefen underlydande chef, äro att anse såsom stabsorgan och lyda direkt under marindistriktschefen. Marindistriktsstaberna i Norrlandskustens och Öresunds marindistiikt avvika i viss mån från den ovan angivna organisationen. Med hänsyn till den mindre arbetsomfattningen vid sagda staber har en sammanslagning av avdelningar kunnat ske eller ock omhänderhavas flera avdelningar av samma personal. För Gotlands marindistrikt, där antalet sjömilitära anstalter är obetydligt och omfattningen av sjöstridskrafternas verksamhet ringa, gäller såsom en följd av att militärbefälhavaren tillika är marindistriktschef en särskild organisation. För handläggning av speciellt marina ärenden ingå i militärbefälsstaben en avdelning F (flottan) och en avdelning K (kustartilleriet), till vilka avdelas personal ur flottan respektive kustartilleriet. Övriga marindistriktet tillhörande ärenden handläggas vid mot ärendena svarande avdelningar inom militärbefälsstaben, varvid samråd i erforderlig utsträckning äger rum med nyssnämnda avdelningar F och K.

490 Den marindistriktschefen underställda förvaltningen, distriktsförvaltningen, omfattar inom Ostkustens, Sydkustens och Västkustens marindistrikt följande under särskilda chefer ställda förvaltningsorgan, nämligen stationsförvaltning, intendenturförvaltning, sjukvårdsförvaltning och kameralkontor. I distriktsförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt ingår därjämte flottans sjömansskola såsom särskild förvaltning. Inom Öresunds och Gotlands marindistrikt förekommer på grund av distriktsförvaltningens ringa omfattning icke någon uppdelning av förvaltningsverksamheten på särskilda förvaltningsorgan. Inom Norrlandskustens marindistrikt handhaves distriktsförvaltningen av i Hemsö kustartilleriförsvar ingående förvaltningsorgan. Cheferna för distriktsförvaltningens olika organ äro lokala förvaltningsmyndigheter och äga såsom sådana att fatta beslut i egentliga förvaltningsärenden. Såsom en följd härav arbeta de olika förvaltningsorganen självständigt, så att marindistriktschefen, om ej annat med hänsyn till särskilda förhållanden föreskrives, endast behöver handlägga sådana förvaltningsärenden, som äro av väsentlig betydelse för krigsberedskapen och den militära verksamheten inom marindistriktet. I fråga om marindistriktsorganisationen anser försvarskommittén endast sådana förändringar för närvarande böra vidtagas, som dels föranledas av de ändringar i nu gällande militärterritoriella indelning, vilka kommittén i annat sammanhang föreslagit, dels bli en följd av den minskade marinorganisatio nen, dels ock i fråga om personalorganisationen visa sig vara möjliga och lämpliga att genomföra på grundval av verkställda och pågående undersökningar i syfte att rationalisera verksamheten inom staber och förvaltningar. Vad beträffar den militärterritoriella indelningen har försvarskommittén i det föregående föreslagit den ändringen, att Öresunds marindistrikt skulle uppgå i Sydkustens marindistrikt, varigenom antalet marindistrikt sknllo komma att utgöra fem i stället för nuvarande sex. Genom att Öresunds marindistriktsstab sålunda kan indragas möjliggöres en minskning av den nuvarande organisationen i personellt avseende. Särskild handläggning av ärenden rörande den marina verksamheten i Öresund synes dock alltjämt erforderlig. En officer bör för detta ändamål ingå i Sydkustens marindistriktsstab och i första hand ha att handlägga ärenden berörande ifrågavarande del av marindistriktet samt verkställa för verksamheten i Öresund erforderligt krigsförberedelsearbete. För befattningen bör avses beställningshavare i lönegrad Ma 11 eller Ma 10. Försvarskommitténs förberörda förslag beträffande den militärterritoriella indelningen innebär även, att de nuvarande marina försvarsområdenas särställning skulle upphöra. Dessa försvarsområden skulle sålunda utgå ur marindistrikten och tillföras militärområdena, där de i territoriellt hänseende skulle inordnas i försvarsområdesindelningen. Vaxholms och Karlskrona försvarsområden avses alltjämt utgöra särskilda försvarsområden, under det att Hemsö och Göteborgs skärgårds försvarsområden skulle sammanslås med

491 närliggande lantmilitära försvarsområden. Bedömandet av den härigenom aktualiserade frågan om befälsförhållandena inom marindistrikten torde, efter den ytterligare utredning från militärt håll, som må anses erforderlig, böra tillkomma Kungl. Maj:t. Den av försvarskommittén i annat sammanhang föreslagna indragningen av de marina förbanden och anstalterna inom Norrlandskustens marindistrikt synes möjliggöra, att detta marindistrikt organiseras endast såsom krigsmarindistrikt och att marindistriktsstaben uppsattes först vid beredskap eller krig. Det för marindistriktet erforderliga krigsförberedelsearbetet m. m. torde lämpligen kunna ombesörjas direkt från marinledningen. För verkställande härav och handläggningen av marindistriktet i fråga berörande ärenden ävensom för upprätthållande av erforderlig kontakt med befälhavarna för cle militärområden, som ifrågavarande marindistrikt omfattar, bör avses en beställningshavare i lönegrad Ma 10. Denne bör i krigsorganisationen ingå såsom stabschef i den då organiserade marindistriktsstaben. Såsom chef för marindistriktet torde i krigsorganisationen böra avses flaggman eller kommendör i reserven. De i detta marindistrikt i krig ingående förbanden utgöras avlokala sjöstridskrafter (lokalstyrka), Gustafsviks örlogsdepå (ÖGu) samt till kustbevakningsorganisationen hörande förband m. m. I sin rapport över inom Västkustens marindistrikt verkställda organisationsundersökningar —• av statens organisationsnämnd ingiven till Kungl. Maj:t med skrivelse den 14 februari 1947 — har försvarets centrala organisationskommitté föreslagit bland annat, att med befattningen såsom chef för Västkustens marindistrikt skulle förenas befattningen såsom chef för Göteborgs örlogsstation, varvid innehavaren av dubbelbefattningen skulle biträdas av en för marindistriktet och örlogsstatiönen gemensam stab. Organisationsnämnden har för sin del uttalat, att det på nämnda undersökningar grundade förslaget borde, så snart ske kunde, försöksvis prövas. Beaktansvärcla skäl ha anförts till stöd för den ifrågasatta sammanslagningen. Å andra sidan ha från sjömilitärt håll däremot rests invändningar, vilka icke utan vidare synas kunna avvisas. Med hänsyn härtill synes det icke möjligt att taga ställning till förevarande spörsmål, innan den föreslagna anordningen försöksvis prövats. Försvarskommittén anser sig därför vid sina beräkningar böra utgå från nuvarande organisation i förevarande hänseende. I vad rör omfattningen av de förband, som i den av försvarskommittén föreslagna marinorganisationen böra ingå i kvarstående marindistrikt, förutsätter kommittén — av skäl, som närmare framgå av vad i det följande anföres i samband med behandlingen av fartygsmaterielen, basorganisationen och utbildningsanstalterna — följande ändringar i förhållande till den nuvarande organisationen. Fredsomfattningen av de lokala sjöstyrkorna (fartygsdepåerna) kommer att avsevärt reduceras i jämförelse med nuvarande organisation. Fårösunds förrådsdepå utgår ur organisationen. Marinens underofficersskola på Berga

492 underställes chefen för Ostkustens marindistrikt. Till skolan förlägges järn väl yrkesutbildningen för huvuddelen av flottans däcksmanskap. Flottans sjömansskola i Karlskrona underställes även i utbildningshänseende chefen för Sydkustens marindistrikt. Flottans värnpliktsskola tillkommer med förläggning i Karlskrona och underställes chefen för Karlskrona örlogsstation. De cheferna för Ostkustens, Gotlands, Sydkustens och Västkustens marindistrikt i fred underställda förbanden komma i enlighet med vad ovan sagts i avbidan på Kungl. Maj:ts ståndpunkttagande beträffande hithörande befäls förhållanden, att utgöras av — förutom vissa reducerade lokala sjöstridskrafter — följande enheter: Ostkustens marindistrikt. Stockholms örlogsstation (ÖSS), Stockholms örlogsvarv (ÖVS), Hårsfjärdens örlogsdepå (ÖH), Marinens underofficersskola (MUOS) med flottans yrkesskola samt Stockholms kustartilleriförsvar (SK) med Vaxholms kustartilleriregemente (KÄ1). Gotlands marin distrikt. Gotlands kustartilleriförsvar (GK) med Gotlands kustartillerikår (KA 3). Sydkustens marindistrikt. Karlskrona örlogsstation (ÖSK) med flottans värnpliktsskola (F1VS), Karlskrona örlogsvarv (ÖVK), Flottans sjömansskola (F1SS) samt Blekinge kustartilleriförsvar (BK) med Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2). Västkustens marindistrikt. Göteborgs örlogsstation (ÖSG), Göteborgs örlogsvarv (ÖVG) samt Göteborgs kustartilleriförsvar (GbK) med Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). Vid beredskap och i krig tillkomma lokala sjöstyrkor, i marinens kustbevakningsorganisation ingående förband m. m. Kommittén räknar tills vidare ej med någon ändring i marindistriktens nuvarande förvaltningsorganisation. Distriktsförvaltningeii vid vartdera Ost-, Syd- och Västkustens marindistrikt beräknas sålunda komma att utgöras av följande marindistriktschefen direkt underställda förvaltningsorgan, nämligen stationsförvaltning, intenclenturförvaltning, sjukvårdsförvaltning och kameralkontor. Såsom särskilda förvaltningsorgan torde därjämte i distriktsförvalt ningen vid Sydkustens marindistrikt böra ingå flottans sjömansskola samt

493 i distriktsförvaltningen vid Ostkustens marindistrikt marinens underofficersskola ävensom Hårsfjärdens örlogsdepå. För befattningarna såsom chefer för Ostkustens, Sydkustens och Västkustens marindistrikt beräknar kommittén —- i överensstämmelse med nuvarande organisation och med hänvisning till vad i det föregående anförts beträffande chefen för Västkustens marindistrikt — särskilda beställningar, för de två förstnämnda i lönegrad Mo 17 och för den sistnämnde i lönegrad Mo 14. På Gotland förutsattes militärbefälhavaren alltjämt tillika vara marindistriktschef. De för marindistriktsstaberna och förvaltningsorganen beräknade personalbehoven framgå av vederbörliga personalfördelningstablåer och personalförteckningar. Såsom chefer för de i VII. militärbefälsstaben ingående marina avdelningarna beräknas en officer ur flottan i lönegrad Ma 10 (avdelning F) och en officer ur kustartilleriet i lönegrad Ma 9 (avdelning K). Vid beräkning av personalbehoven har hänsyn tagits dels till den minskade arbetsvolym, som kan förutses bli en följd av den reducerade marinorganisationen, dels till föreliggande resultat av de särskilda organisationsundersökningar, som verkställts och alltjämt pågå, i den mån desamma äro tillämpliga på den av kommittén föreslagna marinorganisationen. Möjligt är, att de sålunda beräknade personalbehoven framdeles komma att kunna i viss utsträckning minskas genom de rationaliseringsåtgärder i fråga om stabernas och förvaltningsorganens organisation, som antingen fortlöpande vidtagas genom chefens för marinen eller de centrala förvaltningsmyndigheternas försorg eller kunna bli en följd av de pågående särskilda organisationsundersökningarna. Personalbehovet i vad rör förvaltningsorganen torde eventuellt kunna komma att påverkas dels av de förslag, som 1946 års militära förvaltningsutredning framdeles kan komma att framlägga i fråga om försvarets centrala förvaltningsorganisation, dels av de beslut, som riksdagen på grundval av förslag framlagda av 1944 års militärsjukvårdskommitté kan komma att fatta beträffande militärsjukvårdens organisation.

IV. Flottan. A. Fartygsmaterielen. /. Indelningsgrunder.

Enligt 1942 års försvarsordning uppdelas för närvarande fartygsmaterielen — med undantag för sådana ännu icke utrangerade äldre fartyg, vilka tillhöra en allmän materielreserv — på l i n j e f l o t t a , r e s e r v f l o t t a och h j ä l p f l o t t a. Denna indelning har fått praktisk tillämpning såsom utgångspunkt för planering av fartygsmaterielens förnyelse, underhåll, rustning och bemanning. Till l i n j e f l o t t a n hänföras flottan tillhörande fartyg i regel under den tid de med hänsyn till sin modernitet anses kunna utnyttjas i operativa förband (motsvarande) — i allmänhet omkring två tredjedelar av fartygens totala livslängd.

494 Till r e s e r v f l o t t a n räknas flottans fartyg under återstående del av den totala livslängden — sålunda i regel under den sista tredjedelen av densamma. Det sagda gäller de egentliga stridsfartygen. Vissa träng- och övningsfartyg, som anskaffats för att tillgodose speciella behov såsom oljetransporter, sjukvård, depåer för ubåtar, bärgning o. s. v. fylla, sina uppgifter under hela sin livstid. Dessa fartyg hänföras till linjeflotta eller reservflotta, alltefter de av respektive fartygs uppgifter betingade kraven på bemanningens militära kvalitet. Till h j ä l p f l o t t a n hänföras samtliga vid försvarsberedskap eller mobilisering från handelsflottan ianspråktagna fartyg, vilka därvid bestyckas och utrustas såsom hjälpkryssare, hjälpkanonbåtar, hjälpvedettbåtar o. s. v. De fartygstyper, varmed man tills vidare har att räkna, äro: Pansarskepp: Pansrade fartyg med svårt artilleri och relativt låg fart, i huvudsak avsedda för lokala försvarsuppgifter. Kryssare: Lätt pansrade fartyg med medelsvårt artilleri och hög fart, avsedda såsom kärna i operativa eskadrar. Minfartyg: Fartyg avsedda för minfällning till sjöss med i regel medelsvår bestyckning och relativt svagt eller intet skydd. Jagare: Fartyg med medelsvårt artilleri och torpedbestyckning samt med hög fart, avsedda för självständiga operationer eller operationer tillsammans med kryssare och torpedbåtar. Kustjagare: Fartyg motsvarande den typ, som enligt internationell terminologi plägar betecknas såsom torpedbåt, bestyckade med högst 10,5 cm artilleri och torpeder, konstruerade för relativt hög fart samt avsedda för konvoj- och eskortuppgifter, ubåtsjakt m. m. Torpedbåtar: Båtar motsvarande den internationella motortorpedbåtstypen, bestyckade med torpeder och luftvärn samt med hög fart. Av torpedbåtar förekomma en s t ö r r e och mera sjögående typ, avsedd att ingå i eskadrar, samt en m i n d r e typ, främst avsedd för lokala försvarsuppgifter. Undervattensbåtar: Fartyg avsedda att operera i undervattensläge, huvudsakligen bestyckade med torpeder. Av ubåtar finnas en s t ö r r e typ med relativt stor räckvidd och uthållighet, avsedd för operationer till sjöss, samt en m i n d r e typ (kustubåt), avsedd formera begränsade lokala försvarsuppgifter. Minsvepare: Fartyg avsedda för minsvepningsverksamhet. Av minsvepare finnas: e s k a d e r s v e p a r e , ombyggda jagare, avsedda för samarbete med de operativa eskadrarna, m i n s v e p a r e , s t ö r r e , avsedda för lokala och enskilda svepuppdrag, samt m i n s v e p a r e , m i n d r e , avsedda för lokala svepuppdrag, inomskärs eller nära kusten. 2. Fartygens livslängder. E t t krigsfartygs livslängd bestämmes av materielens tillstånd och modernitet. Såsom allmän regel gäller, att ett krigsfartyg blir omodernt tidigare än

495 det är förslitet. Modernitetens nedgång kan i viss mån fördröjas genom moderniseringsarbeten, vilka — i likhet med det normala underhållet — draga allt större kostnader ju äldre fartyget är. H u r omfattande moderniseringsarbetena än göras, kunna de dock aldrig bringa fartyget upp till lika hög nivå som ett vid samma tid nybyggt fartyg. Genom erfarenhetsmässig avvägning mellan behovet av underhåll och modernisering har man kommit fram till vissa för respektive fartygstyper karakteristiska livslängder. Tiden i linjeflottan kan anses representera den period, under vilken det är ekonomiskt försvarbart och ännu tekniskt möjligt att genom moderniseringsarbeten hålla fartygen uppe vid en godtagbar modernitetsnivå, som medger fartygens utnyttjande i operativa förband. Efter denna tid äro dylika åtgärder vanligtvis varken ekonomiskt eller tekniskt rimliga. Av denna anledning har livslängden i linjeflottan kommit att läggas till grund för planeringen av ersättningsbyggnaden för fartygsmaterielen. Denna princip har tillämpats i alla de utredningar, som de senaste decennierna arbetat med förevarande frågor, och har även legat till grund för de olika riksdagsbeslut, som under samma tid fattats rörande flottans organisation. Kommittén finner ej heller anledning frångå denna princip. De livslängder, som i anslutning till praktiska erfarenheter hittills utgjort riktlinjer för fartygsmaterielens omsättning inom den svenska flottan, framgå av följande sammanställning: Livslängd: Ar i Fartygstyp: Linjeflotta Eeservflotta Total Pansarskepp 24 12 36 Kryssare 24 12 36 Jagare och kust jagare 20 10 30 Torpedbåtar 10 — 10 Ubåtar 14 7 21 Minsvepare, större 20 10 30 Minsvepare, mindre 10 5 15 De internationellt vedertagna livslängderna äro i allmänhet avsevärt kortare än de nu angivna. Livslängderna i linjeflotta och reservflotta äro inga gränser, som under alla förhållanden måste hållas. De utgöra närmast en erfarenhetsmässig beräkningsgrund för planering av en lämplig ersättningsbyggnad. Från fall till fall måste bedömas, huruvida en ökning eller sänkning kan eller bör äga rum och om ett kvarstående i linje- eller reservflottan längre eller kortare tid synes motiverat. Härvidlag spela, förutom ekonomiska synpunkter, även strategiska och taktiska förhållanden en betydelsefull roll liksom även den takt, i vilken den tekniska utvecklingen under den aktuella tiden förlöper. Under vissa förhållanden framdrives denna utveckling i stegrat tempo, vilket gör modernitetsfrågan alltmera framträdande. Erfarenheten har visat, i huru hög grad utvecklingen kan påskyndas genom att den på krigstekniska uppgifter speciellt inriktade forskningsverksamheten i samband med krig forceras. E t t exempel härpå utgöra de resultat, som under andra världskriget åstadkommits

496 på detta område. Det fortsatta förloppet av den tekniska utveckling, som härigenom inletts, kan ännu icke klart överblickas. E n teknisk brytningstid sådan som den vi nu bevittna ställer modernitetsfrågan i förgrunden och aktualiserar en omprövning av de livslängder, som hittills tillämpats såsom praktiska konsekvenser av en jämförelsevis lugn och jämn teknisk utveckling. Intill dess förutsättningarna för en sådan omprövning föreligga synes det lämpligast att utgå från hittills tillämpade livslängder och i dem vidtaga endast sådana jämkningar, som i särskilda, fall kunna visa sig påkallade. E t t undantag av angiven art har kommittén ansett sig böra föreslå beträffande u n d e r v a t t e n s b å t a r n a . Dessa representera en fartygskategori av specifik natur, där svårigheten att tillgodose kravet på säkerhet är större än beträffande någon annan fartygstyp. Dessutom erfordra ubåtarnas dyrbara och jämförelsevis ömtåliga ackumulatorbatterier särskild hänsyn i vad gäller kontinuerlig vård och periodisk omsättning. För att hålla båtarna i bruk-bart skick måste denna vård ombesörjas oberoende av om de hänföras till linjeflottan eller reservflottan. Med hänsyn till ubåtarnas användning vid krig finnes heller ingen anledning att differentiera dem i linje- och reservfartyg. Kommittén har därför funnit starka skäl tala för att ubåtarna under hela sin livstid hänföras till linjeflottan, men att de under ett år ungefär varje femårsperiod förläggas under översyn i samband med batteribyten. Emellertid måste den nu tillämpade totala livslängden för ubåtar, 14 år i linjeflottan och 7 år i reservflottan, eller sammanlagt 21 år, anses för hög. En reduktion till 18 år synes här befogad. I förhållande till den internationellt vedertagna livslängden för ubåtar komma de svenska ändock att få 5 års längre livstid. I betraktande av att båtarna under hela tiden avses ingå i linjeflottan innebär denna beräkningsgrund i jämförelse med nuvarande en förlängning av livslängden i linjeflottan med 4 år och därigenom minskad ersättningsbyggnadskvot. Kommittén har sålunda vid sina beräkningar utgått från att ubåtarnas livslängd sättes till 18 år, under vilken tid de hänföras till linjeflottan. Efter att ha tagit del av resultatet av en inom marinledningen verkställd undersökning av de olika fartygens tillstånd har kommittén funnit skäl föreligga att föreslå följande jämkningar i övrigt i de vedertagna normallivslängderna. P a n s a r s k e p p e t Manligheten, färdigt 1904, skulle med 36 års total livslängd ha utrangerats 1940. Under kriget undergick fartyget en omfattande modernisering och har nyligen genomgått generalöversyn, varför det bör bibehållas till 1950. P a n s a r s k e p p e t Oscar II, färdigt 1907, skulle ha utrangerats 1943. På grund av genomförda moderniseringar bör fartyget kvarstå till 1950. K r y s s a r e n Fylgia, färdig 1907, skulle ha utrangerats 1943. Fartyget har genomgått jämförelsevis genomgripande moderniseringar under kriget, och bör bibehållas till 1953.

497 M i n k r y s s a r e n Clas Fleming, färdig 1914, skulle utrangeras 1950. Fartyget har erhållit helt nytt maskineri och genomgått viss ombyggnad, varför det bör kvarstå till 1953. J a g a r e . Den sedan lång tid för våra jagare tillämpade livslängden i linjeflottan, 20 år, beräknades ursprungligen med utgångspunkt från att en då väntad fredsperiod ej skulle komma att uppvisa samma hastiga utveckling i fråga om fartygstyperna som ägt rum i samband med det första världskriget samt under förutsättning att materielen ej skulle komma att utsättas för hårdare påfrestning än som orsakades av ordinära fredsrustningar och att erforderliga underhållsanslag skulle komma att ställas till förfogande. Med hänsyn till den pågående utvecklingen måste nämnda livslängd anses hög. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att i 1936 års Londonavtal 16 år fastställdes såsom internationellt mått på en jagares totala livslängd. Frånsett våra två under byggnad varande jagare (Ölands-typen) ha alla jagare, som under de närmaste åren komma att ingå i linjeflottan, blivit färdigbyggda å sådan tid, att det icke varit möjligt att redan vid byggandet i nämnvärd grad beakta den tekniska utvecklingen under andra världskriget. Därtill kommer, att de flesta krigstekniska nyheterna vad fartygen beträffar äro av den art, att de ställa stora anspråk på stabilitet, vikt och utrymme, varför modern utrustning endast i begränsad utsträckning kan införas på äldre fartyg. Ur nu anförda synpunkter har kommittén ansett sig böra räkna med en reducering av jagarnas livslängd till 16 år i linjeflottan och 8 år i reservflottan för de fem äldsta, Klas Horn, Göteborg, Stockholm, Malmö och Karlskrona (färdigbyggda under åren 1932—40), samt till 18 år i linjeflottan och 9 år i reservflottan för Norrköping och Gävle (båda färdigbyggda år 1941). För Visby, Sundsvall, Hälsingborg och Kalmar (färdigbyggda åren 1943—44) har av besparingsskäl räknats med 20 års livslängd i linjeflottan och 10 år i reservflottan, då dessa jagare trätt i tjänst först under senare delen av försvarsberedskapen och då de därjämte föreslås skola undergå en mera genomgripande modernisering. K u s t j a g a r e . Av motsvarande skäl som anförts beträffande jagarna anser kommittén, att kustjagarna Mode, Magne, Munin, Mjoiner, Romulus och Remus böra hänföras till linjeflottan under 16 och till reservflottan under 8 år. För den till nybyggnad föreslagna s t ö r r e t o r p e d b å t s t y p e n finnas inga erfarenhetssiffror. Kommittén har utgått från att de större torpedbåtarnas livslängd torde kunna sättas mellan jagarnas och nu befintliga mindre torpedbåtars. Uppskattningsvis har därför beräknats en livslängd av 15 år i linjeflottan och 8 år i reservflottan, eller sammanlagt 23 år. Det synes dock icke osannolikt, att kommande erfarenheter kunna giva vid handen, att dessa fartyg liksom torpedbåtar av nuvarande typer lämpligen böra hänföras till linjeflottan under hela sin livstid. För flottans t r ä n g - o c h ö v n i n g s f a r t y g ha några enhetliga riktlinjer i fråga om livslängder hittills icke uppdragits. De särskilda fartygens tillstånd har varit, avgörande för deras bibehållande. För dessa torde bedömning från fall till fall fortfarande vara nödvändig vid livslängdsberäkningen. 3 2 — 1800 47

498 I enlighet med nu angivna riktlinjer har en sammanställning över livslängderna för fartygsmaterielen utarbetats, vilken återfinnes i betänkandets hemliga del. 3. Utrangering.

I syfte att undvika att nedlägga underhålls- och personalkostnader på fartyg av ringa stridsvärde har enligt beslut av Kungl. Maj:t en radikal utrangeling av äldre fartyg ägt rum under sommaren 1947. Följande fartyg ha sålunda utrangerats: Pansarskeppen Jagarna Kustjagarna Ubåten Vedettbåtarna

Äran och Tapperheten. Puke och Psilander. Wrangel, Wachtmeister, Hugin, Vidar, Bågnar och Sigurd. Gripen. Polaris, Perseus, Antares, Altair, Iris, Thetis, Astrea, Spica, V 19, V 27, V 28, V 30 och V 35. Depåfartygen Dristigheten, Örnen och Jacob Bagge; samt Inspektionsfartyget Fujiyama. £ Försvarskommittén förutsätter, att ytterligare följande fartyg utrangeras vid nedan angivna ungefärliga tidpunkter: Pansarskeppen Manligheten 1950 Oscar I I 1950 Sverige 1953 Drottning Victoria 1957 Gustav V 1958 Fylgia 1953 Kryssarna Clas Fleming 1953 Klas Horn 1956 Jagaren T 3, T 4, T 12 1948 Torpedbåtarna T 15—T 18 1951 T 21—T 26 1952 T 27—T 31 1953 T 32—T 35 (f. n. under byggnad) 1958 Draken efter avslutande av vissa försök Ubåtarna Delfinen 1953 Nordkaparen 1954 Springaren 1954 Sjölejonet 1956 Sjöbjörnen 1957 Sjöhunden 1957 Minsvepare, mindre M 1 och M 2 1953 M 3—M 8 1955 M 9—M 26 1956 Övningsskeppet Jarramas 1948

499 4. Ersättningsbyggnad. Sjöförsvarets effekt är främst beroende av flottans fartygsbestånd. Med fartygsbeståndet som utgångspunkt utformas flottans organisation. Förutsättningen för att största möjliga effekt skall kunna utvinnas ur organisationen är en planmässigt ordnad och kontinuerlig förnyelse av fartygsmaterielen. Samtidigt vinnes önskvärd stabilitet såväl i fråga om sjöförsvarets andra frågor som dess kostnader och arbetsförhållanden. Härigenom uppnås även möjligheten att kontinuerligt tillgodogöra flottan teknikens framsteg. Genom att fartygsbyggandet i god tid kan planeras, ernås besparingar i kostnaderna, varjämte arbetena lättare på ett lämpligt och smidigt sätt kunna inpassas i den civila industriens planer. Av dessa skäl har kommittén ansett sig böra framlägga en plan för ersättningsbyggnad för en tioårsperiod framåt och beräkna mot denna plan svarande årskvoter för ersättningsbyggnad av örlogsfartyg. Linjeflottans fartygsbestånd den 1 juli 1948 (inberäknat nu under byggnad varande enheter) beräknas omfatta: 3 kryssare, 1 minfartyg, 12 jagare, 6 kustjagare, 21 torpedbåtar, mindre, 15 ubåtar, 9 kustubåtar, 18 minsvepare, större, 24 minsvepare, mindre, eller tillsammans 109 fartyg med ett sammanlagt deplacement av 62 800 ton standard. Under tioårsperioden 1948—1958 skulle följande antal fartyg efter överskriden livslängd avföras ur linjeflottan: 4 jagare, 2 kustjagare, 1 15 torpedbåtar, mindre, 6 ubåtar, 4 minsvepare, större, 24 minsvepare, mindre, eller tillsammans 55 fartyg om sammanlagt cirka 12 150 ton standard. Med hänsyn till den brist på materiel och arbetskraft, med vilken under de närmaste åren måste räknas, samt till önskemålet om en begränsning av försvarsutgifterna anser sig kommittén böra utgå från att ersättningsbyggnaden under den närmaste tioårsperioden måste bedrivas i något långsammare takt än avgången sker och omfatta följande fartyg: 2 jagare jämte påbörjande av ytterligare 2 jagare, 4 torpedbåtar, mindre, 12 torpedbåtar, större, 1

Ytterligare 4 kustjagare avföras omedelbart efter periodens slut.

500 6 ubåtar samt 6 minsvepare, mindre. Härigenom skulle linjefiottans fartygsbestånd komma att under perioden successivt nedgå till 84 fartyg om cirka 60 700- ton standard. En närmare redogörelse för de till nybyggnad föreslagna fartygstypernas egenskaper återfinnes i betänkandets hemliga del. För att så långt som möjligt bringa upp moderniteten hos befintliga lätta fartyg, som beräknas över år 1958 kvarstå i linjeflottan, bör enligt kommitténs mening det moderniseringsprogram, som bifallits av 1947 års riksdag, omfattande ombyggnad av jagarna av Ehrensköld-klassen till minsvepare, förbättring av luftvärnsbestyckningen på »stadsjagare» och större minsvepare, införande av viss ny teknisk hjälpmateriel på lätta övervattensfartyg och ubåtar m. m. fullföljas. Kommittén har räknat med att under tioårsperioden ytterligare omkring 10 miljoner kronor böra anvisas för dessa moderniseringsarbeten, varjämte eventuella besparingar på redan anvisade medel för nybyggnad av fartyg böra avses för moderniseringsarbeten. För forsknings- och försöksverksamhet i samband med nya fartygskonstruktioner och nya vapen bör avses 1 miljon kronor per år. Den sammanlagda kostnaden för ersättningsbyggnad m. m. under tioårsperioden framgår av följande uppställning (prisläget den 1 juli 1947): Milj. kr.

2 jagare jämte påbörjande av ytterligare 2 jagare 4 torpedbåtar, mindre 12 torpedbåtar, större 6 ubåtar ...* 6 minsvepare, mindre Modernisering av äldre fartyg Försöksverksamhet

62,5 ° 48 48

5; 6 10 ^ Summa 189

5. Fredsrustningar.

Med hänsyn till kravet på hög krigsberedskap förutsattes i 1942 års försvarsbeslut fredsrustning och depåförläggning av fartygen i så stor utsträckning, som befanns möjlig med hänsyn till personalens omfattning. Praktiskt taget alla fartyg, som icke befunno sig under reparation eller översyn, förutsattes sålunda fullt rustade eller förlagda i depå med kärnbesättningar. Med hänsyn till de i det föregående anförda allmänna synpunkterna har kommittén ansett sig böra räkna med en begränsning av fredsrustningarna till vad som ur utbildningssynpunkt måste anses oundgängligen nödvändigt och därmed i viss utsträckning minska kravet på krigsberedskap. Av dessa skäl har uppgjorts en kombinerad rustnings- och underhållsplan, som i princip förutsätter, att cirka en tredjedel av det totala fartygsbeståndet, motsvarande omkring hälften av linjeflottan, hålles rustad i fred för övningar, medan återstående två tredjedelar äro avrustade i baserna. Av de avrustade fartygen avses omkring hälften skola hållas i materielberedskap (kunna snabbt

501 rustas), medan den andra hälften, som i huvudsak skulle innefatta reservflottans fartyg, avses vara upplagd (med något längre rustningstid). Vid beräkningen av de i förhållande till nuvarande organisation starkt beskurna underhållskostnaderna har kommittén utgått från här angivna principer för rustningarna. De i fred rustade fartygen förutsättas till större delen av året rörligt förlagda, då icke översyner lägga hinder i vägen. Närmare bestämmelser rörande tider för rörlig och stationär förläggning böra för att utbildningsförhållandena skola bäst tillgodoses utfärdas av chefen för marinen inom ramen för tillgängliga övningsanslag. I princip beräknas de rustade fartygen organisatoriskt sammanförda till en övningsflotta (kustflottan). Såsom lokala sjöstridskrafter avses endast smärre förband, som erfordras för viss specialutbildning eller andra särskilda ändamål eller utgöras av fartyg, som ur underhållssynpunkt lämpligen böra vara försedda med kärnbesättningar. För att bereda personalen erforderlig kännedom om de olika vatten- och kustområdena samt för att öva samverkan med stridskrafter på olika kustavsnitt förutsattes övningsflottan i sin helhet eller med förbanden detacherade bedriva övningar inom olika havsområden. Av bland annat utbildningsskäl bör övningsflottan under chefen för kustflottan principiellt vara organiserad på två eskadrar, en ubåtsflottilj och en minsvepningsflottilj, samtliga förband i en i förhållande till krigsorganisationen reducerad omfattning.

B. Artillerimateriel m. m. För omsättningen av artillerimateriel m. m. har i genomsnitt räknats med 7,5 miljoner kronor per år under femårsperioden 1948/49—1952/53 och 7,o miljoner kronor per år under perioden 1953/54—1957/58. Härutöver har ett sammanlagt belopp om 26 miljoner kronor för nyanskaffning av ekoradiooch hydroakustisk materiel uppdelats på hela tioårsperioden. Kommittén har räknat med följande ungefärliga fördelning på olika matererielslag av nyssnämnda årskvoter för materielomsättningen. 1948/49—1952/53

Artillerimateriel Torpedmateriel Minmateriel Nautisk materiel Teleteknisk materiel Ingenjörmateriel Viss materiel i övrigt (flottans del i för marinen gemensamma behov)

1953/54—1957/58

2 700 000 2 200 000 525 000 75 000 1350 000 500 000

2 500 000 kronor 2 050 000 » 475 000 » 75 000 » 1250 000 » 500 000 »

150 000 7 500 000

150 000 » 7 000 000 kronor

Närmare beräkningsgrunder för vissa av de olika mateiielslagen angivas i betänkandets hemliga del.

502 C. Basorganisationen. /. Allmänna synpunkter.

Flottans uthållighet och förmåga att fylla sina uppgifter är i hög grad beroende av att en i olika avseenden fullgod basorganisation står till dess förfogande. Detta förhållande har genom den senaste tidens utveckling ytterligare understrukits. Sålunda har sjökrigsmaterielens allt mer komplicerade natur skärpt kraven på reparations-, underhålls- och förrådstjänsten samtidigt som anfallsmöjligheterna från luften ävensom tillkomsten av olika slag av fjärrverkande vapen medfört ökat behov av effektiva skyddsanordningar för fartyg och basanläggningar. Framför allt sistnämnda förhållande — av särskild betydelse för ett land med Sveriges militärpolitiska läge — har medfört krav på omfattande modernisering av flottans basorganisation. Bland de åtgärder, som böra vidtagas för att bereda skydd mot flyganfall och mot fjärrverkande vapen, äro enligt krigserfarenheterna de viktigaste anordnande av i berg insprängda fullträffsäkra fartygstunnlar, av vilka vissa böra anordnas såsom dockor, insprängning av viktigare verkstadsanläggningar och förråd i berg, spridning av fartyg och anläggningar inom varje basområde, utnyttjande av ett flertal basområden för att möjliggöra bas växling samt maskering av fartyg och anläggningar. Härtill kommer, liksom i fråga om andra anläggningar av betydelse, behov av luftvärn och jaktflyg, vilka behov minska i den mån fartyg, verkstäder och förråd insprängas i berg. Under senare tid och framför allt under beredskapen ha en hel del åtgärder av nyssnämnda slag vidtagits. Sålunda ha vissa verkstäder i berg samt bombsäkra förråd för brännoljor och ammunition m. m. anordnats inom olika baseringsområden, varjämte maskeringsmateriel anskaffats och ett antal platser för krigsförtöjning av fartyg anordnats. De militära myndigheterna ha vid flera tillfällen gjort framställning om medel för byggande av fartygstunnlar. Några sådana ha dock hittills icke kommit till stånd. Kommittén har kommit till den uppfattningen, att en fortsatt successiv utveckling av flottans basorganisation bör komina till stånd i ovan angivna riktning. Av ekonomiska och andra skäl är emellertid en utbyggnad av alla de basområden, som vid krig kunna behöva utnyttjas såsom operationsbaser, till fullständigt skyddade baser utesluten. En differentiering beträffande anläggningarnas omfattning blir därför nödvändig. Kommittén förordar, att primära basområden ordnas i Stockholms, Göteborgs och Karlskrona skärgårdar. Förutom dessa primära basområden erfordras ett begränsat antal sekundära baser företrädesvis avsedda såsom mer eller mindre tillfälliga operationsbaser vid krig. De anläggningar av olika slag, som erfordras inom dessa baser, äro av förhållandevis begränsad omfattning och avse företrädesvis att möjliggöra förrådskomplettering samt krigsförtöjning och maskering. Den närmare omfattningen av de arbeten, som kommittén finner erforderliga för moderniseringen av flottans basorganisation, framgår av betänkandets hemliga del

503 I samband med den föreslagna moderniseringen av basorganisationen i Stockholms skärgård blir frågan om en utflyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv ånyo aktuell. De avsevärda nackdelar bland annat ur luftförsvarssynpunkt, som äro förenade med nuvarande förläggning av ifrågavarande anstalter, påkalla i detta sammanhang beaktande. Vissa helt preliminära undersökningar, som kommittén låtit verkställa, tyda på att driftskostnaderna måhända komma att ställa sig något lägre vid en utflyttad bas än vid den nuvarande. Såsom kommittén redan i den under avd. IV lämnade redogörelsen framhållit kräver emellertid fullföljandet av dessa undersökningar ett arbete av den art och omfattning, att det synes böra hänskjutas till särskild utredning. I avbidan på resultatet av en sådan utredning har kommittén i sina personal- och kostnadsberäkningar räknat med nuvarande förläggning av station och varv.

2.

Örlogsstationerna.

1942 års försvarsbeslut innebar i fråga om stationenias inre organisation inga väsentliga ändringar med undantag av att ett särskilt kompaniernas ekonomikontor skulle inrättas. Utöver 1942 års beslut ha sedermera en del smärre jämkningar inom stationsorganisationerna genomförts i anslutning till bland annat lösandet av vissa lokalfrågor. Av mera genomgripande natur voro de förslag till åtgärder i rationaliseringssyfte, som år 1944 framlades av militära expeditionstjänstkommittén och som resulterat i att den till statens organisationsnämnd anknutna försvarets centrala organisationskommitté (FCO) för närvarande i samråd med chefen för marinen undersöker möjligheterna att skapa örlogsstationer av s. k. centraliserad typ. Med stöd av Kungl. Maj:ts brev den 22 juni 1944 rörande Göteborgs örlogsstation och den 12 januari 1946 rörande Karlskrona och Stockholms örlogsstationer ha organisationsundersökningar vid de olika örlogsstationerna påbörjats och förslag till ändrad organisation för respektive stationer framlagts. För Göteborgs örlogsstation äro undersökningarna i huvudsak avslutade. För Karlskrona och Stockholms örlogsstationer äro undersökningarna, i vad de avse den militära ledningssidan avslutade, medan de i fråga om förvaltningsorganisationen alltjämt pågå. Organisationen av örlogsstationerna är för närvarande i stort sett följande. Manskapets fördelning på kompanier har försvunnit. All redovisning, kommendering o. s. v. av manskap, såväl fast anställda som värnpliktiga, sker i stället centralt på en personalavdelning, som även handlägger motsvarande ärenden beträffande underofficerare. I övrigt sker ledningen av stationen under stationschefen vid följande avdelningar, nämligen centralavdelning (allmänna ärenden, rättsvård, personalvård, skrivcentral och budcentral), utbildningsavdelning, kasernavdelning, musikavdelning, intendenturavdelning och sjukvårdsavdelning. Denna fördelning av verksamheten gäller beträffande Stockholms och Göteborgs örlogsstationer. För Karlskrona örlogsstation med

504 dess till två skilda kasernetablissement fördelade verksamhet har en klyvning skett av utbildnings- och kasernavdelningarna och för vardera av kasernerna Sparre och Ankarstjerna organiserats en sammanslagen utbildnings- och kasernavdelning. Försvarskommittén räknar med att de tre örlogsstationerna med hänsyn bland annat till behovet av förläggnings- och skolutrymmen bibehållas. I fråga om Stockholms örlogsstation förutsattes dock tidigare berörd utflyttning bli föremål för utredning. På stationernas kommande organisation inverka förutom den i annat sammanhang nämnda omläggningen av utbildningsverksamheten jämväl de förändringar i flottans organisation, som föreliggande förslag i övrigt innebär, i första hand minskade personalkadrer. Den av försvarets centrala organisationskommitté beräknade administrativa personalen för örlogsstationerna, förutsätter långt driven rationalisering av arbetet, varigenom personalbehovet kunnat hållas nere. Även om förslagen i allmänhet med smärre jämkningar vunnit anslutning från de marina myndigheternas sida, synes det ännu vara för tidigt att i detalj fastslå omfattningen av personalen vid nuvarande organisation. Erinras må, att försöksorganisationen för Stockholms örlogsstation började tillämpas först den 1 september 1947. Försvarskommittén har — med hänsyn till föreslagna personalminskningar — utgått från att avdelningarna Sparre och Ankarstjerna vid Karlskrona örlogsstation skola kunna sammanslås till en avdelning. I övrigt synas de av försvarskommittén föreslagna organisationsändringarna icke vara av den art och storleksordning, att de utöva större inflytande på omfattningen av örlogsstationernas fasta personal. Försvarskommittén utgår därför vid sina beräkningar av personalen från de summariska personalbehov för örlogsstationerna, vartill organisationskommittén för närvarande kommit, och anser det böra ankomma på marinchefen att på grundval av de principbeslut rörande flottans personalorganisation, vartill försvarskommitténs förslag må föranleda, i detalj utforma stationsorganisationen, allt i erforderlig samverkan med organisationskommittén. Omfattningen av den för de olika stationerna beräknade personalen framgår beträffande militär och civilmilitär personal av personaltabeller i betänkandets hemliga del samt beträffande civil personal av särskilda personalförteckningar. Den minskning i behovet av förläggningsutrymmen vid stationerna, som blir en följd av de förordade kaderminskningarna, uppväges till betydande del av att ökade utrymmen bli erforderliga för genomförande av den modernisering av utbildningen, som i annat sammanhang föreslagits. Med hänsyn till att flottans kaserner i stor utsträckning äro föråldrade och icke motsvara de krav, som numera böra uppställas, har kommittén utgått från att de utrymmen, som i övrigt kunna frigöras, skola i erforderlig utsträckning utnyttjas för att förbättra förläggningsförhållandena. I vad rör Stockholms örlogsstation kan slutlig ståndpunkt till dessa frågor icke tagas, förrän den föreslagna utredningen om en utflyttning av stationen kommit till stånd.

505 3. Örlogsvarven.

I den nuvarande marinorganisationen ingå tre örlogsvarv, ett i Karlskrona, ett i Stockholm och ett i Göteborg. Kapaciteten hos dessa varv förhåller sig ungefär som 5 : 4 : 1 . Örlogsvarvens huvudsakliga verksamhet omfattar — förutom viss nybyggnadsverksamhet — underhåll och reparation av marinens fartyg med tillhörande stridsmedel, fartygens utrustning med förråd av ammunition, bränsle, maskinförnödenheter samt materialutredning m. m., omhänderhavande av härför erforderliga förråd och av förråd för den varvsindustriella rörelsen, iordningställande av hjälpfartyg vid försvarsberedskap och mobilisering ävensom annan verksamhet, som står i samband med upprätthållandet och höjandet av sjökrigsmaterielens beredskap, samt slutligen avrustning och beredskapsförläggning av fartyg efter expedition. Varvens verkstäder samt materialoch drivmedelsförråd betjäna i stor utsträckning jämväl marindistriktens utom varven belägna anstalter. Vid varven utföras vidare en del i samband med förutnämnda verksamhet stående tekniska försök, varjämte yrkesutbildning för viss personal där äger rum. Genom en år 1944 beslutad omorganisation av Karlskrona och Stockholms örlogsvarv ha samtliga verkstäder på dessa varv brutits ut ur de förutvarande varvsdepartementen och sammanförts till en särskild verkstadsavdelning, vilken är affärsdrivande. Varven ha i övrigt uppdelats på tre militärtekniska avdelningar, nämligen en vapen-, en fartygs- och en intendenturavdelning. Någon omläggning av delar av Göteborgs örlogsvarv till affärsdrift har icke genomförts på grund av att detta varv äger betydligt mindre kapacitet än de båda övriga. Göteborgs örlogsvarv erhöll vid sin tillblivelse den 1 oktober 1943 en organisation som, frånsett formen för verkstadsdriften, i princip överensstämmer med de andra örlogsvarvens. Med hänsyn bland annat till att flottans tonnage enligt föreliggande förslag kommer att nedgå under tioårsperioden har försvarskommittén övervägt frågan, huruvida en minskning av antalet örlogsvarv skulle kunna genomföras. Av strategiska skäl samt med hänsyn till den ökade fara för anfall från luften, som en koncentration av varvsverksamheten skulle medföra, kan kommittén emellertid icke förorda en sådan åtgärd utan räknar med att de tre varven tills vidare bibehållas. Kommittén har också sökt få underlag för att bedöma, huruvida icke i fred en viss förskjutning av arbets volymen mellan örlogsvarven skulle kunna tillåta en mera rationell drift och medföra lägre driftskostnader. Härvid har det närmast blivit fråga om arbetsfördelningen mellan Karlskrona och Stockholms örlogsvarv, enär enligt kommitténs åsikt någon nämnvärd minskning av den redan nu mycket begränsade marina varvskapaciteten på västkusten icke torde böra ifrågakomma. Utan att därvid ingående driftskalkyler kunnat göras eller sociala och transport- m. fl. problem kunnat överblickas, tyda gjorda preliminära undersökningar på att en överföring av vissa arbetsupp-

506 gifter till Karlskrona örlogsvarv i fred skulle innebära ekonomiska fördelar. I syfte att så långt som möjligt nedbringa de årliga fredskostnaderna för varvsdriften vill kommittén sålunda i princip förorda en sådan förskjutning. I avseende på örlogsvarvens organisation har kommittén icke funnit skäl att nu föreslå några principiella förändringar utan räknat med personal för administration m. m. enligt samma grunder som för närvarande, varvid antalet befattningshavare anpassats efter det tonnage och de särskilda arbetsuppgifter, som ansetts böra tilldelas vederbörligt varv. Beträffande Karlskrona örlogsvarv har kommittén utgått från att det i fred bibehålles även såsom nybyggnadsvarv med en kapacitet i sådant avseende, som ungefär motsvarar den nuvarande. 4. Övriga basanläggningar. I nuvarande organisation ingå två örlogsdepåer, nämligen en vid Hårsfjärden och en vid Gustaf svik. Dock- och verkstadsanläggningarna vid den sistnämnda äro i fredstid utarrenderade till privat företag. Därutöver finnas vissa ytterligare basanläggningar — närmast förråd av skilda slag — på ett antal olika platser. Beträffande Hårsfjärdens örlogsdepå bör enligt kommitténs åsikt inga förändringar nu vidtagas i avvaktan på resultatet av den tidigare föreslagna utredningen rörande flyttning av Stockholms station och varv. I samband med denna måste frågan om den nuvarande depåns eventuella inordnande i ett från Stockholm utflyttat varv under alla förhållanden prövas. Vid sina personalberäkningar har kommittén sålunda räknat med nuvarande organisation. 1941 års försvarsutredning föreslog på angivna grunder, att anläggningarna vid Gustafsviks örlogsdepå skulle avsevärt utökas, bland annat för att möjliggöra en effektivisering av verkstadsdriften och omhändertagande av även större fartyg. I propositionen 1942: 210 ifrågasattes härjämte, om icke dockoch verkstadsanläggningarna borde drivas i marinens egen regi. De nämnda förslagen ha emellertid av ekonomiska skäl icke föranlett några åtgärder. Försvarskommittén förordar, att Gustafsviks örlogsdepå i fred bibehålles vid nuvarande organisation. Såsom av betänkandets hemliga del framgår har kommittén räknat med vissa anordningar i anslutning till depån för att förbättra baseringsförhållandena vid beredskap och krig. Med den av 1942 års riksdag i princip beslutade men ännu icke påbörjade övningsbasen vid Marstrand har kommittén ansett böra anstå, intill dess beslut fattats rörande det förslag till förändringar av flottans basorganisation på västkusten, som kommittén berört i betänkandets hemliga del. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle i Fårösund ordnas en förrådsdepå. Någon särskild organisation för handhavande av de flottan tillhöriga förråd m. m., som finnas i Fårösund, har emellertid aldrig skapats och synes icke heller erforderlig, enär förråden kunna omhänderhavas av kustartilleriets per-

507 sonal. Begreppet Fårösunds förrådsdepå bör därför utgå ur marinorganisationen. Vissa frågor rörande flottans baseringsförhållanden framför allt vid krig behandlas närmare i betänkandets hemliga del.

D. Flottans personal. /.

Officerare.

a) Amiralitetet. Enligt 1942 års försvarsbeslut räknades till amiralitetet chefen för marinen, chefen för Ostkustens marindistrikt, chefen för Sydkustens marindistrikt, chefen för kustflottan, inspektören för kustartilleriet samt chefen för marinförvaltningen. Genom beslut av 1943 års riksdag ändrades marinförvaltningens organisation, varvid stadgades, att det omedelbara chefskapet över förvaltningen skulle under chefen för marinen utövas av en souschef. Denna befattning borde kunna besättas med militär, civil eller civilmilitär innehavare och uppfördes på marinförvaltningens stat. Därest befattningen som souschef tillsättes med officer, tillhör denne amiralitetet. Kommittén förutsätter ingen förändring beträffande amiralitetets sammansättning. Chefen för kustflottan beräknas i krig vara chef för den beroende på krigsfallet mest betydelsefulla operativa sjöstyrkan, tillika chef för en av eskadrarna, och i fred vara chef för den för övningar sammandragna sjöstyrkan. b) Sjöofficerskåren. I 1942 års försvarsbeslut beräknades flottans officerskår enligt nedanstående tablå: Tjänstegrad (beställning)

Chef för marinstaben Chef för Karlskrona örlogsvarv Kommendörer Kommendörer Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden Kaptener Löjtnanter Fänrikar

Lönegrad (nuvarande beteckning)

Antal

Mo Mo Mo Ma Ma Ma Ma Ma Me

1 1 3 8 30 41 211 219 90

14 14 12 12 11 10 9 7 4

Sedermera ha vissa förändringar ägt rum beträffande grunderna för personalberäkningarna. Sålunda har bland annat fartygsbeståndet icke helt utbyggts enligt försvarsbeslutet. Vissa av de 1942 beslutade fartygsbyggena ha icke heller hunnit avslutas till budgetåret 1947/48. Marinförvaltningens och

508 örlogsvarvens organisationer ha vidare varit föremål för översyn. Med anledning härav har en viss revidering av antalet beställningshavare i flottans officerskår skett. Sålunda har chefen för marinförvaltningens vapenavdelning tillkommit i lönegrad Mo 14. En för förbandschef för ett av kryssarförbanden avsedd beställning i lönegrad Ma 12 har icke upptagits i årets personalförteckning, enär kryssarna ännu icke ingått i flottan. Antalet beställningar i lönegrad Ma 11 utgör 2 mindre än det i 1942 års beslut beräknade. Antalet beställningar i Ma 10 utgör 3 mindre, medan en beställning i M a l l eller Ma 10 och en beställning i Ma 10 eller Ma 9 tillkommit. Antalet beställningar i lönegraderna Ma 9 och Ma 7 äro i personalförteckningen upptagna med 12 respektive 16 beställningar mindre än i försvarsbeslutet. I samband med omorganisation av örlogsvarven fastställde 1944 års riksdag, att beställningarna som chefer för Karlskrona och Stockholms örlogsvarv skulle kunna besättas med antingen militär, civilmilitär eller civil befattningshavare. Enligt nu gällande personalförteckning skall vid ledigblivande av sistnämnda beställningar frågan om deras uppehållande bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Chefen för Göteborgs örlogsvarv har placerats i lönegrad Ma 12. Den i personalförteckningen för budgetåret 1947/48 upptagna staten kan sägas motsvara mobiliseringsbehovet för den vid sagda budgetårs ingång befintliga organisationen. Härvid har dock icke hänsyn tagits till den personalökning, som blir erforderlig för fartygen genom tillkomsten av modern ekoradiomateriel och stridsledningsorganisation. Under budgetåret beräknas de både kryssarna och en jagare ingå i flottan, medan å andra sidan viss utrangering av fartyg nyligen ägt rum. Kommittén har, såsom framgår av föregående avsnitt, räknat med dels viss rationalisering av marinledningen och flottans landorganisation, varvid hänsyn tagits till av organisationsnämnden verkställda undersökningar, dels den beslutade eller föreslagna utrangeringen av stridsfartyg. Enär den föreslagna ersättningsbyggnaden under närmast förestående tioårsperiod icke täcker avgången av fartyg, kommer fartygsbeståndet år 1958 att vara mindre än det nuvarande. Med anledning härav synes det möjligt att vidtaga icke oväsentliga minskningar av den aktiva officerskadern. Liksom hittills skett har kommittén vid sina personalberäkningar utgått från flottans krigsorganisation. Sedan denna reviderats i enlighet med vad i annat sammanhang angivits och sedan hänsyn tagits till angiven ökning för nytillkommen modern materiel på fartygen, utvisa de i betänkandets hemliga del återgivna beräkningarna ett sammanlagt behov av 521 stamofficerare vid tioårsperiodens slut. P å sätt som framgår av hemliga delen beräknas detta behov kunna täckas med en fredskader av 498 officerare. Beräkningarna rörande personalorganisationens omfattning i fred med hänsyn till utbildningskraven m. m. visa på ett behov av 525 officerare. För att så långt som möjligt hålla kostnaderna för fredsorganisationen nere har undersökning verkställts, huruvida det icke vore möjligt att begränsa fredskadern till den omfattning, som erfordras för att tillgodose krigsorganisatio-

509 nen. Detta har bedömts möjligt genom utnyttjande av följande beräknade personaltillgångar, nämligen 15 av de fänrikar i flottans reserv, vilka fullgöra viss dem åliggande fredstjänstgöring, 8 officerare av flottans stam, vilka kvarstå i tjänst de två närmaste åren efter uppnådd pensionsålder, samt 4 officerare i flottans reserv, vilka i särskild ordning inkallas för tjänstgöring på statens isbrytarfartyg. Försvarskommittén räknar sålunda med att ett antal av 426 officerare på flottans stat samt 72 fänrikar eller tillhopa 498 officerare skall vara tillfyllest jämväl för flottans fredsorganisation. Efter år 1942 har löneställningen för vissa kårchefer vid armén och vissa förbandschefer vid flygvapnet höjts. För närvarande är flertalet av arméns regementschefer och vissa av dess kårchefer samt flygvapnets flottiljchefer placerade i lönegrad Mo 12. Någon höjning av lönegradsplaceringen för flottans sjögående befälhavare har däremot icke ägt rum. Från sjömilitärt håll har under åberopande av det ökade ansvar, som kommit att åvila förbandsoch fartygschefer på de moderna stridsfartygen, samt en jämförelse med löneställningarna för vissa beställningshavare inom andra försvarsgrenar och med internationella motsvarigheter ifrågasatts, huruvida icke löneställningarna jämväl för sjögående förbands- och fartygschefer borde förbättras. Ändamålet syntes emellertid kunna tillgodoses även genom en höjning av nu till förbands- och fartygschefer utgående sjöförmåner. Kommittén vill icke förneka, att vissa skäl tala för att en dylik kompensation beredes nämnda chefer, och föreslår, att detta göres till föremål för närmare undersökning vid den allmänna översyn av tilläggsförmåner, som ställts i utsikt av chefen för finansdepartementet vid anmälan av propositionen 1947: 281 med förslag till statens löneplansförordning m. m. (s. 177). Försvarskommittén räknar med följande sammansättning av sjöofficerskåren: Tjänstegrad (beställning)

Lönegrad

Mo 14 Kommendörer Mo 12 Kommendörer Ma 12 Kommendörer Ma 11 Kommendörkaptener av 1. graden Kommendör eller kommendörkapten av 1. eller 2. graden Ma 12/11/10 Ma 11/10 Kommendörkaptener av 1. eller 2. graden Ma 10 Kommendörkaptener av 2. graden Ma 10/9 Kommendörkapten av 2. graden eller kapten Ma 9 Kaptener Ma 7 Löjtnanter Me 4 Fänrikar

Antal

2 2 7 26 1 21 34 1 187 164 72

Såsom kommendörer i lönegrad Mo 14 har kommittén upptagit chefen för marinstaben och chefen för marinförvaltningens vapenavdelning, som kommendörer i lönegrad Mo 12 cheferna för Stockholms och Karlskrona örlogs1

1. därest statens isbrytardirektör är arvodesanställd.

510 stationer. Därest befattningarna som chefer för Karlskrona och Stockholms örlogsvarv beklädas med militär personal, böra de liksom nu upptagas i lönegrad Mo 14 respektive Mo 12. Beställningarna som kommendörer i lönegrad Ma 12 ha beräknats för följande befattningar i fredsorganisationen, nämligen tjänstegrensinspektörer, flaggkaptenen i chefens för kustflottan stab, en sjögående förbandschef och chefen för Göteborgs örlogsvarv. Såsom av det föregående framgår avses tjänstegrensinspektörerna jämväl i viss utsträckning skola tjänstgöra som sjögående förbandschefer. Försvarskommittén har icke funnit anledning att i stort sett föreslå ändring i principerna för besättande av befattningar i kommendörkaptensgraden. Beställningarna såsom kommendörkapten av 1. graden ha sålunda avsetts för fartygschefer på kryssare, vissa förbandschefer på jagare och ubåtar, avdelningschefer i högre staber m. m. samt vissa avdelningschefer på örlogsvarv och örlogsstationer. Beställningarna som kommendörkapten av 2. graden ha avsetts för sekonder på kryssare, gruppchefer på jagare och fartygschefer på större jagare, på vilken förbandschef icke är förlagd, vissa förbandschefer på ubåtar, assistenter på vissa avdelningar inom högre staber m. m., förste flaggadjutanten i chefens för kustflottan stab samt vissa chefer inom varvs- och stationsorganisationen. Till alternativt lönegrad Ma 11 eller Ma 10 har i anslutning till beslut vid 1947 års riksdag hänförts statens isbrytardirektör, därest denna befattning icke uppehälles av arvodesanställd befattningshavare, samt liksom tidigare en byråchef inom sjökarteverket. Beträffande de principer, som legat till grund för beräkningen av antalet övriga beställningshavare, samt vederbörliga beställningshavares placering i olika befattningar, hänvisas till betänkandets hemliga del. Vissa officersbeställningar voro i 1942 års organisation utbrutna från flottans respektive kustartilleriets avdelningar i personalförteckningen och voro uppförda under andra rubriker, nämligen — förutom amiralitetet — marindistrikten och vissa utbildningsanstalter. I nuvarande organisation upptagas å särskilda stater cheferna för Västkustens marindistrikt (Mo 14), Norrlandskustens marindistrikt (Ma 12/11), Öresunds marindistrikt (Mall/10), sjökrigshögskolan (Ma 12), sjökrigsskolan (Ma 12) och marinens underofficersskola ( M a l l ) , souscheferna vid sjökrigsskolan (Ma 10) och marinens underofficersskola (Ma 9), 3 lärare vid sjökrigshögskolan (Ma 10/9) och sammanlagt 3 gymnastikofficerare vid sjökrigsskolan och marinens underofficersskola (Ma 9/7). Av dessa beställningar böra, enligt vad kommittén i annat sammanhang föreslagit, beställningarna som chefer för Norrlandskustens och Öresunds marindistrikt indragas. Av återstående beställningar, vilka principiellt kunna tillsättas med officerare, som tillhöra antingen flottan eller kustartilleriet, beräknas 4 regementsofficerare och 3 kompaniofficerare komma från flottan,

511 3 regementsofficerare och 2 kompaniofficerare från kustartilleriet. Utan att frångå denna beräkningsgrund har kommittén ansett lämpligt, att souschefen vid marinens underofficersskola upptages i lönegrad Ma 10 eller Ma 9, varigenom personvalet skulle underlättas. Härtill kommer souschefen vid marinstaben. Av avsnittet om försvarsstaben framgår, att kommittén räknat med att ett antal av de på försvarsstabens stat upptagna officerarna skall rekryteras från marinen, varav bland annat 4 befattningar som marinattachéer. Dessa beställningshavare ha icke redovisats i flottans och kustartilleriets personaltabeller. Årskontingenten officerare och antalet officerare vid marinens stabskurser ha dock dimensionerats med hänsyn härtill. Försvarskommittén har i sammanhang med behandlingen av övergångsstaterna föreslagit inrättande av en provisorisk reservstat vid flottan. Genom en sådan anordning skulle övergången till den av kommittén förutsatta minskade organisationen kunna försiggå relativt smidigt, varjämte kostnaderna skulle bli mindre än om personalminskningarna helt skulle ske genom överföring av övertalig personal på övergångsstat. Härtill kommer, att det blir möjligt att under de närmaste tio åren tillgodose kravet på en tillräckligt kvalificerad kärnbemanning på vissa mera värdefulla, i reservflottan ingående fartyg utan att behöva avse aktiv personal för ändamålet. I anslutning till de beräkningsgrunder, som angivas i betänkandets hemliga del, har kommittén preliminärt räknat med att på provisorisk reservstat uppföra följande beställningar, nämligen 1 kommendör, 2 kommendörkaptener av 1. graden, 2 kommendörkaptener av 2. graden och 8 kaptener. Antalet arvoden för pensionerade officerare framgår av särskilda personalförteckningar. 2. Underofficerare.

Underofficerskårens stat beräknades enligt 1942 års försvarsbeslut vid fullt utbyggd organisation komma att omfatta: Tjänstegrad (beställning)

Förvaltare Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden

Lön cgrad (nuvarande Antal beteckning)

Ma 6 Ma 5 Ma 4

69 435 1 176

Som följd av de under föregående avsnitt angivna förändringarna i marinorganisationen under tiden efter försvarsbeslutet har underofficerskårens stat ändrats så, att i årets personalförteckning antalet förvaltare utgör 69 eller samma antal som förutsattes år 1942, antalet flaggunderofficerare minskats med 26 till 409 och antalet underofficerare av 2. graden med 63 till 1 113. Nuvarande personalförteckning upptager sålunda totalt 1 591 beställningar för underofficerare.

512 Enligt staten 1947/48

Befattningar

Förvaltare i fartygstjänst: Uppbördsmaskinister och uppbördselektriker på pansarskepp Uppbördsmaskinister och uppbördselektriker på kryssare Uppbördsmaskinister på landskapsjagare Fartygschefer på oljetankfartyg och tendrar . . . .

Ändring under tioårsperioden

—6

+2 +3

Förvaltare i stabs- och annan förvaltningstjänst än vid förråd: Förvaltare tjänstgörande i marinstabens organisationsavdelning Förvaltare tjänstgörande i marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning. inspektionsbyrån . . . . Biträden åt nybyggnadskontrollanter, marinförvalt ningen Detaljchefer, personalavdelning, rulldetalj för underofficerare vid örlogsstationer Detaljchef, personalavdelningen, registerdetaljen, Göteborgs örlogsstation Biträden åt chef för fartygsavdelning, örlogsvarv Biträden åt chef för el-sektion, örlogsvarv Avdelningsföreståndare vid maskinsektion, örlogs varv Avdelningsföreståndare vid skrovsektion, örlogs-

+ 1

+ 1 Förvaltare i förrådstjänst: Uppbördsmän vid beklädnadsförråd Uppbördsmän vid intendenturinventarieförråd. . Uppbördsmän vid proviantförråd Uppbördsmän vid sjukvårdsmaterielförråd . . . . Uppbördsmän vid art.-am.-förråd Uppbördsmän vid art.-inv.-förråd Uppbördsman vid skjutbana, Karlskrona örlogsvarv Uppbördsmän vid minförråd Uppbördsman vid svepförråd, Stockholms örlogsvarv Uppbördsmän vid torpedförråd Uppbördsmän vid maskininv.-förråd m. m Uppbördsmän vid allm. materialförråd Uppbördsmän vid sjöreserv Uppbördsman vid marinförvaltningens förråd Bofors Uppbördsman vid centrala intendenturförrådet Lindesberg Oppbördsman vid centrala torpedförrådet, Motala Uppbördsman vid Hårsfjärdens örlogsdepå Kasernuppbördsmän Uppbördsmän vid teleförråd Uppbördsman vid förråd för ubåtars och mindre fartygs motorer, Stockholms örlogsvarv

+ 1

4- 1

t- 1 + 3 + 1

Förvaltare i kassatjänst:

T ö

Summa

<>!>

+ 11

513 Mobiliseringsbehovet av stamunderofficerare vid slutet av närmaste tioårsperiod har av försvarskommittén beräknats till 1218. Genom att viss annan personal utnyttjas synes detta antal på sätt framgår av betänkandets hemliga del kunna nedbringas till 1 210. Från olika håll har anförts, att relationerna mellan antalet förvaltare, flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden vid flottan medföra mindre gynnsamma befordringsutsikter inom sjöunderofficerskåren än inom övriga försvarsgrenars underofficerskårer. I syfte att åvägabringa större enhetlighet härvidlag föreslår kommittén en procentuell ökning av antalet beställningar inom de högre underofficersgraderna från nuvarande 30 till 35 % av totala antalet underofficerare. Kommittén förbiser därvid icke, att genomförandet av detta förslag kan leda till att flaggunderofficerare vid tjänstgöring ombord i viss utsträckning måste förläggas enligt de normer, som för närvarande tillämpas för den lägsta underofficersgraden. Från nyss angivna utgångspunkt synes det kommittén lämpligt, att den minskning av underofficerskåren vid flottan med 381 beställningar, som främst blir en följd av det reducerade fartygsbeståndet, till övervägande delen bör drabba den lägsta underofficersgraden. Då antalet vakanser inom flottans underofficerskår helt ligger inom denna grad, erhålles även en smidigare övergång till de nya staterna, varjämte behovet av övergångsstat minskar, vilket i sin tur i viss mån kompenserar kostnaderna för den procentuella höjningen av antalet högre beställningar. Antalet beställningar för förvaltare uppgår vid nuvarande organisation till 69, utgörande 4,3 % av totala antalet underofficerare. För att i enlighet med vad nyss anförts bringa befordringsgången inom flottans underofficerskår i närmare överensstämmelse med befordringsgången för andra underofficerare samt med beaktande av att vissa nya befattningar avses skola tillkomma räknar försvarskommittén — trots minskningen av antalet underofficerare — med en ökning av antalet befattningar för förvaltare till 80. Antalet förvaltare kommer härigenom att öka till 6,5 % av totala antalet underofficerare. Förvaltarbeställningarna ha tidigare helt låsts fast till vissa befattningar, varigenom avsevärda svårigheter yppats, när det gällt att åstadkomma nödvändiga omflyttningar inom förvaltarkåren. Förhållandet har tidigare uppmärksammats av försvarets civilförvaltning, som ifrågasatt, huruvida icke vissa allmänna riktlinjer borde uppdragas med avseende å dels de befattningar i vilka förvaltare skola placeras, dels ock förutsättningarna för befordran till förvaltare, närmast med avseende å kvalifikationer och utbildning m. m. För flottans del har försvarskommittén räknat med att förutnämnda 80 förvaltarbeställningar företrädesvis skola utnyttjas för befattningar, som framgå av vidstående tablå. I anslutning till vad här anförts räknar försvarskommittén med att underofficerskårens stat skall erhålla följande omfattning: 3 3 - 1800 47

514 Tjänstegrad (beställning)

Lönegrad

Antal

Förvaltare Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden

Ma 6 Ma 5 Ma 4

80 344 786

Antalet arvoden för pensionerade underofficerare framgår av särskilda personalförteckningar. Av motsvarande skäl, som anförts beträffande officerskåren, har kommittén räknat med en provisorisk reservstat för underofficerare, omfattande 20 beställningar som flaggunderofficer och 10 som underofficer av 2. graden. 3. Manskap. Det förslag till åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten, som år 1946 framlades av 1944 års manskapsutredning, innebar i stora drag, att en minskning av det kontraktsanställda manskapet borde ske i förening med en ökning av det långtidstjänstgörande underbefälet. Manskapsutredningen räknade vidare med att behovet av stamunderbefäl kunde minskas på grund av att värnpliktiga i viss utsträckning kunde utbildas till underbefäl. I personalförteckningen för flottan för såväl budgetåret 1946/47 som 1947/48 har räknats med den av manskapsutredningen föreslagna övergångsplanen. För budgetåret 1947/48 upptager personalförteckningen sålunda: Tjänstegrad (beställning)

Högbåtsmän Furirer Korpraler Meniga

!

Lönegrad

Antal

Ma 3 Me 2 el. Me 1 Mha 2 Mha 1

340 1 700 425 1 590

Vid utbyggd manskapsorganisation budgetåret 1950/51 skulle manskapsstaterna enligt manskapsutredningen omfatta 511 högbåtsmän, 1 700 furirer, 315 korpraler och 1 590 meniga, vilket innebär en minskning i förhållande till 1942 års organisation med 1 654 beställningar. Försvarskommittén har ansett sig kunna i huvudsak ansluta sig till manskapsutredningens förslag i vad gäller utnyttjande av långtjänstunderbefäl för att möjliggöra en minskning av det antal ynglingar, som årligen måste tillföras försvaret. För flottans del räknar kommittén med att vid här föreslagen organisation i krig och fred 505 högbåtsmän kunna beredas plats inom det erforderliga antalet underbefäl. I likhet med manskapsutredningen räknar försvarskommittén vidare med att värnpliktiga i viss utsträckning skola utbildas till underbefäl för flottans krigsorganisation, varigenom en avsevärd beskärning av stamunderbefälet bör kunna ske. Såsom av betänkandets hemliga del närmare framgår har försvarskommittén därför kunnat beräkna behovet av stamunderbefäl för flottans krigsorganisation till 1 889, utgörande en minskning i förhållande till den av

515 manskapsutredningen föreslagna slutstaten med 637 beställningar. För fyllande av detta behov av stamunderbefäl har försvarskommittén räknat med följande stat: Tjänstegrad (beställning)

Högbåtsmän Furirer Korpraler Meniga

Lönegrad

Antal

Ma 3 Me 2 el. Me 1 Mha 2 Mha 1

505 1 168 216 1 090

4. Musikorganisation.

Flottans musikorganisation omfattar enligt 1942 års försvarsbeslut tre musikkårer, en vid vardera örlogsstationen. Kåren vid Göteborgs örlogsstation är jämväl avsedd för Älvsborgs kustartilleriregemente. Musikkårerna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer äro i huvudsak av typ I, medan musikkåren vid Göteborgs örlogsstation är av typ I I I . Av de tre befintliga beställningarna för musikdirektörer äro två uppförda i lönegrad Ma 9 eller Ma 7 samt en i lönegrad Ma 7. Med hänsyn till vad som anförts under avd. V. D. Militärmusiken räknar försvarskommittén här med oförändrad musikorganisation vid flottan. 5. Reservpersonal.

Försvarskommittén har i besparingssyfte räknat med ett utnyttjande av officerare och underofficerare i reserven samt värnpliktigt befäl i betydligt större utsträckning än hittills skett. Kommittén har vid sina behovsberäkningar icke skilt på personal i reserven och värnpliktig befälspersonal. Sistnämnda personalkategori måste ianspråktagas för ett stort antal befattningar både ombord och i land. Det bör ankomma på krigsplacerande myndigheter att från fall till fall avväga proportionerna mellan i reserven anställd och värnpliktig befälspersonal på fartyg och inom landorgan. a)

Officerare.

Flottans reservofficerare tjänstgöra under fredstid i mycket stor omfattning på handelsflottans fartyg. Såväl under förstärkt försvarsberedskap som under krig måste man utgå från att handelssjöfarten fortgår i avsevärd omfattning, varigenom konkurrens mellan örlogs- och handelsflottan uppstår om den nautiskt utbildade reservpersonalen, vilket kan förutses vålla olägenheter å ömse håll. Utöver de åtgärder, som för undvikande härav äro vidtagna i nuvarande organisation, har försvarskommittén, såsom närmare framgår av ett följande avsnitt rörande frivilliga, organisationer, förordat den ytterligare utbildning av värnpliktig befälspersonal vid flottan, som av chefen för marinen föreslagits i samband med en omorganisation av sjövärnskåren. I övrigt förutsätter kommittén här icke någon förändring i förhållande till vad för närvarande gäller. Därest utbildning sker av det antal elever i offi-

516 cerskurser, som anges vid behandlingen av sjökrigsskolan, räknar kommittén med att flottans behov av reserv- och värnpliktiga officerare kan fyllas. b) Underofficerare. Möjligheterna att fylla behovet av reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare äro beroende av flera svårbestämbara faktorer. Försvarskommittén har beträffande rekrytering av denna personal icke förutsatt några större ändringar i förhållande till nu gällande organisation samt räknat med att behoven av reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare under alla förhållanden kunna fyllas under den närmaste femårsperioden genom att flottan har tillgång till under beredskapstjänst utbildad personal av dessa kategorier. Utvecklingen på detta område bör självfallet följas med uppmärksamhet så att på längre sikt eventuellt erforderliga åtgärder kunna vidtagas. 6. Övrig personal.

På sätt skedde i samband med 1942 års försvarsbeslut har försvarskommittén valt att redovisa civil ordinarie och extra ordinarie personal med avlöning från avlöningsanslag i särskilda personalförteckningar. Sådan personal med placering i högre lönegrad än Ce 24 har dessutom redovisats i texten under vederbörliga avsnitt. Utöver nyss omförmälda personal tillkommer dels extra och tillfälligt anställd personal, dels civil lärarpersonal vid vissa utbildningsanstalter och övriga skolor, som uppbär arvoden enligt särskilda grunder, dels ock arbetarpersonal med avlöning antingen från avlöningsanslag eller sakanslag. I vad gäller den civila personalens avlönande från sak- eller avlöningsanslag förordar försvarskommittén i förhållande till nu gällande ordning den ändringen, att den extra ordinarie personal vid marindistriktens intendenturförvaltningar och därtill anslutna förråd samt den i motsvarande tjänst vid örlogsstationerna anställda personalen, för vilken avlöningskostnaderna nu bestridas från sakanslag, upptages i personalförteckningen över extra ordinarie tjänstemän med avlöning från avlöningsanslag. Jämväl den extra och tillfälliga personal, som kan vara erforderlig för ifrågavarande tjänst, synes framdeles böra avlönas från avlöningsanslag. Vad beträffar vid ifrågavarande förråd m. m. anställda arbetare har kommittén förutsatt, att avlöningskostnaderna även för dessa hädanefter skola bestridas från anslaget till avlöningar till viss arbetarpersonal i stället för såsom nu från sakanslag. Vid beräknande av behovet av civil personal i fredsorganisationen har kommittén, dels verkställt de reduktioner, som direkt föranletts av den minskade marinorganisationen, dels utgått från att den rationalisering av tjänsten inom staber, förvaltningar och utbildningsanstalter m. m , som kan föranledas av pågående eller planerade organisationsundersökningar, kommer att medgiva en minskning av den civila personalen. I den mån resultat av redan verkställda organisationsundersökningar förelegat och ansetts tillämpliga på den

517 av kommittén föreslagna organisationen har hänsyn till dessa tagits vid behovsberäkningarna av civil personal. Härutöver har kommittén, såsom i annat sammanhang angivits, i besparingssyfte ansett sig böra i viss utsträckning räkna med utnyttjande av värnpliktig handräckningspersonal i stället för civil personal. Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att för marinens väderlekstjänst beräknats civilmilitär meteorologpersonal i överensstämmelse med 1943 års riksdags beslut beträffande den militära väderlekstjänstens organisation (proposition nr 354, riksdagens skrivelse-nr 510). Med undantag för en förste militärmeteorolog, som upptagits i lönegrad Ca 29, beräknas för denna personal extra ordinarie beställningar. 7. Rekrytering. a) Värnpliktiga. Behovet av värnpliktiga för flottan bestämmes icke endast av hänsyn till krigsorganisationen utan jämväl av dels kravet på att ett tillräckligt antal värnpliktiga i fredsorganisationen skall stå till förfogande för bemanning av de fartyg, som erfordras för fredsövningarna (bland annat utbildningen av stampersonalen), dels det erfarenhetsmässiga behovet av en extra omgång värnpliktiga under en längre tids förstärkt försvarsberedskap. Enär årskontingenten av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga icke är tillräckligt stor, måste flottan tilldelas även andra vapenföra värnpliktiga. Sjömanshusinskrivna värnpliktiga jämte till grupp K hänförliga kvarstå hela sin värnpliktstid vid flottan, vilket däremot icke är fallet med övriga. Krigsbehovet av värnpliktiga är nämligen icke så stort, att vid flottan fredstjänstgörande årsklasser av sistnämnda kategori för dess fyllande behöva kvarstå hela sin värnpliktstid vid flottan, även om hänsyn tages till att en del av de sjömanshusinskrivna icke kunna eller böra inkallas till krigstjänst på grund av tjänstgöring vid handelsflottan. Antalet årsklasser, som skola kvarstå vid flottan, låter sig icke en gång för alla slutgiltigt fastslås, dels därför att tillgången på sjömanshusinskrivna värnpliktiga växlar, dels emedan jämväl sjöfartens oundgängliga behov av personal kan ändras, dels slutligen enär flottans eget personalbehov ändras i samband med tillkomst och avgång av fartyg. Försvarskommittén har emellertid räknat med att de 10 yngsta årsklasserna av de icke sjömanshusinskrivna värnpliktiga skola avses för tjänst vid flottan för att därefter överföras till armén, där en mindre del anses kunna utnyttjas i befattningar, för vilka deras tidigare utbildning gjort dem lämpliga, och övriga ingå i den allmänna personalreserven. Försvarskommittén har sålunda räknat med att hela tjänstgöringstiden i fred för såväl sjömanshusinskrivna som övriga värnpliktiga vid flottan uttages för tjänstgöring vid flottan. Det totala årsbehovet av tjänstgörande värnpliktiga vid flottan har beräknats till

518 Värnpliktiga i allmänhet, (därav högst 300 i lägsta besiktningsgrupp) .. Specialister, officersaspiranter och mariningenjörsaspiranter Sjökaptener och likställda Summa

2 680 175 45 2 900

Antalet sjömanshusinskrivna varierar år från år. Med ledning av senaste årens tillgång och tendens beräknas av ovan angivna 2 680 värnpliktiga omkring 1 200 tillhöra, denna kategori, varför inskrivning av övriga värnpliktiga för tjänstgöring vid flottan bör verkställas i sådan omfattning, att omkring 1 480 man beräknas kunna fullgöra tjänstgöringen. b) Fast anställd personal. I fråga om rekryteringen av officerare, underofficerare och manskap vid flottan har kommittén icke funnit anledning föreslå någon förändring i vad som för närvarande gäller. 8.

Personalens fredsfördelning.

Det av försvarskommittén för krigsorganisationen beräknade personalbehovet framgår av tabeller, som återfinnas i betänkandets hemliga del. Av efterföljande tabell framgår i sammandrag den ungefärliga fredsfördelningen av flottans militära personal samt personalen vid de för marinen gemensamma kårerna under ett vinterhalvår. I tabellen har medtagits även civil personal vid flottans och för marinen gemensamma organ. I övrigt utgör tabellen en sammanställning av de mera detaljerade tabeller, som återfinnas i den hemliga delen. Tabellen får — i vad avser militär och civilmilitär personal — icke betraktas som bindande, bland annat emedan tid efter annan förändringar av olika skäl måste förutsättas bli vidtagna i de rustade förbandens sammansättning och emedan elevantalet i de olika skolorna kan variera från år till år. Under sommarhalvåret avses de under vintern reducerade besättningarna skola kompletteras och rustningarna ökas, främst med vissa mindre fartyg och sjömätningsfartyg. Härigenom under sommarhalvåret uppkommande personalbehov beräknas kunna täckas med: 1. Instruktionspersonal och elever — helt eller i viss utsträckning — från ett flertal skolor i land. 2. Tjänstegrensinspektörer med adjutanter samt aspiranter i marinstab och marinförvaltning. 3. Viss personal i reserven fullgörande dem åliggande fredstjänstgöring. 4. Viss personal, som under vintern tjänstgjort på isbrytarna.

519 Oi "*KCM w4 CO l>> O -tfO GO •>* t-

i-H

= * 5 to oa oa .5c

2 25 os a - ~ P. C o

:

3 g

2 a so B J2 a :

«» 2 £

O N O !M —l O CO O O (NiO CO CO CO C75 -H

i : » ?r w

co r** 0 1 0

I OCO

eon

I H

<M

to

"3.

•CSÖ i i

r*

«o

•*• >

en OJ t^ t~ •* t - eo to »oco co r» as ^ -"*i <M CT> CM

^

a o ns Er *i o .£

cx> c^ ao

o

~-

2 S B

"

^

B; 8 £

'm

»-. <«3

53 •# O

—

:o

.-H

PM ~4 CO lT3 i H CO CTi

coco

00 00

o o

X3

K5

++++++ +

I +

co r - o s

lOr-i

<N

o o o o

a~ ta

lOOifl H N

O B5

CO H

_g bo a g "o a - B <J3 :c4 a g p ' So

W

-* er» SN» CN T-> co »-« •>*

a o

.fl

oo C So tj

ti

r2

^

ca be oo a

>•

Cf2 T J

c

bo C

m

-a.SPS ««' ** 12

i

j_ o o 03 1 3 TS

aft 1 s 3 S "d SM

B g

i co i co co

-«

i

»H

f!3 3

^

fe

P B oo 'S 2 >»•

o 03

Komp. off.

»o

. 2 00 t» ^ be -^~ 03

o co t>> »H r- CM

Kk2

>o *-i

£o .So

5 a 2 o

•-. M ti .H

O lO CO I CO *H

KU

i

a a 3 M u a be

* .fe

B "P„ oo :=8 —

.fe

t-'

a

a. 13 •

,d

C0

"3 ^3 "C

g

O

2 is O o 00 • "

Kmd

S I I I

Fh

I

g ."

i/. ; b f i cä

es

• .2 "oi • 0 B

2*-* a o

O'

^CQ

C03S 00 (X2

u

a) » •< -w bo a> & B B -T -• "J X9

a

ooä o O

" - f l «3

i e CJ* - ö"c 5 . o 03 • ^ '3 S u -5 o, ^ fl ^ , C _fl

rt

H

a d« bo i o

-a

B

-

e es . _

• 2 <" CD, o A -2 Ö . S K n t-. * •? 2 fl

Png

2 K a O03

B «f? f^jg " 12 <; o "S fe

S > is oi a 3

TO

£0 o? fl S

> » „. CD OI CjH CD + 3 T 3 01

•is o 03 Cfl

- 03

fl

oi t- -t> c J2 fl

g—

H

id-2

'C C0D OI "2 3H3 OJ

fe ^ -

<

03 O

CO >

W

tj a

5 * rvr*

-nj

s

s

520 E. Utbildning. /. De värnpliktigas

utbildning.

a) Värnpliktiga i allmänhet.

Tjänstgöringstid och inkallelsesystem. Enligt 1941 års värnpliktslag äger utbildning rum för värnpliktiga inskrivna vid sjömanshus under 15 månader i en följd samt för övriga värnpliktiga under 14 månader i en följd. Den för sistnämnda kategori återstående månaden av den föreskrivna sammanlagda tjänstgöringstiden uttages såsom en efterutbildningsövning i och för omskolning i samband med överföring till annan försvarsgren. Inryckningen sker till samtliga örlogsstationer två gånger årligen, dels omkring den 1 oktober, dels omkring den 1 januari. Efter grundläggande utbildning i land sker embarkering å fartyg eller kommendering till tjänstgöring vid örlogsstation, örlogsvarv o. s. v. för 12 månaders fortsatt praktisk utbildning och tjänstgöring. E n viss del av de värnpliktiga gives härunder en yrkesutbildning motsvarande den, som stammanskapet erhåller under första anställningsåret. Härigenom har kadern för stammanskapet kunnat icke oväsentligt minskas. De värnpliktiga vid flottan skola icke blott utbildas för vissa stridsbefattningar ombord utan skola även underhålla och vårda en komplicerad och dyrbar materiel samt i många fall även bibringas sjömanskap för att kunna utföra sina åligganden ombord. Med tjänstgöringen ombord följa också åtskilliga extra arbetsuppgifter, som i land normalt kunna utföras av handräckningspersonal. Dessa förhållanden sätta sin prägel på värnpliktstjänstgöringen vid flottan och medföra, att särskilda svårigheter äro förenade med en mera omfattande minskning av värnpliktstidens längd. Kommittén har dock funnit, att man genom att rationalisera inkallelseoch utbildningssystemet samt genom att ytterligare specialisera de värnpliktigas yrkesutbildning skulle kunna nedbringa tjänstgöringstiden till 12 månader utan att behöva öka stamkadern. En längre gående reduktion av tiden är, bland annat med hänsyn till kravet på kontinuerlig bemanning av fartygen, förenad med vissa svårigheter. Då det emellertid synes möjligt att genom särskilda åtgärder något så när bemästra dessa och då en differentiering av tjänstgöringstidens längd mellan olika försvarsgrenar (vapenslag) enligt kommitténs mening bör undvikas, har kommittén funnit sig böra föreslå, att tjänstgöringstiden även vid flottan reduceras till 11 månader. Denna tjänstgöringstid bör uttagas i en följd för såväl sjömanshusinskrivna som övriga värnpliktiga. Vid övergång till en tjänstgöringstid av 11 månader uppstår främst problemet att förena kraven på grundläggande utbildning och på kontinuerlig bemanning av fartygen. Enär värnpliktiga i stor utsträckning måste användas inom flertalet av flottans olika yrkesgrenar i befattningar, som kräva såväl tekniska kunskaper som personliga färdigheter, måste uttagningen bland de årligen inryckande värnpliktiga göras mycket omsorgsfull för att få bästa möjliga effekt av utbildningen. En viss bedömning erhålles i samband med

521 inskrivningens lämplighetsprövning, men då vid sjömanshus inskrivna värnpliktiga icke personligen inställa sig, måste en relativt omfattande prövning ske även under den första tiden av värnpliktstjänstgöringen. Detta i förening med behovet av läkarundersökningar, vaccinering samt utrustning med kläder och övriga persedlar gör det olämpligt, att de värnpliktiga direkt embarkera på fartygen. Det är dessutom icke rationellt att ombord å fartygen bibringa de värnpliktiga den grundläggande utbildningen, så mycket mindre som denna avsevärt skulle fördröjas genom att den ovana värnpliktsbesättningen måste sköta viss del av fartygstjänsten. Icke heller synes det kommittén lämpligt att låta fartygen under viss tid av året vara utan större delen av de värnpliktiga, som ingå i besättningslistorna. Detta skulla medföra, att fartygen under de värnpliktigas militära utbildning i land skulle ligga med avsevärt reducerade besättningar och icke kunna bedriva några övningar av större värde, vilket vore oekonomiskt. Den tekniska utrustningen och fartygens underhåll skulle även bli lidande på en sådan ordning. Sedan värnpliktsbesättningen embarkerat, måste den därpå följande tiden användas för att dels sätta de värnpliktiga in i deras åligganden, dels genomföra de förberedande övningarna. Man torde få räkna med att tillämpningen av ett system av angivna innebörd skulle leda till att under cirka 4 månader av året inga övningar eller blott grundläggande sådana skulle kunna äga rum å de rustade fartygen. Även ur beredskapssynpunkt skulle systemet medföra allvarliga nackdelar. Kommittén har kommit till den uppfattningen, att utbildnings- och bemanningsproblemet bäst löses genom övergång till ett helt nytt inkallelsesystem, innebärande att de värnpliktiga årligen inkallas i olika omgångar, vilka successivt avlösa varandra. Som ett led i rationaliseringen av värnpliktsutbildningen förordar kommittén, att den grundläggande utbildningen i land, innan sjökommendering m. m. tager sin början, ordnas centralt vid en gemensam värnpliktsskola för samtliga tre örlogsstationer. Detta, som möjliggöres genom den föreslagna successiva inkallelsen, medför en del påtagliga fördelar ur utbildningssynpunkt och är dessutom ägnat att motverka den ökning av utbildningskostnaderna, som blir en följd av utbildningens modernisering. E t t begränsat antal elever utbildas samtidigt vid skolan, där modern övningsmateriel, som ofta ställer sig för dyr att anskaffa i flera uppsättningar, kan uppställas. Genom att verksamheten kontinuerligt bedrives året runt utnyttjas skollokalerna på mest ekonomiska sätt. Den till skolan kommenderade instruktionspersonalen erhåller genom den kontinuerliga tjänsten bättre undervisningsvana, varjämte underofficerare och högbåtsmän i större utsträckning än förut efter specialutbildning kunna anlitas för instruktionstjänst. Lämplighetsprövningarna av de värnpliktiga med hänsyn till personliga färdigheter och civil verksamhet kunna göras mera effektiva, då de ske under enhetliga former. Slutligen torde det statistiska materialet bättre kunna komma uttagningsverksamheten till godo. Det successiva inkallelsesystemet medför givetvis, att fartygen få byta

522 en mindre del av sin besättning ett flertal gånger under året. De värnpliktiga, som embarkera, få emellertid vid ombordkomsten se fartyget i funktion till alla delar och sätta sig därigenom relativt snabbt in i fartygs- och stridstjänsten. Enligt inhämtade utländska erfarenheter är detta till fördel för utbildningsresultatet. Fartygens stridsberedskap kommer vid det föreslagna systemet att under hela året hållas vid en relativt god och jämn nivå. Vid en skärpning av det utrikespolitiska läget kunna rustade fartyg därigenom på kort tid vara stridsberedda. Nedanstående tablå ger en schematisk bild av det av kommittén föreslagna nya inkallelse- och utbildningssystemet för flottans värnpliktiga.

Utbildningens planläggning. F l o t t a n s v ä r n p l i k t s s k o l a skall ha till ändamål att uttaga de värnpliktiga till lämpliga yrkesgrenar och specialbefattningar samt att giva dem den grundläggande utbildningen. Genom tillvaratagande av alla möjligheter till rationalisering torde värnpliktsskolan i land kunna begränsas till 8 veckor. Av denna tid kommer cirka 1 vecka att erfordras för personaluttagning jämte utrustning samt erforderliga läkarundersökningar och skyddsympning. Med uppläggning av ett 43 timmars veckoschema, stå 300 timmar till förfogande. Fördelningen

523 av denna tid kommer att bli något olika för olika yrkesgrenar, beroende på dessas olika behov av teknisk undervisning. Beträffande utbildning av värnpliktiga med fullständig aspirantutbildning vid sjövärnskåren hänvisas till VIII. A nedan. Efter avslutad värnpliktsskola kommenderas de värnpliktiga, vilka icke skola vidareutbildas, till praktisk tjänst å fartyg, stationer eller varv. För v i d a r e u t b i l d n i n g uttagna värnpliktiga, vilka beräknas uppgå till cirka 25 % av den inryckande kontingenten, uppdelas på olika yrkesskolor, fartyg, varv m. m. för att bibringas de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänsten ombord. Tiden för denna vidareutbildning bör omfatta omkring tre månader, varigenom det blir möjligt, att dessa värnpliktiga efter yrkesutbildningens slut kunna embarkera samtidigt med nästa omgång icke vidareutbildade värnpliktiga från värnpliktsskolan. Härigenom nedbringar man antalet besättningsbyten. Beträffande u p p f l y t t n i n g a r o c h f ö r o r d n a n d e n må här framhållas följande. För att stimulera de värnpliktigas intresse för utbildningen synes det kommittén lämpligt att premiera dem som bäst tillgodogöra sig utbildningen genom uppflyttning och förordnande till högre grad, varigenom de erhålla högre avlöning. Värnpliktiga, som uttagits för vidareutbildning och med godkända vitsord genomgått denna, böra sålunda efter vissa månaders tjänstgöring uppflyttas till värnpliktiga 2. klass sjömän. Även värnpliktig, som icke genomgått vidareutbildning, bör kunna uppflyttas till värnpliktig 2. klass sjöman, om han under sin praktiska tjänst visat sig särskilt skötsam och användbar. Sådan uppflyttning bör dock ske vid en senare tidpunkt än för de värnpliktiga, vilka genomgått vidareutbildning, enär det är av vikt, att sistnämnda kategori särskilt premieras. Förordnande till värnpliktig korpral för värnpliktiga i allmänhet synes icke böra ifrågakomma under tjänstgöringstiden. Dels medgiver icke denna tid någon befälsutbildning, dels vore det orättvist mot stampersonalen att efter så kort tjänstgöringstid låta värnpliktiga komma i underbefälsställning i förhållande till 2. klass sjömän med utbildning från flottans sjömansskola. Då krigsorganisationen emellertid förutsätter tillgång på ett visst antal värnpliktigt underbefäl, bör varje år i samband med värnpliktstjänstgöringens slut bland de värnpliktiga, som erhållit vidareutbildning, erforderligt antal ur de olika yrkesgrenarna uttagas och förordnas till värnpliktiga korpraler. b) Värnpliktiga specialister enligt 27 § I mom. D värnpliktslagen.

Flottan tilldelas årligen ett antal värnpliktiga tillhörande olika specialkategorier, nämligen ingenjörer och kemister, intendenter, läkare och tandläkare. Gemensamt för dessa kategorier är, att tjänstgöringstiden uppdelas i dels militär utbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring eller specialtjänstgöring, av vilka de båda sistnämnda perioderna äro de längsta. Tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga är för närvarande liksom för övriga värnpliktiga 15 månader, men därutöver kunna de åläggas att fullgöra fortsatt tjänstgöring under 6 månader.

524 I avvaktan på resultatet av den särskilda utredning rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning, som för närvarande verkställes genom försvarsgrenschefernas försorg i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 30 maj 1947, räknar kommittén med att tjänstgöringstiden även för dessa värnpliktiga kommer att minskas med 4 månader. c) Värnpliktiga sjökaptener, styrmän och maskinister.

Dessa värnpliktiga utbildas som regel dels till reservofficerare efter frivilligt åtagande, dels till värnpliktiga officerare och underofficerare. Utbildningstiden är för de båda senare kategorierna 15 månader, vartill komma två repetitionsövningar om vardera 2 månader. Även för dessa värnpliktiga räknar kommittén, i avvaktan på resultatet av den under b) nämnda utredningen, med en minskning av tjänstgöringstiden med 4 månader. 2. Fast anställt manskaps utbildning underofficersutbildning.

jämte

Huvuddragen av den nuvarande utbildningen för fast anställt manskap, fram till den tidpunkt, då kompetens för utnämning till underofficer vinnes, framgår av efterföljande principschema. Manskap, som skall utbildas till officer, påbörjar denna utbildning under 4. anställningsåret. Sjömansskolan, som är förlagd till Karlskrona, utgör en central rekrytskola för det vid samtliga tre örlogsstationer anställda manskapet. Underbefälsutbildning äger som regel rum vid vederbörande örlogsstation och viss del av den praktiska yrkesutbildningen sker vid särskilt anordnade kurser ombord. Kekiyteringen, som enligt 1942 års försvarsbeslut avsågs äga rum under hösten för däcksavdelningen och under våren för övriga avdelningar, har under de senaste åren på grund av svårigheter att fylla förefintligt behov måst utsträckas att omfatta anställning till samtliga avdelningar under såväl vår som höst, varjämte tiderna förlängts med en å två månader utöver ordinarie antagningsdata, den 1 april och den 1 oktober. I stort sett synes utbildningssystemet ha fungerat tillfredsställande. De senaste årens utveckling av stridsmedlen, vilka blivit alltmera komplicerade och svårskötta, i förening med den av kommittén föreslagna omläggningen av de värnpliktigas utbildning gör det emellertid nödvändigt att nu söka ytterligare rationalisera det fast anställda manskapets utbildning i syfte att få fram mera yrkeskunnigt underbefäl. Av flera skäl har kommittén icke funnit det möjligt att framlägga ett definitivt förslag till omläggning av här ifrågavarande utbildning. Vid en sådan omläggning måste hänsyn tagas till bland annat de förändringar i utbildningen av befäl vid handelsflottan, som kunna föranledas av vad 1943 års sjöbefälssakkunniga föreslagit i sitt nyligen avgivna betänkande. Målsättningen för de olika utbildningslinjerna vid navigationsskolorna är nämligen av väsentlig betydelse för utformandet av det fast anställda manskapets

v..

v<

V*

Itekrytutbildning (Sjömansskola) l:a anställningsåret

Teoretisk utbildning

Yrkesutbildning

2. k l a s s sjöman

Sjötjänstgöring

Underbefälsutbildning 3:e

»

!

Teoretisk utbildning

Korpral

Praktisk utbildning

Furir

och tjänstgöring Sjötjänstgöring

4:e

Sjötjänstgöring m. m. 5:e

Underofficersutbildnins Försvarets läroverk klass 2

Sjötjänstgöring

Underofficcrsutbildning Försvarets läroverk klass 3

Marinens underofficersskola

Underofficersutbildning

/i

8:e Marinens underofficersskola och yrkesskolor

Underofficer

utbildning. Såväl ur rekryteringssynpunkt som även för att underlätta civilanställning efter utgången kontraktstid bör nämligen viss likställighet mellan civil och militär utbildning eftersträvas i sådana ämnen, vari kunskaper erfordras för erhållande av behörighetsbevis för civil verksamhet, såsom maskinist-, skeppar- och styrmansbrev. Även den nyligen igångsatta utredningen rörande undervisningen i de allmänbildande ämnena vid försvarets manskapsskolor kan komma att inverka på detaljplaneringen av det fast anställda manskapets utbildning.

526 Kommittén har därför i sina personal- och kostnadsberäkningar i princip utgått från nuvarande organisation, men har förutsatt, att en rationalisering av yrkesutbildningen skall komma till stånd genom att centralisera undervisningen för samtliga elever inom vissa yrkesgrenar. Centraliseringen bör omfatta sådana undervisningslinjer, som kräva likartad övnings- och undervisningsmateriel och vilka i största utsträckning kunna använda gemensamma instruktörer. Härigenom kunna icke oväsentliga besparingar göras. De i förhållande till 1942 års försvarsbeslut avsevärt minskade rustningar, med vilka räknas i föreliggande förslag till marinorganisation, förutsätta en — i och för sig icke önskvärd — förskjutning av yrkesutbildningen från skolor ombord till skolor i land. Kommittén, som utgår från att en närmare utredning rörande det fast anställda manskapets utbildning kommer till stånd så snart förutsättningar härför föreligga, vill emellertid redan nu framlägga vissa principiella synpunkter på frågan. Som tidigare nämnts har den tekniska utvecklingen medfört, att ökade krav måste ställas på manskapets och främst underbefälets tekniska och yrkesmässiga kunskaper. Å andra sidan kan omfattningen av den allmänbildande undervisning, som meddelas före första anställningstidens utgång, icke minskas utan bör bibehållas vid full överensstämmelse med motsvarande undervisning vid övriga försvarsgrenar. Det torde i praktiken icke vara möjligt att inom den till tre år uppgående utbildningstiden till furir i erforderlig utsträckning utöka den rent militära utbildningen och samtidigt vid nuvarande omfattning bibehålla den allmänbildande undervisning, som hittills har meddelats under sagda period. Någon förlängning av utbildningstiden till furir bör emellertid icke komma i fråga då det bland annat ur rekryteringssynpunkt är önskvärt, att sagda tid så nära som möjligt överensstämmer med motsvarande tid vid övriga försvarsgrenar. Under sådana omständigheter synes en omläggning av utbildningen under första kontraktstiden böra övervägas i syfte att sammanföra den allmänbildande undervisningen —- i den mån den ej erfordras för yrkesutbildningen — till första kontraktstidens sista halvår, d. v. s. till första hälften av femte anställningsåret. Genom en sådan åtgärd synes såväl den militära utbildningen under de tre första åren, som även den allmänbildande undervisningen kunna avsevärt effektiviseras. I den allmänbildande undervisningen ingå ämnen av militärpedagogisk och liknande art, om vilka kännedom är erforderlig för en fullgod trupputbildare. P å en sådan torde emellertid också böra ställas kravet på en viss mognad och erfarenhet. Den ifrågasatta förskjutningen av den allmänbildande undervisningen till en senare tidpunkt än vid nuvarande organisation är ur denna synpunkt närmast en fördel, även om den samtidigt medför en viss minskning i tillgången på trupputbildare. Genom den centralisering av utbildningen, främst av de värnpliktiga, som kommittén föreslagit, kommer behovet av underbefäl för trupputbildning att nedgå, varigenom uteslutande äldre underbefäl bör kunna utnyttjas härför.

527 Den eftersträvade likställigheten i den allmänbildande undervisningen inom hela försvaret så att lika betyg kunna utfärdas för dem, som lämna militärtjänsten efter första kontraktstidens utgång, kan uppfyllas även med den skisserade ordningen. Hur omläggningen av manskapsutbildningen skulle komma att te sig framgår av efterföljande principschema. Utbildning till officer avses börja vid samma tidpunkt som i nuvarande organisation.

Vio

Vio Kekrytutbildning (Sjömansskola)

l:a anställningsåret Militärutbildning

Yrkesutbildning

2. k l a s s sjöman

Sjötjänstgöring 2:a

» Korpral

Furirsutbildning och sjötjänstgöring 3:e Furir

Sjötjänstgöring m. m. 4:e

»

Allmänbildande undervisning

Sjötjänstgöring eller trupputbildning

Underofficersutbildning 6:e

» Försvarets läroverk klass 2

Sjö tjänstgöring

Underofficersutbildning Försvarets läroverk klass 3

Marinens underofficersskola

Underofficersutbildning

/i

8:e Marinens underofficersskola och yrkesskolor

Underofficer

528 3.

Officersutbildningen.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle rekryteringen av sjöofficerskåren ske enligt tre olika linjer, nämligen studentlinjen, manskapslinjen och reservofficerslinjen. Huruvida sistnämnda linje skulle bibehållas även sedan organisationen utbyggts, ansågs tveksamt och förutsattes bli föremål för vidare överväganden. Utbildningen vid studentlinjen omfattar en tid av 374 år och äger rum vid sjökrigsskolan samt ombord. Manskapslinjen omfattar i huvudsak utbildning vid försvarets läroverk, motsvarande avkortad studentexamen, samt därefter gemensam utbildning med studentlinjen med undantag av i denna ingående aspirantskola och första underbefälskurs. Den under beredskapstiden använda rekryteringen över reservofficerslinjen har icke utnyttjats sedan oktober 1944. Något behov av denna rekryteringsväg synes i nuvarande läge icke föreligga annat än i undantagsfall. Kommittén, som anser att reservofficerslinjen icke bör ingå bland de regelmässiga rekryteringsvägarna, har i övrigt icke funnit anledning föreslå ändringar beträffande officersutbildningen.

V. Kustartilleriet. A. Kustartilleriets lokala organisation. /. Kustartilleriförsvarens

organisation.

Som i det föregående angivits räknar försvarskommittén med att Hemsö kustartilleriförsvar skall nedläggas. Följande kustartilleriförsvar komma därefter att finnas, nämligen Stockholms kustartilleriförsvar, Gotlands kustartilleriförsvar, Blekinge kustartilleriförsvar och Göteborgs kustartilleriförsvar. I fråga om kustartilleriförsvarens organisation i stort och desammas lydnadsställning förutsätter försvarskommittén ingen förändring i avvaktan på Kungl. Maj:ts ståndpunkttagande beträffande befälsförhållandena inom marindistrikten. I anslutning härtill och till vad kommittén i det föregående föreslagit i fråga om den militärterritoriella indelningen räknar kommittén med att cheferna för Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar tillika skola vara försvarsområdesbefälhavare för Vaxholms respektive Karlskrona försvarsområde. Cheferna för Gotlands och Göteborgs kustartilleriförsvar böra tillika vara truppförbandschefer. Kustartilleriförsvarschef utövar ledningen och uppsikten över den territoriella verksamheten inom honom underställt försvarsområde (särskilt avdelat område). Han är dessutom ansvarig för underställda förbands krigsduglighet och tjänstbarhet ävensom för honom underställt försvarsområdes (särskilt avdelat områdes) försvar samt för att befästningsanläggningar m. m.

529 «

uoff

o - | off Överfurir Uoff Kompoff Regoff m-

uoff

off

OH r ä «

Överfurir Uoff

y-> \

t-t

S.

Kompoff Regoff

©1 F3

uoff off Överfurir Uoff

i-:

?i

Kompoff Re?off uoff ft

I

I

off

a

Överfurir -* .2

Uoff

i—I c o

.—<

Kompoff

I I I

Regoff

I I

i

l

oo

* go - •

OJ OJ

:© =o "C t. © 25 ™ oo *- b- 0 60

— 1800 47

CO C»

ÖS ° •S o 8 -ö "SS ö

;

oi

J5J •r-j

O «

s

<u o •

il

Fi

& -ti & "ö 5>ft

OR

a> Eo d c

ft

s>s a ravdel sunde vältar uppb

> S

S 2 % s c uM £ 'l-l

t|H

^3

>•

•~S t4 OJ O o o

5 °ä " « c3 S>

>

<x> t-1 J 3

feg

.8 cS 2 -w

.c? O

5» O] <*3 ' O g O i1^^ o CO OJ t>0 bO be bo -S ft £ bo ^ Ö 3 OJ g x o u •SI o •5 °5 S p q ^ t f cc-fe

S c »o o

kw

S

d cä M OJ > O V fi t . < H

^ o =o

"Ö «-<J " ca 3 : y -- 50 <O

"Pl°2°

530 äro i krigsdugligt skick. Kustartilleriförsvarschef är regional och lokal förvaltningsmyndighet i fråga om honom underställd materiel. Till kustartilleriförsvarschefs förfogande bör alltjämt stå en särskild stab, benämnd kustartilleriförsvarsstab. Stabens organisation samt behov av militär personal framgår av tablån å föregående sida. Pågående organisationsförsök inom Stockholms kustartilleriförsvar ha tjänat till ledning för personalberäkningarna. 1941 års försvarsutredning föreslog, att kustartilleriförsvarens materiel i princip skulle förvaras i anslutning till de befästningar m. m., där materielen i krig skulle användas. Ifrågavarande system för regional förrådshållning har efter kriget kunnat prövas och har visat sig ändamålsenligt för att med betryggande materiell beredskap förena möjligheter till god materielvård. De vunna erfarenheterna ha emellertid givit vid handen, att organisationen kan göras mindre omfattande än som förutsågs 1941. På detta område pågå organisationsförsök, av vilka preliminära resultat ha kunnat utnyttjas. Kustartilleriförsvarens ungefärliga indelning i materielområden samt beräknat behov av regionala uppbördsmän och civil arbetarpersonal framgå av tablå i betänkandets hemliga del. 2. Kustartilleriets truppförband m. m.

Såsom följd av det föreslagna nedläggandet av Hemsö kustartilleriförsvar bortfaller kravet på utbildning av värnpliktiga för nämnda kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement kan då indragas. När så sker, komma kustartilleriets truppförband att bli följande: Vaxholms kustartilleriregemente (KA1), Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2), Gotlands kustartillerikår (KA 3) samt Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). Särskilda truppförbandschefer böra alltjämt finnas vid Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen. Chefskapet för Gotlands kustartillerikår bör upprätthållas av chefen för Gotlands kustartilleriförsvar. Chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar bör enligt kommitténs mening trots därmed förknippade olägenheter tillika vara chef för Älvsborgs kustartilleriregemente. För detta regemente liksom för Gotlands kustartillerikår beräknas alltjämt en regementsofficer såsom biträde åt truppförbandschefen. Truppförbandens staber organiseras — i avvaktan på resultatet av en inom statens organisationsnämnd pågående utredning — under en regementsstabschef i huvudsak på en centralavdelning, en expedition, en kasernavdelning, en intendenturavdelning, en sjukvårdsavdelning och en kassaavdelning. Behovet av officerare, underofficerare och överfurirer ur kustartilleriet för truppförbandsstaber m. m. framgår av efterföljande tablå. Truppförbanden böra liksom hittills i fred vara organiserade på bataljoner och kompanier. Kompaniindelningen och kompaniernas sammanförande till bataljoner ske i huvudsak för att åstadkomma en ändamålsenlig utbildning.

531 1 1 i 1

i 1

|

^1 i

1 1"

I I I | | i

1 ,~l

1 1 1 •H

I I I | | |

(M

1"

T-l

uoff CJ

i

off

ft

Överfurir

Uoff

1 1»

Kompoff

r-1

Regoff

US

1 öl

II

1 1 1

1 1

1 II

1 1-

| |

1 1 i | | i

1 *"'

1 i 3

1 l©

1 1

1 eo

l1 i i

1 yM

1 1"

Uoff

i-H

M

i

Regoff ni

uoff

s

Q U

*

off

B.

överfurir

o u

1 1 1

o c

a.

1 1

Överfurir

1-4

1 1

1-4

CO CU

? 1 11 1 1!

Kompoff

CO

a co

1 1 i

1 1

CM

1 Uoff

H

-H

y-t

wH

-

1 1 1

1 1-

1 L

•

uoff

ft

off

i

överfurir

3 Uoff

•

c o

H

1 *"*

^

m

i 1

I I I .

1l

1 1 1ri

1 1

i

1 i**

<H

l ^ - H

^H _ i , _ !

H

<N i - l

1 S|

1 1

eo

1 1 | |

1 1 -* 1

en

1 1 —'

1 1 | |

1 1 1 1

I cM

1 H

H

l

1 1l 1 1!

1 I1

Kompoff Regoff

S|

-

| i—f i-4

S | j

1|

1 |

1 ~

<JQ

^

^

H

r l

W4

1-{

i-l

y-i

i-l i-l

©1

O 1-H

Kompoff

1 -

Regoff

i-l

?l

i i

|

1 1 1

W

i

m

a

rO OJ

1 1 1 ,

1 eo

1 1 1

• •

<ä

B

a : £J • bO 0

•

.

05 'Ö

. .

to : C

a

v. i» co

CJ

'c

g

v.

CJ

ce o

c8

>•< CJ CO

Ö

OJ •o bl C

-O

CO

fi

s>

' 1 g3 1

CJ =5)

bi

Wi

O

)

«5

ej

CJ

"9

Te C a o -c 03

'-3

g

,5

- « "3

i CJ CO

>

•i CJ

'

*« S> «

p

CJ

a

•-w O -C

O

c.

ÖH

O .Q

Hi

CJ

s

Lt O

O PH

a -O Oj

M .9

3 a £ 13

CD Cl CD

M

CJ

£ JU

^

©i

•

a a

w

^ A

o

a

Inköps- och gransknii proviantredovisning Intendenturförråd m. Ovninsrsförrådet . . . .

s

«M

o

0 2.

CO

)

5 J

"-5 CJ

Cl

"9 e g CO CO

ö

°<3

& 5

CO

Tillika kustartilleriförsva Tillika regementsstabsche Tillika kompanichef. Tillika regementsväbel.

E

3 i

CQ i - l

eo

©1

1 °*

uoff

—i

"Hrt

off

3 ft E

1—1

,H

-

m

m

«

532 Till följd av att det territoriella luftvärnet, såsom i det föregående föreslagits, överföres till armén, bör den luftvärnsbataljon, som hittills funnits vid vart och ett av Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs kustartilleriregementen, ej längre vara organiserad. Det kompani, där utbildning av personal för lätt sjöfrontsartilleri och närluftvärn bedrivits, hänföres i stället till den bataljon, som svarar för utbildning av personal för fast, svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri. I övrigt förutses ingen förändring i truppförbandens indelning. Till bataljoner inom regemente böra i anslutning till vad sålunda anförts sammanföras dels kompanier, som skola bemanna fast svårt, medelsvårt och lätt sjöfrontsartilleri jämte närluftvärn, dels kompanier, som skola bemanna rörligt sjöfrontsartilleri, dels ock signal- och minkompanier. Till signal- och minbataljon hänföres dessutom yrkes- och kasernkompani. Antalet bataljoner och kompanier vid kustartilleritruppförbanden utgör enligt kommitténs förslag: Vid Vaxholms kustartilleriregemente två bataljoner om sammanlagt sex kompanier, vid Karlskrona kustartilleriregemente tre bataljoner om sammanlagt sju kompanier, vid Gotlands kustartillerikår två kompanier, vid Älvsborgs kustartilleriregemente två bataljoner om sammanlagt sex kompanier. De två kompanierna vid Gotlands kustartillerikår utgöras av ett sjöfrontskompani samt ett signal-, min- och yrkeskompani. Behovet av officerare och underofficerare såsom bataljons- och kompanichefer samt för bataljons- och kompanistaber har av kommittén beräknats sålunda: Truppforbaud KA 1 KA 2 KA 3 KA 4

Regementsofficerare

Kompaniofficerare

Underofficerare

2 3

8 10 2 8

9 11 3 9

— 2

För varje bataljon har avsetts en regementsofficer som chef, en kapten som adjutant samt en underofficer för expeditionen. För varje kompani har beräknats en kapten som chef och en underofficer som kompaniadjutant, för yrkesoch kasernkompaniet dock ytterligare en underofficer. Vid Vaxholms kustartilleriregemente anordnad försöksorganisation har härvidlag tjänat såsom förebild. Antalet officerare och underofficerare avsedda för tjänstgöring inom truppförbanden i övrigt — utom musikpersonal för vilken redogöres i avd. C — framgår av föjande sammanställning:

3. Kustartilleriets

Truppförband

Kompaniofficerare

Underofficerare

KA 1 KA 2 KA 3 KA 4

30 31 11 21

73 76 29 57

skjutskola.

Vid kustartilleriets skjutskola utbildas vapnets officerare, underofficerare och kadetter i skjutning mot sjömål, landmål och luftmål ävensom i utbildningsmetodik, avseende artilleritjänsten. Vid skolan utföras därjämte försök med materiel, ammunition och skjutmetoder. Chef för skjutskolan är enligt 1942 års beslut en regementsofficer. Av lärarna är i nuläget en regementsofficer eller kapten och en kompaniofficer. En jämförelse med motsvarande befattningshavare vid arméns artilleriskjutskola och luftvärnsskjutskola samt hänsyn till mobiliseringsbehovet synas kommittén tala för att i förevarande fall såsom skolchef avses en överste eller överstelöjtnant och som lärare 2 majorer eller kaptener. Kommittén beräknar därför, att följande personal med ordinarie tjänstgöring vid skjutskolan erfordras, nämligen 1 chef (tillika lärare), överste eller överstelöjtnant, 1 adjutant (tillika lärare), kapten, 2 lärare, majorer eller kaptener, 1 expeditionsunderofficer samt 1 kontorsbiträde. Under den tid, då övningar äro anordnade vid skjutskolan (omkring 8 månader årligen), täckes det då ökade personalbehovet, omfattande ytterligare lärarpersonal, uppbördsman, personal för måltjänst och bemanningar till skjutande batterier m. m., av till skjutskolan tillfälligt kommenderad personal. Hittills har praktiserats en anordning, innebärande att viss personal vid skjutskolan under tider, då övningar vid skjutskolan icke förekomma, tjänstgör jämväl i befattning vid kustartilleriinspektionen. Denna anordning har emellertid visat sig icke vara ändamålsenlig, enär skjutskolans personal oinskränkt kräves för bearbetning av reglementen, skjutinstruktioner, skjutstatistik m. m., arbeten som tillhöra skjutskolans verksamhetsområde och som icke kunna eftersättas utan men för tjänsten. Kommittén räknar därför icke nu med någon sådan dubbeltjänstgöring.

B. Kustartilleriets materiel. Kustartilleriets materiel omfattar i huvudsak fast och rörligt sjöfrontsartilleri med däri ingående närluftvärn m. m. samt materiel för kontrollerbara mineringar av olika slag.

534 Sjö frontsartilleriets huvuduppgift är att bekämpa mål på sjön, såsom artillerifartyg, jagare, landstigningsfartyg och annan landstigningsmateriel, minsvepare m. fl. Denna fartygsbekämpning skall kunna utföras även på stort avstånd. I samband med landstigning, luftlandsättning eller andra markstrider i batteriernas närhet skola dessa kunna insättas jämväl mot mål på land. Kustartilleriets luftvärnsartilleri omfattar för närvarande luftvärnskanoner, luftvärnsautomatkanoner och strålkastare m. m. Försvarskommittén räknar med att de luftvärnsförband, som — i enlighet med vad som närmare framgår av betänkandets hemliga del — ha territoriella uppgifter, skola överföras till armén. Följaktligen bor i kustartilleriet ingå endast det närluftvärn, som organisatoriskt tillhör sjöfrontsförbanden eller depåerna. Beträffande kustartilleriets minmateriel må anföras, att kustartilleriet liksom tidigare skall handha de kontrollerbara mineringarna, d. v. s. mineringar, där minorna genom kablar äro anslutna till minstationer i land. Dessa mineringar bilda tillsammans med spärrartilleri m. m. taktiska förband under enhetlig ledning. I fråga om behovet av anskaffning av artilleri- och annan materiel för kustartilleriet hänvisas till betänkandets hemliga del.

C. Kustartilleriets personal. /.

Officerare.

Kustartilleriets behov av stamofficerare uppgår enligt försvarskommitténs beräkningar till 230 officerare. Vissa officersbeställningar ha i detta betänkande utbrutits från flottans respektive kustartilleriets avdelningar i personalförteckningen och uppförts under andra rubriker. Av dessa beställningar kunna vissa tillsättas med officerare, som tillhöra antingen flottan eller kustartilleriet. Härför avses från kustartilleriet tre regementsofficerare och två kompaniofficerare eller således sammanlagt fem officerare, innebärande en ökning med en officer. Nämnda beställningar, som redovisats i det föregående vid behandlingen av flottans personal, äro inräknade i förut angiven summa av 230 officerare. Häri ingår vidare den på amiralitetet upptagna beställningen som inspektör för kustartilleriet. I övrigt beräknas kustartilleriets officerskår enligt följande fördelning: Tjänstegrad (beställning)

Chef för Stockholms kustartilleriförsvar » » Blekinge * .-# » » Göteborgs » , tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente Regementschefer Chef för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för Gotlands kustartillerikår

Lönegrad

Antal

Mo 14 Mo 14

1 1

Mo 12 Mo 12

1 2

Ma 12

535 Överste eller överstelöjtnant Överstelöjtnanter Majorer

j^Jf ^ i e L 1 Ma 11 12 Ma 10 15

Majorer eller kaptener Kaptener Löjtnanter Fänrikar (ej i personalförteckning för officerskåren)

{**? 1(>9el- 2 Ma 9 87 Ma 7 77 Me 4 24 Summa 224

Från militärt håll har uttalats ett önskemål, att befattningen såsom chef för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för Gotlands kustartillerikår, med hänsyn till det ansvar, som åvilar innehavaren av denna dubbelbefattning, måtte uppflyttas till lönegraden Mo 12. Frågan om en sådan högre lönegradsplacering har redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet. Förslag härom väcktes av chefen för marinen redan år 1939. Försvarsväsendets lönenämnd föreslog i däröver avgivet yttrande, att befattningen i avvaktan på reglering av vissa kår- och flottiljchefslöner skulle upptagas i lönegraden Oa 6 (Ma 12). I 1940 års statsverksproposition upptogs befattningen i Oa 6 och riksdagen beslöt i enlighet därmed. Med hänsyn till sin allmänna inställning beträffande upptagande i förevarande sammanhang av frågor om lönegradsuppflyttningar, har kommittén funnit sig icke böra framlägga något förslag i angivet hänseende. Beträffande de högre graderna innebär förslaget icke annan ändring i förhållande till nuläget än att en överstebeställning i lönegrad Ma 12 avses skola utgå och en beställning såsom alternativt överste eller överstelöjtnant tillkomma. Totala minskningen av antalet officerare utgör 50. Antalet arvoden för pensionerade officerare, som böra upptagas för kustartilleriet i vederbörlig personalförteckning, beräknas på sätt som framgått av den föregående redogörelsen till 9, vilket i förhållande till nuläget innebär en minskning med 4. 2. Underofficerare.

Kustartilleriets behov av stamunderofficerare ar enligt försvarskommitténs beräkningar 387, vilket innebär en minskning med 111 i förhållande till antalet i gällande personalförteckning upptagna. Av underofficerarna beräknas 35 vara förvaltare, varav 6 i kassatjänst. Härvid har hänsyn tagits till de preliminära resultaten av pågående organisationsförsök vid Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregcmente. Förvaltarnas ungefärliga fördelning framgår av efterföljande tablå, Med bibehållande i stort sett av nuvarande proportion mellan flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden, böra de återstående underofficersbeställningarna avse 117 flaggunderofficerare och 235 underofficerare av 2. graden.

536 Förvaltare

vid

inten- sjukregetyg- dentur- vårds- kassa- trans- Summa ments- avdel- avdel- avdel- avdel- portning förråd stab ning ning ning

Tjänstgöringsplats

3 Vaxholms kustartilleriregemente

2 Karlskrona kustartilleriregemente

3 2

1 1 1 1 1

1 3

1 1

2 Summa

1 1

7 4 6 4 4 1 6 3 35

Underofficerskåren föreslås sålunda erhålla följande omfattning (musikpersonalen ej inräknad): Tjänstegrad (beställning)

Förvaltare Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden

Lönegrad

Antal

35 Ma 6 117 Ma 5 235 • Ma 4 Summa 387

Beträffande fördelningen av underofficerskåren på yrkesavdelningar bör, med hänsyn till den materieltekniska utvecklingen och därav föranledda strängare krav på specialisering, den nuvarande signal- och minavdelningen uppdelas på två yrkesavdelningar, nämligen en minavdelning och en signalavdelning. Den ungefärliga fördelningen av underofficerskåren på yrkesavdelningar har beräknats enligt följande sammanställning: Artilleriavdelningen Minavdelningen Signalavdelningen Maskinavdelningen Hantverksavdelningen Ekonomiavdelningen

175 56 43 39 23 51 387

Antalet arvoden för pensionerade underofficerare har beräknats till 12, vilket innebär en minskning med icke mindre än 21. 3. Manskap. P å 1942 års underbefälsutrednings förslag inrättades ett antal överfurirsbeställningar vid kustartilleriet i utbyte mot visst antal kontraktsanställt manskap. 1944 års manskapsutredning har förordat en ytterligare reducering av det kontraktsanställda manskapet, delvis kompenserad genom en ökning av antalet överfurirer.

537 Med utgångspunkt från manskapsutredningens beräkningsgrunder synes kustartilleriets manskapspersonal (med undantag för musikpersonalen) böra vara sammansatt på följande sätt: Tjänstegrad (beställning)

Lönegrad

Antal

Överfurirer „ .

Ma 3 70 (Me 2 el. „._ F u m e r \ Me 1 3 1 ' Korpraler Mha 2 109 Vicekorpraler och meniga Mha 1 231 Summa 727 I likhet med vad som föreslagits beträffande underofficerskåren avses den nuvarande signal- och minavdelningen skola uppdelas på en signalavdelning och en minavdelning. Stammanskapets ungefärliga fördelning på yrkesavdelningar framgår av följande sammanställning: Artilleriavdelningen Minavdelningen Signalavdelningen Maskinavdelningen Hantverksavdelningen Ekonomiavdelningen

321 106 88 74 43 95 727

4. Kustartilleriets

musikorganisation.

Kustartilleriets musikorganisation omfattar enligt 1942 års försvarsbeslut tre musikkårer, en av typ I I vid Vaxholms kustartilleriregemente, en av typ I I I vid Karlskrona kustartilleriregemente samt en likaså av typ I I I vid Gotlands kustartillerikår. Av de tre befintliga beställningarna för musikdirektörer äro två uppförda i lönegrad Ma 9 eller Ma 7 samt en i lönegrad Ma 7. Med hänsyn till vad som anförts under avd. V. D. Militärmusiken har kommittén för kustartilleriets vidkommande räknat med oförändrad musikorganisation. 5

Reservpersonal.

a) Kustartilleriets reservstat. Kustartilleriets reservstat upptager enligt gällande organisation följande beställningar: Överste ] Majorer 3 Kompaniofficerare 5 Underofficerare 6 Försvarskommittén förutsätter ingen förändring härutinnan. Under övergången till den nya organisationen beräknar emellertid försvarskommittén, att en tillfällig ökning av reservstaten bör komma till stånd i avsikt att bereda möjlighet för ett antal befattningshavare på aktiv stat att frivilligt lämna den aktiva tjänsten. Till frågan, i vilken utsträckning en sådan ökning bör ske, återkommer försvarskommittén vid behandlingen av spörsmål rörande övergången.

538 b) Kustartilleriets reservpersonal i övrigt. I fråga om kustartilleriets reservpersonal i övrigt förutsätter försvarskommittén ingen förändring. 6. Övrig personal.

Den civila personal, som enligt försvarskommitténs beräkningar bör avlönas från avlöningsanslag, återfinnes i vederbörliga personalförteckningar. 7. Personalens fredsförde/ning.

Den personal, som enligt föregående redogörelse tillhör kustartilleriet i fredstid, fördelas till tjänstgöring i stort sett enligt efterföljande tablå. Fördelningen är icke att anse som bindande, enär förändringar i personalfördelningen äro ofrånkomliga bland annat med hänsyn till utbildningsarbetets ändamålsenliga bedrivande. För marinen gemensam personal — även under tjänstgöring vid kustartilleriet — har liksom äv*en civil personal vid för marinen gemensamma anstalter redovisats under IV. D. 8 ovan. Fredsfördelning av kustartilleriets personal. Officerare

Underofficerare

Stam

Manskap Stam

Civil personal enligt personalförteckning

Tjänstgöringsplats i£:

* B

Personal på vissa särskilda sta ter, varav beräknas från k u s t artilleriet , (1) (1) (3; Försvarsstab, marinledning, vissa undervisningsanstalter 10 mm 2 Kustartilleriets skjutskola . . 3 Stockholms kustartilleriförsvar Vaxholms kustartillerirege2 •11 1 mente 1 Gotlands kustartilleriförsvar . . 4 1 16 Gotlands kustartillerikår (1) 1 Blekinge kustartilleriförsvar .. 3 Karlskrona kustartillerirege2 •14 1 mente 1 4 1 Göteborgs kustartilleriförsvar Älvsborgs kustartilleriregemente 3 32 (1) 3 Musikpersonal 6 13 16 192 9 Summa

m

151 2 58 4

520 200

1 9

9 1 4 3

31 8 16 8

96 19

154 3

6 1

41 8

75 16

120 57 14 18

403 12 510 249 1625

147 Anm. Personal på vissa särskilda stater (amiralitetet, vissa utbildningsanstalter, marinförvaltningen) ha i överensstämmelse med texten i personalkapitlet satts inom parentes och. icke medtagits vid summeringen.

539 8. Rekrytering.

a)

Värnpliktiga.

Kustartilleriets sammanlagda ungefärliga årsbehov av värnpliktiga har beräknats sålunda: Värnpliktiga i allmänhet Värnpliktiga i grupp K samt specialister Värnpliktiga i handräckningstjänst

1 275 175 175 1625

Härtill komma ytterligare omkring 15 officers- och 15 reservofficersaspiranter per år. Värnpliktiga böra liksom nu uttagas för utbildning till värnpliktiga officerare och underofficerare och i samband därmed utöver den för värnpliktiga i allmänhet stadgade tjänstgöringen åläggas en ytterligare fredstjänstgöring, vars längd i avbidan på pågående utredning här — i anslutning till vad nu gäller — beräknats till tolv respektive sex månader utöver första tjänstgöringen. Då de för kustartilleriet speciella utbildningsförhållandena ej möjliggöra ett sådant avbrott i övningstiden, som förutsatts beträffande armén, räknar kommittén med att värnpliktiga sysselsatta inom jordbruket ej tilldelas kustartilleriet. b) Fast anställd

personal.

I fråga om rekryteringen av officerare, underofficerare och manskap vid kustartilleriet förutsattes ingen principiell förändring.

D. Kustartilleriets utbildning. /. De värnpliktigas

utbildning.

I enlighet med vad försvarskommittén i det föregående anfört bör tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, inberäknat dem, som skola genomgå underbefälsutbildning, bestämmas till sammanlagt 11 månader samt uppdelas på en första tjänstgöring om 9 månader och två repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Någon efterutbildningsövning har kommittén icke ansett sig böra räkna med.

2. Fast anställt manskaps utbildning.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller bör gången av stammanskapets utbildning och tjänstgöring under de fyra första anställningsåren bli den, som framgår av följande tablå.

540 l

Vio

!i

• / . .

Eekrytskola l:a anställningsåret Grundläggande utbildning inom vederb. yrkesgren

Allmänbildande utbildning och grundläggande militär utbildning

Korpralskola 2:a Grundläggande underbefälsutbildning och underbefälsutbildning inom vederb. yrkesgren

Fortsatt underbefä!sutbildnin£ inom vederb. yrkesgren

Vicekorpral

Korpral

Furirskola 3:e Utbildning i allmänbildande ämnen och fortsatt underbefälsutbildninsr inom vederb. yrkesgren

Fortsatt underbefälsutbildning inom vederb. yrkesgren Furir

Trupptjänstgöring 4:e

3. Underofficersutbildning.

Utbildningen av blivande s t a m u n d e r o f f i c e r a r e vid kustartilleriet omfattar för närvarande dels allmänbildande undervisning vid Försvarets läroverk, dels militär utbildning vid en ettårig underofficersskola. Utbildningen av r e s e r v u n d e r o f f i c e r a r e motsvarar stamunderofficerarnas utbildning, med undantag av att reservunderofficerarna icke genomgå Försvarets läroverk. Försvarskommittén ifrågasätter icke någon ändring i det nu tillämpade systemet för utbildning av underofficerare på aktiv stat och i reserven vid kustartilleriet. Med hänsyn till pågående utredning rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning har kommittén icke funnit anledning ingå på de spörsmål, som sammanhänga med utbildningen av v ä r n p l i k t i g a u n d e r o f f i c e r a r e . 4. Officersutbildning.

Eekryteringen av a k t i v a o f f i c e r a r e bör alltjämt ske dels genom antagning och utbildning av direktrekryterade officersaspiranter (kadetter), dels från värnpliktiga i övrigt, dels ock från fast anställt underbefäl. Enär den utbildningsgång för ifrågavarande kategorier, som nu tillämpas, visat sig lämplig, förutsattes ingen ändring i detta hänseende. För rekryteringen av r e s e r v o f f i c e r a r e bör nuvarande ordning alltjämt tillämpas. Utbildningen av reservofficersaspiranter (reservkadetter) bör upp-

541 delas på utbildningsgrenarna sjöfrontsartilleritjänst (utbildning för handhavande av svårt och medelsvårt artilleri respektive lätt sjöfrontsartilleri och närluftvärn), signaltjänst och mintjänst. Enär gången av utbildningen till reservofficer sammanhänger med bland annat utbildningens utformning för värnpliktiga tillhörande grupp K, varom särskild utredning pågår, upptagas härmed sammanhängande frågor icke till närmare utredning. Utbildningen till v ä r n p l i k t i g o f f i c e r överensstämmer i stort sett med utbildningen till reservofficer. Av samma skäl som ovan anförts beträffande utbildningen av värnpliktiga underofficerare förbigås här även spörsmålet om den närmare utformningen av ifrågavarande officersutbildning. 5. Övrig utbildning.

För yrkesutbildning organiseras vissa för kustartilleriet gemensamma skolor, såsom sjukvårdsskola, mekanikerskola samt intendenturskola. Till sistnämnda skola ha sammanförts förplägnadsskola för utbildning av kockar, kommissarieskola för utbildning av värnpliktiga kommissarier samt krigskassörskola för utbildning av värnpliktiga kassörer. Specialutbildning av kustartilleriets personal förutses äga rum vid armén och flottan i stort sett enligt nedanstående plan: i a l l m ä n h e t : växeltjänstgöring för officerare (jämväl vid flygvapnet), v i d a r m é n : kurser vid artilleriskjutskolan, infanteriskjutskolan, gymnastikoch idrottsskolan och tygförvaltningsskolan samt kurser avseende motortjänst, fältmättjänst, skyddstjänst m. m. v i d f l o t t a n : förbindelseofficerskurs, dykerikurser, ekoradiokurser, radiocertifikatkurser, kurser för officersaspiranter och kadetter ombord på örlogsfartyg, verkstadskurser för manskap ur maskin- och hantverksavdelningarna under normal skolutbildning.

VI. För marinen gemensam personal. Den för marinen gemensamma personalen utgöres av personal dels vid marinens gemensamma kårer — marinintendenturkåren, mariningenjörkåren, marinläkarkåren och marinens poliskår — dels ock vid marinens ecklesiastikstat. A. Marinintendenturkåren. /.

Stampersonal.

Det förslag beträffande marinintendenturkåren, som 1941 års försvarsutredning framlade — innebärande en avsevärd ökning av kåren — ansågs icke utan ytterligare utredning kunna läggas till grund för ett beslut i frågan vid 1942 års riksdag. Sedan förnyade utredningar verkställts, avseende bland annat frågan, om icke intendenturtjänsten inom marinen kunde organiseras efter i huvudsak samma grunder som inom armén och flygvapnet, framlades

542 förslag angående kåren för 1945 års riksdag (propositionen nr 170 s. 137— 167). Genom det beslut, som fattades på grundval därav, fastställdes kårens numerär i anslutning till 1942 års utbyggda marinorganisation till 75 beställningar på aktiv stat. En mera avsevärd utökning av kårens numerär ansågs om möjligt böra undvikas, bland annat med hänsyn till den planerade utredningen rörande försvarsorganisationens framtida utformning. För att utan en sådan ökning tillgodose behovet av intendenturofficerare valdes i stället den utvägen, att kårens arbetsuppgifter minskades. Sålunda skulle intendenturofficerare icke längre avses för rent kamerala uppgifter, varjämte för vissa befattningar avsågos pensionerade intendenturofficerare i arvodesbefattning i stället för personal å aktiv stat. Genom dessa åtgärder kunde kårens aktiva kader, trots den enligt 1942 års försvarsbeslut utökade marinorganisationen, bibehållas vid i huvudsak dåvarande omfattning. Marinintendenturkårens personal avses för tjänstgöring vid försvarsstaben, marinstaben, marinöverintendentens expedition, marinförvaltningen, utbildningsanstalterna m. m., marindistriktens intendentur-, stations- och sjukvårdsförvaltningar, örlogsvarven, kustartilleriförsvarens intendenturförvaltningar och kustartilleriregementena samt å sjöstyrkor och fartyg. I fråga om kårens arbetsuppgifter har försvarskommittén icke funnit sig böra ifrågasätta någon ändring. Föreslagen minskning i marinens organisation, vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärder samt ökad användning av reservpersonal i krigsorganisationen synas emellertid möjliggöra en viss minskning av marinintendenturkåren. Härutinnan må följande anföras. Genom att, såsom i det föregående föreslagits, Norrlandskustens marindistriktsstab icke organiseras i fred samt Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement utgår ur organisationen minskas behovet av intendenturofficerare med 2. Då fartygsdepåer icke, på sätt i 1942 års försvarsbeslut förutsatts, avses ingå i den av kommittén föreslagna marinorganisationen, kunna de för dessa depåer särskilt beräknade intendenturofficerarna utgå. Minskningen utgör 3, en vid vart av Ostkustens, Sydkustens och Västkustens marindistrikt. Genom förenämnda rationaliseringsåtgärder samt med hänsyn jämväl till den i vissa avseenden minskade arbetsbelastning, som i fred torde uppstå inom en på sätt kommittén föreslagit beskuren marinorganisation, beräknas en sammanlagd personalminskning av 5 befattningshavare — en vid vardera av Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, en vid Västkustens marindistrikt och en vid vartdera av Stockholms och Göteborgs kustartilleriförsvar — bli möjlig. I anslutning till den sålunda föreslagna minskningen av de för bestämda befattningar avsedda beställningshavarna torde jämväl de i nuvarande organisation såsom personalreserv beräknade 5 beställningarna kunna minskas till 4. I vad rör befattningar för pensionerade intendenturofficerare förutsätter kommittén ingen ändring. Mot det här ovan redovisade minskade behovet av intendenturofficerare svarar emellertid ett ökat behov av en beställningshavare för utbildningen vid särskilda skolor och kurser. Den utbildning, som här närmast avses, är

543 vidareutbildning av intendenturofficerare, förvaltarutbildning, kadettutbildning under första befälskurs m. m. Ehuru från marint håll anförts vissa skäl för en ökning av antalet i marinförvaltningen tjänstgörande intendenturofficerare, anser kommittén att med ett ståndpunkttagande till spörsmålet härom bör anstå i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande försvarets centrala förvaltning och på ett klarläggande av frågan, huruvida en fortsatt rationalisering av marinens regionala och lokala förvaltningar kan komma Ökning resp. minskning enl. komOmfattning enl. nuva- Kommit- mitténs förslag i förh rande orga téns förslag till nuvarande organi s a tion nisation Ökning Personal

d aktiv

Minskning

stat.

Försvarsstaben Marinstaben Marinöverintendentens expedition Marinförvaltningen Utbildningsanstalter: Marinens underofficersskola m. m F l o t t a n s sjömansskola Utbildningspersonal: Sjökrigsskolan Marinens underofficersskola m. m Särskilda skolor och kurser Marindistrikten utom örlogsvarv och kustartilleri försvar: Norrlandskustens marindistrikt Ostkustens marindistrikt Gotlands » Sydkustens » Västkustens » Orlogsvarven: Stockholms örlogsvarv Karlskrona » Göteborgs » . . . .• Kustartilleriförsvaren inkl. kustartilleriregementena: Hemsö kustartilleriförsvar Stockholms » Gotlands » Blekinge » Göteborgs » Sjöstyrkor och fartyg Personalreserv (personal för särskild utbildn. m. m.'

1 1 2 12

1 1 2 12

1 1

1 1

1 1 1

1 1 2

2 5 2 3 3 9 5

3 2 9 4

1 Summa

11 Pensionerad

personal

i

arvodesbefattning.

-10

Försvarets civilförvaltning Marinens centrala intendenturförråd Sjökrigsskolan Summa 1

Varav en i huvudsak avsedd för kustartilleriets intendenturskola. I prop. 1945: 170 beräknades en befattning för pensionerad intendenturofficer; befattningen sedermera indragen (prop. 1946: 120, sid, 70). 2

544 att möjliggöra en överflyttning av intendenturofficerare från dessa förvaltningar till marinförvaltningen. Antalet beställningar viöT marinintendenturkåren beräknas av kommittén i enlighet med det ovan sagda till sammanlagt 65 å aktiv stat, innebärande en minskning med 10 i förhållande till gällande personalförteckning, vartill komma 2 befattningar för personal i arvodesbefattning, vilket är lika med det nuvarande antalet. Personalens ungefärliga fördelning i fredsorganisationen enligt kommitténs beräkningar framgår av ovanstående tabell, som jämväl utvisar fördelningen enligt nuvarande personalförteckning ävensom de minskningar och ökningar, som kommitténs förslag innebär i förhållande till nuvarande personalorganisation. Med utgångspunkt från den föreslagna fredsorganisationen och det beräknade behovet av personal å aktiv stat i krigsorganisationen bör marinintendenturkårens personal fördelas på beställningar enligt vad som framgår av kol. 4 i nedanstående tabell: Kol. 2

Kol. 3

Tjäustegrad (beställning)

Lönegrad

Antal i Antal ennuvarande ligt komorganisa- mitténs Minskninf tion förslag

Chef, marinöverintendent Kommendör Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden Kaptener Löjtnanter

Mo 14 Ma 12 Ma 11 Ma 10 Ma 9 Ma 7

Kol. 1

Summa

1 1 5 9 35 24 75

Kol. 4

1 1 5 8 30 20 65

Kol. 5

1 5 4 10

Utöver angivet antal beställningshavare beräknas dels fänrikar till det antal, som erfordras för kårens rekrytering, dels ock liksom nu två befattningar för pensionerade intendenturofficerare i arvodesbefattning, varav en i löneklass 1:31 (chef för marinens centrala intendenturförråd) och en i löneklass 1:29 (intendent vid sjökrigsskolan). Med tillämpning av samma beräkningsgrunder, som avses för flottans fänrikar, bör antalet fänrikar vid marinintendenturkåren utgöra 9 (i genomsnitt 3 per år). I regel torde det bli erforderligt att utnyttja tredje och i viss mån även andra årets fänrikar för mera självständiga befattningar. Chefen för marinintendenturkåren (marinöverintendenten) bör såsom hittills tillika vara chef för marinförvaltningens intendenturavdelning. Beställningarna i Ma 12—Ma 10 avses för sådana befattningar inom marinledningen, vid marindistriktsförvaltningar, å örlogsvarv, å kustflottan och vid kustartilleriförsvar, som med hänsyn till ämbetsansvar m. m. äro av den art, att de böra innehavas av regementsofficerare. Skäl ha från marint håll anförts för att flera befattningar borde besättas med regementsofficerare än som blir möjligt med det av kommittén framlagda förslaget. Med hänsyn till att marinen berörande organisationsundersökningar ännu ej äro slutförda, har

545 försvarskommittén emellertid ansett sig icke böra ingå på detta spörsmål. Inom ramen för det av försvarskommittén ovan beräknade antalet regementsofficerare böra emellertid de jämkningar av dessas fördelning på befattningar kunna vidtagas, som påkallas av det fortsatta organisationsarbetet eller till vilka anledning eljest kan uppkomma. Här ovan redovisade minskning av marinintendenturkårens aktiva kader nödvändiggör, att en beställning i Ma 10 och fem beställningar i Ma 9 överföras å övergångsstat och reservstat. Minskningen med fyra beställningar i Ma 7 torde kunna ske inom ramen för befintliga vakanser. 2.

Reservpersonal.

I de för personal i marinintendenturkårens reserv gällande bestämmelserna förutsätter kommittén icke någon ändring. Reservens omfattning bör enligt hittills gällande grunder bestämmas med utgångspunkt från behovet av reservpersonal i krigsorganisationen och med beaktande av dels vad kommittén ovan vid behandlingen av marinintendenturkårens stampersonal anfört i fråga om visst utbyte av stampersonal mot reservpersonal, dels ock möjligheterna att i större utsträckning än tidigare i stället för reservpersonal utnyttja värnpliktiga intendenter, vilkas utbildning numera är avsevärt bättre än förut. I de personaltabeller, i vilka personalbehovet i krigsorganisationen redovisats, ha marinintendenturofficerare i reserven och värnpliktiga intendenter upptagits tillsammans. 3. Rekrytering och utbildning.

Frågan om sättet för marinintendenturkårens rekrytering och utbildning har varit föremål för prövning vid 1945 års riksdag, därvid efter övervägande av olika tänkbara alternativ beslöts, att rekryteringen och utbildningen av marinintendenturkårens personal liksom dittills skulle ske genom anställande av officersaspiranter för utbildning vid sjökrigsskolans marinintendentslinje. Försvarskommittén har för sin del icke funnit skäl ifrågasätta någon ändring i nu gällande ordning för marinintendenturkårens rekrytering och utbildning. 1945 års beslut i fråga om marinintendenturkåren innebar även, att särskild obligatorisk efterutbildning skulle anordnas för intendenturofficerare efter ettantal års praktisk tjänstgöring. Det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare utredning genom chefen för marinen besluta om ifrågavarande utbildning. Chefen för marinen lärer ha för avsikt föreslå, att utbildningen förlägges till sjökrigshögskolan och under en tid av ett läsår omfattar dels förvaltningsutbildning i ämnena intendentur- och förvaltningstjänst, företagsekonomi, förvaltningsrätt m. m., dels militär utbildning i ämnena strategi, flottans taktik, kustartilleritaktik, lantkrigskonst, luftkrigskonst och stabstjänst. Försvarskommittén finner icke anledning till erinran mot att en dylik utbildning kommer till stånd. I fråga om den reservanställda personalens rekrytering förutsätter försvarskommittén ingen ändring. 35—1800 47

54(5

B. Mariningenjörkåren. 1. Stampersonal.

Mariningenjörkårens stampersonal utgöres i nuvarande organisation dels av egentliga mariningenjörer (skeppsbyggnadsingenjörer), dels av specialingenjörer (elektro-, artilleri-, torped-, min-, tele-, verkstads- och stationsingenjörer samt kemist). Personalförteckningen för budgetåret 1947/48 upptager totalt 105 beställningar, varav 59 egentliga mariningenjörer och 46 specialingenjörer. De sistnämnda fördela sig å fackgrenar enligt följande: elektroingenjörer artilleriingenjörer torpedingenjörer miningenjörer teleingenjörer verkstadsingenjörer stationsingenjörer kemist

13 6 11 5 6 2 2 1

I fråga om ovan upptagna verkstadsingenjörer och stationsingenjörer ävensom kemisten föreslog 1941 års försvarsutredning, att desamma skulle avföras från kåren och efter hand ersättas med civil personal med avlöning från sakanslag. Dessa beställningshavare avsåges icke under några förhållanden för tjänstgöring ombord å örlogsfartygen och syntes icke heller vid tjänstgöring i land böra ha annat än civil ställning. Det syntes därför icke erforderligt att inom mariningenjörkårens ram bibehålla verkstadsingenjörer, stationsingenjörer och kemist. Till det sålunda framförda förslaget har slutlig ställning ännu icke tagits. Försvarskommittén har vid övervägandet av denna fråga kommit till samma resultat som 1941 års försvarsutredning och förutsätter sålunda, att ifrågavarande specialingenjörer i följande ordning avföras från mariningenjörkåren. Av de två beställningarna för verkstadsingenjörer (en i lönegrad Ca 30 och en i lönegrad Ca 27) är den ena (Ca 27) vakant och bör icke återbesättas. Den andra (Ca 30) bör överföras å övergångsstat med bibehållande av full tjänstgöringsskyldighet. Av de två beställningarna för stationsingenjörer (lönegrad Ca 31 eller Ca 30) är den ena likaledes vakant och bör icke återbesättas. Den andra bör i samband med inrättandet av försvarets centrala fortifikationsförvaltning överföras å övergångsstat med bibehållande av full tjänstgöringsskyldighet. Beställningen för kemist (i lönegrad Ca 27) är vakant och bör icke återbesättas. I efterföljande framställning och förslag behandlas icke vidare här ifrågavarande beställningar. Frågan om en effektivisering och rationalisering av den tekniska tjänsten inom marinen, såvitt avser mariningenjörkåren, har nyligen efter uppdrag av chefen för försvarsdepartementet utretts av en utav chefen för marinen tillsatt kommitté, den s. k. tekniska kommittén. I skrivelse den 20 december 1946 har

547 chefen för marinen därefter avgivit vissa förslag m. m. i anslutning till utredningen, i huvudsak syftande till en förbättrad löneställning för vissa befattningar. I övrigt förklarade sig chefen för marinen icke beredd att taga ställning till förslaget i dess helhet, enär detsamma byggde på den tekniska organisation, som för närvarande tillämpades inom marinen, vilken organisation komme att i viss mån röna inverkan av det sätt, på vilket marinens organisation överhuvud komme att framdeles utformas i enlighet med förslag av försvarskommittén. Förenämnda utredning innebär i förhållande till nuvarande organisation dels en avsevärd utökning av antalet beställningar vid mariningenjörkåren, dels en viss omfördelning av specialingenjörerna mellan olika fackgrenar. Vid tilllämpning på den av försvarskommittén föreslagna marinorganisationen av de av utredningen angivna grunderna för beräkning av personalbehovet har antalet ingenjörer, varmed mariningenjörkåren skulle behöva utökas, beräknats Kol. 1

Kol. 2

Kol. 3

Kol.4

Enligt marinchefens Antal enligt personal- utredning föreligg a n d e förteckning 1947/1948 behov vid nuvarande organisation 00 TT o r3 -3 ef H 75 75

ti m

5"

ta

PT O

g > c pr H o 5' 75

— o

[35]

-i

H

5'

3" 75 H

3" 75

5' '.-•

B

er ii 75

> c

oa TT a

—

-t

1-^

-. 5" -!

r.

Cl

-— c5' 2,3" g. 3'

De mest angelägna behoven

5'

GG

13 P

"Ö Cf " • .

75 75 0 13

5"

>

H c- i pr V 5' H cT 0s- 3 ' c: 5' 75 c Vi 3' 75 75 5'

—.

co s 3

•>

a 7;

22 5 E> 6 3 4 45 26 4 5 4 00 7 49 22 4 5 5 3 6 45 Marinförvaltningen Marinöverdirektörens inspektion 1 —— — — — 1 2 — — —— — 2 0 —— — — — 2 Utbildning 2 1 —— — — 3 8 1 — —— — 4 3 1 — — —— 4 Orlogsvarven: Stockholms örlogsvarv. . . . 6 2 — 2 1 1 12 7 1 — 2 2 1 13 7 1 — 2 1 1 12 Karlskrona » . . . . 6 2 1 2 1 1 13 7 '2 1 2 1 1 14 7 2 1 2 1 1 14 Göteborgs » . . . . 2 1 — — —— 3 4 1 — —— 1 6 3 1 — — — 1 5 Sjöstyrkor och fartyg L6 o — 1 — — 19 19 2 1 1 — 2 25 12 2 1 1 — 2 18 Kustartilleriförsvaren: Hemsö kustartilleriförsvar — — —— — — — — — 1 —— — 1 — — — —— — — Stockholms kustartilleriförsvar 1 1 1 1 1 — — 1 4 1 1 1 —— 1 4 Blekinge kustartilleriförsvar 1 ——— — 1 1 — 1 — — 1 0 1 — —— — 1 2 Gotlands kustartilleriförsvar 1 1 — — — — 1 1 — — —— 1 1 — — Göteborgs kustartilleriförsvar 1 1 1 1 1 3 1 1 1 3 Summa 59 18 () 11 5 0 100 * 72 12 11 9 G 15 125 2 60 12 9 10 5 14 110 1 2 verkstadsingenjörer, 2 stationsingenjörer och . kemist, som för jslagits avföras från mariningenjörkåren, äro här icke upptagna. 2 Härutöver ha föreslagits tillkomma 2 beställnin gar för biträdandf : marinattachéer (i lönegrad Ca 30) å försvarsstabens stat och 4 beställningar för motoringenjörer å armcingenjörkårens stat för kustartillcritjänst (en i lönegrad Ca 27 och tre i lönegi ad Ca 25) med tj änstgöring 1 i marinförvaltningens vapenavdelning och 3 vi d 1cue tarl illi rit"3rs' råren.

548 till icke mindre än 17, varav 5 egentliga mariningenjörer (skeppsbyggnadsingenjörer) och 12 specialingenjörer av olika slag. De ifrågasatta åtgärderna skulle innebära å ena sidan en minskning med 1 elektroingenjör och 1 torpedingenjör, å andra sidan en ökning med 4 artilleriingenjörer, 1 miningenjör och 9 teleingenjörer. Den totala ökningen av antalet specialingenjörer skulle härigenom uppgå till 12. Såsom mest angelägen har därvid betecknats en ökning av kåren med 1 skeppsbyggnadsingenjör, 3 artilleriingenjörer och 8 teleingenjörer, i samband varmed dock förutsatts en minskning med 1 elektroingenjör och 1 torpedingenjör, varigenom den ifrågasatta totalökningen skulle begränsas till 10 beställningar. Den faktiska ökningen i förhållande till nuvarande organisation skulle emellertid bli större i betraktande av att vissa beställningshavare genom den föreslagna beskärningen av marinorganisationen skulle frigöras för användning i andra befattningar än dem, för vilka de nu äro avsedda. Mariningenjörkåren skulle sålunda efter en sådan utökning komma att omfatta 110 beställningar, av vilka 60 egentliga mariningenjörer och 50 specialingenjörer av olika slag. Personalens ungefärliga fördelning framgår av tabellen å föregående sida. Från marint håll har anförts, att frågan om löneställningen för mariningenjörkårens personal borde särskilt beaktas. För att marinens materiel skulle kunna hållas på höjden av effektivitet måste stora krav ställas på försvarsgrenens tekniska personal. För att dessa krav skulle kunna uppfyllas vore det erforderligt att erbjuda sådana villkor, att marinen i konkurrens med civila myndigheter och privata företag tillfördes ingenjörpersonal med fullgoda kvalifikationer. Vid bifall till de mest angelägna marina önskemålen skulle mariningenjörkårens personal komma att fördelas på beställningar enligt vad som framgår av kol. 4 i nedanstående tabell. Kol. i

Kol. 2

Tj än st egr a d

Lönegrad

Chef, marinöverdirektör Förste marin direktörer Förste marindirektörer Marindirektörer av 1. graden Marindirektörer av 2. graden (specialingenjörer av 1. graden) Förste mariningenjörer (specialingenjörer av 2. graden) Mariningenjörer av 1. graden (specialingenjörer av 3. graden) Mariningenjörer av 2. graden

Cpl7 Co 14 Co 10 Ca 33

Summa 1

Kol. 3

Kol. 4

Antal i De mest nuvarande angelägna orgabehoven nisation

Kol. 5

Kol. 6

Öknint

Minskninj

1 2 2 10

2 2 5

Ca 31

3 Ca 30

10 Ca 27 Ca 25

30 22 100'

16 24 110

14 24

2 verkstadsingenjörer, 2 stationsingenjörer och 1 kemist, som föreslagits skola avföras från mariningenjörkåren, äro här icke upptagna.

549 De i tabellen upptagna beställningarna i lönegraderna Co 14, Co 10 samt Ca 33 och Ca 31 skulle avses för följande befattningar: Beställningar i lönegrad Co 14. 1 chef för konstruktionskontoret å marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning, 1 assistent å marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning. Beställningar i lönegrad Co 10. 2 chefer för fartygsavdelningarna örlogsvarv.

vid Stockholms respektive

Karlskrona

Beställningar i lönegrad Ca 33. 9 byråchefer å marinförvaltningens skeppsbyggnads- och vapenavdelningar, 1 stabsingenjör i chefens för kustflottan stab. Beställningar i lönegrad Ca 31. 1 assistent för kustartilleriärenden å marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning, 2 byråchefer å marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning, 2 sektionschefer å marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning, 1 marindirektör såsom biträde åt marinöverdirektören i dennes inspektörsverksamhet, 3 assistenter till byråchefer å marinförvaltningens vapenavdelning, 3 sektionschefer å fartygsavdelningen vid Stockholms örlogsvarv, 1 miningenjör å vapenavdelningen vid Stockholms örlogsvarv, 4 sektionschefer å fartygs- och vapenavdelningarna vid Karlskrona örlogsvarv, 1 chef för fartygsavdelningen vid Göteborgs örlogsvarv. Angivna fördelning av de högre beställningarna har dock ansetts icke böra vara bindande. De jämkningar, som kunde påkallas av organisationsändringar eller vartill anledning eljest kunde uppkomma, borde sålunda kunna vidtagas. Föreliggande personalförslag innebär, även i sin modifierade form, icke blott en utökning av mariningenjörkårens personal utan även uppflyftningar med avseende å personalens löneställning. Även om utvecklingen av den tekniska tjänsten inom marinen — särskilt med hänsyn till erfarenheterna från det senaste världskriget — kan påkalla en relativ förstärkning av den tekniska personal, varom här är fråga, och även en viss förbättring av personalens lönevillkor, synes dock återhållsamhet böra iakttagas i avvaktan på närmare erfarenheter rörande den fortsatta utvecklingen på förevarande område. Härtill kommer, att flertalet av de högre beställningar, om vilka här är fråga, äro avsedda för marinförvaltningen, vars organisation och personaluppsättning faller under 1946 års militära förvaltningsutrednings bedömande. I anslutning till sitt i det föregående gjorda allmänna uttalande, att frågor om inrättande av nya beställningar eller befattningar böra i vanlig ordning prövas för varje särskilt budgetår, räknar försvarskommittén med att de mest trängande åt-

550 gärderna för tillgodoseende av kårens personalbehov efter närmare prövning i varje särskilt fall successivt vidtagas inom den ovan angivna mera begränsade ramen, med iakttagande dock av att förvaltningsutredningens blivande förslag därigenom icke föregripes. Vad beträffar specialingenjörernas ställning inom mariningenjörkåren förutsätter försvarskommittén, att de åtgärder därutinnan, som 1941 års försvarsutredning föreslagit, successivt genomföras. Försvarskommittén är sålunda av den meningen, att ett enhetligt system för antagning och utbildning av all stampersonal vid mariningenjörkåren bör tillämpas. Vid en likartad rekrytering och utbildning skulle, såsom 1941 års försvarsutredning på sin tid framhöll, skäl icke längre föreligga att bibehålla den nuvarande uppdelningen i egentliga mariningenjörer och specialingenjörer. Genom en sådan ändring skulle också ett enhetligt befordringssystem skapas inom mariningenjörkåren och den nuvarande ur organisatoriska och andra synpunkter mindre tillfredsställande ordningen upphöra. Intill dess här berörda ändrade ordning i vad rör utbildning m. m. av specialingenjörerna hunnit genomföras och verka, synes det erforderligt att bibehålla möjligheterna att tillgodose behovet av dylik personal genom direkt anställning på sätt nu sker. I avvaktan på ändringens genomförande synas jämväl specialingenjörer, antagna enligt nu gällande ordning, böra kunna befordras till marindirektörer av 1. och 2. graden.

2. Reservpersonal.

I fråga om sammansättningen av mariningenjörkårens reserv förutsätter försvarskommittén ingen annan ändring än den som följer av den av kommittén förordade jämkningen i systemet för antagning och utbildning av specialingenjörer, vilket möjliggör införande av reservanställning jämväl för andra fackområden än skeppsbyggen. Beträffande tjänstgöringsskyldigheten för reservpersonalen har försvarskommittén icke funnit skäl till ändring. Omfattningen av mariningenjörkårens reserv bör liksom hittills bestämmas med utgångspunkt från behovet av reservpersonal i krigsorganisationen samt med beaktande därjämte av dels de svårigheter, som enligt erfarenheter från beredskapstiden visat sig föreligga att för tjänstgöring vid marinen frigöra denna personal från civil tjänst, vilken i många fall avser ledande befattningar vid krigsmaterieltillverkande varv och industrier, dels förefintliga möjligheter att utnyttja värnpliktiga ingenjörer i stället för reservpersonal. I de personaltabeller, i vilka personalbehovet i krigsorganisationen redovisats, ha mariningenjörer i reserven och värnpliktiga ingenjörer upptagits tillsammans. Antalet marinunderingenjörer torde — med hänsyn till att såväl stammen som reserven skola kunna tillföras erforderligt antal — kunna beräknas till 10 per år. Antalet stipendier för mariningenjörer av 2. graden i mariningenjörkårens reserv kan i anslutning härtill beräknas till högst 10. Då varje stipendium avses utgå under 18 månader, utgör antalet årsstipendier sålunda 15.

551 3. Rekrytering

och utbildning.

Enligt nuvarande organisation sker rekryteringen av mariningenjörkårens stampersonal i vad rör de egentliga mariningenjörerna (skeppsbyggnadsingenjörerna) genom intransport efter ansökan av mariningenjörer i reserven, vilka genomgått för erhållande av kompetens för anställning på aktiv stat föreskriven utbildning, och i vad- rör specialingenjörerna genom direkt anställning vid stammen av högskoleingenjörer inom fackområde, varom fråga är. För rekrytering av de egentliga mariningenjörerna anställas mariningenjörsaspiranter, vilka såsom sådana och såsom mariningenjörskadetter under en tid av omkring 5Va år genomgå utbildning dels vid marinen, dels vid Tekniska Högskolan i Stockholm eller vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, där utbildning sker till civilingenjörer inom avdelningen för skeppsbyggen. Efter avslutade högskolestudier antagas kadetterna till marinunderingenjörer i mariningen jörkårens reserv och genomgå under 18 månaders obligatorisk första reservtjänstgöring fortsatt utbildning vid marinens varv och å fartyg. Därefter sker utnämning till mariningenjörer av 2. graden i mariningenjörkårens reserv. För erhållande av kompetens för anställning på aktiv stat erfordras ytterligare 18 månaders praktiska studier vid civila varv och industrier. För att möjliggöra dessa studiers förläggande till utlandet kunna efter ansökan stipendier erhållas. Storleken av dessa stipendier utgör för närvarande 1 740 kronor per år, å vilket belopp må beräknas dyrtidstillägg jämlikt bestämmelserna i § 4 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Den sammanlagda utbildningstiden, innan kompetens erhålles för anställning på aktiv stat, utgör i enlighet med det ovan sagda omkring 8V2 år. I sålunda gällande ordning för utbildning av egentliga mariningenjörer (skeppsbyggnadsingenjörer) ifrågasätter försvarskommittén ingen annan ändring än att det torde böra övervägas, huruvida icke den obligatoriska första reservtjänstgöringen lämpligen borde förläggas efter stipendietiden. Motsvarande utbildningsorganisation bör såsom ovan berörts tillämpas jämväl för specialingenjörer. Försvarskommittén vill i anslutning till vad här sagts framhålla angelägenheten av att mariningenjörsaspiranter anställas till sådant antal, att ett tillfredsställande antal mariningenjörer tillföres icke blott stammen utan även reserven. C. Marinläkarkåren. Marinens behov av läkarpersonal samt dettas tillgodoseende i den av försvarskommittén nu föreslagna marinorganisationen blir beroende av statsmakternas ställningstagande till de förslag rörande militärsjukvårdens organisation och därmed sammanhängande spörsmål, som framlagts av 1944 års militärsjukvårdskommitté. Ifrågavarande förslag innebära bl. a., att marinläkarkåren skulle uppgå i en för försvaret gemensam läkarkår — försvarsläkarkåren — bildad genom ett sammanförande av arméns, marinens och

552 flygvapnets läkare. Läkarna inom de tre försvarsgrenarna skulle dock — i varje fall såsom en övergångsform — inom försvarsläkarkåren redovisas under skilda rubriker såsom respektive arméläkare, marinläkare och flygläkare. Försvarskommittén har för sin del tills vidare ansett sig böra utgå från ett bibehållande av nuvarande organisation i här förevarande avseende och räknar sålunda med en särskild marinläkarkår. Ett eventuellt sammanförande på sätt militärsjukvårdskommittén föreslagit av försvarets läkare till en gemensam försvarsläkarkår inverkar för övrigt i och för sig icke på marinens behov av läkare. I den mån ett eventuellt genomförande av militärsjukvårdskommitténs förslag till organisationsändringar i övrigt inom militärsjukvården skulle medföra ändring i hittills tillämpade grunder för beräkning av sagda behov, beröras dessa förslag i det följande i samband med behandlingen av de personalkategorier, som förslagen avse. /. Stampersonal.

Behovet av läkare för marinens sjukvård tillgodoses i nuvarande organisation dels med marinläkare vid stammen, vilka kunna vara helårstjänstgörande ordinarie läkare med fast lön på marinläkarkårens stat eller ock tills vidare eller för visst antal år förordnade icke-ordinarie läkare vid marinläkarkåren med begränsad årlig tjänstgöringsskyldighet och avlönade medelst arvode, dels med marinläkare i reserven med tjänstgöringsskyldighet enligt reservbefälskungörelsen, dels ock med för marinen uttagna värnpliktiga läkare med i värnpliktslagen fastställd tjänstgöringstid. Regelmässigt tillgodoses det för marinledningen, marindistriktens och kustartilleriförsvarens sjukvårdsförvaltningar samt de marina förbanden i land föreliggande ständiga behovet av läkare med ordinarie personal, under det att det periodvis skiftande behovet av läkare vid förband och för fartyg tillgodoses med icke-ordinarie marinläkare, marinläkare i reserven eller värnpliktiga läkare. E t t undantag utgör Härnösands kustartilleridetachement, vid vilket förband civil läkare finnes anställd mot ett i förteckning å vissa arvoden och särskilda ersättningar upptaget arvode av 9 000 kronor, varav 1 500 kronor utgöra ersättning för fullgörande av tjänst såsom stabsläkare och chef för sjukvårdsförvaltningen vid Norrlandskustens marindistrikt jämte Hemsö kustaitilleriförsvar. Till särskild ögonläkare vid Ostkustens marindistrikt finnes likaledes i sagda förteckning upptaget ett arvode av 5 040 kronor. Vid avvägningen av i vilken omfattning marinens behov av läkare i den av försvarskommittén här föreslagna marinorganisationen bör tillgodoses med helårstjänstgörande ordinarie personal eller med icke-ordinarie marinläkare, marinläkare i reserven och värnpliktiga läkare, synas de grunder, som härutinnan framlagts av militärsjukvårdskommittén i dess betänkande del I I , kunna tjäna till ledning. A ordinarie stat vid marinläkarkåren äro i nuvarande organisation upptagna 1 marinöverläkare i lönegrad Co 10, 3 förste marinläkare i lönegrad Ca 31 och 15 marinläkare av 1. graden, av vilka en — sjukhusläkare — i lönegrad Ca 29, sju i lönegrad Ca 27 och sju i lönegrad Ca 25.

553 Förenämnda följande:

beställningshavare

äro placerade till tjänstgöring

enligt

Marinledningen. 1 marinöverläkare, inspektör för marinens hälso- och sjukvårdsväsende och chef för marinläkarkåren, samt 1 förste marinläkare, assistent. Sjökrigsskolan. 1 marinläkare av 1. graden, förbandsläkare. Marinens underofficersskola. 1 marinläkare av 1. graden, förbandsläkare. Flottans sjömansskola. 1 marinläkare av 1. graden, förbandsläkare. Ostkustens marindistrikt utom Stockholms kustartilleriförsvar. 1 förste marinläkare, l:e läkare och chef för marindistriktets sjukvårdsförvaltning samt 2 marinläkare av 1. graden, varav en stationsläkare vid Stockholms örlogsstation och en distriktsläkare. Sydkustens marindistrikt utom Blekinge kustartilleriförsvar. 1 förste marinläkare, l:e läkare och chef för marindistriktets sjukvårdsförvaltning, 1 marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare vid samarbetssjukhuset i Karlskrona, samt 2 marinläkare av 1. graden, varav en stationsläkare vid Karlskrona örlogs station och en distriktsläkare. Västkustens marindistrikt utom Göteborgs kustartilleriförsvar. 1 marinläkare av 1. graden, stationsläkare vid Göteborgs örlogsstation tillika chef för marindistriktets sjukvårdsförvaltning. Stockholms kustartilleriförsva,r. 2 marinläkare av 1. graden, varav en regementsläkare vid Vaxholms kustartilleriregemente tillika stabsläkare vid kustartilleriförsvaret och chef för dess sjukvårdsförvaltning samt en biträdande regementsläkare. Gotlands kustartilleriförsvar. 1 marinläkare av 1. graden, kårläkare vid Gotlands kustartillerikår tillika stabsläkare vid kustartilleriförsvaret och chef för dess sjukvårdsförvaltning. Blekinge kustartilleri försvar. 2 marinläkare av 1. graden, varav en regementsläkare vid Karlskrona kustartilleriregemente tillika stabsläkare vid kustartilleriförsvaret och chef för dess sjukvårdsförvaltning samt en biträdande regementsläkare.

554 Göteborgs kustartilleriförsvar. 1 marinläkare av 1. graden, regementsläkare vid Älvsborgs kustartilleriregemente tillika stabsläkare vid kustartilleriförsvaret och chef för dess sjukvårdsförvaltning. Omfattningen av den ordinarie personalen i den av försvarskommittén föreslagna marinorganisationen bestämmes icke blott av den föreslagna indelningen i förband och skolor samt personalstyrkorna vid dessa utan även av militärsjukvårdens framtida organisation. I förstnämnda avseende har försvarskommittén i det föregående föreslagit den ändringen i förhållande till nuvarande organisation, att Norrlandskustens marindistriktsstab icke skulle organiseras i fred samt Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement utgå ur organisationen. Behov av läkare kommer sålunda icke att föreligga i fredstid för ifrågavarande staber och förband, varför det ovannämnda i förteckningen å vissa arvoden och särskilda ersättningar för sådan läkare upptagna arvodet om 9 000 kronor kan utgå. I fråga om den militära sjukvårdens högsta ledning har 1944 års militärsjukvårdskommitté föreslagit, att försvarets sjukvårdsförvaltning och de tre försvarsgrensvis organiserade sjukvårdsinspektionerna skola sammanföras till ett för försvarsväsendet i dess helhet gemensamt organ för den militära hälso- och sjukvården, försvarets sjukvårdsstyrelse. E t t eventuellt genomförande av denna centralisering av förvaltnings- och inspektionsverksamheten skulle för marinens del innebära, att det i marinledningen i nuvarande organisation ingående inspektionsorganet för marinens hälso- och sjukvård skulle utgå ur organisationen. I avvaktan på ett ställningstagande till militärsjukvårdskommitténs förslag i fråga om militärsjukvårdens högsta ledning har försvarskommittén, när det nu gällt att beräkna den för sagda ledning erforderliga ordinarie marinläkarpersonalen, ansett sig i förevarande sammanhang böra räkna med en marinöverläkare i lönegrad Co 10, en förste marinläkare i lönegrad Ca 31 och en marinläkare av 1. graden i lönegrad Ca 25, av vilka den sistnämnde är nytillkommen och avses skola ersätta hittills å marinöverläkarens expedition växelvis tjänstgörande icke-ordinarie marinläkare. I den av militärsjukvårdskommittén föreslagna organisationen motsvaras marinöverläkaren i fråga om löneställning av en av de två försvarsöverläkare i lönegrad Cp 10, som sagda kommitté föreslagit skola speciellt representera marinen och flygvapnet inom den för försvaret gemensamma sjukvårdsstyrelsen. Från marint håll har gjorts gällande, att den av försvarskommittén upptagne beställningshavaren i lönegrad Ca 31 skulle bli erforderlig för tjänstgöring vid marinledningen även vid ett eventuellt genomförande av en centraliserad sjukvårdsledning enligt militärsjukvårdskommitténs förslag och skulle ha till uppgift att förbereda och handlägga sådana inom marinledningen förekommande ärenden, som krävde fackkunskap inom hälso- och sjukvårdens område, samt stå till marinledningens direkta förfogande såsom expert i bland annat ubåts- och dykerihygien. Sistnämnda spörsmål synes emellertid icke kunna bedömas förrän i samband med ett

555 ståndpunktstagande till militärsjukvårdskommitténs förslag. Vad slutligen angår den ovan upptagne marinläkaren av 1. graden synes denne utan svårighet kunna inordnas i en eventuell centraliserad sjukvårdsledning. I fråga om de två förste marinläkare i lönegrad Ca 31, som i nuvarande organisation äro avsedda såsom förste läkare och chefer för sjukvårdsförvaltningarna vid Ostkustens respektive Sydkustens marindistrikt, förutsätter försvarskommittén ingen ändring. Kommittén räknar jämväl med att den i nuvarande personalförteckning upptagne sjukhusläkaren vid samarbetssjukhuset i Karlskrona blir erforderlig i den av kommittén föreslagna marinorganisationen och upptager sålunda härför en beställning såsom marinläkare av 1. graden i lönegrad Ca 29. H ä r ifrågavarande beställningar ha icke berörts i militärsjukvårdskommitténs förslag. I vad gäller beräkningen av det ständiga behovet av läkare för förband och skolor har militärsjukvårdskommittén framlagt vissa förslag grundade på det beräknade tidsmässiga behovet av läkare för den hälso- och sjukvårdande verksamheten vid förbanden, den undervisningsskyldighet, som bör åvila läkarna, samt vissa förslag rörande arbetsförhållandena för militärläkare, såsom i fråga om daglig tjänstgöringstid, jourtjänst m. m. I fråga om kustartilleriet har militärsjukvårdskommittén förutsatt, att förbandsläkarna jämväl skulle ombesörja den erforderliga stabstjänsten vid vederbörligt kustartilleriförsvar (vederbörligt försvarsområde). De grunder, som militärsjukvårdskommittén tillämpat vid beräkningen av läkarpersonal vid lägre förband och skolor, äro av allmängiltig karaktär och torde med de undantag, som framgå av det följande, böra tillämpas, när det nu gäller att beräkna det ständiga behovet av läkare för marinens lägre förband och skolor i den av försvarskommittén föreslagna marinorganisationen. I enlighet härmed har försvarskommittén beräknat ifrågavarande behov av marinläkare till 2 vid vardera av Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, varav en stationsläkare och en biträdande stationsläkare. Härvid förutsätter försvarskommittén, att de i nuvarande organisation ingående distriktsläkarbeställningarna utgå ur organisationen och ersättas med civila verksläkare i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som härutinnan framlagts av militärsjukvårdskommittén. Tillkomsten av förenämnda 2 biträdande stationsläkartjänster kommer härigenom icke att medföra ökning av nuvarande antal marinläkare. För Göteborgs örlogsstation har försvarskommittén likaledes ansett sig böra räkna med 2 ordinarie marinläkare. Visserligen kommer personalstyrkan icke att vara av samma storleksordning vid denna örlogsstation som vid de två övriga stationerna. Till Göteborg komma emellertid i den föreslagna marinorganisationen att förläggas skolförband av fartyg, vid vilka sjukvården kommer att få ombesörjas av örlogsstationens läkare. Med hänsyn härtill synes en enda läkare icke, såsom militärsjukvårdskommittén förutsatt, vara tillfyllest, så mycket mindre som denne med sin tjänst såsom förbandsläkare jämväl skulle förena chefskapet för sjukvårdsförvaltningen vid marindistriktet. Av de två läkare, som försvarskommittén sålunda beräknar för Göteborgs örlogsstation, torde den

556 ene böra tjänstgöra såsom stationsläkare, tillika chef för sjukvårdsförvaltningen vid Västkustens marindistrikt, och den andre såsom biträdande stationsläkare. Sistnämnde läkare synes jämväl vid behov kunna anlitas för Älvsborgs kustartilleriregemente. Vad angår den ordinarie läkarpersonalen vid kustartilleriets förband, erfordras i fredstid icke någon läkare för Härnösands kustartilleridetachement, enär såsom tidigare sagts Norrlandskustens marindistriktsstab icke avses organiseras i fred samt Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement avses utgå ur organisationen. För övriga kustartilleriförband beräknar kommittén samma antal som i nuvarande organisation, d. v. s. 2 läkare för vartdera av Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen, varav en tillika stabsläkare vid vederbörligt kustartilleriförsvar, och 1 läkare för vardera av Gotlands kustartillerikår och Älvsborgs kustartilleriregemente, tillika stabsläkare vid vederbörligt kustartilleriförsvar. Militärsjukvårdskommittén har ansett behov föreligga av 2 läkare vid Älvsborgs kustartilleriregemente. Med hänsyn dels till att personalstyrkan vid sagda förband beräknas bli något mindre i den av försvarskommittén föreslagna marinorganisationen än i den som legat till grund för sjukvårdskommitténs beräkningar, dels till vad ovan sagts i fråga om den biträdande stationsläkaren vid Göteborgs örlogsstation har försvarskommittén emellertid ansett sig tills vidare böra räkna med endast en marinläkare vid nämnda kustartilleriregemente. För marinens utbildningsanstalter beräknas såsom i nuvarande organisation och enligt militärsjukvårdskommittén tillsammans 3 marinläkare, en för vardera sjökrigsskolan, marinens underofficersskola och flottans sjömansskola. Det för örlogsstationer, kustartilleriregementen och utbildningsanstalter erforderliga antalet ordinarie marinläkare utgör i enlighet med det ovan sagda 15. För dessa böra upptagas beställningar såsom marinläkare av 1. graden, varav 7 i lönegrad Ca 27 och 8 i lönegrad Ca 25. A marinläkarkårens stat föreslås sålunda skola upptagas ordinarie beställningar enligt vad som framgår av kol. 4 i efterföljande tabell. Kol. 1

Kol. 2

Kol. 3

Kol. 4

Kol. 5

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal i nuvarande organisation

Antal enligt kommitténs förslag

Ökning

Chef, marinöverläkare Förste marinläkare Marinläkare av 1. graden (sjukhusläkare) Marinläkare av 1. graden . . » » 1. »

Co 10 Ca 31

1 3

1 3

Ca 29 Ca 27 Ca 25

1 7 7

1 7 9

21 Summa

2 2

De ovan angivna löneställningarna överensstämma med dem, som nu gälla. Kommittén vill dock erinra om de förslag i fråga om förbättrad löneställ-

557 ning för vissa försvarets läkare, som framlagts av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i deras betänkande (SOU 1946: 94 s. 98—101) och vilka beröra bland annat marinläkarna. Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1947:246 (s. 70—71) förklarade föredragande departementschefen sig icke vara beredd att framlägga förslag i frågan, som lämpligen borde göras till föremål för särskild utredning med utgångspunkt från den nya militärsjukvårdsorganisation, vilken kunde bli beslutad av statsmakterna på grundval av militärsjukvårdskommitténs betänkande. Försvarskommittén förutsätter, att jämväl löneställningen för marinöverläkaren, därest denne skall kvarstå i organisationen, därvid upptages till prövning. Utöver det ständiga behov av läkarpersonal. som i enlighet med det ovan sagda bör täckas av ordinarie personal vid marinläkarkåren, föreligger ett periodvis skiftande behov av läkare för tjänstgöring å fartyg, vid örlogsstationer och inom kustartilleriförsvaren. Vid beräkningen av detta behov samt i fråga om detsammas tillgodoseende torde vad militärsjukvårdskommittén härutinnan anfört kunna tjäna till ledning. Behovet har i den av försvarskommittén föreslagna marinorganisationen beräknats till 139 tjänstgöringsmånader, varav 86 för flottan och 53 för kustartilleriet. Det sålunda föreliggande behovet bör i första hand täckas med värnpliktiga läkare, som fullgöra facktjänstgöring, och med utnyttjande av den tjänstgöringsskyldighet, som åligger marinläkare i reserven enligt reservbefälskungörelsen. Det behov, som icke kan fyllas på detta sätt, bör tillgodoses genom icke-ordinarie marinläkare i enlighet med vad som närmare framgår av det följande. Vad beträffar de värnpliktiga läkarna har i nuvarande organisation beräknats att för tjänstgöring, varom här är fråga, utnyttja dels den i utbildningen ingående facktjänstgöringen, 7 månader, dels de värnpliktiga läkarna åliggande repetitionsövningar, 3 x 2 månader. Genom den minskning av de värnpliktigas tjänstgöring, som kommittén förutsätter, bedömes tiden för facktjänstgöringen komma att nedgå till 4 månader. Med hänsyn till att ifrågavarande värnpliktiga läkare i största utsträckning rekrytera de ickeordinarie marinläkarbeställningarna torde icke böra förutsättas, att någon ytterligare tillgång på tjänstgöringsmånader i form av repetitionsövningar kommer att föreligga. Då det antal värnpliktiga läkare, som årligen kunna beräknas komma att fullgöra facktjänstgöring, utgör 12, uppgår antalet tjänstgöringsmånader, som kunna utnyttjas för täckande av föreliggande behov, till (12x4 månader = ) 48. Antalet tjänstgöringsmånader för marinläkare i reserven — i form av repetitionsövningar enligt reservbefälskungörelsen — torde kunna beräknas till 20 per år. Resterande behov av tjänstgöringsmånader (139 — 48 — 2 0 = ) 71 bör sålunda tillgodoses med arvodesavlönade icke-ordinarie marinläkare. Dessa utgöras i nuvarande organisation dels av marinläkare av 2. graden, dels av marinläkarstipendiater. De förra anställas med förordnande tills vidare och de senare med förordnande för en tid av 3 år. Den årliga tjänstgörings-

558 skyldigheten utgör högst 60 dagar, för vilken utgår dels ett fast årligt arvode, som för marinläkare av 2. graden utgör 3 900 kronor och för marinläkarstipendiater 2 340 kronor, dels vid tjänstgöring särskilt dagarvode med 10 kronor vid tjänstgöring inom och 17 kronor vid tjänstgöring utom egen bostadsort. Ä förenämnda årsarvoden utgår rörligt tillägg. Vid sjökommendering äga marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater därjämte uppbära sjötillägg i likhet med beställningshavare i lönegrad Ma 9 respektive Ma 7, ävensom mässpenningar enligt de grunder, som gälla för officerare på aktiv stat. Till marinläkare av 2. graden må vidare vid första anställning utbetalas ekiperingshjälp med 700 kronor. Marinläkarstipendiat tillhandahålles vid tjänstgöring kostnadsfritt erforderlig uniformsbeklädnad såsom lån. Det antal marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater, som få anställas under budgetåret 1947/1948, utgör 57 respektive 18. Med utgångspunkt från en årlig tjänstgöringstid av 60 dagar och förenämnt antal (71) tjänstgöringsmånader utgör behovet av icke-ordinarie marinläkare i den av försvarskommittén föreslagna marinorganisationen 36. Samtliga torde böra upptagas såsom beställningar för marinläkare av 2. graden. Försvarskommittén har nämligen kommit till den uppfattningen, att ett bibehållande av marinläkarstipendiatorganisationen kan ifrågasättas ur ekonomisk synpunkt. Enligt nuvarande ordning kunna de värnpliktiga söka och erhålla stipendiattjänster före avslutande av facktjänstgöringen. Härigenom minskar tillgången på tjänstgöringsmånader för värnpliktiga läkare och ökar behovet av icke-ordinarie marinläkare med ty åtföljande kostnadsökning. E t t dylikt läge kan icke uppstå, när fråga är om beställning såsom marinläkare av 2. graden, då för sådan beställning kräves legitimation och all facktjänstgöring hinner uttagas innan sådan erhålles. För en ögonläkare vid Ostkustens marindistrikt upptager försvarskommittén i förteckning å vissa arvoden och särskilda ersättningar samma årsarvode, som för närvarande utgår, eller 5 040 kronor. Vid ett eventuellt genomförande av militärsjukvårdskommitténs förslag i fråga om ögonläkare, innebärande att särskilda sådana icke längre skola anställas, kan arvodet utgå ur förteckningen. 2.

Reservpersonal.

I de bestämmelser, som nu gälla för personal i marinläkarkårens reserv, förutsätter kommittén icke någon ändring. Behovet av reservpersonal i krigsorganisationen framgår av personaltabeller i betänkandets hemliga del. D. Marinens poliskår. Marinens poliskår, som i huvudsak är avsedd för bevakning av anläggningarna vid örlogsvarv och örlogsstationer med dit förlagda fartyg och förråd, utgöres i nuvarande organisation av dels ordinarie, dels extra ordinarie personal till antal och med fördelning enligt följande:

559 Antal Beställning

Lönegrad

Stockholm

Karlskrona

Göteborg

Summa

Ordinarie personal. Polisöverkonstaplar, tillika poliskommis sarier '. Polisöverkonstaplar Poliskonstaplar

1 1 15

1 1 17

—

2 2 32

Ca 18 Ca 16 Ca 14

Extra ordinarie Polisöverkonstapel Poliskonstaplar

1 6

1 12

Ce 16 Ce 13

personal.

Summa

Utöver här upptagen ordinarie och extra ordinarie personal finnas vid marinens poliskår i Göteborg anställda 3 extra poliskonstaplar med avlöning enligt löneplan Cg, lönegrad 11. Härjämte föreligger framställning om anställande av ytterligare 3 extra poliskonstaplar. Samtliga dessa 6 beställningar ha av försvarets civilförvaltning i dess anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 föreslagits skola upptagas såsom extra ordinarie. I samband med en av 1946 års riksdag beslutad omorganisation av bevakningen av Göteborgs örlogsstation och Göteborgs örlogsvarv inrättades ovan upptagna, för Göteborg avsedda extra ordinarie befattningar. Från marint håll har ifrågasatts, att dessa befattningar nu skulle upptagas såsom ordinarie. Med hänsyn till att ytterligare någon tids erfarenhet av den nya organisationen kräves, anser försvarskommittén sig icke kunna tillstyrka en sådan åtgärd. I vad rör den för bevakning vid örlogsvarven och örlogsstationerna avsedda personalen ifrågasätter försvarskommittén därför ingen annan ändring än att för de 3 extra poliskonstaplarna beräknas extra ordinarie beställningar i lönegrad Ce 13. De 3 poliskonstapelsbefattningar, varmed marinens poliskår i Göteborg föreslagits skola utökas, synas jämväl böra upptagas såsom extra ordinarie. Förutom personal vid marinens poliskår har under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen särskilt beordrad krigspolispersonal tjänstgjort. Reglemente för marinens krigspolis (SFS 497/41) föreskriver bland annnat, att denna personal skall utgöras av dels särskilt uttagen militär personal, dels vid tullverkets kustbevakning anställd personal. Krigspolis uppsattes enligt reglementet vid mobilisering och förstärkt försvarsberedskap eller på särskild order av överbefälhavaren och underställes vederbörande marindistriktschef, som utser marinpolischef inom vederbörligt område. Krigspolisens uppgifter bestå av kriminal- och ordningstjänst. Speciellt den krigspolis, som tjänstgjort och delvis alltjämt tjänstgör vid marindistrikten för örlogsstationernas räkning, har haft ett omfattande arbetsområde och varit till stort gagn. Följande åligganden ha bland annat full-

560 gjorts, nämligen efterspaning m. m. av rymmare, undersökningar rörande förseelser, som begåtts av militärpersonal, transport av häktade till och från krigsrätt eller straffanstalt, utredningar rörande förlorade kronopersedlar, övervakning av ordnings- och militära föreskrifters efterlevnad, förhindrande av bettleri och handel med spritdrycker, visitation vid in- och utpasseringar samt undersökningar rörande sjukdomsfall vid permission. E t t intimt samarbete har ägt rum med den civila polisen. Betydelsen av den hjälp, som krigspolisen i ovannämnda sammanhang lämnat, har av vederbörande civila polismyndigheter starkt vitsordats samtidigt som önskemål uttalats om, att åtminstone en del av örlogsstationernas krigspolis måtte bli bestående även i fredstid. Då behov av den verksamhet, varom här är fråga, i viss utsträckning gör sig gällande även under fredsförhållanden, synes viss personal böra beräknas för densamma. För ändamålet torde för vardera av Stockholms och Göteborgs örlogsstationer böra upptagas två konstaplar. För Karlskrona örlogsstation, vars personalstyrka är stor i förhållande till stadens folkmängd, bör polisstyrkan omfatta ytterligare en konstapel. Beställningarna torde tills vidare böra upptagas såsom extra ordinarie och personalen hänföras till marinens poliskår. Efter den utvidgning av arbetsuppgifterna, som därmed skulle tillkomma sagda poliskår i jämförelse med nuvarande organisation, synes densamma icke längre böra lyda under vederbörande varvschefer utan böra underställas vederbörande marindistriktschefer och personalen fördelas till tjänstgöring såväl vid vederbörligt örlogsvarv som vid marindistriktet i övrigt. Marinens poliskår skulle i enlighet med det ovan sagda komma att upptaga följande beställningar: Antal Beställning

Stockholm

Karlskrona

Ordinarie personal. Polisöverkonstaplar, tillika poliskommis sarier Polisöverkonstaplar , Poliskonstaplar ,

1 1 15

1 1 17

Extra ordinarie Polisöverkonstapel Poliskonstaplar

26 Göteborg

Summa

Lönegrad

2 2 32

Ca 18 Ca 16 Ca 14

1 14

1 25

Ce 16 Ce 13

personal.

Summa

E. Marinens ecklesiastikstat. Marinens ecklesiastikstat utgöres av amiralitetspastorer och amiralitetspredikanter samt klockare och kyrkvaktare vid marinens två territoriella för-

561 samlingar, Skeppsholms församling i Stockholm och amiralitetsförsamlingen i Karlskrona. Kostnaderna för ifrågavarande personal bestridas icke från anslag under fjärde huvudtiteln i annan mån än att i förteckning å vissa arvoden och särskilda ersättningar finnas upptagna arvoden till klockare vid Skeppsholms församling i Stockholm med 900 kronor, till klockare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona med 756 kronor samt till kyrkvaktare vid samma församling med 1 197 kronor. I den sålunda gällande organisationen förutsätter försvarskommittén icke någon ändring.

VII.

Utbildningsanstalter.

A. Sjökrigshögskolan. Utbildningen vid sjökrigshögskolan bedrives dels vid allmän kurs, till vilken kommenderas samtliga officerare på stat vid flottan och kustartilleriet, dels vid ett antal högre kurser, till vilka kommenderas officerare, som härför kvalificerat sig i den allmänna kursen, ävensom viss personal från mariningenjörkåren. Från och med utbildningsåret 1945/46 har en modernisering av utbildningen, framför allt vid de högre kurserna, genomförts, innebärande bland annat en betydande ökning av utbildningstiden vid dessa kurser. I sitt år 1946 avgivna betänkande har arméns officersutbildningskommitté förordat bland annat ett samordnande av de tre försvarsgrenarnas högskolor. Beträffande denna fråga liksom även beträffande frågan om de tre högskolornas förläggning hänvisas till den redogörelse, som lämnats i det föregående vid behandlingen av arméhögskolan. Såsom vid behandlingen av marinintendenturkåren framhållits, förutsätter kommittén, att till sjökrigshögskolan förlägges även vidareutbildning för marinintendenturofficerare. I samband med den förutnämnda omläggningen av utbildningen har det visat sig önskvärt att utbyta den befintliga befattningen för en vaktmästare mot en beställning för pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Kommittén har i övrigt icke funnit anledning föreslå några förändringar i skolans organisation. Skolans personal beräknas sålunda komma att bestå av: Militär

personal.

Chef, regementsofficer ur flottan eller kustartilleriet, på skolans stat Adjutant, kompaniofficer ur flottan Lärare i strategi, artilleri och stabstjänst, regements- eller kompaniofficerare, varav normalt 2 ur flottan och 1 ur kustartilleriet, på skolans stat Lärare i taktik, regements- eller kompaniofficer ur flottan 36—1800 47

1 1

3 1

562 Lärare i kustartilleritaktik, regements- eller kompaniofficer ur kustartilleriet Expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer med arvode

1 1

Civil personal. Behovet av civil personal framgår av särskilda personalförteckningar. B. Sjökrigsskolan. Utöver de personalkategorier, som i 1942 års försvarsbeslut avsågos skola utbildas vid sjökrigsskolan, har sjövärnskårens personal under värnpliktsutbildningen till underbefäl, underofficerare och officerare förlagts dit. Såsom av kapitlet »Frivilliga organisationer» framgår avses denna ordning skola bibehållas. Kommittén har icke funnit anledning föreslå några principiella förändringar i skolans organisation. Dess omfattning bör avpassas med hänsyn till att följande ungefärliga antal officerare m. fl. normalt skola tillföras de olika kårerna varje år, nämligen: Fänrikar vid flottan » i flottans reserv (linje A) » > » » ( » B) » vid kustartilleriet » i kustartilleriets reserv » vid marinintendenturkåren » i marinintendenturkårens reserv Marinunderingenjörer Värnpliktiga officerare vid flottan (kategori A och B) » officerare vid kustartilleriet » underofficerare vid flottan (kategori B)

20—25 15 —20 10—15 10—15 8—10 3 3— 5 9—11 8—12 5—10 15—20

Vid skolan böra därjämte liksom hittills varit fallet anordnas särskilda kurser för utbildning av värnpliktiga specialister. De ovan angivna årskontingenterna äro, som en följd av de inskränkningar i marinorganisationen, som kommittén förordar, i de flesta fall något mindre än enligt 1942 års försvarsbeslut. Å andra sidan har antalet utbildningslinjer något ökats, varför det sammanlagda elevantalet är ungefärligen oförändrat. Trots detta beräknas en icke obetydlig minskning av skolans personal kunna genomföras i samband med en rationalisering i olika avseenden av verksamheten. Vid skolan beräknas följande personal komma att tjänstgöra: Militär och civilmilitär personal. Chef, regementsofficer å skolans stat Souschef, regementsofficer å skolans stat Intendent, pensionerad officer ur marinintendenturkåren med arvode ...

1 1 1

563 Lärare i gymnastik och idrott, tillika kadettofficerare, kompaniofficerare ur flottan eller kustartilleriet, å skolans stat Lärare i navigation, artilleri, kustartilleri taktik m. m., varav 3 ur flottan och 2 ur kustartilleriet, kompaniofficerare Kompanichefer, tillika kadettofficerare, varav 2 ur flottan och 1 ur kustartilleriet, kompaniofficerare Kadettofficerare, varav 6 ur flottan, 2 ur kustartilleriet och 2 ur marinintendenturkåren, kompaniofficerare Mariningenj örer Marinläkare av 1. graden Expeditionsofficer, pensionerad officer med arvode Underofficerare, varav 10 ur flottan och 1 ur kustartilleriet Underofficerare, pensionerade med arvode

2 5 3 10 2 1 1 11 5

Liksom fallet var i 1942 års försvarsbeslut förutsattes, att chefen för skolan, med hänsyn till de uppgifter, som åvila honom i samband med utbildningen ombord, skall vara sjöofficer, under det att souschefen förutsattes vara kustartilleriofficer. Jämfört med 1942 års försvarsbeslut innebär ovanstående förslag en minskning med 5 officerare och 5 underofficerare ur flottan. Till skolan kommenderas erforderlig handräcknings- och vaktpersonal m. m. ur flottan och kustartilleriet. Civil

personal.

Behovet av civil personal — kontors- och skrivbiträden, husmödrar m. fl. — framgår av särskilda personalförteckningar. Personalen har kunnat minskas med sammanlagt 10 befattningshavare.

C. Marinens underofficersskola. I enlighet med 1942 års försvarsbeslut ha flottans och kustartilleriets underofficersskolor sammanförts till en för marinen gemensam underofficersskola, vilken är förlagd till Berga vid Hårsfjärden, där verksamheten påbörjades sommaren 1946. Marinens underofficersskola lyder för närvarande direkt under chefen för marinen. Kommittén anser, att chefen för marinen i största möjliga utsträckning bör avlastas den direkta ledningen av lokala organ och att underofficersskolan därför bör underställas chefen för Ostkustens marindistrikt. Kommittén har i övrigt icke funnit anledning föreslå några förändringar i fråga om vare sig marinens underofficersskolas principiella organisation eller dess förläggning. Däremot medföra de kaderminskningar, som i annat sammanhang föreslagits, att skolans personal kan minskas.

564 Militär och civilmilitär personal. Chef, regementsofficer ur flottan eller kustartilleriet, å skolans stat ... 1 Souschef, regementsofficer eller kapten ur flottan eller kustartilleriet, å skolans stat 1 Adjutant, kompaniofficer ur flottan 1 Intendent, kapten ur marinintendenturkåren 1 Lärare i gymnastik och idrott, kompaniofficer ur flottan eller kustartilleriet, å skolans stat 1 Divisionsbefälhavare och instruktionsofficerare (-ingenjörer), varav 4 ur flottan, 3 ur kustartilleriet, 1 ur marinintendenturkåren och 2 ur mariningenjörkåren 10 Instruktionsunderofficerare, varav 12 ur flottan och 4 ur kustartilleriet 16 Marinläkare med åliggande att förutom hälsovården jämväl bestrida viss undervisning 1 Kasernuppbördsman och väbel, förvaltare ur flottan 1 Expeditionsunderofficer, tillika uppbördsman, pensionerad underofficer med arvode 1 Expeditionsunderofficer, underofficer ur flottan 1 I jämförelse med 1942 års försvarsbeslut innebär detta en minskning av skolans militära och civilmilitära personal med 3 kompaniofficerare ur flottan och 2 ur kustartilleriet samt 3 underofficerare ur flottan. Till skolan kommenderas erforderlig handräcknings- och vaktpersonal ur flottan och kustartilleriet. Civil personal. Behovet av civil personal — kontors- och skrivbiträden, husmödrar m. fl. — framgår av särskilda personalförteckningar. Personalen har minskats med 8 befattningshavare. Instruktionspersonalen vid skolan är för närvarande i stor utsträckning nödsakad att bo i Stockholm, vilket medför dagliga resor och även i övrigt är förenat med vissa nackdelar. Å andra sidan skulle det för personal med barn i skolåldern medföra betydande svårigheter att vara bosatt vid Berga. Det synes sålunda kommittén vara ett önskemål, att tjänstebostäder för instruktionspersonalen i viss utsträckning anläggas vid skolan i första hand för personal utan barn i skolåldern. Denna fråga synes emellertid böra upptagas till särskild prövning, eventuellt i samband med den av kommittén förordade utredningen om en utflyttning av Stockholms örlogsstation och varv. Till Berga är f. n. även förlagd Stockholms örlogsstations värnpliktsskola, vilken är underställd chefen för underofficersskolan. Genom tillkomsten av flottans värnpliktsskola i Karlskrona komma vissa utrymmen vid Berga att bli disponibla för andra ändamål. Under kapitlet »Utbildning» har framhållits, att kommittén räknar med en centralisering av yrkesutbildningen vid flottan ävensom med en förskjutning av

565 denna utbildning från skolor ombord till skolor i land. Emellertid är det för de flesta yrkesgrenar nödvändigt att vid yrkesutbildningen äga tillgång till rustade fartyg av olika typer, på vilka eleverna kunna kommenderas för övningar. Möjligheterna härför äro särskilt goda vid Berga, som är beläget vid flottans viktigaste fredsövningsplats, Hårsfjärden. Kommittén har därför utgått från att yrkesutbildningen för huvuddelen av däcksmanskapet från samtliga tre örlogsstationer skall förläggas till Berga och där underställas chefen för underofficersskolan. D. Flottans sjömansskola. Flottans sjömansskola, som utgör en central rekrytskola för allt fast anställt manskap vid flottan, tillkom genom 1942 års försvarsbeslut och är förlagd till Karlskrona. Den centralisering av rekrytutbildningen, som sålunda ägt rum, har visat sig vara ur utbildningssynpunkt ändamålsenlig. Sjömansskolan lyder f. n. i militärt och administrativt hänseende under chefen för Sydkustens marindistrikt men i avseende på utbildningen direkt under chefen för marinen. Av motsvarande skäl som anförts beträffande marinens underofficersskola anser kommittén, att sjömansskolan bör helt underställas marindistriktschefen. På grund av den minskning, som i annat sammanhang föreslagits beträffande sjömanskårernas omfattning, blir det möjligt att genomföra en betydande reduktion av skolans personal. Denna beräknas sålunda bestå av: Militär och civilmilitär personal. Chef, kommendörkapten Adjutant, kompaniofficer Intendent, kapten Kasernofficer, kapten Divisionsbefälhavare, kaptener Ledare av gymnastik och idrott, kompaniofficer Instruktionsofficerare, subalternofficerare Marinläkare av 1. graden Expeditionsunderofficer » , pensionerad underofficer med arvode Kasernuppbördsman, underofficer Uppbördsman för matinrättning, underofficer Instruktionsunderofficerare och expeditionsunderofficerare å divisionsexpeditionerna

1 1 1 1 3 1 13 1 1 1 1 1 30

Jämfört med 1942 års försvarsbeslut innebär ovanstående förslag en minskning av skolans militära och civilmilitära personal med 13 kompaniofficerare och 36 underofficerare. Till skolan kommenderas erforderlig handräckningspersonal samt underbefäl m. m. från örlogsstationen. För vakttjänst i övrigt avses jungmännen.

566 Civil personal. Behovet av civil personal — kontors- och skrivbiträden, husmödrar m. fi. — framgår av särskilda personalförteckningar. Personalen har kunnat minskas med 7 befattningshavare. E. Flottans värnpliktsskola. Såsom av kapitlet »Utbildning» framgår föreslår kommittén, att den förberedande militära utbildningen i land för flottans värnpliktiga skall centraliseras till en för de tre örlogsstationerna gemensam värnpliktsskola. Kommittén förordar, att värnpliktsskolan förlägges till Karlskrona i nuvarande avdelning Sparres kaserner och skollokaler, vilka vid av kommittén förordade kaderminskningar och organisationsförändringar kunna frigöras för sagda ändamål. Denna avdelning har förläggningsplatser för upp till 900 man. Varje omgång värnpliktiga kommer vid det föreslagna inkallelsesystemet att utgöras av omkring 700 man. De utrymmen, som icke behöva tagas i anspråk för förläggning, avses för erforderlig utökning av redan befintliga lektions- och övningslokaler samt för personaluttagningsdetalj. Kommittén fäster stor vikt vid att de värnpliktiga omsorgsfullt prövas och uttagas så att de kunna placeras vid lämpligaste yrkesgren och så att deras personliga kvalifikationer bäst kunna utnyttjas. En personaluttagningsdetalj bör därför organiseras vid skolan under ledning av en härför särskilt utbildad officer. Denna detalj bör även kunna betjäna flottans sjömansskola i och för motsvarande prövning av jungmännen. Värnpliktsskolan bör enligt kommitténs mening underställas chefen för Karlskrona örlogsstation. I avvaktan på närmare erfarenheter av bland annat det i annat sammanhang föreslagna nya inkallelsesystemet för värnpliktiga bör skolans organisation till en början givas en försöksmässig karaktär. Den personal, som beräknas erforderlig för skolan, redovisas under rubriken »Karlskrona örlogsstation» i vederbörliga personaltabeller och personalförteckningar. Personalbehovet i fråga är mindre än motsvarande behov vid en på de tre stationerna uppdelad värnpliktsutbildning.

VIII.

Frivilliga organisationer. A. Sjövärnskåren.

I samband med utredningsarbetet inom försvarskommittén har inom marinledningen utarbetats ett förslag till omorganisation av sjövärnskåren. Den ledande tanken har härvid varit att — med ytterligare utnyttjande av de erfarenheter, som vunnits under den förstärkta försvarsberedskapen — i sjövärnskåren skapa ett organ, vid vilket på frivillighetens väg utbildningen för i första hand värnpliktig befälspersonal men även menig värnpliktig personal kan effektiviseras och underhållas efter avslutad värnpliktstjänstgöring. Enligt äldre organisation tilldelades sjövärnskårens personal vissa upp-

567 gifter, som reglerades i mobiliseringsverket. Genom att kåren var en organisation med speciella uppgifter, över vars medlemmar de krigsplacerande militära myndigheterna ej hade samma förfoganderätt som över den värnpliktiga personalen vid flottan och vilken i såväl militärt som ekonomiskt hänseende fått en mycket vag utformning, uppstodo många organisatoriska och ekonomiska svårigheter. Strävan har nu varit att så långt möjligt undvika dessa svårigheter. Sjövärnskårens organisation har vidare ansetts böra medgiva, att värnpliktiga officerare och underofficerare, som ej äro navigationsskoleutbildade, kunna beredas tillfälle att såsom medlemmar i sjövärnskåren genom frivilliga övningar förkovra sig och därigenom uppfylla förutsättningarna för att bibehålla sina förordnanden eller erhålla högre sådana. Det har slutligen ansetts, att passivt medlemskap i kåren icke längre borde medgivas, sedan kåren erhållit en fastare militär organisation. Förslag till nytt reglemente för sjövärnskåren, utarbetat i enlighet med dessa principer, har den 14 april 1947 genom försvarets civilförvaltning ingivits till Kungl. Maj:t. Försvarskommittén utgår för egen del från att kåren i stort sett skall erhålla den i förslaget angivna utformningen, för vilken i sammandrag redogöres här nedan. /.

Organisation.

Sjövärnskåren avses tillhöra marinen och rekryteras på frivillighetens väg. Kårens uppgift bör vara att befrämja rekrytering och utbildning av värnpliktigt befäl och meniga vid flottan. Sjövärnskårens ledning avses liksom nu skola utövas av chefen för sjövärnskåren, vilken bör vara underställd chefen för marinen. Kåren bör såsom för närvarande vara indelad i flottiljer under ledning av flottilj chefer. Sjövärnskårens personal avses skola utgöras av sjövärnsaspiranter och sjövärnsmän. Sjövärnsaspiranter böra vara ynglingar i åldern 15—19 år utan militär tjänstegrad. Sjövärnsmän böra vara värnpliktiga eller krigsfrivilliga i befäls eller menigs tjänstegrad av följande kategorier, nämligen värnpliktig vid flottan, som tidigare varit sjövärnsaspirant och godkänts i fullständig aspirantutbildning, värnpliktig vid flottan, som avses erhålla utbildning till värnpliktig officer eller underofficer, kategori B, annan värnpliktig vid flottan, vars medlemskap i kåren är önskvärt, samt icke värnpliktig, som dock äger fysiska förutsättningar för antagning till sjövärnsmän (krigsfrivillig). Sjövärnsaspirant, som godkänts i fullständig aspirantutbildning och som fyller fordringarna för uttagning till värnpliktig vid däcksavdelning vid flottan, bör vid inskrivning tilldelas flottan. Värnpliktig sjövärnsmän, som genomgått särskild officers- respektive underofficersutbildning, bör enligt marinens förordnandeföreskrifter förordnas till värnpliktig officer eller underofficer vid flottan på en särskild linje, kategori B, till skillnad från dem, som utbildas på navigationslinjen, kategori Ä. Värnpliktig sjövärnsmän, som genomgått underbefälsutbildning, bör förordnas till värnpliktigt underbefäl vid flottan. Krigsfrivillig sjövärnsmän bör kunna förordnas till krigsfrivillig korpral.

568 Sjövärnsmän avses skola vid inkallelse till flottan erhålla samtliga de förmåner, som tillkomma värnpliktiga och krigsfrivilliga. Uniformen för sjövärnskårens personal bör vara densamma som för värnpliktigt befäl och meniga. 2. Rekrytering.

Kekrytering till befälskategorierna avses huvudsakligast lagd på sjöväms aspiranter, som före värnpliktsålderns inträdande genomgått viss militär utbildning. Antagningsåldern för dessa bör vara lägst 15 år och aspiranten skall vid antagning uppfylla de krav å färgsinne och synskärpa, som föreskrivas för flottans värnpliktiga vid däcksavdelningen. Värnpliktiga vid flottan, som ej genomgått sjövärnsaspirantutbildning, böra vid inskrivning eller inryckning till första värnpliktstjänstgöring efter frivilligt åtagande och efter särskild prövning uttagas till utbildning till värnpliktigt befäl på sjövärnslinjen i likhet med sjövärnsaspiranterna. Även beträffande antagning av övriga sjövärnsmän förutsattes frivilligt åtagande. Värnpliktig sjövärnsman bör dock kunna antagas endast om han i värnpliktshänseende är tilldelad flottan. 3. Tjänstgöring.

Sjövärnsmännen avses för sådana uppgifter, för vilka eljest personal med nautisk utbildning respektive sjömanshusinskrivna värnpliktiga måste avses. De värnpliktiga sjövärnsmännen avses i regel skola kommenderas å minsvepningsfartyg, minfartyg och torpedbåtar, i stridsledningscentraler o. s. v., under det att de krigsfrivilliga och sådana värnpliktiga, som ej äro lämpliga för tjänst å stridsfartyg, böra erhålla tjänstgöring å bevakningsbåtar och sjötransportbåtar samt i expeditioner, staber och förvaltningsmyndigheter eller eljest inom landorganisationen. Sjövärnsmän upphör att tillhöra sjövärnskåren om han vinner fast anställning vid krigsmakten eller antages till hemvärnsman, om han såsom värnpliktig erhåller tilldelning till annat truppslag eller då han uppnått 60 års ålder. 4. Utbildning.

Utbildningen sker dels vid flottan, dels vid sjövärnskåren. Vad till en början angår u t b i l d n i n g e n v i d f l o t t a n avses värnpliktsutbildningen enligt värnpliktslagen skola fullgöras dels vid sjökrigsskolan, varvid de f. d. sjövärnsaspiranterna böra vara sammanförda till ett kompani, dels ombord å flottans olika fartyg, beroende på uttagning till yrkesgren. Samma tjänstgöring bör fullgöras av de övriga värnpliktiga, som efter frivilligt åtagande utbildas till värnpliktiga underofficerare och officerare, kategori B. Samtliga nu nämnda böra vid inryckningen till värnpliktstjänstgöring förbinda sig att genomgå underofficersutbildning. Sådan

569 utbildning (60 dagar) bör anordnas vid sjökrigsskolan i direkt anslutning till värnpliktstjänstgöringens avslutande och bedrivas på två linjer, en för sjögående och en för icke sjögående personal. Fänriksutbildning (90 dagar) bör anordnas för underofficersutbildade, även den vid sjökrigsskolan, på två linjer senast under tredje året efter inskrivningsåret. Beträffande u t b i l d n i n g e n v i d s j ö v ä r n s k å r e n avses aspirantutbildningen skola pågå under tre sommarkurser med praktiska övningar under en månad varje sommar samt två vinterkurser med teoretiska kvällskurser en till två gånger varje vecka. Aspirantutbildningen avses utgöra en direkt förberedelse till värnpliktsskolan och de teoretiska kunskaperna i navigation motsvara dem, som erfordras för att erhålla fiskeskepparbrev. E t t stort antal sjövärnsaspiranter ha redan under nuvarande förhållanden begagnat sig av denna utbildningsväg såsom en förberedelse till sjökrigsskolans sjöofficerskurser. Budgetåret 1946/47 utgjorde sålunda förutvarande sjövärnsaspiranter 36 % av antalet officersaspiranter vid sjökrigsskolan. För värnpliktiga vid flottan, som redan fullgjort sin värnpliktstjänstgöring, samt för krigsfrivilliga värnpliktiga avses — därest de antagas som sjövärnsmän — särskilda kurser anordnas. Sjövärnsmän, som är menig eller underbefäl, bör fullgöra en r e p e t i t i o n s k u r s om högst 8 dagar för varje hel fyraårsperiod från och med kalenderåret efter antagningen. Sjövärnsmän, som är underofficer eller officer, bör vara skyldig att fullgöra en repetitionskurs om högst 25 dagar för varje hel fyraårsperiod från och med kalenderåret efter förordnandet till underofficer av 2. graden respektive fänrik. Första repetitionskurs för officer bör samtidigt vara kurs för utbildning till värnpliktig löjtnant och fjärde repetitionskurs för utbildning till värnpliktig kapten. Fjärde repetitionskurs för underofficer av 2. graden avses samtidigt vara kurs för utbildning till värnpliktig flaggunderofficer. Kurser och övningar i navigation, förbindelselära, motorlära m. m. anordnas efter personalens frivilliga åtagande. 5. Kostnader.

I anslutning till det av chefen för marinen framlagda organisationsförslaget har, såsom närmare framgår av kapitlet kostnadsberäkningar, anslaget till sjövärnskåren beräknats till 300 000 kronor. I detta belopp ingå dock icke kostnader för den utbildning, som enligt vad ovan sagts äger rum vid flottan. Kostnaderna härför belasta marinens vederbörliga anslag. P å sistnämnda sätt bestridas även vissa andra kostnader för sjövärnskårens verksamhet till ett beräknat belopp av omkring 30 000 kronor. I förhållande till nuvarande organisation utgör kostnadsökningen omkring 50 000 kronor. B. Maritim ungdomsverksamhet. Från och med år 1942 ha medel anvisats för anordnande av en frivillig sjömilitär undervisningsverksamhet med syfte att meddela allmän sjömans-

570 utbildning och att förbereda ungdom för den sjömilitära banan. Utbildningen har bedrivits dels inom scoutrörelsen och dels vid sjövärnsflottiljernas aspirantavdelningar. Ett maritimt ungdomsråd finnes inrättat såsom centralt organ för verksamheten med huvudsaklig uppgift att representera den maritima ungdomsverksamheten, bedriva upplysningsverksamhet och tillse ut bildningen inom de olika verksamhetsområdena. Försvarskommittén förutsätter ingen ändring beträffande den maritima ungdomsverksamheten. Bidrag till aspirantverksamheten inom sjövärnskåren beräknas numera under anslaget till Bidrag till sjövärnskåren. Anslaget till Bidrag till maritim ungdomsverksamhet, under vilket medel beräknas för hithörande verksamhet i övrigt, bör liksom för innevarande budgetår upptagas till 19 000 kronor.

IX.

Organisationens genomförande.

Övergången till den av kommittén förordade nya marinorganisationen bör enligt kommitténs mening ske efter de riktlinjer, som i det följande angivas. Av avsnittet X. framgå de beräknade årskostnaderna under perioden samt dessas fördelning på olika utgiftsändamål. Genomförandet av vissa smärre förändringar, vilka här ej behandlas, förutsattes i princip äga rum så snart omständigheterna det medgiva. Marinens ledande organ. Den föreslagna ändrade fördelningen av ärenden mellan marinstaben och kustartilleriinspektionen bör komma till stånd snarast möjligt. Tillsättande av en inspektör för torpedvapnet och i samband därmed indragning av assistenten hos nuvarande inspektören för torped- och ubåtsvapnen, vilka åtgärder icke påverka personalstaterna, förutsattes äga rum under det första budgetåret. Befattningarna såsom inspektör för förbindelseväsendet och inspektör för flottans manskapsskolor böra under samma år utgå och cheferna för marinstabens förbindelse- och utbildningsavdelningar i samband därmed på föreslaget sätt tilläggas viss inspektionsrätt. Omorganisationen av marinstabens underrättelsedetalj ävensom tillsättandet av personal till förfogande inom marinstaben bör äga rum med ingången av budgetåret 1949/50 i samband med vissa andra större förändringar inom officerskåren. Marindistrikten. Marindistriktsstaben vid Norrlandskustens marindistrikt bör avvecklas under budgetåret 1948/49 och det för sagda marindistrikt erforderliga krigsförberedelsearbetet och i övrigt förekommande ärenden i samband därmed från och med budgetåret 1949/50 ombesörjas från marinledningen. Öresunds marindistrikt bör från och med budgetåret 1949/50 utgå ur organisationen och

571 sammanföras med Sydkustens marindistrikt, Från samma tidpunkt böra de på särskild stat uppförda beställningarna för cheferna för Norrlandskustens och Öresunds marindistrikt indragas. Hårsfjärdens örlogsdepå torde i förvaltningsavseende böra underställas chefen för Ostkustens marindistrikt från och med budgetåret 1948/49. Flottan. Personal.

De förändringar beträffande flottans militära personal, som föreliggande förslag till marinorganisation i slutläget budgetåret 1957/58 innebär, medför i förhållande till de för budgetåret 1947/48 för marinen fastställda staterna minskningar med följande antal beställningar: för sjöofficerare: 2 i lönegrad M a l l , 2 i lönegrad Ma 10, 12 i lönegrad M a 9 samt 39 i lönegrad Ma 7, vartill kommer, att antalet fänrikar nedgår med 18; för underofficerare: 65 i lönegrad Ma 5 samt 327 i lönegrad Ma 4; för manskap: 532 i lönegrad Me 1 eller Me 2, 209 i lönegrad Mha 2 och 500 i lönegrad Mha 1. Mot dessa minskningar svara dock vissa smärre — av förskjutningar mellan olika lönegrader inom personalstatema förorsakade — ökningar beträffande underofficerare och manskap, nämligen med 11 beställningar i lönegrad Ma 6 och med 165 beställningar inom lönegrad Ma 3. Med utgångspunkt från krigsorganisationens personalbehov under tioårsperiodens olika år borde de nämnda personalminskningarna genomföras successivt och i en takt beroende av förändringarna i flottans fartygsbestånd och organisation i övrigt. Även om tyngdpunkten i minskningarna därvid skulle komma under periodens tidigare år, borde vissa indragningar äga rum även under dess senare del. Emellertid tala starka skäl för ett samtidigt genomförande av minskningarna redan i periodens början. Dessa äro dels kravet på att så snart ske kan nedbringa organisationskostnaderna, dels önskemålet att undvika den osäkerhetskänsla, som skulle uppstå inom olika personalkårer vid en successiv minskning, vilken osäkerhetskänsla säkerligen skulle menligt återverka på rekryteringen. Under tioårsperioden kommer att finnas viss tillgång på dels personal tillhörande reservstat, vilken personal kan beräknas ha god tjänstbarnet, dels personal på övergångsstat, vilken åtminstone under periodens förra del bör vara väl användbar. Vidare finnes efter den förstärkta försvarsberedskapen en tillgång på välutbildad reservanställd och värnpliktig personal. Med hänsyn till vad sålunda anförts räknar försvarskommittén med att den för tioårsperioden i dess helhet erforderliga reduktionen av staterna för officerare, underofficerare och manskap genomföres redan från och med budgetåret 1949/50. Det förhållandet, att för närvarande onormalt stora vakanser föreligga bland såväl befäl som manskap underlättar minskningarnas genomförande men utesluter icke att åtskillig personal måste avföras från aktiv stat. Några

572 definitiva beräkningar rörande behovet av beställningar på reservstat och övergångsstat samt av avgångsersättningar kunna, som redan i annat sammanhang nämnts, icke verkställas förrän närmare slutet av budgetåret 1948/49. Följande framställning liksom även de av kommittén verkställda kostnadsberäkningarna grunda sig sålunda på uppskattade värden, vilka äro att betrakta såsom preliminära. Såsom vid redogörelsen för övergångsstater m. m. (avd. V kap. G) framhållits räknar kommittén av besparingsskäl med att i organisationen ingående arvodesbeställningar för pensionerade officerare och underofficerare ävensom vissa extra ordinarie beställningar skola, under största möjliga hänsynstagande till berörda befattningshavares intressen, besättas med personal på övergångsstat, i den mån tillgång på lämplig sådan personal föreligger. Officerare. Av skäl, som tidigare anförts, föreslår försvarskommittén att en provisorisk reservstat för officerare skapas. På denna böra uppföras 1 beställning i lönegrad Ma 12, 2 beställningar i lönegrad Ma 11, 2 beställningar i lönegrad Ma 10 och 8 beställningar i lönegrad Ma 9. Beställningen i lönegrad Ma 12 är avsedd för chefen för den lokalstyrka, i vilken ingå de under tioårsperioden kvarstående pansarskeppen av Sverigetyp, och övriga som nyckelbemanning för ifrågavarande fartyg. I anslutning härtill har ingen stampersonal beräknats för dessa fartyg. Huruvida dessa beställningar böra återbesättas efter första innehavarens avgång, torde få avgöras med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. Utöver sagda reservstat beräknas en övergångsstat för 4 beställningshavare i lönegrad Ma 9 bli erforderlig. Minskningen av antalet beställningar i lönegraden Ma 7 synes kunna verkställas inom ramen av förefintliga vakanser. Underofficerare. Av motsvarande skäl som ovan angivits för officerare har försvarskommittén räknat med en provisorisk reservstat för underofficerare, omfattande 20 beställningar i lönegrad Ma 5 och 10 beställningar i lönegrad Ma 4. Kesterande erforderliga minskningar uppgå härefter till (65—11—20 = ) 34 beställningar i lönegrad Ma 5 och (327 — 10 = ) 317 i lönegrad Ma 4. Kommittén har beräknat behovet av övergångsstat för underofficerare till 34 beställningar i lönegrad Ma 5 och omkring 180 beställningar i lönegrad Ma 4. Återstående minskning inom lönegraden Ma 4 torde kunna äga rum genom utnyttjande av förefintliga vakanser. Manskap. De av försvarskommittén beräknade minskningarna av fast anställt manskap ligga jämfört med dagens läge inom förefintliga, onormalt stora vakanser, varför — därest avsevärda förskjutningar här icke inträffa — speciella åtgärder i form av särskilda avgångsersättningar icke erfordras. Kommittén har räknat härmed men vill samtidigt framhålla, att alltför kort tid förflutit

573 sedan ikraftträdandet av statens allmänna avlöningsreglemente, för att det skall vara möjligt att bedöma den inverkan på rekrytering och rekapitulering av manskap, som de nya bestämmelserna kunna komma att medföra. Det kan sålunda icke anses uteslutet att vakansläget den 1 juli 1949 kommer att vara ett annat än det som kommittén räknat med. Den pågående utökningen av antalet beställningar i lönegrad Ma 3 förutsattes äga rum i principiell överensstämmelse med de av 1944 års manskapsutredning angivna riktlinjerna. Enligt föreliggande förslag skall flottan tilldelas en årskontingent av 2 900 tjänstgörande värnpliktiga mot omkring 3 300 för budgetåret 1947/48. Kommittén räknar med att antalet under tioårsperiodens första år kvarstår oförändrat och under andra året minskas till 3 100 tjänstgörande värnpliktiga för att från och med budgetåret 1950/51 sättas till 2 900. Civil personal. Genomförandet av de personalminskningar, som kommitténs förslag i fråga om den civila personalen innebär, torde i vad rör den ordinarie personalen få ske i samband med pensions- eller annan avgång. I vad rör den extra ordinarie personalen torde minskningarna böra genomföras successivt under perioden, så snart lämpligen kan ske. Till större delen torde minskningarna kunna verkställas genom att de extra ordinarie befattningarna vid avgång icke återbesättas. I de fall, då så icke kan ske, måste övertaliga befattningshavare uppsägas, varvid de böra äga uppbära de ersättningar eller pensionsförmåner, som kommittén i annat sammanhang föreslagit. Kommittén förutsätter, att möjligheterna för genomförande av minskningarna göras till föremål för prövning under varje budgetår i samband med medelsäskandena. Den ökning av å personalförteckningen uppförda befattningar för extra ordinarie personal, som kommittén i vissa fall föreslagit, innebär förutom i undantagsfall icke en reell ökning av den nu befintliga personalen utan endast ett överförande av extra personal till extra ordinarie anställning. Sålunda föreslagen ändring i anställningsformen synes i regel böra genomföras redan från och med budgetåret 1948/49. Utbildning. Det av kommittén föreslagna nya systemet för de värnpliktigas inkallelse och utbildning m. m. bör träda i tillämpning i samband med att nya bestämmelser om övningstid m. m. sättas i kraft, varefter även den förordade centraliseringen av yrkesutbildningen bör successivt igångsättas.

Kustartilleriet. Truppförband m. m. Förbandens omorganisation bör enligt försvarskommitténs snarast möjligt.

mening ske

574 I anslutning härtill bör avvecklingsarbetet vid Hemsö kustartilleriföisvar och Härnösands kustartilleridetachement påbörjas redan under budgetåret 1948/49 och om möjligt vara avslutat före den 1 januari 1950. För att underlätta avvecklingsarbetet bör utbildningen av redan inskrivna värnpliktiga efter hand överföras till annat truppförband. Den vid kustartilleriregementena hittills organiserade luftvärnsbataljonen avvecklas under budgetåret 1949/50. I bataljonen ingående kompani för utbildning av personal till lätt sjöfrontsartilleri och närluftvärn hänföres i samband med bataljonens avveckling till sjöfrontsbataljon. Personal. I förhållande till staten enligt personalförteckningen för budgetåret 1947/48 kommer föreliggande förslag att vid genomförd organisation medföra en minskning av antalet beställningar enligt följande uppställning: för officerare: 1 i lönegrad Ma 12, 2 i lönegrad Ma 11, 4 i lönegrad Ma 10, 8 i lönegrad Ma 9 och 17 i lönegrad Ma 7, vartill kommer, att antalet fänrikar nedgår med 21; för underofficerare: 30 i lönegrad Ma 5 och 82 i lönegrad Ma 4; för manskap: 10 i lönegrad Ma 3, 95 i lönegrad Me 2 eller Me 1, 51 i lönegrad Mha 2 samt 67 i lönegrad Mha 1. Häremot svarar en ökning med 1 officer i lönegrad Ma 12 eller Ma 11, 2 officerare i lönegrad Ma 10 eller Ma 9 samt 1 underofficer i lönegrad Ma 6. Då vakanser i större eller mindre omfattning förefinnas inom samtliga tre personalkategorier, kommer antalet befattningshavare, som måste avföras från aktiv stat, att understiga ovan angivet antal. Av motsvarande skäl, som anförts beträffande flottan, anser kommittén, att den för tioårsperioden i dess helhet erforderliga minskningen av staterna bör kunna genomföras från och med budgetåret 1949/50. För den personal, som frivilligt vill lämna den aktiva tjänsten, räknar kommittén med en tillfällig utökning av kustartilleriets reservstat. Personal, som härutöver måste inbesparas, överföres till övergångsstat. I det följande framlagda beräkningar beträffande antalet beställningar, som måste avföras från aktiv stat, äro av tidigare anförda skäl att betrakta såsom preliminära. Försvarskommittén förutsätter, att minskningen av de aktiva kadrerna såväl för officerare som underofficerare främst kommer att beröra de stora årskurser, som rekryterades under beredskapsåren, varigenom en jämnare befordringsgång säkerställes. Officerare. Enligt kommitténs beräkningar böra från och med budgetåret 1949/50 följande ungefärliga antal beställningshavare avföras från aktiv stat, nämligen 1 beställningshavare i lönegrad Ma 12, 1 i M a l l , 3 i Ma 10, 7 i Ma 9 samt 8 i Ma 7.

575 Underofficerare. Nu gällande stat är praktiskt taget fylld vid tidpunkten för den nya försvarsordningens ikraftträdande. Kommittén räknar med att omkring 11 beställningshavare i lönegrad Ma 5 och 94 beställningshavare i lönegrad Ma 4 avföras från aktiv stat från och med budgetåret 1949/50. Manskap. Den av försvarskommittén föreslagna minskningen av kustartilleriets manskapsstat torde komma att ligga inom ramen för de vakanser, som beräknas förefinnas vid tioårsperiodens början. Civil personal. Vad ovan sagts om flottans motsvarande personal, gäller principiellt även för kustartilleriets personal. Kustartilleriets manskapsstat kommer att under tioårsperiodens början omfatta ett betydande antal vakanser, främst inom lönegraderna Me 2 och Me 1. Förhållandet beräknas bestå under flera år framåt. Den brist på bland annat instruktörer, som härigenom kommer att uppstå, måste kompenseras, vilket kan ske genom att beställningshavare på övergångsstat i lönegrad Ma 4 inkallas till tjänstgöring för bestridande av befattningar, för vilka fast anställda underbefäl normalt äro avsedda. Under förutsättning, att rekryteringsläget icke kommer att avsevärt förbättras inom de närmaste åren, torde sålunda ett antal av nyssnämnda beställningshavare på övergångsstat få fullgöra sammanhängande tjänstgöring under större delen av tioårsperioden.

För marinen gemensamma kårer. Marinintendenturkåren.

Den föreslagna minskningen av marinintendenturkåren med 10 beställningar — 1 i lönegrad Ma 10, 5 i lönegrad Ma 9 och 4 i lönegrad Ma 7 — förutsattes i vad avser beställningarna i lönegrad Ma 7 täckas av förefintliga vakanser och kan sålunda i denna del verkställas från och med budgetåret 1948/49. Beställningen i lönegrad Ma 10 och tre av beställningarna i lönegrad Ma 9 beräknas överföras å övergångsstat, medan de två återstående beställningarna i lönegrad Ma 9 förutsättas bli uppförda å reservstat under motsvarande motivering som tidigare anförts för överförande av sjöofficerare till reservstat. Sistnämnda åtgärder synas böra vidtagas från och med budgetåret 1949/50. Mariningenjörkåren.

Den utökning av mariningenjörkåren, som ifrågasatts, synes efter den närmare prövning försvarskommittén i det föregående förutsatt böra genomföras

576 successivt under tioårsperioden efter förslag av chefen för marinen för varje särskilt budgetår. Beträffande två specialfack innebär emellertid kommitténs förslag en minskning i förhållande till nuvarande organisation, nämligen med 1 elektroingenjör och 1 torpedingenjör. Dessa minskningar beräknas kunna genomföras genom att förefintliga eller under tioårsperioden uppkommande vakanser icke fyllas. Utan att taga ståndpunkt till frågan om mariningen jörkårens omfattning i vidare mån än som framgår av det föregående har försvarskommittén i sina kostnadsberäkningar för tioårsperioden utgått från att förändringarna beträffande kårens sammansättning genomföras på sätt, som framgår av följande tabell. S p e c i a l f a c k Skeppsbyggnadsingenjörer Elektroingenjörer Artilleriingenjörer Torpedingenjörer Miningenjörer Teleingenjörer Summa

e c i a 1f a c k Skeppsbyggnadsingenjörer Elektroingenjörer Artilleriingenjörer Torpedingenjörer Miningenjörer Teleingenjörer Summa

Stat 1948/49

Stat 1949/50

Stat 1950/51

Stat 1951/52

Stat 1952/53

59 12 6 10 5 8

59 12 6 10 5 9

59 12 7 10 5 9

59 12 7 10 5 9

59 12 7 10 5 9

102 Stat 1953/54

Stat 1954/55

Stat 1955/56

Stat 1956/57

Stat 1957/58

60 12 8 10 5 10 105

60 12 8 10 5 11 100

60 12 8 10 5 12 107

60 12 9 10 5 13 109

60 12 9 10 5 14 110

Beträffande indragningen av beställningar för 2 verkstadsingenjörer, 2 stationsingenjörer och 1 kemist hänvisas till vad kommittén ovan uttalat vid behandlingen av mariningenjörkåren. Marinläkarkåren.

För marinläkarkårens del innebär försvarskommitténs förslag en utökning med 2 beställningar i lönegrad Ca 25, varav en biträdande läkare hos marinöverläkaren och en biträdande läkare vid Göteborgs örlogsstation. Då den förstnämnda ökningen såsom i annat sammanhang nämnts medför en besparing i förhållande till nuvarande organisation, synes densamma böra komma till stånd redan från och med budgetåret 1948/49. Den senare beställningen synes böra tillkomma i samband med centralisering till Göteborgs örlogsstation av yrkesutbildningen för vissa yrkesgrenar.

577 Marinens poliskår.

Föreslagen utökning av marinens poliskår bör i vad rör den för bevakningvid Göteborgs örlogsstation och örlogsvarv avsedda personalen, 6 extra ordinarie poliskonstaplar, genomföras från och med budgetåret 1948/49. Detta innebär att 3 befintliga extra poliskonstaplar beredas extra ordinarie anställning samt att 3 extra ordinarie poliskonstaplar nyanställas. Utbildningsanstalter. Erforderliga förberedelser för centralisering av den grundläggande utbildningen för flottans värnpliktiga till flottans värnpliktsskola böra snarast komma till stånd, så att den nya skolan kan träda i funktion samtidigt som det nya inkallelsesystemet för värnpliktiga börjar tillämpas. I samband härmed avvecklas den nuvarande på de tre örlogsstationerna uppdelade värnpliktsutbildningen. Såsom tidigare framhållits bör värnpliktsskolans organisation till en början ha försöksmässig karaktär och först sedan närmare erfarenheter vunnits erhålla en fastare form. De föreslagna förändringarna i lydnadsställning för marinens underofficersskola och flottans sjömansskola synas kunna träda i tillämpning under budgetåret 1948/49.

1S00 47

578 X.

Kostnadsberä

Årskostnader för marinen utom i vad rör ersa

Avlöningar m. m. till fast anställd personal: Avlöningar till aktiv personal m. fl Avlöningar till personal å övergångsstat Avlöningar till personal å reservstat Avlöningar till personal i marinens reserver Rekryteringskostnader Ekiperingsersättningar Avlöningar till viss arbetarpersonal

43 350 000 250 000 60 000 1 150 000 75 000 720 000 1 750 000

42 000 000 1 610 000 320 000 1150 000 75 000 700 000 1 600 000

Avlöningar m. m. till värnpliktiga: Avlöningar m. m. till värnpliktiga Familjebidrag

4 150 000 580 000

4 000 000 560 000

Sjukvård: Sjukvård Sjukvårdsmateriel

184 000 73 000

182 000 72 000

Reseersättningar m. m

900 000

870 000

Expenser m. m.: Bränsle m. m Telefon m. m Övriga expenser m. m

2 900 000 350 000 160 000

2 850 000 350 000 160 000

Mathållning

5 440 000

5 340 000

Intendenturmateriel m. m.: Beklädnad m. m Inventarier m. m Tvätt

1 870 000 492 000 450 000

1 810 000 489 000 425 000

Övningar m. m.: Övningar rn. m Drivmedelsförråd m. m Materialförråd m. m Hundbevakningstjänsten

12 440 000 825 000 155 000 5 000

12 340 000 825 000 155 000 5 000

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.: Fartygsbyggnader Anskaffning av artillerimateriel m. m Underhåll av fartyg m. m

24 400 000 19 300 000 16 850 000

27 400 000 15 500 000 15 750 000

Fastigheter m. m.: Befästningars underhåll m. m

950 000

950 000

Bidrag och understöd: Sjövärnskåren Bidrag till maritim ungdomsverksamhet Understöd åt föreningar m. m

250 000 19 000 23 000

275 000 19 000 23 000

140121 000

137 805 000

Summa kronor

579 igår för marinen. p till försvarets fastighetsfond. (kronor)

B

u cl g e t å r

1951/52

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

Bilaga

2 850 000 1 500 000 320 000 1 170 000 100 000 715 000 1 460 000

44 250 000 1 400 000 310 000 1 180 000 100 000 725 000 1 460 000

44 800 000 1 310 000 300 000 1 190 000 100 000 730 000 1 460 000

45 300 000 1 250 000 290 000 1 200 000 100 000 735 000 1 460 000

45 300 000 1190 000 280 000 1210 000 100 000 740 000 1 460 000

45 300 000 1 155 000 275 000 1 210 000 100 000 745 000 1 460 000

45 300 000 1135 000 275 000 1 210 000 100 000 750000 1 460 000

1 2 3 4 5 6 7

3 850 000 525 000

3 850 000 525 000

3 850 000 510 000

3 850 000 510 000

3 850 000 495 000

3 850 000 495 000

3 850 000 480 000

8 9

182 000 72 000

185 000 74 000

190 000 74 000

200 000 75 000

200 000 75 000

200000 75 000

200 000 75 000

10 11

850 000

850 000

850 000

850 000

850 000

850 000

850 000

2 750 000 350 000 160 000

2 700 000 350 000 160 000

2 650 000 350 000 160 000

2 650 000 350 000 160 000

2 650 000 350 000 160 000

2 650 000 350 000 160 000

2 650 000 350 000 160 000

13 14 15

5 290 OOO

5 460 000

5 600 000

5 700 000

5 700 000

5 700 000

5 700 000

1 810 000 490 000 400 000

1 860 000 500 000 400 000

1 900 000 510 000 400 000

1 940 000 520 000 400 000

1 940 000 520 000 400 000

1 940 000 520 000 400 000

1 940 000 520 000 400 000

17 18 19

1 930 000 825 000 155 OOO 5 000

11930 000 825 000 155 000 5 000

11930 000 825 000 155 000 5 000

11400 000 825 000 155 000 5 000

11400 000 825 000 155 000 5 000

11 400 000 825 000 155 000 5 000

11 400 000 825 000 155 000 5 000

20 21 22 23

2 600 000 3 500 000 0 850 000

18 500 000 13 550 000 22 200 000

20 400 000 11350 000 18 350 000

16 650 000 13 850 000 16 350 000

12 800 000 12 350 000 18 400 000

13 550 000 8 450 000 18 500 000

10 000 000 8 100 000 17 000 000

24 25 26

950 000

950 000

900 000

900 000

900 000

900 000

900 000

300 000 300 000 300 000 300 000 300 000 300 000 300 000 19 000 19 000 19 000 19 000 19 000 19 000 19 000 25 000 25 000 25 000 25 000 25 000 25 000 25 000 8 003000 134 798 000 131198 000 128 019 000 124 649 000 121564000 116134000

28 29 30

580 Årskostnader för flottan utom i vad rör ersi A

n

1948/49

1949/50

33 000 000 160 000 965 000 62 000 560 000 910 000

32 000 000 1 255 000 167 000 965 000 62 000 540 000 760 000

2 880 000 350 000

2 730 000 330 000

Sjukvård: Sjukvård Sjukvårdsmateriel

136 000 48 000

134 000 47 000

Reseersättningar m. m

675 000

645 000

Expenser m. m.: Bränsle m. m Telefon m. m Övriga expenser m. m

1 640 000 210 000 98 000

1 640 000 210000 98 000

Mathållning

4 400 000

4 300 000

Intendenturmateriel m. m.: Beklädnad m. m Inventarier m. m Tvätt

1 340 000 322 000 350 000

1 275 000 317 000 325 000

Övningar m. m.: Övningar m. m Drivmedelsförråd m. m Materialförråd m. m Hundbevakningstjänsten

10 200 000 665 000 155 000 3 000

10 100 000 665 000 155 000 3 000

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.: Fartygsbyggnader Anskaffning av artillerimateriel m. m Underhåll av fartyg m. m

23 500 000 14 700 000 13 400 000

26 500 000 11500 000 12 400 000

250 000 19 000 21 700

275 000 19 000 21700

111019 700

109 438 700

Avlöningar m. m. till fast anställd personal: Avlöningar till aktiv personal m. fl Avlöningar till personal å övergångsstat Avlöningar till personal å reservstat Avlöningar till personal i marinens reserver Rekryteringskostnader Ekiperingsersättningar Avlöningar till viss arbetarpersonal Avlöningar m. m. till värnpliktiga: Avlöningar m. m. till värnpliktiga Familjebidrag

—

Fastigheter m. m.: Befästningars underhåll m. m Bidrag och understöd: Sjövärnskåren Bidrag till maritim ungdomsverksamhet Understöd åt föreningar m. m Summa kronor

581 g till försvarets fastighetsfond. (Kronor.) B

u d g e t å r

1951/52

1952/53

1953 54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

32 750 000 1145 000 167 000 980 000 86 000 555 000 625 000

34100 000 1 045 000 157 000 985 000 85 000 565 000 625 000

34 600 000 955 000 147 000 995 000 84 000 570 000 625 000

35 100 000 895 000 137 000 1 000 000 82 000 570 000 625 000

35 100 000 835 000 127 000 1 010 000 79 000 575 000 625 000

35 100 000 800 000 122 000 1 010 000 79 000 580000 625 000

35 100 000 790 000 122 000 1 010 000 79 000 585 000 625 000

2 580 OOO 300 000

2 580 000 300 000

2 580 000 290 000

2 580 000 290 000

2 580 000 280 000

2 580 000 280 000

2 580 000 270 000

133 000 46 000

135 000 47 000

140 000 47000

150000 48000

150 000 48 000

150 000 48 000

150 000 48 000

620 000

620 000

620 000

620 000

620 000

620 000

620 000

i 1540 000 210 000 98 000

1 490 000 210 000 98 000

1 490 000 210 000 98 000

1 490 000 210 000 98 000

1490 000 210 000 98 000

1490 000 210 000 98 000

1490 000 210 000 98 000

4 210 000

4 360 000

4 470 000

4 520 000

4 520 000

4 520 000

4 520 000

1 270 000 315 000 300 000

1 310 000 324 000 :wo 000

1 330 000 333 000 300 000

1350000 337 000 300 000

1 350 000 337 000 300 000

1350000 337 000 300 000

1350 000 337 000 300 000

9 700 000 665 000 155 000 3 000

9 700 000 665 000 155 000 3 000

9 700 000 665 000 155 000 3 000

9175 000 665 000 155 000 3 000

9175000 665 000 155 000 3 000

9175 000 665 000 155 000 3000

9 175 000 665 000 155 000 3000

22 000 000 9 700 000 17 500 000

18 000 000 10 200 000 18 850 000

20 000 000 8 000 000 15150 000

16 250 000 11600 000 13150 000

12 500 000 10 000 000 15 200 000

13 250 000 7000 000 15 300 000

10 000000 7 300000 13 800 000

300 000 19 000 23 700

300 000 19 000 23 700

300 000 19 000 23 700

300 000 19 000 23 700

300 000 19 000 23 700

300 000 19 000 23 700

300 000 19 000 23 700

103 899 700

101 742 700

98374 700

96189 700

91 724 700

.07 995 700

582 Årskostnader för kustartilleriet utom i vad

Avlöningar m. m. till fast anställd personal: Avlöningar till aktiv personal m. fl Avlöningar till personal å övergångsstat Avlöningar till personal å reservstat Avlöningar till personal i marinens reserver Rekryteringskostnader Ekiperingsersättningar Avlöningar till viss arbetarpersonal

10 350 000 90 000 60 000 185 000 13 000 160 000 840 000

10 000 000 355 000 153 000 185 000 13 000 160 000 840 000

Avlöningar m. m. till värnpliktiga: Avlöningar m. m. till värnpliktiga Familjebidrag

1 270 000 230 000

1 270 000 230 000

Sjukvård: Sjukvård Sjukvårdsmateriel

48 000 25 000

48 000 25 000

Reseersättningar m. m

225 000

225 000

Expenser m. m.: Bränsle m. m Telefon m. m Övriga expenser m. m

1 260 000 140 000 62 000

1 210 000 140 000 62 000

Mathållning

1 040 000

1 040 000

530 000 170 000 100 000

535 000 172 000 100 000

2 240 000 160 000

2 240 000 160 000

2 000

2 000

900 000 4 600 000 3 450 000

900 000 4 000 000 3 350 000

950 000

950 000

28366300 Intendenturmateriel m. m.: Beklädnad m. m Inventarier m. m Tvätt : Övningar m. m.: Övningar m. m Drivmedelsförråd m. m Materialförråd m. m Hundbevakningstjänsten Flytande materiel, artillerimateriel m. m.: Fartygsbyggnader Anskaffning av artillerimateriel m. m Underhåll av fartyg m. m Fastigheter m. in.: Befästningars underhåll m. m Bidrag och understöd: Sjövärnskåren Bidrag till maritim ungdomsverksamhet Understöd åt föreningar m. m Summa kronor

ättning till försvarets fastighetsfond. (Kronor.) ]i

u

d

g

e

t å r

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

10 100 000 355 000 153 000 190 000 14 000 160 000 835 000

10 150 000 355 000 153 000 195 000 15 000 160 000 835 000

10 200 000 355 000 153 000 195 000 16 000 160 000 835 000

10 200 000 355 000 153 000 200 000 18 000 165 000 835 000

10 200 000 355 000 153 000 200 000 21000 165 000 835 000

10 200 000 355 000 153 000 200 000 21000 165 000 835 000

10 200 000 345 000 153 000 200 000 21000 165 000 835 000

i 270 000 225 000

1 270 000 225 000

1 270 000 220 000

1 270 000 220 000

1 270 000 215 000

1 270 000 215 000

1270 000 210 000

49 000 26 000

50 000 27 000

50 000 27 000

50 000 27 000

50 000 27 000

50 000 27 000

50 000 27 000

230 000

230 000

230 000

230 000

230 000

230 000

230 000

1 210 000 140 000 62 000

1 210 000 140 000 62 000

1160 000 140 000 62 000

1160 000 140 000 62 000

1160 000 140 000 62 000

1160 000 140 000 62 000

1 160 000 140 000 62 000

1 080 000

1 130 000

1 180 000

1180 000

1180 000

1180 000

540 000 175 000 100 000

550 000 176 000 100 000

570 000 177 000 100 000

590 000 183 000 100 000

590 000 183 000 100 000

590 000 183 000 100 000

590 000 183 000 100 000

2 230 000 160 000

2 230 000 160 000

2 230 000 160 000

2 225 000 160 000

2 225 000 160 000

2 225 000 * 160 000

2 225 000 160 000

2 000

2 000

2 000

2 000

2 000

600 000 3 SOO OOO 3 350 000

500 000 3 350 000 3 350 000

400 000 3 350 000 3 200 000

400 000 2 250 000 3 200 000

300 000 2 350000 3 200 000

300 000 1 450 000 3 200 000

800 000 3 200 000

950 000

950 000

900 000

900 000

900 000

900 000

900 000

!8 007 300

27 546300

27 293300

25374 300

24 409300

584 U n d e r å b e r o p a n d e av v a d som a n f ö r t s i s a m b a n d m e d k o s t n a d s b e r ä k n i n g a n i a för a r m é n l ä m n a s i efterföljande bilagor m o t s v a r a n d e r e d o g ö r e l s e r för t i l l v ä g a g å n g s s ä t t e t vid b e r ä k n a n d e t av m a r i n e n s olika anslag.

Bilagor till kostnadsberäkningarna för budgetåret 1957/58. Bilaga 1. Beräkning

av

förslagsanslaget till avlöningar p e r s o n a l m. fl.

till

aktiv

Anslaget har beräknats sålunda: Anslags- och delposter

Flottan

Kustartilleriet

Gemensamt

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

17 697 600

5 356 800

2 684 600

25 739 000

586 900

200 100

248 700

1 041 700

54 200

107 800

112 700

274 700

8 560 000

1964 800.

1 389 300

657 200

2 871600

326 000 470 900

50 000 143 600

49 300 54 800

425 300 ' 669 300

182 700 15 900 358 400 3 287 000 32 746 200

10 800 126 000 1 001 000

84 400 447 600

182 700 26 700 568 800 4 735 600

9 792000

4 522000

47 060200

114 400

65 600

125 000

305 000

4 397 000

46 755 200

Utgifter. 1. Avlöningar till ordinarie tjänste2. Arvoden till pensionerad personal 3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. M a j : t . . 4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a) avlöningar till icke-ordinarie b) avlöningar till i personalförteckningen för andra extra ordinarie tjänstemän än manskap redovisade befattningshavare c) avlöningar till viss extra perd) avlöningar till fänrikar e) viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren g) civila lärare 5. Rörligt tillägg Summa kronor Särskilda

10 524 800

uppbördsmedel. Nettoutgift kronor

9 720400

I kolumnen för gemensamt upptaget belopp, vilket avser avlöningskostnader m. m. för chefen för marinen, för personal i marinstaben, vid marinintendentur-, mariningenjör- och marinläkarkårerna, i marinens väderlekstjänst m. ni. samt vid gemensamma utbildningsanstalter (KSHS, KSS och MUOS), h a r beräknats fördela sig å flottan med 3 582 000 kronor och å kustartilleriet med 815 000 kronor. Avlöningskostnaderna för flottan utgöra sålunda (32 631 800 + 3 582 000 —) 36 213 800 eller avrundat 36 200 000 kronor och för kustartilleriet (9 726 400 -f 815 000 = ) 10 541 400 eller a v r u n d a t 10 500 000 kronor. F r å n de sålunda för flottan och kustartilleriet beräknade beloppen ha för vakanser, som normalt beräknas föreligga, avdragits 1 100 000 kronor respektive 300 000 kronor, varför medelsbehovet utgör 35 100 000 kronor för flottan och 10 200 000 kronor för kustartilleriet eller tillsammans för marinen 45 300 000 kronor.

585 Bilaga Beräkning

av

förslagsanslaget till avlöningar sonal å övergångsstat.

till

2.

per-

Övergångsstaten h a r budgetåret 1957/58 beräknats omfatta: från flottan: 2 kaptener (Ma 9) och 173 underofficerare av 2. graden (Ma 4), från kustartilleriet: 3 kaptener (Ma 9) och 8 löjtnanter (Ma 7) samt 6 flaggunderofficerare (Ma 5) och 62 underofficerare av 2. graden (Ma 4), från marinintendenturkåren: 1 kommendörkapten av 2. graden (Ma 10) och 2 kaptener (Ma 9), varjämte 2 beställningshavare (Oa 2) beräknats kvarstå enligt äldre övergångsstatsbestämmelser. Av förenämnda personal ha följande beställningshavare beräknats vara ständigt inkallade för att med frånträdande av lön å övergångsstat uppehålla arvodesbefattningar, avsedda för pensionerad personal: från flottan: 2 kaptener och 58 underofficerare av 2. graden, från kustartilleriet: 2 kaptener och 12 underofficerare av 2. graden, från marinintendenturkåren: 2 kaptener. I enlighet med sålunda angivna grunder ha kostnaderna för övergångsstaten beräknats enligt följande:

Avlöningar Tjänstgöringstraktamenten Rörliga tilläggsförmåner Summa kronor

Flottan

Kustartilleriet

Gemensamt

Summa

666 000 26 000 80 000

300 000 4000 38 000

17 500 500 3000

983 500 30 500 121000

772 000

1185000 Av det i kolumnen för gemensamt upptagna beloppet beräknas 18 000 kronor belöpa å flottan och 3 000 kronor å kustartilleriet.

Bilaga 3. Beräkning

av

förslagsanslaget till avlöningar sonal å reservstat.

till

per-

Marinens reservstater ha beräknats budgetåret 1957/58 omfatta följande beställningar: för

flottan: provisorisk reservstat: 2 kommendörkaptener av 1. graden ( O a R s ö ) , 2 kommendörkaptener av 2. graden (Oa Rs 4), 5 kaptener ( O a R s 3 ) , 12 flaggunderofficerare (Uo Rs 2) och 10 underofficerare av 2. graden (Uo Rs 1);

för

kustartilleriet: ordinarie reservstat:

provisorisk reservstat: för

marinintendenturkåren: provisorisk reservstat:

1 överste (Oa Rs 6), 3 majorer (Oa Rs 4), 5 kaptener ( O a R s 3 ) , 6 underofficerare (Uo Rs 2 och 1); 4 kaptener (Oa Rs 3), 30 underofficerare (Uo Rs 2 och 1); 2 kaptener (Oa Rs 3).

586 Kostnaderna för personal å reservstat ha i enlighet härmed beräknats på följande sätt: Kustartilleriet

Flottan

Avlöningar Tjänstgöringstraktamenten Rörliga tilläggsförmåner Summa kronor

Gemensamt

Summa

60 000 10 000 21000

7100 2 800

188 100 16 000 70 900

275000 Ordinarie

Provisorisk

79 000 3 000 32100

42 000 3 000 15 000

60 000

Av det i kolumnen för gemensamt upptagna beloppet, avseende kostnader för marinintendenturkårens reservstatspersonal, beräknas 7 900 kronor belöpa å flottan och 2 000 kronor å kustartilleriet.

Bilaga 4. B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t i marinens reserver.

till

avlöningar

till

personal

Medelsbehovet har beräknats sålunda:

Avlöningar Reservbefälstraktamenten Rörligt tillags: Summa kronor

Flottan

Kustartilleriet

Gemensamt

Summa

657 000 35 000 77 000

107 000 20 000 13 000

257 000 10 000 34 000

1 021 000 65 000 124 000

1210000 Av det i kolumnen för gemensamt upptagna beloppet, avseende kostnaderna för personal i marinintendentur-, mariningenjör- och marinläkarkårernas reserver, beräknas 241 000 kronor belöpa å flottan och 60 000 kronor å kustartilleriet.

Bilaga 5. Beräkning

av f ö r s l a g s a n s l a g e t

till

rekryteringskostnader.

Med en beräknad rekryteringskostnad av 90 kronor och en fastställd anställningspenning av 75 kronor per man har medelsbehovet beräknats sålunda: Flottan. Rekryteringsmedel, 500 man 1 å 90 kronor Anställningspenningar, 450 man å 75 kronor

kronor 45 000 » 33 750 Säger för flottan kronor 78 750

eller avrundat 79 000 kronor. 1 Antalet j u n g m ä n (442) och musikelever (8), som årbgen beräknas anställas, med tillägg av omkring 10 % för anställningssökande, som kallas att inställa sig men vid slutlig prövning icke godkännas.

587 Kustartilleriet. Rekryteringsmedel, 130 man å 90 kronor Anställningspenningar, 120 man å 75 kronor

kronor 11 700 » 9 000

Säger för kustartilleriet

kronor 20 700

eller a v r u n d a t 21 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet utgör sålunda (79 000 + 2 1 0 0 0 = ) 100 000 kronor. Bilaga

Beräkning av f ö r s l a g s a n s l a g e t Medelsbehovet har beräknats sålunda:

Ekiperingshjälp Ekiperingsbidrag Summa kronor

till

6.

ekiperingsersättningar.

Flottan

Kustartilleriet

Gemensamt

Summa

119 500 417 900 537 400

32 000 120 000 152 000

21700 38 900 60600

173 200 576 800 750000

I kolumnen för gemensamt upptaget belopp, avseende kostnaderna för ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag för personal vid marinintendentur-, mariningenjöroch marinläkarkårerna samt i dessa kårers reserver ävensom för personal i marinens väderlekstjänst, har beräknats fördela sig å flottan med 47 600 kronor och å kustartilleriet med 13 000 kronor. Bilaga B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t personal.

till avlöningar till viss

7.

arbetar-

Under anslaget ha beräknats avlöningar till kollektivavtalsanställd personal i förråd m. m. samt i eldningstjänst enligt följande.

Förrådspersonal

Sjukvårdsförråd Intendenturförråd m. m. (marinens centrala intendenturförråd, proviantförråd m. m., beklädnadsförråd m. m. och intendenturinventarieförråd) ; Kasernförråd och kasernverkstäder Regionala uppbörder vid kustartilleriförsvaren Personal i

65 10

101 10

21 7

49 10

43 14S

43 260

personal Totalt antal arbetare

1 Summa

Kustartilleriet

eldningstjänst.

Helårsanställda eldare . Säsonganställda eldare . Övrig

Gemensamt

Fiottan m. fl.

14 Härav (i för marinens centrala intendenturförråd och 1 för sjökrigsskolan. 2 Härav 1 för marinledningen, 3 för sjökrigsskolan ocli 3 för marinens underofficersskola.

588 Avlöningskostnaderna till ovanstående personal ha beräknats till för flottan » kustartilleriet » gemensamt

kronor » »

573 000 806 000 81 000

S a m m a kronor 1 460 000 Härvid har för arbetare i förråd m. m. räknats med en lön per vecka av 104 kronor under 52 arbetsveckor. För personal i eldningstjänst har räknats med en lön av 2' kronor 28 öre per timme under 51 timmar per vecka under 52 veckor för helårsanställda eldare samt under 53 timmar per vecka under 35 veckor för säsonganställda eldare. Av det för gemensamt upptagna beloppet beräknas 52 000 kronor belöpa å flottan och 29 000 kronor a kustartilleriet.

Bilaga B e r ä k n i n g av f ö r s l a g s a n s l a g e t pliktiga.

till

avlöningar

m. m. t i l l

8. värn-

Från anslaget avses skola bestridas kostnader för penningbidrag, avlöning till vissa kadetter, sjötillägg till värnpliktiga, premier samt inkvarteringsersättningar enligt följande. Flottan. a) P e n n i n g b i d r a g . 732 300 tjänstgöringsdagar 198 000 » 10 000 » 36 000 » 21 100 » 3 000 »

ä 2: — å2:50 ä 3: — å 3:50 å 4: — ä 5:—

kronor 1 464 600 » 495 000 » 30 000 » 126 000 » 84 400 > 15000 2 215 000

Häri ingå ej kostnader för penningbidrag till värnpliktiga under tjänstgöring 4 900 tjänstgöringsdagar å isbrytarfartyg. Dessa kostnader bestridas från anslag till statens isbrytarverksamhet (tionde huvudtiteln). b) A v l ö n i n g t i l l v i s s a

kadetter.

Avlöning enligt löneklass 5 av löneplan 5, avdelning A, jämte rörligt tillägg (12 %) till 27 kadetter i sjökrigsskolans 2. klass och 2. befälskurs ( 2 7 X 1 2 mån. X 224 = ) i a v r u n d a t tal kronor

72 600

c) S j ö t i l l ä g g . Kostnader för sjötillägg till värnpliktiga under sjötjänstgöring och tjänstgöring i sjöreserv (motsvarande) kronor Häri ingå icke kostnaderna för sjötillägg under tjänstgöring å isbrytar- och sjörnätningsfartyg, vilka kostnader bestridas från anslag till statens isbrytarverksamhet respektive till sjökarteverket.

214 000

589 d) P r e m i e r . 5 vpl off kat. A å 600: — 15 styrmän och maskinister ä 300: — 7 vpl off kat. B å 1 000: — 18 reservkadetter, linje A ä 600: — 10 reservkadetter, linje B å 3 000: — 5 reservintendentskadetter å 3 000: —

3 000 4 500 7 000 10 800 30 000 15 000

70 300

Kostnader för inkvarteringsersättningar åt värnpliktiga, vilka själva skola ombesörja sin inkvartering kronor

7 000

e)

kronor » » » »

Inkvarteringsersättningar.

Säger för flottan kronor 2 578 900 eller avrundat 2 580 000 kronor. Kustartilleriet. a) P e n n i n g b i d r a g . 507 025 tjänstgöringsdagar å 2: — 30 472 » a 2:50 11841 » a 3:— 8 554 » å 3:50 2 995 » å 4: — b) A v l ö n i n g t i l l v i s s a

kronor 1 014 050 » 76 180 » 35 523 » 29 939 » 11 980 1 167 672

kadetter.

Avlöning för 9 kadetter enligt de för flottans kadetter förut angivna grunderna, i avrundat tal kronor

24 200

c) P r e m i e r . 35 vpl uoff å 1 000: — 5 vpl off å 3 000: — 10 reserv.-kad. å 3 000: —

kronor 35 000 » 15 000 » _ 3 0 000 Säger för kustartilleriet

80 000

kronor 1 271 872

eller avrundat 1 270 000 kronor. Det sammanlagda 3 850 000 kronor.

medelsbehovet

utgör

sålunda

(2 580 000 + 1 270 000 = )

Bilaga Beräkning

av f ö r s l a g s a n s l a g e t

till

9.

familjebidrag.

Medelsbehovet har beräknats enligt följande. Flottan. 1. Värnpliktiga i allmänhet: 889 760 tjänstgöringsdagar X 26 öre kronor 231 338 2. Värnpliktiga grupp K (studenter och likställda, sjökaptener m. fl.): 51 390 tjänstgöringsdagar X 26 öre kronor 13 361 6 960 ' » X 183,2 öre » 2 1 J 5 1 26 112 3. Aspiranter och kadetter: 57 190 tjänstgöringsdagar X 10 öre kronor 5 719 4. Personal vid sjövärnskåren under obligatorisk tjänstgöring enligt reglemente för sjövärnskåren kronor 5 000 Säger för flottan kronor 268 169 eller avrundat 270 000 kronor.

590 Kustartilleriet. 1. Värnpliktiga i allmänhet: 463 555 tjänstgöringsdagar X 26 öre 44 000 » X 26 » 40 000 » X 183,2 öre 2. Aspiranter

kronor 120 524 » 11440 ._ » 73 280 205 244

och kadetter* 13 332 tjänstgöringsdagar X 10 öre kronor Säger för kustartilleriet

1 333

kronor 206 577

eller avrundat 210 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet utgör sålunda (270 000 + 210 0 0 0 = ) 480 000 kronor. Bilaga Beräkning

av f ö r s l a g s a n s l a g e t

till

10.

sjukvård.

På grundval av en kostnad av 3,5 öre per tjänstgöringsdag för värnpliktiga och 20 kronor per år för ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare m. fl. har medelsbehovet beräknats enligt följande.

Sjukvård och begravningshjälp för värnpliktiga Sjukvård och begravningshjälp för stamanställt manskap (inkl. musikelever) utom högbåtsmän (överfurirer) Sjukvård och begravningshjälp för ordinarie befattningshavare m. fl. Sjukvård och begravningshjälp för annan icke-ordinarie personal än manskap Summa kronor

Flottan

Kustartilleriet

36 000

19 000

46 000

12 000

—

58 000

14 000

5 200

70 700

Gemensamt

Summa

55 000

10 000

3 500

2 800

16 300

143 500

48 500

200000 I kolumnen för gemensamt upptaget belopp, avseende sjukvårdskostnader m. m för personal vid marinintendentur-, mariningenjör- och marinläkarkårerna samt i dessa kårers reserver ävensom personal vid de gemensamma utbildningsanstalterna (KSHS, KSS och MUOS) m. m., har beräknats fördela sig å flottan med 6 500 kronor och å kustartilleriet med 1 500 kronor. Bilaga Beräkning

av r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t

till

11.

sjukvårdsmateriel.

Medelsbehovet har beräknats sålunda: Flottan. Fredssjukvårdsmateriel. 1 927 000 tjänstgöringsdagar X 1,5 öre Krigss jukvårdsmateriel Tillägg 10 % härå för prisstegring

kronor 28 905 » 17 000 kronor Säger för

eller avrundat 50 500 kronor.

flottan

45 905 4 590 50 495

591 Kustartilleriet. F r e d s s j u k v å r d s m a t e r i e 1. 796 000 tjänstgöringsdagar X 1,5 öre Krigssjukvårdsmateriel Tillägg 10 % härå för prisstegring

kronor 11 940 » 15 000 kronor

26 940 2 694

Säger för kustartilleriet

29 634

eller avrundat 29 500 kronor. Från de sålunda beräknade beloppen avgå å marinen belöpande driftskostnader vid sjukvårdsförvaltningens centralförråd, 5 000 kronor, av vilket belopp 2 500 kronor beräknas belöpa å flottan och 2 500 kronor å kustartilleriet. Det sammanlagda medelsbehovet utgör i enlighet härmed (50 500 — 2 500 -f 29 500 — 2 500 = ) 75 000 kronor.

Bilaga Beräkning

av f ö r s l a g s a n s l a g e t

till reseersättningar

12.

m. m.

Medelsbehovet har beräknats enligt följande: Flottan

Kustartilleriet