Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

VL&^-^S'

2> /- a£c^cu4.

o , O. u.

/ S T A T E N S OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 4 2 : 1 FÖRSVARS DEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

PLAN FÖR ORGANISATIONSARBETET INOM FÖRSVARSVÄSENDET AVGIVET AV

1941 ÅRS FÖRSVARSUTREDNING DEN

12 JANUARI

19 42

S T O C K H O L M 19 4 2

Statens offentliga utredningar 1942 Kronologisk

förteckning

1. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Beckman. 733 s. Fö. i Till betänkandet höra dels en bilaga innehållande personalförteckningar m. m., avsedd endast för tjänstebruk, dels ock ett hemligt bihang i tre delar.)

« 6 v t l a U l l 0 ^ t d ! r ^ f m w C k , ? ^ 6 j a ,? g l VÖS ' ^ tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil uteöra begvnnelsebokdenartemlnrer rc?i,ement under vilke utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. . jordbruks-

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 2 : 1 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

PLAN FÖR ORGANISATIONSARRETET INOM FÖRSVARSVÄSENDET AVGIVET AV

1941 ÅRS FÖRSVARSUTREDNING DEN 12 JANUARI 1942

STOCKHOLM 1 9 4 2 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2440 41]

SÄ/

TILL

KONUNGEN.

Den 20 juni 1941 beslöt Kungl. Maj:t att inom försvarsdepartementet skulle enligt närmare angivna riktlinjer under ledning av statssekreteraren i departementet T. G. Wärn företagas en utredning syftande till uppgö-

4 rande av förslag till en plan rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter under den närmaste femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar. För utredningen har antagits benämningen 1941 års försvarsutredning. Med Kungl. Maj:ts bemyndigande har statsrådet och chefen för försvarsdepartementet sedermera för biträde med utredningen tillkallat följande sakkunniga : för armén berörande frågor överstelöjtnanten vid signalregementet A. C. G:son Nordström; för marinen berörande frågor kommendörkaptenen av första graden vid flottan R. V. Wetterblad; samt för flygvapnet berörande frågor majoren vid flygvapnet K. J. A. Silfverberg. För att biträda med särskilda avsnitt av utredningsarbetet har ett avsevärt antal experter efter hand av statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställts till försvarsutredningens förfogande. Under fortgången av försvarsutredningens arbete hava från Kungl. Maj:t till utredningen överlämnats vissa framställningar för att tagas under övervägande vid fullgörande av det utredningen meddelade uppdraget eller för att eljest vara tillgängliga hos utredningen. Vidare hava direkt till utningen inkommit vissa framställningar och skrivelser, berörande området för utredningens verksamhet. Särskild förteckning över ärenden av nu nämnda slag har inom utredningen upprättats. P å grund av remiss har utredningen den 1 december 1941 till Kungl. Maj:t avgivit särskilt utlåtande över ett av 1940 års militära socialvårdskommitté avgivet betänkande med förslag angående soldatvården. Utredningen har den 4 oktober 1941 till Kungl. Maj:t överlämnat en promemoria med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid, om höjning av värnpliktsåldern samt om upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm. Nämnda promemoria har sedermera lagts till grund för hithörande delar av Kungl. Maj:ts proposition nr 318 till 1941 års riksdag med förslag till värnpliktslag. Sedan de undersökningar som i övriga delar legat till grund för försvarsutredningens bedömande och ståndpunktstagande numera slutförts, får utredningen härmed till fullgörande av sitt uppdrag i underdånighet överlämna sitt med ledning av nämnda undersökningar utarbetade betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Till betänkandet höra dels förslag till personalförteckningar m. m. för de tre försvarsgrenarna, vilka förteckningar ansetts icke böra vara tillgängliga

5 annat än för tjänstebruk, dels ock ett hemligt bihang i tre delar innehållande uppgifter rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m. Nämnda förteckningar och bihang överlämnas i särskild ordning. I fråga om de i betänkandet föreslagna nybyggnadsarbetena vill utredningen framhålla, att det synes böra tagas under övervägande, huruvida icke för möjliggörande av ett omedelbart igångsättande anslagsmedel för vissa av dessa arbeten borde äskas av riksdagen å tilläggsstat för innevarande budgetår. Stockholm den 12 januari 1942. Underdånigst TAGE WÄRN.

7 Avd. I. Inledande avdelning. Allmänna synpunkter rörande behovet av en plan för försvarsväsendets utveckling. Det ligger i sakens natur, att ingen försvarsorganisation kan betraktas såsom slutgiltig. Tid efter annan måste försvarsväsendet underkastas ändringar och förnyelser. Denna ständigt pågående nydaning är främst betingad av teknikens och, i nära samband därmed, krigskonstens utveckling. Får denna utveckling ett snabbare förlopp, måste också nydaningsarbetet på försvarets område påskyndas. Även politiska överväganden hava i många fall övat inflytande på den gestaltning försvarsväsendet under olika perioder erhållit. E n blick tillbaka i tiden visar, att försvarsfrågan under senare delen av 1800-talet praktiskt taget ständigt stod på dagordningen. Dess utveckling kännetecknades då framför allt av indelningsverkets successiva avskrivning och dess ersättande med ett kombinerat värnplikts- och stamsystem såsom rekryteringsgrund. Även under 1900-talet har spörsmålet om försvarsväsendets anordnande varit en av de dominerande frågorna. Den ena utredningen har avlöst den andra och nya försvarsordningar hava antagits med föga längre mellanrum än ett decennium. Den av 1936 års riksdag antagna försvarsordningen är i princip ännu gällande. Efter hand hava emellertid väsentliga ändringar i densamma vidtagits. Den försvarsorganisation, som i dag är förhanden, företer därför — även bortsett från de förhållanden, som sammanhänga med den förstärkta försvarsberedskapen — en i betydelsefulla avseenden helt annan bild än den år 1936 beslutade. De vidtagna ändringarna hänföra sig i främsta rummet till organisationen av själva försvarskrafterna, mindre till ordningen för försvarsväsendets militära ledning. I sistnämnda hänseende kan sålunda sägas, att de år 1936 fastställda reglerna i sina huvuddrag alltjämt äro oförändrade. Vissa jämkningar med avseende å försvarsledningen hava dock vidtagits, exempelvis de av 1941 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t fattade besluten dels om inrättande av en biträdande inspektör för luftvärnsartilleriet och dels om utbyte av beställningen som chef för kustartilleriet mot en inspektör för samma vapen. Erinras bör också om tillkomsten av en hemvärnschef med hemvärnsstab för handhavande under chefen för armén av det år 1940 inrättade hemvärnets ledning. I fråga om själva försvarskrafternas organisation hava emellertid som nämnts åtskilliga viktiga förändringar vidtagits i 1936 års organisation. Vad armén beträffar hänföra sig dessa förändringar främst till krigsorganisationen, vilken under de senare åren väsentligt förstärkts i avseende å de däri ingående enheternas antal och även i övrigt avsevärt förbättrats, icke minst i vad avser utbildning, beväpning och utrustning. Denna förstärkning av arméns

8 krigsorganisation har medfört, att de fasta kadrerna vid armén måst högst väsentligt utökas, för vilket ändamål som bekant särskilda åtgärder gårg efter annan vidtagits. Frånsett dessa kaderökningar hava inga större förändringar gjorts i fråga om den år 1936 fastställda fredsorganisationen för armén. Ett undantag utgör dock luftvärnsartilleriet, vars fredsorganisaticn enligt fattade beslut skall utvidgas med dels ett nytt regemente i Stockholm och dels fem beredskapsdivisioner i Stockholm, Sundsvall, Boden, Göteborg och Malmö. I detta sammanhang bör ock nämnas tillkomsten av hemvärnet, vilket organisatoriskt ingår i armén. Vad beträffar marinen hava till en början flottans stridsmedel undergått en icke oväsentlig utvidgning i förhållande till vad som beslöts år 1936. Antalet fartygsenheter har sålunda väsentligt utökats dels genom nybyggnader av lätta fartyg och dels genom inköp av de fyra italienska jagarna; därjämte har stridsvärdet hos vissa äldre fartyg förhöjts genom omfattande ombyggnadsarbeten. Arbetet på förstärkning av flottan har emellertid åsamkats ett betydande avbräck genom den nyligen inträffade förlusten av tre jagare. Som bekant hava emellertid åtgärder för att ersätta denna förlust redan vidtagits. I samband med förstärkningsarbetet på förevarande område hava även flottans stamkadrer måst undergå utökningar; några väsentligare förändringar därutöver hava däremot icke vidtagits i fråga om flottans fredsorganisation. Vad beträffar kustartilleriet har dess krigsorganisation utvidgats i förhållande till 1936 års beslut genom tillkomsten av ett flertal batterier utöver dem, med vilka man då räknade. Denna utvidgning avspeglas i fredsorganisationen dels genom utökade stamkadrer och dels genom att för bemanningen av Älvsborgs fästning vidtagits vissa åtgärder av permanent natur. De största förändringar i fredsorganisationen^ som ägt rum sedan 1936 års försvarsbeslut hänföra sig emellertid till flygvapnet. Enligt nämnda beslut skulle flygvapnet vara organiserat på — förutom flygkrigsskolan — sju flottiljer, därav fyra bombflottiljer, en jaktflottilj, en armésamverkande och en marinsam verkande flottilj. Genom särskilda beslut har denna organisation utvidgats dels med nya jaktflottiljer och dels med vissa spaningsförband. Dessutom äro under uppsättning en redan beslutad fjärrspaningsflottilj, en bombflottilj och den s. k. flygbaskåren i Övre Norrland. Förberedande åtgärder för uppsättandet av ytterligare en jaktflottilj samt en torped- och minflottilj hava därjämte vidtagits. Slutligen föreligga förslag om ytterligare utökning av antalet flygflottiljer. Vissa av dessa förslag hava av statsmakterna ansetts såtillvida böra utgöra norm för flygvapnets fortsatta utbyggande, att de med vissa industriföretag ingångna avtalen om leverans av flygmateriel under de närmaste åren grundats på ett genomförande av förslagen i fråga. De redan beslutade utvidgningarna av flygvapnet hava medfört, att flygvapnets stampersonal måst utökas i en helt annan takt än som avsågs år 1936, varjämte andra särskilda åtgärder måst vidtagas i syfte att tillgodose personalbehovet. Jämväl vissa andra organisatoriska åtgärder med avseende å fredsorganisationen hava vidtagits.

9 Slutligen må i detta sammanhang erinras om det väsentliga avsteg från 1936 års försvarsordning, som gjorts i fråga om fredstjänstgöringstiden för de värnpliktiga. Eedan i början av år 1941 beslöt riksdagen en provisorisk förlängning av övningstiden till 360 dagar, repetitionsövningar oräknade. Detta provisoriska beslut har nyligen befästs genom riksdagens beslut om en övningstid för huvuddelen av de värnpliktiga om 450 dagar, i regel uppdelad på en första tjänstgöringstid om 360 dagar jämte repetitions- och efterutbildningsövningar, samt om förlängd tjänstgöring för värnpliktiga, som befinnas lämpliga till officers- eller underofficersutbildning, och för vissa specialister. De nu i korthet antydda, under senare år vidtagna förändringarna i försvarsorganisationen hava skett successivt allteftersom behov därav upp kommit och möjlighet till deras genomförande varit förhanden. Det säger sig självt, att man vid dessa partiella reformers genomförande icke bortsett från deras inverkan på hela försvarsväsendets struktur. Enhetliga och rationella grunder böra givetvis eftersträvas såväl i fråga om organisationen av de olika delar, av vilka försvaret är sammansatt, som då det gäller dessa delars inordnande i det gemensamma försvarssystemet. För att det skall bliva möjligt att fullständigt genomföra denna princip synes det emellertid erforderligt att i ett sammanhang vinna överblick över hela den samlade försvarsorganisationen sådan den för närvarande ter sig. Först med utgångspunkt härifrån torde det bliva möjligt att verkställa en fullt tillfredsställande avvägning mellan de olika försvarsgrenarnas och truppslagens behov samt att fastslå riktlinjerna för den fortsatta utvecklingen på förevarande område. Önskemål om utvidgningar och andra förändringar, som framförts från skilda håll, hava i allt högre grad visat sig påkalla ett enhetligt bedömande. Vid prövningen av hithörande spörsmål bör beaktas, att strävandena att öka vårt lands försvarsberedskap hittills i stor utsträckning måst inriktas på uppgifter av omedelbar betydelse för denna, medan mera genomgripande organisatoriska förändringar fått uppskjutas. Den nuvarande försvarsordningen har sålunda med nödvändighet i många avseenden fått en provisorisk prägel, åtminstone i vad avser fredsorganisationen. Det är emellertid i längden icke möjligt att tillgodose allenast behovet för dagen. Det har visat sig alltmera ofrånkomligt att, utöver vad som redan skett, vidtaga åtskilliga organisatoriska åtgärder, vilka pålägga statsmakterna förpliktelser även för framtiden. Detta förhållande får emellertid icke undanskymma det faktum, att erfarenheterna från det pågående kriget kunna medföra förskjutningar i uppfattningen om landets försvarsbehov och om olika försvarsmedels effektivitet. Med hänsyn härtill synes man böra eftersträva ett visst mått av elasticitet i den nya försvarsorganisationen, varigenom denna alltefter förhållandena skulle kunna medgiva viss begränsning eller viss utsvällning. Vidare torde återhållsamhet böra iakttagas då det gäller att anskaffa sådana slag av krigsmateriel, om vilkas värde med hänsyn till krigserfarenheterna än så länge delade meningar råda. I detta sammanhang må även erinras om de högst avsevärda begränsningar särskilt i fråga om byggnadskostna-

10 derna, som blivit möjliga genom att första tjänstgöringen för huvudde.en av de värnpliktiga kunnat hållas inom ramen av ett år. Vad sålunda anförts visar klart behovet av en plan för det fortsatta arbetet på försvarsorganisationen. Att under nuvarande förhållanden med en i uppdrivet tempo förlöpande utveckling på ifrågavarande område för en mera avsevärd tidrymd fastlåsa organisationen i en bestämd försvarsordn ng torde emellertid icke gärna vara möjligt. Svårigheten att överblicka utvecklingen någon längre tid framåt gör det nödvändigt att begränsa planeringsarbetet till att avse de organisatoriska åtgärder, vilka böra vidtagas under de närmast liggande åren för att med hänsyn tagen till landets ekonomiska resurser åstadkomma den effektivitet och den balans i försvarsorganisatioien som alltid måste utgöra syftemålet. Samtidigt synes man böra sträva e}ter att förläna organisationen en viss elasticitet i olika riktningar. Det är uppenbarligen ett viktigt önskemål, att försvarsorganisationen skall kunna u-,an alltför stor omgång lämpas efter ett förändrat läge. Å andra sidan ligger det i öppen dag, att en mera djupgående omorganisation måste finna s:öd i stadigvarande utvecklingstendenser. Den tilltänkta planen bör därför utformas så att den kan bilda en säker men icke till alla sina delar orubblig grundval vid fullföljandet av det pågående organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Försvarsutredningens tillsättande och dess uppgifter. Sedan något år tillbaka hava inom försvarsstaben och de särskilda försvarsgrenarnas staber utförts preliminära undersökningar på de områden, som nu äro i fråga. Det har sedermera befunnits lämpligt att överflytta det fortsatta bedrivandet av dessa undersökningar till en särskild utredning inom försvarsdepartementet, 1941 års försvarsutredning. Denna utredning har igångsatts enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1941 och ställts under ledning av statssekreteraren i departementet T. G. Wärn. Såsom utredningens huvudsyfte har angivits uppgörande av förslag till en plan rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter under den närmaste femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar. I samband med igångsättandet av utredningen har chefen for försvarsdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet erinrat om de huvudsakliga förändringar, som dittills gjorts i 1936 års försvarsordning, samt i anslutning därtill yttrat bland annat följande: För min del anser jag nu tiden vara inne att företaga en grundlig och enhetlig utredning rörande hela det frågekomplex som sammanhänger med utvecklingen av försvarsorganisationen under de närmast framförliggande åren. Denna utredning torde icke böra syfta till att framlägga förslag till en i egentlig mening ny försvarsorganisation, utan bör snarare hava till huvudsyfte att komma fram till en plan att ligga till grund för det fortsatta organiseringsarbetet inom försvarsväsendet under en viss tidrymd. Jag har nämligen vid övervägande av dessa spörsmål kommit till den bestämda uppfattningen, att ett fastställande för framtiden av en viss bestämd »för-

11 svarsordning» knappast låter sig göra och i varje fall under de förhållanden, som kunna förväntas föreligga under de närmaste åren, icke vore lämpligt. Den tidrymd, för vilken en dylik plan närmast skulle gälla, synes mig böra sättas till fem år; den utbyggnad av vissa vapengrenar som närmast kommer i fråga torde nämligen väl låta sig inpassa i en sådan tidrymd, medan å andra sidan en längre tid än denna knappast kan med någon grad av säkerhet överblickas. Vad beträffar de linjer, efter vilka utredningen bör arbeta, avser jag att efter hand lämna utredningen direktiv därför, varvid jag helt naturligt kommer att rådföra mig såväl med överbefälhavaren som med cheferna för de särskilda försvarsgrenarna. Som grundsats för utredningen torde emellertid böra gälla, att vår försvarsorganisation bör erhålla högsta möjliga kvalitet, samtidigt som dess storlek naturligen måste anpassas efter vårt samhälles ekonomiska bärkraft. Eftersom möjligheterna i sistberörda hänseende äro begränsade uppkomma otvivelaktigt under utredningens gång vissa avvägningsspörsmål av både ömtålig och vansklig natur. Med det utrymme i ekonomiskt hänseende, varmed man har att räkna, synas emellertid avvägningsproblemen böra kunna bemästras utan alltför stora svårigheter. Vid utredningens bedrivande synes särskild uppmärksamhet böra ägnas åt angelägenheten av att söka förläna vår försvarsorganisation en sådan elasticitet, att förändringar i densamma, som i framtiden kunna komma att påkallas, skola låta sig genomföra utan alltför stora olägenheter. I sådant syfte torde böra undersökas möjligheterna att låta en del av den för ständig tjänstgöring avsedda militära personalen vara anställd på ett mindre bundet sätt än som följer av det nuvarande fullmaktssystemet. Jämsides med frågan om uppgörandet av en plan rörande våra försvarskrafters utveckling under den närmaste femårsperioden måste även till behandling upptagas spörsmålet om organisationen av den militära ledningen av försvarskrafterna, därvid de erfarenheter som vunnits under den hittillsvarande förstärkta försvarsberedskapen torde böra särskilt uppmärksammas. I viss mån sammanhörande med ledningsproblemet är frågan om organisationen av den militära förvaltningsapparaten. Sistnämnda fråga har som bekant nyligen varit föremål för en principutredning genom särskilda sakkunniga (militära förvaltningsutredningen), vilka den 24 februari 1941 avgivit betänkande i ämnet. Över detta betänkande hava numera yttranden inkommit från ett flertal remissmyndigheter. Frågan om förvaltningsorganisationen behöver visserligen icke i sin helhet lösas samtidigt med frågan om försvarsorganisationen i övrigt; tidpunkten för genomförande av reformer på detta område kan bliva beroende av helt andra faktorer än då det gäller förändringar av de rent militära delarna av försvarsorganisationen. Förvaltningsspörsmålet synes därför böra göras till föremål för en särskild, fristående utredning. Med hänsyn till de beröringspunkter som förefinnas mellan frågan om den militära högsta ledningen och förvaltningsorganisationen, synes det emellertid vara lämpligt, att den fortsatta utredningen rörande förvaltningsorganisationen bedrives i tiden jämsides med utredningen om den militära organisationen och i nära kontakt med denna. Arbetet bör bedrivas med sådan sk.yndsamhet att, efter vederbörlig remissbehandling, förslag i ämnet kan föreläggas 1942 års riksdag. Av det anförda framgår, att den plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen som utredningen haft till uppgift att utarbeta skall omfatta den närmast liggande femårsperioden. Den period som utredningen därvid räknat med utgöres av budgetåren 1942/43—1946/47.

12 Till frågan om sättet för förvaltningsutredningens fullföljande i enlighet med det sagda har departementschefen senare återkommit. På hans hemställan har Kungl. Maj:t den 30 augusti 1941 uppdragit åt statssekreteraren Wärn att handhava och utföra fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets förvaltningsverksamhet ävensom att avgiva de förslag, vilka av utredningen kunna föranledas (1941 års militära förvaltningsutredning).

Sättet för utredningens bedrivande. Vid tidigare utredningar i försvarsfrågan har en avsevärd del av arbetet ägnats åt att klargöra de utrikespolitiska och strategiska betingelserna för ordnandet av vårt lands försvar. Särskilt försvarskommissionen ägnade stor uppmärksamhet åt hithörande spörsmål och tillmätte dem ett betydande utrymme i sitt betänkande. Redan kommissionen framhöll emellertid, att slutsatserna av strategiska utredningar alltid vore såtillvida relativa, att de vore anhängiga av den större eller mindre aktualiteten hos tänkbara situationer. Sedan kommissionens betänkande framlades, har Sveriges läge militärt sett undergått en opåräknad förskjutning av betydande mått. Med detta för ögonen och i insikt om de snabba skiftningar i läget, med vilka man i fortsättningen måste räkna, har utredningen för sin del icke funnit anledning att låta verkställa och till grund för sitt förslag lägga ingående strategiska utredningar, vilka för övrigt skulle hava blivit av den natur, a,tt de näppeligen kunnat framläggas för offentligheten. För det syfte, varom nu är fråga, torde det vara tillräckligt att fastslå såsom princip att vår försvarsorganisation bör erhålla högsta möjliga kvalitet. Till annat result;at torde ej heller de mest grundliga strategiska undersökningar kunna leda. Landets försvarskraft är emellertid beroende icke blott av den militära organisationens styrka utan även av det ekonomiska underlag och den försvarsvilja, varpå organisationen vilar. Denna grund får icke undergrävais. De direkta försvarsutgifterna få därför icke drivas upp till sådan höjd, aitt näringslivet och samhällslivet i övrigt klavbindas. Om hithörande spörsmål ses på längre sikt, framträder här en naturlig gräns för försvarsorganisiationens utvecklingsmöjligheter. Frågan var denna gräns bör dragas har erhållit en allsidig belysning vid de överläggningar, bland annat med representanter för näringslivet och inom detta verkande organisationer m. fl., s o m föregått utarbetandet av den planerade försvarsorganisationen. En helt annain sak är, att vårt lands förmåga att bära försvarskostnaderna i fall av kr-ig måste skjutas i bakgrunden. I detta sammanhang måste jämväl beaktais, att materielanskaffningens omfattning med nödvändighet blir beroende äveen av industriens kapacitet, vilken i sin tur icke kan bringas att överskrida (en viss gräns. I och med att försvarsorganisationen enligt vad nu sagts måste inpass.as inom en låt vara icke alltför trång ram, framträder spörsmålet om avväigningen mellan utgifterna till de olika försvarsgrenarna till bedömande. I detta hänseende hava under ledning av chefen för försvarsdepartementcet

13 ingående överläggningar ägt rum med överbefälhavaren över rikets försvarskrafter. Dessa överläggningar hava i allt väsentligt varit vägledande för försvarsutredningens arbete. Verksamheten inom utredningen har bedrivits på särskilda avdelningar, en för varje försvarsgren. Självfallet har ett nära samarbete ägt rum mellan dessa avdelningar, särskilt i frågor som äro mer eller mindre gemensamma för de olika försvarsgrenarna. Vidare har särskild sakkunskap varit tillgänglig för utredning rörande vissa viktigare fristående frågor, exempelvis spörsmålet om den högsta militära ledningens organisation. Jämsides med förevarande utredning liar 1941 års militära förvaltningsutredning till behandling förehaft spörsmålet om den militära förvaltningens organisation. En redogörelse för huvuddragen av den tilltänkta förvaltningsorganisationen har ansetts böra ingå redan i detta betänkande. E t t fullständigt utformat förslag i ämnet torde relativt snart kunna framläggas av förvaltningsutredningen. Försvarsväsendets rullföringsnämnd har med skrivelse den 27 september 1941 framlagt förslag till ny värnpliktslag med undantag dock för stadganden om tjänstgöringsskyldighet. I anslutning härtill har försvarsutredningen den 4 oktober 1941 till chefen för försvarsdepartementet överlämnat en promemoria med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid, om höjning av värnpliktsåldern samt om upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm. För närmare belysning av behovet och innebörden av de föreslagna bestämmelserna om tjänstgöringstid har utredningen ur sitt slutliga betänkande utbrutit de avsnitt, som beröra de värnpliktigas utbildning och vissa närliggande spörsmål, samt upptagit dessa spörsmål till behandling i promemorian. I förevarande betänkande har utredningen sålunda i detta avseende i stort sett kunnat begränsa sig till en hänvisning till det redan förut avgivna förslaget. Ekonomiska och statsfinansiella synpunkter på frågan om försvarsutgifternas storlek. Såsom redan i det föregående anmärkts har frågan om möjligheterna för och konsekvenserna av en mera permanent ökning av försvarsutgifterna, sedd ur realekonomiska och statsfinansiella synpunkter, redan på ett tidigt stadium varit föremål för överläggningar inför chefen för försvarsdepartementet med vissa för ändamålet särskilt tillkallade personer. Här är icke platsen att närmare ingå på de yrkanden och erinringar, som därvid från olika håll framställts. Det synes emellertid erforderligt att i detta sammanhang i stora drag söka redogöra för den ekonomiska och statsfinansiella bakgrunden till den försvarsorganisation, som utredningen i det följande föreslår. Den sakliga innebörden för landets ekonomiska liv av en vidgad försvarsorganisation är, att viss del av samhällets arbetskraft och maskinkapital undandrages användning för produktiva ändamål, med påföljd att den löpande konsumtionen och nybildningen av kapital blir relativt mindre än eljest. Den

14 omedelbara inskränkningen kan mätas genom en jämförelse mellan nationalinkomstens och försvarsutgifternas höjd. Den försämring i standarden s»m därutöver så småningom bör inträda, till följd av att den minskade kapiialbildningen verkar hämmande på nationalinkomstens utveckling, är svånre att uppskatta. Nationalinkomsten kan för närvarande antagas uppgå till ungefär 12 niljarder kronor om året. Försvarskostnader å något över 700 miljoner kroior innebära alltså en belastning av samhällets produktiva krafter med cirka 6 pcocent. Denna belastning behöver icke på kort sikt väcka betänkligheter. Den mdpressning av nationalinkomsten åter, som inträder först i den mån verkningarna av den minskade kapitalbildningen hinna göra sig gällande, bör icke komna att innebära någon bestående reduktion av levnadsstandarden ens av den cmfattning som omedelbart framträder. E n fullständig uppbromsning av nationalinkomstens utveckling eller en nedpressning av nationalinkomsten under cen ursprungliga nivån kan icke följa av att produktionsmedel blott i nu ifrågasatt omfattning disponeras för försvaret. Den bedömning av möjligheten att bära en förstärkt försvarsordning, sun motiveras av det nyss sagda, måste emellertid något modifieras, när nian betraktar frågans statsfinansiella sida. Den arbetskraft och de produktionsmedel i övrigt, som för en längre tid reserveras för försvarsändamål, måste erhålla sin betalning ur statens löpande inkomster, om ogynnsamma återverkningar på penningväsendet skola undvikas. Att skaffa dessa inkomster genom beskattning av medborgarnas intäkter är i själva verket medlet att anpassa medelsförbrukningen i samhället efter den ändrade användningen av de produktiva resurserna. Med hänsyn till att beskattningen drabbar blott vissa delar av nationalinkomsten, kommer den emellertid att för skattebetalarna framstå såsom en relativt tyngre belastning än en direkt jämförelse med nationalinkomsten ger vid handen att den samhälleligt sett är. Därför kunna åtminstone på kortare sikt vissa psykologiska svårigheter göra sig gällande, som begränsa möjligheterna till omdisposition av samhällsresurserna efter försvarets behov starkare än objektiva hänsyn till samhällets ekonomiska bärkraft motivera. För bedömandet av de senast berörda, i trängre mening finansiella svårigheterna må erinras därom, att försvarsutgifter av storleksordningen 700—800 miljoner kronor, jämte de under kriget starkt, ökade civila utgifterna för mera normala behov, i riksstatsförslaget för budgetåret 1942/43 faktiskt täckas av löpande inkomster. Spörsmålet om finansieringen av försvarsutgifter av angiven höjd kan alltså lösas. Frågan uppställer sig emellertid, om det nu för balansering erforderliga skattetrycket skall behöva bibehållas, för att utgifterna för försvarsorganisationen även fortsättningsvis skola kunna täckas med löpande inkomster. Svaret på denna fråga är tydligen i första hand beroende på bedömningen av den kommande utvecklingen av förhållandet mellan statsinkomsterna och ut.gifterna för civila ändamål. Räknar man med oförändrad prisnivå och bortser man tills vidare från det inflytande en fortsatt ökning av nationalinkomsten kan utöva, talar sannolik-

15 heten för att nämnda förhållande icke kommer att utvecklas så, att utrymme kommer att föreligga för de ökade försvarsutgifterna vid en sänkt skattenivå. Besparingar på utgiftssidan äro visserligen att motse, bland annat på grund av att denna belastas av vissa av krisen betingade kostnader, men dessa besparingar lära knappast bli större än att de helt motvägas av nytillkommande, oavvisliga utgiftsbehov, exempelvis för förräntningen av den ökade statsskulden. Under förutsättning av ett prisfall skulle de civila utgifterna kraftigt reduceras, främst till följd av att kostnaderna för kristillägg å löner, pensioner och socialförsäkringar samt för prissubventioner skulle i större eller mindre utsträckning bortfalla. Häremot står emellertid, att ett prisfall skulle medföra även en avsevärd nedgång i statsinkomsterna. Även kostnaderna för den föreslagna försvarsorganisationen — och därmed det skattebehov, vartill denna ger upphov — påverkas givetvis av prisutvecklingen. Vid oförändrad prisnivå synes försiktigheten med hänsyn till vad nyss anförts bjuda, att man räknar med att genomförandet av den nya försvarsorganisationen medför, att det inkomstbehov som framträder i riksstatsförslaget för budgetåret 1942/43 blir bestående. I samma mån som kostnaderna för organisationen till följd av prisfall reduceras, minskas givetvis även inkomstbehovet. Det anförda resonemanget måste emellertid kompletteras med ett påpekande, att det ju icke är storleken av statens inkomster av skatter i och för sig utan dessa inkomster i förhållande till nationalinkomsten som till slut är av betydelse. En ökning av nationalinkomsten tenderar i och för sig att förbättra balansen mellan statens inkomster och utgifter. Den innebär emellertid vidare, att ett och samma inkomstbehov för statsverket kommer att kunna tillgodoses vid ett sjunkande relativt skattetryck. Om nationalinkomstens hittills fortgående stegring icke avbrytes, bör alltså den vidgade försvarsorganisationen på längre sikt i och för sig låta sig förena med en sänkt beskattning. Betydelsen härav förringas emellertid av att man under en period av den längd det här gäller måste räkna med nytillkommande medelsbehov av annat slag, bland annat för amortering av statsskulden. Tidigare har framhållits, att de vidgade anspråken på produktionsmedlen för försvarsväsendets räkning måste inverka menligt på nationalinkomstens tillväxt. Det har dock också understrukits, att nu ifrågavarande utvidgning av försvaret icke ensam är av sådan omfattning, att en fullständig uppbromsning av utvecklingen eller ett omslag i denna är att befara. Någon anledning att modifiera detta omdöme med hänsyn till statens övriga anspråk på landets ekonomi torde icke nu föreligga. Då så icke är fallet och då frågan om finansieringen av försvarsutgifter inom den nu aktuella ramen kan lösas, synes denna kunna ur ekonomisk synpunkt godtagas. Huvuddragen av försvarsutredningens förslag i belysning av de senaste årens erfarenheter. Krigsmaktens organisation har sedan gammalt fått sin prägel genom uppdelningen på olika försvarsgrenar. Avgörande för denna uppdelning har varit

hänsynen till de väsentliga skiljaktigheterna mellan de huvudsakliga stridsmedlens egenskaper. Såsom försvarskommissionen på sin tid framhöll äro dessa skiljaktigheter i sin tur betingade av de olika element, inom vilka stridsmedlen verka: till lands, till sjöss och i luften. Under senare år hava tillkommit nya stridsmedel, vilkas användningssätt icke äro i detta avseende klart avgränsade. Det må här erinras om tillkomsten av fallskärmstrupper och lufttransporterade markförband. Frågan om flygvapnets inverkan på krigföringen tilldrager sig även i övrigt särskild uppmärksamhet. Den moderna krigföringen bygger överhuvudtaget i långt högre grad än tidigare varit fallet på en intim samverkan mellan de olika försvarsgrenarna. Detta förutsätter, att försvarsgrenarnas verksamhet i erforderlig mån samordnas. Organet härför utgöres i vår nuvarande försvarsordning av försvarsstaben. Den moderna krigföringen förutsätter emellertid även hos målsmännen för de olika försvarsgrenarna vidgad kännedom om de övriga försvarsgrenarnas verkningssätt och möjligheter. Utvecklingen har sålunda varit ägnad att understryka kravet på att försvarsgrenarnas särintressen, vilka tidigare stundom framträtt med stor skärpa, underordnas de önskemål, vilka med hänsyn till landets försvarskraft såsom en helhet göra sig gällande. Den hävdvunna uppdelningen av krigsmakten på särskilda försvarsgrenar behåller dock alltjämt i stort sett sin giltighet. Utredningen lämnar här nedan en kortfattad redogörelse för de senaste årens krigserfarenheter, sådana de te sig ur de särskilda försvarsgrenarnas synvinklar. I anslutning härtill lämnas en översikt av utredningens förslag i stora drag. Armén.

Genom införandet av ettårig värnplikt jämte erforderliga repetitions- och efterutbildningsövningar ävensom i samband därmed rekrytering av värnpliktigt befäl i för organisationen erforderlig omfattning skapas i vårt land en av grundförutsättningarna för organiserandet vid mobilisering av en omedelbart operationsduglig armé. Härför erfordras emellertid vidare en kader av yrkesbefäl och reservbefäl, som är av tillräcklig storlek för att utgöra ryggraden i de krigsorganiserade förbanden. Genom beslut av riksdagarna 1940 och 1941 har en viss ökning av dessa kadrar ägt rum. Utredningen föreslår nu vissa ytterligare utökningar av framför allt den aktiva kadern, vilken ökning jämväl är erforderlig för att ernå ett fullgott resultat av utbildning och förvaltningstjänst m. m. i fred. Slutligen erfordras tillgång till fullgod beväpning och utrustning och till sådana materielreserver, att förbandens uthållighet under krig icke äventyras. Med hänsyn härtill föreslår utredningen en omfattande krigsmaterielanskaffning, som främst tager sikte på ett höjande av arméns slagkraft och rörlighet. Vid utformandet av förslag till arméns krigsorganisation ha rikliga erfarenheter stått till buds från det pågående stormaktskriget ävensom från vår egen beredskapstjänst. Särskilt när det gäller utnyttjandet av krigserfarenheter, är emellertid en viss varsamhet erforderlig. En säker överblick över dessa

17 erfarenheter har nämligen ännu icke kunnat erhållas och möjligheter till en till grunden gående sovring av det befintliga materialet hava icke heller förelegat. Å andra sidan går utvecklingen såväl på det militärtekniska som på det strategiska och taktiska området så snabbt framåt, att det tvivelsutan ligger fara i dröjsmål med att i möjligaste mån följa denna utveckling. Härvid föreligga emellertid vissa risker för felaktiga slutledningar med därav följande konsekvenser i fråga om organisationens struktur, men dessa risker måste i nuvarande läge tagas. Karakteristiskt för de senare årens utveckling på förevarande område, sådan den för stormakternas vidkommande under det pågående kriget framträtt, är den snabbhet, med vilken anfallsoperationer kunnat genomföras. Detta har, förutom genom flygvapnets verksamhet, främst åstadkommits därigenom, att åt vissa operativa enheter givits mycket stor slagkraft och stor rörlighet. Dessa enheter hava främst utgjorts av pansarförband med stark beväpning samt stor terrängframkomlighet och rörlighet. Därjämte hava uppträtt talrika motoriserade operativa enheter med i stort sett samma slagkraft som vanliga infanterifördelningar men med flerdubbelt större rörlighet. Även de vanliga infanterifördelningarnas slagkraft har ökats genom beväpningens stärkande. I fråga om artilleriet kan genomgående spåras en ökning av kalibern och därav följande starkare projektilverkan. Särskilt stormartilleri — pansrade pjäser på bandlavettage — har på sina håll införts för att i stridens avgörande skeden medelst direkt eld på korta avstånd stödja infanteriet. Förekomsten av pansarförband har medfört en stark utveckling av pansarvärnsbeväpningen. Erfarenheterna från det pågående kriget synas giva vid handen, att operationer med dylika modernt utrustade och organiserade trupper äro möjliga att utföra även i nordisk terräng. Vår organisation och beväpning bör därför i möjligaste mån avpassas med hänsyn härtill. I det föreliggande förslaget har detta skett, så långt våra resurser ansetts göra detta möjligt. Den stora utsträckningen av de områden, som kunna tänkas såsom operationsområden för våra armékårer, och de under alla förhållanden begränsade stridskrafter, som vi äro mäktiga att uppställa, göra det erforderligt att skapa ökad tillgång på trupper med större rörlighet än som de vanliga operativa enheterna besitta. Detta krav skarpes ytterligare, om man har att räkna med en motståndare, som kan beräknas disponera över talrika lättrörliga förband. Med hänsyn härtill föreslår utredningen organiserandet av ett antal lättrörliga enheter, motoriserade eller cykelutrustade. I betraktande av de uppgifter, som avses komma att påvila dessa förband, är en organisation i fördelningsförband av desamma att anse såsom alltför tungrodd. I stället föreslås, att dessa förband sammanhållas i smärre operativa enheter, motorbrigader och cykelbrigader. I likhet med de större operativa enheterna, fördelningarna, inrymma dessa brigader förband ur flera truppslag och hava organ för egen underhållstjänst. I vissa fall kan ett sammanförande av två eller flera brigader (och eventuellt även av andra enheter) i tillfälligt bildade fördelningar vara erforderligt. Med hänsyn härtill böra särskilda fördelningsstaber stå till förfogande. 2—8440 41

18 Den omständigheten, att våra truppförband i fält ständigt måste vara beredda att möta anfall i stor skala av pansartrupper, medför kravet på en förstärkning av arméns pansarvärn. Utredningen föreslår därför, att de lägre truppförbandens pansarvärn ökas. De självständiga motoriserade pansarvärnskompanier, som redan ingå i organisationen, föreslås vidare skola utbyggas till pansarvärnsbataljoner, beväpnade även med tunga pansarvärnspjäser. Även om förstärkningen av pansarvärnet skulle drivas längre än vad här föreslås, skulle dock icke fullständig trygghet kunna skapas mot att en motståndares pansarenheter, insatta utan hänsyn till uppstående förluster, skulle kunna verkställa ett genombrott på en front. Efter ett sådant genombrott inom ett armékårområde föreligger risk för att kårens ledning och underhållstjänst rivas upp och att frontfördelningarna inringas av motståndaren. För att möta ett dylikt hot måste trupper med minst samma rörlighet, framkomlighet och slagkraft som de anfallande pansarförbandens stå till försvararens förfogande. Med dessa trupper kan denne gå till motanfall och slå fiendens inbrytande pansarförband. De enda trupper, som med utsikt till framgång kunna insättas för denna uppgift, äro egna pansartrupper. Tillgången till pansartrupper giver även i övrigt de egna armékårerna möjlighet till ett offensivt uppträdande, utan vilket framgångsrikt försvar icke är möjligt. Avvärjandet av anfall över kust eller gräns lärer för vår del ofta få karaktären av snabbt insatta motanfall. För att motanfallsförbanden skola hinna ingripa i tid kräves, att de äro mycket rörliga; därför lämpa sig motoroch cykelbrigader väl för ändamålet. Men först då i motanfallsgruppen ingå även pansarförband av tillräcklig styrka, får motanfallet den kraft och tyngd, som erfordras för dess snabba genomförande. Utredningen föreslår därför, att ett antal pansarförband skall ingå i arméns krigsorganisation. Liksom beträffande motor- och cykelförband föreslås dessa skola bilda särskilda operativa enheter. Kärnan i dessa enheter utgöres av stridsvagnsförband; till dessa komma vidare pansarinfanteri, pansarvärn, motorcykelförband, ingenjörtrupper, artilleri m. m. De särskilda terrängförhållanden, som äro rådande i landets norra delar, göra det önskvärt att giva vissa av de trupper, som i första hand äro avsedda för dessa terrängområden, en med hänsyn härtill avpassad, särskild organisation. Utredningen föreslår därför, att ett antal jägarbrigader ingår i organisationen. Beträffande de övriga i armékårerna ingående operativa enheterna har utredningen tagit under övervägande att till vinnande av större smidighet i användningen föreslå en övergång till fotbrigader, d. v. s. operativa enheter av mindre storleksordning än de nuvarande fördelningarna. Utredningen har emellertid icke funnit sig övertygad om att en dylik övergång till brigadorganisation skulle vara fördelaktig och vill fördenskull icke, i varje fall för närvarande, förorda densamma. Skulle emellertid efter ytterligare erfarenheter en sådan omorganisation prövas lämplig, synes denna utan större svårigheter kunna ske i stort sett inom den föreslagna ramen.

I

19 Beträffande fördelningens sammansättning har utredningen kommit till den uppfattningen, att värdet av ryttarförband inom fördelningens ram är mycket växlande med hänsyn till de skiftande uppgifter, som kunna påvila en fördelning. För att rationellt utnyttja det dyrbara och svårersättliga rytteriet föreslås därför, att detta sammanföres i ryttarbataljoner, vilka få karaktären av kårförband. Vid de armékårer, som erhålla ryttarbataljoner, kan tilldelning av rytteri ske till de fördelningar, som äro i behov därav; den eventuella återstoden utnyttjas av kårchefen såsom kårförband. Vid en stridshandling, där avgörande sökes, är i regel artilleriets insats av utslagsgivande betydelse. Icke minst gäller detta det artilleri av grövre kaliber, med vilket fiendens artilleri nedkämpas eller nedhålles. Tillgången på dylikt artilleri, sammanhållet i kårförband, är för närvarande inom vår armé alltför ringa för att motsvara behovet. På grund härav föreslår utredningen viss utökning av kårartilleriet. Den ständigt stegrade risken för anfall av fiendens flygstridskrafter medför ökade krav på effektiva motåtgärder. Härvid kommer i första rummet ett slagkraftigt eget flygvapen. Detta kan emellertid icke beräknas vara till hands för att trygga alla förband. Arméns operativa enheter måste därför själva vara beredda att värja sig mot anfall av fiendens flygstridskrafter. Utredningen föreslår därför ökning såväl av truppförbandens eget luftvärn som av fältluftvärnets organisation. Slutligen föreslås med hänsyn särskilt till arméns ökade mekanisering och motorisering*en utbyggnad av organen för underhållstjänsten. Den omständigheten, att en motståndare kan beräknas rikta sina angreppshandlingar icke endast mot stridskrafterna utan även mot hemorten, har medfört kravet på en effektivare organisation av hemortsförsvaret än som tidigare ansetts nödigt. Om detta försvar skall kunna vid ett krigsutbrott omedelbart besitta nödig funktionsduglighet, erfordras att försvarsområdena erhålla en fastare organisation. I samband härmed föreslår utredningen en viss omreglering av försvarsområdena till större överensstämmelse med den administrativa indelningen. Beträffande de trupper, som i krig skola stå till försvarsområdesbefälhavarens förfogande, må särskilt nämnas hemortsluftvärnet, som föreslås betydligt utökat för att trygga viktigare delar av hemorten. De här antydda ändringarna i krigsorganisationen medföra vissa konsekvenser i fråga om arméns fr eds organisation. De viktigaste av dessa äro följande: Ett nytt militärområde, omfattande Värmlands, Kopparbergs och Örebro inskrivningsområden, upprättas. Försvarsområdesorganisationen genomföres redan i fredstid. Ett nytt truppslag, pansartrupperna, tillkommer. Vid detta sker utbildning av personal i stridsvagns-, pansarbil-, pansarvärns-, motorcykel- och pansarinfanteri tjänst samt organisation av motsvarande förband. Till detta truppslag överföras två infanteriregementen och ett kavalleriregemente.

20 Delar av ett annat kavalleriregemente överföras till ett fjärde regemente av pansartrupperna. Kavalleriet, som organiseras på tre förband, utbildas i ryttar- och cykeltjänst. Artilleriet utökas med ett kårartilleriregemente. E t t nytt truppslag, tygtrupperna, tillkommer för utbildning och organisation av förband för tyg-, ammunitions- och reparationstjänsten. Marinen.

Åtskilliga förändringar i marinens år 1936 beslutade organisation hava redan genomförts såväl i vad beträffar stridskrafternas styrka och sammansättning som i fråga om personalorganisationen. Utredningen har nu gått vidare på den sålunda inslagna vägen i ändamål att utforma marinorganisationen med hänsyn till det nya lägets krav och med beaktande av det pågående krigets och försvarsberedskapstidens erfarenheter. Utredningen har till prövning upptagit frågan om kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen, och har därvid funnit, att kustartilleriet alltjämt bör såsom ett särskilt vapenslag ingå i marinen. Utredningen föreslår dock vissa förändringar beträffande vapnets struktur, vartill utredningen i det följande återkommer. I fråga om erfarenheterna beträffande de marina stridskrafternas verksamhet, sammansättning, uppgifter o. s. v. må här särskilt framhållas följande.

Flottan. Den påtagligaste erfarenheten från nu pågående krig rörande örlogsfartygens konstruktion och verkningsmöjligheter är den ökade hänsyn man har att taga till flygstridskrafterna. Erfarenheterna från den gångna krigstiden (1 september 1939—31 december 1941) beträffande flyganfallens verkan i jämförelse med resultaten av sjökrigets övriga vapen kunna såvitt angår förlorade krigsfartyg sammanfattas på sätt i följande tabell angives. I tabellen hava förlusterna inom Förenta Staternas och Japans flottor icke medräknats, då dels dessa flottor deltagit i kriget endast kort tid och dels de föreliggande uppgifterna om förluster äro mycket ofullständiga. Totala förluster F a r t y g s t y p

Slagskepp Hangarfartyg T u n g a kryssare L ä t t a kryssare Torpedkryssare (1,800 ton eller mera) Jagare

Förluster genom flygplan

i procent av hela antalet fartyg av varje slag i de krigförande staternas flottor I I I ! j |

19 21 15 15 24 .22

9 0 4 7 8 7

Det låter sig icke göra att på samma sätt överblicka relationen mellan skador å övervattensfartyg, orsakade av anfall från flygstridskrafter och av övriga sjökrigets vapen, men det är känt, att såväl flyganfallens antal som de uppnådda resultaten varit betydande.

21 Med hänsyn till såväl dessa som andra erfarenheter från den pågående sjökrigföringen kunna för vårt vidkommande följande slutsatser dragas beträffande försvaret till sjöss. D e enskilda fartygens aktiva och passiva luftförsvar bör stärkas, d. v. s. man bör öka antalet luftvärnskanoner och öka skyddet för fartygets vitala delar mot bomber och bombsplitter. Båda dessa åtgärder medföra principiellt en uppgång i fartygsstorleken jämfört med den storlek, som utan ökad hänsyn till luftfaran ansetts tillräcklig för att bära viss bestyckning, visst maskineri o. s. v. Därjämte böra flygstridskrafter på ett mer avgörande sätt än genom enbart spaning komplettera stridsfartygens verksamhet. E n växelverkan och intim samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter framstår som en alltmer påtaglig nödvändighet. Vid ställningstagandet till flottorganisationen och den nybyggnad av örlogsfartyg, som bör äga rum i vårt land under den närmaste femårsperioden, måste helt naturligt hänsyn främst tagas till de rent svenska förhållandena och till de krav, som dessa uppställa för vårt sjöförsvar. Grundtanken har härvid varit att med beaktande av den roll ur såväl anfalls- som försvarssynpunkt, som flygstridskrafterna måste spela inom de begränsade operationsområden som för vår del kunna bliva aktuella, skapa ett kombinerat sjö- och flygförsvar i stånd att gå till de motanfall, som äro nödvändiga för framgång i ett försvarskrig. Byggandet av tunga fartyg, pansarskepp, monitorer eller dylikt har tills vidare icke ansetts böra komma ifråga, då deras konstruerande efter modernaste principer och färdigställande i nuvarande läge tager längre tid och ställer större krav på vår industriella kapacitet än uppbyggandet av den ävenledes nödvändiga lätta delen av sjöförsvaret. Dessutom synas ytterligare erfarenheter av flygvapnets verkningsförmåga mot tunga sjöstridskrafter böra avvaktas innan typfrågan avgöres. Vi få tills vidare räkna med pansarskeppen av Sverigetyp såsom stödstyrka, trots de brister som sammanhänga med dessa fartygs föråldrade konstruktion. I den närmast aktuella utbyggnaden av sjöstridskrafterna böra därför komma lätta kryssare — av vilka två redan äro beslutade — samt jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar. K r y s s a r n a skola kunna upptaga strid med lätta kryssare och slå ut stora jagare (torpedkryssare). De äro nödvändiga för att stödja mineringsföretag och för att vid motanfall mot fientliga företag till sjöss med sitt snabbskjutande medelsvåra artilleri bereda väg åt egna jagare, torpedbåtar och torpedflygplan förbi fientliga stora jagare, varjämte de vid behov skola stödja egna ständigt pågående operationer. Enär de beslutade kryssarnas samtliga artilleripjäser äro användbara även mot mål i luften och enär skyddet mot bombsplitter och medeltunga bomber om än icke mot direkta tunga bombträffar är tillfredsställande, torde de vara bättre rustade för strid med flygstridskrafter än praktiskt taget alla de lätta kryssare och många större fartyg av äldre typ i andra länder, som hittills använts under det nu pågående kriget. Med tillvaron av kryssare såsom stöd kunna j a g a r n a hållas nere i storlek

22 till förmån för antalet enheter av detta fartygsslag. Jagarna hava enligt alla krigserfarenheter den mångsidigaste användningen: torpedanfall, spaning, bevakning, minering, eskorttjänst, transporttjänst m. m. De duga icke till artillerifartyg, ty de kunna icke, utan att växa till sådan storlek att deras användbarhet som torpedfartyg nattetid blir lidande, förses med det erforderliga skyddet för en verklig artilleristrids utkämpande. Å andra sidan kunna de icke förses enbart med torpeder och automatkanoner, ty de måste under alla sina olika uppdrag i nödfall själva kunna slå sig fram. Den stora jagaren (torpedkryssaren) har i kriget visat sig lika sårbar från luften som den ordinära jagaren och dess kostnad blir så hög, att antalet enheter måste bli litet. Lämpligast för våra förhållanden, där som nyss nämnts antalet spelar stor roll, är att hålla jagarstorleken nere så lågt som följande data medgiva: 4 stycken 12 cm kanoner, kraftigt luftvärn, 53 cm torpeder, splintskydd för all personal på däck m. m. Detta bör med hänsyn till jämförbara utländska jagarkonstruktioner kunna inrymmas inom ett deplacement av högst 1,700— 1,800 ton. De lätta sjöstridskrafternas huvudvapen måste bli torpeden. Om kryssaren bär det artilleri, som behövs för att föra fram ett motanfall förbi fientliga lätta fartyg, och jagaren till följd av sina skiftande uppdrag varken kan bli utpräglad artilleri- eller torpedbärare, bör ett renodlat torpedfartyg, t o r p e d b å t e n , bli nästa länk i kedjan. E n ny fartygstyp, innebärande en j^tterligare utveckling av motortorpedbåten, bör här insättas. Den skall föra det största antal torpeder, sjunkbomber och lätta automatkanoner, som jämte mycket hög fart kan inrymmas inom ett deplacement icke gärna överstigande 200 ton. E n lätt flotta av här angivna typer bör räkna minst 3 kryssare, 12 jagare och 18 torpedbåtar. Dess insats kan, alltefter lägets krav, ske antingen samlad eller uppdelad på operationsgrupper, i vilka såväl kryssare som jagare och torpedbåtar ingå. I båda fallen är en med sjöstridskrafterna väl samövad flygeskader denna flottas nödvändiga komplement. Detsamma är förhållandet med u n d e r v a t t e n s b å t a r n a , vilka med hänsyn till påräknelig förlustprocent måste hållas uppe i antal på storlekens bekostnad. Med en stödstyrka, tills vidare bestående av de tre Sverigeskeppen med kustjagare, torpedbåtar och minsvepare, fullständigas bilden av de krafter, som kunna insättas i det rörliga sjökriget. Kustartilleriet. Världskriget 1914—1918 gav otvetydiga bevis för kustartilleriets stora betydelse vid försvar av kuster och viktiga farvattensförträngningar. Som exempel må anföras tyskarnas befästande av Flandernkusten som stöd för sin högra flank och såsom skydd och stöd för till denna kust baserade lätta sjöstridskrafter ävensom de framgångsrika strider här grupperat kustartilleri sedermera utkämpade. Vidare bör framhållas kustartilleriets vid Dardanellerna avvärjande av de starka engelsk-franska sjöstridskrafternas försök att forcera inloppet till Svarta havet. Erfarenheterna från samma krig visade jämväl svårigheterna att med då tillgängliga anfallsmedel, framförallt beskjutning från fartyg, nedkämpa i land grupperat artilleri.

!

23 Nu pågående krig kännetecknas, jämfört med världskriget 1914—1918, måhända främst av flygvapnets ökade insats såväl vid försvar som anfall. Kustartilleriets betydelse i av kriget berörda länder synes dock härigenom icke hava minskat. Detta visas indirekt därigenom att — enligt vad som hittills framkommit — de ledande krigförande länderna vid haven alltjämt låta kustartilleriet intaga en framskjutande plats vid försvaret av kust och betydelsefulla farvattensförträngningar. Under nu pågående krig hava anfall mot av kustartilleri försvarad kust sparsamt förekommit. De erfarenheter, som hittills erhållits från bland annat Finland och Norge i fråga om kustartilleriets betydelse för försvaret av ett lands kuster, hava dock icke givit anledning till någon omvärdering i här berörda hänseende. Genom flygvapnets utveckling hava visserligen möjligheterna till nedkämpning av i land grupperat artilleri ökats, men erfarenheterna visa dock, att i de fall, då effektiva luftförsvarsåtgärder vidtagits, mål av sådan begränsad omfattning som det här är fråga om äga en betydande motståndskraft. Kustartilleriets uppgifter böra vara att inom vissa strategiskt särskilt betydelsefulla kustområden och farvattensförträngningar främst i samverkan med sjöstyrkor bilda försvarets kärna, att i samverkan med övriga stridskrafter —• främst ur armén •—• biträda vid försvaret av andra kustområden samt att även annorledes utgöra skydd och stöd åt de svenska sjöstridskrafterna. För fyllande av dessa uppgifter erfordras i första hand sjöfrontsoch luftvärnsartilleri samt mineringar. För att alltefter krigsfallet eller krigsläget kunna utnyttja kustartilleriet å olika delar av kusten bör den erforderliga förstärkningen till övervägande del ske genom att tillföra kustartilleriet ytterligare rörligt (flyttbart) svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri. De i kustartilleriorganisationen ingående rörliga enheterna kunna och böra komma till användning jämväl för andra ändamål än kustförsvar, därest krigsläget så påkallar. Dylika enheter böra då närmast ställas till förfogande för vederbörande befälhavare ur armén. I fråga om marinorganisationens utformning må ytterligare framhållas följande. Dé hittillsvarande basområdena för sjöstridskrafterna böra bibehållas och anstalterna därinom — såväl för flottan som för kustartilleriet — utvecklas och effektiviseras. Behovet av en skyddad replipunkt på Norrlandskusten framstår med hänsyn till det nutida krigets karaktär som en nödvändighet. Betydelsen av en sådan replipunkt bortfaller ej, även om vissa slag av sjökrigsoperationer norr om Ålands hav vid vissa krigsfall äro osannolika. Gustafsviks örlogsdepå föreslås därför skola i viss mån utbyggas, varjämte Hemsö kustartilleriförsvar (motsvarande Hemsö fästning) bör förses med viss bemanning även i fredstid. För sistnämnda ändamål bör ett mindre kustartilleridetachement förläggas till Härnösand. Gotlands betydelse som replipunkt för lätta sjöstridskrafter har ökats. Åtgärder äro därför erforderliga för upprättande på ön — i nära samband med redan förefintliga marina anstalter vid Fårösund — av vissa anstalter för att kunna komplettera deras bränsle- och ammunitionsförråd.

24 Vad beträffar de marina försvarsanstalterna på Västkusten innebär förslaget, att den nuvarande Älvsborgs fästning, omvandlad till Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar, förstärkes. Ett nytt kustartilleriregemente upprättas för dess bemanning. Vidare utvidgas den nuvarande Göteborgs örlogsdepå avsevärt. En av de mest framträdande bristerna i den nuvarande marinorganisationen är den otillräckliga personal tillgången. Erfarenheterna från den förstärkta försvarsberedskapen hava understrukit bristens allvarliga karaktär. Vid de nu utförda personalberäkningarna har därför beaktats, att för framtiden en väsentligt högre grad av beredskap än som förutsattes i 1936 års försvarsordning fordras av vårt sjöförsvar. I fråga om kustartilleriets omfattning må följande framhållas. Till kustartilleriet hänföres — förutom fasta batterier och andra försvarsanstalter inom de olika marindistrikten — rörligt (flyttbart) kustartilleri, bestående av svåra och medelsvåra sjöfrontsbatterier. Av rörligt (flyttbart) artilleri böra till kustartilleriet hädanefter endast höra svåra och medelsvåra kanonbatterier, under det att kustartilleriet hittills tillhörande annat rörligt artilleri, såväl haubitser som kanoner, överföres till armén. Vidare hänföres till kustartilleriet sådant luftvärn, som har med kustförsvarsanstalternas eget eller örlogsbasernas och krigsankarplatsernas luftförsvar att göra, dock att luftvärnet vid Stockholms örlogsstation och örlogsvarv omhänderhaves enligt nu gällande grunder. Till kustartilleriet hänföras slutligen alla kontrollerbara mineringar med därför avsedd utläggnings- och hemtagningsmateriel, under det minväsendet i övrigt omhänderhaves av flottan. Flygvapnet.

Flygstridskrafternas operationsmål hava under det pågående kriget varit fiendens flygstridskrafter jämte flygindustri, lantstridskrafter jämte förbindelser, sjöstridskrafter jämte sjöfart samt hemort. Kampen mot fiendens flygstridskrafter har i regel varit flygvapnets primära uppgift, vare sig det gällt anfall eller försvar. Endast i den mån denna kamp så medgivit har flygvapnet kunnat ägnas åt andra uppgifter. Flygbasbekämpning har utförts med bomb- och jaktplan under dager och mörker. Flygbasbekämpning utförd av flyg har, då motståndaren varit mindre väl förberedd därpå, i många fall lett till att det fientliga flyget nedkämpats på några dagar. Å andra sidan finnas exempel på att även ett underlägset flyg kan undgå att nedkämpas samt till och med gå till motanfall mot fiendens flygbaser. Mellan Storbritannien och Tyskland pågår sålunda sedan sommaren 1940 en ömsesidig ständig flygbasbekämpning jämte anfall på flygindustrien. Där försvaret och bassystemet varit välordnade, har intet avgörande nåtts genom flygbasbekämpning, som dock utgjort en ständigt pågående operation i störande och nötande syfte. Jaktflygets verkningsförmåga har under kriget visat sig vara större än väntat. Detta framkom redan under vintern 1939—40 och har sedan alltmera

25 bestyrkts. Luftvärnets verkan har däremot icke alltid varit så kraftig som man före kriget gjort sig förhoppning om, men det har visat sig vara oumbärligt för att försvåra fiendens uppträdande, både vid försvaret av stridskrafterna och av hemorten. I flera fall har luftvärnet haft stor verkan vid låganfall mot lantstridskrafter, fartyg och flygplatser. Det synes emellertid vara obestridligt, att jaktförbanden utgöra det effektivaste medlet i kampen mot fiendens flygstridskraiter, vare sig det gäller försvar av hemorten eller stridskrafterna. Flygstridskrafternas verkningsförmåga gentemot lantstridskrafter och förbindelser har under det pågående kriget kommit till påtagliga uttryck. Då ett starkt flygvapen utan att verksamt hindras av motståndarens flyg kunnat med full kraft sättas in mot lantstridskrafterna och deras förbindelser, har dess verkan i flera fall blivit ödesdiger. Visserligen hava i flertalet av dessa fall även de anfallande lantstridskrafterna varit överlägsna, framförallt i fråga om utrustning, rörlighet och ledning, men snabbheten i avgörandena måste dock i väsentlig grad tillskrivas flygvapnet, särskilt då detta kunnat samverka med pansartrupper. Lantstridskrafternas förmåga att lösa sina uppgifter synes sålunda i väsentlig grad bero av förhållandena i luften. Om ett starkt fientligt flyg erhåller fritt spelrum utan att bekämpas av eget flyg, blir genomförandet av lantstridskrafternas uppgifter i hög grad försvårat. Finnes ett starkt eget flyg i stånd att understödja lantstridskrafterna, ökas verkningsförmågan även hos dessa senare. För dessa ändamål erfordras såväl jakt- som bombförband. Endast om sådana förband finnas av tillräcklig styrka, kan man påräkna, att lantstridskrafterna skola äga sin fulla verkningsförmåga. Flygstridskrafternas verkningsförmåga gentemot sjöstridskrafter och sjöfart har under det pågående kriget upprepade gånger ådagalagts. De slutsatser, som kunna dragas ur händelserna på detta område, äro i huvudsak, att flygstridskrafter äga stor betydelse för försvaret av egen kust och som hinder mot invasion samt att de äro ett verksamt medel för angrepp mot fiendens och till skydd av egen sjöfart. Sjöstridskrafter hava inom räckhåll för starkt fientligt flyg löpt stora risker och utsatts för stora förluster. I hamn eller nära egen kust hava dessa risker kunnat minskas, därest jaktflyg kunnat avses till försvar. Herraväldet till sjöss har, där det ställts mot herravälde i luften, icke kunnat utnyttjas på samma sätt som annorstädes. Torpedflygförband och störtbombförband hava varit verksammast. Den kraftigaste verkan mot de största fartygstyperna har nåtts med flygtorpeder, medan lätta kryssare och jagare kunnat verksamt bekämpas även med flygbomber. Samverkan mellan flyg- och sjöstridskrafter har vid flera tillfällen givit större utbyte än om båda opererat var för sig. Antalet av flyg sänkta örlogsfartyg var den 31 december 1941 minst 6 slagskepp, 8 kryssare och 45 jagare, förutom mindre fartyg och åtskilliga hjälpfartyg. Härtill kommer ett stort antal för längre eller kortare tid skadade fartyg — däribland slagskepp — varvid skadan stundom haft återverkningar på sjöstridskrafternas uppträdande, vid tillfället i fråga eller i allmänhet, av stor strategisk betydelse. Tunga fartyg hava varit väsentligt mera motståndskraftiga än lätta, men hava ofta tvingats till tidsödande reparationer.

26 Om sjöstridskrafterna måste baseras och uppträda inom gott räckhåll för starkt flyg, ligger deras möjlighet att undvika nedkämpning främst i jaktflyg vid kusten och luftvärn vid baserna samt uppträdande under mörker till sjöss. Egna flygstridskrafter hava goda möjligheter att verka under dager till sjöss och under mörker vid fiendens kust gentemot fiendens sjöstridskrafter och sjöfart. Luftkrigföring emot hemorten såsom huvudsaklig betvingelsemetod har främst förekommit i det i Västeuropa förda kriget mellan Tyskland och Storbritannien. Anfallsmål hava därvid varit dels industrier, järnvägar och hamnar, dels själva befolkningen i storstäderna. Anfallen hava tidvis haft mycket stor omfattning och pågått under lång tid. Försvaret har byggt på jaktflyg och luftvärn samt i viss mån på flygbasbekämpning, varvid jaktflyget som ovan nämnts gjort den mest betydelsefulla insatsen. Försvaret har orsakat förluster, som tidvis varit mycket stora, samt tvingat bombförbanden att uppträda under mörker och vidtaga andra åtgärder, som i hög grad nedsatt anfallens effekt. De hittillsvarande erfarenheterna från stormaktskriget på nyssberörda område kunna givetvis icke direkt överföras på förhållandet mellan en stormakt och en liten stat. Emellertid torde det kunna sägas, att därest bäde det aktiva och det passiva försvaret är välordnat och så starkt som resurserna medgiva, utsikter finnas för att luftkrigföringen mot hemorten skall bliva en tidsödande och osäker operation och att avgörandet i stället sökes i de rent militära operationerna. Av det föregående synes framgå luftkrigföringens och flygvapnets mycket betydande inverkan på anfall och försvar. E t t svenskt flygvapen måste främst äga sådan styrka, att det med någon utsikt till framgång och tillsammans med luftvärnet kan upptaga strid med fiendens flygstridskrafter. Det måste också vara i stånd att med tillräcklig styrka direkt understödja länt- och sjöstridskrafterna i deras verksamhet. Ett utomordentligt viktigt led i arbetet pä försvarsväsendets utveckling är därför att tillse, att flygvapnet erhåller tillräcklig styrka. Såsom framgått av beslut vid 1940 och 1941 ars riksdagar har det visat sig nödvändigt att väsentligt förstärka flygvapnet utöver vad som förutsattes i 1936 ärs försvarsbeslut. Med utgångspunkt från att man under förhanden varande förhållanden borde i den närmast liggande framtiden utbygga flygvapnet till sådan styrka som läte sig förena med de praktiska möjligheterna i fråga om rekrytering av personal, anskaffning av materiel samt anläggning av flygfält och etablissement, har också överbefälhavaren över rikets försvarskrafter efter förslag frän chefen för flygvapnet under tiden augusti 1940—oktober 1941 till chefen för försvarsdepartementet inkommit med särskilda, successivt utökade planer beträffande flygvapnets förstärkning. Även enligt utredningens mening är det nödvändigt, att planen rörande flygvapnets utveckling göres sä vid som vapnets starkt ökade betydelse betingar, därvid dock alltid hänsyn måste tagas till vad som är praktiskt genomförbart under en period, som nu kan överblickas.

27 I fråga om de särskilda slagen av flygförband göra sig följande synpunkter gällande. Bombförbanden skola vara tillräckliga för att medgiva deras användning för anfall mot fientliga flygbaser samt järnvägar och sjöförbindelser. De skola även kunna ingripa till direkt understöd ät lantstridskrafter och sjöstridskrafter i försvaret mot invasion över landgränsen eller havet eller genom luften. Flera slag av uppgifter kunna behöva lösas samtidigt eller nästan samtidigt på vitt skilda krigsskådeplatser, varvid dock från en central basering avsevärda möjligheter att operera ät olika håll med kort tidsmellanrum böra föreligga. Sex bombflottiljer måste anses som ett minimum, om anfallen skola kunna erhålla verklig tyngd och slagkraften skall kunna bibehållas trots förluster. Jaktförbanden skola äga tillräcklig kapacitet för att bereda ett effektivt skydd ät egna flygstridskrafter i luften och på marken, lantstridskrafterna och deras förbindelser, sjöstridskrafterna i hamn eller i kustens närhet och slutligen hela hemorten. De äro även vid sidan av rörliga trupper det viktigaste medlet gentemot fientlig luftinvasion. Uppgifterna måste i regel lösas inom vitt skilda områden samtidigt och kräva, att jaktförbanden spridas ut till de områden, där uppgifterna skola lösas. Är antalet jaktförband för litet, måste viktiga områden eller stridskrafter lämnas oförsvarade. Ehuru det framstår såsom önskvärt, att antalet jaktflottiljer ytterligare utökas, har utredningen dock ansett sig kunna stanna vid att föreslå, att flygvapenorganisationen under den ifrågavarande femårsperioden skall utbyggas till att omfatta sex sådana flottiljer, vilket med hänsyn till värt lands stora yta måste betraktas såsom ett knappt minimum. • Spaningsförbanden skola kunna utföra övervakning av fiendens bakre förbindelser samt havet och fiendens kust i syfte att skaffa underrättelser om krigsläget i stort och förebygga fientliga överraskningar. De erfordras därjämte för taktisk spaning m. m. ät flyg-, länt- och sjöstridskrafterna. De tre redan befintliga spaningsflottiljerna böra kunna någorlunda tillgodose dessa behov. Enligt utredningens förslag skall slutligen i organisationen ingå en torpedflottilj. Denna skall medverka i övervakningen av havet och fiendens kust, kunna understödja sjöstridskrafterna i strid samt utföra självständiga offensiva företag med bomber, torpeder eller minor. Torpedflottiljen avlastar bombförbanden frän de dagliga uppgifterna över havet, ehuru de senare skola kunna ingripa även där, dä avgörande operationer pågå till sjöss. Med torpedflottiljen erhållas ökade möjligheter till offensiva operationer i sjökriget utanför kustfarvattnen. Allt efter läget skola förbanden kunna samlas kring en för tillfället viktig uppgift; i regel måste dock flera uppgifter lösas samtidigt, vilket ökar kravet på erforderlig minimistyrka. Denna måste också sättas nog högt för att flygvapnet efter förluster icke alltför hastigt skall förlora i stridsvärde. Det anförda har synts utredningen peka hän på att planen beträffande flygvapnets utökning bör grundas på en organisation om 16 flottiljer. Det synes utredningen emellertid icke osannolikt, att utvecklingen under femårs-

28 perioden kan komma att tala för en ytterligare utökning av flygvapnet. Därvid torde i första hand ytterligare en jaktflottilj böra tillkomma. De allmänna grunder för en svensk flygvapenorganisation, som angåvos i 1930 års försvarskommissions betänkande äro alltjämt tillämpliga. Erfarenheten har dock ytterligare understrukit vissa av de synpunkter, som där anfördes men som icke till fullo beaktades i 1936 års försvarsordning såvitt flygvapnet angår. Särskilt har den snabba tekniska utvecklingen medfört, att materielen blivit mera komplicerad och långt dyrbarare än som år 1936 kunde förutses, vilket ställt ökade krav på personal och organisation. I fråga om flygmaterielen har utredningen räknat med ett väsentligt högre antal reservflygplan än som förutsattes i 1936 års försvarsordning. Därmed hava flygvapnets årskostnader avsevärt stegrats, men stegringen har å andra sidan synts nödvändig för att trygga flygplantillgången vid mobilisering och under någon tids krig. Utredningen beräknar, att såväl nyuppsättningen av flottiljer som ersättning av äldre materiel skall kunna äga rum helt med hjälp av resurserna inom landet. Den inhemska tillverkningen bör dock icke hindra inköp frän utlandet, om läget sä påfordrar samt tid därigenom kan vinnas och fullgod materiel erhållas. Vad slutligen beträffar ersättningsväsendet för personal och materiel har erfarenheten visat, att flygvapnet icke i lika hög grad som tidigare ansågs vara möjligt kan bygga på den rekrytering och utbildning och den tillverkning, som igångsattes vid mobilisering. Det är bland annat av denna anledning som ökningen, av personal- och materielbeständen vid förbanden varit nödvändig. Det är likväl till fördel för flygvapnet och ett statligt intresse, att personalrekryteringen förbättras genom att civilflygningen uppmuntras samt att materielersättningen i krig underlättas genom att flygindustrien erhåller hög kapacitet och såvitt möjligt tryggade arbetsförhållanden i krig. För flygvapnets ledning och indelning på krigsfot måste i ett större flygvapen vissa organisationer tillkomma. (Den högsta administrativa och operativa ledningen behandlas i annat sammanhang.) Enligt 1936 års försvarsordning skulle de fyra bombflottiljerna sammanföras till en eskader, medan jaktflottiljen huvudsakligen avsågs för Stockholms försvar och de båda spaningsflottiljerna underställdes chefer ur armén respektive marinen. Utredningen föreslär nu, att huvuddelen av flygförbanden i fred uppdelas på fyra flygeskadrar, var och en under ledning av en eskaderchef med stab. För den omedelbara tillsynen av och viss betjäning vid flygfälten erfordras en territoriell organisation vid flygvapnet. Utredningen föreslär därför i det följande, att landet indelas i fem flygbasomräden, vart och ett under en chef med stab. Sammanfattning av utredningens kostnadsberäkningar. Då det gällt att uppgöra beräkningar över kostnaderna för den tilltänkta försvarsorganisationen, har försvarsutredningen nödgats konstatera, att man i dagens läge saknar möjlighet att med någon större grad av säkerhet förutse,

29 vilken prisnivå som kommer att vara rådande vid olika tidpunkter under de år, då det planerade utbyggnads- och organisationsarbetet är avsett att sättas i verket. Det pågående krigets varaktighet ävensom bland annat omöjligheten av att förutse, i vilken mån den sedan krigsutbrottet pågående förskjutningen i relationen mellan olika priser kommer att i sinom tid återgå, gör att alla förutsägelser om den kommande prisutvecklingen endast kunna bliva gissningar. Rörande hithörande spörsmål har försvarsutredningen samrått med statens industrikommissions prisbyrå. Vid överläggningarna har enighet vunnits om följande riktlinjer för kostnadsberäkningarna. De enda någorlunda säkra hållpunkter som finnas tillgängliga för beräkning av kostnader äro dels dagens prisnivå och dels den prisnivå, som var rådande under tiden närmast före krigsutbrottet. Med dagens prisnivå förstås då de senaste siffror rörande prisläget, vilka föreligga statistiskt bearbetade; i allmänhet komma dessa siffror att hänföra sig till prisläget den 1 juli 1941. önskvärt är, att kostnadsberäkningar framläggas enligt båda dessa alternativ. Detta synes kunna ske på så sätt, att kostnaderna beräknas efter senast tillgängliga prisuppgifter och att därefter — genom anlitande av tillgängliga prisindices — en omräkning göres till den prisnivå, som rådde närmast före krigsutbrottet. Därigenom erhåller man — åtminstone i nuvarande läge och så länge ytterligare prishöjningar ej inträffa — tvä gränsvärden för de sannolika kostnaderna. Dessutom ernår man möjlighet att, allteftersom prisläget förskjutes, aktualisera kostnadsberäkningen genom anlitande av de olika prisindexserierna. För att möjliggöra en sådan aktualisering av kostnadsberäkningen är det emellertid erforderligt, att kostnaderna uppdelas i grupper alltefter utgiftsändamålen. En uppdelning efter följande grunder synes motsvara behovet: Avlöningar till fast anställd personal. Ammunition. Avlöningar och familjebidrag till övriga verkstadsprodukter. värnpliktiga. Reparationer och underhåll. ^Livsmedel. *Hudar och lädervaror. ^Fodermedel. *Spånadsämnen och textilvaror. ^Bränsle. Byggnadsarbeten. * Kolbränslen. Husbyggnader (kaserner, förråd * Brännoljor. hangarer o. dyl.). * Smörjmedel. Befästningsarbeten. Verkstadsprodukter. Flygfält. övriga anläggningar. Pansarbilar, stridsvagnar o. dyl. Fartyg. Reparationer och underhåll. Flygplan. Övriga varor. Övriga motorfordon. Övriga utgifter (t. ex. resor och transVapen. porter) . Vid uppgörandet av detta förslag har utredningen i största utsträckning sökt följa den gruppindelning som tillämpas av kommerskollegium för parti-

30 priser inom landet. De grupper, som utmärkts med asterisk, återfinnas bland kommerskollegii prisindextal. Då emellertid en mycket betydande del av försvarets utgifter avse anskaffning av sådan materiel, som kan rubriceras som »verkstadsprodukter», har här föreslagits en annan, för försvarets vidkommande mera lämpad uppdelning än den som förekommer för »metaller och metallindustrivaror» i kommerskollegii gruppindelning. Dessutom föresläs kostnaderna för byggnadsarbeten bliva uppdelade på särskilt sätt. Möjlighet till aktualisering av dessa kostnader föreligger, åtminstone i någon mån, genom anlitande av socialstyrelsens eller Aktiebolaget Svenska Handelsbankens byggnadskostnadsindex. Beträffande vissa anslag, där någon skillnad mellan 1939 och 1941 års prisnivå icke ansetts föreligga, har allenast ett slutbelopp angivits. Såsom av det följande framgår har utredningen, med iakttagande av nyssnämnda princip rörande prisnivåerna, företagit noggranna beräkningar rörande kostnaderna för genomförande av den av utredningen föreslagna planen för de tre försvarsgrenarnas framtida organisation. Beräkningarna återfinnas som en del av det avsnitt i betänkandet som avser vederbörlig försvarsgren. Av dessa beräkningar framgår, att utredningen ansett sig böra skilja å ena sidan mellan å r s k o s t n a d e r och e n g å n g s k o s t n a d e r och å andra sidan mellan de kostnader, som hänföra sig till u p p s ä t t n i n g s p e r i o d e n , och de som avse t i d e n d ä r e f t e r . Dä engångskostnaderna förutsättas skola koncentreras till uppsättningsperioden, komma de beräknade kostnaderna efter denna period att helt och hållet avse årskostnader. Vad beträffar engångskostnaderna har utredningen ansett sig böra skilja mellan e n g å n g s k o s t n a d e r f ö r m a t e r i e l m. m. å ena sidan, och hyggn a d s k o s t n a d e r m. m., å den andra. Detta beror främst därpå, att de förra direkt belasta driftbudgetens fjärde huvudtitel, medan byggnadskostnaderna primärt utgå av kapitalmedel och belasta driftbudgeten endast i avskrivningsväg. För att erhålla en rättvisande bild av de tre försvarsgrenarnas kostnader för byggnader och markförvärv under uppsättningsären har utredningen i slutkostnaderna medtagit allenast den del av kapitalinvesteringarna, som bör omedelbart avskrivas och sålunda belasta driftbudgeten, med andra ord grundavskrivningsbehovet. Därvid har i stort sett den principen tillämpats, att kostnader för nybyggnader, till- och ombyggnader, större ändringsarbeten, kaj anläggningar m. m. avsetts böra schablonmässigt avskrivas med 50 procent utan åtskillnad för olika slag av byggnader, att kostnader för arbeten å skjutbanor och övningsfält, för iordningställande av flygfält, för flygplatsbelysning m. m. skola avskrivas med 100 procent samt att kostnaderna för markförvärv ävensom för insprängningar i berg icke till någon del skola avskrivas. Den närmare tillämpningen av nämnda princip framgår omedelbart av uppställningen av kostnadsberäkningarna. I detta sammanhang torde böra påpekas, att bland b y g g n a d s k o s t n a d e r n a för arméns del icke räknats med de med Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet ävensom ammunitionsfabrikens förflyttning sammanhängande kostnaderna. Dessa kostnader avses nämligen skola avskrivas i särskild

31 ordning. Icke heller har utredningen bland marinens byggnadskostnader medräknat det belopp som kan bliva erforderligt för genomförande av den planerade förflyttningen av Stockholms örlogsbas till annan plats än den nuvarande. Förutom att nämnda kostnader äro vanskliga att för närvarande beräkna, kunna de icke heller sägas direkt hänföra sig till den plan för försvarsorganisationen som nu framlägges. Dessutom frigöras genom en sådan förflyttning värden, som till stor del torde kompensera de därmed förenade utgifterna. Slutligen hava bland kostnadsberäkningarna icke heller medtagits kostnaderna för fullföljandet av de planerade nybyggnaderna för vissa stabsoch förvaltningsorgan m. m. i Stockholm. Byggnadskostnadernas beräkning har i stor utsträckning ägt rum i direkt samarbete med 1940 ärs militära byggnadsutredning, vilken i de fall där den icke själv utfört beräkningarna lämnat grundläggande synpunkter och direktiv rörande beräkningarnas utförande. Beträffande beräkningen av p e r s o n a l k o s t n a d e r n a vill utredningen redan här framhålla, att i de angivna lönekostnaderna, vilka beräknats pä grundval av nu gällande avlöningsreglementen, ingår rörligt tillägg, men däremot icke kristillägg och icke heller dyrtidstillägg i de fall dä sådant förekommer. Sistnämnda bägge tilläggsgrupper ha i stället ansetts böra ingå i det för gemensamma kostnader beräknade beloppet. Utgifterna för personalens pensionering ingå över huvud icke i kostnadsberäkningarna. Vid beräkningen av kostnaderna för avlöningar till de under avlöningsanslagen upptagna befattningshavarna hava följande grunder tillämpats. För personal med avlöning enligt löneplanerna Oa och Ca har räknats med nettolön i näst högsta löneklassen inom lönegraden, utom för beställningshavare i lönegraden Oa 2, för vilka räknats med nettolön i 4 löneklassen. Vad beträffar beställningshavare i lönegraden Oc 1 har räknats med nettolön i lägsta löneklassen. Då beställning upptagits i alternativa lönegrader har räknats med ett belopp, utgörande medeltalet av nettolönerna i näst högsta löneklasserna av respektive lönegrader. I fråga om personal, avlönad enligt löneplanen UO, liksom för personal med avlöning enligt militära icke-ordinariereglementet har räknats med nettolön i den löneklass, vederbörande uppnått efter två avlöningsförhöjningar inom lönegraden. För beställningshavare, avlönad enligt lönegraden Mb 1, har räknats med nettolön i näst högsta löneklassen. I fråga om det fast anställda manskapet, avlönat enligt löneplanen Ma, har för beställningshavare i lönegraden Ma 3 Add armén räknats med lön i 8 löneklassen och för motsvarande beställningshavare vid marinen och flygvapnet med lön enligt 7 löneklassen. För beställningshavare i lönegraderna Ma 2 och Ma 1 har räknats med lön i 5 respektive 2 löneklasserna, utom för volontärer över stat vid armén, för vilka räknats med lön enligt 1 löneklassen. Med avseende å ortsgrupp har för personal vid armén räknats med E-ort. F ö r militär och civilmilitär personal vid marinen har räknats med lön enligt F-ort beträffande personal tillhörande flottan och för marinen gemensamma kårer och med lön enligt E-ort för personal vid kustartilleriet. I fråga om den extra ordinarie och extra personalen vid marinen

32 har räknats med lön enligt den för vederbörande tjänstemans stationeringsort fastställda dyrorten. Vad slutligen beträffar flygvapnets personal har räknats med I-ort för den civila personalen vid flygstaben och den i »Stockholm stationerade extra ordinarie personalen och med E-ort för all övrig personal. I anslutning härtill må nämnas, att utredningen vid personalförteckningarnas upprättande ansett sig böra föreslå, att de civila ordinarie tjänstemän vid vissa staber, skolor m. m., vilka hittills avlönats enligt A-planen i civila avlöningsreglementet, skola överföras till att avlönas enligt löneplanen Ca i militära avlöningsreglementet. Detta förslag sammanhänger med att enligt nuvarande ordning två avlöningsreglementen måste samtidigt tilllämpas vid en och samma institution, vilket är särskilt olägligt i de fall, där en icke-ordinarie tjänsteman, avlönad enligt militära icke-ordinariereglementet, skall vikariera för en ordinarie tjänsteman, avlönad enligt civila avlöningsreglementet. Emellertid medför ett genomförande av försvarsutredningens förslag i denna del, att vissa ändringar måste vidtagas i den till militära avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen. Dä den under de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag uppförda delposten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. torde få anses vara avsedd att tagas i anspråk allenast vid oförutsedda behov av extra arbetskraft, har utredningen för tillgodoseende av behov av extra personal, som på förhand kan beräknas bliva erforderlig med hänsyn till periodiskt återkommande anhopning av arbetsuppgifter, i delposten: E x t r a o r d i n a r i e t j ä n s t e m ä n inräknat ett visst belopp i avsikt att inom ramen för ifrågavarande belopp (för armén 50,000 kronor, för marinen 35,000 kronor och för flygvapnet 20,000 kronor) maximerade belopp skola kunna ställas till vederbörande myndigheters förfogande för nämnda ändamål. I konsekvens härmed har benämningen av delposten ändrats till: E x t r a o r d i n a r i e o c h e x t r a t j ä n s t e män. I samband härmed vill utredningen framhålla, att vid uppgörandet av förslag till personalförteckningar och därpå grundade kostnadsberäkningar utredningen utgått från den förutsättningen, att den icke-ordinarie personal som finnes mera stadigvarande anställd vid försvarsväsendet skall i princip avlönas med anlitande av avlöningsanslag och icke såsom nu i stor utsträckning är fallet från sakanslag. Utredningen har därvid i stort sett följt de principer som kommit till uttryck i armé-, marin- och flygförvaltningarnas skrivelser med framställning rörande respektive försvarsgrenars medelsbehov för budgetåret 1942/43. Vad beträffar de kostnader, vilka icke hänföra sig till de tre försvarsgrenarna utan äro av för försvarsväsendet gemensam natur, har utredningen icke ansett sig böra eller kunna framlägga noggranna kostnadsberäkningar på samma sätt som beträffande försvarsgrenarna. Storleken av dessa kostnader är nämligen i väsentliga delar icke direkt beroende av den plan för försvarsorganisationens utveckling som utredningen här framlägger utan kan i mångt och mycket bedömas fristående. Utredningen har emellertid — för att komma

33 fram till en något så när rättvisande siffra för de sammanlagda kostnaderna för försvarsändamål — gjort vissa kalkyler jämväl rörande* nu ifrågavarande kostnader. De utgifter som här avses hänföra sig dels till de anslag ä fjärde huvudtiteln, vilka avse försvarsdepartementet, de centrala förvaltningsmyndigheterna och försvarsstaben, dels till kostnaderna för de institutioner, som i riksstatens fjärde huvudtitel redovisas under rubriken »D. Vissa försvarsväsendet tillhörande institutioner», dels slutligen till de anslag, vilka i huvudtiteln redovisas under rubriken »E. Diverse». Utredningen har uppskattat sammanlagda summan av ifrågavarande för försvarsväsendet gemensamma utgifter till i medeltal 45 miljoner kronor om året under uppsättningsperioden samt i runt tal 50 miljoner kronor om året efter organisationens genomförande. Någon beräkning av kostnaderna efter olika prisnivåer har här icke gjorts. Till grund för uppskattningen av sistnämnda belopp ligga följande, i de flesta fall mycket approximativa siffror: Försvarsdepartementet Arméförvaltningen Marinförvaltningen Flygförvaltningen Försvarsstaben Sjökarteverket Krigsarkivet Armémuseum Försvarsväsendets läroverk Militärmeteorologisk informationstjänst Försvarsväsendets radioanstalt Garnisonssjukvården Ersättning till byggnadsstyrelsens delfond Ersättning till arméförvaltningens delfond Ersättning till marinförvaltningens delfond Ersättning till flygförvaltningens delfond Ersättning för automobilskatt Diverse

500,000 2,500,000 1,500,000 1,300,000 800,000 1,000,000 70,000 60,000 550,000 120,000 1,200,000 2,800,000 600,000 13,000,000 7,500,000 7,500,000 1,500,000 7,500,000 Summa kronor 50,000,000

Försvarsutredningen anser sig i anslutning till ifrågavarande beräkningar särskilt böra framhålla, att de angivna kostnadsbeloppen för de centrala förvaltningsmyndigheterna hänföra sig till den principiella organisation av dessa myndigheter, som för närvarande är rådande. I den mån den pågående förvaltningsutredningen skulle komma att föranleda större eller mindre förändringar i denna organisation, har man givetvis att räkna med förändringar jämväl i fråga om kostnaderna för förvaltningsmyndigheterna.

34 Med förenämnda principer som utgångspunkt har försvarsutredningen i sina kostnadsberäkningar rörande den plan för försvarsväsendets utveckling, som i det följande framlägges, kommit till de resultat som framgå av följande sammanfattning:

Sammanfattning av kostnaderna för genomförande av utredningens förslag. Total kostnad under uppsättningsperiodeu

Medelkostnad per budgetår under upp sättningsperic den

Prisläget VT 1939

Prisläget V? 1941

Prisläget V» 1939

Kr.

Kr.

Kostnad per budgetår efter uppsättningsperiodon

Prisläget 1941

Prisläget VT 1939

Prislägel VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

861,441,000 1,070,959,000

172,288,000

214,191,000

189,381,000

238,207,0(

423,420,000

580,000,000

84,680,000

116,000,000

49,667,000

66,200,000

9,933,000

13,240,000

Summa kronor 1,334,528,000 1,717,159,000

266,901,000

343,431,000

189,381,000

238,207,01

111,000,000

144,880,0

VT

Armén. Årskostnader Engångskostnader (utom Avskrivningar nader m. m

å bygg-

Marinen. Årskostnader Engångskostnader (utom Avskrivningar nader m. m

504,860,000

656,400.000

100,972,000

131,280,000

36,028,000

41,360,000

7,205,600

8,272,000

å bygg-

Summa kronor

19,708,000

23,650,000

3,941,600

4,730,000

560,596,000

721,410,000

112,119,200

144,282,000

111,000,000

144,880,0

725,798,000

928,167,000

145,159,600

185,633,400

164,583,000

212,787,0

82,912,000

99,099,000

16,582,400

19,819,800

70,796,000

Flygvapnet. Årskostnader Engångskostnader (utom Avskrivningar nader m. m

å

bygg87,641,000

14,159,200

17,528,200

879,506,000 1,114,907,000

175,901,200

222,981,400

164,583,000

212,787,0

225,000,000

225,000,000

45,000,000

45,000,000

50,000,000

50,000,0

Summa summarum kronor 2,999,630,000 3,778,476000

599,921,400

755,694,400

514,964,000

645,874,0

Summa kronor Gemensamt

35 Avd. II.

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor. Värnpliktstid och tjänstgöringstid m. m.

Såsom i det föregående anmärkts har försvarsutredningen redan tidigare till chefen för försvarsdepartementet överlämnat en promemoria med förslag till lagstiftning om de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m. I samband därmed har utredningen framlagt fullständig utredning rörande de värnpliktigas utbildning och vissa närliggande spörsmål. Förslag till lagbestämmelser om inskrivning och redovisning av de värnpliktiga samt i andra ämnen avseende värnplikten har utarbetats av försvarsväsendets rullföringsnämnd. Pä grund av innehållet i inkomna yttranden har en överarbetning av de båda förslagen verkställts inom försvarsdepartementet, i samband varmed bestämmelserna sammanförts i ett enhetligt förslag till värnpliktslag. Detta förslag har genom proposition (nr 318) förelagts 1941 ärs riksdag, som i allt väsentligt godkänt detsamma. Försvarsutredningen, som torde fä hänvisa till sitt redan förut avgivna förslag i angivna ämnen, vill i detta sammanhang endast i korthet erinra om vissa huvudpunkter i det av riksdagen antagna lagförslaget. Den nya värnpliktslagen innebär bland annat, att värnpliktsålderns övre gräns med hänsyn till personalbehovet i den planerade nya krigsorganisationen höjes frän 46 till 47 år. Behovet av att öppna möjlighet för en friare disposition av landstormen har nödvändiggjort, att indelningen i beväring och landstorm försvinner. De mest betydelsefulla nyheterna röra emellertid utbildningstiden. För huvuddelen av de värnpliktiga blir övningstiden 450 dagar, inberäknat sedvanliga övningsuppehåll. Tiden blir lika för alla försvarsgrenar och truppslag. I förhållande till den äldre värnpliktslagen, som bestämde utbildningstiden till 175—340 dagar — olika för olika kategorier av de värnpliktiga — innebär detta en avsevärd utökning. För flertalet värnpliktiga vid armén och kustartilleriet kommer tjänstgöringstiden att uppdelas på en första tjänstgöring om 360 dagar samt två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Repetitionsövningarna skola fullgöras senast tredje respektive åttonde året efter inskrivningsåret, efterutbildningsövningen — som motsvarar den nuvarande landstormsövningen — senast adertoncle året. Flottan tilldelad värnpliktig skall fullgöra honom åvilande tjänstgöring i en följd eller med en första tjänstgöring om 420 dagar och en efterutbildningsövning. Flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra en första tjänstgöring om 360 dagar samt en eller flera repetitionsövningar om sammanlagt 60 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar. Av stor betydelse äro vidare föreskrifterna om uttagning av vissa värnpliktiga till officers- eller underofCicersutbildning. Sådan uttagning blir nödvändig på grund av den planerade krigsorganisationens ökade omfattning.

36 De härtill uttagna få sin tjänstgöring förlängd med högst 360 respektive 180 dagar efter första tjänstgöringens avslutande. Uttagningen skall ske efter den värnpliktiges militära lämplighet oberoende av om han avlagt studentexamen eller liknande kunskapsprov. Sjökaptener och likställda få tjänstgöringen förlängd med 120 dagar i form av två repetitionsövningar senast adertonde året. Värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer, ingenjörer m. fl. specialister kunna vid behov få tjänstgöringen förlängd med högst 180 dagar, fördelade i omgångar på hela värnpliktstiden. Härigenom kommer behovet av en mera grundlig utbildning för dessa kategorier att tillgodoses samtidigt som deras facktjänstgöring kan nj^ttiggöras vid truppförbanden. Nackdelen av att den fortsatta tjänstgöringen utsträckes över hela värnpliktstiden motväges av att den omfattar endast halva tiden av den extra tjänstgöringen foldern, som uttagits till officersutbildning. Försvarsutredningen, som förutsatt, att den fortsatta utbildningen skall ekonomiskt kompenseras, har i sin förutnämnda promemoria framlagt vissa riktlinjer för utformandet av blivande bestämmelser i detta ämne men förklarat sig icke vara beredd att dä avgiva ett formligt förslag. Kungl. Maj:t har sedermera uppdragit åt försvarsväsendets lönenämnd att verkställa utredning och framlägga förslag rörande gottgörelse åt värnpliktiga, som uttagits till fortsatt utbildning. Lönenämnden har den 13 december 1941 avgivit förslag i ämnet. Om det med hänsyn till krigsberedskapen finnes nödigt, kan Kungl. Maj:t föreskriva en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Dessa måste dock uttagas inom IV2 år efter avslutandet av första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) eller fortsatt tjänstgöring. För sådant ändamål skola alltså de yngsta årsklasserna tagas i anspråk. I ett mera allvarligt läge kan inkallelse till beredskapstjänst ske under samma förutsättningar som nu. Genom dessa nyligen genomförda förändringar i fråga om övningstiden för de värnpliktiga har en fast grund lagts för det fortsatta arbetet på att uppbygga en krigsmakt, som är operationsduglig omedelbart efter mobilisering. På denna grund har försvarsutredningen genom förevarande förslag byggt vidare. Den nya värnpliktslagen innefattar även genomgripande förändringar i systemet för inskrivning och redovisning av de värnpliktiga. Inskrivningsväsendet ordnas gemensamt för samtliga värnpliktiga, alltså ej som nu särskilt för sjömanshusinskrivna. Rullföringsomräden skola ej längre finnas. Verksamheten koncentreras till inskrivningsomrädet under en regementsofficer, inskrivningschefen. Även värnpliktsregistreringen blir gemensam för samtliga värnpliktiga. Registreringen avses ske vid truppförbanden och motsvarande enheter i fråga om värnpliktiga, som dit fördelats för utbildning och för mobilisering, samt vid inskrivningsexpeditionerna — förlagda till infanteriregementena samt två av pansarregementena — beträffande alla värnpliktiga, som äro kyrkobokförda inom inskrivningsområdet. För varje inskrivningsområde skall i regel finnas en inskrivningsnämnd mot för närvarande en för varje rullföringsomräde. Det kommer i enlighet därmed att finnas 24

37 nämnder i stället för nuvarande 81. Nämnden skall bestå av inskrivningschefen som ordförande och minst två icke militära ledamöter. De sistnämnda utses liksom nu av landstingen (städer utanför landstingen), övergångsvis dock av länsstyrelserna. Besvär i inskrivningsärenden behandlas av inskrivningsrådet, vilket skall bestå av tre ledamöter, av vilka en militär. Rådet, som skall vara gemensamt för hela riket, skall ersätta de nuvarande 21 inskrivningsrevisionerna. Vissa gemensamma personalfrågor. Tjänstegrad och titel för beställningshavare i lönegraden Ob 2.

För militära beställningshavare gäller såsom huvudregel, att varje lönegrad enligt avlöningsreglementet motsvaras av en bestämd tjänstegrad och titel. Härigenom skapas klarhet i det militära subordinationsförhållandet. Undantag från regeln utgöra emellertid enligt nu gällande bestämmelser översteoch kommendörsgraderna, vilka i militära avlöningsreglementet motsvaras av icke mindre än tre lönegrader, nämligen lönegraderna Oa 6, Ob 1 och Ob 2. Någon olägenhet torde i fredstid mera sällan göra sig gällande i fråga om befälsförhållandena i vad avser beställningshavare i de bada lägre av dessa lönegrader. Däremot torde friktion lätt kunna uppstå i förhållandet mellan beställningshavare i de båda högre av dessa lönegrader. Framförallt synes detta kunna bliva fallet inom armén, där det är av betydelse, särskilt under krig, att fördelnings- och regementschefer icke innehava samma tjänstegrad. Det är därför önskvärt, att en ny tjänstegrad mellan generalmajor och överste (konteramiral och kommendör) inrättas för beställningshavare i lönegraden O b 2 . Chefen för försvarsdepartementet har låtit undersöka denna fråga och överbefälhavaren för rikets försvarskrafter samt de olika försvarsgrenscheferna hava därvid beretts tillfälle att yttra sig. Av de sålunda avgivna yttrandena framgår, att full enighet råder rörande behovet av att inrätta en ny tjänstegrad och titel för beställningshavare i lönegraden Ob 2. Med hänsyn till den ställning befattningshavare i denna lönegrad innehava ha de militära myndigheterna ansett lämpligt, att de hänföras till generalspersoner (flaggmän). Flera olika förslag till titlar hava i de avgivna yttrandena framkommit. Försvarsutredningen har tagit denna fråga under närmare övervägande och därvid även för sin del kommit till det resultatet, att starka skäl tala för att beställningshavare i lönegrad Ob 2 hänföras till generalspersoner (flaggmän). För dessa beställningshavare bör därför tillkomma en ny generals- och amiralsgrad liggande mellan generalmajors- och överstegraderna respektive konteramirals- och kommendörsgraderna. Titeln för beställningshavare i den nya graden bör bliva generalmajor av 2. graden respektive konteramiral av 2. graden. Detta medför i sin tur, att de nuvarande generalmajors- och konteramiralstitlarna böra ändras till generalmajor av 1. graden respektive konteramiral av 1. graden. De olika generals- och amiralsgraderna skulle sålunda bliva:

38 Vid armén, k u s t a r t i l l e r i e t och General, Generallöjtnant, Generalmajor av 1. graden, Generalmajor av 2. graden.

flygvapnet:

Vid flottan: Amiral, Viceamiral, Konteramiral av 1. graden, Konteramiral av 2. graden. Generalmajor av 2. graden och konteramiral av 2. graden böra bära uniform och gradbeteckning i likhet med vad som är fastställt för generalspersoner respektive flaggmän, gradbeteckningen dock utan stjärna. Fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Enligt 1936 års försvarsbeslut gjordes avvägningen mellan fänriks- och löjtnantsbeställningarna med hänsyn till att omkring tre årsklasser officerare skulle inneha fänriksbeställningar. Såsom framgår av det följande under avsnittet »Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen» har försvarsutredningen utgått från samma beräkningsgrund samt ansett, dels att befordran till löjtnant pä stat normalt bör ske efter omkring tre fänriksär dels att samtliga fänrikar böra uppföras såsom extra ordinarie. Detta utesluter icke att, såsom utredningen i annat sammanhang föreslagit, befordran till löjtnant skall kunna ske efter två år som fänrik, därest så skulle befinnas lämpligt eller av särskilda förhållanden vara påkallat. Utredningen har vidare kommit till den uppfattningen, att inga skäl föreligga för att i fortsättningen bibehålla benämningen »extra ordinarie» fänrik, därest, såsom utredningen föreslår, inga »ordinarie» fänrikar komma att uppföras i lönegraden Oa 1. I begreppet fänrik kommer dä framdeles att ligga, att innehavarna av fänriksbeställningar äro icke-ordinarie tjänstemän. I löneplanen för officerare torde därför lönegraden Oa 1 böra utgå och i löneplanen Oc synes »extra ordinarie fänrik» böra ändras till »fänrik». Underofficerare

i lönegraden UO 3.

I likhet med vad för närvarande är fallet anser utredningen, att lönegraden UO 3 icke bör utgöra den normala slutgraden för underofficerare, utan att denna alltjämt bör vara lönegraden UO 2. I lönegraden UO 3 böra endast de underofficerare inplaceras, som bestrida särskilda och mera ansvarsfulla befattningar. Såsom framgår av den närmare redogörelse, som i det följande skall lämnas, föreslår utredningen, att — utöver de befattningar, som tidigare hänförts till denna lönegrad, nämligen förrädsförvaltare, förvaltare och regementskassörer — däri skola inplaceras inom armén förvaltare vid fälttygkären och vid trängen, inom marinen innehavare av vissa redan förefintliga, mera krävande befattningar, vilka avses skola betecknas såsom förvaltningsunder-

39 officerare, och inom flygvapnet de nya beställningarna såsom flygstationsmästare och flottiljkassör. Förändringar

i fråga om pensionsålder.

Chefen för flygvapnet har vid upprepade tillfällen föreslagit, att pensionsåldern för flygvapnets personal skulle överlag sänkas. Försvarsutredningen, som icke varit i tillfälle att ägna närmare undersökning åt denna fråga, anser emellertid, att densamma i sinom tid bör göras till föremål för särskild utredning, som emellertid icke torde böra begränsas till att avse blott flygvapnets personal utan bör omfatta den militära personalen i gemen. Utredningen inskränker sig därför, såsom av det följande framgår, till att föreslå vissa speciella ändringar i fråga om pensionsåldrar, vilka förändringar mera direkt sammanhänga med den föreslagna försvarsorganisationen. Dessa förändringar äro: 1. Pensionsåldern för underofficerare av 2. graden vid flottan och kustartilleriet sänkes frän 55 till 50 år. 2. Pensionsåldern för högbåtsmän vid flottan sänkes frän 55 till 50 ar. 3. Pensionsåldern för marinöverintendenten bestämmes till 65 är samt sänkes för kommendör vid marinintendenturkåren från 65 till 60 år. 4. Pensionsåldern för generalsperson i lönegraden Ob 3 vid flygvapnet sänkes frän 65 till 60 år. 5. Pensionsåldern för överfurirer vid flygvapnet bestämmes till 50 är. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen. Vid tillsättandet av försvarsutredningen uttalade chefen för försvarsdepartementet till statsrådsprotokollet, att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt angelägenheten av att söka förläna vår försvarsorganisation en sådan elasticitet, att förändringar i densamma som i framtiden kunde komma att påkallas skulle låta sig genomföra utan alltför stora olägenheter. I sådant syfte borde undersökas möjligheterna att låta en del av den för ständig tjänstgöring avsedda militära personalen vara anställd på ett mindre bundet sätt än som följer av det nuvarande fullmaktssystemet. Då det gäller att undersöka vilka vägar som stå till buds för att tillgodose ett dylikt önskemål om en viss elasticitet i försvarsorganisationen, måste framhållas, att likaväl som en sådan elasticitet är ägnad att underlätta ett smidigt genomförande av smärre förändringar i organisationen, den ä andra sidan icke får givas en sådan omfattning och form, att organisationen i någon mån får karaktären av ett provisorium. Detta skulle lätteligen medföra, att erforderlig stadga i organisationen eftersattes till förfång för verksamheten inom densamma. Manskapskadrerna bestå av kontraktsanställd personal, som relativt snabbt omsattes. Därav följer, att förändringar i dessa kadrer kunna inom mättliga gränser vidtagas pä förhållandevis kort tid, därest sä skulle anses nödvändigt. Officers- och underofficerskadrerna utgöras däremot till största delen av per-

40 sonal med fullmakt, ett system som utan tvivel bör allt framgent i princip bibehällas — något annat skulle kunna allvarligt äventyra rekryteringen. Detta medför emellertid, att möjligheterna för att vid behov nedbringa dessa kadrers storlek äro i avsevärd mån begränsade, därest man vill undvika det ur många synpunkter ytterst betänkliga systemet med övergångsstater. Vissa åtgärder synas emellertid utredningen kunna vidtagas som medföra, att behovet i fredstid av fullmaktsanställda beställningshavare kan i viss omfattning hållas nere under vad som eljest vore ur fredstjänstens synpunkt nödvändigt, med påföljd att en viss begränsning av organisationen i dess helhet kan framdeles äga rum utan vidtagande av alltför ingripande åtgärder. Sålunda har man ansett det möjligt att vid arméns truppförband räkna med att vissa kompaniofficers- och underofficersbeställningar, som enligt de antagna beräkningsgrunderna hade bort upptagas på ordinarie stat, ersättas med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underofficerare i reserven, antingen reservutnämnda eller pensionsavgångna. E n sådan tjänstgöring, som måste tänkas vara frivillig, skulle också medföra, att ett avsevärt antal officerare i reserven skulle erhålla en grundligare erfarenhet av tjänsten än som eljest står till buds, något som i och för sig är av värde. På motsvarande sätt har man vid flottan och kustartilleriet räknat med att vissa eljest erforderliga statbefattningar skola kunna ersättas med i tjänstgöring varande reservbefäl. Jämväl vid flygvapnet har man förutsatt, att för utfyllande av fredsbehovet av ständigt tjänstgörande officerare reservpersonal skall få finnas permanent inkallad till tjänstgöring. En annan möjlighet att nedbringa det eljest föreliggande behovet av personal på stat har utredningen ansett böra undersökas, nämligen att låta ett antal kaptener och fanjunkare (motsvarande) efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänst ett eller tvä år med full lön men över stat, med andra ord att uppskjuta pensionsåldern för dem ett eller två år samtidigt som de få lämna sina ordinarie beställningar för besättande i vanlig succession. Ett sådant förfarande, vilket emellertid torde förutsätta ändring i tjänstepensionsreglementet, skulle säkerligen i enstaka fall kunna vara till fördel. Att det måste tillämpas med försiktighet, är emellertid uppenbart. På grund av de åtgärder, som sålunda anses böra komma ifråga för nedbringande av de ordinarie personalkadrerna, har utredningen vad armén beträffar räknat med en minskning av den eljest erforderliga statkadern med 1 kapten, 1 löjtnant och 1 sergeant vid varje regementsförband samt 1 löjtnant och 1 sergeant vid varje kårförband. Jämväl vid flottan och kustartilleriet hava, på sätt av det följande framgår, vissa inskränkningar i de eljest erforderliga staterna kunnat äga rum. Vid flygvapnet har man däremot icke kunnat räkna med någon inskränkning i personalkadern av nu nämnda anledningar. En kategori officerare är redan nu anställd på ett mera lösligt sätt, nämligen de extra ordinarie fänrikarna, vilka antagas av försvarsgrenscheferna genom antagningsbevis. Begreppet e. o. fänrik infördes genom 1939 års militära avlöningsreglemente. Förut konstituerades fänrikarna av Kungl. Maj.t och kunde efter 2 år erhålla fullmakt som fänrik. Vid uppgörandet av 1936

års statberäkningar utgick man ifrån såsom normalt, att en officer skulle kvarstå som fänrik i 3 år och därefter befordras till löjtnant. Detta skulle med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser innebära, att en officer normalt skulle vara e. o. fänrik i 2 år och ordinarie fänrik med fullmakt i 1 år för att därefter utnämnas till löjtnant. På grund av den stora expansion av personalstaterna som ägt rum under de senaste åren hava emellertid befordringsförhållandena på sistone varit sådana, att löjtnantsutnämning ofta ägt rum redan efter två år eller något däröver; med andra ord har tiden som ordinarie fänrik krympt samman eller helt uteblivit. Vid beräkningen av staternas storlek har försvarsutredningen utgått ifrån samma princip som låg till grund för 1936 års beräkningar, eller att fänrikstiden normalt skall vara 3 år, innan befordran till löjtnant på stat äger rum. Utredningen har därvid ansett sig böra föreslå, att begreppet ordinarie fänrik skall slopas och att alla fänrikar skola Vara icke-ordinarie tjänstemän med titeln fänrik utan bestämningen »extra ordinarie». Detta medför en betydande förenkling i skilda hänseenden utan att för den enskilde officeren medföra annat än obetydlig ekonomisk nackdel tillika med någon förlängning av tiden som icke-ordinarie beställningshavare. Utredningen förutsätter, att efter 3 år utnämning till löjtnant under alla förhållanden skall äga rum, antingen på ledig ordinarie beställning eller i regemente etc. Efter 2 år skall möjlighet föreligga att, därest löjtnantsbeställning finnes ledig, utnämna fänrik i sådan beställning samt även att, om tjänsteförhållandena det påkalla, utnämna en fänrik till löjtnant i regemente etc. I sistnämnda fall förutsattes fänriken vara berättigad att fortfarande uppbära lön som fänrik. Den sålunda föreslagna ordningen för fänrikstidens längd och fänrikarnas ställning som icke-ordinarie tjänstemän är uppenbarligen ägnad att i viss mån tillgodose kravet på elasticitet i organisationen. Därest en minskning i officerskadrernas storlek framdeles skulle visa sig önskvärd, kan detta nämligen inom en rimlig gräns ske genom att nedsätta den normala fänrikstiden till 2 år och samtidigt under en övergångstid successivt minska rekryteringen från krigsskolorna, till dess antalet fänrikar nedgått till 2/s av det antal som räknats med i den nu föreslagna organisationen. E t t ytterligare moment av elasticitet i personaluppsättningen ligger i den omfattande användning av pensionerade officerare och underofficerare i s. k. arvodesbefattningar som redan med nuvarande organisation tillämpas och som i den föreslagna organisationen kommer att ytterligare praktiseras. Det kan nämligen väl tänkas, att, därest så skulle befinnas påkallat, göromålen å vissa av dessa befattningar framdeles övergångsvis kunna övertagas av officerare och underofficerare på stat, varigenom en viss åtstramning av den samlade personaluppsättningen skulle åstadkommas. Ett motsvarande förfarande som det nyssnämnda kan tänkas komma i tilllämpning även med avseende å de befattningar för icke-ordinarie civil personal som avses skola inrättas vid flygvapnet för att nedbringa behovet av militär personal i vissa sysslor. Som exempel på dylika befattningar må nämnas, att för tillgodoseende av flygvapnets behov av fotografipersonal civil

42 personal beräknats i stället för att införa en särskild yrkesgren som fotomekaniker bland underofficerare och stammanskap. Vidare hava för flottiljernas sjukvårdsavdelningar upptagits en civil sjukvårdsförman och ett civilt sjukvårdsbiträde såsom ersättare för en sjukvårdsunderofficer och en militär sjukvårdare. Tre civila signalister, vilka föreslås vid varje flottilj, ersätta en underofficer och två militära signalmekaniker o. s. v. Framhållas må emellertid, att flygvapnets behov av militär och civilmilitär personal på stat enligt det föreliggande förslaget icke kommer att kunna fyllas förrän efter utgången av den ifrågavarande 5-årsperioden, utan bristerna därutinnan måste fyllas bland annat genom frivilligt tjänstgörande reservpersonal samt kontraktsanställd civil personal. Soldatvården. 1940 års militära socialvårdskommitté har den 25 oktober 1941 framlagt betänkande med förslag angående soldatvården (statens off. utredn. 1941:30). över detta förslag har försvars utredningen den 1 december 1941 avgivit underdånigt utlåtande. Kommitténs förslag går ut på bland annat en utvidgning av verksamhetsområdet för det nuvarande centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet till att omfatta den socialvärdande verksamheten på försvarets område. I samband därmed skulle centralrådet erhålla benämningen »soldatvärdsnämnden». För den militära ledningen av den socialvärdande verksamheten skulle i försvarsstaben inrättas särskilda organ icke blott i krig utan även under fred. I fråga om verksamheten vid truppförbanden och därmed jämställda enheter har kommittén föreslagit bibehållande av de nuvarande bildningsråden under den ändrade benämningen »bildningsnämnder». Vid krigsorganiserade truppförband och enheter skulle finnas assistenter och ombud. Försvarsutredningen, som i sitt yttrande haft vissa erinringar att göra mot förslaget, har dock i stort sett kunnat tillstyrka detsamma. Utredningen har emellertid därvid gjort förbehåll för vissa personalfrågor avseende försvarsstaben. Härutinnan får utredningen nu hänvisa till de förslag, som i detta betänkande framläggas beträffande försvarsstaben. Gemensam utbildning för manskap. Allmänna grunder.

Utbildningen av det fast anställda manskapet omfattar förutom den rent militära utbildningen jämväl undervisning i allmänbildande ämnen. Denna undervisning avser att bibringa det fast anställda underbefälet och den blivande underofficeren på aktiv stat det mått av allmänbildning, som anses erforderligt för att de skola kunna fylla uppgifterna som trupputbildare och truppförare i fredstid och vid mobilisering. Undervisningen i allmänbildande ämnen har vid samtliga försvarsgrenar hittills bedrivits jämsides med den rent militära utbildningen. Pä grund

43 härav har det i regel uppstått en viss konkurrens om elevernas tid och intresse mellan å ena sidan den militära utbildningen och å andra sidan undervisningen i allmänbildande ämnen. Detta förhållande har inveikat menligt på resultatet inom båda arbetsområdena, varför systemet icke kan anses rationellt. Olägenheterna hava dessutom skärpts därigenom att underofficerselever, som redan före första anställningens början förvärvat underofficerskompetens i allmänbildande ämnen, tvingats följa i stort sett samma utbildning som flertalet elever med betydligt mindre kunskaper. Den utbildning av värnpliktigt befäl vid armén, som utredningen i en tidigare till Kungl. Maj:t överlämnad promemoria föreslagit, ävensom den organisation av utbildningen till officer på aktiv stat vid armén, som i det följande kommer att föreslås, ger möjlighet åt alla värnpliktiga att nå officersbefordran och vinna anställning på aktiv stat. Då det emellertid icke bör ifrågakomma att minska fordringarna på det mått av allmänbildning, som en officer på aktiv stat måste äga, är det erforderligt att försvarsorganisationen inrymmer en läroanstalt, vid vilken erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen kunna inhämtas. Anförda synpunkter pä underbefälets utbildning till underofficer och jämväl till officer på aktiv stat tala för ett åtskiljande till tiden av den militära utbildningen och undervisningen i allmänbildande ämnen. Kraven på ett sådant system föreligga, så som framgått av det ovan anförda, främst inom armén. Då emellertid undervisningen i allmänbildande ämnen vid alla tre försvarsgrenarna syftar till samma mål och sålunda med fördel kan anordnas gemensamt för dem alla, synes det emellertid utredningen mest rationellt att tillskapa en för hela försvarsväsendet gemensam läroanstalt, förslagsvis benämnd försvarsväsendets läroverk. Försvarsväsendets läroverk.

Principiellt synes försvarsväsendets läroverk böra omfatta två linjer, en för förvärvande av underofficerskompetens och en för förvärvande av officerskompetens i allmänbildande ämnen. Vid nuvarande Arméns underofficersskola motsvaras dessa båda linjer av A-linje (»vanlig underofficerslinje») respektive C-linje (»studentlinje»). Dessa båda linjer vid läroverket benämnas jämväl i fortsättningen A- och C-linjer. Det synes emellertid synnerligen angeläget, att läroverket jämväl innefattar en mot nuvarande A-linje svarande, efter militära behov anpassad teknisk linje, till vilken elever ur pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet m. fl. samt vissa elever ur marinen och flygvapnet kunna ansluta. På denna tekniska linje skulle, som namnet antyder, huvudvikten läggas på de tekniskt betonade ämnena.- En närmare undersökning av undervisningsplanerna ger emellertid vid handen, att studierna vid denna linje måste givas en sådan omfattning, att de föra fram till en teknisk realexamen, mera motsvarande B-linjen (se nedan) än A-linjen. Då undervisningen på A-linjen utgör ett minimikrav för underofficersbefordran, synes emellertid den tek-

44 niska linjen (i fortsättningen benämnd T-linjen) icke kunna göras obligatorisk. Vid den nuvarande arméns underofficersskola (AUS) finnes utöver ovan angivna A- och C-linjer jämväl en B-linje, som för fram till vanlig realexamen, dock utan ämnet franska. Denna linje är icke oundgängligen erforderlig ur militär synpunkt utan har sitt berättigande främst ur civilanställningssynpunkt. Med hänsyn till att befintligheten av ifrågavarande linje kan bidraga till en god rekrytering, synes det utredningen motiverat att bibehålla denna linje jämväl vid försvarsväsendets läroverk. Under förutsättning att den allmänbildande undervisningen under rekrytoch underbefälsutbildningen (denna undervisning benämnes i det följande »klass 1») bibringat eleverna ett kunskapsmått i ämnena modersmålet, historia med samhällslära, geografi och matematik motsvarande minst genomgången klass 3 i 5-klassig realskola och att de äga vissa förkunskaper i språk, synes det möjligt att uppnå ovan angivna studiemål ifråga om A-, T- och B-linjerna på två år (klass 2—3) och ifråga om C-linjen på tre år (klass 2—4). Studieåret måste dock i så fall utsträckas att omfatta tiden oktober—mitten av maj. Ovan angivna förkunskaper i språk, vilkas omfattning framgår av den närmare redogörelse för de olika linjerna, som lämnas nedan, föreslås in hämtade lämpligen genom deltagande i korrespondensundervisning kombinerad med deltagande i de studiecirklar, som planeras vid truppförbanden (stationerna, flottiljerna). Ifrågavarande korrespondensundervisning torde kunna bedrivas vid det för försvarsväsendet ifrågasatta gemensamma korrespondensinstitut, till vilket chefen för armén av överbefälhavaren erhållit i uppdrag att i samråd med övriga försvarsgrenchefer utarbeta förslag. Utredningen vill redan i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att ett sådant institut kommer till stånd, framförallt med hänsyn till den kursverksamhet för reservofficerare och värnpliktigt befäl som utredningen i det följande kommer att föreslå. Läroverkets olika linjer och klasser framgå av nedanstående översikt. F r å n klass 1 vid truppförbanden etc.

—>• klass 2 A —>- klass 2 T - > klass 2 B —> Mass 2 C

>• klass 3 A y klass 3 T > klass 3 B y klass 3 C

> klass 4 C

Undervisningens omfattning på de olika linjerna framgår av följande. A-linjen.' Studiemål: realexamen utan franska och med ett främmande språk (valfritt tyska eller engelska), godkänt betyg i svensk skrivning samt i minst sex av följande åtta ämnen nämligen: svenska språket och litteraturen, tyska (eller engelska), historia med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi. Kristendomskunskap läses men göres icke till föremål för betygssättning. Fordringar för tillträde till klass 2 A: ett kunskapsmått motsvarande god-

45 känd genomgången klass 3 i 5-klassig realskola i ämnena modersmålet, historia med samhällslära, geografi och matematik; kunskaper i tyska motsvarande genomgången klass 1 eller i engelska klass 2 i 4-klassig realskola. Fordringar för tillträde till klass 3 A: ett ungefärligt kunskapsmått i ovan angivna ämnen motsvarande klass 4 i 5-klassig realskola. T-linjen. Studiemål: en efter militära behov anpassad teknisk realexamen. — Uppdelning på underlinjer torde här bliva ofrånkomlig. Undervisningens omfattning synes böra göras till föremål för en närmare omprövning. Fordringar för tillträde till klass 2 T = klass 2 A. Fordringar för tillträde till klass 3 T: ett ungefärligt kunskapsmått motsvarande godkänd genomgången klass 4 på teknisk linje, inbyggd i 5-klassig realskola. B-linjen. Studiemål: vanlig realexamen utan franska. Fordringar för tillträde till klass 2 B = klass 2 A. Fordringar för tillträde till klass 3 B : ett kunskapsmått motsvarande godkänd genomgången klass 4 i 5-klassig realskola. C-Unjen. Studiemål: begränsad studentexamen i huvudsak såsom vid nuvarande arméns underofficersskola, d. v. s. med fullständiga studentkurser i modersmålet, historia, ett främmande språk (valfritt tyska, engelska eller franska^ flottans elever engelska och franska; kustartilleriets elever engelska eller franska) samt matematik enligt latingymnasiefordringar (»latinlinje») eller realgymnasiefordringar (»reallinje»). Eleverna på reallinjen deltaga dessutom i undervisningen i fysik enligt realgymnasiefordringar och kemi enligt latingymnasiefordringar och bliva behöriga till kommendering till krigsskola endast om de hava godkända betyg i dessa ämnen (eventuellt efter vederbörlig kompletteringsprövning). Underbetyg i fysik och kemi utgör dock icke, i motsats till vad för närvarande är fallet vid AUS, hinder för examens godkännande. I ämnen, som icke föras fram till studentexamen, erfordras kunskaper motsvarande realexamen utan franska; dock i det av språken tyska eller engelska (för kustartilleriets elever de av språken tyska, engelska eller franska), som icke föres fram till studentexamen, kunskaper som motsvara godkänd genomgången ring I I i 4-årigt gymnasium (ett läroverksårs kunskaper utöver realexamen). Realexamenskunskaperna behöva icke — i motsats till vad som för närvarande är fallet vid AUS — dokumenteras genom avläggande av realexamen. Reallinje är obligatorisk för elever ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna samt för elever ur marinen. Rätt synes böra medgivas dem som så önska, att utöver ovan angivna ämnen undergå studentexamen i ett eller flera av följande ämnen: återstående språk(en), specialmatematik (för elever på »reallinje») samt biologi med hälsolära och geografi. Därest schematekniska förhållanden det medgiva och an-

46 talet elever icke är för litet, bör även någon undervisning i dessa ämnen anordnas. Fordringar för tillträde till klass 2 C = klass 2 A. Fordringar för tillträde till klass 3 C: ett kunskapsmått motsvarande något mer än realexamen. Fordringar för tillträde till klass 4 C: ett kunskapsmått motsvarande något mindre än godkänd genomgången näst högsta gymnasiering. Tillträde till klass 2 på samtliga linjer bör vinnas utan inträdesprövning. För tillträde till klass 2 C fordras att vid armén hava genomgått officersaspirantskola och vid övriga försvarsgrenar annan i särskild ordning föreskriven utbildning och att därvid hava ådagalagt lämplighet för utbildning till officer på aktiv stat. Tillträde direkt till övriga klasser bör kunna äga rum efter inträdesprövning. Övergång mellan olika linjer bör kunna ske enligt följande grunder: från A- eller B-linjen till T-linjen efter prövning i de tekniska ämnena; från A-linjen till B-linjen efter prövning i ytterligare ett språk samt i eventuellt underkända ämnen; från T-linjen till A- eller B-linjen efter prövning i eventuellt underkända ämnen samt i ämnen, som i förhållande till den nya linjen hava reducerat timantal på T-linjen eller alls icke förekomma där; frän B-linjen till A-linjen utan prövning; från C-linjen till A- eller B-linjen utan prövning och till T-linjen efter prövning i de tekniska ämnena. Övergång bör i regel ske endast efter avslutad klass, dock med rätt för rektor att under pågående läsår göra de överflyttningar mellan A-, T- och B-linjerna, som kunna befinnas erforderliga. Genomgången godkänd A-, T- och B-linje bör berättiga till kommendering till vederbörlig underofficersskola och C-linje till kommendering till krigsskola. Antalet elever vid fullt genomförd organisation beräknas utgöra omkring 790, varav 323 frän armén, 360 från marinen och 107 från flygvapnet. Eleverna hava beräknats fördela sig pä linjer och klasser enligt tablån å sid. 48. Enär antalet elever i en läsavdelning i regel icke bör överstiga 26—28, blir antalet läsavdelningar 31, varav för C-linjen enligt preliminära beräkningar omkring 9. För att motverka den nedgång i elevernas fysiska kondition, som ett oavbrutet läroverksarbete medför, föreslås eleverna i läroverket erhålla 6 timmar gymnastik m. m. per vecka, d. v. s. en timme dagligen. Med hänsyn härtill kan antalet teoretiska lektioner per dag sättas till högst 7. Detta gör per läsavdelning 42 timmar i veckan. För angivna 31 läsavdelningar gör detta sammanlagt 1,302 timmar. För de olika linjernas avdelningar kommer i vissa ämnen en uppdelning i olika undervisningsgrupper att krävas, vilket medför ett beräknat ytterligare antal av 200 timmar per vecka. Samman-

47 lagda antalet lästimmar per vecka blir sålunda 1,302 + 200 = 1,502 eller avrundat 1,500. Undervisningen kan tänkas utövas antingen, såsom för närvarande är fallet vid AUS, helt av timlärare eller till större delen av fast anställda lärare och till mindre del av timlärare. Med ett elevantal av 790 torde det emellertid vara omöjligt att erhålla kvalificerade timlärarkrafter i tillräcklig utsträckning. Antalet undervisningstimmar per vecka vid A U S uppgår för närvarande till 440 och bestrides helt av timlärare. Möjligheten att på orten erhålla godtagbara timlärare är därmed i det närmaste utnyttjad. Att bestrida undervisningen helt med timlärare kan därför icke komma ifråga. Genom att till mindre del använda timlärare kan dock organisationen göras elastisk. Undervisningstiden beräknas omfatta tiden omkring Vio—15/Ö = 30 undervisningsveckor. I anledning av det anförda vill utredningen föreslå, att undervisningen ledes huvudsakligen av fast anställda lärare samt till viss del med timlärare sålunda: Lästimmar per vecka.

9 lektorer med undervisningsskyldighet om 26 timmar per vecka 26 adjunkter med undervisningsskyldighet om 30 timmar per vecka Timlärare Summa

234 780 486 1,500

Den ur flera synpunkter lämpligaste förläggningsplatsen för läroverket är Uppsala. Nuvarande AUS kan därvid med vissa ombyggnader användas såsom förläggningslokaler för läroverkets elever. En läroverksbyggnad innehållande lektionssalar jämte kemi-, fysik-, biologi- och geografirum samt en samlingssal m. m. måste emellertid uppföras. Till denna fråga återkommer utredningen i det följande. I fråga om läroverkets lydnadsställning göra sig följande synpunkter gällande. Befälet över till läroverket beordrad militär personal ävensom över arméns underofficersskola, som fortfarande avses vara förlagd till Uppsala, föres lämpligen av en och samma chef, regementsofficer ur armén. Organisatoriskt skulle sålunda under denne chef lyda dels underofficersskolan, organiserad på ett kompani, dels läroverkets tre kompanier, ett för varje försvarsgren. För verksamheten vid läroverket är däremot studierektor ledare; han föreslås i detta avseende lyda under en styrelse, där skolans chef är ledamot och de olika försvarsgrenarna äro representerade. I övrigt bör läroverket vara underkastat kontroll m. m. av skolöverstyrelsen. Jämväl i förvaltningshänseende synes det lämpligt att läroverket anknytes till arméns underofficersskola på så sätt, att elevernas utspisning, avlöning, redovisning m. m. omhänderhaves av chefen för sistnämnda skola. Likaså bör förvaltningen och vården av samtliga byggnader ske genom dennes försorg, varjämte kassaförvaltningen bör vara gemensam för läro-

48 O

•^

-*

t-

I O

CO

T—|

>*

1-1

-*

o i-H

iä

o

Ci

co

1 Tt«

<*

^

co

>o t ^

CO CO

o

CC

co

1 1

1 1

iO

CO

CO

co

T—1

00 CO

r-

T *

rH

1 CO Til

CO

CO

OJ Tt»

>o Ol

c

^n

l00

1»

<* co >*

m

CC

•

*

i-H

c%

o

•

*

T-H

IO »-I

—

<u O

i?

S3

O CO

TH

eo

o

ao

T-H

•<# CO

O

CO

r-H

«* r-H

O

i «

•*

CO

iO

CO

T-H

"*

CO

"S o

M co

be

lO GM

T-H

CO CD

1 -

CO

CO

i-H

TH

• *

eo 1-1

_5 po.

n

o

co

CO

r-i

-* . l O

"^

T - (

T-H

an H

•-<

CO

T-H

:o

»rf °«3 P.

1 O T - |

.- CO

CO

CO

r-H

•*

O

o

1 "

T-H

t-

o IS

-* <*<

IO

c»

i-H

b-

CO

00 00

rj<

CO

00 00

•-H rH

>o o

o

C2

co

KO

1 1

1 1

00 00

^

CO

rH

1 Tji

»9

1-H rH

E'

it)

a

CO

o

H

H

W

CO

-4 co

o

co co

CO

Cl

1 CO

iH

CO

CO CO

iH

1—1

CO

T-H

CO

^

1—1

05 CO CO

iO iT3

CO CO

T-H

iO

co

I - H

T-1

CO

Ci

T-H

-f co

Q0

_s

«< P.

-4 CO

i— T-

crj

s r-t & >- o g DQ (• a O

rt g

1 HH>

£

CC

cc

T-H i-H

-M CO

1 ^ -

*

•

00 CO 00

*

co

00 CO

bo

^^

i P 5£ EO **c3

cc tr-

cc

m

rH

u ^ *• fl

or

cc

cc

o M r^ i>

03 CS

cc

cc CO

••*

"3 » s i g

CO

+ t-

co i

s

TH

I

t-»

— --

-—'

u o

d !D 0Q r

-"#

T-H

1—1

"* + +

T-H

co

1-i

1 T-H

1 1 1 1 1 1

-* 1 1 1 1 1 1 1 1 1

cc

d

fl u o

d ID C M

d

3 tj

a) O

fl R 4

fl

bo'O as a 10 a 0.

"C

4 'K

g cc «4-

P

PH PH 49 HJ

a R

|

PH PH

O

u 4a

PH PH

fl ^ ed

P i*

n ä

B

J

S

a-

>

i t 1 ! 1i <» fl

ca

fl '-C

bfl

d

a -4-

M CD PH PH rH.

a c

b

f-i

'p?

1 1

H

c

=0

1 CJ

1 H

el H-

bD

3 E^

t G H-

K r

t—

a

cS

cS

B

B s

s fl TO

o

s A 3

(/)

d p

fl a

:0

-a

.5

S

d

<

tH CS

T3

-^ C

c3 CO

ni

03 H

a

M

>

CO

'd

b

fl

49 verket och underofficersskolan och lyda under chefen för sistnämnda skola. Däremot synas särskilda anslag för försvarsväsendets läroverk böra upptagas i riksstaten, fördelade som vanligt på avlönings- och omkostnadsanslag. Viss personal på underofficersskolans stat ävensom från marinen och flygvapnet kommenderad personal (se under »Utbildningsanstalter») avses handhava elevernas utbildning i gymnastik och idrott. På grund av det ovan anförda föreslås läroverkets personal utgöras av: Ordinarie tjänstemän. 1 rektor 9 lektorer 26 adjunkter 1 maskinist Icke-ordinarie personal. 1 förste vaktmästare... 1 kanslibiträde 1 vaktmästare 1 skrivbiträde Personal med arvoden. Timlärare (486 timmar) Bibliotekarie Sångledare Betjäningspersonal. 10 städerskor

Lönegrad etc.

E 13 A 27 A 23 A 10 Eo 7 Eo 7 Eo 5 Eo 2 8 kr./tim. 1,000 kr. 500 kr. 600 kr.

Såsom i det föregående framhållits böra för försvarsväsendets läroverk särskilda avlönings- och omkostnadsanslag upptagas å riksstaten. Anslagen ifråga synas böra uppföras under fjärde huvudtitelns samlingsrubrik »D. Vissa försvarsväsendet tillhörande institutioner». Avlöningsanslaget, från vilket ovannämnda personal bör avlönas, har av försvarsutredningen preliminärt beräknats till högst 500,000 kronor. Omkostnadsanslaget, från vilket utgifter för böcker, undervisningsmateriel, skrivmateriel, expenser m. m. böra bestridas, beräknas av försvarsutredningen till högst 50,000 kronor. Härvid är att märka, att utgifter för bränsle, lyse, renhållning o. d. förutsättas skola bestridas från arméns vederbörliga anslag; en sådan anordning synes vara den enklaste, då läroverkets byggnader förutsättas lyda under chefen för arméns underofficersskola.

4—2 4 4 0 41

50 Avd. III. A.

Försvarsväsendets högsta ledning.

Försvarsdepartementet och kommandoexpeditionerna.

Beträffande försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli förutsattes i denna utredning ingen ändring, vilket helt naturligt icke utesluter, att det efter hand kan bliva nödvändigt att företaga vissa smärre jämkningar i personaluppsättningen med hänsyn till arbetsbördans växlingar. Däremot anser utredningen, att frågan om kommandoexpeditionernas organisation i detta sammanhang bör upptagas till en närmare prövning. Kommandoexpeditionerna äro för närvarande tre, en för varje försvarsgren. Deras uppgift är att biträda chefen för försvarsdepartementet i militära frågor rörande respektive försvarsgren. Deras huvudsakligaste arbetsområde hänför sig till beredande till föredragning av de s. k. kommandomälen, d. v. s. sådana mål som Konungen, jämlikt § 15 regeringsformen, i egenskap av högste befälhavare över krigsmakten omedelbarligen besörjer. Enligt de i samband med 1936 års försvarsbeslut fastställda planerna jämte däri sedermera vidtagna ändringar beräknas personalen på kommandoexpeditionerna på följande sätt: • Lantförsvarets kommandoexpedition. 1 chef, lön enligt lönegraden C 8 på försvarsdepartementets stat, 1 souschef, regementsofficer ur generalstabskåren, 2 kaptener ur generalstabskåren, 2 kompaniofficerare, beordrade ur truppförbanden, 3 generalstabsaspiranter, 7 pensionerade officerare, 2 pensionerade underofficerare, 1 expeditionsvakt samt 1 e. o. kontorsbiträde. Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal. Sjöförsvarets kommandoexpedition. 1 chef, lön enligt lönegraden C 8 på försvarsdepartementets stat, 2 kompaniofficerare ur flottan, 1 kompaniofficer ur kustartilleriet, 1 underofficer ur kustartilleriet, 3 pensionerade officerare, 3 pensionerade underofficerare, 1 expeditionsvakt samt 1 e. o. skrivbiträde. Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal.

51 Flygvapnets kommandoexpedition. 1 chef, regementsofficer ur flygvapnet, 1 kompaniofficer ur flygvapnet, 1 pensionerad officer samt 1 pensionerad underofficer. Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal. Anmärkas bör, att under det beredskapstillstånd som för närvarande råder viss ytterligare personal utöver den sålunda beräknade inkallats till tjänstgöring på de tre kommandoexpeditionerna. I vissa tidigare sammanhang har fråga varit uppe om en sammanslagning av kommandoexpeditionerna till en enda expedition. Sålunda hade 1930 års försvarskommission denna fråga uppe till prövning men kom till det resultatet, att en sammanslagning icke borde ske. Vid framläggandet av 1936 års försvarsproposition anslöt sig föredragande departementschefen på anförda skäl (prop, nr 225/1936, sid. 94) till denna åsikt. De erfarenheter som vunnits sedan den tid då frågan senast var uppe till behandling synas emellertid försvarsutredningen giva anledning till att taga detta spörsmål under förnyat övervägande. Genom tillkomsten av de tre försvarsgrenscheferna har beslutanderätten i ett avsevärt antal kommandomål kunnat delegeras till dem. En ytterligare dylik delegation synes också lämpligen böra genomföras. Å andra sidan har genom tillkomsten av försvarsstaben ett flertal kommandoärenden kommit att erhålla en för försvarsväsendet mera allmän räckvidd, vilket medför att deras handläggning å en viss försvarsgrens kommandoexpedition kan sägas vara mindre motiverat. Vidare har det befunnits, att på grund av flygvapnets förhållandevis okomplicerade organisation antalet kommandomål för flygvapnets del ävensom beskaffenheten av desamma knappast motivera en kommandoexpedition för flygvapnet av den nuvarande omfattningen. Slutligen bör framhållas, att den militära sakkunskap, som förut ansågs böra stå till departementschefens omedelbara förfogande genom kommandocheferna, efter tillkomsten av chefen för försvarsstaben och de tre försvarsgrenscheferna i allmänhet tillgodoses genom personlig kontakt mellan departementschefen och nämnda chefer, vadan kommandochefernas betydelse i sagda hänseende väsentligt minskats. Däremot lärer det vara av betydelse för departementschefen att i sin omedelbara närhet äga tillgång till en högt kvalificerad officer i oberoende ställning i förhållande till försvarsledningen i övrigt, med vilken han kan dryfta spörsmål av allmän militär och militärpolitisk beskaffenhet utan särskild hänsyftningtill någon av försvarsgrenarna. De nämnda synpunkterna hava föranlett försvarsutredningen att föreslå en sammanslagning av de tre nuvarande kommandoexpeditionerna till en enda expedition med en generalsperson eller flaggman som chef. Genom en sådan åtgärd skulle också kunna vinnas vissa förenklingar i rent administrativt hänseende, varjämte en del personalbesparingar torde kunna åstadkommas. Organisationen av en dylik gemensam kommandoexpedition synes i huvudsak böra vara följande.

52 Chefen för kommandoexpeditionen, vilken bör kunna tillhöra vilken försvarsgren som helst, bör upptagas i lönegraden Ob 2 eller Ob 3 på försvarsdepartementets stat. Till sitt omedelbara förfogande bör han ha en a d j u t a n t , vilken regelmässigt torde böra vara en kapten ur generalstabskären. Centralt under chefen torde vidare böra stå en detalj för registrering och expedition, en detalj för tjänstemeddelanden samt en bokdetalj. Vissa skäl kunna sägas tala för att förlägga bokdetaljens verksamhet till försvarsgrensstaberna, men bland annat med hänsyn till de befintliga lokalutrymmena har utredningen icke velat ifrågasätta en dylik åtgärd. D e t a l j e n f ö r r e g i s t r e r i n g o c h e x p e d i t i o n bör förestås av en pensionerad officer, biträdd av en generalstabsaspirant eller en motsvarande för egen stabsutbildning kommenderad officer ur marinen eller flygvapnet. Till denna detalj torde också böra räknas de två nuvarande expeditionsvakterna ävensom den kvinnliga skrivpersonalen och ordonnanspersonalen. För nedbringande eller helst undanröjande av behovet av kommenderad militär skrivpersonal torde antalet kvinnliga skrivbiträden böra utgöra 4. D e t a l j e n f ö r t j ä n s t e m e d d e l a n d e n , som bör handhava utgivandet av en för försvarsväsendet gemensam publikation motsvarande nuvarande »TL» och »TS», bör förestås av en pensionerad officer. B o k d e t a l j e n bör handhava de uppgifter som för närvarande fullgöras å de två bokdetaljerna på lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner. Detaljen bör förestås av en pensionerad officer. Därutöver torde erfordras ytterligare 5 pensionerade officerare och 2 pensionerade underofficerare. I övrigt torde kommandoexpeditionen under chefen böra vara organiserad på en armé-, en marin- och en flygsektion. Armésektionens chef bör vara en regementsofficer ur generalstabskåren, major eller överstelöjtnant. Till sektionschefens omedelbara förfogande torde böra stå en generalstabsaspirant. Sektionen torde böra uppdelas på en vapenövnings- och personaldetalj, en mobiliseringsdetalj, en värnpliktsdetalj och en rulldetalj. V a p e n ö v n i n g s - o c h p e r s o n a l d e t a l j e n bör förestås av en kapten ur generalstabskåren med en generalstabsaspirant som biträde. M o b i l i s e r i n g s d e t a l j e n bör förestås av en pensionerad officer ur armén. V ä r n p l i k t s d e t a l j e n , å vilken torde böra handläggas värnpliktsärenden ur samtliga försvarsgrenar, bör likaledes förestås av en pensionerad officer ur armén. I erforderlig utsträckning bör här även tjänstgöra en officer från marinsektionen. R u l l d e t a l j en, vilken förutsattes skola handhava rullans förande för samtliga försvarsgrenar, bör förestås av en pensionerad officer ur armén. Till hans förfogande bör stå en pensionerad underofficer ur marinen, varjämte den å flygsektionen (se nedan) upptagne pensionerade underofficeren bör kunna biträda jämväl ä denna detalj. Marinsektionens chef bör vara en regementsofficer ur flottan, örlogskapten

53 eller kommendörkapten. Till sektionschefens omedelbara förfogande torde böra stå en för egen stabsutbildning kommenderad officer ur marinen. Sektionen torde böra indelas på två detaljer, flottans detalj och kustartilleriets detalj. Den nuvarande isbrytardetaljen förutsattes skola överflyttas till marinstaben. F l o t t a n s d e t a l j bör förestås av en kompaniofficer ur flottan. Som hans biträde bör tjänstgöra en pensionerad underofficer. K u s t a r t i l l e r i e t s d e t a l j bör förestås av en kompaniofficer ur kustartilleriet. Till sitt biträde bör han ha en pensionerad underofficer. Fly g sektionen bör förestås av en regementsofficer ur flygvapnet, major eller överstelöjtnant. Emellertid synes man böra räkna med att arbetet som chef för flygsektionen icke kommer att motsvara mera än en halvtidstjänst. Åt sektionschefen synes därför böra uppdragas även vissa andra uppgifter än som direkt sammanhänga med tjänsten å kommandoexpeditionen. Sålunda synes han lämpligen böra handhava den kontakt med den frivilliga flygutbildningen, flygklubbarna m. m., som anses böra finnas organiserad inom flygvapnets ledning. I sistnämnda hänseende lärer han emellertid böra lyda under chefen för flygvapnet. — Å flygsektionen torde som detaljchef böra tjänstgöra en kompaniofficer ur flygvapnet samt en pensionerad underofficer. I enlighet med det anförda skulle å den gemensamma kommandoexpeditionen, vilken torde böra benämnas » F ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t s komm a n d o e x p e d i t i o n » , komma att tjänstgöra följande personal: 1 chef i lönegraden Ob 2 eller Ob3 x ), 1 regementsofficer ur generalstabskåren, 1 regementsofficer ur flottan, 1 regementsofficer ur flygvapnet, 2 kompaniofficerare ur generalstabskåren, 1 kompaniofficer ur flottan, 1 kompaniofficer ur kustartilleriet, 1 kompaniofficer ur flygvapnet, 2 eller 3 generalstabsaspiranter, 1 eller 2 för egen stabsutbildning kommenderade officerare ur marinen eller flygvapnet, dock alltid 1 ur marinen, I I pensionerade officerare 1 ), 6 pensionerade underofficerare 1 ), • 2 expeditionsvakter 1 ), 4 e. o. kontorsbiträden 1 ) samt viss kommenderad ordonnanspersonal. I förhållande till den personal, som enligt gällande beräkningar avsetts för de tre nuvarande kommandoexpeditionerna, innebär vad sålunda före slagits en minskning med sammanlagt 3 kompaniofficerare på aktiv stat (2 ur armén och 1 ur flottan) samt 1 underofficer på aktiv stat (ur kustartilleriet) *) Med lön respektive arvode å försvarsdepartementets stat.

54 men däremot en viss mindre utökning av aspirantpersonalen. Att på detta sätt personal på aktiv stat frigöres för rent militära uppgifter synes innebära en påtaglig fördel. — Vidare tillkomma 2 nya kvinnliga kontorsbiträden, men därigenom anses den nuvarande militära skrivpersonalen kunna minskas eller avvaras, vilket likaledes måste anses vara till fördel. Den personal som här föreslagits hänför sig till fredsförhållanden. Uppenbart är, att under mobilisering personalen kan behöva utökas på samma sätt som för närvarande är fallet. Som adjutanter åt chefen för försvarsdepartementet böra tjänstgöra på kommandoexpeditionen placerade kompaniofficerare ur de tre försvarsgrenarna. Den kontakt med utländska militär-, marin- och flygattachéer, som hittills förmedlats å de tre kommandoexpeditionerna, bör i fortsättningen äga rum å den gemensamma kommandoexpeditionen. Ledandet av denna verksamhet bör tillkomma chefen med biträde av adjutanten. I militära fackfrågor torde emellertid i stor utsträckning de tre sektionscheferna få anlitas för den omedelbara kontakten med attachéerna. Vad beträffar genomförandet av den föreslagna nya organisationen synes detta kunna ske oberoende av övriga organisationsändringar inom försvarsväsendet. Emellertid synas vägande skäl tala för att med förändringens fullständiga genomförande bör anstå till dess mera normala förhållanden inträtt inom försvarsverksamheten. Därest med genomförandet av den nya organisationen skulle komma att anstå ett eller flera budgetår, synes i fråga om den nuvarande organisationen böra vidtagas den formella ändringen, att för cheferna för lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner uppföras beställningar ä försvarsdepartementets stat i lönegraden Ob 2 i stället för såsom nu C 8. Förutom att det ur principiell och teknisk synpunkt är riktigare att dä fråga är om militärer tillämpa militära, avlöningsreglementet än att införa dem under civila avlöningsreglementet, skulle en dylik ändring medföra den fördelen, att de nuvarande successionsförordnandena efter kommandocheferna kunde upphöra. B.

Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

Genom 1936 ä r s f ö r s v a r s o r d n i n g tillskapades en väsentligt mera centraliserad organisation av försvarsväsendets högsta ledning än som dessförinnan förefunnits. / fred tillkom en för de tre försvarsgrenarna gemensam försvarsstab, med huvuduppgift att närmast under Kungl. Maj:t handhava »planläggningen av rikets samtliga försvarsmedels enhetliga användning samt utförandet och säkerställandet av det för försvarsgrenarna gemensamma krigsförberedelsearbetet i övrigt». Det operativa krigsförberedelsearbetet i fråga om marinstridskrafterna skulle dock ankomma på försvarsstaben endast med avseende på marinstridskrafternas uppgifter i stort och deras samverkan med övriga försvarsgrenar.

55 De olika försvarsgrenarna underställdes chefer, vilka närmast biträddes av respektive armé-, marin- och flygstaberna samt av inspektörer (chefen för kustartilleriet, eskaderchefen vid flygvapnet). Dessa stabers huvuduppgift var lagd på utbildnings-, organisations- och personalfrågor. I marinstaben ingick en särskild operationsavdelning för handläggning av operativa ärenden, vilka, som nyss framhållits, i stor utsträckning icke skulle behandlas i försvarsstaben. Inom armé- och flygstaberna skulle däremot sådana avdelningar icke ingå, da det operativa förberedelsearbetet för dessa försvarsgrenar var lagt på försvarsstaben. Armé-, marin- och flygförvaltningarna förblevo Kungl. Maj:t direkt underställda. Cheferna för armén och marinen inträdde emellertid i vissa fall — bland annat i frågor rörande budgetäskanden — som chefer för förvaltningarna, till vilka de dessutom hade rättighet att giva militära anvisningar. Vid flygvapnet skulle chefen jämväl vara chef för flygförvaltningen, varvid han biträddes av en souschef. Chefen för försvarsstaben likställdes i tjänsteställning m. m. med försvarsgrenarnas chefer. Han erhöll, utöver vad som ovan nämnts, omfattande uppgifter i avsikt att främja samverkan mellan försvarets olika grenar samt mellan försvarsväsendet och den övriga statsförvaltningen. Beträffande försvarsgrenarnas budgetäskanden hade försvarsstabschefen intet åliggande, utan dessa skulle insändas direkt till Kungl. Maj:t utan bearbetning inom försvarsstaben. Någon avvägning i en instans under Kungl. Maj:t avsågs sålunda icke skola ske. 1 krig skulle en överbefälhavare (ÖB) tillsättas, närmast biträdd av ett högkvarter, i vilket försvarsstaben och försvarsgrensledningarna, inklusive de centrala förvaltningsorganen, ingingo. Överbefälhavaren ägde rätt att giva förvaltningarna direktiv i förvaltningsfrågor, men i försvarsstaben ingick icke någon särskild avdelning, som i samverkan med förvaltningarna skulle utarbeta dessa direktiv. Detta arbete skulle i stället försiggå på operationsavdelningarna. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1937. Efter stormaktskrigets utbrott tillsattes den 8 december 1939 en överbefälhavare över rikets försvarskrafter. Härtill utsågs chefen för försvarsstaben. Någon efterträdare till honom förordnades icke, utan endast en »ställföreträdande chef för försvarsstaben». 1936 års försvarsordnings organisation av försvarsväsendets ledning har sålunda prövats under såväl freds- som krigsorganisatoriska förhållanden. Härvid är dock att märka, att krigsorganisationen icke blivit tillämpad under de förhållanden, nämligen verkligt krig, för vilka den främst varit avsedd, utan endast under det mellantillstånd mellan fred och krig, som den nuvarande beredskapsperioden ur försvarsmaktens synpunkt utgör. Vid ett bedömande av de vunna erfarenheterna har det förefallit utredningen som om organisationen i stort sett fungerat tillfredsställande, särskilt med hänsyn till dess karaktär av nyorganisation. Emellertid ha även brister framträtt inom ledningsorganisationen. Sålunda

56 har en viss osäkerhet om befälslinjerna kunnat förmärkas som ibland föranlett dubbelarbete, ibland oklarhet i uppfattningen om ansvarsfördelningen. Särskilt har detta gällt de tider, då större delen av försvarskrafterna varit organiserad, efter fredsförhållanden och endast en mindre del efter krigsförhållanden. Vidare har en viss svårighet måhända förelegat i att till tid och ändamål planmässigt samordna främst arméstabens verksamhet med försvarsstabens. Slutligen ha några önskemål om förändringar i personaltilldelningen inom staberna framkommit, vilka önskemål emellertid redan delvis tillogdosetts. De väsentligaste av de påvisade bristerna synas enligt utredningens mening kunna hänföras till följande förhållanden: att freds- och krigsorganisationerna av försvarsmaktens högsta ledning varit principiellt olika och främst att en överbefälhavare saknats i fredsorganisationen, varigenom befälsförhållanden, befogenheter och tjänstevägar dels icke varit invanda, när överbefälhavare förordnats, dels icke följt samma grundlinjer för freds- och krigsorganiserade förband; att överbefälhavaren betungats med för mycket detaljarbete; att försvarsstabens inre organisation icke varit i alla avseenden lämplig; särskilt har det framstått som en brist, att all personal både här och i försvarsgrensstaberna bundits vid ett forcerat mera rutinmässigt arbete, med påföljd att tillfällena att ostört studera de stora problemen varit ytterst begränsade; dessutom har länge en för handhavande av personalvården lämpligt organiserad avdelning saknats; samt att det operativa förberedelsearbetet vad beträffar armén blivit alltför tungrott och delvis icke fullt effektivt, då vissa i krigsorganisationen väsentliga staber saknats i fredsorganisationen. När det gällt att söka avhjälpa de här angivna bristerna har det, särskilt med hänsyn till det alltjämt bestående allvarliga utrikesläget, synts utredningen nödvändigt att om möjligt undvika alltför stora organisationsförändringar, som under en övergångsperiod kunna minska effektiviteten. Utredningen har även ansett det vara av största vikt att icke äventyra det förbättrade samarbete mellan försvarsgrenarna, som åstadkommits under överbefälhavarens och försvarsstabens ledning och som delvis kommit till stånd därigenom, att ett relativt stort antal officerare från de olika försvarsgrenarna tjänstgjort inom försvarsstaben. Enär försvarsledningens fullgoda funktionerande i krigstid otvivelaktigt är det väsentligaste, ha förhållandena i krig tillmätts avgörande betydelse för organisationen i vad rör dess principiella utformande. Slutligen har organisationen måst göras sådan, att icke personalbehovet vid staber och övriga centrala organ oproportionerligt utökas. Å andra sidan har utredningen ansett det vara av vikt att tillse, att icke de högre stabernas personal tillmätes alltför knappt i förhållande till den mångfald uppgifter som i fredstid måste påläggas densamma. Vid utarbetandet av organisationsförslaget har utredningen utgått ifrån att militärbefälsstaberna skola erhålla en sådan organisation, att redan i fred visst operativt krigsförberedelsearbete kan förläggas dit. De grundlinjer för befälsförhållandena inom försvarsmaktens högsta led-

57 ning och ansvarsfördelningen mellan försvarets högsta chefer, enligt vilka utredningen utarbetat sitt förslag, ansluta sig i princip till dem, som enligt 1936 års försvarsordning avsågos skola gälla i krig och som för närvarande tilllämpas. För det väsentligaste i dessa grundlinjer, särskilt i vad avser deras inverkan pä fredsorganisationen av försvarsmaktens högsta ledning och därav betingade ändringar i den hittillsvarande fredsorganisationen, lämnas i det följande en kortfattad redogörelse. överbefälhavaren tillkommer i fredsorganisationen. Han förordnas, liksom försvarsgrenscheferna, på högst sex år och uppföres i en ny lönegrad, Ob 5, med en lön av förslagsvis 24,000 kronor. Överbefälhavaren frigöres genom omorganisation av försvarsstaben från allt detaljarbete och förses med en mindre personlig stab bestående av adjutanter och en med arvode anställd jurist. överbefälhavaren biträdes av försvarsstaben samt försvarsgrenscheferna och deras stabsorgan. Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan försvarsstaben och försvarsgrensstaberna samt vid utarbetandet av den därav följande detalj organisationen hava nedanstående synpunkter särskilt beaktats. Det operativa krigsförberedelsearbetet för armén bör, då arméns operativa enheter i krig avses skola vara helt underställda överbefälhavaren, centraliseras till försvarsstaben, därvid förutsattes, att visst detaljarbete enligt försvarsstabens anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna. Vid marinen och flygvapnet är den operativa och organisatoriska verksamheten i särskilt hög grad beroende av tekniska faktorer. Dessa båda försvarsgrenar ha vidare i jämförelse med armén en ganska begränsad personalstyrka och begränsad organisatorisk omfattning i övrigt, både i fred och krig. Dessa omständigheter ha ansetts motivera, dels att de operativa enheterna ur dessa försvarsgrenar i krig i regel lyda närmast under respektive försvarsgrenschefer och endast undantagsvis under överbefälhavaren eller annan honom direkt underställd chef, dels ock att som följd härav dessa försvarsgrenschefer erhålla en särställning beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. att chefen för flygvapnet erhåller i huvudsak samma ställning i förhällande till överbefälhavaren och försvarsstaben som chefen för marinen hittills haft. För den skull böra operationsavdelningar ingå i såväl marin- som flygstaberna. Dock böra givetvis frågor berörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter och verksamhet i stort samt deras samverkan med övriga försvarsgrenar liksom hittills handläggas inom försvarsstaben. Chefen för armén och arméstaben böra i framtiden liksom hittills handlägga de personalfrågor, som sammanhänga med den fast anställda personalen, samt organisations- och utrustningsspörsmål. Härtill komma såväl för chefen för armén som för de övriga försvarsgrenscheferna framförallt de mycket omfattande utbildningsärendena. Föredragande inför överbefälhavaren i operativa frågor bli i enlighet med det anförda i såväl fred som krig: chefen för försvarsstaben i vad rör dels för försvaret gemensamma frågor, dels arméoperativa spörsmål, dels ock frågor rörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter i stort;

58 cheferna för marinen och flygvapnet i vad rör för dessa försvarsgrenar speciella operativa problem, i den mån deras avgörande bör ankomma på överbefälhavaren. Till frågan om överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas förhållande till förvaltningsmyndigheterna återkommer utredningen i det följande. De för närvarande gällande instruktionsmässigt fastställda bestämmelserna för arbets- och ansvarsfördelningen mellan överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna böra enligt utredningens mening erhålla principiell giltighet även under normala fredsförhällanden, dock att bestämmelserna torde i fråga om fredsförhällanden böra utfärdas av Kungl. Maj:t. C.

Försvarsstaben.

Försvarsstabens arbete bör ledas av en direkt under överbefälhavaren lydande chef, tillsatt i fred och fungerande jämväl i krig. Pä grund av det med detta chefskap förenade ansvaret och kravet på direkt samarbete med försvarsgrenscheferna har chefen för försvarsstaben ansetts böra vara en generalsperson (flaggman). Med hänsyn till tillkomsten av en överbefälhavare redan i fred och till önskvärdheten av att som chef för försvarsstaben skall kunna placeras en jämförels vis ung kraft, har befattningen beräknats skola tillsättas med förordnande pä högst sex år i lönegraden Ob 3. Försvarsstaben bör uppdelas på avdelningar. Enär dessas antal med nödvändighet blir relativt stort och i avsikt att befria försvarsstabschefen och än mer överbefälhavaren från detaljarbete inom försvarsstaben, böra vissa sammanhörande avdelningar kunna hopföras under en gemensam chef och bilda en sektion. Sålunda kunna de avdelningar, som handlägga frågor rörande underrättelsetjänst och signaltjänst, sammanföras till en sektion, de avdelningar, som handhava underhälls- och kommunikationsfrågor, till en sektion och de avdelningar som ha press-, film- och personalvårdsfrågorna om hand till en sektion. Även andra sätt för sektionsindelning av försvarsstaben äro tänkbara. Enär chefen för försvarsstaben framför allt bör ägna sig ät och vara ansvarig för de operativa spörsmålens handläggande, böra dock de avdelningar som sysselsättas därmed — armé-, marin-, flyg- och luftförsvarsavdelningarna — stå under hans direkta ledning och icke ingå i någon sektion. Enligt utredningens mening bör sålunda i organisationen en möjlighet till sektionsindelning av försvarsstaben skapas, för vilket ändamål tre sektionschefer böra tillkomma. Det närmare bestämmandet av försvarsstabens sektionsindelning kan emellertid bliva beroende på ett flertal mer eller mindre tillfälliga omständigheter, såsom personliga kvalifikationer hos sektions- och avdelningscheferna, större förskjutningar i arbetsläget o. s. v. Det har därför synts utredningen riktigast, att avgörandet härom, under iakttagande av vad nyss sagts om de operativa spörsmålens handläggande, överlätes till chefen för försvarsstaben. Den inre organisationen av försvarsstabens särskilda avdelningar och disponerandet av personalen vid och mellan dessa bör överlåtas åt chefen för försvarsstaben. Den av utredningen i det följande anförda organisationen är

59 därför i sistberörda hänseende icke att betrakta såsom fast utan såsom en grund för beräkning av personalbehovet för överbefälhavaren och försvarsstaben. Sektionscheferna ha föreslagits placerade en i lönegraden Ob 2, tillika souschef vid försvarsstaben, och två i lönegraden Oa 6. Till sektionschefernas förfogande har ett antal officerare beräknats skola stå. Åt dessa skall bland annat kunna uppdragas, att alltefter arten av verksamheten vid den sektion, där de äro tjänstgörande, upprätthålla sambandet mellan försvarsstaben och arméstaben, förvaltningarna o. s. v. Den uppdelning av försvarsstaben på avdelningar, som av försvarsutredningen föreslås, framgår av det följande. Det operativa förberedelsearbetet i vad rör armén, vilket enligt vad som tidigare anförts bör utföras inom försvarsstaben, kräver en avdelning, i utredningens förslag benämnd arméavdelning och motsvarande den nuvarande arméoperationsavdelningen. Utredningen förutsätter, att verksamheten inom arméavdelningen instruktionsmässigt så regleras, att en ständig kontakt med arméstabens organisationsavdelning blir säkerställd. För handläggning av frågor rörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter i stort och samverkan med övriga försvarsgrenar erfordras i försvarsstaben en marinavdelning och en flygavdelning. Dessa avdelningar innefatta jämväl den personal ur marinen och flygvapnet, som erfordras för att upprätthålla sambandet i verksamheten mellan å ena sidan försvarsstaben och å andra sidan marin- respektive flygstaberna. Luftförsvarsavdelningen och kommunikationsavdelningen, liksom avdelningarna för utrikes och inrikes underrättelsetjänst, nämligen utrikesavdelningen och inrikesavdelningen, för vilka ingen ändring i de hittillsvarande uppgifterna förutsatts, föreslås erhålla en utvidgad personaluppsättning, som dock torde motsvara allenast minimikravet på personal vid dessa avdelningar. Då med flygvapnets utsvällning kommunikationsavdelningen måste förutses få handlägga även ett stort antal ärenden rörande flygvapnet, ingår i denna, avdelning en officer ur flygvapnet. Chefen för utrikesavdelningen har till skillnad mot övriga avdelningschefer föreslagits placerad i lönegraden Oa 6 i betraktande av den i viss mån överordnade ställning till militär-, marin- och flygattachéerna som denna avdelningschef skall kunna intaga. Såsom ett organ, vilket fritt från löpande ärenden skall kunna studera strategiens, taktikens och den militära teknikens utveckling, på grundval av dessa studier till närmast berörda militära myndigheter avgiva förslag till specialstudier, försök, experiment m. m. samt därefter följa dessa, föreslås en studieavdelning med personal från samtliga försvarsgrenar. Avdelningen bör även kunna få till uppgift att i samarbete med armé-, marin-, flygvapen-, luftförsvars- och kvartermästaravdelningarna föreslå och uppdraga grundlinjerna till gemensamma övningar för två eller flera försvarsgrenar. Underhållsfrågor berörande mer än en försvarsgren ävensom underhållsIrågor av operativ betydelse för armén, vilka frågor tidigare handlagts vid operationsavdelningarna och starkt betungat särskilt arméoperationsavdel-

60 ningen, föreslås skola handläggas å en kvartermästaravdelning. Här avses även i samråd med de centrala förvaltningarna anvisningar till dessa skola utarbetas. I avdelningen ingår personal ur samtliga försvarsgrenar, från armén bland annat från fälttyg- och intendenturkårerna, på sådant sätt, att erforderlig sakkunskap blir företrädd. De nuvarande signaltjänst- och kryptoavdelningarna föreslås skola sammanslås till en signaltjänstavdelning, varigenom någon personalbesparing kan ernås. I »Betänkande och förslag angående soldatvården», avgivet av 1940 års militära socialvårdskommitté 1 ), har förslag framlagts om en »Upplysnings- och pressavdelning» inom försvarsstaben. Dennas uppgifter böra enligt utredningens förmenande handhavas dels av en press- och filmavdelning, motsvarande den av soldatvårdskommittén föreslagna press- och filmsektionen, dels av en personalvårdsavdelning, motsvarande kommitténs kultursektion. Däremot synes det utredningen icke erforderligt att i fred inrätta någon själavårdsavdelning, motsvarande soldatvårdskommitténs själavårdssektion. Det arbete med mobiliseringsverket för fältprästerskapet, vilket kan behöva förekomma, bör enligt utredningens mening kunna handhavas inom personalvårdsavdelningen med biträde av den av soldatvårdskommittén föreslagna soldatvårdsnämnden. De uppgifter, som enligt soldatvårdskommitténs förslag borde tillkomma avdelningschefen vid upplysnings- och pressavdelningen, har utredningen avsett skola fyllas av en av de av utredningen föreslagna sektionscheferna. Innan organisationen vunnit stadga och lämpliga befattningshavare kunnat prövas har utredningen icke funnit sig kunna förorda, att i press- och filmavdelningen samt i personalvårdsavdelningen ingående civila tjänstemän upptagas på ordinarie stat. Å press- och filmavdelningen torde böra anställas 2 stabsredaktörer i lönegraden MEo 24.1 fråga om personalbehovet på personalvårdsavdelningen anser utredningen, att detsamma i varje fall till en början bör kunna i fredsorganisationen inskränkas till, förutom avdelningschefen, vilken torde böra placeras i lönegraden MEo 27, en detaljchef och en bibliotekarie i respektive lönegraderna MEo 24 och MEo 21. Eventuellt kan biblio tekarien ersättas med en extra befattningshavare med arvode. I försvarsstaben bör vidare liksom hittills ingå krigshistoriska avdelningen. Försvarsstabens expedition och kommendantur böra enligt utredningens mening sammanföras till ett organ under en regementsofficer som chef. I expeditionen ingår f ö r s v a r s s t a b e n s t r y c k e r i . Vid detta utföres på fotografisk väg samt genom offsettryck reproduktion av kartor, skisser, ritningar, instruktioner och dylikt samt fotobilder. Samtidigt är tryckeriet utbildningsanstalt för den personal, som vid mobilisering skall ingå i högkvarterets och vissa högre stabers fälttryckerier. Någon fast anställd personal för verksamheten finnes emellertid icke nu. Föreständarplatsen upprätthålles för närvarande av en förste expeditionsvakt tillhörande arméstaben. All övrig tjänst bestrides av värnpliktig personal. l

) Statens off. utredn. 1941: 30.

61 Överbefälhavaren har i anslagsäskandena för budgetåret 1942/43 i denna fråga anfört följande: Dessa arbeten kräva grundliga fackkunskaper, och då det dessutom gäller omhänderhavande av dyrbar materiel, synes det nödvändigt att inom högkvarterets fälttryckeri i viss utsträckning hava tillgång till civil, fast anställd personal. Härigenom skulle man även kunna utjämna de friktioner, som uppstå vid ombyten av den värnpliktiga personalen. Även om erforderlig värnpliktig personal i rätt tid och i tillräckligt antal kan erhållas, åtgår nämligen viss tid för att utbilda den nya personalen, vilket medför att tryckeriets kapacitet vid dessa ombyten avsevärt sjunker och att tryckning för icke oväsentliga kostnader måste verkställas på annat håll. Med anledning av ovanstående föreslås, att staten för försvarsstaben utökas med följande fast anställda personal: 1 tryckeriföreståndare (verkmästare) i lönegrad A 13 1 offsettryckare » » MEo 8 1 accidenstryckare » » MEo 8 1 bokbindare » » MEo 8 Tryckeriföreständaren har upptagits som ordinarie, då den som avses för befattningen i fråga för närvarande är anställd som ordinarie tjänsteman vid arméstaben, förste expeditionsvakt. De tre sistnämnda torde först sedan organisationen vunnit fastare former böra bliva ordinarie. Till nyssberörda förslag har utredningen i stort sett ansett sig böra lämna sin anslutning. Beträffande k o m m e n d a n t u r e n har utredningen ansett sig böra taga hänsyn till att försvarsstaben kommer att stå i centrum av de militära staber och institutioner, vilka inrymmas i militärstabsbyggnaden. Därför synes lokalfördelningen inom militärstabsbyggnaden och omsorgen om dennas bevakning, skötsel och vård böra tillkomma försvarsstabschefen. I överensstämmelse härmed har den personal bestående av garageförman, expeditionsvakt, portvakter, vaktmästare, maskinist och eldare, som erfordras för militärstabsbyggnaden och som hittills tillhört arméstaben, överförts till försvarsstabens kommendantur. Kommendanten i försvarsstaben, vilken har att svara för ordonnans-, transport- och vakttjänst m. m. inom försvarsstaben, bör vara en pensionerad officer. Till kommendanturen bör även vicevärden för militärstabsbyggnaden anknytas. I kommendanturen ingår dessutom förutom automobilförare även personal för militärstabernas automatväxel, vilken föreslås överförd från arméstaben till försvarsstaben. Som chef för telefonväxeln torde böra avses en telefonvakt av 1. klassen i lönegraden Ca 4. Därutöver kräves viss icke-ordinarie personal. Frågan om f o t o g r a f i t j ä n s t e n s s t ä l l n i n g inom försvarsväsendet har varit föremål för utredning inom försvarsstaben. Denna utredning har även slutförts och verksamheten därefter prövats och befunnits lämplig. Härom har överbefälhavaren anfört följande: Befattningarna såsom fototeknisk och fotokemisk ingenjör ha hittills uppehållits av inkommenderade värnpliktiga ingenjörer, under det att övrig fackpersonal utgjorts av de i 1941 års statsverksproposition upptagna arbetsförmännen av 1. och 2. klass samt i övrigt av inkallade fackutbildade värnpliktiga.

62 För att möjliggöra tjänstens behöriga gång erfordras emellertid en fastare form för anställning av den civila fackpersonalen än vad som nu är fallet. Den civila fackpersonalen, som nu ingår i försvarsstabens fotografiska avdelning är 1 fototeknisk ingenjör, 1 fotokemisk ingenjör, 1 verkmästare av 1. klassen, 1 verkmästare av 2. klassen samt 1 fotograf. Härtill kommer en redan befintlig beställning i A 30 för den civile föreståndaren. Denna beställning avses emellertid utgå med nuvarande innehavares avgång år 1946. De ovannämnda båda ingenjörerna avses att i samråd med experter vid tekniska högskolan och fototekniska fackskolor uppehålla den forskningsverksamhet och konsultation i vetenskapliga frågor, som nu åvilar föreståndaren. Det torde därför redan nu vara välbetänkt att försäkra sig om de fåtaliga tekniker, som besitta erforderliga kvalifikationer för platserna ifråga. De båda verkmästarnas och fotografens kvalifikationer torde böra jämställas med motsvarande befattningshavares vid flygvapnet och rikets allmänna kartverk. Med anledning härav föreslås följande löneklassplacering för den civila fackpersonalen: fototekniske ingenjören A 26 fotokemiske ingenjören A 26 verkmästare av 1. klassen MEo 18 » » 2. klassen MEo 15 fotograf MEo 9 För den militäre chefen föreslås placering i lönegrad Oa 4 eller Oa 3. Med ledning härav vill försvarsutredningen föreslå, att en fotoanstalt med den av överbefälhavaren prövade sammansättningen och innefattande det hittillsvarande fotografiska centrallaboratoriet skall vara ansluten till försvarsstaben. Befattningen såsom föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet torde med den nuvarande innehavarens avgång kunna indragas och synes därför böra uppföras på övergångsstat. Härefter torde Kungl. Maj:t få pröva huru de uppgifter, som för närvarande åvila föreståndaren, i framtiden skola fyllas. De av överbefälhavaren föreslagna ingenjörerna har utredningen ansett tills vidare böra ha lön på extra ordinarie stat. Vidare anser utredningen fotografen böra upptagas med lön enligt lönegraden MEo 8 i stället för enligt MEo 9. Den för försvarsstaben och arméstaben m. m. gemensamma kassaförvaltningen, som för närvarande tillhör arméstaben, har synts böra överföras till försvarsstaben av principiellt samma skäl, som anförts beträffande personalen för militärstabsbyggnadens förvaltning. Till envar av redogöraren och kanslibiträdet vid arméstabens kassaförvaltning, vilka omhänderhaft försvarsstabens kassa- och bokföringsgöromål, har hittills utgått ersättning i form av extra arvode om 660 kronor frän försvarsstaben. Med den omflyttning av kassaförvaltningen till försvarsstaben, som nu föreslås, böra dessa ersättningar i fortsättningen utgå från arméstaben. För att biträda redogöraren med kontroll av räkningar och avlöningar samt för att därjämte utöva kontroll av persedeluppbörden, som på grund av nya organisationer och materiel av teknisk art blivit alltmer omfattande, har vid arméstabens kassaförvaltning under senaste tiden varit anställd en civil tjänsteman i lönegrad MEx 15 i stället för den pensionerade underofficer med arvode, som tidigare avsetts för

63 dessa göromål. Då behov av denne civile tjänsteman även under normala fredstider kommer att föreligga, har utredningen velat föreslå, att i staten för försvarsstaben upptages en befattning i lönegrad Ca 15, avsedd för en kontorsskrivare vid kassaförvaltningen. Till försvarsstaben böra vidare vara anslutna dels försvarsväsendets radioanstalt, dels krigsarkivet. Kadioanstalten är redan nu anknuten till försvarsstaben. Krigsarkivets överflyttning från den nuvarande anknytningen till arméstaben till att hänföras under försvarsstaben sammanhänger med att krigsarkivet för framtiden föreslås skola mottaga samtliga tre försvarsgrenars Militär pergonal Tid försvarsstaben. Ur generalstabskåren

På försvarsstabens stat

3 B? 2 O

*~ o

tO Ho <3 g. yr, b

ig 3 3

=>.<£. &£. o c fl H a IH.

Chef för försvarsstaben Sektionschefer Adjntanter, sambandsofficerare och personal till chefens för försvarsstaben och sektionschefernas förfogande Arméavdelningen Marinavdelningen Flygavdelningen Luftfövsvarsavdehiingen Studieavdelningen Kvartermästaravdelningen. . . . Kommunikationsavdelningen. . Utrikesavdelningen Inrikesavdelningen Signalrjänstavdelningen Press- och film avdelningen . . Personalvårdsavdelningen . . . . Krigshistoriska avdelningen . . Expedition och kommendantur Kassaförvaltning Fotoanstalt Summa

Ur övriga personalkårer Kompaniofficerare

Pensionerad personal i arvodesbefattning

O: O: •1 1

0 ert)

Ti orq

rr.

•i

0<3

a

o »3

)1

-

16 13

2 16 15 12 18 30

\) Ur fortifikationskåren eller ingenjörtrupperna. 2

) Ur marinen. ) H ä r a v en ur kustartilleriet. *) U r flygvapnet. 5 ) Ur luftvärnet. 6 ) E n u i v a r d e r a flottan o c h k u s t a r t i l l e r i e t . 7 ) E n ur vardera fälttygkåren och intendenturkåren. 8 ) T v å O a 2, t r e O a 3. 9 ) Härav en ur signaltrupperna. 10 ) B e s t ä l l n i n g e n k a n e r s ä t t a s m e d e n b e f a t t n i n g för p e n s i o n e r a d r e g e m e n t s o f f i c e r a r v o d e a v 3,600 k r o n o r ( c h e f f ö r k r i g s h i s t o r i s k a a v d e l n i n g e n ) . u ) Härav två ur armén och två ur marinen. 12 ) Redogörare. 3

med

64 samt försvarsstabens arkivhandlingar. En översyn över krigsarkivets personalbehov lärer snarast möjligt böra vidtagas, men försvarsutredningen har för sin del icke ansett sig böra ingå därpå. Icke heller ingår försvarsutredningen närmare på personalbehovet vid radioanstalten. I överensstämmelse med vad utredningen sålunda anfört har behovet av militär personal för försvarsstaben beräknats på sätt som framgår av tablån å sid. 63. Behovet av civil personal har delvis i det föregående berörts. Antalet kanslibiträden, kontorsbiträden och skrivbiträden måste på grund av det större antalet avdelningar inom försvarsstaben undergå någon ökning. Sålunda föreslår utredningen, att antalet kanslibiträden utökas med två till tre, fördelade på en ordinarie och två extra ordinarie befattningar. En av de två nya kanslibiträdesbefattningarna har överförts från arméstaben. Kontors- och skrivbiträdena föreslås till sammanlagt 24, beräknade efter i regel ett biträde per mindre avdelning samt två biträden för de större avdelningarna, expeditionen och kassaförvaltningen. Av de nämnda biträdena torde 10 böra uppföras som ordinarie kontorsbiträden, 10 som extra ordinarie kontorsbiträden och 4 som extra ordinarie skrivbiträden. Då erfarenheten visat, att vid försvarsstaben ständig tillgång erfordras till personal, kunnig i ritarbete, ha härutöver två ritbiträden i lönegrad MEo 4 ansetts böra tillkomma. Utredningen får med ledning av det anförda föreslå följande personalförteckning för överbefälhavaren och försvarsstaben rörande den personal, vars antal och lönegradsplacering bör fastställas av riksdagen: Personalförteckning-.

Ordinarie

tjänstemän. Lönegrad.

Beställning.

Militär

personal.

1 överbefälhavare 1 generalsperson eller flaggman, chef för försvarsstaben .. 1 generalmajor (konteramiral) av 2. graden, sektionschef 3 överstar (kommendörer), därav 2 sektionschefer 71) regementsofficerare, arvoden 1 major (örlogskapten) eller kapten, arvode Civil

personal Ca 15 Ca 13 Ca 7 Ca 7 Ca 5 Ca 4 Ca 4

1 kontorsskrivare 1 tryckeriföreståndare 1 förste expeditionsvakt 1 kanslibiträde 1 expeditionsvakt 10 kontorsbiträden 1 chefstelefonist 1

) Därest chefen för krigshistoriska minskas antalet till 6.

Ob5 Ob3 Ob2 Oa6 Oa 5 el. Oa 4 Oa 4 el. Oa 3

avdelningen

är pensionerad officer med arvode,

65 1 maskinist 1 eldare av 1. klassen

Ca 12 Ca 7

Tjänsteman å övergångsstat. 1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet

A 30

Extra

ordinarie

tjänstemän

i högre lönegrad

1 avdelningschef vid personalvårdsavdelningen 2 ingenjörer vid fotoanstalten 1 detaljchef vid personalvårdsavdelningen 2 stabsredaktörer vid press- och filmavdelningen 1 bibliotekarie vid personalvårdsavdelningen

än 20. MEo 27 MEo 26 MEo 24 MEo 24 *) MEo 21

Den civila personal, som icke bör uppföras på av riksdagen fastställd personalförteckning, har utredningen beräknat pä sätt följande tablå utvisar. Förteckningen över personal av denna kategori torde för varje budgetår böra fastställas av Kungl. Maj:t.

Extra

ordinarie

tjänstemän

Befattning.

2 stabsfotografer 1 förste verkmästare vid fotoanstalten 1 andre verkmästare vid fotoanstalten 1 garageförman 2 portvakter 1 offsettryckare 1 accidenstryckare 1 bokbindare 1 fotograf 2 kanslibiträden 1 vaktmästare 1 bilförare 1 eldare av 2. klass 10 kontorsbiträden 2 ritbiträden 2 telefonvakter av 1. klass 4 skrivbiträden

i 20 eller lägre

lönegrad. Lönegrad

MEo 19 MEo 18 MEo 15 «) MEo 10 «) MEo 9 MEo 8 MEo 8 MEo 8 MEo 8 MEo 7 MEo 5 MEo 5 MEo 5 MEo 4 MEo 4 MEo 4 MEo 2

Vad beträffar pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsstaben synes denna kunna beräknas i enlighet med följande uppställning: x ) Kan 2

ersättas av en extra tjänsteman med av Kungl. Maj:t bestämt arvode. ) Befattningarna som garageförman och portvakter hänföras, så länge nuvarande innehavare av befattningarna kvarstå i desamma, till respektive lönegraderna MEo 10 och MEo 9. Frågan om befattningarnas framtida bestridande skall härefter hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning. 5 — 2440 41

66 B e f a t t n i

Antal befattningshavare med följande arvodesbelopp 3,600

Chef för krigshistoriska avdelningen x) Regementsofficerare vid utrikesavdelningen Expeditionsofficerare m. fl. ur armén Expeditionsofficerare m. fl. u r marinen Expeditionsofficer ur flygvapnet Expeditionsofficer ur armén eller flygvapnet Expeditionsofficerare m. fl. ur armén, marinen eller flygvapnet Redogörare Expeditionsunderofficerare ur armén, marinen eller flygvapnet Underofficer vid fotoanstalten Summa

3,180

2,130

2 8 3 1 1 2

)2

12 1

26 Antalet arvoden a 600 kronor till kompaniofficerare som tjänstgöra vid försvarsstaben har av utredningen beräknas till 28, vilket innebär någon minskning mot det nuvarande antalet. Dessutom torde följande arvoden böra utgå, nämligen till överbefälhavarens juridiska biträde 1,800 kronor, till en arkivarie i krigshistoriska avdelningen 2,400 kronor samt till en vice värd vid militärstabsbyggnaden 2,400 kronor. I enlighet med det anförda har utredningen beräknat försvarsstabens avlöningsstat på följande sätt: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 250,000 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t » 130,470 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ... » 190,000 4. Eörligt tillägg, förslagsvis » 64,530 Summa kronor 635,000 Vad beträffar övriga för försvarsstabens verksamhet erforderliga anslag — omkostnadsanslag m. fl. — torde deras sammanlagda belopp kunna uppskattas till cirka 165,000 kronor, vadan hela anslagsbehovet för försvarsstaben skulle uppgå till (635,000 + 165,000=-.) 800,000 kronor. I detta belopp äro, såsom förut påpekats, icke inräknade kostnaderna vare sig för försvarsväsendets radioanstalt eller för krigsarkivet, vilka båda institutioner förutsättas skola vara i viss mån anknutna till försvarsstaben. *) U t g å r endast under förutsättning att icke regementsofficer på försvarsstabens stat är chef för krigshistoriska avdelningen. 2 ) Avsedda för expeditionsofficeren vid expeditionen samt för en officer till försvarsstabschefens förfogande.

67 D.

Förvaltningsorganisationen.

I viss mån sammanhörande med spörsmålet om organisationen av den militära ledningen av försvarskrafterna är frågan om organisationen av den militära förvaltningsapparaten. Såsom redan förut i korthet omnämnts är sistnämnda fråga föremål för en särskild, fristående undersökning, som anförtrotts åt 1941 års militära förvaltningsutredning. Denna undersökning har hittills bedrivits jämsides med utredningen om den militära organisationen och i nära kontakt med denna. Även om förvaltningsutredningen kan beräknas först om någon tid bliva slutförd, har densamma dock redan nu förts fram så långt, att vissa grundlinjer för blivande förslag i ämnet kunna skönjas. Försvarsutredningen har ansett lämpligt att redan i förevarande sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för den tilltänkta nya förvaltningsorganisationen. Därigenom synes bättre överblick kunna vinnas över den nödvändiga samverkan och växelverkan mellan den militära och den teknisk-ekonomiska ledningen av försvarsväsendet. Försvarsutredningen vill emellertid betona, att redogörelsen i fråga icke får fattas som ett slutgiltigt förslag i ämnet utan allenast innebär ett preliminärt ståndpunktstagande till problemet. Frågan om den centrala försvarsförvaltningens organisation har nyligen varit föremål för en principutredning av särskilt tillkallade sakkunniga, den s. k. militära förvaltningsutredningen (nedan kallad »1940 års utredning»). Dessa sakkunniga, vilka tillkallades av chefen för försvarsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1940, hade till närmaste uppgift att inom departementet biträda med en utredning i huvudsak syftande till att enligt närmare angivna grunder uppdraga allmänna riktlinjer för en blivande omorganisation av det militära förvaltningsväsendet samt att med utgångspunkt därifrån angiva sättet och tidsföljden för genomförande av en dylik. Därvid borde enligt de givna direktiven i första hand eftersträvas att åstadkomma större enhetlighet i förvaltningstjänsten än som dittills varit till finnandes. Vidare borde övervägas, huruvida icke kommersiell och industriell sakkunskap för framtiden borde vara i ökad grad och mera permanent företrädd inom den militära förvaltningsverksamheten än som förut normalt varit fallet. Sedan förslag i berörda avseenden utarbetats, skulle Kungl. Maj:t taga under förnyat övervägande på vad sätt mera detaljerade förslag rörande de särskilda förvaltningsorganens inre organisation m. m. borde utarbetas. 1940 års utredning avgav den 24 februari 1941 sitt betänkande med principförslag rörande omorganisation av den militära förvaltningen. Då den nu pågående utredningen i väsentliga delar bygger på den principiella uppläggning av problemet, som kommit till uttryck i nämnda betänkande, vill försvarsutredningen här i korthet redogöra för vissa huvudpunkter i förslaget och i de däröver avgivna yttrandena. 1940 års utredning framhöll bland annat, att den nuvarande militära förvaltningsorganisationen vid den försvarsberedskap, som vårt land på grund av stormaktskriget tvingats intaga, uppvisat betänkliga brister, då det gällt att skaffa en överblick över de olika försvarsgrenarnas behov och tillgångar samt

68 möjligheterna att fylla behoven. Olägenheterna med den nuvarande förvaltningsorganisationen vore huvudsakligen att hänföra till splittringen på de olika försvarsgrenarna av förvaltningsuppgifter av samma art samt avsaknaden avsamordnande organ för det krigsindustriella planeringsarbetet. Med hänsyn till dessa olägenheter hade utredningen funnit erforderligt att, så långt detta lämpligen läte sig göra, förvaltningsverksamheten sammanfördes fackgrensvis till en gemensam försvarsförvaltning samt att denna tillfördes all erforderlig teknisk och merkantil sakkunskap, så att fortlöpande kontakt med industrien kunde hållas och planläggningen av krigsindustrien säkerställas. Vid detta sammanförande borde i huvudsak följas den nuvarande indelningen inom arméförvaltningen. 1940 års utredning föreslog sålunda, att verksamheten inom den gemensamma försvarsförvaltningen skulle uppdelas på ett materieldepartement, ett intendenturdepartement, ett fortifikationsdepartement, ett sjukvårdsdepartement och ett civilt departement. Till vart och ett av dessa departement borde sammanföras dithörande ärenden från samtliga försvarsgrenar. Förutom dessa fem för försvarsgrenarna gemensamma departement krävdes emellertid särskilda förvaltningsorgan, ett för varje försvarsgren, förslagsvis benämnda armé-, marin- och flygförvaltningarna, med uppgift att handlägga vissa för försvarsgrenarna specifika uppgifter, vilka stode i nära samband med tjänsten inom dem. I sitt betänkande har 1940 års utredning särskilt uppehållit sig vid materieldepartementets arbetsuppgifter. Detta departement skulle närmast motsvara det nuvarande tygdepartementet inom arméförvaltningen men handhava även vissa delar av övriga försvarsgrenars materielförvaltningar. Det skulle hava till uppgift att handhava konstruktion, nyanskaffning och kontroll av krigsmateriel ävensom anskaffningen av vissa slag av intendenturmateriel. Anskaffningen av viss för försvarsgrenarna specifik materiel, såsom stridsvagnar för armén, fartyg för marinen och flygplan med tillhörande motorer för flygvapnet, skulle emellertid handhavas av respektive försvarsgrenars egna förvaltningsorgan. Sistnämnda förvaltningsorgan skulle också ombesörja all reparationsoch underhållstjänst för den egna försvarsgrenens materiel. Till materieldepartementet skulle enligt 1940 års utrednings förslag vara förvaltningsmässigt anknuten en särskild organisation för handhavande av förrådsverksamheten inom försvarsväsendet. Verksamheten vid försvarsväsendets industriella anläggningar, vilka enligt nuvarande organisation lyda under de olika centrala förvaltningsorganen men i rådande krisläge i viss utsträckning provisoriskt sammanförts under försvarsväsendets verkstadsnämnd, skulle enligt utredningens förslag framdeles drivas i bolagsform. Över 1940 års utrednings betänkande hava efter remiss utlåtanden avgivits av ett flertal såväl militära som civila myndigheter. I yttrandena har i allmänhet vitsordats, att behov av större enhetlighet och samordning i den militära förvaltningsverksamheten förelåge; däremot hava meningarna varit delade rörande sättet och tiden för genomförande av reformer i sådan riktning. Vissa myndigheter hava i huvudsak anslutit sig till förvaltningsutred-

eg ningens förslag till principiell lösning av problemet. Andra åter hava i olika hänseenden ställt sig avvisande mot ett genomförande av utredningens förslag i dess helhet. Från åtskilliga håll har med skärpa bestritts eller åtminstone ifrågasatts lämpligheten av att under nu rådande förhållanden genomföra en så genomgripande omorganisation som den föreslagna. Vissa myndigheter hava direkt avstyrkt förslagets genomförande men i stället förordat inrättande av ett eller flera centrala standardiserings-, krigsindustri- och förrådsorgan. I vissa utlåtanden, framför allt arméförvaltningens, hava invändningar särskilts framförts gentemot den av 1940 års utredning förordade uppdelningen av materielförvaltningen på dels ett för försvarsgrenarna gemensamt materieldepartement med därtill anknuten förrådsorganisation och dels de särskilda försvarsgrenarnas egna förvaltningsorgan. Arméförvaltningen har för sin del uttalat, att en sådan uppdelning av förvaltningsverksamheten rörande den egentliga krigsmaterielen på flera instanser måste vålla tveksamhet och oreda, icke minst i fråga om ansvarsfördelningen. Arméförvaltningen har därför föreslagit, att i den centrala försvarsförvaltningen i stället för det föreslagna materieldepartementet skulle inrättas särskilda departement för den försvarsgrensbetonade materielen. Därigenom kunde också, som sig borde, förrådshållningen bibehållas under respektive materielförvaltande departement. Utöver de tre materieldepartementen borde enligt arméförvaltningens uppfattning inrättas ett särskilt, från den övriga försvarsförvaltningen fristående organ med huvuduppgift att planera krigsmaterielanskaffning samt, i syfte att förbereda och underlätta denna, på rekvisition av de materielförvaltande myndigheterna eller på direkt order av Kungl. Maj:t, jämväl handhava större materielupphandlingar i fred. Detta organ borde också handhava standardiseringsverksamheten. Vidare borde under det sålunda föreslagna industriorganet sortera militära varv och verkstäder, i den mån de icke i enlighet med utredningens förslag borde drivas i bolagsform. Till detta organ syntes också med fördel kunna förläggas samordnandet av de militära och de civila kraven på den industriella försörjningsverksamheten. I direktiven för den fortsatta utredning rörande den militära förvaltningen, som för närvarande pågår — 1941 års militära förvaltningsutredning — har framhållits, att man vid denna utredning borde eftersträva att åt den militära förvaltningen förläna den grad av enhetlighet som överhuvud kunde åstadkommas utan att de särskilda försvarsgrenarnas berättigade krav på smidighet och anpassning därigenom träddes för nära. Särskilt borde därvid uppmärksammas angelägenheten av ett planmässigt inordnande av den militära materielproduktionen inom landets industriella kapacitet, för vilket ändamål enhetlighet i ledningen syntes vara särskilt av nöden. Emellertid borde vid den fortsatta utredningen på förevarande område vissa av de erinringar emot 1940 års förvaltningsutrednings förslag, som framförts från de hörda myndigheternas sida, upptagas till prövning. Chefen för försvarsdepartementet har för sin del i synnerhet uppmärksammat de invändningar, som hänföra sig till förslaget om att uppdela den centrala materielförvaltningen på dels ett

70 gemensamt materieldepartement och dels förvaltningsorgan tillhörande de särskilda försvarsgrenarna. Enligt vad departementschefen erinrade hade av ett flertal myndigheter framhållits, att det syntes kunna befaras, att en sådan splittring av materielförvaltningen i vidsträckt mening skulle kunna medföra konflikter i kompetens- och ansvarshänseende, som kunde vålla allvarliga olägenheter. Det syntes därför böra undersökas, huruvida icke på grundval av det av arméförvaltningen framlagda förslaget eller på annat sätt förbättringar i detta avseende kunde vinnas. Den fortsatta förvaltningsutredningen har i väsentliga stycken bedrivits efter de principiella riktlinjer som uppdrogos av 1940 års utredning, dock med iakttagande av chefens för försvarsdepartementet sistberörda direktiv. På vissa områden har man sålunda räknat med att kunna genomföra en långt driven enhetlighet för hela försvarsväsendet. Detta har särskilt varit fallet i fråga om befästnings- och byggnadsverksamheten samt sjukvårds- och civilförvaltningen. Förslag om en centralisering på förstnämnda område framlades på sin tid av 1930 års försvarskommission men vann ej statsmakternas bifall. Förslaget ansågs innebära ett avsteg från den i övrigt hävdade principen, att förvaltnings verksamheten borde handhavas försvarsgrensvis. I samma mån som den moderna krigföringen aktualiserat kravet på intim samverkan mellan försvarsgrenarna inbördes har emellertid nämnda princip alltmera förlorat i styrka och även på vissa betydelsefulla punkter genombrutits. Vid sådant förhållande har tanken på en centralisering jämväl av befästnings- och byggnadsverksamheten — som principiellt sett till övervägande del är av likartad natur inom de olika försvarsgrenarna — numera vunnit i styrka. Vad sjukvårdsförvaltningen angår möta särskilda svårigheter i fråga om gränsdragningen mellan och samordnandet av den rent förvaltningsmässiga och den mera militärt betonade delen av verksamheten. Vissa ömtåliga spörsmål, till vilka 1941 års militära förvaltningsutredning i sinom tid torde få taga ställning, framträda härvid till bedömande. Övervägande skäl synas dock tala för en centralisering även på detta område. Den verksamhet, som för närvarande omhänderhaves av arméförvaltningens civila departement samt motsvarande delar av marin- och flygförvaltningarna, har av förvaltningsutredningen ansetts böra sammanföras till ett för hela försvarsväsendet gemensamt ämbetsverk. Detta skulle således komma att tilläggas administrativa, kamerala och revisionsuppgifter. Vissa delar av den civila förvaltningen avses emellertid skola erhålla närmare anknytning till den militära förvaltningen i övrigt på samma sätt som för närvarande särskilda civilbyråer höra till vart och ett av arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement. Till varje särskilt förvaltningsorgans förfogande måste också ställas den för dess egen bokföring och kassarörelse erforderliga personalen. I det av 1940 års utredning avgivna principbetänkandet räknade man med ett sammanförande jämväl av försvarsgrenarnas intendenturförvaltning till ett gemensamt verk. På denna punkt yppades dock inom nämnda utredning tvivelsmål om ändamålsenligheten av en sådan åtgärd, vilket tog sig uttryck däri, att utredningen skisserade två olika alternativ, det ena syftande till en kon-

71 centration av verksamheten, det andra innebärande ett bibehållande av skilda förvaltningar. De förnyade överväganden av denna fråga, som nu gjorts, hava lett fram till uppfattningen, att den centrala intendenturförvaltningen även i fortsättningen bör vara uppdelad på försvarsgrenarna, Avgörande härvidlag hava varit icke blott de skiljaktigheter, som föreligga mellan intendenturverksamheten vid olika försvarsgrenar, utan även hänsyn till dess nära samhörighet med det rent militära arbetet vid vederbörande försvarsgren. Ett av de mest svårlösta spörsmålen i förevarande sammanhang är frågan, huru krigsmaterielförsörjningen för försvarsväsendet skall kunna på bästa sätt tillgodoses. De erinringar, som gjorts mot 1940 års utrednings förslag i denna del, kunna näppeligen lämnas obeaktade. Den fortsatta utredningen har närmast givit vid handen, att materielförvaltningens principiella anknytning till de särskilda försvarsgrenarna bör bibehållas men att kravet på enhetlighet på förevarande område bör tillgodoses genom tillskapande av ett från den övriga försvarsförvaltningen fristående, samordnande industriorgan, ett försvarsväsendets industriverk. Detta bör hava till huvuduppgifter att planera anskaffningen av krigsmateriel och övergång till krigsindustri, att övervaka och befordra standardiseringen av krigsmateriel, att i viss utsträckning ombesörja anskaffningen av mass- och standardartiklar för försvarsväsendets räkning, att granska prissättningen och handlägga andra avtalsfrågor i samband med inköp för försvaret samt att omhänderhava den vetenskapligt betonade forskningen på förevarande område. Vad angår frågan om ledningen av försvarsväsendets industriella anläggningar hava flera alternativ varit under övervägande. Det har sålunda ifrågasatts bland annat, antingen att dessa anläggningars ledning skulle ankomma på industriverket eller att verksamheten på sistnämnda område skulle drivas i bolagsform. I enlighet med det anförda torde sålunda den pågående förvaltningsutredningen komma att utmynna i ett förslag om att försvarsväsendets centrala förvaltning skall omhänderhavas av följande organ: Arméförvaltningen. Marinförvaltningen. Flygförvaltningen. Försvarsväsendets industriverk. Försvarsväsendets fortifikationsförvaltning. Försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning. Försvarsväsendets civilförvaltning. I anslutning till vad av 1940 års utredning föreslogs torde samtliga förvaltningsorgan i egenskap av centrala ämbetsverk böra lyda direkt under Kungl. Maj:t. De tre försvarsgrensförvaltningarna torde böra stå under högsta chefskap av vederbörande försvarsgrenschef, vilken sålunda i den mån han utövar beslutanderätt i förvaltningen, handlar under förvaltningsansvar. Under försvarsgrenschefen bör chefskapet i övrigt över förvaltningen utövas av en särskild chef, vilken, då försvarsgrenschefen icke själv deltager i arbetet, utövar chefskapet oinskränkt. Huruvida i instruktionsväg skall fastställas, i vilka hänseenden det skall ankomma på försvarsgrenschefen

72 att utöva chefskapet över förvaltningen, eller huruvida det skall ankomma på försvarsgrenschefen att utfärda bestämmelser därom, torde komma att särskilt övervägas. Vad beträffar förvaltningsorganens förhållande till överbefälhavaren torde detta i fredstid böra ordnas sä, att överbefälhavaren skall äga till förvaltningsorganen utfärda de direktiv för verksamheten som må erfordras för krigsförberedelsearbetets bedrivande m. m. Rätten att giva direktiv till civilstyrelsen torde dock icke böra omfatta annat än grunddragen för civilstyrelsens eget krigsförberedelsearbete. Direktiven böra beträffande försvarsgrensförvaltningarna lämnas vederbörande försvarsgrenschef i dennes egenskap av chef för förvaltningen. Anse sig förvaltningsorganen icke kunna följa överbefälhavarens direktiv, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning. Frågan om de för försvarsväsendet gemensamma förvaltningsorganens ställning till de tre försvarsgrenscheferna och deras organ är en av de frågor, som torde komma att kräva särskild uppmärksamhet. Att kontakten mellan försvarsgrensförvaltningarna, å ena sidan, samt fortifikations-, sjukvårds- och civilförvaltningarna, å den andra, måste kunna upprätthållas på ett enkelt och effektivt sätt är uppenbart. Det underlag av militärorganisatorisk art, som de gemensamma förvaltningarna behöva för sin verksamhet, måste ställas till förfogande av försvarsgrensförvaltningarna eller försvarsgrenarnas chefer. Å andra sidan måste de gemensamma förvaltningarna vara skyldiga att rätta sig efter de önskemål av militärorganisatorisk art som till dem framställas från försvarsgrenscheferna. Därest dylika önskemål av någon anledning anses icke kunna följas, bör frågan hänskjutas till överbefälhavaren för direktivs meddelande eller eventuellt överlämnande till Kungl. Maj:ts prövning. Vad beträffar medelsanslagen för försvarsgrenarnas verksamhet torde dessa böra förvaltas av de centrala förvaltningsmyndigheter, till vilkas verksamhetsområden anslagen hänföra sig. Krigsmateriel- och intendenturanslagen böra sålunda omhänderhavas av respektive armé-, marin- och flygförvaltningarna, försvarsgrenarnas avlöningsanslag och rekryteringsanslag m. fl. av civilförvaltningen, sjukvårdsanslag av sjukvårdsförvaltningen samt byggnads- och befästningsanslag av fortifikationsförvaltningen. Givetvis skola de särskilda förvaltningsorganen själva handhava sina egna avlönings- och omkostnadsanslag. För försvarsväsendet gemensamma anslag torde i allmänhet böra ställas till civilförvaltningens förfogande. Framställningar till Kungl. Maj:t om anslagsäskanden torde enligt vanliga regler böra uppgöras av de myndigheter, vilka, enligt vad nyss sagts, skola omhänderhava anslagens förvaltning. Härvid böra såsom förut nämnts de för försvaret gemensamma förvaltningsorganen vara skyldiga att där sig så göra låter rätta sig efter de önskemål av militärorganisatorisk art som framställas från försvarsgrenscheferna eller ock hänskjuta frågan till överbefälhavaren, eventuellt Kungl. Maj:t. Sedan förslag till anslagsframställningar uppgjorts inom de skilda förvaltningsorganen, torde desamma böra föredragas inför överbefälhavaren i och för inhämtande av de direktiv i avseende å avväg-

73 ningen mellan försvarsgrenarna m. m., som överbefälhavaren kan finna anledning meddela. Sedan dessa direktiv vederbörligen beaktats, böra medelsframställningarna ingivas till Kungl. Maj:t i vanlig ordning. Försvarsutredningen vill i förevarande sammanhang framhålla, att utredningen vid uppgörandet av personalstaterna för de militära kårerna i stort sett utgått från den principiella organisation av förvaltningsmyndigheterna, som nu gäller. Det bör emellertid förutskickas, att förvaltningsutredningens blivande förslag torde komma att nödvändiggöra vissa förändringar i dessa stater. Dessa förändringar kunna på utredningens nuvarande ståndpunkt icke till fullo överblickas.

74 Avd. IV. Arméns organisation. I.

Krigsorganisationen.

Allmänna grunder.

Arméns krigsorganisation enligt 1936 års försvarsordning har alltsedan krigsutbrottet 1939 undergått väsentliga förändringar. Sålunda har antalet operativa enheter utökats, i samband varmed vissa förändringar företagits i avseende på deras sammansättning. Vidare har organisationens kvalitativa värde i hög grad ökats genom tillkomsten av starkare befälskadrar, genom en under beredskapstiden bedriven utbildning av befäl och trupp, genom beväpningens och utrustningens fullständigande m. m. Vissa uppgifter angående den nuvarande krigsorganisationen lämnas i en särskild (hemlig) del. De allmänna riktlinjer, som skola ligga till grund för krigsorganisationens utbyggnad och stärkande under de närmaste fem åren, framgå av chefens för försvarsdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 20 juni 1941. Där anfördes följande: Som grundsats för utredningen torde böra gälla, att vår försvarsorganisation bör erhålla högsta möjliga kvalitet, samtidigt som dess storlek naturligen måste anpassas efter vårt samhälles ekonomiska bärkraft. Eftersom möjligheterna i sistberörda hänseende äro begränsade uppkomma otvivelaktigt under utredningens gång vissa avvägningsspörsmål av både ömtålig och vansklig natur. Med det utrymme i ekonomiskt hänseende, varmed man har att räkna, synas emellertid avvägningsproblemen böra kunna bemästras utan alltför stora svårigheter. Militärt sett måste vid krigsorganisationens utformning främst de erfarenheter, som kunna hämtas från det pågående kriget, i möjlig omfattning tillgodogöras. De äro emellertid självfallet icke alltid sådana, att de kunna tillmätas ett bestående värde. Man måste räkna med en ständig och i flera avseenden mycket snabb utveckling på det krigsorganisatoriska området. Det gäller vidare att omsätta krigets lärdomar på svenska förhållanden, vilket ytterligare försvårar arbetet. I vissa avseenden hava emellertid rikliga erfarenheter kunnat hämtas från den gångna beredskapstiden. Slutligen måste beaktas nödvändigheten av att så anpassa den blivande krigsorganisationen, att övergång till densamma kan ske utan att kravet på erforderlig beredskap eftersattes. Det förslag till krigsorganisation, som framgått som resultat av den med beaktande av ovan berörda riktlinjer och synpunkter gjorda utredningen, kommer att närmare belysas i det följande. I stort sett präglas förslaget av avsevärda kvalitativa förbättringar, i vissa fall av förändringar i avseende på de operativa enheternas sammansättning, samt slutligen av en strävan att åt krigsorganisationen giva en sådan elasticitet, att möjlighet finnes att utan alltför stora rubbningar tillgodose utvecklingens krav. Krigsförband.

Krigsförbanden föreslås skola sammanföras i nedanstående grupper: operativa förband,

75 kust- och gränsförsvarsförband, kårförband och territoriella förband. En sammanställning över förbanden i den föreslagna krigsorganisationen återfinnes i särskild (hemlig) del. Operativa förhand. De operativa förbanden utgöras av fördelningar, jägarbrigader, pansarbrigader, motorbrigader och cykelbrigader. F ö r d e l n i n g e n — den operativa enheten i den nuvarande krigsorganisationen — har befunnits vara mindre lämplig i viss skogs- och fjällterräng samt för snabba omgrupperingar. E t t antal fördelningar hava därför uppdelats i mindre operativa enheter — brigader. En omorganisation av ytterligare fördelningar på brigader kan lätt verkställas, om så skulle visa sig lämpligt. Därvid uppkommer dock ett större behov av underhållstrupper m. m. Fördelningen och särskilt dess kärrorganiserade infanteri synes emellertid väl lämpad för uppträdande i vanlig nordisk terräng. J ä g a r b rig ad en utgör ett lättrörligt operativt förband. Detta har prövats under sommaren 1941 och befunnits väl lämpat för företag i vägfattig skogs- och fjällterräng. Ytterligare försök äro dock erforderliga, innan sammansättningen kan slutgiltigt fastställas. P a n s a r b r i g a d e n är pansartruppernas operativa förband. Denna enhet har med hänsyn till dess sannolika användning och svenska vägförhållanden gjorts lättrörligare än stormakternas pansarfördelningar samt försetts med riklig utrustning för pansarvärn och luftvärn. M o t o r b r i g a d e n utgöres av bilburet infanteri samt pansarvärn, artilleri, luftvärn, ingenjör- och underhållstrupper med i stort sett samma sammansättning som tidigare kavalleribrigaden. C y k e l b r i g a d e n har organiserats efter samma grunder som motorbrigaden. Till följd av begränsad tillgång på motorfordon hava cyklar ingått i stället för bilar. Vid ökad tillgång på bilar finnes möjlighet att motorisera cykelbrigaderna, Kust- och gränsförsvarsförhand. Vid landets kuster och gränser hava uppförts och äro under byggnad omfattande befästningsanläggningar. Besättningarna i dessa anläggningar och till de sistnämnda anslutna rörliga förband utgjordes tidigare av värnpliktiga tillhörande äldre årsklasser. På grund av nämnda befästningars betydelse vid försvar mot överraskande anfall och kuppförsök har det befunnits lämpligt att rekrytera kust- och gränsförsvarsförbanden även med värnpliktiga ur yngre årsklasser, bosatta i befästningarnas närhet. Vapenutrustningen i nämnda befästningar har fullständigats. Kårförband och territoriella förband. De organisatoriska förändringarna i fråga om kårförbanden och de territoriella förbanden bestå huvudsakligen i en utbyggnad av kårartilleriet, pansarvärnet och luftvärnet.

76 K å r a r t i l l e r i e t s styrka framgår av särskild (hemlig) del. Erfarenheten från finsk-ryska kriget samt kriget på ostfronten har visat betydelsen av att äga tillgång till tungt artilleri. Kårartilleriet har på grund härav utökats med ett antal 15 cm. haubitsdivisioner. P a n s a r v ä r n e t s omfattning framgår av särskild (hemlig) del. Till förstärkning av de operativa förbandens samt kust- och gränsförsvarsförbandens försvar mot pansaranfall disponerar armékärchefen i den nuvarande organisationen ett antal pansarvärnskompanier. Från alla fronter och under alla operationer, där pansartrupper deltagit under det pågående kriget, har pansarvärnet spelat en avgörande roll vid försvar mot pansaranfall. Pansarvärnskompaniet har därför utbyggts till förband, som omfatta icke endast lättare pansarvärnspjäser utan även tunga pansarvärnspjäser och pansarvärnsgevär. L u f t v ä r n e t , som vid truppförbanden i regel består av pansarvärnsluftvärnspjäser, användbara för såväl pansarvärn som luftvärn, och vid de operativa förbanden av luftvärnsautomatkanonkompanier, utgöres vid kårförbanden och de territoriella förbanden av: kårluftvärnsförband, bestående av luftvärnsautomatkanonkompanier och luftvärnsbatterier, sammanförda i luftvärnsdivisioner samt avsedda att förstärka truppförbandens luftvärn; flygfältsluftvärn, bestående av luftvärnsförband för flygbasernas skydd; territoriellt luftvärn för hemortens skydd. Samtliga slag av luftvärn förekomma i den nuvarande krigsorganisationen. På grund av erfarenheter från det pågående kriget har det visat sig nödvändigt att avsevärt förstärka luftvärnet för att hindra att flygvapnets dyrbara materiel förstöres på flygbaserna, möjliggöra arméns mobilisering och uppmarsch samt skydda verksamheten i hemorten. Omfattningen av luftvärnet vid kårförbanden och de territoriella förbanden framgår av särskild (hemlig) del. Depåer m. m.

Mo biliseringsdepåer. Mobiliseringsdepåorganisationen föreslås bliva i stort oförändrad dock med de ändringar, som betingas av pansartruppernas och luftvärnets utökning samt tillkomsten av tygtrupperna. Samtliga fredstruppförband böra sålunda vid mobilisering omorganiseras till mobiliseringsdepåer. Etappdepåförband. Etappdepåförband föreslås organiseras av infanteriet, kavalleriet, artilleriet, ingenjör- och signaltrupperna enligt hittills gällande grunder. Skolor. Reservofficers- och reservunderofficersskolor böra liksom hittills ingå i krigsorganisationen. Skolorna böra erhålla en omfattning avpassad med hänsyn till införandet av motsvarande utbildning redan i fredstid. Vid skolorna föreslås dock att officerare och underofficerare utbildas jämväl för territorialorganisationens behov.

77 II. Fredsorganisationen. A.

Arméns ledande organ.

Arméstaben och arméinspektionen. Allmänna synpunkter.

I det föregående har lämnats en redogörelse för de principer, vilka enligt försvarsutredningens mening böra vara vägledande för organisationen av försvarsväsendets högsta ledning. I enlighet med vad därvid anförts och i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande organisation synes det operativa förberedelsearbetet, i vad rör arméstridskrafterna, böra äga rum inom försvarsstaben, under det att å chefen för armén skall ankomma att med biträde av underlydande stabs- och inspektionsorgan handhava frågor rörande arméns organisation, utrustning och utbildning ävensom personalfrågor. Enligt gällande organisation biträdes chefen för armén vid handläggningen av dylika frågor av arméstaben och arméns inspektionsmyndigheter. Av de ärenden, vilka chefen för armén sålunda har att handlägga, bilda utbildningsärendena en grupp för sig, under det att organisations- och utrustningsärendena med avseende på karaktär och inbördes sammanhang kunna sammanföras till en grupp. Inom dessa bada grupper faller den övervägande delen av de ärenden som ankomma på chefen för armén, och denna naturliga uppdelning i två grupper bör enligt försvarsutredningens mening beaktas vid utformningen av de organ, som skola biträda chefen för armén vid ärendenas handläggning. På grund av det intima sammanhang, som inom var och en av de angivna grupperna råder mellan olika där förekommande frågor, synas ärenden tillhörande en och samma grupp också i princip böra handläggas vid ett och samma stabsorgan. Nuvarande organisation, enligt vilken chefen för armén vid handläggning av exempelvis utbildningsärenden biträdes av ett flertal sidoordnade stabsorgan, nämligen arméstaben och inspektionsmyndigheterna, finner utredningen sålunda mindre ändamålsenlig. Att koncentrera handläggningen av samtliga på chefen för armén ankommande ärenden till ett enda gemensamt stabsorgan låter sig ur praktiska synpunkter icke lämpligen göra. Detta organ skulle under sådana förhållanden bliva alltför omfattande och tungt arbetande och dess verksamhet skulle icke kunna ledas och kontrolleras av en chef. Försvarsutredningen vill för sin del förorda, att i enlighet med den ovan nämnda indelningen i huvudgrupper den verksamhet, som hittills bedrivits vid arméstaben och inspektionsmyndigheterna, uppdelas på två sidoordnade, direkt under chefen för armén lydande organ, nämligen arméstaben och arméinspeklionen. Vid arméstaben böra av ovan angivna ärenden handläggas organisations- och utrustningsärenden, medan utbildningsärendena böra beredas vid arméinspektionen. I fråga om personalärenden kunna skäl förebringas för att handläggningen borde ske vid en särskild, direkt under chefen för armén stående avdelning. Dessa ärenden beröra nära såväl utbildningsverksamheten som organisationsoch utrustningsfrågorna. Av olika skäl har försvarsutredningen emellertid

78 funnit sig böra förorda, att den avdelning som handlägger personalärenden liksom hittills organisatoriskt sammanföres med organisations- och utrustningsavdelningarna och sålunda ingår i arméstaben. Utan hinder härav bör, därest chefen för armén så finner önskvärt, instruktionsmässigt kunna föreskrivas, att vissa grupper av personalärenden skola föredragas direkt inför honom av avdelningschefen vid personalavdelningen. Enligt det förslag till omläggning av inskrivningsväsendet och den territoriella värnpliktsredovisningen, som utarbetats av försvarsväsendets ruliföringsnämnd, skall ledningen och övervakningen av inskrivningsväsendet samt av registreringsverksamheten vid inskrivningsexpeditioner och truppförband etc. utövas av en central myndighet, centrala värnpliktsbyrån. Denna byrå har förutsatts i flertalet avseenden vara underställd chefen för armén. På grund av dess samtliga försvarsgrenar berörande uppgift och särskilda ställning har rullföringsnämnden emellertid ansett, att den icke borde infogas i arméstaben såsom en avdelning. Härom har nämnden närmare anfört följande: Ansvars- och befälslinjerna gå genom chefen för armén i frågor, som beröra flera än en försvarsgren. I frågor, som uteslutande beröra en försvarsgren, gå de genom vederbörande försvarsgrenschef. Beroende av ärendenas natur och Kungl. Maj:ts bemyndigande i avseende på beslutanderätten, förutsättas dessa, såsom tidigare framhållits, bliva avgjorda av Kungl. Maj:t, försvarsgrenschef eller i vissa fall av chefen för centrala värnpliktsbyrån. Denne bör givetvis tilldelas befogenhet att besluta i interna registreringsärenden. De ärenden, vilka komma att handläggas vid centrala värnpliktsbyrån, beröra inskrivningsväsendet, den territoriella värnpliktsredovisningen, personalregistrering, statistik rörande utbildning och tjänstgöring, uppskovsväsende och krigsplacering. Det synes därjämte icke uteslutet, att byråns registreringsmaskiner framdeles kunna komma att utnyttjas även för andra ändamål, t. ex. för redovisning av hästar och viss materiel. Här nämnda ärenden beröra nära verksamheten vid de olika försvarsgrensstabernas organisationsavdelningar. Därest centrala värnpliktsbyrån gives en helt fristående ställning, måste vid varje försvarsgrensstab avses särskild personal för samarbetet med byrån. Enär det ojämförligt största antalet värnpliktsärenden hänföra sig till armén, finner försvarsutredningen för sin del övervägande skäl tala för, att centrala värnpliktsbyrån, med bibehållen organisation såsom byrå enligt rullföringsnämndens förslag, anslutes till arméstaben, varigenom en särskild värnpliktsavdelning kan undvaras vid denna. Den befogenhet för byråns chef att besluta i interna registreringsärenden och att föredraga vissa ärenden direkt för chefen för armén, som rullföringsnämnden ansett skola förefinnas, bör instruktionsmässigt kunna fastslås. På samma sätt bör även övriga försvarsgrenschefers inflytande på dem berörande värnpliktsärenden kunna säkerställas. I anslutning till vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att direkt under chefen för armén skola stå följande stabsorgan: arméstaben med centrala värnpliktsbyrån för handläggning av organisa-

il)

a

"3

B

80 tions-, utrustnings-, personal- och värnpliktsärenden jämte därmed sammanhängande frågor samt arméinspektionen för handläggning av utbildningsärenden. Försvarsutredningens förslag till organisation i princip av arméns högsta militära ledning framgår av omstående diagram, för vars enskildheter utredningen i det följande lämnar en närmare redogörelse. Arméstaben med centrala

värnpliktsbyrån.

Arméstabens uppgift är enligt gällande instruktion att biträda chefen för armén vid utövningen av hans ämbete och bereda de ärenden han i denna sin egenskap har att handlägga och avgöra. Inom arméstaben beredas jämväl ärenden rörande generalstabskåren och inspektionsmyndigheten över militärläroverken. Chefen för arméstaben är uppförd på arméstabens stat i lönegraden Ob 2 med fyllnadsarvode till lönegraden Ob 3. Han är tillika chef för generalstabskåren och utövar inspektionsmyndigheten över militärläroverken. I övrigt utgöres personalen vid arméstaben av vid staben placerade generalstabsofficerare, vissa officerare m. fl. på arméstabens stat, generalstabsaspiranter samt från truppförbanden kommenderade officerare. I den civilmilitära och icke-ordinarie personalen vid arméstaben ingår viss personal (maskinist, eldare, telefonvakter m. fl.), som betjänar även övriga staber och myndigheter inom militärstabsbyggnaden. Till arméstaben hänföras jämväl de på stat upptagna militärattachéerna och i järnvägstjänst kommenderade officerare. Under chefen för arméstaben bedrives verksamheten inom staben på följande avdelningar, nämligen: en organisationsavdelning, en utbildningsavdelning, en personalavdelning samt en expedition. Till arméstaben höra jämväl en kassaförvaltning — gemensam för arméstaben, försvarsstaben, truppslagsinspektionerna m. fl. — och ett bibliotek ävensom ett stall för arméstabens hästar. Slutligen är krigsarkivet för närvarande anknutet till arméstaben. I enlighet med de ovan anförda principerna för ordnandet av arméns högsta ledning böra vissa ändringar vidtagas med avseende på arméstabens uppgifter och organisation. I och med att ett särskilt stabsorgan för utbildningsärenden, arméinspektionen, tillkommer direkt under chefen för armén, bör nämnda inspektion övertaga arméstabens nuvarande uppgifter i vad rör utbildningsfrågor. Såsom en följd härav bör, i enlighet med vad nedan angives under »Arméinspektionen», utbildningsavdelningen överflyttas från arméstaben till arméinspektionen. Vidare bör chefen för arméstaben frånträda inspektionsmyndigheten över militärläroverken, vilken myndighet pä sätt som likaledes angives under »Arméinspektionen» bör övertagas av en generalsperson inom sagda inspektion. I fråga om chefens för arméstaben ställning ifrågasätter försvarsutred-

81 ningen i övrigt ingen annan ändring än att denne, i likhet med övriga beställningshavare i lönegraden Ob 2, bör överföras till generalitetets stat såsom generalmajor av 2. graden. Chefen för arméstaben bör alltfort vara chef för generalstabskåren. Han bör även åtnjuta samma fyllnadsarvode som hittills. I överensstämmelse med vad som anförts under »Försvarsstaben» bör till nämnda stab från arméstaben överföras kassaförvaltningen ävensom sådan civilmilitär och civil personal, vars verksamhet berör samtliga eller flera inom militärstabsbyggnaden inhysta staber m. m. Vidare har försvarsutredningen redan förut föreslagit, att krigsarkivet framdeles skall anknytas till försvarsstaben i stället för till arméstaben. Såsom försvarsutredningen tidigare framhållit synes centrala värnpliktsbyrån böra anslutas till arméstaben. Ärenden rörande arméns organisation i fred och arméstridskrafternas organisation i krig jämte mobiliseringsförberedelserna böra fortfarande handläggas vid en organisationsavdelning. Denna bör givas en sådan utformning och dess verksamhet instruktionsmässigt regleras så, att en ständig kontakt med verksamheten vid försvarsstaben bliver säkerställd. De vid denna avdelning hittills handlagda värnpliktsärendena böra däremot övertagas av centrala värnpliktsbyrän. Den ingående uppmärksamhet, som oavlåtligen måste ägnas frågorna rörande arméns utrustning, har medfört, att utrustningsärendena efter hand kommit att allt mera öka i omfattning. Dessa ärenden hava hittills handlagts inom organisationsavdelningen. Enligt försvarsutredningens mening bör emellertid en särskild utrustningsavdelning organiseras för deras handläggning. Vid denna avdelning synas jämväl ärenden rörande gasskyddstjänsten böra handläggas. Såsom avdelningschef bör avses en regementsofficer ur fälttygkåren. Såsom tidigare nämnts bör vid arméstaben liksom för närvarande finnas en personalavdelning för handläggning av personalärenden och därmed sammanhängande frågor. Liksom hittills erfordras vidare en för arméstaben gemensam expedition, i vilken synes böra ingå en kapten på arméstabens stat såsom kommendant för handläggning av frågor rörande vakttjänst, ordonnanstjänst, transporttjänst m. m. Erfarenheterna utvisa, att arméstaben ofta får att handlägga frågor av större räckvidd och av huvudsakligen principiell betydelse, vilka icke lämpligen kunna hänskjutas till handläggning vid någon av stabens avdelningar. För dessa uppgifter, liksom för upprätthållandet av sambandet med försvarsstaben och förvaltningsorganen, bör särskild personal stå till chefens för arméstaben direkta förfogande. Med hänsyn till här ifrågavarande ärendens vikt och för att lätta chefens för arméstaben arbetsbörda synes en särskild souschef böra tillsättas vid arméstaben, varjämte vissa officerare utanför avdelningarna böra beräknas för dessa arbetsuppgifter. Såsom souschef bör avses en överste vid generalstabskåren. I fråga om bibliotekets ställning och organisation ifrågasätter försvarsutredningen ingen ändring. 6 — 2440 41

82 I samband med truppslagsihspektionernas inordnande i arméinspektionen och artilleristabskårens uppgående i generalstabskåren, varom utredningen i det följande framlägger förslag, bör arméstabens stamhästgrupp utökas på sätt som angives under »Remonteringsväsendet». I samband därmed synes stallföreståndaren böra uppflyttas i högre lönegrad, förslagsvis MEo 18, varjämte stallpersonalen bör utökas med ett antal civila arbetare (se »Kostnadsberäkningar för armén»). På grundval av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att arméstaben organiseras på följande avdelningar, nämligen: en organisationsavdelning, en utrustningsavdelning, en personalavdelning samt en expedition. Härtill komma den till arméstaben anslutna centrala värnpliktsbyrån samt biblioteket. Vid arméstaben skall vidare finnas en stamhästgrupp och ett stall. Den för verksamheten vid arméstaben erforderliga personalen har försvarsutredningen beräknat med ledning av erfarenheter från nuvarande organisation. I vad rör den nyinrättade centrala värnpliktsbyrån har utredningen med några smärre avvikelser följt det förslag till sammansättning som framlagts av försvarsväsendets rullföringsnämnd. Den militära personal, som utredningen beräknar normalt skola tjänstgöra vid arméstaben jämte centrala värnpliktsbyrån, framgår av följande tablå, som beträffande den aktiva personalen även angiver på vilka stater personalen förutsattes uppförd. Enligt vad nedan anföres bör på arméstabens stat utöver den på tablån angivna personalen även uppföras viss utom armén beordrad militär personal. Fullständiga personalförteckningar för arméstaben, upptagande såväl militär som civilmilitär och civil personal, framläggas i annat sammanhang. Militär personal vid arméstaben jämte centrala värnpliktsbyrån. Generalitetet Q co tO B CD H 03 P

Generalstabskåren O:

O:

•<

CD

O H

U) co

O CD

H

»^' CO

B °

P _

Arméstabens stat

M i a B CD H

M

H

M

o os

P

g

P "B co"

ra

N

O: 4 co

3 CD

CO

«1 •i

o

§

Öyriga personalkårer na. m.

ra s

H

w

s

cB & i CO

H O

•-(

P

o

CO •I p

p B_ co

CO

-

1 1 1 1 1

1 O o co

3'

•<

Chefen för arméstaben . . Souschef vid arméstaben Personal till förfogande. . Organisationsavdelningen Utrustningsavdelningen Personalavdelningen . . . . Expeditionen Biblioteket Centrala värnpliktsbyrån Summa

•-t

2 CD

H p

B

w

o

B

Pensionerad personal

CO CO

3 J

1 4 1 1

3 3 1 1

)2 )2 3 )1 2

»)1

1 2 1

3 1 2 5 )6

*)1 6

1 1 1 1 1

') En ur vardera fortifikationskåren och intendenturkåren. — 2) E n ur vardera artilleriet och luftvärnet. — 3) Ur fälttygkåren. — 4) Ur marinen. — s ) H ä r a v minst en u r armén, en ur marinen och två u r flygvapnet.

83 Såsom ovan nämnts äro militärattachéerna samt de i järnvägstjänst kommenderade officerarna för närvarande redovisade på arméstabens personalförteckning. Enligt försvarsutredningens mening bör så i fortsättningen lämpligen ske även beträffande andra utom armén för längre tid kommenderade officerare. Sålunda böra på arméstabens stat upptagas tillsammans tjugu kompaniofficersbeställningar för officerare ur armén, vilka kommenderas till flygvapnet såsom sambandsofficerare vid flygstaben och eskaderstaberna eller såsom lärare eller elever vid utbildning i arméspaningstjänst. På staten böra vidare uppföras beställningar för vissa militärassistenter vid statliga verk m. fl. myndigheter, nämligen: i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst en major och en kapten eller löjtnant, i rikets allmänna kartverks tjänst en överstelöjtnant eller major samt i luftskyddsinspektionens tjänst en kapten. För permanent tjänstgöring vid telegrafstyrelsen har försvarsutredningen i annat sammanhang beräknat en regementsofficer och en kompaniofficer på signaltruppernas stat. I »Betänkande med förslag till organisation av Telegrafverket avgivet av inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga» 1 ) har framhållits, att behov av en militärassistent förelåge även vid telegrafverkets olika distrikt. Frågan härom upptogs i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 148/1941, men blev därvid ställd på framtiden. I skrivelse till överbefälhavaren den 13 november 1941 har telegrafstyrelsen återkommit till frågan under framhållande av att behovet av dylika militärassistenter numera blivit än mera framträdande. Försvarsutredningen biträder telegrafstyrelsens uppfattning angående behovet av militärassistenter vid telegrafverkets distrikt, men finner det icke möjligt att för dessa befattningar tills vidare avse aktiva officerare utan föreslår, att på personalförteckningen över pensionerad personal i arvodesbefattning vid arméstaben uppföras fem pensionerade officerare för ifrågavarande befattningar. Arméinspektionen.

Chefens för armén organ för den centrala ledningen av utbildningen vid armén äro enligt nuvarande organisation dels arméstaben dels de olika inspektionsmyndigheterna. Vid arméstabens utbildningsavdelning handläggas utbildningsärenden, som beröra armén i dess helhet eller flera truppslag gemensamt, under det att ansvaret för den. särskilda truppslagsutbildningen påvilar vederbörlig inspektionsmyndighet. Inspektionsmyndigheter äro truppslagsinspektörerna, envar med sin truppslagsinspektion, samt generalfältläkaren med sjukvårdsinspektionen och överfältveterinären med veterinärinspektionen. Truppslagsinspektörerna och truppslagsinspektionerna äro följande: inspektören för infanteriet med infanteriinspektionen, inspektören för kavalleriet med kavalleriinspektionen, inspektören för artilleriet med artilleriinspektionen; inom artilleriinspek*) Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1940: 27.

84 tionen handläggas ärenden rörande luftvärnsartilleriet av en biträdande inspektör för luftvärnsartilleriet, inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjörinspektionen samt inspektören för trängen med tränginspektionen. Inspektör för intendenturtrupperna är generalintendenten. Under år 1941 har såsom ett provisorium tillkommit en signalinspektion med chefen för Signalregementet såsom inspektör. Av truppslagsinspektörerna äro inspektörerna för infanteriet och för artilleriet generalspersoner i lönegraden Ob 3, inspektören för kavalleriet generalsperson i lönegraden Ob 2 samt övriga inspektörer överstar i lönegraden Ob 2. Den sålunda angivna organisationen, enligt vilken utbildningsärendena handläggas vid ett flertal chefen för armén direkt underställda myndigheter, har visat sig mindre ändamålsenlig. Särskilt hava svårigheter förelegat att i erforderlig grad samordna de olika myndigheternas verksamhet. Det intima samband, som i skilda avseenden råder mellan de olika truppslagens utbildningsfrågor, gör ett kontinuerligt samarbete mellan alla berörda myndigheter nödvändigt. Såsom i det föregående anförts har försvarsutredningen funnit, att detta krav bäst tillgodoses, om alla frågor, som beröra ledningen av utbildningen vid armén, handläggas inom ett gemensamt organ lydande direkt under chefen för armén, en arméinspektion. Såsom chef för arméinspektionen bör finnas en arméinspektör, generalmajor av 1. graden. Kärnan i den föreslagna arméinspektionen bör enligt försvarsutredningens mening bildas av den nuvarande arméstabens utbildningsavdelning, vilken jämte den personal, som inom arméstaben handlägger ärenden rörande verksamheten vid militärläroverken, bör överflyttas till arméinspektionen och utgöra dess centralavdelning. Inom denna avdelning böra handläggas ärenden rörande utbildningsverksamheten inom armén i dess helhet ävensom utbildningen i högre förband och befälsutbildningen i allmänhet. För handläggning av frågor, vilka uteslutande beröra verksamheten vid de särskilda truppslagen, böra därjämte inom arméinspektionen organiseras truppslagsavdelningar, i regel lydande under en truppslagsinspektör såsom främste målsman för truppslaget och ansvarig för dess utbildning enligt enhetliga grunder. Truppslagsinspektörerna böra vara generalmajorer av 2. graden. Utbildningsverksamheten i vad rör de särskilda tjänstegrenarna sjukvård och veterinärvård synes vidare, vid sidan av den rent militära representationen genom personal vid de olika truppslagsavdelningarna, böra företrädas av särskilda målsmän och tjänstegrens av delning ar. Slutligen bör finnas en för arméinspektionen gemensam expedition. Här angiven organisation av arméinspektionen bör i princip åstadkommas därigenom, att nuvarande truppslags- och tjänstegrensinspektioner inordnas i arméinspektionen såsom truppslags- och tjänstegrensavdelningar. I och med att pansartrupperna och luftvärnet organiseras såsom särskilda truppslag, vilket försvarsutredningen i annat sammanhang föreslagit, böra vidare särskilda inspektörer tillsättas för dessa. Intendenturtrupperna och de nytillkommande tygtrupperna böra även inom arméinspektionen företrädas av egna truppslagsavdelningar.

85 I samband med de nuvarande truppslagsinspektionernas inordnande i arméinspektionen synas deras uppgifter böra begränsas till att i huvudsak omfatta utbildningsverksamheten, under det att frågor rörande organisation och utrustning vid de olika truppslagen i regel handläggas gemensamt vid arméstabens organisations- och utrustningsavdelningar. Denna begränsning av uppgifterna för arméinspektionens truppslagsavdelningar i jämförelse med de nuvarande truppslagsinspektionerna gör det möjligt att giva avdelningarna en mindre omfattande personalorganisation. Såväl i vad rör beväpning som uppträdande på stridsfältet förete infanteriet och kavalleriet numera i allt väsentligt sådana likheter, att föreskrifterna för utbildningen m. m. torde kunna göras i det närmaste identiska, utom i vad rör kavalleriets utbildning till häst. Med hänsyn härtill och till kavalleriets begränsade omfattning i den nya organisationen föreslår försvarsutredningen, att infanteriets och kavalleriets utbildningsfrågor inom arméinspektionen handläggas vid en gemensam avdelning, infanteri- och kavalleriavdelningen, lydande under inspektören för infanteriet och kavalleriet. Avdelningen bör organiseras av delar av de nuvarande infanteri- och kavalleriinspektionerna, och i dess inre organisation torde den differentiering i fot-, jagar-, cykel- och motorinfanteri, som enligt utredningens organisationsförslag karakteriserar infanteriet, böra komma till uttryck. I och med de motoriserade pansarförbandens utbrytande ur infanteriet och kavalleriet till ett särskilt truppslag, pansartrupperna, blir personal för handläggning av frågor rörande dessa förband i fortsättningen icke erforderlig inom infanteri- och kavalleriavdelningen. Försvarsutredningen föreslår i annat sammanhang, att kavalleriregementenas officers- och underofficerskårer skola sammanföras till för kavalleriet gemensamma personalkårer. För dessa personalkårer bör enligt utredningens mening inspektören för infanteriet och kavalleriet vara chef. Då sålunda någon särskild inspektör för kavalleriet enligt utredningens förslag framdeles icke kommer att finnas, måste en enhetlig ledning av ridoch körutbildningen vid armén åvägabringas på annat sätt. Försvarsutredningen vill för sin del föreslå, att chefen för ridskolan ålägges att biträda arméinspektören i dessa frågor. Även i fråga om remonteringsväsendet, vars ledning hittills handhafts av inspektören för kavalleriet, bliva vissa förändringar påkallade. Försvarsutredningen framlägger i annat sammanhang (»Remonteringsväsendet») förslag om organiserande av en särskild remonteringsstyrelse lydande under inspektören för infanteriet och kavalleriet. I och med pansarvapnets utbyggande och organiserande såsom ett särskilt truppslag av största betydelse för arméns slagkraft komma krävande arbetsuppgifter att påläggas chefen för armén och dennes stabsorgan, framför allt i fråga om utbildningens och materielens anpassning efter den fortgående utvecklingen. P å den grund böra pansartrupperna inom arméinspektionen företrädas av en särskild inspektör för pansartrupperna och en pansaravdelning organiseras inom inspektionen. Som ovan nämnts handläggas för närvarande inom artilleriinspektionen ärenden rörande luftvärnsartilleriet av en biträdande inspektör för luftvärns-

86 artilleriet. Den åtskillnad i fråga om handläggningen av ärenden rörande artilleriet och luftvärnsartilleriet, som sålunda redan gjorts, bör i och med luftvärnets utbrytande till ett särskilt truppslag fullföljas därhän, att en särskild inspektör avses och en särskild avdelning organiseras för vart och ett av de båda truppslagen. Vid arméinspektionen böra sålunda finnas en inspektör för artilleriet med en artilleriavdelning samt en inspektör för luftvärnet med en luftvärnsavdelning. Sistnämnde inspektör bör vara chef för luftvärnets officers- och underofficerskårer. I enlighet med den ovan angivna principen om truppslagsinspektionernas inlemmande i arméinspektionen bör inom sistnämnda inspektion organiseras en ingenjöravdelning lydande under inspektören för ingenjörtrupperna, vilken liksom hittills bör vara chef för ingenjörtruppernas officers- och underofficerskårer. Inom arméns högsta ledning hava signaltrupperna och signaltjänsten hittills företrätts av till arméstaben kommenderad personal ur Signalregementet. År 1941 har emellertid, såsom förut nämnts, en signalinspektion provisoriskt inrättats i avvaktan på en definitiv lösning av frågan. Med hänsyn till signaltjänstens nuvarande omfattning och betydelse synes en permanent inspektör för signaltrupperna böra tillsättas och en signalavdelning organiseras inom arméinspektionen. Uppgifterna för dessa böra icke uteslutande inriktas pä signaltruppernas verksamhet utan även omfatta ledningen av signaltjänsten över huvud taget inom armén. Inspektören för signaltrupperna bör vara chef för dessa truppers officers- och underofficerskärer. I arméinspektionen bör även ingå inspektören för trängen, med bibehållen ställning i förhållande till trängkårerna och trängens personalkårer, samt en trängavdelning, bildad genom överflyttning av den nuvarande tränginspektionen. Intendenturtrupperna böra inom arméinspektionen företrädas av en regementsofficer ur intendenturkåren med en under honom lydande intendenturavdelning. Med hänsyn till intendenturtruppernas begränsade organisation synes nämnde regementsofficer kunna fullgöra sin tjänst såsom avdelningschef vid arméinspektionens intendenturavdelning vid sidan av annan tjänst. Försvarsutredningen förutsätter, att en av byråcheferna vid arméförvaltningens intendenturdepartement tillika förordnas såsom avdelningschef vid arméinspektionen. Tygtruppernas representation inom arméinspektionen synes böra ordnas efter enahanda grunder som intendenturtruppernas. Inom arméinspektionen bör sålunda inrättas en tygavdelning, för vilken en av byråcheferna vid arméförvaltningens tygdepartement bör förordnas såsom avdelningschef. I likhet med truppslagsinspektionerna böra de nuvarande tjänstegrensinspektionerna inordnas i arméinspektionen för att där företräda de särskilda tjänstegrenssynpunkterna inom utbildningsverksamheten. Sålunda bör sjukvårdsinspektionen ombildas till arméinspektionens sjukvår ds av delning. Beträffande chefskapet över denna avdelning vill försvarsutredningen anföra följande. Såsom förut framhållits lärer 1941 års militära förvaltningsutredning

87 komma att framlägga förslag avseende ändrad organisation av det militära sjukvårdsväsendets centrala förvaltning. I princip torde förslaget komma att gå ut på organiserande av en för försvarsväsendet gemensam sjukvårdsförvaltning, i samband varmed arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse skulle avvecklas och särskild generalfältläkare icke längre finnas vid armén liksom icke heller överfältläkare. Under sådana förhållanden blir sjukvårdsavdelningen vid arméinspektionen det enda organet för den centrala ledningen av sjukvårdsväsendet vid armén, varav följer att avdelningschefen bör givas en ställning såsom armésjukvårdens främste målsman. På den grund föreslår utredningen, att avdelningschefen vid arméinspektionens sjukvårdsavdelning, vilken tillika bör vara inspektör för sjukvården vid armén, benämnes arméöverläkare och att en särskild beställning för denne i lönegraden Cb 2 uppföres på staten för fältläkarkåren. Arméöverläkaren bör även vara chef för fältläkarkåren. Inordnandet av sjukvårdsinspektionen i arméinspektionen synes emellertid icke böra äga rum, förrän de ifrågasatta ändringarna rörande sjukvårdsförvaltningens organisation blivit genomförda. Så länge den nuvarande sjukvårdsstyrelsen och sjukvårdsinspektionen bestå, bör den sistnämnda alltjämt under generalfältläkarens chefskap lyda direkt under chefen för armén. Generalfältläkaren bör därvid även bibehålla chefskapet över fältläkarkåren. Med tillsättandet av beställningen såsom arméöverläkare synes därför böra anstå intill dess beställningen såsom generalfältläkare vid armén indrages. Samtidigt med denna förändring bör även den nuvarande överfältläkarbeställningen avföras från personalförteckningen för fältläkarkåren. Liksom sjukvårdsinspektionen bör även veterinärinspektionen inlemmas i arméinspektionen såsom dennas veterinäravdelning med överfältveterinären såsom avdelningschef, tillika inspektör för veterinärvården vid armén. Utan hinder härav bör överfältveterinären alltfort kunna vara chef även för häst- och veterinärbyrån vid arméförvaltningens intendenturdepartement. Liksom hittills bör han vara chef för fältveterinärkåren. Av skäl, vilka utredningen framlägger under »De frivilliga försvarsorganisationerna», bör inom arméinspektionen organiseras en avdelning för det frivilliga försvaret under en inspektör för det frivilliga försvaret. I nämnda avdelning bör den nuvarande hemvärnsstaben uppgå. Slutligen bör vid arméinspektionen organiseras en särskild expedition i likhet med vad som föreslagits beträffande arméstaben. I enlighet med vad sålunda anförts föreslår försvarsutredningen, att arméinspektionen organiseras på följande avdelningar m. m.: centralavdelning, inspektören för infanteriet och kavalleriet med infanteri- och kavalleriavdelning, inspektören för pansartrupperna med pansaravdelning, inspektören för artilleriet med artilleriavdelning, inspektören för luftvärnet med luftvärnsavdelning, inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjöravdelning, inspektören för signaltrupperna med signalavdelning,

88 inspektören för trängen med trängavdelning, tygavdelning, intendenturavdelning, arméöverläkaren med sjukvårdsavdelning, 1 ) överfältveterinären med veterinäravdelning, inspektören för det frivilliga försvaret med avdelning för det frivilliga försvaret samt expedition. Antalet under arméinspektören lydande avdelningar blir enligt detta förslag betydande. Försvarsutredningen finner sig därför böra föreslå inrättandet av två souschefsbefattningar vid arméinspektionen för att organisatoriskt möjliggöra antingen ett sammanförande av vissa avdelningar till grupper eller åtminstone ett samordnande i vissa avseenden av avdelningarnas verksamhet gruppvis. De båda souscheferna synas böra vara generalmajorer av 2. graden. Den ene souschefen bör hava till uppgift att samordna verksamheten vid centralavdelningen och avdelningarna för de stridande truppslagen, särskilt i fråga om utarbetande av reglementen och utbildningsbestämmelser, samt att leda den högre befälsutbildningen och vara inspektör för vissa undervisningsverk (krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan, arméns underofficersskola). Det bör ankomma på arméinspektören att närmare reglera de olika utbildningsanstalternas lydnadsställning. Den andre souschefen bör fungera såsom inspektör för underhållstrupperna med huvuduppgift att inspektera och åvägabringa enhetlighet i underhällstjänstens bedrivande vid de olika truppslag, vilka organisera underhållsförbanden, d. v. s. i första hand trängen, intendenturtrupperna och tygtrupperna. Inspektören för trängen samt avdelningscheferna vid intendentur- och tygavdelningarna böra vara underställda denne souschef, varjämte arméöverläkaren och överfältveterinären i frågor berörande underhållsförbandens verksamhet böra vara föredragande inför honom. Med undantag för ovan nämnda, tjänsten vid underhållsförbanden berörande ärenden synas arméöverläkaren och överfältveterinären, liksom inspektören för det frivilliga försvaret, böra vara föredragande inför arméinspektören, för så vitt icke chefen för armén prövar lämpligt att i vissa fall anbefalla direkt föredragning inför sig. Tillkomsten av en särskild inspektör för underhållstrupperna bör enligt försvarsutredningens mening icke hindra, att generalintendenten och generalfälttygmästaren äga inspektionsrätt över intendenturtrupperna respektive tygtrupperna i vad rör den särskilda intendentur- och tygtjänsten. Det i enlighet med ovan angivna grunder beräknade behovet av militär och civilmilitär personal vid arméinspektionen framgår av följande tablå. Denna personal liksom övrig för arméinspektionen erforderlig personal återfinnes i personalförteckningarna. J ) Under förutsättning att ifrågasatt omorganisation av den centrala sjukvårdsförvaltningen genomföres.

89 Militär och civilmilitär personal vid arinéinspektioiien. Gencralitetet

ArméÖvriga Generalinspek- militära stahstionens personalkåren kårer stat

Q CD

EJ CD

£.

Fältveterinärkåren

Fältläkarkåren

Pensionerad personal

P"

Q Q o CD t— b 02 3 CD O ers t» JS P

3 C i-J P

3 3 g-J, B O•-!

•<P Arméinspektören Souschefer vid arméinspektionen Adjutanter Centralavdelningen .. Infanteri- och kavalleriavdelningen.

W CD

te) PW

P

3 CD

g

3 »3 f31 ST

I S- 3

3 CD 3

CD

O

O

O

B3 O CO l-t p "t CD

3D

3? o

o

Cl>

>

p

CD

CD

CD

O •i

W

-^

CD OCj

•a

•3"

CD.

B

P

•4 CD

CD

3 P CD CD

CD H

CD

O: •<

CD

w

CD acj

o:

w

p 1-1 CD

o'

3 B» s>r

B

P

-i CD

CD

E 3

CD

GO

CD Q

B <l o

5'

CD

N

3'

p:

O 3?

a>

P

o

O

B>

•i

CD 1 P

CD CD

H

£"

>-*

g a.

CD

«J

p: CD

tel p SL o* B

CD

P:

CD H SO -4 O

ta

tel p

•a_

CD

p:

1 2 2

1 4

2 2

x

)2

i 3

3 3)1

s

)l

)1

1 Övrig personal Pansaravdelningen. Inspektör Övrig personal . . . . Artilleriavdelningen. Inspektör Övrig personal .... Luftvärnsavdelningen. Inspektör Övrig personal Ing^njöravdelningen. Inspektör Övrig personal Signalavdelningen. Inspektör Övrig personal Trängavdeluingen. Inspektör Övrig personal Tygavdelningen Intendenturavdel-

1 1 1

)1

1 X

1 5

) 2

—

)2

)2

)1

)1

)1

B

)l

1 _

1 1

1 )1 i 0 ) 1 12 )1 )l

u

14 Sjukvårdsavdelningen. Arméöverläkare . . . . Övrig personal Veterinäravdelningen. Överfältveterinär . . Övrig personal A v d e l n i n g e n för d e t frivilliga försvaret. Inspektör Övrig personal .... Expeditionen Summa

«)2

1 1 1

)1

1 10

1 IS

2 1

1 1

l

)1

)1

12 2

1 13 13

) En u r i n t e n d e n t u r k å r e n och en u1r1 flygvapnet. — ) D ä r a v en chef för infanteriets officersaspirantskola. — s ) Ur kavalleriet. — *) Ur p a n s a r t r u p p e r n a . — 6) L ä r a r e vid artilleriskjutskolan. — 6) Ur l u f t v ä r n e t ; därav en överste, chef för luftvärnsskjutskolan. — 7 ) Ur luftvärnet, d ä r a v en a d j u t a n t vid luftvärnsskjutskolan. — 8) Ur ingenjörtrupperna. — 9 ) Ur s i g n a l t r u p p e r n a . — 10) Ur t r ä n g e n . — n ) Ur fälttygkåren, byråchef vid arméförvaltningens t y g d e p a r t e m e n t . — 12) Ur fälttygkåren- — 13) Ur i n t e n d e n t u r k å r e n , byråchef vid arméförvaltningens i n t e n d e n t u r d e p a r t e m e n t . — u ) Ur i n t e n d e n t u r k å r e n . 9

90 Generalitetet och generalstabskåren. Generalitetet,

Av flera skäl synes det lämpligt att liksom tidigare sammanföra samtliga generalspersoner vid armén till en särskild stat, generalitetet. Till denna stat böra jämväl hänföras beställningshavare i lönegraden Ob 2, för vilka, enligt vad försvarsutredningen i det föregående anfört, bör skapas en ny tjänstegrad, benämnd »generalmajor av 2. graden». I enlighet med vad i andra sammanhang anföres beträffande organisationen av arméns ledande organ m. m. föreslår försvarsutredningen följande stat för. generalitetet: B e s t ä l l

n in

Chef för armén ' Arméinspektör Militärbefälhavare för I., IL, III., IV., V., VI. och VII. militärom-1 rådena j Generalfälttygmästare Generalintendent • Chef för arméstaben , Souschefer vid arméinspektionen i Inspektör för infanteriet och kavalleriet '• » » pansartrupperna ; » » artilleriet » » luftvärnet i » » ingenjörtrupperna i » » signaltrupperna I » » trängen | » » det frivilliga försvaret j ; Sektionschefer vid L, IL, IIL, IV. och V. militärbefälsstaberna . . Kommendant i Bodens fästning Chef för fortifikationskåren

Lönesrrad

Antal

Ob 4 Ob 3 Ob 3 Ob 3 Ob 3 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2

Genera/s tabs kåren.

Generalstabskåren utgör en gemensam personalkår av generalstabsofficerare, vilka bekläda vissa befattningar vid lantförsvarets kommandoexpedition, försvarsstaben, arméstaben och arméfördelningsstaberna m. m. I vad rör kårens ställning, organisation och sammansättning förutsätter försvars utredningen inga andra ändringar än sådana som betingas av utredningens förslag till ny organisation av försvarsväsendets högsta ledning. Chefen för arméstaben synes liksom hittills tillika böra vara chef för generalstabskåren. Därest nuvarande artilleriinspektionen, såsom försvarsutredningen ovan föreslagit, inordnas i arméinspektionen såsom en avdelning, synes skäl icke längre föreligga att bibehålla artilleristabskåren såsom en särskild stabskär. Utredningen föreslår därför, att artilleristabskåren uppgår i generalstabskåren. I samband därmed förutsattes, att två lärare vid artilleriskjutskolan uppföras på arméinspektionens stat. Det av försvarsutredningen beräknade behovet av generalstabsofficerare framgår av följande tabell:

91 Överste Försvarsdepartementets

Övriga regementsofficerare

kommandoexpedition

Försvarsstaben. Adjutanter, sambandsofficerare och personal till chefens för försvarsstaben och sektionschefernas förfogande Arméavdelning Luftförsvarsavdelning Studieavdelning Kvartermästaravdelning Kommunikationsavdelning Signaltjänstavdelning Expedition och kommendantur Summa Arméstaben med centrala värnpliktsbyrånSouschef vid arméstaben Personal till förfogande Organisationsavdelning Utrustningsavdelning Personalavdelning Centrala värnpliktsbyrån Summa Arm éinspektionen. Adjutant Centralavdelning Infanteri- och kavalleriavdelning Pansaravdelning Artilleriavdelning Luftvärnsavdelning Ingenjöravdelning Signalavdelning Trängavdelning Sjukvårdsavdelning Summa Militärbefölsstaber m. m. L, III. och IV. militärbefälsstaberna . . . . IL, V., VI. och VII. militärbefälsstaberna Kommendantsstaben i Boden Summa Totalsumma Nuvarande antal (generalstabskåren kåren)

och artilleristabs-

23 I fråga om placeringen av generalstabsofficerare är tabellen endast att betrakta såsom en beräkningsgrund. Såsom militärassistent vid rikets allmänna kartverk har hittills tjänstgjort en generalstabsofficer. I enlighet med vad försvarsutredningen ovan föreslagit bör emellertid för denna befattning, liksom för andra liknande befattningar, framdeles avses en särskild beställningshavare på arméstabens stat. Det av försvarsutredningen enligt ovan beräknade behovet av kaptener vid, generalstabskåren överstiger med fyra nuvarande antal kompaniofficerare vid generalstabskåren jämte artilleristabskåren. I betraktande av den utökning J

) Vid artilleristabskåren finnas därjämte 2 kaptener eller löjtnanter.

92 av det totala antalet officerare vid armén, som försvarsutredningens förslag till organisation innebär, synes en sådan ökning av antalet generalstabskaptener icke orimlig. Försvarsutredningen vill emellertid beteckna det föreslagna antalet såsom ett maximum, vilket icke bör överskridas, vid risk att de höga fordringar på kårens kvalitet, som böra uppställas, icke kunna uppfyllas. På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande stat för generalstabskåren:

Överste Överstelöjtnanter Majorer Kaptener

B. Territoriell

Lönegrad

Antal

Oa Oa Oa Oa

1 6 14 48

6 5 4 3

Militärområden och högre truppförband m. m.

indelning m. m.

Rikets territoriella indelning omfattar för närvarande fem militärområden på fastlandet — Södra, Västra, östra, Norra militärområdet och Övre Norrlands militärområde — samt Gotland. Arméns nuvarande organisation på högre truppförband anknyter direkt till den territoriella indelningen och omfattar fyra arméfördelningar, Övre Norrlands trupper och Gotlands trupper. De högre truppförbandens sammansättning bestämmes av det antal truppförband, som äro förlagda inom militärområdet. Arméfördelningarna i fredstid äro på grund härav icke sinsemellan lika och organisationen överensstämmer icke med fördelningens sammansättning i krig. De fyra arméfördelningarna stå under chefskap av generalspersoner såsom arméfördelningschefer. Chefen för Övre Norrlands trupper är likaledes generalsperson, medan Gotlands ti upper lyda under militärbefälhavaren på Gotland, överste i lönegrad Ob 2. Envar av nämnda chefer för högre truppförband har till sitt förfogande en stab (arméfördelningsstab, staben vid Övre Norrlands trupper, militärbefälsstaben på Gotland). Vid var och en av de fyra arméfördelningarna finnes en ställföreträdande arméfördelningschef, överste i lönegrad Ob 2. Inom Övre Norrlands trupper finnes en kommendant i Bodens fästning, likaledes överste i lönegrad Ob 2. Arméfördelningsstaberna och staben vid övre Norrlands trupper bestå i övrigt av: stabschef (regementsofficer vid generalstabskåren), generalstabsofficer (kapten vid generalstabskåren), tre adjutanter, tjänstegrenschefer för intendenturförvaltning, fortifikationsförvaltning, sjukvård och veterinärvård, viss pensionerad personal i arvodesbefattning samt icke-ordinarie personal m. fl. Följande regementen, kårer, luftvärnsdivisioner och intendenturkompanier

93 tillhöra för närvarande arméfördelningarna (Övre Norrlands trupper och Gotlands trupper). Första (I.) arméfördelningen. Norra skånska infanteriregementet (I 6), Kristianstad, Södra skånska infanteriregementet (17), Ystad, Kronobergs regemente (111), Växjö, Jönköpings—Kalmar regemente (112), Eksjö, Skånska kavalleriregementet (K 2), Hälsingborg, Wendes artilleriregemente (A 3), Kristianstad, Smålands arméartilleriregemente (A 6), armétruppförband, Jönköping, Malmö luftvärnsdivision (A 10 M), detacherad beredskapsdivision ur Östgöta luftvärnsregemente, armétruppförband, Malmö, Göta ingenjörkår (Ing 2), Eksjö, Skånska trängkåren (T 4), Hässleholm. Andra (II.) arméfördelningen. Jämtlands fältjägarregemente (15), Östersund, Dalregementet (113), Falun, Hälsinge regemente (114), Gävle, Västernorrlands regemente (121), Sollefteå, Norrlands artilleriregemente (A 4), Östersund, Sundsvalls luftvärnsdivision ( A l O S u ) , detacherad beredskapsdivision Östgöta luftvärnsregemente, armétruppförband, Sundsvall, Norrlands trängkår (T 3), Sollefteå.

ur

Tredje (III) arméfördelningen. Värmlands regemente (I 2), Karlstad, Skaraborgs regemente (I 9), Skövde, Älvsborgs regemente (115), Borås, Hallands regemente (116), Halmstad, Bohusläns regemente (117), Uddevalla, Livregementets husarer (K 3), Skövde, Göta artilleriregemente (A 2), Göteborg, Karlsborgs luftvärnsregemente (A 9), utom dess till Göteborg och Boden detacherade beredskapsdivisioner, armétruppförband, Karlsborg, Göteborgs luftvärnsdivision (A 9 G), detacherad beredskapsdivision ur Karlsborgs luftvärnsregemente, armétruppförband, Göteborg, Göta trängkår (T 2), Skövde, Andra intendenturkompaniet (Int 2), armétruppförband, Karlsborg. Fjärde (IV.) arméfördelningen. Svea livgarde ( I I ) , Stockholm, Livregementets grenadjärer (13), Örebro, Livgrenadjärregementet (14), Linköping,

94 Upplands regemente (18), Uppsala, Södermanlands regemente (110), Strängnäs, Livregementet till häst ( K l ) , Stockholm, Svea artilleriregemente ( A l ) , Stockholm, Östgöta luftvärnsregemente (A 10), utom dess till Malmö och Sundsvall detacherade beredskapsdivisioner, armétruppförband, Linköping, Stockholms luftvärnsregemente ( A l l ) , armétruppförband, Stockholm, Svea ingenjörkår ( I n g l ) , Stockholm, Signalregementet ( S I ) , utom dess till Boden detacherade kompani, armétruppförband, Stockholm, Svea trängkår ( T I ) , Linköping, Första intendenturkompaniet ( I n t l ) , armétruppförband, Stockholm. övre Norrlands trupper. Norrbottens regemente (119), Boden, Västerbottens regemente (I 20), Umeå, Norrlands dragonregemente (K 4), Umeå, Norrbottens artillerikår (A 5), Boden, Bodens artilleriregemente (A 8), Boden, Luleå luftvärnsdivision (A 9 L), detacherad beredskapsdivision ur Karlsborgs luftvärnsregemente, armétruppförband, Boden, Bodens ingenjörkår (Ing 3), Boden, E t t kompani ur Signalregementet ( S I B), armétruppförband, Boden, Tredje intendenturkompaniet (Int3), armétruppförband, Boden. Gotlands trupper. Gotlands infanteriregemente (118), Visby (Visborgs slätt), Gotlands artillerikår (A 7), Visby. De enligt ovan såsom armétruppförband angivna regementena (luftvärnsdivisionerna, kompanierna) lyda endast i vissa avseenden (i territoriellt avseende, beträffande garnisonstjänst, inre ordning, mobiliseringsförberedelser samt förvaltning) under vederbörande chef för högre truppförband. I övrigi lyda de under vederbörande truppslagsinspektör. Inom vart och ett av de fem militärområdena på fastlandet finnes en militärområdesbefälhavare (pensionerad f. cl. regementschef) jämte militärområdesstab. Militärområdesbefälhavaren lyder under arméfördelningschefen, respektive chefen för Övre Norrlands trupper. På Gotland utövas befälet över militärområdet av militärbefälhavaren, och för militärområdet avsedd personal är upptagen i staten för militärbefälsstaben. Erfarenheterna från de år, under vilka här angiven organisation med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber ägt bestånd, och särskilt från beredskapstiden hava visat, att särskiljandet av arméfördelningsstab och militärområdesstab icke är ändamålsenligt. Särskilt vid mobilisering, då arméfördelningschefen jämte huvuddelen av arméfördelningsstaben försättes

95 på fältfot och lämnar den ordinarie förläggningsorten och den ordinarie verksamheten, hava olägenheterna kommit till synes. Militärområdesstaben får härvid övertaga flera av arméfördelningsstabens uppgifter, för vilka den till följd av omfattningen av dess verksamhet i fred icke är tillräckligt förberedd. Utredningen finner det bland annat med hänsyn härtill ändamålsenligt, att arméfördelningsstab och militärområdesstab sammanslås till ett gemensamt stabsorgan under enhetlig ledning av en befattningshavare, motsvarande den nuvarande arméfördelningschefen, som med chefskapet för det högre truppförbandet förenar befälet över motsvarande territoriella område. E n följd av en dylik anordning blir, att begreppen arméfördelning och militärområde icke längre böra förekomma parallellt. Enär indelningen i högre truppförband tillkommit på territoriell grund och begreppet »arméfördelning» i fredstid icke innebär en viss militär organisation och icke heller har något direkt sammanhang med begreppet »fördelning» i krig, vill utredningen för sin del förorda, att begreppet arméfördelning, såsom beteckning för högre truppförband i fred, avskaffas. Begreppet militärområde bör däremot bibehållas. De inom ett visst militärområde garnisonerade truppförbanden skulle därvid, i den mån de behöva omnämnas med särskild benämning, utgöra »militärområdets trupper». Chefen för ett militärområdes trupper — tillika territoriell befälhavare för militärområdet — synes utredningen lämpligen böra benämnas »militärbefälhavare» och det av de sammanslagna arméfördelnings- och militärområdesstaberna bildade stabsorganet »militärbefälsstab». Nuvarande »ställföreträdande arméfördelningschef» och »militärområdesbefälhavare» böra i samband med den föreslagna förändringen frånträda dessa benämningar och bliva sektionschefer i militärbefälsstaben. Beträffande den olikhet i lydnadsställning till militärbefälhavaren (hittillsvarande arméfördelningschefen) mellan ett militärområdes truppförband, som är en följd av att vissa truppförband hava karaktären av armétruppförband, har utredningen kommit till den uppfattningen, att densamma icke är ändamålsenlig med hänsyn till en rationellt bedriven utbildningsoch inspektionsverksamhet från militärbefälhavarens sida. Då militärbefälsstaberna avses skola få en mycket allsidig sammansättning av kvalificerad personal, torde något hinder ur kompetenssynpunkt för ett utvidgande av militärbefälhavarens fulla befälsrätt till samtliga truppförband icke föreligga. På grund härav föreslår utredningen, att begreppet »armétruppförband» utgår och att samtliga truppförband bliva i lydnadsförhållandet till militärbefälhavaren likställda. Endast beträffande befordringsfrågor inom officers- och underofficerskårer, som omfatta hela truppslag, torde för framtiden vissa undantagsbestämmelser vara erforderliga. Av nu befintliga militärområden på fastlandet äro särskilt östra, Västra och Norra militärområdena så omfattande, att planläggningsarbetet i fred och försvarets ledning i krig försvåras. P å grund av operativa och krigsorganisatoriska skäl vill utredningen föreslå en indelning i fred av fastlandet i sex

96 militärområden i stället för nuvarande fem. Härtill kommer Gotlands militärområde. De erforderliga gränskorrigeringarna beröra främst Västra, Östra och Norra militärområdena. Vid militärområdesindelningen liksom även vid indelningen i försvarsområden, vilken närmare behandlas i det följande, synes den civiladministrativa indelningen i största möjliga utsträckning böra följas. Militärområdesgränserna böra, om icke operativa skäl utgöra absolut hinder härför, överensstämma med länsgränserna. Samma synpunkt gör sig gällande även i fråga om försvarsområdesgränserna. Utredningen föreslår följande militärområdesindelning och -numrering. I. m i l i t ä r o m r å d e t motsvarande I. arméfördelningen och omfattande nuvarande Södra militärområdet utom landstormsområde 22 b. I I . m i l i t ä r o m r å d e t motsvarande II. arméfördelningen och omfattande nuvarande Norra militärområdet minskat med Kopparbergs län och ökat med Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt. I I I . m i l i t ä r o m r å d e t motsvarande I I I . arméfördelningen och omfattande Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län. I V . m i l i t ä r o m r å d e t motsvarande IV. arméfördelningen och omfattande nuvarande östra militärområdet minskat med Örebro län, Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt och ökat med landstormsområde 22 b. V. m i l i t ä r o m r å d e t omfattande Örebro, Värmlands och Kopparbergs län. V I . m i l i t ä r o m r å d e t omfattande nuvarande Övre Norrlands militärområde. V I I . m i l i t ä r o m r å d e t omfattande Gotland. I det följande kommer redogörelse att lämnas för och vissa organisatoriska förändringar att föreslås beträffande militärbefälsstaberna, kommendantsstaben i Boden, kustartilleriförsvarsstaberna (i vad avser personal ur armén), försvarsområden samt lägre truppförband m. m. Med de organisatoriska förändringar, som försvarsutredningen därvid före slår, komma de olika militärområdena att bestå av följande truppförband, för svarsområden m. m. I. m i l i t ä r o m r å d e t . Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Kristianstad. Norra skånska infanteriregementet (I 6), Kristianstad, Södra skånska infanteriregementet (17), Ystad och Bevingehed, Kronobergs regemente (111), Växjö, Jönköpings-Kalmar regemente (112), Eksjö, Skånska pansarregementet (P 2), Hälsingborg, "Wendes artilleriregemente (A 3), Kristianstad (Norra Asum), Smålands artilleriregemente (A 6), Jönköping,

97 Skånska luftvärnskåren (Lv4), Malmö, Göta ingenjörkår (Ing 2), Eksjö, Signalregementets kompani i Kristianstad ( S I K ) , Kristianstad, Skånska trängkåren (T 4), Hässleholm, med tvä mobiliseringscentraler, Andra intendenturkompaniet (Int2), Nässjö. Malmö försvarsområde med försvarsområdesstab i Malmö, Ystads försvarsområde med försvarsområdesstab i Ystad, Hälsingborgs försvarsområde med försvarsområdesstab i Hälsingborg, Kristianstads försvarsområde med försvarsområdesstab i Kristianstad, Blekinge försvarsområde med infanteribefälhavarstab i Karlskrona, Växjö försvarsområde med försvarsområdesstab i Växjö, Jönköpings försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Växjö försvarsområde, Kalmar försvarsområde med försvarsområdesstab i Kalmar. II. m i l i t ä r o m r å d e t . Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Östersund. Jämtlands fältjägarregemente (15), Östersund, Hälsinge regemente (114), Gävle, Västernorrlands regemente (121), Sollefteå, Norrlands artilleriregemente (A 4), Östersund, Sundvalls luftvärnskår (Lv5), Sundsvall, E n ingenjörmobiliseringscentral ur Svea ingenjörkår, Norrlands trängkår (T 3), Sollefteå, med två mobiliseringscentraler. Gävle försvarsområde med försvarsområdesstab i Gävle, Östersunds försvarsområde med försvarsområdesstab i Östersund, Sollefteå försvarsområde med försvarsområdesstab i Sollefteå, Hemsö försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Sollefteå försvarsområde. III. militärområdet. Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Skövde. Älvsborgs regemente (115), Borås, Hallands regemente (116), Halmstad, Bohusläns regemente (117), Uddevalla, Livregementets husarer (K 3), Skövde, Skaraborgs pansarregemente (P4), Skövde, Göta artilleriregemente (A 2), Göteborg, Karlsborgs luftvärnsregemente ( L v l ) , Karlsborg, Göteborgs luftvärnskår (Lv6), Göteborg, En ingenjörmobiliseringscentral ur Göta ingenjörkår, Signalregementets kompani i Skövde (S 1 Sk), Skövde, Göta trängkår (T 2), utom dess kompani i Nora, med en mobiliseringscentral, Skövde, Andra tygkompaniet (Tyg 2), Karlsborg. 7—2-140 41

98 Halmstads försvarsområde med försvarsområdesstab i Halmstad, Göteborgs försvarsområde med försvarsområdesstab i Göteborg, Göteborgs skärgårds försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Göteborgs försvarsområde, Uddevalla försvarsområde med försvarsområdesstab i Uddevalla, Skövde försvarsområde med försvarsområdesstab i Skövde. IV. m i l i t ä r o m r å d e t . Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Stockholm. Svea livgarde ( I I ) , Stockholm (Järvafältet), Livgrenadjärregementet (14), Linköping, Upplands regemente (I 8), Uppsala, Livregementet till häst ( K l ) , Stockholm, Göta pansarlivgarde ( P l ) , utom dess kompani på Gotland, Stockholm (Järvafältet) , Södermanlands pansarregemente (P3), Strängnäs, Svea artilleriregemente ( A l ) , Stockholm (Järvafältet), Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2), Linköping, Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), utom dess batteri på Gotland, Stockholm, Svea ingenjörkår ( I n g l ) , Stockholm, Signalregementet ( S I ) , utom dess kompanier i Kristianstad, Skövde och Boden, Stockholm, Svea trängkår (T 1), Linköping, med två mobiliseringscentraler, Första tygkompaniet ( T y g l ) , Stockholm (Järvafältet), Första intendenturkompaniet ( I n t l ) , Stockholm (Järvafältet). Linköpings försvarsområde med försvarsområdesstab i Linköping, Norrköpings försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Linköpings försvarsområde, Strängnäs försvarsområde med försvarsområdesstab i Strängnäs, Stockholms försvarsområde med försvarsområdesstab i Stockholm, Norrtälje försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Stock holms försvarsområde, Stockholms skärgårds försvarsområde med infanteribefälhavarstab i Vaxholm, Uppsala försvarsområde med försvarsområdesstab i Uppsala. V. m i l i t ä r o m r å d e t . Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Karlstad. Värmlands regemente (12), Karlstad, Livregementets grenadjärer (13), Örebro, Dalregementet (113), Falun, Närkes artilleriregemente (A 9), Örebro, E n luftvärnsmobiliseringscentral ur Karlsborgs luftvärnsregemente,

99 E n ingenjörmobiliseringscentral ur Göta ingenjörkår, Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N), Nora. Örebro försvarsområde med försvarsområdesstab i Örebro, Karlstads försvarsområde med försvarsområdesstab i Karlstad, Falu försvarsområde med försvarsområdesstab i Falun, Mora försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Falu försvarsområde. VI. m i l i t ä r o m r å d e t . Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Luleå. Kommendantsstaben i Boden, Boden, Norrbottens regemente (119), Boden, med en skidlöparbataljon i Kiruna, Västerbottens regemente (I 20), Umeå, Norrlands dragonregemente (K 2), Umeå, Norrbottens artillerikår (A 5), Boden, Bodens artilleriregemente (A 8), Boden, Luleå luftvärnskår (Lv7), Luleå, Bodens ingenjörkår (Ing 3), Boden, Signalregementets kompani i Boden (S 1 B), Boden, Tredje tygkompaniet (Tyg 3), Boden, Tredje intendenturkompaniet (Int3), Boden. Umeå försvarsområde med försvarsområdesstab i Umeå, Storumans försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Umeå försvarsområde, Bodens försvarsområde med försvarsområdesstab i Boden, Luleå försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Bodens försvarsområde, Kiruna försvarsområde med försvarsområdesstab i Kiruna, Jokkmokks försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Kiruna försvarsområde, Morjärvs försvarsområde med försvarsområdesstab i Nederkalix. VII. militärområdet. Militärbefälsstab: Visby. Gotlands infanteriregemente (118), med ett kompani ur Göta pansarlivgarde, Visby (Visborgs slätt), Gotlands artillerikår (A 7), med ett batteri ur Stockholms luftvärnsregemente, Visby. Militärbefälsstaberna.

Försvarsutredningen föreslår, att de olika militärbefälsstaberna organiseras på följande sätt. Envar av I.—IV. militärbefälsstaberna bildas genom sammanslagning och omorganisation av motsvarande arméfördelnings- och militärområdesstaber med bibehållande av nuvarande förläggningsort.

100 V. militärbefälsstaben nyorganiseras och förlägges till Karlstad. VI. militärbefälsstaben organiseras genom sammanslagning och omorganisation av Övre Norrlands truppers stab och motsvarande militärområdesstab. Härvid utbrytes samtidigt kommendantsstaben i Boden och gives den fristående ställning i förhållande till VI. militärbefälsstaben, som svarar mot de vidgade arbetsuppgifter, vilka enligt vad försvarsutredningen i det följande föreslår, böra påläggas förstnämnda stab. Vägande skäl tala för att i samband härmed förflytta den från de särskilda fästningsuppgifterna frigjorda VI. militärbefälsstaben till annan ort än Boden, förslagsvis Luleå. Försvarsutredningen har för sin del räknat med denna förflyttning. Frågan är emellertid beroende av flera faktorer av såväl freds- som krigsorganisatorisk art, vilka det icke varit utredningen möjligt att ingående pröva, varför utredningen förordar, att frågan göres till föremål för särskild undersökning genom de militära myndigheternas försorg. VII. militärbefälsstaben bildas av nuvarande militärbefälsstaben på Gotland, något förstärkt. I fråga om militärbefälsstabernas inre organisation torde det icke ankomma på försvarsutredningen att avgiva ett definitivt förslag. När utredningen likväl nedan framlägger ett exempel på sammansättningen av en sådan stab, är avsikten endast att förete den beräkningsgrund för personalbehovet i fred, som utredningen för sin del använt. Exempel på militärbefälsstab vid I.- V. militärområdena. Militärbofälhavare

Hemortsförsvarssektion

Stabssektion Sektionschef "Regementsofficer vid generalstabskåren Kapten vid generalstabskåren Adjutanter Expeditionsot'licer Expeditionsundoroflicerarc Tygofficer Tygskrivare Motoringcnjör Fortifikationsoffieer .... Biträdande fortifikationsofficer Byggnadsingenjör Signalofficer Intendent Biträdande intendenter . . Läkare Veterinär

Sektionschef Regementsofficer Adjutant Luftvärnsofficer Expeditionsundcrofficer. .

x

Expedition Expeditionsofficer 1 Expeditionsunderofficer. . 1 4 Kontorsbiträde )1 4 Skrivbiträden )3

) Vid L, I I I . och IV. militärbefälsstaberna 2. ) Vid I . och I I I . militärbefälsstaberna tillkommer en signalofficer (major vid signaltrupperna) tillika chef för Signalregenientets kompani i Kristianstad respektive Skövde. 3 ) Vid IV. militärbefälsstaben 1. 4 ) Vid IV. militärbefälsstaben ytterligare 1. 2

101 Enligt utredningens mening böra alltså I.—V. militärbefälsstaberna bestå av: Militärbefälhavare: generalmajor av 1. graden. Stab: Ordinarie

tjänstemän.

1 generalmajor av 2. graden, sektionschef vid stabssektionen, 1 regementsofficer vid generalstabskåren, 1 regementsofficer på militärbefälsstabens stat i lönegrad Oa 5 eller Oa 4, 1 kapten vid generalstabskåren, 3 adjutanter, kompaniofficerare på militärbefälsstabens stat, 1 luftvärnsofficer, tillika luftbevakningsofficer, major eller kapten vid luftvärnet, 1 signalofficer, kompaniofficer vid signaltrupperna, 1 tygofficer, major vid fälttygkåren, 1 tygskrivare ur tygstaten, 1 motoringenjör, arméingenjör vid arméingenjörkåren, 1 fortifikationsofficer, major eller kapten vid fortifikantionskåren, 1 biträdande fortifikationsofficer, kompaniofficer vid fortifikationskåren, 1 intendent, regementsofficer vid intendenturkåren, 2 biträdande intendenter, kompaniofficerare vid intendenturkåren, 1 läkare, fältläkare vid fältläkarkåren, 1 veterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren. Pensionerad personal i arvodesbefattning. 1 f. d. regementschef, sektionschef vid hemortsförsvarssektionen, 2 expeditionsofficerare, därav 1 tillika biträdande mobiliseringsofficer, 5 expeditionsunderofficerare. Icke-ordinarie

personal.

1 byggnadsingenjör i lönegrad MEo 21, tillsatt av chefen för fortifikationskåren, 1 kontorsbiträde i lönegrad MEo 4, 3 skrivbiträden i lönegrad MEo 2. För I., I I I . och IV. militärbefälsstaberna har utredningen därutöver beräknat ytterligare en kapten vid generalstabskåren med hänsyn till det större antalet fredstruppförband inom dessa militärområden och det särskilt omfattande krigsförberedelsearbete, som påvilar dessa staber. Två biträdande intendenter föreslås finnas vid I., IL, I I I . och V. militärbefälsstaberna, därvid den ene är avsedd såsom instruktör vid den frivilliga befälsutbildningen. Inom IV. och VI. militärområdena synes denna verksamhet kunna skötas med i Stockholm respektive Boden stationerad peronal ur intendenturkåren. Vid IV. militärbefälsstaben erfordras flera biträden för skrivarbete än vid övriga militärbefälsstaber, varför utredningen räknat med 2 kontorsbiträdenoch 4 skrivbiträden vid denna stab.

102 VI. militärbefälsstaben beräknas få enahanda sammansättning som I.—V., dock att någon generalmajor av 2. graden icke ingår. Såsom sektionschef vid stabssektionen i denna stab torde i stället regementsofficeren ur generalstabskåren lämpligen böra användas. Vidare beräknas för denna militärbefälsstab endast en biträdande intendent. Utredningen föreslår, att i anslutning till envar av I.—VI. militärbefälsstaberna ordnas en »stabsmobiliseringscentral», avsedd för uppsättandet av vissa särskilda förband och staber, som vid mobilisering skola ingå i de högre truppförbanden. Materieluppbörden och förrådsvården av stabsmobiliseringscentralernas förråd föreslås skötas av staben vid det försvarsområde inom vilket förrådet ligger. VII. militärbefälsstaben föreslås hava i huvudsak nuvarande omfattning. Med hänsyn till att staben i annat sammanhang föreslås sköta de uppgifter, som av utredningen förutsättas på fastlandet åläggas nytillkommande försvarsområdesstaber, erfordras dock viss personalförstärkning. Främst gäller detta i fråga om fortifikationspersonal, beroende på att fortifikationsförvaltningen på Gotland föreslås vara gemensam för militärområdet och kustartilleriförsvaret. Med hänsyn till de viktiga och omfattande uppgifter, som numera påvila jämväl denna militärbefälsstab, bör därjämte tillkomma en kapten vid generalstabskåren. Militärbefälhavaren bör, med hänsyn till det ansvar, som påvilar honom, i likhet med övriga militärbefälhavare uppföras såsom generalmajor av 1. graden i lönegrad Ob 3. Såsom i annat sammanhang anföres avses militärbefälhavaren samtidigt vara chef för Gotlands marindistrikt. Den personal ur marinen, som med hänsyn härtill bör ingå i militärbefälsstaben, är här ej redovisad. VII. militärbefälsstaben föreslås i övrigt erhålla följande sammansättning. Militärbefälhavare: generalmajor av 1. graden.

Stab: Ordinarie tjänstemän. 1 regementsofficer vid generalstabskåren, 1 kapten vid generalstabskåren, 1 adjutant, kompaniofficer på militärbefälsstabens stat, 1 tygofficer, major vid fälttygkåren, 1 tygskrivare ur tygstaten, 1 motoringenjör, arméingenjör vid arméingenjörkåren, 1 regementsofficer vid fortifikationskåren, 2 kompaniofficerare vid fortifikationskåren, 1 underofficer vid fortifikationskåren, 1 fortifikationskassör vid fortifikationskåren, 1 intendent, regementsofficer vid intendenturkåren, 1 läkare, fältläkare vid fältläkarkären. Pensionerad personal i 1 hemvärnsofficer, 1 ammunitionsförvaltare, underofficer,

arvodesbefattning.

103 1 uppbördsman för rustningsmateriel, underofficer, 3 expeditionsunderofficerare, 1 förrådsunderofficer vid intendenturförrådet å Tingstäde, 1 uppbördsman vid förplägnadsmagasinet å Tingstäde. I c k e - o r d i n a r i e p e r s o n a l m. fl. 1 byggnadsingenjör i lönegrad MEo 21, tillsatt av chefen för fortifikationskåren, 1 verkmästare av 2. klass i lönegrad MEo 16, 1 ritare av 2. klass i lönegrad MEo 11, 1 skogvaktare av 2. klass å Tingstäde i lönegrad MEo 8, 1 kontorsbiträde i lönegrad MEo 4, 2 skrivbiträden i lönegrad MEo 2, 1 kokerska vid bevakningsstyrkan vid Tingstäde. Dessutom tillkomma 90 civila vakter vid värn och förråd, årslön 150 kronor. Kommendantsstaben i Boden.

Kommendanten i Boden med kommendantsstab föreslås lyda under militärbefälhavaren för VI. militärområdet. Kommendanten, generalmajor av 2. graden, föreslås tillika vara försvarsområdesbefälhavare i Bodens och Luleå försvarsområden (se nedan). Utom den personal, som erfordras för Bodens och Luleå försvarsområden och för vilken närmare redogöres under »Försvarsområden», föreslås kommendantsstaben bestå av följande personal. Ordinarie tjänstemän. 1 kapten vid generalstabskåren, 1 adjutant, kompaniofficer på kommendantsstabens stat, 1 artillerichef (chefen för A 8), 1 signalofficer (chefen för S I B), 1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer vid fortifikationskären, 3 kompaniofficerare vid fortifikationskåren, 5 underofficerare vid fortifikationskåren, 1 fortifikationskassör vid fortifikationskåren, 1 intendent, kapten vid intendenturkåren, 1 läkare, fältläkare vid fältläkarkären, 1 regementsveterinär vid fältveterinärkåren, 1 bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren, 1 övermaskinist i lönegrad Ca 15, 1 förste montör i lönegrad Ca 12, 1 montör i lönegrad Ca 7, 1 poliskommissarie i lönegrad Ca 17, 5 överkonstaplar i lönegrad Ca 12, 24 konstaplar i lönegrad Ca 10.

104 Pensionerad personal i arvodesbefattning. 2 expeditionsunderofficerare, 6 fortväblar. I c k e - o r d i n a r i e p e r s o n a l m. fl. 1 byggnadsingenjör i lönegrad MEo 21, tillsatt av chefen för fortifikationskåren, 2 verkmästare av 2. klass i lönegrad MEo 16, 1 skogvaktare av 2. klass i lönegrad MEo 8, 1 biträdande montör i lönegrad MEo 7, 1 förrådsvaktmästare vid fortifikationsförvaltningen i lönegrad MEo 7, 1 kanslibiträde vid fortifikationsförvaltningen i lönegrad MEo 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad MEo 4, 1 skrivbiträde i lönegrad MEo 2, 2 förrådshandräckningskarlar vid fortifikationsförvaltningen, 1 kontorsvakt vid fortifikationsförvaltningen, 1 eldare vid anläggning V I I I , 1 garnisonspastor. Kustartilleriförs

varss taber.

Beställningen såsom infanteribefälhavare i Vaxholms fästning, överstelöjtnant eller major, föreslås skola bibehållas. På grund av föreslagen ändring i den marina organisationen bör beställningen dock benämnas »infanteribefälhavare vid Stockholms skärgärds kustartilleriförsvar». Denne föreslås inom Stockholms skärgårds försvarsområde och i vad avser truppförband och förråd m. m. ur armén i fredstid fullgöra jämväl försvarsområdesbefälhavares åligganden (se nedan under »Försvarsområden») och att i detta avseende lyda under militärbefälhavaren för IV. militärområdet. För frivillig utbildning, materieluppbörd, förrådsvård m. m. inom detta försvarsområde erforderlig personal föreslås ingå i en särskild infanteribefälhavarstab, motsvarande försvarsområdesstab. En motsvarande befattning såsom infanteribefälhavare föreslås tillkomma vid Blekinge kustartilleriförsvar. Denne föreslås enligt ovan angivna princip sköta försvarsområdesbefälhavares åligganden i fredstid inom Blekinge försvarsområde och därvid lyda under militärbefälhavaren för I. militärområdet. Infanteribefälhavaren vid Blekinge kustartilleriförsvar bör likaledes hava en särskild infanteribefälhavarstab. Personalbehovet för infanteribefälhavarstaberna behandlas under »Försvarsområden». Beställningarna såsom infanteriadjutant i Vaxholms respektive Karlskrona fästning föreslås utgå. De uppgifter, som ålegat infanteriadjutanterna synas lämpligen kunna i stället påvila personal i infanteribefälhavarstaberna. I fråga om personal ur fortifikationskåren, ingående i kustartilleriförsvarsstaberna, förutsätter utredningen vissa förändringar. För denna personal redogöres under »Fortifikationskåren».

105 C.

Försvarsområden.

Allmänna grunder.

Kännetecknande för nutida krigföring är bland annat den plötslighet, med vilken fientligheter inledas. Genom främst flygets och lufttruppernas insatser utsträckas de direkta krigshandlingarna från början långt utöver de egentliga fronterna. En hänsynslös hemortsbekämpning har blivit ett av de medel, med vilka angriparen söker bryta ned motståndarens försvarskraft. Vid organisationen i fred av landets försvarskrafter måste därför hemortsförsvarets krav uppmärksammas i högre grad än tillförne. Ansvaret i fred för de territoriella truppförbanden och deras utrustning har hittills pävilat infanteriregementscheferna i egenskap av inskrivningsområdesbefälhavare, medan försvarsområdesorganisationen trätt i funktion först vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering. Denna organisation kan emellertid icke längre betecknas såsom tillfredsställande och detta huvudsakligen av två skäl. Dels hava hemortsförsvarets anstalter och krigsmaterielutrustning liksom mobiliseringsförberedelserna för hemortsförsvaret efter hand antagit en sådan omfattning, att infanteriregementscheferna icke lämpligen vidare kunna betungas med denna uppgift vid sidan av sin huvuduppgift och dels medför det nutida krigets natur att den territoriella försvarsorganisationen måste givas en högre grad av krigsberedskap. Redan i fred böra följaktligen de chefer vara tillsatta och stabsorgan organiserade, som vid krig skola leda hemortsförsvaret. Den vidgade kännedom om vederbörligt försvarsområdes geografiska förhållanden, civila administration, kommunikationer m. m., som härigenom tillförsäkras den territoriella försvarsledningen, är ett viktigt led i krigsberedskapen, vars betydelse ytterligare ökats till följd av det stora antal permanenta försvarsanordningar och särskilda försvarsanstalter i övrigt, som under den gångna beredskapstiden tillkommit inom olika områden. P å nu anförda skäl föreslår försvarsutredningen, att en permanent indelning i försvarsområden fastställes och att försvarsområdesbefälhavare tillsättas och försvarsområdesstaber organiseras redan i fred. Planläggningen och ledningen av hemortsförsvaret kräver ett omfattande samarbete med de civila myndigheterna. Med hänsyn härtill framstår det som önskvärt, att försvarsområdesindelningen, så långt det ur militär synpunkt är möjligt, överensstämmer med den civiladministrativa indelningen i län och landsfiskalsdistrikt. Vissa ändringar av nu gällande försvarsområdesgränser böra i detta syfte vidtagas och i samband därmed hela systemet av militära gränser för olika ändamål (luftbevakningsområden, hemvärnskretsar och hemvärnsområden, marindistrikt, luftvärnsredovisningsområden m. m.) underkastas en revision, så att bästa möjliga överensstämmelse åvägabringas. Rikets indelning i

försvarsområden.

Det förslag till i fred bestående försvarsområdesindelning, som utredningen här framlägger, är uppgjort efter ovan angivna principer och har i sina huvuddrag utarbetats inom högkvarteret.

106 På grundval av behovet av försvarsområden i krig föreslår försvarsutredningen, att riket indelas i 31 lantmilitära och 4 marina försvarsområden, vilken indelning bör gälla i såväl fred som krig. Den närmare omfattningen av dessa försvarsområden framgår av särskilt bihang. Utredningen finner det emellertid icke erforderligt att redan i fredstid permanent organisera särskilda försvarsområdesstaber inom varje försvarsområde. I vissa fall kunna två angränsande försvarsområden, inom vilka arbetsbelastningen på försvarsområdesstaberna i fredstid kan förväntas bliva tämligen ringa, sammanföras under gemensam fredsförvaltning av en försvarsområdesstab, vilken vid krigstillfälle organiserar en stab för vartdera försvarsområdet. Försvarsutredningen föreslår, att 15 av de lantmilitära försvarsområdena erhålla egen försvarsområdesstab redan i fred, att 14 lantmilitära försvarsområden parvis sammanföras under tillsammans 7 försvarsområdesstaber samt att 2 lantmilitära försvarsområden sammanföras med var sitt marint försvarsområde under vartdera en försvarsområdesstab. De båda återstående marina försvarsområdena — Blekinge försvarsområde och Stockholms skärgårds försvarsområde — intaga på grund av sitt särskilda sammanhang med kustartilleriförsvaret en särställning. Inom dessa områden böra försvarsområdesstaber icke organiseras i fred. I stället böra, såsom tidigare anförts, infanteribefälhavarna vid Blekinge respektive Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar fullgöra försvarsområdesbefälhavares åligganden inom dessa försvarsområden i vad avser truppförband, förråd m. m. ur armén och därvid lyda under vederbörande militärbefälhavare. För denna verksamhet bör infanteribefälhavaren till sitt förfogande hava viss stabs- och förvaltningspersonal, sammanförd i en infanteribefälhavarstab. I enlighet med vad ovan anförts böra för försvarsområdena i fredstid organiseras 24 försvarsområdesstaber och 2 infanteribefälhavarstaber. Försvarsområdesstab bör förläggas till huvudort inom området, i regel garnisonsort, och, liksom försvarsområdet, benämnas efter denna ort. Försvarsområdesstab, som i fred är gemensam för två angränsande försvarsområden, bör förläggas till huvudort inom endera området, men benämnas efter båda. P å grundval av vad sålunda anförts föreslår försvarsutredningen, att följande försvarsområden (fo) och försvarsområdesstaber (motsvarande) i fredstid skola finnas inom de olika militärområdena: Försvarsområdesstab (motsvarande)

Försvarsområde.

I. Malmö fo Ystads fo ; Hälsingborgs fo Kristianstads fo Blekinge fo {marint fo). "''2 T„ ? „ . Jönköpings fo Kalmar fo

militärområdet. ' Malmö fostab, Malmö. Ystads fostab, Ystad. Hälsingborgs fostab, Hälsingborg. Kristianstads fostab, Kristianstad. Infanteribefälhavarstaben i Karlskrona. >! Växjö—Jönköpings fostab, Växjö. ö I ' K a l m a r fostab, Kalmar.

107 Försvarsområdesstab (motsvarande)

Försvarsområde IT. Gävle fo Östersunds fo Sollefteå fo Hemsö fo (marint fo)

Sollefteå—Hemsö fostab. Sollefteå.

III. H a l m s t a d s fo Göteborgs fo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Göteborgs skargårds 1 o (marint i o) Uddevalla fo Skövde fo T V. Linköpings fo Norrköping m e s fo Strängnäs fo Stockholms fo Norrtälje fo Stockholms skärgårds fo (marint fo) Uppsala fo

militärområdet. ] Halmstads fostab, Halmstad. I G ö t e b o r g s fogtab, Göteborg. [i j Uddevalla fostab, Uddevalla. I Skövde fostab, Skövde. militärområdet. II Linköpings—Norrköpings fostab, Linköping 11 ° Strängnäs fostab, Strängnäs. \ Kommendantsstaben i Stockholm. I Infanreribefälhavarstaben i Vaxholm. ; Uppsala fostab, Uppsala.

V.

militärområdet. ! Örebro fostab, Örebro. ] Karlstads fostab, Karlstad. \\ij FFaal luu--M ] o r a fostab, Falun

VI.

militärområdct.

Örebro fo Karlstads fo *>lu f° Mora fo i Umeå fo I Storumans fo i Bodens fo j Luleå fo i Kiruna fo Jokkmokks fo Morjärvs fo

militärområdet. Gävle fostab, Gävle, Östersunds fostab, Östersund.

' ' > Umeå—Storumans fostab, Umeå. > Kommendantsstaben i Boden ' ' > Kiruna—Jokkmokks fostab, Kiruna. | Morjärvs fostab, Nederkalix.

Inom VII. militärområdet synes försvarsområdesindelning icke erforderlig i fred. De arméstridskrafter, vilka vid krigstillfälle skola organiseras och användas inom Blekinge och Stockholms skärgårds försvarsområden, måste, på grund av de särskilda förhållanden, som här äro för handen, övas på ort och ställe. Utredningen anser det därför ofrånkomligt, att efterutbildningen av sådan trupp sker på platsen. Denna efterutbildning bör handhavas av infanteribefälhavaren. Vid avvägningen av behovet av aktivt utbildningsbefäl för olika försvarsområden, har utredningen tagit hänsyn till behovet av officerare och underofficerare för denna efterutbildning. Erforderligt underbefäl förutsattes kommenderas ur truppförbanden. Den här föreslagna försvarsområdesorganisationen avses jämväl skola ersätta den nuvarande indelningen i landstormsområden, vilken sålunda bör upphöra. Samtliga landstormsområdesbefälhavare och landstormsförrådsförvaltare föreslås i enlighet därmed utgå ur organisationen. Landstormsförråden föreslås inrangeras bland övriga territoriella förråd.

108 Försvarsområdesbefälhavarna och deras uppgifter m. m.

Följande uppgifter föreslås påvila försvarsområdesbefälhavarna: 1. Planläggning av försvarsområdets försvar och användningen av de trupper och frivilliga försvarskrafter, som kunna stå till förfogande. 2. Samarbete med civiladministrativa myndigheter beträffande planläggningen av hemortsförsvar, utrymning, skogsbrandskydd, luftskydd m. m. 3. Tillsyn och vård av permanenta befästningsanläggningar, vissa byggnader m. m. 4. Uppbörd och vård av vissa territoriella förbands -— kust- och gränsförsvarsförbands, bevakningsförbands, luftförsvarsförbands m. fl. — utrustning och materiel. 5. Hemvärnets utrustning och utbildning. 6. Övrig frivillig utbildning. I fråga om uppbörden och vården av materiel för de territoriella förbanden anser utredningen, att det principiellt bör vara så ordnat, att försvarsområdesbefälhavaren svarar för utrustningen av de territoriella förband, som avses skola användas inom försvarsområdet. Infanteriregementena, som för närvarande hava uppbörden av utrustningen för inskrivningsområdets samtliga, landstormsförband, böra befrias från uppbörd av annan utrustning och materiel än den, som erfordras för av regementet uppsatta linjeförband. Infanteriregementena komma sålunda att i detta avseende bliva likställda med motsvarande förband inom andra truppslag. I fråga om den territoriella luftvärnsmaterielen förordar utredningen, att luftvärnsförbanden svara för det territoriella luftvärn, som avses för den egna förläggningsortens (Stockholm, Göteborg, Malmö o. s. v.) försvar, medan i övriga förråd förvarad luftvärnsmateriel förvaltas av vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Materielförvaltningen vid försvarsområdena synes böra bedrivas efter samma principer som vid truppförbanden; sålunda bör en uppdelning ske i tygmaterieltjänst, intendenturmaterieltjänst o. s. v. Härigenom åstadkommas enkla och rediga förvaltningslinjer. Erforderlig omsättning av materiel mellan truppförbandsförråden och de territoriella förråden sker genom militärbefälhavarens försorg. Under försvarsområdesbefälhavaren lyder ett antal större och mindre förråd. Förråden utgöras dels av förråd för kust- och gränsförsvarsförband, innehållande utrustning för besättningarna till permanenta kust- och gränsförsvarsanläggningar, dels av förråd för övriga territoriella förband. Förråden innehålla såväl tyg- som intendentur- och sjukvårdsutrustning. Så långt kraven på beredskap och på en för fientlig flygverkan i möjligaste mån tryggad utrustning av förbanden det medgiva, förutsattes en centralisering av förråden till minsta möjliga antal förrådsorter. För kust- och gränsförsvarsförbanden och luftvärnsförbanden måste dock med hänsyn till kraven på snabb organisering räknas med en tämligen långt gående decentralisering av förråden. Varje försvarsområde kommer därför att svara för ett betydande antal förråd. Vid de mindre förråden förutsattes i fredstid endast skola finnas en civil

109 vakt (»tillsyningsman», »extra förrådsman»). Denne svarar dock endast för tillsyn av förråden men icke för materielvården. Vid större förråd, där uppbördens storlek ger daglig sysselsättning ät en förrådsman, räknas med en på platsen bosatt förrådsman, vilken svarar för hela förrådet med dess olika materielslag. Vissa förråd äro emellertid så stora, att tvenne förrådsmän måste finnas, en för tygmaterielen och en för övrig materiel. Materielvården vid förråd, där endast vakt finnes anställd, bör omhänderhavas av resande förrådspersonal. Vid huvudorten inom försvarsområdet — försvarsområdets huvudförråd — bör finnas ett antal förrådsvaktmästare och förrådsmän, dels för förrådsvården vid själva huvudförrådet, dels för översyn och inspektion av materielvården vid de övriga förråden. Enligt samma grunder böra förberedda ställningar för luftvärn och anordningar för luftbevakningen tillses och underhållas. Den resande förrådspersonalen avses jämväl ombesörja tillsynen av de permanenta befästningarna. Försvarsområdesstabernas

personal.

F ö r s v a r s o m r å d e s b e f ä l h a v a r e i fredstid och vid mobilisering föreslås vara pensionerad regementsofficer, i regel överstelöjtnant, med arvode som av utredningen föreslås till 4,500 kronor. Det synes utredningen lämpligt, att försvarsområdesbefälhavaren tillträder sin befattning vid 50—55 års ålder och kvarstår i densamma till 60 år. Inom Blekinge och Stockholms skärgårds försvarsområden föreslås dock, som tidigare framhållits, att infanteribefälhavarna vid Blekinge respektive Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar fullgöra försvarsområdesbefälhavarens åligganden i vad avser truppförband och förråd m. m. ur armén. Inom Bodens och Luleå försvarsområden föreslås kommendanten i Boden vara försvarsområdesbefälhavare och i Stockholms och Norrtälje försvarsområden kommendanten i Stockholm, vilken senare förutsattes bibehålla för närvarande utgående arvode av 5,100 kronor. Enligt denna beräkningsgrund skulle antalet i fred befintliga försvarsområdesbefälhavare med arvode om 4,500 kronor utgöra 22. S t a b s c h e f vid försvarsområdesstab (motsvarande stab) föreslås vara aktiv officer, kapten eller ryttmästare, ur infanteriet respektive kavalleriet med krigsplacering i samma befattning. Stabschefen föreslås tillika vara ledare för det frivilliga utbildningsarbetet inom området. Stabschefer böra redan i fred finnas för samtliga lantmilitära försvarsområden samt för infanteribefälhavarstaberna i Blekinge och Stockholms skärgårds försvarsområden. Antalet aktiva officerare, placerade som stabschefer vid försvarsområdesstaber (motsvarande stab), kommer i enlighet med det anförda att utgöra 33. Såsom befäl för den f r i v i l l i g a u t b i l d n i n g e n inom försvarsområden föreslås aktiva officerare och underofficerare ur de olika truppslagen skola kommenderas till tjänstgöring. Härvid föreslås instruktörer ur infanteriet eller kavalleriet kommenderas till varje och ur luftvärnet till i regel varje försvarsområde. Ur övriga truppslag avses en instruktör för ett antal försvarsområden, i regel två per militärområde. För behovet av instruktörer för det frivilliga ut-

110 bildningsarbetet inom de olika försvarsområdena redogöres närmare under »De frivilliga försvarsorganisationerna». Den inom försvarsområdet tjänstgörande officeren ur luftvärnet bör därjämte tjänstgöra såsom sakkunnig i fråga om de territoriella luftvärnsförbandens användning m. m. Det synes icke utredningen lämpligt, att befattningarna såsom stabschef och utbildningsbefäl för visst försvarsområde bindas till visst eller vissa truppförband, utan det torde få ankomma på chefen för armén att verkställa eller föreslå dessa kommenderingar med hänsyn till befälsläget vid truppförbanden. Enligt nuvarande organisation biträder en h e m v ä r n s o f f i c e r (pensionerad officer) inskrivningsbefälhavaren i handläggning av hemvärnsärenden. I stället föreslås nu en hemvärnsofficer skola ingå i flertalet försvarsområdesstaber i fred, varjämte i fyra försvarsområden med hänsyn till arbetets omfattning föreslås skola finnas en biträdande hemvärnsofficer. Inom Blekinge försvarsområde torde hemvärnsofficerens åligganden kunna skötas av stabschefen vid infanteribefälhavarstaben. Vid samtliga i fred befintliga försvarsområdesstaber samt vid infanteribefälhavarstaben i Stockholms skärgårds försvarsområde föreslås som biträden åt hemvärnsofficerare skola finnas hemvärnsunderofficerare (pensionerade underofficerare). För viss utbildning av frivillig luftbevakningspersonal samt för övervakningen av för luftbevakningen uppförda byggnader och förbindelser m. m. (torn för luftbevakningsstationer, baracker, telefoner m. m.) erfordras inom varje försvarsområde en luftbevakningsutbildad befattningshavare, »luftbevakningsofficer». Såsom luftbevakningsofficerare torde lämpligen användas i luft bevakningstjänst utbildade reservofficerare eller värnpliktiga officerare. Be fattningarnas tillsättande bör ske efter frivilligt åtagande. Luftbevakningsofficer beräknas icke erforderlig för ständig tjänstgöring. Denna torde kunna begränsas till omkring 4 veckor per år. Såsom ersättning härför bör förslagsvis utgå ett arvode om 400 kronor per år. För handhavande av materieluppbörd och materielvård inom försvarsområdena beräknar utredningen, att följande personal i regel blir erforderlig vid varje försvarsområdesstab. För tygtjänsten: en tygofficer — pensionerad officer med arvode, en förvaltare vid fälttygkåren, en ammunitionsförvaltare, pensionerad underofficer med arvode, ett antal tyghantverkare på tygstaten, förrådsvaktmästare, förrådsmän, vakter m. m. För i n t e n d e n t u r t j ä n s t e n : en intendent — pensionerad officer med arvode, en förrådsunderofficer (uppbördsman) — pensionerad underofficer med arvode, ett antal förrådsvaktmästare, förrådsmän, vakter m. m. S j u k v å r d s m a t e r i e l e n s uppbörd och vård synes kunna åläggas intendenten och honom underlydande personal.

Ill F o r t i f i k a t i o n s f ö r v a l t n i n g e n inom försvarsområdena — omfattande tillsyn och underhåll av permanenta värn, förrådsbyggnader, baracker, vissa byggnader och förbindelser för luftbevakningen, vissa anordningar vid luftvärnets pjäsplatser m. m. — kan eventuellt komma att kräva särskild befattningshavare, i varje fall inom de områden, där de fortifikatoriska anläggningarna äro särskilt omfattande. Utredningen har dock för närvarande räknat med särskild befattningshavare för fortifikationsförvaltningen endast inom ett försvarsområde. I övriga försvarsområden föreslås ansvaret för denna förvaltning påvila stabschefen. Denne föreslås biträdas av tygofficeren och intendenten i fråga om olika grenar av fortifikationsförvaltningen. Härvid synes tygofficeren med biträde av tygförvaltaren och ammunitionsförvaltaren lämpligen kunna svara för tillsyn och vård av permanenta befästningsanläggningar och intendenten med biträde av förrådsunderofficeren för byggnader av olika slag. För f ö r s v a r s o m r å d e s e x p e d i t i o n erfordras en expeditionsunderofficer. Vidare har beräknats ett behov av två skrivbiträden i lönegrad MEo 2. För förrådsarbete erfordras ett antal civila arbetare, då militär handräckningspersonal icke kan disponeras härför. Behovet av civila förrådsarbetare har beräknats till fem per försvarsområde. För vakthållningen vid och tillsynen av permanenta värn, förråd m. m. erfordras inom varje försvarsområde ett antal vakter. Dessa böra utgöras av pålitliga civila personer, bosatta i värnens eller förrådens närhet. Till dessa vakter föreslås utgå en årlig ersättning om 150 kronor per man. För Blekinge försvarsområde har — på grund av områdets ringa omfattning — räknats med att tygofficerens och intendentens uppgifter kunna handhavas av en befattningshavare, pensionerad officer, förslagsvis benämnd »förvaltningsofficer». Såsom förvaltare för tygmaterielen synes det vara tillfyllest med en pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Beräknat personalbehov för ovan angivna uppgifter framgår av efterföljande tabell. Härutöver tillkomma inom vissa försvarsområden befattningshavare för särskilda ändamål. Till Bodens försvarsområde (kommendantsstaben i Boden) föreslås överföras i Boden tjänstgörande övermaskinist, förste montör och montör, vilken personal för närvarande är redovisad på fortifikationskåren. Till Stockholms försvarsområde (kommendantsstaben i Stockholm) föreslås överföras viss pensionerad personal i arvodesbefattning, som i gällande personalförteckning är redovisad på IV. arméfördelningens stab. Slutligen bör vid Stockholms försvarsområdesstab tillkomma den personal, som hittills redovisats såsom tillhörande överkommendantskapet i Stockholm. På samma sätt föreslås viss nu befintlig icke-ordinarie personal, vars uppgifter falla inom försvarsområdets verksamhetsfält, skola överföras frän IV. arméfördelningens stab och staben vid Övre Norrlands trupper till Stockholms respektive Bodens försvarsområden, på sätt som närmare angives i personalförteckningarna.

112 Personalbehov f (Härutöver tillkommer viss personal inom Stockholms och Bodens försvarsområde

Led ning

Exnediti 3n

Luftvä •n och luftbc\ åkning

Hemvärn

Frivillig utbild ning

1 o:

c 2 2. <

< B P H

H po

re

5> er

o V

re re

s EP o E¥ 3? o' re 3 re ca l

i-S

P

So

P B

C P 35 3

o: H

3> <

<j

g. B" 5- 3 --i

w-

re ^

O o

3? re

r-1

er

Biträdande emvärnsofficcr

Försvarsområdesstab

W re 3 -4 p: >-3<

B?

f g

p: •1 3

s

O

fa re «

3? re re ii

H

a 00

l

)

)

)

)

)

°)

1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1

1 1

1 1 1 1 1 2 1

1 1

2 2 2 2 1 2 2

1 1 1 1 —. 1 1

Gävle Östersunds Sollefteå—Hemsö . .

1 1 1

I 1 1

1 1 1

1 1 1

2 2 2

1 1 1

Halmstads Göteborgs Uddevalla Skövde

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

o 2 2 2

1 1 1 1

1 1

2 1

1 1

1 1

2 2

1 1

1 1 1

2 1 1

2 2 2

1 1 1

1 1 1

1 1 2

1 1 1

1 1 1

2 2 2

1 1 1

Malmö Ystads Hälsingborgs Kristianstads Blekinge Växj ö —Jönköpin gs Kalmar

Linköpings—Norrköpings Strängnäs Stockholms—Norrtälje i Stockholms skärgårds Uppsala Örebro Karlstads Falu —Mora \

Umeå—Storumans. . Bodens—Luleå . . . . Kiruna—Jokkmokks Morjärvs

17)

18) W)

1 20)

1 1

2 2 2 1

—

1 1 1 1

*) Pensionerad regoff, arvode 4,500 kr. -) Aktiv off vid inf- eller kavreg, tillika ledare för frivillig utbildning. 3 ) Pensionerad uoff, arvode 2,130 kr. *) Lönegrad MEo 5. 5 ) Lönegrad MEo 2. °) Pensionerad off, arvode 3,180 kr.

2 2 2 2

1 1 1 1

7 S

ö

c er

5" ert! o"

re

)

1 1 1 1

1 1 1 1

—

1 1

1 1

1 1 l 1 1 1 1

. —

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1

1 1

1 1

I

1 1 1

_ —

1 1 1

1 i 1

1 1 1

—

1 1 1 1

1 1 1 1

—

— —

)

i

_ 1

—

)

10)

—

! 1 1 1 1

_ —

i i i i

) Pensionerad off, arvode 3,180 kr. ) Aktiv off vid lv, tillika befäl vid frivilli utbildning. 9 j Eesoff eller vpl off, arvode 400 kr. 10 ) Aktiva off och uoff u r reg och kårer enlig särskilt förslag angående befäl för frivilli utbildning:. 8

113 IrsvarsomrMen. pnna personal är u p p t a g e n i Personalförteckningar m. m. vid genomförd organisation). Förvaltningsperson a' stationerad utom lo huvudort

Förvaltningspersonal vid fostaben Tygtjänst

H "-i oq o

re re •i

>

hd O:

•1

i-i

<L 3 p s£

P, P H

~i

O

Int- och sjvtjänst

•-< oq 3" P 3

o: i-i •-1 po

Ru •<

P

<

o: •i H P« OM

OQ

•r p •i

re re B re

p: oo

o: H i—i B

re 3 p. re 3

p: 3

po Pb C 3

B< re •-i o

fcb

o

re

P <-i

o

H

hd o: i-i

o: »i •1 Po

P.

o: •-t

3"

P 3

i-i po

5"

p.

P

pr 3

re

B

i-l

er

p: 3

P

•-!

re

p: P H

re

)

")

)

")

I S )

')

')

U)

»)

')

1 1 1 1

1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1

1 1

1 1 1 1 l20) 1 1

1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

2 2 2

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

i 1 1 1

1 1 1 1

—

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

2 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

2 1 2

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 I 1

1 1 1 1

2 2 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

l

) P å fälttygkårens stat, lönegrad UO 3. ') P å tygstaten, lönegrad Ca 14 eller Ca 12. P) Lönegrad Ca 7. ') Pensionerad uoff, arvode 2,340 kr. ') Civila personer, årslön 150 kr. B Civila arbetare, årslön 3,000 kr. 8—2440

41 Ii)

i-i po

p.

o: •i

B

" •

5- e^» re

?T TO £ ^re to3-3 p: P •-1

re W)

1 Qt

1.)

—

1 I7

B

-K

p

^

Sr T

4\

un

41 33 69 50

3 2

17 26

3 5

18 21 9

2 2 2 2

5 29 54 8

3 4

20 21

3 1

38 5 5

—

—

1 2 4

5 50 15

21 2 15 63

—

o

35 o

re i-l

p •-i

te >*;

|2: £> g po H

c-f-

3"

— 1 1

te P P re K •i

sg

p: 3

re

1 O: B •-1 po

p 1-1

—

1 Övri g personal

2 1

o: •I •-i Po 3-. P i-l

er

re re P i-l

)

)

— —

—

—

— —

— —

It)

5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5

5 5 5 5 5

—

—

5 5 5 5 5 5 5

) Infanteribefälhavaren vid Blekinge kustartilleriförsvar. ) Fobef, kommendanten i Stockholm. 19 ) Infanteribefälhavaren vid Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar. 20 ) Pensionerad underofficer. 18

114 Den här föreslagna personalorganisationen ersätter de i gällande personalförteckning pä arméfördelningsstaberna upptagna »förrådsuppbördsmännen», »förrädsmännen» och »extra förrådsmännen» för luftvärnsmaterielförräd samt vidare den personal för tillsyn och vård av luftvärnsmateriel, varom arméförvaltningen den 21 maj 1941 gjort underdånig framställning, som genom beslut den 15 augusti 1941 provisoriskt bifallits för budgetaret 1941/42. Som ovan angivits ersätter den föreslagna personalorganisationen vidare de nuvarande landstormsomrädesbefälhavarna och landstormsförrådsförvaltarna, För försvarsområdesstaberna komma att erfordras expeditionslokaler, vilka i regel torde få anskaffas genom förhyrning. Därjämte kommer att erfordras diverse expeditionsinventarier. Försvarsområdena komma att vara i behov av minst en personbil och en lastbil. De försvarsområdesstaber, som föreslås förlagda till garnisonsort, torde dock kunna få disponera motorfordon från något truppförband. D.

Lägre truppförband m. m. Allmänna grunder.

Grundläggande för organisationen av de lägre truppförbanden blir i främsta rummet omfattningen av den utbildning, som där skall bedrivas. Den fast anställda befälspersonalen måste förutom efter krigsorganisationens behov tillmätas efter utbildningsarbetets krav, varjämte personal måste beräknas för stabs- och förvaltningstjänsten och för vissa beställningsmannabefattningar. Vidare måste hänsyn tagas till de tämligen omfattande kommenderingar av befälspersonal till olika skolor och utbildningskurser m. m. utom truppförbanden, varmed man har att räkna. Slutligen måste någon reserv av personal beräknas för sjukdom, semester och oförutsedda behov. Försvarsutredningen har anknutit sina beräkningar rörande utbildningsorganisationen och behovet av utbildningsbefäl till utbildningsåret 1946, då den beräknade värnpliktskontingenten är lägre än för något år dessförinnan. Såsom utbildningskontingent har utredningen räknat med inskrivningskontingenten minskad med 8 procent på grund av förutsedd avgång före inryckningen. Vid sina överväganden rörande behovet av befälspersonal för utbildningen har utredningen räknat med att utbildningskompanierna (motsvarande) under rekrytskolan i regel icke böra hava större styrka än omkring 100 man. Utbildningsplutonens (motsvarande) styrka har beräknats till 30—40 man. I fråga om utbildningsbefälets fördelning på olika befälskategorier har utredningen i huvudsak tillämpat de beräkningsgrunder, som på sin tid användes av 1930 års försvarskommission, sålunda: kompanichefer (motsvarande) kompaniadjutanter (motsvarande) plutonchefer (motsvarande)

— kaptener (ryttmästare) — fanjunkare (styckjunkare) — subalternofficerare till två tredjedelar och sergeanter återstoden

115 plutonchefers ställföreträdare

— sergeanter till en tredjedel och furirer återstoden gruppchefer — furirer och korpraler. Såsom chef för plutonchefsskola bör i regel placeras kapten (ryttmästare). Såsom utbildningsbefäl har i det följande upptagits befäl vid kompani (motsvarande), medan däremot bataljonschefer (motsvarande) med bataljonsadjutanter och stabsunderofficerare redovisats bland stabs- och förvaltningspersonalen. Behovsberäkningarna hänföra sig till sommarhalvåret. Under vinterhalvåret lärer behovet av utbildningsbefäl i regel bliva något mindre, men å andra sidan göra sig under nämnda tid kraven på kommendering av befälspersonal till olika skolor och utbildningskurser starkare gällande, varför det totala befälsbehovet kan beräknas förbliva ungefär oförändrat. Det starkt ökade befälsbehovet under regementsövningarna, då i regel vartannat år två och vartannat år fyra årsklasser samtidigt äro i tjänstgöring, förutsattes skola fyllas med reservbefäl och värnpliktigt befäl. Vad beträffar stabs- och förvaltningsorganen vill utredningen förorda en organisation, som mera än den nuvarande anknyter till och förbereder krigsorganisationen. Hur utredningen i princip tänkt sig fredsorganisationen för en regementsstab (motsvarande) framgår av tablån å efterföljande sida. Det i tablån återgivna principförslaget till sammansättning av en regementsstab i fred hänför sig närmast till ett infanteriregemente, men torde i huvudsak kunna tillämpas jämväl i fråga om övriga regementen och kårer. Försvarsutredningen har så till vida beaktat den s. k. Militära Förvaltningsutredningens förslag om tillsättandet av förvaltningsofficerare i syfte att lätta regementschefens arbetsbörda, att utredningen tänkt sig de olika tjänstegrenarna på förvaltningsområdet sammanförda till en sektion — sektion I I — under gemensam chef, kvartermästaren. Utredningen har emellertid icke funnit det möjligt att för denna befattning avse en särskild officer utan förutsätter, att en av truppförbandets regementsofficerare enligt regementschefens bestämmande beordras att, vid sidan av annan befattning inom stabs- eller utbildningsorganisationen, bestrida befattningen som kvartermästare. Det torde för övrigt i princip böra ankomma på regementschefen att bestämma enskildheterna i regementsstabens organisation såväl i vad rör personalens användning som i fråga om tjänste- och föredragningsvägar. Avgörandet i vilken utsträckning beslutanderätten i förvaltningsärenden kan eller bör delegeras till kvartermästaren torde även böra överlämnas till regementschefen. Utredningen delar jämväl Militära Förvaltningsutredningens uppfattning angående behovet av en förvaltare såsom uppbördsman för tygmaterielen vid varje regemente och kår. I annat sammanhang har utredningen föreslagit, att tygofficerarna och dessa förvaltare skola uppföras på fälttygkårens stat. Vid infanteri- och artilleriregementena torde det bliva nödvändigt att avse en officer som biträde åt regementsintendenten för att lätta dennes arbetsbörda. Utredningen förutsätter, att detta behov tillgodoses därigenom, att en

116 T a b l å u t v i s a n d e norinalorg-anisationen av en r e g e m e n t s s t a b i f r e d s t i d .

Officerare

Indelning

Underofficerare

Pensionerad personal

Handläggning

Stabschef

Ant.

Tillika chef för sektion I.

Sektion I. Sektionschef . . . .

Avdelning

Stabschefen.

la.. Fredsorganisation, utbildning

Avdelning

Ib

.. Underrättelsetjänst

Sektion II. Kvartermästare, sektionschef

Vid sidan av annan tjänst.

Vid sidan av annan tjänst.

Avdelning

Ila.. Transporter,

Vid sidan av annan tjänst.

Avdelning

lib..

Avdelning

lic.. Intendenturtjänst..

Härav på fälttygkårens stat 1 kapten och 1 förvaltare. Härav på intondenturkårens stat 1 kapten och 1 förvaltare. Chef regementsläkaren.

motortjänst Tygtjänst . . .

Avdelning

lid.. Sjukvårdstjänst . .

Avdelning

lie.. Vetcrinärtjänst . .

Avdelning

lig.. Kasernvård, luft-

Sektion III. Sektionschef . . . . Avdelning

skydd

Vid sidan av annan tjänst (inskrivningschef).

III a

Mobiliseringsdetalj Personaldetalj

..

Hästdetalj

Mobiliseringsärenden Personalredovisning Hästredovisning. .

Avdelning

III b Rättsväsende

Avdelning

III c Socialvård

Avdelning IV . . Signaltjänst Avdelning

Chef regementsveterinären, därest sådan finnes, eljest stallofficeren. Kaptenen bestrider jämväl annan tjänst.

m. m,

Underofficoren är tillika chef för hästdetaljen.

Chef underofficeren i mobiliseringsdetaljen. Chef sektionschefen. Chef sektionschefen. Vid sidan av annan tjänst.

V . . Kassatjänst

Avdelning VI . . Expedition Fö rråds un derofficcr Köks föreståndare . Matsalsunderbefäl. Anm. Vid samtliga infanteriregementen samt P 3 och P 4 tillkommer en inskrivningsexpedition. Inskrivningschefen är överstelöjtnant vid vederbörligt regemente (truppslag) och fullgör vid sidan av inskrivningstjänsten annan tjänst vid regementet, i regel såsom chef för sektion I I I . Övrig personal vid inskrivningsexpeditionen utgöres av en officer och on underofficer, båda pensionerade, samt ett kvinnligt skrivbiträde.

117 kompaniofficer på regementets stat, vilken bör hava genomgått intendentskurs eller erhållit motsvarande utbildning, beordras såsom biträde åt regementsintendenten. För närvarande finnas regementskassörer endast vid regementena. Med hänsyn till kassatjänstens omfattning vid kårerna finner sig utredningen böra föreslå tillsättande av regementskassörer även vid dessa. Av skäl, till vilka utredningen i annat sammanhang återkommer, torde truppförbandens sjukvårdsunderofficerare och sjukvårdsunderbefäl böra tillhöra trängen och sålunda uppföras på trängens och trängtruppernas stater. Kasernvårdsavdelningen har ingen motsvarighet i fältregementsstaben. Dess inordnande i fredsregementsstabens sektion I I betingas av en strävan efter största möjliga enhetlighet i förvaltningen. I syfte att för utbildningsarbetet frigöra ett ökat antal aktiva underofficerare föreslår utredningen, att befattningarna som köksföreståndare och kasernunderofficerare upptagas såsom arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare. I fråga om inskrivningsväsendets inflytande på sammansättningen av truppförbandens staber har försvarsutredningen med smärre avvikelser följt det förslag, som Försvarsväsendets rullföringsnämnd i denna fråga framlagt. Utredningen förutsätter likaledes, att den för inskrivningsexpeditionerna enligt rullföringsnämndens mening erforderliga personalen upptages å staterna för de förband, där sådan expedition skall finnas. I fråga om den av rullföringsnämnden föreslagna inskrivningschefen vid sådana förband — d. v. s. samtliga infanteriregementen samt P 3 och P 4 — vill utredningen emellertid för sin del föreslå en viss avvikelse från rullföringsnämndens förslag. Nämndens förslag innebär, att å varje sådant truppförbands stat skulle upptagas en särskild överstelöjtnantsbeställning, avsedd för inskrivningschefen. Denna beställning skulle så till vida intaga en särställning gentemot andra överstelöjtnantsbeställningar, att pensionsåldern skulle höjas utöver 55 år till högst 60 år, i den mån förordnandet som inskrivningschef förlängdes utöver 55:e levnadsåret. Inskrivningschefen skulle samtidigt vara chef för förbandets mobiliseringsavdelning. Gentemot detta förslag hava vissa erinringar framförts av de berörda militära myndigheterna. Sålunda har chefen för armén ansett, att inskrivningscheferna borde uppföras på en särskild stat och icke ingå i regementenas befälskårer. Överbefälhavaren har hävdat, att inskrivningschefen regelmässigt borde vara en pensionerad regementsofficer. Försvarsutredningen finner emellertid starka skäl tala för att det av rullföringsnämnden föreslagna sambandet mellan inskrivningsgöromålens och mobiliseringsärendenas handhavande som regel upprätthålles. Sålunda är det material, som ligger till grund för personalredovisningen vid regementet, till stor del gemensamt med inskrivningsexpeditionens. Dessutom skall inskrivningsexpeditionens maskinella utrustning betjäna jämväl mobiliseringsavdelningen. Slutligen blir inskrivningschefen helt upptagen av inskrivningsärendena under allenast vissa, förhållandevis korta delar av året, medan han under andra delar av året får god tid att ägna sig åt andra göromål. Utredningen vill för sin del föreslå den lösningen, att

118 a staten för varje infanteriregemente upptages en ny överstelöjtnantsbeställning, vars innehavare regelmässigt avses skola av Kungl. Maj:t förordnas såsom inskrivningschef. På staten för pansartrupperna böra på motsvarande sätt upptagas två överstelöjtnantsbeställningar, avsedda för inskrivningscheferna vid P 3 och P 4 . Inskrivningschef bör vid sidan av inskrivningstjänsten även fullgöra annan tjänst vid regementet, i regel såsom chef för sektion I I I . Skulle anledning föreligga att i något fall förordna en pensionerad regementsofficer som inskrivningschef — vilket särskilt under de närmaste övergångsåren måhända blir erforderligt — bör den ifrågavarande överstelöjtnantsbeställningen på stat hållas vakant så länge sådant förordnande varar. En sådan som inskrivningschef förordnad pensionerad officer förutsattes skola av regementschefen disponeras för den tjänst inom regementsstaben som lämpligen kan förenas med inskrivningschefsskapet, i främsta rummet tjänstgöring på sektion I I I . Antalet underbefäl i beställningsmannabefattning har utredningen i huvudsak beräknat på enahanda sätt som 1930 års försvarskommission. Behovet av personal i reserv har, likaledes i överensstämmelse med försvarskommissionen, beräknats till 5 procent i fråga om officerare och underofficerare samt 2.5 procent i fråga om underbefäl. Vid beräkningar rörande antalet utom truppförbanden (truppslagen) kommenderade officerare, underofficerare och underbefäl har utredningen icke tagit hänsyn till kommenderingar till kortare utbildningskurser m. m., utan blott till sådana av längre varaktighet. Vid avvägningen av relationen mellan antalet beställningar i olika grader har utredningen vidare sökt taga skälig hänsyn till befordringsförhällandena. Härvid har utredningen främst haft sin uppmärksamhet riktad på medelåldern vid kaptensbefordran, vilken med de relationer mellan antalet beställningar i olika officersgrader, som kännetecknat tidigare härordningar, vanligen blivit orimligt hög. Utredningen har utgått från en medelålder vid kaptensbefordran av 35 år såsom ett skäligt genomsnittsvärde för hela armén, sedan organisationen fullständigt genomförts och rekryteringen hunnit anpassas därefter. Så långt som möjligt har utredningen även sökt åvägabringa ensartade befordringsförhållanden för de olika truppslagen. De behovssiffror i fråga om personal, som i det följande framläggas, vill utredningen beteckna som ett minimum med hänsyn såväl till de ökade krav på den militära organisationen, vilka bliva en följd av ökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid, som till krigsorganisationens fasthet. Utredningen är medveten om, att enligt dess förslag de fasta befälskadrarna blivit snävt tillmätta och att påfrestningarna på det fast anställda befälet följaktligen måste bliva stora. När utredningen likväl icke funnit sig böra framlägga ett längre gående förslag i fråga om utökning av befälspersonalen, har detta dikterats såväl av ekonomiska skäl som av hänsyn till det rekryteringsläge, som kan beräknas vara för handen under de närmaste åren. Hänsyn till rådande rekryteringsläge samt strävan att jämlikt lämnade direktiv tillgodose kravet på viss elasticitet i personalorganisationen har

119 vidare, som tidigare framhållits, föranlett utredningen att föreslå, att viss del av det beräknade minimibehovet av befäl tills vidare tillgodoses med reservpersonal, som enligt eget åtagande inkallas till ständig tjänstgöring. Denna del har utredningen beräknat till i regel en kapten, en löjtnant och en sergeant per regemente samt en löjtnant och en sergeant per kår. I fråga om sammansättningen av truppförbandens musikkårer förutsätter utredningen vissa ändringar. De föreslagna staterna för musikpersonalen redovisas i det följande truppförbandsvis. Utredningen lämnar därjämte i ett senare sammanhang en sammanfattad redogörelse för armémusiken. Vad slutligen beträffar behovet av civilmilitär och civil personal, har försvarsutredningen beräknat detta i huvudsaklig överensstämmelse med arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43.

Infanteriet. Infanteriet utgöres för närvarande av 21 infanteriregementen jämte ett fristående övningskompani för infanteriskjutskolan. Infanteriregementena äro i fred normalt organiserade på två infanteribataljoner. Från denna organisation avviker Svea livgarde ( I I ) , som med hänsyn till garnisonstjänsten är organiserat på tre bataljoner, samt Norrbottens regemente (119), som utöver de två infanteribataljonerna omfattar en skidlöparbataljon. Vid vartdera av Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (110) är en av infanteribataljornerna ersatt med en pansarbataljon. Värmlands regemente (I 2) slutligen har en reducerad organisation om endast en bataljon. Till sistnämnda regemente är infanteriets officersaspirantskola förlagd. Såsom en följd av den kraftigt utökade krigsorganisationen för pansarförbanden framlägger försvarsutredningen i annat sammanhang förslag om organiserande i fred av ett särskilt truppslag, pansartrupperna, till vilket de båda ovan nämnda kombinerade infanteri- och pansarregementena, Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente, förutsättas bliva överförda. Dessa båda regementen böra sålunda utgå ur infanteriet. För att undvika de med en omnumrering följande olägenheterna synas regementsnumren I 9 och 110 härvid böra vakantsättas. Med hänsyn till den förutsatta krigsorganisationen föreslår utredningen, att Värmlands regemente utökas och erhåller samma omfattning som övriga regementen. De till infanteriets officersaspirantskola för närvarande upplåtna lokalerna inom regementets etablissement måste i samband därmed tagas i anspråk för regementet. Såväl med hänsyn till övningsförhållandena som ur beredskapssynpunkt synes Norrbottens regementes skidlöparbataljon böra förläggas till Kiruna, där ett etablissement av enkel typ bör uppföras för bataljonen. Den härigenom frigjorda s. k. skidlöparkasernen i Boden kan under sådana förhållanden tagas i anspråk för förläggning av vissa förband, för vilka nybyggnader eljest skulle bliva erforderliga, nämligen Signalregementets kompani i Boden samt ett tygkompani, som enligt vad försvarsutredningen i ett senare sammanhang föreslår, bör nyuppsättas i Boden. Utredningen har räknat med

120 att skidlöparbataljonen liksom hittills skall vara organiserad endast vintertid, men vill ifrågasätta huruvida icke bataljonen i någon form bör bestå även under andra delar av året. Tillkomsten flerstädes utomlands av särskilda luftlandsättningstrupper och den utveckling, som i övrigt ägt rum på krigföringens område, hava ökat riskerna för överraskande angreppshandlingar mot bland annat Stockholms och Karlskrona skärgårdsområden. Med hänsyn härtill vore det enligt försvarsutredningens mening önskvärt att inom dessa områden permanent förfoga över ett infanteriförband med fullständig lokalkännedom, inövad förmåga att samarbeta med kustartilleriförsvaret och de lokala sjöstyrkorna samt förtrogenhet med den särskilda båtmateriel m. m., som erfordras vid strid i och om skärgårdsområden. Utredningen har övervägt möjligheten att till vart och ett av nämnda områden förlägga en infanterikår, men har icke funnit detta oundgängligen nödvändigt utan förordar i stället i annat sammanhang en sådan utformning av försvarsområdesorganisationen i vad rör här berörda områden, att kraven på specialutbildning av för dessa områdens försvar avsedda trupper kunna tillgodoses. Enligt det av försvarsutredningen framlagda förslaget skola bland annat i arméns krigsorganisation ingå vissa motoriserade infanteriförband och cykelinfanteriförband. Utredningen föreslår, att fredsutbildningen i motoriserad infanteritjänst förlägges till Svea livgarde, vars utflyttning till Järvafältet torde böra genomföras så snart ske kan, och till Södra skånska infanteriregementet. Utbildning i cykelinfanteritjänst föreslås som hittills äga rum vid Gotlands infanteriregemente samt därjämte vid Värmlands regemente och Livgrenadjärregementet. I samband med Svea livgardes utflyttning till Järvafältet synes den nuvarande garnisonsbataljonen böra utgå ur regementet och ersättas med ett till Livregementet till häst förlagt garnisonskompani. Officerare och underofficerare för nämnda kompani böra dock alltjämt beräknas på Svea livgardes stat, medan underbefäl bör beordras ur infanteriets truppförband. Svea livgarde synes även böra lämna befäl till det särskilda övningskompani, som nedan föreslås organiserat för krigsskolan. I fråga om infanteriskjutskolans övningskompani förutsätter utredningen ingen ändring. Kompaniet bör som hittills förläggas till Kosersberg och befäl kommenderas ur infanteriets truppförband. För att tillgodose behovet av övningstrupp vid krigsskolan bör organiseras ett krigsskolans övningskompani, förlagt till Karlberg och underställt chefen för krigsskolan. Som ovan nämnts bör befäl för övningskompaniet upptagas på staten för Svea livgarde. För infanteriets officersaspirantskola bör uppföras ett nytt etablissement, enär de för närvarande disponerade lokalerna vid Värmlands regemente måste tagas i anspråk av regementet i samband med dess utökning till normalregemente och andra lokaler icke finnas att tillgå. Försvarsutredningen har räknat med att skolan alltfort förlägges till Karlstad och underställes chefen för Värmlands regemente samt i förvaltningshänseende anslutes till nämnda regemente. Emellertid kunna skäl föreligga även för en förläggning till annan

121 ort, i första hand Östersund, som särskilt för vinterutbildningen erbjuder goda möjligheter. Möjligheterna för samövningar med artilleriförband äro även av värde. Dä nya byggnader ändock måste uppföras för skolan, medför en förläggning till annan ort än Karlstad inga kostnader utöver de av försvarsutredningen beräknade. Det torde senare få ankomma på chefen för armén att avgiva förslag om förläggningsplats för skolan. Skolan torde i regel böra organiseras på två å tre kompanier. Skolchefen synes i likhet med vid arméinspektionen ständigt tjänstgörande infanteriofficerare böra upptagas på arméinspektionens stat, medan övrigt befäl kommenderas ur infanteriets truppförband. I skolan bör kavalleriets officersaspirantskola ingå som en underavdelning. I fråga om musikkårerna och musikpersonalen framlägger försvarsutredningen under »Armémusiken» vissa förslag. Däri förutsatt reducering av Svea livgardes musikkår från typ I till typ I I bör ske i samband med regementets utflyttning till Järvafältet, då Livregementet till häst avses övertaga garnisonstjänsten och samtidigt erhålla en till typ I utbyggd musikkår. En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver vid handen, att infanteriet enligt försvarsutredningens förslag kommer att i fredstid omfatta följande lägre truppförband med nedan angivna förläggningsorter: I 1 Svea livgarde Stockholm (Järvafältet) I 2 Värmlands regemente Karlstad I 3 Livregementets grenadjärer Örebro I 4 Livgrenadjärregementet Linköping I 5 Jämtlands fältjägarregemente Östersund I 6 Norra skånska infanteriregementet Kristianstad I 7 Södra skånska infanteriregementet Ystad och Revingehed I 8 Upplands regemente Uppsala I 11 Kronobergs regemente Växjö I 12 Jönköpings-Kalmar regemente Eksjö 1 13 Dalregementet Falun I 14 Hälsinge regemente Gävle 1 15 Älvsborgs regemente Borås I 16 Hallands regemente Halmstad I 17 Bohusläns regemente Uddevalla I 18 Gotlands infanteriregemente Visby • (Visborgs slätt) I 19 Norrbottens regemente Boden I 20 Västerbottens regemente Umeå I 21 Västernorrlands regemente Sollefteå Härtill komma krigsskolans övningskompani och infanteriskjutskolans övningskompani. Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid infanteriets truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. Med hänsyn till utbildningens omfattning synas flertalet infanteriregementen böra organiseras på regementsstab och tre bataljoner.

122 Vid 119 bör under soldatskolan tillkomma en skidlöparbataljon, enligt ovan förlagd till Kiruna. Försvarsutredningen har i annat sammanhang föreslagit organiserande i fred av permanenta försvarsområdesstaber med aktiva kaptener såsom stabschefer. Flertalet av dessa stabschefer förutsattes skola kommenderas ur infanteriets truppförband. Utredningen har vidare föreslagit ett system för frivillig utbildning, som förutsätter kommendering av ett antal officerare och underofficerare från truppförbanden för ständig tjänstgöring såsom instruktörer. För infanteriets vidkommande kan antalet utom truppförbanden ständigt kommenderade officerare för här nämnda befattningar beräknas till 29 kaptener (stabschefer vid försvarsområdesstaber), 33 kaptener eller löjtnanter samt 38 underofficerare. Med den omfattning motortjänsten vid 1 1 och 1 7 kommer att erhålla i och med att utbildning i motoriserad infanteritjänst förlägges till dessa regementen lärer ett permanent behov av en motoringenjör komma att uppstå vid såväl 1 1 som I 7. Försvarsutredningen har räknat med, att en motoringenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring vid vartdera regementet. Såsom motorunderofficer bör vid båda regementena beräknas en underofficer på aktiv stat. Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid de olika infanteriregementena framgå av följande tablåer: Befälsbehov vid normalinfanteriregemente.

O: «ä i-l

a»

ro Regementsofncerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbil dningsbef äl: fyra gevärskompanier ett gevärskompani, plutonchefsskola . . två tunga kompanier ett specialkompani ett skolkompani två efterutbildningskompanier för militärområdet gemensam plutonchefsskola ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Befäl beordrat utom truppförbandet . . . . Summa

1 H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande stat (normalregemente)

1 1

) Därav en inskrivningschef.

W

3 ro p i-j 3 g. ro cp

•3 3

P

H

)2

4 P

ro 7

4 1 2 1 1 2

8 1 6 4 2 4

1 1

P ro t» g ca 3 o: o *1 B ca

—

— — —

6 23

7 34

1.2 24

1.7 36

)2 1

4 4

1 23 19

1 35

— —

x

W (i

o' ro i ro ro g?

— — — — — — — — — — — — — —

Officerare och underofficerare 5 %, underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad

J

JI O:

x

Underbefäl

Underofficerare

Officerare

m

p

w

a

i-i

ro >-l

—

4 1 2 1 1 2

8 1 2 1 1 4

28 4 10 8 4 14

20 1 4 4 1 3

1 O

B P

ro •

H'

ro

1 2 15

2 24

4 6 84

0.8 16

1.2 25

2.1 86

1 1

16 16

1 24 23

_

o H •O H

ro H

2 4

—

39 1.0 40

_ 86 60

40 38

123 Befälsbehov vid Svea livgarde.

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: fyra gevärskompanier ett gevärskompani, plutonchefsskola . . två t u n g a kompanier ett specialkompani ett skolkompani två efterutbildningskompanier för militärområdet gemensam plutonchefsskola ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Befäl beordrat utom truppförbandet: krigsskolans övningskompani garnisonskompaniet K l övriga kommenderingar Summa

J

Officerare och underofficerare 5 %, underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande sonal Behov av aktivt befäl Nuvaraude stat

)2

Underbefäl

Underofficerare

Officerare

1 4 1 2 1 1 2

8 1 2 1 1 4

1 1 7 26

4 3 6 40

1 3 19

3 3 3 30

1.8 27

2.0 42

l.o 20

1.8 32

1 26 20

1 41

20 18

1 31 28

reservper!2 1

Befälsbehov vid Norrbottens regemente. Underofficerare

Officerare

p ro ca 3

<" 5 o: 2

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: fyra gevärskompanier ett gevärskompani, plutonchefsskola . . . . två t u n g a kompanier ett specialkompani ett skolkompani två efterutbildningskompanier för militärområdet gemensam plutonchefsskola skidlöparbataljonen ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Befäl beordrat utom truppförbandet .... Summa

l

)2

Officerare och underofficerare, 5 %, underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande stat ') Därav en inskrivningschef.

0 2 1

6 25

2 17

2 25

1.3 26

1.8 37

i 0.9 1 I 18

1,3 26

1 25 22

1 36

18 17

1 25 26

88 60

40 38

124 Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid infanteriet beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts ifråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives: I. Ordinarie tjänstemän. Beställningshavare

Officerare

Underofficerare Manskap

Musikpersonal

Civilmilitär personal

(

Överste, regements(sekund-)chef . Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Regementskassör Fanjunkare Sergeanter Furirer Korpraler Vicekorpraler och meniga Musikdirektör Musikfanjunkare Musiksergeanter Musikfurirer Musikkorpraler iMusikvicekorpraler och meniga . Maskinist Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen

I

Lönegrad

Ob 1 Oa5 Oa4 Oa3 Oa2 UO 3 UO 2 UO 1 Ma 3 Ma 2 Ma 1 Oa 2 UO 2 UO 1 Ma 3 Ma 2 Ma 1 Ca 12 Ca 7 Ca 7

Nornialinfanteriregcmente

II

I 19

1 )2 4 23 25 1 16 24 86 40 92 1 2 4 4 2 8 1 2 )3

1 >)2 4 26 29 1 20 31 99 47 107 1 2 4 4 2 8 1 3 1

1 i)2 5 25 26 1 18 25 88 40 92 1 3 7 4 4 14 1 3

x

x

) Därav en inskrivningschef. s ) 4 vid I 7. Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organisation omkring 10 per regemente (vid I I 12), samt därtill under tiden 1 oktober—1 april e t t antal volontärer över stat, uppgående till omkring 40—45 per regemente. Vid varje regemente finnas därjämte 5 musikelever (vid I 19 7),

n.

Pensionerad personal i arvodesbefattning. Norm alinfanteriregemente

I 1

I 19

1 1

i 1

1 1

3)1

1 1 1 3 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 2

«)1

—

—

Officerare: Biträdande mobiliseringsofficer Expeditionsofficer vid inskrivningsexpeditionen Underofficerare : Expeditionsunderofficer Biträde åt mobiliseringsofficeren Biträde i personaldetaljen Biträden i inskrivningsexpeditionen Tygunderofficer Kaseinunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare Förrådsunderofficer x

) 2 v i d 1 2 o c h I 5. ) 2 v i d I 17. ) 2 v i d I 7. «) Endast vid I 7 och I 18. 2 3

l

)l

1 )1 1 1 1

125 III. Icke-ordinarie personal. Befattningshavare

Arbetsförmän av 1. klass Tvättföreståndare av 1. klass Tvättföreståndare av 2. klass Eldare av 2. klass Husmoder av 1. klass Husmoder av 2. klass Biträdande husmoder

Lönegrad

Normalinfanteriregemente

MEo 12 MEo 9 MEo 7 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 6 MEo 4 MEo 4 MEo 2

2 )l 2 )1 3 )7 1 1 *)1 «)1 1 B )5 J

I 1

I 19

2 1

8 1 1 1 1 1 6

9 1 1 2 1 1 5

») E n d a s t vid 1 3 , 1 4 , 1 6 , 1 : J, I 11, I 12, I 16, I 18, I 20 och I 21. j E n d a s t vid I 2, I 13, I 14, I 15 och I 17. ) 8 vid I 7 och I 18. *) 2 vid I 7. ») 7 vid I 2 och 6 vid I 5. 2 3

IV. Vid infanteriregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer in. m.

Ur fälttygkåren: Tygofficer Förvaltare Ur t r ä n g e n : Sjukvårdsunderofficer Sjukvårdsfurirer Sjukvårdskorpraler . . Ur i n t e n d e n t u r k å r e n : Intendent Förvaltare Ur fältläkarkåren: Regementsläkare . . . . Bataljonsläkare Ur arméingehjörkåren: Arméingenjör (motor-) Ur t y g s t a t e n : Tygverkmästare . . . . Tyghantverkare Ur sjukvårdsväsendet: Sjuksköterska

Normalinfanteriregemente

I 1

I 19

1 1

1 1

1 1

1 4 3

1 4 3

1 4 3

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

)l

—

1 )2

1 3

1 2

l

) Endast vid I 7.

) 3 v i d I 7.

Kavalleriet. Kavalleriet omfattar för närvarande fyra kavalleriregementen, vid vilka bedrives utbildning såväl i ryttar- och cykeltjänst som i pansarbiltjänst. Vid tre av regementena äger därjämte utbildning rum i motortjänst. De förändringar i fråga om sättet för pansarförbandens infogande i arméns fredsorganisation, som försvarsutredningen under hänvisning till den kraftiga ökningen av pansarförbanden i krigsorganisationen funnit sig böra föreslå

126 och vartill utredningen senare återkommer, innebära bland annat, att pansarbilskvadronerna utbrytas ur kavalleriregementena och överföras till ett nybildat truppslag, pansartrupperna. I samband härmed förutsattes Skånska kavalleriregementet (K 2) utgå ur kavalleriet och ombildas till pansarregemente. Vidare förutsattes, att delar av Livregementet till häst (K 1) bilda stommen i ett till Järvafältet förlagt pansarregemente. Sedan i kavalleriet nu ingående pansarbilförband sålunda utbrutits, bör kavalleriet med hänsyn till den föreslagna krigsorganisationen bestå av tre kavalleriregementen, nämligen Livregementet till häst (K 1), Norrlands dragonregemente, vars nummerbeteckning torde böra ändras från K 4 till K 2, samt Livregementets husarer (K 3). Förstnämnda regemente bör givas en i förhållande till de båda övriga något reducerad organisation och synes under sådana förhållanden icke behöva utflyttas till Järvafältet utan kunna bibehålla sin nuvarande förläggning. Vid samtliga regementen bör utbildning bedrivas i såväl ryttar- som cykeltjänst. Vid Svea livgardes utflyttning till Järvafältet bör Livregementet till häst övertaga garnisonstjänsten och ett särskilt garnisonskompani därför organiseras vid regementet. Officerare och underofficerare böra kommenderas till detta kompani ur Svea livgarde och underbefäl ur infanteriets truppförband. I samband med att Livregementet till häst övertager garnisonstjänsten, bör regementets musikkår utbyggas till typ I, medan Svea livgardes musikkår samtidigt reduceras till typ II 1 ). Vid Livregementet till häst synes vidare böra organiseras en stabsskvadron, där vid de högre staberna m. m. i Stockholm tjänstgörande värnpliktiga förläggas och redovisas. Sedan ett kavalleriregemente utgått ur organisationen och Livregementet till häst givits en reducerad organisation, synes med hänsyn till rekryteringsoch befordringsförhållandena kavalleriregementenas officers- och underofficerskårer böra uppföras på en gemensam stat för kavalleriet med den i ett tidigare sammanhang omnämnde inspektören för infanteriet och kavalleriet såsom personalkårchef. Enär grunderna för kavalleriets och infanteriets strid äro gemensamma, synes det lämpligt, att kavalleriets officersaspirantskola ingår såsom en underavdelning av infanteriets officersaspirantskola, varigenom de fåtaliga officersaspiranterna ur kavalleriet erhålla ökade tillfällen till övningar i fältstarka förband och lärarkrafter och undervisningsmateriel m. m. utnyttjas på rationellaste sätt. Befäl till kavalleriavdelningen bör kommenderas ur kavalleriet. I enlighet med vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att kavalleriet i fredstid organiseras på följande lägre truppförband: K l Livregementet till häst Stockholm. K 2 Norrlands dragonregemente Umeå. K 3 Livregementets husarer Skövde. Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid kavalleriets truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. *) Beträffande de olika musikkårernas sammansättning, se »Armémusiken».

127 Behovet av stabs- och förvaltningspersonal för kavalleriregementena har försvarsutredningen beräknat i huvudsaklig överensstämmelse med det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättningen av en regementsstab. För varje regemente bör liksom hittills avses en pensionerad underofficer såsom furageuppbördsman. Denne bör biträdas av ett furageunderbefäl. Som hovslagarunderofficer bör vid varje regemente beräknas en underofficer på aktiv stat. Vid varje ryttarskvadron och tung skvadron erfordras en stallfurir. Såsom tidigare anförts torde instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen av infanteriets och kavalleriets värnpliktiga i regel böra utgå ur infanteriet. Dylika instruktörer böra dock, då så befinnes lämpligt, kunna beordras även ur kavalleriet. Ur kavalleriet böra vidare ryttmästare kunna beordras såsom stabschefer vid försvarsområdesstaber. Utredningen har räknat med, att högst 4 ryttmästare av denna anledning böra kommenderas till tjänstgöring utom kavalleriet. Försvarsutredningen föreslår i annat sammanhang central utbildning — vid ridskolan, Herrevadsklosters dressyranstalt eller något truppförband — av remonter för sådana truppförband och staber, vilka icke lämpligen själva kunna handhava sådan utbildning. Härför erforderliga remontryttare, tillsammans 60 fast anställda underbefäl och meniga, böra uppföras fördelade på kavalleriregementenas stater. Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid kavalleriet och dess truppförband framgår av följande tablåer: Befälsbehov vid Livregementet till häst. Under officera re

Officerare O: •< CD i-i CD

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: två ryttarskvadroner en t u n g skvadron en efterutbildningsskvadron en remontskvadron en stabsskvadron ett garnisonskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa

<-t- CD » i-< p 00

3- ?

«s. o' >-t

CD i-i

o w 3 er frcS 00 "->1 p <r«- " iF o: g P 3 i-i ' P: rO

CD

2 2 1 1 1 1

P

CD

-I

3 CD

-

2 P

i-l

p'

4 2 1 1

CG CD i-i

ert;

CD

ö. co

Underbefäl

3 >r p i CD

c

CD P

H_

i

CD 1-1

!T

CD

w o

1-1

•ö

•-i

EL

o H

i-i

2 1

4 2 1 1 1

10 6 5 11 1

10 6 5 11 4 1 8 6 52

1 1

4 10 55

Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad

1.3 56

1.3 53

H ä r a v ständigt tjänstgörande sonal Behov av aktivt befäl Nuvarande stat

1 1

1 2

8 11

1 1

7 9

1 9 12

56 50

53 60

reservper1

1 9

128 Befälsbehov vid Norrlands dragonregemente. Underofficerare

Officerare O:

c-

1 CD i-l

a

a

B ^_

ST3Q p CD

m 3

O

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: fyra ryttarskvadroner en t u n g skvadron en efterutbildningsskvadron en remontskvadion Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande s t a t

Underbefäl

1 8 10

24 6 5 14 4 17 80

24 8 5 14 12 11 75

2.0 82

1.9 77

1 14

1 12 11

77 50

BeFälsbehov vid Livregementets husarer. Underbefäl

Underofficerare

Officerare 3 p : Hr5

£ B o: 2

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbetäl: tre r y t t a r s k v a d r o n e r en t u n g skvadron en efterutbildningsskvadron! en remontskvadron Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl b e o r d r a t utom truppförbandet Summa Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl N u v a r a n d e stat

1 7 10

18 6 5 11 3 17 69 1.8 71

18 8 5 11 10 11 64 1.6 66

1 12

1 10 11

71 66 40 50

129 Sammanställning av befälsbehovet vid kavalleriet. [Jnder officerare

Officerare

Korpraler

o crcj

Furirer

1 K 3 ! Officerare och

en

P

— 1 1

1 1 2 2

1 8 8 7

9 14 12

1 1 1

7 8 7

9 12 10

56 82 71

53 77 66

8 32

13 48

3 25

3 34

196'

1.6 34

2.4 50

1.3 26

1.7 i — — 36 |i 209 1961

i-l

P

1K 2

r4

1 1 1

O: -i o

K 1

Underbefäl

S. O: B P

CD i-l

g CD"

re ?

I-l

'

rf 1^ 1 i=:! 3

«2. o' i-i CD 1-1

M

P

i-i

o

3D

cr

?? '

B

CD

-i SJ"

'a' 3 i»r

CD P

>-i CD

CD 1-1

P

underofficerare Summa

1 i

Officerare och

underofficerare Totalsumma, avrundad

— — — 3

— 3

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid kavalleriet beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives: I. Ordinarie tjänstemän. Med beställning vid Beställningshavare

Officerare

Underofficerare Manskap

Musikpersonal

Civilmilitär personal

Överstar, regements(sekund-)chefer Överstelöjtnanter Majorer Ryttmästare Löjtnanter Regementskassörer Fanjunkare Sergeanter Furirer Korpraler Vicekorpraler och meniga Musikdirektör Musikfanjunkare Musiksergeanter Musikfurirer Musikkorpraler Musikvicekorpraler och meniga Maskinist Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen

Kavalleriet Ob 1 Oa 5 Oa 4 Oa 3 Oa 2 UO 3 UO 2 UO 1 Ma 3 Ma 2 Ma 1 Oa 3 UO 2 UO 1 Ma 3 Ma 2 Ma 1 C a 12 Ca 7 Ca 7

3 2 6 34 35 3 26 36

— — — — — — — — — — — —

K 1

K 2

— — — — — —

—

56 53 100 1 3 7 4 4 14 1 2 1

— — — — —

K 3

, — — — — — — —

82 77 160

71 66 130

— — — — — —

— — — — — —

1 2 1

1 2 1

Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organisation omkring 15, samt under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 45 vid K 1, 70 vid K 2 och 60 vid K 3. Vid K 1 finnas därjämte 7 musikelever.

9 — 2440 41

130 II.

Pensionerad personal i arrodesbefattning.

Officer: Biträdande mobiliseringsofricer . Underofficerare: Expeditionsunderofficer Biträde i personaldetaljen Tygunderofficer Kasernunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare Furageuppbördsman

K 2

K3

1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1

K 3

III.

Icke- 01 diuarie personal.

Befattning snävare

Lönegrad

K 1

K2

MEo 14 MEo 12 MEo 5 MEo 8 MEo 4 MEo 4 MEo 2

1 1 4 1 1 1 3

1 4 1 1 1 3

Mästare Arbetsförman av 1. klass Förrådsmän Husmoder av 1. k l a s s . . . Biträdande husmoder Kontorsbiträde Skrivbiträden

IV.

Kl

; !

-1 1 4 1

1 3

Vid kavalleriregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Kl

K2

K3

Tygofficer Förvaltare Ur t r ä n g e n : Sjukvårds underofficer Sjukvårdsfurirer Sjukvårdskorpraler.. . Ur intendenturkåren: Intendent Förvaltare Ur fältläkarkåren.: Bataljonsläkare Ur fältveterinärkåren: RegementsA-etcrinär . . Bataljonsveterinär Ur t y g s t a t e n : Tyghantverkare Ur sjukvårdsväsendet Sjuksköterska Ur fälttygkåren:

Pansartrupperna. Enligt

arméns

nuvarande

organisation

ingå p a n s a r f ö r b a n d

i fred

i

två

i n f a n t e r i r e g e m e n t e n , n ä m l i g e n S k a r a b o r g s r e g e m e n t e (I 9) och S ö d e r m a n l a n d s regemente

( 1 1 0 ) , vid v i l k a r e g e m e n t e n förutom

en pansarbataljon,

en i n f a n t e r i b a t a l j o n

där utbildning bedrives i stridsvagnstjänst

och

finnes pansar-

131 värnstjänst. Utbildning i pansarbiltjänst äger däremot rum vid kavalleriregementena, vilka vartdera inrymma bland annat en pansarbilskvadron. Mot bakgrunden av otvetydiga erfarenheter från det pågående stormaktskriget har försvarsutredningen funnit sig böra föreslå en avsevärd utökning av de lägre förbandens pansarvärn och en utbyggnad av de självständiga, motoriserade pansarvärnsförbanden, vilka därjämte borde tillföras jämväl tyngre pansarvärnspjäser. Utredningen har vidare föreslagit tillskapandet av operativa pansarenheter, pansarbrigader, ägnade att i väsentlig grad öka arméns rörlighet och slagkraft och därmed dess utsikter att med framgång upptaga strid med en modernt organiserad och utrustad motståndare. E n dylik utökning av pansarförbanden i krigsorganisationen måste helt naturligt medföra, att pansarförbanden även inom arméns fredsorganisation erhålla ett ökat utrymme, som svarar mot mobiliseringsstyrkan och gör det möjligt att tillgodose det starkt ökade behovet av personal utbildad i pansartjänst. Det blir då icke längre möjligt att för framtiden inrymma fredspansarförbanden inom infanteri- och kavalleriregementenas ram och att utskifta pansarutbildningen på dessa. Utredningen föreslår därför, att pansarförbanden utbrytas ur infanteriet och kavalleriet och sammanföras till ett särskilt truppslag, pansartrupperna, där utbildning sker i stridsvagns-, pansarbil-, pansarvärns-, pansarinfanteri- och motorcykeltjänst och varifrån samtliga i krigsorganisationen ingående pansarförband mobiliseras. Pansartruppernas lägre truppförband böra enligt försvarsutredningens mening skapas huvudsakligen därigenom, att två infanteriregementen och ett kavalleriregemente ombildas till pansarregementen och överföras till pansartrupperna, varjämte delar av ännu ett kavalleriregemente bilda stommen till ett fjärde pansarregemente. Sålunda böra Skaraborgs regemente (19) och Södermanlands regemente (110), vilka för närvarande inrymma vartdera en pansarbataljon, ombildas till pansarregementen, förslagsvis benämnda Skaraborgs pansarregemente (P4) och Södermanlands pansarregemente ( P 3 ) . Skånska kavalleriregementet (K 2) bör likaledes ombildas till pansarregemente, förslagsvis benämnt Skånska pansarregementet (P 2). Här nämnda tre pansarregementen böra organiseras på tre bataljoner. Slutligen böra delar av Livregementet till häst utbrytas och bilda stommen till ett pansarregemente om två bataljoner, vilket lämpligen synes kunna övertaga traditionerna från förutvarande Göta livgarde och på grund härav förslagsvis benämnas Göta pansarlivgarde ( P l ) . Detta pansarregemente bör disponera det för Livregementet till häst planerade kasernetablissementet på Järvafältet, under det att sistnämnda regemente, förminskat genom avsöndrandet av nuvarande pansarbilskvadron m. m., kvarbliver i det nuvarande etablissementet i Stockholm. Med hänsyn till den ökade risken för luftlandsättningar synes ett pansarförband permanent böra förläggas till Gotland. Utredningen föreslår därför, att ett kompani ur Göta pansarlivgarde förlägges till Gotland och underställes chefen för Gotlands infanteriregemente.

132 Av skäl, som närmare angivas under avsnittet »Rekrytering», böra pansartruppernas officerare och underofficerare upptagas på en gemensam stat för pansartrupperna. Pansartruppernas officersaspirantskola bör förläggas till något av pansarregementena, förslagsvis Göta pansarlivgarde. I enlighet med vad ovan anförts föreslås pansartrupperna i fredstid organiseras på följande lägre truppförband: P 1 Göta pansarlivgarde (med ett till Gotlands infanteriregemente detacherat kompani) Stockholm (Järvafältet) P 2 Skånska pansarregementet Hälsingborg P 3 Södermanlands pansarregemente. Strängnäs P 4 Skaraborgs pansarregemente Skövde Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid pansartruppernas truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. Med hänsyn till utbildningens omfattning synes P 1 böra organiseras på regementsstab och två bataljoner samt övriga pansarregementen på regementsstab och tre bataljoner. Stabs- och förvaltningsorganisationen vid pansarregementena förutsattes utformad i enlighet med det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättning av en regementsstab, därvid följande bör iakttagas. Till två av pansarregementena, nämligen P 3 och P 4, komma enligt den nya inskrivningsorganisationen inskrivningsexpeditioner att vara anknutna. Därav följer, att två överstelöjtnantsbeställningar, avsedda för inskrivningschefer vid P 3 och P 4, tillika chefer för sektion I I I vid nämnda regementens staber, böra upptagas å staten för pansartrupperna, varjämte övrig för inskrivningsexpeditionerna erforderlig personal bör upptagas å staterna för respektive regementen. På grund av motortjänstens omfattning bör vid varje pansarregemente beräknas en aktiv officer såsom motorofficer, tillika bilbesiktningsman och ledare för viss utbildning. Denne bör biträdas av en motorunderofficer, underofficer på aktiv stat. Vid varje regemente bör därjämte ständigt tjänstgöra en motoringenjör ur arméingenjörkåren. Såsom uppbördsman för driv- och smörjmedel bör beräknas en pensionerad underofficer. Tygtjänsten blir vid pansarregementena särskilt omfattande. På grund härav erfordras vid varje regemente två tygunderofficerare, båda pensionerade underofficerare, samt två tygunderbefäl. För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 5 kompaniofficerare och 5 underofficerare komma att vara beordrade utom pansartrupperna. Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid pansartrupperna framgå av följande tablåer:

133 Befälsbchov vid Göta pansarlivgarde med till Gotland detacherat kompani. 1

C: o CD rl CO e-tCD

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: ett stridsvagnskompani ett pansarvärnskompani ett pansarbil- och motorcykelkompani ett specialkompani ett skolkompani ett skol-(efterutbildnings-)kompani . . . . ett yrkeskompani Gotlandskompaniet Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservper-1 sonal Behov av aktivt befäl

&9 <n- CD 3 >-i 50 ca

3- ?

» o' H

•O CD

CD

Underbefäl

Under officerare

Officerare

§

o 5P

»a

p ^a a' W

CD

"•- E. Ssrcrc) 3 CD pr. C CD P CD - T >i a

S3 3 3

S3 H O

o CD

S3

•-i

o •d SL

g i-iÉ

B

CD -i

CD

1 i

1 ! 4

1 1 1 1 1 1 1 1

2 i;

- 11

— 4 i — 2 ! _ 2i — 31 — —! — 2 —

1 1 1 1 1 1 1

2 2 4 1 2 3

9 5 13 4

—

— — — — — — —

8 4 6 9 6 73

2 2 4 1 1 3 3 3 15

1.8 75

0.9 87

12 IQ

1 18

— 2

36 Befälsbehov vid Skånska pansarregementet och Skaraborgs pausarregemente.

C: < a •-i

ca CD

Regementsofficerare, stabs- och förvalt1 ningspersonal Utbildningsbefäl: två stridsvagnskompanier två pansarvärnskompanier — ett pansarinfanterikompani — ett pansarbil- och motorcykelkompani — ett specialkompani ett skolkompani ett skol-(efterutbildnings-)kompani .... ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet 1 Summa Underbefäl 2.5 % reserv ,. Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl

to

J== O: 3

a> SD i-i

3 3-

S" ?

S3

"o" CD

•O CD

3 H

l

c DB •-^ E. 3 3 C^ CD S3 CD ~

S3

CD

g 3

cs a

)l

~

2 2 1 1 1 1 1 1

4 4 2

— —

__ — — — — —

1 Underbefäl

1Jnder officerare

Ulticerare

3 2 2 4

p B

U2 CD H

g"

CD P

3 PT P -i o

a

o CD

CD "i

I-»

- i 2 — 1 — 1 — 1 — 1 — 1 — — 1 x "1

4 4 3 3 1 2 3

18 10 6 7 4 5 9 5 13 6 87

42 1.0 43 43

1 »)1

2.y 89

l

1 14

1 21

1 20

)l

p

*) Vid Skaraborgs pansarregemente 2, varav en inskrivningschef.

6 4 3 2 2 2 4 2 17

134 Befälsbehov vid Södermanlands pansarregemeute. Underofficerare

Officerare

Underbefäl

*r en P CD Cfi 3 ca P

Begementsofficerare. stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: två stridsvagnskompanier två pansarvärnskompanier ett pansarinfanterikompani ett pansarbil- och motorcykelkompani ett specialkompani ett skolkompani ett skol-(efterutbildnings-kompani . . . . ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet I Summa j 1

12 14 »i

4 5 9

Underbefäl 2.5 % reserv ; —j Totalsumma, avrundad 1 H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl 1 »)* l

—

2 2 4 2 17

4 j 15

5 13 6 87 42 2.2 i l.o 89 ! 43

1 1 14 i 21

1 20

89 i 43

) Därav en inskrivninofschef.

Sammanställning av befälsbehovet vid pansartrupperna. Jnder-

Officerare

o

p

fD

Arméinspektionen P 1 P 2 P 3 P 4 P a n s a r t r u p p e r n a s officersaspirantskola . . Pansartruppskolan Officerare och underofficerare beordrade utom p a n s a r t r u p p e r n a Summa

4 Officerare och underofficerare 5 % reserv Totalsumma, avrundad

x

) Därav 2 inskrivnin«'sehefer

»-i

5- £-

H

£. c" I-l

P

° 2s ET<§ 35 er

B

CD CD

•d CD

CD

P <—

2 o

ga

| l

CD

M

' ST

Underbefäl

Sergeanter

f.o

Fanjunkare

-i

O!

: 'ficerare

| P CD

|

1 12 14 14 14 1 1

*)8

10 20 67 101

6 11 61 ! 91 342 166

3.4 5.0 70 106

4 B.o 4.6 64 i 96 342 166

1 1 1 1

1 1 2 2

1 3 4 4 4

CD

•

16 1 21 1 21 1 21 1 2 1 -

12 18 14 i 20 14 i 20 14 S 20 1 ! 2

75 89 89 89

s 4o 43

- j -

135 Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid pansartrupperna beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives: I.

Ordinarie tjänstemän. Med beställning vid

Beställning

'

B Ii a v a r e

överstar, regements(sekund-)cbefer , Överstelöjtnanter Officerare Majorer Kaptener Löjtnanter Regementskassörer Underofficerare Fanjunkare Sergeanter Furirer Manskap Korpraler Vicekorpraler och meniga Musikdirektör Musikfanjunkare Musiksergeanter Musikpersonal Musikfurirer Musikkorpraler Musikvicekorpraler och meniga Civilmilitär per-1 Maskinist sonal < Förrådsvaktmästare . . . . (Eldare av 1. klassen . . . .

Lönegrad

Pansar- 1 p trupperna |

Ob 1 Oa5 Oa4 Oa3 ' Oa2 U0 3 UO 2 UO 1 Ma 3 Ma 2 Ma 1 Oa 2 UO 2 UO 1 Ma 3 Ma 2

4 )6 17 70 76 4 64 96

|

p

P 4

89 43 100 1 2 4 4 2

89 43 100 1 2 4 4 2

L

I

-

75 37 85

89 43 100 1 2 4 4 2

Ma 1 Ca 12 Ca 7 Ca 7

8 1 3 1

r

) D ä r a v 2 inskrivningschefer.

Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organisation o m k r i n g 30, samt under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stal, uppgående till omkring 40 vid P 1 och 45—50 vid övriga pansarregementen. Vid varje regem e n t e u t o m P 1 finnas därjämte 5 musikelever.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

Officerare: Biträdande mobiliseringsofficer Expeditionsofficer vid inskrivningsexpeditionen Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Biträde åt mobiliseringsofficeren Biträde i personaldetaljen Biträde i inskrivningsexpeditionen Tygunderofficerare Uppbördsman för driv- och smörjmedel Kasernunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare •. ) Därav en avsedd för armens motorskola.

1 1

1 1

)2 1 1

1 1 1

i)S 1 1 1 1

2 1 1 1 1

1 1 1 1 2 1 1 1 1

1 1 1 1 2 1 1 1 1

J

136 III. Icke-ordinarie personal. Befattningshavare

Lönegrad

Pl

P 2

P 3

P4

MEo 12 MEo 7 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 6 MEo 4 MEo 4 MEo 2

3?vättföreståndare av 1. klass Förrådsmän Eldare av 2. klass Husmoder av 1. klass Husmoder av 2. klass Biträdande husmoder Kontorsbiträde Skrivbiträden

6 1 _1

8 1 1 1 1 1 4

2 1 8 1 1 1 1 1 5

2 1 8 1 1 1 1 1 5

1 1 4

IV. Vid pansarregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer m ni. 1 P ]

P 2

P 3

P 4

!

i

„..,,, , . L r fälttygkåren

| Tygofficer \Förvaltare (Sjukvårdsunderofficer Ur trängen \ Sjukvårdsfurirer 1 Sjukvårdskorpraler • , i . . . /intendent TT Ur intendenturkåren . . . .\-c._, ,. (Förvaltare Ur fältläkarkåren /Regementsläkare (Bataljonsläkare Ur arméiugenjörkåren . . Arméingenjör (motor-) fTygförvaltare Ur tygstaten j Tygverkmästare [Tvghantverkare Ur sjukvårdsväsendet . . Sjuksköterska TT

1 1

1 1 3 2 1 1 1

1 1 4 2 1 1 1

I I 2 6 1

i i i 4 2 1 1 1 1 1 1 2 6

1 I 2 6 1

1 1 1 4 2 1 1 1 1 1 1 2 B 1

Artilleriet. Artilleriet omfattar för närvarande i fred fyra fördelningsartilleriregementen, ett kårartilleriregemente, ett fästningsartilleriregemente och två artillerikårer. I artilleriet ingår även luftvärnsartilleriet, organiserat på tre luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner. Som försvarsutredningen på annat ställe framhållit torde i samband med den föreslagna utökningen av luftvärnsartilleriets fredsorganisation luftvärnsartilleriregementena (A 9— A 11) och beredskapsdivisionerna böra utbrytas ur artilleriet och sammanföras till ett särskilt truppslag, luftvärnet. Kårartilleriets utökning i krigsorganisationen och därmed följande ökade krav på fredsutbildning av personal för kårartilleriförbanden föranleder vidare försvarsutredningen att föreslå uppsättandet av ett nytt kårartilleriregemente, som lämpligen bör förläggas inom det nyskapade V. militärområdet. Utredningen vill för sin del föreslå, att regementet förlägges till Örebro, där ett nytt kasernetablissement bör uppföras, och benämnes Närkes artilleriregemente (A 9). I samband härmed synes benämningen Smålands

137 arméartilleriregemente lämpligen böra förenklas till Smålands artilleriregemente. Försvarsutredningen förutsätter att Wendes artilleriregementes planerade förflyttning till Norra Åsum kommer till stånd. För artilleriskjutskolan bör liksom hittills årligen organiseras en övningsdivision med värnpliktiga från artilleriets truppförband och med befäl likaledes kommenderat från truppförbanden. Batteriadjutanterna, 4 underofficerare, böra dock uppföras på skjutskolans stat (se »Utbildningsanstalter»). Artilleriets officersaspirantskola bör förläggas till något av artilleriregementena, förslagsvis Norrlands artilleriregemente. I enlighet med vad ovan anförts föreslås artilleriet i fredstid organiseras på följande lägre truppförband: A l Svea artilleriregemente A 2 Göta artilleriregemente A 3 Wendes artilleriregemente A 4 Norrlands artilleriregemente A 5 Norrbottens artillerikår A 6 Smålands artilleriregemente A 7 Gotlands artillerikår A 8 Bodens artilleriregemente A 9 Närkes artilleriregemente

Stockholm (Järvafältet) Göteborg Kristianstad (Norra Åsum) Östersund Boden Jönköping Yisby Boden Örebro

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid artilleriets truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. Med hänsyn till utbildningens omfattning synas samtliga sju artilleriregementen böra organiseras på regementsstab och tre divisioner samt de båda artillerikårerna på kårstab och två divisioner. Som en följd av denna organisation bör på staten för A 7 uppföras ytterligare en regementsofficersbeställning, avsedd för en divisionschef. En dylik utökning är även betingad av krigsorganisatoriska skäl. Utredningen vill för sin del föreslå, att den nya beställningen uppföres såsom en överstelöjtnantsbeställning, enär någon sådan för närvarande icke finnes vid A 7. I fråga om stabs- och förvaltningsorganisationen vid artilleriets truppförband har försvarsutredningen förutsatt vissa tillägg till det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättning av en regementsstab. Sålunda har utredningen funnit, att förvaltningen av artilleriets skjutfält och säkerhetstjänsten vid skjutövningar kräver en skjutfältofficer (pensionerad officer) och en skjutfältunderofficer (pensionerad underofficer) vid samtliga artilleriregementen, utom A 6 och A 8, samt vid A 7. Den förre synes jämväl kunna bestrida befattningen såsom kasernofficer. För motortjänsten erfordras vid vartdera A 6, A 7 och A 9 en motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer). Vid A 6 och A 9 bör vidare en motoringenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring.

138 För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 9 kompaniofficerare och 9 underofficerare komma att vara beordrade utom truppförbanden. Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid de olika artilleriregementena och -kårerna framgå av följande tablåer: Befälsbehov vid Svea, Göta, Wendes och Norrlands artilleriregementen. Oflic —

T O

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal I 1 Utbildningsbefäl: fyra pjäsbatterier — ett signalbatteri j— ett specialbatteri — två skol-(efterutbildnings-)batterier.... — ett skolbatteri med troppchefsskola . . — ett yrkesbatteri j— Underbefäl i beställningsmannabefattning — Befäl beordrat utom truppförbandet . . . . j — Summa' 1

Underbefäl

Onderoffieerare z

'/•

S.

3 i 12 —

8 20 28 1 2 6 8 1 2 8 8 2 4 12 8 1 g 5 1 1 1 — •)

-

7 83

1 63

5 | 9 20 30

3 2 16 23

0.8 1.2 2.1 1.6 17 24 85 65

l

Officerare och underofficerare 6 %. underbefäl 2.5 % reserv | — Totalsumma, avrundad: 1

-

l.o 21

1.5 32

H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal > — Behov av aktivt befäl 1 Nuvarande stat (normalregemente) i 1

—i i

1 31

5 5

20 19

I

17 23 85 65 17 23 75 75

Befälsbeliov vid Norrbottens artillerikår. Officerare e O: \ w

Underofficeren p

Underbefäl

c ' GO

sr ° Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal j 1 j 1 Utbildningsbefäl: två pjäsbatterier — i— ett specialbatteri J— — två skol-(efterutbildnings-)batteiier . . . . — | — ett yrkesbatteri — — Underbefäl i beställningsmannabefattning 1 — i — Befäl beordrat utom truppförbandet . . . . — — Summa 1 1 j 1 Officerare och underofficerare 5 %. underbefäl 2,5 % reserv — Totalsumma, avrundad! 1 H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal — Behov av aktivt befäl l i Nuvarande stat 1 ]

10 5 6

— 1 — I 2 — ! 1

14 8 2 1 4 1 30

6 18

1 9

1 7 4 40

0.6 12

0.9 19

0.5 10

0.7 14

1.0 0.8 41 31

1 18

—

12 12

1 !

13 35 35

139 Befälsbehov vid Smålands och Närkes artilleriregementen. Officerare

Regementsofficerare, stabs- ocb förvalt ningspersonal Utbildningsbefäl: fyra pjäsbatterier ett signalbatteri I ett specialbatteri två skol-(efterutbildnings-)batterier . . . . ett skolbatteri med troppchefsskola . . | ett yrkesbatteri j Underbefäl i beställningsmannabefattning Befäl beordrat utom t r u p p förbandet . . . . Summa

Underbefäl

5 20

9 30

3 16

2 23

20 i 28 6 | 8 8 12 5 1 12 7 78

— I l.o 5 i 21

1.5 32

0.8 17

1.2 24

2.0 80

1.6 64

I — ! 1 1

1 20 22

1 31

- I 1 17 23 19 i 25

80 75

75 Officerare och underofficerare 5 %, underbefäl 2.5 % reserv j Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande sonal Behov av aktivt befäl Nuvarande stat (A 6^

Underofficerare

reservper!

64 Befälsbehov vid Gotlands artillerikår. Officerare O:

<

CD f-i CD

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal i 1 Utbildningsbefäl: _ två pjäsbatterier ett specialbatteri . två skolbatterier ett yrkesbatteri Underbefäl i beställningsmannabefattning Befäl beordrat utom truppförbandet Summa 1

s-sII

Underofficerare fö

w

CD

o at)

o cc HJ

p

S P_

o' >1

CD 3 O 1-1

g

c? W "P"< 2 T CD

P

S. g

CD P CD

'

O

1 8

i

0.4 8

0.6 13

1.2 50

1.0 41

~l l

8 8

1 12 ! 50 11 ' 35

41 35

; —

2 11

6 — 18 i i 0.9 19

1 1

l

1 1

12 10

18 10 6 1 4 1 40

—! —

— —

Härav ständigt tjänstgörande sonal Behov av aktivt befäl Nuvarande stat

—

12 6 12 — 1 ! 6 2 i 4 49 12

4 3 3

0.6 12

p" >-i

4 1 2

2 1 2 1

p

2 1 2 1

l

CD -1

o a

_ — — — — — —

Officerare och underofficerare 5 %, underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad

c:

CD -t

g. £• 1

B

Underbefäl

_

reservper-

—

1 18

140 Befälsbehov vid Bodens artilleriregemente. Officerare

Underofficerare Cfl

(9

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: tre pjäsbatterier ett signalbatteri ett specialbatteri två skolbatterier ett skolbatteri med troppchefsskola. . . . ett yrkesbatteri Underbefäl i beställningsmannabefattning Vaktbefäl i fort Befäl beordrat utom truppförbandet . . . . Summa

_ _ -

Officerare och underofficerare 5 %. underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande sonal Behov av aktivt befäl Nuvarande stat

CD

a

CD

i-i

Underbefäl W *1

- Pf '-1

ra C ' £ sa ra

"2 3ti °: 5 '-.

TT

— — — — —

3 1 1 2 1 1

6 3

— 8 27

2 14

2 20

15 6 8 12 5 1 8 7 7 80

27 8 8 8 2 1 4 3 1 62

0.7 15

1.0 21

2.0 82

1.6 64

1 1

15 15

1 20 20

64 i

—

o 4 1

4 17

0.9 18

1.4 28

4 4

1 17 16

1 27

.—

reservper-

1 1

75 I 75 I Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid artilleriet beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives: I. Ordinarie tjänstemän. Beatällnineshavare Officerare: Överste, regementschef Överste, kårchef Överstelöjtnant Majorer Kaptener Löjtnanter Underofficerare: Regementskassör Styckjunkare Sergeanter Manskap: Furirer Konstaplar Vicekonstaplar och meniga Musikpersonal: Musikdirektör Musiks ty ckjunkare Musiksergeanter Musikfurirer Musikkonstaplar Musikvicekonstaplar och meniga. Civilmilitär personal: Maskinist Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen

Lone irrad A 1 ; A 2 ! A 3 ! A 4 A 5A 6 A 7 ! A 8 A 9 Ob 1 Oa 6 Oa 5 Oa 4 Oa 3 Oa 2

1 5 2() 22

UO 3 1 UO 2 j 17 UO 1 23

1 1 1 5 2 20 12 22 | 13

1 1 17 i 17 23 23

1 ! 1 17 10 23 ! 13

1 5 20 22 1 17 23

Ma 3 Ma 2 Ma 1

i 85 85 86 85 ! 41 80 65 65 I 65 65 31 64 130 130 130 130 | 63 125

Oa 2 UO 2 UO 1 Ma 3 Ma 2 Ma 1

1 2 I 4 4

Ca 12 ! Ca 7 Ca 7

l 8

1 2 4 4 2 8 1 ! 3 ! i I

i

1 1 1 12 13

1 4 17 19

1 5 20 22

1 15 20

1 17 23

50 41

82 80 64 l 64 125 125

1 2 4 4 2

1 4 1

Anm. Härtill k o m m e r ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1\ vid fullt genomförd organisation omkring 9 per regemente (8 vid A 8) och 5 per kår, samt under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat. uppgående till omkring 60—65 ATid varje regemente, 30 vid A 5 och 40 vid A 7. Vid A 1. A 2 ocb A 6 finnas därjämte 5 musikelever.

141 II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

Officerare: Biträdande mobiliseringsofficer Skjutfält- och kasernofficer

.

Underofficerare: Expeditionsunderofficer Biträde åt mobiliseringsofficeren Biträde i personaldetaljen Tygunderofficer '. Kasernunderofficer Skjutfältunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare Furageuppbördsman

A 3 A 4 A 5 A 6 A 7

A1

A 2

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1

A 8

A 9

_

— —

—

1 1

_._ — — — — 1 1 1

1 1 1

— — 1 1 1

1 1

1 1 J 1 1 1

1 1 1

— 1 1

— —

1 1 1 1 1 1

—

III. Icke-ordinarie personal. Befattningshavare Arbetsförman av 1. klass Arbetsförman av 2. klass Tvättföreståndare av 1. klass Tvättföreståndare av 2. klass Eldare av 2. klass H u s m o d e r av 1. klass Husmoder av 2. klass Biträdande husmoder ; Kontorsbiträde ! Skrivbiträden

Lönegrad A 1 A 2 A 3 A 4 MEo 12 MEo 10 MEo 9 MEo 7 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 6 MEo 4 MEo 4 MEo 2

1 1

1 1

1 1

—

1 6 1 1 1 1 1 4

6 1 1 1 1 1 4

6 1 1 1 1 1 4

6 1 1 1 1 1 4

1 1

A 5

A 6

A 7

A 8

A 9

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

6 1 1 1 1 1 4

5 1 1

6 1 1 1 1 1 4

6 1 1 1 1 1 4

— 1

— 1 1 o

o

— 1 1 3

IY. Tid artilleriets truppförband tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. A 1 A 2 A 3

Ur fälttygkåren (Tygofficer [Förvaltare j Sjukvårdsunderofficer Ur trängen < Sjukvårdsfurirer I Sjukvårdskorpraler. . . Ur intendentur- (Intendent kåren [Förvaltare Ur fältläkar(Regementsläkare kåren (Bataljonsläkare Ur fältveterinär (Regementsveterinär . kåren IB åtal jons veterinär . . . Ur arméingenjör >Arméingenjör (motor-) kåren Tygförvaltare Ur tygstaten . . Tygverkmästare Tyghantverkare Ur sjukvårds{•Sjuksköterska väsendet

I

A 4

A 5

A 6 ! A 7 A 8

A 9

142 Luftvärnet. Enligt gällande fredsorganisation ingår luftvärnsartilleriet som en del av artilleriet och omfattar tre luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner. De ökade kraven på luftvärnsförband i krigsorganisationen, såväl för fältförbanden som för hemortens försvar, göra en utbyggnad av luftvärnsförbanden även i fredsorganisationen nödvändig. Sålunda böra de fyra beredskapsdivisionerna göras permanent bestående och organiseras såsom luftvärnskårer om normalt fyra batterier. Med den ökade omfattning luftvärnsartilleriet sålunda erhåller, synes det icke lämpligen längre böra kvarbliva inom artilleriet utan utbrytas därur och bilda ett särskilt truppslag, luftvärnet. I samband härmed böra nummerbeteckningarna för Karlsborgs, Östgöta och Stockholms luftvärnsregementen (A 9, A 10 och A 11) ändras till respektive Lv 1, Lv 2 och Lv 3. De till luftvärnskårer ombildade beredskapsdivisionerna i Malmö, Göteborg, Sundsvall och Boden (Luleå) synas förslagsvis böra benämnas respektive Skånska luftvärnskåren (Lv4), Göteborgs luftvärnskår (Lv6), Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) och Luleå luftvärnskår (Lv7). Frågan om förläggningsort — och i samband därmed benämning — för Göteborgs luftvärnskår bör dock göras beroende av en särskild undersökning rörande övnings- och skjutmöjligheterna för kåren, vilken synes böra utföras genom de militära myndigheterna. Därest tillfredsställande möjligheter i detta hänseende icke kunna åstadkommas i Göteborg, bör annan förläggningsort sökas, antingen inom det nya V. militärområdet eller på västkusten, varvid i senare fallet Halmstad torde böra främst komma i åtanke. För Lv 3 bör uppföras ett nytt kasernetablissement i trakten av Stockholm. Även för Lv 6 och Lv 7 bliva nya kasernetablissement erforderliga. I och med luftvärnets organiserande som ett särskilt truppslag inom armén synes det lämpligt, att luftvärnsförbanden på Gotland, utom de för kustartillerianläggningarna avsedda, överföras från marinen till armén och organiseras såsom ett till Gotlands artillerikår förlagt och chefen för nämnda kår underställt detacherat batteri ur Stockholms luftvärnsregemente. Enär med ovan angiven organisation av luftvärnet intet luftvärnsförband kommer att i fred vara förlagt inom det nybildade V. militärområdet, torde vidare en luftvärnsmobiliseringscentral böra förläggas till särskild plats inom nämnda militärområde. I likhet med vad för närvarande är fallet beträffande luftvärnsartilleriet synas luftvärnets officerare och underofficerare böra uppföras på en gemensam stat för luftvärnet med den i ett tidigare sammanhang nämnde inspektören för luftvärnet såsom personalkårchef. Luftvärnets officersaspirantskola bör förläggas till något av luftvärnsregementena, förslagsvis Östgöta luftvärnsregemente. Liksom vid artilleriet föreligger vid luftvärnet behov av en årligen återkommande skjutskola. Luftvärnsskjutskolan bör förläggas till Väddö och övningstrupp utgå ur luftvärnsförbanden. Såsom chef bör avses en överste och såsom adjutant en kapten, båda på luftvärnets stat och tjänstgörande vid

143 arméinspektionens luftvärnsavdelning under de tider, då skjutskolan icke är i verksamhet. Lärare m. fl. böra beordras ur luftvärnet och dess truppförband (se »Utbildningsanstalter»). T enlighet med vad ovan anförts föreslås luftvärnet i fredstid organiseras på följande lägre truppförband: Lv 1 Karlsborgs luftvärnsregemente (med en mobiliseringscentral) Karlsborg Lv 2 Östgöta luftvärnsregemente Linköping Lv 3 Stockholms luftvärnsregemente (med ett till Gotlands artillerikår detacherat luftvärnsbatteri) Stockholm Lv 4 Skånska luftvärnskåren Malmö Lv 5 Sundsvalls luftvärnskår Sundsvall LvG Göteborgs luftvärnskår Göteborg 1 ) Lv 7 Luleå luftvärnskår Luleå Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid luftvärnets truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. Med hänsyn till utbildningens omfattning synas luftvärnsregementena böra organiseras på regementsstab och tre divisioner. Vid luftvärnskårerna, vilka förutsättas organiserade på allenast fyra batterier, är divisionsindelning icke erforderlig, men bör en särskild regementsofficer (major) avses såsom utbildningschef. Luftvärnsförbandens stabs- och förvaltningsorgan förutsättas organiserade i huvudsaklig överensstämmelse med det under »Allmänna grunder» anförda exemplet på sammansättningen av en regementsstab, med följande tillägg. För förvaltningen av luftvärnsskjutplatserna samt för säkerhetstjänsten vid skjutövningar bör för varje luftvärnsregemente beräknas en skjutplatsofficer (pensionerad officer) och för Lv 2 och Lv 3 därjämte en skjutplatsunderofficer (pensionerad underofficer). För varje luftvärnskår bör avses en skjutplatsunderofficer. För motortjänsten erfordras vid samtliga luftvärnsförband en motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer). Vid luftvärnskårerna torde dessa befattningar kunna kombineras med annan tjänst. För tillsyn och vård av centralinstrumenten m. m. bör en luftvärnsingenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring vid varje luftvärnsregemente och varje luftvärnskår. Försvarsutredningen har i annat sammanhang föreslagit, att en major eller kapten vid luftvärnet avses som luftvärnsolficer, tillika luftbevakningsofficer, vid vardera I.—VI. militärbefälsstaberna. För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 24 kompaniofficerare komma att vara beordrade utom luftvärnet. Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid luftvärnet och dess truppförband framgå av följande tablåer: 1

) Eller annan ort, som vid särskild undersökning kan befinnas lämpligare.

144 Befälsbehov vid Karlsborgs och Östgöta luftvärnsregementen. Officerare .5 9=

Underofficerare c? 1 .

S

Underbefäl ^

' 2

Regementsofficerare, stabs- och förvalt ningspersonal Utbil dnin gsbef äl: ett luftvärnsautomatkanonbatteri , ett specialbatteri , ett luftvärnskanonbatteri ett signalbatteri ett motorbatteri två skolbatterier ett skolbatterj. med tropp chefsskolor. . . ett yrkesbatteri ett efterutbildnings- och omskolnings batteri Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa I 1

10 5 16; 12 6 101 66

Underbefäl 2.5 % reserv ' I— Totalsumma, avrundad j 1 Härav ständigt tjänstgörandereservpersonall — Behov av aktivt befäl ! 1

14 1 13

2.5! 1.7 104 68

— ! i 1 I 13 20

104| 68

20 10 12l 1 1 3

Befälsbehov vid Stockholms luftvärnsregemente med till Gotland detacherat batteri. Underofficerare

Officerare O:

< CD

g. ra ra

>-s

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: ett luftvärnskanonbatteri ett specialbatteri ett luftvärnsautomatkanonbatteri ett signalbatteri ett motorbatteri två skolbatterier ett skolbatteri m e d tropp chefsskolor . . ett vrkesbatteri ett efterutbildnings- och omskolningsbatteri Gotlandsbatteriet Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl

2,5 % r e s e r v Totalsumma,

j Härav ständigt tjänstgörande sonal \ B e h o v av aktivt befäl

<2. ?£ c' p ».

-1 $ ra3 "2* w ra g ra 2. ^erej P ra

P

ra o

gs er ra P o: ra ® sr

i-i

3 r

-i at!

s-S oa P

f= sr

ra 1

Unc er- ! be al hr'

p P N

I-i

ra ' 1

o

2 2 2 2 2 4 2

1 1 1 1 1 2 1 1

2 2 2 2 3 4 2

6 6 6 6 6 20 12 1

8 7 7 7 6 10 1 i 3 ,

1 1

2 1

1 1

2 1

5 ; 6 13

10 8 15 6 108

1 1 1 2 2 1

i

2.7 avrundad

c a

1 14

1 20

1 21

reservper-

1s 75

111 75 111

145 Befälsbehov vid luftvärnskår. Underofficerare

Officerare

p2 P 00 5- ? Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: ett luftvärnskanonbatteri ett luftvärnsautomatkanonbatteri ett skolbatteri ett efterutbildnings- och omskolningsbatteri Underbefäl i beställningsmannabefattning. . . . Underbefäl beordrat utom truppförbandet. . . . Summa

p

ra i-i

1 1 1

1 1 1

GG CD i-i

PTTJCJ

p

— —

Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl

W CD

w

g £. o

S-f O! 2

P

2» 3 u

CD

-i

B_

Underbefäl

CD

ert) CD

0 o

'

a i-i H CD •i

I-i

N o S3 00

p1 hi

—

1 1 1 1

2 2 3 2

— —

1 1 1 1

2 2 3 2

6 7 9

6 6 4 4 6

9 9 4 47

1 10

1 1

1 9

27 Sammanställning av befälsbehovet vid luftvärnet.

O: -i. CD i-i

co P

A r m é s t a b e n och arméinspektionen Lv 1 Lv 2 Lv 3 Lv 4 Lv 5 Lv 6 Lv 7 Luftvärnets officersaspirantskola Officerare och underofficerare beordrade u t o m luftvärnet Summa Officerare och underofficerare 5 % reserv Totalsumma, avrundad

W p B

CD

§ g. CD f

1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1

o"

CD

H CD

B

>-<

Underbefäl

Underofficerare

Officerare

CD I-i

o op

SJ

B> a" ra P CD ~r

WCFCl p ra

co "3' co

CD H

crq p I-l

& <?

3 ? * 3- CD '

CD

P B

p I-i CD

CD

H

4 4 4 1 1 1 1

3 13 13 14 6 6 6 6 1

19 19 20 10 10 10 10 1

3 19

23 91

41 140

4.6 96

7.o 147

1 1 1 1 1 1 1

W o

B ca P •ö P-

13 13 14 5 5 5 5 1

20 20 21 9 9 9 9

104 104 111 48 48 48 48

68 68 75 27 27 27 27

14 75

11 108

3.8 79

5.4 113

319 Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid luftvärnet beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives: 10—2440 41

146 I. Ordinarie tjänstemän. Med beställning vid Beställningshavare

Överstar, regementschefer Överste Överstelöjtnanter, kårchefer Officerare Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Regementskassörer Underofficerare Styckjunkare Sergeanter Furirer Konstaplar Manskap Vicekonstaplar och meniga Musikdirektör Musikstyckjunkare Musiksergeanter Musikpersonal Musikfurirer Musikkonstaplar Musikvicekonstaplar och meniga Oivilmilitär per- Maskinist Förrådsvaktmästare sonal Eldare av 1 klassen . . . .

Lönegrad

Luftvärnet

Obl Oa6

3 1

Oa5 Oa5 Oa4 Oa3 Oa2 U0 3 U0 2 UOl Ma 3 Ma 2 Mal Oa2 U0 2 UOl Ma 3 Ma 2

4 4 19 96 104 7 79 113

Lv 1

104 68 146 1 2 4 4 2

Lv4,Lv5, Lv 2 ! Lv 3 Lv6, Lv7> vardera

104 68 146

111 75 165

l

48 27 60

H

x x

)2 )4

'4

*)2 i)8 1 3 1

Mal Ca 12 Ca 7 Ca 7

*) E n d a s t vid Lv 7. Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organisation omkring 43, samt under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 70—75 vid Lv 1 och Lv 2, 75—80 vid Lv 3 och 25 vid Lv 4— Lv 7. Vid Lv 1 och Lv 7 finnas därjämte 5 musikelever.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. Lv 1

Lv 2

Lv 3

LV4,LY5, LV6, L V 7 ,

vardera Officerare: Biträdande mobiliseringsofficer . Skjutplats- och kasernofficer . . . Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Biträde åt mobiliseringsofficeren. Biträde i personaldetaljen Tygunderofficerare Kasernunderofficer . .. .H Skjutplatsunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare Förrådsunderofficer *) Därav en avsedd för

luftvärnsskjutskolan.

1 1 >)2 1 1 2 1 1 1 1 1

147 III. Icke-ordinarie personal. Lönegrad

Befattningshavare

Arbetsförman av 1. klass . . . Arbetsförman av 2. klass . . . Förrådsmän Eldare av 2. klass Husmoder av 1. klass Husmoder av 2. klass Biträdande husmoder Kontorsbiträde Skrivbiträden

Lv 1

Lv 2

Lv 3

MEo 12 MEo 10 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 6 MEo 4 MEo 4 MEo 2

Lv4,Lv5, Lv6,Lv7i vardera

5 1 1 3

*) Endast vid Lv 4 och Lv 5

IV. Tid luftvärnets truppförband tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

TT

„.,,.. . , Ur fälttygkåren

(Tvgofficer yr%altare

Ur trängen

\Sjukvardsfurirer

. , j , . (Intendent . . . Ur intendenturkåren ">„„ ., TT f..i,,.., T o (Regementsläkare Ur fältläkarkåren . . . .<T> ? . ,7' aD-aiv> Ur arméingenjörkåren Arméingenjör (luftvärns-) TT

Ur tygstaten

< Tygverkmästare | Tyghantverkare Ur sjukvårdsväsendet Sjuksköterska

Lv 1

Lv 2

Lv 3

1 1 1 4 1 1 1 1

1 1 1 4 1 1 1 1

1 1 1 4 1 1 1 1

.... ....

1 1 2 4 1

Lv4,Lv5, Lv6,Lv7, vardera

1 3 1 1

Ingenjörtrupperna. Ingenjörtrupperna bestå för närvarande av tre ingenjörkårer, varjämte mobiliseringscentraler för ingenjörförband äro upprättade i Östersund och Karlstad. I denna organisation förutsätter försvarsutredningen ingen annan ändring än att en ny mobiliseringscentral upprättas inom I I I . militärområdet, avsedd att underlätta mobiliseringen av ingenjörförbanden för de operativa enheter m. m., vilka vid krigstillfälle mobiliseras inom nämnda militärområde. Såväl vid de båda befintliga mobiliseringscentralerna som för den nytillkommande bliva vissa byggnadsarbeten erforderliga. För att underlätta samövningar under utbildningstiden mellan ingenjörtrupp och förband ur övriga truppslag inom II., I I I . och V. militärområdena samt för att öka mobiliseringsarbetets effektivitet vore det enligt försvarsutredningens mening önskvärt, att mindre detachement ur ingenjörkårerna kunde permanent förläggas till de olika mobiliseringscentralerna. Av ekonomiska

148 skäl har utredningen likväl icke ansett sig böra framlägga förslag i denna riktning. Ingenjörtruppernas officersaspirantskola synes liksom hittills böra förläggas till någon av ingenjörkårerna, förslagsvis Svea ingenjörkår. I enlighet med vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att ingenjörtrupperna i fredstid organiseras på följande lägre truppförband: Ing 1 Svea ingenjörkår (med en mobiliseringscentral) Stockholm. Ing 2 Göta ingenjörkår (med två mobiliseringscentraler) Eksjö. Ing 3 Bodens ingenjörkår Boden. Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid ingenjörtruppernas truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. Behovet av stabs- och förvaltningspersonal för ingenjörkårerna har försvarsutredningen beräknat i tillämpliga delar enligt det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättning av en regementsstab. För motortjänsten erfordras vid varje ingenjörkår en motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer), av vilka den förre torde kunna förena denna befattning med annan tjänst. Yid varje kår bör beräknas en aktiv underofficer såsom stallunderofficer, tillika hovslagarunderofficer och furageuppbördsman. För varje mobiliseringscentral erfordras en förrådsunderofficer (pensionerad underofficer) och två förrådsmän. För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 6 kompaniofficerare komma att vara kommenderade utom ingenjörtrupperna. Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid ingenjörtrupperna framgå av följande tablåer: Befälsbehov vid Svea ingenjörkår med mobiliseringscentral. Underofficerare tö CO P CD c»

Officerares O: •< CD I-i CD

Regementsofficerare,

stabs- och

ET ii° p3 co

sS. o'

5-f

H

förvalt1

CD

B

P 0

B"

CD

P

i-i

c d.

W oH •3

H'

P

CD I-i

CD i-l

2 1

1 1

13 3 13 6 74

1 1 4 1 37

l

i)3

1 15

l

1 16

76 55

38 35

1 Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad

i)3

reservper-

) Därav en chef för ingenjörtruppskolan.

•-I M

x

CD

CD fl

e i-i CD

Utbildningsbefäl: fyra övningskompanier ett skol-(efterutbildnings-)kompani med plutonchefsskola ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa

H ä r a v ständigt tjänstgörande sonal Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

I-l CD

o g3 f r ' a c j M P •a o *—•P PS CD i § 3 B

Underbefäl

149 Befälsbeliov vid Göta ingenjörkår med mobiliseringscentraler. Undei .

umcerare O:

£:? H

B

W •a p

i-i

CD

i-i

g CD i-i

. — — — — —

CD

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: tre övningskompanier ett järnvägskompani ett skol-(efterutbildnings-)kompani med plutonchefsskola ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

«2. CD

5- f

1 Underbefäl

officerare CD B . * eras

pfi ef O P

CD

P

S 3 P s o. §

P

CO

p"

era

CD I-i

w

B

•51 B

w 0 i-i

CD

B

CD

p i-i CD

CD i-i

3 1

9 3

—j 1

9 3

27 10

18 5

2 1

— !

i

1 1 5

1 37

CD

l-i

i i u

13 3 12 6 74

i

ii

i

76 55

38 35

-

—

Befälsbehov vid Bodens ingenjörkår.

W P •o

ex •5 CD H co O

Regementsofficerare,

stabs- och

P

r

j.

0'

g.?

Underbefäl

Underofficerare

Officerare 0

^ i£.

P

«2.

co CD i-i CT<5 CD P

W

p

11 CO

I*" P H CD

CD i-i

g

CD

B' B

B

1-1 CD >-i

förvalt1

—

Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa

1 Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad

1 Härav ständigt tjänstgörande Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

—

CD i-i

2 1

1 1

13 3 9 5 51

1 1 5 1 25

1.3 52

0.6 26

52 45

26 30

2 Utbildningsbefäl : ett skol- (efterutbildnings-) kompani med plutonchefsskola

0 •i

3 CD

i-i

fö CD

P 5 Cf O P

reservper1

150 Sammanställning av befälsbehovet vid ingenjörtrupperna. Und erofficerare o m »r tö CD

Officerare

Underbefäl

i-»i B tu ef aca v*O o p o ~r 3 g-

iI

1 9 9 7 1

Arméinspektioneu Ing 1 1 Ing 2 1 Ing 3 1 Ingenjörtruppernas officersaspirantskola. . Officerare och underofficerare beordrade utom ingenjörtrupperna Summa Officerare och underofficerare 5 % reserv Totalsumma, avrundad | 3 Nuvarande stat i 3

15 15 9 2

11 11

16 16 11 1

12 39

—I 3

4 48

2.0 41

3.2 66

-

i, 3

-

76 76 52

38 38 26

204 102

2.4 50 204 i 102

50 155 llOO

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid ingenjörtrupperna beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives:

I. Ordinarie tjänstemän. Med b e s t ä l l n i n g Beställningshavare

Lönegrad

Ingenjörtrupperna

vid

Ing 1

Ing 2

Ing 3

Officerare: Överstar, kårchefer Överstelöjtnanter . Majorer Kaptener Löjtnanter

Oa Oa Oa Oa Oa

6 5 4 3 2

7 41 46

Underofficerare: Regementskassörer Fanjunkare Sergeanter

UO 3 UO 2 UO 1

3 36 50

Manskap: Furirer Korpraler Vicekorpraler och meniga

Ma 3 Ma 2 Ma 1

76 38 81

76 38 81

52 26 56

Civilmilitär personal: Maskinist Förrådsvaktmästare Eldare av 1. klassen

Ca 12 Ca 7 Ca 7

1 2 1

1 2 1

1 2 1

Anm- Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organisation omkring 20, samt under tiden 1 oktober— 1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 35 vid vardera Ing 1 och I n g 2 samt omkring 30 vid I n g 3.

151 II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. UK

Ing 2

Ing 3

Lönegrad

Ing 1

Ing 2

In-

MEo 12 MEo 10 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 4 MEo 8 MEo 4 MEo 2

1 1 l )7 1 1 1 1 1 3

Officer: Biträdande mobiliseringsofficer Underofficerare: Expeditionsunderofficer Biträde i personaldetaljen Tygunderofficer Kasernunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare Förrådsunderofficerare vid mobiliseringscentralerna

III. Icke-ordinarie personal. Befattningshavare ' Arbets form an av 1. klass j Arbetsförman av 2. klass i Förrådsmän Eldare av 2. klass I H u s m o d e r av 1. klass . . . Biträdande husmoder Kontorist Kontorsbiträde Skrivbiträden Därav 2 avsedda för mobiliserinscentralen. Därav 4 avsedda för mobiliseringscentralerna.

IV. Vid ingenjörkårerna tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. Ing 1 Ur fälttygkåren . . Tygofficer (Sjukvårdsunderofficer. Ur t r ä n g e n I Sjukvårdsfurirer I Sjukvårdskorpral Ur intendentur- (Intendent kåren \Förvaltare Ur fältläkarkåren: Bataljonsläkare Ur fältveterinär- 1 ^ , ,. . . .. , , >Bataljonsvetermar . . . I Tygförvaltare '. Tygverkmästare TVo-vrv Ur tygstaten | Tyghantverkare Ur sjukvårds\sjuksköterska väsendet J J

i ! i

Ing 2

Ing 3

1 4 j

Signaltrupperna. Enligt nuvarande organisation bestå signaltrupperna av Signalregementet i Stockholm med ett kompani detacherat till Boden. Mobiliseringscentraler för signaltrupp finnas inom vardera I., I I . och I I I . arméfördelningarna.

152 För att öka möjligheterna till samövningar mellan signaltrupperna och övriga truppslag ävensom för att underlätta mobiliseringen av de talrika signalförbanden föreslår utredningen, att ett kompani ur Signalregementet detacheras även till vardera Kristianstad och Skövde. De båda sålunda detacherade kompanierna, vilka förslagsvis böra benämnas Signalregementets kompani i Kristianstad ( S I K ) respektive Signalregementets kompani i Skövde (S 1 Sk), kunna samtidigt tjäna som mobiliseringscentraler för signaltrupp inom I. respektive I I I . militärområdena, varför några särskilda sådana centraler i fortsättningen icke erfordras inom dessa militärområden. Vad beträffar den nuvarande mobiliseringscentralen för signaltrupp inom I I . arméfördelningen synes denna böra uppgå i den i ett tidigare sammanhang nämnda, till I I . militärbefälsstaben anslutna stabsmobiliseringscentralen. I samband med att skidlöparbataljonen vid Norrbottens regemente förflyttas till Kiruna, varom försvarsutredningen i annat sammanhang framlagt förslag, bör Signalregementets kompani i Boden (S 1 B) förläggas i den därigenom frigjorda s. k. skidlöparkasernen och till Norrbottens artillerikår avträda de lokaler vid kårens etablissement, vilka för närvarande äro upplåtna åt kompaniet. Förläggning för Signalregementets kompani i Kristianstad synes böra ordnas i "Wendes artilleriregementes östra kasern, vilken frigöres i samband med nämnda regementes förflyttning till Norra Åsum. För Signalregementets kompani i Skövde blir nytt etablissement erforderligt. Såsom chefer för Signalregementets kompanier i Kristianstad, Skövde och Boden böra avses majorer, vilka tillika böra ingå som signalofficerare i I. och I I I . militärbefälsstaberna respektive vara fästningssignalofficer i Bodens fästning. Kompanierna torde med avseende på tygförvaltningen böra intaga en självständig ställning, men i fråga om intendenturförvaltningen ansluta till befintligt truppförband inom vederbörlig garnisonsort. S I K , som kommer att bliva beläget på tämligen stort avstånd från närmaste truppförband, synes dock självständigt böra ombesörja tillredning och utspisning. Signaltruppernas officers- och underofficerskårer synas böra upptagas på gemensam stat för signaltrupperna med den tidigare omnämnde inspektören för signaltrupperna såsom personalkårchef. Den i ett senare sammanhang av försvarsutredningen föreslagna arméns signalskola synes böra förläggas till Signalregementet. Lärarpersonal för skolan bör upptagas på staten för signaltrupperna. På signaltruppernas stat böra vidare uppföras en major och en kapten, avsedda såsom militärassistenter vid telegrafstyrelsen. I anslutning till vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande organisation i fredstid för signaltrupperna: S 1 Signalregementet S I K Signalregementets kompani i Kristianstad S 1 Sk Signalregementets kompani i Skövde S 1 B Signalregementets kompani i Boden

Stockholm. Kristianstad. Skövde. Boden

153 Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid Signalregementet och dess detacherade kompanier ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. Signalregementets stabs- och förvaltningsorgan förutsättas organiserade i huvudsaklig överensstämmelse med det under »Allmänna grunder» anförda exemplet på sammansättningen av en regementsstab, med följande tillägg. För betjäning av arméns fasta radionät erfordras en underofficer på aktiv stat samt fyra underbefäl. Motortjänsten vid Signalregementet kräver en motorunderofficer (underofficer på aktiv stat) och brevduvetjänsten en brevduveunderofficer (pensionerad underofficer). Såsom stallunderofficer, tillika hovslagarunderofficer och furageuppbördsman bör beräknas en aktiv underofficer. För tillsyn och vård av signalmaterielen bör en signalingenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring vid Signalregementet liksom vid vart och ett av dess tre detacherade kompanier. Försvarsutredningen har i annat sammanhang föreslagit, att en kompaniofficer ur signaltrupperna avses såsom signalofficer vid varje militärbefälsstab. Denne signalofficer avses tillika tjänstgöra såsom instruktör i signaltjänst vid den frivilliga befälsutbildningen. Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid signaltrupperna framgå av följande tablåer:

Befälsbekov vid Signalregementet. Underofficerare

Officerare

<O: H

00 CD

Signalregementets huvuddel. Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: två övningskompanier två skolkompanier ett yrkes-(efterutbildnings-)kompani . . . . Underbefäl i beställningsmannabefattning Summa Signalkompaniet i Kristianstad Signalkompaniet i Skövde Signalkompaniet i Boden Underbefäl beordratutom Signalregementet Summa behov Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

— — 1

1 W

t*

•ö

EF

P

EJ CD 3 -i p ca 3 g" e-t- y

o' i-i CD H

3 CD i-i

—

2 2 1

1 1 1 1 4

P

0 CD

I-i

.

CD

Sfcn, P CD en g

Is

p

«5. p' B er P

H CD

CD -i

CT?

Underbefäl 3

CD

P 0

4 4 2

— —

2 2 1

6 6 3

8 1 1 1

10 4 4 4

— — —

2 2 3

15 5 5 6

i-i i-i

CD >-i

CD

1 W o

rf CD I-i

12 16 13 11 60

16 2 2 6 28 11 11 11

18 18 20 6 31 122

3.0 31 125

1.5 63

1 30 125 103

63 63

1 21

154 Sammanställning av befälsbehovet vid signaltrupperna.

0 P

CD

2Si-i '

CD

CD i-i

t-1

<2. o'

xs CD

H

3 CD i-i

en

p

CD

p

i-i

^ ° C D

oq

ra H ra Sr

3 P

9= 8 00

CD P

B4 t*

Korpra'

w

Furire

O: <

Underbefäl

Underofficerare

Officerare

1 H

H >-! — — — — CD

1 — 2 Försvarsstaben och a r m é i n s p e k t i o n e n . . . . Signalregementet med detacherade kom4 11 21 1 17 30 125 63 1 1 panier 1 2 1 Arméns signalskola Officerare och underofficerare beordrade 1 3 1 10 5 utom sign al trupperna 1 2 6 24 26 1 22 31 |125 63 Summa Officerare och underofficerare 5 % reserv — — 1.1 1.3 — l . i 1.6 1 — — 1 2 6 25 27 1 23 33 ;125 63 Totalsumma, avrundad 1 16 24 103 63 1 6 19 24 Nuvarande stat för S I 2 Anm. Av de officerare, vilka upptagits såsom beordrade utom signaltrupperna, äro en major och en k a p t e n avsedda för tjänstgöring vid Telegrafstyrelsen samt 6 kaptener såsom signalofficerare vid militärbefälsstaber.

L

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid signaltrupperna beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives: I. Ordinarie tjänstemän.

Ob 1 1 Överste, regementschef . . 2 Oa 5 Överstelöjtnanter 6 Oa 4 Majorer 25 Oa Kaptener 27 Oa .Löjtnanter 1 UO jRegementskassör 23 UO Underofficerare . . | Fanjunkare 33 UO !Sergeanter 125 Ma J Furirer 63 Ma Manskap 1 Korpraler 138 Ma Vicekorpraler och meniga 1 Ca 12 n- .n .,.,.. /Maskinist 3 Ca 7 Civilmihtar per- F ö r r a d s v a k t m a s t a r e 1 Ca 7 lEldare av 1. klassen sonal Anm. Härtill kommer under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 70.

{

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning. S1 Officer: Biträdande mobiliseringsofficer Underofficerare: Biträde i personaldetaljen Kasernunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare

S 1 K

S 1 Sk i

S1B

| 1 1 1

1 1

1 1

1 l

1 1 1 1

—

—

— —

—

—

på staten för S 1.

155 III.

Icke-ordinarie personal.

B e f a t t n i n g s h a v a r e

Arbetsförman av 2. klass Förrådsmän Eldare av 2. klass Husmoder av 1. klass Husmoder av 2. klass Biträdande husmödrar Kontorist Kontorsbiträde Skrivbiträden

Lönegrad

S1

MEo 12 MEo 10 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 6 MEo 4 MEo 8 MEo 4 MEo 2

1 1 13 1 1 1 2 1 1 7

IV. Vid signaltrnppförbanden tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m. S1 Ur fälttygkåren

Tygofficer I Sjukvårdsunderofficer Ur trängen < Sjukvårds furirer 1 Sjukvårdskorpraler . , j , i . (Intendent TT Ur intendenturkåren . . { F ö r v a l t a r e Ur fältläkarkåren . . . . Regementsläkare Ur arméingenjörkåren: Arméingenjör (signal-") 1 Tygförvaltare Ur t y g s t a t e n < Tj'gverkmastare 1 Tyghantverkare Ur sjukvårds väsendet: Sjuksköterska

.•

1 1 2 2 1 1 1 1 1 1 3 1

S 1 K S 1 Sk S 1 B

1 Trängen och trängtrupperna. I arméns fredsorganisation ingå för närvarande fyra trängkårer. Den utökade krigsorganisationen av trängförbanden i förening med den stegrade risken för företag från luften under mobiliseringstiden föranleder försvarsutredningen att föreslå, att för framtiden en mera spridd mobilisering tillämpas för trängtrupperna än vad hittills varit fallet. Enligt utredningens mening bör sålunda trängtruppernas fredsorganisation utökas med sju trängmobiliseringscentraler, fördelade med två inom L, två inom II., en inom I I I . och två inom IV. militärområdet.och förlagda till ur mobiliseringssynpunkt lämpliga platser. Vidare bör, såväl med hänsyn till mobiliseringen som till möjligheterna att under fredsutbildningen ordna samövningar mellan trängförband och förband ur andra truppslag, ett kompani ur Göta trängkår förläggas inom det nybildade V. militärområdet, lämpligen till Nora. Det sålunda detacherade kompaniet bör förslagsvis benämnas Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N). För kompaniet bör byggas ett nytt kasernetablissement. I förvaltningshänseende bör kompaniet repliera på Göta trängkår. Hittills hava samtliga truppslag var för sig rekryterat och utbildat sin sjukvårdspersonal. Detta system har icke givit önskat resultat beroende på att rekryteringen ofta icke varit den bästa och att utbildningsenheterna varit för små, varvid svårigheter mött att för varje sådan enhet avse kvalificerat befäl.

156 Enligt försvarsutredningens mening bör en förbättring kunna åvägabringas därigenom, att trängtrupperna omhändertaga all rekrytering och utbildning av fast anställd sjukvårdspersonal för hela armén och genom kommenderingar tillhandahålla utbildad sådan personal till samtliga truppförband. Utredningen föreslår därför, att trängens personalstater ökas i erforderlig grad för att kunna fylla behovet av sjukvårdsunderofficerare och sjukvårdsunderbefäl vid arméns truppförband. Trängens officersaspirantskola bör liksom trängofficersskolan förläggas till någon av trängkårerna. För den förstnämnda skolan synes närmast Svea trängkår och för den senare Göta trängkår böra komma i fråga. Till Göta trängkår bör även arméns underhållsskola förläggas. Chef och lärare vid sistnämnda skola böra uppföras på staten för trängen (se »Utbildningsanstalter»). I enlighet med vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande omfattning i fredstid för trängtrupperna: T1 T2 T2N T3 T4

Svea trängkår (med två mobiliseringscentraler) Göta trängkår (med en mobiliseringscentral) Göta trängkårs kompani i Nora Norrlands trängkår (med två mobiliseringscentraler) Skånska trängkåren (med två mobiliseringscentraler)

Linköping. Skövde. Nora. Sollefteå. Hässleholm.

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid trängtruppernas truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang. Behovet av stabs- och förvaltningspersonal vid trängkårerna har försvarsutredningen beräknat i tillämpliga delar enligt det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättningen av en regementsstab. På grund av motor- och verkstadstjänstens omfattning vid trängtrupperna bör för varje trängkår beräknas en motorunderofficer och en verkstadsunderofficer, båda på aktiv stat. Erfarenheterna från beredskapstiden hava ådagalagt nödvändigheten av att förråd av sjukvårdsmateriel i fred uppläggas vid trängkårerna. Såsom uppbördsman för denna materiel, vilken representerar ett betydande värde, synes vid varje trängkår böra beräknas en förvaltare, uppförd på trängens stat och med samma tjänsteställning och lönegrad som förvaltare vid fälttyg- och intendenturkårerna. För varje mobiliseringscentral erfordas en förrådsunderofficer (pensionerad underofficer) och två förrådsmän. För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 6 kompaniofficerare och 11 underofficerare komma att vara beordrade utom trängen. K o m m e n d e r i n g av s j u k v å r d s p e r s o n a l ur trängen och trängtrupperna till arméns truppförband har av försvarsutredningen beräknats ske i den omfattning, som framgår av följande tablå:

Truppslag och truppförband

Infanteriet:

Il I 2—1 21 ( = I 1) Summa för infanteriet

Kavalleriet:

4 72 76

1 18 19

Kl K 2 och K 3 ( = K 1) Summa för kavalleriet

Pansartrupperna:

3 6 9

P 1 P 2 P 3 och P 4 ( = P 2) Summa för p a n s a r t r u p p e r n a

3 4 8 15

Artilleriet:

Al A 2—A 4 ( = A 1) A 5 A 7 och A 8 ( = A 5) A6 A9 Summa för artilleriet

4 12 2 4 3 3 28

Luftvärnet:

Lv 1 Lv 2 och Lv 3 ( = Lv 1) Lv 4 Lv 5—Lv 7 ( = Lv 4) Summa för luftvärnet

1 3 16

Ingenjörtrupperna'-

Ing 1 Ing 2 Ing 3 Summa för ingenjörtrupperna

3 3 2 8

Sianaltrupperna:

SI SI K S I Sk och S 1 B ( = S 1 K) Summa för signaltrupperna

2 1 2 5

Intendenturtrupperna:

Tygtrupperna:

Int 1 I n t 2 och Int 3 ( = I n t 1) Summa för i n t e n d e n t u r t r u p p e r n a

1 2 3

Tyg 1 Tyg 2 och Tyg 3 ( = Tyg 2) Summa för t y g t r u p p e r n a

1 2 3

Krigsskolan Infanteriskjutskolan Arméns underofficersskola P å utbildningskurser samt reserv

2 1 1 13 Totalsumma

158 Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid trängen och trängtrupperna framgå av följande tablåer: Befälsbehov vid Svea trängkår med mobiliseringscentraler. Underbefäl

Underofficerare

Officerare C*

g2 a- S3 CD

% B

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl : ett anspannskompani ett bil kompani fyra sjukvårdskompanier ett skol-(efterutbildnings-"kompani ett skolkompani med förberedande officersaspirantskola ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl 2,5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

1 18

7 9 28 10

6 5 20 1

15 3

6 3

6 93

1 46

2.3 95

l.l 47

95 30

47 20

Befälsbehov vid Göta trängkår med ett kompani i Nora och en mobiliseringscentral.

< CD

3 i-i ss ra

3-f Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: ett anspannskompani ett bilkompani tre sjukvårdskompanier tvåskol-(efterutbildnings-)kompanier kompaniet i Nora ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

c?

W

O:

«2. o' i-i

i-i

to

xs CD

B CD •1

pf> e j CD p CD j -

H St SS g *

i

ercrt)

II

o: a

o: i-i •<

S3

S i-i

° 51

—

Underbefäl

Undero "ficerare

Officerare

1 1 3 2 1 1

2 2 6 4 3

1ra

«3 S3

B c" B

GC CD i-i CTCJ CD

63 Pr

B

S3 i-i CD

CD ••i

c

2. •i" CD

W o •i

XS ••i S3 CD i-i

1 1 3 2 1 1

2 2 5 4 2

7 9 21 22 11 3

6 5 15 6 7 3

6 93

1 46

2s 95

1.1 47

1 19

1 17

95 30

47 20

159 Befälsbehov rid Norrlands trängkår med mobiliseringscentraler. Underofficerare

Officerare C:

ra CD

Underbefäl

&9 JS. o'

g-?

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: ett anspannskompani ett bilkompani fyra sjukvårdskompanier två skol-(efterutbildnings-)kompanier ett yrkeskompani plutonchefsskola i anspannstjänst. . Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

H CD •i

10 7 9

6 5 20 6 3

6 12

2 46

2.3 95

1.8 47

95 30

47 20

19 Befälsbehov vid Skånska trängkåren med niobiliseringscentraler. Underofficerare

Officerare

Underbefäl

ST O: S3

CD

ra B ra P

Regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal Utbildningsbefäl: ett anspannskompani ett bilkompani fyra sjukvårdskompanier ett skol-(efterutbildnings-)kompani ett skolkompani med underbefälsskola i anspannstjänst ett yrkeskompani Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa Underbefäl 2.5 % reserv Totalsumma, avrundad H ä r a v ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl Nuvarande underbefälsstat

10 1 1 4 1

2 2 7 2

7 6 9 5 28 20 10 1

1 1

—

15 3

2.3 l.i 95 47

1 17

5 3

30 20

160 Sammanställning av befälsbehovet vid trängen och trängtrupperna. Underbefäl

Underofficerare

Officerare

K

Arméinspektionen TI T 2 med T 2 N T3 T4 Trängtruppernas officersaspirantskola Arméns underhållsskola Officerare och underofficerare (utom sjukvårdsunderofficerare) beordrade utom trängtrupperna Sjukvårdspersonal beordrad utom trängtrupperna Summa Officerare o. underofficerare 5 % reserv Totalsumma, avrundad Nuvarande stat

1 11 11 11 11 1 1

18 19 18 18 2

—

2.9 60

90 4.5 95

4 — 4 —

19 27 180 104 74 110 560 292 3.7 5.5 78 116 560 292 39 58 120 80

1 1 11 1 i 11

1 1

12 11 1

— 13

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid trängen och trängtrupperna beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives: I. Ordinarie tjänstemän. Med b e s t ä l l n i n g Beställningshavare

vid

Lönegrad Träng en

T 1

T 4

Officerare: 4 Oa Överstar, kårchefer Oa 3 — Överstelöjtnanter Oa Majorer 12 — Oa Kaptener 60 — Oa 68 — Löjtnanter Underofficerare: 4 UO Regementskassörer UO 4 — Förvaltare UO 78 — Fanjunkare UO Sergeanter 116 Manskap: 140 140 140 140 Ma 3 Furirer 73 73 73 73 Ma 2 Korpraler 164 164 164 164 Ma 1 Vicekorpraler och meniga Musikpersonal: 1 Oa 2 Musikdirektör 2 Musikfanjunkare UO 2 4 Mn siksergeanter UO 4 Ma Musikfurirer 2 Ma Musikkorpraler Ma Musikvicekorpraler och meniga Civilmilitär personal: Ca 12 Maskinist Ca 7 Förrådsvaktmästare Ca 7 Eldare av 1. klassen Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organisation omkring 27, samt under tiden 1 oktober—1 april ett a n t a l volontärer över stat, uppgående till omkring 80 per trängkår. Vid T 4 finnas därjämte 5 musikelever.

161 II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

Officer: Biträdande mobiliseringsofficer Underofficerare: Expeditionsunderofficerare Biträde åt mobiliseringsofficeren Biträde i personaldetaljen Tygunderofficerare Kasernunderofficer Biträde åt regementsintendenten Köksföreståndare Furageuppbördsman Förrådsunderofficerare vid mobiliseringscentralerna 1

) D ä r a v en för arméns underhållsskola.

III. Icke-ordinarie personal. Befattningshavare

Förrådsmän E l d a r e av 2. klass H u s m o d e r av 1. klass H u s m o d e r av 2. klass Biträdande h u s m ö d r a r Kontorsbiträde Skrivbiträden

Lönegrad

MEo 12 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 6 MEo 4 MEo 4 MEo 2

T 2 med T 2 N

T 1

1 J

)9 1 1

i

1 )9 1 1 1 2 1 4

l

T 3

T 4

1 )9

1 »)9

l 1 3

1 1 3

x

) D ä r a v 4 avsedda för mobiliseringscentralerna. a ) D ä r a v 2 avsedda för T 2 N och 2 för mobiliseringscentralen.

IV.

Yid trängkårerna tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

. . , . „ (Intendent , Ur intendenturkåren"(T^.. ,. ^Förvaltare TT i * Ur .c-ii.v-1 fältläkarkären . . (Regementsläkare L f ,. ,„, ^Bataljonsläkare Ur fältveterinärkåren Bataljonsveterinär . . . Ur tvestaten I Tygverkmästare J 6 ' '\Tyghantverkare Ur 8 jJ u k v å r d s v ä s e n d e t(Instrukttonssköterskor | f J u + k s l £ t e r s k t •/ " V ' TT

11—2440 41

T 1

T 2 med T 2 N

T 3

T 4

1 1 1 1 1 1 1 1 3 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 4 1 2

1 1 1 1 1 1 1 1 3 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 3 1 1

162 Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten. Allmänna grunder.

I och med 1936 års försvarsordning sammanfördes huvuddelen av den aktiva officerspersonal, som mera permanent är avsedd för tjänstgöring vid arméförvaltningens tygdepartement och vid under samma departement lydande fabriker och anstalter, ävensom därstädes och vid vissa truppförbands verkstäder tjänstgörande civilmilitär personal, i en särskild teknisk kår, fälttygkåren, under befäl av generalfälttygmästaren. De på staten för fälttygkåren upptagna beställningarna äro i regel icke knutna till särskilda befattningar. Behov av ytterligare militär personal tillgodoses genom kommenderingar från truppförbanden. Vid truppförbanden företrädes tygtjänsten för närvarande i regel av en tygofficer. Såsom sådan beordras en aktiv officer på truppförbandets (truppslagets) stat, vilken vid en tygofficerskurs bibringats viss utbildning härför. Tygofficeren biträdes av en tygunderofficer (pensionerad underofficer). För tillsyn och vård av vapenutrustningen är på staten för flertalet truppförband uppförd en yapenhantverkare. Vid varje ingenjörkår finnes en ingenjörförrådsförvaltare och vid Signalregementet en signalförrådsförvaltare. Genom de senaste årens omfattande krigsmaterielanskaffningar har tygtjänsten erhållit ett väsentligt större omfång än som förutsågs, när den nu gällande tygförvältningsorganisationen skapades. Det är därför naturligt, att organisationen inför de ökade arbetsuppgifterna visat sig otillräcklig. I vad rör den centrala tygförvaltningen har en viss nödvändig personalförstärkning under den gångna beredskapstiden provisoriskt åstadkommits dels genom ökad kommendering till tygdepartementet av personal från truppförbanden, till förfång för befälstillgången vid dessa, dels genom anställning jämlikt särskilt bemyndigande av viss civil personal, i främsta rummet ingenjörer. I annat sammanhang har försvarsutredningen under hänvisning till erfarenheter från pågående krig föreslagit ett utvidgat anskaffningsprogram för olika slag av vapen och annan krigsmateriel. Genom verkställda, beslutade och föreslagna materielanskaffningar kommer materielvolymen vid armén att antaga en sådan storlek, att behovet av en utökad och mera rationellt uppbyggd tygförvaltningsorganisation blir permanent. Krigsteknikens snabbt fortgående utveckling, som på kort tid tillfört de olika truppslagen flera nya vapen och stridsmedel, gör det för övrigt sannolikt, att materielens betydelse i en framtid kommer att ytterligare ökas. På grund av vad här anförts framlägger försvarsutredningen nedan vissa förslag till utbyggnad och rationalisering av tygförvaltningsorganisationen, hänförliga såväl till den centrala förvaltningsmyndigheten och de högre staberna som till tygtjänsten vid truppförbanden. På grundval av under beredskapstiden vunna erfarenheter finner försvars utredningen en viss ökning av den vid arméförvaltningens tygdepartement ständigt tjänstgörande personalen nödvändig. Till frågan om departementets

163 framtida inre organisation har försvarsutredningen icke funnit sig böra taga ställning, enär denna fråga för närvarande är föremål för särskild utredning. Då emellertid behovet av personal för den centrala förvaltningstjänsten torde vara i stort oberoende av förvaltningsorganens inre organisation, har försvarsutredningen, utan att därför vilja föregripa 1941 års militära förvaltningsutredning, likväl sett sig i stånd att framlägga vissa behovsberäkningar i fråga om personal, baserade i huvudsak på nuvarande organisation. Utredningen har härvid utgått ifrån, att personal för tygdepartementets fabriker i fortsättningen icke kommer att upptagas på militära eller civilmilitära stater. Under sådana förhållanden torde det i stället bliva nödvändigt att vid fabrikerna stationera vissa officerare ur fälttygkåren såsom militärassistenter och kontrollofficerare. Tygtjänstens ökade omfång och betydelse gör det enligt försvarsutredningens mening nödvändigt, att denna viktiga tjänst blir permanent representerad genom särskild personal i de högre staberna. På grund härav har utredningen i ett tidigare sammanhang föreslagit, att en regementsofficer och en kapten vid fälttygkåren skola tjänstgöra vid arméstabens utrustningsavdelning, den förre såsom avdelningschef, samt en kapten vid arméinspektionens tygavdelning. Befattningen såsom avdelningschef vid sistnämnda avdelning har förutsatts skola uppehållas av en byråchef vid tygdepartementet vid sidan av tjänsten inom departementet. Utredningen har vidare föreslagit, att en major vid fälttygkåren placeras såsom tygofficer vid varje militärbefälsstab. Med de stegrade krav på grundlig utbildning och särskild kompetens, som numera måste ställas på den personal som företräder tygtjänsten vid truppförbanden, synes det utredningen mindre rationellt att tygofficerstjänsten bestrides av en såsom tygofficer kommenderad officer på respektive truppförbands stat. Enligt försvarsutredningens mening säkerställes den erforderliga specialutbildningen och enhetligheten i tygtjänsten bäst om samtliga tygofficorare vid truppförbanden tillhöra en och samma personalkår, lydande under tygförvaltningstjänstens främste målsman, generalfälttygmästaren. Tygofficerarna böra sålunda upptagas på fälttygkårens stat. Härigenom skapas för tygmaterieltjänstens vidkommande en direkt motsvarighet till det system, vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltningstjänsten och därvid visat sig fungera väl. Liksom intendenten vid ett truppförband i fråga om intendenturförvaltningstjänsten biträdes av en förvaltare vid intendenturkåren, bör tygofficeren biträdas av en specialutbildad aktiv underofficer, vilken synes böra uppföras på fälttygkårens stat såsom förvaltare. Även den inom tygtjänsten verksamma civilmilitära personal, som för närvarande är upptagen på staterna för de olika truppförbanden (vapenhantverkare m. fl.), synes för vinnande av större effektivitet och enhetlighet böra sammanföras på en gemensam stat lydande under generalfälttygmästaren. Försvarsutredningen föreslår, att här nämnd personal jämte på staten för fälttygkåren för närvarande upptagen civilmilitär personal utom tygingenjörerna uppföres på en särskild stat, förslagsvis benämnd tygstaten, med fälttygmästaren såsom chef.

164 Såsom en följd av den utökade vapen- och materielutrustningen vid de mobiliserade truppförbanden måste tygtjänsten även i krig givas en mera omfattande organisation, vilket i sin tur medför krav på mera omfattande förberedelser i fredstid. Med hänsyn härtill framlägger försvarsutredningen nedan förslag om organiserande i fred av särskilda tygtrupper, vid vilka personal för tygtjänstens underhållsförband utbildas och vilka vid mobilisering uppsätta dessa förband. Det ökade behovet av personal vid tygdepartementet och för tygtjänsten vid staber och truppförband, ävensom behovet av befäl vid de nytillkommande tygtrupperna, föranleder utredningen att föreslå viss utökning och omorganisation av fälttygkåren. Ovan har nämnts, att tygdepartementet av Kungl. Maj:t under den gångna beredskapstiden erhållit bemyndigande att anställa ett antal ingenjörer utöver de ordinarie tygingenjörerna. I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har arméförvaltningen anmält ett ökat behov av ingenjörer. Enligt försvarsutredningens mening kommer ett permanent behov av ingenjörer inom olika specialfack att för framtiden göra sig gällande inom tygtjänsten såväl vid tygdepartementet som vid vissa staber och truppförband. På grund härav föreslår utredningen nedan inrättande av en särskild civilmilitär arméingenjörkår, lydande under generalfälttygmästaren. Till denna kår torde de på fälttygkårens stat för närvarande upptagna tygingenjörerna böra överföras. Ökningen av materielvolymen och tillkomsten av ny krigsmateriel av delvis komplicerad natur gör det nödvändigt, att den personal, som företräder tygtjänsten, bibringas en grundlig specialutbildning på detta område. I betraktande av de stora ekonomiska värden, som tygmaterielen representerar, blir kravet härpå särskilt framträdande. Enligt försvarsutredningens meningbör en särskild central utbildningsanstalt, tygförvaltningsskola, skapas, till vilken utbildningskurser för olika kategorier av inom tygförvaltningstjänsten verkande personal kunna förläggas. Till tygförvaltningsskolans organisation återkommer utredningen framdeles under rubriken »Utbildningsanstalter». Fälttygkåren. Fälttygkåren består för närvarande av följande personal: Överste, fälttygmästare i lönegrad Oa 6 Överste Styresmän vid departementets fabriker i lönegrad Oa 6 Överstelöjtnanter Majorer Kaptener

1 1 3 6 24

Härtill kommer viss civilmilitär personal, bland annat 8 tygingenjörer. I denna organisation förutsätter försvarsutredningen vissa förändringar. Som ovan nämnts torde från fälttygkårens stat böra avföras dels styresmännen vid departementets fabriker, vilka för framtiden icke synas böra upptagas på militär eller civilmilitär stat,

165 dels tygingenjörerna, vilka böra överföras till den nybildade arméingenjörkåren, samt dels slutligen övrig civilmilitär personal, som bör överföras till den likaledes nybildade tygstaten. Den efter här nämnda förändringar kvarstående militära delen av fälttygkåren, omfattande ett antal officerare, måste å andra sidan tillföras ytterligare personal såsom en följd av de åtgärder för rationalisering och effektivisering av tygtjänsten, vilka försvarsutredningen ovan föreslagit. Sålunda bör dels viss inom tygtjänsten permanent verksam personal, nämligen truppförbandens tygofficerare, överföras från truppförbandens (truppslagens) stater till fälttygkåren, dels även i övrigt viss utökning av fälttygkårens personal äga rum för att möta nya och vidgade uppgifter inom tygförvaltningen och för att lämna befäl till de nytillkommande tygtrupperna. Här nämnda förändringar avse såväl en utökning av antalet officerare vid fälttygkåren som ett uppförande på fälttygkårens stat av ett antal underofficerare och furirer, vilka båda senare personalkategorier för närvarande icke äro representerade inom kåren. Det av försvarsutredningen beräknade personalbehovet vid fälttygkåren framgår av det följande. Den för tjänstgöring vid tygdeparternentet erforderliga personalen vid fälttygkåren har försvarsutredningen med hänsyn till den numera avsevärt ökade arbetsvolymen vid departementet funnit sig böra preliminärt beräkna till, förutom fälttygmästaren, 4 överstar, 4 överstelöjtnanter, 4 majorer, 27 kaptener, 4 fanjunkare och 3 sergeanter. Utredningen vill emellertid återigen framhålla, att den här gjorda beräkningen av militär personal vid tygdeparternentet kan komma att icke oväsentligt rubbas av det förslag rörande arméförvaltningens organisation, som längre fram är att förvänta. Vid avvägningen av relationen mellan antalet beställningar i olika regementsofficersgrader har utredningen här, liksom i det följande, tagit hänsyn såväl till de olika befattningarnas vikt och' ansvarsområde som till önskvärdheten av att genom gynnsamma befordringsförhållanden tillförsäkra kåren en kvalitativt god rekrytering. För tygstationerna i Stockholm, Karlsborg och Boden böra liksom hittills beräknas majorer vid fälttygkåren såsom tygmästare. Såsom företrädare för tygtjänsten vid de högre staberna har utredningen tidigare beräknat en regementsofficer och 2 kompaniofficerare vid arméstaben och arméinspektionen samt en major vid varje militärbefälsstab. Vid truppförbanden erfordras tillsammans 50 kaptener såsom tygofficerare. Beställningar för dessa böra nyuppföras på fälttygkårens stat och torde i huvudsak böra rekryteras genom överförande till fälttygkåren av de nuvarande, på respektive truppförbands (truppslags) stater upptagna tygofficerarna. Vid flertalet truppförband erfordras därjämte såsom uppbördsman för tygmaterielen en aktiv underofficer, vilken synes böra upptagas på fälttygkårens stat såsom förvaltare i lönegraden UO 3 i analogi med förvaltarna vid intendenturkåren. Vid varje i fred organiserad försvarsområdesstab (motsvarande) erfordras,

166 utom i Blekinge försvarsområde, likaledes en förvaltare vid fälttygkåren såsom uppbördsman för tygmaterielen, tillhopa 25 förvaltare. Såsom befäl vid tygtrupperna erfordras, enligt vad nedan under »Tygtrupperna» anföres, vid varje kompani 1 kapten, 3 löjtnanter, 2 fanjunkare, 4 sergeanter och 9 furirer, vilka samtliga böra uppföras på staten för fälttygkåren. För tygförvaltningsskolan bör beräknas 1 regementsofficer vid fälttygkåren såsom chef och 1 kapten såsom lärare och för arméns motorskola likaledes 1 regementsofficer såsom chef samt 2 kaptener såsom lärare. Behovet av lärarpersonal i övrigt torde kunna tillgodoses genom kommendering av erforderlig personal ur tygdepartementet, truppförbanden m. m. Generalfälttygmästaren bör liksom för närvarande vara chef för fälttygkåren. På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fälttygkåren på sätt som framgår av följande tabell. Tabellen är allenast att betrakta såsom en beräkningsgrund, och de olika beställningarna böra enligt utredningens mening icke bindas till vissa bestämda befattningar. Personalbehovet vid fälttygkåren.

a - •<* 0 CD ™ H

W ! s2. i

o'

g

p XS r+ O 0 CD H

s2!.

S*

o: •*<

£.

113 p"

Sergeanter

Se

Fanjunkare

O: -1 CD I-i

3 Furirer

Lnderofficerare

Officer; re

CD

Arméstaben och arméinspektionen . . . . Tygdepartementet 5 Stockholms, Karlsborgs och Bodens tygstationer Sju militärbefälsstaber Tjugufem försvarsområdesstaber m. m Nitton infanteriregementen . . . . Tre kavalleriregementen Fyra pansarregementen Nio artilleriregementen och -kårer Sju luftvärnsregementen och -kårer . . . . Tre ingenjörkårer Signalregementet Fyra trängkårer Tygtrupperna, utbildningsbefäl Arméns motorskola Tygförvaltningsskolan Summa 5 Reserv Totalsumma 5 x Nuvarande stat )2 x

1 4

-

2 27

3 7

_

19 3 4 9 7 3 1 4 3 2 1 11 1 16 85

t

2 87

) Därjämte två styresmän vid departementets fabriker.

: 25 19 i 3 1 4 9 _7 4

—

1 12 27 -

2 73

= 24 6 1

På grund av ovanstående behovsberäkningar föreslår försvarsutredningen följande stat för fälttygkåren:

167 Lönegrad

Antal

Officerare: Överste, fälttygmästare Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter

Oa 6 Oa 6 Oa 5 Oa 4 Oa 3 Oa 2

1 4 5 16 87 9

Underofficerare: Förvaltare Fanjunkare Sergeanter

UO 3 UO 2 UO 1

73 10 15

Manskap: Furirer

Ma 3

27 Till frågan om sättet för rekrytering av fälttygkårens officerare återkommer försvarsutredningen senare under »Rekrytering». Rekryteringen av underofficerare och furirer vid fälttygkåren synes lämpligen böra ske på motsvarande sätt som vid intendenturkåren. Tygtrupperna.

Behovet av tygtruppförband i fred har försvarsutredningen, med hänsyn till krigsorganisationens omfattning och därmed följande krav på fredsutbildning av personal för tygförbanden, beräknat till tre tygkompanier. Ur utbildningssynpunkt torde vissa fördelar stå att vinna genom ett sammanförande av tygkompanierna till en bataljon. Beredskapsskäl tala emellertid bestämt för att kompanierna förläggas till skilda platser, varvid de av såväl praktiska som ekonomiska skäl lämpligen böra stationeras i anslutning till befintliga tygstationer. Tygkompanierna synas förslagsvis böra benämnas Första respektive Andra och Tredje tygkompaniet med nummerbeteckningarna T y g l , Tyg 2 och Tyg 3. På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att tygtrupperna i fred organiseras på följande tygkompanier: Tyg 1 Första tygkompaniet Tyg 2 Andra tygkompaniet Tyg 3 Tredje tygkompaniet

Stockholm. Karlsborg. Boden.

För Tyg 1 erforderliga byggnader böra i samband med Stockholmsgarnisonens utflyttning till Järvafältet uppföras i anslutning till tygstationen. Den ovan nämnda tygförvaltningsskolan synes även i lokal- och verkstadshänseende böra anslutas till tygkompaniet och tygstationen. I samband med att Int 2 och arméns intendenturförråd förflyttas från Karlsborg, varom utredningen nedan framlägger förslag, bliva vissa lokalutrymmen frigjorda, vilka böra utnyttjas för förläggning av Tyg 2. Tyg 3 bör, jämte Signalregementets kompani i Boden, förläggas till den s. k. skidlöparkasernen vid Norrbottens regemente, vilken kasern frigöres i och med skidlöparbataljonens förläggning till Kiruna.

168 Tygkompanierna synas i förplägnadshänseende böra ansluta till ett befintligt truppförband inom vederbörlig garnisonsort. T y g l , som med den föreslagna förläggningen kommer att bliva beläget på tämligen stort avstånd från närmaste truppförband, bör dock självständigt ombesörja tillredning och utspisning. Den årliga utbildningskontingenten vid tygtrupperna framgår av särskilt bihang. Behovet av befäl blir vid varje tygkompani följande: kapten 1 löjtnanter 3 fanjunkare 2 sergeanter 4 furirer 9 Denna personal synes böra uppföras på fälttygkårens stat. För förplägnadstjänsten erfordras vid Tyg 1 en husmoder av 2. klass i lönegraden MEo 6 och en biträdande husmoder i lönegraden MEo 4 samt för expeditionstjänst m. m. vid varje tygkompani 2 förrådsmän i lönegraden MEo 5 och ett skrivbiträde i lönegraden MEo 2. Denna personal bör upptagas på en särskild stat för tygtrupperna. På samma stat bör även uppföras en expeditionsunderofficer vid tygförvaltningsskolan (pensionerad underofficer) samt ett skrivbiträde i lönegrad MEo 2 avsett för samma skola. Arméingenjörkåren.

På staten för fälttygkåren äro för närvarande uppförda 7 tygingenjörer av 1. klassen i lönegrad Ca 27 och en tygingenjör av 2. klassen i lönegrad Ca 24. Sedan detta antal visat sig otillräckligt, har arméförvaltningens tygdepartement efter erhållet särskilt bemyndigande för innevarande budgetår därutöver medelst kontrakt anställt 9 luftvärnsingenjörer, 10 motoringenjörer och 4 signalingenjörer. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen begärt bemyndigande att ytterligare öka detta antal. Med den utökning av arméns vapenutrustning, mekaniska stridsmedel och tekniska materiel i övrigt, som redan ägt rum och som kommer att ytterligare fortgå, synes det utredningen uppenbart, att behovet av ett ökat antal ingenjörer kommer att göra sig permanent gällande inom tygtjänsten. Behovet hänför sig främst till motormaterielen, luftvärnets instrument, signalmaterielen och verkstadstjänsten och är förhanden såväl vid tygdepartementet som vid truppförbanden. Då behovet av ingenjörer sålunda kan förutses bliva bestående, och snarare kan väntas öka än minska, synes det lämpligt, att denna personal knytes fastare vid arméorganisationen än vad som är fallet vid kontraktsanställning. Försvarsutredningen föreslår därför, att en särskild civilmilitär arméingenjörkår skapas, omfattande ingenjörer av samtliga de kategorier, vilka erfordras inom tygtjänsten. Till denna kår böra de på fälttygkårens stat för närvarande upptagna tygingenjörerna överföras, dock med undantag för fyra vid tygdepartementets fabriker m. m. tjänstgörande tygingenjörer av 1. klassen, beträffande

169 vilkas framtida ställning förslag torde komma att framläggas av 1941 års militära förvaltningsutredning. Såsom chef för arméingenjörkåren bör avses en arméöveringenjör, vilken lärer böra tillsättas på förordnande för en tid av högst sex år och placeras i lönegraden Cb 2. I övrigt bör kåren inrymma beställningar såsom förste arméingenjörer i lönegraderna Ca 30 och Ca 28, arméingenjörer av 1. graden i lönegrad Ca 27, arméingenjörer av 2. graden i lönegrad Ca 24 och arméingenjörer av 3. graden i lönegrad Ca 22. Kåren bör lyda under generalfälttygmästaren. Behovet av ingenjörer av olika kategorier har försvarsutredningen beräknat på följande sätt. E t t permanent behov av motoringenjörer föreligger dels vid tygdepartementet, för vilket 3 dylika ingenjörer böra beräknas, dels vid de truppförband, vilka bedriva utbildning i motortjänst i större omfattning, nämligen 1 1 och I 7, samtliga pansarregementen samt A 6 och A 9. Vid vart och ett av nämnda truppförband bör en motoringenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring. Även vid andra förband, i första hand luftvärnsförbanden, ingenjörkårerna och trängkårerna, torde biträde av en motoringenjör ofta påkallas. Försvarsutredningen har emellertid icke funnit det möjligt att för varje sådant förband avse en särskild motoringenjör. I stället föreslår utredningen, att en sådan ingenjör placeras vid varje militärbefälsstab för att därifrån efter framställning ställas till de olika truppförbandens förfogande. För tillsyn och vård av luftvärnets instrument m. m. erfordras vid tygdepartementet 3 och vid varje luftvärnsregemente och -kår 1 luftvärnsingenjör. Sistnämnda ingenjörer förutsättas jämväl enligt vederbörlig militärbefälhavares bestämmande tagas i anspråk för den territoriella luftvärnsmaterielen. Tillsynen och vården av arméns signalmateriel kräver tillgång till ett antal signalingenjörer. Försvarsutredningen har räknat med att 4 sådana ingenjörer erfordras för handläggning av signalmaterielärenden inom tygdepartementet. Vad truppförbanden beträffar torde behovet av en signalingenjör bliva permanent vid Signalregementet, ofta återkommande vid pansarregementena och de detacherade signalkompanierna samt mera tillfälligt vid övriga förband. Utredningen föreslår, att en signalingenjör placeras vid Signalregementet och en vid vart och ett av dess tre detacherade kompanier. Dessa ingenjörer böra, efter rekvisition genom vederbörlig militärbefälsstab, få anlitas även av andra truppförband, i främsta rummet pansarregementena. För verkstadstjänsten erfordras vid tygdepartementet 3, vid vardera av de tre tygstationerna en och vid tygförvaltningsskolan likaledes en verkstadsingenjör. Slutligen erfordras vid tygdepartementet 9 specialingenjörer. Med undantag av motoringenjörerna vid militärbefälsstaberna har försvarsutredningen icke beräknat någon särskild ingenjörspersonal ur arméingenjörkåren för tjänstgöring vid högre staber m. m. Utredningen förutsätter att, i den mån biträde av ingenjör inom visst specialfack erfordras inom arméstaben och arméinspektionen eller vid stab eller truppförband i samband

170 med försök, mera omfattande övningar eller dylikt, sådan personal av generalfälttygmästaren efter framställning ställes till förfogande från tygdepartementet. I nedanstående tabell är det av försvarsutredningen beräknade behovet av arméingenjörer sammanfattat. ^_>_ Verkstads- Luftvärnsingenjör ingenjör Tygdepartementet: Arméöveringenjör Övriga i Sju militärbefälsstaber ; I 1 och 1 7 Fyra pansarregementen A 6 och A 9 Sju luftvärnsregementen och -kårer . .; Signalregementet med tre detacherade 1 kompanier i Stockholms, Karlsborgs och Bodens tyg-j stationer j Tygförvaltningsskolan j Summa

Motoringenjör

Signalingenjör

Special- j ingenjör i

18 Rekryteringen av arméingenjörkåren synes böra ske enligt de grunder, vilka för närvarande gälla beträffande tygingenjörer vid fälttygkåren (Sv. förf.-saml. 672/1937), varvid dock i fråga om motoringenjörer fordran på högskoleutbildning i vissa fall torde kunna eftersättas. Innan ordinarie anställning sker, bör såsom nu är fallet beträffande tygingenjörer beställning upprätthållas på förordnande under högst två år mot i staten upptagna löneförmåner. Det torde böra ankomma på generalfälttygmästaren att bestämma huruvida vederbörande före ordinarie anställning skall genomgå viss utbildningskurs avseende allmän orientering i militära frågor. Enligt här angivna grunder för rekrytering av arméingenjörkåren torde kåren i huvudsak komma att rekryteras med fälttygtekniker, vilka utbildats till värnpliktiga arméingenjörer och därefter vinna anställning på stat. En annan naturlig rekryteringsväg går över vid tygdepartementet anställd extra ordinarie och extra ingenjörpersonal. Försvarsutredningen har även tagit under övervägande möjligheten av att rekrytera arméingenjörkåren enligt motsvarande grunder som för närvarande tillämpas i fråga om mariningenjörkåren, d. v. s. via arméingenjörsaspiranter, vilka anställas såsom sådana redan före påbörjandet av studierna vid teknisk högskola. Utredningen har emellertid för sin del funnit detta system mindre ändamålsenligt för arméns vidkommande. De specialfack, inom vilka vid armén behov av fast anställda arméingenjörer föreligga, äro nämligen av den art, att det är önskvärt att vederbörande före anställning såsom arméingenjör under ett antal år förskaffat sig utbildning och erfarenhet inom ett närliggande civilt verksamhetsområde. Med beaktande av dels de olika befattningarnas art och ansvarsområde dels önskemålet om tillfredsställande befordringsutsikter för att säkerställa en kvalitativt högstående rekrytering framlägger försvarsutredningen följande förslag till stat för arménig enjörkår en:

171 Arméöveringenjör, tillika chef för arméingenjörkåren . . . . Förste arméingenjörer Förste arméingenjörer Arméingenjörer av 1. g r a d e n . . Arméingenjörer av 2. g r a d e n . . Arméingenjörer av 3. graden. .

Lönegrad

Antal

Cb 2 Ca 30 Ca 28 Ca 27 Ca 24 Ca 22

1 2 4 14 11 21

Arméöveringenjören synes regelmässigt böra placeras i befattning såsom chef för den centrala verkstadstjänsten. Beställningarna såsom förste arméingenjörer böra avses för följande vid tygdepartementet tjänstgörande ingenjörer, nämligen en verkstadsingenjör, en luftvärnsingenjör, en motoringenjör, en signalingenjör och två specialingenjörer. I övrigt böra beställningarna icke bindas till viss tjänst. Flertalet motoringenjörer böra vara arméingenjörer av 3. graden. Tygstaten.

På skäl, som försvarsutredningen ovan framlagt, synes den inom tygförvaltningstjänsten verksamma civilmilitära personalen, med undantag för arméingenjörerna, böra sammanföras till en särskild civilmilitär personalkår, tygstaten, med fälttygmästaren som chef. Till tygstaten böra sålunda överföras dels på fälttygkårens stat för närvarande uppförd civilmilitär personal utom tygingenjörerna dels på truppförbandens (truppslagens) stater upptagna vapenhantverkare, ingenjörförrådsförvaltare och signalförrådsförvaltare. E t t undantag torde dock böra göras för tretton vid tygdepartementets fabriker m. m. tjänstgörande tygverkmästare av 1. klassen vid fälttygkåren, beträffande vilkas framtida ställning förslag torde komma att avgivas av 1941 års militära förvaltningsutredning. I samband med bildandet av tygstaten synes det önskvärt, att en viss enhetlighet i fråga om benämningarna av den civilmilitära personalen åvägabringas. Försvarsutredningens förslag i berört avseende framgår av nedanstående tabell: Följande civilmilitära personal föreslås ingå i tygstaten:

Personalen motsvaras i nuvarande organisation av:

benämning

Lönegrad

Benämning

Lönegrad

i Tygförvaltare av 1. klassen . .

Ca 18

Departementsskrivare Tygförvaltare av 2. klassen . . Tygskrivare Tygverkmästare av 1. klassen Tygverkmästare av 2. klassen Tyghantverkare av 1. klassen Tyghantverkare av 2. klassen

Ca 17 Ca 15 Ca 12 Ca 17 Ca 14 Ca 14 Ca 12

Tygförvaltare av 1. klassen . . Ingenjörförrådsförvaltare Signalförrådsförvaltare Departementsskrivare Tygförvaltare av 2. klassen . . Tygskrivare Tygverkmästare av 1. klassen T} r gverkmästare av 2. klassen Tyghantverkare av 1. klassen Tyghantverkare av 2. »klassen Vapenhantverkare Fortmaskinister

Ca 18 Ca 18 Ca 18 Ca 17 Ca 15 Ca 12 Ca 17 Ca 14 Ca 14 Ca 12 Ca 12 Ca 12

172 Med hänsyn till den betydande ökningen av tygmaterielen vid truppförbanden blir det nödvändigt att för tygförvaltningstjänsten vid dessa beräkna ett något ökat antal civilmilitära beställningshavare. Den nya försvarsområdes organisationen med sin omfattande uppbörd av tygmateriel för de territoriella truppförbanden kräver vid varje försvarsområdesstab viss tygpersonal. Dylik personal erfordras även för centralförråden av ammunition och tygdepartementets ammunitionsförråd. Vid varje militärbefälsstab erfordras en tygskrivare såsom biträde åt tygofficeren. Av nedanstående tabell framgår huru försvarsutredningen beräknat personalbehovet vid tygstaten: Tygförvaltare 1. kl.

Tygskrivare

1. kl.

2. kl

2 11 4 14 7

Tygdepartementet Stockholms tygstation Karlsborgs tygstation Bodens tygstation Centralförråd för ammunition Tygdepartementets ammunitiousförråd Sju militärbefälsstaber Tjugosex försvarsområdesstaber m. m. I 1 och I 7 Övriga infanteriregementen (17 st.) . . . . Tre kavalleriregementen F y r a pansarregementen A 2, A 3, A 4, A 6 och A 9 tyganstalter (5 st.) A 7 tyganstalt Lv 2 t y g a n s t a l t Lv 4—Lv 7 tyganstalter (4 st.) Tre ingenjörkårer S 1 F y r a trängkårer Infanteriskjutskolan Artilleriskjutskolan Arméns motorskola Summa

DeTyg- partehant- mentsverkare skrivare 2. kl

Tygverkmästare

35 6 34 6 24

25 6 4 12 11 3 13 1 1 1

220 Tabellen avser endast att klarlägga personalbehovet i stort. De olika beställningarna böra sålunda icke bindas till vissa tjänster eller befattningar utan personalplaceringarna varieras allt efter behov. På grundval av ovanstående personalberäkning föreslår försvarsutredningen följande sammansättning av tygstaten:

Tygförvaltare av 1. klassen. . Tygförvaltare av 2. klassen. . Tygverkmästare av 1. klassen Tygverkmästare av 2. klassen Tyghantverkare av 1.[klassen Tyghantverkare av 2. klassen Departementsskrivare Tygskrivare

Lönegrad

Antal

Ca 18 Ca 15 Ca 17 Ca 14 Ca 14 Ca 12 Ca 17 Ca 12

17 33 34 36 36 184 2 19

173 Fortifikationskåren. Fortifikationskåren utgör en personalkår, som i sig inrymmer personal för bestridande av vissa officers- och underofficersbefattningar inom det centrala militära befästnings- och byggnadsväsendet ävensom viss civilmilitär personal. Kårens chef är tillika chef för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och dess personal fördelas till tjänstgöring på nämnda styrelse, arméfördelningsstaberna och vissa fästningsstaber. Viss personal vid kåren är därjämte placerad till tjänstgöring vid övriga försvarsgrenar. Personal för fastighetsförvaltningen vid de lägre truppförbanden utgår däremot icke ur fortifikationskåren utan denna tjänst bestrides av personal på truppförbandens stater, i regel en kasernofficer (aktiv regementsofficer eller kapten) och en kasernunderofficer (aktiv underofficer) vid varje truppförband. Den förre torde vanligen förena denna befattning med annan tjänst. Fortifikationskårens storlek och inre struktur måste helt naturligt bliva avhängig av det sätt, på vilket byggnadsförvaltningen vid försvarsväsendet i en framtid kan komma att bliva ordnad. Då 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag i dessa delar ännu icke föreligger, har försvarsutredningen emellertid varit hänvisad till att anknyta sina överväganden i huvudsak till den bestående organisationen under hänsynstagande till de vidgade arbetsuppgifter, som numera påvila och vid oförändrad organisation även framgent kunna beräknas komma att påvila dess olika organ. Försvarsutredningen vill därför beteckna de nedan framlagda behovsberäkningarna såsom preliminära och räknar med att icke oväsentliga korrektioner kunna bliva nödvändiga såsom en följd av det förslag i ärendet, som är att förvänta från 1941 års militära förvaltningsutredning. Den förflutna beredskapstiden har ställt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse inför en ökad arbetsbelastning, som dess personalorganisation icke varit avpassad för. De såsom en följd härav ökade personalbehoven hava endast i begränsad utsträckning kunnat tillgodoses genom kommendering till fortifikationsstyrelsen av officerare ur ingenjörtrupperna. I övrigt har behovet måst fyllas med reservofficerare, genom anställning jämlikt särskilt bemyndigande av vissa civila extra tjänstemän samt genom tillfällig anställning av ingenjörs- och annan personal. Med den omfattning byggnadsförvaltningen tagit genom de nybyggnader, särskilt i fråga om befästningar, som ägt rum under de senaste åren, torde man böra räkna med en för framtiden bestående ökad arbetsbelastning för fortifikationsstyrelsen. Under sådana förhållanden torde det bliva nödvändigt att räkna med en viss utökning av den för permanent tjänstgöring vid styrelsen avsedda ordinarie militära personalen. Förutom chefen för fortifikationskåren, generalmajor av 2. graden på generalitetets stat, har försvarsutredningen ansett sig kunna preliminärt beräkna behovet av aktiva officerare vid styrelsen till en överste, en överstelöjtnant, sju kaptener och en kapten eller löjtnant, vilka samtliga böra utgå ur fortifikationskåren. Behovet av speciell sakkunskap på det byggnadstekniska området har

174 fortifikationsstyrelsen hittills tillgodosett genom tillfälligt anställd personal eller genom kommendering av personal i arméns reserver med högre civilteknisk utbildning. Med detta system hava emellertid följt täta personalbyten till förfång för kontinuiteten. På grund därav har chefen för fortifikationskåren hemställt om och för innevarande budgetår erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att anställa ett antal ingenjörer såsom extra tjänstemän vid fortifikationskåren. Enär behovet vid fortifikationsstyrelsen av särskild ingenjörteknisk sakkunskap kan förutses bliva bestående, torde man även för framtiden böra räkna med att viss härför avsedd ingenjörspersonal anställes på ett mera stadigvarande sätt, förslagsvis såsom icke-ordinarie personal. Emellertid synes enligt försvarsutredningens mening denna personal framdeles böra upptagas på fortifikationsstyrelsens och icke på fortifikationskårens stat, varför utredningen icke finner anledning att närmare ingti på behovet av sådana ingenjörer eller dessas anställningsförhållanden. I det föregående har försvarsutredningen föreslagit, att en kapten ur fortifikationskåren skall placeras vid arméstaben för biträde med ärenden rörande befästnings- och byggnadsfrågor. I varje arméfördelningsstab (motsvarande) ingår för närvarande en regementsofficer eller kapten vid fortifikationskåren för handläggning av ärenden rörande befästnings- och byggnadsväsendet. På grund av de utvidgade arbetsuppgifter, som pålagts dessa fortifikations officerare till följd av den ökade byggnadsverksamheten och därmed följande större omfång av fastighetsförvaltningen, har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för fortitikationskåren att för innevarande budgetår anställa en byggnadsingenjör för varje arméfördelningsstab (motsvarande) avsedd att biträda vid handläggningen av kasernärenden. Trots denna förstärkning av arbetskraften hava fortifikationsofficerarna vid arméfördelningsstaberna under de senaste åren måst helt ägna sin tid åt kasernbyggnadsärenden och fastighetsförvaltningen, medan det fortlöpande befästningstekniska planläggningsarbetet måst anstå eller överlåtas åt annan till arméfördelningsstaben kommenderad personal. Försvarsutredningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att för handläggningen av befästnings- och kasernbyggnadsärenden samt fastighetsförvaltningen erfordras en fortifikationsofficer och en biträdande fortifikationsofficer vid varje militärbefälsstab på fastlandet. Principiellt borde den förre i betraktande av befattningens vikt och ansvar vara regementsofficer. Emellertid skulle fortifikationskårens redan starkt överbyggda regementsofficersskikt därigenom bliva utökat på ett sätt som med hänsyn till kraven på hög kvalitet hos regementsofficerarna knappast vore försvarligt. För att ändock möjliggöra befordran till major i de fall, då kompetens för sådan befordran föreligger, föreslår utredningen, att på staten för fortifikationskåren upptagas sex beställningar för majorer eller kaptener, närmast avsedda för fortifikationsofficerarna vid militärbefälsstaberna. För befattningarna såsom biträdande fortifikationsofficerare böra beräknas kaptener eller löjtnanter. Utöver de båda fortifikationsofficerarna erfordras för byggnadsförvaltningen vid varje militärbefälsstab en expeditionsunderofficer (pensio-

175 nerad underofficer) samt en civil byggnadsingenjör, vilka böra uppföras på staten för vederbörlig militärbefälsstab. Personalbehovet för fortifikationsförvaltningen på Gotland har försvarsutredningen ansett sig böra beräkna till en major, två kaptener, en fanjunkare och en fortifikationskassör ur fortifikationskåren jämte en expeditionsunderofficer (pensionerad underofficer), en civil byggnadsingenjör och en verkmästare av 2. klass. Denna personal har utredningen tidigare vid redogörelse för militärbefälsstaberna upptagit såsom tjänstgörande vid, och i fråga om underofficeren och de båda civila befattningshavarna även uppförd på staten för VII. militärbefälsstaben. Utredningen har emellertid vid beräknandet av personalbehovet utgått ifrån, att samma personal jämväl skall handhava fortifikationsförvaltningen för Gotlands kustartilleriförsvar. För fortifikations förvaltningen i Bodens fästning har försvarsutredningen beräknat personalbehovet till en regementsofficer, två kaptener, en kapten eller löjtnant, fyra fanjunkare, en sergeant och en fortifikationskassör, samtliga ur fortifikationskåren. Denna personal bör placeras vid kommendantsstaben i Boden, på vars stat därjämte, enligt vad försvarsutredningen tidigare anfört, torde böra uppföras följande för fortifikationsförvaltningen avsedda icke-ordinarie personal, nämligen en byggnadsingenjör och två verkmästare av 2. klass. Till kommendantsstabens stat synas vidare böra överföras en övermaskinist samt en förste och en andre montör, avsedda för Bodens fästning och för närvarande upptagna på staten för fortifikation skåren. Samma personalbehov — med undantag för övermaskinisten och montörerna — har beräknats för fortifikationsförvaltningen vid Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar. Den icke-ordinarie personalen torde i detta fall böra uppföras på marinens stater. Fortifikationsförvaltningen vid Blekinge kustartilleriförsvar torde kräva en personal om en regementsofficer, två kaptener, två fanjunkare, en sergeant och en fortifikationskassör ur fortifikationskåren varjämte en byggnadsingenjör och två verkmästare av 2. klass torde böra uppföras på marinens stater. För fortifikationsförvaltningen vid Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar beräknas personalbehovet till en major, två kaptener, två fanjunkare och en fortifikationskassör ur fortifikationskåren samt en byggnadsingenjör och en verkmästare av 2. klass på marinens stater. Motsvarande behov för Hemsö kustartilleriförsvar har beräknats till en kapten och en sergeant ur fortifikationskåren. Den utbyggnad av kustförsvarsanläggningarna, som ägt rum under de senaste åren, har medfört ett ökat behov av fortifikationspersonal vid marinförvaltningen. Försvarsutredningen har beräknat behovet till en överste, en major, två kaptener, en kapten eller löjtnant samt en departementsskrivare, samtliga ur fortifikationskåren. I fråga om byggnadsförvaltningen vid truppförbanden förutsätter försvarsutredningen ingen ändring utan utgår ifrån att denna tjänst alltfort bestrides av personal på truppförbandens (truppslagens) stater.

176 Utöver ovan nämnd personal vid myndigheter och staber m. m. erfordras för vissa uppgifter särskild personal såsom domänofficerare, skjutbaneunderofficerare m. fl. Liksom hittills bör för dessa uppgifter avses pensionerad personal. Omfattningen blir ungefär densamma som vid nuvarande organisation. Personalen har uppförts på personalförteckningarna för vederbörliga myndigheter och staber m. m. På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fortifikationskåren på sätt, som framgår av följande tabell. Tabellen är allenast att betrakta som en beräkningsgrund, och de olika beställningarna böra enligt utredningens mening icke bindas till vissa bestämda befattningar. Personalbehoret vid fortiflkationskåreii. 1

Underofficerare

lofficerare

N

g O: «2* O

< P

g

7i <—'• p O Xi H

CD

» 3 g" ?

o

CD

CD

CD

N p

x> 0a

CD

B

B B P CD B H

B

CD

>S

1 1

1 1

Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar

1 1

Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar.. Hemsö kustartilleriförsvar I.—Yl. militärbefälsstaberna VII. militärbefälsstaben samt Gotlands kustartilleriförsvar

— —

Summa Nuvarande stat

— —

— — — 1

— 6

ITP H O

GQ CD H

era B co •1

o p C".

1 1 1 1

— —

z " 21

—

—

* o

B

0ca

1 1 1

—

a S.

i

— — — — 4 4 2 2

CD

3 S- CSD CD

•i

1 7 2 2 2 2 2 1

ö

*Q P

<rh

Civilmilitär j personal

1 1 1 1

2 1 • — •

— — — 1

—

—

1 ,

På grund av ovanstående behovsberäkningar föreslår försvarsutredningen följande stat för fortifikationskåren: Lönegrad

Antal

Oa 6 Oa 5 Oa 4 Oa 4 el. Oa 3 Oa 3 Oa 3 el. Oa 2

2 3 4 6 22 11

Underofficerare: Fanjunkare Sergeanter

UO 2 UO 1

13 4

Civilmilitär personal: Fortifikatiönskassörer . . . Departementsskrivare .. .

Ca 18 Ca 17

6 3

Officerare: Överstar Överstelöjtnanter Majorer Majorer eller kaptener . Kaptener Kaptener eller löjtnanter

177 Till frågan om fortifikationskårens rekrytering återkommer försvarsutredningen senare under rubriken »Rekrytering». Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m. Intendenturkåren.

Intendenturkåren omfattar officerare och underofficerare avsedda för förvaltningstjänsten dels vid arméförvaltningens intendenturdepartement jämte under generalintendenten lydande centrala anstalter och förråd dels vid staber och truppförband. Kåren inrymmer vidare befälspersonal för intendenturtrupperna. Slutligen är på staten för intendenturkåren upptagen viss civilmilitär personal. Intendenturkårens sammansättning måste helt naturligt bliva beroende av den centrala förvaltningstjänstens framtida organisation, vilken för närvarande är föremål för särskild utredning och till vilken försvarsutredningen därför funnit sig icke böra taga ställning. Emellertid torde behovet av personal för den centrala förvaltningstjänsten vara i stort oberoende av förvaltningsorganens inre organisation. Försvarsutredningen har därför, utan att vilja föregripa 1941 års militära förvaltningsutredning, sett sig i stånd att framlägga vissa behovsberäkningar i fråga om personal, baserade på i huvudsak nuvarande organisation. Den för tjänstgöring vid intendenturdepartementet erforderliga personalen vid intendenturkåren har försvarsutredningen med hänsyn till den numera avsevärt ökade arbetsvolymen vid departementet funnit sig böra beräkna till 4 överstar, 2 överstelöjtnanter, 5 majorer, 16 kaptener, 1 fanjunkare och 2 departementsskrivare. Vid avvägningen av relationen mellan antalet beställningar i olika regementsofficersgrader har utredningen här, liksom i det följande, tagit hänsyn såväl till de olika befattningarnas vikt och ansvarsområde som till önskvärdheten av att genom gynnsamma befordringsförhållanden tillförsäkra kåren en kvalitativt god rekrytering. Under rubriken »Arméns centrala intendenturanstalter och -förråd» lämnar försvarsutredningen nedan en redogörelse för personalbehovet vid nämnda institutioner. Såsom utredningen tidigare angivit bör en kapten ur intendenturkåren avses för tjänstgöring vid försvarsstaben, en vid arméstaben och två vid arméinspektionen. Vid varje militärbefälsstab bör liksom hittills tjänstgöra en regementsofficer ur intendenturkåren och vid samtliga militärbefälsstaber på fastlandet dessutom en kapten ur samma kår såsom expeditionsintendent. Vid envar av I., II., I I I . och V. militärbefälsstaberna bör tillkomma ytterligare en kapten, avsedd såsom instruktör vid den frivilliga befälsutbildningen. Vid kommendantsstaben i Boden bör placeras en kapten ur intendenturkåren såsom intendent. För intendenturförvaltningstjänsten vid truppförbanden bör liksom hittills 12 - 8440 11

178 beräknas i regel en kapten och en förvaltare vid intendenturkåren för varje truppförband. Såsom befäl vid intendenturtrupperna erfordras enligt vad nedan anföres under »Intendenturtrupperna» sammanlagt 1 major, 6 kaptener, 8 löjtnanter, 3 förvaltare, 7 fanjunkare, 11 sergeanter och 37 furirer, vilka samtliga böra uppföras på staten för intendenturkåren. I syfte att rationalisera utbildningen i freds- och krigsförvaltningstjänst framlägger försvarsutredningen nedan under rubriken »Utbildningsanstalter» förslag till organiserande av en intendenturförvaltningsskola, till vilken intendentskurs, förvaltarkurs m. fl. utbildningskurser avses skola förläggas. Såsom chef för skolan bör beräknas en major och såsom adjutant och lärare en kapten, båda vid intendenturkåren. På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid intendenturkåren på sätt, som framgår av följande tabell. Tabellen är att betrakta såsom en beräkningsgrund, och de olika beställningarna böra enligt utredningens mening icke bindas till vissa bestämda befattningar. Officerare

Civilmilitär personal i

Underofficerare

•2\ a-

£3 2B 3 3

Försvarsstaben Arméstaben och arméinspektionen Intendenturdepartementet Arméns intendenturförråd i Stockholm, Nässjö och Boden Förplägnadsanstalterna iHässleholm och Östersund Arméns centrala beklädnadsverkstad Tre centralförråd Sju militärbefälsstaber Kommendantsstaben i Boden Nitton infanteriregementen Tre kavalleriregementen F y r a pansarregementen Nio artilleriregementen och -kårer Sju luftvärnsregementen och -kårer Tre ingenjörkårer Signalregementet Fyra trängkårer Intendenturtrupperna Intendenturförvaltning-sskolan . . Summa Reserv Totalsumma Nuvarande stat

1 3 16

-

5 =

1 i —

19 , 3 — 4 9 7 , 3 —

14 ! 92 2 |

-

-

2 1 3

— —

19 3 4 9 7

3 1 4 3

8 , 15 37

94 j 8

74 ; 8

-iJ 2

2 j3 2! 3

På grund av ovanstående behovsberäkningar föreslår försvarsutredningen följande stat för intendenturkåren:

179 Lönegrad

Antal

Majorer Kaptener Löjtnanter

Oa 6 Oa 5 Oa 4 Oa 3 Oa 2

4 6 14 94 8

Underofficerare: Förvaltare Fanjunkare Sergeanter

UO 3 UO 2 UO 1

72 8 15

Ma 3

38 Ca 17 Ca 7

2 3

Officerare i Överstar

Överstelöjtnanter

Manskap: Furirer Civilmilitär personal: Departementsskrivare Förrådsvaktmästare . .

Arméns centrala intendenturanstalter

och -förråd.

Följande centrala anstalter och förråd lyda för närvarande under generalintendenten nämligen: arméns intendenturförråd i Stockholm, Karlsborg och Boden, förplägnadsanstalterna i Hässleholm och Östersund, centrala beklädnadsverkstaden samt de under år 1941 nytillkomna tre centralförråden. I vad rör dessa anstalter och förråd förutsätter försvarsutredningen ingen ändring utom beträffande intendenturförrådet i Karlsborg. Lokalutrymmena för i Karlsborg förlagda truppförband och anstalter m. m. äro för närvarande otillräckliga, vilket särskilt ur mobiliseringssynpunkt medför svårigheter. Angelägna nybyggnadsbehov föreligga bland annat vid intendenturförrådet. Genom tillkomsten av Andra tygkompaniet, vilket icke lämpligen kan förläggas till annan ort än Karlsborg, enär kompaniet av praktiska skäl måste anslutas till befintlig tygstation, bliva förhållandena i detta avseende ytterligare försämrade. Såväl på grund härav som med hänsyn till kommunikationerna synes arméns intendenturförråd, utom kronobageriet och havremagasinet, samt Int 2 böra förflyttas till annan ort, varvid Tyg 2 kan övertaga frigjorda lokalutrymmen och mobiliseringsförhållandena förbättras. Av krigsorganisatoriska skäl föreslår försvarsutredningen, att arméns intendenturförråd i Karlsborg samt Int 2 förläggas till trakten av Nässjö, där nya byggnader böra uppföras för förrådet och kompaniet. Behovet av personal ur intendenturkåren vid intendenturanstalterna och förråden har försvarsutredningen beräknat på sätt nedan angives. Vad beträffar erforderlig pensionerad personal i arvodesbefattning samt icke-ordinarie personal synes denna böra upptagas på arméförvaltningens stat, varför försvarsutredningen icke finner anledning att närmare ingå på detta personalbehov. För vart och ett av de tre intendenturförråden bör beräknas en major, en kapten, tre förvaltare (i Boden fyra, varav en avsedd för fästningsmagasinet) och en sergeant (i Stockholm två).

180 De båda förplägnadsanstalterna kräva vardera en förvaltare, liksom även centralförråden. Såsom chefer för centralförråden böra avses pensionerade kaptener, vilka torde böra upptagas på staten för arméförvaltningen. För arméns centrala beklädnadsverkstad beräknar utredningen en överstelöjtnant, en kapten och en förvaltare. In tenden tur trupperna.

Intendenturtrupperna äro för närvarande i fredstid organiserade på tre intendenturkompanier, förlagda till respektive Stockholm, Karlsborg och Boden. I vad avser antalet intendenturkompanier ifrågasätter försvarsutredningen ingen ändring. För intendenturkompaniet i Stockholm bör i samband med garnisonens utflyttning till Järvafältet därstädes uppföras ett nytt etablissement. Intendenturkompaniet i Karlsborg bör på skäl, som försvarsutredningen ovan framhållit, förflyttas till trakten av Nässjö, där erforderliga byggnader böra uppföras för kompaniet i anslutning till det likaledes till trakten av Nässjö förflyttade intendenturförrådet. Intendenturkompaniet i Boden bör bibehålla nuvarande förläggning. På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att intendenturtrupperna i fred organiseras på följande intendenturkompanier: I n t 1 Första intendenturkompaniet Stockholm (Järvafältet). I n t 2 Andra intendenturkompaniet Nässjö. Int 3 Tredje intendenturkompaniet Boden. På grund av sin belägenhet kunna intendenturkompanierna i förplägnadshänseende icke lämpligen ansluta till annat truppförband utan synas böra självständigt bestrida sin förplägnadstjänst. Den årliga utbildningskontingenten vid intendenturtrupperna framgår av särskilt bihang. Till I n t 1 böra därjämte förläggas intendenturtruppernas officersaspirantskola samt en krigskassörskola. På grund härav blir behovet av befäl vid intendenturkompanierna följande: Int 1 Major Kaptener Löjtnanter Förvaltare Fanjunkare Sergeanter Furirer

1 2 4 1 3 5 13

Int 2

Int 3

~2 2

2 2 1 2 3 12

l 3 12

!

Befälsbehovet är något större än det nuvarande, vilket har sin grund i den nytillkomna efterutbildningen (omskolningen). Med den omfattning förvaltningstjänsten vid intendenturkompanierna numera erhållit har utredningen vidare funnit sig böra beräkna en förvaltare för varje kompani. Denna personal bör upptagas på intendenturkårens stat liksom även en förrådsvaktmästare för varje intendenturkompani i lönegraden Ca 7. För förrådstjänsten erfordras vidare vid varje intendenturkompani två

181 förrådsmän i lönegraden MEo 5 och för förplägnadstjänsten en husmoder av 2. klass i lönegraden MEo 6 och en biträdande husmoder i lönegraden MEo 4. Behovet av skrivbiträden i lönegraden MEo 2 utgör vid Int 1 två och vid övriga intendenturkompanier ett. Samtlig här nämnd icke-ordinarie personal synes böra upptagas på särskild stat för intendenturtrupperna. På samma stat böra även uppföras en expeditionsunderofficer (pensionerad underofficer) och ett skrivbiträde avsedda för intendenturförvaltningsskolan. På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande stat för in tenden turtrupperna: ... Pensionerad

Lönegrad

Int 1

—

—

MEo 5 MEo 6 MEo 4 MEo 2

1 1 2

Int 2

Int 3

Intendenturförvaltningsskolan

personal i arvodesbefattning.

ExpcditioLisunderofficer Icke-ordinarie

personal.

Förrådsmän Husmoder av 2. klass Skrivbiträden

2 1 1 1

2 1 1 1

1 Fältläkarkåren. Enligt nu gällande organisation omfattar fältläkarkåren dels inom sjukvården vid armén permanent tjänstgörande läkare, dels bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vilka äro skyldiga att tjänstgöra högst 272 månader årligen, dels extra bataljonsläkare vid vissa garnisonssjukhus samt dels slutligen läkare på övergångsstat, på reservstat och i fältläkarkårens reserv. I detta hänseende ifrågasätter försvarsutredningen ingen ändring. Till frågan angående chefsskapet över fältläkarkåren återkommer utredningen framdeles. Till fältläkarkåren hörande, inom den militära sjukvården permanent tjänstgörande läkare äro för närvarande placerade till tjänstgöring vid sjukvårdsstyrelsen och sjukvårdsinspektionen, garnisonssjukhusen, arméfördelningsstaberna (motsvarande) och truppförbanden. I nu gällande dispositioner i detta hänseende bliva vissa ändringar erforderliga såväl med hänsyn till föreslagna förändringar beträffande försvarsväsendets och det militära sjukvårdsväsendets högsta ledning som till den ökade belastning på sjukvårdsväsendet vid armén, vilken kan väntas bliva en följd av den utsträckta första tjänstgöringstiden. I vad rör sjukvårdstjänsten i Boden synes därjämte en principiell omläggning påkallad för att avlägsna vissa olägenheter, som vidlåda nuvarande system. I det föregående har omnämnts, att den pågående militära förvaltningsutredningen avser att framlägga förslag om inrättande av en för hela försvarsväsendet gemensam sjukvårdsförvaltning. För armésjukvårdens vidkom-

182 mande innebär förslaget, att den gemensamma sjukvårdsförvaltningen övertager de uppgifter, vilka för närvarande påvila arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Den nuvarande generalfältläkarbeställningen kommer därmed att bortfalla, liksom ock den nuvarande överfältläkarbeställningen. I stället avses tillkomma en arméöverläkare i lönegraden Cb 2 på fältläkarkårens stat. Den nuvarande sjukvårdsinspektionen avses skola inordnas i arméinspektionen och bilda dennas sjukvårdsavdelning med arméöverläkaren såsom avdelningschef, tillika inspektör för sjukvården vid armén. Arméöverläkaren skall även vara chef för fältläkarkåren. Nedanstående personalberäkningar hänföra sig till den föreslagna nya organisationen. Några hållpunkter för beräkning av behovet av läkare tillhörande fältläkarkåren vid den för försvaret gemensamma sjukvårdsförvaltningen hava icke stått försvarsutredningen till buds. Utredningen har emellertid preliminärt antagit att, i analogi med vad som för närvarande är fallet beträffande arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, en regementsläkare ur kåren permanent bör avses för tjänstgöring vid försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning. Det förslag i fråga om sjukvårdsförvaltningens framtida organisation, som är att vänta från 1941 års militära förvaltningsutredning, kan komma att giva anledning till ändring härutinnan. För arméinspektionens sjukvårdsavdelning beräknar utredningen behovet av läkare till, förutom arméöverläkaren, två regementsläkare och en bataljonsläkare ur fältläkarkåren. För varje militärbefälsstab bör, liksom hittills för arméfördelningsstaberna, beräknas en fältläkare. Tidigare har någon sådan icke funnits vid militärbefälsstaben på Gotland, där befattningen såsom stabsläkare upprätthållits av regementsläkaren vid I 18 vid sidan av dennes ordinarie tjänst vid regementet. Den utökade första tjänstgöringen för de värnpliktiga och omläggningen av inskrivningsväsendet komma emellertid att pålägga stabsläkaren ökade arbetsuppgifter. Krigsförberedelsearbetet för sjukvårdstjänsten på Gotland har även tagit ökad omfattning. På grund härav synes en särskild beställningshavare böra avses för stabsläkartjänsten jämväl vid militärbefälsstaben på Gotland, vilket även torde ha sin betydelse i betraktande av de svårigheter att vid behov åstadkomma en förstärkning av läkarpersonalen på Gotland som kunna uppträda i ett avspärrningsläge. Den militära sjukvårdstjänsten i Boden är för närvarande organiserad på följande sätt: Vid staben vid Övre Norrlands trupper tjänstgöra en fältläkare, två regementsläkare och två bataljonsläkare, vilka samtliga tillika upprätthålla befattningar vid garnisonssjukhuset, fältläkaren såsom chefläkare, regementsläkarna såsom avdelningsläkare och bataljonsläkarna såsom underläkare. Vid garnisonssjukhuset tjänstgöra därutöver två regementsläkare samt ett antal extra bataljonsläkare, vilka vid sidan av sjukhustjänsten tillfälligt kunnat beordras till tjänstgöring vid truppförbanden i Boden. Särskilda läkare finnas icke vid något truppförband inom garnisonen. Detta system för bestridande av sjukvårdstjänsten inom Bodens garnison har visat sig medföra vissa olägenheter. De läkare, som ombesörjt läkarvården vid de olika truppförbanden, hava icke blivit i erforderlig grad sam-

183 manknutna med vederbörligt truppförband och därför ofta icke känt tillräckligt ansvar för sjukvården vid detta. Truppförbandscheferna hava också saknat det fasta stöd i sjukvårdsfrågor, som de måste göra anspråk på och som endast torde kunna säkerställas genom att särskilda läkare permanent placeras vid truppförbanden. För att komma till rätta med dessa olägenheter vill försvarsutredningen föreslå, att sjukvårdstjänsten inom Bodens garnison organiseras på följande sätt. Vid kommendantsstabeu placeras en fältläkare, vilken tillika är chefläkare vid garnisonssjukhuset. Vid garnisonssjukhuset placeras i övrigt endast det antal läkare, som helt tagas i anspråk av verksamheten vid sjukhuset, nämligen tre regementsläkare och fyra extra bataljonsläkare. Vid 119 placeras, liksom vid övriga infanteriregementen, en regementsläkare och en bataljonsläkare. Samma antal läkare placeras även vid A 8 och dessa läkare bestrida jämväl sjukvårdstjänsten vid S 1 B, Tyg 3 och Int 3. Slutligen placeras vid vardera A 5 och Ing 3 en bataljonsläkare. Truppförbandsläkarna böra jämväl, på sätt under »Garnisonssjukhusen» angives, fullgöra viss tjänst vid garnisonssjukhuset. Behovet vid övriga garnisonssjukhus av sjukhusläkare tillhörande fältläkarkåren beräknar försvarsutredningen, i överensstämmelse med vad som anföres under »Garnisonssjukhusen», sålunda. Vid vartdera av garnisonssjukhusen i Eksjö och Linköping erfordras en regementsläkare och en extra bataljonsläkare, vid garnisonssjukhusen i Sollefteå och Skövde en regementsläkare och två extra bataljonsläkare samt vid garnisonssjukhuset i Karlsborg en bataljonsläkare. För närvarande upprätthållas befattningarna såsom chefläkare vid ovan nämnda garnisonssjukhus av regementsläkaren vid något på vederbörlig ort förlagt truppförband vid sidan av dennes ordinarie tjänst vid regementet. Sålunda äro regementsläkarna vid 14, 112, 121, A 9 och T 2 tillika chefläkare vid garnisonssjukhusen i respektive Linköping, Eksjö, Sollefteå, Karlsborg och Skövde. Med den ökade arbetsbörda, som på grund av den utsträckta första tjänstgöringstiden för de värnpliktiga kan beräknas komma att påvila regementsläkarna, torde det emellertid icke längre bliva möjligt att med regementsläkartjänsten förena befattningen såsom chefläkare vid ett större garnisonssjukhus. Utredningen föreslår därför, att särskilda beställningshavare avses för chefläkarbefattningarna vid samtliga garnisonssjukhus utom i Karlsborg. Vid sistnämnda garnisonssjukhus synes tjänsten som chef läkare fortfarande kunna bestridas av regementsläkaren vid Lv 1. Här nämnda chefläkarbefattningar hava inräknats i det ovan angivna personalbehovet. Vid garnisonssjukhusen tjänstgörande regementsläkare, bataljonsläkare och extra bataljonsläkare ur fältläkarkåren torde liksom för närvarande böra uppföras å staten för garnisonssjukhusen. Behovet vid garnisonssjukhusen av annan läkarpersonal än sådan tillhörande fältläkarkåren ävensom behovet av övrig personal redovisas i annat sammanhang (»Garnisonssjukhusen»). Behovet av läkare vid truppförbanden i övrigt har försvarsutredningen beräknat enligt nedanstående. Vid varje infanteriregemente erfordras en regementsläkare och en batal-

184 jonsläkare. Samma antal läkare bör även beräknas för artilleriregementena och trängkårerna. Av pansarregementena böra P 3 och P 4, vid vilka regementen inskrivningsverksamhet kommer att äga rum på samma sätt som vid infanteriregementena, erhålla vardera en regementsläkare och en bataljonsläkare. Vid övriga pansarregementen erfordras endast en regementsläkare. För luftvärnsregementena bör likaledes beräknas en regementsläkare. Vid S 1 bör på grund av ökat arbetsomfång nuvarande bataljonsläkarbeställning utbytas mot en regementsläkarbeställning. Kavalleriregementena, artillerikårerna, luftvärnskårerna och ingenjörkårerna böra vardera erhålla en bataljonsläkare. Vid krigsskolan finnes för närvarande en bataljonsläkarbeställning. Innehavaren äger jämväl skyldighet att meddela undervisning i militär hälsolära. Han skall vidare följa krigsskolan på övningar såväl sommar- som vintertid. Med hänsyn härtill synes det önskvärt att till ifrågavarande tjänst knytes en yngre, vetenskapligt intresserad läkare, som dels kan tillföra undervisningen nya impulser, dels äger fysiska förutsättningar för att kunna följa krigsskolan på övningar utom förläggningsorten. Enligt försvarsutredningens mening torde de bästa möjligheterna för att erhålla en läkare med dessa kvalifikationer skapas genom att en bataljonsläkare vid fältläkarkåren på förslag av arméöverläkaren och efter eget åtagande beordras såsom arvodesläkare vid krigsskolan för viss tid, exempelvis tre år åt gången. Utredningen föreslår sålunda, att den ordinarie bataljonsläkarbeställningen vid krigsskolan indrages och att i stället en bataljonsläkare vid fältläkarkåren beräknas såsom arvodesläkare vid skolan. Arméns underofficersskola har hittills med avseende på sjukvården anslutit till I 8. Med tillkomsten av försvarsväsendets läroverk och därmed följande omfattande internatförläggning vid underofficersskolan blir detta icke längre möjligt utan bör en särskild bataljonsläkare avses för skolan. Inom armésjukvården föreligger årligen ett behov av extra läkare i samband med övningar i högre förband ävensom vid förfall för ordinarie läkare till följd av semester, sjukdom och kommendering samt vid uppstående vakanser. Extra läkare erfordras även för inskrivningsförrättningarna samt för att bestrida sjukvårdstjänsten vid skidlöparbataljonen. Behovet av extra läkare vid övningar i högre förband torde i regel kunna tillgodoses genom anlitande av värnpliktiga läkare, vilka fullgöra facktjänstgöring. I övrigt torde behovet av extra läkare böra fyllas med bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vilka äro skyldiga att tjänstgöra 2Va månader årligen. Det erforderliga antalet bataljonsläkare vid fältläkarkåren har försvarsutredningen beräknat enligt följande grunder. Vid truppförband, där såväl regementsläkare som bataljonsläkare finnas, förutsättas dessa läkare vikariera för varandra under semester och vid förfall på grund av sjukdom eller av annan anledning. Där endast en läkare finnes, måste denne vid ledighet eller förfall ersättas med en extra läkare. Sammanlagt beräknas av denna anledning årligen behöva uttagas 52 extra

185 tjänstgöringsmånader motsvarande 21 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vartill bör läggas en reserv om 2 läkare. För här ifrågavarande ändamål erfordras sålunda 23 bataljonsläkare vid fältläkarkåren. For inskrivningsförrättningarna förutsattes en läkare kunna ställas till förfogande från vart och ett av de 30 regementen, vilka enligt ovan föreslagits skola erhålla två ordinarie läkare. Härutöver erfordras emellertid 18 läkare under två månader. Genom anlitande av militärläkare på reservstat och i reserven torde 9 av dessa platser kunna fyllas, medan de återstående 9 måste utgöras av bataljonsläkare vid fältläkarkåren. För att tillgodose behovet av läkarvård vid skidlöparbataljonen måste uttagas sammanlagt 5 extra tjänstgöringsmånader motsvarande 2 bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Slutligen bör, som ovan nämnts, beräknas 1 bataljonsläkare vid fältläkarkären för krigsskolan. Det sammanlagda behovet av bataljonsläkare vid fältläkarkåren blir enligt ovanstående beräkningsgrund 35, vilket innebär en ökning med 5 i jämförelse med nuvarande antal. Det obetydliga överskott av arbetskraft, som uppkommer genom att endast 2 månader av disponibla 2V2 uttagas av de vid inskrivningsförrättningarna medverkande läkarna, bör betraktas som en nödvändig reserv. Med hänsyn till vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fältläkarkåren på sätt, som framgår av följande tabell. gEw £ w S-j ^ E *g "

-rf

'

3 £?! Försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning Arméinspektionens sjukvårdsavdelning Sju militärbefälsstaber Kommendantsstaben i Boden Nitton infanteriregementen Tre kavalleriregementen P 1 och P 2 P 3 och P 4 Sju artilleriregementen Två artillerikårer Tre luftvärnsregementen F y r a luftvärnskårer Tre ingen,]örkårer Signalregementet F y r a trängkårer Arméns underofficersskola Garnisonssjukhusen Fältläkarkåren

19 2 2 7

19 3 2 7 2 4 3 4 1 1

10 35

Summa Nuvarande stat

w

l

)

)39

*) För närvarande finnas en generalfältläkare och en överfältläkare. 2 ) Dessutom en regementsläkare vid Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar, vilken enligt gällande bestämmelser skall indragas vid nuvarande innehavares avgång.

186 På grundval av ovanstående personalberäkning föreslår försvarsutredningen följande personalförteckning för fältläkarkåren: ....

. . .

.

Orainane tjänstemän: Civilmilitär personal: Chef, arméöverläkare 1; Fältläkare Regementsläkare vid garnisonssjukhusen ;se »Garnisonssjukhusen») Regementsläkare i Bataljonsläkare vid garnisonssjukhuset i Karlsborg (se »Garnisonssjukhusen») Bataljonsläkare Icke-ordinarie

Lönegrad

Antal

Cb 2 Ca 28

1 8

— Ca 26

— 41

— Ca 22

— —

35 —

personal:

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren Extra bataljonsläkare (se »Garnisonssjukhusen»)

l ) Intill dess ifrågasatt förändring med avseende på sjukvårdsstyrelsens ställning äger rum bör på personalförteckningen för fältläkarkären i stället för arméöverläkaren upptagas; Chef, generalfältläkaren Cb 3 1 Överfältläkare Ca 30 ].

Fältläkarkårens reservstat och reserv behandlas av utredningen i annat sammanhang (»Keservanställd personal»).

Fältveterinärkåren. Fältveterinärkåren omfattar enligt nu gällande organisation dels inom veterinärvården vid armén permanent tjänstgörande ordinarie veterinärer dels veterinärer i kårens reserv. Av skäl, vilka försvarsutredningen nedan framlägger, synes veterinärpersonalen vid armén böra utökas med ett antal icke-ordinarie bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren varjämte en reservstat för fältveterinärkåren bör inrättas. Det förslag avseende den framtida gestaltningen av arméns ledande organ, vilket försvarsutredningen framlagt i ett tidigare sammanhang, innebär bland annat, att nuvarande veterinärinspektionen inordnas i arméinspektionen och bildar dennas veterinäravdelning med överfältveterinären såsom avdelningschef, tillika inspektör för veterinärvården vid armén. Utan hinder härav bör överfältveterinären alltfort kunna vara chef även för intendenturdepartementets häst- och veterinärbyrå, därest denna i det förslag avseende förvaltningstjänstens ordnande, som är att förvänta från 1941 års militära förvaltningsutredning, kommer att kvarstå oförändrad. Överfältveterinären synes böra uppföras på staten för fältveterinärkåren med oförändrad lönegrad Ca 30. För arméinspektionens veterinäravdelning har försvarsutredningen beräknat behovet av veterinärer till, förutom överfältveterinären, en regementsveterinär och en bataljonsveterinär.

187 Då 1941 års militära förvaltuingsutrednings förslag till organisation av intendenturdepartementet ännu icke föreligger, har försvarsutredningen varit hänvisad till att räkna med oförändrat behov av veterinärer för departementets häst- och veterinärbyrå, nämligen, förutom överfältveterinären, en regementsveterinär. Förvaltningsutredningens förslag kan komma att giva anledning till ändring härutinnan. För varje militärbefälsstab med undantag av VII. militärbefälsstaben bör beräknas en fältveterinär och för kommendantsstaben i Boden en regementsveterinär. Behovet av veterinärer vid truppförband och skolor m. m. synes böra beräknas med tillämpning av enahanda grunder som för närvarande gälla, med de avvikelser, som framgå av det följande. Vid Ing 1 finnes för närvarande en bataljonsveterinärbeställning, vilken dock enligt 1936 års försvarsbeslut skall indragas vid nuvarande innehavares avgång, varefter det skall åligga regementsveterinären vid arméförvaltningens intendenturdepartement att bestrida veterinärvården vid kåren. Vid S 1 bestrides veterinärvården för närvarande av regementsveterinären vid veterinärinspektionen. Erfarenheterna visa emellertid, att båda de ovan nämnda regementsveterinärerna behöva tagas helt i anspråk för sin tjänst vid intendenturdepartementet respektive arméinspektionens veterinäravdelning. Ölägenheterna härav hava för S 1 vidkommande starkt framträtt under de senaste åren, särskilt vid tillfällen, då tjänstgöring för regementsveterinären utom förläggningsorten erfordrats. På grund av det anförda föreslår försvarsutredningen, att beställningen för en bataljonsveterinär vid Ing 1 bibehålies med skyldighet för innehavaren att jämväl bestrida veterinärvårclen vid S 1. För hästvården vid truppförbanden är det av avgörande bet} r delse, att underofficerarna och underbefälet äga ingående kännedom om hästen och dess vård. Grundläggande utbildning härutinnan bibringas vid underbefälsskolorna. Enligt försvarsutredningens mening bör denna utbildning i vad avser de blivande underofficerarna kompletteras och fördjupas genom särskild undervisning vid arméns underofficersskola under sakkunnig ledning. På grund härav föreslår utredningen, att på fältveterinärkårens stat uppföres en beställning för en bataljonsveterinär avsedd för arméns underofficersskola. Veterinärvården vid Herrevadsklosters remontdepå bestrides för närvarande av bataljonsveterinären vid K 2. I samband med att detta regemente ombildas till pansarregemente kommer emellertid nämnda beställning att indragas. Erfarenheterna hava visat, att stora krav måste ställas på veterinärvården vid remontdepåerna. Sjukdomsfrekvensen bland remonter är hög, särskilt i vad rör smittsamma sjukdomar, och sjukdomsfallens art gör daglig tillsyn av veterinär nödvändig. Försvarsutredningen föreslår därför, att en särskild veterinär beräknas för Herrevadsklosters remontdepå och att med hänsyn härtill en ny bataljonsveterinärbeställning uppföres på fältveterinärkårens stat.

188 Bataljonsveterinärer

—

*)1

£?

-)

r, co

Arméinspektionens veterinäravdelning Intendenturdepartementets häst- och veterinärbyrå I. militärbefälsstaben II.

militärbefälsstaben

III.

militärbefälsstaben

IV.

militärbefälsstaben

1 1

~

—

"~

__

—

—

—

—

•

—

—

—

1 V. militärbefälsstaben VI. militärbefälsstaben Kommendantsstaben i Boden

-

1 1

—

— —

—

—

—

K 1 . K2 . K 3 . A 1 . A 2 . A 3 . A 4 . I n g 1. I n g 2. TI... T2...

--

—

1 )1 1 »)1 4 )1 1 1 1 1 1 1

— — __ — — — — — — — —

1 1

—

—

—

•

—

— — — — — — — — — —

T3 T4 Ridskolan Arméns underofficersskola Herrevadsklosters remontdepå Fältveterinärkåren . . .

—

—

Summa

1 1

Nuvarande antal

—

—

— 1 1

— — — — — —

-

2 Anmärkningar

*) Veterinärvården vid och arméstaberna.

—

_

ataljonsveteriärer vid fältveterinärkåren

"'.ältveterinärer

Regementsveterinärer

p:

co

försvars-

llcgementsveterinärs åligganden vid A 3. Regements veterinärs åligganden vid A 4. Regemcntsveterinärs åligganden vid K 3. Regemcntsveterinärs åligganden vid K 1. Veterinärvården vid I 2. » » Lv 7. [ Regemcntsveterinärs respektive ! bataljonsveterinärs åligganden vid truppförband i Boden. Veterinärvården vid P ] . *) Veterinärvården vid I 20. Veterinärvården vid P 4 och S 1 Sk. 3 ) Veterinärvården vid I 1 och L v 3 . 4 ) » » Lv 6. Veterinärvården vid 1 6 och S 1 K. » » 15. » » S i . » » 1 12. » » I 4 och Lv 2. i) » Gudhems remontdepå. >» » 121.

—

— , —

—

—

1 10

Veterinärvården vid I 8. n » Herrevadsklosters dressyranstalt.

På grund av ovanstående personalberäkning föreslår försvarsutredningen följande personalförteckning för fältveterinärkåren:

Ordinarie Civilmilitär personal: Chef, överfältveterinär Fältveterinärer Regementsveterinärer Bataljonsveterinärer

Lönegrad

Antal

Ca 30 Ca 26 Ca 22 Oa 20

1 6 7 17

tjänstemän• '

Icke-ordinarie personal. Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren

189 Vid övningar i högre förband uppstår årligen ett behov av extra veterinärer, särskilt vid kavalleri- och artilleriregementena. Detta behov torde emellertid i regel kunna tillgodoses genom anlitande av värnpliktiga veterinärer, som fullgöra facktjänstgöring. E t t ytterligare behov av extra veterinärer uppkommer vid ordinarie beställningshavares semester eller förfall på grund av sjukdom eller kommendering ävensom vid uppstående vakanser. Vid truppförband med två veterinärer torde man i regel icke behöva räkna med något behov av vikarier. För övriga truppförband har försvarsutredningen beräknat behovet till sammanlagt 46 extra tjänstgöringsmånader. Tidigare har behovet av extra veterinärer i stor utsträckning kunnat fyllas genom att personal i reserven inkallats till tjänstgöring. På grund av det nya system för rekrytering av fältveterinärkårens reserv som i annat sammanhang (»Eeservanställd personal») föreslås kommer emellertid tillgången på personal i reserven att väsentligt nedgå. Till någon del torde denna nedgång kunna kompenseras genom att värnpliktig personal i samband med facktjänstgöring i ökad utsträckning tages i anspråk såsom vikarier för ordinarie veterinärer. För att öka tillgången på militärveterinärer kommer försvarsutredningen vidare i det följande att föreslå inrättande av en reservstat för fältveterinärkåren, omfattande två regementsveterinärer och två bataljonsveterinärer. Genom anlitande av personal på reservstat och i reserven samt av värnpliktig personal torde omkring 21 av de årligen erforderliga 46 extra tjänstgöringsmånaderna kunna beräknas bliva fullgjorda, medan återstående behov, omfattande 25 tjänstgöringsmånader, måste tillgodoses på annat sätt. På grund härav föreslår försvarsutredningen, att en ny kategori av militärveterinärer upptages på fältveterinärkårens stat, nämligen bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, vilka inom fältveterinärkåren böra erhålla en ställning motsvarande bataljonsläkarnas vid fältläkarkåren. Med en årlig tjänstgöringsskyldighet för bataljonsveterinärerna vid fältveterinärkåren om 2V2 månader, uppgår behovet av sådana veterinärer till 10, vilket antal sålunda bör uppföras på staten för fältveterinärkåren. På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fältveterinärkåren på sätt som framgår av tabell å sid. 188. Arméns sjuksköterskekår. I arméns sjuksköterskekår inräknas för närvarande samtliga vid truppförbanden anställda sköterskor. I anslutning till arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har ämbetsverket föreslagit, att jämväl för vissa av arméns skolor upptagna sjuksköterskebefattningar måtte överföras till sjuksköterskekåren. Utredningen ansluter sig till detta förslag. För närvarande finnes vid varje truppförband och för varje skola med egen sjukavdelning en sköterska i lönegraden Eo 7. Sammanlagt för trupp-

190 förband och skolor finnas upptagna 48 dylika sålunda fördelade:

sjuksköterskebefattningar,

1 vid varje infanteriregemente =21 1 vid varje kavalleriregemente === 4 1 vid varje artilleri- och luftvärnsartilleriregemente samt vid var och en av beredskapsdivisionerna i Sundsvall och Malmö =13 1 vid varje ingenjörkår = 3 1 vid Signalregementet = 1 1 vid varje trängkår = 4 1 vid krigsskolan = 1 1 vid arméns underofficersskola = 1 Summa 48 Försvarsutredningen föreslår, att i huvudsak samma beräkningsgrunder som hittills även i fortsättningen tillämpas, dock med de ändringar, som i det följande närmare motiveras. Utredningen har i annat sammanhang föreslagit en utökning av antalet truppförband. Sammanlagt har föreslagits en ökning i förhållande till nuvarande antal med fyra truppförband, för vilka sjuksköterskor i enlighet med ovan anförda beräkningsgrunder erfordras. På grund härav föreslås, att fyra nya sjuksköterskebefattningar för ovan angivet behov måtte uppföras på staten för arméns sjukvårdsväsende. I anslagsäskandena för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen med förebärande av särskilda skäl hemställt, att för envar av trängkårerna ytterligare en sjuksköterskebefattning, avsedd för s. k. instruktionssköterska, måtte inrättas; att en befattning som sjuksköterska vid infanteriskjutskolan likaledes måtte inrättas samt att sjuksköterskekåren måtte utökas med ytterligare två befattningar för ambulerande sjuksköterskor i Stockholm och Boden. De sålunda föreslagna ändringarna finner utredningen väl motiverade och föreslår sålunda, att ytterligare sju sjuksköterskebefattningar för ovan angivna ändamål uppföras på staten för arméns sjukvårdsväsende. Härutöver torde för Göta trängkårs kompani i Nora, där sjukvårdsutbildning kommer att bedrivas året runt, böra beräknas en instruktionssköterska. I nyssberörda anslagsäskanden har arméförvaltningen vidare anfört, att ett genomförande av den föreslagna nya freds- och krigsorganisationen syntes kräva, att vid vissa truppförband ytterligare en sjuksköterska anställdes. Under hänvisning till den pågående försvarsutredningen har ämbetsverket likväl inskränkt sig till att äska medel för anställande tills vidare av ett ökat antal extra sjuksköterskor. Utredningen anser emellertid, att tillräckliga erfarenheter ännu icke föreligga för ett bestämt ställningstagande till frågan om en permanent utökning av antalet sjuksköterskor vid truppförbanden. I stället har utredningen i annat sammanhang (»Kostnadsberäkningar för armén») föreslagit, att utgiftsposten för extra sjuksköterskor

191 måtte upptagas till det belopp, som av arméförvaltningen äskats för budgetåret 1942/43. På grund av vad sålunda anförts föreslår utredningen, att på staten för arméns sjukvårdsväsende uppföras sammanlagt 60 befattningar för sjuksköterskor i lönegraden MEo 7, fördelade till tjänstgöring på följande sätt: 1 vid varje infanteriregemente 1 vid varje kavalleriregemente 1 vid varje pansarregemente 1 vid varje artilleriregemente och -kår 1 vid varje luftvärnsregemente och -kår 1 vid varje ingenjörkår 1 vid Signalregementet 2 vid varje trängkår 1 vid Göta trängkårs kompani i Nora 1 vid infanteriskjutskolan 1 vid krigsskolan 1 vid arméns underofficersskola med försvarsväsendets läroverk 1 ambulerande sjuksköterska i Stockholm 1 ambulerande sjuksköterska i Boden

=19 == 3 = 4 = 9 = 7 3 = — 1 — 8 = 1 — 1 — i = 1 = 1 = 1 Summa 60

I förhållande till nuvarande stat innebär förslaget en ökning av antalet sjuksköterskebefattningar vid armén med 12.

Garnisonssjukhusen. Antalet garnisonssjukhus är för närvarande sex, nämligen garnisonssjukhusen i Karlsborg, Skövde, Eksjö, Linköping, Sollefteå och Boden. Därtill komma garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Någon förändring härutinnan ifrågasattes icke. I ett den 3 november 1939 av inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga avgivet betänkande angående vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor hava föreslagits bland annat vissa förändringar i fråga om garnisonssjukhusens personal. På grundval härav har därefter viss mindre ökning av såväl antalet läkare som övrig personal av riksdagen beslutats. Vid den tidpunkt, då nyssnämnda betänkande avgavs, kunde de ändringar i fråga om försvarskrafternas organisation samt utbildningstiden för de värnpliktiga, som nyligen genomförts eller varom förslag nu framlägges, icke förutses. Jämförd med den organisation, som de sakkunniga lagt till grund för sitt betänkande, kommer den blivande organisationen att ställa väsentligt ökade krav icke endast på truppförbandsläkarna utan jämväl på personalen vid garnisonssjukhusen. I förevarande sammanhang bör även beaktas, att, sedan ifrågavarande betänkande avgavs, en del tidigare icke använda undersökningsmetoder (tuberkulosspaning, blodgruppsbestämning m. m.) samt vacci-

192 nationer av olika slag blivit föreskrivna inom den militära sjukvården, vilket allt i hög grad tager läkarnas tid och arbete i anspråk. Slutligen måste hänsyn tagas till att garnisonssjukhusen, för att vinna klientelets förtroende böra tillförsäkras lika högt kvalificerad personal som de civila sjukhusen. Därest arbetsbördan för personalen på de förra blir större än för motsvarande befattningshavare vid lasaretten utan att häremot svarande kompensation erbjudes, synes emellertid stor risk föreligga för att hithörande tjänster bliva mindre eftersökta och att sålunda en kvalitetsförsämring blir följden. På grund av vad sålunda anförts vill utredningen föreslå, att frågan om personalbehovet vid garnisonssjukhusen upptages till förnyad omprövning. Vad angår garnisonssjukvården i Stockholm har utredningen, med hänsyn till att dess nuvarande organisation i viss mån har provisorisk karaktär och torde komma att göras till föremål för övervägande i särskild ordning, icke ansett sig böra ingå på frågan om personalbehovet för garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Beträffande personalbehovet vid garnisonssjukhusen får utredningen anföra följande. Garnisonssjukhuset i Karlsborg.

I fråga om läkarpersonalen vid garnisonssjukhuset i Karlsborg ifrågasattes icke någon ändring. Garnisonssjukhuset i Skövde.

Vid sjukhuset, som är avsett för kirurgiska fall, finnas följande läkare: en chef läkare, tillika regementsläkare vid Göta trängkår; en röntgenläkare, tillika regementsläkare vid Skaraborgs regemente; samt två biträdande läkare, av vilka en tillika är bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente och en är extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat. I enlighet med vad förut framhållits kunna befattningarna som chefläkare och truppförbandsläkare efter genomförd omorganisation i regel icke längre förenas hos en och samma befattningshavare. Utredningen föreslår därför, att en ny regementsläkarbeställning, avsedd för garnisonssjukhuset måtte tillkomma, Befattningen som röntgenläkare synes fortfarande kunna upprätthållas av truppförbandsläkare. Det har visat sig omöjligt för bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente att samtidigt tjänstgöra såsom läkare vid garnisonssjukhuset. Hans tjänstgöring vid sjukhuset har därför upphört och hans åligganden bestridas för närvarande av beredskapsinkallade läkare. Det torde därför bliva nödvändigt att förstärka läkarpersonalen vid garnisonssjukhuset med ytterligare en extra bataljonsläkare. På grund av vad sålunda anförts föreslås, att en regementsläkarebeställning, avsedd för chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Skövde, uppföres å garnisonssjukhusens stat samt att ytterligare en extra bataljonsläkarbefattning tillkommer vid sjukhuset.

193 Garnisonssjukhuset i Eksjö.

Vid sjukhuset, som är avsett för medicinska fall och vars sängantal uppgår till 90, finnas följande läkare: en chef läkare, tillika regementsläkare vid Jönköpings—Kalmar regemente; en röntgenläkare, tillika bataljonsläkare vid nämnda regemente; samt en biträdande läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat. Av skäl som förut anförts bör befattningen som chefläkare vid sjukhuset skiljas från regementsläkarbeställningen. Utredningen föreslår därför, att en ny regementsläkarbeställning, avsedd för garnisonssjukhuset i Eksjö, uppföres på garnisonssjukhusens stat. Garnisonssjukhuset i Linköping.

Vid sjukhuset, som är uppdelat på en allmän medicinsk avdelning om 39 sängar och en avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar om 40 sängar, finnas för närvarande följande läkare: en chef läkare, tillika läkare vid öronavdelningen samt regementsläkare vid Livgrenadjärregementet; en läkare på allmänna avdelningen, tillika regementsläkare vid Svea trängkår; samt en biträdande läkare vid öronavdelningen, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat. I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande förut nämnda garnisonssjukhus bör jämväl för chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Linköping å garnisonssjukhusens stat uppföras en beställning som regementsläkare. Detta krav framstår med så mycket större skärpa som sjukhusets öronavdelning är en av landets största. P å grund av att utredning pågår rörande sjukhusets omfattning förutsätter utredningen i varje fall tills vidare ingen förändring beträffande övriga läkare. Garnisonssjukhuset i Sollefteå.

Vid sjukhuset, som är avsett för medicinska fall och vars sängantal uppgår till 90, finnas följande läkare: en chef läkare, tillika regementsläkare vid Västernorrlands regemente; samt två biträdande läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat. Köntgenläkaren vid Sollefteå lasarett biträder för närvarande som konsulterande röntgenläkare vid garnisonssjukhuset. I fråga om denna personal ifrågasattes icke någon annan ändring än att en för chefläkaren avsedd befattning som regementsläkare, i analogi med vad som föreslagits för förut nämnda garnisonssjukhus, bör uppföras på sjukhusens stat. Garnisonssjukhuset i Boden.

Sjukhuset, vars sammanlagda sängantal för närvarande är 278, är uppdelat på en kirurgisk avdelning med 62, en medicinsk avdelning med 76, en ögonavdelning med 14, en epidemiavdelning med 68, en reumatikeravdelning med 48 och en barnbördsavdelning med 10 sängar. 13 — 2140 41

194 Följande läkartjänster finnas för närvarande vid sjukhuset: en chef läkare, tillika ögonläkare och därjämte fältläkare vid Övre Norrlands truppers stab (fältläkare på fältläkarkårens stat); överläkaren på kirurgiska avdelningen (regementsläkare på garnisonssjukhusens stat); överläkaren på medicinska avdelningen med reumatiker- och epidemiavdelningarna (regementsläkare på garnisonssjukhusens stat); röntgenläkaren, tillika tjänstgörande som regementsläkare vid Bodens artilleriregemente, vilken bestrider jämväl läkarvården vid Norrbottens artillerikår och Signalregementets till Boden detacherade kompani samt 3. intendenturkompaniet (regementsläkare på fältläkarkårens stat); överläkaren vid pediatriska avdelningen, tillika tjänstgörande som regementsläkare vid Norrbottens regemente (regementsläkare på fältläkarkårens stat); förste underläkaren på medicinska avdelningen, tillika tjänstgörande som bataljonsläkare vid Bodens artilleriregemente (bataljonsläkare på fältläkarkårens stat); förste underläkaren på kirurgiska avdelningen, tillika tjänstgörande som bataljonsläkare vid Bodens ingenjörkår (bataljonsläkare på fältläkarkårens stat) samt ytterligare fem läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat. Behovet av truppförbandsläkare inom Bodens garnison har förut av utredningen upptagits till prövning (se härom under rubriken »Fältläkarkåren»). Samtidigt har härvid framhållits, att truppförbandsläkarna jämväl anses kunna fullgöra viss tjänst vid garnisonssjukhuset. Utredningen anser sig böra påpeka, att härvid avsteg i viss mån gjorts från de beräkningsgrunder, som tilllämpats i fråga om läkartjänsterna vid övriga garnisonssjukhus. Beträffande dessa har nämligen anförts, att sjukhustjänst av mera krävande slag icke bör förenas med trupptjänst. Bodens garnison intager emellertid i här berört hänseende en särställning, något som även tidigare beaktats. Svårigheterna att inom Boden med omnejd erhålla civil praktik hava sålunda ansetts böra kompenseras genom att utsikter till lasarettspraktik erbjudas truppförbandsläkarna, enär i annat fall läkartjänsterna vid truppförbanden i Boden på grund av brist på kompetenta sökande måste förutses bliva mycket svåra att besätta. För att emellertid tjänsten som truppförbandsläkare skall kunna förenas med tjänsten som sjukhusläkare utan att därför bliva alltför betungande, bör liksom hittills antalet läkartjänster vid garnisonssjukhuset beräknas till ett förhållandevis större antal än vid övriga sjukhus. Utredningen har i ett föregående sammanhang föreslagit, att fältläkaren vid kommendantsstaben i Boden jämväl skall bestrida tjänsten som chefläkare vid garnisonssjukhuset. Han bör dessutom vara överläkare vid någon av sjukhusets avdelningar. Till dessa befattningar synes den överläkare böra ifrågakomma, som förutom administrativa egenskaper besitter nödig militär kompetens. På grund av den tidigare upprepade gånger påtalade ökade arbetsbördan

195 för truppförbandsläkarna synes det vara uteslutet, att tjänst som sådan i fortsättningen liksom hittills skall kunna kombineras med tjänsten som röntgenläkare vid sjukhuset. På grund härav föreslås, att en ny regementsläkarbeställning avsedd för röntgenläkaren uppföres på garnisonssjukhusens stat. Övriga i ett föregående sammanhang föreslagna truppförbandsläkare (se härom under rubriken »Fältläkarkåren») böra samtidigt bestrida viss tjänst vid garnisonssjukhuset i huvudsak enligt följande: regementsläkaren vid Norrbottens regemente: överläkare vid pediatriska avdelningen; regementsläkaren vid Bodens artilleriregemente: överläkare vid planerad öronavdelning; bataljonsläkaren vid Norrbottens regemente: underläkare vid röntgenavdelningen; bataljonsläkaren vid Norrbottens artillerikår: förste underläkare vid kirurgiska avdelningen; bataljonsläkaren vid Bodens ingenjörkår: förste underläkare vid medicinska avdelningen. Med hänsyn till den förstärkning av läkarpersonalen vid sjukhuset, som blir en följd av den föreslagna ökningen av antalet truppförbandsläkare, anser sig försvarsutredningen kunna föreslå en minskning av antalet extra bataljonsläkare . med en, varvid antalet läkare av denna kategori skulle bliva fyra i stället för nuvarande fem. Jämväl i fråga om annan personal än läkarna hava krav framställts på vissa utökningar. Försvarsutredningen anser icke uteslutet, att dessa krav åtminstone i viss utsträckning kunna vara befogade. Då utredningen emellertid icke har tillräckligt underlag för ett bedömande av hithörande spörsmål, framlägger utredningen icke något förslag i denna del. I anslutning till vad som föreslagits i statsverkspropositionen till 1942 års riksdag föreslås dock 25 sjukskötersketjänster bliva överförda på ordinarie stat med placering i lönegraden A 7. Under åberopande av det anförda anser utredningen, att å personalförteckningen för garnisonssjukhusen böra uppföras följande beställningar: Befattning

7 regementsläkare 1 ) 1 bataljonsläkare 2 ) 1 maskinist 25 sjuksköterskor 1 eldare av 1. klassen Härtill komma 10 befattningar MEx 22.3)

Lönegrad

för

Ca 26 Ca 22 Ca 12 A 7 Ca 7 extra bataljonsläkare i lönegraden

*) En vid v a r t d e r a av garnisonssjukhusen i Skövde, Eksjö, Linköping och Sollefteå samt t r e vid garnisonssjukhuset i Boden. 2 ) Vid garnisonssjukhuset i Karlsborg. 3 ) Två vid v a r t d e r a av garnisonssjukhusen i Skövde och Sollefteå, en vid vartdera av garnisonssjukhusen i Eksjö och Linköping samt fyra vid garnisonssjukhuset i Boden.

196 Kostnaderna för garnisonssjukhusen hava icke inräknats bland kostnaderna för arméorganisationen utan ingå bland de inledningsvis uppskattade beloppen för »Gemensamma kostnader». Skälet härtill är, att kostnaderna i fråga i den nuvarande uppställningen av fjärde huvudtiteln icke upptagas under »Armén» utan under rubriken »Vissa försvarsväsendet tillhörande institutioner». Armémusiken. Armémusikens nuvarande omfattning samt de olika musikkårernas sammansättning framgå av följande tablå: Typ I I 1 och I 19 Musikdirektör Musikfanjunkare Musiksergeanter Musikfurirer Musikkorpraler Musikvicekorpraler och meniga Musikelever Summa

Typ II

Typ III

I 2—1 18, j K 1, K 2, A 2, I 20, I 21 I A 6, A 9, T 4

7 4 4 14 7

1 2 4 4 2 8 5

1 1 3 3 1 5 4

2C

18 Organisationen innebär, att inom varje hittillsvarande förläggningsort finnes en musikkår, i Stockholm två. Enligt den av utredningen föreslagna fredsorganisationen för armén tillkomma tre förläggningsorter, nämligen Malmö (Lv 4), Sundsvall (Lv 5) och Luleå (VI. militärbefälsstaben samt Lv 7). Försvarsutredningen finner en musikkår önskvärd för var och en av dessa förläggningsorter, men vill av ekonomiska skäl inskränka sig till att föreslå uppsättande av en musikkår vid Lv 7. Genom förläggningen till Luleå av såväl VI. militärbefälsstaben som Lv 7 och en flygbaskår blir nämligen denna stad såsom garnisonsort av sådan betydenhet, att den icke bör sakna militärmusik. För Stockholms vidkommande inträder i och med att huvuddelen av garnisonen utflyttar till Järvafältet och ett nytt pansarregemente (P 1) tillkommer i viss mån ett nytt läge i fråga om musiktjänsten. I Stockholm kommer att kvarbliva allenast K 1 med tillhörande garnisonskompani m. m. Den dubbla uppgiften att utföra musik vid förläggningarna på Järvafältet och bestrida musiken i samband med vaktgöringen i Stockholm ställer musikorganisationen inför ökade krav, vilka icke torde kunna uppfyllas av de två befintliga musikkårerna (I 1 och K 1). Utredningen föreslår därför, att en ny musikkår uppsattes vid A 1. Vad beträffar musikkårernas sammansättning gäller, att den ringa numerären hos musikkårerna av typ I I I vållat stora svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande stämbesättning. Vid förfall för någon av den kvalificerade personalen, som trakterar ledande stämma, hava möjligheterna att utföra musik i hög grad inskränkts. Utredningen vill därför förorda, att de sex musikkårerna av typ I I I uppflyttas till typ I I samt att de föreslagna båda nya musikkårerna vid A 1 och Lv 7 likaledes göras av typ I I . Då

197 garnisonstjänsten enligt utredningens förslag kommer att vara anknuten till K l:s etablissement i Stockholm, synes det utredningen riktigast, att den musikkår av typ I, som för närvarande finnes vid I 1, efter dettas utflyttande till Järvafältet överföres till K 1 och att I 1 i stället erhåller musikkår av typ II. Därav synes icke behöva följa, att hela musikkåren vid K 1 skall vara beriden. För handläggning inom arméstaben och arméinspektionen av ärenden berörande armémusiken förutsätter utredningen att, efter genomförandet av nyssnämnda förändring, musikdirektören vid K 1 skall vara skyldig lämna chefen för armén det biträde, som nu åligger musikdirektören vid I 1. I fråga om musikdirektörernas löneförhållanden gäller för närvarande, att musikdirektörsbeställningen vid I 1 är upptagen i lönegraden Oa 3 varjämte Kungl. Maj:t kan uppflytta ytterligare högst fyra musikdirektörer, vilka erhållit kaptens tjänsteställning, till nämnda lönegrad. I övrigt äro musikdirektörerna uppförda i lönegraden Oa 2. Med hänsyn till de tekniska och militära krav, som måste ställas på musikdirektörerna, samt till att tillfällena till biförtjänster numera blivit genom den maskinella musikens utveckling i hög grad beskurna, synes det befogat, att något utöka det antal musikdirektörer, som enligt Kungl. Maj:ts beslut kan uppflyttas från lönegrad Oa 2 till Oa 3. Utredningen föreslår, att antalet ökas till sju, varigenom flertalet musikdirektörer torde erhålla utsikt att före avgången ur tjänst uppnå lönegrad Oa 3 med därmed följande pensionsförmåner. Efter genomförandet av den föreslagna förändringen med avseende å I l:s och K l:s musikkårer synes musikdirektörbeställningen vid K l i stället för den vid I 1 böra obligatoriskt placeras i lönegraden Oa 3. Beträffande musikelevernas kontanta ersättning förutsätter utredningen, att sagda ersättning utgår med 360 kronor om året, eller 1 krona om dagen, vilket motsvarar värnpliktigas dagavlöning. Den föreslagna musikorganisationens omfattning framgår av följande tablå: Typ I

Summa ökning I 1—I 8, Totalsumma I 11—I 18, för samtliga i förhållande till nuvarande I 19 och I 20, 1 21, musikkårer organisation K 1 P 2—P 4, A 1, A 2, A 6, Lv 1, L v 7 , T 4

Lönegrad

2 st. Musikdirektörer Musikdirektörer Musikfanjunkare Musiksergeanter Musikfurirer Musikkorpraler Musikvicekorpraler och meniga Musikolever Summa

Oa 3 Oa 2 Uo 2 Uo 1 Ma 3 Ma 2 Ma 1 -

Typ II

!

1 f

.

X

3 7 4 4 14 7 40

27 st. I 2 4 4 2 8 5 26

1 \

29 st.

-f 2 st.

8 21 60 122 116 62 244 149

+ 3 — 1 + 10 + 14 + 14 + 10 + 34 + 16

+ 100

Musikpersonalen bör liksom för närvarande upptagas på staten för vederbörligt truppförband.

198 Polispersonalen. Särskilt organiserad polis finnes för närvarande inom armén endast i Boden och Karlsborg, uuderställd kommendanten i Bodens fästning respektive platsbefälhavaren i Karlsborg. Personalen utgöres av: i Boden: 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar och 24 konstaplar samt i Karlsborg: 1 överkonstapel och 1 konstapel. Någon principiell förändring av polispersonalens uppgifter synes icke påkallad. I fråga om organisationen torde dock vissa ändringar böra vidtagas i syfte att öka effektiviteten och säkerställa samarbetet med det civila polisväsendet. I vad rör polisen i Boden är denna fråga för närvarande föremål för undersökning av särskilt tillkallade sakkunniga. Försvarsutredningen, som under hand delgivits de sakkunnigas uppfattning i ärendet, vill för sin del i princip förorda det alternativ enligt vilket utredningsarbetet för närvarande bedrives, nämligen organiserandet av en gemensam — civil — poliskår i Boden, åt vilken skulle uppdragas jämväl vissa militära polisuppgifter. En lösning efter denna linje förutsätter dock enligt försvarsutredningens mening, att kommendanten i Bodens fästning tillförsäkras ett avgörande inflytande i vad rör de militära uppgifterna. Försvarsutredningen förutsätter vidare, att den nuvarande polispersonalens intressen vid en omorganisation i antydd riktning bliva vederbörligen beaktade. Då ovannämnda utredning rörande en eventuell omorganisation av polisväsendet i Boden ännu icke är slutförd, anser sig försvarsutredningen icke för närvarande böra avgiva något ändringsförslag i vad avser polispersonalen i Boden. Icke heller beträffande polispersonalen i Karlsborg finner utredningen anledning att föreslå någon förändring. Polispersonalen har av försvarsutredningen uppförts på staten för kommendantsstaben i Boden respektive staten för platsbefälet i Karlsborg. Arméhundväsendet I fråga om arméhundväsendets organisation och uppgifter anser försvarsutredningen icke skäl föreligga att föreslå några förändringar. Utredningen förutsätter sålunda följande stat för arméhundväsendet: QM

.

Ordinarie

Kapten (ryttmästare), chef för arméhundskolan (arvode) Underofficer: Sergeant Manskap: ^rr,

..

Pensionerad

personal

Lönegrad

Antal

Oa 3

L

UO 1

1 Ma 3

tjänstemän.

i

arvodesbefattning. 1

Chef för arméhundväsendet Underofficer: Tillsyningsman Icke-ordinarie Vaktmästare, dressörer

1 personal. MEo 5 MEo 2

2 1

199 E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal. Övergångsstaten.

Från övergången till 1925 års härordning kvarstå ännu mer än 200 befattningshavare på övergångsstat, huvudsakligen kompaniofficerare och underofficerare. En del av särskilt de sistnämnda äro anställda i arvodesbefattningar inom försvarsväsendet. Tillgången på personal på övergångsstat kompenserar till en del befintliga brister på reservstatspersonal under den kommande femårsperioden. Den nuvarande tillgången på personal på övergångsstat ävensom den beräknade tillgången 1946 och 1950 framgår av nedanstående tablå.

Underofficerare (utom musikunderofficerare) Musikunderofficerare.

....

134 81 36 1 1

54 15 12 1 1

13 2 2 1

Reservstaten.

Jämlikt 1936 års försvarsordning skulle arméns reservstat för officerare och underofficerare vid fullt genomförd organisation omfatta beställningar för 1 generalmajor, 5 överstar, 81 majorer, 204 kompaniofficerare och 230 underofficerare; reservstaten för fältläkarkåren skulle omfatta 2 fältläkare och 1 regementsläkare. Någon reservstat för fältveterinärkåren är däremot icke upptagen i ifrågavarande försvarsordning. Med innevarande budgetår hava av de nämnda, i 1936 års försvarsordning upptagna beställningarna följande besatts: 1 generalmajor, 5 överstar, 61 majorer, 69 kompaniofficerare, 103 underofficerare, 2 fältläkare och 1 regementsläkare. Därutöver hava genom riksdagsbeslut åren 1940 och 1941 tillkommit 8 överste-, 24 majors-, 1 fältläkar- och 2 regementsläkarbeställningar. Sammanlagda antalet beställningar på reservstat utgör sålunda för närvarande 1 generalmajor, 13 överstar, 85 majorer, 69 kompaniofficerare, 103 underofficerare, 3 fältläkare och 3 regementsläkare. Under åren 1940 och 1941 hava de militära myndigheterna begärt följande antal beställningar utöver de i 1936 års försvarsordning upptagna och de, som enligt ovan beviljats av riksdagen, nämligen: 6 överstar, 15 överstelöjtnanter, 25 majorer, 12 kompaniofficerare, 14 underofficerare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer. Dessa begärda beställningar skulle tillsammans med den år 1936 beslutade reservstaten samt de beställningar, som enligt ovan tillkommit därutöver, bilda en reservstat av följande omfattning: 1 generalmajor, 19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 130 majorer, 216 kompaniofficerare, 244 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer.

200 Inom utredningen verkställd granskning av behovet av reservstatspersonal för den nu föreslagna organisationen giver vid handen, att det nyssnämnda antalet reservstatsbeställningar för generalspersoner, regementsofficerare, läkare och veterinärer i stort sett torde motsvara krigsorganisationens behov. Beträffande kompaniofficerare överstiger däremot behovet 400 och beträffande underofficerare 500. För tillgodoseendet av mobiliseringsbehovet av kvalificerade kompaniofficerare och underofficerare disponeras emellertid tills vidare jämväl den personal på övergångsstat, som finnes kvar efter genomförandet av 1925 års försvarsordning. Sålunda finnas för närvarande 134 kompaniofficerare och 81 underofficerare på övergångsstat, varav år 1947 högst 48 kompaniofficerare och 8 underofficerare beräknas kvarstå på denna stat. Då krigsorganisationen endast i viss utsträckning kan tillgodoses med aktiv personal är det desto betydelsefullare att reservstaten blir tillgodosedd. För den närmaste femårsperioden, 1942—1947, böra emellertid icke flera reservstatsbeställningar uppföras än som under samma period kunna beräknas bliva besatta vid ungefär normal tillströmning och med upprätthållande av hittills uppställda kvalitetskrav. Vid bedömandet härav bör beaktas, förutom omfattningen av denna tillströmning, såväl det antal beställningar, som för närvarande är besatt som även det antal därav som beräknas bliva ledigt genom pensionsavgång under den närmaste femårsperioden. En undersökning med ovanstående utgångspunkter har givit vid handen, att följande antal beställningar bör förefinnas vid slutet av femårsperioden, d. v. s. budgetåret 1946/47 nämligen: 1 generalmajor, 19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 96 majorer, 85 kompaniofficerare, 120 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer. I förhållande till staten för innevarande budgetår innebär detta en ökning med 6 överstar, 15 överstelöjtnanter, 11 majorer, 16 kompaniofficerare, 17 underofficerare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer. Av ifrågavarande beställningar äro överstelöjtnants-, fältveterinär- och regementsveterinärbeställningar nytillkomna. I vad gäller överstelöjtnantsbeställningar må framhållas, att det ur krigsorganisatorisk synpunkt är behövligt att öka tillgången på regementsofficerare med högre kompetens än majors. Genom tillkomsten av överstelöjtnantsbeställningar på reservstat kan därvid för sistnämnda stat utnyttjas den jämförelsevis breda rekryteringsbas som majorsgraden på aktiv stat utgör. Beträffande avlöningsförmåner för överstelöjtnant på reservstat föreslås, att dessa beräknas på för reservstaten vedertaget sätt. Sålunda bör reservstatslön upptagas till ungefär 60 procent av lönen för beställningen på aktiv stat å A-ort enligt 1927 års militära avlöningsreglemente samt pensionen beräknas till 90 procent av lönebeloppet å reservstat. Samtidigt bör vid bestämmande av löne- och pensionsbelopp beaktas, att ålderspension för överstelöjtnant på reservstat bör något överstiga pension för major på aktiv stat, liksom tidigare pension för major på reservstat bestämts så att den något överstiger pension

201 för kapten på aktiv stat. Ålderspension för major på aktiv stat utgår med 5,640 kronor. Med utgångspunkt härifrån bör reservstatslönen för överstelöjtnant bestämmas till 6,336 kronor och pensionen till 5,700 kronor. För att tillgodose krigsorganisationens behov av kvalificerade militärveterinärer för ledande befattningar är det erforderligt med minst fyra reservstatsbeställningar för sådan personal. Dessa böra lämpligen fördelas med två beställningar för fältveterinärer och två för regementsveterinärer. Avlöning och pension för fältveterinär på reservstat bör utgå efter samma grunder, som gälla för regementsläkare på reservstat, d. v. s. efter lönegrad Ca 26, och allt efter löneklass vid avgången från aktiv stat efter någondera av löneklasserna 26—29. För regementsveterinär föreslås att lön och pension utgå enligt nedanstående tabell, varvid viss jämkning i beloppen skett med hänsyn till att de böra vara jämnt delbara med 12. Beställning E e g e m e n t s veterinär

Förtidsavgången och reservanställd

Lönegrad

Löneklass

Lön

Pension

Ca 22

25 24 23 22

4,032 3,780 3,528 3,312

3,624 3,396 3,180 2,976

personal.

Enligt nu gällande reservbefälsförordning utgöres personalen i arméns reserver av pensionsavgången, förtidsavgången och reservutnämnd personal. Kategorien pensionsavgången personal utgöres för närvarande av de officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare med officers eller underofficers tjänsteställning, vilka med rätt till pension (fyllnadspension, ålderspension, förtidspension eller reservstatspension) avgått från aktiv stat, övergångsstat eller reservstat. Beträffande nämnda kategori hänvisas till »Pensionsavgången personal». Den förtidsavgångna personalen utgöres av officerare, underofficerare och civilmilitär personal med officers eller underofficers tjänsteställning, vilka utan rätt till pension avgått från aktiv stat, övergångsstat eller reservstat och som på ansökan vunnit inträde i reserv. Den reservutnämnda personalen slutligen utgöres dels av officerare och underofficerare, vilka i reserven vunnit sin första officers- respektive underofficersanställning, dels av underbefäl. Underbefälet i reserven utgöres dels av med avskedspremie avgånget underbefäl, som är skyldigt inträda i vederbörlig reserv, dels vidare av utan avskedspremie från aktiv stat avgånget underbefäl, som på ansökan vunnit anställning i vederbörlig reserv, dels slutligen av i reserven anställt värnpliktigt underbefäl. Beservutnämnda officerare och underofficerare kvarstå i regel till 65 års ålder. Tjänstgöringsskyldigheten i fred för dessa kategorier, en befälsövning om 10 dagar och en repetitionsövning av för vederbörligt truppslag fastställd längd för varje tre-årsperiod, upphör vid 42 års ålder. För civilmilitär per-

202 sonal gälla motsvarande föreskrifter. Underbefäl i reserven avföres vid 34 års ålder; tjänstgöringsskyldighet i fred påvilar endast dem, som avgått med avskedspremie; dessa äro skyldiga fullgöra en repetitionsövning inom tre år efter avgång från aktiv stat. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 maj 1941 har chefen för armén med stöd av främst erfarenheterna under den gångna beredskapstiden och med utgångspunkt från det befälsbehov, som kunde påräknas bliva erforderligt i samband med revisionen av försvarsordningen, begärt bemyndigande att enligt vissa riktlinjer för omläggning av befälsbehovets tillgodoseende vid mobilisering utarbeta ny reservbefälsförordning. Beträffande den reservutnämnda och förtidsavgångna personalen föreslogs sålunda, förutom viss ökning av den i fredstid åliggande tjänstgöringsskyldigheten, vissa ändringar beträffande anställningsförhållandena, innebärande att tjänstetiden skulle indelas i perioder med i vissa fall olika tjänsteförhållanden, samt anställning endast för en period i sänder. Chefens för armén hemställan i detta avseende bifölls av Kungl. Maj:t genom beslut den 8 augusti 1941. Det chefen för armén sålunda lämnade uppdraget är ännu icke slutfört. Från arméstaben, där arbetet därmed pågår, har utredningen inhämtat, att det blivande förslaget lärer komma att i stort sett få följande innehåll: 1. Personalen i arméns reserver utgöres av pensionsavgångna, förtidsavgångna och res er vanställda. Angående pensionsavgångna är särskilt stadgat. 2. Anställningen i reserven för förtidsavgångna och reservanställda omfattar tre anställningsperioder, nämligen l:a perioden omfattande tiden till och med 38:e levnadsåret, 2:a perioden omfattande tiden från och med 39:e till och med 47:e levnadsåret, samt 3:e perioden omfattande tiden från och med 48:e till och med 65:e levnadsåret. Anställningen är beroende på vederbörandes lämplighet och villighet till anställning. Anställningen under l:a och 2:a perioderna avser hela perioden. Under 3:e perioden medgives anställningen för varje gång under en tid av sex år. 3. Under l : a a n s t ä l l n i n g s p e r i o d e n kan anställning medgivas för sergeant, e. o. fänrik och löjtnant enligt i stort sett nuvarande grunder. 4. Under 2 : a a n s t ä l l n i n g s p e r i o d e n kan officer, som efter minst fem års anställning avgått från beställning på aktiv stat eller vilken som löjtnant i reserven fullgjort honom under l:a anställningsperioden åliggande tjänstgöring och genomgått kaptenskurs, vinna anställning såsom kapten. Underofficer, vilken efter minst tre års anställning såsom underofficer på aktiv stat avgått från denna sin beställning eller vilken som sergeant i reserven fullgjort honom under l:a anställningsperioden åliggande tjänstgöring och genomgått kompaniadjutantskurs, kan vinna anställning såsom fanjunkare (styckjunkare). Efter l:a anställningsperiodens slut avgå ur reserven de löjtnanter (sergeanter), som icke anställas såsom kaptener (fanjunkare). 5. Under 3:e a n s t ä l l n i n g s p e r i o d e n kan anställning medgivas, förutom för personal, som innehaft anställning under 2:a perioden, jämväl för värnpliktiga officerare av löjtnants eller kaptens tjänstegrad. 6. Fänrik, som fullgjort två repetitionsövningar och två teoretiska kurser som officer, må föreslås till erhållande av fullmakt såsom löjtnant. 7. Från reserven avföres bland annat: den, som icke i vederbörlig ordning fullgör honom åliggande tjänstgöring;

203 den, som befinnes icke på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sin tjänst eller av annan anledning befinnes olämplig för tjänsten; den, som tillträder militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat vid försvarsväsendet; samt den, som på grund av civil tjänst erhåller uppskov vid mobilisering. 8 Under l : a o c h 2 : a a n s t ä l l n i n g s p e r i o d e r n a fullgöres en repetitionsövning om 35 dagar under varje treårsperiod jämte två teoretiska kurser om vardera 60 timmar, i regel förlagda till de år, då repetitionsövningar ej fullgöras. Under 3:e a n s t ä l l n i n g s p e r i o d e n fullgöres 30 dagars tjänstgöring under varje treårsperiod. 9. Kaptenskurs, kompaniadjutantskurs och reservunderofficerskurs (för furirer, som efter minst 6 års tjänst avgå från beställning på aktiv stat, men icke innehava kompetens för befordran på aktiv stat) genomgås enligt i kommandoväg meddelade närmare bestämmelser. 10. Reservanställd befattningshavare åtnjuter under honom åliggande fredstjänstgöring lön efter den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör. Vid tjänstgöring å bostadsorten utgår lön enligt den ortsgrupp, till vilken platsen i fråga är hänförd. Vid tjänstgöring utom bostadsorten utgår lön enligt A-ort och tjänstgöringstraktamente enligt vanliga grunder för befattningshavare på aktiv stat ävensom gottgörelse för resor till och från tjänstgöringsorten. Rörligt tillägg utgår enligt samma grunder, som gälla för personal på aktiv stat. Uppflyttning i löneklass, intill högsta löneklassen inom lönegraden, sker efter varje fullgjord obligatorisk repetitionsövning. Värnpliktig officer, som medgivits anställning under 3:e anställningsperioden, placeras i lägsta löneklass i lönegrad Oa 3, respektive högsta löneklass i lönegrad Oa 2. Under de teoretiska kurserna utgår icke lön. 11. Ekiperingshjälp utgår i huvudsak enligt nuvarande grunder. 12. Pension utgår vid 55 års ålder: a) till personal, som avgått ur reserven efter l:a anställningsperiodens slut, officerare (likställda) med 900 kronor och underofficerare med 672 kronor; b) till personal, som avgår efter 2:a eller under 3:e anställningsperioden, officerare (likställda) med 1,200 kronor och underofficerare med 900 kronor. I stället för pension är personal vid eller efter avgång berättigad utbekomma ett belopp motsvarande pensionens till 5 procent kapitaliserade värde. De principer rörande den reservanställda personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden, som innefattas i det under utarbetande varande förslag, för vars innehåll här ovan i korthet redogjorts, synas försvarsutredningen innebära en i stort sett tillfredsställande lösning av problemet rörande denna personals utnyttjande i försvarsorganisationen. Till förslagets detaljer är det dock icke möjligt att taga ståndpunkt, förrän det definitiva förslaget från chefen för armén föreligger. Först efter den överarbetning av det blivande förslaget, som lärer bliva nödvändig, bland annat för att säkerställa en önskvärd överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande övriga försvarsgrenars reservpersonal, lärer frågan kunna bliva föremål för ett ståndpunktstagande från statsmakternas sida. Särskilt lärer därvid frågan om den nuvarande reservpersonalens övergång till det nya systemet få ägnas uppmärksamhet. Utredningen vill dock i detta sammanhang anföra följande. Under

204 tredje anställningsperioden synes anställning böra medgivas, förutom de i förslaget angivna kategorierna, jämväl värnpliktiga läkare, veterinärer och ingenjörer. Den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten under samma period synes kunna begränsas till 20 dagar. Bestämmelsen, att vid tjänstgöring utom bostadsorten lön skall utgå efter A-ort jämte tjänstgöringstraktamente bör begränsas till att omfatta befattningshavare, vilka härigenom förorsakas direkt merutgift, d. v. s. med eget hushåll. Utredningen vill vidare framhålla, att den omständigheten, att utredningen funnit sig böra redogöra jämväl för de bestämmelser av ekonomisk natur, som det blivande förslaget avses komma att innehålla, icke innebär, att utredningen tagit någon som helst ståndpunkt till denna sida av förslaget. E t t dylikt ståndpunktstagande förutsätter givetvis ett betydligt säkrare underlag än som hittills stått till buds. Vad beträffar behovet av reservanställd personal beräknar försvarsutredningen, att en årlig nyrekrytering av cirka 220 officerare och cirka 120 underofficerare kommer att vara den normala. Under de närmaste åren torde man emellertid få räkna med större årskontingenter för att inom rimlig tid fylla mobiliseringsbehovet av reservofficerare och reservunderofficerare. Pensionsavgången personal.

Kompaniofficerare och underofficerare avgå med pension — med vissa undantag — vid 50 års ålder, regementsofficerare i regel vid 55 eller 60 samt generalspersoner vid 65 år. Pensionsavgångna generalspersoner äro skyldiga att kvarstå i reserven till 70 och övrig personal till 65 år. För civilmilitär personal äro i huvudsak motsvarande bestämmelser gällande. Efter avgången är denna personal icke underkastad någon tjänstgöringsskyldighet i fred. Detta innebär sålunda, att kompani- och underofficerare i 15 och regementsofficerare i 5 a 10 år icke få tillfälle att uppöva sin färdighet såsom befäl eller närmare taga del av den utveckling, som ägt riim inom vederbörligt truppslag. Denna personal måste emellertid i krigsorganisationen tagas i anspråk i ansvarsfulla befattningar och utgör främst till följd av sin grundliga erfarenhet från den militära tjänsten och trots sin för krigstjänstgöring mindre lämpade ålder för denna organisation en värdefull tillgång. Vunna erfarenheter, främst under den gångna beredskapstjänstgöringen, visa emellertid, att den omständigheten, att ofta ett tiotal år förflutit utan att denna personal haft någon kontakt med den militära tjänsten, haft till följd att dess användbarhet för krigsbefattningarna nedgått på ett för organisationen betänkligt sätt. Med hänsyn härtill synes det erforderligt att för framtiden ålägga denna personal en tjänstgöringsskyldighet i fred av sådan omfattning, att dess användbarhet för krigsbefattningarna vidmakthålles och någorlunda säkerställes. Vid avvägande av denna tjänstgörings längd har utredningen funnit sig kunna stanna vid 20 dagar per full treårsperiod i reserven, d. v. s. samma tid som föreslagits för förtidsavgången och reservanställd personal under 3:e anställ-

205 ningsperioden. Det bör ankomma på vederbörande chef att med hänsyn till ändamålet med tjänstgöringen i varje särskilt fall avgöra om denna skyldighet skall fullgöras i en följd eller uppdelas på två eller tre tjänstgöringsomgångar. I detta sammanhang torde böra framhållas, att den nuvarande bestämmelsen om- att generalspersoner kvarstå i reserven till 70 år givetvis icke bör komma i tillämpning på den nya grupp av generalspersoner som utredningen föreslår skola tillskapas genom de nuvarande Ob 2-beställningarnas upptagande som generalmajorer av 2:a graden. Dessa beställningshavare böra liksom hittills avgå med pension vid 60 år och kvarstå i reserven till 65 år. Väg- och vattenbyggnadskåren.

Väg- och vattenbyggnadskåren erhöll genom 1936 års försvarsbeslut en fastare organisation än den tidigare haft. Officerarna vid kåren erhöllo en tjänstgöringsskyldighet i fred av i stort sett samma omfattning som gäller för reservofficerare. Tiden för tjänstgöringsskyldighetens fullgörande utsträcktes dock till 47 år i stället för 42, som gäller för reservofficerare. Kårens officerare, som även kunna befordras till regementsofficers grad och som lyda under en egen chef, kvarstå liksom reservofficerarna till 65 års ålder. Antalet officerare, som bestämmes av Kungl. Maj:t, är för närvarande 263. Utredningen räknar med att kårens officerspersonal framdeles i vissa fall skall kunna kompletteras med värnpliktiga officerare, som äro ingenjörer i väg- och vattenbyggnadsfacket och som vid förslagsvis 35 års ålder överflyttas från det truppslag de ursprungligen tillhört. Det synes vidare utredningen erforderligt att kårens instruktion, sedan ny reservbefälsförordning blivit fastställd, underkastas en översyn för att i den mån så prövas lämpligt och nödigt tillskapa överensstämmelse mellan denna och motsvarande föreskrifter för väg- och vattenbyggnadskåren. I övrigt har försvarsutredningen icke funnit anledning att föreslå någon principiell ändring i fråga om sättet för kårens rekrytering eller organisation i stort. Vid de undersökningar, som verkställts inom försvarsutredningen rörande väg- och vattenbyggnadskåren har det framkommit, att det för den tekniska tjänsten i fält vore önskvärt att förse vissa krigsbyggnads- m. fl. förband med underofficerare, som förutom militär rutin även besutte praktisk erfarenhet såsom vågmästare eller i vissa andra civila befattningar av verkmästarkaraktär. Med utgångspunkt härifrån har tagits under övervägande att inrätta en fast anställd underofiicerskår vid väg- och vattenbyggnadskåren av samma karaktär som officerskåren. Med de möjligheter, som det nya rullföringssystemet erbjuder, synes man emellertid utan svårighet kunna insamla uppgifter på de värnpliktiga — främst av äldre årsklasser — vilka besitta såväl verkmästarkompetens i vägoch vattenbyggnadsfacket som viss befälsutbildning. Dylika värnpliktiga kunna beordras fullgöra efterutbildningsövning samt eventuellt sista repetitionsövning såsom underofficerskurs för tjänst vid krigsbyggnads- m. fl. förband och kunna därefter med fördel såsom värnpliktiga avses för att vid mobilisering bekläda vissa underofficersbefattningar vid dylika förband.

206 Genom inrättande av en underofficerskår vid väg- och vattenbyggnadskåren, vilken skulle åläggas tjänstgöringsskyldighet i fred i likhet med officerskåren, skulle organisationen sannolikt erhålla en något större effektivitet än med tillämpning av nyss angivna system för frågans lösande. Då emellertid utredningen anser lösningen med användning av värnpliktiga för dessa uppgifter fullt godtagbar och då vidare inrättande av en fast anställd underofficerskår skulle medföra betydande merkostnader, finner utredningen icke anledning föreslå väg- och vattenbyggnadskårens utbyggande med en dylik kår. Utredningen utgår härvid ifrån att ifrågavarande underofficersbehov kan fyllas med för ändamålet utvalda värnpliktiga, vilka erhålla mot uppgiften svarande utbildning under efterutbildningsövning och eventuellt under repetitionsövning. Utredningen anser, att sålunda utvalda och utbildade värnpliktiga böra rullföras hos chefen för väg- och vattenbyggnadskåren och av honom enligt chefens för armén order ställas till militära myndigheters förfogande. Landstormsofficerare

och officerare

vid frivilliga

automobilkåren.

Försvarsutredningen föreslår i annat sammanhang (»Rekrytering» och »De frivilliga försvarsorganisationerna»), att i fredstid konstituerade landstormsofficerare och officerare vid frivilliga automobilkåren, som äro därtill lämpliga och kvalificerade, skola kunna anställas såsom officerare i reserven under tredje anställningsperioden, dock utan rätt till pension. F. Rekrytering. Rekrytering av värnpliktiga. Årskontingenten gorier.

inskrivna

värnpliktiga och dess fördelning på olika värnplikts kate-

Beräkningen angående årsklassernas storlek har omfattat åren 1942—1946. Till grund för densamma har lagts den utförliga statistiska undersökning rörande antalet i värnpliktsåldern inträdande ynglingar, som utfördes för 1930 års försvarskommissions räkning. De värden, som utgöra resultatet av nämnda undersökning, hava i kontrollerande syfte jämförts med uppgifterna från den årliga inskrivningsstatistiken samt beträffande åren 1941 och 1942 med från pastorsämbetena årligen inkomna uppgifter angående antalet påföljande år inskrivningsskyldiga. Jämförelsen har givit vid handen, att antalet inskrivningsskyldiga kan påräknas vara något större än som framgår av försvarskommissionens siffror. Till följd härav och på grundval av det föreliggande statistiska materialet har utredningen ansett sig kunna såsom utgångsvärde för de fortsatta beräkningarna fastställa antalet inskrivningsskyldiga till: 1942 1943 1944 1945 1946

57,000 54,000 52,000 51,000 49,000

207 Antalet för krigstjänst årligen uttagna värnpliktiga blir väsentligen beroende av de fordringar, som uppställas med avseende på de värnpliktigas kroppsbeskaffenhet. Enär de till förfogande stående årsklassernas storlek under de närmast följande åren successivt minskas, böra bestämmelserna för läkarbesiktningen avfattas så, att största möjliga antal av de inskrivningsskyldiga kunna inskrivas såsom värnpliktiga och att av de sålunda inskrivna endast ett fåtal böra bliva undantagna från utbildning med vapen. För tillgångsberäkningarna i försvarskommissionens betänkande utgjorde medelvärdet 75 procent för vapenföra och 10 procent för icke vapenföra. Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att procenttalet för vapenföra i förhållande till antalet vid inskrivningsförrättning prövade trots hittillsvarande förhållandevis stränga besiktningsbestämmelser ökats i förhållande till vad tidigare varit fallet. Antalet värnpliktiga, vilka enligt hittillsvarande terminologi komma att hänföras till kategorien vapenföra (besiktningsgrupperna 1—3) bör med anledning därav, under förutsättning av att nuvarande besiktningsbestämmelser bibehållas oförändrade, beräknas utgöra cirka 80 procent av antalet inskrivningsskyldiga. Beträffande de icke vapenföra bör man under motsvarande förhållande räkna med 4 å 5 procent. Den ökning av antalet årligen inskrivna värnpliktiga, som en tillämpning av ett nytt besiktningsreglemente med mindre stränga fordringar för inskrivning såsom värnpliktig kan komma att medföra, är icke möjlig att på förhand beräkna. Utredningen har ansett det lämpligast att vid beräkningarna icke taga hänsyn till en sådan eventuell ökning av värnpliktskontingenten. Antalet årligen inskrivna studenter och likställda kommer att efter antagandet av det framlagda förslaget till ny värnpliktslag icke vara av samma betydelse som tidigare, enär samtliga värnpliktiga numera komma att äga lika stora möjligheter att bliva uttagna för befälsutbildning. För verksamheten vid de olika förbanden är det dock av väsentlig betydelse att de värnpliktiga, vilka erhållit den bästa skolunderbyggnaden och besitta den högsta civila utbildningen i övrigt, så likformigt som möjligt och om så erfordras oberoende av kyrkobokföringsort kunna fördelas på truppförbanden inom alla delar av riket. Med anledning härav har försvarsutredningen utgått från att inskrivning och uttagning av studenter och likställda skall äga rum efter i huvudsak samma grunder som nu tillämpas. Försvarskommissionen ansåg sig kunna beräkna antalet studenter och likställda under de närmaste åren efter 1935 till omkring 2,400. Erfarenheten har emellertid visat, att antalet inskrivna sådana värnpliktiga avsevärt överstigit nyssnämnda antal och under de båda senaste åren utgjort omkring 5 procent av antalet inskrivningsskyldiga, d. v. s. omkring 3,000. Försvarsutredningen har av denna anledning ansett det möjligt att beräkna antalet årligen inskrivna studenter och likställda till omkring 5 procent av antalet inskrivningsskyldiga. Svårigheter hava visat sig föreligga att beräkna den minskning av antalet i värnpliktsåldern inträdande, som inträffar på grund av vunnen fast anställ-

208 ning vid krigsmakten. Hänsyn till denna minskning bör vid beräkningen av den årliga inskrivningskontingenten lämpligen tagas därigenom att värdena avrundas nedåt. Av ovan anförda skäl har försvarsutredningen ansett sig för de år, utredningen avser, böra beräkna antalet årligen inskrivna studenter och likställda till 5 procent, värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktningsgrupperna 1—3, till 75 procent och värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktningsgrupp 4, till 4.5 procent av antalet inskrivningsskyldiga. Återstoden beräknas utgöras av frikallade. Uppdelningen av

värnpliktskontingenterna.

Värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktnings grupperna 1—31). Mobiliseringsbehovet utgör den grund, efter vilken huvuddelen av de värnpliktiga, sedan marinen och flygvapnet erhållit erforderlig tilldelning, skola fördelas på arméns olika truppslag och tjänster samt truppförband. Denna fördelning måste göras på ett sådant sätt, att de värnpliktiga kunna sammanföras till med hänsyn till utbildningsförhållanden och förläggningsmöjligheter lämpliga enheter. Det är därvid önskvärt att fördela värnpliktskontingenterna till de skilda truppförbanden så, att olägenheterna av årsklassernas successiva minskning bliva så små som möjligt. Försvarsutredningen har funnit, att detta önskemål bäst tillgodoses därigenom, att specialtruppslagens värnpliktstilldelning bibehålles i stort sett oförändrad år efter år, under det att infanteriet, som kommer att erhålla största antalet värnpliktiga, får vidkännas en successivt minskad tilldelning av värnpliktiga. Önskvärd fördelning av inskrivna värnpliktiga till försvarsgrenar och truppslag m. m. enligt ovan angivna grunder framgår i vad avser år 1945 inskrivna värnpliktiga av efterföljande tabell, i vilken jämväl införts fördelningen av studenter och likställda samt värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktningsgrupp 4. Försvarsutredningen vill i anslutning till tabellen framhålla, att det icke kan anses lämpligt att föreskriva, hur den armén tilldelade värnpliktskontingenten under de kommande åren skall definitivt fördelas på truppslag och tjänster. Förhållanden kunna inträffa, vilka det icke varit möjligt att på förhand överblicka, och som vid uppgörandet av de årliga bestämmelserna i kommandoväg för uttagning och tilldelning vid inskrivningsförrättningarna kunna giva anledning till ett frångående av det framlagda förslaget. Infanteriet tilldelade värnpliktiga böra i huvudsak fördelas lika på samtliga infanteriregementen. Till följd av det ringa antalet värnpliktiga bosatta på Gotland måste liksom hittills huvuddelen av de värnpliktiga, som skola utbildas vid truppförbanden därstädes, tagas från fastlandet. För I 18 synes liksom enligt 1936 års försvarsordning fastlandskontingenten böra uppgå till 600 man. Vad beträffar sådana värnpliktiga, som avses för särskild tjänstgöring vid andra truppförband än det, de enligt de grundläggande bestämmelserna till*) Motsvara enligt hittillsvarande bestämmelser vapenföra värnpliktiga i allmänhet.

209 Försvarsgren, truppslag in. ni.

Studenter och likställda (besiktningsgrupperna 1-4)

Värnpliktiga i allmänhet besiktningsgrupperna 1—3

besiktningsgrupp 4

Summa

Armén. Värnpliktiga läkare, veterinärer m. fl. Infanteriet Kavalleriet Pansartrupperna Artilleriet Luftvärnet Ingenjörtrupperna Signaltrupperna Trängtrupperna Tygtrupperna Intendenturtrupperna Summa för armén

Flottan Kustartilleriet

Marinen. Summa för marinen

Flygvapnet Summa summarum

250 803 40 170 205 120 85 50 140 45 35

14,555 700 1,800 4,190 2,310 1,200 580 1,740 105 300

445 80 80 235 130 65 55 90 30 45

250 15,803 820 2,050 4,630 2.590 1,350 685 1,970 180 380

1,943

27,510

1,255

30,708

220 195

3,535 2,380

300 200

4,055 2,775

5,915

6,830

4,700

5,432

2,545

38,125

2,295

höra, har utredningen funnit att dessa, i den mån så med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena är möjligt, böra utväljas för nämnda tjänstgöring viss tid efter den ordinarie inryckningen. Tillvägagångssättet bör kunna tillämpas beträffande de värnpliktiga, som skola utbildas i skidlöpartjänst samt i garnisonstjänst. Uttagning för särskild tjänstgöring redan i samband med inskrivningsförrättningarna måste däremot, förutom för tjänstgöring vid Gotland och artilleriskjutskolans övningstrupp, äga rum av sådana som skola ingå i krigsskolans och infanteriskjutskolans övningskompanier. Den föreslagna kontingenten till kavalleriet utvisar, därest hänsyn tages tillminskningen av kavalleriregementenas antal, en obetydlig ökning i förhållande till den i 1936 års härordning föreskrivna. Fördelningen på regementena har gjorts i proportion till antalet för fredsorganisationen föreslagna skvadroner vid dessa. Vad artilleriet beträffar böra såväl A 6 som det föreslagna nya kårartilleriregementet (A 9) tilldelas 525 värnpliktiga. Därtill komma för A 6 230 värnpliktiga, som avses för tjänstgöring vid A 7. Till följd av tillkomsten av en luftvärnskår i Luleå erfordras icke längre någon särskild tilldelning till A 8 av värnpliktiga, avsedda för utbildning i luftvärnstjänst. Den sammanlagda kontingenten till artilleriskjutskolan bör uppgå till 250 man och uttagas ur samtliga artilleritruppförbands värnpliktskontingenter med undantag för A 7. Av luftvärnet tilldelade värnpliktiga bör ett begränsat antal avses för tjänst14 — 2440 41

210 göring på Gotland. Denna kontingent bör huvudsakligen tagas från Lv 3. Av utbildningsskäl bör den icke understiga 60 man. Ingenjörtrupperna böra, i likhet med vad som redan ägt rum under år 1941, erhålla särskild uttagning av värnpliktiga, avsedda för utbildning i järnvägstjänst. Antalet sådana värnpliktiga har beräknats årligen böra utgöra 90— 120 man. Årskontingenten till signaltrupperna måste till följd av den utökade signalorganisationen väsentligt ökas i förhållande till den enligt 1936 års försvarsbeslut fastställda. Kravet på ett effektivt utnyttjande vid mobilisering av samtliga disponibla värnpliktstillgångar har givit anledning till undersökning avseende i vad mån av träng-, tyg- och intendenturtrupperna organiserade underhållsförband skulle kunna organiseras med äldre värnpliktiga, som erhållit sin grundläggande utbildning vid något av de övriga truppslagen. De gjorda undersökningarna hava givit vid handen, att ett sådant förfaringssätt både är önskvärt ur mobiliseringssynpunkt och möjligt att genomföra, därest de värnpliktiga, som kunna ifrågakomma därtill, utväljas med omsorg och under den föreslagna efterutbildningsövningen omskolas vid det nya truppslag, vid vilket de skola krigsplaceras. Genom omskolning kan dock icke tillräcklig utbildning bibringas de värnpliktiga, som äro avsedda att vid mobilisering tjänstgöra såsom befäl vid underhållsförband. Detta är på grund av de särskilda krav, som måste ställas på denna personal, icke heller möjligt beträffande de värnpliktiga, som avses tjänstgöra som meniga vid sjukvårdsförband. Såväl träng-, tyg- som intendenturtrupperna föreslås därför i den kommande organisatitonen årligen erhålla ett visst antal särskilt utvalda värnpliktiga, avsedda att huvudsakligen utbildas till värnpliktigt underbefäl. För uttagningen av de värnpliktiga ifråga bör föreskrivas, att de skola uppfylla de fordringar, som tidigare varit föreskrivna för uttagning till underbefäl och fackmän. Årskontingenten till varje trängkår bör fördelas med: i anspannstjänst » biltjänst » sjukvårdstjänst

35 165 235

Till det föreslagna T 2:s kompani i Nora (T 2 N) bör tills vidare endast förläggas utbildning i sjukvårdstjänst, omfattande omkring 125 värnpliktiga. Värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktnings grupp 41). Såsom tidigare framhållits kommer storleken av de inskrivna årsklasserna att under de närmast kommande åren successivt minska, Samtidigt kominer årsbehovet av nyinskrivna värnpliktiga för vissa delar av krigsorganisationen, nämligen marinen och flygvapnet, att i viss utsträckning öka, intill dess full utbyggnad av fredsorganisationen kunnat genomföras. Med anledning därav *) Motsvara enligt hittillsvarande bestämmelser icke vapenföra värnpliktiga i allmänhet.

211 är det av betydelse, att så många värnpliktiga som möjligt utan inskränkning kunna utnyttjas för den militära krigsorganisationen. Genom kategoriklyvningens upphävande skapades möjligheter att bibringa samtliga till besiktningsgrupperna 1—3 hänförda värnpliktiga fullständig soldatutbildning. Förutom dessa böra emellertid jämväl sådana värnpliktiga, som tillhöra besiktningsgrupp 4, och som enligt de hittillsvarande bestämmelserna hänförts till gruppen icke vapenföra och uttagits till handräckningstjänst, kunna utnyttjas i den mån så är möjligt utan att kravet på hänsynstagande till den enskildes fysiska och psykiska kvalifikationer eftersattes. Uppdelning av de krigstjänstdugliga värnpliktiga på vapenföra och icke vapenföra samt särskild uttagning till linjetjänst eller handräcknings tjänst bör av denna anledning icke vidare äga rum. Oaktat vad ovan anförts torde huvuddelen av till besiktningsgrupp 4 hänförda värnpliktiga på grund av sin kroppsbeskaffenhet endast kunna användas till expeditions- och handräckningstjänst. Därigenom kommer viss del av truppförbandens behov av arbetskraft för expeditions- och handräckningstjänst att kunna fyllas. Att helt tillgodose detta behov med tillhjälp av till besiktningsgrupp 4 hänförda värnpliktiga i allmänhet är icke möjligt och, som redan framhållits, icke heller ur militär synpunkt önskvärt. Antalet ifrågavarande kategori tillhörande och för arméns behov disponibla värnpliktiga under åren 1942—1946 beräknas icke överstiga i medeltal 1,400 per år. Frånräknas det antal, som eventuellt kan bibringas viss i fysiskt hänseende mindre krävande utbildning, torde det sålunda årligen disponibla antalet handräckningsdagar icke komma att uppgå till 500,000. Härtill kommer det antal tjänstgöringsdagar, som fullgöres av sådana värnpliktiga, vilka under tjänstgöringens gång av fysiska skäl måste överföras till handräckningstjänst. Den ändamålsenligare stegring av utbildningen, som blir följden av den föreslagna utbildningsorganisationen, samt möjligheten att bättre än hittills anpassa tjänstgöringen efter varje värnpliktigs kvalifikationer i olika avseenden torde emellertid medföra, att i förhållande till vad hittills varit fallet i framtiden endast ett begränsat antal värnpliktiga efter tjänstgöringens påbörjande bliva överförda till besiktningsgrupp 4. Att uppgöra en exakt beräkning angående behovet av arbetskraft för handräckningstjänsten är icke möjligt. Enligt för budgetåret 1938/39 infordrade uppgifter uppgick antalet vid arméns truppförband förbrukade handräckningsdagar till omkring 780,000. Enligt uppgifter, som infordrats angående beräknat behov under budgetåret 1941/42, är handräckningsbehovet under detta betydligt större. Sistnämnda behovssiffror kunna dock på grund av rådande särskilda förhållanden icke läggas till grund för beräkningar angående fredsbehovet. På grund av fredsorganisationens föreslagna utökning samt det ökade behov av arbetskraft som uppstått till följd av de senaste årens materielanskaffningar och utvidgningar av kasernetablissementen, anser sig försvarsutredningen icke kunna beräkna behovet efter organisationens genomförande till mindre än 1,000,000 handräckningsdagar. Även om för soldatutbildning avsedda värnpliktiga i viss utsträckning kunna utnyttjas för handräckningstjänst,

212 måste sålunda särskilda åtgärder vidtagas för täckande av den förefintliga bristen med civil arbetskraft. Det enligt gjorda beräkningar disponibla antalet värnpliktiga bör fördelas på de olika truf»pförbanden under beaktande av de särskilda förhållandena vid de skilda truppslagen. Studenter och likställda. Som redan tidigare i detta kapitel framhållits, kommer värnpliktsgruppen studenter och likställda icke att i den kommande organisationen, vad befälsutbildningen beträffar, intaga den särställning, den hittills intagit. I realiteten torde emellertid studenterna och de med dem likställda komma att spela en dominerande roll vid uttagningen till officers- eller underofficersutbildning. Fördelningen av studenterna m. fl. bör på grund därav göras med hänsyn till behovet av värnpliktigt befäl vid de olika truppförbanden.

Rekrytering av fast anställd personal. Personal på aktiv stat. Officerare. För erhållande av antagningsbevis eller fullmakt såsom officer på aktiv stat fordras enligt gällande bestämmelser godkända avgångsbetyg från krigsskolans officerskurs. För tillträde till denna kurs fordras bland annat studentexamen eller, för elever från AUS, begränsad sådan examen. Rekrytering av officerare sker för närvarande till övervägande del genom värnpliktiga officersaspiranter, vilka efter genomgången officersaspirantskola vinna inträde vid krigsskolans officerskurs. Till en mindre del sker denna rekrytering med fast anställt underbefäl, vilket vid AUS förvärvat kompetens för inträde vid krigsskolan. Utredningen förutsätter icke någon ändring i kraven för anställning såsom officer på aktiv stat. Med det utbildningssystem för såväl värnpliktiga som fast anställda, som utredningen i annat sammanhang föreslagit, komma emellertid möjligheter genom studier vid försvarsväsendets läroverk att öppnas för inträde på den aktiva officersbanan även för andra värnpliktiga än för dem, som före inträdet i tjänst avlagt studentexamen. Förutsättning härför är, att de vid genomgång av officersaspirantskola visat sig lämpliga för officersutbildning. De elever av dessa kategorier, som i sistnämnda skola prövas lämpliga för vidare utbildning till officer på aktiv stat, hava före krigskolekommendering att vid försvarsväsendets läroverk avlägga begränsad studentexamen. Antagning till officersaspirant föreslås för värnpliktiga kunna ske före och när som helst under värnpliktstjänstgöring, dock senast vid slutet av den gemensamma delen av plutonchefsskolan (31/s). Reservofficersaspirant eller värnpliktig, som blivit kommenderad till officersaspirantskolans vinterlinje, bör dock kunna antagas intill denna skolas slut. De godkända eleverna uppdelas vid officersaspirantskolans slut i sådana som äro lämpliga för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat och övriga.

213 Officersaspiranter som icke placerat sig bland dem, vilka förklarats lämpliga för fortsatt utbildning, entledigas. Fast anställda underbefäl, reservofficersaspiranter och värnpliktiga, som placerat sig bland de lämpliga, kunna efter ansökan antagas såsom officersaspiranter i den mån deras placering på vid skolans slut upprättad turlista berättigar dem till kommendering till officerskurs vid krigsskolan. Den unge officeren anställes för närvarande såsom e. o. fänrik och erhåller efter två års provtjänstgöring fullmakt, beroende på befordringsförhållandena såsom fänrik eller löjtnant. Utredningen finner, som tidigare framhållits, det ändamålsenligt att endast bibehålla ett slags fänrikar, vilka böra avlönas i lönegrad Oc 1 och benämnas fänrik. Därmed bortfaller lönegraden Oa 1, motsvarande beställningen fänrik med fullmakt. Utredningen föreslår, att lön bör beräknas för tre årskurser fänrikar, men förutsätter att fullmakt såsom löjtnant i händelse av ledigt befordringsrum fortfarande skall kunna erhållas efter två års anställning såsom fänrik. Vid fullt besatta stater kommer emellertid den nyanställde officeren i regel att gå såsom fänrik i tre år. Har fullmakt icke tidigare erhållits, bör sådan erhållas vid tredje tjänsteårets slut. Därest löjtnantslön icke är disponibel vid tredje tjänsteårets slut, erhålles fullmakt såsom löjtnant i regemente eller kår. Anställning och befordran inom kompaniofficersgrad sker för närvarande vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet regements- eller kårvis samt vid övriga truppslag truppslagsvis. Infanteriets, kavalleriets och artilleriets (utom luftvärnsartilleriets) truppförband samt luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och trängen hava egen officersrekrytering. Signaltrupperna, fortifikationskåren, fälttygkåren och intendenturkåren äro liksom generalstabskåren och artilleristabskåren hänvisade till rekrytering ur andra truppslag. I dessa avseenden föreslås följande ändringar och nya föreskrifter. Beträffande kavalleriet hava erfarenheterna givit vid handen, att det nuvarande befordringssystemet för så små truppförband som kavalleriregementena medför ojämna befordringsförhållanden vid de skilda regementena. Vid kommendering utom truppförbanden uppstår dessutom ofta befälsbrist, som vid ett förband med ringa personalstyrka är svår att täcka. Det synes därför önskvärt att skapa bättre möjligheter för utjämning av uppkommande differenser. På grund härav föreslår försvarsutredningen, att officerare vid kavalleriet uppföras på en för truppslaget gemensam stat. Utredningen förutsätter därjämte, att regementsofficersbeställningarna vid infanteriet skola kunna besättas jämväl med officerare ur kavalleriet och tvärtom. Rekrytering av officerare vid pansartrupperna kan ske antingen enligt i huvudsak samma grunder som hittills, det vill säga genom utbildning och överföring till pansartrupperna av yngre officerare ur övriga truppslag, i regel infanteriet eller kavalleriet, eller också därigenom att pansartrupperna erhålla egen officersrekrytering. Förstnämnda alternativ innebär fördelen av en grundlig infanteristrids-

214 utbildning, vilket med hänsyn till truppslagens samverkan på stridsfältet är av stor betydelse. Ett gott urval bland lämpliga officerare torde därvid också bliva möjligt. Vissa nackdelar äro emellertid förenade med detta system. Genom att officerarna icke erhållit sin grundläggande utbildning vid pansartruppförband kan befaras, att de icke erhålla tillräckligt ingående kännedom om pansartjänstens krav på meniga och på personal i lägre befälsställning. Den allvarligaste olägenheten torde emellertid vara, att det intresse för pansarvapnet och den framåtanda, som förefinnes hos de för utbildning till pansarofficerare lämpade värnpliktiga, icke kan tillvaratagas. Olägenheten med egen rekrytering ligger i den ensidiga tekniska inriktning, som möjligen kan bliva följden av att den blivande officeren erhåller sin soldat-, underbefäls- och plutonchefsutbildning inom pansartrupperna. Denna olägenhet motverkas emellertid i betydande grad om under denna utbildning relativt lång tid ägnas åt allmän militär utbildning och infanteristridsutbildning. Göres därjämte genomgång av med infanteriofficersskolan gemensam pansartruppskola och infanteriskjutskola obligatorisk för pansarofficerare, torde kravet på allmän militär utbildning och grundlig infanteristridsutbildning likväl få anses vara väl tillgodosett. Om den grundläggande utbildningen för de blivande pansarofficerarna äger rum vid pansarförbanden, vinnas påtagliga fördelar beträffande kunskap och rutin i den speciella pansartjänsten. De erhålla redan från början av sin militära bana ingående kännedom om materielens handhavande och vård samt om alla detaljer i den dagliga tjänsten vid ett pansarförband. E n egen rekrytering bidrager därjämte till att snarast sammansvetsa de till pansarregementen ombildade infanteri- och kavalleritruppförbanden. Därjämte blir det möjligt att tillvarataga den tekniska kunnighet och det intresse för pansarvapnet, som förefinnes bland de värnpliktiga. I enlighet med vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att pansartrupperna erhålla egen rekrytering av officerare. Utbildning och transport av officerare ur övriga truppslag blir dock under den närmaste tiden i viss utsträckning erforderlig i syfte att snarast fylla kadrarna och åstadkomma jämna befordringsförhållanden. I första hand böra därvid ifrågakomma lämpliga officerare vid de truppförband, som skola omorganiseras till pansarregementen. För att åstadkomma utjämning av befordringsförhållandena samt möjliggöra erforderliga omplaceringar mellan de skilda regementena böra pansartruppernas officerare uppföras på en för truppslaget gemensam stat. Nu gällande bestämmelser för anställning vid fälttygkåren, vilka såsom villkor för sådan anställning föreskriva genomgång av artilleri- och ingenjörhögskolans högre artilleri- eller ingenjörkurs, hava medfört, att kåren kommit att nära nog uteslutande rekryteras genom överflyttning av officerare från artilleriet, ingenjörtrupperna och Signalregementet. En sådan rekrytering må ha haft sitt berättigande under hittills rådande förhållanden. Den fortgående utvecklingen på krigsteknikens område, som på kort tid tillfört

215 samtliga truppslag nya vapen och tekniska stridsmedel i en tidigare icke förutsedd omfattning, har emellertid gjort tygtjänsten till en hela arméns gemensamma angelägenhet på ett annat sätt än tillförne. På denna grund har utredningen i annat sammanhang föreslagit, att truppförbandens tygofficerare genom rationellt lagd utbildning skola göras bättre skickade för sin tjänst, vilket utredningen funnit säkrast kunna ernås genom dessa officerares överförande till fälttygkåren. E n nödvändig konsekvens härav torde bliva, att fälttygkåren för framtiden rekryterar sina officerare ur samtliga truppslag i princip enligt de grunder, som för närvarande tillämpas i fråga om intendenturkåren. I enlighet med den här framlagda tankegången förutsätter utredningen att för anställning vid fälttygkåren skall erfordras genomgång av särskild utbildningskurs (tygofficerskurs) motsvarande den nuvarande militärförvaltningskursen. Erforderlig högre teknisk utbildning skulle tillgodoses genom kommendering av fälttygofficerare till artilleri- och ingenjörhögskolan ävensom till specialstudier vid Tekniska högskolan. Den nämnda principen för fältygkårens rekrytering borde likväl icke utesluta möjligheten att jämväl rekrytera kåren med officerare, vilka genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser utan att dessförinnan hava haft anställning vid kåren eller genomgått för sådan anställning stadgad undervisningskurs. Utredningen är emellertid icke beredd att här framlägga ett definitivt förslag avseende fälttygofficerarnas anställnings- och utbildningsförhållanden. Frågan torde böra göras till föremål för särskild granskning genom de militära myndigheternas försorg. Fortifdcationskårens officerskår rekryteras för närvarande med officerare ur ingenjörtrupperna, vilka genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjörkurs. Med sin ringa numerär och ett i förhållande till denna stort antal regementsofficerare är kåren hänvisad till ett livligt officersutbyte med ingenjörtrupperna, därest dess kvalitativa standard skall kunna upprätthållas. Under sådana förhållanden torde det vara obestridligt, att ur befordringssynpunkt ett sammanförande av fortifikationskårens och ingenjörtruppernas officerare till en gemensam personalkår vore önskvärt. Å andra sidan göra sig med hänsyn till tjänstgöringens olikartade karaktär alltjämt samma synpunkter gällande, vilka år 1936 föranledde en uppdelning av dåvarande fortifikationen på ingenjörtrupperna och fortifikationskåren. Den omvärdering i vissa hänseenden av ingenjörförbandens uppgifter i fält, vartill det pågående kriget givit anledning, har ytterligare markerat skiljaktigheterna. Försvarsutredningen finner för sin del övervägande skäl tala för ett bibehållande av den nuvarande tudelningen. Nödvändigheten av att lämna officerare till och mottaga återtransporterade officerare från fortifikationskåren måste för ingenjörtruppernas vidkommande på den speciella ingenjörtrupptjänsten utöva ett menligt inflytande, vars verkningar göra sig starkare gällande i samma mån som fortifikationskårens numerär ökas. Med den omfattning av fortifikationskåren, som utredningen i

216 annat sammanhang föreslår, torde det icke bliva möjligt, att i fortsättningen pålägga ingenjörtrupperna uppgiften att ensamma rekrytera fortifikationskåren och utjämna dess befordringsförhållanden. Utredningen finner det för sin del naturligt, att rekryteringsbasen för fortifikationskåren utsträckes till att omfatta hela armén, varigenom kåren med avseende på anställningsförhållandena skulle komma att intaga samma ställning som de båda övriga specialkårerna, fälttygkåren och intendenturkåren. Härvid torde det emellertid vara nödvändigt att uppehålla kravet på att de som transporteras till fortifikationskåren avlagt studentexamen på reallinjen eller ock på annat sätt förskaffat sig motsvarande kompetens i matematik. För anställning vid fortifikationskåren torde böra fordras genomgång av särskild utbildningskurs (fortifikationsofficerskurs), medan den högre tekniska utbildningen kan läggas upp enligt motsvarande linjer som för fälttygkåren. Framför allt om den pågående förvaltningsutredningen skulle leda till ett förslag om en för hela försvarsväsendet gemensam fortifikations- eller byggnadsstyrelse, torde fortifikationskåren i princip böra kunna rekryteras ur samtliga försvarsgrenar. Försvarsutredningen vill emellertid även ifrågasätta, huruvida icke officersbeställningar vid fortifikationskåren böra kunna besättas med civilingenjörer, vilka äga eller förskaffa sig erforderliga militära kunskaper (officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren eller reservofficerare). I anslutning till frågan om specialkårernas anställningsförhållanden har utredningen även upptagit till övervägande frågan huruvida icke i princip för dessa kårer borde tillämpas ett passagesystem. Enligt denna tankegång skulle efter ett antal års anställning vid någon av specialkårerna återtransport obligatoriskt ske till eget ursprungligt truppslag, där den sålunda återtransporterade skulle göra trupptjänst som kompanichef (motsvarande). Efter fullgjord obligatorisk trupptjänst skulle flertalet officerare återgå till vederbörlig personalkår, antingen såsom regementsofficerare eller som kompaniofficerare, medan andra skulle kvarstanna vid truppslagen och eventuellt vinna regementsofficersbefordran därstädes. Avsikten med systemet skulle främst vara att bereda den starkt specialiserade fälttyg-, fortifikations- och intendenturofficeren tillfälle att under praktisk tjänsteutövning vid trupp erhålla en värdefull repetition i fråga om den grundläggande militära tjänsten vid vederbörligt truppslag. Särskilt borde det för honom bliva av värde att få betrakta den verksamhet han själv som officer vid specialkår företrätt ur truppofficerens synvinkel. Det livligare officersutbytet mellan truppslagen och specialkårerna kunde vidare förväntas skapa ökade förutsättningar för ett fruktbärande samarbete mellan trupp- och specialpersonal varjämte en utjämning av befordringsförhållandena kunde påräknas. De undersökningar, utredningen i denna fråga företagit, giva emellertid vid handen, att det ovan skisserade systemet med sina obestridliga fördelar även skulle medföra vissa nackdeler, främst hänförliga till det för specialtjänsten menliga avbrott i tjänstgöringens kontinuitet, som trupptjänstgöringen skulle innebära. Ehuru utredningen anser att införandet av obligatorisk trupptjänst för specialkårernas officerspersonal skulle vara till fördel, finner den sig likväl

217 icke på grundval av de gjorda undersökningarna böra framlägga något bestämt förslag härutinnan, utan inskränker sig till att förorda, att frågan framdeles göres till föremål för förnyad omprövning genom militär myndighet. Underofficerare. För konstitutorial eller fullmakt såsom underofficer på aktiv stat fordras enligt gällande bestämmelser godkända avgångsbetyg från AUS. Eleverna vid denna skola rekryteras bland fast anställt underbefäl, som avlagt »med beröm godkänd» furirsexamen. Utredningen förutsätter icke någon ändring i kraven för första anställning såsom underofficer. Den vill emellertid framhålla, att den framtida rekryteringen till viss del kommer att omfatta sådana fast anställda underbefäl, som redan före volontäranställningen avlagt realexamen eller förvärvat motsvarande kompetens och som efter avlagd furirsexamen och trupptjänst avlagt underofficersexamen vid i det följande föreslagen ett-årig underofficerskurs vid AUS. Flertalet blivande underofficerare hava att därutöver genomgå klasserna 2 och 3 vid Försvarsväsendets läroverk. Enligt nu gällande bestämmelser erhåller den nyanställde underofficeren konstitutorial, vilket efter två års provtjänstgöring kan utbytas mot fullmakt å beställningen. Utredningen finner, att ställningen såsom underofficer förvärvas efter så många tjänstår i befälsställning, att någon ytterligare prövotid icke kan anses erforderlig. På grund härav vill utredningen föreslå, att nyanställd underofficer på aktiv stat direkt erhåller fullmakt på beställningen. Motsvarande bestämmelse synes böra gälla underofficerspersonal på reservstat och i reserven. Beträffanle anställning och rekrytering av underofficerskårerna vid regementen och kårer gäller i stort sett vad ovan anförts beträffande officerskårerna, dock med den skillnaden att signaltruppernas underofficerskår rekryteras inom Iruppslaget. Kavalleriregementenas underofficerskårer böra enligt utredningens mening sammanföras till en gemensam kavalleriets underofficerskår enligt samma grunder, som föreslås för kavalleriets officerare. Likaså böra pansartruppernas underofficerare utgöra en gemensam underofficerskår. Underofficersrekryteringen vid fälttygkåren och intendenturkåren synes framdeles bora ordnas efter i stort sett samma grunder som för närvarande gälla vid intendenturkåren. Detta innebär, att rekrytering skall ske dels från underbefälskåren vid tygtrupperna respektive intendenturtrupperna dels genom överflyttning från andra truppslag. För fortifikationskårens underofficerare förutsattes icke någon ändring. Fast anställt

manskap.

Det fast anställda manskapet antages för närvarande medelst kontrakt på 2, 3 eller 4 år. Anställningen påbörjas i regel den 1 november och förnyad anställning kan vinnas varje gång för en tid av V2 till 2 år, dock högst intill 28 års ålder för obefordrad volontär och 34 år för underbefäl. Den som inne-

218 haft väl vitsordad anställning under minst 6 år, är tillförsäkrad anställning över stat under ett halvt år för att erhålla en viss utbildning för eivilanställning. Med hänsyn till de regelbundna konjunkturväxlingarna på arbetsmarknaden är det liksom hittills lämpligt att anställning sker på hösten. Enligt nu tilllämpat system sker även avgång ur tjänst vid samma årstid. Ur ovannämnda synpunkt vore en förskjutning av tidpunkten för avgången till våren till förmån för den fast anställde och därmed även för rekryteringen. Utredningen vill för sin del förorda att en sådan ändring sker. Till frågan om det nya systemets återverkan på manskapsstaterna återkommer utredningen nedan. Anställningen har i regel börjat den 1 november, beroende på att anställningsåret i civil tjänst, framför allt inom lantbruket, av ålder slutat den 24 oktober och börjat den 1 november. Ur militär synpunkt är det, bland annat med hänsyn till utbildningens organisation, önskvärt, att anställningsåret börjar den 1 oktober. Då anställningsförhållandena inom näringslivet numera underkastats sådana förändringar, att den 1 november i förevarande avseende icke längre har samma betydelse som förut, vill utredningen förorda en övergång till 1 oktober såsom lämplig tidpunkt för anställningens påbörjande. I av utredningen i det följande föreslaget system omfattar underbefälsutbildningen omkring 2 år och 11 månader, undervisning i allmänbildande ämnen inräknad. Med hänsyn till behovet av fullt utbildade och rutinerade instruktörer synes det skäligt, att den som kommit i åtnjutande av underbefälsutbildning fullgör ett och ett halvt års tjänst såsom instruktör vid utbildning av värnpliktiga eller volontärer. Detta kräver en första anställningstid av 472 år, från den 1 oktober första året till den 1 april femte året. För den, som avlagt realexamen eller förvärvat minst motsvarande kunskapsmått, är genomgång av »klass 1» under första vinterhalvåret icke behövlig. För denna kategori av volontärer bör sålunda den första anställningen lämpligen taga sin början den 1 april. Då kontraktstiden bör utgå vid samma datum bör anställningstiden lämpligen begränsas till fyra år. Hinder bör emellertid icke föreligga för den, som så önskar, att bliva anställd den 1 oktober i likhet med övriga volontärer. De, som vinna volontäranställning utan att besitta nyss angivna examenskompetens, föreslås skola påbörja sin anställning den 1 oktober för att under tiden intill nästföljande 1 april genomgå »klass 1». Som ovan nämnts avses de därvid anställas på en tid av fyra och ett halvt år, varom kontrakt tecknas vid första anställningen. På truppförbandens stater böra uppföras löner för manskapet med utgångspunkt från att både nyanställning och avgång äger rum den 1 april. På sådan lön inträder sålunda direkt volontär med realexamen eller motsvarande kompetens. Övriga inträda på sådan lön först efter ett halvårs anställning. Under detta halvårs anställning, då lön enligt lönegrad Ma 1 i lägsta lönegraden bör uppbäras, föreslås volontären upptagas över stat vid truppförbandet. Bestämmandet av det antal volontärer över stat, som årligen skall anställas, bör överlämnas åt vederbörande truppförbandschef, som är i stånd att

219 överblicka rekryteringsbehovet per 1 april vid vederbörligt truppförband. Sedan truppförbandschefen beräknat detta behov bör fråndragas det antal volontärer med realexamen eller motsvarande kompetens, som anställts eller beräknas kunna anställas med anställningstid från nästkommande 1 april. År 1938, det sista år från vilket fullständig statistik är tillgänglig, utgjorde antalet vid armén under året antagna volontärer, som innehade realexamen eller motsvarande kompetens, omkring 13 procent av totalantalet. Då tendensen går i riktning mot ökning av denna siffra, torde man ha anledning att tills vidare räkna med lägst denna. För de olika truppförbanden torde emellertid siffran komma att skifta betydligt. Den bör emellertid av vederbörande truppförbandschef kunna erfarenhetsmässigt beräknas. Sedan truppförbandschef sålunda från rekryteringsbehovet per 1 april fråndragit den sannolika rekryteringen med volontärer med realexamenskompetens, bör han lägga till 5 a 10 procent av antalet, motsvarande den avgång, som till följd av bristande lämplighet kan beräknas uppstå intill den 1 april. Enligt nu gällande bestämmelser (Sv. förf.-saml. 136/1916 med ändring 446/1926) kan avsked före kontraktstidens utgång enligt regementschefs beprövande meddelas den, som visat sig olämplig för utbildning till underbefäl. Denna bestämmelse torde i flertalet fall vara tillämplig och tillräcklig, då det gäller att inför den 1 april uppdela de överstatsanställda volontärerna i två kategorier, nämligen dels de som enligt kontraktet kvarstanna i tjänst och tillträda lön på truppförbandets stat, dels de som avskiljas och avskedas, då löner för desamma å truppförbandets stat icke äro tillgängliga, Den sista kategorien torde i regel kunna meddelas avsked på grund av ovannämnda föreskrift angående olämplighet för utbildning till underbefäl. Undantagsvis lärer dock kunna förekomma, att antalet för fortsatt utbildning till underbefäl lämpliga volontärer är större än det antal, för vilket lediga volontärlöner den 1 april disponeras av vederbörande truppförbandschef. I så fall torde de för fortsatt utbildning lämpliga volontärer, vilka icke kunna beredas fortsatt anställning vid truppförbandet, antingen böra enligt egna önskemål transporteras till truppförband där vakanser finnas, eller meddelas avsked. Då någon egentlig militärutbildning intill denna tidpunkt ännu icke meddelats, kan dylik transport äga rum även till truppförband av annat truppslag, vilket torde medföra ökade möjligheter för ett smidigt utnyttjande av eventuellt befintliga överskott vid vissa truppförband för täckande av brister vid andra. För att säkerställa såväl statens som individens rätt bör särskild föreskrift med hänsyn till ifrågavarande fall inflyta i kontrakt med volontär, som anställes 1 oktober. Denna föreskrift torde lämpligen böra innebära skyldighet för volontär att efter ett halvt års prövotid — och då truppförbandschef så prövar nödigt — efter eget val och i mån av vakanta beställningar mottaga transport till annat truppförband eller också avgå från anställning. Tidigare omnämnd anställning över stat under ett halvt år, som underbefäl med minst sex tjänstår äro berättigade till och som börjar vid kontraktstidens utgång på hösten, har hittills varit av betydelse jämväl ur synpunkten av att

220 säkerställa att den fast anställde skulle inträda på den civila arbetsmarknaden på en för honom lämplig tidpunkt, nämligen på våren. Då genom ovan föreslagna anställningstider kontrakten för det fast anställda manskapet i regel skulle komma att utgå den 1 april, följer därav, att en tilllämpning av föreskriften om ett därpå följande överstathalvår skulle medföra olägenheten av att den fast anställde efter detta halvår skulle inträda på arbetsmarknaden på en oläglig tidpunkt, nämligen hösten. På grund härav synes civilanställningshalvåret som hittills böra förläggas till vinterhalvåret. Därav följer emellertid att detta kommer att infalla under den ordinarie anställningen på stat och att personalbehovet på stat bör beräknas med hänsyn härtill. Utredningen, som grundat sina personalberäkningar främst på personalbehovet under sommarhalvåret, har beträffande tjänsten under vinterhalvåret räknat med att underbefäl med minst sex tjänstår påföljande 1 april, och som icke avses rekapitulera utöver sistnämnda tidpunkt, under ifrågavarande halvår skall beredas tillfälle till civilanställningsutbildning. Detta halvår kommer sålunda att motsvara det nuvarande civilanställningshalvåret. Utredningen vill slutligen i fråga om det fast anställda manskapet såsom sin mening framhålla, att befordringsgången bör vara i stort sett densamma inom samtliga truppslag. Det synes på grund härav erforderligt att graden vicekorpral tillkommer vid kavalleriet samt vicekonstapel vid artilleriet och luftvärnet. Musikpersonalen. I fråga om rekryteringen av musikpersonalen finner utredningen icke anledning till andra uttalanden, än att första anställning av musikvolontär bör ske efter samma grunder som angivits för annan volontär, och att musikvolontär med hänsyn särskilt till framtida underofficersbefordran eller civilanställning bör obligatoriskt genomgå klass 1, ävensom deltaga i den allmänbildande undervisningen i underbefälsskolorna. Beträffande förnyat tjänsteavtal förutsattes icke någon ändring i nu gällande bestämmelser. Arméns reservpersonal.

Denna personal utgöres för närvarande av: personal på arméns reservstater, personal i arméns reserver, väg- och vattenbyggnadskåren, i fredstid konstituerade landstormsofficerare samt i fredstid till befäl vid frivilliga automobilkåren konstituerade officerare. Personal på arméns reservstater. Reservstaterna utgöras av arméns reservstat för officerare och underofficerare samt reservstaten för fältläkarkåren. I enlighet med vad utredningen i annat sammanhang anfört, bör därjämte tillkomma en reservstat för fältveterinärkåren.

221 Beställningarna på reservstat besättas med personal, som på ansökan överflyttas från aktiv stat. Beträffande villkoren för inträde på reservstat har utredningen icke ifrågasatt någon ändring. I fråga om de slag av beställningar, som nytillkomma, föreslår utredningen, att bland annat följande villkor böra iakttagas. Till överflyttning till beställning såsom överstelöjtnant å arméns reservstat kan ifrågakomma överstelöjtnant eller major. Till överflyttning till beställning såsom fältveterinär å reservstaten för fältveterinärkåren kan ifrågakomma fältveterinär eller regementsveterinär. Till överflyttning till beställning såsom regementsveterinär å reservstaten för fältveterinärkåren kan ifrågakomma regementsveterinär eller bataljons veterinär. Personal i arméns reserver. Personalen i arméns reserver särskiljes efter sättet för inträde i reserven i pensionsavgången, förtidsavgången och reservutnämnd personal. Utredningen har under »Arméns reservpersonal» beträffande de båda sistnämnda kategorierna lämnat en redogörelse i ett sammanhang för det förslag till förändrade bestämmelser för såväl anställning som tjänstgöring, vilka äro under utarbetande vid arméstaben. Av denna redogörelse framgår bland annat, att första anställning såsom reservofficer skulle efter ansökan kunna vinnas av den, som genomgått viss för värnpliktig officer föreskriven utbildning, samt att anställning avses ske i trenne perioder. Vid första periodens början sker anställning av visst bestämt antal reservofficerare per år. Är antalet sökande större än detta, sker anställandet med ledning av vid officersaspirantskola upprättad turlista. För rätt till anställning under andra perioden är genomgång av kaptenskurs ävensom regementschefs vitsord avgörande. Vid början av tredje perioden avses rekrytering av reservofficerskåren jämväl kunna ske med därtill lämpliga värnpliktiga officerare, som efter avslutad tjänst såsom värnpliktiga äro villiga att åtaga sig den tjänstgöringsskyldighet, som är förenad med reservofficersanställning under 3:e perioden. Rekrytering av reservunderofficerare förutsattes ske efter i stort sett samma grunder som hittills. Dock föreslås, att fast anställd furir, som icke innehar kompetens för befordran på aktiv stat men anses lämplig för framtida anställning som reservunderofficer, genomgår en särskild reservunderofficerskurs före avgången ur aktiv tjänst. Genomgång av dylik kurs bör enligt utredningens mening ställas såsom villkor för befordran till underofficer i reserven av furir som icke avlagt underofficersexamen. Utredningen anser därjämte att vid utformningen av den nya reservbefälsförordningen bör tagas under övervägande att vid 3:e periodens början medgiva anställning såsom underofficer i reserven för värnpliktig underofficer som är därtill lämplig. Vad beträffar de civilmilitära kårernas reserver räknar utredningen med att någon nyrekrytering av dessa kårer framdeles i regel icke skall förekomma, då behovet av reservpersonal vid dessa kårer till övervägande del torde kunna fyllas med värnpliktiga läkare, veterinärer m. fl. Dock böra läkare och veteri-

222 närer, som avgå från anställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, vara skyldiga att inträda i reserven. Vidare förutsattes, att värnpliktiga läkare, veterinärer och ingenjörer skola kunna vinna anställning i reserven vid början av tredje anställningsperioden. Väg- och vattenbyggnadskåren. Beträffande rekryteringen av denna kår förutsattes icke någon ändring. Landstormsofficerare. Denna personalkategori, som hittills i fredstid anställts medelst konstitutorial på visst antal år, föreslås utgå ur organisationen. De landstormsofficerare, som befinna sig i värnpliktsåldern, böra överföras till kategorien värnpliktiga officerare; av dem, som befinna sig över värnpliktsåldern, avses de därför lämpliga kunna anställas som reservofficerare under tredje perioden. Någon överföring av landstormsofficerare, som befinna sig i värnpliktsåldern, till reservofficerare bör enligt utredningens mening icke förekomma. Officerare vid frivilliga automobilkåren. Denna personal, som jämlikt av Kungl. Maj:t den 25 oktober 1940 fastställt reglemente hänföres till arméns reservpersonal, har likaledes hittills i fredstid anställts medelst konstitutorial på viss tid. Kåren föreslås skola som militärt organiserad kår utgå ur organisationen. I likhet med vad ovan anförts beträffande landstormsofficerare föreslås, att officerare i värnpliktsåldern skola kunna förordnas till värnpliktiga officerare och att de officerare, som överskridit dena ålder och som äro därtill lämpliga och kvalificerade, skola kunna anställas såsom reservofficerare under tredje anställningsperioden.

G.

Utbildning.

De värnpliktigas utbildning. I fråga om de värnpliktigas utbildning hänvisar försvarsutredningen till den »P. M. med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m.», som utredningen tidigare överlämnat till Kungl. Maj:t och vars innehåll i huvudsakliga delar intagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 318 till 1941 års riksdag med förslag till värnpliktslag. Utbildning av fast anställt befäl. Allmänna grunder.

Arméorganisationens stomme utgöres av det fast anställda befälet, vars kvalitet är avgörande för fältförbandens krigsduglighet. Rekrytering och utbildning av denna personal är därför en angelägenhet av största vikt. Utbildningen till fast anställt underbefäl samt till fast anställd underofficer och officer måste vara så organiserad att de befälsaspiranter, som äga de bästa kvalifikationerna, kunna komma i åtnjutande av fortsatt utbildning

223 och vinna befordran. Nuvarande krav på måttet av allmänbildning för befordran till underofficer och officer (reservofficer) kunna dock med hänsyn till dessa personalgrupper åvilande uppgifter icke minskas. Den som äger erforderliga militära kvalifikationer men icke ett tillräckligt kunskapsmått i allmänbildande ämnen, måste för att vinna fast anställning såsom officer eller underofficer bibringas nödiga insikter i sistnämnda ämnen. Detta kan ske vid försvarsväsendets läroverk, som försvarsutredningen i annat sammanhang föreslagit skola organiseras. Den följande redogörelsen hänför sig närmast till utbildningen av den militära personalen. Den civilmilitära personalens utbildning synes utredningen kunna ske i stort sett enligt hittills gällande grunder. Utredningen vill dock framhålla betydelsen av att vid utbildningen av denna personal varje tillfälle, till tillämpning och till direkt förberedelse för uppgifterna i fält väl tillvaratages. Det fast anställda manskapets utbildning. I nuvarande utbildningssystem för det fast anställda manskapet erfordras för fullständig underbefälsutbildning (furirsutbildning) i regel omkring 2 år och 10 månader, däri inräknat vid flertalet truppslag förekommande trupptjänstgöring. I underbefälsutbildningen ingår jämsides med den rent militära utbildningen undervisning i allmänbildande ämnen. Utbildningen bedrives vid truppförbandsvis anordnade volontärsoldat(etc), korpral- (etc.) och furirskolor. Volontärsoldatskolan har en längd av 10—11 månader. Under de två därpå följande åren genomgå de fast anställda korpral- och furirskolor, vardera i regel av omkring 11 månaders längd (trupptjänstgöring inräknad). Underbefälsutbildningen för huvuddelen av det fast anställda manskapet enligt nuvarande system framgår närmare av nedanstående översikt. Utbildningsår

Jan.

l:a

'

j

1 Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dcc.

Vol ont är-

2:a

— 30 1d a t s k o 1a

3:c

—

4:e

—

1 Korprai-

s k o l a

s k o l a

Regövn.

Furir-

= Tjänstgöring \ i d trupp.

Den första kontraktstiden utgör i regel 3 år. Det sätt på vilket underbefälsutbildningen inpassats i första kontraktstiden medgiver att de fast anställda under denna tid tjänstgöra såsom instruktörer vid värnpliktsutbildningen under sammanlagt omkring 10 månader. Underbefälsutbildningens mål är att skapa en kvalificerad underbefälskår och att lägga en god grund för fortsatt utbildning till underofficer (officer).

224 Den rent militära utbildningen bör enligt utredningens mening omfatta en rekrytskola om 6 månader samt korpralskola och furirskola om vardera 11 månader (trupptjänstgöring inräknad). Undervisningen i allmänbildande ämnen omfattar för närvarande i medeltal omkring 600 timmar och för fram till ett kunskapsmått i ämnena modersmålet, historia med samhällskunskap, geografi och matematik, som motsvarar genomgången klass 2 i 5-klassig realskola vid högre allmänt läroverk. Detta kunskapsmått måste numera betraktas såsom väl litet, såväl med hänsyn till önskvärdheten av högre allmänbildning hos det trupptjänstgörande underbefälet som till den organisation av den fortsatta utbildningen till underofficer, som föreslås i det följande. Det synes därför lämpligt att undervisningen för fram till ett kunskapsmått motsvarande klass 3 i 5-klassig realskola. Klass 2 och 3 i sistnämnda skola omfatta i vad rör modersmålet, historia med samhällskunskap, geografi och matematik 663 respektive 546 eller sammanlagt 1,209 timmar. Vid högre allmänt läroverk motsvaras alltså för närvarande 663 timmar av omkring 550 timmar vid underbefälsutbildningen (600 timmar minskat med 50 timmar för välskrivning), vilket innebär en minskningav antalet timmar vid sistnämnda utbildning med omkring 15 procent. Med rationalisering genom att använda civila lärare för denna undervisning och genom att så långt möjligt till tiden åtskilja densamma från den militära utbildningen, torde det — med hänsyn även till elevernas större mognad — vara berättigat att räkna med möjlighet att ytterligare minska den vid högre allmänt läroverk anslagna tiden, dock högst med 25 procent. Återstoden, 75 procent av 1,209 timmar, utgör omkring 900 timmar. Med 50 timmar för välskrivning kommer alltså det sammanlagda antal timmar för undervisningen i allmänbildande ämnen, som måste ingå i underbefälsutbildningen, att bliva omkring 950 timmar. För närvarande bedrives, såsom tidigare framhållits, undervisningen i allmänbildande ämnen jämsides med den militära delen av underbefälsutbildningen. Detta har visat sig medföra vissa nackdelar för båda arbetsområdena. Den rent militära delen av underbefälsutbildningen är mycket omfattande och tager i regel all den tid i anspråk, som eleverna kunna ägna åt självstudier. De militära övningarna äro vidare av så ansträngande natur, att de icke lämpligen böra till tiden samordnas med undervisningen i allmänbildande ämnen. Härtill kommer slutligen det förhållandet, att för flertalet undervisningen i allmänbildande ämnen utgör en nödvändig grund för att de skola kunna tillgodogöra sig den militära delen av underbefälsutbildningen. Ur utbildningssynpunkt måste sålunda hävdas, att undervisningen i allmänbildande ämnen så långt möjligt till tiden bör skiljas från den rent militära utbildningen samt att den till större delen bör förläggas före sistnämnda utbildning. Det är önskvärt att volontärernas rekrytskola tager sin början samtidigt med rekrytskolan för de värnpliktiga och att utbildningen med hänsyn till samövningar m. m. under det första året sker i stort sett i takt med de värn-

225 pliktigas utbildning. På grund härav synes det lämpligt att förlägga huvuddelen av den allmänbildande undervisningen till vinterhalvåret före rekrytskolans början (klass 1). Vinterhalvåret omfattar i medeltal 24 arbetsveckor. Det högsta antal timmar per arbetsvecka, som med här ifrågavarande elever kan tänkas uttagas såsom rent teoretisk undervisning, är 28 (3 timmar på lördag och 5 timmar övriga dagar). Det är sålunda möjligt att i klass 1 inrymma 672 av ovan såsom erforderliga angivna 950 timmar. Omkring 300 timmar återstå att förläggas till tiden efter klass 1. Dessa timmar synas böra fördelas på korpralskolan och furirskolan, vilket vid jämn fördelning utgör omkring 5 timmar per vecka. Denna ordning innebär ett avsteg från principen att till tiden åtskilja den militära utbildningen och undervisningen i allmänbildande ämnen. Med hänsyn till önskvärdheten att bibehålla och förkovra i klass 1 förvärvade kunskaper, synes dock ett sådant avsteg berättigat. Vid fördelning av undervisningen i de olika ämnena synes det önskvärt att om möjligt avsluta undervisningen i välskrivning redan i klass 1. Med utgångspunkt från det ovan anförda föreslås underbefälsutbildningen erhålla en organisation, som närmare framgår av nedanstående översikt. Utbildningsår

Jan.

Mars

Febr.

April

Maj-

Juni

Juli

Aug.

Sept.

l:a

Okt.

Dec.

NOT.

Klass 1 (all-

2:a

niänbi Illande imnen)

3:c

r

a

4:e

r

i

I

l 1

s

r

s

k

a

k

o

a

1 1 K o r p -

Il e k r y t s k o 1 a 1 Regövn.

1 F

u -

= Utbildning vid trupp. = Tjänstgöring vid trupp.

Vid trängtrupperna kommer organisationen av utbildningen på grund av förefintligheten av olika tjänster att bliva något annorlunda. Då emellertid den sammanlagda tiden för underbefälsutbildningen är densamma, anser utredningen §kål icke föreligga att närmare ingå på denna organisation. Volontärermi hava vid -första anställningens början i regel ett mycket varierande mått av kunskaper i allmänbildande ämnen. Det kan knappast anses rationellt att låta undervisningen av samtliga elever bliva beroende av kunskapsmåttet hos flertalet volontärer, som endast genomgått vanlig folkskola. Det synes därför lämpligt att låta de volontärer, som vid första anställningen äga ett kunskapsmått i allmänbildande ämnen, som motsvarar minst genomgången klass 3 vid 5-klassig realskola, genomgå en särskild linje av klass 1, som tar sikte på att vinna tid vid den fortsatta utbildningen till underofficer (officer). Denna linje torde lämpligen böra anordnas militärområdesvis. Att genomföra en uppdelning på olika linjer av den undervisning i allmänbildande ämnen, som är direkt ansluten till korpral- och furirskolorna, synes däremot icke 1 5 - 2440 41

226 tänkbart. De elever, som genomgått den »högre» linjen av klass 1, böra emellertid genomgå även denna undervisning i allmänbildande ämnen, vilken i möjligaste mån bör individualiseras. För volontärer som före anställningens början avlagt realexamen synes klass 1 icke böra vara obligatorisk. Som ovan angivits förutsattes all undervisning i allmänbildande ämnen skola ledas av civila lärare. Vid sidan av denna undervisning i klass 1 bör bedrivas viss grundläggande militär utbildning, särskilt gymnastik och militär idrott. Underofficersutbildning.

Utbildning till underofficer på aktiv stat. I nuvarande utbildningssystem omfattar utbildningen till underofficer genomgång av arméns underofficersskola, vilken genomgång kan ifrågakomma för dem som avslutat underbefälsutbildningen med huvudbetyget »Med beröm godkänd». Underofficersskolan innefattar »förberedande kurs» under omkring 8 månader samt därefter »allmän kurs» under omkring 19 månader. Utbildningen vid skolan framgår närmare av nedanstående översikt. Jan.

April

Mars

Febr.

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Nov.

Okt.

Dec.

Förbered ande

i

k u r s e n k u r s e n

1 A l l m ä n n a

k u r s o n I

A l l m ä n n a

II

! i

== Tjänstgöring vid trupp.

Elever som äga ett högre kunskapsmått i allmänbildande ämnen, kunna efter prövning vinna inträde vid allmänna kursen I utan genomgång av förberedande kursen. Undervisningen i allmänbildande ämnen bedrives i vad avser inhämtande av underofficerskompetens på A- och B-linje. A-linjen för fram till ett kunskapsmått motsvarande realexamen med blott ett främmande språk, ämnet kristendomskunskap icke betygsatt och med rätt för eleven att i två av återstående ämnen utom svensk skrivning hava underbetyg. B-linjen för fram till vanlig realexamen, dock utan ämnet franska. Underofficersutbildningens mål är att skapa kvalificerade underofficerare, ägnade att i fredstid och vid mobilisering bestrida befattningar som trupputbildare, stabsunderofficerare och kompaniadjutanter (motsvarande). Den nuvarande arméns underofficersskola kan sägas fylla högt ställda krav på ifrågavarande utbildning. I några avseenden är emellertid utbildningen icke rationell. Genom att den militära utbildningen bedrives jämsides med undervisningen i allmänbildande ämnen, är det icke möjligt för den som

227 i dessa ämnen redan äger underofficerskompetens, att snabbare kvalificera sig för befordran. Han tvingas genom sammankopplingen av de båda utbildningsgrenarna att i regel följa samma utbildning som flertalet underbefäl. Det antal elever, som redan tidigare förvärvat för anställning som underofficer erforderlig allmänbildningskompetens, är numera ganska stort och i ständigt stigande. Av nedanstående tablå framgår det ungefärliga antal volontärer under vissa tidsperioder, som före anställningens början avlagt realexamen. Härutöver torde ett mindre antal volontärer hava anställts, som ofullständigt genomgått gymnasium eller motsvarande läroanstalt och som sålunda, utöver antalet volontärer med realexamen, innehaft för befordran till underofficer erforderlig allmänbildningskompetens.

A r e n

1 1924-28 19219—33 1934—38.

Ungefärligt antal volontärer, som avlagt realexamen före anställningens början

Sammanlagt antal anställda volontärer

149 329 796

6,767 6,835 6,610

%

. 2.2 4.8 12.1

Såväl ur militär som ur den enskildes synpunkt är det önskvärt att bereda underbefäl med realexamen (motsvarande) möjligheter att snabbare än som för närvarande kan ske nå fram till underofficersexamen. Härför kräves möjlighet för elever med förkunskaper i allmänbildande ämnen att förbigå sådan allmänbildande undervisning, som de redan tidigare förskaffat sig. Denna möjlighet kan skapas endast genom att undervisningen i allmänbildande ämnen, i likhet med vad som föreslagits vid utbildningen till underbefäl, skiljes från den militära delen av underofficersutbildningen. Även om en snabbt uppnådd underofficersexamen på grund av befordringsförhållanden icke skulle medföra en snabbare underofficersbefordran än hittills, synes det dock mindre rationellt ur truppförbandens synpunkt, att det fast anställda underbefälet är i tjänstgöring utom truppförbanden längre tid än nödvändigt. På grund härav har utredningen i ett tidigare sammanhang föreslagit, att undervisningen i allmänbildande ämnen skall ske vid ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt läroverk, försvarsväsendets läroverk. Den nuvarande utbildningstiden vid arméns underofficersskola omfattar som förut angivits sammanlagt omkring 27 månader. En undersökning giver vid handen, att av denna tid omkring 11 månader åtgå för den rent militära utbildningen. En rent militär underofficerskurs skulle sålunda med oförändrade krav i fråga om denna utbildning behöva omfatta omkring 11 månader. Av samma skäl som tidigare anförts ifråga om underbefälsutbildningen, bör undervisningen vid försvarsväsendets läroverk föregå kommendering till underofficerskurs. Det synes vidare av flera skäl lämpligt att underofficerskurs förlägges till tiden oktober— augusti.

228 På grund av det ovan anförda föreslås underofficersutbildningen för flertalet elever erhålla den organisation, som närmare framgår av nedanstående översikt. Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

1 Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Dec.

Nov.

t

!

!

Försvarsväsendets 1 ä r i> v e r k ( " k l ä s s 2^

För8vars väsendets

i ! 1 1 ii r o v e r k ( k l a s s 3)

i 1 Kurs vid arméns

1 i 1 u n d e r o f f i c e r s

ä k o 1 a

|

= Tjänstgöring vid trupp.

Till försvarsväsendets läroverk eller till underofficerskurs bör beordras fast anställd furir, som i furirsexamen erhållit betyget »Med beröm godkänd» och som efter furirskolans slut fullgjort omkring 13 månaders trupptjänstgöring. Furir som avlagt realexamen eller prövas äga däremot svarande kunskaper, föreslås kunna beordras direkt till underofficerskurs. Furir som icke äger dylikt kunskapsmått, genomgår en eller två klasser vid försvarsväsendets läroverk på A-, T- eller B-linje och kan därefter kommenderas till underofficerskurs. Furir som påbörjat studier på någon av ovan angivna linjer och av vederbörande truppförbandschef och av rektor vid försvarsväsendets läroverk prövas äga för utbildning till officer erforderliga kunskaper och färdigheter, bör efter ansökan kunna återgå till truppförbandet för att beredas tillfälle att vid officersaspirantskola kvalificera sig för inträde vid C-linjen vid försvarsväsendets läroverk, avlägga begränsad studentexamen och därefter erhålla kommendering till officerskurs. Utbildningen vid underofficerskurs föreslås liksom hittills gemensam för samtliga truppslag. Utbildningen i den praktiska kompaniadjutantstjänsten (expeditions-, förvaltnings- och underhållstjänst) bör givas större omfattning än vad som för närvarande är fallet. Undervisning meddelas endast i militära ämnen. Utbildning till underofficer i reserven. Enligt gällande bestämmelser får fast anställd furir efter avgång ur tjänst anställas som underofficer i reserven, därest han fullgjort 7 repetitionsövningar varav en i reserven. Detta innebär, att endast den som varit fast anställd i minst 6 år, kan ifrågakomma för anställning i reserven. Särskild utbildning av blivande reservunderofficerare äger icke rum. Då underofficerens uppgifter i fält icke sammanfalla med underbefälets, synes det nödvändigt att fast anställd furir före anställning som underofficer i reserven genomgår en reservunderofficerskurs, avsedd att förbereda honom för ifrågavarande uppgifter. Kommendering till denna kurs bör ske tidigast

229 under sjätte anställningsåret och endast ifrågakomma för dem som prövas lämpliga för framtida befordran till underofficer i reserven. Kursen synes böra ordnas truppslagsvis och omfatta omkring tre månader. Underofficerarnas fortsatta utbildning. Den utbildning, som syftar till att öka underofficerarnas användbarhet och förbereda dem för tjänstgöring i vissa specialbefattningar, äger i princip rum främst vid truppförbanden. För att bereda även underofficerarna möjligheter att ytterligare utveckla sin förmåga att utbilda trupp måste emellertid centrala kurser i stridsutbildning, pionjärtjänst och dylikt anordnas. Dessa kurser kunna i regel anslutas till vederbörliga truppslags skjutskolor och motsvarande skolor. Rekryteringen av intendenturkårens förvaltare måste som hittills ske genom utbildning av förvaltaraspiranter vid en centralt anordnad förvaltarkurs. På motsvarande sätt måste kurs för utbildning av regementskassörer alltjämt anordnas enligt hittillsvarande grunder. För rekrytering av de nyinrättade beställningarna såsom förvaltare vid fälttygkåren böra särskilda kurser anordnas av omkring ett halvt års längd. Vissa befattningar, som skola bestridas av underofficerare, kräva sådana specialkunskaper, att de icke kunna förvärvas vid truppförbanden. På grund härav erfordras centralt anordnade kurser. De kurser som måste vara tämligen regelbundet återkommande, finnas angivna i nedanstående översikt. K u r s e r Kurs i arméhundtjänst » »

för utbildning till liovslagarunderofficer » utbildning till idrottsund o c-

»

a utbildning till motorunder

»

a utbildning till signalunder-

Längd i månader

Anteckningar

1V4

För underofficerare ur infanteriet, kavalleriet och trängen

4 För underofficerare ur flertalet truppslag

6+ 6

»

»

»i

»

ii

»

»

»

»

1)

8V«

För sergeanter i reserven, vilka skola krigsplaceras som kompaniadjutanter (motsvarande), bör, innan denna krigsplacering träder i kraft, anordnas en kompaniadjutantskurs. Kursen bör givas en längd av en månad och anordnas under regementsövning centralt för hela armén. Den förlägges lämpligen till arméns underofficersskola, som under tiden för regementsövningen är frigjord från ordinarie underofficersutbildning. Officersutbildning.

Utbildning till officer på aktiv stat. Utbildningen till officer på aktiv stat omfattar enligt nu gällande bestämmelser en rekrytskola om 3V2 månader, en officersaspirantskola om 8 månader, trupptjänstgöring under omkring 4 månader samt därefter en för samtliga

230 truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan av omkring 23 månaders längd (1. krigsskoleåret 6 månader, trupptjänstgöring 6 månader och 2. krigsskoleåret 11 månader). Fast anställt manskap kan vinna officersbefordran efter genomgången av ovan angiven officerskurs vid krigsskolan. För tillträde till denna kurs erfordras underofficersexamen med begränsad studentexamen. Studierna för sistnämnda examen bedrivas vid arméns underofficersskola jämsides med den militära utbildningen. För att det skall bliva möjligt att rekrytera officerskåren ur samtliga värnpliktskategorier, vilket enligt utredningens mening är ett önskemål, måste första delen av den blivande officerens utbildning helt sammanfalla med de värnpliktigas. Officersaspiranten föreslås sålunda genomgå rekrytskola, förberedande plutonchefsskola, plutonchefsskola och officersaspirantskola i likhet med vad som av utredningen tidigare föreslagits för dem som skola bliva värnpliktiga officerare. Officersaspirantskolan måste dock av officersaspiranten fullgöras på vinterlinjen med hänsyn till den fortsatta utbildningen. Efter genomgången officersaspirantskola bör officersaspiranten fullgöra trupptjänstgöring såsom plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) under 5 månader samt därefter under 1 månad (regementsövningen) i regel såsom plutonchef (motsvarande). Efter regementsövningens slut bör officersaspirant, som äger härför erforderliga kvalifikationer, kommenderas till en för samtliga truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan. Aspirant, som vid officersaspirantskola (vinterlinjen) kvalificerat sig för vidare utbildning till officer på aktiv stat men icke äger för ifrågavarande anställning erforderlig studiekompetens, bör beredas tillfälle att före kommendering till krigsskolan avlägga begränsad studentexamen vid försvarsväsendets läroverk. Fast anställd furir, som önskar vidareutbildning till officer på aktiv stat och anses därtill lämplig, bör efter avslutad underbefälsutbildning och därpå följande trupptjänstgöring under omkring 13 månader kunna beordras till officersaspirantskola (vinterlinjen). Därest ifrågavarande elev placerar sig bland dem som förklaras lämpliga för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat, föreslås utbildningen därefter fullföljas på samma sätt som ovan angivits för värnpliktig officersaspirant, som icke äger för befordran till officer erforderlig studiekompetens. Ovan angiven organisation av utbildningen medgiver en direkt jämförelse mellan officersaspiranter av skilda kategorier, dels under officersaspirantskolan, dels under officerskursen vid krigsskolan. Den medför emellertid väsentliga förändringar i fråga om utbildningen vid krigsskolan. Enligt krigsskolans nu gällande organisation har flertalet elever före kommendering till skolan fullgjort omkring 16 månaders tjänstgöring. Med föreslaget system komma officersaspiranterna att erhålla kommendering till officerskurs vid krigsskolan tidigast efter 30 månaders tjänstgöring. Detta innebär att en väsentlig del av officersutbildningen (i stort sett första krigsskoleåret) förskjutits från krigsskolan till officersaspirantskolorna. Utbildningen vid krigsskolan, vilken som hittills bör vara gemensam för

231 samtliga truppslag, avser att bibringa officersaspiranterna de ytterligare kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring i lägsta officersgraden på aktiv stat vid vederbörligt truppslag. Från officersaspirantskolorna utexaminerade elever äga redan de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att kunna tjänstgöra såsom plutonchef (motsvarande) i fält. E n stor del av den praktiska utbildning och reglementskännedom, som för närvarande meddelas vid krigsskolan, har sålunda redan bibringats eleverna vid officersaspirantskolorna. Denna del av undervisningen torde därför på krigsskolan kunna begränsas till omkring 700 timmar. Undervisningen i de teoretiska ämnena (utom reglementskännedom) uppgår för närvarande till sammanlagt omkring 1,300 timmar, vilket timantal även i fortsättningen synes erforderligt. Undervisningstiden vid krigsskolan kan sålunda begränsas till omkring 2,000 timmar eller 11 månader (uppehåll medräknade). Kursen bör lämpligen förläggas till tiden oktober—augusti d. v. s. till tiden sammanfallande med nuvarande andra krigsskoleåret. Föreslagen organisation av utbildningen till officer på aktiv stat framgår närmare av nedanstående schematiska översikt. Organisationen blir olika för officersaspiranter som före genomgång av officersaspirantskola avlagt studentexamen och för dem som icke avlagt denna examen. Utbildningsår

Jan.

Mars

Febr.

April

T • 1 Juli T ,' Juni

Maj

I.

plut on chefss kola

3:e . . . .

1 rantskola 1

Nov.

Dec.

1 a

Fö rberedai de 1 1 Officersaspi-

1 1 v i d

4:c . . . .

Okt.

i 1 Plutonchefsskola

R e k r y t s k o

2:a . . . .

Sept.

Studenter amen c vlagd.

l:a . . . .

Aug.

1 k r i <; s s k o 1 a n

1 1 Offiecrskurs

I

1 L r. Shuientexamen icke avla jd.

l:a (5:e)

i

2:a (6:e) 3:e (7:e)

Dfficers-

j

! 1 Klass 2 C vid

|

1 1 Klass 3 C vid

aspirantskc )la

4:e (8: c)

, 1 1 försvarsväsendets lär iverk

5:e (9:e)

,

6:e(10:e)

Från plutonchefsskola (eller |_ underbeialsutbildni

'

L

i

1 1 Klass 4 C vid

försvarsväsendets läroverk , ' ' 1 försvarsväsendets läroverk 1

i 1 Officerskurs !

v i d, ! k r i g s s k o 1 a n i 1 . . . . . . . . — Tjänstgöring vid trupp. 7:e(ll:e)

Anm.

1 Alltefter måttet av kunskaper kan inträde efter prövning ske direkt vid klass 3 C eller klass 4 C.

Beträffande ring».

antagning m. m. av officersaspirant hänvisas till »Rekryte-

232 Utbildning till officer i reserven. Utbildningen till officer i reserven omfattar enligt nu gällande bestämmelser en rekrytskola av omkring 3V2 månaders längd, därefter en aspirantskola av omkring 8 månaders längd, trupptjänstgöring i 4 månader, en för samtliga truppslag gemensam reservofficerskurs vid krigsskolan av omkring 4 månaders längd samt därpå följande trupptjänstgöring om 25—30 dagar. Utbildningen omfattar alltså sammanlagt omkring 21 månader. Med föreslagen organisation av de värnpliktigas utbildning måste utbildningen till reservofficer underkastas väsentliga förändringar. Den blivande reservofficeren skall vid den första utbildningens slut vara användbar som plutonchef eller i annan motsvarig befattning. Denna del av utbildningen till reservofficer kan sammanfalla med utbildningen till värnpliktig officer. Den blivande reservofficeren genomgår alltså rekrytskola, förberedande plutonchefsskola, plutonchefsskola samt officersaspirantskola på vinter- eller sommarlinje, i full överensstämmelse med vad som föreslagits för de värnpliktiga, som uttagits för utbildning till värnpliktig officer. Någon differentiering i utbildningshänseende av de båda kategorierna sker icke förrän vid officersaspirantskolans slut. Efter avslutad officersaspirantskola fullgör reservofficersaspiranten regementsövning i egenskap av värnpliktig sergeant. Följande år fullgöres den första repetitionsövningen i egenskap av fänrik i reserven. Fast anställd furir, som äger för anställning som reservofficer erforderlig studiekompetens, bör kunna beordras till officersaspirantskola och kvalificera sig för sådan anställning. Officerarnas fortsatta utbildning. Den utbildning, som avser att öka de aktiva officerarnas användbarhet i de befattningar de innehava ävensom att förbereda dem för högre eller andra befattningar, bör principiellt ske vid vederbörliga truppförband. Avsteg från denna princip måste emellertid göras beträffande sådan utbildning, som av ekonomiska skäl eller på grund av bristande resurser i fråga om lärare och materiel icke lämpligen kan ordnas vid truppförbanden. Denna utbildning måste bedrivas vid centralt anordnade skolor och kurser. Dessa kunna indelas i: obligatoriska skolor, frivilliga skolor, till vilka officerare vinna tillträde efter ansökan och som erfordras för förvärvande av kompetens för vissa befattningar, transport till vissa personalkårer o. s. v. samt specialkurser, avsedda att säkerställa tillgången på vissa specialutbildade officerare. För befälsutbildningen vid truppförbanden kommer redogörelse att lämnas i ett följande avsnitt. Av varje officer måste krävas förtrogenhet med eget truppslags materiel och dennas användning. Utbildningen till officer avser bland annat att giva

233 officersaspiranterna en allmän kännedom i detta avseende. Att bibringa dem grundliga sådana kunskaper medhinnes emellertid icke. Även om tiden för utbildningen till officer ytterligare ökas, vilket icke är önskvärt, skulle ändock icke fullgott utbildningsresultat i detta hänseende kunna nås, då utbildningen icke kan bygga på tillräcklig praktisk erfarenhet hos eleverna. Utbildningen till officer måste därför fullständigas genom en särskild kurs eller skola, förlagd till sådan tidpunkt efter officersexamen, att utbildningen kan grundas på de erfarenheter den unge officeren vunnit under en tillräckligt lång sammanhängande tjänstgöring vid trupp. Denna utbildning bör därjämte taga sikte på att göra eleverna skickade att föra kompani (motsvarande förband) i fält. För att ifrågavarande utbildning skall kunna göras enhetlig för truppslagets officerare och för att behovet av kvalificerade lärare skall kunna tillgodoses bör den centraliseras till särskilda truppslagsofficersskolor. Vid infanteriet har de yngre officerarnas utbildning de senaste åren tillgodosetts vid infanteriofficersskola, förlagd till Stockholm, och vid trängen vid en under ett år försöksvis anordnad trängofficersskola vid Göta trängkår. Båda dessa skolor hava haft en längd av omkring 8 månader, vilken tid även framdeles synes lämplig. En praktisk del av utbildningen bör förläggas till infanteriskjutskolan. Vid kavalleriet har officersutbildningen närmast efter krigsskolan hittills omfattat obligatorisk genomgång av ridskolan. Utbildningen vid denna skola har koncentrerats på ridning och hästdressyr ävensom på utbildning till ridinstruktör. Åt den tekniska och taktiska utbildningen har ytterst begränsad tid kunnat anslås. Denna del av kavalleriofficerens utbildning måste emellertid numera med hänsyn till truppslagets organisation och utrustning tillgodoses i samma utsträckning som i fråga om infanteriofficeren. Det synes nödvändigt, att kavalleriofficerarna framdeles genomgå en kavalleriofficersskola av motsvarande längd som infanteriofficersskolan. Stridsutbildningens likartade natur vid infanteriet och kavalleriet och det ringa antalet kavalleriofficerare i varje årgång/ gör det lämpligt, att kavalleriofficersskolan sammanslås med infanteriofficersskolan. Då emellertid utbildning i ridning och hästdressyr, ävensom till ridinstruktör med hänsyn till kavalleriets organisation alltjämt erfordras i ungefär samma utsträckning som tidigare varit fallet, böra kavalleriofficerarnfi efter genomgång av kavalleriofficersskolan även framdeles genomgå subalternofficerskurs vid ridskolan av omkring 9 månaders längd. Med hänsyn till det nära sammanhang, som råder mellan infanteriets och pansartruppernas taktik och teknik, synes det lämpligt att jämväl pansarofficersskolan sammanslås med infanteriofficersskolan. Vid artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna hava kraven på officersutbildning närmast efter officersexamen hittills tillgodosetts vid artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs. Vid denna kurs, som haft en längd av omkring 20 månader, har emellertid målsättningen varit avsevärt högre än den ovan för utbildningen närmast efter officersexamen ifrågasatta. En målsättning syftande till att göra artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficerare skickade

234 för trupputbildningsarbete och som batterichefer (motsvarande chefer) i fält bör komma till stånd. På grund härav kan en minskning av utbildningstiden ske till omkring 12 månader vid den nuvarande allmänna kursen vid artillerioch ingenjörhögskolan, varvid denna bör ersättas med en artilleri-, en luftvärns- och en ingenjör officersskola, samtliga med en så praktisk inriktning som möjligt. Den mera högskolebetonade undervisning, som för närvarande ingår i artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs, men som icke kräves för subalternofficerens tjänst som trupputbildare, bör till en del överföras till skolans högre kurs. Med hänsyn till det sammanhang, som alltjämt måste råda mellan undervisningen vid ifrågavarande officersskolor och högskoleundervisningen, synes skolornas teoretiska del åtminstone tills vidare böra bedrivas vid högskolan. En praktisk del av dessa officersskolor bör förläggas till artilleriets skjutskola, luftvärnets skjutskola respektive ingenjörtruppskolan. Vid truppslag utan egen rekrytering av officerare på aktiv stat föreligger icke behov av truppslagsofficersskola. Äldre subalternofficerare och kaptener böra erhålla fortsatt utbildning i vederbörligt truppslags taktik och teknik. Denna utbildning bör omfatta bibringandet av kännedom om den senaste utvecklingen i nämnda hänseenden. Eleverna föreslås genomgå denna fortsatta utbildning innan de tillträda befattningar som kompanichefer (motsvarande chefer) respektive bataljonschefer (motsvarande chefer), d. v. s. såsom subalternofficerare i regel omkring 9:e officersåret och såsom kaptener (ryttmästare) omkring 16:e officersåret. Med hänsyn till bland annat utbildningens enhetlighet vid de olika truppslagen och behovet av kvalificerade lärare synes det lämpligt att utbildningen förlägges till i regel truppslagsvis anordnade skolor (kurser). Dessa skolor böra hava en längd av 1—3 månader. Motsvarighet till dessa skolor (kurser) finnes för närvarande endast vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet i form av skjutskolor för subalternofficerare, kaptener och regementsofficerare. Dessa skjutskolor böra bibehållas och elever beordras enligt ovan angivna grunder. Den tekniska och taktiska utvecklingen kräver, att motsvarande skolor (kurser) anordnas jämväl för officerare ur övriga truppslag. Sålunda böra organiseras vid: pansartrupperna luftvärnet ingenjörtrupperna signaltrupperna trängtrupperna

en pansartruppskola, en skjutskola, en ingenjörtruppskola, en signaltruppskola samt vid en underhållsskola, avsedd även för officerare tyg- och intendenturtrupperna m. fl.

ur

För pansartruppernas officerare kräves med hänsyn till pansarvapnets natur förutom vidareutbildning av officerare i pansartjänst även utbildning i infanteriets stridstaktik och stridsteknik. Pansartruppernas officerare böra

235 därför förutom pansartruppskola även genomgå infanteriets skjutskola. Under denna förutsättning kan pansartruppskolan begränsas till en längd av omkring två månader. Skolan bör med hänsyn till utbildningens speciella karaktär förläggas till ett pansarregemente. Med hänsyn till sättet för officerskårernas rekrytering vid signaltrupperna, fälttygkåren och intendenturkåren — transport från andra truppslag under genomsnittligt 4:e—8:e officersåret — kunna vissa inskränkningar göras beträffande här föreslagen utbildning då det gäller officerare vid signal-, tyg- och intendenturtrupperna. Sålunda kräves icke någon kurs 9:e året för subalternofficerare vid dessa truppslag. Utbildningen kan inskränkas till att omfatta genomgång för kaptener omkring 16:e officersåret av signaltrupp- respektive underhållsskola. Den utbildning i taktik och truppföring, som bibringas äldre subalternofficerare och kaptener (ryttmästare) vid ovannämnda skolor, måste efter hand fullständigas med ytterligare sådan utbildning dels för den personal, som är närmast ansvarig för den taktiska utbildningen inom truppförbanden, nämligen regementscheferna (motsvarande chefer), dels för officerare, som inom en nära framtid avses bliva befordrade till regementschefer. För att säkerställa en enhetlig taktisk uppfattning inom armén och med hänsyn till kravet på kvalificerade lärare, stridsdomarpersonal m. m. bör denna utbildning förläggas till en för armén gemensam stridsskola av omkring en månads längd förlagd till krigshögskolan — Arméns stridsskola — och genomgås dels av överstelöjtnanter, dels av överstar vart fjärde eller femte år. Ovan angiven fortsatt utbildning — vid truppslagsofficersskolor, ridskolan, skjutskolor och motsvarande skolor samt vid arméns stridsskola — synes utredningen böra givas obligatorisk karaktär, varigenom garantier vinnas för att officerskårens utbildning blir enhetlig och tidsenlig. Rekryteringen av officerskårerna vid signaltrupperna samt vid fälttygkåren, fortifikationskåren och intendenturkåren måste som hittills av flera skäl ske genom transport av officerare från övriga truppslag. För att förvärva för sådan transport erforderliga kunskaper och färdigheter kräves, förutom viss provtjänstgöring, genomgång av särskilda utbildningskurser, nämligen signalofficerskurs, tygofficerskurs, fortifikationsofficerskurs respektive intendentskurs. Erfarenheterna från hittills organiserad utbildning av detta slag giva vid handen, att signalofficerskursen måste givas en längd av omkring 5V2 samt tygofficerskursen och intendentskursen omkring 9 månader. Fortifikationsofficerskurs torde jämväl böra erhålla en längd av omkring 9 månader. Arméns behov av personal för högre stabstjänst, lärartjänst och allmän teknisk tjänst bör som hittills fyllas av de från krigshögskolan och artillerioch ingenjörshögskolan utexaminerade eleverna. Ytterligare högre teknisk undervisning och specialutbildning för erforderligt antal av de officerare, som genomgått artilleri-och ingenjörhögskolan, synes böra bibringas vid tekniska högskolan. Vissa befattningar vid armén kräva specialkunskaper, vilka icke kunna för-

236 värvas vid de i det föregående behandlade skolorna (kurserna). För att fylla behovet av specialutbildad personal måste på grund härav liksom hittills särskilda kurser anordnas. De kurser som måste vara tämligen regelbundet återkommande, finnas angivna i nedanstående översikt. Kur

Längd i månader

För officerare u r infanteriet, kavalleriet' och trängen

Kurs i arméhundtjänst för utbildning till arméspauingsofficer i bildläsning i Gasskyddskurs Gymnastik- och idrottsskola. Körkurs Luftvärnskurs Motorofficerskurs Motoikurs för regementsofficerare och äldre kaptener Pionjärkurs Skidkurs

Anteckningar

v> IV» 6 3 1

FÖT officerare ur alla truppslag » » » infanteriet, kavalleriet, p a n s a r t r u p p e r n a och ingenjörtrupperna För officerare ur alla truppslag

»

»

»

»

»

» » » infanteriet » » » alla truppslag utom luftvärnet För officerare ur alla truppslag » )> » infanteriet, kavalleriet, och pansartrupperna För officerare ur alla truppslag

I fråga om reservofficerarnas fortsatta utbildning göra sig följande synpunkter gällande. Den fortsatta utbildningen av reservofficerare avser att göra dem användbara såsom kompanichefer (bataljonschefs ersättare) i fält. Utredningen har i ett tidigare sammanhang anfört, att tjänstgöringsskyldigheten för reservofficerare torde komma att bliva under l:a och 2:a anställningsperioderna en repetitionsövning om 35 dagars längd och två kurser om vardera 60 timmars längd samt under 3:e anställningsperioden 20 dagar, allt per treårsperiod. I den P. M. med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m., som utredningen tidigare överlämnat till Kungl. Maj:t, har regementsövning föreslagits omfatta 30 dagar vid samtliga truppslag. De 5 dagar, varmed reservofficerarnas repetitionsövning föreslås skola överskjuta regementsövningens längd, hava till uppgift att möjliggöra i första hand förberedelser för mobiliseringsuppgifterna och i andra hand förberedelser för tjänstgöringen under den kommande månaden. Ovannämnda kurser avse att vidmakthålla och vidareutveckla reservofficerarnas kunskaper, för att denna personal sedermera under tjänstgöring vid trupp skall kunna uppträda med större säkerhet och bättre tillgodogöra sig de praktiska erfarenheterna. Kurserna böra anordnas enligt mönster av tidigare arméfördelningsvis anordnade teoretiska kurser för reservofficerare och landstormsbefälskurser. För de elever, som på grund av lokala förhållanden icke lämpligen kunna närvara vid kurserna, måste mot dessa svarande undervisning ordnas per korrespondens. Kurs bör avslutas med examen och elev tilldelas vitsord över fullgjord tjänstgöring.

237 Utbildningen t. o. m. andra repetitionsövningen bör koncentreras på att utveckla och befästa de kunskaper och färdigheter, som äro erforderliga för subalternofficersbefattning. Efter andra repetitionsövningen inriktas utbildningen på kompanichefsutbildning. Efter det fjärde repetitionsövningen fullgjorts, avgiver truppförbandschef förslag på den reservofficer, som visat sig lämplig för fortsatt utbildning till kompanichef (bataljonschefs ersättare). Sådan till vidareutbildning föreslagen reservofficer fullgör femte repetitionsövningen såsom elev i kaptenskurs. Denna kurs utgör en i huvudsak teoretisk kurs förlagd till krigsskolan under september månad. Därpå följande repetitionsövning (den sjätte) fullgöres i kompanichefsbefattning (motsvarande). Därest reservofficer vid kaptenskurs och därpå följande tjänstgöring såsom kompanichef (motsvarande) visat sig lämplig såsom sådan, kan han efter ansökan anställas i reserven under andra anställningsperioden. Utbildningen under tredje anställningsperioden avser i regel direkt förberedelse för uppgifterna vid mobilisering samtidigt som den avser att vidmakthålla reservofficerarnas förmåga att fylla dem i fält tillkommande uppgifter. Frivilliga kurser, främst skjutskolekurser och specialkurser, böra ifrågakomma jämväl för r^servofficerare. För utbildningen av pensionsavgången personal böra ovan för utbildningen under tredje anställningsperioden angivna grunder gälla. Fortsatt

befälsutbildning vid truppförbanden.

E n under hela tjänstetiden fortgående utbildning av arméns befälskårer är en av grundbetingelserna för att arméns staber och förband skola kunna fylla sina uppgifter i fält. Såsom utredningen redan i fråga om de värnpliktigas utbildning framhållit måste såväl soldat- som befälsutbildningen i största möjliga utsträckning vara förlagd till de lägre truppförbanden och ansvaret för utbildningen påvila cheferna för dessa. Denna fortsatta befälsutbildning avser att förbereda personalen för verksamheten såväl i fred som framförallt vid mobilisering och krig. Detta sker genom att befästa och utveckla befälets förmåga i innehavd befattning, förbereda det för tjänst i närmast högre befattning, utbilda personal avsedd att fylla uppkommande vakanser i befattningar, som kräva särskild utbildning, göra personalen förtrogen med nya taktiska och tekniska erfarenheter, nya reglementariska bestämmelser, nya vapen och annan materiel samt så öva befälet, att dess fältduglighet bibehålles. Utbildningen avser jämväl att inom truppförbandet öka känslan av samhörighet för att därigenom höja dess värde i fred och krig. Utbildningen bedrives dels i anslutning till den dagliga tjänsten vid truppen, i staber o. s. v., dels på för ifrågavarande utbildning särskilt anslagen tid, under vilken deltagarna måste frigöras från sin ordinarie tjänst. Den förstnämnda utbildningen påvilar varje chef, främst kompani-, bataljons- och regementschef (motsvarande chef), beträffande hans underlydande

238 och tillgår på sådant sätt, att den erfarne chefen handleder och undervisar sina underlydande i tjänstens olika grenar. Den utbildning, som bedrives på särskilt anslagen tid, omfattar bland annat utbildning i stabstjänstens olika grenar, taktik, eldledning och materielkännedom samt utbildning för att vidmakthålla och öka befälets fältduglighet. Denna del av befälsutbildningen bör främst påvila regementscheferna, ty endast om den centraliseras inom regementet, kan den givas erforderlig omfattning och bedrivas med önskvärd effektivitet. Utbildningen bör liksom hittills meddelas vid särskilt anordnade kurser, krigsspel och muntliga stridsövningar, genom föredrag och idrottsövningar av olika slag samt slutligen vid fältövningar utom förläggningsorten. Fältövningar äro enligt utredningens mening ett av de verksammaste medlen att skapa en enhetlig taktisk uppfattning inom vederbörligt förband ävensom för att snabbt göra personalen förtrogen med nya taktiska förfaringssätt m. m.

H.

Utbildningsanstalter.

Allmänna grunder.

Flertalet av i föregående avsnitt berörda skolor och utbildningskurser äro av den karaktär och varaktighet, att de böra förläggas till särskilda utbildningsanstalter och givas en fast organisation. De stora fordringar, som undervisningen vid vissa skolor ställer på lärarpersonalen, gör det dessutom lämpligt, att vissa befattningar för lärare m. fl. under en följd av år upprätthållas av samma innehavare. För dylika befattningar böra beställningar uppföras på vederbörlig utbildningsanstalts stat. De skolor, som sålunda liksom hittills böra hava egna personalstater, äro: Arméns underofficersskola, Krigsskolan, Krigshögskolan, Artilleri- och ingenjörhögskolan, Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, Ridskolan samt Artilleriets skjutskola. Ovan angivna skolor böra hänföras till arméns fasta undervisningsverk. E n del av dem kommer att i efterföljande avsnitt föreslås undergå viss omorganisation. Vid de utbildningsanstalter, som icke hava egna personalstater, bestridas lärar- och andra befattningar med från arméns truppförband och staber kommenderad personal, varvid dock vissa lärare m. fl., avsedda att året om tagas i anspråk för verksamheten vid anstalterna, föreslås uppförda på vederbörligt truppslags eller vederbörlig personalkårs stat. De utbildningsanstalter, som icke tillhöra arméns fasta undervisningsverk, men som med hänsyn till verksamheten likväl böra givas en fast organisation, äro följande:

239 Truppslagsofficersskolorna, Pansartruppskolan, Luftvärnsskjutskolan, Ingenjörtruppsk ölan, Arméns signalskola, Arméns underhållsskola, Arméns motorskola, Tygförvaltningsskolan, Intendenturförvaltningsskolan samt Arméhundskolan. Av ovan angivna skolor hava flertalet truppslagsofficersskolor samt intendenturförvaltningsskolan (militärförvaltningskursen) i regel årligen varit organiserade, under det att verksamheten vid övriga skolor haft sin motsvarighet i tillfälligt anordnade kurser. Utredningen har i det följande föreslagit, att dessa tillfälliga kurser skola ersättas av skolor med fast organisation. I fråga om skolornas lydnadsställning vill utredningen föreslå att samtliga skolor, såväl arméns fasta undervisningsverk som övriga utbildningsanstalter med undantag av tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, lyda under arméinspektören och att det måtte ankomma på denne att närmare bestämma om skolornas ställning. Tyg- och intendenturförvaltningsskolorna synas däremot med hänsyn till att de inrymma rekryteringskurser för fälttygkåren (tygstaten) och intendenturkåren böra lyda under generalfälttygmästaren respektive generalintendenten. I den mån så har varit möjligt hava skolorna föreslagits ansluta till redan befintliga utbildningsanstalter. I vissa fall har det emellertid, såsom framgår av förslagen till de olika skolornas organisation, visat sig vara nödvändigt att utföra om- och tillbyggnadsarbeten. Vid den följande redogörelsen för utbildningsanstalternas organisation har utredningen ansett det lämpligt att följa — i stället för uppdelningen i Arméns fasta undervisningsverk och övriga skolor — en disposition, som hänför sig till den tidsföljd, i vilken de olika utbildningsanstalterna genomgås. Upptagna i sistnämnda ordningsföljd återfinnas utbildningsanstalterna samt vid dem anordnade skolor (kurser) i nedanstående översikt. 1

Undervisningsanstalt

Grundläggande befälsskolor. Arméns underofficersskola, Uppsala

Kurser m. m.

Ungefärligt antal elever

(Oktober—augusti, underofficerskurs . . . . 1 September, kompaniadjutantskurser för J reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare

130-150

(Oktober—augusti, officerskurs September, kaptenskurs för officerare i reserven och kaptenskurs för värnpliktiga officerare Krigsskolan, Karlberg . . Oktober—mars, kurs för idrottsofficerare och idrottsunderofficerare (ur armén, marinen och flygvapnet) vid gymnastikoch idrottsskolan

85 140-150

240 Undervisningsanstalt

Truppslagsofficersskolorna Skjutskolor och motsvarande skolor.

Infanteriskjutskolan, Rosersberg

Ridskolan, Strömsholm.. Pansartruppskolan, Skövde

Artilleriskjutskolan, Skillingaryd

Luftvärnsskjutskolan, Väddö

Ingenjörtruppskolan, Stockholm

Arméns signalskola, Stockholm

Ungefärligt antal elever

Kurser m. m.

— 12 månader: en teoretisk och en p r a k - 11 E n årskurs officerare vid vederbörtisk del ligt truppslag. April—maj, infanteri-, kavalleri-, p a n s a r och trängofficersskola Slutet av juni—augusti, kurs för subalternofficerare och kaptener (ryttmästare) ur infanteriet, kavalleriet och p a n s a r trupperna September, kurs för underofficerare vid samma truppslag Maj —augusti, gasunderbefäls- och gasmanskapsskolor vid gasskyddskolan . . O k t o b e r - a p r i l , specialkurser för officerare och underofficerare i gas-(skydds)och röktjänst, varje eller v a r t a n n a t å r Viss försöksverksamhet.

90 30 80 40

Enligt nuvarande organisation. ! Maj—juni, pansartruppskola för subalSammanlagt 30 på! ternofficerare och kaptener; alla kurser. i specialkurser under vinterhalvåret ävensom viss försöksverksamhet Februari—augusti, kurser för elever i artilleriofficersskolan, subalternofficerare, kaptener och regementsofficerare samt för äldre reservofficerare, artilleriflygkuis, ävensom viss försöksverksamhet

S a m m a n l a g t 250 på alla kurser.

Februari—augusti, kurser för officersaspiranter, elever i luftvärnsofficersskolan, subalternofficerare, kaptener och regementsofficerare samt för äldre reservofficerare, ävensom viss försöksverksamhet

Sammanlagt 135 på alla kurser.

i Maj—december, tillämpnings period för elever ur ingenjörofficersskolan samt ''Sammanlagt 20. j ingenjörtruppskola för subalternofficeI rare och kaptener 6—10 Oktober—mars, signaltrupp-j v a r t a n n a t skola, [år, vid be30—40 signalofficerskurs I hov varje år Oktober—augusti, kurs för regementsofficerare m. fl., signalunderofficers-, Sammanlagt 150 på alla kurser. signalunderbefäls-, radio- och signalmekanikerkurser

(Oktober—augusti, trängofficersskola samt Arméns underhållsskola, l underhållskurser för subalternofficerare rSammanlagt 40. Skövde l och kaptener m. fl. Oktober—juni, motorofficers- och motorunderofficerskurser. Under övrig del av året och delvis jämsides med n ä m n d a kurser pågå kurser för regementsoffi- Sammanlagt 150 Arméns motorskola, på alla kurser. cerare och äldre kaptener, vissa reservStockholm officerare samt för bilmekaniker och vissa beställningsmän ävensom försöksverksamhet

241 Undervisningsanstalt

Tygförvaltningsskolan,

Kurser m. m.

Ungefärligt antal elever

t Oktober—september, tygofficers-, tygun1 derofficers- och förvaltarkurser samt ut- ( S a m m a n l a g t 60 j bildning av tyghantverkare och mekapå alla kurser.

Intendenturförvaltnings- 1 Oktober—september, intendents-, förvaltar- 1 Sammanlagt 130 l och regementskassörskurser samt kurser skolan, Stockholm . . . . på alla kurser. l för blivande kompanichefer (motsvarande) Arméhun d skolan, Övergård Högskolor. Kidgshögskolan, Stockholm

Artilleri- och ingenjörhögskolan, Stockholm

Grundläggande

Enligt nuvarande organisation. (Tvåårig högskolekurs med början varje år i oktober Sammanlagt 70. | Augusti —september, Arméns stridsskola för överstar och överstelöjtnanter . . . . 20—25 Artilleri- och ingenjörhögskolan, tvåårig högskolekurs med början v a r t a n n a t år i oktober 30 Oktober—september, artilleri-, luftvärnsoch ingenjörofficersskolor (truppslags- [Sammanlagt 45.

befälssko/or.

Arméns underofficersskola. Arméns underofficersskola (AUS) föreslås fortfarande förlagd till Uppsala. I fråga om de krav, som framdeles böra ställas på skolans organisation, hänvisas till redogörelsen för utbildning till underofficer och officer på aktiv stat. Utredningen erinrar i detta sammanhang om att det föreslagna försvarsväsendets läroverk förutsatts skola i förvaltningshänseende anknytas till AUS och att eleverna vid läroverket i militärt hänseende skola vara underställda chefen för AUS. Under chefen för AUS komma i enlighet härmed att framdeles lyda: en underofficerskurs, kompaniadjutantskurser för reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare Kamt i internxt samtliga elever vid Försvarsväsendets läroverk. Underofficerskursen avses äga rum under tiden oktober—augusti och omfatta 130—150 elever. Antalet elever kräver ur utbildningssynpunkt en organisation på ett kompani. Med hänsyn till det stora antalet utbildningsavdelningar och det omfattande planläggningsarbetet synes förutom kompanichef även en ställföreträdare för denne erforderlig. Av eleverna beräknas 65—75 tillhöra infanteriet och återstoden övriga truppslag. För utbildningen krävas övningsavdelningar ock befäl enligt efterföljande tabell. 16—2440 41

242 Avdelning

Chef, officer ur

Underofficerfare:) till förfogande 1 ur kavalleriet

Elever ur

infanteriet och kavalleriet

l:a

infanteriet

2:a

infanteriet

1 u r infanteriet

infanteriet

3:e

p ans ar trupp e m a

1 ur p ans artr upp erna

pansartrupperna

4:e

artilleriet

1 u r artilleriet

artilleriet

5:e

luftvärnet

1 ur luftvärnet

luftvärnet

6:e

infanteriet

1 u r infanteriet 1 ur t r ä n g t r u p p e r n a (för sjukvårdstjänst)

övriga truppslag

För utbildning av i 6:e avdelningen ingående elever i för vederbörligt truppslag speciell tjänst böra dessutom vissa officerare stå till kompanichefens förfogande. På grund härav föreligger behov av en officer ur vardera ingenjör-, signal-, träng-, intendentur- och tygtrupperna. Officerarna ur ingenjörtrupperna och intendenturkåren avses tagas i anspråk för utbildning av samtliga elever i sprängteknik och befästningsarbeten m. ni. respek tive stabstjänst. Samtlig här ovan angiven personal bör upptagas på skolans stat. Kompaniadjutantskurser för reservunder of feer are och värnpliktiga underofficerare föreslås äga rum under september månad och omfatta omkring 85 elever. För dessa kurser torde omkring hälften av skolans lärarpersonal vara erforderlig. Vid internatet för elever vid försvarsväsendets läroverk erfordras för handhavande av redovisning m. m. ävensom av fysisk fostran 3 kompanichefer och 3 kompaniadjutanter, en av varje från vardera armén, marinen och flygvapnet. Kompanichefen ur armén är avse-dd jämväl som kasernofficer och gymnastikofficer vid AUS och bör därför upptagas på skolans stat. Förteckning över för AUS erforderlig personal, återfinnes nedan. A.

För

kurserna.

Ordinarie personal med lön [arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten eller ryttmästare, 1 kompanichef, kapten, 1 kasernofficer, jämväl kompanichef vid internatet, kapten, 1 ställföreträdande kompanichef, kapten, 11 avdelningschefer, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare, 7 kompaniunderofficerare, fanjunkare, styckjunkare eller sergeanter, 1 maskinist, 1 eldare av 1. klassen.

243 Personal med lön på andra försvarsväsendets 1 bataljonsläkare, 1 bataljonsveterinär, 1 sjukvårdsfurir.

stater.

Personal med arvoden. 1 intendent och redogörare, pensionerad officer, 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 tygunderofficer, pensionerad underofficer, 1 kasernunderofficer, pensionerad underofficer, 1 förrådsunderofficer, pensionerad underofficer. 1 köksföreståndare och furageuppbördsman, pensionerad underofficer. Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat samt betjäningspersonal m. fl. 2 förste vaktmästare, 1 stallföreståndare, 1 tillsyningsman, 10 vaktmästare, 1 förrådsman, 1 eldare av 2. klass, 1 kontorsbiträde, 2 skrivbiträden, 1 husmoder av 1. klass, 1 städerska samt 10 civila handräckningsmän. B.

För

internatet.

Ordinarie personal med lön {arvode) på skolans stat. 1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare ur armén, 1 eldare av 1. klassen. Personal med lön på andra försvarsväsendets stater. 2 kompanichefer, 1 ur vardera marinen och flygvapnet, kaptener, 1 ställföreträdande kompanichef ur marinen, löjtnant, 2 kompaniadjutanter, 1 ur vardera marinen och flygvapnet, flaggunderofficer respektive fanjunkare, 1 sjuksköterska. Personal med arvoden. 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat samt betjäningspersonal m. fl. 3 tillsyningsman, 22 vaktmästare, 2 skrivbiträden, 1 husmoder av 2. klass, 1 biträdande husmoder samt 10 civila handräckningsmän.

244 Till 2 kompanichefer, 1 ställföreträdande kompanichef, 11 avdelningschefer och 7 kompaniunderofficerare böra — utöver vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder. För AUS bliva vissa om- och tillbyggnadsarbeten erforderliga. Till denna fråga återkommer utredningen i annat sammanhang. Krigsskolan. Krigsskolan (KS) föreslås fortfarande förlagd till Karlberg. I enlighet med vad utredningen tidigare anfört ifråga om utbildningen till officer på aktiv stat bortfalla ur skolans nuvarande organisation såväl den s. k. yngre officerskursen som de båda reservofficerskurserna. Den hittillsvarande s. k. äldre kursen kvarbliver och benämnes i det följande officerskursen. Liksom hittills bör ett övningskompani avses för skolans behov. Utredningen föreslår, att därjämte till skolan förläggas en kaptenskurs för reservofficerare och en kaptenskurs för värnpliktiga officerare ävensom gymnastik- och idrottskolan. Officerskursen avses, som tidigare framhållits, erhålla en längd av 11 månader och föreslås förlagd till tiden oktober—-augusti. Antalet kadetter vid kursen beräknas till 140—150 och kräver ur utbildningssynpunkt en organisation av: för övningar i kompaniförband ett kadettkompani om fyra plutoner; för teoretisk undervisning fyra läsavdelningar om ungefär 35 kadetter; samt för tillämpningsövningar i taktik m. fl. ämnen tio grupper med omkring 15 kadetter i vardera. Med hänsyn till officerskursens varaktighet böra rid- och draghästar samt motorfordon permanent uppställas vid KS. De erfordras för elevernas ridoch körutbildning, övningskompaniets utbildning, för tillämpningsövningar m. m. Kaptenskurserna för reservofficerare och värnpliktiga officerare omfatta båda en månad (september). För utbildningen vid dessa kurser måste huvuddelen av krigsskolans lärarpersonal tagas i anspråk. Krigsskolans övningskompani har hittills varit förlagt till Svea livgarde och vid behov ställts till skolans förfogande. Utredningen föreslår, att kompaniet i samband med detta regementes utflyttning till Järvafältet förlägges till K S , där förläggningsutrymmen för ändamålet äro disponibla. De värnpliktiga vid kompaniet måste med hänsyn till utbildningen vid officerskursen inrycka till första tjänstgöring i oktober. Befäl för kompaniet har upptagits på staten för Svea livgarde. Kompaniadjutanten synes dock med hänsyn till materieluppbörd m. m. böra upptagas på KS stat. Såsom chef för Gymnastik- och idrottsskolan (GIS) bör liksom vid hittills anordnade gymnastik- och idrottsinstruktörskurser beordras härför lämplig officer av lägst kaptens grad ur armén, marinen eller flygvapnet.

245 Såsom lärare (varav 1 tillika adjutant) böra beordras 4—5 kompaniofficerare ur armén, marinen eller flygvapnet. Till G I S föreslås förlagda dels en kurs för officerare med omkring 40 elever, dels en kurs för underofficerare med omkring 40 elever (20 i vardera l:a och 2:a årskursen). Kursen för officerare sträcker sig över 6 månader, oktober—mars, samt kursen för underofficerare över 12 månader fördelade på två år, oktober— mars varje år. Såsom elever avses beordras: till kursen för officerare, officerare ur armén, marinen och flygvapnet, vilka äro avsedda som gymnastik- och idrottsofficerare och som tidigare icke genomgått GCI eller gymnastik- och idrottsinstruktörskurs, till kursen för underofficerare, underofficerare eller furirer med underofficersexamen ur armén, marinen och flygvapnet, vilka äro avsedda som idrottsunderofficerare. Med hänsyn till att skolan endast är organiserad under vinterhalvåret synas chef och lärare böra tillfälligt kommenderas till tjänstgöring vid skolan. Det synes dock lämpligt, att en expeditionsunderofficer för materieluppbörd m. m. vid G I S uppföres på krigsskolans stat. Under sommarhalvåret, då kurs icke är förlagd till skolan, tages expeditionsunderofficeren i anspråk för tjänstgöring vid KS. Krigsskolans personal föreslås erhålla nedanstående omfattning: Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten eller ryttmästare, 1 kompanichef, kapten, 4 kadettofficerare och lärare ur infanteriet, kaptener eller löjtnanter, 1 kadettofficer och lärare ur kavalleriet, ryttmästare eller löjtnant, 1 kadettofficer och lärare ur pansartrupperna, kapten eller löjtnant, 1 kadettofficer och lärare ur artilleriet, biträdande lärare i vapenlära och artilleriövningar, kapten eller löjtnant, 1 kadettofficer och lärare ur luftvärnet, biträdande lärare i vapenlära och artilleriövningar, kapten eller löjtnant, 1 kadettofficer och lärare ur ingenjörtrupperna, biträdande lärare i fältarbeten, kapten eller löjtnant, 1 kadettofficer och lärare ur trängtrupperna, lärare i motortjänst, kapten eller löjtnant, 1 förste lärare i taktik och topografi med undervisningsskyldighet i läroämnet försvarsorganisation med krigshistoria, major, 2 andre lärare i taktik och topografi, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 lärare i topografi, biträdande lärare i taktik, kapten, ryttmästare eller löjtnant, 1 lärare i vapenlära och artilleriövningar, kapten eller löjtnant, 1 lärare i fältarbeten, kapten eller löjtnant,

246 1 lärare i gymnastik med vapenföring och idrott, kapten, ryttmästare eller löjtnant samt 1 kompaniadjutant vid övningskompaniet, fanjunkare. Personal med lön på andra försvarsväsendets

stater.

_ 3 lärare, 1 i vartdera läroämnet luftkrigskonst, militärförvaltning och signaltjänst, _ 3 biträdande lärare, 1 i vartdera läroämnet luftkrigskonst, militärförvaltning och signaltjänst, 1 bataljonsläkare vid fältläkarkåren (med fyllnadsarvode till lön såsom bataljonsläkare), 1 sjukvårdsfurir samt 1 sjuksköterska. Personal med arvoden. Pensionerad personal. 1 intendent, redogörare, pensionerad officer, 1 kompaniadjutant, pensionerad underofficer, 2 expeditionsunderofficerare, varav 1 för gymnastik- och idrottsskolan, pensionerade underofficerare, 1 köksföreståndare och furageuppbördsman, pensionerad underofficer, 2 tygunderofficerare, pensionerade underofficerare, varav 1 uppbördsman för ingenjörmateriel. Civil p e r s o n a l . 1 lärare i stats- och samhällslära, 1 biträdande lärare i stats- och samhällslära, 1 lärare i finska språket. Icke-ordinare personal med lön på skolans stat samt 2 förste vaktmästare, 1 stallföreståndare, 1 garageförman, 3 tillsyningsman, 1 maskinist, 23 vaktmästare, 1 eldare av 2. klass, 1 kontorsbiträde, 3 skrivbiträden, 1 husmoder av 1. klass, 1 biträdande husmoder, 1 sköterskebiträde, 1 baderska, 1 städerska.

betjäningspersonal.

247 Utöver ovan angiven personal erfordras ett antal civila lärare i speciella ämnen. Dessa synas böra anställas enligt chefens för K S närmare bestämmande. Till kompanichefen och kadettofficerarna samt till viss lärarpersonal böra — utöver vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder.

Truppslags

officersskolorna.

I ett tidigare sammanhang har utredningen framhållit nödvändigheten av att anordna truppslagsofficersskolor vid de truppslag, som hava egen officersrekrytering. Truppslagsofficersskolorna föreslås sålunda utgöras av infanteriofficersskolan, kavalleriofficersskolan, pansar officersskolan, artilleriofficersskolan, luftvärnsofficersskolan, ingenjör officersskolan och trängofficersskolan. Såsom har framgått av redogörelsen för officerarnas fortsatta utbildning föreslås kavalleri- och pansarofficersskolorna bedrivas gemensamt med infanteriofficersskolan. Infanteriofficersskolan kommer därmed att omfatta omkring 90 elever. Skolan föreslås förlagd till Stockholm under vinterhalvåret, där den enligt utredningens mening bör beredas utrymme' i den planerade högskolebyggnaden. Efter den teoretiska delen i Stockholm bör en tillämpad del följa vid infanteriskjutskolan av omkring 2 månaders längd. Infanteriofficersskolan föreslås lyda under chefen för nämnda skola. För skolan avses i första hand infanteriskjutskolans personal utnyttjas. I andra hand böra vissa för den teoretiska delen erforderliga lärare kommenderas från staber och truppförband. Artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna föreslås ansluta till artillerioch ingenjörhögskolan och lyda under chefen för nämnda skola. Skolorna äro att anse som en direkt motsvarighet till nuvarande allmänna kurs vid högskolan. Skolorna böra såsom utredningen tidigare framhållit hava en längd av ett år från oktober till och med september påföljande år. Under tiden 1 oktober—15 maj bedrives i huvudsak teoretisk undervisning vid artilleriöch ingenjörhögskolan i Stockholm. Därefter äga till slutet av augusti tilllämpningsövningar rum för artilleri elever vid artilleriets skjutskola, för luftvärnselever vid artilleriets skjutskola (kortare tid) och luftvärnets skjutskola samt för elever ur ingenjörtrupperna vid ingenjörtruppskolan. Under denna period äger jämväl fältövning och slutexamen rum. Under september månad böra eleverna fullgöra trupptjänstgöring vid eget truppförband.

248 Artilleriofficersskolan kommer att omfatta omkring 24 elever, luftvärnsofficersskolan 14 ä 15 och ingenjörofficersskolan 6 ä 7. F ö r skolornas bedrivande erforderlig lärarpersonal har upptagits på staten för artilleri- och ingenjörhögskolan. Vad slutligen trängofficersskolan beträffar, föreslås den förlagd till arméns underhållsskola med en teoretisk del och under kortare tid med en praktisk del vid infanteriskjutskolan tillsammans med infanteriofficersskolan. Skolan kommer årligen att omfatta omkring 10 elever. Tider m. m. för de olika truppslagens officersskolor framgå av den följande redogörelsen för skjutskolornas och motsvarande skolors ävensom högskolornas organisation. Skjutskolor och motsvarande skolor.

Infanteriskjutskolan. Med hänsyn till att även elever ur andra truppslag än infanteriet och kavalleriet avses beordras till skjutskolan ävensom till den infanteribetonade verksamheten vid densamma vill utredningen föreslå, att skolans nuvarande namn Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet ändras till Infanteriskjutskolan (InfSS). Skolan föreslås alltjämt förlagd till Rosersberg. Under chefen för InfSS avses lyda: infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas skjutskolekurser, motsvarande hittillsvarande subalternofficerskurser och kurser för kaptener (ryttmästare) och regementsofficerare samt sergeantkurser, infanteriofficersskolan (med kavalleri- och pansarofficersskolorna), vilken även tidigare varit ansluten till infanteriskjutskolan, skjutskolans övningskompani, viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur samt arméns gasskyddsskola. Sistnämnda skola, vilken hittills endast förekommit i form av vid truppförband och vid försvarsväsendets kemiska anstalt förlagda tillfälliga kurser, föreslås tillkomma såsom en fast institution för utbildning av arméns personal i gas-(skydds-) och röktjänst. Trots att stridsgaser icke ännu kommit till användning i det pågående kriget, synes försiktigheten bj 11110, att den största omsorg ägnas gasskyddstjänsten. Enligt utredningens mening bör därför denna utbildning erhålla en fastare organisation. Till InfSS föreslås förlagda skjutskole- och tillämpningskurser enligt nedanstående översikt. Ungefärlig tid

V*—Ve 26

S8

/6-V9

/e—V9 Ve-Vio

Skjutskolekurser

m. m.

llnfanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolan j \ Trängofficersskolan Subalternofficerare ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna Kaptener (ryttmästare) ur samma truppslag Underofficerare ur samma truppslag

Ungefärligt antal elever 90 10 60 30 30

249 Antalet elever vid skjutskolan kommer alltså att under huvuddelen av tiden 1 april—1 september uppgå till omkring 90. Detta medför, att skolan bör organiseras: för teoretisk undervisning på tre läsavdelningar med omkring 30 elever samt för tillämpningsövningar på sex övningsavdelningar med omkring 15 elever. Infanteriskjutskolans personalorganisation bör främst avpassas med hänsyn till skjutskolans krav. Personalen är därjämte avsedd att användas vid infanteriofficersskolan under den teoretiska delen av undervisningstiden. Ovan angiven organisation på tre läs- och sex övningsavdelningar är emellertid lämplig även för officersskolan. På grund härav erfordras lärare i nedanstående omfattning: 1 förste och 6 andre lärare i stridsutbildning; 1 förste och 3 andre lärare i grundläggande skjututbildning; samt 1 förste och 3 andre lärare i vapenkunskap och skjutlära. Dessutom erfordras 1 chef för försöksavdelningen och 1 tygofficer. Detta lärarbehov utgör en ökning med 1 officer i förhållande till nuvarande organisation. Enligt denna äro emellertid endast 2 förste lärare och chefen för försöksavdelningen uppförda på skolans stat. Då samtliga lärare komma att vara i tjänstgöring vid skolan under större delen av året, varav vinterhalvåret vid infanteriofficersskolan, föreslår utredningen att jämväl den återstående förste läraren och samtliga andre lärare uppföras på skolans stat. Det ytterligare behov av lärare i taktik, signaltjänst m. m., som föreligger för infanteriofficersskolans teoretiska del, bör fyllas genom kommendering av lärare från staber och truppförband. Infanteriskjutskolans övningskompani bör liksom hittills förläggas till InfSS. För att kompaniet skall vara användbart såsom övningstrupp under sommarhalvåret bör inryckning för de värnpliktiga lämpligen äga rum i oktober. En del av kompaniets värnpliktiga avses skola utbildas i teknisk tjänst för att vid mobilisering ingå i tekniska kompanier. Befäl kommenderas årligen från truppförbanden. En kompaniadjutant synes dock böra uppföras på TnfSS stat : Ytterligare övningstrupp beordras därjämte liksom hittills tillfälligt till InfSS ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna under kortare tidsperioder. Arméns gasskyddsskolas uppgifter avses i huvudsak bliva följande: utbildning av gasskyddstekniker i gas(skydds-) och röktjänst; utbildning av kader för tekniska kompanier i gas(skydds-), rök-, brandsläcknings- och maskeringstjänst; specialutbildning av officerare och underofficerare i ovannämnda tjänster; samt försöksverksamhet. Verksamheten vid gasskyddsskolan föreslås erhålla följande omfattning.

250 Ungefärlig b ,., tid ° \

cS ik o i1 a m. m. „

Ungefärligt antal elever

Gasunderbefälsskola för gasskyddstekniker Gasmanskapsskola för gasskyddstekniker Specialkurser i gas(skydds-)- och röktjänst för officerare och underofficerare (varje eller v a r t a n n a t år)

40 40

1 Ve—Va l li—V» V»—Ve ? ,

40 (sammanlagt)

1 (Teknisk tjänst för övningskompaniet

För gasskyddsskolan erfordras såsom chef en major och såsom lärare två kaptener, ryttmästare eller subalternofficerare, vilka synas böra uppföras på InfSS stat. Dessutom bör jämväl 1 pensionerad underofficer upptagas såsom adjutant. P å grund av det som ovan anförts föreslås InfSS personal skola utgöras av: Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten eller löjtnant, 3 förste lärare, majorer eller kaptener, 12 andre lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 chef för försöksavdelningen, major eller kapten, 1 kompaniadjutant, avsedd för övningskompaniet, fanjunkare, 1 chef för arméns gasskyddsskola, major, 2 lärare vid samma skola, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 maskinist, 1 eldare av 1. klassen. Personal med lön på andra försvarsväsendets 6 repetitörer (under sommarhalvåret), 1 tyghantverkare, 1 sjukvårdsfurir, 1 sjuksköterska.

stater.

Personal med arvoden (pensionerad personal). 1 intendent och redogörare, tillika domän- och kasernofficer, 1 tygofficer, 1 expeditionsunderofficer, 1 expeditionsunderofficer vid arméns gasskyddskola, 1 tygunderofficer, 1 förrådsunderofficer, 1 väbel, 1 köksföreståndare. Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 kontorsbiträde, 1 skrivbiträde,

251 1 husmoder av 2. klass, 1 biträdande husmoder samt 1 eldare av 2. klass. Till chef, lärare m. fl. böra — utöver vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder. Ovanstående organisation av verksamheten vid InfSS förutsätter relativt omfattande om- och tillbyggnadsarbeten vid Rosersberg ävensom vissa markförvärv. Till denna fråga återkommer utredningen i annat sammanhang. Ridskolan. Ridskolan (RS) föreslås fortfarande vara förlagd till Strömsholm. Utbildningen vid skolan bör bedrivas i huvudsak enligt nu gällande organisation. Till subalternofficerskursen beordras kavalleriofficerare under 3:e eller 4:e officersåret, sedan de genomgått kavalleriofficersskola, ävensom subalternofficerare ur övriga truppslag. Vid R S föreslås vidare, som utredningen i annat sammanhang anfört, att utbildning bedrives av vissa remonter tillhörande högre staber m. m. och truppförband, till vilka sådan utbildning i större omfattning icke lämpligen kan förläggas. För denna utbildning synes böra tillkomma 1 underofficer såsom biträdande lärare. I annat sammanhang har föreslagits, att chefen för R S skall tjänstgöra — förutom såsom chef för skolan — jämväl såsom biträde åt arméinspektören vid inspektion av rid- och körutbildning ävensom remontutbildning inom armén. Denna vidgade uppgift, som sammanhänger med den föreslagna indragningen av den särskilda befattningen såsom inspektör för kavalleriet, synes göra det lämpligt att beställningen såsom chef för R S uppföres såsom överstebeställning. Med hänsyn till ovan angiven inspektionsverksamhet för chefen synes det utredningen dessutom erforderligt, att den nuvarande förste läraren, kapten eller ryttmästare, uppföres såsom major och ställföreträdande chef samt att den hittillsvarande adjutanten, som tillika är lärare vid skolan, upptages enbart som adjutant och att i samband därmed en lärarbefattning tillkommer. Med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet synes det utredningen vidare erforderligt, att den nuvarande befattningen såsom redogörare, underofficer, utbytes mot en befattning som intendent och redogörare, pensionerad officer. Ridskolans personal föreslås sålunda utgöras av: Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stal. 1 chef, överste, 1 adjutant, ryttmästare, 1 ställföreträdande chef, tillika förste lärare, major, 3 lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 biträdande lärare, fanjunkare, styckjunkare eller sergeant.

252 Personal med lön på andra försvarsväsendets 1 regementsveterinär.

stater.

Personal med arvoden. 1 intendent och redogörare, tillika kasernofficer, pensionerad officer, 1 förrådsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 köksföreståndare och furageuppbördsman, pensionerad underofficer. Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 stallföreståndare, 1 tillsyningsman, 5 vaktmästare, 1 maskinist, 1 eldare av 2. klass, 1 skrivbiträde, 1 husmoder av 2. klass samt 1 biträdande husmoder. Till förste läraren och 3 lärare m. fl. böra — utöver vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder. Pans ar trupp skolan. Pansartruppskolan har hittills icke varit organiserad. Då pansartrupperna i annat sammanhang föreslagits erhålla egen officersrekrytering, är det erforderligt, att en skola för pansarofficerarnas vidareutbildning organiseras. Pansartruppskolan föreslås bliva förlagd till Skaraborgs pansarregemente. Pansartruppskolan avses årligen bedrivas med kurser för subalternofficerare och kaptener under maj och juni månader. Sådan kurs vid skolan bör direkt följas av kurs vid InfSS. Till skolan böra dessutom främst under vinterhalvåret förläggas specialkurser. För att säkerställa den tekniska och taktiska utvecklingen inom pansarvapnet är en ständigt fortgående och omfattande försöksverksamhet nödvändig. Till en väsentlig del består denna av praktiska försök, vilka med hänsyn till den ordinarie utbildningens effektiva bedrivande iek§ lämpligen kunna äga rum vid pansarregementena. För detta ändamål måste särskild personal avses. Med hänsyn till omfattningen av utbildningsverksamheten vid pansartruppskolan synes skolans lärarpersonal kunna tagas i anspråk jämväl för ifrågavarande försöksverksamhet. För skolan föreslås såsom chef 1 major och såsom lärare 1 kapten, båda på pansartruppernas stat. Frågan om arvoden till denna personal bör göras till föremål för prövning. Artilleriskjutskolan. Artilleriskjutskolan (ArtSS) föreslås alltjämt förlagd till Skillingaryd. Utöver den hittillsvarande verksamheten avses tillkomma, i enlighet med vad utredningen tidigare anfört, en tillämpningsperiod för elever i artilleri-

253 och luftvärnsofficersskolorna. Elevantalet i övriga kurser kommer dessutom att något ökas. Utbildningen vid ArtSS föreslås sålunda äga rum årligen under tiden 15 februari—1 september enligt nedanstående tablå. Ungefärlig "tid 15

/2—«/e

/5—• 8

VG-S% 15/„_15/8 15

/8 — Vo

Skjutkurser

m. rn.

Skjutkurser för subalternofficerare, kaptener och regementsofficerare — batteri- och divisionschefsskjutkurser Tillämpningsperiod tor elever i artilleriofficersskola och — kortare tid — luftvärnsofficersskola Artilleriflygkurs för vissa subalternofficerare Skjutkurs för äldre reservofficerare Försöksverksamhet

Ungefärligt antal elever

60 40 12 40

Då utbildad värnpliktig trupp icke finnes vid truppförbanden under huvuddelen av den tid ovan angiven utbildning pågår, måste särskild övningstrupp — »övningsdivisionen» — förläggas till och utbildas vid Skillingaryd. Denna utbildning bör taga sin början omkring den 1 oktober för att divisionen skall vara användbar som övningstrupp från den 15 februari. Under tiden 1 september—1 oktober föreslås de värnpliktiga tjänstgöra vid vederbörliga truppförband. Repetitions- och efterutbildningsövningar fullgöras jämväl i vanlig ordning vid dessa. Övningsdivisionen — sammanlagt omkring 250 värnpliktiga — synes böra organiseras på stab, tre övningsbatterier, signal-, motor- samt ekonomi- och handräckningsavdelning. Enär övningstruppen kommer att vara förlagd till Skillingaryd under 11 månader, bör viss förvaltnings- och underhållspersonal permanent förläggas till skolan. Denna personal bör uppföras på skolans stat. Av för skolan avsedd personal är för närvarande endast chefen uppförd på skolans stat. Lärarna, en överstelöjtnant eller major och en major, samt adjutant, en kapten, äro uppförda på artilleristabskårens stat. Utredningen förutsätter tillsvidare ingen annan ändring härutinnan än att adjutanten uppföres på skolans stat samt att skolans lärare i samband med artilleristabskårens indragning överflyttas till arméinspektionens stat. Befälet vid skolans övningsdivision förutsattes liksom nu skola beordras från artilleritruppförbanden. För att säkerställa kontinuiteten ifråga om materieluppbörden föreslås, att fyra underofficerare avsedda såsom divisions- och batteriadjutanter ävensom en tyghantverkare uppföras på skolans stat. Chef och lärarpersonal föreslås i likhet med vad fallet för närvarande är under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras för tjänstgöring vid artilleriavdelningen i arméinspektionen. För verksamheten vid ArtSS erforderlig personal framgår av nedanstående. Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten, 1 divisionsaijutant, styckjunkare, 3 batteriadJTitanter, styckjunkare.

254 Personal med lön på andra försvarsväsendets 1 tyghantverkare.

stater.

Personal med arvoden. 1 intendent och redogörare, pensionerad officer, 1 skjutfälts- och kasernofficer, pensionerad officer. 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 skjutfälts- och förrådsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 köksföreståndare, pensionerad underofficer. Icke-ordinarie personal. 1 maskinist, 1 förrådsman, 1 eldare av 2. klass, 1 husmoder av 2. klass, 1 biträdande husmoder, 1 skrivbiträde. För kursverksamheten vid skolan i övrigt erforderlig personal föreslås upptagen på arméinspektionens stat enligt nedanstående. 1 lärare, överstelöjtnant eller major samt 1 lärare, major. För övningsdivisionen m. m. erforderlig personal beordras från truppförbanden. Frågan om arvoden till chef och lärare bör upptagas till prövning.

Luftvärnsskjutskolan. Skjutskola för luftvärnet har hittills icke varit organiserad. I stället hava skjutkurser tillfälligt anordnats vid luftvärnstruppförbanden. Med den utveckling som luftvärnet nu fått och framdeles kommer att få är en fast organisation av skjutskoleutbildningen vid luftvärnet nödvändig. Utredningen vill därför föreslå, att en luftvärnsskjutskola (LvSS) årligen organiseras. Skolan föreslås förlagd till Väddö, där kurser för luftvärnspersonal under de senaste åren varit förlagda. Som chef för skolan föreslås 1 överste samt såsom adjutant tillika lärare 1 kapten, båda uppförda på luftvärnets stat. Övrig lärarpersonal m. fl. bör beordras från truppförbanden. Utbildningen vid LvSS föreslås äga rum årligen under tiden 1 februari— 1 mars och 1 maj—1 september enligt nedanstående tablå: Ungefärlig tid

Skjutkurser

V2— Vs

m. m.

Ungefärligt antal elever

Skjutkurs för officersaspiranter

i e / 2 _ 1/3

\i 22/ /s— Vs Vs— V9

/Skjutkurser för regements- och kompaniofficerare Tillämpningsperiod för luftvärnsofficersskolans elever Skjutkurs för äldre reservofficerare

30 15 40

255 Såsom övningstrupp vid skolan 1 februari—1 september torde stamskolor ur luftvärnets regementen och detachement lämpligen kunna turvis disponeras. Chef och adjutant samt viss expeditionspersonal föreslås under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras för tjänstgöring vid luftvärnsavdelningen i arméinspektionen. Viss förvaltnings- och underhållspersonal bör permanent förläggas till skjutfältet och, då detta i förvaltningshänseende lyder under Stockholms luftvärnsregemente, upptagas på staten för detta regemente. För verksamheten vid L v S S erforderlig personal bör sålunda upptagas enligt nedanstående. På luftvärnets stat. 1 chef, överste, 1 adjutant tillika lärare, kapten. På staten för Stockholms luftvärnsregemente. Personal med arvoden. 1 skjutplats- och kasernofficer (gemensam med Stockholms luftvärnsregemente), pensionerad officer, 1 förrådsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer. Icke ordinarie personal. 1 skrivbiträde. Övrig för verksamheten vid skolan erforderlig personal beordras från luftvärnets truppförband. Frågan om arvoden åt chef och lärare bör upptagas till prövning. Ingenjörtruppskolan. Ingenjörtruppskolan har hittills icke varit organiserad. Av skäl som tidigare angivits, bör en dylik skola för ingenjörtrupperna inrättas. Skolan föreslås bliva förlagd till Svea ingenjörkår, där utrymme för skolan finnes tillgängligt. Till skolan föreslås förlagda: tilläffipfiingskurs för ingenjörofficersskolans elever, kurs för äldre subalternofficerare ur ingenjörtrupperna samt kurs för äldre kaptener ur ingenjörtrupperna. Dessutom bör viss försöksverksamhet av ingenjörteknisk natur bedrivas vid skolan. Tider för ovannämnda kurser och ungefärligt antal elever i dessa framgår av nedanstående tablå. Ungefärlig tid

Kurs

Ungefärligt antal elever

m. m.

/5 — V 8

I5

/l0 —

/l2

W/il—15/H

Aret om

Tillämpningskurs för ingenjörofficersskolans K u r s för äldre subalternofficerare Kurs för äldre kaptener j Försöksverksamhet

elever

256 Beträffande de båda sistnämnda kurserna torde kunna i frågakomma att anordna dem endast vartannat år, varvid elevantalet blir det dubbla. Ovan angiven kursverksamhet sträcker sig över så lång tid av året att skolan — även med hänsyn till en året runt pågående försöksverksamhet — kräver särskild personal. Enligt utredningens mening torde emellertid endast en chef för skolan, major, böra upptagas på ingenjörtruppernas stat. Lärare kunna beordras ur ingenjörtruppförbanden. Frågan om arvoden till vid skolan tjänstgörande chef och lärarpersonal bör göras till föremål för prövning. Arméns

signalskola.

Arméns signalskola har tidigare icke varit organiserad. Kurser i signaltjänst för såväl officerare som underofficerare och underbefäl ur olika truppslag hava emellertid under senare år varit anordnade vid Signalregementet. Utredningen vill framhålla angelägenheten av att denna utbildning centraliseras och systematiseras, vilket bäst sker genom inrättande av en arméns signalskola. Skolan föreslås förlagd till Signalregementet. Utbildningen vid signalskolan föreslås omfatta: signaltruppskola för vidareutbildning av officerare vid signaltrupperna; kurser för utbildning till signalofficerare och signalunderofficerare vid flertalet övriga truppslag; signalunderbefälskurser för utbildning av signalunderbefäl vid de lägre truppförbanden; kurser i signaltjänst för regementsofficerare och stabspersonal vid infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet; radiokurser, avseende högre teknisk utbildning för underofficerare och äldre underbefäl främst vid signal trupperna; samt signalmekanikerkurser för utbildning av underbefäl vid infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet samt för personal ur signaltrupperna. Tider för olika kurser samt ungefärligt antal elever i dessa na. m. framgå av nedanstående tablå. Ungefärligt antal elever

Varaktighet i månader

6-10 30—40

6 6

Signalunderofficerskurs

30-40

H

Okt.—mars

Signalunderbefälskurser

( 50—60 \ (sammanlagt)

Juli—-aug.

Kurs för regementsofficerare m. fl.. .

Ungefärlig tid

K u r s m. m.

Okt.—mars

»

April—juli

Okt. —jan. Okt.—mars

}

10-15 f 20—25 I [(sammanlagt) 15-20

6 »/« 3-1 6

Anteckningar fvartannat år \ < eller vid be/ { hov varje år varje år fvartannat år ; eller vid be^ hov varje år varje år Itvå kurser \ varje år varje år

257 Den omfattande kursverksamheten kräver ett relativt stort antal lärare, vilka förutom officerare och underofficerare ur signaltrupperna böra utgöras av signalofficerare och signalunderofficerare ur infanteriet och artilleriet samt vid arméförvaltningens tygdepartement tjänstgörande arméingenjörer. Denna personal kan emellertid icke permanent bindas till skolan utan måste för olika perioder kommenderas ur staber och truppförband o. s. v. I ständig tjänstgöring vid skolan böra finnas: 1 chef tillika lärare, regementsofficer, 1 adjutant och lärare, kapten, 1 expeditionsunderofficer samt 1 materialförvaltare, underofficer. Sistnämnda personal har av utredningen föreslagits upptagen på signaltruppernas stat. Ifråga om arvoden till samma personal synes särskild prövning böra komma till stånd. Inrättandet av en arméns signalskola kräver uppförande av en särskild byggnad vid Signalregementet. Denna byggnad bör omfatta lektionssalar och andra övningslokaler med för ändamålet lämpad inredning. Till denna fråga återkommer utredningen i annat sammanhang. Arméns underhållsskola. Erfarenheterna från de sista årens beredskapstjänstgöring giva vid handen, att underhållstjänsten i fält måste förberedas genom en grundligare och mera enhetlig utbildning av den för ledningen av denna tjänst avsedda personalen än vad som hittills varit fallet. Detta krav torde enligt utredningens mening tillgodoses bäst genom inrättande av en arméns underhållsskola. Arméns underhållsskola föreslås bliva förlagd till Göta trängkår, där under de senaste åren motsvarande utbildning i form av tillfälliga kurser varit förlagd. Under chefen för skolan föreslås lyda: underhållskurs för subalternofficerare, underhållskurs för kaptener samt trängofficersskola. Verksamheten framgår närmare av nedanstående tablå. Ungefärlig tid Ve —Ve VT —Ve

Ao-V

Kurs

m. m.

Underhållskurs för subalternofficerare Underhållskurs för kaptener . . : Trängofficersskola

Ungefärligt antal elever 15 16 10

Till underhållskurs för subalternofficerare böra beordras subalternofficerare ur träng- och tygtrupperna samt till kursen för kaptener, kaptener ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna. Till kurserna beordras dessutom såsom elever de officerare ur arméns övriga truppslag, som äro avsedda att i fält handhava underhållstjänst, ävensom läkare och veterinärer. 17—2440 41

258 För verksamheten vid underhållsskolan erfordras: 1 chef, major, 1 lärare, kapten, samt 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning). Ovannämnda personal har av utredningen föreslagits upptagen på trängens stat. Med hänsyn till att undervisningen vid underhållskurserna berör underhållstjänsten i dess helhet avses dessutom lärare från andra truppslag tillfälligt beordras till skolan. Frågan om arvoden till chef och lärare bör göras till föremål för prövning. Arméns motorskola. Den ökade motoriseringen inom armén nödvändiggör, att arméns personal bibringas ökad kunskap om och förståelse för motormaterielen, dess rätta utnyttjande, handhavande och vård. Detta är nödvändigt icke blott med hänsyn till utbildningen utan även på grund av de stora ekonomiska värden, som motormaterielen representerar. En särskild central skola — arméns motorskola — är därför erforderlig. Arméns motorskola föreslås i förläggningshänseende ansluta till Göta pansarlivgarde. Verksamheten bör erhålla den omfattning som framgår av nedanstående tablå. Ungefärlig tid V i o - V4 10 /io/u

15 V e - 1 5 /9 V e - 2 0V» V T -

/l2

Aret om

Ku Motorofficerskurs Motorkurs för regementsofficerare och äldre kaptener Motorkurs för reservofficerare Motorunder officerskurs 2—3 motorkurser för bilmekaniker och hantverksbeställuiagsm ä n (2 —3 månader vardera) Försöksverksamhet

Ungefärligt antal elever

20 15 25 25 25 per kurs

Då verksamheten kommer att pågå i stort sett under hela året, synes följande personal ständigt erforderlig för skolan: 1 chef, major, 2 lärare, kaptener eller löjtnanter, 1 adjutant och redogörare, expeditionsunderofficer (arvodesbefattning), 1 tygunderofficer (arvodesbefattning), 1 tygverkmästare, 1 tyghantverkare samt 1 skrivbiträde. Såsom instruktörer samt som lärare i ämnen av speciell natur beordras erforderlig personal ur truppförbanden, tygdepartementet m. m. Av ovannämnda personal föreslår utredningen, att chef och lärare upptagas på fälttygkårens stat samt arvodespersonal och skrivbiträde på staten för Göta pansarlivgarde.

259 Frågan om arvoden för ovan angiven personal bör upptagas till prövning. För skolan erfordras bland annat lokaler för teoretisk undervisning, demonstrationsmateriel, verkstad och garage samt visst antal motorfordon av olika slag. Till denna fråga återkommer utredningen i annat sammanhang. Tygförvaltningsskolan. Någon fast organisation för utbildning i tygförvaltningstjänst har hittills icke funnits, trots den betydelse och omfattning som denna tjänst har. Det synes nödvändigt att organisera en skola — tygförvaltningsskolan — till vilken huvuddelen av den utbildning i tygförvaltning m. m., som måste bibringas arméns fast anställda personal, kan förläggas. Tygförvaltningsskolan föreslås bliva förlagd i anslutning till 1. tygkompaniet. Till skolan avses förläggas utbildning av tygofficerare och tygunderofficerare, förvaltare, hantverkare och mekaniker vid truppförbanden, samt specialkurser av olika slag. För ifrågavarande utbildning, som kommer att sträcka sig över hela året, synes följande personal erforderlig: 1 chef, major, 1 adjutant och lärare, kapten, 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning), 1 lärare, arméingenjör, samt 1 skrivbiträde. Härutöver erforderlig personal bör beordras från staber m. m. och truppförband. Av ovanstående personal föreslår utredningen att chef samt adjutant och lärare upptagas på fälttygkårens stat, en lärare, arméingenjör, på arméingenjörkårens samt skrivbiträdet på tygtruppernas stat. Frågan om arvoden till ovan angiven personal bör upptagas till prövning. Skolan bör i viss utsträckning hava tillgång till egna undervisningslokaler och verkstadslokaler ävensom till egen maskinutrustning. In t end enturförvaltnings skolan. Militärförvaltningskurs har hittills varit anordnad i regel årligen i Stockholm, varvid lärarpersonal i erforderlig utsträckning beordrats i huvudsak ur intendenturdepartementet. Under senare år har därjämte vid behov anordnats förvaltar- och regementskassörskurser. Det är emellertid ett sedan länge känt behov, som under beredskapsåren ytterligare framträtt, att blivande kompanichefer (motsvarande chefer) vid samtliga truppslag innan de tillträda sin befattning erhålla ökad kännedom i den freds- och krigsförvaltningstjänst, som direkt berör verksamheten inom kompani (motsvarande) förband. I syfte att åstadkomma rationalisering böra här angivna kurser sammanföras till en intendenturförvaltningsskola.

260 Intendenturförvaltningsskolan föreslås bliva förlagd till militärförvaltningsursens nuvarande lokaler i Stockholm. Under chefen för intendenturförvaltningsskolan föreslås lyda: inten dentskurs, förvaltarkurs, regementskassörskurs samt kurser i förvaltningstjänst för blivande kompanichefer (motsvarande). Intendentskursen motsvarar den nuvarande militärförvaltningskursen men föreslås förkortad till 9 månader. Förvaltarkurs och regementskassörskurs böra anordnas enligt hittills gällande grunder. Kompanichefskurs i förvaltningstjänst bör givas en längd av minst 3 veckor. Elevantalet vid kurs bör icke överstiga 25. Med fyra kurser per år kunna alltså i stort sett två officerare per truppförband utbildas. Ovan angiven verksamhet vid intendenturförvaltningsskolan kommer att sträcka sig över större delen av året, varför det synes erforderligt att ständigt disponera viss personal för skolan. För skolan föreslås upptagna: 1 chef, major, 1 lärare och adjutant, kapten, 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning) samt 1 skrivbiträde. Chefen och läraren föreslås uppförda på intendenturkårens, expeditionsunderofficeren och skrivbiträdet på intendenturtruppernas stat. Övrig för undervisningen vid skolan erforderlig personal bör beordras från staber och truppförband. Frågan om arvoden till chef och lärare bör upptagas till prövning. Arméhundskolan. I fråga om arméhundskolans organisation och verksamheten vid densamma anser utredningen skäl icke föreligga att vidtaga någon förändring. Frågan om arvoden till lärarna vid skolan bör upptagas till prövning. Högskolor.

Kr ig s h ög s k ölan. Krigshögskolan (KHS) föreslås fortfarande förlagd till Stockholm. Utbildningen föreslås bedrivas i huvudsak enligt nu gällande organisation, dock att antalet elever i varje kurs med hänsyn till ökat behov av högskoleutbildade officerare bör ökas från 25 till 35, en ökning som redan är provisoriskt genomförd. Lärokurs börjar enligt nuvarande organisation i oktober varje år och omfattar omkring två år, häri inräknat ett uppehåll under september månad varje arbetsår, då eleverna tjänstgöra vid truppförband, i regel vid annat än eget truppslag. Då det är av stor betydelse, att elev erhåller praktisk

261 kännedom icke blott om verksamheten vid annat än eget truppslag, utan även om förhållandena vid marinen och flygvapnet, föreslår utredningen, att även tjänstgöring vid dessa försvarsgrenar inrymmes i utbildningen. Då eleverna enligt vad nedan kommer att föreslås under september andra året böra tjänstgöra vid arméns stridsskola, synes tjänst vid annat än eget truppslag och vid annan försvarsgren böra äga rum under september första året och senare delen av augusti månad andra året. I fråga om behovet av lärare göra sig följande synpunkter gällande. Av vid skolan enligt gällande organisation tjänstgörande militär lärarpersonal — 19 lärare och repetitörer — äro 6 uppförda såsom ordinarie beställningshavare på skolans stat. Av dessa äro två lärare i taktik samt 1 lärare i vartdera av ämnena strategi, stabstjänst, krigshistoria och vapenlära. Övriga lärare, varav 1 i vartdera av ämnena luftkrigskonst och krigsbyggnadskonst, 2 biträdande lärare i taktik samt 3 repetitörer, äro uppförda med lön på andra försvarsväsendets stater. Med hänsyn till föreslagen ökning av antalet elever och önskvärdheten av att åstadkomma en enhetlig ledning av undervisningen i taktik och stabstjänst, sammanslagna till ett ämne, synes enligt utredningens mening vid varje kurs följande lärare i detta ämne böra finnas: 1 förste lärare (på skolans stat), 1 andre lärare (på skolans stat), 1 (vid äldre kursen 2) biträdande lärare (generalstabsofficerare) samt 1 repetitör (generalstabsaspirant). Förslaget innebär en ökning med sammanlagt 2 lärare, varav 1 på skolans stat. Med hänsyn tin krigskonstens snabba utveckling på det tekniska området och den nutida stridens natur är det nödvändigt att dels giva undervisningen i krigsbyggnadskonst och luftkrigskonst en ökad omfattning, dels fastare än tidigare samordna denna undervisning med utbildningen i taktik. Lärarna i krigsbyggnads- och luftkrigskonst böra därför anställas på skolans stat. P å skolans stat föreslås sålunda skola uppföras 9 lärare i militära ämnen, nämligen: 1 lärare i strategi, 2 förste lärare i taktik och stabstjänst, 2 andre » » » » » 1 lärare i luftkrigskonst, 1 lärare i krigsbyggnadskonst, 1 lärare i krigshistoria samt 1 lärare i vapenlära. Av de 6 lärare som hittills varit uppförda på skolans stat hava 4 varit upptagna såsom majorer eller kaptener och 2 som kaptener. Utredningen vill förorda, att samtliga föreslagna 9 lärarbeställningar uppföras såsom majorer eller kaptener för att möjliggöra utnyttjande av de bästa lärarkrafterna.

262 Beträffande övriga militära lärare föreslås ingen annan ändring än att den ovan angivna ökningen med 1 biträdande lärare i ttaktik och stabstjänst motsvaras av en minskning av antalet repetitörer från 3 till 2. Krigshögskolans personal föreslås sålunda utgöras a-v: Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten eller ryttmästare, 9 lärare i militära ämnen, majorer eller kaptener, 1 expeditionsvakt. Personal med lön på andra försvarsväsendets 6 övriga lärare i militära ämnen, 3 biträdande lärare i militära ämnen, 2 repetitörer.

stater.

Personal med arvoden. 1 redogörare, tillika bibliotekarie, pensionerad officer, 5 civila lärare i språk. Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 kontorsbiträde samt 1 skrivbiträde. Till militära lärare och repetitörer böra — utöver vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder. Såsom utredningen i annat sammanhang anfört, föreligger behov av en skola för taktisk utbildning av överstar och överstelöjtnanter ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och ingenjörtrupperna. Med hänsyn till tillgången på kvalificerad lärarpersonal m. m. synes det lämpligt att ansluta denna skola till K H S såsom Arméns stridsskola. Skolan föreslås uppdelad på en teoretisk del under senare hälften av augusti månad, förlagd till K H S , och en tillämpad del under tiden början av september till omkring den 20 i samma månad, förlagd till någon övningsplats. Under den teoretiska delen av skolan avses eleverna genom föreläsningar och krigsspel bibringas kunskaper om utvecklingen på det taktiska området. Denna utbildning är förlagd till en tid, då K H S lokaler icke användas för den ordinarie undervisningen. Under den tillämpade delen av stridsskolan böra eleverna erhålla tillfälle att föra truppförband av strids(marsch-)grupps och fördelnings storlek. Denna del av utbildningen bör därför äga rum vid övningsplats tillhörande militärområde, som för året endast har en årsklass inkallad till repetitionsövning. Såsom elever i stridsskolan beordras från truppförband inom militärområden med endast en årsklass inkallad till repetitionsövning regements(kår-) chefer och (eller) överstelöjtnanter. Till skolan böra dessutom som elever beordras ett visst antal regementsofficerare från högre staber. Sammanlagda

263 antalet elever beräknas uppgå till 20—25 per år. Till den övningsplats, till vilken skolans tillämpade del avses förläggas, sammanföras — förutom läraroch stridsdomarpersonal samt elever ur K H S — erforderligt antal truppförband ur militärområden med »liten» repetitionsövning, så att en brigad eller reducerad fördelning jämte pansartrupp, kårtrupper och flygförband erhålles som övningstrupp. Såsom chef för stridsskolan bör beordras generalsperson (t. ex. en truppslagsinspektör). Chefen för K H S föreslås vara skolans ställföreträdande chef. Eleverna vid K H S äldre kurs och artilleri- och ingenjörhögskolan böra tjänstgöra som befäl, stridsdomar- och stabspersonal. Såsom stomme i stridsskolans lärarorganisation avses ingå lärarpersonalen i taktik och stabstjänst vid K H S . Denna personal bör vid behov förstärkas med lärare i taktik vid Artilleri- och ingenjörhögskolan. Dessutom avses biträda lärarna vid K H S i strategi och krigshistoria (endast under kursens teoretiska del), vapenlära, luftkrigskonst, krigsbyggnadskonst och signaltjänst. Vid behov torde motsvarande lärare vid Artilleri- och ingenjörhögskolan kunna tagas i anspråk. Artillerioch ingenjörhögskolan. Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) föreslås alltjämt förlagd till Stockholm. Skolan torde emellertid böra givas en ändrad organisation i enlighet med vad utredningen anfört i fråga om truppslagsofficersskolornas organiserande. Under chefen för A I H S föreslås alltså lyda: artilleri- och ingenjörhögskolan (motsvarande nuvarande högre kurs), samt artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna (motsvarande nuvarande allmänna kurs). Högskolan föreslås utgöra en i likhet med nuvarande högre kursen vartannat år påbörjad kurs med en längd av 2 år. Kursen avses taga sin början omkring den 1 oktober. Till högskolan böra beordras såsom elever: officerare ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna, som med vissa fastställda betyg geiuo m gått artilleri-, respektive luftvärns- och ingenjörofficersskolan och fullgjort minst ett års trupptjänst efter sistnämnda skolas slut; efter inträdesprövning officerare ur ovannämnda truppslag, vilka vid truppslagsofficersskolans slut icke erhållit för inträde vid högskolan erforderliga betyg; samt likaledes efter inträdesprövning officerare ur övriga truppslag ävensom ur marinen och flygvapnet till ett begränsat antal. Officerare ur fälttygkåren och fortifikation skåren böra jämväl kunna beordras såsom elever i högskolan. Frågan om inträdesprövning för dessa elever kan avgöras först sedan omfattningen av deras tidigare utbildning fixerats. Såsom elever kunm, slutligen beordras arméingenjörer (motsvarande) eller personer, vilka avse at,t vinna anställning vid arméingenjörkåren.

264 Till högskolan beordras till varje kurs omkring 30 elever, i huvudsak rekryterade från två på varandra följande truppslagsofficersskolor. P å grund av antalet elever i högskolekurs kräves ur utbildningssynpunkt en organisation på två läsavdelningar med vardera omkring 15 elever för de delar av den teoretiska undervisningen som är gemensam för samtliga elever. För teoretisk undervisning, som icke lämpligen kan göras gemensam för samtliga elever, ävensom för tillämpningsövningar är en uppdelning på två eller tre övningsavdelningar för artilleri- och luftvärnselever samt en övningsavdelning för elever ur ingenjörtrupperna erforderlig. Såsom lärare, befäl, stabs- och stridsdomarpersonal vid arméns stridsskola beordras ur A I H S årligen under senare hälften av augusti till omkring den 20 september erforderligt antal lärare och omkring halva antalet elever. Återstående elever fullgöra under motsvarande tid trupptjänstgöring främst vid infanteriet och pansartrupperna. Trupptjänstgöringen bör jämväl kunna fullgöras vid annan än egen försvarsgren. Med hänsyn till antalet elever i artilleri-, luftvärns- och ingenjör officersskolorna kräves ur utbildningssynpunkt en organisation på två läsavdelningar med omkring 22 elever i varje för gemensam teoretisk undervisning. Vid annan teoretisk undervisning och vid tillämpningsövningar (applikatoriska exempel, laborationer m. m.) är en uppdelning på flera övningsavdelningar nödvändig. Denna uppdelning måste avpassas efter truppslagens utbilningskrav och bör därför ske på två övningsavdelningar för artillerielever, en övningsavdelning för luftvärnselever och en övningsavdelning för elever ur ingenjörtrupperna. På grundval av vad som ovan anförts ifråga om högskolans och truppslagsofficersskolornas utbildningsorganisation är behovet av lärare beräknat. Då emellertid A I H S enligt utredningens förslag erhåller en i förhållande till den nuvarande väsentligt förändrad organisation, är det icke möjligt att slutgiltigt angiva behovet av lärare m. fl., förrän undervisningsplanerna hunnit göras till föremål för noggrann prövning. Vissa justeringar i nedan angiven förteckning kunna därför bliva erforderliga. Antalet lärare på skolans stat hava enligt detta förslag ökats med 2, vilken ökning redan med hänsyn till nu tillämpad organisation visat sig erforderlig. Liksom vid Krigshögskolan böra lärarna på skolans stat upptagas såsom majorer eller kaptener. Antalet övriga militära lärare föreslås ökat med 6 och de civila lärarna med 1, beroende på uppdelningen på övningsavdelningar och dessas sammansättning. Personalen föreslås sålunda utgöras av: Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten, 8 lärare i militära ämnen, majorer eller kaptener. 1 expeditionsvakt.

265 Personal med lön på andra försvarsväsendets 12 lärare i militära ämnen, 3 biträdande lärare, 7 repetitörer.

stater.

Personal med arvoden. 1 redogörare, tillika bibliotekarie, pensionerad officer, 10 lärare i civila ämnen, 3 assistenter. Icke ordinarie personal med lött på skolans stat. 1 laboratoriebiträde, 1 kontorsbiträde samt 1 skrivbiträde. Till militära lärare och repetitörer böra — utöver vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder. Försvarsutredningen vill i detta sammanhang ifråga om de båda högskolornas organisation anföra följande. Efter det att artilleri-, luftvärns- och ingenjörsofficersskolor hava organiserats med mera praktisk inriktning än den hittillsvarande allmänna kursen vid A I H S , synes det utredningen kunna ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att dessa skolor i fortsättningen inrymmas inom sistnämnda skola. Det är i varje fall uppenbart, att under tillämpningsperioden en sådan organisation icke är tillfredsställande. Därest det vid en närmare undersökning skulle visa sig lämpligt att giva ifrågavarande skolor en i förhållande till A I H S självständig ställning, kom mer sistnämnda skola att bliva en direkt motsvarighet till K H S . Då generalstabskåren för närvarande rekryteras — och jämväl i fortsättningen bör rekryteras — dels över K H S , dels över A I H S , synes det utredningen önskvärt, att utbildningen vid dessa båda högskolor så långt möjligt samordnas. Detta gäller främst ifråga om undervisningen i strategi och taktik. Det mest effektiva sättet att nå detta mål torde vara att sammanslå de båda högskolorna till en Arméns krigshögskola, i vilken nuvarande KHS-kursen ingår som »allmän linje» och A I H S högre kurs som »teknisk linje». Det kan jämväl ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt att göra båda kurserna något längre och i samband därmed helt avskaffa de »förstudier», som för närvarande äga rum före inträdesproven till K H S . Då dessa förstudier bedrivas i Stockholm utan extra kostnad för statsverket, synas de icke vara ägnade att främja ett rättvist urval. Ovan framförda synpunkter beröra emellertid ett problem av så stor räckvidd, att utredningen icke är beredd att i berört hänseende avgiva ett slutgiltigt förslag. Utredningen vill emellertid föreslå, att denna fråga upptages till omprövning, så att för- och nackdelar i ovan framfört förslag komma att närmare belysas.

266 I. De frivilliga

De frivilliga försvarsorganisationerna.

försvarsrörelserna

och deras uppgifter.

Det frivilliga försvarsarbetet inom vårt land har numera nått en avsevärd omfattning. Betydande kostnader hava också — framför allt under de senaste årtiondena — nedlagts på denna verksamhet, vilket möjliggjort det omfattande och uppoffrande arbete, som utförts av de frivilliga försvarsorganisationerna. För närvarande bedrives frivillig försvarsverksamhet inom följande organisationer: Den frivilliga landstormsrörelsen. Lottarörelsen (ansluten till landstormsrörelsen i Sveriges landstormsföreningars centralförbund), Det frivilliga skytteväsendet, Hemvärnet, Frivilliga automobilkåren (FAK), Frivilliga motorcykelkåren (FMCK), Föreningen Svenska röda korset, samt Föreningen Svenska blå stjärnan. Härjämte verkar ytterligare en grupp av organisationer för frivillig utbildning, nämligen: Svenska arméns reservofficersförbund, Sveriges militära idrottsförbund, Centralkommittén för fältsport, Brevkursen om folkförsvaret (Brevskolan), Brevkursen om hemvärnet (Brevskolan), samt Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet. Den verksamhet dessa organisationer utöva, syftar i främsta rummet till att på frivillighetens väg komplettera tillgången av befäl och viss specialutbildad personal inom försvarsväsendet. Den avser emellertid även att lämna en uppmuntran och ett stöd åt medlemmarna i deras strävan att förvärva, vidmakthålla och utveckla sina militära kunskaper och färdigheter. Inom hemvärnet tillkommer dessutom förbandens utbildning för cem åliggande lokala uppgifter för hemortens försvar. Ett för alla rörelserna gemensamt, betydelsefullt mål har varit att främja intresset för hembygden och fosterlandets försvar. Verksamheten har ur ekonomisk synpunkt möjliggjorts dels genom medel, som statsmakterna ställt till de olika organisationernas förfogande, dels, och i betydande omfattning, genom av dessa organisationer insamlade eller på annat sätt anskaffade medel. Anslag hava under fjärde huvudtiteln upptagits för: Den frivilliga landstormsutbildningen, Frivilliga automobilkåren, Frivilliga sjukvårds väsendet i krig,

267 Frivilliga djursjukvården i krig, samt Frivilliga skytteväsendets befrämjande. Även kostnaderna för hemvärnets övningar bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln. Härutöver har staten lämnat understöd i skilda former, bland annat genom att ställa vapen och annan utrustning till förfogande samt genom att ålägga de militära myndigheterna att i viss utsträckning lämna ledare och instruktörer samt övningstrupp m. ni. för utbildningen inom de frivilliga organisationerna. Det statliga inflytandet över verksamheten har säkrats genom de befogenheter i fråga om utbildningen samt den inspektionsrätt, som tillerkänts chefen för armén. Sambandet mellan de statliga myndigheterna och vederbörliga frivilliga organisationer upprätthålles dessutom genom de ombud eller militära ledamöter, som företräda Kungl. Maj:t eller chefen för armén i vederbörliga organisationers överstyrelser. En viss kontroll av utbildningen ligger därjämte däri, att densamma till övervägande del ledes av militära instruktörer, i regel officerare och underofficerare på aktiv stat, eller av läkaroch veterinärpersonal. De förändringar av arméorganisationen och de ändrade grunder för den obligatoriska utbildningen inom armén, vilka utredningen i annat sammanhang föreslår, måste utöva ett starkt inflytande på de frivilliga försvarsorganisationernas framtida verksamhet. Krigsorganisationens omfattning och utbildningstidens längd äro de faktorer, som härvid bliva utslagsgivande. Även om verksamheten framdeles kommer att bedrivas efter andra grunder än hittills, bliva dock de uppgifter, som för närvarande påvila de frivilliga försvarsrörelserna, framdeles till stor del oförändrade. I det följande komma till en början de skilda frivilliga försvarsrörelsernas uppgifter och framtida verksamhet att göras till föremål för en närmare granskning. Därefter framlägger utredningen ett förslag till det frivilliga försvarsarbetets organisation och ledning. Den frivilliga

landstormsrörelsen.

Frivillig befälsutbildning. I P. M. med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m. har av utredningen framhållits, att en betydande del av befälsbehovet vid de mobiliserade förbanden måste fyllas med värnpliktig personal och att härigenom helt nya krav komma att ställas på det värnpliktiga befälets såväl kvalitet som kvantitet. Detta befäl avses främst bestrida befattningar som plutonchefer och lägre chefer. Befälsutbildningen har sålunda föreslagits leda fram till kompetens för tjänstgöring såsom underbefäl, underofficer eller officer. All erfarenhet ger emellertid vid handen, att förutsättningar för en fullgod befälsutövning endast föreligga, därest den en gång vunna förmågan vidmakthålles. Befälet måste därför beredas möjlighet att bibehålla och vidareutveckla sin förmåga i såväl truppföring som trupputbildning. För den befälspersonal,

268 som icke är i ständig militär tjänstgöring, är det dessutom av särskild betydelse att lära känna nytillkomna vapen och nya taktiska förfaringssätt. Utvecklingen kräver sålunda, att kontakten med den militära organisationen bibehålies även under tiden mellan de föreskrivna tjänstgöringsperioderna. En fortsatt utbildning utöver den ovan nämnda måste också meddelas viss del av de värnpliktiga i syfte att göra dem skickade att träda in såsom ersättare vid avgång i närmast högre befattning. Ovan angivna krav på befälsutbildning och tjänstgöring kunna icke tillgodoses inom ramen för den obligatoriska tjänstgöringstiden. Den fortsatta utbildningen av det värnpliktiga befälet måste därför ske på frivillighetens väg. Uppgiften att redan i fredstid på frivillighetens väg tillgodose behovet av befäl vid landstormsförbanden, framför allt i officersbefattningar, har sedan länge varit den frivilliga landstormsrörelsens huvuduppgift. Man har härvid varit hänvisad till att i främsta rummet meddela denna befälsutbildning åt värnpliktiga i landstormsåldern eller åt sådana, som inom de närmaste åren skulle övergå till denna. Emellertid har bland annat till följd av »kategoriklyvningen» och längden av den för värnpliktiga i allmänhet tillmätta övningstiden befälsaspiranterna icke alltid ägt ett tillräckligt underlag för en utbildning av detta slag. Elevernas utbildningsståndpunkt har varit mycket ojämn, vilket medfört att resultatet vid den praktiska tillämpningen icke alltid visat sig motsvara de krav, som måste uppställas. Efter hand som det nya utbildningssystemet inom armén hinner göra sina verkningar gällande, bortfaller kravet på frivillig utbildning till befäl. Som nyss nämnts förefinnes däremot alltjämt ett starkt behov av fortsatt utbildning av de värnpliktiga, vilka under den obligatoriska tjänstgöringen utbildats till befäl. Denna uppgift synes böra uppdragas åt den nuvarande frivilliga landstormsrörelsen, vilken är den organisatiton, som förfogar över de rikaste erfarenheterna i fråga om frivillig utbildning. Verksamheten skulle sålunda kunna inriktas i huvudsak på befälsutbildning. Sveriges landstormsföreningars centralförbund bör i anslutning härtill ombildas till en organisation främst för främjande och handhavande av frivillig fortsatt befälsutbildning vid armén. Dess verksamhet blir därmed icke enbart förknippad med vad som nu innefattas i begreppet landstorm utan kommer att beröra den frivilliga befälsutbildningen över huvud taget och icke minst vidareutbildningen av de operativa förbandens värnpliktiga befäl. För att erhålla en uppfattning om vidden av denna uppgift har utredningen ansett en närmare granskning av den frivilliga utbildningens omfattning och inpassande i den obligatoriska utbildningen erforderlig. Härvid hava följande synpunkter gjort sig gällande. Målet bör vara att nå fram till vad som ur militär synpunkt anses nödvändigt, vilket åter blir beroende av befälsbehovet och de kvalifikationer, som krävas för vederbörliga befälsbefattningar. Å andra sidan måste även tagas i betraktande vilka möjligheter att ägna sig åt den frivilliga utbildningen, som stå individen till buds, och vilka krav man sålunda kan uppställa på den en-

269 skilde i fråga om intresse samt uppoffring av tid och krafter för detta ändamål. Frågan måste även ses mot bakgrunden av huru de värnpliktigas obligatoriska tjänstgöring är fördelad över tjänstetiden och utbildningen sålunda infogas inom denna på sådant sätt, att det åsyftade resultatet bäst uppnås. Därjämte bör tagas i betraktande det rådande läget, sedan det föreslagna utbildningssystemet gjort sina verkningar fullt gällande samt huru förhållandena gestalta sig under den avsedda uppbyggnadsperioden. Enligt det föregående avses de värnpliktigas obligatoriska tjänstgöring i fredstid — utöver första tjänstgöringen och särskild befälsutbildning — omfatta två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning. Denna tjänstgöring fullgöra de befälsutbildade på följande sätt: 1) de som avslutat gruppchefsskola (2:a utbildningsåret), tjänstgöra under regementsövningarna samma år i befälsbefattning såsom vicekorpraler och fullgöra då sin första repetitionsövning; 2) de som avslutat plutonchefsskola (2:a utbildningsåret), tjänstgöra under regementsövningarna samma år i befälsbefattning såsom furir samt fullgöra påföljande år under regementsövningarna sin första repetitionsövning i samma befälsbefattning; samt 3) de som avslutat officersaspirantskola (3:e utbildningsåret), tjänstgöra under regementsövningarna samma år i befälsbefattning såsom sergeanter och hava därmed fullgjort sin första repetitionsövning. Tjänstgöringsskyldighet i fredstid inträffar därefter först med andra repetitionsövningen, som fullgöres 7:e eller 8:e utbildningsåret. Tjänstgöringsuppehållet omfattar sålunda en tidrymd växlande mellan 4 till 6 år. Omkring 16:e—18 :e året fullgör den värnpliktige efterutbildningsövningen och har därmed fullgjort all honom i fredstid åliggande tjänstgöring. Uppehållet mellan andra repetitioasövningen och efterutbildningsövningen blir således 8—10 år, varefter av värapliktstiden återstår ett 10-tal år. Under dessa långa uppehåll mellan tjänstgöringsomgångarna kommer förmågan att föra befäl att i väsentlig grad nedgå. För att motverka denna nedgång och bibehålla det värnpliktiga befälet vid sådan kvalitet, att det kan fylla sin uppgift, är det önskvärt att detsamma beredes möjlighet att genom frivillig utbildning vidmakthålla den en gång förvärvade befälsdugligheten. Av det föregående torde hava framgått, att målet för den frivilliga utbildningen är att förskaffa den värnpliktige erforderlig rutin, vilken den obligatoriska tjänstgöringen av lätt insedda skäl icke kan bibringa. Detta mål torde otvivelaktigt bäst uppnås genom att de värnpliktiga fullgöra rent militär tjänstgöring såsom befäl i vederbörliga befattningar under en sammanhängande tid av tillräcklig längd, lämpligen 30 dagar. Tjänstgöringen bör icke blott fullgöras under regementsövningarna eller andra övningar, där fortsatt utbildning såsom truppförare kan komma ifråga. För att tillgodose behovet av dugliga trupputbildare, vilka utan stöd av aktivt befäl kunna leda fortsatt utbildning av underställda förband, böra de värnpliktiga kunna fullgöra denna tjänstgöring även under annan tid än regementsövningarna. E n tjänstgöring av nämnda omfattning skulle emellertid mången gång ställa

270 alltför stora krav på den enskilde, som på grund av sin civila verksamhet i regel icke kan disponera så lång sammanhängande tid för militär tjänstgöring. Möjligheter böra därför beredas de värnpliktiga att på annat sätt förvärva motsvarande utbildning. Detta bör kunna ske i form av kurser inom den frivilliga utbildningsorganisationen på i princip samma sätt som inom den nuvarande landstormsrörelsen, d. v. s. i huvudsak med anlitande av eftermiddagar, söndagar, semester eller annan ledighet. Vissa mera teoretiskt betonade delar av utbildningen torde kunna inhämtas vid det i annat sammanhang omnämnda militära korrespondensinstitutet. Härvid måste likväl kravet på utbildning till fullgoda truppförare och trupputbildare särskilt beaktas. Med ledning av de erfarenheter, som vunnits inom de frivilliga landstormsrörelsen, synes en sådan kurs böra omfatta 60—90 timmar. Under en 4-årsperiod synas två sådana kurser erforderliga. Om användbarheten såsom befäl äventyras på grund av att frivillig utbildning i ovan angiven omfattning icke fullgöres, synes den värnpliktige icke heller böra bibehållas i befälsbefattning. Befälsförordnande för värnpliktig bör därför i princip icke gälla för längre tid än en 4-årsperiod och förordnandet endast förnyas därest frivillig utbildning fullgjorts under perioden ifråga. Värnpliktigt befäl, som icke uppfyllt föreskrivna fordringar för att erhålla fortsatt förordnande, bör alltså under den påföljande 4-årsperioden redovisas såsom menig. Den som på grund av giltiga skäl varit förhindrad fullgöra frivillig utbildning och därför icke erhållit förnyat förordnande, bör dock—om han i övrigt är lämplig för befälsbefattning—kunna återförordnas, därest föreskriven utbildning sedermera fullgöres. Behovet av fortsatt utbildning gör sig emellertid icke med samma styrka gällande under hela tjänstetiden. J u längre tid, som förflutit efter den grundläggande utbildningen, desto mera träder behovet av förnyad utbildning i förgrunden. Ur denna synpunkt är frivillig utbildning under de långa uppehållen mellan andra repetitionsövningen och efterutbildningsövningen samt under tiden efter den sistnämnda av särskild betydelse. Den omskolning, som för en stor del av de värnpliktiga avses äga rum under efterutbildningsövningen, gör det särskilt angeläget, att det värnpliktiga befälet genom frivillig utbildning dels förberedes härför dels sedermera beredes tillfälle att befästa under efterutbildningen förvärvade kunskaper. Kravet på frivillig utbildning som villkor för att bibehålla förordnandet synes emellertid kunna eftersättas beträffande tiden mellan de båda obligatoriska repetitionsövningarna. Frivillig utbildning under de 4-årsperioder, då tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen åligger den värnpliktige, synes icke heller böra föreskrivas som villkor för att förordnandet skall förnyas. Den i enlighet med vad ovan anförts föreslagna frivilliga utbildningens infogande i det obligatoriska befälsutbildningssystemet framgår av exemplet i efterföljande diagram. Utöver den befälsutbildning, som i det föregående omförmälts, föreligger ett behov av att bibringa ett visst antal värnpliktiga ytterligare kompetens för

271 (Vi— 81 /*)

U t b i l d n i n g s å r 2:a

g-f

3:e

4:c

5:e—8:e

l:a

2:a l:n

2:a

•Fu

o

l:a

2:a Fä

9:e—12:e

13:e—16:e

17:e—20:c

21:a—24:o

-JT

•K

-K

•K

•K

-Fu

•Fu

-Fu

•Fu

•Fu

-2%

•Fä

-Fä

•Fä

•Fä

Teckenförklaring:

ff-f = gruppchefs- eller förb. plutonchefsskola. P = plutonchefsskola. o = officersaspirantskola. l:a = l:a repetitionsövningen. 2ja = 2:a repetitionsövningen. r e = efterutbildningsövningen.

K = förordnande såsom vpl korpral) Fu = » » » furir > t. o. ra. 8:e året. Fä = » » » fänrik / TT -j

„ I -_ , „.. , , . , -_ . t i*»> = iornyat förordnande i graden for 4 år. Fä)

, = viss frivillig utbildning under angiven 4-årsperiod. . = alternativt.

tjänstgöring i något högre befattningar, främst vid de territoriella förbanden. Behovet av kompanichefer och kompanichefs ersättare vid nämnda förband samt i viss utsträckning även ersättare i bataljonschefsbefattning (motsvarande) kan nämligen icke i sin helhet fyllas med aktiva officerare eller reservofficerare. Vidare bör ett visst antal värnpliktiga göras kompetenta att bestrida kompaniadjutantsbefattning (motsvarande befattning). Till kompanichefsutbildning böra ifrågakomma värnpliktiga fänrikar, vilka visat sig äga förutsättningar för fortsatt utbildning samt uppnått den ålder och rutin, att de äro lämpliga att föra kompanichefsbefäl vid territoriellt förband. Utbildningen synes lämpligen böra förläggas till 13:e—15:e utbildningsåren, varigenom den värnpliktige kan prövas vid tjänstgöring i kompanichefsbefattning under efterutbildningsövningen för att sedermera placeras i sådan befattning vid territoriellt förband. För utbildning till bataljonschefs ersättare böra ifrågakomma värnpliktiga officerare, som bibragts kompanichefsutbildning samt vid tjänstgöring i kompanichefsbefattning visat särskild lämplighet för fortsatt utbildning. Utbildningen synes icke böra taga sin början senare än omkring 40:e levnadsåret. Med hänsyn till ändamålet måste utbildningen för tjänstgöring i högre befattningar än plutonchefs bliva av en i flera avseenden annan karaktär än övrig frivillig befälsutbildning. Kursplanerna måste sålunda utöver fortsatt utbildning i truppföring och trupputbildning även upptaga undervisning i avsikt att vidga elevernas taktiska omdöme. Utbildningen till kompanichef och bataljonschefs ersättare synes med anledning härav böra under en och samma 4-årsperiod omfatta — förutom en kurs om 60 timmar i enlighet med vad i det

272 föregående föreslagits — även en kurs med omkring 30 dagars varaktighet. Sistnämnda kurs synes lämpligen kunna förläggas till krigsskolan. För att tillgodose behovet av kompaniadjutanter (motsvarande) vid territorialförbanden äro särskilda åtgärder erforderliga. Dessa kunna dock inskränkas till omskolning av värnpliktiga, som erhållit plutonchefsutbildning. Härför böra i främsta rummet komma ifråga sådana, som genom frivillig tjänstgöring vidmakthållit sin befälsförmåga och med anledning därav och i enlighet med vad nedan föreslås redan i fredstid befordrats till sergeants tjänstegrad. Denna omskolning bör vara genomförd före adertonde utbildningsåret. I den utbildning, som föreskrives för fortsatt förordnande under 4-årsperioden närmast före efterutbildningsövningen, bör därför infogas adjutantsutbildning. Tänkbart är ock, att efterutbildningsövningen ersattes med en adjutantskurs om 30 dagars längd, förlagd till AUS under september månad. Vad här anförts hänför sig till förhållandena vid fullt genomförd organisation. För närvarande disponeras — utöver det tidigare utbildade värnpliktiga befälet — i fredstid konstituerade landstormsofficerare och befäl vid Frivilliga automobilkåren samt de värnpliktiga, vilka utbildats vid inom krigsorganisationen befintliga befälsskolor. Dessa kategorier utgöra en betydande del av befälet, framför allt vid territorialförbanden. Kompanichefer såväl som ersättare för bataljonschefer vid dessa förband torde i icke ringa utsträckning få tagas bland de äldre och mest kvalificerade av de nuvarande landstormsofficerarna. Särskild utbildning för bibringande av kompetens för dylika befattningar torde emellertid icke vara omedelbart påkallad i större omfattning. Däremot föreligger närmast ett ökat behov av befäl i lägre befattningar, i synnerhet i furirs- och sergeantsgraderna. Ehuru tjänstgöring under andra 4-årsperioden, enligt vad ovan föreslagits, icke bör utgöra villkor för förnyat förordnande för påföljande period, framstår det som ett önskemål att så många värnpliktiga som möjligt påbörja den frivilliga utbildningen redan före andra repetitionsövningen. För att stimulera härtill synes deltagande i sådan utbildning böra kunna bereda den värnpliktige någon förmån, förslagsvis högre befälsställning under den följande repetitionsövningen. I det föregående har antytts, att den värnpliktige först efter viss tjänstgöring vid mobiliserat förband avses uppnå den tjänstegrad, som motsvarar den utbildning han under den obligatoriska tjänstgöringen i fredstid undergått. På motsvarande sätt bör även i fall, där frivillig utbildning redan i fredstid leder till ökad användbarhet och föreskriven kompetens uppnås, befordran till angiven grad äga rum. Korpral och furir, som före andra repetitionsövningen genom frivillig tjänstgöring eller genomgång av utbildningskurs förvärvat viss ökad kompetens, bör sålunda befordras till närmast högre grad. För att bibehålla förordnandet erfordras givetvis frivillig tjänstgöring även i for-sättningen i enlighet med förut anförda grunder. På motsvarande sätt bör även värnpliktig, som genomgått någon av ovan nämnda 30-dagarskurser, förordnas till värnpliktig löjtnant respektive värnpliktig kapten. Den ökade kompetens, som bibragt? dessa värnpliktiga, kommer emellertid på grund av deras ålder att kunna umyttjas endast under

273 den relativt korta tid, som återstår till värnpliktstidens utgång. I syfte att ytterligare tillgodogöra försvarsväsendet den tillgång, som dessa personalkategorier utgöra, synes möjlighet böra beredas värnpliktiga kaptener och löjtnanter, som äro lämpliga härför, att i samband med avgång ur värnpliktsåldern på vissa villkor vinna anställning såsom officer i reserven. Gången av här ovan skisserad utbildning för tjänstgöring i högre befattningar framgår av exemplet i efterföljande diagram. U t b i l d n i n g s å r

l:a

2:a

3:e

4:c

r-f l:a

6:e—8:e

(»/*—»V»)

9:e— 12:c

13:c—I6:e

17:e—20:c

2 h a — 24:6

-Fu

•Fu

-Fu

Fu

Fu

-Fä

•Fä

25:c— 27:e

2:a •Fn

p

2:a

l:a Ful

o l:a

2:a Fä

e

•K Teckenförklaring

P O :

l;a 2:a: e :

k

gruppchefs- eller förb. plutonchefsskola. plutonchefsskola. officersaspirantskola. l:a repetitionsövningen. 2:a repetitionsövningen. efterutbildningsövningen. viss frivillig utbildning under angiven 4-årsperiod. adjutantsutbildlning för vpl sergeanter. frivillig be tal sk urs för vidareutbildning av vpl fänrikar (»löjtnantskurs»), = frivillig befälskurs för vidareutbildning av vpl löjtnanter (»kaptenskurs»).

K = förordnande såsom vpl korpral t. o. m. 8:e året Fu = » » » furir » S = » » sergeant » Fä = » » fänrik » L = » » » löjtnant » 2(>:e K = » » » kapten » 24:e It anställning officer i reserven fr. o. in. 48:e levnadsåret.

K

I

Fu \

förnyat förordnande i graden för 4 år.

O. 8. V . )

BiternntiYt,

Landstormens

ungdomsrörelse.

Den frivilliga landstormsrörelsen har utsträckt sin verksamhet till att beröra jämväl ungdomen. Syftet har varit att tillgodose den manliga ungdomens behov av stärkande friluftsliv och intresse för övningar i det fria samt att skapa förståelse för försvarsväsendets uppgifter och natur. Där tillfälle till befälsföring vid truppförband ur armén icke kunnat stå till buds för eleverna i landstormens befälskurser, hava ungdomsavdelningarna dessutom fått utgöra en värdefull ersättning för denna övningstrupp. Såsom biträdande instruktörer vid skolungdomens värntjänstutbildning slutligen hava dessa ungdomar visat sig vara till stor nytta och utgjort ett värdefullt stöd för skolornas lärare och ledare. Denna frivilliga ungdomsrörelse har därjämte ett visst värde 1 8 — 2440 41

274 för de ynglingar, som lämnat skolan vid sådan ålder, att de icke blivit delaktiga av värntjänstutbildningen. Framdeles synes ungdomsrörelsen bliva av icke mindre betydelse än hittills. Behovet av övningstrupp föreligger sålunda även vid den föreslagna befälsutbildningen, varför ungdomsrörelsen närmast bör knytas till denna. Samverkan med hemvärnsförbanden och dess befälsutbildning synes alltfort böra ske efter hittillsvarande grunder. De åtgärder för att bringa de olika försvarsorganisationernas verksamhet till större territoriell överensstämmelse, vilka utredningen i det följande förordar, torde komma att särskilt gynna åstadkommandet av en sådan samverkan. Lottarörelsen.

Lottakårernas verksamhet var ursprungligen helt knuten till landstormsrörelsen och bestod i främsta rummet av en insamlingsverksamhet till förmån för denna rörelse samt medverkan vid förplägnadstjänsten vid landstormen. På dessa områden har lottornas verksamhet varit av mycket stort värde; under vissa tider har det ekonomiska stöd, som lottorna lämnat den frivilliga landstormsrörelsen, till och med utgjort förutsättningen för denna rörelses fortbestånd. Lottornas verksamhet har emellertid efter hand vuxit i omfattning såväl beträffande uppgifternas antal och art som i fråga om antalet medverkande. Så småningom hava lottorna alltmer tagits i anspråk inom ett flertal områden, där de i krig kunna ersätta männen. De utbildas sålunda för så vitt skilda uppgifter som förplägnads-, expeditions-, telefon-, sjukvårds-, förrådsoch transporttjänst inom de olika försvarsgrenarna, inom hemvärnet och inom civila luftskyddet samt för direkt medverkan på olika poster inom det militära luftförsvaret. I fredstid förbinda sig lottorna att i beredskaps- och krigstider stå till militära myndigheters förfogande eller ocks.i — där de icke anse sig böra förbinda sig härtill — finna de uppgifter av likr.ande slag inom hemorten. Under nu rådande beredskapsförhållanden hava lokorna i stor utsträckning lämnat sin medverkan inom ovan angivna verksamhetsområden. Någon mera genomgripande förändring beträffande lottarörelsens uppgifter synes icke påkallad. Utredningen vill dock i detta sammanhang framhålla, att den frivilliga sjukvårdstjänsten ur principiell synpunki synes böra omhänderhavas av en enda organisation, lämpligen Röda korset, vadan det kan ifrågasättas, huruvida denna tjänst framdeles bör kvarstå på lo:tarörelsens program. Som ovan antytts har lottarörelsens verksamhet efter land undergått en betydelsefull utveckling. Verksamheten äger sålunda numera icke enbart samband med landstormsrörelsen, varför lottakårerna, e h u n organisatoriskt förenade med denna, kommit att i vissa avseenden intaga en mera självständig ställning. Landstormens upphörande såsom ett särskilt värnpliktsuppbåd leder följdriktigt till att lottarörelsen bör givas en fullt självständig ställning bland de frivilliga försvarsrörelserna. Därmed torde följa, att lottarörelsen bör äga sin egen överstyrelse. Att lämna ekonomiskt stöd åt de frivilliga försvarsrörelserna synes emeller-

275 tid alltfort komma att bliva en av de betydelsefullaste uppgifterna för lottarörelsen. Denna verksamhet synes sålunda i framtiden — utöver vad det egna behovet kräver — främst böra inriktas på ett understödjande av den frivilliga befälsutbildningen. E t t intimt samband mellan lottakårerna och de organisationer, som handhava denna utbildning, är ur denna synpunkt av betydelse. Beträffande samarbetet mellan de frivilliga försvarsrörelserna hänvisas till det följande. Den frivilliga

skytterörelsen.

Det frivilliga skytteväsendet utgör sedan gammalt en betydelsefull faktorför upprätthållandet av skjutskickligheten hos de värnpliktiga. Verksamheten har dock icke uteslutande inriktats på detta mål; den har även syftat till att hos den manliga ungdomen väcka intresse för skjutövningar redan före värnpliktsåldern. På sistone har verksamheten utvidgats till att omfatta jämväl alla de män i olika åldrar, som nu ingå i hemvärnet. Hittills har huvudsakligen skjutning med gevär ägt rum, men även skjutning med kulsprutegevär har förekommit på senare år. Skytterörelsens omfattning och utveckling under senare år framgår av följande uppgifter, som avse förhållandena vid utgången av åren 1938, 1939 och 1940. 1938

Antal skytteföreningar Antal aktiva medlemmar Antal anslagsberättigande medlemmar Antal protokollförda skott

1,368 1,432 2,194 95,880 121,320 321,914 74,005 95,501 233,085 14,175,145 16,981,660 31,019,401

År 1938 torde närmast giva en bild av omfattningen under vanliga förhållanden, även om en successiv ökning av antalet skyttar kännetecknat verksamheten under tiden dessförinnan. Den starka tillströmningen under de bägge senaste åren torde främst få ses i samband med de s. k. beredskapsskjutningarna under senare delen av 1939 och förra delen av 1940. Härtill kommer att hemvärnsmän, som äro medlemmar i skytteföreningarna, upptagits såsom anslagsberättigande. De uppgifter, som för närvarande påvila det frivilliga skytteväsendet, synas alltfort vara av betydelse för ett stärkande av försvarskraften. Erfarenheterna från pågående krig giva vid handen att precisionsskjutningen, trots tilltagande automatisering av eldvapnen, icke förlorat i betydelse. Krigföringens natur har därjämte alltmer skärpt kravet på att soldaten, vilken befattning han än bestrider, kan använda de allmännast förekommande handvapnen. Hemvärnets effektivitet är i väsentlig mån avhängig av de enskilda medlemmarnas skjutskicklighet. Utvecklingen på det vapentekniska området synes emellertid framtvinga en omvärdering av det frivilliga skytteväsendets uppgifter. Ökningen av antalet vapentyper och framför allt den ökade förekomsten av automatvapen borde följdriktigt leda till en motsvarande differentiering även av verksam-

276 heten inom den frivilliga skytterörelsen. Militärt sett vore det också en fördel, om organisationen till sina förutvarande uppgifter även kunde lägga omhänderhavandet av en fortsatt utbildning med samtliga de vapen, som ingå i huvudtruppslagets vapenutrustning, och därigenom medverka till att snabbt sprida kännedomen om de många nya vapentyper, som under senare tid tillkommit. Detta torde emellertid stöta på stora svårigheter främst på grund av att skytterörelsen icke äger eller har möjlighet att disponera de många vapen av olika slag och den materiel i övrigt, som skulle erfordras för att fylla en sålunda vidgad uppgift. Skjutbaneförhållandena inom skytteföreningarna torde även i regel lägga hinder i vägen för skjutning med de tyngre vapnen, särskilt automatvapnen. Däremot böra förutsättningar kunna skapas för att inom skytteföreningarna bedriva skjutning med hel- och halvautomatiska lättare eldvapen. Det frivilliga skytteväsendet synes sålunda på sitt program böra upptaga — förutom vanligt gevärsskytte — pistol-, kulsprutepistol- och automatgevärsskytte. I samband därmed synes böra tagas under övervägande att i en organisation förena alla de krafter, som verka för ökad skjutskicklighet hos det svenska folket. Även om tanken på frivillig skjututbildning med tunga vapen icke för närvarande kan förverkligas inom det frivilliga skytteväsendet, synes det utredningen ur försvarsberedskapens synpunkt önskvärt, att de värnpliktiga, som inom armén utbildats med sådana vapen, erhålla möjlighet att på frivillighetens väg vidmakthålla sin skjutfärdighet. Detta synes kunna ske på sådant sätt, att de olika truppförbanden årligen anordna en eller flera skyttedagar, då de värnpliktiga inbjudas till truppförbandens övningsplatser och beredas tillfälle till övningsskjutningar enligt ett för det frivilliga skytteväsendet fastställt program. Såsom tidigare nämnts har det frivilliga skytteväsendet av statsmedel åtnjutit understöd för verksamheten. För innevarande budgetår har för detta ändamål anvisats ett belopp av 950,000 kronor jämte 775,000 kronor såsom bidrag till skjutbanors anordnande. Den utbildning med tunga vapen och lätta automatvapen, som utredningen förordar, kommer att ställa större krav på statsmakternas understöd icke minst på grund av det ökade ammunitionsbehovet. E n närmare beräkning av detta har icke kunnat ske. Utredningen anser sig dock böra preliminärt uppskatta skytterörelsens medelsbehov per år till i genomsnitt 1,000,000 kronor för organisation och verksamhet, varvid förutsatts, att tunga vapen och ammunition för dessa ställas till förfogande. För underhåll av skjutbanor torde därutöver ett årligt belopp på omkring 200,000 kronor bliva erforderligt, medan för anordnandet av skjutbanor — utöver tidigare anvisade medel — ett engångsanslag på inalles 500,000 kronor torde böra beräknas. Övriga frivilliga

försvarsrörelser.

Röda korset. Föreningen Svenska röda korset utövar en omfattande och gagnande verksamhet, som kan räknas ända från 1860-talet. Dess uppgifter torde vara väl-

277 bekanta, varför någon närmare redogörelse härför icke synes erforderlig. Utredningen vill dock erinra därom, att Röda korset utöver uppgiften att understödja sjukvården inom försvarsväsendet numera även utsträckt sin verksamhet till det civila luftskyddet och till hemvärnet. Röda korset organiserar bland annat ett antal krigssjukvårdsanstalter, avsedda att utgöra en komplettering av försvarsväsendets egna anstalter av samma slag. Föreningen medverkar dessutom vid utbildningen av den personal vid hemvärnet och luftskyddet, som avses för sjukvårdsuppgifter inom dessa organisationer. I ledningen av Röda korsets verksamhet deltager en av Kungl. Maj:t för viss tid förordnad »Generalkommissarie för den frivilliga sjukvården i krig», vilken äger vissa befogenheter beträffande personalens utbildning, materielanskaffning samt planläggning av sjukvården i krig m. m. I fråga om generalkommissariens ställning och uppgifter förutsätter försvarsutredningen ingen förändring. Förutom den kvinnliga rödakorspersonalen och s. k. rödakorsmän, vilka icke äro värnpliktiga, har hittills värnpliktig personal i viss utsträckning stått till Röda korsets förfogande. Ur principiell synpunkt finner utredningen det emellertid riktigast att, som också på sistone skett i allt större utsträckning, de värnpliktiga disponeras av och utbildas inom försvarsväsendet, medan llöda korset baserar sin verksamhet uteslutande på kvinnlig och på icke värnpliktig personal. Krigsförberedelsearbetet synes böra åvila de militära myndigheterna, under det att Röda korset endast ställer inom denna organisation utbildad personal och av densamma anskaffad materiel till förfogande för vissa sjukvårdsanstalter. Å andra sidan synes Röda korset kunna göra en betydelsefull insats genom att dess sakkunskap och vitt förgrenade organisation tages i anspråk för ytterligare uppgifter inom sjukvårdens område, bland annat för den frivilliga utbildningen i fredstid av värnpliktiga, som utbildats i sjukvårdstjänst. I fråga om de meniga bör utbildningen inom Röda korset främst avse att vidmakthålla och utveckla förmågan att biträda inom sjukvårdens olika områden. Beträffande den frivilliga utbildningen av det i sjukvårdstjänst utbildade värnpliktiga befälet göra sig andra synpunkter gällande. Dessa värnpliktiga avses så gott som uteslutande för befälsbefattningar vid sjukvårdstrupperna och torde endast undantagsvis komma att placeras vid sjukvårdsanstalter i hemorten. Utbildningen av dessa värnpliktiga bör bedrivas efter samma grunder som övrig frivillig befälsutbildning och omfatta vissa kurserunder ledning av instruktörer ur trängtrupperna samt tjänstgöring vid sjukvårdsförband. Det har emellertid synts utredningen angeläget att undersöka, huruvida icke Röda korset skulle kunna medverka jämväl vid denna utbildning. En viss del av en befälskurs för sjukvårdsbefäl torde med fordel kunna äga rum i anslutning till Röda korsets utbildning. Härigenom skulle å ena sidan en väg öppnas för att utnyttja undervisningsmöjligheterna på sådana orter, där rödakorskårer finnas, och å andra sidan eleverna erhålla tillfälle till instruktörstjänst vid Röda korsets egen utbildning. Även i detta fall måste givetvis tillämpningsövningar vid sjukvårdsförband tillkomma och avsluta utbildningen. Vidare förutsattes, att vederbörande militäre instruktör,

278 som skall ansvara för utbildningen, även medverkar vid denna kursverksamhet. Utbildningen av personal, som tillhör hemvärnet eller civila luftskyddet och avses för sjukvården inom dessa, synes alltfort böra äga rum under Röda korsets medverkan, dock utan att denna organisation i krigstid förfogar över ifrågavarande personal. Röda korset åtnjuter sedan länge ett årligt statsbidrag om 20,000 kronor. Bidraget synes i fortsättningen böra upptagas med oförändrat belopp. De kostnader, som kunna bliva en följd av att kurser för värnpliktigt befäl eventuellt ordnas i samband med Röda korsets utbildning, böra bestridas av de medel, som ställas till förfogande för den frivilliga befälsutbildningen. Till denna fråga återkommer utredningen i det följande. Blå stjärnan. Föreningen Svenska blå stjärnan har inom djursjukvården och djurvården i huvudsak mot Röda korset svarande ställning och uppgifter. Någon förändring av dessa synes icke påkallad. Bidrag till verksamheten har av statsmedel utgått med för budgetåret 1941/42 8,000 kronor. Frivilliga automobilkåren. Frivilliga automobilkårens (FAK) verksamhet är i fredstid huvudsakligen inriktad på att bibringa kårens aktiva medlemmar kompetens för att i krigstid bestrida befälsbefattningar vid biltransportförband och vissa staber m. m. Till aktiv medlem antages endast värnpliktig, som fullgjort sin första tjänstgöring jämlikt värnpliktslagen, varvid företräde gives den, som tilldelats trängtrupperna i biltjänst. Verksamheten bedrives i stort sett efter samma grunder som den frivilliga landstormsutbildningen. Rörelsen har särskilt eftersträvat att tillvarataga de kvalifikationer i fråga om befälstjänst vid bilförband, som vissa värnpliktiga kunnat förskaffa sig i sin civila verksamhet. P å grund av särskilda förhållanden har kårens verksamhet endast kunnat förläggas till det fåtal orter i landet, inom vilka förutsättningar för detta slags utbildning varit för handen. Kåren har därför också erhållit en förhållandevis begränsad omfattning. För framtiden torde särskilda åtgärder för att tillgodose befälsbehovet vid bilförbanden på sätt hittills ägt rum inom Frivilliga automobilkåren icke bliva erforderliga. Enligt de principer för den obligatoriska utbildningen inom armén som utredningen i det föregående föreslagit, kommer fältförbandens behov av befäl att tillgodoses genom denna utbildning. Då anledning således saknas att i fortsättningen bibehålla Frivilliga automobilkåren såsom en särskild utbildningsorganisation, synes dess karaktär av militärt organiserad kår böra upphöra och den frivilliga utbildningen i biltjänst för det värnpliktiga befälet infogas i övrig befälsutbildning av motsvarande slag. Huruvida FAK under sådana förhållanden alltjämt bör fortsätta sin verksamhet i någon form är ett spörsmål, som försvarsutredningen icke anser sig kunna taga ståndpunkt till. Uteslutet synes icke vara, att den

279 sakkunskap, som finnes representerad i den nuvarande kåren, kan komma försvarsväsendet tillgodo, om kåren fortsätter sin verksamhet såsom en sammanslutning med uppgift att höja intresset för befälsutbildningen i biltjänst. De nuvarande aktiva medlemmarna med befälsgrad vid Frivilliga automobilkåren böra i den mån de äro i värnpliktsåldern kunna överföras till värnpliktigt befäl i motsvarande grader och i övrigt kunna vinna anställning såsom officerare i trängens reserv i enlighet med det förslag beträffande de nuvarande fast anställda landstormsofficerarna, vartill utredningen återkommer i det följande. Frivilliga motorcykelkåren. Frivilliga motorcykelkåren (FMCK) har begränsat sin uppgift till att vidmakthålla och förkovra medlemmarnas färdigheter såsom motorcykelförare samt uppmuntra till nyrekrytering och utbildning på detta område. Utbildning av befäl äger icke rum inom denna organisation och torde icke heller i fortsättningen bliva erforderlig. Vidareutbildningen av det värnpliktiga befäl, som efter hand tillkommer vid motorcykelförbanden, bör äga rum i anslutning till utbildningen av pansarförbandens befäl. Behovet av motorcykelförare är emellertid för närvarande betydande och kommer framdeles att bliva än större, framför allt för pansarförbanden och i övrigt motoriserade förband. På grund av utvecklingen mot lättare bilar på motorcyklarnas bekostnad har dock tillgången på utbildade motorcykelförare blivit allt mindre, varför redan nu stora svårigheter föreligga att tillgodose behovet medelst lämplig personal. Med hänsyn till den dyrbara materielen är det av särskild betydelse, att de värnpliktiga, som uttagas till denna tjänstgöring, redan från början hava förståelse för och kunna sköta denna materiel. Det är därför önskvärt att på något sätt stimulera intresset för denna verksamhet och därmed öka tillgången på värnpliktiga, som äro lämpade för uttagning till motorcykelförare och motorcykelordonnanser. I detta avseende har FMCK en uppgift att fylla, vilken att döma av utvecklingen mot ökad motorisering kommer att få stor betydelse. Med de fordringar på körteknik och stridsförmåga, som numera på grund av krigföringens natur måste ställas på såväl motorcykelförarna i allmänhet som framför allt på motorförbandens personal, är det därjämte av betydelse att de värnpliktiga efter fullgjord obligatorisk tjänstgöring kunna bibehålla och höja sin förmåga i olika avseenden. Även i detta avseende har kåren en uppgift i vår framtida härordning. Kåren åtnjuter för närvarande intet årligt fast statsbidrag. Dess värde ur försvarssynpunkt synes dock motivera att den av statsmakterna lämnas stöd i sin verksamhet. Utredningen vill därför förorda ett årligt bidrag till utbildningsarbetet, vilket tills vidare, intill dess tillräckliga erfarenheter vunnits rörande utbildningens omfattning och kostnader, synes böra uppgå till förslagsvis 10,000 kronor. Utredningen förutsätter härvid, att utbildningen som hittills bedrives i nära samband med de militära myndigheterna och att dessa myndigheter ställa materiel och drivmedel m. m. till förfogande.

280 Hemvärnet.

Hemvärnet intager en i vissa avseenden annan ställning än övriga frivilliga försvarsrörelser. Framsprunget ur enskilt initiativ har det genom statsmakternas medverkan på kort tid vuxit ut till en omfattande organisation, som visserligen är baserad på de enskilda medlemmarnas frivilliga, åtagande, men som ingår såsom en del av krigsmakten. Hemvärnet har också erhållit en rent militär uppbyggnad i förband, som på frivillighetens grund rekryteras urvederbörliga hemvärnsområden bland icke värnpliktiga eller annan personal, som icke tages i anspråk inom försvarsväsendet i övrigt. Hemvärnets uppgift är främst att verka för den egna hemortens omedelbara tryggande, i första hand mot företag från luftlandsatta trupper. Verksamheten inom hemvärnet avser såväl befälets och den enskilde mannens utbildning för sina uppgifter som ock de särskilda förberedelserna för att hemvärnsförbandet skall kunna lösa vissa lokala försvarsuppgifter. Hemvärnets omfattning och organisation synes i sina huvuddrag hava blivit väl avpassade efter de uppgifter, som rörelsen avses fylla i krigstid. En ökning av antalet hemvärnsmän med 10,000—15,000 bör dock eftersträvas i avsikt att särskilt tillgodose personalbehovet för hemvärnet vid statens verk ävensom vid vissa industrier. Till spörsmålet om hemvärnets plats inom hemortsförsvaret över huvud taget har försvarsutredningen i avvaktan på resultatet av hemortsförsvarssakkunnigas utredning ansett sig icke nu böra taga ställning i annan mån än i vad rör samarbetet mellan hemvärnet och övriga här berörda frivilliga försvarsorganisationer. I organisatoriskt hänseende anknyter hemvärnet för närvarande till inskrivningsområdet, vars befälhavare områdets samtliga förband även i utbildningsavseende äro underställda. Den högsta militära ledningen utövas under chefen för armén av hemvärnschefen med hemvärnsstaben. Enligt de förslag till värnpliktsväsendets omorganisation och till landets militärterritoriella indelning i fredstid, som förut framlagts, kommer emellertid inskrivningschefen uteslutande att taga befattning med de värnpliktigas inskrivning och redovisning, under det att den nuvarande inskrivningsbefälhavarens befogenheter i övrigt överflyttas på en försvarsområdesbefälhavare. Därest sistnämnda befattningshavare i enlighet med försvarsutredningens förslag tillsättas i fredstid, synas försvarsområdena böra läggas till grund för hemvärnsindelningen och hemvärnets organisation ansluta till dessa. Försvarsområdesbefälhavaren blir därmed ansvarig för hemvärnets rekrytering, organisation och utbildning. Med en sådan organisation bör följaktligen arvodesbefattningen såsom hemvärnsofficer, vilken för närvarande är knuten till inskrivningsbefälhavarens stab (expedition), överföras till försvarsområdesstaben. Beträffande hemvärnsorganisationens behov av instruktörspersonal för utbildningen och infogandet av hemvärnets ledning i den högsta militära ledningen hänvisar utredningen till vad därom i det följande anföres. Hemvärnsorganisationens statsanslag för utbildnings- och övningsverksamheten uppgår för innevarande budgetår till ett beräknat belopp av 420,000

281 kronor, häri inräknat ersättning till skytterörelsen för hemvärnsmännens skjututbildning ock till landstormsrörelsen för hemvärnets luftvärnsutbildning, sammanlagt 40,000 kronor. Då några mera betydande förändringar beträffande uppgifterna och verksamhetens omfattning icke torde vara att förutse för den närmaste tiden, synes medelsbehovet, även i betraktande av den mindre ökning av antalet hemvärnsmän som här förordats, komma att bliva i huvudsak oförändrat. Det frivilliga

försvarsarbetets

organisation och ledning.

Befälsutbildningen. Enligt försvarsutredningens tidigare framförda uppfattning bör den fortsatta utbildningen av det värnpliktiga befälet i främsta rummet ske i form av tjänstgöring vid trupp men även kunna utgöras av särskilda kurser. Tjänstgöringen vid trupp bör i främsta rummet ske vid det truppförband den värnpliktige tillhör och äga rum under ledning av särskilt befäl, varigenom största utbytet av utbildningen torde vinnas och ett tillförlitligt bedömande av användbarheten underlättas. Organiseras utbildningen i form av särskilda kurser, torde man bliva hänvisad till i princip samma förfaringssätt, som tilllämpas vid den nuvarande landstormsbefälsutbildningen. Även dessa kurser böra emellertid i största utsträckning äga rum i anslutning till vederbörliga truppförband, varigenom övningsmateriel och övningstrupp kunna disponeras och instruktörer för utbildningen kunna ställas till förfogande. Där kurserna på grund av stora avstånd inom vederbörligt område icke kunna ordnas vid truppförbandet, måste en decentralisering av utbildningen ske till ett flertal platser på sådant sätt, att elevernas resor till övningarna i möjligaste mån inskränkas och befintliga förråd av utrustning och materiel utnyttjas. Som tidigare framhållits bör dock även i det fall att utbildningen bedrives i form av kurser tillfälle till tjänstgöring vid trupp beredas eleverna. Viss del av kurs måste således förläggas till ett truppförband eller också givas formen av »lägerkurser», då eleverna samlas till övningar av tillämpningsnatur underen sammanhängande tidsperiod om 1—2 veckor. Denna del av kurserna bör bilda avslutningen på utbildningen och eleverna i samband därmed undergå prov i truppioring och trupputbildning. Utbildningens organiserande efter dessa riktlinjer är av särskild betydelse med hänsyn till kravet på att eleverna skola erhålla tillfälle att uppträda i förband med vederbörlig utrustning av vapen och övrig materiel samt med hästar och fordon etc. Enligt försvarsutredningens uppfattning vore det ur principiell synpunkt riktigast, att ansvaret for den frivilliga befälsutbildningen påvilade den truppförbandschef, som vid mobilisering skall disponera befälet. I överensstämmelse härmed borde utbildningen förläggas till truppförbanden och äga rum under truppförbandschefens ledning. Emellertid skulle ett sådant system, bland annat till följd av det ringa antalet specialtruppförband, medföra sådana konsekvenser beträffande elevernas resor och möjligheter att deltaga i utbildningen, att utredningen icke kan förorda dess tillämpning i praktiken. I

282 stället vill utredningen föreslå, att den frivilliga utbildningen anknytes till den territoriella organisationen. Av de båda efter territoriella grunder uppbyggda organisationerna — inskrivningsområdes- och försvarsområdesorganisationerna — blir den förstnämnda för framtiden allenast en administrativ organisation för de värnpliktigas inskrivning och redovisning m. m. E t t anslutande av den frivilliga utbildningen till inskrivningsorganisationen bör under sådana förhållanden icke längre komma ifråga. Försvarsområdesorganisationen synes däremot, sedan försvarsområdesbefälhavare tillsatts och försvarsområdesstaber organiserats redan i fred, med fördel kunna tagas i anspråk för ledningen av det frivilliga utbildningsarbetet. Utredningen föreslår en lösning enligt dessa grunder. Genom att ansvaret för det frivilliga utbildningsarbetets planläggning och ledning pålägges försvarsområdesbefälhavaren skapas goda möjligheter för att samordna utbildningen av värnpliktiga tillhörande de olika truppslagen inom området. Inom försvarsområdet befintliga förråd för de territoriella förbanden kunna rationellt utnyttjas för befälsutbildningen, varigenom en decentralisering av kursverksamheten underlättas. Enär försvarsområdeschefen samtidigt är främste målsman för hemvärnet inom försvarsområdet, skapas vidare gynnsamma betingelser för samarbetet mellan de olika frivilliga försvarsorganisationerna, särskilt i fråga om ett smidigt utnyttjande av instruktörspersonalen. Behovet av instruktörer för den frivilliga utbildningen kan, liksom hittills i fråga om den frivilliga landstormsrörelsen, till en del fyllas med officerare och underofficerare, vilka enligt eget åtagande och mot särskild ersättning fullgöra denna lärarverksamhet vid sidan av sin ordinarie tjänst. Möjligheterna att till större delen tillgodose behovet av instruktörer på denna väg torde emellertid i regel vara tillfinnandes blott på sådana orter, där truppförband i fred är förlagt. Det ytterligare behovet av instruktörer, främst förutbildningen på mera avsides belägna orter, måste fyllas med särskild personal, som helt ägnar sig åt denna verksamhet. Med hänsyn till den vikt, som ur försvarsberedskapens synpunkt måste tillmätas det frivilliga försvarsarbetet, måste de kvalitativa kraven på instruktörerna ställas högt. För dessa befattningar bör därför avses personal på aktiv stat. Därest den frivilliga utbildningen i enlighet med utredningens förslag anslutes till försvarsområdesorganisationen, synas stabscheferna vid försvarsområdesstaberna — vilka utredningen i annat sammanhang föreslagit skola vara kaptener på aktiv stat — lämpligen kunna med avseende på denna utbildningsverksamhet tilldelas en ställning, som i huvudsak överensstämmer med den nuvarande landstormsinstruktörens. Dessa stabschefer skulle sålunda verka såsom chefsinstruktörer för den frivilliga befälsutbildningen inom vederbörligt försvarsområde. Därutöver erfordras emellertid ytterligare ett antal instruktörer, såväl officerare som underofficerare. En exakt beräkning av det erforderliga antalet instruktörer låter sig icke göra, förrän erfarenheter vunnits beträffande den lämpligaste organisationen av den frivilliga utbildningen och den genomsnittliga elevfrekvensen. För-

283 svarsutredningen har emellertid sökt göra en preliminär uppskattning av minimiantalet av instruktörer. Härvid har utredningen utgått ifrån att den frivilliga utbildningen bör omspänna samtliga truppslags verksamhetsområden, varvid dock utbildningen i fråga om kavalleriets värnpliktiga i vissa delar ansetts kunna sammanföras med infanteriets. I syfte att begränsa antalet instruktörer ur specialtruppslagen har utredningen vidare förutsatt, att den formella, teoretiska delen av utbildningen så långt möjligt ordnas gemensamt för flertalet truppslag, företrädesvis med anlitande av instruktörer ur infanteriet (kavalleriet). Specialtruppslagens instruktörer skulle däremot handhava utbildningsarbetet under till truppförbanden eller lägerkurser förlagda delar av utbildningen samt därjämte biträda instruktörerna ur infanteriet med planläggning och ledning av den teoretiska kursverksamheten i vad rör specialtruppslagens värnpliktiga. Enligt utredningens mening torde man för pansartrupperna, artilleriet med tygtrupperna, ingenjörtrupperna, signaltrupperna, trängtrupperna och intendenturtrupperna blott behöva beräkna i genomsnitt två instruktörer för varje militärområde, medan för infanteriet (kavalleriet) och luftvärnet i regel måste avses ett visst antal instruktörer för varje försvarsområde. Det synes utredningen lämpligast att instruktörerna för den frivilliga utbildningen upptagas på de olika truppförbandens (truppslagens) stater och för längre eller kortare tid kommenderas till tjänstgöring vid militärbefälseller försvarsområdesstaber såsom instruktörer. I den mån instruktörsverksamheten det medgiver böra truppförbandscheferna emellertid disponera instruktörerna. Detta blir särskilt önskvärt under- tider då befälsbehovet är stort, exempelvis under efterutbildningsövningarna. E t t visst inflytande över den frivilliga utbildningen av ett truppförbands värnpliktiga tillförsäkras truppförbandschefen genom att instruktörerna utgå ur truppförbandet. Genom att till truppförband förlagd del av kurs underställes truppförbandschefen och genom att låta de slutliga examensproven äga rum under kontroll av denne torde truppförbandschefens inflytande på utbildningsarbetet kunna göra sig i tillräcklig grad gällande. Behovet av instruktörer, sådant försvarsutredningen preliminärt beräknat detsamma, framgår av efterföljande tablå. Instruktörerna för den frivilliga utbildningen torde i viss utsträckning kunna tagas i anspråk jämväl för hemvärnets övningar samt för skolungdomens värntjanstövningar ävensom såsom instruktörer inom skytterörelsen.

Det torde vara uppenbart, att den fortsatta utbildningen av det värnpliktiga befälet ur krigsberedskapens synpunkt är av sådant värde, att rörelsen bör åtnjuta allt det stöd, som statsmakterna kunna lämna. Utöver vad ovan anförts beträffande instruktörerna förutsätter utredningen sålunda även, att erforderlig uniforms- och vapenutrustning, annan materiel samt ammunition av de militära myndigheterna tillhandahållas den frivilliga organisationen efter samma grunder som hittills tillämpats beträffande den frivilliga landstormsrörelsen,

284 Tablå över beräknat antal ordinarie instruktörer för frivillig- utbildning-.1) (Stabschefer vid försvarsområdena inräknade.)

För tjänstgöring vid nedanstående försvars- (militär-)oniråden

Kompaniofticerare

Underofficerare

För tjänstgöring vid nedanstående försvars- (Tinlitär-)områdcn

Kompaniolticerare

Under-

om- : cerare '<

|

1 Ur infanteriet

eller

kavalleriet-

Malmö fo Y s r . a d s fo H ä l s i n g b o r g s fo K r i s t i a n s t a d s fo B l e k i n g e fo V ä x j ö o c h J ö n k ö p i n g s fo:n . . K a l m a r fo G ä v l e fo Ö s t e r s u n d s fo S o l l e f t e å o c h H e m s ö fo:n . . . . H a l m s t a d s fo Göteborgs och Göteborgs skärg å r d s fo:n U d d e v a l l a fo S k ö v d e fo L i n k ö p i n g s o. N o r r k ö p i n g s fo:n S t r ä n g n ä s fo S t o c k h o l m s o c h N o r r t ä l j e fo:n S t o c k h o l m s s k ä r g å r d s fo . . . . U p p s a l a fo Ö r e b r o fo K a r l s t a d s fo F a l u o c h M o r a fo:n U m e å och .Storumans fo:n. . . . B o d e n s o c h L u l e å fo:n K i r u n a o c h J o k k m o k k s fo:n . . M o r j ä r v s fo VII. milo Infanteriet och kavalleriet summa

Ur 2 2 2 2 2 ) 3 3 2 3 2 2 2 3 2 2 3 2 5 2 )3 2 2 2 3 3 3 3 2 1

1 1 1 1 2 ) 2 2 2 1 1 2 1 2 2 1 2 1 2 2 ) 2 1 1 1 2 2 1 1 1 1

luftvärnet.

I. m i l o II. milo III. milo IV. m i l o V. m i l o VI. milo Luftvärnet

6 o 4 4 3 4

— j

summa

1 Ur ingenjörtrvppern

i

a.

I. m i l o II. milo III. m i l o IV. milo V. m i l o VI. milo

1 1 1 1 i 1

Ingenjörtrupperna summa. . . .

6 Ur

.

trängen.

1 1 1 1 1 1

2 2 2 2 2 1

38 Ur pansar

trupper

na.

I. m i l o IV. milo III. milo V. m i l o Pansartrupperna summa

Ur

1 2 1 1 ....

5 Ur intendenturkåren. i)

1 1 5

; Artilleriet summa

Intendenturkåren summa

....

Summa

artilleriet.

I. m i l o II. mi'o III. milo IV. milo V. m i l o VI. milo VII. milo

1 1 1 1

2 1 1 2 1 1 1

2 1 2 2 1 1

4 120

*! U ä r j a m t e M g u a j o i n c e r a r n a v i a m ilitärbefälsstaberna. "•) A v s e d d a ä v e n f ö r a n n a n t j ä n s t . Anm. D ä r u t ö v e r t i l l k o m m e r e t t viss t a n - \ t a l o f f i c e r a r e o c h u n d e r o f f i c e r a r e ul- s a m t - j liga t r u p p s l a g , s o m tillfälligtvis t agas i | anspråk såsom instruktörer.

285 samt att eleverna vid frivillig tjänstgöring åtnjuta fri inkvartering, förplägnad och sjukvård ävensom avlöning i enlighet med sin tjänstegrad. Härutöver erfordras dock medel för att bestrida med övningsverksamheten i övrigt förenade kostnader. E n beräkning av detta medelsbehov är förenat med svårigheter, då säkra utgångspunkter för bedömandet saknas. Avgörande för medelsbehovet är nämligen den anslutning, som den frivilliga befälsutbildningen kan komma att få, varom något säkert uttalande för närvarande icke kan göras. Med stöd av verkställda beräkningar rörande antalet befälsutbildade värnpliktiga, sett mot bakgrunden av de tidigare anförda villkoren för att den värnpliktige skall få behålla sitt befälsförordnande, har dock en preliminär uppskattning av den sannolika utbildningsfrekvensen kunnat göras. Härvid har beaktats, att denna under de närmaste åren kan beräknas erhålla en något mindre omfattning än framdeles, när det nya utbildningssystemet blivit fullt genomfört. Kostnaderna torde sålunda under den närmast liggande perioden icke stiga till samma belopp som längre fram. Från dessa utgångspunkter har utredningen beräknat det årliga medelsbehovet under de närmaste åren till omkring 350,000 kronor, varav 25,000 för ungdomsrörelsen, medan motsvarande behov beräknas vid genomfört system uppgå till omkring 450,000 kronor. Dessa medel böra ställas till de frivilliga organisationernas förfogande. Utredningen anser sig dock böra fästa uppmärksamheten på, att det nu anförda medelsbehovet beräknats komma att täcka allenast en del av kostnaderna, medan återstående kostnaderförutsatts såsom hittills bestridas av medel, som de frivilliga organisationerna själva anskaffa. Det frivilliga för svars arbetets samordnande. Av det föregående torde hava framgått, att frivilligt försvarsarbete bedrives efter flera olika linjer och inom vitt skilda verksamhetsområden. Vissa olägenheter äro förenade med ett stort antal frivilliga organisationer, vilka utöva sin verksamhet vid sidan av varandra, ofta i viss konkurrens vad beträffar personalrekryteringen. Det ligger dock i det frivilliga arbetets natur, att verksamheten utövas under en viss frihet. Det synes därför icke ägnat att stimulera intresset för det frivilliga försvarsarbetet att i alltför hög grad binda organisationerna och deras verksamhet genom en strängt genomförd centralisering. Å andra sidan är det utredningen angeläget att framhålla, hurusom en rationalisering av verksamheten genom ett ökat samarbete bör eftersträvas för att det arbete, som utövas inom alla dessa organisationer, skall komma fullt till sin rätt och organisationerna bliva i stånd att lösa dem påvilande uppgifter. Sålunda synes, såsom tidigare omnämnts, den centrala ledningen av all frivillig befälsutbildning i vad rör de värnpliktiga lämpligen böra sammanföras i en organisation — ett centralförbund för frivillig befälsutbildning 1 ) — i vilket av förut anförda skäl även ungdomsrörelsen bör l ) Denna organisation benämnes i fortsättningen »Centralförbundet för frivillig befälsutbildning». Det torde emelertid ankomma på Sveriges landstormsföreningars centralförbund att upptaga och avgöra frågan angående förbundets framtida benämning.

286 inrymmas. Av samma anledning anser utredningen, att vissa fördelar skulle kunna vinnas genom ett infogande i den frivilliga skytterörelsen av de för pistolskjutning och sportskytte verkande organisationerna. Enligt utredningens uppfattning torde dock framför allt genomförandet av en fast försvarsområdesindelning redan i fredstid samt tillkomsten av särskilda territoriella organ bliva av betydelse för ett tillfredsställande samarbete mellan de frivilliga försvarsrörelserna. Under förutsättning att de frivilliga organisationerna i största möjliga utsträckning bringa sina underorganisationers — d. v. s. förbundens eller distriktens — verksamhet i territoriell överensstämmelse med försvarsområdesindelningen, synas förutsättningar skapas för en rationell samverkan, vilken ytterligare torde underlättas genom en ömsesidig representation i de olika lokala organisationerna och deras överstyrelser. En större territoriell överensstämmelse synes vidare underlätta ordnandet av samövningar mellan det frivilliga befälsföreningarna och hemvärnet samt gynna samarbetet mellan skytteföreningarna och andra organisationer, som verka för olika slags fältsport och för stärkandet över huvud taget av folkets fysiska motståndskraft. Tillgängliga ledarkrafter och instruktörer samt disponibla anslagsmedel kunna därigenom även utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Då den föreslagna territoriella indelningen avses med få undantag ansluta till den civila administrativa indelningen, böra också gynnsamma betingelserföreligga för ett smidigt samarbete med det civila försvarets representanterinom luft- och skogsbrandskyddet. Utredningen har tidigare icke berört den verksamhet, som för närvarande utövas av Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet. Denna kommitté tillkom i mitten av år 1940 i syfte att utgöra ett organ för främjandet av frivilligt försvarsarbete. Kommittén vill genom upplysningsverksamhet i press och film m. m., i samverkan med de frivilliga försvarsorganisationerna samt under kontakt med de stora folkrörelserna i övrigt, hålla allmänheten underrättad om det frivilliga försvarets ändamål och former samt befrämja anslutningen till de frivilliga försvarsrörelserna. Denna verksamhet, som syftar till försvarets förankring i de vidaste kretsar och skapandet av förtroende för det frivilliga försvarsarbetet, är enligt utredningens uppfattning av så stort värde, att densamma alltfort synes vara förtjänt av all uppmuntran och statsmakternas stöd. Det frivilliga försvarets ledning. Den centrala ledningen av den frivilliga utbildninger utövas enligt nuvarande organisation av chefen för armén. Någon särskild personal för ärendenas beredning har dock hittills icke stått till förfogande, varför handläggningen inom arméstaben har ägt rum vid en eller flera avdelningar allt eftersom ärendena berört organisatoriska spörsmål, utbildningsfrågor o. s. v. Med hänsyn till den betydelse, den frivilliga utbildningen — och främst utbildningen av det värnpliktiga befälet — enligt utredringens mening kommer att äga för personalens kvalitet, synes denna utbildning böra erhålla sin

287 särskilda målsman. Under hänvisning till vad ovan anförts rörande önskvärdheten av att i största möjliga utsträckning samordna de frivilliga försvarsrörelsernas verksamhet vill utredningen förorda, att en särskild avdelning for det frivilliga försvaret inrättas inom arméinspektionen. Denna skulle företräda såväl den frivilliga befälsutbildningen som samtliga frivilliga försvarsrörelser och handlägga organisations- och utbildningsfrågor samt förvaltningsärenden av principiell art. Genom att inspektören för det frivilliga försvaret ingår i arméinspektionen vid sidan av övriga inspektionsmyndigheter torde samarbetet med dessa underlättas, vilket samarbete i sin tur utgör förutsättningen för att den inom försvarsområdena bedrivna olikartade utbildningen skall ledas i riktiga banor. Utredningen anser att jämväl frågan om hemvärnets centrala ledning i detta sammanhang bör upptagas till förnyad prövning. Hemvärnsstaben intager för närvarande under chefen för armén en från övriga militära myndigheter fullt fristående ställning. Dess arbetsområde berör såväl organisatoriska uppgifter som hemvärnets utbildning. De organisatoriska uppgifterna ha helt naturligt måst intaga ett framstående rum under hemvärnets tillblivelseperiod. Sedan hemvärnets uppbyggnad nu i väsentliga delar kan anses slutförd och organisationen sålunda i huvudsak vunnit den omfattning och form, som motsvara rörelsens uppgifter, torde utbildningsfrågorna komma att efterhand utgöra huvudparten av hemvärnsledningens arbetsuppgifter. Tillkomsten av försvarsområdesstaber i fredstid och hemvärnets anslutning till dessa bör giva möjlighet att lätta den centrala ledningens arbetsbörda. Vissa ärenden torde sålunda med fördel kunna hänskjutas till avgörande vid dessa staber, medan handläggningen av ärenden, som äga större räckvidd eller äro av principiell natur, förbehållas den centrala ledningen. Av denna anledning har utredningen också i det föregående föreslagit, att inskrivningsområdenas hemvärnsofficerare överföras till försvarsområdesstaberna. Hemvärnsstabens nuvarande ställning såsom ett fristående organ torde emellertid hava föranletts jämväl av de förvaltningsuppgifter, som tilldelats densamma. Anslui ningen till försvarsområdesorganisationen synes dock kunna utöva ett visst inflytande även i fråga om förvaltningen och redovisningen av de ekonomiska angelägenheterna. Det synes utredningen riktigare, att även dessa ärenden i huvudsak handläggas vid försvarsområdesstaberna, vilka ju komma att inom sig inrymma organ härför. Utredningen anser med anledning av de ändrade förhållanden, för vilka ovan redogjorts, att vägande skäl förefinnas att anknyta även hemvärnets ledning till arméinspektionen. Till följd av de beröringspunkter, som hemvärnet i många avseenden äger med det frivilliga försvaret i övrigt, icke minst i fråga om utbildningen, synes det naturligt, att jämväl ärenden berörande hemvärnet handläggas inom arméinspektionens avdelning för det frivilliga försvaret och att inspektören för det frivilliga försvaret under arméinspektören bliver hemvärnets främste målsman. Med hänsyn till att de ärenden, som ankomma på avdelningen för det frivilliga försvaret, naturligen kunna uppdelas i två grupper, nämligen dels aren-

288 o O

-n

!-•

bo C

•lis J| s S>

4fl e>

oa

_

=•11

:o

co

-«|

r 0

Al

q et

2 ,5*0

Ii

ITS :0

BR

o

O O c pel p . i l w Ö o P-

a

fl 3

j-

^^ &

S

fl

CO

. a

r^J

-OJ

cu

n d o >

fa f-. a

••o

fl

2 M

® s a. >

.£

f-

O

'S

> bC ca -H

—O

C . S '-N

<~ CO PJ

a> H ~ 5«H *j O - ^ <D

m

o

to J3

spekti för de örsvar

j

—o

si

3 to

ej r*

«H

(>

CD

>

5 Ȋ

a bc^n

fl-0

'•53.9

o«5 I-l ^

fe

as? x

FMCK 2

w ~ l ~ * fl

:©

s 0

o.

G

co

«*H

co

fl^ :o£>

fe <»

0Q

rfl

C be ö

öi 3 fe

fl^< fl

§ MS

<S'fi-o

fH

$

!

^

> tfn

oj -t-> O fl ^

h 03

fl

— ^ pj i—i SES

<2 •c bD

ffl fl

289 den rörande hemvärnet och dels ärenden rörande det frivilliga försvaret i övrigt, synes avdelningen lämpligen böra givas en motsvarande indelning i två underavdelningar. För det beräknade behovet av militär personal vid avdelningen har försvarsutredningen tidigare redogjort (se »Arméinspektionen»). I övrigt hänvisas till personalförteckningarna. Inspektören för det frivilliga försvaret synes framdeles böra övertaga den ställning inom hemvärnsrådet, som enligt nuvarande organisation intages av hemvärnschefen. Han synes vidare böra vara ständigt företrädd inom samtliga frivilliga försvarsorganisationer därigenom, att personal ur avdelningen för det frivilliga försvaret ingår såsom militära ombud i vederbörliga överstyrelser. Han bör även kunna för överläggningar tillkalla representanter för olika frivilliga försvarsorganisationer. Diagram å sid. 288 åskådliggör de principer, efter vilka enligt försvarsutredningens mening det frivilliga försvarsarbetet framdeles bör vara organiserat. Landstormsbefälets m. fl. ställning inom den nya organisationen.

Såsom utredningen tidigare föreslagit, skulle de befälsutbildade värnpliktiga i regel förordnas till en tjänstegrad närmast lägre än den som motsvarar genomgången utbildning. Det har också i det föregående antytts, hurusom ett sådant förordnande i fredstid avses bliva gällande endast för viss tidsperiod. Principerna, för befälsförordnandes giltighet synes utredningen böra göras tillämpliga även på det efter hittills gällande grunder utbildade befälet. Likaledes böra dessa principer tillämpas på det nuvarande landstormsbefälet av olika grader. Detta torde således — i enlighet med utredningens förslag att i ett uppbåd sammanföra alla värnpliktiga tillhörande beväringen och landstormen — böra förordnas till värnpliktigt befäl efter samma grunder som övriga befälsutbildade värnpliktiga. Vad nu sagts har dock endast en direkt tillämpning på det landstormsbefäl, som räknas till värnpliktig personal. För närvarande utgöres en betydande del av landstormsbefälet av i fredstid konstituerade landstormsofficerare, vilka erhållit en större eller mindre del av sin utbildning inom den frivilliga landstormsrörelsen. Dessa intaga en annan ställning än övrigt landstormsbefäl, då de äro att hänföra till arméns fast anställda personal. Syftet med denna anställningsform har bland annat varit att på ett fastare siitt knyta detta befäl till armén. Detta har framför allt varit av betydelse i fråga om dem som icke längre befinna sig i värnpliktsåldern. Samma förhållande har gällt Frivilliga automobilkårens befäl. Det synes utredningen förenligt med statens intresse, att den tillgång de i fredstid konstituerade landstormsofficerarna utgöra väl tillvaratages, vilket framför allt synes bliva av betydelse under tiden intill dess det nya utbildningssystemets verkningar gjort sig gällande. De landstormsofficerare och det befäl vid Frivilliga automobilkåren, som ännu äro i värnpliktsåldern, borde sålunda enligt utredningens mening förordnas till värnpliktigt befäl på sätt ovan föreslagits beträffande det värnpliktiga landstormsbefälet. 19— 8440 41

290 I fråga om dem åter, vilka redan lämnat värnpliktsåldern, synas andra åtgärder bliva erforderliga. En framkomlig väg torde vara, att bereda dem, som äga nödiga kvalifikationer, möjlighet att kvarstå i sin egenskap av fast anställt befäl inom armén. Därmed bör emellertid förenas villkoret att fullgöra viss tjänstgöring för att vederbörande skall bliva fullt kompetent för tillämnade uppgifter. Utredningen vill därför föreslå, att de i fredstid konstituerade landstormsofficerarna och motsvarande befäl vid Frivilliga automobilkåren, vilka lämnat värnpliktsåldern, må kunna anställas såsom officerare i reserven med den ställning i fråga om anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, som avses skola komma att framdeles gälla för sådan officer under den s. k. tredje perioden. Med hänsyn till att tjänstgöringsskyldighet i fredstid tidigare icke ålegat landstormsofficer och till förhållandena i övrigt, synes däremot på här nämnt sätt anställd officer i reserven icke böra åtnjuta för annan reservofficer fastställd pension eller däremot svarande förmåner. Utredningen har förutsatt, att endast därtill villig och för anställningen lämplig personal skall kunna ifrågakomma för anställningen. Utredningen vill därutöver i princip uttala sig för att anställning såsom officer i reserven på här antydda villkor framdeles bör efter passerandet av 47-årsgränsen kunna medgivas även värnpliktiga kaptener och löjtnanter, som utbildats efter det nya utbildningssystemet och som besitta erforderlig kompetens. J. Remonteringsväsendet. Stamhästar. Behovet av stamhästar vid armén har beräknats efter i huvudsak samma grunder, som för närvarande gälla, dock med de smärre avvikelser som framgå av det följande. Antalet stamhästar, som för närvarande uppgår till 5,276 varav 5,118 ridhästar och 158 draghästar, föreslås ökat till 5,638 varav 5,269 ridhästar och 369 draghästar. Motoriserade truppförband samt cykelförband böra kksorn hittills tilldelas ett mindre antal ridhästar för befälsutbildningen. Utredningen har dock ansett sig kunna föreslå ett något mindre antal stamhästar per motoriserat artilleriregemente än som tidigare ansetts erforderligt. Antalet draghästar vid vissa truppförband har ansetts böra utökas. Detta är motiverat av den förlängda utbildningstiden för de v&rnpliktiga, varigenom behovet av draghästar för utbildning bland annat med tunga vapen kommer att väsentligt ökas. Högre staber m. fl. För närvarande är för högre staber m. fl. beräknat e'/t behov av 244 stamhästar sålunda fördelade: Vid försvarsstaben *•& hastar » arméstaben m. m °" * » inspektionerna m. m **> *

291 Vid arméförvaltningens tygdepartement 15 hästar » arméfördelningsstaberna, 12 hästar vid var och en av fyra arméfördelningsstaber, tillhopa 48 » » staben vid övre Norrlands trupper 13 » » militärbefälsstaben på Gotland 3 » » hemvärnsstaben 3 » » krigsskolan 8 » » krigshögskolan 5 » » ridskolan 12 » » arméns underofficersskola 9 » Summa för högre staber m. fl. 244 hästar Behovet av hästar för ridskolan och arméns underofficersskola kommer i det följande att upptagas till särskild behandling. I övrigt beräknas behovet av stamhästar för högre staber m. fl. efter föreslagen omorganisation bliva följande. Vid försvarsstaben 28 hästar » arméstaben, arméinspektionen, skolor m. m 109 » » arméförvaltningen 25 » » militärbefälsstaberna: 13 hästar vid vardera av I., I I I . och IV. samt 12 hästar vid vardera av I I . och V. militärbefälsstaberna; 11 hästar vid VI. militärbefälsstaben; 4 hästar vid VII. militärbefälsstaben; tillhopa 78 » » kommendantsstaben i Boden 6 » Summa för högre staber m. fl. 246 hästar Infanteriet. Det beräknade behovet av stamhästar för infanteriet framgår av efterföljande tablå. Tilldelningen föreslås ske i enlighet därmed. u p p f ö r b a n d

För ridbruk avsedda

Svea livgarde i Värmlands regemente, Livgrenadjärregementet, Södra skånska ! infanteriregementet och Gotlands infanteriregemente vartdera 12 hästar för ridbruk eller tillhopa j Livregementets grenadjärer, Jämtlands fältjägarregemente, [ Norra skånska infanteriregementet, Upplands regemente, i Kronobergs regemente, Jönköpings-Kalmar regemente, Dal- i regementet, Hälsinge regemente, Älvsborgs regemente, Hal- • lands regemente. Bohusläns regemente, Västerbottens rege- | mente och Västernorrlands regemente vartdera 25 hästar för ridbruk och 12 draghästar eller tillhopa \ Norrbottens regemente I Officersaspirantsko.an Infanteriskjutskolan med övningskompani

13 T r

Summa N u v a r a n d e antal r

) Avsedda för krigsskolans övningskompani.

Draghästar

325 30 4 5 425 507

156 12 11 184 158

292 Kavalleriet. För närvarande finnas vid kavalleriet 2,266 stamhästar sålunda fördelade: Vid vartdera av Livregementet till häst och Norrlands dragonregemente 688 hästar eller tillhopa 1,376 hästar » Skånska kavalleriregementet 308 » » Livregementets husarer 582 » Summa 2,266 hästar I den föreslagna organisationen överföres Skånska kavalleriregementet till pansartrupperna och Livregementets till häst organisation beskäres. I den nya organisationen är kavalleriets behov av stamhästar, inklusive remonter, beräknat till ett antal av 2,120. Detta antal föreslås fördelat på följande sätt: Livregementet till häst 651 hästar (därav för krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan sammanlagt 70 hästar; för krigsskolan 50 hästar) Norrlands dragonregemente 806 » Livregementets husarer 663 » (därav för officersaspirantskolan 15) Summa 2,120 hästar Pansartrupperna. För pansartrupperna föreslås en tilldelning av 46 stamhästar för ridbruk fördelade med 12 hästar på vartdera Skånska pansarregementet, Södermanlands pansarregemente och Skaraborgs pansarregemente samt med 10 hästar på Göta pansarlivgarde. Artilleriet. För närvarande hava fördelningsartilleriregementena vartdera 310 stamhästar med undantag för Wendes artilleriregemente, som har 320. Norrbottens artillerikår har 100 stamhästar. Av de motoriserade artilleritruppförbanden har Smålands arméartilleriregemente 55, Gotlands artillerikår 20 och Bodens artilleriregemente 50 för befälspersonalens ridutbildning avsedda stamhästar. Det sammanlagda antalet stamhästar vid artilleriet (utom luftvärnsartilleriet) är 1,475. Utredningen anser, att det ökade behovet av hästar för utbildningen vid detta truppslag främst bör kunna tillgodoses genom ett ökat ianspråktagande av ackordhästar och att sålunda fördelningsartilleriregementenas stamhästantal kan upptagas i huvudsak oförändrat. Det vid de motoriserade artilleritruppförbanden hittills upptagna stamhästantalet anser sig utredningen kunna föreslå nedsättas till ungefär hälften. Med hänsyn till den knappa tilldelningen av stamhästar till artilleritruppförbanden torde emellertid särskilda stamhästar böra beräknas för officersaspirantskolans behov. I enlighet härmed föreslås artilleriets stamhästar (inklusive remonter för det anspända artilleriet) böra uppföras enligt efterföljande tablå.

293 T r u p p f ö r b a n d

Antal för ridbruk avsedda hästar

m. m.

' Nuvarande antal

Svea artilleriregemente. Göta artilleriregemente, Wendes artilleriregemente och Norrlands artilleriregemente vartdera 320 hästar eller tillhopa Norrbottens artillerikår Smålands artilleriregemente Gotlands artillerikår Bodens artilleriregemente Närkes artilleriregemente Officersaspirantskolan Remonter för 70 hästar till officersaspirantskolan

1,280 160 30 12 20 30 70 14

1,250 100 55 20 50

Summa

1,616

1,475

Luftvärnet. För luftvärnsartilleriet har hittills upptagits sammanlagt 65 stamhästar, fördelade med 25 hästar på Karlsborgs luftvärnsregemente och med 20 hästar på vartdera av övriga två luftvärnsregementen. För luftvärnet föreslås en tilldelning av 100 stamhästar för befälspersonalens ridutbildning, fördelade med 20 hästar på varje regemente och 10 hästar på varje kår. Ingenjörtrupperna. För närvarande finnas vid ingenjörtrupperna 120 stamhästar, fördelade med 50 hästar på Svea ingenjörkår och 35 hästar på vardera av Göta ingenjörkår och Bodens ingenjörkår. I den nya organisationen är ingenjörtruppernas behov av stamhästar, inklusive remonter, beräknat till ett antal av 130, vilket antal föreslås fördelat med 40 hästar på vardera Svea ingenjörkår och Göta ingenjörkår, 25 på Bodens ingenjörkår s.imt 25 på officersaspirantskolan. Signaltrupperna. För signaltrupperna äro för närvarande upptagna 30 stamhästar för ridbruk, fördelade med 25 hästar på Signalregementet och 5 hästar på dess till Boden detacherade kompani. I den nya organisationen är signaltruppernas behov av för ridbruk avsedda hästar beräknat till 40, vilket antal föreslås fördelat med 25 hästar på Signalregementet samt med 5 hästar på vart och ett av de tre detacherade kompanierna. Behovet av draghästar är beräknat till ett antal av 100. Detta antal föreslås fördelat med 40 hästar på Signalregementet och 20 hästar på vartdera av de tre detacherade kompanierna. Trängtrupperna. Vid var och en av de fyra kårerna finnas för närvarande 51 stamhästar för ridbruk, utgörande tillsammans 204 hästar. I den föreslagna organisationen har behovet av stamhästar för trängtrup-

294 perna beräknats till ett antal av 228 hästar för ridbruk (remonter inberäknade) samt 80 draghästar. Detta antal föreslås fördelat med 52 hästar för ridbruk och 20 draghästar på vardera av trängkårerna samt med 20 hästar för ridbruk på trängens officersaspirantskola. Hästar för Göta trängkårs till Nora detacherade kompani äro inräknade i det ovan angivna antalet för trängkårerna. Intendenturtrupperna. För intendenturtrupperna föreslås en oförändrad tilldelning av 3 hästar. Vissa skolor. P å ridskolans stat hava hittills endast uppförts stamhästar avsedda som tjänstehästar för skolans personal till ett sammanlagt antal av 12. Det synes emellertid riktigare att jämväl de hästar, som tagas i anspråk för utbildningen vid skolan uppföras på dennas stat. Elevers tjänstehästar böra dock liksom hittills medföras från vederbörliga truppförband. Denna organisationsförändring bör dock icke hindra, att erforderliga utbyten av för undervisningen mindre lämpliga hästar sker. Det torde få ankomma på chefen för armén att reglera sådana utbyten. Behovet av stamhästar på ridskolans stat har beräknats till 10)4 inklusive remonter, varav 99 hästar för ridbruk och 5 draghästar. För närvarande finnas på staten för arméns underofficersskola upptagna 9 stamhästar, avsedda såsom tjänstehästar för skolans lärarepersorral. Hästarför elevernas ridutbildning finnas för närvarande icke vid skolan. Det har emellertid varit ett önskemål att utbildning till häst skulle kunna bibringas elever tillhörande de beridna truppförbanden, i främsta rummet elever urkavalleriet. Utredningen anser, att detta önskemål bör tillgodoses, och föreslår med hänsyn härtill, att antalet stamhästar vid skolan utökas med 11 till sammanlagt 20. Remonter för vissa truppförband, staber och skolor. I det beräknade behovet av hästar för kavalleriet, artilleriet (utom för de motoriserade truppförbanden), ingenjörtrupperna, trängtrupperna och ridskolan har antalet remonter inräknats. Så har icke skett beträffande övriga truppslag (truppförband), högre staber m. fl. och skolor. Utöver det enligt ovan anförda beräkningar erforderliga antalet hästar måste därför- ytterligare beräknas ett antal remonter motsvarande 10 procent av stamhästantalet vid ifrågavarande truppförband m. m. Det sålunda beräknade tehovet av remonter utgör 98 första-årsremonter och 98 andra-årsremonter eller tillhopa 196 hästar. E n sammanställning av det i enlighet med ovan anförda beräkningar erforderliga antalet stamhästar återfinnes nedan under rubriken »Bemonteringen». Ackordhästar. Behovet av ackordhästdagar, som för närvarande utgör 240,000 per år, beräknas med hänsyn till den förlängda utbildningstiden för de värnpliktiga och

295 den ökade tillgången på tunga vapen komma att ökas. Det bör härvid jämväl beaktas, att utredningen i vissa fall underlåtit att föreslå ökning av stamhästantalet under hänvisning till att det ökade behovet av hästar lämpligen torde tillgodoses genom ett ökat ianspråktagande av ackordhästar. Utredningen har beräknat det årliga behovet av ackordhästdagar till 481,000, vilket utgör en ökning med 241,000 dagar jämfört med för innevarande budgetår beräknat behov. Fördelningen på de skilda truppslagen framgår av nedanstående tablå. Nuvarande behov (budgetåret 1941—1942)

T r u p p s I a g m. m.

I ' i I i

Infanteriet Kavalleriet Artilleriet Ingenjörtrupperna Signaltrupperna Trängtrupperna Ridskolan Armens underofficersskola

j 1 j|

42,000 1,500 140,000 22,000 8,000 24,000

Beräknat behov av ackordhästdagar i den nya organisationen 150,000 2,250 228,000 35,000 7,560 56,400 250 1,825

Summa

' 239,500

481,285

eller a v r u n d a t

240,000

481,000

Tillkommer för större repetitionsövningar Totalsumma i

—

50,000

240,000

531,000

För närvarande finnas ungefär 5,000 ackordhästar. Då liksom hittills varje ackordhäst icke bör beräknas fullgöra mer än högst 50 ackordhästdagar per år, bör sålunda med hiänsyn härtill en ökning av ackordhästbeståndet ske med ungefär 4,600 hästair till ungefär 9,600 hästar. Vid vissa truppförband inträder emellertid vart annat år ett ytterligare ökat behov av ackordhästdagar med anledning av de större repetitionsövningar, som då beräknas äga rum. Härigenom beräknas uppstå ett ökat sammanlagt behov på omkring 50,000 ackordhästdagar per år räknat. Då dessa större repetition sövningar icke &iga rum samma år inom alla militärområden, vore en utjämning av behovet teoretiskt tänkbar. För att emellertid icke onödigtvis öka transportkostnaderna i samband med förenämnda övningar torde dock böra beräknas att härför erforderliga ackordhästar skola stå till förfogande inom vederbörligt militärområde. Då vidare här ifrågavarande hästar i regel torde komma att inkallas; under perioder om 30 dagar bliver sålunda behovet av ackordhästar för sistnämnda ändamål ungefär 3,300. Sammanlagt skulle sålunda behöva disponeras omkring 13,000 ackordhästar innebärande en ökning i förhållande till nuvarande antal på omkring 8,000 hästar, en ökning, som med hänsyn till möjligheterna att verkställa utackordering torde vara möjlig att genomföra, ökningen synes böra ske sålunda, att till ackordhästar överföres erforderligt antal av de hästar, som av staten inköpts till armén för den förstärkta försvarsberedskapen.

296 Remonteringsväsendets ledning.

Enligt 1914 års härordning ombesörjdes anskaffningen av de för armén erforderliga remonterna av en under inspektören för kavalleriet stående remonteringsstyrelse, vilken dessutom hade att förvalta statens remontdepåer. Renronteringsstyrelsen bestod av chef och två ledamöter, vilka jämte fyra suppleanter på förslag av inspektören för kavalleriet förordnades av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till inspektörens för kavalleriet minskade arbetsområde avsågs han enligt 1925 års härordning skola tjänstgöra jämväl som chef för remonteringsväsendet, varför remonteringsstyrelsen upphörde och under inspektören för kavalleriet ställdes en remonteringsnämnd på två ledamöter. Detta antal ökades senare till tre, av vilka en skall vara ställföreträdare för chefen. För nämndens ledamöter skulle finnas fyra suppleanter, av vilka tre borde vara officerare (i regel på reservstat eller i reserven) samt en civil person känd såsom framstående hästkännare. Denna organisation bibehölls i 1936 års försvarsordning. På grund av den ändring i organisationen av truppslagsinspektionerna, som i annat sammanhang föreslagits, synes det vara lämpligt att ifråga om remoii' terings väsendets ledning återgå till i huvudsak den organisation, som varrådande före genomförandet av 1925 års försvarsbeslut. Den nuvarande remonteringsnämnden bör sålunda med oförändrat antal ledamöter och suppleanterbenämnas remonteringsstyrelsen och den nuvarande ställföreträdande chefen för remonteringsväsendet bliva chef för styrelsen. Denne bör också utöva överledningen över remontdepåerna. Som chef för remonteringsstyrelsen bör av Kungl. Maj:t förordnas en pensionerad regementsofficer, vilken torde böra äga uppbära ett arvode av 4,500 kronor. För remonteringsstyrelsen avses dessutom en pensionerad underofficer som expeditionsundercfficer. Remonteringsstyrelsen bör lyda närmast under inspektören för infanteriet och kavalleriet. Remonteringen.

Remonteringen av det i enlighet med tidigare anförda beräkningar erforderliga antalet stam- och ackordhästar bör alltjämt skd i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande grunder, dock med de smärre ändringar, som i det följande närmare motiveras. De för ridbruk vid kavalleriet avsedda remonterna böra, liksom nu är fallet, efter överflyttning från remontdepåerna utbildas vid kavalleriregementena vid särskilda remontskvadroner. Beträffande övriga för ridbruk avsedda remonter, vilka för närvarande dresseras dels vid vissa truppförband, dels vid Herrevadsklosters dressyranstalt och vid ridskolan, har försvarsutredningen gjort vissa undersökningar angående möjligheten och lämpligheten av en centralisering av dressyrarbetet till en gemensam remontdressyranstalt. Utredningen har emellertid icke funnit fördelarna härmed vara så övervägande, att de kunna motivera de ganska betydande kostnader, som en dylik anordning lärer medföra. Med hänsyn härtill synes enligt utredningens mening dressyren av dess& remonter åtminstone tills vidare böra bedrivas enligt i stort sett samma grunder som hittills.

297 Vid det anspända artilleriet, ingenjör-trupperna och trängtrupperna bör sålunda remontutbildningen äga rum vid truppförbanden enligt hittills gällande grunder. Remonteringen av stamhästbeståndet för infanteriet, motoriserade truppförband, högre staber m. m. samt vissa skolor synes böra ske på följande sätt. Den nuvarande dressyranstalten vid Herrevadskloster bör alltjämt utnyttjas. Liksom hittills bör även vid ridskolan dresseras ett visst antal remonter av ifrågavarande kategori. Det nuvarande antalet synes även kunna väsentligt utökas, därest de stallutrymmen, som för närvarande äro tagna i anspråk av Utnäslöt remontdepå, kunde av skolan disponeras. Enligt vad som i ett senare sammanhang kommer att närmare motiveras, synes nämligen remonterna vid denna depå under vissa förutsättningar kunna uppdelas på Herrevadsklosters och Gudhems remontdepåer. Slutligen kan även ett mindre antal dresseras vid de beridna truppförbanden. Det torde dock få ankomma på chefen för armén att närmare bestämma fördelningen av remonterna på dressyranstalten, ridskolan och vederbörliga truppförband. Vid beräkningen av staterna förkavalleriets truppförband har medräknats ett antal underbefäl och volontärer utöver det för kavalleriregementena erforderliga antalet, avsedda att fördelas på de anstalter och truppförband, till vilka remontdressyren kommer att förläggas. Dressyranstalten vid Herrevadskloster bör lyda närmast under inspektören för infanteriet och kavalleriet. Då erfarenheten visat, att ovan nämnda remonter efter avslutad andra årets utbildning ännu icke bibringats den grad av dressyr, att de lämpligen kunna överföras till vederbörliga icke beridna truppförband, staber nr. m., synas de liksom hittills böra undergå ytterligare ett års fortsatt utbildning vid något av de beridna truppförbanden. Det torde fortfarande böra ankomma på chefen för armén att reglera denna fråga, Remonteringen av stamhästar, avsedda endast som draghästar, föreslås äga rum enligt oförändrade grunder, d. v. s. truppförbanden inköpa själva hästar, som lämpa sig för draghästbruk. Behovet av stamhästar och remonter samt sättet för deras utbildning framgår av efterföljande tablå. Sålunda föreslås: att kavalleriet, artilleriet (utom motoriserade truppförband), ingenjörtrupperna, trängtrupperna och ridskolan årligen tilldelas sammanlagt 410 remonter för* ridbruk med fördelning enligt omstående tablå; att årligen 117 remonter för ridbruk avsedda för motoriserade truppförband, högre staber m. fl. samt vissa skolor utbildas vid truppförband, ridskolan och Herrevadsklosters dressyranstalt enligt av chefen för armén fastställd fördelning samt att 36 remonter for ersättning av stamhästar för dragbruk årligen måtte få inköpas av truppförhanden. Som ersättning for å depå störtade remonter bör dessutom liksom innevarande budgetår beräknas inköp av 12 hästar årligen.

298 Antal stamhästar, på vilket remontering beräknas

T r u p p 1" ö r

Ärlig reraontering; 10 % av stamhästantalet

Utbildning av ridhästremonterr

rid- '< drag- rid- i draghästar '< hästarhästar hästar 246 425 2,120 46

Högre staber . . . Infanteriet Kavalleriet Pans ar trupp erna

Artilleriet: icke motoriserade truppförband . . | 1,524 motoriserade truppförband ' 1)2 Luftvärnet i 100 Ingenjörtrupperna j 130 Signaltrupperna 40

25 43 212 5 152 9 10 13 4

10 8

Trängtrupperna. . . Intendentrupperna

228 3

23 Ridskolan ! Arméns underofficersskola | Remonter för högre staber, motoriserade förband m. fl

99 20

10 2

18 !!

19 Summa 5,269

36 Nuvarande antal 5,118

16 Enligt chefens Iför bestämmande. V id kavalleriet. Einligt chefens iför armén! bestämmande. Vid artilleriet. Enligt chefens iför armén bestämmande. Vid ingenjörtruppierna. Enligt chefens {för armén bestämmande. Vid trängtrupperma. Enligt chefens Iför armén bestämmande. Vid ridskolan. Enligt chefens, iför armén bestämmande.

*) Erhåller vart tredje år en av för artilleriet avsedda remonter. 3 ) V a r t a n n a t år inköpes en häst.

Remontdepåernas antal är för närvarande tre, nämligen Herrevadskloster, Gudhem och Utnäslöt. Den sistnämnda är underställd chefen för ridskolan och i förvaltningshänseende ansluten till nämnda skola. Med hänsyn till den utökning av antalet remonter för dressyr vid ridskolan, som på annat ställe föreslagits, synes det dock önskvärt, att skolan finge disponera de stallutrymmen, som för närvarande äro ianspråktagna för remontdepåns räkning. Försvarsutredningen har nämligen av kostnadsskäl icke velat föreslå några nybyggen av stallar vid ridskolan. Med hänsyn härtill bör det nuvarande remontantalet på Utnäslöt uppdelas på övriga två remontdepåer. Detta kräver bland annat inredning av vissa icke vinterbonade stallar på Gudhems remontdepå, varjämte bostäder för 2 a 3 hästskötare därstädes måste uppföras. Med här föreslagna fördelning av remontantalet torde betesmarkerna på Herrevadskloster bliva otillräckliga. Utan avsevärda kostnader torde dock ett mindre antal remonter kunna utackorderas för betesgång hos civila fodervärdar. På grund av vad som sålunda anförts föreslår försvarsutredningen, att remontdepåernas antal minskas till två, nämligen Herrevadskloster och Gudhem. Med hänsyn till den något ökade arbetsbörda, som kommer att påvila depåcheferna, föreslås att på staten för vardera depån upptages en expeditionsunderofficer (pensionerad underofficer i arvodesbefattning) •

299 III.

Byggnader m. m.

Genomförandet av den föreslagna arméorganisationen medför krav på vissa byggnadsarbeten. Dessa krav grunda sig dels på den utökning av antalet truppförband samt den ändrade organisation i övrigt, som utredningen föreslagit, dels på tillkomsten av en betydande mängd materiel av olika slag, särskilt motorfordon, för vilka utrymme måste beräknas. I vissa avseenden måste de nuvarande kasernetablissementen betecknas såsom otillfredsställande. E t t tillgodoseende av därav föranledda byggnadskrav synes med hänsyn till den utsträckta tjänstgöringstiden bliva nödvändigt för att underlätta utbildningen och bereda de värnpliktiga största möjliga trivsel i tjänsten. Utredningen har förutsatt, att utflyttningen till Järvafältet av i Stockholm garnisonerade truppförband äger rum enligt uppgjord plan. Dock bör det för Livregementet till häst avsedda nya etablissementet i stället avses för Göta pansarlivgarde med den vid detta regemente förlagda arméns motorskola. För Första tygkompaniet med tygförvaltningsskolan bör uppföras ett nytt etablissement i anslutning till Stockholms tygstation. Den erforderliga byggnadsverksamheten kan i huvudsak hänföras till följande grupper av byggnadsärenden: nya etablissement, tillbyggnader av befintliga kasernetablissement, barackbyggnader, garagebyggnader, undervisningslokaler samt furirbostäder. Härtill komma särskilda byggnadsbehov för vissa skolor m. m. Nya etablissement.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen föreslagit uppförande av ett nytt kasernetablissement för "Wendes artilleriregemente vid Norra Åsum. Utredningen är jämväl av den uppfattningen, att ett nytt kasernetablissement för detta regemente är ofrånkomligt och föreslår, att ett sådant uppföres i enlighet med arméförvaltningens förslag. Av det genom regementets utflyttning frigjorda etablissementet föreslås östra kasernen disponeras såsom förläggning för Signalregementets kompani i Kristianstad samt för I. militärbefälsstabens stabsmobiliseringscentral. I annat sammanhang har föreslagits, att Norrbottens regementes skidlöparbataljon förlägges till Kiruna, varför ett kasernetablissement för bataljonen därstädes bör uppföras. De nuvarande skidlöparkasernerna vid Norrbottens regemente föreslås disponeras såsom förläggning för det nyuppsatta Tredje tygkompaniet samt för Signalregementets kompani i Boden. Genom det sistnämnda förbandets

300 avflyttning från Norrbottens artillerikårs kasern erhållerj kåren den utökningav lokalutrymmen, som är erforderlig med hänsyn till dess föreslagna organisation. Stockholms luftvärnsregemente, som för närvarande är förlagt i f. d. Göta livgardes kasern i Stockholm, föreslås flyttat till plats i huvudstadens närhet, där nytt kasernetablissement bör uppföras för regementet. Utredningen föreslår, att Andra intendenturkompaniet samt arméns intendenturförråd i Karlsborg flyttas till Nässjö, där erforderliga byggnader böra uppföras. Kronobageriet och havremagasinet förutsättas dock kvarbliva i Karlsborg. De genom utflyttningen frigjorda lokalutrymmena avses disponeras för Andra tygkompaniet Nya kasernetablissement föreslås i övrigt för följande nytillkommande eller omorganiserade truppförband, nämligen: Närkes artilleriregemente, Örebro, Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland, Göteborgs luftvärnskår, Göteborg, Luleå luftvärnskår, Luleå, Göta pansarlivgardes kompani på Gotland, Signalregementets kompani i Skövde samt Göta trängkårs kompani i Nora. Utredningen, som i detta sammanhang beaktat behovet av skjutfält för vissa av dessa förband, föreslår inköp av mark vad beträffar Göteborgs luftvärnskår. Kostnaderna härför hava upptagits uider »Kostnadsberäkningar för armén». Frågan angående skjutfält för Närkes artilleriregemente och Luleå luftvärnskår erfordrar däremot ytterligare utredning. För den nytillkommande V. militärbefälsstaben — förläggningsort Karlstad — samt för VI. militärbefälsstaben, vilken föreslagits skola förläggas till Luleå, föreligger ett behov av nybyggnad-. I samband härmed ledigblivna lokaler vid Övre Norrlands truppers stab i Boden böra utnyttjas för att tillgodose det ytterligare lokalbehov, som beräknas tillkomma vid kommendantsstaben i dennas egenskap av jämväl försvarsområdesstab vid Bodens och Luleå försvarsområden. Utöver det nu anförda föreligger ett behov av förrådsbyggnader m. m. för förvaring och vård av den materiel, som icke lämpligen kan uppläggas vid truppförbanden. Detta behov gör sig gällande de> beträffande materiel, som avses för mobiliseringscentraler, dels ock i frå£a om större delen av den materiel som avses för de territoriella förbanden. Byggnader för dessa ändamål hava beräknats enlig; följande: en stabsmobiliseringscentral inom vardera av II.—VI. militärområdena; en luftvärnsmobiliseringscentral för Karlsborgs luftvärnsregemente; en ingenjörmobiliseringscentral för Svea ingenjörkår och två för Göta ingenjörkår; två trängmobiliseringscentraler för vardera av Svea trängkår, Norrlands trängkår och Skånska trängkåren samt en för Göta tiängkår; förråd inom samtliga försvarsområden för förvaring av materiel för de

301 territoriella förbanden. Förslag till platser för dessa förråd hava icke av utredningen framlagts. Det torde böra ankomma på de militära myndigheterna att närmare angiva till vilka orter förråden böra förläggas. Byggnadsbehovets omfattning framgår i övrigt av »Kostnadsberäkningar för armén». Tillbyggnader å befintliga etablissement.

Utredningen har vid bedömandet av byggnadsbehovet för truppförbanden utgått ifrån att samtliga värnpliktiga under första tjänstgöringen böra beredas förläggning i kasern. Vid vissa etablissement är det emellertid för närvarande icke möjligt att förlägga den avsedda värnpliktskontingenten. I en del fall bliva därför vissa till- eller ombyggnadsarbeten erforderliga för att tillgodose lokalbehovet. Utredningen föreslår med anledning härav, att tillbyggnadsarbeten av permanent natur komma till utförande vid vissa etablissement. Häri inbegripas dock icke de byggnadsarbeten, som bliva erforderliga för att tillgodose behovet av förläggningsutrymme vid de tillfällen, då ett större antal värnpliktiga äro inkallade i tjänstgöring. Dessa åtgärder behandlas i det följande. Barackbyggnader.

Av skäl som tidigare anförts bör enligt utredningens mening inkallelse till andra repetitionsövning ske vartannat år. Härvid komma i regel fyra årsklasser att samtidigt vara i tjänstgöring under en tid av en månad. Utredningen har emellertid ur kostnadssynpunkt icke ansett sig böra föreslå, att det sålunda uppkomna förläggningsbehovet tillgodoses medelst ytterligare kasernbyggnader. Utredningen vill därför i denna del förorda barackförläggning. Genom en trängre förläggning i övrigt under tiden för repetitionsövningarna, vilket synes utan alltför stora olägenheter kunna ske för den relativt korta tid, varom det här är fråga, bör byggnadsbehovet i väsentlig grad kunna nedbringas. Garagebyggnader.

Av utredningen föreslagna ändringar av organisationen medföra bland annat en ökning av motorfordonens antal. Utöver de garagebyggnader, vilka erfordras vid nytillkommande etablissement, föreligger behov av nya garage även vid vissa befintliga etablissement. Med hänsyn till bland annat fordonsvården böra garagen i regel uppföras såsom varmgarage. Undervisnings/oka/er.

Frågan om behovet vid truppförbanden av undervisningslokaler — lektionsrum, gymnastiksalar och exercishus — liksom av dessa lokalers inredning har upptagits av lantförsvarets utbildningskommission i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 20 februari 1941. I denna skrivelse konstaterar kommissionen, att antalet lektionsrum för undervisningen i arméns skolor och av de värnpliktiga redan med förut gällande första tjänstgörings-

302 tid vore genomgående otillräckligt. Sålunda måste flerstädes dagrum, logement, korridorer, putsrum etc. användas såsom lektionsrum. Flertalet dylika lokaler ville kommissionen beteckna såsom för undervisningsändamål synnerligen underhaltiga och ur hälsosynpunkt menliga. De angivna bristerna försvårade i hög grad undervisningen och ett effektivt utnyttjande av utbildningstiden. Behovet av särskilda lektionsrum komme att bliva än kännbarare, därest tiden för den första tjänstgöringen utsträcktes till ett år. Chefen för armén har även i skrivelse till överbefälhavaren den 29 juli 1941 med yttrande över 1940 års militära byggnadsutrednings förslag till nya kasern typer framhållit behovet av särskilda lektionsrum vid truppförbanden samt önskvärdheten av att varje större truppförband disponerade över såväl gymnastik- som exercishus. Försvarsutredningen finner behovet av undervisningslokaler trängande. Utredningen har beräknat behovet av lektionsrum till i regel ett, rymmande omkring 50 man, för varje samtidigt befintligt kompani eller motsvarande förband, dock icke för efterutbildnings- och yrkeskompani. Beträffande behovet av gymnastiklokaler är utredningen av den uppfattningen, att detta för närvarande i regel är tillgodosett i erforderlig onfattning. I fråga om exercisbyggnader däremot föreslår utredningen, att en dylik uppföres vid varje truppförband där sådan för närvarande saknas. Furir bos täder.

Ogifta furirer förläggas för närvarande i regel i furirrum, vilka är) belägna i omedelbar anslutning till övriga förläggningslokaler. Dessa furirrum beräknas emellertid nu behöva tagas i anspråk för andra ändamål. Detta medför, att motsvarande förläggningsutrymme för de ogifta furirerna naste anskaffas. Med anledning härav föreslår utredningen, att särskilda bostädeT för furirer uppföras i anslutning till de nuvarande kasernetablissementen. Utredningen har härvid utgått ifrån, att bostäder erfordras for omkring */8 av antalet furirer på aktiv stat. Under regementsövningar eller vid andrc, tillfällen, då ökat behov av förläggningsutrymme för befäl uppstår, böra dessa bostäder genom en tätare förläggning även kunna utnyttjas för andra befälskategorier. Särskilda byggnadsbehov.

Infanteriets officersaspirantskola är för närvarande förlagd till Värmlands regemente. Om detta enligt utredningens förslag återgår till normalregemente, bliva de av officersaspirantskolan för närvarande disponerade lokalutrymmena erforderliga för regementets egen räkning. Då lämpliga byggnader icke heller på annan plats stå till förfogande, blir nybyggnal för officersaspirantskolan erforderlig. För krigsskolans vidkommande erfordras vissa mindre tillbyggnader, i främsta rummet betingade av övningskompaniets förläggning till Karberg.

303 För infanteriskjutskolan erfordras på grund av det ökade antalet elever samt tillkomsten av gasskyddsskolan vissa till- och ombyggnadsarbeten. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen upptagit vissa medel för nybyggnads- och omändringsarbeten vid ridskolan. Utredningen biträder arméförvaltningens förslag. Kostnaderna hava upptagits under »Kostnadsberäkningar för armén». Dessutom föreslås uppförande av ett nytt ridhus, betingat av remontutbildningens ökade omfattning, samt vinterboning av stallar. Vid Gudhems remontdepå föreligger visst byggnadsbehov, nämligen bostad för en underofficer och tre hästskötare samt vinterboning av stallarna. Även i fråga om artilleriskjutskolan bliva vissa byggnadsarbeten erforderliga med hänsyn såväl till övningsdivisionens förläggning till skolan som till det ökade elevantalet. Med hänsyn till de begränsade möjligheterna att på orten erhålla lämpliga bostäder har utredningen ansett följande byggnadsbehov föreligga, nämligen chefsbostad, fyra familjebostäder för officerare, bostadsbyggnad for en underofficer och viss förvaltningspersonal samt bostadsbyggnad för elever. Härtill komma lokaler för expedition, förråd m. m. För den nytillkommande luftvärnsskjutskolan erfordras lokaler för förläggning av officerare, underofficerare och manskap, matsalsbyggnad m. m. För Skånska pansarregementet och Södermanlands pansarregemente har utredningen förutsatt uppförande av vissa verkstäder. Beträffande verkstäder vid Skaraborgs pansarregemente har utredningen icke ansett sig böra avgiva något förslag, då frågan om en för samtliga i Skövde förlagda truppförband gemensam verkstad ännu är föremål för särskild utredning. För försvarsområdesstaberna har intet byggnadsbehov beräknats. Utredningen förutsätter, att därest lokalbehovet för dessa staber icke kan tillgodoses vid på platsen befintligt truppförband, erforderliga lokaler anskaffas genom förhyrning. Såsom tidigare anförts under »Gemensam utbildning för manskap» erfordras vissa nybyggnads- och omändringsarbeten för försvarsväsendets läroverk, vilket föreslagits bliva förlagt till Uppsala. Nybyggnadsbehovet uppgår till en skolbyggnad omfattande 31 lärosalar för 25—30 elever, geografi-, biologi-, kemi- och fysikrum jämte laboratorium i anslutning härtill, en samlingssal för omkring 300 elever, rektorsexpedition, lärarrum samt vaktmästarbostad. Härtill kommer omändring av kanslibyggnad och underofficersbostäder vid AUS till förläggningslokaler för läroverkets elever jämte vissa av det ökade elevantalet betingade ändringsarbeten på matsals-, badoch märketenteribyggnad erna vid AUS. Utredningen vill slutligen i detta sammanhang erinra om att vissa med byggnadsverksamheten sammanhängande frågor, vilka icke äga direkt samband med arméns omorganisation, såsom förändringar beträffande matinrättningar och mark^tenterier och om fritidslokaler, för närvarande äro föremål för prövning av 1940 års militära byggnadsutredning. Försvarsutredningen har därför icke funnit anledning att upptaga desamma till behandling.

304 IV. Organisationens genomförande. Allmänna grunder.

Genomförandet av de föreslagna förändringarna inom arméorganisationen bör enligt utredningens mening äga rum så snabbt som är möjligt under iakttagande av att erforderlig tid för planläggning och förberedelser står vederbörliga myndigheter till buds. Den ökning av befälskadrarna, som föreslås för femårsperioden, bör genomföras så snabbt en god rekrytering det medgiver. I fråga om det fast anställda manskapet torde den föreslagna ökningen vid förut befintliga förband i allmänhet kunna genomföras på två eller högst tre år. Vid pansartrupperna och det till nyuppsättning föreslagna Närkes artilleriregemente bör utökningen fördelas över flera år. Anställandet av tygtruppernas underbefäl bör ske med en del den 1 oktober 1942 och återstoden påföljande år. Det nya systemet med anställande av volontärer över stat under första halvåret föreslås träda i kraft hösten 1942. Utökningen av officers- och underofficerskårerna torde, med hänsyn till kravet på en fullgod rekrytering, böra fördelas över hela femårsperioden. Upptagandet i staterna av de nya beställningarna bör avpassas såväl med hänsyn härtill som till de planerade organisationsändringarna m. m. Med hänsyn till den avsedda kaderökningen bör under övergångstiden antalet elever vid underofficersskolans underofficerskurs ökas till ungefär 170 och antalet kadetter vid krigsskolan till ungefär 190 per år. Planläggningen av övergången, vilken lärer böra påvila vederbörliga militära myndigheter, torde snarast böra igångsättas och vara slutförd i god tid före ingången av budgetåret 1943/44. Materielanskaffningen föreslås bliva genomförd i det snabbaste tempo, som med hänsyn till industriens kapacitet och en noggrann planläggning är möjligt. I vissa fall är anskaffningstakten beroende av fastställande av nya modeller. Ledning och territoriell

organisation.

Då det är av särskild betydelse, att planläggningsarbetet för övergången till den nya organisationen utföres av de befälsinstanser som komrm, att handhava genomförandet, böra de föreslagna ändringarna i arméns ledning, de högre truppförbandens staber samt den territoriella indelningen i största möjliga utsträckning genomföras redan den 1 juli 1942. Förutsättningen härför synes dock vara, att förberedelser vidtagas omedelbart och innan statsmakternas beslut i ärendet föreligger. Infanteriet.

Vid Södra skånska infanteriregementet böra redan vidtagna åtgärder för regementets motorisering fullföljas och om möjligt vara slutförda till den 1 april 1943.

305 Vid Svea livgarde böra snarast åtgärder vidtagas för regementets övergång till motoriserat förband; dessa böra i huvudsak vara slutförda den 1 april 1943. Vid Värmlands regemente och Livgrenadjärregementet böra under år 1942 utbildning i cykeltjänst igångsättas och övriga förberedelser träffas, så att regementena den 1 april 1943 kunna organiseras såsom cykelregementen. Vid Norrbottens regemente föreslås utbildningen vid skidlöparbataljonen organiserad efter det nu föreslagna systemet från hösten 1942. Till dess kaserner kunna vara färdiga i Kiruna, vilket troligen icke kan vara fallet förrän år 1944, torde provisorisk förläggning i baracker kunna ordnas. Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente föreslås överföras till pansartrupperna från och med budgetåret 1942/43. Den fast anställda personal vid dessa regementen, som icke avses för pansartjänst eller för territoriella förband, bör i samband härmed överflyttas till andra infanteriregementen. I övrigt synes den nya organisationen vid infanteriets truppförband böra i huvudsak träda i kraft vid inryckningen till första tjänstgöring i april 1943. För infanteriets officersaspirantskola torde provisorisk förläggning böra tagas i anspråk, tills nybyggnader hinna slutföras, vilket kan påräknas till år 1944. Kavalleriet.

Skånska kavalleriregementet föreslås överflyttat till pansartrupperna den 1 juli 1942. Vid samma tidpunkt böra kavalleriets officerare och underofficerare överföras till en gemensam stat. Till pansirtrnpperna böra den 1 juli 1942 överföras de officerare och underofficerare ^amt det manskap vid kavalleriets truppförband, som hajutbildning i pansar- eller motortrupptjänst och (eller) anses äga förutsättningar för tjänst vid pansarförband. Manskap vid K 2, som icke överflyttas till pansartrupperna men är lämpligt för tjänst vid kavalleriet, bör transporteras till något kavalleriregemente. Kavalleriregementenas övergång till den nya organisationen torde i viss omfattning böra påbörjas den 1 juli 1942 och lämpligen slutföras i samband med inryckningen till första tjänstgöring i början av april 1943. Pansartrupperna.

För att säkerställa snabbast möjliga organisering av pansarförbanden föreslås, som i det föregående är antytt, att Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente och Skånska kavalleriregementet den 1 juli 1942 överföras till det nya truppslaget pansartrupperna. Under budgetåret 1942/43 torde för dessa regementen böra tillämpas en provisorisk organisation avpassad efter materieltillgång och behovet av utbildning, särskilt omskolning av befäl som överflyttas från infanteri- och kavalleriförband för utbildning i pansartjänst. Denna överflyttning bör i möjligaste mån ske i form av 20—9440 i l

306 överflyttning till pansartruppernas och pansarregementenas stater och i största möjliga utsträckning äga rum den 1 juli 1942. I den mån så icke kan ske bör den äga rum successivt under tiden fram till den 1 juli 1943. Vid sistnämnda tidpunkt böra dessa tre pansarregementen i huvudsak organiseras i enlighet med den föreslagna organisationen, dock med de inskränkningar, som betingas av brist på utbildad personal. Beträffande dessa tre regementen utbygges organisationen successivt och torde hösten 1944 i huvudsak kunna vara genomförd. För det nytillkommande pansarregementet, Göta pansarlivgarde, beräknas preliminärt, att kaserner kunna vara färdigställda sommaren 1944. Kegementet bör med hänsyn härtill organiseras så, att utbildning av för regementet avsedd värnpliktskontingent kan påbörjas den 1 april 1944. Huruvida detta bör ske genom anordnande av provisoriska förläggningar i anslutning till regementets blivande förläggning eller genom uppdelning av regementets kontingent under samma tid på de övriga pansarregementena, torde få bliva beroende av en framtida omprövning. Begementets organisation torde emellertid böra påbörjas den 1 januari 1944 för att erforderliga förberedelser för utbildningsarbetet skola kunna medhinnas. Likaså torde frågan huruvida regementet från början skall organiseras till full omfattning bliva beroende av personalläget, som ännu icke låter sig överblickas. Anses inskränkningar från början erforderliga, bör organisationen utbyggas till full omfattning vid lämplig tidpunkt under år 1945. Det för Gotland avsedda kompaniet ur Göta pansatiivgarde bör organiseras redan den 1 juli 1943. Då regementet emellertid då ännu icke är organiserat föreslås, att kompaniet provisoriskt tilldelas Södermanlands pansarregemente och överflyttas till Göta pansarlivgarde vid sistnämnda regementes uppsättande det påföljande året. Artilleriet. Vid de åtta redan nu befintliga artilleritruppförbanden torde en slutgiltig övergång till den nya organisationen i huvudsak kunna äga rum i samband med inryckningen till första tjänstgöring i april 1943. Nya kaserner för Wendes artilleriregemente beräknas färdigställda hösten 1944, då sålunda regementet kan flytta ut ur sin nuvarande förläggning. Kasernerna för det nytillkommande Närkes artilleriregemente i Örebro kunna icke beräknas färdigställda förrän sommaren 1£44. Kegementet bör emellertid i fråga om en del av befälspersonalen organiseras den 1 januari 1944 och värnpliktsutbildningen organiseras från deit 1 april samma år. Huruvida denna utbildning de första månaderna intill dess inflyttning i de nya kasernerna kan ske, bör äga rum i provisoriska lokaler i Örebro eller genom fördelning av utbildningskontingenten på A 6 odi A 8 (eventuellt A 7) bör göras till föremål för särskild omprövning. Kegementet bör om möjligt från början organiseras till i huvudsak full omfattning även om kadrarna icke kunna fyllas förrän under påföljande år.

307 Luftvärnet.

Samtliga i luftvärnet ingående regementen och kårer äro redan organiserade, de senare dock endast såsom beredskapsdivisioner. Övergången till den nya organisationen föreslås äga rum i april 1943. Kaserner för Göteborgs och Luleå luftvärnskårer böra snarast byggas, då dessa förband — nu såsom beredskapsdivisioner — äro förlagda i provisoriska lokaler". Organiserandet av det nytillkommande luftvärnsbatteriet på Gotland, detacherat från Stockholms luftvärnsregemente och ingående i Gotlands artillerikår, föreslås äga rum i april 1944, då kasernförläggning för batteriet torde kunna vara påräknelig. Ingenjörtrupperna.

Ingenjörtruppernas

organisation torde kunna genomföras till april 1943.

Signaltrupperna.

Signalregementets och Bodenkompaniets organisation torde kunna genomföras till april 1943. För kompaniet i Skövde kan kasern påräknas vara färdig våren 1944, varför kompaniet torde kunna organiseras från april samma år. Kompaniet i Kristianstad erhåller sina lokaler först efter utflyttning av Wendes artilleriregemente till de nya kasernerna i Norra Åsum. Då detta troligen icke kan påräknas äga rum förrän hösten 1944, bör kompaniet, som bör organiseras senast i april samma år, erhålla provisorisk förläggning lämpligen vid något av regementena i Kristianstad till dess inflyttning i den avsedda förläggningen kan äga rum. Trängtrupperna.

Övergången till den nya organisationen bör ske i största möjliga utsträckning i april 1943. I den mån kasernförläggningarna icke hunnit kompletteras till de^ss, bör provisorisk barackförläggning utnyttjas. Göta trängkårs kompani j Nora organiseras lämpligen vid samma tidpunkt i Skövde och överflyttas till Nora i mån av förläggningarnas färdigställande. Intendenturtrupperna.

Övergång till den nya organisationen sker lämpligen i april 1943. Andra intendenturkompanh'ts flyttning från Karlsborg till Nässjö beräknas kunna ske först sommaren 1944. Tygtrupperna.

Uppsättandet av detta nya truppslag föreslår utredningen lämpligen skola äga rum på följande sätt. Hösten 1942 anställes huvuddelen av det fast anställda underbefäl, som enligt den nya organisationen skall finnas vid tygtruppernas kompanier. Vidare uttagas ur andra truppslag förslagsvis ett femtiotal värnpliktiga,

308 som fullgjort sex månaders rekrytskola och som äro lämpliga för utbildning till värnpliktigt underbefäl vid tygtrupperna. Med dessa båda kategorier personal anordnas en första utbildning i tygtjänst m. m. vinterhalvåret 1942—1943. Den 1 april 1943 organiseras de tre kompanierna, varvid förläggning i kasern torde kunna påräknas för första och tredje tygkompanierna, under det att andra kompaniet tills vidare får åtnöjas med provisorisk förläggning. Under år 1943 kunna kompanierna troligen endast utbilda de värnpliktiga av 1942 års klass, som inrycka i början på april 1943. Efterutbildningsövning kan sannolikt icke anordnas förrän år 1944. Skolor.

Omläggningen av utbildningen vid arméns underofficersskola och vid krigsskolan torde böra träda i kraft hösten 1942. För rekrytering av fälttygkåren bör tygförvaltningsskolan om möjligt börja sin verksamhet hösten 1942. Övriga skolor torde med hänsyn till rådande beredskapsläge och därav följande befälsbrist icke böra gå över till ny organisation eller i vad gäller nya skolor inrättas förrän hösten 1943. Reservbefäl och värnpliktigt befäl.

Övergången till det föreslagna systemet för anställning såsom officer eller underofficer i reserven samt för förordnande såsom värnpliktigt befäl bör enligt utredningens mening äga rum den 1 januari 1943.

309 V.

Kostnadsberäkningar för armén. A. Årskostnader.

1. Årskostnader vid genomförd organisation. I förevarande kostnadsberäkningar hava endast de årskostnader beaktats, vilka äro av natur att böra redovisas å riksstatens fjärde huvudtitel under avdelningen: C. Försvarskrafterna: Armén. Beräkningarna hava hänförts till sista året i femårsperioden, d. v. s. budgetåret 1946/47. Till grund för beräkningarna av de s. k. öresanslagen m. fl. anslag har legat »Beräkning av tjänstgöringsdagar budgetåret 1946/47», bilaga 1. Anslagen för veterinärvård och furagering hava beräknats enligt »Beräkning av underhållsdagar för stam- och ackordhästar», bilaga 2. Anslagen för drivmedel samt för underhåll av motorfordon hava beräknats enligt bilaga 3, »Beräkning av stammotorfordon avsedda för ständigt bruk». Härvid har utredningen räknat med att halva antalet person- respektive lastbilar äro bensindrivna, återstoden gengasbilar. Det i sammanställningen uppförda anslaget om 20 miljoner kronor för förnyelse av stridsvagnsmateriel m. m. beräknas utgå först från och med budgetåret 1947/48. Sammanställning av beräknade årskostnader rid fnllt genomförd organisation. Bilaga Avlöningar

4 a 4 a

4 b 4 c 4 a 4 d 4 e 4 f 4g

till fast

anställd

Prisläget Vi 1939

Prisläget V? 1911

Kr.

Kr.

Kr.

personal:

Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 49,000,000 2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning, förslagsvis . . 2.200,000 3. Avlöningar till fänrikar, förslagsvis 1,206,000 4. Avlöningar till volontärer över stat, förslagsvis . 820,000 "O 5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personj*lt förslagsvis: a) extrfi ordinarie och extra tjänste4,485,000 män, förslagsvis b) bataljonsläkare vid fältläkarkåren, förslagsvis 84,000 c) bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, förslagsvis 24,000 d) betjäningspersonal m. fl., förslagsvis 35,000 e) musikelever 54,000 60.U00 g) tillfälligt anställande avtjänste50,000 6. Avlöningar till civil handräckningspersonal, förslagsvis 2,000,000 7. Arvoden och övriga ersättningar Utöver lön till ordinarie tjänstemän 252,000

49,000,000 2.200,000 1,206,000 820,000

4,485,000 84,000 24,000 35,000 54,000 60,000 50,000 2,200,000 252,000

|

Kr.

310 Bilaga

Prisläget V: 1939

Prisläget Vi 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

! !4g i

j 4 h i 4 i

; 4 •> j5 a 5 b 5 c 5 d 5 e

8. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t 9. Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden, förslagsvis 10. Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap, förslagsvis 11. Rörligt tillägg, förslagsvis Avlöningar till personal å övergångsstat, förslagsanslag Avlöningar till personal å reservstat, förslagsanslag Avlöningar till personal i arméns reserver, förslagsanslag Rekryteringskostnader och avskedspremier, förslagsanslag Ekiperingsersättningar, förslagsanslag.. Avlöningar pliktiga:

6 a

och familjebidrag

775,000

775,000

20,000

20,000

50,000 3,335,000 64,450,000

50,000 8,345,000 69,660,000

460,000

500,000

1,285,000

1,400,000:

2,125,000

2,200,000

550,000 1,000,000

5,420,000

550,000 1,000,000

5,650,000

åt värn-

6 b

De värnpliktigas avlöning, förslagsan15,300,000 15,300,000 slag Familjebidrag åt värnpliktiga, förslags700,000 16,000,000 anslag ! 700,000 16,000,000

7 a 7 b

Sjukvård, förslagsanslag Sjukvårdsmateriel, r e s e r v a t i o n s a n s l a g . .

Sjukvård: 730,000 400,000

1,130,000

975,000 525,000

1.500,000

Resor och militär transporter•; Inskrivnings- och färdkostnader, förslagsanslag Reseersättningar m. m., förslagsanslag Resor och traktamentskostnader m. m för hästuttagningsmyndigheterna, förslagsanslag Expenser 9 a

1,300,000 1,4U0,0G0

1,115,000 1,250,000

. 35,000

2,400,000

35,0(00! 2.735.000

ni. m.:

9 c

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanslag Övriga expenser m. m., reservationsanslag Publikationstryck, förslagsanslag

10 a 10 b

Mathållning, förslagsanslag Furagering, förslagsanslag

11 a

Munderingsutrustning, reservationsan15,200,000 slag 12,000,000 Kasern- och förplägnadsutredning, reservationsanslag 1,690,000 13,690,000 2,100,000( 17,300,000

9 b

Mathållning

8,800,000

880,000 190,000

7,070,000

1,100,000 220,000 10,120,000

m. ni.:

Intendenturmateriel

11 b

•'••

6,000,000

27,100,000 19,575,000 3,770,000 23,345,000 5,000,000 32,100,000!

m- m.:

311 Undervisning

och

Kr.

Kr.

Kr.

350,000

290,000 ' 1,665,000

1,850,000

6,000,000

11,700,000

1,900,000

9,855,000

2.200,000 16,100,000

och vård av hästar m. m.:

Remontering, reservationsanslag Veterinärvård, reservationsanslag Arméhundväsendet, reservationsanslag Arméns brevduveväsende, reservationsanslag Tygmaterxl

Prisläget Vi 1941

Kr. övningar:

Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda utbildningskurser m. ni., reservationsanslag Truppförband ens övningar, reservationsanslag Fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag Anskaffnhg

Prisläget VT 1939

2,000,000 157,000 54,000

1,750,000 138,000 50,000 5

>°00j

1,943,000

5,000

2,216,000

ni. m.:

Vapen och ammunition m. m., reserva32,000,000 tionsanslag 20,000,000 Signal- och ingenjörteknisk materiel 1,500,000 1,072,000 m. m., reservationsanslag Motor- och anspannsfordon m. m., re8,500,000 6,030,000 servationsanslag Förnyelse av stridsvagnsmateriel m. m., 20,000,000 14,500,000 reservationsanslag Försök med viss tygmateriel, reservationsanslag 400,000 62,400,000 400,000 42,002,000 Fortijikatoriska

anläggningar:

Befästningars underhåll m. m. . Bidrag

550,000

550,000

700,000

700,000

och understöd:

Understöd åt frivilligt försvarsarbete reservationsanslag 16 c Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, re servatic>nsanslag IG ö Frivilliga djursjukvården i krig, reservationsanslag 16 b Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsanslag 16 c Understöd åt vissa föreningar m. m., reservationsanslag 16 c Bidrag åt föreningen Körsvarsfilm, reservationsanslag 16 c Bidrag till frivilliga tjänstehundväsendet, reservationsanslag

16 a

450,000

450,000

20,000

20,000

8,000

8,000

1,000,000

1,200,000

20,000

20,000

25,000

25,000

3,ft0Qj

1,526,000 189,381,000

3,000

1,726,000 238,207,000

312 2. Sammanställning ar beräknade kostnader under upp sättningstiden (femårsperioden 1942-1947). Totalkostnad

Avlöningar

till fast anställd

personal.

Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2. Arvoden till pensionerad personal i arv.-befattn., förslagsvis 3. Avion, till fänrikar, förslagsvis 4. Avlöningar till volontärer över stat, förslagsvis 5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis: a) e. o. tjänstemän, förslagsvis b) bataljonsläkare vid fältläkarkåren, förslagsvis c) bataljons veterinärer vid fältveterinärkåren, förslagsvis. . d) betjäningspersonal m. fl., förslagsvis e) musikelever f) extra sjuksköterskor m. m . . . g) tillfäll, anställande av tjänstemän m. m., förslagsvis . . . . 6. Avlöningar till civil handräckningspersonal, förslagsvis . . . . 7. Arvoden o. övriga ersättn. utöver lön till ord. t j ä n s t e m ä n . . 8. Arvoden o. särskilda ersättn. bestämda av Kungl. M a j : t . . . . 9. Stipendier för underl. av officersrekryter, i Boden, förlagsvis 10. Dagavl. o. dagavl.-tillägg åt indelt manskap, förslagsvis . . . . 11. Avgånget manskaps anställn. å civilanställn.-stat, förslagsvis. . 12. Rörligt tillägg, förslagsvis . . . . Avlöningar till personal å övergångsstat, förslagsanslag Avlöningar till personal på reservstat, förslagsanslag Avlöningar till personal i arméns reserver, förslagsanslag Rekrytering och avskedspremier, förslagsanslag Ekiperingsersättn-, förslagsanslag . .

Medelkostnad per budgetår

Prisläget Vi 1939

Prisläget Vi 1941

Prisläget Vi 1939

Kr.

Kr.

Kr.

230,100,000 i 230,100,000

46,020,000

10,900.000 6,580,000

10,900,000 6,580,000

2,180,000 1,316,000

4,100,000

4,100,000

820,000

22,140,000

22,140,000

4,428,000

420,000

420,000

84,000

71,000

71,000 j

14,000

175,000 269.000 300,000

175,000! 269.000 | 300,000;

35,000 54,000 60,000

250,000

250,000

50,000

10,700,000

10,700,000

2,140,000

1,260,000

1,260,000

252,000

3,725,000

3,725,000

745,000

170,000

170,000

34,000

360,000

360,000

72,000

300,000 15,823,000

300,000 39,504,000

60,000 3,165,000

2,686,000

2,920,000

537,000

5,572,000

6,070,000

1,114,000

8,300,000

8,600,000

1,660,000

2,640,000 6,250,000

2,640.000 6,250,000

528.000 1,250,000

och familjebidrag dt värnpliktiga. De värnpl. avlöning, förslagsanslag.. Familjebidr. åt värnpl., förslagsanslag

82,200,000 3,400,000

82,200,000 3,400,000

16,440,000 680,000

Sjukvård. Sjukvård, förslagsanslag Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag

3,655,000 2,000,000

4,875,000 2,655,000

731.000 400,000

5,500,000 6,150,000

6,500,000 6,900,000

1,100,000 1,230,000

175,000

175,000

35,000

Avlöningar

Resor och militärtransporter. Inskrivnings-, och färdkostnader,förReseersättningar m. m. .förslagsanslag Resor och t r a k t a m e n t s k o s t n a d e r m . m . för hästuttagningsmyndigheterna, förslagsanslag

Prisläget Vi 1941 Kr.

313 Medelkostnad per budgetår

Totalkostnad Prisläget Vi 1939

Prisläget Vi 1941

Prisläget Vi 1939

Prisläget V T 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

30,000,000 \

44,000,000

6,000,000

8,800,000

4,400,000 950.000

5,500,000 1,100,000

880.000 190,000

1,100,000 220,000

103.500,000 ! 141,000,000 18,325,000 i 24,300,000

20,700,000 3,665,000

28,200.000 4,860,000

62,500.000 !

79,000,000

12,500,000

15,800,000

8,500,000 j

10,610,000

1,700,000

2,122,000

1,350,000 '

1.620,0001|

270,000

324,000

7,950,000

8,750,000

1,590,000

1,750,000

25,000.000

49,700,000

5.000,000

9,940,000

9,000,000

10,500,000

1,800,000

2,100,000

5,950,000 690,000 250,000

6.800,000 775,000 270,000

1,190,000 138.000 50,000

1,360,000 155,000 54,000

25,000

5,000

5,000

100,000,000

160,000,000

20,000,000

32,000,000

5,250,000

7,400,000!

1,050,000

1,480,000

28,600,000

40,300,000i

5,720,000

8,060,000

2,100,000

2,100,000 |

420,000

420,000

2,750,000

3,500,000;

550,000

700,000

2,200,000

2,200,000

440,000

440,000

100,000

100,000

20,000

20,000

40,000

40,000

8,000

8,000

5,100,000

6,120,0001|

1,020,000

1,224,000

500,000

500,000

100,000

100,000

100,000

100,000

20,000

20,000

125,000

125,000

25,000

25,000

15,000 15,000 3,000 Summa kronor 861,441,000 1,070,959,000 172,288,000

214,191,000

Expenser m. »'. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanslag Övriga expenser m. m., reservationsanslag Publikationstryck, förslagsanslag . . Mathållning m. m. Mathållning, förslagsanslag Furagering, förslagsanslag Intendent ut-materiel ni. m. Munderingsutrustning, reservationsanslag Kasern- och förplägnadsutredning, reservationsanslag Undervisning och övningar. Undervisningsmateriel m. m , reservationsanslag Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda utbildn.kurser m. m., reservationsanslag. . Truppförbandens övningar, reservationsanslag Fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag Anskaffning och vård av hästar m. m. Remontering, reservationsanslag. . . . Veterinärvård, reservationsanslag . . Arméhundväsendet, reservationsansl. Arméns brevduveväsende, reservationsanslag Tygmateriel ni. m. Vapen och ammunition m. m., reservationsanslag Signal- och ingenjörteknisk materiel m. ni., reservationsanslag Motor- och anspannsfordon m. ni., reservationsanslag Försök med viss tygmateriel ni. m., reservationsanslag

25,000

•

Fortifikatoy iska an läggningar. Befästningars underhåll m. m Bidrag och understöd. Understöd åt frivilligt försvars arbete, reservationsanslag Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reservationsanslag Frivilliga djursjukvården i krig, reservationsanslag Frivilliga skytteväsendets befrämj., reservationsanslag Bidrag till skjutbanors anordnande, reservationsanslag Understöd åt vissa föreningar m. m., reservationsanslag Bidrag åt föreningen Försvarsfilni, reservationsanslag Bidrag till frivilliga tjänstehundväsendet, reservationsanslag ....

3,000

314 B. Engångskostnader (utom byggnader m. m.). Bilaga

17 18 19 20 21

Prisläget Vi 1939 Kr.

M ä t e r

Tygmateriel Ammunition Intendenturmateriel Sjukvårdsmateriel Viss båtmateriel

C.

Prislägot Vio 1941 Kr.

I 367,010,000 495,470,000 i 26,550,000 36,000,000 ! 27,980,000 ] 46,340,000 i 1,220.000 1,430.000 j 660,000 | 760,000 Summa: 423,420,000 | 580,000,000

Byggnadsarbeten.

Beträffande kostnader för arméns byggnader vill utredningen anföra följande. Med hänsyn till byggnadsverksamhetens avsedda omfattDing samt den tid, som stått till utredningens förfogande, har det icke varit möjligt att färdigställa erforderliga ritningar eller utföra detaljundersökningar av markförhållanden. Kostnadsberäkningarna måste sålunda betraktas såsom approximativa. De hava emellertid grundats på beräknad byggnadsvolym samt gängse priser. Kostnaderna utgöra medelvärden. Vid beräkningarna har utredningen i regel utgått från den för mellersta Sverige gällande prisnivån. Beträffande sålunda erhållna värden har ett avdrag, respektive tilllägg om 5 procent gjorts, då det varit fråga om i södra respektive norra Sverige belägna byggnadsorter. Såsom förut framhållits hava kostnaderna för utliyttningen av Stockholms garnison till Järvafältet icke medtagits i kostnadsberäkningarna.

Sammanställning av engångskostnader för arméns byggnader m. ni. Beräknad kostnad Bilaga

22—50 51 52 53 54 55 56 57-65

Erforderliga byggnads- m. arbeten

Avskrivningsbehov Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

Kr.

Prisläget Vi 1941 Kr.

Nya etablissement m. m Tillbyggnad av kaserner . . . . Barackbyggnader Garagebygguader Lektionsbyggnader Exercisbyggnader Furirb o städer Särskilda byggnadsbehov . . . .

54,715,000 7,970,000 2,100,000 5,890,000 3,K60,000 3,300,000 9 870,000 6,690,000

72,970,000 10,630,000 2,800,000 7,850,000 5.150.000 4,400.000 13,160.000 8,930,000

29,772,000 3,985,000 1,050,000 2,945.000 1,930,000 1.650,000 4,935,000 3,400,000

39.690,000 5,310,000 1,400,000 3,930,000 2,570.000 2,200,000 6,580,000 4,520.000

Summa kronor

94,395,000

125,890,000

49,667,000

66,200,000

Prisläget Vi 1939

Kr.

315 D. Sammanfattning av kostnaderna för armén. Under uppsättningsperioden Total kostnad Prisläget Vi 1941 Kr.

Prisläget Vi 1939 Kr.

Medelkostnad per budgetår Prisläget Vi 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Vid genomförd organisation Prisläget Vi 1939 Kr.

Pris Vi 1941 Kr.

861,441,000 l,070,959,000j 172,288,000 214,191,000 189,381,000 238,207,000

Årskostnader Engångskostnader. a) Utan byggnader b) Byggnader .

4!>3,420,000 49,667,000

580,000,000! 84,680,000 116,000,000 66,200,000; 9,933,000! 13,240,000

Summa 1.334,528,000J 1,717,159,000|266,901,000|343,431,000 189.381,000 238,207,000

Bilagor till kostnadsberäkningarna.

Bilaga 1. Beräkning av tjänstgöringsdagar budgetåret 1946/47. I Antal man Antal Antal j (avgångsdagar ! tjänstgörings; procenten per man j dagar frånräknad) Fast anställt I tjänstgöring hela året Volontärer över stat

manskap. 12,476 2,425 Summa för fast anställda i

Värnpliktiga. "1945-års klass, besiktningggrupp i _ g 1945-års klass, besiktrVmgsgrupp 4 1946-år§ kla§§, stlluSnter och likställda 1946-års klass, besiktningsgrupp 1—3 1946-års klass, besiktningsgrupp 4 .'. . I 1947-års klass, studenter och likställda ' 1944-års klass, plutonchefsskola : 1945-års klass, plutonchefsskola 1943-års klass, aspiranter på aktiv stat i 1944-års klass, aspiraater ' 1943-års klass plutonchefsskola ! 1944-års klass, samtliga, utom elever i plutonchefsskola! 1938-års klass samtliga | 1928-års klass samtliga j K r i g s s k o l a . . . •••• Omskolning a v vissa värnpliktiga ur 1936-års klass

365 180

—

25,310 1,155 1,696 23,718 1,072 1,512 2,244 2,144 150 1,175 2,354 26,445 31,501 28,236 150 1,760

4,553,740 436,500 4,990,240

240 270 240 90 60 90 90 90 90 180 30 30 30 30 330 30

6,074,400 311,850 407,040 2,134,620 64,320 136,080 201,960 192.960 13,500 211,500 70,620 793,350 945.030 847,080 49.500 52,800

Summa för värnpliktiga

12,506,610

Summa tjänstgöringsdagar

17,496,850

eller avrundat

17,500,000

316 Bilaga 2. Beräkning av underhållsdagar för stam- och ackordhästar. Antal underhållsdagar vid beräkning av anslagen till Kasern- och förplägnadsutredning

Vetorinärvård och furagering

2,057,870

2,057,870

531,000

531,000

23,715

23,715 242,550

Summa underhållsdagar

2,612,585

2,855,135

eller avrundat

2,612,000

2,865,000

Stamhästar. Vid staber, skolor in. m.. . 246 hästar ä 365 dagar = 89,790 » infanteriet 609 » » » » = 2 2 2 285 » kavalleriet 2,120 » » » » = 773,800 » pansartrupperna . . . . 46 » » » » = 16,790 » artilleriet 1,616 » » » » — 589,840 » luftvärnet 100 » » a » = 36,500 * ingenjörtrupperna . . 1 3 0 » »> a » = 47,450 » signaltrupperna . . . . 140 » » » » = 51,100 « trängtrupperna 308 » >» » » = 112,420 » intendenturtrupperna 3 » » » » = 1,095 » ridskolan 104 • » a » = 37,960 » arméns underofficersskola 20 a » » » = 7,300 Första- och andraårsremonter för staber, infanteriet m. m 196 » » » » = 71,540 5,638 hästar å 365 dagar = 2,057,870 Ackordhästai Remonter. Vid trupplörbanden 527 remonter å 45 dagar » remontdepåerna (539 X 270 -f 1,078 X 90 =

Bilaga 3. Beräkning av stammotorfordon avsedda för ständigt bruk. P o r d o n s s l Personbil (bensindrift) Personbil (gengasdrift) Lastbil (bensindrift) Lastbil (gengasdrift) Motorcykel Radiobil Pansarbil Stridsvagn, med^ltung Stridsvagn, lätt Terränggående personbil Terränggående lastbil Bandgående fordon för pansarvärnspjäs Bandgående fordon för pansarvärnsluftvärnspjäs Bärgningsbil Buss Sjuktransportbil Traktor

Antal fordon

Mil/år

215 215 825 825 995 44 49 80 160 53 179 16 8 4 43 48 120

500 500 500 500 1,000 1,000 1,000

400 400 500 500 400 400 500 500 500 700 tim

317 Bilaga 4 a. Beräknat antal fänrikar i lönegrad Oc I, volontärer överstat i lönegrad Ma I samt antal musikelever med ersättning om 360 kronor per år.

1. Infanteriets truppförband.

-

I 1 I 2 I 3 I 4 I 5 I 6 I 7 I 8 111 112 113 114 115 I IG 117 118 119 120 121 Säger

Anta 1

Antal

MusikOc 1 Ma 1 elever

MusikOc 1 Ma 1 elever

12 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10

50 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40

5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 7 5 5

40 70 55

40 45 45 45

5 5 5

2. Kavalleriets truppförband.

•

9 9 5 9 5 8 9 Säger

.).

60 60 30 5 60 40! 60| 60! 1 490 15

Luftvärnet. Lvl Lv2 Lv3 Lv4 Lv5 Lv6 Lv7 Säger

70 70 75 25 25 25 25

35 35 30 100

6. Ingenjör kårer na.

K 1 K2 K3 Säger

A3 A4 A5 A6 A7 A8 A9

15 Ingl Ing 2 Ing 3 Säger

3. Pansartrupmerna, Pl P2 P3 P4 Säger

4. Artilleriets truppförband. Al A2

9 9

60 60

7.

Signaltrupperna

8.

Trängkårerna.

70 TI T2 T3 T 4

5 5

Säger

26 Summa

80 80 80 80

2,405 149

Kostnader. Fänrikar 398 X 3030 = 1,205,940 eller i avrundat tal Meniga Ma 1 2,405 X 342 = 822,510 » » » » Musikelever 149 X 360 = 53,640 » » » » .. . .

1,206,000 kronor. 820.000 » 54 000 »

318 Bilaga 4 b. Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.

I överensstämmelse med vad som i annat sammanhang föreslagits böra fältveterinärer vid fältveterinärkåren tillkomma som en ny kategori befattningshavare. Det erforderliga antalet befattningshavare har beräknats till 10 och löneförmånerna hava upptagits till samma belopp som för bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Medelsbehovet bliver sålunda 10 X 2,400 = 24,000 kronor. Bilaga 4 c. Betjäningspersonal m. fl.

Medelsbehovet under denna anslagstitel har i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 upptagits till ett belopp av 35,000 kronor. Ämbetsverket har samtidigt föreslagit att vissa personalkategorier tillhörande betjäningspersonalen måtte utgå ur organisationen samt att berörda befattningar i stället måtte ombildas till extra ordinarie tjänster. Medelsbehovet under ifrågavarande titel skulle med hänsyn härtill efter hand komma att minskas. Utredningen anser den föreslagna förändringen vara i princip lämplig men anser sig icke nu kunna avgiva förslag i frågan, varför medelsbehovet under denna anslagspost beräknats till oförändrat belopp eller till 35,000 kronor. Bilaga 4 d. Extra sjuksköterskor m m .

Medelsbehovet för utgiftsposten »Extra sjuksköterskor» har i arméförvaltningens anslagsäskande för budgetåret 1942/43 upptagits till förslagsvis 60,000 kronor. Ämbetsverket har bland annat räknat med att ett i förhållande till föregående budgetår betydligt ökat antal extra sjuksköterskor måste anställas för att tillgodose det med hänsyn till den förlängda utbildningstiden för värnpliktiga ökade behovet av sjukvårdspersonal vid truppförbanden. I skrivelse till chefen för armén den 19 april 1941 har generalfältläkaren bland annat anmält att ett genomförande av den föreslagna nya freds- och krigsorganisationen syntes kräva, att vid vissa truppförband ytterligare en sjuksköterska anställdes. Utredningen har dock icke ansett sig för närvarande kunna förorda någon permanent ökning av antalet sjuksköterskor vid truppförbanden utan föreslår, att medelsbehovet för anställande av extra sjuksköterskor uppföres till av arméförvaltningen föreslaget belopp eller till 60,000 kronor. Bilaga 4 e. Tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

Ifrågavarande anslag har i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 föreslagits höjt till 357.000 kronor. Häri har inräknats e:t antal befattningshavare i lönegraderna MEx 7, MEx 5 och MEx 2, avsedda

319 för vård av territoriell luftvärnsmateriel. Dessa befattningshavare hava av utredningen inräknats bland icke-ordinarie personal. Anslaget för tillfälligt anställande av tjänstemän — förut 50,000 kronor — har visat sig för knappt och har bland annat budgetåret 1941/42 överskridits med 30,000 kronor. Då behovet av tillfälligt anställande av tjänstemän torde bliva ökat — beroende bland annat på den nya försvarsområdesorganisationen — torde det nuvarande beloppet böra fördubblas. Utredningen har därför beräknat ifrågavarande medelsbehov till 100,000 kronor. I likhet med vad som är fallet i fråga om kostnadsberäkningarna för övriga försvarsgrenar har emellertid härav ett belopp på 50,000 kronor, avsett för avlöning åt sådana extra tjänstemän m. m., vilka regelbundet beräknas komma att göra tjänst under vissa bestämda perioder, upptagits under anslagsposten »Avlöningar till extraordinaire och extra tjänstemän». Utredningen har därför under här ifrågavarande anslagstitel uppfört ett belopp på 50,000 kronor.

Bilaga 4f. Avlöningar till civil handräckningspersonal.

I arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har med särskild motivering upptagits anslag för avlöningar till civil handräckningspersonal. Genom kategoriklyvningens avskaffande kommer antalet till handräckningstjänst uttagna eller överförda värnpliktiga icke att täcka truppförbandens behov av handräckningspersonal utan förstärkning av denna personal med civil arbetskraft är erforderlig. Mot det i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 angivna minimibehovet av civila arbetare vid truppförband m. fl. synes intet vara att erinra. P å grund av de fredsorganisatoriska förändringar, som försvarsutredningen föreslår, måste dock en revidering ske av det av arméförvaltningen beräknade personalbehovet. Detta bör beräknas enligt nedanstående tablå. A r b e t a r e Truppförband in. 11.

Infanteriregemente Kavalleriregemente P^a^rogemente Artilleriregemente Artille rikår Luftvärnsregemente Luftvärnskår Iugenjörkår Signalregementet Signalkompani Trängkompani Trängkår Tygkompani Intendenturkompani Försvarsområde Armens underofficersskola . . . . Armé;;tabens stall Ridskolan och dressyranstalter Summa

Antal förband

Per förband

Summa

19 3 4 7 2 3 4 3 1 3 1 4 3 3 26

12 8 12 12 8 12 5 9 9 3 3 7 3 3 5

228 24 48 84 16 36 20 27 9 9 3 28 9 9 130

10 8 40

10 8 40 788

320 I chefens för armén, i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 citerade skrivelse har anförts, att meddellönen till ifrågavarande civila arbetare torde få beräknas till 300 kronor per nnånad. Utredningen finner, i jämförelse bland annat med personal i lönegrad MEo 5, det föreslagna lönebeloppet för högt och har räknat med 3,000 kronor per år. Med denna beräkningsgrund erfordras för avlöningar till civila arbetare ett anslag om — i avrundat tal — 2/200,000 kronor.

Bilaga 4 g. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän samt Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t.

Vid beräkningen av ifrågavarande anslag hava anslagsbehoven för de fasta undervisningsverken endast kunnat uppskattningsvis beräknas, med användande av för närvarande vid dessa skolor tillämpade arvodesbelopp. Samtliga arvoden åt köksföreståndare och furageuppbördsmän hava borträknats, då dessa befattningshavare föreslagits tillhöra kategorien »pensionerad personal i arvodesbefattning». Vidare hava samtliga arvoden för landstormsområdesbefälhavare och landstormsförrådsförvaltare borträknats. I fråga om arvoden till hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare har utredningen beräknat en höjning. Anslaget för dessa arvoden är för närvarande 83,000 kronor, beräknat med hänsyn till 50 kronor per befattningshavare. Utredningen har ansett en höjning av arvodesbeloppet erforderlig och har räknat med följande arvodesbelopp: för hemvärnsområdesbefälhavare i hemvärnsområden med högst 100 hemvärnsmän • • • • 100 kronor, för hemvärnsområdesbefälhavare i hemvärnsområden med över 100 hemvärnsmän 200 » . Anslagsbehovet för arvoden inom hemvärnet har därvid beräknats till 235,000 kronor. Rubricerade anslag hava beräknats till: Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän • • 252.000 kronor. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t 775,000 » .

Bilaga 4 h. Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden.

Antalet fänrikar, som årligen utexamineras tillhörande i Boden förlagda förband har beräknats till omkring 10. Anslaget för detta ändamål har därför upptagits till 20,000 kronor.

321 Bilaga 4 i.

Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap.

Anslag för detta ändamål är för närvarande beräknat till 100,000 kronor. Det indelta manskapet uppgår för närvarande till något över 200 man. Den årliga avgången brukar vara omkring 20 st. Antalet indelta soldater torde därför om fem år hava minskats till omkring hälften, varför denna anslagspost har beräknats till 50,000 kronor.

Bilaga

4j.

Rörligt tillägg.

Det rörliga tillägget har beräknats till 15 procent av summan av de under anslagsposterna till avlöning till ordinarie tjänstemän, avlöningar till fänrikar, volontärer över stat samt delposterna a) extra ordinarie tjänstemän, e) extra sjuksköterskor m. m. och f) tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. under avlöningsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknade beloppen eller [(49,000,000+1,206,000 + 820,000 + 4,485,000 + 60,000 + 50,000) X 15 1ÖÖ ~^ 8 ) 343 >!50 kronor eller avrundat 8,345,000 kronor.

Bilaga 5 a.

Avlöningar till personal å övergångsstat.

I arméförvaltningens äskanden för budgetåret 1942/43 har för avlöningar till personal å övergångsstat upptagits 685,000 kronor. Med hänsyn till nedgången i antalet befattningshavare kan anslaget enligt utredningens mening minskas ined omkring 185,000 kronor. För avlöningar till personal å övergångsstat erfordras sålunda 500,000 kronor. 2 1 — 2 4 4 0 41

Bilaga 5 b.

Avlöningar till personal å reservstat. 1.

Löner.

Enbetskostnad

Summa lön

Antal

Kr. 7,920 6,948 6,336 5,220 3,096

Kr. Officerare. Generalmajor av 2. graden Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kompaniofficerare

1,980 5,148 4,572 4,572 3,528

Underofficerare Civilmilitär Fältläkare Regementsläkare Fältveterinärer Regementsveterinärer

..

1 19 15 96 85

7.920 132,012 95,040 501,120 263,160

237,600

3 3 2 2

15.444 13,716 9,144 7.056

1,282,212

personal

Tillkommer rörligt tillägg 15 % Summa

2.

192,331 1,474,543

Avgår pensionsavgifter

116,915

S u m m a kronor

1,357,628

Tjänstgöringstraktamenten

ni. m.

Härför beräknas ett belopp av

69,205 kronor.

S a m m a nfa 11 ni n g. I. Löner LT. Tjänstgöringstraktamenten

1,357,628 kronor 69.205 » Summa 1,426,833 kronor

eller i avrundat tal 1,400,000 kronor.

323 Bilaga 5 c. Avlöningar till personal i arméns reserver. /.

Reservanställd personal. 1.

Löner.

Enhetskostnad

Antal

Kr.

Summa lön Kr.

l:a och 2:a

anställningsperioderna. Officerare.

718: — (E-ort) 631:72 (A-ort) 473: 50 (E-ort) 409: 06 (A-ort) 321:04 (E-ort)

Kaptener

439:56 (E-ort) 377: 42 (A-ort) 372: 24 (E-ort) 319: 31 (A-ort^

Fanjunkare

Löj fcnanter Fänrikar

75 150 159 318 238

53,851 94,758 75,286 130,081 76,407

33 67 133 267

14,505 25,287 49,507 85,255

10 20 3 5

8,383 14,807 2,232 3,241 633,600

Underofficerare.

838: 35 (E-ort) 740: 38 (A-ort) 744: 32 (E-ort) 648: 32 (A-ort)

» Sergeanter » Civilmilitär Bataljonsläkare

personal.

»

Bataljonsveterinärer

» Tillkommer a) rörligt tillägg 15 % b^ arvoden till bataljonsläkare . . » » bataljonsveterinärer Summa 3:e

95,040 14,400 3,200 746,240

anställningsperioden. Officerare.

453: 69 (E-ort) 404: 38 (A-ort) 368: 87 (E-ort) 321: 53 f A-ort)

Kaptener

271:23 (E=8ft)

Fanjunkare

» i)

40 87 44 88

18,147 35,181 16,230 28,294

33 67

8,950 15,705

1 3 9 18 1 3 5

554 1,503 4,009 7,130 396 1,183 1,726 139,008

Underofficerare. 234: 41 (A-ort) 553:97 (E-ort) 504: 65 (A-ort) 445:47 (E-ort) 396:16 (A-ort) 396:16 (E-ort) 394:52 (E-ort) 345: 20 (A-ort)

Civilmilitär Regementsläkare

personal.

»

Bataljonsläkare

» Rejrementsveterinär b a t a l j o n s veterinärer

»

20,851

Tillkommer a) rörligt tillägg 15 % b) arvoden till läkare och veterinärer. . Summa

9,200 169,059

Summa summarum

915,299

324 2. Härför beräknas ett belopp av

Ekiperingshjälp. 237,000 kronor.

3. Tjänstgöringstraktamenten m. m. Härför beräknas: l:a och 2:a anställningsperioderna 336,490 kronor 3:e anställningsperioden 79,099 » Summa 415,589 kronor. 4. Ersättning till ständigt tjänstgörande reservpersonal. Härför beräknas ett belopp av 450,000 kronor. A. B. C. D.

S'ammanfa ttning. Löner 915,299 kronor Ekiperingshjälp 237,000 » Tjänstgöringstraktamenten m. m 415,589 » Ersättning till ständigt tjänstgörande reservpersonal.. 450,000 » Summa 2,017,888 kronor. //.

Pensionerad personal.

1.

Löner. Antal

Summa lön Kr.

Officerare. 354 Överstar 245 (E-ort) Överstelöjtnanter 196 (A-ort) 233 (E ort) \ Majorer . 184 (A-ort) 216 (E-ort) Kaptener 166 (A-ort) i

3 3 9 3 9 42 128

1,062 735 1,764 699 1,656 9,072 21,248

Underofficerare. 136 (E-ort) i Fanjunkare 97 (A-ort) j »

70 210

9,520 20,370

1 1 1 1

198 182 182 152

Hnhctskostnad1 Kr.

Civilmilitär personal. 198 (A-ort) | Fältläkare 182 (A-ort) | Regementsläkare 182 (A-ort) j Fältveterinär 152 (A-ort) I Regementsveterinär . .

66,840 Tillkommer rörligt tillägg 15 % Summa

2. Tjänstgöringstraktamenten Härför beräknas ett belopp av Sa m ma nfa 11 ni ng. - Löner B. Tjänstgöringstraktamenten m. m A

— —

10,026 76,866

m. m 104,425 kronor.

76,866 kronor 104,425 » Sunina 181,291 kronor. Förslagsanslaget till avlöningar till personal i arméns reserver beräknas sålunda belöpa sig till 2,017,888 + 181,291 = 2,199,179 kronor eller i avrundat tal 2,200,000 kronor.

325 Bilaga 5 d. Rekryteringskostnader och avskedspremier. Detta anslag är med hänsyn till nuvarande manskapsstyrka — omkring 10,500 man — beräknat till 460,000 kronor. Den av utredningen föreslagna organisationen innebär en ökning av antalet fast anställt manskap till omkring 12,500 man. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande anslagspost böra höjas till 550,000 kronor. Bilaga 5 e. Ekiperingsersättningar. Anslaget för detta ändamål — för närvarande 1,100,000 kronor — har i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 föreslagits höjt till 1,400,000 kronor med hänsyn till det ökade antal befattningshavare, som under året kan beräknas bliva berättigat till ekiperingshjälp. Utredningen har beräknat anslagsbehovet enligt följande grunder: a) Per år nytillkommande personal, berättigad till ekiperingshjälp om 500 kronor: 140 officerare och 110 underofficerare. b) Ekiperingsbidrag om 180 kronor: 2,950 officerare och civilmilitär personal av officers tjänsteställning (2,800 officerare och 150 civilmilitär personal), 2,000 underofficerare eller tillhopa 4,950 befattningshavare. Anslag under a) » b)

125,000 kronor 891,000 » Summa 1,016,000 kronor, eller i avrundat tal 1,000,000 kronor.

Bilaga G a. De värnpliktigas avlöning. Erforderligt anslag till de värnpliktigas avlöning, beräknat enligt i Kungl. Maj:ts proposition m- 318/1941 angivna grunder, framgår av nedanstående. 1. Penningbidrag om 1 krona per dag under sammanlagt 12,500,000 tjanstgöringsdagar 12,500,000 kronor. 2. Löneförmåner utöver penningbidrag till vissa i befälsgrad tjänstgörande värnpliktiga nämligen till: plutoncliefselever 42,880 » officersaspirantskoleelever 257,250 » krigsskoleelever 99,000 » plutoncliefselever under repetitionsövning 11,625 » värnpliktiga fänrikar, sergeanter, furirer och korpraler under repetitionsovning 64,500 » värnpliktiga fänrikar, furirer och korpraler under efterutbildningsövning 15,000 » 3. Premier till pluton chefselever och officersaspiranter (2,200 ä 600 kronor respektive 1,100 ä 900 kronor) . . . . 2,310,000 Summa 15,300,255 kronor eller i avrundat tal 15,300,000 kronor.

326 Bilaga 6 b. Familjebidrag åt värnpliktiga. För budgetåret 1942/43 är i arméförvaltningens äskanden vid ett antal tjänstgöringsdagar för värnpliktiga av 15,157,000 beräknat ett belopp av 625,000 kronor. Antalet tjänstgöringsdagar har, enligt vad utredningen förut angivit, nu beräknats till omkring 12,500,000. Med hänsyn till att ett avsevärt antal äldre värnpliktiga komma att vara i tjänstgöring under efterutbildningsövning, kommer kravet på familjebidrag — trots angiven minskning av det totala antalet tjänstgöringsdagar — att ökas. Utredningen har med hänsyn härtill beräknat, att för familjebidrag åt värnpliktiga erfordras ett belopp av 700,000 kronor.

Bilagn 7 a. Sjukvård. Titel I. Sjukvård för

värnpliktiga.

Kostnaden för de värnpliktigas sjukvård har beräknats på grundval av ett uppskattat dagkostnadsbelopp av 4 öre eller samma belopp, som beräknats av arméförvaltningen i äskanden för budgetåret 1942/43. Antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga har beräknats till 12,500,000. Medelsbehovet bliver sålunda 12,500,000x0.04 = 500,000 kronor. Titel II.

Sjukvård enligt manskapsavlöning sr eglementet.

Kostnaden för det fast anställda manskapets sjukvård har liksom hittills beräknats efter ett årligt medelkostnadsbelopp av 20 kronor. För volontärer över stat beräknas ett belopp om 10 kronor per man.^ Det fast anställda manskapets antal beräknas komma att uppgå till 12,476, volontärerna över stat till 2,425. Medelsbehovet bliver sålunda: 12,476 X 20 = .... 249,520 kronor. 2,425 x 10 = 24,250 » Summa 273,770 kronor. Titel III.

Sjukvård enligt militära

avlöningsreglementet.

Medelsbehovet under denna anslagstitel har beräknats efter ett årligt medelkostnadsbelopp av 20 kronor för varje, befattningshavare. Då antalet beställningshavare på aktiv stat och pensionerad personal i arvodesbefattning å vilka militära avlöningsreglementet äger tillämpning (officerare, underofficerare och civilmilitär personal) beräknas uppgå till 6,500 utgör kostnaden för sjukvård till denna personal (6,500 X 20) =s 130,000 kronor. Härtill torde, i likhet med vad under innevarande budgetår är fallet böra läggas ett belopp för bestridande av sjukvårdskostnaderna under tjänstgöring för övergångsstats-, reservstats- och reservpersonalen. Denna kostnad har beräknats till ett belopp av 15,000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet under titeln skul.e sålunda uppgå till (130,000 + 15,000 = ) 145,000 kronor.

327 Titel IV.

Sjukvård enligt militära

icke-ordinariereglementet.

Jämväl för den personal, som avlönas enligt militära icke-ordinariereglementet, har räknats med ett årligt medelkostnadsbelopp av 20 kronor. Antalet befattningshavare av denna kategori beräknas till 2,700. Medelsbehovet bliver sålunda 2,700 X 20 = 54,000 kronor. Sammanfattning. I. II. III. IV.

Sjukvård för värnpliktiga Sjukvård enligt nianskapsavlöningsreglementet Sjukvård enligt militära avlöningsreglementet Sjukvård enligt militära icke-ordinariereglementet

500,000 kronor 273,770 » 145,000 » 54,000 »

Summa 972,770 kronor eller i avrundat tal 975,000 kronor. Bilaga 7 b. Sjukvårdsmateriel. Titel. I.

Fredssjukvårdsmateriel.

Kostnaderna för anskaffning, vård och underhåll av för fredssjukvården erforderlig materiel har beräknats efter ett belopp av 1 öre för manskapstjänstgöringsdag. Dessa tjänstgöringsdagar hava beräknats till ett antal av 17,500,000, varför denna anslagspost beräknas till (17,500,000 X O.oi = ) 175,000 kronor. Titel II.

Krigssjukvårdsmateriel.

Anslaget för anskaffning, vård, underhåll och omsättning av krigssjukvårdsmaterieien torde böra uppföras till samma belopp, som i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 beräknats, eller till 350,000 kronor.

Sammanfattning. Titel I. Fredssjukvårdsmateriel Titel II. Krigssjukvårdsmateriel

175,000 kronor. 350,000 » Summa 525,000 kronor.

Bilaga 8 a. Inskrivnings- och färdkostnader. Anslaget till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader är för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 1,300,000 kronor. Den av 1940 års riksdag beslutade förlängningen av utbildningstiden för de värnpliktiga beräknas komma att medföra en ökning av färdkostnaderna. A andra sidan beräknas emellertid enligt försvarsväsendets rullföringsnämnd

328 en kostnadsminskning på omkring 144,000 kronor kunna göras efter föreslagen omläggning av inskrivningsväsendet, vilket kan beräknas motsvara nämnda kostnadsökning. Ifrågavarande anslagspost bör därför upptagas till oförändrat belopp eller till 1,300,000 kronor

Bilaga 8 b. Reseersättningar m. m.

För reseersättningar m. m. är i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 beräknat ett belopp av 1,175,000 kronor. Med hänsyn till den föreslagna verksamheten inom försvarsområdena samt till ökningen av den aktiva befälskadern bör detta belopp något ökas, varför kostnaden för detta ändamål beräknats till 1,400,000 kronor.

Bilaga 8 c. Resor och traktamentskostnader m. m. för hästuttagningsmyndigheterna.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 35,000 kronor. Då utredning pågår rörande omläggning av systemet för hästuttagning, vars konsekvenser i kostnadshänseende ännu ioke kunna överblickas, har anslaget för ifrågavarande ändamål upptagits med oförändrat belopp eller med 35,000 kronor.

Bilaga 9 a. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.

I arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har anslaget beräknats till 8,800,000 kronor beräknat för 19,000,000 tjiinstgöringsdagar och nuvarande antal kaserner. Därvid har viss icke-ordinarie personals avlöning beräknats överförd till avlöningsanslaget. För budgetåret 1946/47 beräknas omkring 17,500,000 tjänstgöringsdagar, vilket borde medföra en sänkning av anslagsbehovet. Antalet kasernerade truppförband ökar i den föreslagna organisationen, vilket å andra sidan bör höja anslagsbehovet. Utredningen har ansett, att ovannämnd minskning respektive ökning uppväga varandra. Anslaget för ifrågavarande ändarna'- liar därför beräknats till 8,800,000 kronor.

Bilaga 9 b. Övriga expenser m. m.

Medelsbehovet för rullföringsexpeditionerna b o r t p r . I stället erfordras en ökning med hänsyn till vissa truppförbands inskri>'ningsexpeditioner med motsvarande belopp.

329 Ökningen av antalet militärbefälsstaber, nytillkommande försvarsområdesstaber och truppförband (mobiliseringscentraler) medför en ökning av anslaget för staber och truppförband. Sammanlagt har beräknats en höjning med 140,000 kronor till 1,100,000 kronor.

Bilaga 9 c. Publikationstryck. Anslaget torde böra uppföras med samma belopp, som i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 eller med — 220,000 kronor.

Bilaga 10 a. Mathållning. Kostnaderna för mathållningen — bortsett från avlöning till den kvinnliga köks- och servispersonalen — hava i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 beräknats till 26,980,000 kronor för 19,000,000 tjänstgöringsdagar. Med ett antal tjänstgöringsdagar av 17,500,000 och oförändrad kostnad per man och tjänstgöringsdag (142 öre) skulle motsvarande belopp bliva (17,500,000 X 1.42 ==) 24,850,000 kronor. Till detta belopp böra läggas kostnaderna för de kvinnliga köks- och servisbiträdena i matinrättningen. Dessa kostnader hava av arméförvaltningen beräknats till 2,250,000 för budgetåret 1942/43. Ehuru antalet truppförband i den föreslagna organisationen kommer att ökas, torde dock med hänsyn till det minskade antalet tjänstgöringsdagar denna utgiftspost kunna upptagas till oförändrat belopp. Medelsbehovet bliver sålunda 24,850,000 + 2,250,000 = 27,100,000 kronor.

Bilaga 10 b. Furagering. Vid beräkning av kostnader för furage har räknats med samma ä-priser, som legat till grund fg r arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43. Med utgångspunkt från dessa värden uppgå kostnaderna för häst och dag vid normalfoderstat nr 1 till 158 öre, vid normalfoderstat nr 2 till 168 öre och vid normalströstaten till 15 öre. Utöver dessa kostnader har i anslagsäskandena för budgetåret 1942/43 räknats med vissa extra furageringskostnader, upptagna till 5 öre per häst och dag, vilket belopp lagts till grund jämväl för förevarande kostnadsberäkningar. Antalet underhållsdagar för remonter vid remontdepåerna beräknas uppgå till omkring 242,000 dagar. Av dessa komma omkring 80,000 att fullgöras med s._ k. gräsbetesration ä 98 öre per dag och återstoden — 162,000 dagar — enligt normalfoderstat nr 1 och normalströstat. Antalet hästunderhållsdagar vid truppförbanden beräknas bliva: enligt noimalfoderstat 1 2,112,000 2 500,000 » normalströstaten 2,612,000

330 Med tillämpning av ovan angivna grunder för dagskostnadernas beräknande kommer sålunda medelsbehovet att bliva: 2,112,000 X 1.58 = 500,000x1.6 8 = 2,612,000x0.15= 2,612,000x0.0 5 = 80,000x0.9 0 = 162,000x1.58= 162,000x0.15=

3,336,960 kronor 840,000 » 391,800 » 130,600 72,000 255,960 » 24,300 » Summa 5,051,620 kronor

eller i avrundat tal 5,000,000 kronor.

Bilaga 11 a. Munderingsutrustning. Anslaget har i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 beräknats sålunda: Titel 1: Munderingsutrustning 16,000,000 kronor Titel 2: Skidmateriel 500,000 » Summa 16,500,0u0 kronor Beräknat oförändrat efter 85 öre per man och dag skulle för 17,500,000 tjänstgöringsdagar under titel 1 böra beräknas 14,875,000 kronor. Härtill bör emellertid läggas erforderligt belopp för underhållet av hemvärnets intendenturutrustning, vilket belopp bör beräknas till 250,000 kronor. Från anslaget bör — som i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 anförts — frånräknas ett belopp om 400,000 tronor för avlöningför vissa extra ordinarie tjänstemän. Anslagsbehovet under titel 1 har därför beräknats till 14,725,000 kronor. Anslaget under titel 2 torde böra bibehållas oförändrat — 500,000 kronor. Anslaget för munderingsutrustning har på grund av vad ovan anförts i avrundat tal beräknats till 15,200,000 kronor.

Bilaga 11 b. Kasern- och förplägnadsutredning. I överensstämmelse med de beräkningsgrunder, som v:d beräkningen av ifrågavarande anslag tillämpats i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43, har utredningen beräknat erforderligt anslagsbelopp sålunda : a) för anskaffning och underhåll av kasernutredning til. dels 0.0 5 kronor X 17,500,000 tjänstgöringsdagar » ett fast belopp .'

....

875,000 kronor 225,000 » 1,100,000 kronor

331 b) för anskaffning och underhåll av förplägnadsutredning till dels 0.0 6 kronor x 17,500,000 tjänstgöringsdagar .... » O.oi kronor X 2,612,000 hästunderhållsdagar

875,000 kronor 26,120 » 901,120 kronor

Sammanlagt anslagsbehov 1,100,000 + 901,120 eller 2,001,120 kronor. Utökningen av antalet truppförband medför dock sannolikt viss fördyring. Utredningen har därför räknat med ett anslagsbelopp om 2,100,000 kronor.

Bilaga 12 a. Undervisningsmateriel m. m. Eeservationsanslaget till undervisningsmateriel m. m. (undervisningsmaterielsanslaget) har i arméförvaltningens äskanden för budgetåret 1942/43 upptagits med 250,000 kronor. Med hänsyn till det väsentligt ökade behov av övningsmateriel, som vid av utredningen föreslagen utbildningsorganisation kan beräknas uppstå vid de fasta undervisningsverken och truppförbanden, synes en höjning av detta anslag med omkring 100,000 kronor erforderlig. Utredningen beräknar sålunda, att för ifrågavarande ändamål erfordras ett anslag av , 350,000 kronor.

Bilaga 12 b. Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda utbildningskurser m. m. Anslaget till vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda utbildningskurser m. m. (undervisningsanslaget) är i äskandena för budgetåret 1942/43 upptaget med 1,300,000 kronor, varav på titel I — de fasta undervisningsverken — 550,000 kronor och på titel I I — särskilda skolor och utbildningskurser m. m. — 750,000 kronor. Såsom närmare framgår av vad som i annat sammanhang anförts rörande skolor och utbildningsanstalter kommer verksamheten vid de fasta undervisningsverken att undergå väsentliga förändringar, innebärande vid vissa av dessa en ökning vid andra åter en minskning av verksamheten och därmed jämväl av kostnaderna. Av utredningen gjorda beräkningar rörande totalkostnaderna för denna verksamhet hava givit vid handen, att dessa bliva i stort sett desamma som av arméförvaltningen enligt ovan beräknats för titel I under budgetåret 1942/43. E n ökning av anslagsposten under titel I I synes däremot erforderlig med hänsyn till den avsevärda ökning av antalet särskilda skolor och utbildningskurser, som av utredningen föreslagits. Särskilt torde posten rese- och traktamentskostnader komma att kräva betydligt högre belopp, än vad hittills varit fallet. På grund av det sagda synes enligt utredningens mening undervisningsanslaget böra beräknas sålunda: Titel 1 550,000 kronor Titel I I 1,300,000 * Summa 1,850,000 kronor

332 Bilaga 12 c. Truppförbandens övningar.

För truppförbandens övningar har i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 begärts 6,800,000 kronor uppdelat på titlar sålunda: Titel I. Titel I I . Titel I I I . Titel IV. Titel V.

Befälsövningar Truppförbandens vanliga övningar m. m Målflygning och målbogsering Drivmedel Hemvärnets övningar

150,000 kronor 2,270,000 » 1,250,000 » 2,700,000 420,000 » Summa 6,790,000 kronor

I fråga om titlarna I I och V förutsätter utredningen ingen ändring. Beträffande titel I synes en mot befälskaderns ökning svarande höjning med omkring 50,000 kronor erforderlig. På titel I bör alltså upptagas 200,000 kronor i stället för nu äskade 150,000. På titel I I I bör upptagas ett belopp av 850,000 kronor, beräknat sålunda: a) målflygning vid luftvärnet:

Lv 1

Lv 2

Lv 3

Lv 4

Lv 5

Lv 6

Lv 7

Summa flygtimmar

270 150

270 150

350 220

340 150

340 150

340 150

2.250 1,120

340 150 490

3,370

70 150

70 150

90 220

80 150

80 150

80 150

80 150

550 1,120 1,670 5,040

Anta' timmar vid Flygning

Civilt Exercis Målbogsering

mc d

flygplan.

Summa Militärt Exercis Målbogsering

flygplan.

Summa Summa summarum

5,040 flygtimmar ä 200 kr./tim 1,008,000 kronor b) målflygning med civila flygplan vid luftvärnsutbildning vid övriga truppslag: 700 flygtimmar ä 200 kr./tim

140,000 Summa 1,148,000 kronor

eller i avrundat tal 1,150,000 kronor. Med hänsyn till den stora ökning av drivmedelsåtgången, som bliver en följd av pansarvapnets utökning och den ökade motoriseringen i övrigt inom armén ävensom till de ökade kostnader, som uppstått på grund av prisförhöjningar på drivmedel, är en avsevärd höjning av anslagets titel IV ofrånkomlig. Driftskostnaderna hava beräknats enligt efterföljande tablå:

333 Driftskostnader per fordon Antal fordon

Fordonsslag

Personbil (bensindrift). . Personbil (gengasdrift). . Lastbil ( b e n s i n d r i f t ) . . . . Lastbil (gengasdrift). . . . Motorcykel Radiobil Pansarbil Stridsvagn, medeltung Stridsvagn, lätt Terränggående personbil Terränggående lastbil. . Bandgående fordon för pansarvärnspjäs .... Bandgående fordon för pansarvärnsluftvärnsPJäs Bärgningsbil Buss Sjuktransportbil Traktor

Mil per år

Flytande bränsle lit. per mil

215| 500| 2 215 500 8251 500' 3 825! 500 995; 1 000: 1 44<1 000| 2 49! 1 000j 6 80 400 25 160! 400; 15 53 j 500; 2 179; 5001 6 lö!

kr per Ht.

kr. per

Olja och Summa smörjning kronor 5 % av kr. bränsle- per år och per kostnader vid benåisindrift fordon

Fast bränsle per mil

kr. per

1,000

Summa

i,ooo' 2,000 6.000 10,000 6,000' l.OOO! 3.000

50 50 75 75 50 100 300 500 300 50 150

1,050 225,750 500 107,500 1.575 1,299,375 750 618,750 1,050 1,044,750 2.100 92,400 6,300 308,7U0 10,500 840,000 6,300 1,008,000 1,050 55,650 3,150 563,850

400| 25

10,000^ —

8 4i 43! 48|

400 15 5001 4 500 10 500J 3

300 100 250 75

6,300 2.100 5.250 1,575

50,400 8,400 225,750 75,600

1 9 Jf

700! 1 0 (

6,000 2,000 5,000; 1,500,

!

HÖ

7,000!

! 7,850

l,500l

3 I 0.30 450 4.5I 0.30 675

Summa 7,634.875

eller i avrundat tal 7,635,000 kronor. Utredningän föreslår därför å titel IV ett belopp av 7,635,000 kronor. Reservahorsanxlaget till truppförbandens övningar föreslås på grund av det anförda upptagas; till Titel I. Befälsövningar Titel II. Truppförbandens vanliga övningar m. m Titel I I I . Målflygning och målbogsering Titel IV. Drivmedel Titel V. F e m värnets övningar

200,000 kronor 2,270,000 » 1,150 000 » 7,635,000 » 420,000 »

Summa 11,675,000 kronor eller i avrundat tal 11,700,000 kronor.

Bilaga 12 d. Fält- och fälttjänstövningar.

För fält- och fälttjänstövningar har för budgetåret 1942/43 äskats ett belopp av 2,000,000 kronor. Med hänsyn till att kostnaderna för luftbevak-

334 ningsövningar böra bestridas från detta anslag bör en höjning av detsamma med omkring 200,000 kronor komma till stånd. Utredningen föreslår på grund härav att för fält- och fälttjänstövningar upptages ett belopp av 2,200,000 kronor.

.

Bilaga 13 a. Remontering.

Titel I. Remonter och stamhästar för dragbruk. Det årliga behovet av remonter utgör 539. Medelinköpspriset för remont har beräknats till 1,500 kronor. Årligen beräknas dessutom behöva inköpas 37 draghästar för ersättning av avgång bland stamhästar för dragbruk. Medelinköpspriset för dessa hästar beräknas till 1,100 kronor per häst. Till kostnaderna för inköp av remonter och draghästar böra dessutom beräknas vissa extra kostnader för transporter m. m., vilka efter avdrag av inkomsterna för försäljning av kasserade hästar beräknats till ett sammanlagt belopp av 25,000 kronor. Medelsbehovet under denna anslagstitel bliver sålunda: till inköp: 539 ridhästar a kronor 1,500 808,500 kronor 37 draghästar a kronor 1,100 40,700 » övriga kostnader 25,00'Q » Summa 874,200 kronor Titel II

Ackordhästar.

a) U t g i f t e r för i n k ö p av a c k o r d h ä s t a r . Behovet av ackordhästar har beräknats till ett antal av 13,000. För vidmakthållande av detta antal bör, efter enahanda grunder som hittills tilllämpats, inköp av hästar beräknas till 10 % av ovanstående antal (10 % av 13,000 = 1,300). Medelinköpspriset för ackordhästar har beräknats till 1,100 kronor för häst. I enlighet härmed bör anslagsposten till inköp av ackordhästar upptagas till (1,300 X 1,100=) 1,430,000 kronor. b) U t g i f t e r f ö r u t a c k o r d e r i n g av a c k o r d h ä s t a r . För bestridande av kostnader för ackordhästars utackordering har beräknats en medelkostnad av 10 kronor för häst och år. Medelsbehovet bliver i enlighet härmed (13,000 X 1 0 = ) 130,000 kronor. c) S ä r s k i l d a u t g i f t e r för u t a c k o r d e r i n g av v a r m b l o d i g a h ä s t a r . Såsom ersättning till fodervärdar, vilka mottaga varmblodiga hästar såsom ackordhästar, bör i likhet med för de sistförflutna budgetåren upptagas ett belopp av 30,000 kronor. d) I n k o m s t v i d f ö r s ä l j n i n g av a c k o r d h ä s t a r . Antalet utrangerade ackordhästar för vilket ersättning beräknas kunna inflyta har upptagits till 5 % av ackordhästbeståndet. Med ett beräknat medelpris för försåld häst av 300 kronor bliver inkomstposten sålunda j ^

X 13,000 X 300 = ) 195,000 kronor.

335 c) I n k o m s t av a c k o r d a v g i f t e r . Ehuru antalet ackordhästar väsentligt ökats i förhållande till innevarande budgetår med därav följande större svårigheter att få dessa hästar utackorderade, har dock räknats med en årlig ackordsavgift av 20 kronor per häst skall kunna uppbäras. I enlighet härmed har ifrågavarande inkomstpost upptagits till (13,000 X 2 0 = ) 260,000 kronor. Medelsbehovet under anslagstiteln för ackordhästar bliver sålunda: Utgifter. Inköp av ackordhästar, 1,300 hästar ä 1,100 kronor 1,430,000 kronor Utackordering av ackordhästar, 13,000 a 10 kronor 130,000 » Utackordering av varmblodiga ackordhästar, därutöver .... 30,000 » Summa 1,590,000 kronor Inkomster. Försäljning av ackordhästar, 650 hästar ä 300 kronor 195,000 kronor Ackordavgifter för 13,000 hästar ä 20 kronor 260,000 » Summa 455,000 kronor Erfordras 1,145,000 kronor Sa m m a nfa ttning. I överensstämmelse med det ovan anförda, bör anslaget till remontering beräknas sålunda: Titel I : Remonter och stamhästar för dragbruk 874,200 kronor Titel I I : Ackordhästar 1,145,000 » Summa 2,019,200 kronor eller i avrundat tal 2,000,000 kronor. Bilaga 13 b. Veterinärvård. Vid beräkningen av kostnaderna för veterinärvård hava kostnaderna per häst och underhållsdag upptagits till samma belopp som i motsvarande hänseende legat till grund för arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 eller till Q.OÖ5 kronor per häst och dag. Medelsbehovet bli ve* sålunda: 2,855,000 underhåll sdagar ä 0.0 5 6 kronor eller i avrundat tal 157,000 kronor.

157,025 kronor

Bilaga 13 c. Arméhundväsendet. xA.nslaget torde böra uppföras med samma belopp, som i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 beräknats, eller med 54,000 kronor. Bilaga 13 d. Arméns brevduveväsende. Anslaget torde böra uppföras med samma belopp som i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 beräknats, eller med 5,000 kronor.

336 Bilaga 14 a. Vapen och ammunition m. m.

Anslaget har i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 uppförts med 25,000,000 kronor d. v. s. ett i förhållande till budgetåret 1941/42 oförändrat belopp. Vid beräkningen av detta anslagsbehov saknades dock säkert underlag. Sedan sedermera utbildningstidens längd och utbildningens omfattning fastställts och bestämmelser utfärdats angående tilldelningen av ammunition för utbildning och övningar har ett säkrare underlag för beräkning av kostnaderna för ifrågavarande ändamål erhållits. Därvid hava kostnaderna för ammunition beräknats till 19,500,000 kronor samt för underhåll av vapen och målskjutningsmatieriel m. m. till 12,500,000 kronor. Anslaget torde därför böra beräknas till 32,000,000 kronor. Bilaga 14 b. Signal- och ingenjörteknisk materiel m. m.

I arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har anslagsbeloppet uppskattats till 1,000,000 kronor. Sedermera har en säkrare beräkningsgrund erhållits och en höjning av anslaget till 1,350,000 kronor har bedömts erforderlig. Med hänsyn till den vidgade omfattningen bland annat av signaltrupperna, som utredningen föreslagit, har detta belopp ansetts böra höjas. Erforderligt anslag har beräknats till 1,500,000 kronor. Bilaga 14 c. Motor- och anspannsfordon m. m.

I arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har anslaget uppförts oförändrat med 3,300,000 kronor. Av utredningen verkställd beräkning av underhållskostnaderna för stammotorfordon i ständig drift framgår av nedanstående tablå: Underhållskostnader

Underhållskostnader Fordonss1ag

Personbil (bensindrift). . Personbil (gengasdrift) Lastbil ( b e n s i n d r i f t ) . . . . Lastbil (gengasdrift) . . Motorcykel Radiobil Pansarbil Stridsvagn, medeltung Stridsvagn, lätt Terränggående personbil

Kostnad i kronor per år och fordon

Fordonssla Summa

215,000 Terränggående lastbil . . . 1,000 215,000 B a n d g å e n d e fordon för 1,000 pansarvärnspjäs 1.500 1,237,500 1,500 1.237,500 Bandgående fordon för pansarvärnsluftvärnspjäs 995,000 1,000 66,000 Bärgningsbil 1,500 245,000 Buss 5,000 800,000 Sjuktransportbil 10,000 10,000 1.600,000 Traktor 2,000 106,000 ""! Summa

Kostnad | i kronor i per år och | Summa fordon I 3,000 : 537,000 8,000 : 128,000 8,000 1,500 1,500 750 1,500

64,000 6.000 64,500 36,000 180,000 7,732,600

337 Underhållskostnaderna för motorfordon hava sålunda beräknats till 7,732,500 kronor. Underhållskostnaderna för hästfordon och cykelmateriel torde kunna beräknas oförändrade eller 750,000 kronor. Enligt denna beräkningsgrund skulle anslaget för ifrågavarande ändamål böra beräknas till 8,482,500 kronor eller i avrundat tal 8,500,000 kronor.

Bilaga 14 d. Förnyelse av stridsvagnsmateriel m. m.

Vid fullt genomförd organisation kommer årligen att erfordras anslag för ersättning av försliten stridsvagnsmateriel. Utredningen har beräknat erforderligt anslag härför till 20,000,000 kronor.

Bilaga 14 e. Försök med viss tygmateriel.

Detta anslag är för närvarande beräknat till 500,000 kronor per år. Vid genomförd organisation synes anslaget för detta ändamål kunna minskas, varför utredringen beräknat anslaget till 400,000 kronor.

Bilaga 15. befästningars underhåll m. m.

Anslaget fir i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 med särskild motivering beräknat till 700,000 kronor. Utredningen beräknar att anslaget skall kunna upptagas oförändrat till 700,000 kronor.

Bilaga 16 a. Understöd åt frivilligt försvarsarbete.

Anslaget har av utredningen — enligt »De frivilliga tionerna» — beräknats till 450,000 kronor. 22—2440 41

försvarsorganisa-

338 Bilaga 16 b. Frivilliga skytteväsendets befrämjande. Anslaget har i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 föreslagits höjt till 1,320,000 kronor. Denna ökning letingas av det på grund av rådande beredskapsförhållanden stegrade skyfcteintresset. Vid en återgång till normala fredsförhållanden torde ett bidrag cm 1,000,000 kronor till skyttets befrämjande vara tillräckligt. Härtill kommer erforderligt bidrag för underhåll av stjutbanor, beräknat till 200,000 kronor. Det sammanlagda bidraget för ifrågavarande ändamål har därför beräknats till 1,200,000 kronor.

Bilaga 16 c. Följande bidrag och understöd beräknas oförändrade: Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig Frivilliga djursjukvården i krig Vissa föreningar m. m Föreningen Försvarsfilm Frivilliga tjänstehundväsendet

20,000 kronor 8,000 » 20,000 » 25,000 » 3,000 »

Bilaga T, Beräkning av engångskostnaderna för tygmateriel. Dessa kostnader fördela sig enligt följande: Prisläget VT 1941 Kr.

M a t e r i e l

Handvapenmateriel Infanteriets pjäsmateriel Signalmateriel Belysningsmateriel och ackumulatorer Gasskyddsmateriel Eldledningsmateriel för samtliga truppslag Eldledningsmateriel för luftvärnet Artilleriets pjäsmateriel Luftvärnets pjäsmateriel Strålkastar- och lyssnarmateriel Hästfordonsmateriel Hästutredningsmateriel Cykelmateriel Motorford onsmateriel Släpfordonsmateriel Materiel för reparationstjänst Materiel för fältarbeten m. m Maskiner m. m. för fältarbeten Bro- och överskeppningsmateriel Pör särskild nyanskaffning av materiel Summa

22,240,000 62,030,000 13,270,000 770,000 340,000 5,170,000 12,720,000 13,640,000 33,550.000 1,120,000 10,750,000 4,020,000 1,160,000 159,130,000 4,260,000 7,300,000 2,680,000 1,930,000 6,390.000 4,540,000

28,050,000 88,490,000 15,290,000 850,000 540,000 6.680,000 13,880,000 17,600,000 40,610,000 1,400,000 12,130,000 4,620.000 1,410,000 227,360,000 5,480,000 8,140.000 4,530,000 2,260.000 8.590.000 7,560,000

495,470.000

339 Bilaga

18.

Beräkning av engångskostnaderna för ammunition. M a t e r i e l

Ammunition för handvapen och kulsprutor Ammunition för infanteriets övriga pjäser Ammunition för artilleri- och luftvärnspjäser För särskild nyanskaffning av ammunition Summa

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

7,210,000 14,200,000 4,570,000 570,000

9,380,000 17,900,000 7,770,000 950,000

20,550,000

36,000,000 i

Kr.

Bilaga 19. Beräkning av engångskostnaderna för intendenturmateriel. M a t e r i c

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

20,090,000 6,700,000 1,190,000

33,480,000 11,160,000 1,700,000

27,980,000

46,340,000

VT

Utrustningsbehov Ersättningsbehov Viss intendenturmateriel för nytillkommande kaserner Summa

Kr.

Bilaga 20. Beräkning av engångskostnaderna för sjukvårdsmateriel. Prisläget VT 1939 Kr.

M a t e r i e l

Förbandsutrustning Personlig ocli b å r l a g s u t r u s t n i n g Ersättningsmateriel Sjukvårdsmateriol för vissa nya fredsförband Summa

Prisläget VT 1941 Kr.

740,000 130,000 200.000 150,000

830,000 160,000 260,000 180,000

1,220,000

1,430,000

Bilaga 21. Beräkning av engångskostnaderna för viss båtmateriel. M a t e r i e l

Båtmateriel för sjötransport

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

av trupp inom vissa fästnings660,000

760,000

340 Byggnadskostnadsberäkningar. Bilaga 22. Sammanställning ar nya etablissement. Bilaga

23 Erforderliga byggnads- m. fl. arbeten vid:

Beräknad kostnad

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1939 Kr.

VT

Prisläget 1941 Kr.

VT

Prisläget | Prisläget 1939 i VT 1941 Kr. Kr.

Norrbottens regemente (I 19), skidlöparbataljonen i Kiruna 1,480,000 1,980,000 930,000 1,240,000 ! 24 Göta pansarlivgarde (P 1), ett kompani å Gotland 950,000 710,000 400,000 540,000 | 25 Wendes artilleriregemente (A 3), N. Åsum 8,765,000 11,680,000 5,000,000 6,700,000 ! 26 Närkes artilleriregemente (A 9), Örebro . . 7,640,000 10,190,000 4,450,000 5,930,000 i 27 Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), Stockholm 6,940,000 9,250,000 4,160.000 5,550,000 ! 28 Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), ett 800,000 luftvärnsbatteri å Gotland 470,000 600,000 350,000 i 29 j Göteborgs luftvärnskår (Lv 6), Göteborg. . 3,870,000 5,160,000 2,290,000 3,000,000 30 i Luleå luftvärnskår (Lv 7), Luleå 4,260,000 5,680.000 2,520,000 3,360.000 240,000 140^00 180,000 105,000 31 j En luftvärnsmobiliseringscentral 32 En mobiliseringscentral för Svea ingenjör125,000 kår 250,000 95,000 190,000 33 En mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår 200,000 260,000 460,000 350,000 34 i En mobiliseringscentral för Göta ingenjör95,000 125,000 kår 250,000 190,000 35 | Signalregementets kompani i Skövde (S 1 470,000 630,000 Sk) 820,000 1,100,000 990,000 740,000 36 j Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N) 1,270,000 1,690,000 37 ! Två mobiliseringscentraler för Svea träng400,000 700,000 300,000 kår 520,000 38 En mobiliseringscentral för Göta träng185,000 320,000 137,000 kår 240,000 39 Två mobiliseringscentraler för Norrlands 800,000 345,000 460,000 trängkår 600,000 40 I Två mobiliseringscentraler för Skånska 275,000 650,000 370,000 trängkåren 480,000 41 j Andra intendenturkompaniet (Int 2) samt arméns intendenturförråd, Nässjö 2,690,000 3,590,000 1,645,000 j 2.190,000 115.000! 155,000 310,000 42 | V. militärbefälsstaben, Karlstad 230,000 120,000 330,000 43 j VI. militärbefälsstaben, Luleå 165,000 245,000 44 Stabsmobiliseringscentral vid II. militär135.000 310,000 180,000 området, Östersund 235,000 45 ! Stabsmobiliseringscentral vid III. militär45,000 120,000 60,000 området, Skövde 90,000 46 ; Stabsmobiliseringscentral vid IV. militär50,000 130,000 70,000 området, Stockholm 100,000 47 Stabsmobiliseringscentral vid V. militär130,000 300,000 170.000 området, Karlstad 220,000 48 Stabsmobiliseringscentral vid VI. militär20,000 25,000 50,000 omådet, Luleå 40,000 49 Förrådsbyggnader för territoriella förband inom I.—VII. militärområdena 9,300,000 12,400,000 4,650,000 | 6,200,000 50 Markförvärv för nya etablissement m. m. 2,460,000 3,280,000 Summa kronor 54,715,000 72,970,000 29,772.000139,690,000

341 Bilaga 23. Norrbottens regemente (I 19), skldlöparbataljouen i Kiruna. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

Expeditionsbyggnad Logementsbyggnader Skolbyggnad Sjukhus Mässbyggnad för officerare » » underofficerare Markententeribyggnad Matinrättningsbyggnad med värmecentral . . Brandredskapsbod Vakt- och arrestbyggnad Bostäder för officerare » » underofficerare » » förvaltningspersonal Vinterstallar Sjukstall Hundstall Varmgarage Intendenturföi-råd Pjäsförråd . Fordonsförråd Ammunitionsförråd Korthållsskjutbana Skolskjutningsbana Handgranatsbana Kulsprutebana Fältskjutningsbana Väg- och planeringsarbeten TJtvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader Summa kronor 5 % tillägg för lä^e i norra Sverige

Avskrivningsbehov

VT

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

VT

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

63,750 555,000 41.250 37,500 11,250 7,500 33,750 120,000 3,750 11.250 24,000 15,000 15,000 9,750 3,750 1.500 6,000 3,750 22,500 3,750 7,500 11,250 18,750 1.500 15,000 11,250 135,000 120,000 27,000

85,000 740,000 55,000 50,000 15,000 10,000 45,000 160,000 5,000 15,000 32,000 20,000 20,000 13,000 5,000 2,000 8,000 5,000 30,000 5,000 10,000 15,000 25,000 2,000 20.000 15,000 180,000 160,000 36,000

31,875 277,500 20,625 18,750 5,625 3,750 16,875 60,000 1,875 5,625 12,000 7,500 7,500 4,875 1,875 750 3,000 1,875 11.250 L875 3,750 11,250 18,750 1,500 15,000 11,250 135,000 120,000 27,000

42,500 370,000 27,500 25,000 7,500 5,000 22,500 80.000 2,500 7,500 16,000 10,000 10,000 6,500 2,500 1,000 4,000 2,500 15.000 2,500 5,000 15.000 25,000' 2,000 20,000 15,000 180,000 160,000 36,000

50,000 I

67,080

80,250

106,980

1,417,500

1,889,980

67,300

89,120

888,500 i 1,185,080 41,925

55,900

S u m m a kronor

1,484,800

1,979,100

930,425 | 1,240,980

Avrundat belopp

1,480,000

1,980,000

930,000 ! 1,240,000

342 Bilaga 24. Göta pansarlivgarde (P 1), ett kompani å Gotland. Beräknad kostnad

Avskrivningsbehov

Erforderliga byggnadsarbeten ra. m.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Expeditions- och logementsbyggnader Exercishus Matinrättningsbyggnad med marketenteribyggnad Brandredskapsbod Bostäder för underofficerare Varmgarage Kallgarage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Ammunitionsförråd Tygverkstad Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader Summa kronor

181,500 75,000

242,000 100,000

90,750 37,500

121,000 50,000

75,000 3,750 18,750 69,000 30,000 18,750 11,250 6,750 7,500 120,000 42,200 39,400 8,450

100,000 5,000 25.000 92,000 40,000 25,000 15,000 9,000 10,000 160,000 5b'.250 53,500 l.,250

37,500 1,875 9,375 34,500 15,000 9,375 5,625 3,375 3,750 60,000 42,200 39,400 8,450

50,000 2,500 12,500 46,000 20,000 12,500 7,500 4,500 5,000 80,000 56,250 52,500 11,250

42,450

5ö,600

23,920

31,900

749,750

995,600

422,595

563,400

35,350

4',10O

19,900

26,500

Summa kronor

714,400

95?,50O

402,695

536,900

Avrundat belopp

710,000

95fO0O

400,000

540,000

B % avdrag för läge i södra Sverige

343 Bilaga 25 Wendes artilleriregemente (A 3), Norra isum. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. ni.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Avskrivningsbehov Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

181,000 135,750 362,000 271,500 Kanslibyggnad 2,036,250 2,715,000 1,018,125 1,357,500 Logementsbyggnader 104,075 78.050 156,100 208,150 Skolbyggnad 75,000 56,250 112,500 150,000 Pjäsexercishus 150,000 112,500 225,000 300,000 Gymnastikbyggnad 90,000 67,500 67,500 90,000 Idrottsplats 6,000 4,500 9,000 12,000 Kallbadhus 107,500 80,625 161,250 215,000 Sjukhus 105,000 78,750 157,500 210,000 Mässbyggnad för officerare 78,000 58,500 117,000 156,000 » » underofficerare 100,000 75,000 150,000 200,000 Marketenteribyggnad 225,000 168,750 337,500 450,000 Matinrättningsbyggnad 55,000 41,250 82,500 110,000 Intendenturverkstad 12,500 9,375 18,750 25,000 Brandredskapsbod 12,500 9.375 18,750 25,000 Vattenreservoir 2,000 1,500 3,000 4,000 Gaskammare 22,500 16,875 33,750 45,000 Vakt- och arrestbyggnad 62,500 46,875 93,750 Bostäder för underofficerare 125,000 37,500 28,125 56,250 » » förvaltningspersonal 75,000 913.500 685.125 Vinterstallar 1,370,250 1,827.000 450,000 Sommarstallai 337.500 675,000 900,000 63,000 47,250 Sjukstall och skosmedja 94,500 - 126,000 110,000 82,500 Ridhus 165,000 220,000 6,000 4,500 Rastgård . . . 4,500 6,000 36,000 R i d b a n a och hindergård 27,000 27,000 36,000 42,000 31,500 Varmgarage 63,000 84,000 9,200 Kallgarage 6,900 13,800 18,400 5,000 Bensinstation 3.750 7,500 10,000 120,000 Intendenturförråd 90,000 180,000 240,000 40,000 Tygförråd 30.000 60.000 80,000 Pjäsförråd 274,000 411,000 548,000 205J500 Fordonsförråd 193,750 290.650 387,500 145,325 Ammunitionsförråd 15,000 25,500 30,000 11,250 Signalmaterielförråd 3,000 4,500 6,000 2,250 1 10,000 20,000 7.500 15,000 Gevärssihétlj* 35,000 35,000 26;250 26,250 Korthållsskjutbana 60,000 60,000 45,000 45,000 Skolskjutnin^sbana 5,000 5,000 3,750 3,750 Handgranatsbana 678.750 678,750 509,100 509,100 Väg- och planeringsarbeten 633,500 633,500 475,100 475,100 Utvändiga rörtekniska arbeten 135,750 101,800 Utvändiga elektriska arbeten 101,800 135,750 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräkn a d e kostnader 299,575 | 399,000 698,050 523,550 Summa kronor 9,199,600 12,262,100 5,266,100 7.021,025 5 % avdrag lör läge i södra Sverige

580,400

248,400

331,200

Summa kronor

8,765,700 11,681,700

5,017,700

6,689,825

Avrundat belopp

8,765,000 11,680.000

5,000,000

6,700,000

433,900

344 Bilaga 26. Närkes artilleriregemente (A 9), Örebro. Beräknad kostnad

Avskrivningsbehov

Erforderliga byggnadsarbeten ni. ro.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Kanslibyggnad Logementsbyggnader Skolbyggnad Pjäsexercishus Gymnastikbyggnad Idrottsplats Kallbadhus Sjukhus Mässbyggnad för officerare » » underofficerare Marketenteribyggnad Matinrättningsbyggnad med värmecentral . . Intendenturverkstad Brandredskapsbod Vattenreservoir Gaskammare Vakt- och arrestbyggnad Bostäder för underofficerare » » husmödrar och eldare m. fl. . . Vinterstallar Varmgarage Kallgarage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Pjäsförråd Fordonsförråd Ammunitionsförråd Signalmaterielförråd Gevärssmedja Tygverkstad Korthållsskjutbana Skolskjutningsbana Handgranatsbana Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader

261,000 1,957,500 150,075 112,500 225,000 67,500 9,000 161,250 157,500 114,750 150,000 337,500 82,500 18,750 18,750 3,000 33,750 93,750 56,250 108,750 702,000 367,200 18,750 164,250 54,750 391,500 48,375 22,500 4,500 15,000 180,000 26,250 45,000 3,750 489,375 456,750 97,875

348,000 2,610,000 200,100 150,000 300,000 90,000 12,000 215,000 210,000 153,000 200,000 450,000 110,000 25,000 25,000 4,000 45,000 125,000 75.000 145i000 936,000 489.600 25,000 219,000 73,000 522,000 64,500 30,000 6,000 20,000 240,000 35,000 60,000 5,000 652,500 609,000 130,500

130,500 978,750 75,040 56,250 112,550 67,500 4,500 80,625 78,750 57,375 75,000 168,750 41,250 9,375 9,375 1,500 16,875 46,875 28,125 54,375 351,000 183.600 9;375 82,125 27,375 195,750 24,200 11,250 2,250 7,500 90,000 26,250 45.000 3,750 489.375 456,750 97,875

435,000

580,800

253,395

Summa kronor Avrundat belopp

7,641,900 J 10,190,000 4,450,160 7,640.000 Il0,190.000

345 Bilaga

27.

Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), Stockholm. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. ni.

Avskiivningsbehov

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget V* 1939

Prisläget VT 1941

Kr.

Kr.

Kanslibyggnad Logementsbyggnader Skolbyggnad Pjäsexercishus Gymnastikbyggnad Idrottsplats Kallbadhus Sjukhus Mässbyggnad för officerare » » underofficerare Marketenteribyggnad Matinrättningsbyggnad med värmecentral . . Intendenturverkstad Brandredskapsbod Vattenreservoir Gaskammare Vakt- och arrestbyggnad Bostäder för förvaltningspersonal Vinterstallar Varmgarage Kallgarage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Pjäsförråd Fordonsförråd Ammunitionsförråd Gevärssmedja Korthållsskjutbana Handgranatsbana Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekriiska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnadé*

301,500 2,261,300 173,400 187,500 225,000 67,500 9,000 172,500 157,500 135,000 150,000 337,500 82,500 18,750 18,750 3,000 33,750 75,000 43,500 396.000 56,400 18,750 96,750 32,250 211,500 9,000 22,500 15,000 26,250 3,750 565,300 527,620 113,100

402,000 3,015,000 231,150 250,000 300,000 90,000 12,000 230,000 210,000 180,000 200,000 450,000 110,000 25,000 25,000 4,000 45,000 100,000 58,000 528,000 75,200 25,000 129,000 43,000 282,000 12,000 30,000 20,000 35,000 5,000 753,750 703,500 150.750

150,750 1,130,650 86,700 93,750 112,500 67,500 4,500 86,250 78,750 67,500 75,000 168,750 41,250 9,375 9,375 1,500 16,875 37,500 21,750 198,000 28,200 9,375 48,375 16,125 105,750 4.500 11.250 7,500 26,250 3,750 565,300 527,620 113,100

201,000 1,507,500 115,575 125,000 150,000 90,000 6,000 115,000 105,000 90,000 100,000 225,000 55,000 12,500 12,500 2,000 22,500 50,000 29,000 264,000 37,600 12,500 64,500 21,500 141,000 6,000 15,000 10,000 35,000 5,000 753,750 703,500 150,750

392,820

523,760

235,520

314,020

Summa kronor

6,939,940

9,253,110

4,160,840

5,547,695

Avrundat belopp

6,940.000

9,250,000

4,160,000

5,550,000

346 Bilaga

28.

Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), ett luftvärnsbatteri å Gotland. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. m.

Expeditions- och logementsbyggnader Pjäsexercishus Bostäder för förvaltningspersonal Varmgarage Kallgarage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Pjäsförråd Fordonsförråd Ammunitionsförråd Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader Summa kronor

Avskrivit ingsbcho v

Prisläget ' Prisläget VT 1939 VT 1941 Kr. Kr.

Prisläget \ T 1939

Prisläget V T 1941

Kr.

Kr.

289,000 50,000 25,000 104,000 24,800 10,000 40,000 90,000 15,000 6,000 10,000 63,800 59,600 12.800

108,400 18,800 9,400 39,000 9,300 3,700 15,000 33,800 5,600 2,300 3,700 47,800 44,600 9,600

144,500 25,000 12.500 52,000 12,400 5,000 20,000 45,000 7,500 3,000 5,000 63,800 59,600 12.800

216.800 37,500 18,800 78.000 18,600 7,500 30,000 67,500 11,300 4,500 7,500 47,800 44,600 9,600 36,000

48,000

21,060

28,085

636,000

848,000

372,060

496,185 |

30,000

40,000

17,550

23,405

Summa kronor

606,000

808,000

354,510

472,780

Avrundat belopp

600,000

800,000

350,000

5 % avdrag för läge i södra Sverige

Bilaga

29.

Göteborgs luftvärnskår (Lv 6), Göteborg. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ra.

Kanslibyggnad Logementsbyggnad Skolbyggnad Pjäsexercishus Gymnastikbyggnad Idrottsplats Kallbadhus Sjukhus Mässbyggnad för officerare Mässbyggnad för underofficerare Marketenteribyggnad Matinrättningsbyggnad Intendenturverkstad Brandredskapsbod Vattenreservoir Gaskammare

Avskrivningsbehov Prisläget VT 1941

Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

204,000 1,530,000 117,300 150,000 300,000 90,000 12,000 155,000 122,500 105,000 100,000 350,000 80,000 25,000 25,000 4.000

76,500 573,750 43,990 56,250 112,500 67,500 4,500 58,125 45,940 39,375 37,500 131,250 30,000 9,375 9,375 1,500

102,000 765,000 58,650 75,000 150,000 90,000 6,000 77,500 61,250 52,500 50,000 175,000 40,000 12,500 12,500 2.000

Prisläget

Prisläget VT 1939 Kr.

VT 1941

153,000 147,500 87,980 112,500 225,000 67.500 9,000 116,250 91,880 78,750 75,000 262,500 60,000 18,750 18,750 3.000

Kr.

347 Beräknac kostnad

Erfoi-derlipa byggnadsarbeten m. in.

Ayskrivningsbehov

Prisläget V T 1939

Prisläget V T 1941

Prisläget V T 1939

Prisläget V T 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

26,250 56,250 21,750 201,000 18,600 18,750 40,500 99,750 16,500 4,880 22,500 15,000 120,000 26,250 3,750 286,880 267,750 57,380

35,000 75,000 29,000 268,000 24,800 25,000 54,000 133,000 22,000 6,500 30,000 20,000 160,000 35,000 5,000 382,500 357,000 76,500

13,125 28.125 10,875 100,500 9,300 9,375 20,250 49,875 8,250 2,440 11,250 7,500 60,000 26,250 3,750 286,880 267,750 57,380

17,500 37,500 14,500 134,000 12,400 12,500 27,000 66,500 11,000 3,250 15,000 10,000 80,000 35,000 5,000 382,500 357,000 76,500

Vakt- och arrestbyg.gnad Bostäder för förvaltningspersonal Vinterstallar Varmgarage Kallgarage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Pjäsförråd Fordonsförråd Ammunitionsförråd Gevärssmedja Tygverkstad Korthållsskjutbana Handgranatsbana Väg- och planeringsiarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader

229,865

306,480

136,220

181,620

Summa kronor

4,060,965

5,414,580

2,406,525

3,208,670

255,405

5 % avdrag för läge i södra Sverige

191,555

113,515

151,350

Summa kronor

3,869,410

5,159,175 i 2,293,010

3,057,320

Avrundat belopp

3,870,000

5,160.000

3,000,000

2,290,000

Bilaga 30. Luleå luftvärnskår (Lv 7), Luleå. Beräknad kostnad Erforderlig?» byggnadsarbeten in. m.

Kanslibyggna d Logementsbyggnader Skolbyggnad Pjäsexercishus Gymnastikbyggnad Idrottsplats Kallbadhus Sjukhus Mässbyggnad för officerare Mässbyggnad för underofficerare Marketenteribyggnad Matinrättningsbyggnad Intendenturverkstad Brandredskapsbod

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

153,000 1,147,500 88,000 112,500 225,000 67,500 9,000 116,250 91,900 78,750 75,000 262,500 60,000 18,750

204,000 1,530,000 117,300 150,000 300,000 90.000 12,000 155,000 122,500 105,000 100,000 350,000 80,000 25,000

Kr.

Avskrivningsbehov Prisläget

Prisläget VT 1939 Kr.

VT 1941

76,500 j 573,750 i 44,000 j 56,250 I 112,500 j 67,500 I 4,500 I 58,125 i 45,950 j 39,375 i 37,500 | 131,250 ! 30,000 I 9,375 !

102,000 765,000 58,650 75,000 150,000 90,000 6,000 77,500 61,250 52,500 50,000 175.000 40,000 12.500

Kr.

348 Beräknad kostnad

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

25,000 18,750 Vattenreservoir 4,000 3,000 Gaskammare 35,000 26,250 Vakt- och arrestbyggnad 75.000 56,250 Bostäder för förvaltningspersonal 29,000 21,750 Vinterstallar 276,000 207,000 Varmgarage 25,000 18,750 Bensinstation .• • 36,000 27,000 Intendenturförråd 12,000 9,000 Tygförråd 105,000 78,750 Pjäsförråd 6,000 4,500 Fordonsförråd 30,000 22,500 Ammunitionsförråd 20.000 15,000 Gevärssmedj a 240,000 180,000 Tygverkstad 35,000 26,250 Korthållsskjutbana 5,000 3,750 Handgranatsbana 382,500 286,900 Väg- och planeringsarbeten 357,000 267,750 Utvändiga rörtekniska arbeten 76,500 57,400 Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade 230,185 , 306,900 kostnader Summa kronor 4,066,385 • 5,421,700

9,375 1,500 13,125 28,125 10,875 103,500 9,375 13,500 4,500 39,375 2,250 11,250 7,500 90,000 26,250 3,750 286,900 267,750 57.400

12,500 2,000 17,500 37,500 14,500 138,000 12,500 18,000 6,000 52,500 3,000 15,000 10,000 120,000 35,000 5,000 382,500 357,000 76,500

Erforderliga byggnadsarbeten m. ni.

5 % tillägg för läge i norra Sverige Summa kronor Avrundat belopp

Prisläget VT 1939 Kr.

136,370

181,820

2,409,245

3,212,220

255,740

113,645

151,520

4,258,195 ! 5,677,440

2.522,890

3,363,740

4,260,000

2.520,000

3,360.000

191,810 !

5.680,000

Bilaga 31. En luftvärnsmobiliseringscentral. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. m.

Prisläget VT 1939 Kr. 15,000 37,800 18,000 6,000 68,250 1,100 14,700 7,300 3,000

Avskrivningsbehov

Prisläget 1941

Prisläget l /l 1939

Prisläget VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

20,000 50,400 24,000 8,000 91,000 1,500 19,500 9,700 3,900

7,500 18,900 9,000 3,000 34,125 550 14.700 7^00 3.000

10,000 25.200 12,000 4,000 45,500 750 19,500 9,700 3,900

VT

Bostad för underofficer Kallgarage Intendenturförråd Tygförråd Pjäsförråd Fordonsförråd Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader Summa kronor

10,300

13,700

5,880

7,830

181,450

241,700

103,955

138,380

Avrundat belopp

180,000

240,000

105,000

140,000

349 Bilaga 32. En mobiliseringscentral för Svea ingenjörkår. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

F ö r r å d s b y g g n a d e r m. m. i a n s l u t n i n g till f ö r u t befintliga förråd. Summa kronor Avrundat

belopp

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Prisläget VT 1939

t Prisläget i VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

191,250

255,000

95,625

127,500

190,000

250,000

95,000

125,000

Bilaga 33. En mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår. Beräknad kostnad Erforderliga bvggnadsarbeten ni. in.

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1939

VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Brandredskapsbod Bostäder för underofficerare Varmgarage Intendenturförråd Tygförråd Fordonsförråd Ammunitionsförråd Ingenjörmaterielförrftd Verkstad Väg- och planeiingssarbeten Utvändiga rörtetniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader . .

7,500 18,750 15,000 51,500 17,150 18,750 7,500 151,600 6,000 29,400 14,700 5,850

10,000 25,000 20,000 68,670 22,890 25,000 10,000 202.150 8,000 39,200 19,600 7,800

3,750 9,375 7,500 25,750 8,575 9,375 3,750 75,800 3,000 29,400 14,700 5,850

5,000 12,500 10,000 34,335 11,445 12,500 5,000 101,075 4,000 39,200 19,600 7.S00

20,600

27,500

11,800

15,745

Summa kronor

364,300

485,810

208,625

278,200

5 % avdrag för läge i södra Sverige

Prisläget

Prisläget j Prisläget VT 1939 VT 1941

17,100

22,910

9,840

13,120

Summa kronor

347,200

462,900

198,785

265,080

Avrundat belopp

350,000

460,000

200,000

260,000

Bilaga 34. En mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. m.

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

F ö r r å d s b y g g n a d e r m. m . i a n s l u t n i n g till f ö r u t befintliga förråd. Summa

kronor

187,500

250,000

93,750

125,000

Avrundat

belopp

190,000

250,000

95,000

125,000

350 Bilaga 35. Signalregementets kompani i Skövde (S1 Sk). Beräknat

Erforderliga byggnadsarbeten in. ni.

Logementsbyggnad Bostäder för underofficerare Signalmaterielförråd Varmgarage Kallgarage Intendenturförråd Lektionsrum Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostn. och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräkn. kostn.

kostnad

Avskrivningsbebov

Prisläget VT 1939

•Prisläget „ . , . . . 1i VT 1941

Prisläget VT 1939

Prisläget \ T 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

382,500 37,500 22,500 150,000 7,500 39,800 22,500 66,300 33,200 13,200

510,000 50,000 ! 30,000 200,000 10,000 53,000 30,000 88,300 44,200 17,600

191,250 18,750 11,250 75,000 3,750 19,900 11.250 66,300 33,200 13,200

255,000 25,000 15,000 100,000 5,000 26,500 15,000 88,300 44,200 17,600

46,500

62,000

26,630

35,500

Summa kronor

821,500

1.095,100

470,480

627,100

A v r u n d a t belopp

820,000

1,100,000

470,000

630,000

Bilaga 36. Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N). Beräknad kostnad

Avskrivnings behov

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget V T 1941

Expeditions- och logementsbyggnader Gymnastikbyggnad Kallbadhus Sjukhus Mässbyggnad för officerare Mässbyggnad för underofficerare Matinrättningsbyggnad Brandredskapsbod Vakt- och arrestbyggnad Bostäder för underofficerare Bostäder för förvaltningspersonal Vinterstallar Hundstall Varmgarage Bensinstation Fordonsförråd Intendenturförråd Tygförråd Ammunitionsförråd Gevärssmedja Korthållsskjutbana Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostn. och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräkn. kostn,

411,000 67,500 9,000 75,000 22,500 15,000 112,500 7,500 7,500 18,750 18,750 34,900 1,500 24,000 3,750 25.700 87,500 30,000 7,500 15,000 26.250 84.900 79,300 17,000

548,000 90,000 12,000 100,000 30,000 20,000 150,000 10,000 10,000 25,000 25,000 46.500 2,000 32,000 5,000 34,250 116,500 40,000 10,000 20.000 35.000 113,250 105,700 22,650

205,500 33,750 4,500 37,500 11,250 7,500 56,250 3,750 3,750 9,375 9,375 17.450 '750 12,000 1,875 12,750 43,500 15,000 3,750 7.500 26,250 84,900 79,300 17,000

274,000 45,000 6,000 50,000 15,000 10,000 75,000 5,000 5,000 12,500 12,500 23,250 1,000 16,000 2,500 17,000 58,500 20,000 5,000 10,000 35,000 113,250 105.700 22,650

72,150

96,200

42,300

56,300

Summa kronor

1,274,460

1,699,050

746,825

996.150 A v r u n d a t belopp

1,270,000

1,690,000

990,000

Erforderliga byggnadsarbeten ni. n>.

Kr.

351 Bilaga 37. Två mobiliseringscentraler för Svea trängkår. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten in. m.

Expeditions- och logementsbyggnader Bostäder för underofficerare Varmgarage Intendenturförråd Tygförråd Fordonsförråd Gevärssmedja Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten

Prisläget V» 1939 Kr. 33,750 37,500 12,000 165,580 55.200 87,750 30,000 42,200 21,100 8,450

Prisläget 1941

VT

Kr.

Avskrivningsbehov Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

16,875 18,750 6,000 82,790 27,600 43,875 15,000 42,200 21,100 8.400

22,500 25,000 8,000 110,385 36,795 58,500 20,000 56,250 28,150 11,250

VT

45,000 50,000 16.000 220,770 73,590 117,000 40,000 56,250 i 28,150 11,250

Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka Q % k förestående beräknade kostnader

29,670

39,490

16,960

22,610

Summa kronor

523,200

697,500

299,550

399,440

Avrundat belopp

300.000 !

400,000

Bilaga 38. En mobiliseringscentral för Göta trängkår Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. in.

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

16,875 18,750 6,000 87,425 29,150 25,700 7,500 19,900 9,950 3.975

VT

Expeditions- och logementsbyggnader Bostäder för underofficerare Varmgarage Intendenturförråd Tygförråd Fordonsförråd Gevärssmedja Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten

Avskrivningsbehov

Kr.

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

22,500 25,000 8,000 116,550 38,850 34,250 10.000 26,500 13,250 5.300

8,450 9,375 3,000 43,700 14,575 12,850 3,750 19,900 9,950 3.975

11,250 12,500 4,000 58,300 19,425 17,125 5,000 26,500 13,250 5,300

VT

Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka fl % å förestående beräknade kostnader

13,500

18,000

10,350

Summa kronor

238,725

318,200

183,000

Avrundat belopp

240,000

320,000

137,000

185,000

352 Bilaga 39. Två mobiliseringscentraler för Norrlands trängkår. Beräknad kostnad

Avskrivningsbehov Prisläget 1941 Kr.

Kr.

Prisläget 1941 Kr.

Prisläget V T 1939 Kr.

Expeditions- och logementsbyggnader Bostäder för underofficerare Varmgarage Intendenturförråd Tygförråd Fordonsförråd Gevärssmedja Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten

33,750 37,500 12,000 156,750 52,250 143,060 30,000 46,500 23,250 9,300

45,000 50,000 16,000 209,010 69,670 190,750 40,000 62,000 31,000 12,400

16,875 18,750 6,000 78,375 26,125 71.530 15,000 46,500 23,250 9,300

Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader Summa kronor

32,660

43,550

18,700

24,935

577,020

769,380

330,405

440,550

5 % tillägg för läge i norra Sverige Summa kronor

27,280

36,320

15,585

20,780

604,300

805,700

345,990

461,330

Avrundat belopp

600,000

800,000

345,000

460,000

Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

Prisläget 1939

VT

VT

VT

22,500 25,000 8,000 104,505 34,835 95,375 20.000 62,000 31,000 12.400

Bilaga 40. Två mobiliseriugscentraler för Skånska trängkåreu. Beräknad kostnad

Kr.

Prisl £j$et 1939 Kr,

Prisläget V: 1941 Kr.

33,750 37,500 12,000 171,800 57,300 67,500 30,000 41,000 20,500 8,200

45,000 50,000 16,000 229,080 76,360 90,000 40,000 54,650 27,320 10,930

16,875 18,750 6,000 85,900 28,650 33,750 15,000 41,000 20,500 8.200

22,500 25,000 8,000 114,540 38,180 45,000 20,000 54,650 27,320 10,930

28,750

38,360

16,475

21,965

508,300

388,085

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

Expeditions- och logementsbyggnader Bostäder för underofficerare Varmgarage Intendenturförråd Tygförråd Fordonsförråd Gevärssmedja Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader Summa kronor

erforderliga byggnadsarbeten 111. m.

Avskrivningsbehov VT

677,700

291,100

5 % avdrag för läge i södra Sverige Summa kronor

24,000

32,000

13,730

18,305

484,300

645,700

277,370

369,780

Avrundat belopp

480,000

275,000

353 Bilaga 41. Andra intendenturkompaniet (Int 2) samt arméns intendenturförråd i Nässjö. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. m.

Prisläget i Prisläget VT 1939 I VT 1941

Expeditionsbyggnad | Logementsbyggnader \ Gymnastikbyggnad i Marketenteribyggnad j Matinrättningsbyggnad I Bostäder för en underofficer samt förvalt- j ningspersonal ! Varmgarage i Intendenturförråd ! : Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten ; Utvändiga elektriska arbeten j Administrationskostnader och oförutsedda ut- j gifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader Summa kronor ! 5 % avdrag för läge i södra Sverige

Avskrivningsbehov

Kr.

Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

149,250 555,000 131,250 75,000 262,500

199,000 740,000 175,000 100,000 350,000

74,625 277,500 65,625 37,500 131,250

99,500 370,000 87,500 50,000 175,000

63,000 31,500 811,050 292,500 240,000 60,000

84,000 42,000 1.081,400 390,000 320,000 80,000

31,500 15.750 405,525 292,500 240,000 60,000

42,000 21,000 540,700 390,000 320,000 80.000

Prisläget VT 1941 Kr.

160,250

213,700

97,925

130,550 |

2,831,300

3,775,100

1.729,700

2,306,250 |

133,600

178,100

81,600

108,800

Summa kronor

2,697,700

3,597,300

1,648,100

2,197,450 i

Avrundat belopp

2,690,000

3,590,000

1,645,000

2,190,000 !

Bilaga 42. V. militärbefälsstaben, Karlstad.

1 Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten in. ni.

Stabsbyggnail

AvskrivningsbohoT

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Summa

kronor

232,500

310,000

116,250

155,000

Avrundat

belopp

230,000

310,000

115,000

155,000

Bilaga 43. VI, militärbefälsstaben, Luleå. Beräknac kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

Avrundat 2 3 — 2 4 1 0 41

belopp

AvskrivningsbehoT

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

247,500

330,000

123,750

165,000

245,000

330,000

120,000 |

165,000 1

354 Bilaga 44. Stabsmobiliseringscentral vid II. militärområdet, Östersund. Beräknad kostnad

Avskrivningsbehov

Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

l;i isläget VT 1941 Kr.

Bostäder för underofficerare j Varmgarage Kallgarage j Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd \ Fordonsförråd j Signalmaterielförråd i Signalverkstad j Väg- och planeringsarbeten ; Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten i Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader !

37,500 30,000 15,000 3.750 24,000 7,500 12,750 47,250 3.750 18,000 9,000 3,750

50,000 40,000 20,000 5,000 32,000 10,000 17,000 63,000 5,000 24,000 12,000 5.000

18,750 15,000 7,500 1,875 12,000 3.750 6,375 23.625 1,875 18.000 9,000 3,750

25.000 20,000 10.000 2.500 16,000 5.000 8.500 31,500 2,500 24,000 12,000 5.000

12,735

16,980

7,290

9,720

Summa kronor |

224,985

299,980

128,790

171,720

5 % tillägg för läge i norra Sverige

i

10,610

14,150

6,075

8,100

Summa kronor j

235,595

314,130

134,865

179,820

Avrundat belopp !

235,000

1S0.000

Bilaga 45. Stabsmobiliseringscentral vid III. militärområdet, Skövde. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. in.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Avskrivningsbehov Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

19.500 1,875 14,625 4,875 2,625 375

26,000 2,500 19.500 6,500 3.500 500

Kr.

Kallgarage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Pjäsförråd Fordonsförråd Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka Q % k förestående beräknade kostnader

39,000 3,750 29,250 9.750 5,250 750 5,250

7,000

2,625

3,500

Summa kronor

93,000

124,000

46,500

62.000 Avrundat belopp

90,000

120,000

45,000

60,000

52,000 5,000 39,000 13.000 ! 7,000 1.000

355 Bilaga

46.

Stabsmobiliseringscentral vid IV. militärområdet, Stockholm. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten in. m.

Avskrivningsbehov

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 193S Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

46,950 3,750 27,000 9,000 7,500 1.100

62,600 5.000 36,000 12,000 10.000 1.500

23,475 1,875 13,500 4.500 3.750 550

31,300 2.500 18,000 6.000 5.000 750

VT

Kall garage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Pjäsförråd Fordonsförråd Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader Summa kronor

5,700

7,600

2,850

3,800

101,000

134,700

50,500

67,350

A v r u n d a t belopp

100,000

130,000

70.000 Bilaga

47.

Stabsmobiliseringscentral vid T. militärområdet, Earlstad. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten 111. ni.

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

liusiädef föl Underofficerare Varmgarage Kallgarage Bensinstation Intendenturförråd Tygförråd Fordonsförråd Signalmaterielförråd Signalverkstad Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader

37,500 30,000 15,000 3.750 23,250 7,500 12,750 47,250 3,750 18,000 9,000 3750

50,000 40,000 20,000 5,000 31.000 10,000 17,000 63.000 5,000 24,000 12,000 5.000

13,100

17,400

7,265

9,690

Summa kronor

224,600

299,400

128,390

171,190

A v r u n d a t belopp

300,000

130,000

170,000

Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

18,750 15,000 7,500 1,875 11,625 3,750 6,375 23,625 1,875

25,000 20,000 10,000 2,500 15,500 5,000 8,500 31,500 2,500 24,000 12,000 5,000

18,000 9,000 3.750

356 Bilaga 48. Stabsmobiliseringscentral vid VI. militärområdet, Luleå. Beräknad kostnad

Avskrivningsbehor

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Kallgarage i Bensinstation Intendenturförråd ! Tygförråd Administrationskostnader ocli oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader Summa kronor

15,000 3,750 13,500 4,500

20,000 5,000 18,000 6.000

7,500 1,875 6,750 2,250

2,200 38,950

2,940

1,100

1,470

51,940

19,475

25,970

5 % tillägg för läge i norra Sverige Summa kronor

1,850 40,800

2,460

1,230

54,400

Avrundat belopp

40,000

50,000

20,400 20,000

25,000

Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

|

Prisläget '/T 1941 Kr.

!

10,000 2.500 9,000 3.000

27.200 Bilaga 49. Förrådsbyggnader för territoriella förband inom I.—VII. militärområdenji. Beräknad kostnad Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Pridäget VT 1941 Er.

1,350,000 1,800,000 1,725,000 2,300,000 2,100,000 2,800,000 : 2,325,000 3,100,030 1,500,000 2,000,000 400,000 300,000 Summa kronor 9,300,000 12,400,000 Avrundat belopp 9,300,000 12,400,000

675,000 862,500 1,050,000 1,162,500 750,000 150,000

903,000 1,153,000 1,403,000 1,553,000 1,003,000 203.000

4,650,000

6,201,000

Erforderliga byggnadsarbeten m. ni. inom

Södra militärområdet x ) Västra militärområdet Östra militärområdet Norra militärområdet Övre Norrlands militärområde Gotlands militärområde

x

Avskrivningsbdiov

) Nuvarande beteckningar använda.

Prisläget VT 1939 Kr.

4,650,000 | 6,20)000

357 Bilaga 50. Markförvärv. Beräknad kostnad Förband ni. ni.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

75,000

100,000

37,500 487,500 123,750

50,000 650,000 165,000

525,000 487,500 7,500 37,500 7,500

700,000 650.000 10,000 50,000 10,000

7,500

10,000

7,500

10,000

7,500

10,000

45,000

60,000

75,000

100,000

22,500

30,000

45,000

60,000

7,500

10,000

45.000 45,000 30,000

60,000 60,000 40,000

3,750

5,000

Anm.

Kr.

Norrbottens regemente (I 19), skidlöpar bataljonen i K i r u n a Göta pansarlivgarde (P 1), ett kompani å Gotland _. Wendes artilleriregemente (A3), N. Å s u m . . Närkes artilleriregemente (A 9), Ö r e b r o . . . . Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), Stockholm Göteborgs luftvärnskår (Lv 6), Göteborg . . Luleå luftvärnskår (Lv 7), Luleå E t t luftvärnsbatteri å Gotland E n luftvärnsmobiliseringscentral En mobiliseringscentral för Svea ingenjörkår E n mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår En mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår Signalregementets kompani i Skövde (S 1 Sk) Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N). . . . Två mobiliseriugscentraler för Svea trängkår En mobiliseringscentral för Göta t r ä n g kår Två mobiliseringscentraler för Norrlands trängkår Två mobiliseringscentraler för Skånska trängkåren A n d r a intendenturkompaniet (Int 2) samt arméns intendenturförråd i Nässjö V. militärbefälsstaben, Karlstad VI. militärbefälsstaben, Luleå Stabsmobiliseringscentral vid II. militärområdet, Östersund ! Stabsmobiliseringscentral vid III. militärområdet, Skövde 1 Stabsmobiliseringscentral vid IV. militärområdet, Stockholm : Stabsmobiliseringscentral vid V. militärområdet, Karlstad | Stabsmobiliseringscentral vid VI. militärområdet, Luleå i Förrådsbyggnader för territoriella förband inom I.—VII. militärområdena : Skjutplats för Göteborgs luftvärnskår

7,500

10,000

300,000 25,700

400,000 34,300

Summa kronor

2,463,200

3,284,300

Kronoegendom.

Kronoegendom. Kronoegendom. |Ingår i V. militär\ befälsstaben.

Avrundat belopp i 2,460,000 j 3,280,000

358 Bilaga

51.

v

Tillbyggnad & kaserner. Beräknad kostnad

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget V T 1941 Kr.

216,000 162,000 Livgrenadjärregementet (14; 575,800 431,800 Södra Skånska infanteriregementet (17) . . . . 718,200 538,600 Gotlands infanteriregemente (118) 583,000 437,200 Norrlands dragonregemente (K 2) 758,800 1,011,700 Skånska pansarregementet (P 2) 883,500 862,600 Göta artilleriregemente (A 2) 790,900 1,054,500 Smålands artilleriregemente (A 6) 741,000 555,700 Gotlands artillerikår (A 7) 465,000 348,700 Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) 1,023,700 1,365,000 Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2) 128,300 171,000 Skånska luftvärnskåren (Lv 4) 141,700 189,000 Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) 218,250 291.000 Svea ingenjörkår (Ing 1) 105,750 141,000 Göta ingenjörkår (Ing 2) 191,300 255,000 Signalregementet ( S I ) Signalregementets kompani i Kristianstad 200.000 150,000 (ombyggnad vid A 3) (S 1 K) 370,000 277,500 Svea trängkår ( T I ; 240,000 180,000 Göta trängkår (T 2) 160,000 120,000 Norrlands trängkår (T 3) 400,000 300,000 A r m é h u n d g å r d e n och arméhundskolan Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade 601,840 451,370 kostnader 10,632,540 7,974,170 Summa kronor

81,000 215,900 269,300 218,600 379,400 331,300 395,500 277,800 174,400 511,900 64,200 70,800 109.125 52,875 95,600

108.000 287,900 359,100 291.500 505.850 441,750 527,250 370,500 232.500 682,500 85,500 94,500 145,500 70,500 127,500

75,000 138,700 90.000 60^000 150.000

100,000 185.000 120,000 80,000 200.000

225,685 3,987,085

300,920 5,316,270

3,985,000

5,310,000

Erforderliga byggnadsarbeten ra. m. vid

Avrundat belopp

Prisläget VT 1939 Kr.

7,970,000 10,630.000

Bilaga

52.

Barack byggnader. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten in. ni. vid

Norra skånska infanteriregementet (16) . . . . Södra skånska infanteriregementet (17) . . . . Jönköpings-Kalmar regemente (112)

Prisläget

Prisläget

VT 1939

VT 1941

Kr.

Kr.

30,000 40,000 127,500 i 170,000 82.800 110.300 44,700 33,500 62,700 47,000 47.000 35,200 100,000 75,000 271,700 203,800 127,000 95,200 166,300 124,700 39.000 29.200 65,800 \ 87,800 94,900 1 126,500

Avskrivningsbehov Prisläget VT 1939 Kr. 15,000 j 63,750 i 41,400 i 16,750 23,500 17,600 37,500 101,900 47,600 62,350 14,600 32,900 47,450

Prisläget VT 1941 i Kr. 20,000 85,000 55,150 .

22,350 31,350 23,500 50,000 135,850 63,500 83,150 19.500 43,900 63.250

359 Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten in. m. vid

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

137,500 |

183,300

68,750

91,650

14,200 156700 186.200 19,000 114,600 9,700 26,700 49,200 35.600 43,100 42.700 105.000

19.000 209,000 248.300 25,400 152,800 13.000 35,600 65.600 47,500 57,500 57,000 140,000

7,100 78.350 93.100 9,500 57,300 4,850 13,350 24,600 17,800 21,550 21,350 52,500

9.500 104,500 124,150 12,700 76,400 6,500 17,800 32.800 23,750 28,750 28,500 70,000

59.750 ;

79,700

VT

Västernorrlands regemente (I 21) Göta pansarlivgarde P 1 , ett kompani å Gotland Wendes artilleriregemente (A3) Norrlands artilleriregemente (A4) Gotlands artillerikår (A 7) Bodens artilleriregemente (A 8) Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) Ett luftvärnsbatteri å Gotland Signalregementets kompani i Boden ( S I B ) Signalregementets kompani i Skövde (S 1 Sk) Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N). . . . Norrlands trängkår (T 3) Skånska trängkåren (T 4) Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader

Avskrivningsbehov

119,500

159,400

Summa kronor I 2,104,300

2,806.400

Avrundat belopp | 2100,000

1,052,150 ; 1,403,200 | 1.050,000 1.400.000

Bilaga Garagebyggnader. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni. vid

Avskrivningsbchov

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Värmlands regemente (I 2) 134,400 Livgrenadjärregemtmtet (14) 134,400 Södra skånska infanteriregementet (17) . . . . 402,400 Gotlands infanteriregemente (118) 25,600 Skånska BåhgåfrPgementet (P 2) 1.789,100 987.000 Södermanlands p a n s a r r e g e m e n t e (P 3) Skaraborgs pansfin-egemente (P 4) 1,081,200 Göta artilleriregemente (A 2) 18,800 Smålands artilleriregemente (A 6) 165,900 Gotlands artillerikår (A 7) 30,200 Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) 261,000 Östgöta luftvärnsrogemente (Lv 2) 99,000 Signalregementet ( S I ) 315,000 Norrlands trängkår T 3) 47,200 Skånska trängkåren (T 4) 65.500 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader 333,400

179,200 179,200 536,500 34,200 2,385,500 1,316,000 1,441,600 25,100 221.200 40,300 348.000 132,000 420,000 63,000 87,400

67,200 67,200 201,200 12,800 894,550 493,500 540.600 9,400 82,950 15,100 130,500 49,500 157,500 23,600 32,750

89,600 89,600 268,250 17,100 1,192.750 658,000 720,800 12,550 110,600 20,150 174,000 66,000 210,000 31,500 43.700

166,700 |

222,400

5,890,100

7,854,000

2,945,050 I 3.927,000

5,890,000 i 7,850.000

2,945,000 i 3,930.000

Summa kronor Avrundat belopp

444,800

360 Bilaga

54.

Lektionsbyggnader. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni. vid

Avskrivningsbehov

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Kr.

Kr.

450,000

225,000

300.000 i

1,140.000

708,750 33,750 59,250 45.000 85,500

945,000 45,000 79,000 60.000 114,000

354,375 16 875 29.625 22,500 42,750

472,500 22,500 39,500 30,000 57,000

180,000 90,000 117,750 70,875 85,500 64,125 82,725 85,500 101,250 56,300 42,600 35,550 45,000 11,850 90,000 78,750 82,725 74,775 11,850

240,000 120,000 157,000 94.500 114.000 85,500 110,300 114,000 135,000 75,000 56,800 47,400 60,000 15,800 120,000 105,000 110,300 99,700 15.800

90.000 45.000 58,875 35.440 42.750 32.060 41,360 42,750 50,625 28,150 21,300 17,775 22,500 5,925 45,000 39.375 41,360 37,390 5.925

120,000 60,000 78.500 47,250 57.000 42,750 55,150 57,000 67.500 37.500 28,400 23,700 30,000 7,900 60,000 52.500 55,150 49,850 7,900

Prisläget ( Prisläget VT 1939 j VT 1941

Värmlands regemente (I 2), Livregementets grenadjärer (I 3), Livgrenadjärregementet (I 4) och Upplands regemente (I 8) (4 st. å 150,000) Norra skånska infanteriregementet (I 0), Södra skånska infanteriregementet (I 7), Kronobergs regemente (L 11), Jönköpings-Kalmar regemente (I 12), Älvsborgs regemente (115), Hallands regemente (I 16), Bohusläns regemente (I 17) och Gotlands infanteriregemente (I 18) (8 st. ä 142,500) Jämtlands fältjägarregemente (I B), Dalregementet (I 13), Hälsinge regemente (I 14), Norrbottens regemente (I 19), Västerbottens regemente (I 20) och Västern or rlands regemente (I 21) (6 st. å 157,500) Livregementet till häst ( K l ) Norrlands dragonregemente (K 2) Livregementets husarer (K 3) Skånska pansarregementet (P 2) Södermanlands pansarregemente (P 3) och Skaraborgs pansarregemente (P 4) (2 st. å 120,000) Göta artilleriregemente (A 2) Norrlands artilleriregemente (A 4) Norrbottens artillerikår (A 5) Smålands artilleriregemente (A 6) Gotlands artillerikår (A 7) Bodens artilleriregemente (A 8) Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) Ostgöta luftvärnsregemente (Lv 2) Svea ingenjörkår (Ing 1) Göta ingenjörkår (Ing 2) Bodens ingenjörkår (Ing 3) Signalregementet (S 1) Signalregementets kompani i Boden (S 1 B) . . Svea trängkår (T 1) Göta trängkår (T 2) Norrlands trängkår i T 3 ) Skånska trängkåren (T 4) Tredje intendenturkompaniet (Int 3) Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader

218,625

291,500

109,315

145,750 i

Summa kronor

3,863,000

,150.600

1,931,500

2,575,300 |

Avrundat belopp 3,860,000 ; 5,150,000

1,930,000

2,570,000 i

361 Bilaga 55. Exercisbjggnader. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten in. ni. vid

Värmlands regemente (I 2). Livregementets grenadjärer (I 3), Livgrenadjärregementet (I 4) och Upplands regemente (I 8) (4 st. k 175.000) Norra skånska infanteriregementet (I 6), Södra skånska infanteriregementet (I 7), Kronobergs regemente (I 11), JönköpingsKalmar regemente (I 12), Älvsborgs regemente (I 15), Hallands regemente (I lfi), Bohusläns r e g e m e n t e (I 17) och Gotlands infanteriregemente (I 18) (8 st. å 166,200) . . Dalregementet (I 13) och Hälsinge regemente (I 14) (2 st. å 183,800) Skånska p a n s a r r e g e m e n t e t (P 2) Södermanlands pansarregemente (P 3) samt Skaraborgs pansarregemente (P 4) (2 st. a 175,000) Göta artilleriregemente (A 2) och Smålands artilleriregemente (A 6) (2 st. å 175,000) . . Norrlands artilleriregemente (A 4) och Norrbottens artillerikår (A 5) Gotlands artillerikår (A 7) Svea ingenjörkår (rng 1) Signal regementet (S i) Administration skositnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnadei'

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941

Avskrivningsbehov Prisläget VT 1941

Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

525,000 i

262,500

997,200

1,329,600

498,600

664,800

275,700 124,650

367.600 166.200

137,850 62,325

183,800 83,100

262,500

350,000

131,250

175 000

262,500

350,000

131,250

175,000

275,700 124,650 131,250 131.250

367,600 166,200 175,000 175.000

137,850 62,325 65,625 65,625

183,800 83,100 87,500 87,500

186.700 I

248,900

93,350 |

124,450

S u m m a kronor j 3,297,100 ; 4,396,100

Kr.

1,648,550 | 2,198,050

Avrundat belopp I 3,300,000 ! 4,400,000 1,650,000 j 2,200,000

362 Bilaga 56. Fnrirbostäder. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni. vid

Värmlands regemente (12) Livregementets grenadjärer (13) Livgrenadjärregementet (14) Jämtlands fältjägarregemente (15) . . . . . . . . Norra skånska infanteriregementet ( 1 6 ) . . . . Södra skånska infanteriregementet (I 7) . . . . Upplands regemente (I 8) Kronobergs regemente (111) Jönköpings-Kalmar regemente (I 12) Dalregementet (I 13) Hälsinge regemente (I 14) Älvsborgs regemente (I 15) Hallands regemente (I 16) Bohusläns regemente (I 17) Gotlands infanteriregemente (I 18) Norrbottens regemente (I 19) Västerbottens regemente (I 20) Västernorrlands regemente (I 21) Livregementet till häst ( K l ) Norrlands dragonregemente (K 2) Livregementets husarer (K 3) Skånska pansarregementet (P 2) Södermanlands pansarregemente (P 8) Skaraborgs pansarregemente (P 4) Göta artilleriregemente (A 2) Norrlands artilleriregemente (A 4) Norrbottens artillerikår (A 5) Smålands artilleriregemente (A 6) Gotlands artillerikår (A 7) Bodens artilleriregemente (A 8) Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2) Skånska luftvärnskåren (Lv 4) | Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) I Svea ingenjörkår (Ing 1) ! Göta ingenjörkår (Ing 2) j Bodens ingenjörkår (Ing 3) I Signalregementet (S 1) | Svea t r ä n g k å r (T 1) Göta trängkår (T 2) I Norrlands t r ä n g k å r (T 3) | Skånska trängkåren (T 4) Tredje intendenturkompaniet (Int 3) Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader Summa kronor Avrundat belopp

Prisläget V» 1939 Kr. 231.000 231,000 231,000 231,000 231,000 231,000 j 231,000 | 231,000 231.000 231,000 231,000 231,000 231,000 231.000 231,000 231,000 231,000 231,000 148.500 226,900 198,000 239,200 239,200 239,200 235,200 235.200 111,400 218,600 119,550 226.800 284.600 284.600 132,000 132,000 210,350 210,350 140,300 222,800 272,300 247,500 272.300 272,300 33.000

Avskrivningsbehov

Prisläget 1941 Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget 1941 Kr.

308,000 !! 308,000 i 308,000 1 308,000 ! 308,000 j 308,000 308,000 308,000 308,000 I 308,000 308,000 308,000 i 308,000 i 308,000 308,000 308,000 308,000 308,000 198,000 302,500 i 264,000 319,000 319,000 319,000 j 313.500 313,500 148,500 291,500 159,500 302.500 379,500 379,500 176,000 176,000 280,500 280,500 187,000 297,000 363,000 330,000 363,000 363,000 44,000

115.500 i 115,500 | 115,500 ! 115,500 115,500 115.500 ' 115,500 115,500 115,500 115,500 115,500 115,500 115,500 115.500 115.500 115,500 115,500 115,500 74,250 113,450 99,000 119,600 119,600 119,600 117,600 117.600 55,700 109,300 59,775 113,400 142,300 142.300 66,000 66,000 105,175 105,175 70.150 111.400 136,150 123,750 136.150 136,150 16,500

154,000 154.000 154,000 154,000 154,000 154,000 154,000 154.000 154,000 154,000 154,000 154,000 154,000 154,000 154,000 154,000 154.000 154,000 99,000 151.250 132,000 159,500 159.500 159.500 156.750 156,750 74,250 145.750 79,750 151.250 189,750 189,750 88,000 88,000 140,250 140,250 93.500 148,500 181,500 165,000 181,500 181,500 22,000

VT

279,300 744,800 558,600 9,868,750 113,158,300 4,934,375 9,870.000 13,160.000 i 4,935,000

VT

372,400 6,579,150 6,580,000

363 Bilaga 57. Sammanställning av särskilda byggnadsbehov. Beräknad kostnad 1 Bilaga

58 59 60

S 64 65

Erforderliga byggnads- ni. fl. arbeten vid

Prisläget | Prisläget Vt 1939 V» 1941 Kr. Kr.

Krigsskolan, Karlberg 70,000 Infanteriskjutskolan, Rosersberg 635,000 Ridskolan, Strömsbolm 710,000 Artilleriskjutskolan, Skillingaryd . . . . 700,000 Luftvärnsskjutskolan, Väddö 590,000 Infanteriets ocli kavalleriets officersaspirantskola, Karlstad 1,060,000 Gudhems remontdepå . . . . 80,000 Försvarssväsendets läroverk, Uppsala. . 1,310,000 Ändringsarbeten i infanteriets officersaspirantskolas nuvarande lokaler, Karlstad 38,000 Verkstäder vid Skånska pansarregem e n t e t , Hälsingborg 750,000 Verkstäder vid Södermanlands pansarregemente, Strängnäs 750,000 Summa kronor 6,693,000 Avrundat belopp 6,690,000

Avskrivningsbehov Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

90,000 850,000 945,000 940,000 780,000

35,000 320,000 350,000 405,000 295,000

45,000 420,000 470,000 530.000 390,000

1,420,000 100,000 1,750,000

530,000 40,000 655,0C0

710,000 50,000 875,000

50,000

19,000

25,000

1,000,000

375,000

500,000

1,000,000

375,000

500,000

8,925,000

3,399,000

4,515,000

8,930,000 ' 3,400,000

4,520,000

Bilaga 58. Krigsskolan, Karlberg. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. in.

Prisläget VT 1939 Kr.

Prisläget 1941

VT

Kr.

Avskrivningsbehov Prisläget Prisläget VT 1939 j »/» 1941 Er. Kr. | ;

•

!

Utökning av matsalsbygguad m. m. . . . Förråd Expedition samt lektionsrum . Planerings- och installeringsarbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader

33,750 3,000 18,750 8,400 3,900

5,200

1,950

2,600 |

Summa kronor

67,800

90,400

33,900

45,200

Avrundat belopp

70,000

90,000

35,000

45,000

45,000 4,000 25,000 11.200

16,875 1,500 i

22.500 ! 2,000

4,200

5,600 |

364 Bilaga 59. Infanteriskjutskolan, Rosersberg. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

Bostäder för 2 officerare Bostad för 1 underofficer Förläggning för arméns gasskyddsskola . . . . Matsalsbyggnad för 90 m a n Lektionssalar med lärarrum Förrådslokaler Exercishus för övningskompaniet Diverse iståndsättningsarbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Kr. 180,000 45,000 15,000 81,000 82,500 18,750 24,000 131,250 22,500

Avskrivningsbehov Prisläget | VT 1941 1

Kr.

Prisläget VT 1939 Kr.

240,000 60,000 20,000 108,000 110,000 25,000 32,000 175,000 30,000

90,000 22,500 7,500 40,500 41,250 9,375 12,000 65.625 11,250

120,000 ; 30,000 i 10,000 1 54,000 1 55,000 1 12,500 16,000 87,500 15,000 !

Kr.

36,000

48,000

18,000

24,100 i

Summa kronor

636,000

848,000

318,000

424,000 j

Avrundat belopp

635,000

850,000

320,000

420JXM) :

Bilaga 60. Ridskolan, Strömsholin. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. ni.

Avskrivning8behof Prisläget ! Prisläget VT 1941 1939

Prisläget VT 1939 Kr.

VT

Prisläget 1941 Kr.

VT

Kr.

Kr.

N y t t ridhus Vinterboning av stall Manskapsförläggning, 80 man Bostäder för stallpersonal m. fl Inredning av bostäder för redogörare och expeditionsunderofficer Inredning av marketenteri Matsalsbyggnad Stall för 30 hästar Skostall Utvändiga rörtekniska och elektriska arbeten m. m Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å förestående beräknade kostnader

225,000 37,500 78,000 37,500

300,000 50,000 104,000 50,000

112,500 18,750 39,000 18,750

150,000 25,000 52,000 25,ö00

7,500 15,000 112,500 58,500 28,500

10,000 20,000 150,000 78,000 38,000

3,750 7,500 56,250 29,250 14,250

5,000 10,000 75,000 ! 39,000 J 19,000 ;

67,500

90,000

45,000 i

40,000

53,400

20,000

26,"00 '

Summa kronor

707,500

943,400

353,750

471, '00 I

Avrundat belopp

710,000

350,000

470,(00

i

365 Bilaga 61. Art ill eriskj ut skolan, Skillingaryd. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. ni.

Ayskrivn in gsbeh o v

VT

Prisläget 1939 Kr.

Prisläget VT 1941 Kr.

Expeditionsbyggnad Förläggning för 4B elever Skolbyggnad Intendenturverkstad m. m Chefsbostad Bostäder för officerare Bostad för underofficer Bostäder för förvaltningspersonal Garage Intendentur- och tygförråd Ammunitionsförråd Diverse iståndsättningsarbeten Väg- och planeringsarbeten Utvändiga rörtekniska arbeten Utvändiga elektriska arbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader

31,500 202,500 11,300 15,000 75,000 90,000 15,000 60,000 66,000 7,500 7,500 15,000 59,600 29,800 11,900

42,000 270,000 15,000 20,000 100,000 120,000 20,000 80,000 88,000 10,000 10.000 20,000 79,500 39,750 15,900

41,900

55,850

23,965

31,360

Summa kronor

739,500

986,000

423,415

557,010

5 % avdrag för läge i södra Sverige

Prisläget 1939 Kr.

VT

15,750 101,250 5,650 7,500 37,500 45,000 7.500 30,000 33,000 3,750 3,750 7,500 59,600 29,800 11,900

Prisläget 1941 Kr.

VT

21,000 135,000 7,500 10,000 50,000 60,000 10,000 40,000 44,000 5,000 5,000 10,000 72,500 39,750 15,900

34,900

46,500

19,970

26,130

Summa kronor

704,600

989,500

403,445

530,880

Avrundat belopp

700,000

940,000

405,000

530,000

Bilaga 62. Luftvärnsskjutskolan, Yäddö. Boräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. m.

Avskrivningsbcbov

Prisläget 1939

Prisläget VT 1941

Kr.

Kr.

Prisl ägot VT 1939 Kr.

Manskapsförläggning, baracker Förläggning för officerare och underofficerare Matsalsbyggnad för officerare Underofficersmäss Förrådsbyggnad V a r m g a r a g e för 10 bilar Lektionssalar Planerings- och installeringsarbeten Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k förestående beräknade kostnader

75,000 225,000 75,000 37,500 7,500 30,000 22,500 80,400

100,000 300,000 100,000 50,000 10,000 40,000 30,000 107,200

37,500 112,500 37,500 18,750 3.750 15,000 11,250 40,200

33,600

44,800

16,800

22,400

Summa kronor

586,500

782,000

293,250

391,000

A v r u n d a t belopp

590,000

780,000

295,000

390,000

VT

Prisläget 1941 Kr.

VT

50,000 150,000 50,000 25,000 5,000 20,000 15,000 53,600

366 Bilaga

63.

Infanteriets och kavalleriets offlcei'saspirantskola, Karlstad. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten ni. ni.

Prisläget 1939

Prisläget V» 1941

Kr.

Kr.

VT

F ö r l ä g g n i n g f ö r 400 m a n L e k t i o n s s a l a r , 9 st. Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % å f ö r e s t å e n d e b e r ä k n a d e kostnader Summa kronor Avrundat belopp

900,000 I 1,200.000 101,300 135,000

Aväkrivn ingsbeb o v Prisläget 1939

VT

Prisläget 1941

VT

Kr.

Kr.

450,000 50,650

600,000 07.500

60,100

80,200

30,050

40,100

1,061,400

1,415,200

530,700

1.060,000 | 1,420,000

530,000

710,000

Bilaga

64.

Gudhems remontdepå. Beräknad kostnad Prisläget VT 1939

Erforderliga byggnadsarbeten ni. m.

Vinterboning av stallar B o s t ä d e r för e n underofficer skötare

Avskrivningsbehov

Prisläget 1941

Prisläget VT 1939

Prisläget VT 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

37,500

50,000

18,750

-25,000 25,000

VT

samt

3 häst-

37,500

50,000

18,750

Summa

kronor

75,000

100,000

37,500

50.000 Avrundat

belopp

80,000

100,000

40,000

50.000 Bilaga

65.

Försvarsväsendets läroverk, Uppsala. Beräknad kostnad Erforderliga byggnadsarbeten m. ni.

Prisläget 1939

Prisläget »/T 1941

Prisläget VT 1939

Prisläget '/T 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

885,000

1,180,000

442,500

590,000

75,000

100,000

37,500

50,000

105,000 75,000 67,500 30,000

140,000 100.000 90,000 40,000

52,500 37,500 33,750 15,000

70,000 50,000 45.000 20,000

74,200 1,311,700 1,310,000

99,000

37,100

49,500 874,500 875,000

VT

Skolbyggnad O m ä n d r i n g vid A U S etablissement av: a) k a n s l i b y g g n a d e n till f ö r l ä g g n i n g s l o k a l e r b) u n d e r o f f i c e r s b o s t ä d e r till f ö r l ä g g n i n g s lokaler c) m a t s a l s b y g g n a d e n d) b a d h u s e t e) m a r k e t e n t e r i e t Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 % k f ö r e s t å e n d e b e r ä k n a d e kostnader Summa

kronor

Avrundat belopp

Avskrivningsbehov

1,749,000

655,850

1,750,000

655,000

367 Avd. V. I.

Marinens organisation. Krigsorganisationen.

I huvudprinciperna för marinens krigsorganisation förutsättas inga förändringar bliva vidtagna. Organisationen kommer sålunda även i fortsättningen att bestå av — förutom marinledningen — dels i vidare mening operativa stridskrafter nämligen kustflottan, beroende på läget eventuellt uppdelad i flera operativa sjöstyrkor, samt vissa rörliga kustartilleristridskrafter, dels mera lokalt betonade stridskrafter och organ hänförda till de olika marindistrikten. Organisationen framgår i stora drag av följande tablå: Ope rativa stridskrafter

Marindistrikt

Marindistriktschef i Härnö- Hemsö kustartilleriförsvar sand Lokala sjöstridskrafter Gustafsviks örlogsdepå Härnösands kustartillcridctaeheiuent

Ostkustens

Marindistriktschef i Stockholm Stockholms örlogsstation Stockholms örlogsvarv Vaxholms kustartilleriregemente

Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar Lokala sjöstridskrafter

GotJands

Marindistriktschef i Visby Fårösunds förrådsdepå. Gotlands kustartillerikår

Gotlands kustartilleriförsvar Lokala sjöstridskrafter

Sydlkustens

Marindistriktschef i Karlskrona Karlskrona örlogsstation Karlskrona örlogsvarv Karlskrona kustartilleriregeniento

Blekinge kustartilleriförsvar Lokala sjSstridskrafter

Öresunds

Marindistriktschef i Malmö

(Lokala kustartilleriförband) Lokala sjöstridskrafter

Västkustens

Marindistriktschef i Göteborg Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar Göteborgs örlogsdepå Lokala sjöstridskraftcr Älvsborgs kustartilleriregenicntc

06 S-.

c •3 o

ti

"* :oM p

c3

go

3>

Bä

40 99 O 55

bD

:o

M

Lokala stridskrafter

Norrlandskustens o :o

Fasta anläggningar m. ni.

Härtill komma vissa utbildningsanstalter, vilkas verksamhet avses pågå under mobilisering. De i tablån angivna lokala sjöstridskrafternas sammansättning varierar med olika krigsfall. Sjökrigs- och kustartillerimaterielens omfattning framgår av vederbörliga avsnitt under ^Flottan» respektive »Kustartilleriet». Beträffande krigsorganisationens närmare utformning i övrigt hänvisas till särskild hemlig del.

11. A. Chefen för marinen och

Fredsorganisationen.

Marinens ledande organ.

amiralitetet.

Chefen för marinen är för närvarande jämväl chef för sjöofficerskåren. Då chefen för marinen icke under alla förhållanden skall vara sjöofficer, är detta chefskap i viss mån oegentligt, övriga befälskårer inom marinen hava sina särskilda chefer. Genom att föra samtliga flaggmän på särskild stat skulle befattningen som chef för sjöofficerskåren ej behöva läggas på den äldste flaggmannen utan kunna åläggas annan lämplig befattningshavare, nämligen chefen för marinstaben. Även ur flera andra synpunkter synes det lämpligt att sammanföra chefen för marinen jämte övriga beställningshavare av flaggmans (generalspersons) grad vid flottan och kustartilleriet till en särskild stat, a m i r a l i t e t e t . Skäl härför är bland annat, att vissa av de befattningar, för vilka lönerna äro avsedda, kunna komma att tillsättas från antingen det ena eller det andra vapenslaget. Beträffande vilken personal, som bör hänföras till amiralitetet, torde följande böra framhållas: I det föregående har anförts, att för beställningshavare i lönegraden Ob 2 bör tillskapas en ny tjänstegrad, liggande mellan den nuvarande generalmajors-(konteramirals-) graden och överste-(kommendörs-) graden. Denna nya tjänstegrad föreslås skola benämnas »generalmajor av 2. graden» respektive »konteramiral av 2. graden». Då samtliga flottans och kustartilleriets officerare i lönegrad Ob 2 sålunda komma att vara flaggmän (generalspersoner), böra de också tillhöra amiralitetet. Till amiralitetet bör jämväl hänföras marinöverintendenten. Amiralitetets stat bör i enlighet med det anförda få följande utseende: 1 Lönegrad

B e s t ä l l n i n g _ 1 Chef för marinen » » marinförvaltDingen >> » kustflottan » » Ostkustens marindistrikt » » Sydkustens marindistrikt Inspektör för kustartilleriet Chef för marinstaben » » Västkustens marindistrikt » » Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar » » Blekinge kustartilleriförsvar » » Karlskrona örlogsvarv Marinöverintendenten

i Ob 4 Ob 3 Ob 3 Ob 3 Ob 3 Ob 3 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2 Ob 2

369 Marinstaben.

I och med att chefen för kustartilleriet ersatts av en inspektör för vapnet, hava vissa av de ärenden, som hittills handlagts av chefen för kustartilleriet, överflyttats på marinstaben. Chefen för marinstaben bör, såsom för närvarande, vara placerad i lönegrad Ob 2 med fyllnadsarvode till lönegrad Ob 3. För att minska chefens för marinstaben arbetsbörda har i samband med omläggningen av kustartilleriets ledning inrättats en särskild souschefsbefattning, vilken innehaves av en kustartilleriofficer. Härför bör avses en beställning i lönegrad Oa6. Såsom tidigare angivits, bör chefen för marinstaben (vilken alltid avses vara sjöofficer) vara chef för sjöofficerskåren. I samband med överförandet av vissa kustartilleriärendens handläggning från chefen för kustartilleriet till marinstaben synes en rationalisering av ärendenas fördelning och handläggning böra göras. Ett steg i denna riktning synes vara tillskapandet av en särskild utbildningsavdelning. Denna skall handhava utbildningsfrågor för såväl flottan som kustartilleriet, givetvis utan att därigenom försvåra eller hindra initiativ eller verksamhet beträffande hithörande områden hos de olika inspektörerna. Till denna avdelning överflyttas sålunda ärenden främst från nuvarande organisations- och personalavdelningarna. Med den omfattning vissa avdelningar komma att erhålla anses det erforderligt att för dem upptaga en yngre regementsofficer såsom assistent. Införandet av en särskild inspektör för förbindelseväsendet har ifrågasatts. De uppgifter, som skulle tillkomma denne, torde emellertid i huvudsak kunna handläggas inom marinstabens förbindelseavdelning, varvid åt å avdelningen tjänstgörande regementsofficer instruktionsledes böra uppdragas vissa åligganden och lämnas särskilda befogenheter, i tillämpliga delar anknytande till tjänstegrensinspektörernas uppgifter och verksamhet. Den för sjövärnskåren (förutvarande frivilliga motorbåtskåren) erforderliga militära personalen, en pensionerad regementsofficer med arvode (3,600 kronor) och en stamofficer, kompaniofficer, bör upptagas bland i marinstaben tjänstgörande personal, med hänsyn till att expeditionen är förlagd i anknytning till marinstaben. Ledandet av den statliga isbrytningsverksamheten, som under vanliga fredsförhållanden utövats från sjöförsvarets kommandoexpedition, har under försvarsberedskapstiden åvilat chefen för marinen. Enär detta under krig och försvarsberedskap är ofrånkomligt på grund av isbrytningsverksamhetens samband med övrig marin verksamhet, tala alla skäl för att isbrytningsverksamheten även i fredstid ledes av chefen för marinen. För handläggning av hithörande ärenden avses en med verksamheten förtrogen officer — vanligen en förutvarande chef å isbrytarfartyg — tjänstgöra i marinstaben. Personalbehovet för marinstaben beräknas på sätt nedanstående tablå angiver, varvid å samtliga avdelningar beräknats officerare från såväl flottan som kustartilleriet. 2 4 — 2440 41

370 Aktiv personal Regementsofficerare Chef, lönegrad Ob 2 Souschef Expeditionen Operationsavdelningen Förbindelseavdelningen Organisationsavdelningen Personalavdelningen Utbildningsavdelningen Bibliotek

l1)

Summa 8)

Pensionerad personal

Kompaniofficerare

Underofficerare

Officerare

Underofficerare

—

—

—

—

— — — —

23) 2 26) 1 l7)

3 ) 68) 36) 66) 35) 27)

—

—

— —

2 ) 24) 1 1 1 1 1

—

— 2 1 1

) Överste ur kustartilleriet. ) Särskild expeditionsofficer (pensionerad officer) är n u m e r a införd. P å grund härav uppföres icke någon adjutant hos chefen för marinstaben å expeditionen. Å expeditionen redovisas dels en pensionerad regementsofficer och en stamofficer, avsedda för sjövärnskåren, dels en pressofficer, dels en officer för handläggning av isbrytningsärenden. Den sistnämnde kan vara regementsofficer. s ) Av å operationsavdelningen tjänstgörande officerare avses sammanlagt 2 vara från kustartilleriet. *) Varav en officer för underrättelsedetaljen. s ) Varav en officer från kustartilleriet. 6 ) Av det sammanlagda antalet officerare å avdelningen avses två vara från kustartilleriet. Bland kompaniofficerarna avses en tillhöra marinintendenturkåren. H a n avses tillika tjänstgöra såsom redogörare vid marinstaben. 7 ) Av det sammanlagda antalet officerare å avdelningen avses en vara från kustartilleriet. 8 ) Av sammanlagda antalet stamofficerare äro 23 sjöofficerare, 8 kustartilleriofficerare och 1 intendenturofficer. 2

Förutom ovannämnd personal böra i marinstaben tjänstgöra ett antal stabsutbildade yngre officerare såsom aspiranter. Antalet beräknas till omkring 5 sjöofficerare och 1—2 kustartilleriofficerare. Av dessa aspiranter beräknas en för utbildning tjänstgöra i försvarsdepartementets kommandoexpedition. Å operationsavdelningen beräknas för ständig tjänstgöring en kompaniofficer ur flygvapnet. I marinstaben tjänstgör jämväl i viss utsträckning adjutanten hos chefen för marinen. Särskilt juridiskt biträde har icke beräknats för marinstaben. Det har nämligen förutsatts, att någon av marinförvaltningens tjänstemän med erforderlig juridisk kompetens skall tillhandagå även övriga till marinledningen hörande organ, som skola hava sina lokaler i samma byggnad som marinförvaltningen, med utredningar och utlåtanden i frågor av rättslig natur. Såsom biträde å expeditionen beräknas ett kanslibiträde (lönegrad Ca 7). I samband med att marinledningen inflyttar i nyuppförd byggnad förutsattes en centralisering av skrivbyråernas verksamhet kunna ske för marinstaben och inspektionsmyndigheterna m. fl. För byrån beräknas till en början samma personal som den för närvarande för marinstaben upptagna, utökad med 3 kontorsbiträden (lönegrad MEo 4, varav 2 för närvarande upptagna i personalförteckningen för inspektören för kustartilleriet).

371 Inspektören för

kustartilleriet.

I proposition (nr 189) till 1941 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, att den dåvarande befattningen som chef för kustartilleriet skulle utbytas mot en befattning som inspektör för kustartilleriet. Kiksdagen beslöt i överensstämmelse härmed. Inspektörens för kustartilleriet åligganden m. m. — såsom de i anslutning till i nämnda proposition gjorda uttalanden kommit till uttryck i för inspektören gällande instruktion — kunna sammanfattas sålunda. Han är, i vad på honom ankommer, ansvarig för att kustartilleriets personal bibringas den utbildning, som motsvarar dess uppgifter i fred och krig, ävensom att kustartilleriets materiel och utrustning m. m. är av lämplig och tidsenlig beskaffenhet samt befinner sig i krigsdugligt skick. Tillika och i anslutning härtill handhaver han frågor rörande kustartilleriets utbildning, övningar och verksamhet i övrigt, dess materiel, organisation och utrustning m. m. Härjämte inispekterar han utbildning, övningar och verksamhet i övrigt inom kustartilleriet och tillser, att för kustartilleriet gällande bestämmelser följas, ävensom att erforderlig enhetlighet i utbildningen förefinnes kustartilleritruppförbanden emellan. Med avseende å kustartilleriets materiel och utrustning m. m. inspekterar han denna med hänsyn till såväl krigsduglighet som underhåll, skötsel och vård. Slutligen är inspektören för kustartilleriet chef för kustartilleriets personal. Någon ändring i inspektörens för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning synes i stort sett icke erforderlig. Utredningen förutsätter sålunda, att en inspektör för kustartilleriet med i huvudsak nuvarande befogenheter och ansvar alltjämt skall finnas inom marinledningen. Inspektören för kustartilleriet beräknas liksom hittills vara generalsperson i lönegraden Ob 3. Beställningen bör uppföras å staten för amiralitetet. För att biträda inspektören för kustartilleriet i hans ämbetsutövning står till hans förfogande en stab under ledning av en regementsofficer såsom stabschef. För staben äro elärjämte för närvarande beräknade en regementsofficer (souschef i staben) ocli fyra kompaniofficerare (adjutanter), ävensom expeditionspersonal, omfattande tre underofficerare, en pensionerad officer i arvodesbefattning (expeditionsofficer), en pensionerad underofficer i arvodesbefattning (registrator) samt två kontorsbiträden. I anslutning till den utvidgning av kustartilleriet, som föreliggande organisationsförslag innebär, med ty åtföljande ökade arbetsuppgifter, bör inspektörens stab i viss utsträckning förstärkas och i enlighet med vunna erfarenheter givas en fastare organisation. Endast härigenom ernås den planmässighet och stadga i stabsarbetet, som är en nödvändig förutsättning för dess effektiva bedrivande. Sålunda bör arbetet i staben i överensstämmelse med inspektörens åligganden fördelas å tre avdelningar, en personal- och organisationsavdelning, en utbildningsavdelning och en materiel- och befästningsavdelning.

372 Med avseende å expeditionspersonalen föreslås ingen annan ändring än att de tvenne nu befintliga kontorsbiträdena, som ovan nämnts, överföras till en för marinledningen gemensam skrivbyrå. I anslutning till det ovan anförda beräknar utredningen personalbehovet för inspektörens för kustartilleriet stab sålunda: 1 regementsofficer, stabschef, tillika avdelningschef, 1 regementsofficer, avdelningschef, 1 kapten, avdelningschef, 6 kompaniofficerare, adjutanter, 3 underofficerare, expeditionsunderofficerare, 1 pensionerad officer, expeditionsofficer, samt 1 pensionerad underofficer, registrator. Inspektören för kustartilleriet jämte staben benämnas med ett gemensamt namn »kustartilleriinspektionen». Övriga inspektionsmyndigheter.

Inspektören för sjöartilleriet. Hittills har det ålegat i huvudsak marinförvaltningen (främst dess artilleriavdelning) att följa den tekniska utvecklingen av artilleriet och lämna tekniska anvisningar för artilleriutbildningen. P å sjöstyrkorna har viss artilleristisk sakkunskap förelegat endast i chefens : för kustflottan stab. Denna stab har sålunda hittills haft att i hög grad bära ansvaret för ledandet och utvecklandet av yrkesutbildningen vid sjöartilleriet. Med nuvarande organisation finnes följaktligen icke någon direkt målsman för artilleriutbildningen. Olägenheten härav har vid olika tillfällen framträtt. Det kan givetvis icke vara riktigt att belasta en operativ befälhavare som chefen för kustflottan med alla spörsmål rörande artilleriutbildning, den detaljerade tekniska och taktiska granskningen av alla artilleriskjutningar o. s. v. I stället synes böra tillskapas en särskild målsman för sjöartilleriet, med huvudsaklig uppgift att följa utvecklingen av detta artilleri, att utarbeta planer för artilleriutbildningens enhetliga och rationella bedrivande, att verkställa inspektioner av ombord och i land förlagda kurser och skolor för artilleripersonalen, att sammanställa vunna erfarenheter och skjutresultat från sjöstyrkorna och utbildningsanstalterna samt tillvarataga vunna erfarenheter och omsätta desamma i förslag till instruktioner och föreskrifter m. m. Det bör vidare åligga en sådan målsman att föra rullor över specialutbildad artilleripersonal och uppgöra förslag till dennas tjänstgöring m. m. samt att i allmänhet vid speciella artilleriskolor ombord föra befälet och leda och övervaka utbildningen. Utredningen föreslår sålunda, att en särskild befattning såsom inspektör för sjöartilleriet inrättas. Denne inspektör bör ingå i marinledningen och därvid intaga samma ställning som enligt nuvarande instruktion tillkommer övriga tjänstegrensinspektörer. Inspektören för sjöartilleriet, som bör vara kommendör (lönegrad Oa6), bör biträdas av tvenne adjutanter, en med specialutbildning såsom flackbane-

373 artillerist och en som luftvärnsartillerist. Den ene bör om möjligt vara tekniskt utbildad, den andre stabsutbildad. För tjänstgöring å expeditionen avses en pensionerad underofficer. Inspektören för torped- och undervattensbåtvapnen. Den nuvarande befattningen såsom inspektör för undervattensbåtvapnet bör enligt utredningens mening omändras till en för torped- och ubåtvapnen gemensam inspektörsbefattning. Beträffande torpedvapnet gäller liksom för artilleriet, att någon särskild målsman med uppgift att samordna de tekniska och taktiska synpunkterna på utbildningsfrågor, exercisreglementen, skjutinstruktioner o. s. v. icke finnes. Även här har det varit dels marinförvaltningens torpedavdelning, dels chefens för kustflottan stab, som närmare kommit att sysselsättas med hithörande frågor. För undervattensbåtvapnet har den sedan 1918 förefintliga inspektionen uträttat ett mycket värdefullt arbete och kunnat skänka stadga och kontinuitet åt handläggandet av utbildningsfrågor och deras samband med personal- och materielspörsmål m. m. Effektivast vore tvivelsutan att inrätta en ny inspektion för torpedvapnet vid sidan av inspektionen för undervattensbåtvapnet. Mycket synes dock stå att vinna genom ett sammanförande åtminstone tills vidare av de båda torpedvapnen, det under vattnet och det på vattnet, under samma inspektion. Härigenom skulle den erfarenhet, som inspektörsorganisationen förvärvat beträffande ubåtvapnet, också utan vidare komma torpedvapnet till godo. Eventuellt torde åt inspektören jämväl kunna uppdragas vissa befogenheter beträffande övervakande etc. av marinens dykeritjänst. Som inspektör för det sammansatta vapnet bör kunna utses antingen torpedeller ubåtsutbildad kommendör (lönegrad Oa 6). Till hans förfogande böra stå dels en regementsofficer såsom assistent med föregående vapentjänst inom den av här berörda tjänstegrenar, som inspektören icke tillhört, dels två adjutanter med erfarenhet, den ene beträffande ubåtvapnet, den andre beträffande tjänsten och utbildningen å övervattenstorpedfartygen. I analogi med vad som föreslagits beträffande adjutanterna hos inspektören för sjöartilleriet bör den ene adjutanten vara stabs-, den andre tekniskt utbildad. I inspektörens expedition bör vidare tjänstgöra en pensionerad underofficer. Det förutsattes att såväl torped- som ubåtskolor i allmänhet komma att ordnas inom kustflottan, men att inspektören antingen skall kunna beordras att under dennas chef leda viss slags utbildning eller i varje fall genom inspektioner o. s. v. följa densamma samt tillhandagå med synpunkter och erfarenheter för erhållande av bästa utbyte av utbildningen. De hos inspektören tjänstgörande adjutanterna böra som regel under skolperioden tjänstgöra i instruktionsofficers- eller adjutantsbefattning hos vederbörande skolchef (förbandschef). Inspektören för minväsendet. Medan minsvepnings väsendet till följd av ett allt starkare framträdande behov år 1933 erhöll en egen målsman i och med tillsättandet av inspektören

374 för minsvepningsväsendet, har minvapnet i likhet med torpedvapnet hittills saknat sådan. På samma sätt som för detta vapen ha marinförvaltningens minavdelning och chefens för kustflottan stab varit de av hithörande utbildnings- m. fl. frågor närmast intresserade och berörda. Man har emellertid icke kunnat undgå att konstatera, att minvapnet i avsaknad av en för dess utveckling i olika hänseenden ansvarig målsman icke alltid kunnat följa med i utvecklingen. Det givna sammanhang som existerar mellan mintjänsten och minsvepningstjänsten gör, att det synes lämpligt att sammanföra dessa båda tjänstegrenar under en inspektör, inspektören för minväsendet. Med minväsendet menas i detta sammanhang flottans minväsende. Till detta avses emellertid hänföras allt, som berör okontrollerbara mineringar med därför avsedd materiel samt minsvepningstjänsten med dess materiel, under det att till kustartilleriet hänföras de kontrollerbara mineringarna med deras materiel. För kustartilleriets minvapen är inspektören för kustartilleriet inspektör. Inspektören för minväsendet förutsattes vara sjöofficer av kommendörs grad (lönegrad Oa 6). Han bör biträdas av två adjutanter, en för minvapnet och en för minsvepningstjänsten. Den ene av dessa bör vara tekniskt, den andra stabsutbildad. I inspektörens expedition bör därjämte även tjänstgöra en pensionerad underofficer. Inspektören bör, biträdd av erforderlig personal ur inspektionen samt en miningenjör, utöva ledningen av särskild sammandragen skolavdekning för min- och minsvepningsutbildningen. Han bör slutligen i likartad onafattning för båda verksamhetsgrenarna handlägga utbildningsspörsmål, ärenden rörande personal och materiel m. m. Inspektören för minväsendet avses jämväl skola vara ordförande i fartygsuttagningskommissionen. Utredningen anser sig icke bora närmare ingå på frågan om fart}^gsuttagningskommissionens uppgifter och organisation. Frågan härom torde nämligen komma att upptagas till behandling av de sakkunniga för revision av gällande rekvisitionslagstiftning. Marinöverdirektören, marinöverintendenten samt marinöverläkaren. I fråga om marinöverdirektörens, chefens för marinintendenturkåren samt marinöverläkarens funktioner som inspektörer var inom sin tjänstegren samt såsom chefer för respektive personalkårer förutsätter utredningen ingen principiell förändring gentemot vad som gäller enligt nuvarande organisation. Det synes dock utredningen vara lämpligt att återinföra benämningen marinöverintendent i stället för chef för marinintendenturkåren, då sistnämnda titel icke ger uttryck för annat än en mindre del av de befattningshavaren åliggande uppgifterna, Att den militära titeln blir en annan — konteramiral av 2. graden — torde här lika litet som då det är fråga om generalintendenten, vars militära titel är generalmajor, vara av betydelse.

375 B. Marindistrikten. Organisationen i allmänhet.

Den utveckling av marindistriktsorganisationen, som genomfördes som följd av 1936 års försvarsbeslut, har varit av största betydelse för funktionerandet av den marina beredskapen under de senaste åren. Tack vare att denna organisation hunnit vara i verksamhet under några år, hade förberedelsearbetet kunnat genomföras, och de lokala sjöförsvarsorganen voro i stort sett väl beredda för lösandet av sina uppgifter. Vissa av dessa hava blivit mer omfattande än som beräknats, exempelvis sjöfartskontrollen. Det inbördes förhållandet mellan flottans och kustartilleriets organ och anstalter under fred och krig inom de olika marindistrikten har varit reglerat genom särskilda föreskrifter, vilka efter hand måst kompletteras och utvecklas under beredskapstiden. Såsom i propositionen nr 189/1941 angående vissa spörsmål rörande kustartilleriets ställning i försvarsorganisationen framhållits, bör n u en mera definitiv lösning åvägabringas beträffande dessa frågor. Organisationen av marinens olika organ och anstalter inom marindistrikten bör uppgöras efter så vitt möjligt ensartade grunder, därvid enligt utredningens mening i stort sett följande principer böra vara vägledande. Krigs- och fredsorganisationerna böra bringas till största möjliga överensstämmelse. Beträffande befälsförhållandena under krig må emellertid erinras om att enligt gällande instruktion för överbefälhavaren för rikets försvarskrafter denne äger att för visst fall och ifråga om särskild del av marinstridskrafterna vidtaga ändringar rörande ledningens utövande. För säkerställande av samverkan mellan marinstridski after inom vissa kustområden och andra stridskrafter i bakomvarande område kan sålunda ifrågakomma att upprätta gemensamt befäl, exempelvis genom att vissa kustartilleriförsvarsstridskrafter ställas under närmaste militärområdes- eller högre befälhavares befäl. Det bör med hänsyn härtill i fredstid sörjas för att militärområdesbefälhavare m. fl. erhålla kännedom om marina försvarsanstalter och planer för verksamheten etc. inom framförvarande marina försvarsområde. Normalt synes emellertid marindistriktschefen böra utöva den militära ledningen Över samtliga förband, organ och anstalter inom marindistriktet, vare sig de äro upprättade av flottan eller av kustartilleriet. Dessa förband m. m. äro: lokala sjöstridskrafter (lokalstyrkor, i fredstid fartygsdepåer); marindistriktets kustartilleriförsvar med däri ingående kustartilleriregemente eller -kår; örlogsstation eller örlogsdepå; samt örlogsvarv. Vad beträffar örlogsvarven torde marindistriktschefens befogenhet böra inskränkas till att omfatta åtgärder och ansvar för försvaret mot fientliga anfall samt viss befälsrätt över å varvet tjänstgörande militär och civilmilitär personal.

376 Ledningen av förbindelseväsendet inom marindistriktet utövas av i marindistriktsstaben ingående organ. Förbindelseväsendet intar sålunda icke någon självständig ställning. Marindistriktschefen direkt underställda böra vidare vara vissa sjukvårdsoch intendenturanstalter e t c , vilka äro gemensamma för två eller flera ovan angivna förband o. s. v., i den mån de icke lämpligare underställas någon marindistriktschefen underlydande myndighet. Bland annat, böra vissa förråd av likartad materiel och av samma förnödenheter sålunda i görligaste utsträckning sammanföras under gemensam ledning. Härvid åsyftas i främsta rummet lager av förläggningsutrustning, livsmedel och sjukvårdsartiklar, som förvaras i större förråd för att utlämnas vid mobilisering och för att ersätta avgång på grund av förbrukning. Såsom dylika förråd räknas i detta sammanhang icke uppbörder av persedlar eller förnödenheter, som äro utplacerade att användas vid viss inrättning eller anläggning. Under marindistriktschefen torde vidare böra stå ett särskilt organ, som omhänderhar fastighetsförvaltningen inom marindistriktet. Hittills har organisationen varit den, att örlogsvarvets byggnadsdepartemient handhaft icke blott varvet tillhörande byggnader, kajer, vägar m. m. utan jämväl övriga fastigheter etc. som tillhöra marindistriktet. Härifrån hava dock varit undantagna kustartilleriförsvarets (kustfästningens) fortifikatori ska anläggningar, kustartilleritruppförbandens kaserner och övriga fastigheter m. m., vilka under kommendanten handhafts av fästningens fortifikationsförvaltning. örlogsvarvens byggnader och övriga fasta anläggningar böra på grund av sambandet mellan den industriella driften och byggnads-tekniska åtgärder alltjämt handhavas av ett respektive varv tillhörande organ. Men det synes ohållbart att såväl chefen för örlogsstationen i fråga om stationens byggnader som än mera marindistriktschefen beträffande marindistriktets fasta anläggningar och byggnader m. m. skall sakna såväl förvaltningsorgan som tillräckligt inflytande på fastighetsförvaltningen. Lämpligast synes i förevarande fall vara, att nuvarande fortifikationsförvaltningen inom kustfästning utvecklas till att bliva ett gemensamt förvaltningsorgan för marindistriktets samtliga utom örlogsvarven belägna byggnader, fastigheter, befästningar o. s. v. Härvid behöver icke göras någon ändring i de rådande befälsförhållandena. Fortifikationsförvaltningen förblir alltjämt underställd chefen för kustartilleriförsvaret i avseende å de förvaltningsärenden, som beröra kustartilleriförsvaret och kustartilleritruppförbandet, under det att fortifikationsförvaltningen i och för handläggande av byggnadsärenden, som beröra marindistriktet i övrigt är direkt underställd marindistriktschefen. Frågor rörande anmälande av medelsbehov för underhåll och fördelning av beviljande anslagsmedel (arbetsplan) böra föredragas för marindistriktschefen av chefen för fortifikationsförvaltningen efter samråd med övriga myndigheter, som disponera ifrågavarande byggnader och anläggningar. Ärenden rörande ny- eller tillbyggnader eller större ändringsarbeten böra likaledes avgöras av marindistriktschefen efter föredragning av fortifikationsbefälhavaren. Dessförinnan bör samarbete i förekommande fall hava ägt rum med den lokal-

377 disponerande myndigheten, som naturligtvis oftast även är initiativtagare i sådana ärenden och bör kunna direkt hos fortifikationsbefälhavaren begära förberedande utredningar och förslag. I spörsmål rörande arbetenas utförande böra fortifikationsbefälhavaren och nyssnämnd myndighet kommunicera direkt med varandra, varvid det kan vara lämpligt att utse viss befattningshavare hos myndigheten att upprätthålla sådan förbindelse med fortifikationsbefälhavaren och i vissa avseenden vara dennes ombud på platsen. Därest i frågor beträffande arbetenas utförande samförstånd ej skulle kunna uppnås mellan fortifikationsbefälhavaren och vederbörande myndighet, torde ärendet böra underställas marindistriktschefens prövning. Med hänsyn till att fortifikationsförvaltningens och fortifikationsbefälhavarens verksamhet till större delen kan beräknas falla inom kustartilleriförsvaret, bör förvaltningen vara förlagd i anslutning till övriga chefen för kustartilleriförsvaret underställda förvaltnings- och stabsorgan. Generellt förutsattes, att sådana reglementariska föreskrifter utfärdas beträffande förvaltningsverksamheten, att de olika förvaltningarna inom marindistriktet i huvudsak arbeta självständigt under sina närmaste chefer, så att marindistriktschefen, om ej annat med hänsyn till särskilda förhållanden föreskrivits, endast behöver handlägga sådana förvaltningsärenden, som äro av väsentlig betydelse för krigsberedskapen och den militära verksamheten inom marindistriktet. Marindistriktschefens ledande funktioner böra sålunda företrädesvis utövas genom meddelande av anvisningar och direktiv för förvaltningsverksamheten samt verkställande av inspektioner, varjämte han naturligtvis bör kunna inhämta de yttranden och påkalla de utredningar, som han finner erforderliga. Beviljade anslagsmedel böra i allmänhet ställas direkt till vederbörliga marindistriktschefen underordnade förvaltningsmyndigheters förfogande, dock att — där så befinnes lämpligt — fördelning av för marindistriktet avsedd andel av visst anslag, exempelvis sådant som användes inom olika förvaltningsområden, förutsattes kunna uppdragas åt marindistriktschefen. Beräkningar av medelsbehoven under stadigvarande anslag för materielens vidmakthållande och personalens underhåll m. m. böra göras av vederbörliga förvaltningsmyndigheter och ingivas genom marindistriktschefen. Fastställda stater samt av högre myndighet lämnade särskilda medelsanvisningar för tillgodoseende av viktigare behov böra likaledes passera marindistriktschefen. Frågor rörande större nyanläggningar eller utökningar av befintliga förråd av persedlar, materialier, ammunition och dylikt synas däremot böra handläggas av marindistriktschefen själv efter beredning av vederbörande underlydande chef. Förvaltningsärenden rörande marindistriktschefens egen stab behandlas givetvis där och avgöras av marindistriktschefen. Vid utövande av ledningen inom marindistriktet biträdes marindistriktschefen av en stab, marindistriktsstaben, under befäl av en stabschef och uppdelad på följande avdelningar: Avdelning E, expedition, i allmänhet under en pensionerad officer som expeditionsofficer;

378 Avdelning F, flottans avdelning, under en sjöofficer som chef, handlägger ärenden rörande flottan, d. v. s. sjöstyrkor, örlogsstation eller örlogsdepå, örlogsvarv, förbindelseväsende, sjöfart o. s. v.; Avdelning K, kustartilleriavdelning, under en kustartilleriofficer som chef, handlägger ärenden rörande kustartilleriförsvar, luftförsvar e t c ; Avdelning I, intendenturavdelning, under en intendenturofficer såsom chef, handlägger ärenden rörande intendenturtjänsten e t c ; Avdelning S, sjukvårdsavdelning, under en marinläkare som chef, handlägger ärenden rörande sjuk- och hälsovård. I marindistriktsstaben ingår vid handläggande av vissa personalärenden den till tjänsteställning främste av respektive inom marindistriktet tjänstgörande mariningenjörer, officerare vid marinintendenturkåren och marinläkare. I den mån icke annat föreskrives är stabschefen samtidigt chef för viss avdelning (under fred förutsattes tills vidare så överallt vara fallet). Vid mindre marindistriktsstab kunna flera avdelningar sammanföras under gemensam chef. För att tillförsäkra såväl marindistriktschefer som marindistriktens övriga myndigheter tillgång å juridisk sakkunskap har utredningen i förteckningen å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, upptagit arvoden till juridiska biträden. I den mån icke annat framgår av förteckningen, äro biträdena avsedda för samtliga marinens myndigheter inom marindistriktet. De särskilda marindistriktens organisation. I det följande kommer redogörelse att lämnas för den närmare utformningen av organisationen inom de olika marindistrikten. De med kustartilleriets organisation sammanhängande frågorna beröras endast i den mån sambandet här så kräver. I övrigt behandlas de under avsnittet om kustartilleriet. Sydkustens marindistrikt. Chefen för Sydkustens marindistrikt är i nuvarande organisation jämväl kommendant i Karlskrona fästning. Med hänsyn till den stora utvidgning av särskilt kustartilleristridskrafterna inom marindistriktet, som redan ägt rum och ytterligare föreslås, anser utredningen att sammanförandet av de två befattningarna bör upphöra. I samband med att begreppet Karlskrona fästning förändras till begreppet Blekinge kustartilleriförsvar bör sålunda tillkomma en särskild chef för detta. Denne chef bör tillika vara försvarsområdesbefälhavare. Han bör vara officer vid kustartilleriet i lönegrad Ob 2 och såsom förut nämnts tillhöra amiralitetet. Till sitt förfogande bör han hava en särskild stab, motsvarande vad som hittills benämnts fästningsstab. För denna stabs sammansättning redogöres under avsnittet »Kustartilleriet». Under chefen för marindistriktet lyda: lokalstyrka (fartygsdepå); Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona kustartilleriregemente; Karlskrona örlogsstation;

379 Karlskrona örlogsvarv; marindistriktets intendentur- och kameralförvaltningar; marindistriktets sjukvårdsförvaltning med marinens sjukhus i Karlskrona (uppgår eventuellt framdeles i länslasarettet i Karlskrona); samt marinens ecklesiastikpersonal i Karlskrona. Marindistriktschefen i viss mån underställda äro jämväl de till Karlskrona förlagda marinens underofficersskola och flottans sjömansskola, vilka äro gemensamma för marinen respektive flottan. Marindistriktsstaben organiseras på avdelningar på sätt förut angivits. Sammansättningen beräknas bliva följande: Avdelning E : pensionerad officer. Avdelning F : 1 regementsofficer, 4 kompaniofficerare (Fl). Avdelning K: 1 regementsofficer, 1 kompaniofficer (KA). Avdelning I: 1 regementsofficer (Int.). Avdelning S: 1 marinläkare. Såsom stabschef tjänstgör den äldste av cheferna för avdelning F eller avdelning K. För staben avses vidare underofficerare och manskap samt civil personal enligt vad — liksom beträffande övriga marindistrikt — framgår av vederbörliga personalfördelningstablåer respektive personalförteckningar. Vad förvaltningsorganisationen beträffar må följande framhållas. I intendenturförvaltningen ingår för närvarande bland annat marinens centrala beklädnads verkstad. Denna arbetar för hela marinens räkning. Liknande anstalter inom försvarsväsendet äro direkt underställda vederbörlig central förvaltningsmyndighet. Dessa omständigheter tala för att berörda verkstad utbrytes ur intendenturförvaltningen och ställes under central ledning (marinförvaltningen) i tekniskt och ekonomiskt avseende. Intill dess avgörande träffats i frågan rörande den centrala militära förvaltningsorganisationen, synes dock icke någon ändring böra vidtagas i rådande förhållanden. Till intendenturförvaltningen höra vidare dels flottans stam- och beväringsbeklädnadsförråd samt sängpersedelförråd, dels ock proviantförråd, bageri, köttcentral med charkuteri samt tvättinrättning. Beklädnadsförråden innehålla huvudsakligen persedlar för distriktet tillhörande, för flottan avsett manskap, och det kan därför ifrågasättas, att desamma borde överföras till stationsförvaltningen. Stambeklädnadsförrådet omfattar emellertid jämväl vinterbeklädnads- och vissa andra persedlar för fartyg. Med hänsyn härtill och till vissa förrådsbyggnaders belägenhet tillsammans med övriga för intendenturförvaltningen avsedda byggnader på Stumholmen, synes det, särskilt ur administrativ synpunkt, vara lämpligast att tills vidare bibehålla beklädnadsförråden under chefens för intendenturförvaltningen ledning. Åtgärder böra emellertid vidtagas för att skilja stambeklädnadsförrådet från den nu rådande gemenskapen med verkstaden genom att flytta utrustningsförrådet till en annan byggnad, vilket påkallas även därav, att verkstadens förrådslokaler äro

380 otillräckliga. Viss tillbyggnad av beväringsbeklädnadsförrådet är även erforderlig. Medel för bestridande av kostnaderna för nu nämnda byggnadsarbeten upptagas bland byggnadskostnaderna för marinen. Vad beträffar sängpersedelförrådet och de ovan uppräknade livsmedelsanstalterna samt tvättinrättningen bör någon ändring av deras inpassning i organisationen ej ske, enär de tillgodose för flera olika förvaltningsområden och för fartygen gemensamma behov. Sängpersedelförrådet, som för närvarande innehåller persedlar för örlogsstationen, fartygens sjukhytter och sjukhus i land, synes böra utvecklas till ett för hela marindistriktet centralt -förråd av förläggningsutrustning, omfattande sådan utrustning jämväl för kustartilleriförsvaret tillhörande förband m. m. Även sjukvårdsförrådet synes böra göras till ett gemensamt förråd. Kameralkontoret förutsattes i huvudsak skola bibehållas vid sin nuvarande organisation. Det synes emellertid kunna ifrågasättas att förlägga titelbokföringen till vederbörliga förvaltningsmyndigheter i vad envar ur medelsdispositionssynpunkt ankommer. Beträffande vissa lokalfrågor inom marindistriktet må i detta sammanhang erinras om att riksdagen nyligen beviljat medel till iordningställande av f. d. ingenjörkasernen i Karlskrona till kanslihus för marindistriktschefen. Med hänsyn till här avsedd organisation synes det emellertid lämpligare, att dessa lokaler iordningställas för chefen för kustartilleriförsvaret med underlydande organ. För marindistriktschefen bör någon ny ämbetslokal icke avses. Erforderliga utrymmen erhållas i det nuvarande kanslihuset genom att chefens för örlogsstationen expedition förlägges till den kasernbyggnad, som — enligt vad under avsnittet »Örlogsstationerna» närmare angives — är nödvändig och föreslås till uppförande invid f. d. skeppsgossekasernen (kasern Ankarstierna). Samtliga lokalfrågor i övrigt rörande Sydkustens marindistrikt behandlas i annat sammanhang. Ostkustens marindistrikt. Beträffande organisationen av Ostkustens marindistrikt avses i princip ingen annan större ändring än att kustartilleriförsvaret inom Stockholms skärgårds marina försvarsområde med Vaxholms kustartilleriregemente helt underställes marindistriktschefen. Chef för Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar, tillika försvarsområdesbefälhavare, blir sålunda nuvarande kommendanten i Vaxholms fästning. Hårsfjärdens depå underställes marindistriktschefen i stället för chefen för kustflottan. Under marindistriktschefen lyda sålunda: lokalstyrkor (fartygsdepå); Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartilleriregemente; Stockholms örlogsstation; Stockholms örlogsvarv; Hårsfjärdens depå;

381 marindistriktets intendentur- och kameralförvaltningar; marindistriktets sjukvårdsförvaltning; samt marinens ecklesiastikpersonal i Stockholm. Marindistriktsstaben organiseras på avdelningar på sätt förut angivits. Sammansättningen beräknas bliva densamma som för Sydkustens marindistiikt angivits. Enär fortifikationsförvaltningen, som förut angivits, avses vara förlagd tillsammans med chefens för Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar övriga förvaltningsorgan i Vaxholm, synes det lämpligt att till marindistriktschefens ständiga förfogande i Stockholm ställa en fortifikationsförvaltningen tillhörande officer, vilken direkt kan handlägga större delen av de ärenden, som beröra byggnadsförvaltningen inom marindistriktet utom kustartilleriförsvaret. Frågan om utflyttning av örlogsbasen inom Ostkustens marindistrikt från Stockholm inverkar i viss mån på marindistriktets organisation. Beträffande nämnda utflyttning må i detta sammanhang framhållas följande. Den utflyttning av Stockholms örlogsbas, som i många år varit ifrågasatt, blir på grund av utökningen av marinorganisationen i förhållande till 1936 års försvarsordning ofrånkomlig. Då riksdagen emellertid nyligen beviljat medel till viss modernisering av Stockholms örlogsvarv, synes det önskvärt — för att undvika för stora samtidiga utgifter för örlogsbasanläggningen — att utflyttningen till en början kommer till stånd för enbart örlogsstationen, medan örlogsvarvet ännu ett antal år bör kvarligga på nuvarande plats. En snar utflyttning av örlogsstationen är oundgängligen erforderlig med hänsyn till att kaserner, skollokaler, exercisplats o. s. v. icke äro tillräckliga. Möjligheter att tillfredsställande tillgodose förefintliga, oundgängliga krav saknas jämväl på nuvarande platser. Frågan om örlogsstationens flyttande till annan plats än den nuvarande förutsattes därför skola upptagas till slutlig behandling, så snart som utredningens förslag om marinorganisationen varit föremål för statsmakternas prövning. Sedan en utflyttning av örlogsstationen skett, komma flottans anläggningar inom Ostkustens marindistrikt att vara spridda till olika orter för avsevärd tid framåt. Emellertid torde detta ur marindistriktsledningens synpunkt icke spela så stor roll, eftersom endast ett ringa antal viktigare förvaltningsärenden behöva underställas eller passera nämnde chef och förvaltningsledningen i övrigt är delegerad till underlydande chefer, vilka också i dylika ärenden förutsättas hava direkt tjänsteväg till vederbörliga centrala förvaltningsorgan. Marindistriktschefen kan utöva den militära ledningen av till olika orter förlagda förband, anstalter o. s. v. lika väl från Stockholm som från den nya örlogsstationen, måhända, lättare från Stockholm med hänsyn till de bättre kommunikationerna från huvudstaden än från platsen för den nya örlogsbasen. Det förutsattes sålunda, att chefen för Ostkustens marindistrikt tills vidare, i varje fall intill dess flyttningen av hela örlogsbasen blivit genomförd, kvarstannar i Stockholn. Under sådana förhållanden torde det bliva erforderligt, att jämväl en del

382 av intendenturförvaltningen bibehålles i huvudstaden. Det synes nämligen lämpligt att detta förvaltningsorgan bland annat tillägges uppgiften att planlägga och till huvudsaklig del ombesörja livsmedelsanskaffningen för marindistriktet i dess helhet samt därå replierande fartyg ävensom att utöva ledningen av därav betingad förrådsverksamhet. Beklädnadsförråden och beklädnadsreparationsverkstaden förutsättas emellertid vara förlagda till örlogsstationen och böra därför efter utflyttningen tills vidare underställas stationschefen. Därest, i enlighet med vad som under rubriken »örlogsstationerna» föreslås, särskilda ekonomikontor för kompanierna inrättas, synes sådant kontor vid utflyttning av Stockholms örlogsstation kunna utvecklas till ett stationsförvaltningens kameralkontor med uppgift att handlägga kassaärenden, ombesörja bokföring och medelsredovisning och utöva förvaltningskontroll m. m. i vad avser sagda förvaltning. Västkustens marindistrikt. Med den utveckling förhållandena efter 1936 års försvarsbeslut tagit, har en allt större vikt kommit att läggas på försvarsanstalterna vid Västkusten. Dessa hava därför efter hand vuxit i omfattning. I annat sammanhang föreslås även återupprättandet av det före 1925 års försvarsordning förefintliga kustartilleritruppförbandet på Västkusten. De nuvarande anstalterna vid Nya Varvet äro icke längre tillräckliga för såväl flottans som kustartilleriets behov. Det har därför, med hänsyn till olika förhållanden, ansetts mest ändamålsenligt att för kustartilleritruppförbandet anordna en ny förläggning, belägen i omedelbar närhet av Nya Varvet. Beträffande organisationen av marindistriktet blir det med hänsyn till den ökade omfattningen av de olika anstalterna och stridskrafterna erforderligt att vidtaga vissa förändringar. Som chef för marindistriktet bör avses en särskild beställningshavare i lönegrad Ob 2 och ingående i amiralitetet. Marindistriktschefen underställas: lokalstyrka (fartygsdepå); Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar med Älvsborgs kustartillenregemente; Göteborgs örlogsdepå; marindistriktets intendentur- och kameralförvaltningar; samt marindistriktets sjukvårdsförvaltning. I fredstid beräknas kustartilleriförsvaret och kustartilleriregementet stå under gemensam chef. Såsom chef för örlogsdepån beräknas en regementsofficer vid flottan. Marindistriktschefen biträdes av marindistriktsstaben under en stabschef, den äldste av cheferna för avdelning F eller avdelning K. Stabens organisation överensstämmer med den förut angivna allmänna och blir sålunda: Avdelning E: pensionerad officer. Avdelning F : 1 regementsofficer, 3 kompaniofficerare (Fl). Avdelning K: 1 regementsofficer eller kompaniofficer KA).

383 Avdelning I: 1 regementsofficer eller kompaniofficer (Int.). Avdelning S: 1 marinläkare (samtidigt läkare å örlogsdepån). Förvaltningen vid detta marindistrikt blir av sådan omfattning, att den synes motivera inrättandet av en särskild intendenturförvaltning med liknande uppgifter som motsvarande förvaltningar vid de större marindistrikten. Likaledes bör ett särskilt kameralkontor organiseras med uppgift att bland annat handlägga kassaärenden och ombesörja medelsredovisning samt titelbokföring ävensom lämna övriga förvaltningar uppgifter om anslagens ställning m. m. på samma sätt som kameralkontoren i Ost- och Sydkustens marindistrikt fungera i dylika hänseenden. Denna kamerala verksamhet bör avse jämväl den del av depåförvaltningen, som närmast kan jämföras med varvsförvaltning. Det synes även lämpligt att till intendenturförvaltningen hänföras förråd av materialutredning samt kol och oljor, enär denna förvaltning torde vara bäst skickad att omhänderhava anskaffning och lagerhållning av dylika artiklar. För en sådan organisation talar jämväl det förhållandet, att berörda förråd liksom proviantförrådet komma att anlitas ej blott av örlogsdepån utan även av till kustartilleriförsvaret hörande förvaltningsgrenar. Till örlogsdepån böra hänföras dels den förvaltning, som i de större distrikten motsvaras av stationsförvaltning, dels ock sådan med den varvsbetonade rörelsen sammanhängande förvaltningsverksamhet, som ej enligt ovan tillagts intendenturförvaltningen eller kameralkontoret. Kustartilleriförsvaret och kustartilleriregementet förutsättas hava sin förvaltning helt skild från örlogsdepåns. I samband med den avsedda utökningen av flottans personal och materiel å Nya Varvet blir det erforderligt att vidtaga vissa omdispositioner av förefintliga lokaler samt att utföra en del nybyggnader. I huvudsak behandlas dessa frågor under avsnittet »Göteborgs örlogsdepå». I detta sammanhang må endast följande beröras. Det till sjukvårdsförvaltningen hörande sjukvårdsförrådet är avsett för samtliga förband etc. inom marindistriktet. Härutöver bör upprättas ett gemensamt sjukhus, innehållande förutom vårdplatser även tandklinik och röntgenavdelning. Även om detta sjukhus kommer till stånd, erfordras dock inom respektive kasernförläggningar mottagnings- och sjukrum för sjukmönstring m. m.; härför böra avses vid Nya Varvet de nuvarande lokalerna och för kustartilleriregementet särskilda lokaler i den nya kasernförläggningen. Sjukhuset förutsattes liksom sjukvårdsförrådet tillhöra marindistriktets sjukvårdsförvaltning. Stabsläkaren (örlogsdepåns läkare) bör samtidigt vara såväl chef för sjukvårdsförvaltningen som läkare vid sjukhuset. Norrlandskustens marindistrikt. Såsom i annat sammanhang angivits är en effektivisering av den marina verksamheten och de marina organen på Norrlandskusten erforderlig. Hit hör, förutom upprättandet av en effektiv marindistriktsledning, i fråga om flottan förläggandet av vissa fartyg med personal till marindistriktet samt tagande i bruk och utvecklande av den tidigare anlagda, för närvarande

384 utarrenderade Gustafsviks örlogsdepå. Beträffande kustartilleriförsvaret avses åtgärder skola vidtagas för höjande av beredskapen vid Hemsö kustartilleriförsvar genom upprättandet av ett till Härnösand förlagt kustartilleridetachement. Chefen för Norrlandskustens marindistrikt bör som hittills hava sin expedition förlagd till Härnösand (i med chefen för kustartilleriförsvaret gemensamt kanslihus). För befattningen avses en beställningshavare i lönegrad Oa6. Under marindistriktschefen lyda: lokalstyrka (fartygsdepå); Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement; samt Gustafsviks örlogsdepå. Marindistriktsstaben organiseras på sätt förut är angivet. Å vardera av avdelningarna F och K tjänstgör en stamofficer. Intendents- och sjukvårdsavdelningarna underställas en officer ur marinintendenturkåren, samtidigt tjänstgörande vid kustartilleriförsvaret. Gotlands marindistrikt. Med den ökade betydelse Gotland kommit att intaga i och för rikets försvar är det som tidigare framhållits erforderligt att företaga viss utbyggnad av de marina anstalterna på ön även i vad avser flottan, varjämte sådana åtgärder måste vidtagas, att marindistriktets ledning lättare än hittills kan förbereda och genomföra sina åligganden. I fråga om befälsförhållandena å Gotland synes det vara lämpligt att i såväl fred som krig under en gemensam chef sammanföra alla för Gotlands försvar upprättade militära förband, försvarsanstalter och övriga organ etc. Detta bör ske genom att åt militärbefälhavaren på Gotland uppdrages att samtidigt vara marindistriktschef. Under militärbefälhavaren på Gotland i dennes egenskap av marindistriktschef böra följaktligen lyda dels Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår, dels de för marindistriktet avsedda sjöstridskrafterna med för dem avsedd basorganisation (Fårösunds förrådsdepå), dels det marina förbindelseväsendet å ön. Genom särskilda bestämmelser regleras chefens för marinen rätt att i avseende å sådan verksamhet under krig vid nu nämnda marina stridskrafter e t c , som äger samband med sjökrigföringen i stort, utfärda erforderliga order och föreskrifter. För att möjliggöra för militärbefälhavaren att utöva ledningen av marindistriktet böra erforderliga stabsorgan tillkomma, i princip motsvarande dem hos övriga marindistriktschefer. Militärbefälsstaben hör följaktligen utökas med en avdelning F och en avdelning K, under det övriga avdelningar inom staben torde kunna omhänderhava även marindistriktets motsvarande ärenden, varvid samråd i erforderlig utsträckning förutsattes äga rum med nyssnämnda avdelningar F och K. I fredstid torde för avdelning F böra beräknas en regementsofficer och en kompaniofficer ur flottan samt en pensionerad underofficer, under det att för

385 avdelning K avses en regementsofficer och en underofficer ur kustartilleriet. Ytterligare personal ur kustartilleriet äger militärbefälhavaren (marindistriktschefen) vid förefallande behov beordra ur Gotlands kustartilleriförsvar. Fortifikationsförvaltningen synes kunna vara gemensam för samtliga militära organ å Gotland. Med hänsyn till det permanenta behovet av fortifikationspersonal i chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab bör emellertid viss dylik personal vara förlagd till Fårösund. Öresunds marindistrikt. Det har inom ramen för den av utredningen föreslagna marinorganisationen icke ansetts nödvändigt att inom Öresunds marindistrikt upprätta någon i fredstid bemannad örlogsbas. Den goda tillgången på privata varv jämte be* fintligheten av vissa upprättade förråd synas kunna säkerställa de viktigaste kraven på en basorganisation för de sjöstridskrafter, som kunna beräknas vid krig vara tilldelade marindistriktet. För att planläggningsarbetet och övrig verksamhet inom marindistriktet skall kunna genomföras i den ökade omfattning, som ändock kräves, bör ledningen på olika sätt effektiviseras och förstärkas. Marindistriktsledningen bör som hittills vara förlagd till Malmö. För marindistriktschefen beräknas en beställning i lönegrad Oa 5. Under marindistriktschefen lyda: lokalstyrka; och vissa förråd m. m. Marindistriktschefen tillkommer även planläggningen för utnyttjandet av inom marindistriktet upprättade kustartilleriförsvarsanstalter. Utrustning och bemanning härav åvilar dock Västkustens marindistrikt (Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar). I marindistriktsstaben bör ingå en kompaniofficer ur kustartilleriet. Enär kustartilleriförband inom marindistriktet kunna förutsättas huvudsakligen bliva underställda armémyndighet, bör denne kustartilleriofficer jämväl avses att för handläggande av kustartilleriärenden stå till de lantmilitära myndigheternas förfogande. Han avses dock tills vidare under fredstid endast för tillfällig tjänstgöring och bör i övrigt tillhöra det förband (KA 4), som enligt ovan bemannar de fasta kustartilleriförsvarsanstalterna inom marindistriktet. I marindistriktsstaben böra i övrigt under fred ingå två kompaniofficerare ur flottan. Den ene av dessa är avsedd att vid mobilisering tjänstgöra såsom adjutant hos chefen för öresundsavdelningen, samt bör under fred disponeras, förutom för planläggningsarbete, såsom instruktör etc. för inom marindistriktet upprättade sjö värnsflottiljer. C. Flottan. Örlogsstationer samt örlogsdepåer och övriga örlogsbaser. Orlogss tationerna.

Den år 1936 beslutade organisationen beträffande örlogsstationerna har till vissa delar ännu icke kunnat genomföras, beroende på att vissa lokalfrågor 25—2440 41

386 ännu äro olösta. För Stockholms örlogsstation är sålunda sjömanskårens uppdelning på en matrosavdelning och en yrkesavdelning sammanhängande med frågan om stationens förflyttning eller förläggningsproblemens rationella lösning i annan ordning och har fördenskull endast i viss omfattning kunnat ske. I föreliggande personalberäkningar förutsattes emellertid en dylik uppdelning framdeles skola ske. Med hänsyn till den stora arbetsomfattning och det ansvar, som åvila de nuvarande förste stationsadjutanterna (kaptener), synes det lämpligt att omvandla befattningarna till stationsstabschefer — motsvarande regementsstabschefer vid armén — samt att härför avse örlogskaptener. I samband med rullföringsväsendets omläggning (bland annat slopandet av särskilda sjörullföringsområden och sjörullföringsbefälhavare) upprättas vid örlogsstationerna särskilda mobiliseringsavdelningar. För att minska användningen av aktiv personal i expeditionstjänst räknar utredningen med ett ökat användande för expeditionstjänst av pensionerad personal i arvodesbefattningar. Vidare föreslås antalet kontors- och skrivbiträden skola utökas liksom även antalet av icke ordinarie civil personal för befattningar såsom hantverkare och eldare i kaserner, förrådspersonal e t c , allt i syfte att minska behovet av militär personal i dylik tjänst. För matinrättningarna beräknas uteslutande kvinnlig kökspersonal. I fråga om den inre organisationen av örlogsstationerna ifrågasätter utredningen inga andra väsentliga ändringar, än att ett särskilt k o m p a n i e r n a s e k o n o m i k o n t o r förutsattes skola inrättas å vardera örlogsstationen. Beträffande denna fråga vill utredningen erinra om att kompanicheferna vid flottan enligt nuvarande organisation hava omfattande åligganden beträffande manskapets avlöning och ekonomiska angelägenheter i övrigt. Önskemål hava sedan länge förelegat att befria kompanicheferna från dessa åligganden och att sammanföra hela den ekonomiska förvaltningen vid kompanierna till ett för samtliga kompanier gemensamt kontor. Såsom motiv härför har anförts bland annat, att kompanicheferna därigenom bättre skulle kunna ägna sig åt den militära tjänsten; att kompanicheferna i allmänhet icke ägde de nödiga förutsättningarna i utbildningshänseende för handläggningen av kassaärenden och dylikt, samt att kraven på enhetlighet och likformighet i den ekonomiska tjänsten skulle bliva tillgodosedda vid ett dylikt gemensamt kontor. Försvarsutredningen vill för sin del helt ansluta sig till tanken att inrätta för kompanierna gemensamma ekonomikontor vid stationerna. Det synes nämligen icke riktigt, att militär personal skall tagas i bruk för de rent ekonomiska ärenden, som här avses. Den föreslagna anordningen behöver ej utgöra hinder för kompanichefen att utöva den kontroll rörande de ekonomiska förhållandena vid kompaniet som bör tillkomma honom. Att denna fråga icke tidigare bragts till sin lösning, torde i hög grad få tillskrivas bristen på lämpliga lokaler. Då nu ny- och tillbyggnad av kaserner förutsattes skola ske, synas dylika ekonomikontor böra inrättas och härför

387 ändamålsenliga lokaler inredas. Ekonomikontoren förutsättas skola ingå i stationsförvaltningarna. Såsom chef för ekonomikontor bör avses en intendenturofficer. Personalen i övrigt synes böra bestå av extra ordinarie tjänstemän, vilka lämpligen kunna rekryteras med ur tjänst avgånget militärmanskap, som visat sig äga för ekonomitjänst lämpliga egenskaper. Genom att såväl rekrytutbildningen som underofficersutbildningen avses bliva centraliserad till gemensamma skolor, kommer utbildningsverksamheten å örlogsstationerna i vad avser stammanskapet endast att omfatta underbefälsutbildningen. Härigenom vinnes en viss avlastning för stationernas del. A andra sidan tillkommer en vid vissa tider av året omfattande värnpliktsutbildning. För det därvid uppkomna ökade personalbehovet beräknas personal i erforderlig utsträckning få ställas till förfogande från fartygsdepåerna. Med hänsyn till den utökade man skåp sk ådern och den under viss del av året särskilt ökade omfattningen av i tjänst varande värnpliktiga, har det varit erforderligt att närmare undersöka behovet av och tillgången på förl ä g g n i n g s l o k a l e r i l a n d vid ö r l o g s s t a t i o n e r n a . Vad då först beträffar K a r l s k r o n a ö r l o g s s t a t i o n beräknas behov av förläggningsutrymme föreligga för högst 2,300 man. Till denna siffra har man kommit fram under förutsättning, att inryckningstiderna så bestämmas, att förskjutning äger rum mellan olika inryckande kontingenter, så att toppbelastningen kan hållas nere. En viss del av personalen är emellertid gift och äger rätt att bo i kvarter. Ävenledes bör frånräknas den personal, cirka 100 man, som kan förläggas i sjöreservens kaserner å örlogsvarvet. Med hänsyn härtill kan bebovssuffran minskas till 2,000, innefattande såväl stam som värnpliktiga. Av dessa beräknas cirka 1,130 tillhöra matrosavdelningen och cirka 870 yrkesavdelningen. Om den åtgärden tillgripes, att den för fartygsdepån avsedda personalen förlägges ombord, kan dock förläggningsbehovet minskas till sammanlagt 1,600 man, fördelade med 900 man på matrosavdelningen och 700 man på yrkesavdelningen. De för närvarande befintliga kasernerna rymma emellertid vid fredsförläggning endast sammanlagt omkring 1,100 man (700 man i kasern Sparre och 400 man i kasern Ankarstierna). Det blir för den skull nödvändigt att utöka det nuvarande förläggningsutrymmet, vilket lämpligast torde ske genom att genom tillbyggnad till kasern Ankarstierna öka dennas förläggningskapacitet till omkring 900 man. I anslutningtill denna kasern böra jämväl, såsom tidigare framhållits, beredas lokaler för chefens för Karlskrona örlogsstation expedition. I fråga om S t o c k h o l m s ö r l o g s s t a t i o n beräknas behov av förläggningsutrymme för manskap under vinterhalvåret komma att föreligga för sammanlagt 2,050 man. För tillgodoseende av förläggningsbehovet på Skeppsholmen finnes för närvarande förläggningsutrymme för sammanlagt 750 man i kasernerna nr I, I I och I I I samt å logementsfartygen af Chapman och Göta. Härtill kommer sjöreservkasernen å örlogsvarvet för omkring 60 man. Sedan medel beviljats av 1941 års riksdag, pågå för närvarande vissa om-

388 dispositioner av lokalerna å Skeppsholmen. Härigenom beräknar man kunna tillföra örlogsstationen förläggningsutrymme för ytterligare 320 män, varvid emellertid är att märka, att förläggningen då ordnas med sängar i två lag i varje logement. Även med beaktande härav och även med fortsatt begagnande av både af Chapman och Göta som logementsfartyg — det sistnämnda fartyget är gammalt och föga lämpligt för ändamålet — saknas kasernutrymme vid Stockholms örlogsstation för omkring 900 man. Räknar man med att all å fartygsdepåerna tjänstgörande personal förlägges ombord och att viss personal kan medgivas bo i kvarter, saknas ändock kasernutrymme för omkring 400 man. Någon annan möjlighet att tillfälligt avhjälpa denna brist än att tillgripa ytterligare förläggning ombord å logementsfartyg finnes icke. I föreliggande organisationsförslag stå härför vintertid logementsfartygen Dristigheten och Niord (eller Äran) till förfogande, sedan sommarhalvårets övningar avslutats. Förläggning ombord för personal, som avses för landtjänstgöring eller går i skolor i land, är ett icke önskvärt provisorium. Den har därjämte ett menligt inflytande såväl på rekryteringen som på resultatet av de i land ordnade skolorna, då eleverna i de senare icke kunna få det lugn och den avskildhet, som kräves för arbetet utom lärorummet. Det är därför nödvändigt att vidtaga åtgärder för att snabbt kunna åstadkomma bättre lokalutrymmen. Då detta icke i nämnvärd utsträckning låter sig göra å Skeppsholmen, understryker det sagda ytterligare kravet på att Stockholm s örlogsstation snarast möjligt förflyttas till annan plats. Örlogsdepåerna. Såsom av avsnittet om marindistrikten framgår, avses en väsentligt ökad vikt böra läggas på örlogsdepåerna. G ö t e b o r g s ö r l o g s d e p å och G u s t a f s v i k s ö r l o g s d e p å föreslås sålunda skola erhålla ökad omfattning, varvid den sistnämnda, i olikhet med vad i nuvarande organisation varit fallet, avses utnyttjas även under fred. Vidare bör den f ö r r å d s de på, som i viss mån redan upprättats inom Gotlands marindistrikt vid F å r ö s u n d , kompletteras. Med den utökade omfattning som G ö t e b o r g s ö r l o g s d e p å anses böra erhålla i den blivande marinorganisationen måste depåns inre organisation uppbyggas fastare än som för närvarande är fallet. Enligt utredningens mening bör örlogsdepån organiseras på en stationssektion och en varvssektion, vartill kommer en intendentursektion, gemensam för dessa båda delar. Vad beträffar stationssektionen bör en särskild underofficers- och sjömanskår upprättas vid örlogsdepån, som alltså i desta hänseende frigöres från det nuvarande beroendet av Karlskrona örlogsstation. Särskilda kompanier, ett för stammanskap och ett för värnpliktig personal, böra organiseras. Underbefälsskola samt skolor för värnpliktiga böra anordnas vid depån. Bekryt- och underofficersutbildningen förläggas däremot till de gemensamma skolorna i Karlskrona.

389 Varvssektionen lärer böra organiseras å ekipageavdelning och ingenjöravdelning, var och en med sin expedition. Ekipageavdelningen motsvarar närmast de hittillsvarande artilleri-, ekipage-, min- och torpeddepartementen vid örlogsvarv, ingenjöravdelningen motsvarar ingenjördepartementet. Intendentursektionens arbetsuppgifter motsvara huvudsakligen vad som vid de större marindistrikten handhaves av stationsförvaltningen, men de skola även i viss utsträckning omfatta till varvsförvaltning hörande göromål. I intendentursektionen bör även ingå ett kompaniernas ekonomikontor. Kamerala ärenden i övrigt samt viss upphandlings- och förrådsverksamhet böra — i enlighet med vad därom anförts vid behandlingen av Västkustens marindistrikt — handhavas inom marindistriktets intendenturförvaltning. För örlogsdepåns expeditioner m. m. bör avses civil personal enligt vad som framgår av de särskilda personalförteckningarna. Såsom förut angivits äro utrymmena vid Nya Varvet ej längre tillräckliga för såväl flottans som kustartilleriets behov. Därest, på sätt som i annat sammanhang föreslås, ett nytt kasernetablissement uppföres för kustartilleriförbandet inom Västkustens marindistrikt, äro doc£ de nuvarande förläggningslokalerna å Nya Varvet i stort sett tillfyllest för örlogsdepåns personal. Vissa kompletterande byggnadsåtgärder erfordras emellertid. Örlogsdepåns område måste för erhållande av tillräckliga kajutrymmen utvidgas i ostlig riktning utefter Göta älv. Enär ägaren av strandområdet, Göteborgs stad, önskar erhålla ett Kronan tillhörande område omkring den nuvarande Göteborgs radiostation, torde byte av områdena få förutsättas komma till stånd. Tills vidare beräknas särskilda kostnader ej behöva följa av detta markbyte, medan däremot vissa belopp erfordras för strandremsans planering samt uppförande av bryggor. För erhållande av erforderliga lokaler för marindistrikts- och örlogsdepåledningarna erfordras vissa omdispositioner av tillgängliga utrymmen. För exercis- och skollokaler krävas vidare ökade utrymmen. Samtidigt med uppförande av nya byggnader härför blir det möjligt att flytta de nuvarande matsalslokalerna till annan byggnad, varigenom önskvärd åtskillnad inom örlogsdepåns område kan göras mellan varvssektionen och övriga delar av örlogsdepån. Slutligen krävas vissa ytterligare förrådslokaler, värmecentral för i depå förlagda fartyg m. m. De erforderliga byggnadsarbetena behandlas närmare under avdelningen »Marinens byggnader m. m.» Såsom i samband med behandlingen av frågan om Norrlandskustens marindistrikt redan antytts skall G u s t a f s v i k s ö r l o g s d e p å vara förläggnings- och utrustningsort för vissa örlogs- och hjälpfartyg. Den skall vidare under försvarsberedskap och krig tjänstgöra som basorgan i olika avseenden — utföra reparationer, komplettera förråd av olika slag och personal m. m. — för i Bottenhavet opererande sjöstridskrafter. Den avses erhålla bemanning från Stockholms örlogsstation. Till depån avses bliva förlagda ett äldre pansarskepp samt vedettbåtar, minsvepare och undervattensbåtar. Isbrytarfartygen Atle och Ymer synas jämväl med fördel kunna vara förlagda till depån.

390 Dels komma de härigenom närmare sitt för fredstid avsedda, verksamhetsområde, dels komma underhålls- och översynsarbeten på dessa fartyg att underlätta en jämn verksamhet vid depåns verkstads- och d^ckanläggning. Fartygen förutsättas vara förlagda i fartygsdepå, med undanttg för — under viss tid — isbrytarfartygen. Den utbyggnad som i anslutning till ovan angivna krav eifordras av anstalterna vid Gustafsvik är i huvudsak följande: utökning av förefintliga kajer samt anordnande av dykdalber, moringar e t c för förtöjning; byggande av förrådslokaler för materiel och inventarier samt för torpedammunition — fullträffsäkra förråd —; och byggande av kanslibyggnad för depåns expeditioner, kasern- och ekonomibyggnader för manskap, gymnastik- och exercishus samt vissa bostadslägenheter. Till anläggningen hör slutligen jämväl anskaffande av isbrytande bogserbåt för depån. Därjämte bör det för depån för närvarande avsedda luftvärnet förstärkas. Härför erforderliga åtgärder hava upptagits under kustartilleriet. För depåns betjänande avses i fred följande militära och civilmilitära personal: 1 regementsofficer, 2 kompaniofficerare, 1 pensionerad officer med arvode, 1 mariningenjör, 1 kompaniofficer ur marinintendenturkåren, 10 underofficerare, 3 pensionerade underofficerare med arvode samt 35 underbefäl och meniga. Härtill kommer civil personal för vissa expeditioner m. m. samt för olika grenar av varvsdriften. Personalstyrkan vid depån anses icke vara av sådan omfattning, att särskild marinläkare på stat därför erfordras. I stället synes den utvägen böra tillgripas, att låta lämplig läkare på orten mot ett arvode av förslagsvis 3,000 kronor ombesörja sjukvården för örlogsdepån och fartygens personal. De anläggningar, vilka planerats eller redan kommit till utförande i F å r ö s u n d för främst kustartilleriförsvarets behov, äro i flera fall sådana, att de väl kunna utnyttjas även för flottan. Så länge icke fredsförläggning av fartyg till Fårösund avses, komma de för övrigt endast att mera tillfälligtvis utnyttjas av sjöstridskrafter. Med särskild hänsyn till flottans behov har ifrågasatts att en planerad hamnanläggning jämte verkstad för kustartilleriets båtmateriel skulle utbyggas så att densamma omfattade dels kaj med ett kajdjup av 5 meter, dels slip eller docka för fartyg om 60—70 meters längd, dels verkstadsresurser för reparation av lätta fartyg. De beräknade kostnaderna uppgå emellertid till sådana belopp, att utredningen ej anser sig kunna förorda

391 utförande av anläggningen, utan finner det erforderligt att vidtaga viss minskning i omfattningen. Slip eller docka — vilka ur kostnadssynpunkt äro ungefär likvärdiga — böra slopas och hamnanläggningen få ett enklare utförande. I övrigt erfordras för flottans behov anläggande av förråd för materialutredning — jämväl kol samt smörj- och brännoljor — jämte bombfria lokaler för ammunition (artilleriammunition, torpeder och minor). Den personal från flottan, som erfordras för handhavande av de för flottan avsedda förråden m. m., beräknas till 1 pensionerad officer med arvode, 2 underofficerare, 1 pensionerad underofficer med arvode, samt 7 underbefäl och meniga. Expeditionslokaler avses erhållas i de av Gotlands kustartilleriförsvar disponerade byggnaderna. Manskapet förlägges i kustartillerikårens kaserner. Frågan om befälsbostäder löses i samband med motsvarande fråga för Gotlands kustartilleriförsvar och kustartillerikår. Övriga örlogsbaser. Inom de olika marindistrikten erfordras vid sidan av de permanenta örlogsbaserna såväl i krig som stundom även i fred vissa andra örlogsbaser av mer eller mindre tillfällig karaktär. Dessa baser tjäna i fred under kortare eller längre tid som förläggningsplatser för rustade sjöstridskrafter, vilka med dem som utgångspunkt hava större möjligheter att utföra vissa övningar än under förläggning vid den permanenta basen. Viktigast av ifrågavarande baser är den för främst kustflottan avsedda b a s o r g a n i s a t i o n e n v i d H å r s f j ä r d e n (Hårsfjärdens depå) med dess anläggningar för yrkesutbildning i olika avseenden, hangarer, slip och byggnader för torpedbåtar, oljeförråd, idrottsplats och sporthall m. m. Hårsfjärdens depå har hittills (med undantag för bränsleförråden) varit underställd chefen för kustflottan. De för depåns drift och underhåll m. m. avsedda medlen hava i allmänhet utgått från anslaget till flottans krigsberedskap och övningar, i den mån ej särskilda anslag av engångsnatur blivit för ändamålet beviljade. Med den ansvällning av anläggningarnas omfattning, som redan skett och ytterligare är att beräkna, och då personal i högre grad än hittills varit fallet framdeles året runt måste avses vara förlagd till depån för densammas underhåll och vård, synes det mindre lämpligt att ansvaret för densamma skall åvila en befälhavare till sjöss, vars ansvar och befogenhetsområden helst böra inskränkas till de stridskrafter, som äro honom underställda. I annat sammanhang har förutsatts, att chefen för kustflottan skall utöva sitt befäl ombord året runt. Av ekonomiska skäl såväl som med hänsyn till personalen har det jämväl förutsatts, att vinterhalvåret skall — liksom hittills — för de rustade fartygen till större delen avses för stationär förläggning vid de permanenta baserna. Hårsfjärden kommer sålunda icke att på

392 samma sätt som under beredskapsåren varit fallet i fredstid utnyttjas av kustflottan under vintern. Än vidare må framhållas, att anstalterna vid Hårsfjärden enligt föreliggande organisationsplan skola utnyttjas icke endast av kustflottan utan även av de olika skolavdelningarna, främst skjutskoleavdelningen. Det anförda pekar hän på att Hårsfjärdens depå bör underställas chefen för Ostkustens marin di strikt, vilken har att ställa anstalterna till vederbörande sjöstyrkebefälhavares förfogande, då så erfordras. Än klarare torde lämpligheten härav framträda, därest man tänker sig ett läge vid försvarsberedskap eller krig, då kustflottan är baserad till andra kustområden än Stockholms skärgård men Hårsfjärden behöver utnyttjas av marindistriktschefen underställda stridskrafter. Den personal, som för närvarande i vederbörliga personalförteckningar m. m. finnes upptagen för Hårsfjärdens depå är följande: 1 förrådsförvaltare, uppbördsman vid Hårsfjärdens depå, 1 pensionerad underofficer med arvode, uppbördsman för sporthallen, 1 tillsyningsman vid Hårsfjärdens depå, med arvode av 1,000 kronor. Sedan numera en motorverkstad inrättats vid Hårsfjärdens depå, har det ansetts önskvärt att för denna hava tillgång till en kunnig arbetsledare. Denne, vilken under de tider av året, då fartyg icke äro förlagda å Hårsfjärden, bör biträda de ovannämnda uppbördsmännen vid depån och vid sporthallen vid materielens underhåll och vård, synes i personalförteckningen böra upptagas såsom arbetsförman av 1. klass (MEo 12). För handhavandet av de olika anläggningarna vid Hårsfjärden i övrigt erforderlig personal m. fl. har hittills i huvudsak varit förlagd å ett särskilt fartyg såsom logementsfart}^g. Härför har utnyttjats ett omändrat förutvarande pansarskepp. E t t dylikt logementsfartyg drager emellertid oproportionerligt dryga underhållskostnader. I dess ställe böra därför enligt utredningens mening uppföras barackbyggnader för förläggning och förplägnad av den ifrågavarande personalen, vilken beräknas till 12 officerare och vederlikar, 20 underofficerare och 200 manskap. Den omständigheten att personalen vid Hårsfjärdens depå förlägges i land i stället för ombord synes icke böra medföra förändring i till densamma utgående förmåner. Enär tjänstgöringen är att betrakta som tjänstgöring utom bostadsorten samt vidare i stor utsträckning består i verksamhet ombord å olika fartyg och båtar m. m., torde man lämpligen böra likställa den med sjökommendering i ekonomiskt avseende. Personalen bör sålunda vara berättigad till sjötillägg, mässpenningar och skeppsportion. Så är för övrigt även fallet med den å örlogsvarven för bemanning av bogserbåtar och andra farkoster samt för utförande av förtöjnings- och förhalningsarbeten m. m. befintliga s. k. sjöreserven. För till Västkustens marindistrikt förlagda fartyg är det önskvärt att hava tillgång till en mindre b a s o r g a n i s a t i o n i n o m s k ä r g å r d s o m r å d e t G ö t e b o r g — M a r s t r a n d . Basen skulle i huvudsak omfatta ett mindre område, å vilket skulle uppföras förrådsbyggnad för målmateriel, kombinerad

393 med en enkel slip för upptagning av niålflottar, samt erforderliga bryggor. Utredningen vill för sin del föreslå, att en dylik mindre basorganisation upprättas vid Korsvikshamn å Klåverön i närheten av Marstrand, där i så fall erforderligt strandområde bör inköpas. Örlogsvarven. Med hänsyn till den inom försvarsväsendets verkstadsnämnd i samarbete med marinförvaltningen pågående särskilda utredningen rörande örlogsvarvens ställning och organisation hava därmed sammanhängande frågor av utredningen icke kunnat upptagas till definitiv behandling. En tänkbar lösning av frågan om ö r l o g s v a r v e n s o r g a n i s a t i o n , vilken, efter vad utredningen erfarit, även dryftas av de i och för den särskilda utredningen tillkallade sakkunniga, synes vara följande. Ur de nuvarande örlogsvarven utbrytas samtliga verkstäder, oavsett till vilket varvsdep>artement de höra, och sammanföras till särskilda marinförvaltningen direkt underlydande organ, benämnda marinverkstäderna i Stockholm respektive Karlskrona. Såsom chef för marinverkstäderna å vardera orten avses en högskoleutbildad ingenjör, företrädesvis skeppsbyggare. Vid marinverkstäderna tjänstgöra vidare ingenjörer och arbetsledare tillhörande olika specialfack, eventuellt även tekniskt utbildade officerare, avsedda för olika delar av den industriella tillverknings- och reparations verksamheten. Marinverkstäderna skola vara affärsdrivande Verk, som endast hava att utföra de arbeten — kostnadsberäkningar och planläggningsarbeten m. m. däri inbegripna — som beställas av marinförvaltningen, varvschef, tygförvaltning o. s. v. Löner och omkostnader vid marinverkstäderna skola bestridas av inkomsterna från utförda arbeten. Vad som återstår av örlogsvarven efter verkstädernas utbrytande ur organisationen benämnes alltjämt örlogsvarv och står under befäl av en kommendör som varvschef. Verksamheten vid örlogsvarven bedrives på underavdelningar, för vilka fördelningen av uppgifter såväl som benämningarna böra motsvara vad som vid marinförvaltningens omorganisation kan bliva fastslaget beträffande dess tekniska avdelningar (eller byråer). Det kan sålunda förutsättas förefintligheten av artilleri-, torped-, min-, radio- och nautiska (eventuellt av traditionsskäl fortfarande ekipage-) samt ingenjöravdelningar vid örlogsvarven. Därtill böra komma erforderliga organ för bokföring och byggnads förvaltning, material- och bränsleförråd m. m. Vad särskilt beträffar ingenjöravdelningens uppgifter må framhållas, att de i stort böra motsvara vad som för närvarande ar stadgat beträffande mobiliseringsingenjörens, och alltså skola avse planläggning, beställning och kontroll av underhålls-, reparations- och förbättringsarbeten å fartygens skrov samt maskin- och elektriska anläggningar. Även övriga varvsavdelningar skola, som av det ovan angivna framgår, icke själva omhänderhava några verkstäder, utan endast hava planläggande, beställande och kontrollerande verksamhet om hand. Härtill kommer givetvis förvaltningen av olika uppbörder, reservinventarie- och ammunitionsförråd.

394 Vederbörande varvschef omhänderhar enligt den ifrågasatta organisationen på samma sätt som nu förvaltningen av viss del av anslaget till underhåll av flottans materiel. För underlättande av verksamheten synes det önskvärt, att förbindelserna mellan de olika avdelningarna å örlogsvarven och marinverkstäderna kunna ske utan för stor omgång, d. v. s. att viss handlingsfrihet därvid skall kunna instruktionsledes medgivas de olika avdelningscheferna. Enär såväl örlogsvarven som marinverkstäderna förutsättas vara marinförvaltningen direkt underställda, böra vederbörande marindistriktschefer icke hava att taga annan befattning därmed än i vad avser områdenas försvar och säkerhet. Med hänsyn därtill äger marindistriktscheferna det omedelbara befälet över därför avsedd personal och materiel samt utfärdar därav betingade order och föreskrifter. Den å örlogsvarv tjänstgörande militära personalen är vidare i vissa avseenden underställd marindistriktschefen. Slutligen torde marindistriktschef beträffande fartyg, som ingå eller avses ingå i honom underställd sjöstyrka (fartygsdepå), böra äga att hos varvschefen inhämta uppgifter och framlägga önskemål beträffande planerade arbeten, materielens tillstånd o. s. v. Utredningen har på frågornas nuvarande ståndpunkt icke ansett sig kunna lägga ovan skisserade organisation till grund för sina personalberäkningar utan har därvid tills vidare utgått ifrån nuvarande varvsorganisation, i vilken vidtagits de jämkningar, som erfarenheterna visat erforderliga. Vid en eventuell omorganisation av varven och inrättande av de ifrågasatta marinverkstäderna torde konsekvenserna i huvudsak bliva en minskning av den i personalförteckningarna under avlöningsanslaget upptagna personalen, på grund av att marinverkstädernas personal som förut angivits skall avlönas från sakanslag. En fråga, som lokalt sammanhänger med K a r l s k r o n a ö r l o g s v a r v , ehuru den organisatoriskt är fristående därifrån, är behovet av kajutrymme för fartygsdepån inom Sydkustens marindistrikt (Karlskronaavdelningen). Med den ökade omfattningen av de rustade fartygens antal (kustflottan) som organisationsförslaget innebär, är det framdeles ännu mindre än hittills möjligt att — främst under vinterhalvåret — beräkna något utrymme vid den s. k. mobiliseringskajen för andra än kustflottans fartyg. Redan under år 1939 har chefen för Sydkustens marindistrikt på grund härav föreslagit åtgärder för skapande av särskild förläggningsplats för de fartygsdepån tillhörande fartygen på annan plats inom örlogsvarvets område. Vid förläggningsplatsen skulle anordnas dels förtöjningspirar för fartygen, dels expeditions- och vaktbyggnader m. m. Kostnaderna härför beräknades med 1939 års priser uppgå till 500,000 kronor. Med vissa jämkningar i planen, betingade av den utökade marinorganisationen, kunna kostnaderna nu beräknas till 785,000 kronor (1941 års prisnivå). Dessa kostnader upptagas i beräkningarna rörande erforderliga byggnadsarbeten. Sedan S t o c k h o l m s ö r l o g s v a r v genom av 1940 och 1941 års riksdagar träffade beslut erhållit medel för utförande av omfattande byggnadsåtgärder

395 för varvsdriftens effektivisering, har det, såsom i annat sammanhang angivits, ansetts vara möjligt att planera en flyttning av Stockholms örlogsbas från nuvarande plats i etapper, varvid inga åtgärder beträffande örlogsvarvets flyttning skulle vidtagas förrän örlogsstationen redan befunne sig på den nya platsen. Det är emellertid givet, att ett principiellt ståndpunktstagande för en blivande förflyttning jämväl måste inverka restriktivt på frågan om byggnadsåtgärder av olika slag vid de nuvarande anläggningarna, i varje fall beträffande åtgärder av större omfattning. Marinförvaltningen har i skrivelse den 29 augusti 1941 angående tilläggsstat för budgetåret 1941/42 bland annat anmält, att det vore erforderligt att uppföra vissa förrådsbyggnader för fartygsinventarier m. m. vid Stockholms örlogsvarv. Nya fartyg med tillhörande inventarier hade tillkommit och en omfattande anskaffning av materiel av olika slag hade ägt rum under försvarsberedskapen, men de nu förefintliga förrådsutrymmena vore otillräckliga för förvaring härav. Ytterligare krav på utrymme kunde jämväl uppkomma genom ifrågasatt överförande av fartyg från annat marindistrikt. Enligt uppgift från ämbetsverket har numera inkommit ett förslag från chefen för Stockholms örlogsvarv till lösande av förrådsfrågan, utmynnande i förslag om äskande av ett anslag av 1,800,000 kronor för uppförande av förrådsbyggnader. Utredningen har i sitt förslag räknat med omflyttningar av fartygsmateriel mellan de olika marindistrikten, varvid dels vissa fartyg, som för närvarande tillhöra Ostkustens marindistrikt, skulle överföras till Norrlandskustens marindistrikt, dels vissa fartyg skulle tillföras Ostkustens marindistrikt från Sydkustens. Otvivelaktigt blir även med hänsyn tagen härtill ytterligare förrådsutrymme erforderligt för Stockholms örlogsvarv. Enär den icke rustade fartygsmaterielen i större omfattning än vad i nuvarande organisation varit avsett beräknas vara förlagd i fartygsdepå, varvid huvuddelen av fartygens inventarier förvaras ombord, låter det sig emellertid ej utan vidare göra att i detalj klarlägga behovet av förrådsutrymme. Då det vidare synes kunna ifrågasättas, om det är lämpligt att innan frågan om Stockholms örlogsbas förflyttning till annan plats erhållit sin lösning uppföra nya förrådsbyggnader å det nuvarande örlogsvarvet, har utredningen i kostnadsberäkningarna icke upptagit några medel för de ifrågavarande förråden. Sjökrigsmaterielen. Indelningsgrund.

Enligt nu gällande indelningsgrund hänföras flottans fartyg till l:a, 2:a eller 3:e linjens fartyg. I viss mån i anslutning till denna indelningsgrund vill utredningen förorda, att den flytande sjökrigsmaterielen — med undantag för sådana ännu icke utrangerade äldre fartyg, vilka tillhöra en allmän materielreserv — framdeles uppdelas på linjefiotta, reservflotta och hjälpflotta. Till linjeflottan hänföras stridsfartyg, som icke uppnått de livslängder, vilka hittills i allmänhet legat till grund för bedömande av fartygens lämplighet för kvarstående i främst kustflottan. Givet är, att vissa genomgående

396 ombyggnader av fartyg kunna göra dem lämpade att längre tid än som framgår av den från färdigställandet räknade livslängden kvarstå i linjeflottan. Till reservflottan räknas de stridsfartyg, vilka icke hänföras till linjeflottan. Till hjälpflottan hänföras samtliga vid försvarsberedskap eller mobilisering från handelsflottan ianspråktagna fartyg, vilka utrustas såsom hjälpkryssare, hjälpkanonbåtar, hjälpvedettbåtar o. s. v. Sjok rigs materielens omfattning.

Utan att i detta sammanhang närmare ingå på en redogörelse för tillståndet av de olika enheterna inom skilda fartygstyper vill utredningen framhålla, att intill dess ytterligare fartygsmateriel blivit färdigställd utöver den för närvarande befintliga och under anskaffning varande eller till anskaffning planerade, utrangering av fartyg bör ske under iakttagande av viss återhållsamhet. Det torde nämligen få anses, att ett fartyg, som blivit byggt som örlogsfartyg, även om det är gammalt, som regel är bättre lämpat att lösa uppgifter i sjökrigföringens tjänst än de flesta från handelsflottan erhållna, till örlogsfartyg omändrade fartyg. Ä andra sidan talar för en utrangering av äldre fartyg den omständigheten, att de draga höga underhållskostnader i förhållande till sitt stridsvärde. Ur bemanningssynpunkt binda de en avsevärd personal, låt vara att denna även med här använda reviderade beräkningsgrunder till övervägande delen består av reservpersonal. Det avgörande skälet vid kvarhållandet av den äldre materielen är emellertid, att behovet av fartyg för den mera lokalt betonade verksambeten till följd av den stora utsträckningen av våra kustfarvatten är så stort, att även denna materiel därvid måste användas. Fartygsmaterielens beräknade omfattning samt fördelning till linjeflotta och reservflotta vid femårsperiodens slut framgår av i utredningens hemliga del ingående tablå. Fartygens indelning i operativa sjöstyrkor och lokalstyrkor beröres icke i detta sammanhang. Flottans krigsberedskap och övningar.

Med hänsyn till det moderna krigets överraskande och snabba karaktär framstår kravet på en hög krigsberedskap såsom synnerligen betydelsefullt. De grundläggande förutsättningarna för att en tillfredsställande beredskap skall kunna hållas äro dels att tillräckliga medel avses för flottans övningar, dels att en så stor del som möjligt av fartygsmaterielen hålles ständigt rustad och att övriga fartyg i möjligaste mån förläggas i fartygsdepå för underlättande av en snabb rustning. I föreliggande förslag har fördenskull, såsom framgår av en i utredningens hemliga del ingående tablå, förutsatts rustning och depåförläggning av fartygen i så stor utsträckning som befunnits möjlig med utnyttjande av den ur mobiliseringsberäkningarna framkomna omfattningen av flottans personal och under hänsynstagande till

397 de krav på utbildning, skolor och kurser, som framgå av gällande skolreglementen eller särskilda planer m. m. I nämnda tablå hava ävenledes upptagits de skolförband, som olika tider av året böra vara rustade med hänsyn till speciella utbildningskrav. Så lunda böra finnas fartyg (förband) för sjökrigsskolans övningar, för artilleriskola och för minskola. Den omfattning förbanden böra erhålla i fråga om fartyg blir beroende på elevantalet och kan sålunda ej med bestämdhet angivas. Ej heller kan den tid, under vilken skolförbanden böra vara sammandragna, fixeras. Under de tider av sommaren då så ej är fallet, kunna vissa av fartygen tänkas ingå i kustflottan eller för övningar underställas viss marindistriktschef. Minskole- och artilleriskoleförbanden avses, såsom tidigare framhållits, som regel stå under ledning av respektive tjänstegrensinspektörer. Kustflottans uppgift är främst upprätthållande av ständig krigsberedskap. Ä densamma böra emellertid även anordnas dels viss befälsutbildning, dels ock vissa manskapskurser. I det hittills tillämpade systemet med rörlig och stationär förläggning av de rustade fartygen förutsattes icke någon ändring. Depå förläggningen avses erhålla vidgad omfattning i förhållande till nuvarande organisation. De i depå förlagda fartygen sammanföras till förband, vilka bilda stommen till de lokalstyrkor som i krig avses skola upprättas inom vederbörligt marindistrikt. Dessa förband böra benämnas på samma sätt som respektive lokalstyrkor, alltså Norrlandsavdelningen, Stockholmseskadern o. s. v. Den omständigheten att även fartyg avsedda för andra sjöstyrkor ingå i depån saknar härvidlag betydelse. Rustade fartyg bemannas i allmänhet från den örlogsstation (örlogsdepå) de tillhöra; skolförbandens fartyg få dock av naturliga skäl blandad besättning. Även andra förhållanden kunna tala för blandad besättning, t. ex. kravet på att personal från underofficers- och sjömanskårerna i Göteborgskan erhålla mera och i viss mån annorlunda sjötjänstgöring än som tjänsten på de depåförlagda fartygen bjuder. Förhållandena kunna även medgiva rustandet av fartyg tillhörande Västkustens marindistrikt för ingående i kustflottan eller annat förband i större skala än i förutnämnda tablå angivits. Nybyggnadsbehov.

Frågan om behovet av nybyggnad av örlogsfartyg under femårsperioden 1942/43—1946/47 behandlas mera ingående i särskild (hemlig) del. I detta sammanhang må framhållas följande. Anskaffningen av fartygsmateriel avses under femårsperioden främst vara inriktad på att vidmakthålla flottan vid den styrka den kommer att äga sedan beslutade fartygsbyggnader under de närmaste åren färdigställts. Därutöver avses viss förstärkning av torpedbåts vapnet skola komma till stånd. Med hänsyn härtill avses under femårsperioden, förutom fullföljande och färdigställande av redan påbörjade eller beslutade fartyg, nybyggnad skola ske av större jagare, kustubåtar samt torpedbåtar.

398 Därtill avses komma ett övningsfartyg (segelfartyg), huvudsakligen avsett för sjömansskolan, samt sex motorbåtar, avsedda för sjövärnskårens övningar. Under femårsperioden räknas vidare med att byggandet av ett artillerifartyg skall kunna påbörjas. I anslutning till av chefen för marinen framförda synpunkter finner utredningen sig böra föreslå, att detta artillerifartyg blir en kryssare av samma typ som de två år 1940 beslutade. Slutligen böra bland kostnaderna upptagas medel för konstruktionsarbeten för nya fartyg. Dylika medel hava tidigare i allmänhet endast i undantagsfall utgått innan beslut om fartygs byggande fattats. Ändamålet med det föreslagna anslaget, i medeltal 100,000 kronor per år, är att ständigt kunna följa sjökrigsmaterielens utveckling och hålla ritningar och kalkyler å aktuella fartygstyper i reviderat skick. Jagarna beräknas bliva av en ny typ om 1,500—1,800 ton, bestyckade med 4 st. 12 cm kanoner och ett kraftigt luftvärnsartilleri. De skola vidare förses med möjligast kraftiga skydd för skrov och besättning mot kulsprute- och bombanfall från luften. Kustubåtarna bliva av samma typ som de under färdigställande varande kustubåtarna. Torpedbåtarna beräknas bliva av tvenne olika typer, vilkas lämplighet för våra förhållanden närmare klarlägges genom jämförande försök. Övningsfartyget beräknas bliva av barktyp, försett med motor, samt avsett för högst 150 elever jämte befäl. Beträffande motorbåtarna får utredningen hänvisa till vad därom säges under avsnittet »Sjövärnskåren». Kostnaderna för nu angivna fartygsnybyggnader m. m. beräknas för femårsperioden komma att uppgå till omkring 127.8 miljoner kronor. Härtill komma ännu ej beviljade medel för färdigställande av beslutade fartyg, 48.4 miljoner kronor. På grund av den inträffade prisstegringen har utredningen räknat med en höjning av detta belopp med 5 miljoner kronor. Det årliga anslaget till flottans ersättningsbyggnad beräknas sålunda till 36.2 6 miljoner kronor. I nämnda anslagsbehov äro icke inräknade kostnaderna för byggande av nya jagare i stället för de i september 1941 förlorade tre jagarna Klas Horn, Klas Uggla och Göteborg. Flottans personal. Officerare.

De enligt föreliggande premisser uppgjorda mobiliseringsberäkningarna utvisa ett behov av officerare, tillhörande flottans stam, uppgående till sammanlagt 651. För tillgodoseende av detta mobiliseringsbehov är det emellertid av viss anledning tillräckligt med en stamkader i fred av 620 officerare. De samtidigt med mobiliseringsberäkningarna uppgjorda beräkningarna rörande personalorganisationens omfattning i fred med hänsyn till hållandet av viss beredskap etc. hava givit vid handen, att behovet av officerare vid flottan i ständig tjänstgöring (pensionerade officerare i arvodesbefattningar ej medräknade) uppgår till 664. I denna siffra äro inräknade 4 officerare i flottans reserv, vilka i särskild ordning inkallas för tjänstgöring å statens

399 isbrytarfartyg. Slutsumman för övriga officerare är följaktligen 660. Med hänsyn till de synpunkter, som tidigare framhållits rörande önskvärdheten av en viss elasticitet i personalorganisationen och möjligheterna att kunna ernå en lösning av denna fråga, har det vid verkställd undersökning befunnits möjligt att jämväl här räkna med en omfattning av stamofficerskadern lika med den vid mobiliseringsberäkningarna enligt ovan framkomna, d. v. s. 620 officerare. Frånsett ovannämnda 4 reservofficerare beräknas sålunda sammanlagt 40 av de i fredstid hela året tjänstgörande officerarna icke vara stamofficerare. Härvid räknas med 30 officerare i flottans reserv, vilka fullgöra viss dem åliggande fredstjänstgöring (12 månaders fänrikstjänstgöring), samt 10 officerare av flottans stam, vilka i enlighet med de bestämmelser som i det föregående ifrågasatts, kvarstå i tjänst de två närmaste åren efter uppnådd pensionsålder. Antalet officerare tillhörande sistberörda kategori har icke ansetts kunna sättas högre med hänsyn dels till att i den nya organisationen räknas med ett avsevärt utökat antal befattningar för pensionerade officerare, vilka de närmaste åren skola tillsättas, dels till att antalet årligen pensionsavgående officerare under rätt lång tid framåt är litet. Hinder bör givetvis ej möta att om så anses önskvärt ersätta vissa tjänstgörande officerare av denna kategori med förtidsavgångna eller reservanställda officerare. Såsom i olika sammanhang angives, böra vissa officersbeställningar i vederbörlig personalförteckning icke upptagas under »flottan» respektive »kustartilleriet», utan i stället uppföras under särskilda rubriker för amiralitetet, marindistrikten och marinens fasta undervisningsverk, främst av det skälet att de i huvudsak kunna besättas av officerare ur ettdera vapenslaget. Dessa beställningar äro 2 i lönegrad Ob 3, 1 i lönegrad Ob 2, 4 i lönegrad Oa 6, 1 i lönegrad Oa 5, 2 i lönegrad Oa 4, 3 i lönegraderna Oa 4 eller Oa 3 samt 3 i lönegraderna O a 3 eller Oa2. Härav beräknas omkring en tredjedel komma att besättas med officerare från kustartilleriet och två tredjedelar från flottan. I förut angivet antal stamofficerare vid flottan, 620, inbegripas av nu senast angivna beställningar följaktligen sammanlagt 2 flaggmän, 6 regementsofficerare och 3 kompaniofficerare. I antalet inbegripas vidare 4 flaggmän uppförda å amiralitetets stat, nämligen chefen för marinförvaltningen, chefen för kustflottan, chefen för marinstaben och chefen för Karlskrona örlogsvarv. I övrigt beräknas sjöofficerskåren skola erhålla följande sammansättning: Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Kommendörer Kommendörer Kommendörkaptener Orlogskaptener Kaptener Löjtnanter F ä n r i k a r (ej å sjöofficerskårens stat)

Ob 1 Oa6 Oa5 Oa4 Oa3 Oa2 Ocl

35 40 210 219 90

Summa

400 Såsom kommendörer i lönegrad Ob 1 hava upptagits: chefen för Karlskrona örlogsstation, chefen för Stockholms örlogsstation och chefen för Stockholms örlogsvarv. Beställningarna såsom kommendörer i lönegrad Oa6 hava beräknats för följande befattningar, nämligen: en avdelningschef i marinförvaltningen, tre tjänstegrensinspektörer, flaggkaptenen i chefens för kustflottan stab samt tre förbandschefer inom kustflottan. Då under byggnad varande kryssare färdigställts och ett ständigt rustat kryssarförband ingår i kustflottan, kan det tagas under övervägande, att giva en av de nämnda förbandscheferna tjänstegraden konteramiral av 2. graden. Utredningen har emellertid ansett sig för närvarande icke böra avgiva förslag härom. Antalet arvoden för pensionerade officerare beräknas till 26. Häri hava icke inberäknats de i försvarsdepartementets kommandoexpedition, försvarsstaben och marinförvaltningen tjänstgörande pensionerade officerarna. Vissa av befattningarna kunna ifrågakomma att besättas av kustartilleriofficerare. Av det förut anförda framgår, att de hittillsvarande två kommendörkaptensgraderna föreslås skola ersättas med en grad såsom kommendörkapten och en grad såsom örlogskapten. Anledningen härtill är följande. Tjänstgöringen ombord kräver för sitt ändamålsenliga bedrivande väl tillrättalagda befälsförhållanden. Det är ur nämnda synpunkt ett önskemål, att en markerad befälsställning i förhållande till annan personal också utmärkes av högre tjänstegrad. Om man granskar förhållandena ombord på dels större fartyg, såsom pansarskepp och kryssare, dels medelstora, såsom jagare av nyare typ, finner man att å de större fartygen förutom sekonden oftast finnas ytterligare tre, stundom flera kaptener, vartill jämväl kan komma en eller två civilmilitära befattningshavare — ingenjörer, läkare — i motsvarande tjänsteklass. Å jagarna äro numera ofta både fartygschefen och förste officeren kaptener, vilket åtminstone på gruppchefsfartyg icke är lämpligt. Man kan emellertid icke komma ifrån, att för befattningarna såsom exempelvis artilleriofficer, navigeringsofficer eller skyddsofficer å artillerifartyg eller såsom förste officer å jagare av större typ krävas officerare med så omfattande erfarenhet och föregående utbildning, att de som regel måste förutsättas hava hunnit till kaptensgraden. Att sänka deras tjänsteålder och innehavande grad låter sig sålunda icke göra. Däremot kan det ifrågasättas att höja graden för de officerare, som intaga chefsställning i förhållande till de nämnda befattningshavarna, alltså för sekonden respektive fartygschefen. Med hänsyn till den utökning av organisationen utöver den i 1936 års försvarsordning förutsatta, som under de senaste åren ägt rum och som ytterligare avses ske enligt föreliggande utredning, har det vidare befunnits önskvärt att i vissa fall utöver de ovan nämnda besätta befattningar, som hittills innehafts av kaptener, med officerare i den lägsta regementsofficersgraden.

401 I samband med nämnda förändringar bör en viss omgruppering verkställas mellan de nuvarande kommendörkaptenerna av 1. och 2. graden i syfte att vinna ökad reda och klarhet i organisationen. Hittills har nämligen tillbörlig åtskillnad mellan cle båda kommendörkaptensgraderna ej kunnat göras beträffande kommenderingar varken ombord eller i land, varför beställningshavarna snarare kommit att betraktas som äldre och yngre officerare inom samma tjänstegrad än som tillhörande två olika grader. Med ledning av utförda beräkningar av officersbehovet vid såväl krigssom fredsorganisation har i enlighet med det anförda verkställts en undersökning rörande vilka befattningar, som böra hänföras till den högre eller den lägre av de båda här ifrågavarande regementsofficersgraderna. Denna undersökning har givit följande resultat: befattningar för den högre regementsofficersgraden 35 befattningar för den lägre regementsofficersgraden 40 För sistnämnda tjänstegrad hava avsetts bland annat följande befattningar: Assistenter å vissa avdelningar i marinstab och marinförvaltning, äldste adjutanten i chefens för kustflottan stab, sekonder å nyare pansarskepp och kryssare, fartygschefer på vissa större jagare (gruppchefsfartyg), minfartyg, isbrytaren Ymer samt äldre pansarskepp och kryssare, stationschefernas förste adjutanter (stationsstabschefer), chefer för sjömanskårens större kompanier samt vissa chefer för varvsdepartement. Vad särskilt beträffar de nyssnämnda kompanicheferna må framhållas, att dessa med hänsyn till omfattningen av underlydande personal icke på något sätt kunna jämföras med kompanichefer vid andra vapenslag. Exempelvis omfattar 2. matroskompaniet i Stockholm förutom flaggkorpraler redan vid nuvarande styrka av sjömanskåren 939 högbåtsmän, furirer, korpraler och meniga; beväringskompanierna äro än mer omfattande. I antalet befattningar i den lägre regementsofficersgraden har också inräknats en chef för sjömätningssektion (eller -avdelning) i sjökarteverket. För närvarande avses för denna befattning en kapten, men från sjökarteverkets sida har sedan länge gjorts gällande, att befattningen borde uppehållas av en regementsofficer. Ehuru befattningen här beräknats tillhöra den lägre regementsofficersgraden, bör naturligtvis hinder icke möta att, därest så befinnes lämpligare, placera en officer av högre graden i befattningen. Vad beträffar de två tjänstegradernas tjänstetitlar synes det ur det internationella umgängets synpunkt vara av betydelse att erhålla sådana titlar, som hava viss anknytning till andra mariners benämningar på motsvarande tjänstegrader. Samtidigt bör man undvika att åstadkomma förbistring med hänsyn till förhållandena inom den svenska försvarsmakten. Under sådana förhållanden synes det vara fördelaktigast att för den högre av de båda ifrågavarande regementsofficersgraderna bibehålla benämningen kommendörkapten, utan gradsiffra, och att för den lägre graden införa benämningen örlogskapten. Sistnämnda grad motsvaras utomlands av den engelska commander, den tyska Fregattenkapitän o. s. v. Benämningen återfinnes för övrigt inom den danska flottan, där den ävenledes motsvarar samma tjänsteställning. I fråga om 26 — 2440 41

402 tjänsteställning och lönegrad för de två nya regementsofficersgraderna förutsätter utredningen ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller i fråga om kommendörkaptener av 1. respektive 2. graden. Villkoren för befordran till örlogskapten böra i huvudsak vara desamma, som de hittills för befordran till kommendörkapten av 2. graden gällande. Under alla förhållanden bör förutsättningen vara, att vederbörande kapten ådagalagt för med högre graden förenat befäl passande egenskaper och att han är för beställningen fullt lämplig. Befordran från örlogskapten till kommendörkapten bör sedan föregås av en ny granskning av vederbörande officers befälsegenskaper m. m., närmast med hänsyn till skicklighet och förtjänst samt ådagalagd eller bedömd lämplighet för högre befäl. Det förutsattes sålunda, att den nya örlogskaptensgraden i en helt annan omfattning än vad för den nuvarande lägre kommendörkaptensgraden varit fallet kommer att utgöra den slutliga tjänstegraden på stat för officerare, som ansetts lämpliga att vidarebefordras från den högsta kompaniofficersgraden. Vid fördelningen av beställningarna inom sjöofficerskåren har det visat sig möjligt att bibehålla den i 1936 års försvarsordning förefintliga relationen mellan antalet officerare i lönegrad Oa 4 och högre och i lönegrad O a 3 och lägre, varvid antalet fänrikar upptagits till 90 (d. v. s. omkring 15 procent av hela officerskåren). Antalet regementsofficerare och högre utgör sålunda i här föreslagen organisation 15.8 procent av hela officerskåren. I fråga om antalet fänrikar må framhållas följande: En kår om 620 officerare torde, för att kunna vidmakthållas, årligen böra tillföras cirka V20 av kårens numerär, d. v. s. omkring 31 officerare. Vid beräkning av detta antal har hänsyn tagits till dels pensionsavgång, dels oförutsedd avgång, såsom avskedstagande före uppnådd pensionsålder, dödsfall o. s. v. Efter två års tjänstgöring såsom fänrik bör, liksom för närvarande är fallet, vederbörande kunna ifrågakomma till fast anställning såsom officer. Som normalt beräknas emellertid befordran till löjtnant komma att ske först efter tre fänriksår. Därest så med hänsyn till skapandet av klara befälsförhållanden under tjänstgöringen, främst ombord, anses erforderligt, torde emellertid utnämning till löjtnant i flottan böra kunna ske tidigare, även om ledig löjtnantsbeställning icke finnes. I varje fall synes utnämning till löjtnant över stat böra ske efter tre års tjänstetid såsom fänrik. Av kostnadsskäl och för vinnande av likformighet inom samtliga försvarsgrenar har vid bestämmande av antalet officersbeställningar på stat räknats med att de tre yngsta årsklasserna inom officerskåren skola utgöras av fänrikar. Dessas antal beräknas därför uppgå till cirka 90. Underofficerare.

I det föregående hava angivits vissa skäl för ett upprättande av särskilda underofficers- och sjömanskårer för Göteborgs örlogsdepå. Preliminärt har omfattningen av underofficerskåren i Göteborg beräknats till 10 procent av det totala antalet underofficerare.

403 I och med att flottans underofficerare på detta sätt ytterligare spridas på olika kårer, synes det vara ett önskemål att åtgärder vidtagas för säkerställande av likformighet i befordringsförhållandena inom hela underofficerskåren. Det kan därför ifrågasättas antingen att låta befordran till och inom underofficerskåren göras av chefen för marinen — på motsvarande sätt som likartade befordringsfrågor för kustartilleriets underofficerskår hittills avgjorts av chefen (inspektören) för kustartilleriet — eller att chefen för marinen vid varje befordringstillfälle med hänsyn till det aktuella läget bestämmer huru många befordringar, som få ske till och inom varje underofficerskår. I det sistnämnda alternativet, vilket synes vara att förorda, rubbas icke stationschefernas nuvarande befogenheter, utan sker endast en viss utvidgning av den chefen för marinen redan nu tillkommande rätten att inom personalstatens ram fördela antalet underofficerslöner på olika stationer och yrkesgrenar. Det är givet, att en sjömanskår av den begränsade omfattning som den vid Göteborgs örlogsdepå beräknas erhålla, icke lämpligen kan ensam utgöra rekryteringskälla för alla de olika avdelningarna inom underofficerskåren därstädes, då svårigheterna för en jämn rekrytering bliva större, ju mindre antalet beställningar äro inom viss yrkesgren. Särskilt av denna anledning blir en utjämning erforderlig och en mera central ledning av hithörande frågor nödvändig. Det torde härvid vara mest lämpligt att hithörande frågor handläggas i marinstabens personalavdelning. Å denna avdelning torde den centrala rullföringen av flottans underofficerskår böra äga rum. I samband med avgivande av underdånigt yttrande över »Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente» den 24 januari 1940 anförde chefen för marinen vid belysande av vissa frågor rörande löneförmånerna för flaggkorpralerna bland annat följande: I detta sammanhang anser jag mig böra rikta uppmärksamheten på en annan lösning av de här berörda frågorna, som återverkar på löneplanens sammansättning och även förenklande. Denna lösning skulle ligga i borttagandet av flaggkorpralerna i deras nuvarande ställning och hänförandet av dessa beställningshavare till underofficerskåren såsom underofficerare av 2. graden, med vilka de ur tjänstesynpunkt närmast höra samman. Inom övriga försvarsgrenar sker befordran direkt från furir till sergeant, varför motsvarande tillvägagångssätt också borde kunna ske vid marinen, i all synnerhet som marinens underofficersskola lärer komma att bliva helt likartad med arméns och flygvapnets i vad avser utbildningstidens längd. En dylik åtgärd vore i hög grad ägnad att förenkla marinens nuvarande personalorganisation och skapa den överensstämmelse mellan försvarsgrenarna, som kommittén eftersträvat. Tidpunkten synes nu vara inne att i samband med övriga organisationsfrågor jämväl till avgörande upptaga spörsmålet om flaggkorpralsgradens slopande och ersättande med underofficerare av 2. graden. Med hänsyn till den stora omfattningen av flaggkorpralsgraden hava tidigare de ekonomiska förhållandena varit av väsentlig betydelse i förevarande sammanhang. Sedan genom statsmakternas beslut år 1940 rörande manskapsavlöningsreglementet flaggkorpralernas löneförmåner reglerats i principiell överensstämmelse med underofficerarnas, samt skillnaden mellan den lägsta

404 underofficersgradens och flaggkorpralernas löneförmåner därigenom blivit obetydlig, kunna de ekonomiska hindren icke längre tillmätas samma vikt. Då vid tidigare tillfällen en ändrad fördelning av antalet löner för underofficerare och flaggkorpraler ifrågasatts, avseende en ökning av de förra på de senares bekostnad, har framhållits, att fartygens inredning vore en faktor, som härvid spelade en stor roll. Det är också givet, att ifråga om förläggningsförhållanden ombord inga väsentliga ändringar torde kunna göras å redan färdiga fartyg, därest flaggkorpralerna ersättas med underofficerare av 2. graden. Man torde därför få förutsätta en förläggning till gemensam mäss för yngre underofficerare, varvid mässen tillika förutsattes använd för måltids intagande på samma sätt som för närvarande är fallet. I fråga om under sjötjänstgöring utgående förmåner förutsättas samma förmåner skola utgå för nu nämnda yngre som för de äldre underofficerarna inom samma grad. Även på sådana fartyg, vilka framdeles byggas, torde ur konstruktiv synpunkt en viss differentiering i avseende å förläggningsförhållandena för äldre och yngre underofficerare bliva erforderlig. Överflyttandet av de hittillsvarande flaggkorpralsbeställningarna till underofficerskåren nödvändiggör en omprövning av fördelningen av beställningarna inom denna kår. Härvid torde följande vara att framhålla. I samband med införandet genom 1925 års försvarsordning av förrådsförvaltare vid flottan skapades en helt ny kategori inom dess underofficerskår, med högre lön och högre pensionsålder än för övriga underofficerare. Emellertid finnas inom flottan flera för underofficerare av maskinavdelningen avsedda befattningar, vilka ifråga om krav på skicklighet, pålitlighet och ansvar äro fullt jämnställda med och i vissa fall måhända till och med stå på ett högre plan än förvaltartjänsten. Detta förhållande har, genom den tekniska materielens allt mer komplicerade art och ökade omfattning, blivit allt mer påfallande. Såsom exempel härpå må nämnas befattningarna såsom uppbördsmaskinister och uppbördselektriker på de med omfattande maskinanläggningar utrustade större fartygen, vilka uppbördsmän närmast ansvara för denna dyrbara materiel, vidare befattningarna såsom föreståndare för vissa större arbetsavdelningar å örlogsvarvens ingenjördepartement etc. I själva verket bestrida många av dessa underofficerare befattningar, för vilka i andra mariner avses ingenjörer, låt vara att dessa som regel icke torde hava samma kompetens som våra mariningenjörer. Det synes under sådana förhållanden berättigat att nämnda befattningar för viss maskinteknisk personal besättas med underofficerare med samma förmåner i avseende på lön och pensionsålder som förrådsförvaltarna. I detta sammanhang torde få framhållas, att en viss kompletterande, utbildning för denna tekniska personal är önskvärd. Denna utbildning — som lämpligen torde kunna ordnas såsom en särskild kurs vid marinens underofficersskola — bör företrädesvis omfatta skeppsbyggnadskonst, maskinlära och elektroteknik. Verkställd utredning har givit vid handen, att det inom den reviderade marinorganisationens avsedda ram för år 1947 finnas 23 dylika mera ansvarsfulla befattningar. Vad åter beträffar behovet av förrådsförvaltare beräknas

405 detta vid samma tidpunkt uppgå till 42 mot 21 enligt gällande stat. Ökningen är till stor del föranledd av den avsedda utbyggnaden av Göteborgs och Gustafsviks örlogsdepåer. Utöver de ovan nämnda förvaltarbefattningarna finnas ytterligare fyra befattningar, vilka med hänsyn till deras stora vikt böra besättas med underofficerare av den högsta tjänstegraden med därmed förenade löneförmåner, nämligen dels föreståndarna för underofficersdetaljerna hos cheferna för de tre underofficers- och sjömanskårerna, dels den underofficer som avses för att på marinstabens personalavdelning biträda vid handläggning av underofficersfrågor. De nämnda föreståndarna för underofficersdetaljerna hava sig ålagt beredande av ärenden rörande underofficerarnas placering m. m., vilket till följd av kadrarnas stora omfattning kräver såväl ingående personalkännedom som förmåga att medhinna och rätt utföra ett synnerligen vidlyftigt, tidsödande och ansvarsfullt arbete. Det sammanlagda antalet uppgår sålunda till 69, vilket — med ett beräknat behov av cirka 1,700 underofficerare på stat —- motsvarar 4 procent av kaderns storlek. Befattningarnas fördelning framgår av tablå å nästa sida. H ä r ifrågavarande underofficerare böra i likhet med arméns förvaltare och flygvapnets förrådsförvaltare hänföras till särskild tjänstegrad, vilket icke helt varit fallet med flottans förrådsförvaltare. De böra hava tjänsteställning i likhet med löjtnant i marinen och icke såsom nu erhålla denna tjänsteställning endast under vissa angivna förutsättningar. Pensionsåldern synes böra vara densamma som för de nuvarande förrådsförvaltarna, d. v. s. 60 år, varvid de äldre befattningshavarna företrädesvis avses för tjänstgöring i land. Titeln för tjänstegraden synes böra vara »förvaltningsunderofficer». Denna titel är icke blott lämplig för de i förteckningen såsom förrådsförvaltare upptagna utan är även väl anpassbar på de olika uppbördsmännen. Att ett litet fåtal av befattningshavarna icke direkt syssla med förvaltningsgöromål torde sakna betydelse. Förvaltningsunderofficerarna böra benämnas förvaltare. Det kan ifrågasättas huruvida icke de underofficerare, vilka avses såsom förvaltare vid förråd, böra genomgå en kortare utbildning i syfte att göra dem fullt förtrogna med det i många avseenden nya verksamhetsområde, för vilket vederbörande i fortsättningen avses. Utbildningen skulle omfatta förvaltningsföreskrifter, viss organisationskännedom m. m. samt skulle, liksom den förutnämnda utbildningen för de tekniska förvaltarna, kunna ordnas som en särskild kurs vid underofficersskolan. I fråga om relationerna mellan antalet förvaltningsunderofficerare och flaggunderofficerare å ena sidan och antalet underofficerare av 2. graden å den andra må till en början erinras om att chefen för marinstaben i sitt 1935 avgivna yttrande över försvarskommissionens betänkande framhöll, att det med hänsyn till befordringsförhållandena borde eftersträvas en proportion mellan flaggunderofficerare, underofficerare av 2. graden och flaggkorpraler av 2:3:2. Denna proportion hölls ungefär, dock med viss ökning av den procentuella andelen för flaggkorpralernas vidkommande, i de genom 1936 års försvars-

406 Örlogsstation(depå)

1.

Intendenturförvaltning, stambeklädnads- och sängpersedelföråd » beväringsbeklädnadsförråd » proviantförråd » sjukvårdsförråd » beklädnads- och sjukvårdsförråd Örlogsvarv(-depå), art.-dep., ammunitionsförråd.. » » inventarieförråd . . . . " » skjutbana » minförråd » torpedförråd » allmänt materialförråd » ingenjördepartements materialförråd » sjöreserv Marinförvaltningens förråd i Bofors (biträde åt kontrollofficeren) Hårsfjärdens depå Centrala intendenturförrådet i Lindesberg Sjömanskårer, kaserner Örlogsstationer, m a t i n r ä t t n i n g a r

Summa 2.

Karlskrona

Stockholm

3 3

1 1 *)2 1

i

Göteborg

Förrådsförvaltarbefattningar.

Befattningar

för viss maskinteknisk

personal.

Uppbördsmaskinister och -elektriker å 3 pansarskepp och 3 kryssare Uppbördsmaskinister å 2 större jagare (ny typi . . Orlogsvarv, avdelningsföreståndare å ingenjördepartement » mobiliseringsingenjörens biträde. . . . Marinförvaltningen, ingenjöravdelningen, biträden åt kontrollanter vid vissa fartygsbyggen Summa 3.

Övriga

-12- 21 1

befattningar.

Marin stabens personalavdelning Föreståndare för underofficersdetalj Summa ') Därav 1 för Gustafsviks örlogsdepå.

beslut fastställda staterna. Vid de utökningar av staten som de senaste budgetåren förekommit, har proportionen ävenledes ungefär bibehållits. Det är ett faktum, att befordringsutsikterna inom arméns och flygvapnets underofficerskårer i allmänhet äro väsentligt gynnsammare än inom flottans underofficerskår, främst med hänsyn till de helt annorlunda proportionerna mellan graderna. Det skulle därför vara naturligt att söka skapa ett gynnsammare befordringsläge även för flottans underofficerare. I samband med

407 flaggkorpralsgradens upphörande och tillförandet till underofficerskåren av motsvarande antal beställningar böra hithörande frågor upptagas till omprövning. Den ökning av antalet flaggunderofficerare inom ett i huvudsak oförändrat sammanlagt totalantal underofficerare och flaggkorpraler, vilken genomfördes år 1936, har i hög grad påverkat sammansättningen av den ombord tjänstgörande personalkategorien underofficerare. Medan flaggunderofficerare tidigare i regel endast tjänstgjorde såsom uppbördsmän på större fartyg, har den genomförda ökningen medfört, att flaggunderofficerare tagits i anspråk såväl för uppbördsmannabefattningar även på mindre fartyg som för tjänstgöring såsom vaktgörande underofficerare m. m. Därest antalet förvaltningsunderofficerare och flaggunderofficerare i procent av hela underofficerskåren (den förutvarande flaggkorpralsgraden inbegripen) skulle växa i större utsträckning, skulle konsekvensen "bliva, att flaggunderofficerare i allt högre grad komme att utnyttjas ombord för andra underofficersbefattningar och annan underofficerstjänst än som tidigare avsetts. Detta kunde knappast undvikas, framför allt under mobiliseringsförhållanden, då en mycket stor del av underofficerskåren måste avses för tjänstgöring ombord. Det förhållandet att en vakthavande officer vore fänrik medan vakthavande underofficeren vore flaggunderofficer skulle därvid ofta komma att inträffa, särskilt å de större fartygen, något som icke vore ägnat att underlätta befälsföringen. Under hänsynstagande såväl till nu antydda förhållande, att det icke är lämpligt att för viss tjänst regelmässigt utnyttja personal med för hög tjänstegrad, samt jämväl med iakttagande av att även kostnadsskäl bjuda till viss återhållsamhet, synas emellertid möjliga förbättringar böra åstadkommas i de ovan angivna proportionerna. Den omständigheten att pensionsåldern för flottans flaggunderofficerare är 55 år, under det den vid armén och flygvapnet är 50 år, skulle även vid lika proportioner mellan graderna inom de olika försvarsgrenarna medföra att befordringsåldern till den högre underofficersgraden låge högre vid flottan än vid de andra försvarsgrenarna. Då den högre pensionsåldern emellertid får anses vara till fördel för personalen, torde hänsyn till nu senast antytt förhållande icke behöva tagas. En ökning av förvaltningsunderofficerarnas och flaggunderofficerarnas procentuella andel av underofficerskåren till sammanlagt 30 procent bör emellertid ur militära synpunkter kunna godtagas, även om behovet i själva verket skulle kunna täckas även med ett lägre procenttal. De återstående 70 procenten skulle utgöras av underofficerare av 2. graden, däri inbegripet de till denna grad överförda förutvarande flaggkorpralerna. Med hänsyn till den högre befordringsåldern komma flottans underofficerare att tillhöra lönegrad UO 1 åtskilliga år längre än övriga försvarsgrenars. De torde följaktligen komma att tillhöra den högsta löneklassen — den 5:e — inom lönegraden så länge, att de vid befordran omedelbart komma att tillläggas högsta löneklassen — den 7:e — inom lönegrad UO 2. Det kan då ifrågasättas om icke med hänsyn härtill för flottans underofficerares vidkommande lönegraden UO 1 skulle kunna utökas med ytterligare en löneklass,

408 den 6:e. Enär denna fråga jämväl torde kräva undersökning ur andra synpunkter, har försvarsutredningen icke ansett sig nu kunna avgiva direkt förslag därom. Såsom förut sagts förutsattes pensionsåldern för flaggunderofficerare skola bibehållas vid 55 år. För underofficerare av 2. graden bör däremot en sänkning vidtagas från nuvarande 55 år till 50 år, d. v. s. samma pensionsålder som gäller för motsvarande befattningshavare vid armén och flygvapnet. De för underofficerare av 2. graden avsedda befattningarna — framför allt ombord, där det övervägande flertalet underofficerare vid mobilisering komma att tjänstgöra — äro icke sådana att de lämpligen kunna bestridas av personal i åldern 50—55 år; detta så mycket mindre som underofficerare av 2. graden i denna åldersgrupp kunna förutsättas ha blivit förbigångna vid befordran till flaggunderofficer och sålunda äro de av olika skäl minst tjänstedugliga inom åldersgruppen. * Nämnda sänkning av pensionsåldern för underofficerare av 2. graden har för övrigt redan tidigare begärts av de militära myndigheterna. Beträffande underofficerskårens omfattning må följande framhållas. Mobiliseringsberäkningarna hava givit till resultat ett behov av 1,725 stamunderofficerare. Genom utnyttjande av viss annan personal synes detta antal kunna nedbringas till 1,680. Beräkningarna rörande fredsbehovet (vinterbehovet) hava givit till resultat 1,745 underofficerare. Även detta antal kan genom utnyttjande av viss annan personal nedbringas till 1,680. Det låter sig emellertid icke göra att räkna med utnyttjande av för underofficersbefordran kompetenta underbefäl, ty därigenom uppstår motsvarande brist inom denna kategori, vilken brist icke, såsom vid mobilisering, kan täckas genom utnyttjande av underbefäl tillhörande klass A. I stället synes man här, liksom i fråga om officerskåren, böra räkna med att utnyttja underofficerare, vilka under 2 år efter den ordinarie pensionsåldern bibehållas i tjänst. Antalet disponibla underofficerare beräknas härvid enligt följande: Beräknad årlig avgång vid fullt uppsatt underofficerskader 85 Härav torde för cirka 120 arvodesbefattningar beräknas årlig ersättning av mellan V« och iU (pensionsåldern = 55 år och avgångsåldern från arvodesbefattning = 60 år) eller omkring 30 Återstod 55 Denna återstod beräknas emellertid först framdeles komma att uppgå till den angivna storleken. Underofficerskårens förutvarande omfattning — flaggkorpralerna inbegripna — utgjorde i såväl 1925 som 1936 års försvarsordningar omkring 870 och sålunda endast omkring hälften av den här avsedda. Man torde därför försiktigtvis endast böra räkna med att tills vidare högst 20 a 25 pensionerade underofficerare årligen kunna bliva disponibla för fortsatt tjänstgöring. Två årsklasser av denna personal beräknas därför till cirka 45. På liknande sätt som förut angivits beträffande officerare, böra om så anses önskvärt även förtidsavgångna eller reservanställda underofficerare kunna inbegripas i detta antal.

409 Såsom av redogörelsen för flottans reservpersonal närmare framgår, avses de underofficerare i reserven, vilka efter genomgången utbildning såsom reservunderofficersaspiranter inträtt i reserven, att under något av de två första åren fullgöra en första tjänstgöring om 6 månader. Om man utgår från att omkring halva antalet fullgör tjänstgöringen under vinterhalvåret och andra hälften under sommarhalvåret och vidare att ett mindre antal — här uppskattat till omkring en tredjedel av en årsklass — skall vara villigt att tjänstgöra ytterligare 6 månader, kan man räkna med att under hela året disponera 15 + 5 = 20 underofficerare i reserven av nu nämnd kategori för tjänstgöring. Det antal stamunderofficerare, som på sätt nu angivits skulle kunna ersättas av underofficerare i reserven, uppgår sålunda till 45 + 20 = 65. Underofficerskårens stat föreslås i anslutning till vad här anförts, erhålla följande omfattning: T j ii n a t c g r a d

Förvaltningsunderofficerare. . Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden Summa

Lönegrad

Antal

U0 3 U0 2 UO 1

69 435 1,176 1,680

Antalet arvoden för pensionerade underofficerare beräknas till sammanlagt 104. I detta antal hava icke inräknats de i försvarsdepartementets kommandoexpedition, försvarsstaben och marinförvaltningen tjänstgörande pensionerade underofficerarna. Vissa av de med arvoden förenade befattningarna torde även kunna besättas med pensionerade underofficerare från kustartilleriet. Manskap. Genom 1925 års organisation infördes kategorien högbåtsmän. Sedermera har för denna personalkategori införts en pensionsålder av 55 år. Ehuru mera omfattande erfarenheter ännu icke hunnit göras beträffande tjänstbarheten hos högbåtsmän i åldern 50—55 år, peka dock åtskilliga tecken på, att den föreskrivna avgångsåldern med hänsyn till vederbörandes tjänstgöringsförhållanden — främst ombord — är väl hög. Man synes över huvud taget böra räkna med att högbåtsmän av däcksavdelningen i allmänhet icke böra utnyttjas för tjänst ombord efter omkring 40 års ålder, medan däremot viss teknisk personal jämte ekonomimän kunna avses för sjötjänstgöring vid högre levnadsålder. För underbefälsbefattningar i landtjänsten, utom såsom instruktörer, torde högbåtsmännen vara väl lämpade intill uppnådda 50 år. Efter nämnda ålder äro de i allmänhet icke lämpade för den militära tjänst, varför de avses. Det synes därför lämpligt att sänka pensionsåldern för högbåtsmännen till 50 år eller samma ålder som föreslås för den nya långtjänstkategorien vid flygvapnet, överfurirerna. I samband med fastställandet av nytt manskapsavlöningsreglemente fr. o. m. den 1 juli 1940 utbyttes den förutvarande underbefälsgraden korpral vid

410 flottan och kustartilleriet mot furir samtidigt som de förutvarande 1. klass sjömännen respektive 1. klass kustartilleristerna erhöllo en med arméns korpraler jämnställd korpralsgrad. Vid behandlingen av frågorna rörande underofficerskåren har föreslagits indragande av tjänstegraden flaggkorpral genom att överföra denna hittillsvarande personalkategori till underofficerskåren såsom underofficerare av 2. graden. I och med en sådan åtgärd blir benämningen flaggkorpral ledig. Då prefixet »flagg» har tradition och hittills ingått i titlarna för de högsta beställningshavarna inom officers-, underofficers- och manskapskårerna vid flottan — flaggmän, flaggunderofficerare, flaggkorpraler — synes det önskvärt att titeln flaggkorpral alltjämt kommer till utnyttjande. Detta kan ske genom att furirstiteln, som saknar historisk anknytning till flottan, utbytes mot flaggkorpralstiteln, varigenom den senare alltjämt komme att beteckna den högsta underbefälsgraden. Den i tabellen nedan upptagna kategorien korpraler eller meniga utgöres av eleverna i underbefälsutbildningen under ett visst år, varvid antalet avses motsvara dem, som bliva godkända i den teoretiska underbefälsutbildningen. Först i och med att vederbörande även godkänts i yrkesutbildning och praktisk tjänstgöring bör han hänföras till fullt utbildat underbefäl. Dit har dock i tillgångsberäkningarna även hänförts sådana korpraler, som genomgått yrkeskurser etc. men som av olika anledningar icke kunnat befordras till flaggkorpraler. Detta är den i tabellen upptagna kategorien korpraler. Sjömanskårens personal beräknas i princip vara fördelad med 40 procent på Stockholms örlogsstation, 50 procent på Karlskrona örlogsstation och 10 procent på Göteborgs örlogsdepå. Sjömanskåren beräknas sammansatt på följande sätt: Lönegrad

T j ii n s t e g r a d

Mb 1 Högbåtsmän Ma 3 Flaggkorpraler Ma 2 Korpraler Ma 2 e l . M a l Korpraler eller meniga ,, . 1(2. klass sjömän — 1,375)1 Mal

Meniga ^

k]ass

gjömän

_.

Antal 215 2,130 250 800

%my

2,425

Summa

5,820

Musikorganis a tion.

Med den omfattning, som flottans personal vid Göteborgs örlogsdepå enligt föreliggande organisationsförslag kommer att erhålla, synes det, med hänsyn till musikens stora betydelse för personalens trevnad på den i förhållande till staden Göteborg rätt avsides liggande förläggningen, vara önskvärt, att en musikkår organiseras vid örlogsdepån. Enär den musikpersonal, som därvid skulle erfordras, till följd av sin utbildning kan användas för expeditionstjänst m. m. såväl i land som ombord, behöver icke upprättandet av musikkåren medföra någon minskning i tillgången på för stridsmedlens

411 o. s. v. betjänande avsedd personal. Musikkåren avses även i viss utsträckning utföra musik vid Älvsborgs kustartilleriregemente. E n vid Göteborgs örlogsdepå upprättad musikkår bör lämpligen vara sammansatt av: 1 musikdirektör, 5 underofficerare, 4 underbefäl, 5 meniga, och 5 musikelever. Musikdirektören bör i likhet med musikdirektören för den i storlek jämförliga musikkåren vid Karlskrona kustartilleriregemente uppföras i alternativt lönegrad Oa 2 eller Oa 3. I fråga om musikkårerna i Stockholm och Karlskrona föreslår utredningen ingen annan ändring än att deras numerär synes bör utökas med vardera 2 underbefäl. Reservpersonal.

Officerare. Med hänsyn till att det föreliggande organisationsförslaget till stora delar bygger på anlitandet av officerare i reserven, är det av vikt, att åtgärder vidtagas för att uppbringa reserven i tillräcklig storlek. En åtgärd i samma syfte är den utbildning av värnpliktiga sjökaptener till värnpliktiga officerare, som av utredningen föreslagits i ett tidigare sammanhang. Flottans reserv av officerare bygger, beträffande de yngre årsklasserna, sedan gammalt och av naturliga skäl så gott som uteslutande på personal, som genomgått fullständig utbildning vid navigationsskola och som har verksamhet på sjön som sitt yrke. Som det emellertid mången gång stöter på praktiska hinder att undvara personal av denna kategori i dess civila tjänstgöring, har det ansetts böra undersökas, huruvida icke flottans reserv skulle kunna i viss utsträckning rekryteras jämväl med annan personal. Verkställda undersökningar ha givit vid handen, att det är möjligt att på en tid av omkring 27 månader bibringa ynglingar med lämpliga förkunskaper en för officer i flottans reserv erforderlig utbildning. Härvid böra i första hand komma ifråga ynglingar, som avlagt studentexamen eller eljest sådan examen, som i fråga om kunskaper i matematik och fysik är minst jämställd med studentexamen å latinlinjen, exempelvis examen från tekniskt gymnasium. Utbildningen till officer i reserven av nyssberörda kategori bör vara förlagd till sjökrigsskolan. Dess första år bör helt sammanfalla, även i vad beträffar kursplaner o. s. v., med aspirantskola och aspirantkurs å sjöofficerslinjen. Härigenom vinner man dels att aspiranter, vilka från början avsett att utbilda sig till stamofficerare, efter aspirantutbildningens slut om de så önska i stället kunna fortsätta å reservofficerslinjen, dels också att aspiranter, som ursprungligen tänkt bliva officerare i reserven, om de befinnas lämpliga och så åstunda samt äga för antagning till stamkadett erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen (studentexamen), i stället kunna få fortsätta som

412 stamsjökadetter. Efter aspirantutbildningens avslutande avses utbildningen å den speciella reservofficerslinjen fortsätta dels under ett läsår i land vid sjökrigsskolan, dels under därpå följande sommar ombord å fartyg i sjökrigsskolavdelningen. Antagning till fänrik bör icke ske omedelbart efter avslutad utbildning utan först samtidigt med att kurskamraterna vid stammen bliva officerare. Efter antagningen till fänrik bör vederbörande fullgöra ett års tjänst, varunder han genomgår viss specialutbildning. Detta år motsvarar följaktligen helt övriga i reserven utnämnda officerares första fänrikstjänstgöring. Med hänsyn till vederbörandes civila verksamhet eller fortsatta studier bör första fänrikstjänstgöringen få fullgöras vid tid under de 4 första fänriksåren, som befinnes för honom själv fördelaktigast, samt må jämväl kunna sammanslås med första repetitionsövningen. Officerare i reserven av här avsedd kategori böra i likhet med förtidsavgångna officerare vara skyldiga att fullgöra en repetitionsövning för varje 5-årsperiod intill uppnådda 47 års ålder. En av repetitionsövningarna bör hava formen av kaptenskurs, och godkänd genomgång av densamma bör utgöra villkor för befordran till kapten. Beträffande nuvarande kategorier reservpersonal göra sig följande synpunkter gällande. Redan tidigare har fråga varit uppe om införande för kategorien i reserven utnämnda officerare av ytterligare en repetitionsövning utöver de för närvarande obligatoriska tvenne. Denna tredje repetitionsövning, vilken skulle vara frivillig, bör främst avses för sådana i reserven utnämnda officerare, vilka icke hava sin civila verksamhet förlagd till sjön, och vilka följaktligen icke kunna erhålla kompetens för kaptensbefordran. Repetitionsövningen bör i likhet med de övriga repetitionsövningarna omfatta 60 dagar samt hava karaktären av och organiseras såsom en utbildningskurs. Den för närvarande gällande föreskriften, att repetitionsövningarna för denna personalkategori skola omfatta 60 dagar, därest de till övervägande delen fullgöras under tiden maj—oktober, men eljest 90 dagar, synes böra ersättas med generell bestämmelse, att tiden skall vara 60 dagar. De bättre övnings- och utbildningsmöjligheterna vintertid som skapats genom fartygsdepåernas effektivisering motivera slopandet av en undantagsbestämmelse, som icke gäller för andra kategorier reservpersonal. För närvarande äro de i reserven utnämnda officerarna skyldiga att omedelbart efter avslutad officersutbildning fullgöra en första fänrikstjänstgöring om 10 månader (12 för den som efter ansökan uttages för utbildning till flygspanare). Med hänsyn till att de till varje ny kurs hörande officerarna i allmänhet hava sin tjänstgöring förlagd till rustade fartyg, är det en betydande olägenhet ur beredskapssynpunkt att tjänstgöringen icke omfattar ett helt år i oavbruten följd. Därigenom uppstå under två månader av året vakanser i officersbemanningen ombord å fartygen, vilka icke kunna fyllas förrän en ny årskurs fänrikar i reserven utexaminerats. Då ett utsträckande av första fänrikstjänstgöringen med ytterligare 2 månader även skulle medföra en ökad

413 användbarhet för mobiliseringstjänstgöring av vederbörande officer, bör tiden för första fänrikstjänstgöring för samtliga i reserven utnämnda officerare utsträckas från 10 till 12 månader. Förtidsavgångna officerare samt sådana officerare i reserven, vilka efter genomgången stamofficersutbildning vid sjökrigsskolan erhållit sin första officersanställning i reserven, böra fullgöra en repetitionsövning vart femte år, varvid tidsrymden, inom vilken detta skall ske, utsträcks till och med det år under vilket vederbörande uppnår 47 års ålder. Vad beträffar reservpersonalens löneförmåner anser utredningen, att frågan om de förändringar därutinnan, som kunna vara påkallade, bör upptagas till särskild undersökning, därvid så stor likformighet som möjligt bör eftersträvas icke blott mellan marinens olika reservkategorier inbördes utan även mellan de olika försvarsgrenarnas reservpersonal. I fråga om reservkadetternas förmåner må dock i detta sammanhang framhållas följande. Reservkadetter, vilka avlagt sjökaptensexamen, åtnjuta för närvarande lön i likhet med flaggkorpral på stat (efter 72 månaders tjänst), vartill kommer ekiperingshjälp om 600 kronor vid antagningen. Enär, såsom i annat sammanhang föreslagits, den nuvarande flaggkorpralsgraden kominer att försvinna och lönegraden sålunda utgår ur manskapsavlöningsreglementet, blir redan av denna anledning en omprövning av reservkadetternas löneförmåner erforderlig. Härtill kommer emellertid även, att hela denna lönefråga måste ses i ett större sammanhang. När flottans reservkadetter, eller som de tidigare kallades, reservofficersaspiranter, erhöllo särskilda förmåner utöver vad som tillerkändes annan personal under utbildning till reservofficer, torde anledningen härtill hava varit, att man ansåg sig böra bereda vederbörande gottgörelse för den särskilda yrkesutbildning, sjökaptensexamen, som han förskaffat sig och som då utgjorde förutsättning för att flottan skulle kunna rekrytera sin reservofficerskader annorledes än genom övergång från stammen. I och med att de värnpliktigas utbildningstid nu utsträckts, har det befunnits möjligt att låta samtliga värnpliktiga sjökaptener erhålla reservofficersutbildning. Under sådana förhållanden synes det oegentligt, att vissa av eleverna i en utbildningskurs skulle erhålla en väsentligt högre avlöning än de övriga enbart av den anledningen att de efter utbildningstidens slut skola erhålla viss fast anställning vid flottan. Naturligast synes vara att även reservkadetterna med sjökaptensexamen endast erhålla värnpliktigs förmåner under kadettiden. Samma förmåner böra givetvis även tillkomma den andra kategorien reservkadetter vid flottan, den som rekryteras av värnpliktiga utan navigationsskolekompetens. För båda kategorierna bör emellertid gälla, att de för den del av utbildningstiden, som, med inberäknande av den föregående värnpliktstjänstgöringen (tjänstgöringen såsom reservofficersaspirant), överstiger den för de värnpliktiga stadgade utbildningstiden 15 månader, få åtnjuta särskild ersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden

414 mellan Vses av den menig vid flottan tillkommande begynnelselönen och det till värnpliktig under tjänstgöring utgående penningbidraget. Enär reservkadetterna böra likställas med värnpliktiga i avseende å samtliga förmåner, böra de även åtnjuta beklädnad in natura. I stället för att som hittills vid antagningen till kadett erhålla beklädnadshjälp med 600 kronor och vid antagningen till fänrik erhålla ytterligare beklädnadshjälp med 400 kronor, bör vederbörande endast vid sistnämnda tidpunkt komma i åtnjutande av beklädnadshjälp, vilken därvid, i överensstämmelse med vad för arméns reservofficerare är fallet, bör uppgå till 750 kronor. Underofficerare. Samtidigt med att den nuvarande flaggkorpralsgraden för stampersonalens del slopas, bör motsvarande åtgärd vidtagas i fråga om reserven. I stället för den nuvarande kategorien »i reserven utnämnda flaggkorpraler» bör följaktligen komma »i reserven utnämnda underofficerare». Kategorien underofficerare (och flaggkorpraler) i flottans reserv rekryteras för närvarande av: 1) pensionsavgångna underofficerare, 2) förtidsavgångna underofficerare och flaggkorpraler, 3) i reserven utnämnda flaggkorpraler. Till flaggkorpraler i reserven kunna utnämnas dels furirer, som genomgått fullständig underofficersutbildning, dels furirer, vilka icke erhållit godkänt betyg från underofficersskolas högre klass, men godkänts i underofficersutbildningen i övrigt. Av mdbiliseringsberäkningarna framgår, att behovet av underofficerare i reserven är mycket stort. Behovet kan endast i obetydlig grad fyllas av pensions- och förtidsavgången personal. Däremot bidrager flottans B-klass (främst styrmän och maskinister) avsevärt till behovets täckande. Med hänsyn till sjöfartens egna behov kan flottan emellertid icke göra för djupa grepp i denna kategori. Ett avsevärt antal i reserven utnämnda underofficerare är därför erforderligt. Det kan emellertid konstateras, att man hittills haft endast obetydlig rekrytering av denna kategori. En ny rekryterings- och utbildningsväg bör därför skapas. De underbefäl, som skola genomgå underofficersutbildning för anställning på stat, påbörja denna vid 6:e anställningsårets början. Vid samma tidpunkt böra underbefäl (flaggkorpraler), som önska vinna anställning som underofficerare i reserven, antagas till reservunderofficersaspiranter till ett av Kungl. Maj:t för varje år bestämt antal. Dessa aspiranter böra antagas på ett år och böra erhålla samma förmåner, som skolat tillkomma dem vid fortsatt anställning som underbefäl. Utbildningen avses äga rum dels i en reservunderofficersklass om cirka 6 månader vid marinens underofficersskola, förlagd till tiden oktober—april, dels såsom praktisk tjänstgöring i underofficersbefattning ombord, jämväl innefattande vissa yrkeskurser. Efter avslutad utbildning sker utnämning till underofficer i reserven. Enär de underbefäl av samma årsklass, som samtidigt genomgått första

415 året av den treåriga utbildningen till underofficer på stat, först efter ytterligare minst två år kunna beräknas bliva stamunderofficerare, böra bestämmelser utfärdas, som reglera turberäkningen mellan vederbörande vid framtida gemensam tjänstgöring såsom underofficerare. De underbefäl, som genomgått reservunderofficersutbildningen, förutsättas, som ovan angivits, hava gjort detta under sitt 6:e anställningsår. De böra följaktligen bliva berättigade att vid utbildningsårets slut eller efter avslutandet av i omedelbar följd därefter fullgjord första tjänstgöring vinna anställning på civilanställningsstat och erhålla därmed förenade förmåner såväl som avskedspremier. Under nämnda anställning böra de i lönehänseende icke betraktas såsom underofficerare i reserven utan som flaggkorpraler över stat. Den fortsatta tjänstgöringen för nu nämnda underofficerare i reserven bör utgöras av dels en första tjänstgöring om 6 månader, förlagd till första eller andra anställningsåret i reserven, dels repetitionsövningar om 60 dagar, en för varje period av 5 år intill utgången av det år, då vederbörande uppnå 47 års ålder. Förtidsavgången personal bör liksom för närvarande vara skyldig fullgöra repetitionsövningar (en för varje period om 5 år), dock att den åldersgräns vid vilken denna skyldighet upphör bör utgöra 47 år liksom för övriga kategorier befäl i marinens reserver. Den ekiperingshjälp om 600 kronor, som enligt gällande bestämmelser för närvarande tillkommer i reserven utnämnd flaggkorpral, bör i stället tillkomma i reserven utnämnd underofficer. Såsom en övergång synes emellertid erforderligt att införa en föreskrift, att i reserven redan utnämnd flaggkorpral vid överförandet till underofficer bör erhålla ekiperingshjälp med 400 kronor. Som regel torde nämligen de uniformspersedlar, som den i reserven utnämnde flaggkorpralen tidigare anskaffat, hava förslitits under första flaggkorpralstjänstgöringen eller annan tjänstgöring, och då ekiperingsbidrag icke utgår till reservpersonal under tjänstgöring, synes en förnyad ekiperingshjälp väl motiverad, helst som dylik utgår vid motsvarande befordran inom kustartilleriets reserv. Övrig personal.

Under denna rubrik har ansetts lämpligt sammanföra viss civil personal, som avses för ständig tjänstgöring vid flottan. Civil personal har på olika ställen i utredningen upptagits för tjänstgöring vid olika organ och anstalter, såsom staber, förvaltningsorgan, utbildningsanstalter o. s. v. Denna personal redovisas närmare dels i personalförteckningen för ordinarie tjänstemän, dels i personalförteckningen för icke-ordinarie personal m. fl., dels slutligen i förteckningen å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. På grund av den pågående utredningen rörande tandvårdens organisation hava tandläkarbiträden ej upptagits bland den icke-ordinarie personalen. Strävandena att avse den militära personalen för främst de rent militära upp-

416 gifterna hava sålunda lett till att åtskillig civil personal nu avsetts för befattningar, vilka hittills besatts med dels stam-, dels värnpliktig personal. Vissa härmed sammanhängande frågor av mindre vikt hava icke upptagits till bedömande, exempelvis anställande av springpojkar som ersättning för mera kvalificerad personal. Dylika spörsmål torde böra lösas genom vederbörande myndigheters egen försorg i den mån medel härför kunna ställas till förfogande. I detta sammanhang må vidare framhållas följande. Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrivelse den 29 augusti 1941 angående anslag för marinen för budgetåret 1942/43 bland annat föreslagit, att för kustflottan skulle avses vissa icke-ordinarie tjänstemän, nämligen en radioverkmästare (MEo 16), 4 radioförmän (MEo 12), en förste radioreparatör (MEo 10) och en radioreparatör (MEo 7). Denna personal vore avsedd för tjänstgöring vid den radioreparationsavdelning, som funnes inrättad vid kustflottan ombord å ett av fartygen. Mot behovet av angivna personal för ifrågavarande tjänst finnes intet att erinra. Däremot synes det icke lämpligt att chefen för kustflottan blir ett personalanställande organ. Arbetet härmed bör åvila någon myndighet, som eljest sysslar med dylika frågor, lämpligen den chef för örlogsstation, som i övrigt har att tillgodose förbindelsefartyget med personal, alltså chefen för Stockholms örlogsstation. På denne bör alltså ankomma att antaga, fastställa löneklass m. m. för och till tjänstgöring placera ifrågavarande personal, vilken bör vara skyldig att tjänstgöra såväl ombord som vid örlogsvarv. Under tjänstgöring ombord bör personalen komma i åtnjutande av de särskilda förmåner, vilka utgå till annan närmast jämställd personal i form av inkvartering, mässpenningar och sjötillägg. Härvid böra de kontanta förmånerna för beställningshavaren i lönegrad MEo 16 utgå med samma belopp som för beställningshavare i lönegrad UO 2 — ej maskinist eller torpedmästare — för beställningshavare i lönegrad MEo 12 med samma belopp som för beställningshavare i lönegrad UO 1 — ej maskinist eller torpedmästare — och för beställningshavare i lönegrad MEo 10 och MEo 7 med samma belopp som för beställningshavare i lönegrad Mb 1, ej eldare eller torpedhantverkare. Dessa kostnader böra belasta de för sjötillägg och mässpenningar särskilt avsedda anslagsposterna. Personalens fredsfördelning.

Av efterföljande tabell framgår i sammandrag fredsfördelningen av flottans personal samt personalen vid de för marinen gemensamma kårerna under vinterhalvåret. Tabellen utgör en sammanställning av de mera detaljerade tabeller, som återfinnas i särskild hemlig bilaga. I avseende på fartygsmaterielens bemanning äro sistnämnda tabeller uppgjorda i anslutning till hemlig »Tablå över rustningar och depåförläggning», som bifogats avsnittet om flottans krigsberedskap och övningar. De olika tabellerna få givetvis icke betraktas som bindande, bland annat emedan tid efter annan förändringar av olika skäl måste förutsättas bliva

417 Fredsfördelning av flottans personal.

1 Sjöofficerare Stam

Reserv

...

Ma-

Mar in- Inl ing. off.

läk.

Underofficerare

P

Tjänstgöringsplats o p:

c t*

w o 3 o

S

c r*> cc d.

a 00 • H er < C

O

CD

g5 p S 3

w co o p o 3 -:

co te P 3 <-. H 3

<

-< 3 •"> GO

a

P

CO

3 H -1

Manskap

o ci

£3

CB

»a.

cr

0 B

CT»

CO

g crcT P

p: >-i B

•a p

> ' P e r s o n a l å vissa särskilda stater, varav ber ä k n a s f r å n flottan . . 2 6 3 : Försvarsstab, marinledn i n g , u n d e r v i s n i n g s ans t a l t e r , f l y g v a p n e t m . m . 2 24 187 7 10 R u s t a d e sjöstyrkor och fartyg 1 23 148 21 — ! Norrlandskustens marindistrikt 1 — 2 13 ; Ostkustens marindistrikt 15 48 1 6 Gotlands » — 1 1 — 1 Sydkustens » 1 IG 8 3 2 4 Öresunds » —— 2 — — Västkustens » — 5 22 3 4

1 22

18; 3

4_

8 — 11

2 3 12 - 22 2 8 2 3 — 1 17 — 28 2 9 —

—

— 1,220

1,153 1,565

49 279 6 3 — 371 6 3 — 123 3

4 36 2 38 1 9

62 290 10 313 3 156

47 356 405

81 466 4 547 8 273

—— — 5 — 9 — 3 — 135 S u m m a 6 92 507 34 26 98 4 95 4 36 ... 1,647 15 104 2,468 2,096 3,033 E r s ä t t n i n g s p e r s o n a l . . . . — 51 20 — — 6 4 5 —— — 83 — — 127 79i 142 S u m m a s:m 6 97 527 34 26 104 8 100 4 3(5 - 1,730 15 104 2,595 *) 2,175 3,175 \) Härtill 1,050 rekryter.

Anm. Av i tabellen upptagna sjöofficerare, stam, beräknas 10 vara f. d. officerare i flottans stam, vilka kvarstå i tjänst de två närmaste åren efter uppnådd pensionsålder. Av underofficerare, stam, beräknas på motsvarande sätt 45 vara f. d. underofficerare samt 5 reservanställda underofficerare inkallade till frivillig tjänstgöring.

vidtagna i de rustade och depåförlagda förbandens sammansättning och emedan elevantalet i de olika skolorna icke kan exakt beräknas. Rekrytering. Värnpliktiga. Behovet av värnpliktiga för flottan bestämmes icke endast med hänsyn till mobiliseringsförhållandena utan jämväl av kravet på tillräckligt omfattande ständig krigsberedskap för sjöstridskrafterna. Enär årskontingenten av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga icke är tillräckligt stor, är det erforderligt att tilldela flottan jämväl andra vapenföra värnpliktiga. Krigsbehovet av värnpliktiga vid flottan är emellertid icke så stort, att samtliga årsklasser värnpliktiga av sistnämnda kategori erfordras för dess fyllande, även om hänsyn tages till att en del av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga icke kunna eller böra inkallas till krigstjänst på grund av deras tjänstgöring vid handelsflottan. Allenast omkring 10 årsklasser — de 10 yngsta — av de icke sjömans27—2440 41

418 husinskrivna, flottan tilldelade värnpliktiga beräknas sålunda böra avses för krigstjänst vid flottan, under det att äldre årsklasser kunna överföras till armén. I samband med dylik överföring böra dessa värnpliktiga undergå omskolning för att bättre kunna utnyttjas för nya krigstjänstuppgifter. Antalet årsklasser, som böra kvarstå vid flottan, låter sig icke en gång för alla slutgiltigt fastslås, dels därför att tillgången på sjömanshusinskrivna värnpliktiga växlar, dels emedan jämväl sjöfartens oundgängliga behov av personal kan ändras, dels slutligen enär flottans eget personalbehov ändras i samband med tillkomst och avgång av fartyg. Med hänsyn till nyss angiven omskolning av icke sjömanshusinskrivna värnpliktiga, för vilken avses en tid av en månad, uttages av dessa värnpliktiga för tjänstgöringen vid flottan av den totala tjänstgöringstiden i fred — 15 månader — endast 14 månader, varefter den återstående tjänstgöringen (efterutbildningsövningen) fullgöres vid armén. Flottans totala behov av året runt tjänstgörande värnpliktiga beräknas till: Värnpliktiga i allmänhet Värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst Därtill komma: Specialister enligt värnpliktslagen 27 §, 1 mom. D, officersaspiranter och mariningenjörsaspiranter Sjökaptener och likställda (reservofficersaspiranter med sjökaptensexamen inberäknade)

2,900 man 275 »

»

»

Antalet sjömanshusinskrivna värnpliktiga varierar år från år. Med ledning av senaste årens tillgång beräknas av ovan angivna 2,900 man 1,100 tillhöra denna kategori, varför inskrivning av övriga vanliga värnpliktiga för tjänstgöring vid flottan bör verkställas i sådan omfattning, att omkring 1,800 man kunna beräknas fullgöra tjänstgöringen. Fast anställd personal. Officerare. De av 1936 års riksdag avsedda utredningarna rörande ändrade grunder för officersrekryteringen vid de olika försvarsgrenarna hava under de senaste åren utförts, varefter avgivna betänkanden och förslag varit föremål för myndigheternas yttranden. Emellertid hava på grund av olika omständigheter frågorna hittills icke bringats till avgörande. Det av särskilt tillkallade sakkunniga den 21 december 1939 avgivna betänkandet med utredning och förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. utmynnade för flottans del i följande, varvid endast ett huvudalternativ medtages för de olika kategorierna. För utbildning till sjöofficer skulle, förutom nuvarande studentlinje, finnas en manskaps väg och en realexamensväg. S t u d e n t l i n j e n borde modifieras genom att under den första utbildningen — aspirantskolan — aspiranterna skulle förläggas tillsammans med och så långt möjligt vore hava gemensamma öv-

419 ningar med värnpliktiga sjökaptener m. fl. Under aspirantkursen ombord skulle sådana organisatoriska åtgärder vidtagas, att aspiranterna i största möjliga utsträckning förrättade manskapstjänst samt vore förlagda tillsammans med manskapet. För kadettutbildningen förutsattes inga väsentliga ändringar i nuvarande utbildningsplan. — M a n s k a p s v ä g e n skulle ersätta den nuvarande linjen med studiestipendiater. Till utbildning manskapsvägen skulle snarast efter avslutad korpralsutbildning antagas korpraler (numera motsvarande furirer) med vissa för denna utbildning lämpade kvalifikationer. De skulle sedan genomgå tre års utbildning vid arméns underofficersskola, varvid emellertid mellan de tvenne första årens kurser (förberedande kursen och 2-åriga linjens lägre kurs) skulle göras ett uppehåll på över ett år. Härunder skulle dessa officersaspiranter i huvudsak utbildas tillsammans med sjöofficersaspiranterna vid sjökrigsskolans studentlinje och därefter under viss tid deltaga i samma årskulls första utbildning såsom kadetter under l:a sjökurs. Efter avslutad utbildning vid arméns underofficersskola skulle begränsad studentexamen avläggas, varefter antagning till sjökadetter skulle ske och anslutning något senare äga rum till den senare delen av samma år pågående l:a sjökurs. I fortsättningen skulle därefter utbildningen vara gemensam med studentlinjens kadetter. — Vad beträffar den tredje vägen, r e a l e x a m e n s v ä g e n , vilken skulle vara öppen för sådant stamanställt manskap, som före inträdet i sjömanskåren avlagt realexamen, skulle samma utbildningsprogram följas som för den nyss angivna manskapsvägen. Dock skulle detta manskaps korpralskola hava ägt rum redan andra året av anställningen mot tredje för annat manskap. Den för manskapsvägen angivna förberedande kursen vid arméns underofficersskola, vilken i huvudsak vore inriktad på att bibringa eleverna ett kunskapsmått motsvarande realexamen, skulle icke ingå i denna utbildning, vars motsvarande år i stället skulle avses för viss utbildning och praktisk tjänstgöring vid flottan. — För att fördela platserna vid sjökrigsskolan mellan eleverna på de olika rekryteringsvägarna föreslogs ett kvotsystem, enligt vilket viss procent skulle bestämmas för å ena sidan studentvägen och å den andra manskaps- och realexamensvägarna gemensamt, varjämte viss procentsats skulle läggas i Kungl. Maj:ts hand att disponeras varje år med hänsyn till rekryteringsutfallet båda vägarna. För flottan borde dessa kvotsiffror bliva: studentvägen 65 procent, manskaps- och realexamensvägarna 25 procent och reservat i Kungl. Maj:ts hand 10 procent. I yttrande över de nämnda sakkunnigas förslag har chefen för marinen den 30 mars 1940 förklarat sig kunna i stort biträda förslagen i vad avsåge student- och manskapsvägarna men icke ansett realexamensvägen lämplig i den föreslagna utformningen samt överhuvud ställt sig frågande till behovet av denna väg. I fråga om kvoternas avvägning borde tills vidare tillämpas procentsiffran 75 för studentvägen, 15 för manskapsvägen och 10 för reservatet i Kungl. Maj:ts hand. Emellertid ansåg chefen för marinen, att med beslut i frågan borde anstå till dess samtliga utbildningen berörande spörsmål kunde överblickas. Detta vore särskilt motiverat med hänsyn till de i ovan-

420 nämnda utredning jämväl behandlade frågorna rörande vissa omläggningar av manskapsskolorna. I annat sammanhang behandlar försvarsutredningen frågan om sjömanskårens utbildning m. m. H ä r må till belysning av sjöofficerskårens rekryterings- och utbildningsfrågor framhållas följande. Under de senaste åren har det på grund av beslutade utökningar av sjöofficerskåren visat sig erforderligt att vidtaga särskilda åtgärder för att på ett snabbare sä£t än som på den vanliga studentvägen varit möjligt rekrytera densamma. För detta ändamål anordnades till en början särskilda kurser vid sjökrigsskolan för sådana officerare i reserven, som ingivit ansökan om anställning på stat. Efter avslutad sådan utbildning och viss tids praktisk tjänstgöring följde utnämningen till stamofficer. Vid nu senast företagen utökning av officerskåren har på grund av de med försvarsberedskapen sammanhängande personalförhållandena utrymme för någon särkild kurs icke förefunnits, utan vederbörande officerare ha överförts från reserven med det mått av allmän och militär bildning, som de efter genomgången av olika militära och civila utbildningsanstalter kunnat förvärva. Avsikten är emellertid att framdeles genom lämpliga kurser söka komplettera förefintliga luckor i utbildningen. Samtliga de officerare, som på detta sätt antagits, hava avlagt sjökaptensexamen vid navigationsskola. I övrigt äro deras kunskaper baserade på genomgång av olika utbildning vid allmänna undervisningsanstalter och i vissa fall vid militära skolor. Däribland finnas sådana som avlagt studentexamen, sådana som avlagt realexamen eller gått visst antal år i allmänt läroverk eller realskola samt sådana som vid flottans underofficersskolor erhållit underofficersutbildning. Vad särskilt den senare kategorien beträffar, har ju däcksavdelningens manskap sedan åtskilliga år ägt möjlighet att efter avslutad underofficersutbildning erhålla tjänstledighet för avläggande av examen i navigationsskolas sjökaptensklass i ändamål att därefter genomgå utbildning till officer i flottans reserv. Vidare har under år 1941 en annan väg för rekrytering av officerskåren öppnats, i det möjlighet beretts för flaggkorpraler (underofficerare av 2. gr.), på stat att erhålla kompletterande utbildning under omkring V/s år för att därefter vinna anställning såsom stamofficer. Enär kursen icke avslutas förrän hösten 1942, kunna definitiva erfarenheter av densamma ännu ej dragas. Denna utbildningsform torde emellertid icke böra bliva annat än av rent tillfällig art och erfordras icke då officersutbildningen manskapsvägen kommer i gång. Av det anförda framgår, att varken den hittills till buds stående vägen för en stamanställd matros att studiestipendievägen vinna anställning såsom officer vid flottan eller de av 1939 års utredningsmän anvisade manskapsoch realexainensvägarna kunnat utnyttjas, utan ha av omständigheterna framtvingade vägar vid sidan härav kommit att beträdas. Under avsnittet »Officersutbildningen» redogöres närmare för de grunder, efter vilka utbildningen hädanefter synes böra organiseras vid rekrytering från manskapsgraden.

421 För att den under de närmaste åren erforderliga utökningen av sjöofficerskåren skall kunna genomföras, torde det bliva erforderligt att även utnyttja rekrytering via reservofficersutbildning och möjligen även via den ovannämnda underofficers vägen. Huruvida reservofficersvägen — för vilken jämväl närmare redogöres under »Officersutbildningen» — även under normala fredsförhållanden möjligen bör hållas öppen, torde få bliva beroende på om behov av densamma även då föreligger, ävensom på de erfarenheter som under utbyggnadsperioden vunnits. I fråga om kvotsiffrorna för rekrytering olika vägar synes man tills vidare böra räkna med att vid antagning till kadetter ett visst år omkring 75 procent av platserna avses för rekrytering studentvägen och 25 procent för rekrytering från det fast anställda manskapet. I vilken omfattning rekrytering eventuellt skall ske reservofficersvägen torde få avgöras från fall till fall med hänsyn till såväl tillgången på kvalificerade sökande som antalet vakanser etc. Underofficerare. Underofncerskåren förutsattes liksom nu är fallet endast skola rekryteras från fast anställt manskap, som genomgått utbildning till underofficer enligt de grunder, som närmare angivas i avsnittet »Underofficersutbildningen». Manskap. Rekryteringen av flottans stammanskap kommer i fortsättningen att ske uteslutande av kontraktsanställt manskap, sedan skeppsgossekåren numera upphört och den sista årsklassen skeppsgossar år 1939 karlskrivits. För närvarande är antagningsåldern för rekryt lägst 17 år. Emellertid förekommer årligen, och särskilt har detta varit fallet under senaste tid, ett avsevärt antal dispenser från åldersgränsen för ynglingar, som uppnått 16 års ålder. Med den uppläggning, som utbildningen under första året avses erhålla, och med den utveckling, som den tekniska materielen numera tagit, synes det rent kroppsliga arbetet för stammanskapet under detta år icke behöva medföra större ansträngningar än att en normalt utvecklad 16 års yngling skall kunna uthärda därmed. Därtill kommer, att det för ynglingar, vilkas håg står till sjön, är en fördel att efter avslutade skolstudier icke behöva gå för länge och vänta på tillfälle att få komma i tjänst. För ynglingar, som avlägga realexamen, synes en sänkning av antagningsåldern kunna medföra, att anställning vinnes omedelbart efter det examen avlagts. I övrigt bör bemärkas, att en sänkning av antagningsåldern med ett år jämväl medverkar till sänkandet av medelåldern hos dem av manskapet, som efter särskilt genomgången utbildning vinna anställning som officerare. Utredningen vill sålunda föreslå, att antagningsåldern för rekryter vid flottan sänkes från 17 till 16 år. Antagningen av stamrekryter vid flottan har av olika skäl hittills skett vid tre — stundom fyra — olika tidpunkter på året, huvudsakligen den 1 februari, den 1 augusti och den 1 november, varvid med hänsyn till utbildningsårets organisation eftersträvats att få huvudkontingenten antagen

422 den 1 november. Även i fortsättningen bör räknas med en till olika tidpunkter av året förlagd rekrytering, varvid med hänsyn till olika omständigheter tidpunkterna böra bliva den 1 oktober, den 1 februari och den 1 juli. Tidpunkten 1 oktober, vilken bör avses för huvudkontingenten, sammanfaller med anställningsdagen för såväl arméns som flygvapnets och kustartilleriets stammanskap och har ansetts böra väljas, oavsett att för flottans vidkommande starka skäl tala för bibehållande av den 1 november. Man lärer av utbildningsskäl få, liksom nu, utfärda vissa särbestämmelser beträffande tidpunkten för rekrytering till olika yrkesgrenar såväl med hänsyn till det erforderliga totalantalet rekryter inom vissa grenar, som även på grund av att vissa kurser lämpligen kunna anordnas endast en gång om året. Över huvud taget bör rekrytering vid annan tidpunkt än den 1 oktober ske i minsta möjliga omfattning. Anställningstiden beräknas som regel till 5 år och bör icke annat än i undantagsfall upphöra vid annan tidpunkt än den 30 september. Med hänsyn till den omfattande utbildning, som underofficersutbildat manskap erhåller, synes det ur försvarets synpunkt vara ett billigt krav, att sådant manskap före kommendering till dylik utbildning förbinder sig att kvarstanna i tjänst såsom underbefäl under ytterligare ett anställningsår efter det, varunder underofficersutbildningen avslutats, såframt icke underofficersbefordran därunder erhålles eller tjänstledighet för påbörjande av utbildning till reservofficer medgives. Reservpersonal. För rekryteringen av reservpersonal redogöres under avsnittet »Reservpersonal» (sid. 411). Utbildning. De värnpliktigas utbildning.

I samband med det förut avgivna förslaget till ändringar i värnpliktslagen har en redogörelse lämnats för den tillämnade värnpliktsutbildningen vid flottan. I detta sammanhang må beträffande sagda utbildning framhållas följande: Värnpliktiga

i allmänhet.

S j ö m a n s h u s i n s k r i v n a v ä r n p l i k t i g a m. fl. Tjänstgöringen äger rum under 15 månader i en följd med inryckning omkring den 1 november. Efter 3 månaders utbildning i land sker embarkering å fartyg omkring den 1 februari, varefter den värnpliktige under 12 månader erhåller fortsatt praktisk utbildning ombord. Avgång från fartyg och utryckning ur tjänst sker omkring den 30 januari. Till denna kategori böra även hänföras sådana aspiranter vid sjö värnskåren, vilka utan att vara inskrivna vid sjömanshus på grund av sin aspirantutbildning vid inskrivningen tilldelats flottan. De värnpliktiga aspiranterna böra under tjänstgöringen bibringas viss teoretisk och praktisk ut-

423 bildning till befäl vid sjövärnskåren. Enär dessa värnpliktiga hela sin värnpliktstid skola vara tilldelade flottan, samt deras tjänstbarhet vidmakthålles under verksamhet inom sjövärnskårens ram, torde repetitionsövning vid flottan ej vara erforderlig, varför fredstjänstgöringen bör sättas till 15 månader i en följd. I övrigt behandlas dessa värnpliktigas tjänstgöring m. m. under »Sjövärnskåren». Övriga värnpliktiga. Tjänstgöringen äger rum under 14 månader i en följd med inryckning i allmänhet omkring den 1 februari. Med hänsyn till särskilda förhållanden kan det visa sig lämpligare att för viss del av en årsklass föreskriva annan inryckningsdag. Efter 2 månaders utbildning i land sker embarkering å fartyg eller kommendering till tjänstgöring vid fartygsdepå, å örlogsstation o. s. v. för 12 månaders fortsatt praktisk utbildning och tjänstgöring. Utryckning ur tjänst sker omkring den 30 mars. Återstående månad av den föreskrivna sammanlagda tjänstgöringstiden avses att uttagas såsom efterutbildningsövning i och för omskolning i samband med överföring till armén. Specialister enligt 27 § 1 mom. D

värnpliktslagen.

Flottan tilldelas årligen ett antal värnpliktiga tillhörande olika specialkategorier: ingenjörer och kemister, intendenter, läkare, tandläkare och artilleri tekniker (tygtekniker). Gemensamt för dessa kategorier är, att tjänstgöringstiden uppdelas i dels militär utbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring eller specialtjänstgöring, av vilka de båda sistnämnda perioderna äro de längsta. Försvarsutredningen förutsätter, att specialister av nu nämnda slag jämväl framdeles komma att tilldelas flottan för tjänstgöring jämlikt 27 § 1 mom. D nya värnpliktslagen. Tjänstgöringstiden för specialisterna är liksom för övriga värnpliktiga 15 månader, men därutöver kunna de åläggas att fullgöra fortsatt tjänstgöring under 6 månader, vilken tjänstgöring kan fördelas i omgångar på hela värnpliktstiden. Det synes vara betydelsefullt, att den första militära utbildningen för dessa specialister blir så fast och noggrann som möjligt med hänsyn till att de i sin facktjänstgöring i allmänhet avses för befattningar, som innebära viss befälsställning eller ställa krav på särskilda kvalifikationer. Det har ur denna synpunkt ansetts lämpligt att för samtliga låta denna grundläggande utbildning vara förlagd till sjökrigsskolan i anslutning till den första utbildningen för de samma år antagna befälsaspiranterna. Utbildningen bör omfatta en tid av 2 månader. I fråga om den fortsatta utbildningen göra sig olika synpunkter gällande för olika kategorier. För värnpliktiga läkare, tandläkare, ingenjörer, kemister och intendenter synes det med hänsyn till deras blivande facktjänstgöring lämpligt att de erhålla

424 en viss erfarenhet om den militära tjänsten ombord å örlogsfartygen. Härför bör avses sommaren närmast efter den första tjänstgöringen. Utbildningen, som bör fortgå under två månader, kan med fördel förläggas på fartyg i sjökrigsskolavdelningen. Fackutbildning och facktjänstgöring påbörjas därefter vid tidpunkt under ett påföljande år, som med hänsyn till den civila utbildningens avslutande är den för varje kategori lämpligaste, och fortgår med eller utan avbrott till dess den sammanlagda tjänstgöringen uppgår till 15 månader. För personal, avsedd för mobiliseringstjänstgöring vid kustartilleriförsvaret, äger viss del av nu nämnd utbildning och tjänstgöring rum vid kustartilleriet. Den fortsatta tjänstgöring om sammanlagt 6 månader, som enligt vad nyss sagts kan påläggas värnpliktiga av denna kategori, bör fördelas på 3 repetitionsövningar om vardera 2 månaders längd, lämpligen resp. 4:e, 8:e och 12:e året efter facktjänstgöringens avslutande. Viss frihet beträffande tiden för repetitionsövningarnas fullgörande bör finnas med hänsyn till de speciella förhållandena vid flottan, varvid även möjlighet kan föreligga att för här avsedda värnpliktiga taga hänsyn till individuella önskemål. Enär det icke synes erforderligt eller lämpligt att för samtliga här nämnda värnpliktiga göra nyssnämnda repetitionsövningar ovillkorliga, torde Kungl. Maj:t få besluta om den omfattning, i vilken de skola fullgöras. I fråga om artilleritekniker (tygtekniker) synes den ovannämnda tvåmånaders-tjänstgöringen ombord icke vara lika erforderlig. För dessa kan i stället fackutbildning och facktjänstgöring ske direkt på lämpliga tider. Värnpliktiga, uttagna för utbildning till och tjänstgöring såsom gasskyddstekniker, expeditionstekniker och eventuellt expeditionsbiträden äro icke längre att anse som specialister i här avsedd bemärkelse. Utbildning och tjänstgöring för nu nämnda värnpliktiga avses skola ske efter samma principiella grunder som för närvarande är fallet. Sjökaptener och likställda. Värnpliktiga sjökaptener. Av denna kategori antages för närvarande årligen ett antal till reserv officersaspiranter (reservkadetter). Antalet aspiranter utfylles i övrigt med dels sjökaptener, som avlagt sin examen vid navigationsskola efter det att de fullgjort sin värnpliktstjänstgöring, dels stammanskap, som genomgått navigationsskolas sjökaptensklass. Utbildningen till reservofficer med dessa förkunskaper omfattar omkring 15 månader. Det synes mest rationellt att utnyttja tjänstgöringstiden för de värnpliktiga sjökaptener, som ej hava för avsikt att bliva reservofficerare, genom att därunder utbilda dem till värnpliktiga officerare. Denna utbildning bör ske helt och hållet parallellt med reservofficersutbildningen, och de värnpliktiga sjökaptenerna böra därunder följaktligen genomgå sjökrigsskolans reservofficerslinje. De värnpliktiga sjökaptenerna bliva efter avslutad 15 månaders utbildning värnpliktiga officerare samt äro som sådana skyldiga att fullgöra 2

425 repetitionsövningar om 2 månader, lämpligen under femte och tionde åren efter utbildningens avslutande. Den första repetitionsövningen fullgöres såsom värnpliktig fänrik, den andra såsom värnpliktig löjtnant. V ä r n p l i k t i g a s t y r m ä n och m a s k i n i s t e r . Dessa kategorier värnpliktiga böra liksom för närvarande erhålla sådan utbildning, att de kunna fullgöra tjänst i underofficersbefattning å däck respektive i maskinrum å flottans fartyg. På grund av den längre tjänstgöringstiden bör utbildningen härför kunna ytterligare förbättras i förhållande till den nuvarande. De värnpliktiga styrmännen och maskinisterna bliva efter avslutad 15 månaders utbildning värnpliktiga underofficerare samt äro som sådana skyldiga att fullgöra 2 repetitionsövningar enligt samma grunder, som för de värnpliktiga officerarna är angivet. Värnpliktiga

som haft fast

anställning.

Underbefäl och 2. klass sjömän, vilka efter avslutad anställning vid flottan redovisas såsom värnpliktiga, föreslås skola, för möjliggörande av deras fortsatta användbarhet och vidmakthållande av yrkesskickligheten, undergå en repetitionsövning (efterutbildningsövning) om en månad, förlagd till det kalenderår, under vilket de uppnå 35 års ålder. Inkallelsen bör beroende på olika förhållanden ske antingen med hela årskontingenten på en gång eller i mindre omgångar. Värnpliktiga

avsedda för

handräckningstjänst.

Flottan tilldelade värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst böra fullgöra hela tjänstgöringen i en följd. Av sammanlagda tjänstgöringstiden, 15 månader, beräknas för utbildning högst 2 månader, varefter återstoden fullgöres under praktisk tjänstgöring å örlogsstationer, örlogsdepåer m. m. Inryckningstiderna förläggas på lämpligaste sätt med hänsyn till övrig utbildningsverksamhet å örlogsstationerna. Fast anställt manskaps utbildning. Utbildningsplan. För sjömanskåren bör gälla omstående allmänna utbildningsplan, varvid endast räknas med huvudkontingenten av de stamanställda, d. v. s. den som antages från och med den 1 oktober. Enligt denna allmänna utbildningsplan, från vilken naturligen avvikelser i vissa hänseenden kunna bliva påkallade, kommer utbildningen till underofficer för flottans del att draga 8 år, under det den vid andra försvarsgrenar normalt torde draga ett år kortare tid. P å grund av det stora behovet av underbefäl å rustade fartyg samt för upprätthållande av kontinuitet ombord låter det sig emellertid icke göra att avse flaggkorpralerna för fortsatt utbildning förrän efter 2 års praktisk tjänst i underbefälsbefattning.

426 Anställningsår Rekrytutbildning; (sjömansskola) l:a Teoretisk utbildning

Praktisk utbildning Sjötjänstjgöring

2:a kl ass sjö man

2:a Underbefäls, utbildning

+

3:e Teoretisk utbildning

Kor pral

Praktisk utbildning och tjänstgöring

Fla 99kor pral

Sjötjänst 4:e

Sjötjänst göring etc. 5:e

Underofficers utbildning 6:e Försvarsväsendets läroverk 2:a klassen

+/5

15 Sjötjänstgöring etc.

Underofficers, utbildnin 7:c Försvarsväsendets läroverk 3:e klassen

1-

Yrkesskolor

Underofficers utbildning 8:e Marinens underofficersskola

samt yrkesskolor

-+Tidpunkt för kompetens för befordran till underofficer av 2. graden

De olika skedena av manskapsutbildningen avses i princip skola organiseras i enlighet med vad i det följande sägs. Rekrytutbildningen. De alltmer växande kraven på flottans manskap, såväl beträffande allmänmilitär utbildning som ifråga om de rent yrkesmässiga kunskaperna och färdigheterna, göra det erforderligt, att största möjliga omsorg nedlägges på den första utbildningen av den nyantagne stamrekryten. I detta syfte föreslår utredningen, att en för flottan gemensam rekrytskola (sjömansskolan) organiseras, lämpligen förlagd till Karlskrona. Rekrytutbildningen uppdelas i perioder, olika långa för olika yrkesgrenar. Den första perioden bör emellertid för samtliga omfatta minst 6 månader samt bestå i en noggrant genomförd grundläggande allmänutbildning och fysisk och disciplinerande fostran. I allmänbildningsavseende bör målet vara ernående av motsvarande kunskaper i ämnena modersmålet, matematik, historia med samhällslära och geografi, som i högre allmänt läroverk

427 erhållas i klass 2 1 (35). Utbildningen i dessa ämnen torde, på samma sätt som under beredskapstiden varit förhållandet, i huvudsak böra ledas av civil lärarpersonal. Utbildningen beräknas omfatta 800 timmar. Den allmänbildande undervisningen torde emellertid delvis få fortsättas jämväl under underbefälsutbildningen. Efter denna utbildning inläggas ett antal perioder av olika längd, omfattande för de olika yrkesgrenarna i huvudsak följande: f ö r d ä c k s a v d e l n i n g e n grundläggande utbildning ombord å stridsfartyg, allmän sjömansutbildning å segelfartyg, rekrytkurs i egen yrkesgren, förlagd till artilleriskola, signalskola, ubåtsskola, radioskola, radiosignalskola eller minskola; för e k o n o m i a v d e l n i n g e n grundläggande utbildning ombord å stridsfartyg, rekrytkurs i egen yrkesgren, förlagd till sjukhus, mäss, kök, förråd eller musikrum; för m a s k i n a v d e l n i n g e n grundläggande utbildning ombord å stridsfartyg, verkstadskurs, förlagd till örlogsvarv; för h ä n t v e r i c s a v d e l n i n g e n grundläggande utbildning ombord, rekrytkurs i egen yrkesgren, förlagd till örlogsvarv. Den grundläggande utbildningen ombord är avsedd att som regel äga rum å i fartygsdepå (Karlskronaavdelningen) ingående fartyg av olika typer, pansarskepp, jagare, minsvepare och ubåtar. Dessa förläggas för ändamålet vid eller i märheten av skolan. Vissa övningar under gång skola jämväl bedrivas. Då, en avdelning av viss kurs för någon tid embarkerar, åtföljes den av officerare, underofficerare och övriga instruktörer, vilka jämväl ombord utgöra vederbörande avdelnings närmaste befäl. Utbildningen på segelfartyg för däcksavdelningen är avsedd att ske på de befintliga övningsskeppen Najaden och Jarramas. Från denna utbildning undantagas radiomatroserna, vilkas utbildningsförhållanden icke medge någon segelfnrtygsperiod. Med hänsyn till att utrymmet å de nämnda fartygen är så begränsat, att rekryterna måste uppdelas på flera perioder, är det önskvärt att kunna disponera ytterligare något fartyg. Lämpligen bör därvid nybyggnad komma till stånd och ett fartyg anskaffas, som rymmer cirka 150 rekryter jämte erforderligt befäl etc. Beräknade kostnaden för ett dylikt fartyg, cirka 1.3 miljoner kronor, har upptagits bland kostnaderna för flottans nybyggnader. Utbildningen vid artilleri skola och minskola bör som regel ske å de särskilt rustade skolförbanden men torde under vissa förhållanden jämväl kunna ske å andra rustade fartyg, eventuellt vid fartygsdepå. Utbildningen vid signalskola, ubåtsskola och radiosignalskola avses skola bedrivas i anslutning till sjömansskolan. För ändamålet lämpliga fartygställas till skolans förfogande (från Karlskronaavdelningen) och eleverna embarkera tillika med sitt instruktionsbefäl å dessa. Övningarna bedrivas i huvudsak å förläggningsorten eller i dess närhet.

428 Övrig utbildning avses skola äga rum å i Karlskrona befintliga marina anstalter av olika slag, varvid eleverna som regel beräknas alltjämt vara förlagda till sjömansskolans kaserner och stå under sitt förutvarande befäl. Av det sagda framgår, att hela rekrytutbildningen tänkts vara centraliserad till Karlskrona samt att de flesta yrkesskolorna som regel skulle genomgås på till Karlskrona i huvudsak förlagda, chefen för skolan för kortare eller längre tid underställda fartyg. Till andra än dessa fartyg och skolfartygen skulle sålunda en stammatros komma först sedan han avslutat sin rekrytutbildning och blivit 2. klass sjöman. JJnderbefälsutbildningen. Genom att utbildningen i de allmänbildande ämnena koncentreras till rekrytutbildningen, kommer underbefälsutbildningen att så gott som uteslutande avse militära ämnen. Härigenom ökas förutsättningarna för den militära utbildningens lämpliga bedrivande, samtidigt som det även blir möjligt att i viss omfattning förlägga densamma ombord. Detta skulle medföra vissa fördelar, bland annat ökad kontinuitet i manskapskommenderingarna. I själva verket har systemet redan prövats, i det att utbildningen under de senaste åren av beredskapsskäl varit förlagd ombord. Resultatet har i huvudsak varit tillfredsställande. Förutsättningarna för underbefälsutbildningens fortsatta förläggande ombord, framför allt å större fartyg och under vinterhalvårets i huvudsak stationära period, torde sålunda få anses vara goda. Efter genomgången, godkänd teoretisk underbefälsutbildning avses utnämning till korpral skola följa, varefter korpralen dels prövas i praktisk tjänst, dels genomgår viss yrkesutbildning, innan utnämning sker till närmast högre underbefälsgrad (flaggkorpral) vid avslutandet av det 3:e anställningsåret. I den mån underbefälsutbildningen icke förlägges ombord, avses den äga rum vid den örlogsstation (örlogsdepå) vederbörande tillhör. Frivilliga kurser. Den frivilliga utbildningen har icke endast varit ett den enskilde mannens intresse utan har jämväl i tjänstens intresse ansetts böra uppmuntras genom särskilda åtgärder, bland annat anordnande av kurser vid örlogsstationerna. Den största svårigheten har emellertid varit och är, att antalet av dem som kunna komma ifråga för deltagande i dessa kurser är begränsat, då den i land tjänstgörande personalen till övervägande delen redan är sysselsatt med genomgående av de skolor som tillhöra rekryt-, underbefäls- eller underofficersutbildningen. Med den här föreslagna organisationen kommer emellertid att å fartygsdepåerna förefinnas ett visst antal meniga och underbefäl, för vilka frivilliga kurser i allmänbildande ämnen väl kunna ordnas. Dessa kurser böra närmast avse att vidmakthålla och förkovra de i rekrytutbildningen förvärvade kunskaperna för att underlätta de blivande studierna i underofficersutbildningen. Bland annat bör utbildningen omfatta

429 ett språk, tyska eller engelska, då viss dylik kunskap erfordras före påbörjandet av studierna i försvarsväsendets läroverk. Målet härvid bör vara att bibringa eleverna motsvarande kunskaper som inhämtas under det första utbildningsåret i tyska i femklassig realskola respektive i engelska i fyraklassig realskola. Den frivilliga utbildningen, som bör bekostas av statsmedel, bör vara avsedd för manskap, som erhållit underbefälsutbildning, samt helst ledas av civila lärare eller eljest av härför kompetenta officerare och underofficerare. För att samtidigt sätta sjökommenderad personal av motsvarande kategori i stånd att erhålla liknande utbildning torde ombord å fartygen särskilda studiecirklar kunna bildas, för vilkas medlemmar utbildningen sker per korrespondens. Deltagande skulle även här vara frivilligt samt bekostas av statsmedel. Kurserna i land och ombord böra vara upplagda på liknande sätt, så att samma slutmål i båda fallen ernås av en vinters utbildning (1 oktober— 31 mars). Då kommenderingarna för underbefäl i allmänhet avses bliva tvååriga, böra årligen kunna förekomma såväl en lägre som en högre kurs, lagda efter samma system i land och ombord. Eventuellt kan även i land utbildningen ske genom deltagande i korrespondenskurser, vilka organiseras på samma sätt som ombord och i sin helhet anknyta till en för de olika försvarsgrenarna gemensamt upplagd »brevskola». Underofficersutbildningen.

I samband med redogörelsen för arméns utbildning har närmare klarlagts gestaltningen av underofficersutbildningen vid armén. Ur olika synpunkter har det ansetts önskvärt att i den mån så är möjligt utan eftersättande av den specialutbildning, som erfordras för de olika försvarsgrenarna, låta manskapets utbildning fram till underofficer ske efter ensartade principer och med utnyttjande av en gemensam utbildningsanstalt. Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att en till tre år beräknad utbildning av underbefäl till underofficer jämväl vid flottan kan organiseras på samma sätt som vid armén, d. v. s. med två års utbildning i allmänbildande ämnen och ett års militär utbildning. Den förstnämnda utbildningen bör ske gemensamt med övriga försvarsgrenar och äga rum vid försvarsväsendets läroverk under genomgång av dess 2:a och 3:e klasser. Härunder bibringas eleverna ett kunskapsmått motsvarande en i viss mån begränsad realexamen. Somrarna mellan och efter läsåren vid läroverket avses för tjänstgöring vid flottan, varvid bland annat vissa till underofficersutbildningen hörande yrkesskolor genomgås. Kommendering till underofficersutbildning bör med hänsyn till det begränsade antalet underbefäl, som kan erhålla denna utbildning, föregås av prövning, varigenom även kontroll erhålles att vederbörande vid påbörjandet av studierna äger den grund av allmänbildning, på vilken vidareutbildningen skall bygga. Manskap, som avlagt realexamen före vinnande av anställning vid ma-

430 rinen, behöver givetvis icke genomgå försvarsväsendets läroverk utan kan, tidigast vid 6:e tjänsteårets början, kommenderas direkt till den militära underofficersutbildningen. Den egentliga underofficersutbildningen föreslås skola äga rum vid marinens underofficersskola. Utbildningstiden beräknas vara olika för olika kategorier — längst för maskinavdelningens elever med cirka 45 effektiva veckor, därnäst för däcksavdelningens fullständiga styrmanslinje med cirka 40 veckor och för övriga med cirka 31 veckor. Officersutbildningen.

Såsom under avsnittet »Rekrytering» angivits avses sjöofficerskårens rekrytering kunna ske enligt olika linjer, nämligen studentlinjen, manskapslinjen och reservofficerslinjen, av vilka den sistnämnda dock möjligen kommer att få extraordinär karaktär. Den i samma avsnitt nämnda rekryteringen från underofficerskåren — om vilken för övrigt inga erfarenheter ännu föreligga — är att anse såsom rent tillfällig och behandlas icke här. Beträffande s t u d e n t l i n j e n förutsätter utredningen inga principiella förändringar i förhållande till vad som nu gäller. Den ungefärliga gången av utbildningen framgår av följande diagram: Officersutbildning enligt studentlinjen. 2:a året

l:a året VT

V*

VI

Aspirantskola

Aspi rantku

VT

V5 1 : a sjökure

t Korpral

Vi

VIO

Sjö sko lan lägre kursen

Flagg korpal, antagning till kadett

4:e året

3:e året V4

VT

/5

t

VIO

2:a sjökurs

Underofficer av 2. graden

Vi Sjö krigssko lan

högre kursen

/B

t

3 e sjökurs

Flaggkadett

Fänrik

Anm. Enär den första utbildningen är gemensam för sjöofficersaspirantcr m. fl. och värnpliktiga sjökaptener, är tidpunkten för aspirantutbildningens början bland annat beroende av när sjökaptei.sklassen i navigationsskolorna avslutas. Sannolikt kan utbildningen börja något tidigare än här angivits, vilket i så fall endast medför en ur olika synpunkter fördelaktig förlängning av aspirantskolan.

M a n s k a p s l i n j e n synes hädanefter böra organiseras enligt följande grunder. Manskap, som avses att erhålla vidareutbildning till officer (vid flottan såväl som vid marinintendenturkåren), bör kunna uttagas därtill efter minst omkring ett års tjänstgöring som flaggkorpral, varvid krav bör ställas på såväl vissa kvalificerande betyg från föregående utbildning som ådagalagd lämplighet för vidarebefordran. Sådant manskaps fortsatta utbildning bör i vad avser inhämtande av erforderlig allmänutbildning ske vid det gemensamma försvarsväsendets läroverk. A läroverkets C linje erhålla här avsedda flaggkorpraler under 3 eller 2 år — olika beroende på omfattningen av föregående skolutbildning — en utbildning motsvarande avkortad stu-

431 dentexamen. Sedan sådan avlagts, bör omedelbart inträde vinnas vid sjökrigsskolan med anknytning till dennas första sjökurs. För att möjliggöra denna anknytning blir det emellertid erforderligt, att ifrågavarande flaggkorpraler under sommarhalvåren mellan klasserna i läroverket genomgå kompletterande kurser för att i avseende å navigation, trigonometri m. m. inhämta samma kunskaper som sjökadetterna bibringats under aspiranttiden. För flaggkorpraler, vilka tidigare avlagt realexamen och följaktligen endast behöva genomgå två klasser i lävoverket, böra för samma ändamål avses dels sommaren före påbörjandet av studierna i läroverket, dels sommaren mellan de båda klasserna. Gången av utbildningen å manskapslinjen (för elever som ej avlagt realexamen) framgår av följande diagram. Officersutbildning enligt manskapslinjen. Anställningsår 5:e

Vio Försvarsväsen dots läroverk

/B

Kom pletteringskurs

.f.

2:a kläs sen

vid flottan

I 6:e

5 Försvarsväsen dets läroverk

/6 •K

3:e kläs sen

7:e

vid flottan 15

Försvarsväsen dets läroverk

Sjökrigs skolan

/5

l:a sjö kurs

—I

4:e kläs sen 8:e

Kom pletteringskurs

V5

2:ä sjö kurs

VB

3:e sjö kurs

lägro kursen Sjökrigs skolan 9:e

högre kursen

I

R e s e r v o f f i c e r s l i n j e n avses skola organiseras på följande sätt: Sedan reservkadettutbildningen avslutats, sker utnämning till fänrik i flottans reserv, varpå följer föreskriven första fänrikstjänstgöring. Först sedan denna fänrikstjänstgöring avslutats, vidtager utbildningen för sådana officerare i reserven, vilka önska vinna anställning på stat. Ansökning härom ingives omedelbart före fänrikstjänstgöringens avslutande. Som villkor för att antagas bör stipuleras dels vissa minimibetyg från utbildningen å sjökrigsskolans reservofficerslinje, dels utlåtande angående lämplighet för vidareutbildning såväl från de chefer, under vilka vederbörande officer tjänstgjort minst en månad, som även från chefen för sjökrigsskolan. Den fortsatta utbildningen för fänrikarna torde böra omfatta omkring 12 månader samt i huvudsak förläggas till sjökrigsskolan. Under tiden för denna utbildning böra fänrikarna vara inkallade till tjänstgöring och åtnjuta fänriks förmåner samt vara inkasernerade i likhet med sjökrigsskolans övriga elever. Utbildningen äger rum i tvenne särskilda kurser, nämligen dels komplette-

432 rande kurs i de militära ämnen, där utbildningen i reservofficerskursen varit av mindre omfattning än för stamkadetterna, dels en kurs i icke militära ämnen, avseende att öka elevernas mått av allmänbildning till att ungefärligen motsvara den avkortade studentexamens. Enär för dessa elever icke erfordras mera sjötjänst, då de redan prövats härutinnan, kan den till 12 månader utsträckta koncentrerade utbildningen förväntas i huvudsak tillgodose uppställda krav på allmänbildning såväl som militära kunskaper. Den första kursen bör till tiden sammanfalla med läsåret vid kadettskolan; den andra kursen förlägges till sommarhalvåret därefter. Från genomgång av den andra kursen böra sådana officerare frikallas, som tidigare avlagt studentexamen. De böra i stället kommenderas till praktisk tjänstgöring såsom fänrikar. Sedan kursen vid sjökrigsskolan avslutats (samt eventuellt kompletterats med fänrikskurs vid skjutskola), torde eleverna kunna utnämnas till officerare på stat. Med hänsyn till deras föregående praktiska tjänstgöring till sjöss samt högre levnadsålder och mera omfattande erfarenhet bör någon ytterligare fordran på fänrikstjänstgöring icke uppställas, utan vederbörande bör, sedan han godkänts i kompletteringskursen, kunna direkt utnämnas till löjtnant, varvid turberäkningen sker i anslutning till de officerare, vilka då fullgjort två års tjänst som stamfänrikar. Därest löjtnantsbeställning icke finnes ledig, vinnes anställning som fänrik vid flottan. I fråga om den fortsatta utbildningen såsom officer förutsätter utredningen i huvudsak inga väsentliga ändringar i nu rådande förhållanden. Dock har, såsom i annat sammanhang framhålles, ansetts erforderligt att förlänga utbildningstiden i vissa tekniska kurser vid sjökrigshögskolan från ett läsår till något mer än tre terminer. Slutligen synes det utredningen angeläget att så organisera officerarnas utbildning och tjänstgöring, att samtliga bibringas viss förtrogenhet med krigföringens medel och metoder vid kustartilleriet. Med hänsyn härtill bör under de första officersåren, före påbörjandet av sjökrigshögskolans allmänna kurs, sörjas för att varje officer viss tid tjänstgör vid detta vapenslag. Efter avslutad högskoleutbildning förutsättas vissa kvalificerade officerare alltjämt bliva beordrade till viss tjänstgöring vid kustartilleriet såsom förberedelse till framtida tjänstgöring i befattningar, där befäl utövas över stridskrafter ur såväl flottan som kustartilleriet. D.

Kustartilleriet.

Kustartilleriförsvarets lokala organisation. K us tar ti I ler iförs var ets indelning.

Enligt nuvarande terminologi utgöres kustartilleriförsvaret främst av kustfästningar. Högsta befälet inom kustfästning utövas av en kommendant, vilken är ansvarig för fästningens försvar. För lösande av denna uppgift tilldelas fästningen vissa stridskrafter, huvudsakligen ur kustartilleriet och armén.

433 Begreppet »fästning» kan i första hand sägas innebära en organisation, men avser härutöver ett område, vilket i krigstid är fästningens försvarsområde och i fredstid dess fredsområde. I egentlig mening torde begreppet innebära en samling försvarsanstalter — ofta anordnade omkring ett skyddsföremål — vilka praktiskt taget bilda ett sammanhängande och enhetligt befästnings- och eldsystem. Den utspridning av försvarsanstalterna över mycket stora områden, som under senare tider ägt rum, har emellertid medfört, att vissa av kustartilleri försvarade kustområden numera måste sägas ha fått en annan karaktär än som kan hänföras till begreppet fästning i dess egentliga bemärkelse. Denna förändrade karaktär av de av kustartilleri försvarade områdena har redan medfört vissa avsteg från användningen av begreppet »fästning». Sålunda har exempelvis å Gotland begreppet »kustartilleriförsvar» i stället kommit till användning. I Stockholms och Göteborgs skärgårdar har begreppet Vaxholms respektive Älvsborgs fästning icke ansetts böra omfatta vissa delar av de yttre skärgårdsområdena o. s. v. Denna bristande enhetlighet i organisationen av kustartilleriförsvaret har å sin sida förutom invecklade reglements- och andra föreskrifter även medfört andra avsevärda nackdelar, främst i form av olämpliga befälsförhållanden inom de nuvarande marina försvarsområdena. För att skapa reda och enhetlighet i berörda förhållanden har utredningen funnit lämpligt föreslå, att det nuvarande fästningsbegreppet icke längre skall komma till användning inom den marina organisationen. I stället för »fästning» bör den marina försvarsorganisation, som avses att alltjämt finnas inom de marina försvarsområdena i och för dessa områdens försvar m. m. och inom vilken organisation kustartilleriet såväl i fred som krig kommer att utgöra den väsentligaste delen av för området avsedda stridskrafter, benämnas »kustartilleriförsvar». I enlighet med döt anförda bör sålunda enligt utredningens förslag kustartilleriförsvaret omfatta: Hemsö kustartilleriförsvar, Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar, Gotlands kustartilleriförsvar, Blekinge kustartilleriförsvar och Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar. För kustartilleriförsvar å fastlandet bör av Kungl. Maj:t fastställas ett försvarsområde (marint försvarsområde), inom vilket kustartilleriförsvarschefen är försvarsområdesbefälhavare. Försvarsområde för Gotlands kustartilleriförsvar bör däremot avdelas av militärbefälhavaren å Gotland. Kustartilleriförsvars stridskrafter utgöras främst av truppförband ur kustartilleriet och armén. Utöver de försvarsanstalter m. m. som krävas för det kustartilleriförsvar, i vilket kustartilleritruppförbanden (regementen, kår) ingå, kunna av nämnda truppförband uppsättas vissa andra förband (t. ex. fasta eller rörliga — flyttbara — sjöfrontsbatterier, minspärrningar m. fl.), som främst avses för lösande 28—2440 41

434 av uppgifter, självständigt eller i samverkan med andra stridskrafter, utanför nyss angivna försvarsområden. Kustartilleriförsvarscheferna och förvaltningsorgan.

och deras stabs-

För varje kustartilleriförsvar avses en kustartilleriofficer såsom chef, motsvarande nuvarande kommendanten. Denne bör i sin ämbetsutövning biträdas av en stab, benämnd kustartilleriförsvarsstab, varjämte vissa förvaltningsorgan liksom hittills böra stå till chefens förfogande. Med hänsyn till vederbörligt kustartilleriförsvars omfattning m. m. bör chefskapet för Stockholms skärgårds respektive Blekinge kustartilleriförsvar icke förenas med chefskapet för kustartilleritruppförbandet inom vederbörligt försvarsområde. I överensstämmelse härmed beräknas såsom chefer för nämnda kustartilleriförsvar särskilda befattningshavare i lönegrad Ob 2, vilka beställningar i det föregående upptagits å amiralitetet. Vid övriga tre kustartilleriförsvar bör däremot kustartilleriförsvarschefen samtidigt kunna bestrida befattningen såsom truppförbandschef (detachementschef), under förutsättning dock att en särskild regementsofficer ställes till hans förfogande för att biträda honom vid utövandet av chefskapet över truppförbandet eller detachementet (se nedan under »Kustartilleriets truppförband»). Såsom chef för Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar, tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente, beräknas en officer i lönegraden Ob 1 och såsom chef för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för däri ingående kustartillerikår, en officer i lönegraden Oa6. Såsom chef för Hemsö kustartilleriförsvar, tillika chef för Härnösands kustartilleridetachement, beräknas en regementsofficer. Chef för kustartilleriförsvar bör i militärt avseende vara underställd vederbörande marindistriktschef. I tekniskt-ekonomiskt avseende däremot bör han principiellt vara underställd vederbörlig central förvaltningsmyndighet. Såsom i samband med redogörelsen för marindistriktsorganisationen föreslagits, bör dock marindistriktschef tillförsäkras visst inflytande jämväl beträffande förvaltnings verksamheten. Chef för kustartilleriförsvar bör utöva befälsrätt i militärt avseende över vederbörligt kustartilleritruppförband, medan han i förvaltningsavseende endast bör hava principiellt sett motsvarande inflytande över truppförbandet som marindistriktschef äger i avseende å denne underställt kustartilleriförsvar. I sistnämnda avseende bör truppförbandet i övrigt lyda direkt under vederbörlig central förvaltningsmyndighet. Kustartilleriförsvarsstab bör principiellt sett organiseras på motsvarande sätt som de nuvarande fästningsstaberna. Staben bör sålunda stå under befäl av en regementsofficer — vid Hemsö kustartilleriförsvar en kapten — ur kustartilleriet såsom stabschef. Härjämte böra ingå adjutanter ur kustartilleriet samt i vissa fall ur flottan och armén, ävensom en expedition. I fredstid synes vidare kustartilleriförsvarets förbindelseavdelning böra anslutas till staben. Tjänstegrenschefer i staben böra vara cheferna för kustartilleriförsvarets

435 förvaltningsgrenar, d. v. s. tygmästaren, fortifikationsbefälhavaren, stabsintendenten och stabsläkaren. För att biträda kustartilleriförsvarschefen vid handläggning av frågor rörande personalen och dennas utbildning bör slutligen i staben jämväl ingå chefen för i vederbörligt kustartilleriförsvar ingående truppförband ur kustartilleriet. För att biträda kustartilleriförsvarschefen i frågor rörande användningen m. m. av de förband ur armén, som komma att ingå i vederbörligt kustartilleriförsvar, bör även inom vissa kustartilleriförsvar en infanteribefälhavare ingå i kustartilleriförsvarsstaben. Omfattningen av den officers- och underofficerspersonal ur kustartilleriet, som beräknas bliva erforderlig för respektive kustartilleriförsvars staber, framgår av omstående tablå. Kustartilleriförsvars förvaltning synes utredningen böra gestaltas i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande förhållanden inom kustfästning. Utredningen anser sig dock böra framhålla vikten av att vid den närmare utformningen härav sådana åtgärder vidtagas, att chef för kustartilleriförsvar i möjligaste mån befrias från arbetet med förvaltningsdetaljer för att kunna ägna desto mera tid och krafter åt sin huvuduppgift, det rent militära arbetet. E n framkomlig väg härför torde vara, att i än högre grad än vad nu är fallet, delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden å underlydande förvaltningsorgan. Förvaltningsorganen inom kustartilleriförsvar böra som regel omfatta: en tygförvaltning under en kustartilleriofficer såsom tygmästare; en fortifikationsförvaltning under en officer ur fortifikationskåren såsom fortifikationsbefälhavare (beträffande Gotlands kustartilleriförsvar: se ovan under Gotlands marindistrikt); en intendenturförvaltning under en officer ur marinintendenturkåren såsom stabsintendent samt en sjukvårdsförvaltning under en läkare ur marinläkarkåren såsom stabsläkare. Till kustartilleriförsvars förvaltning synes slutligen böra knytas en besiktningsofficer med biträde (besiktningsexpedition). Denne bör liksom hittills även avses för vederbörligt kustartilleritruppförband. Behovet av personal ur kustartilleriet för förvaltningsorganen inom vederbörligt kustartilleriförsvar framgår av omstående tablå. Med avseende å förvaltningen inom kustartilleriförsvar bör särskilt framhållas följande. Tygverkstäderna vid Gotlands kustartilleriförsvar äro för närvarande underställda och drivas av försvarsväsendets verkstadsnämnd. Med hänsyn till dessa verkstäders ringa omfattning och karaktär synes lämpligheten härav kunna ifrågasättas. Dessa verkstäder synas — i likhet med vad fallet är vid övriga kustartilleriförsvar — böra underställas tygförvaltningen vid kustartilleriförsvaret. Detta gäller även beträffande den av utredningen i annat sammanhang föreslagna hamn- och verkstadsanläggningen i Fårösund. Vid beräkning av personal för respektive kustartilleriförsvars verkstäder har förutsatts, att denna främst kommer att utgöras av civil personal. Endast

436 Behov ar personal ur kustartilleriet för kustartilleri Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar *)

Blekinge kustartilleriförsvar *;

Befattnin reg.- komp.off. off.

Kustartilleriiörsvarschefer

uoff.

pens, off.

pens, uoff.

reg.- komp.o£f. off.

uoff.

pens, off.

pens, uoff.

..

Kustartilleriförsvarsstaberna. Stabschef Adjutanter Förbindelseavdelning. Expedition

1 (1)

— 2*)| (1) i —

2 1

Kustartilleriförsvarsförvaltnlngarna. Tygförvaltning; Tygmästare Tygofficerare Expedition Förrådsuppbördsmän: förvaltare övriga Verkstäder ') Intendenturförva Itning: Expedition Uppbördsmän Proviantförråd: förvaltare övriga Sjukvårdsförvaltning: Expedition Sjukvårdsförråd: förvaltare övriga Besiktningsexpedition: Besiktningsofficer Besiktningsunderofficer Summa personal

1 21

x

) Cheferna äro u p p t a g n a å amiralitetet. — *) Därav en tillika chef för förbindelseavdel Anm. Siffra inom parentes angiver person, som samtidigt bestrider annan i tablån upptagei

om med hänsyn till arten av den materiel, som skall repareras, särskild militär sakkunskap ansetts nödvändig, har sådan personal upptagits. Den omfattande materiel av olika slag, som numera ingår i samtliga kustartilleriförsvar och som vid genomförande av den materielanskaffning som i denna utredning föreslås, än ytterligare kommer att ökas, är och kommer att bliva utspridd över mycket stora områden. Kravet på hög beredskap jämväl med avseende å materielen, vilket nödvändiggör, att denna ständigt är i gott skick och nära till hands, medför desslikes, att även annan än fast materiel måste vara fördelad inom stora områden. Nämnda omständigheter betinga enligt utredningens mening ändrade anordningar beträffande materielens uppbörds-

437 försvarsstaber och kustartilleri!"iiirsvarsförvaltuingar. Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar

Gotlands kustartilleriförsvar reg.- komp.oif. off. 1

—

22) (1)

Hemsö kustartilleriförsvar

uoff.

pens, off.

pens, reg.- komp.„ uoff. off. off. I uoff -

pens, off.

pens, uoff.

—

—

—

—

—

—

—

—

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

1 1

1 1

1 l2) (1)

(1) 1

1 1

—

22) (1)

reg.- komp.off. off.

a. 1 pens.

UOff.

*

„

> oft.

\

pens. rp

uoff.

1 2

—

4 2 2

r~

2 6 2 3

—

2 2

—

—

—

1 1

1 1

— 2

— 4

—

1 2

— 1

—

3 ,

—

—

—

—

—

(1)

1 4

(1) 1

ingen. — 3) I övrigt förutsattes civil personal, efattning. tagande. Utredningen anser sålunda, att materielen, framför allt å sjöfronterna, bör fördelas till uppbörder efter territoriella grunder. Kustartilleriförsvarschefen underställt område bör därför uppdelas i lämpligt stora delområden — uppbördsområden — för vilka alltefter materielens omfattning och art böra avses en eller flera tyguppbördsmän. För att på bästa sätt kunna handhava materielen samt övervaka dess skötsel och vård böra dessa uppbördsmän liksom vissa rustmästare, vilka jämväl böra kunna tjänstgöra såsom uppbördsmän, vara bosatta inom vederbörliga uppbördsområden, t. ex. i anslutning till de viktigare försvarsanstalterna. Utredningen har vid beräkningarna av byggnadskostnaderna för den nya organisationen även tagit hän-

438 syn till behovet av tjänstebostäder för sådana uppbördsmän. Utredningen har vidare förutsatt, att tyguppbördsmännen skola vara uppbördsmän icke blott för tygmaterielen utan även för annan materiel, t. ex. intendenturmateriel, som förvaras i anslutning till försvarsanstalterna. Viss underhållspersonal för materielens skötsel och vård bör jämväl vara förlagd i anslutning till mate rielen. — I samband härmed vill utredningen framhålla vikten av att vid detaljutformningen av förvaltningsorganisationen sörjes för en rationalisering av tygtjänsten vid kustartilleriet. För den personal ur armén, flottan eller de för marinen gemensamma kårerna, som bör ingå i kustartilleriförsvarsstab eller förutnämnda förvall ningsorgan vid kustartilleriförsvar, redogöres i andra sammanhang. Den nuvarande förvaltningsorganisationen har i huvudsak utgjort grund för beräkning av personalbehoven för förvaltningsorganen inom kustartilleriförsvar och kustartilleritruppförband. Skäl kunna emellertid anföras för en förändring av nämnda organisation. Det kan sålunda ifrågasättas att gestalta kustartilleriförsvarets intendenturförvaltning i närmare överensstämmelse med motsvarande förvaltningsgren inom marindistriktsförvaltningen i övrigt och att inrätta särskilda kameralkontor med i stort sett enahanda uppgifter som de befintliga kameralkontoren fylla vid distriktsförvaltningarna, Därigenom skulle en eftersträvansvärd likhet ernås beträffande organisationen inom olika förvaltningsområden och en önskvärd minskning av arbetsupp gifterna för regementsintendenturen åvägabringas. I samband härmed torde jämväl den i vissa fortifikationsförvaltningar ingående särskilda kassan kunna slopas. Kustartilleriets

truppförband.

Kustartilleriets truppförband utgöras enligt nuvarande organisation av Vaxholms kustartilleriregemente, Karlskrona kustartilleriregemente och Gotlands kustartillerikår. Nämnda förband böra alltjämt bibehållas. Med hänsyn till nytillkommen eller av utredningen till nyanskaffning föreslagen materiel — liksom för att erhålla tillräckliga bemanningar — kräves förstärkning av förbandens personalstyrka, särskilt i vad rör befälspersonalen. Enligt 1925 års försvarsbeslut förlades Älvsborgs och Hemsö fästningar i materielreserv. Någon ändring härutinnan gjordes icke genom 1936 års försvarsbeslut. Personal för bemanning av dessa fästningar beräknades icke vare sig i freds- eller krigsorganisationen med undantag av en obetydlig styrka för materielens underhåll och vård. De avsevärda svårigheter som de senaste åren under rådande förhållanden förelegat för att iståndsätta och utveckla de nämnda fästningarna ävensom för att erhålla personal för deras bemannande — vilket endast kunnat ske med eftersättande av andra viktiga krav och med ett mycket hårt utnyttjande av den befintliga personalen — visa oförtydbart på nödvändigheten av att den hittillsvarande organisationen snarast upphör. Såsom redan tidigare föreslagits, böra nämnda fästningar

439 återupprättas i form av Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar och Hemsö kustartilleriförsvar. För bemanning av de kustartilleristiska försvarsanstalterna bör inom Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar ett nytt kustartilleritruppförband upprättas. Förbandet bör i sig innesluta jämväl vissa rörliga (flyttbara) kustartilleriförband. Med hänsyn till storleksordningen bör det organiseras såsom regemente, Älvsborgs kustartilleriregemente. För att lämna bemanning till Hemsö kustartilleriförsvar föreslår utredningen, att ett detachement ur kustartilleriet förlägges till Härnösand. Detachementet synes organisatoriskt böra anslutas till Älvsborgs kustartilleriregemente. I anslutning till det sålunda anförda föreslår utredningen, att kustartilleriets truppförband skola vara följande: Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1), ingående i Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar (SSK), Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2), ingående i Blekinge kustartilleriförsvar (BK), Gotlands kustartillerikår (KA 3), ingående i Gotlands kustartilleriförsvar (GK), och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4), ingående i Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar (GSK), med Härnösands kustartilleridetachement ( K A 4 H ) , ingående i Hemsö kustartilleriförsvar (HK). För truppförbandens lydnadsställning har redogjorts i det föregående. Såsom tidigare framhållits, böra särskilda truppförbandschefer finnas vid Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen. För att lätta regementschefernas arbetsbörda, särskilt i vad avser handläggning av mera oväsentliga förvaltningsärenden, kasernärenden m. m., och därigenom möjliggöra för dem att ägna mera tid och kraft åt sin egentliga uppgift, utbildningsarbetet, bör en särskild regementsofficer ställas till nämnda truppförbandschefers förfogande såsom biträde. Chefskapet för Älvsborgs kustartilleriregemente och för Gotlands kustartillerikår samt Härnösands kustartilleridetachement bör såsom tidigare föreslagits upprätthållas av chefen för vederbörligt kustartilleriförsvar. För att biträda dessa chefer vid utövandet av chefskapet för truppförbandet bör också såsom tidigare antytts en särskild regementsofficer beräknas. Åt denne uppdrages även handläggning av vissa förvaltningsärenden m. m. enligt vad ovan föreslagits beträffande Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen. Denne regementsofficer torde jämväl böra vara kasernbefälhavare. Truppförbandens staber böra organiseras på en m i l i t ä r e x p e d i t i o n under en regementsstabschef, en i n t e n d e n t u r e x p e d i t i o n under en regementsintendent, en s j u k v å r d s e x p e d i t i o n under en regementsläkare och en r u l l fö r i n g s e x p e d i t i o n under en rullf öringsofficer. Behovet av officers- och underofficerspersonal ur kustartilleriet för regements-, kår- och detachementsstaber framgår av nedanstående tablå, För den

440 personal ur de för marinen gemensamma kårerna, som bör ingå i nämnda staber, redogöres i annat sammanhang. För att ombesörja sjukvården vid Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement har utredningen beräknat anställande av en läkare å orten mot åtnjutande av arvode av förslagsvis 3,000 kronor. Behov av personal ur kustartilleriet för truppförbandeus staber. KA 1 Befattning O

o

»r o 2 s= o c p

p Truppförbandschef Truppförbandschefs träde

O

•ta o

a a b p

KA 3

KA 2

C C

•O o

o crc; o

c = a 3 = a;ca

c

c

P p p

O

s o

p

H

7? O

B o o

(1)

1 O 3 C

P p

KA 4

•i

o c

er "

KA 4 H US

CD

P

O

P o p

CD

a

X

0 0

p

p

(1)

n c. 0

p

•ä

3 0

G

p

p

CD B

O

Ti CD 3 Ui

c

P 0 p

(1)

bi1 1

Triippförbandsstab. Militärexpedition. Regementsstabschef Regementsadjutant Expeditionspersonal

1 1

—

1 1

1 Intendenturexpedition. Expeditionspersonal

1 Sjukvård s expedition. Expeditionspersonal

1 E u U f ö r i n g s e x p edition. Rullföringsofficer . . Övrig personal Summa personal

1 1 1 1

—

1 1 1 1

—

1 1 1

3 2 7 1 3 3 2 7 1 3 1 3 5 — 3 2 2 7 1 3 1 1 1 ——

Truppförbanden böra liksom hittills i fredstid organiseras på bataljoner och kompanier. Uppdelningen på kompanier och sammanförandet till bataljoner synes huvudsakligen böra ske med hänsyn till åstadkommande av en ändamålsenlig utbildning och en för såväl i fred som krig lämplig rullföring och fördelning av personalen. Vad beträffar kompaniindelningen bör särskilt framhållas följande. Automatkanonbatterier skola kunna bekämpa mål såväl på sjön som i luften. Å andra sidan böra lätta sjöfrontsbatterier — i den mån uppställning och andra omständigheter det möjliggör — även kunna beskjuta luftmål. Det synes därför lämpligt att till samma kompani hänföra personal, avsedd för bemanning av såväl automatkanonbatterier som lätta sjöfrontsbatterier. Genom att utbildningen göres ensartad ökas möjligheterna att allt efter behovet utnyttja personalen för bemanning av det ena eller andra slaget av materiel.

441 Detta är av stor betydelse ur personalersättningssynpunkt, särskilt vid upprätthållande av längre tids beredskap. Nyssnämnda slag av kompanier böra tillsammans med kompani, avsett att lämna bemanning till luftvärnskanonbatterier, sammanföras till bataljon. Det bör härvid bemärkas, att även luftvärnskanonbatterier böra kunna bekämpa mål på sjön. Genom nu föreslagen organisation kommer allt lätt kustartilleri, såväl sjöfronts- som luftvärns-, att sammanhållas inom samma förband. De nuvarande minkompanierna böra uppdelas i signal- och minkompanier. Till signalkompani bör i första hand hänföras den personal inom kustartilleriet, som skall erhålla speciell och längre gående utbildning i signaltjänst; till minkompani åter den personal, som skall handhava utläggningen, skötseln och vården av kontrollerbara mineringar med tillhörande minstationer m. m. Vid båda slagen av kompanier bör personalen utbildas i båttjänst, avseende handhavandet av huvuddelen av kustartilleriets maskindrivna båtmateriel. Med hänsyn till betydelsen av en intim samverkan mellan sjöfrontsartilleriet och strålkastarna på sjöfronten och därav betingat behov av ständiga samövningar synes det utredningen lämpligt att, i överensstämmelse med vad som är fallet beträffande kustartilleriets luftvärn, jämväl strålkastarna bemannas av personal ur artilleriavdelningen i stället för som nu av personal tillhörande minavdelningen. Utredningen föreslår sålunda, att kustartilleriets samtliga strålkastare bemannas med personal ur artilleriavdelningen. Till minkompanierna bör även hänföras maskinavdelningen tillhörande personal. Härigenom underlättas bemanningen av båtmaterielen och maskinpersonalens utbildning. Till bataljoner inom regemente böra i anslutning till vad sålunda anförts sammanföras dels kompanier, som skola bemanna (fast respektive rörligt eller flyttbart) svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri, dels kompanier, som skola bemanna luftvärnskanoner, automatkanoner och lätt sjöfrontsartilleri, dels signal- och minkompanier. Till bataljon av sistnämnd karaktär synes ock böra hänföras truppförbandets yrkeskompani. Antalet kompanier och bataljoner vid kustartilleritruppförbanden utgör enligt utredningens förslag: vid Vaxholms kustartilleriregemente nio kompanier och tre bataljoner, vid Karlskrona kustartilleriregemente elva kompanier och fyra bataljoner, vid Gotlands kustartillerikår fyra kompanier, vid Älvsborgs kustartilleriregemente nio kompanier och fyra bataljoner, vid Härnösands kustartilleridetachement två kompanier. De tvenne kompanierna vid Härnösands kustartilleridetachement utgöras av ett sjöfrontsartilleri- samt ett signal- och minkompani. Utbildningen av för Hemsö kustartilleriförsvar vid mobilisering erforderlig personal ur maskin-, hantverks- och ekonomiavdelningarna ävensom viss annan personal — varom hänvisas till betänkandets hemliga del — förutsattes ske vid Älvs-

442 borgs kustartilleriregemente. I fredstid erforderlig manskapspersonal ur nämnda avdelningar kommenderas till tjänstgöring vid detachementet ur regementet. Den närmare sammansättningen av truppförbanden framgår av till be tänkandets hemliga del fogat förslag till »Kustartilleritruppförbandens ständiga indelning å fredsfot». Behovet av officerare och underofficerare såsom bataljons- och kompanichefer och för bataljons- och kompanistaber har av utredningen beräknats sålunda: Truppförband

Kegementsofficerare

Kompaniofficerare

Underofficerare

12 15 4 13 2

13 16 5 14 2

! KA 1 KA 2 KA 3 KA 4 KA 4 H

3 4 — 4 -

För varje bataljon har avsetts en regementsofficer, chef, en kompaniofficer, adjutant, och en underofficer, expeditionsunderofficer, och för varje kompani en kompaniofficer, chef, och en underofficer, kompaniadjutant. För varje yrkeskompani har därutöver en underofficer beräknats erforderlig. Antalet officerare och underofficerare avsedda för tjänstgöring inom truppförbanden i övrigt och inom vederbörliga kustartilleriförsvar — med undantag för musikpersonal, för vilken redogöres nedan — framgår av följande sammanställning: Truppförband

KA 1 KA 2 KA 3 KA 4 KA 4 H

Kompaniofficerare

Underofficerare!

37 45 11 30 7

133 120 36 82 21

Sistnämnda personal omfattar för varje truppförband (med vissa undantag för Härnösands kustartilleridetachement): rekryteringsofficer, kassör (förvaltningsunderofficer), väbel, förrådsuppbördsman vid beklädnadsförråd (förvaltningsunderofficer), kasernuppbördsman, exercisuppbördsman, förrådsuppbördsman vid bok- och blankettförråd, föreståndare för matinrättning och sjukvårdsunderofficer, samtliga avsedda för tjänstgöring inom truppförbandens ordinarie kasernetablissement, föreståndare för matinrättning, sjukvårdsunderofficerare m. fl., avsedda för tjänstgöring vid yttre förläggningar (utom det ordinarie kasernetablissementet),

443 tyguppbördsmän och rustmästare, personal för bemanning av båtar, personal för utbildning, inre tjänst, ersättningspersonal m. m. Kus tartilleriets

musikorganisation.

Enligt gällande organisation utgöres kustartilleriets musikorganisation av en musikkår vid Vaxholms kustartilleriregemente, motsvarande musikkår av typ I I vid armén, och en musikkår vid Karlskrona kustartilleriregemente, motsvarande typ I I I . Behovet av förströelse för personalen har gjort sig starkt gällande vid kustartilleriet, där långvariga förläggningar till avsides liggande platser även under fredstid ur utbildnings- och beredskapssynpunkt äro nödvändiga. En viss utbyggnad av vapnets musikorganisation synes därför motiverad, varför utredningen föreslår, att en musikkår tillföres Gotlands kustartillerikår. Även vid Älvsborgs kustartilleriregemente föreligger ett motsvarande behov, men synes det utredningen möjligt för nedbringande av kostnaderna, att den musikkår, som av utredningen i annat sammanhang föreslås att upprättas vid Göteborgs örlogsdepå, även avses för ifrågavarande kustartilleriregemente. Under hänsynstagande till den förändring i underofficers- och manskapsorganisationen vid marinen, som i annat sammanhang föreslås och som bland annat innebär de nuvarande flaggkorpralernas uppgående i underofficerskåren samt ett utbyte av den nuvarande furirsbenämningen mot benämningen flaggkorpral, beräknar utredningen behovet av musikpersonal vid kustartilleriet enligt följande. KA

Musikdirektörer Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden Flaggkorpraler Korpraler Meniga Musikelever

Kustartilleriets

j i j ! ' | i

1 3 5 3 1 8 5

i

KA 2

KA 3 Summa 3 7 11 9 3 18 15

skjutskola.

I nuvarande organisation är i fredstid för kustartilleriets skjutskola beräknad följande personal, nämligen 1 chef, regementsofficer, 1 adjutant, kompaniofficer, 2 lärare, därav en regementsofficer eller kapten och en kompaniofficer, 1 målofficer, kompaniofficer, 1 skoluppbördsman, underofficer. Mot denna beräkning finner utredningen icke anledning till erinran. Chefen för kustartilleriets skjutskola jämte adjutant hänföres under tid, då övningar vid skjutskolan icke förekomma, till kustartilleriinspektionen. Härutinnan förutsattes ingen annan ändring än att detta jämväl bör vara fallet

444 med ovan upptagen skoluppbördsman, som samtidigt bör vara expeditions underofficer vid skjutskolan. Kustartillerimaterielen. Kustartilleriets materiel omfattar i stort sett sjöfrontsartilleri, luftvärnsartilleri och materiel för anordnande av mineringar av olika slag. Sjöfrontsartilleriets huvuduppgift är att bekämpa mål på sjön, såsom artillerifartyg, jagare, minsvepare, transportfartyg m. fl. Denna fartygsbekämpning skall kunna utföras även på stora avstånd mot rörliga mål. Sjöfrontsartilleriet, som kan vara av svår, medelsvår och lätt kaliber, är fast eller rörligt. Det omfattar såväl kanoner som haubitser. Till sjöfrontsartilleriet hänföras ock enligt utredningens förslag för detsamma erforderliga strålkastare. De rörliga sjöfrontsbatteriernas uppgifter och utrustning överensstämma — om man bortser från transportmaterielutrustningen — helt med de fasta batteriernas. Detta medför, att verksamheten vid ett rörligt batteri i ställning blir densamma som verksamheten vid ett fast batteri. Vidare gäller, att fasta och rörliga sjöfrontsbatterier i vissa lägen skola samverka, vilket bland annat kan medföra, att fasta och rörliga batterier böra sammanföras under enhetligt befäl, ävensom att gemensamt såväl mätstations- och observationsplatssystem som strålkastarsystem måste komma till användning. Slutligen och framför allt gäller, att det krav på specialisering av personal för sjöfrontsartilleriets bemannande och handhavande, som är ett av kustartilleriets viktigaste utbildningsproblem, äger sin tillämpning å de rörliga sjöfrontsbatterierna i lika hög grad som å de fasta. Angivna omständigheter motivera, att såväl rörliga som fasta sjöfrontsbatterier tillhöra samma organisation, d. v. s. det vapen, som hitintills avsetts för bemanning och handhavande av sjöfrontsartilleriet, nämligen kustartilleriet. — I samband härmed bör i förbigående framhållas, att det även ur psykologisk synpunkt torde vara av stor betydelse, att kustartilleriet, vars verksamhet i övrigt är knuten till synnerligen begränsade områden, äger tillgång till rörliga förband med den omväxling och de skiftande impulser, tjänstgöringen vid sådana förband skänka, Vissa kustartilleriet nu tillhörande rörliga batterier, nämligen 10.5 och 15 cm haubitsbatterier, vilka i brist å erforderligt antal lämpliga kanonbatterier måst utnyttjas såsom sjöfrontsartilleri, kunna emellertid icke anses särskilt lämpade för bekämpning av rörliga mål på sjön, på grund av mindre ändamålsenliga sidriktningsorgan, begränsade skottvidder, liten utgångshastighet m. m. De synas därför icke längre böra avses såsom sjöfrontsartilleri, varför utredningen föreslår, att dessa batterier — med undantag av viss eldledningsoch annan utrustning av kustartilleri typ, vilken alltjämt är erforderlig inom kustartilleriet — överföras till och bemannas av armén. Kustartilleriets rörliga sjöfrontsartilleri omfattar även ett antal kanonbatterier av 10.5 cm kaliber. Av skäl och under förutsättningar, för vilka redogöras i samband med frågan om materielanskaffningen för kustartilleriet,

445 föreslår utredningen, att även dessa batterier överföras till och bemannas av armén. Genom beslut vid 1941 års riksdag hava medel anvisats för anskaffning av ett antal tunga (medelsvåra) fältkanoner av motsvarande typ som de, vilka redan finnas vid kustartilleriet. Medlen hava ställts till arméförvaltningens tygdepartements förfogande. Emellertid uttalade chefen för försvarsdepartementet vid framläggande av propositionen i ämnet (proposition nr 2/1941, sid. 32), att i fråga om de nämnda pjäserna förutsattes, att de skulle vara försedda med eldledningsmateriel av sådant slag, att de kunde komma till användning jämväl för skjutning enligt kustartilleriets metoder, därest så skulle befinnas erforderligt. Försvarsutredningen vill för sin del föreslå, att denna materiel överföres till och bemannas av kustartilleriet. Härigenom kommer en del av behovet av sjöfrontsartilleri att tillgodoses, med påföljd att anskaffningen av ytterligare sådant artilleri kan begränsas. En sådan överflyttning medför dessutom en rationalisering av utbildningen vid nämnda slag av batterier, då utbildningen därigenom kommer att koncentreras vid kustartilleriet. I betraktande av det relativt ringa antal batterier det här är fråga om synes en sådan åtgärd naturligast. Å andra sidan medför den föreslagna överföringen av haubits- och 10.5 cm kanonbatterier från kustartilleriet till armén en centralisering av utbildningen vid sådan materiel till armén. Såsom skäl mot att till kustartilleriet överföra de nyssberörda tunga (medelsvåra) batterier, för vilkas anskaffande medel redan ställts till tygdepartementets förfogande, skulle måhända kunna göras gällande, att härigenom behovet av sådant artilleri för samverkan med arméstridskrafter kunde bliva åsidosatt. Utredningen anser sig för belysande av denna fråga böra anföra följande. Samverkan mellan ifrågavarande slag av artilleri och arméstridskrafter kan bliva erforderlig dels i samband med avvärjande av landstigningsföretag, dels vid avvärjande av anfall över landgräns. Vid avvärjande av landstigningsföretag måste huvuduppgiften för batterierna främst vara att bekämpa mål på sjön, dels enär fienden är mest sårbar, innan han hunnit verkställa landstigningen, dels enär strandförsvaret utan stöd av artilleri, lämpat för beskjutning av sjöstridskrafter, eljest lätt kan nedkämpas eller nedhållas — förutom av flygstridskrafter — jämväl av fartygsartilleri. Av kustartilleriet organiserade sjöfrontsbatterier äro uppenbarligen att föredraga för lösande av denna uppgift. Därest fienden lyckats landstiga, eller därest batterierna avses för medverkan vid försvar av landgräns, uppstår kravet, att batterierna även skola kunna bekämpa mål på land. Det bör då framhållas, att rörliga kustartilleribatterier, även om de, liksom de fasta batterierna, komma att vara organiserade, utrustade och utbildade för bekämpning av i första hand rörliga mål på sjön, utan större svårighet kunna utnyttjas jämväl för insättande mot mål på land. Även de fasta kustartilleribatterierna måste inom sina verkningsområden vara beredda på en sådan insats. Utbildning, organisation och utrustning — jämväl ammunitionsutrustningen — medgiva också, att ett sådant batteri utan

446 vidare kan utnyttjas mot mål på land. Vid insättande av rörliga kustartilleribatterier mot mål på land till förstärkande av arméns artilleri förutsattes, att detta sker på så sätt, att kustartilleribatterierna tillfälligt ingå i armékårartilleriets divisions- eller högre förband. Utbildning och utrustning vid ett armékårbatteri, vars huvuduppgift är beskjutning av mål på land, medgiva däremot icke, att sådant artilleri på ett godtagbart sätt kan utnyttjas för beskjutning av rörliga mål på sjön. Det bör härvid särskilt framhållas, att även om eldledningsmateriel av kustartilleriets typ skulle tilldelas vissa batterier, detta för visso icke innebär, att dessa batterier därigenom utan vidare kunna betraktas såsom kustartilleribatterier. Härför erfordras nämligen också, att icke blott den personal, som skall betjäna denna eldleclningsutrustning, utan även övrig personal vid batterierna, gives den härför erforderliga utbildningen, d. v. s. bibringas kustartilleriutbildning. Med mindre jämväl inom armén skapas ett särskilt kustartillerivapen — något som dock innebure införandet av en dubbelorganisation och på den grund icke bör ifrågasättas — är detta icke möjligt utan ett avsevärt eftersättande av den utbildning, som kräves för att batteriet ifråga skall kunna lösa sin huvuduppgift, d. v. s. i detta fall att bekämpa mål på land. Den särskilda utbildning, som är erforderlig för att kustartilleribatterierna skola kunna samverka med arméskridskrafter, torde i jämförelse härmed icke medföra några väsentliga svårigheter. I nämnda syfte böra regelmässigt tillfälliga kommenderingar av personal vid kustartilleriet — främst av officerare — äga rum för utbildning vid armén. Likaså böra förband ur kustartilleriet, på sätt som redan tidigare skett, deltaga i fälttjänstövningar vid armén, beordras till utbildning vid artilleriskjutskolan etc. Det synes även böra framhållas, att på grund av det intima samarbete, som kräves mellan kustartilleriet och stridskrafter ur armén inom de marina försvarsområdena, det under alla förhållanden kräves, att kustartilleripersonalen är förtrogen med förhållandena vid armén med avseende å dess organisation, taktik, reglementen, terminologi etc. Det synes icke opåkallat framhålla, att det erforderliga samarbetet mellan stridskrafter ur armén och kustartilleriet inom de marina försvarsområdena i avsevärd grad torde underlättas och effektiviseras just genom befintligheten av rörliga batterier vid kustartilleriet. Genom det erforderliga samarbetet mellan dessa batterier och arméns artilleri vinnas nämligen erfarenheter för samverkan jämväl mellan artilleri och infanteri. Det liggerså mycket mera vikt häruppå, som inga infanteritruppförband under fredstid komma att vara förlagda inom vederbörliga kustartilleriförsvar. Underhållstjänsten vid kustartilleribatterier, vilka avdelas till förstärkande av arméns stridskrafter, torde icke — lika litet som då det gäller fasta batterier eller andra förband ur kustartilleriet, som på motsvarande sätt kunna vara underställda chef ur armén, eller då det gäller underhållstjänsten för förband ur armén, underställda marin myndighet — behöva möta några större svårigheter. Huvuddelen av den för batterierna erforderliga materielen finnes motsvarighet till vid armén. Ersättning av sådan materiel, som ej finnes vid armén, d. v. s. främst eldledningsmateriel och ammunition, torde kunna ordnas på så sätt, att vederbörande chef ur armén (t. ex. armékårchef), vid behov av

447 sådan materiel äger hänvända sig till vederbörande marina myndighet. Enär den ammunition och eldledningsutrustning, som erfordras för de rörliga kustartilleribatterierna, även är avsedd för kustartilleriets fasta batterier, synes ersättning av sådan materiel i stort sett lättare kunna lösas, därest batterierna höra till kustartilleriet, än om de tillhöra armén. I sistnämnda fall skulle därjämte erfordras, att även vid armén anskaffning av speciell ammunition och materiel av kustartillerityp skulle bliva erforderlig, vilken ammunition och materiel under alla förhållanden måste finnas vid marinen, även om de rörliga batterierna, varom här är fråga, skulle bemannas av armén. För att biträda vid handhavandet av kustartilleribatterier, som underställts chef vid armén, såväl med avseende på deras taktiska utnyttjande som i vad avser underhållstjänsten m. m., kommer att finnas personal tillgänglig bland annat inom de rörliga kustartilleriförbandens divisionsstaber. I dessa liksom i batterierna ingå även erforderlig underhållspersonal. Det skulle slutligen kunna befaras, att batterierna, därest de bemannades av kustartilleriet, komnie att bliva alltför bundna för marina uppgifter och att svårigheter på den grund skulle uppstå för deras utnyttjande i samverkan med arméstridskrafter. Erfarenheterna under gångna år jäva emellertid en sådan farhåga. Liksom hittills varit fallet beträffande rörliga kustartilleribatterier, böra givetvis alltjämt sådana batterier, sedan de av kustartilleriet organiserats, helt stå till överbefälhavarens disposition för den användning som med hänsyn till läget ur riksförsvarets synpunkt kan befinnas lämpligast. Kustartilleriets luftvärnsartilleri omfattar luftvärnskanoner och luftvärnsautomatkanoner ävensom strålkastare m. m. Ifrågavarande luftvärn avses i främsta rummet för de marina stridskrafternas skydd. Vissa rörliga luftvärnsförband på Gotland utgöra dock ett undantag härifrån. Då det synes lämpligt, att kustartilleriet endast bemannar det för marina stridskrafters skydd eller för marina uppgifters lösande erforderliga luftvärnet i land — varigenom en klar gräns mellan kustartilleriets luftvärn och övrigt luftvärn erhålles — föreslår utredningen, att det rörliga luftvärnet å Gotland — i enlighet med vad som närmare framgår av betänkandets hemliga del — överföres till och bemannas av armén. Med avseende å kustartilleriets minmateriel må anföras följande. Utläggning, hemtagning, underhåll och vård m. m. av s. k. kontrollerbara mineringar — d. v. s. mineringar, där minorna genom kablar äro anslutna till i land anordnade minstationer (tänd- och syftstationer), och vilken mineringsart utgör den vid kustartilleriet för närvarande vanligaste — innebär högst väsenliga olikheter i jämförelse med motsvarande förhållanden vid de s. k. okontrollerbara mineringarna, där minorna, sedan de utlagts, icke längre kunna vare sig kontrolleras eller hemtagas annat än genom svepning. Kontrollerbara mineringar förekomma för närvarande icke vid flottan. Ett överförande till flottan från kustartilleriet av sådana mineringar, vilket kunde ifrågasättas, skulle nödvändiggöra, att en särskild organisation vid flottan för

448 detta ändamål skapades. Förutom införandet av en helt ny utbildningsgren inom flottan skulle därjämte krävas, att såväl i fredstid som vid mobilisering ett stort antal mindre detachement ur flottan upprättades och avdelades bl. a. till vederbörliga kustartilleriförsvar för mineringars utläggande, handhavande och vård. Personalen på minstationerna — vilka stationer oftast äro belägna inom eller i anslutning till kustartilleriets försvarsanstalter — måste därvid organisatoriskt inlemmas i de förband ur kustartilleriet, som hava till uppgift att försvara de olika inloppen. Artilleriet och mineringarna, strålkastarna m. m. måste nämligen utgöra en taktisk enhet under gemensam och enhetlig ledning. Enär med en sådan särskild organisation inom flottan inga väsentliga fördelar äro att vinna, utan det tvärtom synes sannolikt, att icke obetydliga svårigheter skulle vara förknippade därmed, har utredningen icke funnit skäl föreligga för överförande till flottan av de av kustartilleriet handhavda kontrollerbara mineringarna. Utredningen föreslår därför, att de kontrollerbara mineringarna med därför avsedd utläggnings-, hemtagnings- och annan materiel alltjämt skola handhavas av kustartilleriet, under det att marinens minväsende i övrigt omhänderhaves av flottan. I fråga om behovet av anskaffning av artilleri- och annan materiel för kustartilleriet hänvisas till betänkandets hemliga del. Kustartilleriets personal. Officerare.

På sätt som framgår av redogörelsen för kustartilleriets krigsorganisation, uppgår kustartilleriets mobiliseringsbehov av officerare tillhörande kustartilleriets stam till sammanlagt 310. Detta motsvarar jämväl behovet i fredstid, för vilket redogjorts i olika sammanhang i det föregående. Med hänsyn till den tidigare berörda önskvärdheten av en viss elasticitet i personalorganisationen förutsattes liksom vid flottan, att av angivna antal ett visst antal officerare ersattes av personal, som icke är på aktiv stat. För kustartilleriets vidkommande räknas härvid med 4 f. d. stamofficerare, vilka kvarstå i tjänst ett eller två år efter uppnådd pensionsålder, och 10 officerare i kustartilleriets reserv, som fullgöra längre sammanhängande frivillig tjänstgöring. Av motsvarande skäl, som härutinnan anförts beträffande samma kategori officerare vid flottan, har förstnämnda antal officerare icke ansetts kunna beräknas högre än vad här angivits. Av det angivna antalet — fyra — beräknas två vara regementsofficerare och två kaptener. För att bland officerare i kustartilleriets reserv ständigt kunna påräkna tio officerare, som frivilligt under längre tidsperioder fullgöra tjänstgöring, måste förutsättas, att urval får äga rum inom hela reservofficerskåren och icke endast inom en eller ett par av de yngsta årskurserna. Det bör nämligen framhållas, att kontingenten officerare i reserven vid genomförd organisation endast beräknas till omkring 20 officerare årligen.

449 Såsom tidigare angivits, hava vissa officersbeställningar utbrutits från flottans respektive kustartilleriets avdelningar i personalförteckningen och uppförts under andra rubriker, nämligen amiralitetet, vissa marindistrikt och marinens fasta undervisningsverk. Av dessa beställningar kunna vissa tillsättas med officerare, som tillhöra antingen flottan eller kustartilleriet. Såsom under avsnittet om flottas officerare angivits, beräknas av angivna beställningar omkring en tredjedel vara besatta med personal från kustartilleriet, nämligen en generalsperson, två regementsofficerare och två kompaniofficerare. Nämnda beställningar äro inräknade i förut angiven summa av 310 officerare. I detta antal inbegripas vidare de tre å amiralitetet upptagna beställningarna såsom inspektör för kustartilleriet samt såsom chefer för Stockholms skärgårds och Blekinge kustartilleriförsvar. I övrigt beräknas kustartilleriets officerskår I lönegraden Ob 1 hava upptagits: Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Överstar, regementschefer Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Fänrikar (ej i personalförteckningen för kustartilleriets officerskår)....

Ob 1 Oa 6 Oa 5 Oa 4 Oa 3 Oa 2

3 2 16 20 100 102

Summa

Oc 1

45 288

I lönegraden Ob 1 hava upptagits: chefen för Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar, tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente, chefen för Vaxholms kustartilleriregemente, chefen för Karlskrona kustartilleriregemente. I lönegraden O a 6 hava upptagits chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för Gotlands kustartillerikår, souschefen i marinstaben. Antalet regementsofficerare utgör liksom vid flottan 15.8 procent av hela officerskåren. Ifråga om antalet fänriksbeställningar vid kustartilleriet göra sig i stort sett samma synpunkter gällande som anförts beträffande fänrikarna vid flottan. Efter tre års tjänstgöring bör fänrik, om lön såsom löjtnant icke skulle vara disponibel, utnämnas till löjtnant i kustartilleriet. Sådan utnämning bör ock kunna ske redan efter två år, om så med hänsyn till tjänsteförhållandena skulle visa sig erforderligt. Antalet fänrikar, som årligen beräknas bliva utexaminerade från sjökrigsskolan, beräknas vid genomförd organisation till femton. Under uppsättningsåren måste dock beräknas ett större antal. Antalet arvoden för pensionerade officerare, som böra upptagas för kustartilleriet i vederbörlig personalförteckning, beräknas på sätt framgått av den föregående redogörelsen till tretton. 29 — 2440 41

450 Underofficerare.

Kustartilleriets behov av underofficerare utgör enligt mobiliseringsberäkningarna 582. Detta antal motsvarar ock fredsbehovet på sätt framgått av den tidigare lämnade redogörelsen. Utredningen föreslår för kustartilleriet liksom vid flottan, att den nuvarande flaggkorpralsgraden slopas, och att de hittillsvarande flaggkorpralsbeställningarna överflyttas till underofficerskåren. Underofficerarnas av 2. graden pensionsålder synes liksom vid flottan böra sänkas till 50 år. För åstadkommande av viss elasticitet i personalorganisationen beräknas — på motsvarande sätt som föreslagits beträffande officerskåren — att ett visst antal av ovan angivna underofficerare utgöres av personal, tillhörande kustartilleriets reserv. Härvid räknas med 18 f. d. stamunderofficerare, vilka kvarstå i tjänst ett eller två år efter uppnådd pensionsålder, och 6 underofficerare i kustartilleriets reserv, som fullgöra längre sammanhängande frivillig tjänstgöring. Kustartilleriets aktiva underofficerskår kommer sålunda att omfatta 558 underofficerare. Av underofficerarna beräknas 35 vara förvaltningsunderofficerare i lönegraden UO 3 enligt följande fördelning:

Tjänstgöringsplats

Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente Blekinge kustartilleriförsvar och Karlskrona kustartillerirege-

FörrådsFörrådsFörrådsFörrådsförvaltare förvaltare förvaltare förvaltare vid tyg- vid intenden- vid sjuk- vid bekläd- Kassör Summa förvaltturförvalt- vårdsförvalt- nadsförråd ningen ningen ningen

—

—

—

—

—

8 Gotlands kustartilleriförsvar och Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar och Alvsborgs kustar6 Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartillerideSumma

—

—

—

—

35 Med bibehållande i stort sett av proportionen mellan flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden (flaggkorpralerna inbegripna) enligt 1936 års försvarsorganisation, böra de återstående underofficersbeställningarna utgöras av 170 flaggunderofficerare och 353 underofficerare av 2. graden. Underofficerskåren föreslås i anslutning till vad ovan anförts erhålla följande omfattning:

451 Tjänstegrad

Förvaltningsunderofficerare Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden Summa

Lönegrad

Antal

UO 3 UO 2 UO 1

35 170 353

—

558 Den ungefärliga fördelningen av det sammanlagda antalet underofficerare 582 — å yrkesavdelningar har beräknats enligt följande sammanställning: Antal

Y r k e s a v d e l n i n g

295 122 45 30 72 18

Artilleriavdelningen Maskinavdelningen

Summa

582 Antalet arvoden för pensionerade underofficerare beräknas till sammanlagt 32 enligt fördelning, som framgått av den tidigare lämnade redogörelsen. Manskap,

Genom att de nuvarande flaggkorpralerna uppgå i underofficerskåren bliver flaggkorpralstiteln ledig. För vinnande av likformighet härutinnan med flottan föreslår utredningen, att nämnda titel jämväl vid kustartilleriet ersätter den nuvarande furirstiteln. Någon motsvarighet till de vid flottan befintliga högbåtsmännen finnes icke vid kustartilleriet. Utredningen har icke heller funnit tillräckligt starka skäl föreligga för införandet av dylika beställningar vid kustartilleriet. Kustartilleriets manskap bör i enlighet härmed omfatta .flaggkorpraler, korpraler och meniga. Kustartilleriets manskapspersonal beräknas av utredningen sammansatt på följande sätt: Tjänstcgrad

Lönegrad

Flaggkorpraler Korpraler Korpraler under 6 månader Meniga under 6 m å n a d e r . . . Meniga

Ma Ma Ma Ma Ma Summa

Härutöver tillkomma 15 musikelever.

Antal 600 50 255 950 1,855

452 Den i tabellen upptagna kategorien korpraler under sex månader (meniga under sex månader) utgöres av de elever i underbefälsutbildningen ett visst år, vilka beräknas bliva utnämnda till korpraler. Sådana korpraler, som genomgått underbefälsutbildning men av olika anledningar icke kunnat befordras till flaggkorpraler, äro upptagna under kategorien korpraler. Stammanskapets ungefärliga fördelning å yrkesavdelningar framgår av följande sammanställning:

Yrkesavdelning

Artilleriavdelningen Signal- och minavdelningen Maskinavdelningen Hantverksavdelningen Ekonomiavdelningen Musikavdelningen Summa

Flaggkorpraler

Korpraler (inkl. korpraler under 6 månader)

Meniga

314 130 45 30 72 9

159 65 25 15 38 3

501 206 70 45 110 18

950 På grund av den utökade tjänstgöringstiden för de värnpliktiga kommer förläggning av personal för utbildning till vissa försvarsanstalter inom kustartilleriförsvaren (de s. k. ytterförläggningarna) att bliva erforderlig under praktiskt taget hela året. Detta nödvändiggör, att viss betjäningspersonal avses för tjänstgöring i officers- och underofficersmässar, liksom fallet är ombord å flottans fartyg. Utredningen föreslår i anslutning härtill, att yrkesgrenen hovmästare vid ekonomiavdelningen, vilken tidigare funnits vid kustartilleriet, återinföres. Reservpersonal.

Kustartilleriets reservstat. Kustartilleriets reservstat upptager enligt gällande organisation följande beställningar: överste maj orer kompaniofficerare underofficerare

1 2 5 6.

Utredningen förutsätter ingen annan ändring härutinnan än att antalet beställningar med hänsyn till mobiliseringsbehovet ökas med en majorsbeställning. Kustartilleriets reservstat bör i anslutning härtill omfatta överste majorer kompaniofficerare underofficerare

1 3 5 6.

453 Kustartilleriets reservpersonal i övrigt. Kustartilleriets reserv — utom reservstaten — omfattar enligt nuvarande organisation såväl officerare och underofficerare som flaggkorpraler. Reservpersonalen kan tillhöra någon av kategorierna pensionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda. Vad tidigare föreslagits beträffande slopandet av den nuvarande flaggkorpralsgraden och flaggkorpralernas överförande till underofficerskåren bör även gälla flaggkorpraler i reserven. Utredningen föreslår sålunda, att kustartilleriets reserv endast skall omfatta officerare och underofficerare. Någon nyanställning av flaggkorpraler i reserven bör icke längre äga rum. Befintliga beställningshavare böra överföras till underofficerare av 2. graden i reserven. Utredningen anser, att kustartilleriets reservpersonal i huvudsakliga delar bör organiseras på motsvarande sätt som vid armén. Där ej av det följande annorlunda framgår, förutsätter sålunda utredningen, att vad tidigare anförts beträffande arméns reservpersonal i huvudsak och i tillämpliga delar jämväl bör gälla med avseende å kustartilleriets reservpersonal. Behovet av officerare och underofficerare i reserven bör liksom hittills i första hand tillgodoses på frivillighetens väg, d. v. s. genom anställning och utbildning av sådan personal, som därom gör ansökan. Endast för den händelse denna väg för fyllande av behovet icke skulle giva tillfredsställande resultat, bör tvångsvis uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga officerare eller underofficerare tillgripas. Utredningen har även i annat sammanhang framlagt förslag härom. Kustartilleriets reserv av officerare bör alltjämt omfatta pensionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda. Rekryteringen av de i reserven utnämnda officerarna bör liksom hittills grunda sig på utbildning av sådana studenter och andra värnpliktiga med ungefär motsvarande kvalifikationer, som vid kustartilleriet fullgjort viss tjänstgöring. För att de, som önska erhålla utbildning till officer i kustartilleriets reserv, skola bliva tilldelade kustartilleriet, böra de — liksom fallet är med dem, vilka önska anställning som officerare å aktiv stat vid kustartilleriet — därom kunna göra ansökan i samband med inskrivningen och därvid tilldelas kustartilleriet såsom reservofficersaspiranter. Ett sådant förfarande bör dock icke utgöra hinder för antagning till reservofficersaspirant (reservkadett) jämväl av värnpliktig, vilken — efter att hava tilldelats kustartilleriet utan att därom hava gjort ansökan — önskar utbilda sig till officer i kustartilleriets reserv. För att åstadkomma en vidgad rekryteringsbas för kustartilleriets reservofficerare synes den förändringen böra vidtagas i förhållande till nu gällande bestämmelser, att såsom kompetens för antagning till reservofficersaspirant (reservkadett) räknas icke blott avgångsexamen från de i kungl. brev den 21 januari 1938, § 18 c) angivna läroanstalterna, utan jämväl avgångsexamen från vissa andra icke statliga eller statsunderstödda tekniska läroanstalter (t. ex. Stockholms Tekniska Institut), allt i den mån i nämnda läroanstalter inhämtat kunskapsmått kan anses motsvara minst begränsad studentexamen.

454 Utbildning till och anställning såsom officer i kustartilleriets reserv bör också — liksom för närvarande — kunna vinnas av underbefäl (flaggkorpral) eller underofficer vid kustartilleriet, vilka vid försvarsväsendets läroverk eller eljest avlagt begränsad eller fullständig studentexamen. Antalet officerare, som årligen böra vinna anställning i kustartilleriets reserv, beräknas till 20 vid genomförd organisation. För de närmaste åren torde man dock få räkna med en något större årskontingent. För utbildning till officer i kustartilleriets reserv beräknas krävas ett år utöver den tid av tretton månader, som motsvarar de värnpliktigas första tjänstgöring och första repetitionsövning. Utbildningen bör alltjämt specialiseras å sjöfrontsartilleritjänst, luftvärnsartilleritjänst samt signal- och mintjänst. I övrigt hänvisas beträffande utbildningen till avsnittet om kustartilleriets utbildning. Kustartilleriets reserv av underofficerare rekryteras för närvarande av dels pensionsavgångna, dels förtidsavgångna, dels ock i reserven utnämnda underofficerare. Behovet av underofficerare är relativt stort och kan endast till viss grad fyllas av de tvenne förstnämnda kategorierna. Härtill kommer, att även genom den sist angivna kategorien en relativt liten rekrytering ägt rum. Liksom vid armén och flottan bör därför en ny utbildningsväg skapas och då i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för nämnda försvarsgrenar härutinnan föreslagits. Denna nya utbildningsväg bör i korta drag vara följande. På hösten vid sjätte anställningsårets början eller senare böra de underbefäl (flaggkorpraler), som önska vinna anställning som underofficerare i reserven, men eljest skolat avgå från sin anställning, antagas till reservunderofficersaspiranter till ett av Kungl. Maj:t för varje år bestämt antal. Liksom vid flottan böra dessa aspiranter erhålla samma förmåner, som skolat tillkomma dem vid fortsatt anställning som underbefäl på ett år. Utbildningen av reservunderofficersaspiranter bör omfatta en tid av tolv månader och föreslås äga rum dels under omkring sex månader (för elever tillhörande maskinavdelningen omkring åtta månader) vid marinens underofficersskola, dels under omkring sex månader (för elever tillhörande maskinavdelningen omkring fyra månader) vid kustartilleriet. Sistnämnda utbildning bör främst vara av praktisk art. Enär de flaggkorpraler av samma årskurs, som genomgå utbildning till underofficer på aktiv stat, först efter ytterligare ett år kunna beräknas bliva stamunderofficerare, böra sådana bestämmelser utfärdas, som reglera turberäkningen mellan vederbörande vid framtida gemensam tjänstgöring såsom underofficerare. De flaggkorpraler, som genomgått utbildning till reservunderofficer, förutsättas liksom vid flottan bliva berättigade att vid utbildningens avslutande vinna anställning på civilanställningsstat och erhålla därmed förenade förmåner. Under denna tid äro de att betrakta såsom flaggkorpraler över stat. I reserven utnämnd underofficer bör erhålla ekiperingshjälp om 600 kronor. Såsom tidigare föreslagits, böra de nuvarande flaggkorpralerna i reserven överföras till underofficerskåren. Vid befordran till underofficer av 2. graden

455 i samband härmed bör alltjämt till sådan flaggkorpral utgå ekiperingshjälp med 400 kronor på motsvarande sätt, som nu är fallet. Antalet underofficerare, som årligen beräknas böra tillföras kustartilleriets reserv, utgör vid genomförd organisation omkring femton. Under de närmaste åren torde man emellertid få räkna med större årskontingenter, för att inom rimlig tid fylla behovet. Övrig personal.

För att i möjligaste mån minska behovet av militär personal och för att möjliggöra ett utnyttjande av denna för sina huvuduppgifter, d. v. s. för militära uppgifter, har utredningen för kustartilleriet liksom för flottan för tjänstgöring inom staber, förvaltningar m. m. i ökad utsträckning upptagit civil personal. Uppgifter å denna personal återfinnas i vederbörliga personalförteckningar m. m. Kostnaderna för avlöning av all i dessa förteckningar uppförd personal avses att bestridas från avlöningsanslag, vilket innebär överflyttning från sak- till avlöningsanslag av lönekostnaderna för viss civil personal. Personalens

fredsfördelning.

Den enligt föregående redogörelse för kustartilleriet i fredstid avsedda personalen fördelas till tjänstgöring i stort sett enligt sammanställningen på sid. 456. Rekrytering. Värnpliktiga.

Tjänstgöringstiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet beräknas liksom vid försvarsmakten i övrigt till femton månader. För huvuddelen av de värnpliktiga bör denna tjänstgöring uppdelas å en första tjänstgöring om 12 månader, två repetitionsövningar om vardera 1 månad och en efterutbildningsövning om 1 månad. Därest tidigare angivna vägar för fyllande av behovet av officerare och underofficerare i reserven icke skulle giva tillfredsställande resultat, måste man vid kustartilleriet liksom vid armén tillgripa tvångsvis uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga officerare och underofficerare. I anslutning härtill kunna vissa värnpliktiga komma att åläggas en ytterligare fredstjänstgöring under sammanlagt högst tolv månader utöver ovan angiven tid. Värnpliktig f. d. fast anställd personal avses skola fullgöra en särskild repetitionsövning (efterutbildningsövning) om 1 månad. Samtliga kustartilleriet tilldelade värnpliktiga skola under hela sin värnpliktstid tillhöra kustartilleriet. Kustartilleriets sammanlagda årsbehov av värnpliktiga (inskrivningskontingent) har beräknats sålunda:

456 Kustartilleripersonalens fredsfördelniug. Underofficerare

Officerare

Stammanskap

Värnpliktiga 2)

reserv reserv, i all- avsedda genei arvo. undermänhcl förhandrals- reg- komp- i arvomeräckper- off. off. desbe- stam desbe- befäl1) niga och i fattfattspecial- ningssoner ning ning tjänst tjänst

Tjänstgöringsplats

Personal å vissa särskilda stater, varav beräknas från kustartilleriet . . . .

2 Försvarsstaben, marinledningen, undervisningsanstalter, flygvapnet m. m.

1 Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente

60 Blekinge kustartilleriförsvar och Karlskrona kustartilleriregemente

50 Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår

30 Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar och Älvsborgs kustartilleriregemente

60 Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement

12 Summa Därav under längre tid tjänstgörande reservpersonal

)30 905

s

)32

2,535

)100

)200

x