SOU

Betänkande med förslag rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga

Beteckning: SOU 1943:47
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1947:18: Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2,, avsnitt 1
SOU 1947:72: Betänkande med förslag angående försvarets organisation. D. 1, avsnitt 124
SOU 1970:12: Värnpliktstjänstgöringens civila meritvärde betänkande IX, avsnitt 2

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

t_ K > STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 3 : 47 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

MERITBERÄKNING M. M. FÖR BEFÄLSUTBILDADE VÄRNPLIKTIGA AVGIVET AV

INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTET TILLKALLADE UTREDNINGSMÄN

S T O C K H O L M 19 4 3

Statens offentliga utredningar 1943 Kronologisk 1. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. Beckman. 321 s. K. 2. Flyttningsersättningssakkuuniga. Betänkande med förslag till författningar angående _ ersättning för flyttningskostnad. Marcus. 156 s. Fi. 3. 1941 års fainiljebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. Marcus. 170 s. Fi. 4. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. Idun. 2G0 s. Jo. 5. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. Norstedt. 40 s. S. C>. Utredning och förslag angående pappersformaten inom statsförvaltningen. Beckman. 116 s. II. 7. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. Av U. Hjärne. Idun. 66 s. E. 8. Betänkande angående levnadskostnadsindex. Norstedt, 147 s. Fi. 9. Utredning och förslag angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. Beckman. 99 s. S. 10. 1940 års civila byggnadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker. Beckman. 80 s. K. 11. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 4. Förslag till åtgärder för Ijextilforskningens ordnande. Hseggström. 82 s. H. 12. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckli g. Beckman. 77 s. Fö. 13. Besparingsberedn ingens slututlåtande. Marcus. 158 s. Fi. 14. Betänkande angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft. Norstedt. 79 s. Ju. 15. Utredning och förslag angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet. Beckman. 87 s. S. 16. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 5. Förslag till åtgärder för järnoch metallforskningens ordnande. Hseggström. 79 s. H. 17. Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhållandena närmast efter avlagd examen samt mili' tärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskolcungdomens studier och ekonomiska förhållanden. Norstedt. 145 s. S. 18. Utredning och förslag angående planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån. Beckman. 68 s. S. 19. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m. Idun. 81 s. E. 20. Betänkande med förslag angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. Beckman 182 s. S. 21. Betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet. Beckman. 165 e. Fi. 22. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 6. Förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande. Hffiggström. 56 s. H. 23. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. Norstedt. 170 s. Fi.

förteckning Betänkande med förslag till lag om redovisningsmedel m. m. Norstedt. 77 s. Ju. Statsmakterna och folkhushållningon under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 3. Tiden juli 1941—juni 1942. Idun. 528 s. Fo. Ladugårdsbyggnadssakkunniga. Meddelande nr 1. Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation. Ilvdahl. 153 s. Jo. 27. Betänkande med förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m. Beckman. 406 s. S. 28. Betänkande med förslag angående den statliga statistikens organisation m. m. Marcus. 140 s. Fi. 29. Betänkande rörande sinnesslövårdens organisation med hänsyn till erforderliga åtgärder för beredande av skolundervisning åt bildbara sinnesslöa barn. Norstedt. 161 s. S. 30. Stadsplaneutredniugen 1942. 2. Förslag till vissa ändringar i byggnadsstadgan. Norstedt. 77 s. Ju. 31. Utredning'med förslag angående reglering av den territoriella församlingsindelningen i Göteborg. Av E. Schalling. Hoeggström. 118 s., 2 kartor. E. 32. Betänkande med förslag till hamnförordning. Norstedt. 101 s. H. 33. Betänkande rörande reglering av löner och tjänsteförhållanden ni. m. för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöskolor. Norstedt. 72 s. S. 34. Betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen. Hieggström. 447 s. E. 35. Tabellbilaga till betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen. Hasggström. 155 s. E. Bihang 1 till betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen, innehållande förslag angående läroämnen, lärarbefattningar samt läro- och timplaner vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Av H. Kreiiger och S Hultin. Haeggström. 215 s. E. Bihang 2 till betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen, innehållande förslag angående byggnader samt utrustning och möblering för tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola. Av H. Kreiiger och S. Hultin. Hieggström. 131 s. E. 38. Handledning rörande tillämpningen av administrativa fullmaktslagcn. Beckman. 36 s. S. 39. Utredning angående Norrlands näringsliv. Idun. (2), 196 s., 1 karta. Jo. I Statliga cementbestämmelser av år 1943. Norstedt. | 40. 8 s. K. med utredning och förslag angående läkarJ 4 1 . Betänkande utbildningen. 2. Fortsättnings- och repetitionskurser för läkare. Thule. 55 s. E. med förslag till militär moratorielag m. m. i 42- Betänkande Beckman. 115 s. Fi. Kommunalskattcberedningen. Betänkande med förslag |«. till omläggning av den kommunala beskattningen m.m. Del 3. Den kommunala skatteutjämniugen. Marcus. 526 s. Fi. : 44. Betänkande med förslag angående utbildningen avvärnpliktiga och fast anställt manskap vid marinen. Beckman. 436 s. Fö. 45 Betänkande avgivet av 1937 års gruvsakkunniga. Idun. 74 s. H. ! 46 Betänkande med förslag angående upprättandet av ett nordiskt institut. Hreggström. 99 s. E. I 4 7 Betänkande med förslag rörande meritberäkning m.m. för befälsutbildade värnpliktiga. Beckman. 187 s. Fö.

Anm Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt Kungörelsen den 3 febr. 1922 ana. statens offentliga ntreaningars yttre anoraning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1943: 47

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

MERITRERÄKNING M. M. FÖR REFÄLSUTRILDADE VÄRNPLIKTIGA AVGIVET AV

INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTET TILLKALLADE UTREDNINGSMÄN

STOCKHOLM 1943 K. L. BECKMANS BOKTRYCKEEI [246C 43]

3 INNEHÅLL. Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet Inledning Utredningsarbetets gång , Allmänna synpunkter Utredningens resultat Yrkesfördelningen vid befälsskolorna Betyg från de militära skolorna Redogörelse för eleverna angående meritberäkning m. m

7 9 \\ 13 13 14 16 17

T)en direkta ekonomiska kompensationen Penningbidragen Premierna Ifrågasatta ändringar i bestämmelserna om premier Premiernas belopp Premier åt medlemmar av sjövärnskåren Fråga om premier åt värnpliktiga i specialtjänst Hjälp genom värnpliktslån

18 18 19 20 20 21 22 27

Befälsutbildningens tillgodoräknande såsom merit i stats- och därmed likställd tjänst Allmän motivering Behovet av allmänna fasta regler Fråga om försening såsom villkor för befälsutbildningens tillgodoräknande Löneklassplacering och löneklassuppflyttning Tjänstårsberäkning för pension Omfattningen av meritberäkningen Tillgodoräknande i allmänhet Maximiålder Kompensation vid anställning eller befordran Kompetensfordringar Aspirant- och annan för anställning eller befordran föreskriven tjänstgöring Turberäkning m. m Löneklassplacering Tjänstårsberäkning för pension Sjukledighet, semester och ferier Sammanfattning ' Domarbanan • Landsstaten Länsstyrelserna Landsfogde och landsfogdeassistent Landsfiskaler m. fl Häradsskrivare Apotekare

30 30 32 34 35 36 37 39 40 41 41 45 55 60 66 69 70 71 74 75 78 80 83 84

4 Sid.

Riksdagens verk Spörsmålet om viss utvidgning av beredskapstjänstens tillgodoräkning Egna företagare

86 ..

87 92

Kompensation åt arbetare 95 Statens arbetare 98 Nyanställning. Uppsägning 98 Säkerställandet av att de befälsutbildade få komma tillbaka till förut innehavd civil anställning 99 Prövotid. Uppsägningstid 102 Avlöningens storlek 103 Semester 108 Sjukvård och sjukavlöning. Smärre extra förmåner 109 Pension 110 Genomförandet av de önskvärda åtgärderna 111 Kommunalarbetarna 112 Anställningsförhållanden 112 Löneförhållanden 113 Ersättning vid sjukdom 114 Semester. Pension 115 Arbetare i enskild tjänst ! 116 Anställning och uppsägning 117 Avlöningsförhållanden 118 Semester. Förmåner vid sjukdom. Pension 120 Genomförandet av de önskvärda åtgärderna 120 Tjänstemännen hos kommuner och enskilda arbetsgivare

125 Statligt-kommunala tjänstemän Tillsättning och befordran Avlöning Övriga kommunala tjänstemän Anställning och befordran Avlönings- och allmänna anställningsvillkor Tjänstemän hos enskilda företag Anställning, befordran och uppsägning Avlönings- och allmänna anställningsvillkor Genomförandet av de önskvärda åtgärderna

126 126 127 128 128 129 130 130 131 134

Befälsutbildningen

såsom merit för inträde i skolor m. m

De medicinska nybörjarkurserna och tandläkarinstitutet Farmaceutiska institutet Veterinärhögskolan Tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola Tekniska gymnasier. Tekniska fackskolor Bergsskolan i Filipstad

136 142 142 143 144 145 146

o Sid.

Lennings textiltekniska institut 147 Centrala verkstadsskolor. Kommunala skolor för y r k e s u n d e r v i s n i n g . . . 147 Handelshögskolan i Stockholm. Handelshögskolan i Göteborg 148 Handelsgymnasier. Skogshögskolan. Statens skogsskolor 149 Statens kolarskola. Lantbrukshögskolan 150 Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut : 151 Lantmannaskolorna och övriga lantbruksskolor 152 Övriga trädgårdsskolor 152 Socialinstitutet. Gymnastiska centralinstitutet 153 Statens brandskola. Folkskoleseminarierna. Övriga skolor 154—155 Kursers förläggande till lämplig tid 155 Stipendier och studielån 156 Kompensation åt icke godkända elever

159 Tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöringen

i allmänhet

163 Bilagor. Bil. A. Kungörelse med vissa bestämmelser angående meritberäkning m. m. i statstjänst för befälsutbildad värnpliktig 165 Bil. B. Kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § civila avlöningsregle- • mentet den 4 januari 1939 (nr 8) 167 Bil. C. Kungörelse angående ändring i vissa delar av civila icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939 (nr 273) 168 Bil. D. Kungörelse angående ändring i viss del av militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (ur 275) 169 Bil. E. Kungörelse angående ändring i vissa delar av militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939 (nr 276) 169 Bil. F. Kungörelse angående ändring i vissa delar av folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619) 170 Bil. G. Kungörelse angående ändring i vissa delar av avlöningsreglementet den 30 juni 1943 (nr 509) för de högre kommunala skolorna 171 Bil. H. Kungörelse angående tillgodoräkning för pension av befälsutbildning 172 Bil. I. Kungörelse angående tillgodoräkning för löneklassplacering av militär beredskapstjänstgöring 172 Bil. J. Kungörelse angående tillgodoräkning för pension av militär beredskapstjänstgöring 174 Bil. K. Cirkulär till statsmyndigheterna angående beaktande av befälsutbildning vid behandling av anställningsfrågor, som angå arbetare i statstjänst 174

6 Sid.

Bil. L. Kungörelse angående ändring i vissa delar av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare (nr 452) 176 Bil. M. Kungörelse angående arbetares tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring för pension 177 Bil. N. Förordning om värnpliktslån i fredstid

177 Bil. O. Förordning om ändring i fredsfamiljebidragsförordn ingen juni 1942 (nr 524) Bil. P. Kungörelse med bestämmelse såsom elev i skola m. m

angående

värnpliktigs

den 30 178

kvarstående 17'J

Bil. Q. Cirkulär till statsmyndigheterna angående beaktande av befälsutbildning vid utdelning av stipendier, premier och studielån 179 Bil. R. Kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § reglementet den 29 juli 1943 (nr 663) för utdelning av studielån från allmänna studielånefonden 180 Bil. S. Kungörelse om ändrad lydelse av 1 mom. kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 44) angående tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring vid tillsättning av vissa lärartjänster 180 Bil. T.

Cirkulär om ändrad lydelse av 3 mom. cirkuläret den 13 februari 1942 (nr 46) till statsmyndigheterna angående beredande av vissa lättnader i anställnings- och befordringshänseende för statsanställda, vilka fullgjort militär beredskapstjänstgöring, m. m 18i

Bil. U. Cirkulär till Svenska arbetsgivareföreningens delägare

181 Bil. V. Intervju med förutvarande chefen för arméstaben

183 Bil. X.

Arbetsgivarna och det värnpliktiga militärbefälet. Artikel av direktören Chr. von Sydow 184

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Kungl Försvarsdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 februari 1942 tillkallade Herr Statsrådet den 18 i samma månad undertecknade Bouveng, expeditionschef i jordbruksdepartementet, och Thomasson, hovrättsråd i Svea hovrätt, att inom försvarsdepartementet verkställa utredning rörande tillgodoräkning av fortsatt värnpliktstjänstgöring för civil verksamhet m. m. Under utredningen ha vi biträtts av följande, av Herr Statsrådet i enlighet med vår begäran tillkallade experter, nämligen ombudsmannen i Svenska bankmannaf öreningen S. J. Ä. Hallnäs, ordföranden i Svenska träindustriarbetareförbundet O. J. Karlen, t. f. kanslirådet i finansdepartementet B. A. Nilsson, sekreteraren i Svenska arbetsgivareföreningen C. G. A. Odholm, byråchefen i järnvägsstyrelsen G. F. Ruist. ordföranden i Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommitté, sekreteraren T. Tallroth, sekreteraren i Svenska stadsförbundet C. E. G. Törngren och byråchefen i telegrafstyrelsen S. G. Wold. Som sekreterare har fungerat förste amanuensen i jordbruksdepartementet J. C. A. B. Gårdsten. Rörande viss del av den oss anförtrodda utredningen framlade vi den 30 april 1942 en »P. M. med förslag i fråga om avlöning m. m. till värnpliktiga budgetåret 1942/43», vilken promemoria finnes såsom bilaga fogad till Kungl. Maj:ts proposition nr 297 till 1942 års riksdag. Under utredningsarbetets gång ha vi vidare avgivit yttrande rörande åtskilliga frågor, sdhi äga samband med detsamma. Sålunda hemställde vi på förekommen anledning och efter verkställd utredning i skrivelse till Herr Statsrådet den 8 december 1942 om vidtagande av sådana åtgärder, att premier i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen nr 527/1942 måtte utbetalas även till äldre värnpliktiga, vilka genomgingo de plutonchefs- och aspirantskolor (motsvarande skolor), vilka avslutades efter den 1 juli 1942. I remissutlåtande den 16 december 1942 avgåvo vi yttrande i fråga rörande avlöningen till elever, kommenderade till officersaspirantskola eller ordinarie officerskurs vid krigsskolan. Den 20 mars 1943 avgåvo vi infordrat utlåtande över ett av 1942 års reservbefälssakkunniga avgivet förslag till bestämmelser om

8 förordnande av värnpliktig personal samt om konstituering. Vidare ha vi den 12 oktober 1943 till statssekreteraren i försvarsdepartementet avgivit ett under hand infordrat yttrande över föreslagna bestämmelser för betygssättning och förrättande av examen vid utbildning till värnpliktiga officerare och underofficerare. Slutligen avgåvo vi den 22 oktober 1943 yttrande till den inom arméinspektionen tillsatta betygskommittén rörande ett av kommittén uppgjort förslag till bestämmelser för tilldelande av tjänstgöringsbetyg för värnpliktiga. Sedan utredningen i övrigt nu i huvudsak slutförts, få vi härmed vördsamt avgiva betänkande med förslag rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga. Vid betänkandet äro fogade tjugutre med A—X betecknade bilagor, av vilka bilagorna A—T utgöras av författningsförslag. Samtidigt överlämna vi ett exemplar av betänkandet, i vilket jämväl beröres frågan om meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig vid riksdagens verk, till fullmäktige i riksgäldskontoret. De frågor, som återstå att handlägga, äro följande. Genom nådigt beslut den 16 oktober 1942 har till oss för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag överlämnats en ansökning av veterinärkandidaten E. Furuby om rätt till tjänstårsberäkning lika med civila veterinärer i statens tjänst för den tid, varunder han i egenskap av reservofficer vid Norrbottens regemente fullgjort eller komme att fullgöra militär beredskapstjänstgöring. Genom remiss den 16 november 1943 har vårt utlåtande infordrats över ett av riksförsäkringsanstalten den 25 september 1943 avgivet förslag angående ändring av 1927 års militärersättningsförordning. Jämlikt remiss den 9 december 1943 ha vi vidare att avgiva utlåtande över ett av Centralförbundet för befälsutbildning den 13 oktober 1943 avgivet förslag rörande avlöning åt statliga befattningshavare under tjänstledighet för deltagande i frivillig befälsutbildning. Ytterligare avse vi att, såsom ock antydes i betänkandet, avgiva förslag å författningar, avsedda att träda i stället för nu gällande kungörelse (nr 527/1942) angående avlöning åt värnpliktiga samt premier åt befälsutbildade. I samband därmed ämna vi i förklaringssyfte till behandling upptaga en fråga, som vid tillämpning av nyssnämnda kungörelse visat sig giva upphov till olika meningar, nämligen frågan om före detta officersaspiranters rätt till premie. Slutligen återstå en del överläggningar med olika arbetsgivarorganisationer i anledning av den hemställan, som vi riktat till dem, angående utfärdande av rekommendationer om befälsutbildningens beaktande. Sålunda återstående frågor kunna beräknas vara slutbehandlade under januari månad 1944, varmed det oss lämnade uppdraget också är slutfört. Stockholm den 20 december 1943. G. A. BOUVENG.

E. THOMASSON. Benno

Gårdsten.

9 Inledning.

Den sammanlagda utbildningstiden är jämlikt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) för huvuddelen av de värnpliktiga inom alla försvarsgrenar och truppslag 450 dagar. För värnpliktiga vid armén och kustartilleriet kommer utbildningstiden att uppdelas på en första tjänstgöring om 360 dagar samt två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning, en var om 30 dagar. Repetitionsövningarna skola fullgöras senast tredje, respektive åttonde året efter inskrivningsåret, medan efterutbildningsövningen äger rum före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktiga tilldelade flottan skola tjänstgöra antingen i en följd (sjömanshusinskrivna) eller ock med en första tjänstgöring om 420 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar (icke sjömanshusinskrivna). Vid flygvapnet skola de värnpliktiga fullgöra en första tjänstgöring om 360 dagar, en repetitionsövning om 60 dagar eller två sådana övningar om vardera 30 dagar samt en efterutbildningsövning om 30 dagar. — Beträffande värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst äger Konungen föreskriva, att tjänstgöringen å 450 dagar skall fullgöras i annan ordning än ovan sagts. Lagen ålägger i 27 § 1 mom. B—D vissa värnpliktiga en längre utbildningstid än som uttages av flertalet. Sålunda äro värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, skyldiga att, utöver tjänstgöringstiden om 450 dagar, efter första tjänstgöringens slut fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst 360 dagar och för utbildning till underofficer under högst 180 dagar. Vidare få marinen tilldelade värnpliktiga, vilka vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen av andra klass, sin utbildning förlängd med 120 dagar, vilka uttagas i form av två repetitionsövningar om vardera 60 dagar senast adertonde året. Slutligen kunna värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer, ingenjörer m. fl. åläggas en fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar, fördelade i omgångar på hela värnpliktstiden. I den förut angivna tjänstgöringen om 450 dagar skall för dessa värnpliktiga avbrott ske för studierna. På grund av frivilligt åtagande kommer tjänstgöringen för vissa värnpliktiga vid flygvapnet att väsentligt förlängas. Sålunda få värnpliktiga, vilka uttagas till utbildning såsom flygförare eller bombfällare och navigatörer, fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 360 dagar samt värnpliktiga, som uttagas till utbildning såsom flygskyttar, fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar. Värnpliktig, som fullgjort honom enligt 27 § 1 mom. B värnpliktslagen

10 åliggande tjänstgöring för utbildning till underofficer eller officer men icke vunnit anställning på aktiv stat eller i reserven, har därefter lika lång fredstjänstgöring som övriga värnpliktiga. Den första repetitionsövningen efter utbildningens slut skall fullgöras före utgången av femte året och den andra repetitionsövningen före utgången av tionde året efter inskrivningsåret. Efterutbildningsövningen fullgöres inom tid, som är stadgad beträffande övriga värnpliktiga, d. v. s. före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Vid framläggandet av förslaget till ny värnpliktslag underströk föredragande departementschefen, statsrådet Sköld vikten av att dessa värnpliktiga med förlängd tjänstgöringstid erhölle skälig kompensation för de särskilda uppoffringar, som krävdes av dem, och han anförde, att frågan borde underkastas närmare utredning. Efter uppdrag av Kungl. Maj:t framlade förbvarsväsendets lönenämnd den 13 december 1941 förslag att de värnpliktiga med förlängd utbildningstid skulle erhålla förhöjda penningbidrag under utbildningstiden ävensom i allmänhet penningpremier i syfte att underlätta återgång till civil verksamhet. Däremot ansåg lönenämnden det icke ankomma på nämnden att till behandling upptaga frågan om tillgodoräkning av värnpliktstjänstgöring i liefordrings- eller lönehänseende. I en del av de yttranden, vilka avgåvos över detta förslag, framhölls betydelsen av att jämväl den sistnämnda frågan övervägdes. Vid sin hemställan om bemyndigandet att tillkalla utredningsmännen anförde departementschefen, statsrådet Sköld bland annat följande. En av grundprinciperna i den nya värnpliktslagen har varit att så rättvist som möjligt fördela värnpliktsbördorna. En nödvändig avvikelse från denna regel är den särskilda tjänstgöring, som ålägges de för befälsföring lämpligaste och dem som på grund av sin yrkesinriktning äro skickade att fullgöra specialtjanstgoring. Dessa kategorier av värnpliktiga måste i långt högre grad än de övriga ställa sina krafter i försvarets tjänst. Därest ej särskilda åtgärder vidtagas i utjämnande syfte, föreligger därför risk för att värnpliktiga med den kortare utbildningstiden kunna i sin civila samhällsgärning få ett obehörigt försprång framför dem, som bringa rikets försvar större offer. I alldeles särskild grad gäller det sagda beträffande de värnpliktiga, som uttagas till officers- eller underofficersutbildning. Urvalet till sådan utbildning sker efter duglighet, ådagalagd under den vanliga värnpliktstjänstgöringen. Det synes icke tillfredsställande, att de som prövats vara framför sina kamrater lämpliga för kvalificerad tjänstgöring inom försvarsväsendet härigenom få ett försämrat utgångsläge i sin civila verksamhet. I försvarsväsendets intresse ligger att endast de bästa och dugligaste uttagas för den ifrågavarande utbildningen. Förutom rättvisesynpunkter tala därför även militära skäl för behovet av åtgärder ägnade att avlägsna olägenheterna för nämnda värnpliktiga i deras civila gärning." ... . De värnpliktiga, vilka — ehuru efter frivillig ansökan — uttagas for utbildning till flygförare, bombfällare och flygskyttar, böra jämväl komma i beaktande i detta sammanhang. Det sagda äger i viss mån tillämpning även beträffande de for specialistutbildning uttagna samt beträffande kategorien sjökaptener och likställda, Då

11 emellertid dessa värnpliktiga i allmänhet tillhöra vissa bestämda yrkesområden, där flertalet värnpliktiga i stort sett behandlas på samma sätt, torde olägenheterna för den enskilde icke bliva lika påfallande som för de till officers- eller underofficersutbildning uttagna, Ett beslut om tillerkännande av särskild ersättning åt ifrågavarande värnpliktiga under värnpliktstjänstgöringen är visserligen ägnat att till en del kompensera dem för den tidsförlust, som vållas genom den förlängda tjänstgöringen. Det, synes emellertid med hänsyn till det anförda nödvändigt att bereda dem kompensation även i andra hänseenden. Departementschefen anförde vidare, att utredningen borde förutsättningslöst och obunden av traditionella betraktelsesätt pröva möjligheterna att eliminera eller mildra de ölägenheter för den enskilde av ekonomisk natur och i utbildnings- och merithänseende, som äro förknippade med uttagning till officers-, underofficers- och specialistutbildning. Undersökningen borde omfatta icke endast de i allmän tjänst anställda eller å sådan tjänst aspirerande utan även andra värnpliktiga. Vid utredningen borde jämväl beaktas, om icke värdet ur allmän synpunkt av den särskilda tjänstgöring, för vilken ifrågavarande värnpliktiga äro avsedda, kunde utgöra motiv för att de i sin civila verksamhet på ett eller annat sätt erhölle bestämda fördelar framför andra. Utredningsarbetets gång.

Enligt utredningsdirektiven borde vidare utredningen bedrivas med största möjliga skyndsamhet och slutföras i så god tid, att förslag kunde avgivas till 1942 års riksdag, i varje fall rörande frågan om beredande av särskild ersättning under värnpliktstjänstgöringen. Sedan vi omkring den 1 mars 1942 påbörjat utredningsarbetet, blev det emellertid tämligen snart uppenbart, att frågan om tillgodoräknande av ifrågavarande militära utbildning — i det följande kallad befälsiäbildning — i merit- m. fl. hänseenden krävde mer ingående undersökningar än som voro möjliga att medhinna inom sådan tid att förslag skulle kunna bliva färdiga till då sittande riksdag. Vi fingo därför närmast inrikta oss på frågan om den del av kompensationen, som kunde tänkas skola utgå i penningar, samt framlade den 30 april 1942 en ;>P. M. med förslag i fråga om avlöning m. m. till värnpliktiga budgetåret 1942/43». De i promemorian framlagda förslagen blevo i huvudsakliga delar upptagna i Kungl. Maj:ts proposition nr 297 till 1942 års riksdag angående de värnpliktigas avlöning m. in. Efter det riksdagen såsom framgår av dess skrivelse nr 375 bifallit propositionen, utfärdade Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 kungörelse (nr 527) med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. Kungörelsen innehåller bestämmelser dels om avlöning (penningbidrag) till de värnpliktiga, dels om premier till vissa värnpliktiga. En närmare redogörelse härför skall lämnas i detta betänkandes särskilda avsnitt om penningbidrag och premie. Bestämmelserna angående penningbidrag ha ej trätt i kraft, varför motsvarande bestämmelser i krigsavlöningsreglementet jämte tillämpningsföreskrifter hittills hava gällt. Bestämmelserna om premier trädde i kraft den 1 juli 1942.

12 Det fortsatta utredningsarbetet har i första hand inriktats på frågan om tillgodoräkning i merit- och utbildningshänseende av tiden för befälsutbildningen. Om de principiella riktlinjerna härför avgåvo vi en den 7 maj 1942 dagtecknad »P. M. angående tillgodoräknande i statstjänst såsom merit av den förlängda värnpliktstjänstgöringen under fredstid». För innehållet i promemorian skola vi i det följande redogöra i betänkandets olika avsnitt. Med bifall till ett i promemorian framställt förslag anbefallde Kungl. Maj:t sedermera genom beslut den 3 juli 1942 ett sextiotal verk och myndigheter att i enlighet med de i promemorian förordade riktlinjerna inkomma med förslag till bestämmelser rörande tillgodoräknande i merithänseende av befälsutbildningstiden, en var myndighet beträffande underlydande personal, ävensom med det yttrande i övrigt, som kunde föranledas av innehållet i promemorian. Yttranden inkommo från rikets hovrätter, därvid Göta hovrätt överlämnade yttrande från Föreningen Yngre jurister under Göta hovrätt, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, sjökarteverket, försvarsväsendets lönenämnd, försvarsväsendets avtalsnämnd, statens krigsma-terielnämnd och försvars väsendets verkstadsnämnd, överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Örebro län, därvid länsstyrelsen i Stockholms län överlämnade yttranden av landsfogden, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Stockholms läns landskanslister och landskontorister ävensom Föreningen Stockholms läns landsfiskalsassistenter samt länsstyrelsen i Örebro län bifogade yttrande av landsfogden, medicinalstyrelsen, som tillika överlämnade yttranden av sinnessjukhusens direktioner, överläkare och sysslomän m. fl., riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, försäkringsrådet, statens arbetsmarknadskommission, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegium, statskontoret, mynt- och justerings verket, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, kontrollstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens pensionsanstalt, allmänna lönenänmden, riksarkivet, Kungl. biblioteket, skolöverstyrelsen, mindre akademiska konsistoriet i Uppsala, större akademiska konsistoriet i Lund, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, styrelserna för karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola, lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, domänstyrelsen, som överlämnade yttrande av Aktiebolaget Statens skogsindustrier, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, som bifogade yttrande av personalföreningen vid anstalten, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, skogsstyrelsen, som bifogade yttranden av skogsvårdsstyrelserna, styrelserna för veterinärhögskolan, skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt samt lantbrukshögskolan, kommerskollegium, lotsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning samt patent- och registreringsverket.

13 Allmänna synpunkter. I de förut återgivna direktiven för utredningen har departementschefen angivit skäl, som tala för kompensation åt de befälsutbildade. I promemorian den 7 maj 1942 framhöllo vi, att befälsutbildningen säkerligen bleve så pressande, att de värnpliktiga ej hunne med att jämsides bedriva nämnvärda studier. Redan de rent militära synpunkterna förbjöde, att de till befälsutbildning uttagna skulle få anledning att känna sig eftersatta i förhållande till dem, som ej vore dugliga nog att bliva uttagna till befäl; befälsutbildningen kunde ej uppnå den fulla effektiviteten, om den längre utbildningen ansåges såsom ett straff på dugligheten. I promemorian anfördes vidare. När statsledning och folk, för att fylla den på krigsfot ställda försvarsmaktens behov av befäl, begära att eliten av landets vapenföra ungdom skall i rikets intresse fullgöra väsentligt längre värnpliktsutbildning än de övriga, bör det även från sistnämnda utgångspunkt framstå såsom viktigt, att i första hand staten samt i andra hand kommunerna och det enskilda näringslivet skola vidtaga sådana åtgärder att dessa värnpliktiga icke endast hållas i möjligaste mån skadeslösa för den längre tjänstgöringen utan att de rent av komma att betrakta denna såsom en förmån. Med det nu anförda och under framhållande av att truppens anda är avhängig av befälets, återkomma vi till vad vi först antytt, nämligen att allt vad göras kan måste göras för att de till befälsutbildning uttagna skola känna, att deras gärning uppskattas av samhället och att detta i mån av förmåga även söker kompensera dem för den i förhållande till deras jämnåriga ökade tjänstgöringsskyldigheten. I intet av yttrandena över promemorian den 7 maj 1942 har någon gensaga yttrats emot, att de befälsutbildade erhålla kompensation. Åtskilliga av myndigheterna ha uttryckligen med skärpa framhållit nödvändigheten därav. Vid de överläggningar, som vi under utredningen ha haft med representanter för myndigheter, kommuner, enskilda företag och arbetstagarorganisationer, har ej heller gjorts någon principiell erinran mot kompensation. De befälsutbildade böra alltså av samhället erhålla den kompensation, som är möjlig att giva. Kompensationen bör vara dels direkt ekonomisk och dels sådan att befälsutbildningen räknas även såsom civil merit. Utredningens resultat.

Utredningen avser ett förut föga reglerat område. Det lärer därför icke vara möjligt att redan nu få en i allo slutgiltig lösning, och man får alltså räkna med att sedan några års erfarenhet vunnits ändringar i vad nu bestämmes kunna visa sig nödvändiga. Myndigheterna böra därför noga följa reglernas tillämpning och när så finnes påkallat böra de upptaga frågor om erforderliga ändringar. Från de olika personalorganisationerna torde även kunna påräknas initiativ härutinnan. Vidare få vi anföra. I promemorian den 7 maj 1942 framhöllo vi, att denna fråga icke kan lösas enbart genom författningsbestämmelser. Det fortsatta utredningsarbetet har bestyrkt denna vår uppfattning. Det kräves, att såväl statliga och kommunala myndigheter som enskilda arbetsgivare lojalt sträva

14 efter att i enlighet med fastställda riktlinjer giva de befälsutbildade erforderlig kompensation och därigenom möjliggöra, att den av statsmakterna beslutade försvarsordningen även på denna viktiga punkt blir verkligt effektiv. Men det kräves också, att de befälsutbildade sköta sig jämväl i sitt civila arbete. Hos dem får den uppfattningen icke vinna insteg, att de tack vare sin befälsutbildning skola utan större möda vinna framgång även på den civila levnadsbanan. Därest de icke sköta sig vid sina civila skolor och i sin civila verksamhet, kan befälsutbildningen icke för dem bliva en passersedel till framgång. Om bland de första årens befälsutbildade en del efter återgången till civil verksamhet slappna av, kommer detta att lända icke blott dem själva utan även kommande årgångar till men. Finner en civil arbets givare — det må vara en statlig myndighet, en kommun eller ett enskilt företag — att en hos honom anställd befälsutbildad sviker de förväntningar arbetsgivaren må ha ställt på honom just i hans nämnda egenskap, kommer arbetsgivaren säkerligen även i fortsättningen att ha misstro till andra befälsutbildade, vilka söka anställning hos honom. Kommer däremot den civila arbetsgivaren att finna att de befälsutbildade i sin civila verksamhet visa prov på just de egenskaper, från vilka vi i detta betänkande utgått, då kommer syftet med vad som nu göres för att kompensera det värnpliktiga befälet att vinnas och sålunda även kommande års befälsutbildade få sina meriter från befälsutbildningen beaktade. Yrkesfördelningen vid befälsskolorna.

För att kunna avgöra på vilka olika områden kompensationen bör sättas in fordras att man äger kännedom om vilka kategorier befälseleverna komma ifrån och i vilka yrken de redan inträtt eller avse att sedermera inträda. Vi ha därför verkställt en summarisk utredning rörande yrkesfördelningen vid första årets aspirantskola eller alltså aspirantskolorna vinterkursen 1942—43 och sommarkursen 1943. Det synes tillräckligt att utreda yrkesfördelningen vid aspirantskolorna. Resultatet av utredningen återfinnes i nedanstående tabell. För att icke mer än nödigt betunga skolorna med statistiskt arbete ha vi icke velat kräva en mera ingående undersökning vid skolorna, utan upp gifterna avse de yrken, vilka antecknats i respektive rullor. I de olika siffrorna medräknas även de, som skola bliva aktiva officerare. Resultaten ha någol förryckts av att under denna övergångstid en del äldre värnpliktiga kom menderats till skolorna. Undersökningen lider även av den nödvändiga bristen, att vid den levnadsålder, som eleverna genomgå skolorna, mer än hälften' av eleverna helt naturligt ännu icke fått något yrke. 60% av eleverna finnas också angivna såsom studerande eller utan yrke. En del av eleverna torde även sedermera komma att byta yrke.

15 Fördelning

efter yrkesgrupper vid officersaspirant skolorna 1942/1943 och sommaren 1943. Arbetare och likställda Hantverkare Tjänstemän och likställda Företagare och likställda Fast anställt underbefäl Personer utan angivet yrke eller studerande

vintern

"'.'/"

104 35 285 25 72 813

Tillhopa 1 3341 Såsom framgår av tabellen tillhörde omkring 10 % av hela antalet gruppen arbetare och hantverkare (likställda). Gränsen mellan arbetare och hantverkare torde vid uppgifternas lämnande icke ha varit enhetligt bestämd. Arbetarna ha varit av rätt många olika slag. Gruppen ingenjörer och verkmästare utgjorde en betydande grupp. Därest även de blivande ingenjörerna, som nu redovisas bland studerande eller utan yrke, hade kunnat tagas med, hade procenten ingenjörer blivit ännu mycket högre. Det är att märka, att denna grupp icke endast finnes bland ingenjörtrupperna utan att icke mindre än 40 % av gruppen fanns bland infanteristerna. Gruppen kontorister, korrespondenter, ritare och handelsbiträden var även stor. Egna företagare voro mycket få. Procenten för de statsanställda, som var något mindre än 3 %, hade mångdubblats om man hade kunnat inräkna även de blivande statstjänstemän, vilka nu upptagas bland studerande eller utan yrke. Däremot kan man antaga, att grupperna arbetare och hantverkare icke skulle ha blivit nämnvärt större om även blivande sådana yrkesmän fått räknas med. Såsom bevis för att befälsutbildningens bas väsentligt ökats i förhållande till vad tidigare var fallet, kunna vi även åberopa inom centrala värnplikts byrån gjorda sammanställningar rörande uttagningen till officersutbildning inom armén åren 1942 och 1943. 1942 uttogos 1 260 värnpliktiga till officersutbildning. (Den bristande överensstämmelsen med tabellens slutsiffra beror på att i denna senare även medräknats fast anställt underbefäl.) Av dessa redovisas 617 såsom officers- och reservofficersaspiranter, 406 såsom befälselever2 och 237 såsom värnpliktiga i allmänhet. 1943 uttogos till officersutbildning 1 139 värnpliktiga. Av dessa redovisades 444 såsom officers- eller reservofficersaspiranter, 236 såsom studenter och likställda, 182 såsom övriga tillhörande grupp K 3 samt 277 såsom värnpliktiga i allmänhet. Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att de befälsutbildade — såsom statsmakterna även med den nya ordningen avsett — kommit att omfatta snart sagt alla mera betydande befolknings- och yrkesgrupper. Enligt vad vi erfarit, ha de sålunda tillkomna kategorierna på de olika skolorna klarat sig mycket bra, 1

Av dessa ha kommenderats till krigsskola ti 142 och till försvarets läroverk 79. Motsvarar studenter och likställda. :! Grupp K omfattar studenter och likställda, sjökaptener och likställda, jämlikt 15 § första stycket värnpliktslagen såsom underåriga inskrivna värnpliktiga samt värnpliktiga med viss i kommandoväg bestämd yrkes- eller annan särskild utbildning, övriga till krigstjänst dugliga värnpliktiga hänföras till värnpliktiga i allmänhet. 2

16 Betyg från de militära skolorna. I praktiken kommer meritberäkningen att mycket bero av, att den civila arbetsgivaren verkligen får klart för sig vad de befälsutbildade få lära sig på sina militära skolor och hur de skött sig på dessa. På grund härav ar det nödvändigt, att de befälsutbildade vid skolornas slut erhålla betyg, som lämpa sig även för civilt bruk. I samband härmed bör uppmärksammas ett förslag av medicinalstyrelsen i dess yttrande över promemorian den 7 maj 1942, gående ut på att vid militärskola särskild handling beträffande genomgången befalsutbildnmg skall utfärdas i sådan form, att densamma lämpligen kan användas dels såsom betyg vid ansökan till befattning eller förordnande i statens tjänst, dels ock för bestyrkande av sådana förhållanden, som kunna medföra rätt for vederbörande att i olika avseenden få tillgodoräkna sig ifrågavarande utbildningstid i civil statsanställning. Vid tillsättande av befattningar och förordnanden i statens tjänst bör det ankomma på vederbörande myndigheter att i varje särskilt fall pröva, i vad mån genom nyssnämnda handling styrkt och vitsordad utbildning kan anses utgöra särskild merit för erhållande av tjänsten eller förordnandet. ,,.,-. -. , Bestämmelser om betygsättning för, bland andra, de b e f ^ ^ d Q a ^ emellertid redan utfärdats, nämligen genom generalorder nr 3758/1943 [LUi nr 160/1943). Utredningsmännen. Innan bestämmelserna om betygsättning utfärdades, fingo vi tillfälle att under hand yttra oss över desamma. Därvid övervägde vi jämväl möjligheten att tillgodose medicinalstyrelsens önskemål om särskild med tanke på civila förhållanden anpassad form för betyget, varom förslag jämväl direkt till oss framställts av Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommitté genom dess ordförande. Vi funno emellertid, att en dylik uppdelning av betygsättningen skulle vålla så stora praktiska svårigheter att det måste ifrågasättas, om icke därav måste följa minskat varde antingen av det militära eller av det civila betyget. Ehuru vid den genom bestämmelserna i nyssnämnda generalorder reglerade betygsättningen militära synpunkter sålunda måste bliva avgörande, synes det oss som om bestämmelserna så långt möjligt är fylla uppgiften att jämväl tjäna de civila arbetsgivarna till ledning vid anställande av befälsutbildad. Det är emellertid icke möjligt att på betygen giva en fullständig redogörelse för vad de befälsutbildade ha lärt sig på sina militära skolor. Vi förorda därför, att en broschyr utarbetas med en kort saklig redogörelse om vad de befälsutbildade få lära sig på de olika befälsskolorna. Därvid bör särskilt uppmärksammas, vad som har direkt betydelse för civil verksamhet. Det vore önskvärt om därvid åtminstone i vissa hänseenden en jämförelse kunde ske mellan de kunskaper, som förvarvas på befälsskolan, och de kunskaper, som krävas för olika civila examina. Slutligen synes det oss lämpligt att i handledningen lämna en redogörelse för de principer, som följas vid betygsättningen vid militära skolor och for-

17 band, särskilt de omständigheter, som inverka på uppförande- och lämplighetsbetygen. Erfarenheten visar nämligen, att man på civilt håll har svårt att sätta sig in i att den omständigheten, att en militär skolelev t. ex. ej fått högsta uppförandebetyget, ingalunda behöver bero på svag karaktär eller förkastliga gärningar över huvud. Dessa broschyrer böra utdelas till eleverna vid avslutad skola. Vid utarbetandet bör civil sakkunskap medverka. I samband med att bestämmelserna om meritberäkning utfärdas, bör kunskap om befälsutbildningens betydelse spridas i vida kretsar. Härvid torde medverkan kunna påräknas från olika arbetsgivareorganisationer och de kommunala förbunden. Medverkan har redan lämnats av bland andra Svenska arbetsgivareföreningen genom ett cirkulär den 8 november 1943 till föreningens delägare, till vilket vi senare återkomma. Redogörelse för eleverna angående meritberäkning m. m.

För att emellertid bestämmelser om meritberäkning, lönetursberäkning och andra förmåner i förevarande avseende skola kunna fylla sitt syfte att redan under befälsutbildningen giva eleverna känslan av att denna tid icke är bortkastad för den civila verksamheten, böra eleverna redan vid skolans början få kännedom om de olika bestämmelserna. Vi förorda därför, att bestämmelserna sammanfattas i en mindre broschyr, som vid befälsskolornas början utdelas till eleverna. Denna broschyr skulle även fylla det syftet, att de befälsutbildade sedermera veta vad de ha rätt till och i vilka olika sammanhang de kunna åberopa befälsutbildningen, så att de icke på grund av bristande kännedom härom gå miste om förmån, som statsmakterna och andra velat bereda dem.

2 - 2166 43

18 Den direkta ekonomiska kompensationen. Såsom förut angivits skola förevarande värnpliktiga erhålla dels penningbidrag och dels premier. Bestämmelserna härom ha meddelats i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 527) med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. Denna kungörelse gällde från början endast till den 1 juli 1943, men genom kungörelse den 30 juni 1943 (nr 566) har giltighetstiden förlängts till den 1 juli 1944. Penningbidragen.

Huvudregeln om penningbidrag innebär, att värnpliktig, i den mån krigsavlöningsreglementet ej skall tillämpas, under tjänstgöring erhåller sådant bidrag med belopp, som för dag utgår med en krona för menig, som icke fullgjort tjänstgöring under sammanlagt 390 dagar, en » 50 öre för menig, som fullgjort tjänstgöring under sammanlagt minst 390 dagar, samt vicekorpral (vid marinen 2. klass sjöman, 2. klass kustartillerist), två kronor för korpral, två » 50 öre för furir, tre » för sergeant (vid marinen underofficer av 2. graden, flaggkorpral, f laggkadett), fyra » för fänrik, fem » » löjtnant, sex » » kapten (ryttmästare). Utredningsmännen. Beträffande den motivering, som har legat till grund för penningbidragets storlek, få vi åberopa vår promemoria den 30 april 1942, tryckt såsom bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 297/1942. Någon anledning att ändra på den sålunda fastställda skalan för penningbidragen i annan mån än som betingas av organisatoriska förändringar i fråga om personalen, ha vi icke funnit. I sistnämnda avseende gäller emellertid, att vid flygvapnet befattningen överfurir har tillkommit. Därest överfurir tager avsked och sedermera såsom värnpliktig inkallas till repetitionsövning, torde han komma att för repetitionsövningen erhålla överfurirs grad. Penningbidrag för denna grad måste därför bestämmas. Befattningshavare i graden närmast under överfurir, nämligen furir, skall enligt kungörelsen få 2 kronor 50 öre, i graden närmast över, nämligen sergeant, 3 kronor. Det synes ej lämpligt att här röra sig med mera ojämna belopp än halva krontal. Med beaktande jämväl av de kvalifikationer, vilka krävas av överfurir, föreslå vi ett penningbidrag å 3 kronor för överfurir.

19 Premierna.

Regler om premierna ha, såsom i det föregående angivits, meddelats i kungörelsen nr 527/1942. Kungörelsen innehåller för arméns vidkommande följande bestämmelser, vilka äga tillämpning å motsvarande utbildning av värnpliktigt befäl vid de andra försvarsgrenarna. Värnpliktig, vilken jämlikt 27 § 1 mom. B värnpliktslagen ålagts fortsatt tjänstgöring, erhåller 250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola och ej skall genomgå jämväl officersaspirantskola; beloppet utbetalas vid avslutandet av plutonchefsskolan, likaledes 250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola och erhållit kommendering till officersaspirantskola men underkänts i eller på grund av sjukdom i förtid avgått från denna; beloppet utbetalas vid avgången från officersaspirantskolan, samt 1 250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått officersaspirantskola men icke erhållit kommendering till krigsskola; beloppet utbetalas vid avslutandet av officersaspirantskolan. Vissa bestämmelser givas vidare angående förskottsutbetalning av premie, varjämte är att märka att kungörelsen i fråga om såväl natura- som kontanta förmåner stadgar principiell likställighet mellan värnpliktiga befälselever, å ena sidan, samt stat- och reservofficersaspiranter, å den andra, dock med det undantaget, att premie icke utgår till statofficersaspirant. Vidkommande värnpliktig, som jämlikt 27 § 1 mom. C värnpliktslagen ålagts fullgöra två repetitionsövningar, d. v. s. värnpliktig tilldelad marinen, vilken tillhör gruppen »sjökaptener och likställda», stadgas i kungörelsen, att han efter fullgörandet av varje sådan övning äger erhålla premie med 75 kronor. Slutligen innehåller kungörelsen föreskrifter om premier till vissa värnpliktiga, tilldelade flygvapnet, vilka efter ansökan uttagits för särskild utbildning. Till sådan värnpliktig utgår premie med 250 kronor, därest han med godkända vitsord dels genomgått utbildning till flygskytt (grundläggande flygslagsutbildning), dels ock fullgjort minst sex månaders fortsatt flygslagsutbildning, samt 1 250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått utbildning till flygförare (grundläggande flygutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning) eller till bombfällare och navigatör (förberedande militärutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning). De i kungörelsen intagna storleksbeloppen för olika premiekategorier ha bestämts med hänsyn till de av det nuvarande krisläget betingade förhållandena. Sålunda borde enligt departementschefens mening premiebeloppen utgöra för plutonchefselever 500 kronor, för elever i officersaspirantskolan 1 500 kronor samt för värnpliktiga sjökaptener m. fl. 300 kronor, vilka belopp emellertid med hänsyn till den samtliga värnpliktiga jämlikt 27 § 2 mom.

20 värnpliktslagen åliggande beredskapstjänstgöringen nedsattes till förut angivna 250 och 1 250 kronor ävensom för sjökaptener m. fl. till 75 kronor för vardera av två perioder om två månader. Kungörelsens bestämmelser om premier avse endast värnpliktiga, vilka jämlikt 1941 års värnpliktslag kommenderats till fortsatt utbildning i plutonchefs- och aspirantskolor (motsvarande utbildning). Efter framställning av oss har emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1942 utfärdat bestämmelser rörande äldre värnpliktigas rätt till premie. Enligt dessa bestämmelser skola äldre värnpliktiga, som kommenderats till ifrågavarande utbildning jämsides med de yngre värnpliktiga, i fråga om rätten till premie jämställas med de yngre värnpliktiga. (Se 1943 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, sid. 27.) Ifrågasatta

ändringar i bestämmelserna om premier. Premiernas belopp.

Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommitté har framhållit, att premiebeloppen borde avpassas så, att exempelvis ett första studieår kunde säkerställas, varför kommittén föreslagit att premierna höjas till 900 kronor och 2 100 kronor. Utredningsmännen. I nuvarande statsfinansiella läge kunna ökade förmåner ej förordas utan mycket starka skäl. Ehuru svårigheterna att få meritberäkning erkänd ha visat sig stora, anse vi oss kunna utgå ifrån, att meritberäkning skall kunna ske ungefär i den utsträckning, som vi förutsatte vid framläggandet av vårt förslag om ekonomisk kompensation. E n höjning på sätt värnpliktskommittén föreslagit skulle för budgetåret 1943/44 ha medfört en ökad kostnad på ungefär 1400 000 kronor. De nuvarande premierna torde av de värnpliktiga allmänt ha betraktats såsom en mycket god hjälp vid återgången till den civila utbildningen eller levnadsbanan. Vi få därför föreslå, att någon ändring ej sker i fråga om premiernas belopp, d. v. s. att dessa i princip bestämmas till 1 500 kronor och 500 kronor med minskning under nuvarande förhållanden till 1 250 kronor och 250 kronor. De antagna grunderna för rätten till premie och för dessas utbetalning ha, såvitt vi erfarit, visat sig på det hela taget lämpliga. Den jämlikt 3 § 5 mom. kungörelsen medgivna rätten att få premien betald i förtid har emellertid medfört åtskilliga olägenheter vid tillämpningen. Med hänsyn härtill och då det för de befälsutbildade icke torde vara av avgörande betydelse att ha nämnda rätt, anse vi att densamma bör borttagas. Eftersom det vidare på något håll ifrågasatts, att den lägre premien skulle få utbetalas redan vid den egentliga plutonchefsskolans slut, i stället för, såsom i kungörelsen är avsett, först efter slutet av den med plutonchefsskolan förenade trupptjänstgöringen, torde kungörelsens lydelse böra något jämkas, och även i övrigt torde vissa formella jämkningar böra göras. I särskild skrivelse framlägga vi förslag till slutgiltiga bestämmelser.

21 Premier åt medlemmar av sjövärnskåren. I promemorian den 30 april 1942 föreslogo vi, att medlemmarna av sjövärnskåren skulle under tjänstgöring vid flottan utöver 450 dagar avlönas på samma sätt som värnpliktiga av motsvarande grader, men vi ansågo, att kårmedlemmarna ej borde åtnjuta premier. Departementschefen anslöt sig till vårt förslag i fråga om avlöningen men yttrade i frågan om premierna, att han med hänsyn till den ställning kåren skulle intaga inom försvaret och till den tjänstgöring, som utöver den vanliga värnpliktstjänstgöringen skulle krävas av kårens medlemmar, funne det kunna ifrågasättas, huruvida icke såsom kompensation för den längre tjänstgöringen premier borde i viss utsträckning utgå. Departementschefen uttalade, att denna fråga torde böra ytterligare övervägas av oss. Riksdagen godkände förslaget beträffande avlöningen. Reglemente för sjövärnskåren har fastställts genom Kungl. brev den 17 oktober 1941. Sjövärnskåren, som rekryteras på frivillighetens väg, ingår i sjöförsvaret samt har till uppgift att vid förstärkt försvarsberedskap (mobilisering) ävensom eljest, då så finnes lämpligt, ställa särskilt utbildad personal till krigsmaktens förfogande. Angående organisationen i övrigt åberopa vi den för densamma lämnade redogörelsen i Kungl. Maj:ts proposition nr 210/1942 sid. 587 ff. Utbildningen vid sjövärnskåren anordnas i aspirantkurs (rekrytkurs), underbefälskurs, fänrikskurs och kaptenskurs samt repetitionskurser ävensom därutöver dels vid särskilt anordnade kurser och dels i samband med övningar och föredrag m. m. Underbefälskurs genomgås av aspirant i regel under första värnpliktstjänstgöringen. För aktiv medlem, vilken ej haft aspirantutbildning före första tjänstgöring, skall underbefälskursen vara omkring 5 månader, varav högst 3 månader må ingå i första värnpliktstjänstgöringen. Fänrikskurs anordnas alternativt å en vinterlinje om cirka 7 månader, vanligen i anslutning till första värnpliktstjänstgöringen, eller å en sommarlinje om cirka 6 månader, uppdelad med omkring 3 månader under två på varandra följande somrar, i regel med början under sommaren närmast efter första värnpliktstjänstgöringens avslutande. Kaptenskurs omfattar två månader. Aktiv medlem är skyldig att under ett vart av den aktiva medlemstidens tre första kalenderår fullgöra en repetitionskurs om minst 4, högst 6 dagar, samt att därefter tjänstgöra 2 dagar vart annat år. Det är avsett att frivillig tjänstgöring dessutom skall ske i ej ringa utsträckning. Under aspiranttjänstgöringen erhålles ingen lön, och aspiranterna få delvis bestrida kostnaderna för förplägnad. Under utbildningen utöver den för värnpliktiga i allmänhet bestämda tiden erhålla medlemmarna avlöning efter grad och efter samma grunder, som gälla för värnpliktiga under den förlängda befälsutbildningen. Till fänrikskursen torde i framtiden komma att årligen kommenderas omkring 15 elever. Under nuvarande förhållanden torde antalet tills vidare

22 bliva omkring det dubbla. De, som under den förstärkta försvarsberedskapen kommenderas till fänrikskurs, inkallas till beredskapstjänstgöring och få ej längre militärtjänstgöring än andra värnpliktiga, enär eleverna i fänrikskursen om de ej kommenderats till kursen i stället skulle ha fått göra vanlig beredskapstjänst. Vid överläggningar, som vi haft med chefen för sjövärnskåren, har denne anfört, att skäl ej torde föreligga att ge kårens medlemmar premie för annan utbildning än fänrikskursen. Beträffande denna har emellertid kårchefen framhållit, att rättvisan syntes kräva premier. Utbildningstiden vore minst lika lång som utbildningen till värnpliktig underofficer. Att tjänstgöringen vore frivillig borde ej betaga eleverna premie; det hade ansetts självklart, att även de befälselever, vilka frivilligt anmälde sig till aspirant- eller plutonchefsskolor, skulle erhålla premie, och lönenämndens förslag om att flygskyttar, flygförare samt bombfällare och navigatörer, vilka samtliga uttagas på frivillighetens väg, ej skulle erhålla premier, hade ej vunnit bifall. Därest ej fänrikskurserna särskilt kompenserades, kunde det antagas, att rekryteringen i framtiden ej bleve tillfredsställande. I sådant fall finge man överväga, huruvida man ej måste införa bestämmelser om tvångsvis uttagning. Det vore dock att beklaga, därest man skulle finna sig nödsakad att inom denna på frivillig anslutning byggda kår tillgripa tvångskommendering till en så lång kurs som fänrikskursen, och en dylik åtgärd kunde befaras komma att menligt inverka å aspirantrekryteringen. Utredningsmännen. Eftersom sjövärnskåren är en frivillig kår, kunna vi visserligen icke anse tjänstgöringen för eleverna i sjövärnskårens fänrikskurser helt jämförbar med tjänstgöringen för eleverna i plutonchefs- och aspirantskolor. Sjövärnskåren har emellertid en viktig uppgift inom vårt marina försvar, och tack vare kårmedlemmarnas intresserade frivilliga arbete bliva kostnaderna för kårens verksamhet tämligen små i förhållande till resultaten. Vad kårchefen anfört om rekryteringen synes oss mycket beaktansvärt. Vi anse oss därför numera böra, med frångående av vår tidigare ståndpunkt, förorda premie för genomgången fänrikskurs vid sjövärnskåren. Fänrikskursens längd synes motivera lika hög premie som till plutonchefsskoleeleverna eller 500 kronor. Av samma skäl, som för närvarande för plutonchefseleverna föranlett premiens minskning till hälften, bör premien för eleverna i fänrikskursen tills vidare bestämmas till hälften av det normala beloppet eller alltså till 250 kronor. Fråga om premier åt värnpliktiga i specialtjänst. Frågan om premier åt värnpliktiga i specialtjänst avgjordes icke samtidigt med frågan om premier åt de befälsutbildade. 27 § 1 mom. D värnpliktslagen stadgar följande. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller ock, vid

23 högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda bestämmelser gälla. Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A angivna tjänstgöringen om fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, deis ock fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier sålunda förordnats, må, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Har ej värnpliktig, som i första stycket sägs, före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat den yrkesutbildning, Konungen bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf eljest åligger honom; och räknas därvid genomgången soldat- och befälsutbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt. Bestämmelser om tjänstgöring för värnpliktiga i specialtjänst ha hittills meddelats för följande kategorier, nämligen inom armén för läkare, tandläkare och apotekare, veterinärer, gasskyddstekniker, tygtekniker, krigskassörer och mekaniker samt inom marinen för vissa ingenjörer, intendenter, tygtekniker, gasskyddstekniker, läkare och tandläkare. Inom flygvapnet skola av värnpliktiga i specialtjänst endast uttagas vissa ingenjörer, bestämmelser härom ha ej utfärdats och sådana värnpliktiga ha ännu icke uttagits. En särskild kommitté är sysselsatt med att utreda frågan om användning av ytterligare ingenjörer i specialtjänst. Det är möjligt, att de ytterligare ingenjörer, som kunna komma att uttagas för specialtjänst, icke få längre fredstjänstgöring än huvuddelen av de värnpliktiga. Rörande de olika kategoriernas tjänstgöringsperioder och befordringsförhållanden hänvisas till i det följande (sid. 24) intagna tabeller, vilka dock återgiva förhållandena endast i huvuddrag. Enligt 128 § inskrivningsförordningen skall värnpliktig i specialtjänst innan han må inkallas till fackutbildning vid utbildning till läkare ha avslutat den kliniska tjänstgöringen i medicin och kirurgi utom i vad den omfattar tjänstgöring såsom assistent, vid utbildning till tandläkare ha avlagt tandläkareexamen, vid utbildning till apotekare ha avlagt farmacie kandidatexamen, samt vid utbildning till veterinär ha avslutat den praktiska tjänstgöringen vid veterinärhögskolan. Allmänna bestämmelser om de tider, under vilka den förlängda tjänstgöringen skall fullgöras, ha icke utfärdats. Denna torde komma att infalla

24 o

"II

o 1 co 1

o II

c- ||

-g DCS

o II

o 1 CO |

t-i

°ll

:o be "ao O :c«

c II

o I CO

CC |

CO ||

„

CO |

a o II co||

Jtf

—*-

«|

bo c

o ä

i> M c „ >• bio

1 CC

o ce o CS

| " ? CS 03

»>. o e<

en ^5

B -M

i» O)

»ft

o CC

jS •o

c p

:cs

I-»

r^!

a 3 5 M C3

U Q

bo P ^3 :c

!§)" 1

o CS

•Cg

o o

°l

!£P cs <M

'C :o M

CO |

CO ||

* . —

bo o

o || CO ||

°co|l

oil

CO |

o co

oil

(Cjj

CO |

'fcc

o II CO || o II

B ^3 Ig

CO |

S «S

o te

o er.

81 o o o

o o

•

c. 1

«0 t-

o >

» o CC

o er. 1

»ft

•a

O lH oc3

,- 1

»o

C :c3 :2,

b£

bö:o

'bo

o l col

'§) Sf.2

P< 0 K :oS

o CM

co ' p

05 ;C3

> •

oå

•9

öl

'—

* 3

eei bo

.5 'C

B.'

o I

I-

CO |

c eS bo a 'C

fi -+S ~ "ft ^ *>-

osa

|Q CO

»ft

o rH

te CS . O

• ^ r_c y^- a :e> ,5;

o CO

1 1

:c«

:c4

**1 "-

a cd

x P

•

ta f-

+CD 2 co

-9 H3

3 Fa

03 CO

'E o bo

U CD

S. CO

fl M

en cd

CD -+J

bj3

'8 ^ j CD

co, CO r^i „, ® -_L 'Ö r « ' TJ „ r ö tZi O CD M (>.

u m

d 'fl

-3

3 I

•» J . 2 1 "3

l - • n n bD.A O CD CD

aT H et ,M :o3 c3

col

1 So B i -s M

O p<

-1

col

• —: J3

5 " ~

»ft o-.

•13

bo co c3

'•~o l1

tä

"B M

ä ^

^M K 3 5

^ CD ^ -r-5 » CD « a5 "g ® 1 CB M -H

Ja CC

"3 e

KÖ

E-

•g i S .3 « "3 g-g 3.S | U ^ § a a ^ >>

c .5 -.i ^

co cc

j jg | i &, £ a | .^ »3

25 vid olika levnadsåldrar såväl för skilda fack som även inom ett och samma fack. Hänsyn torde så vitt möjligt komma att tagas även till den enskildes önskemål. Eftersom behovet av visst slags värnpliktiga i specialtjänst kan växla från olika år, följa även härav växlingar i de tidpunkter, vid vilka dessa värnpliktiga inkallas. Beträffande befordran av ifrågavarande värnpliktiga ha definitiva bestämmelser icke meddelats. Såsom allmän regel har hittills gällt och torde komma att gälla även i framtiden att dessa värnpliktiga icke erhålla viss grad eller tjänsteställning tidigare än att deras jämnåriga befälsutbildade kunna ha fått motsvarande grad. Såsom angivits å tabellerna kunna emellertid de värnpliktiga i specialtjänst få sina tjänsteställningar och grader ofta efter mycket kortare tjänstgöringstid än vad de till befälsutbildning uttagna kunna få sina grader. När i det följande diskuteras, huruvida de värnpliktiga i specialtjänst böra få premier eller ej, avses endast de dylika värnpliktiga, vilka ha längre fredstjänstgöring än huvuddelen av de värnpliktiga. Det kan alltså icke bliva fråga om att t. ex. de nu till utbildning såsom mekaniker uttagna, vilkas sammanlagda fredstjänstgöring är bestämd till 450 dagar, skola kunna få premier. Försvarsväsendets lönenämnd hade i sin utredning den 13 december 1941 funnit, att premier ej borde utgå till värnpliktiga i specialtjänst. Vid remissen av lönenämndens skrivelse fann överbefälhavaren frågan tveksam, och chefen för armén yttrade, att därest av andra skäl särskild kompensation för den längre utbildningstiden ansåges befogad, sådan borde tillkomma samtliga värnpliktiga i specialtjänst, vilka inom hela krigsmakten hade likartad tjänstgöring. I promemorian den 30 april 1942 anförde vi, att jämväl vi funno frågan huruvida premier böra utgå till de värnpliktiga i specialtjänst tveksam, och vi framhöllo härutinnan. Å ena sidan gäller för flertalet av de till specialisterna hörande kategorierna, att den fortsatta tjänstgöringen äger rum inom vederbörandes eget fackområde! vilket får betraktas såsom både fördel och merit. Å andra sidan måste det anses såsom en olägenhet att tjänstgöringen, visserligen fördelad på relativt korta omgångar, utsträckes över hela värnpliktstiden, och det är givet, att det för mången kan medföra såväl ekonomisk som annan olägenhet att vid upprepade tillfällen få avbryta sin civila verksamhet. Särskilt för dem, vilka i sitt civila yrke ha fasta kostnader — t. ex. en praktiserande läkares mottagningsvåning och sjuksköterska — kan den militära tjänstgöringen bliva kännbar nog i ekonomiskt avseende. Att åtgärder vidtagas till mildrande av dylik ekonomisk olägenhet finna vi överensstämmande med billighet och rättvisa. Därmed är emellertid ej sagt att detta bör ske genom att ifrågavarande värnpliktiga erhålla premier. Snarare synes det oss ligga nära till hands att bestämmelserna om näringsbidrag göras tillämpliga jämväl å dylik tjänstgöring. Familjebidragsförordningen är emellertid för närvarande föremål för överarbetning. Bestämmelser som närmare reglera specialisternas facktjänstgöring äro jämväl under utarbetande. Med hänsyn härtill och då något behov av regler för kompensation åt specialisterna icke, vid det förhållandet att jämlikt övergångsbestämmelserna till den nya värnpliktslagen

26 stadgandena i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen icke äro tillämpliga å äldre årsklasser, synes föreligga under budgetåret 1942/43, finna vi det lämpligt att först i samband med avgivandet av förslag till annan kompensation än ekonomisk sådan upptaga förevarande fråga till slutlig behandling. Ej heller vid 1943 års riksdag behandlades frågan om premier åt värnpliktiga i specialtjänst. Under budgetåret 1943/44 skola nämligen inga dylika värnpliktiga — möjligen med något undantag och då endast för mycket kort tid — fullgöra tjänstgöring utöver den för huvuddelen av de värnpliktiga bestämda tiden. H ä r kan nämnas, att denna fråga behandlades i Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommittés rapport till studentriksdagen 1943. Kommittén anförde. Kommittén kan visserligen icke godtaga den (av utredningsmännen) givna argumenteringen, enär meritberäkning bör komma samtliga värnpliktiga tillgodo liksom också näringsbidraget icke kan utgöra någon ersättning för utebliven premie, men kommittén vill likväl av följande skäl icke nu påyrka att till nämnda specialister skall utgå premie. Som redan påpekats, är avsikten med premien att vara en hjälp i utbildningsarbetet efter värnpliktstjänstgöringen. I den mån som den längre utbildningstiden infaller efter avslutad civil utbildning bortfaller emellertid motiven för premiers erhållande. Därtill torde komma att sedan numera penningbidraget differentierats efter innehavd grad eller tjänsteställning, dessa specialister antagligen komma att åtnjuta en högre avlöning under senare delen av sin militära tjänstgöring än övriga värnpliktiga. Utredningsmännen. Tjänstgörings- och övriga förhållanden äro såsom av det föregående framgår i vissa "hänseenden olika för värnpliktiga i specialtjänst och för de befälsutbildade. Därav följer att frågan om de förstnämndas ekonomiska kompensation får bedömas från delvis andra utgångspunkter än som skedde beträffande de befälsutbildade. Det torde till en början kunna fastslås, att högre premie ej bör ifrågakomma åt värnpliktiga i specialtjänst än den som normalt skall utgå till de till underofficer utbildade, nämligen 500 kronor eller, därest den förlängda tjänstgöringen för värnpliktiga i specialtjänst är kortare än 180 dagar, ett i proportion därtill sänkt belopp. Därest facktjänstgöringen, såsom ofta torde bliva fallet, fördelas på sex omgångar om 30 dagar, skulle det alltså högst kunna bli fråga om ett premiebelopp av ungefär 80 kronor för varje dylik tjänstgöringsomgång. Eedan med hänsyn till detta belopps ringhet kan det ifrågasättas, huruvida premie skall utgå. Eftersom dagavlöningen utgår efter grad samt de värnpliktiga i specialtjänst i allmänhet efter viss tjänstgöringstid ha högre tjänstegrad eller tjänsteställning än de befälsutbildade efter lika lång tjänstgöringstid, få de värnpliktiga i specialtjänst under sin tjänstgöring något mera betalt än sina kamrater i vapentjänst. Skillnaden i lön är dock ganska obetydlig, och den

27 torde i huvudsak uppvägas av att en värnpliktig i högre grad torde ha större, av tjänsten betingade småutgifter än en i lägre grad. För de värnpliktiga i specialtjänst förläggas vidare de tidigare tjänstgonngsomgångarna så vitt möjligt till sådana tidpunkter, att de passa in med deras civila utbildning. De på ett senare stadium infallande kortare tjänstgormgsomgångarna om 30 dagar (facktjänstgöringen) torde icke medföra större avbräck eller märkbar försening i den civila banan. Det kan i sådant avseende erinras därom, att enligt gällande avlöningsreglementen statsanställd i ordinarie eller extra ordinarie ställning får behålla en del av lönen under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring. Dylika korta omgångar torde ofta kunna göras på semestertider, då den värnpliktige, om han är i annans tjänst, brukar få åtminstone till väsentlig del behålla sma löneförmåner. I detta sammanhang förutsätta vi, att efter beredskapens slut förbudet för statlig tjänsteman att fullgöra värnpliktstjänstgöring under semester eller ferietid upphäves. Är åter den värnpliktige egen företagare, blir ju hans ställning icke ekonomiskt sämre därav att semestertiden använts för sysselsättning, som ger viss inkomst. Arbetet för en värnpliktig i specialtjänst är ofta att helt jämställa med arbetet i hans civila yrke och torde praktiskt taget alltid åtminstone likna det civila arbetet. Militärtjänstgöringen kan alltså för dylika värnpliktiga i mycket betraktas såsom en direkt utbildning i det civila yrket. Av vår utredning om meritberäkningen kommer att framgå, att det ingalunda alltid är möjligt att låta de befälsutbildade räkna befälsutbildningen såsom merit i den utsträckning att de få full kompensation. Meritberäkningen låter sig emellertid i allmänhet enklare genomföra för värnpliktiga i specialtjänst än for de befälsutbildade. Premien är såsom värnpliktskommittén anförde i sin nyss nämnda rapport avsedd att hjälpa den värnpliktige i hans civila utbildning efter värnpliktstjänstgöringen. Såsom framgår av det förut sagda kommer facktjänstgöringen att delvis infalla efter det att den civila utbildningen avslutats. Härtill kommer att under den del av den senare tjänstgöringen, som infaller efter 2b ars ålder, de värnpliktiga även i fredstid kunna få bidrag enligt krigsfamiljebidragsforordnmgen, varigenom näringsidkare också ha möjlighet att få näringsbidrag. Efter övervägande av nu nämnda omständigheter få vi uttala som vår uppiattnmg, att tillräckliga skäl icke finnas för att värnpliktiga i specialtiänst J skola få premier. Hjälp genom värnpliktslån.

Under den förstärkta försvarsberedskapen har sedan september 1940 möjlighet funnits att ge värnpliktslån åt värnpliktiga, som till följd av värnpliktstjänstgöring råkat i ekonomiska svårigheter. Det torde böra övervagas, huruvida icke jämväl under fredstid de befälsutbildade böra kunna få värnpliktslån.

28 Bestämmelserna angående värnpliktslån återfinnas i förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824), ändrad genom förordning nr 522/1942. Värnpliktslån kunna lämnas åt värnpliktiga, som inkallats till värnpliktstjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen (För närvarande äro alla värnpliktiga, även de som göra första tjänstgöring, inkallade jämlikt 28 §). För lånen gälla följande allmänna förutsättningar. Lånen böra beviljas för visst ändamål. Sökanden skall till följd av värnpliktstjänstgöringen ha råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi. Sökanden skall ha gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna. Sökanden måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna svårigheterna. Värnpliktslån må beviljas med lägst 200 och högst 5 000 kronor. De äro räntefria och må- utlämnas utan säkerhet. Det kan dock föreskrivas, att säkerhet skall lämnas. Värnpliktslån skall i regel återbetalas med en femtedel om året med början fr. o. m. kvartalet näst efter det ett år förflutit från lånebeslutet. Där omständigheterna därtill föranleda, kan anstånd med amorterings påbörjande beviljas ävensom längre amorteringstid medgivas. Värnpliktslånens förvaltning handhaves under statskontorets överinseende av länsstyrelserna. Låneverksamheten i övrigt handhaves av statens arbetsmarknadskommission och av särskilda värnpliktslånenämnder med biträde av familjebidragsnämnderna. Utredningsmännen. Det torde få antagas, att en befälsutbildad någon gång på grund av den förlängda värnpliktstjänstgöringen råkar i sådana ekonomiska svårigheter, att han skulle kunna lämpligast hjälpas genom värnpliktslån. Ehuru värnpliktslånen närmast äro avsedda för krigs- och beredskapsförhållanden, synes hinder icke möta mot att utsträcka den förmån de avse att giva även till dem, vilka i fredstid få förlängd tjänstgöring för befälsutbildning. Ehuru den hjälp som genom ett värnpliktslån gives den enskilde kan få mycket stor betydelse för honom, torde dylika lån icke komma att behöva beviljas så många befälsutbildade, att det för staten kommer att röra sig om mera avsevärda belopp. Med hänsyn till de befälsutbildades allmänt höga standard torde staten även kunna räkna med att i de allra flesta fall få tillbaka de till dem utlämnade värnpliktslånen. På grund av det anförda få vi föreslå, att värnpliktslån även i fredstid skola kunna beviljas de befälsutbildade. Det kan ifrågasättas, huruvida i fredstid särskilda värnpliktslånenämnder böra finnas för det fåtal ärenden, varom det här kan bli fråga. För vår del finna vi det mera lämpligt, att dessa nämnders åligganden under fred handhavas av länsstyrelserna med biträde av familjebidragsnämnderna. E n annan tänkbar möjlighet är att lånen beviljas centralt av tillsynsmyndigheten for fredsfamiljebidragsärenden.

29 Eftersom nu alla i tjänst varande värnpliktiga äro inkallade enligt 28 § värnpliktslagen, får vårt förslag i denna del ingen omedelbar betydelse. Å andra sidan talar hänsynstagandet gentemot de befälsutbildade för att samtliga de åtgärder, genom vilka det allmänna vill söka att utjämna den å dem lagda särskilda bördan, i princip beslutas i ett sammanhang. Därest Kungl. Maj:t skulle finna vårt nu ifrågavarande förslag böra genomföras, bör alltså riksdagens mening om detsamma inhämtas i samband med de övriga förslag i kompensationsfrågan, som kunna komma att föreläggas riksdagen.

30 Befälsutbildningens tillgodoräknande såsom merit i stats- och därmed likställd tjänst. Allmän motivering.

Bättvisan kräver, att samhället så långt det någonsin är möjligt låter den förlängda värnpliktstjänstgöringen räknas de befälsutbildade till godo såsom merit i civil tjänst. Tillgodoräknandet kan emellertid motiveras även med att den militära befälsutbildningen kan vara till nytta på den civila banan. Härom anförde vi i promemorian den 7 maj 1942. För de värnpliktiga utgör den militära befälsutbildningen icke bara en utbildning i sådana rent militära färdigheter, vilka sakna betydelse för den civila verksamheten, utan den skänker ofta även sådan kunskap, som har direkt betvdelse för den civila verksamheten. En värnpliktig, som utbildats till beial vid ingenjörtrupperna, har t. ex. fått lära sig mycket av teknisk natur, som han har användning för om han blir anställd inom vägväsendet; en som utbildats vid intendenturtrupperna har fått lära sig mycket om ekonomisk förvaltning, som han kan tillgodogöra sig t. ex. såsom syssloman vid ett sjukhus' en vid signaltrupperna utbildad har fått lära sig en del, som han kan använda under tjänst vid telegrafverket, o. s. v. Ännu viktigare är emellertid den allmänt mänskliga utbildning, som kommer de militära befäls el ever na till del De få lära sig att taga initiativ och ansvar, att handla självständigt, att leda andra och lära andra samt att umgås med folk ur alla samhäl sklasser. För en domare t. ex. är det ytterst förmånligt att ha levat ihop med kamrater ur andra skikt än dem varifrån han själv kommer; därigenom måste den for domaren nödvändiga förmågan att förstå andras synpunkter fordjupas. En befattningshavare vid polisväsendet, vid fångvården, i de affarsdnvande verken och inom många andra verksamheter har glädje av att kunna ta beial. En blivande lärare har genom övning i den militära utbildningen redan tidigt fått pröva på lärarens konst. Alla statstjänstemän böra vara vana vid sjalvverksamhet och vid att taga ansvar. Den som med heder bestått den militära befälsutbildningen har därmed fått ett gott vitsord om allman duglighet. Vad som nu sagts om statstjänsten gäller även kommunal och enskild tjänst; samma egenskaper, som staten vill se hos sina anställda, böra kommunerna och de enskilda företagen vilja se hos sina anställda. Staten måste dock först och främst tänka på att antaga och befordra de lämpligaste. Staten kan ej antaga eller befordra den, som har befälsutbildning, därest en lämpligare finnes att tillgå. Villkoren om examina, kurser och praktisk tjänstgöring för statstjänsten avse att säkerställa, att de anställda äga de kunskaper och den erfarenhet, som erfordras för att tjänsten skall bli skött på bästa sätt. Kravet på att varje statstjänsteman skall äga erforderlig kunskap, erfarenhet och duglighet kan under inga omständigheter uppgivas Ej heller av kommunerna och de enskilda företagen kan begäras, att de för de befälsutbildades skull skola avstå från att utvälja den bästa arbetskraften. , Det ligger även i de värnpliktigas intresse, att kraven på kunskaper och duglighet ej eftergivas. Från de värnpliktiga studenternas sida har även upp-

31 repade gånger framhållits, att de icke framställa något anspråk i den riktningen. Skulle vid examina eller anställning fordras mindre kunskaper av de befälsutbildade, skulle detta säkerligen i längden lända dem till skada eftersom de, nar fråga om befordran uppkomme, gärna skulle antagas vara sämre utbildade än andra; de skulle, såsom en myndighet i ett tidigare yttrande uttryckte det, lätt bliva betraktade som »kristidsingenjörer» eller liknande. De nu framförda synpunkterna ha från åtskilliga håll hävdats i yttrandena over promemorian. Vi instämma till fullo i dessa synpunkter och betona, att vi i våra förslag icke önska framföra något, som vi anse skada den goda personalrekryteringen .-•i 1 - I f d G ' S ° m e n H g t V a d S ° m a n f Ö r t s * d e t föregående den militära belalsutbildnmgen har, anse vi emellertid så stort, att vi ej tveka föreslå att den raknäs såsom merit på sätt i det följande närmare angives. Det må ock beaktas, att även för de befälsutbildade tiden går och att de alltså under den militära utbildningstiden tillväxa i den mognad, som i allmänhet följer med högre levnadsålder. Vidare bör, enligt vårt sätt att se saken, synnerligt avseende fästas därvid att till högre befälsutbildning uttages i stort sett eliten av svensk manlig ungdom, som kan antagas i allmänhet hava förutsättningar att lära sig det egna fackets praktik fortare än vad som är möjligt för den genomsnittligt begåvade, efter vars förmåga den fordrade tjänstgöringens längd ofta är bestämd. I den mån befälsutbildningstiden emellertid ej kan tillgodoräknas de värnpliktiga för befordran, kan den i regel tillgodoräknas för löneförhöjning : „ , 8 S e s kiHigt, att om staten genom att uttaga de dugligaste värnpliktiga till befalsutbildning försenar dessas utnämning, staten i vart fall ej låter löneförhöjning komma senare än den skulle hava gjort, om vederbörande ej fått underkasta sig den längre befälsutbildningen. De över promemorian den 7 maj 1942 hörda myndigheterna hava så gott som genomgående ställt sig förstående för nödvändigheten att så vitt möjligt neutralisera eller mildra följderna av den försening i fråga om utbildning eller tjanstårs intjänande, som genom den förlängda utbildningen drabbar ifrågavarande värnpliktiga i förhållande till deras militärt sett icke lika framstående jämnåriga. Vad i promemorian anförts därom, att de i det civila statslivet uppställda kompetensvillkoren i viss utsträckning borde kunna lyllas även av den militära befälsutbildningen, har i åtskilliga yttranden föranlett mycket positiva uttalanden. Det nu sagda gäller lika för värnpliktiga officerare och underofficerare som for reservofficerare. Härom .anförde vi i promemorian den 7 maj 1942. Vad vi anfört har lika avseende å värnpliktiga officerare och underofficerare som a de i reserven utnämnda officerarna. Utbildningen till värnpliktig officer NL;, J I P T e r V e V t n ? ™ f * officer torde i regel komma att helt sammanfalla. Någon anledning att i detta hänseende behandla dessa båda kategorier olika anse vi ej föreligga.

32 I yttrandena över promemorian har någon erinran mot vårt uttalande i denna del ej framkommit. Tidigare har vid något tillfälle gjorts gällande, att reservofficerarna i fredstid åtnjöte särskilda förmåner och att dartor extra kompensation i form av meritberäkning ej vore påkallad. Dessa förmåner avse emellertid ej utbildningstiden, varom här är fråga, och de förmåner vilka reservofficerarna erhålla utöver vad som komma de värnpliktiga till del, utgöra ersättning för den ytterligare tjänstgöring, som reservofficerarna ha åtagit sig. Den förut anförda motiveringen om att de befälsutbildade förvärva även för civil tjänst önskvärda egenskaper galler uppenbarligen reservofficerarna lika väl som de värnpliktiga. P å grund av det anförda ha vi ej gjort någon skillnad mellan reservofficerarna och de värnpliktiga, varför våra förslag ha lika avseende på dessa båda grupper. Behovet av allmänna fasta regler. Beträffande beredskapstjänstgöring har i författningarna av den 13 februari 1942 Kungl. Maj.t i stort sett inskränkt sig till rekommendationer för myndigheterna. Orsaken härtill torde ha varit, att beredskapstjänsten varit av så olika slag och längd samt infallit på så olika stadier under den civila levnadsbanan, att det ej ansetts möjligt att införa fasta regler. Dessa svårigheter finnas ej i samma utsträckning beträffande befälsutbildnmgen; denna är tämligen ensartad, är till sin längd bestämd och infaller — frånsett i det fåtal fall, då uppskov med första tjänstgöringen meddelas — vid en och samma bestämda levnadsålder. För de befälsutbildade är det ett bestämt intresse att fasta regler införas, och även för myndigheterna synas dylika regler önskvärda. Vi ha därför strävat efter att få fram fasta regler. Dylika regler ha dock ej alltid varit möjliga, varför vi stundom fått inskränka oss till att föreslå rekommendationer. Strävan efter enhetliga regler får dessutom ej gå för långt. Såsom vi anförde i promemorian den 7 maj 1942 må den omständigheten, att det inom en verksamhetsgren ej ar möjligt att låta tillgodoräknandet ske förrän på ett sent stadium, ej utgöra anledning till att detsamma skall ske lika sent överallt. H ä r gäller i första hand icke att uppnå likställighet mellan alla värnpliktiga utan att ernå rättvisa mellan å ena sidan befälsutbildade samt å andra sidan icke befälsutbildade statstjänsteman och arbetare inom varje kategori för sig. Av det sagda framgår även, att kompensationen icke kan lämnas på samma sätt överallt utan måste lämnas i olika former. Vi ha därför vid utarbetandet av de enhetliga regler om kompensation, som vi i det följande föreslå, sökt giva dessa sådant innehåll, att de beträffande varje verksamhetsområde for sig skapa möjlighet att bereda de befälsutbildade den önskvärda kompensationen. Vi föreslå alltså dels vissa allmänna regler om befordran m. m., och dels vissa ändringar i lönereglementena, avseende uppflyttning i löneklass m. m. För att befälsutbildningen skall kunna inom de olika statliga verksamhetsområdena få ett bestämt värde vid anställning och befordran kräves, att fasta

33 regler finnas för anställning och befordran. Så är emellertid icke förhållandet. I allmänhet finnas för anställning endast vissa kompetenskrav såsom krav på examen, viss tids tjänstgöring av bestämd beskaffenhet eller dylikt. Däremot saknas i regel bestämmelser om hur den antagande myndigheten skall avgöra, vilken av flera kompetenta sökande den skall välja. Förhållandena äro desamma beträffande befordran. Ytterst avgörande blir, vem som myndigheten finner mest förtjänt och skicklig. I praktiken tillmätas dock tjänståren ofta mycket stor betydelse, även då bestämmelse därom ej finnes. Det kan emellertid icke vara påkallat, att statsmakterna skulle införa mera preciserade anställnings- och befordringsregler allenast för att möjliggöra att befälsutbildningen skulle tillerkännas ett visst bestämt värde. Att enbart av denna orsak omändra ett helt system, som ur andra synpunkter visat sig lämpligt, skulle uppenbarligen innebära större våld än nöden kräver. Vi ha därför inskränkt oss till att söka i gällande bestämmelser om anställning och befordran foga in den nya faktor, som befälsutbildningen utgör, samt att därutöver föreslå regler om att befälsutbildningen bör beaktas. Med vad vi nu sist anfört sammanhänger ett spörsmål, som allmänna lönenämnden berört i sitt yttrande över promemorian den 7 maj 1942. Lönenämnden har däri erinrat om att 1942 års riksdag i skrivelse nr 423 i anledning av statsrevisorernas berättelse för budgetåret 1940/41 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta vidtaga åtgärder för åvägabringande av enhetlighet i anställningsoch avlöningshänseenden samt i fråga om befordringsgång för den icke-ordinarie personalen inom de olika verken vid den civila statsförvaltningen. Det syntes lönenämnden lämpligt, att den slutliga lösningen av de i promemorian behandlade frågorna finge anstå i avvaktan på de åtgärder, som kunde föranledas av 1942 års riksdags nyssberörda hemställan. Av stor vikt vore nämligen, att själva utgångsläget för de i promemorian berörda frågorna, nämligen de yngre statstjänstemannens anställningsförhållanden i stort, vore till sin innebörd någorlunda bestämt, innan speciella bestämmelser avseende meritberäkning och lönetursrätt i anledning av den militära befälsutbildningen infördes. Den av riksdagen sålunda begärda utredningen har icke igångsatts. Det är ovisst när en sådan utredning kan föranleda nya bestämmelser. Utredningsmännen. Bestämmelserna om befälsutbildningens tillgodoräknande böra snarast utfärdas. Att dröja därmed till dess att den allmänna utredningen om den icke-ordinarie personalens ställning slutförts skulle vara orättvist mot de första årgångarna befälsutbildade samt kunde befaras minska villigheten hos eleverna vid de första årens befälsskolor att på bästa sätt tillgodogöra sig befälsutbildningen. Vi måste alltså bestämt avstyrka uppskov på sätt lönenämnden ifrågasatt och vilja i anslutning härtill framhålla, att det vid en framtida normalisering av anställnings- m. fl. förhållanden för den icke-ordinarie personalen synes vara en fördel, att bland utgångspunkterna hava fastslagna regler om befälsutbildningens värde i merithänseende. En annan sak är att det då kan bliva nödvändigt att något jämka de förut beslu3 —2466 43

34 tade reglerna om befälsutbildningens tillgodoräknande. Häremot synes oss ingen berättigad anmärkning kunna göras helst det, därest — vilket väl får anses troligt — genom de nya allmänna bestämmelserna anställnings-, avlönings- och befordringsförhållandena göras mera enhetliga, torde bliva lättare att inpassa befälsutbildningen på ett rättvisare sätt än vad de inom skilda förvaltningsgrenar nu mycket olika förhållandena medgiva. Fråga om försening såsom villkor för befälsutbildningens tillgodoräknande.

I promemorian den 7 maj 1942 föreslogo vi, att vad vi i fråga om meritberäkning förordat skulle gälla endast om och i den mån befälsutbildningen försenat den värnpliktige. En sådan inskränkning synes principiellt riktig. Regeln skulle kunna få betydelse i de fall, där för viss anställning fordras viss minimiålder och den befälsutbildade trots militärtjänstgöringen kommer fram så fort, att han vid denna ålder har de för befattningen fordrade examens- och tjänstgöringsmeriterna. Regelns tillämpning skulle emellertid i praktiken medföra svårigheter. Det skulle ej sällan vara svårt för den befälsutbildade att visa, att befälsutbildningen försenat honom. Det torde därför vara nödvändigt att vända på regeln därhän, att befälsutbildningen icke skall räknas såsom merit i de fall, där av omständigheterna framgår, att befälsutbildningen icke försenat den värnpliktige. Även i så fall skulle dock regeln vara svår att tillämpa. Den torde för övrigt icke ha någon större betydelse i praktiken. Bevisning om att den värnpliktige icke försenats torde nämligen sällan kunna vinnas annat än när den värnpliktige trots befälsutbildningen vid nyssnämnda minimiålder förvärvat alla erforderliga meriter och i följd därav uppnår den önskade befattningen. Men i dylikt fall är regeln, i vad avser meritberäkning till den befattningen, utan betydelse, eftersom den befälsutbildade vunnit sitt mål utan hjälp av befälsutbildningsmeriten. I fortsättningen kan det jämväl i sådana fall ha betydelse om befälsutbildningen får räknas eller ej. Men även om det då skulle kunna sägas, att denne värnpliktige ej borde få räkna med befälsutbildningen, eftersom han nått föregående trappsteg så tidigt som det över huvud taget är möjligt att nå detta, kan dock till förmän för att befälsutbildningen må åberopas det anföras, att han, om befälsutbildningen ej mellankommit, skulle ha kunnat skaffa sig någon extra merit, som för honom skulle haft värde för den fortsatta karriären. Slutligen torde med nuvarande studietider och långa värnpliktsutbildning en befälsutbildad — om befälsutbildningen ej får räknas såsom merit — endast mycket sällan kunna redan vid minimiåldern hinna fram till anställning, för vilken minimiålder är stadgad. På grund av det anförda finna vi oss ej böra vidhålla vad vi i detta hänseende förordat i vår promemoria. Innan vi närmare ingå på de olika detaljerna i vårt förslag i förevarande del har det synts lämpligt att giva en sammanfattande redogörelse för gällande regler angående löneklassplacering och löneklassuppflyttning ävensom tjänstårsberäkning för pension beträffande statens tjänstemän.

35 Löneklassplacering och löneklassuppflyttning. Gällande allmänna bestämmelser om löneklassplacering och löneklassuppflyttning för statens tjänstemän återfinnas i 7, 8 och 9 §§ civila avlöningsreglementet samt 7, 8, 29 och 30 §§ civila icke-ordinariereglementet och äro i huvudsak följande. Det stora flertalet statliga befattningar äro inrangerade i löneplaner. Sålunda finnes löneplan för ordinarie, för extra ordinarie, för extra tjänstemän m. fl. Löneplanen omfattar ett visst antal lönegrader och löneklasser med varierande lönebelopp. Varje lönegrad omfattar vanligen fem löneklasser, beträffande högre befattningar fyra löneklasser, sålunda att exempelvis lönegrad 1 enligt den ordinarie löneplanen omfattar löneklasserna 1—5, lönegrad 2 löneklasserna 2—6 o. s. v. För de flesta statliga befattningar är fastställt till vilken lönegrad befattningen hör. Då en tjänsteman tillträder en befattning är huvudregeln den, att han placeras i lägsta löneklassen, som gäller för den för befattningen fastställda lönegraden. För den händelse tjänstemannen kvarstår i samma befattning en längre tid, blir han vanligen efter tre år uppflyttad i närmast högre löneklass, som gäller för lönegraden i fråga, efter ytterligare tre år uppflyttas han till den därpå följande högre löneklassen o. s. v. intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts. För löneklassuppflyttning fordras emellertid bland annat att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av treårsperioden bestritt sin egen tjänst eller på grund av förordnande annan statlig tjänst. Såsom tjänstetid räknas härvid jämväl semester och ferier, under vilka tjänstemannen uppburit oavkortad lön, vidare tid, varunder tjänstemannen åtnjutit tjänstledighet för offentligt uppdrag eller för militär tjänstgöring m. m. Befordras en tjänsteman till en tjänst i högre lönegrad är huvudregeln den att han skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Den tid, varunder tjänstemannen varit placerad i sistnämnda löneklass, får därvid tagas i beräkning vid bestämmande av tidpunkten för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten. Detta äger motsvarande tillämpning vid befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller extra befattning eller från förordnande med vikariatslön, likaså när ordinarie tjänsteman eller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnas att innehava extra ordinarie tjänst inom högre lönegrad ävensom när extra tjänsteman vinner befordran till extra ordinarie tjänst inom samma eller högre lönegrad. Vid befordran av en extra ordinarie tjänsteman eller en tjänsteman med vikariatslön till ordinarie tjänst inom samma lönegrad placeras tjänstemannen dock icke i högre löneklass än som skulle ha tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen eller förordnandet. Från de ovan angivna huvudreglerna givas emellertid vissa, undantag. Sålunda gäller beträffande förutvarande fast anställda vid försvarsväsendet, att om den, som tillträder extra ordinarie befattning inom högst 6 lönegraden, dessförinnan under minst sex år i följd innehaft fast anställning såsom manskap vid försvaret och därvid undergått underbefälsutbildning, skall han i den extra ordinarie befattningen placeras en löneklass högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras. Har den militära anställningen varat minst nio år, skall vederbörande vid tillträdande av extra ordinarie befattning inom högst 5 lönegraden placeras två löneklasser högre än som bort tillkomma honom enligt huvudregeln. Som förutsättning härför gäller emellertid, att högst åtta månader förflutit mellan avgången från den militära anställningen till tillträdandet av den extra ordinarie befattningen eller annan omedelbart före denna befattning innehavd fortlöpande statlig anställning.

•

36 Vidare har Kungl. Maj:t befogenhet att medgiva placering i högre löneklass än vad huvudregeln angiver, då synnerliga skäl föreligga härför såsom långvarig statsanställning, kommunal anställning, arbete av allmännyttig beskaffenhet m. m., dock icke i något fall högre än två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande löneklassen. Slutligen ha under rådande kristid tillkommit vissa speciella bestämmelser om löneklassplacering. I kungörelsen den 2 juli 1940 (nr 678) angående rätt för viss civil personal att för löneklassuppflyttning taga i beräkning tid för tjänstgöring vid försvarsväsendet i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering stadgas, att tjänstledighet på grund av dylik tjänstgöring må tagas i beräkning för uppflyftning till högre löneklass, då tjänstgöringen skett i egenskap av konstituerad landstormsofficer, medlem av landstormsförbund, frivilliga automobilkåren, frivilliga motorcykelkåren, frivilliga röda korset, landstormskvinnoförening eller föreningen Svenska blå stjärnan samt därutöver, efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande, annan jämförlig tjänstgöring vid försvarsväsendet. (Enligt uppgift från finansdepartementets lönebyrå har hittills icke lämnats något dylikt medgivande.) Vidare har Kungl. Maj:t i cirkulär till statsmyndigheterna den 16 maj 1941 (nr 296) angående viss civil personals rätt att för löneklassuppflyttning taga i beräkning anställningstid såsom tjänstepliktig bestämt, att vid tillämpning av avlöningsreglementenas bestämmelser om löneklassuppflyttning skall såsom tjänstetid för uppflyttning till högre löneklass tagas i beräkning jämväl tid, varunder tjänsteman i egenskap av tjänstepliktig innehaft anställning hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare. I huvudsak enahanda bestämmelser gälla jämlikt militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinarie reglementet för de civilmilitära eller civila tjänstemän, för vilka sistnämnda båda reglementen äga tillämplighet. Tjänstårsberäkning för pension.

Gällande allmänna bestämmelser om tjänstårsberäkning för pension beträffande statens tjänstemän återfinnas i 17 § allmänna tjänstepensionsreglementet samt 12 § allmänna familjepensionsreglementet och gå i korthet ut på följande. Då en tjänsteman uppnår den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, erhåller han ålderspension. För hel ålderspension fordras i regel, att tjänstemannen kan räkna minst 30 tjänstår i statens tjänst samt att han därunder varit underkastad statligt tjänstepensionsreglemente. Huruvida jämväl tid, under vilken tjänstemannen ej varit underkastad statligt pensionsreglemente, må räknas som tjänstår prövas i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver. Vid tjänstårsberäkningen får dock icke medräknas tid, under vilken tjänstemannen av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag fått avstå hela sin lön. Innehar en tjänsteman vid pensionsålderns inträde ej fulla antalet tjänstår, som fordras för hel pension, utgår avkortad pension, d. v. s. pensionen utgår i proportion till förhållandet mellan antalet innehavda tjänstår och det för hel pension erforderliga antalet. Vid avgång på grund av olycksfall i tjänsten erhålles invalidpension, som i regel är lika med det för tjänsten bestämda tjänstepensionsunderlaget. Vid avgång på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte i annat fall utgår sjukpension. Denna bestämmes efter de för ålderspension gällande grunderna, dock så att grundbeloppet skall utgöra lägst 75 % av tjänstepensionsunderlaget. Befattningshavare, som tidigast fem år före pensionsålderns inträde frivilligt avgår ur tjänst, kan av Kungl. Maj:t medgivas rätt till förtidspension under

37 förutsättning, bland annat, att han (utom i visst undantagsfall) innehar minst det antal tjänstår, som fordras för hel pension. Även förtidspensionen bestämmes enligt grunderna för ålderspension, men den skall för tiden intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skulle ha inträtt, minskas med Viso eller, där för hel pension fordras blott 25 tjänstår, Viso för varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstått till nämnda tidpunkt. Tjänsteman, som avgått ur statens tjänst utan rätt till tjänstepension, är under vissa förutsättningar berättigad till tjänstelivränta, vars belopp bestämmes bland annat av antalet tjänstår vid avgången. Vid bestämmandet av familjepensionen räknas såsom tjänstår tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, samt i allmänhet tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må ha återstått till pensionsåldens inträde. Omfattningen av meritberäkningen.

Av vad vi anfört i det föregående, jämfört med föreskrifterna i kungörelsen 527/1942, lärer framgå, att den utbildning, för vars tillgodoräknande det gäller att fastställa normer, utgöres av, förutom den egentliga befälsutbildningen varom stadgas i 27 § 1 mom. B och C värnpliktslagen, d. v. s. utbildning till officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet och till underofficer vid flygvapnet ävensom viss fortsatt utbildning för värnpliktiga sjökaptener m. fl., dels fortsatt utbildning jämlikt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen för värnpliktiga i specialtjänst, d. v. s. läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare, ingenjörer m. fl., dels frivillig utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör eller flygskytt, samt dels utbildning till reservofficer. Utredningsmännen. För nu nämnda slag av utbildning använda vi, såsom förut nämnts, den gemensamma benämningen befälsutbildning, varjämte vi med befälsutbildad förstå den, som med godkända vitsord genomgått befälsutbildning. Vad vi i förevarande sammanhang föreslå har i första hand avseende på den egentliga statstjänsten. Med statstjänst bör emellertid likställas vissa andra befattningar, nämligen befattningar hos institutioner och företag m. fl., vilka för sin verksamhet äro i olika avseenden beroende av staten eller av denna vidtagna åtgärder. Härvidlag har man främst ätt tänka på de företag, i vilka staten genom aktieinnehav eller eljest är tillförsäkrad väsentlig bestämmanderätt. Alla »statsägda» företag höra emellertid icke hit. Är ett sådant företags struktur och verksamhet av väsentligen samma natur som enskilda företags, vilket ju som regel innebär, att företaget är organiserat såsom ett enskilt företag och att det bedriver sin verksamhet i konkurrens med enskilda företag, bör det jämväl i hithörande avseenden behandlas såsom ett enskilt företag. Som

38 exempel kunna nämnas aktiebolaget Statens skogsindustrier och Svenska skifferoljeaktiebolaget. Är däremot företagets uppgift i huvudsak inriktad på verksamhet, som av fiskaliska, sociala eller andra skäl drives i statens egen eller av staten kontrollerad regi och har i överensstämmelse härmed företaget tillförsäkrats monopolställning eller speciella befogenheter i övrigt, synes det naturligt att företaget, vars verksamhet lika väl kan tänkas utövad av ett statligt verk, beträffande sina anställda får tillämpa de av staten åt dess befattningshavare i förevarande avseende givna förmånerna. Hithörande företag äro aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, aktiebolaget Vin- och spritcentralen, systemaktiebolagen, Svenska penninglotteriet aktiebolag, aktiebolaget Tipstjänst och Svenska spannmålsaktiebolaget. Härnäst komma i fråga vissa läroanstalter, icke-statliga myndigheter och institutioner, vilkas verksamhet staten i olika avseenden reglerar och kontrollerar och vilka för sin verksamhet äro helt beroende av regelbundna bidrag av statsmedel. Detta gäller främst statsunderstödda läroanstalter ävensom skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen. Man synes emellertid icke böra stanna vid de ovan uttryckligen angivna läroanstalterna, myndigheterna, institutionerna och i bolagsform organiserade företagen. Statens bidragsverksamhet har på senare år fått en allt större omfattning och en mångfald institutioner och föreningar är för sin verksamhet i större eller mindre grad avhängig av statens medverkan, antingen denna tager sig uttryck i ekonomiskt stöd genom medel å allmänna budgeten eller genom lotterimedel eller den består däri, att staten tillerkänner vederbörande vissa befogenheter. Så t. ex. drivas många alkoholistanstalter av enskilda sammanslutningar med regelbundna statsunderstöd, på kulturoch jordbruksbudgeterna äro uppförda åtskilliga anslag till enskilda institutioner och föreningar, ingenjörsvetenskapsakademien åtnjuter statsunderstöd o. s. v. För åtnjutandet av bidrag eller befogenheter, varom nyss sagts, uppställer staten villkor av skilda slag, avseende bl. a. att garantera att statsunderstödet användes för ändamål, som varit avsett med detsamma, eller att verksamheten bedrives på ett ur det allmännas synpunkt tillfredsställande sätt. I många fall är den ifrågavarande verksamheten av den art och betydelse för det allmänna, att det, om densamma ej av skilda orsaker funnits böra överlämnas åt det enskilda initiativet, skulle ankommit på staten att genom egna organ sörja för verksamhetens uppehållande. Därest nu staten beträffande sina egna anställda vidtager en serie av åtgärder i ändamål att skapa förutsättningar för ett gott resultat av den nya härordningens system för befälsbehovets täckande, synes det ligga nära till hands, att staten jämväl i fråga om sådan icke statlig verksamhet, som åtnjuter statens stöd, söker få i möjligaste mån tillämpade liknande åtgärder till förmån för de i dylik verksamhet anställda befälsutbildade. Rimligheten härav synes oss framstå så mycket tydligare om man tager i betraktande, att det ej sällan är fråga om verksamhet, som även bedrives i statens egen regi. För den befälsutbildade

39 måste det nämligen framstå såsom irrationellt och orättvist om hans möjlighet att i det av honom valda yrket bliva kompenserad för befälsutbildningstiden skall vara beroende av huruvida det företag han hamnat i drives av staten själv eller förmedelst ett av staten lämnat bidrag. Nyssnämnda syfte synes kunna tillgodoses på det sättet, att för åtnjutande av statsunderstöd eller speciella befogenheter jämte andra villkor uppställes, att den, som utövar den sålunda understödda eller privilegierade verksamheten, skall beträffande hos honom anställda i tillämpliga delar iakttaga de bestämmelser angående tillgodoräknande av befälsutbildningen, som gälla för befattningshavare i statstjänst. E n viss avgränsning torde emellertid få göras i fråga om tillämplighetsområdet för en sålunda antagen princip. Statsbidrag till skatteutjämning utgå t. ex. till många kommuner. Att begagna denna form av bidragstilldelning för att genom uppställandet av det nyssnämnda villkoret tvinga kommunerna att generellt tillämpa statens regler angående kompensation åt de befälsutbildade lärer icke stå i överensstämmelse med förvaltningsrättsliga regler. Att vi på sätt förut anförts intaga en motsatt ståndpunkt i fråga om bland annat folkskoleväsendet beror på, att i fråga om detta staten icke endast helt bekostar utan även reglerar lärarpersonalens avlöningsförmåner. Den ifrågasatta avgränsningen synes med ledning av det sagda kunna så bestämmas, att underkastad villkoret skall vara sammanslutning, institution eller inrättning med sociala, vetenskapliga eller kulturella arbetsuppgifter, som för sin verksamhet eller för visst ändamål åtnjuter bidrag av staten, vilket ej är av blott tillfällig art, eller genom statens bestämmande erhåller speciella befogenheter. I det förslag till kungörelse med bestämmelser i fråga om tillgodoräknande i statstjänst av befälsutbildning, vari vi sammanfattat de av oss i detta avseende föreslagna bestämmelserna och vilket förslag såsom Bilaga A fogats till betänkandet, ha vi ock uttryckligen med statstjänst likställt befattning vid nyss nämnda läroanstalter, institutioner och företag m. fl. Givet är att frågan, huruvida en bidragstagare — härunder inbegripas samtliga nyssnämnda kategorier — skall vara bunden av det ifrågavarande villkoret, måste bliva föremål för prövning i varje särskilt fall. Det oaktat har det synts oss mest ändamålsenligt att inskriva regeln i den föreslagna kungörelsen om tillgodoräknande i statstjänst av befälsutbildningen. Regeln blir på så sätt allmänt känd, varjämte ur administrativ synpunkt vinnes den fördelen, att besluten i de särskilda fallen om densammas tillämpning kunna utformas som en hänvisning till vederbörande paragraf i meritberäkningskungörelsen. Vad angår riksdagens verk och inrättningar återkomma vi till desamma i det följande. Tillgodoräknande i allmänhet.

Såsom av det följande torde framgå, föreslå vi bestämmelser om befälsutbildningens tillgodoräknande i olika, särskilt angivna avseenden. Till en

40 del ansluta sig bestämmelserna till eller utgöra en ytterligare utveckling av de rekommendationer, som innefattas i de av Kungl. Maj:t den 13 februari 1942 beträffande beredskapstjänsten utfärdade författningarna och cirkuläret. Det har emellertid synts oss nödvändigt att genom ett par mer allmänt hållna stadganden inskärpa, att tillgodoräknandet av befälsutbildningen är något, som skall ingå som ett så att säga normalt element vid antagningsoch befordringsärenden i statstjänst. Väl torde att döma av de uttalanden, som det övervägande flertalet myndigheter gjorde i sina remissvar över vår promemoria den 7 maj 1942, risken för att de egentliga statsmyndigheterna skola åsidosätta de befälsutbildades intressen icke vara stor. Men, såsom vi nyss anförde, reglerna om befälsutbildningens tillgodoräknande skola utan vidare tillämpas på inrättningar och företag av halvstatlig eller allenast statsunderstödd karaktär, om vilkas välvilliga inställning man nog kan hysa förhoppningar men knappast någon visshet. Vidare har det under utredningsarbetets gång visat sig, att framför allt kommunerna men i viss mån också det privata näringslivet tills vidare ställt sig avvaktande i väntan på vad staten själv kommer att göra. Det kan förutses att man på nämnda håll kommer att finna svårigheter vid tillämpningen på vederbörandes eget område av de av statsmakterna godtagna detaljbestämmelsema i fråga om tillgodoräknandet. Så mycket mer synes det oss därför betyda, att beträffande reglerna för statstjänsten finnas dylika av så allmän karaktär, att de utan vidare kunna anses tillämpbara av icke-statliga företag m. m. • Vi föreslå alltså ett stadgande av innehåll, att, därest vid tillsättande av befattning eller uppgörande av förslag till befattning sökande eller annan, som kan ifrågakomma till befattningen, undergått befälsutbildning, skall härtill tagas den hänsyn, vartill omständigheterna föranleda. E t t stadgande av så allmän innebörd kan emellertid — ehuru det är värdefullt ur de synpunkter vi nyss anförde — icke anses tillgodose de befälsutbildades berättigade krav på hänsyn till den uppoffring de i riksförsvarets intresse fått vidkännas om det icke kompletteras med en bestämmelse om viss företrädesrätt för de befälsutbildade, nämligen i så måtto, att om befälsutbildad sökande till viss befattning icke på grund av de bestämmelser, vilka vi i det följande föreslå eller som eljest må gälla, fått räkna sig befälsutbildningen till godo, skall han vid tillsättande av befattningen äga företräde framför eljest jämställd medsökande. Maximiålder.

Inom åtskilliga områden av statsförvaltningen gäller såsom villkor för erhållande av befattning eller för inträde i läroanstalt eller tillträde till kurs, att sökande icke har överskridit viss levnadsålder. Som exempel kan nämnas lantmäteriinstruktionen den 11 november 1927 (nr 407), enligt vars 75 § maximiåldern för att bliva antagen såsom aspirant är 27 år och vars 76 § stadgar, att för anställning såsom extra lantmätare fordras att icke hava uppnått 30 års ålder. Vidare märkes stadgan den 30 juni 1937 (nr 711) för

41 statens skogsskolor, som i 8 § bland inträdesvillkoren uppställer fordran på att elevens levnadsålder vid lärokursens början ej överstiger 30 år. Utredningsmännen. I dylika och liknande fall bör befälsutbildning få tillgodoräknas, och vi föreslå alltså såsom tvingande regel, att till sålunda bestämd ålder skall för befälsutbildad läggas tiden för befälsutbildningen. Kompensation vid anställning eller befordran. Kompetensfordringar.

Vi övergå nu till frågan om och i vad mån utrymme kan finnas för tillgodoräknande av befälsutbildningen i de fall, då enligt meddelade föreskrifter för erhållande av anställning hos eller för befordran till befattning vid verk fordras viss teoretisk kompetens eller genomgången viss teoretisk eller praktisk utbildningskurs. I anslutning till vad vi inledningsvis anförde om att kravet på att varje statstjänsteman skall äga erforderlig kunskap, erfarenhet och duglighet under inga omständigheter kan uppgivas, vilja vi betona, att tillgodoräknande i nu förevarande avseende icke bör äga rum i andra fall än då så kan ske utan men för fullgod personalrekrytering. I praktiken torde det därför huvudsakligen bliva i fråga om fordringarna på genomgångna praktiska utbildningskurser som avkall kan göras till förmån för de befälsutbildade. I sitt över promemorian den 7 maj 1942 avgivna yttrande anför sålunda medicinalstyrelsen — som finner det rimligt och rättvist, att den befälsutbildade i möjligaste mån erhåller kompensation för den försening beträffande befordran och lönetur, som befälsutbildningen förorsakar — att detta dock ej får leda till att kravet på erforderlig teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet på tjänstens utövande eftergives. Härvid har man givetvis att beakta, att befälsutbildningen icke sällan innefattar sådan specialutbildning, som kan direkt tillgodogöras inom den civila statstjänsten, samt att densamma i övrigt förlänar vederbörande en viss vana att handla självständigt och leda andra, vilken kan vara till nytta även i den civila tjänsten. Patent- och registreringsverket anför, att de olika slag av befattningshavare hos ämbetsverket, som kunna antagas beröras av de i promemorian berörda förhållandena, i stort sett kunna hänföras till två olika personalkategorier, nämligen å ena sidan den tekniskt utbildade eller ingenjörer och å den andra den juridiskt utbildade eller jurister. För båda kategorierna finnas i den för ämbetsverket gällande instruktionen vissa kompetensvillkor föreskrivna. Sålunda fordras för att hos verket vinna anställning som ingenjör att hava avlagt högre teknisk examen vid svenskt eller främmande läroverk samt att praktiskt hava utövat teknisk verksamhet. För att erhålla anställning som jurist föreskrives i instruktionen, att vederbörande skall hava avlagt examen inom juridisk fakultet. I praktiken torde dock för sistnämnda personalkategori numera fordras att hava avlagt minst juris kandidatexamen samt att därjämte hava erhållit praktisk utbildning.

42 Kravet på den teoretiska utbildningens kvalitet bör enligt ämbetsverkets uppfattning icke under några omständigheter uppgivas vare sig för ingenjörer eller jurister. E t t eftersättande av kravet på fullgod teoretisk utbildning skulle ju, därest detta skedde i större utsträckning, kunna medföra en allvarlig standardförsämring. Ej heller bör kravet på praktisk utbildning eller verksamhet släppas, även om givetvis — såsom även sker i praktiken — kravet på dennas art och omfattning bör kunna jämkas från fall till fall. Över huvud bör i fråga om sistnämnda krav vid nyanställning huvudvikten läggas mindre vid de rent formella meriterna än vid vitsordad eller eljest ådagalagd lämplighet och duglighet för den nya verksamheten. I enlighet med det nu sagda anser ämbetsverket, att de i promemorian åberopade militära förhållandena icke betinga antagandet av några generella särbestämmelser i fråga om nyanställning av personal hos verket. ^ Riksförsäkringsanstalten anför i sitt yttrande, att i sådana fall, där endast studentexamen är erforderlig, såsom i fråga om kontorsskrivarbefattningar och därmed jämförliga, kravet på sådan examen torde kunna eftergivas för den, som genomgått godkänd utbildning till officer vid armén eller kustartilleriet. Överståthållarämbetet finner eftergift tänkbar beträffande fordran på studentexamen för kanslistbefattningar men anser det knappast nödvändigt att för de relativt fåtaliga fall, där frågan skulle vara av någon praktisk betydelse, utfärda generell bestämmelse om att genomgången officers- eller underofficersutbildning skall för sökande av sådan befattning ersätta studentexamen. Denna fråga torde i stället böra lösas från fall till fall efter dispensansökan i vederbörlig ordning. Kommerskollegium erinrar om att kollegiet i enlighet med gällande kompetensbestämmelser kan vid tillsättandet av skeppsmätarbefattning i förekommande fall taga hänsyn till sådana kunskaper i matematik, som sökande förvärvat sig under militärutbildning. Generaltullstyrelsen anför, att den för anställning vid kustbevakningen fordrade teoretiska kompetensen, nämligen insikt i navigation och sjömanskap, endast undantagsvis lärer kunna inhämtas genom militärtjänstgöring, men anser, att i den mån så är fallet och kompetensen kan vederbörligen styrkas hinder icke torde möta att anse kompetenskraven fyllda. I detta sammanhang vilja vi jämväl ingå på ett spörsmål, som vi berörde i promemorian den 7 maj 1942, när de akademiska tjänsterna däri voro på tal. För befordran till lärarbefattningar vid universitet och högskolor är enligt gällande statuter och stadgar den vetenskapliga skickligheten avgörande. Sålunda stadgas i § 53 av statuterna för universiteten i Uppsala och Lund, att för befordran till akademiska lärarbefattningar andra grunder ej må avses eller åberopas än graden av ådagalagd vetenskaplig skicklighet samt att vid bedömandet av den vetenskapliga skickligheten hänsyn skall tagas jämväl till ådagalagd skicklighet att meddela vetenskaplig undervisning. För-

43 ordnande till docent må ej meddelas någon utan att hans anställande prövas nyttigt för den vetenskapliga forskningen eller för undervisningen samt att han ådagalagt erforderlig skicklighet såsom vetenskapsman och lärare. Samma regler gälla för Karolinska institutet. Bestämmelser om att den vetenskapliga skickligheten och förmågan att undervisa skall avgöra befordran finnas även för tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola, lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan. Beträffande befattningar vid de tekniska högskolorna, lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan kan hänsyn tagas till föregående praktisk verksamhet inom facket. Tjänsteålder må beaktas vid de tekniska högskolorna, lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan men endast därest sökandena finnas jämställda i fråga om föregående befordringsgrunder. För några befattningar kräves kortare provtjänstgöring. I promemorian den 7 maj 1942 anförde vi. För befordran till akademisk tjänst är den vetenskapliga skickligheten främst avgörande. Någon eftergift i kraven på kvalitet å de vetenskapliga prestationerna kan ej ifrågakomma. Emellertid synes det rimligt att, om en sökande blivit ett år försenad i följd av befälsutbildningen, hänsyn tages till att han därigenom haft ett år mindre på sig och därför ej hunnit med en lika omfattande vetenskaplig produktion som han skulle ha gjort, om han ej undergått befälsutbildningen. De hörda myndigheterna ha understrukit vår mening, att någon eftergift i kraven på kvalitet på de vetenskapliga prestationerna ej kan ifrågakomma. Vårt uttalande om den som i följd av befälsutbildningen ej hunnit med lika omfattande vetenskaplig produktion som han eljest skulle ha gjort har föranlett vissa erinringar. Mindre akademiska konsistoriet i Uppsala anför sålunda. All erfarenhet visar, att på lång sikt det vetenskapliga arbetet icke befrämjas, om vid befordran till akademisk lärartjänst andra hänsyn av praktisk eller lämplighetsnatur få spelrum vid sidan av den vetenskapliga uppskattningen. Emot utredningsmännens uttalande må först och främst erinras att vid behandling av befordringsärenden en vetenskaplig produktions omfattning icke får uppväga dess kvalitet. En mindre omfattande men högre kvalificerad vetenskaplig produktion måste anses väga tyngre än en mera omfattande men lägre kvalificerad. Det är därför alltid svårt för att icke säga omöjligt att uppskatta det värde som bör tillerkännas en produktion, som icke föreligger men som skulle ha förelegat, om vissa mellankommande omständigheter icke hindrat. Om en sådan eventuell produktions värde vet man icke mycket. Det kan höja sökandens kompetens, men det kan också verka direkt dementerande; erfarenheter i sistnämnda riktning saknas icke. De bästa hållpunkterna för ett dylikt bedömande ligger naturligtvis i sökandens redan företedda produktion, särskilt i den mån denna hänför sig till samma tidsperiod som tiden för hans befälsutbildning. Med en viss grad av sannolikhet kan antagas, att den uteblivna produktionen skulle varit av ungefär samma kvalitet som denna. Av det sagda framgår, att endast när av två kvalitativt jämbördiga sökande den ena kan åberopa en på grund av befälsutbildning kvantitativt underlägsen produktion, det föreliggande spörsmålet blir av betydelse. Ett sådant läge torde emellertid bliva sällsynt, och

44 vederbörligt beaktande av omständigheterna torde då kunna ske utan någon särskild föreskrift. Erinras må ock därom, att vissa utvägar redan nu kunnat anvisas för lättande av ifrågavarande svårigheter. En sådan har bestått däri, att förlängd specimenstid beviljats sökande, som av militärtjänst fått den tid inskränkt, som han kunnat antas använda som beredelsetid för att styrka sin skicklighet till en professur. En annan har varit, att sökande under nyss nämnda tid erhållit intyg från universitetet om sitt speciminationsarbete och på grund därav erhållit befrielse från militär tjänstgöring. Vad särskilt angår docenterna är dessas antal som bekant icke siffermässigt begränsat, och docentkompetens är helt och hållet en kvalitativ kompetens. Även om universitetsstatuterna öppna möjlighet att hindra, att alltför många utses till docenter i samma ämne, torde dock en högt kvalificerad forskare icke kunna utestängas från docentur på grund av antalet docenter i samma ämne. Omfattningen av hans produktion är därvid av mycket underordnad betydelse. I ett annat hänseende kan den befälsutbildning, som en redan utnämnd docent undergår, öva inflytande å hans levnadsförhållanden, nämligen i fråga om förvärv av docentstipendium. Härutinnan torde emellertid mutatis mutandis gälla detsamma som förut sagts om befordran till akademisk lärartjänst i allmänhet. P å grund av vad nu anförts finner konsistoriet, att i här ifrågavarande avseende någon särskild föreskrift ej är vare sig nödig eller lämplig. Större akademiska konsistoriet i Lund yttrar, att det kan tänkas, att de sakkunniga och övriga akademiska instanser i sådana fall, där graden av vetenskaplig skicklighet till någon del manifesteras i produktionens omfång, kunna och böra taga hänsyn till att den sökande förlorat värdefull tid genom befälsutbildningen. Utredningsmännen. Någon särskild föreskrift om meritberäkning vid sökande av lärarbefattningar vid universitet och högskolor föreslås ej av oss. Att minska på kraven på vetenskaplig skicklighet och undervisningsförmåga kan ej sättas i fråga. Den för vissa befattningar fordrade provtjänstgöringen torde ej heller kunna minskas. Där antalet tjänstår på grund av uttrycklig föreskrift eller praxis har betydelse skall enligt de allmänna föreskrifterna befälsutbildningstiden medräknas även här. Skulle i något fall graden av vetenskaplig skicklighet till någon del manifesteras i produktionens omfång, kan på grund av den allmänna regeln även denna omständighet beaktas. Till vad i skilda remissvar framkommit i fråga om myndigheternas syn på möjligheterna att för de befälsutbildade eftergiva krav på övrig teoretisk samt praktisk utbildning återkomma vi i nästa avsnitt, som skall behandla

45 Aspirant- och annan för anställning eller befordran föreskriven tjänstgöring.

I promemorian den 7 maj 1942 anförde vi, att praktisk tjänstgöring ofta kunde minskas på grund av militär utbildning. Den praktiska tjänstgöringen vore avsedd icke blott för förvärvande av rutin och erfarenhet inom facket, utan eleven och tjänstemannen skulle även få en mera allmänt mänsklig utbildning samt bliva prövad. Dock kunde befälsutbildningen naturligtvis ej ersätta hela den fordrade civila tjänstgöringen utan tvärtom torde den väsentliga delen därav böra krävas även av den befälsutbildade. Av myndigheternas yttranden framgår, att man i allmänhet anser de av oss i promemorian antydda, i bilagan A till detta betänkande närmare utformade generella bestämmelserna tillfyllest för möjligheten att giva de befälsutbildade kompensation. Det kan vidare sägas, att myndigheterna i allmänhet motsätta sig att avkall göres i fråga om gällande fordringar på föregående praktisk utbildning, medan man i de fall, då bland kompetensfordringarna ingår föregående anställning i statstjänst, synes beredd att anse tiden för befälsutbildningen likvärdig med sådan tjänst. Vad fordringarna på viss provtjänstgöring angå vilja de myndigheter, där provtjänstgöringen är kort — ett år och därunder — icke medgiva avkortning av densamma, så t. ex. riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, statskontoret m. fl., medan myndigheter med lång prövotid, t. ex. rikets allmänna kartverk, föreslå, att den beträffande befälsutbildad må kunna minskas, dock högst med den tid befälsutbildningen dragit. Ur yttrandena må följande återgivas. Riksräkenskapsverket anser visserligen, att kännedom om militära organisations- och förvaltningsfrågor, framför allt utbildning i intendentur- och krigskassetjänst, har stort värde vid anställning vid verket men att vid utväljande av aspiranter bör som hittills skett enbart tagas hänsyn till de rent personliga förutsättningarna i avseende å teoretiska kvalifikationer och praktisk lämplighet. Däremot synes kompensation böra beredas vederbörande å ett senare stadium av anställningen på så sätt att den militära utbildningen raknäs som tjänstår vid befordringstillfälle efter det vederbörande avslutat provtjänstgörmg och vunnit anställning som extra tjänsteman. Statens pensionsanstalt finner för anstaltens del kompensation böra beredas endast i form av löneklassuppflyttning. Rikets allmänna kartverk, som anser sig icke kunna förorda kompensation genom avkall beträffande praktisk utbildning, anser, att provtjänstgöringstiden — vanligen 2 år — må minskas med den tid befälsutbildningen dragit. I den mån så ej sker bör befälsutbildningstiden få avdragas från den tid som eljest beräknas, innan extra befattningshavare blir extra ordinarie. Härigenom skulle ytterligare kompensation icke erfordras vare sig för löneklassuppflyttning eller vid pensionering. För de befattningshavare vid kartverket, som först efter viss tjänstgöring fullgöra sin befälsutbildning, torde det for kompensation vara tillräckligt att befälsutbildningstiden räknas som tjänstetid för löneklassuppflyttning.

46 Försäkringsrådet anför, att då två sökande till högre juristtjänst inom rådet än förste amanuensbefattning eller förordnande å dylik tjänst aro ungefär likvärdiga med avseende på skicklighet samt jämförelse skall göras med avseende på tidslängden av vederbörandes tjänstgöring hos rådet eller i likvärdig tjänst, vederbörandes befälsutbildningstid bör tillgodoräknas. Härvid bör även beaktas vad vederbörande kan anses hava förlorat i merithänseende genom att befälsutbildningen hindrat mottagande av förordnande å högre tjänst. Jämväl riksarkivet, som finner särskilda bestämmelser for ämbetsverkets del icke vara av behovet påkallade, anför, att vid tjänstetillsättning bör beaktas icke blott den tid, som militärtjänsten tagit från sökandes civila verksamhet (studier eller tjänstearbete), utan även till den av militärtjänsten orsakade mindre meriteringen i yrket samt mistade förordnanden. Kontrollstyrelsen uttalar, att beträffande befattningshavare med åliggande att utöva kontrollverksamhet befälsutbildning är av visst värde vid utövandet av sagda verksamhet samt att vid besättande av dessa befattningar militärtjänstgöringen utan större olägenhet kan jämställas med kontrollarbete. Styrelsen föreslår i anslutning härtill, att vid tillsättning av dylika befattningar befälsutbildningstid skall i merithänseende tillgodoräknas såsom forordnande å kontrollantbefattning. Styrelsen, som framhåller, att de generella bestämmelser rörande befälsutbildningens tillgodoräknande, som kunna komma att gälla för de centrala verken i allmänhet, böra vinna tillämpning jämväl beträffande styrelsen, förklarar sig slutligen skola medverka till att motsvarande bestämmelser komma till tillämpning i fråga om systembolagen. Fångvårdsstyrelsen anser icke lämpligt att befälsutbildad får tillgodoräkna befälsutbildning, som infaller under den tid, som föregår antagandet till extra tjänsteman. Däremot synes det rimligt att i allmänhet medgiva tillgodoräknande, då befälsutbildningen inträffar efter antagandet såsom extra tjänsteman, exempelvis tjänstgöring som extra vaktkonstapel i bevakningstjänst vilket fall styrelsen anser vara det praktiskt taget enda, då fråga om tillgodoräknande kan tänkas uppstå. Vad fångvårdsstyrelsen sålunda föreslagit beträffande extra tjänstemän anser styrelsen böra i lika hog grad galla extra ordinarie och ordinarie tjänstemän. Lantmäteristyrelsen anför, att en lantmätares uppgifter i allmänhet — ej endast i mätningstekniskt hänseende utan även i än högre grad i fråga om juridiska och ekonomiska spörsmål på fastighetsbildningens område — aro av den ansvarsfulla och ömtåliga karaktär, att en icke alltför knapphändig erfarenhet i de olika göromålens handläggning är ovillkorligen nödvändig, innan vederbörande i egenskap av extra lantmätare må tillåtas utöva en mera självständig verksamhet. Det är därför uppenbart att befälsutbiidnmgen icke i sin helhet kan få tillgodoräknas såsom aspiranttjänstgormg. Med hansyn till bl a. den mätningstekniska fackkunskap, som bibringas dem, som utbildas i fältmättjänst vid artilleriet, till vilket vapenslag lantmätaraspiranter i allmänhet uttagas, föreslår styrelsen, att ett års befälsutbildning må tillgodoräknas såsom högst 6 månaders aspiranttjänstgormg, dock att därvid

47 utbildning i fältmättjänst vid artilleriet eller eljest med mätningstekniska uppgifter må tillgodoräknas som högst 8 månaders tjänstgöring, samt vidare att underofficersutbildning m. m., som fullgjorts under blott ett halvt år, i regel bör få tillgodoräknas såsom aspiranttjänstgormg av halva den längd som nyss sagts, d. v. s. 3 respektive 4 månader. Därvid bör styrelsen ha prövningsrätt i varje särskilt fall. Vid befordran till ordinarie eller extra ordinarie befattning vid lantmäteristaten bör befälsutbildning tillgodoräknas vederbörande såsom tjänstgöringstid utan hinder av att tjänstgöringen fullgjorts före vunnen första anställning. Vid befordran till distriktslantmätartjänst eller befattning som extra ordinarie förste assistent bör dock sagda tid medräknas endast för så vitt vederbörande uppfyller de i 71 §, respektive 47 § lantmäteriinstruktionen stadgade minimikraven på fem års lantmäteriverksamhet. Beträffande extra lantmätare äger styrelsen fördela dem tillkommande arvoden efter förtjänst och skicklighet. Fördelningen sker som regel med hänsyn till tidpunkt för konstituerandet samt inom årsgrupp efter examensbetyg. Därest vid konstituerandet den befälsutbildade tjänstemannen placeras i den arvodestur, som han skulle kunnat påräkna ifall han icke undergått den längre militärutbildningen, synes full kompensation såväl i merithänseende som ur ekonomisk synpunkt ha lämnats praktiskt sett redan vid konstituerandet till extra lantmätare. Styrelsen finner emellertid ej erforderligt med särskild föreskrift i detta hänseende. Beträffande de hos lantmätarna anställda tekniska biträdena torde i detta sammanhang ej vara erforderligt med särskilda bestämmelser utan torde liksom skett i fråga om tillgodoräknande av tid för militär beredskapstjänstgöring för erhållande av avlöningsförbättring bestämmelser böra intagas i det Kungl. brev, som innehåller villkoren för sagda avlöningsförbättring. Lantbruksstyrelsen. Beträffande lantbruksingenjörer och extra lantbruksingenjörer ävensom förste byråingenjör å kulturtekniska byrån i lantbruksstyrelsen föreslås avkortning av föreskriven tid för praktiskt al-bete vid vattenbyggnads- och torrläggningsarbeten samt tjänstgöring som lantbruksstipendiat hos lantbruksingenjör med ett halvt år beträffande vartdera slaget av tjänstgöring. För extra ordinarie assistenter hos lantbruksingenjörer föreslås avkortning med ett halvt år av föreskriven anställning som tekniskt biträde hos lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat samt för extra ordinarie förste assistenter hos lantbruksingenjörer avkortning med intill ett år av föreskriven anställning som assistent hos lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat. Slutligen föreslås avkortning för fiskeriintendenter med ett halvt år av föreskriven tjänstgöring som fiskeristipendiat. Detsamma gäller även beträffande laborator vid undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket samt överinspektör ävensom assistent med arvode av 8,500 kronor vid fisketillsynsmyndigheten, beträffande vilka befatt-

48 ningshavare erfordras att hava fullgjort vad som är föreskrivet för kompetens till fiskeriintendentstjänst. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser sig böra framhålla, att om befälsutbildningstid skall få tillgodoräknas såsom merit vid befordran i statstjänst detta i många fall, där speciell utbildning kräves, icke kan ske annat än på bekostnad av kravet på dylik specialutbildning. P å grund av den relativt korta tid det här kan bliva fråga om synes det dock icke styrelsen föreligga anledning till några avgörande betänkligheter häremot. Styrelsen påpekar, att när det vid handläggning av befordringsärenden är fråga om tillgodoräknande av föregående tjänstetid det ofta icke är tiden i statstjänst, som är avgörande, utan i stället den tid, varunder sökanden fullgjort tjänstgöring, som är av direkt betydelse för hans kompetens för den sökta befattningen. Tillgodoräkning i denna bemärkelse av befälsutbildningen synes knappast böra eller behöva ske annat än i fråga om de egentliga rekryteringstjänsterna (exempelvis för civilingenjörer befattning som biträdande ingenjör i lönegrad Eo 21) och i allmänhet i fråga om befattningar i lägre lönegrader. I anslutning härtill föreslår styrelsen, att vid tillsättning av ordinarie befattning i lägre lönegrad än A 21 eller icke-ordinarie befattning i lägre lönegrad än 22 lönegraden skall befälsutbildningstid tillgodoräknas i merithänseende som om under samma tid fullgjorts sådan civil tjänstgöring, som tillgodoräknas för tjänstårsberäkning vid befordran till den befattning ansökan gäller, under förutsättning att sökanden dels äger för befattningen erforderlig teoretisk utbildning, dels ock under minst ett år fullgjort tjänstgöring vid styrelsen eller dess underlydande organ inom sådant arbetsområde, vartill den sökta befattningen hör. Byggnadsstyrelsen framhåller i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att avgörande vid befordran är den tid, varunder vederbörande fullgjort tjänstgöring, som är av omedelbar betydelse för hans kompetens för den avsedda befattningen. Att såsom en direkt merit tillgodoräkna tiden för befälsutbildning torde endast kunna komma i fråga vid lägre tjänster. Styrelsen föreslår, att vid tillsättande av tjänster i lägre lönegrad än 18 lönegraden samt av annan personal än ordinarie och extra ordinarie må befälsutbildning i merithänseende tillgodoräknas vederbörande som om han under utbildningstiden fullgjort sådan civil tjänstgöring, som tillgodoräknas för tjänstårsberäkning vid befordran till den sökta befattningen, under förutsättning att sökanden under förslagsvis minst sex månader tjänstgjort vid styrelsen eller länsarkitektorganisationen och där varit sysselsatt med sådana arbetsuppgifter, som tillhöra tjänsten i fråga. Medicinalstyrelsen föreslår beträffande statens_ sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka, att vid prövning av meriter för erhållande av första extra ordinarie eller ordinarie tjänst bör befälsutbildning, som fullgjorts före förvärvandet av fortlöpande civil statsanställning, få tillgodoräknas i sin helhet under förutsättning att vederbörande dessförinnan tjänstgjort vad

49 angår sjukvårdspersonal sammanlagt minst två år och vad angår kontors- och ekonomipersonal minst ett år och därunder visat sig lämplig för fortsatt anställning. Vidare föreslår styrelsen att befälsutbildning, som infaller efter förvärvandet av fortlöpande statsanställning, bör, då vederbörandes sammanlagda tjänstgöringstid utgör beträffande sjukvårdspersonal minst två år och beträffande övrig personal minst ett år, tjänstledighet för befälsutbildning i kompetens- och merithänseende icke anses utgöra avbrott i den civila tjänstgöringen. Styrelsen bör äga möjlighet att på ansökan i varje särskilt fall medgiva avkortning å sålunda för sjukvårdspersonal föreskriven tjänstgöringstid av minst två år i likhet med vad Kungl. Maj.t den 24 april 1942 bestämt för manlig sjukvårdselev beträffande viss militär beredskapstjänstgöring. Patent- och registreringsverket upplyser, att i fråga om befordringsgången inom verket särskilda bestämmelser finnas antagna för ingenjörerna, vilka bestämmelser gå ut på att vederbörande som regel börjar sin anställning hos verket i lönegrad Ex 17. Mot slutet av det första årets anställning sker en särskild prövning för avgörande, huruvida fortsatt anställning är önskvärd eller icke. I förra fallet placeras ingenjören vid nästkommande kvartalsskifte såsom biträdande ingenjör i lönegraden Eo 18. Sedan ingenjören i två år tillhört denna lönegrad, blir han såsom biträdande ingenjör placerad i lönegraden Eo 20, om tjänstgöringen varit tillfredsställande och det vid särskild prövning befunnits, att han är lämplig för mera krävande uppgifter, exempelvis förordnanden såsom teknisk ledamot eller såsom bibliotekarie. I fråga om juristerna förefinnas icke några motsvarande allmänna bestämmelser. Som regel hava emellertid dessa'tidigare omedelbart anställts såsom extra ordinarie befattningshavare med placering i lönegrad Eo 16. Efter tjänstgöring ett år och nio månader i denna grad hava de uppflyttats i lönegrad Eo 18. Numera anses emellertid juristerna böra först anställas som extra tjänstemän och under en tid av ungefär ett år undergå förberedande utbildning och prövning, innan de, om de över huvud taget anses lämpliga för fortsatt anställning, antagas i extra ordinarie ställning. Infaller den förlängda värnpliktstjänstgöringen i början av befattningshavarens anställning hos ämbetsverket, d. v. s. under provtjänstgöringstiden, anser verket att en förkortning av denna bör, åtminstone i viss utsträckning, kunna medgivas. Som en ofrånkomlig förutsättning härför bör dock uppställas, att vederbörandes kompetens och lämplighet i övrigt för mera kvalificerade uppgifter blivit ådagalagd. Har så emellertid ej skett, bör den militära tjänstgöringstiden ändock kunna kompenseras men ej omedelbart utan först senare under den fortsatta anställningen. Lotsstyrelsen anför i sitt utlåtande, att jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 18 december 1925 (nr 502) angående användning av personal vid lots- och fyrstaten för militära ändamål praktiskt taget all personal vid lotsoch fyrstaten är ålagd att efter första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd) 4 - 2466 43

50 fullgöra tjänst vid marinen, väsentligen förlagd till kustsignalväsendet. Denna tjänstgöring anses i merithänseende likvärdig med tjänstgöring i lotsverket. Med hänsyn till den undantagsställning, som lots- och fyrpersonalen sålunda intager i militärt hänseende, torde förlängd värnpliktstjänstgöring regelmässigt icke förekomma. Beträffande de sällsynta fall då någon, som vunnit anställning vid lotsverket, dessförinnan avlagt vederbörlig examen och tilllika fullgjort såväl första värnpliktstjänstgöring som förlängd tjänstgöring, framhåller styrelsen, att den i princip finner det rättvist att befattningshavare i görligaste mån kompenseras för försening beträffande inträde eller befordran i statstjänst. P å grund av de speciella arbetsförhållandena vid lotsoch fyrstaten bör prövning om kompensation icke bindas vid på förhand meddelade fasta regler utan ske med hänsynstagande till omständigheterna i det särskilda fallet. Tillgodoräknande anser styrelsen närmast böra avse befordringsturen. Beträffande annan personal än lots- och fyrpersonalen synas några särskilda bestämmelser icke erforderliga utöver de för normalfall avpassade föreskrifter, vilka komma att fastställas av Kungl. Maj:t. Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande jämväl fört fram frågan i vad mån ett genomförande av principen om befälsutbildningens tillgodoräknande kan anses medföra inverkan beträffande för närvarande gällande bestämmelser rörande tillgodoräkning av tid för militär anställning för den, som undergått underbefälsutbildning. Styrelsen anför, att vid tullverket tidigare tillämpades den praxis att extra befattningshavare, vilkens lämplighet för fortsatt anställning prövats under två års tjänstgöring i tullverket, vid befordran till extra ordinarie befattning tillgodoräknades den tid utöver tre år, varunder han efter fyllda aderton år tjänstgjort i sådan annan statsanställning, som ansetts likvärdig med tulltjänsten. Samma principer tillämpades även vid befordran till ordinarie tjänst samt för bestämmande av tur till förordnande å eller befordran till högre tjänster. Den militära tjänstgöringstiden plägade däremot icke tillgodoräknas for bestämmande av begynnelselön eller löneklassuppflyttning. Emellertid åstadkoms en ändring härutinnan genom föreskrifterna i Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 28 maj 1937 (nr 581) angående rätt i vissa fall för extra ordinarie befattningshavare att tillgodoräkna tid för militär anställning. Dessa föreskrifter avsågo endast rätt att tillgodoräkna militär anställning för bestämmandet av begynnelselön och sedermera för uppflyttning till högre löneklass och gällde blott för den som undergått underbefälsutbildning. Det förutsattes därvid (enligt uttalande till statsrådsprotokollet) att tillgodoräknande för fastställande av tur till befordran för framtiden i regel skulle begränsas till sådana särskilda fall, där den militära tjänstgöringen direkt kvalificerat för den civila eller civilmilitära tjänsten. Med anledning av dessa bestämmelser, vilka skulle lända till efterrättelse beträffande den, som efter den 30 juni 1937 tillträdde civil eller civilmilitär extra ordinarie befattning, har vid tullverket för berörda befattningshavare förutvarande militär anställning icke tillgodoräknats för befordran utan endast för bestämmande av lönetur. Dessa bestämmelser hava sedermera med vissa jämkningar överförts till 8 § 4 mom. civila icke-ordinariereglementet.

51 Styrelsen finner icke något i och för sig vara att erinra mot utredningsmännens förslag om tillgodoräknande för befordran eller fastställande av befordringstur men framhåller att ett dylikt tillgodoräknande skulle stå i mindre god överensstämmelse med de principer som sedan 1937 tillämpats. Styrelsen anser, att det synes otillfredsställande att vid likartad befälsutbildning, exempelvis underofficersutbildning, göra skillnad mellan å ena sidan det fall, då utbildningen ingått i värnpliktstjänstgöringen, och å andra sidan det fall, då utbildningen genomgåtts under fast anställning vid försvarsväsendet, och sålunda tillgodoräkna utbildningstiden för befordran i förra fallet men ej i senare. För den händelse den förlängda värnpliktstjänstgöringen för befälsutbildningen finnes böra tillgodoräknas för befordran eller befordringstur torde det följaktligen bliva nödvändigt att till omprövning upptaga frågan om tillgodoräknande i sådant hänseende av förutvarande fast anställning vid försvarsväsendet. Styrelsen anser, att tillgodoräknande av den förlängda värnpliktstjänstgöringen skulle kunna ske på det sättet, att ifrågavarande tid inräknas i den tid, som fordras för antagning till extra ordinarie befattningshavare, under förutsättning att anställningen såsom extra tjänsteman innehafts under så lång tid, att tjänstemannens lämplighet till befattning, varmed följer pensionsrätt och överhuvud fastare anställning, kan anses ha blivit tillräckligt prövad. Därest tiden för antagning till extra ordinarie antingen av styrelsen eller ock vid meddelande av allmänna bestämmelser i ämnet avväges på sådant sätt att trots eventuell kompensation för militärtjänstgöring återstående tid likväl kan anses utgöra tillräcklig prövotid, anser styrelsen hinder icke föreligga för tillgodoräknande av den förlängda värnpliktstjänstgöringen för antagning till extra ordinarie. För likställighet i befordringstur erfordras utöver den ifrågasatta regeln om tillgodoräknande för antagning till extra ordinarie även en bestämmelse, att tiden för den förlängda värnpliktstjänstgöringen skall för befordran eller förordnande tillgodoräknas som tjänstår. Av de affärsdrivande verken har telegrafstyrelsen i frågan om kompensation genom eftergift beträffande praktisk utbildning och provtjänstgöring anfört, att vidkommande ingenjörer med examen från tekniskt gymnasium eller liknande det icke torde möta svårighet att avkorta utbildningstiden, som normalt omfattar tre år, med det antal månader, som motsvarar den förlängda militärtjänstgöringen. Detta för det fall att militärtjänstgöringen fullgjorts före inträdet i verkets tjänst. Fullgöres densamma under anställningstiden som ritare kan måhända avkortning av utbildningstiden ej alltid ske med tid motsvarande militärtjänsten, men kompensation synes i så fall kunna beredas genom tillgodoräknande i erforderlig omfattning av extra tid efter antagningen i extra ordinarie anställning. Telegrafstyrelsen anför vidare, att vid ett tillämpande av de i promemorian den 7 maj 1942 uppdragna riktlinjerna å telegrafverket det synes styrelsen

52 att beträffande värnpliktig, vars anställning i v.erket försenats genom hans uttagning till befälsutbildning, bör stadgas att han skall, så snart det lämpligen låter sig göra och senast i samband med hans antagning i extra ordinarie befattning, erhålla kompensation för den förlängda värnpliktstjänstgöringen, samt att denna kompensation skall givas antingen i form av avkortning av den normalt gällande utbildnings- och provtiden eller, efter hans antagning i extra ordinarie befattning, genom tillgodoräknande av extra tjänstetid i denna befattning eller genom en kombination av dessa båda förfaringssätt. Generalpoststyrelsen föreslår, att genomgången befälsutbildning skall tillgodoräknas för turberäkning beträffande person, som antages till brevbäraraspirant. Järnvägsstyrelsen föreslår, att vid nyanställning av personal hänsyn skall tagas till fullgjord förlängd värnpliktstjänstgöring eller annan speciell militär utbildning, samt vidare, att ordinarie och extra ordinarie tjänsteman vid tjänstårsberäkning må i merithänseende och som anställningstid tillgodoräkna dylik tid, dock högst sex månader beträffande underofficersutbildning och därutöver ytterligare högst sex månader beträffande officersutbildning. Vattenfallsstyrelsen uttalar, att ifrågavarande militära utbildningstid, vari styrelsen inbegriper facktjänstgöring såsom ingenjör, skall tillgodoräknas såsom merit på samma sätt, som om nämnda tid utgjort anställningstid i statens tjänst vid tillsättande av ordinarie eller extra ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk i sådant fall, då de för befattningen ifrågakommande tjänstemännens totala anställningstider i statens tjänst finnas böra vara utslagsgivande för tillsättning, under förutsättning att vederbörande tillträtt anställning vid statens vattenfallsverk senast inom så lång tid efter den fortsatta värnpliktstjänstgöringens avslutande som möjligheten att erhålla sådan anställning skäligen kan anses ha blivit försenad på grund av nämnda tjänstgöring. Domänstyrelsen slutligen föreslår, att befälsutbildningstiden regelmässigt skall räknas likvärdig med första tjänstgöring som extra tjänsteman. Utredningsmännen. I betraktande av vad sålunda anförts i de olika yttrandena samt vår i det föregående återgivna åsikt om vikten av att de statliga befattningshavarnas standard i fråga om den teoretiska kompetensen ej sänkes under nuvarande nivå anse vi oss icke böra föreslå någon tvingande regel om avkall på kompetensfordringarna i teoretiskt avseende. Två myndigheter, överståthållarämbetet och riksförsäkringsanstalten, ha såsom förut nämnts funnit, att i sådana fall, där endast studentexamen är erforderlig, kravet på avlagd sådan examen kan eftergivas för befälsutbildad, överståthållarämbetet beträffande kanslistbefattningar samt riksförsäkringsanstalten i fråga om kontorsskrivarbefattningar och därmed jämförliga, enligt anstaltens mening dock allenast för den som genomgått godkänd utbildning till officer vid armén eller kustartilleriet. Härutinnan vilja vi först erinra därom, att varken under plutonchefsskolan

53 eller officersaspirantskolan undervisning i civila ämnen meddelas eleverna. Visserligen få t, ex. artilleristerna lära en del matematik och eleverna från ingenjörstrupperna något fysik, men den kunskap de sålunda förvärva är icke någon systematisk kunskap utan omfattar blott vissa begränsade områden, som ha betydelse för den militära tjänstgöringen. Härtill kommer beträffande dem, som genomgå allenast plutonchefsskola, att skoltiden är för kort för att utbildningen skall kunna tagas upp till jämförelse i förevarande avseende. Detsamma måste sägas vara fallet vidkommande de elever i officersaspirantskolan, vilka icke ha annan skolunderbyggnad än folkskola. Något annorlunda ligger saken till för sådana elever, som ha realskoleexamen eller slutat gymnasiet i andra eller tredje ringen eller i annan läroanstalt inhämtat ungefär motsvarande kunskapsmått. Beträffande dem synes det ganska rimligt att låta utbildningen till värnpliktig officer, respektive reservofficer utfylla den brist i deras teoretiska kompetens, som uppkommit därigenom att de icke fört skolstudierna fram till studentexamen. Det sist sagda gäller givetvis under förutsättning, att deras avgångsbetyg upptaga sådana vitsord, att det måste framstå såsom sannolikt att de, om de fortsatt studierna, skulle ha godkänts i studentexamen. En generell regel av innebörd, att studentexamen skall kunna ersättas av befälsutbildning, kunna vi alltså icke förorda, utan det torde få ankomma på ett vart verk att inom sitt område eller i det särskilda fallet meddela den dispens, som verket finner befogad. Vad beträffar de för anställning eller befordran förekommande minimifordringarna på föregången praktisk utbildning variera de, såsom av yttrandena framgår, väsentligt inom olika grenar av statsförvaltningen. Redan detta förhållande synes utesluta att man genom någon generell regel av tvingande natur söker medgiva avkall på ifrågavarande kompetenskrav. Härtill kommer att samma synpunkt som vi nyss framförde i fråga om den teoretiska kompetensen, nämligen angelägenheten att ej sänka standarden, synes böra anläggas jämväl då det gäller förekommande fordran på att sökande skall hava genomgått viss praktisk utbildningskurs. Däremot synes det oss uppenbart att vederbörande verk bör hava möjlighet att inom sitt speciella område eller för det särskilda fallet låta befälsutbildning helt eller delvis ersätta praktisk utbildningskurs. I anslutning till bestämmelserna i punkt 1 av cirkuläret den 13 februari 1942 (nr 46) föreslå vi därför ett stadgande av innehåll, att i de fall, då för anställning eller befordran kräves viss teoretisk kompetens eller genomgången teoretisk eller praktisk utbildningskurs, vederbörande verk skall äga att i anställnings- eller befordringsärende pröva om och i vad mån beträffande befälsutbildad sådant villkor kan helt eller delvis eftergivas utan men för fullgod personalrekrytering. Sammanställt med de i det föregående av oss föreslagna allmänna bestämmelserna om tillgodoräknande (3 och 4 §§ i Bilaga A) synes det nu föreslagna stadgandet, samtidigt som det giver verken möjlighet att medgiva dispens från i instruktioner, reglementen eller arbetsordningar uppställda

54 teoretiska och praktiska kompetensfordringar, vara ägnat att garantera de befälsutbildade allt det beaktande åt de av dem genom befälsutbildningen förvärvade kunskaperna och erfarenheten, som kan ske utan fara för standardsänkning. Av yttrandena framgår, att prov- eller aspiranttjänstgöringen är av varierande längd vid de olika verken ävensom att, där denna tjänstgöring är förhållandevis kort, verken i allmänhet icke ansett tillrådligt att densamma ytterligare avkortas genom tillgodoräkning av befälsutbildning. Att genom särskilda bestämmelser för ett vart verk reglera nämnda tillgodoräknande torde vara förenat med avsevärda praktiska svårigheter. Ett sådant tillvägagångssätt skulle dessutom onödigt kringskära verkens handlingsfrihet. För en befälsutbildad skulle det dessutom kunna innebära en viss risk att han, om prövningstiden alltid skulle avkortas, bleve prövad innan han hunnit förvärva erforderlig rutin. För de befälsutbildade själva torde systemet därför icke innebära sådana fördelär att dessa kunna anses uppväga antydda nackdelar. Det synes oss följaktligen vara ur nu nämnda synpunkter lämpligare att fastställa en viss minimitid för prov- eller aspiranttjänstgöringen, respektive tjänstgöringen såsom extra befattningshavare, vilken minimitjänstgöring alltså skall ha fullgjorts, innan tillgodoräkning av befälsutbildningen får ifrågakomma. I den mån gällande föreskrifter eller rådande praxis kräva prov- etc. tjänstgöring utöver nämnda minimitid, bör tiden för befälsutbildningen få räknas såsom fullgjord sådan tjänstgöring. Såsom lämplig minimitid föreslå vi ett år. Därest sistnämnda förslag blir godtaget kommer alltså vid verk där tiden för aspirant- etc. tjänstgöring är så lång, att densamma uppgår till eller överstiger tiden för befälsutbildning till värnpliktig underofficer, respektive värnpliktig officer och reservofficer ökad med ett år, en befälsutbildad sökande till viss befattning att erhålla full kompensation för den minskade möjlighet att meritera sig för anställning, respektive befordran, som befälsutbildningen medfört. Är aspirant- och den därmed i förevarande avseende likställda tjänstgöringen kortare än nyss sagts eller krävs icke någon sådan tjänstgöring, kan den befälsutbildade blott delvis eller icke alls beredas kompensation genom ifrågavarande bestämmelse. Tillgodoräknande får då ske i annan ordning, vartill vi återkomma längre fram. Även i sådana fall, där uttrycklig bestämmelse saknas om viss tids tjänstgöring i statstjänst, kommer i de flesta befordringsärenden vid en jämförelse mellan flera sökande att tagas stor hänsyn till längden av sådan tjänstgöring. Som vi nyss anförde kan med tillämpning av bestämmelsen om tillgodoräkning av befälsutbildningen såsom fullgjord aspiranttjänstgormg den befälsutbildade i vissa fall erhålla full kompensation för den minskade möjlighet att meritera sig, som blivit en följd av den förlängda värnpliktstjänstgöringen. Värdet härav skulle dock gå helt förlorat, därest icke den befälsutbildade vid framtida befordringstillfällen finge tillgodoräkna befälsutbildningen. En t

55 sådan rätt kan emellertid icke utan vidare anses följa av den nyssnämnda bestämmelsen. Vi föreslå därför i förevarande sammanhang den ytterligare regeln, att i den mån i befordringsärenden tages hänsyn till längden av föregående tjänstgöring i statens tjänst, befälsutbildad skall få räkna tiden för befälsutbildningen såsom tjänstår. Värdet av sistnämnda föreskrift blir uppenbarligen oberoende av huruvida befälsutbildningen infaller före eller efter det vederbörande erhållit sin första anställning i statstjänst. I anledning av generaltullstyrelsens påpekande av nödvändigheten att, vid ett genomförande av vårt förslag om befälsutbildningstidens tillgodoräknande för befordran m. m., till omprövning upptaga frågan om tillgodoräknande i sådant hänseende av förutvarande fast anställning vid försvarsväsendet, få vi framhålla, att det dock får anses ligga en viss skillnad mellan att, såsom i fråga om det värnpliktiga befälet, kommenderas — kanske mot vederbörandes egen vilja — till viss utbildning eller, i vad gäller de fast anställda, att åtnjuta liknande utbildning i eget yrke, låt vara att för de flesta detta är allenast temporärt. Ä andra sidan synes det uppenbart, att man bör söka undvika allt sådant, som kan giva det fast anställda underbefälet en känsla av att vara tillbakasatt i förhållande till det värnpliktiga befälet. Ur de synpunkter, som ligga till grund för vårt förslag, ha vi därför intet att erinra mot att vad vi i förevarande avsnitt föreslagit helt eller delvis göres tilllämpligt å det fast anställda underbefälet. Spörsmålet huruvida och i vilken omfattning så bör ske kräver ingående utredning, vars företagande emellertid icke lärer kunna inbegripas under det oss meddelade uppdraget. Vi föreslå därför, att frågan överlämnas till 1942 års civilanställningsutredning. Turberäkning m. m.

Cirkuläret nr 46/1942 innehåller i andra stycket av 3 punkten den bestämmelsen, att i det fall, att befattningshavare efter vunnen anställning vid vederbörande verk inträtt i viss turordning för erhållande av framtida förordnande eller befordran, avbrott i anställningen eller tjänstgöringen på grund av inkallelse till militär beredskapstjänstgöring icke i och för sig bör föranleda rubbning i hans före inkallelsen innehavda befordringstur. I promemorian den 7 maj 1942 antydde vi, att en regel av motsvarande innehåll skulle kunna tänkas jämväl beträffande befälsutbildning, som infallit före det vederbörande börjat i statstjänst. Förslaget tog närmast sikte på hovrätterna, i vilka befordringsgången på de lägre stadierna är noggrant reglerad genom författningsbestämmelser. Från hovrättshåll gjordes viss erinran mot detsamma. Sålunda fann sig Göta hovrätt, som infordrat yttrande från Föreningen Yngre jurister under Göta hovrätt, böra instämma i föreningens uttalande, att den omständigheten att en domaraspirant icke kan bedöma sin tur, förrän viss tid förflutit från det han börjat tjänstgöra i hovrätt, kommer att skapa ett osäkerhetstillstånd, som om det blir långvarigt kan verka menligt på rekryteringen inom hovrätten. I anslutning härtill hemställer hovrätten, att de föreslagna bestämmelserna kompletteras med

56 föreskrifter därom, att aspiranten omedelbart, då han börjar tjänstgöra i hovrätt, skall anmäla, om han gör anspråk på att vid turberäkning få tillgodoräkna sig militär tjänstgöring, ävensom att avgörandet av frågan om tillgodoräknandet skall ske i samband med meddelandet av första förordnandet som fiskal. Överståthållarämbetet erinrar om gällande befordringspraxis. De befattningshavare, som efter genomgången prövning ansetts lämpliga till fortsatta förordnanden inom ett verk, hava hittills i allmänhet ansetts böra kunna räkna med att icke behöva bliva förbigångna av senare anställda, givetvis under förutsättning att de anses kompetenta till tjänsten eller förordnandet i fråga. Därför har också, bortsett från de högre befattningarna, befordran i stor utsträckning skett i tur och ordning efter den första anställningen vid verket. Ämbetet befarar, att därest den förlängda värnpliktstjänstgöringen skulle medräknas vid bestämmandet av turordningen detta hos de extra befattningshavarna skulle framkalla en känsla av osäkerhet beträffande sådana fall, då den förlängda värnpliktstjänstgöringen fullgjorts innan vederbörande vunnit anställning i statstjänst. Ämbetet anser emellertid frågan om en kompensation åt de befälsutbildade så angelägen, att även en kompensation i denna form bör övervägas. Av övriga myndigheter, som yttrat sig över promemorian, har förevarande spörsmål upptagits till behandling av telegrafstyrelsen, som beträffande värnpliktig, vars anställning i verket försenats genom hans uttagning till befälsutbildning, föreslår att honom skall, senast i samband med hans antagning i extra ordinarie befattning, tilldelas den tjänstetur i fråga om anciennitet för befordran, som skulle hava tillkommit honom, om hans inträde i verkets tjänst icke försenats genom uttagningen till befäl. Styrelsen påpekar emellertid, att det i många fall kan bliva vanskligt att avgöra, huruvida inträdet i statstjänst försenats eller ej på grund av den förlängda värnpliktstjänstgöringen. Sålunda kan under ena året tillströmningen av kvalificerade sökande till ett visst arbetsområde vara så stor, att endast personer med mycket goda betyg bliva antagna, medan under andra året uttagningen måste ske bland ett fåtal sökande. Svårigheten ökas genom att avgörandet mången gång måste bliva beroende av, vid vilken tidpunkt under det ifrågavarande året vederbörande skulle ha ingivit sin ansökan, om han varit oförhindrad att så göra. Behovet av nyrekrytering liksom ock tillgången på kvalificerade sökande växlar nämligen under året, och beträffande sådan personal, som skall genomgå viss kurs, mottagas ansökningar endast under en kortare period en gång om året eller vartannat år eller med än längre intervaller. Styrelsen framhåller angelägenheten av att statens utfästelser rörande kompensation i förevarande fall bliva vederbörande tillförsäkrade i sådan form, att värdet blir påtagligt och så litet som möjligt beroende av tillfälligheter. Detta anser styrelsen kunna ske genom att villkoret, att försening måste föreligga, elimineras och rätt stadgas för en var, som undergått befälsutbildning, att, om han vunnit eller vinner anställning i civil statstjänst, i avseende å lönetur tillgodoräkna sig extra tjänstetid motsvarande den förlängda värnpliktstjänstgöringen.

57 Styrelsen påpekar vidare att de ovan anförda synpunkterna få ökad betydelse i den man gal ande bestämmelser rörande tillgodoräknande av militär beredskapstjanstgormg bliva ändrade, varigenom det kan bliva f r å S

komma

^ D e S^S U t a nmg 1 '!t otL ?Speri°der ä n basutbildningens maximftfl rde en °

^troaktiv tillämpning kunna ifråga-

Enligt styrelsens mening skulle en enklare och mera tilltalande lösning vinnas om dels kompensation gives åt alla befälsutbildade värnpliktiga, som vinna inträde i civil statstjänst, oavsett om befälsutbildningen förorsakat försening eller ej, dels kompensationen får sådan karaktär att den ej medför rubbning av den tjänstetur, som tilldelats tidigare i statstjänsten intagen personal. I stallet för den föreslagna kompensationen i fråga om befordringstur bor införas den ordningen, att befälsutbildad värnpliktig får, då han söker anställning i civil statstjänst, tillgodoräkna sig viss procentuell förhöjning i sm betygssumma samt att vid lika betygssumma den befälsutbildade äger foretrade. Om denna förmån icke skulle anses i och för sig tillräcklig kan den kombineras med ett medgivande för vederbörande att i lönehänseende tillgodoräkna sig nämnda tid med exempelvis 50 procents förhöjning. Patent- och registreringsverket framhåller, att därest befälsutbildningen infaller efter det att befattningshavaren erhållit den erforderliga utbildningen och han blivit godkänd för fortsatt anställning, bör den militära tjänstgöringen icke i och för sig föranleda rubbning i den före inkallelsen innehavda befordrmgsturen. Vid befordringsfrågor, där jämförelse måste göras med meriter hos sökande, vilken ej innehar anställning hos ämbetsverket, bör förordnanden å högre tjänst, som skulle ha tillkommit den i verket anställde värnpliktige, därest den militära tjänstgöringen icke mellankommit, om möjligt räknas den värnpliktige till godo som merit. Utredningsmännen, Att den som efter vunnen anställning i statens tjänst fullgör värnpliktstjänstgöring och därvid blir uttagen för befälsutbildning icke härigenom skall rubbas från den turordning för befordran inom verket, som han må hava erhållit, torde icke behöva närmare motivering, helst principen som sådan redan vunnit erkännande genom den nyss återgivna bestämmelsen i cirkuläret nr 46/1942. Enligt vår mening bör emellertid motsvarande regel gälla även för de helt visst talrika fall, där befälsutbildningen ligger i tiden före antagningen i vederbörande verk. Häremot vill man förmodligen invända, att något direkt behov av en dylik bestämmelse icke föreligger, enär vid ett genomförande av de av oss i det föregående förordade formerna för kompensation, framför allt regeln om tillgodoräkning av befälsutbildningstiden såsom tjänstår för befordran, den befälsutbildade icke kommer i sämre ställning än sina icke befälsutbildade kamrater i verket. Så är emellertid icke alltid fallet, vilket torde framgå av följande exempel: A och B begynna sin värnpliktstjänstgöring samtidigt. Efter första tjänst-

58 göringens slut blir A den 1 oktober 1944 intagen som aspirant vid visst verk samt efter ett års aspiranttjänstgormg antagen först såsom extra därefter såsom extra ordinarie befattningshavare. Från sistnämnda tidpunkt, forslagsvis den 1 oktober 1946, räknar han befordringstur inom verket. B, som uttagits för befälsutbildning, fullgör denna och antages den 1 oktober 1945 som aspirant vid samma verk som A. Då vid ifrågavarande verk aspiranttiden icke överstiger ett år, kan denna icke minskas, och därest intet särskilt stadgande funnes skulle B i fortsättningen i fråga om möjligheterna att få meriterande förordnanden etc. hela tiden komma att befinna sig i eftertur i forhållande till icke endast A utan även de aspiranter, som till äventyrs antagits under tiden mellan den 1 oktober 1944 och den 1 oktober 1945. Vid första for A uppkommande befordringstillfälle skulle med tillämpning av vårt forslag B visserligen äga att såsom tjänstår räkna befälsutbildningsåret. Då det emellertid vid befordran merendels tages hänsyn till icke allenast längden utan även arten av föregående tjänstgöring, skulle B oaktat nyssnämnda tillgodoräkningsrätt alltjämt stå i efterhand i förhållande till A, helst något utrymme för tillämpning av den allmänna regeln om befälsutbildads företrade icke forefinnes i detta fall, där ju med hänsyn till av A innehavda förordnanden jämställdhet icke kan anses föreligga mellan B och A. För att B:s ådagalagda större militära duglighet med därav följande försening av inträdet i civil tjänst icke skall bliva honom en black om foten i konkurrensen med A måste följaktligen förseningen särskilt kompenseras. Allenast då det rör sig om ett verk, där aspiranttjänstgöringen uppgår till eller överstiger befälsutbildningstiden ökad med ett år, synes behov av särskild kompensation icke föreligga. Detta gäller dock endast i sådana fall, dar befordringsturen räknas från ett senare datum än det, då vederbörande först började tjänstgöra i verket. Om i det nyssnämnda exemplet aspiranttiden antages vara två år, skulle A och B samtidigt eller den 1 oktober 1946, A efter två års aspiranttjänst samt B efter ett års aspiranttjänst jämte ett års tillgodoräknad befälsutbildning, kunna antagas till extra ordinarie befattningshavare. B har alltså icke behövt vidkännas någon försening och har kvar ratten till att såsom tjänstår räkna befälsutbildningstiden. Vad härefter angår den lämpligaste formen för kompensation i nu forevarande hänseende vilja vi förorda en bestämmelse, som giver verket möjlighet att sätta den befälsutbildade i samma befordringstur, som han skulle haft, därest befälsutbildningen icke fördröjt hans anställande vid verket. Vi ha därvid ingalunda förbisett vare sig de av telegrafstyrelsen påpekade svårigheterna att bedöma, huruvida försening verkligen föreligger, eller den av Göta hovrätt och överståthållarämbetet framhållna olägenhet, som nödvändigtvis måste bliva en följd av att de icke befälsutbildades befordringstur under en viss tid hålles svävande. Om det förhölle sig så att frågan om befordringsturen vore en uteslutande ekonomisk fråga, skulle tillfredsställande kompensation otvivelaktigt kunna givas på det av telegrafstyrelsen föreslagna sattet Men enligt vårt förmenande är den det icke, såsom torde framgå bl. a. av det ovan anförda exemplet.

-59 I syfte att i möjligaste mån förkorta ovisshetsmomentet för den eller de tidigare än den befälsutbildade i civil statstjänst intagne torde det böra föreskrivas, att han i samband med att tjänstgöringen vid verket börjar skall ansöka om sådan omprövning. Vid omprövningen bör verket beakta samtliga på frågan om befordringsturen inverkande omständigheter. Särskild hänsyn får därvid tagas till den tid, som förflutit mellan befälsutbildningens avslutande och ansökningen om inträde i civil statstjänst. Att en befälsutbildad, som t. ex. efter befälsutbildningen någon tid varit egen företagare eller haft anställning i annan enskild tjänst än sådan, som direkt tagit sikte på förvärvande av praktik, icke utan synnerliga skäl skall få sin turordning förbättrad torde icke behöva understrykas genom särskilt stadgande. Vad nu föreslagits har haft omedelbart avseende på att den befälsutbildade icke förut varit i tjänst hos det ifrågavarande verket. Detsamma gäller givetvis utan särskilt stadgande även det fall att han intagits i tjänst vid verket men att befälsutbildningen börjat, innan han fått befordringsturen fixerad. Prövningen torde här bliva betydligt lättare att verkställa. Slutligen synes oss böra uppmärksammas ett emellan de två nu nämnda liggande fall eller att den befälsutbildade före befälsutbildningen varit i tjänst vid ett verk utan att hinna inträda i viss turordning samt att han efter utbildningens avslutande söker inträde vid ett annat verk och därvid ansöker om uppflyttning i befordringstur. I och för sig bör väl detta icke föranleda att ansökningen bedömes annorlunda än vad förut sagts. Vi vilja dock framhålla, att man i ett sådant fall kan få att göra med en viss spekulation i h,efordringsutsikter, mot vilken verken böra vara på sin vakt, ty den kan eljest, satt i system, orsaka mycken såväl ovilja som oreda. I tredje stycket av 3 punkten i cirkuläret nr 46/1942 föreskrives, att den omständigheten, att befattningshavare på grund av inkallelse till militär beredskapstjänstgöring kunnat genomgå eller avsluta vid vederbörande verk anordnad utbildningskurs först senare än eljest skulle ha blivit fallet icke bor föranleda rubbning i hans befordringstur eller eljest lända honom till men i befordrmgshänseende, samt att detsamma skall gälla beträffande elev som pa grund av dylik tjänstgöring kunnat avsluta vid vederbörande verk anordnad utbildningskurs först senare än eljest skulle ha blivit fallet. Generalpoststyrelsen, som beträffande vissa befattningshavare åsätter varje tjänstår ett poängvärde av 1 poäng samt dessutom Va poäng för varje tjänstar efter genomgången kurs, föreslår beträffande tjänsteman, som på grund av befalsutbildning kunnat genomgå eller avsluta förste postiljonskurs först senare an eljest skulle ha blivit fallet, att denne vid befordran till förste postiljon och överpostiljon skall äga räkna poäng för genomgången kurs från den tidpunkt, då kursen skulle ha avslutats om inte utbildningen kommit hindrande emellan. Vidare föreslås, att den, som på grund av befälsutbildning antagits till eller kunnat genomgå eller avsluta postexpeditörs- eller postassistentkurs först senare än eljest skulle ha blivit fallet, skall vid antagandet

60till postexpeditörsaspirant, respektive extra ordinarie postassistent erhålla den tjänstetur, som eljest skulle ha tillkommit honom. Utredningsmännen. Vad sålunda i form av en rekommendation föreskrivits i fråga om beredskapstjänstgöringen synes oss såsom tvingande regel böra föreskrivas beträffande befälsutbildningen. Löneklassplacering. I promemorian den 7 maj 1942 erinrade vi om att det ej alltid vore möjligt att kompensera befälsutbildningen så snart, att full kompensation inträtt vid utnämningen till tjänst, i vilken uppflyttning i högre löneklass sker efter viss tid. Om staten genom att uttaga de dugligaste värnpliktiga till befalsutbildning försenade deras utnämning syntes det billigt att, sedan utnämningen skett, staten i vart fall icke läte löneförhöjningen komma senare än den skulle ha gjort, därest tjänstemannen ej fått underkasta sig den längre militärutbildningen. Förut ej kompenserad tid borde därför få tillgodoräknas för uppflyttning i högre löneklass. Myndigheterna ha i allmänhet tillstyrkt vårt förslag i denna del. Olika meningar ha dock yppat sig rörande vilka kategorier tjänstemän, som skola bliva delaktiga av denna kompensation, och när densamma skall åtnjutas. Det i promemorian framlagda förslaget biträdes av fångvårdsstyrelsen, chefen för sjökarteverket, statens krigsmaterielnämnd, statens verkstadsnämnd, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen. En del verk anser, att tillgodoräkning i och för löneklassplacering bör kunna ske medan den befälsutbildade befinner sig på extrastadiet. Detta är fallet med flygförvaltningen, länsstyrelserna i Stockholms och 31almöhus län, mynt- och justeringsverket, riksräkenskapsverket, statens pensionsanstalt, domänstyrelsen, statens meteor ologisk-hydr o grafiska anstalt och Sveriges geologiska undersökning. I övrigt omfatta verken den åsikten, att tillgodoräkning för löneklassplacering bör ske först sedan den befälsutbildade vunnit befordran till extra ordinarie tjänsteman. Ur yttrandena må här återgivas följande. Mest restriktiv är statens pensionsanstalt, vilken, såsom förut nämnts, finner att tillgodoräknande icke bör komma i fråga i annan form än genom löneklassuppflyttning. Anstalten anser tillika, att denna bör få tillgodonjutas allenast av extra ordinarie och extra tjänstemän, hänförliga till högst 16 lönegraden, och ej för det fall, att vederbörande enligt särskilda bestämmelser fått såsom domaraspirant tillgodoräkna befälsutbildningen. Jämväl försäkringsrådet vill, ehuru uppenbarligen på annan grund, begränsa rätten till löneklassuppflyttning. Ämbetsverket föreslår med hänsyn till den korta tid andre amanuenstjänst hos rådet plägar innehavas att tillgodoräknande för löneklassuppflyttning sker i tjänst som förste amanuens.

61 Därest befordran till notarietjänst hos rådet skulle ske innan kompensation åtnjutits, anser rådet emellertid att tillgodoräknande för löneklassuppflyttning ej bör ifrågakomma. Här bör aktgivas på att samma militärtjänstgöring icke tillgodoräknas mer än en gång. E n motsatt ståndpunkt intages av kommerskollegium, som anför, att den förlängda värnpliktstjänstgöringen generellt bör få tillgodoräknas vid första anställning i extra ordinarie eller ordinarie befattning. För de extra tjänstemännen, som vanligen inom jämförelsevis kort tid befordras, torde en sådan tillgodoräkning i regel knappast kunna bliva av något värde. Om värnpliktstjänstgöringen bidragit till att vederbörande erhållit den ifrågavarande tjänsten, kan visserligen dubbel kompensation uppstå, men kollegium framhåller, att dylik dubbel beräkning även eljest förekommer vid befordran i statstjänst vid tillämpning av sneddningsregeln. Kammarkollegium föreslår tillgodoräknande vid löneklass- och lönegradsuppflyttning sedan vederbörande antagits som extra ordinarie tjänsteman (amanuens) hos kollegiet. Vid direkt befordran till ordinarie tjänst föreslås motsvarande förmån, i allt fall vid anställning i grad till och med A 21. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken såsom tidigare refererats anser det endast vid lägre tjänster — till vilka styrelsen hänför ordinarie befattning i lägre lönegrad än A 21 eller icke-ordinarie befattning i lägre lönegrad än 22 lönegraden — torde kunna komma i fråga att som en direkt merit tillgodoräkna tiden för befälsutbildning, föreslår kompensation genom löneklassuppflyttning i fråga om högre tjänster samt i övrigt då vederbörande icke kompenserats vid anställningen. Riksräkenskapsverket anför, att tillgodoräknande i förekommande fall bör ske för löneklassuppflyttning i den extra befattningen därest av särskilda skal befordran till extra ordinarie tjänst skulle bliva fördröjd så lång tid att ett tillgodoräknande av tiden för den förlängda befälsutbildningen skulle medföra tidigare löneklassuppflyttning i befattningen såsom extra tjänsteman Medicinalstyrelsen föreslår beträffande vissa befattningar vid statens sinnessjukhus m. fl, att befälsutbildad tjänsteman må tillgodoräknas befälsutbildnmgstiden vid fastställande av tidpunkt för uppflyttning till högre löneklass i första extra ordinarie eller ordinarie befattning. Under hänvisning till 8 § 4 mom. civila icke-ordinariereglementet anför styrelsen, att såsom förutsättning för tillgodoräknandet bör gälla, att högst ett år förflutit från avslutandet av befälsutbildningen eller därefter genomgången teoretisk utbildning till tillträdandet av den extra ordinarie, respektive ordinarie befattningen eller annan omedelbart före sådan befattning innehavd fortlöpande statlig anställning. Marinförvaltningen, som jämväl erinrar om stadgandena i 8 § 4 mom civila och militära icke-ordinariereglementena, föreslår, att i dessa reglementen intages bestämmelse om att för löneklassplacering, respektive tidpunkt för bestammande av löneklassuppflyttning vid första tillträdande av extra-

62 ordinarie befattning hela den tid vederbörande fredstjänstgöring förlängts på grund av uttagning och utbildning till befäl skall tillgodoräknas. Därvid synes ej erforderligt med bestämmelse om att högst en viss tid får hava förflutit sedan befälsutbildningen genomgåtts. Någon motsvarande bestämmelse för extra tjänstemän bör icke införas. Beträffande de ordinarie tjänstemännen finner marinförvaltningen att det kan vara lämpligt att en bestämmelse intages i civila ordinariereglementet av innehåll att, därest tidigare tillgodoräknande för löneklassplacering för befälsutbildning ej ägt rum, detta får ske vid första tillträdande av ordinarie befattning enligt samma principer som vid tillträdande av extra ordinarie befattning. Vattenfallsstyrelsen föreslår, att ifrågavarande utbildningstid tillgodoräknas såsom tjänstår för placering i löneklass av extra ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk i dennes första extra ordinarie befattning under förutsättning att vederbörande tillträtt anställning senast inom så lång tid efter utbildningens avslutande, som möjligheten att erhålla sådan anställning skäligen kan anses hava blivit försenad på grund av utbildningen. Rikets allmänna kartverk slutligen berör ett med kompensationsfrågan sammanhängande spörsmål. Kartverket anför. Beträffande sådana tjänstemän som först efter viss tjänstgöring vid verket fullgjort befälsutbildning anser kartverket vara tillräckligt att i avlöningsreglementena införas bestämmelser, att befälsutbildnmgstiden raknäs som tjänstetid för löneklassuppflyttning, dock först sedan godkänd befalsutbildning avslutats eller vederbörande på grund av sjukdom eller annan giltig anledning måst avbryta befälsutbildningen, något som bor styrkas av militär myndighet. Däremot synes tveksamt, att för sådan tid någon avlöning skall utgå på sätt är stadgat i 3 § kungörelsen den 29 september 1939 (nr 749 med bestämmelser i fråga om avlöning till viss statsanställd civil personal under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap i dess lydelse enligt kungörelsen nr 682/1942, da härigenom den, som exempelvis erhållit uppskov med värnpliktstjänstgöring, skulle erhålla betydligt större kompensation för befälsutbildnmgen an den som fullgjort sådan före anställning i statens tjänst. Å andra sidan kan ett borttagande av berörda avlöningsrätt ställa en i statstjänst anställd befälsutbildad i sämre ekonomisk ställning än en icke-befälsutbildad, som likaledes fullgjort värnplikten efter anställning i statstjänst. Med hansyn härtill torde nuvarande bestämmelse böra bibehållas och i stället uppskov med värnpliktstjänstgöring icke böra beviljas utan särskilt tvingande skal. Utredningsmännen. Vårt i promemorian ifrågasatta förslag rörande tillgodoräkning av befälsutbildningen i och för löneklassplacering tog sikte på att förut ej kompenserad tid skulle få tillgodoräknas för uppflyttning i högre löneklass och verken ha i sina yttranden utgått härifrån. Frågan synes oss emellertid böra betraktas även ur annan synpunkt. Vid ett genomförande av de av oss hittills föreslagna bestämmelserna om tillgodoräknande i skilda särskilt angivna avseenden av befälsutbildningen kan en befälsutbildad erhålla kompensation på olika sätt. Han kan sålunda i vissa fall få räkna utbildningen såsom del av obligatorisk praktik. Vidare

63 kan den räknas honom tillgodo såsom del av aspirant- och provtjänstgöring och han äger, när fråga uppstår om hans befordran till högre tjänst, inräkna utbildningstiden i av honom intjänta tjänstår. Slutligen är det sörjt för att han i fråga om b ef ordrings turen icke skall komma i sämre ställning än om han icke blivit uttagen för befälsutbildning. Det kan tyckas som om genom allt detta befälsutbildningstiden blivit kompenserad och att alltså utrymme icke skulle finnas för ytterligare kompensation genom tillgodoräkning av samma tid för löneklassuppflyttning. Så är dock enligt vårt förmenande icke fallet. Vad den befälsutbildade vid en tillämpning av nyssnämnda bestämmelser uppnår är, att han icke genom befälsutbildningen blir satt i efterhand i förhållande till de befattningshavare inom verket, vilka icke uttagits för befälsutbildning. Att han genom befälsutbildningen hindrats att vinna inträde i civil statstjänst under ett halvt, respektive ett år, därför har han icke erhållit kompensation. Förhållandet torde lättast påvisas genom ett exempel. Vi välja därvid hovrättskarriären, där befordringsgången är reglerad genom författningsbestämmelser och beträffande vilken man alltså kan räkna med bestämda tidsintervaller. A och B, som båda ämna gå domarbanan, fullgöra före högskolestudierna värnplikt i vanlig ordning och fylla båda 20 år, då de avsluta första tjänstgöringen. A uttages för utbildning till värnpliktig officer, medan B omedelbart påbörjar sina universitetsstudier. Med en beräknad tid av fem år för juris kandidatexamen avlägga A och B denna vid 26 respektive 25 års ålder. P å sätt framgår av den vid promemorian den 7 maj 1942 fogade promemorian och vad vi längre fram anföra angående tillämpningen av vårt förslag på domarbanan bör för värnpliktig officer tiden för domsagotjänstgöringen kunna avkortas med ett halvt år, dock att denna förkortning icke bör minska den till sex månader bestämda tiden för tjänstgöring såsom tingsnotarieaspirant, A och B erhålla förordnande såsom tingsnotarie vid respektive 26V* och 25V2 års ålder samt kunna börja tjänstgöringen i hovrätt vid en ålder av 28V2, respektive 28 år. A är alltså vid inträdet i hovrätten ett halvt år äldre än vad han skulle ha varit, om icke befälsutbildningen mellankommit. Då någon tillgodoräkning av befälsutbildningstiden icke bör ifrågakomma före tidpunkten för första fiskalsförordnandet, som kan meddelas tidigast efter sex månaders tjänstgöring i hovrätten, erhåller A detta förordnande med minst ett halvt års försening. I verkligheten kan den faktiska förseningen bliva större, enär man ju måste räkna med att under den tid, under vilken A till följd av det försenade examensavläggandet hindrats att inträda i hovrätten, där tillkommit ytterligare fiskalsaspiranter, vilka alltså före A stå i tur till fiskalsförordnande. Sedan A erhållit sitt första fiskalsförordnande, bör han genom att återstående sex månader av befälsutbildningstiden tillgodoräknas honom bliva satt i samma tur som han skulle haft, därest befälsutbildningen icke mellankommit. Man torde följaktligen kunna räkna med, att såväl A som B vid ungefärlig ålder av 29V2 å 30 år skola befinna sig i samma befordringstur.

64 I det valda exemplet har alltså A vid ett, respektive ett halvt års högre ålder än fallet skulle varit, därest han ej blivit uttagen till befälsutbildning, blivit förordnad som tingsnotarie, vunnit anställning i hovrätt samt erhållit sitt första fiskalsförordnande. Med dessa förseningar har följt ekonomisk förlust. Att denna icke kan anses kompenserad därav, att han vid avslutandet av befälsutbildningen fått uppbära premie, torde — frånsett att premien icke är avsedd att utgöra direkt lönekompensation — vara uppenbart. Det från hovrättskarriären valda exemplet äger givetvis i mer eller mindre hög grad sin motsvarighet jämväl för andra områden av statstjänsten. Det synes oss vid sådant förhållande icke behöva råda någon tvekan om det befogade i att — helt oberoende av om och i vad mån kompensation i förut angivna avseenden kommit den befälsutbildade statstjänstemannen till godo — låta honom tillgodoräkna befälsutbildningstiden i och för löneklassuppflyttning. Att den förmån, som härigenom beredes honom, icke är av den storleksgrad, att han dymedelst blir fullt kompenserad för den ekonomiska förlusten, ävensom att en dylik bestämmelse saknar betydelse ur statsfinansiell synpunkt, torde framgå därav, att enligt den i civila icke-ordinariereglementet intagna' löneplanen Eo skillnaden i ortsgrupp I mellan löneklasserna varierar från 180 kronor mellan löneklasserna 4 och 5 till 432 kronor mellan löneklasserna 21 och 22. Vi föreslå alltså, att statstjänsteman, som undergått befälsutbildning, skall äga rätt att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna befälsutbildningstiden. Då befälsutbildningen jämlikt värnpliktslagen utgör en del av värnpliktstjänstgöringen, vilken senare jämlikt 7 § 3 mom. civila avlöningsreglementet samt 7 § 3 mom. och 29 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet får av såväl ordinarie som extra ordinarie och extra tjänstemän räknas såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning, kommer den sålunda föreslagna bestämmelsen att ha avseende allenast å sådana tjänstemän, som fullgjort befälsutbildningen före anställningen i statstjänst. Vad härefter angå av verken ifrågasatta inskränkningar i rätten till ifrågavarande tillgodoräkning få vi anföra följande. Ehuru lönereglementena förutsätta, att omedelbar anställning i ordinarie befattning kan ske, torde sådan, då det gäller första anställning i statstjänst, numera vara sällsynt. Därest den ordinarie tjänstemannen tidigare innehaft extra ordinarie befattning, lärer han väl som regel ha fått tillgodoräkna befälsutbildningen. Annorlunda ställer det sig beträffande den stora grupp speciellt vid vetenskapliga och tekniska institutioner anställda befattningshavare, som avlönas medelst arvode. För dem torde befordran till ordinarie tjänst ej vara ovanlig, och det synes ligga i sakens natur, att en sålunda anställd ordinarie tjänsteman kan med lika stort fog som en extra ordinarie göra anspråk på att få tillgodoräkna befälsutbildningstiden för uppflyttning i löneklass. Vi anse det därför olämpligt att utesluta de ordinarie befattningshavarna från nämnda rätt. I huvudsak samma skäl tala enligt vår mening mot att man begränsar tillgodoräkningsrätten till vissa lägre lönegrader. Skall så ske, bör

65 man i varje fall icke gå längre än att gränsen dragés mellan 22 och 23 lönegraderna. I yttrandena ha olika meningar yppats i frågan huruvida tillgodoräknande skall tillkomma tjänsteman på extrastadiet. Avgörande i denna fråga synes oss vara, att tillgodoräknandet sker på ett sådant stadium, att den befälsutbildade därav får reell nytta. I de fall där vederbörande så snabbt passerar extrastadiet, att löneklassuppflyttning på detta stadium ej kommer i fråga, såsom väl i regel torde vara fallet med de centrala verkens amanuenser, bör tillgodoräknandet ej ske förrän han blivit befordrad till extra ordinarie tjänsteman. I andra fall åter, i vilka vederbörande tillhöra löneplan Ex under en följd av år och för vilka alltså löneklassuppflyttning förekommer, synes det lämpligt att låta kompensationen inträda redan på extrastadiet. Det må till undvikande av misstolkning framhållas, att vi med löneklassuppflyttning åsyfta allenast sådan uppflyttning i löneklass, som jämlikt vederbörande avlöningsreglementen regelmässigt sker med treårsintervaller. Hit hör alltså icke t, ex. den uppflyttning till högre lönegrad, som åtnjutes av en extra landskanslist och som består däri, att han uppbär lön under första tjänstgöringsåret högst enligt lönegrad Ex 4, under påföljande två år högst enligt lönegrad Ex 7 samt under därefter följande tre år högst enligt lönegrad Ex 11, varefter han må antagas till extra ordinarie med placering högst i lönegrad Eo 14. Att genom ett särskilt stadgande fastslå vad som enligt vår mening sålunda bör i förevarande avseende gälla synes oss så mycket mindre påkallat som av yttrandena framgår, att de flesta verkens uppfattning i det stora hela överensstämmer med den, varåt vi nu givit uttryck. I likhet med marinförvaltningen anse vi det icke erforderligt att för tillgodoräkning i och för löneklassuppflyttning bestämma viss längsta tid, som får hava förflutit mellan befälsutbildningens avslutande och anställningen i vederbörande verk. Detta innebär emellertid icke, att det skall vara verken betaget att taga hänsyn till denna tid. Vad vi härutinnan anförde i samband med förslaget om befordringsturen äger sin tillämplighet jämväl i nu förevarande avseende och vi anse att man därvidlag kan med trygghet åt verken själva överlåta prövningen i de särskilda fallen. Vad slutligen angår den av rikets allmänna kartverk berörda frågan, huruvida under befälsutbildningstiden skall utgå avlöning enligt bestämmelserna i 3 § kungörelsen 749/1939 i dess genom kungörelsen 682/1942 erhållna lydelse, finner vi detta spörsmål såsom aktualiserat av rådande beredskap icke påfordra något förslag från vår sida. I sak äro vi ense med kartverket och vilja såsom ytterligare skäl för bibehållande av den nuvarande bestämmelsen framhålla, att det otvivelaktigt skulle verka egendomligt om en värnpliktig, som efter första tjänstgöringen fullgör beredskapstjänst, skulle uppbära avlöning enligt kungörelsen, medan en annan värnpliktig skulle förlora denna förmån på den grund, att han blir kommenderad till fortsatt tjänstgöring. E t t genomförande av vårt förslag rörande tillgodoräkning av befälsutbildningstiden i och för löneklassuppflyttning kräver tilläggsbestämmelser till 5 — 2466 48

66 civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet, militära icke-ordinariereglementet, folkskolans avlöningsreglemente och avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna. Som bilagor till betänkandet äro fogade av oss upprättade förslag till ifrågavarande författningsändringar. (Bil. B—G.) Tjänstårsberäkning

för pension.

I promemorian den 7 maj 1942 anförde vi, att därest någon på grund av befälsutbildningen senare än han eljest skulle ha gjort uppnår med pensionsrätt förenad befattning och i följd därav vid pensionsålderns inträde ej har det för full pension fordrade antalet tjänstår, han bör för pensionen få tillgodoräkna den tid, för vilken han vid utnämningen ej erhållit kompensation. Av de verk, vilka yttrat sig i frågan, har förslaget utan vidare tillstyrkts av armé-, marin- och flygförvaltningarna, statens krigsmateriel- och verkstadsnämnder, chefen för sjökarteverket, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Örebro län, kammarkollegium, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, statens meteor ologisk-hy dr o grafiska anstalt och Sveriges geologiska undersökning. Kommerskollegium däremot anser förslaget för restriktivt och finner det motiverat, att befälsutbildningstiden generellt får tillgodoräknas såsom tjänstår för pension. Försvarsväsendets lönenämnd framhåller, att rätt att tillgodoräkna militär tjänstgöring för pension bör tillkomma tjänsteman, oavsett om sådant erfordras för erhållande av fullt antal tjänstår, ävensom att beslut därom bör meddelas redan i samband med tillträdande av den civila befattningen. Lönenämnden hänvisar i sistnämnda del till stadgandet i 25 § 3 mom. kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 693) med föreskrifter rörande tillämpning av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena, m. m. Av övriga verk, vilkas yttranden gå i tillstyrkande riktning, anser Svea hovrätt beträffande befattningshavare vid hovrätt, som icke ägna sig åt domarverksamhet, att befälsutbildningen bör räknas lika med annan tjänstgöring i statens tjänst, i den mån befälsutbildningen med säkerhet kan anses ha försenat sökandet eller erhållandet av befattningen i fråga. Kammarrätten finner, att befälsutbildningstiden bör få räknas tjänsteman till godo såsom tjänstår i pensionshänseende i den mån kompensation tidigare icke kunnat beredas honom vid befordran till icke-ordinarie tjänst. Skogsstyrelsen föreslår, att befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse eller skogsstyrelsen skall få såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tiden för godkänd befälsutbildning under förutsättning att han icke genom avkortad provtjänstgöring eller på annat sätt redan erhållit kompensation. Generalpoststyrelsen föreslår, att vissa kategorier befattningshavare, nämligen postexpeditörer, postassistenter och brevbärare, som på grund av befälsutbildningen vunnit anställning som extra ordinarie vid en senare tidpunkt, skola äga räkna tjänstår i pensionshänseende från den tidpunkt, då extra ordi-

67 narie anställning skulle ha erhållits, om befälsutbildningen icke kommit hindrande emellan. Styrelsen anför, att tjänsteman i postverket, som avgår med ålderspension, i regel har uppnått det för full pension erforderliga antalet tjänstår, varför förslaget endast torde få betydelse för förtids- eller sjukpensionerade. Telegrafstyrelsen anser, att befälsutbildad värnpliktig, vars anställning i verkets tjänst försenats genom befälsutbildningen, bör såsom tjänstår för pension tillgodoräknas utbildningstiden i den mån han icke tidigare än som normalt sker antagits i extra ordinarie befattning och därigenom erhållit kompensation i pensionshänseende. Några myndigheter äro tveksamma om behovet av bestämmelser i nu förevarande avseende. Sålunda anför överståthållarämbetet — under hänvisning till att ämbetet beträffande notarier och kanslister föreslagit tillgodoräkning av befälsutbildningstiden sålunda, att den tid av tre, respektive sex år, varunder vederbörande regelmässigt plägar vara placerad såsom extra befattningshavare, skall avkortas med befälsutbildningstiden — att vid sådant förhållande bestämmelser om tillgodoräkning för pension ej synes ämbetet erforderliga, då kompensationen avses skola inträda under placeringen som extra befattningshavare. Medicinalstyrelsen anser, att frågan om tillgodoräknande av tid för befälsutbildning såsom tjänstår för erhållande av pension endast i undantagsfall torde bliva aktuell, och anser att frågan synes kunna lösas från fall till fall. Generaltullstyrelsen anser frågan sakna praktisk betydelse för tullverkets del, enär befälsutbildningen icke torde kunna medföra en sådan försening av anställningen i tullverket att vederbörande ej uppnår erforderligt antal tjänstår för erhållande av full pension. Tillräckliga skäl att meddela bestämmelser för sådana helt säkert sällan förekommande fall som förtida avgång från tjänsten torde emellertid knappast föreligga. Rikets allmänna kartverk anför, att med de bestämmelser kartverket förordat om företrädesrätt för den befälsutbildade vid lika lämplighet i övrigt vid tillsättande av statstjänst, möjlighet till avkortning av provtjänstgöring samt tillgodoräkning vid löneklassuppflyttning skulle en ytterligare kompensation i form av tjänstårsberäkning för pension som regel bliva en dubblering av kompensationen. Vidare bör beaktas, att icke befälsutbildad statsanställd värnpliktig som regel under motsvarande tid varit extra befattningshavare och sålunda icke fått räkna samma tid som tjänstår för pension. Statens pensionsanstalt slutligen anser tillgodoräknande i detta avseende knappast av behovet påkallat i betraktande av den numera gällande högsta tjänståldern av 30 år och den med extra ordinarie anställning förenade rätten till tjänstårsberäkning för pension. Skulle likväl tillgodoräkning anses böra ifrågakomma, bör sådan medgivas även i fall, då kompensation i form av tillgodoräkning för uppflyttning i löneklass erhållits. En reglering av frågan synes möjligen kunna ske genom föreskrifter, utfärdade av Kungl. Maj:t med stöd av stadgandet i 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, respek-

68 tive motsvarande föreskrifter i folkskolans tjänstepensionsreglemente samt tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor. Utredningsmännen. Såsom i en del av yttrandena framhållits torde som regel befälsutbildningen icke medföra sådan försening av vederbörande befälsutbildades anställning i statens tjänst, att han icke vid uppnåendet av den för avgång ur tjänsten bestämda levnadsåldern innehar det för hel ålderspension stipulerade antalet av 25 eller 30 tjänstår. Detta gäller åtminstone i de fall, då statsanställningen tager sin början med anställning såsom aspirant eller extra befattningshavare. I sådana numera ingalunda sällsynta fall, då vederbörande börjar som arvodist, kan emellertid med pensionsrätt förenad befattning erhållas på ett förhållandevis sent stadium, och det kan då mycket väl tänkas, att ett tillgodoräknande av befälsutbildningstiden kan få betydelse. Att så jämväl kan bliva förhållandet, då det gäller att bestämma storleken av invalid-, sjuk- eller förtidspension, synes utan vidare uppenbart, och i verkligheten torde det vara för sistnämnda fall, som ett tillgodoräknande av befälsutbildningstiden får sin största betydelse. I några yttranden har man velat förbinda rätten att räkna befälsutbildningstiden såsom tjänstår för pension med det villkoret, att samma tid ej förut kompenserats, och ett verk har framhållit, att en dylik rätt skulle, under förutsättning att av verket för dess del i övrigt föreslagna tillgodoräkningsregler bliva genomförda, medföra dubbelkompensering. Å andra sidan ha ett par verk ansett ifrågavarande rätt böra tillgodoräknas de befälsutbildade oberoende av om kompensation erhållits i annan ordning. För vår del vilja vi •— under erinran, att förslaget har avseende både å befälsutbildning, som ligger i tiden före den tidpunkt, från vilken en befattningshavare räknar tjänstår, och å befälsutbildning, för vilken vederbörande åtnjuter tjänstledighet med C-avdrag å lönen — förorda, att befälsutbildningstiden generellt får tillgodoräknas såsom tjänstår för pension. Ehuruväl en bestämmelse härom icke kommer att få någon praktisk betydelse för de flesta befälsutbildade, bör å andra sidan ej förbises, att det med säkerhet kommer att finnas åtskilliga fall, där kompensation enligt här förut angivna grunder ej kan ske. Man bör då icke avstå från den möjlighet att, låt vara på ett sent stadium, tillgodoräkna vederbörande befälsutbildningstiden, som kan finnas innesluten i den nu föreslagna bestämmelsen. Att det med en generell tilllämpning av samma bestämmelse en eller annan gång kan uppkomma dubbel kompensation är visserligen sant, men vi se ingenting oriktigt däri och vilja i sådant avseende erinra om uttalandet i direktiven för utredningen, att det vid densamma jämväl borde beaktas, om icke värdet ur allmän synpunkt av den särskilda tjänstgöring, för vilken ifrågavarande värnpliktiga äro avsedda, kunde utgöra motiv för att de i sin civila verksamhet på ett eller annat sätt erhölle bestämda fördelar framför andra. Ur administrativ synpunkt måste det därjämte betraktas som en bestämd fördel, att befälsutbildningen alltid får tillgodoräknas för pension och att ett sådant tillgodoräknande alltså icke behöver bero av en prövning i varje särskilt fall.

69 E n bestämmelse av nu föreslagen innebörd synes oss, såsom jämväl statens pensionsanstalt samt uppenbarligen också försvarsväsendets lönenämnd i sina ovan återgivna yttranden ifrågasatt, kunna utfärdas av Kungl. Maj:t med stöd av stadgandet i 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, respektive motsvarande bemyndigande i folkskolans tjänstepensionsreglemente samt tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna. Förslag till kungörelse i ämnet finnes fogat vid betänkandet (Bilaga H). I detta sammanhang bör påpekas, att hos statens pensionsanstalt är såväl tjänste- som familjepensionen ordnad för vissa lärare vid kommunala och enskilda läroanstalter, vissa läkare, vissa befattningshavare vid vårdanstalter, befattningshavare hos hushållningssällskap, polismän m. fl. Bestämmelser härom ha meddelats i reglemente för statens pensionsanstalt. Reglementet torde, enligt vad som meddelats oss, inom kort komma att omarbetas. Eftersom ifrågavarande reglemente skall omarbetas, sakna vi anledning att här närmare ingå på detsamma. Vi förutsätta emellertid, att vid omarbetningen de riktlinjer, vilka vi i det föregående förordat, bliva iakttagna. Sjukledighet, semester och ferier.

Enligt 14 § 1 mom. civila icke-ordinariereglementet skall vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avses i 13 § (olycksfall i tjänst m. m.) extra ordinarie tjänsteman a) äga uppbära oavkortad lön under högst 7 dagar av ett och samma kalenderår, b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. Såsom förutsättning för åtnjutande enligt a) av oavkortad lön gäller, att tjänstemannen vid ingången av kalenderåret antingen uppnått minst 30 års ålder eller ock under sammanlagt minst sex år innehaft ordinarie eller extra ordinarie anställning i statens tjänst. Motsvarande bestämmelser finnas i 14 § militära icke-ordinariereglementet. Utredningsmännen. På sätt föreslagits i en del yttranden över promemorian den 7 maj 1942 bör såsom kvalifikationstid för nämnda förmån få räknas även befälsutbildningstid. E n bestämmelse härom kommer emellertid, i likhet med vad vi framhållit vid vårt förslag om befälsutbildningstidens tillgodoräknande för löneklassuppflyttning, att få avseende allenast å de tjänstemän, som undergått befälsutbildning före anställningen i statstjänst. Jämlikt 31 § 1 mom. civila icke-ordinariereglementet äger extra tjänsteman årligen åtnjuta semester under 15 dagar. Rätt till semester inträder efter det tjänstemannen i statsanställning fullgjort tjänstgöring under sammanlagt minst 180 dagar. I 2 mom. av samma paragraf stadgas vidare, att, därest tjänsteman av annan anledning än i 33 § omförmäles — d. v. s. att han åtnjuter tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten m. m. — icke tjänstgjort under sammanlagt mer än 90 dagar av nästföregående kalenderår, det skall ankomma på vederbörande myndighet att med hänsyn till föreliggande omständigheter

70 bestämma, om och i vad mån minskning i tjänstemannens semester för det löpande kalenderåret skall äga rum. I huvudsak motsvarande bestämmelser givas i 31 § 1 och 3 mom. militära icke-ordinariereglementet. Utredningsmännen. I konsekvens med vår tidigare tillkännagivna åsikt angående det värde, som i merithänseende bör tillmätas befälsutbildningen, föreslå vi, att densamma likställes med sådan tjänstgöring i statsanställning, vars fullgörande är satt som villkor för rätten för extra tjänsteman att åtnjuta semester. Bestämmelsen härom bör gälla oberoende av om befälsutbildningen infaller före eller efter det tjänstemannen inträtt i statstjänst. Därest en extra tjänsteman inkallas för fullgörande av värnplikt och därvid uttages för befälsutbildning, torde det åtminstone under nuvarande beredskapsförhållanden finnas viss risk för att han icke under året närmast före det första året efter militärtjänst, under vilket han skulle kunna få semester, hinner tjänstgöra 90 dagar i sin civila befattning. Han skulle alltså vara underkastad den prövning i fråga om rätten till full semester, varom bl. a. 31 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet innehåller bestämmelse. Av nyss anfört skäl och då det icke synes billigt, att ett avbrott i tjänstgöringen för befälsutbildning skall medföra, att tjänstemannens rätt till semester sättes under omprövning, föreslå vi att sagda avbrott likställes med avbrott i tjänstgöringen till följd av olycksfall i tjänsten. Enligt 18 § 1 mom, jämfört med 42 § 1 mom, folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619) skall ordinarie eller extra ordinarie lärare, som icke under två på varandra följande terminer minst sextio dagar bestritt sin egen eller annan lärartjänst inom det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet eller bestritt statlig tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning, under närmast därpå följande ferietid å sin avlöning vidkännas A-avdrag. Motsvarande bestämmelse för ordinarie och extra ordinarie lärare, å vilka avlöningsreglementet den 30 juni 1943 (nr 509) för de högre kommunala skolorna äger tillämpning, finnes i 19 § 1 mom. och 58 § 1 mom. sistnämnda reglemente. Utredningsmännen. Därest lärare, tillhörande någon av de nyss nämnda kategorierna, undergår befälsutbildning kan följden bliva, att han hindras att fullgöra den för avdragsfria ferier erforderliga tjänstgöringen. E n sådan konsekvens finna vi icke överensstämma med rättvisa och billighet, och vi föreslå därför, att befälsutbildningen i förevarande avseende jämställes med sådan statlig tjänst, varom de ifrågavarande författningsrummen tala. Vad vi i detta avsnitt förordat ha vi intagit såsom en generell bestämmelse i den allmänna kungörelsen. Sammanta fining.

Vårt förslag angående befälsutbildningens tillgodoräknande såsom merit i stats- och därmed likställd tjänst innebär sammanfattningsvis alltså följande. 1. Såsom generella regler skola gälla

71 dels att befälsutbildningen skall vid befattningars tillsättande m. m. räknas såsom allmän merit, dels att befälsutbildad, som icke på annat sätt fått räkna sig befälsutbildningen tillgodo, skall vid tillsättande av befattning äga företräde framför eljest jämställd medsökande. 2. Stipulerad maximiålder, vare sig det gäller befattning, läroanstalt eller kurs, får av befälsutbildad överskridas med tiden för befälsutbildningen. 3. I den mån så prövas kunna ske utan men för fullgod personalrekrytering må eftergift göras beträffande praktiska och teoretiska kompetensfordringar. 4. Föreskriven prov- eller aspiranttjänstgormg skall, i vad den avser tid utöver ett år, anses fullgjord genom befälsutbildningen till tid motsvarande denna. 5. Befälsutbildningstiden skall tillgodoräknas såsom tjänstår för befordran. 6. Bestämmelser givas i syfte att förebygga att befälsutbildningen skall menligt inverka på den befälsutbildades befordringstur. 7. Regler föreslås i fråga om befälsutbildningens tillgodoräknande för löneklassplacering, semester, sjukvård, ferier och pension. I samband härmed vilja vi framhålla, att i vad angår v ä r n p l i k t i g a i s p e c i a l t j ä n s t förslagen utgå från att dessa skola få räkna åtminstone facktjänstgöringen såsom tjänstgöring i eget yrke. De av oss förordade åtgärderna beträffande meritberäkning, löneklassuppflyttning och pension måste medföra vissa kostnader för staten. Att ens tillnärmelsevis beräkna dessas belopp låter sig icke göra, det enda som i sådant hänseende kan sägas är, att det ej bör komma att röra sig om summor av nämnvärd betydelse. Kostnaderna äro emellertid en nödvändig förutsättning för att systemet med utbildning av värnpliktiga officerare och underofficerare skall gå i lås. För statens del synas betänkligheter mot ifrågavarande utgifter uteslutna redan av den anledningen, att de statliga verk, där befälsutbildade bliva anställda, kunna antagas få valuta för därigenom uppkommande kostnader. I det följande komma vi att beträffande tillämpningen av vårt förslag å ett par områden av statstjänsten lämna en mera detaljerad redogörelse, varjämte vi till behandling upptaga vissa med statstjänstemannen i stort likställda personalgrupper. Domarbanan.

Utbildning och befordran inom domarbanans lägre grader ske, såsom förut nämnts, steg för steg efter ett enhetligt system. På grund därav synes det möjligt att beträffande befälsutbildningens tillgodoräknande för domaraspiranter införa mera fasta regler än som varit möjligt för statstjänsten i allmänhet. I promemorian den 7 maj 1942 hade vi framlagt följande förslag. För domaraspirantema torde den förlängda militärutbildningen kunna tillgodoräknas på följande sätt.

72 1) Domsagotiden förkortas med ett halvt år. Därvid är det nödvändigt, att denna förkortning ej så att säga lägges i slutet av den vanliga tjänstgöringsgången utan att aspiranten verkligen får i tillräcklig utsträckning utföra kvalificerat arbete. Den tid om ett halvt år, som fordras för förordnande till förste notarie (förste notariegöromål), torde ej böra minskas. Ettårstiden för förordnande enligt 22 § domsagostadgan torde kunna något minskas. Tiderna för förordnande enligt 12 § domsagostadgan att utföra vissa sekreterargöromål och enligt 23 § domsagostadgan att i viss utsträckning tjänstgöra såsom ordförande i häradsrätt eller förvalta häradshövdingämbete lära kunna minskas från ett och ett halvt år till ett år, tiden för förordnande enligt 24 § sista stycket domsagostadgan från två år till ett och ett halvt år. Genom domsagotidens förkortning med ett halvt år erhåller alltså den, som fått förlängd militärtjänstgöring med 180 dagar, kompensation för hela denna tid. 2) Tjänstgöringen i hovrätt (under hovrätt) före första adjunktion förkortas för den officersutbildade med ett halvt år, d. v. s. han erhåller den tur, han skulle ha fått om han börjat i hovrätt ett halvt år tidigare än han i verkligheten gjorde. Någon avkortning av tiden före första fiskalsförordnandet torde ej böra medgivas utan avkortning får inträda senare. Så snart den befälsutbildade aspiranten prövats genom provföredragning och en tids fiskalstjänstgöring, bör han emellertid erhålla förordnande efter den tur, han enligt vad ovan förordats slutligen skall intaga. För uppflyttning i den högre lönegraden bör det militära halvåret få räknas såsom fiskalsförordnande i den mån vederbörande ej redan tack vare detta halvår fått mera fiskals- eller likvärdiga förordnanden än han eljest skulle ha fått. Eftersom den befälsutbildade enligt nu förordade grunder blir assessor lika tidigt som han eljest skulle ha blivit, äro regler om att den förlängda militärtiden skall tillgodoräknas för pension för närvarande icke behövliga. Vad här sagts skall endast gälla om och i den mån den förlängda militärtjänstgöringen verkligen förorsakat försening. Därest någon tager studentexamen så ung eller sin juris kandidatexamen så fort, att han före de för olika förordnanden fordrade levnadsåren hinner med både den förlängda militärutbildningen, studierna och de i vanliga fall förordade tjänstgöringstiderna, inträder ej rätt till särskild kompensation. I yttrande över promemorian tillstyrkes förslaget i allo av Svea hovrätt, som anför, att liknande regler redan tillämpades beträffande beredskapstjänst och att de visat sig väl ägnade att begränsa olägenheterna för de inkallade utan äventyrande av deras utbildning, varför förslaget måste anses innefatta en god lösning av föreliggande spörsmål. Även övriga hovrätter ha tillstyrkt förslaget. Utredningsmännen. Förslaget byggde på då gällande domsagostadga och arbetsordningar för hovrätterna. Kungl. Maj:t har emellertid den 11 juni 1943 (nr 290) utfärdat en ny domsagostadga, som i flera hänseenden ändrat befordringsförhållandena för domaraspiranterna. Även för hovrätternas del ha några ändringar skett. Vårt nyssnämnda förslag måste alltså jämkas i anledning av de nya bestämmelserna. Domsagotjänstgöringen, vilken fullgöres dels såsom tingsnotarieaspirant under sex månader, dels såsom tingsnotarie, skall hädanefter vara två och ett halvt år. Denna tid bör för befälsutbildad kunna minskas med ett halvt år.

73 Det må här framhållas, att under arbetet på en ny domsagostadga från åtskilliga håll starkt ifrågasattes att minska domsagotiden till två år. Att minskningen skedde blott till två och ett halvt år berodde till väsentlig del ej på att tiden ur utbildningssynpunkt ansågs bliva för kort, utan att en så stor sänkning över lag skulle vara oläglig för domsagoarbetet. Att för de befälsutbildade minska tiden med ett halvt år kan visserligen komma att visa sig olägligt för domsagoarbetet, men det synes oss skäligt att den övriga domsagopersonalen får ta dessa olägenheter, helst som desamma i ej ringa mån komma att uppvägas av den större erfarenhet och den förmåga att »tala med folk», som den befälsutbildade redan i början av sin domsagotjänstgöring bör äga. Minskningen bör emellertid ej vara ovillkorlig, utan i de fall, där den befälsutbildade för sin domarutbildnings skull visar sig behöva upp till två och ett halvt års tingstjänstgöring, bör så lång tjänstgöring stå öppen för honom. Det kan ifrågasättas, huruvida ej den nyssnämnda tjänstgöringen såsom tingsnotarieaspirant skulle kunna något minskas för befälsutbildad, t. ex. med två månader. Denna första tid avser ju ej allenast att lära den unge juris kandidaten att »handskas med papper» och att se saker och ting praktiskt samt att pröva hans lämplighet för domarbanan utan även att lära honom »tala med folk». I sistnämnda hänseende skulle enligt vad vi nyss anförde den befälsutbildade ha en del undangjort. Med hänsyn till de mångahanda göromål, som en tingsnotarie skall utföra på eget ansvar, och till nödvändigheten av att han så att säga tekniskt behärskar alla dessa åligganden ha vi dock stannat vid att ej förorda någon minskning av denna tid. De i 18 § domsagostadgan förordade tiderna om ett års tjänstgöring, enligt första stycket för den, som fyllt 24 år, att svara för domboken m. m. samt enligt andra stycket för den, som fyllt 25 år, att med vissa begränsningar tjänstgöra såsom ordförande i häradsrätt och förvalta häradshövdingämbete torde kunna minskas med tre månader. Tiden för förordnande enligt 19 § andra stycket att i visst fall förvalta häradshövdingämbete utan begränsad befogenhet torde även kunna minskas med tre månader. De tider, vilka vi sålunda föreslå skola kunna ersättas av befälsutbildning, äro lika långa som de tider, vilka enligt Kungl. brev den 30 juni 1943 till rikets hovrätter kunna ersättas av beredskapstjänst. Det är tydligt, att beredskapstjänst och befälsutbildning i detta sammanhang ej skola få tillgodoräknas till längre sammanlagda tider än de nu föreslagna. Enligt 20 § må för behörighet att mottaga förordnande enligt 18 § med tjänstgöring i domsaga till en tid av högst sex månader likställas tjänstgöring i hovrätt, i vissa rådhusrätter, hos vissa åklagare eller hos ledamot av advokatsamfundet. Eftersom tingsnotarie för att kunna på eget ansvar omhänderhava de i 18 § omförmälda åliggandena måste ha en icke allt för kort tids praktisk förtrogenhet med tjänsten å domsaga, torde det vara nödvändigt stadga, att i förevarande hänseende i 20 § angivna slags tjänstgöring och befälsutbildning tillsammans ej få medräknas till mer än sex månader.

74 Eftersom även enligt detta jämkade förslag en befälsutbildad får tjänstgöringen i domsaga minskad med ett halvt år, blir den, som har 180 dagars befälsutbildning, till tiden helt kompenserad och den, som haj 360 dagars befälsutbildning, till halva tiden kompenserad. Däremot gör han i båda fallen viss ekonomisk förlust, nämligen så till vida att hans möjlighet att få tingsnotarielön fördröjes med lika lång tid som befälsutbildningen varat. Beträffande tjänstgöringen i hovrätt föreslå vi, i överensstämmelse med vårt promemorieförslag, att tjänstgöringen i hovrätt (under hovrätt) före första adjunktion, i regel minst tre och ett halvt år, för den officersutbildade förkortas med ett halvt år samt att denna förkortning skall avse tid, som infaller efter första fiskalsförordnandet. P å sätt Göta hovrätt i sitt yttrande föreslagit torde det bora föreskrivas, att aspirant, då han börjar tjänstgöra i hovrätt, omedelbart skall anmäla, om han gör anspråk på att vid turberäkning få tillgodoräkna sig militärtjänstgöring. Då turordningen brukar bestämmas efter tidpunkten för första fiskalsförordnandet, synes, såsom hovrätten över Skåne och Blekinge vid remissen anfört, förevarande stadgande böra få- det innehåll, att vid bestämmandet av turen för officersutbildad befattningshavare det skall så anses, som om första fiskalsförordnande meddelats honom ett halvt år tidigare än som skett. Beträffande fiskalernas löneställning gäller fr. o. ni. den 1 juli 1943, att vid varje hovrätt skall finnas ett antal extra ordinarie fiskaler i lönegrad Eo 22 samt att övriga fiskaler (extra fiskaler) skola vara placerade i lönegrad Ex 20. För förordnande till extra ordinarie fiskal fordras ett och ett halvt års tjänstgöring såsom extra fiskal eller viss likvärdig tjänstgöring. Av denna tjänstgöring skulle, i konsekvens med det förut sagda, sex månader få ersättas av utbildningen till officer, dock så att den stadgade minimitiden, sex månader, för tjänstgöring såsom ledamot eller fiskal ej må eftergivas. Enligt detta vårt förslag få de officersutbildade full kompensation till tiden men lida den ekonomiska förlusten, att deras tillträde till extra fiskalslön försenas. Vid sådant förhållande och då försening även skett vid tillträdet av tingsnotarielön, synes domaraspiranterna ej böra berövas den i det föregående för alla statstjänstemän förordade förmånen att för löneklassuppflyttning få tillgodoräkna sig hela befälsutbildningstiden i den lönegrad, där de först kunna väntas få någon nytta av en dylik rätt, nämligen såsom fiskaler i Eo22. Då det kan vara svårt att avgöra, i vad mån de befälsutbildade skulle ha fått förordnanden tidigare om de ej haft befälsutbildning, ha vi ej velat göra deras möjlighet att för antagning till e. o. fiskal medräkna befälsutbildningstid avhängig av att det skall kunna visas, att de om de börjat tjänstgöra i hovrätten ett halvt år tidigare skulle ha haft ett halvt års längre förordnande såsom extra fiskal. Landsstaten.

Hos och under överståthållarämbetet och länsstyrelserna äro anställda ett flertal grupper befattningshavare, för vilka grupper gälla olika kompetensvill-

75 kor och befordringsgrunder. Då antalet befattningshavare tillika är stort, synes det oss lämpligt att på samma sätt som beträffande domarbanan angiva hur en tillämpning av de av oss i det föregående vidkommande statstjänsten föreslagna meritberäkningsreglerna kan komma att gestalta sig för landsstaten. Det må till en början anmärkas, att efter den omorganisation av överståthållarämbetet, som trädde i tillämpning den 1 januari 1943, överensstämmelse, frånsett benämningarna, i huvudsak föreligger mellan den hos överståthållarämbetet och hos länsstyrelserna anställda personalen, ävensom att enahanda bestämmelser gälla i fråga om lönesättningen m. m. för sådana icke-ordinarie befattningshavare, vilka icke förordnas av Kungl. Maj.t. Då vi i det följande tala om länsstyrelse åsyfta vi, där intet annat utsäges, alltså jämväl överståthållarämbetet. De grupper tjänstemän, om vilka i det följande blir tal, äro länsstyrelsernas egna befattningshavare, landsfogdarna, häradsskrivarna och landsfiskalerna ävensom hos de sistnämnda anställd kontorspersonal. Länsstyrelserna. Länsstyrelsernas manliga befattningshavare i ordinarie löneställning utgöras av landssekreterare och landskamrerare i A 30, länsassessorer i A 27, länsnotarier och länsbokhållare av l:a klass i A 24 samt av 2:a klass i A 21, landskanslister och landskontorister i A 15, förste expeditionsvakter i A 7 samt expeditionsvakter i A 5. Motsvarande befattningar hos överståthållarämbetet benämnas kanslidirektörer, assessorer, notarier av l:a och 2:a klass samt kanslister. De extraordinarie utgöras av länsassessorer i Eo 27, länsnotarier och länsbokhållare i Eo 19 samt landskanslister och landskontorister i Eo 14. De extra utgöras av länsbokhållare och länsnotarier i Ex 19 och Ex 14, landskanslister och landskontorister i Ex 11, Ex 7 och Ex 4 samt expeditionsvakter i Ex 5. För att kunna uppföras på förslag till landssekreterartjänst eller länsassessorsbefattning å landskansli eller utnämnas till länsnotarie fordras att hava avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning, samt beträffande^ landskamrerartjänst, länsassessorsbefattning å landskontor eller länsbokhållare antingen nyssnämnd examen eller statsvetenskaplig-juridisk examen. För antagning m. m. av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna, vilken icke förordnas av Kungl. Maj:t, gälla bestämmelserna i Kungl. Maj:ts cirkulär den 12 november 1937. Jämlikt dessa förfares vid anställning så, att vederbörande anställes tills vidare, dock högst intill en tidpunkt, som infaller sex månader efter den dag, från vilken antagningen skett. Vid en tidpunkt, som infaller omkring fjorton dagar före utgången av nämnda tid, tages under övervägande, huruvida anställningstiden må förlängas. Där förlängning sker, utfärdas nytt antagningsbevis, i regel gällande tills vidare utan särskild tidsbegränsning. Förfarandet har tillkommit i syfte att erhålla en provotid beträffande vederbörandes lämplighet. I fråga om löneställningen gäller följande. Extra länsnotarie och extra länsbokhållare åtnjuta under första tjänståret

76 lön högst enligt lönegrad Ex 14 och under påföljande två år högst enligt E x 19. Därefter må han antagas till extra ordinarie länsnotarie, respektive extra ordinarie länsbokhållare, i båda fallen med placering högst i lönegrad Eo 19. Extra landskanslist och extra landskontorist åtnjuta under första tjänståret lön högst enligt lönegrad Ex 4, under påföljande två år högst enligt Ex 7 och under därefter följande tre år högst enligt Ex 11. Därefter må han antagas till extra ordinarie landskanslist, respektive extra ordinarie landskontorist med placering högst i lönegrad Eo 14. I de över promemorian den 7 maj 1942 avgivna yttrandena har något förslag att åvägabringa kompensation genom minskning av kompetenskraven icke framkommit. Av överståthållarämbetet ifrågasatt eftergift i frågan om kanslistbefattningar å kravet på avlagd studentexamen ha vi i det föregående behandlat. Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att, ehuru vad nu ifrågavarande befattningshavaregrupper angår domsagotjänstgöring icke är obligatorisk, ha dock ofta extra länsnotarier och de extra länsbokhållare, som avlagt juris kandidatexamen, förskaffat sig sådan utbildning. Enär den fördjupade utbildning, som tjänstgöringen vid domstol förlänar, måste anses ytterst värdefull för samtliga landsstatsjurister, synes det länsstyrelsen angeläget, att de icke genom ianspråktagande för militär utbildning betagas lusten att underkasta sig utbildning vid domstol. Länsstyrelsen anser därför, att befälsutbildningen, i den mån den icke kompenserats genom den förkortning av domarutbildningen, som föreslogs i bilaga till promemorian, bör få tillgodoräknas under lämpligt anställningsskede. Överståthållarämbetet framhåller vidkommande de befattningshavare, å vilka cirkuläret den 12 november 1937 är tillämpligt, att det första tjänstgöringsåret till övervägande delen har karaktär av provtjänstgöring, varför någon minskning icke synes böra ske av den tid, som måste förflyta, innan den första uppflyttningen i lönegrad får ske. Länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län uttala, att någon minskning i den i cirkuläret föreskrivna prövotiden av sex månader icke får ske. Rörande länsstyrelsernas inställning i övrigt till ifrågavarande spörsmål må följande återgivas. Länsstyrelsen i Örebro län anför, att utbildningen till värnpliktig officer bör jämställas med tjänstgöring såsom länsnotarie, respektive länsbokhållare samt utbildningen till värnpliktig underofficer med tjänstgöring såsom landskanslist, respektive landskontorist. Oavsett om befälsutbildningen sker före eller efter den utbildades anställning hos länsstyrelsen bör han för löneklassuppflyttning samt tjänstårsberäkning för pension få räkna sig tiden för befälsutbildningen till godo. I huvudsak samma ståndpunkt intages av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Fullt så långt vill ej länsstyrelsen i Malmöhus län sträcka sig. Länsstyrelsen, som av anförda skäl inskränker sig till att behandla befälsutbildningens tillgodoräknande när det gäller tillsättning av länsnotarie- och länsbokhållarbefattningar, anser, att det knappast kan sägas, att värdet i merithänseende av befälsutbildningen är likställt med förordnande å nämnda tjänster, ävensom att det

77 bör beaktas att värdet kan vara olika för länsnotanetjänst och för länsbokhållartjänst. Men om därjämte tages i betraktande att här även är fråga om att giva en sökande kompensation för den större samhälleliga tjänsteplikt, som utkrävts av honom, bör enligt länsstyrelsens mening det icke anses oskäligt att åtminstone två tredjedelar av utbildningstiden tillgodoräknas honom vid tillsättning av ifrågavarande tjänster, dock endast under förutsättning, att han genom tillräckligt lång tjänstgöring på befattningen skaffat sig nödig rutin. Vad angår inordnandet i löneklass av befälsutbildad tjänsteman, anser länsstyrelsen att han bör få såsom tid för likvärdigt arbete tillgodoräkna sig utbildningstid i samma utsträckning som vid tillsättningen av vederbörande befattning. Enligt länsstyrelsens i Stockholms län mening bör full kompensation beredas för den tid, som åtgått för befälsutbildning. I den mån vederbörande på grund av befälsutbildningen fått tiden för förberedande utbildning till civil statstjänst, exempelvis domsagotjänstgöringen, avkortad, uppkommer utan vidare dylik kompensation till lika stor del som tiden för ifrågavarande civila utbildning minskas. För på så sätt icke kompenserad befälsutbildningstid måste kompensationsfrågan lösas genom att låta vederbörande tillgodoräkna sådan tid efter sitt inträde i civil statsanställning. För att full kompensation skall uppkomma bör detta tillgodoräknande avse icke blott lönetursberäkning utan jämväl meritberäkning för befordran samt tjänstårsberäkning för pension. Dessutom bör tillgodoräknandet få inträda i tidigast infallande anställningsskede av sådan varaktighet, att det kan beräknas medgiva full kompensation. Länsstyrelsen föreslår i anslutning härtill, att befälsutbildningstid, som icke kompenseras genom förkortad domarutbildning, må såväl i fråga om lönetursberäkning som beträffande meritberäkning för befordran och tjänstårsberäkning för pension tillgodoräknas extra länsnotarie och extra länsbokhållare såsom tjänstgöring i lönegrad Ex 19, extra landskanslist och extra landskontorist såsom tjänstgöring i lönegrad Ex 7 samt extra expeditionsvakt såsom tjänstgöring i lönegrad Ex 5. Överståthållarämbetet, vars yttrande i vad detsamma berör befordringsturen behandlats förut i detta kapitel, föreslår, att en avkortning, motsvarande befälsutbildningen, skall ske beträffande extra notarier av den tid, som minst skall förflyta mellan uppflyttningen till lönegrad Ex 19 och antagningen till extra ordinarie notarie, samt beträffande extra kanslist av den tid, under vilken vederbörande skall vara placerad i lönegrad Ex 7. Utredningsmännen. I fråga om befattningarna såsom landssekreterare, landskamrerare och länsassessor gäller, att dessa uppnås vid relativt hög levnadsålder och vanligen efter det vederbörande passerat genom de lägre graderna i länsstyrelsen. Man synes därför kunna i förevarande sammanhang bortse från desamma. Vi vilja emellertid framhålla, att för den händelse i något enstaka fall sökande till ordinarie eller extra ordinarie länsassessorsbefattning icke tidigare skulle fått tillgodoräkna undergången befälsutbildnmg, så kan och bör detta ske med tillämpning av de i kungörelseförslaget

78 (Bilaga A) intagna bestämmelserna om tjänstårsberäkning för befordran och för löneklassuppflyttning. Jämväl i fråga om sökande till länsnotarie- eller länsbokhållarbefattning torde man som regel kunna räkna med, att vederbörande på ett tidigare stadium fått kompensation för befälsutbildningen, vadan det nyss anförda kan beräknas få giltighet även beträffande sådan sökande. Vidkommande övriga befattningshavare lärer av redogörelsen för tjänstetillsättning m. m. ävensom av de olika yttrandena framgå, att förhållandena vid länsstyrelserna äro sådana, att utrymme finnes för tillgodoräkning av befälsutbildningen i enlighet med de bestämmelser, vi upptagit i kungörelseförslaget och som i huvudsak finnas angivna i den härförut å sid. 70 intagna sammanfattningen. Befälsutbildad befattningshavare vid länsstyrelse skall alltså äga åberopa tiden för befälsutbildningen — förutom såsom kvalifikationstid för semester och avdragsfria sjukdagar — för tjänstårsberäkning för befordran, löneklassuppflyttning och pension. Därvid förorda vi, i likhet med överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län, att befälsutbildningen skall likställas med för extra länsnotarie (extra länsbokhållare, extra notarie) tjänstgöring i lönegrad Ex 19, för extra landskanslist (extra landskontorist, extra kanslist) tjänstgöring i lönegrad Ex 7 samt för extra expeditionsvakt tjänstgöring i lönegrad Ex 5. För en värnpliktig officer kommer alltså den tid av tre år, som från hans anställning som extra länsnotarie minst måste förflyta, innan han kan antagas till extra ordinarie, att minskas till två år. Har han innan anställningen i länsstyrelsen under tjänstgöring i domsaga skaffat sig fulla tingsmeriter, i vilket fall tiden för domsagotjänstgöringen avkortats med ett halvt år, kommer tiden som extra länsnotarie att minskas blott till två och ett halvt år. Att den mer meriterade får gå längre tid såsom extra tjänsteman kan ju synas oegentligt, men torde icke kunna undvikas. Att utöver den sålunda åvägabragta kompensationen vederbörande har kvar rätten att räkna sig befälsutbildningstiden till godo för löneklassuppflyttning ha vi uttryckligen angivit i det föregående. I överensstämmelse med vad vi likaledes tidigare anfört synes för de ovan som exempel valda grupperna befattningshavare tillgodoräknandet böra ske under den tid, vederbörande befinner sig i begynnelselöneklassen som extra ordinarie, vilket innebär att han blir uppflyttad i löneklassen Eo 19: 19, respektive Eo 14: 14 efter två i stället för regelmässigt tre år. Landsfogde och landsfogdeassistent. Kompetensvillkoren återfinnas i 30 § instruktionen den 24 april 1936 (nr 154) för landsfogdarna samt 2 § kungörelsen samma dag (nr 155) om landsfogdeassistenter, båda författningsrummen i deras genom kungörelser nr 372 och 373/1943 erhållna lydelse. För behörighet att erhålla landsfogdetjänst fordras att ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov, att under sammanlagt

79 minst två och ett halvt år ha tjänstgjort såsom rättsbildat biträde i domsaga eller vid rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, samt därunder innehaft förordnande såsom ordförande i häradsrätt eller såsom ledamot i rådhusrätt som nyss sagts, att ha undergått teoretisk och praktisk polisutbildning enligt av Kungl.' Maj:t meddelade bestämmelser, samt att ha förvärvat erfarenhet i åklagaroch polisgöromål genom tjänstgöring i olika grenar av sådan verksamhet. Polisutbildnmgen har hittills bestått i genomgången polischefskurs under omkring sex månader och praktisk polisutbildning under omkring fyra månader. För att erhålla förordnande som landsfogdeassistent fordras samma teoretiska och praktiska utbildning som beträffande landsfogde med undantag för kravet på erfarenhet i åklagar- och polisgöromål. Enligt 6 § ovannämnda kungörelse nr 155/1936, ändrad genom kungörelse nr 34/1941, gälla följande bestämmelser rörande landsfogdeassistents anställningsförhållanden. Förordnande såsom landsfogdeassistent meddelas för sex kalendermånader, räknade fr. o. m. den 1 juli eller den 1 januari, eller för tolv kalendermånader,' räknade från förstnämnda dag, eller för återstående del av sålunda angivna tider. Landsfogdeassistent anställes som extra tjänsteman i lönegrad Ex 18 och må efter ett och ett halvt års tjänstgöring anställas som extra ordinarie i lönegrad Eo 19. För anställande som extra ordinarie må med tjänstgöring såsom landsfogdeassistent jämställas tjänstgöring som vikarie för landsfogde ävensom efter första förordnandet som landsfogdeassistent infallande tjänstgöring under högst sex månader som vikarie för landsfiskal eller stadsfiskal i stad med rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter. Landsfogden i Örebro län, vilkens yttrande åberopas av länsstyrelsen, föreslår, att tiden för befälsutbildningen i fråga om såväl landsfogde som landsfogdeassistent tillgodoräknas på samma sätt som föreslagits beträffande domaraspiranterna, d. v. s. att utbildningstiden i domsaga avkortas med ett halvt år. Beträffande övriga för landsfogde och landsfogdeassistent föreskrivna behörighetsvillkor synes någon lättnad icke kunna medgivas. I den mån någon aspirant på banan efter domsagotjänstgöringen blivit fördröjd genom befälsutbildning, bör detta sedermera tillgodoräknas honom i merithänseende och för uppflyttning i löneklass m. m. Det synes knappast kunna tänkas förekomma, att landsfogde blir inkallad till befälsutbildning. I den mån så emellertid sker liksom då landsfogdeassistent blir inkallad till dylik tjänstgöring, bör tiden tillgodoräknas honom såsom om han uppehållit tjänsten. Landsfogden i Örebro län anför vidare, att den tid av ett och ett halvt år, som landsfogdeassistent har att tjänstgöra innan han anställes såsom extra ordinarie, får anses utgöra en prövotid, som icke lämpligen kan ersättas med befälsutbildning. Däremot bör landsfogdeassistenten, sedan han blivit anställd såsom extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Eo 19, erhålla kompensation på så sätt att han i merithänseende och för vinnande' av uppflyttning i löneklass anses ha blivit anställd såsom extra ordinarie tjänsteman i nämnda lönegrad den dag han skulle ha erhållit sådant förordnande, om befälsutbildningen icke mellankommit.

80 Länsstyrelsen i Stockholms län och landsfogden i samma län giva uttryck åt samma åsikt som länsstyrelsen och landsfogden i Örebro län, dock att de anse, att tiden för landsfogdeassistents tjänstgöring såsom extra befattningshavare kan förkortas med ett halvt år och att alltså befälsutbildningen skall tillgodoräknas landsfogdeassistent såsom tjänstgöring i lönegrad Ex 18. Länsstyrelsen erinrar om att det vid utformning av bestämmelserna bör uppmärksammas, att kompetensfordringarna för landsfogdeassistent även ingå i kompetensvillkoren för landsfogde. Utredningsmännen. För framtiden torde man kunna räkna med, att befordringsgången till landsfogdebefattning som regel kommer att gå över befattningen såsom landsfogdeassistent. I förevarande sammanhang betyder detta, att man i kompensationsfrågan huvudsakligen kan räkna med landsfogdeassistenterna. I likhet med de hörda myndigheterna finna vi annan eftergift beträffande kompetensvillkoren än förkortningen av tiden for domsagotjänstgöringen icke kunna ifrågakomma. Av redogörelsen för yttrandena framgår, att skilda meningar yppat sig i frågan, huruvida avkortning bor medgivas beträffande den tid, under vilken landsfogdeassistent skall vara placerad i lönegrad Ex 18. I överensstämmelse med vårt förut i detta kapitel avgivna förslag, att befälsutbildning skall kunna ersätta föreskriven provtjänstgöring, i vad denna överstiger ett år, anse vi, i likhet med lansstyrelsen i Stockholms län, att nyssnämnda tid skall för befälsutbildad kunna minskas med ett halvt år. Emellertid må lika med tjänstgöring såsom landsfogdeassistent räknas bl. a. efter första förordnandet som sådan infallande tjänstgöring under högst sex månader såsom vikarie för landsfiskal eller stadsfiskal i vissa städer. En tillämpning av vårt förslag skulle dartor kunna medföra, att en landsfogdeassistent under de ifrågavarande aderton månaderna icke komme att tjänstgöra i denna egenskap mer än under sex månader. Då denna tid uppenbarligen måste anses för kort, vilja vi modifiera vårt förslag därhän, att tiden för befälsutbildningen och nyssnämnda vikariat icke må tillgodoräknas landsfogdeassistent för antagning såsom extra ordinarie tjänsteman för längre tid än sammanlagt nio månader. I fråga om befälsutbildningens tillgodoräknande i övriga avseenden, t. ex. för löneklassuppflyttning, pension m. m , skall däremot gälla vad vi om statstjänsten i allmänhet anfört. Landsfiskaler m. fl. Av rikets landsfiskaler äro 4 placerade i lönegrad A 24, 43 i A 23 och 363 i A 22 I vissa landsfiskalsdistrikt finnas anställda landsfiskalsassistenter (för närvarande cirka 170) i lönegrad Eo 14 eller Eo 17 samt manliga kanslibiträden i lönegrad A 7 och manliga skrivbiträden i lönegrad Eo 5. Kompetensvillkoren för landsfiskal återfinnas i § 27 instruktionen den 14 december 1917 (nr 903) för landsfiskalerna, ändrad genom kungörelse nr 730/1941.

81 ... For behörighet fordras att ha avlagt antingen distriktsåklagarexamen eller for utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov samt att ha med godkända betyg genomgått polischefskurs. Rekryteringsbestämmelserna återfinnas i kungörelsen den 24 april 1942 (nr 220) om antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst m. m. Den som vill vinna behörighet till landsfiskalstjänst skall undergå dels praktisk utbildning genom provtjänstgöring och polistjänstgöring, dels teoretisk utbildning bestående av genomgång av distriktsåklagarkurs och polischefskurs. För att bliva antagen till elev vid provtjänstgöring fordras bl. a, att ha avlagt studentexamen samt att ha fyllt minst 17 och högst 25 år eller, där han avlagt juris kandidatexamen, högst 28 år. Provtjänstgöringen skall påbörjas å landsfiskalskontor och dar omfatta en tid av nio månader, fördelad på två distrikt med ungefär halva tiden inom vartdera. I vissa fall kan länsstyrelsen föreskriva att eleven skall under högst tre månader fullgöra ytterligare provtjänstgöring' mom ett tredje landsfiskalsdistrikt. Den fortsatta provtjänstgöringen fullgores å landskansliet och landskontoret med tre månader å vardera avdelningen samt å landsfogdens expedition med likaledes tre månader. För elev, som avlagt juris kandidatexamen, skall sammanlagda tiden för provtjänstgöringen å landsfiskalskontor utgöra sex månader samt å vardera av länsstyrelsens avdelningar och å landsfogdens expedition två månader. Sedan provtjänstgöringen fullgjorts, antages eleven av en antagningsnämnd till distriktsåklagaraspirant med rätt till visst arvode. Därefter följer polistjänstgöring under omkring sex månader samt genomgående av polischefskurs. For aspirant, som ej är juris kandidat, tillkommer därjämte genomgående av distriktsåklagarkurs under omkring två och ett halvt år, avslutad med avläggandet av distriktsåklagarexamen. Efter avslutad utbildning antages aspiranten till extra tjänsteman i lönegrad Ex 4 och kvarstår i denna placering, till dess han kan vinna befordran till landsfiskalsassistent med placering i lönegrad Eo 14 och efter sex års tjänstgöring i Eo 17. Beträffande kanslibiträde och skrivbiträde hos landsfiskal äro kompetensvillkoren angivna i Kungl. Maj:ts brev den 5 september 1941, däri stadgas, att till ordinarie kanslibiträde eller extra ordinarie skrivbiträde må befattningshavare icke antagas med mindre han antingen är behörig att söka och erhålla landsfiskalsassistenttjänst eller under en tid av minst två år innehaft anställning som extra biträde hos landsfiskal med avlöning enligt löneplan Ex. Vid anställning skall iakttagas att, i syfte att få sökandens lämplighet provad, antagningsbeviset första gången utfärdas för högst sex månader. Såsom tidigare omnämnts har länsstyrelsen i Stockholms län inhämtat yttranden från, förutom landsfogden, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler samt Föreningen Stockholms läns landsfiskalsassistenter. Länsavdelningen finner med hänsyn till den korta tid, som provtjänstgöringen för elever omfattar, tillräcklig anledning saknas att medgiva någon avkortning av densamma. Assistentföreningen anför, att någon kompensation genom avkortad utbildningstid icke bör ifrågakomma för landsfiskalsaspiranter, samt att kompensationen i stället bör ske efter det vederbörande antagits till extra tjänsteman och ske oavsett huruvida befälsutbildningen infallit före eller efter det distriktsåklagarexamen avlagts. Föreningen uttalar vidare, att då den som erhållit befälsutbildning därigenom torde få anses vara särskilt kvalificerad som polisbefäl, viss hänsyn därtill bör tagas vid tillsättandet av landsfiskals-, stadsfiskals- och landsfiskalsassistentbefattningar. Landsfogden säger sig 6 — 2466 48

82 sakna anledning intaga annan ståndpunkt än den, som kommit till uttryck i personalföreningarnas yttranden, samt föreslår, att för landsfiskalsaspiranternas del kompensation beredes aspirant genom avkortning av den tid om sex år, som är bestämd för aspiranternas uppflyttning från lönegrad Eo 14 till Eo 17. Samma ståndpunkt intages av länsstyrelsen, som särskilt framhåller, att det icke synes böra ifrågakomma att låta befälsutbildningen verka därhän, att aspiranter utan juridisk examen skola få tillgodonjuta den förkortade elev- och provtjänstgöring, som ansetts böra tillkomma allenast aspiranter med dylik examen. Landsfogden i Örebro län anför i sitt av länsstyrelsen åberopade yttrande, att den för antagning till landsfiskalselev stadgade maximiåldern bör få överskridas med tiden för befälsutbildningen. Beträffande kompensationen i övrigt avråder han i likhet med sin kollega i Stockholms län från avkortning av provtjänstgörings- och utbildningstiderna men anser, att då landsfiskalsaspiranten hunnit så långt, att han antagits som extra tjänsteman med placering i lönegrad Ex 4 samt han är behörig att erhålla landsfiskalsassistenttjänst, han bör kunna kompenseras så, att han i merithänseende och för uppflyttning i löneklass m. m. kommer i samma tur, som han skulle ha innehaft, om militärutbildningen icke mellankommit. Beträffande de å landsfiskalsdistrikten placerade ordinarie kanslibiträdena samt extra ordinarie skrivbiträdena anför landsfogden i Örebro län vidkommande det förut nämnda alternativa kompetensvillkoret om två års anställning som extra biträde hos landsfiskal, att nämnda tid icke bör förkortas därigenom att befälsutbildning mellankommer. Dels är denna tid en prövo- och lärotid och dels bleve eljest dessa befattningshavare obehörigen gynnade i förhållande till dem, vilka såsom utexaminerade landsfiskalsaspiranter förvärvat kompetens till ifrågavarande ordinarie eller extra ordinarie tjänster. Sedan däremot vederbörande blivit antagen till innehavare av dylik tjänst, bör han kompenseras på sätt nyss sagts. Länsstyrelsen i Stockholms län finner eftergift ej möjlig beträffande den tid av sex månader, som jämlikt omförmälda Kungl. brev den 5 september 1941 för ifrågavarande biträden utgör prövotid, utan föreslår, att befälsutbildningen tillgodoräknas vederbörande såsom tjänstgöring i lönegrad Ex 5 och detta såväl i fråga om lönetursberäkning som beträffande meritberäkning för befordran och tjänstårsberäkning för pension. Utredningsmännen. Såsom framgår av det föregående är utbildningstiden för en landsfiskalsaspirant, vilken ej avlagt juris kandidatexamen, efter studentexamen fyra och ett halvt år, varav ett och ett halvt års provtjänstgöring, ett halvt års praktisk polistjänstgöring och två och ett halvt års distriktsåklagarkurs. Väl överstiger provtjänstgöringen den av oss såsom »normaltid» föreslagna tiden av ett år, men med hänsyn till att i densamma ingår tjänstgöring å ett flertal olika områden, anse vi oss i enlighet med den mening som framkommit i yttrandena icke böra föreslå någon avkortning av den-

83 samma. Vidkommande de praktiska och teoretiska kompetenskraven torde ej heller någon eftergift kunna göras. Att i annan mån än vad angår kvalificeringen till semester förlägga kompensationen till den tid, under vilken landsf iskalsaspiranten står i lönegrad Ex 4, torde även vara mindre lämpligt, enär längden av denna tid är obestämd och det torde vara avsett att densamma i allmänhet skall bliva kort. Såsom länsstyrelsen och landsfogden i Stockholms län föreslagit bör därför kompensationen meddelas på så sätt, att den tid, som landsfiskalsassistenten är placerad i lönegrad Eo 14, minskas med ett halvt, respektive ett år. Härutöver bör han såsom förut sagts få räkna befälsutbildningstiden såsom kvalifikationstid för avdragsfria sjukdagar samt såsom tjänstår för befordran, löneklassuppflyttning — lämpligen i lönegrad Eo 17 — samt pension. Att stadgad maximiålder skall få överskridas med tiden för befälsutbildningen följer utan vidare av den allmänna regeln. Vad beträffar de kansli- och skrivbiträden å landsfiskalskontoren, vilka icke inneha kompetens för sökande av landsfiskalsassistentbefattning, ha i yttrandena yppats olika meningar huru kompensationen bör åvägabringas. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter ha vi stannat inför det av länsstyrelsen i Stockholms län förordade alternativet eller att befälsutbildningen skall tillgodoräknas vederbörande såsom fullgjord tjänstgöring i lönegrad Ex 5. Vi ha nämligen icke kunnat finna annat, än att den för behörighet fordrade tvååriga tjänstgöringen hos landsfiskal måste med hänsyn till ifrågavarande befattningars art anses så rikligt tillmätt, att utrymme finnes för tillämpning av den allmänna regeln om provtjänstgörings ersättande med befälsutbildning. Att, såsom landsfogden i Örebro län påpekat, en befattningshavare, som får åtnjuta det nu föreslagna tillgodoräknandet, därigenom blir i viss mån mer gynnad än en, som förvärvat kompetens till befattningen genom att undergå utbildning till landsfiskalsassistent, är riktigt. Man synes emellertid kunna utgå ifrån, att den sistnämnde icke underkastar sig en så långvarig utbildning med därav följande kostnader allenast i avsikt att stanna i någon av ifrågavarande i förhållande härtill blygsamt avlönade befattningar. Skulle så undantagsvis bliva fallet, lämna bestämmelserna i kungörelseförslaget (bil. A) möjlighet att giva honom vederbörlig kompensation, och någon risk för att han i verkligheten skall komma i efterhand i förhållande till den mindre meriterade torde därför icke föreligga. I fråga om befälsutbildningstidens tillgodoräknande i övrigt gälla i tillämpliga delar vad vi anfört om landsfiskalsassistenterna. Häradsskrivare.

För närvarande finnas i riket 119 häradsskrivare. Kompetensvillkoren finnas i kungörelsen den 14 december 1917 (nr 904) om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, punkten 13:o. For att kunna uppföras på förslag till häradsskrivarbefattning fordras

84 jämte studentexamen, att ha tjänstgjort å landskontor ävensom att ha uppehållit häradsskrivarbefattning eller i tjänsten biträtt haradsskrivare, allt under sammanlagt minst fyra år, och att därvid ha ådagalagt skicklighet i handläggning av kamerala göromål. Länsstyrelsen i Örebro län anser den tid av fyra år, som fordras för vinnande av häradsskrivarkompetens, så väl tillmätt att härifrån utan olägenhet bör kunna avräknas tid, som tagits i anspråk för befälsutbildning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är av motsatt mening och anser att avkortning ej bör äga rum. Utredningsmännen. Vi ansluta oss till länsstyrelsens i Örebro län mening och föreslå alltså, att häradsskrivare må tillgodoräkna befälsutbildningstiden genom avkortning med ett, respektive ett halvt år av ifrågavarande tid om fyra år. Om en häradsskrivareaspirant förskaffat sig tingsmeritering och sålunda fått tiden för domsagoutbildningen minskad med ett halvt år skall härtill givetvis tagas hänsyn. I fråga om befälsutbildningstidens tillgodoräknande såsom tjänstår för befordran etc. skall beträffande häradsskrivare gälla vad vi föreslagit för övriga till landsstaten hörande befattningshavare. Apotekare.

Den å apoteken tjänstgörande farmaceutiska personalen omfattar — utom apoteksinnehavarna själva — hos dem anställda legitimerade apotekare och farmacie kandidater. Dessas löne- och andra anställningsförhållanden aro emellertid reglerade under statlig medverkan. Apoteksinnehavarna aro skyldiga att vara anslutna till Föreningen Apotekarkårens ålderstillaggskassa, som har till ändamål att bereda den farmaceutiska personalen å apoteken vissa förmåner m. m. Medlemmarna i denna förening äro i sm tur P ^ p i g a dels att avlöna den hos dem anställda farmaceutiska personalen i enlighet med avtal emellan Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutforbund, dels ock att erlägga avgifter för nämnda ändamål. Föreningen utbetalar bl a ålderstillägg, vilka äro för legitimerade apotekare fem, vart och ett a 4 % kronor, och utgå efter respektive 4, 7, 10, 14 och 18 tjänstår samt for farmacie kandidat fyra, vart och ett å 425 kronor, och utgå efter 5 10, 15 och 20 tjänstår. Vid beräkning av tjänstår skall inräknas bl. a. tid varunder farmaceut efter farmacie kandidatexamens avläggande fullgjort obligatorisk militärtjänst. För sjuklön erfordras utom annat att under de sista tva aren oavbrutet hava fullgjort tjänstgöring å apotek, varvid dock ledighet for yarnpliktstiänstgöring icke räknas såsom avbrott. Arbetslöshetsunderstöd utgår till legitimerad apotekare, som uppnått 4 tjänstår, under högst 12 t månader 1 följd, till legitimerad apotekare, som icke uppnått 4 tjänstår, under högst 6 manåder i följd, till farmacie kandidat, som uppnått 4 tjänstår, under högst 12 månader i följd samt till farmacie kandidat, som uppnått 2 men icke 4 tjanstar, under högst 6 månader i följd. Apotekspersonalen har ratt till pension som bestrides från två särskilda fonder. Rätt till pension tillkommer enligt Kungl. brev den 3 augusti 1929 manlig farmaceut, som uppnått 65 års ålder och da kan räkna minst 15 farmaceutiska tjänstår. Rätt till hel pension tillkommer farmaceut, som kan räkna minst 30 farmaceutiska tjänstår och erlagt pensionsavgift för en tid motsvarande 30 år. Vid mindre antal tjänstår eller avgittsar utgår avkortad pension. Farmaceut kan vidare erhålla sjukpension, som uppgår till minst V» av hela pensionen.

85 Vid befordran till apoteksinnehavare tages hänsyn framför allt till tjänstårens antal. Kungl. Maj:t har den 10 juli 1942 medgivit, att legitimerad apotekare må vid ansökan till privilegium å apotek lika med farmaceutisk tjänstgöring räkna sig till godo, bl. a, all fullgjord obligatorisk värnpliktstjänstgöring, utbildning till officer i reserven — dock högst det antal dagar, som motsvarar obligatorisk värnpliktstjänstgöring vid vederbörande vapenslag och årsklass — ävensom all tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap samt vid partiell och allmän mobilisering. Den farmaceutiska personalen antages av apoteksinnehavarna. Några regler om meriter vid antagning eller befordran finnas icke. Vid befordran eller antagning till förmansbefattning kan någon hänsyn tagas till tjänstår, men den personliga dugligheten är avgörande. Värnpliktiga apotekare i specialtjänst skola icke göra fackutbildning förrän efter avlagd farmacie kandidatexamen. Fackutbildningen skall fullgöras efter omkring nio och en halv månaders militärtjänstgöring. Eftersom försvarsväsendets behov av värnpliktiga i apotekaretjänst understiger antalet sådana värnpliktiga, uttagas icke alla farmacie studerande till specialtjänst, utan en del uttages till trupptjänst. Det kan även förekomma, att en värnpliktig gör sin värnpliktstjänstgöring med befälsutbildning och först därefter beslutar sig för att bliva apotekare. Utredningsmännen. Farmaceuternas ställning och åligganden få anses jämförliga med statliga tjänstemäns, och i de hänseenden, som utredningen avser, böra de behandlas såsom sådana. Av den förut gjorda redogörelsen framgår, att vid befordran till apoteksprivilegium alla värnpliktiga apotekare få räkna den obligatoriska värnpliktstjänstgöringen till godo såsom tjänstår och att reservofficerarna få räkna den militära utbildningstiden till den del denna ej överstiger den obligatoriska värnpliktstjänstgöringeh. Eftersom utbildningen till värnpliktig officer måste räknas såsom obligatorisk tjänstgöring samt reservofficersutbildningen vid armén och kustartilleriet — reservofficersutbildningen vid flottan och flygvapnet torde i detta sammanhang ej behöva beaktas — numera sammanfaller med utbildningen till värnpliktig officer, få samtliga värnpliktiga apotekare, reservofficerarna inberäknade, vid befordran till apoteksprivilegium räkna all militär utbildningstid såsom tjänstår. Såsom förut anförts finnas ej några regler om meriter vid antagning eller befordran av farmaceutisk personal. I den mån tjänståren här i praktiken tillmätes någon betydelse, böra även den egentliga befälsutbildningen och den förlängda tjänstgöringen i specialtjänst beaktas. Eftersom apoteksväsendet är en privilegierad verksamhet faller den under kungörelsen för statstjänstemän, och någon särskild bestämmelse härom erfordras icke. Av redogörelsen framgår även, att de värnpliktiga apotekarna i specialtjänst få för ålderstillägg, sjukavlöning och pension tillgodoräkna sig hela den förlängda värnpliktstjänstgöringen och därutöver en del av första tjänstgöringen. Dessa värnpliktiga äro alltså även i förevarande hänseenden till-

86 godosedda. Däremot få enligt nu gällande regler de apotekare, som göra befälsutbildning, icke räkna befälsutbildningstiden såsom tjänstår för nyssnämnda förmåner. De komma säkerligen alltid att vara fåtaliga. Rättvisan kräver emellertid, att även de bliva tillgodosedda, och vi föreslå därför, att befälsutbildningen för dem må räknas såsom tjänstår för ålderstillägg, sjukavlöning och pension. Riksdagens verk.

Riksdagens verk omfatta riksbanken med sedeltryckeri och pappersbruk, riksgäldsfullmäktige, justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna samt riksdagsbiblioteket. Vid riksdagens verk äro anställda såväl tjänstemän som arbetare. Enligt § 2 bankoreglementet skall till ledig tjänst den sökande utses, som är för tjänsten mest lämplig och skicklig. I § 30 av reglementet finnas vissa kompetensvillkor föreskrivna. Någon uttrycklig regel om tjänstår finnes icke, men tjänståren ha i praktiken betydelse. Avlöningsbestämmelserna för riksdagens verk överensstämma i allt sakligt med de statliga avlöningsreglementerna. Detsamma gäller bestämmelserna om tjänstepension och familjepension. Arbetarna äro anställda enligt bestämmelser, som likna vanliga kollektivavtal. Arbetarna kunna få tjänstepension och familjepension. Enlio-t anställnings- och avlöningsbestämmelserna för arbetarpersonalen vid riksdagens sedeltryckeri gäller beträffande veckolönen en skala, där veckolönen första anställningsåret uppgår till 22 kronor och därefter höjes, de första femton åren varje år och därefter med längre mellanrum, samt i 18 lönegruppen efter 25 anställningsår uppgår till 92 kronor 40 öre. Även för arbetarna vid pappersbruket stiger lönen med anställningsåren. För arbetare, som haft anställning vid sedeltryckeriet under minst två år samt fyllt 17 år, skall gälla en ömsesidig uppsägningstid av tre månader. För annan arbetare gäller en ömsesidig uppsägningstid av en månad. Arbetare vid sedeltryckeriet, som uppnått 30 års ålder och varit i verkets tjänst minst 12 år, äger åtnjuta en årlig semester av 18 arbetsdagar. Detsamma gäller för arbetare vid pappersbruket, där det tillika är stadgat, att om arbetare vid anställandet äger yrkesutbildning, som kan vara av värde vid pappersbruket, nämnda tid av minst 12 år för den längre semestern må nedsättas. Utredningsmännen. De skäl, som föreligga för att beträffande de hos staten anställda tjänstemännen och arbetarna ge kompensation för den förlängda värnpliktstjänstgöringen, torde föreligga även vidkommande riksdagens verk. Fråga härom torde böra upptagas i riksdagen i samband med att riksdagen behandlar de frågor om kompensation åt de statliga tjänstemännen, vilka äro av beskaffenhet att kräva riksdagens medverkan.

87 Spörsmålet om viss utvidgning av beredskapstjänstens

tillgodoräkning.

Här måste även upptagas frågan om beredskapstjänstens tillgodoräknande, vilken fråga vi berörde i promemorian den 7 maj 1942. Om beredskapstjänstens tillgodoräknande utfärdades den 13 februari 1942 tre författningar (Sv. förf.-saml. nr 44, 45 och 46). Kungörelsen nr 44 avser tillsättning av vissa lärartjänster. Däri stadgas i l mom. att vid tillsättning av ordinarie lärartjänst skall tid, under vilken sökande efter fullgjorda akademiska eller andra till ordinarie läraranställning vid vederbörande läroanstalt berättigande kunskapsprov varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring, tillgodoräknas honom såsom om han under samma tid fullgjort sådan lärartjänstgöring, som får tillgodoräknas för tjänstårsberäkning vid befordran vid det slag av läroanstalter, ansökan gäller. 1 2 mom. föreskrives, att där viss minimitjänstgöring är föreskriven såsom villkor för erhållande av behörighet till ordinarie lärartjänst, må vid prövning, huruvida nämnda villkor är uppfyllt, hänsyn tagas allenast till verklig lärartjänstgöring. Enligt 4 mom. skall vad sålunda föreskrivits i tillämpliga delar gälla jämväl vid tillsättning av extra ordinarie lärarbefattning och det bör iakttagas vid lärarförordnanden i övrigt. I kungörelsen nr 45 angående undantag i vissa fall från gällande bestämmelser om åldersgräns för anställning i statens tjänst m. m. förordnas bland annat följande. Där i av Kungl. Maj:t för verk eller myndighet utfärdad instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning meddelats föreskrift därom, att anställning hos verket eller myndigheten eller befordran till viss befattning därstädes. icke må vinnas av den, som överskridit viss ålder, må verket eller myndigheten vid handläggning av anställnings- eller befordringsärende efter prövning i förekommande fall medgiva undantag från sådan föreskrift, om vederbörande under längre tid varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Har i av Kungl. Maj:t för högskola eller annan allmän läroanstalt utfärdad stadga, reglemente eller dylik författning föreskrivits, att såsom elev vid läroanstalten icke må antagas den, som överskridit viss ålder, skall vad nyss sagts äga motsvarande tillämpning. Författningen nr 46 utgöres av, såsom tidigare omnämnts, ett cirkulär till statsmyndigheterna. Innehållet i cirkuläret har i det föregående i vissa avseenden berörts. Här intagas de materiella bestämmelserna i sin helhet. 1. Har myndighet meddelat föreskrift, enligt vilken för erhållande av anställning hos eller för befordran till befattning vid verket fordras viss teoretisk kompetens eller genomgången viss teoretisk eller praktisk utbildningskurs, bör myndigheten vid handläggning av anställnings- och befordringsärenden i förekommande fall taga under övervägande, om och i vad mån utan men för fullgod personalrekrytering ett eftergivande av sådant villkor kan ske i fråga om den, som fullgjort längre tids militär beredskapstjänstgöring och därvid undergått befälsutbildning. Är sådan föreskrift meddelad av Kungl. Maj:t och finner myndigheten skäl till undantag därifrån föreligga beträffande den, som fullgjort militär beredskapstjänstgöring på sätt nyss sagts, bör i förekommande fall frågan om dispens underställas Kungl. Maj:ts prövning, där ej rätt att meddela sådan dispens tillkommer myndigheten. 2. Har myndighet såsom behörighetsvillkor för befordran till eller erhål-

88 lande av förordnande å viss befattning vid verket föreskrivit viss tids föregående tjänstgöring vid verket eller eljest i statens tjänst eller ock enligt hittills tillämpad praxis krävt sådan föregående tjänstgöring, bör myndigheten, om och i den mån så finnes kunna ske, vid tjänstetillsättning eller meddelande av förordnande i förekommande fall såsom tjänstgöringstid tillgodoräkna vederbörande tid, varunder han varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Har föreskrift om sådant villkor meddelats av Kungl. Maj:t, bör myndigheten, där densamma finner skäl därtill föreligga, underställa frågan om tillgodoräkning Kungl. Maj:ts prövning. 3. Där ej Kungl. Maj:t i instruktion, arbetsordning eller dylik författning eller ock i annan ordning meddelat särskilda bestämmelser om tjänstårsberäkning för befordran, bör myndighet vid handläggning av befordringsärenden, i den mån hänsyn härvid tages till längden av föregående tjänstgöringstid i statens tjänst, såsom sådan tid tillgodoräkna vederbörande jämväl tid, varunder han efter vunnen första fortlöpande statsanställning varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring, under förutsättning likväl att han, därest beredskapstjänstgöringen icke mellankommit, skulle hava tagits i anspråk för tjänstgöring i civil statsanställning. I det fall, att befattningshavare efter vunnen anställning vid vederbörande verk inträtt i viss turordning för erhållande av framtida förordnande eller befordran, bör avbrott i anställningen eller tjänstgöringen på grund av inkallelse till militär beredskapstjänstgöring i och för sig icke föranleda rubbning i hans före inkallelsen innehavda befordringstur. Den omständigheten, att befattningshavare på grund av inkallelse till militär beredskapstjänstgöring kunnat genomgå eller avsluta vid vederbörande verk anordnad utbildningskurs först senare än eljest skulle hava blivit fallet, bör icke föranleda rubbning i hans befordringstur eller eljest landa honom till men i befordringshänseende. Detsamma skall gälla beträffande elev som på grund av dylik tjänstgöring kunnat avsluta vid vederbörande verk anordnad utbildningskurs först senare än eljest skulle hava blivit fallet. 4. Har myndighet meddelat föreskrift därom, att anställning vid verket eller befordran till viss befattning därstädes eller tillträde till vid verket anordnad utbildningskurs icke må vinnas av den, som överskridit viss ålder, bör myndigheten i förekommande fall taga under omprövning, huruvida undantag från dylik föreskrift må medgivas den, som under längre tid varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Beträffande innehållet i nämnda författningar kan följande anmärkas. Eftersom sedan april månad 1940 samtlig i tjänst varande värnpliktig personal är inkallad enligt 28 § värnpliktslagen, betraktas all sedan dess gjord värnpliktstjänstgöring — alltså även första tjänstgöring — såsom beredskapstjänstgöring och omfattas följaktligen av de tre författningarna. De avse, enligt uttrycklig föreskrift i en var av dem, även beställningshavare i reserven m. fl. Kungörelsen nr 44 innehåller en bindande föreskrift, medan de båda övriga endast äro rekommendationer till statsmyndigheterna, vadan dessa ha att i varje särskilt fall pröva, i vad mån beredskapstjänsten kan beaktas. Enligt gällande avlöningsreglementen äger tjänsteman för löneklassuppflyttning i allmänhet tillgodoräkna den tid, varunder han åtnjutit ledighet för militär tjänstgöring. I promemorian den 7 maj 1942 yttrade vi på denna punkt.

89 Av det nu anförda framgår, att vid beräkningen av tjänstår för befordran och lonetur ej medtages beredskapstjänst före fortlöpande statsanställning (beträffande lärare vid beräkningen av tjänstår ej beredskapstjänst före examen). I det föregående ha vi beträffande den för befälsutbildning förlängda militärtjänstgöringen förordat sådana regler, att tid för denna tjänstgöring skall beaktas, oavsett huruvida den infallit före eller efter anställningen eller examen. Att så skall ske i fråga om befälsutbildningen betingas för övrigt av att denna i de flesta fall inträffar före anställningen eller examen, och av att bestämmelserna om tillgodoräknandet således oftast skulle bli betydelselösa, om hänsyn ej finge tagas till tid före anställningen eller examen. Att i detta hänseende skilja mellan de två slagen av militär tjänstgöring, av vilka för närvarande det ena, nämligen befälsutbildningen, ingår i det andra kan ej sakligt motiveras. Med skäl kan frågas, varför t. ex. en som under sm studietid är utkallad en mycket lång tid ej skall få tillgodoräkna denna tid ens till någon del, medan däremot en annan, som kort tid efter examen blir utkallad for en jämförelsevis kort tid, får tillgodoräkna hela denna tid. Eftersom bestämmelserna i cirkuläret icke äro tvingande utan det är överlämnat åt myndigheterna att utan åsidosättande av statstjänstens krav efter omständigheterna medtaga beredskapstjänsten vid tjänstårsberäkningen, torde några vägande betänkligheter icke möta mot att omarbeta cirkuläret därhän, att vid tjänstårsberäkningen även må beaktas tid före fortlöpande anställning. Motsvarande ändring lärer kunna göras i kungörelsen nr 44. Vad beträffar lönetursuppflyttning tala de skäl vi tidigare åberopat rörande befalsutbildnmgens tillgodoräkning även för att beredskapstjänsten skall få tillgodoräknas, där den kan anses ha försenat erhållande av plats, i vilken lönetursberäkning äger rum. Vid meritberäkningen för befordran kunna statstjänstens krav på att tjänstemännen skola äga den i varje särskilt fall behövliga speciella kompetensen stundom hindra, att beredskapstjänsten räknas såsom tjänstår vid befordran. I fråga om löneklassuppflyttning gäller det endast en ekonomisk prestation från statens sida, I sina i anledning av promemorian avgivna remissutlåtanden ha myndigheterna tillstyrkt eller lämnat utan erinran vad vi föreslagit beträffande beredskapstjänstens tillgodoräknande. Domänstyrelsen har intet att erinra mot att även sådan tjänst, som infaller före vunnen första fortlöpande statsanställning, tillgodoräknas för löneklassuppflyttning samt i pensionshänseende i de fall det kan visas, att beredskapstjänsten försenat erhållande av anställning. Egnahemsstyrelsen anser för egnahemsorganisationens del rättvisesynpunkten bliva tillräckligt tillgodosedd, om d e l s bestämmelsen i 3. punkten i cirkuläret nr 46/1942 göres tillämplig på såväl högre befälsutbildning som beredskapstjänstgöring, oberoende av om befälsutbildningen, respektive beredskapstjänstgöringen infaller före eller efter den första statsanställningen, och d e l s föreskrifter införas i avlöningsreglementena om rätt att tillgodoräkna tid för sådan utbildning för löneklassuppflyttning. Det behöver enligt styrelsen ej befaras, att åtgärder av angivna slag skola komma i strid med önskemålet om personalrekryteringens och avlöningens bestämmande efter förtjänst och skicklighet. Kammarrätten åberopar, att den i ett tidigare utlåtande framhållit, att det synes med rättvisa och billighet förenligt att, där examen i följd av beredskapstjänstgöring blivit försenad, hänsyn därtill i möjligaste mån tages vid anställning och befordran. Generaltull-

90 styrelsen anser samma regler böra gälla beträffande tillgodoräknandet av beredskapstjänstgöringen som av befälsutbildningen. Överståthållarämbetet anför, att en ekonomisk kompensation för beredskapstjänstgöring, som fullgjorts före första anställning i statstjänst, utan svårighet bör kunna beredas genom att hänsyn till denna får tagas vid lönegrads- eller löneklassuppflyttning. I fråga om denna tjänstgörings tillgodoräknande för tjänstetur uppkomma samma spörsmål som beträffande befälsutbildningen. Hänsyn till de värnpliktiga synes emellertid även här kräva en omprövning av gällande praxis. Då bestämmelserna i cirkuläret icke äro tvingande utan lämna myndigheterna möjlighet att taga hänsyn till omständigheterna i det speciella fallet, har överståthållarämbetet icke något att erinra mot att bestämmelserna i cirkuläret ändras på föreslaget sätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig emellertid tveksam, om beredskapstjänstgöring, som infallit före anställning eller examen, alltid bör räknas vederbörande tillgodo, och länsstyrelsen ifrågasätter därför, om tillgodoräkning bör ske i vidare mån än som redan möjliggjorts genom cirkuläret nr 46. Utredningsmännen. I frågan huruvida beredskapstjänsten skall få räknas såsom merit för anställning eller befordran även då den infallit före anställning i statstjänst (beträffande lärare före examen) få vi åberopa vad vi anförde i promemorian. Därutöver kan erinras om att detta spörsmål fått en allt större betydelse, allt efter som beredskapen varat samt de sammanlagda tjänstgöringstiderna blivit längre och längre. Den militära ledningen har på grund av krigsberedskapskraven samt bristen på utbildat manskap och än mera på befäl varit tvungen att ha åtskilliga värnpliktiga och reservofficerare i tjänst under större delen av beredskapen. Vid vissa truppslag ha inkallelsetiderna för såväl befäl som manskap varit genomsnittligt mycket längre än vid andra. I allmänhet har befälet fått underkasta sig längre inkallelsetider än de meniga. Att tidigare en stor del värnpliktiga frikallats har ökat inkallelsernas ojämnhet. Den särskilda belastningen har i ej ringa utsträckning drabbat dem, vilka hålla på med sina studier före inträde i statstjänst. Ofta ha dessa iångtidsinkallade fått sig mycket ansvarsfulla militära uppgifter anförtrodda. Det synes rent av orimligt om myndigheterna skulle komma att sakna befogenhet att räkna denna tjänstgöringstid såsom tjänstår om och när dessa värnpliktiga sedermera under tjänstgöring i civil statstjänst eller på annat sätt styrka sin civila kompetens. Visserligen kommer beredskapstjänstgöringen många gånger att ha varat så länge, att det ej är möjligt att räkna den i dess helhet såsom civila tjänstår, men detta bör ej vara ett hinder mot att den räknas såsom dylik merit så långt det går. Att så ej göra skulle vara en grov orättvisa mot de vapenföra, ej minst i förhållande till kvinnorna. Vi framlägga alltså nu som uttryckligt förslag, vad vi förordade i promemorian. Vad angår löneklassuppflyttningen få vi beträffande sakens principiella sida åberopa vad vi anförde i promemorian och vad vi här förut åberopat såsom skäl för att beredskapstjänsten skall få räknas såsom merit för anställning

91 och befordran. Såsom nyss anfördes kan beredskapstjänsten ofta vara så lång, att det är ogörligt att helt beakta den för anställning eller befordran. Det är då så mycket mer angeläget, att den får åberopas för löneklassuppflyttning. Det blir emellertid ofta omöjligt att bedöma i vad mån beredskapstjänsten försenat anställning och befordran, och det kan alltså ofta ej räknas ut om och i vilken utsträckning beredskapstjänsten vållar, att löneklassuppflyttning enligt de vanliga reglerna sker senare än vad som skulle skett, om beredskapstjänsten ej kommit emellan. Den mindre svåra frågan att beräkna den av befälsutbildningen vållade förseningen ha vi, såsom av det förut sagda framgår, ej ansett kunna lösas exakt i varje särskilt fall. Det torde därför beträffande beredskapstjänsten vara nödvändigt att söka finna en grov regel, som i allmänhet ger ungefärlig rättvisa. Efter övervägande av olika möjligheter härvidlag ha vi stannat vid att föreslå, att beredskapstjänst, som infallit före anställning i statstjänst, skall, i vad den icke motsvarar första tjänstgöring och ej heller blir kompenserad enligt reglerna för befälsutbildning, få tillgodoräknas till halva sin längd såsom tjänstår för löneklassuppflyttning. Tillgodoräknandet av beredskapstjänsten skall, liksom tillgodoräknandet av befälsutbildningen, få ske i den första tjänst där den värnpliktige officeren eller underofficeren eller reservofficeren kan antagas få glädje av en dylik förmån. Vi ha vid detta förslag utgått ifrån, dels att frågan om kompensation för det första värnpliktsåret icke skall behandlas i detta sammanhang och dels att kompensation för halva beredskapstiden' i genomsnitt kan erhållas i form av att den räknas såsom merit vid anställning eller befordran. Vad sålunda bör gälla beträffande löneklassuppflyttning torde även böra gälla i fråga om pension. Vår hemställan i dessa hänseenden innehålles i bilagorna I, J, S och T. Beträffande februariförfattningarna i övrigt föreslå vi ej några ändringar. I samband med den utredning om värnpliktstjänstgöringens tillgodoräknande överhuvudtaget, vars företagande vi i slutet av detta betänkande förorda, lära jämväl dessa bestämmelser få överses, därvid de möjligen få göras tvingande i större utsträckning än nu. Vi ha övervägt, huruvida ej kungörelsen nr 45 nu bör göras tvingande och utvidgas, så att undantag från bestämmelse om maximiålder må medgivas ej endast när vederbörande varit inkallad till beredskapstjänstgöring under längre tid. Då emellertid några krav på ändring härutinnan ej framkommit till oss och behov av ändring alltså nu ej synes föreligga samt kungörelsen ändock bör överses vid den ifrågasatta större utredningen, ha vi ej ansett oss böra framkomma med något ändringsförslag.

92 Egna företagare. Av eleverna på plutonchefs- och aspirantskolorna äro visserligen — såsom den statistiska utredningen visar — endast ett fåtal egna företagare. Det måste emellertid hållas för visst, att ett icke ringa antal av dem, som nu upptagas såsom studerande eller utan yrke, så småningom kommer att bliva egna företagare. Det är emellertid icke den sistnämnda kategorien, som i förevarande sammanhang är mest aktuell. De befälsutbildade, vilka efter befälsutbildningen få vidare civil utbildning och sedermera bliva egna företagare, kunna, därest vårt i det följande avgivna förslag om meritberäkning för inträde i skolor m. m. genomföres, i samma utsträckning som andra befälsutbildade vid inträde i dessa skolor räkna sig befälsutbildningen tillgodo. Problemet gäller alltså i första hand på vad sätt bistånd skall kunna lämnas åt d e m , v i l k a r e d a n v i d t i d e n f ö r b e f ä l s u t b i l d n i n g e n ä r o e g n a företagare. Det praktiska exemplet på en sådan värnpliktig torde vara en hemmansägareson, som på grund av faderns dödsfall redan i 20-års-åldern övertagit faderns hemman. En sådan värnpliktig kan ha stora svårigheter för att få hemmanet skött under den två år långa värnpliktstjänstgöringen. Vidare kunna värnpliktiga i specialtjänst få delvis göra sin förlängda tjänstgöring vid en senare levnadsålder, då de redan ha satt upp egen rörelse. E n privat-praktiserande läkare t. ex. kan visserligen ha möjlighet att skaffa vikarie för den tid, då han själv har facktjänstgöring, men han måste då avlöna vikarien. Skulle han ej kunna få vikarie samt verksamheten sålunda ligga helt nere under militärtjänstgöringen, belastas han ändock av fasta utgifter för hyra m. m. Samma svårigheter kunna uppkomma för privatpraktiserande veterinärer, tandläkare, advokater m. fl. Det rör sig här visserligen endast om ett mindre antal värnpliktiga, Men i det enskilda fallet kan avbräcket vara mycket stort, och staten bör därför vidtaga särskilda åtgärder för att icke den värnpliktiges möjligheter att i fortsättningen driva rörelsen skola försämras. I annat sammanhang ha vi föreslagit, att de till befälsutbildning och till förlängd tjänstgöring uttagna värnpliktiga i specialtjänst skola kunna erhålla värnpliktslån. En sådan förmån torde kunna vara just dessa egna företagare till stor nytta. Beträffande ytterligare särskild hjälp åt egna företagare under värnpliktstjänstgöring synes det önskvärt att icke tillskapa någon ny hjälpform för detta mycket begränsade antal värnpliktiga. Det bör därför undersökas, huruvida ej näringsbidrag enligt krigsfamilj ebidragsförordningen är en lämplig form för denna kompensation. Enligt 14 § krigsfamilj ebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521) må

93 värnpliktig, som driver näring eller rörelse, i den mån behov prövas föreligga, i stället för familjepenning och bostadsbidrag erhålla näringsbidrag till bestridande av avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Näringsbidrag enligt 14 § må ej beviljas* med mindre det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller rörelsens fortsatta drivande. Bidrag må utgå med högst 10 kronor för dag. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga normala driftsöverskott, som företaget kan beräknas lämna under den värnpliktiges tjänstgöring, och till dennes möjligheter att av inkomsterna från företaget bidraga till den anlitade arbetskraftens avlönande. I 15 § krigsfamiljebidragsförordningen stadgas, att därest hinder möter mot näringens eller rörelsens fortsatta drivande under den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för näringens eller rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, särskilt bidrag kan, då synnerliga skäl föreligga, beviljas för bestridande under tjänstgöringen av utgifter, som prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall kunna återupptagas av den värnpliktige efter tjänstgöringens slut. Näringsbidrag enligt 15 § må beviljas med högst 100 kronor för månad. — I fredsfamiljebidragsförordningen (Sv. förf. saml. nr 524/1942) finnes ej bidragsformen näringsbidrag. Krigsfamilj ebidragsförordningen äger tillämpning när värnpliktiga äro inkallade enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen och krigsavlöningsreglementet skall tillämpas å dessa värnpliktiga. Förordningen skall därjämte med vissa undantag och inskränkningar tillämpas å värnpliktiga, som det år de fylla 26 år eller senare fullgöra tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen. Under den nuvarande förstärkta försvarsberedskapen ske, såsom förut i olika sammanhang anmärkts, inkallelserna alltid enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, i följd varav krigsfamiljebidragsförordningen är tillämplig å samtliga nu inkallade värnpliktiga. Jämlikt en särskild kungörelse (Sv. förf. saml. nr 983/1942) må värnpliktig, som enligt 28 § värnpliktslagen inkallats för fullgörande av honom jämlikt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring och som ej har familjemedlem, vilken avses i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen, icke erhålla näringsbidrag förrän han fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt 360 dagar. Utredningsmännen. Erfarenheten torde ha visat, att näringsbidraget" inneburit en på det hela taget god lösning av det svåra problemet att tillgodose näringsidkare under värnpliktstjänstgöring. Av den gjorda redogörelsen framgår, att krigsfamiljebidragsförordningen redan nu är tillämplig å värnpliktiga, som det år de fylla 26 år eller senare fullgöra tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen. Det synes lämpligt att de värnpliktiga, vilka enligt 27 § åläggas längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet, alltid under den förlängda tjänstgöringstiden skola kunna få näringsbidrag. Detta torde kunna ske på det. sättet, att dessa värnpliktiga berättigas att, under de i krigsfamiljebidrags-

94 förordningen angivna villkoren, erhålla näringsbidrag enligt 14 § i stället för familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen eller utöver familjebidrag enligt fredsfamilj ebidragsförordningen tillika näringsbidrag enligt 15 § krigsfamilj ebidragsförordningen. Eftersom familjebidragsnämnder skola finnas även i fredstid, synes beviljandet av dessa näringsbidrag ej komma att vålla några svårigheter. Enär, såsom förut framhållits, krigsfamiljebidragsförordningen nu är tilllämplig å alla inkallade värnpliktiga, har ej heller detta vårt förslag för närvarande omedelbar betydelse. På skäl, som vi anförde vid frågan om värnpliktslån åt de befälsutbildade, bör emellertid principbeslut i frågan fattas utan dröjsmål. 1 sakens natur ligger, att någon direkt meritberäkning eller löneklassuppflyttning icke kan förekomma för de egna företagarna. Dessa komma emellertid att i likhet med andra befälsutbildade ha nytta av befälsutbildningen i det att denna utvecklar såväl deras fysiska som deras psykiska egenskaper. Särskilt den större företagaren med talrik underlydande personal måste få stor glädje av att han lärt sig att leda andra. För alla egna företagare måste sådana under befälsutbildning förvärvade eller fördjupade egenskaper som initiativkraft, förmåga att fatta snabba beslut och vana att umgås med andra vara värdefulla. Det torde till och med få antagas, att de egna företagarna i allmänhet ha större utbyte av de nämnda egenskaperna än vad tjänstemännen och arbetarna ha i genomsnitt. Grunden för att tjänstemännen och arbetarna skola för befordran och löneförhöjning få räkna befälsutbildningstiden såsom tjänstetid är bland annat den, att de måste antagas under sin befälsutbildning ha förvärvat ungefär lika värdefull utbildning som de skulle ha förvärvat, om de i stället för befälsutbildning hade arbetat i sitt civila yrke. Förhållandet bör vara det motsvarande för de egna företagarna; skillnaden är endast den, att dessa ej få befordran eller löneförhöjning utan i stället större inkomster i sin rörelse. Vi äro därför övertygade om att de egna företagare, vilka nödgats använda ett halvt eller ett år på befälsutbildning, icke skola behöva betrakta denna tid såsom förspilld för den civila verksamheten.

95 Kompensation åt arbetare. Av den å sid. 14—15 intagna redogörelsen för yrkesfördelningen vid det första årets aspirantskolor framgår, att omkring 10 % av eleverna tillhörde gruppen arbetare och hantverkare. Samma grupps andel i plutonchefsskolorna torde ha varit högre. Enligt vad vi erfarit ha arbetare och hantverkare på ett berömvärt sätt genomgått skolorna. Det är otvivelaktigt en styrka för vårt försvar, att det värnpliktiga befälet och reservbefälet rekryteras även ur denna stora befolkningsgrupp. Här skall anmärkas, att det icke alltid finnes någon bestämd gräns mellan arbetare och tjänstemän. I allmänhet bruka arbetare vara anställda enligt kollektivavtal och tjänstemän enligt individuella avtal, men detta är ingalunda alltid förhållandet, och det torde nu finnas en tendens att utsträcka kollektivavtalen till allt flera tjänstemannakategorier. Vid statliga företag kan stundom en i tjänsteförteckning upptagen och enligt avlöningsreglemente avlönad tjänsteman utföra sådant arbete, som i ett privat företag regelmässigt skulle ha utförts av en enligt kollektivavtal avlönad arbetare. Vi ha här icke funnit oss böra angiva några uttryckliga definitioner å de båda grupperna. De riktlinjer, vilka vi angiva för vardera av dem, få gälla för en viss kategori anställda allteftersom de anställningsförhållanden, från vilka vi utgått i de särskilda fallen, passa in på denna kategori. I promemorian den 7 maj 1942 uttalade vi, att vad vi anfört om allmänna riktlinjer för tillgodoräknandet visserligen närmast toge sikte på dem, som bleve statliga ämbets- eller tjänstemän, men att någon principiell skillnad dock icke förelåge mellan ämbets- och tjänstemän, å ena, samt arbetare, å andra sidan. Emot detta uttalande har vid remissen ej gjorts någon erinran. Rättvisan kräver, att de arbetare, vilka få befälsutbildning, lika väl som de blivande ämbets- och tjänstemännen kompenseras för den förlust, som befälsutbildningen vållar. Därest arbetare, som på grund av befälsutbildningen lida förluster, veta, att medan befälsutbildningstiden på olika sätt tillgodoräknas andra kategorier i statstjänst de själva icke kompenseras för förlusterna, skulle de med fog anse sig satta i särklass och deras håg att på bastå satt tillgodogöra sig den militära utbildningen mänskligt nog minskas Staten måste därför göra vad den kan för att även arbetarna kompenseras Kompensationsfrågan ligger emellertid för arbetarnas del icke likadant till som för tjänstemännen. På grund av skillnaden i anställnings-, avlöningsoch arbetsförhållanden är såväl behovet av kompensation som möjligheterna att lämna sådan ganska olika. Tjänstemännen bruka efter hand befordras och få allt högre lön; befordringsgången och löneökningarna avslutas regelmässigt ej förrän' tidigast

96 långt fram i medelåldern. Arbetarna däremot få i allmänhet efter vunnen yrkesutbildning, som oftast är avslutad senast i 25-årsåldern, sina högsta timlöner. Den högsta timlönen uppnås av ett stort antal arbetare redan i 20-årsaldern. Rena ålderstillägg äro jämförelsevis sällsynta, och det sista ålderstilllägget ernås mycket tidigare än när tjänstemännen bruka ernå slutlönen. Semestern graderas icke på samma sätt som för tjänstemännen, och anställningsförhållandena äro icke lika fasta som för dessa senare. Av det nu sagda framgår, att befälsutbildningen icke förorsakar arbetarna ekonomiska förluster lika allmänt och för lika lång tid framåt som tjänstemännen skulle lida förluster i följd av den försening, som befälsutbildningen medför för dem, därest åtgärder till förhindrande av förseningen ej vidtagas. Här skall ej förbises, att ekonomisk förlust kan förorsakas arbetarna även om deras avlöning icke är bestämd i förhållande till anställningstid eller tid i facket. I ett fack kan visserligen timlönen ha nått sitt maximum redan när arbetaren uppnått t. ex. 20-årsåldern men den kan för olika kategorier inom facket växla rätt avsevärt. Det skulle då kunna göras gällande, att om en viss arbetare ej kommenderats till befälsutbildningen han skulle ha kunnat förvärva den kunskap och färdighet, som fordras för att komma upp i en något högre avlönad kategori. Och beträffande ackordsarbete skulle det kunna sägas, att om den befälsutbildade arbetaren varit anställd i sitt fack under tiden för befälsutbildningen han skulle ha kunnat vinna större skicklighet, varigenom hans ackordsförtjänst skulle ha blivit större. De förluster, som sålunda förmenas uppkomma, torde dock vara jämförelsevis obetydliga. Även en arbetare har för den fortsatta verksamheten inom sitt fack nytta och glädje av befälsutbildningen; många av de egenskaper, vilka förutsättas hos de befälsutbildade, äro värdefulla även hos arbetarna. Pålitlighet, samvetsgrannhet, flit, snabb uppfattningsförmåga, ordentlighet och god fysik äro alla viktiga förutsättningar för att bliva en god yrkesarbetare. Med hjälp av dessa egenskaper torde den befälsutbildade ha utsikt att tämligen snart komma ikapp sina icke befälsutbildade jämnåriga. De förluster, som han gör under en övergångstid, torde premien kunna ersätta. En befälsutbildad arbetare kan, såsom från industrihåll flera gånger påpekats, ha särskilda förutsättningar för att bli antagen såsom förman eller annan arbetsledare. Det torde dock icke kunna förnekas, att arbetaren har mindre möjlighet än tjänstemannen att med hjälp av ledaregenskaper ernå en bättre löneställning. De med icke-rutingöromål sysselsatta utgöra inom arbetarnas verksamhetsområde en avgjort mindre andel än inom tjänstemännens verksamhetsområde, varför en tjänsteman har större möjlighet till befordran än arbetaren. Det antal arbetare, som undergår befälsutbildning, är dock i förhållande till hela antalet arbetare icke större än att alla de befälsutbildade kunna antagas ha befordringsmöjligheter. Förmodligen kommer en del av de befälsutbildade arbetarna att — stundom tämligen snart efter befälsutbildningens slut — upphöra med att vara arbetare och i stället söka sig till helt andra områden av samhällslivet, där de kunna komma att

97 gå långt. En ung arbetare kan efter värnpliktstjänstgöringen skaffa sig utbildning för andra levnadsbanor, varvid han kanske drives just av att han såsom elev i de militära skolorna funnit sig ha lätt för studier samt därför fått studiehåg och självförtroende. Under befälsutbildningen utvecklade ledaregenskaper kunna vara den befälsutbildade till nytta och glädje på andra verksamhetsområden. I sådana fall kan alltså befälsutbildningen avgöra även den civila levnadsbanan. Vad här sålunda anförts torde giva vid handen, att meritberäkningen för befordran är svårare att genomföra för arbetarna än för tjänstemännen men att förhållandena i detta hänseende dock kunna och böra ordnas så, att arbetarna i sina civila anställningar få större nytta än skada av befälsutbildningen. Kompensationen bör framför allt inriktas på att i de fack och de hänseenden, där anställningstid eller tid inom facket har ekonomisk betydelse, söka åstadkomma, att befälsutbildningen icke länder arbetarna till men. Därjämte bör, såsom i det följande närmare skall utvecklas, arbetarnas fortsatta yrkesutbildning säkerställas. Vi vilja emellertid redan från början framhålla, att lika litet som vi i fråga om statens, kommunernas och de enskilda företagens tjänstemän anse oss kunna föreslå en fullkomlig omläggning av utbildnings-, befordrings- och avlöningsförhållandena för att möjliggöra en fastställd, fullständig kompensation åt de befälsutbildade, lika litet anse vi det lämpligt föreslå någon omläggning av de arbetarnas arbetsvillkor, som nu gälla inom olika områden. Dessa arbetsvillkor ha efter hand under lång tid utformats, och stundom under åtskillig strid, alltid efter mycket arbete, har en lösning funnits, som ansetts åtminstone något så när tillfredsställande för både arbetsgivare och arbetstagare. Vi anse alltså ej annat kunna komma i fråga än att de gällande bestämmelserna så att säga anpassas efter det nya sakförhållande, som inträtt genom tillkomsten av värnpliktigt befäl bland arbetstagarna, Vad sålunda åberopas mot en allmän omläggning av arbetsvillkoren förbjuder även att sträva efter, att de nu för skilda områden olika villkoren allt för långt göras lika. Villkoren äro visserligen nu t. ex. beträffande uppsägningstid, sjukavlöning m. m. olika inom olika områden. Ehuru dessa skiljaktigheters sakliga berättigande här och var synes kunna ifrågasättas, är det ej vår uppgift att söka åstadkomma en utjämning av desamma. Såsom vi tidigare anfört är uppgiften närmast ej att åstadkomma fullständig rättvisa mellan tjänstemän och arbetstagare inom olika områden utan att söka åstadkomma största möjliga rättvisa bland arbetstagarna inom varje område för sig. Med dessa allmänna utgångspunkter ha vi alltså sökt granska de olika slag av arbetsvillkor, vilka synts äga betydelse i förevarande hänseende. De olika grupper av villkor, som sålunda granskats, äro bestämmelser om anställning, permittering, åter anställning och uppsägning, om kontant avlöning, där denna bestämmes i förhållande till anställningstid eller tid inom facket, om semester, om förmåner vid sjukdom samt om vissa smärre förmåner. 7 — 2466

98 I det följande skola vi här behandla möjligheterna till kompensation i förevarande avseenden. Med hänsyn till att statens arbetares, kommunalarbetarnas och de enskilda företagens arbetares anställnings- och avlöningsförhållanden förete vissa skiljaktigheter samt möjligheterna och formerna för kompensation äro olika beträffande dessa tre grupper, skola de behandlas var för sig. Såsom underlag för övervägandet intagas här redogörelser för bestämmelserna i ett antal kollektivavtal. Härvidlag åsyftas endast att få en del exempel på bestämmelser av olika slag, och ur de särskilda avtalen kunna icke medtagas samtliga hithörande bestämmelser utan endast göras belysande utdrag. Statens arbetare.

Inom åtskilliga grenar av den statliga verksamheten äro arbetare anställda enligt kollektivavtal. De talrikaste arbetargrupperna äro försvarsväsendets olika anstalters arbetare, omkring 19 000, domänverkets, omkring 30 000, av vilka dock flertalet icke är anställt mer än en del av året, och statens järnvägars, omkring 15 000. I övrigt äro arbetare anställda bl. a. vid postverket, statens vattenfallsverk och telegrafverket. Genom att staten från den 1 januari 1944 övertager vägväsendet på landet och i en del städer tillkomma 11—12 000 arbetare. Vidare äro arbetare anställda i bolag, vilka direkt eller indirekt behärskas av staten, såsom bl. a. Statens skogsindustrier, Tobaksmonopolet, Vin- och spritcentralen samt systembolagen. Sammanlagda arbetarantalet torde vara närmare 100 000. Nyanställning. I regel finnas inga bestämmelser för första anställningen, utan arbetsledningen har att fritt antaga arbetare. I några avtal (mellan järnvägsstyrelsen och Svenska järnvägsmannaförbundet angående arbetare vid statens järnvägars biltrafikrörelse beträffande dels trafikpersonalen och dels verkstads- och garagepersonalen) finnas bestämmelser om att för anställning såsom stadigvarande arbetare fordras att ha uppnått en ålder av 21 år och i regel ej ha överskridit 30 år. Utredningsmännen. Av den allmänna regeln om att stadgad maximiålder må höjas med tiden för befälsutbildning följer, att i avtal angiven maximiålder må höjas med tiden för befälsutbildningen. Uppsägning.

Enligt samtliga kollektivavtal tillkommer det arbetsledningen att när behovet av arbetare minskas uppsäga arbetstagare. I de statliga avtalen är det dock vanligt med bestämmelser om att i dylika fall hänsyn skall tagas till anställningstiden. Sålunda stadgas t. ex. i avtalet mellan försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter och Försvarsverkens civila personals förbund, att om uppsägning av arbetare måste företagas till följd av att arbets-

99 styrkan behöver minskas, skall vid lika lämplighet avseende fästas vid ifrågavarande arbetares anställningstid och försörjningsplikt. I avtalet mellan järnvägsstyrelsen samt Svenska järnvägsmannaförbundet och Svenska vägoch vattenbyggnadsarbetareförbundet angående ban- och byggnadsarbetare heter det, att då uppsägning måste ske på grund av minskat behov av arbetskraft, bör, där flera ifrågakommande arbetare anses likvärdiga i avseende å lämplighet, den som varit anställd kortare tid uppsägas framför den som har längre anställningstid. I avtalet mellan vattenfallsstyrelsen samt Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet föreskrives, att då uppsägning måste ske på grund av minskat behov av arbetskraft bör, där flera ifrågakommande arbetare anses likvärdiga i avseende å lämplighet och ej särskilda omständigheter föranleda undantag, den som varit anställd kortare tid uppsägas framför den som har längre anställningstid. Utredningsmännen. Det synes skäligt, att i de fall, då sålunda anställningstiden har betydelse för frågan om vem som skall uppsägas, jämväl tiden för befälsutbildningen må räknas såsom anställningstid. Även denna senare tid är att betrakta såsom arbete i statens tjänst. Därest icke befälsutbildningen mellankommit, skulle arbetaren hava kunnat skaffa sig längre anställningstid vid verket. Om den befälsutbildade varit anställd hos verket redan före militärtjänstgöringen, upphör anställningen i verket icke genom att vederbörande börjar sin militära tjänstgöring. I sådana fall torde redan av gällande avtal få anses framgå, att militärtjänstgöringen skall räknas såsom anställningstid. Men även då anställningen vid verket börjat först efter befälsutbildningens slut eller först medan befälsutbildningen pågick, bör skäligen befälsutbildningstiden få räknas såsom anställningstid. Enligt vad vi erfarit torde någon erinran häremot icke komma att framställas från landsorganisationen. Till särskild behandling skall här upptagas frågan om Säkerställandet av att de befälsutbildade få komma tillbaka till förut innehavd civil '. anställning. Såsom framgår av den i det föregående intagna redogörelsen för yrkesfördelningen har ett stort antal av befälseleverna redan vid skolornas början vunnit anställning på olika håll. Det är för dem viktigt, att de efter befälsutbildningens slut få komma tillbaka till sin föregående anställning. Ej minst betydelsefullt är att de i denna anställning få fortsätta sin yrkesutbildning. Lagen den 14 oktober 1939 om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. innehåller en del stadganden till skydd för de värnpliktiga, vilka inkallats till militär tjänstgöring. I 1 § stadgas, att ej må någon på grund av tjänstgöring som åligger honom enligt värnpliktslagen skiljas från anställning som han innehar. I 2 § stadgas, att om arbetstagaren skall fullgöra värnpliktstjänstgöring, som är till tiden i

100 lag bestämd och skall pågå mer än 3 månader, arbetsgivaren är utan hinder av vad i 1 § stadgas berättigad att på grund därav skilja arbetstagaren från hans anställning, därest vid arbetsavtalets ingående överenskommits, att an : ställningen skall upphöra vid värnpliktstjänstgöringens början. I övrigt ar förbehåll, varigenom inskränkning göres i rätt som enligt lagen tillkommer arbetstagaren, icke bindande. Det jämlikt 2 § medgivna förbehållet avser första tjänstgöringen, som ju är på förhand till tiden i lag bestämd och varar mer än 3 månader. Dylikt förbehåll torde emellertid vara ovanligt. Enligt 4 § är arbetstagaren ej pliktig att med anledning av värnpliktstjänstgöringen vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än som följer av uppehållet i arbetet. I 5 § första stycket stadgas skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren, därest han i strid mot lagen vagrar att låta arbetstagare återinträda i arbetet eller han eljest i strid mot lagen skiljer arbetstagaren från hans anställning. Av de nu återgivna stadgandena framgår bl. a, att arbetstagaren är anställd hos arbetsgivaren även under sm militärtjänstgöring, ehuru han åtnjuter ledighet för värnpliktstjänstgöringen och därunder — såvida ej annat stadgats i arbetsavtalet eller eljest utfasts — icke har rätt till lön från arbetsgivaren. Att märka är, att lagen endast innehåller förbud mot arbetstagarens skiljande från anställningen på grund av värnpliktstjänstgöringen. Arbetsgivaren har alltså full rätt att av annan anledning avskeda arbetstagaren. Bland dessa anledningar torde i praktiken en av arbetsbrist framtvingad personalinskränkning vid företaget vara den viktigaste. Om emellertid arbetsgivaren för den inkallade arbetstagarens bortovaro anställt en annan, får han icke vägra den inkallade att återkomma vid värnpliktstjänstgöringens slut under förebarande, att han icke har behov av någon anställd eftersom han redan har en person på den platsen. Den inkallade arbetstagaren är i sådant fall berättigad att få arbete framför vikarien. Det bör vidare undersökas, huruvida en värnpliktig, som före värnpliktstjänstgöringen har sådan anställning att han i denna får yrkesutbildning, är berättigad att vid värnpliktstjänstgöringens slut icke endast komma tillbaka till sitt gamla företag utan även att där få sådant arbete, att hans yrkesutbildning kan fortsättas. Denna fråga kan ha särskild betydelse beträffande arbetarna, av vilka somliga äro yrkesarbetare med jämförelsevis lång utbildning och andra grovarbetare e. dyl. Något direkt stadgande i frågan fmnes icke i lagen, och oss veterligt har frågan icke varit föremål för domstols provning. Det stadgas emellertid i 4 §, att arbetstagaren ej är pliktig att med anledning av tjänstgöringen vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än som följer av uppehållet i arbetet. Ehuru här i första hand avses den direkta avlöningen, torde dock även möjligheten att erhålla vidare yrkesutbildning och i följd därav framdeles högre lön få anses såsom en med anställningen förenad förmån. Den bestämda formen i 5 § — »vägrar arbetsgivaren i strid mot denna lag att låta arbetstagaren återinträda i arbete*» — kan också åberopas till stöd för en

101 •

sådan tolkning. Det lärer därför kunna göras gällande, att arbetstagaren icke må på grund av värnpliktstjänstgöringen avskiljas från sin yrkesutbildning. Här må emellertid påpekas, att det nu sagda icke utgör något hinder mot att arbetsgivaren i samband med första värnpliktstjänstgöringens början skiljer en ung man från hans anställning i de fall, där denna är av den beskaffenhet, att den icke lämpligen bör innehavas av en anställd i högre ålder. Varubud, hisspojkar m. fl. böra icke vara äldre än omkring 20 år, och det är även för dem själva bäst, att de i tid veta, att de vid den levnadsåldern måste skaffa sig ett annat yrke, där utvecklingsmöjligheterna för arbetstagaren äro bättre. Det är ofta mycket lämpligt, att avgången från det första yrket sker just vid värnpliktstjänstgöringens början, då ett avbrott ändock är nödvändigt. Om i dylika fall arbetsgivaren gör förbehåll om att anställningen skall upphöra vid inryckningen till militärtjänsten, kan någon anmärkning icke riktas häremot. E t t avskedande i sådant fall beror icke på att arbetstagaren inkallats till militärtjänstgöring utan på att arbetstagaren överskrider den högsta ålder, som för befattningen är lämplig. Utredningsmännen. Det kan övervägas huruvida icke man borde borttaga den i 2 § av lagen medgivna möjligheten att vid anställandet göra förbehåll om anställningens upphörande i anledning av första tjänstgöringens början. Å ena sidan kan det nämligen ej förnekas, att en viss fara föreligger för att en arbetsgivare — inför utsikten att under två år vara av med en anställd men sedan vara skyldig att låta honom återinträda i arbetet — skall vilja skydda sig genom att städse göra dylikt förbehåll. Å andra sidan torde dock stundom, särskilt för mindre arbetsgivare, föreligga legitimt behov av att göra dylikt förbehåll och det kan tänkas, att förbud mot dylikt förbehåll skulle kunna leda till minskad vilja att anställa arbetstagare under värnpliktsåldern. Hittills torde, såsom nyss sades, förbehåll ha gjorts endast sällan, och vi ha ej kännedom om något missbruk härutinnan. På grund därav ha vi ej velat föreslå någon ändring av lagen, men vi förutsätta, att dessa förhållanden följas med uppmärksamhet av de militära myndigheterna — främst försvarsstabens socialdetalj — och att, när anledning uppkommer, frågan överväges på nytt. Om vi sålunda ej ansett det påkallat att ändra lagen, återstår att överväga, huruvida icke för statens del förbehåll enligt 2 § i lagen borde vara uteslutet. De svårigheter, vilka tvånget att efter 1—2 års bortovaro återtaga en anställd kunna förorsaka en mindre arbetsgivare, lära knappast uppkomma för staten. Skäl kunna därför anföras att stadga förbud för statlig eller med statlig jämställd myndighet att vid anställande av arbetare göra sådant förbehåll. Det må ock åberopas att staten, som tvingat de unga männen till långvarig värnpliktstjänstgöring, bör få finna sig i vissa olägenheter, som därigenom kunna uppkomma. Eftersom förhållandena äro svåra att överblicka, ha vi dock ej velat förorda ett ovillkorligt förbud för myndigheterna, men föreslå, att Kungl. Maj:t i cirkulär till statsmyndigheterna föreskriver, att dylikt förbehåll ej må göras utan tvingande skäl.

102 Prövotid.

I en del avtal föreskrives en viss prövotid innan anställningen skall få anses såsom varaktig, stadigvarande eller dylikt. Att anställningen blir varaktig medför stundom, att uppsägningstid därefter gäller eller blir längre, och kan även ha betydelse i andra hänseenden. Denna prövotid brukar merendels vara kort, upp till tre månader. Enligt det för telegrafverkets linjearbetare gällande avtalet skall emellertid arbetare ha under minst femton arbetsmånader deltagit i verkets arbeten för att kunna antagas till fast arbetare. Dessförinnan är han »tillfällig arbetare» och avlönas efter en särskild, i bilaga till avtalet intagen timlöneplan. I sitt yttrande över promemorian den 7 maj 1942 anförde kontrollstyrelsen, att enligt kollektivavtal mellan systembolagens arbetsgivareförening och Svenska handelsarbetareförbundet rörande sådana befattningshavare vid systembolag, vilka icke vore underkastade bestämmelserna i det av kontrollstyrelsen godkända särskilda avlöningsreglementet, såsom fast anställd skulle den anses, som blivit i företaget anställd såsom sådan eller ock varit anställd såsom extra under sex månader i följd och fyllt 18 år. Enligt kontrollstyrelsens mening kunde beträffande befälsutbildad avkall som regel göras på kravet på sex månader. Utredningsmännen. Såsom vi förut anfört bör minskning ej ske av den prövotid, som är nödvändig för att verket eller företaget skall kunna bilda sig en uppfattning om den anställde. I enlighet härmed anse vi, att de korta prövotiderna enligt kollektivavtalen ej böra minskas. Beträffande det av kontrollstyrelsen omförmälda kollektivavtalet, där prövotiden icke är obligatorisk, synes den efter vederbörande systembolags prövning kunna minskas eller helt bortfalla beträffande befälsutbildade. Längre prövotider kunna i regel minskas. Behovet av prövotid kan dock vara mycket olika inom olika fack. I allmänhet torde en kortare prövotid än sex månader vara tillräcklig, men stundom kan längre tid behövas. För befälsutbildad synes längre tid än ett år icke böra krävas och den allmänna regeln i kungörelsen (bil. A) bör alltså tillämpas även här. Densamma innebär emellertid lika litet här som i fråga om tjänstemännen hinder mot att myndighet, som så finner möjligt, äger bestämma kortare prövningstid än ett år, eller, där denna understiger ett år, förkorta den. Uppsägningstid.

I avtalet mellan vattenfallsstyrelsen och Svenska elektriska arbetarförbundet föreskrives, att arbetsanställningen upphör efter en ömsesidig uppsägningstid av fjorton arbetsdagar för arbetare med minst tre års anställningstid och åtta arbetsdagar för arbetare med kortare anställningstid. Utredningsmännen. Även i uppsägningsfrågor bör en arbetare få räkna befälsutbildningstiden såsom anställningstid. Detta torde få betraktas såsom en förmån för honom, enär om en arbetare har verkliga skäl för att sluta

103 arbetet tidigare än före uppsägningstidens slut arbetsledningen — såsom i flera kollektivavtal uttryckligen förutsattes — brukar medgiva detta. Avlöningens storlek.

I likhet med vad som gäller i enskilda företag äro arbetarlönerna bestämda såsom tidslön eller ackordslön. Enligt en del avtal skall ackordskompensation (d. v. s. gottgörelse för att ackordsarbete ej kunnat beredas) kunna utgå. Inom vissa områden, t. ex. skogsarbeten, förekommer praktiskt taget endast ackordsarbete. Enligt åtskilliga avtal inverkar anställningstidens längd eller tiden inom yrket på tidslönens storlek. Följande avtal må anföras såsom exempel; redogörelsen för lönebestämmelserna i de åberopade avtalen är icke fullständig. Avtalet mellan försvarsväsendets verkstadsnämnd och Försvarsverkens civila personals förbund angående arbetare vid ammunitionsfabrikerna. Yrkesarbetarna äro indelade i tre kategorier, nämligen arbetare, som uppnått 27 års ålder och arbetat minst 10 år i yrket, arbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst 7 år i yrket, samt arbetare, som uppnått 21 års ålder och arbetat minst 4 år i yrket. Minimilönen för den första kategorien är på I-ort 10 öre högre än för den andra, som i sin tur är 10 öre högre än för den tredje. Även for vissa andra arbetare än yrkesarbetare är lönen bestämd med hänsyn till anställningstiden. Om arbetare icke kan beredas arbete på ackord, erhåller han ackordskompensation, vilken är graderad på liknande sätt. och Svenska järnvägsmannaförbundet ano Avtalet mellan järnvägsstyrelsen gående arbetare vid statens järnvägars tryckeri. Löneskalan för sättare, tryckare och pappersskärare börjar med en veckolön på 71 kronor 4 öre och höjes sedan så småningom så att den i 10 löneklassen uppgår till 88 kronor 80 öre. Begynnelselönen fastställes vid antagningen, varvid hänsyn tages till den nyanställdes antal år i yrket och levnadsålder. Löneförhöjning erhålles därefter årligen efter ett år i varje löneklass. Den högsta lönen erhålles dock icke förrän efter 5 års anställning i verket och icke tidigare än efter en uppnådd levnadsålder av 28 år. Maskinsättare kan erhålla högre lön, högst 100 kronor 80 öre. Avtalet mellan järnvägsstyrelsen och Svenska järnvägsmannaförbundet angående arbetare vid statens järnvägars biltrafikrörelse. För t. ex. en bussförare i dyrortsgrupp I gäller en begynnelselön på 273 kronor för månad, vilken efter respektive 4, 7, 10, 13 och 16 års stadigvarande anställning höjes till respektive 289, 304, 320, 335 och 351 kronor. Liknande gradering finnes såväl för lastbilsförare som för magasins- och lastkarlar, för vilken sista grupp den högsta lönen uppnås efter 13 års stadigvarande anställning. Avtalet mellan järnvägsstyrelsen samt Svenska järnvägsmannaförbundet angående verkstads- och förrådsarbetare. Arbetarna indelas i tre grupper, nämligen grupp I. grovarbetare m. fl, grupp I I . mera kvalificerade arbetare' och grupp I I I . de mest kvalificerade arbetarna. Minimilönen är inom t. ex. ortsgrupp D inom arbetaregrupp I för arbetare, som fyllt 18 år, 68 öre, för arbetare, som fyllt 21 år, 87 öre och för arbetare, som fyllt 24 år och arbetat vid S J i 3 år, 89 öre. Inom grupp I I är timlönen för arbetare, som fyllt 21 år och arbetat i facket 3 år, 92 öre och för arbetare, som fyllt 24 år och arbetat i facket 6 år, 94 öre. Inom grupp I I I är timlönen för arbetare, som fyllt 21 år och arbetat i facket 4 år, 97 öre och för arbetare, som fyllt 24 år och arbetat i facket 7 år, 101 öre.

104 Avtalet mellan telegrafverket samt Telegraf- och telefonmannaförbundet angående arbetare vid verkets verkstad i Nynäshamn. Minimilönerna utgöra för manliga arbetare i exempelvis följande åldrar, 20 år med minst 5 år i yrket 81 öre, 21 år med minst 5 år i yrket 93 öre, 24 år och minst 7 år i yrket 96 öre. Den sista lönen är den högsta i avtalet direkt utsagda, men enligt avtalet skall arbetare alltefter flit och skicklighet erhålla högre lön än minimilön, och dugliga arbetare, som arbetat ett flertal år i yrket, skola även åtnjuta högre lön än minimilön. Avtalet mellan vattenfallsstyrelsen och Svenska elektriska arbetareförbundet. Stadigvarande verkstadsarbetare — med undantag av verkstadsarbetare vid Trollhätte kraftverks verkstad — indelas i följande grupper, nämligen l a . arbetare med viss yrkesvana vid installations- och kraftledningsarbeten m. m . I b . diversearbetare med andra arbeten än linjearbeten samt trädgårdsarbetare m. fl. II. under I a. nämnda arbetare, som haft anställning i grupp l a . sammanlagt 30 månader, ävensom transportförmän, expeditionsvana förrådsarbetare samt lagförmän vid diversearbeten, ävensom I I I . arbetare, som självständigt utföra särskilt kvalificerat arbete. Timlönen i dyrortsgrupp G är för de olika grupperna respektive 130, 140 och 148 öre. Avtalet mellan vattenfallsstyrelsen och Svenska elektriska arbetareförbundet beträffande verkstadsarbetare vid Västerås kraftverk. Arbetarna indelas i följande grupper, nämligen I. arbetare, som fyllt 20 år men icke arbetat 3 år i facket; I I a. yrkeskunniga arbetare, som fyllt 21 år och arbetat minst 3 år i facket; l i b . yrkeskunniga arbetare, som fyllt 24 år och arbetat minst 6 år i facket, och I I I . yrkesarbetare med hög grad av yrkeskunnighet, som självständigt utföra särskilt kvalificerat arbete. Så länge Västerås tillhör dyrortsgrupp F , höjes timlönen för de fyra olika arbetargrupperna från 107 öre till 111, 115 och 123 öre. Kollektivavtal mellan vattenfallsstyrelsen och Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetarförbundet beträffande byggnadsarbeten. För nattvakter m. fl. samt vissa övriga vakter ökas månadslönen med 10 kronor efter ett och med ytterligare 10 kronor efter tre års väl vitsordad tjänstgöring i sådan befattning. Avtalet mellan det av staten ägda Motala ströms kraftaktiebolag och Svenska elektriska arbetareförbundets avdelning nr 89 i Motala. Nybörjare med 6 månaders anställning samt arbetare med 2 års fackvana, vilka under en 4-veckorsperiod icke kunna beredas arbete på ackord under minst 25 % av den fastställda ordinarie arbetstiden, erhålla i regel en tilläggsersättning av 7 ore per timme. Avtalet mellan generalpoststyrelsen och Svenska postmannaförbundet avseende omnibusförare vid diligensrörelsen. Månadslönen är i dyrortsgrupp E från början 248 kronor och denna höjes efter 5, 8, 11 och 14 års tjänstgöringtill respektive 261, 274, 288 och 301 kronor. Avtalet mellan Tobaksmonopolet och Svenska tobaksmdustriarbetareforbundet. Den rena timlönen utgår enligt tabell. Enligt denna höjes lönen bland annat så, att, medan en 21 år gammal arbetare erhåller timlön på E-ort med 132-1 öre, lönen för en 22 år gammal arbetare med minst ett års tjänstgöring höjes till 143'5 öre, för en 24 år gammal arbetare med minst 3 års tjänstgöring till 149*8 öre, för en 27 år gammal arbetare efter minst 6 års tjänstgöring till 156 öre samt för en 30 år gammal arbetare med minst 10 års tjänstgöring till 161'2 öre. . Avtalet mellan Vin- och spritcentralen samt Svenska bryggemndustnarbetareförbundet. Utöver den vanliga timlönen utgår ålderstillägg, vilket för

105 år läknat uppgår efter 3 anställningsår till 125 kronor, efter 6 anställningsår till 250 kronor och efter 9 anställningsår till 325 kronor, allt dock endast om arbetaren fyllt 25 år. Avtalet mellan Stockholmssystemet och Svenska handels arbetareförbundet. Vid depån är för chaufförer begynnelselönen 318 kronor, och denna lön höjes efter 5, 8 och 10 års anställning hos bolaget till respektive 338, 348 och 358 kronor. För expeditions- och lagerpersonalen i butikerna är månadslönen för personal utan branschvana 200 kronor, och denna lön höjes för personal med 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8 och 10 års branschvana till respektive 220, 250, 280, 315, 340, 355, 370 och 395 kronor. Dessa tidslöner ha ofta betydelse även vid ackordsarbete, enär vid ackordsarbeten tidslönen brukar vara garanterad. Detta är dock icke alltid fallet. Sålunda stadgas i avtalet mellan vattenfallsstyrelsen och Svenska elektriska arbetareförbundet, att om det på grund av ovanliga eller svåra förhållanden möter svårigheter att från början rätt avväga ett ackordspris skall arbetare, som i sitt yrke är fullt hemmastadd och med flit och omsorg utfört sitt arbete, garanteras timlön men att i övriga fall timlön icke garanteras. Såsom i det föregående anförts yttrade vi i vår promemoria, att där lönen bestämmes med beaktande av antalet tjänstår befälsutbildningen bör räknas såsom tjänstår men att därigenom den utbildningstid ej får minskas, som kräves för förvärv av den fulla yrkesskickligheten. Vid remissen anförde försvarsväsendets avtalsnämnd. Gränsdragningen mellan yrkesarbetare och icke yrkesarbetare är av stor betydelse och sker i flertalet fall genom att viss tids yrkesutbildning eller viss tids arbete i yrket kräves av yrkesarbetaren. Dessa för yrkesskicklighetens befrämjande angelägna distinktioner böra icke uppluckras. En befälsutbildad arbetare, som sysselsattes med yrkesarbete men ännu icke fullgjort arbete i yrket under den tid, som erfordras för uppflyttning i viss yrkesarbetargrupp, bör därför icke kompenseras genom rätt att åberopa befälsutbildningstiden såsom arbetad tid i yrket utan hellre genom ett tillägg — förslagsvis kallat befälsutbildningstillägg — som i lönehänseende ställer honom i paritet med de av hans kamrater, vilka icke genomgått befälsutbildning. Arméförvaltningen yttrade. I likhet med vad som föreslagits beträffande tjänsteman torde även arbetare, som undergått befälsutbildning, böra erhålla viss lönekompensation. Härvid torde dock med hänsyn till de speciella förhållanden, som råda beträffande arbetare, ett tillgodoräknande av befälsutbildningen såsom anställningstid icke böra ske, utan kompensation beredas vederbörande i form av ett särskilt avlöningstillägg, förslagsvis benämnt befälsutbildningstillägg. Tilläggets storlek bör motsvara skillnaden mellan den lön per timme eller vecka, som skulle hava utgått, därest arbetaren icke fullgjort befälsutbildning, och den lön han med tillämpning av gällande avtal äger uppbära. Härigenom skulle visserligen arbetare kunna erhålla lönekompensation för mer än en fördröjd löneökning, i motsats till vad som föreslagits för tjänstemän. Denna olikhet torde dock kunna anses motiverad av att tjän-

106 stemännen i regel hava andra möjligheter till befordran eller löneklassuppflyttningar än som gäller för arbetare. — Det kan givetvis inträffa, att en person, som i egenskap av arbetare erhållit lönekompensation, sedermera befordras till tjänsteman och i sistnämnda egenskap får enligt vad ovan föreslagits för löneklassuppflyttning taga i beräkning tiden för befälsutbildningen. Dylika fall torde dock bliva jämförelsevis fåtaliga och måhända därför ej påkalla särskilda åtgärder. Eventuellt skulle kunna stadgas, att lönekompensation må erhållas allenast vid en anställningsform. Marinförvaltningen anförde, att för arbetare, som icke äro yrkesarbetare, i allmänhet för viss lön fordras endast viss ålder och att alltså för denna kategori arbetare särskild kompensation icke behöves. För yrkesarbetare tillstyrktes befälsutbildningstillägg i enlighet med avtalsnämndens förslag. Statens krigsmaterielnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd tillstyrkte befälsutbildningstillägg. Sjökarteverket tillstyrkte vad vi föreslagit i promemorian. Vattenfallsstyrelsen yttrade, att styrelsen beträffande arbetare vid statens vattenfallsverk avsåge att låta den fortsatta värnpliktstjänstgöringen för befälsutbildning tillgodoräknas såsom anställningstid vid verket i fråga om övergång till stadigvarande anställning och uppflyttning till högre lönegrupp under förutsättning, dels att arbetaren tillträtt anställningen vid statens vattenfallsverk senast inom så lång tid efter tjänstgöringens avslutande, som möjlighet att erhålla sådan anställning skäligen kan anses ha blivit försenad på grund av samma tjänstgöring, dels ock att arbetaren varit i tjänstgöring vid verket under minst sex månader; den sistnämnda förutsättningen vore motiverad därav, att viss arbetargrupp erhåller stadigvarande anställning redan efter sex månaders anställningstid. Generalpoststyrelsen förklarade sig villig såväl att, då fråga uppstår om förlängning av avtalen, i vad på styrelsen ankommer medverka till intagandet i avtalen av bestämmelser om tillgodoräknande vid erhållande av ålderstillägg (löneförhöjning) för här berörd personal av förlängd tjänstgöringstid för befälsutbildning i likhet med vad som föreslagits beträffande tjänstemannapersonal vid postverket, som ock att dessförinnan — i samförstånd med de avtalsslutande organisationerna — tillämpa ett liknande beräkningssätt, oavsett att bestämmelser härom ej äro intagna i avtalen. Utredningsmännen. Av det föregående framgår, att tiden inom facket (tjänsteåldern) ofta betyder ganska mycket för avlöningens storlek. Därest icke särskilda åtgärder vidtagas, kunna därför befälsutbildade arbetare i statens tjänst efter befälsutbildningen få lägre löneinkomst än vad de skulle ha fått, om de icke försenats av befälsutbildningen. Dessa verkningar sträcka sig i allmänhet blott ett fåtal år framåt, men i enstaka fall kunna de vara märkbara under ganska lång tid. Under avdelningen om statens tjänstemän ha vi föreslagit sådana regler, att de befälsutbildade tjänstemännen såvitt möjligt icke skola lida förlust i an-

107 ledning av befälsutbildningen. Samma grundsats bör gälla även beträffande statens arbetare, och den kan utan svårighet genomföras, därest tiden för befälsutbildningen får räknas såsom anställningstid. Eftersom även befälsutbildningen i verkligheten är att betrakta såsom anställning i statens tjänst, är rättigheten för en statens arbetare att få räkna tiden för befälsutbildningen såsom anställningstid alltså någonting lika naturligt som att en statlig tjänsteman får räkna sig till godo anställning inom annan del av den statliga verksamheten än hans nuvarande. Med hänsyn till begränsningen av såväl antalet arbetare, som här kunna komma ifråga, som den tid, under vilken tillgodoräknandet får betydelse, kan ett sådant medgivande icke medföra någon större kostnad för statsverket. För övrigt torde, på grund av att de befälsutbildade såsom en elit regelmässigt ha möjligheter att fullborda sin yrkesutbildning fortare än arbetare i allmänhet, de olika statliga myndigheterna få valuta för vad sålunda betalas. Vid besvarandet av remissen av promemorian den 7 maj 1942 ha vissa myndigheter föreslagit, att befälsutbildningstiden icke skulle räknas såsom tjänstetid men att de befälsutbildade i stället skulle få ett befälsutbildningstillägg, som fullt gottgjorde dem för att de ej finge räkna med befälsutbildningstiden. En sådan anordning synes emellertid icke vara tillräckligt motiverad. I de fall, där såsom t. ex. beträffande vattenfallsstyrelsens vakter höjningarna med högre tjänsteålder ha karaktären av rena ålderstillägg, torde anledning att använda beteckningen befälsutbildningstillägg ej föreligga ur de nämnda myndigheternas utgångspunkter. Men även i de fall, där yrkesutbildningssynpunkten är den förhärskande, synes det berättigat att räkna befälsutbildningstiden såsom tjänstetid och alltså riktigt att undvika qmgången med befälsutbildningstillägg. Det bör vidare ha sin betydelse för kommunernas och det enskilda näringslivets handlingssätt, att staten här erkänner sig kunna räkna med att de befälsutbildade skola hinna förvärva avsedd yrkesskicklighet även om den vanliga yrkesutbildningstiden minskas med tiden för befälsutbildningen. Det kan här åberopas, att Svenska arbetsgivareföreningen i sitt cirkulär den 8 november 1943 — om detta se närmare å sid. 122 o. f. — vitsordat, att den tid, som i kollektivavtal fordras för full lön såsom yrkesarbetare, åtminstone ibland kan minskas för de befälsutbildade. Vi föreslå därför, att befälsutbildningstiden må i förevarande hänseenden räknas såsom tjänstetid. För statsverket kan härigenom icke uppkomma någon verklig olägenhet, varken reellt eller ur avtalssynpunkt. Det kan emellertid diskuteras, huruvida befälsutbildningens tillgodoräknande skall vara ovillkorligt eller om detsamma skall bero på en prövning i varje särskilt fall. Vi ha stannat vid den åsikten, att sådan prövning skall äga rum, där den högre lönen icke är att betrakta såsom ett rent ålderstillägg utan skall följa med yrkesutbildningens fortskridande. Skälet härtill är detsamma, som åberopats beträffande statstjänstemännens iheritberäkning, nämligen att meritberäkning för befordran — uppflyttning i högre tidslönegrupp under yrkesutbildningen är att betrakta såsom befordran — icke bör

108 vara ovillkorlig och att myndigheten måste i varje enskilt fall pröva, om den fordrade kompetensen finnes. Äro däremot löneförhöjningarna rena ålderstillägg, bör befälsutbildningens tillgodoräknande icke bero på särskild prövning, myndigheterna naturligtvis obetaget att, där för ålderstillägg fordras väl vitsordad tjänstgöring e. dyl, när skäl därtill förekommer vägra ålderstilllägg trots att tjänstgöringstiden, befälsutbildningstiden medräknad, är tillräckligt lång. Semester.

I allmänhet utgår semester i enlighet med semesterlagen. Enligt en del avtal blir semestern dock något längre efter viss anställningstid. Sålunda stadgas i avtalet mellan försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter och Försvarsverkens civila personals förbund, allmänna bestämmelserna, att arbetare fr. o. m. det år, under vilket han uppnår minst 6 års anställning och fyller 40 år, erhåller 14 arbetsdagars semester. Enligt avtalet mellan järnvägsstyrelsen och Svenska järnvägsmannaförbundet angående arbetare i biltrafikrörelsen erhåller arbetare, som varit anställd i stadigvarande anställning under 6 år, tre semesterdagar utöver de i semesterlagen föreskrivna. Enligt avtalet mellan Vin- och spritcentralen samt Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet erhåller arbetare efter 10 års tjänstgöring och uppnådda 35 levnadsår semester med 18 arbetsdagar. Enligt avtalet mellan järnvägsstyrelsen samt Svenska järnvägsmannaförbundet och Svenska Väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet rörande ban- och byggnadsarbetare erhåller arbetare efter 15 års sammanlagd anställning semester i 15 sockendagar per kalenderår. Enligt avtalet mellan generalpoststyrelsen och Svenska postmannaförbundet angående vissa arbetare vid postverket erhåller arbetare i stadigvarande anställning efter 12 års anställning semester i 15 vardagar. Enligt avtalet mellan telegrafverket samt Telegraf- och telefonmannaförbundet angående arbetare vid verkstaden i Nynäshamn skall arbetare, som varit anställd vid verkstaden sammanlagt minst 12 år, erhålla ytterligare 3 sockendagars semester utöver de i semesterlagen bestämda. Enligt avtalet mellan Stockholmssystemet och Svenska handelsarbetareförbundet erhåller expeditionspersonal, chaufförer och lagerarbetare efter 4 års fast anställning semester under 18 arbetsdagar och efter 10 års fast anställning fr. o. m. det år, under vilket arbetaren fyller 35 år, semester under 26 arbetsdagar. I yttranden över promemorian den 7 maj 1942 förordade ett flertal myndigheter, att tiden för befälsutbildning finge räknas såsom kvalifikationstid för semester. Arméförvaltningen ifrågasatte, huruvida icke generella regler härom lämpligen borde införas i semesterlagen. Utredningsmännen. I de fall, där semestern ökas med anställningstiden, bör befälsutbildningen få räknas såsom anställningstid. Eftersom befälsutbildningen kan jämställas med anställning i statens tjänst, bör i de fall, där semester utgår enligt semesterlagen, befälsutbildningen få räknas såsom anställningstid, d. v. s. få ingå i de 180 dagars anställningstid, som enligt lagen fordras för att semester över huvud taget skall kunna utgå. Däremot torde — bl. a. med hänsyn till att de befälsutbildade under befälsutbildningen få tjänstledighet och att alla värnpliktiga första året efter första

109 tjänstgöringens slut få räkna med minskad semester — befälsutbildningstiden icke böra räknas såsom kvalifikationstid, varom förmäles i 4 § semesterlagen. Att i semesterlagen införa en bestämmelse om att befälsutbildningen får räknas såsom anställningstid för arbetare i statens tjänst skulle innebära, att i lagen reglerades ett förhållande, som endast berörde staten och dess arbetare, och torde därför icke vara lämpligt. Sjukvård och sjukavlöning.

I vissa fall har anställningstiden betydelse för förmåner vid sjukdom. Sålunda stadgas t. ex. i avtalet mellan försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter och Försvarsverkens civila personals förbund, allmänna bestämmelserna, att arbetare vid sjukdom åtnjuter sjukavlöning under den tid, som framgår av följande tabell. 3 månader efter 2 månaders intill 1 års anställningstid 4 » » 1 års » 2 » » 6 » » 2 » » 4 * » 8 » » 4 » » 6 » » 10 » » 6 » i 8 » » 12 » » 8 » eller längre » (Vid sjukdom på grund av skada i tjänsten utgår ersättning under längre tid). Enligt avtalet rörande ban- och byggnadsarbete vid statens järnvägar utgår sjukavlöning tre månader efter två månaders intill ett års anställning, fyra månader efter ett års intill två års anställning, sex månader efter två års intill fyra års anställning samt åtta månader efter fyra års anställning. Så länge sjukavlöning utgår brukar arbetare även i viss utsträckning erhålla fri sjukvård. I yttrandena har allmänt tillstyrkts, att befälsutbildningen får räknas såsom kvalifikationstid för förmånerna vid sjukdom. Utredningsmännen. Under hänvisning till den motivering, som anförts i inledningen och åberopats beträffande avlöningsfrågorna, föreslå vi att befälsutbildningstiden må räknas som anställningstid i förevarande hänseenden. Smärre extra förmåner.

Enligt avtalet rörande verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar erhålla arbetarna i viss utsträckning fribiljetter. Efter viss tids anställning ökas antalet dylika fribiljetter. Liknande bestämmelser finnas i avtalet rörande ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar. Utredningsmännen. Även beträffande dylika extra förmåner synes det rimligt att befälsutbildningstiden får räknas såsom kvalifikationstid. Skulle i andra avtal nu vara eller i framtiden bliva bestämt att liknande förmåner skola utgå i förhållande till anställningstidens längd, bör även där befälsutbildningstiden få räknas så långt detta finnes skäligt.

110 Pension.

Angående pensionering av statens arbetare stadgas i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare. Tjänstepensionsreglementet äger — med vissa undantag — tillämpning å den som i statens tjänst innehar arbetaranställning, vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. För reglementets tillämpning skall dock i princip gälla bl. a. att arbetaren antingen 21 månader i följd eller minst 7 månader under vart och ett av 3 på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader under högst 5 på varandra följande kalenderår innehaft sådan arbetaranställning i statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning. Tjänstepensionsunderlaget är för arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning (pensionsgrupp I), 2 076 kronor och för arbetare i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning (pensionsgrupp II), 2 280 kronor. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns (60 år) inträde, för vilken arbetare vidkännes tjänstepensionsavdrag. Vidare må såsom tjänstår räknas två tredjedelar av tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde i statens tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Kan arbetaren räkna minst 30 tjänstår, utgår hel ålderspension, vars grundbelopp är lika med tjänstepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre, utgår avkortad pension, vars grundbelopp motsvarar tjänstepensionsunderlaget minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30. Grundbeloppet av invalidpensionen motsvarar det för arbetaren gällande tjänstepensionsunderlaget. Grundbeloppet av sjukpensionen bestämmes enligt de för ålderspension angivna grunderna. Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 % av tjänstepensionsunderlaget, i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av den ålderspension, som tillkommit arbetaren, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin anställning till pensionsålderns inträde. Den som, efter att ha blivit underkastad tjänstepensionsreglementet, avgått från anställning, som avses i reglementet, utan rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension enligt reglementet, är berättigad till tjänstelivränta. Såsom förutsättning härför gäller likväl, att arbetaren före anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst 3 år varit underkastad tjänstepensionsreglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst 6 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla. Tjänstelivränta bestämmes i regel i forhållande till dels det för arbetaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet vid avgången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat med tid, som vid anställningens upphörande må ha återstått till utgången av den månad, varunder arbetaren uppnår 65 års ålder. Uppskjuten livränta bestämmes till ett belopp motsvarande så stor del av tjänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade tjänstår utgör av det på sätt nyss sagts utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår, dock av minst 120. Familjepensionsreglementet äger tillämpning beträffande arbetare, som är underkastad tjänstepensionsreglementet, samt den, som åtnjuter pension enligt tjänstepensionsreglementet. Såsom tjänstår räknas tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt tjänstepensionsreglementet, samt tid, som från dödsfallet eller anställningens upphörande må ha återstått till pensionsålderns

Ill inträde. Därest antalet tjänstår uppgår till minst 30, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal lägre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30. I flera yttranden över promemorian den 7 maj 1942 tillstyrktes, att befälsutbildningstiden måtte få räknas såsom kvalifikationstid för pension. Utredningsmännen. Befälsutbildningstiden bör i tjänstepensions- och familjepensionshänseende räknas den befälsutbildade till godo på sådant sätt, att han kommer i samma ställning som han skulle ha haft, om han i stället för befälsutbildningen utfört arbete åt staten. Befälsutbildningstiden bör alltså räknas såsom kvalifikationstid för att reglementena skola bliva tilllämpliga på vederbörande. Vidare bör vid räknandet av tjänstår befälsutbildningstid få räknas lika med arbete i statens tjänst. Har arbetaren redan före militärtjänstgöringens början blivit hänförlig under reglementena, bör befälsutbildningen få räknas såsom tjänstår. Har han däremot icke' före militärtjänstgöringens början blivit hänförlig under reglementena, bör befälsutbildningen intill den tidpunkt, då han uppnår de fordrade 21 månaderna, anses såsom arbete i statens tjänst, d. v. s. till 2/3 räknas såsom tjänstår! varefter och då reglementena blivit tillämpliga eventuellt återstående befälsutbildningstid utan reduktion räknas såsom tjänstår. Genomförandet av de önskvärda åtgärderna. I den mån som de av oss sålunda förordade bestämmelserna endast innebära, att staten medgiver befälsutbildad arbetstagare en ytterligare förmån, kan staten uppenbarligen göra detta utan att ändring eller tillägg i avtalet sker. Av de av oss förordade ändringarna avser emellertid ändringen, att vid fråga om uppsägning eller permittering hänsyn skall tagas även till befälsutbildningstiden, en fråga, som inverkar även på övriga arbetstagares ställning. Om någon arbetare tack vare befälsutbildningstiden får räkna längre anställningstid än en annan likvärdig arbetare, kan denne andre bliva uppsagd, fast han icke skulle ha blivit det om befälsutbildningstiden för den förste icke räknats med. Om denna fråga bör därför förhandlas med arbetstagarorganisationerna. Under våra överläggningar med representanter för landsorganisationen ha emellertid erinringar mot en sådan ändring icke gjorts. Beträffande de ändringar, vilka endast innebära ökade förmåner för de befälsutbildade arbetstagarna, torde för närvarande något annat icke behöva ske än att styrelserna bemyndigas att göra utbetalningar i enlighet med vad vi föreslagit. Efter hand böra emellertid bestämmelser införas i kollektivavtalen. Att befälsutbildningstiden må räknas med för uppsägningstidens bestämmande bör även komma till uttryck i kollektivavtalen. Härigenom blir jämväl arbetstagaren bunden. Att så skall vara fallet synes dock icke ha den betydelse för staten, att ändring i avtalen påkallas genast, utan bör därmed kunna anstå till dess att de ändock skola revideras. Intill dess så sker synes det vara tillräckligt att i cirkulär till statsmyndigheterna an-

112 befalla dem att låta de befälsutbildade åtnjuta den uppsägningstid, som tillkommer dem då även befälsutbildningstiden räknas såsom anställning. (Bil. JK). Eftersom enligt 11 § familjepensionsreglementet för arbetare tid, som må räknas såsom tjänstår enligt tjänstepensionsreglementet, skall räknas såsom tjänstår även för familjepension, föranleder vårt förslag ändring allenast i sistnämnda reglemente. (Bil. L.) Kommunalarbetarna.

I kommunernas tjänst torde enligt kollektivavtal vara anställda 40—50,000 arbetare, enligt sådana avtal anställd sjukhuspersonal däri inräknad. I det följande skola vi liksom vi förut gjort beträffande statens arbetare behandla olika punkter, där ändring till de befälsutbildades förmån kan ifrågakomma. Genomförandet av de önskvärda åtgärderna kommer emellertid att behandlas i slutet av detta kapitel samtidigt med behandlingen av genomförandet för de enskilda företagens del. Enär de skäl, vilka åberopats för vissa ändringar i kollektivavtalen rörande statens arbetare, i mångt och mycket kunna anföras för mo'tsvarande ändringar i kollektivavtalen beträffande kommunalarbetarna och de enskilda företagens arbetare, har vår motivering i det följande ofta kunnat bliva mycket kort. Anställningsförhållanden.

Enligt överenskommelsen rörande allmänna bestämmelser m. m. mellan Svenska städernas förhandlingsorganisation och Svenska kommunalarbetareförbundet gäller rörande arbetstagares anställande och entledigande bl. a. följande. Vid arbetstagares anställande skall den äga företräde, som tidigare under de senare åren innehaft anställning vid kommunens arbeten, under förutsättning att han därunder visat sig lämplig och duglig samt besitter för arbetet erforderliga kvalifikationer. Vid i övrigt lika förhållanden skall den äga företräde, som har längsta sammanlagda anställningstiden hos kommunen. Vid anställande av arbetstagare, vilken icke tidigare varit i kommunens tjänst, skall dugligheten i främsta rummet vara bestämmande; därnäst skall hänsyn tagas till om sökanden är mantalsskriven i kommunen och har försörjningsplikt. Därest arbetsstyrkan vid något kommunens verk eller arbete inskränkes och arbetarnas förflyttning till annat arbete i kommunens tjänst ej kan komma till stånd, bör, i den mån sådant efter arbetsledningens prövning utan olägenhet kan ske, inom respektive berörda yrkesgrupp den, som har kortast sammanlagda anställningstid, först avskedas. Anställningstidens längd har alltså stor betydelse. I en del avtal eller reglementen finnes stadgad maximiålder för anställning. Denna är dock jämförelsevis hög, vanligen 30 eller 35 år. Såvitt vi veta, finnes lägre maximiålder än 30 år icke någonstädes föreskriven. Regeln torde ej vara ovillkorlig, utan på särskilda skäl kunna undantag medgivas. Utredningsmännen. Det synes rimligt, att befälsutbildningen i förevarande hänseende får räknas såsom anställningstid. Det kan nämnas, att

113 Stockholms stads löneavtalsnämnd genom cirkulärskrivelse den 9 maj 1941 till stadens förvaltningschefer meddelat, att arbetare, som tidigare varit i staden anställd men som entledigats på grund av arbetsbrist, icke skall på den grund att han inkallats till beredskapstjänst komma i sämre ställning i fråga om möjligheten att på nytt erhålla anställning; vid beräknande av anställningstid hos staden för erhållande av arbete skall därför av den tid arbetare fullgjort beredskapstjänstgöring så lång tid tillgodoräknas honom såsom anställningstid, som svarar mot den tid han eljest torde hava varit anställd hos staden, därest han ej fullgjort beredskapstjänstgöring. Såsom av det föregående framgår, är i de fall maximiålder för anställning föreskrivits denna så hög, att de befälsutbildade arbetarna icke på grund av befälsutbildningen kunna tänkas bliva hindrade att i tid vinna anställning. Att höja maximiåldern med tiden för befälsutbildningen synes därför icke vara av behovet påkallat. Löneförhållanden.

Angående kommunalarbetarnas löneförhållanden kan följande anföras. En hög procent av kommunalarbetarna är grovarbetare med en timlon. Det är mindre vanligt, att en kommun vid sina arbeten utbildar en yngling till yrkesarbetare, utan kommunernas behov av yrkesarbetare tillgodoses ofta genom anställning av hos enskilda företag utbildade arbetare. När arbetarlönen är graderad efter anställningstid eller år i facket, motsvarar denna gradering i allmänhet yrkesutbildningens gång. Mera sällan förekomma rena ålderstillägg. Sådana äro dock ej ovanliga beträffande trafikpersonal, vaktpersonal och annan personal med arbete av den beskaffenhet, att det ej kan utföras på ackord. Enligt de allmänna bestämmelserna användes ackordsarbete i alla de fall, där överenskommelse om ackordspris kan träffas, och skall tillämpas i största möjliga utsträckning så långt med hänsyn till arbetets beskaffenhet kan ifrågakomma. Arbetstagare garanteras vid ackordsarbete ordinarie tidslön såvida annorlunda ej blivit överenskommet. Såsom exempel på lönebestämmelser må ur olika kollektivavtal följande intagas, varvid är att märka, att redogörelsen för de särskilda avtalens bestämmelser icke är fullständig utan endast avser vissa punkter, vilka här ansetts ha intresse. Enligt Stockholms kommunalarbetaravtals specialbestämmelser gäller beträffande timlönen vid elektricitetsverket: De manliga arbetarna äro efter arten av arbetet uppdelade på sex grupper, för vilka timlönen varierar från 1 krona 45 öre (grovarbetare m. fl.) till 1 krona 65 öre (instrumentmakare m. fl.). Lagformanspengar utgå inom de två manliga grupperna, som ha lägsta timlönen, med 17 öre för lagförman, som tjänstgjort såsom förman högst 5 år, och med 20 öre för lagförman, som har längre tjänstgöring såsom förman.' Motsvarande belopp äro inom de fyra andra manliga grupperna 20 och 25 öre. För månadsavlönade arbetare vid elektricitetsverket m. fl. kommunala arbetare stiger månadslönen med 10 kronor åt gången efter 2, 4 och 6 års anställning. Specialbestämmelser för Göteborg. Vakter få två månatliga ålderstillägg 8—2466 43

114 å 20 kronor efter 3 och 6 års tjänstgöring. Förste förrådsvakten har fyra ålderstillägg å 20, 20, 25 och 25 kronor efter respektive 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring. Av färjetrafikpersonalen få maskinister, reparatörer, eldare i trafiktjänst och däcksmän å kördonsfärjor två ålderstillägg å vartdera 10 kronor efter 3 och 6 års tjänstgöring. Vid spårvägarna få ordinarie förare och konduktör tre ålderstillägg å 25 kronor efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Vid elektricitetsverket ha mekaniska och elektriska verkstadsarbetare, mätareuppsättare samt batteriarbetare m. fl. tre ålderstillägg å 20 kronor efter 3, 6 och 9 års tjänst. — Vid gasverket utgå lagförmanspengar vid tjänstgöringstid såsom förman 1 år med 17 öre, dylik tjänstgöringstid 1—5 år med 20 ore och över 5 år med 25 öre, allt per timme. — Vid drätselkammaren växlar timpenningen mellan 1 krona 34 öre (grovarbetare m. fl.) och 1 krona 54 öre (plåtslagare). .. I Halmstad varierar timlönen i sju grupper mellan 1 krona 19 ore^ och 1 krona 44 öre. — I Hälsingborg erhåller kranskötare, vilken godkänts såsom sådan, veckolön å 65 kronor, vilken lön stiger till 70, 74, 76 och 78 kronor efter respektive ytterligare 2, 4, 6 och 8 års tjänstgöring. — I Jönköping har trädgårdsarbetare med fullständig trädgårdsmästarutbildning 1 krona 40 ore, trädgårdsarbetare, som uppnått 27 års ålder och under minst 8 säsonger arbetat vid stadens planteringar, 1 krona 30 öre, trädgårdsarbetare, som uppnått 24 års ålder och under minst 5 säsonger arbetat vid stadens planteringar, 1 krona 25 öre samt övriga trädgårdsarbetare 1 krona 20 öre. — I Malmö erhåller trafikpersonalen vid spårvägarna löneförhöjningar, i allmänhet vart annat år, upp till tolfte anställningsåret, så att månadslönen stiger från 272 kronor 24 öre till 339 kronor 24 öre. I Karlstad utgör vid elektricitetsverket timlönen för grovarbetare 1 krona 24 öre och för montör över 18 år, som är nybörjare eller förrådsvakt, 92 öre. Timlönen för montörer stiger härefter sålunda, att den efter 1 år i facket utgör 1 krona 2 öre, efter 3 år 1 krona 18 öre, efter 4 år 1 krona 29 öre samt efter 6 år 1 krona 41 öre. Vid gas- och elektricitetsverket i Örebro skall grovarbetare, som uttagits för utbildning till yrkesarbetare, erhålla timavlöning, under de första fem åren med 1 krona 28 öre, efter fem år i facket med 1 krona 33 öre och efter sex år i facket med 1 krona 38 öre. Utredningsmännen. De skäl, vilka tidigare åberopats för att statens arbetare skola få tillgodoräkna sig befälsutbildningstiden såsom tjänstetid, kunna i huvudsak även anföras till stöd för samma tillgodoräknande beträffande kommunalarbetarna. Just i de fack, där kommunalarbetarlönen vanligen höjes med tjänstetiden, nämligen för trafik- och vaktpersonal, torde befälsutbildningen ha ett högt värde. Detsamma är förhållandet i fråga om förmansplatser. Kommunerna torde därför få full gottgörelse för de jämförelsevis obetydliga utlägg, ett sådant medgivande skulle innebära, Ersättning vid sjukdom. Enligt de allmänna bestämmelserna skall arbetstagare, som under pågående anställning fullgjort arbete under minst 3 månader, erhålla sjukhjälp vid sjukdom och vid olycksfall utom arbetet. Sjukhjälpen består av sjukpenning, motsvarande 2/s av arbetstagarens normala tidavlöning, samt kostnadsfri sjukvård. Sjukhjälp utgår högst under 180 kalenderdagar sammanlagt vid ett och samma sjukdomsfall, och vid upprepade sjukdomsfall utgår

115 sjukhjälp för högst 180 kalenderdagar sammanlagt under 12 på varandra följande månader. För att arbetstagaren skall få del av dessa förmåner fordras att han under pågående anställning fullgjort arbete i minst tre månader, men förmånens varaktighet ökas icke med anställningstiden. Utredningsmännen. Anledning torde för närvarande saknas att för de befälsutbildade föreslå ändring i de bestämmelser om ersättning vid sjukdom, för vilka redogörelse sålunda lämnats. Skulle emellertid anställningstidens längd få betydelse i detta hänseende, bör befälsutbildningstiden få räknas såsom anställningstid. Semester.

Enligt de allmänna bestämmelserna gäller att arbetstagare, som efter fyllda 18 år under 10 kalenderår minst 9 månader varje år innehaft sådan anställning hos kommunen, att den fått tillgodoräknas för semester, skall följande kalenderår erhålla semester med 12 arbetsdagar för minst 9 månaders sådan anställning samt därutöver ytterligare en dag för varje återstående kalendermånad under året, för vilken semesterrätt föreligger. Utredningsmännen. Det synes rimligt, att kommunalarbetare även beträffande semestern få tillgodoräkna befälsutbildningen. Pension.

Kommunalarbetarna torde i regel erhålla pension. Ett stort antal städer ha sina arbetare pensionsförsäkrade hos Sveriges kommunalanställdas pensionskassa (SKP), medan andra ha egna pensionsfonder eller betala pensioner direkt från budgeten. Även om pension icke är utfäst, betalas ofta pension till arbetare med längre anställningstid. Ibland få arbetarna betala särskilda pensionsavgifter. Städernas pensionsreglementen för arbetare äro i huvudsak uppbyggda med de statliga pensionsreglementena såsom mönster. Pensionen minskas alltså, därest arbetaren icke har föreskrivet antal tjänstår (hos Stockholms stad i regel 30 år). Reglerna om uppskjuten livränta, sjukpension och förtidspension likna statens. När en kommun, som ej utfäst pension, tilldelar en arbetare sådan, brukar anställningstidens längd ha betydelse för pensionens storlek. Utredningsmännen. Det synes i och för sig rimligt, att en befälsutbildad arbetare får tillgodoräkna befälsutbildningstiden för pension. I de allra flesta fall torde emellertid en dylik regel icke få någon betydelse, enär han ändock kan erhålla de för full pension fordrade tjänståren. Befälsutbildningens räknande såsom tjänstår kan därför — i likhet med vad som gäller för statens tjänstemän — få betydelse nästan endast vid avgång i förtid. Hinder torde ej möta mot att befälsutbildningen i dylika fall räknas såsom tjänstår, därest överenskommelse härom träffats vid anställningens början

116 och därvid reglerats, om och på vad sätt arbetstagaren skall erlägga pensionsavgift för befälsutbildningstiden. Arbetare i enskild

tjänst.

De flesta av arbetarna i enskild tjänst äro anslutna till Landsorganisationen i Sverige. Särskilt inom industri och transportverksamhet äro arbetsgivarna anslutna till Svenska arbetsgivareföreningen. Åtskilliga arbetsgivare äro emellertid ej delägare i denna förening utan tillhöra annan organisation. Så är framför allt fallet med handel, lantbruk, skogsbruk och vissa hantverksyrken. E t t stort antal, särskilt av de mindre arbetsgivarna, tillhör ej någon dylik organisation. Det är icke möjligt att på grundval av föreliggande statistiskt material giva en fullt riktig översikt över arbetarnas fördelning mellan företag, anslutna till Svenska arbetsgivareföreningen, och företag utanför denna. Enligt folkräkningen 1940 var antalet arbetare inom de verksamhetsområden, föreningen omfattar, något mer än 800 000, medan antalet arbetare inom de till föreningen anslutna företagen enligt föreningens egen statistik var drygt 400 000. De båda talen bygga emellertid icke på samma beräkningsgrund, i det att folkräkningen upptar antalet personer, som ha ifrågavarande arbete till yrke, medan föreningens anslutningssiffra angiver medeltalet under året anställda arbetare. Därest folkräkningens beräkningsgrund använts även för föreningens anslutning, skulle talet för denna ha varit högre. Föreningens andel är under ökning, och för närvarande omfattar den företag med sammanlagt omkring 480 000 arbetare. Beträffande de olika större grupperna inom industrien kan följande nämnas, varvid totalsiffrorna hänföra sig till 1940 års folkräkning. Av gruppen metallindustri och malmbrytning, omfattande ungefär 240 000 arbetare, höra över ZU till företag under arbetsgivareföreningen. Inom träindustrien, omkring 75 000 arbetare, stå ungefär 2/a utanför föreningen. Livsmedelsindustriens arbetare, omkring 60 000, äro ungefär jämnt fördelade mellan företag inom och utanför föreningen. Samma är förhållandet med textil- och beklädnadsindustrien med omkring 115 000 arbetare, jord- och stenindustrien med omkring 40 000 arbetare samt läder-, hår- och gummivaruindustrien med omkring 35 000 arbetare. Pappers- och grafisk industri, 60 000 arbetare, är till ungefär 2/s ansluten till föreningen. För byggnadsverksamheten, omkring 150 000 arbetare, är föreningens antal arbetare endast omkring 35 000, men torde här den omständigheten att olika beräkningsgrunder använts giva ett missvisande resultat och föreningens andel vara betydligt högre. Anställnings- och avlöningsförhållanden för de hos enskilda företag anställda arbetarna överensstämma i åtskilliga hänseenden med samma förhållanden beträffande statens arbetare; kollektivavtalen vid de enskilda företagen ha i mångt och mycket tjänat till mönster för kollektivavtalen inom den statliga verksamheten. Skiljaktigheter finnas emellertid även.

117 Anställning och uppsägning.

De till Svenska arbetsgivareföreningen anslutna arbetsgivarna hålla strängt på sin rätt att själva avgöra frågor om anställning eller uppsägning. I kollektivavtal förekommer därför praktiskt taget alltid den bestämmelsen, att med iakttagande av avtalets bestämmelser i övrigt arbetsgivaren äger rätt att leda och fördela arbetet, att fritt antaga eller avskeda arbetare samt att använda arbetare oavsett om dessa äro organiserade eller ej. I de särskilda kollektivavtalen finnes ingen bestämmelse om att arbetsgivaren vid permittering, avskedande eller återanställning skall taga hänsyn till anställningstidens längd. Enligt huvudavtalet mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen har emellertid bestämts att, därest uppsägning eller permittering skett av arbetare från anställning som varat minst ett år, och arbetarparten önskar förhandling med anledning av vidtagna åtgärder, skall, där icke fråga är om kränkning av föreningsrätt eller åtgärden eljest strider mot lag eller kollektivavtalet, förhållandet anmälas till arbetarens förbundsstyrelse, vilken, om den därtill finner skäl, äger hänskjuta frågan till undersökning inom en särskild arbetsmarknadsnämnd. Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning beträffande arbetare anställda på viss tid eller för den tid,« som åtgår för utförande av visst arbete, ej heller vid permittering på grund av sådan växling i arbetstillgången, som är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller eljest till sin natur icke sammanhängande, samt icke vid annan permittering, där den är meddelad på viss tid, ej överstigande 3 veckor, eller det eljest framgår av omständigheterna att den ej kommer att fortvara längre än nämnda tid. Arbetsmarknadsnämnden består av representanter för arbetsgivare- och arbetareorganisationerna och den skall bedöma den påtalade åtgärden. Härvid skall beaktas såväl produktionens beroende av arbetskraftens duglighet och lämplighet som arbetarnas berättigade intresse av trj^gghet i anställningen. I enlighet härmed skall hänsyn tagas såväl till nödvändigheten av att företaget i möjligaste mån betjänas av skickliga och för dess verksamhet lämpliga arbetare som, då arbetsgivaren på grund av arbetsbrist funnit sig böra vidtaga avskedande eller permittering och valet står mellan arbetare, vilka besitta lika skicklighet och lämplighet, till anställningstidens längd ävensom till särskilt stor försörjningsplikt. Huvudavtalet gäller nu beträffande ungefär halva arbetsgivareföreningens område och kan väntas få ytterligare omfattning. I praktiken tages säkerligen stor hänsyn till anställningstidens längd. Samma bestämmelser som de i arbetsgivareföreningens avtal överenskomna reglerna rörande arbetsgivarens rätt att antaga och avskeda arbetare gälla även enligt kollektivavtal mellan Handelns arbetsgivareorganisation och Svenska handelsarbetareförbundet. Dessa senare parter ha även anslutit sig till det förut nämnda huvudavtalet mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Utredningsmännen.

I den mån anställningstiden har betydelse i anställ-

118 nings-, permitterings- och uppsägningsfrågor, bör befälsutbildningstiden få medräknas. Avlöningsförhållanden.

Såväl arbetsgivare som arbetstagare sträva numera efter att arbetet utföres på ackord. I vissa branscher — t. ex. skogsarbete — utföres praktiskt taget allt arbete på ackord. Enligt uppgift från Svenska arbetsgivareföreningen utföres hos de till föreningen anslutna arbetsgivarna omkring hälften av allt arbete på ackord. Då arbetet betalas med tidslön, hänföras arbetare till olika löneklasser eller lönegrupper. De faktorer som bestämma en arbetares hänförande till en viss grupp äro — förutom dyrortsförhållandena, från vilka i detta sammanhang bortses — exempelvis arten av det utförda arbetet, yrkesduglighet, levnadsålder och antal år i facket. Liksom arbetare i statens tjänst fylla arbetare i enskild tjänst i förhållande till tjänstemän i allmän eller enskild tjänst redan tidigt högsta krav på viss levnadsålder för erhållande av viss lön. Denna levnadsålder är stundom mycket låg, exempelvis inom byggnadsindustrien 18 år. Inom den mekaniska verkstadsindustrien fordras 24 år. Den högsta levnadsåldern i detta hänseende torde beträffande industriarbetarna vara omkring 25 år. En vanlig fordran för att en arbetare skall kunna hänföras till viss lönegrupp är, att han är »yrkesduglig», »yrkesskicklig», »fullt kompetent att utföra inom respektive yrkesarter förekommande arbeten» eller dylikt. Stundom fordras enbart eller vid sidan av andra kvalifikationer, att arbetaren arbetat viss tid i yrket eller facket, och denna förutsättning är inom industrien blott i undantagsfall utformad så, att arbetaren skall ha arbetat inom samma företag viss tid. Tiden såsom förutsättning för att arbetaren skall erhålla lön efter viss lönegrupp varierar rätt starkt i olika avtal. För manliga textilarbetare är tiden 6 månader, för vissa grupper inom snickeriindustrien 2—4 år och för byggnadsindustrien 4 år samt måhända högst inom den mekaniska verkstadsindustrien, där den är 3—7 år. Den tid, som åtgår för att erhålla lön inom viss lönegrupp, torde betraktas såsom lärotid, låt vara att det stundom mellan kollektivavtalsparterna råder delade meningar om huruvida det i kollektivavtalet föreskrivna tidsvillkoret i de enskilda fallen är riktigt avvägt. Inom stora industrigrenar, exempelvis pappersbruks- och massaindustrierna, betyder anställningstidens längd intet för lönesättningen. Enligt vissa avtal är timlönen garanterad även vid ackordsarbeten, men ibland garanteras den icke. När sålunda arbetet utföres enligt ackordsprislistor, som fastställts i avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna, garanteras timlönen i regel icke, vilket däremot vanligen är fallet när ackordsarbetet utföres enligt särskilda ackordsöverenskommelser mellan arbetsledningen och arbetstagarna. Ganska vanligt är att ackordskompensation utgår. Dylik ackordskompensation kan utgå till vissa arbetare, vilka aldrig eller sällan kunna få ackordsarbete, och sådan kompensation kan även utgå till arbetare, vilka vanligen få ackordsarbeten men under en viss tid-

119 rymd icke kunnat få något ackordsarbete alls eller endast i mindre utsträckning. I jämförelse med kollektivavtalen för statens arbetare är inom den enskilda industrien en gradering efter tjänstår mindre vanlig. Någon motsvarighet till de i vissa statliga avtal förekommande graderingarna efter ända till 13—16 tjänstår torde ej förekomma. I vissa avtal — s. k. minimilönsavtal — förekommer en bestämmelse om att skickliga yrkesarbetare skola erhålla högre timlön än den i avtalet överenskomna. Med stöd härav betalas arbetaren ofta avsevärt över den fastställda minimilönen. Såsom exempel på lönebestämmelser, där tiden inom yrket har betydelse, må följande avtal anföras; redogörelsen för innehållet i de olika avtalen är ej fullständig. Verkstadsavtalet. Enligt detta avtal, som omfattar flera arbetare än något annat av arbetsgivareföreningens avtal, utgår minimilön inom ortsgrupp I (den dyraste) för manlig arbetare, som uppnått 20 års ålder, med 88 öre, för manlig yrkesarbetare, som uppnått 21 års ålder och arbetat minst 3 år i yrket, med 94 öre och för manlig yrkesarbetare, som uppnått 24 år och arbetat minst 7 år i yrket, med 100 öre. Arbetare, som icke, per avlöningsperiod räknat, till huvudsaklig del kan beredas arbete på ackord, erhåller efter 20 års ålder och ett års arbete inom metallindustrien en timlön, som överstiger minimilönen i ortsgrupp I med 25 öre, i ortsgrupp I I med 20 eller 22 öre och i ortsgrupp I I I med 15 öre. Såsom yrkesarbetare räknas den, som efter förfluten lärlings- eller annan utbildningstid utför arbete, för vilket fordras en utbildningstid av tre år. Vid ackordsarbete skall timlönen vara garanterad i den mån fasta ackordsprislistor icke föreligga. Avtalet mellan Elektriska arbetsgivareföreningen och Svenska elektriska arbetareförbundet. Timlönen är i Stockholm för arbetare som fyllt 18 år: för nybörjare 95 öre, för arbetare med ett år i facket 120 öre, med 3 år i facket 140 öre, med 4 år i facket 152 öre och med 6 år i facket 171 öre. Vid allt ackordsarbete skall arbetarens tidslön vara garanterad. Avtalet mellan Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund och Svenska ty po gr af förbundet. Pappersskärare, pappersräknare, korrekturavdragare, rotationsarbetare, rotationsstereotypiarbetare och stämpelreparatörer, som fyllt 18 år, ha i ortsgrupp 1 veckolön första året 39 kronor, andra året 44 kronor 50 öre, tredje året 51 kronor 50 öre, fjärde året 57 kronor, därefter 62 kronor samt efter fyllda 24 år och minst 4 år i respektive yrkesgrenar 69 kronor. Likartade förhöjningar utgå även för andra slags arbetare. I mån av ökad arbetsskicklighet skola arbetare få högre löner än minimilönerna. Arbetare, som varit anställd minst 10 år i yrket och utför arbete mot tidslön, skall erhålla en individuallön, som med minst 5 % överstiger minimilönen. Avtalet ynellan Smidesverkstädernas arbetsgivareförbund och Svenska metallindustriarbetareförbundet. Minimitimlönerna inom ortsgrupp I uppgå för arbetare, som fyllt 18 år och arbetat ett år i yrket, till 1 krona 9 öre, för arbetare, som fyllt 20 år och arbetat 2 år i yrket, till 1 krona 30 öre, för yrkesarbetare, som fyllt 21 år och arbetat 4 år i yrket, till 1 krona 50 öre samt för yrkesarbetare, som fyllt 24 år, arbetat 7 år i yrket och självständigt efter ritning eller lämnat besked ordentligt kan utföra honom åliggande arbeten, till 1 krona 66 öre. Avtalet mellan firma Fröjds herrkläder och Svenska handelsarbetareför-

120 bundet. För fast anställt biträde, som är 18 år, är begynnelselönen 110 kronor. Denna lön stiger för varje levnadsår, varunder branschvanan tillika ökas ett år, med 15 till 30 kronor så att den för 28 år gammalt biträde med 10 års branschvana uppgår till 335 kronor. Utredningsmännen. Befälsutbildningen synes kunna räknas såsom tjänstetid även beträffande de enskilda företagens arbetare. Visserligen kan anspråk ej ställas på de enskilda företagen att de skola till befälsutbildad arbetare betala utlärd yrkesarbetares lön förrän den befälsutbildade förvärvat den kunskap, erfarenhet, rutin och skicklighet, som kräves av en fullärd yrkesarbetare. Den i kollektivavtalen för högsta yrkesarbetarlönen fordrade tiden torde emellertid vara avvägd så, att den skall räcka även för arbetare, som ha mindre förutsättningar än den befälsutbildade eliten kan antagas äga. Det kan därför förväntas, att arbetsgivarna skola finna, att de befälsutbildade ha full yrkesskicklighet redan efter en tid i facket, som motsvarar den vanligen fordrade tiden minskad med befälsutbildningstiden. Den kostnad, varom här kan bliva fråga, är mycket måttlig. Semester.

Sementer utgår regelmässigt enligt semesterlagen och den ökas alltså ej med levnads- och tjänsteålder. Förmåner vid sjukdom.

I avtalen inom industrien brukar sjuklön ej förekomma. Undantag förekomma visserligen, men den tid under vilken sjuklön utgår brukar då ej stå i relation till arbetarnas anställningstid. Arbetarna äro ofta anslutna till sjukkassa. Det förekommer, att avtalen stadga rätt för arbetarna att erhålla visst bidrag till sjukkasseavgift. Inom handeln förekommer däremot, att t. ex. sjukersättning efter minst ett års anställning utgår med halv lön i en månad, efter minst 2 års anställning med halv lön i 2 månader, efter minst 3 års anställning med halv lön i 3 månader samt efter minst 4 års anställning med halv lön i 4 månader. Pension. Någon rättsligen garanterad pension förekommer som regel icke. Många företag ge dock uttjänta arbetare gratial, understöd eller dylikt till varierande belopp. Pension kan även hos en del företag utgå från donationsfonder eller dylikt. Genomförandet av de önskvärda åtgärderna. Utredningsmännen. De åtgärder, vilka kunna ifrågakomma beträffande arbetare hos kommunerna och i enskild tjänst, torde vara följande, nämligen 1) att befälsutbildade arbetare skola få räkna befälsutbildningen såsom merit för befordran till förman eller annan arbetsledare; 2) att befälsutbildade arbetare skola efter slutad befälsutbildning få komma tillbaka till sin föregående anställning och där fortsätta sin yrkesutbildning;

121 3) att vid fråga om permittering och återanställning hänsyn skall tagas även till tiden för befälsutbildningen; 4) att i de fall, där ålderstillägg förekomma, befälsutbildningstiden skall räknas såsom tjänstår därest anställningen kan sägas ha försenats till följd av befälsutbildningen; 5) att i de fall, där tidslönen ökas med tid i facket (tjänstetid) och tidslönen uppnår sitt maximum efter så lång dylik tid, som anses erforderlig för utbildningen till utlärd yrkesarbetare, den för olika löneförhöjningar fordrade tiden skall kunna minskas med tiden för befälsutbildningen; samt 6) att befälsutbildningstiden skall få räknas såsom tjänstetid för semester, förmåner vid sjukdom och pension i de fall, där den befälsutbildade varit anställd hos arbetsgivaren före värnpliktstjänstgöringens början eller där befälsutbildningen försenat anställningen. Det gäller att först avgöra, vilken väg som skall väljas för att ernå de önskade resultaten. Det har då för oss varit uppenbart, att, i den mån kommunernas och de enskilda arbetsgivarnas medverkan kräves, det av flera skäl bör eftersträvas att vinna denna medverkan på frivillighetens väg. Staten har i stort sett avstått från att söka lagstifta om arbetarnas löner och liknande förmåner. Att staten sålunda ej ingripit i arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationers rätt att genom avtal bestämma dessa frågor torde allmänt erkännas ha varit för samhället lyckligt. Att undantag från denna allmänna grundsats skett beträffande t. ex. semestern ändrar ej den principiella ståndpunkten. Det synes ej påkallat att beträffande förevarande fråga frångå denna ståndpunkt. Vidare torde, därest arbetsgivarna frivilligt lämna sin medverkan, ett bättre resultat kunna nås än om staten skall genom lagstiftning söka framtvinga åtgärder. Går det att övertyga en människa om att en viss åtgärd är till både hans eget gagn och det allmännas bästa, nås bättre resultat än om staten mot hans protester befaller honom. Det område, varom här är fråga, är ett område, där det för vinnande av verkliga resultat kräves, att de handlande människorna anse åtgärderna riktiga. Det är visserligen teoretiskt tänkbart att staten i en lag påbjuder, att en arbetsgivare skall vid anställning av förmän betrakta befälsutbildningen såsom en merit. Men hur skall det, utan att staten på ett eller annat sätt tager hand om anställningen, kunna tillses, att detta lagbud efterföljes? Staten har visserligen makt föreskriva, att, där arbetslön bestämmes efter tjänstetid, befälsutbildningstiden skall räknas såsom tjänstetid. Men en sådan bestämmelse måste bliva tämligen verkningslös så länge arbetsgivaren har full frihet att underlåta anställa befälsutbildade arbetare. Vi kunna emellertid i detta sammanhang ej underlåta att framhålla, att arbetsgivarens medverkan i förevarande hänseende, sedd ur hans egen rent egoistiska synpunkt, ingalunda behöver bliva honom till nackdel. Som vi i det föregående utvecklat är det anledning antaga, att när staten såsom arbetsgivare kompenserar den elit, som de befälsutbildade utgöra, staten också får

122 valuta för utgiften. De egenskaper, som utmärka de befälsutbildade och vilka berättiga staten-arbetsgivaren att räkna befälsutbildningen såsom merit, äro samma egenskaper, som den enskilde arbetsgivaren bör önska hos sina anställda. I överensstämmelse med denna grundsyn ha vi sökt förbindelse med större arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer, varvid våra sakkunniga biträtt oss. Från dessa organisationer har stort intresse visats för frågan. En industrichefs syn på denna fråga utvecklades av verkställande direktören i Holmens Bruks & Fabriks aktiebolag Chr. von Sydow i en artikel i Svenska Dagbladet i april 1942, i detta betänkande intagen såsom bilaga X. Svenska arbetsgivareföreningen har vidare den 8 november 1943 utfärdat det cirkulär, som bifogas betänkandet såsom bilaga U. Vi ha i november 1943 hemställt, att cirkulär med samma syfte måtte utfärdas av ytterligare följande kommunala förbund och arbetsgivareorganisationer, nämligen Bankernas förhandlingsorganisation, Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation, Handelns arbetsgivareorganisation, Kooperativa förbundet, Restauranternas arbetsgivareförening, Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska stadsförbundet, Svenska städernas förhandlingsorganisation, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges redareförening, Tidningarnas arbetsgivareförening och Föreningen skogsarbeten. Med den ställning organisationerna intaga är det anledning förvänta, icke blott att deras egna medlemmar skola följa rekommendationerna utan även att utanför organisationerna stående arbetsgivare skola tillämpa de i cirkulären rekommenderade grundsatserna. E n granskning av arbetsgivareföreningens cirkulär, i vad detta berör arbetarna, torde beträffande de förut såsom önskvärda angivna åtgärderna visa följande 1) föreningen har med styrka framhållit, att befälsutbildningen bör raknäs såsom merit vid befordran till förman e t c ; 2) föreningen har med styrka framhållit, att arbetarna skola få avsluta sm före värnpliktstjänstgöringen påbörjade yrkesutbildning; 3) befälsutbildningstidens beaktande när fråga om permittering och återanställning uppkommer har icke direkt berörts. Eftersom de värnpliktiga även under sin värnpliktstjänstgöring äro att betrakta såsom anställda, torde emellertid befälsutbildningstiden kunna beaktas så långt detta med gällande

123 avtalsförhållanden är möjligt. Enligt vad vår sakkunnige, förbundsordföranden Karlen meddelat anser landsorganisationen det icke strida emot huvudavtalet, om befälsutbildningstiden i förevarande hänseenden betraktas såsom anställningstid. Många företag i och utom arbetsgivareföreningen äro visserligen icke anslutna till huvudavtalet. I den mån anställningstiden över huvud taget har betydelse vid permittering och återanställning torde det emellertid vara anledning antaga att en arbetsgivare, på grund av exemplets makt, skall beakta även befälsutbildningstiden; 4) och 5) beträffande avlöningen rekommenderas, att om det i visst fack för viss lön fordras längre anställningstid än som kan anses behövlig för den ifrågavarande arbetarens yrkesutbildning, arbetsgivaren i möjligaste mån tillser, att arbetaren icke kommer i sämre ställning därför att han fullgjort den förlängda värnpliktstjänstgöringen. Det får dock anses ovisst, i vilken utsträckning den för den högre lönen fordrade anställningstiden (tiden inom facket) för den befälsutbildade kommer att anses längre än som behövs för yrkesutbildningen. Arbetsgivareföreningen har emellertid nu vitsordat, att de befälsutbildade kunna äga förutsättningar att inhämta sin yrkesutbildning så snabbt, att den i kollektivavtalen fordrade tiden må minskas. Arbetsgivareföreningens uttalande binder visserligen icke dess medlemmar, och det förutsattes i cirkuläret att i varje särskilt fall prövas huruvida tiden må minskas. Arbetsgivareföreningens cirkulär bruka emellertid efterföljas av dess medlemmar och det torde ej vara anledning antaga, att arbetsgivarna skola företaga prövningen på sådant sätt, att rekommendationen blir illusorisk. Enligt vår mening synes man därför kunna hysa grundad förhoppning att de befälsutbildade skola även i detta hänseende bliva tillgodosedda. Svårigheter kunna dock här tänkas uppkomma beträffande arbetsgivare, tillhörande organisation som icke utfärdat rekommendation av ifrågavarande innehåll, ävensom i fråga om icke organiserad arbetsgivare. Erfarenheten har emellertid visat, att de lönebestämmelser, som fastställts genom avtal mellan de tongivande arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna, i väsentlig mån tillämpats även vid oorganiserade företag. Man synes därför kunna räkna med att befälsutbildningens beaktande i lönehänseende skall tvinga sig fram även vid de ej organiserade och vid de till mindre arbetsgivareorganisationer anslutna företagen. Med hänsyn till avtalsförhållandena beträffande semester, förmåner vid sjukdom och pension torde anledning att ingå på frågan om dessa förmåner saknas i vad angår arbetarna hos enskilda företag. Vår sakkunnige, förbundsordföranden Karlen har framfört den tanken, att åtminstone alla yrkesarbetare skulle i stället för att räkna befälsutbildningen såsom tjänstetid få ett särskilt statligt befälsutbildningstillägg, som skulle utgå under några år med ett för alla lika, schablonmässigt bestämt belopp. Skälen härtill äro först och främst, att herr Karlen icke anser sig

124 kunna med säkerhet räkna med att de enskilda arbetsgivarna skola medgiva, att, där viss tid fordras för den högsta lönen, denna tid får minskas med tiden för befälsutbildningen. Därjämte talar enligt hans mening för denna anordning, att även vid ackordsarbete löneförlust — på grund av mindre yrkesutbildning — kan uppstå för de befälsutbildade arbetarna under åren närmast efter befälsutbildningens slut. Att arbetarna i gemen få sämre kompensation än tjänstemännen har även gjorts gällande av herr Karlen. Vi anse oss emellertid, såsom framgår av det nyss anförda, kunna utgå ifrån, icke blott att arbetsgivareföreningens rekommendation skall bliva beaktad av dess medlemmar samt att andra arbetsgivareorganisationer skola utfärda enahanda rekommendationer och att dessa beaktas, utan även att icke organiserade arbetsgivare skola följa exemplet. Vi ha vidare utgått ifrån, att arbetsgivarna de facto få valuta för vad de i enlighet med rekommendationerna komma att betala till de befälsutbildade, och det synes oss vid sådant förhållande oegentligt, att staten skall gälda en del av sålunda utgående lön. E t t genomförande av herr Karlens förslag komme säkerligen att få till följd, att befälsutbildningstillägg måste utgå även till arbetare, som för tiden efter befälsutbildningen icke få vidkännas någon löneförlust. Gränsen mellan dem, som skulle vara berättigade till detta tillägg, och övriga arbetare komme att i praktiken bliva mycket svår att draga, och gränsdragningen skulle för visso ofta synas godtycklig. Andra arbetare skulle icke utan fog framställa anspråk på enahanda ersättning, och sådana krav torde även komma att framföras av andra grupper — t. ex. de fria företagarna — vilka icke kunna åtnjuta meritberäkning på samma sätt som tjänstemännen. Vi ha därför icke kunnat biträda herr Karlens mening utan anse, att arbetarna böra kunna få kompensation genom att tiden för uppnående av högsta lön minskas. Huruvida denna vår mening är riktig eller ej kan icke nu avgöras utan får bero på framtida erfarenhet. Sedan några år gått bör därför detta spörsmål övervägas på nytt, och om så finnes behövligt andra utvägar sökas. Av denna granskning framgår, att vi för närvarande ej anse ytterligare åtgärder påkallade beträffande arbetarna hos kommunerna och de enskilda företagen. Härvid förutsätta vi dock, såväl att de organisationer, som ej slutbehandlat våra framställningar om rekommendationer, skola utfärda sådana rekommendationer som ock att rekommendationerna efterföljas. Skulle dessa förutsättningar brista, måste frågan skyndsamt upptagas på nytt.

125 Tjänstemännen hos kommuner och enskilda arbetsgivare. Anställnings- och avlöningsförhållandena för de hos kommunerna anställda tjänstemännen förete väsentliga skiljaktigheter från de hos enskilda arbetsgivare anställda tjänstemännens förhållanden. Att båda dessa grupper här behandlas i samma avsnitt beror på den likheten mellan dem, att anställningsoch avlöningsförhållandena för båda grupperna bestämmas utan statens medverkan. Undantag härifrån utgöra de kommunala tjänstemän, vid vilkas tillsättning statsmyndighet har det avgörande inflytandet eller (och) vilkas avlöning utgår efter enahanda grunder som de statliga tjänstemännens. För korthetens skull kallas här dessa tjänstemän för statligt-kommunala tjänstemän. En mellanställning intaga vidare sådana kommunala befattningshavare (t. ex. landsbygdspolis och kommunalborgmästare), som tillsättas av kommunen själv men vilkas avlöningsförmåner regleras under statens medverkan i form av fastställelse utan att förmånerna därför utgå efter de statliga reglementenas grunder. I förevarande sammanhang böra de hänföras till »vanliga» kommunala tjänstemän. Av nyssnämnda likhet följer nämligen, såsom i fortsättningen skall visas, att sättet för förverkligande av de åtgärder, vilka vi anse önskvärda, enligt vår mening bör bliva ett och det samma beträffande båda grupperna. I det följande skola vi först behandla de statligt-kommunala tjänstemännen. Därefter skola vi upptaga spörsmålen om övriga kommunala tjänstemän och de enskilda arbetsgivarnas tjänstemän, varvid vi skola angiva de åtgärder, vilka vi i olika hänseenden anse önskvärda. Sist skall upptagas frågan om sättet för åtgärdernas genomförande. Promemorian den 7 maj 1942 behandlade ej frågan om de hos kommunerna och enskilda företag anställda. Vi uttalade emellertid, att de riktlinjer, vilka vi förordade för statens del, i princip borde tillämpas även för kommuner och enskilda företag. Promemorian remitterades icke till kommuner, kommunala förbund eller enskilda arbetsgivare- eller arbetstagareorganisationer. Utredningsmännen. Den mening, som vi i promemorian uttalade om att de för staten förordade riktlinjerna borde tillämpas även beträffande kommuner och enskilda företag, ha vi ej funnit anledning frångå. Visserligen är försvaret ett riksintresse, som det tillkommer staten att bekosta och som staten i övrigt skall tillgodose, men detta utesluter icke, att de enskilda på de områden, där deras medverkan är nödvändig för att försvaret skall bliva effektivt, lämna denna sin medverkan. Härtill kommer att den trygghet för riket mot yttre angrepp, som det är försvarets ändamål att åstadkomma, ytterst blir en trygghet för den enskilde och ur denna synpunkt lärer det ej vara oberättigat uttala, att de befälsutbildades gärning i riksförsvarets tjänst direkt gagnar

126 jämväl kommunerna och de enskilda arbetsgivarna samt deras egendom. Såsom vi anfört i kapitlet om arbetarna bör arbetsgivarnas medverkan i förevarande hänseende icke ens om saken ses ur kommunens eller den enskilde arbetsgivarens egen egoistiska synpunkt behöva bliva kommunen eller arbetsgivaren till nackdel. Vi framhöllo där att det är all anledning antaga, att när staten såsom arbetsgivare kompenserar den elit, som de befälsutbildade utgöra, staten också får valuta för utgiften. De egenskaper, som utmärka de befälsutbildade och vilka berättiga staten-arbetsgivaren att räkna befälsutbildningen såsom merit, äro samma egenskaper, som den enskilde arbetsgivaren bör önska hos sina anställda. Vad särskilt kommunerna angår vilja vi till det sålunda anförda lägga det ytterligare skälet för deras medverkan, att kommunerna för sin verksamhet i mycket bero på statliga bidrag. I sistnämnda avseende hänvisa vi till vad vi anfört under kapitlet om statstjänsten i det avsnitt, som behandlar omfattningen av meritberäkningen. Under den gångna beredskapstiden ha även kommunerna i de flesta fall visat prov på mycket stor försvarsvilja. Vi vilja emellertid från början framhålla, att lika litet som vi i fråga om statstjänstemännen ansett oss kunna föreslå en fullkomlig omläggning av utbildnings-, befordrings- och avlöningsförhållandena för att möjliggöra en fastställd, fullständig kompensation åt de befälsutbildade, lika litet anse vi det lämpligt att föreslå någon omläggning av dessa förhållanden för kommunernas och de enskilda arbetsgivarnas tjänstemän. Vad därutinnan nu tillämpas har tillkommit så småningom, och det torde till sina allmänna principer anses i huvudsak innebära en tillfredsställande lösning. Vi anse alltså annat ej kunna komma i fråga än att nu gällande förhållanden så att säga anpassas efter det nya sakförhållande, som inträtt genom tillkomsten av värnpliktigt befäl bland arbetstagarna. Statligt-kommunala tjänstemän. Tillsättning och befordran. E n del tjänstemän tillsättas av statlig myndighet, och vid tillsättningen av en del andra tjänstemän har statlig myndighet, ehuru tillsättningsbeslutet fattats av ett kommunalt organ, det avgörande inflytandet. Sålunda väljas folkskollärare av kommunal myndighet, men de statliga myndigheterna bestämma, vilka som skola upptagas på förslaget, och kommunen får välja endast mellan de å förslaget upptagna; över kommunens val kunna besvär anföras hos statlig myndighet, som ingår i saklig prövning. Ijasaretts- och sanatorieläkare samt därmed likställda sjukvårds- och underläkare vid kommunala sinnessjukhus utnämnas av Kungl. Maj:t, varvid direktionen dock äger avgiva förord. Övriga underläkare förordnas av sjukvårdsberedningen sedan av medicinalstyrelsen utsedda sakkunniga uppgjort förslag; över förordnandet kan klagan föras hos medicinalstyrelsen. Folktandläkare tillsättas av medicinalstyrelsen sedan landstingets förvaltningsutskott avgivit förslag. Rektorer för högre folkskolor, för kommunala mellanskolor och för kommunala lärlings- och yrkes-

127 skolor förordnas av skolöverstyrelsen efter förslag av skolans styrelse. Besiktningsveterinär vid den offentliga köttkontrollen tillsättes av medicinalstyrelsen efter hörande av vederbörande kommunala förvaltningsorgan. Befogenhet att tillsätta ordinarie befattningshavare vid polisväsendet tillkommer i stad länsstyrelsen, med rätt för polisnämnd att avgiva yttrande. Annan befattningshavare vid polisväsendet i stad tillsättes däremot av polischefen utan att kommunen fått uttala sin mening. Magistratens beslut om förordnande av tjänstemän kunna efter besvär sakligt prövas av Kungl. Maj:t. Ytterligare en del fall finnes. För åtskilliga tjänster finnas särskilda behörighetsvillkor föreskrivna. Bestämmelser om maximiålder, växlande mellan 28 och 30 år, finnas i vederbörande polisinstruktioner. För andra tjänster uppställes fordran på särskild utbildning, såsom examen eller liknande. För folkskollärarna äro bestämda befordringsgrunder fastställda, nämligen a) undervisningsskicklighet och nit samt sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem upprätthålla ordning; b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen samt eljest i ämnen, som kunna vara av betydelse för lärarens verksamhet; c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, varvid dock skälig hänsyn skall tagas jämväl till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter. Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare. Utredningsmännen. Såsom vi redan anfört böra de grundsatser, vilka skola gälla för de befälsutbifdades anställning m. m. i statstjänsten, i princip gälla även för kommunaltjänstemännen. I den mån statliga myndigheter tillsätta kommunala tjänstemän eller ha att efter besvär pröva kommunalt organs beslut om tillsättning synes det möjligt och lämpligt att de statliga reglerna om tillsättning och befordran göras direkt tillämpliga. I samband med vårt förslag rörande befälsutbildningens tillgodoräknande såsom merit i stats- och därmed likställd tjänst, ha vi ock föreslagit, att en uttrycklig bestämmelse härom införes i författningen rörande den statliga meritberäkningen. Denna bestämmelse bör göras generell och ovillkorlig. (Se Bil. A: 2 § 2 mom. andra stycket.) Avlöning.

För en del kommunala tjänstemän — i viss utsträckning desamma, vars tillsättning avgöres av statliga myndigheter — äro avlönings- och pensionsförhållandena noga reglerade genom av staten utfärdade författningar, exempelvis folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619) och folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 (nr 699). Författningarna äro uppbyggda efter samma grunder som de statliga reglementena, alltså med t. ex. löneklassuppflyttning efter tjänstår, pensionens storlek beroende på antalet tjänstår o. s. v , och löner och pensioner utgå helt eller till avse-

128 värd del av statsmedel. — Distriktstandläkare skall erhålla fast lön, till vilken statsbidrag utgår, samt stundom andel i taxeavgifter ävensom tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring, och dessa ålderstillägg betalas helt av staten. Utredningsmännen. De för statstjänstemännen föreslagna grundsatserna böra gälla även för nu ifrågavarande tjänstemän. Någon svårighet att genomföra dem föreligger icke utan det kan ske genom att i vederbörande reglementen göra motsvarande ändringar som vi föreslagit i de statliga löne- och pensionsreglementena. Konsekvensen härav måste bliva, att staten i enlighet med de i varje fall stadgade grunderna för statsbidrag påtager sig ökade kostnader. I de fall, där statsbidrag eljest utgår till kommunal tjänstemans lön, måste staten vidkännas den ökade kostnad, som lärer bli en följd av de ifrågavarande grundsatsernas tillämpning. Att dessa komma att stanna vid mycket måttliga belopp ha vi utvecklat i det föregående. Övriga kommunala tjänstemän. Anställning och befordran.

För huvuddelen av de kommunala tjänstemännen finnas inga fastställda meritberäkningsregler. Den kommunala myndighet, som har att tillsätta tjänsten, utser den som myndigheten finner lämpligast. Något schema, där ett halvt eller ett års befälsutbildning skulle kunna inpassas som merit, finnes alltså icke. Även om man i lag skulle kunna uppställa som regel, att hänsyn skall tagas till sådan utbildning eller att den vid i övrigt lika meriter skall fälla utslaget, skulle en sådan lag icke lända till något praktiskt resultat, emedan den tillsättande myndigheten prövar meriterna fritt och någon objektiv meritvärderingsgrund icke finnes. Ändring härvidlag skulle visserligen kunna vinnas genom att införa en statlig kontroll, närmast då en saklig prövning efter besvär. Att staten på sådant sätt skulle lägga sig i kommunernas tillsättning av sina tjänstemän skulle emellertid strida emot själva grundåskådningen om statens och kommunernas inbördes förhållande och kan alltså icke ifrågakomma. För några större städer, särskilt Stockholm, finnes i praktiken en mera bestämd befordringslinje. Antalet tjänstemän inom olika grenar är nämligen där så pass stort, att i viss omfattning finnes utrymme för befordran i tur och ordning. Några bestämda befordringsregler äro emellertid icke författningsmässigt fastslagna. Det förtjänar dock i detta sammanhang påpekas, att Stockholms stad utfärdat en allmän rekommendation att beträffande beredskapstjänsten följa de regler, som för statens del innehållas i kungörelserna och cirkuläret den 13 februari 1942 (nr 44—46). I praktiken tager man allmänt betydlig hänsyn till tjänsteåldern såväl när det gäller tillsättning som i fråga om befordran. Detta hänsynstagande är dock i regel avgjort mindre än beträffande de statliga tjänstemännen. I fråga om en del befattningar finnas bestämda kompetensvillkor. Det är

129 icke ovanligt, att en tjänsteman antages såsom ordinarie först efter tjänstgöring såsom extra (extra ordinarie) tjänsteman under viss eller obestämd tid, som stundom är jämförelsevis lång. Praxis är emellertid mycket skiftande inom olika kommuner. Utredningsmännen. Av skäl, som i det tidigare anförts, bör befälsutbildningen beaktas jämväl vid anställning och befordran av kommunala tjänstemän. Avlönings- och allmänna anställningsvillkor.

De kommunala befattningshavarnas avlöningsförhållanden och allmänna anställningsvillkor äro i regel fastställda i tjänste- och avlöningsreglementen. Dylika finnas i så gott som samtliga städer, med undantag för de allra minsta städerna, i landstingen samt ett antal landskommuner och kyrkliga kommuner. Innehållet i reglementena är av skiftande art, ehuru tendenser till en viss enhetlighet kunnat förmärkas på senare tid. För landstingens och landskommunernas i Stockholms län vidkommande finnas förslag till normalreglementen utarbetade. Rent tekniskt sett och i viss mån även med avseende till innehållet ha de statliga reglementena i åtskilliga fall legat till grund för de kommunala tjänsteoch avlöningsreglementena. Sålunda tillämpas i ett 10-tal städer civila avlöningsreglementets löneplan. Även i övriga kommuner utgå löneförhöjningar så gott som undantagslöst vid högre tjänsteålder, ehuru ålderstilläggens storlek och antal kunna vara skiftande. I en del reglementen finnes föreskrift om att stadsfullmäktige eller annan kommunal myndighet kan för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tjänstemännen även tjänstgöring före anställningen, om den kan anses likvärdig e. dyl. E n sådan bestämmelse, som tillämpas ganska sällan, kan visserligen göra det formellt möjligt att räkna med befälsutbildningen, men den torde knappast vara avsedd för sådan användning. Befälsutbildning efter anställning i stadens tjänst torde i allmänhet räknas även för löneklassuppflyttning, uttrycklig bestämmelse härom finnes i åtskilliga städers lönereglementen ävensom i förslaget till normalreglementen för landstingen samt landskommunerna i Stockholms län. I några få fall tillförsäkras de ordinarie befattningshavarna en högre grad av anställningstrygghet efter ett visst antal tjänstår. Medan de under de första åren äro anställda med viss uppsägningstid, bliva de efter viss tid praktiskt taget oavsättliga. Bestämmelse av detta innehåll finnes i ett mindre antal städer samt i normalreglementet för Stockholms län. Kommunaltjänstemännens semesterförmåner stå i regel i viss relation till lönen och levnadsåldern. I vissa fall förekommer dock — såväl i städer som i landsting och landskommuner — att semestertiden ökas i förhållande till antalet tjänstår. I fråga om vissa sociala förmåner, såsom sjukhjälp och avlöning under beredskapstjänst, förekomma bestämmelser, som förutsätta att befattningshavare för att ha rätt till dessa förmåner skall ha varit anställd viss — i regel kortare — tid hos kommunen. 9 — 2466 43

130 De kommunala tjänstemännen åtnjuta i regel pension. Bestämmelserna härom äro mycket lika de statliga. För full pension fordras alltså ett visst antal tjänstår. När antalet tjänstår är mindre blir pensionen reducerad i förhållande härtill. Pensionen är ofta ordnad genom försäkring hos S K P . Utredningsmännen. I princip bör befälsutbildningstiden tillgodoräknas kommunaltjänstemännen även i lönehänseende. Härav följer emellertid icke, att en kommunaltjänsteman alltid bör vid nyanställning få räkna befälsutbildningen såsom tjänstår för löneklassuppflyttning. Om en förut i annan kommuns, i statens eller i enskild tjänst anställd erhåller en kommunal befattning, saknas ofta skäl för ett dylikt tillgodoräknande. Han kan nämligen ha fått räkna befälsutbildningen en gång förut. Han kan också tack vare befälsutbildningen ha gått före medsökande med längre tjänstgöring, i vilket fall han redan fått kompensation för befälsutbildningen. Det synes därför ej möjligt att införa en tvingande regel om befälsutbildningens tillgodoräknande, utan det torde ankomma på kommunen att besluta därom efter prövning i varje särskilt fall. Däremot synes det lämpligt, att i reglementena införes en uttrycklig bestämmelse om att befälsutbildningen efter prövning kan tillgodoräknas. För undvikande av framtida tvister bör frågan om tillgodoräkning i varje enskilt fall upptagas i samband med anställningen. De befattningshavare, för vilka bestämmelse om längre semester efter viss tjänstetid finnes, torde ofta vara sådana, att det kan anses skäligt att befälsutbildningstiden får tillgodoräknas för den längre semestern. Tjänstemän hos enskilda företag. Anställning, befordran och uppsägning.

Några fasta regler för anställning och befordran finnas knappast någonstans. Enligt kollektivavtalet för de enskilda järnvägarnas linjepersonal stadgas dock, att vid befordran till högre eller förmånligare befattning hänsyn bör tagas endast till lämplighet för den ifrågavarande befattningen samt till nit, skicklighet och ålder i tjänsten; vid i övrigt lika kvalifikationer är ålder i tjänsten avgörande. För åtskilliga befattningar kräves dock viss kompetens eller erfarenhet. Någon sådan fast befordringsgång, som finnes inom vissa grenar av statstjänsten, tillämpas icke inom de enskilda företagen. I praktiken fästes vid befordran till befattningar med mera rutinmässiga göromål ofta visst avseende vid anställningstiden inom facket, medan anställningstiden vid företaget i praktiken torde betyda rätt litet. Vid befordran inom industrin till poster med större ansvar förfar man mycket fritt, och endast i mycket ringa mån tages därvid hänsyn till anställningstid. Vederbörandes sakliga kompetens, sådan denna bedömes av den antagande chefen eller styrelsen, är den avgörande faktorn. Därest avskedande på grund av arbetsminskning sker, brukar hänsyn tagas till anställningstidens längd men givetvis spela även andra hänsyn därvid

131 stor roll. Att hänsyn skall tagas till anställningstidens längd är i kollektivavtal föreskrivet beträffande viss restaurantpersonal. Utredningsmännen. De egenskaper, vilka bestämma uttagningen till befälsutbildning och som utvecklas under denna, äro såsom i det föregående antytts sådana egenskaper, vilka kunna ha stor betydelse i näringslivet. Under militärtjänstgöringen kunna de befälsutbildade dessutom ofta ha förvärvat kunskap och erfarenhet, som kunna direkt utnyttjas i civil verksamhet. Befälsutbildnmgen måste därför anses såsom en avgjord merit även för befattningar inom det enskilda näringslivet. I gällande avtal torde hinder mot en sådan meritberäkning ej föreligga, och det fria förfarandet vid anställning och befordran giver fulla möjligheter att beakta befälsutbildningen. I den mån tjänsteålder räknas, bör befälsutbildningstiden kunna räknas med. Avlönings- och allmänna anställningsvillkor.

För tjänstemän inom industrin — tekniker, arbetsledare, kontorister m. fl. — finnas i viss utsträckning kollektivavtal, som reglera allmänna anställningsvillkor, såsom uppsägningstid, semester, sjuklön m. m. Dessa villkor ställas ofta i visst beroende av anställningstiden. Lönesättningen är däremot i regel icke kollektivt reglerad, utan i detta hänseende träffas individuella överenskommelser. Såsom exempel på olika bestämmelser rörande uppsägningstid, semester och förmåner vid sjukdom må följande anföras. Uppsägningstid. Enligt avtalet mellan Göteborgs byggmästareförening och Sveriges arbetsledareförbund är uppsägningstiden vid uppsägning från arbetsgivarens sida två månader, då anställningen ej varat två år, tre månader, då anställningen varat två men ej fem år, fyra månader, då anställningen varat fem men ej tio år, och sex månader, då anställningen varat minst tio år. Samma tider gälla enligt kollektivavtalen mellan Sveriges verkstadsförening, å ena, samt Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund, å andra sidan. Enligt avtalet mellan Sveriges konfektionsindustriförbund och Sveriges arbetsledareförbund är uppsägningstiden vid uppsägning från arbetsgivarens sida, då anställningstiden såsom arbetsledare ej varat tio år, tre månader och vid längre sådan anställning sex månader. Samma tider gälla enligt avtalet mellan arbetsledareförbundet och Sveriges textilindustriförbund. Här kan anmärkas, att även där varken i kollektivavtal eller individuellt avtal viss uppsägningstid stadgats, anställningstidens längd i praxis likväl tillmätes stor betydelse, och detsamma har varit förhållandet, då saken dragits inför domstol. Semester. Det vanliga torde vara, att anställningstidens längd ej ensam avgör semesterns längd utan att för längre semester än den i semesterlagen föreskrivna tillika fordras viss levnadsålder. Högre tjänstemän ha ofta längre semester. Stundom skall lönens storlek inverka efter bestämda grunder. Sve-

132 riges verkstadsförenings avtal med Svenska industritjänstemannaförbundet bestämmer semestern med beaktande av endast levnadsålder och månadslön. Enligt flera avtal utgår semester för arbetstagare, som har tio års anställningstid, med 18 dagar fr. o. m. det kalenderår, under vilket arbetstagaren uppnår 40 års ålder; enligt avtalet mellan Sveriges textilindustriförbund och arbetsledareförbundet förlänges i sådant fall semestern med en vecka. Enligt avtalet mellan ett flertal till Tidningarnas arbetsgivareförening anslutna tidningar och Handelstjänstemannaförbundet rörande kontorspersonal blir semestern för anställda, som oavbrutet tjänstgjort hos företaget under minst fem år, tre veckor och om anställningen oavbrutet varat under tio år blir semestern fyra veckor. Förmåner vid sjukdom. Enligt avtalet mellan Göteborgs byggmästareförening och arbetsledareförbundet får arbetstagare vid sjukdom eller olycksfall full lön en månad och därefter halv lön under två månader, då anställningen ej varat två år, under tre månader vid 2—5 års anställning, under fyra månader vid 5—10 års anställning och under sex månader vid minst tio års anställning. Enligt andra avtal förutsattes för sjuklön en viss jämförelsevis kort tids anställning t. ex. sex månader eller ett år. E n del tjänstemän äro enligt avtal skyldiga att vara sjukförsäkrade. Kontantlön. Avgörande för lönesättningen är i första rummet vederbörandes kompetens. Den faktor, som vid sidan av kompetensen spelar en roll, är levnadsåldern och anställningstiden i facket. Däremot torde, såsom vi inledningsvis nyss anförde, anställningstiden vid företaget i praktiken ha rätt liten betydelse. När lönen ökar med anställningstiden, sker detta i allmänhet ej efter en fastställd löneplan utan mera efter en fri prövning. Här och var har dock en mer eller mindre fast sedvänja utbildat sig. Beträffande vissa arbetstagare inom handeln gäller vad anförts beträffande tjänstemän inom industrin. Inom de kollektivavtalsreglerade områdena inom handeln bestämmes lönegrupperingen efter dels levnadsålder och dels branschvana. Mellan Handelns arbetsgivareorganisation och Svenska handelsarbetareförbundet föreligger en överenskommelse att om en arbetstagare före en ålder av 18 år (för biträden och kontorister) eller 21 år (för lagerarbetare) förvärvat branschvana, får han — i motsats till vad eljest skulle gälla — vid frånvaro på grund av militär tjänstgöring tillgodoräkna sig motsvarande tid vid beräkning av branschvana, dock högst 8 månader. Inom bank- och försäkringsverksamheten har anställningstiden spelat en betydelsefull roll. Efter viss anställningstid ha befattningshavarna blivit ordinarie, varmed följt en höggradig anställningstrygghet och som regel pensionsrätt. Vissa av de allmänna anställningsvillkoren såsom semestern ha bestämts med hänsyn till anställningstiden. Slutligen har också anställningstiden varit av avgörande betydelse vid lönesättningen. Några generella regler rörande anställningstidens betydelse i dessa hänseenden för försäkringsverksamheten finnas emellertid icke utom i vissa reglementen beträffande enstaka allmänna anställningsvillkor. I pågående

133 avtalsförhandlingar dryftas möjligheten att till grund för lönesättningen uppställa minimilönetariffer, varvid tariffåren skola bestämmas med hänsyn till anställningstiden. För bankverksamheten har anställningstiden enligt av Bankernas förhandlingsorganisation utfärdade personalbestämmelser mycket stor betydelse. Efter viss anställningstid, varierande efter den teoretiska utbildningens omfattning, erhåller tjänstemannen den anställning, som förutsattes i 56 § banklagen, och blir i samband därmed pensionsberättigad. För minimilönens storlek är avgörande, hur många s. k. tariffår tjänstemannen kan tillgodoräkna sig. Som tariffår tillgodoräknas i första hand tjänstgöringstiden i bankverksamhet. Vid tariffårsberäkningen tillgodoföres tjänstemannen därjämte bl. a. fullgjord värnpliktstjänstgöring, dock högst 12 månader (oberoende av om denna fullgjorts före eller efter banktjänstens början), samt vidare beredskapstjänstgöring eller deltagande i militära utbildningskurser, befälsövningar m. m , vilka förevarit under vederbörandes tjänstgöring i bank. Tarifferna sträcka sig över 24—28 tariffår. Inom rederinäringen äro lönerna och de allmänna anställningsvillkoren reglerade i kollektivavtal för samtliga grupper. Lönen för maskin- och däckspersonal är förutom av andra omständigheter beroende av att arbetstagaren har visst antal månaders praktik. Beträffande befälet gäller, att lönen i de olika befälsgrupperna är beroende av tjänstgöringstidens längd i respektive grupper. Sålunda är t. ex. för l:e styrman i högsta fartygsgruppen begynnelselönen enligt grundtariffen 450 kronor samt lönen efter 2, 5, 7 och 10 år respektive 465, 480, 495 och 515 kronor, varvid för de två högsta löneklasserna fordras tjänstgöring inom samma rederi. För radiotelegrafister är begynnelselönen i högsta löneklassen 250 kronor och lönen höjes sedan så småningom så att den efter 15 år uppgår till 310 kronor. Även de allmänna anställningsvillkoren, exempelvis uppsägningstid och semester, äro i vissa fall knutna till anställningstidens längd. Värnpliktstjänstgöring tillgodoföres icke arbetstagaren såsom praktiktjänstgöring eller anställningstid, men tid, under vilken värnpliktig deltagit i sjögående expedition på flottans fartyg, må tillgodoräknas honom som sjötjänst erforderlig för inträde vid navigationsskola eller för erhållande av behörighetsbevis efter examen vid sådan skola. Vid de enskilda järnvägarna utgå löner till linjepersonalen enligt lönestat, som fastställes vid varje järnväg. Enligt kollektivavtal skola för den extra personalen, som fyllt 21 år, bestämmas fem löneklasser. Uppflyttning i löneklass sker efter tjänsteålder. Lönerna till kontorspersonal höjas med anställningstiden. En stationsskrivares begynnelselön är t. ex. 2 400 kronor och hans lön höjes vart tredje år intill dess från antagandet förflutit 15 år, då den uppgår till 4 000 kronor. Inom lantbruksnäringarna förekommer i betydande omfattning, att lönerna avtalsenligt utgå efter anställningstiden i branschen (mejerihanteringen och kontrollverksamheten). Detsamma gäller i begränsad utsträckning också all-

134 manna anställningsvillkor. Enligt avtalet mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund är tiden för uppsägning från arbetsgivarens sida — där annan överenskommelse ej träffats — tre månader, vilken tid ökas med en månad för vart tredje år tjänstemannen varit anställd, dock att uppsägningstiden skall utgöra högst sex månader. Pension. E t t stort antal företag ha sina tjänstemän pensionsförsäkrade, i regel hos Svenska personal-pensionskassan (SPP). Åtskilliga företag, särskilt bland de större, ha egna pensionsfonder. En del företag utbetala ibland pension, även då de ej enligt avtal äro därtill förpliktade. Härvid fästes stort avseende å anställningstidens längd. Utredningsmännen. I den mån anställningstiden eller tiden inom facket har betydelse för de olika förmånernas storlek, bör befälsutbildningen i regel kunna medräknas. Begränsningarna härutinnan torde vara ungefär desamma, vilka vi framfört beträffande kommunaltjänstemännen. Genomförandet av de önskvärda åtgärderna. Utredningsmännen. De åtgärder, vilka kunna ifrågakomma beträffande tjänstemän hos kommunerna och i enskild tjänst, torde vara följande, nämligen 1) att de befälsutbildade skola få räkna befälsutbildningen såsom merit vid anställning och befordran; samt 2) att befälsutbildningstiden skall få räknas såsom tjänstetid beträffande högre lön, uppsägningstid, semester, förmåner vid sjukdom och pension, varvid de ändringar, som erfordras för att möjliggöra detta, böra vidtagas i vederbörande kommunala tjänste- och avlöningsreglementen. Det bör då först avgöras, vilken väg man skall välja för att ernå de önskade resultaten. Detsamma som vi anförde i fråga om arbetarna gäller här, nämligen att, i den mån kommunernas och de enskilda arbetsgivarnas medverkan kräves, det av flera skäl bör eftersträvas att vinna denna medverkan på frivillighetens väg. Jämväl i fråga om tjänstemännens löner och liknande förmåner har staten i stort sett avstått från att söka lagstifta, och statens sålunda ådagalagda återhållsamhet från att ingripa i arbetsgivarnas och arbetstagarnas jämte deras organisationers rätt att genom avtal bestämma dessa frågor torde såsom vi tidigare framhållit allmänt erkännas ha varit för samhället lyckligt. Det synes ej heller beträffande tjänstemännen påkallat att beträffande denna fråga frångå denna ståndpunkt. Vad vi i övrigt i principfrågan anfört i det kapitel, som behandlar arbetarna, äger sin tillämplighet även beträffande tjänstemännen. Den i avsnittet om arbetarna närmare behandlade, av oss efter samråd med våra sakkunniga till ett flertal arbetsgivareorganisationer riktade hänvändelsen gällde även tjänstemännen, och vi få angående densamma och de därvid utvunna resultaten ävensom de förväntningar, som vi anse oss kunna hysa

135 rörande verkningarna i framtiden av den sålunda igångsatta aktionen, hänvisa till vad vi i nämnda avsnitt därom anfört. E n granskning av arbetsgivareföreningens cirkulär, i vad detta berör tjänstemännen, torde visa, att de av oss såsom önskvärda betecknade åtgärderna blivit vederbörligen beaktade i vad avser de hos enskilda företag anställda tjänstemännen. Av det sagda framgår, att vi för närvarande ej anse ytterligare åtgärder påkallade beträffande tjänstemännen hos kommunerna och de enskilda företagen. Liksom i fråga om arbetarna förutsätta vi härvid dock, såväl att de organisationer, som ej slutbehandlat våra framställningar om rekommendationer, skola utfärda sådana rekommendationer som ock att rekommendationerna efterföljas. Skulle dessa förutsättningar brista, måste frågan skyndsamt upptagas på nytt.

136 Befälsutbildningen såsom merit för inträde i skolor m. m. I följd av den förlängda värnpliktstjänstgöringen uppkomma särskilda svårigheter för de värnpliktiga, vilka efter tjänstgöringens slut skola i högre eller lägre skolor skaffa sig utbildning för det civila yrket. Erfarenheterna från den nuvarande beredskapstiden ha visat, att längre tids värnpliktstjänstgöring kunnat vålla de studerande väsentligt avbräck. Då vid skolorna samtidigt gå studerande utan någon värnpliktstjänstgöring alls, studerande med måttlig värnpliktstjänstgöring och studerande med osedvanligt lång värnpliktstjänstgöring, träda olikheterna och orättvisorna bjärt i dagen. Det långa studieavbrott, som den med befälsutbildning utökade värnpliktstjänstgöringen innebär, kan, om inga åtgärder vidtagas, tänkas medföra, att många ej fortsätta sina studier efter studentexamen, varigenom rekryteringen till högre studier försämras. Det är därför ur olika synpunkter angeläget, att dessa ojämnheter i möjligaste mån minskas. I syfte att under nuvarande beredskapstid så långt det går underlätta de studerande värnpliktigas studier ha vissa bestämmelser utfärdats. Enligt år för år utfärdad generalorder (för 1943 nr 2065) ha vid vissa skolor de studerande, vilka beräknas avlägga avgångsexamen inom ett år, kunnat erhålla hemförlovning. Enligt samma generalorder kunna värnpliktiga med viss längre beredskapstjänstgöring samt värnpliktiga, vilka under åren 1942—43 gjort sin befälsutbildning, få anstånd eller hemförlovning, om de styrka sig ha bedrivit två terminers studier vid universitet, högskola eller jämförlig läroanstalt. Jämlikt krigsledighetsbestämmelserna (se överbefälhavarens tilllämpningsföreskrifter 6/s 1943. T L B nr 111) kan inkallad få tjänstledighet för tentamen eller examen. Efter prövning i det enskilda fallet kan värnpliktig vidare erhålla anstånd eller hemförlovning. Har det föreskrivits, att såsom elev vid läroanstalt icke må intagas den, som överskridit viss ålder, kan enligt kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 45) undantag därifrån medgivas för den, som under längre tid varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Eftersom för närvarande alla värnpliktiga äro inkallade enligt 28 § värnpliktslagen, gälla samtliga nu omförmälda bestämmelser angående värnpliktiga i beredskapstjänst även dem, som undergå befälsutbildning. — Åtgärder ha vidtagits i syfte att för de inkallade underlätta avläggandet av tentamen och examen. — Vid inträdet i vissa skolor fästes avseende vid värnpliktstjänstgöring (om denna punkt, se mera i det följande). Enligt fredsbestämmelserna (29 § värnpliktslagen, 118—121 §§ inskrivningsförordningen) kan anstånd med tjänstgöring beviljas, bland annat, nattjänstgöringen skulle bereda den värnpliktige avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs. Första tjänstgöringen skall dock börja senast det år, under vilket den värnpliktige fyller 24 år.

137 Utredningsmännen. De åtgärder, för vilka redogörelse sålunda lämnats, ha visserligen stort värde för de studerande. Någon verklig utjämning mellan de befälsutbildade och andra värnpliktiga har dock ingalunda åstadkommits och den har ej heller varit åsyftad. Ytterligare åtgärder, lämpliga för såväl fredstid som beredskapstid, äro därför påkallade. Att vinna något genom ändrade anståndsregler torde ej vara möjligt. Befälsutbildningen är till sin längd bestämd, och för såväl försvaret som studierna är det i de flesta fall lyckligast om den fullgöres så tidigt som möjligt. De nuvarande reglerna medgiva anstånd bland annat av studieskäl. Under beredskapstiden har — med all rätt — anstånd med första tjänstgöring beviljats endast mycket sparsamt. I fred torde en något mindre snäv tillämpning kunna påräknas. Någon större användning av anståndsinstitutet synes, av nyss anförda skäl, dock icke önskvärd. De risker för avbrott i studierna på grund av beredskapstjänstgöring, som nu finnas för dem som fullgjort militärtjänstgöring omedelbart efter studentexamen och därefter påbörjat högre studier, torde på sina håll ha lett till att i viss utsträckning försök att erhålla anstånd gjorts. Detta förhållande synes emellertid för framtiden ej böra tillmätas betydelse. Det måste med skärpa framhållas, att de åtgärder, som till minskande av ifrågavarande olägenheter kunna ifrågakomma, ej få minska kraven på de befälsutbildades kunskaper Härom få vi hänvisa till den allmänna motiveringen (sid. 30 o. f.). När alltså de befälsutbildade väl kommit in i skolorna, skall ingen annan skillnad föreligga än att de på grund av de kunskaper och erfarenheter samt den allmänna mognad, som de förvärvat under befälsutbildningen, kunna ha större möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. I ett stort antal skolor är elevantalet obegränsat, och i de flesta av dessa skolor fordras för inträde endast studentexamen eller annan examen, som de värnpliktiga regelmässigt avlagt före sin första tjänstgöring. För dessa skolors del finnes alltså för närvarande intet utrymme för att låta befälsutbildningen inverka på inträdet. Åtskilliga skolor taga emot endast ett begränsat antal elever. I allmänhet söka flera inträde i dessa skolor än vad skolorna kunna taga emot. Det är då nödvändigt för skolans ledning att gallra bland de sökande, varvid antingen de sökandes meriter prövas mera fritt eller också de olika meriterna (kunskapsbetyg, praktik o. s. v.) var för sig få ett jämförelsetal samt den sökandes sammanlagda jämförelsetal avgör inträdet. Härvidlag kunna de befälsutbildade just på grund av sin längre värnpliktstjänstgöring komma efter andra jämnåriga. Dessa senare ha kunnat skaffa sig högre betyg samt praktik under den tid, då de befälsutbildade gjort sin längre värnpliktstjänstgöring; denna är — och bör vara — så pressande, att nämnvärda studier för annat ändamål ej kunna bedrivas. Även en del skolor, som kunna taga emot alla kompetenta sökande, fordra för inträde viss praktik. Den befälsutbildade riskerar även vid dessa skolor

138 att förbigås av jämnåriga, som ej av befälsutbildningen hindrats att skaffa sig den erforderliga praktiken. Tillgodoses ej de befälsutbildades intresse i dessa hänseenden, begås en orättvisa mot dem, i det att de först senare eller icke alls kunna vinna inträde i skolorna. Därest de befälsutbildade sålunda sättas efter andra sökande, tillgodoser man ej heller på bästa sätt det allmännas intresse att till skolorna få det bästa urvalet. Det är emellertid uppenbart, att befälsutbildningen härvidlag kan räknas såsom en viktig merit. Under befälsskolorna ha de befälsutbildade fått lära sig ordning och noggrannhet samt att arbeta metodiskt och intensivt även under besvärliga förhållanden. Därjämte torde det rent allmänt kunna framhållas, att militärutbildningen på grund av krigsteknikens utveckling mot allt högre grad av mekanisering med all sannolikhet ger större möjlighet än tidigare för de värnpliktiga att tillgodogöra sig teknisk utbildning. Många av skolorna avse att utbilda arbetsledare, vilket kan sägas ha varit syftet även med befälsskolorna. Det är vidare möjligt att påvisa åtskilliga militära detaljer, av vilka elever vid civila skolor kunna ha direkt nytta ej blott under själva skolutbildningen utan jämväl i det blivande yrket. E n värnpliktig krigskassör får övning i bokföring m. m. och får under sin militära tjänstgöring praktisk erfarenhet av ett kontors räkenskapsgöromål. I befälsutbildningen ingår, att officeren och underofficeren skall kunna (för att spara tid och signalmedel) ge mycket korta men dock otvetydiga rapporter och order. Förmåga härutinnan har betydelse inom ett flertal civila verksamhetsområden. E n officer vid pansartrupperna får lära sig att sköta motorer, vilket ett arbetsbefäl vid lantbruket även bör kunna o. s. v. Exemplen kunna mångfaldigas. Därest en betygssumma, som kanske delvis förvärvats genom kompletterande tentamina efter studentexamen, erkännes böra vara utslagsgivande för inträde i skola, måste det därför vara riktigt, att en betygssumma, förvärvad av en befälsutbildad, skall vara lika mycket värd som en något högre betygssumma, förvärvad av en sökande, som icke behövt använda någon tid åt befälsutbildningen, oaktat under denna förvärvade betyg ej avse direkt jämförbara kunskaper och färdigheter. Redan nu ha vid åtskilliga skolor värnpliktstjänstgöring av olika slag tillmätts värde, när alla sökande ej kunnat intagas. Av det förut anförda framgår, att härvidlag särskilt värde kan och bör tillmätas befälsutbildningen. Befälsutbildningen får dock icke tillmätas större värde än vad som i varje särskilt fall är sakligt riktigt. Sålunda får befälsutbildningen icke erhålla så hög poäng, att den blir den dominerande faktorn. För inträde brukar ofta fordras vissa minimibetyg och viss minimipraktik. Innehav härav har ansetts utgöra förutsättning för att en elev skall kunna tillgodogöra sig undervisningen. På dylika krav får naturligtvis befälsutbildningen ej föranleda minskning i vidare mån än densamma med säkerhet kan sägas ha bibringat vederbörande den kunskap eller den praktiska erfarenhet, som avsetts med de vid skolan i vanliga fall uppställda minimikraven.

139 Enligt direktiven ha vi ej att föreslå kompensation för den första tjänstgöringen om ett år. Några skolor ha emellertid redan tillmätt det första värnpliktsåret ett visst värde, och att föreslå minskning av detta kan ej ifrågakomma, varför vi i våra förslag måste taga hänsyn till vad sålunda redan bestämts beträffande det första värnpliktsåret. Det är vidare ej önskvärt att nu införa ett system, enligt vilket befälsutbildningen men icke första värnpliktsåret beaktas, samt om ett eller annat år, då den av försvarsministern bebådade utredningen om tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöring i allmänhet slutförts, nödgas med upphävande av detta system införa ett nytt system, vilket tager hänsyn till all värnpliktstjänstgöring. Även beredskapstjänstgöring beaktas nu på några håll. Förevarande område torde höra till dem, där olikheten mellan de frikallade och kvinnorna, å ena sidan, samt de vapenföra, å andra sidan, kännes tyngst. Av dessa skäl ha vi i vårt förslag beaktat all värnpliktstjänstgöring. I några skolor har stadgats maximiålder för inträde. För fredstid synes den i kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 45) givna regeln icke tillräcklig. All värnpliktstjänstgöring bör få räknas med. Några betänkligheter mot en allmän tvingande regel om att maximiåldern skall få höjas med tiden för värnpliktstjänstgöringen torde ej kunna anföras. Beträffande de få skolor, där endast vapenföra sökande antagas till elever, bör dock allenast värnpliktstjänstgöring utöver den för huvuddelen av de värnpliktiga stadgade fredstjänstgöringen beaktas. Skulle det beträffande någon skola förhålla sig så, att vid maximiålderns fastställande förutsatts att första värnpliktstjänstgöring fullgjorts före inträdet, och maximiåldern därför bestämts ett år högre än vad i och för sig ansetts påkallat, torde det ankomma på skolans ledning att besluta om maximiålderns sänkning med ett år eller att göra framställning därom. En värnpliktig, som antagits till elev vid skola, vilken icke mottager alla inträdessökande, kan stundom på grund av värnpliktstjänstgöring ej få möjlighet att påbörja studierna det läsår eller den termin, som ursprungligen var avsett. För att få börja vid skolan nästa år eller nästa kurs är han på sina håll tvungen att söka på nytt, och han löper då risken att ej komma med bland de antagna. Vad sålunda framhållits belyses av vad som förekom i ett av inskrivningsrådet den 22 september 1943 avgjort ärende, som chefen för armén den 20 november 1943 bragt till vår kännedom. En värnpliktig hade hos inskrivningsrådet besvärat sig över att han uttagits till officersutbildning. Han hade redan år 1942 antagits vid Göteborgs poliskår men då av militärtjänst hindrats att inställa sig. År 1943 blev han ånyo antagen vid poliskåren. Ett oeftergivligt villkor för vinnande av ordinarie anställning vore att han genomginge en poliskurs, som skulle börja i november månad 1943. Med hänsyn till det stora antalet sökande till poliskåren hade man icke ansett sig kunna reservera plats vid poliskursen till nästkommande år för en aspirant, som

140 på grund av militärtjänst måst avstå från kursen under flera år och därigenom uppnått högre ålder än flertalet sökande. Inskrivningsrådets beslut gick ut på att rådet fann att undergående av officersutbildning för ifrågavarande värnpliktige skulle medföra särskilt svåra olägenheter, varför rådet beslöt jämlikt 6 § värnpliktslagen befria honom från utbildningen i fråga. Till undvikande av att värnpliktig på grund av befälsutbildning eller annan värnpliktstjänstgöring skall riskera sin fortsatta civila utbildning föreslå vi därför, att värnpliktig, som antagits till elev vid skola, skall, om han på grund av värnpliktstjänstgöring hindras i skolgången, utan prövning äga rätt påbörja studierna det läsår eller vid den kurs, som börjar närmast efter värnpliktstjänstgöringens slut. (Bil. P). Vi ämna nu, skola för skola, gå igenom de hittills tillämpade grunderna för inträde. I enlighet med vår förut utvecklade allmänna mening om att vi ej böra föreslå ändring av system, som ur andra synpunkter ansetts lämpliga, inskränka vi oss även här till att söka inpassa faktorn värnpliktstjänstgöring i de olika nu gällande systemen. De skolor, vilka nu tillmäta värnpliktstjänstgöring betydelse, göra det efter ofta mycket olikartade grunder. Vi ha härvidlag eftersträvat enhetlighet. Denna bör dock ej drivas längre än att vad som för varje skola föreslås passar dennas förhållanden. Det gäller i första hand icke att vinna rättvisa mellan sökande till olika slags skolor utan mellan flera sökande till samma skola eller samma slags skolor. Vid poängvärdering av de olika formerna av värnpliktstjänstgöring, nämlicen den första tjänstgöringen om ett år, befälsutbildning och beredskapstjänstgöring, anse vi att befälsutbildning bör värderas högre än annan tjänstgöring samt officersutbildning högre än underofficersutbildning Vidare bör beredskapstjänstgöring i officers eller underofficers ställning skattas högre än beredskapstjänstgöring såsom menig. För att ej giva befälsutbildningen ett för högt värde bör i allmänhet för denna sättas en gräns uppåt sålunda, att den ungefärliga relationen mellan å ena sidan den poängsumma, som högst tilldelas värnpliktstjänstgöring, och å andra sidan det lägsta jämförelsetalet för inträde utgör 1 till 5. Härvid ha vi utgått från de sista årens erfarenheter och även tagit hänsyn till att lägsta jämförelsetalet efter vårt förslags genomförande kommer att något höjas. Av denna begränsning har i praktiken följt, att det ej varit möjligt att i poängskalan medtaga mer än högst tre års värnpliktstjänstgöring. Längre tjänstgöring har ej ansetts kunna kompenseras annat än efter prövning i varje särskilt fall samt såsom berättigande till företräde vid lika poängsumma. För de fall, där värnpliktstjänstgöring tillgodoräknas som praktik, behövs emellertid icke någon annan maximering än den, som må vara stadgad beträffande praktik i allmänhet. För de fall, då poängbedömning av sökandes meriter kommer till användning, ha vi uppgjort en normalskala för värdesättning av militära meriter. Normalskalan bygger på ett lägsta jämförelsetal för inträde av omkring 30 poäng och avser att kompensera intill tre års militärtjänstgöring.

141 Tjänstgöringens art:

Första tjänstgöring Befälsutbildning: underofficer officer (inkl. u.-off. utbildning) Beredskapstjänstgöring: såsom menig (för helt år) såsom befälsutbildad (för helt år)

Poäng.

1*5 1 2*5 1*5 2

Enligt denna normalskala kan en menig för tre års tjänstgöring erhålla högst 4*5 poäng, en underofficer högst 5*5 poäng och en officer högst 6 poäng. Vid en del skolor, som tillämpa poängbedömning och fordra viss minimipraktik, föreslå vi i det följande, att befälsutbildningstiden eller viss del av densamma får inräknas i minimipraktiktiden. Fall kunna därvid förekomma, då det för sökanden är förmånligare att räkna denna befälsutbildningstid såsom praktik, medan det i andra fall är förmånligare att få den bedömd enligt den vanliga regeln om befälsutbildning. I dylika fall bör den beräkningsgrund användas, som giver det för sökanden förmånligaste resultatet. Beträffande blivande läkare, tandläkare, farmaceuter och veterinärer torde det vanligaste vara att dessa redan vid värnpliktstjänstgöringens början anmäla sin avsikt att ägna sig åt dessa yrken. De uttagas då till specialtjänstgöring, vilken omfattar soldat- och befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring. Fackutbildningen och facktjänstgöringen äro förlagda till sådana tider, att studierna lida minsta möjliga avbräck. Emellertid få stundom en del oaktat de gjort dylik anmälan göra vanlig trupptjänstgöring, beroende på att den militära organisationen icke alltid har behov av samtliga elever. Vidare förekommer att en värnpliktig icke förrän efter fullgjord värnpliktstjänstgöring bestämmer sig för ett visst yrke, och han får då i vanlig ordning fullgöra värnpliktstjänstgöringen, varvid han kan uttagas till befälsutbildning. När vi i det följande avgiva förslag rörande läkare, tandläkare, farmaceuter och veterinärer, är det vår avsikt att förslaget skall omfatta icke blott sådan värnpliktstjänstgöring, som fullgjorts i vanlig ordning, utan även de till specialtjänst uttagnas. I anslutning till ovan anförda allmänna riktlinjer få vi avgiva följande förslag rörande nedan angivna kurser och skolor. Därvid ha vi i första hand behandlat det slags skolor, vars elever bruka uttagas till specialtjänst, varefter vi behandlat högre och lägre skolor på det tekniska, merkantila, skogliga och agrikulturella området samt vissa skolor tillhörande andra undervisningsområden, såsom socialinstitutet, gymnastiska centralinstitutet, statens brandskola och folkskoleseminarierna. Förslaget utgår från nu rådande förhållanden. I den mån vid de av oss behandlade eller andra skolor väsentliga förändringar äga rum i fråga om inträdesbestämmelser och övriga förhållanden, som påverka elevantagningen, böra de militära meriternas vär-

142 dering anpassas till de nya förhållandena i enlighet med de av oss förordade riktlinjerna. De medicinska nybörjarkurserna och tandläkarinstitutet. Till de medicinska nybörjarkurserna är tillträdet för varje termin begränsat och kanslern för rikets universitet bestämmer vilka studerande, som skola erhålla tillträde. H a flera sökande anmält sig än som kunna mottagas, bestämmes ordningen mellan de sökande enligt viss poängvärdering. Lägsta jämförelsetalet för inträde var vid karolinska institutet höstterminen 1942 27'5 poäng samt år 1943 för vårterminen 28-5 och för höstterminen 29-5 poäng. Efter uppkomna vakanser intogos sökande med något lägre poängtal. Vid tandläkarinstitutet är likaledes elevantalet begränsat. Ha ansökningar inkommit från flera kompetenta sökande än som kunna mottagas, upprättas för de sökande ett jämförelsetal enligt i stort sett samma grunder som vid antagning till de medicinska nybörjarkurserna. Lägsta jämförelsetalet för inträde var år 1942 30*5 poäng och år 1943 33 poäng. Beträffande tillgodoräkning av värnpliktstjänstgöring har kanslern medgivit, att från januari månad 1942 jämförelsetalet för medicine studerande må höjas med en halv poäng för varje full månad av dylik tjänstgöring, oberoende av dennas art, dock högst med fyra poäng. Enahanda medgivande har lämnats beträffande tandläkarinstitutet. Utredningsmännen. Under åberopande av vad som anförts i inledningen till detta kapitel förorda vi, att man beträffande såväl de till specialtjänst som de till vanlig värnpliktstjänstgöring uttagna bibehåller nuvarande värdesättning så att de första åtta månadernas värnpliktstjänstgöring tillgodoräknas med V2 poäng för varje månad. Därutöver böra de som fullgjort vanlig värnpliktstjänstgöring få tillgodoräkna de återstående fyra månaderna av första tjänstgöringen med tillhopa V2 poäng samt befälsutbildning och beredskapstjänstgöring enligt den föreslagna normalskalan. Farmaceutiska institutet. Utbildningen till apotekare försiggår så, att kompetent sökande av medicinalstyrelsen antages till apotekselev. Efter minst två års tjänstgöring som apotekselev antages sökande av institutets styrelse såsom elev vid kursen för farmacie kandidater. Efter avlagd farmacie kandidatexamen kan vederbörande efter minst ett års apotekstjänstgöring antagas till elev vid lärokursen för apotekarexamen. Vid antagning av apotekselever förekommer poängvärdering av de sökandes meriter och lägsta jämförelsetalet för inträde var år 1942 63 poäng och år 1943 61"5 poäng. Styrelsen tillgodoräknar därvid värnpliktstjänstgöring av alla slag med 1 poäng för varje månad, dock högst med 5 poäng. Beträffande sökande till kursen för farmacie kandidater tillämpar styrelsen den normen, att sökande, som äga minst två års tjänstgöringstid som apotekselev, i regel uppföras i den ordning, i vilken de antagits till apotekselever. Den som fullgjort minst ett års elevtid på apotek och av obliga-

143 torisk militärtjänstgöring hindrats uppnå två års elevtjänstgöring skall på ansökan kunna beviljas inträde i honom eljest tillkommande tur. Till apotekselever antagna kunna påräkna att så småningom bliva antagna till elever i denna kurs. Beträffande sökande till lärokursen för apotekarexamen är regeln, att den som har en sammanlagd tjänstgöringstid på apotek såsom elev och farmacie kandidat av minst två år intages i den ordning, som utvisas av summan av betygs- och tjänstgöringspoäng. Obligatorisk militärtjänstgöring, som fullgjorts efter antagning till apotekselev, räknas som likvärdig med apotekstjänstgöring, därest den sammanlagda tjänstgöringstiden på apotek såsom apotekselev och farmacie kandidat utgör minst två år. Utredningsmännen. Värnpliktstjänstgöringen synes vara vederbörligen kompenserad i fråga om sökande till kurserna för farmacie kandidat- och apotekarexamen, varför vi sakna anledning att här föreslå någon ändring. Däremot torde beträffande antagning till apotekselever reglerna böra jämkas. I anslutning till vad vi ovan uttalat beträffande bibehållande av redan givna förmåner för medicine studerande och studerande vid tandläkarinstitutet föreslå vi, att värnpliktstjänstgöring vid antagning av apotekselever tillgodoräknas på så sätt, att de första sex månaderna av första tjänstgöringen tillgodoräknas med 1 poäng för varje fullgjord månad. Därutöver böra emellertid de som fullgjort vanlig värnpliktstjänstgöring få tillgodoräkna de återstående sex månaderna av första tjänstgöringen med tillhopa 1'5 poäng. Befälsutbildning och beredskapstjänstgöring böra tillgodoräknas med utgångspunkt från ett lägsta jämförelsetal av omkring 60 poäng (dubbla normalskalan) eller sålunda: Befälsutbildning underofficer officer Beredskapstjänstgöring menig befälsutbildad

2 (för sex månader) 5 (» tolv » ) 3 (för helt år) 4 (» » »)

Enligt detta beräkningssätt kan en menig för tre års värnpliktstjänstgöring erhålla högst 13-5 poäng, en underofficer högst 15-5 poäng samt en officer högst 16*5 poäng. Veterinärhögskolan. Vid veterinärhögskolan tillämpas poängbedömning och lägsta jämförelsetalet för inträde var åren 1942 och 1943 ungefär 60, respektive 63 poäng. Militärtjänstgöring poängvärderas emellertid ej, men hänsyn tages därtill i varje särskilt fall. Utredningsmännen. Utgående från ett lägsta jämförelsetal av omkring 60 poäng, föreslå vi att värnpliktstjänstgöring tillgodoräknas sökande såsom merit på sådant sätt att normalskalans värden fördubblas, varvid alltså för första tjänstgöring erhålles 3 poäng, befälsutbildning 2, respektive 5 poäng samt beredskapstjänstgöring 3, respektive 4 poäng för helt år.

144 Tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Vid högskolorna tillämpas poängberäkning, och lägsta jämförelsetalet vid inträde å tekniska högskolan i Stockholm varierade för de olika avdelningarna år 1942 mellan ungefär 43 och 49 poäng ävensom år 1943 mellan 47 och 55 poäng, samt å Chalmers tekniska högskola år 1942 mellan 38 och 44 poäng ävensom år 1943 mellan 41 och 48 poäng. Den ganska avsevärda skillnaden mellan 1942 och 1943 års jämförelsetal torde till stor del få tillskrivas, att man sistnämnda år medtagit betyget i ett ämne, som dessförinnan ej poängsatts. Som regel får högst ett års praktik räknas som merit, därvid var och en av de tre första månaderna räknas som 0'8 poäng och var och en av de nio följande månaderna som 0'4 poäng, samt alltså tillhopa högst 6 poäng kunna erhållas. Värnpliktstjänstgöring värdesättes på så sätt, att fullgjord tjänstgöring vid ingenjör- och signaltrupperna räknas som tre månaders praktik och del av värnplikten i proportion härtill. Som praktik räknas även genomgång av artillerimätskola. I vissa fall kan tjänstgöring även vid andra vapenslag räknas som praktik, om den inträdessökande genom intyg från militär chef styrker, att han under sin värnplikt haft teknisk verksamhet, t. ex. arbetat på flygmaskinsverkstad, tjänstgjort vid flottan som eldare m. m. Vidare tillgodoräknas beredskapstjänstgöring med 0'4 poäng för varje full månad, dock för högst tolv månader eller med högst 4'8 poäng. Officers- eller reservofficersexamen tillgodoräknas med 1 poäng. Utredningsmännen. Nuvarande praxis att räkna viss militärtjänstgöring som praktik synes riktig. I övrigt förorda vi följande poängvärdering av värnpliktstjänstgöringen: Första tjänstgöring Befälsutbildning Underofficer Officer Beredskapstjänstgöring Menig Befälsutbildad

2'4 1*6 (för sex månader) 4 (» tolv » ) 2'4 (för helt år) 3'6 (» » »)

Därvid bör dock iakttagas, att i de fall, då någon del av värnpliktstjänstgöringen fått räknas som praktik och alltså erhållit praktikpoäng (varvid högst 2-4 poäng kan uppnås), skall denna del icke ånyo poängvärderas som militär merit utan avdrag göras för motsvarande tid vid den militära poängberäkningen. Om sålunda en studerande fått räkna 3 månader av första tjänstgöringen som praktik, skall han för återstående delen eller 9 månader få tillgodoräkna sig 9/i2 av poängsiffran för första tjänstgöringen eller T8 poäng. Enligt detta beräkningssätt kan den, som fått tillgodoräkna sig 3 månader av värnpliktstjänstgöringen som praktik, erhålla högst respektive 9, 11'2 och 11-8 poäng för tjänstgöring som respektive menig, underofficer och officer, därav 2'4 poäng för praktik. För den, som ej fått tillgodoräkna någon del av värnplikten som praktik, bliva motsvarande högsta poängsiffror 7'2, 9'4 och 10 poäng.

145 Om en studerande förutom officersutbildning dessutom har ett års praktik, kan han sålunda ernå ett sammanlagt poängvärde för praktik och värnpliktstjänstgöring av högst 16 poäng eller omkring Va av nuvarande lägsta jämförelsetal. Då de teoretiska meriterna därigenom få alltför ringa betydelse i förhållande till övriga meriter, anse vi oss böra föreslå, att en maximigräns för sammanlagda poängsiffran för de praktiska och militära meriterna sättes vid 13 poäng. Tekniska gymnasier.

För inträde vid tekniska gymnasier fordras, bl. a, att sökanden under minst två månader deltagit i industriellt arbete av den art, att det kan anses vara en god förberedelse för studierna vid gymnasiet. Poängvärdering förekommer för såväl teoretiska som praktiska meriter. Vid tekniska gymnasiet i Stockholm var åren 1942 och 1943 lägsta jämförelsetalet omkring 38 poäng. Praktik värderas på så sätt, att två månaders praktik ger 2 poäng, fyra 3 poäng, åtta 5 poäng, tolv 7 poäng, tjugufyra 9 poäng och trettiosex 10 poäng, som är maximum. Hittills har hänsyn ej tagits till värnpliktstjänstgöring vid antagning av elever på annat sätt än att sådan militärtjänstgöring, som är tekniskt betonad och av värde för utbildningen, tillgodoräknas som motsvarande tids praktik. Utredningsmännen. Tekniskt betonad värnpliktstjänstgöring bör räknas som praktik, då det gäller att fylla minimipraktikkravet, och värdesättas enligt gällande bedömningsmetod. Av hänsyn till att denna bedömningsmetod ger relativt låg kompensation för andra och tredje årets praktik finna vi oss emellertid icke böra föreslå, att värnpliktstjänstgöring över lag räknas som praktik, ty härigenom skulle befälsutbildning och beredskapstjänstgöring få för låga värden i förhållande till första tjänstgöringen. Vi föreslå därför, att värnpliktstjänstgöring åsättas poängvärden enligt den föreslagna normalskalan eller, för den händelse lägsta jämförelsetalet vid vederbörande gymnasium väsentligt avviker från normalskalans jämförelsetal, enligt en i förhållande härtill avpassad skala (t. ex. den för de tekniska högskolorna föreslagna). Härvid bör i likhet med vad vi föreslagit beträffande de tekniska högskolorna avdrag vid den militära poängbedömningen göras för sådan tjänstgöringstid, som erhållit praktikpoäng, samt en maximigräns för sammanlagda poäugsiffran för praktik- och militärmeriter sättas vid 13 poäng. Tekniska fackskolor.

Fackskolorna äro dels fristående, dels anordnade vid tekniska läroverk, som jämväl omfatta tekniska gymnasier. Fackskolor finnas för maskinteknik, elektroteknik, byggnadsteknik och kemisk industri. Vid vissa fackskolor finnes såväl dagundervisning som aftonundervisning. Kurserna med aftonundervisning äro avsedda att kombineras med förvärvsarbete. För de tekniska fackskolorna med dagundervisning fordras i regel två års praktik för att kunna antagas som elev. Vid fack10—2466 43

146 skolans i Stockholm byggnadsavdelning fordras dock endast ett års praktik. Vid samma fackskolas aftonundervisning är praktikfordran vanligen endast två månader, då det förutsattes att praktik förvärvas genom yrkesarbete under dagen. Tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna fordrar ett års praktik. Poängvärdering torde endast förekomma vid fackskolan i Stockholm, som tillämpar samma poängvärdering som vid de tekniska gymnasierna. Militärtjänstgöring, som är av teknisk art och av betydelse för utbildningen, har vanligen fått tillgodoräknas som praktik och i förekommande fall medfört motsvarande minskning i fordran på minimipraktik. Utredningsmännen. För samtliga fackskolor vilja vi föreslå, att beträffande fordran på minimipraktik skall medräknas dels sådan militär tjänstgöring, som är av betydelse för yrkesutbildningen, dels ock i de fall, då praktikfordran är satt till två år, även befälsutbildning oavsett vapenslag. Beträffande denna anse vi skäligt, att åtminstone hälften av den för befälsutbildning erforderliga tiden eller tre, respektive sex månader inräknas i minimipraktiken. Beträffande värdesättningen av militärtjänstgöringen föreslå vi, att vid de fackskolor, som ej tillämpa poängberäkning, all värnpliktstjänstgöring värderas lika med motsvarande tids praktik. För de fackskolor, som tillämpa den av de tekniska gymnasierna använda poängbedömningsmetoden för praktik, anse vi oss, av skäl som vi anförde beträffande gymnasierna, icke kunna över lag föreslå samma bedömningsmetod, som användes för praktik. Vi förorda, att sådan värnpliktstjänstgöring, som är tekniskt betonad och av betydelse för yrkesutbildningen, bör räknas som praktik enligt gymnasiernas poängskala endast i de fall, då dylik tjänstgöring inräknas i minimipraktiktiden. I andra fall bör användas den av oss föreslagna normalskalan eller, för den händelse lägsta jämförelsetalet vid vederbörande fackskola väsentligt avviker från normalskalans jämförelsetal, en i förhållande härtill anpassad poängskala. Avdrag bör vid den militära poängbedömningen i förekommande fall göras för sådan tjänstgöringstid, som erhållit praktikpoäng, och en maximigräns för sammanlagda poängsiffran för praktik- och militärmeriter sättas vid 13 poäng i likhet med vad som föreslagits beträffande gymnasierna. Bergsskolan i Filipstad.

Bergsskolan i Filipstad står under Jernkontorets ledning och åtnjuter statsunderstöd. Undervisningen omfattar en allmän kurs, gemensam för samtliga ordinarie elever, samt en metallurgisk, en bergskemisk och en gruvteknisk specialkurs. För inträde fordras bl. a. ett års praktik. Samtliga sökande undergå inträdesprövning och resultaten av denna, sammanställda med vederbörandes praktiska meriter, ligga till grund för elevintagningen. Under senare år har vid bedömningen av de praktiska meriterna hänsyn tagits till befälsutbildning på så sätt, att minimifordran å praktik nedsatts med två, respektive fyra månader för underofficers- och officersutbildning. Utredningsmännen. Vi vilja i detta fall föreslå, att första tjänstgöring,

147 befälsutbildning och beredskapstjänstgöring tillgodoräknas sökande som merit i varde motsvarande lika lång tids praktik, samt att såsom hittills två respektive fyra månader av befälsutbildningstiden må avräknas på minimipraktikfordran. Lennings textiltekniska institut.

Institutet är ett privat företag och åtnjuter statsunderstöd. Vid institutet givas olika ettåriga kurser, såsom företagarkurs, lärlings- och arbetarekurs Vidare finnas treåriga kurser, avsedda att jämväl giva eleverna en mera omfattande allmänteknisk skolning. För inträde vid företagarkursen är minst ett års praktik önskvärd, vid lärlings- och arbetskursen fordras praktisk erfarenhet från textilindustrien samt vid de treåriga kurserna att under minst två månader hava deltagit i industriellt arbete av den art, att det kan anses vara en god förberedelse för studierna. Beträffande i övrigt teoretiskt jämställda sökande är praktikens beskaffenhet, tiden för densamma samt de därunder erhållna betygen utslagsgivande. Sökande med befälsutbildning erhåller vid i övrigt lika meriter företräde, då man anser att dylik utbildning är av visst värde. Utredningsmännen. Vi föreslå i detta fall, att för den som uppfyller kompetensvillkoren för inträde såväl första tjänstgöring som befälsutbildning och beredskapstjanstgöring räknas som merit i värde motsvarande lika lång ö tids praktik. Centrala verkstadsskolor.

Dessa skolor anordnas av landstingen och åtnjuta statsbidrag. Vid dem förekomma fyraåriga kurser för målare och möbelsnickare, treåriga för bleckoch plåtslagare samt bilmekaniker, tvååriga för byggnads- och inredningssnickare, smeder, elektriker, flygmekaniker, flygmotormekaniker, metallarbetare, murare samt värme- och sanitetsmontörer samt ettåriga för kockar m m For inträde fordras bl. a. att sökande icke uppnått 25 års ålder. Praktik fordras icke for inträde men räknas som merit. Poängvärdering förekommer icke. Utredningsmännen. Beträffande dessa skolor vilja vi föreslå dels att såsom i inledningen föreslagits maximiåldern höjes med tid motsvarande den som åtgått för fullgörande av första tjänstgöring, befälsutbildning och beredskapstjanstgöring, dels ock att all värnpliktstjänstgöring räknas såsom merit i varde motsvarande lika lång tids praktik. Kommunala skolor för yrkesundervisning.

Bland dessa skolor finnas en del dagskolor, vilka åtnjuta statsunderstöd Vid dem givas kurser, fördelade på en maskinteknisk och en elektroteknisk fackavdelning, en husbyggnadsfackavdelning och en väg- och vattenbyggnadsfackavdelning. Vidare förekomma specialkurser, såsom yrkeskurs för elektriska installatörer, vägmästarkurs, värme- och sanitetsteknisk kurs samt automobilreparatörskurs. Vid vissa specialkurser är praktik föreskriven, såsom för vägmästarkursen minst två års praktik inom facket eller i jordbruk

148 för kursen för elektriska installatörer fyra års praktik inom det elektriska starkströmsområdet, därav minst tre års verklig installationspraktik, samt för automobilreparatörskursen minst två års praktik från mekanisk verkstad eller smedja. Värnpliktstjänstgöring vid vissa specialvapen räknas som meriterande praktik. Sålunda räknas vid inträde i maskintekniska fackavdelningen tjänstgöring som flygmekaniker såsom full verkstadspraktik. Vid inträde i väg- och vattenbyggnadsfackavdelningen räknas utbildning vid ingenjörtrupperna som värdefull praktik, därvid tiden för densamma räknas som motsvarande halv tids yrkespraktik. Likaså vid elektrotekniska fackavdelningen beträffande den som tjänstgjort vid signaltrupperna. Utredningsmännen. Härutöver vilja vi föreslå, att, sedan minimifordran på praktik uppfyllts, första tjänstgöring, befälsutbildning och beredskapstjänstgöring tillgodoräknas sökande som merit i värde motsvarande lika lång tids praktik. Handelshögskolan i Stockholm. Handelshögskolan tillämpar poängberäkning och lägsta jämförelsetalet för inträde var åren 1942 och 1943 ungefär 24 poäng. Praktik poängbedömes på så sätt, att första årets praktik värdesättes efter 3 poäng för helt år, andra årets efter 2 poäng för helt år, och tredje årets efter 1 poäng för helt år. Praktik utöver tre år tillgodoräknas ej. Vid antagning av elever hösten 1943 infördes poängvärdering av militärtjänstgöring sålunda att reservofficersexamen ansågs värd minst 1 poäng och beredskapstjänstgöring hälften så mycket som motsvarande tids praktik. Därvid togs särskild hänsyn till verksamhet av betydelse för yrkesutbildningen såsom tjänstgöring vid mtenturtrupperna eller såsom krigskassör m. m. ävensom till betyg från militära skofbr. — För närvarande utredes frågan om inträdesfordringarna; i forevarande avseende torde emellertid några väsentliga ändringar icke vara att emotse. Utredningsmännen. Då poängvärderingen av militära meriter for närvarande ger för låg kompensation, föreslå vi, att värnpliktstjänstgöring värderas enligt normalskalan. Av hänsyn till den relativt höga poängvärderingen av praktiken torde man dock böra bestämma, att sammanlagda poangsiffran för praktik och värnpliktstjänstgöring ej får överskrida 10 poäng. Handelshögskolan i Göteborg. Högskolan tillämpar poängberäkning och lägsta jämförelsetalet var 1943 omkring 50 poäng. Praktik är icke föreskriven men önskvärd. År 1943 räknades de första sex månaderna för 6 poäng, de aderton nästa för 9 poäng och de tolv därpå följande för 3 poäng eller alltså högst 18 praktikpoäng. E n viss hänsyn har tagits till praktikens art. Militärtjänstgöring poängvärderas ej, men reservofficersexamen och intendenturutbildning räknas som merit. 'utredningsmännen. Då befälsutbildningsåret ej bör värdesättas lägre an andra praktikåret utan snarare något högre föreslå vi, att befälsutbildnmg

149 tillgodoräknas med 3 poäng för underofficersutbildning och 8 poäng för officersutbildning. Beräffande första tjänstgöringen bör denna tillgodoräknas med 4 poäng och beredskapstjänstgöringen med 3 poäng för menig och 4 poäng för befälsutbildad (för år). Såsom vid Handelshögskolan i Stockholm torde man dock böra maximera sammanlagda poängsiffran för praktik och värnpliktstjänstgöring, och detta maximum synes lämpligen böra sättas till 20 poäng. Handelsgymnasier.

Handelsgymnasierna äro delvis privata delvis kommunala skolor och åtnjuta statsunderstöd. Praktik är icke föreskriven som inträdesvillkor men räknas som merit. Utredningsmännen. För dessa skolor föreslå vi att första tjänstgöring, befälsutbildning och beredskapstjänstgöring räknas som merit i värde motsvarande lika lång tids praktik. Skogshögskolan.

För inträde vid skogshögskolan fordras bl. a. att ha genomgått statens eller därmed jämförlig kolarskola, att antingen ha deltagit i till skogsbruket hörande praktiska arbeten, studenter och likställda under en tid av minst 10 månader och övriga sökande under minst 22 månader, därvid minst 5 månaders praktik skall hava fullgjorts vid under högre utbildad fackmans ledning stående skogsförvaltning, som anvisas av högskolans rektor eller kan godkännas av högskolans lärarråd, eller att ha genomgått statens eller därmed jämförlig skogsskola, att ej ha uppnått högre ålder än 26 år, samt att äga frisk kropp utan lyten eller sjukdomsanlag. Högskolans styrelse äger medgiva undantag från föreskrifterna om genomgångna skolor för sökande, vilken på sätt som styrelsen kan godtaga styrkt sig äga motsvarande kunskaper. Poängberäkning tillämpas ej vid antagning av elever. Utredningsmännen. I detta fall bör såväl befälsutbildning som beredskapstjänstgöring värderas lika med praktik, dock att beträffande minimipraktikkravet studenter endast få medräkna 2, respektive 4 månader för underofficers- och officersutbildning samt icke-studenter 4, respektive 8 månader. Slutligen bör såsom i inledningen föreslagits undantag göras beträffande maximiåldern för befälsutbildad eller den som fullgjort beredskapstjänstgöring, varvid maximiåldern bör höjas med lika lång tid som den, som åtgått för fullgörande av befälsutbildningen, respektive beredskapstjänstgöringen. Statens skogsskolor. Dessa stå under domänstyrelsens överinseende. För inträde fordras bl. a. att sökandes levnadsålder vid lärokursens början ej överstiger 30 år, att sökande är vapenför samt att sökande under minst två år såsom arbetare förvärvat god kunskap om och färdighet i vanligast förekommande skogsarbeten. Härifrån kan skolans styrelse medgiva undantag, då särskilda omständigheter föreligga. Finnas flera till inträde berättigade än som för året

150 skola antagas, utväljas lärjungarna med särskild hänsyn tagen till intyg om deltagande i praktiska skogsarbeten ävensom till de insikter och färdigheter, sökande visat vid inträdesprövning. Utredningsmännen. För skogsskolornas vidkommande anse vi, att befälsutbildning och beredskapstjänstgöring böra i likhet med vad vi föreslagit beträffande skogshögskolan räknas som motsvarande tids praktik, därvid dock endast hälften av befälsutbildningstiden eller 3, respektive 6 månader må inräknas i minimipraktiktiden. Den stipulerade maximiåldern bör enligt den allmänna regeln höjas med lika lång tid som den, som åtgått för fullgörande av befälsutbildning och beredskapstjänstgöring. Statens kolarskola.

Statens kolarskola har i främsta rummet till ändamål att meddela sådan insikt i kolning med tillhörande arbeten, som fordras för inträde vid skogshögskolan och statens eller därmed jämförlig skogsskola. Tre tvåmånaderskurser anordnas årligen. Vid antagning av elever tages hänsyn till de för nämnda skolor föreskrivna inträdesvillkoren, i syfte att vederbörande sökande snarast efter avslutad kurs skall kunna söka till dessa skolor. På grund av det stora antalet sökande användes poängberäkning och denna går ut på följande. Hänsyn tages till fyra faktorer nämligen ålder, praktiktiden (skogsarbete) hos fackman och militär tjänstgöring (antalet tj än stgö ringsdagar) samt i förekommande fall studentbetyg. För varje faktor erhåller sökanden en placeringssiffra och dessa adderas därefter och summan anger sökandens placering, d. v. s. ju lägre summa desto större möjlighet har vederböiande att bliva antagen. , Utredningsmännen. Under hänvisning till vad vi förut föreslagit rörande värnpliktstjänstgöringens tillgodoräknande vid inträde till skogshögskolan och skogsskolorna föreslå vi, att dessa förslag beaktas även vid antagning av elever till kolarskolan samt att vid uträkning av placeringssiffran för militära meriter större avseende fästes vid befälsutbildning, förslagsvis -så att antalet tjänstgöringsdagar för befälsutbildning och beredskapstjänstgöring i befälsställning ökas med hälften. Lantbrukshögskolan.

För närvarande fordras minst två års praktik för inträde och häri må inräknas kurs vid lantbruksskola eller lantmannaskola med skölj ordbruk. Från jordbrukspraktikens längd kan emellertid styrelsen medgiva undantag då särskilda omständigheter föranleda därtill. Poängvärdering av de sökandes meriter tillämpas ej. Utredningsmännen. Vi anse i likhet med vad vi föreslagit beträffande skogshögskolan, att första tjänstgöring, befälsutbildning och beredskapstjänstgöring böra räknas som motsvarande tids praktik. I den mån fråga blir om uppfyllande av minimikravet på praktik må dock högst 2, respektive 4 månader tillgodoräknas för underofficers- och officersutbildning.

151 Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Institutet står under lantbruksstyrelsens överinseende. Vid institutet förekomma följande tre avdelningar, nämligen lantbruksavdelningen med en högre kurs, driftsledarkursen, och en lägre kurs, lantbruksskolan, mejeriavdelningen med en högre kurs, högre mejerikursen, och en lägre, mejeriskolan, samt trädgårdsavdelningen med en högre kurs, högre trädgårdskursen, och en lägre, trädgårdsskolan. a) Driftsledarkursen. För inträde fordras bland annat minst tre års jordbrukspraktik, vari får inräknas den tid då vederbörande genomgått lantbruksskola. Från detta villkor kan styrelsen efter avdelningskollegiets hörande bevilja eftergift. Beträffande denna,kurs har i stadgarna för institutet framhållits, att bland sökande, som väl fylla samtliga inträdesvillkor, äga de företräde, som inneha goda vitsord om praktisk duglighet och ledaregenskaper. Utredningsmännen. De egenskaper, vilka sålunda anses böra medföra företräde till kursen, äro sådana egenskaper, som utmärka de befälsutbildade. Vi föreslå därför att all värnpliktstjänstgöring räknas som motsvarande tids praktik. Av hänsyn även till att minimifordran på praktik i detta fall synes jämförelsevis rundlig få vi föreslå, att inträdessökande, som genomgått underofficers- eller officersutbildning, medgives kompensation på så sätt att minimipraktikkravet sänkes med den för befälsutbildningen erforderliga tiden eller sex, respektive tolv månader. b) Lantbruksskolan. För inträde vid denna kurs fordras liksom vid rikets övriga lantbruksskolor bl. a. minst ett års jordbrukspraktik. Utredningsmännen. Minimifordran på praktik är i detta fall så låg, att någon nedsättning icke torde kunna ifrågakomma. I de fall, då minimifordringarna uppfyllts, vilja vi föreslå att första tjänstgöring, befälsutbildning och beredskapstjänstgöring räknas som merit i värde motsvarande lika långtids praktik. En dylik kompensation torde kunna åvägabringas av styrelsen efter avdelningskollegiets hörande, ehuru detta ej uttryckligen föreskrivits i institutets stadgar. c) Högre mejerikursen. För inträde fordras bl. a. att med goda vitsord ha deltagit i de vid ett mejeri förefallande göromålen under minst fyra år, därav under minst tre år såsom elev vid av lantbruksstyrelsen auktoriserat elevmejeri, skolande under sistnämnda utbildning praktik ha förvärvats under minst ett år vid ett och samma mejeri i smörberedning, under likaledes minst ett år vid ett och samma mejeri i ostberedning, under minst tre månader i konsumtionsmjölkens behandling samt under minst nio månader i ångpannors och maskiners skötsel. Härifrån kan enligt stadgarna institutets styrelse efter avdelningskollegiets hörande medgiva undantag.

152 Utredningsmännen. Under hänvisning till de synpunkter, som anförts beträffande sökande till driftsledarkursen, finna vi oss böra föreslå, att all värnpliktstjänstgöring räknas som merit i värde motsvarande lika lång tids praktik, samt att minimikravet på praktik sänkes för underofficers- eller officersutbildad med den för utbildningen erforderliga tiden eller sex, respektive tolv månader, därvid dock kravet på tre års praktik, fördelad på föreskrivet sätt, vid av lantbruksstyrelsen auktoriserat elevmejeri icke får eftersättas. E n dylik kompensation kan enligt stadgarna lämnas av institutsstyrelsen efter hörande av avdelningskollegiet. d) Mejeriskolan. Inträdesfordringarna beträffande praktik äro desamma som gälla för högre mejerikursen. Utredningsmännen. Under hänvisning till vad vi anfört rörande sökande till högre mejerikursen anse vi oss i detta fall böra föreslå samma kompensation som föreslagits beträffande sökande till nämnda kurs. e) Högre trädgårdskursen. För inträde fordras bl. a. att ha genomgått tvåårig kurs vid statlig eller statsunderstödd trädgårdsskola samt att därefter under minst ett års tid haft praktisk sysselsättning inom trädgårdsyrket. • Utredningsmännen. I detta fall vilja vi icke ifrågasätta sänkning av praktikkravet utan föreslå, att i de fall, då inträdesfordringarna äro uppfyllda, fullgjord första tjänstgöring, befälsutbildning och beredskapstjänstgöring tillgodoräknas sökande som merit i värde motsvarande lika lång tids praktik. /) Trädgårdsskolan. För inträde fordras bl. a. minst tre års praktik. Utredningsmännen. Beträffande denna skola anse vi, att all värnpliktstjänstgöring bör tillgodoräknas som merit i värde motsvarande lika lång tids praktik, samt att i minimipraktiken må inräknas den för befälsutbildningen erforderliga tiden eller sex, respektive tolv månader. Lantmannaskolorna och övriga lantbruksskolor. För inträde fordras bl. a. minst ett års praktik. Utredningsmännen. Under hänvisning till vad vi ovan anfört beträffande sökande till lantbruksskolan vid Alnarpsinstitutet anse vi oss i dessa fall icke böra förorda nedsättning av minimipraktikkravet och föreslå i övrigt samma kompensation som föreslagits beträffande sökande till nämnda skola. Övriga trädgårdsskolor. Vid trädgårdsskolorna i Norrland kan en inom Norrland bosatt elev vinna inträde efter minst två års praktik. Vid övriga skolor gäller samma praktikfordran som vid Alnarpsinstitutet. Utredningsmännen. Under hänvisning till vad vi ovan anfört beträffande

153 sökande till trädgårdsskolan vid institutet vilja vi föreslå samma kompensation som föreslagits beträffande sökande till sistnämnda skola, dock att beträffande sökande till trädgårdsskola i Norrland endast hälften av den för befälsutbildning erforderliga tiden eller tre, respektive sex månader bör få inräknas i minimipraktiken. Socialinstitutet. Vid institutet avlägges socialpolitisk examen, kommunal examen och examen i samhällskunskap. Inträde vid institutet kan vinnas senast det år, under vilket sökande fyller 33 år. Direkta bestämmelser saknas om de grunder, efter vilka uttagningen skall ske när flera sökande anmäla sig än vad institutet kan mottaga. Alla sökande kunna på långt när icke få plats. På socialpolitiska linjen sker individuell prövning av de sökandes meriter, och värdet av praktiken, som kan vara av mycket olika beskaffenhet, måste bedömas särskilt i varje fall. Såsom praktik räknas även militärtjänstgöring på trupp och såsom assistent inom personalvården, vilka båda slag av tjänstgöring anses giva en värdefull vana att umgås med och behandla människor ur olika samhällsklasser. Däremot räknas militär expeditionstjänst icke såsom praktik. Praktiken under studietiden (6 månader), vilken direkt är ett moment i utbildningen, kan icke kompenseras av militärtjänst. På den kommunala linjen fordras minst ett års kommunal tjänstgöring före diplomeringen. Denna praktik kan fullgöras före, under eller efter studierna vid institutet och är ett moment i själva utbildningen. Emellertid kan inträde vinnas även på grundval av annan praktik än den kommunala (tjänstgöring i bank o. s. v.). Inträdessökande med studentexamen eller annan ungefär likvärdig teoretisk utbildning brukar bliva antagen, om han har ett års kommunal praktik. Militärtjänstgöring i allmänhet anses icke kunna ersätta denna minimipraktik; tjänstgöring såsom krigskassör, intendent e. dyl. får däremot i någon utsträckning räknas. Om konkurrensen ökas, så att för inträde kräves längre praktik än ett år, torde befälsutbildningen komma att räknas såsom praktik och merit vid antagningen. — För sökande, vars teoretiska utbildning är mindre, kan befälsutbildningen räknas såsom en merit. Utredningsmännen. Den praxis, för vilken redogörelse sålunda lämnats, torde komma att så långt det är möjligt tillgodose de befälsutbildades intressen. Sålunda bör hittills tillämpat tillgodoräkningssätt i fortsättningen upprätthållas och befälsutbildningen räknas som motsvarande tids praktik, sedan fordran på minimipraktik uppfyllts. Beträffande maximiåldern för inträde bör denna enligt den allmänna regeln höjas med lika lång tid som åtgått för fullgörande av första tjänstgöring, befälsutbildning eller beredskapstjänstgöring. Gymnastiska centralinstitutet. För inträde fordras bl. a. att vid början av det kalenderår, då inträde sökes, ej ha överskridit 29 års ålder, att äga en frisk och stark kropp samt att besitta goda anlag för gymnastisk verksamhet.

154 Utredningsmännen. I förevarande fall få vi föreslå dels att den stadgade maximiåldern enligt den allmänna regeln höjes med en mot fullgjord befälsutbildning och beredskapstjänstgöring svarande tidsperiod, dels ock att befälsutbildning och beredskapstjänstgöring vid antagning skall räknas som en mycket stark merit. Med hänsyn till yrkets art böra emellertid endast i undantagsfall antagas elever, som sakna officersutbildning. Statens brandskola. Vid skolan givas olika kurser för utbildning av brandbefäl och skorstensfejarepersonal. Av intresse för ifrågavarande spörsmål torde endast vara följande i skolans stadgar omnämnda kurser, vid vilka antalet sökande vanligen är större än antalet elevplatser, nämligen brandchefskurs kategori I, brandmästarekurs kategori I, brandförmanskurs kategori I samt mästarekurs och gesällkurs för skorstensfejare. Inträdesfordringarna för brandchefskursen äro att ha avlagt kvalificerad studentexamen eller teknisk studentexamen eller genomgått annan likvärdig utbildning (i dessa fall fordras att ej ha uppnått 28 års ålder, såvida ej skolans styrelse medgiver undantag härifrån) eller innehaft fast anställning vid yrkesbrandkår under minst 36 månader, i vilket fall fordras vissa styrkta teoretiska kunskaper. För inträde vid brandmästarekursen fordras att ha genomgått brandförmanskurs kategori I vid brandskolan samt att ha förrättat tjänst som brandförman. För inträde vid brandförmanskursen fordras att ha under minst 6 ålinnehaft och fortfarande inneha anställning vid brandkår. Beträffande mästarekursen för skorstensfejare fordras att ha genomgått gesällkursen för skorstensfejare vid brandskolan samt att efter gesällkursens avslutande under minst två år ha utövat praktisk verksamhet inom skorstensfe jareyrket. För inträde vid gesällkursen fordras att under minst fyra år ha arbetat inom skorstensfejareyrket hos mästare, som i vederbörlig ordning erhållit godkännande såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt, samt att icke ha uppnått 35 års ålder (härifrån kan skolans styrelse medgiva undantag). Utredningsmännen. Av hänsyn till att den under befälsutbildningen förvärvade förmågan att föra befäl är av stort gagn för det mesta av ifrågavarande civila verksamhet, vilja vi föreslå, att befälsutbildning och beredskapstjänstgöring i befälsställning räknas som motsvarande tids tjänstgöring inom yrket, varvid hela befälsutbildningstiden bör få inräknas i ovan anförda minimitider. För de fall, då viss maximiålder finnes föreskriven, föreslå vi enligt den allmänna regeln, att densamma höjes med den tid som åtgått för befälsutbildningen och beredskapstjänstgöringen. Folkskoleseminarierna. Intagning i seminarium sker vanligen i samband med inträdesprövning. Beträffande studenter omfattar denna endast musik, slöjd och muntlig fram-

155 ställning. För övriga sökande är den synnerligen omfattande. Kunna ej alla till inträde godkända mottagas, skall företräde lämnas dem, som ådagalagt större mognad och kunskaper och visat sig lämpliga för lärarkallet, varvid hänsyn bl. a. må tagas till mognad och erfarenhet, som sökande vunnit genom deltagande i socialt eller annat praktiskt arbete, ävensom förebragta intyg om framstående färdighet i gymnastik eller idrott. Studenter må ej före ingången av det kalenderår då inträde önskas ha fyllt 28 år samt övriga sökande ej 26 år. Från denna bestämmelse äger skolöverstyrelsen att medgiva undantag. Utredningsmännen. Den praktiska erfarenhet, som vinnes genom värnpliktstjänstgöringen, bör vara till god nytta för ifrågavarande yrkesutövning, och vi anse oss därför böra föreslå, att såväl första tjänstgöring som befälsutbildning och beredskapstjänstgöring beaktas, då hänsyn tages till socialt eller annat praktiskt arbete, och att därvid synnerligt avseende fästes vid befälsutbildning. Beträffande maximiåldern föreslå vi, att densamma i enlighet med den allmänna regeln höjes med så lång tid som den som åtgått för fullgörande av första tjänstgöring, befälsutbildning eller beredskapstjänstgöring. Övriga skolor.

Utöver de skolor, vilka vi nu behandlat, torde det finnas ytterligare skolor och kurser, där befälsutbildning och annan värnpliktstjänstgöring bör beaktas vid inträdet. Vid dessa här ej behandlade skolor och kurser böra de av oss förordade allmänna riktlinjerna tillämpas, dock med anpassning till de särskilda förhållandena i varje fall. Enahanda bör bliva fallet vid nytillkommande skolor och kurser. Kursers förläggande till lämplig tid.

Undervisningen vid skolor är ofta ordnad sålunda, att kurser i speciella ämnen icke återkomma annat än med långa mellanrum. Enahanda är förhållandet beträffande en del kurser, som vissa verk anordna för den egna personalens utbildning. Det är viktigt att de befälsutbildade icke av sin militära utbildning hindras från att genomgå dessa kurser. Med hänsyn till att den militära utbildningen fortlöper enhetligt för alla eleverna vid befälsskolorna är det icke möjligt att giva en del elever ledigt för att bevista civila kurser^ Dessa måste därför så långt det är möjligt förläggas på sådan tid att de passa för de befälsutbildade, då av militära skäl några möjligheter till ändring av deras tjänstgöringsförhållanden icke föreligga. Under nuvarande beredskap ha för de inkallade extra kurser anordnats, och tiden för vissa kurser har bestämts med hänsyn tagen till de inkallade. Eftersom den militära utbildningstiden för de befälsutbildade i allmänhet är från början bestämd såväl till sin tidpunkt som till sin längd torde det vara möjligt att i stor utsträckning beakta de befälsutbildades behov. Ehuru vissa åtgärder härvidlag redan äro vidtagna, exempelvis vid universitet och högskolor,

156 synes emellertid denna fråga även i fortsättningen böra uppmärksammas. Den militära utbildningen slutar i många fall den 1 oktober, vilket medför att de studenter, som ämna fortsätta sina studier vid universitet och högskolor, i allmänhet anlända dit sedan terminen börjat. Det rör sig visserligen endast om ett fåtal veckor, men detta är för den vid universitetet nyinskrivne en betydelsefull tidrymd, då i början mer eller mindre obligatoriska kurser anordnas, kursfordringar meddelas, råd givas för studiernas planläggande etc. Samtidigt böra påpekas olägenheterna av att den befälsutbildade genom en forcerad utbildning tvingas att inhämta kamraternas försprång. Vi förutsätta således att vid bestämmande av tidpunkten för kurser och studieterminer all möjlig hänsyn tages till de befälsutbildade. Det torde emellertid icke vara nödvändigt att nu framlägga något förslag härom, utan det torde få ankomma på skolornas ledning och andra myndigheter att beakta denna sak. Stipendier och studielån.

Här bör även undersökas, i vad mån befälsutbildningen kan påverka de befälsutbildades möjligheter att få eller behålla premie, stipendium, studielån o. dyl. eller inverka på sättet för studielånens återbetalning. Forskningsbidrag, resestipendier m. m. Dessa utdelas efter vetenskapliga meriter, och hänsyn till ekonomien tages icke. Egentliga stipendier, såsom statsstipendier, genom enskilda donationer tillkomna stipendier vid olika skolor m. fl. Av dessa utgå statsstipendier, bestående av fri bostad eller fri kost, enligt reglementet den 28 april 1939 (nr 148) för utdelning av statsstipendier vid universiteten i Uppsala och Lund samt Karolinska institutet, och de avse att underlätta studiemöjligheterna för utmärkt begåvade, obemedlade studerande. Vid utdelandet tages hänsyn till såväl behov som studiebegåvning, styrkt genom betygsmeriter; studentbetygen ha särskild betydelse, eftersom större delen av de sökande ej ha andra studiemeriter att åberopa. Beträffande de genom enskilda donationer tillkomna stipendierna ha regelmässigt i donationsbrev givits vissa bestämmelser. Med iakttagande av dessa tages hänsyn till behov, välförhållande och studiebegåvning. Stipendierna bruka ej utdelas enbart efter en direkt poängvärdering av de olika betygen, utan stort avseende fästes vid en inom ett särskilt område visad utpräglad studiebegåvning. I en del fall är viss maximiålder stadgad antingen så, att sökande till stipendiet ej får ha överskridit viss ålder, eller så, att han ej må inneha detsamma efter viss ålder. Ofta föreskrives därjämte maximitid för att åtnjuta stipendiet. Statsstipendium utdelas för ett år i sänder; den stipendiat, som med omsorg och framgång bedrivit sina studier, må såsom regel inneha stipendiet i sammanlagt sex terminer. Studielån enligt reglementet den 29 juli 1943 (nr 663) för utdelning av studielån från allmänna studielånefonden beviljas för studier vid statliga eller under statlig tillsyn ställda läro- och utbildningsanstalter med undan-

157 tag för universiteten i Uppsala och Lund samt Karolinska institutet. Studielån beviljas för ett läsår i sänder men förnyas i regel. Studielån beviljas med högst 1500 kronor för varje gång, men kan undantagsvis uppgå till högst 2 000 kronor. Studielånen äro till en början räntefria, men ränta skall betalas fr. o. m. tredje året efter det, då låntagaren varit berättigad att lyfta sista delen av honom senast tilldelat studielån. Lånen skola amorteras enligt studielånenämndens bestämmande, varvid skall iakttagas, att lånen skola vara i sin helhet återbetalade före utgången av femtonde året efter det studielån senast beviljats. Amorteringstiden kan dock förlängas utöver detta år om särskilda skäl föreligga. Enligt reglementet den 15 juni 1939 (nr 290) för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier gälla motsvarande regler beträffande lån för studier vid universiteten och Karolinska institutet. Vid utdelning av studielån och stipendier tages redan nu i viss mån hänsyn till värnpliktstjänstgöring, ehuru huvudsakligen på sådant sätt att man beaktar, att en värnpliktig förlorar värdefull tid och således ej har möjlighet att uppvisa samma studieresultat som övriga sökande. Någon hänsyn till värnpliktstjänstgöring ur meritsynpunkt torde för närvarande icke tagas. Den försämring i den befälsutbildades ekonomi, som befälsutbildningen eller annan värnpliktstjänstgöring kan vålla, torde komma fram vid ansökningarna om stipendium eller studielån, och den blir därigenom beaktad. Utredningsmännen. De befälsutbildade böra icke på grund av sin förlängda värnpliktstjänstgöring komma i en sämre ställning i avseende på stipendier och studielån. Först och främst gäller det att söka tillse, att befälsutbildningen beaktas vid utdelning av stipendier, premier och studielån. Någon direkt poängvärdering av värnpliktstjänstgöringen torde dock böra ifrågakomma endast i de fall, där hänsyn tages till icke blott betyg, som förvärvats vid examen i vanlig ordning t. ex. studentexamen, utan även till kompletteringsbetyg eller andra betyg, som förvärvats annorledes än vid en skola med kurser lika långa för alla elever; i fråga om betygen i studentexamen eller annan examen i skola av sistnämnda slag ha de befälsutbildade haft samma möjligheter att förvärva för studielån, premier eller stipendier kvalificerande betyg. I överensstämmelse med vår allmänna ståndpunkt att icke föreslå några åtgärder, som kunna antagas försämra urvalet, anse vi att befälsutbildningen bör tillgodoräknas endast i den mån den kan anses ha hindrat förvärv av någon merit, som härutinnan har betydelse. Vad vi förut anfört om befordran till lärarbefattningar vid universitet och högskolor (se sid. 44 ff.) äger sin tillämpning även här, dock att det i fråga om stipendier, studielån och premier finnes avgjort större utrymme att beakta befälsutbildningen. Maximiålder — såväl för erhållande som för innehav av stipendium — bör kunna höjas med tiden för befälsutbildningen. Om stipendium endast må behållas viss tid, bör under denna tid infallande befälsutbildningstid få frånräknas. Måste någon för befälsutbildning eller annan värnpliktstjänst-

158 göring frånträda stipendium, skall han äga återbekomma detsamma efter värnpliktstjänstgöringens slut. Till säkerställande av att värnpliktstjänstgöringen beaktas bör varje sökande lämna uppgifter om denna, och särskild plats härför bör finnas å ansökningsblanketter. Vad vi sålunda förorda kan i vissa fall strida emot de i donationsbrev föreskrivna villkoren. Kungl. Maj:t lär emellertid vara behörig medgiva erforderliga jämkningar i villkoren. Förslag till särskilt cirkulär, upptagande generella bestämmelser om vad vi förorda, bifogas. (Bilaga Q). Slutligen få vi föreslå viss ändring i reglementet den 29 juli 1943 för utdelning av studielån från allmänna studielånefonden. För närvarande gäller, såsom framgår av den lämnade redogörelsen för kungörelsens innehåll, att om någon avslutat sina studier före värnpliktstjänstgöringens början — dylika fall kunna förekomma särskilt för studerande vid lägre skolor — han får börja betala ränta, om han utbildas till värnpliktig officer, redan när blott ett år förflutit från det han efter avslutade studier kan komma ut i förvärvslivet, och om han utbildas till värnpliktig underofficer när ett och ett hälft år förflutit från samma tidpunkt. Med hänsyn till att avlöningen under de första årens anställning ofta är mycket liten, kan en sådan räntebetalning för honom medföra svårigheter. Det synes därför riktigt, att i dylika fall den räntefria tiden efter studiernas slut förlänges med tiden för befälsutbildningen. Förslag till ändring i reglementet bifogas. (Bilaga R).

159 Kompensation åt icke godkända elever. I promemorian den 7 maj 1942 anförde vi på denna punkt. I den föregående framställningen ha utredningsmännen tänkt på dem, vilka godkänts i de militära skolorna. Ehuru myndigheterna skola nedlägga stor omsorg vid urvalet, kan det dock knappast undvikas, att en eller annan av de till skolorna kommenderade blir avskild före skolans slut eller underkänd vid den slutliga prövningen. Orsaken härtill kan vara sjukdom, opålitlighet, lättja eller att ett misstag begåtts vid uttagningen så att någon, trots bristande begåvning, kommenderats. I sådana fall föreligga ej de förut anförda skälen till kompensation. Det kan dock stundom vara anledning till någon kompensation när underkännandet berott på sjukdom eller annan orsak, som ej kan läggas den underkände till last. Någon allmän regel härvidlag torde ej vara möjlig, utan det får bero på myndighetens prövning i varje särskilt fall i vad mån tillgodoräknande kan medgivas. Har någon godkänts vid underofficersutbildningen men sedan underkänts vid officersutbildningen, bör dock det första halvåret i allmänhet kompenseras. Enligt inhämtade uppgifter ha vid 1942 års plutonchefsskolor ungefär 16 % av de till skolorna kommenderade eleverna avförts före skolans slut eller underkänts vid skolans slut. Motsvarande procenttal för aspirantskolornas vinterkurs 1942—1943 var drygt 8. Det har ifrågasatts, att även de elever, vilka ej godkänts i skolorna, skola erhålla kompensation. Såsom motivering härför har anförts, att även underkända elever av staten tvingats att åt militärtjänstgöringen ägna tid, som de kunnat använda för vidare utbildning i sitt civila yrke. Marinförvaltningen anför i yttrande över promemorian den 7 maj 1942, att då uttagning till befälsutbildning skett tvångsvis, denna tid bör få tillgodoräknas i lönehänseende även om av särskilda orsaker vederbörande fått avbryta denna utbildning; någon prövningsrätt för myndigheterna i detta avseende synes nämligen icke vara lämplig. I frågan om befälsutbildningens räknande såsom merit i statstjänst anser emellertid marinförvaltningen, att merit bör räknas endast för dem, som godkänts, då endast dessa torde ha erhållit den mognad och erfarenhet, som kan utgöra en merit, jämförbar med annan tjänstgöring. Enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 527) må till den, som kommenderats till plutonchefsskola eller aspirantskola men icke genomgått skolan med godkända vitsord, premie utbetalas endast i följande fall. Premie med 250 kronor utgår till den, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola och kommenderats till aspirantskola men underkänts i eller på grund av sjukdom i förtid avgått från denna. Efter ansökan i varje särskilt fall beslutar Konungen om rätt för värnpliktig att i annat fall än nyss nämnts få premie eller del därav, oaktat han på grund av sjukdom icke kunnat erhålla godkända vitsord från skola. Vad sålunda stadgats gäller även officersaspirant, som på grund av sjukdom eller sådan militär olämplighet, som skäligen icke

160 kan läggas honom till last, icke kunnat erhålla godkända vitsord från krigsskolan. Utredningsmännen. Beträffande frågan om kompensation åt icke godkända elever torde det böra skiljas på dels ekonomisk kompensation i form av premie, dels militärtjänstgöringens räknande såsom merit vid anställning och befordran och dels militärtjänstgöringens tillgodoräknande för löneklassuppflyttning. . I det första spörsmålet, nämligen om premie, ha vi ej funnit anledning föreslå ändring i kungörelsens hithörande bestämmelser. Beträffande spörsmålet om meritberäkning synes det riktigt, att endast de i skolorna godkända skola få räkna militärtjänstgöringen såsom civil merit. Allenast den godkände har ådagalagt de för den befälsutbildade utmärkande egenskaper, vilka göra honom särskilt lämpad för civil tjänst, och endast han har visat sig under utbildningen ha förvärvat den med befälsutbildningen förbundna kunskap och erfarenhet, som skall utnyttjas i det civila livet. Om någon godkänts i plutonchefsskolan, har han emellertid redan därigenom förvärvat den med plutonchefsskolan följande meriten, och han bör i sådant fall ej förlora meriten om han underkännes i aspirantskolan. Om någon godkännes i aspirantskolan och han för att vinna kommendering till krigsskolan gör den på aspirantskolan följande trupptjänstgöringen men icke blir kommenderad till krigsskolan, bör han icke förlora den merit, som härrör från plutonchefsoch aspirantskolorna. Motsvarande bör förhållandet vara, om en officersaspirant underkännes på krigsskolan. I de nu nämnda fallen, där en elev efter det han förvärvat merit från viss skola eller vissa skolor, underkännes i senare skola, synes ej nödvändigt att uttryckligen föreskriva undantag för den händelse underkännandet beror på opålitlighet eller lättja. Meritberäkningen är ju icke någon ovillkorlig rättighet, varför den prövande myndigheten eller arbetsgivaren alltid kan beakta dylika omständigheter, och det synes då självklart, att den som sköter sig illa icke bör vinna anställning trots att han innehar de formella meriterna. För den, som måste avbryta utbildningen på grund av sjukdom, synes det hårt, om han ej får räkna den redan gjorda delen av utbildningstiden såsom merit. Det kan om honom sägas, att det icke visats att han saknar de för den befälsutbildade utmärkande egenskaperna. Med hänsyn till att alla meriter dock till sist prövas fritt, synas betänkligheter ej finnas mot att i sådant fall låta den tjänstgöring som redan gjorts betraktas såsom merit. Vidkommande det tredje spörsmålet, nämligen tillgodoräknande för löneklassuppflyttning, kunna skäl anföras både för och mot att denna förmån skall medgivas även åt icke godkända elever. För talar, att även den från skola i förtid avskilde eller vid dennas slut ej godkände eleven dock i sm civila bana försenats motsvarande tid och att det därför är skäligt, att staten låter denna ekonomiska förmån komma även honom till del. Det synes obilligt, att den, som på grund av sjukdom ej kunnat bliva godkänd, skall gå denna förmån forlustig Och beträffande den, som trots att han gjort sitt bästa blivit under-

161 känd, kan anföras, att i sådant fall kommenderingen till skolan berott på ett misstag från de militära myndigheternas sida, för vilket misstags skull den värnpliktige skäligen ej bör förlora tid utan någon gottgörelse. Mot talar dels att löneklassuppflyttningen icke endast är en gottgörelse för tidsförlust utan även är grundad på antagandet, att genom vad den befälsutbildade lärt sig under den militära tjänstgöringen och på grund av den befälsutbildades personliga egenskaper staten får valuta för den extra kostnaden, och dels att löneklassuppflyttning såsom i viss mån en belöning för visat välförhållande är avsedd att egga eleverna att arbeta för godkännande, varför den bör förbehållas de godkända. Rent av stötande vore det att medgiva löneklassuppflyttning i de fall, där avskiljandet från skolan eller underkännandet beror på opålitlighet, annat dåligt uppförande eller lättja. De sålunda anförda skälen torde leda till den slutsatsen, att på grund av sjukdom avskilda eller ej godkända värnpliktiga böra för löneklassuppflyttning få räkna den använda tiden, men att på grund av dåligt uppförande eller lättja avskilda eller underkända icke böra få åtnjuta denna förmån. Huruvida de, som underkänts trots att de gjort sitt bästa, böra få del av förmånen synes oss tveksamt. Beträffande rätten till premie anförde vi (se prop. 297/1942 sid. 29), att innan en elev började den förlängda tjänstgöringen hade han bakom sig en.ettårig utbildningstid, varvid hans färdighet och lämplighet såsom befäl kunnat iakttagas, förutom under rekrytskolan, under den sex månader långa förberedande plutonchefsskolan, och det syntes oss i betraktande härav ytterst osannolikt, att en sådan feluppskattning kunde göras av hans militära lämplighet, att han vid den fortsatta underofficers-, respektive officersutbildningen icke skulle kunna godkännas. På grund därav kunde vi icke tillstyrka dispensmöjlighet i fråga om den, som underkänts i följd av militär olämplighet. Även om det nu visat sig, att ett antal elever underkänts på grund av militär olämplighet, torde dock antalet av dem, som underkänts trots att de gjort sitt allra bästa, vara mycket litet, och antalet torde i framtiden bliva än lägre, sedan myndigheterna för uttagningarna fått större erfarenheter att bygga på. Att rättvist skilja mellan dem, som gjort sitt allra bästa, och dem, där lättja eller bristande intresse spelat in, är ofta icke möjligt. Vi ha därför stannat vid att föreslå, att tillgodoräknande för löneklassuppflyttning icke bör tillåtas för andra icke godkända elever än dem, där underkännandet eller avskiljandet berott på sjukdom. Fråga uppkommer då, huruvida tillgodoräknande för godkänd plutonchefsskola skall medgivas för den, som av annat skäl än sjukdom avskilts från aspirantskola eller däri underkänts. Det kan synas rättvist, att den på grund av dåligt uppförande eller lättja avskilde berövas förmånen att räkna sig plutonchefsskolan till godo. Om underkännandet i aspirantskolan beror på annan militär olämplighet skulle däremot en sådan förlust synas hård. För att skilja mellan dessa båda fall kräves, att skolans myndigheter varje gång giva den underkände ett intyg om orsaken till underkännandet. Ett dylikt förfarande synes ej lämpligt. Att den, som på grund av någon förseelse avskilts 11—2466 43

162 från en aspirantskola, sedermera får sådan anställning i statens tjänst, att löneklassuppflyttning kan ifrågakomma, bör innebära, att han stadgat sig, och i sådant fall torde det vara förenligt med de allmänna reglerna för löneklassuppflyttning, att tid, beträffande vilken ingenting ligger vederbörande till last, skall få räknas med. Vi föreslå därför, att den i aspirantskola ej godkände skall få räkna plutonchefsskoletiden för löneklassuppflyttning. Att medgiva löneklassberäkning även beträffande den, som efter godkända plutonchefs- och aspirantskolor kommenderats till krigsskola men där underkännes, synes än mer tveksamt. Mot ett sådant medgivande kan anföras, att dessa i krigsskolan underkända böra liksom andra, vilka ej godkännas i de för deras framtida levnadsbana fordrade skolorna, få vidkännas den försening i den senare valda levnadsbanan, som orsakas av ett misslyckande i den tidigare försökta. Man kan även ur en delvis annan synpunkt uttrycka saken så, att rent principiellt den icke godkände krigsskoleeleven ej bör få del av den ekonomiska förmån i form av löneklassuppflyttning, som staten utfäst för att kompensera för tid, som av icke yrkesmilitärer ägnats åt försvaret. Vi föreslå alltså, att i dylika fall löneklassberäkning icke må äga rum. Av det föregående framgår, att det har betydelse, om underkännandet beror på sjukdom eller annan orsak. Att i de fall, där orsaken är sjukdom, anteckning därom sker på värnpliktskort och i värnpliktsboken är alltså nödvändigt. Vad hittills sagts om kompensation åt icke godkända elever tager sikte på statstjänsten. Enahanda synpunkter torde emellertid kunna läggas även på kommunal och enskild tjänst, där arbetsgivaren alltid kan pröva i vad mån tid i befälsskolorna bör räknas vederbörande till godo.

163 Tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöringen i allmänhet. I direktiven för utredningen anförde departementschefen i denna fråga. Även om i överensstämmelse med vad av mig i det föregående förutsatts det visar sig möjligt att minska de olägenheter för den enskilde, som uppstå på grund ay olikheter i värnpliktstjänstgöringens längd, kvarstår det förhållandet, att från värnplikt frikallade och kvinnor bliva i jämförelse med värnpliktiga i allmänhet gynnsamt ställda vid konkurrensen på skilda levnadsbanor. Olägenheterna härav ha för de värnpliktiga ökats genom den avsevärda utsträckning av värnpliktstiden, som skett genom den nya värnpliktslagen. I sin skrivelse i anledning av värnpliktspropositionen har riksdagen betonat önskvärdheten av att åtgärder vidtagas i syfte att fullgjord värnpliktstjänstgöring överhuvudtaget i skälig utsträckning räknas den värnpliktige till godo i skilda avseenden. Onekligen föreligga vissa skäl för att utvidga den undersökning, som av mig i det föregående förordats, till att avse jämväl nyssnämnda problem. Ett undanskjutande av denna fråga kan med hänsyn till värnpliktstjänstgöringens nuvarande omfattning svårligen för någon längre tid äga rum. Emellertid synes det lämpligt att den enligt min mening för ögonblicket angelägnare frågan om tillgodoräkning av den mer kvalificerade värnpliktstjänstgöringen i första hand bringas till en lösning. Sedan denna utredning slutförts, bör emellertid frågan om igångsättande av utredning rörande den av riksdagen väckta frågan upptagas till övervägande. Vid remissen av promemorian den 7 maj-1942 berörde flera myndigheter frågan om tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöringen i allmänhet. Sålunda förordade Svea och Göta hovrätt sådan utredning snarast möjligt. Kammarrätten framhöll, att, därest bestämmelser om tillgodoräknande av den förlängda befälsutbildningstiden komme att utfärdas, det borde tillses, att desamma icke erhölle sådan form, att de i någon mån verkade hämmande på en praxis, som till äventyrs redan tillämpades i fråga om tillgodoräknande av militär tjänstgöring överhuvudtaget; denna större fråga syntes kammarrätten snarast möjligt böra göras till föremål för särskild utredning. Socialstyrelsen ville understryka önskvärdheten av en utredning även beträffande möjligheterna att undanröja olägenheterna av värnpliktstjänstgöringen över huvud taget i förhållandet mellan värnpliktiga och icke värnpliktiga medborgare. Försäkringsrådet anförde, att ehuru försäkringsrådet ansåge frågan om befälsutbildningens tillgodoräknande snarast möjligt böra bringas till sin lösning, försäkringsrådet ville framhålla önskvärdheten och lämpligheten av att samtidigt åtgärder vidtoges för reglerandet av frågan om tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöring överhuvudtaget. Ojämnheterna mellan de vapenföra, å ena sidan, samt de frikallade och kvinnorna, å andra sidan, ha särskilt uppmärksammats bland studenterna, vilka till stor del rekrytera de statliga tjänstemannakårerna. Från studenthåll har också gång efter annan framhållits nödvändigheten av att frågan löstes. 1943 års allmänna studentkonferens underströk även kraftigt vikten av att så skedde.

164 Utredningsmännen. Skäl av samma art, vilka tala för att de befälsutbildade skola kompenseras för befälsutbildningstiden, tala även för att de värnpliktiga i allmänhet kompenseras i förhållande till frikallade och kvinnor. Visserligen har frågan om de frikallades försprång i förhållande till de värnpliktiga så till vida fått mindre betydelse som enligt 1941 års värnpliktslag till skillnad mot vad tidigare gällt så många som möjligt uttagas till krigstjänst. Om också bland de frikallade mången på grund av allvarliga kroppsliga fel har så stora svårigheter att finna sin utkomst, att den fördel han vinner genom befrielsen från värnplikt kan anses vara honom väl unnad, återstår dock en del, vars frikallelse beror på omständigheter, som icke nämnvärt eller alls icke hindra dem i den civila banan. Redan den ordinarie fredstjänstgöringen är så lång, att den medför en avsevärd tidsförlust, och skillnaden mellan de krigstjänstskyldigas och de icke krigstjänstskyldigas civila möjligheter har under nuvarande beredskapstid ideligen framträtt. Denna skillnad har kanske i synnerhet fallit i ögonen i fråga om kvinnorna, som nu mer och mer konkurrera med männen. Jämlikt våra direktiv ha vi icke ingått på frågan om kompensationen i förhållande till de frikallade och till kvinnorna i andra hänseenden än där denna fråga — såsom beträffande inträdet i vissa skolor — rent tekniskt hängt så nära ihop med frågan om befälsutbildningens tillgodoräknande att båda frågorna enligt vår mening måst lösas samtidigt. Vi anse oss emellertid här böra framhålla nödvändigheten av att även den förra frågan snarast upptages. Det förefaller som om detta skulle utan olägenhet kunna ske redan innan frågan om de befälsutbildades kompensation slutligen avgöres.

165 Bilaga A. Förslag

till kungörelse med vissa bestämmelser angående meritberäkning m. m. i statstjänst för befälsutbildad värnpliktig. Härigenom förordnas, att beträffande tillgodoräkning i statstjänst av befälsutbildning följande bestämmelser skola lända till efterrättelse. 1§

Bestämmelserna i denna kungörelse skola tillämpas i den mån ej för visst verk särskilt bestämts, på vad sätt befälsutbildad skall äga tillgodoräkna befälsutbildningen. 2§1 mom. Med befälsutbildning förstås i denna kungörelse följande militära tjänstgöring i den mån den överstiger den jämlikt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen värnpliktiga i allmänhet åliggande tjänstgöringen, nämligen 1) utbildning enligt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen; 2) utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör eller flygskytt; samt 3) utbildning till reservofficer. Med befälsutbildad förstås den som med godkända vitsord genomgått befälsutbildning. 2 mom. Med statstjänst likställes i denna kungörelse befattning vid dels statsunderstödd läroanstalt, dels hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse, dels sammanslutning, institution eller inrättning med sociala, vetenskapliga eller kulturella arbetsuppgifter, som för sin verksamhet eller för visst ändamål åtnjuter bidrag av staten, vilket är av ej blott tillfällig art, eller genom statens bestämmande erhållit viss befogenhet, dels ock företag, i vilka staten genom aktieinnehav eller eljest har väsentlig bestämmanderätt och vilka av staten tillerkänts viss monopolställning eller liknande befogenhet. Bestämmelserna i denna kungörelse skola äga motsvarande tillämpning i fråga om statlig myndighets tillsättande av kommunal befattning ävensom kommunal myndighets tillsättande av befattning, beträffande vilken beslutet om tillsättningen må sakligt prövas av statlig myndighet. Verk, myndighet, institution, läroanstalt, företag och inrättning benämnes i kungörelsen verk. 3 §• Vid tillsättande av befattning eller uppgörande av förslag till befattningskall den hänsyn, vartill omständigheterna föranleda, tagas till befälsutbildning hos sökande eller annan, som kan ifrågakomma till befattningen.

4§H a r befälsutbildad sökande till befattning ej på grund av vad nedan i denna kungörelse sägs eller eljest må gälla fått räkna sig befälsutbildningen till godo, skall han vid tillsättande av befattningen äga företräde framför eljest jämställd medsökande. 5 §• Finnes föreskrift, att den som överskridit viss levnadsålder icke må erhålla viss anställning eller befordras till viss befattning eller vinna inträde i viss läroanstalt eller till viss kurs, skall för befälsutbildad till den sålunda bestämda åldern läggas tiden för hans befälsutbildning. 6§Fordras för anställning eller befordran viss teoretisk kompetens eller genomgången teoretisk eller praktisk utbildningskurs, må utan hinder härav vid handläggning av anställnings- eller befordringsärende i varje särskilt fall prövas, om och i vad mån utan men för fullgod personalrekrytering sådant villkor kan helt eller delvis eftergivas beträffande befälsutbildad.

7§Gäller enligt meddelade föreskrifter eller tillämpad praxis för befordran till extra ordinarie eller ordinarie befattning vid verk eller för erhållande av förordnande å dylik befattning såsom behörighetsvillkor föregående tjänstgöring vid verket eller eljest i statstjänst under längre tid än ett år, skall befälsutbildad såsom fullgjord nyssnämnd tjänstgöring i vad denna överstiger ett år äga tillgodoräkna tiden för befälsutbildningen.

8§. I den mån i befordringsärenden hänsyn tages till längden av föregående tjänstgöringstid i statens tjänst, skall befälsutbildad såsom tjänstår tillgodoräknas tiden för befälsutbildningen. 9§Varder befattningshavare, vilken efter vunnen anställning i statstjänst inträtt i viss turordning för erhållande av framtida förordnande eller befordran vid vederbörande verk, inkallad för befälsutbildning, må därav uppkommande avbrott i anställningen eller tjänstgöringen icke rubba hans före inkallelsen innehavda befordringstur. Den som fullgjort befälsutbildning, innan han inträtt i befordringstur varom förmäles i första stycket, må av vederbörande verk sättas i den befordringstur, som han kan antagas skola hava där innehaft, om han icke undergått sådan utbildning. Ansökning härom skall göras i samband med att han börjar tjänstgöra eller återinträder i tjänstgöring hos verket. H a r till följd av inkallelse för befälsutbildning befattningshavare eller elev kunnat genomgå eller avsluta vid verket anordnad utbildningskurs senare än eljest skulle hava blivit fallet, må detta icke rubba hans befordringstur eller eljest lända honom till men i befordringshänseende.

167 10 §. Är i avlöningsreglemente eller annan författning eller av vederbörande verk meddelad föreskrift såsom villkor för semester eller ferier eller avdragsfri tjänstledighet vid sjukdom bestämt, att befattningshavare skall hava innehaft viss tids statsanställning eller tjänstgjort i sådan anställning under viss tid, skall befälsutbildad äga att såsom dylik anställning eller tjänstgöring räkna jämväl befälsutbildning, som fullgjorts före hans inträde i statstjänst. Angående tillgodoräknande av befälsutbildning för löneklassplacering samt såsom tjänstår för pension gäller vad därom särskilt stadgas. 11 §• Har någon, som på grund av sjukdom avbrutit befälsutbildning, det oaktat fått uppbära premie i enlighet med vad därom finnes föreskrivet, äger han att på sätt förut i denna kungörelse stadgats tillgodoräkna fullgjord del av befälsutbildningen. Den som med godkända vitsord genomgått lägre skola eller utbildning men underkänts i högre skola eller utbildning må i de avseenden, varom denna kungörelse innehåller bestämmelser, tillgodoräkna tiden för den lägre skolan eller utbildningen. Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling", skolande bestämmelserna i kungörelsen äga tillämpning jämväl i fråga om befälsutbildning, som fullgjorts eller påbörjats före ikraftträdandet.

Bilaga B. Förslag

till kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8). Härigenom förordnas, att till 7 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 skall fogas ett nytt moment, betecknat 5 mom. och av följande lydelse.

5 mom. Vid tillämpning av föreskrifterna i 2 och 3 mom. skall ordinarie tjänsteman, vilken före tillträdandet av den ordinarie befattningen fullgjort i 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring och vilken icke tidigare fått enligt detta moment eller enligt bestämmelse i annat avlöningsreglemente för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tiden för

168 tjänstgöringen, anses hava under tjänstgöringstiden innehaft och bestritt samma ordinarie befattning samt därunder hava tillhört den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen. Lika med fortsatt tjänstgöring jämlikt nyssnämnda lagrum skall anses dels fortsatt tjänstgöring vid flygvapnet för utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör eller flygskytt, dels ock utbildning till reservofficer i vad denna överstiger tjänstgöringen enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen. Bestämmelserna i detta moment skola jämväl hava tillämpning dels å den som till följd av sjukdom nödgats avbryta påbörjad fortsatt tjänstgöring eller av sådan anledning icke kunnat godkännas i under tjänstgöringen anordnad skola och dels å den som med godkända vitsord genomgått lägre skola eller utbildning men underkänts i högre skola eller utbildning, i vad angår tiden för den lägre skolan eller utbildningen. Den som i krigs- eller motsvarande skola fortsatt sin utbildning till officer på aktiv stat äger icke i annat fall än då hans avgång från skolan har sin grund i sjukdom rätt till tillgodoräknande enligt nämnda bestämmelser. Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; skolande bestämmelserna i kungörelsen äga tillämpning jämväl i fråga om tjänstgöring, som fullgjorts eller påbörjats före ikraftträdandet.

Bilaga C. Förslag till

kungörelse angående ändring i vissa delar av civila icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939 (nr 273). Härigenom förordnas, dels att till 7 § civila icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939 skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom. och av följande lydelse, och dels att 29 § 2 mom. samma reglemente skall erhålla nedanstående ändrade lydelse.

7 ft 4 mom. Vid tillämpning av föreskrifterna i 2 och 3 mom. skall extra ordinarie tjänsteman, vilken, innan han vunnit anställning i den extra ordinarie befattningen, fullgjort i 27 § 1 mom. B—-D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring och som icke tidigare fått enligt detta moment eller enligt 29 § eller enligt bestämmelse i annat avlöningsreglemente för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tiden för tjänstgöringen, anses hava under tjänstgöringstiden innehaft och bestritt samma extra ordinarie befattning samt därunder hava tillhört den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen. Lika med (se Bil. B) A värnpliktslagen. Bestämmelserna i (se Bil. B) nämnda bestämmelser.

169 29 §. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma lönegrad under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till högsta löneklassen inom lönegraden. För sådan löneklassuppflyttning skola i tillämpliga delar gälla de för extra ordinarie tjänsteman i 7 § 3 och 4 mom. givna föreskrifterna. Denna kungörelse

(se Bil. B)

före ikraftträdandet.

Bilaga B. Förslag

till kungörelse angående ändring i viss del av militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275). Härigenom förordnas, att till militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 skall fogas en ny paragraf, betecknad 14 a § och av följande lydelse. 14a§. Vid tillämpning av föreskrifterna i 7 § 2 och 3 mom. skall beställningshavare tillhörande löneplan Ca, vilken före tillträdandet av beställningen fullgjort i 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring och vilken icke tidigare fått enligt denna paragraf eller enligt bestämmelse i annat avlöningsreglemente för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tiden for tjänstgöringen, anses hava under tjänstgöringstiden innehaft och bestritt samma beställning samt därunder hava tillhört den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen. Lika med (se Bil. B) A värnpliktslagen. Bestämmelserna i denna paragraf skola (se Bil. B) nämnda bestämmelser. Denna kungörelse

(se Bil. B)

före ikraftträdandet.

Bilaga E. Förslag

till kungörelse angående ändring i vissa delar av militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939 (nr 276). Härigenom förordnas, dels att till 7 § militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939 skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom. och av

170 följande lydelse, och dels att 29 § 2 mom. samma reglemente skall erhålla nedanstående ändrade lydelse.

?§• 4 mom. Vid tillämpning av föreskrifterna i 2 och 3 mom. skall extra ordinarie tjänsteman, vilken, innan han vunnit anställning i den extra ordinarie befattningen, fullgjort i 27 § 1 mom. B - D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring och som icke tidigare fått enligt detta moment eller enligt 29 § eller enligt bestämmelse i annat avlöningsreglemente för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tiden för tjänstgöringen, anses hava under tjänstgöringstiden innehaft och bestritt samma extra ordinarie befattning samt därunder hava tillhört den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen. Lika med (se Bil. B) A värnpliktslagen. Bestämmelserna i (se Bil. B) nämnda bestämmelser. 29 §. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till högsta löneklassen inom lönegraden. För sådan löneklassuppflyttning skola i tillämpliga delar gälla de för extra ordinarie tjänstemän i 7 § 3 och 4 mom. givna föreskrifterna. Denna kungörelse

(se Bil. B)

före ikraftträdandet.

Bilaga F. Förslag till

kungörelse angående ändring i vissa delar av folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619). Härigenom förordnas, att till vardera av 12 och 45 §§ folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 skall fogas ett nytt moment, betecknat respektive 3 mom. och 4 mom. samt av följande lydelse. 12 §. 3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 11 § 1 och 2 mom. samt 1 mom denna paragraf skall ordinarie lärare, vilken före tillträdandet av den ordinarie befattningen fullgjort i 27 § 1 mom. B - D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring och vilken icke tidigare fått enligt bestämmelse i detta eller annat avlöningsreglemente för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tiden för tjänstgöringen, anses hava under tjänstgöringstiden mne-

171 haft och bestritt samma ordinarie befattning samt därunder hava tillhört den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen. Lika med (se Bil. B) — . A värnpliktslagen. Bestämmelserna i (se Bil. B) nämnda bestämmelser. 45 §. 4 mom. Vad i 12 § 3 mom. stadgas angående tillgodoräkning för löneklassplacering av tid för fortsatt värnpliktstjänstgöring skall äga motsvarande tillämpning beträffande i denna paragraf avsedd lärares placering i löneklass. Denna kungörelse

(se Bil. B)

före ikraftträdandet.

Bilaga G. Förslag till

kungörelse angående ändring i vissa delar av avlöningsreglementet den 30 juni 1943 (nr 509) för de högre kommunala skolorna. Härigenom förordnas, dels att till vardera av 9 och 62 §§ avlöningsreglementet den 30 juni 1943 för de högre kommunala skolorna skall fogas ett nytt moment, betecknat respektive 6 mom. och 3 mom. och av följande lydelse, samt dels att 50 § 1 mom. samma reglemente skall erhålla följande ändrade lydelse. 9§6 mom. Vid tillämpning av föreskrifterna i 2 och 3 mom. skall lärare, vilken före tillträdandet av den ordinarie befattningen fullgjort i 27 § 1 mom. ^ B—D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring och vilken icke tidigare fått enligt bestämmelse i detta eller annat avlöningsreglemente för löneklassuppflyttning tillgodoräkna tiden för tjänstgöringen, anses hava under tjänstgöringstiden innehaft och bestritt samma ordinarie befattning samt därunder hava tillhört den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen. Lika med (se Bil. B) A värnpliktslagen. Bestämmelserna i (se Bil. B) nämnda bestämmelser. 50 §. 1 mom. Bestämmelserna i. 9 § 1—3 samt 5—6 mom. skola äga motsvarande tillämpning å extra ordinarie lärare.

172 62 §. 3 mom. Vad i 9 § 6 mom. stadgas angående tillgodoräkning för löneklassplacering av tid för fortsatt värnpliktstjänstgöring skall äga motsvarande tillämpning beträffande extra lärares placering i löneklass. Denna kungörelse

(se Bil. B)

före ikraftträdandet.

Bilaga H. Förslag till

kungörelse angående tillgodoräkning för pension av befälsutbildning. Kungl. Maj:t finner med stöd av 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, 14 § 3 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente och 15 § 3 mom. tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna gott förordna som följer. Har befattningshavare, vilken är underkastad något av ifrågavarande tjänstepensionsreglementen, fullgjort i 27 § 1 mom. B - D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring, skall han, jämväl för det fall att han fullgjort tjänstgöringen innan reglementet blev å honom tillämpligt eller han under tjänstledighet för tjänstgöringen fått vidkännas O-avdrag å lönen, äga att såsom tjänstår enligt reglementet räkna tiden för befälsutbildningen. Lika med (se Bil. B) A värnpliktslagen. Bestämmelserna i (se Bil. B) nämnda bestämmelser. Denna kungörelse

(se Bil. B)

före ikraftträdandet.

Bilaga I. Förslag

till kungörelse angående tillgodoräkning för löneklassplacering av militär beredskapstjänstgöring. Härigenom förordnas som följer. 1 §• Har befattningshavare, å vilken bestämmelserna i civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet, mili-

173 tära icke-ordinariereglementet, folkskolans avlöningsreglemente eller avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna äro tillämpliga, före första tillträdandet av annan befattning än aspirantbefattning varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring, skall han i och för uppflyttning till närmast högre än den honom vid befattningens tillträdande tilldelade löneklassen anses hava under tjänstgöringen innehaft och bestritt befattningen under så lång tid, som motsvarar hälften av sålunda fullgjord tjänstgöring. 2§. Vad i 1 § stadgas skall i fråga om värnpliktig icke äga tillämpning förrän han fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, därest han hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller inskrivits efter år 1941, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med etthundratjugu dagar för vapenfri värnpliktig. Tjänstgöring som sägs i första stycket av denna paragraf anses i förevarande hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige tidigare blivit i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring eller frikallad från värnpliktens fullgörande eller ock enligt för honom gällande bestämmelser haft att fullgöra tjänstgöring under kortare tid än i samma stycke sägs. 3 §. Med militär beredskapstjänstgöring avses i denna kungörelse sådan militär tjänstgöring, som på grund av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering ålegat vederbörande såsom värnpliktig, såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat, såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren eller såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer eller ock såsom medlem i någon av de i kungörelsen den 2 juli 1940 (nr 678) ömförmälda frivilliga försvarsorganisationerna eller i sjövärnskåren (Sveriges frivilliga motorbåtskår). Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1944 och omfattar jämväl militär beredskapstjänstgöring, som fullgjorts eller påbörjats före ikraftträdandet. Därest någon, som sagda dag eller dessförinnan placerats i högre löneklass än den lägsta för graden gällande, med tillämpning av bestämmelserna i denna kungörelse skolat placeras i den högre löneklassen tidigare än som sålunda skett, skall han för framtida löneklassuppflyttning äga taga i beräkning tid, som förflutit från den dag, då med tillämpning av denna kungörelse den verkställda löneklassuppflyttningen hade kunnat ske.

174 Bilaga J. Förslag till kungörelse angående tillgodoräkning för pension av militär beredskapstjänstgöring. Kungl. Maj:t finner med stöd av 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, 14 § 3 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente, och 15 § 3 mom. tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna gott förordna som följer. 1§Har befattningshavare, vilken är underkastad något av ifrågavarande tjänstepensionsreglementen, varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring, skall han, jämväl för det fall att han fullgjort tjänstgöringen innan reglementet blev å honom tillämpligt eller han under tjänstledighet för tjänstgöringen fått vidkännas C-avdrag å lönen, äga att såsom tjänstår enligt reglementet räkna halva tiden för beredskapstjänstgöringen.

Yad i

(se Bil. I)

2§stycke sägs. 3§-

Med militär

(se Bil. I)

frivilliga motorbåtskår).

Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1944; skolande bestämmelserna i kungörelsen äga tillämpning jämväl i fråga om militär beredskapstjänstgöring, som fullgjorts eller påbörjats före ikraftträdandet. Bilaga K. Förslag till cirkulär till statsmyndigheterna angående beaktande av befälsutbildning vid behandling av anställningsfrågor, som angå arbetare i statstjänst. Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat dels kungörelse med vissa bestämmelser angående meritberäkning m. m. i statstjänst för befälsutbildad värnpliktig, dels ock kungörelse om ändring i vissa delar av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, föreskriver, att statsmyndigheterna skola vid handläggning av anställningsfrågor rörande arbetare beakta befälsutbildning m. m. på sätt i det följande angives. 1. Skall vid minskning av arbetsstyrka hänsyn tagas till arbetares anställningstid, skall för befälsutbildad arbetare befälsutbildningstiden räknas såsom anställningstid.

175 2. Vid anställning av arbetare må myndighet icke utan tvingande skäl använda den i 2 § lagen den 14 oktober 1939 om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring medgivna möjligheten att göra förbehåll om att anställningen skall upphöra vid början av värnpliktstjänstgöring, som är till tiden i lag bestämd och skall pågå mer än tre månader. Vad sålunda föreskrives utgör dock ej hinder mot att myndighet gör förbehåll om att anställning skall upphöra vid första värnpliktstjänstgöringens början när fråga är om anställning av det slag, att den ej lämpligen bör innehavas av någon, som överskridit den vid nämnda tjänstgörings början vanliga levnadsåldern. 3. Sker för värnpliktstjänstgörings fullgörande avbrott i arbetet för den, som under anställning hos myndighet börjat yrkesutbildning, skall myndigheten vid hans återinträde i arbetet tillse, att han får fortsätta sin yrkesutbildning. 4. Fordras för fast anställning viss prövotid överstigande ett år, skall befälsutbildad såsom prövotid i vad den överstiger ett år äga tillgodoräkna tiden för befälsutbildningen. Myndighet äger pröva, huruvida utöver vad sålunda medgivits prövotid må helt eller delvis ersättas av befälsutbildning. 5. Gäller enligt avtal efter viss anställningstid längre uppsägningstid än för anställd med kortare anställningstid, skall i fråga om uppsägning från myndighets sida befälsutbildning räknas såsom anställningstid. Vad sålunda föreskrives innebär dock ingen ändring i vad som må vara överenskommet om att uppsägningstid eller viss uppsägningstid skall gälla först från det att anställningen blivit fast, varaktig eller dylikt. 6. Utgår högre lön efter viss tids anställning, må befälsutbildning tillgodoräknas såsom anställningstid för den högre lönen; i de fall, där för den högre lönen förutsattes viss yrkesskicklighet, dock under förutsättning allenast, att myndigheten finner den befälsutbildade hava förvärvat den förutsatta yrkesskickligheten. 7. Utgår efter viss tids anställning semester eller förmån vid sjukdom under längre tid än eljest, må befälsutbildningen räknas såsom anställningstid för den ökade förmånen. 8. Utgår enligt avtal i det föregående ej nämnd förmån först efter viss tids anställning eller i större utsträckning efter viss tids anställning, må i den mån myndigheten så finner skäligt befälsutbildningen räknas såsom anställning. 9. I ovan först omförmälda kungörelse har Kungl. Maj:t bestämt, bland annat, att vid tillsättande av befattning eller uppgörande av förslag till befattning skall den hänsyn, vartill omständigheterna föranleda, tagas till befälsutbildning hos sökande etter annan, som kan ifrågakomma till befattningen. Denna föreskrift grundas därpå, att man räknar med att de som undergå befälsutbildning icke blott utgöra en elit i fysiskt hänseende, utan även att de under sin värnpliktstjänstgöring i högre grad än andra ådagalagt och fått tillfälle att utveckla allmän vakenhet, initiativ, oförskräckthet att taga ansvar samt förmåga att leda andra ävensom visat sig pålitliga, plikttrogna

176 och allmänt dugliga. Allt detta är uppenbarligen egenskaper, som hava stor betydelse i statstjänsten. När fråga uppkommer om att till förman befordra eller att eljest såsom tjänsteman anställa arbetare, bör myndighet därför undersöka, huruvida någon av dem, mellan vilka valet står, är befälsutbildad, samt, om så är fallet, taga behörig hänsyn till befälsutbildningen. 10. Myndigheterna anbefalles slutligen att även i de hänseenden, vilka förut ej nämnts i detta cirkulär, söka tillse, att de befälsutbildade arbetarna ej få sämre ställning än de skulle hava haft, om de icke uttagits till befälsutbildning.

Bilaga L. Förslag

till kungörelse angående ändring i vissa delar av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare (nr 452). Härigenom förordnas, att till 1 § 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare skall fogas ett nytt moment, kallat 5 mom. och av nedan angiven lydelse, att nuvarande 14 § 4 mom. av reglementet skall benämnas 5 mom. samt att till sistnämnda paragraf skall fogas ett nytt mom., betecknat 4 mom. och av följande lydelse.

!§' 5 mom. Vid tillämpning av 1 mom. andra stycket d) skall med arbetaranställning jämställas dels fortsatt tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen, dels fortsatt tjänstgöring vid flygvapnet för utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör eller flygskytt, dels ock utbildning till reservofficer i vad denna överstiger tjänstgöringen enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen. Bestämmelserna i (se Bil. B) nämnda bestämmelser. 14 §. 4 mom. Såsom tjänstår må ytterligare tillgodoräknas dels till två tredjedelar den tids militärtjänstgöring, vilken arbetaren enligt 1 § 1 mom. andra stycket d) och 5 mom. fått tillgodoräkna för vinnande av tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente, dels oavkortat övrig tid av samma slags militärtjänstgöring. Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1944; skolande bestämmelserna i kungörelsen äga tillämpning jämväl i fråga om tjänstgöring, som fullgjorts eller påbörjats före ikraftträdandet.

177 Bilaga M. Förslag till

kungörelse angående arbetares tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring för pension. Härigenom förordnas som följer.

1§. H a r arbetare, vilken är underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring innan reglementet blev tillämpligt å honom och äger han icke på annan grund för pension tillgodoräkna tiden för beredskapstjänstgöringen, må han såsom tjänstår enligt reglementet tillgodoräkna halva tiden för beredskapstjänstgöringen.

Vad i

(se Bil. I)

2§stycke sägs. 3 §.

Med militär

(se Bil. I)

frivilliga motorbåtskår).

Bilaga N. Förslag till

förordning om värnpliktslån i fredstid. Härigenom förordnas som följer. Har för värnpliktig, vilken jämlikt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen ålagts fortsatt tjänstgöring, i anledning av den fortsatta tjänstgöringen uppkommit sådana svårigheter, som avses i 4 § förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån, må han erhålla sådant lån. Lika med fortsatt tjänstgöring jämlikt nyssnämnda lagrum skall anses dels fortsatt tjänstgöring vid flygvapnet för utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör eller flygskytt, och dels utbildning till reservofficer i vad denna överstiger tjänstgöringen enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen. 12—2466 43

178 Värnpliktslån enligt denna förordning beviljas av statens arbetsmarknadskommission. I övrigt skall vad i nyssnämnda förordning den 31 augusti 1940 stadgas äga motsvarande tillämpning. Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bilaga 0. Förslag

till förordning om ändring i fredsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 524). Härigenom förordnas, att till fredsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 skall fogas en ny paragraf, benämnd 7 a § och av följande lydelse. 7a§. 1 mom. Värnpliktig, vilken fullgör i 27 § 1 mom. B - D värnpliktslagen föreskriven fortsatt tjänstgöring, må uppbära näringsbidrag, varom sägs i 14 eller 15 § krigsfamiljebidragsförordningen. Lika med fortsatt tjänstgöring jämlikt nyssnämnda lagrum skall anses dels fortsatt tjänstgöring vid flygvapnet för utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör eller flygskytt, och dels utbildning till reservofficer, i vad denna överstiger tjänstgöringen enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen. 2 mom. Näringsbidrag enligt 1 mom. må utgå för varje dag, den värnpliktige äger tillgodoräkna sig såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagar inberäknade. Vad i 5 § 1 mom. första och andra punkterna sägs om familjepenning skall beträffande näringsbidrag äga motsvarande tillämpning, så ock vad som stadgas i 14 §, 15 § första stycket och andra stycket första punkten samt 17 § krigsfamiljebidragsförordningen. Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

179 Bilaga P. Förslag

till kungörelse med bestämmelse angående värnpliktigs kvarstående såsom elev i skola m. m. Härigenom förordnas som följer. Är värnpliktig antagen såsom elev i kurs vid verk eller läroanstalt och hindras han på grund av värnpliktstjänstgöring från att infinna sig till kursen eller nodgas han på grund av sådan tjänstgöring att avbryta densamma, äger han att utan särskild prövning bliva antagen såsom elev vid närmast efter värnpliktstjänstgöringens slut anordnad kurs av samma slag. Vad i första stycket -sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnpliktig, som antagits till elev vid läroanstalt och på grund av värnpliktstjänstgöring icke kan börja i läroanstalten första terminen efter antagningen. Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt dara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bilaga Q. Förslag till

cirkulär till statsmyndigheterna angående beaktande av befälsutbildning vid utdelning av stipendier, premier och studielån. Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat kungörelse med vissa bestämmelser angående meritberäkning m. m. i statstjänst för befälsutbildad värnpliktig forordnar, att vid statlig myndighets utdelning av stipendium, premie och studielån myndigheten skall taga hänsyn till om sökande på grund av befälsutbildnmg vant förhindrad förvärva merit, som har betydelse för erhållande av förmånen i fråga. Kungl. Maj.t förklarar tillika, att, därest i donationsurkund eller eljest foreskrivits, att den som överskridit viss ålder icke må bekomma eller behålla stipendium, premie eller studielån, skall beträffande den som undergått befalsutbildning den angivna åldern ökas med tiden för befälsutbildnmgen. Har i donationsurkund eller eljest föreskrivits, att stipendium premie eller studielån må behållas endast under viss tid, må beträffande den som under tiden för dylik förmåns åtnjutande undergår befälsutbildning och därunder frånträder förmånen den angivna tiden ökas med tiden för denna befälsutbildning.

180 Bilaga R. Förslag till

kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § reglementet den 29 juli 1943 (nr 663) för utdelning av studielån från allmänna studielånefonden. Härigenom förordnas, att 7 § reglementet den 29 juli 1943 för utdelning av studielån från allmänna studielånefonden skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 7

§•

1 mom. Sedan låntagare gällande inlåningsränta. Inbetalningar av till postsparbanken. Generalpoststyrelsen äger av amorteringstiden. 2 mom H a r låntagare efter det år, då han var berättigad att lyfta sista delen av honom senast tilldelat studielån, undergått befälsutbildning, varom förmäles i kungörelsen med vissa bestämmelser angående meritberaknmg m. m. i statstjänst för befälsutbildad värnpliktig, skall den tidpunkt, från vilket lånet skall löpa med ränta, förskjutas framåt med en tidrymd motsvarande tiden för befälsutbildningen. Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bilaga S. Förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av I mom. kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 44) angående tillgodoräknande av militär beredskapstjanstgormg vid tillsättning av vissa lärartjänster. Härigenom förordnas, att 1 mom. kungörelsen den 13 februari 1942 angående tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring vid tillsättning av vissa lärartjänster skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 1 Vid tillsättning av ordinarie lärartjänst skall tid, under vilken sökande varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring, tillgodoräknas honom såsom om han under samma tid fullgjort sådan lärartjänstgöring, som får tillgodoräknas för tjänstårsberäkning vid befordran vid det slag av läroanstalter, ansökan gäller. Vid tjänstårsberäkning

ett tjänstår.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller även beredskapstjänstgöring, som ägt rum före kungörelsens ikraftträdande.

181 Bilaga T. Förslag

till cirkulär om ändrad lydelse av 3 mom. cirkuläret den 13 februari 1942 (nr 46) till statsmyndigheterna angående beredande av vissa lättnader i anställnings- och befordringshänseende för statsanställda, vilka fullgjort militär beredskapstjänstgöring, m. m. Härigenom förordnas, att 3 mom. cirkuläret den 13 februari 1942 till statsmyndigheterna angående beredande av vissa lättnader i anställningsoch befordringshänseende för statsanställda, vilka fullgjort militär beredskapstjänstgöring, m. m. skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives. 3. Där ej Kungl. Maj:t i instruktion, arbetsordning eller dylik författning eller ock i annan ordning meddelat särskilda bestämmelser om tjänstårsberäkning för befordran, bör myndighet vid handläggning av befordringsärenden, i den mån hänsyn tages till längden av föregående tjänstgöringstid i statens tjänst, såsom sådan tid tillgodoräkna vederbörande jämväl tid, varunder han varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. I det — innehavda befordringstur. Den omständigheten, — — — kunnat avsluta vid vederbörande verk anordnad utbildningskurs först senare än eljest skulle hava blivit fallet.

Bilaga U. Cirkulär

till Svenska arbetsgivareföreningens delägare. A. Angående arbetsgivarnas ställning till värnpliktigt militärbefäl och officerare i reserven.

^ De värnpliktiga officerarna och underofficerarna samt reservofficerarna få sålunda i långt högre grad än övriga värnpliktiga ställa sina krafter i försvarets tjänst. Därest ej särskilda åtgärder vidtagas i utjämnande syfte, föreligger därför risk, att värnpliktiga med kortare utbildningstid i sin civila gärning få ett obehörigt försprång framför dem, som sålunda bringa rikets försvar större offer. Därest detta blir fallet, kan det befaras, att befälsutbildningen — till vilken i fall av behov tvångskommendering sker — kan mottagas med en stark känsla av olust, vilket i sin tur är ägnat att göra utbildningen mindre effektiv och mindre värdefull. Då de värnpliktiga officerarna och underofficerarna samt reservofficerarna (samtliga här nedan

182 kallade »de befälsutbildade») äro en nödvändig beståndsdel av vår värnpliktsarmé, är det av stor vikt, att sådana känslostämningar icke få utbredning. Det har påpekats, att tendenser i den riktningen redan nu kunnat förmärkas. Det är emellertid även, om man ser saken på längre sikt, ett riksintresse att på alla sätt söka förhindra, att den försvarsolust, som grep omkring sig efter det förra världskrigets slut, åter gör sig gällande, sedan det nu pågående kriget en gåcg avslutats. I främsta rummet måste det anses åligga staten själv att i sitt förhållande till de statsanställda vidtaga åtgärder i detta syfte. Beträffande statstjänsten kommer också, enligt vad vi erfarit, att utfärdas bestämmelser om att den genomgångna befälsutbildningen på olika sätt skall tillgodoräknas vederbörande i merithänseende. Tydligt är emellertid, att även de enskilda arbetsgivarna, som säkerligen komma att sysselsätta det övervägande antalet av de befälsutbildade, måste lämna sin medverkan i samma riktning. En sådan medverkan torde kunna lämnas, utan att detta innebär några egentliga uppoffringar. Man måste nämligen räkna med att de, som uttagas till befälsutbildning, icke blott utgöra en elit i fysiskt hänseende, utan även att de under sin värnpliktstjänstgöring i högre grad än andra ådagalagt och fått tillfälle att utveckla allmän vakenhet, initiativ och oförskräckthet att taga ansvar samt att de därigenom bevisat sin förmåga att leda andra. De befälsutbildade måste även under sin befälsutbildning ha visat sig pålitliga, plikttrogna och allmänt dugliga. Allt detta är uppenbarligen egenskaper, som äro av stor betydelse i näringslivet. De befälsutbildade kunna dessutom ofta i sin militärtjänst hava förvärvat kunskap och erfarenhet, som direkt kan utnyttjas i civil verksamhet. Vi vilja därför rekommendera våra delägare att då fråga om anställning (eventuellt återanställning) eller befordran av tjänstemän (arbetsledare, kontorspersonal m. fl.) uppkommer, göra sig underrättade om huruvida vederbörande såsom värnpliktig uttagits till officers- eller underofficersutbildning eller är reservofficer och därvid i varje särskilt fall överväga, huruvida icke detta kan tillräknas vederbörande såsom merit. Vidare vilja vi rekommendera, att i sådana fall, då tjänstetiden vid lönesättning eller eljest tillmätes betydelse, arbetsgivaren i möjligaste mån tillser, att vederbörande icke kommer i sämre ställning på grund av att han fullgjort sådan militärtjänstgöring, varom här är frågaBeträffande arbetare kan på grund av den generalisering av arbetsvillkoren, som kollektivavtalsväsendet oundgängligen medför, kanske mindre åtgöras för att kompensera de befälsutbildade för den förlängda tjänstgöringen. Vi vilja dock rekommendera, att om det i visst fack för uppnående av viss lön fordras en längre utbildningstid, än som kan anses behövlig för den ifrågavarande arbetarens yrkesutbildning, arbetsgivaren i möjligaste mån tillser, att arbetaren icke kommer i sämre ställning, därför att han fullgjort den ifrågavarande förlängda tjänstgöringen. Vidare är det angeläget, att en arbetare, som innan han inkallats till sin första tjänstgöring påbörjat en lär-

183 lingsutbildning, får fortsätta denna hos samma arbetsgivare, oavsett att han till följd av den förlängda värnpliktstjänstgöringen fått underkasta sig ett relativt långvarigt avbrott i utbildningen. Därest fråga uppkommer om befordran av någon arbetare till förman, kan det, såsom ovan påpekats, vara anledning att undersöka, huruvida någon av dem, bland vilka valet står, är befälsutbildad. Det kan i detta sammanhang framhållas, att sedan befälsutbildningen är avslutad tjänstgöringen i fredstid är densamma för de värnpliktiga officerarna och underofficerarna som för övriga värnpliktiga, samt att man beräknar, att när försvarsorganisationen blir fullt utbyggd, de värnpliktiga officerarna och underofficerarna icke skola inkallas till beredskapstjänst i större utsträckning än vanliga värnpliktiga. Stockholm den 8 november 1943. Svenska arbetsgivareföreningen Fritiof

Söderbäck.

Bilaga V. Intervju med förutvarande chefen för arméstaben. Såsom känt har Svenska arbetsgivareföreningen nu utfärdat ett cirkulär med rekommendation att anställa reservofficerare och värnpliktigt befäl. För försvarets framtid är det betydelsefullt att denna rekommendation efterföljes. Emellertid har man många gånger hört sägas, att det under nuvarande beredskapstid varit en avgjord nackdel för de enskilda arbetsgivarna att ha till befäl utbildade värnpliktiga anställda. Dessa ha nämligen genomsnittligt varit inkallade mycket längre tider än meniga värnpliktiga. För att få klarhet på den punkten har Svenska Dagbladet vänt sig till den nyligen avgångne arméstabschefen, generalmajoren Tottie och anhållit om ett uttalande: — Det är alldeles riktigt, säger generalmajoren Tottie, att befälet mångenstädes fått vara inkallat längre tider än de meniga inom samma truppslag. Detta har hängt ihop med den stora utbyggnaden av vårt försvar, som skett dessa fyra år. Den utbildning av värnpliktigt befäl, som vi förut hade, var ju både till tiden och till det antal värnpliktiga, som den omfattade, alldeles otillräcklig. Vi ha nu därför varit tvungna att ge de redan förut uttagna en ordentlig efterutbildning samt att utbilda ytterligare folk för att fylla befälskadrerna, vilka dessutom svällt ut till följd av vårt försvars utbyggnad. Utbildningen av äldre värnpliktiga — efterbesiktigade och andra förut ej uttagna — har krävt mycket befäl. Och då vår aktiva officerskår var för liten och den i stor utsträckning måste användas för stabsarbete i samband med utbyggnaden, har man i stället nödgats inkalla reserv- och värnpliktigt befäl.

184 — Kan man räkna med att belastningen å det ej aktiva befälet under den fortsatta beredskapen blir jämförelsevis mindre än hittills? — Det bör man ha möjligheter till. Något har det nog redan lättat. — Om vi efter en del års fred får samma beredskapstid som den här gången, hur kan det då bli? Blir det samma extra belastning på befälet? — Såvitt man nu kan bedöma, bör det ej bli samma extra belastning som hittills varit. Vi måste ju förutsätta, att den beslutade längre utbildningen till värnpliktigt och reservbefäl genomföres, att vi i fortsättningen komma att utbilda alla till krigstjänst dugliga värnpliktiga och att vi behålla den aktiva officerskår, som nu beslutats. I så fall komma de orsaker, som jag förut angivit till den nuvarande stora belastningen å det inkallade befälet, ej att föreligga på samma sätt som nu.

Bilaga X. Arbetsgivarna och det värnpliktiga militärbefälet. av direktören Chr. von Sydow. Aldrig förr har väl Sveriges folk utan att självt vara i krig fått en så levande bild av den ofrånkomliga nödvändigheten av att i ofredstid kunna taga ut landets hela och fulla försvarskraft som vad fallet varit och alltjämt är under den nuvarande kraftmätningen mellan världens mäktige. Att ett hundraprocentigt tagande i anspråk av landets samlade försvarsresurser icke kan ske på annat sätt, än att till dess yttersta konsekvenser tillämpa den allmänna värnpliktens idé, ifrågasattes icke heller i dag av någon. Rent militärt sett är dock givetvis en värnpliktsarmé icke ett idealiskt krigsinstrument, åtminstone icke under de första veckorna eller månaderna av sin existens i fältförband. Där anmäla sig genast många och stora svårigheter, av vilka befälsfrågan är en av de allvarligaste. För ett litet land som vårt är och kommer det alltid att förbliva en omöjlighet att i fredstid hålla kadrer av yrkesbefäl, som ens tillnärmelsevis förslå för den mobiliserade fälthärens behov. När landets krigsdugliga män, vilket nu för tiden är liktydigt med årsklasserna från 20 år praktiskt taget ända upp till 50-årsåldern, kallas under vapen, komma de därför alltid att omhändertas av befäl, som till sin lejonpart icke har krigarens yrke som sitt livskall. Där möter reservpersonal av olika slag, och där möter också den i dessa dagar hastigt växande befälskategori, som fått benämningen v ä r n p l i k t i g a officerare och underofficerare. Bland de tusenden och åter tusenden, som under dessa år inkallats till beredskapstjänst, har redan ett aktningsvärt antal ef t e r u t b i l d a t s för officers- och underofficersbeställningar med prefixet »vpl» före den militära titeln. Det befälstillskott, som härigenom tillförts vår försvarsmakt, är dock icke till fyllest. För varje år som går tillkomma nya årsklasser, och det måste sörjas

185 för att även dessa få sina befälskadrer fyllda. Hänsyn härtill har också tagits i den nya värnpliktslagen, som bygger på förutsättningen, att värnpliktiga i allmänhet, sålunda icke endast studenter och likställda, skola i väsentligt större utsträckning än tidigare tagas i anspråk som befäl. Lagen utgår från att utbildning av för befälsbefattningar lämpliga värnpliktiga skall äga rum redan i fredstid. Dessa värnpliktiga äro skyldiga att fullgöra en tjänstgöring, som avsevärt överstiger den för vanliga värnpliktiga bestämda. Den överskjutande tiden utgör i allmänhet 360 dagar för officersutbildning och 180 dagar för underofficersutbildning. Nå, vad sen, invänder någon. Detta är ju bara en konsekvens av värnpliktsprincipen som sådan och vad kunna vi göra häråt? Ja, det är riktigt, att skola vi fasthålla vid den allmänna värnplikten såsom bas för vår fälthär och det m å s t e vi, finnes ingen annan utväg än att i betydande omfattning förse vår försvarsmakt med befäl, som tvångsvis uttagits för utbildning härtill. Men göra något åt det — vad i så fall och behövs det? Jo, det behövs och en hel del kunna vi också göra, vare sig vi äro kamraten-yrkesmilitären eller vederbörandes civila arbetsgivare. Första förutsättningen för att denna tvångsutbildning av värnpliktiga officerare och underofficerare skall nå åsyftat resultat måste väl vara att befälseleverna taga emot kommenderingen med glädje och intresse och icke med den starka känsla av olust, som tyvärr alltför ofta präglade den forna utbildningen till reservunderbefäl. Skall så kunna ske, fordras först och främst skapande av trivsel i den militära tjänsten — under utbildningskursen såväl som under tjänsten efter uppnådd officersresp. underofficersgrad. Att stor omsorg måste ägnas särskilt valet av utbildningsledare ligger i öppen dag — minnena från de forna studentkompaniernas dagar under 1914 års härordning äro härvidlag icke alltid de gynnsammaste — men det ligger också vikt uppå att den värnpliktige fänriken resp. sergeanten av sina kamrater på stat och i reserven bemötes såsom vederlike, den där blivit anförtrodd en likvärdig ansvarsställning. Därnäst inställer sig emellertid frågan vad som kan göras från den civile arbetsgivarens sida i syfte att de som åläggas ifrågavarande förlängda tjänstgöring icke komma att känna sig missgynnade i sina utkomst- eller startmöjligheter på den civila bana, som vederbörande gjort eller ämnar göra till sin. Härmed äro vi inne på den angelägenhet, som närmast föranlett dessa rader. Att staten genom ekonomiska förmåner i viss mån kommer att lämna kompensation för dem, som längre än andra få axla Konungens rock, är redan klart. Den i anspråk tagna tiden kan dock ej ersättas enbart med. löneförmåner Med tillfredsställelse måste därför noteras att försvarsministern nyligen låtit tillkalla särskilda sakkunnige för utredning av frågan rörande tillgodoräkning av fortsatt värnpliktstjänstgöring för civil verksamhet m. m. samt att i saken avgiva utlåtande och förslag. Det torde också kunna antagas, att värnpliktiga i s t a t s t j ä n s t komma att få räkna den förlängda tiden till goco såsom merit vid befordran och uppflyttning i löneklass. Därmed är steget icke långt till k o m m u n e r n a s befattningshavare. E t t efterföljans-

186 värt initiativ har också nyligen tagits av ett stort antal motionärer ur alla partier i Lidingö stadsfullmäktige, som hemställt om skyndsam utredning i saken för nämnda stads vidkommande. Det ojämförligt största antalet av de unga män, som det här är fråga om, tillhör emellertid n ä r i n g s l i v e t s månghövdade skara av anställda. Frågan vad som från arbetsgivarens sida kan göras för att hålla den värnpliktige officeren resp. underofficeren om ryggen hänger givetvis ihop med spörsmålet i vad mån vederbörandes militära utbildning kan räknas honom till m e r i t även i hans civila tjänst. Mången är nog benägen att vid ett första skärskådande av problemet svara nej härtill — civil och militär tjänst äro vitt skilda från varandra, säger man, de kunna icke hopblandas i merithänseende. Uteslutet är också att en förlängd värnpliktstjänstgöring skulle kunna dispensera från de kompetenskrav beträffande examina, som uppställts på olika civila områden. Men är det nyss förda resonemanget även i övrigt riktigt? Nej, det är icke riktigt. Ty vilka värnpliktiga komma att uttagas till den ifrågavarande utbildningen? Jo, självfallet eliten och icke bara de som i fråga om fysisk spänst kunna anses som »toppsvenskar» utan framför allt sådana ungdomar, som genom allmän vakenhet, initiativkraft och oförskräckthet att taga ansvar ådagalagt sin förmåga att leda andra. För visso äro dessa egenskaper av minst lika stor betydelse för näringslivets funktionerande som någonsin inom det militära. Den genom uppnådd militär officers- eller underofficersgrad manifesterade ledareförmågan bör därför utan vidare kunna omplanteras på en mångfald civila verksamhetsområden och vederbörande givas ett visst företräde såväl vid första anställning som sedermera vid befordran. Men hur skall det gå till att lämna dylikt företräde? Ja, några allmängiltiga regler härför torde icke kunna uppdragas. Men låt oss försöka med några exempel: En kontoristplats skall besättas, bland de sökande ligga ett par tre i toppen men med sinsemellan tämligen likvärdiga betyg — giv företräde åt den värnpliktige fänriken eller sergeanten. En hel del större företag ha accepterat löneklassystemet för sina tjänstemän med antal tjänsteår som villkor för uppflyttning i högre löneklass; låt den förlängda värnpliktstjänstgöringen — även om den ägt rum före den första anställningen — tillgodoräknas vid uppflyttningen i löneklass. I kollektivavtalen stadgas ofta visst antal tjänsteår för erhållande av lön som fullgod arbetare. Tanken bakom detta villkor är kravet på uppnående av full yrkesskicklighet, ett krav vara givetvis ingen tumning kan ske. Fall kunna dock tänkas, där sagda antal tjänsteår äro så pass rikligt tilltagna, att uppnåendet av fullt godtagbar yrkesskicklighet icke äventyras, även om i tjänstetiden medräknas det offer, som vederbörande bragt fosterlandet genom det extra hel- eller halvåret i kronans kläder. Och vidare, bland mina bästa yngre arbetare står jag i begrepp att utvälja en man för utbildning till förman. Ligger det icke då i öppen dag, att en underofficersutbildning är en given merit? Exemplen skulle kunna mångfaldigas i det oändliga, regler av allmängiltig natur äro dock icke möjliga att finna. Och låt oss heller icke förespegla herrar

187 värnpliktiga fänrikar och sergeanter, att deras militära grad i alla väder koimmer att tjäna som någon sorts passe-partout-sedel på näringslivets vädjobama. Till syvende och sist måste deras duglighet på den civila posten självfallet bli det utslagsgivande för deras framtid på den banan. O m några allmänna regler således icke kunna dragas upp för de fall, där möjjlighet och önskan hos arbetsgivaren föreligger att taga hänsyn till den militära utbildningen; hur skall saken då ordnas i praktiken? Mycket, kanske det mesta skulle vinnas genom en så enkel åtgärd, som att vid varje nyanställlning alltid efterfråga vederbörande sökandes militära antecedentia och tjäustbarhet samt att å personalkort eller i personalliggare för såväl tjänstemän, förmän som arbetare ständigt föra anteckningar härom. Yikten av att inom den militära organisationen placera »rätt man på rätt platts» har som bekant alltmer fått träda i förgrunden vid tillvaratagandet och planläggandet av våra försvarsresurser. B e t nya inskrivningsförfarandet möjliggör också numera en helt annan registrering av den värnpliktiges civila utbildning och speciella färdigheter än vad tidigare var fallet. Vad vore då naturligare än att även den civile arbetsgivaren i sin tur förde anteckningar om sina anställdas militära duglighet och så långt sig göra låter rättar sitt handlande därefter? Härigenom skulle en växelverkan mellan militära och civila myndigheter kunna etableras, sona icke kan vara annat än till nytta för båda parter och därmed för möjligheterna att på bästa sätt utnyttja vår folkkraft över huvud taget. Sistnämnda synpunkt borde särskilt i dag tala sitt mäktiga språk med de aspekter beträffande hastigt minskande folkmängd i de arbetsföra åldrarna, som vi ha framför oss. D e tankar, som här ovan utvecklats, ha närmast tagit sikte på förhållanden, berörande värnpliktiga, som tvångsvis kvarhållas i militärtjänst för befälsutbildning. Den presumtion beträffande vederbörandes användbarhet även i civilt arbete, som sagda utbildning ansetts medföra, gäller emellertid självfallet i minst lika grad för dem, som på grund av f r i v i l l i g t åtagande låta utbilda sig till officerare och underofficerare i reserven — kategorien landstormsofficerare kommer som bekant att försvinna. Många äro de krafter, som i dag anspännas till bevarande och ytterligare stärkande av vårt folks försvarsvilja. Må vi se till att vi därvid icke glömma bort alla de ungdomar, som för befälsutbildning kvarhållas i militärtjänst längre än sina kamrater. Det får icke och behöver icke bli så, att dessa unga män se tillbaka på sitt extra hel- eller halvår i kronans rock med olust och i känslan av att tiden varit bortkastad och satt dem tillbaka i deras kamp för drägliga existensmöjligheter. Vi kunna alla hjälpas åt att förhindra detta, Stat och kommun kan det kanske lättast, men även vi arbetsgivare inom näringslivets vidsträckta intressesfär kunna i detta hänseende göra en betydelsefull insats. Låt oss visa, att vi äro redobogna härtill, och låt oss därigenom ådagalägga obehövligheten av en lagstiftning på området, för den händelse det är en sådan som föresvävat försvarsministern såsom erforderlig, när han igångsatt den utredning, varom ovan talats.

Statens offentliga utredningar 1943 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.1

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar ang. ersättning för flyttningskostnad. [2] Utredning och förslag ang. pappersformaten inom statsförvaltningen. [6] Betänkande med förslag till lag om redovisningsmedel m. m. [24] Betänkande med förslag ang. den statliga statistikens organisation m. m. 128] Handledning rörande tillämpningen av administrativa fullmaktslagen. [381 K o ni m un a I för vill tiling. 1940 års civila byggnadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker. [10] Stadsplaneutredningen 1942. 2. Förslag till vissa ändringar i byggnadsstadgan. [30] ' Statens och kommunernas finnnsväsen. 1941 års familj ebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. [3] Besparingsberedningens slututlåtande. [13] Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [23] Kommunalskatteberedningeu. Betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen m. m. Del 3. Den kommunala skattoutjämningen. [43]

Poiitt. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. fö] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. levnadskostnadsindex. [8] Utredning och förslag ang. statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. [9] Utredning och förslag ang. statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet. [15] Utredning och förslag ang. planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån [181 Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 3. Tiden juli 1941—juni 1942. [25] Utredning ang. Norrlands näringsliv. [39] Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag ang. omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. [20] Betänkande rörande sinnesslövårdens organisation med hänsyn till erforderliga åtgärder för beredande av skolundervisning åt bildbara sinnesslöa barn. [29] Allmänt näringsväsen. Ladugårdsbyggnadssakkunniga. Meddelande nr 1. Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation. [26] Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Yattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge m e l förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraflH 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. [M Betänkande ang. åtgärder mot spekulation i vattenkraft. [iM Betänkande avgivet av 1938 års grnvsakkunniga. [45] Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen! ordnande. 4. Förslag till åtgärder för textilforskniugenB ordnande. [11] 5. Förslag till åtgärder för järn- och mel tallforskningens ordnande. [16] G. Förslag till åtgärdeB för den geotekniska forskningens ordnande. [22] Statliga cemcntbestämmelser av år 1943. [401 IIandi'1 och sjöfart. Betänkande med förslag till hamnförordning [821 Kommunikations väsen. Betänkande med författnings- och organisationsförslag fe genomförande av ett förstatligande av den allmänn väghållningen på landet m. m. [1] Hank-, kredit- och peiiiiingviisen. Betänkande med förslag till militär moratorielag m.m. [4: Försäkrings väsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bi laga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. [7 Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande stånd punkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos b a n och ungdom m. m. [19] Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhål landena närmast efter avlagd examen samt militärtjänst göringens inverkan på universitets- och högskoleungdo mens studier och ekonomiska förhållanden. [17] Utredning med förslag ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Göteborg. [31] Betänkande rörande reglering av löner och tjäusteförliål landen m. m. för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöskolor. [33] Betänkande med utredning och förslag ang. den högre tekniska undervisningen. [34] Tabellbilaga. [35] Bihang 1, innehållande förslag ang. läroämnen, lärarbefattningai samt läro- och timplaner vid tekniska högskolan i Stock holm och Chalmers tekniska högskola. [3GI Bihang 2, innehållande förslag ang. byggnader samt utrustning och möblering för tekniska högskolan i Stockholm sära Chalmers tekniska högskola. [37] Betänkande med utredning och förslag ang. läkarutbild ningen. 2. Fortsättnings- och repetitionskurser för läkare [411 Betänkande med förslag ang. upprättandet av ett nordiskt institut. [46] Försvarsväsen. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling. [12] Betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet. [21] Betänkande med förslag till lag om folkskyddsväsende (folkskyddslag) m. m. [27] Betänkande med förslag ang. utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap vid marinen. [44] Betänkande med förslag rörande meritberäkning m.m. fö befälsutbildade värnpliktiga. 47; Utrikes ärenden.

Stockholm 1043. K. L. Beckmans Boktryckeri. 24GG 43

Internationell rätt.