Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201

X.A STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:38 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

OFFICERSUTBILDNINGEN INOM ARMÉN M.M. AVGIVET AV

ARMÉNS

OFFICERSUTBILDNINGSKOMMITTÉ

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess aktu- 20. Betänkande angående den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärvasendet, Idun. 361 ella behov och riktlinjer för dess framtida verksams. S. het. Norstedt. 167 s. K . med utredning och förslag angående rät2 Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige Dess 21. Betänkande ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. J u . samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess 22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivsocialmedicinska och befolkniugspolitiska betydelse. nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och Av C. Gyllenswärd. Beckman 115 s. S. småindustri samt bildande av företagarnämnder. Marcus. 144 s. H . 8 Betänkande med förslag till ändrade grunder för flott23. Socialvårdskommitténs.betänkande. 12. Utredning och ningslagstiftningen m. m. Hfeggström. 99 s. J o . förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. 4 Betänkande med förslag angående uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. 24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedPetterson. 59 s. F ö . lingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalogoch Tidskriftstryck. 200 s. S. 5 Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. Petterson. 25. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm351 s. S. melser om' uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. J u . 6 Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för» slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. 26. Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens Beckman. 153 s. S. organisation. Marcus. 71 s. H . 7 Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be- 27. Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsundermakten. Beckman. 136 s. F ö . stödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 s. F i . 8 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag 28 Bilagor till betänkande med förslag till investeringstill boställsordning för folkskolans lärare m. m. Marcus. reserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 95 146 s. F i . s. F i . 9. 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutiouen. 29. 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande Hseggström. 62 s. E . med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag 10 Betänkande med förslag till omorganisation av yägom jordbruksbokföring. Marcus. 281 s. 3 bil. F i . och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog- och l i d skriftstryck. 217 s. K. 30 Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskapliga examina m. m. Hseggslröm. 11 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. All127 s. E . män del. Idun. 341 s. E . 31. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 12. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och Del 1. Beckman. 216 s. E. undervisning. Idun. 194 s. E . 18 Investeringsutredningens betänkande med utredning 82. Betänkande med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte m. m. Hoeggström. 161 s. E . rörande personal- och materielresurser m. m. for genomförande av ett arbetsprogram enligt av utred- 38. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. * i . ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, iv, 150 s. H . 14 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska ringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, vj, 441 s. H . linjer. Idun. 193 s. E . 86 Statsmakterna och folkhushållningen under den till 15 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. FörTiden juli 1944-juni 1945. Idun. 476 s. F o . slag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. E . 36. Parlamentariska undersökningskommissionen angå16 Betänkande angående forsknings- och försöksverksamende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänheten på jordbrukets område i Norrland. V. Petterson. kande angående flyktingars behandling. Beckman. 133 s. J o . 500 s. S. 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 s. S. 37. Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag angående folkpensioneringens administrativa handhavande 18. P M angående utvecklingsplanering på jordbrukets m. m. V. Petterson. 114 s S. område. Marcus. 252 s. J o . 19 Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för- 38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. Hseggström. xiij, 504 s. F ö . svarsberedskapens framtida organisation. Idun.92 s. Do. 1

Anm Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelseboks t ä v f r n f ttUde departement under W t utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet J o . = jordb r u S p a r t e m l n t e t Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1946:38

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

OFFICERSUTBILDNINGEN INOM ARMÉN M.M. AVGIVET AV

ARMÉNS

OFFICERSUTBILDNINGSKOMMITTÉ

STOCKHOLM

1946 IVAR HJ3GGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B. 460105

V"

fe'

^

INNEHÅLL

Sid.

Skrivelse till chefen för försvarsdepartementet

••

•

XIII

Inledning

1. Bakgrunden till kommitténs tillkallande 2. Direktiven till kommittén 3. Kommitténs arbetssätt 4. Kommitténs betänkande 1. Grundläggande

1 3 8 10

synpunkter

11 Kap. 1. Samhället — försvaret — officeren

11 Kap. 2. Allmänna grundsatser för officersutbildningen

/ / . Utbildningen

till

officer på aktiv stat vid armén .

22 A. Allmänna grunder Kap. 3. Utbildningens mål Kap. 4. Gällande ordning för utbildningen till officer Utbildningen närmast före 1942 års försvarsbeslut Utbildningen enligt 1942 års försvarsbeslut : 1. Värnpliktstjänstgöringen 2. Utbildningen till officer på aktiv stat av värnpliktig, icke fast anställd, som avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola) 3. Utbildningen till officer på aktiv stat av värnpliktig, icke fast anställd, som i c k e avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola) ....... 4. Utbildningen till officer på aktiv stat av fast anställd 5. Sammanfattning Kap. 5. Den aktiva officerskårens rekrytering 1. Tidigare förhållanden 2. Rekryteringen under de senaste åren 3. Synpunkter på nuläget 4. Rekryteringsfrämjande åtgärder 5. Synpunkter på urvalet

22 22 28 28 29 29

35 37 40

43 43 46 56 , , 59 67

B. Allmänna synpunkter och förslag beträffande utbildningen till officer . . Kap. 6. Den allmänna gången av utbildningen till officer 1. Allmänna synpunkter 2. Frågan om en eventuell uppdelning av kadettskolornas vinterlinje 3. Kadettskoleutbildningen vid ingenjörtrupperna 4. Komplettering av vissa värnpliktigas allmänbildning före kommendering till försvarets läroverk 5. Sammanförandet av de fast anställda och de värnpliktiga, som skola bli officerare, till gemensam utbildning och bedömning .. 6. Utbildningstidens längd Kap. 7. Målen för och samordningen av de olika utbildningsleden under utbildningen till officer 1. Utbildningen i allmänhet 2. Taktikutbildningen 3. Sammanhanget mellan utbildningen vid kadettskolorna och vid krigsskolans officerskurs

69 69 69 70 72 77 80 83 86 86 89 92

C. Särskilda synpunkter och förslag beträffande undervisningen i vissa ämnen under utbildningen till officer 94 Kap. 8. Undervisningen i stats- och samhällslära 94 1. Allmänna synpunkter 94 2. Nuvarande undervisning 95 3. Stats- och samhällslärans inplacering under utbildningen till officer 96 4. Kommitténs förslag 99 Kap. 9. Undervisningen i psykologi och pedagogik 103 1. Allmänna synpunkter 103 2. Tidigare undervisning 103 3. Nuvarande undervisning 107 4. Behovet av utökad undervisning 109 5. Kommitténs förslag 112 Kap. 10. Utbildningen i materi el tjänst och vapenlära 1. Allmänna synpunkter 2. Utbildningens mål 3. Organisationen av utbildningen 4. Hur skapa förståelse för materielens betydelse?

118 118 119 121 122

D. Särskilda synpunkter och förslag beträffande de olika skolorna under utbildningen till officer 124 Kap. 11. Skolorna för fast anställt manskap (stamskolorna) 124

VII 1. Målet för den allmänbildande undervisningen 124 2. Språkundervisning 126 Kap. 12. Rekryt-, förberedande plutonchefs- och plutonchefsskolorna.. 129 1. Rekrytskolan 129 2. Studenternas inryckningstid 131 3. Förberedande plutonchefsskolan 138 4. Plutonchefsskolan 139 Kap. 13. Kadettskolan 139 1. Organisation och förläggning 139 2. Elevmaterialet 141 3. Utbildningen 144 Kap. 14. Studentlinjen vid försvarets läroverk 150 1. Organisation, inträdes- och examensfordringar m. m 150 2. Inträdet vid studentlinjen 153 3. Undervisningen i matematik, fysik och kemi vid Ss-linjen . . . . 155 Kap. 15. Krigsskolan 158 1. Målsättningen för officerskursen , 158 2. Utbildningen i olika ämnen och övningsgrenar 159 3. Utbildningstidens längd och fördelning 162 a) Officerskurs med oförändrad längd 165 b) Officerskurs i förening med studier vid folkhögskola eller universitet 166 c) Officerskurs förlängd med en månad 172 4. Krigsskolans organisation 174 5. Krigsskolans personal 177 6. Förläggnings- och övriga lokalfrågor 189 7. Sammanfattning 193 E. Sammanfattning av kommitténs synpunkter och förslag utbildningen t i l l officer / / / . Utbildningen

som

officer på aktiv stat vid armén

A. Allmänna grunder Kap. 16. Den aktive officerens arbetsuppgifter

beträffande 195 202 202 202

Kap. 17. Utbildningsbehoven och principerna för deras tillgodoseende . . 209 1. Allmänna synpunkter 209 2. Utbildningsbehov och utbildningsprinciper vid de olika truppslagen 210 3. Utbildningsbehov och utbildningsprinciper vid generalstabs-, fälttyg-, fortifikations- och intendenturkårerna 214 Kap. 18. Synpunkter på utbildningsmetoderna vid de centrala skolorna .. 218

VIII Kap. 19. Den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden 1. Nuvarande utbildning 2. Kommitténs synpunkter

222 222 224

B. Särskilda synpunkter och förslag beträffande undervisningen i vissa ämnen under utbildningen som officer 230 Kap. 20. Undervisningen i stats- och samhällslära 1. Nuvarande undervisning 2. Kommitténs förslag

230 230 232

Kap. 21. Undervisningen i psykologi och pedagogik 238 1. Allmänna synpunkter 238 2. Nuvarande undervisning 239 3. Synpunkter och förslag rörande undervisningen vid truppslagsofficersskolorna ,. .. . 239 4. Synpunkter och förslag rörande undervisningen vid arméhögskolan 240 Kap. 22. Studier i främmande språk 1. Allmänna synpunkter 2. Nuvarande språkstudier 3. Kommitténs synpunkter och förslag a) Engelska, franska och tyska • b) Ryska c) Finska d) Vissa andra språk C. Ordinarie utbildning

• • •

•••••

246 246 247 249 249 250 256 257

• • • • 259

Kap. 23. Allmänna grunder 259 1. Nuvarande ordinarie utbildning . • 259 2. Synpunkter beträffande omfattningen av den nuvarande ordinarie utbildningen 260 3. Den ordinarie utbildningen enligt kommitténs förslag . . . 261 Kap. 24. Truppslagsofficersskolorna -. • • 262 1. Tidigare och nuvarande truppslagsofficersskolor 262 2. Kommitténs förslag: Arméns truppslagsofficersskolor (ATOS) . . 264 3. Målsättningen : . . . . . 265 4. Skolornas längd och periodindelning 266 5. Ämnen och övningsgrenar 267 6. Elever 275 7. Ändrad tjänsteställning efter truppslagsofficerskolorna . 277 8. Skolornas personal och lokaler . 279

IX Kap. 25. Ordinarie utbildning under nionde, sextonde och tjugotredje officersåren samt vid högre stridsskolan för regementschefer 288 1. Under nionde officersåret 288 2. Under sextonde officersåret 292 3. Under tjugotredje officersåret samt vid högre stridsskolan för regementschefer 295 4. Skjutskolorna (motsvarande skolor) 299 D. Högre utbildning I. S t a b s u t b i 1 d n i n g

„„„ .

%Q~

Kap. 26. Allmänna grunder 305 1. Tidigare och nuvarande högskoleutbildning 305 2. Högskoleutbildningens allmänna förutsättningar 309 3. En eller flera högskolor? 310 4. Utbildningsbehoven och principerna för deras tillgodoseende . . . 312 5. Huvuddragen av arméhögskolans uppbyggnad 318 Kap. 27. Elevantal och elevantagning vid arméhögskolan 321 1. Antalet elever och deras fördelning på olika studieriktningar . . 321 2. Nuvarande bestämmelser för antagning som högskoleelev 323 3. Kommitténs synpunkter och förslag angående elevantagningen 326 4. Korrespondensundervisning för dem, som vid truppslagsofficersskolorna erhållit högskolekompetens 332 Kap. 28. Undervisningen vid arméhögskolan 1. Undervisningsplaner 2. Ämnen och övningsgrenar 3. Kunskapsprov. Uppdelning i huvudämnen och biämnen 4. Linjeövergång. Elevurval 5. Samarbete med försvarets forskningsanstalt 6. Jämförelse mellan 2%- och 2-årsalternativen A

334 334 343 360 363 364 365

Kap. 29. Arméhögskolans personal och lokaler 1. Personal 2. Lokaler

369 ggo 000

Kap. 30. Utbildning av generalstabs- och fälttygkårsaspiranter

392 II. F a c k u t b i l d n i n g

39g

Kap. 31. Fackutbildning 1. Nuvarande fackutbildning 2. Samordnande av fackutbildningen 3. Tygofficersutbildning 4. Intendenturofficersutbildning

39g 39g 399 493

X III. U t b i l d n i n g grenar

tillsammans

med

övriga

försvars407

Kap. 32. Förslaget om en för hela försvaret gemensam högskola 408 1. Allmänna grunder 408 2. Nuvarande organisation av sjökrigsskolan (KSHS) och flygkrigshögskolan (FKHS) 409 3. Jämförande undersökning av undervisningsämnena • 413 4. Kommitténs synpunkter och förslag 418 Kap. 33. Institut för högre försvarsstudier 1. Behovet av särskilda högre försvarsstudier 2. Utländska institutioner för högre försvarsstudier 3. Kommitténs förslag

E. Specialutbildning Kap. 34. Allmänna grunder Kap. 35. Specialutbildningens organisation och omfattning 1. Hästtjänst 2. Motortjänst 3. Arméhundtjänst 4. Signaltjänst 5. Pionjärtjänst 6. Spräng- och mintjänst 7. Skyddstjänst 8. Underrättelsetjänst 9. Underhållstjänst 10. Lärartjänst 11. Gymnastik och idrott 12. Järnvägstjänst 13. Personalvårdstjänst 14. Flygeldledningstjänst 15. Fastighetsförvaltning

421 421 422 424

427 427 435 435 438 441 443 • . .. . 448 450 451 453 456 459 461 469 470 471 472

Kap. 36. Viss utbildning, som ej bör hänföras till specialutbildning 472 1. Pansarvärns- och luftvärnstjänst • • • 472 2. Vintertjänst 474 3. Ammuntionstjänst 475 4. Väderlekstjänst 475 5. Filmtjänst 476 6. Informationstjänst • • • • 476

F. Växelutbildning

477 Kap. 37. Växelutbildning inom armén

477 Kap. 38. Växelutbildning vid annan försvarsgren 1. Växeltjänstgöring 2. Utbildning av arméspaningsofficerare

483 433 485

G. Sammanfattning av kommitténs synpunkter och förslag beträffande utbildningen s o m officer 487 Slutord

•

Särskilda yttranden Särskilt yttrande av ledamoten Ekelöf Särskilt yttrande av ledamoten Wassberg

498 5QQ 500 504

Till Herr

Statsrådet

och

Chefen

för

Kungl.

Försvars-

departementet.

•

Genom beslut den 11 november 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande officersutbildningen inom armén m. m. och avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med stöd av nämnda bemyndigande anmodade departementschefen den 16 november 1943 dåvarande arméinspektören, numera chefen för armén och generallöjtnanten, greve W. A. Doughs, numera filosofie doktorn R. H. L. Edenman, professorn vid Chalmers tekniska högskola J.A.A.S. Ekelöf, lektorn vid folkskoleseminariet i Umeå H. A. Granat, översten, numera inspektören för infanteriet och kavalleriet V. S. H:son Tamm samt överste-

XIV löjtnanten vid fälttygkåren L. F.S. Wassberg att .utföra ifrågavarande uppdrag. Åt Douglas uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Till sekreterare fr. o. m. den 24 november 1943 förordnades numera kaptenen vid generalstabskåren C. E. Å. Almgren. De sakkunniga ha antagit benämningen arméns officersutbildningskonimitté (AOUK). Departementschefen har jämlikt bemyndigandet anmodat följande personer att som experter under längre eller kortare tidsperioder biträda kommittén, nämligen beträffande högskoleutbildningen inom försvaret m. m.: som representant för försvarsstaben översten och chefen för försvarsstabens press- och filmavdelning O. E. Sundell, som representanter för armén dåvarande cheferna för artilleri- och ingenjörhögskolan, respektive krigshögskolan, överstarna I. W. Thorson och R. O. R. Åkerman, som representant för marinen dåvarande chefen för sjökrigshögskolan, numera chefen för marinstaben, konteramiralen E. M. Anderberg (till den 14 maj 1945) och nuvarande chefen för sjökrigshögskolan, översten R. T. Smith (från den 14 maj 1945), som representant för flygvapnet adjutanten och läraren vid flygkrigshögskolan, majoren C. S. Norén; beträffande viss ordinarie utbildning som officer vid armén m. m.: dåvarande chefen för arméinspektionens centralavdelning, överstelöjtnanten friherre R. N. C:son Leuhusen (till den 2 oktober 1944) och dåvarande kaptenen vid generalstabskåren G. V. Sahlén (från den 2 oktober 1944); beträffande specialutbildning för arméns officerare: kaptenen vid generalstabskåren C. G. E. Dahlberg; samt beträffande kostnadsberäkningar, utbildning i förvaltningstjänst m. m.: majoren vid intendenturkåren G. B. V. S. Swedenborg. Därjämte har kommittén haft förmånen att tillfälligt utnyttja ytterligare ett stort antal personers civila eller militära expertis. Kommittén har avlagt studiebesök vid ett flertal militära skolor och kurser samt vid vissa truppförband. Överläggningar ha ägt rum med och yttranden inhämtats från myndigheter, organisationer och enskilda, Kontakt har upprätthållits och samråd skett med vissa utredningar m. m. På grund av remiss har kommittén avgivit utlåtanden till Kungl. Maj:t i följande ärenden, nämligen den 30 augusti 1944 över framställning från byggnadsstyrelsen om uppdrag att verkställa detaljplanering för de militära högskolorna m. m., den 30 september 1944 över försvarsväsendets ingenjörutrednings betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet, den 27 september 1945 över försvarets upplysningsutrednings betänkande och förslag rörande upplys-

XV ningsverksamhet om och inom försvaret samt den 2 mars 1946 över framställning från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund angående förbättrad avlöning till vissa elever vid försvarets läroverk m. m. Ledamoten T a m m har på grund av tjänstledighet för tjänstgöring i Ethiopien icke kunnat deltaga i det formella utarbetandet och vid slutjusteringen av senare delen av kommitténs betänkande. Ledamoten Ekelöf har inom kommitténs sekretariat deltagit i utarbetandet av denna del. Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, får kommittén härmed vördsamt överlämna sitt betänkande med förslag angående utbildningen av officerare på aktiv stat inom armén m. m. Särskilda yttranden av ledamöterna Ekelöf och Wassberg finnas fogade vid betänkandet. Stockholm den 13 juni 1946. W. A. DOUGLAS RAGNAR EDENMAN.

STIG EKELÖF.

HELGE GRANAT.

V. TAMM.

SETH WASSBERG.

/

Carl Eric

Almgren

INLEDNING

1. Bakgrunden till kommitténs tillkallande f a grund av den utveckling i demokratisk1 riktning, som det svenska samhället genomgått under det senaste halvseklet, har fosterlandet för allt större delar av vårt folk blivit en realitet av helt annat slag än tillförne. Den allmänna rösträtten, demokratiseringen av de representativa organen, parlamentarismen, den begränsade arbetstiden och arbetarpartens medbestämmanderätt i avtalsfrågor, den allmänna folkpensioneringen och andra sociala reformer samt den höjda levnadsstandarden ha skapat förutsättningar för en mera positiv inställning till det nationella försvaret även inom de breda lagren. Under trycket av de senaste tio årens politiska händelser har denna nyorientering i stor utsträckning förverkligats. I riksdagens debatter 1936 om ny försvarsordning kunde bestämda tecken härpå avläsas, och under intryck av det andra världskrigets väldiga kraftmätning ha — särskilt under perioder av stor spänning och krigshändelser i vår omedelbara närhet — folk och försvar kommit varandra närmare. I detta nu torde det också för vårt folks övervägande flertal stå klart, att vi, till dess varaktig trygghet i umgänget staterna emellan inträder, i vårt försvar måste se ett av de främsta medlen för bevarandet av vår nationella frihet och därmed även av vår svenska demokrati samt att detta försvar måste vara en hela folkets angelägenhet. Den här skisserade utvecklingen har skapat grundvalarna för ett under den senaste tioårsperioden bedrivet, synnerligen intensivt och omfattande arbete att effektivisera vårt riksförsvar. Som ett av de viktigaste leden i detta arbete har även frågan om befälskårernas, enkannerligen den aktiva officerskårens, rekrytering och utbildning ägnats särskild uppmärksamhet. 1 Med hänsyn till att man i ordet »demokrati» inlägger en något skiftande betydelse, vill kommittén ansluta sig till följande definition. Demokrati är »den form av statsstyrelse, i vilken statsmakten legalt tillhör medlemmarna av samhället som ett helt, icke någon eller några särskilda klasser. Detta innebär, i samhällen, där frågor avgöras genom omröstning, att majoriteten har att bestämma, eftersom ingen annan metod har utfunnits för att på fredlig legal väg fastställa vad som skall anses vara samfundets vilja, då enhällighet icke föreligger.» (Bryce, Modern democracies, 1921 — citat efter Tingsten, Demokratiens seger och kris.) I själva demokratiens begrepp ligger förutom den angivna majoritetsprincipen även principen om frihet och tolerans. (Jfr Tingsten, Demokratiens grundsatser.)

2 Genom 1936 års försvarsbeslut ökades sålunda tiden för utbildning till officer med omkring 5 månader från 33 1 / 2 månader eller 2 :i / 4 år1 till 38 1 / 2 månader eller 3 1 / 8 år. Samtidigt rationaliserades i viss utsträckning officerarnas vidareutbildning. Rekryteringsbestämmelserna ändrades däremot icke genom beslutet.2 Riksdagen hemställde dock hos Kungl. Maj:t om utredning rörande sådana förändrade bestämmelser för rekryteringen av officerskårerna, att bredast möjliga bas för densamma erhölles. En dylik utredning verkställdes 1936—1937 i förberedande form av dåvarande redaktören Ivar Österström och fullföljdes av 1939 års rekryteringssakkunniga.. Utredningsmännen föreslogo dels vissa åtgärder — främst en väsentligt ökad trupptjänstgöring — lör beredande av ökad manskapserfarenhet under utbildningen till officer, dels vissa ändrade rekryteringsgrunder, avseende bland annat att i ökad utsträckning rekrytera officerskåren med fast anställt manskap i allmänhet och med ynglingar, som avlagt realexamen. På grund av beredskapsförhållandena kommo förslagen icke att föranleda någon omedelbar åtgärd från statsmakternas sida. I samband med 1941 års försvarsutredning togs självfallet även frågan om den aktiva officerskårens rekrytering och utbildning under omprövning, varvid bland annat nyssnämnda förslag övervägdes. Genom 1942 års försvarsbeslut vidgades rekryteringsbasen till att omfatta samtliga värnpliktskategorier samtidigt som möjligheterna för fast anställt manskap att utbildas till officerare förbättrades. Utbildningsorganisationen utbyggdes samt erhöll en till sina huvuddrag enhetlig och konsekvent utformning. Härigenom möjliggjordes bland annat under utbildningen till officer jämförelser mellan aspirant er ur olika rekryteringskategorier och ett successivt urval. Det skapades även möjligheter för en metodisk vidareutbildning av officerare. — Huvuddragen av de förändringar, som kommo till stånd genom 1942 års försvarsbeslut framgå av nästföljande avsnitt av denna inledning, under det att en mera detaljerad redogörelse återfinnes i senare delar av betänkandet. På grund av den korta tid, som stod till förfogande för såväl 1941 års försvarsutredning som 1942 års försvarsberedning, måste dessa utredningsorgan inskränka sin behandling av de med officersutbildningen sammanhängande frågorna till att omfatta endast de stora linjerna. Även i principfrågor nödgades de i vissa fall avstå från att framlägga utformade förslag och måste förorda en närmare omprövning. Även efter 1942 års försvarsbeslut har officersutbildningen blivit föremål för ytterligare överväganden. Från militärt håll ha åtskilliga utredningar och förslag framlagts till komplette1 Redan genom 1925 års härordningsreform hade denna utbildning förlängts med omkring 4 månader. 2 Genom 1925 års härordningsreform hade »den långa vägen» öppnats, d. v. s. ratt att vinna inträde vid krigsskolan för vidare utbildning till officer hade medgivits de elever vid arméns underofficersskola, vilka därstädes genomgått underofficersutbildning med huvudbetyget »Med l>eröm godkänd» och avlagt begränsad studentexamen samt icke överskridit 25 års ålder.

ringar och modifieringar av försvarsbeslutet. Från civilt håll har bland annat Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund hemställt om vissa reformer i officersutbildningen. För att verkställa en allsidig översyn av officersutbildningen inom armén m. m. och framlägga härav påkallade förslag erhöll chefen för försvarsdepartementet den 5 november 1943 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla Arméns officersutbildningskommitté (AOUK).

2. Direktiven till kommittén Till statsrådsprotokollet anförde chefen för försvarsdepartementet den 5 november 1943 vid hemställan om kommitténs tillkallande följande direktiv för utredningen: »Utbildningen till officer på aktiv stat vid armén omfattade enligt de vid tidpunkten för 1942 års försvarsbeslut gällande bestämmelserna en rekrytskola om 3 1 / 0 månader, en officeraspirantskola om 8 månader, trupptjänstgöring under omkring 4 månader samt därefter en för alla truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan av omkring 23 månader (därav trupptjänstgöring 6 månader). Fast anställt manskap kunde vinna officersbefordran efter genomgång av officerskursen vid krigsskolan. För tillträde till denna kurs erfordrades dock underofficersexamen med begränsad studentexamen, avlagd vid arméns underofficersskola. 1942 års försvarsbeslut innefattar vissa ändringar i denna utbildningsgång. Dessa ha motiverats bland annat av önskvärdheten att ernå möjligheter för rekrytering av officerskåren ur samtliga värnpliktskategorier. För att detta skall kunna ske har den första delen av den blivande officerens utbildning bringats att helt sammanfalla med de värnpliktigas. Utbildningsorganisationen har dessutom anordnats så, att en direkt jämförelse mellan officersaspiranter av skilda kategorier möjliggöres dels vid officersaspirantskolorna dels — i likhet med vad förut varit fallet — under offioerskursen vid krigsskolan. Den nya organisationen innebär även, att officersaspiranterna erhålla kommendering till officerskurs vid krigsskolan tidigast efter 30 månaders tjänstgöring, medan sådan kommendering enligt förutvarande organisation erhållits redan efter 16 månader. En väsentlig del av officersutbildningen har i samband härmed förskjutits från krigsskolan till officersaspirantskolorna. Den praktiska utbildning och reglementskännedom, som meddelats vid krigsskolan, har sålunda överförts till officersaspirantskolorna, vilkas elever efter godkänd utbildning skola äga de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att kunna tjänstgöra såsom plutonchefer (motsvarande) i fält. Utbildningen vid krigsskolan avser i den nya organisationen att bibringa officersaspiranterna de ytterligare kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring i lägsta officersgraden på aktiv stat. Efter dessa ändringar kommer utbildningen till officer på aktiv stat vid armén att omfatta en rekrytskola om 6 månader, förberedande plutonchefsskola och plutonchefsskolä om sammanlagt 9 månader, officersaspirantskola om 6 månader, trupptjänstgöring om sammanlagt 9 månader samt officerskurs vid krigsskolan om 11 månader. För officersaspiranter, som icke avlagt studentexamen, tillkommer utbildning vid försvarets läroverk.

4 Efter genomgängen av den för alla truppslag gemensamma krigsskolekursen differentieras den fortsatta utbildningen av officerare på ett flertal olika utbildningsvägar. Denna fortsatta utbildning har till ändamål att öka officerarnas användbarhet i deras befattningar och att förbereda för högre eller andra befattningar. Först och främst måste den fortsatta utbildningen taga sikte på det särskilda truppslag, officeren tillhör. Den föregående* utbildningen har kunnat giva kännedom om det egna truppslagets materiel och dennas användning. Den har emellertid icke kunnat bygga på tillräcklig praktisk erfarenhet hos eleverna. Den mer grundliga truppslagsutbildningen, som skall göra eleverna skickade att i fält föra kompani (motsvarande), lämnas vid särskilda centrala truppslagsofficersskolor, omfattande en utbildningstid av 8—12 månader. 1942 års försvarsbeslut har åsyftat bland annat en vidare utveckling av den efter truppslagsofficersskolorna följande fortsatta utbildningen av äldre subalternofficerare och kaptener. För dessa officerare anordnas vid särskilda skolor fortsatt utbildning i truppslagets taktik och teknik med speciell inriktning på den senaste utvecklingen av stridsmedlen och deras användning. Tidigare funnos sådana skolor i form av skjutskolor endast vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet. Numera skola sådana skolor finnas även för officerare ur övriga vapenslag. Utbildningstiden utgör i allmänhet 1—3 månader och skolorna skola genomgås av subalternofficerare omkring 9:e officersåret, före tillträde av befattning som kompanichefer (motsvarande), och av kaptener (ryttmästare) omkring 16:e officersåret, före tillträde av befattning såsom bataljonschef (motsvarande). Den personal, som är närmast ansvarig för den taktiska utbildningen inom truppförbanden, nämligen regementscheferna (motsvarande chefer) och officerare, som inom en nära framtid avses bliva befordrade till regementschefer, komma härutöver att med jämna intervaller genomgå en särskild stridsskola av omkring en månads längd, förlagd till krigshögskolan. Alla skolor och utbildningskurser, som nu angivits, bliva obligatoriska. För aktiva officerare, som avses för högre stäbstjänst, lärartjänst och allmän teknisk tjänst, äro krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan avsedda. Krigshögskolan har till ändamål att meddela eleverna de vidgade kunskaper i krigsvetenskapens olika delar och de ökade insikter i icke militära ämnen, som äro erforderliga för arméns högre befälspersonal och personalen vid högre staber. Såsom elever beordras i allmänhet subalternofficerare, som blivit godkända vid särskild inträdesprövning. Lärokursen är tvåårig och omfattar bland annat undervisning i taktik, strategi, stabstjänst, krigshistoria, vapenlära, luftkrigskonst, arméorganisation, sjökrigskonst, krigsbyggnadskonst, signaltjänst och militärförvaltning samt i vissa språk. Undervisningen meddelas huvudsakligen genom föreläsningar, tillämpningsövningar på lärorummet och i terrängen med i samband därmed stående muntlig och skriftlig lösning av uppgifter, föredrag och diskussioner samt studiebesök. 194-2 års försvarsbeslut innebär icke någon principiell ändring i denna högskolas ställning och verksamhet. Artilleri- och ingenjörhögskolan omfattar dels artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna (d. v. s. truppslagsofficersskolor för artilleriets, luftvärnets och ingenjörtruppernas officerare), vilka jämlikt 1942 års försvarsbeslut ersatt den förutvarande allmänna kursen, dels en högre kurs, jämförbar med krigshögskolan. Denna högre kurs har till ändamål att meddela härför särskilt lämpade och i vissa fall efter inträdesprövning godkända officerare ur artilleriet och ingenjörtrupperna den högre tekniska och krigsvetenskapliga utbildning, som erfordras dels för tjänstgöring vid högre staber, inspektioner och förvaltningar m. m., dels såsom förberedelse för fortsatta tekniska specialstudier. Även denna högskolekurs är tvåårig. Undervisningen är i hög grad tekniskt inriktad och bedrives under i stort sett samma former som vid krigshögskolan.

5 1941 års försvarsutredning, vars förslag ligger till grund för 1942 års försvarsbeslut, förutsatte, att ytterligare teknisk undervisning och specialutbildning borde bibringas vid tekniska högskolan för erforderligt antal av de officerare som genomgått artilleri- och ingenjörhögskolan. Utredningen framhöll även önskvärdheten av att utbildningen vid sistnämnda högskola och vid krigshögskolan så långt möjligt samordnades, främst i fråga om undervisningen i stategi och taktik. Det mest effektiva sättet att nå detta mål syntes utredningen vara att sammanslå de båda högskolorna till en Arméns krigshögskola, i vilken nuvarande krigshögskolekursen skulle ingå som allmän linje och artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs som teknisk linje. Det kunde jämväl ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt att göra båda kurserna något längre och i samband därmed helt avskaffa de studier, som för närvarande ägde rum för inträdesproven till krigshögskolan och som icke syntes ägnade att främja ett rättvist urval. Utredningen föreslog, att frågan skulle upptagas till omprövning. Vidare har Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds verkställande utskott i en den 15 oktober 1943 dagtecknad framställning på anförda skäl hemställt, att åt ämnena pedagogik, psykologi och samhällslära måtte ägnas större uppmärksamhet vid befälsutbildningen än hittills. Av redogörelsen framgår sålunda, att officersutbildningen inom armén pågår successivt under en stor del av anställningstiden i flera på varandra följande skolor. Under det första utbildningsskedet är den i stort sett gemensam för alla arméofficerare inom samma åldersklass men därefter sker viss differentiering. För officer, som är avsedd att föra högre befäl, är utbildningen mer omfattande än för övriga officerare och detsamma gäller för stabspersonal och andra officerare i kvalificerade befattningar. Som ett allmänt omdöme kan sägas, att officersutbildningen till sin allmänna anordning väsentligt avviker från utbildningsgången inom andra yrkeskategorier; den är metodiskt lagd, anpassar sig i högre grad efter tjänstgöringens art och avslutas för kvalificerad personal först på ett sent stadium av anställningstiden. Den är därför relativt tidskrävande och förutsätter en utbildningsorganisation av betydande omfattning. Även om utbildningens allmänna anordning måste sägas vara ändamålsenlig och ägnad att frambringa en god officerskår, föreligger i en utbildningsorganisation av denna art risk för upprepningar. Vid krigsskolan bedrivas studier i ett betydande antal ämnen, av vilka flera återkomma vid de därpå följande för alla officerare obligatoriska skolorna och kurserna. Härigenom kunna måhända onödiga och tidskrävande dubbleringar i studierna icke undvikas. Genom de i samband med 1942 års försvarsbeslut vidtagna ändringarna i skolornas organisation har, såsom redan framhållits, krigsskolans kursprogram beskurits och officersaspirantskolornas i motsvarande mån utökats. Det kan ifrågasättas, om icke en motsvarande reglering av kursernas innehåll mellan krigsskolan å ena sidan och de på denna följande truppslags- och övriga skolorna å den andra bör komma till stånd i syfte att befrämja ett mer koncentrerat och därför tidsbesparande studium av de olika ämnena. Det antal ämnen, som ändock måste förekomma vid krigsskolan, torde bliva förhållandevis stort. De äro dessutom i fråga om betydelse för utbildningen högst växlande. Härigenom blir undervisningen heterogen och elevernas intresse splittrat. Det bör därför övervägas, om icke fördelar kunna uppnås genom en klar uppdelning i huvudämnen och biämnen, varvid i de senare kursen i görligaste mån begränsas och betygsättningen inskränkes till ett enbart konstaterande av att kursen inhämtats. På så sätt kan måhända åstadkommas en än st irkare koncentration kring huvudämnena och en uppläggning av undervisningen efter mer högskolemässiga linjer. Vid officersutbildningen måste självfallet åt rent militära ämnen anslås största tiden. Vissa andra ämnen måste dock erhålla tillräckligt utrymme och hänföras till huvudämnena. Detta gäller samhällslära, vidare den del av psykologien, som vid de lägre militära

6 skolorna benämnes människokunskap, samt möjligen även pedagogik. Undervisning sker redan nu i stats- och samhällslära. Den har till ändamål att bibringa kunskap om huvuddragen av Sveriges författningshistoria och nuvarande stats- och samhällsskick samt om de viktigaste elementen i nutidens sociala och ekonomiska strävanden med huvudvikten lagd på förhållandena i vårt land. Det synes böra övervägas, om icke vid denna undervisning en specialisering bör ske till å ena sidan förvaltningskunskap och å andra sidan sociala förhållanden, folkrörelser och föreningsliv samt samhällsåskådningar. Då det får förutsättas, att eleverna redan i samband med den civila skolundervisningen fått en överblick över de statsvetenskapliga delarna av ämnet, torde dessa delar av undervisningen kunna beskäras till förmån för undervisning rörande samhällsproblemen. Den blivande officeren synes nämligen böra erhålla vidgad inblick i dessa och även ökad kunskap om de värnpliktigas levnadsförhållanden och föreställningsvärld. Samma skäl tala för lämpligheten av att vid krigsskolan såsom särskilt ämne införes en förhållandevis djupgående undervisning i psykologi med den inriktning, som nyss angivits. I ämnet pedagogik bör meddelas verklig utbildning, vilket är så mycket naturligare som office.rens uppgift ju i hög grad är inriktad på utbildningsverksamhet. Huruvida detta ämne bör vara fristående eller sammanslås med psykologiundervisningen kan i detta sammanhang lämnas därhän. I samband härmed påkalla även undervisningsmetoderna uppmärksamhet mot bakgrunden av de senare årens erfarenheter på detta område och annorstädes inom undervisningsväsendet. De vid officersaspirantskola godkända eleverna torde i allmänhet ha sådan mognad att de relativt självständigt kunna tillgodogöra sig kurserna. En på självverksamhet grundad utbildning ger i de fall då den kan användas som regel ett gott resultat och är att föredraga framför skolmässigt bedriven utbildning. I vissa ämnen, särskilt i taktik, är undervisningen också redan nu i hög grad beroende av elevernas egna insatser och synes ligga på ett erkännansvärt högt plan. Det kan övervägas, om icke denna utbildningsform i än högre grad bör sätta sin prägel på krigsskolan liksom även på de efterföljande skolorna. Det hittills anförda har i tillämpliga delar avseende även på den utbildning, som meddelas vid arméns högskolor. Denna sker i betydande utsträckning i högskolemässiga former, som kräva självverksamhet från elevernas sida. I ämnen, som stå i samband med varandra, bedrives utbildningen ofta parallellt, vilket medför tidsbesparing och pedagogiska fördelar. Vissa svårigheter uppkomma emellertid, särskilt under nuvarande förhållanden, på grund av kursdeltagarnas stora antal och lärarorganisationen. Dessa svårigheter synas kunna genom relativt enkla åtgärder bemästras. Tveksamt är emellertid, om högskolornas nuvarande allmänna organisation kan anses ändamålsenlig. Sålunda kan ifrågasättas, om de nuvarande anordningarna för antagandet av elever vid högskolorna trygga ett rättvist urval. För krigshögskoleutbildning lämpade officerare böra, oavsett tjänstgöringsorten och tjänstgöringsförhållanden, äga lika goda möjligheter att vinna inträde vid högskolorna. Lämpligheten av de nuvarande antagningsformerna böra med beaktande härav underkastas översyn. I samband härmed böra de av 1941 års försvarsutredning i detta ämne anförda synpunkterna beaktas; i vad mån de av denna utredning förordade åtgärderna böra vidtagas eller om syftet därmed bör vinnas på andra vägar får bliva beroende på ytterligare övervägande. Någon egentlig utbildning av lärare i militära ämnen för krigsmaktens skolor finnes icke nu anordnad. Dessa lärare rekryteras i allmänhet bland krigshögskoleutbildade officerare, vad högskolorna beträffar från de officerare, som vid dessa skolor anlitas vid undervisningen såsom repetitörer eller som haft tillfälle till lärarverksamhet vid lägre skolor. I många fall torde denna urvalsmetod giva goda resultat. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke en ändamålsenlig praktisk lärarutbildning med undervisning i psykologi

7 och pedagogik i samband med handledning av erfarna militära och civila lärare skulle kunna vara ägnad att ytterligare förbättra rekryteringen och bidraga till ett effektiviserande av skolorganisationen. För sådan utbildning skulle vid krigshögskolan lämpligen kunna anordnas en särskild utbildningslinje parallellt med den nuvarande huvudsakligen på stabstjänst inriktade eller som en påbyggnad på denna. De' vid denna lärarlinje utexaminerade officerarna skulle avses för lärarbefattningar vid arméns undervisningsanstalter. Genom att bereda de skickligaste anställning i generalstabskåren med därav följande fördelar kunde antagas, att för utbildningsverksamhet begåvade och intresserade officerare skulle välja denna högskolelinje, varigenom lärarrekryteringen komme att förbättras. I artilleri- och ingenjörhögskolan ingå enligt det föregående truppslagsofficersskolor. Dessa behöva strängt taget icke vara förlagda till denna skola. Undervisningen vid den högre kursen är fördelad på en artillerilinje och en ingenjörlinje. Officerare, som genomgå den högre kursen, äro väsentligen avsedda för två uppgifteT. Dels utbildas de för högre befattningar vid artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna och signaltrupperna och dels avser utbildningen teknisk tjänst vid fälttygkåren och fortifikationskåren m. m. Dessa båda uppgifter äro vitt skilda och böra helst icke tillgodoses inom samma utbildningsram. De officerare, som avses för befattningar vid staber och vid de stridande förbanden, kunna tänkas få sin utbildning vid tekniska linjer vid krigshögskolan, vilket även av försvarsutredningen förordats. Härmed skulle vinnas vissa fördelar. I åtskilliga ämnen kunde utbildningen bliva gemensam, exempelvis i strategi och taktik. Överhuvud taget kunna krigserfarenheterna sägas ha ådagalagt betydelsen av en nära samverkan mellan olika vapenslag och en sådan samverkan underlättas i samma mån som officerarna vid olika vapenslag kunna sammanföras till gemensam utbildning eller i varje fall till utbildning i nära kontakt med utbildningen av andra officerskategorier. Från denna utgångspunkt kan sålunda ifrågasättas en sammanslagning av artillerioch ingenjörhögskolans högre kurs med krigshögskolan. Det kan även tänkas, att ett sammanförande av arméns högskolor med motsvarande' utbildning av marinens och flygvapnets officerare kan vara på sin plats. Den högskola för försvarsväsendet, som i sådant fall skulle komma till stånd, kunde organiseras på fyra avdelningar, en militärteknisk samt tre allmänna för respektive armén, marinen och flygvapnet. Samverkan i undervisningen mellan de fyra avdelningarna finge förutsättas. För en sådan samverkan komma goda betingelser att föreligga vid uppförande av de gemensamma lokaler för de militära högskolorna, varom beslut från riksdagens sida föreligger. En lösning av frågan efter dessa riktlinjer bör även underlätta möjligheterna till samverkan mellan den inom försvarsväsendet bedrivna forskningsverksamheten och de militära högskolorna på sätt av mig i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 februari 194*3 framhållits vid anmälan av frågan om tillsättande av en försvarets forskningsnämnd. Vid bedömandet av frågan om inrättande av en högskola för försvarsväsendet bör uppmärksammas det förslag i ämnet, som överbefälhavaren skisserade i utlåtande över 1941 års försvarsutrednings betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Den utbildning, som erfordras för tyg- och fortifikationsändamål nu. m., torde vara av den beskaffenhet, att det kan ifrågasättas, om icke utbildningen bör förläggas till landets tekniska högskolor. De tekniska uppgifter dessa kategorier av officerare ha att fullgöra äro nämligen av i huvudsak samma art, som möta i det civila näringslivet. Den nuvarande officersutbildningen förbereder i alltför ringa grad för den samverkan med civila myndigheter och organisationer, som särskilt vid beredskap, mobilisering och krig blir nödvändig. Erfarenheterna från den första tiden av rådande försvarsberedskap ådagalägga olägenheterna härav. Genom införande av utökad och specialiserad

8 undervisning i samhällslära torde möjligheter yppa sig att få en del av dessa brister avhjälpta. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke på ett högre stadium, eventuellt i samband med eller efter krigshögskoleutbildningen, undervisning i utökad omfattning bör meddelas på detta område, alltså rörande samhällets organisation och funktioner i fred samt rörande motsvarande förhållanden i beredskap samt vid mobilisering och krig. Denna undervisning bör om möjligt även bereda viss skolning i praktiskt ekonomiska frågor. De spörsmål, som av mig i det föregående angivits och för vilkas lösning även andra vägar böra provas än de nu antydda, synas böra göras till föremål för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga. Helst borde i ett sammanhang dessa frågor bedömas för försvarsväsendet i dess helhet. Av tekniska skäl anser jag mig dock böra föreslå, att utredningen för närvarande begränsas till att gälla armén; dock bör frågan om ett enhetliggörande av högskoleundervisningen prövas på sätt av mig angivits. Vid utredningen av sistnämnda fråga bör kontakt uppehållas med försvarets forskningsnämnd och samarbete ske med särskilt tillkallade representanter för försvarsstaben, marinen och flygvapnet. De sakkunniga böra framlägga fullt utarbetade förslag och kostnadsberäkningar och grunda sin utredning på de förhållanden, som föreligga efter det fullständiga genomförandet av 194-2 års beslut rörande försvarsväsendets utbyggande och organisation. Utbildningen av arméns reservpersonal bör behandlas i den mån så påkallas av de förslag, som framläggas till förbättrande av utbildningen av den aktiva personalen. Däremot synes det icke erforderligt att i detta sammanhang till övervägande upptaga frågan om utbildning av övrig befälspersonal inom försvarsväsendet.»

3. Kommitténs arbetssätt Kommittén har i enlighet med direktiven i huvudsak begränsat sitt arbete till att gälla utbildningen av officerare på aktiv stat vid armén.1 Dock har beträffande »frågan om ett enhetliggörande av högskoleundervisningen» arbetet utsträckts till att omfatta samtliga försvarsgrenar. Ur jämförelsesynpunkt ha även därutöver förhållandena vid marinen och flygvapnet i viss utsträckning gjorts till föremål för studium. Beträffande kommitténs arbetssätt må anföras följande. Utbildningsbestämmelserna och de organisatoriska föreskrifterna ha "granskats. Granskningen har omfattat både de allmänna grunder, vilka främst återfinnas i 1942 års försvarsbeslut,2 och förefintliga detalj bestämmelser beträffande officersutbildningen. Tidigare utredningar m. m.3 rörande denna 1 Då i det följande talas om »officerare», »officersutbildning» etc. avses fördenskull — därest icke annat särskilt angives — officerare på aktiv stat vid armén, utbildningen av dylika officerare etc. 1 Propositionen nr 210/1942 och riksdagens skrivelse nr 374/1942. 3 Främst må nämnas 1930 års försvarskommissions betänkande, del II (stat. off. utr. 1935: 39), propositionen nr 225/1936, redaktör Österströms förberedande utredning rörande förändrade bestämmelser för rekrytering av försvarsväsendets officerskårer (23/11 1937), utredningen rörande rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. (stat. off. utr. 1939: 43), lantförsvarets utbildningskommissions betänkande (stat. off. utr. 1941:35) samt 1941 års försvarsutrednings betänkande (stat. off. utr. 1942: 1). Vissa ytterligare utredningar m. m. komma att åberopas i det följande.

9 utbildning och därmed sammanhängande frågor ävensom utbildningsrapporter och dylikt ha studerats. Vissa uppgifter angående officersutbildningen i utlandet ha införskaffats och genomgåtts. Stadiebesök ha avlagts vid vissa truppförband ( I I , K 1, A 1, I n g l ) , vid följande skolor ur armén: infanteriets och ingenjörtruppernas kadett- (tidigare: officersaspirant-) skolor, krigsskolan, artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna, krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, artilleriets skjutskola, arméns signalskola, intendenturförvaltningsskolan samt vid sjökrigshögskolan, flygkrigshögskolan och av försvarsstaben anordnad kurs i målbildläsning. Studiebesöken vid truppförband ha avsett att vidga kommitténs kännedom om där tjänstgörande officerares uppgifter och arbetsförhållanden, om dit förlagda delar av utbildningen till officer samt om den fortsatta officersutbildning, som kan äga rum därstädes. Då ovan angivna skolor m. m. besökts, har avsikten varit att studera dit förlagd officersutbildning. Härvid har kommittén bland annat tagit del av vederbörliga bestämmelser och planer för utbildningen, följt utbildningsarbetet samt även försökt skaffa sig en allmän överblick över de förhållanden, under vilka utbildningen bedrives. Konferenser ha ägt rum med utbildningsbefäl och lärare samt elever. Kontakt har även i övrigt eftersträvats icke blott med nyssnämnda personalkategorier och med f. d. elever utan även med andra civila och militära lackmän med erfarenhet från olika i detta sammanhang aktuella områden. Utbildningsproblem och utbildningsförhållanden ha dryftats vid gemensamma eller enskilda överläggningar, rundfrågor ha ställts och yttranden inhämtats. Ett nära samarbete har ägt rum med arméinspektionen och i fråga om högskoleutbildningen även med särskilt tillkallade representanter för försvarsstaben, marinen och flygvapnet. Kontakt har uppehållits bland annat med försvarets forskningsnämnd,1 och viss samverkan har skett med förs vars väsendets ingenjörutredning, 1940 års skolutredning, 1943 års arvodessakkunniga, försvarets upplysningsutredning, fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen, 1945 års militärutredning samt arméns fortifikationsförvaltning. Införskaffat material och framkomna förslag ha bearbetats enligt riktlinjer, som utformats vid grundläggande diskussioner inom kommittén in pleno. Bearbetningen har i första hand utförts av delegerade ledamöter ur kommitlén, av till förfogande stående experter samt av kommitténs sekreterare. På grundval av sålunda framkomna expertundersökningar och specialutredningar har därefter kommittén in pleno eller genom subkommitterade upptagit de olika frågorna till omprövning och efter hand sammanställt arbetsresultaten. Den slutliga överarbetningen och utformningen har därefter skett in pleno. Vid sidan av det egentliga utredningsarbetet har kommittén av Kungl. Maj:t anbefallts avgiva utlåtande i vissa frågor ävensom på begäran av ut1

Från och med den 1 april 1945 försvarets forskningsanstalts styrelse.

redningar och militära myndigheter i ett flertal fall yttrat sig över ärenden, som dessa haft under handläggning. I några fall ha efter tillstyrkan av kommittén mindre ändringar i officersutbildningen redan nu kommit till stånd. Vissa problem, som äga mer eller mindre direkt samband med officersutbildningen, har kommittén icke ansett sig böra närmare beröra, enär de samtidigt med kommitténs arbete varit eller alltjämt äro föremål för särskilda utredningar. Sådana problem äro t. ex. rekryteringen och utbildningen av fortifikationskårens officerare, undervisningen i samhällslära m. m. utanför de fasta utbildningsanstalterna samt vissa frågor om undervisningsarvoden.

4. Kommitténs betänkande Utöver inledningen omfattar betänkandet tre huvuddelar: I. Grundläggande synpunkter, där en redogörelse lämnas för de principer, som kommittén funnit böra läggas till grund för utredningsarbetet och vilka utgöra den bakgrund, mot vilken kommitténs förslag i första hand böra ses; II. Utbildningen till

officer; samt

III. Utbildningen som

officer.

Del II och III avslutas med sammanfattnijigar av huvudpunkterna i kommitténs olika förslag.

I. GRUNDLÄGGANDE SYNPUNKTER

Kap. 1. Samhället — försvaret — officeren J_Jet nutida svenska samhället är ett utpräglat rättssamhälle, en demokrati med anknytning till åldriga traditioner av medborgerlig frihet och folklig självstyrelse. Denna demokrati har framvuxit under en stundom hård yttre och inre kamp men dock organiskt och utan revolutionära överdrifter. I våra dagar är den politiska demokratien en levande realitet. Dess principer och arbetsformer behärska vårt offentliga liv. Det svenska folket har därigenom vunnit en ökad gemenskap ovan inre-politiska motsättningar. För kommittén framstår det som ett axiom, att inom det svenska demokratiska samhället försvaret måste vara en hela folkets angelägenhet. En förutsättning härför är, att det råder ett ömsesidigt förtroende mellan folk och försvar. Med hänsyn till den ledande roll inom försvaret, som tillkommer de aktiva officerarna, liar kommittén i fråga om officersutbildningen som en bärande princip utgått från att denna måste vara ägnad att på allt sätt främja ett dylikt förtroende. Det är icke tillfyllest att officersutbildningen som resultat ger i sitt yrke kunniga och effektiva officerare. Det är nämligen »väsentligt för folkets förtroende till försvaret, att detta förtroende kan grundas på en allmän övertygelse om lojaliteten mot den demokratiska ordningen hos de vid försvarsväsendet anställda och om deras vilja att inom försvarsväsendet handla demokratiskt. Men det är icke mindre väsentligt, att de i försvarsväsendet anställda känna, att de kunna utföra sitt arbete under rättvis uppskattning av och förtroende till deras redbara strävan att tjäna det allmänna. Anspråken kunna icke ställas ensidigt. Det måste vara ömsesidig god vilja till samförstånd och samverkan».1 Dessa synpunkter har kommittén funnit så betydelsefulla, att den uppställt som allmänt mål för officersutbildningen icke blott att dana skickliga militära yrkesmän utan även att stärka deras vilja till och känsla av samhörighet med det svenska samhället av idag. Kommittén har därför betraktat sitt arbete delvis som ett led i de sedan ett kvartsekel pågående strävandena att demokratisera riksförsvaret och officerskåren. Med anledning härav vill kommittén 1

Statsminister P. A. Hansson i företalet till A. Rudlings bok »Riksförsvarets demokratisering», Stockholm 1937.

framlägga sin syn på officerskårens demokratisering och dennas sammanhang med officersutbildningen. Enligt kommitténs förmenande avse demokratiseringssträvandena dels att möjliggöra befälskårens rekrytering ur hela nationen, d. v. s. ur folkets samtliga grupper, dels att eliminera befintliga motsättningar mellan folk och försvar. Så fattade, syfta dessa strävanden ytterst till en effektivisering av riksförsvaret. På den linjen torde alla kunna mötas. Envar måste inse, att endast om utbildningen i fred och truppföringen i krig kunna byggas på ett förtroendefullt samarbete mellan olika militära personalkategorier, är det möjligt att skapa fält dugliga och pålitliga förband. Då det gäller speciellt officerskårens demokratisering, ser kommittén målet vara att få ledare för vårt försvar, som icke blott genom sin kunnighet och effektivitet utan även genom sin samhörighet med folket i övrigt åtnjuta dettas fulla förtroende. För att nå detta mål måste enligt kommitténs mening dels rekryteringen uppmärksammas, dels utbildningsarbetet särskilt inriktas på att dana en god anda. Beträffande rekryteringen vill kommittén anföra följande uttalande av statsrådet P. E. Sköld:1 »Möjlighet att bli officer bör finnas för envar, som har förutsättningar härför, utan hänsyn till börd eller ekonomisk ställning. Detta är ej endast demokratiskt. Det är dessutom till försvarets bästa, att urvalet till officersyrket sker ur så brett underlag som möjligt. I princip är emellertid detta krav uppfyllt. Alla värnpliktiga kunna sinsemellan tävla om platserna vid arméns krigsskola. Till kadettskolan kommenderas de värnpliktiga efter den fallenhet för befälsutövning, som de visat under värnpliktstjänstgöringen, och därvid ha allmänna förkunskaper icke varit avgörande. De, som gå ut bäst vid kadettskola, erhålla, om de så önska, plats vid krigsskolan. Visst anses det erforderligt, att den som skall såsom officer handha de värnpliktigas militära utbildning, skall ha ett visst mått av allmänbildning. Men den, som icke på förhand innehar detta, får tillfälle att förvärva det på statens bekostnad vid försvarets läroverk. Naturligtvis måste många jämkningar ske ytterligare, innan systemet blir så bra som möjligt. Det kan självklart icke vara något fel att t. ex. ompröva sammansättningen av de allmänna kunskaper en officer bör besitta. Och visst återstår mycket att göra, innan denna ordning kunnat genomföras inom hela försvaret. Men i princip går det icke att på detta område komma längre med nuvarande läggning av vårt undervisningsväsen. När vi kommit dithän, att tillgång till högre skolunderbyggnad står öppen för envar, som har förmåga att väl tillägna sig den, utan hänsyn till ekonomisk ställning och bostadsort, blir läget ett annat. Men till dess få vi nog fortsätta den väg vi nu slagit in på. Och så länge finns intet annat att göra än att den, som vill bli officer utan att vara student, får tävla med den, som har denna examen. Ty det kan ju knappast vara varken demokratiskt eller effektivt ur försvarets synpunkt att förbjuda studenter att ägna sig åt officersyrket.»

Kommittén instämmer till alla delar i detta uttalande. De förändringar i rekryteringsbestämmelserna, som vidtagits genom 1925, 1936 och 1942 års försvarsbeslut, ha skapat möjlighet för envar, som är härför lämplig, att o.av1

Ur ett föredrag i Göteborg den 20 februari 1945. Citatet efter TT:s referat.

13 sett ursprung, ekonomisk ställning eller tidigare skolunderbyggnad utbildas till officer på aktiv stat vid armén. Kommittén anser sig visserligen — varom mera nedan (kap. 5) — kunna konstatera, att dessa möjligheter icke i alla avseenden utnyttjats i den utsträckning, som man haft anledning att förvänta, men det är dock enligt kommitténs bestämda mening klart, att man i en tid, då folkbildningen är i stigande, icke bör sänka de allmänbildningsfordringar, som för närvarande gälla, och att man därför i princip icke kan gå längre på denna väg än vad som redan skett. Kommittén har på grund härav icke upptagit frågan om den aktiva officerskårens rekrytering till principiell omprövning utan inskränkt sig till vissa jämkningar i det förhandenvarande systemet. Till dessa detaljfrågor återkommer kommittén, då utbildningen till officer i det följande behandlas (avd. II). I samband härmed komma vissa sifferuppgifter angående rekryteringen att återgivas. Beträffande demokratiseringen av officersrekryteringen synes i princip enighet råda. Vad som bör förstås med en demokratisering av andan inom försvaret och i vilken utsträckning en sådan måste eftersträvas, torde däremot vara föremål för olika meningar. En sida av denna sak är förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten. Då därmed sammanhängande frågor äro föremål för särskild utredning har kommittén icke funnit anledning att ingå på detta problemkomplex i sin helhet. Kommittén vill dock här anföra följande. Endast om en god demokratisk anda råder inom försvaret, kan detta nå största möjliga mått av effektivitet. Samma ideal och principer, som i dag genomsyra vårt samhällsliv i allmänhet, måste accepteras och ligga till grund för andan inom försvarsväsendet. I regel böra sålunda de rättigheter, som konstituera den personliga friheten och rättssäkerheten, gälla lika väl för medborgaren i vapenrocken som för den civile samhällsmedlemmen. Principerna om individens människovärde och rätten att hävda detta, om likhet inför lagen och om åsiktsfrihet måste därför godtagas inom försvaret så väl som i samhället i övrigt. Att inom militärväsendet helt tillämpa de demokratiska principerna för samlevnaden låter sig dock icke göra. Så kunna exempelvis självstyrelse och församlingsfrihet icke i större utsträckning där genomföras, och även vid tillämpningen av de godtagbara principerna äro modifikationer erforderliga. Emellertid torde det alltjämt finnas åtskilliga, som i här berörda demokratiseringssträvanden se ett hot mot försvarets funktionsduglighet och effektivitet. Utan att ställa sig i motsatsställning till demokratien,1 äro sådana personer därför skeptiska eller rent av fientliga mot en »försvarets demokratisering». I denna uppfattning ha de i viss mån blivit befästa genom att det finns reformivrare, som knappast velat se någon gräns för hur långt man bör gå i fråga om att »civilisera» försvaret och att inom det militära införa vanliga 1 Här bortses givetvis från de rent odemokratiska element, vilka kunna finnas bland officerare liksom bland övriga medborgare.

14 demokratiska former. Enligt kommitténs mening föreligga här missförstånd och överdrifter å ömse håll, som det är av vikt att bortarbeta. Demokratiseringen av försvaret måste framför allt avse andan inom krigsmakten. Genomföres denna demokratisering på ett riktigt sätt, sammansvetsas folk och försvar, och detta kan endast öka effektiviteten av rikets försvarsanstalter. Då den militära organisationen emellertid måste vara avpassad efter krigets krav och dess mål är att dana för krig användbara trupper, är det endast i ringa mån möjligt att till det militära överföra det civila samhällets former. Krig kan föras av demokratiska människor men icke i civila och demokratiska former. Därför måste våra militära ledare uppfostras till full förståelse för och trohet mot de svenska rätts- och frihetsidealen samtidigt som det fredstida arbetet inom försvarsmakten oförvillat inriktas på att dana disciplinerade trupper. Enligt kommitténs mening är det detta, som framför allt måste prägla officersutbildningen. Denna utbildning har visserligen även tidigare målmedvetet tagit sikte på en karaktärsfostran, avsedd att skapa militära ledare, skickade att i fred utbilda och administrera samt i krig föra förband av olika slag. Viss undervisning i såväl militärpedagogik som samhällslära har även förekommit. Men det har i flera sammanhang, särskilt under de gångna beredskapsåren, riktats kritik mot officersutbildningen i dessa stycken. En sammanfattning av de synpunkter, som härvid anförts, kan anses föreligga i den framställning om ökad uppmärksamhet under befälsutbildningen åt ämnena pedagogik, psykologi och samhällslära, som ingavs till Kungl. Maj:t den 15 oktober 1943 av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund: »Frågan om försvarets ställning i folket är ett problem av vital betydelse både i nuet och i framtiden. I mycket hög grad är försvarets effektivitet beroende på det intresse den enskilda medborgaren hyser för detsamma. Även om försvarsviljan ytterst vilar på andra grunder, är kontakten och det goda förhållandet mellan befäl och meniga en väsentlig faktor. Under senare år har en utveckling ägt rum, vilken brutit ned många skiljande murar. Den demokratiserade rekryteringen till officerskåren bör vara en kraftigt verkande faktor i samma riktning. Detta gäller också om den personalvårdsorganisation, som under senare år genomförts. Men kvar står dock ett avsnitt, där utvecklingen ännu icke nått dithän, man har anledning att önska. Här syftas på innehållet i den undervisning, som lämnas vid befälsutbildningen. Trots att befälet är att betrakta som samhällets tjänare, så har samhällsläran en mycket blygsam omfattning i denna utbildning. Vilka konsekvenser detta för med sig inses lätt, om man konstaterar, att kunskap om samhället är nödvändig för att förstå förhållandena i detsamma och det sociala liv, som utvecklas inom dess ram. Den, som skall ha hand om den militära utbildningen av svensk ungdom, kan inte vara desorienterad om det egna samhället utan att detta färgar av sig på vederbörandes umgänge med truppen. Måhända är det just okunnighet om det demokratiska samhällets liv och funktioner, som medfört att den anda, som genomströmmar vårt folk, inte i samma utsträckning har kunnat genomsyra vår krigsmakt. Vid handskandet med unga människor är det också viktigt, att den militära ledaren har en fast grund av psykologiskt och pedagogiskt kunnande. Brister i detta avseende

15 avläsas ständigt i samband med befälsföringen. Det är långt kvar, innan det goda handlaget vid handskandet med människor kommit att bli något karakteristiskt för varje militär ledare. Missförhållandena få icke bagatelliseras. De skada nämligen försvaret självt, alldenstund de erfarenheter den enskilde gör under sin militärutbildning faktiskt påverka hans inställning till försvaret som sådant. I samband med befälsutbildningen 'bör enligt vårt förmenande en väsentlig gärning kunna utföras, då det gäller att få fram en ung generation av samhällsorienterade, folkliga militära ledare, som behärska den oerhört svåra uppgiften att på ett gott sätt handskas med de värnpliktiga. Men förutsättningen är, att undervisningen moderniseras med sikte på denna målsättning.»

Kommittén delar i allt väsentligt den uppfattning, som talar ur den citerade framställningen, och har därför funnit det nödvändigt, att ökad uppmärksamhet under officersutbildningen ägnas såväl åt karaktärsfostran som åt ämnena stats- och samhällslära samt psykologi och pedagogik. Beträffande undervisningen i samhällslära vill kommittén dessutom framhålla följande. Det nutida krigets totala karaktär kräver i långt högre grad än förut ett samordnande av landets samtliga resurser. Planläggningsarbetet ingriper på samhällslivets alla områden och förutsätter samverkan mellan en mångfald civila organ och de militära myndigheterna. Av de officerare, som deltaga häri, fordras insikter vida utanför det militära området. Men än mer — om kriget kommer, blir folket ett folk i vapen, och totalförsvaret träder i verksamhet. Av varje officer kräves då kunskaper utanför hans egentliga yrkessfär. Han får icke stå främmande för det moderna samhällets struktur och funktioner. Hans kännedom därom måste emellertid gälla även fredens många olika problem, ty eljest kan han icke bemästra krigets. Särskilt måste sammanhanget mellan det militära försvaret och samhället i övrigt i fred som krig stå klart för honom, och han måste kunna smidigt samarbeta med civila myndigheter och organisationer. Allt detta ställer stora krav på undervisningen i samhällslära, såväl den grundläggande som den fortsatta, krav som för närvarande icke äro tillgodosedda. Kommittén kommer att i det följande (kap. 8 och 20) framlägga sina motiverade förslag med anledning härav.

Kap. 2. Allmänna grundsatser för officersutbildningen Officerens funktioner äro så speciella, att hans yrke väsentligen skiljer sig från den civila tjänstemannens. Enär det är nödvändigt att ha denna olikhet klar för sig, innan man överväger, hur officersutbildningen ändamålsenligast skall organiseras, vill kommittén här först något närmare belysa officersyrkets

16 egenart. Detta synes lämpligen kunna ske genom att återgiva ett utdrag ur en artikel1 av krigsarkivarien, fil. dr B. Steckzén: »Först och främst må observeras, att det militära yrket tar sikte på krigets värv, icke på det fredliga arbetet. Beträffande kriget gäller, att det följer sina egna lagar och ippvisar förhållanden, som äro helt olika det civila livet. Kriget är mycket hårdare, strärgare och obevekligare än andra samhällsföreteelser, ty i kriget gäller det livet och döden och just detta, att soldaten alltid har döden vid armbågen, ger åt hans tillvaro en särskild karaktär. Med hänsyn till krigets hårda krav tillåter den militära utbildningen iigen mjäkighet och inga silkesvantar. Man kan inte 'civilisera' det militära yrket, ty då berövar man saltet dess sälta, då är det icke längre ett militärt instrument, då är det odugligt för sin uppgift. Det militära yrket är alltså helt olika andra yrken och därav följer, att officeren måste bli ganska olik andra medlemmar av samhället, vilka äro inriktade på fredliga sysslor. Vad som särskilt konstituerar det militära yrket är upprätthållandet av en fast disciplin. Disciplin måste finnas på alla områden, både i verkstaden, på kontoret och i en familj, men den behöver icke vara så strängt utformad, icke så djupt ingripande, som på det militära området. Varför måste den vara så sträng just här? Saken är helt enkelt den, att ju bättre den militära disciplinen är, desto slagkraftigare blir truppen och desto flera människoliv sparas. Det är nederlagen, .reträtterna och paniken, som medföra de största förlusterna. Försvarsmakten är uppbyggd sålunda, att tusenden av människor — soldater, underofficerare och officerare — ovillkorligen måste iakttaga lydnad uppåt för att de tillsammans skola utgöra ett verktyg för fullföljande av en enda idé, nämligen statens skydd med livet som personlig insats. Ett betecknande uttalande har gjorts av den franske socialistledaren Jaurés, som en gång yttrade följande ord: 'Det är just det imponerande och beundransvärda i militäryrket, att det kräver av människorna att städse vara beredda på de yttersta kraftansträngningar'. Det finns intet yrke, som är så riskfyllt som det militära. Till och med brandsoldaten för en lugn tillvaro, ty det är sällan en brandman omkommer i lågorna, men ett kompani, som på morgonen går ut i strid, kan på kvällen ha förlorat 50 procent i döda och sårade. Allt detta get en särskild prägel åt den militära tillvaron och inverkar i hög grad på de människor, som ägna sig åt officersbanan. Deras livsföring blir mera krävande och mera stram än andra människors, de få ålägga sig en sträng självdisciplin och de fordra i sin tur av underlydande, att order skola efterföljas och att alla skola göra sitt bästa. Att tala i kommandoton blir gärna en vana hos officeren, ty så måste han tala under dagens flesta timmar. En officer talar på sitt sätt, en präst på sitt och en skådespelare på sitt, de ta intryck av sitt yrke och sin miljö. Det gäller vidare om de militära befattningshavarna, att de måste passa in i varandra som kuggar i ett maskineri. De måste tänka och handla på ett visst gemensamt sätt, så att det hela går i lås. Detta gör att de militära befattningshavarna i viss mån bli stöpta i samma form. Det måste så vara, om maskineriet skall fungera. Ett regementes officerskår kan ej bestå av sådana särpräglade individualister som t. ex. professorerna i en akademi, vilka handla oberoende av varandra. Det militära yrket med sin mångfald tekniska problem kräver mycket av sin man och ger officeren blott korta fristunder. Han har icke så mycket tid över att odla sin själ och tänka på andra ting än de rent militära, det militära yrket tar honom fången och suger ut honom på samma sätt som en läkare' blir fångad och bunden av sitt yrke. Särskilt gäller detta de yngre officerarna. Under kriget ha arbetsförhållandena blivit än mera tillspetsade, och detta har haft till följd, att officeren blivit än mera isolerad. 1

»Det svenska officersyrket», Svenska Dagbladet den 29 december 1941.

17 Det är väl troligt, att mången ämbetsman, ingenjör eller kontorist lever ett lika Isolerat liv, men det betyder ej så mycket, ty de stå ej i samma utsatta position som en officer. S. k. fackidioter finnas inom alla yrken och det finnes åtskilliga officerare, som blott kunna 'tala tjänst', liksom det finns åtskilliga läkare, som blott kunna tala om( sina yrkesfrågor. Men den allmänna kritiken bedömer dessa fall olika. Att en läkare mer och mer specialiserar sig inom sitt fack, t. ex. kirurgien, det finner man blott naturligt och riktigt. Men om en officer odelat går upp i sitt yrke och fullkomnar sig i sitt militära vetande, då finner man honom trångsynt och ensidig. Man kräver av officeren åtskilligt mer än av andra, han skall icke blott vara en skicklig militär, han skall också besitta insikter på en mängd områden, som ligga på sidan av hans egentliga yrke. Man ställer sålunda osedvanligt höga fordringar på officeren. Det är icke lätt att tillgodose dessa anspråk, så hård som den militära tjänsten är.»

Dessa synpunkter klargöra enligt kommitténs mening på ett i allt väsentligt riktigt sätt de särdrag, vilka i dag äro typiska för officersyrket i förhållande till andra yrken.1 Mot bakgrund härav bör man även se de olikheter, som officersutbildningen m å s t e förete gentemot motsvarande civila tjänstemannautbildning. Men denna officerskårens speciella yrkesprägel får likväl icke vara något självändamål. Det bör i stället vara en strävan i all officersutbildning att söka lära officerarna skilja mellan tjänst och icke tjänst, mellan sitt eget yrkes särskilda livsform och de normer, som prägla det civila samhälle, i vilket de äro medborgare. Det är nämligen av den största betydelse för försvarets förankring i folket, att officeren icke genom sitt uppträdande i civil miljö isolerar sig från övriga medborgargrupper. Med denna uppfattning av officersyrket som bakgrund vill kommittén här framlägga några allmänna riktlinjer för officersutbildningen. Utbildningen av aktiva officerare har en dubbel målsättning, i det att den syftar dels på kriget, dels på fredsförhållanden. I krigstid är städse huvudansvaret i fråga om ledningen av operationerna och trupperna lagt på den aktiva officerskåren. Denna måste därför genom sin utbildning systematiskt fostras till sådant ledarskap. Detta innebär såväl karaktärsdaning och bibringande av omfattande militärtekniska och samhälleliga kunskaper, som samlande av erfarenheter och en fortgående fysisk fostran. I fredstid ankommer det främst på den aktiva officerskåren att så aktgiva på den militärtekniska utvecklingen, att landets föTsvar kan hållas modernt. På dess axlar vilar huvuddelen av den militära administrationen. Utbildningen beror så gott som helt på dess arbete. I ett land med allmän värnplikt får det i sistnämnda avseende icke förbises, att de aktiva officerarna utöva en fostrargärning, som omfattar så gott som hela den manliga befolkningen. Detta allt kräver, att officerarna dels bibringas omfattande kunskaper, i många fall av vetenskaplig art, dels skolas till goda administratörer och framstående pedagoger. 1 Officerarna torde numera så gott som undantagslöst inse dessa särdrags såväl för- som nackdelar och ingalunda önska någon isolering från samhället i övrigt. De förslag, som försvarets upplysmngsutredning i maj 1945 framlagt, synas i huvudsak väl ägnade att motverka en dylik isolering.

2 — 460105

18 Den rent militära tjänsten har under de senaste årtiondena, främst till följd av teknikens starka utveckling, i hög grad komplicerats. Den moderna krigföringens totala karaktär har vidare gjort den militära verksamheten mera beroende av landets industriella och ekonomiska liv samt av h e l a folkets vilja att aktivt medverka till landets försvar. Jämte sina rent militära kvalifikationer måste officerarna besitta, kunskaper av allmän teknisk, nationalekonomisk, psykologisk och pedagogisk natur, ävensom vidsträckta samhälleliga insikter. Redan genom det här framhållna är utsagt, att officersutbildningen måste ha en mycket betydande omfattning såsom helhet betraktad. Då det gäller att uppbygga ett utbildningssystem inom ett så mångskiftande yrke som statofficerens, måste man emellertid till en början ihågkomma, att det här lika litet som inom varje annat yrke är möjligt att nå fram till full behärskning uteslutande genom planlagd undervisning. Den utbildning, som bibringas officeren på skolor, kurser och högskolor, kan aldrig nå längre än till att bibringa vederbörande dels nödvändiga fackkunskaper för hans yrkesutövning, dels en viss grund till fortsatt utveckling. Denna senare, som måste anses vara det väsentliga, måste för statofficerens vidkommande ernås genom självstudier i förening med yrkeserfarenhet. Tvenne viktiga principer äro härmed klarlagda i fråga om systemet för officersutbildningen. Detsamma måste ge utrymme åt och främja självstudier, och det skall vara byggt på omväxling mellan skolor och praktisk tjänst. Denna sistnämnda synpunkt är så mycket viktigare, då det med hänsyn till kadrarnas knapphet städse är nödvändigt att inskränka vistandet på skolor och utbildningskurser till det minsta möjliga. På grund härav måste man frigöra sig från tanken, att officeren skall lära sig allt vad han behöver kunna på centrala skolor och kurser, och i dess ställe sätta satsen, att han lär genom yrkesutövning samt att omvänt varje officer bär ansvar för sina underlydandes uppfostran och fortsatta utbildning. Ett allmänt drag i fråga om officersutbildningen, som i viss mån skiljer denna från annan yrkesutbildning, bör i detta sammanhang särskilt uppmärksammas. Detta drag sammanhänger främst med officerarnas fostran för krigets värv och består däri, att deras utbildning egentligen aldrig slutar utan i viss mån måste fortgå under hela deras tjänstetid. Med den snabba utveckling, som äger rum på krigsteknikens liksom på taktikens och militärorganisationens områden, måste nämligen officerarnas utbildning för kriget tid efter annan förnyas och moderniseras. Detta medför krav på utbildning även av äldre officerare. Vid utformandet av det fasta undervisningssystemet för officerarnas utbildning är det framför allt tvenne problemkomplex, som ådraga sig uppmärksamhet: den enhetliga utbildningens avvägning gentemot specialisering samt förhållandet mellan elementär och mera kvalificerad utbildning. Officersutbildningen måste tillgodose praktiska behov. Dessa hänföra sig till

den tjänst officerarna, skola förrätta såväl i fred som i krig. Ehuru denna tjänst är i hög grad mångskiftande, måste likväl av varje officer krävas ett visst mått av allmänna kunskaper, vissa personliga färdigheter samt en såvitt möjligt enhetlig inriktning i frågor av fundamental vikt. Detta kräves nämligen, för att samarbetet inom en i så eminent grad för samarbete avsedd organisation som den militära skall bli möjligt, och medför, att man vid samtliga utbildningsanstalter för officerare städse återfinner vissa gemensamma drag såväl i ämnenas omfång som i undervisningen. Officersyrket är emellertid i och för sig icke enhetligt. Det innefattar en mångfald sinsemellan mycket skilda arbetsuppgifter såväl i fred som i krig. De mest framträdande skiljaktigheterna därvidlag hänföra sig dels till truppslagens olikart, dels till arbetets fördelning mellan å ena sidan trupptjänst och å den andra sidan stabs- och förvaltningstjänst. Dessa olikartade uppgifter kräva envar sin särskilda specialutbildning. På grund härav måste all officersutbildning från grunden och ända upp vara dels allmän, dels specialiserad. Samma drag av anpassning efter behovet måste utmärka officersutbildningen, även då det gäller att uppbygga densamma från det elementära till det kvalificerade. Detta innebär bland annat, att utbildningen på de lägre stadierna måste fatta sikte på att bibringa den unge officeren det mått av kunskaper och kunnande, som han behöver just i sin egenskap av ung officer. Här bör därför det hela i huvudsak inriktas på att skapa goda förutsättningar för verksamheten som ledare och utbildare av lägre enheter. Med växande ålder och erfarenhet hos officerarna differentieras arbetsuppgifterna, samtidigt som de ställas högre. Härvid framträder behovet av en utbildning, som tar sikte dels på förandet av högre förband, dels på kvalifikation för stabs- och förvaltningsarbete. Tjänstens oavvisliga krav frammana härvid en utbyggnad av skolsystemet i sådan riktning, att man åt samtliga officerare ger obligatorisk utbildning av sådan omfattning, att den kan vara slutstenen i deras teoretiska fostran, medan man för de mest studiebegåvade och dugliga anordnar för frivillig genomgång avsedda högskolekurser. Av stor betydelse är, att detta skolsystem organiseras så, att de olika skolorna och kurserna dels följa varandra i en viss mot ändamålet svarande ordning, dels att desamma ur elevernas synpunkt äro så reglerade, att tillräckligt långa trupptjänstperioder äro inskjutna mellan den teoretiska utbildningens olika stadier. Endast på så sätt kan nämligen trupptjänstens krav tillgodoses, samtidigt som officerens på erfarenheter grundade utveckling främjas. Kommittén har vid sin granskning av officersutbildningssystemet vid armén funnit, att dessa principer redan i stort sett vunnit tillämpning och avser icke att härutinnan föreslå någon ändring. Vad beträffar de vid skolor och kurser använda undervisningsmetoderna, vilka kommittén ägnat särskild uppmärksamhet, har den dock kommit till den uppfattningen, att det är moti-

20 verat och möjligt att i högre grad än nu tillämpa ett friare studiesätt. Detta gäller främst den mera kvalificerade utbildningen. Kommittén anser det så mycket angelägnare, att dylika arbetsformer främjas, som de måste anses ha stor betydelse för utvecklingen av det självständiga omdöme och den förmåga av initiativ, som bör utmärka en officer. I kap. 18 redogör kommittén för sin uppfattning om i vilken utsträckning det med hänsyn till utbildningsförhållandena är möjligt att genomföra friare studiemetoder. Inlärandet av kunskaper och färdigheter får emellertid avsedd betydelse endast under den förutsättningen, att de förbindas med sådana personliga egenskaper, som uppgiften fordrar. Officerens moraliska hållning är i sista hand avgörande för hans förmåga som ledare i såväl krig som fred, och moralisk fostran måste därför utgöra ett grundläggande moment i all officersutbildning. I denna fostran ingår kamratuppfostran som ett viktigt led. Dess former kunna växla — starkast torde det goda exemplet verka, Självtagen bestraffningsrätt, pennalism eller livning få däremot icke förekomma, eftersom all kamratuppfostran måste bygga på respekt för individen.1 I detta sammanhang vill kommittén även särskilt betona, att då värdet av utbildningsorganisationen ytterst är beroende av de personer, som äro satta att leda verksamheten, är det ett oeftergivligt krav, att den för officersutbildning avsedda befäls- och lärarpersonalen utväljes och utbildas med yttersta omsorg. Slutligen vill kommittén framhålla, att officersutbildningen måste vara ordnad på ett ekonomiskt sätt med hänsyn till de stora kostnader den drager. Detta innebär, att olika slag av utbildning ej få göras mera omfattande än nödvändigt utan att en målmedveten koncentration till det väsentliga alltid skall äga rum. Genom goda resurser ifråga om lärare, lokaler, övningsterräng, undervisningsmateriel m. m. möjliggöres, att utbildningstiden trots stegrade utbildningskrav hålles inom rimliga gränser. En god ekonomi fordrar även, att eleverna uttagas med omsorg och efter fallenhet samt att de efter utbildningen effektivt utnyttjas genom placering i befattningar, vartill de genom utbildningen blivit kompetenta. För att säkerställa ett dylikt utnyttjande kunna, som närmare skall klargöras, då utbildningen s o m officer behandlas, särskilda åtgärder bli erforderliga. 1 Pennalism och livning äro icke speciellt militära företeelser, men deras förefintlighet inom det militära är särskilt farlig på grund av de kategoriska lydnadsförhållanden mellan förmän och underlydande, som där måste råda. Just därför att den yngre, han må nu vara officersaspirant eller fänrik, står i underordnad ställning gentemot sina äldre kamrater, få dessa senare icke ge sig in på någonting, som kan leda till eller få smak av pennalism. Eftersom gränsen mellan bruk och missbruk är så svår att urskilja och så lätt att överskrida, är det nödvändigt att icke tillåta något slag av livning. Sedan många år har vid krigsskolan livning varit förbjuden. Numera saknar den varje möjlighet att florera där, ty endast en officerskurs i taget pågår vid denna skola. Den 5 juni 19*5 utfärdades genom generalorder nr 1977 kategoriskt förbud mot varje form av självtagen bestraffningsrätt, kamratförtryck eller översitteri (pennalism, livning) inom krigsmakten.

21 I det följande skiljer kommittén mellan utbildningen t i l l officer och utbildningen s o m officer. Dessa båda faser av utbildningen, mellan vilka gränsen markeras av avgångsexamen från krigsskolan, den s. k. officersexamen, och antagningen till fänrik, äro nämligen av väsentligt olika karaktär. Under tjänstgöringen före officersexamen är den egna utbildningen huvudändamål. Undervisningen sker härunder i regel vid skolor. Endast under den i nämnda utbildning ingående trupptjänsten kunna eleverna utnyttjas vid truppförbanden. Efter officersexamen träder tjänstgöringen i den ena eller den andra officersbefattningen i förgrunden. Officerens vidareutbildning måste därför i huvudsak ske i anslutning till den tjänst han utför eller avses komma att utföra. Undervisning vid skolor ifrågakommer endast i mindre utsträckning.

II. UTBILDNINGEN TILL

OFFICER PÅ

AKTIV STAT VID ARMÉN

A. Allmänna grunder Kap. 3. Utbildningens mål JOör tillträde till varje kvalificerat yrke kräves, förutom vissa personliga förutsättningar för yrket i fråga, en speciell fackutbildning. Denna måste bygga på en allmän skolutbildning, vars mått och innehåll växla efter yrkets karaktär och behov. Dessa allmänna krav gälla även inom det militära området. Av den, som skall bli officer, måste därjämte fordras kunskap om och positiv inställning till det svenska samhället. De 'personliga förutsättningarna äro dels av fysisk, dels av psykisk art. De fysiska förutsättningarna kunna sammanfattas som ett krav på fältduglighet och angivas närmare i vissa kungörelser m. m.1 De kunna så gott som undantagslöst fastställas redan före utbildningens början. Under utbildningen skola de så vidareutvecklas, att den unge officeren i fysiskt avseende kan vara sin trupp en förebild. De psykiska förutsättningarna framträda i regel först under utbildningens gång. Det är kommitténs uppfattning, att bedömningen av dessa förutsättningar underlättas genom att man jämför utbildningsbefälets successiva iakttagelser med resultatet av psykologiska prov. Givetvis kunna kraven på psykiska förutsättningar icke ges en exakt formulering. Anlag att leda och att undervisa andra måste finnas från början men kunna genom utbildning avsevärt utvecklas. Vad beträffar de moraliska egenskaperna såsom plikttrohet, beslutsamhet, viljekraft och mod, så måste officeren i dessa avseenden uppfylla speciellt höga krav för att kunna lösa sin uppgift. Trots all mekanisering av stridstekniken pekar nämligen krigserfarenheten även från senaste 1 Kungörelsen angående läkarbesiktning av värnpliktiga och av dem, som söka fast anställning vid krigsmakten (besiktningskungörelse, SF nr 13/1944), och försvarets sjukvårdsförvaltnings reglemente till ledning vid läkarbesiktning av värnpliktiga och av dem, som söka fast anställning vid krigsmakten (besiktningsreglemente, SF nr 14/1944). Jfr även bestämmelserna angående särskild läkarbesiktning av officers- och reservofficersaspiranter vid armén (go nr 802/1945).

krig på att för bibehållande av en chefs auktoritet hans 'personliga egenskaper ytterst äro avgörande. Liksom vissa personliga förutsättningar måste krävas av den, som skall bli officer, är det, såsom tidigare framhållits, nödvändigt att av honom fordra positiv inställning tiU och viss kunskap om det svenska demokratiska samhället. Redan för att kunna ifrågakomma för antagning som officersaspirant kräves »att vara välfrejdad och känd för laglydnad och medborgarsinne». Under utbildningen t i l l officer skall denna positiva inställning utvecklas och befästas. Detta kan givetvis icke ske genom någon särskild utbildning utan bör ernås indirekt, bland annat genom undervisning i samhällslära. Denna undervisning skall även meddela för den unge officeren erforderlig kunskap om det svenska samhället, en kunskap, som i väsentliga stycken bör gå utöver vad som inhämtats under den allmänna skolutbildningen. Det allmänna målet för undervisningen i samhällslära under utbildningen t i l l officer finner kommittén på grunder, som närmare komma att utvecklas i kap. 8, bör vara att bibringa de blivande officerarna en allsidig kunskap om det svenska samhället och dess funktioner samt att levandegöra svensk demokrati och rättsuppfattning. Den svenska livsformen och det svenska kulturarvet måste vara realiteter för den, som skall bli officer. Då den utbildning, som erfordras för att nå dessa mål, är av särskild betydelse icke blott för att underlätta officerens fullgörande av sin militära gärning utan även för att förhindra officerskårens isolering i samhället, vill kommittén redan här framhålla denna utbildnings stora betydelse. Som underlag för utbildningen till officer erfordras ett visst mått av allmän skolutbildning. Hur stort detta mått skall vara har upprepade gånger varit föremål för särskilda överväganden, bland annat av 1939 års rekryteringssakkunniga (stat. off. utr. 1939:43) samt av 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1). Den sistnämnda uttalade sig för att den allmänna skolbildning, som erfordras för att bli officer på aktiv stat och som skulle vara genomgången före kommendering till krigsskolans officerskurs, borde vara av för studentexamen (motsvarande examen) föreskriven omfattning. Sedan utredningen fastslagit, att utbildningen av det fast anställda befälet måste organiseras så, att de befälsaspiranter, som äga de bästa kvalifikationerna, komma i åtnjutande av fortsatt utbildning och vinna befordran, anförde den följande (dess betänkande sid. 223): »Nuvarande krav på måttet av allmänbildning för befordran till underofficer och officer (reservofficer) kunna dock med hänsyn till dessa personalgrupper åvilande uppgifter icke minskas. Den, som äger erforderliga militära kvalifikationer men icke ett tillräckligt kunskapsmått i allmänbildande ämnen, måste för att vinna fast anställning såsom officer eller underofficer bibringas nödiga insikter i sistnämnda ämnen.» Genom 1942 års försvarsbeslut godkände riksdagen dessa principer. Av tabell 1 framgår den närmare utformningen härav i enlighet med kungl. brevet den 23 februari 1945 och go nr

24 Tabell 1. Översikt över gällande jordringar beträffande studiekompetens

för

fordras nelanav värnpliktig, icke fast stucentpå -eal-

på latinlinje För att kunna antagas till

vid vid vid skriftlig muntlig muntlig prövning i prövning i prövning i

vid skriftlig prövning i

vid muntlig prövning i

matematik matematik

fysik

allmän kurs

specialkurs

allmän kurs

specialkurs

officersaspirant vid infanteriet, kavalleriet, pansar- eller A »godkänd» »godkänd» trängtrupperna vid artilleriet, luft»med över över värnet, ingenjör- eller B beröm »godkänd» signaltrupperna godkänd» »godkänd»

»godkänd» i endera

»godkänd» i endera

»godkänd» i endera

»god- 1 »godkänd» 1 känd» eller över »godkänd» i endera

fänrik vid infanteriet, kavalleriet, pansar- eller C trängtrupperna

—

—

—

—

—

—

—

vid artilleriet, luftvärnet, ingenjör- eller D signal trupperna

800/1945 angående officersaspirants antagning och utbildning. Kommittén hade, innan förslag till bestämmelserna i nyssnämnda kungl. brev av chefen för armén ingavs till Kungl. Maj:t, tillfälle att taga ställning til! förslaget. Kommittén har, som även framhölls i kap. 1, kommit till den uppfattningen, att det principiella kravet på kunskaper motsvarande studentexamen måste upprätthållas för befordran till officer. Det synes nämligen icke tillrådligt, att i en tid, då den allmänna bildningsnivån inom samhället är i stigande, göra avkall på fordringarna beträffande allmän skolutbildning för dem, som skola rekrytera en så betydelsefull och för ledaruppgifter avsedd yrkeskår, som den aktiva officerskåren.

25 att antagas som officersaspirant eller som fänrik på aktiv stat vid armén. stående studiekompetens anställd, som avlagt av annan värnpliktig, icke fast anställd

examen avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola)

linje vid vid vid skriftlig muntlig muntlig prövning i prövning i prövning i

fysik

—

(Anm: Till ovan angiven kategori räknas i detta sammanhang även värnpliktig, som avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium utan för antagning till officersaspirant erforderliga ämnesbetyg)

kemi

i »förekommande läroämnen»

i fyllnadsprövning i historia o. samhällslära (enl. fordringar f. studentexamen)

—

»godkänd»

—

—

—

»godkänd»

»godkänd» »godkänd»

—

av fast anställd

—

—

»godkänd»

Ämnesbetyg vid begränsad studentexamen (fyllnadsprövning) sas i kolumnerna A och B:2—11 angivna, för antagning till officersaspirant erforderliga.

»godkänd»

I samband med ovan angivna krav på allmän skolutbildning uppkomma vissa undervisningsproblem. Dels behöva vissa officersaspiranter före antagningen till fänrik komplettera förut avlagd examen, dels måste den kategori blivande officerare, som vid kadettskola kvalificerat sig för vidare utbildning til officer på aktiv stat men som icke äger erforderlig studiekompetens, före kommendering till krigsskolans officerskurs förvärva denna kompetens. I det förra fallet synes liksom hittills vederbörande själv böra genomföra erforderliga studier och genom fyllnadsprövning i vanlig ordning komplettera sina betyg. I det senare fallet däremot tillämpas f. n. den principen, att vederbörande beredes tillfälle att genom kommendering till försvarets läroverk för-

bereda sig till och där avlägga begränsad studentexamen. Då detta synes vara en ändamålsenlig lösning, vars lämplighet erfarenheten hittills till alla väsentliga delar bestyrkt, anser sig kommittén icke ha anledning att härvidlag föreslå någon ändring. Förvärvandet av rent militära kunskaper och färdigheter måste dock alltid vara utslagsgivande för utbildningens omfattning och organisation. I fråga om den allmänna målsättningen för utbildningen till officer på aktiv stat vid armén, ha något skiljaktiga uppfattningar gjorts gällande. 1930 års försvarskommission yttrade i sitt betänkande (stat. off. utr. 1935:39, del II sid. 290), att eleverna vid krigsskolans officerskurs skola bibringas »de kunskaper och praktiska färdigheter, som fordras för tjänstgöring i lägsta officersgraden vid vederbörligt truppslag, samt dessutom det fasta utbildningsunderlag, som är oundgängligt för att officeren småningom skall på ett önskvärt sätt kunna fylla sin betydelsefulla plats inom försvarsväsendet». Krigsskolan avsågs »för officersyrket få motsvarande uppgifter som de lägre examina vid universitet och högskolor i aMmänhet hava vid danandet av civila ämbetsmän och ledare inom samhällslivets övriga områden». 1941 års försvarsutredning påpekade i sitt betänkande (stat. off. utr. 1942:1, sid. 231), att från officersaspirantskolorna utexaminerade elever redan äga. de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att kunna tjänstgöra som plutonchef (motsvarande) i fält, och angav, att utbildningen vid krigsskolan »avser att bibringa officersaspiranterna de ytterligare kunskaper och färdigheter, som erfordras i lägsta officersgraden på aktiv stat vid vederbörligt truppslag». Kommittén anser, att den allmänna målsättningen bör grunda sig på de militära arbetsuppgifter, vilka tillkomma den unge officeren, innan han s o m officer fått ytterligare utbildning vid skolor. Dessa arbetsuppgifter har kommittén funnit vara följande: att leda och utbilda pluton (motsvarande förband) av vid vederbörligt truppslag vanligast förekommande slag, att handha den militära utbildningen vid underbefälsskola för fast anställt manskap samt gruppchefs- och förberedande plutonchefsskola på vid vederbörligt truppslag vanligast förekommande utbildningslinje (-er) samt att i fält vid behov kunna ersätta närmast högre chef som ledare för kompani (motsvarande förband). Av väsentlig betydelse är den inskränkning, som här skett genom bestämmelsen, att plutonen (motsvarande förband) skall vara av vid vederbörligt truppslag vanligast förekommande slag och skolan på truppslagets vanligaste utbildningslinje. Kommittén har funnit denna inskränkning nödvändig med hänsyn till det stora antalet slag av plutoner (motsvarande förband) och utbildningslinjer inom flertalet truppslag och till önskvärdheten att hålla tiden för utbildningen t i l l officer inom rimliga gränser. Det har nämligen bedömts lämpligare, att den nyantagne fänriken erhåller en mera grundlig skokring

inom det för vederbörligt truppslag viktigaste området (t. ex. inom infanteriet gevärstjänsten) än att han utbildas i ungefär lika omfattning inom ett flertal områden. Härigenom blir ham från början fullt användbar inom ett område, under det att inom övriga viktigare områden komplettering kan ske efter hand. Utbildningen t i l l officer får emellertid icke uteslutande taga sikte på de arbetsuppgifter, som omedelbart vänta den nyblivne officeren. Under denna utbildning — främst under officerskursen vid krigsskolan — måste jämväl en fast grund läggas för den fortsatta officersutbildningen. Stundom göres gällande, att utbildningen till officer så gott som uteslutande bör omfatta vad den nyblivne officeren behöver för den praktiska tjänst, som närmast förestår honom. Häremot kan framhållas vad dåvarande kaptenen Lars Tingsten i en uppsats på 1880-talet anförde i denna redan då aktuella fråga. Tingsten betonar det önskvärda i att göra officersyrket lockande också för de intellektuella begåvningarna och att målmedvetet inrikta utbildningen på fortsatt utveckling. Men även bortsett härifrån anser han, att utbildningen t i l l officer och då främst vid krigsskolan bland annat skall avse »att lägga en säker krigsvetenskaplig grundval» och ej bör begränsas enbart till meddelandet av »ett kunskapsmått, tillräckligt för att kommendera en pluton», varvid läggandet av grunden för den fortsatta utbildningen skulle »överlämnas åt själ v verksamheten eller åt vederbörligt regemente». Undervisningen vid krigsskolan måste nämligen även ge den fortsatta officersutbildningen en fast grund att bygga vidare på. Både på Tingstens tid och nu är det på grund av tjänstgöringsförhållandena m. m. otänkbart att bibringa denna grund vid truppförbanden. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla som sin uppfattning, att det redan under utbildningen t i l l officer och då främst vid krigsskolan är nödvändigt att väcka förståelse för den betydelse, som teoretiska studier — på egen hand eller i samband med skolmässigt ordnad undervisning — ha för officeren vid sidan av den praktiska tjänsten. Vidare må citeras, vad dåvarande kaptenen K. G. Bildt skrivit om betydelsen av officerens teoretiska studier i sin lärobok »Härordningslärans grunddrag»:1 »Han skall därigenom skaffa, sig kännedom om kriget och dess fordringar, ty även genom enskild krigserfarenhet kan denna icke vinnas; krigskonstens område är nu så utvidgat, att vad den enskilde i fält upplevat, ej längre ensamt kan kallas krigserfarenhet, utan den vinnes först genom sammanfattandet av fleras samlade erfarenhet till krigshistoria». Inom ett försvarsväsen, vilket som det svenska endast i mycket begränsad utsträckning äger tillgång till direkt krigserfarenhet, äro teoretiska kunskaper som komplement till praktisk förmåga och praktiska erfarenheter särskilt betydelsefulla. En utbildning t i l l officer, som förbiser detta och icke strävar efter att lägga en fast grund för fortsatt 1

Stockholm 1885.

utbildning och skapa lust till själ v verksamhet utan endast tager sikte på förvärvandet av praktisk färdighet i reglementenas tillämpning, kan lika litet nu som på 1880-talet anses ändamålsenlig. De allmänna mål, som kommittén uppställer för utbildningen t i l l officer, kunna sammanfattas på följande sätt. Denna utbildning skall bibringa den allmänna och militära fostran samt de kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för att lösa de ovan angivna arbetsuppgifter, som "tillkomma den unge officeren, innan han s o m officer beredes tillfälle til fortsatt utbildning; häri inbegripes även den medborgarfostran och fördjupade samhällsorientering, som ovan angivits; samt lägga en fast grund för den fortsatta officersutbildningen. Denna målsättning för utbildningen t i l l officer på aktiv stat vid armén förutsätter kommittén i det följande, då fråga är om denna utbildning, speciellt då densammas ändamål säges vara att göra eleverna användbara för tjänstgöring i lägsta officersgraden (fänrik) på aktiv stat vid vederbörligt truppslag. Kommittén förmenar, att denna utbildning, kompletterad med under 2 å 3-årig tjänstgöring som fänrik förvärvad erfarenhet och bedrivna självstudier samt viss handledning och fortsatt befälsutbildning vid truppförbandet, skall möjliggöra vederbörandes användning även i näst lägsta officersgraden (löjtnant) på aktiv stat vid vederbörligt truppslag, innan han s o m officer beredes tillfälle till ytterligare utbildning vid skola eller kurs utanför det egna truppförbandet. Kommittén, som återkommer härtill i samband med behandlingen av utbildningen s o m officer (kap. 24), anser således icke, att med godkända vitsord genomgången ytterligare utbildning av central natur bör göras till villkor för befordran från fänrik till löjtnant på aktiv stat.

Kap. 4. Gällande ordning för utbildningen till officer Utbildningen närmast före 1942 års försvarsbeslut1 Utbildningen t i l l officer på aktiv stat vid armén skedde under tiden närmast före 1942 års försvarsbeslut på sätt, som fastställts genom 1936 års försvarsordning. Utbildningen omfattade (jfr tabell 2) rekrytskola om 3 1 / 2 månader, officersaspirantskola truppslagsvis om 8 månader, trupptjänstgöring 1 För en historisk överblick över utbildningen t i l l officer fram till 193& års försvarsbeslut se 1930 års försvarskommissions betänkande (stat. off. utr. 1935:39) del I I sid. 282 följ., 1939 års rekryteringssakkunnigas betänkande (stat. off. utr. 1939: 43) sid. 10 följ., samt S. Ekstrand, Karlberg — Kungl. krigsakademiens och kungl. krigsskolans historia 1792—1936 (Stockholm 1937).

29 Tabell i \ Officersaspirants utbildning till officer enligt 1936 års f örsvarsordning. Kalenderår

Jan.

Febr.

Mars April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Soldat- och förberedande befälsutbildning

l:a

Okt.

Nov.

Dec.

1 1 Officers-

1 1 asp irantsk ola

2:a

1 3:e

2 3

kurs 2:a arbetsåret

Befordrai i till korpral. » furir.

2 Officers-

3 Officers-

1 1

kurs l:a arbetsåret

4:e 1

i

— — — — — — Skolmässig utbildning.

Officersex amen.

som befäl under omkring 4 månader samt därefter en för alla truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan av omkring 23 månaders varaktighet (därav trupptjänstgöring som befäl 6 månader). Den sammanlagda utbildningstiden var 38 1 / 2 månader eller 3 1 / 5 år, därav trupptjänstgöring vid eget truppförband 9 1 / 2 månader. Fast anställt manskap kunde vinna officersbefordran efter genomgång av officerskursen vid krigsskolan. För tillträde till denna fordrades underofficersexamen i förening med begränsad studentexamen, avlagd vid arméns underofficersskola.

Utbildningen enligt 1942 års försvarsbeslut Genom 1942 års försvarsbeslut skedde väsentliga förändringar i ovan angiven utbildningsgång, varvid syftet främst var att möjliggöra officerskårens rekrytering ur samtliga värnpliktskategorier. För att detta skall kunna ske, har huvuddelen av utbildningen till officer på aktiv stat vid armén bringats att helt sammanfalla med värnpliktsutbildningen. Kommittén vill därför först i korthet redogöra för den nuvarande värnpliktstjänstgöringens omfattning och utnyttjande för utbildning av värnpliktigt befäl. Mot bakgrund därav kommer sedan att skildras, hur utbildningen sker av blivande officerare ur olika rekryteringskategorier. 1. Värnpliktstjänstgöringen Genom 1941 års värnpliktslag — SF nr 967/1941, ändringar genom SF nr 158/1943 och 129/1945 — ålägges varje värnpliktig vid armén att för sin utbildning fullgöra tjänstgöring under 450 dagar, fördelade på

30 Tabell 3. Utbildningen

Tjänstgöring Första tjänstgöring

av de värnpliktigas

flertal

enligt 194.2 års

försvarsbeslut.

Kalenderår efter inskriv- Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. No v. Dec. ningsåret l:a

2:a

Första repetitionsövning

senast 3:e

Andra repetitionsövning

senast 8:e

Efterutbildningsövning

senast 18:e

Rekrytskola

Soldat-

skola

Om vardera 30 dagar på årligen i kommandoväg bestämd tid.

Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2.

dels en första tjänstgöring om 360 dagar, dels två repetitionsövningar om vardera 30 dagar, varav en före utgången av tredje året, den andra före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret, dels en efterutbildningsutövning om 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktig, som uttages för utbildning till värnpliktig officer eller värnpliktig underofficer, är dessutom skyldig att efter första tjänstgöringens avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring för utbildning till värnpliktig officer under högst 360 dagar och för utbildning til värnpliktig underofficer under högst 180 dagar. Fortsatt tjänstgöring för utbildning med hänsyn till avsedda mobiliseringsbefattningar fullgöres även av värnpliktiga, (blivande) läkare, veterinärer m. fl. under högst 180 dagar. Utöver ovan nämnd tjänstgöring kan värnpliktig, om krigsberedskapen gör det nödvändigt, åläggas beredskapsövning under sammanlagt 180 dagar. Denna skyldighet upphör dock, sedan l1/2 år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöringen. Värnpliktslagen gör i fråga om tjänstgöringsskyldighet ingen skillnad mellan studenter (likställda) och övriga värnpliktiga. Även i fråga om utbildning äro alla värnpliktiga i princip likställda. Enär studenter ('likställda) medgivits inrycka till första tjänstgöring senare än övriga värnpliktiga (i mitten på maj i stället för i början av april), sammanföras de dock under den första delen av sin utbildning (rekrytskolan — se nedan) i särskilda studentavdelningar.

31 Tabell 4- Utbildningen av värnpliktigt Tjänstgöring

Första tjänstgöring

Underofficersutbildning

befäl enligt 1942 års försvarsbeslut.

Kalenderår efter inskriv- Jan. Febr. Mars April 'Maj Juni Juli. Aug; Sept. Okt. Nov. Dec. ningsåret i

l:a

Rekrytskola

Underbefäls(Gruppchefs- eller

skola förberedande plu2 tonchefsskola)

2:a

3 Plutonchefsskola 4 K a (Vinter-

Officersutbildning 3:e Första repetitionsövning 8

senast 5:e

Andra repetitionsövning

senast 10:e

Efterutbildningsövning

senast 18:e

linjen)

d e t t s k o 1 a5 (Sommarlinjen)

Om vardera 30 dagar på årligen i kommandoväg bestämd tid.

1 Studeii ter och likställe la påt »örja f örsta 1tjänst^ röring omkring den 15 maj i regel det kålen derår, då de inskrivits. 2 Förorc nande som vär nplikt ig vice*korpr al. 3 Förorc nande som vär nplikt ig kor :>ral. 4 Förorc nande som vär nplikt ig fur r. 5 Kadet .skola alternati 1/t på vinter - eller sömn iarlinj< 0 Vid be rjan av första repeti tion sö vning förorc nande som värnpliktig sergeant. Antti.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2. Dessutom angiver —*—•*—.'—*-_*^*__* alternativ utbildning vid sommar- i stället för vinterlinje.

De värnpliktiga utbildas1 först under omkring sex månader — studenter och likställda i regel under omkring fyra och en halv månader — i en rekrytskola. Redan vid rekrytskolans början sker i viss utsträckning ett sammanförande i särskilda utbildningsenheter av de värnpliktiga i allmänhet, vilka med ledning av urvalsprov vid inskrivningsförrättningarna eller på annat sätt kunna förutses lämpliga för senare utbildning till befäl. Vid rekrytskolans slut utväljas bland samtliga i tjänst varande en viss procent av de militärt dug1 Här redogöres närmast för förhållandena vid arméns huvudtruppslag, infanteriet. Redogörelsen är emellertid i allt väsentligt tillämplig även i vad gäller övriga truppslag. — För utbildningen av värnpliktigt befäl vid armén äro särskilda föreskrifter utfärdade bland annat genom SF nr 4<68/194i3.

ligaste (de bästa befälsämnena) till befälsutbildning, nämligen till gruppchefsskola1 omkring 20 procent och till förberedande plutonchefsskola2 omkring 9 procent av den värnpliktiga årskontingenten vid varje truppförband. Under det att de värnpliktigas flertal fullföljer sin utbildning, som tabell 3 visar, fortsätter utbildningen av värnpliktigt befäl på sätt, som återgives i tabell 4. Före gruppchefsskolans och den förberedande plutonchefsskolans slut, d. v. s. före utgången av första tjänstgöringen, uttagas av inskrivningsnämnd på förslag av vederbörlig truppförbandschef de värnpliktiga, som visat sig äga förutsättningar för fortsatt befälsutbildning.3 — Vid denna uttagning kunna även ifrågakomma tidigare elever i gruppchefsskolan, ty under underbefälsutbildningens gång kan dylik elev, som visar sådan lämplighet för befälsutbildning, att han kan bedömas lämplig för vidareutbildning till underofficer, överflyttas till förberedande plutonchefsskola, dock senast före juluppehållet. — Efter två månaders tjänst som gruppchefer och instruktörer för de nyinryckta värnpliktiga fortsätta de för fortsatt befälsutbildning uttagna i plutonchefsskola, där antalet elever ungefär motsvarar 8 procent av de värnpliktiga i varje åldersklass. På grundval av resultatet i plutonchefsskolan sker i samma ordning, som nyss angivits, den slutliga uttagningen av de värnpliktiga, som skola erhålla utbildning till värnpliktiga officerare. Denna utbildning äger rum vid för truppslaget gemensam kadettskola4 (vinter- eller sommarlinje), dit ungefär 4 procent av varje truppförbands värnpliktskontingent beräknas komma. Rekryteringen av officerare på aktiv stat sker, som i annat sammanhang redan framhållits, ur samtliga värnpliktskategorier, d. v. s. genom värnpliktiga5, icke fast anställda, som avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola), genom andra värnpliktiga icke fast anställda samt genom fast anställda. Enligt gällande bestämmelser6 sker utbildningen m. m. av blivande offi1

Vid artilleriet och luftvärnet avdelningschefsskola. Vid artilleriet och luftvärnet förberedande troppchefsskola. Beträffande pansar-, signal- och trängtrupperna se sid. 87 not 1. 11 Enligt inskrivningsförordningen (SF nr 969/1941) skall sagda förslag översändas till vederbörande inskrivningschef senast tre månader före den fortsatta befälsutbildningens avsedda början, d. v. s. senast den 1 januari. Inskrivningsnämnden skall därefter sammanträda så snart ske kan. — Hittills har Kungl. Maj:t samtliga år, som nuvarande inskrivningsförordning tillämpats, på framställning av chefen för armén dock medgivit att nyssnämnda förslag översänts endast sex veckor före vederbörande utbildnings början, d. v. s. senast omkring den 15 februari. 4 Benämndes tidigare — före utfärdandet den 23 februari 1945 av kungl. brevet med bestämmelser angående officersaspirants antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén — officersaspirantskola. 8 Med värnpliktig förstås härvid jämväl sådana ännu icke inskrivna ynglingar, som ansöka om antagning till officersaspiranter. 8 Främst »Bestämmelser angående officersaspirants antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén», meddelade genom kungl. brev den 23 februari 1945 och go nr 800/1945. 2

cerare ur dessa tre kategorier på sätt, som framgår av avsnitten 2—4 nedan. I detta sammanhang torde böra framhållas, att enligt nu gällande terminologi med officersaspirant förstås »envar, som efter att hava blivit därtill antagen, undergår utbildning till officer på aktiv stat». 1 För antagning kräves av sökande ur samtliga rekryteringskategorier, att vederbörande dels är välfrejdad och känd för laglydnad och medborgarsinne, dels uppfyller vederbörliga fordringar med avseende på kroppsbeskaffenhet m. m. (jfr sid. 22). Därutöver gälla vissa ålders- och utbildningsfordringar, vilka växla alltefter den rekryteringskategori den sökande tillhör. Dessa fordringar äro närmare angivna i avsnitten 2—4 nedan.

2. Utbildningen till officer på aktiv stat av värnpliktig, icke fast anställd, som avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola) Värnpliktig, icke fast anställd, som avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola) — i det följande benämnd »värnpliktig med studentexamen» — kan antagas till officersaspirant före eller när som helst under värnpliktstjänstgöringen, dock senast vid slutet av plutonchefsskolan. Reservofficersaspirant eller värnpliktig, som blivit kommenderad till kadettskolans vinterlinje, kan dock antagas intill denna skolas slut. För antagning kräves — förutom de för sökande ur samtliga rekryteringskategorier gemensamma fordringarna på frejd m. m. och kroppsbeskaffenhet — dels att vederbörande under det kalenderår, då kadettskolan beräknas komma att avslutas (avslutas) uppnår högst 25 års ålder, dels vissa vitsord vid student-(avgångs-) examen, för vilka vitsord redogörelse redan lämnats (tabell 1 sid. 24—25). Utbildningen för de värnpliktiga med studentexamen, som antagas till officersaspiranter, fullföljes t. o. m. kadettskolan gemensamt med de värnpliktiga, som på tidigare skildrat sätt utbildas till värnpliktiga officerare. Härigenom har man velat säkerställa rekryteringen av lämpliga befälsämnen ur samtliga värnpliktskategorier. Vid det successiva urval, som sker under värnpliktstjänstgöringens olika skolor, intaga officersaspiranterna samma ställning som övriga värnpliktiga. Aspirant, som under tjänstgöringen visat sig icke lämplig för utbildning till officer, skiljes från anställningen som aspirant. Med hänsyn till den fortsatta utbildningen måste officersaspirant genomgå kadettskolans vinterlinje. Efter denna fullgör han trupptjänstgöring som plu1

Kungl. brevet den 23 februari 1945 § 1 mom. 1.

3 — 460105

34 Tabell 5. Utbildningen Kalenderår

Jan.

till officer på aktiv stat för värnpliktig

Febr. Mars

April

Maj

Juli

Juni

l:a

med

Aug.

Sept.

Rekrytskola

1 2:a

tor chefsskola

3:e

skola

i

studentexamen.

Okt.

Nov.

Förberedande piu-

1 Plutonchefsskola

3 Kadett-

i

Officerskurs vid

1 4:e

k r i g s s k o 1 a n

Dec.

.

1 Förordnande som värnpliktig vicekorpral. Förordnande som värnpliktig korpral. 3 Förordnande som värnpliktig furir. 4 Förordnande som värnpliktig sergeant. 5 Antagning till fänrik på aktiv stat. 2

Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2.

tonchefs ställföreträdare (motsvarande) under 5 månader och som plutonchef (motsvarande chef) under 1 månad. Därefter genomgås krigsskolans offioerskurs (11 månader), vilken avslutas med officersexamen. Utbildningen till officer på aktiv stat för en värnpliktig med studentexamen omfattar således (jfr tabell 5): därest antagningen till officer sa spirant skett före påbörjandet av värnpliktstjänstgöring: a) rekryt-, underbefäls- och underofficersutbildning, vilken utbildning pågår till slutet av september andra utbildningsåret1 och sammanfaller med utbildningen av övrigt värnpliktigt befäl, b) kadettskola under vinterhalvåret andra utbildningsåret, c) trupptjänstgöring under tiden från kadettskolans avslutande till slutet av september tredje utbildningsåret samt d) officerskurs vid krigsskolan, vilken tager sin början efter avslutandet av nyssnämnd trupptjänstgöring och pågår till slutet av augusti fjärde utbildningsåret; därest antagningen till offioersaspirant skett under pågående värnpliktstjänstgöring: under a)—d) angiven utbildning till den del densamma icke vid tidpunktten för antagningen redan fullgjorts i samband med värnpliktsutbildningen. 1

Utbildningsåret omfattar tiden fr. o. m. den 1 april t. o. m. den 31 mars.

35 3. Utbildningen till officer på aktiv stat av värnpliktig, icke fast anställd, som i c k e avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola) Värnpliktig, icke fast anställd, som i c k e avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium (elementarskola) — i det följande benämnd »värnpliktig utan studentexamen» — kan antagas till officersaspirant, sedan han genomgått kadettskola och därvid förklarats lämplig för utbildning till officer på aktiv stat samt på den vid skolan för året upprättade turlistan upptagits före den siste av dem, vilka samma år kunna ifrågakomma för utbildning vid krigsskolans officerskurs. Vederbörande, som givetvis skall fylla de för sökande ur samtliga, rekryteringskategorier gemensamma fordringarna på frejd m. m. och kroppsbeskaff enhet, får ej heller vara äldre, än att han under det kalenderår, då kadettskolan avslutas, uppnår högst 24 års ålder eller — därest han avlagt realexamen eller genom betyg från läroanstalt, som står under skolöverstyrelsens överinseende, styrker sig äga motsvarande kunskaper — högst 25 års ålder. Före kommendering till krigsskolans officerskurs beredes värnpliktig utan studentexamen, som antagits till officersaspirant, tillfälle att vid försvarets läroverks studentlinje förvärva den för anställning som officer på aktiv stat erforderliga civila studiekompetensen. Studentlinjen (S-linjen) omfattar tre klasser, benämnda 2—4. Klass 2 bygger på kunskaper, som ungefär motsvara genomgången klass 3 vid femårig realskola (d. v. s. det kunskapsmått, som underbefälsutbildningen för de fast anställda i allmänhet avses bibringa). Den, som avlagt realexamen, får direkt inträda i klass 3.1 övrigt kan direkt inträde i denna klass eller i klass 4 vinnas efter inträdesprövning. Klass 4 avslutas med avläggande av begränsad studentexamen. Under sommaruppehållen mellan de olika läsåren vid försvarets läroverk sker trupptjänstgöring. Dylik äger även rum under omkring 4 1 / 2 månader efter nyssnämnda examen från läroverket. Därefter genomgås krigsskolans officerskurs (11 månader), vilken avslutas med officersexamen. Utbildningen till officer på aktiv stat för en värnpliktig utan studentexamen omfattar således (jfr tabell 6): 1 a) rekryt-, underbefäls- och underofficersutbildning, vilken utbildning pågår till slutet av september andra utbildningsåret och sammanfaller med utbildningen av övrigt värnpliktigt befäl, b) kadettskola under vinterhalvåret andra utbildningsåret, 1 I mera inskränkt bemärkelse kan utbildningen till officer på aktiv stat anses omfatta endast de delar, som äga rum, sedan vederbörande antagits till officersaspirant, d. v. s. c)—g) ovan. Jfr kungl. brevet den 23 februari 1945 § 8 B.

36 Tabell 6. Utbildningen till officer på aktiv Hat för värnpliktig utan Kalenderår

Jan.

Febr. Mars April

Maj

Juni

l:a 2:a

Juli

Aug.

Sept.

Rekrytskola tonchef sskola

.

'

3 Plutonchefsskola

studentexamen.1 Okt. Nov. Dec. Förberedand e plu-

4 Kadett-

6 Klass 2 S vid

1 1 3:e

skola

1 1

1 1

4:e

försvarets läroverk

Klass 3 S vid

5:e

försvarets läroverk

Klass 4 S vid

6:e

försvarets läroverk

1 1

7:e

vid krigsskolaii

1'

Officerskurs 8

1 Tabellen är ett exempel, avseende en officersaspirant, som genomgår samtliga tre klasser vid försvarets läroverks studentlinje. 2 Förordnande till värnpliktig vicekorpral. 3 Förordnande till värnpliktig korpral. 4 Förordnande till värnpliktig furir. 5 Antagning till officersaspirant. 0 Förordnande till värnpliktig sergeant. 7 Begränsad studentexamen. 8 Antagning till fänrik på aktiv stat.

Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2.

c) trupptjänstgöring under tiden från kadettskolans avslutande till slutet av september tredje utbildningsåret, d) genomgång av erforderligt antal klasser vid försvarets läroverk för avläggande av begränsad studentexamen på för vederbörligt trupp-slåg föreskriven linje, vilken utbildning tager sin början efter avslutandet av nyssnämnd trupptj änstgöring, e) trupptjänstgöring under uppehållet mellan klasserna vid försvarets läroverk, f) trupptjänstgöring, vilken tager sin början efter avläggandet av begränsad studentexamen och pågår till slutet av september det år dylik examen avlagts, samt g) officerskurs vid krigsskolan under tiden från avslutandet av sistnämnda trupptjänstgöring och till slutet av augusti påföljande år (sjunde, eventellt sjätte eller femte utbildningsåret).

37 Tabell

7. Allmänna

Utbildning

Volontärutbildning

Anställningsår

gången av underbefälsutbildningen Jan. Febr. Mars April Maj Juni

av fast anställt

manskap.

Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

0:e

Klass 1 Klass 1 i

Rekrytskola

l:a Korpral-

Korpralsutbildning skola

2:a Furir-

Furirsutbildning 3:e

skola

1 I klass 1 meddelas huvudsakligen allmänbildande undervisning. De volontärer, som vid första anställningen äga ett kunskapsmått i allmänbildande ämnen, som motsvarar minst genomgången klass 3 vid femårig realskola, genomgå en högre linje av klass 1, som tager sikte på att vinna tid för den fortsatta utbildningen till underofficer (officer) — vederbörande skall alltså vid försvarets läroverk kunna vinna direkt inträde i annan klass än lägsta (klass 2). Denna linje anordnas truppslagsvis. — För volontärer, som före anställningens början avlagt realexamen, är klass 1 icke obligatorisk. 2 Befordran till vicekorpral. 3 Befordran till korpral. 4 Befordran till furir.

Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2.

4. Utbildningen till officer på aktiv stat av fast anställd För utbildning till officer på aktiv stat kan ifrågakomma fast anställd, som önskar dylik vidareutbildning och anses därtill lämplig. Första ledet i denna vidareutbildning utgöres av kadettskola (vinterlinje). Vederbörande skall dessförinnan ha genomgått furirsutbildning med huvudbetyget »Med beröm godkänd» samt skall under det kalenderår, då kadettskolan avslutas, uppnå högst 24 års ålder eller — därest vederbörande avlagt realexamen eller genom betyg från läroanstalt, som står under skolöverstyrelsens överinseende, styrker sig äga motsvarande kunskaper — högst 25 års ålder. Fordran på genomgången furirsutbildning innebär i regel, att vederbörande skall ha fullgjort fullständig underbefälsutbildning för fast anställd enligt tabell 7. Enligt 1942 års försvarsbeslut erfordrades därjämte ytterligare 13 månaders trupptjänstgöring efter furirskolans avslutande och före kadettskolans påbörjande. Då emellertid erfarenheten från kadettskolans vinterlinje 1942—1943 visade önskvärdheten

av att kommendering till vidareutbildning kunde ske redan samma år, som furirskolan avslutades,1 medgavs för vinterlinjen 1943—1944. kommendering i andra hand för sådana furirer, som avlagt furirsexamen 1943. Till vinterlinjen 1944—1945 kommenderades fast anställda i första hand bland dem, som avslutat sin furirsutbildning 1944. Genom kungl. brevet den 23 februari 1945 med bestämmelser angående offioersaspirants antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén har föreskrivits, att kommendering till kadettskola i regel skall ske samma år, som vederbörande avslutat sin furirsutbildning. Fast anställd, som ifrågakommer för vidareutbildning, kommenderas sålunda till kadettskola (vinterlinje) i början av oktober, i regel samma år, som han avlagt furirsexamen. Därest han där befinnes lämplig för utbildning till ofi'icer på aktiv stat och på den vid skolan för året upprättade turlistan placerat sig före den siste av dem, vilka samma år kunna ifrågakomma för utbildning vid krigsskolans officerskurs, sker antagning till officersaspirant. Härför kräves givetvis även, att vederbörande uppfyller de för sökande ur alla rekryteringskategorier gemensamma fordringarna på frejd m. m. och kroppsbeskaffenhet. Den fortsatta utbildningen sker därefter på samma sätt, som ovan angivits för till officersaspirant antagen värnpliktig utan studentexamen. Utbildningen till officer på aktiv stat för en fast anställd omfattar således i regel (jfr tabell 8) :2 a) underbefälsutbildning för fast anställt manskap, omfattande volontär-, korprals- och furirsutbildning, b) trupptjänstgöring under tiden från furirskolans avslutande till slutet av september samma kalenderår, c) kadettskola (vinterlinje), d)» trupptjänstgöring under tiden från kadettskolans avslutande och till slutet av september samma kalenderår, e) genomgång av erforderligt antal klasser vid försvarets läroverk för avläggande av begränsad studentexamen på för vederbörligt truppslag föreskriven linje, vilken utbildning tager sin början efter avslutandet av nyssnämnd trupptjänstgöring, f) trupptjänstgöring under uppehållet mellan klasserna vid försvarets läroverk, 1 Härigenom kunde en fast anställd, som vidareutbildades till officer på aktiv stat, avlägga officersexamen ett år tidigare än ursprungligen avsetts. Detta innebär dels en fördel för individen, dels en jämnare och i medeltal lägre ålder för varje årskontingent nyantagna fänrikar. Erfarenheten har även visat, att den militära utbildningsståndpunkten för de fast anställda, vilka kommenderas till kadettskolan samma år, som de avslutat furirskolan, bättre överensstämmer med övriga kadetters än om de kommenderas efter ytterligare ett års trupptjänstgöring. 2 I mera inskränkt bemärkelse kan utbildningen till officer på aktiv stat anses omfatta endast de delar, som äga rum, sedan vederbörande antagits till officersaspirant, d. v. s. d)—h) ovan. Jfr kungl. brevet den 23 februari 1945 § 8 B.

39 1

Tabell 8. Utbildningen till officer på aktiv stat av fast anställd. Kalenderår

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Sept.

Aug.

l:a 2:a

Okt.

Nov.

Dec.

Klass ] Klass 1

1 Rekrytskola

1 4:e

skola

5:e

skola

1 2

skola

3:e

Korpral-

1 3

1 4

a

1 Furir-

1 Kadett-

1 Klass 2 S vid

6:e

försvarets läro1/erk

Klass 3 S vid

7:e

försvarets läroverk

Klass 4 S vid

8:e

försvarets läroverk

1 1

1 9:e

1 I 7

vid krigsskola)i

1 1

Officerskurs s

1 Tabelleii är ett exempel, avseende en officersaspirant, som ge nomgår såväl klass ' samtliga tre klasser vid försvarets läroverks studentlinje, 2 Befordr an till vicekorpral, 3 Befordr an till korpral, 4 Befordr an till furir. 5 Antagni ng till officersaspirant. 8 Förorda ande till sergeant i vederbörligt förband (vederbörlig per sonalkå r). 7 Begräns ad studentexamen, 8 Antagni ng till fänrik på aktiv stat.

som

Anm,.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2.

g) trupptjänstgöring, vilken tager sin början efter avläggandet av begränsad studentexamen och pågår till slutet av september det år denna examen avlagts, samt h) officerskurs vid krigsskolan under tiden från avslutandet av sistnämnda trupptjänstgöring och till slutet av augusti påföljande år. Slutligen må påpekas, att i propositionen nr 210/1942 (sid. 321) förutsatts, att fast anställd furir, som icke genomgått kadettskola men som vid genomgången underofficersskola visat framstående duglighet, undantagsvis kan efter av Kungl. Maj:t beviljad dispens erhålla kommendering till krigsskolan. Häremot fann 1942 års riksdag icke skäl till erinran (riksdagens skrivelse nr 374, sid. 25). Inga dylika ansökningar ha dock hittills förekommit.

5. Sammanfattning Av redogörelsen i avsnitten 2—4 ovan framgår, att utbildningen till officer sker — förutom under trupptjänstgöring — i en serie successiva skolor, nämligen för värnpliktiga utan studentexamen

för värnpliktiga med studentexamen

för fast anställda klass 1

I

rekrytskola

rekryt skola

rekrytskola

l i

förberedande plutonchefsskola

korpralskola

I

furirskola

plutonchefsskola

kadettskola (vinterlinjen)

krigsskolan (officerskurs)

I I

försvarets läroverk (studentlinjen)

krigsskolan (officerskurs)

Skolorna anordnas i vissa fall förbandsvis, i andra fall centralt. Rekrytskolorna äro förbandsvisa, likaså i regel klass 1 samt korpral- och furirskolorna. De förberedande plutonchefsskolorna för samtliga utbildningslinjer vid kavalleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna samt vissa speciella utbildningslinjer vid infanteriet och artilleriet äro centraliserade truppslagsvis (vid infanteriet militärområdesvis). Samtliga plutonchef sskolor utom infanteriets på utbildningslinjerna gevärstjänst samt kulsprute- och granatkastartjänst organiseras likaledes truppslagsvis. Dock äro de centralt anordnade förbererande plutonchefs- och plutonchef sskolorna för olika utbildningslinjer förlagda till olika förband inom vederbörligt truppslag. För varje truppslag finnes däremot endast en kadettskola, innefattande erforderliga utbildningslinjer. Krigsskolan är gemensam för armén. Utbildningen vid varje skola, i flertalet fall med därtill anslutande trupptjänstgöringsperiod (-er), bildar ett praktiskt taget avslutat helt, d. v. s. avser att göra eleven användbar som soldat eller som chef för visst lägre förband.

41 Härigenom kunna eleverna efter varje skola i bestämd befattning infogas i krigsorganisationen, redan innan vederbörande helt slutfört sin utbildning till officer. Samtliga skolor före krigsskolan äro gemensamma för de blivande aktiva officerarna och de andra kategorier elever, som successivt avsluta sin utbildning. Så avgå exempelvis efter plutonchefsskolan de värnpliktiga, som i krigsorganisationen avses för underofficersbefattningar, och efter kadettskolan de, som utbildats till värnpliktiga officerare eller reservofficerare. Genom det successiva urval, som sålunda sker, då större delen av utbildningen för de blivande officerarna på aktiv stat sammanfaller med övriga värnpliktigas och då antagning till officersaspirant kan ske senast vid kadettskolans slut, har effektiva möjligheter skapats att rekrytera officerskåren ur samtliga värnpliktskategorier. Visad duglighet under den militära utbildningen är utslagsgivande vid prövningen av blivande officerare, och en person med lägre skolunderbyggnad har i princip samma möjligheter att hävda sig som en student. Utbildningsorganisationen möjliggör direkt jämförelse mellan officersaspiranter ur samtliga rekryteringskategorier dels vid de truppslagsvisa kadettskolorna, dels — i likhet med vad förut varit fallet — under officerskursen vid krigsskolan. Huvudmomentet i den successiva urvalsprocess, som sker under hela utbildningen till officer, är förlagt till kadettskolorna. Uttagningen till och vid dessa skolor sker enligt följande principer. Kungl. Maj:t bestämmer årligen med hänsyn till föreliggande behov, hur många värnpliktiga som skola uttagas för utbildning till officerare. På förslag av vederbörlig truppförbandschef uttagas dessa av inskrivningsnämnd bland dem, som vid plutonchefsskola kvalificerat sig härför. Av de uttagna kommenderas ungefär hälften till vardera sommar- eller vinterlinjen. Till den senare linjen kommenderas härvid bland annat samtliga värnpliktiga med studentexamen, som dessförinnan antagits till officersaspiranter, samt övriga värnpliktiga, som önska konkurrera om vidareutbildningsmöjligheterna till officer på aktiv stat. Till vinterlinjen kommenderas även de fast anställda, som uppfylla härför fastställda fordringar och efter ansökan befinnas lämpliga härför, till ett antal, som på förslag av chefen för armén årligen fastställes av Kungl. Maj:t i kommandoväg. Vid kadettskolorna utbildas sålunda blivande officerare av alla kategorier: officerare på aktiv stat, reservofficerare och värnpliktiga officerare. Utbildningen är gemensam. På grundval av förvärvade betyg upprättas vid varje skolas (linjes) slut en för samtliga elever gemensam turlista. Med hänsyn till föreliggande rekryteringsbehov och till det antal officersaspiranter, som efter att vid försvarets läroverk ha avlagt begränsad studentexamen äro kvalificerade för vidareutbildning, bestämmer Kungl. Maj:t årligen i kommandoväg för varje förband eller truppslag det antal platser vid krigsskolans officers-

kurs, som avses dels för nämnda officersaspiranter, som gått »den långa vägen», dels för officersaspiranter, som ha tillräcklig allmänbildningskompetens för att kunna vinna inträde vid krigsskolan direkt efter avslutad kadettskola och därpå följande trupptjänstgöring. Bland dem, som godkänts vid kadettskolas vinterlinje och förklarats lämpliga för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat 1 samt önska dylik utbildning, kommenderas till krigsskolan samma år, som kadettskolan avslutats, officersaspiranter med tillräcklig allmänbildningskompetens, till fastställt antal och i den ordning, som turlistan angiver. De värnpliktiga utan dylik kompetens och de fast anställda, som äro lämpliga för och önska vidareutbildning ävensom på turlistan upptagits före den siste av dem, vilka samma år kunna ifrågakomma för utbildning vid krigsskolans officerskurs, få kommendering till studentlinjen vid försvarets läroverk, i den mån platser vid denna linje finnas disponibla. Den av statsmakterna fastställda ramen för läroverket medgiver nämligen endast ett visst elevantal, varför Kungl. Maj:t förbehållit sig att årligen bestämma dels hela antalet platser för nytillträdande elever vid studentlinjen, dels dessa platsers fördelning på de tre försvarsgrenarna. Chefen för armén fördelar de till arméns förfogande ställda platserna, varvid eleverna ifrågakomma i den ordning, som turlistan från kadettskolan angiver. Vid kommendering till kadettskola ha fast anställda i regel minst 36 månaders militär tjänstgöring bakom sig. För studenter och övriga värnpliktiga omfattar utbildningen före denna skola 16 1 / 2 , respektive 18 månader. Till krigsskolans officerskurs sker kommendering tidigast efter 28 1/2 månaders tjänstgöring.2 Den sammanlagda tiden för utbildning till officer och de ungefärliga åldrar, 1 Såväl vid kadettskola som under därpå följande trupptjänstgöring. Vid kadettskola fordras härvid huvudbetyget minst G o d k ä n d (intet betyg under 5) samt minst betyget 8 i Uppförande och Lämplighet ävensom ett medelbetyg av minst 7.00. I detta sammanhang må påpekas, att militär betygssättning sker med sifferbetyg, vilka ha nedanstående innebörd (go nr 3758/1943 och ao nr 581/1943):

0—4-

5—7

8—9

dåligt

godtagbart

gott

fullgott

För lämplighet

icke lämplig

lämplig

mycket lämplig

synnerligen lämplig

För kunskaper och färdigheter i ämnen och övningsgrenar

icke godkänd

godkänd

med beröm godkänd

berömlig

2 Före 1942 års försvarsbeslut erhölls sådan kommendering redan efter 16 månader. En väsentlig del av utbildningen till officer är således överflyttad från krigsskolan till kadettskolorna. Dessa kunna anses bildade genom att från den tidigare tvååriga officerskursen vid krigsskolan den yngre årskursen utbrutits och sammanslagits med dels de förutvarande reservofficerskurserna vid denna skola, dels den genom försvarsbeslutet nyinrättade utbildningen av värnpliktiga officerare.

43 Tabell 9. För utbildning till officer erforderlig tid m. TO.

Rekryteringskategori

Värnpliktig, icke fast anställd, som avlagt studentexamen före utbildningens början Värnpliktig, icke fast anställd, som i c k e avlagt studentexamen före utbildningens början vid genomgång av försvarets läroverks klasser (klass) 2 S—* S 3 S—4 S 4S Fast anställd, som vid försvarets läroverk genomgår klasserna (klassen) 2 S—4 S 3 S—4 S 4S

Sannolik Utbildningens ålder vid längd utbildningens början månader år

Sannolik ålder vid antagning till fänrik

19-211

39 1 /*

22-24

21 1

77 65 53

27 26 25

17-203

95 83 71

24-27 23-26 22—25

1 Utbildningen kan tidigast påbörjas det år, då 18 års ålder uppnås (värnpliktslagen, SF nr 967/1941, § 15 och inskrivningsförordningen, SF nr 969/1941, §§ 28 och 29). 2 Om inryckningen sker den 1 april 41 månader. 3 För fast anställning som volontär fordras bland annat att vara i åldern 17—25 år.

då antagning till fänrik på aktiv stat sker för officersaspiranter från de tre olika rekryterings vägarna, framgå av tabell 9. Medelåldern för dem, som 1943—1945 antagits till fänrikar på aktiv stat, har varit 24 år.

Kap. 5. Den aktiva officerskårens rekrytering Frågan om officerskårens rekrytering står i vissa avseenden i nära samband med utbildningsproblemen. Kommittén har därför företagit en undersökning av rekryteringen med särskild hänsyn till de olika socialgruppernas andel i denna under senare år. 1. Tidigare förhållanden Det är otvivelaktigt en i vida kretsar spridd uppfattning, att den svenska officerskårens rekrytering till helt nyligen så gott som uteslutande skett ur samhällets »översta» skikt och att den trots de åtgärder, som på senare tid

vidtagits, fortfarande är alltför exklusiv. Vad beträffar rekryteringen un k r äldre tider, kan denna uppfattning i stort sett sägas motsvara verkligheten, men man torde dock i regel ha förbisett, att officerskåren även då haft ett starkt inslag av män med ursprung från folkets breda lager. Detta framgår bland annat av en undersökning angående officersrekryteringen ur adeln, s)m utförts av hovkamrer K. Löfström.1 Gustaf I I Adolf tillförsäkrade visserligen frälseståndet rätt till statens ämbeten, nen detta privilegium tillämpades i Sverige aldrig i samma rigorösa form som i många andra länder och kom i praktiken mest att gälla högre befattningar. En duglig soldat vann, även om han var av ofrälse börd, avancemang till och inom officersgraderna, och när han nått en position, som ansågs kräva adelskap, ordnades hans sociala ställning på ett enkelt sätt — han adlades. Under 1600-talet voro de ofrälse officerarna ganska talrika, men i allmänhet stannade de i de lägre graderna. Beträffande nästa stora krigsepok under början av 1700-talet kan man med ledning av stickprovundersökningar uppskatta det ofrälse inslaget i den dåtida svenska officerskåren till i medeltal 40 å 50 procent. I den frejdade drabantkåren utgjorde de ofrälse t. o. m. omkring 55 procent. 1816 voro av arméns cirka 1 800 officerare icke mindre än 700 ofrälse', alltså 39 procent mot 61 procent adliga. I mitten av 1890-talet voro siffrorna omkastade: 60 procent ofrälse mot 40 procent adliga — en naturlig följd av att det adliga tjänsteprivilegiet formellt upphävts genom 1809 års regeringsform.

Härtill må tilläggas, att antalet adliga officerare på aktiv stat 1936 och 19452 utgjorde 282 av det totala antalet 1 621, respektive 294 av 2 842, d. v. s. »adelsprocenten» var 17.4 respektive 10.3 procent. Av den årliga officersrekryteringen till armén bidrager adeln numera med i medeltal knappa 5 procent. Med hänsyn till att den svenska adeln redan under förra seklet förlorade sin sociala särställning och dess uppgående i samhället i övrigt därefter blivit ett faktum, äro emellertid de anförda uppgifterna av underordnad betydelse för bedömningen av det nuvarande läget. Härför fordras andra uppgifter, som i det följande skola framläggas. Det bör emellertid observeras, att utvecklingen fram mot en ur alla samhällslager rekryterad officerskår började på ett tidigt stadium. En utförligare framställning av denna utveckling finner man i 1939 års rekryteringssakkunnigas betänkande (stat. off. utr. 1939: 43, speciellt sid. 10—37). Här torde därför en kortfattad översikt vara tillfyllest. Sedan i riksdagen vid flera tillfällen reformer ifråga om officersrekryteringen påyrkats, beslöt 1914 års senare riksdag att inrätta studiestipendier för underofficerare och furirer bland annat i syfte att för dem underlätta avläggandet av studentexamen. 1917 års riksdag bestämde stipendiernas antal till 12, vart och ett om 800 kronor. Antalet fördubblades påföljande år. 1

Undersökningen publicerad i Officersförbundsbladet nr 11/1944. Uppgifterna för 1936 hämtade ur en undersökning av amanuensen W. Romberg »Sociala och ekonomiska data rörande svenska officerare», publicerad i Ny militär tidskrift nr 14—15/1939. Uppgifterna för år 1945 grunda sig på Svenska försvarsväsendets rulla för samma år. Endast officerare, tillhörande de i Sveriges ridderskap och adels kalender 1945 upptagna ätterna, äro medtagna. 2

45 Med anledning av såväl enskilda som partimotioner från socialdemokratiskt och liberalt håll vid 1914 års senare riksdag skedde förnyad »utredning angående de omständigheter, under vilka personal i underbefäls ställning vid yngre år skulle kunna vinna befordran till officer» genom den s. k. Bouvengska kommittén, som avgav sitt betänkande i januari 1920. I försvarspropositionen 1924 upptogs rekryteringsfrågan på grundval av den skedda utredningen. Visserligen kunde icke mer än en mening råda därom, att principiellt sett möjlighet borde finnas för underbefäl och underofficerare att vinna inträde på officersbanan, men Kungl. Maj:t ansåg, att då eftergift på gällande fordringar icke vore tillrådlig och de med inrättandet av ett militärgymnasium förenade kostnaderna voro för stora, utvägen med studiestipendier alltjämt var den enda, som stod till buds. Riksdagen begärde emellertid förnyad allsidig utredning om underbefäls och underofficerares vidarebefordran. På grundval av 1924 års underofficerssakkunnigas betänkande framlades i försvarspropositionen 1925 förslag om öppnande av den s. k. långa vägen till officersbefordran, vilket förslag antogs av riksdagen och fr. o. m. 1927 omsattes i praktiken. I samband härmed övergavs metoden med studiestipendier, som endast i ett mycket begränsat antal fall lett till åsyftat resultat. Rätt att vinna inträde vid krigsskolan för vidare utbildning till officer medgavs de underbefäl, som på särskild linje inom arméns underofficersskola genomgått underofficersutbildning med huvudbetyget Med beröm godkänd och avlagt begränsad studentexamen och vilka icke överskridit 25 års ålder. Varken i 1930 års försvarskommissions betänkande eller i den på grundval därav utarbetade försvarspropositionen till 1936 års riksdag föreslogs någon principiell ändring beträffande officersrekryteringen. Motionärer inom riksdagens båda kamrar påyrkade emellertid en undersökning angående möjligheterna att mera allsidigt rekrytera officerskåren, bland annat genom en på realexamen baserad utbildningslinje. Härigenom skulle begåvade och för officersyrket intresserade unga män ur alla samhällslager — alltså även från bonde- och arbetar skikten, där studentexamen vore mindre vanlig — kunna erhålla befordran till officer så tidigt, att de sedermera kunde tävla även om de högsta graderna inom officersyrket. Riksdagen hemställde hos Kungl. Maj:t om den angivna undersökningen. Sedan dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören I. Österström verkställt en förberedande utredning i ämnet och försvarsgrenscheferna beretts tillfälle däröver avgiva yttrande, fick 1939 års rekryteringssakkunniga i uppdrag att bland annat undersöka, på vad sätt rekryteringsgrunden för officersyrket skulle kunna göras så bred, att för yrket lämpliga begåvningar i största möjliga utsträckning kunde tillvaratagas. I sitt den 21 december 1939 avgivna betänkande föreslogo de sakkunniga, att studentexamen eller begränsad studentexamen alltjämt skulle vara kompetensvillkor för kommendering till krigsskolans officerskurs och att officersrekryteringen från studenter och från fast anställt manskap skulle i

stort sett ske som tidigare. Vissa ålders- och betygsspärrar för underbefäls vidareutbildning till officer skulle dock borttagas. Härjämte föreslogs rekryteringen ske bland ynglingar med realexamen, vilka dock skulle taga fast anställning och genomgå i stort sett samma utbildning som övriga till förvärvande av officerskompetens syftande fast anställda, ehuru med studietiden vid underofficersskolan begränsad till 2 i stället för 3 år. De sakkunnigas förslag föranledde icke någon omedelbar åtgärd från statsmakternas sida. På grundval av 1941 års försvarsutredning och 1942 års försvarsberedning fastställdes emellertid av riksdagen sistnämnda år de nuvarande rekryteringsgrunderna, vilka på sätt, som tidigare skildrats, möjliggöra officerskårens rekrytering ur samtliga värnpliktskategorier: värnpliktiga med studentexamen, värnpliktiga utan studentexamen och fast anställda. Det må erinras om att riksdagen i sin skrivelse till Konungen (nr 374 den 26 juni 1942) med anmälan om 1942 års försvarsbeslut uttalade, att det antagna »förslaget beträffande rekryteringen av officerare bland fast anställda och värnpliktiga synes tillgodose de önskemål därutinnan, som sedan lång tid förelegat och som gått ut på att tillskapa en bredare bas för rekryteringen med möjlighet till en fullt rättvis prövning av samtliga officersaspiranter». För officersrekryteringen var det av stor betydelse, att statsmakterna 1942 beslöto anordna särskild kostnadsfri undervisning fram till begränsad studentexamen för blivande officerare även ur kategorien värnpliktiga utan studentexamen. Motivet för denna avsevärda utvidgning av rekryteringsbasen var trefaldigt. Genom att tillföras element från de samhällsskikt, ur vilka huvudparten av den svenska värnpliktsarmén kommer, skulle officerskåren bli bättre skickad att ta hand om och leda de värnpliktiga, och vidare skulle bättre betingelser skapas för förståelse inom de breda lagren för folkförsvarets idé. Genom en på bredden lagd rekrytering skulle slutligen förutsättningarna ökas för att placera de för officerskallet mest lämpade inom krigsmaktens aktiva officerskårer. 2. Rekryteringen under de senaste åren Att den breddning av rekryteringsunderlaget, som skett genom 1942 års försvarsbeslut, ger möjligheter såväl att skapa ökat förtroende mellan folk och försvar som att höja officerskårens kvalitet, är otvivelaktigt. Det är dock ännu alltför tidigt att försöka bedöma, i vad mån dessa möjligheter kunnat utnyttjas. Däremot är det redan nu möjligt att konstatera, att utvecklingen mot en ur alla samhällslager rekryterad officerskår påskyndats. Hittills ha enligt 1942 års försvarsbeslut utbildats vid kadettskolorna fyra kurser på vinterlinjen (1942/43—1945/46) och vid krigsskolan två officerskurser (1943— 1944, 1944—1945), varjämte vid sistnämnda skola utbildningen av kursen 1945—1946 pågår. Vid försvarets läroverks studentlinje, där verksamheten

började hösten 1943, avslutas den första fullständiga (treåriga) kursen våren 1946. När i det följande rekryteringen under de senaste åren tages upp till behandling, komma förhållandena under den tid, då 1942 års försvarsbeslut tillämpats, att särskilt beaktas. Då emellertid denna tid varit relativt kort, måste givetvis förhållandena under densamma bedömas med försiktighet. Sista skedet i utbildningen till officer utgöres av officerskursen vid krigsskolan. Med ledning av de uppgifter, som kadetterna där lämna om respektive fäders yrken, ha vid flera tillfällen under det senaste årtiondet sammanställningar och statistiska bearbetningar skett för att belysa officersrekryteringen. I Österströms-utredningen, i chefens för armén yttrande över denna, i en artikelserie i Ny militär tidskrift 1939-1940 (nr 14-15 och 19-20/1939 och 1-2/1940) av amanuensen Wilhelm Romberg1 samt i 1939 års rekryteringssakkunnigas betänkande (stat. off. utr. 1939: 43, särskilt sid. 119—129) finnas uppgifter från 1900 till och med 1939. I detta sammanhang skola emellertid förhållandena åren 1938—1946 granskas. Detta kommer att ske i anslutning till ett referat av en statistisk undersökning med titeln »Från vilka folklager rekryteras arméns officerare», vilken utförts av förste aktuarien i Stockholms stads statistiska kontor N. Bergström.2 Denna undersökning, som omfattade åren 1938—1944 samt för jämförelse även åren 1925—1927, har av kommittén kompletterats med uppgifter för officerskurserna 1944— 1945 och 1945—1946. Fäderna till kadetterna vid officerskurserna 1925—1927 och 1938—1946 ha representerat socialgrupper3 på sätt, som framgår av tabell 10. Sammanställningen visar en praktiskt taget oavbruten nedgång av procentsatsen för socialgrupp I och ökning för socialgrupp I I samt en tydlig, ehuru något ojämn, relativ uppgång för socialgrupp I I I . Sammanfattning: För omkring 20 år sedan rekryterades officerskåren huvudsakligen från de övre samhällsskikten — ungefär tre fjärdedelar av kadetterna kommo från de befolkningsgrupper, som bruka hänföras till socialgrupp I. Numera sker däremot officersrekryteringen med omkring hälften från socialgrupp I och med sammanlagt hälften från socialgrupperna II och III, vilka grupper omfatta de till medelklassen respektive arbetarklassen hänförliga befolkningsskikten.

Om man av tabellen söker utläsa, vilket inflytande som 1942 års försvarsbeslut haft på förskjutningen av rekryteringsunderlaget, torde följande kunna konstateras. Försvarsbeslutet har medfört, att rekryteringsanslutningen från socialgrupp I I I ökat i ett något påskyndat tempo. En motsvarande tempoförändring beträffande socialgruppen II:s ökade och socialgruppen I:s minskade andel i rekryteringen ägde rum närmast efter försvarsbeslutet men upp1

»Sociala och ekonomiska data rörande svenska officerare». Undersökningarna avse arméns hela aktiva officerskår den 31 december 1936. 2 Undersökningen publicerad i Officersförbundsbladet nr 11/1944>. 3 I fråga om indelningen i socialgrupper hänvisas till förste aktuarie Bergströms undersökning.

48 Tabell 10. Sammanställning av fördelningen på socialgrupper av fäderna till kaäetter vid krigsskolan i nedan angivna årskurser. A b s o l u t a Officerskurs

1925-26 1926—27 1938-40 1939-41 1940—42 1941-43 1943—44 1944—45 1945-46 Medelprocent: 1925—27 1939—43 1943—46

t a l

Socialgrupp

Procentuell fördelning Socialgrupp

Summa

I

II

III

56 60 84 123 136 131 83 67 60

18 22 36 62 86 79 70 60 39

3 1 9 8 18 18 10 12 13

77 83 129 193 240 228 163 139 112

I

II

III

72.7 72.3 65.1 63.7 56.7 57.5 50.9 48.2 53.6

23.4 26.6 27.9 32.2 35.8 34.6 42.9 43.2 34.8

39 12 7.0 41 7.5 7.9 6.2 8.6 11.6

72.5 59.3 50.9

25.0 34.2 40.3

2.5 6.5 8.8

hörde redan efter något år. Med pågående officerskurs har t. o. m. ett avbrott skett i förskjutningen av rekryteringsunderlaget från socialgrupp I till socialgrupp II. Detta torde kunna betecknas som en efterkrigsföreteelse. Erfarenheter från tiden efter förra världskriget visa nämligen, att då framtidsutsikterna inom försvaret te sig ovissa, ökas den procentuella andel, som socialgruppen I har i rekryteringen. För att man klarare skall kunna bedöma, i vad mån 1942 års försvarsbeslut föranlett förändringar i officersrekryteringen, krävas emellertid även uppgifter om eleverna vid försvarets läroverks studentlinje samt om den tidigare rekryteringen via den »långa vägen». Härom mera i det följande. Vad beträffar krigsskolans officerskurser, har kommittén ansett det vara av betydelse att även undersöka eventuella förskjutningar av rekryteringen med hänsyn till näringsgrenar och yrkeskategorier. Resultaten av denna undersökning framgå av tabellerna 11 och 12. Som av tabell 11 framgår, sker rekryteringen från olika näringsgrenar f. n. så, att fäderna till dem, som bli officerare, till drygt 50 procent varit verksamma inom näringslivet och de fria yrkena samt i övrigt i ungefär lika proportioner inom försvaret och annan allmän tjänst. Från åren 1925—1927 till åren 1943—1946 har rekryteringen från näringslivet med undantag för jordbruket relativt sett ökat något. Jordbruket bidrager endast med en knapp tiondel, varvid är att märka, att socialgrupp I I I saknas. Anslutningen från militärfamiljernas sida vittnar om traditionens betydelse vid yrkesvalet.

49 Tabell 11. Näringsgrenar och socialgrupper.

Näringsgrenar och socialgrupper

Procentuell fördelning i medeltal 25/27

39/43

43/46

9.4 5.6 3.8

7.7 1.6 6.1

8.0 1.4 6.6

Skogsbruk, industri, hantverk, handel och samfärdsel I II III

32.5 15.0 16.3 1.2

41.0 22.3 15.8 2.9

38.8 18.9 15.9 4.0

Allmän tjänst 1 I II III

22.5 18.1 3.1 1.3

23.3 13.0 7.3

21.5 10.6 7.2 3.7

Militärer I II III

28.7 27.6 1.2

26.7 16.6 . 9.9 0.3

Fria yrken 2 och övrigt I II III

6.9 6.3 0.6

22.1 16.9 4.7 0.6 5.9 5.5 0.3 0.1 100 59.3 34.2 6.5

100 50.9 40.3 8.8

I II III

I allt I II III 1 2

100 72.5 25.0 2.5

5.0 3.6 0.7 0.8

Frånsett militärer samt läkare, tandläkare och dylika i allmän tjänst. Inberäknat läkare, tandläkare och dylika.

Tabellen 12 visar bland annat att de i enskild tjänst anställda yrkesutövarna från åren, 1925—1927 till åren 1943—1946 ökat sin andel i rekryteringen till ungefär det dubbla, medan övriga yrkeskategorier i flertalet fall minskat.

Enbart på grund av uppgifterna rörande den miljö, varur kadetterna vid krigsskolans officerskurs komma, är det — som redan framhållits — ännu icke möjligt att utläsa, vad 1942 års försvarsbeslut betytt för utvecklingen mot en ur alla samhällslager rekryterad officerskår. Ett tydligare intryck härav erhålles vid en granskning av rekryteringen ur den grupp, som icke före den militära tjänstgöringens början avlagt studentexamen. Sedan för fast anställda den »långa vägen» öppnats genom 1925 års försvarsbeslut, har den lämnat mycket goda resultat. Under åren 1929—1944 ha sammanlagt 325 elever vid arméns underofficersskola (AUS) avlagt be4 - 460105

50 Tabell 12. Yrkeskategorier

Socialgrupp

I II in i

n

ni i

n Hl I II

m i

II i

II

i

II

m

och

socialgrupper. Procentuell fördelning i medeltal

Yrkeskategorier

25/27

39/43

43/4S

Allmän tjänst1 Ämbets- och tjänstemän av högre grad Tjänstemän Lägre befattningshavare

15.0 11.9 1.8 1.3

16.1 9.1 4.2 2.8

15.7 7.3 4.7 3.7

Enskild tjänst Högre förvaltningspersonal Kontors- och teknisk personal Förmän, arbetare o. d

13.8 9.4 3.1 1.3

27.3 16.3 8.1 2.9

Militärer Officerare Underofficerare Underbefäl och manskap

28.7 27.5 1.2

22.1 16.9 4.7 0.5

25.2 11.3 9.8 4.1 26.7 16.5 9.9 0.3

Hälso- och sjukvård Läkare, tandläkare, apotekare o. d Överskötare och föreståndare Sjukvårdare

3.8 3.8

4.0 3.6 0.3 0.1

2.3 1.9

Religionsvård och undervisning Präster, bibliotekarier, professorer, läroverkslärare m. fl Folkskollärare m. fl

6.2 1.3

4.0 2.8

3.4 2.5

Självständiga näringsidkare Godsägare, grosshandlare, direktörer o. d Jordbrukare, hantverkare, handlande och andra näringsidkare

28.1 11.2

21.3 7.5

21.7 9.0

16.9 3.1 2.5 0.6

13.8 2.4 1.9 0.3 0.2

12.7 Vissa fria yrken och övrigt Advokater, journalister, konstnärer m. fl Modellörer, musiker m. fl Betjänter m. fl

100 72.5 25.0 2.5

100 59.3 34.2 6.5

100 50.9 40.3

I allt I II III 1

2.5 1.5 0.7 0.3

Frånsett militärer, allmän hälso- och sjukvård samt religionsvård och undervisning.

gränsad studentexamen. 1:97 (60.6 %) av dessa samt 73 förutvarande elever vid underofficersskolan, som icke avlagt begränsad studentexamen, ha blivit officerare på aktiv stat vid armén.1 1 Av de förstnämnda 197 ha 153 genomgått ordinarie och 31 extra officerskurs vid krigsskolan samt 13 reservofficerskurs. Av de sistnämnda 73, som genomgått extra officerskurs vid krigsskolan, hade flertalet vid arméns underofficersskola avlagt realexamen. En hade avlagt studentexamen före sin kommendering till underofficersskolan.

51 Tabell 13. Fördelning på kurser och placeringar för de fast anställda, som 1927—1945 genomgått ordinarie officerskurs vid krigsskolan. E l e v e r 1 därav fast anställda Ordinarie officerskurs

som vid AUS avlagt som stitotalt begrän- real- och pendievägen sad (eller) un- avlagt student- derofficers- studentexamen examen examen

S:a

1927—29 1929—31 1930-32 1931—33 1932—34 1933—35 1934—36 1935—37 1936—38 1937—39 1938—40

84 56 48 44 40 52 58 73 108 120 128

3 1 2 l2 62 2S 7 4 9 13

— — — — — — — — — —

— — — — — — —

1 3 3 3 1 6 2 7 4 9 13

1939—41

—

—

1940-42

1941—43

1943-44

1944—45

26 Summa 1757

1 2 3

— 2 1

Placeringar

—

7 3, 18, 37 31 resp. 5, 24 2, 4 resp. 26 13 2, 9, 13, 41, 45, 49 1, 14 8, 10, 14, 17, 22, 28, 38 13, 16, 32, 56 3, 6, 16, 23, 29, 31, 56, 90, 98 3, 5, 6, 10, 13, 14, 19, 30, 34, 39, 43, 44, 92 3, 4, 5, 7, 8, 26, 28, 30, 38, 50, 52, 54, 67, 73, 94, 133 6, 7, 8, 18, 19, 20, 23, 26, 49, 55, 61, 68, 72, 92, 102, 106, 110, 135, 161, 170, 196, 199, 212, 235 resp. 1, 13, 14, 29, 39, 40, 51, 59, 77, 85, 86, 117, 147, 198 5, 6, 7, 8, 15, 37, 61, 63, 67, 75, 79, 104, 134, 161 resp. 3, 21 4, 5, 9, 11, 12, 14, 17, 18, 19, 24, 30, 32, 33, 34, 37, 40, 44, 48, 51, 60, 82, 97, 104, 122, 124 1, 5, 8, 10, 11, 14, 20, 21, 23, 24, 27, 28, 29, 30, 32, 34, 37, 38, 40, 49, 58, 60, 73, 76, 82, 85

173 Elever, som ge nomfört utbildningen. Dessut om en e ntledigad från vardera av kurse ma 1932—34 och 1933—35, Dessut om en, ijom avgått 1935 för att ägna si g åt an lan verksamhet.

De fast anställda, som 1927—1945 genomgått ordinarie officerskurs vid krigsskolan, ha fördelat sig på olika kurser och ha vid officersexamen placerat sig på turlistorna så, som framgår av tabell 13. Av tabell 13 framgår även, att dessa elever i allmänhet förmått väl hävda sig under krigsskoleutbildningen. Sålunda ha 37 vunnit placering bland de 10

52 Tabell lJf. Sammanställning

av fördelningen på socialgrupper av fäderna till kadetter vid

krigsskolan, vilka som fast anställda gått den »långa vägen».

Absoluta tal

Procentuell fördelning2

Procentuell fördelning för hela officerskursen (tabell 10)

Socialgrupp

Socialgrupp

Kurs(er) Socialgrupp

1927/29-1937/39 . 1938-40 1939—41 1940-42 1941—43 1943-44 1944—45 1945—46

I

II

III

11 4 4 7 2 6 4 3

19 6 9 24 10 17 20 11

9 3 3 7 4 2 2 6

Summa

39 13 16 38 16 25 26 20

I

II

III

I

II

III

28.2 30.8 25.0 18.4 12.5 24.0 15.4 15.0

48.7 46.1 56.2 63.2 62.5 68.0 76.9 55.0

23.1 23.1 18.8 18.4 25.0 8.02 7.72 30.0

72.5 1 65.1 63.7 56.7 57.5 50.9 48.2 53.6

25.0 1 27.9 32.2 35.8 34.6 42.9 43.2 34.8

2.5 1 7.0 4.1 7.5 7.9 6.2 8.6 11.6

28.2 18.6 18.1

48.7 60.7 66.6

23.1 20.7 15.8

72.5 1 59.3 50.9

25.0 1 34.2 40.3

2.5 1 6.5 8.8

Medelprocent: 1925—39 1939—43 194.3-4.fi 1

Medeltal 1925—1927. Observera att procenttalen grunda sig på ofta små absoluta tal. Särskilt nedgången i rekryteringen från socialgrupp I I I kurserna 194$—194 l och 1944—1945 måste ses mot bakgrund härav. 2

bästa, 142 ha vunnit placering i den »bättre halvan» och endast 31 i den »sämre halvan». Tre av eleverna ha utgått som nr 1, två som nr 2 och fem som nr 3. Vägens framkomlighet även för dem, som ej haft realexamen före inträdet i militär tjänst, framgår därav, att nära 2 / 3 av eleverna icke haft sådan förutbildning. Det kan f. ö. nämnas, att dessa senares placeringar vid officersexamen väl tåla en jämförelse med realexamenselevernas. Det torde vara allmänt erkänt, att de officerare, som gått den »långa vägen» i regel äro goda truppofficerare. Hur det ställer sig med deras möjligheter till avancemang till högre militära befattningar, saknar man ännu erfarenhet av. Två av dem äro dock f. n. kaptener vid generalstabskåren och ytterligare ett tiotal ha hittills genomgått militär högskola eller undergå nu utbildning vid dylik skola. De fast anställda, som gått den »långa vägen», kunna med ledning av uppgifter om fädernas yrken anses leda sitt ursprung ur de socialgrupper, som framgå av tabell 14. Av tabell 14 framgår, att vid den rekrytering, som skett genom fast anställda, socialgrupperna I I och I I I tillsammans svarat för i genomsnitt 4 / 5 ,

53 Tabell 15. Elevmaterialets ur armén jördelrung på rekryteringskategorierna utan studentexamen och fast anställda vid försvarets läroverk 19U—1W5 och 1946—1946. Elever 1944—45

Klass

2 Sn

2 Ss

3 Sn

3 Ss

4 Sn

4 Ss

2—4 Sn

2—4 Ss

Totalt

1 Värnvid läsårets början pliktiga utan studentexamen (vpl) från lägre eller fast direkt summa anställda intagna klass flyttade (f. a.)

värnpliktiga

Elever 1945 —46

som vid läsårets slut godkänts för flyttning till högre klass eller avlagt begränsad studentexamen av de av de från direkt lägre intagna klass flyttade

vid läsårets början

direkt intagna

från lägre klass flyttade

summa

summa

vpl f. a.

5 13

—

5 13

4 11

—

4 11

1 11

—

1 11

summa

—

—

—

vpl f. a.

-

1 8

—

1 8

summa

—

—

—

vpl f. a.

2 25

3 14

5 39

2 23

2 11

4 34

5 13

4 13

9 26

summa

vpl f. a.

1 7

1 14

2 21

1 7

1 11

2 18

summa

vpl f. a.

12 13

13 13

12 11

13 11 2

5 39

7 39

summa

vpl f. a.

—

11 1

2 20

2 22

summa

—

—

vpl f. a.

8 38

15 27

23 65

7 34

14 22

21 56

8 24

9 52

17 76

summa

vpl f. a.

1 17

1 25

2 42

1 15

1 21

2 36

1 20

2 28

3 48

summa

vpl f. a.

9 55

16 52

25 107

8 49

15 43

23 92

9 44

11 80

20 104

summa

—

Saintliga dire kt intagna i klass 3 Ss 1943. 2 Dä rjämte en elev, som vid arméns underofficersskola underkänts feiregående år.

54 men socialgruppen III ensam för endast 1 / 5 a 1 / 6 . Dock kommer av de fast anställda vid officerskursen 1945—1946 var tredje ur soeial^upp III. Vid arméns underofficersskola avlades begränsad studentexamen sieta gången våren 1944. Då 1942 års försvarsbeslut vidgat möjligheterna att erhålla kostnadsfri undervisning fram till studentkompetens att gälla icke blott fast anställda utan även värnpliktiga utan studentexamen, organiserades försvarets läroverk för att meddela denna undervisning åt de båda ifrågakommande kategorierna gemensamt. På hösten 1943 intogos de första eleverna vid läroverkets S-linje: 37 i klass 2, 38 i klass 3 och 4 i klass 4. Tre av sistnämnda elever, som samtliga tillhörde kategorien värnpliktiga utan studentexamen,1 avlade 1944 begränsad studentexamen efter endast ett års studier vid läroverket. Läsåren 1944—1945 och 1945—1946 utgjordes, respektive utgöras eleverna av dylika värnpliktiga och av fast anställda till den omfattning, som tabell 15 angiver. Läsåret 1944—1945 utgjorde de värnpliktiga 18.9 procent och de fast anställda 81.1 procent av det totala elevantalet. För läsåret 1945—1946 äro motsvarande siffror 13.2 och 86.8 procent. Proportionen mellan elevkategorierna var således närmast föregående läsår 1: 4 och är innevarande läsår 1:6. Den ungefärliga proportionen i de olika klasserna framgår av följande översikt. Läsåret

19J/.4—4-5

2 Ss

.enbart fast anställda

3Sn 3Ss

1:8 1:10.5

} ••* 1

Läsåret

%?

1945—46

}

3 S 1• 9

J

i

3Sl:5

e n b a r t fast anställda J

*bn

1:1

x . KJ.O

4 Ss

enbart fast anställda

} •»« l£

}

2—4Sn 2—4Ss

1:3 1:20

12—4S 1:4

Jijg

12—4S 1:6

Q , ~

Under förutsättning att till läroverket årligen komma 45—50 officersaspiranter 2 och att av dessa i medeltal 45 fullfölja sin utbildning och avlägga begränsad studentexamen, kan man således beräkna, att genomsnittligt per år 7 å 8 värnpliktiga och 37 a 38 fast anställda lämna läroverket med kompetens för kommendermg till officerskurs vid krigsskolan. Beträffande elevernas sociala ursprung har en undersökning visat följande 1 Vid officersexamen hösten 1945, som avlades av sammanlagt 139 krigsskoleelever, placerade sig dessa tre värnpliktiga såsom nr 74, 93 och 106. 2 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942: 1 sid. 48) räknade ungefärligt med omkring 45 per år. För nytillkommande elever 1944 och 1945 anvisades 64, respektive 54 platser.

55 Tabell

16. Jämförande

sammanställning

beträffande

i den nuvarande

Hela officerskursen vid krigsskolan . . De ur kategorien värnpliktiga med studentexamen rekryterade vid officerskursen1 De ur kategorien värnpliktiga utan studentexamen rekryterade vid officerskursen2 De ur kategorien fast anställda rekryterade vid officerskursen3 Hela studentlinjen vid försvarets läroverk De värnpliktiga eleverna vid studentlinjen4 De fast anställda eleverna vid studentlinjen5

socialgruppernas

procentuella

andelar

officersrekryteringen. 1944r—45

1945—46

Medeltal 1944—46

Socialgrupp

Socialgrupp

Socialgrupp

II

III

II

III

39.0 10.1

16.7 22.2

66.7 II

III

66.0 18.8

62.6 27.2

49.0 31.0

65.3 26.4

1944—1945 110, 1945—1946 83 stycken. 3, respektive 9 stycken. De relativa värdena grunda sig sålunda på mycket små absoluta tal. 26, respektive 20 stycken. 4 25, respektive 20 stycken. 5 107, respektive 124 stycken. 2 3

procentuella fördelning på de olika socialgrupperna (medeltal för läsåren 1944—1945 och 1945—1946): I II III fast anställda elever värnpliktiga elever samtliga elever

8.3 20.0 10.2

65.3 49.0 62.6

26.4 31.0 27.2

Även om endast förhållandena under två läsår kunnat granskas och alltså här angivna relativa värden i vissa fall grunda sig på små absoluta tal, 1 är det emellertid uppenbart, att 1942 års försvarsbeslut genom att öppna rekryteringsvägen över försvarets läroverk för värnpliktiga utan studentexamen skapat e f f e k t i v a möjligheter för en vidgad officersrekrytering. Detta framgår även av tabell 16. 1

Av eleverna vid studentlinjen ha följande antal kommit ur de olika socialgrupperna: 1944—1945 1945—1946 I II IH I II III fast anställda 10 69 28 9 82 33 värnpliktiga 5 12 8 4 10 6 totalt 15 81 36 13 92 39

56 3. Synpunkter på nuläget Av de i det föregående anförda uppgifterna framgår, att en utveckling mot en ur h e l a folket rekryterad officerskår blivit alltmera påtaglig under de senaste två decennierna och att denna utveckling som en följd av försvarsbeslutet 1942 fortsätter i ett något påskyndat tempo. Förskjutningen av rekryteringsunderlaget från och med år 1943 har dock hittills knappast haft varken väntad omfattning eller väntad karaktär. Detta gäller särskilt i fråga om arbetarklassens delaktighet i rekryteringen. Det är anmärkningsvärt att även den rekrytering, som äger rum via försvarets läroverk, till icke mer än en dryg fjärdedel sker ur socialgrupp III. Då av hela den årliga officersrekryteringen i medeltal omkring 30 procent kan anses ske genom officersaspiranter, som genomgått försvarets läroverk, följer att socialgruppen III f. n. endast svarar för drygt Vio av den totala rekryteringen.1 Arbetarklassens ringa andel i officersrekryteringen även efter 1942 års försvarsbeslut har givit anledning till önskemål, att rekryteringsfrågan på nytt måtte upptagas till prövning. Dessa önskemål ha bland annat framförts vid 1945 års riksdag genom motioner av kommunistiska ledamöter,2 i pressen samt i vissa mötesresolutioner. I de nämnda motionerna, vilkas obestridliga försvarsvilja utvisar en lika markant som glädjande omsvängning i de mest radikala arbetargruppernas inställning till försvaret och dess problem, säges sålunda:3 »Icke m i n d r e viktigt än en god organisation är för e t t effektivt försvar en tillräcklig och skicklig befälskader. I syfte a t t erhålla en sådan och k u n n a p r a k t i s k t förverkliga den r e d a n accepterade tanken a t t göra hela den årliga värnpliktskontingenten till rekryteringsbas för officerskåren torde m a n böra slopa kravet på studentexamen. I stället böra genom e n objektiv granskning a v d e t k u n s k a p s m å t t , som är nödvändigt för officerstjänst, b e s t ä m d a fordringar i d e t t a avseende' fastställas och möjlighet beredas envar jör officersutbildning lämplig värnpliktig med normal folkskolekompetens att i försvarets skolor inhämta de kunskaper, som krävas för att uppfylla fordringarna.»

Då de tankegångar, som fått uttryck i det citerade uttalandet, ha en ganska allmän spridning, vill kommittén i denna rekryteringsfråga framhålla följande. Som all fackutbildning måste officersutbildningen bygga på och kompletteras av en viss allmän skolutbildning. Dennas mått och innehåll har under det senaste halvseklet vid flerfaldiga tillfällen varit föremål för särskilda överväganden (jfr överblicken över utvecklingen mot en vidgad bas för offi1 Vid officerskursen 1945—1946 utgöra de, som gått »den långa vägen», nära 35 procent. Officerskurserna 1946—1947 och 1947—1948 kan detta procenttal förutses höjt (jfr tabell 15). Även om 50 procent av den årliga officersrekryteringen skulle ske genom officersaspiranter, som genomgått försvarets läroverk, komme vid oförändrat procenttal för socialgrupp IILs andel i rekryteringen ur de olika kategorierna icke 20 procent av den totala rekryteringen att ske ur denna socialgrupp. 2 Motionerna nr 124 i första och nr 241 i andra kammaren angående vissa riktlinjer för en utredning i försvarsfrågan. På statsutskottets hemställan (utlåtande nr 177) beslöt riksdagen den 13 juni 1945 efter viss diskussion, att motionerna icke skulle föranleda någon åtgärd. 3 Kursiveringarna i citatet gjorda här.

57 cersrekryteringen — sid. 45—46), bland annat av 1939 års rekryteringssakkunniga och 1941 års försvarsutredning. På grundval av deras förslag ha statsmakterna fastställt nu gällande utformning av fordringarna på allmän skolutbildning för en blivande officer, innebärande krav på antingen studentexamen med godkännande vitsord i vissa särskilda ämnen eller begränsad studentexamen, d. v. s. godkända studentexamenskunskaper i vissa för en officer särskilt viktiga ämnen, realexamenskunskaper i vissa andra ämnen. Som kommittén tidigare vid behandlingen av utbildningens mål framhållit, har även den gjort »en objektiv granskning av det kunskapsmått, som är nödvändigt för officerstjänst», och därvid funnit, att det principiella kravet på allmän skolutbildning motsvarande studentexamen bör bibehållas och att den nuvarande utformningen av kunskapsfordringarna med krav på studentexamenskompetens i vissa viktiga ämnen i stort visat sig lämplig. Till vissa detalj spörsmål vill kommittén återkomma, då den behandlar utbildningen vid försvarets läroverk (kap. 14). I detta sammanhang må framhållas betydelsen av enhetliga allmänbildningskrav för samtliga, som bli officerare. Erfarenheter bland annat från Frankrike understryka detta. Där skedde officersrekryteringen före det andra världskriget så, att officerskåren kom att omfatta två kategorier med högst skiljaktigt allmänbildningsunderlag. Detta förhållande hade mycket svåra motsättningar och friktioner till följd. Kan således kravet på kunskaper av i princip studentexamens omfattning icke uppgivas, så hindrar detta dock icke, att »möjlighet beredes envar för officersutbildning lämplig värnpliktig med normal folkskolekompetens att i försvarets skolor inhämta de kunskaper», som äro nödvändiga för officerstjänst. Som framgår av redogörelsen för den nuvarande gången av utbildningen till officer (kap. 4) och av ovan anförda uppgifter om rekryteringen, har 1942 års försvarsbeslut möjliggjort för envar värnpliktig att oberoende av börd, ekonomisk ställning och skolunderbyggnad, kvalificera sig för utbildning till officer på aktiv stat, därest han visar den härför erforderliga lämpligheten och militära dugligheten. Att dessa möjligheter k u n n a u t n y t t j a s, det visas av den icke obetydliga rekrytering, som skett och sker den »långa vägen», d. v. s. tidigare via arméns underofficersskola, numera via försvarets läroverk. Av sammanlagt omkring 1 800 kadetter, som 1929— 1945 avlagt officersexamen, ha nära 10 procent gått denna väg. Att de angivna möjligheterna det oaktat icke utnyttjas av rekryter ur arbetarklassens led i större utsträckning än som sker, är ett förhållande, som enligt kommitténs förmenande är värt den största uppmärksamhet. Den demokratisering av försvaret och särskilt av officerskåren, som krävts av arbetarrörelsen, synes bäst befordras genom att man inom de breda lagren i större utsträckning än som sker utnyttjar möjligheten att rekrytera befälskårerna. Dörren för denna rekrytering står öppen, men få äro de ur arbetarklassen, som vilja gå genom den. Det synes därför mera befogat att i första hand söka

58 eliminera orsakerna till denna obenägenhet än att kräva sänkning av den för officersanställning hittills erforderliga allmänbildningskompetensen. Vilka äro då dessa orsaker? Det skulle föra alltför långt att här söka mera fullständigt utreda dem, varför endast några av de viktigaste anledningarna skola framhållas. Väsentligast torde vissa känslomässiga och traditionella skäl vara, vilka kunna härledas från arbetarklassens tidigare inställning till försvaret. Därjämte kunna farhågor, att vederbörande på grund av sitt ursprung icke skulle så att säga accepteras inom officerskåren, förmodas stundom ha gjort sig gällande. Även andra orsaker finnas, vilket bland annat framgår av en undersökning, som kommittén verkställt vid infanterikadettskolans sommarlinje 1945 och som i det följande skall refereras. I detta sammanhang vill kommittén beröra ytterligare en fråga rörande rekryteringskontingentens sammansättning. Ur samhällets såväl som ur försvarets synpunkt är det av vikt att ta till vara de ämnen till dugliga officerare, vilka — enligt vad erfarenheten visat — finnas bland de värnpliktiga utan studentexamen och de fast anställda. »Den långa vägen» ger dessa officersämnen deras chans. Vid försvarets stamskolor samt — främst — vid försvarets läroverk få de härvid förvärva den för officerstjänst nödvändiga allmänbildningskompetensen, vilket knappast låter sig göra annat än i försvarets egen regi. Genom att den grundläggande utbildningen i allmänna ämnen sker i försvarets egna skolor, möjliggöres en konsekvent koncentration i undervisningen till det, som är omedelbart erforderligt för vidareutbildningen till officer på aktiv stat. Denna av ekonomiska orsaker, tidsskäl m. m. föranledda ganska snäva inriktning kan synas enbart rationell. Emellertid innebär den en risk för väsentliga brister i allmänbildningen och i fråga om kontakten med samhällslivet i övrigt. Vid stamskolorna är visserligen den allmänbildande undervisningen en integrerande del av utbildningen och organiserad på ett sätt, som ger erkännansvärt goda resultat, men tiden medgiver endast en relativt begränsad målsättning, då en koncentration måste ske på de rent militära ämnena och övningsgrenarna. Utbildningen vid försvarets läroverk är visserligen uteslutande av allmänbildande natur och står kvalitativt på ett högt plan, men också den är självfallet anpassad efter elevens yrkesval. Även om den begränsade studentexamen är en både värdefull och i förhållande till studietiden ganska omfattande examen, så kommer man icke ifrån att den är »begränsad». Detta gäller icke blott ämnenas antal och innehåll utan framför allt studietiden. En officer, som går den »långa vägen», löper därför större risk att bli militärt ensidig än den, som före den militära tjänstens början fullgjort sina civila skolstudier på vanligt sätt. Eller, som man också uttryckt det, »officeren, som går långa vägen, riskerar i högre grad än andra att bli fackidiot, d. v. s. han måste vara bra mycket bättre utrustad å huvudets vägnar än andra aspiranter för att undgå det».

59 Ensidighet medför lätt isolering. Detta gäller såväl den enskilde officeren som officerskåren i dess helhet. Då en harmoniskt förvärvad och allsidig bildning motverkar benägenheten för ensidighet och befrämjar utvecklingen av allmänna intressen ävensom sådana egenskaper som kringsynthet, objektivitet och tolerans, vill kommittén, som tidigare framhållit sin uppfattning om nödvändigheten av att nuvarande allmänbildningskrav för befordran till officer bibehållas, i detta sammanhang påpeka vikten av en sådan demokratisering av studiemöjligheterna, att tillgången till högre skolunderbyggnad öppnas för envar, som har förmåga att tillägna sig den, oavsett ekonomiska resurser och bostadsort. Kommittén anser nämligen det vara i princip önskvärt, att de blivande officerarnas grundläggande utbildning i allmänna ämnen icke sker i vörsvarets egen regi utan gemensamt med övriga ungdomar, vilka skola rekrytera andra kvalificerade yrken. Med hänsyn härtill är en utveckling, innebärande att sagda utbildning i större utsträckning än f. n. skulle ske inom försvaret, icke att förorda. Försvarets läroverk fyller på ett erkännansvärt gott sätt sin av nuläget betingade uppgift. Moderna, motsvarigheter till gångna tiders kadettskolor, där inträde skedde redan vid mycket unga år, passa däremot icke för svenska demokratiska förhållanden.

4. Rekryteringsfrämjande åtgärder Rekryteringen av officerare till armén har under de senaste åren företett en märkbar minskning, och det finns anledning befara, att denna minskning kommer att ytterligare fortsätta i samband med återgången till fredliga förhållanden. F. n. är rekryteringstilloppet till olika truppslag mycket växlande. Tabell 17 utvisar antalet officers- och reservofficersaspiranter1 1945 och 1946, sedan fördelningen mellan de olika truppslagen verkställts omkring den 1 mars. Inom armén är pansartrupperna på modet. De flesta ha sökt sig dit, under det att t. ex. infanteriet och artilleriet endast haft ett fåtal sökande. Av de övriga försvarsgrenarna har flygvapnet haft ett betydande överskott. Följden härav har varit, att överskottet därifrån och från pansartrupperna tilldelats infanteriet, sedan flygvapnet och pansartrupperna själva naturligtvis behållit de bästa. Infanteriet, som dock är arméns huvudtruppslag, har därför måst slå ned fordringarna på kvalitet hos sitt befäl. Med hänsyn till vikten av en tillräcklig och god officersrekrytering är det av betydelse att överväga, vilka förhållanden som i nuvarande läge inverka på denna. Av intresse är härvid den tidigare nämnda undersökningen vid infanterikadettskolans sommarlinje 1945. 1 Antagna före påbörjandet av den militära tjänstgöringen, alltså icke sådana som gå den »långa vägen».

60 Tabell 17. Officers- och reservofficersaspiranter

den 1 mars 19^5 och 19J.6.

1945 Truppslag

u

Behov

Tillgång

B*

jo 8 b

ii >.a S '3. o

°a Infanteriet Pansartrupperna Artilleriet Luftvärnet Ingenjörtrupperna Trängtruppema . Signaltrupperna .. Tygtrupperna . . . In tenden turtrupperna Summa

114 10 20 45 25 15 20

1946 G3

8 Ä

<8 * 171 20 30 90 45

o:

a 6 s C/2

35 40 30 10

285 30 50 135 70 50 60 30 10

760 K 5

sa c 0 g C "g,

5 '3. ° cl 1 • 39 10 21 11 9 3 11

46 20 29 61 41 47 42 30 10

Behov

*OJ* tt.

é

a a3

Cfi

85 30 50 72 50 50 53 30 10

470 S '3.

° S

sa c o g E 'S.

Tillgång CO

a a 3

09 SK »o

114 10 20 45 25 20 15 8

171 20 30 90 45 30 40 22 10 30

285 30 50 135 70 50 55 30 10

H t» -4->

g 8

4> 5

11 aa

J 2

SE * J

sa 'S,

2 o.

o a

<u DS

t»

3 CO

ej

27 13 16 10 3 4 6 6

27 20 34 26 11 44 49 25 7

54 33 50 36 14 48 55 31 7

273 1358

Genom denna undersökning avsåg kommittén att få belyst, varför unga män, vilkas militära duglighet kvalificerar dem för utbildning till reservofficerare eller värnpliktiga officerare, icke vilja bli officerare på aktiv stat. Kadetterna fingo individuellt och anonymt skriftligen besvara bland annat följande två frågor: 1. Skulle Ni, under förutsättning att Ni bleve förklarad lämplig för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat, vilja söka anställning som sådan? 2. (Om fråga 1 besvarades nekande:) Varför önskar Ni icke vinna anställning såsom officer på aktiv stat? Vid sammanställning av de 274 svaren har en uppdelning skett i tre grupper med hänsyn till de svarandes civila skolutbildning, varvid svaren avgivna av kadetter, som avlagt studentexamen respektive realexamen, bildat grupperna A respektive B, och de svar, som lämnats av övriga kadetter (i flertalet fall med enbart folkskoleutbildning), bildat grupp C. Grupperna omfatta 83, 78 respektive 113 svar. Fråga 1 har besvarats nekande i 250 fall (91 procent). Ja-svaren fördela sig på grupperna sålunda A — 0 (0 procent), B — 4 (5.1 procent) och C —20 (17.7 procent). I de 250 svaren på fråga 2 har vanligen varje svarande upptagit flera anledningar till att han icke vill bli officer på aktiv stat. Uttryckssätten växla i mycket hög grad, varför en konsekvent genomförd översikt av svaren är svår att åstadkomma. Vid det försök, som här nedan göres, angives dels i hur många fall skälet i fråga sammanlagt anförts, dels inom parentes hur många fall, som hänföra sig till de tre ovannämnda grupperna i bokstavsordning. De relativa värdena hänföra sig till totalsumman svar på fråga 2 (250), respektive hela antalet svar inom de olika grupperna var för sig (83, 74 och 93). — För fullständighetens skull ha även mera allmänna svar medtagits.

61 Redan före militärtjänstgöringens början »inne i annat yrke» eller inriktad pä annat yrke (t. ex. genom praktik, studier ellet släktskap, övertagit eller skall övertaga faders rörelse eller dylikt) »Intresset» större för annat yrke för det militära (officersyrket etc.) saknas eller är alltför ringa Officersyrket ett kall — känner ej kallelsen, anser sig icke ha fallenhet för officersyrket, icke vara lämplig eller icke passa att bli officer på aktiv stat, äger icke därför erforderliga egenskaper

Absoluta tal

Relativa tal

79 (25 + 33 + 21)

31.6 (30.2; 44.6; 22.6)

42 (11 + 13 + 18)

16.8 (13.3; 17.6; 19.4)

62 (14 + 17 + 31)

24.8 (16.9; 23.0; 33.3)

40 (22 + 11 + 7)

16 (26.5; 14.9; 7.5)

(2 + 1 + 1)

1.6 (2.4; 1.4; 1.1)

21 (10 + 8 + 3)

8.4 (12.o; 10.8; 3.2)

83 (38 + 26 + 19)

33.2 (45.8; 35.1; 20.4)

19 (8 + 1 + 10)

7.6 (9.6; 1.4; 10.8)

13 4+3)

5.2 (7.2; 5.4; 3.2)

Hänsyn till föräldrarna, som önska annat yrke Hyllar kristna och »humanistiska» ideal, oförenliga med officersyrket, eller anser den militära utbildningens syfte (»lära döda») icke tilltalande Trivs icke med det militära, med det militära systemet eller den militära andan (personlighetsutvecklingen hämmas, opsykologiskt bemötande, ringa förtroende för mannen i ledet, för litet kamratskap mellan befäl och trupp, ej behandling efter förtjänst, för många dåliga officerare kvar — avlägsnas icke, för mycket hänsynslöshet, för mycken petighet, för mycket kryperi uppåt och översitteri nedåt; systemet — andan förråande, stel, byråkratisk, odemokratisk etc.) Motvilligt och avogt inställt folk att utbilda och leda, »otacksamt yrke» Allmänhetens avoga inställning mot det militära avskräcker (6 +

62 Absoluta tal Yrket improduktivt, negativt, destruktivt . .

18 (10 + 5 + 3)

Relativa ta] 7.2 (12.0; 6.8; 3.2)

Yrket icke människovärdigt, mindervärdigt .

4 ( 4 + 0 + 0)

1.6 (4.8; 0; 0)

37 (13 + 10 + 14)

14.8 (15.7; 13.5; 15.1)

66 (31 + 18 + 17)

26.4 (37.3; 24.3; I8.3)

69 (22 + 27 + 20)

27.6 (26.6; 36.5; 21.5>

29 (15 + 8 + 6)

116 (I8.1; 10.8; 6.5)

8 (4 + 3 + 1)

3.2 (4.8; 4.1; l.i)

46 (16 + 18 + 12)

I8.4 (19.3; 24.3; 12.9>

54 (18 + 22 + 14)

21.6 (21.7; 29.7; 15.l>

28 (0 + 6 + 22)

11.2 (0; 8.1; 23.7)

Yrket för krävande (slitsamt, oregelbundet, kringflackande, för stort ansvar, försvårar ordnat hemliv och intressen utanför tjänsten; fritiden för obestämd, för ringa) . . för enformigt, tröttande, tråkigt, själsdödande, andefattigt, ointressant, överbetonar fysisk spänst och underskattar intellektuell begåvning för ofritt, för mycket tvång, paragrafrytteri, formalism, pappersexercis, för reglementerat och för pedantiskt, för litet utrymme för enskilda initiativ Inom officerskåren för stela umgängsformer och för mycken osjälvständighet, för mycket beroende av och fjäsk för överordnade, för litet kamratligt samarbete, svårt för en underordnad få utrymme för självverksamhet Befordringar efter tjänsteår, icke efter duglighet, man måste »bli upptäckt» — chansartat, kunnighet bedömes icke som i det civil a Framtidsutsikterna ovissa, försämrade befordrings- och utkomstmöjligheter förutses, »otrygg framtid» Ekonomiska skäl (för dåligt betalt, annat valt yrke ekonomiskt fördelaktigare, lång tid innan befordran medför större lön, ovissa ekonomiska framtidsutsikter i yrket) . . . . Utbildningen vid försvarets läroverk kräver för lång tid, är för svår, är för dåligt betald (t. ex. för familjeförsörjare)

63 Redovisningen härovan är ensidig. Den upptager icke några skäl för ett val av officersbanan, icke heller några av de positiva omdömen om officersyrket eller dess utövare, som i stort antal förekommit i svaren. Det bör också framhållas, att uttalandena i stor utsträckning bära prägel av de svarandes ungdom och begränsade livserfarenhet. Benägenheten för generaliseringar och kategoriska omdömen är påtaglig. Likaså synes förväntningarna på framtiden i många fall vara överdrivet optimistiska och några motsvarigheter inom det civila livet till missförhållanden, som påtalats inom det militära, torde i regel icke förutsättas.

Även om således resultatet av den här refererade undersökningen måste tagas c u m g r a n ö s a 1 i s, så ger det dock en viss uppfattning om några av de väsentligaste anledningarna till nuvarande rekryteringssvårigheter. Mot bakgrund såväl härav som av vad ovan i detta kapitel anförts vill kommittén framlägga följande avslutande synpunkter och förslag beträffande rekryteringen. De bästa officerarna bli de, som söka sig till yrket av ideella skäl, å. v. s. av intresse för försvaret och för det uppfostrarkall, som är officerens. Somliga lockas självfallet också av det friska friluftsliv och den omväxling, som höra till de mera utmärkande dragen i militäryrket. I bägge fallen spela utan tvivel familjetraditioner och uppväxtmiljö en stor roll. Rekryteringen påverkas dock städse i hög grad av ekonomiska faktorer, och det är givet, att en yngling, som funderar på officersbanan, måste räkna såväl med de ekonomiska förmåner, som detta yrke ställer i utsikt, som med befordringsmöjligheterna. I fråga om de förra utgör det säkerligen en lockelse för mången obemedlad yngling, att utbildningen till officer praktiskt taget är kostnadsfri. Just denna faktor innebär å andra sidan en viss fara, i det att yrket kan tänkas draga till sig sådana element, som känna med sig, att de sakna kraft att bryta sig en bana inom de fria yrkena. För att officersyrket skall verka attraherande på energiska och studiebegåvade unga män, är det bland annat av vikt, att möjligheterna att någotsånär tidigt kunna nå befattningar med tryggad ekonomi icke äro alltför begränsade. Hänsyn härtill måste tagas vid en kommande omprövning av arméns personalstater. Det är också av vikt, att löner och pensioner icke tillmätas så knappt, att officersyrket ej kan konkurrera med jämförliga yrken. En faktor, som just nu torde verka avskräckande på eventuella aspiranter till officersbanan, hänger samman med den allmänna beredskapsledan. Nära sex års beredskap av den omfattning, vi fått känna på, avsätter mycken olust. Denna tager sig bland annat uttryck i de grova generaliseringar, som alltför ofta göras i samband med fall av militärt maktmissbruk. Det finns anledning förmoda, att just dessa generaliseringar verkat ofördelaktigt bland dem, som stått i begrepp att välja officersbanan. Officersyrkets sociala anseende och det förtroende, som officerarna åtnjuta hos allmänheten, äro nämligen väsentliga för rekryteringen. Allmänhetens inställning härvidlag beror i hög grad

av officerarna själva. Än viktigare är dock en allmän förståelse för försvarets uppgift som medborgarfrihetens sköld och för det faktum, att försvar och utrikespolitik ömsesidigt betinga varandra. Det har i det föregående betonats, att försvaret måste vara en hela folkets angelägenhet. Först då kan man inom alla samhällsgrupper förvänta det positiva intresse för försvaret och den xedobogenhet till personliga insatser inom detsamma, vilka äro nödvändiga för att officersrekryteringen skall bli så god och så allsidig som möjligt. Försvarets upplysningsutredning1 har påpekat betydelsen av »att utveckla naturliga anknytningar mellan befälskårerna, särskilt officerskåren, och samhället i övrigt, att få dem att på ett naturligt sätt smälta in i det svenska demokratiska samhället och att minska den spänning, som i princip måste råda mellan det autoritärt uppbyggda försvaret och det på demokratisk grundval fotade samhället». Detta kan enligt kommitténs förmenande i väsentlig grad befordras genom att tijlräckligt många lämpliga ynglingar ur samtliga samhällsgrupper ställa sig till försvarets förfogande och tävla om möjligheterna att bli officerare. Härför kräves främst en upplysningsverksamhet, som icke blott syftar till att hos allmänheten skapa, vidmakthålla och stärka förståelsen och intresset för försvaret i allmänhet utan även inskärper vikten av och direkt främjar en god och allsidig officersrekrytering. I förstnämnda avseende synas de förslag, som försvarets upplysningsutredning nyligen framlagt, väl ägnade att läggas till grund för erforderliga åtgärder. I sistnämnda avseende krävas emellertid andra åtgärder i form av en speciell upplysningsverksamhet, som direkt tar sikte på att främja rekryteringen. Under de senaste åren har en sådan verksamhet förekommit i viss utsträckning. Orienterande föredrag ha ägt rum såväl i radio som inför eleverna i gymnasier (motsvarande skolor), i senare fallet ofta i kombination med bildbands- eller filmförevisning. Försvarsstabens filmdetalj har låtit inspela en kortfilm »Ett yrke för män», vilken dels som förspel till annan film, dels separat visats på ett stort antal platser. I pressen ha artiklar berörande rekryteringen förekommit och en orienterande broschyr, vilken såväl hösten 1944 som hösten 1945 tryckts i 10 000 exemplar, har spritts genom läroverk, tekniska skolor, arbetsförmedlingar och truppförbandsdepåer. För denna och annan likartad verksamhet ha medel utöver den ordinarie anslagsramen på särskilda framställningar ställts till förfogande av Kungl. Maj.-t,2 exempelvis för budgetåret 1944/45 15 900 kronor för samtliga försvarsgrenar (kungl. brev den 13 oktober 1944) — därav 6 300 kronor 1

Stat. off. utr. 1945: 21 sid. 12. För upplysnings- och propagandafilm finnas dock särskilda medel anvisade i ordinarie specialutgiftsstater under fjärde huvudtiteln, nämligen som del av reservationsanslaget för försvarsfilm (budgetåret 1945/46 195 000 kronor, därav för upplysnings- och propagandafilm 40 000 kronor). — Kommittén förutsätter att motsvarande medel anvisas även i fortsättningen. 2

65 1

för armén. Med hänsyn till de rekryteringssvårigheter, som föreligga, synes det i hög grad önskvärt, att medel även i fortsättningen ställas till förfogande för den speciella upplysningsverksamhet, varom här är fråga. Verksamheten bör bedrivas enligt nyss refererade riktlinjer men därjämte i ökad utsträckning vända sig till de värnpliktiga i allmänhet. Orienterande föredrag m. m. böra således äga rum icke blott i gymnasier och dylikt utan även inom såväl politiska som opolitiska ungdomssammanslutningar, vilka äga medlemmar, som ännu icke nått värnpliktsåldern. I den handledning »Inför inskrivningen», som utges av centrala värnpliktsbyrån och före inskrivningsförrättningen tillställes varje värnpliktig, bör orientering lämnas icke blott om olika möjligheter att fullgöra värnpliktstjänstgöringen, t. ex. vid armén inom olika truppslag eller vid vissa övningstrupper, och att utbildas till värnpliktigt befäl utan även om möjligheterna att bli officer på aktiv stat. Den intresserade bör därefter på begäran kunna omgående erhålla närmare upplysningar om officersyrket och sina möjligheter att erhålla officersutbildning. Den härför erforderliga broschyren kan lämpligen vara av samma typ som den åren 1944 och 1945 tryckta men bör vända sig icke blott till studenter och likställda utan även till övriga värnpliktiga. I detta sammanhang vill kommittén även framhålla vikten av att förnyad orientering om möjligheterna till officersutbildning meddelas även under värnpliktstjänstgöringens fullgörande. Det har nämligen i några fall meddelats kommittén, att utebliven eller otillräcklig dylik orientering varit anledning till att eljest därtill kvalificerade värnpliktiga icke velat utnyttja dessa möjligheter, t. ex. genom att begära kommendering till kadettskolas vinterlinje i stället för sommarlinje. Förutom de hittills exemplifierade formerna av rekryteringsbefrämjande upplysningsverksamhet synes det önskvärt att på något sätt kunna nå mera direkt kontakt med den manliga ungdom, som i främsta hand kan ifrågakomma för officersutbildning. Svårigheterna att finna lämpliga former för att väcka, vidmakthålla och öka denna ungdoms intresse för armén, för tjänsten inom denna och för dess vapen äro förhållandevis större än vid marinen och flygvapnet. De båda sistnämnda försvarsgrenarna äro redan i sig själva mera lockande för den möderne ynglingen än vad armén är. Marinen kan därjämte draga nytta — förutom av den utbildning, som sker inom sjö värnskåren av till denna anslutna ynglingar — av den verksamhet, som Svenska seglarskolan bedriver. Flygvapnet har en särskild möjlighet att nå kontakt med den manliga ungdomen genom den s. k. praktikanttjänstgöring för blivande aspiranter vid flygvapnet, som årligen under omkring tre veckor anordnas vid flertalet flygflottiljer. 1 För budgetåret 1945/46 (kungl. brev den 5 oktober 1945) 10 000 kronor, varav för armén 3 800 kronor. Armén disponerar nämligen detta år även en behållning av 2 300 kronor från motsvarande anslag för tidigare budgetår än 1944/45.

5 - 460105

66 Stiftelsen Svenska seglarskolan verkar för »ungdomens fostran å havet och förberedande utbildning i sjömanskap» genom att årligen anordna utbildningskurser ombord på seglande fartyg. Dessa kurser äro i regel av omkring tre veckors längd och genomgås under varje sommarhalvår av ungefär 300 ynglingar, flertalet gymnasister. Kostnaderna för den enskilde kursdeltagaren äro i regel 50—80 kronor. Flygvapnets praktikanttjänstgöring står öppen för ynglingar, som inom tre år beräknas avlägga studentexamen eller motsvarande examen, och är kostnadsfri. Deltagarna erhålla nämligen fria resor till och från tjänstgöringsorten, fri förläggning och förplägnad samt viss beklädnad. Sommaren 1945 fullgjorde omkring 150 gymnasister dylik tjänstgöring. Då de möjligheter att etablera kontakt mellan armén och den manliga ungdomen, vilka föreligga genom hemvärnet och befälsutbildningsföreningarnas ungdomsavdelningar, icke synas vara tillfyllest, framstår det — sedan värntjänstutbildningen vid läroverk m. m. upphört — som önskvärt, att det anordnas lämpliga orienterande kurser för ungdom, som överväger att ägna sig åt officersyrket. Tjänstgöringen bör givas en längd av omkring tre veckor och förläggas till befintligt barackläger, förslagsvis i trakten av Åre—Undersåker. Högst 300 deltagare, främst gymnasister ur de högsta klasserna, synas böra ifrågakomma. Skolöverstyrelsen har under hand förklarat sig intresserad av förslaget. Deltagarna böra beredas tillfälle att bilda sig en uppfattning om arméns många olika vapen och övriga tekniska utrustning samt om de skiftande tjänsteområden, som förekomma inom armén. Som instruktörer böra beordras 3 officerare och 5 underofficerare på aktiv stat, i reserven eller värnpliktiga. Det är givetvis av stor vikt, att instruktörerna äro speciellt lämpliga för här ifrågavarande tjänstgöring. Deltagarna böra erhålla resor, förläggning, förplägnad och viss beklädnad. Statsverkets årliga kostnader för kursen torde då kunna beräknas till cirka 30 000 kronor. Mot bakgrund av vad här anförts föreslår kommittén, att rekryteringsfrämjande upplysningsverksamhet och orienterande kurser av angivet slag anordnas genom arméledningens försorg. För upplysningsverksamheten bör tillsvidare ett årligt anslag på 6 000 kronor avses, vilket antingen ställes till förfogande enligt nu gällande grunder eller genom uppräkning av eljest utgående anslag under fjärde huvudtiteln för rekryteringskostnader och avskedspremier vid armén.1 I sistnämnda fall bör anslagets benämning ändras till att gälla »fast anställd personal» (f. n. »fast anställt manskap»). Kostnaderna för kurserna böra, liksom vid flygvapnets praktikanttjänstgöring, bestridas av arméns för motsvarande ändamål avsedda anslag, vilka icke torde behöva ökas med anledning härav. 1 Beräknat sålunda: broschyrer, affischer, anslag m. m. 3 000 kronor, resekostnader m. m. för föredragshållare 1 300 kronor, filmhyra m. m. 1 000 kronor, framställning av bildband m. m. 4-00 kronor, reserv 300 kronor.

5. Synpunkter på urvalet Beträffande urvalet av de blivande officerarna vill kommittén framhålla följande. Officerens gärning är i fred främst utbildarens och uppfostrarens, i krig främst ledarens. Hans uppgift kräver sålunda icke blott, att han har de speciella egenskaper, som bör utmärka ledaren av en trupp i fält — han måste även vara en god pedagog och ha förmågan att rycka eleverna med sig och skapa arbetsglädje. När det gäller att pröva de blivande officerarnas lämplighet för sin uppgift, bör man inte minst beakta det senare momentet. En allmän förutsättning för ett gott urval är givetvis, att den rekryteringskontingent, som ställer sig till förfogande, fyller anspråken såväl ur kvantitetens som ur kvalitetens synpunkt samt att de föreliggande möjligheterna utnyttjas på bästa sätt. Härvidlag ställas i olika avseenden stora krav på dem, som har till uppgift att verkställa urvalet. Detta måste ske fördomsfritt och sakligt och förutsätter bland annat en god psykologisk uppfattning hos bedömarna. Kommittén vill därför ånyo understryka betydelsen av att allt befäl, som skull handha urval och utbildning av officerare, utväljes med särskild omsorg och att därmed sammanhängande frågor ägnas all den uppmärksamhet från högre chefers sida, som är nödvändig för att bästa möjliga resultat skall uppnås. En av riskerna vid bedömningen i de lägre skolorna torde vara, att den stillsamma, intellektuellt lagda eleven icke kommer till sin rätt, även om han inom sig bär stora möjligheter att framdeles göra en betydande insats. Det synes vara av stor vikt, att denna elevtyp ej får stå tillbaka för vissa andra typer, vars förtjänster ligga mera på ytan. Kommittén vill i detta sammanhang påpeka den värdefulla hjälp vid bedömningen av officersaspiranterna, som erhålles genom anordnande av psykologiska prov. Moderna och effektiva former för psykologisk prövning av dylika aspiranter infördes i Tyskland under början av 1930-talet och ha under det andra världskriget kommit till allmän användning i åtskilliga andra länder, bland annat i IL S. A. och Brittiska riket.1 Inom den svenska armén har de senaste åren en omfattande psykologisk prövningsverksamhet bedrivits dels bland de ynglingar, vilka sökt anställning som fast anställt manskap, dels bland de värnpliktiga, som påbörjat eller skola påbörja, sin första tjänstgöring. Efter hand har som ett led i denna verksamhet även tillkommit en särskild prövning för dem, som uttagits till officersutbildning. Prövningarna, vilka 1 Se Husen, Militär psykologi, Stockholm 1941; Nasuhr, Psychologische Gesichtspunkte fur die Beurteilung von Offiziersanwärtern, Berlin 1937; Simoneit, Leitgedanken iiber die psychologische Untersuchung des Offiziersnachwuchses in der Wehrmacht, Berlin 1938; Bingham, The army personal classification system, The Annals of the American Academy of Political and Social Science, Mars 1942; samt en artikel, Hur brittiska armén väljer sina officerare, i Nyheter från Storbritannien nr 15/1943.

utformats och genomförts under ledning av personalprövningsdetaljen vid centrala värnpliktsbyrån i samarbete med fackpsykologer, utbildningsbefäl, industriella psykotekniker och psykiater, syfta till en bestämning av elevernas egenskaper, utan att man därvid avser något bestämt yrke eller någon bestämd befattning. Genom exploration samt skriftliga och praktiskt-tekniska prov m. m. undersökes elevens teoretiska och praktiska intelligens. Vidare utforskar man hans »andliga horisont» — d. v. s. hans intressen, hans orientering i samtiden, självständigheten i hans omdömen etc. och analyserar hans känslo- och viljeegenskaper. Prövningsresultaten, som sammanfattas i ett prövningsutlåtande för envar prövad, äro icke av decisiv karaktär, utan det tillkommer utbildningsbefälet att avgöra, om en kadett lämpar sig för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat eller som reserv- eller värnpliktig officer eller om han skall anses olämplig för officerstjänst. Detta avgörande måste grundas främst på befälets praktiska erfarenheter av vederbörande elev, men prövningsresultaten lämna ett underlag för värderingen av eleverna genom att bidraga till ökad kännedom om deras andliga, intellektuella och karaktärsmässiga förutsättningar. Att utbildningsbefälet därigenom även får bättre möjligheter till en individuellt avpassad behandling av eleverna, är uppenbart. Det vore givetvis önskvärt, att prövningen av de blivande officerarna kunde ske så tidigt, att hänsyn därtill kunde tagas vid urvalet till kadettskolorna. Detta har emellertid av praktiska skäl hittills icke varit möjligt, främst därför att dessa prövningar icke kunna ledas av det ordinarie befälet utan fordra specialutbildade provledare, som ägna betydande tid åt varje man. 1 Kommittén, som tagit upp de med personalprövningen sammanhängande frågorna till behandling, är övertygad om lämpligheten av en psykologisk provningsverksamhet vid plutonchefs- eller kadettskolorna i den form och i den omfattning, som den f. n. har. Kommittén vill emellertid i likhet rraed lantförsvarets utbildningskommission (stat. off. utr. 1941: 35 sid. 39) understryka, vad som även är den allmänna meningen bland psykologerna av facket, nämligen att de psykologiska prövningarna självfallet icke kunna ersätta utbildningsbefälets uppfattning om officersaspiranternas lämplighet. De äro att betrakta som ett viktigt hjälpmedel för och ett komplement till lärarnas omdöme. Med hänsyn till att arbetet med de psykologiska proven är tidskrävande och förutsätter sakkunskap, vill kommittén betona vikten av att prövninigsdetaljen till sitt förfogande har kvalificerad personal i tillräckligt antal. 1 Jfr Tidskrift för Psykologi och Pedagogik nr 3/1943—1944 (militärpsykologiskt specialmummer), speciellt sid. 112, samt en artikel av militärpsykolog T. Husen, Officersaspiranter intelligensprövas, i Officersförbundsbladet nr 11/1943.

B. A l l m ä n n a s y n p u n k t e r och förslag beträffande

utbildningen

till officer

Kap. 6. Den allmänna gången av utbildningen till officer 1. Allmänna synpunkter JLJen uppbyggnad av utbildningen till officer på aktiv stat vid armén, som fastställts genom 1942 års försvarsbeslut (jfr kap. 4, särskilt sid. 40), medgiver icke, att hela denna utbildning från början direkt inriktas på det slutliga målet: att göra vederbörande användbara i lägsta officersgraden på aktiv stat vid vederbörligt truppslag. Med nuvarande, successiva målsättning äro vissa upprepningar och andra friktioner i utbildningsarbetet ofrånkomliga. Kommittén har emellertid funnit, att den nackdel, som ligger i det för de blivande officerarna på aktiv stat icke absolut rationella utbildningssystemet enligt 1942 års försvarsbeslut, obetingat uppväges av de fördelar, som sagda beslut medfört genom att tillförsäkra officersrekryteringen bredast möjliga bas och öppna möjligheter för envar att, oberoende av ekonomisk ställning och tidigare skolunderbyggnad, utbildas till officer på aktiv stat, därest han visar den härför erforderliga lämpligheten och militära dugligheten. Kommittén föreslår därför icke någon 'principiell ändring av den nuvarande allmänna gången av utbildningen till officer. Följande fyra frågor vill den dock upptaga till behandling: en eventuell uppdelning av kadettskolornas vinterlinje, kadettskoleutbildningen vid ingenjörtrupperna, en eventuell komplettering av vissa värnpliktigas allmänbildning före kommendering till försvarets läroverk samt tidpunkten för sammanförande av de fast anställda och de värnpliktiga, som ifrågakomma för officersutbildning.

70 2. Frågan om en eventuell uppdelning av kadettskolornas vinterlinje Till kommittén ha framförts förslag om en uppdelning av kadettskolornas vinterlinje på två underlinjer, den ena för fast anställda furirer, officersaspiranter 1 och andra värnpliktiga, som vilja bli officerare på aktiv stat, och den andra för övriga elever. Skilda utbildningsplaner skulle tillämpas, siktande i förra fallet på att förbereda den kommande utbildningen vid krigsskolans officerskurs, i senare fallet på att skapa dugliga reservofficerare och värnpliktiga officerare, användbara främst som truppförare i fält. Förslaget syftar onekligen till en rationalisering av utbildningen till officer på aktiv stat. I detta sammanhang må refereras, vad två av de bästa eleverna vid infanterikadettskolans vinterlinje 1943—1944 — den ene officersaspirant (värnpliktig med studentexamen), den andre fast anställd — på anmodan uttalat: Sammanförandet till samma kadettskola av officersaspiranter, reservofficersaspiranter, fast anställda och för officersutbildning uttagna värnpliktiga har medfört vissa olägenheter. För fast anställda, officersaspiranter och de övriga värnpliktiga, som eftersträva att bli officerare på aktiv stat, bero möjligheterna att fortsätta inom det militära yrket på utgången från kadettskolan. För de värnpliktiga, som icke avse att fortsätta på den militära banan, är skolan i flertalet fall ett tvång och utgör i många fall ett hinder i deras civila verksamhet. Den kompensation, som den värnpliktige' erhåller efter fullgjord skola, är lika stor (1 500 kronor), därest han går ut »godkänd» eller »med beröm». Flertalet »tvångskommenderade» värnpliktiga eftersträva endast att bli godkända. En kadett, som läser och nedlägger ett hårt arbete på att förkovra sig, betecknas gärna som »plugghäst» och löper risk att isoleras. Den, som vinnlägger sig om ett gott personligt (militärt) uppträdande, anses oftast fjäska. Det inträffar icke sällan, att officersaspiranter (blivande officersaspiranter) och fast anställda övergå till att arbeta mindre energiskt och mera taga dagen som den kommer för att inte stöta sig med sina kamrater eller utsätta sig för deras hån. De flertaliga »icke arbetsamma» draga ned de »arbetsamma» till sin nivå i stället för tvärtom.

Kommittén anser, att de förhållanden, som påpekas i detta uttalande, måste uppmärksammas. Dess uppfattning är dock, att de effektivitetsnedsättande följderna av nuvarande kadettskoleorganisation överdrivits. Vid den konferens, som kommittén haft med samtliga kadettskolechefer, och vid de studiebesök, som den företagit vid infanteriets och ingenjörtruppernas kadettskolor, ha flerfaldiga vittnesbörd givits om att flertalet av de tvångskommenderade eleverna visat en erkännansvärd ambition. Ur renodlad utbildningssynpunkt vore otvivelaktigt ett sammanförande av dem, som gå in för att söka bli officerare på aktiv stat, i en särskild utbildningsenhet under kadettskolan till fördel. Emellertid synes den föreslagna uppdelningen av vinterlin1 Det må erinras om att före kadettskolans slut kunna enligt gällande bestämmelser (kungl. brev den 23 februari 1945 angående officersaspiranters antagning och utbildning) endast yärnpliktiga med studentexamen antagas till officersaspiranter. Här avses sålunda dylika offiicersaspiranter.

71 jens elever på två olika underlinjer med skilda utbildningsplaner näppeligen förenlig med principen om officerskårens rekrytering på bredast möjliga basis. Det nuvarande systemet med enhetlig utbildning för samtliga elever möjliggör successiva förändringar i antagningsförhållandena för de värnpliktiga under kadettskolan, varvid dels reservofficersaspiranter eller värnpliktiga tillhörande grupp K 1 bli officersaspiranter, dels officersaspiranter överföras till annan kategori och exempelvis bli reservofficersaspiranter. Även vid den föreslagna uppdelningen av vinterlinjen kunna givetvis överflyttningar ske mellan de två underlinjerna. Under utbildningens första del torde detta kunna ske utan olägenhet, men ju längre kadettskolan har pågått, desto svårare är det att till den underlinje, som är avsedd för blivande officerare på aktiv stat, överflytta sådana, vilka begynt sin utbildning vid den underlinje, som ger reservofficers- eller värnpliktig officerskompetens. Skulle en sådan överflyttning ske sent under pågående skola, kommer den överflyttade sannolikt att vara handikappad på grund av den skiljaktiga utbildningen. Om en kadett, som genomgått underlinjen för blivande reserv- och värnpliktiga officerare, e f t e r kadettskolans slut önskar anställning som officersaspirant, synes en rättvisande jämförelse med dem, som genomgått underlinjen för blivande officerare på aktiv stat, knappast möjlig. En dylik jämförelse är dock nödvändig, enär antalet kadetter, som kunna vinna tillträde till krigsskolans officerskurs eller försvarets läroverk, är begränsat. Det må även framhållas, att en uppdelning av vinterlinjen vid flertalet truppslag skulle medföra icke obetydliga organisatoriska svårigheter. Särskilt är detta fallet vid truppslag med ett ringa antal elever i kadettskolan och ett fåtal blivande officerare på aktiv stat, t. ex. vid träng- och signaltrupperna, där bland annat de genom uppdelningen ökade kraven på befäl vid kadettskolorna skulle bli svåra att tillgodose. På anförda skäl anser kommittén, att en uppdelning av kadettskolornas vinterlinje icke bör ske. Ett betydelsefullt avsteg från denna princip har kommittén emellertid funnit sig böra förorda beträffande ingenjörtrupperna. De speciella omständigheter, som föranlett detta avsteg, och kommitténs förslag med anledning härav behandlas i nästfoljande avsnitt. För att motverka de effektivitetsnedsättande förhållanden, som påtalats i det ovan refererade kadettuttalandet, föreslår kommittén, dels att den upplysningsverksamhet, som kan motverka dessa förhållanden, ägnas ökad uppmärksamhet, dels att penningpremierna för dem, som genomgått plutonchefseller kadettskolan men icke kommenderats till vidareutbildning, differentieras. Den upplysningsverksamhet, varom här kan vara fråga, är dels den allmänna upplysning om försvaret, som synes böra ske i huvudsak enligt av försvarets 1

Bland de värnpliktiga hänföras vissa särskilt kvalificerade till grupp K, bland annat sådana som undergå (undergått) officers- eller underofficersutbildning och sådana som på grund av yrkeskunskap äro av särskild betydelse för försvarsväsendet. Övriga hänföras till värnpliktiga i allmänhet.

upplysningsutredning nyligen framlagt förslag (stat. off. utr. 1945:21), dels den särskilda upplysning och påverkan, som kan ske genom befälet vid kadettskolorna. Vikten av en god officersrekrytering och officersutbildning måste härvid inskärpas. Likaså bör det klargöras, att ett sådant uppträdande under utbildningen, att uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat direkt eller indirekt motverkas, innebär bristande solidaritet mot såväl samhället som kamraterna. Vad penningpremierna angår, så erhållas f. n. dylika efter genomförd utbildning till värnpliktig underofficer och officer enligt följande grunder:1 till den, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola men icke skall genomgå jämväl kadettskola, utbetalas vid plutonchefsskolans slut en premie på 500 kronor, till den, som med godkända vitsord genomgått kadettskola men icke kommenderats till krigsskolan eller motsvarande utbildning till officer på aktiv stat, utbetalas vid kadettskolans slut en premie på 1 500 kronor. Dessa premier till värnpliktiga, som på grund av befälsutbildning åläggas längre tjänstgöring än övriga, motsvara enligt kommitténs mening icke den enskildes uppoffringar i form av förlorad arbetsförtjänst, förlorad studietid och förlorade meriter inom vederbörande civila yrke. Kommittén anser, att en avsevärd höjning av premierna är önskvärd. I syfte att uppmuntra de plutonchefs- och kadettskoleelever, som icke vilja bli officerare på aktiv stat, till fullgod insats vill kommittén därjämte föreslå en differentiering av premierna efter avslutad skola, innebärande att den, som förvärvat huvudbetyget »nned beröm godkänd», erhåller en större premie än den, som fått huvudbetyget »godkänd».

3. Kadettskoleutbildningen vid ingenjör trupperna Vid ingenjörtruppernas kadettskola föreligga vissa speciella svårigheter, s<om stå i samband med elevernas allmänna skolunderbyggnad. Kommittén Ihar därför i detta fall funnit det motiverat att avvika från eljest fasthållna principer för officersutbildningen. Av tabell 18 framgår, att eleverna vid ingenjörtruppernas kadettskola i ;avseende på allmän skolutbildning i stort sett kunna uppdelas i två kategoriier,. nämligen å ena sidan officers- och reservofficersaspiranter, å den andra vä.rnpliktiga och fast anställda. De förra ha så gott som undantagslöst avl;agt sådan studentexamen eller motsvarande teknisk examen, som föreskrives för 1 Enligt kungörelsen med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. den 30 juni 194-2 (SF nr 5.27/1942) § 3 mom. 2, som ändrats i vissa delar och fått förlängd giltijghet till och med den 30 juni 1946 genom SF nr 123 och 566/1943, 498/1944 och 416/1945. Jfr äiven riksdagens skrivelse 1945/353 samt kungl. brev den 3 mars 1944 angående tillämpningen i övrigt av bestämmelserna rörande premier åt värnpliktiga.

73 Tabell 18. Fördelningen på rekryteringskategorier

och skolunderbyggnaden

vid ingenjörtruppernas kadettskola Sommarlinjen 1944

1943—1944

1944—1945

realexamen

6 OfTicersaspiranter . .

studentexamen

25 Värnpliktiga

eleverna

Vinterlinjen

Fast anställda . . . .

Reservofficersaspiranter

för

1943—1945.

student- eller 28 ingenjörsexamen i 10

student- eller 3 ingenjörsexamen 9

student- eller 4 ingenjörsexamen 5 student5 eller ingenjörsexamen 1 elektrotekn. fackskola 1 verkmästarkurs 2 folkskola

3 realexamen 3 folkskola studentexamen student- eller ingenjörsexamen 1 studentexamen 1 ingenjörsexamen 3 folkskola

antagning till officers- respektive reservofficersaspirant, de senare ha vanligen endast genomgått realskola eller folkskola. Det har visat sig, att den sistnämnda kategorien, som utan undantag gått kadettskolans vinterlinje, ofta på grund av sina bristande förkunskaper i speciellt matematik och fysik ej kunnat tillfredsställande tillgodogöra sig utbildningen i de för ingenjörtrupptjänsten Väsentliga ämnena hållfasthetslära och maskinteknik. Under kursen 1943—1944 skildes sålunda 1, under kursen 1944—1945 2 elever från utbildningen på grund av oförmåga i nämnda avseenden. De hade endast genomgått folkskola. Det är tydligt, att undervisningen på vinterlinjen måste menligt påverkas av att en del av eleverna sålunda ha bristande skolunderbyggnad. En tänkbar lösning vore att låta dem, som icke ha för antagning till officersaspirant erforderlig allmänbildning, före kommendering till kadettskolan genom avläggande av studentexamen vid försvarets läroverk förvärva föreskriven studiekompetens. Med hänsyn till de principiella och ekonomiskt-organisatoriska konsekvenserna kan dock kommittén icke förorda denna lösning. Det synes därför nödvändigt, att undervisningen för blivande aktiva officerare i stället anpassas efter de sämst ställda elevernas allmänbildning. En sådan anordning är tänkbar, ty de, som utbilda sig till officerare på aktiv stat, kunna beredas tillfälle att inhämta felande kunskaper efter kadettskolan och sedan de vid försvarets läroverk kompletterat sin allmänna skolutbildning. I första

hand kan nämnda komplettering ske under officerskursen vid krigsskolan samt vid ingenjörofficersskolan. Anordningen är emellertid ej möjlig för sådana, som skola utbildas till reservofficerare och värnpliktiga officerare, ty för dem utgör kadettskolan slutstenen i den militära utbildningen. De måste därför senast i kadettskolan inhämta de kunskaper i hållfasthetslära, maskinteknik m. m., som äro nödvändiga för en subaltern officer vid ingenjörtrupperna. Den lösning, som på dessa grunder erbjuder sig, innebär då, dels att ingenjörtruppernas kadettskola uppdelas på två linjer, den ena för officersaspiranter samt sådana fast anställda och värnpliktiga, som sko.a utbildas till officerare på aktiv stat, den andra för reservofficersaspiranter och blivande värnpliktiga officerare, dels att för antagning på den senare linjen viss underbyggnad utöver studentexamen kräves. Nämnda underbyggnad för blivande reservofficerare och värnpliktiga officerare torde böra utgöras antingen av studentexamen på reallinjen jämte påbörjade studier vid teknisk högskola eller av ingenjörsexamen, avlagd vid tekniskt gymnasium (före 1944 benämnd teknisk studentexamen; se SF nr 671/1944). Då det ej synes lämpligt, att bägge linjerna pågå samtidigt, bör den nuvarande uppdelningen på en vinter- och en sommarlinje renodlas, så att samtliga, som avse att utbilda sig till ojficerare på aktiv stat, genomgå vinterlinjen och de övriga sommarlinjen. Vinterlinjen bör i huvudsak bibehålla nuvarande kursplan, dock med fordringarna i hållfasthetslära m. m. sänkta till vad som rimligtvis kan fordras av de i avseende på allmänbildning sämst ställda eleverna. Sommarlinjen bör få en sådan kursplan, att eleverna ifråga om hållfasthetslära m. m. bringas ungefär till den nivå, där officerarna på aktiv stat befinna sig efter genomgången ingen jörofficersskola. Eleverna vid sommarlinjen böra slutföra sin utbildning vid denna, först sedan de förvärvat ovan angivna civiltekniska kompetens. En uppdelning av denna linje på två terminer, vardera om 3 månader, synes lämplig med hänsyn till såväl den militära utbildningen som det civila studiearbetet. Den första terminen bör förläggas till sommaren efter avslutad plutonehefsskola, den andra till tidpunkt, då erforderlig civil studiekompetens förvärvats. Tabell 19 visar gången av den här föreslagna utbildningen till reservofficer eller värnpliktig officer. Den föreslagna anordningen medför vissa konsekvenser, som ej kunna förbigås. Vid sommarlinjen kommer man under månaderna juni-augusti att samtidigt ha under utbildning två elevomgångar, vardera omfattande ett tiotal elever mera än den nuvarande sommarlinjen. Härigenom uppkomma ökade behov av

75 Tabell 19. Utbildningen

till reservofficer eller värnpliktig

därest kadettskolan

officer vid

uppdelas och dess sommarlinje

ingenjörtrupperna,

genomgås under

två terminer (jfr tabell 4 sid. 31). Kalenderår efter inskriv- Jan. ningsåret

Febr. Mars

April

Maj

Juni

1 2:a

plutc mchefs skola

1 Aug.

1 Plutonchefsskola

studier)

Kadettskola, sommarlinjen, l:a terminen

Tidigast 4:e

studier)

Kadettskola, sommar linjen, 2:a terminen

1 Nov.

Okt.

Dec.

Förberedande

3:e

1 Sept.

Rekrytskola

i

l:a

Juli

I 4

1 (Civila

(Civila

1 Studenter och likställda påbörja för närvairande första tjänstgöring omkring den 15 maj. Enligt kommitténs i ett senare sammanhang (kap. 12 avsnitt 2) framlagda förslag bör denna tidpunkt ändras till omkring den 10 juni. 2 Förordnande som värnpliktig vicekorpral. 3 Förordnande som värnpliktig korpral. 4 Förordnande som värnpliktig furir. 5 Vid början av första repetitionsövning, vilken skall fullgöras senast femte kalenderaret efter inskrivningsåret, förordnande som värnpliktig sergeant.

Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2.

lärare, förläggningsutrymmen m. m. Dessa behov torde emellertid, enligt vad inspektören för ingenjörtrupperna meddelat kommittén, kunna tillgodoses inom den nuvarande organisationens ram. Skulle allvarliga svårigheter härvidlag yppa sig, får man i stället överväga att icke uppdela sommarlinjen utan låta eleverna genomgå den i en följd, sedan de förvärvat erforderlig civil studiekompetens. Vissa olägenheter uppkomma för det fåtal fast anställda eller värnpliktiga, som visserligen genomgått kadettskolans vinterlinje och därvid förklarats lämpliga för fortsatt utbildning till officerare på aktiv stat, men ej kunna beredas plats vid försvarets läroverk respektive krigsskolan. Till skillnad från sina kamrater vid andra truppslag i liknande situation uppfylla nämligen dessa elever ej fordringarna för utnämning till reservofficer eller värnpliktig officer. Ur rättvisesynpunkt kommer man emellertid ej ifrån, att de böra ha möjlighet till en sådan befordran. Då någon förlängning av utbildningen knappast kan ifrågakomma, kvarstår som enda utväg att i detta fall göra avkall på de normala kompetensfordringarna. Flera omständigheter kunna anföras, som mildra olägenheterna av en sådan åtgärd. För det första är den kategori det gäller mycket liten. Ifrågavarande elever ha vidare på vinterlinjen erhållit en ut-

bildning, som i vissa avseenden, t. ex. ifråga om taktik, är grundligare än den som meddelas på sommarlinjen. Slutligen torde det vara möjligt att placera vederbörande i en efter hans utbildning lämpad befattning, exempelvis som andre bataljonsadjutant, traktor- eller bromaterielplutonehef, chef för ingenjörspecialkompani eller ingenjörmaterielpluton. Det synes därför lämpligt, att i här avsedda fall chefen för armén får rätt att bevilja dispens från fordringarna på teknisk civilkompetens. Det kan vidare inträffa, att en värnpliktig, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola vid ingenjörtrupperna, men icke äger för kommendering till sommarlinjen erforderlig studiekompetens, önskar erhålla fortsatt utbildning till värnpliktig officer. I sådant fall synes vederbörande kunna överföras till infanteriets utbildningslinje för pionjärtjänst. Genom den skisserade omläggningen komma i eke-studenter att få något ökade möjligheter att bli officerare på aktiv stat vid ingenjörtrupperna. Å andra sidan innebär kravet, att blivande reservofficerare och värnpliktiga officerare vid detta truppslag skola ha särskild civilteknisk kompetens, ett klart avsteg från den i 1942 års försvarsbeslut fastlagda principen, att urvalet till officersbefordran endast skall bestämmas av militär duglighet och lämplighet. Att det befinnes lämpligt att vid ingenjörtrupperna fordra särskilt hög civil kompetens hos samtliga reservofficerare och värnpliktiga officerare sammanhänger emellertid med det förhållandet, att just detta truppslag kan i ovanligt hög grad direkt utnyttja den civila tekniken. De uppställda speciella kompetenskraven kunna därför uppfattas som ett led i strävandena att placera rätt man på rätt plats. På denna grund anser kommittén, att det ovan anförda förslaget bör genomföras, men vill samtidigt uttala som sin bestämda uppfattning, att systemet endast är att förorda vid ingenjörtrupperna på grund av där föreliggande, alldeles speciella förhållanden. Kommittén föreslår sålunda, att vid ingenjörtrupperna den nuvarande uppdelningen på vinter- och sommarlinje renodlas, så att endast de, som avse att utbilda sig till officerare på aktiv stat, genomgå vinterlinjen och de övriga sommarlinjen, undervisningen på vinterlinjen anpassas till vad som rimligen kan begäras av de i allmänbildningshänseende sämst ställda eleverna, varvid komplettering sker vid krigsskolan och ingenjörofficersskolan, de, som avse att utbilda sig till reservofficerare eller värnpliktiga officeratre, i princip skola antingen ha avlagt studentexamen på reallinjen och påbörjat studier vid teknisk högskola eller avlagt ingenjörsexamen vid tekniskt gymnasium, en fast anställd eller värnpliktig, som genomgått kadettskolans vinterlmje och därvid förklarats lämplig för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat, men icke kan beredas plats vid försvarets läroverk respektive krigsskolan imå

77 kunna av chefen för armén beviljas dispens från den eljest för utnämning till reservofficer eller värnpliktig officer erforderliga tekniska civilkompetensen, en värnpliktig, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola vid ingenjörtrupperna, men icke äger för kommendering till sommarlinjen erforderlig studiekompetens, må kunna överföras till infanteriet för utbildning till värnpliktig officer på utbildningslinjen för pionjärtjänst.

4. Komplettering av vissa värnpliktigas allmänbildning före kommendering till försvarets läroverk 1941 års försvarsutredning (stat. off utr. 1942:1 sid. 44) fann, att därest studentlinjen vid försvarets läroverk skulle på tre studieår (klasserna 2—4) kunna bibringa officerskompetens i allmänbildande ämnen, erfordras, att eleverna vid inträdet i läroverket dels inneha ett kunskapsmått i ämnena modersmålet, historia med samhällslära, geografi och matematik motsvarande minst genomgången klass 3 i femårig realskola, dels äga vissa förkunskaper i språk (antingen i tyska motsvarande genomgången klass 1 eller i engelska klass 2 i fyraårig realskola). Den allmänbildande undervisningen under det fast anställda manskapets volontär- och underbefälsutbildning (»klass 1») förutsattes bibringa de angivna kunskaperna utom i språk. För inhämtande av erforderliga förkunskaper i språk föreslogs deltagande i korrespondensundervisning och i de studiecirklar, som planerades vid förbanden. Utredningen ansåg, att korrespondensundervisningen borde ske med hjälp av ett för försvars väsendet gemensamt korrespondensinstitut, vars inrättande framhölls vara önskvärt även ur andra synpunkter. Vid kadettskolorna och därefter följande trupptjänstgöring kvalificera sig dels fast anställda, dels värnpliktiga utan studentexamen för att komma till studentlinjen vid försvarets läroverk. De fast anställda äga härför avsedda förkunskaper (beträffande språk se dock sid. 126), ty den allmänbildande undervisningen vid stamskolorna har utformats i enlighet med de riktlinjer, som försvarsutredningen uppdrog och som godkändes genom 1942 års försvarsbeslut. Vissa värnpliktiga, exempelvis de som endast genomgått vanlig folkskola, komma emellertid till studentlinjen med lägre studiekompetens än den egentligen för denna linje avsedda. Erfarenheten visar, att dessa elever ha haft mycket svårt att följa undervisningen, då de samtidigt härmed måst inhämta det studieförsprång, som övriga elever haft. I somliga fall ha dessa svårigheter övervunnits, låt vara att betygen i regel endast blivit låga och uppflyttning i högre klass ofta kunnat ske endast med tvekan eller efter ferieläsning och särskild flyttningsprövning. I andra fall däremot ha vederbörande på grund av oförmåga att — trots god ambition och mycket arbete — följa

undervisningen måst lämna läroverket antingen efter misslyckad flyttningsprövning eller t. o. m. under pågående läsår. 1942 års försvarsbeslut åsyftade att ge envar värnpliktig, som besitter erforderliga militära kvalifikationer men saknar tillräckligt kunskapsmått i allmänbildande ämnen för att vinna anställning som aktiv officer, möjlighet att på statens bekostnad inhämta de bristande insikterna. Det nu använda tillvägagångssättet att låta värnpliktiga utan studentexamen vinna inträde vid försvarets läroverks studentlinje, även om de icke ha det allmänbildningsunderlag, varpå undervisningen vid denna linje bygger, måste betecknas som otillfredsställande. Det synes såväl rättvisare som effektivare att i stället komplettera utbildningen för de värnpliktiga, varom här är fråga, med det led, som saknas. Det kan maximalt gälla att bibringa ett förhållandevis litet antal elever med normal folkskolekompetens de kunskaper i allmänbildande ämnen, som meddelas under det fast anställda manskapets volontär- och underbefälsutbildning (»klass 1»), samt viss grundläggande kunskap i ett främmande språk. Undervisningen, som kan påbörjas först efter kadettskolans slut, skulle kunna ske genom att eleverna anslöte till motsvarande undervisning för det fast anställda manskapet (t. ex. vid korpralskola oktober—december, vid furirskola januari—mars). Emellertid skulle utbildningen genom ett dylikt förfaringssätt förlängas med ett år, vilket synes i hög grad olämpligt. En rationellare lösning är att under den för trupptjänstgöring avsedda perioden april—september mellan kadettskolans slut och höstterminens början vid försvarets läroverk ge dem här avsedd kompletterande undervisning. Denna synes med fördel kunna centraliseras till försvarets läroverk och äga rum under tiden den 1 april—den 15 juni. Vid läroverket pågår den ordinarie undervisningen med vissa elever till den 1 juni, medan förläggningsutrymmen genom att andra elever lämna läroverket för trupptjänstgöring kan påräknas fr. o. m. den 1 april. Undervisningen skulle koncentreras på de ämnen, där här avsedda elever visat sig vara mest handikappade, nämligen i modersmålet, matematik och tyska eller engelska. Rektorn vid försvarets läroverk har som sin uppfattning uttalat, att en dylik undervisning kan förväntas ge önskat resultat. Att sammanföra eleverna med någon av de lägsta klasserna på allmänna linjen, som eljest delvis bedriver ungefär motsvarande studier, låter sig icke göra, då dessa klasser hunnit för långt. Eleverna, vilka vid oförändrad rekrytering kunna beräknas till fyra å sex, vid ökad rekryteringsanslutning från här ifrågavarande värnpliktigas sida till kanske ett tiotal, måste bilda en särskild läsavdelning (»specialklass 1 S»). Kommittén anser det angeläget att förbättra möjligheterna för dugliga officersämnen, som endast genomgått vanlig folkskola, att tillgodogöra sig undervisningen vid studentlinjen och där avlägga begränsad studentexamen.

79 Tabell 20. Föreslagen

utbildning examen,

Kalenderår

Jan.

till officer på aktiv

som endast genomgått April

Febr. Mars

Juni

Maj

stat för en värnpliktig vanlig Juli

student-

Okt. Nov.

Dec.

folkskola. Sept.

Aug.

Förberedande plu-

Rekrytskola

l:a

utan

1 2:a

3:e

t o i lchefssl ola

Kadett-

5 Klass 2 S

vid försvarets läroverk

5:e

vid försvarets läroverk

6:e

vid försvarets läroverk

1 Klass 3 S

1 Klass 4 S

1 7:e

4:e

1 Plutonchefsskola

»Specialklass 1 S» vid försvarets läro4 verk

skola

i

vid krigssk ölan

1 Officerskurs 7

1 Förordnande som värnpliktig vicekorpral. Förordnande som värnpliktig korpral. 3 Förordnande som värnpliktig furir. * Antagning till officersaspirant. 5 Förordnande som värnpliktig sergeant. 0 Begränsad studentexamen. 7 Antagnin g till f anrik p å aktiv stat.

2 Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2. Därutöver angiver + + + + + + + + + + + + undervisning vid försvarets läroverk.

särskild

De värnpliktiga utan studentexamen, som vid kadettskola kvalificera sig för vidareutbildning till officer på aktiv stat men icke äga den för tillträde till lägsta klassen vid försvarets läroverks studentlinje avsedda skolunderbyggnaden, böra beredas tillfälle att på statens bekostnad i erforderlig utsträckning komplettera sina kunskaper, innan de komma till denna klass. Kommittén föreslår därför, att här ifrågavarande värnpliktiga, främst sådana som endast genomgått vanlig folkskola, beredas tillfälle att genom särskild undervisning vid försvarets läroverk under tiden den 1 april—den 15 juni samma år, som de avslutat kadettskolan, inhämta erforderliga kunskaper för att vara i stort sett jämställda med flertalet övriga elever, då studierna vid studentlinjens lägsta klass påbörjas. Utbildningen till officer på aktiv stat för en dylik värnpliktig skulle då ske på sätt, som framgår av tabell 20.

80 5. Sammanförandet av de fast anställda och de värnpliktiga, som skola bli officerare, till gemensam utbildning och bedömning F. n. sammanföras de fast anställda och de värnpliktiga, som ifrågakomma för officersutbildning, vid kadettskolorna till gemensam utbildning och bedömning. D e fast anställda ha då, i regel samma år, avslutat sin furirsutbildning, d. v. s. de ha minst 36 månaders militär tjänstgöring bakom sig (jfr tabell 8 sid. 39). D e värnpliktiga komma från årets plutonchefsskolor och ha fullgjort 16 1 / 2 å 18 månaders tjänstgöring. Ofta har det visat sig svårt att nå fullständig rättvisa vid urvalet till kadettskola av fast anställda och värnpliktiga från ett och samma truppförband. Möjlighet till direkt jämförelse dem emellan har nämligen icke förefunnits. D e t kan även ifrågasättas (jfr tabell 27 sid. 144), om jämförelsen vid kadettskolorna mellan de fast anställda och övriga kadetter f. n. är eller ens kan vara rättvisande. Utbildningen vid dessa skolor omfattar nämligen huvudsakligen praktiska övningsgrenar, där den rutin och större praktiska förmåga, som de fast anställda under sin dubbelt så långa militära tjänstgöring förvärvat, självfallet måste göra sig gällande. D å de fast anställda, innan de sammanföras med de värnpliktiga, f. n. måste genomgå fullständig underbefälsutbildning, är utbildningen till officer för dem halvannat år längre än för de värnpliktiga utan studentexamen. D e t t a är den främsta orsaken till att de fast anställda, som bli officerare, vid antagningen till fänrik i regel äro ett par år äldre än flertalet värnpliktiga, som nå officersbefordran (jfr tabell 9 sid. 43). För såväl den enskilde som staten är detta ofördelaktigt. D e angivna nackdelarna skulle i väsentlig grad elimineras genom följande ändring i de fast anställdas utbildningsgång till officer. D e fast anställda, som bedömas lämpliga för eventuell kommendering till kadettskola, få avbryta sin korpralsutbildning, då plutonchefsskolan för de värnpliktiga börjar — d. v, s. den 1 juni andra året — och överföras till sistnämnda skola. Av korpralsutbildningen ha de då fullgjort dels korpralskola (oktober—mars), dit bland annat den i utbildningen ingående allmänbildande undervisningen är koncentrerad, dels t v å månaders tjänstgöring vid trupp. Under plutonchefsskolan jämföras de fast anställda och de värnpliktiga. P å grundval härav kommenderas efter skolans slut de, som anses lämpliga för vidareutbildning och äro därtill villiga, till kadettskola. Utbildningen av de sålunda utvalda fast anställda sker därefter på samma sätt som för de värnpliktiga utan studentexamen (tabell 6 sid. 36). E n fast anställd, som icke erhåller kommenderiing till kadettskola, fortsätter efter plutonchefsskolans slut sin underbefälsutbildning i vanlig ordning. Därest en fast anställd genomgått kadettskolan men d ä r icke kvalificerat sig för vidareutbildning till officer på aktiv stat, kan h a n

81 1

antingen bli reservofficer (värnpliktig officer) eller, om. han förblir i aktiv tjänst, fortsätta sin utbildning till underofficer på aktiv stat. I sistnämnda fall bör han före kommendering till försvarets läroverk och arméns underofficersskola vid behov under ett vinterhalvår deltaga i undervisningen i allmänbildande ämnen vid furirsikolan. Den föreslagna utbildningsgången medför vissa olägenheter. Så äro exempelvis de fast anställda, som överflyttas till plutonchefsskolan, i regel ett par år yngre än flertalet värnpliktiga elever i denna skola. De kunna därför tänkas få svårt att hävda sig mot sina sannolikt mognare konkurrenter. Åldersskillnaden är dock lika stor, därest sammanförandet sker vid kadettskolan. Det är emellertid här fråga om de duktigaste och mest mogna av de fast anställda. Deras lägre levnadsålder bör även i viss mån kunna uppvägas av den fysiska träning och de praktiska kunskaper, som de förvärvat under den något längre militärtjänstgöringen. Skillnaden i ålder mellan de fast anställda och de värnpliktiga vid plutonchefsskolan torde därför knappast ha någon praktisk betydelse. Olägligare är, att de fast anställda, som vid den föreslagna utbildningsgången kvalificera sig för kommendering till studentlinjen vid försvarets läroverk, icke fått den undervisning i allmänbildande ämnen, som meddelas under furirskolan. Vid läroverket bygga nämligen kursplanerna för studentlinjens lägsta, klass direkt på det kunskapsmått i dessa ämnen, som fullständig underbefälsutbildning avser att bibringa. Vid furirskolan undervisas i modersmål (48 tim.), historia, människokunskap och räkning (36 tim. vardera) sammanlagt 156 timmar. Kommittén föreslår i annat sammanhang (kap. 9) en sådan undervisning i psykologi och pedagogik vid plutonchefsskolan och senare under utbildningen till officer, att bortfallet av furirskolans ämne människokunskap mer än väl uppväges. De återstående 120 timmarna modersmål, historia och räkning måste dock ersättas på annat sätt. Detta kan exempelvis ske genom att den undervisning, för vilken dessa timmar äro avsedda, överflyttas till klass 1 och till korpralskolan. En ökning av tiden för de allmänbildande ämnena där med omkring 100 timmar torde härvid vara tillräcklig.2 En annan lösning, som kommittén anser vara mera rationell och som den därför förordar, är att för här ifrågavarande elever — sannolikt årligen 1 En fast anställd, som med medelbetyget minst 7.5 genomgått kadettskola (vinterlinjen) samt därvid förklarats lämplig för vidareutbildning till officer på aktiv stat eller som officer i reserven, kan enligt nu gällande bestämmelser (kungl. brev den 23 februari 1945 angående reservofficersaspirants antagning och utbildning till officer i reserven, § 2 mom. 3) antagas till reservofficersaspirant, även om han icke innehar härför eljest erforderlig allmänbildningskompetens. Så bör även vara fallet för fast anställd, som överflyttats från korpralsutbildning till plutonchefsskola. 2 Genom det intimare sammanhanget i undervisningen synes nämligen viss tidsbesparing kunna göras. En del beskärningar av kursinnehållen, t. ex. i modersmål beträffande litteraturstudiet på lärorummet, äro även tänkbara. — De 100 timmarna kunna förslagsvis fördelas med 60 på klass 1 och 40 på korpralskolan. Den ungefärliga proportionen mellan allmänbildande undervisning och övrig utbildning skulle då vid klass 1 bli 62 procent—38 procent (för närvarande 55 procent—45 procent) och vid korpralskolan 21 procent—79 procent (för närvarande 17 procent—83 procent).

6 — 460105

35 å 40 st.1 — ordna en central kompletteringskurs före inträdet vid försvarets läroverk. Kursen synes lämpligen kunna förläggas till läroverket, ges en längd av fyra veckor och genomgås snarast efter kadettskolans slut. Vid vissa truppslag är det emellertid önskvärt, att furirskolans matematikkurs inhämtas före kadettskolan, helst t. o. m. före plutonchefsskolan. Detta önskemål bör tillgodoses genom att matematikundervisningen i klass 1 och vid korpralskolan i erforderlig grad ökas. Härför nödvändig tid erhålles genom överflyttning av andra ämnen (förslagsvis geografi) eller ämnesdelar till furirskolan, respektive kompletteringskursen. Vid den senare bör viss matematikundervisning, eventuellt i form av repetition, dock förekomma. Som i ett senare sammanhang (sid. 126) kommer att framhållas, bör där även ske viss språkundervisning. Den föreslagna utbildningsgången nödvändiggör således särskilda åtgärder för att säkerställa erforderlig allmänbildning. Härmed förenade olägenheter väga emellertid enligt kommitténs förmenande lättare än förslagets fördelar. Den främsta av dessa består däri, att en fast anställds utbildning till officer avkortas med ett år. Detta är icke blott fördelaktigt för den enskilde utan medverkar även till en jämnare och i medeltal lägre ålder för varje årskontingent nyantagna fänrikar. Helt utan betydelse ur rekryteringssynpunkt — även för rekryteringen av fast anställt manskap — torde detta icke heller vara.2 Den föreslagna utbildningsgången skapar även möjlighet att före kadettskolan direkt jämföra de värnpliktiga, och de fast anställda, som vid ett visst truppförband (truppslag) kunna ifrågakomma för kommendering till denna skola. Särskilt betydelsefullt är, att jämförelserna mellan de olika rekryteringskategoriernas representanter såväl vid plutonchefsskolorna som vid kadett- och krigsskolorna kunna förväntas bli mera rättvisande än de jämförelser, som nu äro möjliga vid sistnämnda båda skolor. Då eleverna sammanföras redan vid plutonchefsskolan, ha de nämligen — därest man bortser från den huvudsakligen allmänbildande klass 1 för de fast anställda — lika lång och i huvudsaklig likartad militär utbildning bakom sig (jfr tabellerna 20 och 21 sid. 79 och 83). Kommittén anser övervägande skäl tala för att de jäst anställda och de värnpliktiga, som ifrågakomma för officersutbildning, sammanföras för gemensam utbildning och bedömning fr. o. m. plutonchefsskolan. I det följande förutsattes därför den förkortade utbildningsgång för fast anställda till officerare på aktiv stat, som framgår av tabell 21. 1

1941 års försvarsutredning beräknade antalet årligen nytillkommande elever vid studentlinjen till 45. Enligt sid. 54< kunna cirka 80 procent av dessa beräknas vara fast anställda. 2 Vidareutbildningsmöjligheternas betydelse för manskapsrekryteringen bör dock icke överdrivus. Föga mer än 2 procent av dem, som genomgått furirskola och tilldelats huvudbetyget med beiröm godkänd, nå officersgraden.

83 Tabell 21. Föreslagen Kalenderår

Jan.

utbildningsgång

Febr. Mars April

för en fast anställd Maj

Juni

Juli

till officer på aktiv

Aug.

l:a

Sept.

Okt.

stat.1

Nov.

Dec.

Klass 1

2:a

Klass 1

3:e

skola

Rekrytskola 3

Plutonchefsskola

Kompletteringskurs vid försvarets 5 läroverk

KorpralKadett-

4:e

skola

5:e

försvarets läroverk

Klass 3 S vid

6:e

försvarets läroverk

Klass 4 S vid

7:e

försvarets läroverk

Officerskurs

8:e

+++++ -

Klass 2 S vid

vid krigsskolan

Tabellen är ett exempel, avseende en officersaspirant, som genomgår såväl klass 1 som samtliga tre klasser vid försvarets läroverks studentlinje. 2 Befordran till vicekorpral. 3 Förordnande som korpral i vederbörligt förband. 4 Förordnande som furir i vederbörligt förband. 5 Antagning till officersaspirant. Förordnande som sergeant i vederbörligt förband (vederbörlig personalkår). 7 Begränsad studentexamen. 8 Antagning till fänrik på aktiv stat. Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 2. Därutöver angiver + + + + + + + + + + + + att vederbörande genomgår kompletteringskurs i allmänbildande ämnen vid försvarets läroverk.

6. Utbildningstidens längd Till kommittén har i ett flertal sammanhang framförts krav på ökad tid för utbildningen till officer. Man har härvid framhållit, att de uppställda målen för såväl denna utbildning i dess helhet som för de olika leden uti densamma i vissa fall varit svåra att nå inom till buds stående tid. Den taktiska och militärtekniska utvecklingen har därjämte medfört nya utbildningskrav. Som följd av att ökad undervisning avses i ämnena psykologi och pedagogik samt stats- och samhällslära, erfordras även vidgat utrymme för dessa ämnen på utbildningsprogrammen. Kommittén har konstaterat riktigheten av vad som anförts beträffande

såväl målsättningen som de nytillkomna utbildningsbehoven. En rationalisering av utbildningsmetoderna kan visserligen motverka disproportionen mellan utbildningsvolym och utbildningstid men ingalunda häva den. Härför erfordras, att volymen minskas eller (och) att tiden ökas. Av ekonomiska skäl och med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna är det dock önskvärt, att en förlängning av utbildningen till officer antingen helt undvikes eller, om den befinnes ofrånkomlig, göres så kort som möjligt. Kommittén har därför i första hand eftersträvat en beskärning av utbildningsvolymen — på sätt och med resultat, som framgå av nästfoljande kapitel. Det oaktat har emellertid en mindre ökning av utbildningstiden befunnits nödvändig, främst för att under utbildningens senare del bereda ökat utrymme åt ämnena psykologi och pedagogik samt stats- och samhällslära. En förlängning av kadettskolan för de blivande officerarna på aktiv stat utöver vinterlinjens nuvarande sex månader vore givetvis möjlig. Genom motsvarande avkortning av trupptjänstgöringsperioden mellan kadettskolans slut och början av officerskursen vid krigsskolan (studentlinjen vid försvarets läroverk) skulle den sammanlagda tiden för utbildningen till officer kunna bibehållas oförändrad. Bortsett från det mindre tilltalande i en minskad trupptjänstgöring synes emellertid ett kvarhållande av officersaspiranterna vid kadettskolans vinterlinje — i medeltal omkring a /s a v n e l a elevantalet — efter den tidpunkt, då övriga elever lämna skolan, medföra betydande organisatoriska konsekvenser. Kadettskolans två linjer (vinter- och sommarlinjerna) alternera nämligen praktiskt taget utan mellanrum. Följaktligen bör den erforderliga utökningen av tiden komma till stånd vid eller i anslutning till officerskursen vid krigsskolan. Denna kurs har f. n. en längd av omkring elva månader (oktober—augusti). Enligt 1942 års försvarsbeslut avses krigsskolans lärare och lokaler m. m. under årets återstående månad (september) tagas i anspråk för kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare. På grund av beredskapsförhållandena ha dylika kurser hittills icke anordnats vid krigsskolan. Då en undersökning givit vid handen, att dessa kurser med fördel skulle kunna förläggas annorstädes, har kommittén funnit en förliängning av officerskursen med en månad (september) möjlig, utan att krigsskolans organisatoriska ram behöver vidgas. Även om en något större förlängning ur vissa synpunkter vore önskvärd, så torde dock en ökning av utbildningstiiden med en månad vara tillfyllest, därest den rationalisering i fråga om målsättning och utbildningsmetoder genomföres, som kommittén i andra sarmxianhang förordar. Med hänsyn härtill och då de organisatoriska och ekonomiska fördelarna med en dylik lösning äro påtagliga, föreslår kommittén en förlängning av officerskursen vid krigsskolan med omkring en månad (september). I samband med detalj behandlingen av utbildningen vid krigsskolan (kap.. 15) vill kommittén närmare beröra innebörden av detta förslag.

*

1 närmast föregående avsnitt av detta kapitel har kommittén föreslagit sådana ändringar beträffande utbildningsgången för fast anställda, som bli officerare, att deras utbildning avkortas med ett år. I ett senare sammanhang (kap. 12) framlägges förslag, att studenter och likställda skola inrycka till första tjänstgöring omkring en månad senare än nu. Den totala längden av utbildningen till officer blir således enligt kommitténs förslag (jfr tabell 9 sid. 43): för en värnpliktig, icke fast anställd, som avlagt studentexamen före utbildningens början . . 39 1 / 2 (nu 39 1/2) månader, för en värnpliktig, icke fast anställd, som i c k e avlagt studentexamen före utbildningens början, vid genomgång av försvarets läroverks klasser (klass) 2 S—4 S 3 S—4 S 4S

78 (nu 77) månader, Q6 ( » 65) » 54 ( » 53) »

för en fast anställd, som vid försvarets läroverk genomgår klasserna (klassen) 2 S—4 S 3 S—4 S 4S

84 ( » 95) 72 ( » 83) 60 ( » 71)

» »

•

Kap. 7. Målen för och samordningen av de olika utbildningsleden under utbildningen till officer 1. Utbildningen i allmänhet På grundval av tidigare (kap. 2) angivna principer har kommittén granskat målen för och samordningen av de olika utbildningsleden under utbildnir.gen till officer och på en del punkter funnit anledning till erinringar. Dessa sammanhänga främst med i föregående kapitel nämnda svårigheter att inom till buds stående tid nå de hittills uppställda utbildningsmålen. Den konflikt mellan kraven på mångsidighet och på grundlighet, som dessa svårigheter återspegla, gäller väsentligen de delar av utbildningen till officer, som äro gemensamma med värnpliktsutbildningen, d. v. s. t. o. m. kadettskolan, men i viss mån även utbildningen vid krigsskolans officerskurs. När det vintern 1940—1941 gällde att skriva utbildningsbestämmelserna för den sedermera (februari 1941) beslutade ettåriga första tjänstgöringen, hade man närmast de första beredskapsårens nedslående erfarenheter av utbildningen enligt 1925 års försvarsbeslut att bygga på. Som väntat hade denna utbildning icke lämnat sådana bestående resultat, att förbanden kunde anses fältdugliga. Den hade med andra ord icke kunnat göras så grundlig ens beträffande det allra väsentligaste, att erfarenheterna sutto kvar, och detta fastän man i syfte att förbättra kvaliteten tvingats att driva specialiseringen längre än rådligt: även mycket små förluster skulle i många fall kunnat göra de lägsta förbanden funktionsodugliga. 1941 öppnade sig möjligheter att avhjälpa dessa brister. Svårigheten var att avgöra, hur långt man skulle våga sträcka kravet på mångsidighet utan att äventyra den nödvändiga grundligheten. Man saknade ju inom landet all erfarenhet av en så lång soldatutbildning. Nu förvärvade erfarenheter visa, att man kom att spänna bågen väl hårt. Målsättningen blev alltför optimistisk. Man överskattade möjligheterna att göra utbildningen mångsidig. Detta var desto beklagligare, då den krigstekniska utvecklingen själv efter hand bidrog till en icke anad ansvällning av övningsomfånget. Till det jäkt för att hinna med allt, som till följd härav tyvärr hittills karakteriserat utbildningen enligt 1941 års värnpliktslag och lett till ytlighet i stället för grundlighet, ha sålunda otvivelaktigt även utbildningsbestämmelserna i sin mån bidragit. Efter hand som erfarenheter förvärvats, vilka klargjort den alltför optimistiska målsättningen, ha dock ändringar i och tillägg till utbildningsbestämmelserna utfärdats. Härigenom har dels mera tid tillmätts för den

87 enskilda utbildningen, dels utbildningens omfattning minskats på såväl rekrytoch soldat- som befälsskolor. Det kan ifrågasättas, huruvida dessa ändringar varit tillräckligt genomgripande. Emellertid har det hittills icke varit möjligt att med bestämdhet avgöra, i vilken mån de, trots alla betydande framsteg, dock ännu kvalitativt i många stycken otillräckliga resultaten berott på felaktig målsättning eller på de under beredskaps- och övergångsåren rådande speciella förhållandena: fåtaligt och ofta orutinerat utbildningsbefäl, talrika befälsbyten och kanske framför allt brist på erfarenhet om en ettårig, för värnpliktigt befäl ettochetthalvtårig eller t. o. m. tvåårig utbildning. Det har därför funnits starkt vägande skäl för att icke gå för brådstörtat till väga. De för innevarande 1 utbildningsår (1 april 1945—31 mars 1946) anbefallda avstegen från de särskilda bestämmelserna för utbildningen av de olika truppslagens värnpliktiga ( SU Vpl Inf, Ka v, Art etc.) ha också uttryckligen angivits skola ske försöksvis (ao nr 24/1945). Kommittén, som noga övervägt de med målsättningen under utbildningen till officer sammanhängande förhållandena, anser beträffande såväl de med värnpliktsutbildningen gemensamma utbildningsleden som officerskursen vid krigsskolan, att målsättningen varit alltför optimistisk, att en kvalitativ förbättring av utbildningens resultat är nödvändig, samt att denna kvalitetsförbättring främst måste åstadkommas genom att minska utbildningens omfång (utbildningsvolymen) och genom att ägna huvuddelen av tid och arbete åt det väsentliga. Kommittén håller således före, att när konflikter uppstå mellan kraven på grundlighet och på mångsidighet, måste — givetvis inom rimliga gränser — det senare stå tillbaka för det förra. I samband med granskningen i kap. 11—15 av de olika skolorna under utbildningen till officer vill kommittén exemplifiera den alltför optimistiska målsättningen. Den ytlighet i utbildningen och den osäkerhet hos eleverna, som ofta varit en följd av denna målsättning, synas i flertalet fall ha varit den främsta orsaken till de upprepade krav på ökad utbildningstid, vilka från skilda håll framställts. Kommitténs ställningstagande till dessa krav har framlagts i närmast föregående kapitel. Mot bakgrund härav och av vad härovan anförts, vill kommittén föreslå en begränsning av utbildningsmålen vid de olika skolorna under utbildningen till officer på sätt, som till sin allmänna utformning framgår av tabell 22. Då enligt kommitténs förslag det allmänna utbildningsmålet blir detsamma för både gruppchefsskolan och förberedande plutonchefsskolan, torde det böra övervägas, huruvida icke dessa båda skolor, vilkas utbildning f. ö. redan nu är mycket likartad, med fördel kunde sammanslås till e n skola, lämpligen 1 Denna och liknande tidsbestämningar i det följande hänföra sig till tidpunkten för manuskriptets avslutande (mars 1946).

88 Tabell 22. Utbildningsmålen

vid de olika skolorna

under

utbildningen

till

officer.

Det allmänna utbildningsmålet 1 Skola

begränsas till

som för närvarande är förmåga som

Rekrytskola

rekryt [förmåga att som enskild soldat kunna tjänstgöra i den befattning på egen utbildningslinje, för vilken vederbörande utbildas, samt att kunna uppträda i förband till och med pluton (motsvarande)]

Gruppchefsskola

gruppchef inom egen utbildningslinje

Förberedande plutonchefsskola

gruppchef inom egen utbildningslinje gruppchef inom egen utbildningslinje (därjämte viss förberedelse för utbildningen till plutonchef)

Plutonchefsskolan

plutonchef inom egen utbildningslinje2 plutonchefs ställföreträdare (troppchef) inom egen utbildningslinje

Kadettskolan

plutonchef inom egen utbildningslinje plutonchef inom egen utbildningslinje någon förmåga (i truppföring) som pluton-(tropp-)chef även inom annan utbildningslinje samt som ersättare för kompanichef

Officerskursen plutonchef (icke blott inom vederbörvid krigsskolan ligt truppslags vanligaste utbildningslinje) samt (i truppföring) som ersättare för kompanichef

plutonchef inom vederbörligt truppslags vanligaste4 utbildningslinje (god förmåga); någon förmåga (i truppföring) som ersättare för kompanichef

1 Tabellen avser närmast förhållandena vid infanteriet men gäller i tillämpliga delar även övriga truppslag. 2 Försöksvis utbildningsåret 1945—1946: förmåga som plutonchefs ställföreträdare (troppchef) inom egen utbildningslinje. 3 Det allmänna målet för utbildningen vid krigsskolans officerskurs sammanfaller praktiskt taget med målet för hela utbildningen till officer, vilket behandlats i kap. 3. 4 Krigsskoleelevens egen utbildningslinje är i regel densamma som vederbörligt truppslags vanligaste utbildningslinje. Inom sistnämnda linje (vid infanteriet gevärstjänst, vid artilleriet batteritjänst etc.)' utbildas nämligen samtliga officersaspiranter. De värnpliktiga som först efter kadettskolans slut antagas till officersaspiranter, kunna dock ha genomgått kadettskolan på annan utbildningslinje än vederbörligt truppslags vanligaste. — Vid officerskursen förekommer icke — och bör icke heller enligt kommitténs förmenande förekomma — någon uppdelning på utbildningslinjer.

då benämnd »gruppchefsskola».1 I samband därmed kan ifrågasättas att ändra benämningen på den nuvarande plutonchefsskolan till »förberedande plutonchefsskola», vilket skulle bättre uttrycka de för sagda skola avsedda uppgifter. Emellertid skulle konsekvensen då tala för att även ombenämna kadettskolan till »plutonchefsskola». Kadettskolan fick sitt nuvarande namn så sent som i februari 1945 (genom kungl. brev den 23 februari 1945 angående officersaspirants antagning och utbildning vid armén), varför ett för1 Vid pansar-, signal- och trängtrupperna finnas redan nu icke förberedande plutonchefsskolor utan endast gruppchefsskolor.

nyat namnbyte synes mindre tilltalande. Därjämte är benämningen »förberedande plutonchef sskola» tung och omständlig. Fördenskull synes det lämpligt, att även om gruppchefs- och förberedande plutonchefsskolorna sammanföras till en skola, »gruppchefsskola», bibehålla de nuvarande benämningarna på såväl plutonchefsskolan som kadettskolan. Kommittén vill, då frågan om ett sammanförande av gruppchefs- och förberedande plutonchefsskolorna i väsentlig grad berör andra områden än officersutbildningen, icke framlägga något förslag i detta avseende utan inskränker sig till de anförda synpunkterna. Det synes böra ankomma på vederbörliga militära myndigheter att, om så anses lämpligt, upptaga denna fråga till omprövning. 2. Taktikutbildningen De utbildningsmål för de olika skolorna under utbildningen till officer, som kommittén föreslagit i tabell 22, ha givits en allmän utformning. Det har icke ansetts erforderligt att detaljgranska målsättningen i varje övningsgren och varje ämne vid samtliga skolor inom de olika truppslagen. Den här använda allmänna utformningen torde vara tillfyllest. Ur densamma kan nämligen direkt utläsas, vad som bör vara målet för utbildningen i truppföring och trupputbildning samt indirekt vad som bör vara målet för utbildningen i övriga övningsgrenar samt i förekommande ämnen. Beträffande undervisningen i psykologi och pedagogik samt samhällslära och utbildningen med olika vapen och annan materiel vill dock kommittén i kap. 8—10 framföra vissa särskilda synpunkter och förslag. En del påpekanden komma därjämte att göras i samband med granskningen av de olika skolorna. I detta sammanhang anser kommittén endast erforderligt att beröra målsättningen för utbildningen i taktik. Ett särskilt ämne taktik förekommer under utbildningen till officer endast vid kadettskolorna samt officerskursen vid krigsskolan. Utbildningen i ämnet avser bland annat att ge eleverna den för tjänst som officer (värnpliktig och reserv-, respektive aktiv officer) erforderliga taktiska allmänbildningen. Av särskild vikt är, att eleverna bibringas kännedom om det närmast större sammanhang, i vilket de under fältförhållanden skola verka som truppförare. Vid kadettskolorna skola kunskaper av i stort nedanstående omfattning bibringas: teoretisk taktik: arméns krigsorganisation i stort, fördelnings, brigads, infanteriregementes och artilleridivisions organisation i stort, eget truppslags (t. o. m. regementes) organisation i detalj; taktikens allmänna grunder; grunderna för infanteribataljons m. m. (och motsvarande förbands ur eget truppslag) marsch, manöver och strid; underhållstjänsten i stort vid fördelning, regemente och bataljon (motsvarande) samt i detalj vid eget truppslag i för plutonchef (motsvarande) erforderlig omfattning;

90 tillämpad taktik: infanteriet: infanteribataljons kavalleriet: infanteribataljons och kavalleri-(ryttar-)bataljons pansartrupperna: infanteribataljons samt de lägre pansarförbandens marsch, manöver och strid i samartilleriet: divisions verkan med övriluftvärnet: luftvärnets ga truppslag; ingenjörtrupperna: infanteribataljons trängtrupperna: infanteribataljons signaltrupperna: huvuddragen av de olika truppslagens strid. I samband med undervisningen i taktik sker också utbildning i kart- och bildläsning, terränglära och skissritning samt genomgås grunderna för arméns signalorganisation och signalutrustning, för stabs- och signaltjänsten inom bataljon (motsvarande) ävensom för flygstridskrafters uppträdande och samverkan med markstridskrafter.

Kommittén anser sig ha kunnat konstatera, att denna målsättning för taktikutbildningen vid kadettskolorna varit alltför vid och alltför hög. Med hänsyn till den allmänna kompetens, som kadettskolan avser att bibringa (jfr tabell 22), är det önskvärt med ett mera begränsat mål, vilket effektivt nås. Detta gäller såväl den teoretiska som den tillämpade taktiken, främst dock den senare. Den teoretiska taktikens mål synes knappast kunna uttryckas på annat sätt än som f. n. är fallet, men det är nödvändigt, att de förefintliga bestämmelserna om utbildningens volym (» i stort», » allmänna grunder», »grunderna », » i för erforderlig omfattning») iakttagas strängare än hittills skett. Den tillämpade taktiken bör, som redan framhållits, i huvudsak bedrivas inom den ram, inom vilken eleverna skola kunna under fältförhållanden leda vederbörliga förband. Då kadettskolan skall bibringa eleverna truppföringsförmåga som plutonchef (motsvarande), bör således i den tillämpade taktiken huvudsakligen verksamheten vid och inom kompani (motsvarande förband) behandlas. Kommittén föreslår därför, att målet för och omfattningen av den tillämpade taktiska utbildningen vid kadettskolorna, som f. n. är: (kunskap om) infanteribataljons (infanteribataljons och kavalleribataljons; infanteribataljons samt de lägre pansarförbandens; divisions; luftvärnets) marsch, manöver och strid i samverkan med övriga truppslag;

begränsas till: kunskap om underavdelningarnas verksamhet vid infanteribataljons (motsvarande förbands) marsch, manöver och strid i samverkan med övriga truppslag; god förmåga att som plutonchef (motsvarande) inom dylik underavdelning fatta och följdriktigt genomföra ett beslut.

Den angivna goda förmågan som plutonchef kan synas vara ett utbildningsmål enbart i truppföring och knappast i tillämpad taktik. Emellertid är det kommitténs uppfattning, att den tillämpade taktikutbildningen och utbildningen i truppföring såväl i allmänhet som i synnerhet på lägre utbildningsstadier, t. ex. vid kadettskolorna, böra vara intimt samordnade. Utom då det är fråga om särskilda prov, böra eleverna under utbildningens gång icke få i praktisk

91 truppfÖring lösa uppgifter som plutonchef (motsvarande), förrän liknande eller helst samma uppgifter genomstuderats och genomspelats såväl på lärorummet i form av krigsspel (på krigsspelskarta, fotokarta,, skiss eller förstoring av fältkartan eller i sandlåda) som i terräng i form av taktisk övning, muntlig stridsövning eller (och) kaderövning. För truppföring anslagen tid bör endast användas för att efter dylik förberedelse, vilken sker under den tillämpade taktikutbildningen, samt under stridsmässigast möjliga former och i görligaste mån utan avbrott genomföra praktiska övningar med utbildad trupp. Genom en så anordnad utbildning utnyttjas den för truppföring anslagna tiden på ett effektivt sätt, och därjämte befrämjas grundligheten i utbildningen beträffande såväl taktik som truppföring. Genom den här föreslagna målsättningen för taktikutbildningen vid kadettskolorna ernås även för de blivande officerarna på aktiv stat en klar avgränsning mellan vad som de skola lära i taktik vid dessa skolor och vad som skall genomgås under officerskursen vid krigsskolan. De nuvarande, ur pedagogisk synpunkt allt annat än tilltalande »omtuggningarna» under officerskursen av vad som, låt vara jämförelsevis flyktigt, behandlats vid kadettskolorna, böra kunna undvikas. Därjämte bör taktik- och truppföringsutbildningen under officerskursen kunna bygga på en fastare grund än f. n. Det synes också möjligt att något minska den för ämnet taktik anslagna tiden och i motsvarande grad öka tiden för ämnet truppföring, vilket erfarenheten visat vara önskvärt. Emellertid ha farhågor uttalats för att den på föreslaget sätt begränsade taktikutbildningen vid kadettskolorna skulle komma att sakna inspirerande »vida vyer» och även för de kadett er, som med dessa skolor avsluta sin utbildning till värnpliktiga officerare eller reservofficerare, få en otillräcklig omfattning. Kommittén vill häremot framhålla, att dess förslag icke innebär någon inskränkning av möjligheterna till intresseväckande utblickar och orienteringar. Dylika kunna nämligen främst förekomma under den teoretiska taktikutbildningen, vilken förutsatts sträcka sig över samma områden som f. n. ehuru med skarpare åtskillnad mellan huvudsak och bisak. Vad beträffar risken, att de värnpliktiga officerarna och reservofficerarna skulle få otillräcklig tillämpad utbildning i taktik, så kan den näppeligen vara befogad, då denna utbildning konsekvent koncentrerats till vad som kan göra dessa nyblivna officerare bättre skickade att genomföra sina a k t u e l l a uppgifter, nämligen som plutonchefer (motsvarande) på egen utbildningslinje.1 För därför lämpliga synes kompletterande utbildning till ersättare för kompanichef (motsvarande) o. s. v. utan olägenhet kunna ske senare antingen i samband med författningsenligt åliggande tjänstgöring eller som frivillig utbildning. Den fasta grund, som lagts vid kadettskolan, torde härvid vara till fördel. Det bör f. ö. påpekas, att enligt 1942 års försvarsbeslut skall kompetens som kompanichef (motsvarande) samt som 1 Se proposition nr 318/1941 (med förslag till 1941 års värnpliktslag) sid. 34—35, 1941 års försvarsutrednings betänkande (stat. off. utr. 1942: 1) sid. 232 samt propositionen nr 210/1942 sid. 341 och 346.

92 bataljonschefs (motsvarande chefs) ställföreträdare förvärvas vid särskilda kurser (befäls-, löjtnants- och kaptenskurser) samt genom annan särskilt anordnad utbildning. 1 Beträffande officerskursen vid krigsskolan har kommittén våren 1944 gjort motsvarande iakttagelser rörande taktikutbildningens mål och omfattning som vid kadettskolorna. I samband med inom arméinspektionen utförd överarbetning av den provisoriska undervisningsstadga, som gällde för officerskursen 1943—1944 (den första i enlighet med 1942 års försvarsbeslut), avgav kommittén sommaren 1944 yttrande över denna stadga. Härvid framhölls, att målet för taktikutbildningen vid officerskursen borde begränsas enligt samma principer, som ovan angivits beträffande kadettskolorna. I den nu tillämpade undervisningsstadgan, som fastställdes av chefen för armén den 31 augusti 1944 att provisoriskt gälla tills vidare, har målsättningen skett i enlighet med kommitténs förslag. Under officerskursen 1944—1945 gjorda erfarenheter ha främst pekat på behovet av en klarare åtskillnad mellan vad som bör genomgås vid kadettskolorna, respektive under officerskursen samt därmed även ett bättre sammanhang och en mera logisk stegring i utbildningen. Då detta ändamålsenligast synes kunna åstadkommas genom att målsättningen i taktik för officerskursen blir oförändrad men för kadettskolorna ändras på sätt, som ovan anförts, föreslår kommittén, att nuvarande begränsade mål för och omfattning av taktikutbildningen vid krigsskolans officerskurs bibehålles så, som de framgå av den högra kolumnen nedan. 1943 års provisoriska undervisnings1944 års provisoriska undervisningsstadga, stadga. (Kunskap om) fördelnings (olika brigaders) och dess underavdelningars organisation och huvudsakliga utrustning, grunderna för de olika truppslagens samverkan; verksamheten vid stridsgrupp (företrädesverksamheten vid stridsgrupp, bestående vis förstärkt bataljon). av förstärkt bataljon. Förmåga att inom dess ram fatta och Förmåga att som underavdelningschef följdriktigt genomföra ett beslut. inom dylik stridsgrupp fatta och följdriktigt genomföra ett beslut.

3. Sammanhanget mellan utbildningen vid kadettskolorna och vid krigsskolans officerskurs Hur man än angiver målen för och omfattningen av utbildningen vid de olika skolor, som de blivande officerarna på aktiv stat genomgå, så är detta enbart icke tillfyllest för ett effektivt sammanhang i utbildningen. För den utbildniing, 1 Se 1941 års försvarsutrednings betänkande (stat. off. utr. 1942: 1) sid. 236—237 och 270—272, propositionen nr 210/1942 sid. 344, 346, 374—376, Grundläggande bestämmelser för den friviilliga befäls- och ungdomsutbildningen (GB FB; go nr 859/1943) mom. 7 samt Kungl. Majrts kungöirelse angående personal i arméns reserver (reservbefälskungörelse för armén; SF nr 815/1943) §§ 6i, 10 och 11.

93 som sker truppslagsvis, d. v. s. till och med kadettskolan, synas emellertid särskilda åtgärder icke erforderliga. Vederbörliga truppslagsinspektörer utöva en fortlöpande kontroll av denna utbildning och utfärda de ytterligare föreskrifter, anvisningar etc, som i varje särskilt fall kunna erfordras. För att säkerställa sammanhanget mellan de olika kadettskolorna och krigsskolan, där utbildningen i huvudsak är gemensam för samtliga truppslags kadetter, har chefen för krigsskolan bemyndigats följa utbildningen vid kadettskolorna. 1 Plan härför fastställes av 'arméinspektören. Då det är av särskild vikt, att taktikutbildningen samordnas, äger chefen för krigsskolan att utfärda de anvisningar för och exempel på denna utbildnings bedrivande, som kunna vara erforderliga för att hos kadettskolornas elever säkerställa en enhetlig utbildningsståndpunkt i taktik före inträde vid officerskursen eller utnämning till reservofficer (värnpliktig officer). Anvisningarna och exemplen tjäna till ledning vid undervisningen, inom specialtruppslagens kadettskolor med beaktande av de särskilda förhållandena vid vederbörligt truppslag. Därjämte skall chefen för krigsskolan föreslå arméinspektören de ytterligare åtgärder, som gjorda erfarenheter synas böra föranleda, för att samordna utbildningen dels mellan kadettskolorna inbördes, dels mellan kadettskolorna och officerskursen vid krigsskolan. Under chefen för armén utövar arméinspektören den högsta ledningen av utbildningen till officer. Han biträdes härvid främst av truppslagsinspektörerna och chefen för krigsskolan. Genom den gemensamma högsta ledningen, genom truppslagsinspektörernas enhetliga ledning för respektive truppslag och genom chefens för krigsskolan här refererade uppdrag synas betryggande möjligheter finnas för en ändamålsenlig samordning av verksamheten vid de olika utbildningsleden under utbildningen till officer. Att elever, som efter utbildning vid vederbörliga förband kommit till truppslagsvis centraliserade skolor eller som från dylika kommit till officerskursen vid krigsskolan, det oaktat hittills ofta företrätt ganska växlande utbildningsståndpunkter, torde huvudsakligen kunna förklaras såsom en följd av de svåra utbildningsförhållanden, vilka rått under beredskapsåren, och såsom initialsvårigheter i samband med genomförandet av den nya organisationen av utbildningen till officer, som 1942 års försvarsbeslut fastställde. Efter hand som erfarenheter vunnits, har emellertid sammanhanget i de olika utbildningsledens verksamhet ökat. F. n. synes det enligt kommitténs förmenande i stort sett vara tillfredsställande. På grund härav anser sig kommittén icke böra framlägga förslag till ytterligare åtgärder för att säkerställa detta sammanhang men förutsätter, att de för utbildningen till officer ansvariga militära myndigheterna liksom hittills ägna hithörande frågor särskild uppmärksamhet. 1

Go nr 503/1943 och ao nr 257/1943.

C. Särskilda synpunkter och förslag beträffande u n d e r v i s n i n g e n i vissa ämnen under u t b i l d n i n g e n till officer

Kap. 8. Undervisningen i stats- och samhällslära 1. Allmänna synpunkter Xledan i samband med redogörelsen för de grundläggande synpunkterna, på officersutbildningen (kap. 1 och 2) konstaterade kommittén nödvändigheten av en fördjupad samhällsorientering för officerarna. Kravet på ökad kunskap om det svenska samhällets liv och funktioner motiveras redan av den omständigheten, att försvarsorganisationen allt mera fått karaktären av ett totalt folkförsvar, varigenom de organisatoriska förbindelserna mellan det rent militära försvaret och samhället i övrigt avsevärt ökats. Härtill kommer en annan väsentlig synpunkt. Eftersom officerarna äro medborgare i ett demokratiskt samhälle och samtidigt ha en mycket viktig uppgift i detta samhälles tjänst, måste man — som tidigare framhållits — kräva en fast solidaritet mellan dem och folket i övrigt. En sådan solidaritet är givetvis också av största betydelse för den allmänna inställningen gentemot officerskåren och därmed gentemot försvaret i dess helhet. Om försvaret skall få den förankring i folket, som är ett villkor för försvarsandans vidmakthållande, får nämligen officerskåren icke intaga en isolerad ställning i samhället. »Kastanda», ensidighet och »fackidiotism» måste motarbetas inom alla yrkeskategorier, men att så sker beträffande officerskåren är särskilt angeläget, då denna kår i sin yrkesutövning direkt skall utöva ledarskap över andra medborgargrupper. Målet måste därför vara en officerskår, som är ett med det svenska samhället av i dag och är genomsyrad av dess demokratiska ideal. Det är sålunda här framför allt fråga om mentaliteten hos officerskåren. Denna mentalitet betämmes av en rad faktorer av olika slag, däribland uppfostran och utbildning. Otvivelaktigt kan även den häri ingående undervisningen ha stor betydelse, under förutsättning att den planeras och genomföres på ett ändamålsenligt sätt. De undervisningsämnen, som under officersutbildningen ur denna synpunkt främst komma i fråga, äro stats- och samhällslära samt psykologi och pedagogik. Kommittén, som föreslår en avsevärt förstärkt ställning för dessa ämnen, vill samtidigt understryka, att ett villkor för att den

95 föreslagna utbyggnaden skall få avsedd betydelse är, att den i det föregående närmare angivna allmänna målsättningen för officersutbildningen kommer att prägla undervisningen. 2. Nuvarande undervisning Redan nu äger viss undervisning i stats- och samhällslära rum under utbildningen till officer, nämligen för de fast anställda, som gå den »långa vägen», vid stamskolorna och vid försvarets läroverk, för de värnpliktiga, som icke före tjänstgöringens början avlagt studentexamen, vid försvarets läroverk samt för samtliga blivande officerare under officerskursen vid krigsskolan. Vid stamskolorna ingår samhällslära i ämnet historia med samhällslära. Undervisningen, som givetvis är elementär, har vid armén till mål att föra fram till motsvarande kunskapsmått som i klass fem av femårig realskola. Vid försvarets läroverk meddelas på studentlinjen kunskaper i samhällslära, som i stort sett motsvara fordringarna i studentexamen vid de allmänna läroverken. Vid några avdelningar har en frivillig extra timme per vecka inlagts, som ägnats åt en fördjupad framställning av särskilt aktuella eller viktiga frågor. Samhällsläran ingår i ämnet historia med samhällslära. Stats- och samhällslära har sedan 1907 haft sin plats på krigsskolans undervisningsplan såsom ett självständigt ämne.1 För närvarande omfattar ämnet 26 timmar (ungefär 1.5 procent av undervisningstiden) och har tilldelats betygskoefficienten 2. Undervisningen bedrives plutonsvis (en pluton omfattar omkring 35 kadetter) under 24 timmar, varjämte 2 timmar avses för prov. Enligt gällande provisoriska undervisningsstadga skall genomgås dels huvuddragen av Sveriges författningshistoria och nuvarande stats- och samhällsskick, dels de viktigaste elementen i nutidens sociala och ekonomiska strävanden med huvudvikten lagd på förhållandena i vårt land. Ämnet är fördelat på en del avseende egentlig statskunskap och en del avseende nationalekonomi och socialpolitik. Varje del omfattar 12 timmar enligt följande p k n (för officerskursen 1944—1945): I. Egentlig statskunskap. Politisk demokrati i allmänhet och i Sverige Medborgaren och samhället Den kommunala självstyrelsen Riksdagen Regeringsmakt och parlamentarism Statsförvaltningen Politiska åskådningar och partier Föreningskunskap; det fria organisationsväsendet Pressen

Yi t

2 2

12 tim. Redan vid krigsakademiens instiftande 1792 ingick emellertid bland lärarna en sådan i »Religions-, Rätts-, Samhälls- och sedelära samt Svenska språkets deklamation». 1

96 II. Nationalekonomi och socialpolitik. Befolkningsutvecklingen; dess betydelse för arbetsmarknaden och försörjningsproblemet 1 Näringslivets strukturförändringar under de senaste 100 åren samt dess nuvarande utvecklingstendenser 2 Nationalinkomsten och inkomstfördelningen. Levnadsstandarden 2 Klassindelningen efter den industriella revolutionen. De ekonomiska åskådningarna 1 Arbetsmarknadens organisation. Åtgärder för arbetsfredens bevarande . . 2 Företagsformer. Organisationsväsendet inom näringslivet 1 Socialpolitikens arbetsformer 2 Statens och kommunernas finanser 1 12

tim. » » » » » » » tim.

Som läroböcker användas Hildebrand-Kraft, Svensk stats- och samhällskunskap för gymnasiet samt brevkursen Den svenska livsformen och som uppslagsbok Statistisk årsbok. Undervisningen bedrives huvudsakligen i form av föreläsningar; i viss utsträckning förekomma dock diskussioner och frågestunder i samband med dessa. Examen sker genom ett skriftligt prov under två timmar, där eleverna dock icke skola författa någon längre sammanhängande uppsats utan besvara ett antal frågor eller lämna mera begränsade redogörelser. Sådana uppgifter ha t. ex. gällt kollektivavtalssystemets innebörd och verkningar eller en kungl. propositions behandling i riksdagens kamrar.

3. Stats- och samhällslärans inplacering under utbildningen till officer Den fördjupade samhällsorientering, som kommittén anser nödvändig, bör främst meddelas i form av grundläggande undervisning i stats- och samhällslära vid de skolor, där officerarna (de blivande officerarna) utbildas. Upplysning om samhällsfrågor bör därjämte i lämpliga former meddelas utanför dessa skolor och på ett naturligt sätt komplettera skolundervisningen. Hithörande frågor ha dryftats under gemensamma överläggningar med försvarets upplysningsutredning, varvid enighet nåtts i alla principfrågor. Det har även överenskommits om en sådan uppdelning av de delvis sammanfallande arbetsuppgifterna, att ovannämnda utredning behandlat den upplysning om samhällsfrågor, som bör ske utanför de skolor, där officersutbildning äger rum. Förslag i dessa stycken ha framlagts genom upplysningsutredningens våren 1945 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1945: 21) och i allt väsentligt tillstyrkts av officersutbildningskommittén i dess remissyttrande över betänkandet. Kommittén har i enlighet med överenskommelsen med upplysningsutredningen i huvudsak ägnat sig åt den grundläggande undervisningen i stats- och

samhällslära vid de skolor, där officersutbildning sker. I samband med övervägandena av hur denna undervisning bör organiseras har kommittén haft förmånen att vid upprepade tillfällen få draga fördel av den betydande expertis på hithörande områden, som representeras av docenterna G. Heckscher och E. Hastad, fil. dr T. Lindbom, fil. lic. P. Guinchard och fil. lic. A. F. Söderlund. Vid överläggningarna med nämnda experter ävensom inom kommittén har ingående dryftats, huruvida tyngdpunkten i den grundläggande undervisningen i stats- och samhällslära bör förläggas till tiden före eller efter officersexamen och första officersutnämningen, d. v. s. under utbildningen till officer eller under den obligatoriska utbildningen som officer. Skiljaktiga uppfattningar ha härvid företrätts. Särskilt docenten Heckscher har med stöd av sina erfarenheter från såväl krigsskolan som truppslagsofficersskolorna hävdat, att en förläggning av undervisningens huvuddel till sistnämnda skolor vore att föredraga. Bland annat följande synpunkter ha därvid framförts. Vid krigsskolan har kunnat konstateras, att kadetternas intresse för ämnet statsoch samhällslära varit tämligen begränsat. Alldeles särskilt torde detta ha gällt statskunskapsdelen. Men öven huvud ha lärarna där det intrycket, att ämnet av kadetterna uppfattas som något främmande och att dessa ägna endast flyktig uppmärksamhet och ringa tid åt detsamma. Detta framgår även av examensresultaten (1945), av vilka få voro verkligt bra (betyget 9 gavs endast åt 5 kadetter av 137) och många verkligt svaga eller direkt underhaltiga (3 underkända, varjämte betyget 5 gavs åt ej mindre än 17, därav i icke få fall med tvekan). De kadetter, vilka kommo från arméns underofficersskola eller försvarets läroverk, uppvisade något bättre genomsnittsresultat, dock främst i statskunskapsdelen- Orsakerna till de mindre gynnsamma resultaten kunna givetvis ej med någon bestämdhet konstateras, men de torde vara av olika slag. Många kadetter bli under sin praktiska utbildning så pass trötta, att de icke orka koncentrera sig på intellektuellt arbete. Vidare sakna eleverna i allmänhet den erfarenhet, som kan väcka intresse för ämnet, och slutligen äro de just vid denna tidpunkt så starkt inriktade på den rent militära utbildningen, att allting annat förefaller dem hindersamt och ovidkommande. Vid truppslagsofficersskolorna är bilden en helt annan. Man finner där ett mycket starkt intresse för ämnet, och livliga diskussioner ha ägt rum, vilka ibland fortsatt ganska långt efter undervisningstidens slut. Än mer betecknande är, att ett ej ringa antal elever uppenbarligen bedrivit självstudier utanför ramen av i kursen anvisad litteratur. Examensresultaten äro givetvis ojämna men dock delvis överraskande goda. Det är givetvis vanskligt att på grundval av erfarenheter från endast ett å två år draga några bestämda slutsatser. Elevmaterialets trots den korta tiden rent numerärt betydande omfattning (med krigsskolan ungefär 400 elever läsåret 1944—1945) kan dock motivera ett försök. Det vill förefalla som om elevernas intresse för ämnet stats- och samhällslära vore väsentligt större efter några års tjänstgöring, alltså vid truppslagsofficersskolorna. Observeras böra härvid även de förhållandevis goda resultat, som vid krigsskolan uppnåtts av eleverna från arméns uriderofficersskola och försvarets läroverk, vilka ju i regel i ålder och livserfarenhet legat något framför sina kamrater. I övrigt är det vid krigsskolan svårare påräkna någon positiv medverkan från elevernas sida, och man torde där ej böra överskatta betydelsen av en höjning av betygskoefficienten. Kadetternas 7 - 460105

98 inställning till de olika ämnena bestämmes helt säkert icke enbart av rena karri&synpunkter utan i väsentlig mån även av vad de på detta stadium av sin utbildning anse vara av verkligt värde för det yrke de valt. — För truppslagsofiicersskolornas del igger saken helt annorlunda till. Erfarenheten synes visa, att där (på en relativt begränsad tid) förhållandevis goda resultat skola kunna nås.

Kommittén har noga övervägt anförda synpunkter. Det är otvivelaktigt, att undervisningen i stats- och samhällslära kan läggas på ett högre plai, är lättare att genomföra och ger bättre resujtat, då den meddelas först ett tntal år efter officersexamen, Eleverna ha då gjort officerstjänst under några år och förvärvat vissa erfarenheter av det samhälleliga livet. Kadetterna vid krigsskolans officerskurs sakna i väsentlig utsträckning dessa erfarenheter. Men just därför synas riskerna mycket stora att låta undervisningen, åtminstone i dess mera elementära delar, anstå så länge som till truppslagsofficersskolorna, vilka avses genomgås under fjärde officersåret. Först från och med femte officersåret kunna resultat av denna undervisning i så fall förväntas. Det är 02kså främst de yngsta officerarna, som ha den fortlöpande direkta kontakten med de värnpliktiga. Det är just dessa unga officerare, som på grund av bland annat sin ringa sociala erfarenhet kunna begå allvarliga misstag i sin bedömning och sin behandling av de värnpliktiga och som därigenom kunna ödesdigert motverka strävandena att upprätta och bibehålla ett förtroendefullt förhållande såväl mellan befäl och trupp som mellan folk och försvar. Särskilt de seraste årens beredskapserfarenheter ha enligt flerstämmiga vittnesbörd visat vådan av en bristande samhällskunskap hos särskilt de unga officerarna. Kommittén har därför kommit till den övertygelsen, att redan den blivande officeren synes böra erhålla en i förhållande till nuläget vidgad inblick i samhällsproblemen och även ökad kunskap om de värnpliktigas levnadsförhållanden och föreställningsvärld. Fördenskull måste huvuddelen av den grundläggande undervisningen i stats- och samhällslära äga rum under utbildningen till officer. Härigenom uppstår frågan, hur denna undervisning skall inplaceras i utbildningen till officer. Då den anslagna tiden under alla omständigheter torde bli knapp, synes det i första hand vara av vikt att åstadkomma en koncentration. Slås utbildningen ut på ett flertal successiva skolor, riskerar man nämligen upprepning och att tiden illa utnyttjas. Man har därför i huvudsak att välja mellan att förlägga den undervisning, varom här är fråga, till kadettskolorna eller till krigsskolan. Skulle den förläggas till kadettskolorna, uppstå emellertid svårigheter i fråga om lärarval. Före krigsskolan äro dessutom elevernas förkunskaper alltför ojämna, för att undervisningen i samhällslära skall kunna bedrivas rationellt. Härjämte synas de ovan refererade erfarenheterna om denna undervisnings förläggande till ett sent stadium böra beaktas. Vid kadettskolorna är dessutom tiden ännu mera pressad än vid krigsskolan, och man har därför att välja mellan att hit förlägga antingen stats- och samhällslära eller pedagogik och psykologi. Då de blivande reservofficerarna och

99 värnpliktiga officerarna i allmänhet genom sitt civila arbete torde k o m m a i fullt tillräcklig kontakt med samhället i övrigt, under det att de i och för sin militära tjänstgöring böra givas handledning i pedagogik och psykologi, följer även härav att stats- och samhällsläran bör koncentreras till krigsskolan, vilket kommittén därför föreslår.

4. Kommitténs förslag Enligt kommitténs förmenande bör undervisningen i stats- och samhällslära under utbildningen till officer ha till mål att bibringa de blivande officerarna en allsidig kunskap om det svenska samhället och dess funktioner samt att levandegöra svensk demokrati och rättsuppfattning. Den svenska livsformen och det svenska kulturarvet måste vara realiteter för kadetterna, innan de lämna krigsskolan. För att nå detta mål kräves emellertid en avsevärd ökning av den nuvarande undervisningen i ämnet. Stats- och samhällsläran måste dessutom ges en ställning, som bättre än hittills motsvarar ämnets betydelse i den blivande officerens utbildning. Fördenskull bör bland annat betygskoefficienten för ämnet väsentligt höjas. Till denna fråga återkommer kommittén i ett senare sammanhang (kap. 15). Beträffande kursplanen för undervisningen i stats- och samhällslära under officerskursen vid krigsskolan vill kommittén anföra följande synpunkter. F ö r f a t t n i n g s h i s t o r i e n får i huvudsak anses inhämtad i gymnar siekursen. E n kort översikt med huvudvikten lagd vid det svenska folkstyrets framväxande torde dock vara nödvändig. I de rent s t a t s v e t e n s k a p l i g a delarna av ämnet bör huvudvikten läggas vid det parlamentariska systemet, vilket måste ägnas en ingående behandling. Särskilt bör därvid uppmärksammas grundlagarna och den levande författningen, regeringsbildning och regeringsmakt samt riksdagens sammansättning, dess m a k t och arbete. Innebörden av en politisk demokrati måste klargöras. De politiska partiernas stora uppgifter i det demokratiska samhället måste särskilt understrykas. Medborgarnas skyldigheter och rättigheter skola klargöras. De politiska partiernas organisation och program böra även presenteras, vilket eventuellt kan ske av företrädare för de olika partierna. D e viktigaste samhällsåskådningarna måste ägnas tillbörlig uppmärksamhet, varvid problemet diktatur och demokrati bör ingående belysas. Denna statsvetenskapliga undervisning skall bidraga till att klargöra demokratiens arbetsformer och för eleverna framställa demokratiens ideal. E n vidgad undervisning i f ö r v a l t n i n g s k u n s k a p framhölls i direktiven till kommittén som önskvärd, då det måste anses nödvändigt för statstjänstemän i officers ställning a t t väl känna till hur det svenska statsmaski-

100 neriet arbetar. Dock torde ökad tid för denna del av ämnet icke böra vinnas genom en beskärning av ämnets statsvetenskapliga delar. Förutsättningen härför, att eleverna »redan i samband med den civila skolundervisningen fått en översikt över de statsvetenskapliga delarna av ämnet», föreligger visserligen formellt. Erfarenheten visar emellertid, att skolkunskaperna i dessa avseenden äro mycket växlande, sällan tillräckliga och endast i få fall så aktuella som önskvärt vore. Den uppfostran till demokrati, som bör inläggas i stats- och samhällsläran under utbildningen till officer, skulle dessutom bli lidande på en beskärning av de rent statsvetenskapliga delarna av ämnet. Kommittén anser fördenskull, att någon dylik beskärning icke bör ske utan att den för erforderligt vidgad undervisning i förvaltningskunskap nödvändiga tiden måste tillföras ämnet. Statsförvaltningens organisation måste grundligt inläras och dess arbetsformer studeras. Sammanhanget mellan de olika myndigheternas funktioner inom central- och lokalförvaltning bör särskilt uppmärksammas. Förtrogenhet med principerna för hur det svenska statsmaskineriet arbetar skall krävas. Förmåga att använda uppslagsverk, handböcker och författningssamlingar för inhämtande av detaljkunskaper om förvaltningsorgans uppgifter, organisation m. m. bör bibringas. Även kommunalförvaltningen måste ägnas motsvarande uppmärksamhet. Undervisningen i ämnets s o c i a l a o c h e k o n o m i s k a delar bör syfta till att hos de blivande officerarna skapa förståelse för det civila samhället, från vilket den svenska medborgarhären rekryteras. Kunskap om civila förhållanden, om civilt arbetsliv och om civila människor är en förutsättning för att officeren rätt skall kunna fylla sin uppgift som detta samhälles tjänare. Att officerskåren alltjämt i viss mån intager en isolerad ställning i samhället, torde till stor del bottna i bristande kunskap just om det civila livets betingelser. En ofta påtalad militär »oförståelse» för civila krav och behov torde likaledes vara en direkt följd av denna bristande samhällsorientering. I kursplanen måste framför allt skildringen av det moderna, sociala Sverige göras utförligare. Socialförvaltningen bör behandlas, likaså de olika grenarna av samhällelig hjälpverksamhet, vidare bostadsfrågan, befolkningsfrågan m. m. De svenska folkrörelserna (arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, kooperationen, idrottsrörelsen och folkbildningsarbetet) böra ägnas en uppmärksamhet, som någorlunda svarar mot deras betydelse i det nuvarande samhället. Kontakt med dessa folkrörelser bör sökas på olika vägar, och en stor del av undervisningen om folkrörelserna torde kunna skötas av deras egna representanter.1 Förtrogenhet med det svenska organisations- och föreningslivet 1

E t t erkännansvärt steg i denna riktning togs på chefens för krigsskolan initiativ i september 1943, då ett antal folkrörelserepresentanter bereddes tillfälle att under tid, som för bland annat särskilda föreläsningar stod till skolchefens förfogande, orientera om respektive rörelser och (dessas syn på olika militära problem. Då erfarenheterna voro övervägande goda, har motsvarande arrrangemang ägt rum även vid följande kurser.

101 bör dessutom under praktiska övningar bibringas kadetterna. Samhällsekonomiska förhållanden behandlas däremot mera översiktligt för att upptagas till grundligare studium vid truppslagsofficersskolorna, då eleverna kunna antagas ha större förutsättningar att tillägna sig denna undervisning (kap. 20). Beträffande sättet för undervisningens bedrivande måste först framhållas, att undervisningen skall icke blott meddela kunskaper utan först och främst skapa intresse för samhället och dess problem. Lärarna, vilka i fortsättningen liksom nu måste utväljas med största omsorg och vilka måste med kunskaper och erfarenhet förena förmågan att entusiasmera sina elever, böra icke bindas i fråga om det sätt, varpå undervisningen skall bedrivas. Då erfarenheter även saknas beträffande en så omfattande undervisning som den kommittén föreslår, skola här endast vissa allmänna riktlinjer anföras. Elevernas själv verksamhet bör konsekvent uppmuntras och utnyttjas. Visserligen torde på grund av tidsskäl föreläsningsformen liksom hittills vara den lämpligaste för större delen av undervisningen. Den bör dock kompletteras med någon form av seminarieövningar eller studiesammanträden, där eleverna få redovisa kortare uppsatser, artiklar, föredrag och referat samt deltaga i diskussioner. Studiebesök måste förekomma i högre grad än nu. Fristående föredrag av experter är likaledes en undervisningsform, som med fördel synes kunna tillämpas. Kommittén har även övervägt, huruvida någon form av överkurs vore lämplig för särskilt intresserade elever. Denna överkurs skulle i så fall bedömas genom ett tillägg till vederbörande elevs poäng i ämnet, d. v. s. till produkten av ämnesbetyget och ämnets betygskoefficient. Då en lämplig avvägning av nämnda koefficient emellertid synes kunna medföra motsvarande resultat, har kommittén härvidlag intet yrkande. Den tid, som erfordras för här föreslagen undervisning, kan teoretiskt endast ungefärligt uppskattas. Först sedan erfarenheter av denna undervisning förvärvats, synes en bestämd tidstilldelning böra ske. Kommittén har ungefärligt beräknat den erforderliga tiden vid en »bunden», i huvudsak skolmässig undervisning sålunda: för föreläsningar och dylikt för seminarieövningar (studiesammanträden) och dylikt, 10 st. å 2 tim för studiebesök m. m för examen (skriftlig 2 tim., muntlig 1 tim.)

35 tim. 20 » 12 » 3 » Summa 70 tim.

Erforderlig tid för överläsning, utarbetande av uppgifter till seminarieövningarna eller studiesammanträden m. m. måste härvid så gott som uteslutande tagas från elevernas föga omfattande fritid. Härigenom försvåras uppnåendet av ett verkligt gott resultat. På grund härav och för att i ökad grad kunna grunda undervisningen på elevernas självverksamhet vill kommittén förorda en annan lösning av frågan om den tid, som bör anslås. Denna lös-

102 ning innebär, att en speciell, fri studieperiod skapas och avses för självständigt studiearbete av eleverna inom viss anvisad ram och med erforderlig handledning av lärarna i ämnet. Perioden bör få en sammanhängande längd av 7 a 8 dagar och antingen vara fristående — förslagsvis på våren — eller förläggas i början av den officerskursen avslutande examensperiod, som kommittén i annat sammanhang föreslår skola återinföras vid krigsskolan. Examen i ämnet bör ske i anslutning till periodens slut. Vid en dylik lösning kan antalet föreläsningstimmar något minskas. Kommittén föreslår således, att för ämnet stats- och samhällslära under officerskursen avses följande tid, nämligen dels för föreläsningar och dylikt för seminarieövningar och dylikt, 10 st. a 2 tim för studiebesök m. m

30 tim. 20 » 10 » eller summa 60 tim.

dels en sammanhängande fri studieperiod om

7 dagar.

Examinationen bör vara såväl skriftlig som muntlig. Det skriftliga provet bör framför allt vara ett kunskapsprov i »lappskrivningens» form, under det att det muntliga provet bör vara ett »mognadsprov». Uppgifterna i samband med seminarieövningarna eller studiesammanträdena böra betygssättas. Kommittén vill sammanfatta sina förslag beträffande undervisningen i statsoch samhällslära under utbildningen till officer sålunda: undervisningen, vars främsta mål bör vara att ge en allsidig kunskap om det svenska samhället och dess funktioner samt levandegöra svensk demokrati och rättsuppfattning, bör ha den omfattning och ske efter de riktlinjer, som härovan angivits; huvuddelen av den grundläggande undervisningen i stats- och samhällslära under officersutbildningen bör koncentreras till officerskursen vid krigsskolan; för denna undervisning böra avses dels 60 timmar för föreläsningar m. m., dels en fri studieperiod av 7 dagars längd. Slutligen vill kommittén, som i ett senare sammanhang (kap. 15) kommer att diskutera möjligheterna att i officersutbildningen infoga någon tids utbildning vid universitet, folkhögskola eller dylikt, ifrågasätta, huruvida icke planmässigheten i och resultatet av undervisningen i stats- och samhällslära under utbildningen till och som officer skulle vinna på att en för samtliga försvarsgrenar gemensam planläggning av densamma komme till stånd.

Kap. 9. Undervisningen i psykologi och pedagogik

1. Allmänna synpunkter I direktiven till kommittén framhålles (se sid. 5—6), att behov av en fördjupad undervisning i psykologi och pedagogik under officersutbildningen synes föreligga. Det torde för övrigt inom kretsar, där man är orienterad över modern psykologisk forskning och möjligheterna att utnyttja dess resultat, vara en allmän uppfattning, att undervisningen i dessa ämnen bör ingå som ett väsentligt led i sagda utbildning. Socialdemokratiska ungdomsförbundets framställning till Konungen den 15 oktober 1943 (se sid. 14) synes därför icke minst i fråga om detta önskemål böra betraktas som representativ för en utbredd mening. Bakgrunden härtill kan bland annat sägas vara den psykologiska forskningens stora framsteg under de senaste decennierna, framsteg, som man nu på olika sätt och inom skilda områden söker draga nytta av. Ett exempel på detta utgöra de psykologiska proven vid armén. Åtskilliga förhållanden visa, att man även på militärt håll tillskriver studiet av psykologi och pedagogik stor betydelse för officersutbildningen. Innan en redogörelse lämnas för omfattningen av den nuvarande undervisningen i dessa ämnen under utbildningen till officer, må emellertid något nämnas om den utveckling som lett fram till nuläget.

2. Tidigare undervisning Handledning i befälsutövning åt arméns officerare torde ha förekommit lika länge, som fast organiserade markstridskrafter existerat. Självfallet ha härvid psykologiska och pedagogiska faktorer aldrig kunnat förbigås. Vältaliga vittnesbörd om detta finnas i flera svenska fältherrars skrifter samt i reglementen och instruktioner från gångna tider.1 Denna handledning skedde emellertid länge så gott som uteslutande praktiskt. I och med den successiva övergången från en indelt och värvad yrkeshär till en värnpliktsarmé i modern mening framväxte ett ökat intresse för befälsutövningens psykologiska och pe1 Som exempel må anföras Gustav I I Adolfs skrift »Om krigsmäns plikter» (Gustaf Adolfs skrifter, utgivna av C. G. Styffe, Stockholm 1861) och Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och reglemente af den 23 maji 1781 för regementeme till fot (Stockholm 1784).

104 dagogiska grunder. Detta intresse blev särskilt påtagligt, sedan härordningsreformerna 1892, 1901 och 1914 möjliggjort en verklig utbildning av de värnpliktiga. Det återspeglades såväl i utbildningsföreskrifterna som i de periodiska militärtidskrifterna.1 Vid 1914 års senare riksdag underströks i det liberala partiets bekanta försvarsmotion, att officerarna måste bibringas rent pedagogiska insikter. Den s. k. Bouvengska kommittén (jfr sid. 45) föreslog 1920, att för officerare skulle i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg anordnas särskilda utbildningskurser i bland annat pedagogik. Förslaget kom emellertid icke att genomföras. Särskilda sakkunniga beträffande anordnande av befälskurser vid flottan <avgåvo 1919 ett betänkande, 2 som blev banbrytande för den militärpedagogiska utbildningen vid marinen och även varit av betydelse för motsvarande utbildning vid armén. Den första militärpedagogiska kursen vid marinen ägde rum 1919. Såväl då som senare ha officerare vid armén bevistat dessa kurser. Under 1920- och 1930-talen vidtogos åtskilliga åtgärder för att förbättra officersutbildningen i psykologi och pedagogik inom armén. Särskilda militärpedagogiska kurser anordnades.3 Officerare kommenderades även till studi-er i psykologi och pedagogik vid universitet och högskolor. Krigserfarenheterna från 1914—1918 belystes i psykologiskt avseende genom särskilda föredragsserier, bland annat av svenska officerare, som tjänstgjort vid fronterna. Yid krigsskolan fick militärpedagogiken från och med 1920 ökat utrymme, i samband varmed benämningen för övningsgrenen »utbildning av trupp» ändrades till »trupputbildning med militärpedagogik».4 För att tjäna till ledning vid undervisningen utarbetades en lärobok, »Militärpedagogiska anvisningar», vilken användes från och med 1927. Från 1931 till och med kursen 1938/40 omfattade ämnet militärpedagogik 60 timmar samt under kurserna 1939/41— 1941/43 omkring 40 timmar,5 fördelade sålunda: 1 Särskilt må framhållas Instruktion för rekrytutbildningen vid infanteriet, fastställd genocn go nr 576/1904 med däri genom go nr 302/1906 anbefallda ändringar (Stockholm 1906), pseudonymen Keiths uppmärksammade skrift »Den svenska folkhären» (Stockholm 1911) samt artiklair av signaturen E. O. A. i Kungl. Krigsvetenskapsakademiens tidskrift julihäftet 1911 och augustihiäftet 1912. — Det kan även erinras om, att dåvarande guvernören för krigsakademien, översten J . P. Lefrén 1822 vid denna läroanstalt införde det »carlbergska pedagogiska systemet», vilket tilläimpades där ända till 1875 och vann efterföljd inom den allmänna elementarundervisningen. (Se hiärom S. Ekstrand, Karlberg — Kungl. krigsakademiens och kungl. krigsskolans historia 1792—1936, Stockholm 1937.) 2 Betänkande angående anordnande av befälskurser vid flottan, avgivet av enligt nådigt beslut den 26 september 1918 tillkallade sakkunniga. Stockholm 1919. 3 Se exempelvis angående 1930 års kurs go nr 103/1930. 4 Jfr reglementena för krigsskolan av år 1913 (SF nr 221) och 1921 (SF nr 793). 5 Kurserna 1938/40—1941/43 avkortades samtliga på grund av beredskapsläget, kursen 193S8/40 med nära 8 månader, övriga kurser med omkring 5 månader. Undervisningen kunde därför icke genomföras planenligt för dessa kurser.

105 1939/41—1941/43

1931—1938/40 Under I. undervisningstiden nuvarande kadettskolorna):

(yngre kursen eller första läsåret, närmast motsvarande

Allmän orientering om psykologiska (2 tim. av särfaktorers betydelse skild tid till chefens förfogande) Planläggning: Allmänna grunder 1 tim. Militärpedagogiska anvisningar rörande soldatutbildning, utbildninigsföreskrifter och utbildningsplaner 6 tim.

Sambandet mellan utbildningsplaner och utbildningsföreskrifter 2 tim.

Militärpedagogiska anvisningar . . . 4 tim. Diskussioner rörande utbildningsspörsmål 4 tim.

Diskussioner rörande utbildningsspörsmål och psykologiska frågor 4 tim. Överläsning

2 tim. 13(15) tim.

10 tim.

Under II. undervisningstiden (äldre kursen eller andra läsåret, närmast motsvarande nuvarande officerskursen vid krigsskolan): Mål och medel vid truppföring; striden ur psykologisk synpunkt 4 tim. Formell undervisningslära, Formell .undervisningslära, allmänna grunallmänna grunder 2 tim. der 2 tim. Ämnespedagogiska anvisningar 2 tim. Ämnespedagogiska anvisningar samt övningslekÖvningslektioner avseende soldat- och untioner avseende soldat1 derbefälsskolor 20 tim. och underbefälsskolor1 . . 15 tim. Ljusbilders och films anSammanfattning 2 tim. vändning 3 tim. Diskussioner rörande för den nyutnämnda Diskussioner rörande för officeren viktiga spörsmål 4 tim. den nyutnämnda officeren viktiga spörsmål . . . . 4 tim. Prov 2 tim. Prov 2 tim. Överläsning, förberedande av övningslektioner m. m 14 tim. 46 tim.

30 tim.

Därjämte uppgörande av övningsbeskrivningar samt planläggning och utförande av övningar under för trupputbildning i övrigt anvisad tid. 1 Till 1940 även i modersmål, historia, geografi och räkning. Genom kungl. brev den 4> oktober 194-0 medgavs anställande av civila lärare i de allmänbildande ämnena uti det fast anställda manskapets skolor. För närvarande sköta civila lärare helt undervisningen i dessa ämnen.

106 Vid de infanteriofficersskolor, som försöksvis anordnades 1928—1930 och 1937—1939, gavs ett betydande utrymme åt studiet av psykologi och pedagogik. Undervisningen leddes av specialutbildade lärare. Även vid artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurser upptogos motsvarande studier. Vid denna högskolas högre kurser och vid krigshögskolan anordnades särskilda föreläsningar inom hithörande områden. Då kommittén rörande vissa trygghetsåtgärder för värnpliktiga 1928 avgav sitt betänkande, ansåg den sig kunna konstatera, att den dåvarande militärpedagogiska utbildningen i flera avseenden intog en föregångsställning.1 Givetvis återstode åtskilligt att göra, och den inledda utvecklingen borde fortsätta. Kommittén betonade vikten av att utbildningen gavs en praktisk, applikatorisk läggning. Med hänsyn härtill rekommenderades användningen av värnpliktig övningstrupp. Sedan även 1930 års försvarskommission uttalat sig härför (dess betänkande, del II, stat. off. utr. 1935: 39, sid. 297—298), tilldelades krigsskolan genom 1936 års försvarsbeslut ett eget övningskompani, som bland annat lämnar trupp till övningar och övningslektioner. 1939 års rekryteringssakkunniga underströko i sitt betänkande (stat. off. utr. 1939: 43, sid. 96) den militärpedagogiska undervisningens betydelse, särskilt vid krigsskolan. De sakkunniga förordade, att enstaka officerare bereddes tillfälle till ytterligare pedagogisk utbildning, exempelvis vid särskilda högskolekurser. Av det anförda framgår, att under de två årtiondena närmast före 1942 års försvarsbeslut undervisningen i befälsutövningens psykologiska och pedagogiska grunder under utbildningen till officer var koncentrerad till denna utbildnings slutskede och att undervisningen i psykologi var av ringa omfattning. Undervisningens väsentliga delar voro förlagda till truppslagsofficersskolorna (artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurser), varemot kan invändas, att de infördes i utbildningen på ett alltför sent stadium. Det lämpliga måste nämligen anses vara, att undervisningen åtminstone till en del förlägges till det skede, då den blivande officereren börjar sin befälsutövning, varigenom teoretisk insikt och praktisk verksamhet redan från början skulle belysa och komplettera varandra. Bristerna i detta avseende i befälsutbildningen överhuvud observerades o»ch påtalades 1941 av lantförsvarets utbildningskommission i dess betänkanide (stat. off. utr. 1941: 35). Där anfördes bland annat följande (sid. 23): »En av de viktigaste förutsättningarna för ett gott resultat av utbildningsarbetet är en aktiv medverkan från truppens sida. Förutsättningen härför är, att truppen handha ves och ledes på ett ur psykologisk och pedagogisk synpunkt riktigt sätt. Det måste därför betecknas som anmärkningsvärt, att de psykologiska och pedagogiska grunderna för trupps handhavande och ledning i allmänhet endast helt ytligt beröras vid utbildningen i de lägre befälsskolorna — officersaspirantskolorna och skolorna för fast anställt manskap. 1

Stat. off. utr. 1928:22 sid. 109.

107 E n a v anledningarna härtill torde vara, a t t lämplig lärobok icke funnits tillgänglig. Vid underofficersskolan, krigsskolan och truppslagsofficersskolorna bibringas eleverna undervisning i ä m n e t militärpedagogik. Kommissionen ä r emellertid a v den uppfattningen, a t t den undervisning, som meddelats åtminstone i vissa a v dessa skolor, varit alltför teoretiskt b e t o n a d och a l l m ä n t hållen. P å g r u n d a v h ä r framförda s y n p u n k t e r och iakttagelser får kommissionen föreslå, a t t undervisningen vid samtliga lägre befälsskolor m å t t e o m f a t t a även grunderna för t r u p pens h a n d h a v a n d e och ledning — 'militärpedagogik'. F ö r denna undervisning bör u t arbetas en lättfattlig och populärt hållen lärobok, förslagsvis b e n ä m n d 'Handledning i trupputbildning'.»

Kommissionens uttalande understryker alltså det förhållandet, att det här föreligger en för officerare och lägre befäl gemensam utbildningsfråga. 3. Nuvarande- undervisning Under all befälsutbildning, särskilt i truppföring, trupputbildning, taktik och reglementskännedom, ägnas uppmärksamhet åt de pedagogiska och psykologiska problemen efter hand som de framträda under övningarnas (studiernas) gång.1 Som ett särskilt ämne eller en särskild ämnesdel förekommer därjämte undervisning i psykologi och pedagogik vid kadettskolorna och officerskursen vid krigsskolan samt för de blivande officerarna, som gå den långa vägen, även vid stamskolorna. V i d s t a m s k o l o r n a är människokunskap ett särskilt ämne under korpral- och furirskolorna med 24, respektive 36 timmar.2 I korpralskolan är målet att bibringa eleverna elementära kunskaper om sådana själsliga företeelser,3 som äga samband med deras karaktärsfostran och deras utbildning till soldater. Undervisningen omfattar företrädesvis följande moment: begreppet karaktär, den medfödda karaktären (den instinktiva utrustningen), karaktärsfostrans medel och fostran av särskilda karaktärsegenskaper. Vid furirskolan behandlas inlärandets samt gruppens och ledarskapets psykologi. 1 Grunderna för all utbildnings bedrivande vid armén återfinnas i de »Allmänna utbildningsbestämmelser för armén» (AU), som fastställts genom ao nr 44/1944. Dessa bestämmelser äro även avsedda såsom en handledning i trupputbildning för chefer och lärare. Bestämmelserna gälla utbildningens allmänna mål och omfattning, dess planläggning, huvudformer och bedrivande (chefskapets psykologi, utbildningens metodik, olika chefers åligganden beträffande utbildningsarbetet, direkta övningsförberedelser, olika slag av övningar, enskild utbildning, förbands-, befäls- och specialutbildning), de olika övningsgrenarna och ämnena, kontroll av utbildningen samt betygsättning. De allmänna utbildningsbestämmelserna kompletteras av för varje truppslag gällande »Anvisningar för utbildningen och exempel på övningars anordnande» (AUE) och av »Särskilda utbildningsbestämmelser» (SU) gällande för olika utbildningskategorier och skolor. Undervisning om användningen och tillämpningen av AU, AUE och SU ingår som ett led i befälsutbildningen. Så genomgås exempelvis under plutonchefsskolan AU och AUE och vid kadettskolan bibringas dels befäst kunskap om AU, dels kunskaper om AUE och SU. 2 Gäller infanteriet. Motsvarande siffror vid övriga truppslag. Här för korpralskolan angiven undervisning skedde till och med utbildningsåret 1944—1945' vid klass 1 under volontärutbildningen. 3 I ett särskilt ämne, fysiologi med hälsolära (40 tim.), genomgås under volontärutbildningens klass 1 människokroppens byggnad och funktioner.

108 Vid k a d e t t s k o l o r n a är militärpedagogik ett särskilt ämne, som omfattar ett 25-tal timmar (ungefär 3 procent av utbildningstiden) och har betygskoefficienten 2. Ämnet omfattar dels psykologi, främst ur militär synpunkt, dels utbildningsmetodik. Vid undervisningen i psykologi genomgås grunddragen i gruppens psykologi, pedagogikens allmännaste principer och militärpedagogikens särdrag, grunddragen i svenskt folklynne, mentaliteten hos svensk trupp samt psykologiska och pedagogiska grunder för handhavande av svenska värnpliktiga (svensk trupp). Vid undervisningen i utbildningsmetodik genomgås Allmänna utbildningsbestämmelser för armén (AU; jfr sid. 107 not 1) såväl teoretiskt som praktiskt. Av utbildningstiden i ämnet torde i regel ungefär 3 / 5 utnyttjas för genomgångar och 2 / 5 för övningslektioner. För övningslektioner utnyttjas därjämte i viss utsträckning även tid, som anslagits för andra ämnen eller övningsgrenar. Under o f f i c e r s k u r s e n v i d k r i g s s k o l a n ingår undervisningen i psykologi och pedagogik som en del i ämnet trupputbildning, vilket omfattar ungefär 180 timmar (10 procent av den totala undervisningstiden) och har betygskoefficienten 8.1 Härvid genomgås den allmänna psykologiens huvuddrag, inlärandets och inövningens psykologi, massans, gruppens och ledarskapets psykologi, värnpliktsålderns själsliga särmärken, svensk manlig ungdom ur psykologisk och social synpunkt, undervisningsmetodik vid övningar och vid lektioner i olika ämnen samt personalvården inom armén. Omkring 15 timmar användas för föreläsningar och genomgångar, varjämte övningslektioner hållas under för annan utbildning anslagen tid. Beträffande underlaget för ovan nämnd undervisning i psykologi och pedagogik må följande anföras. I fråga om den rena trupputbildningen och därmed direkt sammanhängande utbildningsmetodik torde man vara väl tillgodosedd genom de allmänna och särskilda utbildningsbestämmelser, som föreligga för arméns samtliga truppslag (jfr sid. 107 not 1). Om chefskapets psykologi handlar ett kortare avsnitt i de allmänna utbildningsbestämmelserna. Beträffande formell undervisningslära, inlärandets psykologi, gruppens psykologi samt svensk trupps mentalitet finnas kompendier samlade i ett litet häfte, utgivet av arméinspektionens centralavdelning som dess meddelande nr 19 (den 1 juni 1944). Detta häfte har tillkommit under medverkan av civila fackmän samt officerare med erfarenheter från svensk trupp även i krig. I en särskild skrift, Karaktärsfostran — soldatfostran,2 har vidare arméns studierektor, fil. lic. E. Bjelfvenstam, utgivit en kort handledning i karaktärspsykologi, främst avsedd för undervisningen i människokunskap vid korpralskolan (tidigare klass l). 3 För framställningen angående grunddragen i svenskt folklynne utnyttjas dels ett av rektor S. Kjersén utarbetat 1

Jfr sid. 159 och 166. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens tidskrifts skriftserie nr 2/1944*. 3 Beträffande karaktärsbegreppet och de karakterologiska undersökningsmetoderna föreligger iäven ett kompendium, som utarbetats inom centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj. 2

109 kompendium, Svenska folklynnesdrag, dels viss allmänt tillgänglig litteratur, t. ex. Sundbärgs klassiska analys Det svenska folklynnet (bilaga XVI till »Emigrationsutredningen» 1911), Modersmålslärarnas förenings broschyr Svenskt lynne, A. Molins Landskapskynnen (Stockholm 1930). Beträffande värnpliktsålderns själsliga särmärken samt svensk manlig ungdom ur psykologisk och social synpunkt finnas däremot icke några särskilda kompendier utarbetade. I stället användas de bearbetningar av material från de psykologiska urvalsproven, som framlagts av militärpsykologen vid centrala värnpliktsbyråns persomalprövningsdetalj, fil. dr T. Husen (främst Svensk ungdom, Psykologiska undersökningar av svensk manlig ungdom i 17—20-årsåldern, Uppsala 1944), samt viss annan allmänt tillgänglig litteratur. 4. Behovet av utökad undervisning Även om erfarenheterna av den hittillsvarande undervisningen i psykologi och pedagogik i stort varit goda och även om man både på civilt och militärt håll på olika sätt givit uttryck för uppfattningen, att studiet av dessa ämnen har stort värde som moment i officersutbildningen, så finns det utan tvivel också åtskilliga representanter för en skeptisk eller avvisande hållning gentemot detta studium. Man menar, att vad officeren behöver i detta avseende, är icke studier i psykologi utan en rent praktisk människokännedom, förvärvad genom erfarenheter under militär verksamhet. Kommittén vill med anledning härav framhålla, att den, då den hävdar psykologiens värde i detta sammanhang, därmed på intet sätt vill förringa betydelsen av praktisk erfarenhet eller vissa andra faktorer, som här spela en viktig roll. Det förhåller sig ju i allmänhet så, att teoretisk insikt — som i grunden ingenting annat är än en sammanfattning av många människors systematiska iakttagelser — blir av betydelse för lösandet av praktiska uppgifter, först när den sammansmält med den egna personliga erfarenheten. Det är tydligt, att förutsättningarna för att som officer bli en god lärare och ledare i första hand äro intresse för uppgiften, gott omdöme och handlag och överhuvud naturlig fallenhet, men å andra sidan måste det anses som ett ej oväsentligt plus att ha en mera djupgående insikt i de själsliga sammanhang, varom här är fråga. Vad man i praktiskt avseende lättast kan lära sig av psykologien och pedagogiken, torde vara att undvika vissa vanliga fel. Samtidigt får man givetvis en rad positiva uppslag och anvisningar att efter förmåga omsätta i sin verksamhet. Det ligger i sakens natur, att den, vars personliga förutsättningar för att undervisa och leda ej äro särskilt stora, har mest att lära härav, medan den som har en utpräglad begåvning i denna riktning, lättare kan undvara stödet av handledning och studier på detta område. Men även i det senare

110 ganska sällsynta fallet bidrager en vetenskapligt grundad kunskap utan tvivel till att en god standard snabbare och säkrare uppnås. Den principiella frågan, huruvida studier i psykologi och pedagogik ha sådan betydelse för officeren, att han därigenom blir bättre skickad att fullgöra sina uppgifter, torde för övrigt i viss mening kunna anses besvarad genom en hänvisning till det faktum, att inhämtandet av en dylik kurs är obligatoriskt för folkskolornas, läroverkens och seminariernas lärare. Om det anses fastslaget, att det för dem är av betydelse att förvärva ett visst mått av kunskaper på detta område, så måste detsamma anses gälla för officerare, som ju också äro lärare och dessutom ha en mycket krävande uppgift som ledare. I motsats till flertalet andra lärare ha officerarna vuxna elever, och av denna anledning ha de icke behov av några mera omfattande studier i utvecklingspsykologi. Emellertid kommer officeren såsom lärare i vad som skulle kunna kalläs för ett tvångsinternat för vuxna i beröring med sina elever under mycket mera skiftande och ofta mera påfrestande förhållanden än lärare i allmänhet. Han har att göra med dem i den teoretiska undervisningen, under den praktiska utbildningens växlande förhållanden samt i många andra sammanhang. Den militära tjänstgöringen är för flertalet av eleverna en börda och ett ingrepp i personlig, invand frihet. Utbildningens uppoffringar och mödor ge icke, som annan utbildning i regel gör, den enskilde löfte om personliga fördelar i framtiden. Ett särskilt viktigt villkor för ett tillfredsställande resultat av officerens verksamhet är därför, att han förstår att skapa ett gott förhållande till sina underlydande även känslomässigt sett. Det ingår i hans uppgift att — stundom under svåra omständigheter — utöva moralisk påverkan på sin trupp, och han har vidare att bedöma sina underlydandes lämplighet för olika uppgifter. Överhuvud kan det sägas, att de, som undergå utbildning vid krigsmakten, stå i ett mera intimt och allsidigt beroende av sitt befäl än vanliga skolelever av sina lärare. På grund härav ställas stora krav på officerens förmåga av undervisning och ledning, av behandling och bedömning av människor. En omständlighet, som i detta sammanhang bör beaktas, är, att det moderna »totala» kriget har en viktig psykologisk sida. Det talas med skäl om »psykologisk krigföring», d. v. s. om sådana realiteter som krigspropaganda, nervkrig och propagandaförsvar. Det synes önskvärt, att officeren på ett tidigt stadium blir orienterad över de faktorer, som här äro av betydelse. Slutligen finner kommittén anledning understryka psykologistudiets värde som allmänbildande moment i utbildningen. Det har ofta framförts farhågor för att den militära verksamheten skall medföra ensidighet i fråga om intressen och allmän inställning, något som särskilt anses gälla dem, som gå »den långa vägen». Psykologien torde mer än de flesta ämnen, som kunna komma i fråga vid officersutbildningen, vara ägnad att vidga blicken för mänskliga förhållanden och mänskliga värden.

Ill Kommittén, som på här anförda och andra skäl är övertygad om värdet av studier i psykologi och pedagogik under officersutbildningen, har granskat den nuvarande, ovan refererade omfattningen av undervisningen i dessa ämnen för blivande officerare. Denna granskning har skett mot bakgrund av de krav på psykologiskt och pedagogiskt kunnande, vilka enligt kommitténs förmenande måste ställas på officeren av i dag. Som framhållits redan i samband med redogörelsen för de grundläggande synpunkterna på officersutbildningen (kap. 1), har kommittén funnit en i förhållande till nuläget utökad undervisning i psykologi och pedagogik under utbildningen till officer erforderlig. Efter konferenser med bland annat arméns studierektor, fil. lic. E. Bjelfvenstam, dåvarande chefen för centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj, numera chefen för inskrivningsområde nr 17, överstelöjtnant S. Hallenborg samt militärpsykologen vid personalprövningsdetalj en, fil. dr T. Husen har ett förslag till utökad undervisning utformats. I förslaget behandlas dels undervisningen i psykologi och pedagogik, dels de undervisningsövningar, som äro avsedda att utgöra en direkt tillämpning av meddelade pedagogiska anvisningar. Ämnet trupputbildning i övrigt behandlas icke i förslaget men måste givetvis tagas med i beräkningen, när det gäller att bedöma hela den sida av utbildningsverksamheten, varom här är fråga. Den allmänna målsättningen för trupputbildningen i de olika skolorna under utbildningen till officer har berörts i ett tidigare sammanhang (kap. 7). I det föregående har officerens verksamhet jämförts med civila lärares och befunnits i vissa väsentliga avseenden överensstämma med denna. Som nämnts, måste emellertid härvid observeras, att officeren, till skillnad från civila lärare i allmänhet, undervisar vuxna och att han samtidigt har en mera krävande uppgift som ledare och som bedömare. Därtill kommer den omständigheten, att krigföringen har en speciell psykologisk sida. En för officerare avsedd kurs i psykologi och pedagogik måste därför i stora stycken få ett annat innehåll än motsvarande kurser för civila. Med hänsyn till de viktiga överensstämmelser, som faktiskt finnas mellan officerens och den civile lärarens uppgifter, torde det likväl vara motiverat att här ge en översikt av blivande folkskollärares och läroverkslärares obligatoriska kurser i de ifrågavarande ämnena. Folkskollärarnas utbildning. För ämnet psykologi och pedagogik gälla samma bestämmelser för folkskoleseminariernas fyraåriga linje som för den tvååriga studentlinjen. Den för ämnet anslagna tiden utgör 4> timmar i veckan under två läsår, vilket tillsammans (sedan skriv- och lovdagar samt lov för enskilt arbete frånräknats) blir cirka 250 timmar. Kursens innehåll kan i sammandrag angivas på följande sätt: allmän psykologi jämte' barn- och ungdomspsykologi; huvuddragen av barn- och ungdomsårens psykopatologi; psykisk hälsovård; huvuddragen av logiken; uppfostrans och skolans historia; nutida pedagogiska strömningar och i samband därmed aktuella uppfostrings-

112 och undervisningsfrågor; moralisk fostran; skolhygieniska frågor; Sveriges skolväsen; so:ialpedagogiska anordningar; social lagstiftning beträffande barn och ungdom; det frivlliga folkbildningsarbetet. Härtill kommer praktisk lärareutbildning. Denna består i att eleverna som åhcrare och lärare deltaga i ett antal undervisningsövningar, tillsammans cirka 160 timmar, samt i undervisning i metodik, cirka 80 timmar på den fyraåriga linjen och 240 timmar på den tvååriga. Dessutom hålla eleverna ett antal serie- och hospiteringslektioner. Varje elev beräknas själv hålla 60—70 lektioner under hela utbildningstiden. Läroverkslärarnas utbildning. För blivande läroverks- och seminarielärare anordnas en kurs i psykologi och pedagogikens teori och historia, vilken ingår i fordringarna för filosofisk ämbetsexamen. Vid Stockholms högskola exempelvis omfattar denna kurs 40 föreläsningstimmar samt inrymmer psykologiska och pedagogiska demonstrationer. I anslutning till kursen läsas även följande arbeten: Larsson, H., Psykologi. 7:e uppl. Utarbetad under samverkan med Nyman, A. Stockholm 1938. Anderberg, R., Psykologiska problem och pedagogiska reformtankar. Uppsala 1931. Bergquist, B. J:son, Sveriges ungdomsskolor. Stockholm 1931. Blumenfeld, W., Jugend als Konfliktsituation, §§ 1—15. Berlin 1936. Biihler, Ch., Utvecklingspsykologi. Stockholm 1938. Landquist, J., Pedagogikens historia. Lund 1941. Katz, D., Gestaltpsykologi. Stockholm 1942. Katz, D., Psykologiska strövtåg. Stockholm 1940. Härtill kommer även för läroverkslärare praktisk utbildning. En ytterligare väsentlig fordran för erhållande av ordinarie läraretjänst är nämligen att ha genomgått provar. Lärarkandidaterna få under provåret åhöra och själva hålla ett antal lektioner samt bevista föreläsningar i pedagogik och metodik. Varje lärarkandidat beräknas hålla omkring 75 lektioner.

5. Kommitténs förslag Det är givetvis av största vikt, att undervisningen i psykologi och pedagogik under utbildningen till officer organiseras på ett sådant sätt, att den motsvarar elevernas verkliga behov både ifråga om allmän orientering och mera speciella studier. Den misstro, som på sina håll möter dessa ämnen, torde mången gång bero på att undervisningen ej lagts så, att den blivit fruktbar för eleverna. Viktigt är också, att den infogas på rätt plats i utbildningsschemat. Undervisningen i dessa ämnen bör tydligtvis taga sin början i samband med den första befälsutövningen. Eleven får därigenom sin uppmärksamhet tidigt riktad på den pedagogiska sidan av sin verksamhet och kan tillgodogöra sig ifrågavarande undervisning jämte råd och anvisningar vid en tidpunkt, då han kan antagas vara som mest mottaglig härför. På dessa grunder anser sig kommittén böra föreslå, att en elementär kurs i psykologisk människokunskap med militärpedagogisk tillämpning skall ingå i plutonchefsskolan. Målet för undervisningen anser kommittén kan angivas på följande sätt: orientering rörande den psykologiska människokunskapens huvuddrag; elemen-

113 tär kunskap om de faktorer, som äro av betydelse för inlärning och inövning; kännedom om viktigare individuella olikheter i fråga om intellektuell utrustning samt känslo- och viljeliv och i samband därmed någon kunskap om sjukliga avvikelser; kännedom om de ur militär synpunkt viktigaste delarna av den sociala psykologien (t. ex. paniken och dess bekämpande); kunskap om den moraliska och pedagogiska tillämpningen av de föregående momenten. Antalet timmar, avsedda för denna undervisning, har kommittén funnit icke böra sättas lägre än 25. Kursen kunde lämpligen koncentreras till en del av den tid, som plutonchefsskolan omfattar. Med hänsyn till att denna skola är förlagd till sommarmånaderna, skulle en dylik åtgärd sannolikt underlätta anställandet av kvalificerade lärare. Det är av stor vikt, att det utarbetas en för ändamålet särskilt lämpad lärobok. Denna bör ej vara kompendieartad utan tvärtom ganska fyllig och rikhaltig i framställningen men samtidigt populärt hållen och försedd med talrika konkreta exempel. Med hänsyn till att plutonchefsskolan i stort sett får mottaga de bästa 8 procenten av varje årsklass, synas förutsättningarna för ett gott resultat av kursen, i den mån det beror på elevmaterialet, vara mycket goda. Ett väsentligt villkor härför är emellertid även, att det visar sig möjligt att erhålla kvalificerade lärare. Som lärare synas följande kategorier kunna komma ifråga: officerare med någon grundligare psykologisk utbildning, läroverks- och seminarielärare med akademisk examen, som omfattar detta ämnesområde, vissa lärare vid stamskolorna samt eventuellt särskilt kvalificerade folkskollärare. Militär erfarenhet är givetvis önskvärd men synes icke böra uppställas som villkor. Ett förverkligande av kommitténs förslag på denna punkt skulle alltså medföra, att kursen i fråga kommer att inhämtas icke endast av blivande officerare utan också av allt övrigt befäl, som genomgår plutonchefsskolan. En naturlig konsekvens härav synes vara, att samma kurs införes på ungefär motsvarande stadium i det fast anställda underbefälets utbildning, nämligen vid furirskolan. Undervisningen i ämnet människokunskap vid korpralskolan och furirskolan har till stor del samma innehåll som den här planerade kursen. Det synes därför böra övervägas att göra denna överensstämmelse fullständig. Detta behöver icke nödvändigtvis innebära, att kursen i sin helhet koncentreras till furirskolan. Med hänsyn till att speciella krav måhända kunna ställas på här avsedd undervisning vid stamskolorna och då det kan vara erforderligt att förvärva ytterligare erfarenheter, innan en ändring sker, vill kommittén endast understryka önskvärdheten av att samma kunskapsmått uppställes som mål för stamskolornas och plutonchefsskolans undervisning i ifrågavarande ämne. Vad kadettskolan beträffar, har kommittén funnit det vara ändamålsenligast att ägna all den tid, som där kan avses för här ifrågavarande undervis8 — 460105

114 ning, åt en jämförelsevis utförlig genomgång av undervisningsläran och åt undervisningsövningar. På grundval av ett kompendium böra principerna för en pedagogiskt riktigt upplagd undervisning göras till föremål för en resonerande framställning, och i anslutning härtill bör varje kadett sättas i tillfälle att åhöra förebildliga lektioner för att därefter själv hålla lektioner med efterföljande kritik från lärarens och kamraternas sida. Det torde vara lämpligt att vid behandlingen av didaktiska frågor även anlita civila lärare, t. ex. sådana, som vid provårsläroverk och seminarier äro sysselsatta med utbildning av lärare. Eftersom ämnet på detta sätt helt kommer att bestå av undervisningslära och undervisningsövningar, torde det vara riktigast att låta det tillsammans med trupputbildning bilda ett gemensamt ämne »trupputbildning med militärpedagogik». Vid kadettskolorna äro f. n. ungefär 25 timmar anslagna till militärpedagogik. Denna tid skall emellertid fördelas mellan psykologi och utbildningsmetodik med undervisningsövningar, varför tiden i båda fallen får anses vara mycket knappt tilltagen. Det är ett önskemål, att varje kadett skall få hålla minst en lektion, något som dock icke alltid varit möjligt. Emellertid torde en lektion per elev vara ett alltför blygsamt minimikrav. Denna ordning ger exem^pelvis icke eleverna tillfälle att efter en mindre god lektion visa sig ha dragit nytta av kritik och erfarenheter. Med hänsyn till att de psykologiska momenten enligt den här föreslagna utbildningsgången behandlas redan i plutonchefsskolan, så möter det ur denna synpunkt icke något hinder att anslå de 25 timmarna helt åt teoretisk och praktisk handledning i undervisning. Kommittén föreslår därför, att inom ämnet trupputbildning med militärpedagogik 25 timmar avses för en grundlig genomgång av undervisningsläran jämte därtill direkt anslutande undervisningsövningar. Därjämte bör tid, som är redovisad för andra övningsgrenar eller ämnen, utnyttjas för övningslektioner i syfte att möjliggöra, att v;arje kadett får hålla åtminstone ett par dylika lektioner. Beträffande undervisningen under officerskursen vid krigsskolan vill kommittén anföra följande. Eftersom samtliga elever vid officerskursen under sin kommande officerstjänst i stor utsträckning skola vara verksamma som trupputbildare, synes det vara mycket önskvärt, att under tiden vid krigsskolan befästa och utveckla deras förmåga att meddela såväl teoretisk som praktisk utbildning. Ett led i en dylik strävan bör vara, att eleverna få deltaga i fortsatta undervisningsövningar. Varje kadett bör alltså få hålla ytterligare några övningslektioner' av teoretisk art för att därigenom söka vinna större säkerhet i sin undervisning, varjämte kompletterande genomgångar beträffande undervisningsläran kunna anordnas i mån av behov. Liksom vid kadettskolan synes det även här lämpligast att i regel hänföra dessa övningslektioner till ämnet »trupputbildning».

115 Den för plutonchefsskolan ovan föreslagna kursen i pedagogisk psykologi är ju mycket begränsad till sin omfattning och måste läggas på ett ganska elementärt plan. Den har, sådan den föreslagits, sin uppgift att fylla men kan ingalunda sägas motsvara det föreliggande behovet av »en förhållandevis djupgående undervisning i psykologi» (jfr direktiven, sid. 6). Om man erkänner att det är befogat att införa psykologi- och pedagogikundervisning i de tidigare skolorna enligt den plan, som kommittén framlagt i det föregående, så måste man även medge, att detta moment bör förstärkas i den fortsatta utbildningen i ungefärlig proportion till de krav, som i framtiden komma att ställas på vederbörande elever. Kommittén finner det därför vara väl motiverat att på krigsskolan driva det psykologiska studiet väsentligt längre än i plutonchefsskolan, något som framför allt gäller de ur militär synpunkt viktigare delarna av ämnet. Att man på militärt håll ansett, att det är lämpligt och nyttigt med en ganska ingående undervisning i psykologi för officerare, framgår bland annat av de jämförelsevis omfattande föreläsningar, som förekommit vid exempelvis de försöks visa mfanteriofficersskolorna 1928—1930 och 1937—1939 samt andra truppslagsofficersskolor. Vad som där behandlats, synes emellertid till övervägande del kunna hänföras till sådan psykologisk kunskap, som helst bör meddelas under utbildningen t i l l officer. Med stöd av här anförda skäl vill kommittén därför föreslå, att en kurs i militärpsykologi skall meddelas de blivande officerarna vid higsskolan. Målet för denna undervisning bör vara att meddela fördjupad insikt i de delar av psykologien, som äro särskilt viktiga för officerens verksamhet som utbildare, truppförare och bedömare av sina underlydandes lämplighet för olika uppgifter. I enlighet med nyss angivna riktlinjer anser kommittén, att i kursen bör huvudvikten läggas på följande moment: huvuddragen av den allmänna psykologien; inlärandets och inövningens psykologi; massans, gruppens och ledarskapets psykologi; psykologisk krigföring; differentiell psykologi (normala beteendevariationer, temperamentstyper, intelligensundersökningar, psykotekniska och karakterologiska prov); psykopatologiska företeelser av militär betydelse; värnpliktsålderns själsliga särmärken; svensk värnpliktig trupp och svenskt stammanskap ur psykologisk och social synpunkt. Ett förslag till detaljerad kursplan, där de olika momenten noggrant avvägas mot varandra och ställas i samband med undervisningen i den tidigare elementära kursen, anser sig kommittén icke böra framlägga vare sig för denna eller tidigare föreslagen undervisning. Detta synes nämligen böra ske, först sedan det beslutats, vad undervisningen i stort skall omfatta. Som läroböcker kan en del av den förefintliga psykologiska litteraturen komma ifråga. För de mera speciella delarna av kursen kan även räknas med särtryck ur facktidskrifter, varjämte givetvis kompendier böra komma till användning.

116 Ett ämnesområde, vars upptagande i krigsskolans kurs ur vissa synpunkter synts kommittén mycket önskvärt, är huvuddragen av logiken och av läran om vetenskapens principer och metoder. Studiet härav skulle bland annat ha till syfte att göra eleverna uppmärksamma på vissa vanliga tankefel och därigenom skärpa deras krav på klarhet och vederhäftighet i tänkandet. Vidare skulle de få en föreställning om den moderna vetenskapens sätt att arbeta. E t t dylikt studium får även anses ha en gynnsam verkan på förmågan att disponera och i allmänhet rätt behandla stoffet vid undervisning. Det skulle dessutom ha sin givna betydelse som allmänbildande kursmoment och på så sätt bidraga till att motverka ensidighet. Det finns bland annat upptaget i folkskoleseminariernas kursplan för psykologi och pedagogik. Med hänsyn till den trängsel på officerskursens program, som f. n. råder och som visserligen kan mildras men icke helt undvikas, därest av kommittén föreslagen (sid. 84) förlängning med en månad genomföres, anser sig kommittén emellertid i detta avseende icke böra framställa något yrkande. Då förslag till detaljplan för undervisningen i psykologi och pedagogik under officerskursen uppgöres, synes emellertid denna fråga böra upptagas till omprövning. Frågan om antalet timmar, som bör anslås för direkt undervisning i ämnet vid officerskursen, sammanhänger med valet av studiesätt. Väljer man en mera skolmässig arbetsmetod, varvid kursen i sin helhet genomgås under lektioner för att sedan, uppdelad i lämpliga avsnitt, redovisas vid skriftliga prövningar, har kommittén beräknat, att omkring 60 timmar äro erforderliga för en grundligare genomgång jämte redovisning. Skall jämväl det ovannämnda kursmomentet, bestående av logik och vetenskapslära, behandlas, krävas ytterligare 6 a 8 timmar. Om man däremot — vilket är önskvärt, när det gäller elever med krigsskolekadetternas mognadsgrad — tillämpar ett friare studiesätt, som i möjligaste mån grundar sig på själverksamhet och självständigt arbete, kan antalet föreläsningstimmar reduceras. Då kräves emellertid, att eleverna beredas möjlighet att med hjälp av anvisad kurslitteratur bedriva enskilda, studier. Vidare bör tid reserveras för vad som vid universitet och högskolor kallas seminarieövningar, d. v. s. sammankomster, då elever framlägga uppsatser eller hålla föredrag över någon viktigare del av ämnet, vilka sedan diskuteras. Därest ett dylikt friare studiesätt tillämpas, synes förslagsvis nedanstående ungefärliga fördelning av den erforderliga tiden kunna prövas: för föreläsningar för 6 st. 'seminarieövningar ä 2 tim för 6 st. fria studieeftermiddagar å 4 tim för tentamina (skriftliga 3 tim., muntlig 1 tim.)

20 tum. 12 » 24 » 4 » 60 tian.

117 Härutöver måste givetvis fritid utnyttjas för överläsning, utarbetande av uppgifter till seminarieövningarna m. m. I beräkningen härovan ha 24> timmar redovisats för fria studieeftermiddagar och icke som överläsning, då kommittén anser, att självstudierna och övrig självverksamhet i ämnet bättre befrämjas genom några timmars sammanhängande studietid än genom enstaka överläsningstimmar. Kommittén förordar det här antydda friare studiesättet. Möjligheterna att inrymma de för ämnet erforderliga timmarna i den för officerskursen vid krigsskolan anslagna tiden skola beröras i ett senare sammanhang (kap. 15, avsnittet 3). Vare sig en mera skolmässig arbetsmetod eller ett friare studiesätt tillämpas, får den föreslagna undervisningen sådan omfattning, att den enligt kommitténs förmenande bör ske inom ramen av ett särskilt ämne, förslagsvis benämnt militärpsykologi. För att ämnet skall kunna hävda sig, kräves bland annat att det icke erhåller en alltför låg betygskoefficient. Till denna fråga vill kommittén återkomma i samband med behandlingen av krigsskolan och utbildningen därstädes (sid. 173). I det avsnitt ovan, där planläggningen av den elementära kursen vid plutonchefsskolan diskuterades, uttalade kommittén vissa farhågor för att det kan komma att visa sig förenat med svårigheter att erhålla ett tillräckligt antal kvalificerade lärare till denna kurs. Det synes i varje fall föreligga en möjlighet, att kursens igångsättande åtminstone kan fördröjas av denna orsak. Dessa risker skulle kunna elimineras, om den elementära kursen flyttades över till kadettskolan. Emellertid innebär en dylik överflyttning en betydlig försämring av planläggningen i dess helhet, och det möter stora svårigheter att bereda erforderligt utrymme härför på arbetsschemat vid kadettskolan, då detta redan förut måste anses fullt belastat. Om emellertid lärarefrågan skulle visa sig vara svår att lösa, så synes detta alternativ utgöra en möjlighet, som kan diskuteras. Det kan vidare ifrågakomma som en övergångsform och tilllämpas för de aspiranter, som ej fått tillfälle att deltaga i kursen vid plutonchefsskolan. Kommittén sammanfattar sina förslag beträffande undervisningen i psykologi och pedagogik under utbildningen till officer sålunda: vid plutonchefsskolan bör införas en elementär kurs i psykologisk människokunskap med militärpedagogisk tillämpning, omfattande minst 25 timmar; en fyllig lärobok erfordras; vid kadettskolan bör undervisningsläran genomgås, och i anslutning härtill böra undervisningsövningar anordnas; av den för ämnet trupputbildning med militärpedagogik avsedda tiden beräknas för detta ändamål 25 timmar, var-

118 jämte viss tid, som är redovisad för andra övningsgrenar eller ämnen, bör kunna utnyttjas för ytterligare undervisningsövningar; under officerskursen vid krigsskolan böra fortsatta undervisningsövningar äga rum under för trupputbildning eller andra övningsgrenar eller ämnen anslagen tid; vidare bör inom ramen för ett särskilt ämne, militärpsykologi, fördjupad insikt meddelas i de delar av psykologien, som äro särskilt viktiga för officerens verksamhet som utbildare, truppförare och bedömare av sina underlydandes lämplighet för olika uppgifter; i ämnet militärpsykologi bör ett fritt studiesätt på ovan närmare angivet sätt tillämpas, varvid timantalet i ämnet synes kunna sättas till omkring 60.

Kap. 10. Utbildningen i materieltjänst och vapenlära 1. Allmänna synpunkter Arméns fortgående mekanisering har medfört, att i utrustningen numera ingå stora mängder materiel av mycket skiftande slag. Materielen är i många fall av komplicerad natur och under krig omöjlig eller svår att anskaffa. Till materielanskaffning åtgår en stor del av anslagen för försvarsändamål. Utökningen av materielbeståndet ställer ökade krav på den tekniska tjänsten. Det är kommitténs bestämda uppfattning, att officerarnas tekniska utbildning därför måste tillmätas mycket stor betydelse. Under utbildningen till officer medhinnes emellertid icke att bibringa de blivande officerarna både mera djupgående teoretiska kunskaper i olika tekniska ämnen och tillräckligt grundliga kunskaper om olika slag av materiel. En noggrann avvägning av målsättningen för undervisningen i de olika skolorna är därför nödvändig. Under utbildningen till officer måste huvudvikten läggas på materieltjänst, d. v. s. avse att bibringa kunskaper om den viktigare materielens funktion, användning, handhavande och vård. Det är emellertid icke tillräckligt med enbart teknisk kunskap om materielen. Den unge officeren måste även bibringas förståelse för dess betydelse ur taktiska och ekonomiska synpunkter. En mera teoretisk teknisk utbildning bör främst meddelas vid krigsskolan i form av vapenlära och inskränkas till vad som är nödvändigt för att göra eleverna kompetenta till avsedda befattningar.

119 2. Utbildningens mål För att erforderlig grundlighet skall säkerställas, bör en begränsning ske av målen för utbildning i materieltjänst i överensstämmelse med den av kommittén tidigare (kap. 7) föreslagna allmänna målsättningen för utbildningen till officer. Allmänt kan sägas, att utbildningen i materieltjänst skall, i den omfattning, som erfordras för den tjänst, vartill utbildningen sker, bibringa de blivande officerarna förståelse för den militära materielens betydelse; god förmåga att på ett rätt sätt handha och taktiskt-tekniskt använda materielen samt bibehålla densamma i fältdugligt skick; de kunskaper om materielens konstruktion, funktion och vård, som utgöra en förutsättning för nyssnämnda förmåga. Hur förståelse för materielens betydelse bör bibringas, skall senare beröras (avsnittet 4 av detta kapitel). I övrigt vill kommittén föreslå följande principiella målsättning för utbildningen i materieltjänst vid de olika skolorna för blivande officerare:1 rekrytskolan förberedande plutonchefsskolan plutonchefsskolan

fullständig kunskap om samt god förmåga att handha och använda den inom pluton (motsvarande förband) på egen utbildningslinje förefintliga materielen samt den viktigaste spräng- och minmaterielen;

kadettskolan

beträffande övrig materiel vid eget truppslag dels de kunskaper, som erfordras för att kunna hjälpligt handha vapnen (laddning samt inriktning och avfyring med någon utsikt till verkan), dels någon förmåga att som chef för pluton (motsvarande förband) på egen utbildningslinje kunna vid underställande eller samverkan taktiskt använda materielen,

officerskursen

god förmåga att som chef för pluton (motsvarande förband) på egen utbildningslinje kunna vid underställande eller samverkan taktiskt använda all vid eget truppslag förekommande materiel, någon kunskap om vid armén i övrigt förekommande viktigare materiel, främst strids- och skyddsmedel, materiel för fältarbeten samt signal- och fordionsmateriel, orientering om utvecklingstendenserna beträffande arméns materiel.

Målsättningen avser främst infanteriet, men torde i huvudsak vara tillämplig även vid övriga truppslag.

120 Genom den här föreslagna målsättningen sker en bestämdare avgränsring av uppgifterna för de olika skolorna än vad som nu är fallet. Detta synes önskvärt för att undvika dubbelarbete och skapa reda i utbildningen. Det ix>r framhållas, att då härovan talats om taktisk användning av viss materiel vid underställande eller samverkan, avses, att materielen skall kunna användas inom ett visst taktiskt läges ram på ett mot dess tekniska egenskaper svarande sätt. Så skall exempelvis en gevärsplutonchef, som vid skydd under marsch för befälet över en granatkastartropp, en kulsprutegrupp och en pansarvärnsgrupp, kunna marschgruppera och vid strid ge dessa förband taktiska uppgifter, som motsvara vapnens tekniska möjligheter beträffande eldberedskap, verkan m. m. Beträffande undervisningen i vapenlära vid krigsskolan må följande anföras. Denna undervisning har hittills icke konsekvent inriktats på vad som bör krävas av den unge officeren under hans första trupptjänstgöringsår som plutonchef utan alltför mycket påverkats av kunskapsfordringarna för intrade vid krigshögskolan. En rationalisering synes nödvändig och underlättas av den tekniska undervisning, som enligt kommitténs förslag skall äga rum vid truppslagsofficersskolorna. Den del av vapenläran, som benämnes s k j u 11 ä r a, bör omfatta de teoretiska grunderna för skjutreglerna och för skjutnings utförande. I skjutlärans teoretiska del bör genomgås projektilbanan (inga formler), inflytelser och korrektioner, principerna för direkt och indirekt riktning i sida och höjd, framförhållning, spridningsverkan och enklaste spridningslagar samt skjuttabellers ändamål och innehåll. Tillämpad skjutlära synes böra omfatta topografiskt underlag för skjutning, bestämning av skjut- och ammunitionselement, allmänna principer för eldobservation, eldreglering och verkningsskjutning, orientering om skjutnings utförande med andra vapen än eget truppslags, över- och förbiskjutning, ammunitionsinsats och verkan (beräkningar med stöd av tabeller eller nomogram för de för varje truppslag aktuella vapnen). Utbildningen i k o n s t r u k t i o n s l ä r a bör giva en sammanfattande översikt av principerna för konstruktion av vapen och ammunition och huvudsakligen omfatta allmänna konstruktionsprinciper för eldrör, tätmedel och mekanismer, underlag till eldrör, riktmedel och eldledningsinstrument, explosivämnen av olika slag, drivladdningar (även raketladdningar), sprängladdningar, projektilers yttre och inre konstruktion, tändinrättningar, bombammunition och specialammunition. Utbildningen i materieltjänst vid krigsskolan bör ges följande omfattning. Vapen och ammunition: materieltjänst på vapen, som finnas vid eget truppslag men ej på egen utbildningslinje (god personlig färdighet och god förmåga att tekniskt-taktiskt använda vapnen),

121 planläggning och genomförande av övningar i vapen- och ammunitionskännedom (inarbetas i ämnet trupputbildning), orientering om andra truppslags vapen i den utsträckning, som kräves för samverkan på stridsfältet, materielvård (övningar i att leda och kontrollera materielvård inarbetas i ämnena trupputbildning och truppföring), nya konstruktioner och utvecklingstendenser. Transportmedel: grundbegrepp beträffande transport, olika transportsätt, arméns motorisering, truppslagens olika motorfordonsmateriel (antal, framkomlighet, transportkapacitet, hastighet, eldkraft), konstruktionsprinciper för olika slag av motorfordon, nya konstruktioner och utvecklingstendenser. Signalmateriel: signalutrustningen inom olika truppslag och dess prestanda. Förmåga att använda trådmateriel (telefon, kabel, mindre växel). Förmåga att under goda trafikförhållanden uppnå och bibehålla telefonförbindelse med fullt funktionsduglig radiomateriel vid bataljon (motsvarande). Utvecklingstendenser (konstruktionsprinciper). Fältarbetsmateriel: genomgås i anslutning till ämnet »fältarbeten».

3. Organisationen av utbildningen Beträffande organisationen av utbildningen i materieltjänst har kommittén övervägt lämpligheten av att vid de olika skolorna bryta ut alla de moment i utbildningen, som avse materielkunskap och materielvård, och sammanföra dem till särskilda självständiga ämnen, där speciella lärare skulle undervisa. Kommittén anser det dock i princip vara riktigt, att det ordinarie utbildningsbefälet under utbildningen till officer ålägges fullt ansvar ej endast för utbildning i materielens handhavande och användning utan även för den egentliga materielkännedomen och materielvården. Det skulle kunna medföra altvarliga följder, om exempelvis utbildningsbefälet i spräng- och mintjänst icke hade ansvaret för att erforderliga kunskaper om spräng- och minmaterielens konstruktion bibringats eleverna, innan utbildningen i denna materiels handhavande och användning äger rum. Även om sålunda det ordinarie befälet i princip bör handha utbildningen i materieltjänst, så innebär detta icke, att materieltekniska specialister (såsom tygofficerare, signal-, luftvärns- och motoringenjörer med flera), ej skola tagas i anspråk för denna utbildning. De skola tvärtom biträda vid övervakningen av densamma, giva utbildningsbefälet erforderliga anvisningar och, i den mån så erfordras, kompletterande utbildning. Vid utbildning med mera komplicerad och speciell materiel måste specialutbildade lärare handha undervisningen. Särskilt på de lägre utbildningsstadierna synes det nödvändigt att bibehålla ett mycket intimt samband mellan å ena sidan kännedomen om och vården

122 av soldatens eller förbandets vanliga materiel och å andra sidan denna ma:eriels handhavande och användning under strid eller annan verksamhet. Det måste exempelvis vara rationellt och tidsbesparande att i samband med skjutning med automatvapen inlära de åtgärder för vapenvården, som skola vadtagas före, under och efter skjutning, orsakerna till funktionsfel, samt isärtagning och sammansättning för felens avhjälpande. Detsamma gäller annan materiel, såsom eldlednings-, gasskydds- och signalmateriel o. s. v. Kommittén anser därför, att utbildningen i materieltjänst till och med kadettskolan icke bör koncentreras till ett självständigt ämne utan liksom nu bedrivas i sammanhang med övrig utbildning i härför lämpade övningsgrenar och ämnen. Vid krigsskolans officerskurs bör utbildning i materieltjänst bedrivas dels i samband med andra övningsgrenar såsom truppföring och trupputbildning, dels ingå i ett särskilt ämne »vapenlära och materieltjänst». Vid de skolor, där utbildning i materieltjänst icke sker i självständiga ämnen, bör särskild betygssättning i materieltjänst ej heller ske. Däremot bör, då betyg fastställas i de övningsgrenar och ämnen, i vilka denna utbildning ingår, avsevärd hänsyn tagas till elevens kunskaper och färdigheter, såväl när det gäller materielens rätta handhavande som materielkännedom och materiel vård. Särskilda prov för fastställande härav äro lämpliga. Med den i det föregående föreslagna målsättningen vid de olika skolorna under utbildningen till officer synes den tid, som för närvarande anslås till materieltjänsten, i stort sett vara tillräcklig. Kommittén anser sig även böra framhålla önskvärdheten av att övervakningen från inspekterandes och skolchefers sida av det sätt, på vilket utbildningen i materieltjänst bedrives, ägnas skärpt uppmärksamhet. Denna övervakning bör särskilt inriktas på kontroll av att instruktörerna själva besitta goda kunskaper samt förmåga att på ett intresseväckande och i övrigt lämpligt sätt meddela undervisning i materieltjänst. Ökad användning av undervisningsfilm, särskilt beträffande mera komplicerad materiel, torde vara ett gott medel att effektivisera utbildningen. Likaså bör övervakas, att undervisningen med förbigående av oviktiga detaljer koncentreras till det i varje särskilt fall väsentliga.

4. Hur skapa förståelse för materielens betydelse? I det föregående har framhållits, att utbildning i materieltjänst även skall bibringa den blivande officeren (liksom övriga värnpliktiga och fast anställda) en allmän förståelse för den militära materielens betydelse. Kommittén an-

123 ser, att denna del av utbildningen bör bedrivas enligt nedanstående principer. Redan vid rekrytskolans början skola eleverna orienteras om de stora kostnaderna för materielens anskaffning och underhåll. Hos soldaten bör inskärpas betydelsen av att han under olika förhållanden kan rätt handha och vårda materielen. Denna genomgång bör vara av propagandakaraktär. Den bör alltså ges en populär form och kombineras med besök såväl i materielförråd som i »skräckkammare» med drastiska exempel på vanvårdad eller felaktigt använd materiel. Under plutonchefs-(furir-) skolan bör denna genomgång repeteras och utvidgas. Härvid bör framhållas, att viss materiel under krig är oersättlig eller svåranskaffad och att det i fält alltid är förenat med stora svårigheter att säkerställa materielersättningen. Dessutom bör inskärpas befälets ansvar för att underlydande personal rätt använder och väl vårdar egen och förbandets utrustning. För dessa genomgångar torde vid vardera rekryt- och plutonchefs-(furir-) skolan böra anslås 4—6 timmar. Vid kadettskolan och officerskursen vid krigsskolan synes lämpligt med en serie föredrag om 4—6 timmar, där eleverna få en överblick över de stora linjerna i arméns försörjning med teknisk materiel i fred och krig. Föredragen skola icke gå på djupet i enskilda detaljer. Föredragshållarna skola väljas med stor omsorg. Genom de föreslagna genomgångarna och föredragen synes en god grund kunna läggas för den följande tekniska utbildningen och förståelse skapas hos eleverna för betydelsen av materielen och materieltjänstens olika grenar. Kommittén vill sammanfatta sina förslag beträffande utbildningen i materieltjänst och vapenlära sålunda: en begränsning av målsättningen för denna utbildning vid de olika skolorna bör ske på ovan närmare angivet sätt; utbildningen bör till och med kadettskolan icke koncentreras till ett självständigt ämne utan liksom nu ske i sammanhang med övrig utbildning i härför lämpade övningsgrenar och ämnen, varvid vid betygssättning i dessa hänsyn skall tagas till kunskaperna i materieltjänst; vid krigsskolans officerskurs bör utbildningen dels ingå i det särskilda ämnet vapenlära och materieltjänst, dels bedrivas i samband med andra övningsgrenar; samt inledande genomgångar och sammanfattande överblickar böra äga rum vid rekryt- och plutonchefs-(furir-)skolorna, respektive vid kadett- och krigsskolan i syfte främst att skapa förståelse för den militära materielens betydelse.

D. Särskilda s y n p u n k t e r och förslag beträffande de olika skolorna u n d e r utbildn i n g e n till officer

Kap. 11. Skolorna för fast anställt manskap (stamskolorna) 1. Målet för den allmänbildande undervigningen IVlålet för den allmänbildande undervisningen vid arméns stamskolor är för närvarande i huvudsak att meddela kunskaper i ämnena modersmålet, matematik, historia med samhällslära och geografi, motsvarande genomgången klass 3 i femårig realskola. Vid flygvapnets stamskolor är målsättnirgen högre, nämligen att bibringa kunskaper, som motsvara genomgången klass 4 i dylik realskola. Vid flygvapnet omfattar den allmänbildande undervisningen omkring 300 timmar i vardera korpral- och furirskolorna. De ämnen, som läsas, äro de nyss angivna jämte fysik eller — vid signalfurirskolan, där timantalet är ungefär 400 — engelska. Vid armén, där ämnena äro de nyss angivna jämte välskrivning, människokunskap samt fysiologi med hälsolära, är timantalet i klass 1 omkring 525, i korpralskolan ungefär 200 och i furirskolan ungefär 150. Det har med hänsyn härtill ifrågasatts, om icke vid armén undervisningen i allmänbildande ämnen kunde effektiviseras, så att målet komme att i stort motsvara klass 4 av femårig realskola och så att det halvår, som för närvarande avses för klass 1, kunde bortfalla. Härigenom skulle avsevärd tid och betydande penningbelopp sparas och den fortsatta utbildningen vid försvarets läroverk underlättas. Den nuvarande allmänbildande undervisningen vid armén är organiserad efter av lantförsvarets utbildningskommission (stat. off. utr. 1941:35 sid. 252—276) och 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1 sid. 2 2 4 ^ 226) föreslagna och genom 1942 års försvarsbeslut fastställda riktKnjer. Inrättandet av klass 1 byggde på mångåriga erfarenheter från den fullständiga parallellundervisning i allmänbildande och militära ämnen, som tidigare ägt rum. Erfarenheterna från de fyra år, som klass 1 hittills existerat, ha också bestyrkt ändamålsenligheten av en inledande utbildning för det fast anställda

125 manskapet, där tiden huvudsakligen användes för allmänbildande undervisning. Därest de 525 timmar, som f. n. avses för dylik undervisning i klass 1, skulle överföras till korpral- och furuskolorna, skulle detta få menliga följder för utbildningen i de militära ämnena och övningsgrenarna. Det härför anslagna timantalet vid dessa skolor måste då i motsvarande grad minskas, samtidigt som de ungefär 430 timmar, vilka nu i klass 1 avses för militära övningsgrenar, försvinna. Vid ett genomförande av den förkortade utbildningsgång till officer, som kommittén i kap. 6 föreslagit för fast anställda, skulle den allmänbildande undervisningen antingen helt koncentreras till korpralskolan eller uppdelas på denna skola och kompletteringskursen vid försvarets läroverk. I förra fallet synes denna undervisning vid korpralskolan bli alltför kompakt. I senare fallet skulle dels en ofördelaktig förlängning av kompletteringskursen bli nödvändig, dels det oaktat undervisningen i matematik i sin helhet behöva koncentreras till korpralskolan. Viktigast är emellertid, att i båda fallen den militära utbildningen vid korpralskolan sannolikt icke skulle bli tillräcklig för en rättvisande jämförelse med de värnpliktiga redan vid plutonchefsskolan. Vare sig nuvarande utbildningsgång bibehålies eller den av kommittén föreslagna genomföres, synes fördenskull, främst med hänsyn till den rent militära utbildningens krav, ett borttagande av klass 1 icke böra ske. Även om klass 1 bibehålles, synes emellertid en skärpning av målsättningen för den allmänbildande undervisningen icke tillrådlig. Det är nödvändigt att beakta, hurusom flygvapnet på grund av sin gynnsamma rekrytering arbetar med ett mera kvalificerat elevmaterial än armén. Uppgifter från försvarets anställningsbyrå visa, att antalet sökande per ledig volontärplats var 1942 1943 1944 1945 (den 20 oktober)

vid flygvapnet

vid a r m é n

5.93 3.90 2.53 1.58

1.79 1.35 0.74 0.34

Dessa siffror torde ge den väsentliga förklaringen till att stamskolornas elever kunna bibringas ett genomsnittligt större kunskapsmått vid flygvapnet än vid armén. Vid den sistnämnda försvarsgrenen började den nuvarande organisationen av den allmänbildande undervisningen att genomföras hösten 1942. De hittills förvärvade erfarenheterna äro således begränsade. Arméns studierektor har emellertid framhållit, att de icke tala för att det allmänna målet sättes högre än nu. Förkortas utbildningsgången till officer för fast anställda på sätt, som kommittén föreslagit, torde en skärpning av målsättningen vara ännu svårare att genomföra. Mot bakgrund av vad sålunda anförts ävensom de ökade svårigheterna att rekrytera arméns beställningar för fast anställt manskap finner kommittén

126 sig ur vidareutbildningssynpunkt icke böra påyrka någon höjning av den nuvarande rnålsättningen för stamskolornas allmänbildande undervisning.1 Det bör emellertid observeras, att undervisningen vid arméns stamslolor är differentierad med hänsyn till elevernas tidigare kunskaper, studiebegåvning m. m. Klass 1 är icke obligatorisk för dem, som avlagt realexamen eller äga motsvarande kunskaper. De, som genomgå denna klass, fördelas redan där efter tidigare förvärvade kunskaper på en normällinje och en högre linje. På den senare linjen läses bland annat engelska. Även vid korpral- och furirskolorna sker en viss uppdelning. Så läsa exempelvis i dessa skolor de elever, som genomgått högre linjen av klass 1 eller som icke behövt genomgå denna klass, historiekurserna efter gymnasiets, övriga efter realskolans lärobok. Även i modersmål och matematik läsas skilda kurser. Ämnet geografi i korpralskolan läses icke av elever, som avlagt realexamen eller som äga däremot svarande kunskaper. De få i stället använda för detta ämne anslagen tid enligt truppförbandschefs bestämmande, exempelvis för korrespondensstudier i språk. Kommittén förutsätter, att vid den förkortade utbildningsgång till officer, som föreslagits för fast anställda, en motsvarande differentiering som den nuvarande kommer till stånd. Denna har nämligen visat sig vara av stort värde ur vidareutbildningssynpunkt. Ur samma synpunkt skulle en ytterligare differentiering, t. ex. i form av en genomförd linjeuppdelning under de allmänbildande studierna vid korpralskolan och furirskolan (kompletteringskursen), sannolikt vara till fördel.

2. Språkundervisning För att studierna vid försvarets läroverks studentlinje på tre läsår skola kunna föra fram till begränsad studentexamen, kräves enligt 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1941:2, sid. 44; jfr detta betänkande sid. 77) vissa förkunskaper bland annat i språk. Elev, som inträder i studentlinjens lägsta klass, bör ha kunskaper antingen i tyska, motsvarande genomgången klass 1, eller i engelska, motsvarande genomgången klass 2 av fyraårig realskola. Under stamskoleutbildningen förekommer f. n. språkundervisning endast vid den högre linjen av klass 1. Flertalet av de fast anställda, som ifrågakomma för vidareutbildning till officerare på aktiv stat, genomgå denna linje. Där meddelas undervisning i engelska. Den ger gott och väl de för tillträde till' studentlinjen önskvärda förkunskaperna. Dessa böra givetvis vidmakthållas under den fortsatta utbildningen före försvarets läroverk. 1 Det må även erinras om att Kungl. Maj:t den 22 juni 1945 uppdragit åt försvarsgrenscheferna att, i anledning av önskemål från 19*5 års riksdag (dess skrivelse nr 205), gemensamt inkomma med yttrande angående förutsättningarna för anordnande av enhetlig manskapsundervisning och. likvärdig betygssättning vid densamma inom de skilda försvarsgrenarna.

127 För officersutbildning kvalificera sig även vissa fast anställda, som endast genomgått normallinjen av klass 1. De ha möjligheter att, innan de komma till försvarets läroverk, förvärva önskvärda förkunskaper i språk genom att deltaga i truppförbandens frivilliga fritidsundervisning. På samma sätt kunna även de fast anställda, som genomgått högre linjen av klass 1, vidmakthålla de där eller tidigare inhämtade språkkunskaperna. Vederbörande kunna antingen deltaga i förekommande språkstudiecirklar (språkkurser) eller få enskild korrespondensundervisning på förmånliga ekonomiska villkor. Enligt gällande föreskrifter för den frivilliga fritidsundervisningen1 må nämligen bidrag av statsmedel till korrespondensundervisning utgå med tre fjärdedelar av kurskostnaderna, dock högst trettio kronor per elev. Priset för en praktisk grundläggande kurs i tyska eller engelska uppgår vid månadsbetalning till 50 kronor brutto. För det fast anställda manskapets korrespondensundervisning har överenskommelse träffats mellan Hermods korrespondensinstitut och chefen för armén om 20 procent rabatt, varför nettopriset för en kurs av angivet slag blir 40 kronor. Elevens kostnader för en dylik kurs inskränka sig således till 10 kronor. Även om de ekonomiska möjligheterna att genom en korrespondenskurs förvärva de för inträde vid försvarets läroverks studentlinje önskvärda kunskaperna i engelska eller tyska äro gynnsamma för den enskilde, så äro de praktiska studiemöjligheterna dock ganska begränsade. Studierna måste bedrivas jämsides med ordinarie tjänst, som oftast är kroppsligen pressande. Åtminstone under den tid, då stamskolorna pågå, tages den ganska begränsade fritiden i stor utsträckning i anspråk av studier i andra ämnen än språk. Det måste vidare anses vara förhållandevis svårt för en nybörjare att tillgodogöra sig en korrespondenskurs av här avsett slag utan att ha tillgång till muntlig undervisning. På grund av dessa förhållanden anser kommittén det angeläget, att sådana blivande elever i lägsta klassen vid försvarets läroverks studentlinje, som icke äga önskvärda språkkunskaper, beredas effektiva möjligheter att inhämta dem under den militära utbildningen före kommendering till försvarets läroverk. I annat sammanhang (sid. 79) har kommittén föreslagit, att sådana värnpliktiga utan studentexamen, som vid kadettskola kvalificerat sig för att komina till studentlinjen vid försvarets läroverk men icke äga den härför avsedda skolunderbyggnaden, skola beredas tillfälle att på statens bekostnad komplettera sina kunskaper, innan de inträda i studentlinjens lägsta klass. Detta har avsetts skola ske genom särskild undervisning (specialklass 1 S) vid läroverket under tiden 1 april—15 juni samma år, som kadettskolan avslutats. 1 Kungl. brev den 1 juni 1945 avseende anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde, go nr 2181/1945 samt av chefen för försvarsstaben fastställda anvisningar för frivillig friftidsjndervisning för värnpliktiga och fast anställd personal budgetåret 1945/1946 (högkv:fst nr 45: 22 den 28 juni 1945).

128 Studierna ha föreslagits koncentrerade till de ämnen, där ifrågavarande elever visat sig mest handikappade, nämligen modersmålet, räkning och tyska eller engelska. Härigenom kan förväntas, att samtliga värnpliktiga, som korima till studentlinjen vid försvarets läroverk — således även de, som i det c:vila endast erhållit vanlig folkskoleutbildning — i huvudsak ha önskvärda förkunskaper även i ett främmande språk. För att de fast anställda, som kvalificera sig för att komma till studentlhjen vid försvarets läroverk men endast genomgått normallinjen av stamskolornas klass 1, skola förvärva för inträde vid läroverket önskvärda språkkunskaper, synes det erforderligt att anordna särskild undervisning. I regel kan endast mycket begränsad tid förutses stå till förfogande härför, särskilt vid den förkortade utbildningsgång till officer, som kommittén föreslår för de fast anställda. Enbart korrespondensundervisning torde på ovan anförda skäl icke kunna anses tillfyllest. Kommittén har därför övervägt, att i den kompletteringskurs vid försvarets läroverk, som föreslagits ingå i den nyssnämnda förkortade utbildningsgången, inrymma även undervisning i engelska. Kursen skulle emellertid endast få en längd av fyra veckor. Till språkundervisning torde därför endast kunna anslås ett trettiotal timmar på lärorummet. Även om härtill anslötes en kortare korrespondenskurs under de drygt fyra månaderna mellan kursens slut och första läsårets början vid studentlinjen, synes osannolikt, att eleverna skulle hinna inhämta tillräckliga kunskaper. De fast anställda, varom här är fråga, kunna emellertid förutsättas bli mycket få (uppskattningsvis 3—5 per år). Det synes därför möjligt att bereda dem samma språkundervisning som de värnpliktiga, vilka genomgå specialklassen 1 S vid läroverket. Denna avses börja samtidigt som kompletteringskursen men fortsätta ungefär halvannan månad längre. Under den tid, då kursen pågår, kan gemensam undervisning i engelska ordnas för här ifrågavarande fast anställda och specialklassens värnpliktiga elever. När kursen slutar, kvarbliva dessa fast anställda vid läroverket och deltaga i den fortsatta språkundervisningen inom specialklassen. Deltagande i övrig undervisning därstädes bör endast undantagsvis förekomma, enär vad som där läses genomgåtts under de fast anställdas tidigare utbildning. Vederbörande böra få disponera den tid, då språkundervisning icke äger rum, för självstudier. För att de icke skola helt undandragas trupptjänsten under den halvannan månad längre tid, varmed specialklassen överskjuter kompletteringskursen, skulle man exempelvis kunna tillämpa den ordningen, att de vissa timmar per dag (vecka) stå till chefens för I 8 förfogande. Vid kompletteringskursen för de fast anställda bör ovan angivet trettiotal timmar för språkundervisning avses för samtliga elever. Dessa timmar torde vara tillräckliga för att de, som genomgått högre linjen av stamskolornas klass 1, skola vidmakthålla sina kunskaper. Undervisningen av dessa elever bör givetvis ske i från specialklassen helt fristående läsavdelningan

129 Kap. 12. Rekryt-, förberedande plutonchefsoch plutonchefsskolorna 1. Rekrytskolan Organisationsförändringar under pågående utbildning äro av ondo för såväl utbildningsresultatet som tjänsten i allmänhet inom ett förband. Endast en fast organisation skänker den stadga åt verksamheten, som är ett huvudvillkor för ett gott utbildningsresultat. Ur utbildningssynpunkt äro främst befälsbyten olägliga. Strävan bör vara, att varje värnpliktig om möjligt får fullgöra hela sin första tjänstgöring vid ett och samma förband under samma befäl. Under åren 1942 och 1943 innebar påbörjandet omkring den 1 oktober av gruppchefs- och förberedande plutonchefsskolorna ett betydande ingrepp i utbildningsorganisationen, ty dessa skolor bildades genom överföring av såväl befäl som elever från rekrytskolans olika utbildningsenheter (kompanier och motsvarande). Omorganisationen omkring den 1 oktober blev således genomgripande och inverkade påtagligt försvårande på utbildningsarbetet. På sätt och vis fanns emellertid ett embryo till den förberedande plutonchefsskolan, nämligen i den särskilda utbildningsavdelning, där studenterna, vilka då som nu inryckte halvannan månad senare än övriga värnpliktiga, utbildades under rekrytskolan. Från och med 1944 har motsvarande embryo till gruppchefsskolan skapats genom att de bästa värnpliktiga i allmänhet redan från rekrytskolans början sammanförts i särskilda utbildningsenheter. Utväljandet sker med ledning av vid inskrivningsförrättningarna och vid inryckningen verkställda urvalsprov. Den nuvarande utbildningsorganisationen vid ett normalinfanteriregemente under de värnpliktigas första tjänstgöring enligt dessa grunder framgår av tabell 23. Erforderliga personalutbyten ske vid övergången mellan rekrytskolans första och andra skeden samt vid rekrytskolans slut. Med denna utbildningsorganisation undvikas större omorganisationer omkring den 1 oktober med därav föranledda befälsbyten och andra störningar i utbildningsarbetet. Utbildningen av de för befäisutbildning utvalda värnpliktiga blir effektivare, kan bedrivas i snabbare takt och kan redan under rekrytskolan taga sikte på och avpassas för den fortsatta befälsutbildningen. Man får emellertid icke förbise, att systemet även medför en bestämd nackdel. Redan från rekrytskolans början särskiljes en elitkategori, och risk förefinnes, att eventuella befälsämnen utanför denna kategori icke komma att göra sig gällande. Även om de »upptäckas» och någon gång mellan den 1 juli och den 1 oktober överflyttas till den enhet, där de utvalda värnpliktiga ut9 — 460105

130 Tabell 23. Exempel

på nuvarande

under de värnpliktigas

utbildningsorganisation

första tjänstgöring

vid ett

normalinfanteriregemente

(rekrytkontingent

800 R e k r y t s k o l a n KomBatalpajon ni

Soldat skolan

l:a skedet

2:a skedet

3:e skedet

11 veckor (omkr. 8/4—omkr. 30/6)

9 veckor (omkr. 1/7— omkr. 31/8)

4 veckor (omkr. 1/9— omkr. 30/9)

l:a

Stamskolekompani

2:a

Grupp K, 60 man

24 veckor (omkr. 31/10— omkr. 31/3)

= =

Förberedande plutonchefsskola

1/10 $

3:e

Utvalda värnpliktiga Gevärstjänst 110 man, kulsprute- och granatkastartjänst 4-5 man

4:e

Specialkompani Pansarvärns- och pansarvärnsluftvämstjänst 65 mani, pionjärtjänst 55 man

5:e

Gevärstjänst 110 man

6:e

Gevärstjänst 110 man

7:e

Gevärstjänst 110 man

8:e

Kulsprute- och granatkastartjänst 125 man

9:e

Signaltjänst 30 man, sjukvårdstjänst 30 man

10:e

Yrkeskompani

La

värnpliktiga).

1/7

=

=

1/10

före 31/12

Gruppchefsskola

Soldatskola Gruppchef sskol a

/ -

=

II:a =z

=

=

III:e

—

Anm.: Erforderliga utbyten av värnpliktiga mellan 3:e och 5:e—8:e utbildningskompaniema, ske i huvudsak tidigast möjligt under 2:a skedet. Enstaka utbyten förekomma intill gruppchefssikolans början (omkring den 1 oktober). Utbyten av värnpliktiga mellan 2:a och 3:e utbildningskompanierna (eventuell/t även imellan 2:a och 5:e—8:e — ej antytt i tabellen) ske omkring den 1 oktober. Enstaka ytterligare utbyten förekomma intill juluppehållet (före den 31 december).

131 bildas, stå de vid tidpunkten för överflyttningen säkerligen på en lägre utbildningsståndpunkt än dessa och få svårare att göra sig gällande under den fortsatta utbildningens konkurrens, t. ex. då det gäller att kvalificera sig för vidareutbildning till officer på aktiv stat, närmast vid plutonchefsskola. Då emellertid det nuvarande systemets företräden ur effektivitetssynpunkt äro påtagliga och då systemet synes medgiva tillräckliga möjligheter för envar värnpliktig att kvalificera sig för befälsutbildning, har kommittén inga erinringar att framställa med anledning av den allmänna organisationen av utbildningen under de värnpliktigas första tjänstgöring. Vissa synpunkter beträffande den förberedande plutonchefsskolan anföras i annat sammanhang. 2. Studenternas inryckningstid Med den från och med 1944 införda utbildningsorganisationen under den första tjänstgöringen har frågan om studenternas inryckningstid fått förnyad aktualitet. F. n. inrycka studenter och likställda till första tjänstgöring i mitten av maj månad (1944 — den 17 maj, 1945 — den 22 maj), således halvannan månad senare än övriga värnpliktiga (1944 — den 12 april, 1945 — den 10 april). Utbildningen sker i särskilda studentavdelningar till och med rekrytskolans slut omkring den 1 oktober. Därefter sammanföras studenter och övriga värnpliktiga i gemensamma utbildningsenheter (soldat-, gruppchefs- och förberedande plutonchefsskolor). Redan före 1944 kunde konstateras vissa svårigheter att till rekrytskolans slut bringa studenterna till samma utbildningsståndpunkt som övriga värnpliktiga. Det är nämligen icke möjligt att forcera utbildningen i vissa övningsgrenar, t. ex. skjutning, mer än till en viss grad. Sedan från och med 1944 de värnpliktiga i allmänhet, vilka kunna förutses vara särskilt lämpliga för befälsutbildning, redan från rékrytskolans början sammanförts i särskilda utbildningsenheter, ha de nämnda svårigheterna blivit än större. Det är numera påtagligt, att studenterna vid utväljandet till den förberedande plutonchefsskolan äro sämre ställda än de särskilt utvalda bland övriga värnpliktiga. På detta utbildningsstadium måste uttagningen nämligen främst ske på grundval av visade praktiska färdigheter. Då utbildningen av de särskilt utvalda värnpliktiga kan bedrivas i nästan samma tempo som utbildningen av studenter och likställda, .är det naturligt, att de senares praktiska förmåga omkring den 1 oktober icke är att jämställa med de förras. Erfarenheten visar också, att studenterna hävda sig bättre i den följande befälsutbildningen än vid utväljandet till den förberedande plutonchefsskolan. De ha då hunnit taga igen de andras försprång i utbildningshänseende. På anförda grunder synes det sålunda för ett rationellt urval bland samtliga värnpliktskategorier av de för befälsutbildning lämpligaste erforderligt, att urvalet grundas på en jämförelse, då de värnpliktiga stå på samma utbildningsståndpunkt.

132 Härför föreligga två möjligheter, nämligen antingen att studenterna inrycka samtidigt med övriga värnpliktiga eller att jämförelsen och sammanförandet i gemensamma utbildningsenheter sker vid en annan tidpunkt än f. n. Det må i detta sammanhang erinras om att 1941 års försvarsutredning vid avgivandet av förslaget till nuvarande värnpliktslag den 4> oktober 1941 framhöll, att en i möjligaste mån enhetlig organisation av värnpliktsutbildningen vore önskvärd ur skilda synpunkter. En för alla kategorier värnpliktiga gemensam inryckningsdag skulle icke blott underlätta utbildningens planlägga ning och organisation utan även möjliggöra ett rationellt utväljande för befälsutbildning. Härtill komme, att med undantag för det fast anställda underbefälet allt blivande befäl — således även blivande officerare på aktiv stat — kunde erhålla sin första utbildning tillsammans med det stora flertalet värnpliktiga, varigenom de på jämlikhetens grundval kunde förskaffa sig en inblick i truppens mentalitet, vilket vore av oskattbart värde för deras framtida befälsutövning. Kravet på en för alla värnpliktiga enhetlig utbildning förutsatte emellertid, att studentexamen kunde avläggas före mars månads slut. Genomförandet av en sådan anordning skulle kräva en omläggning av läroverkens undervisning under de sista läsåren. Då den nuvarande värnpliktslagen i proposition nr 318 förelades 1941 års riksdag framhöll statsrådet och chefen för försvarsdepartementet bland annat följande (propositionen sid. 65): »Enligt min mening är det av största vikt, att de värnpliktiga såvitt möjligt samtidigt och under likartade förhållanden fullgöra sin värnplikt. Endast på detta sätt möjliggöres ett rättvist och lämpligt, på inbördes jämförelse grundat uttagande av värnpliktiga till särskild utbildning samt en enhetlig och planmässig organisation av utbildningsarbetet. Det synes mig även betydelsefullt att de värnpliktiga få tillfälle att i inbördes konkurrens söka nå fram till befälsutbildning och att det blivande befälet redan från början och från grunden blir förtroget med truppens läggning och sätt att reagera samt med fordringarna på god befälsföring. De värnpliktiga böra av dessa skäl som regel påbörja tjänstgöringen vid samma tidpunkt och gemensamt genomgå rekrytskolan.»

Statsrådet ifrågasatte, om icke studentexamen på grund härav borde till= bakaflyttas till tiden före värnpliktstjänstgöringens början. Denna fråga vore under gemensam utredning inom ecklesiastik- och försvarsdepartementen. Såväl sammansatta stats- och andra lagutskottet (utlåtande nr 6) som riksdagen (dess skrivelse nr 507) delade försvarsutredningens och departementschefens uppfattning, att bestämda fördelar kunde vinnas, om de värnpliktiga såvitt möjligt samtidigt och under likartade förhållanden fullgjorde sin värnplikt. En gemensam inryckning omkring den 1 april medförde emellertid så svårlösta problem av skolorganisatorisk art, att särskild vikt borde ägnas deras lösning på grundval av den utredning, som departementschefen omnämnt. Härvid borde bland annat beaktas den framställning, som ingivits till utskottet från Sveriges förenade studentkårs värnpliktskommitté och Uppsala stu-

133 dentkårs värnpliktskommitté. Ur denna framställning må följande avsnitt återges: »Som en grundprincip i den framlagda propositionen framstår den för alla värnpliktiga gemensamma utbildningen, som satts till sex månader. Någon ändring av själva denna av försvarsutredningen föreslagna princip vilja vi icke föreslå. Vi önska ej någon särställning för studenter, men vi måste dock erinra om den divergens i åsikterna om utbildningssättet, som på denna punkt föreligger mellan olika sakkunniga. I den kungl. propositionen (sid. 33) har lantförsvarets utbildningskommission uttalat som sin åsikt, att studenterna (intill den under deras första tjänstgöring infallande repetitionsövningen) 'borde såsom hittills vara organiserade i särskilda utbildningsenheter. Det har nämligen visat sig, att endast genom en sådan anordning deras särskilda förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen kunde på ett rationellt sätt tillvaratagas.' Mot detta krav på ett rationellt utnyttjande av vissa förutsättningar står det lika viktiga kravet på soldatkännedom, det blivande befälets under gemensam tjänstgöring i ledet förvärvade kunskap och erfarenhet om truppens mentalitet och arbetsvillkor. Propositionens linje innebär emellertid enligt vår uppfattning ett underskattande av skolundervisningens (och värntjänstövningarnas) 1 betydelse. Att därför för alla ha samma utbildningstakt skulle ur pedagogisk synpunkt medföra så allvarliga olägenheter, att vinsten ifråga om förtrogenhet med truppens mentalitet ingalunda kunde uppväga detta. En utbildning, som alltför mycket anpassas efter genomsnittet måste hos de dugligaste — de för befäl lämpliga —i skapa vantrevnad och slöhet, likgiltighet och bristande intresse för uppgiften. Ett visst särskiljande i utbildningshänseende icke av studenter men av alla for befäl lämpliga torde alltså motsvara rationella och pedagogiska krav.2 Erfarenheten visar, att icke alla studenter äro lämpliga till befäl, men dessa kategorier ha väl dock i allmänhet sådant försprång före övriga värnpliktiga genom längre skolgång (värntjänst), gymnastik, ådagalagd praktisk duglighet, att de mycket väl böra på kortare tid medhinna den grundläggande militära utbildningen och träningen i allmän militärtjänst, militärt uppträdande o. s. v., som för övriga värnpliktiga utan de förras teoretiska och fysiska skolning måste taga längre tid.»

Resultatet av de ovannämnda undersökningarna angående tidpunkten för studenternas inryckning och därmed även för studentexamen blev, att ett av lantförsvarets utbildningskommission framlagt kompromissförslag om inryckning den 15 maj kom att genomföras. Denna lösning var ur militär synpunkt en halvmesyr men dock acceptabel. Den har möjliggjorts genom att de läroverkselever, som skola inrycka till militärtjänstgöring, genomgå studentexamens muntliga prövning i en tidigare omgång än övriga elever. De skolorganisatoriska svårigheterna med denna anordning ha emellertid varit betydande. Då frågan om studenternas inryckningstid kommit i ett nytt läge med anledning av att från och med 1944 de bästa befälsämnena bland de värnpliktiga i allmänhet redan från rekrytskolans början samlats i särskilda utbildningsenheter, sökte kommittén samråd med 1940 års skolutredning för att utröna möjligheterna av en tidigare studentexamen för de abiturienter, som under året 1 Dessa övningar ha numera upphört. (Riksdagens skrivelse 1945: 249 punkt 1 samt kungl. kungörelsen angående upphävande av kungörelsen den 28 juli 1941 — nr 604 — angående utbildning i värntjänst vid vissa läroanstalter — SF nr 545/1945.) 2 Kursiveringen gjord här.

134 inskrivits som värnpliktiga. De härvid av skolutredningen anförda skälen mot ett förläggande av studentexamen så tidigt på året, att studenterna skulle kunna börja sin militärtjänstgöring samtidigt med flertalet av de värnpliktiga, (omkring den 1 april), har kommittén funnit övertygande. Visserligen anser kommittén det icke uteslutet, att man genom vissa kursändringar och en omläggning av censorinstitutionen, bland annat i riktning mot ett ökat antal censorer, valda jämväl ur andra kretsar än universitetslärarnas, skulle kunna begränsa tiden för examens avläggande och därigenom förlägga examensperioden för samtliga studenter till slutet av april, då studenternas inryckning kunde äga rum omkring den 1 maj. Men icke heller detta innebär en rationell lösning. Kommittén har därför övervägt andra möjligheter, bland annat innebärande antingen att första tjänstgöringen påbörjas först året efter studentexamen eller att första tjänstgöringen delvis fullgöres under ferierna mellan de två sista läsåren före studentexamen och återstoden efter sedan sagda examen avlagts. En inryckning till första tjänstgöring året efter studentexamen medför allvarliga olägenheter för den enskildes ekonomi och fortsatta studier. De energiska skulle med säkerhet börja dylika studier eller praktikanttjänstgöring av olika slag omedelbart efter examen. Dessa, ofta de bästa befälisämnena, torde därefter begära och erhålla anstånd med första tjänstgöringen, som de komma att fullgöra först i 24-års åldern. Detta måste ur såväl enskild som allmän — militär och civil — synpunkt anses som olämpligt. En uppdelning av första tjänstgöringen på så sätt, att studenterna fullgöra 65 dagar den 15 juni—den 15 augusti1 under ferierna mellan de två sista läsåren före studentexamen och återstoden sedan sagda examen avlagts, synes i flera avseenden lämplig. Bland annat skulle studenterna från och med inryckningen till andra delen av den första tjänstgöringen (omkring den 10 juni — studentexamen torde utan uppdelning kunna genomföras vid samtliga läroverk före denna tidpunkt), kunna utbildas gemensamt med övriga värnpliktiga. Emellertid äro stora praktiska svårigheter förknippade med en dylik uppdelning. Beträffande de manliga läroverkselever, som avlade studentexamen 1944 och vilkas antal uppgick till omkring 2 500, har skolöverstyrelsens statistiska avdelning upplyst, att 156 fyllde högst aderton år och ytterligare 789 nitton år under 1944. Således skulle 1943, om det här skisserade systemet tillämpats, 945 (38 procent) ha fullgjort två månaders sommartjänstgöring vid en ålder av högst aderton år. Risk hade då förefunnits, att dessa vid studieliv vana ungdomar ansträngts för hårt eller att utbildningen med hänsyn till deras krafter icke blivit effektiv. Dessutom måste beaktas, att i medeltal omkring 35 procent av eleverna vid avslutandet av vårterminen i näst högsta ringen icke erhålla flyttningsbetyg till högsta ringen. Flertalet av dessa behöva 1

Läroverken avsluta vårterminen den 5—12 juni och börja höstterminen den 19—29 augusti.

135 använda just den sommar, då den här ifrågasatta tjänstgöringen avsetts äga ' rum, för komplettering.1 De, som på grund av låg levnadsålder eller tvånget att ferieläsa icke böra ifrågakomma för den tidigare tjänstgöringsomgången, utgöra således över 50 procent. Den diskuterade lösningen synes därför icke lämplig. Kommittén har även övervägt möjligheterna att sammanföra studenter och övriga värnpliktiga vid en senare tidpunkt än f. n., d. v. s. senare än vid rekrytskolans slut omkring den 1 oktober. Det synes i så fall lämpligt att de studenter, som snarast möjligt önska fullgöra sin första tjänstgöring, inrycka till första tjänstgöring omkring den 10 juni samma år, som de avlagt studentexamen. Den nuvarande ur skolorganisatorisk synpunkt olägliga uppdelningen av denna examen blir då icke längre erforderlig. Till angiven tidpunkt synes nämligen en examination av samtliga manliga abiturienter i den ordning, som tillämpades före 1942, ävensom ett avslutande av läsåret vid allmänna läroverk samt tekniska gymnasier m. fl. skolor kunna ske. Om inryckning äger rum så sent som 10 juni, kunna emellertid studenterna icke sammanföras med övriga för befälsutbildning utvalda värnpliktiga redan omkring den 1 oktober, då underbefälsutbildningen påbörjas. Studenterna ha nämligen därvid bibringats endast omkring 3 x / 2 månads rekrytutbildning. Erfarenheten visar att de, trots sin studievana och genom skolornas gymnastik och idrottsövningar erhållna fysiska spänstighet, behöva minst fem månaders militär utbildning för att kunna inhämta det försprång, som de utvalda värnpliktiga i allmänhet ha från den längre rekrytskolan. Ett sammanförande skulle därför vara möjligt omkring mitten av november, men vid denna tidpunkt inträffar ingen skedesgräns eller dylikt, som utbildningsmässigt sett gör det möjligt att utan större svårigheter genomföra en sådan organisationsförändring. Mest ändamålsenligt synes därför vara att med sammanförandet av studenter och övriga värnpliktiga låta anstå till efter årsskiftet, då såväl ett längre övningsuppehåll som i viss mån förändrad karaktär på utbildningen, nämligen vinterutbildning och förbandsutbildning, inträder. Därmed erhålles också garanti för att studenterna uppnått minst lika hög utbildningsståndpunkt som övriga för befälsutbildning ifrågakommande värnpliktiga. På denna grund torde en rättvisande jämförelse mellan värnpliktiga av olika kategorier kunna komma till stånd under den tid, som återstår innan förslag angående uttagning till underofficersutbildning skola avgivas, nämligen senast den 15 februari.2 Genom att de för befälsutbildning utvalda värnpliktiga av alla kategorier på detta sätt sammanföras dels sinsemellan, dels med övriga värnpliktiga vid gemensamma förbandsövningar under de tre sista, mest krävande månaderna av första tjänstgöringen synas även de tidigare anförda kraven på soldatkänne1 Omkring 15 av de nyssnämnda 35 procenten beräknas komma upp i högsta ringen efter komplettering. 2 Jfr sid. 32 not 3.

136 dom och inlevelse i truppens mentalitet och arbetsvillkor i tillbörlig grad bliva uppfyllda. Plutonchefsskolan och därtill anslutande trupptjänstgöring, vardera om 3 månader, fullgöras den 1 april—den 1 oktober. För dem, som genomgå officersutbildning, sker därefter den fortsatta utbildningen på samma sätt son. nu. Efter dennas slut återstå för de studenter, vilka icke bli officerare på aktiv stat eller reservofficerare, 65 dagar av första tjänstgöringen, motsvarande skillnaden mellan studenternas och övriga värnpliktigas inryckningsdagar: den 10 juni respektive den 1 april. Dessa dagar böra fullgöras något av de tre närmast följande åren som trupptjänstgöring. Härigenom skapas en befälsreserv, som kan inkallas för att fylla luckorna bland befälet främst vid efterutbildning, omskolning och repetitionsövningar samt under sådana skeden av den första tjänstgöringen, då befälsbehovet är stort men tillgången begränsad på grund av stam- m. fl. skolors sammandragning, t. ex. oktober—december. Tidpunkten för fullgörande av såväl de återstående 05 dagarna av första tjänstgöringen som repetitionsövningar bör — på sätt som i stort sett friktionsfritt tillämpats under beredskapsåren — bestämmas av förbandschef efter den värnpliktiges hörande och med beaktande i möjligaste mån av dennes önskemål. Utbildningsgången enligt ovan anförda principer för dels de omkring den 1 april, dels de omkring den 10 juni inryckta, till befälsutbildning uttagna värnpliktiga framgår av tabell 24. Frågan om senare inryckning synes emellertid icke böra begränsas till att gälla enbart studenter och med dem ur skolkompetenssynpunkt likställda. Man får nämligen icke bortse från att möjligheterna till fullgörande av första tjänstgöring i omedelbar anslutning till skoltiden utgör en förmån, som borde till< komma även studerande vid andra kvalificerade läroanstalter, som avsluta sitt läsår först efter den 1 april, t. ex. folkhögskola, realskola och tekniska skolor, vilkas avgångsexamen kan anses motsvara lägst realskolekompetens, givetvis under förutsättning att vederbörande under inskrivningsåret uppnår minst aderton års ålder. Därtill kommer det ur militär synpunkt viktiga förhållandet, att den av studenternas försenade inryckning framtvingade särorganisationen skulle utnyttjas mest rationellt, om däruti inrymdes även andra för befälsutbildning lämpliga värnpliktiga. Dels skulle nämligen därigenom större övningsavdelningar erhållas, vilket är särskilt önskvärt vid specialtruppslagen med deras begränsade studenttilldelning, dels skulle för befälsutbildning utvalda värnpliktiga av alla kategorier kunna bibringas en mera enhetlig underbefälsutbildning. Starka skäl synas därför kommittén tala för att även andra värnpliktiga än studenter och likställda få påbörja sin första tjänstgöring med inryckning omkring den 10 juni. Men rättigheten härtill måste naturligen begränsas till endast sådana, som på grund av studiekompetens eller särskilda förutsättningar i övrigt på grundval av psykologiska prov och fysisk undersökning vid inskrivningen bedömas lämpliga för befälsutbildning. Försök i

137 Tabell

21*. Tjänstgöringen

Utbildning

Utbildningsår

för värnpliktiga,

som inrycka

den 1 april och den 10

April Maj Juni Juli Aug. Sept Okt. Nov. Dec. Jan. Febr. Mars

Rekrytskola

l:a

juni.

Soldatskola

it

it — i — i —

* I

Rekrytskola

* I

Grupp-

: 1

Grupp-

1 1 !_ v

Första Rekrytskola

tjänstgöring

chefsskola4

chefsskola4

Soldatskola 2:a

Underofficersutbildning

2:a

Gruppchefsskola (För dem, som icke uttagits till underofficersutbildning) Trupptjänstgöring

Plutonchefsskola

Plutonchefsskola

Trupp tjänstgöring

Återstående tjänstgöring 1

+••»•••+•+»

för dem, som icke uttagits till officersutbildning2 Kadettskola (vinterlinjen) 3 Officersutbildning

Återstående tjänstgöring för dem, som genomgått officersutbildning 1

2:a 3:e

Kadettskola (sommarlinjen) 3

Fullgöres på val-

++•++++++++ fri tid före 5:e årets utgång

Eventuellt på valfri tid. Av angiven återstående tjänstgöring ( + + + + ) utgöra 30 dagar den första repetitionsövningen. 3 Kadettskola alternativt på vinter- eller sommarlinjen. Här förutsattes sådan sammanslagning av nuvarande gruppchefs- och förberedande plutonchefsskolor till en skola, som angives på sid. 88—89 och 138—139. för befälsutbildning utvalda \ .. ,., t . . ............ övriga / värnpliktiga, som inryckt den 1 april för befälsutbildning utvalda värnpliktiga, som inryckt den 10 juni. + + + + + återstående tjänstgöring för officers- eller underofficersutbildade värnpliktiga, som inryckt den 10 juni. 2

138 denna riktning äga innevarande utbildningsår rum vid armén, i det att 4(8 värnpliktiga med realexamen, folkhögskola eller teknisk skola med realexxmenskompetens inryckt samtidigt som och utbildats tillsammans med studenterna. Erfarenheterna av denna samutbildning äro hittills mycket goda och icke mindre än 337 (83 procent) av de nämnda 408 värnpliktiga ha utvalts till underbefälsutbildning. Alla för befälsutbildning lämpliga värnpliktiga kunna givetvis icke inkallas med inryckning först 10 juni, bland annat på grund av omöjligheten att endast efter skolkompetens och inskrivningsprov rättvist bedöma lämpligheten för befälsutbildning. Icke heller torde det ur den enskildes synpunkt alltid vara önskvärt att få inryckningen uppskjuten. Såväl ur militär som ur civil synpunkt torde det därför vara mest ändamålsenligt att göra valet mellan den 1 april och den 10 juni såsom inryckningsdagar fritt. Skulle det emellertid visa sig att endast studenter och likställda komma att begagna sig av möjligheten till inryckning den 10 juni, måste övervägas, huruvida icke en inryckning vid denna tidpunkt bör vara obligatorisk för samtliga värnpliktiga, som bedömas lämpliga för befälsutbildning. För att tillgodose de militära och civila synpunkter, som befunnits utslagsgivande, föreslår kommittén, att alla studenter och likställda samt övriga för befälsutbildning kvalificerade värnpliktiga inrycka till första tjänstgöring omkring den 10 juni eller — efter eget val — omkring den 1 april och utbildas var för sig alltefter inryckningstiden i särskilda avdelningar intill övningsuppehållet vid jul-nyår för att därefter sammanföras, beroende på graden av lämplighet i gruppchefsskolor eller förberedande plutonchefsskolor eller — i undantagsfall — nedflyttas till för alla värnpliktiga gemensamma soldatskolor. Underofficers- och officersutbildningen bedrives helt gemensamt för alla värnpliktskategorier. En student och likställd, som skall bli officer på aktiv stat, fullgör efter kadettskolan (vinterlinje) trupptjänstgöring april—september och genomgår därefter officerskurs vid krigsskolan oktober—september följande år. En icke-student, som skall bli officer på aktiv stat, genomgår före krigsskolekursen erforderligt antal klasser vid försvarets läroverk.

3. Förberedande plutonchefsskolan Utbildningen vid den förberedande plutonchefsskolan skiljer sig ganska litet från utbildningen vid gruppchef sskolan. Infanteriets särskilda utbildningsbestämmelser (SU Vpl Inf) kräva sålunda utöver fordringarna i gruppchefsskolan ökad förmåga i trupputbildning som gruppchef samt fullständigad kunskap om truppslagsreglementets bestämmelser rörande gruppen och plutonen. Som tidigare framhållits (sid. 88—89), kan det, därest det allmänna målet

139 för den förberedande plutonchefsskolan i enlighet med kommitténs förslag blir att dana gruppchefer, ifrågasättas att sammanslå denna skola och gruppchefsskolan till en skola, som då borde bära den sistnämndas namn. Därest den organisation av studenternas utbildning genomföres, som kommittén förordat i närmast föregående avsnitt, synes detta än mera ändamålsenligt. Kommitténs förslag i hithörande stycken ha tidigare framlagts (dels i avsnittet 2 av detta kap., dels i kap. 7). 4. Plutonchefsskolan Det allmänna målet för utbildningen under plutonchefsskolan och därtill anslutande trupptjänstgöring bör, såsom kommittén i kap. 7 föreslagit, begränsas till förmåga att tjänstgöra som plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) . Därjämte skall en fast grund läggas för fortsatt utbildning till officer av därtill lämpliga elever. På utbildningsprogrammet bör — i enlighet med kommitténs förslag i kap. 9 — införas en elementär kurs i psykologisk människokunskap med militärpedagogisk tillämpning. Genom den begränsade allmänna målsättningen för skolan torde de härför erforderliga 25 timmarna kunna inpassas inom den nuvarande tidsramen (3 månader). Någon förlängning av skolan genom minskning av den därtill anslutande trupptjänstgöringen med exempelvis 4 dagar behöver således icke ifrågasättas. Kommittén vill erinra om att den tidigare föreslagit, att de fast anställda, vilka bedömas lämpliga för utbildning till officerare på aktiv stat, skola sammanföras med de värnpliktiga, som ifrågakomma för officersutbildning, redan under plutonchefsskolan (sid. 82). Även har föreslagits (kap. 10), att vid denna skola ett par timmar i början av utbildningen skola anslås till inledande genomgångar beträffande vikten av tillräcklig materielkännedom, god materielvård och god förmåga att under strid eller annan verksamhet använda materiel av olika slag.

Kap. 13. Kadettskolan 1. Organisation och förläggning Med hänsyn till vikten av den utbildning och det urval, som måste äga rum vid kadettskolorna, har kommittén övervägt, om icke en fastare organisation av dessa skolor vore att föredraga framför den nuvarande. F. n. kommenderas allt befäl endast för ett halvår i sänder. Det är dock praxis, att flertalet av befälet omkommenderas, stundom under ända upp till sex halvårsperioder, då det anses vara ändamålsenligt, att skol- och avdelningschefer

140 samt heltidstjänstgörande lärare kvarbliva vid vederbörlig skola under längre tid. Vad beträffar skolchefer och heltidstjänstgörande lärare samt kompanicheferna och adjutanten vid infanterikadettskolan, synes kommendering på förslagsvis två år — med möjlighet till ytterligare ett års förlängning — kunna ske utan olägenhet. För som avdelningschefer och dylikt tjänstgörande subalternofficerare synes däremot systemet med kommendering för ett halvår i taget böra bibehållas. Dessa officerare torde i flertalet fall vara så unga, att tillräckligt underlag för en säker bedömning av deras lämplighet för utbildning av kadetter icke föreligger. I händelse av olämplighet kan vederbörandes kommendering upphävas med mindre ekonomiska och praktiska konsekvenser, än om kommenderingen skett för längre tid, i vilket fall flyttning förutsattes ske och ersättning härför utgå. F. n. äro samtliga kadettskolor anslutna till truppförband sålunda:1 infanteriets och kavalleriets2 pansartruppernas artilleriets luftvärnets ingenjörtruppernas signaltruppernas trängtruppernas

Il Solna P 3 Strängnäs A 4 Östersund Lv 2 Linköping Ing 1 Solna Si Solna Ti Linköping.

Anslutningen till dessa truppförband innebär, att skolorna äro förlagda till förbanden ifråga och underställda vederbörande regements-(kår-) chefer. Med hänsyn till den viktiga verksamhet, som kadettskolorna bedriva, vill kommittén ifrågasätta, om det icke som ett led i strävanden att ge dessa skolor en fastare organisation vore lämpligt att i utbildningshänseende ställa skolorna direkt under vederbörlig truppslagsinspektör. I förvaltningshänseende och dylikt synas de däremot böra förbliva underställda på samma sätt som nu. Genom den angivna ändringen skulle redigare ansvars- och inspektionsförhållanden samt enklare tjänstevägar skapas, samtidigt som kadettskoleutbrldningens betydelse klarare markerades. I detta sammanhang har kommittén även övervägt frågan om ett intimare sammanförande av de olika truppslagens kadettskolor. Det må erinras om att 1930 års försvarskommission föreslog (dess betänkande, del II — stat. off. utr. 1935: 39 — sid. 292 följ.), att de dåvarande aspirantskolorna skulle sammanföras med krigsskolan under enhetligt befäl och med gemensam förläggning. 1 Här medtages endast kadettskolor vid truppslag med egen rekrytering av aktiva officerare. Vid övriga sker endast utbildning på sommarlinje. 2 Infanteriets kadettskola är f. n. ansluten till krigsskolan men kommer enligt beslut av 1944. års riksdag (proposition nr 175, statsutskottets utlåtande nr 134., riksdagens skrivelse nr 322) att tillsammans med kavalleriets kadettskola (f. n. vid K 3) förläggas till Radan på Järvafältet utanför Stockholm. Utflyttning beräknas ske före den 1 oktober 194=7. Anslutning till 11 är därefter avsedd.

141 Härigenom skulle enhetlighet och följdriktighet i utbildningens olika grenar åstadkommas, de teoretiska studierna skulle kunna påbörjas tidigare, ett effektivt samordnande av skolutbildning och trupptjänstgöring möjliggöras samt förståelsen för och kunskapen om övriga truppslag förbättras. Kommissionens förslag genomfördes emellertid icke. Ett sammanförande av de nuvarande kadettskolorna till en central förläggning, eventuellt i förening med en anslutning till krigsskolan, skulle i viss grad medföra motsvarande fördelar som de, vilka försvarskommissionen anförde. Gemensam och enhetligt ledd utbildning kunde äga rum, utbildningsmateriel och övningstrupp m. m. kunde utnyttjas bättre, och skolorna skulle slippa vissa olägenheter, som — även om truppförbanden göra allt de kunna för att underlätta deras arbete — alltid följa med en skolas förläggning till ett truppförband. Kadetterna skulle få tillfälle till kontakt med kamrater ur övriga truppslag och till orientering om verksamheten vid dessa. Förståelsen för de olika truppslagens uppgifter och för betydelsen av samverkan skulle befrämjas. Den gemensamma utbildningen skulle sannolikt även öka sammanhållningen inom officerskåren. Svårigheterna att skaffa lämplig lärarpersonal i specialämnen för de mindre kadettskolorna, i synnerhet för dem, som icke äro förlagda till Stockholm eller dess närhet, skulle elimineras. Emellertid finnas även nackdelar. Så skulle ett sammanförade kräva omfattande förläggningslokaler och övningsutrymmen m. m. Specialtruppslagens kadettskolor fordra tillgång till särskild övningstrupp och särskild materiel. Den enda förläggningsort, som synes kunna ifrågakomma, är Stockholm eller någon ort i dess närhet. Samtliga truppslag utom trängtrupperna ha där förband, ur vilka övningstrupp skulle kunna utgå. Varken förläggnings- eller övningsutrymmen finnas emellertid disponibla i erforderlig omfattning vare sig där eller annorstädes, under det att på nuvarande förläggningsorter åtskilliga byggnadsarbeten genomförts eller äro under utförande. På grund av de ekonomiska och organisatoriska konsekvenser, som ett sammanförande av kadettskoleutbildningen skulle medföra, vill kommittén därför förorda, att nuvarande decentraliserade förläggning bibehålles.

2. Elevmaterialet Innan kommittén övergår att behandla utbildningen vid kadettskolorna, vill den lämna några uppgifter, som exemplifiera sammansättningen och beskaffenheten av det elevmaterial, som genomgår utbildningen ifråga. Uppgifterna äro hämtade från infanterikadettskolans vinterlinje 1942/43—1945/46. Elevernas fördelning på olika rekryteringskategorier och efter avlagda examina framgår av tabellerna 25 och 26. Resultaten för eleverna ur olika rekryteringskategorier äro sammanställda i tabell 27.

142 Tabell 25. Elevemas fördelning på olika rekryteringskategorier1

vid

infanterikadettskoans

vinterlinje 1942/43—19451'46.

1942—194S: antal . . . % 1943—1944: antal . . . % ±°/o2. . . 1944—1945: antal. . .

% +%*. . . 1945—1946: antal . . . % ±%2. • • 1942/1943— 1945/1946 : antal . . . %

Officersaspiranter

Reservofficersaspiranter

Värnpliktiga grupp K

Värnpliktiga i allmänhet 3

Fast anställda

Sumna

131 34.5

71 18.7

89 23.4

59 15.5

30 7.9

38) 109

67 21.4 — 13.1

34 10.9 — 7.8

62 19.8 — 3.6

118 37.7 + 22.2

32 10.2 + 2.3

313 100

65 21.6 + 0.2

38 12.6 + 1.7

59 19.6 — 0.2

110 36.6 — 1.1

29 9.6 — 0.6

3d 100

33 14.5 — 7.1

27 11.8 — 0.8

53 23.3 + 3.7

91 39.9 + 3.3

24 10.5 + 0.9

228 100 —

296 24.2

170 13.9

263 21.5

378 31.0

115 9.4

1222 100

—

—

1 Jfr sid. 73 och sid. 71 (även not 1). Ökning eller minskning i förhållande till närmast föregående vinterlinje. I denna tabell och i tabellerna 26 och 27 hänföras till värnpliktiga i allmänhet de, som vid inskrivningen och under första tjänstgöringen tillhört denna kategori. 2 3

Av de värnpliktiga grupp K och i allmänhet voro mot sin vilja kommenderade 1942—1943 52 elever, d. v. s. 35.1 procent av dessa värnpliktiga och 13.7 procent av totala antalet elever, 1943—1944 91 elever, d. v. s. 50.6 procent av dessa värnpliktiga och 29.1 procent av totala antalet elever, I944—1945 102 elever, d. v. s. 60.4 procent av dessa värnpliktiga och 33.8 procent av totala antalet elever, 1945—1946 68 elever, d. v. s. 47.2 procent av dessa värnpliktiga och 29.8 procent av totala antalet elever. Den betydande nedgången av antalet elever med studentexamen (tabell 26) måste ses i samband med det väsentligt minskade antalet officers- och reservofficersaspiranter (jfr tabell 25).

143 Tabell

26. Fördelningen

efter civil skolutbildning vinterlinje

av eleverna

vid

infanterikadettskolans

1942/43—1945/46. Civil skolutbildning (examina) Studentexamen

Realexamen

Övriga

Summa

218 57.2

59 15.8

103 27.0

380 100

118 37.7 -19.5

59 18.8 + 3.0

136 43.6 + 16.5

313 100

92 30.6 —7.1

70 23.2 + 4.4

139 46.2 + 2.7

301 100

93 40.8 + 10.2

43 18.9 —4.3

92 40.3 -5.9

228 100

521 42.6

231 18.9

470 38.5

1222 100

1942—1943: antal

...

% 1943—1944: antal

...

% —

1944—1945: antal

...

%

±%1 .... 1945—1946: antal

...,

% 1942/43—1945/46: antal

%

Ökning eller minskning i förhållande till närmast föregående vinterlinje.

Av särskilt intresse är att fastställa, vilka resultat som eleverna ur de olika rekryteringskategorierna nått vid kadettskolan. En sammanställning härav återfinnes i tabell 27. Tabellen är uppgjord på grundval av turlistorna från vinterlinjerna ifråga och anger därför andra värden för elevernas fördelning på rekryteringskategorierna än tabell 25. Detta beror därpå, att under utbildningens gång dels vissa elever avgått på grund av sjukdom, oförmåga att följa undervisningen eller olärnplighet, dels andra överförts från en kategori till en annan, t. ex. en officersaspirant blivit reservofficersaspirant eller värnpliktig grupp K. Av tabellen framgår, hur motiverat det varit att minska kravet på trupptjänst efter avslutad furirskola för de fast anställda, som kommenderas til kadettskola, för att få till stånd en så rättvisande jämförelse som möjligt mellan dessa och övriga elever (jfr sid. 37 och 80). Till vinterlinjen 1942— 1943 kommenderades endast fast anställda, som hade fullgjort minst 13 månaders trupptjänstgöring av angivet slag. Av 29 fast anställda, som då ge-

144 Tabell 27. Elevernas ur olika rekryteringskategorier resultat vid injanterikadettskohns vinterlinje 1942—1943, 1943—19U och 19U—1945. Reserv- Värnpliktiga i officersaspiranter allmänhet

Summa

Fast anställda

Officersaspiranter

Värnpliktiga grupp K

376 26 188

29 0 62

123 3 156

97 11 157

74 5 215

53 7 218

312 8 156

32 0 40

61 0 111

117 5 196

43 2 161

59 1 179

288 22 144

28 0 43

62 3 95

103 9 174

40 6 175

55 4 174

1942—1943

1943—1944

1944—1945

205 7.1 289 6.4

167 7.2 297 6.2

166 7.2 266 6.1

1942—1943

Medelplacering på turlistan . 1943—1944

Medelplacering på turlistan . 1944—1945 därav underkända Medelplacering på turlistan .

»Officersstrecket» draget ef te »Reservofficersstrecket» drag et efter nr .

nomgingo kadettskolan med medelplaceringen 62, hade 16 avlagt furirsexamen 1941 och 13 tidigare än 1941. För de förra var medelplaceringen 79, för de senare 40. Till vinterlinjen 1943—1944 medgavs kommendering i andra hand av fast anställda, som avslutat sin furirsutbildning samma år som kadettskolan påbörjades, d. v. s. kravet på trupptjänstgöring nedsattes med 12 månader. Medelplaceringen var då 40. Från och med vinterlinjen 1944—1945 sker kommendering i regel samma år, som vederbörande avlagt furirsexamen. Kommittén vill erinra om att den i syfte att få till stånd en så rättvisande jämförelse som möjligt mellan samtliga, vilka kunna ifrågakomma för officersutbildning, föreslagit (kap. 6), att sammanföra fast anställda och värnpliktiga redan vid plutonchefsskolan. 3. Utbildningen Mot bakgrund av de uppgifter, som lämnats för att belysa sammansättningen och beskaffenheten av elevmaterialet vid kadettskolorna, vill kommittén beträffande utbildningen vid dessa skolor (vinterlinjen) dels referera en rundfråga, dels framföra vissa synpunkter och framlägga vissa förslag.

145 Vid infanterikadettskolans vinterlinje 1944—194>5 anordnades strax före utbildningens slut en rundfråga, i syfte att få del av elevernas åsikter om utbildningen. 284 elever fingo anonymt besvara ett antal skriftliga frågor. En sammanfattning av svaren har gett följande resultat. A.

Allmänt.

127 elever (44.7 procent) ansågo, att utbildningen givit de kunskaper, som nu synas erforderliga för en reservofficer eller värnpliktig officer, 129 (45.4 procent) hade motsatt uppfattning. 28 (9.9 procent) hade' icke någon bestämd åsikt. I fråga om utbildningstidens längd ansågo 136 (47.9 procent) den vara lagom, under det att 139 (48.9 procent) ansågo den för kort. 9 (3.2 procent) hade icke någon bestämd åsikt. 36 elever (12.7 procenlt) ansågo, att utbildningstiden utnyttjats ofullständigt, 225 (79.2 procent), att den utnyttjats fullständigt, medan 14 (4.9 procent) ansågo tiden för hårt utnyttjad. 9 (3.2 procent) hade i denna fråga icke någon bestämd uppfattning. På frågan, huruvida utbildningen, oavsett betyg, kunde bedömas vara av värde i vederbörandes civila gärning, svarade 169 (59.5 procent) jakande och 77 (27.1 procent) nekande. 38 (13.4 procent) lämnade frågan obesvarad.1 Flera elever uttryckte önskemål om motorutbildning för samtliga elever, om större utrymme åt övningar i stormtruppstjänst och strid i bebyggd ort, om ökad utbildning i sjukvårds-, gas- och signaltjänst, om handledning i allmänt uppträdande och om någon undervisning i historia med samhällslära. B.

Taktik.

209 elever (73.6 procent) ansågo, att antalet undervisningstimmar var lagom, 59 (20.8 procent) däremot, att de voro för få och 12 (4.2 procent), att de voro för många. 4 (1.4 procent) hade icke någon bestämd åsikt härvidlag. På fråga, huruvida den praktiska (tillämpade, applikatoriska) delen av undervisningen borde ökas i förhållande till den teoretiska delen, svarade 163 (57.4 procent) jakande och 6 (2.1 procent) nekande. 109 (38.4 procent) ansågo nuvarande avvägning lämplig. 6 (2.1 procent) lämnade frågan obesvarad. Proven i ämnet ansågos lämpliga av 257 (90.5 procenlt), under det att 16 (5.6 procent) ansågo dem mindre lämpliga och 6 (2.1 procent) ansågo dem alltför svåra. 5 (1.8 procent) hade i detta avseende icke' någon bestämd åsikt. Ett stort antal elever höllo före att krigsspel med markeringspjäser (figurer, vapen etc.) skulle — särskilt vid strid i bebyggd ort — göra undervisningen åskådligare. Flera ansågo, att genomgångarna efter de taktiska skrivningarna borde göras utförligare och att större uppmärksamhet borde ägnas den uppehållande striden och underhållstjänsten. 160 (56.3 procent) ansågo, att de uteövningar, som bestått av småmoment varit värdefullast, under det att 112 (39.4 procent) höllo före, att de sammanhängande exemplen givit mest. 12 (4.2 procent) hade icke någon bestämd åsikt i frågan. Undervisningen i topografi borde enligt 127 (44.7 procent) utökas, enligt 117 (41.2 procent) bibehållas i nuvarande omfattning, enligt 5 (1.8 procent) minskas och enligt 12 (4.2 procent) helt utgå. 11 (3.9 procent) hade icke någon bestämd åsikt i detta avseende. Många elever ansågo taktikundervisningen vara alltför forcerad, vilket försvårat förståelsen för ämnet och stundom till och med lött till resignation. »Mindre skal, mera kärna» var åtskilligas omdöme', varvid de med skal främst åsyftade mångsidigheten inom äm1 Enligt anvisningarna för frågornas besvarande skulle de, som beträffande viss fråga icke hade någon bestämd åsikt, lämna denna fråga obesvarad.

10 — 460105

146 net och mängden av utlämnade övertryck, som tiden icke medgivit dem att studeri på önskvärt sätt. Det vore bättre med ett begränsat pensum, som kunde överblickas och effektivt tillgodogöras. C. Truppf öring. Antalet övningstimmar ansågs med nuvarande målsättning vara för litet av 208 73.2 procent) och lagom av 74 (26.1 procent). 2 (0.7 procent) hade icke någon bestämd uppfattning härvidlag. På fråga, huruvida något område av ämnet behövde grundligare behandling på övrigas bekostnad, angåvo 85 elever (29.9 procent), att de önskade mera övningar mot levmde motståndare, 80 (28.2 procent) flera momentuppgifter i pluton, 45 (15.8 procent) :'lera stridsskjutningar och 41 (14.4 procent) flera övningar i kompaniförband. 33 elever 11.6 procent) lämnade frågan obesvarad. D.

Trwpputbildning.

Antalet övningstimmar ansågs för litet av 137 (48.2 procent), lagom av 131 (46.1 procent) och för stort av 10 (3.5 procent). 6 (2.1 procent) hade i detta avseende icke' nigon bestämd åsikt. På fråga, huruvida något område av ämnet behövde grundligare behandling på övrigas bekostnad, angåvo 96 (33.8 procent) att ökat utrymme borde avses för skjututbildring, 72 (25.4 procent) för grupps utbildning i manöver och strid, 35 (12.3 procent) för närstridsutbildning och dylikt, 6 (2.1 procent) för enskild utbildning i stridsexercis och 5 (1.8 procent) för formell, grundläggande exercis (Exercis I). 70 elever (24.6 procent) besvarade icke frågan. E. Vapenlära. Antalet övningstimmar ansågs lagom av 164 elever (57.7 procent), för ringa av 114 (40.1 procent) och för stort av 3 (1.1 procent). 3 (1.1 procent) hade i detta avseende icke någon bestämd åsikt. På fråga, huruvida något område av ämnet behövde grundligare behandling på övrigas bekostnad, angåvo 140 (49.3 procent), att de önskade mera utbildning med tunga infanterivapen, 49 (17.3 procent) ökad undervisning i skjutlära och 7 (2.5 procent)) mera handvapenkännedom. Frågan lämnades obesvarad av 88 elever (31.0 procent). Proven i ämnet ansågos av 240 (84.5 procent) vara av lagom svårighetsgrad, 35 (12.3 procent) ansågo dem för lätta, under det att 7 (2.5 procent) höllo före, att de voro alltför svåra. 2 elever (0.7 procent) hade icke någon bestämd åsikt härvidlag. Tillgången på övningsmateriel och studieunderlaget i övrigt ansågos tillfyllest av 225 elever (78.5 procent). 53 (18.7 procent) hade motsatt och 8 (2.8 procent) icke någon bestämd åsikt i detta avseende. F. Fältarbeten. Antalet övningstimmar ansågs för litet av 185 (65.1 procent) och lagom av 93 (32.7 procent). 6 elever (2.1 procent) hade icke någon bestämd åsikt härvidlag. På fråga, huruvida något område av ämnet behövde grundligare behandling på övrigas bekostnad, angåvo 107 (37.7 procent), att de önskade mera utbildning i befästningsarbeten, 52 (18.3 procent) i sprängtjänst, 43 (15.1 procent) i mintjänst samt 11 (3.9 procent) i förbindelsearbeten. 71 elever (25 procent) lämnade frågan obesvarad. Proven — särskilt de teoretiska — ansågos av 139 (48.9 procent) för svåra och av 130 (45.8 procent) lagom. 15 (5.3 procent) hade i detta avseende icke någon bestämd åsikt.

147 Tillgången på övningsmateriel och studieunderlaget i övrigt ansågs av 173 (60.9 procent) icke tillfyllest, under det att 103 (36.3 procent) hade' motsatt och 8 (2.8 procent) icke någon bestämd uppfattning. 173 elever (60.9 procent) höllo före, att den praktiska utbildningen i ämnet borde ökas på teoriens bekostnad. 89 (31.3 procent) ansågo nuvarande avvägning mellan teori och praktik lämplig, medan 16 (5.6 procent) ville ha mera teori och mindre praktisk utbildning. G. Gymnastik

och idrott.

Antalet övningstimmar ansågs för litet av 183 elever (64.4 procent) och lagom av 93 (32.7 procent). 8 (2.8 procent) hade härvidlag icke' någon bestämd åsikt. På fråga, huruvida något område av utbildningsgrenen behövde ägnas större uppmärksamhet på övrigas bekostnad, angåvo 111 elever (39.1 procent), att de önskade mera utbildning avseende personlig färdighet i gymnastik, 80 (28.2 procent) flera orienteringslöpningar och fälttävlingar samt 46 (16.2 procent) mera fältidrott. 47 elever (16.5 procent) lämnade frågan obesvarad. Proven ansågos lagom svåra av 211 (74.3 procent), för lätta av 30 (10.6 procent) och för svåra av 27 (9.5 procent). 16 elever (5.6 procent) hade härvidlag icke någon bestämd åsikt. H.

Militärpedagogik.

Antalet övningstimmar ansågs lagom av 180 elever (63.4 procent), för litet av 91 (32.0 procent) och för stort av 10 (3.5 procent). 3 elever (l.l procent) hade i detta avseende icke någon bestämd åsikt. På fråga, huruvida något område av ämnet behövde grundligare behandling på övrigas bekostnad, angåvo 114 elever (40.1 procent), att de önskade flera övningslektioner, 66 (23.2 procent) mera undervisning i psykologi och 23 (8.1 procent) mera teoretisk pedagogik. 81 elever (28.5 procent) lämnade denna fråga obesvarad. Proven ansågos av 234 (82.4 procent) lämpligt avvägda, av 35 (12.7 procent) för lätta och av 3 (l.l procent) för svåra. 11 elever (3.9 procent) hade i detta avseende ej någon bestämd åsikt. /.

Hästtjänst.

Antalet övningstimmar ansågs för litet av 124 elever (43.7 procent), lagom av 108 (38.0 procent) och för stort av 3 (l.l procent). 49 elever (17.5 procent) hade härvidlag icke någon bestämd åsikt. Undervisningen hade lämnat sådant resultat, atl 135 elever (47.5 procent) ansågo sig hjälpligt kunna sköta ett anspänt förband, att 47 (16.5 procent) ansågo sig kunna visitera en häst samt dennas seining och anspänning, att 23 (8.1 procent) ansågo sig ha övervunnit en tidigare förefintlig olust för hästar, men 17 (6.0 procent) fortfarande kände sig okunniga om hästar. I dessa avseenden hade 72 elever (25.4 procent) icke någon bestämd åsikt. J. Prov. 189 elever (66.5 procent) voro av den åsikten, att fusk sällan förekom. Att fusk icke alls förekom uppgavs av 56 (19.7 procent), under det att 25 (8.8 procent) angåvo motsatt uppfattning. 14 elever (4.9 procent) uttalade sig icke på denna punkt. 236 elever (83.1 procent) ansågo, att betyg, som erhållits vid omprövning icke skulle gälla lika med sådana, som erhållits vid det första provet. 47 (16.5 procent) hade motsatt och 1 (0.4 procent) icke någon bestämd åsikt i detta avseende.

148 Kommittén vill icke anföra några direkta kommentarer till de här refererade svaren utan endast framhålla, att det synes mycket naturligt att starkt skiljaktiga meningar göra sig gällande bland eleverna. Det speciella perspektiv, varur dessa se utbildningsproblemen, måste särskilt beaktas, då man ur rundfrågesvaren söker ledning vid bedömandet av frågan om önskvärda reformer på utbildningens olika områden. Kommitténs uppfattning i hithörande avseenden framgår av följande synpunkter och förslag. Av anledningar, som tidigare framhållits (kap. 7), bör målsättningen för kadettskolorna begränsas. Det allmänna målet för utbildningen vid dessa skolor bör vara att bibringa eleverna sådana kunskaper och färdigheter, att de kunna tjänstgöra såsom plutonchefer (motsvarande) vid egen utbildningslinje såväl i fält som under fredsutbildning. I konsekvens härmed böra även målen för och omfattningen av utbildningen i de olika övningsgrenarna och ämnena fastställas. Beträffande taktik och materieltjänst får kommittén hänvisa till vad som anförts i kap 7 och 10. Beträffande truppf öring är vid infanteriet utbildningsmålet f. n.: Förmåga att såsom plutonchef (troppchef) föra självständigt eller inom kompani uppträdande pluton (tropp) inom egen utbildningslinje samt någon förmåga att såsom plutonchef (troppchef) föra pluton (tropp) på annan utbildningslinje. Någon förmåga att vid förfall för kompanichef fullfölja lösandet av uppgift för kompani samt förmåga att föra kompani under enkla förhållanden.

Denna målsättning bör begränsas i överensstämmelse med det allmänna målet för kadettskoleutbildning, förslagsvis sålunda: God förmåga att såsom plutonchef (troppchef) föra självständigt eller inom kompani uppträdande pluton (tropp) inom egen utbildningslinje.

Härvid innebär givetvis det uppställda målet även, att plutonchef skall taktiskt riktigt kunna samverka med eller vid underställande använda enheter, som icke tillhöra den egna utbildningslinjen (jfr förslaget mål för utbildning i materieltjänst, kap. 10). Kravet på förmåga som kompanichefsersättare bör utgå. Erfarenheten visar nämligen, att tiden icke medgiver härför erforderlig utbildning av skolans omkring 300 kadetter. För att med två kompanier bereda varje kadett tillfälle föra kompani under sammanlagt omkring 1 timme — vilken grad av förmåga, som härvid kan bibringas, inses lätt — åtgå teoretiskt 150 timmar. Vid vinterlinjen disponeras sammanlagt knappt J900 timmar, varav en tredjedel för truppföring. Hälften av den för truppföring anslagna tiden kan icke avses för förande av kompani, ty då komma eleverna att varken kunna föra pluton eller kompani. Även på detta område bör därför enligt kommitténs mening grundlighet föredragas framför mångsidighet. Det göres emellertid ofta gällande, att av envar, som blir officer, bör krävas fönmåga att vid förfall för kompanichefen kunna ersätta denne och att föra kompani

149 under enkla förhållanden. Kommittén delar denna uppfattning, i den mån den avser officerare på aktiv stat. Dessa böra under officerskursen vid krigsskolan bibringas någon förmåga i berörda avseenden. Vad beträffar reservofficerare och värnpliktiga officerare, anser kommittén, att denna förmåga för deras del icke är obetingat nödvändig, redan då antagningen (förordnandet) till fänrik sker. Utbildning i detta avseende bör emellertid ske så snart som möjligt därefter. Kommittén anser, att erforderliga tillfällen kunna beredas i samband med att vederbörande fullgör författningsenlig tjänstgöring (befälskurs, repetitionsövning). Den härför erforderliga grunden lägges dock under utbildningen vid kadettskolan, då den tillämpade taktiken där huvudsakligen avser kompaniets (motsvarande förbands) verksamhet (jfr sid. 91). Motsvarande begränsning som vid infanteriet av målsättningen för utbildningen i truppföring bör i princip ske även vid övriga truppslag. De speciella förhållandena vid dessa kunna dock föranleda vissa undantag. För undervisningen i psykologi och pedagogik har redogörelse tidigare lämnats (kap. 9). Beträffande målen för och omfattningen av utbildningen i övrigt har kommittén icke några erinringar. I fråga om utbildningens uppdelning på övningsgrenar och ämnen vill kommittén emellertid framföra vissa synpunkter och förslag. Härvid konkretiseras framställningen till att gälla infanteriets kadettskola, men vad som anföres är i sak tillämpligt även beträffande övriga truppslags kadettskolor. Vid infanteriets kadettskola förekomma f. n. följande övningsgrenar och ämnen, omfattande angiven del (procent) av utbildningstiden och med angivna koefficienter: taktik truppföring trupputbildning vapenlära gymnastik och idrott fältarbeten reglementskunskap motor- och hästtjänst militärpedagogik förvaltningstjänst särskilda föreläsningar

% 22 33 10 5 11 9 2 2 3 1 2

koefficient 9 8 6 4» 4, 3 2 2 2 2 —

Betyg sättas därjämte i uppförande och lämplighet, i båda fallen med koefficienten 10. Flera av ämnena äro av ringa omfattning. De särskilda prov (repetitioner, omrepetitioner och slutprov), som erfordras för betygsättningen, bli därför många och tidskrävande. Ett smidigare system synes önskvärt med ett mindre

150 antal större ämnen i vilka »småämnena» ingå. Tidigare (kap. 9) har föreslagits, att eftersom ämnet militärpedagogik helt kommer att bestå av undervisningslära och undervisningsövningar, låta det tillsammans med trupputbildning bilda ett gemensamt ämne trupputbildning med militärpedagogik. Reglementskunskap och förvaltningstjänst kunna vidare sammanföras. Vapenläran, d. v. s. den föreslagna utbildningen i materieltjänst och nuvarande skjutlära, bör uppdelas på trupputbildning, truppföring, reglementskunskap, särskilda föreläsningar och personlig färdighet. Under sistnämnda benämning böra sammanfattas gymnastik och idrott, motor- eller hästtjänst, skjutning m. m. Kommittén föreslår, att följande övningsgrenar och ämnen, omfattande nedan angiven del (procent) av utbildningstiden och med angivna koefficienter, skola förekomma vid infanteriets kadettskola. taktik truppföring trupputbildning med militärpedagogik personlig färdighet fältarbeten reglements- och förvaltningskunskap särskilda föreläsningar

% 20 34 13 15 10 5 3

koefficient 9 8 7 5 4> 4> —

Därjämte böra betyg i likhet med nu sättas i uppförande och lämplighet, i båda fallen med koefficienten 10. Beträffande kadettskoleutbildningen vid ingenjörtrupperna får kommittén hänvisa till särskilt avsnitt i kap. 6. Kommittén vill även erinra om att den i samma kapitel behandlat frågan om en eventuell uppdelning av vinterlinjen vid övriga kadettskolor. Den har härvid ansett sig icke böra föreslå en dylik uppdelning.

Kap. 14. Studentlinjen vid försvarets läroverk 1. Organisation, inträdes- och examensfordringar m. m. Försvarets läroverk i Uppsala organiserades på grundval av 1942 års försvarsbeslut. Studentlinjens uppgift är att meddela fast anställt manskap och värnpliktiga utan studentexamen, vilka vid kadettskola kvalificerat sig för vidareutbildning, den allmänbildning, som fordras för att vinna anställning såsom officer på aktiv stat (reglementet för försvarets läroverk, SF nr 407/ 1944, § 1).

151 Studentlinjen (S-linjen), där de första eleverna intogos hösten 1943, är uppdelad på en normal- (Sn-) och en special- (Ss-)linje. Den sistnämnda är öppen endast för elever ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna. Vardera linjen har tre klasser: 2, 3 och 4 — utbildningen vid förbanden räknas som klass l. 1 För att kunna beordras som elev vid studentlinjen fordras att ha genomegått kadettskola samt därvid och under därefter följande trupptjänstgöring förklarats lämplig för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat. Inträde vid studentlinjen sker i regel i klass 2. Den, som avlagt realexamen, får dock direkt inträda i klass 3.1 övrigt kan direkt inträde i denna klass eller i klass 4 vinnas efter inträdesprövning. Vid studentlinjen avlägges begränsad studentexamen, där examensfordringarna äro dels godkända studentexamenskunskaper i modersmålet, historia med samhällslära, matematik — på Sn-linjen efter latingymnasiets, på Ss-linjen efter realgymnasiets fordringar — samt antingen tyska, engelska eller franska efter realgymnasiets fordringar; dels kunskaper, som motsvara genomgången ring I I i fyraårigt gymnasium, i det (de) av språken engelska eller tyska, som icke föres fram till studentexamen; dels realexamenskunskaper i kristendomskunskap, geografi och biologi med hälsolära samt på Sn-linjen dessutom i fysik och kemi. De i de två sista styckena angivna kunskaperna anses ådagalagda genom uppflyttning till klass 4 på studentlinjen. Elev på Ss-linjen skall utöver ovan angivna ämnen undervisas i fysik och kemi efter realgymnasiets kurser. Elev må utöver vad ovan angivits undergå studentexamen: elev på Sn- eller Ss-linjen i kristendomskunskap, återstående språk, geografi, biologi och hälsolära, fysik och kemi, sistnämnda båda ämnen på Sn-linjen efter latingymnasiets och på Ss-linjen efter realgymnasiets fordringar; elev på Sn-linjen i matematik efter realgymnasiets fordringar (matematik, allmän kurs); elev på Ss-linjen i matematik, specialkurs. Skriftliga examensprov äro obligatoriska i modersmålet, ett främmande språk och matematik, på Ss-linjen matematik, allmän kurs. I övrigt äro de frivilliga. För att få undergå muntlig prövning kräves i regel minst betyget Godkänd i svensk skrivning och två andra skriftliga prov. För godkännande i den muntliga prövningen fordras minst betyget Godkänd i modersmålet, ett främmande språk, historia med samhällslära samt matematik enligt för veder1 Med klass 1 förstås följaktligen i detta sammanhang såväl den egentliga klass 1 under volontärutbildningen som den allmänbildande undervisningen vid korpral- och furirskolorna.

152 CO T

in

a s p m

I-l r-l

O r-l

r-i CN

m

00 r-l

CO 10

CO ^

"rH N

0 t »

CN OS

CN iO

•**

CO

00 i-H

0 i-l

00 CN

• * "*

CO CN

t~ CO

co CN

r-i i-H

^ CO

00 00

• * •**

CM CO

en in • * *

• *

"1< Ci

TH

CD c3

in

< 6

ii. 5T P< 3

:ca t-l +->

r-l

•"• 11

in

|

O

1 T-l

T 1

t *

m

OS

j

Oi

iCJ

|

IC5

* 1 ^

i-H

»o

c3

in

4£

n

'M 2 * • >

1 ^ 1

I-l

r-i

r-l

CN

CN

CN

T*l

CO

""#

t»

1 1

I-l

|

I

^

•H

^

I-l

C5 m "w

r-i

1 1

1 C5

co

• a

ål 5* 2L

in C5

1 1

1 1

^

i-H

CN

-#

CO

CN

CD

00 CN

•<#

CO

i

]

1 CN

- *

CO

1 *

CO

I

OS

OS

i Ä

1-1

1 I

^

CO <H

CN

CN

CN CN

1 CN ö

•H CN

CN

^ 11 T-\

tH iH

a

.S H

"7 •"Si

1 C5 CO

*-> 5P in

<u

C5

, 3 :eS

m

r>

-* 0»

u

1-1

0 CN

CN

<M

CN

1-1 io

m

t-

t»

00 I

CO

CO

t -

CN

0>

OS

1 *° to

1 ^

OS

1 CO

c~

t

r-i

co in V

_

F3 o> •B'B cj

02 lO -31

t>

"

t»

| å » 8.

CN

1 CN

iO

1 IO

CN

1 CN

CN

I

CN

^ l

O

i

1 CN

I

CN

CO

I

CO

kO

I 1

lO

r-i

Ifl

1 IO

1 O

1-1 CD

e3

e

I

in

C5 co

p

in

i

•<* CTi

^ •*-*

in T-l

i-l

CO

I

CO

I

r-l

3 05 T-l

co

»O Q

1 4) •+-»

in ^_>

3 C5

CO

I

•«* CN

T-l

lO CN

CN CO

CN

"* CO

-rjl CO

CO

l>CO

TH

r-i

<N r-i

CO CO

CN

ITS CO

CO r l

I 1

00 r-l

CN CO

CO

ta

CO

CO

•

•

©J

GO

;

'.

co

co

.0

d j

4!

•*

SJ

in

.3

T-t

CO

<J5

m

1 M

: : CO

co

<N

<N

-E8B

G CO

en CO

CO

CO

3 &3

Tj

-=•

| | CM

<N

|

1 CO

153 börlig linje gällande fordringar. För elev på Ss-linjen kan dock underkännande i matematik, allmän kurs, uppvägas av betyg Godkänd eller högre i matematik, specialkurs. Det må framhållas, att »kvarsittning» icke är medgiven vid läroverket. Den elev, som icke inom ett och samma läsår kunnat godkänt avsluta påbörjad klass och icke heller godkänts vid flyttningsprövning, måste lämna läroverket, såvitt det icke varit sjukdom eller dylikt, som hindrat honom att tillgodogöra sig undervisningen. En vid begränsad studentexamen underkänd elev må emellertid, utan att följa undervisningen vid läroverket, undergå prövning tillsammans med nästföljande årsklass och därvid anses som läroverkets egen elev. Läroverkets organisation är i huvudsak överensstämmande med 1941 års försvarsutrednings förslag (dess betänkande sid. 46—49). Mamixiantalet elever är omkring 800. Eleverna äro förlagda i internat. Elevplatsernas fördelning på olika linjer och försvarsgrenar fastställas årligen av Kungl. Maj:t. För studentlinjen beräknade 1941 års försvarsutredning i medeltal 45 elever per klass ur armén eller sammanlagt omkring 135 elever. Läsåret 1044—1945 var elevantalet vid denna linje 132, läsåret 1945—1946 är det 144. Fördelningen på normal- och speciallinjer, klasser och truppslag angivna läsår framgår av tabell 28. Kommittén har tidigare i samband med behandlingen av officersrekryteringen (kap. 5) lämnat vissa andra uppgifter beträffande eleverna vid studentlinjen 1944?—1945 och 1945—1946, nämligen angående dels fördelningen på klasser och på kategorierna fast anställda och värnpliktiga utan studentexamen (tabell 15), dels det sociala ursprunget (tabell 16). Kommittén vill understryka den viktiga uppgift, som försvarets läroverk fyller genom att öka möjligheterna för officerskårens rekrytering ur alla samhällsgrupper. Undervisningen vid läroverkets studentlinje synes väl motsvara de krav, som kunna ställas på densamma. I två avseenden vill kommittén dock förorda vissa jämkningar, nämligen beträffande fordringarna för och möjligheterna till att vinna inträde samt i fråga om undervisningen i matematik, fysik och kemi vid Ss-linjen.

2. Inträdet vid studentlinjen Kommittén har tidigare (sid. 77) framhållit, att 1941 års försvarsutredning som villkor för att studietiden vid studentlinjen skulle kunna begränsas till tre läsår förutsatte vissa förkunskaper hos eleverna. Organisationen av studentlinjen och kursplanerna för denna ha utformats med hänsyn till att de elever, som komma till klass 2 S, inneha dessa förkunskaper. Som framhållits i kap. 6

154 avsnittet 4 och kap. 11 avsnittet 2, är så emellertid icke alltid fallet. Till studentlinjens lägsta klass komma nämligen även fast anställda, som endast genomgått normallinjen av manskapsskolornas klass 1, och värnpliktiga med lägre studiekompetens än genomgången klass 3 vid femårig realskola, d. v. s. med i regel endast vanlig folkskoleutbildning. Såväl de förra som de senare sakna förkunskaper i språk. De senare ha därjämte otillräckliga förkunskaper också i övriga ämnen. Kommittén har kunnat konstatera de stora svårigheterna för dessa elever att följa undervisningen. Den föreslår därför, som tidigare anförts, att möjligheter beredas dem, som vid kadettskola meriterat sig för att komma till studentlinjen men som icke äga härför avsedda förkunskaper, att göra erforderliga kompletteringar i samband med övrig utbildning, men innan studierna vid studentlinjen påbörjas. Kommittén hänvisar till vad den i tidigare sammanhang anfört om hur dessa möjligheter böra åstadkommas (för värnpliktiga kap. 6 avsnittet 4, för fast anställda kap. 11 avsnittet 2). För inträde vid studentlinjen är det emellertid icke tillfyllest med att vederbörande vid kadettskola och därefter följande trupptjänstgöring förklarats lämplig för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat och äger önskvärda förkunskaper i allmänbildande ämnen. Elevplats vid studentlinjen måste därjämte finnas disponibel. Som tidigare framhållits, är den organisatoriska ramen för läroverket uppbyggd för omkring 800 elever, varav ungefär 135 ur armén vid studentlinjen. Då anslag, lokalutrymmen m. m. icke tillåta att denna ram överskrides, kan det följaktligen inträffa, att en eljest kvalificerad värnpliktig eller fast anställd på grund av platsbrist vid studentlinjen icke erhåller kommendering till läroverket. 1944 inträffade detta i icke mindre än 19 fall och 1945 i 2 fall. Möjligheter till en senare kommendering äro visserligen icke uteslutna. Men det kan icke anses rättvist, att vissa värnpliktiga och fast anställda endast på grund av platsbrist vid studentlinjen praktiskt taget utestängas från vidareutbildning, under det att andra värnpliktiga, vilka ha erforderlig allmänbildningskompetens för att kommenderas till officerskurs vid krigsskolan samma år, som de avslutat kadettskolan, få fortsätta sin utbildning till officerare på aktiv stat, även om de vid kadettskolan haft sämre placeringar på turlistan än de från läroverkets studentlinje »utestängda». I yttrandena över 1941 års försvarsutrednings förslag till organisation av försvarets läroverk framhölls i ett par fall, att utredningens beräkningar beträffande dem, som borde erhålla kommendering till läroverket, låge i underkant. I den proposition, som låg till grund för försvarsbeslutet av 1942 å.rs riksdag, framhöll emellertid chefen för försvarsdepartementet (propositionen nr 210/1942 sid. 99), att det under dåvarande förhållanden icke syntes möjligt att verkställa en tillförlitlig beräkning rörande den omfattning, i vilken

155 dylik kommendering borde ske. Givet vore emellertid, att denna fråga i fortsättningen borde allvarligt uppmärksammas och att de åtgärder borde vidtagas, till vilka erfarenheterna kunna giva anledning. _ De hittillsvarande erfarenheterna synas visa, att en mera elastisk organisationsram för läroverkets studentlinje är önskvärd, Med hänsyn till de f. n. svåröverskådliga rekryteringsförhållandena och då det synes böra ankomma på 1945 års försvarskommitté att pröva denna fråga i dess större sammanhang, nämligen i samband med utbildningen vid läroverkets övriga linjer, vill officersutbildningskommittén icke föreslå någon ändring av nuvarande organisationsram för studentlinjen och nuvarande grunder för fastställandet av elevplatserna vid denna. Det är f. ö. icke uteslutet, att elevantalet vid läroverkets övriga linjer de närmaste åren kan komma att något nedgå, varigenom flera elevplatser kunna avses för studentlinjen. Kommittén vill emellertid understryka, att urvalet av elever för vidareutbildning vid försvarets läroverk, som ju bor ske uteslutande på grundval av visad militär duglighet och lämplighet, icke bör få påverkas av organisatoriska förhållanden vid läroverket. Det synes, som om relativt enkla medel vore tillfyllest för att ge erforderlig elasticitet åt studentlinjens organisation. Det torde icke vara ogörligt att låta en undervisningsavdelning omfatta intill 30 elever och att vid utrymmesbrist mom läroverkets internat medge, i första hand gifta, elever att bo utanför skolan. Vid behov bör en tillfällig ökning av antalet undervisningsavdelningar även kunna ske.

3. Undervisningen i matematik, fysik och kemi vid Ss-linjen Enligt gällande föreskrifter (kungl. brev den 23 februari 1945 med bestämmelser angående officersaspirants antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén) kräves för att officersaspirant, som gått »den långa vägen», skall kunna antagas till fänrik, att han vid begränsad studentexamen vid försvarets läroverk eller därefter företagen fyllnadsprövning förvärvat vissa ämnesbetyg, vilka framgå av tabell 1 (sid. 24—25). Examensfordringarna vid läroverkets studentlinje, vilka ovan refererats, överensstämma med dessa krav på ämnesbetyg utom beträffande fysik och i viss mån matematik för dem, som skola bli officerare vid artilleriet, luftvärnet, ingenjör- och signaltrupperna. För officerare ur de tre förstnämnda av dessa truppslag krävas därjämte för kommendering såsom elev till vederbörlig truppslagsofficersskola (om dessa skolor se sid. 263 och 276) vissa särskilda betyg enligt fordringarna för studentexamen i matematik, fysik och kemi. Dessa betygskrav innebära i flera avseenden en skärpning i förhållande till kraven för antagning till fänrik. En jämförelse mellan undervisningen vid försvarets läroverks Ss-linje i matematik, fysik och kemi å ena sidan samt betygsfordringarna i dessa ämnen för antagning till fän-

156 Tabell 29. Jämförelse mellan undervisningen (examens}ordrinarna) i matematik, fysik och kemi vid försvarets läroverks Ss-linje och betygsfordringarna angivna ämnen för antagnhg till fänrik och kommendering till truppslagsofficersskca vid vissa truppslag. Bet-gsf ordringar

Ämne

Matematik

Undervisningens omfattning (examensfordringar) vid försvarets läroverks Ss-linje (reglementet för läroverket, SF nr 497/ 1944 §§ 23—24; ändringar genom SF nr 665/1945)

Examensfordran: godkända studentexamenskunskaper efter realgymnasiets fordringar. Elev m å undergå studentexamen även i matematik, specialkurs.

Fysik

Elev »skall erhålla undervisning» efter realgymnasiets kurser. Elev m å undergå studentexamen i fysik (efter realgymnasiets fordringar).

Kemi

Elev »skall erhålla undervisning» efter realgymnasiets kurser. Elev m å undergå studentexamen i kemi (efter realgymnasiets fordringar).

för antagning till färik vid artilleriet, luftväret, ingenjör- och signaltnpperna (kungl. brev [en 23 februari 1945 §§ !: 2 och 4: 2). 1

för kommendering såsom elev till truppslagsofficersskola vid artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna (ämbetsskrivelse, försvarsdepartementet, den 23 februari 1945, TLA nr 39/1945).

Skriftlig prövning: ir.nst betyget Godkänd i endera av matematik.allr män kurs (realgymasiets fordringar) e l e r matematik, specialkirs.

Skriftlig prövning: minst betyget Godkänd i både matematik, allmäi kurs (realgymnasiets fordringar) o c h mar tematik, specialkurs.

Muntlig prövning: aningen minst betyget (odkänd i både matenntik, allmän kurs (realg/mnasiets fordringar) och matematik, speciallurs; eller högre betyg än Codkänd i e t t d e r a av dessa ämnen.

Muntlig prövning: minst betyget Godkänd i både matematik, allmän kurs (realgymnasiets fordringar) och matematik, specialkurs.

Minst betyget Godländ vid både skriftlig * c h muntlig prövning (»fter realgymnasiets ford ringar).

: för antagning till fänrik gällande fordringar.

Minst betyget Godkänd vid muntlig prövning (efter realgymnasiets fordringar).

Här upptagas endast fordringar för studenter på reallinjen. Jfr tabell 1 (sid. 24—25).

rik och för kommendering till truppslagsofficersskola vid ovan angivna specialtruppslag å andra sidan har skett i tabell 29. Av tabellen framgår, att undervisningen och examensfordringarna vid läroverkets Ss-linje äro tillfyllest för antagning till fänrik vid angivna truppslag,

157 därest vederbörande elev iven undergår studentexamen i fysik och helst även i matematik, specialkurs. 3eträffande sistnämnda ämne är examen däri icke nödvändig utan kan konpenseras genom högre vitsord än Godkänd i matematik, allmän kurs. Undtfgår elev vid Ss-linjen emellertid icke studentexamen även i matematik, speciakurs, och i kemi måste han senare genom fyllnadsprövning i dessa ämnen lågot av åren närmast efter antagningen till officer göra sig berättigad till kcmmendering såsom elev vid vederbörlig truppslagsofficersskola. I tabell 29 angivna be.ygsfordringar för antagning till fänrik och för kommendering till truppslagjofficersskola böra enligt kommitténs mening bibehållas (se sid. 24 och 57 iespektive sid. 276). Betygsfordringarna för nämnda kommendering synas i framtiden böra utsträckas till att även gälla signaltrupperna. Kommittén, som inser, att fyllnadsprövningar i möjligaste mån böra undvikas, föreslår därför, att reglementet för försvarets läroverk ändras så, att elev vid Ss-linjen skill undergå studentexamen även i matematik, specialkurs samt fysik och kemi, allt efter realgymnasiets kurser. För att Ss-linjens elewr skola kunna föras fram till studentexamen enligt realgymnasiets fordringar i matematik (även specialkurs), fysik och kemi, är emellertid det nu till förfogande stående timantalet icke tillräckligt. I första hand böra veckotimtalen i dessa ämnen i möjligaste mån ökas. Då detta dock icke torde vara tillfyllest, kan man ifrågasätta att sänka examensfordringarna i språk på Ss-linjen. Antingen skulle endast det språk, där f. n. godkända studentexamenskunskaper krävas, bli föremål för studium, eller skulle som nu två språk läsas men i båda skulle man blott fordra kunskaper, motsvarande genomgången ring I I i fyraårigt gymnasium (beträffande franska ring III). Kommittén anser emellertid en inskränkning av språkundervisningen varken önskvärd eller erforderlig. Den har i stället övervägt möjligheterna att låta Ss-linjen börja läsåret redan omkring den 5 september i stället för som nu omkring den 1 oktober (reglementet för läroverket § 12). Det antal befäl, som det i så fall skulle gälla att lösgöra från förbanden tre ä fyra veckor tidigare än nu, är relativt ringa. Om en dylik anordning tillämpats exempelvis läsåren 1944—1945 och 1945—1946, skulle det gällt 44 respektive 49 elever ur armén, 37 respektive 45 ur marinen men ingen ur flygvapnet. Vid armén synas förbandens behov av här ifrågavarande befälspersonal ofta minskas omkring den 1 september beroende på omorganisation, disponerande av reservoch värnpliktigt befäl m. m. Därjämte bli de färdigutbildade eleverna från arméns underofficersskoki disponibla just vid denna tidpunkt. Genom styrelsen för försvarets läroverk ha utlåtanden angående möjligheterna att låta eleverna vid läroverkets såväl Ss-linje som Sn-linje påbörja läsåret omkring den 5 september inhämtats av samtliga försvarsgrenschefer. För arméns del har en dylik anordning ansetts möjlig att genomföra. Chefen för marinen har icke velat motsätta sig densamma, därest den ifrågakommer för elev-

158 er ur de två andra försvarsgrenarna. För flygvapnets del har anordningen däremot ansetts icke genomförbar. Kommittén, som förutsätter, att det skall visa sig möjligt att även vid flygvapnet frigöra eventuella elever av här ifrågavarande slag, föreslår, att läsåret för Ss-linjen fastställes skola börja omkring den 5 september i stället för som nu omkring den 1 oktober. Ett genomförande av kommitténs förslag om utökad undervisning vid Sslinjen samt om anordnande vid läroverket av kompletterande undervisning för fast anställda och vissa värnpliktiga, som skola bli elever vid studentlinjen, har beräknats årligen föranleda följande ökade undervisningskostnader: den utökade undervisningen vid Ss-linjen kompletteringskursen för fast anställda specialklass 1 S för vissa värnpliktiga

omkring 7 000 kr. » 1 300 kr. » 2 700 kr.

eller tillsammans omkring 11 000 kr.

Kostnaderna för kompletteringskursen uppvägas mer än väl av att bland annat genom kursen möjliggöres en avkortning av tiden för de fast anställdas utbildning till officerare med ett år.

Kap. 15. Krigsskolan1 1. Målsättningen för officerskursen Officerskursen vid krigsskolan utgör slutskedet i utbildningen till officer. Målsättningen för kursen sammanfaller därför praktiskt taget med den allmänna målsättningen för hela denna utbildning. Kommittén har i ett tidigare sammanhang (kap. 3) framfört sina synpunkter härvidlag och föreslagit de allmänna mål, som enligt dess förmenande böra uppställas för utbildningen till officer. I överensstämmelse härmed (jfr även sid. 87—88) vill kommittén föreslå följande målsättning för officerskursen: »Officerskursens ändamål är att bibringa eleverna god förmåga att leda och utbilda pluton (motsvarande förband) av vid vederbörligt truppslag vanligaste slag, förmåga att handha den militära utbildningen vid underbefälsskola för fast anställt 1 Beträffande krigsskolans historia se S. Ekstrand, Karlberg — Kungl. krigsakademiens och kungl. krigsskolans historia 1792'—1936, Stockholm 1937, samt däri intagen källförteckning. Gällande reglemente för krigsskolan är utfärdat den 17 mars 1939 (SF nr 86; Bihang till TLA nr 12). Enligt bemyndigande (kungl. brev den 21 maj 1943, TLA nr 44) har chefen för armén anbefallt de avsteg härifrån, som varit erforderliga med hänsyn till genomförandet av 1942 års försvarsbeslut. Gällande undervisningsstadga är provisorisk och fastställd av chefen för armén den 31 augusti 1944. Vid dess utformande skedde samråd med kommittén.

159 manskap samt gruppchefs- och förberedande' plutonchefsskola på vid vederbörligt truppslag vanligast förekommande utbildningslinje(-er) samt någon förmåga att i fält vid behov kunna ersätta närmast högre chef som ledare för kompani (motsvarande förband). Utbildningen skall bibringa såväl den allmänna och militära fostran som de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att lösa nämnda uppgifter. Utbildningen skall jämväl lägga en fast grund för den fortsatta officersutbildningen.»

Några kommentarer till den här föreslagna målsättningen synes i detta sammanhang icke erforderliga, utan hänvisar kommittén till vad den anfört beträffande hithörande frågor i kapitlen 1 och 7.

2. Utbildningen i olika ämnen och övningsgrenar De ämnen och övningsgrenar, som böra förekomma vid officerskursen, samt målen för och omfattningen av utbildningen i dessa måste fastställas med ledning av det ovan angivna allmänna utbildningsmålet. Nuvarande ämnen och övningsgrenar, deras andelar (i procent) av den totala utbildningstiden och deras betygskoefficienter äro: Jvngskonst (omfattande taktik, krigshistoria, försvarsorganisation, stabs- och signal tjänst samt luftkrigskonst) truppföring trupputbildning med militärpedagogik vapenlära fältarbeten topografi reglementskunskap förvaltningstjänst skjutning gymnastik och idrott hästtjänst motortjänst militär hälsolära stats- och samhällslära finska, ryska 1

25 20 10 g 7

10 9 '8 g *

é

1 15 3' 5 4, 2 1 l-5 !

2 3 4

3 2 2 o 2

j

^ Betyg utfärdas jämväl i uppförande och lämplighet, i båda fallen med koefficient 10. Av undervisningstiden avses 4 procent som reserv, för särskilda föreläsningar m. m. Antalet förekommande ämnen och övningsgrenar är således förhållandevis stort. Deras betydelse för utbildningen är högst växlande, vilket även kan 1 I detta sammanhang bortses från att chefen för armén efter kommitténs tillstyrkan medgivit ett försöksvis borttagande av undervisningen i finska och ryska från och med officerskursen 1945— 1946.

160 utläsas av deras koefficienter och andelar i den totala undervisningstiden. Det är påtagligt, att undervisningen härigenom blir i viss mån heterogen och att elevernas intresse löper risk att alltför mycket splittras. För att motverka dessa olägenheter vore en minskning av antalet ämnen och övningsgrenar önskvärd. Kommittén har emellertid funnit, att de enda ämnen, som synas böra utgå ur undervisningsprogrammet, äro finska och ryska. Dessa ämnen äro alternativa. Undervisningen avser att bibringa eleverna grunderna för språkbildningen samt förmåga att använda parlör. Timantalet för dessa ämnen är omkring 16. Med hänsyn till att eleverna så gott som undantagslöst äro nybörjare i dessa språk, vilka måste betecknas som förhållandevis svåra, har det praktiska utbytet av undervisningen med till buds stående timantal endast kunnat bli ringa. Då därjämte starka krav på ökad tid för viktigare ämnen förefinnas, föreslår kommittén, att ämnena finska och ryska utgå ur officerskursens undervisningsprogram. För undervisning i ryska synes dock böra avses 3—4 timmar, vilka böra användas för att bibringa eleverna någon militär parlörkunskap. Dessa timmar tillföras lämpligen ämnet reglementskunskap.1 Då en nämnvärd minskning av antalet övningsgrenar och ämnen således icke varit möjlig, har kommittén i enlighet med sina direktiv övervägt, »om icke fördelar kunna uppnås genom en klar uppdelning i huvudämnen och biämnen, varvid i de senare kursen i görligaste mån begränsas och betygssättningen inskränkes till ett enbart konstaterande av att kursen inhämtats. På så sätt kan måhända åstadkommas en än starkare koncentration kring huvudämnena och en uppläggning av undervisningen efter mer högskolemässiga linjer». Den mest framträdande nackdelen med den antydda uppdelningen har kommittén funnit vara, att vid betygssättningen i biämnena, där endast vitsord Godkänd eller Icke godkänd skulle ges, de alltid existerande skiljaktigheterna i kunskaper eller färdigheter hos de godkända eleverna icke komma att beaktas. Elevernas intresse för studier eller övningar inom till biämnena hörande områden kan på grund därav förutses bli mindre än nu. Det kan också ifrågasättas, om icke större möjligheter förefinnas för en allsidig bedömning av elevernas kvalifikationer vid en graderad betygsättning i samtliga ämnen. I vissa ämnen, där elevernas förkunskaper på grund av tidigare utbildning äro mycket varierande, t. ex. i hästtjänst och motortjänst, synes emellertid en betygsättning, som inskränker sig till att konstatera om vederbörandes kunskaper och färdigheter berättiga till godkännande eller icke, vara att föredraga framför en graderad betygsättning. En annan fördel med en uppdelning i huvud- och biämnen ligger däruti, att elevernas intresse och arbete koncentreras till de viktigaste ämnena och att deras naturliga konkurrens om betyg kommer att förläggas till de väsentligaste studieområdena. Främst på grund av den stora betydelse, som detta måste ha för en homogen och rationell utbildning, har kommittén funnit sig böra föreslå, att en klar uppdelning i huvudämnen och biämnen göres av 1

Beträffande viss frivillig undervisning i finska och ryska se kap. 22.

161 vid ofjicerskursen förekommande ämnen och övningsgrenar. I biämnena böra kurserna i görligaste mån begränsas och betygsättningen inskränkas till ett enbart konstaterande av att kursen inhämtats. Till huvudämnena böra utan tvekan räknas de viktigaste rent militära ämnena och övningsgrenarna, nämligen taktik, truppföring, trupputbildning (med militärpedagogik), vapenlära, fältarbeten, topografi, skjutning samt gymnastik och idrott. Med hänsyn till den betydelse, som enligt kommitténs förmenande bör tillmätas stats- och samhiällsläran ävensom det föreslagna självständiga ämnet militärpsykologi, synas även dessa böra hänföras till huvudämnena. Som biämnen kunna således ifrågakomma reglementskunskap, förvaltningstjänst, hästtjänst, motortjänst och militär hälsolära. Detaljavvägningen av kurserna i dessa ämnen måste ägnas stor uppmärksamhet. Härvid bör tjäna till ledning, vad kommittén nedan anför beträffande avvägningen i stort. Nuvarande föreskrifter för utbildningens mål och omfattning i de olika ämnena och övningsgrenarna synas i stort lämpliga. Följande synpunkter och ändringsförslag må dock anföras. Beträffande den i ämnet krigskonst ingående t a k t i k e n får kommittén hänvisa till vad den tidigare (kap. 7) anfört. I fråga om utbildningen i l u f t k r i g s k o n s t må framhållas önskvärdheten av att studiebesök vid flygförband kommer till stånd och att kadetterna, om så är möjligt, härvid beredas tillfälle till flygning. I t r u p p f ö r i n g , där utbildningen f. n. avser »förande av förband upp till skyttekompani (motsvarande) under växlande förhållanden», bör målet formuleras i enlighet med vad kommittén anfört, då de allmänna utbildningsmålet vid de olika skolorna under utbildningen till officer behandlades (kap. 7), förslagsvis sålunda: »god förmåga som plutonchef (motsvarande) inom vederbörligt truppslags vanligaste utbildningslinje samt någon förmåga som ersättare för kompanichef (motsvarande)». Utbildningen bör främst bedrivas som momentövningar i tropp, pluton och kompani (motsvarande). Varje elev måste ges tillfälle att upprepade gånger och under växlande lägen föra befäl. Ur ämnet t r u p p u t b i l d n i n g med militärpedagogik bör med hänsyn till kommitténs i kap. 9 framlagda förslag beträffande undervisningen i psykologi och pedagogik större delen av den nu med »militärpedagogik» angivna undervisningen utgå. Undervisningsövningarna böra dock alltjämt till sin huvuddel redovisas under ämnet trupputbildning (jfr sid. 114). Då den begränsning, som föreslagits i fråga om den allmänna målsättningen för officerskursen, även bör gälla trupputbildningen, föreslås målet för och omfattningen av detta ämne ändrade till: (Förmåga att leda) enskild utbildning och förbandsutbildning upp till pluton (motsvarande) inom vederbörligt truppslags vanligaste utbildningslinje. Undervisningen skall utgöra en praktisk tillämpning av AU samt vederbörligt truppslags AUE, SU samt av kompanichefs (motsvarandes) utbildningsplan. 11 - 460105

162 Undervisningsövningar (även under för andra övningsgrenar eller ämnen anslagen tid). Personalvården inom armén.

Beträffande ämnet vapenlära föreslår kommittén på grundval av vad som anförts i kap. 10, att dess benämning ändras till v a p e n 1 ä r a o c h m a t e r i e 11 j ä n s t. Kommittén vill i övrigt hänvisa till vad den i nämnda kapitel framhållit angående ämnets omfattning m. m. I ämnena r e g l e m e n t s k u n s k a p och f ö r v a l t n i n g s t j ä n s t bör — med hänsyn till avsedd obligatorisk utbildning som officer dels vid truppslagsofficersskola, dels vid kompanichefskurs vid intendenturförvaltningsskolan — kunskap i författningar, reglementen, instruktioner och andra föreskrifter m. m. endast krävas i för subalternofficer avsedd omfattning. Fordran på någon förmåga att ersätta kompanichef (motsvarande) bör nämligen enligt kommitténs förmenande endast gälla i truppföring. I reglementskunskap böra 3—4 timmar avses för att bibringa eleverna någon militär parlörkunskap i ryska. I fråga om övningsgrenen s k j u t n i n g bör motsvarande begränsning ske som föreslagits beträffande materieltjänsten (kap. 10). Den personliga, färdigheten bör således avse skjutning med (handhavande av) inom eget truppslag förekommande eldhandvapen och tunga vapen (övriga strids- och skyddsmedel) . Beträffande målet för och omfattningen av undervisningen i s t a t s - och s a m h ä l l s l ä r a , vilken föreslås utvidgad, hänvisas till vad tidigare anförts i kap. 8. Ett nytt självständigt ämne m i l i t ä r p s y k o l o g i har i ett tidigare sammanhang (kap. 9) föreslagits infört på officerskursens utbildningsprogram. Kommittén hänvisar till vad som där anföres.

3. Utbildningstidens längd och fördelning Vad beträffar den tid, som bör avses för de olika ämnena och övningsgrenarna vid officerskursen, ävensom den totala längden av utbildningstiden därstädes vill kommittén anföra följande. Trots att utbildningstiden intensivt utnyttjats — något som kommittén kunnat bilda sig en bestämd uppfattning om genom studiebesök, överläggningar med befäl och lärare samt rundfrågor såväl till befälet som till eleverna — har den nu tillmätta tiden visat sig vara för kort, för att önskat resultat skall kunna uppnås. I truppföring, trupputbildning samt gymnastik och idrott har detta varit särskilt påtagligt. I krigskonst och vapenlära har den taktiska och den militärtekniska utvecklingen medfört nya utbildningsbehov. Ämnena stats- och samhällslära och militärpsykologi kräva vidgat utrymme på utbild-

163 rangsprogrammet. För att ge eleverna tillfälle till självständig repetition och överblick av kunskapsstoffet i de viktigaste ämnena och för att därigenom öka möjligheterna för ett gott utbildningsresultat och en rättvis betygsättning ha slutligen önskemål framförts om återinförande av tidigare (intill 1939) förefintlig examensperiod. Denna omfattade under senare tid omkring tre veckor, varunder kadetterna voro fria från tjänstgöring med undantag för en eller ett par timmars gymnastik, idrott, ridning, körning eller dylikt per dag och kunde självständigt förbereda sig för examina i de fyra-fem viktigaste ämnena. Samtliga dessa examina skulle avläggas inom den anslagna tiden, men varje kadett anmälde själv, då han ansåg sig beredd för examination i de olika ämnena. Betydande krav på en ökning av utbildningstiden för officerskursen vid krigsskolan förefinnas sålunda. Genom de begränsningar av målsättningen för kursen, som kommittén härovan redovisat, elimineras dessa krav endast till en viss grad. Emellertid sammanhänger frågan om utbildningstidens längd såväl totaliter som beträffande de särskilda ämnena och övningsgrenarna intimt med problemet om möjligheten av mera högskolemässiga linjer för undervisningen med bland annat ökat utrymme för elevernas själ v verksamhet. De vid kadettskola godkända eleverna torde i allmänhet ha sådan mognad, att de relativt självständigt kunna tillgodogöra sig de teoretiska kurserna eller kursdelarna under utbildningen vid krigsskolan. Det är önskvärt, att en på själ v verksamhet grundad utbildning kommer till stånd i största möjliga utsträckning. I de fall, då den kan användas, ger den nämligen »som regel ett gott resultat och är att föredraga framför skolmässigt bedriven utbildning» (direktiven, se sid. 6). Därjämte möjliggör den en mera individuell studietakt och utvecklar, rätt använd, förmågan att planlägga och genomföra ett förhållandevis självständigt intellektuellt arbete. Ett friare studiesätt än det skolmässiga, som f. n. huvudsakligen kommer till användning, är dock möjligt endast till en viss grad, beroende på dels den begränsade studietiden och vikten av dess intensiva utnyttjande, dels den speciella karaktär, som utbildningen i flera fall måste ha. I övningsgrenarna, särskilt de rent militära, omfattar utbildningen främst instruktion, övning och praktisk kontroll. Även i sådana ämnen som fältarbeten samt vapenlära och materieltjänst, där undervisningen i hög grad anknytes till teknisk materiel av stundom livsfarlig beskaffenhet, har utbildningen i väsentlig grad en liknande karaktär. I topografi fordras mycken övning under fortgående kontroll och instruktion av lärare. Självfallet finnas även inom övningsgrenarna och de här angivna ämnena många tillfällen att låta eleverna utveckla självverksamhet. I huvudsak synas dessa tillfällen f. n. utnyttjas i den utsträckning, som kan bedömas möjlig och lämplig. I andra ämnen äro möjligheterna att använda ett friare studiesätt större, exempelvis i krigskonst, reglementskunskap och

164 förvaltningstjänst, stats- och samhällslära samt militärpsykologi. Som även framhålles i direktiven till kommittén (se sid. 6), är särskilt undervisningen i taktik redan nu i hög grad beroende av elevernas insatser och synes ligga på ett erkännansvärt högt plan. I reglementskunskap och förvaltningstjänst synes möjligt att nå längre i detta avseende än som hittills skett. I stats- och samhällslära samt i militärpsykologi synes det önskvärt och möjligt att i betydande utsträckning grunda undervisningen på självverksamhet och självständigt arbete. Formerna härför ha berörts i kap. 8 och 9. I detta sammanhang må beröras frågan, huruvida det skulle vara lämpligt att — i likhet med vad som är fallet på gymnasier och folkskoleseminarier — ordna studiearbetet inom en del av ämnena stats- och samhällslära och militärpsykologi så, att eleverna åläggas att på något område utföra s. k. enskilt arbete och sedan redovisa för detta på ett sätt, som kommer hela undervisningsavdelningen till godo. Syftet med en dylik åtgärd skulle vara att utveckla förmågan av självverksamhet och att stimulera det personliga studieintresset. Kommittén har vid övervägande av denna fråga funnit, att det i princip måste vara lämpligt, att eleverna i de angivna ämnena utföra och inför kamraterna redovisa för s. k. enskilt arbete. Med hänsyn till arbetsbelastningen i övriga ämnen och den begränsade tid, som kan disponeras härför, måste emellertid noga uppmärksammas, att arbetsuppgifternas omfattning hålles inom förhållandevis snäva gränser. Kommittén anser således, att vid officerskursen en på självverksamhet grundad utbildning visserligen i princip är att föredraga framför skolmässigt bedriven undervisning men att de praktiska möjligheterna att tillämpa ett friare studiesätt äro begränsade. Även om undervisningen i flera ämnen i något högre grad än som nu är fallet kan göras beroende av elevernas egna insatser, så får kommittén föreslå, att ett friare studiesätt vid officerskursen främst åstadkommes i ämnena stats- och samhällslära och militärpsykologi — på sätt, varför tidigare redogjorts (kap. 8 och 9) — samt genom återinförandet av en avslutande examensperiod med fri läsning och individuell tentamensordning. Med ett friare studiesätt erfordras för stats- och samhällsläran dels 60 timmar för föreläsningar m. m., dels en fri studieperiod av 7 dagars längd, och för militärpsykologien omkring 60 timmar. Examensperioden synes böra omfatta omkring tre veckor. Mot bakgrund av vad här anförts har kommittén övervägt tre olika alternativ beträffande längden av de blivande officerarnas avslutande utbildning. Dessa alternativ äro officerskurs med oförändrad längd (11 månader),

165 officerskurs med oförändrad längd men i förening med studier vid folkhögskola eller universitet under omkring sex månader (11-f- 6 — 17 månader), samt officerskurs förlängd med en månad (12 månader). a) Officerskurs med oförändrad längd Därest officerskursens längd skulle bibehållas vid 11 månader, vilket motsvarar i runt tal 1 780 utbildningstimmar, är det uteslutet att kunna inrymma en examensperiod i utbildningsprogrammet. Det ökade utrymme, som erfordras för undervisningen i stats- och samhällslära och militärpsykologi, måste beredas genom en minskning av den för andra ämnen eller övningsgrenar anslagna tiden. I vissa av dessa är emellertid gällande tidstilldelning att betrakta som ett m i n i m u m , för att ett godtagbart resultat skall kunna påräknas. Dessa ämnen och övningsgrenar och deras timantal (i avrundade tal) äro topografi reglementskunskap förvaltningstjänst skjutning gymnastik och idrott hästtjänst motortjänst militär hälsolära

90 tim. 20 » 25 » 70 » 90 » 70 » 35 » 20 »

(5 %) (1 %) (1.5 %) (4- %) (5 %) (4 %)> (2 %) (1 %)

Summa 420 tim. (23.5 %) I reserv erfordras alltjämt

»

(4 %)

Summa 4-95 tim. (27.5 %)

eller avrundat 500 timmar (28 % ) . Övriga ämnen och övningsgrenar måste således släppa till tiden för ifrågavarande undervisning i stats- och samhällslära (60 — nu anslagna 25 = 35 tim. och 7 dagar för en sammanhängande fri studieperiod) samt militärpsykologi (60 — nu anslagna 15 = 45 tim.) eller tillsammans (35 + 56 + 45 = ) 136 timmar. Genom borttagandet av undervisningen i finska och ryska bli (16—4, som överföras till ämnet reglementskunskap, = ) 12 timmar disponibla. Då nu gällande avvägning mellan ämnena och övningsgrenarna i övrigt synes riktig, borde de resterande 124 timmarna uttagas genom en proportionell minskning av den för krigskonst, truppföring, trupputbildning, vapenlära och fältarbeten anslagna tiden. Tidsfördelningen skulle då i avrundade tal bli följande (siffrorna inom parentes ange tidsfördelningen vid officerskursen 1944—1945):

166 krigskonst truppföring trupputbildning vapenlära och materieltjänst fältarbeten topografi reglementskunskap förvaltningstjänst skjutning g y m n a s t i k och idrott hästtjänst motortjänst militär hälsolära s t a t s - och samhällslära . . . . militärpsykologi

400 tim. — 320 — 145 — 130 115 90 20 25 70 90 70 35 20 115 60

22.5 % 18 % 8 %

(finska och ryska) reserv

4 %

Summa

—

% % % % 1.5 % 4 %

% % % % %* %

1 780 tim. — 100 %

(442 tim. — 25 % ) (356 » — 20 % ) (162 » — 9 %) (141 » — 8 %) (126 » — 7 %) (88 » — 5 %) (16 » — 1 %) (25 » — 1.5 % ) (70 » — 4 %) (90 » — 5 %) (70 » — 4 %) (34 » — 2 %) (20 » — 1 %) (25 » — 1.5 % ) (av trupputbildning 16 tim 1%) (16 » — < 1 %) (75 » — 4 %) (1 772 tim. — 100 % )

Även om hänsyn tages till den av kommittén föreslagna begränsningen av utbildningsmålen, är nedgången i tid för huvudämnena krigskonst, truppföring och trupputbildning så avsevärd, att den kan förutses menligt inverka på utbildningsresultatet. Med hänsyn härtill och då detta alternativ icke heller medgiver återinförandet av en önskvärd examensperiod, kan kommittén icke förorda, att utbildningstiden för officerskursen begränsas till nuvarande 11 månader. b) Officerskurs i förening med studier vid folkhögskola eller universitet Som andra alternativ har kommittén övervägt en officerskurs med oförändrad längd, följd av studier vid folkhögskola eller universitet under omkring sex månader. Motiven till att detta alternativ upptagits ha varit flera. Med föreslagen begränsad målsättning för den rent militära utbildningen och med undervisningen i såväl stats- och samhällslära som psykologi helt eller till sin huvuddel överflyttad till tiden för de nämnda studierna skulle den nuvarande längden av 11 månader för officerskursen vid krigsskolan vara tillräcklig för att möjliggöra ett gott utbildningsresultat. Genom vistelsen vid folkhögskola eller universitet skulle kadetterna beredas tillfälle till fördjupade studier även i andra ämnen, som kunna vidga deras andliga horisont. Vidare skulle kadetterna komma i kontakt med civil ungdom och därigenom göras förtrogna med olika tankeriktningar och intressen hos sina civila jämnåriga, allt i syfte att Häri är inräknad en fri studieperiod om 7 dagar.

167 göra dem bättre skickade att såsom militära ledare och utbildare handha svenska värnpliktiga. Sistnämnda motiv anser kommittén särskilt betydelsefullt. Som även påpekats i direktiven till kommittén (se sid. 6) är det av vikt, att de blivande officerarna erhålla vidgad inblick i samhällsproblemen och ökad kunskap om de värnpliktigas levnadsförhållanden och föreställningsvärld. Hur detta bäst skall ske, är en fråga, som under senaste tid varit föremål för särskild uppmärksamhet bland annat av 1939 års rekryteringssakkunniga och av försvarets upplysningsutredning, till vilkas betänkanden (stat. off. utr. 1939: 43 och 1945: 21, speciellt sid. 76—97, respektive sid. 76—88) kommittén hänvisar. De möjligheter, som enligt dess förmenande i första hand böra utnyttjas, äro dels de, som erbjuda sig under gemensam utbildning och trupptjänstgöring, dels de, som bestå i en fördjupad undervisning i samhällslära och psykologi vid de olika skolorna under utbildningen till officer. Nuvarande utbildningsgång tillgodoser i hög grad kravet på att de blivande officerarnas utbildning skall i görligaste mån vara gemensam med utbildningen av flertalet värnpliktiga. Genomföras därjämte de förslag, som kommittén framlagt i kap. 12, andra avsnittet, komma de blivande officerarna på aktiv stat att alltifrån inryckningen till och med kadettskolan utbildas tillsammans med övriga värnpliktiga, som utvalts för befälsutbildning. Därmed har man enligt kommitténs förmenande i detta avseende nått så långt, som av praktiska skäl kan anses ändamålsenligt. Nuvarande trupp tjänstgöring i anslutning till plutonchefsskolan och senare — för studenter, som bli officerare, sammanlagt nio månader, för övriga kategorier mera — finner kommittén tillräcklig. En ökning skulle f. ö. medföra en förlängning av den sammanlagda tiden för utbildning till officer, vilket bland annat ur rekryteringssynpunkt bör undvikas. Kommittén har även övervägt, om man icke — i syfte att höja effektiviteten av undervisningen i samhällslära och psykologi under officersutbildningen och för a'tt i övrigt befrämja en bättre samhälls- och människokunskap hos de blivande officerarna — borde uppställa krav på någon tids praktik t. ex, som länt- eller fabriksarbetare för den, som önskar antagas till officersaspirant. En föreskrift om obligatorisk praktik av dylik art, förslagsvis omfattande tre— sex månader, skulle emellertid sannolikt visa sig i hög grad rekryteringshämmande, särskilt beträffande studenter och likställda. Dessa kunna nämligen i regel icke förutses göra sitt yrkesval så tidigt, att här avsedd praktik kan medhinnas under sommarloven de två sista åren före studentexamen. Skulle praktiken förläggas till tiden efter studentexamen, komme den militära utbildningen att kunna påbörjas först ett år senare, vilket innebure att officersutbildningen skulle förlängas med ett helt år. Även sådana värnpliktiga och fast anställda, som först under den militära utbildningens gång komma till klarhet om att de vilja och kunna bli officerare, skulle, därest de icke före utbild-

168 ningens början haft sådan verksamhet, som motsvarar här avsedd praktikanttjänstgöring, bli fänrikar ett år senare än eljest. Då den avsevärda förlängning av utbildningen till officer, som således i flertalet fall kan förutses, dels kan förmodas i väsentlig grad försvåra rekryteringen, dels icke med säkerhet kan förutsättas medföra avsett resultat, anser kommittén, att krav på obligatorisk arbetarpraktik icke bör uppställas far den, som önskar antagas till officersaspirant.1 I viss mån annorlunda förhåller det sig med en obligatorisk studievistelse vid folkhögskola eller universitet. En dylik vistelse bör icke ifrågakomma förrän efter avlagd officersexamen och behöver således icke förlänga utbildningen till officer. Officerskursen kan bibehållas vid nuvarande längd, då den ökade tid, som kräves för den fördjupade undervisningen i samhällslära och psykologi, kan uttagas under folkhögskole- eller universitetsvistelsen. Denna medger även andra värdefulla studier, exempelvis i språk. Det är, som även 1930 års försvarskommission påpekat (dess betänkande, del II, stat. off. utr. 1935: 39, sid. 294 och 299—300), en kännbar brist i nuvarande utbildningssystem, att de språkkunskaper, som flertalet blivande officerare förvärvat under sina civila skolstudier, icke planmässigt underhållas och utvecklas. Att så nu icke sker, vållar stora olägenheter och åsamkar officeren längre fram både arbete och personliga utgifter. Genom studievistelsen vid folkhögskola eller universitet skulle även värdefulla kontakter knytas mellan de blivande officerarna och de jämnåriga, ur alla samhällslager kommande civila eleverna, vilka till stor del komma att rekrytera samhällets icke-militära ledarbefattningar inom skiftande områden. En sex månaders studievistelse för en hel officersårgång vid landets folkhögskolor skulle emellertid medföra en mycket långt gående uppdelning av eleverna, vilket gör det omöjligt att ordna erforderlig enhetlig specialundervisning för dem. Folkhögskolornas studieprogram äro därjämte mycket växlande, varför utbytet av studierna kan förutses komma att variera avsevärt. Vid dessa skolor förekommer därjämte i regel internatföriäggning, varför mottagandet av ett större antal militära elever torde stöta på praktiska svårigheter. Hur önskvärt det än ur flera synpunkter vore, att här avsedd' studievistelse kunde förläggas till folkhögskolorna, har det synts förenat med så stora svårigheter, att kommittén icke ansett det vara genomförbart2 utan inskränkt sig till en närmare undersökning av möjligheterna till och utnyttjandet av en 1 Se även 1939 års rekryteringssakkunnigas betänkande (stat. off. utr. 1939: 43) kap. VI, avd. 2, »Praktik som arbetare inom näringslivet» (sid. 86—91). Nämnda sakkunniga ha utförligt behandlat hithörande frågor, men ansågo sig icke kunna förorda, att krav på praktik uppställdes. 2 Beträffande önskvärdheten av att enstaka officerare, som fullgjort vissa års officerstjänst, kunna kommenderas till folkhögskola, se kap. 20. — Det må även hänvisas till 1939 års rekryteringssakkunnigas betänkande (stat. off. utr. 1939: 43), kap. VI, avd. 3, »Kurs vid folkhögskola» (sid. 92—95), och avd. 4, »Manskapserfarenhet i övrigt i och utom tjänsten» (sid. 95—97, speciellt sid. 96 nederst). De sakkunniga ansågo sig icke böra förorda, att en obligatorisk kurs vid folkhögskola skulle ingå i utbildningen (till officer.

169 dylik vistelse, förlagd till universitet (motsvarande). Denna undersökning har givit i stort sett följande resultat. Den ifrågasatta universitetsvistelsen borde av flera skäl förläggas till det akademiska läsår, som följer närmast efter officersexamen. För det första är det naturligt, att dessa studier, vilka skulle vara ett led i officersutbildningen, följa omedelbart på officerskursen vid krigsskolan. För det andra är det av vikt, att de nyblivna officerarna såvitt möjligt redan före sin första officerstjänstgöring erhållit denna civila utbildning. Erfarenheten visar nämligen, att i regel just helt unga officerare möta de största svårigheterna vid handhavandet av värnpliktig trupp. För det tredje torde det förhålla sig så, att truppförbanden med mindre olägenhet kunna avvara en årgång officerare, då de just avlagt officersexamen, än då de äro något äldre. För det fjärde torde man kunna räkna med att, om universitetsstudierna förläggas till tiden närmast efter officersexamen, de nyutexaminerade uppskjuta familjebildning, tills dessa studier avslutats och de blivit bofasta på en garnisonsort. Detta vore fördelaktigt med hänsyn till önskvärdheten av kontakten med den akademiska ungdomen. För att den nyssnämnda personliga kontakten mellan civila och militärer skall komma till stånd, böra studierna icke förläggas till högskolorna i Stockholm och Göteborg utan till universiteten i Uppsala och Lund med deras rikt utvecklade nationsliv och deras större möjligheter till personligt umgänge mellan de studerande. Av ekonomiska skäl synes det önskvärt, att samtliga bedriva sina studier på en och samma ort. Uppsala är därvid att föredraga framför Lund. Nationslivet är nämligen livligare på den förra orten än på den senare, då varje nationsförening i Uppsala äger sin egen byggnad. Vidare är ett av de ämnen, som kunna ifrågakomma, nämligen finska språket, representerat i Uppsala men icke i Lund. Slutligen torde långt flera av de ifrågavarande militära eleverna äga »hemortsrätt» i de uppsaliensiska än i de lundensiska nationerna. En undersökning av exempelvis hemortsförhållandena för eleverna i officerskursen 1943—1944 visar, att icke mindre än 77.5 procent äro kyrkobokförda inom landskap, som äga nationsförening i Uppsala. För universitetsstudierna bör disponeras tiden från officerskursens slut till de värnpliktigas inryckning till första tjänstgöring påföljande år, alltså tiden den 1 september—den 31 mars eller sju månader. Då emellertid universitetens juluppehåll omfattar ungefär en månad, vilken tid lämpligen bör betraktas som semester för de militära eleverna, skulle den effektiva studietiden komma att utgöra sex månader. På denna tid kan en student förvärva i regel 1, i vissa fall 2 betyg i filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen. Då det synes önskvärt, att studierna omfatta åtminstone två å tre ämnen, och ofrånkomligt, att universitetsstudierna redovisas genom avlagda prov, kunna här ifrågavarande studier tyvärr icke gärna bedrivas enligt gängse kursplaner. I stället torde man få nöja sig med kurser av mindre omfattning. Även om man sålunda

170 endast kommer att kräva godkänd genomgång av två eller tre dylika kurser, böra de militära eleverna stimuleras att åhöra offentliga föreläsningar även i andra ämnen. De ämnen, som böra studeras, synas vara historia, statskunskap, sociologi, nationalekonomi, psykologi och pedagogik samt språk. Undervisningen i språk torde i flertalet fall icke behöva medföra några särskilda anordningar, enär de militära eleverna här torde kunna deltaga i de kurser, som hållas av bland annat de utländska lektorerna. I de övriga ämnena torde det däremot bli nödvändigt att ordna särskild undervisning, därest utbytet skall bli det åsyftade. Inom vart och ett av ämnena statskunskap, sociologi, psykologi och pedagogik, där undervisningen bör vara obligatorisk, kan överslagsvis räknas med' att omkring 50 föreläsningar eller dylikt äro erforderliga. Antalet militära elever, som årligen skulle åtnjuta universitetsundervisning, d. v. s. en officersårgång, utgör omkring 135 (jfr sid. 177). Av dessa kan flertalet beräknas ha avlagt studentexamen, under det att omkring en tredjedel genomgått försvarets läroverk och där avlagt begränsad studentexamen. Endast de förstnämnda äga tillträde till universitetet. Enligt från universitetskanslern inhämtad uppgift torde det emellertid icke komma att erbjuda några svårigheter att för övriga erhålla erforderlig dispens. För att i olika avseenden hjälpa de militära eleverna till rätta vid universitetet och införa dem i det akademiska livet synes det önskvärt, att en särskild kurator förordnas, lämpligen en äldre student med akademisk examen, helst reservofficer eller värnpliktig officer. Det har ovan framhållits, att de militära eleverna, ehuru de avlagt officersexamen, dock icke böra antagas till fänrikar förrän efter avslutade universitetsstudier. Detta bör emellertid icke hindra, att eleverna under dessa studier erhålla fänrikslön efter den ortagrupp, som universitetsstaden i avlöningshänseende tillhör, samt vid studiernas början förslagsvis halva den ekiperingshjälp (500 kronor), som tillkommer fänrik vid antagningen. Statsverket åsamkas härigenom icke några extra kostnader. Tjänstgöringstraktamenten synas icke erforderliga, varför de årliga kostnaderna för här ifrågasatt universitetsvistelse av kommittén beräknats sålunda: 135 avgifter för inskrivning vid universitet å 12 kronor 1 620 kronor 135 avgifter för inskrivning i nation å 30 kronor 4 050 » 270 terminsavgifter dill nationer a 35 kronor 9 450 » 4 kurser om 50 föreläsningar a 30 kronor, imkhisive ersättning för tentamina 6 000 » kurator 2 000 » 135 resor Stockholm—Uppsala och Uppsala—Stockholm a 7: 80 kronor . . 1 053 » oförutsedda utgifter 1 827 » Summa 26 000 kronor

171 Kostnaderna äro således förhållandevis ringa. Varje medel, som är ägnat att vidga officerarnas andliga horisont och öka kontakten med övriga delar av svenska folket är obestridligen värdefullt. Det kan emellertid allvarligt ifrågasättas, om avsikten med universitetsvistelsen kommer att uppnås och om en dylik vistelse omedelbart efter avslutad officerskurs är önskvärd ur andra synpunkter. Fördjupade studier k u n n a förvisso bedrivas även på en så kort tid som sex månader, men om resultatet skall bli av bestående värde, t. ex. som förberedelse för inträde vid militär högskola, erfordras särskild begåvning och energi. Resultatet blir begränsat och i hög grad skiftande, sannolikt långt ifrån alltid' det önskade. I varje fall måste speciella, för det militära klientelet tillrättalagda föreläsningar och kurser läggas upp. Vid dessa bli de militära eleverna skilda från de civila, varför någon studiegemenskap med övriga elever i regel icke kan påräknas komma till stånd. F. ö. är en effektiv samvaro mellan de militära eleverna och deras jämnåriga akademici långt ifrån säkerställd genom blotta vistelsen vid universitetet, icke ens med hjälp av kurator. Det k a n nämligen hända, att de militära eleverna utan ond avsikt betraktas och behandlas som »outsiders» eller »flyttfåglar». Erfarenheten visar, att det även med god handledning kräves en å två terminer för att helt komma in i det akademiska livet, vilket gäller såväl studier som kamratlig samvaro och förvärvandet av personliga kontakter. Då de militära eleverna kunna förväntas börja bli acklimatiserade, närmar sig studietiden sitt slut. Det kan vidare förutses, att det från krigsskolan existerande kamratskapet mellan de militära eleverna inbördes kommer att dominera även vid universitetet. Redan vid krigsskolan är »kotterisystemet» förhärskande inom kamratlivet, och allt talar för att invanda kotterier komma att bestå, därest universitetsstudierna komma som en direkt fortsättning av krigsskoleutbildningen. Härtill torde även de nödvändiga specialkurserna bidraga. Det måste också beaktas, att en studietid vid universitet omedelbart efter officerskursens slut måste avtrubba den militära yrkesskickligheten och fördröja den fortsatta militära fostran. Kontrasten mellan den nödvändiga strama ordningen under utbildningen vid krigsskolan och »den akademiska friheten» kan lätt medföra icke önskvärda överdrifter. Det synes otvivelaktigt, att större militär och allmän mognad, innan universitetsvistelsen börjar, skulle vara till fördel. Denna större mognad synes även önskvärd, för att ett värdefullt utbyte av erfarenheter mellan de militära eleverna och deras civila kamrater skall kunna komma till stånd. Kommittén förbiser icke heller, att den kontakt med svenska folket, som skulle vinnas vid universitetet, dessutom alltid måste bli i viss grad ensidig, eftersom studentkåren ej är i socialt avseende representativ för hela folket. På grundval av vad här anförts, har kommittén funnit, att det med universi-

172 tetsvistelsen avsedda målet sannolikt säkrare nås och rent militära värden bättre tillvaratagas genom att under utbildningen vid officerskursen utrymme beredes för en fördjupad undervisning i såväl stats- och samhällslära som psykologi; att eleverna direkt efter officerskursen komma i tjänst vid vederbörliga truppförband, varigenom den militära fostran och yrkesskickligheten befästes, den allmänna fostran fullföljes och erfarenheter förvärvas; samt att vissa möjligheter beredas officerare, förslagsvis efter minst tre—fyra års officerstjänst, att med bibehållna löneförmåner under exempelvis sex månader bedriva studier eller annan verksamhet (praktik) inom det civila livet, som av vederbörande högre chef prövas ändamålsenligt. Härigenom skulle den kontakt mellan olika yrkesgrupper, som i stor utsträckning förefinnes före inträdet i militär tjänst, ja existerar i viss utsträckning till och med kadettskolorna, återknytas och utbyte av erfarenheter äga rum mellan mognade män. Till dessa möjligheter vill kommittén återkomma, då utbildningen som officer behandlas (kap. 20). Kommittén kan således icke förorda, att utbildningstiden vid officerskursen, bibehållen vid nuvarande längd av 11 månader, kompletteras med en obligatorisk studievistelse vid universitet eller folkhögskola. c) Officerskurs förlängd med en månad Det tredje alternativ, som kommittén övervägt, innebär att officerskursen förlänges med en månad till omkring 12 månader. Denna förlängning skulle möjliggöra dels att erforderlig tid kunde avsättas för den fördjupade undervisning i stats- och samhällslära och militärpsykologi, som kommittén föreslår, dels att en examensperiod på omkring tre veckor kunde anordnas i slutet av kursen. Härigenom och genom det friare studiesätt, som föreslagits främst för un^ dervisningen i stats- och samhällslära samt militärpsykologi men även i möjligaste mån för de rent militära ämnena och övningsgrenarna, skulle enligt kommitténs förmenande tillfredsställande möjligheter skapas för mera högskolemässiga studier under officerskursen och för begåvade elever att göra sig bättre gällände än under nuvarande förhållanden. Kommittén föreslår därför, att officerskursen vid krigsskolan förlänges med en månad till 12 månader och att det härigenom erhållna tillskottet i utbildningstid främst användes för en fri studieperiod om 7 dagar avseende stats- och samhällslära samt en examensperiod om ungefär tre veckor i slutet av kursen. Den fördjupade undervisningen i stats- och samhällslära och militärpsykologi kräver emellertid även ett ökat timantal för föreläsningar m. m., nämligen (60 — nuvarande 25 = ) 35, respektive (60 — nuvarande 15 —) 45 eller tillsammans 80 timmar. Genom borttagandet av undervisningen i finska och ryska bli 12 timmar disponibla. På grunder, som tidigare anförts, böra reste-

173 rande 68 timmar uttagas genom en proportionell minskning av det för krigskonst, truppföring, trupputbildning, vapenlära och fältarbeten anslagna timantalet. Den utbildningstid, som återstår, sedan erforderlig tid reserverats för examensperiod ooh fri studieperiod, synes kunna fördelas på ämnen och övningsgrenar på exempelvis nedanstående sätt. I anslutning till exemplet anges även den indelning i huvudämnen och biämnen och de betygskoefficienter för huvudämnena, som kommittén föreslår. huvudämnen: krigskonst truppföring trupputbildning vapenlära och materieltjänst fältarbeten topografi stats- och samhällslära militärpsykologi skjutning gymnastik och idrott

% av utbildningstiden ( - i runt tal tim.; 24 (420 tim.) 19 (340 tim.) 9 U 5 5 *»»•) 7 (130 tim.) 6.5(120 tim.) 5 (90 t h n - ) 3.5 (60 tim.) 1 3.5 (60 tim.) 4 (70 tim.) 5 (90 tim.)

koefficient

10 9 8 5 4

5 5 4 4

biämnen: reglementskunskap förvaltningstjänst hästtjänst motortjänst militär hälsolära reserv

1 (20 tim.) 1-5 (25 tim.) 4 (70 tim.) 2 (35 tim.) 1 (20 tim.) 4 (75 tim.) Summa 100 (1 780 tim.).

—

—_

Betyg böra liksom nu utfärdas jämväl i uppförande och lämplighet, i båda fallen med koefficient 10. Lämplighetsbetyget skäll avse kommande tjänst såsom officer, närmast subalternofficer, på aktiv stat och i första hand uttrycka en värdesättninig av vederbörande elevs karaktär och pålitlighet, fattnings- och omdömesförmåga samt förmåga att handha underlydande, i andra hand hans kunskaper och färdigheter i ämnen och övningsgrenar. Examensperioden bör avses för examina i krigskonst, vapenlära, fältarbeten, topografi och eventuellt militärpsykologi. Den föreslagna fria studieperioden (7 dagar) i stats- och samhällslära kan antingen sammanslås med examensperioden eller läggas för sig, förslagsvis på våren. Sistnämnda lösning synes vara att föredraga, bland annat därför att den motverkar en ogynnsam koncentration av all examensläsning till kursens slutskede och bidrager till' omväxling i studierna. 1

Härtill kommer en fri studieperiod om 7 dagar.

174 4. Krigsskolans organisation Enligt 191$ års försvarsbeslut skulle till krigsskolan på Karlberg förläggas officerskursen, kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare, gymnastik- och idrottsskolan samt krigsskolans övningskompani. Kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare ha på grund av de senaste årens beredskapsförhållanden hittills icke anordnats vid krigsskolan. Gymnastik- och idrottsskolan har av samma orsak icke kunnat fullt planenligt bedriva avsedd verksamhet och tillfälligt även varit förlagd utanför krigsskolan. Till Karlberg har nämligen infanteriets kadettskola varit provisoriskt förlagd. Enligt beslut av 1944 års riksdag1 skall denna skola, emellertid förläggas till Radan på Järvafältet, dit flyttning beräknas vara verkställd tidigast den 1 oktober 1947. Då infanterikadettskolan varit förlagd till Karlberg, har krigsskolans övningskompani icke kunnat förläggas dit utan har kvarblivit vid I I . Genom nyssnämnda riksdagsbeslut fastställdes, att kompaniet skulle förläggas till I l:s nya kaserner vid Sörentorp på Järvafältet. Kaptenskurserna för reservofficerare och värnpliktiga officerare ha avsetts äga rum i september och omfatta omkring 130 elever. Genom av kommittén föreslagen förlängning utsträckes officerskursen även över september. Med hänsyn härtill kunna kaptenskurserna icke lämpligen förläggas till krigsskolan. Det synes emellertid naturligt att uppdela dessa kurser truppslagsvis och förlägga dem till de olika truppslagens skjutskolor (motsvarande skolor). Kurserna måste nämligen ha en klart praktisk inriktning och kräva enligt kommitténs förmenande tillgång till övningstrupp ur vederbörligt truppslag. Det är även möjligt att på skjutskolornas (motsvarande skolors) utbildningsprogram inrymma dessa kaptenskurser. För sådana reservofficerare och värnpliktiga officerare, vilka icke äro lämpliga som kompanichefer eller bataljonschefsersättare i fält men vilka med fördel kunna avses för annan tjänst, exempelvis expeditions-, krypto-, underrättelse- eller underhållstjänst, och anses böra ifrågakomma för förvärv av kaptenskompetens, kunna särskilda utbildningskurser anordnas exempelvis vid arméns truppslagsofficersskolor (jfr sid. 286), underhållsskolan eller — därest elevantalet blir förhållandevis ringa — eventuellt också vid krigsskolan. Gymnastik- och idrottsskolan, som kommer att närmare behandlas i ett senare sammanhang (avd. III, kap. 35), bör kvarbliva vid krigsskolan i enlighet med ovan angivet beslut av 1944 års riksdag. Krigsskolans övningskompani synes böra omförläggas till Karlberg. Skälen härtill äro i korthet följande. Så länge kompaniet är förlagt till ett truppförband, alltså utanför krigsskolan, men huvudsakligen disponeras för denna 1

Riksdagens skrivelse nr 322. (Jfr propositionen nr 175 och statsutskottets utlåtande nr 134.)

175 skolas räkning, är det ofrånkomligt, att ansvarsförhållandena beträffande kompaniets utbildning bli om kanske icke formellt så dock i realiteten oklara. Kompaniet måste ofta tagas i anspråk av krigsskolan på tider, som försvåra annan tjänst inom kompaniet. Till följd härav uppstå friktioner, vilka ytterst beröra truppen och återspegla sig i resultatet av dess utbildning. Den från krigsskolan skilda förläggningen av övningskompaniet medför således, att utbildningsresultatet vid kompaniet, blir mindre gott och att detsamma icke kan vara den förebild beträffande utbildning m. m., som med hänsyn till kadetterna vore önskvärt. Kompaniets tjänstgöring vid Karlberg innebär dessutom, att icke oväsentlig tid åtgår för tidsödande och slitsamma förflyttningar mellan dess egen och krigsskolans förläggningar. Genom övningskompaniets förläggning till 1 1 har det icke kunnat användas av krigsskolan i önskvärd utsträckning. Hittills har på grund av befäls- och förläggningsförhållanden övningskompaniet disponerats av krigsskolan praktiskt taget endast för utbildningen av officerskursens elever i trupp]öring. Efter kompaniets utflyttning till Sörentorp skulle ytterligare svårigheter i detta avseende uppstå. Förlägges övningskompaniet däremot till krigsskolan vid Karlberg, så skulle de nuvarande olägenheterna i här berörda avseenden elimineras. Klara befälsförhållanden skulle skapas. Kompaniets utbildning skulle kunna ske mera friktionsfritt än nu och ge ett gott resultat. Utbildningsplanerna för officerskursen och övningskompaniet skulle vidare kunna samordnas, så att kompaniet kunde disponeras icke blott för truppföring utan även för trupputbildning, gymnastikinstruktörsutbildning, personalvård, inre tjänst m. m. Härför kräves emellertid en ändring av inryckningstiden till övningskompaniet. Nuvarande tidpunkt för övningskompaniets inryckning — i början på april — har den bestämda olägenheten, att krigsskolan är utan utbildad övningstrupp under tillämpningsperioden på våren och sommaren. Med en inryckning i juni månad och således utryckning i samma månad påföljande år skulle denna olägenhet bortfalla. Härigenom skulle även den fördelen vinnas, att kompanichefen i lugn och ro hunne genomföra och befästa den enskilda utbildningen före hösten, då en ny officerskurs inrycker och börjar sina övningar med kompaniet. Då kompaniet huvudsakligen rekryteras inom ett jordbruksområde, torde emellertid de sociala olägenheter, som äro förbundna med en in- och utryckning på sommaren, vara så stora, att annan tidpunkt bör väljas. — En inryckning på hösten medför visserligen den olägenheten, att kompaniet icke är användbart för avancerade truppföringsövningar förrän inpå nyåret, men å andra sidan skulle kadetterna under hela sin utbildning ha övningstrupp till förfogande, vilken till en början utnyttjas i andra övningsgrenar än truppföring, och de skulle även få tillfälle att på tjänstens samtliga områden följa verksamheten inom kompaniet under hela första tjänstgöringen (rekrytskola och soldatskola) för kompaniets värnpliktiga. Det måste anses särdeles värdefullt, att kadetterna, innan de som officerare gå ut till sina för-

176 band, få denna påtagliga erfarenhet av den ettåriga utbildningen och hur denna bör effektivt utnyttjas. Skolans befäl finge dessutom goda tillfällen att följa elevernas behandling av värnpliktiga även i fråga om personalvård, gymnastik, inre tjänst m. m. Officerskursens utbildning skulle fortlöpande kunna ske i nära kontakt med den värnpliktiga truppen. Genom en inryckning på hösten möjliggöres även, att utbildad övningstrupp står till förfogande för truppföringsövningar och dylikt under officerskursens tillämpningsperiod på sommaren. Hittills har beredskapstrupp kunnat ställas till förfogande under denna period, men annan trupp än krigsskolans eget övningskompani torde i fortsättningen icke kunna påräknas. Krigsskolans övningskompani disponeras f. n. i viss utsträckning som övningstrupp även av infanteriets kadettskola. Detta synes också framgent kunna ske, därest kompaniet förlägges till Karlberg. Kadettskolans nära 300 elever kunna därjämte i icke obetydlig utsträckning utgöra övningstrupp själva, särskilt som kommittén föreslagit en begränsning av målsättningen i truppföring (jfr kap. 7). Det synes icke heller uteslutet, att kadettskolan vid vissa tillfällen kan få disponera övningstrupp ur I I . Kommittén har inhämtat, att då ett garnisonskompani synes erforderligt vid 1 1 , för detta regemente avsett kasernutrymme vid Sörentorp på Järva^ fältet icke kan utan utökning rymma såväl detta garnisonskompani som krigsskolans övningskomparii. Då det förra näppeligen kan förläggas till annat förband än 1 1 , men bestämda fördelar, som ovan framhållits, stå att vinna genom en förläggning av det senare till krigsskolan vid Karlberg, finner kommittén det ur utbildningssynpunkt fördelaktigare, att för övningskompaniet erforderliga utrymmen ordnas vid krigsskolan än vid 1 1 . De ekonomiska konsekvenserna härav, till vilka kommittén nedan skall återkomma, synas icke vara av den art, att de böra föranleda en annan lösning. Kommittén vill med hänsyn till vad härovan anförts och med understrykande av de stora fördelar, som ur utbildningssynpunkt äro förbundna med en omförläggning av övningskompaniet från 11 till Karlberg,1 föreslå att till krigsskolan (KS) förlägges officerskursen, krigsskolans övningskompani, gymnastik- och idrottsskolan samt eventuellt kaptenskurs för reservofficerare och värnpliktiga officerare i specialtjänst (underrättelsetjänst, expeditionstjänst, kryptotjänst och dylikt). Officerskursen bör, som tidigare framhållits, erhålla en längd av 12 månader och föreslås pågå oktober—september. Antalet kadetter vid kursen beräknades av 194-2 års försvarsutredning till 140—150 men kan enligt inom 1 Chefen för armén har hos KungJ. Maj:t den 8 september, 1945 (arméstaben avd. O nr 43: 8) hemställt om organisation av ett garnisonskompani vid 1 1 och om förläggning av krigsskolans övningskompani till Karlberg från och med oktober 1946.

177 arméstaben utförda beräkningar för nästkommande femårsperiod vid i huvudsak oförändrade stater för armén förutses något nedgå. Som ett medeltal har kommittén räknat med 135 kadetter per officerskurs. Ur utbildningssynpunkt kräves då en organisation av för övningar i kompaniförband ett kadettkompani om fyra plutoner; för teoretisk undervisning fyra läsavdelningar om ungefär 34 elever; för tillämpningsövningar i taktik m. fl. ämnen tio grupper med 13 å 14 kadetter i varje; samt för viss undervisning och vissa övningar truppslagsvis fyra avdelningar för kadetter ur infanteriet och sex avdelningar för kadetter ur kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna. Kadetterna ur signaltrupperna bilda beroende på omständigheterna antingen en särskild avdelning eller ansluta till annan avdelning. Övning'skompaniet bör inrycka i början av oktober och utrycka vid samma tid ett år senare. Kompaniet skall dels förse de fyra kadettplutonerna (var för sig) med övningstrupp, dels utgöra stommen till ett skyttekompani, dels kunna uppträda som ett reducerat skyttekompani. Av praktiska skäl bör den krigsskolan tilldelade handräckningsstyrkan ingå som en yrkespluton inom kompaniet. Detta bör på grund härav organiseras på stab, två gevärsplutoner, en tung pluton med en kulsprute- och en granatkastartropp samt en pansarvärnsgrupp, en pionjärtropp samt en yrkespluton. Befälet vid kompaniet bör, som nedan motiveras, överföras från staten för 11 till staten för krigsskolan. Kompaniets värnpliktiga böra som hittills vara 180 man och fördelas på de två gevärsplutonerna med 48 man vardera, kulsprutetroppen med 17, granatkastartroppen med 12, pansarvärnsgruppen med 11, pionjärtroppen med 14 och yrkesplutonen med 30 man. Med föreslagen organisation äro de viktigaste grenarna av tjänsten inom infanteriet, som en ung officer — oavsett truppslag — bör behärska, representerade. Detta synes så betydelsefullt, att handräckningsstyrkan bör minskas till 30 värnpliktiga. Gymnastik- och idrottsskolan (GIS) kommer att behandlas i avdelning III, kap. 35. De kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare i specialtjänst, som eventuellt böra förläggas till krigsskolan, saknar kommittén anledning närmare beröra. 5. Krigsskolans personal Med hänsyn till föreslagen organisation av krigsskolan vill kommittén föreslå, att för skolan avses personal enligt tabellerna 30—32 nedan. För chefen för krigsskolan avses för närvarande en beställning som överste i lönegrad Oa 6. För att ge större möjligheter till ett lämpligt personval 12 - 460105

178 Tabell 30. Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. Placering

stab

Antal

kompani^ övämnes- befäl vid ningsofficers- komlärare kursen pani

Befattning nuvarande föreslagen stat stat

Lönegrad

Officerare:

1 Chef

1 Förste lärare i krigskonst Kaptener eller ryttmä9tare, arvoden, därav

1 1

1 2

1 1

10 6 1 2

kompanichefer Kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, arvoden, därav kadettofficerare och lärare lärare Löjtnant, arvode, plutonchef Fänrikar, arvoden, pluton-

Oa 6 eller Oa5 (f.n. Oa6) Oa4 Oa3

Oa 3 eller Oa2 10 6

10 6 1

Oa2

2 Ocl

1 Uo2 Uol

Under-officerare: 1

3 2

Fanjunkare, arvode, kompaniadjutant Sergeanter, arvoden, därav

3 plutonchefs ställföre-

2 Underbefäl: 15 1 1

Översjukvaktare (furir) . . Sjukvaktare

15 1 1

Ma 3 Ma 3 Ma 2

och för att kunna disponera en för uppgiften lämplig officer under längre tid bör enligt kommitténs mening för chefen i stället avses en beställning, alternativt som överstelöjtnant (lönegrad Oa 5) eller som överste i lönegrad Oa6. Förslag har framställts, att förste läraren i krigskonst skulle överföras från sin nuvarande placering i krigsskolans stab till en självständig ställning som souschef närmast under skolchefen. Kommittén finner, att denne lärare såsom den främste av ämneslärarna bör hänföras till dessa och icke ingå i skolans stab. Då han som äldste officer under skolchefen automatiskt är den-

179 nes ställföreträdare, synes det icke erforderligt att benämna honom souschef. — Det har även föreslagits, att benämningen adjutant skulle utbytas mot stabschef. Adjutantens verksamhet har angivits till såväl art som omfattning närmast motsvara en stabschefs vid ett truppförband eller försvarsområde. Även ur rekryteringssynpunkt skulle stabschefstiteln vara att föredraga. Kommittén har på denna punkt icke något yrkande, och den förändrade benämningen skulle icke medföra några konsekvenser beträffande vederbörandes ekonomiska villkor. I konsekvens med vad som kommittén ansett lämpligt beträffande samtliga andra fasta anstalter inom armén, där officersutbildning äger rum, har emellertid i tabell 30 upptagits en adjutant och icke en stabschef. Av de tio kadettofficerarna och lärarna böra fyra vara ur infanteriet samt en ur vardera kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna. Samtliga kadettofficerare skola vara lärare i »kompaniövningar» (truppföring, trupputbildning, skjutning m. m.). I viss utsträckning torde det även vara nödvändigt, att de utnyttjas för biträde med taktikundervisningen. Det är av vikt, att undervisningen i taktik och truppföring noga sammanknytes. Ett övningsområde, t. ex. uppehållande strid, eller ett exempel inom detta bör, sedan det teoretiska underlaget inhämtats av eleverna, om möjligt genomgås först i form av applikatoriskt exempel på lärorummet och krigsspel, därefter som applikatorisk övning i terrängen och muntlig stridsövning, därefter som kaderövning samt slutligen som truppföringsövning med trupp. Även om således någon bestämd gräns mellan undervisningsområdena för lärarna i taktik och i truppföring icke bör finnas, så måste dock högre kvalifikationer krävas av taktiklärarna, vilka skola utforma exemplen och leda deras genomarbetande. Taktiklärarna måste enligt kommitténs uppfattning ha genomgått militär högskola. För kadettofficerarna är detta icke lika nödvändigt. Kadettofficerarna ur kavalleriet och trängtrupperna böra vara lärare i häst-, respektive motortjänst. Kadettofficerarna ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna böra vara biträdande lärare, de två förra i vapenlära, den sistnämnde i fältarbeten. Vid undervisningen i materieltjänst böra kadettofficerare även medverka. Av lärarna äro två andre lärare i krigskonst och en i vardera vapenlära, fältarbeten, topografi samt gymnastik och idrott. Läraren i topografi bör tilllika vara biträdande lärare i taktik. I samband härmed vill kommittén kraftigt understryka betydelsen av ett riktigt personval vid tillsättandet av befattningar som kadettofficerare eller lärare vid krigsskolan. Kommittén ansluter sig, som framgår av de grundläggande synpunkter, vilka inleda detta betänkande, till de önskemål, som framkommit om en ny befälstyp, en annan än den hittills gällande normaltypen — »icke en ny standardtyp, utan en mer naturlig, mer mänsklig, mer livgi-

180 vande typ, effektiv, kraftfull, viljestark som kriget kräver, men samtidigt i stånd att fostra, leda, öva och lära soldater i fredens dagar, när icke den omedelbara, faran för fosterlandets frihet dämpar kritiken och tänjer på tålamodets eljest snäva gränder».1 Denna nya officerstyp måste främst skapas vid krigsskolan. Nya instruktioner och utbildningsanvisningar äro härför ingalunda tillfyllest. Viktigast är ett riktigt urval av kadettofficerare och lärare. Det gäller att finna officerare, som icke blott genom kunskaper och karaktär representera typen för en god officer — härvidlag har nog föga brustit — utan som även själva vilja och kunna verka för något nytt och som i tidigare praktik visat sin förmåga att handha människor på ett naturligt och mänskligt sätt. De skola vara levande förebilder i uppträdande och sätt att tala, vara och verka. Att fostra officerskåren måste anses vara en av de viktigaste uppgifterna på det militära området, ty det är denna kår, som skall bära upp den goda anda inom armén, som alla ärliga krafter eftersträva. Då speciella kvalifikationer därför måste krävas av kadettofficerare och lärare, böra urvalsmöjlighet erna vara vida, och andra hänsyn än till vederbörandes lämplighet böra icke vara avgörande vid urvalet. En för tjänstgöring vid krigsskolan lämpad och intresserad officer, som efter genomgången militär högskola erbjudes att bli aspirant vid .generalstabskåren, borde icke behöva avstå från krigsskolan av fruktan för att därigenom förlora de större möjligheter att meritera sig för befordran, som generalstabstjänsten kan förväntas erbjuda. Det har fördenskull såväl av chefen för krigsskolan som från enskilt håll hemställts till kommittén, att den måtte föreslå, att väl meriterad tjänst som kadettofficer eller lärare vid krigsskolans officerskurs under förslagsvis fyra år — av vilka de två första motsvarande generalstabsaspirantens prövningstid — i befordringshänseende jämställdes med generalstabstjänst. Då denna fråga i väsentlig utsträckning berör förhållanden, som ligga utanför kommitténs verksamhetsområde, har den icke upptagits av kommittén, som emellertid får föreslå, att frågan göres till föremål för erforderlig prövning genom vederbörliga militära myndigheters försorg. Beträffande befälet vid övningskompaniet må framhållas, att det kommer att stå i nära beröring med kadetterna. Fordringarna på detsamma, särskilt på officerarna, böra därför vara högre än på utbildningsbefäl i allmänhet. Det synes med hänsyn härtill önskvärt, att befälet vid övningskompaniet överföres från I l:s till krigsskolans stat och rekryteras ur infanteriet i dess helhet. I personalförteckningen för 11 finnes f. n. följande befäl upptaget för övningskompaniets räkning,2 nämligen 1 kapten, 4 subalternofficerare, 3 sergeanter, II furirer och 7 korpraler. Kommittén föreslår, att — förutom den kompani1

Kapten R. Nilsson i en artikel, En ny befälstyp, i Officersförbundsbladet nr 8/1945. I enlighet med 194.2 års försvarsbeslut (se 1941 års försvarsutrednings betänkande, stat. off. utr. 1942:1, sid. 123; propositionen nr 210/1942 sid. 219—220 och riksdagens skrivelse nr 372/1942 sid. 16). 2

181 adjutant, som även tidigare förekommit (se 1941 års försvarsutredning, stat. off. utr. 1942: 1, sid. 246) — följande befäl för övningskompaniet uppföres på krigsskolans stat: 1 kapten, 1 löjtnant, 2 fänrikar, 5 sergeanter, 15 furirer, 1 översjukvaktare och 1 sjukvaktare. Olikheterna äro således obetydliga och betingas av den förändrade organisation, som ovan föreslagits för övningskompaniet. Kompanichefen skall kunna visa upp ett kompani med god anda och gott utbildningsresultat. Han skall med andra ord visa i praktiken, vad kadetterna teoretiskt lära. Han bör alltså vara en omdömesgill, god truppkarl men behöver icke nödvändigt ha genomgått militär högskola. Av plutoncheferna avses en, nämligen chefen för den tunga plutonen, vara löjtnant. Han skall som äldste subaltern inom kompaniet vara kompanichefens främste biträde och stödja cheferna för de två gevärsplutonerna, som avses vara fänrikar, goda elever ur närmast föregående officerskurs, vilka kvarbeordrats för ett år. Löjtnanten skall ha genomgått infanteriofficersskolan. De ställföreträdande plutoncheferna och troppcheferna böra vara sergeanter, underbefälet furirer. Befattningen som kompanichef bör tillsättas efter ansökan. Beträffande personalen med lön på andra försvarsväsendets stater föreslår kommittén icke någon ändring i förhållande till nuläget, vilket grundar sig på 1942 års försvarsbeslut (se 1941 års försvarsutrednings betänkande, stat. off. utr. 1942: 1, sid. 246). Denna personal bör utgöras av 3 lärare, en i vartdera luftkrigskonst, förvaltningstjänst och signaltjänst, 3 biträdande lärare, en i vartdera luftkrigskonst, förvaltningstjänst och signaltjänst, 1 bataljonsläkare vid fältläkarkåren (med fyllnadsarvode till lön såsom bataljonsläkare), skolans läkare samt lärare i militär hälsolära, 1 veterinär ur fältveterinärkåren, skolans veterinär samt biträdande lärare i hästtjänst, 1 sjukvårdsfurir, 1 sjuksköterska samt 1 sjukvårdsbiträde. Personalen med arvoden bör utgöras dels av två lärare i stats- och samhiällslära och en i militiärpsykologi, dels av i tabell 31 upptagen pensionerad personal. Beträffande i tabell 31 föreslagna förändringar vill kommittén framhålla följande. Tygofficerens tjänst upphållets f. n. av läraren i vapenlära, motorofficerens av kadettofficeren ur trängen. På grund av den under senare år väsentligt ökade mängden av vapen och annan tygmateriel har tygofficerens tjänst blivit så omfattande, att den icke längre synes kunna förenas med lärarbefattningen i vapenlära utan avsevärd olägenhet för utbildningen. I gällande tygmateriel-

182 Tabell 31. Pensionerad personal i

arvodesbefattning.

Arvoden motsvarande nettolön i högst OalO

Befattning

Uo7

nuvarande stat

föreslagen stat

1 1

nuvarande stat

föreslagen stat

2 2 1

2 2 1 1 1

Officerare: Intendent och redogörare Tyg- och motorofficer Underofficerare: Expeditionsunderofficerare1

Kasern- och motorunderofficer m. m. Kompaniadjutant vid officerskursen 1

1 En för gymnastik- och idrottsskola]i .

reglemente för armén (TLA nr 47/1945) framhålles även (mom. 25), att befattningen som tygofficer icke bör kombineras med annan befattning. Chefen för armén har också i medelsäskandena för budgetåret 1946—1947 hemställt om utökning av krigsskolans stat med en tygofficer. Kasernunderofficerens tjänst upphålles f. n. av köksföreståndaren, som dessutom är uppbördsman för furage, drivmedel, bränsle-, lyse- och renhållningsr materiel, biträde på kassaförvaltningen och expeditionsunderofficer vid intendenturavdelningen. Under åren 1926—1942 voro två underofficerare avsedda för dessa befattningar. Sedan 1942 har tjänsten kunnat skötas endast genom inkommendering av en pensionerad underofficer utöver staten. Sedan den 1 juli 1945 tjänstgör denna på vakant underofficerslön. Förhållandet med befattningen som motorunderofficer är detsamma. Fr. o. m. 1942 har en underofficer ur reserven varit inkommenderad för att handha motorparken och leda transporttjänsten vid skolan. Denne underofficer, vilken även tjänstgör som biträdande instruktör vid motorutbildningen, har kvarbeordrats efter den 1 juli 1945 på en ledig stat ur A 6. Krigsskolans motorfordonspark beräknas att i fredstid komma att omfatta 8 person- och 6 lastbilar, 10 motorcyklar och 7 bussar. Dessa fordon användas dels för kadetternas utbildning i motortjänst, dels för transporter till och från Järvafältet m. m., dels för handräckningstjänst. Utom transporter för krigsskolans räkning kan krigsskolan förutses komma att i betydande utsträckning få ombesörja transporter för andra militära institutioner i Stockholm, såsom arméledningen, militärbefälsstaben i fjärde militärområdet, truppslagsofficersskolorna och arméhögskolan. Vid krigsskolan f. n. förekommande ut-

183 Tabell 32. Icke-ordinarie

Befattning

Förste vaktmästare Stallföreståndare Tillsyningsmän Förman i vapenverkstaden Garageförman Maskinist Hovslagare Vaktmästare Eldare av 2:a klass Husmoder av l:a klass . . . Biträdande husmoder Kontorsbiträden Skrivbiträden Köks- och servisbiträden . Telefonvakt

personal med lön på skolans

stat samt

Nuvarande stat

betjäningspersonal. Föreslag en stat

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

2 1 3

MEo 7 MEo 7 MEo 6

2 1 3 1 1 1 1 40 1 1 1 2 2 91 1

MEo 7 MEo 7 MEo 6 MEo 6 MEo 6 MEo 6 MEo 6 MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 4 MEo 4 MEo 2 MVd MEo 2

—

—

1 1

MEo 6 MEo 6

—

—

23 ' 1 1 1 1 3 91

MEo 5 MEo 5 MEo 8 MEo 4 MEo 4 MEo 2 MVd

—

—

1 Därjämte tillfälliga köks- och servisbiträden till högst det antal, som må anställas enligt Kungl. Maj:bs beslut den 22 januari 1943 angående beräkningsgrunder för anställande av kvinnlig köks- och servispersonal vid arméns matinrättningar.

bildning i motortjänst för elever ur infanteriets kadettskola, artilleriofficersskolan och sjökrigsskolan torde i viss utsträckning komma att fortgå även i framtiden. Motorunderofficeren erfordras för att planlägga och leda transportverksamheten samt för att biträda motorofficeren och läraren i motortjänst vid fördelning av vagnar och utbildningen i motortjänst. Chefen för krigsskolan har framfört önskemål om såväl en kasernunderofficer som en motorunderofficer. Chefen för armén har i medelsäskandena för budgetåret 1946—194.7 hemställt om ökning av staten för krigsskolan med en befattning för motorunderofficer. Kommittén, som anser det önskvärt att lätta arbetsbördan för den nuvarande köksföreståndaren m. m. och som funnit en kombination möjlig, föreslår, att den av chefen för armén begärda befattningen avses för en kasern- och motorunderofficer. Beträffande den icke-ordinarie personalen vill kommittén framlägga följande förslag. En förman i vapenverkstaden och en hovslagare föreslås tillkomma på krigsskolans stat. Dessa befattningar upprätthållas f. n. genom kollektivavtal och avtal mellan skolan och vederbörande. Tillgången på kvalificerad personal för befattningarna är emellertid begränsad, varför det synes önskvärt att knyta de nuvarande innehavarna fastare vid skolan.

184 Det kontorsbiträde, som föreslås tillkomma, är avsett att tjänstgöra på chefsexpeditionen dels som chefens sekreterare, dels för att utföra särskilt arbeten av förtrolig art, såsom utskrifter av uppgifter vid prov, betygslistor, protokoll över lärarsammanträden, mobiliseringshandlingar och dylikt. En befattning för skrivbiträde har i stället föreslagits utgå. Antalet vaktmästare föreslås ökat med sjutton. Dessa äro liksom den föreslagna telef on vakten f. n. extra befattningshavare. Kommittén vill som motivering härtill liksom till statförslaget i övrigt anföra följande. Vid krigsskolan finnas, särskilt inom förvaltningen, flera arbetsområden, där personalbehovet kan och bör tillgodoses genom civila förmän, yrkesmän och vaktmästare. Militära kvalifikationer äro nämligen i dessa fall icke erforderliga, och tillgången på värnpliktiga för handräckningstjänst är ringa. Med hänsyn till önskvärd kontinuitet i tjänsten och för att befordra intresset för densamma bör denna personal i regel icke vara extra utan extra ordinarie. Av samma skäl böra befattningarna så grupperas inom de mot uppgifterna svarande lönegraderna, att någon möjlighet till avancemang förefinnes. Omfattningen av den enligt kommitténs mening (tabell 32) erforderliga personalen kan förefalla stor, bland annat med hänsyn till att infanteriets kadettskola icke längre skall vara förlagd till Karlberg. Emellertid måste beaktas, att krigsskolans materiel av olika slag under de senaste åren ökats i betydande utsträckning samt att all vård av icke personlig materiel, exempelvis tunga infanterivapen, hästar och kärror, motorfordon, signal-, eldlednings-, fältarbets- och målmateriel, måste utföras av vaktmästare. Då det är nödvändigt att effektivt utnyttja utbildningstiden vid officerskursen, böra nämligen kadetterna icke tagas i anspråk härför. Behovet av arbetskraft minskas visserligen genom infanterikadettskolans flyttning från Karlberg, men minskningen står icke i direkt proportion till nedgången av det sammanlagda elevantalet. De olika grenarna av förvaltningstjänsten måste nämligen bibehållas, även om deras verksamhet till omfattningen minsikar. Den föreslagna förläggningen av övningskompaniet till Karlberg ställer även vissa krav på krigsskolans förvaltningsorganisation. Dessa krav ,äro emellertid väsentligt mindre än de, som föranletts av infanterikadettskolan. Med hänsyn till här anförda förhållanden har kommittén grundat sitt i tabell 32 framlagda förslag till stat för icke-ordinarie personal vid krigsskolan på följande beräkningar (tabell 33) av personalbehovet inom olika förvaltningsgrenar eller dylikt. Som jämförelse angives även läget hösten 1945. Beräkningarna avse behovet, sedan infanterikadettskolan flyttat och övningskompaniet förlagts till Karlberg. Köks- och servisbiträden ha dock endast beräknats med hänsyn till vad som erfordras för att ombesörja officerskursens förplägnad. Berörda personalorganisationer ha av kommittén beretts tillfälle taga del av det i tabell 32 framlagda förslaget till stat för krigsskolans icke-ordinarie

185 Tabell 33. Den icke-ordinarie

personalens

förvaltningsgrenar

vid krigsskolans

fördelning

Personal i lönegrad

Förvaltningsgren (tjänst)

få

(tjänster). Summa

MEo MEo MEo MEo MEo MEo MEx MEx MEx MVd 7 6 5 4 2 7 5 2

för-

Slottstjänst (expeditions- och vaktmästaretjänst i det egentliga slottet med därvarande lektionsutrymmen m. m.): förslag Tygtjänst (tjänst i vapenverkstad, vapen- och målmaterielförråd, förråd för ammunition och sprängmedel, gasskyddsmateriel, materiel för fältarbeten m. m.): 10 förslag Motortjänst (tjänst som bilförare och som biträdande instruktörer vid körutbildning, tjänst i motorverkstad m. m.): nu förslag Förrådstjänst vid huvudförrådet för intendenturmateriel, tjänst vid intendenturavdelning m. m.: nu förslag

,

Förplägnadstjänst (tjänst i kök, matsal, proviantmagasin m. m.): 12

nu

förslag Stalltjänst: 14

nu förslag

Is

186 Personal i lönegrad

Förvaltningsgren (tjänst)

Summa

MEo MEo MEo MEo MEo MEo MEx MEx MEx MVd 7 6 6 4 2 7 5

för-

Sjukvårdstjänst: nu förslag Kasernvårdstjänst (uppvärmning, vedgård, skötsel av slottspark och byggnader m. m.): 13 förslag

11 Vaktmästartjänst vid övningslägret Översjön, vid gymnastikhus och badhus: nu förslag Vakttjänst: nu förslag Logements- och förrådstjänst (vid kadettkompani): 12

förslag Expeditionstjänst: nu

1"

förslag Summa:, nu

förslag

91 19

42'

67 3

förste vaktmästare, en förman i vapen verkstaden, en tillsyningsman, garageförman, husmoder av l:a klassen, 5 biträdande husmoder, ö köks- och servisbiträden; förslag: erforderligt antal, 7 stallföreståndare, 8 hovslagare, 9 samt en sjuksköterska och ett sjukvårdsbiträde från staten för sjukvårdsväsendet, 10 maskinist, " en eldare av 2:a klass, 12 vid gymnastikhus och badhus, 13 tillsyningsman, 14 kontorsbiträde vid kassaförvaltningen, 15 kontorsbiträden vid chefsexpeditionen och vid kassaförvaltningen, 16 två skrivbiträden vid chefsexpeditionen och ett vid intendenturavdelningen, " telefonvakt, 18 ett skrivbiträde vid chefsexpeditionen och ett vid intendenturavdelningen samt en telefonvakt, 19 därtill en f. n. vakant. 4

187 personal. Försvarets civila tjänstemannaförbund, till vilket de flesta av denna personal äro anslutna, har framhållit, att såväl nuvarande som föreslagna lönesättningar och tjänstebenämningar i flertalet fall icke synas överensstämma med de principer, som eljest numera pläga tillämpas inom statsförvaltningen. Förbundet förordar, att vaktmästartitlarna utbytas mot mera adekvata tjänstetitlar och att åtskilliga befattningshavare placeras i högre lönegrader än de av kommittén föreslagna. Förbundet har icke tagit ställning till vilken löneplan, som bör tillämpas, men anser starka skäl tala för att befattningarna skola vara ordinarie. Det har för kommittén framlagt följande statförslag (jfr tabell 33): lönegrad slottstjänst: en. förste slottsvaktmästare tre slottsvaktmästare

10 7

tygtjänst: två förrådsvaktmästare två förrådsmän .

7 5

motor tjänst: en garageförman fem bilförare

10 5

intendenturf örrådst jänst: en förrådsvaktmästare en förrådsman

7 5

förplägnadst jänst: en husmoder, 1 :a klass en husmoder, 2:a klass en förrådsman (köks- och servisbiträden

8 6 5 MVd)

stalltjänst: en stallföreståndare en hovslagare en fodermarsk sex vaktmästare

10 7 6 5

sjukvårdstjänst (förutom sjukskötetska): en sjukhusförman en tandsköterska

7 4

kasern vår dst jänst: en arbetsförman, 2:a klass en snickare sju vaktmästare en maskinist en eldare

10 7 5 10 6

188 gymnastik- och badhus:

lönegrad

två vaktmästare

vakttjänst: tre vaktman

logements- och förrådstjänst (vid officerskursen): en arbetsförman, 2:a klass en förrådsman fem vaktmästare

10 5 5

expeditionstjänst: en kontorist (vid kassaförvaltningen) ett kanslibiträde (vid chefsexpeditionen) en vaktmästare (vid kassaförvaltningen) ett kontorsbiträde (vid intendenturavdelningen) tre skrivbiträden (två vid chefsexpeditionen, ett vid tygavdelningen) en telefonvakt

8 7 5 4, 2 2

Förslaget innefattar således sex befattningshavare i lönegrad 10, två i 8, tretton i 7, tre i 6, trettioen i 5, två i 4 och tre i 2 eller (jämte 9 MVd) tillsammans 69 personer. Kommittén delar i princip tjänstemannaförbundets uppfattning om lämpligheten av mera adekvata tjänstetitlar. I flera fall synas även de förbättrade löneställningar, som förbundet förordar, önskvärda. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag till annat än en provisorisk lösning av frågan om här ifrågavarande personals omfattning och sammansättning. Detta, har skett i tabell 32. På längre sikt synes det emellertid vara nödvändigt, att denna fråga grundligt omprövas. Två skäl ha föranlett kommittén att avstå från att söka utforma ett statförslag, vilket skulle innebära jämförelsevis genomgripande förändringar i de avseenden, som påtalats av tjänstemannaförbundet. För det första synas hithörande frågor icke kunna lösas isolerat för krigsskolan. Befattningshavare av samma eller liknande slag som vid denna skola finnas nämligen inom ett flertal institutioner vid försvarsväsendet. För det andra föreligga mycket stora svårigheter att överblicka lämpliga organisationsformer för den inre tjänsten vid krigsskolan, sedan infanterikadettskolan utflyttat till Järvafältet och övningskompaniet förlagts till Karlberg. Kommittén föreslår, att organisationsundersökningar verkställas genom statens organisationsnämnds [försvarets centrala organisationskommittés (FCO)] försorg — eventuellt först sedan infanteriets kadettskola bortflyttat — och att på grundval därav organisationsfrågorna upptagas till förnyad prövning. Härvid bör jämväl beaktas den lösning, som dessa frågor nyligen fått vid sjökrigsskolans omförläggning till Näsby, samt därav gjorda erfarenheter.

189 Av vad ovan anförts beträffande den organisation och de personalförteckningar, som kommittén föreslår för krigsskolan, följer, att de årliga kostnaderna för denna skola i allt väsentligt kunna rymmas inom ramen av nu utgående eller för budgetåret 1946—1947 föreslagna anslag. Vissa överflyttningar av anslag måste emellertid ske, exempelvis mellan krigsskolan och truppförband.

6. Förläggnings- och övriga lokalfrågor Officerskursens förläggning i östra slottsflygeln ordnades i sitt nuvarande skick under början av 1930-talet. I och med infanterikadettskolans utflyttning till Järvafältet kan nuvarande överbeläggning — åtta kadetter i varje för fyra avsett rum — förutses upphöra. Emellertid synes, bland annat med hänsyn till den ökade självverksamhet, som kommittén anser önskvärd under utbildningen vid krigsskolan, en förläggning med fyra kadetter i varje rum mindre ändamålsenlig. Kadetterna torde få svårt att tillräckligt ostört koncentrera sig på sina uppgifter och studier. Kommittén anser därför önskvärt, att, i likhet med vad som är fallet med marinens och flygvapnets motsvarande kadetter, endast två man förläggas tillsammans. Detta skulle vara möjligt även inom officerskursens förläggningslokaler, därest en enkel mellanvägg uppsattes inom varje logement. Över de uppbilade muröppningarna till logementen måste inläggas järnbalkar. Det synes även önskvärt att inlägga nya golv av eklångstav. De sammanlagda kostnaderna för ändringsarbeten inom östra slottsflygeln beräknas till omkring 147 000 kronor. Förläggningen av krigsskolans övningskompani trenne alternativ.

till Karlberg kan ske enligt

Enligt alternativ 1 skulle för kompaniet nyuppföras särskilda kaserner m. m. väster om slottet. Dessa skulle omfatta två kaserner, matsals- och marketenteribyggnad, stall samt cykelförråd med härför erforderliga installationer och utvändiga arbeten. Genom förläggning väster om slottet skulle direkt anslutning nås till övningsfält, skjutbanor och förråd. Kostnaderna för att genomföra detta alternativ beräknas till 946 000 kronor. Enligt alternativ 2 skulle kompaniet förläggas i ett barackläger väster om slottet. Detta skulle innebära dels uppförande av vissa nya baracker, dels flyttning av vissa redan befintliga dylika, vilka f. n. äro placerade på ridplanen nordöst om slottet. I samband härmed skulle i lilla västra flygeln av slottet iordningställas vissa logement för förläggning samt vissa ombyggnadsarbeten (matsal och mäss) i »Fatburen» verkställas. Även vid detta alternativ skulle förläggningen komma att ansluta till övningsfält, skjutbanor och förråd. Kostnaderna för detta alternativs genomförande beräknas till 295 000 kronor.

190 Enligt alternativ 3 skulle kompaniet förläggas i den s. k. »Längan» (en barackliknande envånings träbyggnad av halvpermanent karaktär) vid ridplanen och i där nu befintliga baracker, vilka dock med hänsyn till att ridplanen bör kunna utnyttjas för sitt egentliga ändamål samt tagas i anspråk såsom handexercisfält och uppställningsplats skulle flyttas till annan plats i närheten av »Längan». I samband härmed skulle vissa andra befintliga lokaler omändras, bland annat till matsalar och mässar. Därjämte erfordras vissa ytterligare baracker. Kostnaderna för att genomföra detta alternativ beräknas till 190 000 kronor. Kommittén har granskat de tre förebragta alternativen och därvid funnit följande. Därest, som förutsatts i alternativ 3, »Längan» och samtliga baracker vid ridplanen skulle tagas i anspråk för övningskompaniets förläggning, erfordras iordningställande av särskilda lokaler för gymnastik- och idrottsskolan. Eleverna vid denna skola äro i regel beordrade för ett halvt år. Tjänsten torde så gott som uteslutande komma att förläggas till Karlberg och börjar redan kl 0700. En inkvartering på Karlberg, som även statsekonomiskt ställer sig fördelaktigare än om nattraktamenten skulle utbetalas, synes vara till bestämd nytta för eleverna. Erforderliga ombyten efter ansträngande övningar underlättas. Eleverna få vidare tillgång till utspisning och mässar vid krigsskolan. »Längan» och skolbyggnaden på ridplanen synas därför böra användas för gymnastik- och idrottsskolan. Kommittén anser på här anförda skäl, att alternativ 3 icke bör ifrågakomma för genomförande. Alternativ 1 skulle innebära en slutgiltig lösning av övningskompaniets förläggning. Det drager emellertid de största kostnaderna. Alternativ 2 innebär ett provisorium på längre sikt — minst 10 år — d. v. s. under den tid, som en förläggning för eleverna vid gymnastik- och idrottsskolan i »Längan» kan beräknas vara i brukbart skick. Efter angiven tidrymd torde förläggningen för såväl övningskompaniet enligt detta alternativ som för gymnastik- och idrottsskolan behöva tagas under förnyad omprövning. Till dess ha emellertid värdefulla erfarenheter vunnits, som kunna ligga till grund för ett slutgiltigt ordnande av såväl kompaniets som skolans förläggning. Alternativet är ur kostnadssynpunkt godtagbart. Kostnaderna för detsamma understiga med 651 000 kronor kostnaderna för alternativ 1 och torde även endast obetydligt överstiga kostnaderna för alternativ 2 och för iordningställande av vid sistnämnda alternativ erforderliga särskilda lokaler för gymnastik- och idrottsskolan. Med hänsyn härtill förordar kommittén genomförandet av alternativ 2, d. v. s. en barackförläggning av övningskompaniet väster om slottet. Till gymnastik- och idrottsskolan kommenderade elever böra enligt kommitténs förmenande på skäl, som ovan anförts, inkvarteras vid krigsskolan.

191 (Härigenom inbesparade nattraktamenten kunna per år uppskattas till sammanlagt omkring 20 000 kronor.) Kommittén föreslår, att skolan förlägges till »Längan» och skolbyggnaden vid ridplanen. I den förstnämnda byggnaden böra sovsalarna omändras till 2-mans elevrum (28 st.) med tillhörande tvätt- och toalettrum m. m. och i den sistnämnda bör en av de nuvarande två lektionssalarna ombyggas till lärarrum och expedition. Kostnaderna härför beräknas till 86 000 kronor, respektive 6 600 kronor eller sammanlagt 92 600 kronor. Kommittén har jämväl konstaterat förefintligheten av vissa ytterligare omoch nybyggnadsbehov, vilka äro av den karaktären, att de böra tillgodoses inom en nära framtid. För att möjliggöra en samling av samtliga elever för gemensamma genomgångar och filmförevisningar bör östra lärosalen ombyggas till en samlingssal (för drygt 200 personer) med filmapparatrum. Kostnaderna härför ha beräknats till 35 000 kronor. För att effektivisera utbildningen avseende strid i bebyggd ort, vars ökade betydelse krigserfarenheterna klart påvisat, samt min- och stormtrupptjänst vore det önskvärt, att en särskild lektionssal med utrymme för 35 a 40 elever inreddes med för denna utbildning erforderliga permanenta anordningar (modellstad m. m.) samt utrymme för åskådnings- och övningsmateriel. Bäst synes en dylik lektionssal kunna åstadkommas genom omändring av västra valvflygeln m. m., vilket kostnadsberäknats till 56 000 kronor. Med hänsyn till att det ifrågasatta utrymmet emellertid erfordras för övningskompaniet (dess yrkespluton) vid en förläggning av detta enligt ovan förordat alternativ 2, synes det emellertid tills vidare böra anstå med ett permanent anordnande av en speciallektionssal för utbildning avseende strid i bebyggd ort samt min- och stormtrupptjänst m. m. E t t varmgarage för 10 bilar erfordras, för att tillfredsställande förvaring och vård av krigsskolans dyrbara motorfordonsmateriel skall kunna ske. För intendenturmateriel erfordras även ett förrådsutrymme på cirka 180 m2, vilket behov synes böra tillgodoses genom erforderlig nybyggnad av lämpligt standardförråd. Kostnaderna för garaget beräknas till 47 000 kronor och för förrådet till 15 000 kronor. Det elektriska ledningssystemet vid krigsskolan är föråldrat och tål icke utan särskilda åtgärder någon som helst ökning av belastningen. En dylik ökning är i längden ofrånkomlig och nödvändiggöres nu genom övningskompaniets samt gymnastik- och idrottsskolans förläggning till Karlberg ävensom genom föreslagen uppdelning av logementen i stora östra flygeln och »Längan» till 2-mansrum för kadett er och elever i den nämnda skolan. Fördenskull erfordras en ny transformatorstation med tillhörande högspänningsledning och servisledning, kostnadsberäknade till 15 000 + 7 000 + 1 000 == 23 000 kronor.

192 De byggnadsarbeten, som kommittén således föreslår utförda vid krigsskolan, och härför 'preliminärt beräknade kostnader äro: iordningställande av barackläger för övningskompaniet väster slottet (flyttning av vissa nu på ridplanen befintliga baracker, uppförande av vissa nya baracker, ordnande av logement i lilla västra slottsflygeln, vissa ombyggnadsarbeten för matsal och mäss i »Fatburen» m. m.) . . 295 000 kronor iordningställande av förläggning för gymnastik- och idrottsskolan i »Längan» och skolbyggnaden på ridplanen 92 600 » omändring av officerskursens nuvarande 4-manslogement till1 2-mans kadettrum i stora östra flygeln 147 000 ombyggnad av östra lärosalen till samlingssal med filmapparatrum . . . . 35 000 varmgarage för 10 bilar 47 000 intendenturförråd om c:a 180 m2 15 000 transformatorstation med högspännings- och servisledningar 23 000 för administration och oförutsedda utgifter omkring 6 procent (utom för övningskompaniets förläggning, där dessa utgifter inräknats i angiven summa) 22 400 Summa 677 000 kronor

Med hänsyn till att vid genomförandet av här föreslagen förläggning för gymnastik- och idrottsskolan de inbesparade nattraktamentena till denna skolas elever kunna beräknas till omkring 20 000 kronor per år eller för de 10 år, som här föreslaget provisorium avses räcka, 200 000 kronor, bör detta belopp dragas från den ovan angivna summan. Förläggningen av övningskompaniet till Karlberg medför, att den för detsamma avsedda byggnaden inom 11 vid Sörentorp kan utnyttjas för föreslaget garnisonskompani, varför ytterligare en kompanikasern därstädes icke erfordras. Med hänsyn härtill bör man även fråndraga kostnaderna för den planerade kasern nr 16 (för 150 man), som genom kungl. brev den 12 januari 1945 anbefallts icke skola utföras vid Sörentorp och som nu icke erfordras. Ifrågavarande kasern var med installationer och utvändiga arbeten kostnadsberäknad till 635 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för av kommittén föreslagna byggnadsarbeten kunna således realiter anses uppvägas av annorstädes eller i andra avseenden gjorda besparingar. I detta sammanhang vill kommittén även framhålla vikten av att officerskursens förläggning erhåller en för avsedd utbildning rimlig standard enligt samma normer, som av statsmakterna ansetts tillämpliga för marinens och flygvapnets blivande officerare. Med hänsyn härtill får kommittén erinra om ett uttalande av 1944 års riksdag1 med anledning av framställt förslag om uppförande vid Karlberg av ett badhus med simhall samt fäktsal till en kostnad av 300 000 kronor ävensom utförande av vissa sanitära och andra standardför1 Statsutskottets utlåtande nr 134/1944 sid. 34*, riksdagens skrivelse nr 322/1944, sid. 2—3. Utlåtandet och skrivelsen föranledda av propositionen nr 175/1944 (speciellt sid. 18).

193 bättringar till en kostnad av 241 500 kronor, vilka förslag chefen för försvarsdepartementet med hänvisning till förefintliga svårigheter att anskaffa materiel för angivna arbeten icke ansåg sig kunna förorda. Med stöd av utlåtande från statsutskottet, som vid besök på Karlberg prövat behovet av föreslagna arbeten, uttalade riksdagen: »Riksdagen finner sig icke kunna underlåta att framhålla, att de sanitära förhållandena (vid Karlberg) i vissa hänseenden måste betraktas som i hög grad otillfredsställande. Det är därför enligt riksdagens mening önskvärt, att i varje fall frågan om avhjälpande av de sanitära missförhållandena så snart som möjligt upptages till1 omprövning. Vad angår avsaknaden av badanläggning av tillräckliga dimensioner — nu finnes* endast en mindre bastuanläggning — måste detta givetvis redan under nuvarande förläggningsförhållanden inge betänkligheter. Att behovet av en tillfredsställande badanläggning blir än större, sedan gymnastik- och idrottsskolan förlagts till Karlberg, är uppenbart. Riksdagen förutsätter, att denna fråga göres till föremål för ytterligare överväganden».

Dessa ytterligare överväganden ha hittills resulterat i förslag från investeringsutredningen till finansdepartementet att i planen för investeringar för ekonomisk efterkrigsplanering avseende budgetåret 1945—1946 upptaga för badanläggning med simhall m. m. och för sanitära anläggningar vid Karlberg 447 000, respektive 192 000 kronor. Enligt vad kommittén under hand h> hämtat från statens arbetsmarknadskommission, som övertagit investeringsutredningens arbetsuppgifter, avser kommissionen att i sitt förslag tillKungl. Maj:t beträffande investeringsreserv för budgetåret 1946—1947 upptaga angivna arbeten. Med hänsyn till angelägenheten av dessa arbeten, vilken även framhållits av 1944 års riksdag i dess nyss återgivna yttrande, ifrågasätter kommittén, om de icke böra utbrytas ur investeringsplanen och utföras så snart sig göra låter, helst redan under budgetåret 1946—1947. 7. Sammanfattning Kommittén vill sammanfatta sina väsentligaste synpunkter och förslag beträffande utbildningen vid officerskursen och organisationen m. m. av krigsskolan sålunda: målsättningen vid officerskursen i allmänhet och i de rent militära ämnena och övningsgrenarna bör begränsas på ovan angivet sätt; ämnena finska och ryska böra utgå ur officerskursens undervisningsprogram; en klar uppdelning i huvudämnen och biämnen bör ske av vid officerskursen förekommande ämnen och övningsgrenar; till huvudämnena böra hänföras bland annat stats- och samhällslära och militärpsykologi, i vilka ämnen en utvidgad undervisning bör komma till stånd; möjligheterna till en mera högskolemässig undervisning böra utnyttjas i större utsträckning än f. n., främst genom ett friare studiesätt i stats- och sam1 3 - 460105

194 hällslära och militärpsykologi samt genom återinförande av en avslutande examensperiod med fri läsning och individuell tentamensordning; krav på obligatorisk arbetarpraktik bör icke uppställas för den, som önskar antagas till officersaspirant; icke heller synes lämpligt komplettera officerskursen med en obligatorisk studievistelse vid universitet; officerskursen bör förlängas med en månad till 12 månader och det härigenom erhållna tillskottet i utbildningstid främst användas för en examensperiod om ungefär tre veckor i slutet av kursen och för att även i övrigt möjliggöra mera högskolemässiga studier; till krigsskolan böra förläggas officerskursen, krigsskolans övningskompani, gymnastik- och idrottsskolan samt eventuellt kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare i vissa specialtjänster; till krigsskolans stat bör överföras för övningskompaniet avsett befäl; på staten bör även uppföras viss f. n. extra eller genom särskilda avtal anställd personal; organisationsundersökningar böra anordnas för utrönande av lämpligaste organisation av den inre tjänsten vid krigsskolan och på grundval härav böra därmed sammanhängande personalfrågor därefter upptagas till omprövning; personvalet vid tillsättande av befattning som kompanibefäl och lärare vid krigsskolan är av särskild vikt; särskilda åtgärder för att få de lämpligaste kunna erfordras; vissa om- och nybyggnader av ovan angiven omfattning äro erforderliga för en beräknad sammanlagd kostnad av 677 000 kronor (denna kostnad uppväges av besparingar annorstädes eller i andra avseenden); det bör även ifrågasättas att utbryta uppförandet av badanläggning och utförandet av vissa sanitära anläggningar ur investeringsplanen.

E. Sammanfattning av kommitténs synpunkter och förslag beträffande utbildningen till officer

Kap. 3. Utbildningens mål. (Sid. 22—28.) 1. Den allmänna målsättningen för utbildningen till officer måste bygga på de arbetsuppgifter, som tillkomma den unge officeren, innan han s o m officer erhåller fortsatt utbildning. Kommittén anser dessa arbetsuppgifter vara att leda och utbilda pluton (motsvarande förband) av vid vederbörligt truppslag vanligast förekommande slag, att handha den militära utbildningen vid underbefälsskola för fast anställt manskap samt gruppchefs- och förberedande plutonchefsskola på vid vederbörligt truppslag vanligast förekommande utbildningslinje(-er), att i fält vid behov kunna ersätta närmast högre chef som ledare för kompani (motsvarande förband). Detta innebär en väsentlig begränsning av nuvarande målsättning. (Sid. 26—27.) 2. Målet för utbildning till officer skall vara att bibringa den allmänna och militära fostran samt de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att lösa i punkt 1 nämnda arbetsuppgifter; härvid inbegripas i den allmänna fostran även fostran till en god svensk medborgare och i kunskaperna icke blott rent militära dylika utan även en fördjupad samhällsorientering, som skall motverka officerskårens isolering i samhället och underlätta den enskilde officerens fullgörande av sin militära gärning, att lägga en fast grund för den fortsatta officersutbildningen. (Sid. 27.) 3. Beträffande erforderlig alhnänbildningskompetens (i princip kunskaper motsvarande studentexamen) för den, som skall bli officer på aktiv stat, förutsätter kommittén icke någon ändring. Om så erfordras, skall under utbildningen till officer den allmänna skolutbildningen kompletteras genom studier vid försvarets läroverk, avslutade med begränsad studentexamen. (Sid. 23—26.) Kap. 5. Den aktiva officerskårens rekrytering. (Sid. 43—68.) 4. Utvecklingen mot en ur alla samhällslager rekryterad officerskår har blivit allt mera påtaglig under die två senaste decennierna och har ytterligare något påskyndats av 1942 års försvarsbeslut. Förskjutningen av rekryterings-

196 underlaget från och med 1943 har dock hittills knappast haft varken väntad omfattning eller väntad karaktär. Särskilt gäller detta arbetarklassens delaktighet i rekryteringen. F. n. rekryteras ur socialgrupp III endast omkring 10 procent av officerskåren. (Sid. 56—58.) 5. För att bland annat underlätta officersrekryteringen bör en sådan demokratisering av de allmänna studiemöjligheterna genomföras, att, oavsett ekonomiska resurser och bostadsort, en högre skolunderbyggnad blir tillgänglig för envar som har förmåga att tillägna sig den. Den blivande officerens allmänna skolstudier böra i möjligaste mån ske gemensamt med övrig ungdom. Försvarets läroverk fyller på ett erkännansvärt gott sätt sin av nuläget betingade uppgift. Moderna motsvarigheter till gångna tiders kadettskolor, där inträde skedde redan vid mycket unga år, passa däremot icke för svenska demokratiska förhållanden. (Sid. 59.) 6. I kvantitativt avseende har officersrekryteringen vid armén märkbart försämrats under de senaste åren. Med anledning härav föreslår kommittén viss rekryteringsfrämjande upplysningsverksamhet samt orienterande kurser av närmare angivet slag. (Sid. 59—60, 64—66.) 7. Psykologisk prövningsverksamhet vid plutonchefs- eller kadettskolorna i nuvarande form och omfattning synes lämplig. (Sid. 68.) Kap. 6. Den allmänna gången av utbildningen till officer. (Sid. 69—85.) 8. Kommittén föreslår icke någon principiell ändring av den nuvarande allmänna gången av utbildningen till officer. Kadettskolornas vinterlinje bör icke uppdelas på skilda underlinjer för blivande aktiva officerare och för övriga. (Sid. 69—71.) Jfr dock punkt 10. 9. De effektivitetsnedsättande förhållanden, som äro en följd av den gemensamma utbildningen vid kadettskolornas vinterlinje, böra motverkas dels genom särskild upplysningsverksamhet, dels genom differentiering av penningpremierna för dem, som icke vidareutbildas till officerare på aktiv stat. (Sid. 71—72.) 10. Kommittén föreslår, att vid ingenjörtrupperna den nuvarande uppdelningen av kadettskolorna på vinter- och sommarlinje renodlas, så att samtliga, som avse att utbilda sig till officerare på aktiv stat, genomgå vinterlinjen och de övriga sommarlinjen, undervisningen på vinterlinjen anpassas till vad som rimligen kan begäras av de i allmänbildningshänseende sämst ställda eleverna, varvid komplettering sker vid krigsskolan och ingenjörofficersskolan, blivande reservofficerare eller värnpliktiga officerare skola i princip ha antingen avlagt studentexamen på reallinjen och påbörjat studier vid teknisk högskola eller avlagt ingenjörexamen vid tekniskt gymnasium.

197 Inom ovanstående system måste även vissa dispens- och överföringsmöjligheter finnas. (Sid. 72—77.) 11. Värnpliktiga, som vid kadettskola kvalificerat sig för vidareutbildning till officerare på aktiv stat, men som endast ha normal folkskolekompetens, böra genom särskild undervisning vid försvarets läroverk under tiden den 1 april—den 15 juni samma år, som de avslutat kadettskolan, beredas tillfälle att inhämta sådana kunskaper, att de bli i stort sett jämställda med övriga elever i studentlinjens lägsta klass. (Sid. 77—79.) 12. Tidpunkten för sammanförande av de fast anställda och de värnpliktiga, som skola bli officerare, till gemensam utbildning och bedömning måste väljas så, att de bägge rekryteringskategorierna kunna rättvist jämföras. Så är ej fallet vid nuvarande anordning, enligt vilken sammanförandet sker vid kadettskolan efter det att den fast anställde avslutat sin furirsutbildning. Kommittén finner övervägande skäl tala för, att de fast anställda, som bedömas lämpliga för eventuell kommendering till kadettskola, få avbryta sin korpralsutbildning, då plutonchefsskolan för de värnpliktiga börjar, och överföras till nämnda skola. (Sid. 80—83.) 13. Av ekonomiska skäl och med hänsyn till rekryteringen bör en förlängning av utbildningen till officer helt undvikas eller åtminstone göras så kort som möjligt. Kommittén har emellertid trots lägre målsättning funnit det nödvändigt att föreslå en förlängning av officerskursen vid krigsskolan med omkring en månad. (Sid. 83—85.) Kap. 7. Målen för och samordningen av de olika utbildningsleden under utbildningen till officer. (Sid. 86—93.) 14. Såväl beträffande de med värnpliktsutbildningen gemensamma utbildningsleden som beträffande officerskursen vid krigsskolan anser kommittén att målsättningen varit alltför optimistisk, att en kvalitativ förbättring av utbildningens resultat är nödvändig, samt att denna förbättring främst måste åstadkommas genom minskning av omfånget hos varje enskilt ämne och genom koncentration på det väsentliga. Kommittén föreslår därför en begränsning av de allmänna utbildningsmålen vid de olika skolorna under utbildningen till officer. (Sid. 86—89.) 15. Beträffande målsättningen för taktikutbildningen vid kadettskolorna och vid officerskursen föreslås sådana ändringar, att en klar avgränsning mellan dessa utbildningsled erhålles. (Sid. 89—92.) Kap. 8. Undervisningen i stats- och samhällslära. (Sid. 94—102.) 16. Redan den blivande officeren bör erhålla en i förhållande till nuläget utvidgad inblick i samhällsproblemen samt utökad kunskap om de värnpliktigas levnadsförhållanden och föreställningsvärld. Fördenskull måste huvuddelen av

198 den grundläggande undervisningen i stats- och samhällslära äga rum under utbildningen till officer. (Sid. 96—99.) 17. Undervisningen i stats- och samhällslära under utbildningen till officer bör liksom hittills koncentreras till officerskursen vid krigsskolan. Undervisningen skall ha till mål att ge en allsidig kunskap om det svenska samhället och dess funktioner samt att levandegöra svensk demokrati och rättsuppfattning. Den föreslås omfatta dels 60 timmar »bunden» undervisning i form av föreläsningar, seminarieövningar, studiebesök m. m., dels en fri studieperiod om 7 dagar. Riktlinjer framläggas för undervisningens omfattning och bedrivande. (Sid. 99—102.) 18. Kommittén ifrågasätter, huruvida icke planmässigheten i och resultatet av undervisningen i stats- och samhällslära under utbildningen till och som officer skulle vinna på en för samtliga försvarsgrenar gemensam planläggning. (Sid. 102.) Kap. 9. Undervisningen i psykologi och pedagogik. (Sid. 103—118). 19. Kommittén har funnit, att en i förhållande till nuläget utökad undervisning i psykologi och pedagogik under utbildningen till officer är erforderlig. (Sid. 111.) 20. I plutonchefsskolan bör ingå en elementär kurs i psykologisk människokunskap med militärpedagogisk tillämpning, omfattande ungefär 25 timmar; en fyllig lärobok erfordras. (Sid. 112—113.) 21. Vid kadettskolan bör en jämförelsevis utförlig genomgång ske av undervisningsläran, i anslutning vartill undervisningsövningar anordnas. I ämnet trupputbildning med militärpedagogik böra härför ingå 25 timmar, varjämte viss tid, som är redovisad för andra övningsgrenar och ämnen, bör kunna utnyttjas för ytterligare undervisningsövningar (övningslektioner). (Sid. 113—114.) 22. Under officerskursen vid krigsskolan böra, främst på för trupputbildning anslagen tid, fortsatta undervisningsövningar äga rum. Dessutom bör inom ramen för ett särskilt ämne, militärpsykologi, fördjupad insikt meddelas i de delar av psykologien, som äro av särskild vikt för officerens verksamhet som utbildare, truppförare och bedömare av sina underlydande. I ämnet militärpsykologi bör ett fritt studiesätt eftersträvas. Undervisningstiden föreslås till 60 timmar. (Sid. 114—117.) Kap. 10. Utbildningen i materieltjänst och vapenlära. (Sid. 118—123.) 23. Enligt kommitténs bestämda uppfattning är det av mycket stor betydelse, att officeren har en djupgående kunskap om den tekniska materielen. Till ernående härav bör utbildningen i materieltjänst göras grundligare och

199 mer än nu ta sikte på att bibringa förståelse för materielens betydelse ur taktiska och ekonomiska synpunkter. För åstadkommande av större grundlighet föreslås vid de olika skolorna en begränsning av målen. Ämnet vapenlära och materieltjänst vid krigsskolan bör främst ta sikte på de kunskaper, som krävas av den unge officeren under hans tjänst som plutonchef på egen utbildningslinje. (Sid. 118—121.) 24. Utbildningen i materieltjänst för blivande officerare bör till och med kadettskolan icke koncentreras till ett självständigt ämne, utan liksom nu ske i sammanhang med övrig utbildning i härför lämpade övningsgrenar och ämnen. Utbildningen bör handhas av det ordinarie befälet med biträde av specialister. (Sid. 121—122.) 25. Övervakningen av det sätt, varpå utbildningen i materialtjänst bedrives bör ägnas skärpt uppmärksamhet från inspekterandes och skolchefers sida. (Sid. 122.) 26. I syfte att skapa förståelse för den militära materielens betydelse böra inledande genomgångar och sammanfattande överblickar äga rum vid rekrytoch plutonchefs-(furir-) skolorna, respektive vid kadett- och krigsskolan. (Sid. 123.) Kap. 11. Skolorna för fast anställt manskap (stamskolorna). (Sid. 124—128.) 27. Kommittén har icke funnit en höjning av den allmänna målsättningen för undervisningen i allmänbildande ämnen i stamskolorna nödvändig med hänsyn till officersutbildningen. (Sid. 124—126.) 28. Kommittén anser det angeläget, att samtliga elever, som komma till försvarets läroverks studentlinje besitta avsedda förkunskaper i språk. I den mån så erfordras, böra de beredas effektiva möjligheter att inhämta dem under den militära utbildningen före inträde i lägsta klassen vid försvarets läroverk. (Sid. 126—128.) Kap. 12. Rekryt-, förberedande plutonchefs- och plutonchefsskolorna. (Sid. 129—139.) 29. Kommittén har inga erinringar att göra med anledning av den allmänna organisationen under de värnpliktigas första tjänstgöring. (Sid. 129—131.) 30. Ett rättvist urval av de för befälsutbildning lämpligaste kan endast ske om urvalet i motsats till vad som nu är fallet verkställes vid en tidpunkt, då de. olika värnpliktskategorierna stå på samma utbildningsståndpunkt. Den rationellaste lösningen skulle erhållas, om studentexamen kunde; avläggas före den 1 april. Då detta ej synes vara möjligt, föreslår kommittén i stället, att studenter och likställda s a m t ö v r i g a f ö r b e f ä l s u t b i l d n i n g k v a l i-

f i c e r a d e v ä r n p l i k t i g a få e f t e r e g e t v a l inrycka till första tjänstgöring endera omkring den 1 april eller omkring den 10 juni. Utbildningen sker till en början på skilda avdelningar för de vid olika tidpunkt inryckta. Avdelningarna sammanföras efter övningsuppehållet vid jul—nyår. Med denna anordning kan den delade studentexamen avskaffas. De, som inrycka den 10 juni, skola fullgöra resterande 65 dagar som trupptjänstgöring på valfri tid före femte årets utgång. (Sid. 131—138.) 31. Med hänsyn till föreslagen begränsning av målsättningen för den förberedande plutonchefsskolan ifrågasätter kommittén en sammanslagning av denna skola och gruppchefsskolan. (Sid. 138—139.) 32. De förslag, som beröra plutonchefsskolan, ha redan behandlats i punkterna 12, 14 och 20. (Sid. 139.) Kap. 13. Kadettskolan. (Sid. 139—150.) 33. Huvudmomentet i den successiva urvalsprocess, som sker under hela utbildningen till officer, är förlagt till kadettskolorna (jfr sid. 41 och 80). En fastare organisation av dessa skolor ifrågasattes därför, bland annat innebärande, att skolorna i utbildningshänseende ställas direkt under vederbörlig truppslagsinspektör. Nuvarande decentraliserade förläggning bör bibehållas. (Sid. 139—141.) 34. Begränsningen av kadettskolans allmänna målsättning (punkt 14) bör medföra motsvarande begränsning av målen för utbildningen i de rent militära ämnena, främst taktik, truppföring och materieltjänst. (Sid. 148—149.) Beträffande utbildningen i psykologi och pedagogik se punkt 21. 35. Beträffande övningsgrenar och ämnen synes ett smidigare system önskvärt med ett mindre antal större ämnen, i vilka »småämnen» ingå. (Sid. 149 —150.) 36. I fråga om kadettskolutbildningen vid ingenjörtrupperna (sid. 150) hänvisas till punkt 10. Kap. 14. Studentlinjen vid försvarets läroverk. (Sid. 150—158.) 37. För att undervisningen vid studentlinjen skulle kunna genomföras på tre år, förutsatte 1941 års försvarsutredning vissa förkunskaper hos eleverna. En del elever ha emellertid saknat sådana förkunskaper. Särskilt gäller detta språken. Kommittén har redan i det föregående (punkterna 11 och 28) föreslagit sådana anordningar, att de, som vid kadettskola meriterat sig för studentlinjen, men icke äga härför avsedda förkunskaper, i samband med övrig utbildning beredas tillfälle till erforderliga kompletteringar. (Sid 153—154.) 38. Det inträffar f. n. på grund av platsbrist vid läroverket, att elever, som vid kadettskola kvalificerat sig för fortsatt utbildning, måste förvägras dylik,

201 samtidigt som officersaspiranter, som gått ut sämre från kadettskolan, få gå vidare. En mera elastisk organisationsram för studentlinjen synes önskvärd till undvikande av detta missförhållande. (Sid. 154—155.) 39. Kommittén har konstaterat bristande samstämmighet mellan å ena sidan undervisnings- och examensfordringarna vid Ss-linjen, å den andra fordringarna för antagning till fänrik och för kommendering till truppslagsofficersskola vid vissa specialtruppslag. För att ernå rättelse föreslås, dels att elev vid Ss-linjen s k a l l undergå studentexamen även i matematik, specialkurs, samt fysik och kemi, allt efter realgymnasiets kurser, dels att läsåret för sagda linje fastställes skola börja omkring den 5 september i stället för som nu omkring den 1 oktober. (Sid. 155—158.) Kap. 15. Krigsskolan. (Sid. 158—194.) 40. Målsättningen vid officerskursen bör såväl i allmänhet som i de rent militära övningsgrenarna och ämnena begränsas på sätt, som närmare angives. Vid officerskursen förekommande övningsgrenar och ämnen böra undergå en klar uppdelning i huvudämnen och biämnen. (Sid. 158—162.) 41. Möjligheterna till en mera högskolemässig undervisning böra utnyttjas i större utsträckning än f. n., främst genom ett friare studiessätt i stats- och samhälLslära och militärpsykologi samt genom återinförande av en avslutande examensperiod med fri läsning och individuell tentamensordning. (Sid. 162 —164.) 42. Kommittén har ingående övervägt, endera att av blivande officersaspiranter kräva obligatorisk arbetarpraktik eller också att komplettera officerskursen med en obligatorisk studievistelse vid universitet. Den har dock icke ansett sig kunna förorda något av dessa förslag. (Sid. 166—172.) 43. Officerskursen bör förlängas med en månad till 12 månader och det härigenom erhållna tillskottet i utbildningstid främst användas för en examensperiod om ungefär tre veckor i slutet av kursen och för att även i övrigt möjliggöra mera högskolemässiga studier. (Sid. 172—173.) 44. Till krigsskolan böra förläggas offioerskursen, krigsskolans övningskompani, gymnastik- och idrottsskolan samt eventuellt kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare i vissa specialtjänster. (Sid. 174—177.)

III. UTBILDNINGEN SOM O F F I C E R PÅ AKTIV STAT VID ARMÉN

A. Allmänna grunder JS^ommittén har i föregående avdelning (kap. 3) angivit det mål, som den funnit böra uppställas för utbildningen till officer. Allmänt sett kan detta mål sägas innebära, att den nyblivne officeren skall vara kompetent att på ett någorlunda tillfredsställande sätt handha de väsentligaste av de arbetsuppgifter, som möta honom under de första tjänsteåren. Utbildningen kan emellertid icke för någon kategori av officerare avslutas i och med officersexamen. Officersyrket är så mångskiftande och särskilt på de högre posterna så kunskapskrävande, att avsevärd ytterligare utbildning obetingat erfordras. Den utsträckning, vari det moderna kriget tagit tekniken i sin tjänst, har blott än mer accentuerat detta behov. Det allmänna målet för denna fortsatta utbildning skall vara att dels öka officerarnas användbarhet i innehavda befattningar, dels förbereda dem för andra och högre dylika.

Kap. 16. Den aktive officerens arbetsuppgifter Som en grund för ett närmare fastställande av utbildningsbehoven följer här en kort granskning av de olika arbetsuppgifter, som ifrågakomma för en officer på aktiv stat. Ledningen av de olika truppslagens gemensamma uppträdande under fältförhållanden samt den centrala och regionala ledningen av armén i fred utövas av de högre cheferna. De biträdas i sitt arbete av stabs- och förvaltningsorgan. I fred äro samtliga högre chefer aktiva officerare, under fältför-

hållanden kunna även f. d. aktiva officerare inträda i dessa befattningar. De viktigaste posterna i stabs- och förvaltningsorganen äro även besatta med aktiva officerare, i allmänhet tillhörande någon av följande personalkårer: generalstabskåren, fälttygkåren, fortifikationskåren och intendenturkåren. De högre cheferna i fred ha som främsta uppgift att genom utbildning och planläggning förbereda verksamheten i fält, och deras arbete är i denna senare del i väsentlig grad av administrativt-organisatorisk karaktär. Huvuddelen av den aktiva officerskåren tages emellertid städse i anspråk vid de lägre truppförbanden (regemente, bataljon, kompani o. s. v.) Under fältförhållanden kommer härvid truppföringen i första rummet, i fredstid dominerar utbildningen. Truppföring och trupputbildning ha sin tyngdpunkt i taktiken och ifråga om de högre truppförbanden även i strategien, men inrymma också en mängd andra problem, särskilt sådana på teknikens och psykologiens områden. De skisserade arbetsuppgifterna äro sålunda av mångskiftande art. I detta sammanhang bör påpekas, att kännedomen bland utomstående om officerens mångahanda uppgifter i allmänhet synes vara ganska ringa. Den värnpliktige kommer ju normalt i mera intim kontakt endast med sin kompanichef och sin plutonchef. Det är därför ej förvånansvärt, att officersyrket i hans ögon väsentligen kommer att innebära att »stå framför trupp». Så är emellertid icke förhållandet i fred och knappast heller i krig. För att klargöra detta har beträffande tre infanteriregementens officerskårer undersökts, hur stor del av de aktiva officerarna som har en tjänst, vilken innebär omedelbar kontakt med värnpliktig trupp. Denna kategori, till vilken höra vissa bataljonschefer och så gott som samtliga kompani- och plutonchefer, omfattade vid ifrågavarande regementen (den 10/1 1946) respektive 44.5, 46.2 och 42.2 procent i de tre fallen eller i medeltal 44.3 procent. Resultatet innebär, att mindre än hälften av ett regementes officerskår tjänstgör i omedelbar kontakt med värnpliktig trupp. Antalet officerare, som överhuvud taget har trupp tjänst, är något större, i det att man här måste medräkna även vissa officerare, som utbilda fast anställd personal. Den ovan anförda procentsiffran stiger då till cirka 50 procent, innebärande att cirka hälften av ett regementes officerskår har annan tjänst än trupptjänst. Vid bedömandet av dessa resultat bör man dessutom hålla i minnet, att av kategorien »i trupptjänst» vanligen en tredjedel eller mera utgöres av de yngsta officerarna, fänrikarna. De olika befattningarna kräva mycket växlande kvalifikationer. Härom utgivna bestämmelser återfinnas på skilda håll, såsom i kungl. brev, kungörelser, reglementen, instruktioner, ämbetsskrivelser, generalorder och arméorder. Kommittén har granskat dessa bestämmelser, vilka dock i flera fall

äro av så hög ålder1 eller så allmänt hållna, att de ej kunna ge någon bestämd ledning. För åtskilliga på senare år tillkomna befattningar äro dessutom kompetenskraven endast provisoriskt eller icke alls fastlagda. I samband med fastställandet av de aktuella utbildningsbehoven har kommittén därför ofta nödgats i detalj undersöka vilka arbetsuppgifter, som tillkomma olika befattningshavare. Man får en klarare bild av förhållandena i detta avseende, om man närmare betraktar den mängd befattningar av skilda slag, som den aktiva officerskåren har att bekläda. Nedan äro de viktigaste av dessa befattningar uppräknade. I tabellerna 34—37 har dessutom sammanställts, hur de aktiva officerare, som tillhöra generalstabs-, fälttyg-, fortifikations- och intendenturkårerna, äro placerade vid tjänstgöring i fred. Exempel på befattningar, som beklädas av aktiva officerare ur armén. Befattningar a) inom den centrala försvarsledningen: överbefälhavare (kan även vara marin- eller flygofficer), två regementsofficerare till överbefälhavarens förfogande (i regel), chef för försvarets kommandoexpedition (i regel), chef för kommandoexpeditionens armésektion, chef för armésektionens vapenövningsoch personaldetalj, till kommandoexpeditionen kommenderade officerare (vanligen två generalstabsaspiranter), adjutant hos chefen för försvarsdepartementet, chef, souschef, sektions-, avdelnings- och detaljchefer samt officerare till förfogande vid försvarsstaben, chef för arméns fortifikationsförvaltning, byråchefer vid densamma, flertalet sektionschefer vid dess befästnings- och kasernbyråer, generalstabsofficer (med uppgifter motsvarande stabschefs) vid försvarets sjukvårdsförvaltning, chef för denna förvaltnings materielbyrå, militärassistenter vid järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, rikets allmänna kartverk, civilförsvarsstyrelsen, vissa länsstyrelser, försvarets fabriksstyrelse och försvarets forskningsanstalt, militärattachéer, biträdande militärattachéer, inspektör, stabschef och officerare till förfogande vid befästningsinspektionen, ohef för sprängämnesinspektionens militära avdelning, chef för sektion e. d. vid försvarets radioanstalt, ledamöter m. m. i inskrivningsrådet, fartygsuttagningskommissionen, försvarsväsendets personalvårdsnämnd, styrelserna för försvarets forskningsanstalt, försvarets läroverk och de frivilliga försvarsutbildningssammanslutningarnas centralorganisationer m. m. b) inom arméledningen: arméchef, högre chefsbefattningar inom arméstab, arméinspektion, arméförvaltning, hemvärnsstab, centrala värnpliktsbyrån m. m., 1 Gällande befordringskungörelse är från 1911 (SF nr 24) och gällande bestämmelser angående avfattandet av intyg om fältduglighet från 1913 (SF nr 29).

205 Tabell

34-• Tjänstgöringsplaceringar

i fred

för generalstabskårens

aktiva

officerare

(1/10 1945).

Placering vid/som

Överste (Ob 2) och chef

överste

Ovriga regements- Kaptener officerare

Försvarets kommandoexpedition: adjutant hos chefen för försvarsdepartementet och hos chefen för kommandoexpeditionen chefer för armésektionen och för dess vapenövnings- och personaldetalj Försvarsstaben: chefer för armé-, kvartermästar- och kommunikationsavdelningarna detaljchefer vid armé-, kvartermästar-, luftförsvars-, kommunikations- samt press- och filmavdelningarna • till försvarsstabschefens och sektionschefernas förfogande Försvarets sjukvårdsförvaltning

12 3

Arméstaben: chef, souschef, regementsofficer till arméstabschefens förfogande chefer för organisations-, utrustnings- och personalavdelningarna adjutant hos cheferna för armén och för arméstaben detaljchefer vid organisationsavdelningen till förfogande vid utrustnings- och personalavdelningarna • Arméinspektionen: chef och ställföreträdande chef för centralavdelningen stabschefer vid infanteri- och kavalleriavdelningen, artilleriavdelningen och underhållssektionen detaljchefer och till förfogande Centrala värnpliktsbyrån Militärbefälsstaberna (stabs- och sektionschefer) .. Summa (enligt personalförteckningen för budgetåret 1945/1946)

2 3

1 14

47 Dessutom äro vissa officerare regements- eller kompaniofficerare i generalstabskåren. F. n. (den 1 oktober 1945) äro hemvärnschefen, cheferna för krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan och artilleriskjutskolan samt chefen för försvarsstabens sektion I överstar i generalstabskåren. Cheferna för försvarsstabens utrikes- och luftförsvarsavdelningar samt för järnvägsstyrelsens militärbyrå, en lärare vid artilleriskjutskolan och vissa militärattachéer äro regementsofficerare, lärarna i strategi, taktik och stabstjänst samt krigshistoria vid krigshögskolan samt läraren i krigskonst vid artilleri- och ingenjörhögskolan äro regementsofficerare eller kaptener i kåren.

206 Tabell

35.

Tjänstgöringsplaceringar

i fred för fälttygkårens

aktiva

officerare

(1/10 1945).

Placering vid/som

Försvarsstabens kvartermästaravdelning Försvarets forskningsanstalt (assistent) Arméstabens utrustningsavdelning (detaljchef) Arméinspektionens underhållssektions tygavdelning (chef och officer till förfogande) Arméförvaltningens tygavdelning: chef, fälttygmästare, adjutant chefer för vapen-, fordons-, signalmateriel-, underhålls-, ammunitionsförråds- och kontrollbyråerna sektionschefer detaljchefer och till förfogande tygmästare (chefer för tygstationerna i Stockholm, Karlsborg och Boden) . . kontrollofficerare Tygtrupperna (kompanichefer, subalternofficerare) Tygförvaltningsskolan (chef) Arméns motorskola (chef) Egen utbildning (specialstuderande vid KTH) Vakanser Summa (enligt personalförteckningen för budgetåret 194.5/1946)

GeneralFälttygmajor Överstar och chef mästare

Övriga regeKaptementsner officerare

— —

—

—

Löjtnanter

1 1 1

— 1

—

•—

—

4 3

— —

8 7 1 4 3

—

1 1 2 7

37 En av sektionscheferna vid arméförvaltningens tygavdelning är tillika chef för motordetaljen inom arméinspektionens centralavdelning (arméns motortjänstofficer). Chefen för tygavdelningen inom arméinspektionens underhållssektion är tillika sektionschef vid arméförvaltningens tygavdelning. De vakanta beställningarna äro avsedda för bland annat en militärassistent vid försvarets fabriksstyrelse, en kontrollofficer och fyra detaljchefer vid arméförvaltningens tygavdelning. Vissa befattningshavare äro f. n. officerare i fälttygkåren, nämligen tygofficerarna vid militärbefälsstaberna, läraren i skjutlära vid artilleri- och ingenjörhögskolan samt en avdelningschef vid arméns underofficersskola.

flertalet övriga officersbefattningar inom arméstab och arméinspektion (avdelningsoch detaljchefer, adjutanter, officerare till förfogande m. m.), flertalet byrå- och sektionschefsbefattningar samt vissa andra befattningar i arméförvaltningen, stabschef och instruktionsofficer vid hemvärnsstaben, chef, generalstabsofficer och officer till förfogande vid centrala värnpliktsbyrån; c) vid arméns gemensamma skolor: samtliga chefer och adjutanter,

207 Tabell 36.

Tjänstgörhigsplaceringar

i fred för fortifikationskårens

aktiva

officerare

Kapten eller löjtnant

(1/10 1945).

Placering vid/som

Befästningsinspektionen (officer till förfogande) Arméns fortifikationsförvaltning: chef, tillika inspektör för rikets befästningar chefer för befästnings- och kasernbyråerna sektions- och detaljchefer samt till förfogande Militärbefälsstaberna (fortifikationsofficerare, vid VILe militärbefälsstaben tillika fortifikationsbefälhavare vid Gotlands kustartilleriförsvar) Kommendantsstaben vid Bodens fästning (fortifikationsbefälhavare jämte biträden) Marinförvaltningens fortifikationsavdelning (chef, sektions- och detaljchefer) Stockholms, Göteborgs, Blekinge, Hemsö och Gotlands kustartilleriförsvar (fortifikationsbefälhavare jämte biträden) Till chefens för fortifikationskårens förfogande Summa (enligt personalförteckningen för budgetåret 1945/1946)

Generalmajor och chef

Regementsofficerare

Major eller kapten

Kapten

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2 Av ovanstående befattningar äro ett mindre antal vakanta. Ett par befattningshavare äro f. n. officerare i fortifikationskåren, nämligen stabschefen vid befästningsinspektionen, vilken tillika är chef för flygförvaltningens byggnadsavdelning, och läraren i befästningslära vid artilleri- och ingenjörhögskolan, vilken tillika tjänstgör vid befästningsinspektionen.

samtliga lärare, b i t r ä d a n d e lärare och repetitörer, med u n d a n t a g för lärare i rent civila ämnen såsom m a t e m a t i k , s t a t s - och samhällslära m . fl.; d) vid marinen och flygvapnet: avdelningschef, chef för befästningssektionen s a m t 2 å 3 detaljchefer vid marinförvaltningens fortifikationsavdelning, fortifikationsbefälhavare och officer till förfogande vid kustartilleriförsvar, 5 ä 15 ikompaniofficerare i flygtjänst (arméspaningsofficerare), sambandsofficerare vid högre staber ur a n d r a försvarsgrenar (t. ex. flygeskaderstab), lärare vid skolor för officerare u r marinen och flygvapnet; e) vid arméns lägre förband (motsvarande): chefer för lägre förband (regemente, bataljon, kompani, pluton och m o t s v a r a n d e ) , regementsstabsdhef, utbildningsofficer, inskrivningschef (vid infanteriregemente samt P 3 och P 4 ) ,

208 Tabell 37. Tjänstgöringsplaceringar

i fred för intendenturkårens

aktiva

officerare

(1/10 1945).

Placering vid/som

Försvarsstabens kvartermästaravdelning Arméstaben (till förfogande, tillika detaljchef vid arméinspektionens centralavdelning) Arméinspektionen: detaljchef vid centralavdelningen (se ovan) till förfogande vid underhållssektionens intendenturavdelning Arméförvaltningens intendenturavdelning: chef, adjutant chefer för central-, utrustnings-, underhålls-, kasernutrednings- och drivmedelsbyråerna samt förrådskontrollkontoret sektionschefer, kontrollofficer och till förfogande chefer för och förrådsintendenter vid arméns centrala intendenturförråd Militärbefälsstaberna (stabs- och exepeditionsintendenter) Regementsintendenter, intendent vid fo 65—66 . . Intendenturtrupperna (kompanichefer, subalternofficerare) Intendenturförvaltningsskolan (chef, adjutant och lärare) Egen utbildning (elev vid krigshögskolan) Vakanser Summa (enligt personalförteckningen för budgetåret 1945/1946)

Generalmajor och chef

Regementsofficerare

Kaptener Löjtnanter

1 1

6 4 3 7

12 3 5 40

5 11

1 1 3 23

101 Chefen för centralbyrån inom arméförvaltningens intendenturavdelning är tillika chef för intendenturavdelningen vid arméinspektionens underhållssektion. De tre vakanserna äro avsedda för en regementsintendent vid K 2 samt två officerare till förfogande, i första hand vid arméförvaltningens intendenturavdelning.

a n d r a befattningar i de lägre förbandens staber: regements-, bataljons- och divisionsadjiutant; regementsintendent; arkiv-, expeditions-, film-,, idrotts-, informations-, kasern-, k r y p t o - , mobiliserings-, motor-, personalvårds-, signal-, spar-, stall-, tjänstehund-, tygofficer, militär besiktningsman, chef för plutonchefs-, förberedande plutonchefs-, furir-, korpral-(konstapel-)skola, chef eller lärare vid kadettskola eller a n d r a för hela eller del av truppslaget gemens a m m a skolor (t. ex. skjut-, p a n s a r t r u p p - eller ingenjörtruppskola). I fält tillkomma bland a n n a t : depåchef, regementskvartermästare (underhållstjänsten), chef för sektion I I I inom regementsoch högre staber (personaltjänst, rättsväsende, socialvård m . m . ) , eldlednings-, gas-, underrättelseofficer.

209 Kap. 17. Utbildningsbehoven och principerna för deras tillgodoseende1 1. Allmänna synpunkter Den direkta och omedelbara utbildningen för en viss befattning sker vanligen bäst genom praktisk tjänstgöring i närmast lägre befattning i förening med självstudier. Erforderlig handledning bör härvid lämnas av företrädaren i befattningen eller av annan lämplig person. Kommittén förutsätter, att dylik icke organiserad utbildning alltid äger rum i största möjliga utsträckning. Det är emellertid utan vidare klart, att särskilt organiserad utbildning, främst i form av skolor eller kurser, även är i stor utsträckning nödvändig. Kommittén kommer i det följande att uteslutande uppehålla sig vid detta slag av utbildning. Den organiserade utbildningen avser främst att meddela sådana grundläggande kunskaper och bibringa en sådan skolning av omdömet, att effektiva självstudier och ett effektivt tillgodogörande av den praktiska tjänstens erfarenheter möjliggöras. Särskilt organiserad utbildning kräves även för att erforderlig enhetlighet vid tillämpandet av reglementariska föreskrifter o. d. skall säkerställas. Ävenså är den nödvändig vid utbildning på områden, som icke äro företrädda inom fredstjänsten eller där särskilda lärare eller speciella utbildningsresurser ifråga om materiel, övningstrupp, övningslokaler, skjutfält etc. erfordras. Trots de starkt skiftande arbetsuppgifterna och den därav föranledda långtgående differentieringen av utbildningsbehoven är det, främst av ekonomiska skäl, nödvändigt, att den organiserade undervisningen göres gemensam för flera grupper av befattningshavare. Man får härvid i varje särskilt fall söka en rimlig kompromiss mellan å ena sidan kravet på att antalet elever i varje skola eller kurs ej hålles för lågt och å andra sidan önskvärdheten av att varje elev i möjligaste mån erhåller en för hans behov tillrättalagd undervisning. Den organiserade utbildningen indelas lämpligen med hänsyn till den tjänst, för vilken den avser att förbereda. För samtliga officerare på aktiv stat erfordras en allmän fortsatt utbildning, avseende den ordinarie tjänsten inom eget truppslag. Denna utbildning benämnes i det följande ordinarie utbildning. En hel del befattningar äro av sådan art, att deras innehavare måste bibringas ytterligare utbildning utöver den ordinarie. Sådan särskild fortsatt utbildning kan utgöras av högre utbildning eller specialutbildning. 1 En schematisk framställning av föreslagen utbildning som officer återfinnes i tabell 38 (sid. 216—217).

14 — 460105

210 Den högre utbildningen kan vara s t a b s u t b i l d n i n g , avseende främst högre stabstjänst samt högre lärar- och teknisk tjänst, eller f a c k u t b i l d n i n g , avseende främst förvaltningstjänst [tjänstgöring i (kompetens för intransport till) fälttyg-, fortifikations- eller intendenturkåren]. Specialutbildningen avser tjänst i specialbefattningar inom eget trupp slag. En särskild form av utbildning utgör växelutbildningen, som bibringas genom tjänstgöring vid annat än eget truppslag eller vid annan än egen försvarsgren (s. k. växeltjänstgöring). Densamma avser att förbereda för sådana chefsbefattningar och sådan stabstjänst, där samverkan med andra försvarsgrenar eller truppslag ifrågakommer. De skolor eller kurser, vid vilka den organiserade utbildningen bibringas, kunna antingen anordnas centralt eller vid truppförbanden. Båda förfaringssätten ha sina för- och nackdelar. Vid avvägningen mellan dem kommer därför än det ena, än det andra att få företräde. Bland fördelarna med centralt organiserade skolor och kurser kunna nämnas: goda lärare kunna lätt erhållas, kontakt mellan olika delar av försvarsmakten samt enhetlighet i utbildningen befrämjas, direkt jämförelse av elever från olika truppförband möjliggöres, dyrbar undervisningsmateriel och facklitteratur bli lättare tillgängliga. Förläggning till truppförbanden åter ställer sig ofta ekonomiskt fördelaktigare och möjliggör för eleverna att eventuellt bibehålla en del av den ordinarie tjänsten. Till följd av den centraliserade undervisningens många fördelar förefinnes en tendens till överdimensionering av det centrala undervisningssystemet. Denna tendens måste bekämpas, ty varje centralt anordnad skola eller kurs har den stora nackdelen, att den helt och hållet tar bort eleven från hans ordinarie tjänst. Strävan måste vara att hålla antalet av de officerare, som i och för egen utbildning äro borta från sina förband, så lågt som möjligt. Kommittén kommer i fortsättningen i huvudsak att uppehålla sig vid den centraliserade utbildningen. I kap. 19 tas dock den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden upp till behandling.

2. Utbildningsbehov och utbildningsprinciper vid de olika truppslagen1 Tidigare (kap. 3) har redogjorts för den allmänna målsättningen för utbildningen till officer. Härvid framgick, att det icke är möjligt att under denna utbildning skapa full förtrogenhet med all det egna truppslagets materiel och dennas användning, ej heller att bibringa annat än en ganska elementär förmåga i truppföring och trupputbildning. 1

Beträffande intendentur- och tygtrupperna se avsnittet 3 nedan.

211 Redan under de närmaste åren efter officersexamen måste därför ytterligare ordinarie utbildning ske med ändamål att fullständiga förtrogenheten med det egna truppslagets materiel och dennas användning; samt att öka förmågan av truppföring och trupputbildning inom plutonens (motsvarande förbands) ram. Något senare inträder ytterligare ett behov av ordinarie utbildning, betingat dels av kravet på att kunna förfoga över tillräckligt antal officerare för tjänstgöring i de lägre förbandens staber (regements-, bataljons- och motsvarande staber) som adjutanter, eldlednings-, expeditions-, krypto- och underrättelseofficerare m. m., dels av behovet att relativt tidigt göra den aktive officeren kompetent att tjänstgöra som kompanichef (motsvarande) i fält. Av 1941 års försvarsutredning anföres i detta sammanhang (stat. off. utr. 1942:1, sid. 233): »Utbildningen till officer måste därför fullständigas genom en särskild kurs eller skola, förlagd till sådan tidpunkt efter officersexamen, att utbildningen kan grundas på de erfarenheter den unge officeren vunnit under en tillräckligt lång sammanhängande tjänstgöring vid trupp». Kommittén ansluter sig helt till försvarsutredningens uppfattning och vill särskilt understryka, vad utredningen anför om nödvändigheten av att den unge officeren före genomgången av en skola av nämnd art genom en tillräckligt lång trupp tjänstgöringsperiod beredes tillfälle att förvärva praktiska erfarenheter. Kommittén finner även andra skäl tala för att ifrågavarande skola ej förlägges alltför tätt på officersexamen. Dels föreligger för den nyutnämnde officeren ett starkt behov av avbrott i de dittills mestadels skolmässigt bedrivna studierna, dels synes han med hänsyn till fänriksårens karaktär av prövotid böra under dessa huvudsakligen disponeras för trupptjänst. Enligt kommitténs åsikt tillgodoses de hittills anförda utbildningsbehoven bäst genom centralt anordnade truppslagsofficersskolor, som i princip obligatoriskt genomgås under fjärde officersåret.1 Dock synes det, särskilt med hänsyn till att utbildningen på krigsskolan är i huvudsak begränsad till den för varje truppslag vanligaste utbildningslinjen, nödvändigt, att viss kompletterande utbildning rörande det egna truppslagets materiel och dess användning äger rum redan före fjärde officersåret. Kommittén anser, att denna utbildning i huvudsak bör meddelas under andra officersåret i form av omskolning vid truppförbanden. Omskolningen bör omfatta vissa i befälsutbildningen vid regementet (kåren) ingående kurser jämte tjänstgöring för egen utbildning vid lämpligt förband. Exempelvis bör vid infanteriet denna tjänstgöring normalt förläggas till kulsprute-, granatkastar- och pansarvärnsförband i och för omskolning till tjänst med tunga vapen. 1 Då första officersutnämningen i regel sker omkring den 1 oktober, förstår kommittén med officersår tiden från och med den 1 oktober till och med 30 september.

212 Vid kavalleriet föreligger tidigt ett behov av utbildning i ridning och dressyr samt som ridinstruktör. Det synes därför nödvändigt, att kavalleriofficerarna redan under andra officersåret få genomgå obligatorisk kurs vid ridskolan. Senare under subalternofficerstiden uppträder ett nytt behov av ordinarie utbildning, avseende förmåga som kompanichef och motsvarande. Denna utbildning bör i första hand omfatta truppföring, trupputbildning, materielkännedom och förvaltningstjänst. Den bör äga rum i god tid före utnämningen till högsta kompaniofficersgraden, vilken kan beräknas ske tidigast efter tolv tjänsteår som officer. Kommittén föreslår, att denna utbildning i princip bibringas genom obligatorisk genomgång under nionde officersåret dels av en truppslags vis anordnad kurs vid vederbörlig skjutskola (motsvarande), dels av en centralt organiserad kurs i förvaltningstjänst. Den valda tidpunkten, fem år efter genomgång av truppslagsofficersskolan, synes även lämplig med hänsyn till behovet av att med passande tidsintervall fördela den ordinarie utbildningen över officerens hela tjänstetid. Sådana kompaniofficerare, vilka kunna förväntas bli befordrade till regementsofficerare, böra erhålla utbildning i truppföring och trupputbildning inom bataljons (motsvarande förbands) ram, ävensom i materielkännedom och förvaltningstjänst. Samma utbildningsbehov föreligger för det icke ringa antal äldre kompaniofficerare, vilka avses för vissa kvalificerade befattningar i högre staber eller under fältförhållanden skola bekläda befattningar som bataljonschefer (motsvarande). Befordran till lägsta regementsofficersgraden kan beräknas ske tidigast efter nitton officersår. Kommittén anser, att den här ifrågavarande utbildningen bör meddelas vid en truppslagsvis anordnad kurs, som normalt skall genomgås under sextonde officersåret. E t t mycket stort antal av de äldre kompaniofficerarna, överslagsvis cirka 50 procent, komma ej att befordras till regementsofficerare och ej heller att normalt tjänstgöra eller krigsplaceras i bataljonschefsbefattning eller befattning med motsvarande kompetenskrav. För dessa officerare, som under i genomsnitt närmare femton år tjänstgöra som kompanichefer eller i befattningar med motsvarande kompetenskrav, föreligger även ett behov av fortsatt utbildning. Denna skall i första hand omfatta vederbörligt truppslags taktik och teknik inom kompaniets (motsvarande förbands) ram, men bör även bibringa sådan förmåga av truppföring inom bataljons (motsvarande förbands) ram, som kräves för att i fält vid behov kunna inträda i bataljonschefens ställe. Det synes kommittén lämpligt, att även denna utbildning tillgodoses genom den nyss nämnda kursen under sextonde officersåret, som alltså bör vara obligatorisk för alla kompaniofficerare. Flera skäl kunna anföras till förmån för denna anordning. Om kursen göres obligatorisk, kommer den att lämna värdefulla upplysningar om vilka som lämpa sig för befordran till

213 regementsofficerare. Man kunde tänka sig att hänvisa sådana, som ej kunna påräkna befordran, till förnyad genomgång av nionde årets kurs. Det torde dock för denna kategori ofta komma att medföra en avsevärd stimulans i arbetet att i stället få genomgå den på ett högre plan liggande bataljonschefskursen. Vid de krigsspel och taktiska övningar, som måste komma att uppta en betydande del av undervisningstiden, har man möjlighet att genom lämplig befälsfördelning tillgodose även dessa officerares speciella behov. För regementsofficer, som ifrågakommer för befordran till regements(kår-)chef, föreligger ett behov av att före tillträdet av dylik befattning erhålla viss utbildning i taktik, teknik, truppföring och någon förvaltningstjänst. Komplettering i dessa avseenden erfordras jämväl tid efter annan för den, som är placerad som chef för regemente (kår), brigad eller fördelning. Kommittén anser, att den här avsedda utbildningen bör tillgodoses genom en för alla truppslag gemensam kurs i form av en högre stridsskola, vilken av berörda kategorier skall genomgås med fem a sex års mellanrum, första gången kort före utnämningen till regements- eller kårchef. Även för regementsofficer, som ej avses bli placerad som regements- eller kårchef, erfordras fortsatt utbildning. Denna synes böra meddelas genom en truppslagsvis anordnad kurs, utgörande en repetition och påbyggnad av kursen under sextonde officersåret. Kursen bör genomgås ungefär vid den tid, då övriga jämnåriga regementsofficerare första gången kommenderas till högre stridsskola, d. v. s. omkring det tjugotredje officersåret (befordran till överste beräknas ske efter tidigast tjugofyra officersår). Kursen infaller då sju år efter bataljonschefskursen, vilket synes vara ett lämpligt tidsintervall. För sådana officerare, som avses för högre stabstjänst, föreligger ett behov av högre utbildning. Av dem kräves stor förmåga av såväl självverksamhet i chefens anda som samverkan med andra truppslag och försvarsgrenar, liksom även av ändamålsenligt utnyttjande av de alltmer komplicerade stridsmedlen. Sådan förmåga förutsätter förutom omfattande strategiska, taktiska och tekniska kunskaper en militär allmänbildning utöver den egna försvarsgrenen samt kunskap om de militära faktorernas beroende av landets industriella och ekonomiska liv. För denna kategori av officerare kräves en flerårig utbildning av sådan utformning, att den starkt främjar elevens självständiga omdöme och hans förmåga till självständigt arbete. Att meddela denna utbildning är uppgiften för en militär högskola. I regel bör genomgång av militär högskola även uppställas som kompetenskrav för mera kvalificerade lärarbefattningar vid militära skolor och kurser. Ett ytterligare behov av högre utbildning förefinnes för ett fåtal officerare i vissa chefs- och stabsbefattningar — huvudsakligen inom försvarsstaben — vilka av sina innehavare kräva vidgad kunskap om försvarsmakten i dess helhet. Ett liknande utbildningsbehov föreligger beträffande personal i ledande ställning inom med försvaret nära samverkande civila ämbetsverk och

214 institutioner. Denna utbildning synes därför, åtminstone i väsentliga delar, kunna och böra göras gemensam för vissa militära och civila befattningshavare. Då det här gäller personer, som redan nått ledande ställning inom försvaret eller den civila statsförvaltningen, torde emellertid den avsedda verksamheten böra bedrivas mindre formellt än vad som förutsatts beträffande tidigare behandlade skolor och kurser. Det gäller i huvudsak att skapa betingelser för ett sammanförande av berörda kategorier till ett effektivt gemensamt studium och bearbetande av de stora försvarsproblemen. Kommittén anser, att denna uppgift bäst löses genom ett i relativt lösa former organiserat, vid behov verkande samarbetsorgan, av kommittén benämnt institutet för högre försvarsstudier. Icke få kompaniofficerare, liksom även en del regementsofficerare, avses för starkt specialiserade befattningar av mångahanda slag, såsom för handhavande av signaltjänsten, gasskyddstjänsten, motortjänsten o. s. v. För dessa officerare föreligga omfattande behov av specialutbildning, som i allmänhet bäst tillgodoses genom kurser av större eller mindre längd. Sådan specialutbildning bör ej påbörjas, förrän officeren genom de första årens trupptjänst samt den påföljande truppslagsofficersskolan nått en viss mognad. Den bör sålunda komma ifråga tidigast under femte officersåret. Av det föregående torde framgå, att redan den ordinarie utbildningen av en officer på aktiv stat blir mycket omfattande. Härtill komma så möjligheterna till högre utbildning och till specialutbildning av olika slag. Ett utbildningssystem av dylik omfattning medför stor risk för att vissa officerare ständigt komma att ligga vid skolor och kurser och därigenom dragas undan från sin egentliga uppgift. Genom lämpliga åtgärder måste ett sådant missförhållande förhindras. Stor försiktighet bör sålunda iakttagas vid uttagning till specialutbildning av sådana officerare, som genomgått eller förväntas komma att genomgå högre utbildning, liksom även ifråga om meddelande av flera olika slag av specialutbildning åt en och samma officer.

3. Utbildningsbehov och utbildningsprinciper vid generalstabs-, fälttyg-, fortifikations- och intendenturkårerna Två truppslag, tygtrupperna och intendenturtrupperna, sakna egen officer srekrytering. Dessa truppslags officerare ingå i två personalkårer, fälttygkåren och intendenturkåren, vilka rekryteras genom intransport från övriga truppslag av officerare, som förvärvat kompetens för tjänstgöring i vederbörlig kår. På liknande sätt sker rekryteringen av de bägge personalkårer, generalstabskåren och fortifikationskåren, som icke äro knutna till något särskilt truppslag. Beträffande fortifikationskårens rekrytering och utbildning har förslag nyligen framlagts av försvarets fortifikations- och byggnadsför-

215 valtningsutredning (stat. off. utr. 1945:65 sid. 177—181), varför dessa frågor i det följande helt lämnas åsido. De vid generalstabskåren, fälttygkåren och intendenturkåren förefintliga utbildningsbehoven äro av två slag: dels kräves en viss utbildning för intransport i vederbörlig kår, dels är för varje kårs officerare en viss vidareutbildning behövlig. Ifråga om utbildningen för intransport är det ett allmänt önskemål, att den ordnas så, att intransport kan ske från samtliga truppslag med egen officer srekrytering. Möjliga sätt att bibringa denna utbildning äro: genomgång av viss eller vissa redan förefintliga skolor eller kurser, genomgång av särskilt inrättad kompetenskurs, utbildning i samband med provtjänstgöring. Man har i varje särskilt fall att överväga, huruvida man bör utnyttja endast en av dessa möjligheter eller kombinera flera av dem. Kommitténs förslag i dessa avseenden återfinnas i kap. 30 och 31. Utbildningen efter intransporten synes i stort sett böra följa de riktlinjer, som i det föregående fastlagts för utbildning av officerare vid truppslag med egen rekrytering. Modifikationer kunna dock bli nödvändiga på grund av de speciella förhållandena inom varje personalkår. Intransport till generalstabskåren sker tidigast vid sådan ålder, att vederbörande i samband med intransporten kan befordras till kapten. Vid fälttygkåren och intendenturkåren sker intransporten då vederbörande är i löjtnants- eller kaptensgraden, vid den senare kåren enligt utgivna bestämmelser1 tidigast efter fyra år som officer. I alla tre fallen kan det förutsättas, att truppslagsofficersskola är genomgången före intransporten. Den truppslagsvis anordnade kursen under nionde officersåret synes ej böra komma ifråga för officerare vid generalstabskåren, emedan nämnda officerare vid denna tidpunkt i regel undergå eller nyligen undergått sin högskoleutbildning, på vilken aspirantutbildning följer. Däremot bli kurserna under sextonde officersåret och vid högre stridsskola (första kommenderingen) inpassade på ett naturligt sätt, om kursen under sextonde året genomgås i samband med trupptjänstgöringen före majorsbefordran och kursen vid högre stridsskola efter uttransport som regementsofficer. Vid generalstabskåren bör i avsevärd utsträckning särskild utbildning äga rum under liknande former som den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden. Stor betydelse för kårens officerare har även växelutbildning vid andra försvarsgrenar. Vid fälttygkåren och intendenturkåren synes någon kurs under nionde officersåret ej böra ifrågakomma, då, som redan 1941 års försvarsutredning påpekat,2 kompetensen för intransport till dessa kårer som regel torde för1 2

Kungl. Maj:ts instruktion för intendenturkåren, utfärdad den 2 juni 1944 (SF nr 266), § 4 mom 1. Utredningens betänkande (stat. off. utr. 1942:1) sid. 235.

to

c

J3

:o3

H

^

^ * **"

.1 s

co O

J3

ft

"o

B a

Si fl

co

ning

fl fl

T3

O

bild-

bo

CO

ut-

Fack-

216 J2 CD

CO

-o

fl c3 ki 03

>

co O

^^

O

B,

bo

fl

fl

03 I-H

"o

Ja

to

"o Jl

:oS

kl CD

T3 C

Ös

I

0.

ft

fl 3 :e3

fl

H

fl

-o

">

i-5

:oJ

CD

•'-»

03 ki

*a>

fl. s

hl

CO

O

CD CJ

Cfl CO

*o

fl

O C

kl

CD

ti

"03

EH

3 CO

:o3

"** fl. fl. fl kl

4) ki

•4->

:o3

O

fl

PH

ki :0

S3 CO

—i

H

4*

CO

••o

2 CO

O >m

CO

«

-*>

ki 3

O

M

fl

fl

:o3

-Hl

».a 1

fl. fl. fl

•O

fl. fl. fl

CO

ki

k.

O 'c

H

H

••D

C!

*) •ce! en •4-> V

.flki 1 e5

u

CM

<

__•,

uaiB^SA^jpj p i A ua;dB3f m o s ^ s i r e t j ,

fl fl, fl. fl CO

_:o3

ki

tjänst

o

CO

stabs-

a

3 ca

General-

a

Aspirant tjänstgoring vid genera stabs- och fälttygki årerna

co

H •

pW

C 03

13 fl

bo

•

"ki

fl

o- c I 4)

*•>

':C?

N9 i «o3 g « S "O M 03 C ki ra ocS~~~ w w£ k. . CV O 1

SS 2

o^

v

v cö

t>

i)

oi

03 Ös' CM

ö co

TH

CM

CM CO

K

(D ej?

CM

CM

t-^ CM

et

•t

V

V

CD

CD

CM

v eö

0)

TH

^rl

lä

tis

t>-'

do

«JH CM

iö

m

CO

V ös

fi

«Ö CO

CD

ö 1—1

»

D

CD

0)

V

«ij

lö

US co

t^ CO

00 CO

v

CD lO

CO

fi

TH

1—1

co

v CM TH

co TH

"* iH

TH

217 1 jaipn^ssjBASjpj aaåpxj JOJ :p}n}i}suj 1 *J

M

J2 c .3W "O "3 i) rs

D.J3 Cfi

rt O ^4

I-H

en

4-> O C

r5 'E

o

X

'

te <N

oI-, st

:C .C

'to J2 U O

_rt

M

"o J3 "o M

>

<N

"2

tu

- j

to

to

.

tu Ei te :0

O -3 C

rt rt •

1 i"

.M BB to

•* tN

?J1

O

r

a to 1?

1*

—

"o -M

4 J «* 08 - *

— -'—

CO 4->

< >

4->

"> v

•g,'Ö

rt

73*

b03 3o

t-4 O

*» CO

to

to

d :o3

C

:o3

— £3

SSJA

•

tu

tu to _ Q

- J •gp) USJ SH3XNl !J P I A J aotjjosj aaraaSe j mos q sa^fx va Japt n S OJ

fcc o

1 O.

—» •— ** P.

D.

ga

a

P.

a

"•» 4->

3 H

s

H

03 -g 03

jO

oj 4->

3-3 31 eo1*•^2

t-

M

3 ••1

'O M

1 ö .

I-,

4->

C?i f—t

qstre CisqB^simauar)

H

^j to 03

S.SP O 13

—'

tO ' J •

v åi eo

Q to

a

(jsn? tjddrui

"

*E c 03c :rt

o ta 4->

^* mO

Ej

4->

O

CO

JU K

y

i

trt

"C ^

to

i i

C to

'rtt" rt>

ö

-^

03 T^H

"*

rt c4

T*

v

+J

t-i

to ti OJ •

u eo

*tf

V

4)

«ii

iÖ

-*

^

fl"

C

4>

»i

ac

>tu 0 ]

a

cö •^

r^

^*

C 00

•^

s -* tji

V

öl O

rt

rH

m

rt

04 us

s §

tu

cö tU _Q

v, « tu

V

tö i-t

v r^ TH

D

V

CO

ÖS

T—I

tu

rt

Ö (M

<M

,_J

n c>q

<M

tu

tu

4)

<u

a>

tu

(U

eo <M

•«*

Ö <M

<N

eS

t^ CN

cö <M

åi <M

Ol

cu ©

co

O

^

*;

H

^H C4

218 värvas kort tid före ifrågavarande tidpunkt. De vid truppslag med egen officersrekrytering föreslagna kurserna under sextonde och tjugotredje officersåren böra däremot ha en viss motsvarighet dels i en eller två vid tygförvaltnings-, respektive intendenturförvaltningsskolan anordnade kurser, dels i en stabskurs vid arméns underhållsskola. Förstnämnda kurser böra främst ha karaktären av repetitionskurser men även meddela nyheter i fråga om taktik, organisation, materiel o. s. v., under det att sistnämnda kurs direkt skall förbereda för tjänst inom underhållssektion vid högre förbands stab. Även vid fälttygkåren och intendenturkåren föreligga därjämte behov såväl av särskild utbildning liknande den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden som av specialutbildning.

Kap. 18. Synpunkter på utbildningsmetoderna vid de centrala skolorna I de för kommitténs arbete angivna direktiven (jfr sid. 6) har frågan om utbildningsmetoderna vid de för officersutbildning avsedda militära skolorna ägnats särskild uppmärksamhet. Enligt direktiven torde de vid kadettskolorna godkända eleverna i allmänhet ha en sådan mognad, att en på självverksamhet grundad utbildningsmetod skulle kunna tillämpas vid krigsskolan och efterföljande skolor. Det framhålles, att en dylik metod i de fall, då den kan användas, är att föredraga framför skolmässigt bedriven utbildning och att den f. ö. redan användes på krigsskolestadiet i vissa ämnen, särskilt taktik. Det vore vidare önskvärt att i större utsträckning än nu, framför allt vid de efterföljande skolorna, tillämpa metoder, som främja själ v verksamhet och egna insatser från elevernas sida. Kommittén vill i denna fråga anföra följande. Eleverna vid de för officersutbildning avsedda skolorna kunna med hänsyn till sin mognad jämställas med studenterna vid universitet och civila högskolor, och det ligger därför nära till hands att jämföra de militära skolornas undervisningsmetoder med de metoder, som tillämpas vid dessa. Det är därvid av vikt att fastställa, dels i vad mån de nu vid militära skolor använda undervisningsmetoderna äro av liknande art, som de, vilka följas vid universitet och högskolor, dels i vad mån inom det militära skolväsendet avsteg från sådana metoder äro berättigade eller nödvändiga. Vad undervisningen vid krigsskolan beträffar, är den övervägande skolmässig, särskilt i vapenlära och andra mera tekniskt betonade ämnen. Även högre upp på skolstadiet, exempelvis vid truppslagsofficersskolorna, bedrives

219 utbildningen i många ämnen, såsom matematik, skjutlära och tillämpad mekanik, i strängt skolmässiga former, d. v. s. under till lärorummet bundna och till antalet bestämda lektionstimmar. Vid krigshögskolan och vid artillerioch ingenjörhögskolans högre kurser dominerar föreläsningsmetoden, och den tid, varunder eleverna äro bundna vid lärorummet i en eller annan form, är även här i förhållande till hela undervisningtiden avsevärd. Det sagda utesluter likväl icke, att man på alla skolstadier ej blott i ämnet taktik utan även i övrigt redan nu i viss utsträckning tillämpar en friare utbildningsmetod, och denna finner naturligt nog ökad användning, ju högre upp man kommer. Det är sålunda uppenbart, att det fria studiesätt, som förekommer vid våra universitet, ej har någon direkt motsvarighet ens vid de militära högskolorna. Däremot torde de militära undervisningsmetoderna på detta stadium i avsevärt mindre grad skilja sig från det studiesätt, som i allmänhet tillämpas vid våra fackhögskolor, exempelvis de tekniska högskolorna. Utbildningsmetoderna vid de för officerare avsedda militära skolorna ha sedan länge varit utsatta för kritik. Under den tid kommittén varit verksam, ha de bland annat diskuterats i den militära fackpressen. Särskilt kan hänvisas till en av krigsarkivarie B. Steckzén författad artikel i Ny Militär Tidskrift,1 vars ledande tanke var, att den militära utbildningen på högskolestadiet icke i tillräckligt hög grad är ägnad att främja, vad författaren betecknar som »det långa tänkandet». Enligt författarens mening borde högskoleutbildningen inom armén mer än vad som hittills skett vara anlagd på fria studier. Någon tid till sådana funnes dock f. n. icke, emedan schemat vore alltför belastat och eleverna ständigt upptagna av lektioner och i detalj tillmätta arbetsuppgifter. Kommittén har ingående diskuterat hela detta frågekomplex med chefer, lärare och elever. De synpunkter, som därvid och under kommitténs egna överväganden kommit till uttryck, kunna i stort sett sammanfattas sålunda. De för officersutbildning avsedda skolorna ha städse mycket konkreta mål för sin verksamhet. Det gäller nämligen att sätta eleverna i stånd att såväl i fred som krig fylla vissa befattningar, vilka kräva bestämt fixerbara kvalifikationer. Särskilt med hänsyn till att elevantalet är begränsat och att studierna bekostas av staten, måste utbildningen läggas så, att man har garanti för att ovan nämnda mål uppnås på den tid, som är anslagen till genomgång av skolan. Det begränsade antalet elever, den bestämda målsättningen och den stränga tidsbegränsningen ha de militära högskolorna i viss mån gemensamt med de civila fackhögskolorna. Båda dessa kategorier av undervisningsanstalter skilja sig härutinnan från universiteten, vid vilka studenternas antal ej är bestämt, studietiden i hög grad beror av studenterna själva 1

Nr 4/1944. Jämför även samma tidskrifts nr 5.

och studiemålen endast vid vissa fakulteter äro så konkreta som vid de militära högskolorna. Beträffande de lägre officersskolorna — och kommittén tänker därvid särskilt på truppslagsofficersskolorna — måste framhållas, att det gäller att på en tid av mindre än ett år bibringa samtliga elever ett mått av faktiska kunskaper, som de under sin tjänst i fred nödvändigtvis måste behärska, om denna tjänst skall få erforderlig effektivitet. Härtill kommer, att själva stoffet för undervisningen genom teknikens snabba framsteg ständigt tenderar att öka, samt att den moderna militärvetenskapliga litteraturen är mycket omfattande och svåröverskådlig. Slutligen må också påpekas, dels att nämnda litteratur ofta icke kan hålla jämna steg med den snabba utvecklingen, dels att studieobjekten ofta äro av så hemlig natur, att litteratur i egentlig mening överhuvud taget ej kan ställas till förfogande. Allt detta framtvingar en koncentrerad och kontrollerad undervisning, varvid endast en mindre del av tiden blir över för fria studier, s. k. seminarieövningar och mera omfattande egna arbeten från elevernas sida. Vid krigsskolan och i viss grad även vid truppslagsofficersskolorna torde man sålunda alltid bli tvingad att i stor utsträckning använda mera skolmässiga undervisningsmetoder. Särskilt i fråga om ämnena stats- och samhällslära samt psykologi och pedagogik har kommittén dock funnit att det är möjligt att redan vid krigsskolan införa ett friare studiesätt. På högskolestadiet är läget i väsentliga avseenden ett annat. Jämsides med inhämtandet av faktiska kunskaper måste här mycket stor vikt läggas vid utvecklandet av elevernas självständiga omdöme och därmed av deras förmåga att rätt utnyttja kunskapsstoffet. Detta är givetvis icke möjligt, därest utbildningstiden övervägande bindes vid föreläsningar o. d. Föreläsningsverksamheten måste därför vid högskolorna begränsas till det relativt ringa antal timmar, som erfordras för meddelande av översikter och sammanfattningar och för genomgång av svårförståeliga avsnitt eller sådana nya moment, som ännu ej upptagits i den tillgängliga litteraturen. Den medeltidsmässiga metoden att föredraga kompendier, vilkas innehåll nedskrives av eleverna, måste självklart undvikas både på det högre och det lägre stadiet. Den tid, som på så sätt vinnes, böra eleverna i första hand utnyttja till självstudier. Långt mera än vad som hittills varit möjligt, måste tillfälle givas till verkliga litteraturstudier. Strävan skall ej vara att servera kunskaper i tillrättalagd form, utan i stället att anvisa de vägar, längs vilka eleverna på egen hand kunna söka svaret på uppkomna frågor. En undervisning efter dessa principer torde i stor utsträckning böra ske under de former, som redan nu tillämpas vid taktikundervisningen, där en applikatorisk undervisningsmetod med ständig växelverkan dels mellan lärare och elever, dels mellan dessa sinsemellan, är regel. I övriga ämnen torde tillämpningen av denna metod framkalla en form närmast påminnande om de från universitetslivet kända seminarieövningarna. Jämsides härmed måste den sedan länge vid

221 högskolorna använda metoden att giva eleverna mera omfattande uppgifter för självständigt utarbetande fortfarande äga bestånd. Kommittén har i sina förslag till studieplaner för truppslagsofficersskolorna och arméhögskolan i möjligaste mån sökt tillämpa dessa principer. Detta innebär, att man på det lägre stadiet har måst bibehålla metoden med lektioner och föreläsningar i tämligen stor utsträckning. Man har dock redan där inrymt tid för ett mera fritt studiesätt. På arméhögskolan åter har eftersträvats att tillmäta ett betydligt ökat utrymme åt det friare studiesättet. Detta har skett dels genom att tiden för arbete på lärorummet inskränkts, dels genom att i det för varje ämne anslagna timantalet inrymts tid för självständigt arbete. Nämnda timantal avses alltså endast skola utnyttjas för föreläsningar o. d. i den begränsade omfattning, som kommittén ovan förordat. Som en följd av det samarbete, som ägt rum mellan kommittén och skolornas chefer och lärare, samt på grund av direkta åtgärder från arméledningens sida ha dessa principer redan nu i viss mån börjat tillämpas. Så har exempelvis i undervisningsplanen för de högre kurserna vid artilleri- och ingenjörhögskolan 1945—1947 utöver det 40-tal hemstudiedagar, som funnits förut, avsetts 30 dagar att enligt elevernas eget bedömande utnyttjas för utarbetande av andra årets föredrag och konstruktionsexempel. Som en särskild vinst av att den angivna studiemetoden genomföres vid högskolorna vill kommittén framhålla, att de fast anställda lärarna i vida högre grad än förut skulle få tid för verkligt forskningsarbete, varigenom den krigsvetenskapliga forskningen säkerligen i hög grad skulle främjas. Utbildningsmetoderna ha emellertid även en teknisk sida, som är av stor betydelse. För att undervisningen skall kunna ge bästa möjliga resultat, bör man givetvis ha tillgång till modern undervisningsmateriel av olika slag, såsom film, bildband, modeller, planscher m. m. I detta avseende är f. n. icke allt väl beställt. Kommittén vill särskilt påpeka de stora möjligheter för militär undervisning, som filmen erbjuder. Erfarenheterna såväl här hemma som i utlandet, särskilt i Förenta staterna, ge vid handen, att filmen i flera avseenden är ett oöverträffat militärt undervisningsmedel. Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget, att sådana åtgärder vidtagas, att såväl filmen som annan modern undervisningsmateriel bli långt mera effektivt utnyttjade än vad som nu är fallet. Bland annat bör vid inredandet av militära undervisningslokaler tillses, att dessa motsvara tidens krav i fråga om undervisningstekniska anordningar. Detta önskemål har aktuell betydelse för den nu planlagda militära skolbyggnaden på 11 :s förutvarande kasernområde. Det synes kommittén önskvärt, att exempelvis i samband med nämnda nybyggnad en grundlig utredning av här nämnda frågor kommer till stånd genom vederbörliga militära myndigheters försorg. Utredningen bör ske under medverkan av såväl militära som civila pedagogiska och tekniska experter.

222 Kap. 19. Den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden Kommittén har tidigare (kap. 2 och 17) framhållit, att endast sådan officersutbildning, som av ekonomiska skäl eller på grund av bristande resurser i fråga om lärare, lokaler, materiel m. m. icke lämpligen kan ordnas vid truppförbanden, bör bedrivas vid centralt anordnade skolor och kurser. Härav följer, att en stor del av den utbildning, som officerarna behöva för att de skola kunna fylla sin uppgift i fred och fält,1 måste äga rum vid truppförbanden o. s. v. och där fortgå vid sidan av och utan hinder av officerarnas ordinarie arbete. 1. Nuvarande utbildning Ändamålet med den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden2 är att förbereda officerarna för deras verksamhet såväl i fred som framför allt vid mobilisering och krig. Denna utbildning bedrives sedan länge gemensamt med övrigt befäls under den sammanfattande benämningen befälsutbildning. Under rubriken »Truppförbandens övningar» i riksstaten ha också särskilda medel anvisats för dylika befälsövningar. Dessa medel fördelas på berörda chefer av chefen för armén. För desammas utnyttjande ha tidigare tid efter annan utgivits detaljerade och stundom ganska bindande föreskrifter, vilka emellertid numera, sedan tiden för denna utbildning genom en effektivare värnpliktstjänstgöring blivit starkt beskuren, ersatts med mera allmänt hållna bestämmelser (Allmänna, utbildningsbestämmelser för armén, AU) 3 . Dessa bestämmelser torde under beredskapsåren ha varit tämligen svåra att efterleva på grund av de talrika och ofta hastigt påkommande beredskapsinkallelserna med åtföljande oundvikliga befälsbyten vid utbildningsförbanden. Sedan beredskapen upphört, ha de mera normalt kunna följas. Enligt dessa skall den fortsatta befälsutbildningen — vars viktigaste sida givetvis är utbildningen av officerarna — vid de lägre förbanden så in1 1930 års försvarskommissions betänkande, del I I (stat. off. utr. 1935: 39), sid. 187 och 274 samt 1941 års försvarsutrednings betänkande (stat. off. utr. 1942: 1) sid. 237. 2 1941 års försvarsutrednings betänkande (stat. off. utr. 1942:1) sid. 237. 3 Så gällde exempelvis 1935—1942 för befälsutbildningen vid de lägre förbanden utförliga bestämmelser, fastställda genom go nr 1544/1935 (upphävda genom go nr 2711/1942) och i allt väsentligt överensstämmande med 1930 års försvarskommissions förslag beträffande dylik utbildning (kommissionens betänkande, del II, stat. off. utr. 1935: 39, sid. 275—278). Nu gällande föreskrifter återfinnas främst i de allmänna utbildningsbestämmelser för armén (AU; jfr detta betänkande sid. 107 not 1),. som fastställts genom ao nr 44/1944 och där särskilt mom. 113—115 behandla den fortsatta befälsutbildningen vid de lägre förbanden. Kompletterande bestämmelser angående utbildningens planläggning och bedrivande ha utfärdats den 23 mars 1946 genom ao nr 125. Även ao nr 46: 35 den 30 september 1942 innehåller vissa bestämmelser härför. Föreskrifter för hur kostnaderna för utbildningen skola gäldas ha meddelats genom kungl. brevet den 5 juli 1935.

passas i det normala utbildningsarbetet, att den så litet som möjligt rubbar detta. Den omfattar utbildning i taktik och teknik, psykologi och pedagogik, underrättelse-, signal- och underhållstjänst, mobiliserings-, expeditions- och kryptotjänst samt allmänbildande ämnen, sämhällslära m. m. Härutöver skall utbildningen avse att höja personlig färdighet i olika förekommande övningsgrenar samt att vidmakthålla och öka fysisk spänstighet. Utbildningen skall bedrivas så, att personalens intresse väckes och underhålles. Den äger rum vid särskilt anordnade kurser (övningar) samt i anslutning till den ordinarie utbildningen vid truppförbandet och gives i mån av förhållandena formen av föredrag, muntliga stridsövningar (krigsspel), taktiska (tekniska) skrivningar, kaderövningar, stabstjänstövningar, fältövningar, eldledningsövningar o. s. v. Vid utbildningens planläggning och bedrivande bör regementschef årligen fastställa, vilken eller vilka delar av det ifrågavarande utbildningsomfånget som särskilt skall göras till föremål för utbildning under året. I detta hänseende bruka chefen för armén och militärbefälhavare utfärda normerande anvisningar. Bestämmelserna innehålla påpekandet, att det kan vara lämpligt att ordna programmen för övrig utbildning inom regemente så, att huvuddelen av utbildningsbefälet samtidigt kan frigöras från trupputbildningen under 2 å 3 eftermiddagspass i månaden. Utöver den nu omtalade utbildningen vid de lägre truppförbanden finnes inom armén sedan gammalt en särskild form för fortsatt officersutbildning under rubriken fältövningar. Sådana övningar anordnas och ledas av truppslagsinspektörer och militärbefälhavare och avse att undervisa och pröva truppslagets eller underlydande officerare, särskilt på det taktiska området. De äga rum på olika platser i landet alltefter syftet och bruka omfatta en tid av omkring en vecka. Till fältövningar beordras i regel endast ett mindre antal officerare av olika grader. Urvalet sker med hänsyn till vederbörandes krigsbefattning, meriter och befordringstur, och det kan i allmänhet anses som en viss merit att bli beordrad till dylika övningar. Undervisningen bedrives i form av rekognosceringar, lösande och genomgång av uppgifter samt muntliga stridsövningar. Såsom en särskild form av den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden kan man betrakta det tillvägagångssätt, som ofta tillgripes, när viss officer (vissa officerare) måste bibringas ökad kännedom om en tjänst eller i ett fack, som han icke tillräckligt behärskar. Han brukar då beordras till tjänstgöring »för egen utbildning» vid den underavdelning av truppförban-

det (kompaniet o. s. v.), där ifrågavarande tjänst bedrives. Detta förekommer särskilt beträffande tung vapentjänst, signaltjänst och motortjänst och utgör stundom förberedelse för kommendering till centralt anordnade skolor. Man har således här att göra med en målmedveten omskolning, som åsyftar att bibringa officerare särskild kunskap och göra dem dugliga att handha viss materiel såväl i egenskap av truppförare som i utbildningsarbetet. Emellertid innebär all tjänstgöring samtidigt också utbildning och sådan utbildning genom tjänstgöring är den på samma gång äldsta och fortfarande allmännast tillämpade utbildningsmetoden av alla, då det gäller officerarnas fortsatta utbildning. Ansvar i fråga om sådan utbildning påvilar varje chef, främst kompani-, bataljons- och regementschef (motsvarande chef) beträffande honom underlydande officerare. Detta innebär, att den erfarne chefen handleder och undervisar i tjänstens olika grenar. Men hela denna form för utbildning innefattar även ett visst ansvar för varje enskild officer att genom arbete och studier skaffa sig ökad erfarenhet och förmåga i tjänsten.

2. Kommitténs synpunkter Kommittén har under sitt studium av officerarnas utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden kommit till den allmänna uppfattningen, att det system av centrala skolor och kurser, som i viss mån kan sägas karakterisera officerarnas utbildning, i själva verket endast är en sida av denna. Mer än andra yrkesgrupper är officerstjänsten beroende av en ständig växelverkan mellan å ena sidan teoretisk skolning och direkt organiserad utbildning för yrket och å den andra yrkesutövningen i och för sig. Ingen blir en skicklig officer enbart på den förra vägen. Först genom praktik kan det teoretiskt inlärda göras fruktbärande, och yrkesutövningen själv är den säkraste vägen att nå erfarenhet och insikter såsom officer. Särskilt bör man härvid komma ihåg, att officerarna genom yrkets hierarkiska uppbyggnad långt mera än andra yrkesutövare under sin tjänstgöring ständigt äro påverkade av förmän och äldre kamrater. Kommittén, som i andra sammanhang framhållit vikten av att skol- och kursväsendet ordnas på ett sådant sätt, att officerarnas praktiska trupptjänstgöring får erforderligt utrymme, vill därför som en allmän princip framhålla, att ansvaret för officerarnas utbildning inom ett visst truppförband städse måste vara lagt på vederbörande chefer. Från detta ansvar får ingen undandraga sig genom en hänvisning till att den ena eller andra sidan av officerarnas utbildning vore honom undandragen genom tillvaron av centrala skolor och kurser. Möjligen har ett sådant betraktelsesätt stundom tidigare varit berättigat, men med nuvarande effektivare och stadgade utbildningsförhållanden bör det icke längre kunna göras gällande.

225 De bestämmelser, som finnas utfärdade dels i fråga om detta ansvar, dels rörande den utbildning, som skall äga rum på truppförbanden och som här ovan refererats, har kommittén funnit ändamålsenligt avfattade, och kommittén finner därför ingen anledning att härvidlag yrka på några ändringar eller tillägg. Den vill allenast uttala, att det synes kommittén nödvändigt, att erforderlig tid på ett eller annat sätt under alla förhållanden tillmätes för denna utbildning. Endast i två hänseenden vill kommittén göra ytterligare uttalanden. Det gäller viss omskolning samt den allmänna anda, i vilken kommittén anser att påverkan på den yngre officeren bör äga rum. På grund av den inskränkning av målsättningen vid krigsskolan, som kommittén föreslagit bland annat i fråga om truppföring och vapenlära, måste särskild uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av de yngsta officerarna mellan officersexamen och truppslagsofficersskolan. Inom flertalet truppslag uppstår nämligen härigenom ett bestämt krav på viss omskolning, d. v. s. utbildning för tjänst inom andra utbildningslinjer än de vanligaste. Detta krav måste tillgodoses fr. o. m. andra officersåret (jfr sid. 211). Vid infanteriet bör exempelvis utbildning ske i kulsprute- och granatkastartjänst samt pansarvärnstjänst, vid pansartrupperna i bandpansarvärnstjänst. Beträffande signaltrupperna vill kommittén i detta sammanhang framhålla, att starka krav anförts på en central teknisk kurs för truppslagets unga officerare omedelbart efter officersexamen. Kursen borde ha en längd av cirka 6 månader, och huvudämnena skulle vara elektroteknik, matematik, materielkännedom, permanenta nätet, radiosignalering, motortjänst och trupputbildning. Som motiv har angivits, att den nyutnämnde signaltruppofficeren icke äger tekniska kunskaper av den omfattning, som måste fordras av en fullgod plutonchef. Hans allmänna elektrotekniska insikter äro alltför små. I fråga om signalmaterielen är han, även om viss omskolning sker redan under den praktiska tjänstgöringen i anslutning till kadettskolan, specialiserad på tråd e l l e r radio. Hans kunskaper om telegrafverkets anläggningar och deras militära utnyttjande (»permanenta nätet») äro otillräckliga . Givetvis skulle de påtalade bristerna i väsentlig grad kunna elimineras, därest den blivande signaltruppofficeren under officerskursen vid krigsskolan1 erhölle en grundlig signalteknisk och signaltaktisk utbildning. Vid samtliga övriga truppslag är emellertid principen den, att den blivande officeren vid krigsskolan i huvudsak skall erhålla en enhetlig, allmän militär utbildning med tyngdpunkten förlagd till huvudtruppslagets, infanteriets, uppträdande. Värdet av den enhetlighet och de grundläggande kunskaper, som sålunda bibringas, synes kommittén så stort, att den nyssnämnda principen bör upprätthållas även för signaltruppernas del. Kommittén anser sig emel1 Officerskursen är det enda led under utbildningen till officer, där målsättningen kan ske med hänsyn uteslutande till de blivande a k t i v a officerarnas behov av utbildning.

15 — 460105

lertid icke heller kunna förorda, att kompletterande teknisk utbildning bibringas de unga signaltruppofficerarna vid en kurs på sätt, som föreslagits. Starka skäl tala nämligen, åtminstone f. n., häremot. Då de unga officerarna lämna krigsskolan, ha de tillbragt en avsevärd tid på skolbänken eller under annan utbildning, varför det torde vara nödvändigt, att de åren efter officersexamen få huvudsakligen ägna sig åt trupptjänsten. Den rutin att föra signalförband och den praktiska kännedom om materielen, som trupptjänsten ger, är för signaltruppofficerens utbildning lika väsentlig som de mera teoretiska studierna vid skolor och kurser. En rimlig balans mellan dessa bägge utbildningsfaser måste därför även här eftersträvas. Härtill kommer, dels att en obligatorisk trupptjänstgöring under fänriksåren står i överensstämmelse med den fastslagna principen, att fänrikstiden skall vara en prövotid, dels att officerskårens storlek vid signaltrupperna f. n. knappast tillåter anordnandet av kurser av nämnda slag. Även om det således synes nödvändigt, att den unge officeren fram till signalofficersskolan väsentligen bygger på de tekniska kunskaper, som han förvärvat före officersexamen, d. v. s. i huvudsak före genomgången av krigsskolan, så bör i anslutning till trupptjänstgöringen under de två första officersåren och under chefens för S 1 överinseende organiseras viss teknisk vidareutbildning. De två åren närmast efter officersexamen böra signaltruppernas fänrikar fördenskull i regel vara placerade till tjänstgöring vid signalregementets huvuddel i Stockholm. Utbildningen synes under första officersåret lämpligen kunna omfatta självstudier i allmän elektroteknik, under handledning av lärare från arméns signalskola, samt under andra året dels tidigare angiven omskolning mellan tråd och radio, dels studium av permanenta nätet och vid arméns signalskola ett par kortare »nyhetskurser» (en eller ett par dagar vardera). Vid planläggningen av den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden bör även uppmärksammas, att de officerare, som efter genomgången truppslagsofficersskola förbereda sig för högskoleutbildning, vid sidan av ordinarie tjänst ha tillfälle att deltaga i den centralt ledda korrespondensundervisning i språk och historia, som kommittén föreslår i kap. 27. Beträffande vissa officerares deltagande i särskild språkutbildning hänvisas till kap. 22. Som ett väsentligt led i all officersutbildning vid truppförbanden bör givetvis ingå fortsatt allmän och militär fostran av i första hand de unga officerarna. Utöver vad som tidigare (i kap. 2) framhållits, vill kommittén i detta sammanhang påpeka, att det enligt dess förmenande är särskilt betydelsefullt att vid officerarnas fortsatta fostran målmedvetet befordra självständighet i åsikter och ställningstaganden. Såväl av detta som av andra skäl synes det vid denna fostran nödvändigt att i flera avseenden strängare än som nu sker göra åtskillnad mellan tjänst och icke-tjänst. Chefen för armén har givit uttryck för sin uppfattning härvidlag i ett anförande

inför officerare ur arméledningen, Stockholms garnison med flera den 14 maj 19451, varur kommittén vill citera följande: »Den militära tjänsten är till sin natur o e r h ö r t fordrande. Den ställer som ingen annan krav på att individen underordnar sina egna intressen under yrkets och att han ger sig själv till det yttersta av sina krafter, såväl de själsliga som de fysiska. I tjänsten måste finnas en hierarki av dhefer och underlydande, av befallande och verkställande ända uppifrån och ned. Order skola vara order, och de äro till för att lydas. I tjänsten måste chefen vara fordrande icke för sin egen utan för den stora sakens skull, som vi alla äro satta att tjäna, d. v. s. folkets och rikets. Sina fordringar på plikttrohet och effektivitet i tjänsten får han icke eftergiva. Att ge vika för frestelsen att se genom fingrarna med slarv, pliktförgätenhet och oduglighet hos sina underlydande är svaghet och tjänstefel. I tjänsten är förmannen utrustad med utomordentliga maktbefogenheter, långt utöver vad som förekommer i något annat yrke. Denna sin makt skall han begagna för sakens skull och till full effektivitet. Helt annat är hans läge, då han uppträder u t o m tjänsten. Just därför att vår tjänst är så fordrande, måste vi utom tjänsten få avspänning, eljest stå vi inte ut med vårt arbete. Det blir emellertid ingen avspänning, om tjänstetekniken överföres till det privata umgänget mellan äldre och yngre kamrater utanför tjänsten. Det ankommer helt och hållet på de äldre, att en sådan, skillnad upprätthålles. En äldre officer måste ständigt aktge på att han inte utanför tjänsten uppträder på ett sådant sätt, att han framkallar en tjänstemässig reaktion hos sina yngre kamrater. Med andra ord, han måste i sitt umgänge med yngre kamrater utom tjänsten icke vara. major A eller kapten B utan rätt och slätt en människa, en äldire kamrat, som talar till de yngre på ett naturligt sätt både utan fjäsk och utan later. Först genom att göra på detta sätt kan nämligen den äldre hos den yngre kamraten framkalla, vad som är så viktigt, att vi få fram, nämligen självständiga och åsiktsmodiga människor. Tvingas de unga genom en felaktig behandling utom tjänsten att undertrycka sina åsikter, uppfostras nämligen systematiskt en kast av osjälvständiga officerare, som, när de själva komma upp litet högre i graderna, begå samma fel nedåt, därför att de aldrig blivit fria människor. Det vill nämligen till frihet och generositet samtidigt med en egen livsåskådning, för att man skall kunna samtidigt vara en strong förman i tjänsten och en god och enkel kamrat utanför denna. Ingenting kan vara farligare än rädsla för prestigen. Den vidmakthålles icke genom att man snålt inhägnar den inom murar, som man tror var stormfria. Endast den, som icke är rädd om sin prestige, vinner i längden en naturlig sådan. Men jag vill gå ett steg längre genom att säga, a t t det även i tjänsten är nödvändigt, att de äldre låta de yngre komma till tals. Order är visserligen order, som jag nyss sade, men innan chefen fattar sitt beslut och ger sina order, måste han ha kommit till klarhet om sitt besluts innebörd. Han måste förbereda ,sin beslutfattning med överväganden. Vid dessa överväganden är han sällan ensam, och det är ofta nödvändigt fölen chef, att innan han fattar sitt beslut, höra sina underlydande. Så komplicerad och vittutgrenad som vår militära tjänst i närvarande stund är, kan man inte begära, att varje chef på varje punkt skall sitta inne med den erfarenhet och kunskap, som kräves för ett riktigt beslut. Det är på denna punkt jag nu vilil .framhålla följande. Varje chef skall, så snart det gäller ett förberedande arbete för hans beslut, villigt lyssna till sina underlydande, och han får icke nöja sig med att de föredragande dölja sin mening 1

Återgivet i Aktuell orientering, årgång 3 (1944—1945), nr 21.

228 bakom formella talesätt. Att framkalla en frimodig föredragning hos sina underlydande är en av chefskapets viktigaste metoder att nå goda resultat. En sådan sak framkallas emellertid icke på en gång. Om en officer från sin tidigaste ungdom såväl i som utom tjänsten vaoit sig att alltid reagera gentemot en överordnad med ett 'Ja, Kapten' eller 'Ja, Överste' så kan han icke ett tu tre omändras till en självständig medarbetare. Det är på grund härav betydelsefullt, att vi ständigt behandla våra -underlydande på ett sådant sätt, att de gärna framföra sin mening. Först om så är fallet, står en chef pa säker botten och kaji i tid bota det onda, om det insmyger sig i hans förband. De yngre åter måste förstå, att det är deras plikt och rättighet att säga sin mening fritt, när de bli tillfrågade, även om denna mening strider emot vad de veta, att chefen helst vill höra. De måste å andra sidan förstå, att när chefen fattat sitt beslut, då upphör resonemanget och vidtar det lojala utförandet av hans vilja. Detta är en fråga om uppfostran och takt, där en ung man måste lära sig att på ett frimodigt och öppet men hövligt sätt framföra sin mening och att driva denna mening ända till dess han märker, att hans chef fattat sitt beslut, men ej ett ögonblick längre. Med den kännedom jag har om svenskt kynne är jag förvissad om att maai på denna väg skall kunna undvika all s. k. 'tamhet'. Jag tror emellertid, att vi här äro inne på ett område, inom vilket vi officerare ha ganska mycket att lära ifrån civila ämbetsmanna- och affärskretsar, och jag tror, att om vi kunde tillägna oss mera av s. k. civilkurage vid hävdandet av våra åsikter, mycket av det oförstående inför det militära, som finnes bland civila människor, skulle bli undanröjt. Skulle en sådan anda, som jag här sökt frammana, kunna bana sig väg inom våra kretsar, är jag även övertygad om att mycket av den kritik skulle förstummas, som går ut på att officeren alltför litet har förmåga att på ett naturligt sätt tala med sina underlydande bland manskapet. När så inte sker, beror detta nämligen enligt min mening oftast därpå, att officeren i tjänsten till den grad vant sig vid att tänka och tala i vissa bestämda banor, att det blir honom svårt att finna en naturlig ton, så fort han kommer utanför denna sfär. Om vi däremot inom officersuppfostran lägga an på ett friare tankeutbyte och fostra de unga i en sådan riktning,1 är jag övertygad om att de lättare skola finna den naturliga ton och den vanliga mänskliga vänlighet, som jämte omsorg om de underlydande brukar vara en osviklig väg till att vinna dessas förtroende och som utomordentligt väl låter sig förenas med stora fordringar i tjänsten.»

Kommittén instämmer i chejens för armén här citerade uttalande och vill understryka angelägenheten av att detsamma noga beaktas under den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden. Kommittén vill även framhålla det önskvärda i att vid varje truppförband en lämplig officer får i uppdrag att vid sidan av övrig tjänst vara »aspirant- och fänriksofficer». Denne skall ha till uppgift att ägna sig åt de blivande officerarnas och åt fänrikarnas moraliska fostran, att vara deras rådgivare i uppträdandet i och utom tjänsten, att förmedla kontakter mellan dem och förbandets officerskår samt att vara föredragande i ärenden rörande officersrekrytering och rörande officersaspiranters och fänrikars utbildning vid förbandet. Han bör hjälpa och stödja aspiranterna och fänrikarna, så att de finna sig väl till rätta i den för dem 1

Kursiveringen gjord här.

229 ofta främmande eller icke helt förtrogna militära miljön. Detta bör bland annat ske genom att han tillser, att deras äldre kamrater icke missbruka sin befälsställning mot de yngre. Befattningen kräver en man med ett brinnande intresse och absolut lämplighet för sin uppgift, ty hans verksamhet kommer att vara av väsentlig betydelse för förbandets officersrekrytering. Står icke någon officer med obestridliga kvalifikationer till buds, så bör icke någon aspirant- och fänriksofficer utses, ty det är bättre för ett förband att vara utan dylik officer än att ha en mindre lämplig sådan. Truppförbandschef bör därför ha fria händer att utse aspirant- och fänriksofficer eller att icke göra det. I förra fallet skall förbandschefen på efter förhållandena lämpligt sätt reglera och noggrant övervaka hans verksamhet.

B. Särskilda synpunkter och förslag beträffande u n d e r v i s n i n g e n i vissa ä m n e n u n d e r u t b i l d n i n g e n som officer

Kap. 20. Undervisningen i stats- och samhällslära 1. Nuvarande undervisning U n d e r utbildningen som officer förekommer undervisning i stats- och samhällslära — förutom i form av föredrag, studiebesök, diskussioner m. m. under befälsutbildningen vid truppförbanden — främst vid truppslagsofficersskolorna men även vid krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser samt intendentur- och tygförvaltningsskolorna. Vid de båda sistnämnda skolorna är undervisningen helt inriktad på att förbereda eleverna för deras kommande förvaltningstjänst. Vid truppslagsofficersskolorna finnes ett särskilt ämne »stats- och samhällslära», omfattande 20 timmar. Betygskoefficienten är 2.1 Vid undervisningen genomgås dels den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Sverige från 1919 till nu, världshistorien under samma tid i huvuddrag samt det aktuella världspolitiska läget, dels begreppet politisk demokrati, de politiska partiernas organisation och syften, de viktigaste samhällsåskådningarna, statsförvaltningens arbetssätt, socialförvaltning, socialpolitikens huvudformer samt svenska folkrörelser. Under förutsättning att Herlitz, Svensk samhällslära, genomgåtts före kursens början, användas som läroböcker brevkursen Den svenska livsformen, Verdandiskrifterna Det moderna partiväsendets organisation och Partierna i regering och riksdag av Hastad samt kortare kompendier, utarbetade av läraren. Undervisningen har väsentligen karaktären av föreläsningar, men diskussioner och frågestunder förekomma i betydligt större utsträckning än vid krigsskolan. Som examensprov få eleverna i regel författa en längre sammanhängande uppsats 1 Krigskonst har koefficienten 8, som är högst. Förutom stats- och samhällslära ha matematik (vid artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna) samt anspannstjänst, biltjänst och sjukvårdstjänst (vid trängofficersskolan) koefficienten 2, som är lägst. Övriga ämnen ha koefficienten 4 eller 5.

231 över något av läraren givet ämne. Erfarenheterna från undervisningen äro goda, såsom framgår av referat i kap. 8 (sid. 97—98). Vid krigshögskolan ägnas inom ämnet militärförvaltning1 omkring 5 timmar åt en allmän översikt över vårt lands statsskick och förvaltning samt över statens finansiella hushållning m. m. Ett par jämförelsevis utförliga kompendier utdelas berörande dessa förhållanden. Övrig tid av ämnet ägnas åt den militära förvaltningens organisation och uppgifter i fred och krig. Även i ämnena strategi och stabstjänst beröras i någon mån det civila samhällets organisation och funktioner vid mobilisering och krig, ävensom den samverkan, som då sker mellan civila och militära myndigheter. Den tid, som kunnat avses härför, har emellertid varit ringa. För att ge eleverna möjlighet, att »mera ingående än hittills vinna kunskap om det svenska samhället, vilket utgör inte bara bakgrunden till och underlaget för försvarets verksamhet utan det yttersta motivet för det svenska försvarets existens»,2 ha emellertid 1941, 1943 och 1945 speciella föreläsningsserier anordnats med användande av tid, som stått till högskolechefens förfogande för »särskilda föreläsningar». I serierna, som omfattat 1941 21, 1943 och 1945 11 timmar, ha synnerligen väl kvalificerade föreläsare behandlat »Svenskt samhällsliv och svenska samhällsproblem» (1941), respektive »Det civila beredskapsSverige» (1943) och »Samhällsproblem i krigets slutskede och därefter» (1945). Syftet har icke varit att meddela detaljerad specialkunskap utan att ge överblickar, riktlinjer och ett intryck av det liv, som pulserar inom formerna. Som exempel på vad som behandlats återges här ämnen och föreläsare i serien 1945: Den ekonomiska efterkrigsplaneringens utgångspunkter och syften. Docent Karin Kock. 1 tim. Arbetsmarknaden i krigets slutskede och därefter. Statsrådet Tage Erlander. 1 tim. Vårt falkförsörjningsproblem i krigets fortsättning och under övergångsskedet efter kriget. Statsrådet Axel Gjöres. 1 tim. Den svenska utrikeshandeln och exportindustriens avsättningsutsikter efter krigets slut. Dr Ingemar Gerhard. 1 tim. Framtidsutsikterna för den svenska industrien, med särskild hänsyn till övergångstiden efter krigets slut. Docent Ingvar Svennilson. 1 tim. Det internationella varuutbytet efter andra världskriget. Redaktör Thorsten Odhe. 1 tim. Det svenska jordbruket och dess problem efter kriget. Landshövding Bo Hammarskjöld. 1 tim. Svenska socialpolitiska problem efter krigets slut. Docent Gunnar Heckscher. 1 tim. Den svenska befolkningsfrågan. Professor Sten Wahlund. 1 tim. Svenska folkupplysningsproblem inför krigets slut. Rektor Ragnar Lund. Yt tim. Svenska skolfrågor i krigets slutskede. Undervisningsrådet dr K. Kärre. % tim. 1 Ämnet omfattar cirka 60 timmar och dess betygskoefficient är 2. Av övriga ämnen vid krigshögskolan ha sjökrigskonst, fältarbeten, signaltjänst, engelska och tyska samma koefficient, strategi, stabstjänst och krigshistoria 6, taktik 8, fältövningar 10 samt övriga ämnen 3 eller 4>. 2 Ur chefens för krigshögskolan inledningsord vid den speciella föreläsningsserien 1941.

232 Arbetsmarknadens organisationer och arbetsanskaffningsproblemet efter kriget: Arbetsgivarorganisationerna och arbetsanskaffningsfrågan. Direktör Erik Brodén. % tim. Fackföreningsrörelsen och afbetsanskaffningsifrågan. Sekreterare Valter Äman. XA tim.

Det må även nämnas, att översikter av och kommentarer till det aktuella världspolitiska läget förekomma under strategiundervisningen. Vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser disponeras av tid, som är anslagen för särskilda föreläsningar, omkring 15 timmar per kurs för orientering i aktuella samhällsfrågor och beträffande det världspolitiska läget. Eleverna få bland annat åhöra de speciella föreläsningsserier, för vilka nyss redogjorts. I ämnet strategi behandlas därjämte under omkring 12 timmar den svenska krigsförsörjningen (industri, arbetsmarknad, livsmedel, drivmedel, kraft och bränsle m. m.). Vid intendenturförvaltningsskolans intendentskurs ägnas inom ämnet förvaltningsorganisation1 omkring 10 timmar åt en allmän översikt över vårt lands statsskick och förvaltning samt de allmänna grunderna för statens finansiella hushållning m. m. Övrig tid av ämnet ägnas åt den militära förvaltningens organisation och uppgifter i fred och krig. I ämnet nationalekonomi, som omfattar cirka 40 timmar och har betygskoefficienten 3, genomgås huvuddragen av den teoretiska ekonomien, vissa delar av den praktiska ekonomien berörande näringslivet i Sverige (särskilt med hänsyn till försvarsväsendets behov av livsmedel och materiel i fred och krig, produktionen och dess organisation, varuutbytet och penningväsendet, kooperationen och socialpolitiken) samt kriget och näringslivet (innefattande krigets innebörd ur ekonomisk synpunkt, krigets finansiering, prisbildningen under krig samt ekonomisk krigsberedskap). Under tid, som varit anslagen för särskilda föreläsningar, ha eleverna även fått åhöra de ovan nämnda speciella föreläsningsserierna vid krigshögskolan. Studiebesök äga rum i bland annat riksdagen och statskontoret. Vid tygförvaltningsskolans tygofficerskurs ägnas inom ämnet allmän förvaltningstjänst 2 timmar åt grunddragen av statens finansiella hushållning m. m. Återstoden av ämnet avser förvaltningen inom lantförsvaret. Vissa moment i de nuvarande kursplanerna ha under hand infogats efter samråd med kommittén. 2. Kommitténs förslag Av skäl, som kommittén tidigare anfört (kap. 8), måste huvuddelen av den grundläggande undervisningen i stats- och samhällslära äga rum redan under utbildningen till officer, närmare bestämt vid krigsskolan. Undervis1

Ämnet omfattar cirka 80 timmar. Det har liksom ämnet intendenturtjänst i krig den högsta betygskoefficienten, nämligen 6. Övriga ämnen ha koefficienterna 3, 4 eller 5.

ningens mål har där angivits vara »att bibringa de blivande officerarna en allsidig kunskap om det svenska samhället och dess funktioner samt att levandegöra svensk demokrati och rättsuppfattning». Undervisningen i samhällslära vid krigsskolan har därför föreslagits omfatta ämnets samtliga delar, nämligen statskunskap i mer begränsad betydelse (kunskap om statsförfattning, regering och riksdag), förvaltningskunskap samt kunskap om sociala och ekonomiska förhållanden. Under den fortsatta utbildningen s o m officer skall undervisningen i statsoch samhällslära skänka en fördjupad kunskap om det svenska samhället. Men framför allt skola samhällsstudierna på detta stadium bidraga till att väcka den enskilde officerens intresse för samhälleliga angelägenheter och att skapa en positiv medborgaranda samt därigenom en socialt ansvarsmedveten officerskår. För att nå detta mål är det av särskild betydelse, att officerarna få ett verkligt aktivt intresse för ämnet. Undervisningen torde därför i största utsträckning böra läggas högskolemässigt. I föreläsningar, i diskussioner och genom enskilda uppgifter böra politiska, sociala och ekonomiska problem belysas. Framför allt är det värdefullt, om eleverna kunna förmås att på något begränsat område bedriva egna litteraturstudier. Den större mognaden och sociala erfarenheten hos eleverna vid truppslagsofficersskolorna och särskilt vid de militära högskolorna, vilken tidigare omvittnats och framhållits (kap. 8), torde i hög grad underlätta ett sådant friare studiesätt. Även flera av de åtgärder, som föreslagits av försvarets upplysningsutredning (stat. off. utr. 1945: 21), torde komma att öka officerarnas intresse för samhällsfrågor. De skolor, där undervisning i stats- och samhällslära lämpligen kan bedrivas under den fortsatta officersutbildningen, äro liksom nu truppslagsofficersskolorna och de militära högskolorna. Även vid intendenturförvaltningsskolans intendentskurs och tygförvaltningsskolans tygofficerskurs bör i fortsättningen undervisning meddelas framför allt i förvaltningsorganisation och nationalekonomi. Vid en avvägning av kurserna mellan förstnämnda skolor har kommittén i första hand tagit hänsyn till att truppslagsofficersskolorna äro obligatoriska för alla officerare, medan den av kommittén föreslagna arméhögskolan endast genomgås av en begränsad och utvald del av varje årsklass officerare. Då truppslagsofficersskolorna i första hand utbilda för den praktiska trupptjänsten, medan arméhögskolan bland annat avser att utbilda officerare för stabs- och förvaltningstjänst, bör den huvudsakliga undervisningen vid truppslagsofficersskolorna omfatta sociala och ekonomiska förhållanden och vid arméhögskolan förvaltningskunskap. Den specialisering av undervisningen till »å ena sidan förvaltningskunskap och å andra sidan sociala förhållanden, folkrörelser och föreningsliv samt samhällsåskådningar», som angives i direktiven till kommittén (sid. 6), skulle på så sätt komma till stånd. Vad beträffar undervisningen vid intendentur- och tygför-

valtningsskolorna motsvarar den redan nu i stort sett sitt ändamål. Vid tygförvaltningsskolan böra dock vissa särskilda föreläsningar avseende ekonomisk försvarsberedskap, driftsekonomi m. m. tillkomma (jfr kap. 31, avsnittet 3). Vid uppgörandet av kursplanerna för truppslagsofficersskolorna och arméhögskolan måste man i möjligaste mån söka undvika upprepningar av vid krigsskolan meddelad undervisning genom en koncentration till olika ämnesområden på olika stadier. Kommittén anser sålunda med tanke på den förstärkta ställning, som samhällsläran förutsattes erhålla vid krigsskolan, att den grundläggande undervisningen i statskunskap (ämnets statsvetenskapliga delar, d. v. s. kunskap om statsförfattning, regering och riksdag) icke behöver upprepas vid truppslagsofficersskolorna och vid arméhögskolan. Beträffande de socialpolitiska och nationalekonomiska studierna gäller, att de vid krigsskolan avse att »skapa förståelse för det civila samhället» och att ge »kunskap om civila förhållanden» (sid. 100) genom att ge eleverna en utförlig presentation av det moderna, sociala Sverige. Vid truppslagsofficersskolorna böra däremot de sociala förhållandena mera studeras i sitt politiska och ekonomiska sammanhang. En praktisk kunskap om olika sociala hjälpformer, däribland den militära socialvården, måste bibringas eleverna. Vidare bör tyngdpunkten i den rent nationalekonomiska undervisningen förläggas till truppslagsofficersskolorna. Vad slutligen undervisningen i förvaltningskunskap beträffar, så avser den vid krigsskolan att i första hand ge eleverna en allmän kunskap om svensk civilförvaltning, medan samma ämne vid arméhögskolan bör omfatta militär o c h civil förvaltning och ställa samarbetet mellan militära och civila myndigheter i centrum för undervisningen. Kommittén vill med hänvisning till det ovan sagda föreslå följande kursplaner: Truppslagsofficersskolorna. a) Den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Sverige fr. o. m. 1919—1920 (demokratiens genombrott) bör i huvuddrag följas. Översikten avslutas med en framställning av det aktuella världspolitiska läget. b) Organisationsväsendet i svenskt samhällsliv studeras, varvid särskild uppmärksamhet ägnas arbetsmarknadens organisationer. c) De politiska åskådningarna samt partiväsendet göras till föremål för ett förnyat och fördjupat studium. d) Eleverna bibringas en praktisk kunskap om socialpolitiken och de sociala hjälpformerna, varvid den militära socialvården kan tjäna som utgångspunkt. e) Sveriges näringsliv och den ekonomiska politiken behandlas, varvid särskild uppmärksamhet ägnas olika statsfinansiella problem, såsom inkomster och utgifter, reformer och skatter.

235 Med hänsyn till den väsentligt utökade undervisning, som kommittén föreslår vid krigsskolan, och med erfarenhet av nuvarande undervisning vid truppslagsofficersskolorna har kommittén beräknat den tid, som erfordras för här föreslagen undervisning, till 25 timmar. Förutsättningen är dock, att vissa delar av kursen kunna inhämtas av eleverna genom litteraturstudier på egen hand efter anvisning av lärare. Med hänsyn till den synnerligen pressade utbildningstiden vid truppslagsofficersskolorna har kommittén för ämnet stats- och samhällslära icke kunnat förorda ett större timantal än det föreslagna. Arméhögskolan. För ämnet militärförvaltning i den nuvarande kursplanen för krigshögskolan föreslår kommittén benämningen förvaltningskunskap. Ämnet skall nämligen omfatta dels civil förvaltning (stats- och kommunalförvaltning), dels militär förvaltning. Såsom ovan framhållits, måste sambandet mellan militära och civila myndigheter stå i centrum för undervisningen. För undervisning i förvaltningskunskap vid arméhögskolan föreslår kommittén 60 timmar, disponerade på följande sätt: civilförvaltning 25 timmar, militärförvaltning 20 timmar (därav 5 timmar för förvaltningen vid lägre truppförband), studiebesök 10 timmar samt examensskrivning och prov 5 timmar. Vid studiet av den civila förvaltningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt statsdepartementens organisation och uppgifter. Principerna i svensk statsförvaltning måste klargöras, likaså den kommunala självstyrelsen. Ämbets- och tjänstemännens ställning bör utredas. De »civila tjänstevägarna» böra studeras. Domstolsväsendet och processförfarandet måste uppmärksammas. Statens och kommunernas finanser kunna lämpligen behandlas med utgångspunkt från aktuella, praktiska exempel. Överhuvud taget böra applikatoriska exempel belysande olika delar av förvaltningen användas vid undervisningen. Samhällets organisation och funktioner vid beredskap, mobilisering och krig måste grundligt studeras. Dessutom bör vid arméhögskolan tillkomma en allmän orientering i aktuella samhälleliga och utrikespolitiska frågor dels i samband med undervisningen i förvaltningskunskap, dels liksom nu i anslutning till strategiundervisningen och i form av särskilda föreläsningar av utomstående experter. Vid studiet av den militära förvaltningen bör en översiktlig framställning ges av organisationen och uppgifterna för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter samt arméns förvaltningsmyndigheter och förvaltningspersonal. Principerna för krigsmaktens, främst arméns förseende med materiel och förnödenheter måste klargöras. Hur anslagsäskanden handläggas och anslag för-

vältas vid staber och förband, skall genomgås. Förfarandet vid upphandling, anfordran och rekvisition, kontroll och revision liksom grunderna för avlöning, pensionering m. m. böra studeras. Beträffande förvaltningen vid lägre förband bör koncentration ske till de grundläggande bestämmelserna för materieltjänsten och förplägnadstjänsten. Som allmän regel gäller, att detaljkunskaper endast i undantagsfall skola krävas men att eleven bör ha kännedom om var dessa kunskaper vid behov kunna inhämtas. Tillämpningsövningar skola ske i anslutning till ämnet stabstjänst. Ett nära samband måste även finnas med undervisningen i ämnet materiellära (vid linje I; motsvarande ämnen vid övriga linjer). Studiebesök böra göras exempelvis i riksdagen, Stockholms stadshus, försvarsdepartementet, arméförvaltningen, krigsmaterielverket och statskontoret. • Då undervisningen vid truppslagsofficersskolorna i första hand avser att väcka »intresse för samhälleliga angelägenheter och att skapa en positiv medborgaranda» och icke att bibringa ett visst kunskapsmått såsom vid krigsskolan, anser kommittén att särskild examination och betygsättning icke bör förekomma. En garanti för att ämnet trots detta icke kommer att nonchaleras torde vara, att det av kommittén föreslagna skriftliga provet i historia för inträde vid arméhögskolan kommer att kunna omfatta även modern politisk, ekonomisk och social historia (kap. 27). Vid arméhögskolan är förhållandet något annorlunda, eftersom undervisningen i förvaltningskunskap avser att direkt utbilda för den militära tjänsten. Kommittén föreslår därför skriftliga prov såväl för den civila som den militära delen av förvaltningskunskapen. Beträffande ämnets allmänna ställning vid arméhögskolan i jämförelse med de militära ämnena samt dess inplacering i utbildningsplanen hänvisas till kap. 28. I kapitlet om krigsskolan (sid. 166—168) diskuterade kommittén lämpligheten av att uppställa krav på folkhögskolevistelse eller en tids praktik såsom arbetare under utbildningen till officer. Av anförda skäl måste emellertid kommittén avvisa denna tanke. Däremot vill kommittén tillstyrka upplysningsutredningens förslag, att vissa enskilda, utvalda officerare under några månader skola beredas tillfälle att följa undervisningen vid vissa folkhögskolor. Såsom en lämplig form för praktiska sociala studier vill kommittén dessutom föreslå, att enstaka, särskilt lämpliga officerare med bibehållen lön skola under några månader deltaga även i annan verksamhet med samma syfte som den nyss nämnda folkhögskolevistelsen. Kommittén har härvid närmast tänkt sig en praktik som industri- eller lantarbetare, idrottstränare eller liknande.

237 Beträffande i detta kapitel föreslagen undervisning i stats- och samhällslära vill kommittén avslutningsvis framhålla, att undervisningen i främsta rummet är avsedd att fördjupa officerens egen kunskap om det svenska samhället. Obligatorisk undervisning i medborgarkunskap för värnpliktiga har ifrågasatts bland annat genom motioner vid 1945 års riksdag1, och närmare utredning med vissa förslag har ingivits till Kungl. Maj:t av överbefälhavaren i skrivelse den 10 oktober 1945.2 Härvid har föreslagits, att även officerare skulle handha denna undervisning. Med anledning härav vill kommittén framhålla, att den av kommittén föreslagna utbildningen givetvis avsevärt ökar möjligheten att använda officerare för denna undervisning. Huruvida viss kompletterande utbildning, exempelvis vid en kortare kurs av tillfällig karaktär, erfordras för att direkt förbereda lärarverksamheten, torde böra göras till föremål för särskilt övervägande, sedan erfarenheter vunnits från den av överbefälhavaren föreslagna försöksvisa undervisningen, som för arméns del avses äga rum med början innevarande år. Kommittén, som inser, att värdefull »kontakt» mellan officeren och hans trupp kan komma till stånd, därest de värnpliktigas undervisning i medborgarkunskap anförtros åt officerare, vill emellertid understryka, att varken av kommittén föreslagen eller ytterligare utbildning kan i och för sig göra samtliga officerare användbara som lärare vid denna undervisning. De personliga förutsättningarna hos den enskilde officeren måste i varje särskilt fall vara avgörande för lämplighet härför. Kommittén vill sammanfatta sina förslag beträffande undervisningen i stats- och samhällslära under utbildningen som officer sålunda: undervisningen skall skänka en fördjupad kunskap om det svenska samhället och framför allt syfta till att väcka den enskilde officerens intresse för samhälleliga angelägenheter och att skapa en positiv medborgaranda samt därigenom en socialt ansvarsmedveten officerskår; för undervisningen vid truppslagsofficersskolorna böra avses 25 timmar och för ämnet förvaltningskunskap vid arméhögskolan 60 timmar, därav för civilförvaltning 25 timmar, för militärförvaltning 20 timmar, för studiebesök 10 timmar samt för examensskrivning och prov 5 timmar; enstaka, lämpliga officerare böra beredas tillfälle att med bibehållen lön under några månader dels följa undervisningen vid vissa folkhögskolor, dels praktisera såsom industri- eller lantarbetare eller deltaga i annan motsvarande civil verksamhet. 1 Första kammaren nr 123, andra kammaren nr 353. Motionerna föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Jfr första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 16, andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10, första kammarens protokoll 25: 59 och andra kammarens protokoll 11:119 d. 2 Jfr bilaga till 1946 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln sid. 364.

238 Kap. 21. Undervisningen i psykologi och pedagogik 1. Allmänna synpunkter I det föregående har kommittén föreslagit, att undervisning i psykologi och pedagogik skall förekomma på plutonchefsskolan, kadettskolan och krigsskolan. På plutonchefsskolan skulle enligt detta förslag anordnas en elementär kurs i psykologisk människokunskap, och på kadettskolan skulle förekomma undervisningsövningar i samband med genomgång av undervisningsläran. Huvudparten av denna undervisning skulle emellertid förläggas till krigsskolan, som jämte fortsatta undervisningsövningar skulle inrymma en förhållandevis djupgående kurs i militärpsykologi. Som ett väsentligt skäl för denna anordning av utbildningen anfördes, att psykologisk och pedagogisk kunskap i möjligaste mån bör inhämtas på det stadium, där befälsutövning och lärareverksamhet börja. På så sätt kan teoretisk insikt och praktisk utövning från början ställas i nära samband med varandra. Genom att tidigt bli orienterad på detta område kommer officeren att ha större möjligheter att undvika fel och förebygga uppkomsten av skadliga vanor. Men även om den för alla obligatoriska undervisningen i dessa ämnen till sin huvuddel lämpligen bör förläggas till utbildningens tidigare skede, så har å andra sidan psykologien och pedagogiken en sådan betydelse för militär verksamhet, att deras lärdomar böra hållas aktuella under hela utbildningen och i vissa avseenden utvidgas. Detta innebär ej, att psykologi och pedagogik nödvändigtvis skall utgöra ett självständigt ämne med särskild betygsättning eller taga en större del av den tillgängliga tiden i anspråk. Det kan ske genom att de psykologiska synpunkterna beaktas vid undervisningen överhuvud och genom att man har uppmärksamheten riktad på de pedagogiska kraven vid de tillfällen, då anledning härtill förefinnes — något som i viss utsträckning sker redan nu. Vidare kan man uppnå det angivna syftet genom att till den övriga undervisningen foga föreläsningar över psykologiska och pedagogiska ämnen. Kommittén har emellertid kommit till den uppfattningen, att det med hänsyn till utvecklingen på detta område kräves, att det inom armén finnes ett antal officerare med djupare insikter i psykologi och pedagogik, och har därför i sin planering för arméhögskolan velat bereda möjlighet för en del av dess elever att bedriva mera ingående studier i detta ämne. Härom mera i det följande.

2. Nuvarande undervisning I kap. 9 har lämnats en översikt av tidigare undervisning i ämnet psykologi och pedagogik, vari även utbildningen som officer beröres. F. n. ingår psykologien och pedagogiken vid truppslagsofficersskolorna i ämnet trupputbildning, varvid cirka 10 timmar ägnas åt föreläsningar över följande moment: den allmänna psykologiens huvuddrag, inlärandet och inövningens psykologi, massans, gruppens och ledarskapets psykologi, värnpliktsålderns själsliga särmärken, svensk manlig ungdom ur psykologisk och social synpunkt. Dessutom förekommer undervisning i utbildningsmetodik i anslutning till övningslektioner och övningar. Vid krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser anordnas årligen ett mindre antal särskilda föreläsningar över psykologiska och pedagogiska ämnen. Även i vissa elevarbeten (utredningar och föredrag) kunna dylika ämnen behandlas.

3. Synpunkter och förslag rörande undervisningen vid truppslagsofficersskolorna För officerare, som utexaminerats från krigsskolan under åren närmast före införandet av den tidigare föreslagna kursen i militärpsykologi, bör den övergångsbestämmelsen gälla, att kursen i fråga i stället inhämtas vid truppslagsofficersskolan. Om den ej skulle kunna beredas plats i sin avsedda omfattning, må den kunna nedskäras, dock ej mer än att de väsentliga momenten medhinnas. Även sedan detta övergångsstadium passerats, bör emellertid psykologien och pedogagiken ägnas en viss uppmärksamhet på truppslagsofficersskolorna. Officeren har under sina första år gjort en del erfarenheter, som kunna kräva utredning och diskussion. Man kan också räkna med att det under denna tid gjorts nya militärpsykologiska rön, som böra meddelas dessa skolors elever. Vidare tillkommer den allmänna synpunkten, att de väsentliga momenten av psykologien böra hållas aktuella och ej glömmas bort. På dessa grunder föreslår kommittén, att det vid truppslagsofficersskolorna hålles en serie föreläsningar, förslagsvis ett tiotal timmar, varvid sådana ämnen behandlas, som ha särskild betydelse för kompaniofficerare. Som exempel på ämnen kunna nämnas värnpliktsproven, deras psykologiska bakgrund och överhuvud sådana moment, som kunna bidraga till en säkrare bedömning av de värnpliktigas och stamanställdas olika personliga förutsättningar. Föredragsserien bör uppläggas i samråd med arméledningens psykologer, som förutsättas tjänstgöra som föreläsare, i den mån omständigheterna tillåta.

240 Det synes önskvärt, att dessa föreläsningar i viss utsträckning utformas med hänsyn till elevernas önskningar och efterföljas av diskussioner och frågetimmar. Vidare torde det vara av betydelse, att skolans övriga lärare äro närvarande vid föreläsningar och diskussioner. Något slag av kontroll av att eleverna inhämtat det väsentliga innehållet synes böra förekomma, t. ex. i form av ett skriftligt besvarande av vissa frågor, något som också skulle ge föreläsaren en uppfattning om undervisningens resultat. Dessutom bör givetvis den psykologiska och pedagogiska sidan av den militära verksamheten beaktas vid all undervisning vid dessa skolor, vilket i särskild grad gäller ämnena krigskonst och trupputbildning. Det synes värt att överväga, huruvida ej liknande föreläsningar och diskussioner borde förekomma även under kurserna för äldre subalternofficerare och för kaptener (nionde, respektive sextonde officersåret) vid skjutskolorna (motsvarande skolor). De skulle få särskild betydelse för dem, som ej genomgå högskola och sålunda icke deltaga i den för denna skola planerade psykologiska undervisningen.

4. Synpunkter och förslag rörande undervisningen vid arméhögskolan I direktiven (jfr sid. 6—7) ifrågasattes, om icke »en ändamålsenlig praktisk lärarutbildning med undervisning i psykologi och pedagogik i samband med handledning av erfarna militära och civila lärare» borde förekomma vid högskolan, där en särskild utbildningslinje för lärare skulle kunna anordnas. Enligt kommitténs uppfattning är det tydligt, att den pedagogiska utbildningen vid de tidigare skolorna ej kan anses tillräcklig för tjänsten i kvalificerade lärarbefattningar, även om hänsyn tages till den av kommittén föreslagna utökningen. För lärareverksamheten vid kadettskolor och högre skolor är en förberedelse i form av utbildning i pedagogik och metodik synnerligen önskvärd, och detta ger anledning till att överväga, huruvida en dylik utbildning lämpligen bör förläggas till arméhögskolan. Kommittén har vid behandlingen av denna fråga kommit till det resultatet, att en förläggning till arméhögskolan i vissa avseenden ej skulle vara ändamålsenlig. Det kan ju för det första ej förutses, vilka högskoleelever som komma att speciellt ägna sig åt lärarverksamhet, och det kan ej heller vara lämpligt att göra en elevs val av en eventuell lärarlinje bindande för framtiden. Vidare kommer det sannolikt att i åtskilliga fall ligga en längre eller kortare tidsperiod mellan avslutandet av arméhögskolan och lärareverksamhetens början. På grund av de anförda omständigheterna (jfr även kap. 26, sid. 317) har kommittén ansett det lämpligast, att nämnda pedagogiska utbildning

241 meddelas vid kurser, som anordnas omedelbart före lärarverksamhetens början. Man vinner därmed, att just de officerare, som komma att tjänstgöra som lärare, erhålla den avsedda utbildningen, och att det sker vid en tidpunkt, då den kan antagas leda till största möjliga resultat. Två dylika kurser ha redan ägt rum, nämligen år 1944 och 1945, och erfarenheterna av dem synas väl motivera, att de anordnas även i fortsättningen. Kommittén anser denna lösning av frågan vara den mest rationella och föreslår därför, att ifrågavarande utbildning icke knytes till arméhögskolan utan sker genom ett fortsatt anordnande av de ovannämnda pedagogiska kurserna. Beträffande enskildheterna i detta förslag hänvisas till kap. 35 (avsnittet 10, Lärartjänst). Även om den speciella lärarutbildningen sker på angivet sätt, föreligger det emellertid enligt kommitténs uppfattning ett behov av undervisning i psykologi och pedagogik vid arméhögskolan. Härför talar bland annat den omständigheten, att de psykologiska faktorerna i krigföringen på senare tid ha tillmätts allt större vikt och blivit föremål för undersökningar, varvid den moderna forskningens resultat kunnat utnyttjas. Vidare kan erinras om att det numera inom armén anordnas omfattande psykologiska prov såväl för värnpliktiga som för kadettskolans elever. Dessa och andra därmed sammanhängande förhållanden motivera enligt kommitténs mening, att det på arméhögskolan anordnas dels en mindre omfattande obligatorisk undervisning i ämnet, dels en valfri, mera grundlig utbildning, avsedd för en del av eleverna. Så länge den för de tidigare skolorna föreslagna undervisningen ej hunnit komma högskolans elever till del och förkunskaperna därför i allmänhet äro relativt små, får givetvis högskolans undervisning anpassas därefter, under det att man längre fram, när de föregående skolornas kurs i psykologi och pedagogik hunnit verka, kan utgå från ett högre kunskapsmått. Kommittén föreslår, att det vid arméhögskolan anordnas en för alla elever avsedd kurs i krigföringens psykologi, bestående av förslagsvis 5 föreläsningar och 5 diskussionstimmar (seminarieövningar). I anslutning härtill torde en mindre litteraturkurs böra inhämtas. Det synes motiverat att på något sätt, t. ex. genom ett skrifligt prov, kontrollera, att samtliga elever på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig föreläsningarnas och den anvisade litteraturens väsentliga innehåll. För att alla vid arméhögskolan intagna elever skola bli i tillfälle att deltaga i ifrågavarande kurs, bör den inrymmas i första årets arbetsschema. Det förutsattes, att man vid arméhögskolan liksom vid tidigare skolor i undervisningen i strategi och krigshistoria beaktar de med krigföringens psykologi och krigspropagandan sammanhängande problemen. 16 — 460105

242 Som i det föregående framhållits, är det emellertid även av behovet påkallat, att man inom armén förfogar över ett antal officerare, som med sin militära sakkunskap förena en djupare insikt på ifrågavarande område. Dessa skulle vara särskilt skickade att inom det militära utbildningsväsendet företräda de psykologiska och pedagogiska synpunkterna. De skulle vara lämpliga som lärare vid olika skolor i ämnet psykologi och pedagogik eller delar därav. Det kan också erinras om att den psykologiska prövningsverksamheten är en uppgift, som hos ledarna förutsätter en förening av militär och psykologisk kunskap och erfarenhet. De ökade möjligheterna i ett nutida krig att på olika sätt utöva psykologisk påverkan torde vidare kräva, att krigsledningen till sitt förfogande har officerare, som är speciellt orienterade på detta område. På dessa grunder föreslår kommittén, att psykologi och pedagogik upptages i arméhögskolans undervisning även i form av ett valfritt ämne, avsett att läsas andra året av en del av eleverna på underlinje I a. Såsom framgår av ämnes- och timplanen för arméhögskolan (tabell 67 sid. 336—337), är avsikten den, att eleverna på underlinje I a, vilkas antal beräknas till 20 a 25, skola ha möjlighet att välja mellan å ena sidan krigshistoria, specialkurs, och å andra sidan psykologi och pedagogik. Timantalet beräknas till 80 för vartdera av de båda alternativen. Krigshistoriens allmänna kurs förutsattes ha inhämtats under första året av samtliga elever på underlinje I a. Genom att på detta sätt göra ämnet valfritt tager man — så långt omständigheterna medgiva — hänsyn till elevernas olika intresse och fallenhet för psykologiska studier. Lärarefrågan kan tänkas vålla svårigheter, eftersom undervisningen av lärarna fordrar både vetenskaplig utbildning och militär insikt och erfarenhet. Frågans lösning synes vara att finna i ett samarbete mellan för uppgiften lämpliga officerare och utbildade psykologer. Härvid synas de till arméledningen knutna psykologerna främst böra ifrågakomma. De här framlagda förslagen kunna sammanfattas på följande sätt: På arméhögskolan bör ämnet psykologi och pedagogik förekomma dels i form av en till första året förlagd, för samtliga elever avsedd kurs i krigföringens psykologi, dels som ett i andra årets arbetsschema för underlinje l a inlagt ämne, som skulle innebära mera omfattande, jämförelsevis självständiga studier. Ämnets avsedda innehåll och omfattning framgå av följande exempel på kurs- och timplan. Det för varje kursmoment angivna timantalet är givetvis ungefärligt och är avsett att, liksom övriga detaljer, ackomoderas med ledning av vunna erfarenheter.

243 Exempel på kurs- och timplan för undervisning i psykologi och pedagogik vid arméhögskolan. (Förkortningar: F = föreläsning, Ö = övning i form av seminariediskussion, D = demonstration ooh experiment, S = studiebesök, P = provskrivning, förhör o. d.)

A. F ö r s a m t l i g a e l e v e r g e m e n s a m

undervisning.

(Första undervisningsåret under tid för »särskilda föreläsningar».) Krigspsykologi. ^ I. Krigets socialpsykologi. Skillnaden mellan grupp och massa. Masspsykologiska reaktioner, såsom panik (dess uppkomst och sätt att förhindra densamma). Rykten, Kårandans psykologi. Den personliga kontaktens betydelse. Anfallets respektive defensivens psykiska verkningar. Den militäre chefens psykologi. Befälsföringen i krig. I I . Den enskilde soldatens reaktioner. Eldverkans psykologi. Verkan av nya stridsmedel. Trötthetsverkan. Verkan av mörker (här behandlas även nattblindhetens problem). Verkan av olika ljudfenomen. Hallucinationer. Hysteriska reaktioner. Drillens betydelse. Olika soldattyper. Sammanlagt 5 tim. F, 5 tim. Ö.

B. F ö r

v i s s a e l e v e r (på u n d e r l i n j e speciell undervisning.

la)

(Andra undervisningsåret.) I. Allmän

psykologi.

a) Synen. 2 tim. F. Ögats anatomi. Färgupplevelsens psykologi. Färgblindhet och camouflagets psykologi. Synskärpan. Rumsupplevelsens psykologi och i samband därmed frågan om det stereoskopiska seendet. Gestaltupplevelsen och olika »gestaltlagar». b) Hörseln. 1 tim. F. Örats anatomi. Olika hörselrubbningar. Förmågan av s. k. Ijuddiskrimination. Ljudlokalisation. c) Hudsinnena m. m. 1 tim. F. Vibrationssinnet. De s. k. taktila förnimmelserna. Temperatur,sinnet. Rörelseförnimmelser. Jämviktsförnimmelser. Något om luktens och smakens psykologi. 1 tim. D i anslutning till vad som genomgåtts under a—c. d) Centrala nervsystemets byggnad. 2 tim. F. Huvuddragen av nervcellernas struktur. Storhjärnans anatomi. Lokalisationen av olika psykologiska funktioner. Hjärnskador och deras betydelse för det psykiska livet (afasier, diffusa hjärnskador, förstöring av hjärnvävnad av andra yttre och inre orsaker). Inresekretion och psykiskt liv. e) Föreställningslivets psykologi. Minnesfunktionens psykologi. 2 tim. F, 1 tim. Ö. I första föreläsningen genomgås olika former av minne (bundet respektive fritt minne, mekaniskt minne respektive minne för meningssammanhang), bekantskapskvaliteter, perseverationer, föreställningar och associationer. — I den andra föreläsningen behandlas

244 erinringens och kunskapsinhämtandets psykologi och i samband därmed något om vittnespsykologien. — En timme ägnas åt diskussion av praktiska erfarenheter. f) Tankelivets och intelligensfunktionens psykologi. 4 tim. F, 1 tim. Ö. I de bägge första föreläsningarna behandlas tänkandets psykologi med särskild tyngdpunkt på problemlösningens psykiska kännetecken, vidare olika former av tankar och tänkandets förhållande till känslo- och viljeliv. — I de två sista föreläsningarna genomgås intelligensbegreppet med särskild hänsyn tagen till den moderna faktoranalysens resultat. — En timme ägnas diskussion av praktiska erfarenheter. g) Känslo- och viljelivets psykologi. 1 tim. F. II. Karakterologi. 5 tim. F, 4 tim. Ö, 3 tim. S. a) I de bägge första föreläsningarna behandlas karaktärsbegreppet, olika arter av karaktärsegenskaper, karaktärens uppbyggnad samt olika karaktärs- och temperamentstyper. b) I de tre sista föreläsningarna behandlas principerna för karakterologisk undersökningsmetodik, förhållandet mellan karakterologi och ren psykoteknik, beteendestudiets teknik, förhållandet mellan symptom och egenskap, levnadsanalys, uttrycksanalys, intelligensanalys (kvalitativ). Vidare det karakterologiska utlåtandet och dess praktiska tillgodogörande. I anslutning till a och b 1 tim. Ö med diskussion av hithörande frågor. c) Den praktiska karaktärsdiagnostiken (användandet av konkreta undersökningsmetoder) 3 tim. Ö, varvid i huvudsak genomgås de metoder, som användas vid prövning av officersaspiranter. Särskild vikt lägges härvid vid det »enskilda samtalets» (explorationens) teknik. d) 3 tim. S vid infanteriets eller någon annan kadettskola, varvid eleverna bli i tillfälle att följa en kadettprövning. Ett särskilt av personalprövningsdetaljen utarbetat kompendium i karakterologi finnes. III. Testpsykologi och

psykoteknik.

a) Allmänna principer för experimentalpsykologien. 1 tim. F. b) Principer för konstruktion av tests med särskild vikt lagd på intelligenstests. Olika typer av hittills utexperimenterade tests. 2 tim. F, 1 tim. Ö. c) Personalprövningsverksamheten i främmande krigsmakter. 1 tim. F. d) Svenska krigsmaktens värnpliktsprov, konstruktion, utförande, bedömning och tillgodogörande vid personalplaceringen. 3 tim. F, 3 tim. Ö. e) Grunderna av den psykologiska statistiken (frekvenskurvor, tabulering, medeltal, spridningsmått, korrelation m. m.). 1 tim. F. f) Eleverna beredas tillfälle att följa organisation och förlopp av prövningsverksamhet vid en inskrivningsnämnd eller i samband med en värnpliktsinryckning. Vidare studiebesök vid personalprövningsdetaljen, CVB. 5 tim. S. g) Principer för utarbetandet av frågeformulär. 1 tim. F. h) Befälsomdömets psykologi. 1 tim. F. IV. Utvecklingspsykologi. Huvuddragen av ungdomsårens psykologi med huvudvikt lagd vid de senare ungdomsårens (17—21-årsåldern). Ungdomsutvecklingen inom olika

245 sociala miljöer. I s a m b a n d h ä r m e d ges en översikt över de sociala och psykiska särmärkena hos det svenska volontärmaterialet. 4 tim. F , 1 tim. Ö. V. Social psykologi. Fördjupning av de socialpsykologiska momenten i den för samtliga elever g e m e n s a m m a , grundläggande kursen (A ovan) m e d särskild h ä n s y n till militära förhållanden. 4 t i m . F , 1 t i m . Ö. V I . Psykopatologi. H ä r behandlas översiktligt de a l l m ä n n a grunddragen a v psykiatrien, psykos- och neuroslära m e d t o n v i k t lagd p å den senare, hysteriska rubbningar, tvångsneuroser o. d. — Även olika former a v intellektuell efterblivenhet, dess diagnostik och sociala problem. Genomgång a v de viktigaste psykopatierna. 4 tim. F , 3 tim. S. Studiebesök vid något psykiatriskt sjukhus. V I I . Pedagogisk psykologi. I n l ä r a n d e t s psykologi (betingning, »trial a n d error», repetition, drill, olika former av s. k. intellektuella hämningsfenomen, psykisk m ä t t n a d , t r ö t t hetens problem). — Undervisningen bör intimt a n k n y t a s till elevernas erfarenheter som t r u p p u t b i l d a r e och h u v u d v i k t e n läggas vid den militära utbildningens pedagogik. 5 tim. F , 4 tim. Ö. V I I I . Undervisningsväsendet. D e t militära undervisningsväsendets historia. D e t v a r a n d e civila undervisningsväsendet i Sverige. 3 tim. F .

nu-

F ö r t e n t a m i n a b e r ä k n a s cirka 3 t i m m a r per elev. C.

Sammandrag

Tabell 39. Sammandrag

av

av timplan

och pedagogik

timplan

se tabell

39.

för föreslagen

undervisning

i

psykologi

vid

arméhögskolan.

Undervisningens art Ö

S

D

P

Summa timmar

Anm.

F

—

—

—

10 Tid för »särskilda föreläsningar»

13 5 10 4 4 4 5 3

2 4 5 1 1

3 5

— — — — — — 3

16 12 20 5 5 7 9 3 3

80 Undervisningsmoment

Första undervisningsåret (För samtliga elever.) Krigföringens psykologi Andra undervisningsåret (För en del av eleverna på underlinje I a.) Allmän psykologi Karakterologi Testpsykologi och psykoteknik Utvecklingspsykologi Social psykologi Psykopatologi Pedagogisk psykologi Undervisningsväsendet Tid för tentamina

....

Summa (andra undervisningsåret) . .

—

—

— — — — — —

—

—

—

— —

1 Tid för ämnet »psykologi och pedagogik»

246 Kap. 22. Studier i främmande språk 1. Allmänna synpunkter Det är ur flera synpunkter nödvändigt, att arméns officerskår besitter språkkunskaper. Studiet av främmande makters försvarsorganisationer och reglementariska föreskrifter samt av utländska arbeten i strategi, taktik och militärteknik förutsätter goda språkkunskaper. För en armé utan egen krigserfarenhet är ett dylikt studium städse nödvändigt, och det kommer att särskilt påfordras under tidsperioden efter det nyligen avslutade andra världskriget. Ett samtal fört utan tolk eller ett litteraturstudium på originalspråket ger avsevärt större utbyte än det förmedlade talet eller den i utdrag översatta texten. Härtill kommer språkkunskapernas värde ur allmänbildningssynpunkt. Kommittén anser därför, att officerarnas språkutbildning bör ägnas särskild uppmärksamhet. De språk, som enligt kommitténs mening främst äro av intresse i detta sammanhang, äro engelska, franska, ryska och tyska. Minimifordran synes böra vara, att varje officer skall äga sådana kunskaper i minst två av dessa språk, att han förmår tillgodogöra sig militär litteratur av normal svårighetsgrad. Helst bör han även äga förmåga att förstå dessa båda språk, då de talas, och någon färdighet i deras muntliga och skriftliga bruk. Därjämte är det önskvärt, att ett mindre antal officerare, främst sådana i högre stabs-, lärar- eller teknisk tjänst, äga grundligare förtrogenhet med de angivna språken. Dessa officerare böra kunna obehindrat förstå och tala ett eller eventuellt flera av dem samt utan hjälpmedel förmå översätta även svårare militär text till svenska språket. Slutligen böra enstaka officerare äga kunskaper i vissa andra språk, exempelvis finska, polska, italienska och spanska. Genom kravet att de, som bli officerare på aktiv stat, skola ha avlagt studentexamen eller äga motsvarande kunskaper, säkerställes hos samtliga officerare en i väsentliga stycken enhetlig grundläggande språklig utbildning1. För att tillgodose önskemålet, att varje officer skall äga ovan angivna minimikunskaper i två av språken engelska, franska, ryska och tyska, är det således i huvudsak tillfyllest att underhålla de under den allmänna skolutbildningen förvärvade kunskaperna samt att bibringa kännedom om den inom vederbörliga språk vanliga militära terminologien. Av de fyra nyssnämnda språken har emellertid ryskan i den allmänna skolutbildningen en avsevärt svagare ställning än de övriga2, och endast mycket få officerare 1 Jfr 1933 års läroverksstadga (SF nr 109) och undervisningsplan för rikets allmänna läroverk, fastställd genom kungl. brevet den 28 april 1933. 2 Undervisning i ryska förekommer f. n. endast vid följande läroverk: nya elementarskolan i Stockholm, de högre allmänna läroverken i Bromma, Norrköping och Halmstad samt Lunds privata elementarskola. Dylik undervisning är därjämte planerad vid högre realläroverket på Norrmalm, de högre allmänna läroverken på Östermalm och i Eskilstuna och Gävle samt Wallin- och Lindska gymnasiet i Stockholm.

ha därför under denna utbildning studerat ryska. På grund härav måste utbildningen i ryska inom officerskåren ägnas särskild uppmärksamhet. För det mindre antal officerare, som med hänsyn till högre stabs-, läraroch teknisk tjänst böra äga grundlig förtrogenhet med engelska, franska, ryska eller tyska, kräves särskild utbildning utöver det mått av kunskaper, som vederbörande förvärvat före inträdet i militär tjänst. För att säkerställa arméns behov av officerare med kunskaper i finska måste även ordnas särskild undervisning. För att armén skall äga tillgång till enstaka officerare, som kunna följa den militära litteraturen på vissa andra språk, t. ex. italienska, polska eller spanska, kan likaledes viss utbildning vara önskvärd. I regel torde dock sådana officerare härvid kunna utnyttjas, som under sin allmänna skolutbildning genomgått nyspråkig linje eller på annat sätt tillägnat sig erforderliga kunskaper i dylikt språk. De behov av språkutbildning för officerare, som kommittén således anser föreligga, kunna sammanfattas sålunda:1 Hos samtliga officerare böra deras under den allmänna skolutbildningen förvärvade kunskaper i språk underhållas och utvecklas (främst genom att kännedom bibringas om den inom vederbörligt språk vanliga militära terminologien) . Vissa officerare böra erhålla särskild elementär utbildning i ryska eller finska. Ett mindre antal officerare böra erhålla särskild fortsatt utbildning i något av språken engelska, finska, franska, ryska och tyska. Vissa officerares tidigare förvärvade kunskaper i vissa andra språk, exempelvis italienska, polska och spanska, böra underhållas och utvecklas. I undantagsfall böra vissa officerare erhålla särskild utbildning i dylikt språk.

2. Nuvarande språkstudier Officerarnas språkstudier äro f. n. i mycket stor utsträckning överlämnade åt det enskilda initiativet, d. v. s. den enskilde officeren får i huvudsak självständigt och för egna medel underhålla och utveckla sina språkkunskaper genom självstudier, privatlektioner, korrespondenskurser e. d. Organiserad språkundervisning förekommer dock dels under den fortsatta officersutbildningen vid staber och truppförband, dels vid vissa av de centrala utbildningsanstalterna. 1 Härvid och i det följande skiljes mellan »någon förtrogenhet» och »grundlig förtrogenhet» med visst språk. Med någon förtrogenhet förstås främst förmåga att tillgodogöra sig militär litteratur av normal svårighetsgrad samt viss förmåga att förstå talspråk och viss färdighet i språkets muntliga och skriftliga bruk. Med grundlig förtrogenhet förstås främst förmåga att obehindrat förstå och tala språket samt att utan hjälpmedel kunna översätta svårare militärt betonad text till svenska språket.

248 Vid staber och truppförband är denna undervisning till art och omfattning mycket växlande och under beredskapsåren har den endast kunnat anordnas i enstaka fall. Vanligast torde vara, att yngre officerare få referera eller göra sammanställningar av utländsk militärlitteratur eller hålla föredrag, vilkas utarbetande kräver studium av källor på främmande språk. Stundom kunna särskilda språkkurser (-cirklar) anordnas, särskilt därest som lärare (studieledare) lämplig officer finnes disponibel, linguaphonekurser ställas till förfogande e. d. Vid krigshögskolan äro studier obligatoriska i två språk, nämligen dels i ettdera av engelska, franska och tyska, dels i ettdera av ryska och finska.1 Undervisningen i engelska, franska och tyska, som bygger på vid inträdesprövningarna till högskolan redovisade kunskaper,2 har till ändamål att utveckla förmågan att tillgodogöra sig det främmande språkets litteratur, att uppfatta muntlig framställning på det främmande språket samt att någorlunda ledigt tala detsamma. Särskild uppmärksamhet skall härvid ägnas militär litteratur och terminologi. Undervisningen i ryska och finska har till ändamål att bibringa grundläggande kunskaper i det främmande språkets allmänna byggnad, förmåga att till svenska översätta enklare text samt någon förmåga att använda de vanligaste uttrycken vid samtal och i den militära terminologien. För varje språk äro anslagna sammanlagt 160 timmar, lika fördelade på båda arbetsåren. Betygen i engelska och tyska ha koefficienten 2, i övriga språk koefficienten 3. Vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser äro studier obligatoriska i ett av språken engelska, franska och tyska. Undervisningen, som avser att ge eleverna ökad förmåga att tillgodogöra sig militär litteratur på ifrågavarande språk, omfattar 50 timmar under första arbetsåret. Som framgår av kap. 15, ägde 1943—1945 viss obligatorisk undervisning i ryska eller finska rum vid krigsskolans officerskurs. Undervisningen, vilken avsåg att bibringa kännedom om grunderna för språkbildningen och förmåga att använda parlör, omfattade ungefär 1 procent av utbildningstiden eller exempelvis kursen 1944—1945 16 timmar. Betygskoefficienten var 1. Viss språkutbildning kan även ske genom studier utomlands. Officer kan nämligen med eget medgivande kommenderas att utan särskild kostnad för statsverket eller under åtnjutande av resestipendium bedriva militära studier utom riket.3 Officer kan även medgivas tjänstledighet för språkstudier utomlands. Kungl. Maj:t prövar därvid och avgör i varje särskilt fall, huru1 Härvid bortses från att chefen för armén efter kommitténs tillstyrkan medgivit ett försöksvis borttagande av undervisningen i finska vid lärokursen 1945—1947. 2 Ungefär motsvarande vad som fordras för officersbefordran (ao nr 4*811/1939), d. v. s. studentkunskaper. Prövning sker i minst två av språken engelska, franska och tyska (jfr kap. 27 )och omfattar översättning från det främmande språket till svenska utan ordbok eller annat hjälpmedel. 3 Tjänstereglemente för krigsmakten (TjRK; fastställt genom go nr 2323/1945), 1945 års upplaga, § 46 (jfr § 45).

vida vederbörande under dylik tjänstledighet må bibehålla oavkortad lön.1 Under tjänstgöring som militärattaché eller biträdande militärattaché givas vissa officerare tillfälle till fortsatt språkutbildning. 3. Kommitténs synpunkter och förslag Som kommittén tidigare framhållit, utgöra de språkkunskaper, som officerarna förvärvat under sin allmänna skolutbildning, den naturliga grunden för fortsatta språkstudier. De erforderliga åtgärderna för att tillgodose de behov av språkstudier, som enligt kommitténs mening (se avsnittet 1 ovan) förefinnas, bli därför av väsentligt olika art och omfattning beträffande å ena sidan engelska, franska och tyska samt å andra sidan övriga språk, främst ryska. a) Engelska, franska och tyska De kunskaper i engelska, franska och tyska, som varje officer förvärvat under sin allmänna skolutbildning, böra främst underhållas och utvecklas genom helt på egen hand bedrivna självstudier. Under den fortsatta officersutbildningen vid staber och förband böra dylika studier konsekvent uppmuntras och underlättas. Varje tillfälle att anordna särskild undervisning eller studiehandledning måste därjämte tillvaratagas. Bland annat för kontroll av hur språkkunskaperna underhållas böra enskilda officerare erhålla studieuppgifter avseende engelsk, fransk eller tysk militärlitteratur. Enkla träningsövningar i form av kortare översättningar till svenska kunna regelbundet anordnas. Deltagandet bör i princip vara obligatoriskt, men vederbörande bör själv få välja, från vilket språk han vill göra sin översättning. — Av särskild vikt är, att officerarnas kännedom om den vanliga engelska, franska och tyska militära terminologien utvecklas. Centralt utarbetade anvisningar och sammanställningar av ord, uttryck och förkortningar synas önskvärda. Med hänsyn till de möjligheter att ordna språkundervisning eller att i övrigt befordra självstudier i dessa språk, som redan förefinnas inom ramen för den fortsatta officersutbildningen vid staber och förband, anser kommittén ytterligare åtgärder av central natur icke erforderliga. Det är emellertid av särskild vikt, att officerare, som vid arméhögskolan utbildas för högre stabstjänst och högre teknisk tjänst m. m., äga sådana språkkunskaper, att de såväl vid högskolan som därefter kunna tillgodogöra sig utländsk militärlitteratur. Deras studentkunskaper i minst två av språken engelska, franska och tyska böra därför vara väl underhållna och även 1 Go nr 449/1936 angående språkstudier utomlands samt ämbetsskrivelse, försvarsdepartementet, den 22 november 1936 angående framställning i fråga om oavkortad lön för viss personal ur armén under tjänstledighet för språkstudier utomlands (TLB nr 24). Jfr även tjänstereglementet för krigsmakten (TjRK) §§ 43 och 45.

250 i någon mån kompletterade, främst i vad rör kännedomen om militär terminologi. F. n. sker därför på sätt, som ovan skildrats, viss undervisning vid såväl krigshögskolan som artilleri- och ingenjörhögskolan. Det skulle emellertid enligt kommitténs mening innebära betydande fördel, om de officerare, som skola genomgå högskoleutbildning, redan vid dennas början innehade önskvärda språkkunskaper. Den språkundervisning, som nu sker vid högskolorna, bör med hänsyn härtill förläggas till tiden mellan truppslagsofficersskolan och arméhögskolan. Som en följd härav bör man för tillträde till högskolan utöver vad som f. n. fordras — studentexamenskunskaper i två av språken engelska, franska och tyska — kräva det högre kunskapsmått, som den nuvarande undervisningen i dessa språk avser att meddela. För att underlätta härför nödvändiga självstudier och för att i görligaste mån eliminera de olikheter i studiemöjligheter, som äro en följd av olika förläggningsort, olika ekonomiska villkor m. m., har kommittén ansett, att de officerare, som vid truppslagsofficersskola meriterat sig för högre utbildning, böra få tillfälle att deltaga i centralt ordnad korrespondensundervisning. Beträffande kommitténs förslag i detta avseende hänvisas till kap. 27. Här skall endast framhållas kommitténs målsättning för kompetensproven i engelska, franska och tyska. Proven skola avse att genom översättning från det främmande språket till svenska (utan ordbok eller annat hjälpmedel) kontrollera, att vederbörande dels kan tillgodogöra sig militär litteratur på språket ifråga av en svårighetsgrad, motsvarande studentkursens (i engelska på reallinjen, i franska på latinlinjen), dels äger grundläggande kännedom om militär terminologi inom ifrågavarande språk. Ett mindre antal officerare böra ha grundlig förtrogenhet med något av språken engelska, franska och tyska. Den utbildning, som kräves härför, bör på sätt, som i varje särskilt fall prövas lämpligt, ske genom fortsatta självstudier, genom särskild undervisning som ett led i den fortsatta officersutbildningen vid vederbörlig stab (vederbörligt truppförband) samt genom praktiska studier under kommendering (tjänstledighet för vistelse) utrikes. Tillfredsställande möjligheter för dylik utbildning synas förefinnas inom ramen för gällande bestämmelser. b) Ryska Utbildning i ryska erfordras för att säkerställa dels att åtskilligt flera officerare än de, som under sin allmänna skolutbildning förvärvat kunskaper i detta språk, äga någon förtrogenhet med språket, dels att ett mindre antal officerare bli grundligt förtrogna med detsamma. Den nuvarande undervisningen i ryska, som huvudsakligen sker vid krigshögskolan, är icke tillfyllest. Kommittén har därför övervägt olika alternativ för anordnande av den erforderliga språkutbildningen i ryska. Härvid har i första hand undersökts

251 möjligheterna att obligatoriskt inrymma dylika studier i officerarnas ordinarie utbildning. Eftersom timantalet icke får vara för litet, om studierna skola ge något verkligt resultat, har kommittén dock icke ansett det möjligt att på vare sig krigsskolans eller truppslagsofficersskolornas program bereda utrymme för en obligatorisk undervisning i ryska. Erfarenheterna från bland annat tidigare undervisning vid krigsskolans officerskurs ha vidare visat, att dessa studier för att bli effektiva böra vara frivilliga. En frivillig utbildning i ryska kan antingen ordnas decentraliserat eller vid central utbildningsanstalt. En decentraliserad utbildning har den fördelen, att de officerare, som ifrågakomma härför, endast i mycket begränsad utsträckning behöva tagas bort från sin ordinarie tjänst under studietiden. Emellertid synes det icke vara möjligt att anskaffa lämpliga lärare till erforderligt antal och på erforderliga orter. En decentraliserad utbildning i ryska kan därför sannolikt endast organiseras genom korrespondensundervisning. Enbart en dylik undervisning kan dock icke ge önskat resultat, särskilt icke för de officerare, som skola förvärva grundlig förtrogenhet med ryska språket. Uteslutande centralt organiserad undervisning skulle säkerligen ge ett fullgott resultat, såväl om den komme till stånd i anslutning till någon militär utbildningsanstalt, något universitet (högskola) eller civilt språkinstitut e. d. eller om den anordnades vid en särskild språkakademi av den typ, som förekommer inom Sovjetunionen. Den skulle emellertid bli mycket kostsam, och ett betydande antal officerare komme att under avsevärd tid tagas bort från sin ordinarie tjänst. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att korrespondensundervisning, kompletterad med vissa centrala kurser, sannolikt skulle ge det bästa resultatet. Med hänsyn till det avsevärda extra arbete, som frivilliga studier i ryska innebära, synes det nödvändigt att på något sätt kompensera eleverna härför. Detta kan givetvis icke ske genom ökade befordringsutsikter. Enligt vad kommittén inhämtat, tillämpades inom brittiska armén före det andra världskriget ett system med kontanta premier till dem, som förvärvat särskilda kunskaper i vissa främmande språk, särskilt sådana som icke studeras under den allmänna skolutbildningen. Officerare, som kommenderades till språkstudier utomlands på statens bekostnad, fingo före avresan i regel undergå en preliminär prövning i vederbörligt språk för att visa att de ägde elementär kunskap i detta. Godkänd prövning berättigade till en premie på 10—20 pund. Språkstudierna utomlands omfattade i regel en tid av 3—9 månader för europeiska språk utom ryska, 1 år för ryska samt intill 3 år för kinesiska och japanska. Efter hemkomsten fingo officerarna undergå examen. Godkänd examen berättigade till en premie, som varierade mellan 30— 80 pund för europeiska språk och steg till 120 pund för turkiska och arabiska samt 250 pund för kinesiska och japanska språken. De brittiska erfarenheterna av systemet med kontanta premier uppgivas ha varit mycket

252 goda. För svenska förhållanden äro emellertid enligt kommitténs mening dylika premier i regel icke erforderliga. Av skäl, som ovan anförts, synes det dock motiverat att i fråga om studier i ryska tillämpa detta system. På grundval av vad som här anförts föreslår kommittén, att språkutbildningen av officerare i ryska organiseras få följande sätt: G r u n d l ä g g a n d e u t b i l d n i n g i syfte att bibringa ett relativt stort antal officerare någon förtrogenhet med ryska språket bör huvudsakligen ske i form av korrespondensundervisning. Denna, som bör pågå under en tid av i regel 1 %—2 år, inledes lämpligen med en kortare central »introduktionskurs» på ett tjugotal timmar, avsedd att underlätta elevernas begynnelsestudier, och avslutas med en examen (examen A), i regel berättigande till en kontant premie på 300 kronor. F o r t s a t t u t b i l d n i n g i syfte att bibringa ett mindre antal officerare grundlig förtrogenhet med ryska språket bör huvudsakligen ske i form av självstudier, fortsatt korrespondensundervisning och praktiska studier vid centrala kurser eller under vistelse utomlands. Utbildningen, som i regel torde kräva en tid av 2—3 år, bör avslutas med examen (examen B), berättigande till en kontant premie på 1 000 kronor. V i d m a k t h å l l a n d e u t b i l d n i n g i syfte att hos officerare, som avlagt examen B, underhålla tidigare förvärvade kunskaper bör huvudsakligen ske i form av självstudier, lösande av centralt utsända övningsuppgifter m. m. Efter godkänt skriftligt kunskapsprov bör högst vart femte år utgå en premie av 300 kronor. Kommittén har i annat sammanhang (kap. 27) föreslagit, att för tillträde till arméhögskolan erforderligt kompetensprov i språk skall kunna avläggas i ryska, varvid prov i något ytterligare språk icke erfordras. Vid arméhögskolan skall enligt kommitténs förslag även förekomma undervisning i ryska. I såväl 2%- som 2-årsalternativet är detta språk (140 timmar) på underlinje I a obligatoriskt, detta med hänsyn till de krav, som i framtiden i allmänhet kommer att ställas på denna linjes elever. Vid underlinje I b samt linjerna I I och I I I är däremot ryska ett frivilligt extra ämne, som i förekommande fall läses utöver ordinarie ämnen.1 Undervisningen i ryska avser, beroende på om eleverna äga förkunskaper eller icke, att meddela grundläggande insikter i språket — ryska, allmän kurs — eller att bibringa fortsatt utbildning — ryska, högre kurs. Eleverna i den högre kursen skola genom kompetensprov i ryska före inträdet vid arméhögskolan ha visat, att de tidigare tillgodogjort sig grundläggande utbildning. Fordringarna vid kompetensproven böra därför sammanfalla med fordringarna vid examen efter sådan grundläggande utbildning, som sker utanför arméhögskolan. Den praktiskt taget kostnadsfria korrespondensundervisning i ryska, som kom1 I 2 % -års alternativet har dock kommittén ansett sig kunna och böra inrymma ryska som ett för underlinje I b obligatoriskt ämne.

253 mitten föreslår (kap. 27) skola medgivas officer, som vid truppslagsofficersskola meriterat sig för kommendering till arméhögskolan, bör därför vara densamma som vid den grundläggande utbildningen utanför arméhögskolan. Undervisningen vid den allmänna kursen i ryska vid arméhögskolan bör även ha samma målsättning, som nämnda utbildning, d. v. s. avse att bibringa någon förtrogenhet med språket (främst grundläggande kunskaper om språkets allmänna byggnad, förmåga att översätta enklare text — med en svårighetsgrad motsvarande studentkursens på nyspråkig linje — och kunskap om de vanligaste uttrycken i den ryska militära terminologien). Undervisningen vid den högre kursen enbart är icke tillräcklig för att bibringa den grundliga förtrogenhet med ryska språket, som bör krävas vid examen efter fortsatt utbildning. Den bör emellertid kunna ingå som ett väsentligt led i dylik utbildning. Principerna för den av kommittén föreslagna organisationen av språkutbildningen i ryska framgår av de exempel, som sammanställts i tabell 40 (se sid. 254—255). Statsverkets kostnader för den föreslagna utbildningen kunna på grund av dennas övervägande frivilliga karaktär icke exakt beräknas. Om man förutsätter, att »introduktionskurser» anordnas årligen vid krigsskolans officerskurs och vid truppslagsofficersskolorna och att centrala kurser likaledes årligen anordnas vid arméhögskolan dels för påbörjande av fortsatt utbildning (omkring två veckor), dels för examenspreparation (omkring en månad) med 20, respektive 10 elever, och om man vidare uppskattar antalet officerare, som avlägga examen A eller B eller som genom godkänt prov visa sig berättigade till premie för underhåll av tidigare förvärvade kunskaper, till i medeltal respektive 25, 8 och 10 per år, bli årskostnaderna ungefärligen följande: »introduktionskurs» vid krigsskolans officerskurs, lärararvode 300 kr. »introduktionskurs» vid arméns truppslagsofficersskolor, lärararvode 300 kr. central kurs vid arméhögskolan för påbörjande av fortsatt utbildning lärararvode 600 kr. resor 1 800 kr. traktamenten 4 300 kr. 6 700 kr. central kurs vid arméhögskolan för examenspreparation lärararvode 1 400 Inresor 1 000 kr. traktamenten 3 300 kr. 5 700 kr. premier för examen A 7 500 kr. för examen B 8 000 kr. för underhållen utbildning 3 000 kr. 18 500 kr. diverse (utarbetande och granskning av övnings- och examensuppgifter, arvode till förrättare av muntlig examen m. m. samt oförutsedda utgifter) 1 500 kr. Summa 33 000 kr.

254 Tabell 1/.0. Exempel belysande principerna fö Officer, som icke genomgår arméhögskolan Officersår

Exempel 1

Officel Exempel 2

Frivillig »introduktionskurs» under officerskursen vid krigsskolan (omkring 20 timmar).

0:e

l:a-3:e

Officersår

O c*i

Korrespondenskurs (samma som förberedelsekur&•• sen för den, som skall TO avlägga kompetensprov i TO P ryska före inträdet vid 3 5. arméhögskolan; kursavre gift 31 kr. betalas av eleC ven) och självstudier.

l:a-3:e

Frivillig »introduktionskurs» under officerskursen vid krigsskolan (omkring 20 timmar). O

Korrespondenskurs (samma som förberedelsekursen för den, som skall |p : avlägga kompetensprov i ryska före inträde i id TO arméhögskolan; kursavTO P gift 31 kr. betalas av 3 &ro eleven) och självstudier.

»-)

C

er ef

C

Examen A (skriftlig; samma prov som kompe3' tensprovet i ryska före vid arméhögskoTO inträde lan) . Premie 300 kr.

3:e

(Truppslagsof ficers skola.) Självstudier.

4:e

Exempel 3

0:e

3 O.

3:e

Officersår

Er

Examen A (skriftlig; samma prov som kompetensprovet i ryska före 5' inträde vid arméhögskolan). TO Premie 300 kr. Q. 3

4»

Frivillig »introduktionskurs» vid arméns truppslagsofficersskolor (omkring 20 timmar).

4:e

O Central kurs vid armé5:e-6:e högskolan (omkring två 5:e-7:e »"* Korrespondenskurs (samveckor). ma som förberedelsekurC Korrespondensundervissen för den, som skall ning, självstudier, deltaavlägga kompetensprov i o gande i civil kursverkp: ryska före inträde vid 1X3 samhet m. m. (allt utan arméhögskolan; kursavTO P P särskild kostnad för statsgift 31 kr. betalas av g verket) . B. eleven) och självstudier. jr re Examen A (skriftlig; 7:e 7:e 8:e Central kurs vid arméE B C högskolan (omkring en samma prov som kompe5' månad) eller praktiska S; tensprovet i ryska före studier under vistelse inträde vid arméhögskoTO a. utomlands (kommendelan). 3 ring eller tjänstledighet Premie 300 kr. 5' med oavkortad lön) e. d. TO Central kurs vid arméExamen B (skriftlig och 8:emuntlig). 10 :e högskolan (omkring två Premie 1 000 kr. veckor). Korrespondensundervisning, självstu- 8:e-9:e dier, deltagande i civil Fr. o. m. Självstudier m. m. kursverksamhet m. m. 9:e Efter godkänt skriftligt *4 O (allt utan särskild kostkunskapsprov premie nad för statsverket). högst vart femte år P 300 kr. 11 :e c Central kurs vid arméa högskolan (omkring en Fr. o.m. 3p jr månad) eller praktiska 10:e et studier utomlands (komc? 3 mendering eller tjänstlep. 3' dighet med oavkortad p" TO lön) e. d. B CL Examen B (skriftlig och muntlig). re Premie 1 000 kr. C

(Truppslagsof ficersskola). Självstudier.

5:e-7:e

a* c3

5' TO

Fr. o.m. 12 :e

< Självstudier m. m. Efter godkänt skriftligt kunskapsprov premie högst vart femte år 300 kr.

O P

C O" O.

Central kurs vid arméhögskolan (omkring två veckor). Korrespondensundervisning, självstudier, deltagande i civil kursverksamhet m. ra. (allt utan särskild kostnad för statsverket).

Central kurs vid arméhögskolan (omkring en månad) eller praktiska studier under vistelse TO utomlands (kommendering eller tjänstledighet med oavkortad lön) e. d. Examen B (skriftlig och muntlig). Premie 1 000 kr. g 3°

< B P

VT

Sp. p" 3 CL

re

(Arméhögskolan.) * Självstudier. (Om elev så önskar, må han deltaga i undervisningen vid högre kursen i ryska vid arméhögskolan.) Självstudier m. m. Efter godkänt skriftligt kunskapsprov premie högst vart femte år 300 kr.

C

G? Bl Q.

3. 1

3 TO

Den som avlagt examen B äger tillgodoräkna den såsom kompetensprov i ryska för inträde till arméhögskolan. Anm. 1. Utbildningen bör i regel ske enligt något av exemplen 1—3, 5—6.

255 föreslagen organisation av språkutbildningen i ryska. som genomgår Officersår

Exempel 4

O c p TO' TO p 3

c<0 c

3:e

Officersår

Exempel 5

Officersår

Exempel 6

Frivillig » i n t r o d u k t i o n s kurs» u n d e r officerskursen vid krigsskolan ( o m kring 20 t i m m a r ) .

0:e

l:a-3:e

arméhögskolan

Korrespondenskurs (samm a som förberedelsekursen för den, som skall avlägga k o m p e t e n s p r o v i r y s k a före i n t r ä d e vid arméhögskolan; kursavgift 31 kr. b e t a l a s av eleven) och självstudier.

s* E x a m e n a. g B'

TO

A (skriftlig; s a m m a prov som k o m p e t e n s p r o v e t i ryska före i n t r ä d e vid a r m é h ö g s k o lan). P r e m i e 300 kr. 1 (Truppslagsofficersskola.) Självstudier.

4:e

5 :e-6 :e

Central kurs vid a r m é högskolan (omkring t v å veckor). Korrespondensundervisning, självstudier, d e l t a g a n d e i civil k u r s v e r k s a m h e t m . m . (allt u t a n särskild k o s t n a d f ö r s t a t s verket) .

6:e o N

K o m p e t e n s p r o v i ryska för i n t r ä d e vid a r m é h ö g skolan ( = examen A ) .

Frivillig » i n t r o d u k t i o n s kurs» vid a r m é n s t r u p p slagsofficersskolor (omkring 20 t i m m a r ) .

4:e

5:e-6:e (5:e7:e)

3 a.

O: TO TO P

g Q. a C

o1

K 6:e (7:e)

s"

TO

K o r r e s p o n d e n s k u r s (som förberedelse för k o m p e t e n s p r o v i r y s k a före i n t r ä d e vid a r m é h ö g s k o l a n ; kursen kostnadsfri, eleven b e t a l a r dock lärobok och viss kursmateriel med 5 kr.) och självstudier.

7:e-8:e

il

K o m p e t e n s p r o v i ryska för i n t r ä d e vid a r m é h ö g skolan ( = examen A ) .

CO

7:e-8:e C

S" g

g

TO 9:e

i Fr. o.m 10 :e

Högre kurs i ryska vid arméhögskolan eller, d ä r - 7 : e - 8 : e (8:eest elev v i d särskild p r ö v 9:e) ning visat sig b e s i t t a s å 9:ed a n a kunskaper, som u n 10:e dervisningen vid denna (10:ekurs a v s e r m e d d e l a , s j ä l v 11 :e) studier. Central kurs vid a r m é högskolan (omkring en m å n a d ) eller p r a k t i s k a studier u t o m l a n d s ( k o m mendering eller t j ä n s t l e dighet m e d oavkortad lön) e. d. E x a m e n B (skriftlig och muntlig). Premie 1 000 kr.

S3

g.fc

TO g a o

Högre kurs i r y s k a vid arméhögskolan.

*) O ST P

10 :e

(lire)

Självstudier m . m . E f t e r g o d k ä n t skriftligt Fr. o.m kunskapsprov premie 11 :e högst v a r t femte å r (12:e) 300 kr.

p Q-

g B"

TO

Korrespondensundervisning, självstudier, d e l t a gande i civil k u r s v e r k s a m h e t m . m . (allt u t a n särskild k o s t n a d f ö r s t a t s verket) .

&£ 2.p-

B C

9:e11 :e

E f t e r g o d k ä n t skriftligt k u n s k a p s p r o v premie högst v a r t femte å r 300 kr.

Korrespondensundervis-i ning, självstudier, d e l t a g a n d e i civil k u r s v e r k s a m het m. m. (allt u t a n särskild k o s t n a d för s t a t s verket) .

*i o w

12 :e

Central k u r s vid a r m é högskolan ( o m k r i n g en m å n a d ) eller p r a k t i s k a studier u t o m l a n d s ( k o m mendering eller t j ä n s t l e dighet m e d oavkortad lön) e. d. E x a m e n B (skriftlig och muntlig). Fr. o.m P r e m i e 1 000 kr. 13 :e

< Självstudier m . m .

a. 5.3

C5 A l l m ä n kurs i ryska vid arméhögskolan. Examen A (skriftlig; s a m m a p r o v som k o m p e t e n s p r o v e t i a P r y s k a för i n t r ä d e vid TO 3 aa a r m é h ö g s k o l a n ) .

Sc

& CL.

g

5'

to

C e n t r a l kurs vid a r m é högskolan (omkring en m å n a d ) eller p r a k t i s k a studier under vistelse utomlands (kommendering eller t j ä n s t l e d i g h e t m e d o a v k o r t a d lön) e. d. E x a m e n B (skriftlig och muntlig). P r e m i e 1 000 kr. Självstudier m. m . skriftligt k u n s k a p s p r o v premie h ö g s t v a r t femte å r 300 k r .

< Efter godkänt a.

&3 a— TO P" 3

»ga. o

Anm.

2. Av den, som äger h ä r f ö r erforderliga kl inska per, bör givetvis examen A eller B k u n n a a v l ä g g a s u t a n g e n o m gång a v i exemplen h ä r o v a n angiven u tbildi ling.

256 c) Finska Utbildningen i finska bör bibringa ett mindre antal officerare någon förtrogenhet med detta språk samt enstaka officerare grundlig förtrogenhet med detsamma. Särskilt de truppförband inom VI:e militärområdet, vid vilka finsktalande värnpliktiga utbildas, ha behov av officerare med kunskaper i finska. Liksom då det gäller ryska, synes det ändamålsenligt att skilja mellan grundläggande, fortsatt och vidmakthållande utbildning. Då det emellertid i finska blir fråga om ett avsevärt mindre antal elever än i ryska, synes utbildningen, som bör vara helt frivillig, böra i huvudsak ske genom enskilda studier på sätt, som i varje särskilt fall prövas lämpligt. Den grundläggande utbildningen, som endast bör avse att bibringa någon förtrogenhet med språket, torde dock i regel böra inledas med en kortare central »introduktionskurs» om ett tjugotal timmar i anslutning till den ordinarie utbildningen vid krigsskolans officerskurs eller arméns truppslagsofficersskolor. I övrigt bör den huvudsakligen ske genom korrespondensundervisning (Hermods praktiska kurs i finska B eller motsvarande) och genom självstudier. För att underlätta inlärandet av den vanliga militära terminologien böra centralt utarbetade sammanställningar av militära ord, uttryck och förkortningar ställas till förfogande. Den fortsatta och den vidmakthållande utbildningen böra främst ske genom självstudier, deltagande i civil kursverksamhet och praktiska studier utomlands under kommendering eller under tjänstledighet med oavkortad lön. Av samma skäl, som anförts beträffande föreslagen utbildning i ryska, synes det önskvärt att kunna tilldela dem, som vid skriftlig, respektive skriftlig och muntlig examen (examen A eller B) styrka sig ha förvärvat någon eller grundlig förtrogenhet med finska språket, en kontant premie om förslagsvis 250, respektive 900 kronor. Till officer, som avlagt examen, berättigande till den högre premien, och som genom godkänt prov visar sig ha underhållit sina kunskaper, bör även högst vart femte år utgå en premie av 250 kronor. Kostnaderna för läroböcker, korrespondenskurser, lektioner, deltagande i civil kursverksamhet o. d. böra — liksom i princip vid utbildningen i ryska (jfr tabell 40) — bestridas av den enskilde. Statsverkets kostnader för den föreslagna utbildningen kunna på grund av utbildningens frivilliga karaktär icke exakt beräknas. Därest »introduktionskurs», gemensam för elever ur krigsskolans officerskurs och ur arméns truppslagsofficersskolor, anordnas varje år och därest det årliga antalet officerare, som äro berättigade till premie för examen A eller B, respektive för underhållen utbildning, uppskattas till i medeltal 5, 1 och 2, bli årskostnaderna ungefärligen följande:

257 »introduktionskurs», lärararvode 300 kr. premier för examen A 1 250 kr. för examen B 900 kr. för underhållen utbildning 500 kr. 2 650 kr. diverse (utarbetande och granskning av examensuppgifter, arvode till förrättare av muntlig examen, resor och traktamente för den, som undergår examen B, m. m. samt oförutsedda utgifter) 550 kr. Summa 3 500 kr.

Sammanlagt kunna således statsverkets årliga kostnader för föreslagen utbildning i ryska (förutom undervisningen vid arméhögskolan) och finska på grundval av ett uppskattat elevantal överslagsvis beräknas till ungefär 33 000 -f 3 500 == 36 500 kronor. Kommittén föreslår därför, att under fjärde huvudtiteln anvisas ett årligt förslagsanslag om 36 500 kronor för utbildning i ryska och finska av officerare på aktiv stat ur armén. d) Vissa andra språk Den utbildning, som är önskvärd för att armén skall äga tillgång till enstaka officerare med någon förtrogenhet med vissa andra språk än de ovan behandlade, exempelvis italienska, polska och spanska, bör främst avse att underhålla och utveckla de kunskaper i dylika språk, som vissa officerare inhämtat under sin allmänna skolutbildning (vid nyspråkig linje) eller på annat sätt tidigare förvärvat. Särskilda åtgärder för att bibringa officerare grundläggande utbildning i något av ifrågavarande språk kunna endast i undantagsfall vara erforderliga. Den fortsatta utbildningen skall särskilt taga sikte på att meddela kännedom om den inom vederbörligt språk vanliga militära terminologien. Utbildningen bör i regel ske genom självstudier vid sidan av ordinarie tjänst men praktiska studier utomlands under kommendering eller tjänstledighet med oavkortad lön äro även önskvärda. Bland annat synes det vara ändamålsenligt att centralt utlämna studieuppgifter, avsedda att ingå som led i den fortsatta officersutbildningen vid vederbörligt truppförband (vederbörlig stab). En dylik uppgift kan antingen gälla att kontinuerligt följa med vad som publiceras i viss ledande militärtidskrift på något av ifrågavarande språk eller avse ett referat av visst arbete på dylikt språk. Kommittén vill i detta sammanhang slutligen framhålla betydelsen av praktiska språk- och militära studier utomlands för officeren. Dessa kunna bedrivas under kommendering till tjänstgöring vid främmande makts armé eller vid någon Kungl. Maj:ts beskickning, under särskilt organiserade studieresor e. d. eller under tjänstledighet med oavkortad lön (särskilt för språk1 7 — 460105

258 studier). För att dylika studier skola underlättas, böra liksom hittills officerare efter Kungl. Maj:ts prövning och beslut i varje särskilt fall kunna tilldelas resestipendier av statsmedel.1 Reservationsanslaget för dylika stipendier under fjärde huvudtiteln har för femårsperioden 1942—1947 beräknats till i medeltal 15 000 kronor per år. Då till följd av krigsförhållandena utländska resor under åren 1942—1945 kunnat äga rum endast i ytterligt begränsad omfattning och därför icke obetydliga reservationer i anslaget uppstått, har detsamma för innevarande budgetår upptagits å riksstaten med allenast ett formellt belopp av 100 kronor. För budgetåret 1946/47 har anslaget föreslagits2 skola utgå med 15 000 kronor, varvid dock förutsatts, dels att — därest nämnda belopp skulle visa sig icke förslå — anslaget för extra utgifter får, med iakttagande av största möjliga återhållsamhet, tagas i anspråk för ändamålet, dels att vissa resor för att i utlandet taga del av vunna erfarenheter beträffande nya konstruktioner m. m. liksom under innevarande budgetår få efter prövning av Kungl. Maj:t bestridas från sakanslag. Reservationsanslaget för resestipendier är, som framgår av 1946 års statsverksproposition (bilagan rörande fjärde huvudtiteln, sid. 346), i första hand avsett för lämnande av bidrag till kostnader för resor i mera allmänt studiesyfte än för att taga del av konstruktionserfarenheter o. d. Kommittén, som emellertid förutsätter, att bidrag liksom hittills i enstaka fall även skola kunna lämnas för resor med huvudsakligt syfte att praktiskt bedriva språkstudier, främst i ryska och finska, vill ifrågasätta, om icke anslaget till resestipendier, bland annat på grund av vad som här anförts och då militära studieresor särskilt under de närmaste åren måste förutses bliva särskilt önskvärda, bör utgå med större belopp än i medeltal 15 000 kronor per år. Kommittén vill dock i denna fråga icke framställa något yrkande, då det synes ankomma på 1945 års försvarskommitté att upptaga densamma i samband med behandlingen av forsknings- och studieverksamheten i övrigt inom försvaret.

1 1920—1937 fastställde Kungl. Maj:t årligen stat för anslagets fördelning på olika militära myndigheter (SF nr 668/1919). Genom kungl. brevet den 29 oktober 1937 (TLA nr 57) uppdrogs åt chefen för armén att besluta om fördelningen av medlen inom lantförsvarets anslag till resestipendier (vid genomförd 1936 års försvarsordning 20 000 kronor per år). Genom beslut av 1941 års riksdag (propositionen nr 1, bilaga avseende fjärde huvudtiteln, sid. 289—291, statsutskottets utlåtande nr 4 sid. 114, riksdagens skrivelse nr 4 sid. 45) sammanfördes medelsanvisningarna till resestipendier inom försvarsväsendet fr. o. m. budgetåret 1941/42 under ett gemensamt anslag av reservationsanslags natur, vilket förvaltas av försvarets civilförvaltning och disponeras enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. 2 Bilaga till 1946 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, sid. 346—347.

C. O r d i n a r i e u t b i l d n i n g

Kap. 23. Allmänna grunder Den ordinarie utbildningen avser ordinarie tjänst inom vederbörligt truppslag. Den bibringas dels vid truppförband, dels vid obligatoriska skolor eller kurser. För den ordinarie utbildning, som äger rum vid truppförbanden, har redogörelse lämnats i ett tidigare sammanhang (kap. 19). Här (kap. 23—25) behandlas utbildningen vid de obligatoriska skolorna eller kurserna.

1. Nuvarande ordinarie utbildning Den nuvarande ordinarie utbildningen s o m officer sker i huvudsak enligt riktlinjer, som uppdrogos av 1941 års försvarsutredning och godkändes genom 1942 års försvarsbeslut.1 Utbildningen motsvarar i väsentliga delar de allmänna krav, som kommittén i kap. 17 anfört. De riktlinjer, enligt vilka utbildningen f. n. bedrives, äro — med nedan angivet undantag — gemensamma för samtliga truppslag med egen officersrekrytering och kunna sammanfattas på följande sätt. För att på grundval av under trupptjänstgöring förvärvade erfarenheter fullständiga sin utbildning och skaffa sig grundlig förtrogenhet med eget truppslags materiel och dennas användning genomgå subalternofficerarna 2—3 år efter officersexamen särskilda truppslagsofficersskolor. De skola där även göras skickade att föra kompani (motsvarande förband) i fält. Skolorna ha en längd av 8—12 månader, vilka uppdelas på en övervägande teoretisk och en övervägande praktisk del. Under åren närmast efter officersexamen genomgå kavalleriets officerare förutom truppslagsofficersskolan även en subalternofficerskurs vid ridskolan. Kursen, som är av omkring 9 månaders längd, skall fullständiga elevernas tidigare utbildning i ridning och hästdressyr samt göra dem skickade att tjänstgöra som ridinstruktörer. För äldre subalternofficerare och kaptener (ryttmästare) sker den fortsatta utbildningen i vederbörligt truppslags taktik och teknik genom kurser vid 1 Se försvarsutredningens betänkande (stat. off. utr. 1942:1) sid. 232—235, 247—258 och 262—263, propositionen nr 210/1942 sid. 342—346, 353—364 och 368, tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2/1942 sid. 96—97, 100—105, 107—108 samt riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 26—28.

truppslags- eller skjutskola. Sådan kurs skall genomgås före tillträdandet av befattning som kompani- eller bataljonschef (motsvarande chef), d. v. s. av subalternofficerare i regel under nionde officersåret och av kaptener (ryttmästare) omkring sextonde officersåret. Blivande kompanichefer (motsvarande chefer) genomgå även kompanichefskurs i förvaltningstjänst, i regel under nionde officersåret. Kursen, vars längd är omkring tre veckor, är förlagd till intendenturförvaltningsskolan. För att säkerställa en enhetlig taktisk uppfattning inom armén och för att fullständiga utbildningen i taktik och truppföring dels för den personal, som är närmast ansvarig för den taktiska utbildningen inom truppförbanden, nämligen regementscheferna (motsvarande chefer), dels för officerare, som inom en nära framtid avses bli befordrade till regementschefer, har avsetts en för armén gemensam stridsskola — arméns stridsskola — av omkring en månads längd. Avsikten har varit, att skolan skulle anslutas till krigshögskolan och att den skulle genomgås dels av överstelöjtnanter, dels av överstar vart fjärde eller femte år. Utbildningen vid samtliga ovan angivna skolor och kurser utom vid arméns stridsskola pågår för närvarande. Sistnämnda skola har, främst på grund av beredskapsförhålladen m. m. hittills icke varit i verksamhet. 1943 skedde dock motsvarande utbildning vid en särskilt anordnad taktisk kurs. 2. Synpunkter beträffande omfattningen av den nuvarande ordinarie utbildningen Kommittén har i kap. 17 granskat behoven av fortsatt officersutbildning och framlagt sin uppfattning i stort om hur dessa behov böra tillgodoses. Härvid konstaterades, att den ordinarie utbildningen med hänsyn till taktikens och teknikens snabba utveckling måste pågå kontinuerligt under hela tjänstetiden. Denna utbildning bör därför i princip ordnas så, att en längre eller kortare kurs eller skola obligatoriskt genomgås före befordran, som innebär övergång till ett vidgat verksamhetsområde (t. ex. från kaptenkompanichef till major-bataljonschef), och i övrigt ungefär vart sjätte eller sjunde år. • I detta avseende synes den nuvarande ordinarie utbildningen för dem, som bli bataljons-(divisions-)chefer, vara tillfyllest t. o. m. sextonde officersåret, för övriga endast t. o. m. nionde officersåret. Endast för regementschef er (motsvarande) ifrågakommer ytterligare ordinarie utbildning.1 Behov måste emellertid, som kommittén närmare utvecklat i kap. 17, anses föreligga 1 Det har beräknats, att sedan 1942 års försvarsbeslut fullt genomförts, skulle följande medelbefordringsåldrar vara sannolika, nämligen till kapten 36 år, till major 43 år, till överstelöjtnant 45 å 46 år och till överste 48 år. Då antagning till fänrik sker vid i medeltal 24 års ålder (medelåldern 1943—1945), torde blivande regementschefer i regel ifrågakomma till här avsedd utbildning under 22: a—23: e officersaret.

261 att bereda även övriga officerare fortsatt utbildning med speciell inriktning på den senaste utvecklingen av stridsmedlen och deras användning. Fördenskull bör kursen under sextonde officersåret vara obligatorisk för samtliga officerare vid truppslag med egen officersrekrytering. Utbildningen för blivande regementschefer bör även erhålla en motsvarighet för majorer och överstelöjtnanter, som icke vidarebefordras. Denna motsvarighet synes lämpligen böra bestå i en omkommendering under i regel tjugotredje officersåret till samma kurs, som genomgåtts sex år tidigare. Beträffande subalternofficerskursen vid ridskolan synes det angeläget, att kavalleriets officerare genomgå densamma snarast efter officersexamen. Denna examen äger rum vid månadsskiftet september—oktober, under det att subalternofficerskursen för att utnyttja den för ridutbildning synnerligen lämpliga månaden september måste börja ungefär en månad tidigare. Subalternofficerskursen bör därför genomgås under andra officersåret, d. v. s. samtidigt som de unga officerarna vid vissa andra truppslag genom »omskolning» (jfr kap. 19) få sin utbildning fullständigad. Kommittén har även övervägt, huruvida icke samtliga subalternofficerare ur motoriserade truppslag (förband) borde genomgå motorofficerskursen vid arméns motorskola som ordinarie utbildning under förslagsvis andra officersåret. Som närmare framgår av kap. 35, avsnittet 2, har kommittén dock funnit övervägande skäl tala för att denna kurs icke göres obligatorisk för något truppslags officerare.

3. Den ordinarie utbildningen enligt kommitténs förslag Med anledning av vad här ovan och tidigare (kap. 17) anförts föreslår kommittén, att den ordinarie utbildningen skall omfatta genomgång av följande obligatoriska skolor och kurser, nämligen under ungefär andra officersåret

för kavalleriets officerare

fjärde

»

för subalternofficerare vid samtliga truppslag med egen officersrekrytering

nionde

»

sextonde

»

tjugotredje »

för kompaniofficerare vid samtliga truppslag för regementsofficerare vid samtliga truppslag med egen officersrekrytering

subalternofficerskurs vid ridskolan truppslagsofficersskola

kurs vid truppslags- eller skjutskola samt kompanichefskurs vid intendenturförvaltningsskolan stridsskola eller (och) kurs vid truppslags- eller skjutskola stridsskola eller (och) kurs vid truppslags- eller skjutskola.

262 Regementschefer (motsvarande) böra dessutom vart femte ä sjätte år (ungefär tjugoåttonde och eventuellt trettiotredje officersåret) genomgå samma stridsskola som blivande regementschefer (tjugotredje officersåret). Därest här framlagt förslag genomföres, säkerställes enligt kommitténs förmenande, att officerskårens ordinarie utbildning blir enhetlig och tidsenlig. Kommittén är emellertid angelägen framhålla, att dess förslag endast är av principiell karaktär. Det måste medgivas vederbörande militära myndigheter att vid utbildningens genomförande göra de avsteg, vartill praktiska skäl i speciella fall kunna föranleda. Framför allt böra ovan angivna tidpunkter för de olika skolorna eller kurserna endast betraktas som ungefärliga. Subalternofficerskursen vid ridskolan kommer att behandlas i samband med specialutbildningen i hästtjänst (kap. 35). Övriga obligatoriska skolor och kurser behandlas i kap. 24 och 25.

Kap. 24. Truppslagsofficersskolorna 1. Tidigare och nuvarande truppslagsofficersskolor Behov att vid central utbildningsanstalt fullständiga de från krigsskolan utexaminerade officerarnas kunskaper avseende tjänsten vid vederbörligt truppslag gjorde sig tidigt märkbara. Sålunda tillkom vid artilleri- och ingenjörhögskolan på 1890-talet en obligatorisk, allmän kurs för artilleriets och ingenjörtruppernas (dåvarande fortifikationens) officerare. Denna kurs och den för kavalleriets officerare obligatoriska första årskursen vid ridskolan betecknade början till ett nytt system av skolor mellan krigsskolan och högskolorna. Detta system kompletterades 1928 med en försöksvis organiserad infanteriofficersskola, där även trängens officerare erhöllo fortsatt utbildning. Efter tre år inställdes emellertid verksamheten vid denna skola av statsfinansiella skäl. 1930 års försvarskommission föreslog inrättandet av obligatoriska truppslagsofficersskolor för officerare ur infanteriet och kavalleriet (infanteriofficersskolan), artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna (artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurser) samt trängen (trängofficersskolan). Detta förslag genomfördes i huvudsak genom 1936 års försvarsordning. Infanteriofficersskolan anordnades försöksvis 1937—1938 och 1938—1939, trängofficersskolan 1939—1940. Därefter nödvändiggjorde beredskapsförhållandena, att skolorna måste avbryta sin verksamhet.

1941 års försvarsutredning föreslog, att truppslagsofficersskolor skulle finnas vid alla truppslag med egen officersrekrytering. Utredningens förslag följdes på denna punkt helt i 1942 års försvarsbeslut. Truppslagsofficersskolor (OS) finnas sålunda numera organiserade till i huvudsak den omfattning, som tabell 41 angiver. Tabell Jfl. Nuvarande

truppslagsofficersskolor

(OS). Längd i månader

Skola

Ansluter till

Chef

Lyder närmast under

Övervägande teoretisk del

Övervägande praktisk del

Summa

Infanteriofficersskolan Kavalleriofficersskolan Pansarofficersskolan

infanteriskjutskolan

chefen för infanteriskjutskolan

inspektören för infanteriet och kavalleriet

81 Artilleriofficersskolan Luftvärnsofficersskolan Ingenjörofficersskolan

artilleri- och ingenjörhögskolan

chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan

arméinspektören

8 l /i

2 1 /* 2

11 Trängofficersskolan

arméns chefen för chefen för underhållsunderhållsträngens perskola (förskolan (tillsonalkårer lagd till T 2) lika chef för (chefen för trängofficersarméinspekskolan) tionens trängavdelning)

1 Angiven uppdelning på övervägande teore tisk och övervägande prakt sk del är den enligt 1942 års försvarsbeslut avsedda. Under nuvai ande provisoriska förläggnin;l till Rosersberg tilllämpas den i modifierad form. 2 Vid artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolaii, ingenjörtruppskolan samt tned mindre del eventuellt även vid truppförband. 3 Vid infanteriskjutskolan. Därjämte före t rängofficersskolans början 1 månads utbildning i verkstadstjänst vid vederbörlig trängkår.

Utbildningen vid ovanstående skolor regleras genom bestämmelser utfärdade av arméchefen. Gemensam undervisningsstadga för samtliga truppslagsofficersskolor har av arméinspektören fastställts den 16 augusti 1944 att provisoriskt gälla tills vidare.

264 2. Kommitténs förslag: Arméns truppslagsofficersskolor (ATOS) De motiv, som legat till grund för inrättande av de nuvarande truppslagsofficersskolorna, äga alltjämt giltighet. Kommittén anser därför i likhet med 1930 års försvarskommission och 1941 års försvarsutredning, att truppslagsofficersskolor böra ingå i den ordinarie utbildningen vid alla truppslag med egen officersrekrytering som ett avslutande led i den för samtliga officerare obligatoriska teoretiska och teoretisk-praktiska utbildningen av central karaktär. Truppslagsofficersskolan är slutstenen i den teoretiska utbildningen för officerare i allmänhet. Det militära allmänbildningsminimum, som måste anses erforderligt för alla officerare på aktiv stat, skall meddelas vid denna skola. — Då signaltrupperna numera erhållit egen officersrekrytering, bör en signalofficersskola inrättas utöver redan befintliga truppslagsofficersskolor. Den nutida krigföringen kräver en intim samverkan mellan olika truppslag samt en i väsentliga stycken samstämmig strategisk och taktisk grunduppfattning ävensom en enhetlig stabs- och ledningteknisk tjänsterutin. Det är av utomordentlig vikt, att officersutbildningen, och då främst den avslutande teoretisk-praktiska utbildningen vid truppslagsofficersskolorna samt högskoleutbildningen, organiseras så, att dessa synpunkter vinna tillbörligt beaktande. Det är nämligen innehavarna av just de chefs- och stabsbefattningar, i vilka officerarna under nyssnämnda utbildning erhålla övning, som ha att dryfta och lösa huvuddelen av de praktiska samverkansproblemen. Dessa synpunkter tillgodoses enligt kommitténs mening bäst, om utbildningen organisatoriskt samordnas. Härigenom kommer önskvärd enhetlighet i utbildningen att säkerställas. Vidare komma värdefulla kontakter mellan elever ur olika truppslag att knytas, varigenom senare samarbete och samverkan underlättas. Om elever ur olika truppslag under tillämpningsövningar vid samordnade skolor få tillfälle att gemensamt lösa uppgifter, befordras deras förståelse för varandras verksamhet, och samtidigt kompletteras den egentliga, av lärare ledda undervisningen med en underhand skeende kamratundervisning, vilket måste tillmätas stort värde. En samordning av här avsedda skolor bör därjämte medgiva, att tillgänglig lärarkraft, undervisningsmateriel och lokalutrymme utnyttjas så rationellt, som överhuvud är möjligt. Slutligen underlättar en dylik samordning även en rättvis uttagning för högskolestudier (se kap. 27). Av ovan anförda skäl anser sig kommittén böra föreslå en samordning av truppslagsofficersskolorna under gemensam ledning Tried i möjligaste mån gemensamma lärare och gemensam undervisning. Till högskoleutbildningens organisation återkommer kommittén i ett senare sammanhang (kap. 26—29). Under truppslagsofficersskolornas övervägande praktiska del kommer utbildningen att gå långt ned i detaljer och måste bland annat på grund härav

265 bli starkt truppslagsbetonad. Detta förhållande gör det önskvärt, att skolorna under denna period i likhet med vad som nu är fallet förläggas till respektive truppslags skjutskolor (motsvarande skolor) och underställas vederbörande chefer för dessa utbildningsanstalter samt via dessa respektive truppslagsinspektörer. På grund härav och då huvudändamålet med utbildningen i och för sig icke obetingat påkallar en samordning av skolorna, bör denna icke utsträckas längre, än vad som ur ovan anförda synpunkter är absolut nödvändigt. Samordningen av truppslagsofficersskolorna bör därför inskränkas till den tid, till vilken studiet av taktiken och därmed sammanhängande spörsmål är koncentrerat, d. v. s. till skolornas övervägande teoretiska del. Kontinuiteten i utbildningen kan säkerställas genom att i huvudsak samma lärare få handha undervisningen vid vederbörlig truppslagsofficersskola under såväl den teoretiska som den praktiska — utpräglat truppslagsvisa — perioden. Därjämte bör den gemensamma chefen för truppslagsofficersskolorna åläggas följa utbildningen under de olika skolornas praktiska period. Motsvarande åliggande bör jämväl tilldelas truppslagsinspektörerna i avseende på respektive truppslagsofficersskolas teoretiska period. Denna anordning är redan nu i princip genomförd. 3. Målsättningen Nuvarande mål för utbildningen ha fastställts och gällande bestämmelser för utbildningens omfattning m. m. vid de olika truppslagsofficersskolorna ha utformats under samarbete med kommittén och grunda sig på hittills vunna erfarenheter. Kommittén finner därför icke anledning att i dessa avseenden föreslå några väsentliga ändringar. Truppslagsofficersskolornas allmänna ändamål bör enligt kommitténs förmenande vara att bibringa ökad förmåga i truppföring och trupputbildning som plutonchef (motsvarande chef), förmåga att bekläda subalternofficersbefattning i de lägre förbandens staber (bataljons- och regementsadjutant, eldledningsofficer, underrättelseofficer m. m.) samt förmåga att tjänstgöra som kompanichefs (motsvarande chefs) ställföreträdare i fred och som kompanichef (motsvarande chef) i fält, allt vid eget truppslag. Utbildningen skall icke blott bibringa kunskaper och färdigheter utan även fostra karaktären och skärpa omdömet. Den skall vidare ge eleverna en lämplig grund för fortsatt utbildning samt väcka och utveckla deras intresse för fortsatta studier (självstudier). Beträffande målsättningen för de olika ämnena och övningsgrenarna hänvisas till avsnittet 5 nedan.

266 4. Skolornas längd och periodindelning

F. n. omfatta truppslagsofficersskolorna en övervägande teoretisk del under vinterhalvåret, en övervägande praktisk del under försommaren samt en avslutande period med fältövningar och examensarbete. Efter verkställd detaljundersökning har kommittén funnit, att undervisningen under den teoretiska perioden är alltför koncentrerad. Denna period bör därför något förlängas, så att den tid eleverna disponera för eget arbete blir utökad. Vid infanteri-, kavalleri-, pansar- och trängofficersskolorna erfordras också en kortare förlängning av den praktiska perioden. Examensarbetet vid infanteriets, kavalleriets, pansartruppernas, trängens och signaltruppemas truppslagsofficersskolor kan icke anses vara av den art, att en särskild examensperiod skall behöva anvisas. Kommittén beräknar därför skolornas längd och periodindelning sålunda:

infanteriofficersskolan (InfOS) kavalleriofficersskolan (KavOS) pansarofficersskolan (POS) artilleriofficersskolan (ArtOS) luftvärnsofficersskolan (LvOS) ingenjörofficersskolan (IngOS) trängofficersskolan (TrängOS) signalofficersskolan (SignOS)

övervägande teoretisk period

övervägande praktisk period

total längd

ca 6% månader

ca 2K månader

9 månader

ca 9 månader

ca 2 K månader

1114 månader

ca 6 % månader ca 6% månader

ca 2 Yi månader ca 4 månader

9 månader 10^2 månader

För att möjliggöra den gemensamma undervisning, som kräves för att tillgodose framförda synpunkter på föreslagen samordning av skolorna, måste de delar av de olika truppslagsofficersskolornas undervisning, som äro likartade, bringas att till tiden sammanfalla. Vid artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna bör den del av den teoretisk-tekniska utbildningen, som är av grundläggande natur, till tiden ligga före samundervisningen med övriga skolor. I vad rör krigskonst synes gemensam undervisning vara förhållandevis lättare att åvägabringa under utbildningens senare än under dess förra del. Av vikt är därför, att den teoretiska föreläsningsperioden slutar samtidigt vid samtliga officersskolor. Fältövningar och i förekommande fall examensperiod böra avsluta arbetsåret. Fältövningarnas huvuddel bör vara gemensam för samtliga skolor. För att ovanstående önskemål skola kunna tillgodoses, bör tidsfördelningen te sig, som tabell 42 utvisar. I tabellen har icke upptagits någon tid för verkstadsutbildning av trängofficersskolans elever. Dylik utbildning erfordras emellertid liksom f. n. före denna skolas början. Den kan antingen bibringas på samma sätt som nu, d. v. s. vid vederbörlig trängkårs motorverkstad, eller centralt under september månad vid armens motorskola (jfr kap. 35, avsnittet 2). I senare

267 Tabell ^2. Truppslagsofficersskolornas Skola

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

längd och Mars April

Maj

1 ArtSS 3 ArtSS

LvSS 1 IngS

LvOS IngOS

InfSS'2

1 Tgfverket

Aug.

US SignS

SignOS Midsommar.

Juli

InfSS21 PS

ArtOS

TrängOS

Juni

1 InfSS

InfOS och KavOS POS

periodindelning.

l«»Vtirm<!- nrTi P Y n r n p n < ! - 1 " t ! ^ U A U J

Vid Inf SS till ungefär den 1 maj. tid m. m ! teoretisk 3 Någon del av den praktiska perioden ...... . 1n..;nj kan eventuellt förläggas till truppför°°°°°°<><>° fältövningar j Pe™>d band. _ _ _ _ övervägande praktisk period 4 Examensperiod. Förkortningar: InfSS = infanteriskjutskolan, PS = pansartruppskolan, ArtSS = artilleriskjutskolan, LvSS = luftvärnsskjutskolan, IngS = ingenjörtruppskolan, US =: arméns underhållsskola, SignS = arméns signalskola, Tgfverket = telegrafverket.

fallet bör under denna månad även genomgås den enskilda utbildningens i bil tjänst metodik. I den övervägande teoretiska perioden ha inräknats uppehåll vid jul—nyår och påsk, hemstudiedagar och examenstid samt följande ungefärliga tid för föreläsningar m. m.: infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna träng- och signalofficersskolorna

650 tim. 825 tim. 650 tim.

Utgångspunkt har härvid varit en daglig tid för föreläsningar m. m. (arbetstid på lärorummet) av i medeltal 6 timmar. Härutöver är räknat med en hemstudiedag per arbetsvecka och två uteövningsdagar per månad. 5. Ämnen och övningsgrenar Truppslagsofficersskolornas nuvarande ämnen och övningsgrenar samt utbildningens mål och omjattning inom dessa framgå av tabell 43. Med hänsyn till att kommittén haft tillfälle att framföra sina synpunkter vid utformandet av gällande undervisningsstadga har den beträffande utbildningens mål och omfattning inom de olika ämnena och övningsgrenarna endast på ett par punkter funnit anledning föreslå ändringar. Beträffande

268 Tabell US. Utbildningens Ämne eller övningsgren Krigskonst Taktik och stabstjänst

Försvarsorganisation Luftkrigskonst

InfOS, KavOS, POS

mål ock omfattning

inom olika

ämnen

ArtOS

Taktiska grundregler och principer belysta med exempel från senaste olika truppslagens stridsgrupp (företrädesvis förstärkt stridsgrupp och dess underavdelningar samt vid artilleriförband. bataljon) och dess underavdelningar. Förmåga att snabbt och Skiljaktigheter mellan svenska och vissa utländska organisaregements- och lägre stab samt un- artilleriregements- och lägre stab derhållstjänsten inom fördelning samt underhållstjänsten inom för(brigad) och infanteriregemente delning (brigad) och vid artilleriförband. (motsvarande). Arméns organisation i krig Flygförbandens uppgifter och anfallsmetoder. Samverkan mellan arméoch flygstridskrafter

Luftförsvar

Stabs- och underhålbtjänst

Truppföring Trupputbildning Teknik Skjutlära

1 Jfr sid. 107 not 1.

Förande av pluton och kompani (motsvarande; vid ArtOS även eldledundervisningen i taktik (vid TrängOS även i stabs- och underhållstjänst) Utbildning av kompani (motsvarande) och dess underavdelningar. Undergiens huvuddrag, inlärandets och inövningens psykologi, massans, gruppsykologisk och social synpunkt. Undervisningsmetodik vid övningar och Verkan av infanteriets, kavalleriets Projektilbanor, spridning, träffsannooch pansartruppernas vapen och Skjutreglerna och deras tillämpning, minmateriel samt för dessa vapen kommande av samverkan vapen ledningsgällande skjutregler och skjutmetoder särskilt med hänsyn till mom batteri-, divisions- och rege- | åstadkommande av samverkan ments-(grupp-)stab samt fältmät-, I ljudmät- och fototjänst. vapen och truppslagen emellan.

269 och övningsgrenar

vid nuvarande

LvOS

truppslagsofficersskolor. IngOS

TrängOS

krig. Fördelningens (olika brigaders) och dess underavdelningars organisation och utrustning, De samverkan. Verksamheten vid fördelning (brigad) och dess un- stridsgrupp och dess underav- fördelning (brigad) och stridsderavdelningar samt vid luft- delningar samt vid ingenjörför- grupp. värnsförband. band. säkert fatta och följdriktigt genomföra beslut, toriska och taktiska principer. Verksamheten vid luftvärnsförbandens staber samt ingenjörbataljonsstab samt ununderhållstjänsten inom för- derhållstjänsten inom fördeldelning (brigad) och vid luft- ning (brigad) och vid ingenjörvärnsförband. förband. och fred. Mobilisering och försvarsberedskap. Flygförbandens uppgifter och anfallsmetoder. Samverkan mellan armé- och flygstridskrafter. Flygfältsluftvärnets och territoriella luftvärnets organisation och användning. Luftbevakningens och luftskyddets organisation och verksamhet. Flygvapnets organisation och materiel, dess strategiska och taktiska användning samt dess uppträdande vid lösande av olika uppgifter. Samverkan mellan luftvärn, luftbevakning och flygstridskrafter. Underhållsförbandens organisation och utrustning. Underhållstjänsten inom fördelning (brigad). Verksamheten vid underhållsförband och tross. Grunderna för förvaltningen vid trängtruppernas lägre förband. Skiljaktigheter mellan svenska och vissa utländska underhållsorganisatoriska och underhållstaktiska principer. Verksamheten vid fördelningsstab (brigadstab) och vid underhållsförbandens staber, ningstrurp) under växlande förhållanden. Undervisningen skall utgöra en direkt fortsättning på samt en praktisk tillämpning av vederbörligt reglementes föreskrifter för förbandens förande, visninger. skall utgöra en praktisk tillämpning av AU, AUE och SU. 1 — Den allmänna psykolopens ocl. ledarskapets psykologi, värnpliktsålderns själsliga särmärken, svensk manlig ungdom ur vid lektbner i olika ämnen med olika elev klientel. — Personalvården inom armén. likhet, projektil- och eldverkan, särskilt ned hänsyn till åstadoch truipslagen emellan. Eldtjänst, inom tatter i- och divisionsstab sanat altmät- och fototjänst.

Verkan av trängtruppernas vapen och minmateriel samt för dessa vapen gällande skjutregler och skjutmetoder.

270 Ämne eller övningsgren

InfOS, KavOS, POS

ArtOS

Materiellära (vid ArtOS Konstruktion och handhavande av Krut, sprängämnen, minmateriel och och LvOS krut- och infanteriets, kavalleriets och pan- egenskaper, användning, handhaoch handsartruppernas strids- och skyddsmateriellära) medel m. m. Orientering om sam- artilleriets och den viktigaste av I verkande truppslags viktigaste luftvärnets vapentekniska materiel. Orientering vapen. samt övriga truppUtvecklingstendenser. Rekognoscering, planläggning och ledning av de fältarbeten, som förekomma förband.

Fältarbeten

Befästningslära

Förbindelselära

Spräng- och minlära

Signaltjänst Motortjänst

Vederbörligt truppslags (TrängOS: Vederbörligt truppslags

A nspannstjänst

Biltjänst Sjukv årds tjänst Repetition av samt

Matematik Tillämpad

mekanik

Militär idrott

Den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Sverige från 1919 till Politisk demokrati, de politiska partiernas organisation och syften, de huvudformer samt svenska folkrörelser. Personlig färdighet i militär idrott och simning.

Särskilda föreläsningar

Med militär verksamhet sammanhängande spörsmål, vilka äro av särskilt

Stats- och samhällslära

271 LvOS

IngOS

TrängOS

kemiska stridsmedel samt deras Konstruktion och handhavande Konstruktion och handhavande vande och vård. Konstruktion av ingenjörtruppernas vapen-, av trängtruppernas strids- och havande av verktygs-, maskin- och fordons- skyddsmedel m. m. I luftvärnets och den viktigaste utrustning. av artilleriets om utländska motsvarigheter slags viktigaste vapen Allmän materielvårdslära. vid bataljon (division) och högre

Rekognoscering, planläggning och ledning av de fältarbeten, som förekomma vid underhållstrupperna.

Befästningars beräkning, utförande och användning, betongoch bergsprängningsarbeten. Vägars och broars beräkning, utförande, underhåll och användning i fält. Sprängoch minmaterielens konstruktion, handhavande och vård samt säkerhetsföreskrifter; användning vid strid och förbindelseförstöring (förhärjning), minröjning. Underhållstruppemas) signalmedel och dessas användning, motormateriel, dess handhavande och vård. Körning och ridning. Hästkännedom, hovbeslag och hästvård. Materielkännedom och mäter ielvård. Körning. Materielkännedom och materielvård. Verkstadstjänst. Materielkännedom, materielvård och förbinderitjänst. realgymnasiets matematikkurs; differential- och integralkalkyl sannolikhetslära. Huvuddragen av beräkningsgrunderna i ingenjörtruppernas handböcker och tabeller. Hållfasthetsberäkning och dimensionering av i fält förekommande tekniska konstruktioner av enkel beskaffenhet. Hållfasthetsegenskaper hos trä, stål och betong. Grunderna för läran om de enkla maskinerna med tillämpning på ingenjörtruppernas lyftverktyg. nu samt världshistorien under samma tid i huvuddrag. Det aktuella världspolitiska läget. — viktigaste samhällsåskådningarna, statsförvaltningens arbetssätt, socialförvaltning, socialpolitikens Ledande av militära idrottsövningar och idrottstävlingar. intresse för undervisningen och som icke kunna inrymmas i ordinarie ämnen.

272 stats- och samhällsläran samt den i ämnet trupputbildning ingående pedagogiken m. m. ha förslag framlagts i kap. 20 och 21. Vid infanteri-, kavallerioch pansarofficersskolorna bör i ämnet teknik införas en ämnesdel »motortjänst» med motsvarande mål och omfattning som vid artilleri-, luftvärnsoch ingenjörofficersskolorna (vederbörligt truppslags motormateriel, dess handha vande och vård). Vid förstnämnda skolor liksom vid trängofficersskolan bör inom ämnet krigskonst (taktik och stabstjänst), respektive stabsoch underhållstjänst även ske någon övning i bildläsning. Vid den föreslagna signalofficersskolan måste tekniken liksom vid övriga truppslagsofficersskolor få en framträdande plats. Skolan måste nämligen förutom vissa taktiska och andra kunskaper ge en fördjupning och komplettering av den tidigare tekniska utbildningen, så att fullständigast möjliga kännedom om och förståelse för den förefintliga materielen bibringas. Följande ämnen och övningsgrenar böra förekomma: krigskonst (taktik och stabstjänst, försvarsorganisation, luftkrigskonst), truppföring, trupputbildning, teknik (materiellära, fältarbeten, motortjänst), sambandstjänst, matematik, stats- och samhällslära, militär idrott samt särskilda föreläsningar. Beträffande utbildningens mål och omfattning inom de olika ämnena och övningsgrenarna vid denna skola vill kommittén anföra följande. Krigskonst. I taktik och stabstjänst behöver signaltruppofficeren samma utbildning som övriga officerare i fråga om de allmänna grunderna. För att erforderligt underlag för stabssignal tjänsten skall inhämtas, bör utbildningen rörande fördelning ägnas motsvarande uppmärksamhet som vid luftvärnsofficersskolan och dessutom armékårs organisation och verksamhet något beröras. Mål och omfattning kan därför formuleras exempelvis sålunda: »Taktiska grundregler och principer belysta med exempel från senaste krig. Huvuddragen av armékårens organisation. Fördelningens (olika brigaders) och dess underavdelningars organisation och utrustning. De olika truppslagens samverkan. Verksamheten vid armékår, fördelning (brigad) och dess underavdelningar samt vid stabssignalförbanden. Förmåga att snabbt och säkert fatta och följdriktigt genomföra beslut. Skiljaktigheter mellan svenska och vissa utländska organisatoriska och taktiska principer. Verksamheten vid fördelnings- och stridsgruppstab samt underhållstjänsten inom fördelning (brigad) och vid stabssignalförbanden.» I försvarsorganisation och luftkrigskonst böra mål och omfattning överensstämma med infanteriofficersskolans. Teknik. I materielläran bör ingå dels grundläggande elektroteknik, dels materielkännedom. Elektrotekniken (inklusive den rena elektricitetsläran) bör till en del vara en repetition av realgymnasiets studentkurs och i övrigt ungefär motsvara innehållet i senaste upplagan av den för militärt bruk utarbetade läroboken »Elektricitetslärans grunder». Växelströmsläran torde dock böra hehandlas något utförligare (visardiagram) och. de elektriska maskinerna i korthet beröras. I den elektrotekniska undervisningen böra ingå laborationer. Materielkännedomen skall främst avse konstruktion och handhavande av signaltruppernas vapen-, signal- och fordonsmateriel. Orientering bör dock även ske beträffande övriga truppslags signalmateriel. Det permanenta nätet bör jämförelsevis ingående be-

273 handlas (i huvudsak lokaltekniken, d. v. s. anslutning till stationer, betjäning av mindre växelstationer samt utnyttjande av lokal- och landsledningar). I fältarbeten och motortjänst synas lämpligt att mål och omfattning överensstämma med övriga truppslagsofficersskolors (bortsett från trängofficersskolans motortjänst). S a m b a n d s t j ä n s t e n skall i huvudsak omfatta krigsmaktens och telegrafverkets signalorganisation, signalförbindelsers anordnande och utnyttjande, signaltjänsten inom stridsgrupp, fördelning (brigad) och armékår. Kursen i m a t e m a t i k bör omfatta en relativt grundlig repetition av realstudentkursen i avseende på analytisk geometri och trigonometri, grunderna av differentialräkningen samt intergralbegreppet och dess enklaste tillämpningar. Det nya stoff, som meddelas i matematikundervisningen, bör strängt begränsas till förmån för ett grundligt befästande av en del äldre kunskaper. I t r u p p f ö r i n g, t r u p p u t b i 1 d n i n g, s t a t s - o c h s a m h ä 11 s 1 ä r a samt m i l i t ä r i d r o t t böra mål och omfattning överensstämma med övriga truppslagsofficersskolors.

Kommittén har beräknat den ungefärliga fördelningen på olika ämnen och övningsgrenar av den i avsnittet 3 ovan angivna tiden för föreläsningar, övTabell 44- Fördelningen på ämnen och övningsgrenar av för föreläsningar, övningar m. m. (arbete på lärorummet eller motsvarande) avsedd tid1 under truppslagsofficersskolornas övervägande teoretiska period. Ämne (delämne)

Taktik och stabstjänst Underhållstjänst Försvarsorganisation Luftkrigskonst (luftförsvar) Trupputbildning (därav för psykologi och pedagogik omkring 10 timmar) Skjutlära och materiellära Förbindelselära m. m Fältarbeten, respektive (vid IngOS) befästningslära samt spräng- och minlära Sambandstjänst Bil- och motortjänst Matematik Tillämpad mekanik m. m Stats- och samhällslära Militär idrott Reserv (särskilda föreläsningar m. m.)

Summa timmar

InfOS, KavOS, POS

ArtOS

LvOS

IngOS TrängOS SignOS

10 10

10 10

10 60

10 10

60 120

60 250

30 250

60 25 45

10 25 45 90

10 15 45 90

25 45

25 50

30 650

30 825

110 160 10 10

30 25 105

60 120

30 130

10 25 45

10 130 45 65

25 50

90 15 45 65 115 25 50

25 45

25 45

20 825

20 825

30 650

20 650

10 10

1 Därutöver avses under angiven period i medeltal en da I per vecka för hemstudier och två dagar per månad för uteövningar samt vid ArtOS, LvOS och IngOS ungefär fem veckor för examensperiod.

18 — 460105

ningar m. m. (arbete på lärorummet eller motsvarande) under den övervägande teoretiska perioden så, som tabell 44 utvisar. Utbildningen under den övervägande praktiska perioden bör huvudsakligen koncentreras till praktiska övningsgrenar (truppföring, trupputbildning, skjutning, anspanns- och sjukvårdstjänst m. fl.) enligt chefens för armén bestämmande. Förslag härtill bör uppgöras av chefen för de samordnade truppslagsofficersskolorna i samråd med berörda trupp- eller skjutskolechefer samt insändas genom vederbörande truppslagsinspektör. Med hänsyn till att lärarpersonal och övningstrupp från infanteriskjutskolan måste disponeras för arméns stridsskola fr. o. m. mitten av juni bör infanteri- och kavalleriofficersskolornas praktiska utbildning i fältarbeten m. m. koncentreras till sista delen av dessa skolors praktiska period. I de ämnen eller delar av ämnen, där målsättningen är gemensam för två eller flera truppslagsofficersskolor, anser kommittén, att gemensam undervisning bör komma till stånd. En närmare undersökning har givit vid handen, att gemensam undervisning i stort bör kunna anordnas enligt tabell 45. Tabell 4.5. Gemensam undervisning under trtippslagsofjicersskolomas teoretiska period.

Ämne

Taktik, stabs- och underhållstjänst

Trupputbildning (därav psykologi och pedagogik omkring 10 timmar)

För samtliga OS gemensam undervisning

övervägande

För angivna OS gemensam undervisning

100 tim. 10 » 10 »

InfOS. KavOS, POS

20 » 5 .

InfOS, KavOS, POS InfOS KavOS POS ArtOS LvOS minst Samtliga OS utom IngOS InfOS, KavOS, POS

120 tim.

40 » . . . . 115 » 25 » 10 » 50 »

4.5 » .... 25 >, 45 » 10 »

IngOS, SignOS (eventuellt)

90 • 45 »

ArtOS, LvOS, IngOS . . . .

5 »

Av skolornas 650, respektive 825 föreläsningstimmar synas sålunda cirka 270 kunna göras helt gemensamma för samtliga skolor. Dessutom kunna och böra vissa uteövningar samt fältövningarna göras gemensamma. Att detta förhållande i hög grad kommer att tillgodose de synpunkter, vilka ovan anförts såsom motiv för en samordning av officersskolorna, ligger i öppen dag.

275 Några grundade farhågor för att den truppslagsvisa utbildningen härigenom skulle eftersättas torde icke behöva uppstå. Såvitt kommittén har sig bekant, ha några olägenheter i detta avseende icke kunnat förmärkas vid de redan nu organisatoriskt och undervisningstekniskt samordnade artilleri-, luftvärnsoch ingenjörofficersskolorna. 6. Elever Krigsskolekurserna ha enligt 1942 års försvarsbeslut förutsatts omfatta 140 å 150 elever. 1941 års försvarsutredning beräknade med anledning härav antalet elever i de olika truppslagsofficersskolorna till ungefär vid infanteri-, kavalleri- ooh pansarofficers9kolorna vid artilleri- och luftvärnsofficersskolorna vid ingenjörofficersskolan vid trängofficersskolan

tillsammans 90, » 40, 7 samt 10. •"

De närmaste åren kan man räkna med ungefär detta antal elever. De officerskurser, som utexaminerats exempelvis 1943—1945 ha omfattat respektive 228, 163 och 138 elever. Nu pågående officerskurs vid krigsskolan består emellertid av endast 112 elever. Det kan också förutses, att krigsskolekurserna under den närmaste framtiden komma att bli mindre än vad 1941 års försvarsutredning beräknat. Kommittén räknar med att de komma att omfatta i medeltal ungefär 135 elever. Då krigsskolekurser av denna storlek (troligen fr. o. m. 1949) bli beordrade till truppslagsofficersskolorna, kan antalet elever på de olika skolorna uppskattas till vid infanteriofficersskolan vid kavalleriofficersskolan vid pansarofficersskolan vid artilleriofficersskolan

62 4 9 22

vid luftvärnsofficersskolan vid ingenjörofficersskolan vid trängofficersskolan vid signalofficersskolan

13 6 8 3.

Med hänsyn till det ringa antal elever i varje årskurs vid signaltrupperna föreslår kommittén, att signalofficersskola anordnas endast vartannat år. Med hänsyn till elevantalet vore ett anordnande endast vart tredje år tänkbart. Vissa årgångar subalternofficerare vinna emellertid då först sent full användbarhet för tjänst vid trupp. Antalet dylika officerare, som samtidigt för egen utbildning äro borta från trupptjänsten, ökas. Då även vissa ogynnsamma konsekvenser (i form av väntetider o. d.) äro möjliga för dem, som kvalificerat sig för vidareutbildning vid högskola, bör det icke ifrågakomma att anordna signalofficersskolan endast vart tredje år. 1930 års försvarskommission ansåg, att två års tjänstgöring vid trupp borde fullgöras mellan krigsskolan och följande skolor. I likhet med 1941 års försvarsutredning anser kommittén, att kommendering till truppslagsofficersskola bör ske först vid den tidpunkt efter officersexamen, då utbildningen

kan grundas på omfattande erfarenheter, vunna under en tillräckligt lång sammanhängande tjänstgöring vid trupp. För att dessa erfarenheter skola bli så djupgående, att med truppslagsofficersskolorna här förbunden målsättning skall kunna uppnås, anser kommittén, att kommendering till truppslag sofficersskola bör ske först efter tre års tjänstgöring vid trupp. Kommittén vill betona, att den avser verklig tjänstgöring vid trupp (som plutonchef eller motsvarande chef), således icke tjänst som bataljonsadjutant, biträde på mobiliseringsavdelning e. cl. Under andra officersåret genomgången »omskolning» eller — för kavalleriets officerare — subalternofficerskurs vid ridskolan bör dock i detta sammanhang räknas som tjänstgöring vid trupp. Innan kommendering till truppslagsofficersskola sker, skall styrkas, att angiven trupptjänstgöring fullgjorts med godkända vitsord. För att officer ur artilleriet, luftvärnet eller ingenjörtrupperna, som avlagt studentexamen (begränsad studentexamen), skall kunna beordras såsom elev till vederbörlig truppslagsofficersskola, kräves f. n.,1 att han vid dylik examen eller vid särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen erhållit i realgymnasiets kurs lägst vitsordet »godkänd» vid skriftlig och muntlig prövning i matematik, allmän kurs, och matematik, specialkurs, samt fysik ävensom vid muntlig prövning i kemi. Dessa krav på allmän skolutbildning äro större än de, som uppställas såsom villkor för antagning till officersaspirant eller till fänrik på aktiv stat vid angivna truppslag • (jfr tabell 1 sid. 24—25 och tabell 29 sid. 156). Då fordringarna för antagning till officersaspirant och till fänrik främst av rekryteringsskäl icke böra skärpas, blir det i vissa fall nödvändigt, att officerare under de tre första officersåren fullständiga sina skolkunskaper och genomgå fyllnadsprövning. Emellertid ha förkunskaper motsvarande ovan angivna betygsfordringar befunnits nödvändiga för undervisningen vid artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och signalofficersskolorna. Även om kommittén, som den framhållit i kap. 14 (sid. 157), är av den principiella uppfattningen, att fyllnadsprövningar böra undvikas, anser den därför, att nuvarande betygskrav för kommendering av officerare ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna till vederbörlig truppslagsofficersskola böra bibehållas. Kraven synas i framtiden även böra utsträckas att gälla signaltruppernas officerare. Med hänsyn till att kommittén föreslagit att signalofficersskola anordnas endast vartannat år, bör denna genomgås samtidigt av de två officersårgångar, som fullgjort tre, respektive två års trupptjänstgöring. Kommittén föreslår därför, att kommendering till signalofficersskola får i förekommande fall ske efter endast två års tjänstgöring vid trupp. 1 Kungl. Maj:ts beslut den 23 februari 1945 (ämbetsskrivelse, försvarsdepartementet — TLA nr 15). Motsvarande föreskrift återfanns även i de bestämmelser angående antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter, som gällde 1938—1945 (kungl. brevet den 21 januari 1938 — TLA nr 3).

7. Ändrad tjänsteställning efter truppslagsofficersskolorna Enligt 1942 års försvarsbeslut1 skall utnämning till löjtnant, antingen på ledig ordinarie beställning eller i regemente (motsvarande), under alla förhållanden ske efter tre års tjänst som officer. Redan efter två års officerstjänst kan sådan utnämning ske, därest löjtnantbeställning finnes ledig, eller — i regemente (motsvarande) — om tjänsteförhållandena det påkalla. Enligt vissa äldre men ännu gällande bestämmelser2 fordras emellertid för att bli löjtnant vid kavalleriet att ha genomgått ridskolan och för att ifrågakomma till motsvarande befordran vid artilleriet och ingenjörtrupperna att ha genomgått artilleri-, respektive ingenjörofficersskolan. Kommendering till ridskolan avses som regel ske under andra officersåret men tjänstgöringsförhållandena eller andra orsaker kunna stundom föranleda en senare kommendering. Truppslagsofficersskolorna genomgås f. n. 2—3 år efter officersexamen och föreslås av kommittén skola genomgås först efter 3 års tjänst som officer. Vid artilleriet och ingenjörtrupperna kommer följaktligen löjtnantsbefordran att fördröjas ett, eventuellt två år och även vid kavalleriet är en fördröjning med ett år möjlig. Då det synes önskvärt, att befordran sker enligt för samtliga truppslag enhetliga normer torde de särskilda kompetensvillkoren för befordran till löjtnant vid angivna truppslag icke böra bibehållas (jfr sid. 28). För att löjtnant skall kunna föreslås till befordran i kaptensbeställning på aktiv stat bör emellertid vid samtliga truppslag krävas bland annat godkänd genoingång av truppslagsofficersskola. Kommittén vill erinra om att denna fordran upptagits i det förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående anställning vid, befordran och transport inom samt avgång ur armén (arméns befordringskungörelse), som ingivits av chefen för armén den 9 februari 1943. I detta sammanhang vill kommittén beröra frågan, om icke den inbördes tjänsteställningen mellan officerare, tillhörande samma årskurs, bör revideras, sedan truppslagsofficersskolorna genomgåtts. Det synes kommittén orimligt, att den tjänsteställning, som inom samma officerskurs erhålles i samband med officersexamen, skall utan varje justering äga giltighet för lång framtid. Det har även ifrågasatts, om förhållandena vid krigsskolan medgiva den direkta jämförelse mellan elever ur olika truppslag, som är nödvändig, för att en rättvisande turlista omfattande samtliga elever skall kunna uppgöras. Kommittén har i samband härmed övervägt ett förslag, att turlistan från officersexamen i stället skulle upprättas trupp1

194-1 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1) sid. 41. Kungl. brev den 24 februari 1818, den 4 juli 1868, den 28 januari 1898 och den 9 oktober 1908 angående kompetensvillkor för befordran tilll löjtnant vid vissa truppslag m. m. — På grund av beredskapsförhållandena m. m. har dispens från dessa kompetenskrav under senare år medgivits i ett mycket stort antal fall. 2

slagsvis och tjänsteställningen mellan officerare tillhörande samma officerskurs men olika truppslag skulle bestämmas av den ordning mellan truppslagen, som är fastställd för tjänsteålders beräkning inom armén.1 Så har sedan 1941 skett beträffande reservofficerare. Några särskilda olägenheter skulle icke uppkomma genom denna anordning, då befordran huvudsakligen sker truppslagsvis. Då emellertid konsekvenserna av en dylik förändring skulle sträcka sig utöver kommitténs område, anser sig kommittén icke böra taga ställning till denna fråga. Däremot anser kommittén, att — oavsett om gemensamma eller truppslagsvisa turlistor upprättas — dessa böra omräknas med ledning av de betyg, som förvärvas vid truppslagsofficersskolorna. Detta är möjligt, då dessa skolor bli obligatoriska under samma officersår för samtliga officerare inom varje årskurs2 och då utbildningen där genom sin art och omfattning medger en allsidig bedömning, jämförbar med den vid krigsskolan. De tidigt under utbildningen upprättade och genom samtliga kompaniofficersgrader oförändrade tjänsteställningslistorna binda i alltför hög grad officerarna vid en turordning, som i många fall efter några år icke ger en riktig bild av vederbörandes kompetens i förhållande till andras. Hittills ha de i samband med officersexamen upprättade turlistorna så gott som undantagslöst följts vid lägre befordringar och i stor utsträckning även vid förordnanden och kommenderingar. Bättre möjligheter än nu böra skapas för en officer att genom arbete, energi och visad duglighet förbättra sin tjänsteställning och i fråga om befordringstur m. m. gå förbi sådana kamrater, som efter avslutad krigsskola icke visat motsvarande goda egenskaper. Enär godkänd genomgång av truppslagsofficersskola föreslås krävas för befordran till kapten, synas rättvisekrav påkalla, att sådan befordran vinnes i den tur erhållna betyg från nämnda skola utvisa. Det måste betecknas som i hög grad inkonsekvent och ologiskt, att den tur, i vilken befordran till kapten skall ske, praktiskt råget uteslutande bestämmes av den ordning, i vilken vederbörande visat sig lämplig bestrida för den lägsta officersgraden avsedda befattningar. Konsekvensen synes i stället fordra, att den tur, i vilken befordran inom kompaniofficersgraderna skall äga rum, avgöres för fänriks- och löjtnantsbefordran av de vitsord, som vederbörande förvärvat vid krigsskolans officerskurs, men för kaptensbefordran av vitsorden från truppslagsofficersskolorna. Kommittén får därför föreslå, att de i samband med officersexamen upprättade turlistor1 Denna ordningsföljd, fastställd genom tjänstereglemente för krigsmakten (TjRK), 1945 års upplaga, mom. 135. är: generalstabskåren, infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet, fortifikationskåren, ingenjör trupperna, signaltrupperna, trängen, fälttygkåren och tygtrupperna, intendenturkåren och intendenturtruppema. 2 Att signalofficersskola anordnas endast vartannat år saknar betydelse i detta sammanhang. Det synes icke heller böra bjuda särskilda svårigheter att på ett tillfredsställande sätt i turlistorna infoga de enstaka officerare, som på grund av sjukdom e. d. undantagsvis icke kunna genomgå truppslagsofficersskola samtidigt som vederbörlig årskurs i övrigt.

279 na revideras för varje årskurs, då densamma avslutat sin utbildning vid truppslag sofficersskolorna. Av skäl, som komma att beröras i kap. 27, anser kommittén, att truppslagsofficersskolorna böra ligga till grund för urvalet av officerare till militär högskoleutbildning. I samma kapitel framlägger kommittén även sin uppfattning om hur detta bör ske. 8. Skolornas personal och lokaler Med hänsyn till den viktiga och kontinuerliga verksamheten vid de samordnade truppslagsofficersskolorna föreslår kommittén, att arméns truppslagsofficersskolor (ATQS) hänföras till arméns fasta undervisningsverk och erhålla en särskild personalstat. P å denna stat böra uppföras dels skolornas gemensamma chef och gemensamma adjutantur- och expeditionspersonal, dels de viktigaste lärarna. Härför erforderliga beställningar föreslås i regel överflyttade från andra stater på sätt, som nedan angives. För skolornas gemensamma chef bör liksom för cheferna för arméns underofficersskola, krigsskolan, skjutskolorna med flera skolor avses en beställning som överste (i lönegrad Oa 6) eller överstelöjtnant. Härigenom underlättas lämpligt personval och främjas önskvärd kontinuitet. Chefen bör biträdas av en kapten på aktiv stat som adjutant och tygofficer. Med hänsyn till att den för undervisningen erforderliga tygmaterielen kan förutses bli av betydande omfattning bör nämligen en för skolorna gemensam tygofficer finnas. Särskild befattningshavare har emellertid icke ansetts erforderlig härför. Som expeditionspersonal föreslås dels en första expeditionsvakt (lönegrad A 7) eller ett kanslibiträde (lönegrad M E o 7 ) , som under adjutanten skall leda arbetet inom expeditionen, svara för lektionssalarnas iordningställande samt vara uppbördsman för inventarier, viss undervisningsmateriel m. m., dels ett kontors- och två skrivbiträden (lönegrad M E o 4, respektive 2) samt två kontorsvakter (avlönade enligt avtal). Beträffande denna personal ha berörda personalförbund beretts tillfälle framföra sina synpunkter. Härvid ha bland annat förordats som expeditionsföreståndare en förste kontorist (lönegrad 10) i stället för föreslagen förste expeditionsvakt samt en expeditionsvakt (lönegrad 5) och en kontorsvakt (avlönad enligt avtal) i stället för föreslagna två kontors vakter. Som motiv härför har anförts, dels att förordade lönesättningar och tjänstebenämningar syntes bättre än de av kommittén föreslagna motsvara avsedda arbetsuppgifter, dels att befordringsmöjligheterna inom skolans stat därigenom bättre tillgodosåges, vilket skulle sporra personalen till större insatser i sitt dagliga värv. I förstnämnda avseende har kommittén den uppfattningen, att dessa frågor måste upptagas i annat och större sammanhang, då befattningar motsvarande de här diskuterade i betydande antal förekomma även annorstädes inom såväl militära

som civila expeditioner m. m. I sistnämnda avseende anser kommittén, att befordringsmöjligheterna böra bedömas med hänsyn även till de befattningar, som föreslås vid arméhögskolan (kap. 29). Här ifrågavarande befattningshavare böra nämligen utan olägenhet kunna för befordran överflyttas från truppslagsofficersskolorna till arméhögskolan eller tvärtom. Den förläggning av skolorna i nära anslutning till varandra, som kommittén nedan föreslår, och den likartade verksamheten underlätta en dylik överflyttning. Ses statförslagen vid skolorna i sammanhang med varandra, synas enligt kommitténs förmenande möjligheter till en rimlig befordringsgång föreligga. Erforderligt antal lärare har beräknats efter följande grunder. I krigskonst erfordras en gemensam förste lärare för att meddela viss gemensam teoretisk undervisning och samordna övrig undervisning, som huvudsakligen är av tilllämpad natur, samt sex andre lärare för den undervisning, som måste ske på avdelningar. Dessa avdelningar böra i första hand sammansättas med tanke på den ram, inom vilken taktik och stabstjänst främst skola studeras. Fölinfanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna (huvudsakligen bataljons ram) har kommittén beräknat tre, för artilleriofficersskolan (huvudsakligen stridsgrupps ram) en, för luftvärns-, ingenjör- och signalofficersskolorna (huvudsakligen fördelnings ram) en samt för trängofficersskolan (huvudsakligen fördelnings ram) en. För undervisningen i stabs- och underhållstjänst vid trängofficersskolan erfordras en särskild lärare, vilken även bör handha den gemensamma delen av stabstjänstundervisningen vid övriga truppslagsofficersskolor. I trupputbildning bör en förste lärare finnas för att lämna viss gemensam undervisning rörande ämnets grundläggande delar (AU, undervisningsmetodik o. d.) och i övrigt säkerställa erforderlig enhetlighet i ämnet. För den undervisning, som måste ske på avdelningar, erfordras liksom i krigskonst sex andre lärare. I teknik och matematik erfordras tre förste lärare för respektive artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna samt ett antal andre lärare, främst avsedda för undervisningen i materiellära. I sambandstjänst bör med hänsyn till den olika karaktär, som denna tjänst har vid olika truppslag, avses en lärare för infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna samt en för vardera av artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och trängofficersskolorna. Flertalet lärare böra utöver åliggande undervisningsskyldighet inom vederbörligt ämne biträda vid del av taktikundervisningen. Behovet av lärare under den teoretiska perioden framgår av tabell 46, som även utvisar den ungefärliga undervisningsskyldighet på lärorummet (motsvarande), som kan beräknas för de olika lärarna, De i tabellen angivna siffrorna äro endast att betrakta som ungefärliga och ha endast till ändamål att utgöra en beräkningsgrund för behovet av lärare. Det är särskilt svårt att uppskatta i vilken omfattning olika lärare böra deltaga i uteövningar o. d. samt i vilken utsträckning lärarna i andra ämnen än taktik böra biträda vid undervisningen i detta ämne.

281 1

Tabell Jf.6. Beräknad undervisningsskyldighet på lärorummet för olika lärare under truppslagsojjicersskolornas övervägande teoretiska period.

Undervisning ' i tim. vid Lärare

Ämne (delämne)

>

CO

CO CO

O

<

CO

O

>

CO

O

Ote B

c

tg H

30 10

30 10

fcfi 1—1

CO

O c

CO

1 En försle lärare i krigskonst Sex andre lärare i krigskonst

En andre lärare i krigskonst En andre lärare i stabs- och En förste lärare i trupputbildning Fem andre lärare i trupputbildning En andre lärare i trupputbildning En förste lärare i teknik och matematik En förste lärare i teknik och matematik En förste lärare i teknik och matematik Tre andre lärare i teknik En andre lärare i teknik En andre lärare i teknik En andre lärare i teknik En andre lärare i teknik

En lärare i sambandstjänst Fem biträdande lärare i sambandstjänst En lärare i bil- och motortjänst En lärare i tillämpad mekanik Adjutanten En lärare i matematik En lärare i stats- och samhällslära Särskilda föreläsare (reserv) 1

Taktik och stabstjänst Försvarsorganisation Taktik och stabstjänst (en jämväl trupputbildning vid TrängOS) Luftkrigskonst (luftförsvar)

30 10

30 10

190 20

190 190 190 130 - 80 20 40 20 20 20

Stabs- och underhållstjänst Trupputbildning

20 50

20 10

20 10

20 160 10 10

Trupputbildn i ng Psykologi och pedagogik

40 10

40 10

10 10

10 10

Skjutlära, artilleriet

— 145

Skjutlära, luftvärnet Luftförsvar

— —

Förbindelselära m. m. Skjut- och materiellära Materiellära, artilleriet Materiellära, luftvärnet Materiellära, signal trupperna Befästnings- samt sprängoch minlära Fältarbeten Sambandstjänst

30 10

20 10

— 10 10

— — — —

— 145 — 30

— — — — — —

—

— — 115 — — — — 15 120 10 — 105 — — — — — — 105 — — — — — — — — 130

—

— — 80 — —

10 —

— — — — 160 s

Sambandstjänst Lil- och motortjänst Tillämpad mekanik m. m. Militär idrott Matematik

25 45

25 45

Stats- och samhällslära

—

—

—

50 90

15 45 — 115 50 50 90 65

25 30

25 30

25 25 20 i 20

Fältövningar, uteövningar i taktik m. m. äro således icke m edräknr ide. Därav 40 timmar trupputbildning samt 10 timmar underhå lstjänst 3 Därav 20 timmar materiellära. 2

30 10

15 45

25 45

— 45

— — 45

— 65 25 30

25 30

282 Tabell ]fi'. Personal

för

arméns

Personal med lön (arvode) på ATOS stat Militär personal i lönegrad Befattning Oa 6 Oa 5 Oa 4 eller 5 eller 4 eller 3

Oa3

Civil personal i lönegrad (med lön) A7 eller MEo7

MEo 4

MEo 2

Enligt avtal

1 Chef

1 Expeditionspersonal: förste expeditionsvakt eller kanslibi-

—

—

—

1 1

—

2 2

Lärare: 1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

lärare i krigskonst (luftkrigskonst) . lärare i stabs- och underhållstjänst

-

förste lärare i trupputbildning andre lärare i trupputbildning

.... ....

—

förste lärare i teknik (och matematik)

—

—

— —

—

—

—

-

—

—

—

biträdande lärare i sambandstjänsl .

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

lärare i tillämpad mekanik lärare i stats- och samhällslära . . . . Summa] 1

1 I vissa ämnen, t. ex. matematik och tillämpad mekanik, kunna givetvis antingen militära eller civila lärare förekomma. För dessa airmen ha lärarna i tabellen hänförts till den kategori, ur vilken de i regel torde komma.

283 truppslagsoffieersskolor

(A TOS).

Militära

Civila lärare1 lärare1 med lön med på andra undervisförsvarsningsväsendets arvoden stater

n m a r

n i n g a

Dessa beställningar överflyttas från de nuvarande högskolorna (jfr kap. 29).

En beställning överflyttas från staten för icke-ordinarie personal vid trängen, där den sir uppförd för trängofficersskolans (arméns underhållsskolas) räkning. En beställning föreslås tillkomma. Dess innehavare avses den 1 april—den 30 september tjänstgöra vid artilleriskjutskolan. Ersätta 2 värnpliktiga ordonnanser. Souschef för infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna. Tjänstgör under den praktiska perioden vid infanteriskjutskolan. — Beställningen överflyttas från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans stat, där den f. n. finnes uppförd för en förste lärare i krigskonst m. m. vid till denna skola förlagda truppslagsoffieersskolor. Läraren på truppslagsofficersskolornas stat tjänstgör under den praktiska perioden (samt intill den 1 oktober) som adjutant vid arméns underhållsskola. Beställningen överflyttas från trängens stat, där den f. n. är uppförd för trängofficersskolans (underhållsskolans) räkning. — Av de fem lärarna på andra försvarsväsendets stater avses tre (eventuellt två) vara på infanteriskjutskolans stat och en ur arméinspektionens pansaravdelning. Den sistnämnde bör under den del av den praktiska perioden, då pansarofficersskolan är förlagd till pansartruppskolan, tjänstgöra därstädes. Ur flygvapnet. Souschef för trängofficersskolan. Tjänstgör under den, praktiska perioden (samt intill den 1 oktober) som chef för arméns underhållsskola. Beställningen överflyttas från trängens stat, där den f. n. är uppförd för trängofficersskolans (underhållsskolans) räkning. Lärare på infanteriskjutskolans stat. Av de militära lärarna avses minst två vara på infanteriskjutskolans stat. Önskvärt är att de övriga kunna vara en på vardera artilleriskjutskolans, luftvärnsskjutskolans och ingenjötruppskolans stat. Den civile läraren avses för undervisningen i psykologi och pedagogik. Souschefer för artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna. Tjänstgöra under den praktiska perioden vid respektive artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan och ingenjörtruppskolan. — Beställningarna överflyttas från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans stat. Av dessa avses tre vara lärare på infanteriskjutskolans, en på artilleriskjutskolans,2 en på luftvärnsskjuskolansa och en på arméns signalskolas stat. (Den sistnämnde erfordras endast vartannat år.) Endast vartannat år. Souschef vid signalofficersskolan. Lärare på arméns signalskolas stat. En ur infanteriet, kavalleriet eller pansartrupperna samt en ur vardera artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna. Eventuellt ur arméns motorskola. På arméhögskolans stat (jfr kap. 29) .

27 - Som framgår av tabell 46 har räknats med att av lärarna i teknik vid artilleri- och luftvärnsofficersskolorna de, som äro på truppslagsofficersskolornas stat, skola undervisa i skjutlära och de, som äro på vederbörlig skjutskolas stat, i materiellära. I vissa fall torde i stället vara lämpligt att de sistnämnda undervisa i skjutlära och de förstnämnda i materiellära.

284 Av de i tabell 46 angivna lärarna böra följande vara heltidstjänstgörande och därför uppföras på truppslagsofficersskolornas stat: förste läraren i krigskonst, den andre lärare i krigkonst, som tillika är andre lärare i trupputbildning vid trängofficersskolan, läraren i stabs- och underhållstjänst samt de tre förste lärarna i teknik. Övriga militära lärare böra vara deltidstjänstgörande med lön på andra försvarsväsendets stater. Lärarbehovet under den övervägande praktiska perioden har kommittén avsett skola tillgodoses, förutom av personalen på truppslagsofficersskolornas stat, av lärare vid de olika truppslagens skjut- (trupp-) skolor. För att det nödvändiga sambandet mellan den övervägande teoretiska och den övervägande praktiska perioden skall säkerställas, erfordras dessutom, att lärare vid skjut- (trupp-) skolorna i stor utsträckning tagas i anspråk såsom lärare vid truppslagsofficersskolorna även under den teoretiska undervisningsperioden. Enär verksamheten vid förstnämnda skolor huvudsakligen är koncentrerad till sommarhalvåret (jfr kap. 25, avsnittet 4), torde detta vara möjligt att genomföra i den omfattning, som kommittén föreslår i tabell 47. Ifrågavarande lärare böra därför förordnas som lärare vid vederbörlig skjut(trupp-)skola med undervisningsskyldighet jämväl vid arméns truppslagsofficersskolor. Med hänsyn till undervisningens särpräglade natur böra sex lärare som souschefer för de olika truppslagsofficersskolorna (en för infanteri-, kavallerioch pansarofficersskolorna samt en för vardera av artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och signalofficersskolorna) biträda chefen för de samordnade skolorna. På grundval av vad har anförts föreslår kommittén för arméns truppslagsofficersskolor (ATOS) den personal, som tabell Jf.7 angiver. Truppslagsofficersskolornas förläggning sort under den övervägande teoretiska perioden bör väljas så, att erforderliga lärarkrafter äro lätt tillgängliga och att studierna underlättas genom god tillgång till undervisningsmateriel, bibliotek o. d. Förläggningsmöjligheterna för lärare och elever böra vara goda. Slutligen böra betingelser att göra för undervisningen erforderliga studiebesök förefinnas. Kommittén har för sin del funnit, att dess synpunkter bäst tillgodoses, om de samordnade truppslagsofficersskolorna under sin teoretiska period förläggas till Stockholm. Kommittén har ungefärligt beräknat truppslagsofficersskolornas lokalbehov så, som framgår av tabell 48. Med utgångspunkt därifrån ha prövats möjligheterna att förlägga skolorna antingen i anslutning till krigsskolan på Karlberg eller inom I l : s förutvarande kasernetablissement(-område) vid Linnégatan. Detta regementes utflyttning till nya kaserner vid Sörentorp på Järvafältet beräknas nämligen vara slutförd hösten 1946, efter vilken

cb

*->

kl

e3 bo

*J

•

g

^

°

>

s

o3

=03

B

_oj

-2

»3

4)

c o

°"o3 , 2 03

>>

.

'E

i

03 Q

4>

V 4> x ^ g HB O J :0

:0

A. - 0 H 6

oi

^j

<N

•J~.

3 M

E :0

ki

k

:0

s

o

•SI

ki

T — 1

°

ki

(N 03

•w

be

§ ^2 w

• •••c- a

4)

a a s "ti '>(0 ä

3 S3

^ CJ

bi

:0

s c <

3D

& _bc

s 9 3 .SP

»S3

i övamt lorna.

a) • o

rt

'

2^g ä

03 V3

*» a O C WD o a ft " 3 ^2 ~~*3 E M ~ o

O

.1

a

• 3

a

J

03 O

:«

o3 be

a

o "g S

:o3

§

=2

i

^H

be

i

u O

C

1) 14 I-,

fc o

:0

a

"3

03 S

a

a •o

:0

:0

o "O

s

s

3 3. 2

E

M

3 g 3

>^ 3

a s

* be 3

aK. 'gg

:o3

-3 •SI

(X!

w S

so3

o

i'

CO -S3

bc;3

53 g

Q J

-

5 03

4)

|2

tc 0 ~3

kl

J

-S-S •J.

~

£ J* Ö -2 Q

-u

O

C *5

in

be

jg

i

]3 "O

3 E 03 Qbe

3 C 03

:o3

.,

w

• *

o

o

IN

1—1

.03

.03

S 3 ki

s a3 x

•

.03

.03

.03

J

« a

*

a

in •• 4) c

c 2 *J »a

co

•o

* *3*

03 03

-5*

t1I = S CO

4>

S —

:

to2

03 be

S D

a

"a 3

a "a S l-

"a

-oä

^ s > 13 t*

B c _o

.SP

o

bo

3 b

in

M

'O '.3 —,

E 03 S

4) r3

iS

o3 t:o3

m

o

o

• *

CO

.03

.03

.03

_4J

.-^ kl

^-v fr4

5 >-} a>

co

o

co

.03

^^ ^^

V

V

i* 4)

«>

j> y

_4)

%4

4)

T3

-2 13

IO

o

*« >o

<M

CO

k. :0

fci

SH

•H

:0

:0

:0

1-1

1-1 h :0

.03

-03

u 4)

u> 4)

4)

4>

13 o

13 o

l-l

l-H

t-i •O

u :0

1-1

o3

ill

a

.03

ki

a

3 E

3 o

v •

oo3

ft,

a3

JJ

ki

•t->

O

i !a

4)

^4

"6

O

o

4) 03

72 'E ki o

— ii

a

<N

a"

a

o.

O

pH 03

ö

a o 3 03

a a 3

Cfi

~ 4->

bO

<N

1#

OJ

4>

(M CM

CD 1—1

oo

to

.

o 1-H

& .s?

4>

^^ a ä

i

03 IS s B v a > 1

bo 3 3

J>

"3 »n

o

«2

1—1

o

~C 4) a

f*H

"a "a "a "a

o

CD tC0

O

(-i

CO

cd

c3

g

w

CO

'a -3

a ;

n

O

CO

.03

M

E

s

:© o3

j2

:3

a

o

-s

<N

*0

.03

13 N

CD

io

O

^ 'a

'a o

i s ^

N

o3 j ^

^

CN

ti j

^ a a •* o

.03

c E "o

in ?j

S

a

Till

ft

&

ki

h3

a

4>

a

a g <N

S

*©

a]

*j>

CO .03

.2

«2

4>

<M .03

43 N

en

r

"a "ao •<*

s

„ -a

o3

03 ^ 3 "<* 3 CN 03 i - i

Is K 03 oo]

'

>

-

<Z2 C

Cfi

O

O

>

m O

O ti

PM

<tj

o

O

be

•5

B

03 Cfi

°

a a

3 C/2

tidpunkt etablissementet vid Linnégatan i enligt med principbeslut av 1944 års riksdag1 kan disponeras för andra militära ändamål. Alternativet med förläggning till Karlberg har upptagits till prövning, enär det ifrågasatts, huruvida icke erforderliga lokaler kunde erhållas inom vid krigsskolan förefintliga utrymmen. Verkställda undersökningar2 ha emellertid visat, att lokalbehovet till så gott som alla delar skulle behöva tillgodoses genom nybyggnad. Ur utbildningssynpunkt är vidare önskvärt, att Karlberg i möjligaste mån kan avses uteslutande för utbildningen av arméns blivande officerare. Även med hänsyn till att vid truppslagsofficersskolorna deltidstjänstgörande lärare i regel ha sin ordinarie verksamhet inom de militära staberna, förvaltningarna och skolorna på Östermalm synes en förläggning till Karlberg mindre lämplig. Vid en förläggning till I l : s förutvarande kasernetablissement(-område), där även samtliga försvarsgrenars högskolor enligt kommitténs förslag (kap. 29) böra få sina lokaler, torde erforderliga lärare med mindre svårigheter kunna ställas till förfogande. Samarbete med arméhögskolan underlättas och vissa lokaler, t. ex. materielhall, samlingssal, laboratorier och bibliotek, kunna avses för gemensamt bruk. För eleverna, som skola förhyra bostad under studietiden genom egen försorg, torde en dylik central förläggning vara att föredraga framför en förläggning till Karlberg. Förplägnadsfrågan synes även lättare kunna ordnas, bland annat genom att Militärsällskapets lokaler icke ligga på längre avstånd än att de kunna utnyttjas även under lunchrasterna. Kommittén har på anförda grunder funnit, att truppslagsofficersskolorna böra förläggas till I l:s förutvarande kasernetablissement(-område). Beträffande dettas utnyttjande avgav arméns fortifikationsförvaltning den 8 februari 1944 underdånigt förslag. Härvid förordades, att truppslagsofficersskolorna förlades till etablissementet och att två våningar i västra kasernflygelns sydvästra del, matsals- och marketenteribyggnaderna m. m. efter viss reparation och ombyggnad avsågos för dessa skolor. I propositionen nr 174/1944 anmälde chefen för försvarsdepartementet frågan om det framtida utnyttjandet av I l:s kaserner i Stockholm för riksdagen. Departementschefen fann, att en koncentrering till samma etablissement av arméns truppslagsofficersskolor syntes erbjuda beaktansvärda fördelar. Med hänsyn till svårigheten att för det dåvarande bedöma, i vad mån Karlbergs slott komme att rationellt utnyttjas vid en dylik förläggning av dessa skolor, förordade han emellertid en överarbetning av förslaget i denna del. Sedan ytterligare utredning och överväganden ägt rum, vilka bland annat 1 Se riksdagens skrivelse nr 383/1944. Jfr även propositionerna nr 174/1944 och 91/1946, särskilt den sistnämnda sid. 3. 2 Se arméns fortifikationsförvaltnings förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 sid. 91. Jfr propositionen nr 91/1946 sid. 11.

bestyrkt ändamålsenligheten av den 1944 ifrågasatta förläggningen av truppslagsofficersskolorna till I l:s förutvarande kasernetablissement, har genom propositionen nr 91/1946 definitivt förslag till utnyttjande av detta etablissement(-område) förelagts riksdagen. På grundval av en inom arméns fortifikationsförvaltning verkställd utredning, vid vilken officersutbildningskommittén haft tillfälle att medverka, framlägges dels ett omoch tillbyggnadsalternativ, dels ett nybyggnadsalternativ, i båda fallen innefattande lokaler bland annat för arméns truppslagsofficersskolor. Det sistnämnda alternativet förordas. Kommittén, som beträffande alternativens detaljer m. m. hänvisar till propositionen och till fortifikationsförvaltningens den 15 september 1945 dagtecknade utredning, ansluter sig till den i 'propositionen uttalade uppfattningen, att för tillgodoseende av bland annat truppslag so fficersskolornas lokalbehov är en nybyggnad, förlagd till I l:s förutvarande kasernområde, bestämt att föredraga framför en om- och tillbyggnad av förbandets etablissement, vare sig denna sker enligt det 1944 e&er det 1946 framlagda förslaget. Kommittén sammanfattar sina i detta kapitel framlagda förslag sålunda: truppslagsofficersskolorna för officerare ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna, trängen och signaltrupperna böra samordnas under gemensam ledning med i möjligaste mån gemensamma lärare och gemensam undervisning; undervisningen vid dessa samordnade skolor — arméns truppslagsofficersskolor (ATOS) — bör uppdelas på en övervägande teoretisk period om Qy2—9 månader och en övervägande praktisk period om 21/->—4 månader, den förra förlagd till Stockholm, den senare i princip ansluten till vederbörligt truppslags skjut- (trupp-) skola; kommendering till truppslagsofficersskola bör ske först efter tre års tjänstgöring vid trupp och godkänd genomgång av dylik skola bör vara villkor för befordran till kapten; de i samband med officersexamen upprättade turlistorna böra revideras för varje årskurs, då densamma avslutat sin utbildning vid truppslagsofficersskolorna; av skäl, som närmare komma att utvecklas i kap. 27, böra truppslagsofficersskolorna ligga till grund för urvalet av officerare till militär högskoleutbildning; för skolorna bör avses den personal, som framgår av tabell 47; samt förläggningen i Stockholm bör ske till nybyggnad på I l:s förutvarande kasernområde enligt i propositionen nr 91/1946 framlagt förslag.

288 Kap. 25. Ordinarie utbildning under nionde, sextonde och tjugotredje officersåren samt vid högre stridsskolan för regementschefer 1. Under nionde officersåret Den ordinarie utbildningen under i regel nionde officersåret har till ändamål att förbereda officerarna för tjänst som kompanichefer (motsvarande chefer). Denna utbildning sker f. n. i enlighet med 1942 års försvarsbeslut1 dels genom truppslagsvisa kurser vid skjutskolor (motsvarande skolor), dels genom för armén gemensamma kompanichefskurser i förvaltningstjänst vid intendenturförvaltningsskolan. De truppslagsvisa kursernas längd, förläggning m. m. framgår av tabell 49.2 De till intendenturförvaltningsskolan förlagda kompanichefskurserna i förvaltningstjänst (4 per år, vardera för cirka 25 elever ur samtliga truppslag) ha en längd omkring 3 veckor. Till dylik kurs beordras icke officerare, som genomgått krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan (högre kurs) eller intendenturförvaltningsskolans intendentskurs. Kommittén finner den nuvarande organisationen av den ordinarie utbildningen under nionde officersåret i huvudsak ändamålsenlig. Den vill dock anföra följande. Erfarenheterna från det andra världskriget och från den svenska beredskapen ha visat önskvärdheten av att kursen vid infanteriskjutskolan för subalternofficerare ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna utformas såsom en stridsskola för (blivande) kompanichefer, där huvudvikten lägges vid stridsmässiga övningar i kompani och i viss utsträckning även i bataljon under samverkan med artilleri, stridsvagnar m. m.3 Utbildningen bör främst avse taktik och stridsteknik. I mindre omfattning böra dock även trupputbildning och utbildning i teknik äga rum. För att kunna nedbringa kursens längd böra eleverna före inryckningen till infanteriskjutskolan ha nyligen tjänstgjort vid tunga förband och på så sätt ha aktua1 Se 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 194-2:1) sid. 234—235 och 248—258, propositionen nr 210/1942 sid. 342—346 och 354—364, tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2/1942 sid. 96—97 och 101—105 samt riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 26—28. 2 Här och i fortsättningen av detta kapitel bortses vid redogörelsen för den nuvarande utbildningen från att beredskapsförhållanden m. m. hittills nödvändiggjort vissa inskränkningar och vissa organisatoriska jämkningar beträffande den i 1942 års försvarsbeslut avsedda utbildningen. 3 Jfr propositionen nr 175/1944 sid. 20 och 26 [statsutskottets utlåtande nr 134/1944 sid. 4 (och 36) och riksdagens skrivelse nr 322/1944 sid. 4] samt chefens för armén underdåniga skrivelse med förslag till omorganisation m. m. av infanteriskjutskolan den 22 december 1943.

289 Tabell J+9. Nuvarande

Truppslag

Infanteriet

trwppslagsvisa

Kurs

kurser under i regel nionde

Vid

Kavalleriet

subalternofficerskurs

infanteriskjutskolan

Pansartrupperna

subalternofficerskurs

pansartruppskolan

subalternofficerskurs

infanteriskjutskolan

Artilleriet

batterichefskurs

artilleriskjutskolan

Luftvärnet

skjutkurs för kompaniofficerare

luftvärnsskjutskolan

Ingenjörtrupperna

kompanichefskurs

ingenjörtruppskolan

underhållskurs för subalternofficerare

arméns underhållsskola

Trängtrupperna Tygtrupperna

Unge- Ungefärlig färligt längd antal veckor elever

officersåret.

Anm.

10 Kursen vid infanteriskjutskolan, som är gemensam för officerarna ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna, börjar direkt efter kursen vid pansartruppskolan.

25 Kursen i 1941 års försvars utrednings betänkande och i propositionen nr 210/1942 även benämnd skjutkurs för subalternofficerare.

15 Kursen uppdelad på en vinter- och en sommaromgång om ungefär 2, respektive 6 veckor. Kursen i 1941 års försvarsutrednings betänkande och i propositionen nr 210/1942 benämnd kurs för äldre subalternofficerare.

15 Av särskilda skäl (se kap. 35 avsnittet 9) har dylik kurs hittills icke anordnats.

liserat tidigare erhållen grundläggande teknisk utbildning. Kontroll härav bör ske genom prov vid kursens början. Kommittén anser, att under denna förutsättning kan kursens längd begränsas från nuvarande två till omkring en månad. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla vikten av att utbildningen även vid kurserna för övriga truppslag avser såväl taktik och truppföring som teknik och trupputbildning. Med stöd av erfarenheterna från de senaste åren anordnad kursverksamhet har kommittén funnit möjligt att föreslå vissa mindre avkortningar av kurserna för officerarna ur artilleriet, luftvärnet, ingenjörtrupperna och trängen. Den nuvarande uppdelningen av kursen för luftvärnsofficerare på en vinter- och en sommaromgång synes utan alltför stora olägenheter kunna upphöra. I 1942 års försvarsbeslut avsågs icke någon kurs nionde officersåret för subalternofficerare vid signaltrupperna, fälttygkåren och intendenturkåren. 19

290 Motivet härtill var, att då detta truppslag och dessa personalkårer rekryterades genom transport från andra truppslag under genomsnittligt fjärde—åttonde officersåret, hade de nämnda officerarna nyligen genomgått särskild utbildning för att förvärva kompetens för sådan transport. 1 Sedan signaltrupperna numera erhållit egen officersrekrytering,2 böra emellertid även detta truppslags äldre subalternofficerare erhålla fortsatt utbildningvid en särskild kurs, lämpligen förlagd till arméns signalskola. Målet för denna kurs skall vara befästad kompetens som kompanichef samt kompetens som fördelningssignalofficer och som officer till förfogande i armékårstabs signalavdelning. Tyngdpunkten i undervisningen skall ligga på taktik, stabstjänst och stabssignaltjänst. Tekniken bör i form av materiellära intaga en viktig andraplansroll. Undervisningen i materiellära bör, i syfte att öka den tekniska allmänbildningen och bedömningsförmågan, förutom en viss repetition ge dels en orientering om den nyare utvecklingen och om ny materiel, dels ökad kunskap om det permanenta nätets utnyttjande för fjärrtrafik (långdistanstelefoni, bärfrekvens m. m.). Det synes erforderligt, att kursen göres längre än motsvarande kurser för övriga truppslags subalternofficerare (omkring 4 månader i stället för 1—2 månader). Kursen bör även genomgås tidigare än vid övriga truppslag, bland annat emedan signaltruppofficerarna relativt tidigt måste krigsplaceras såsom kompanichefer. En tidigare genomgång synes också lämplig med hänsyn till den i kap. 24, avsnittet 5 förordade anordningen, att varannan årskurs signaltruppofficerare skall beordras till truppslagsofficersskola redan efter två års tjänst som officer. Kursen för äldre subalternofficerare ur trängen bör med hänsyn till de arbetsuppgifter, som vid föreslagen ny organisation av underhållstrupperna i fält komma i fråga för flertalet av trängtruppernas kaptener, genomgås något senare än motsvarande kurser vid övriga truppslag. Lämplig tidpunkt torde i regel vara under elfte eller tolfte officersåret. Kursen bör särskilt taga sikte på att utbilda underhållsgruppchefer. (Jfr kap. 35, avsnittet 9.) På grundval av vad här anförts föreslår kommittén, att de trwpyslagsvisa kurserna för ordinarie utbildning av äldre subalternofficerare under i regel nionde officersåret anordnas i enlighet med tabell 50. Tabellens ungefärliga elevantal hänföra sig till officerskurser omfattande sammanlagt 130—135 officerare (jfr kap. 24, avsnittet 5). Av skäl, som kommittén anfört i kap. 17, avsnittet 3, böra kurser under nionde officersåret icke komma i fråga för officerare vid generalstabs-, fälttyg- och inten1

Se 194-1 års försvarsutredning (stat. off. utr. 194<2: 1) sid. 235. Ändring genom kungl. brevet den 29 juni 1945 (TLA nr 53) av bestämmelserna angående officersaspirants antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén, fastställda genom kungl. brevet den 23 februari 1945. 2

291 Tabell 50. Truppslagsvisa kurser under i regel nionde officersåret enligt kommitténs förslag.

Truppslag

Kurs

Vid

Infanteriet ^

stridsskola för (blivande) kompanichefer

infanteriskjutskolan

Kavalleriet J Pansartrupperna

Unge- Ungefärlig färligt längd antal veckor elever 60

Anm.

Stridsskolan för (blivande) kompanichefer gemensam för officerarna ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna.

kompan ichef skurs

pansartruppskolan

stridsskola för (blivande) kompanichefer

infanteriskjutskolan

4 X /2

Artilleriet

batterichef skurs

artilleriskjutskolan

20 Luftvärnet

batteri-(kompani-)chefskurs

luftvärnsskjutskolan

12 Ingenjörtrupperna

kompanichefskurs

ingenjör truppskolan

5 Signaltrupperna

kompanichefskurs — signaltruppskola I

arméns signalskola

2 Genomgås tidigast sjunde officersåret; anordnas endast vartannat år (år då signalofficersskola icke pågår) och då med 4> ä 5 elever. (Jfr kap. 35, avsnittet 4.)

Trängtrupperna

kurs för kompaniofficerare

arméns underhållsskola

7 Genomgås i regel elfte eller tolfte officersåret. (Jfr kap. 35, avsnittet 9.)

denturkårerna. Officerare ur signaltrupperna, som genomgått arméhögskolans 2-(21/2-)åriga kurs på underlinje I b , böra icke genomgå kompanichef skursen vid arméns signalskola. Beträffande de för armén centrala kompanichefskurserna i förvaltningstjänst vid intendenturförvaltningsskolan vill kommittén understryka vikten av att huvudsakligen den freds- och krigsförvaltningstjänst ägnas uppmärksamhet, som direkt berör verksamheten inom kompani och motsvarande förband. Erfarenheten har visat att en kurslängd av 3 % vecka är erforderlig. För att samtliga officerare, som icke genomgått intendentsutbildning eller 2-(21/9-)årig högskoleutbildning, skola kunna beordras till dylik kurs, måste elevantalet per kurs vara omkring 30. De truppslagsvisa kurserna inlagda på tidsplanerna för vederbörliga skjutskolor (motsvarande skolor) framgå av avsnittet 4 nedan. Kompanichefskurserna i förvaltningstjänst inlagda på tidsplanen för intendenturförvaltningsskolan återfinnas i kap. 31.

292 2. Under sextonde officersåret Den ordinarie utbildningen under i regel sextonde officersåret har till ändamål dels att öka officerarnas förmåga som kompanichefer (motsvarande chefer), dels att förbereda vissa av dem för tjänst som bataljonschefer (motsvarande chefer). Utbildningen, som särskilt skall ta sikte på att bibringa kännedom om den senaste utvecklingen av vederbörligt truppslags taktik och teknik, sker f. n. i enlighet med 1942 års försvarsbeslut1 genom truppslagsvisa kurser vid skjutskolor (motsvarande skolor). Kursernas längd, förläggning m. m. framgå av tabell 51. Tabell 51. Nuvarande truppslagsvisa kurser under i regel sextonde

Kurs

Truppslag

Infanteriet

^

Kavalleriet

J

Vid

Unge- Ungefärlig färligt längd antal veckor elever

kurs för kaptener infanteriskjutskolan (ryttmästare)

kurs för kaptener pansartruppskolan

infanteriskjutskolan

9 Artilleriet

batteri- eller divi- artilleriskjutsionschefskurs skolan

20 Luftvärnet

skjutkurs för kompaniofficerare

luftvärnsskjutskolan

10 Ingenjörtrupperna

bataljonschefskurs (för äldre kaptener) signaltruppskola

ingenjörtruppskolan

41/»

arméns signalskola

underhållskurs för kaptener

arméns underhållsskola

16 Pansartrupperna

t

Signaltrupperna Trängtrupperna Tygtrupperna In tenden turtrupperna 1

Se sid. 288 not 1 och 2.

) 6

/

officersäret.

Anm.

Samtidigt med i tabell 49 angiven kurs för subalternofficerare. Samtidigt med i tabell 49 angivna kurser för subalternofficerare. Kursen vid infanteriskjutskolan, som är gemensam för officerarna ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna, börjar direkt efter kursen vid pantruppskolan. Helt eller delvis samtidigt med i tabell 4<9 angiven batterichefskurs för subalternofficerare. Samtidigt med i tabell 49 angiven kurs för subalternofficerare. Kursen uppdelad på en vinter- och en sommaromgång om ungefär 2, respektive 6 veckor. Kursens senare hälft samtidig med i tabell 49 angiven kompanichefskurs. Eventuellt vartannat år (då 6—10 elever). Av särskilda skäl (se kap. 35, avsnittet 9) har dylik kurs hittills icke anordnats.

293 Kursen vid infanteriskjutskolan för kaptener ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna bör av samma skäl, som anfördes i föregående avsnitt beträffande kursen för äldre subalternofficerare ur de angivna truppslagen, utformas såsom en stridsskola för (blivande) bataljonschefer, där utbildningen främst skall avse att öka elevernas förmåga i truppföring och stridsteknik samt att utveckla deras taktiska omdöme. Huvudvikten bör därför läggas vid stridsmässiga övningar i bataljon under samverkan med pansartrupp, artilleri och flyg. Viss undervisning i trupputbildning och teknik bör dock även äga rum. I trupputbildning skall den främst inriktas på anordnande av övningar i kompani och bataljon, i teknik bör den huvudsakligen avse nya vapen och utvecklingstendenser inom vapentekniken. Med stöd av erfarenheterna från de senaste åren anordnad kursverksamhet har kommittén funnit möjligt att föreslå vissa mindre avkortningar av kurserna för officerare ur pansartrupperna, artilleriet och luftvärnet. Den nuvarande uppdelningen av kursen för luftvärnsofficerare på en vinter- och en sommaromgång synes utan alltför stora olägenheter kunna upphöra. Med hänsyn till den förhållandevis långa kurs, som i föregående avsnitt av detta kapitel föreslagits tillkomma för signaltruppernas äldre subalternofficerare, kan här ifrågavarande kurs för kaptener ur detta truppslag avsevärt förkortas. Den bör icke vara obligatorisk för de officerare, som genomgått 2-(2%-) årig kurs vid arméhögskolans underlinje för sambandstjänst (Ib). Med hänsyn till att subalternofficerarna avsetts skola beordras till sin kurs under tidigast sjunde officersåret, bör kursen för kaptener genomgås under tidigast fjortonde officersåret. Underhållskursen för kaptener ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna bör av skäl, för vilka kommittén vill närmare redogöra i samband med behandlingen av specialutbildningen i underhållstjänst (kap. 35, avsnittet 9), ersättas med en stabskurs, vilken främst skall avse att bibringa förmåga att i fält tjänstgöra som kvartermästare (sektionschef) eller avdelningschef vid högre förbands stab eller som etappgruppchef. Med hänsyn härtill och då kursen för äldre subalternofficerare ur trängen i föregående avsnitt av detta kapitel föreslagits skola genomgås under i regel elfte eller tolfte officersåret, torde kommendering till stabskursen böra ske under i regel adertonde eller nittonde officersåret. Sistnämnda kurs bör icke vara obligatorisk för de officerare, som genomgått 2-(2M>-)årig kurs vid arméhögskolans underlinje för stabstjänst ( l a ) . För att bibringa tyg- och intendenturofficerare kännedom om moderna erfarenheter, nya förvaltningsbestämmelser m. m. inom vederbörlig tjänstegren böra dessa officerare såsom ordinarie utbildning genomgå en repetitionskurs vid tyg-, respektive intendenturförvaltningsskolan. Kursen synes lämpligen genomgås 6 a 8 år efter tygofficers- eller intendentskursen,

294 Tabell 52. Truppslagsvisa kurser under i regel sextonde officersåret enligt kommitténs förslag.

Truppslag

Kurs

Vid

1 stridsskola I för infanteriskjut(blivande) batal- skolan (arméns Kavalleriet j jonschefer m. fl. stridsskola — jfr avsnittet 4 av detta kap.) Infanteriet

Pansartrupperna

bataljonschefskurs I

pansar truppskolan

Unge- Ungefärlig färligt längd antal veckor elever 9

> 5 stridsskola I för infanteriskjut(blivande) batal- skolan (arméns jonschefer m. fl. stridsskola)

Anm.

Utöver angivet elevantal ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna böra omkring 5 officerare ur andra truppslag, främst artilleriet och ingenjörtrupperna, deltaga i kursen. Kursen vid pansartruppskolan samtidig med senare hälften av i tab. 50 angiven kompanichef skurs därstädes. Kursen vid infanteriskjutskolan (arméns stridsskola) gemensam med officerarna ur infanteriet och kavalleriet.

-

Artilleriet

divisionschefskurs I

artilleriskjutskolan

20 Samtidig med i tabell 50 angiven batterichefskurs.

Luftvärnet

divisionschefskurs I

luftvärnsskjutskolan

10 Samtidig med i tabell 50 angiven batterichefskurs.

Ingenjörtrupperna

bataljonschefskurs I

ingenjörtruppskolan

47,

5 Signaltruppema

signal truppskola II

arméns signalskola

2 Genomgås tidigast fjortonde officersåret; anordnas endast vartannat år (år, då signalofficersskola icke pågår) och då med ca 5 elever. (Jfr kap. 35, avsnittet 4.)

Trängtrupperna

stabskurs

arméns underhållsskola

5 Genomgås i regel adertonde eller nittonde officersåret. (Jfr kap. 35, avsnittet 9.)

Tygtrupperna

lygförvaltningsrepetitionskurs för tygofficerare skolan

8 Genomgås i regel 6 ä 8 är efter tygofficerskursen; anordnas vartannat år och då med högst 20 elever. (Jfr kap. 31, avsnittet 3.)

arméns underhållsskola

lä2

(Jfr kap. 35, avsnittet 9.)

intendenturförrepetitionskurs för intendentur- valtningsskolan officerare

7 Genomgås i regel 6 a 8 år efter intendentskursen; anordnas vartannat år och då med högst 15 elever. (Jfr kap. 31, avsnittet 3.)

lä2

(Jfr kap. 35, avsnittet 9.)

eller stabskurs Intendenturtrupperna

eller stabskurs

arméns underhållskola

295 d. v. s. under i regel sextonde, sjuttonde eller adertonde officersåret. (Jfr k a p . 31, avsnitten 3 och 4.) P å grundval av vad här anförts föreslår kommittén, att de truppslagsvisa kurserna för ordinarie utbildning av kaptener under i regel sextonde officersåret anordnas i enlighet med tabell 52. Tabellens ungefärliga elevantal hänföra sig till officerskurser omfattande sammanlagt 130—135 officerare (jfr kap. 24, avsnittet 5). Som kommittén framhållit i k a p . 17, avsnittet 3, böra generalstabsofficerare genomgå vederbörligt truppslags bataljonschef skurs (motsvarande) antingen omedelbart före eller i samband med trupptjänstgöringen före majorsbefordran. H u r de i tabell 52 upptagna kurserna böra inpassas på tidsplanerna för vederbörliga skjutskolor (motsvarande skolor) framgår av avsnittet 4 nedan (repetitionskurserna för tyg- och intendenturofficerare se kap. 31).

3. Under tjugotredje officersåret samt vid högre stridsskolan för regementschefer Den ordinarie utbildningen under i regel tjugotredje officersåret har till ändamål dels a t t öka regementsofficerarnas förmåga som bataljonschefer (motsvarande chefer), dels a t t förbereda vissa regementsofficerare för tjänst såsom regements- och brigadchefer. I förstnämnda syfte sker utbildningen f. n. i enlighet med 1942 års försvarsbeslut genom vissa truppslagsvisa regementsofficerskurser vid skjutskolor. 1 Utbildningen i sistnämnda syfte avsågs i försvarsbeslutet ske vid en för armén gemensam stridsskola, förlagd till krigshögskolan. 2 Vid denna stridsskola skulle även regementschefer (motsvarande) erhålla fortsatt utbildning. De nuvarande truppslagsvisa regementsofficerskursernas längd, förläggning m. m. framgå av tabell 53. Utöver i tabellen angivna kurser ha med särskilt medgivande 1943, 1944 och 1945 vid infanteriskjutskolan anordnats regementsofficerskurser med omkring 20 elever per år. Kurserna, som haft en längd av omkring tre veckor, ha främst avsett a t t meddela regementsofficerare, placerade eller avsedda a t t placeras som föredragande i utbildningsfrågor vid truppförbanden, nya rön och erfarenheter på utbildningsmetodikens område samt fullständigande kunskaper om infanteriets (kavalleriets) vapen och övriga stridsmedel. Till kurserna ha även enstaka regementsofficerare ur pansartrupperna, artilleriet, signal- och trängtrupperna varit beordrade. 1945 anordnades med särskilt medgivande även en taktisk kurs för rege1

Se sid. 288 not 1 och 2. Se sid. 288 not 1 samt 1941 års försvarsutrednings betänkande (stat. off. utr. 194-2: 1) sid. 235 och 262—263. 2

296 Tabell 53. Nuvarande truppslagsvisa

Truppslag

Kurs

Vid

regementsofficerskurser.

Unge- Ungefärlig färligt längd antal veckor elever

Anm.

Artilleriet

divisionschefskurs

artilleriskjutskolan

10 Samtidigt med i tabell 51 angiven batterichefskurs och gemensamt med där angiven divisionschefskurs.

Luftvärnet

skjutkurs för regementsofficerare

luftvärnsskjutskolan

5 Samtidigt med i tabell 51 angiven skjutkurs för kornpaniofficerare.

Övriga trupp- enstaka regementsofficerare beordras följa utbildningen vid i tabell 51 slag angivna kurser för kaptener (eventuellt annan kurs) vid vederbörligt truppslags skjut- eller truppskola.

mentsofficerare, provisoriskt förlagd till Breared i Halland. Utbildningen, som avsåg att öka elevernas förmåga som bataljonschefer, pågick ungefär sex veckor och omfattade huvudsakligen taktik och truppföring. Som elever voro beordrade en regementsofficer ur varje infanteriregemente och ur vartdera av kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och ingenjörtrupperna. I medeltal genomgingo de kursen under sitt tjugofemte officersår. Den för armén gemensamma stridsskola, som i 1942 års försvarsbeslut avsågs för att fullständiga regementschefers (motsvarande chefers) och blivande regementschefers utbildning i taktik och truppföring, har — som även framhölls i kap. 23 — på grund av beredskapsförhållanden m. m. hittills icke kunnat anordnas.1 Skolan, vars längd skulle vara omkring en månad, har avsetts uppdelad på en teoretisk del (ungefär 2 veckor), förlagd till krigshögskolan, och en tillämpad del (ungefär 3 veckor), förlagd till någon övningsplats. Under den teoretiska delen av skolan skulle eleverna genom föreläsningar och krigsspel bibringas kunskaper om utvecklingen på det taktiska området m. m. Under den tillämpade delen borde eleverna erhålla tillfälle att föra truppförband av strids- (marsch-) grupps och fördelnings storlek. Denna del av utbildningen avsågs därför äga rum vid övningsplats tillhörande militärområde, som för året endast hade en årsklass inkallad till repetitionsövning-. Till denna övningsplats skulle sam manföras erforderligt antal truppförband, så att en brigad eller reducerad fördelning jämte pansartrupp, kårtrupper och flygförband erhölles som övningstrupp. Som elever till stridsskolan skulle årligen beordras 20—25 överstelöjtnanter och överstar dels ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och ingenjörtrupperna från militärområden med »liten» repetitionsövning, dels ur högre staber. Överstelöjtnanter avsågos genomgå 1

1943 ägde dock motsvarande utbildning rum vid en särskilt anordnad taktisk kurs.

297 skolan före befordran till regements- (kår-) chef, överstar vart fjärde a femte år. Som kommittén framhållit i kap. 17, avsnittet 2 (jfr även kap. 23, avsnittet 2), har den funnit, att icke blott överstelöjtnanter, som ifrågakomma för befordran till regements-(kår-) chef, utan även övriga regementsofficerare vid truppslag med egen officersrekrytering böra erhålla fortsatt utbildning av central natur. I få fall äro erfarenheterna från beredskapsåren så entydiga som beträffande behovet av dylik utbildning. Kommittén föreslår därför, att de regementsofficer are, som icke avses bli placerade som regementschefer (motsvarande), under i regel tjugotredje officersåret såsom ordinarie utbildning skola genomgå en truppslagsvis anordnad kurs, utgörande en repetition och påbyggnad av kursen under sextonde officersåret. Av praktiska skäl torde utbildningen i regel böra få formen av en omkommendering till för vederbörligt truppslag tidigare (tabell 52) angiven bataljons-(divisions-) chefskurs. Kurslängden synes dock i flertalet fall kunna begränsas till ungefär hälften av den tid, som avsetts för sistnämnda kurs. Vid regementsofficerarnas utbildning måste emellertid särskilt eftersträvas att öka dessa officerares förmåga att organisera och leda samverkan mellan förband ur olika truppslag. Den för infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas regementsofficerare gemensamma stridsskolekursen bör därför obligatoriskt genomgås även av artilleriets regementsofficerare. Till varje dylik kurs bör vidare beordras minst en regementsofficer ur ingenjörtrupperna samt eventuellt enstaka representanter för övriga truppslag. Vid signaltrupperna synes regementsofficerskursen — signaltruppskola III — på grund av det speciella utbildningsbehovet icke böra ha formen av en omkommendering till kursen under fjortonde å sextonde officersåret — signaltruppskola II. En särskild kurs erfordras. Med hänsyn till det ringa elevantalet bör den dock icke anordnas årligen utan endast vid behov, sannolikt ungefär vart fjärde år. Det synes lämpligt, att den om möjligt förlägges till år, då av kommittén föreslagen kurs i sambandstjänst för stabsofficerare (jfr kap. 35, avsnittet 4) äger rum. Samundervisning torde nämligen i betydande utsträckning vara möjlig för dessa två kurser. Vid trängtrupperna synes någon obligatorisk kurs för regementsofficerare under i regel tjugotredje officersåret icke erforderlig. Detta truppslags officerare ha nämligen avsetts genomgå stabskursen vid arméns underhållsskola under adertonde eller nittonde officersåret (jfr avsnittet 8 av detta kap.). Om så i särskilda fall skulle anses erforderligt, kan givetvis omkommendering ske till denna kurs eller till dess senare hälft under exempelvis tjugofemte officersåret. På grundval av vad här anförts föreslår kommittén, att kurserna för ordinarie utbildning under i regel tjugotredje officersåret av de regements-

298 Tabell 54. Kurser för ordinarie utbildning under i regel tjugotredje officersåret av de regementsofficer are, som icke avses bli placerade som regementschefer (motsvarande), enligt kommitténs förslag.

Truppslag

Infanteriet Kavalleriet

Pansartrupperna

Kurs

Vid

^ stridsskola I I för infanteriskjutskolan (arméns bataljonschefer J m. fl. stridsskola — jfr avsnittet 4av detta kap.) bataljonschefskurs II

pansartruppskolan

Unge- Ungefärlig färligt längd antal veckor elever

4V*

.

Artilleriet

2 Anm.

Gemensamt med senare hälften av i tabell 52 angiven stridsskola I för (blivande) bataljonschefer. Kursen vid pansartruppskolan gemensam med i tabell 52 angiven bataljonschefskurs därstädes.

stridsskola II för infanteriskjutskolan (arméns bataljonschefer stridsskola) m. fl.

4V.

Kursen vid infanteriskjutskolan (arméns stridsskola) gemensam för officerarna ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet.

stridsskola II för infanteriskjutskolan (arméns bataljonschefer stridsskola) m. fl.

4 l /i

Kursen vid infanteriskjutskolan (arméns stridsskola) gemensam för officerarna ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet.

> 5

Kursen gemensam med sista tredjedelen av i tabell 52 angiven divisionschefskurs I.

divisionschefskurs II

artilleriskjutskolan

3 Luftvärnet

divisionschefskurs I I

luftvärnsskjutskolan

2 Kursen gemensam med senare hälften av i tabell 52 angiven divisionschefskurs I.

Ingenjörtrupperna

bataljonschefs, kurs I I

ingenjörtruppskolan

47»

2 Kursen gemensam med i tabell 52 angiven bataljonschefskurs I.

Signaltrupperna.

signaltruppskola I I I

arméns signalskola

41/»

Vid behov (i medeltal vart fjärde år).

ojficerare, som icke avses bli placerade som regementschefer (motsvarande), anordnas i enlighet med tabell 54Tabellens ungefärliga elevantal ha beräknats med samma utgångspunkt som motsvarande siffror i tabellerna 50 och 52. Hur de i tabell 54 upptagna kurserna böra inpassas på tidsplanerna för vederbörliga skjutskolor (motsvarande skolor) framgår av avsnittet 4 av detta kapitel. Beträffande den avsedda utbildningen för regementschefer (motsvarande chefer) och blivande regementschefer vid en för armén gemensam stridsskola, vilken bör genomgås första gången under ungefär tjugotredje officers-

299 året, har kommittén i princip icke några erinringar a t t göra. Denna högre stridsskola bör således enligt kommitténs mening vara uppdelad på en teoretisk och en praktisk del om ungefär 2, respektive 3 veckor. Den teoretiska delen bör förläggas till arméhögskolan, den praktiska till infanteriskjutskolan (arméns stridsskola — jfr avsnittet 4 nedan). Den av 1941 års försvarsutredning förordade förläggningen av den praktiska delen till övningsplats inom militärområde med »liten» repetitionsövning synes nämligen icke lämplig, då en dylik anordning kan förutses vara ofördelaktig för den ordinarie utbildningen av de till dylik övning inkallade förbanden och alltför dyrbar. Som chef för den högre stridsskolan bör arméinspektören inträda. Som skolans ställföreträdande chef bör under den teoretiska delen chefen för arméhögskolan tjänstgöra, under den praktiska delen chefen för infanteriskjutskolan. Elevantalet beräknas till omkring 15 överstelöjtnanter och överstar per år. Minst en regementsofficer ur vardera marinen och flygvapnet böra följa utbildningen. H u r den högre stridsskolan bör inpassas på tidsplanen för infanteriskjutskolan (arméns stridsskola) framgår av nästfoljande avsnitt av detta kapitel. 4. Skjutskolorna (motsvarande skolor) I enlighet med 1942 års försvarsbeslut finnes för varje truppslag en skola för sådan utbildning i truppslagets taktik och teknik, som med hänsyn till bland annat kravet på enhetlighet och behovet av kvalificerade lärare m. m. icke kan äga rum vid truppförbanden, ävensom försöksverksamhet o. d. Dessa skolor äro för infanteriet och kavalleriet pansartrupperna artilleriet luftvärnet ingenjörtrupperna signaltrupperna trängtrupperna tygtrupperna intendenturtrupperna

infanteriskjutskolan 1 pansartruppskolan 2 artilleriskjutskolan 3 luftvärnsskjutskolan 4 ingenjörtruppskolan 5 signaltruppskolan 0 arméns underhållsskola 0 tygförvaltningsskolan 0 intendenturförvaltningsskolan G .

1 Skolan är förlagd till Rosersberg. Gällande instruktion är utfärdad av Kungl. Maj:t den 14 december 1928 (go nr 2505). Beträffande skolans historia ni. m. se artikel av överste H. Levin i Ny militär tidskrift nr 11/1944. 2 Skolan, som inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, är förlagd till Skövde (i anslutning till P 4 ) . Reglementet för skolan har fastställts av Kungl. Maj:t den 15 oktober 1943 (TLA nr 90). 3 Skolan är f. n. förlagd till Skillingaryd men skall i enlighet med beslut av 1943 års riksdag (propositionen nr 302, statsutskottets utlåtanden nr 199 och 235, riksdagens skrivelse nr 412) för-

300 Signaltruppskolan ingår som en del i arméns signalskola. Denna liksom även arméns underhållsskola, tygförvaltnings- och intendenturförvaltningsskolorna äro för armén gemensamma utbildningsanstalter för sambands-, underhålls- och förvaltningstjänst. Även vid övriga ovan angivna skolor sker viss utbildning av personal ur andra truppslag än det, för vilket vederbörlig skola huvudsakligen är avsedd. Som framgår av vad tidigare anförts i detta och närmast föregående kapitel och som kommer att framgå av kap. 35, gäller detta såväl viss ordinarie utbildning, t. ex. av officerare ur pansartrupperna vid infanteriskjutskolan, som viss specialutbildning, t. ex. i pionjärtjänst vid ingenjörtruppskolan och i skyddstjänst vid infanteriskjutskolan. (Jfr även kap. 37.) Kommittén vill framhålla betydelsen av att de kurser, där officerarnas ordinarie utbildning äger rum, kunna göras helt eller delvis gemensamma och att officerare följa utbildningen vid dylika kurser inom annat än eget truppslag. Detta gäller särskilt utbildningen under i regel tjugotredje officersåret. Enligt kommitténs mening bör den gemensamma utbildningen främst ske vid de ovan behandlade, till infanteriskjutskolan förlagda stridsskolorna för bataljons- och regementschefer, för vilka kommittén föreslår den gemensamma benämningen arméns stridsskola. Ur vissa synpunkter vore måhända en fristående organisation önskvärd för denna skola. Av praktiska skäl synes emellertid en förläggning till infanteriskjutskolan lämpligast. Härvid förutsätter kommittén, att skjutfältet på Skillingaryd kan disponeras för stridsskolan.7 För att verksamheten vid denna verkligen skall kunna ge det avsedda utbytet, är det nämligen nödvändigt att ha tillgång till sådan terräng, att stridsmässiga övningar i bataljon och regemente under samverkan med pansartrupper, artilleri och flyg äro möjliga. Infanteriskjutskolans övningsområde vid Rosersberg skulle icke ens efter avsevärd utvidgning vara tillräckligt härför. Kommittén vill även framhålla vikten av att de olika truppslagens skjutskolor (motsvarande skolor) kunna disponera erforderlig övningstrupp. För infanteriskjutskolan bör året runt avses ett skyttekompani m. m., för tiden läggas till Villingsberg (i Kilsbergen). Omförläggningen beräknas kunna vara genomförd tidigast den ] april 1947. Gällande reglemente för skolan är fastställt av Kungl. Maj:t den 17 mars 194-4 (TLA nr 21). Beträffande skolans historia m. m. se artiklar av överste H. Schmiterlöw och överste T. Hedqvist i Artilleri-Tidskrift 1934 häfte 5—6, respektive i Ny militär tidskrift nr 11/1944. 4 Skolan, som inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, är förlagd till Väddö. Reglementet för skolan har fastställts av Kungl. Maj:t den 29 januari 1943 (TLA nr 10). Beträffande skolans verksamhet m. m. se artikel av överste S. A. Odelberg i Ny militär tidskrift nr 11/1944. 5 Skolan, som inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, är f. n. förlagd i anslutning till Ing 1 i Stockholm. För att ernå bättre övningsmöjligheter avses omförläggning ske till Ing 2 i Eksjö. Reglementet för skolan har fastställts av Kungl. Maj:t den 11 juni 1943 (TLA nr 50). G Beträffande dessa skolors förläggning, grundläggande föreskrifter för deras verksamhet m. m. se beträffande signaltruppskolan (arméns signalskola) och arméns underhållsskola kap. 35, avsnitten 4 och 9, samt beträffande tyg- och intendenturförvaltningsskolorna kap. 31. 7 Se sid. 288 not 3.

301 den 1 april—den 1 november en bataljon samt under tiden för arméns stridsskola (jfr tabell 55 nedan) ytterligare en bataljon, som fullgör repetitionsövning, infanteriets plutonchefsskolor i signal-, pionjär-, 12 cm granatkastar- och pansar värnstjänst, ett tungt stridsvagnskompani och ett batteri. Under en vecka böra för sistnämnda skolas räkning jämväl disponeras förband ur kavalleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna samt ytterligare artilleriförband. För pansartruppskolan erfordras ett kompani, för artilleriskjutskolan en division, för luftvärnsskjutskolan ett batteri och för ingenjörtruppskolan ett kompani, i samtliga fall under tiden den 1 april— Tabell 55. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid (jämte arméns stridsskola). K u r s m. m.

c S3

»-s

fe

u s3

's? S

o.

a <

infanteriskjutskolan

3 3 *-> <

Infanteri- och kavalleriofficersskolornas överv ä g a n d e p r a k t i s k a period (jfr k a p . 2 4 ) 1 . . Del av p a n s a r - och trängofficersskolornas överv ä g a n d e p r a k t i s k a period (jfr k a p . 24?)1 Stri dsskola för (blivande) kompanichefer u r ii ifanteriet, kavalleriet och p a n s a r t r u p p e r n a Stridsskola I för (blivande) b a t a l j o n s "3 chefer ur infanteriet, kavalleriet och

O, V

•3 O

> o

tu

Q

"~"

-a (/)

CA

rs •a <

Stridsskola I I för bataljons- (divisions-) chefer ur infanteriet, kavalleriet, p a n s a r -

»G

| <

Stridsskola för regementschefer (motsvarande) och blivande regementschefer . . för reservofficerare och Koi npanichefskurs v arnpliktiga officerare ur infanteriet och k avalleriet

...

Kin s för underofficerare (överfurirer) u r infl mteriet, kavalleriet och p a n s a r t r u p p e r n a . . Viss .a specialkurser (t. ex. med n y a v a p e n ) . . K m s för skyddstekniker 4 Unc lerbefälskurs för skyddstekniker Specialkurs i skyddstjänst för officerare och underofficerare (jfr k a p . 35, a v s n i t t e t 7)r> . .

- —

Omskolningskurs för befäl vid t e k n i s k a k o m oanier (ifr k a n . 35. a v s n i t t e t 7)5 1 U n d e r april gemensam utbildning för samtliga angivna truppslagsofficersskolor. 8 A r m é n s stridsskola förlagd till Skillingaryd. 3 Utbildningen gemensam m e d senare hälften av stridsskola 1 för (blivande) bataljonschefer. 4 E v e n t u e l l t i stället den 10 m a r s — d e n 10 m a j . 5 Specialkursen i skyddstjänst och omskolningskursen alternera.

Teckenför d a r i n g : .

årlig utbildning

_ utbildning v a r t a n n a t år ,

utbildning vid arméhögskolan

302 Tabell 56. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning

vid

pansartruppskolan. Kurs m. m.

fe Del av pansarofficersskolans övervägande praktiska period (jfr kap. 24) Kompanichefskurs (för äldre subaltemofficerare) Bataljonschefskurs I (för äldre kaptener) 1 . . Bataljonschefskurs I I (för regementsofficerare)1 Kurs för underofficerare och underbefäl på aktiv stat samt för underbefäl, som avses befordras till underofficerare i reserven . . . Kurs för reservofficerare, reservunderofficerare samt värnpliktiga officerare och underofficerare2 Vissa specialkurser (t. ex. med ny materiel)2 . 1 Utbildningen vid bataljonschefskurserna I och II gemensam.

Teckenförklaring se tabell 55.

2 Kursen för reserv- och värnpliktig personal och specialkurserna alternera.

Tabell 57. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid artilleriskjutskolan. Kurs m. m.

Artilleriofficersskolans

c

M

i-s

fe

to C c3

(X

s <

"3

3 Ta

3 i-s

ti 9

i-s

P.

v

C/2

O

o

o

OJ

Q

övervägande praktiska

Del av luftvärnsofficersskolans

övervägande

Batterichefskurs (för äldre subalternofficerare) Divisionschefskurs I (för äldre kaptener) . . . . Divisionschefskurs II (för regementsofficerare)1 Artilleriflygkurs (jfr kap. 35, avsnittet 13) . . Skjutkurs för artilleriets kadettskola Skjutkurs för artilleriavdelningen ur arméns

—

— ^T~~ 1 Utbildningen gemensam med sista tredjede en av divisionschef skurs I.

Teckenförklaring se tabell 55.

303 Tabell 58. Ungefärlig

tidsplan

för föreslagen

utbildning

vid

luftvärnsskjutskolan. Kurs in. m.

Luftvärnsofficersskolans övervägande praktiska period (utom till artilleriskjutskolan förlagd del) (jfr kap. 24) Batteri- (Kompani-) chefskurs (för äldre subalternofficerare) Divisionschefskurs I (för äldre kaptener) . . . . Divisionschefskurs II (för regementsofficerare)1 Skjutkurs för luftvärnets kadettskola (vinter-, respektive sommarlinjen) Skjutkurs för luftvärnsavdelningen ur arméns underofficersskola Reservofficerskurs (två omgångar) Frivillig befälsutbildning j 1 Utbildningen gemensam med senare hälften av divisionschefskurs I.

Tabell 59. Ungefärlig

tidsplan

Teckenförklaring se tabell 55.

för föreslagen

utbildning

vid

ingenjörtruppskolan.

Kurs m. m.

Ingenjörofficersskolans övervägande praktiska period (jfr kap. 24) Kompanichefskurs för äldre subalternofficerare ur ingenjörtrupperna samt väg- och vattenbyggnadskåren Bataljonschefskurs I för äldre kaptener ur samma kårer Bataljonschefskurs II för regementsofficerare ur samma kårer Plogningsskola för officerare och underofficerare ur ingenjörtrupperna Pionjärkurs (vinter-, respektive sommardelen) för subalternofficerare och underofficerare ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och trängtrupperna (jfr kap. 35, avsnittet 5) Pionjärkurs (vinter-, respektive sommardelen) för regementsofficerare ur nyssnämnda truppslag (jfr kap. 35, avsnittet 5) Kurs i spräng- och mintjänst för officerare och underofficerare ur artilleriet, luftvärnet, signal-, träng-, tyg- och intendenturtrupperna (jfr kap. 35, avsnittet 6) 1

Utbildningen vid bataljonschefskursema I och II gemensam. Teckenförklaring se tabell 55.

den 1 oktober. Kontingenter ur övningstruppen vid pansartrupp- och artilleriskjutskolorna böra under tiden för arméns stridsskola stå till dennas förfogande. Vid infanteriskjutskolan på Rosersberg bör även en stridsvagnspluton kunna disponeras under oktober månad. Då kommittén endast behandlar utbildningen av officerare på aktiv stat men skjutskolornas (motsvarande skolors) verksamhet även avser utbildning av andra personalkategorier, har kommittén icke till prövning upptagit frågan om dessa skolors organisation och deras kurser för andra än angivna officerare. Under förutsättning dels att den ordinarie utbildningen samt specialutbildningen av officerare på aktiv stat förlägges till dessa skolor i den omfattning, som framgår av avsnitten 1—3 i detta kapitel och av kap. 35, dels att utbildningskurser för annan personal än officerare på aktiv stat anordnas vid dessa skolor enligt nu gällande grunder med de ändringar, som framgå av inom arméledningen utarbetat organisationsförslag för armén, avsett att föreläggas 1945 års försvarskommitté, föreslår officersutbildningskommittén de ungefärliga tidsplaner för utbildningen vid infanteriskjutskolan (jämte arméns stridsskola), pansartruppskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan och ingenjörtruppskolan, som framgå av tabellerna 55—59. Beträffande tidsplanerna för arméns signalskola och arméns underhållsskola, respektive intendenturförvaltningsskolan och tygförvaltningsskolan, vid vilka huvudsakligen special-, respektive fackutbildning sker, hänvisas till kap. 35 avsnitten 4 och 9, respektive kap. 31. För regementsofficerare, främst ur infanteriet och kavalleriet, som äro placerade eller avses att placeras som föredragande i utbildningsfrågor vid truppförbanden (jfr AU mom. 9), kunna vid infanteriskjutskolan vid behov anordnas tillfälliga kurser. Dessa böra vara av den typ, för vilken redogjorts på sid. 295, och kunna lämpligen förläggas till mars månad.

D. Högre utbildning

7. Stabsutbildning

Kap. 26. Allmänna grunder 1. Tidigare och nuvarande högskoleutbildning1 Arméns högskolor ha sin upprinnelse i det år 1818 inrättade, för artillerioch fortifikationsofficerarnas högre utbildning avsedda artilleriläroverket på Marieberg. År 1832 öppnades detta även för infanteri- och kavalleriofficerare. Dess uppgift var främst att ge en vetenskaplig utbildning i vapenteknik och befästningskonst samt att meddela det härför erforderliga matematiskt-naturvetenskapliga underlaget. I syfte att tillgodose generalstabstjänstens ökade krav på studier i krigskonst och krigshistoria skedde på 1860-talet en omorganisation av undervisningen. I samband därmed ändrades år 1866 läroverkets namn till krigshögskolan. År 1878 verkställdes den alltjämt bestående uppdelningen på två högskolor, krigshögskolan (KHS) och artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS). Det främsta motivet för denna uppdelning var en erfarenhetsmässig svårighet att inom en enda läroanstalt samordna undervisning av så starkt varierande karaktär, som det här var fråga om. Å ena sidan hade man att meddela för blivande generalstabsofficerare avpassade militärvetenskapliga kunskaper, å den andra att ge artilleri- och fortifikationsofficerarna en solid matematiskt-naturvetenskaplig grund jämte militärtekniska tillämpningar. Kurserna vid krigshögskolan ha alltsedan skolans grundande år 1878 varit tvååriga. Vid upprepade tillfällen alltifrån skolans första tid ha dock, ehuru alltid utan påföljd, förslag väckts om lärotidens förlängning till 3 år. Ny kurs påbörjades under tiden fram till år 1904 vartannat år, efter denna 1 Beträffande tidigare högskoleutbildning se även 1930 års försvarskommissions betänkande, del I I (stat. off. utr. 1935: 39) sid. 282—288 och 324*—327 ävensom av högskolorna utgivna minnesskrifter [Kungl. krigshögskolan 1878—1928, en minnesskrift (Stockholm 1928); 1818—1918, minnesskrift med anledning av kungl. högre artilleriläroverkets och krigshögskolans å Marieberg samt artillerioch ingenjörhögskolans etthundraåriga tillvaro (Stockholm 1918)].

20 — 460105

tidpunkt har ny kurs påbörjats varje år med undantag av år 1914 (1914— 1916 års kurs inställdes). Artilleri- och ingenjörhögskolan var under tiden 1896—1942 uppdelad på fyra kurser: en allmän och en högre artillerikurs samt en allmän och en högre fortifikationskurs (de båda senare åren 1938—1942 benämnda allmänna, respektive högre ingenjörkursen). Kursernas längd växlade; under åren 1924—1939 voro de alla tvååriga (allmänna kursen 1938—1940 avbröts år 1939, allmänna kursen 1940—1941 var till följd av tidsläget organiserad såsom ettårig). De allmänna kurserna utgjorde kompetensvillkor för löjtnantsbefordran, högre fortifikationskursen var tidvis obligatorisk för kaptensbefordran vid fortifikationen. Sedan år 1942 äro allmänna kurserna ersatta med de ettåriga artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna. Dessa ha sin teoretiska del förlagd till artilleri- och ingenjörhögskolans lokaler i militärstabsbyggnaden och äro t. v. organisatoriskt anslutna till nämnda högskola. Artilleri- och ingenjörhögskolan utgöres f. n. av en tvåårig högre artillerikurs och en likaledes tvåårig ingenjörkurs. Nya kurser påbörjas varje udda år. Jämlikt Kungl. Maj:ts reglemente för krigshögskolan (SF nr 636/1938) har denna till ändamål att meddela eleverna de vidgade kunskaper i krigsvetenskapens olika delar och de ökade insikter i icke militära ämnen, som äro erforderliga för arméns högre befälspersonal och personalen vid högre staber. Varje kurs omfattar cirka två år, i vilken tid äro inräknade två uppehåll på vardera omkring en månad, ett under vardera arbetsåret, varunder eleverna tjänstgöra vid truppförband tillhörande annat än eget truppslag. Ny kurs börjar varje år i oktober månad. Till kursen kunna såsom ordinarie elever kommenderas officerare ur armén, vilka blivit godkända i för krigshögskolan fastställd inträdesprövning (jfr kap. 27, avsnittet 2). Antalet ordinarie elever, som i reglementet bestämts icke få överstiga 25, har genom kungl. brevet den 9 maj 1941 medgivits tills vidare uppgå till högst 35. Härutöver kunna som extra elever beordras officerare ur marinen och flygvapnet eller utländska arméer. Undervisningen vid krigshögskolan omfattar jämlikt undervisningsstadgan: 1 militära ämnen: taktik, strategi, stabstjänst, krigshistoria, hemarbete jämte föredrag, vapenlära, luftkrigskonst, arméorganisation, sjökrigskonst, fältarbetslära, signaltjänst och militärförvaltning; språk: ryska, 2 engelska, franska och tyska; särskilda föreläsningar; fältövningar samt ridning. Härtill komma militär idrott samt tjänstgöring vid annat än eget truppslag. Språk och ridning undantagna är undervisningen likformig för alla ordinarie elever. I språk sker en uppdelning av eleverna, så att varje elev får studera ett av språken engelska, franska och tyska. I ridutbildningen deltaga icke elever tillhörande beridet truppslag eller sådana, som genomgått ridskolan. Undervisningen meddelas huvudsakligen 1

Fastställd genom ao nr 4112/1938 (TLB nr 152). Ändringar bland annat genom ao nr 309/1945. T. o. m. kursen 1944—1946 även finska. Av eleverna läste då ungefär hälften ryska och återstoden finska. — Jfr även kap. 22, avsnittet 2. 2

307 Tabell 60. Ungefärligt timantal samt koefficienter för ämnena vid

krigshögskolan.

Antal timmar

Koefficient

Ämne Fältövningar Taktik Strategi Stabstjänst Krigshistoria Hemarbete jämte föredrag Vapenlära Luftkrigskonst Arméorganisation Sjökrigskonst Fältarbetslära Signaltjänst Militärförvaltning Ryska Engelska Franska Tyska 1

270 120 165 160

— 1001 100 1 40 60 1 50 1 25 1 60 1 160

]

|

160 J (ett av språken))

10 8 6 6 6 4 4 4 3 2 2 2 2 3 2 3 2

Delvis i samband med annat ämne,

genom föreläsningar, tillämpningsövningar på lärorummet och i terrängen, föredrag och diskussioner samt studiebesök. Kunskapsprövning äger rum dels i samband med undervisningen (företrädesvis under tillämpningsövningarna), dels genom repetitions- och examensskrivningar, i språk även genom muntligt förhör. På grundval av utfärdade betyg uppgöres vid slutet av varje kurs en turlista, där eleverna uppföras efter summan av de erhållna slutbetygen, multiplicerade med vissa koefficienter. Med ledning av turlistan uppgöres aspirantförslag, upptagande de elever, som föreslås till aspiranter vid generalstabskåren. Antalet aspiranter från varje kurs har varierat mellan 5 och 16. Ungefärliga timantalet samt koefficienterna för de olika ämnena framgå av tabell 60. Detta timantal avser tid för föreläsningar, tillämpningsövningar på lärorummet, föredrag och diskussioner, skrivningar o. d. men icke för taktiska tillämpningsövningar i terräng, stabstjänstövningar och fältövningar m. m. Under varje arbetsår anordnas vid krigshögskolan en vinterfältövning och en eller två sommarfältövningar med en längd av under första arbetsåret i regel 8 och under det andra i regel 10—14 dagar. Därutöver tillkomma omkring 20 taktiska tillämpningsövningar i terräng, fördelade på båda arbetsåren, samt minst 6 stabstjänstövningar, flertalet under andra arbetsåret. Under vardera arbetsåret avses cirka 25 dagar för hemstudier samt ungefär 3 veckor som examenstid. Beträffande elevernas tjänstgöring vid annat än eget truppslag se kap. 37. Krigshögskolans personal utgöres av chef, adjutant, redogörare (tillika bibliotekarie), militära och civila lärare, biträdande militära lärare samt expeditions- och handräckningspersonal. Av de på aspirantförslag upptagna nyexaminerade eleverna uttagas fyra stycken till y2 års tjänstgöring som repetitörer, två vid vardera lärokursen.

308 Tabell 61. Ungefärligt timantal samt koefficienter för ämnena vid artillerioch ingenjörhögskolan. Ungefärligt timantal Ämne

Krut- och konstruktionslära Skjutlära Förbindelselära m. m Befästningslära Militär byggnadslära Krigskonst (taktik och stabstjänst, strategi och luftkrigskonst) Taktiskt-tekniska tillämpningsövningar Utredningar och föredrag: 1 :a årets arbete 2:a årets arbete Matematik Motorteknik Elektroteknik Kemi Tillämpad mekanik Språk (ettdera av engelska, franska eller tyska) 1

artillerikursen

mgenjorkursen

Koefficient artillerikursen

mgenjorkursen

95 200 400 100

70 + 40

2801 230

| 75

100 120 150

100 75 70 120

5 5 2 5 4 | 3 1 1 1 3 Hänsyn till erhållet betyg tages icke

Däri inräknat ca 180 timmar av för tillämpningsövningar anslagen tid.

Jämlikt Kungl. Maj:ts reglemente för artilleri- och ingenjörhögskolan (SF nr 637/1938) är högre kursernas ändamål att meddela härför särskilt lämpade officerare ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna den högre tekniska och krigsvetenskapliga utbildning, som erfordras dels för tjänstgöring vid högre staber, inspektioner och förvaltningar m. m., dels såsom förberedelse för fortsatta tekniska specialstudier. Uttagning till högre kurs sker med ledning av vid artilleri-, luftvärns- eller ingenjörofficersskolan uppnådda betyg. Högre kurserna börja i oktober varje år med udda ordningsnummer och omfatta omkring två år. I denna tid äro inräknade två uppehåll på vardera omkring en månad i slutet av varje arbetsår, varunder eleverna tjänstgöra vid annat än eget truppslag. Högre artillerikursen och högre ingenjörkursen ha gemensam undervisning 1 dels i de allmänt militära ämnena taktik, stabstjänst, strategi och luftkrigskonst, dels i motorteknik och språk (engelska, franska, tyska). 2 I vissa militärtekniska och förberedande ämnen har varje kurs egen undervisning. Dessa ämnen äro vid artillerikursen krut- och konstruktionslära, skjutlära, matematik, elektroteknik, kemi och tillämpad mekanik samt vid ingenjörkursen förbindelselära, befästningslära, militär byggnadslära, matematik, elektroteknik, kemi och tillämpad mekanik. Härtill komma utredningar och föredrag, militär idrott samt tjänstgöring vid annat än eget truppslag. 1 Nuvarande undervisningsstadga för artilleri- och ingenjörhögskolan är fastställd genom ao nr 4112/1938 (TLB nr 152). Ändringar bland annat genom ao nr 309 och 469/1945. 2 Beträffande språkundervisningen jfr kap. 22, avsnittet 2.

309 Undervisningen meddelas huvudsakligen genom föreläsningar, tillämpningsövningar på lärorummet och i terrängen, laborationsövningar, föredrag och diskussioner samt studiebesök. Kunskapsprövning äger rum genom skriftliga och muntliga repetitions- och examensprov. Med ledning av utfärdade betyg uppgöres vid slutet av varje kurs en turlista, där eleverna uppföras efter summan av de erhållna slutbetygen, multiplicerade med vissa koefficienter. Ungefärligt timantal, tiden för examina och tillämpningsövningar icke inräknad, samt koefficienterna för de olika ämnena framgå av tabell 61. För hemstudier äro sammanlagt 250 timmar under båda arbetsåren anslagna. Under vartdera arbetsåret avhålles en sommarfältövning och under andra arbetsåret en vinterfältövning, samtliga övningar av omkring en veckas längd. Därutöver avses sammanlagt omkring 30 dagar för andra tillämpningsövningar i terräng, studiebesök m. m. samt omkring 13 veckor som examenstid. Beträffande elevernas tjänstgöring vid annat än eget truppslag se kap. 37. Elev, som avslutat högre kurs, kan förklaras lämplig för kommendering som aspirant vid generalstabskåren. Vid avgivande av dylik lämplighetsförklaring skall avseende fästas dels vid betygen i krigskonst, taktisk-tekniska tillämpningsövningar samt utredningar och föredrag, dels för elever vid högre artillerikursen vid betygen i krut- och konstruktionslära och i skjutlära samt för elever vid högre ingenjörkursen vid betygen i förbindelselära och befästningslära. Därjämte tages hänsyn till elevs utgångsnummer på turlistan. Vissa elever kunna efter genomgången högre kurs erhålla kommendering till specialstudier vid teknisk högskola. Artilleri- och ingenjörhögskolans personal utgöres av chef, adjutant, redogörare (tillika bibliotekarie), militära och civila lärare, biträdande lärare samt expeditions- och handräckningspersonal. Elever kunna efter genomgången högre kurs kommenderas såsom repetitörer.

2. Högskoleutbildningens allmänna förutsättningar För att tillgodose arméns behov av särskilt kvalificerad personal för de högre chefsbefattningarna samt för högre stabstjänst, lärartjänst och teknisk tjänst erfordras allt fortfarande för dessa ändamål tillrättalagd högskoleutbildning. Kommittén önskar särskilt framhålla betydelsen av att denna utbildning utformas så, att den förutom att meddela erforderliga krigsvetenskapliga, där inbegripet militärtekniska kunskaper, även målmedvetet tar sikte på att utveckla omdöme, tankereda och självständighet i arbetet. Enligt kommitténs uppfattning motsvaras dessa krav i det stora hela av de målsättningar, som f. n. gälla för krigshögskolan och för artilleri- och ingenjörhögskolan. Kommittén har också ansett sig kunna konstatera, att de båda högskolorna med vederbörlig hänsyn tagen till de organisatoriska och andra förutsättningar, under vilka de f. n. arbeta, fylla sina uppgifter på ett mycket förtjänstfullt sätt. Det synes dock möjligt att uppnå förbättringar genom att vidtaga en del förändringar i högskolornas arbetsförhållanden. Dessa tänkbara förbättringar hänföra sig i första hand till fyra olika områden:

310 1. Genom en intimare kontakt mellan högskolorna skulle den fundamentala samverkan mellan truppslagen främjas. 2. Genom inrättandet av nya studieriktningar skulle möjligheter skapas till högre utbildning inom sådana nya områden av militärtekniken, där dylik nu ej förekommer. 3. Genom förbättring av undervisningen i psykologi, pedagogik och samhällslära skulle eleverna kunna göras bättre skickade att fylla sina uppgifter som ledare inom en armé i ett demokratiskt samhälle. 4. Genom vidtagande av lämpliga åtgärder skulle ökad självständighet och överhuvud taget mera högskolemässiga former i arbetet kunna främjas. I den plan för högskoleundervisningens ordnande, som kommittén utarbetat och för vilken redogöres i det följande, har strävan varit att jämsides med bevarandet av den nuvarande ordningens fördelar söka tillgodose ovanstående önskemål.

3. En eller flera högskolor? Uppdelningen på två högskolor ägde rum för nära sjuttio år sedan. Det ligger därför nära till hands att fråga sig, om den alltjämt, med nu rådande, fullständigt förändrade förhållanden, representerar den bästa lösningen. Krav på en undersökning härav ha också på senare tid upprepade gånger framförts. Sålunda anförde 1941 års försvarsutredning i sitt betänkande (stat. off. utr. 1942:1, sid. 265): »Då generalstabskåren f. n. rekryteras — och jämväl i fortsättningen bör rekryteras — dels över KHS, dels över AIHS, synes det utredningen önskvärt, att utbildningen vid dessa båda högskolor så långt möjligt samordnas. Detta gäller främst ifråga om undervisningen i strategi och taktik. Det mest effektiva sättet att nå detta mål torde vara att sammanslå de båda högskolorna till en Arméns krigshögskola, i vilken nuvarande KHS-kursen ingår som 'allmän linje' och AIHS högre kurs som 'teknisk linje'. Det kan jämväl ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt att göra båda kurserna något längre och i samband därmed helt avskaffa de förstudier, som för närvarande äga rum före inträdesproven till KHS. Då dessa förstudier bedrivas i Stockholm utan extra kostnad för statsverket, synas de icke vara ägnade att främja ett rättvist urval. Ovan framförda synpunkter beröra emellertid ett problem av så stor räckvidd, att utredningen icke är beredd att i berört hänseende avgiva ett slutgiltigt förslag. Utredningen vill emellertid föreslå, att denna fråga upptages till omprövning så att för- och nackdelar i ovan framfört förslag komme att närmare belysas.»

I den av utredningen föranledda Kungl. Maj:ts proposition nr 210/1942 anförde departementschefen på sid. 371: »Den av försvarsutredningen väckta frågan om sammanslagning av krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan till en för armén gemensam krigshögskola synes

311 böra allvarligt övervägas. En sådan åtgärd torde kunna medföra en viss rationalisering av den högre officersutbildningen inom armén. Jag har därför för avsikt att framdeles låta utreda denna fråga.»

I direktiven till officersutbildningskommittén fullföljde departementschefen denna tanke och anbefallde, under framhållande av den alltmera ökade samverkan mellan truppslagen, att frågan om en sammanslagning av artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser med krigshögskolan skulle tagas upp till utredning. Det är tydligt, att den starka boskillnad mellan en rent taktisk och en rent teknisk utbildning, som på 1870-talet motiverade en tudelning av högskoleundervisningen, nu mist mycket av sitt berättigande. Den ökade utsträckning, vari tekniken tagits i anspråk för militärändamål, har gjort, att den särställning, som de s. k. tekniska truppslagen tidigare intogo, alltmera förlorat i betydelse. Med full rätt kan numera sägas, att alla truppslag äro tekniska. Teknikens ökade utnyttjande har medfört mycket stora krav på snabb, intim och friktionsfri samverkan mellan de olika truppslagen. Av denna orsak ha de truppslag, som tidigare voro ensidigt tekniskt inriktade, numera även ett starkt behov av allmän strategisk och taktisk utbildning. I våra dagar äro också alla truppslag taktiska. Slutsatsen måste bli, att en modern officer, vilket truppslag han än må tillhöra, behöver såväl en omfattande teknisk som en omfattande taktisk utbildning. Inom ramen för de möjligheter, som den nuvarande organisationen erbjuder, ha nu befintliga högskolor också på ett erkännansvärt sätt sökt anpassa sig efter denna slutsats. Så har t. ex. taktikutbildningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan genom omläggningar under senare år bringats att väl motsvara moderna krav. En sammanslagen högskola skulle tydligen utgöra ett naturligt uttryck för den ovan skildrade tendensen hos taktiken och tekniken att alltmera gripa in i varandra. En för alla truppslag gemensam undervisning i strategi och taktik skulle öka den på dessa områden så viktiga enhetligheten i uppfattning och metoder. Man får icke heller underskatta den betydelse för kontakt och förståelse de olika truppslagen emellan, som den dagliga samvaron under lektioner, övningar, raster och gemensamma hemstudier innebär. En annan stor fördel med en sammanslagen högskola ligger i den möjlighet till enhetlig bedömning av kandidaterna till generalstabstjänst, som den erbjuder. Häremot stå å andra sidan vissa tänkbara nackdelar. Dels kan en sammanslagen högskola bli organisatoriskt svårhanterlig, dels är det tänkbart, att under ogynnsamma omständigheter avvägningen mellan taktik och teknik ej blir lämplig, något som ej inträffar så lätt, om för vardera av

312 dessa områden finnes en högskola, som då i första hand företräder taktiken, respektive tekniken. Vid sitt övervägande av dessa förhållanden fann emellertid kommittén omedelbart, att en sammanslagen högskola skulle medföra så betydande fördelar, att projektet borde närmare undersökas. Det fortsatta detaljerade studiet visade, att de befarade nackdelarna icke voro av avgörande natur utan mer än uppvägdes av fördelarna. Kommittén vill därför enhälligt förorda inrättandet av en arméns gemensamma högskola, benämnd arméhögskolan (AHS), för vars tänkta organisation och verksamhet närmare redogöres i det följande. I statsrådsdirektiven framkastas också tanken på en ytterligare sammanslagning, i det att arméns högskolor skulle förenas med motsvarande anstalter vid marinen och flygvapnet till en för hela försvaret gemensam högskola. För kommitténs undersökning av denna fråga redogöres närmare i kap. 32. Här skall endast nämnas, att kommittén kommit till den slutsatsen, att någon sammanslagning av alla tre försvarsgrenarnas högskolor f. n. ej är lämplig.

4. Utbildningsbehoven och principerna för deras tillgodoseende Då det gäller att fixera de utbildningsbehov, som arméhögskolan skall tillgodose, betraktar man lämpligen den strategisk-taktiska och den tekniska utbildningen var för sig. Vad den förra angår, torde allmän enighet råda om att arméhögskolan måste kunna erbjuda samma möjligheter som f. n. finnas vid krigshögskolan. Då det gäller att ange arten och omfattningen av den tekniska utbildningen synas emellertid meningarna vara delade. Kommittén har i denna fråga haft ingående överläggningar med såväl ett antal äldre och yngre officerare från olika truppslag som några inom försvars väsendet arbetande fysiker och ingenjörer. Vid dessa överläggningar rådde full enighet om, att den tekniska utbildningen vid arméhögskolan skall avse att bibringa en sådan högre teknisk allmänbildning, som möjliggör för officeren att i fruktbärande samarbete med den tekniska specialisten utnyttja tekniken för militära behov. E t t dylikt samarbete förutsätter bland annat sådana tekniska kunskaper hos officeren, att han kan »tala samma språk som ingenjören». Endast därigenom möjliggöres ett givande tankeutbyte om tekniska spörsmål. Det ansågs däremot ej möjligt eller ens önskvärt, att arméhögskolan skulle annat än undantagsvis bibringa sådana djupgående tekniska kunskaper, som meddelas vid de tekniska högskolorna.

313 Då det gällde att närmare ange vad en dylik högre teknisk allmänbildning innebure, gingo meningarna isär. Bland annat framfördes inom kommittén följande synpunkter, som, om de vore riktiga, skulle innebära att en fullständig omvälvning i det militära högskoleväsendet vore erforderlig. Det ifrågasattes för det första, dels huruvida icke den tekniska utbildningen, som f. n. meddelas vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser, ginge betydligt utöver vad som kan betecknas som teknisk allmänbildning och följaktligen icke vore nödvändig för de regementsofficerare ur artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna, som huvudsakligen ägna sig åt trupptjänst, dels huruvida ifrågavarande utbildning verkligen vore tillräckligt kvalificerande för den mindre kategori officerare, som i stabs- och förvaltningstjänst behövde djupgående teknisk specialutbildning. Den nuvarande utbildningen ansågs sålunda ge för litet för att kunna betecknas som högre teknisk utbildning, men samtidigt vara onödigt omfattande för att kunna gälla som teknisk allmänbildning. För det andra framhölls, att numera varje elev vid en militär högskola oberoende av truppslaget vore i behov av en god teknisk allmänbildning. Av dessa förhållanden drogs den slutsatsen, att arméhögskolan borde organiseras på en enda linje, som visserligen skulle vara övervägande strategiskt-taktiskt betonad, men där dock den tekniska utbildningen, lämpligen meddelad i form av tillvalsämnen, måste få avsevärt större utrymme än vad den f. n. disponerar vid krigshögskolan. Fortsatta tekniska studier utöver arméhögskolan borde med denna anordning förläggas till en vid civil teknisk högskola organiserad »militärteknisk avdelning». I fråga om en punkt av det här refererade resonemanget torde någon tvekan ej behöva råda. I varje militär högskoleutbildning måste numera otvivelaktigt ingå en avsevärd undervisning i tekniska ämnen. Något exklusivt strategiskt-taktiskt studium är i våra dagar ej tänkbart. I övrigt ha emellertid anförts en rad invändningar, som enligt kommitténs uppfattning äro av avgörande natur. Allmänt sett torde undervisningen i de tekniska ämnena vid artilleri- och ingenjörhögskolan varken i avseende på djup eller omfattning kunna jämställas med motsvarande undervisning vid en teknisk högskola. En rad framstående regementsofficerare vid artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna ha vidare, såväl vid den ovan nämnda diskussionen som vid andra tillfällen, till kommittén framfört som sin åsikt, att den utbildning, som de själva erhållit vid artilleri- och ingenjörhögskolan, just bibringat en teknisk allmänbildning och att en utbildning av denna karaktär även i fortsättningen vore absolut nödvändig för den, som är placerad i stabs- eller förvaltningstjänst och av mycket stort värde även för den, som ägnar sig åt trupptjänst.

314 I detta sammanhang måste observeras, att den ringa numerären hos vår officerskår medför, att man aldrig på förhand kan ange inom vilket arbetsområde en officer kommer att verka. Även om en stark specialisering av högskoleutbildningen är tänkbar i en stormaktsarmé, måste hos oss exempelvis en högskoleutbildad artilleriofficer alltid förutom en god taktisk utbildning med nödvändighet även besitta omfattande tekniska kunskaper. Vid förut nämnda överläggningar påpekades ytterligare, att en överflyttning av officerskårens tekniska arbetsuppgifter på civil personal måhända vore i någon utsträckning tänkbar, men att det vore otänkbart att härpå grunda några åtgärder i fråga om officersutbildningen, förrän vi fått en effektivt verkande arméingenjörorganisation. Av betydelse är även, att en minskning av den vid högskola meddelade tekniska utbildningen i flera fall av de militära målsmännen ansetts nödvändiggöra en förlängning av truppslagsofficersskolorna, något som i och för sig skulle innebära stora nackdelar. Slutligen torde även följande invändning förtjäna att anföras. Den tekniska utbildning, som nu meddelas vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser, utgör i själva verket ett naturligt led mellan å ena sidan den elementära utbildning, som truppslagsofficersskolan skall ge i truppslagets speciella teknik och å andra sidan den avancerade utbildningen vid de tekniska högskolorna. En sänkning av standarden hos nämnda mellanled komme i tekniskt avseende att innebära uppkomsten av ett gap mellan de militära utbildningsanstalterna och de tekniska högskolorna, vars överbyggande skulle medföra flera olägenheter. Sålunda skulle en till teknisk högskola kommenderad officer komma att påbörja studierna där med mindre förkunskaper än förut. Han bleve därför ej i stånd att som nu genomföra sina studier på två år, utan de skulle troligen dra tre år eller mera, så att studietiden ej bleve mycket kortare än den för en fullständig civilingenjörsutbildning erforderliga. Helt naturligt bleve man då även tvungen att till denna utbildning uttaga ett avsevärt större antal officerare än de, som nu bedriva studier vid teknisk högskola. Med stöd av vad som i det föregående anförts, har kommittén ansett sig kunna fastslå, att arméhögskolan skall bereda möjlighet till följande olika slag av utbildning: a) en strategisk-taktisk utbildning, som till art och omfattning liknar den nu vid krigshögskolan meddelade; i denna utbildning skall dock även ingå viss, ej för ringa undervisning i militärtekniska ämnen; b) en teknisk-taktisk utbildning, som till art och omfattning liknar den nu vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser meddelade; denna utbildning skall dock även avse vissa områden av militärtekniken, för vilka tillfredsställande högskoleundervisning nu ej finnes ordnad.

315 Enligt kommitténs uppfattning tillgodoses dessa krav bäst, om undervisningen vid arméhögskolan organiseras på ett antal olika linjer, var och en svarande mot en viss studieriktning. Undervisningen enligt a) ovan synes härvid böra förläggas till en särskild stabslinje, undervisningen enligt b) i huvudsak till ett antal tekniska linjer. Varje linje kan ytterligare differentieras i underlinjer. I fråga om de tekniska linjerna är det utan vidare klart, att en vapenteknisk linje, i det följande benämnd vapenlinjens underlinje för högre vapenteknik, erfordras för tillgodoseende av den utbildning, som artillerioch luftvärnsofficerarna nu erhålla vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre artillerikurs. Beträffande undervisningen vid högre ingenjörkursen ligger saken däremot ej så enkelt till. Som förut sagts, benämndes denna kurs intill år 1938 högre fortifikationskursen och tillgodosåg behovet av högre utbildning för dåvarande fortifikationens officerskår. Dessa officerare hade till uppgift såväl att handha arméns byggnads- och befästningsfrågor som att leda de stridande fält- och fästningsingenjörförbanden. Den krigs vetenskapliga utvecklingen har emellertid medfört, att dessa bägge uppgifter glidit alltmer isär. Ingenjörförbanden ha i sin verksamhet fått allt starkare anknytning till infanteriet, och deras officerares behov av taktisk utbildning har avsevärt stegrats. De ovan nämnda uppgifter, som ålågo fortifikationsofficerarna, uppdelades därför genom 1936 års försvarsbeslut på fortifikationskårens och ingenjörtruppernas officerare. Det torde vara klart, att man med en enda kurs blott ofullkomligt kan tillgodose två så olikartade officerskategorier. E t t ersättande av högre ingenjörkursen med två skilda linjer ligger därför nära till hands. Emellertid har frågan om utbildningen av fortifikationskårens officerare blivit utredd i fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningens nyligen framlagda betänkande (stat. off. utr. 1945:65). Utredningen föreslår, att dessa officerares högskoleutbildning förlägges till tekniska högskolan i Stockholm. Mot denna anordning, som ligger helt i linje med intentionerna i direktiven till officersutbildningskommittén, har kommittén intet att erinra. Den medför, att vid arméhögskolan endast kommer att krävas en linje för ingenjörtruppofficerare, i det följande benämnd ingenjörlinjen. Jämförd med nuvarande högre ingenjörkurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan skall denna linje vara befriad från sådana byggnadstekniska ämnen, som endast ha intresse för fortifikationskårens officerare, varjämte utvecklingen inom ingenjör vapnet bör tillgodoses genom att linjen gives en starkare taktisk betoning.

316 Underlinjen för högre vapenteknik är i huvudsak avsedd för artillerioch luftvärnsofficerare. För tillträde till densamma bör krävas genomgången artilleriofficers- eller luftvärnsofficersskola. Linjens tekniska undervisning skall främst avse artilleriets och luftvärnets vapen och övrig materiel. Emellertid förekomma numera mycket komplicerade vapen i stor utsträckning även inom andra truppslag. Framför allt för infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas officerare är därför ävenledes en viss högre vapenteknisk utbildning erforderlig. Detta utbildningsbehov har hittills nödtorftigt tillgodosetts genom att ett fåtal officerare från andra truppslag än artilleriet och luftvärnet genomgått artilleriets truppslagsofficersskola (artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs) samt eventuellt även artilleri- och ingenjörhögskolans högre artillerikurs.1 Helt naturligt har dock undervisningen endast i mindre utsträckning kunnat speciellt tillrättaläggas för denna kategori av elever. Med hänsyn till här anförda förhållanden har kommittén funnit det lämpligt att införa ytterligare en vapenteknisk linje, benämnd vapenlinjens underlinje för allmän vapenteknik, avsedd för elever från sådana truppslagsofficersskolor, i första hand infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas, där undervisning i matematik ej meddelas. Den tekniska utbildningen på denna underlinje bör hållas på en i jämförelse med utbildningen på underlinjen för högre vapenteknik så lika nivå, som den mindre omfattningen av elevernas föregående matematiska utbildning tillåter. Undervisningen i matematik skall omfatta artilleriofficersskolans kurs jämte avsevärda delar av vad som meddelas vid underlinjen för högre vapenteknik. I övrigt skall vid undervisningen särskild uppmärksamhet ägnas infanteriets, kavalleriets och. pansartruppernas vapen. Enligt kommitténs åsikt böra eleverna från denna linje ej endast rekrytera stabs- och förvaltningstjänsten utan även tillföras trupptjänsten. Särskilt infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna skulle på detta sätt få ett önskvärt och värdefullt tillskott av tekniskt intresserade truppofficerare med högre skolning. Vid artilleri- och ingenjörhögskolan var under åren 1936—1938 försöksvis anordnad en högre signalkurs med 4 elever, samtliga signaltruppofficerare.2 I övrigt har aldrig någon speciell högskoleutbildning i signaltjänst ägt rum. Särskilt för signaltruppernas officerare föreligger emellertid ett klart behov av en högskolekurs, som dels meddelar en grundlig signaltak1 F . n. kan även officer, som ej genomgått artilleriets, luftvärnets eller ingenjörtruppernas truppskgsofficersskolor, vinna tillträde till högre kurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan under förutsättning att han med godkända vitsord genomgått viss kompletteringskurs i matematik m. m. (se sid. 326). 2 Kungl. brevet den 29 augusti 1936 (TLA nr 38) samt go nr 2045 och 2063/1936.

317 tisk utbildning, dels bibringar en sådan högre elektroteknisk allmänbildning, att eleven blir i stånd att ur signalteknisk synpunkt självständigt bedöma såväl den förefintliga tekniken som den fortsatta tekniska utvecklingen. Kommittén har noga övervägt huruvida icke även här ifrågavarande utbildning borde förläggas till en självständig linje. Den har emellertid funnit det vara ur flera synpunkter lämpligare att inordna densamma i stabslinjen genom införande av en underlinje för sambandstjänst. Ett viktigt skäl för denna anordning är att signaltruppofficerens verksamhet har stark anknytning till sådan stabstjänst, för vilken stabslinjen främst avser att utbilda. Speciellt kräver denna verksamhet, som i själva verket blott är en speciell form av stabstjänst, en taktisk utbildning av ungefär samma omfattning som den på stabslinjen meddelade. Ett annat skäl utgör det ringa, elevantal, en eller annan elev per år, som är att påräkna. Kommittén har vidare övervägt lämpligheten av att inrätta en särskild motorteknisk linje. Motorn har ju i våra dagar blivit en sådan faktor inom armén, att goda motortekniska kunskaper icke blott måste förefinnas inom dess helt motoriserade delar (pansartrupperna, luftvärnet och det motoriserade artilleriet) utan äro nödvändiga för alla truppslag. En närmare undersökning visar emellertid, att för det stora flertalet officerare den motortekniska kunskap, som kommer i fråga, är av så elementär art, att den lämpligen inhämtas vid truppslagsofficersskolorna och direkt vid truppförbanden. En på motorteknik specialiserad högskoleutbildning torde endast vara erforderlig för några få befattningshavare (t. ex. byråchef och vissa sektionschefer vid arméförvaltningens tygavdelning, chefen för motorskolan), till antalet motsvarande cirka en elev per år. För denna utbildning erfordras laboratorier m. m. av sådan omfattning, att deras inrättande vid arméhögskolan överhuvud taget ej är tänkbar. Det synes därför ur alla synpunkter bäst att förlägga denna högsta motortekniska utbildning till tekniska högskolan i Stockholm samt arméns motorskola. För ett något större antal officerare, placerade i stabstjänst eller såsom lärare vid motorskolan och andra skolor eller tjänstgörande vid de motoriserande truppförbanden synes det dock lämpligt att vid arméhögskolan bereda tillfälle till någon högre utbildning i motorteknik. Kommittén har därför föreslagit, att vid arméhögskolans vapenlinje viss specialisering i motortjänst skall vara möjlig genom tillval av ett nyinfört ämne motorfordonslära. Kommittén har slutligen haft att ta ställning till det i direktiven framförda förslaget om en särskild »lärarlinje» vid arméhögskolan, vilken skulle rekryteras av sådana officerare, som avsåges som lärare vid arméns undervisningsanstalter. Detta förslag har redan tidigare diskuterats i samband

318 med vad som i kap. 21 anförts rörande undervisningen i psykologi och pedagogik vid arméhögskolan (sid. 240—241). Kommittén kom härvid till den slutsatsen, att någon speciell lärarlinje ej borde anordnas. Utöver det i kap. 21 anförda vill kommittén här påpeka följande. För att resultatet av undervisningen skall bli det avsedda, är det på det militära området mer än på de flesta andra oundgängligen nödvändigt, att lärartjänsten omväxlar med praktisk tjänst. Tages dessutom hänsyn till fördelen, stundom nödvändigheten av att som lärare erhålla officerare, vilka höja sig så mycket över genomsnittet, att de kunna påräkna att senare bli placerade på ledande poster, torde det vara klart, att en befattning som militär lärare vid exempelvis arméhögskolan aldrig får bli annat än en passagetjänst, som av en och samma person uppehälles endast under ett fåtal år. Under sådana omständigheter torde det emellertid även stå klart, att en högskolelinje med stark specialisering på lärartjänst icke kan vara önskvärd och icke heller kan förväntas utöva nämnvärd attraktion på sådana officerare, som man främst önskar se som lärare. Såsom framgår av kap. 21, är kommittén emellertid fullt på det klara med lämpligheten av att blivande lärare vid de militära undervisningsanstalterna mer än vad som hittills skett erhålla en speciellt på lärarverksamheten inriktad förberedelse och föreslår till främjande av detta syfte dels att på arméhögskolans underlinje för stabstjänst möjlighet beredes att utbyta en del av ämnet krigshistoria mot en kurs i psykologi och pedagogik, dels att för blivande lärare vid arméns undervisningsanstalter särskilda kortare kurser anordnas, vilka skola genomgås omedelbart före tillträdandet av lärarbefattningen (se kap. 35, avsnittet 10).

5. Huvuddragen av arméhögskolans uppbyggnad I överensstämmelse med de i föregående avsnitt genomförda överläggningarna har kommittén funnit, att undervisningen vid arméhögskolan bör uppdelas på följande utbildningslinjer: Stabslinjen (linje I), omfattande underlinje för stabstjänst (I a) och » » sambands tjänst ( I b ) . Vapenlinjen (linje II), omfattande underlinje för högre vapenteknik (II a) och » » allmän vapenteknik (II b). Ingenjörlinjen (linje III).

319 I avsikt att öka studiefriheten och bereda möjlighet till fördjupade studier på ett specialområde ha vissa valmöjligheter mellan olika ämnen eller ämnesdelar införts. Specialisering är sålunda möjlig på underlinje I b » linje II » » III

i signalmaterieltjänst i motortjänst i ingenjörmaterieltjänst.

Dessutom finnes möjlighet att välja på underlinje I a »

»

II a

II b

endera psykologi och pedagogik eller krigshistoria (del av ämnet); två av följande fyra ämnen (ämnesdelar): sambandstjänst, fältarbetslära, speciell konstruktionslära och speciell ballistik; endera sambandstjänst eller speciell ballistik.

Beträffande de olika linjernas avsedda karaktär kan sammanfattningsvis sägas, att underlinje I a

Ib

underlinje II a lib

linje III

ungefär motsvarar nuvarande krigshögskolan; är en variant av underlinje I a med relativt omfattande studier i signaltaktik och signalteknik; linjen är främst tänkt för officerare vid signaltrupperna; ungefär motsvarar nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans högre artillerikurs; är avsedd att under särskilt hänsynstagande till infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas vapen meddela avancerad vapenteknisk utbildning utan att kräva sådana förkunskaper i matematik m. m., motsvarande kursen vid artillerieller luftvärnsofficersskolan, som fordras för tillträde till II a; linjen är tänkt särskilt för infanteri-, kavalleri-, pansar- och trängofficerare; ungefär motsvarar nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjörkurs; linjen är tänkt för officerare vid ingenjörtrupperna, däremot ej för officerare vid fortifikationskåren.

Den nuvarande högskoleutbildningen omfattar såväl vid krigshögskolan som vid artilleri- och ingenjörhögskolan en tid av två år. Kommittén har preliminärt utgått från, att det å ena sidan icke är möjligt att underskrida

denna tid, men att den å andra sidan ej heller får nämnvärt överskridas till följd av det avbräck, som högskolestudierna under alla omständigheter vålla elevernas övriga tjänst. Kommittén har vidare utgått från, att fördelarna med en sammanslagen högskola komma bäst till sin rätt, om högskolestudierna i princip uppdelas på ett i möjligaste mån gemensamt första år, till stor del ägnat åt taktiken och strategien, och en därpå följande period om ett år eller något mera, varunder varje studieriktning fullföljer sina specialstudier. Härigenom vinner man först och främst vissa övergångsmöjligheter från en linje till en annan under det gemensamma första året. Men dessutom främjas utbildningens ändamålsenlighet i olika avseenden. Under det gemensamma första året kunna samtliga elever bibringas en enhetlig taktisk och strategisk utbildning. Även i övrigt komma under de gemensamma studierna de olika truppslagens representanter i nära kontakt med varandra. Under de fortsatta studierna blir man sedan i stånd att sätta samman effektiva taktiska studiegrupper, där eleverna från de olika truppslagen, byggande på en gemensam taktisk grunduppfattning, kunna utnyttja sina specialkunskaper. Med angiven uppläggning av undervisningen har kommittén funnit det lämpligt att i möjligaste mån söka göra första årets kurs till ett avslutat helt samt att endast låta de bättre eleverna fortsätta utöver detta första år. Förslagsvis bör man till varje kurs ta in ungefär en tredjedel flera elever än som avses för fullständig utbildning och gallra ut denna tredjedel efter första året. Samtidigt med att man på detta sätt utan större uppoffringar får ett i hög grad önskvärt tillskott av högskoleutbildade officerare, vinner man möjligheten av ett bättre och noggrannare urval till den fullständiga utbildningen.1 Med avseende på studietidens längd har till kommittén av högskolornas målsmän med stöd av detaljerade beräkningar anförts, att densamma måste utsträckas till 2^/2 år, o m det med utbildningen avsedda syftet skall nås. Kommittén utgick därför i sin första planläggning av arméhögskolan från en studietid av cirka 2% år och fann denna vara ur studiesynpunkt mycket lämplig. Ingående fortsatta undersökningar visade emellertid, att man, bland annat genom att flytta ut viss trupptjänstgöring till tid utanför den egentliga högskoletiden, kan genomföra utbildningen även på 2 år. Den detalj redogörelse för den planerade undervisningen, som lämnas i kap. 28 i form av ämnes- och timplaner m. m., upptar såväl 2- som 2^-årsalternativet. 1 Av intresse är i detta sammanhang det av chefen för krigshögskolan år 1918 framlagda förslaget till en uppdelning av högskolan på en ettårig lägre kurs, »avsedd att höja den militära bildningen i allmänhet inom officerskåren», samt en tvåårig högre kurs, rekryterad med de bättre av lägre kursens elever och »huvudsakligen avsedd för de officerare, som för sin verksamhet i fred eller krig med nödvändighet äro i behov av en grundligare och mera vetenskaplig utbildning».

321 Av skäl, som anföras i kap. 28, har kommitténs majoritet ansett sig böra föreslå en tid av 2 år för den egentliga högskoleutbildningen, under det att två av ledamöterna, professor Ekelöf och överstelöjtnant Wassberg, reserverat sig för den längre tiden. Särskilda yttranden från reservanterna finnas bifogade.

Kap. 27. Elevantal och elevantagning vid arméhögskolan 1. Antalet elever och deras fördelning på olika studieriktningar Med hänsyn till kostnaderna, till nödvändigheten av att icke ta bort för många officerare från övrig tjänst samt till önskvärdheten av hög kvalitet hos eleverna, är det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt att maximera antalet elever vid arméhögskolan. Härvid måste naturligtvis å andra sidan tillses, att detta antal blir tillräckligt för att fylla arméns behov av högskoleutbildad personal. Kommittén har, på sätt som i det följande angives, sökt fixera dels det maximala, antal elever per årskurs, som bör föreskrivas, dels fördelningen av dessa på högskolans olika linjer och underlinjer. Antalet ordinarie elever vid krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser under de sista tio åren framgår av tabellerna 62 och 63. Tabell 62. Antalet ordinarie elever vid krigshögskolan 1936—194.6. Elever Kurs

1936—38 1937—39 1938-40 1939—41 ) 1940—42 / 1941—43 1942—44 1943—45 1944-46 1945—47 21 -

vid kursens början

godkända vid kursens slut

20 22 21

20 22 20

34 36 32 34 33

33 35 31

322 Tabell

63. Antalet

ordinarie

elever vid artilleri-

högre kurser

och

ingenjörhögskolans

1936—19£6.

Elever artillerikurs -f- ingenjörkurs Kurs vid kursens början

1936—38 1941—43 1943—45 1945—47

6 + 7 = 13 32 + 11 = 43 28 + 6 = 34 34 + 9 = 43

godkända vid kursens slut

6 + 6 = 12 21 + 8 = 29 26 + 5 = 31

D e sista årens siffror äro onormalt höga, dels till följd av officerskårens ansvällning under beredskapsåren, dels e m e d a n undervisningen åren 1939—40 var helt inställd.

I 1942 års försvarsbeslut fastställdes elevantalet vid krigshögskolan till 35 elever per år och vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser till omkring 30 elever vartannat år. Totalt motsvarar detta per år räknat 35 + y 2 X 30 = 50 elever. Kommittén har utfört omfattande beräkningar rörande arméns behov av högskoleutbildad personal och på grundval av dessa kommit fram till ett önskvärt elevantal av under första året 65 å 75 st. och under den fortsatta utbildningen 45 ä 50 st. De högre värdena, 75 respektive 50 st., motsvara 50 respektive 33 procent av en normal officersårgång enligt försvarsbeslutet, procenttal, som torde vara i största laget. De lägre värdena 65 respektive 45 st. — motsvarande samma procenttal av den något mindre officersårgång, som kommittén räknar med1 — synas ur denna synpunkt vara mera acceptabla och korrespondera även bättre med det i försvarsbeslutet fastställda elevantalet. I själva verket torde en minskning från försvarsbeslutets 50 till 45 av det antal officerare per år, som få fullständig högskoleutbildning, mer än kompenseras dels av det antal, som erhåller ettårig utbildning, dels av det förhållandet, att fortifikationskårens officerare (överslagsvis 1 å 2 per år) komma helt utanför den av kommittén föreslagna högskoleorganisationen. Kommittén kommer i det följande att utgå från ett elevantal av 65 st. under första året och 45 st. under den fortsatta utbildningen. Om dessa siffror alltså innebära en något rikligare dimensionering än försvarsbeslutets, så torde detta vara betingat av att den föreslagna arméhögskolan även kommer att erbjuda utbildning inom vissa områden, som nu icke alls eller blott ofullständigt äro tillgodosedda. 1

Per år 135 (i stället för 140 a 150) från krigsskolan nyutexaminerade officerare. Jfr sid. 177 och 275.

323 Med stöd av de nyss nämnda behovsberäkningarna har kommittén bedömt, att de 45 elever, som genomgå fullständig utbildning, komma att fördela sig på linjer och underlinjer ungefär som nedanstående tabell utvisar. Tabell 64.. Elevernas

fördelning

I

på linjer och underlinjer

II a

b

a

b

utom elever, som specialisera sig i motortjänst

vid

arméhögskolan.

III

Summa

a+ b elever, som specialisera sig i motortjänst

2 Siffrorna i tabell 64 äro naturligtvis endast ungefärliga. Underlinjerna I b (sambandstjänst) och l i b (allmän vapenteknik) samt linje III (ingenjörlinjen) komma tydligen knappast att kunna anordnas varje år. I princip skola eleverna ha full frihet att själva välja studieriktning. Skulle medeltalet elever på de olika linjerna för en följd av år komma att avsevärt avvika från de i tabell 64 angivna värdena, kunna dock vissa bestämmelser i reglerande syfte bliva nödvändiga.

2. Nuvarande bestämmelser för antagning som högskoleelev Urvalet av elever till krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan sker icke efter enhetliga grunder. Vid krigshögskolan bygger uttagningen på särskilda inträdesprov, vid artilleri- och ingenjörhögskolan sker den med ledning av betygen från artilleri-, luftvärns- och ingen jörofficersskolorna (tidigare från artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurser). Inträdesproven

vid

krigshögskolan.1

B e r ä t t i g a d a t t deltaga i prövning är kompaniofficer med minst 4 och högst 14 tjänsteår som officer, vilken i den m å n tillfälle härtill varit honom b e r e t t genomgått eget t r u p p slags officersskola, och som av vederbörande regements-(kår-)chef anses lämplig för kommendering. Officer, som v a r beordrad bedriva studier till inträdesprövningen 1946, medgavs full befrielse från a n n a n tjänstgöring med bibehållen lön tidigast sex veckor före inträdes1 Bestämmelser rörande inträdesstudier och inträdesprövning till krigshögskolan äro utfärdade genom kungl. brevet den 15 augusti 1924 (TLA nr 37), go nr 1837/1934 (ändring genom go nr 3801/194*1) samt ao nr 4811/1930 (ändring genom ao nr 242/1946).

324 prövningens början (go nr 2797/1945; enligt tidigare bestämmelser medgavs full befrielse under upp till sex månader). 1 Proven äro förlagda till krigshögskolan och handhas av dess lärarpersonal. Som exempel kan nämnas, att innevarande års prövning ägde rum den 18—23 februari 1946. Tidigare voro proven under ett antal år (1934—1938) förlagda till truppförbanden. 2 Proven, som samtliga äro skriftliga, omfatta f. n. fem ämnen, nämligen taktik [tre prov, varav ett i teoretisk taktik och två i tillämpad taktik; av proven i tillämpad taktik skall det ena jämväl innefatta en uppgift i krigsbyggnadskonst (fältarbeten)], vapenlära, historia (nyare tiden, i årets prövning dock endast tiden till 1914; valfrihet mellan två uppgifter), två av språken engelska, franska och tyska enligt sökandens eget val (prov i alla tre språken må avläggas, varvid de två bästa räknas). För slutbetyget »godkänd» fordras, att vart och ett av betygen i teoretisk taktik, vapenlära, allmän historia och två språk samt medelbetyget av proven i tillämpad taktik är minst 5; dock må slutbetyget »godkänd» jämväl givas, om a) ett av betygen i teoretisk taktik, vapenlära, allmän historia och språk är lägst 3 eller två av nämnda betyg lägst 4, under förutsättning att poängsumman är lägst 34; eller om b) två av betygen i teoretisk taktik, vapenlära, allmän historia och språk äro lägst 3, under förutsättning att poängsumman är lägst 37. Ordningsföljden mellan de inträdessökande bestämmes av poängsumman av samtliga betyg (utom i språk) och medelbetyget av betygen i språk, varvid om prov avlagts i tre språk endast de två högsta betygen inräknas. Officer, som genomgått artilleri-, luftvärns- eller ingenjörofficersskolan och därvid erhållit kompetens för kommendering till artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs samt lägst slutbetyget 8 i krigskonst, äger vid prövning inom de två närmaste åren efter avslutande av officersskolan att tillgodoräkna sig vissa vid artilleri- och ingenjörhögskolan erhållna betyg och deltager endast i vissa prov, nämligen samtliga officerare: i teoretisk taktik, allmän historia och språk; officerare, som icke genomgått artilleri- eller luftvärnsofficersskolan: jämväl i vapenlära. Betygen från artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna få tillgodoräknas enligt följande: för båda proven i tillämpad taktik räknas med slutbetygen i krigskonst; för provet i vapenlära räknas med medelbetyget av slutbetygen i skjutlära samt krut- och materiellära. Till tjänst för dem, som ämna söka inträde, bruka varje år på privat väg anordnas ett antal preparandkurser, ledda av utanför högskolan stående officerare med högskoleutbildning samt civila lärare. Kursavgifterna, vid studier i taktik (med fältarbetslära), vapenlära, historia och två språk sammanlagt omkring 525 kronor, bestridas av den enskilde. Antalet vid inträdesprövningen godkända, som vanligen utgör 40—60 procent av totala antalet inträdessökande, har på de senaste åren uppgått ungefär till den f. n. tillåtna intagningssiffran (35 st.). En översikt över antalet inträdessökande, godkända samt som ordinarie elever vid krigshögskolan kommenderade officerare 1917—1946 återfinnas i tabell 65. 1 2

Under beredskapsåren har denna tid genom årliga bestämmelser varit nedsatt till sex veckor. Se go nr 1793/1933, 14-76/1934, och 2128/1938.

325 Tabell 65. Översikt över antalet elever vid krigshögskolan

inträdessökande, kommenderade

godkända officerare

samt som ordinarie 1917—19^6.

A n t a l Kurs inträdessökande 1917—1919 1918—1920 1919—1921 1920—1922 1921—1923 1922—1924 1923—1925 1924—1926 1925—1927 1926—1928 1927—1929 1928—1930 1929—1931 1930—1932 1931—1933 1932—1934 1933—1935 1934—1936 1935—1937 1936—1938 1937—1939 1938—1940 1939—1941 1940—1942 1941—1943 1942—1944 1943—1945 1944—1946 1945—1947 1946—1948

70 52 42 27 28 41 39 45 45 23 28 25 29 27 38 22 24 57 41 50 52 52 50 23 62 63 59 74 84 93

Fordringar

Anm.

vid inträdespröv- ordinarie elever ning godkända vid kursens början 42 31 26 16 23 21 24 26 25 21 21 21 22 18 24 18 17 35 21 20 25 22 211 13! 30 40 30 33 35 40

24 25 25 16 23 21 24 25 25 21 21 21 22 19 1 24 18 17 24 23 2 20 22 21 35 s

1 En elev, som vid föregående kurs avbrutit undervisningen på grund av sjukdom. 2 Två elever intagna på vid tidigare prövning godkända betyg. 3

En elev intagen på vid tidigare prövning godkända betyg. 4

Tre elever enligt ao nr 163/1941 samt en elev, som vid föregående kurs avbrutit undervisningen på grund av sjukdom.

Antalet vid kursens slut godkända elever framgår av tabell 62.

34* 36 32 2 34 1 33

för kommendering till högre kurs vid och ingenjörhögskolan.1

artilleri-

F ö r a t t erhålla kommendering till högre artillerikursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan fordras a t t h a fullständigt a v s l u t a t artilleri- eller luftvärnsofficersskolan och d ä r vid eller vid förnyad examen 2 erhållit i m a t e m a t i k lägst betyget 8 och i övriga b e t y g s a t t a 1 Enligt provisorisk undervisningsstadga för truppslagsofficersskolorna, fastställd den 16 augusti 1944, mom. 17. 2 Förnyad examen för erhållande av högre examensvitsord kan efter vederbörlig truppslagsofficersskolas slut medgivas elev en gång i varje teoretiskt ämne. Dylik examen får icke förläggas till senare tidpunkt än högst två år efter det kalenderår examinanden avslutat skolan. (Provisoriska undervisningsstadgan för truppslagsofficersskolorna mom. 11.)

326 ämnen lägst betyget 7 samt minst betygsumman 39 i krigskonst, truppföring, trupputbildning, krut- och materiellära samt skjutlära. Genom hösten 1944 fastställd provisorisk undervisningsstadga för truppslagsofficersskolorna har även medgivits kommendering till högre artillerikursen av officerare, som genomgått infanteri-, kavalleri-, pansar- eller trängofficersskolan och därvid eller vid förnyad examen erhållit lägst betyget 8 i varje betygsatt ämne och minst betygssumman al i krigskonst, truppföring, trupputbildning samt teknik och som dessutom med godkända vitsord genomgått särskild kompletteringskurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan av omkring en månads längd i krut- och materiellära, skjutlära och matematik. 1 För att erhålla kommendering till högre ingenjörkursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan fordras att ha fullständigt avslutat ingenjörofficersskolan och därvid eller vid förnyad examen erhållit i matematik lägst betyget 8 och i övriga betygsatta ämnen lägst betyget 7 samt minst betygsumman 39 i krigskonst, truppföring, trupputbildning, teknik och tillämpad mekanik. Av eleverna vid artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna uppfylla i allmänhet 20—40 procent fordringarna för kommendering till högre kurs.

3. Kommitténs synpunkter och förslag rörande elevantagningen Enligt kommitténs uppfattning bör urvalet av elever till arméhögskolan ske enligt följande principer: urvalet skall bygga på en rättvis jämförelse av de sökandes kunskaper, omdöme och begåvning; de valda eleverna skola ha uppvisat god förmåga, vid tjänstgöring på t r u p p ; samt tjänstgöringsortens belägenhet, tjänstgöringsförhållandena i övrigt och ekonomiska omständigheter få icke öva inflytande p å urvalet. Bägge de f. n. tillämpade metoderna uppfylla endast ofullständigt dessa krav. D e n vid artilleri- och ingenjörhögskolan använda metoden torde dock i det stora hela få anses tillfredsställande, även om den blott indirekt genom betyg i truppföring och trupputbildning t a r hänsyn till lämpligheten på t r u p p . E n förutsättning för a t t den skall kunna tillämpas är dock, a t t de betyg, varpå urvalet grundas, äro fullt jämförbara, något som tydligen är fallet vid artilleri- och ingenjörhögskolan, där betygen ju äro givna på under gemensam ledning stående truppslagsofficersskolor. Inträdesproven vid krigshögskolan åter ha ett flertal nackdelar. D å effektiva prov i truppföring och trupputbildning knappast kunna infogas i prövningssystemet i övrigt, tages ej någon som helst hänsyn till lämpligheten på t r u p p . Som proven nu äro anordnade, komma de vidare att avsevärt favorisera dem, som ha det ekonomiskt bättre ställt eller tjänstgöra i eller 1 Någon sådan kurs har ännu ej ägt rum. Enligt vad chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan meddelat kommittén torde den anslagna tiden vara alldeles för knapp och böra förlängas till minst 3 månader.

i närheten av Stockholm. Dessa officerare få nämligen uppenbara fördelar, då det gäller att genom kurser och på annat sätt förbereda en inträdesprövning. Även de växlande tjänstgöringsförhållandena i övrigt ge officerarna mycket olika möjligheter till dylik förberedelse. Någon förbättring i dessa avseenden uppkommer ej genom förläggning av proven till truppförbanden. Fördelen av att vistas i Stockholm har också medfört en ur andra synpunkter föga önskvärd strävan hos blivande inträdessökande att söka kommendering till huvudstaden eller dess närhet. Inträdesproven äro av naturliga skäl starkt tidsbegränsade. Riskerna för ett tillfälligt misslyckande med åtföljande felbedömning äro därför mycket större än om urvalet grundas på ett betyg förvärvat genom en längre tids studier. Den nuvarande förmånen för officerare, som genomgått artilleri-, luftvärns- eller ingenjörofficersskolan, att vid inträdesprövning tillgodoräkna sig vissa betyg från dylik skola, synes ur rättvisesynpunkt icke längre försvarlig, då truppslagsofficersskolor finnas även för övriga truppslag. Slutligen ha inträdesproven vid krigshögskolan inneburit en mycket tung extra arbetsbörda för högskolans lärarkår och därigenom varit till avsevärt förfång för det normala högskolearbetet. Rörande de kompetenskrav, som böra uppfyllas av elever vid arméhögskolan, har kommittén kommit till följande uppfattning. Någon ökning av de teoretiska kunskaper, som f. n. krävas för tillträde till krigshögskolan och till artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser, synes icke erforderlig. En undersökning visar, att under sådana omständigheter med godkända betyg genomgången truppslagsofficersskola säkrar kunskapsgrunden i de militära ämnena. Däremot synes i historia, språk och i vissa fall matematik krav böra resas på särskild prövning. Utan goda kunskaper i allmän historia kunna givande studier i krigshistoria ej bedrivas. Sådana kunskaper främja också den förståelse av nuets politiska skeenden, som till följd av det intima sambandet mellan politik och militärväsen är så nödvändig för en officer i mera framskjuten ställning. Slutligen är det, som kommittén redan framhållit vid behandlingen av samhällsläran i kap. 20, av stor betydelse för officerarnas infogande i det demokratiska samhället, att de besitta god kännedom om modern politisk, ekonomisk och social historia. Beträffande kunskaper i språk har en rundfråga bland ett begränsat antal f. d. elever vid krigshögskolan och vid artilleri- och ingenjörhögskolan givit vid handen, att ett framgångsrikt fullföljande av högskoleutbildningen icke med nödvändighet krävt språkkunskaper utöver studentexamens, men att främst vid artilleri- och ingenjörhögskolan sådana dock visat sig önskvärda. Enligt kommitténs uppfattning bör man av varje högskolebild ad person, officer eller civil, kunna fordra, att han är i stånd att på

328 åtminstone två av de stora kulturspråken någotsånär obehindrat studera till hans fack hörande litteratur. Vid universiteten och de civila högskolorna blir detta krav i allmänhet automatiskt uppfyllt. Universitets-, respektive högskolestudierna påbörjas normalt relativt snart efter studentexamen, och den studerande kommer, med studentkunskaperna i språk i färskt minne, omedelbart i kontakt med den utländska facklitteraturen. Icke så för de militära högskoleeleverna. De ha bakom sig många åra utbildning och tjänstgöring, varunder språkkunskaper icke varit på något sätt erforderliga. Det synes därför nödvändigt att anordna en kontroll före inträdet till högskolan av att studentexamensstandarden i fråga om språk fortfarande förefinnes. Till underlättande av de forcerade militära högskolestudierna torde det dessutom vara lämpligt, att eleverna redan vid deras påbörjande ha en viss kännedom om det främmande språkets militära terminologi. De på underlinjen för högre vapenteknik och på ingenjörlinjen erforderliga, avsevärt över studentkursen liggande förkunskaperna i matematik garanteras av kravet på föregående genomgång av sådan truppslagsofficersskola, som meddelar dessa förkunskaper. För tillträde till underlinjen för allmän vapenteknik fordras visserligen endast kunskaper i matematik, motsvarande studentkurs på reallinjen utan specialmatematik, men dels ha samtliga inträdessökande studentexamen långt bakom sig, dels ha vissa av dem endast avlagt examen på latinlinjen. Liksom i fråga om språken synes därför en kontroll av de aktuella kunskaperna nödvändig. För ett fullgott tillgodogörande av högskolestudierna kräves ett väl utvecklat och mognat omdöme. Kommittén har därför haft under starkt övervägande, huruvida man icke borde låta inträdet föregås av ett särskilt »omdömesprov». Att den dock funnit sig böra avstå från denna tanke, beror främst på svårigheten att utforma ett prov, som verkligen i övervägande grad prövar omdömet under uteslutande av andra faktorer. Det kan måhända också förutsättas, att den 9—liy 2 månader långa studietiden vid truppslagsofficersskolorna även i detta fall kommer att ge säkrare utslag än ett prov på några få timmar. För att en elev skall kunna tillgodogöra sig högskolestudierna på ett tillfredsställande sätt och för att det skall bli möjligt att bedöma hans lämplighet på trupp måste slutligen krävas, att han före tillträdet till högskolan fullgjort en icke alltför kort trupptjänstgöring. Med ledning av ovan refererade överväganden har kommittén kommit till den slutsatsen, att urvalet av elever till arméhögskolan i huvudsak bör grundas på de vid truppslagsofficersskolorna förvärvade betygen. Högskolekompetensen bör härvid meddelas enligt grunder liknande de nu vid artilleri- och ingenjörhögskolan tillämpade. Med den enhetliga organisation av

329 truppslagsofficersskolorna under en gemensam chef och den omfattning av deras undervisning, som kommittén tidigare föreslagit (kap. 24), kan man räkna med att betygen från dem komma att bli fullt jämförbara med varandra och även i övrigt lämpade att utgöra grunden för ett urval av högskoleelever från alla truppslag. E t t av motiven till sammanförandet av truppslagsofficersskolorna i en enhetlig organisation utgjordes i själva verket, såsom redan omnämnts i kap. 24, av den möjlighet att bygga intagningen till arméhögskolan på betygen från dessa skolor, som därigenom uppkommer. Den betydelse, som nämnda betyg till följd härav erhålla, torde i sin tur komma att utgöra en värdefull stimulans för studierna vid truppslagsofficersskolorna. Ehuru ordningen mellan de inträdessökande alltså bör avgöras av betygen från truppslagsofficersskolorna, har kommittén dock funnit det lämpligt, att genom ett antal inträdesprov — vilka alltså ej inverka på ordningsföljden mellan däri godkända sökande — förefintligheten av vissa kunskaper kontrolleras. Proven skola på alla linjer omfatta historia med samhällslära samt språk, på underlinjen för allmän vapenteknik dessutom matematik. Provet i historia med samhällslära skall avse att genom en skriftlig uppsats kontrollera, att vederbörande vidmakthållit kunskaper, motsvarande studentkursens i nya tidens allmänna och svenska historia. Dessutom skall proven kunna omfatta — förutom allmän och svensk politisk historia — sociala och ekonomiska förhållanden samt svensk statskunskap. Proven skall dessutom ådagalägga förmåga att genomtränga och utveckla ett förelagt ämne, ävensom att i skrift behandla svenska språket. Provet i språk skall omfatta antingen två av de fyra språken engelska, franska, tyska och finska eller också enbart ryska. Avsikten med provet skall vara att genom översättning från det främmande språket till svenska kontrollera i engelska, franska och tyska: att vederbörande förmår tillgodogöra sig litteratur av en svårighetsgrad motsvarande studentkursens samt därjämte äger grundläggande kännedom om det främmande språkets militära terminologi: i finska och ryska: att vederbörande äger grundläggande kunskaper i språkets allmänna byggnad samt kännedom om de vanligaste uttrycken i den militära terminologien. Proven i matematik på underlinjen för allmän vapenteknik skall utgöras av skriftlig problemlösning. Innehåll och omfattning skola vara sådana, att det av provet framgår, huruvida vederbörande innehar kunskaper motsvarande studentkurs på reallinjen utan specialmatematik. Officer, som endast avlagt studentexamen på latinlinjen och som önskar inträde på underlinjen för allmän vapenteknik, må ersätta nu nämnt prov med på vanligt sätt

undergången fyllnadsprövning i matematik, realstudentkurs utan specialmatematik, varvid dock fyllnadsprövningen bör ha ägt rum tidigast två år före högskolestudiernas början. Slutligen skall den inträdessökande dels under viss föreskriven tid ha tjänstgjort vid trupp, dels genom intyg av regementschef (motsvarande) kunna styrka godkänd trupptjänstgöringsförmåga. Beträffande den minimitid, som skall föreskrivas för trupptjänsten, anser kommittén, att den bör fastställas till totalt 5 år, räknat från officersutnämningen till inträdet vid högskolan. I denna tid får inräknas dels tiden för omskolning under de första officersåren, dels högst tre månaders tid för specialutbildning. I övrigt bör den avse verklig trupptjänst, alltså ej tjänstgöring som adjutant e. d. Eftersom truppslagsofficersskolan normalt skall genomgås under fjärde officersåret, innebära dessa bestämmelser, att normalt minst 2 år skola förflyta mellan truppslagsofficersskola och högskola. Om förstnämnda skola verkligen skall kunna på avsett sätt tjäna som grund för högskolan, får å andra sidan ej heller för lång tid förflyta mellan de bägge skolorna. Enligt kommitténs åsikt böra därför studierna vid högskolan påbörjas senast fyra år efter avslutad truppslagsofficersskola, för att den vid denna skola förvärvade högskolekompetensen ej skall bli förverkad. I två fall måste särskilda kompetenskrav uppställas. Av officer ur annat truppslag än signaltrupperna, som önskar inträde vid stabslinjens underlinje för sambandstjänst, måste krävas tidigare genomgången, godkänd signalofficerskurs. Av officer ur icke motoriserat truppslag (truppförband), som vid någon av vapenlinjens underlinjer önskar specialisera sig i motortjänst, måste för inträde krävas tidigare genomgången, godkänd motorofficerskurs. Tabell 66 sammanfattar de inträdesfordringar, som kommittén uppställt. Medelåldern för truppslagsofficersskolornas elever kan förutses bli omkring 28 år. Vid denna ålder torde eleverna äga sådan mognad, att ett rättvist urval till högskolestudier på av kommittén föreslaget sätt blir möjligt. Hur omsorgsfullt det föreslagna urvalssystemet dock än tillämpas, kan det likväl inträffa, att en officer med utpräglat goda förutsättningar för högre studier exempelvis genom ett av tillfälliga orsaker föranlett misslyckande vid truppslagsofficersskolan ej får högskolekompetens. Dispens synes därför undantagsvis av chefen för armén böra kunna beviljas officer, som icke erhållit högskolekompetens i vanlig ordning, men som av regementschef och militärbefälhavare anses förtjänt av kommendering till arméhögskolan. Sådan officer bör icke åläggas särskilda prov, utan hans förmåga att följa utbildningen skall fastställas under första högskoleåret.

331 Tabell 66. Tablå över inträdesfordringar vid arméhögskolan. Fordringar Inträde vid

Högskolekompetens från

Godkänt inträdesprov i

Stabslinjen, underlinjen stabstjänst

för en truppslagsofficersskola

historia och språk

Stabslinjen, underlinjen sambandstjänst

för en truppslagsofficersskola

historia och språk

signalofficersskola eller genomgången, godkänd signalofficerskurs

Vapenlinjen, underlinjen för artilleri- eller lufthögre vapenteknik värnsofficersskolan

historia och språk

för specialisering i motortjänst genomgången, godkänd motorofficerskurs

Vapenlinjen, underlinjen för en truppslagsofficersallmän vapenteknik skola

matematik, 1 historia och språk

»

Ingenjörlinjen

historia och språk

ingenjörofficersskolan

Övriga krav

Dessutom kräves vid samtliga linjer godkänd trupptjänstgöring. 1 Kan ersättas med betyg i matematik från artilleri-, luftvärns- eller ingenjörofficersskolan eller med inom de två sista åren verkställd fyllnadsprövning i reallinjens studentkurs i matematik utan specialmatematik.

Eftersom avsikten är att maximera antalet platser vid högskolan, kan det förutses, att en gallring måste ske bland i övrigt kompetenta på så sätt, att högskolekompetens endast meddelas åt så många, som kunna beredas plats. Chefen för armén bör därför årligen på förslag av chefen för truppslagsofficersskolorna fastställa det högsta antal elever, som vid varje särskild truppslagsofficersskola får meddelas högskolekompetens. Skolchefens förslag skall härvid ta hänsyn till standarden hos ifrågavarande elevårgång, så att skolor med goda elevårgångar få släppa till ett proportionsvis större antal högskoleelever än skolor med sämre årgångar. På motsvarande sätt bör totala antalet högskoleelever bringas att variera från år till år alltefter variationerna i truppslagsofficersskolornas standard och elevantal. Inträdesproven till arméhögskolan böra äga rum vid truppförbanden och anordnas minst en gång årligen. För den enskilde officeren torde det ofta komma att ställa sig fördelaktigt att kunna genomföra inträdesstudierna och inträdesprövningen i en följd omedelbart efter truppslagsofficersskolan. Av denna orsak synes någon föreskrift om att proven skola avläggas omedelbart före högskolans början ej vara lämplig.

332 4. Korrespondensundervisning för dem, som vid truppslagsofficersskolorna erhållit högskolekompetens M a n bör eftersträva a t t de för inträde vid arméhögskolan erforderliga förstudierna kunna genomföras i möjligaste mån oberoende av tjänstgöringsort, tjänstgöringsförhållanden och ekonomisk ställning. Som ett viktigt led i dessa strävanden har kommittén t ä n k t sig en helt eller delvis av kronan bekostad korrespondensundervisning, avsedd a t t förbereda för proven i historia och språk. I matematik har det däremot i huvudsak ansetts tillfyllest med självstudier. Antalet korrespondensstuderande har uppskattats till 65 per år. Så gott som samtliga torde komma a t t deltaga i undervisningen i historia. I språk skulle undervisning anordnas i engelska, franska, ryska och tyska. Varje studerande skulle på kronans bekostnad få läsa t v å språk. D e n som ville läsa fler än t v å språk skulle själv få stå för merkostnaderna. Ovannämnda 65 studerande torde komma a t t fördela sig med ett övervägande antal p å engelska, franska och tyska och ett relativt ringa antal på ryska. Kommittén har närmare undersökt olika möjligheter a t t anordna en dylik undervisning. D e t ligger nära till hands a t t härför i första hand söka anlita försvarets läroverk, vars lärare enligt Kungl. Majrts bestämmelser i viss utsträckning kunna åläggas a t t medverka vid korrespondensundervisning inom försvarsmakten. 1 Rektorn för läroverket har emellertid på förfrågan meddelat, a t t läroverket blott skulle k u n n a svara för mellan hälften och tredjedelen av det erforderliga arbetet, och hemställt, att undervisningen under sådana omständigheter m å t t e helt förläggas på annat håll. D e korrespondensinstitut, som därefter tillfrågats, ha samtliga förklarat sig villiga a t t t a hand om uppgiften, ehuru på väsentligt olika ekonomiska villkor. Ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast synes vara a t t anlita arméns brevskola i samarbete med Kooperativa förbundets korrespondensskola (»Brevskolan»). Enligt preliminära beräkningar 2 skulle kostnaderna för undervisningen vid dessa skolor komma a t t uppgå till sammanlagt cirka 3 200 kronor per år (3 900 kronor per år, om samarbete med Brevskolan i historia icke äger rum), under förutsättning a t t eleverna för egna medel anskaffa kursmateriel och textbok (avgift i historia 9 kronor, i språk 5 kronor). P å grundval av den försöksverksamhet, som sedan hösten 1942 bedrivits vid arméns brevskola, har chefen för armén efter samråd med marin- och flygledningarna i skrivelse den 1 augusti 1944 framlagt förslag till slutlig 1 Kungl. brevet den 2 november 1944 med vissa bestämmelser rörande undervisningsskyldigheten för lärarepersonalen vid försvarets läroverk (TLA nr 87). 2

Beräkningsgrunder. I beräkningarna har förutsatts, att kurserna kunna användas under fem år utan omarbetning. I samtliga språk har räknats med en upplaga av 500 exemplar, varav viss del avsedd för brevskolan. Antalet elever per år har uppskattats till: i historia 60, engelska 50, franska 20, tyska 30

organisation av ett militärt korrespondensinstitut, benämnt försvarets brevskola.1 Därest detta institut kommer till stånd, torde den här berörda korrespondensundervisningen med fördel kunna infogas i dess uppgifter. Kommittén föreslår, att officerare, som vid truppslag sofficersskola erhållit högskolekompetens, skola i huvudsak kostnadsfritt erhålla korresponspondensundervisning i historia och två (ett) språk på sätt, som ovan anoch ryska 10. (Kursen i ryska kan förutses komma att utnyttjas även av officerare, som på egen bekostnad bedriva studier i detta språk enligt av kommittén i kap. 22 framlagt förslag.) Överslagsberäkning av kostnaderna. Vardera av engelska, franska och tyska

Ryska

Historia om samarbete med Brevskolan äger rum

icke äger rum kr.

kr.

kr.

kr.

Tryckning (språk 10 brev å 24 sid., 500 ex.; historia 12 brev ä 24 sid., 1000, respektive 300 ex.)

3 000:

4 000:

2 500:

2 200:

Författararvode

2 000:

3 000:

2 000:

2 000:

1000:

1000:

5 500:

5 200:

a) F r a m s t ä l l n i n g s k o s t n a d e r

Redigeringskostnader (pedagogisk bearbetning av manuskript m. m.)

1000:

1000:

Summa

6 000:

8 000:

b) K o s t n a d e r

per

elev

och

kurs

Framställningskostnad per sats kursbrev (språk utom ryska 6 000:500; ryska 8 000:500; historia 5 500:1 000, respektive 5 200: 300)

12:

Granskning av insända kursuppgifter (språk utom ryska 60 öre per brev; ryska och historia 1: — kr. per brev) Kursmateriel m. m. per elev (betalas av eleven) Textbok(-böcker) (betalas av eleven) Summa c) T o t a l å r s k o s t n a d Engelska Franska (engelska 50, franska 20, tyska 30, ryska 10, historia 60 elever) 1 150: — 460: —

16: —

5:50

17:50

12: —

12: —

1 50

1:50

1:50

3 50

7:50

7:50

26:50

88:50

Tyska 690:

310:

1590:

2 310:

därav erlägges av eleverna (i språk 5: — kr., i historia 9: — kr. per elev)

250: —

100: —

150:

50:

540:

540:

att bestridas av statsmedel . .

900: —

360: —

540:

260:

1050:

1770:

Summa 3 110:— kr. 1 Frågan om korrespondensundervisningens ordnande inom försvaret torde komma att övervägas inom 1945 års försvarskommitté. I avvaktan härpå har chefen för försvarsdepartementet ännu icke tagit ställning till denna fråga. — Jfr statsverkspropositionerna 1945 (fjärde huvudtiteln, punkt 41) och 1946 (fjärde huvudtiteln, punkt 43.)

givits. Undervisningen bör handhas av arméns (försvarets) brevskola i samarbete med arméhögskolan. Brevskolans andel i reservationsanslaget för armén, vissa kostnader för arméns utbildningsanstalter, särskilda utbildningskurser m. m. bör med anledning härav uppräknas med 3 200 (eventuellt 3 900) kronor per år.

Kap. 28. Undervisningen vid arméhögskolan Enligt kommitténs åsikt kräves för ett pålitligt bedömande av dess förslag till arméhögskola tillgång till detaljerade undervisningsplaner. I det följande återgivas dylika planer såväl för det av kommittén förordade 2-årsalternativet som för 21/^-årsalternativet. Vid deras utarbetande ha följande principer legat till grund: undervisningen skall vara gemensam under en så stor del av första året som möjligt; under första året skall övergång mellan olika linjer (underlinjer) kunna medges i största möjliga utsträckning; första årets undervisning skall i möjligaste mån bilda ett avslutat helt; samt undervisningen skall ordnas så, att tillfälle i största möjliga utsträckning beredes till självverksamhet och fördjupning av studierna.

1. Undervisningsplaner De i tabell 67—74 återgivna tidsplanerna avse att klargöra huvuddragen i den planerade undervisningen vid arméhögskolan. En närmare diskussion i anslutning till dessa planer följer i kapitlets senare avsnitt. Tidsplanerna få endast uppfattas som exempel. Angivna tim- och dagantal äro naturligtvis ungefärliga. Särskilt bör observeras, att ett ämnes timtal icke avser enbart tid för föreläsningar och annan bunden undervisning utan överhuvud taget den tid, då lärosal bör reserveras för undervisning eller elevarbete enskilt eller i grupp. Sådant elevarbete kan även tänkas förlagt utom högskolan. Ämnes- och timplanerna i tabell 67 ge för såväl 2- som 2y2-årsalternativet och för samtliga linjer och underlinjer en fullständig överblick över förekommande ämnen och övningsgrenar m. m. inklusive deras tid-(dag-)

335 antal under de olika arbetsåren. Vissa ämnen (timtalen inom klämmer) äro valfria, i det att eleven skall välja ett ämne av två på underlinje I a samt två ämnen av fyra på linje II. Ryskan är i en del fall frivillig (timtalen inom parentes). Såsom närmare angives i noterna 4, 6 och 7 till tabellen, kan i vissa fall ytterligare specialisering ske. För en närmare diskussion av ämnenas innehåll och omfattning m. m. hänvisas till avsnittet 2 av detta kapitel. 1 tabell 68 göres en jämförelse mellan nuvarande och föreslagen undervisning i avseende på timtalen för de olika ämnena m. m. Jämförelsen omfattar underlinje I a samt krigshögskolan, » I I a » artilleri- och ingenjörhögskolans högre artillerikurs, linje III » artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjörkurs. Vid studium av tabellen 68 bör man hålla i minnet, att skiljaktigheter i fråga om organisation, ämnesindelning, utbildningstidens redovisning m. m. ibland omöjliggöra en exakt jämförelse. Tabell 69 (21/2-årsalternativet) och tabell 70 (2-årsalternativet) innehålla tidsscheman över arbetsårens indelning vid underlinje I a.1 Vid övriga linjer (underlinjer) äger i 2-årsalternativet ingen fältövning rum sommaren andra året. I övrigt gälla tabellerna även i dessa fall med de smärre avvikelser, som betingas av annan längd på examensperioder och fältövningar. Första arbetsåret börjar den 4 oktober och slutar den 30 september. Andra, respektive andra + tredje arbetsåret, börjar den 1 oktober och slutar den 30 september, respektive den 14 mars. Följande fältövningar äro planerade: i 21/2-årsalternativet 3 st. (i februari, juli och augusti—september) under första arbetsåret, 2 st. (i maj och september) under andra arbetsåret, 1 st. (i mars) under tredje arbetsåret; i 2-årsalternativet 2 st. (i februari och augusti) under första arbetsåret, för underlinje I a 3 st. (i mars, juli och september) under andra arbetsåret, för övriga linjer (underlinjer) 2 st. (i mars och september). Genom att första arbetsåret den för alla linjer gemensamma vinterfältövningen förlägges så tidigt som till senare hälften av februari vinnes, att den helt eller till stor del gemensamma undervisningen kan utsträckas över * I tabellerna 69—74 har genomgående räknats med ett teoretiskt »normalår» (= 1944-, bortsett från detta års karaktär av skottår).

336 Tabell 67. Ämnen och tidsLinje I Underlinje I b

Underlinje I a Ämne etc.

Arbetsår/tim.

Arbetsår/tim.

2:a

3:e

S:a

l:a

120 100 70 50 50 60

55 50 30

275 130 120 170 90 60 140 50 75

100 2 [80] 60 100 18 50 60

80 2 [80] 40 80 15 30 60

l:a Taktik

2:a

2-årsalt.

23^-årsalt.

2-årsalt.

23^-årsalt.

Arbet sår/t im.

Arbetsår/tim. 2:a

2:a 3:e

S:a

l:a

250 100 150 70 125

50 30

200 140

90 110 70 60

200 130

20 40 18 30 60

20 30 15 20 60

S:a

l:a

50 40

S:a

Strategi med krigsKrigshistoria, allmän kurs Krigshistoria, specialkurs

Förvaltningskunskap

...

60 20 40 18 50 60

40 [60] 40 60 [20]

30 30 35 30 60 140

80 20 40 15 30 60

60 20 65 40 240 120

[80] 20 40

40 25 90

60 65 210

20 40 18 30 60

82 125

277 115

20 40 15 20 60

70 40

125 100

90 160

250 125 125

75 Tillämpad mekanik . . . . Konstruktionslära, Konstruktionslära, Ballistik, allmän kurs .. Ballistik, specialkurs . . . Motorteknik Värmelära Motorfordonslära Elektroteknik Psykologi och pedagogik Ryska 8

[60] [20] 70 40

[80] 140

[80] 70

Utredningar och föredrag Särskilda föreläsningar . Idrott

42 10 10

50 25 10

162 50 25

30 10 10

50 15 10

70 15 5

Summa timmar 705 765 325 = Summa dagar 141 153 Se not 1—8 på nästa upps lag.

1795 815 695 359 163 139

[80] 140 30

(70) (70)

(140)

20 10 10

50 25 10

75 15 5

145 50 25

30 10 10

50 15 10

80 25 20

1 5 1 0 745 670 325 1 7 4 0 805 640

348 161 128

80 25 20

302 149 134

337 fördelning vid arméhögskolan. Linje II Linje III Underlinje II a

Underlinje II b

23^-årsalt.

2-årsalt.

2^-årsalt.

2-årsalt.

2K-årsalt.

Arbetsår/tim.

Arbetsår/tim.

Arbetsår/tim.

Arbetsår/tim.

Arbetsår/1 im.

l.a

2:a 3:e

S:a

l:a 2:a

S:a

l:a 2:a 3:e

S:a

l:a 2:a

S:a

100 70

50 30

30 20

180 120

90 60

90 60

180 100 bO 30 120 70 30 20

180 120

90 60

90 60

180 100 120 70

3b

50 20

—

20 — — — —

— — — — —

20 40 18 30 60

30 15 20 60

10 — — —

40 15 20 60

. 20 40 — 18 — 30 — 60 —

— — — —

20 40 18 30 60

30 15 20 60

10 — — —

40 15 20 60

40 18 30 60

40 18 30 60

— [35] — [35J

130 100

67 145

—

—

—

'[35] — [3b] '[35] — [35] — 3 [35] [3b] '[35] [35]

230 185

212 120

l:a 2:a 3:e

'[35] — [3b] '[351 — '[35] [3b] '[35] 60 — 50

Arbetsår/tim.

S:a

l:a 2:a

S:a

50 30 bO 40

180 160

90 60

90 95

180 155

20 — — —

— — — —

30 15 20 60

—

20 40 18 30 60

—-

40 15 20 60

3b

35 7

100 30 120

40 60 20

90 7b 160 7b 75 7 170 45 115

75 150 7 160

—

—

—

—

100 100 120 120

—

100 120

—

—

7b 70

—

75 70

7b —

2b —

210 142 78 — — — — —

220 185 — —

2b —

210 100 — 120

232 120

40 145 47

2-årsalt.

— [35] — 3b 75 90 — [35] —

'[35] — [35] '[35] — [35] — '[35] [3b '[351 200 b5 115 170 — 110 80 190 55 11b 170 '[35] — [35] '[35] — [35] — '[35] — [35] '[35] — — — — — — — — — — — — — 3b — 3b 35 — 35 — 35 — 35 35 35 (70) (70) — 6(140) - ( 140) 6(140) (70) (70) (2b) 6(165) - ( 140) 6(140) — 100 — 100 — 100 100 — 100 — 100 100 100 — 120 120 120 — 120 120 — — 120 120 — 120 — •

75 60

(30) (70) (40) (140) (70) (70) (140) (30) (70) (40) (140) (70) (70) (140) (30) (70) (40) (140) (70) (70) (140) 40 50 170 260 20 45 65 40 77 73 190 20 45 65 67 50 10b 222 1b 50 65 10 2b Ib 50 10 15 25 10 25 Ib 50 10 15 25 10 25 Ib 50 10 15 25 10 10 b 25 10 10 20 10 10 b 25 10 10 20 10 10 b 25 10 10 20 780 730 340 1850 855 645 1500 790' 770 280 1840 855 645 1500 755 740 335 1830 870 655 1525 156 146 68 370 171 129 300 158: L54i 56 1 368 171 129 300 151 148 67 366 174 1311 305

2 2 — 460105

338 Linje I Underlinje I b

Underlinje I a Ämne etc.

Arbetsår/dagar

Arbetsår/dagar

Fältövningar

S:a

l:a

2:a

S:a

l:a 2:a 3:e

20 12 9 2 10 41 2

10 5 4 1 4 12 1 27

56 22 23 5 22 86 5 45

23 6 10

50 14 20

31 2 30

12 56 4 50

25 12 5

12 30

2 Studiebesök

8 Hemstudiedagar

33 2

Examensperioder . Tjänstgöring vid annat truppslag

18 29

60 Semester

44 Reserv 66

36 165

221 212 100

Totalt summa dagar

l:a 2:a

S:a

Övriga utedagar . . .

Summa dagar

S:a

3:e

10 Helgdagar och helguppehåll

Arbetsår/dagar

2:a

Utedagar i taktik . .

Idrottsdagar

2-årsalt. Arbetsår/dagar

l:a

5 Stabstjänstövningar

2 Yi -årsalt.

2-årsalt.

2 y2 -årsalt.

4 25 2 20

25 24 35

68 135

68 135

533 199 226 425 213 231 100 544 201 237 438

727 362 365 165 892 362 365 727 862 365 165 892 362 365

Krigshistoria omkring 20 tim. andra arbetsåret. Av de två ämnena inom klämmer [ ] skall ett läsas. Av de fyra ämnena (ämnesdelarna) inom klämmer [ ] skola två läsas. På underlinje I b kan specialisering i signalmaterieltjänst ske. Härvid bortfaller ämnet strategi med krigshistoria och dess timantal' (160 resp. 145 tim.) tillföres ämnena matematik och elektroteknik. telegrafverket. Eventuellt utbytes en av trupptjänstgöringsomgångarna mot tjänstgöring vid På linje I I kan specialisering i motortjänst ske. Härvid tillkommer ämnet motorfordonslära, vars timantal (140 resp. 165 tim.) vinnes genom att följande undervisning bortfaller 272-årsalternativet 2 årsalternativet 70 tim. underlinje I I a första arbetsåret kemi 70 tim. andra arbetsåret samtliga ämnen (ämnes70 tim. delar) inom klämmer [ ] 70 tim. 14,0 tim. 140 tim. underlinje I I b

första arbetsåret andra arbetsåret

tredje arbetsåret

kemi samtliga ämnen (ämnesdelar) inom klämmer [ ]

70 tim.

70 tim.

70 tim.

70 tim. 140 tim.

ballistik konstruktionslära allmän

10 tim. 15 tim. 165 tim.

339 Linje I I Linje I I I

Underlinje I I a

Underlinje I I b

2%-årsalt.

2-årsalt.

2^-årsalt.

2-års ilt.

2^-årsaIt.

2-årsalt.

Arbetsår/dagar

Arbetsår/dagar

Arbetsår/dagar

Arbetsår ^dagar

Arbetsår/dagar

Arbetsår/dagar

l:a 2:a

3:e

S:a

l:a

2:a

S:a

l:a 2:a 3:e S:a

l:a j 2:a S:a

l.a 2:a 3:e S:a l:a

2:a

S:a

—

—

—

—

—

—

—

—

4 __

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

68 135

36 165

68 135

36 165

68 135

" 66

206 210

36 165

97 522 191 236 427

204 211 109 524 191 236 427

211 217

362 365 165 892 | 362 365 727

362 365 165 892 362 365 727

362 365 165 892 362 365 727

På linje I I I kan specialisering i ingenjörmaterieltjänst

98 526 188 234 422

ske.

Härvid tillkommer ytterligare undervisning enligt följande materiellära (materialbearbetning, verktygsmaskiner m. m ) förbindelselära (bromateriel m. m. ) spräng- och minlära (sprängmaten eltillverkning) kemi (sprängämneskemi)

40 tim 30 tim. 20 tim. 20 tim. 110 tim.

i stället bortfaller följande undervisning: i

2y2-årsalternativet strategi (60 tim. andra arbetsåret + 20 tim. tredje arbetsåret ) stabstjänst (ingenjörstabstjänst; 20 tim. andra arbetsåret + 10 tim. tredje arbetsåret)

80 tim 30 tim. 110 tim.

i %-årsalternativet strategi (80 tim. andra arbetsåret) stabstjänst (ingenjörstabstjänst; 30 tim. andra arbetsår et)

80 tim. 110 tim.

8 Då ämnet är frivilligt, står timantalet inom parentes.

340 Tabell

68. Ämnen

och tidsfördelning

vid

Tabellen avser: vid krigshögskolan (KHS) kursen 1944—46, AHS Underlinje Ä m n e

etc.

Taktik Stabstjänst Strategi • Strategi med krigshistoria1 Krigshistoria, allmän kurs Krigshistoria, specialkurs Sjökrigskonst Luftkrigskonst Luftförsvarslära Arméorganisation Förvaltningskunskap (vid KHS militärförvaltning) Sambandstjänst (vid KHS signaltjänst) Fältarbetslära Materiellära (vid KHS vapenlära) Befästningslära Förbindelselära Militär byggnadslära Matematik Tillämpad mekanik Konstruktionslära, allmän kurs Konstruktionslära, specialkurs Ballistik, allmän kurs (vid AIHS skjutlära) Ballistik, specialkurs Motorteknik Värmelära Motorfordonslära Elektroteknik Kemi Psykologi och pedagogik Ryska (vid KHS ryska eller finska) Engelska, franska eller tyska Utredningar och föredrag Särskilda föreläsningar Idrott ; Summa timmar = Summa dagar

Fältövningar Stabstjänstövningar Utedagar i taktik Övriga utedagar Studiebesök Hemstudiedagar Idrottsdagar Examensperioder Tjänstgöring vid annat truppslag Semester Reserv • Helgdagar och helguppehåll

la

KHS timmar

21/.ä-årsalt. timmar

2-årsalt. timmar

275 170 140

250 150 125

405 80

100 [80] 60 100 18 50 60 60 65^ 240

80 [80] 40 80 15 30 60 60 65 210

120 49 90

[80] 2 140

[80]" 140

162 50 25 8 1795 359 (40 2»/o)12 dagar

80 6 25 20 8 1510 302 (41.40/,)12 dagar

50 14 20

12 56 4 50 25 24 35 135 425 (58.6 °/»)12

21 51 16 36 58 43 6 137 462 (63.5?; 727

22 23 5 22 86 5 45 60 44

Summa dagar

165 533

Totalt summa dagar

(59.8 %) 892

25 55 25 38 80

160 160 7

40 9

1327 265 (36.5?i)ls dagar

341 arméhögskolan

jämfört

med nuvarande

undervisning.

vid artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) kursen 1945—¥!. AIHS AHS Underlinje I I e i AIHS AHS Linje n i - högre art. högre ing. 272-årsalt 2-årsalt. kursen 2Vi!-årsalt . 2-årsalt. kursen timmar timmar timmar timmar timmar timmar 180 120

180 120

\

—

20 40 18 30 60 [35] 3 [35] 3

40 15 20 60 [35] 3 [35] 3

— — — —

— — —

190 i [35] 3 1 j 170 [35] 3 >

35 (140) 100 120

35 (140) 100 120

—

— 6

260 50 8 25 1850 370 (41.50/»)12 dagar

65 25 8 20 1500 300 (41.3 %)12 dagar

47 9 12 7 12 75 5 86 60 44

38 8 10

—

165 522 (58.5 %T 892

—

—

215 4 200 75

—•

z

.

20 40 18 30 60 35

40 15 20 60 35

—

—

—

90 160 170

— — —

75 150 160

•

100 120

100 120

—

200 200 100 100 120

—

—

—

—

—

100 150 5

75 70

75 70

— —

75 60

(140)

(140)

—

—

—8

50 274 72 150 10 1936 322 " (44.30/,)12 dagar

12 56 42 is 14 4 80 77 25 ) 24 \ 73 35 135 157 427 398 (58.7^) 12 (54.3 °/„T 727 727

—

\

i

340'

75 •

50 284 72 150 10 1976 329 J1 (45.3 %T dagar

\

|

—

—

—

(140)

— — — — — — — — 230

212 [35] 3 200 [35] 3

—

180 155

(140)

180 160

~

•

,—. 222 50 25 8 1830 366 (41.0 %T dagar

65 25 20 8 1525 305 (42.0 °/oV dagar

52 9 12 9 11 72 5 87 60 44

38 8 10

—

165 526

(59.o?012 892

>

12 4 2 i 3 51 14 4 80 ; 79 25 24 \ 77 35 I 135 157 422 405 (58.0 ioT (55.7?0 12 727 727

1 Krigshistoria omkring 20 timmar andra arbetsåret. 2 Av de två ämnena inom klämmer [ ] skall ett läsas. 3 Av de fyra ämnena (ämnesdelarna) inom klämmer [ ] skola två läsas. 4 Härav f. n. redovisade 65 tim. som konstruktionslära och 150 tim. som tilllämpad mekanik. 5 Härav f. n. redovisade 120 timmar som kemi och 30 timmar som krutlära. 8 Endast tiden för framförande och diskussion av föredragen. 7 Tiden för framförande och diskussion av föredragen ingår under respektive äm-

8 Dessutom ca en timmes daglig konditionsträning utom lektionstid. 9 Utom lektionstid konditionsträning (ridning och •idrott) ca 3 tim. per vecka. 10

Inklusive idrottsdagar.

6 tim. per dag. I övrigt räknas i tabellen med 5 tim. per dag. 12 Procent av totala antalet dagar. 13 250 tim. 14

Se not 10.

342 CO :

bo

<

CO

OCfi

1 1

*»

;S

"3

bb 3

2« • 2 o Si

3 I I I . I

7-1 < C *

CN 1 B co o S CM

j - >

X

u

R

CN • C CO c CN

?

"&0

_»

i-i

"1

1-9

00 r-t

1 CM '

II

is

7-1

T-J

8, T-H• 1 »J

t -

<3

PH

a. <

>1 *

C ö« > .s°3

> ort

•

o3

+ i

*!H K

> u

1 col

t*

"&Lfe : 2

t-

t -

o

. TH

CN

O O

J 3 ^ 3 Pi 3 1-3

o

u CO

:0

^

a

bo Ö 3

=5^3 3 ii- °

""" oeä bfl^Tj "O cS

1> bfl

s u g

""S.*;

:

-*

1 <5

3 TJ . « Ö £

<< <

• (3 i—I ( 3 <M

ej CM

CO

co B ^ ^ TI « § a sä cy TJ ? 3 3 :oä >

3 1

TH

CN

3»~» 3 1

B *>

•Ii! g E -a

(

is • (s( 3

ocä £ 3 bo <D 7i £ - £ to_^ " S - T S ^ M ^ § 03

^^-å5£bp

^ "g .| 5 T5 .* :§> § :t3 :0 _5

bD g ,3 •* x.

cu S fl j j)

>

&-.g-j i 2 3

.^-SJ^"S

•<

O,

oil

3 -1-* T! ^ oä *2 . bo S *5 « <P ; ° —' u X* r 4> _ bo 73 . Ö) cu 'C W)'"1 bp«S S - t .3* o 3 Q oj bo cu TJ "b "eå 'S."© 'b ' S

O

1 1

«

^^ • S g « |

.-fe oa o«

'fe l ä ; S 5 , ^ >

a

h.

Q

~ 5

M

M

Il fl

cu TJ :c3 .22 - n

33-2

TS

«- 3

B

f g-O •§ i |

Li ocä to

B CA 'co

• -

g So S-a ^:S

fc

^ O

»

^_i O oj Tj 4> O bo O fe :cci

5^3

> o

^ . äB 3* 53 bo fe : 2^ öC - ö*J »ed

K

rH"

O ' CN"

bil;

Q

C

CN

1N1* 3

o3 .Si be J

—§l T-l O CN. o 0

rH CM

t-

CN

a 'O *J —J fe B S "^

a t -

C

S

A .1 Ö * 3 e3 Hi

s .( •i '1 T-i 1-H

TH

. ^ .2 i2 «*-> .,_> co OJ

^

jPM S<•

i-H

to C

"O : 0 _~

TH

§

i:

s

:

(0

t.

£ 'C

. 1 C

i

bfi *J

+1

°é?

i:

•

co-

•C

3 -2 en

4 CN

3 •-9

CD

fcC

CM C . C

co S

+ i "o?

V

1 >^

" beo boI? 1 : | co £ 3 g -s ^

^

"9

T3

.« *.' \>^ •s

CM j j

ft»

g

3 H

dl

1 . 1B

t-<

•8 > 13 bn & "C

co e

co |

"t" Er § c

« ccHH

: .c

CD

iO c CM C

CN ; <u o % o S

3 J

o.

rJK

00 + CM

C . C C5 C rH C

> :5 Q H i3 :0 3 05

(8 CN

r-i

N M

motsvarande tid och alltså pågå till början av mars. Till undvikande av att fältövningar vid olika årskurser pågå samtidigt har andra respektive tredje arbetsårets vinterfältövning i stället förlagts till mars. Examensperioderna ligga i 2y2-årsalternativet första arbetsåret i juli—augusti, tredje arbetsåret i februari—mars;1 i 2-årsalternativet första arbetsåret i juli—augusti, andra arbetsåret i augusti—september. Tjänstgöringen vid annat än eget truppslag slutligen är förlagd på följande sätt (jfr kap. 37): i 2y2-årsalternativet första arbetsåret i september, andra arbetsåret i mars; i 2-årsalternativet första arbetsåret i september. Genom att förlägga första arbetsårets trupptjänstgöring till september månad skapar man möjligheter att för sådana elever, som ej skola fortsätta andra arbetsåret, under september anordna avslutande undervisning och examination (jfr avsnitt 4). Tabell 71 (21/2"årsalternativet) och 72 (2-årsalternativet), som uppgjorts med ledning av tabellerna 67, 69 och 70, ange antalet arbetsdagar per månad och deras uppdelning på lektionsdagar, hemstudiedagar och övriga dagar. I tabell 73 (2y 2 -årsalternativet) och 74 (2-årsalternativet) har slutligen, med ledning av tabellerna 67, 71 och 72, den gemensamma undervisningen planlagts månad för månad och den för icke gemensam undervisning disponibla tiden beräknats.

2. Ämnen och övningsgrenar m. m.2 ] detta avsnitt skall närmare redogöras för avsett innehåll m. m. i fråga om de ämnen och övningsgrenar e t c , som finnas upptagna på ämnes- och timplanen, tabell 67. Särskild uppmärksamhet kommer härvid att ägnas 1

Gäller underlinje I a. Vid underlinje I b och vid linjerna I I och I I I en examensperiod även under andra arbetsåret (jfr tabell 75 sid. 361). 2 I detta avsnitt användas förkortningarna: KHS = krigshögskolan, AIHS hak = artilleri- och ingenjörhögskolans högre artillerikurs, AIHS hik = artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjörkurs.

344 Tabell 71. Tablå över arbetsårens i

indelning

för underlinje

Hemstudie-

Arbetsdagar 1

Lektionsdagar

Okt Nov Dec Jan Febr Mars April Maj Juni Juli

24 26 17 21 25 26 22 24 23 27

19 19 10 11 11 19 15 17 19 1

Aug.

31 Sept.

30 296

30 Månad

I a vid

arméhögskolan

2%-årsalternativet.

Övriga dagar

Anm.

l:a arbetsåret

Sui

2 3 3 5 10 3 3 4 2 26

Fältövning 8 dagar

10 dagar { Fältövning Examensperiod 16 dagar {Examensperiod 2 dagar Semester 22 dagar Fältövning 7 dagar ( Fältövning 1 dag \ Trupptjänstgöring 29 dagar

19 19 12 13 13

4 4 3 4 9

Trupp tjänstgöring 31 dagar

12 9 13 11 18 14 153

4 3 2 2 4 2 41

3 3 2 4 2 31 6 15 8 16 6 12

Fältövning 10 dagar

2:a arbetsåret Okt Nov Dec Jan Febr Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Summa

26 26 17 21 24 31 22 27 23 29 28 28 302

Fältövning 10 dagar Semester 16.+ 6 dagar

3:e arbetsåret Okt Nov Dec Jan Febr Mars Summa 1

26 26 17 21 24 15 129

20 18 11 14 2

4 4 3 4 22 15

12 Examensperiod 22 dagar ( Examensperiod 5 dagar \ Fältövning 10 dagar

52 Sön- och helgdagar i samband med fältövningar, trupptjänstgöring och semester äro inräknade.

345 Tabell 72. Tablå över arbetsårens

indelning

i

jör underlinje

I a vid

arméhögskolan

2-ärsalternativet. Hemstudie-

Övriga dagar

Arbetsdagar1

Lektionsdagar

Okt

1 Nov

3 Dec

2 Jan

2 Febr

9 Mars

2 April

2 Maj

24 23

17 18

4 Juni Juli

( Reserv 5 dagar \ Examensperiod 12 dagar

Aug

—

{

Sept

—

163 Juni

26 26 17 21 24 29 22 24 23

21 20 12 10 11 8 16 17 14

Juli

( Fältövning 6 dagar \ Reserv 9 dagar

Aug

—

( Reserv 3 dagar \ Examensperiod 24< dagar

Sept

—

{

139 Månad

Anm.

l:a arbetsåret

Summa

Fältövning 8 dagar

25 Examensperiod 8 dagar Fältövning 15 dagar Semester 7 dagar i Semester 5 dagar \ Trupptjänstgöring 25 dagar

2:a arbetsåret Okt Nov Dec Jan Febr Mars April Maj

Summa 1

4 3 3 7

Reserv 3 dagar

8 Reserv 5 dagar Fältövning 10 dagar Reserv 10 dagar

{

3 4 4

31 Examensperiod 6 dagar Fältövning 11 dagar Semester 12 dagar

127 Sön- och helgdagar i samband med fältövningar, trupptjänstgöring och semester äro inräknade.

346 -t-> Ä

i

1 l

i

|

ta

i

i

i 1

i

CO

CN

bi) 9

< rH

3 H»

i

£

i l

i i

|

I

I

1 I

1 1

ia

i 1

1 O

i

r-t

i

i

1 CO

<M

1 JR ^3

i

in

e

iH

iO 00

en

CNJ

•i—*

ra 0-

t~ iH

m 00

i£5 rH

tr-

as

io O»

co

t>

rj

l

1 CO

N

N

Jj

i-H

rH

CO

m

rt

\C

•<*

I

<N

1 IQ

o

1 1 1

O

o

C-

CO

Cv

i

<1 B

t-

rH

CO

•xf*

»a

'

00 rH

fe

co

ti

I 1 »a Ti

l

TH

00 O

c\

a

•<*

cc

o;

tfi

r-l r H

O

IT r-

t'

\C.

C£

T j

IG

0"

1 1

SS

c\

IS

o

i Q

O

O

iC

• *

CC

cc

rt

iC

1 1

GN

lO

oc

r H

o

o

35 rH

ia

GM

ffi

iO

o

1 IO

os

o

1-1

i >-»

i > o 4-J

Oi r-t

8 i

j

S«5

rH T * T-i

Oi

m OS

no O t--

oc

c

C\

C

c r-

C

c

T—

T—

CC r-

ITT r-

C r-

IG

C t»

e iC

C •<d

OC r-

i> r-

CC

c

T—

lO

r-

CM

kfi

03 CN

1 1

CV

C

C

cc

lA CN

C

cc

C\

o>

C r-

CO v4

CM

•«*

<M

a

bo

s

TJ

o3

S

*>

bD o3 (i

-d Q

C

a -o E-H

rtS V

* -

V I/X

'i z co

IS

c C 4i

t-

J

K

"ö

"5

"5

1 a

b

> i.

*£

c

c

.5

D

1 <

3 CG

rd

1 1 -is

bo

C 41—

g

»4

tn S

i

"E

c

oOj

H

£

t-

b0

c

S §

ss

be

^ O

bC

c

•o'S a

%

t-

•~ 10

r -

ö

. 5.

£

ho 3

< %M

1 CO

P 1-9

'3 3 i-s

"3

CO T-1

»>•

|

p.

:1

to

E

i

1 c

>' 0

J

i i

1 I

i

1 O

o

i i

•O

m

1 1

<M

»o

o

1 1

1 1

t~

co

CM

to

i

i

O CO

1 I

I 1

i

,

1 I 1

i

!1

i

1 1

CM

CM

1 1

CO

1 1

1 CN

1 I

<M

cc

o o

m

1 OS

CO

iG,

T-l

co

cc

t»

o T-l

o

T-<

CO

co

m

T-t

co

H CM

to

w

<x

i

i

1 1

CO

cc

<M

1—

cc

i

r-

cc

i

I 1

CO

IT.

•>*

IC

cc

cc

cc

c

1—

T -

T -

m

C

cc

C r-

ir:

r-

c

o

e

C

i «

C CC

m

H

CO

IJ3

l-H

CO

o i H

o-

cc

O

•«•

cc

iH CM

1 1

I

X

CO

1 1

lO

eo

t»

<M

IC.

1 I

1 I

co

CN

iC. r-

iC.

r-

c

C in

G\

00 CO

oo

1Ä t-

1 1

<M

1 CM

(M

CM

l-H

m co

t»

co co

CO

t>» ^1

to t~

<J5 GM

TH

CN

eo ao

CM CM

C

C r-

to

O OS

»a

O

^*

T—

r-

CO

M

cc

co

o 1-t

*i M

%&

1 1

©

O

i

o

Z

o

Q

i

co

co

I

£

o3 l-B

1 1

I

CO

CM

I

< J 2

i

T—

CN CO

-*

t-

oj

5,

to

3 -9

gj

s

-u

1 s

S3

bo 03

»a

T3

"2 c »cS

S

C

tc

c

11 |

a

c 1

i

1 •c i

j5 cr

i er

£

.1 <

03 E0

.t C

M

1 So c

g

11 I t-

fe

c

s

c

1 i&

en

q

1/

C

E-

s ta

• ^c

C

•1 •o

V M

Återstår för ic undervisning

s

I 1

1 T-l

T-H

i na

348 dels sådana ämnen, som icke f. n. förekomma i högskoleundervisningen, dels sådana, i vilka kommittén ansett större ändringar i det ena eller andra avseendet önskvärda. Taktik. Undervisningen skall under första arbetsåret avse verksamheten vid stridsgrupp, bestående av brigad eller förstärkt infanteriregemente, under andra (respektive andra + tredje) arbetsåret i huvudsak avse verksamheten vid fördelning och armékår. Undervisningen bör i likhet med vad som nu är fallet så gott som uteslutande ske applikatoriskt. I den för alla truppslag gemensamma arméhögskolan skall framför allt taktiken vara det samlande och enande ämnet i avseende på såväl samverkan mellan de olika studieriktningarna som samordningen av de olika ämnena. I detta syfte skall dels större delen av första årets undervisning göras gemensam för de olika linjerna, dels förutsättningarna för de applikatoriska exemplen under andra (andra + tredje) året göras gemensamma för taktiken och en rad andra ämnen, såsom stabstjänst, strategi, sjökrigskonst, luftkrigskonst, luftförsvarslära, arméorganisation, sambandstjänst och fältarbetslära, dels slutligen ett för de olika linjerna gemensamt studium av nämnda applikatoriska exempel i största möjliga utsträckning genomföras. Stabstjänst. Undervisningen skall bibringa förmåga att utföra med stabstjänst i fält — företrädesvis vid högre förbands staber —• förenade åligganden ävensom någon kunskap om stabstjänsten i fred. Den skall i huvudsak bedrivas applikatoriskt och ske i nära kontakt med undervisningen i taktik, sambandstjänst m. fl. ämnen. Den bör omfatta stabers organisation och verksamhet, transporttjänst, underhållstjänst, civilförsvar, tjänstemeddelanden ävensom planläggning och ledning av fält- och fälttjänstövningar samt inspektioner. Med hänsyn till att det ämne förvaltningskunskap, som är avsett att ersätta det nu vid KHS studerade ämnet militärförvaltning, är i avsevärd högre grad än detta ägnat åt civil förvaltningstjänst (jfr kap. 20), måste i ämnet stabstjänst även ingå viss undervisning rörande den militära förvaltningstjänsten i fred och krig. I stabstjänstundervisningen vid linje I I I skall även ingå den undervisning i ingenjörstabstjänst, som f. n. vid AIHS hik meddelas i ämnet förbindelselära. För denna undervisning avses omkring 35 timmar. Enligt kommitténs uppfattning är det önskvärt, att — som under senare år i viss utsträckning även skett vid KHS — någon del av stabstjänstundervisningen ägnas åt vad som lämpligen kan benämnas »modern kontorsteknik», d. v. s. de maskinella och övriga, tekniska hjälpmedlen vid modern kontorsorganisation samt deras utnyttjande. Eventuellt kan examen i ämnet stabstjänst göras gemensam med examen i taktik. Strategi (strategi med krigshistoria). Undervisningen i strategi skall i avsevärd utsträckning vara applikatorisk. Den bör, särskilt vid linjerna I och III, till stor del äga rum i form av självstudier och grupparbete. Första årets för alla linjer gemensamma undervisning skall bibringa kunskap orn strategiens grunder och moderna tillämpning, om svenska och nordiska försvarsproblem samt om samordnandet av militär och civil försvarsplanläggning.

349 I den fortsatta undervisningen skall på samtliga linjer ingå ett studium av aktuella svenska försvarsproblem. På linje I och III, där timtalet är avsevärt större än på linje II, skola dessutom de vid den gemensamma kursen inhämtade kunskaperna i sin helhet fördjupas. Vid linje I I I skall härvid nödig tid ägnas åt studiet av förbindelseförstöring (-spärrning), förhärjning och befästningsplanläggning särskilt i avseende på för vår armé tänkbara krigsskådeplatser. I den fortsatta undervisningen på linje I I och I I I ingå även omkring 20 timmar krigshistoria (se detta ämne). Kommittén tillmäter ämnet strategi stor betydelse och har därför tilldelat undervisningen i detsamma ett i jämförelse med nuvarande förhållanden avsevärt ökat timantal (för AIHS högre kurser äro visserligen f. n. upptagna 70 timmar, men enligt vad kommittén erfarit, har undervisningen på grund av särskilda förhållanden hittills endast omfattat omkring 30 timmar). Kommittén önskar emellertid framhålla, att en fruktbärande strategiundervisning i mycket hög grad förutsätter en kunnig och av ämnet intresserad lärare, som har tillfälle att på allvar ägna sig åt detsamma. I allmänhet torde det därför icke vara gynnsamt, att en och samma lärare handhar såväl taktik- som strategiundervisningen. Krigshistoria. Ämnet krigshistoria, bättre kanske »krigskonstens historia», är endast vid underlinje l a avsett att studeras i större utsträckning. Genom en valfri specialkurs finnes här även tillfälle till särskilt grundliga studier. Specialkursen synes med fördel kunna läggas så, att den befordrar ett friare studiesätt. Det torde sålunda vara lämpligt att koncentrera den på ett fåtal viktiga problem, valda olika år från år, ävensom att i stor utsträckning bedriva undervisningen i form av självstudier och grupparbete. Vid underlinje I b samt vid linjerna I I och I I I äro för krigshistoriska studier endast anslagna cirka 20 timmar av andra årets undervisning i ämnet strategi med krigshistoria. På denna korta tid kan någon fullständighet naturligtvis ej ernås och bör ej heller eftersträvas. Avsikten är att ge en »introduktionskurs», som väcker elevernas intresse för ämnet, ger dem förståelse för dess betydelse och underlättar deras fortsatta egna studier av detsamma. Kursen bör med ett antal exempel ur krigshistorien dels visa hur denna disciplin är ägnad att belysa taktikens och strategiens principer, dels klargöra den ständiga växelverkan mellan olika faktorer, som kännetecknar krigskonstens utveckling. Dessutom bör kursen bibringa någon litteraturkännedom jämte kunskap om hjälpmedlen för bedrivande av krigshistoriska studier. Även vid undervisningen i andra ämnen, främst i taktik, böra krigshistoriska exempel, huvudsakligen från senaste krig, utnyttjas. I flertalet fall bör detta ske i form av självstudier, eventuellt redovisade genom kritiska referat och diskussioner. I vissa fall torde exemplen kunna läggas till grund för applikatoriska studier. Sjökrigskonst och

luftkrigskonst.

Dessa ämnen avse att ge en allmän översikt över flottans, kustartilleriets och flygvapnets uppgifter samt medlen och mteoderna för dessas lösande. Särskilt bör sådan verksamhet uppmärksammas, som sker i samverkan med armén. Undervisningen skall framför allt bibringa förståelse för de allmänna principerna och bör ej mer än nödvändigt gå in på detaljer. Den bör i stor utsträckning bedrivas applikatoriskt. Studiebesök äro i dessa ämnen av väsentligt värde. Vid krigsspel, stabstjänstövningar och studiet av applikatoriska exempel skall samverkan med sjö-, respektive flygkrigshögskolan eftersträvas.

350 Luftförsvarslära. Undervisningen i luftförsvarslära är avsedd att ge en överblick över luftförsvarets uppgifter och sättet för deras lösande. I nuvarande högskoleundervisning förekommer ämnet icke självständigt, men dess innehåll är delvis inarbetat i andra ämnen. Nedan följer ett förslag till ämnesomfattning, som närmast hänför sig till 2-årsalternativet. Luftkrigföringen i det totala kriget, dess mål, metoder och verkan. Luftförsvarets mål och allmänna organisation Luftbevakningens uppgifter, medel, organisation och sätt att verka Luftvärnets uppgifter, medel, organisation och sätt att verka Luftskyddets uppgifter, medel, organisation och sätt att verka; civilförsvarslagen Jaktflygets medverkan Applikatoriskt exempel

1 tim. 2 » 3 » 3 » 1 » 5 »

Summa 15 tim. Dessutom böra studiebesök äga rum vid luftbevakningscentral, luftvärnscentral och luftskyddscentral. Arméorganisation. Undervisningen i arméorganisation har till främsta uppgift att bibringa kunskap om arméns freds- och krigsorganisation och mobilisering samt om personaltjänsten i fält. Undervisningen skall läggas så, att den öppnar blicken för de organisatoriska problemen. Det kommer vidare mindre an på att bibringa elever alla de detaljbestämmelser, varpå detta ämne är så rikt, än att sätta honom i stånd att själv vid behov finna dessa bestämmelser. Förvaltningskunskap. Såsom redan anförts under ämnet stabstjänst, lägger undervisningen i förvaltningskunskap mera vikt vid den civila förvaltningstjänsten än den närmast motsvarande undervisning, som f. n. meddelas vid KHS i ämnet militärförvaltning. Beträffande ämnets närmare utformning hänvisas till kap. 20. Sambandstjänst. Undervisningen i ämnet sambandstjänst har erhållit ett avsevärt större utrymme än det som nu kommer motsvarande ämne signaltjänst vid KHS till del. Utökningen synes vara väl motiverad av den allt större betydelse, som tillkommer särskilt de elektriska signalmedlen och den samverkan, som bygger på dessa. De bägge kortare, för underlinje I a, respektive linjerna I I och III avsedda kurserna, skola ge en översikt över ämnet, som utan att mer än nödvändigt gå in på tekniska detaljer redogör för signal tjänstens organisation och ledning, främst vid högre förband och inom det territoriella luftförsvaret. Ämnets intima samband med taktiken skall noga beaktas. För underlinje I b är ämnet huvudämne. Nedan följa förslag, närmast avseende 2-årsalternativet, till ämnets omfattning vid de olika linjerna.

351 Underlinje I a. Sambandstjänstens grunder 3 tim. Arméns signalorganisation 3 » Grunderna för signalförbindelsers ordnande 4> » Civila och militära permanenta signalnät 4. » Luftförsvarets signaltjänst 2 » Allmän orientering om kryptotjänsten inom krigsmakten och kortare utbildning i handhavandet av arméns krypton 10 » Sambandstjänsten inom högkvarteret 3 » Signalsamverkan mellan försvarsgrenarna 4. » Avlyssnings- och forceringsverksamhet 2 » Applikatoriskt studium (i anslutning till taktikundervisningen), främst avseende signaltjänsten inom fördelning (brigad) och armékår 20 » Kunskapsprov 5 » Summa 60 tim. Underlinje I b. Sambandstjänstens grunder Krigsmaktens signalorganisation Grunderna för signalförbindelsers anordnande Civila permanenta signalnät Militära permanenta signalnät Signalspaning, signaltjänstkontroll m. m Signaltjänsten inom lägre förband » » fördelning (brigad) » » armékår » » luftförsvaret » » marinen och flygvapnet Signalsamverkan mellan försvarsgrenarna Signaltjänsten inom högkvarteret Utländsk signaltjänst Fredssignaltjänst Kryptotjänsten inom krigsmakten Väderlekstjänst Repetitionsskrivningar

\.

10 tim. 10 » 10 » 40 » 10 » 10 » 10 » 30 » 35 » 10 » 10 » 5 » 5 » 10 » 10 » 4,0 » 15 » 10 »

Summa 280 tim. Linjerna II och III. Sambandstjänstens grunder 3 tim. Arméns signalorganisation 3 » Grunderna för signalförbindelsers anordnande 4, » Civila och militära permanenta signalnät 2 » Luftförsvarets signaltjänst 2 » Allmän orientering om kryptotjänsten inom krigsmakten och kortare utbildning i handhavandet av arméns krypton 5 » Sambandstjänsten inom högkvarteret, signalsamverkan mellan försvarsgrenarna 1 » Applikatoriskt studium (i anslutning till taktikundervisningen), främst avseende signal tjänsten inom fördelning (brigad) och armékår 10 » Kunskapsprov 5 » Summa 35 tim.

352 Fältarbetslära. Detta ämne är avsett att motsvara den nuvarande krigsbyggnadskonsten (fältarbetsläran) vid KHS. Dock har det på underlinje I a givits en avsevärt större omfattning än den nuvarande. På linje II är ämnet valfritt. Det ökade utrymmet synes väl motiverat av såväl spräng- och minteknikens utveckling och starkt ökade betydelse som av den alltmer varierande bromateriel, som numera kommer till användning. Undervisningen i fältarbetslära skall utan att mer än nödvändigt ingå på tekniska detaljer bibringa vidgad kunskap om fältarbeten och permanenta befästningar. Undervisningen bör i stor utsträckning vara applikatorisk. Ämnets intima samband med taktiken skall noga beaktas. Materiellära. Enligt kommitténs uppfattning kan den militärtekniska utbildningen vid KHS ej längre anses motsvara den utomordentliga roll, som den tekniska materielen fått inom armén. På KHS program finnes egentligen endast ett enda ämne med starkare teknisk betoning, nämligen vapenläran. Kommittén avser, att detta ämne på underlinje I a skall ingå i det nya och betydligt större ämnet materiellära. Vid underlinjerna I b och I I b samt vid linje I I I skola kortare kurser i materiellära anordnas. 1 Kursen vid linje I a skall först och främst meddela den utbildning i vapenlära, som f. n. bibringas vid KHS. Dessutom skall den dels ge en allsidig bild av den svenska arméns tekniska materiel samt även bibringa viss kunskap om motsvarande utländsk materiel, dels klargöra förutsättningarna för och tillvägagångssättet vid krigsmaterieltillverkning såväl n krig som fred. Kurserna vid underlinjerna I b och H b samt vid linje I I I avse att ge en översikt över annan materiel än den, som specialstuderas vid respektive linje. Eleverna vid underlinje I I a kunna förutsättas ha inhämtat motsvarande kunskaper redan vid truppslagsofficersskolan. Undervisningen i ämnet torde i stor utsträckning kunna ske materielslagsvis, gemensamt för de olika linjerna. Bland annat med stöd av erfarenheter sedan lång tid tillbaka av undervisningen i vapenlära såväl vid krigsskolan som vid krigshögskolan anser sig kommittén böra med skärpa framhålla, att enligt dess uppfattning undervisningen i materiellära för att bli tillfredsställande måste ägnas en alldeles särskild uppmärksamhet och omsorg. Ämnet får framför allt ej urarta till ett själlöst inpluggande av tekniska detaljer. Under fasthållande vid det väsentliga skall det ge en praktiskt värdefull materielkännedom, samtidigt som det bör tjäna som en plattform för meddelandet av en viss teknisk allmänkunskap. Av allra största betydelse för ernående av ett gott resultat är god tillgång på åskådningsmateriel, såsom färdig materiel, modeller och planscher. Överhuvudtaget bör undervisningen i stor utsträckning ske i anslutning till demonstrationer. Nedan följa planer över ämnets omfattning på de olika linjerna. Underlinje I a. Svenska arméns materielutrustning Utländsk krigsmateriel Vapenlära Krigsmaterieltillverkning

2^-årsalternativet 110 tim. 25 » 60 » 45 » Summa 240 tim.

2-årsalternativet 95 tim. 20 » 60 » 35 » 210 tim.

Vid underlinje l i b som självständigt ämne endast i 2^-årsalternativet; i 2-årsalternativet bör vid denna underlinje ett koncentrat av de väsentligaste momenten inom detta ämne infogas i konstruktionsläran.

353 Svenska arméns materielutrustning: genomgång och demonstration av den viktigare utrustningen vid samtliga truppslag; konstruktionsprinciper och prestanda, tekniska förutsättningar för materielens riktiga utnyttjande; nytillkommen materiel och pågående försöksverksamhet; utvecklingstendenser. Utländsk krigsmateriel: kunskap om vissa utländska arméers viktigare stridsmedel (vapen, ammunition, spräng- och minmateriel, stridsvagnar) och transportmedel för personal, vapen och ammunition. Vapenlära: vapentekniska synpunkter på gruppering och strid, eldledningstjänsten, ammunitionsinsats och verkan, projektilverkan m. m.; moderna sprängämnen och dess verkan; överslagsberäkningar angående inner- och ytterballistiska faktorers inverkan; skjuttabellers uppgörande, användning och tillförlitlighet. Krigsmaterieltillverkning: a) I allmänhet: industriella synpunkter på materielens konstruktion, förutsättningar för tillverkning av krigsmateriel i större skala: försöksverksamhet, ritningsarbete — erforderlig tid för ritning av detaljer, verktyg, besiktningsinstrument, nya maskiner, anskaffning — råmaterial, verktyg, besiktningsinstrument, maskiner, tillverkning — stycke- och serietillverkning, massproduktion, leverans — kontroll. Exempel på uppläggning av tillverkningsprogram för några viktigare materieltyper (ammunition, automatvapen, artilleripjäser, stridsvagnar). Studiebesök. b) Krigsmaterieltillverkning i krig: råvaruförsörjning, landets maskinpark, kraftförsörjning; transport- och personalproblem; ersättningsämnen och deras inverkan på krigsmaterielen; tillverkningens organisation inom några viktigare materielgrupper; studiebesök. U n d e r l i n j e I b (60 tim.). Genomgång och demonstration av de stridande truppslagens viktigare strids- och transportmedel, dessas prestanda och utvecklingstendenser. U n d e r l i n j e I I b (i 2XA-årsalternativet 60 tim.). Genomgång av konstruktionsprinciper, data och prestanda för sådan viktigare materiel vid andra truppslag än eget, som icke genomgås i ämnet konstruktionslära. Försöksverksamhet och utvecklingstendenser. L i n j e I I I (90 tim. i 2 K-årsalternativet, 75 tim. i 2-årsalternativet). Genomgång och demonstration av de stridande truppslagens viktigare utrustning vad beträffar strids- och transportmedel samt signalmateriel. Data, prestanda och utvecklingstendenser. Befästningslära. Då utbildningen på linje I I I ej behöver ta någon hänsyn till fortifikationskårens officerare, har timantalet för ämnet befästningslära något minskats jämfört med motsvarande timantal vid AIHS hik. Undervisningens innehåll synes böra förbli i stort sett oförändrat, dock bör — med hänsyn till att det nuvarande ämnet militär byggnadslära föreslås utgå — en orientering om den militära fastighetsförvaltningen inrymmas i befästningsläran. Eventuellt erforderlig minskning av övriga delar bör i första hand gå ut över den i avsnittet befästningsplanläggning ingående undervisningen i bergsprängningsteknik och betongteknik. 2 3 — 460105

354 Förbindelselära. Ämnet förbindelselära synes böra förbli i stort sett oförändrat jämfört med nuvarande undervisning vid AIHS hik. I ämnet ingår spräng- och mintjänst. Minskningen i timantal kompenseras i huvudsak av att nuvarande undervisning i ingenjörstabstjänst överföres till ämnet stabstjänst (jfr detta ämne). (Militär

byggnadslära.)

Detta för fortifikationskårens officerare viktiga ämne har f. n. 100 tim. på AIHS hik. Med hänsyn till ämnets ringa betydelse för ingenjörtruppofficerare har det helt strukits på arméhögskolan. Den i ämnet ingående orienteringen i militär fastighetsförvaltning överföres dock till befästningsläran. Matematik. Ifråga om undervisningen i matematik på de olika linjerna må följande anföras. Underlinje

Ib.

Både med hänsyn till elevernas behov och till kursens ringa omfattning (100 tim. i 2-årsalternativet) måste huvudvikten läggas på ett grundligt inhämtande av elementerna, under det att detaljkunskaperna komma i andra hand. Följande ämnesomfattning föreslås (2-årsalternativet): Repetition av vissa delar av skolkursen (trigonometri m. m.), differentialoch integralräkningens grunder 50 tim. Något om differentialekvationer 7 » Vektorlärans grunder 10 » Komplexa tal och deras användning i symboliska metoder 8 » Punktens dynamik 10 » Något om den stela kroppens dynamik 5 » Repetitionsskrivningar (2 st.) 10 » Summa 100 tim. Underlinje

Ila.

Nedan angiven omfattning av denna kurs (210 tim. i 2-årsalternativet) överensstämmer i stort sett med den nuvarande matematikkursen vid AIHS hik. Allmän matematik: cirkulära funktioner; elliptiska funktioner; komplexa tal och funktioner; funktioner av flera variabler; grafisk och numerisk integration; dubbelintegraler; differentialekvationer av andra ordningen; symboliska metoder med särskild hänsyn till växelströmstekniken; serier samt deras konvergens; vektorer, vektorsystem och vektoranalys jämte tillämpningar. Teoretisk mekanik: kraftgeometri; translatorisk rörelse, rotationsrörelse och sfärisk rörelse; rotationsmoment och rörelseenergi; Eulers och Lagranges rörelsefall; relativ rörelse. Sannolikhetslära: kombinatorik; sannolikhetslärans grundbegrepp och grundteorem; Newtons sannolikhetsfunktion; Gauss' felintegral; fellärans grundbegrepp; minsta kvadratmetoden. I 2-årstalternativet är avsikten, att kursen i sannolikhetslära skall genomgås under de 25 tim. andra arbetsåret. Dessa timmar böra förläggas till arbetsårets början.

355 Underlinje lib. Eleverna på denna linje skola genom inträdesprov ha visat sig äga aktuella kunskaper i matematik av den omfattning, som erfordras för studentexamen på reallinjen (utan specialmatematik). Kursen bör ha följande innehåll. Allmän matematik: räknestickan; analytisk geometri; elementär funktionsteori; cirkulära fuktioner; funktioner av flera variabler; differential- och integralkalkyl; differentialekvationer av andra ordningen; numerisk integration; serier; vektoranalys. Teoretisk mekanik: kraftgeometri; translatorisk rörelse; rotationsrörelse; rotationsmoment och rörelsemoment. Sannolikhetslära: = underlinje II a. Även här skall i 2-årsalternativet kursen i sannoläkhetslära genomgås under 25 tim. andra året. Linje III. Kursen skall ha ungefär samma omfattning som den nu vid AIHS hik meddelade. Matematik: cirkulära funktioner; funktioner av flera variabler; nomografi; grafisk och numerisk integration; dubbelintegraler; kedjelinjer; kortfattad framställning av vektorläran; differentialekvationer med hänsyn till knäckningsproblemet. Teoretisk mekanik: krafter och kraftpar; translatorisk rörelse; rotationsrörelse. Sannolikhetslära: minsta kvadratmetoden. Tillämpad mekanik. Den undervisning i tillämpad mekanik, som nu meddelas vid AIHS hak, skall ingå i kursen i konstruktionslära på linje II. Undervisningen vid AIHS hik åter skall i stort sett oförändrad meddelas vid linje III. Den skall alltså omfatta statiskt bestämda och obestämda system, nit-, bult- och svetsförband, påkänningar i tvärsnitt, jord- och vätsketryck samt betongkonstruktioner. Dessutom bör tillkomma ett avsnitt om färjlinor och linbanor. I gengäld kan avsnittet om jordtryck något inskränkas. Konstruktionslära. Vid AIHS hak förekommer f. n. ämnet krut- och konstruktionslära. Krutläran utgöres av ämnets innerballistiska delar och avses vid arméhögskolan ingå i ämnet ballistik. Konstruktionsläran innefattar konstruktion av projektiler, eldrör och lavetter, konstruktion av sikten och eldledningsmateriel för luftvärnspjäser samt material för jämte tillverkning och besiktning av tygmateriel. I ämnet konstruktionslära vid underlinje I l a skall ingå dels konstruktionslära enligt ovan, dels den f. n. i undervisningen vid AIHS hak ingående tillämpade mekaniken, omfattande grafostatik, hållfasthetslära, maskinlära (= maskinelement och verktygsmaskiner) samt materielkännedom och materielprovning, dels en genomgång av industriens krigsorganisation m. m. Konstruktionsläran är uppdelad på en allmän och en speciell kurs. Den speciella kursen, som är valfri, skall omfatta vissa delar, som ej äro nödvändiga för samtliga elever, i första hand påkänningar i eldrör (för elever ur artilleriet) och luftvärnets instrument (för elever ur luftvärnet). Undervisningen vid underlinje l i b skall taga särskild hänsyn till infanteriets (kavalleriets) och pansartruppernas vapen men i övrigt göras så lika den vid underlinje I I a, som det med hänsyn till elevernas lägre matematiska underbyggnad är möjligt och lämpligt. Dock kan i hållfasthetsläran avsnittet om »påkänningar i tjockväggigga cylindrar» utgå.

356 Specialkursen skall vid underlinje l i b ägnas åt mera speciella frågor av särskilt intresse. Då någon motsvarande undervisning hittills ej förekommit, synes en närmare specificering ej böra ske. Ballistik. Vid underlinje II a skall i detta ämne ingå dels innerballistik, till omfattningen motsvarande vad som nu meddelas som krutlära vid AIHS hak, dels ytterballistik, motsvarande den nuvarande skjutläran. Ämnet är uppdelat på en obligatorisk allmän och en valfri specialkurs. Till den senare skola hänföras vissa högre teoretiska problem, såsom teoretiska störningsberäkningar, statistisk bearbetning av försöksresultat och en mera ingående behandling av skjuttabellberäkningar. Undervisningen vid underlinje I I b skall taga särskild hänsyn till infanteriets (kavalleriets) och pansartruppernas vapen men i övrigt göras så lika den vid underlinje II a, som med hänsyn till elevernas lägre matematiska underbyggnad är möjligt och lämpligt. Följande partier av kursen för underlinje II a synas böra utgå eller endast behandlas flyktigt: olika metoder för integration av projektilbanans differentialekvationer, rotationens inverkan på banan, tillämpningsövning i praktisk inskjutning och beräkning av skjuttabell. Specialkursen vid underlinje l i b skall ägnas åt speciella frågor av aktuellt intresse. Studierna synas här med fördel kunna bedrivas i tämligen fri form och rättas efter elevernas intressen. Motorteknik. För motortekniken vid linje I I I avses samma omfattning som vid nuvarande AIHS hik, d. v. s. termodynamikens grunder, förbränningsmotorteknik och motorfordonslära med speciell hänsyn till arméns materiel samt tryckluft teknik. Undervisningen vid AIHS hak omfattar f. n. även dessa moment, med undantag av att avsnittet om tryckluftteknik ej ingår. Denna kurs avses dock ej bli överförd till linje II, men skall delvis ersättas med ett nytt ämne, värmelära, i huvudsak omfattande termodynamikens grunder. Värmelära. Kommittén har föreslagit (kap. 24, avsnittet 5) en utökad undervisning i motortjänst vid arméns truppslagsofficersskolor. Med hänsyn härtill och till att på linje I I möjlighet finnes att genom tillval av ämnet motorfordonslära bedriva fördjupade studier i motorteknik, har den mera praktiska delen av kursen i motorteknik ansetts kunna utgå, under det att ämnets grundläggande teori bibehålles och ingår i en kurs i värmelära. Denna skall huvudsakligen omfatta termodynamikens grunder med sikte på tillämpningar på inner- och ytterballistiska problem, reaktionsdrift m. m. Motorfordonslära. Ämnet motorfordonslära skall förslagsvis ha följande innehåll: fördjupade kunskaper i motormateriellära; det tekniska underlaget för konstruktion av motorfordons viktigare organ; framställning av drivmedel, civila och militära synpunkter på landets drivmedelsförsörjning; konstruktionsprinciper för stridsvagnar och bandlavettage; fördjupad kunskap om utländsk motormateriel; försöksverksamhet och utvecklingstendenser. Dessutom skall för elev, som tillvalt ämnet motorfordonslära, ämnet för 2:a föredraget (jfr sid. 358) vara av motorteknisk natur. Även övriga hemarbeten kunna tagas från samma område.

357 Elektroteknik. Kurserna vid linjerna I I och I I I skola i huvudsak motsvara nuvarande undervisning vid AIHS hak, respektive hik. De böra alltså innehålla grundläggande elektricitetslära samt en orientering om såväl kraft- som teletekniken jämte militärtekniska tillämpningar. Linje I I bör härvid mera inriktas på teletekniken och linje III på krafttekniken. I kurserna skola ingå laborationer, omfattande såväl grundläggande elektriska mätningar som övningar med militär elektrisk materiel, särskilt signalmateriel. De 25 tim., som linje II har utöver III, böra ägnas åt teletekniken samt åt sådana elektriska mätmetoder, som finna användning inom ballistiken. Undervisningen kan till stor del göras gemensam för bägge linjerna. I ovan nämnda översiktskurser gäller det framför allt att bibringa fysikalisk förståelse för de elektriska fenomenen och på dem byggande maskiner och apparater. Särskilt på underlinje I l a ha dock eleverna så gedigna matematiska kunskaper att man vid behov kan göra bruk av ett mera teoretiskt framställningssätt. På underlinje I b är elektrotekniken ett av huvudämnena. Undervisningen skall här, byggande på en fördjupad och utvidgad framställning av elektricitetsläran (växelströmsteoriens symboliska metod bör genomgås) och radiotekniken ge eleven kunskaper, som göra det möjligt för honom att förstå och bedöma tekniska och ekonomiska frågor inom sådana områden som automattelefonien, utnyttjandet av överlagringssystem och system för snabbkommunikation (teletype, hellskrivare o. s. v.), långdistanstelefoni, ultrakortvågstekniken och dess olika användningar, bildtelegrafi, television, ekoradio, minsökning och mintändning, elektriska hinder, järnvägselektrifiering, distribution av elkraft m. m. Kursen bör även ge en uppfattning om gången vid signalmateriels tillblivelse. Laborationer och studiebesök utgöra en viktig del av kursen. Av tiden, 250 tim., bör minst en fjärdedel reserveras för laborationer. Kemi. I undervisningen i kemi vid linjerna I I och I I I föreslås ingen ändring gentemot nuvarande undervisning vid AIHS hak, respektive hik. Kursen bör alltså innefatta allmän kemi (särskilt militära tillämpningar), krutlära, stridsgaser, rök- och brandmedel, konstmassor o. d., Sveriges råvarutillgångar och kemiskt-tekniska industri samt våra möjligheter att framställa ersättningsmaterial. Kursen vid linje I I I är avsevärt kortare än den vid linje II. I den förutnämnda skola inga laborationer ingå, varjämte behandlingen överlag får inskränkas. Psykologi och pedagogik. Psykologi och pedagogik förekommer som självständigt ämne endast på underlinje I a och är där valfritt. Närmare uppgifter om undervisningen återfinnas i kap. 21. Ryska. Undervisningen i ryska är obligatorisk på underlinje l a samt i 2%-årsalternativet även på underlinje I b . I övrigt är den frivillig. Elever med vissa förkunskaper läsa en högre kurs, övriga elever en allmän kurs. Undervisningen vid den allmänna kursen skall främst bibringa grundläggande kunskaper om språkets allmänna byggad, förmåga att översätta enklare text — med en svårighetsgrad motsvarande studentkursens på nyspråkig linje och kunskap om de vanligaste uttrycken i den ryska militära terminologien. Undervisningen vid den högre kursen skall bibringa förmåga att förstå och tala ryska samt att översätta även svårare militärt betonad text till svenska språket. Beträffande undervisningen i ryska i övrigt får kommittén hänvisa till kap. 22 (särskilt sid. 252).

358 Utredningar och föredrag. Vid krigshögskolan utför varje elev en gång under vardera arbetsåret ett »hemarbete jämte föredrag», avseende något militärt ämne. Enligt undervisningsstadgan för högskolan har hemarbetet till ändamål att utveckla förmågan att grundligt utreda ett ämne av mera omfattande art samt att giva utredningen en logisk, saklig och språkligt god framställning. Föredraget åter jämte i samband därmed ordnad diskussion har till ändamål att utveckla den muntliga framställningsförmågan. Till föredraget är normalt anslaget 45 minuter. På detsamma följa dels en opposition, framförd av på förhand utsedda opponenter, dels en allmän diskussion och en avslutande sammanfattning av läraren. Vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser förekomma i stort sett liknande anordningar. Varje elev genomför, huvudsakligen såsom hemarbete, två utredningar, benämnda »l:a föredrag» och »2:a föredrag» och berörande något eller några av de militära eller — ifråga om l:a föredraget — förberedande ämnena. Dessutom genomför varje elev, huvudsakligen på lärorummet, en utredning benämnd »tillämpningsexempel», berörande något av de militärtekniska ämnena. l:a föredragen avse en mera refererande behandling av ett begränsat ämne, 2:a föredragen en självständig bearbetning med syfte att frambringa nya resultat. Tillämpningsexemplen, som utföras gruppvis, avse genomarbetning och utformning av förslag till militära konstruktioner med tillhörande utrednings-, organisations-, beräknings- och eventuellt ritarbete. Beträffande föredragens framförande gälla ungefär samma bestämmelser som vid krigshögskolan. Kommittén har beträffande dessa arbeten inga väsentliga ändringar att föreslå. Ifrågavarande arbeten synas tvärtom, i den utformning de f. n. ha, utgöra en synnerligen värdefull beståndsdel av undervisningen, i hög grad ägnad såväl att bibringa kunskaper som att främja förmågan till självständigt arbete. På grund av den betydelse, som i betygsavseende helt naturligt bör läggas vid de självständiga arbetena, ha de tyvärr en olycklig tendens att bli alltför stora och omfattande. Ett mindre omfattande arbete skulle ofta vara lika värdefullt för elevens utbildning utan att i så hög grad belasta hans arbetstid. Tyvärr synes det dock vara svårt att finna en lämplig metod för begränsning av arbetena. Den för utredningar och föredrag anslagna tiden är i 2-årsalternativet betydligt kortare än i 2 Yi -årsalternativet och i huvudsak endast beräknad för föredragens framförande jämte efterföljande diskussion. Särskilda föreläsningar. De särskilda föreläsningarna, vilka icke äro förbundna med kunskapsprov, hållas i regel av personer, som ej tillhöra högskolans lärarkår. De särskilda föreläsningarna vid krigshögskolan avse enligt undervisningsstadgan att belysa med militär verksamhet sammanhängande ämnen och spörsmål, som icke i önskvärd utsträckning kunna behandlas vid undervisningen i de militära ämnena, t. ex. utrikespolitiska, statsrättsliga, folkrättsliga, nationalekonomiska, sociala och tekniska spörsmål, ekonomisk försvarsberedskap och statistik, ävensom skriftlig och muntlig framställningskonst. De särskilda föreläsningarna vid artilleri- och ingenjörhögskolan ha följt samma riktlinjer. I kap. 20 (sid. 231) återfinnas exempel på särskilda föreläsningar, berörande svenskt samhällsliv, som hållits vid krigshögskolan. Andra exempel på dylika föreläsningar äro

359 vid KHS: Svenska språkets behandling (professor E. Wellander) Militärpsykologi (fil. dr Husen) Militärmeteorologi (kapten Scheffer) vid AIHS hak och hik: Detonationsfenomenet (professor W. Weibull) Finlands artilleri (överste G. Berggren) Järnvägarnas reparationsberedskap (kapten Björnberg). Kommittén har funnit de särskilda föreläsningarna utgöra ett värdefullt inslag i högskoleundervisningen och anser, att de i oförändrad form böra bibehållas på arméhögskolan. Idrott. Det under idrott upptagna timantalet är tänkt för 4 st. halvdagsövningar (skjutning, orienteringslöpning etc.) per år. Härtill komma de under »idrottsdagar» (fälttävlingar e. d.) upptagna hela dagarna. I övrigt förutsattes, att varje elev genom daglig konditionsträning utom tjänsten underhåller sin fältduglighet. Genom högskolans försorg bör minst 3 gånger i veckan tillfälle beredas till 1 timmes idrott (t. ex. ridning, skjutning, simning, gymnastik, fäktning, skidåkning etc.) före eller efter ordinarie tjänst. Fältövningar. Fältövningarna utgöra en syntes av hela utbildningen och äro ett synnerligen viktigt utbildningsmoment. En av deras uppgifter är att bibringa eleverna personlig kännedom om aktuella operationsområden, varför de ofta måste förläggas till sådana delar av landet, som nödvändiggöra längre resor. Trots att de av detta skäl bli relativt dyrbara, måste de oundgängligen tillmätas en ganska riklig tid. Av vikt är, att varje fältövning föregås av en grundlig förberedelse på lärorummet. Särskilt bör den genom föregående strategiundervisning inställas i sitt rätta strategiska sammanhang. Stabstjänstövningar. Även stabstjänstövningarna utgöra ett utbildningsmoment, där kunskaper och färdigheter på andra områden, särskilt inom taktiken, bli prövade. Stabstjänstövningar inomhus underlättas i hög grad genom förekomsten i lokalerna av effektiva tekniska anordningar, såsom ett permament, för dylika övningar avsett telefonnät. Stabstjänstövningar på fältet ha speciellt värde bland annat därigenom att de i verkligheten uppträdande friktionerna här komma fram bättre än inomhus. Ofta kan en sådan övning infogas i en fältövnings taktiska ram. Utedagar i taktik. Dessa dagar äro avsedda för applikatoriska exempel i terrängen (rekognosceringar, genomgångar, stridsövningar m. m.). Övriga utedagar. Dessa dagar äro framför allt avsedda för sådana frågor, som endast ha intresse för en speciell linje och därför ej tas upp på gemensamma fältövningar eller under utedagar i taktik, för övningar med teknisk materiel m. m.

360 Studiebesök. Förutom under denna rubrik redovisade studiebesök, vilka i huvudsak böra ske enligt f. n. tillämpade principer, tillkomma sådana, som intagits i timplanerna för stats- och samhällslära samt psykologi och pedagogik (kap. 20 och 21). Utbytet av studiebesök kan ofta avsevärt stegras, om läraren dels förbereder dem på ort och ställe, dels har en orienterande genomgång före besöket. Likaså torde det ofta vara fördelaktigt att efter besöket låta eleverna gruppvis avgiva skriftliga rapporter och till samtliga utdela en lämplig överarbetning av dessa. Hemstudiedagar. Beträffande hemstudiedagarna bör påpekas, att de med fördel kunna delvis koncentreras i sammanhängande perioder under de tider, då större självständiga arbeten genomföras. I 2-årsalternativet har det varit nödvändigt att skära ned hemstudiedagarnas antal rätt avsevärt. Detta kompenseras emellertid delvis av det rikliga antalet reservdagar, varav en avsevärd del torde kunna disponeras för hemstudier. Idrottsdagar. Idrottsdagarna äro avsedda för 2 st. heldagsövningar (fälttävlingar e. d.) per år. Examensperioder. Av vikt är, att lärarna under examensperioderna äro tillgängliga för rådfrågning. Tjänstgöring vid annat truppslag. Synpunkter och förslag beträffande elevernas tjänstgöring vid annat än eget truppslag återfinnas i kapitlet om växelutbildning inom armén (kap. 37). Semester. I 2-årsalternativet är den årliga semestern — utöver ledighet i samband med helguppehåll (jfr nedan samt tabell 69—72) — relativt kort, endast 12 dagar. Man får räkna med, att detta kan kompenseras genom ytterligare semester efter högskolestudiernas slut andra året. Reserv. I 2K-årsalternativet har ingen reservtid upptagits. I 2-årsalternativet har det emellertid med hänsyn till att schemat här är mycket starkare belastat, ansetts behövligt att genom en dylik skapa ett antal rörliga dagar, som kunna sättas in där de bäst behövas. I regel torde de kunna utnyttjas för hemstudier. Helger. Helgledigheten har beräknats: vid jul till 17 dagar, vid påsk och midsommar till 4 dagar.

3. Kunskapsprov. Uppdelning i huvudämnen och biämnen

I en högre undervisningsanstalt med ett stort antal ämnen av olika karaktär, vilka alla betygsättas, uppträder lätt ett jäkt i studierna, som motverkar den koncentration på och det genomträngande av det väsentliga, som är nödvändig för ett gott studieresultat. Till motverkande av ett dylikt

hH

T!

I-H

T? 0)

p C

V

C

hH h-1 t—1

CO

•&

"E B ID C

»

P

hH

™

,*

hH

T! G

P

hH

hH

c3

"C

!g

cp

"V a

«J

P § 2 -3 £

C

Taktik Stabstjänst Strategi med krigshistoria Ballistik (ev. inklusive specialkurs) (Motorfordonslära) (Ryska)

!s

Taktik Stabstjänst Strategi med krigshistoria Sambandstjänst Ryska

hH HH

Taktik Stabstjänst Strategi Krigshistoria (ev. inklusive specialkurs) Materiellära [Psykologi och pedagogik] Ryska

-o.

Matematik Konstruktionslära (ev. inklusive specialkurs) Ballistik Elektroteknik

Befästningslära Förbindelselära Motorteknik Elektroteknik

Taktik Taktik Stabstjänst Stabstjänst Strategi med krigshistoria Strategi med krigshistoria Konstruktionslära (ev. Materiellära inklusive specialkurs) Befästningslära Ballistik (ev. inklusive (Ryska) specialkurs) (Motorfordonslära) (Ryska)

Matematik Konstruktionslära Ballistik Elektroteknik

hH

Taktik Stabstjänst Strategi med krigshistoria Materiellära Matematik Tillämpad mekanik

U

Taktik Stabstjänst Strategi med krigshistoria Förvaltningskunskap Matematik Materiellära Kemi

ö

Taktik Stabstjänst Strategi med krigshistoria Förvaltningskunskap Matematik Konstruktionslära Kemi

hH

Taktik Stabstjänst Strategi med krigshistoria Sambandstjänst Förval tn in gskun skåp Materiellära Elektroteknik

1—1

Taktik Stabstjänst Strategi Förvaltnings-kunskap Materiellära

h-1

l:a

Arbetsår

361 CO

CO

.2

|

bo ^

E 9

v>

^

t 3 rif* 2^ rS 0) öJ "4! c C

. 9 13 £ _ 'g g d « « to -S i M t> .£ d ig -g 5 K. H (X c/2 ffl fe fe Cil

"ED C

.2 a, -1 •3

73 'T!

• •& .9 9 3 o 13 T> bo : ö •3 a iL J u, K B 5 i =o i | o oj ai en fe g W M H cO

£

- A , a ^«

H cO co W

I I o

.3

a

1 1c

'E

ti

bn

,3 -n

| c; bl C

sg

5 .fe 3 i ..

-a a •••a

<u

rt »

H 55 52 fe S. W M

co co M

•S -3 • 2 g £ m fe S- c

i

a

.g . *

.9 s 3

•ta:a -a rfs "3 £ '5.a a; bl)

s | rf S C rf rf co 5: CO fe s <<

-o

I

bC O 49

rf grf rf fl CO lli

1 1 co f/1

fe

1—1

u 3

bl) £1 0

,5

p

a

b£

-fl TI

rf "C :0 H CO CO M fe d

•S d o -3

0 •/l

a

H3 C

"s ^ i

.fe £ ^ o § £ .1 -g -B U

fcf;

ä

3 3:

£

*I

•SblS .g tH

rti

t/)

d

.bC » ii

d .3 H co co fi S

jäkt har kommittén funnit det lämpligt att vid arméhögskolan uppdela undervisningsämnena i huvudämnen och biämnen. I ett huvudämne avläggas en eller flera examina, vilka betygsättas, i ett biämne däremot utdelas intet betyg, utan konstateras endast, t. ex. genom godkända repetitionsprov, att nöjaktiga kunskaper förefinnas. På samtliga linjer avser kommittén följande ämnen som biämnen: sjökrigskonst, luftkrigskonst, luftförsvarslära och arméorganisation. Dessutom skola även följande ämnen vara biämnen: på underlinje I a: sambandstjänst och fältarbetslära, på underlinjerna II a och II b: sambandstjänst, fältarbetslära och värmelära, på linje III: sambandstjänst och kemi. För de elever vid linje II, som välja specialkurserna i konstruktionslära eller ballistik, gives i respektive ämne ett för allmänna och specialkursen gemensamt betyg. De ovan som biämnen karakteriserade ämnena ha alla relativt litet timantal, varjämte kunskaperna i dem komma till synes i huvudämnena (beträffande samtliga biämnen — utom värmelära vid linje II och kemi vid linje III — bland annat i taktik och stabstjänst, beträffande värmeläran i kemi och ballistik, beträffande kemien i den i förbindelseläran ingående spräng- och minläran m. m.). I varje huvudämne skall examen avläggas, efter det undervisningen i ämnet avslutats. I en del huvudämnen, som läsas såväl första som andra året, måste dock examen äga rum även första året för att ett rättvist urval av elever till andra året skall erhållas. Utgående från dessa principer har kommittén funnit, att examina böra äga rum såsom tabellerna 75 (2 y2-årsalternativet) och 76 (2-årsalternativet) utvisa. Examen i de viktigaste ämnena skall ske under examensperioden, i andra ämnen kan den också äga rum under för ämnet avsedd tid.

4. Linjeövergång. Elevurval I 21/2-årsalternativet behöver val av linje (underlinje) ej ske förrän första årets gemensamma undervisning avslutats, alltså omkring den 1 mars. I 2-årsalternativet däremot är det redan från första arbetsårets början nödvändigt med viss icke gemensam undervisning. Valet av linje (underlinje) måste därför i detta fall ske redan vid studiernas påbörjande. Dock torde övergång till annan linje (underlinje), till vilken eleven i fråga är kvalificerad, i undantagsfall kunna tillåtas fram till den 1 januari med hänsyn

till att den icke gemensamma undervisningen fram till denna tidpunkt är relativt liten (enligt tabell 74 sammanlagt 69 timmar av 275). För de elever, som skola fortsätta högskolestudierna efter första året, kan linjebyte i viss utsträckning tillåtas, nämligen till underlinje I a från samtliga övriga linjer (underlinjer) samt till underlinje I I b från underlinje II a. Det definitiva urvalet av de elever, som skola fortsätta andra året, bör ske före trupptjänstgöringens början första dagarna i september. Med hänsyn till behovet av att säga upp kontrakt på bostäder synes dock ett preliminärt urval böra äga rum redan före den 1 april, lämpligen i senare delen av mars månad. Under de för fortsatta studier utvalda elevernas trupptjänstgöring i september första arbetsåret bör för övriga elever, som alltså avgå från högskolan, anordnas en undervisningsperiod, varunder kunskaperna i icke avslutade ämnen fullständigas. Det kan förväntas, att denna period skall komma att verka gynnsamt icke minst i psykologiskt avseende. Ifrågavarande elever böra i stället fullgöra sin tjänstgöring vid annat truppslag efter högskolekursens slut såsom av militärbefälhavare anordnad växeltjänstgöring, lämpligen under mars månad året efter det, då kursen avslutats. (Jfr kap. 37.)

5. Samarbete med försvarets forskningsanstalt Såsom framhölls redan i Kungl. Maj:ts proposition angående försvarets forskningsanstalt,1 torde ett samarbete mellan denna och de militära högskolorna i flera avseenden kunna bli till ömsesidig båtnad. Sålunda böra vid forskningsanstalten anställda vetenskapsmän och officerare ofta med fördel kunna utnyttjas som specialföreläsare eller lärare vid de militära högskolorna. Härvid ifrågakommer naturligtvis endast deltidstjänstgöring som lärare i ett mindre eller del av ett större ämne. Vidare bör möjlighet förefinnas att vid de militära högskolorna ge militär utbildning åt ett mindre antal civila forskare. Sådan utbildning, vilken främst bör ske genom att forskarna beredas tillfälle till bevistande av föreläsningar, deltagande i vissa tillämpningsövningar m. m., synes utan svårighet kunna inordnas i arméhögskolans program. Å andra sidan bör det vara möjligt för officerare, som genomgå eller genomgått militär högskola, att få tjänstgöra vid forskningsanstalten. För högskoleelever kommer dylik tjänstgöring närmast i fråga i samband med 1 Propositionen nr 293/1944 (speciellt sid. 28—29, 64, 68—69), statsutskottets utlåtande nr 242/1944 och riksdagens skrivelse nr 498/1944. För anstalten, som inrättats fr. o. m. den 1 april 1945, gäller av Kungl. Maj:t den 23 februari 1945 fastställd provisorisk instruktion (TSC: II nr 24/1945).

365 utförandet av större självständiga arbeten, för officerare, som redan genomgått högskolan, i form av »teknisk aspiranttjänstgöring» (se kap. 30). En tanke, som diskuterats av kommittén, är att delar av arméhögskolans undervisning skulle meddelas vid forskningsanstalten. I första hand komme härvid i fråga att utnyttja anstaltens laboratorier. Flera skäl tala emellertid mot ett sådant förslag. Att för arméhögskolans undervisning i exempelvis elektroteknik och kemi få disponera laboratorieutrymmen på forskningsanstalten torde ej vara görligt, utan att anstalten utrustas med särskilda kurslaboratorier. En annan svårighet ligger i de transporter, som bli nödvändiga mellan högskolans förläggning inne i Stockholm och forskningsanstaltens anläggningar, vilka kunna förutsättas förlagda utanför staden. Med hänsyn till att det åtminstone i ämnena elektroteknik och kemi måste förekomma demonstrationer under föreläsningarna, är det under alla omständigheter nödvändigt att ha viss laboratorieutrustning och viss materiel vid högskolan. En bättre lösning synes då vara, att i den planerade för samtliga militära högskolor avsedda byggnaden, inreda för de olika försvarsgrenarnas tekniska högskoleundervisning gemensamma laboratorier.

6. Jämförelse mellan 2 1^- och 2-årsalternativen En jämförande bedömning av 2%- och 2-årsalternativen kräver som underlag ett närmare angivande av skillnaderna i utbildningens omfattning i olika avseenden. Tabell 77 är avsedd att belysa detta. Den ger för vardera av underlinje I a, underlinje II a och linje III en jämförelse mellan undervisningstiderna i de bägge alternativen. Ämnen och övningsgrenar m. m. ha härvid sammanförts i ett antal grupper på sådant sätt, att de i en enskild grupp ingående komponenterna äro ungefär likartade. För varje linje (underlinje) och för varje grupp finnes angivet i vardera alternativet disponibelt antal dagar (timtalen omräknade enligt regeln 1 dag = 5 tim.); skillnaden mellan alternativen i antal dagar; samt samma skillnad, angiven i procent av 21/2-årsalternativets dagantal. Den totala skillnaden i utbildningstid utgör 18.5 %. Enligt tabell 77 uppgår skillnaden för de olika grupperna i runt tal till de procentsiffror, som framgå av tabell 78. Den avsevärt kortare tid, som avses för utredningar och föredrag samt hemstudier i 2-årsalternativet, torde utgöra dess allvarligaste nackdel. I viss mån kompenseras den dock av att huvuddelen av reservtiden (jfr nedan!) torde kunna disponeras för självständigt arbete. Därest så exempelvis kan ske beträffande % av reservtiden, blir den reella skillnaden i tid för utred-

+l

* ^

—i h

F

d

1 nd

V

ro

\ « M .S Cd r \ ^ +•> d t ) 13

•

i3

A

+l

- 3 •-• <N d

<3

QJ ™

es

d

ars

ivei

+

( N r - -H-

tt-

d d *-> bo

cd T3 d

CO

o co

V? 2

g £ C « 4) rr-j

«H

d

.^

*J

T-l

O

CM

rH

I +

+1

I +

+

ho

C d d na

_

O

>H

C <u ns d

£ d ^

— h

CM

•? £ g 5CS> \ « « .S d •rN^i

*J

d

"O

u

O

a q

ceq

Cl

c 01 0((| x i2 C &

-a • '5

•O

d t- '5 :0 73 d M ro ^J b0:O CC § •% 4) T D 2 •c S Cg.3e 55 c O ;3 :0 • ~ :d C -O

i

-.Ti

ro «~< ^

Si w bJO C

e > 13

d « bo a,

n3

P 3 £P > m d :d 'I? 3 P4

bJO

c g d fc 1 o C C C <U r i< d :d S <*> S d T3

367 Tabell

78. Skillnaden

i utbildningstid

mellan

2-årsalternativet

och 2Y2

-årsalternativet.

(Avrundade medeltal för underlinjerna I a och I I a samt för linje III.) Skillnaden i % av tiden för 2 K-årsalternativet Utredningar och föredrag, hemstudiedagar Särskilda föreläsningar, studiebesök Semester, helgdagar och helguppehåll Fältövningar, stabstjänstövningar, utedagar Idrott, idrottsdagar Studieämnen (tid för föreläsningar, tillämpningsövningar på lärorummet m. m.) Examensperioder Tjänstgöring vid annat truppslag Reserv

45 30 25 25 20 10 0

ningar, föredrag och hemstudier i medeltal drygt 20 procent. Det bör även framhållas, att de huvudsakligen för självständigt arbete avsedda examensperioderna bibehållits i stort sett oförändrade. Tiden för särskilda föreläsningar och studiebesök är i 2-årsalternativet i medeltal 30 procent mindre än i 21/2-årsalternativet. Kommittén har ansett, att denna skillnad skulle i viss mån kompenseras genom ökad förläggning av berörda utbildningsmoment till den för de olika ämnena anslagna tiden. För gruppen »studieämnen» i tabell 77 kommer detta visserligen att i realiteten medföra en något starkare reduktion än tabellens 10 procent. Enligt kommitténs mening är dock även här en viss kompensation möjlig, främst genom en sådan effektivisering av utbildningsmetoderna, särskilt i fråga om utnyttjandet av moderna tekniska hjälpmedel för undervisningen, som i kap. 18 framhållits såsom önskvärd. I samma riktning kunna även de i kap. 21 l föreslagna pedagogiska kurserna för blivande lärare förväntas komma att verka. En del av de mindre ämnena ha reducerats proportionsvis mera än de övriga (se tabell 67 sid. 336). Så har i 2-årsalternativet ämnet sjökrigskonst helt borttagits ur programmet för linjerna I I och III och ryskan blivit frivillig på underlinje I b. Det självständiga ämnet materiellära på undeiiinje I I b har vidare utgått. Ett koncentrat av de väsentligaste momenten inom detta ämne kan emellertid infogas i konstruktionsläran. Tiden för tjänstgöring vid annat än eget truppslag har minskats med 35 dagar, d. v. s. med nära 60 procent. Till samma antal dagar har upptagits den reservtid, som av tidigare anförda skäl (sid. 360) ansetts nödvändig i 2-årsalternativet. Den avsevärda förkortning av tjänstgöringen vid 1

Jfr även kap. 35, avsnittet 10.

annat truppslag kan synas innebära en mycket allvarlig nackdel. Emellertid är enligt kommitténs mening så knappast fallet, då den tjänstgöringsomgång, som utgått från högskolans program, icke avsetts skola bortfalla utan i stället genomföras såsom av militärbefälhavare anordnad växeltjänstgöring (motsvarande), som fullgöres, sedan högskolekursen avslutats (kap. 37). Det synes nämligen mera rationellt att utnyttja den tid, då högskolans hela organisation med lärare, lokaler m. m. står till förfogande, för sådan utbildning, som kräver en dylik organisation, än för sådan tjänstgöring, som, även om den står i samband med högskoleutbildningen, dock helt äger rum utanför skolan och utan medverkan av dess lärare. Kommittén har av samma skäl övervägt en utflyttning även av den första tjänstgöringsomgången till tid utanför den egentliga högskoletiden. Med hänsyn till att de kunskaper och erfarenheter, som förvärvas under denna tjänstgöringsomgång, äro av direkt betydelse för den fortsatta undervisningen vid högskolan, kan denna tjänstgöring likväl icke anstå till dess högskoleutbildningen avslutats. Att förlägga den till tid före denna utbildnings början är enligt kommitténs mening icke heller lämpligt, främst enär tjänstgöringen för att ge avsett utbyte bör föregås av viss grundläggande undervisning vid högskolan. Härtill återkommer kommittén i kap. 37. I detta sammanhang må emellertid även framhållas den möjlighet, som finnes i 2-årsalternativet, att utnyttja förslagsvis 8—10 dagar av reservtiden under andra arbetsåret för att låta högskoleeleverna förvärva praktiska erfarenheter från tjänsten i fält vid olika truppslag genom deltagande i en större fälttjänstövning, lämpligen såsom sambandsofficerare vid förband ur annat än eget truppslag. Sammanfattningsvis vill kommittén anföra följande: För att det trots 2-årsalternativets kortare utbildningstid skall bli möjligt att bibringa arméhögskolans elever erforderliga kunskaper, är det, enligt vad kommittén funnit, nödvändigt att låta den bundna undervisningstiden förbli i stort sett oförändrad och att i stället avsevärt inskränka på den till självständigt arbete anslagna tiden. Den 2-åriga arméhögskolan kommer därför utan tvivel att bjuda på en mera bunden och för eleverna mera pressande undervisning än den 2^-åriga. Kommittén är fullt på det klara med att 2-årsalternativet av denna orsak icke är i pedagogiskt avseende fullt likvärdigt med 2y 2 -årsalternativet men hyser dock den bestämda uppfattningen, att denna nackdel hos den kortare utbildningstiden ej är av allvarligare natur utan mer än uppväges av fördelarna. Dessa äro främst att hänföra till den kortare studietiden. Kommittén har tidigare vid flera tillfällen framhållit vikten av att officerarna under så kort tid som möjligt tagas bort från sina egentliga uppgifter, främst trupptjänsten. Vidare får man i 2-årsalternativet blott två i stället för tre sam-

369 tidiga kurser, något som medför avsevärda besparingar såväl i avseende på lärarpersonal som lokaler. (Jfr kap. 29.) En väsentlig skillnad mellan alternativen ligger däri, att 2-årsalternativet icke medgiver någon h e l t gemensam undervisning, utan att denna i viss utsträckning måst delas redan från början. Häri ligger både en fördel och en nackdel. Å ena sidan underlättas bedömningen av första årets elever genom att undervisningen i de tekniska ämnena vidtager omedelbart. Å andra sidan bli eleverna, tvungna att välja linje (underlinje) redan vid studiernas början. Som anförts redan i kap. 26 (sid. 321), har kommittén ansett sig böra förorda 2-årsalternativet, mot vilket beslut två av ledamöterna, professor Ekelöf och överstelöjtnant Wassberg, anmält reservation. Särskilda yttrar» den från reservanterna finnas bifogade (sid. 500).

Kap. 29. Arméhögskolans personal och lokaler 1. Personal Med hänsyn till den viktiga och kontinuerliga verksamheten vid arméhögskolan bör denna skola, i likhet med vad som f. n. är fallet beträffande såväl krigshögskolan som artilleri- och ingenjörhögskolan, hänföras till arméns fasta undervisningsverk och ha egen personalstat. På denna stat böra uppföras skolans chef, heltidstjänstgörande lärare samt adjutantur- och expeditionspersonal. Det synes även lämpligt, att vissa befattningshavare, som enligt kommitténs förslag skola vara gemensamma för å ena sidan arméns truppslagsofficersskolor och å andra sidan antingen samtliga försvarsgrenars högskolor eller arméhögskolan (jfr nedan och kap. 32), uppföras på sistnämnda skolas stat. De för arméhögskolan erforderliga beställningarna föreslås i regel överflyttade från de nuvarande staterna för krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan på sätt, som nedan angives. Kommittén har beräknat personalbehovet för dels 2 y 2 -års, dels 2-årsalternativet. Den redogörelse, som här lämnas, avser det senare,'av kommitténs majoritet förordade alternativet. Beträffande det förra alternativet kommer endast att angivas den personalökning i förhållande till det senare, som nödvändiggöres av den längre kurstiden. F. n. äro cheferna för krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan överstar i lönegrad Oa6. En av dessa beställningar bör avses för arméhög2 4 — 460105

skolans chef, den andra har i kap. 24 föreslagits skola överflyttas till staten för arméns truppslagsofficersskolor och avses för dessa skolors chef. Som kommittén tidigare framhållit i samband med förslagen angående krigsskolans och truppslagsofficersskolornas personal, anser den önskvärt, att chefsbeställningarna vid arméns utbildningsanstalter göras alternativa inom tvenne på varandra följande lönegrader. Härigenom ökas nämligen möjligheterna till ett lämpligt personval och kunna för uppgiften lämpliga officerare disponeras under längre tid. För krigsskolans och truppslagsofficersskolornas chefer har kommittén föreslagit (kap. 15 och 24) beställningar, alternativt som överstelöjtnant (lönegrad Oa 5) eller som överste i lönegrad Oa6. Med hänsyn till högskoleutbildningens betydelse, vilken riksdagen vid 1942 års försvarsbeslut fann sig böra särskilt framhålla1, anser kommittén, att arméhögskolans chef bör vara överste i alternativt lönegrad Oa 6 eller O b l . Detta synes även lämpligt med tanke på att högskolechefen under arméinspektören är den främste målsmannen för den högre officersutbildningen och att han vid behov bör kunna utnyttjas av arméinspektören för att biträda vid viss inspektionsverksamhet avseende exempelvis krigsskolan och truppslagsofficersskolorna. Chefen för arméhögskolan kan ha en mera taktiskt eller en mera tekniskt inriktad utbildning men måste i varje fall som chef i första hand vara taktikens företrädare. Det har därför inom kommittén ifrågasatts, huruvida icke chefen vid sin sida borde ha en souschef, som närmast svarade för den tekniska utbildningen. Souschefens uppgifter skulle i korthet vara att såsom chefens närmaste man leda och övervaka den tekniska undervisningen vid högskolan; att tillse, att i den taktiska utbildningen erforderlig hänsyn tages till tekniken; samt att i fråga om militärtekniken uppehålla högskolans kontakt med andra institutioner etc. såsom försvarets forskningsanstalt. Kommittén har efter ingående överväganden kommit till den uppfattningen, att med föreslagen organisation någon souschef icke är obetingat erforderlig och därför, särskilt med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna och önskvärdheten att undvika en olycklig dualism mellan taktik och teknik inom skolans ledning, ej bör upptagas på högskolans stat. De uppgifter, som ovan angivits för souschefen, böra uppdelas på chefen och lärarna. Härvid kommer utan särskilda åtgärder äldste läraren i teknik, respektive taktik att i viss mån fungera som främste målsman under skolchefen för den tekniska, respektive den taktiska utbildningen. Inrättandet av en souschefsbefattning kan dock komma ifråga i samband med ett eventuellt återinförande i någon form av inspektörskapet för mili1

»Riksdagen vill särskilt understryka den högre militära utbildningens betydelse för arméns krigsduglighet.» (Riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 26.)

tärläroverken. Det må erinras om att på grundval av förslag från 1861 års lantförsvarskommitté skapades en enhetlig ledning av det högre undervisningsväsendet inom armén genom en kungl. förordning den 13 november 1866 (sv. förf. saml. nr 64), som den 7 juni 1895 ersattes med en »förnyad nådig instruktion för militärläroverkens överstyrelse» (sv. förf. saml. nr 44). Med vissa ändringar (sv. förf. saml. nr 15/1898, 62/1905, 84/1917 samt 340 och 523/1926) gällde denna till 1 juli 1937. Högsta ledningen av militärläroverken (krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan och arméns underofficersskola) utövades av en generalsperson som inspektör (senaste instruktion se sv. förf. saml. nr 522/1926) och en krigsundervisningskommission. I den sistnämnda ingingo som ständiga ledamöter — förutom inspektören för militärläroverken — chefen för generalstaben samt inspektörerna för artilleriet och fortifikationen, varjämte inspektörerna för infanteriet, kavalleriet och trängen, generalintendenten och militärläroverkscheferna vid behov inträdde i kommissionen som tillfälliga ledamöter. Kommissionen hade bland annat till uppgift att föreslå undervisningsplaner för militärläroverken och de ändringar beträffande dessas organisation och verksamhet, som utvecklingen gjorde erforderliga, att utfärda undervisningsstadgor, granska och fastställa undervisningsprogram, antaga läroböcker samt att förordna (föreslå) lärare. I enlighet med 1936 års försvarsbeslut överflyttades 1937 militärläroverksinspektörens uppgifter på chefen för arméstaben och upphörde krigsundervisningskommissionens verksamhet (sv. förf. saml. nr 669/1937). Då erfarenheten visat, att arméstabschefen på grund av sina omfattande arbetsuppgifter icke kunde i önskvärd grad utöva inspektionsmyndigheten över militärläroverken, föreslog 1941 års försvarsutredning (dess betänkande, stat. off. utr. 1942: 1, sid. 88), att vid arméinspektionen skulle finnas två souschefer, av vilka den ene bland annat skulle leda den högre befälsutbildningen och vara inspektör för militärläroverken. Detta förslag bifölls emellertid icke av riksdagen. De uppgifter, som före 1937 tillkommo militärläro verksinspektören och krigsundervisningskommissionen, åvila därför f. n. arméinspektören med biträde av personal ur arméinspektionens centralavdelning.1 Kommittén har funnit, att det föreligger ett oomtvistligt behov av en inspektionsmyndighet för militärläroverksutbildningen, som verkligen kan ägna sin tid åt alla de med denna utbildning sammanhörande viktiga frågorna. Därest chefen för arméhögskolan skulle fylla denna uppgift, måste han vid sin sida ha en souschef, som dock i detta fall knappast skulle särskilt ägna sig åt den tekniska utbildningen. Då frågan om inspektionen och den samordnande ledningen av militärläroverksutbildningen intimt sammanhänger med frågan om arméledningens blivande organisation och denna 1

Se Kungl. Maj:ts instruktion för arméledningen (SF nr 863/194$) § 4-1.

f. n. är under utredning inom 1945 års försvarskommitté, torde det böra ankomma på denna kommitté att framlägga förslag i ovannämnda avseende. Chefen för arméhögskolan bör biträdas av en kapten på aktiv stat som adjutant. Som redogörare, respektive bibliotekarie erfordras två pensionerade officerare med arvoden motsvarande nettoavlöning i löneklass Oa 10. Båda dessa befattningshavare avses vara gemensamma för samtliga försvarsgrenars högskolor (jfr kap. 32) och arméns truppslagsofficersskolor. Kommittén, som icke ansett sig kunna biträda ett framställt förslag om en förste och en andre adjutant (i 2-årsalternativet; beträffande 2y 2 -årsalternativet jfr sid. 380), förutsätter, att redogöraren och bibliotekarien i någon utsträckning kunna biträda adjutanten inom dennes verksamhetsområde. Som expeditionspersonal ra. ra. föreslås dels en expeditionsföreståndare (lönegrad A 8), dels två kanslibiträden (ett i lönegrad A 7, ett i lönegrad MEo 7) och ett laboratoriebiträde (lönegrad MEo 7), dels ett kontorsbiträde (lönegrad MEo 4), två skriv- och två ritbiträden (lönegrad MEo 2, ett nitbiträde eventuellt MEo 4), dels slutligen två kontorsvakter (avlönade enligt avtal). Expeditionsföreståndaren skall under adjutanten förestå och leda expeditionsarbetet och underställd personal, förvalta expeditionsmateriel m. m., handha diarieföring, registrering och personalredovisning (t. ex. tjänstgöringsuppgifter, tjänstledighets- och sjukrullor) m. m. Av de två kanslibiträdena avses det ena skola biträda adjutanten och expeditionsföreståndaren bland annat med förande av rullor, införande av författningsändringar, kollationering m. m. samt — tillsammans med kontorsvakterna — mångfaldigande av kompendier, övningsexempel o. d. Därest den för samtliga försvarsgrenars högskolor gemensamma skrivcentral anordnas, som förordas i kap. 32, bör detta kanslibiträde tjänstgöra som chef för densamma. Det andra kanslibiträdet avses stå till redogörarens förfogande för att biträda med kassa- och materielbokföring, iordningställande av redovisnings- och avlöningshandlingar, handhavande av materielförråd m. m. Det synes icke uteslutet, att detta kanslibiträde i någon utsträckning kan biträda även bibliotekarien. Laboratoriebiträdet skall biträda vid laborationer och demonstrationer i elektroteknik, kemi, ballistik och motorteknik samt förvalta härför erforderlig materiel m. m. Med hänsyn till att undervisningen i angivna ämnen i flertalet fall torde koncentreras till vissa perioder, synes möjligt att tidvis disponera laboratoriebiträdet för annan tjänst, exempelvis som biträde åt bibliotekarien eller expeditionsföreståndaren. De föreslagna kontorsvakterna avses ersätta nuvarande värnpliktiga expeditionsbiträden och ordonnanser. Tillgången på för dylik tjänst lämpliga värnpliktiga är nämligen begränsad. Kontorsvakterna skola biträda vid mångfaldigande av kompendier o. d., vid budskickning, iordningställande av lektionssalar m. m.

373 Beträffande expeditionspersonalen ha berörda personalförbund efter framställning beretts tillfälle framföra sina synpunkter. Härvid ha bland annat förordats som expeditionsföreståndare en kontorsskrivare av andra klassen (lönegrad 13), i stället för kanslibiträdena en förste kontorist (lönegrad 10; redogörarens biträde) och en kontorist (lönegrad 8) samt i stället för de två kontorsvakterna en expeditionsvakt (lönegrad 5) och två kontorsvakter (avlönade enligt avtal). Beträffande de anförda motiven härtill samt kommitténs uppfattning i dessa frågor hänvisas till vad som framhållits vid redogörelsen för kommitténs förslag rörande personalen vid arméns truppslagsofficersskolor (kap. 24, avsnittet 8). Behovet av lärare har beräknats på grundval av en undersökning av hur undervisningstiden bör kunna uppdelas på olika lärare. Resultatet av denna undersökning framgår av tabell 79. De i tabellen angivna siffrorna äro endast att betrakta såsom ungefärliga, då det icke låter sig göra att enbart på teoretisk väg fixera, hur undervisningen i alla detaljer lämpligast bör ordnas. Det är särskilt svårt att uppskatta, i vilken omfattning olika lärare böra deltaga i fältövningar, uteövningar o. d. samt i vilken utsträckning lärarna i andra ämnen än krigskonst böra biträda vid undervisningen i detta ämne. Som en beräkningsgrund för behovet av lärare och som ett exempel på den ungefärliga undervisningsskyldigheten för dessa torde tabellen dock kunna tjäna. Det bör framhållas, att i de ämnen, där undervisningen huvudsakligen är applikatorisk och bygger på tillämpningsexempel av större omfattning, måste en förhållandevis ringa undervisningsskyldighet på lärorummet utmätas, enligt kommitténs uppfattning i genomsnitt icke mera än 100—150 tinimar per år och heltidstjänstgörande lärare. I andra ämnen, som icke ha angiven karaktär, kan denna undervisning göras mera omfattande, enligt kommitténs mening i regel dock icke över 250 timmar per år och heltidstjänstgörande lärare. Tabell 79 är beräknad under förutsättning att ny kurs börjar varje år vid samtliga linjer (underlinjer). Kommittén har emellertid med hänsyn till det i vissa fall ringa elevantalet förordat, att så endast skall ske vid underlinjerna I a och II a. Därest vid underlinjerna I b och II b samt linjen III ny kurs påbörjas vartannat år och specialisering i motortjänst vid underlinje II a medgives endast de år, då dylik specialisering även kan ske vid underlinje II b, d. v. s. vartannat år, kommer antalet undervisningstimmar per år i flertalet tekniska ämnen att nedgå. Detta gäller främst motorteknik, motorfordonslära, elektroteknik och kemi, där uteslutande deltidstjänstgörande lärare, i regel civila, avsetts undervisa, I övriga ifrågakommande ämnen, såsom sambandstjänst, förbindelselära, befästningslära, matematik, materiellära, konstruktionslära och ballistik, synes minskningen böra återverka så, att i första hand de deltidstjänstgörande lärarnas undervisningsskyldighet

374 Tabell

79. Exempel

jpå

undervisningsskyldighetens

Timantal för föreläsningar, tillämpningsövningar på lärorummet m. m. 2:a arbetsåret

l:a arbetsåret

Ämne etc.

Underlinje

Taktik . . . Stabstjänst

Ib

II a

II b

110 60

90 60

90 60

90 95J

65 Ib

II a

II b

130 90

90 70

90 60

90 60

90 60

120 60

20 30 15 20 60 115

30 15 20 60

30 15 20 60

120 Linje III

la

la

50 Strategi Krigshistoria (även i ämnet strategi 80 med krigshistoria) .. 20 Sjökrigskonst 40 Luftkrigskonst 15 Luftförsvarslära 30 Arméorganisation 60 Förvaltningskunskap . 20 Sambandstjänst 40 Fältarbetslära Förbindelselära Befästningslära Matematik Tillämpad mekanik . Materiellära 120 Konstruktionslära, allmän kurs specialkurs Ballistik, allmän kurs . specialkurs Motorteknik Värmelära Motorfordonslära . . . . Elektroteknik Kemi Psykologi och pedagogik 70 Ryska 10 Idrott Ridning 1

Underlinje

Linje III

30 15 20 60

45 75 100 120 75

80 20 40

40 25

35 35

35 35

35 115 75

—

— —

70 35 115 35

70 35 115 35

•

(70) 10

(70) 10

(70) 10

(70) 10

80 (70) 10

—

(140)

(140)

(70)

(70)

(70)

10 —

10 —

För föreläsningar, tillämpningsövningar på lärorummet, föredrag och diskussioner m. m. För fältövningar, stabstjänstövningar, utedagar m. m. 3 Därav ca 35 tim. ingenjörstabstjänst. 4 Med tillägg av ca 10 procent säkerhetsmarginal. 5 Förste lärare (planlägga och leda undervisningen). 2

375 ungefärliga uppdelning på olika lärare (2-årsalternativet). Antal läs-(övnings-)avdelningai • Sammanlagd undervisningsunder angivna skyldighet1 i timmar timmar l:aar 2:aar bets- betsåret året

totalt

l:a arbetsåret

1-3

2-61

130 + 90 120 + 90 90 + 60 60 + 60 + 35

J»

totalt

med heltidstj inst antal | 25

800* | 25 4 180 1

därutöver2 dagar

120 + 100 175 + 165 120 + 100 150

39 + 45 39 + 45 39 + 45] 40

1-2

2-4

1 1 1 1 1 1 2

2 1 1

3 80 80 + 20 180 1 195° 2 20 20 40 — — 2 40 40 80 — — 1 15 15 — — — 1 30 30 — — — 1 60 60 — — — 4-5 20 + 110 40 + 155 + 25 350 1 200 3 40 25 + 35 100 I 2 45 115 160 2 210M-200 7 2 75 75 150 4-6 470 25 + 5 1 500 275 1 120 120 1 120 8 — 4 2-4 120 + 60 (»0 + 60 360 240 4

1 1 2-4 1 1-2 i 1-2

2-3 2 1 1 1-2

— 1-2

—

1-2 1-2 1-2 1-2

1 1

— —

— 1-2

1 2

— 2 1

1 2

— 1 2 1

2-4 120 + 30 1-2 — 2-4 55 + 15 1-2 — 1 60 1 35 1 — 3 125 2 120 + 60 1 — 4 70 + 70 2 10

1 (>

-

75 + 15

70 + 35 35 + 30 115 + 65 35 + 30

— — (140) 125 + 100

— 80 70 + 70 10

—

255 65 250 65 60 35 (140) 350 180 80 280 60°

med deltidstjänst

med undervisning 1 tim.

1-2

— — —

50 + 25

2:a arbetsåret

-hrtorderhgt antal lärare

antal

10 + 10

39 + 45

40 40 + 40 15 30 60 75 + 75

7 14 + 14 2 2

1 2 1 1 1 2

25 + 25

— — — — —

— — — — — — ~1—

— 7+ 7

—

125 + 100

14 25

—.

—

— —

— — — — — — — —

— — — — — — — —

— — — — — —

j 3

med under- därutvisning 1 över2 tim. dagar

Därav 15 tim. medverkan vid undervisningen i sti ategi. ' Därav ca 35 tim. ingenjörstabstjänst (ingående i a mnet stabstjän st). 8 Därjämte vid ingenjörofficersskolan 115 tim. 9 20 tim. per arbetsår avseende på fritid bedriven l>onditionstränin g'10 Adjutanten med biträde av repetitörema.

I

| 1 1 2 2 1 2

140 250 + 100 120 + 60 80 140 + 140 60 (l) 10 2 1 50 + 50

—

37G Tabell 80. Personal för arméhög-

Personal med lön (arvode) Civil

Militär personal med arvode motsvarande nettoOb 1 O a 5 Oa 4 eller eller eller Oa 3 avlöning i A 28 löneklass Oa 6 Oa 4 Oa 3 Oa 10

i löne-

i lönegrad

Befattnin'

AS

Chef Adjutant (Ledare av idrotten vid skolan) Gemensamma för samtliga försvarsgrenars högskolor samt för arméns truppslagsofficersskolor

I

Expeditionspersonal m. m.: expeditionsföreståndare kanslibiträden laboratoriebiträde kontorsbiträde skrivbiträden ritbiträden

kontorsvakter Lärare: förste lärare i krigskonst förste lärare i stabstjänst lärare i taktik och stabstjänsL biträdande lärare i taktik och stabstjänst repetitörer i taktik och stabstjänst lärare i strategi

biträdande lärare i strategi lärare i krigshistoria

repetitör i strategi, sambandstjänst

krigshistoria

och

Transport 1

1 I vissa ämnen, t. e. tillämpad mekanik, elektroteknik och ryska, kunna givetvis antinge kategori, ur vilken de i regel torde komma.

377 skolan (AHS) (2-årsalternativet). på AHS stat Militära lärare 1 med lön grad på andra med försvarslön väsendets MEo MEo MEo enligt stater avtal 7 4 personal

Civila lärare 1 med undervisningsarvoden

Anmärkningar

Dessa beställningar (beträffande expeditionsföreståndaren och ett kanslibiträde med ändrad lönegradsplacering) överflyttas från de nuvarande högskolornas stater (jfr tabell 81).

Ersätta 2 värnpliktiga ritare (expeditionsbiträden). — Ett ritbiträde eventuellt i lönegrad MEo 4. Ersätta 2 värnpliktiga expeditionsbiträden (ordonnans(;r). Dessa beställningar (två med ändrad lönegradsplacering) överflyttas från den nuvarande krigshögskolans stat (jfr tabell 81). En av dessa beställningar överflyttas från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans stat (jfr tabell 81).

Genentlstabsaspiranter (kommenderade för ett halvt år;. Jfr kap. 30. Beställningen (med ändrad lönegradsplacering) överflyttas från den nuvarande krigshögskolans stat (jfr tab. 81). För att öka möjligheterna till lämpligt personval bör beställningen även kunna vara i lönegrad O a 3 . Beställningen överflyttas från den nuvarande krigshögs-kolans stat (jfr tab. 81). — Biträder även vid undervisningen i strategi. Generalstabsaspirant halvt år). Jfr kan. 30.

(kommenderad

för

militära eller civila lärare förekomma. För dessa ämnen ha lärarna i tabellen hänförts till den

ett

378 Personal med lön (arvode) Civil

Militär personal lönegrad Befattning Ob 1 Oa 5 Oa 4 eller eller eller O a 3 Oa6 Oa4 O a 3

Transport Lärare: lärare i sjökrigskonst lärare i luftkrigskonst lärare i luftförsvarslära lärare i arméorganisation lärare i förvaltningskunskap lärare i sambandstjänst biträdande lärare i sambandstjänst lärare i fältarbets-, förbindelse- och befästningslära

biträdande lärare i befästningslära . . repetitör i fältarbets-, förbindelse- och befästningslära förste lärare i matematik (lektor) .. . lärare i matematik lärare i tillämpad mekanik förste lärare lärare

i materiellära, konstruktionslära eller ballistik

biträdande lärare repetitörer i materiellära, konstruktions lära eller ballistik lärare i motorteknik och värmelära . . . lärare i motorfordonslära lärare i elektroteknik assistent i elektroteknik lärare i kemi assistent i kemi lärare i psykologi och pedagogik lärare i ryska lärare i ridning 1

Summa Se not föreg. uppslag.

med arvode motsvarande nettoavlöning i A 28 löneklass Oa 10

i löne-

A 8

A7

379 på AHS stat Militära lärare 1 med lön grad på andra med försvarslön väsendets MEo MEo MEo enligt stater 7 4 2 avtal personal

— — —

— — —

— — —

— — —

z --

-

—

6 1 2 1 1

Civila lärare 1 med undervisningsarvoden

Anmärkningar

— — — 1

~

— En av dessa beställningar överflyttas från den nuvarande krigshögskolans och en från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans stat (jfr tab. 81).

~~

_

— —

—

—

—

—

Eventuellt generalstabsaspirant. Jfr kap. 30.

2 Med undervisningsskyldighet även vid arméns truppslagsofficersskolor (ingenjörofficersskolan). Jfr kap. 24. Beställningen (med ändrad lönegradsplacering) överflyttas från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans stat (jfr tab. 81). Beställningarna överflyttas, den ena från den nuvarande krigshögskolans, den andra från den nuvarande artilleri- och ingenjörhögskolans stat (jfr tab. 81). 4

—

—

—

—

2 Eventuellt fälttygkårsaspiranter. Jfr kap. 30.

— — —

— — — —

— — — —

— — — —

— — — —

— — —

— — —

— — —

— — —

— —

1 1 1 1 1 1 1 2

—

i

12 Av de militära lärarna med lön på andra försvarsväsendets stater 6 repetitörer.

380 minskas. I andra hand bör någon minskning ske även för de heltidstjänstgörande lärarna, vilket synes önskvärt för att bereda dem större möjligheter till medverkan vid den taktiska eller i anslutning till taktiken samordnade undervisningen ävensom till egna studier, forskning (i samarbete med försvarets forskningsanstalt) och växeltjänstgöring. Vare sig ny kurs påbörjas vid underlinjerna I b och I I b samt vid linjen I I I varje eller vartannat år, bör därför enligt kommitténs mening antalet heltidstjänstgörande lärare vara det, som tabell 79 angiver. Huruvida i det senare fallet den minskade undervisningsskyldigheten för deltidstjänstgörande lärare i vissa ämnen bör föranleda en reducering av antalet dylika lärare eller av den tid, som enligt tabell 79 beräknats för envar av dem, bör avgöras i varje särskilt fall. Kostnaderna bli nämligen praktiskt taget desamma. I tabell 80 förutsattes, att det senare tillvägagångssättet valts. På grundval av vad här anförts föreslår kommittén, att för arméhögskolan (AHS) (i 2-årsalternativet) avses den personal, som framgår av tabell 80. Kommitténs ledamöter Ekelöf och Wassberg ha dock i denna fråga reserverat sig. Båda förorda att för arméhögskolan utöver i tabellen angiven personal avses en souschef. Ekelöf förordar jämväl inrättandet av en professur i ballistik vid högskolan. Särskilda yttranden av reservanterna finnas bifogade (sid. 500). I 2y2-årsalternativet förefinnes ett större personalbehov. Kommittén har beräknat, att följande personal härvid bör tillkomma, nämligen på skolans stat: en biträdande adjutant (med viss undervisningsskyldighet i strategi), kapten på aktiv stat, ett skrivbiträde, en förste lärare i krigskonst, major eller kapten, en förste lärare i stabstjänst, major eller kapten, en lärare i taktik och stabstjänst, kapten, en lärare i materiellära, kapten och en lärare i konstruktionslära, kapten; samt med lön på andra försvarsväsendets stater: fem biträdande lärare och tre repetitörer. I samband med sina överväganden angående personalbehovet för arméhögskolan har kommittén uppmärksammat ett förslag, som i februari 1946 ingavs till Kungl. Maj:t av större akademiska konsistoriet i Uppsala. I förslaget erinrades om att utomlands — särskilt i Förenta staterna — ha pro-

fessorer vid vissa universitet och högskolor vart sjunde år ett helt år ledigt, som kan utnyttjas för vetenskapligt arbete eller utländska studieresor. Under denna tid, »the sabbatical year», ha de full lön. För svenska förhållanden ansågs en »sabbatstermin» förslagsvis vart tredje år vara det lämpligaste. Kommittén anser, att en motsvarande anordning beträffande arméhögskolans lärare skulle vara av väsentlig betydelse såväl för högskolearbetets effektivisering som för den strategisk-taktiska och militärtekniska forskningen i allmänhet. Vid ett genomförande av 2y 2 -årsalternativet för arméhögskolans organisation skulle det vara möjligt att frigöra vissa av skolans lärare vart tredje år under omkring fyra månader, vilka då kunde utnyttjas för studier och forskning, växel tjänstgöring m. m. I 2-årsalternativet är detta icke möjligt utan särskilda åtgärder. Tänkbart vore att på högskolans stat uppföra exempelvis tre beställningar för majorer eller kaptener, avsedda att visst antal månader vikariera för andra beställningshavare, som då skulle beredas tillfälle till en »sabbatstermin». Med hänsyn till de speciella, kvalifikationer, som måste krävas för lärarverksamhet i olika ämnen, och till vikten av kontinuitet i undervisningen synes en dylik anordning mindre lämplig. Icke heller synes det lämpligt att under pågående arbetsår frigöra lärare på annat sätt, exempelvis genom att i deras ställe tillfälligt beordra personal med lön på andra försvarsväsendets stater. En framkomlig väg synes emellertid vara, att vissa lärare, efter det att deras förordnanden vidhögskolan utgått, kvarbeordras under förslagsvis tre—sex månader och utnyttjas för studie- och forskningsarbete, för bearbetning av under lärarverksamheten förvärvade erfarenheter o. d. Med hänsyn till de senaste årens snabba utveckling inom krigskonstens och den militära teknikens olika områden och till vikten av att fortsättningsvis noga följa denna utveckling anser kommittén det angeläget, att den personal inom armén, som är avdelad till studie- och forskningsverksamhet, förstärkes. Bland annat av denna anledning förordar kommittén, som närmare framgår av kap. 33, inrättandet av ett institut för högre försvarsstudier. Den vill även ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t borde bemyndiga chefen för armén att två år försöksvis kvarbeordra högst två avgående högskolelärare ver år att för studie- och forskningsverksamhet stå Ull chefens för arméhögskolan eller chefens för institutet för högre försvarsstudier förfogande under Iwgst sex månader. I förra fallet borde arméinspektören, vid behov efter hörande av styrelsen för försvarets forskningsanstalt, meddela erforderliga direktiv beträffande verksamhetens art och omfattning. Kommittén har beräknat de ungefärliga årskostnaderna för arméhögskolan (2-årsalternativet) i vad rör personalens — utom eventuellt kvarbeordrade

382 Tabell 81. De årliga kostnaderna för löner och arvoden till personalen på staterna arméns truppslag sofficersskolor och arméhögskolan samt för personal under nuvarande F ö r e s l a g e n

förhållanden.

o r g a n i s a t i o n Lön

Antal

Befattningshavare

för

motsvarande

Lönegrad (-klass)

Arvode

per befattningshavare kr.

Summa kr.

kr

Personal på arméns truppslagsofficersskolors stat Chef Adjutant och tygofficer Förste expeditionsvak t eller kanslibi trade Kontorsbiträde Skrivbiträden Kontorsvakter Lärare Lärare Lärare

Oa 6 eller Oa 5 Oa3

11439 7 158

11439 7 158

A 7 eller MEo 7 MEo 4 MEo 2 Enligt avtal Oa 5 eller Oa 4 Oa 4 eller Oa 3 Oa3

3 474 2 835 2 526 3 000 9 909 8 649 7 158

3 474 2 835 5 052 6 000 22 698 30 267 8 598

1440 1440 1440

Summa kr. 97 521 Personal på arméhögskolans stat Chef Adjutant Redogörare Bibliotekarie Expeditionsföreståndan Kanslibiträde Kanslibiträde Laboratoriebiträde . . . Kontorsbiträde Skrivbiträden Ritbi träden

Ob 1 eller Oa 6 Oa3 Arvode O a 1 0 Arvode Oa 10 A8 A7 MEo 7 MEo 7 MEo 4 MEo 2 MEo 2 (eventuellt ett MEo 4)

13 209 7 158 8 745 8 745 3 789 3 636 3 312 3 312 2 835 2 526 2 526

— — — — — — — — — — —

13 209 7 158 8 745 8 745 3 789 3 636 3 312 3 312 2 835 5 052 5 052

Kontorsvakter Lärare Lärare Lärare Lärare

Enligt avtal Oa 5 eller Oa 4 Oa 4 eller Oa 3 Oa 3 A 28

3 000 9 909 8 649 7 158 10 536

— 1800 1800 1800

6 000 46 836 94 041 17 916 10 536

—

Summa ki . 240174 Totalsumma 337 695 kr.

383 N u v a r a n d e

o r g a n i s a t i o Lön

Befattningshavare

Antal

Lönegrad (-klass)

Arvode

per befattningshavare kr.

Summa kr.

kr.

Personal på krigshögskolans och artilleri- och ingcnjbrhögskolans stater. Chefer Adjutanter Redogörare och bibliotekarier Förste expeditionsvakter . . . Expeditionsvakter Laboratoriebiträde Kontorsbiträden Skrivbiträde!] Lärare Lärare

2 2 2 2 2 1 2 2 13 4

Oao Oa3 Arvode Oa 10 A7 A 5 MEo 7 MEo4 MEo 2 Oa 4 eller Oa 3 Oa 4 eller Oa 3

12 408 7 158 8 745 3 636 3 321 3 312 2 835 2 526 8 649 8 649

— — — — — — — — 1800 1 440

24 816 14316 17 490 7 272 6 642 3312 5 670 5 052 135 837 40 356

Summa kr. 260 763 Personal på trängens stat, avsedd för trängofficersskolan (och arméns underhållsskola)1 Chef Adjutant och !; Skrivbiträde . .

1 1 1

Oa 5 eller Oa 4 Oa3 MEo 2

Totalsumma 283 236 kr.

9 909 7 158 2 526

1440 1440

—

11349 8 598 2 526

Summa kr. 22 473

Utöver i tabellen angivna beställningar finnes på trängens stat en arvodesbeställning för expeditionsunderofficer (arvode motsvarande nettoavlöning i löneklass UO 7) avsetid för arméns underhållsskola. Denne befattningshavare synes böra kvarstå på trängens stat. Under den tid, då arméns underhållsskola är organiserad (se kap. 35, avsnittet 9) bör han tjänstgöra vid skolan.

f. d. lärares — löner och arvoden samt anslagen för undervisning och undervisningsmateriel på sätt, som framgår av tabellerna 81—84. I dessa tabeller upptagas även kostnaderna i berörda avseenden dels för arméns truppslagsofficersskolor (enligt kommitténs beräkning), dels — för att möjliggöra en jämförelse — för de nuvarande motsvarigheterna till dessa skolor och till arméhögskolan. I kostnaderna för arméhögskolan, respektive krigshögskolan äro däremot icke inräknade medel för den dit förlagda delen av högre stridsskolan för regementschefer m. fl. (jfr kap. 25). Dessa medel böra beräknas efter oförändrade grunder.1 För budgetåret 1945—1946 avsågos 35 000 kronor för samtlig utbildning vid denna stridsskola.

384 5

o -Sä »3 Oj =0 -Sä

os -o

CU C . 3

4)

i •r c 2

M

3 Q

sd 44 O

C -r —;-;

i

o

•<*

i£;

3 0> iZZ Q

-sä Ös

-ö

i

V CU :C 60:3;

o

ti

oS

o

o -ö o cy

S u

-o

i g o

cy

o M

h

60 C

s

•a o

o

Si :0 .0

? ^

*" #

-^ £ " ö £

| cu C eS

•a

cs os <_•

! "O co • J oj

"3

— <-•

cu : 0 S ,3_bC o a

w

s"s <u —

.Sä s

js

O ' • 00

m

"ö »

111 r-i

-3 § •w

ri

Ö C O

ä

a

« .

1-S d

b ?! to

c

sa a d <-%:3

D^a T3 -.

nde stgör illet

b

o j- C O cu 3 cu c G cS cu

CN

ca

"3 "O

X Q

O

"* ^ co O t» [g '-1 o c ..

° J3-2 -a » o = fi co . t i

"« 3

fi

O M_s :es «to C

o o

i—i CO O cu I 60 G -C

I 'C O.

in ,£| as •-"

•3.2-S

-O

cu

e .a

*3

.cS 2 K t-< 44

385 -M

M

J* 44 44

O ©

O O

O O CO <N

^

^

^!

I5? "g 2 «- m 4> 44 . > "« o O —i Q CO "O

£ ° 5 "o

,S1a

J5

i!

co to eo co

a

> ^ 4J i n "3 t-,

•Q

§ *o . i, -a -c -2. .b

a> s

*

OJ SH . 3 JbD S3 O C -Ti - B "O 43 g o i g

-ö .05

fc

O £

to

. oi sba fli

h

D. O tö fe co

o ^ j

.&

i, « t > O O) O « :s3 <-> 4< C

t~ :0

Ä

to -O

«8

a. .

44 O O »O H

ia CO

ITS I-H

o o o o o o o

O o lO CO co

CO

44 o o t-

-M o o o

-M o o o

»M »M o o o o o t-

i-H

00 CN r ^

o o

o o

o o

o o

(M -<f

CO

H

5 9

43 44

5 "»a

b °«3 : 0 u a> to

+2

+ +++ + ?

.

^< ^

a 3 s

r-c

£

t» a

c&

M

to ! g

a-3

il

ej -e I—I b

"5

.03 > 4J

X - 4)

„!3 13 »-' £

B

cs

0)

i

lO

«

£

53 m ' = 3 >

3 O

SS § N

^

eo eo

:i °o3

x

O O O —i

O O o o lO

o, - i

O O o co

O O O O o o o <-* I-H

2 3

ej

v ^2 "3 to s

i 3

•—;

•*-

«S c;. S 44 3

-

M

25 — 460105

14 B

ESo

—

o an 0 0

bo 3 42 __2

CM

S

-o

ft - 3 "O 3

•JJ

cd

3-

—

3d "a ii öH fl :0

s

3 OT ti E

3 3

bo •ts :0

W 1*

i-*

.o

o o o 00

-i;

5 -j2

ös -sä Ö

.ÖS

o O

> CO -14 ro in 4-

•fe

~^,tf <# OJ

o

*C 5 : « "t 1J a

> C

^ "o i i :: h

ö t.

[T: e r t

bl

fr

<u er. o p. l*

« i 5

s ••*

M

+ .S S JB

fe

H

387 En sammanställning av slutsiffrorna i tabellerna 81—84 visar följande:

löner och arvoden till personal på skolornas stater (tab. 81) arvoden till deltidstjänstgörande lärare (tab. 82) . . undervisningsanslag (tab. 83) anslag till undervisningsmateriel (tab. 84) Summa

Föreslagen Nuvarande .„ , 01 . ". ... Skillnad organisation organisation kr. kr. kr. 337 695 283 236 + 5 4 459 47 000 63 140 — 16 140 233 000 267 500 — 34 500 20 375 28 000 — 7 625 638 070

641 876

— 3 806

Av denna jämförelse framgår, att den föreslagna organisationen, vilken kan betecknas som betydligt effektivare än den nuvarande och vilken även tillgodoser hittills icke beaktade utbildningsbehov, ställer sig cirka 4 000 kronor billigare än den nuvarande. Tages dessutom hänsyn till att f. n. 5 värnpliktiga för expeditionsgöromål tjänstgöra vid krigshögskolan och artillerioch ingenjörhögskolan (årskostnad per värnpliktig beräknad till cirka 3 000 kronor) samt att dessa värnpliktiga avses ersättas med kontorsvakter och kunna utnyttjas annorstädes på mera ändamålsenligt sätt, blir den nya organisationen i här jämförda avseenden i verkligheten cirka 19 000 kronor billigare än den nuvarande. Beträffande kostnaderna för arméhögskolan i 21/2-årsalternativet vill kommittén framhålla följande. I detta alternativ tillkommer viss personal (jfr sid. 380), varjämte undervisningskostnaderna bli större. Den årliga kostnadsökningen har beräknats sålunda: löner och arvoden för personal på skolans stat en biträdande adjutant (lönegrad Oa 3) ett skrivbiträde (lönegrad MEo 2) två förste lärare (lönegrad Oa 4 eller Oa 3) tre lärare (lönegrad Oa 3)

Kr. 7 158 2 526 20 898 26 874

Kr

57 456

arvoden för deltidstjänstgörande lärare

6 000

undervisningsanslaget (45 elever under tredje arbetsåret ä

45 000

kr.) 2 anslaget till undervisningsmateriel (45 elever under tredje arbetsåret ä kr.)

4 500

2 Summa

112 956

De sammanlagda årliga kostnaderna i här berörda avseenden äro således i 21/'2-årsalternativet cirka 113 000 kronor större än i 2-årsalternativet.

388 2 . Lokaler

Arméhögskolan bör i likhet med vad som nu är förhållandet såväl med krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan som med övriga försvarsgrenars högskolor vara förlagd till Stockholm. Hur förläggningen därstädes bör komma till stånd, sammanhänger med frågan om förläggningen av högskolorna för övriga försvarsgrenar. Kommittén har i enlighet med sina direktiv (sid. 8) haft att pröva möjligheterna till »ett enhetliggörande av högskoleundervisningen» inom försvarsväsendet. Som närmare framgår av kap. 32, har kommittén visserligen funnit sig böra förorda ett bibehållande av försvarsgrensvisa högskolor, men den anser angeläget, att en intimare samverkan än hittills kommer till stånd mellan skolorna och att dessas verksamhet därför i högre grad än f. n. samordnas beträffande såväl undervisningen som administrationen. En förutsättning härför är, att skolorna, förläggas i omedelbar anslutning till varandra. En dylik förläggning, som, då vissa lokaler m. m. kunna göras gemensamma, är fördelaktig även ur ekonomisk synpunkt, är också beslutad av riksdagen. Då riksdagen 1938 genom propositionen nr 315 förelades förslag till nybyggnader för marinens och flygvapnets myndigheter i Stockholm, upptogs jämväl till behandling frågan om uppförande av en särskild nybyggnad för de militära högskolorna. Förslagen till nybyggnader för marin- och flygmyndigheterna voro upprättade under den förutsättningen, att en för försvarsgrenarna gemensam högskolebyggnad skulle uppföras. Föredragande departementschefen ansåg i likhet med byggnadsstyrelsen och de i ärendet hörda militära myndigheterna, 1 att så avsevärda fördelar av både praktisk och ekonomisk art voro förknippade med en gemensam förläggning för högskolorna, att en dylik förläggning förordades. Frågan om uppförande av den ifrågasatta högskolebyggnaden förelades emellertid av särskilda skäl 1938 års riksdag till prövning endast i den mån, att medel äskades för uppgörande av huvudritningar m. m. För detta ändamål erforderliga medel beviljades också av riksdagen.2 Sedan byggnadsstyrelsen utarbetat definitivt förslag till en för de militära högskolorna gemensam nybyggnad, föreslog Kungl. Maj:t genom propositionen nr 154 till 1939 års lagtima riksdag, att till dylik nybyggnad för budgetåret 1939—1940 anvisa ett reservationsanslag av 2 200 000 kronor. Riksdagen biföll förslaget.3 Totalkostnaderna för byggnaden beräknades till 4 300 000 kronor. Då redan för budgetåret 1938—1939 anvisats 1 Med undantag för chefen för flygvapnet, vilken i en promemoria den 5 mars 1938 till byggnadsstyrelsen framställt vissa principiella erinringar mot en förläggning av flygkrigshögskolan gemensamt med andra militära högskolor. Mot vad chefen för flygvapnet anfört (se propositionen nr 315/1938 sid. 8) fann sig byggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 8 mars 1938 med förslag till militär högskolebyggnad »endast böra framhålla, att då samtliga övriga hörda myndigheter biträtt förslaget att sammanföra de militära högskolorna till en gemensam byggnad, det måste föreligga alldeles särskilt vägande skäl att i detta avseende göra ett undantag för flygkrigshögskolan och anordna särskilda lokaler för denna, samt att några sådana skäl icke syntes förebragta». 2 Riksdagens skrivelse nr 412/1938. Jfr även statsutskottets utlåtande nr 174/1938. 3 Riksdagens skrivelse nr 175/1939. Jfr även statsutskottets utlåtande nr 102/1939.

389 50 000 kronor för vissa förberedande åtgärder, beräknades återstående medelsbehov till 2 050 000 kronor. Framhållas må, att förslag i början av år 1943 avgivits om uppförande av en nybyggnad, kostnadsberäknad till 3 300 000 kronor. Byggnadsfrågan har emellertid hittills fått anstå med hänsyn till förhållandena på byggnadsmarknaden 1 och i avvaktan på resultatet av den utredning, som anförtrotts kommittén. Med hänsyn till inträffad prisstegring och delvis ändrade utgångspunkter för beräkningen av utrymmesbehovet torde det vara att förvänta, att en nybyggnad icke nu skall kunna uppföras inom ramen för angiven kostnad av 3 300 000 kronor. Riksdagen har medgivit,2 att anslaget å 2 200 000 kronor må disponeras jämväl under innevarande budgetår.

Genom propositionen nr 174/1944 förelades riksdagen preliminärt förslag angående det framtida utnyttjandet för militära ändamål av I l:s förutva^ rande kasernetablissement(-område) i Stockholm. Riksdagen godkände i princip förslaget3 men framhöll som önskvärt, att frågan ånyo underställdes riksdagen i samband med definitiva förslag i fråga om det lämpligaste sättet för kasernernas disponerande. De fortsatta utredningarna rörande etablissementets (områdets) utnyttjande ha bland annat tagit sikte på att undersöka möjligheterna att inom detsamma även inrymma lokaler för de militära högskolorna. Härigenom skulle det markområde vid Valhallavägen, som reserverats för den beslutade nybyggnaden för dessa skolor, kunna disponeras för annat ändamål. Genom att högskolorna förläggas till samma etablissement som arméns truppslagsofficersskolor (jfr kap. 24) åstadkommes även en ur såväl praktiska som ekonomiska synpunkter fördelaktig koncentration av utbildningsanstalter. Sedan de verkställda utredningarna, vid vilka kommittén haft tillfälle medverka, utvisat, att förutsättningar föreligga för en förläggning av de militära högskolorna till I l:s förutvarande kasernetablissement(-område), har förslag i detta avseende upptagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 91 till 1946 års riksdag angående det framtida utnyttjandet av sagda etablissement(-område). I propositionen framlägges dels ett om- och tillbyggnadsalternativ, dels ett nybyggnadsalternativ. Det sistnämnda alternativet förordas. Kommittén, som beträffande alternativens detaljer m. m. hänvisar till propositionen och till arméns fortifikationsförvaltnings den 15 september 1945 dagtecknade utredning, ansluter sig till det i propositionen framlagda förslaget, att samtliga militära högskolor förläggas till 11:8 förutvarande kasernområde och att deras lokalbehov, som kommittén beräknat enligt tabell 85, för att möjliggöra en rationell undervisning tillgodoses icke genom om- och tillbyggnad av det nuvarande etablissementet utan genom nybyggnad. 1 Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939. Jfr propositionen nr U 79/1939 och riksdagens skrivelse nr U 97/1939. — Byggnadsfrågan för de militära högskolorna behandlades även i propositionen nr 270/1942 och riksdagens skrivelse nr 376/1942. 2 Riksdagens skrivelse nr 217/1945. 3 Riksdagens skrivelse nr 383/1944.

390 Tabell 85. Lokalbehov för arméhögskolan (2-ärsaltemativet1),

Sj ökrigshögskolan

Arméhögskolan

Avsett för personer

Lokalbehov för

Chefer Adjutanter RedogörareKassavalv 3 Konferensrum Expeditionsofficer, -föreståndare Expedition Skriv-(Rit-)rum ArkivKart- och materielrum Bok-, blankett- och kompendieförråd . .. Bibliotekarie2 Bibliotek och läsrum2 Elevrum 4 Lärarrum: heltidstjänstgörande lärare deltidstjänstgörande lärare repetitörer Samlings- och filmsal2. 5 . . . . Lektionssalar

Krigsspelssal7 Telegraferingsrum (ett även för fältväxel) Rum för fältväxel Elektroteknik 2 : laboratorium maskinrum elcentral radiorum matrum; förråd Kemi m. m.2: laboratorium preparermgsrum ugnsrum holländarrum . förråd Ballistik m. m.2 laboratorium 8 verkstad förråd

10—20 1 4 3+ 2 1

65 35—45 20 6—10

sjökrigs-

Ungefärlig storlek i m2 per rum 24 16

24 16

10 30 12 36 16 16 20 24

10 30 12 36 32 16 20 24

20 12 16 24

80 156 16 48

150 100 60 30

150 300 60 180

10 Avsett för personer

5—15 1 3 2+ 1

60 25-45 15 6—10 4—5

S:a9 1 2 2 0 mUtöver vad ovan angivits bör för undervisningen i materiellära, konstruktionslära m. fl ämnen finnas en materielhall om ca 1000 m2 jämte erforderliga biutrymmen samt för lärarpersonalens och elevernas fysiska fostran en gymnastik- och jäktsal med omklädningsrum bastu m m. ^™™& dessa lokaler gemensamma för högskolorna och arméns truppslagsofficersskolor, jfr kap. 24). toi

391 högskolan och flygkrigshögskolan vid förläggning enligt kommitténs Flygkrigshögskolan

Gemensamma lokaler

Summa

Ungefärlig storlek 3 Avsett t-c för i m persoti ner per s:a rum <

Ungefärlig S Avsett storlek S för 3 i nr "5 perso"ös < ner per s:a ti rum <

Ungefärlig storlek i nr per rum

s:a

1 1

1 1

24 16

24 16

—

—

—

—

—

—

—

—

— —

— —

3 3 1 4 3 3 3 5 3 3 3 1 2 3

24 16 16 10 24, 30 12 20,36 12,16 10,16 20 24 12 60 60

72 48 16 40 78 36 92 68 36 60 72 12 120 180

20 12 16 24 380 150 100 60 30 380 16 10

180 180 48 48 380 450 700 300 390 380 64 20

£

1 1

16 10

16 10

1 1 5—15 1 1 2 1 2 1 1 1 — 1

10 24 12 20 12 10 20 24

10 24 12 20 12 10 20 24

— —

— — —

—

—

—

—.

— —

— —

— —

—

—

3 25—35

12 60 60

12 120 180

—

—

—

1 50 2 30 100 1 15 60 2 6—10 30

200 60 60

— —

— —

— — —

—

—

—

—

—

1 1 1 1 2

—

140 80 24 24 16

140 80 24 24 32

1 1 1 1 2

140 80 24 24 16

140 80 24 24 32

1 1 1 1 1

— — — —

50 30 24 24 16

50 30 24 24 16

1 1 1 1 1

50 30 24 24 16

50 30 24 24 16

1 1 1

— — —

80 30 12

80 30 12

1 1 1

80 30 12

80 30 12

1 20 60 1 6—10 30 1 380

60 30 380

—

—

—. 10

—

— — —

— — — —

— — — —

— — — —

— — —

— — —

— — —

— — —• — — ~~ — — —

S:a9 7C>8 m 2

—

S:a° 1 754 m2

Anmärkningar

1 För arméhögskolan tillkomma i 2 %-årsalternativet följande lokalbehov: ett adjutantsrum 16 n r ett lärarrum 20 m'J fyra lärarrum a 12 n r . . . . 48 mett rum för 3 repetitörer . . 24 n r två lektionssalar å 100 n r 200 n r lyra lektionssalar a 30 n r 120 n r

Summa ca 450 n r 2

Gemensam (-t, -ma) för samtliga högskolor och för arméns truppslagsofficersskolor (jfr kap. 24). 3

9 15 5 2 1 3 7 5 13 1 4 2

— — — — — — — — — — — — 1 ca 350 380 380 150 150 — — — —

~ — —

—

förslag.

För adjutanter och redogörare.

4 Antal och storlek böra bero av lokalfördelningen i övrigt, t. ex. lektionssalarnas fördelning på olika våningar. ° Inredandet av en större samlings- och filmsal kommer även till Stockholm förlagda högre staber och förband till godo. För närvarande måste för detta ändamål oftast biograflokaler inom staden utnyttjas, vilket bland annat med hänsyn till kostnaderna är mindre lämpligt. G

Reserv.

7 Främst avsedd för gemensamt bruk av sjö- och flygkrigshögskolorna. Minsta dimensionen 18 m, takhöjd 5,5 m. 8

Minst 20 m långt. Utom kapprum, korridorer, toalett- och tvättrum, städskrubbar 9

m. m.

S:a9 4 616 m2

expeditionsperso nal och laboratoriebiträde böra vidare finnas 3—5 tjänstebostäder om förslagsvis 2—3 rum och ] zok. Högskolornas lokaler måste nämligen kunna utnyttjas av eleverna för kvällsstudier. Slutligeil erfordras vissa källarutrymmen för förvaring av cyklar, skidor o. d.

392 Kap. 30. Utbildning av generalstabs- och fälttygkårsaspiranter Generalstabskåren utgör en direkt under arméchefen stående personalkår, sammansatt av för högre stabstjänst och högre truppföring särskilt utbildade officerare (jfr kap. 16, speciellt tabell 34). Rekrytering till lägsta graden — kapten — inom kåren sker bland officerare ur alla truppslag, vilka fullgjort särskild aspiranttjänstgöring.1 Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för generalstabskåren (sv. förf. saml. nr 866/1942) må såsom aspiranter vid kåren under högst två och ett halvt år beordras högst 35 kompaniofficerare, som genomgått krigshögskolan eller endera av artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser samt förklarats lämpliga såsom generalstabsaspiranter. Det åligger chefen för generalstabskåren att tillse, att generalstabsaspiranterna erhålla grundlig och allsidig utbildning i stabstjänstens olika grenar samt att skaffa sig kännedom om aspiranternas egenskaper och lämplighet för inträde i generalstabskåren. Aspirantutbildningen sker dels genom tjänstgöring vid försvarets kommandoexpedition, försvarsstaben, arméstaben, centrala värnpliktsbyrån eller arméinspektionen eller såsom repetitör vid krigshögskolan, varvid tjänstgöringstiden i en och samma tjänst i regel begränsas till ett halvt år, dels genom särskilda fältövningar eller andra tillämpningsövningar, kurser i vissa slags specialtjänst, t. ex. kommunikations- och sambandstjänst, samt utförandet — vid sidan av ordinarie tjänst — avsjälvständiga utredningar (»hemarbeten») över förelagda ämnen. Aspiranterna erhålla därjämte fortsatt ridutbildning samt deltaga i den ordinarie fortsatta befälsutbildningen inom vederbörlig stab.2 Erfarenheterna från tillämpningen av de sålunda gällande grunderna för generalstabsaspiranternas tjänstgöring och utbildning, vilka i huvudsak kvarstått oförändrade från år 1937, då föregående instruktion för generalstabskåren utfärdades,3 äro i stort sett goda. Den knappa befälstillgången under beredskapsåren har dock nödvändiggjort en avkortning av aspiranttiden till i regel två år, vilket visat sig vara möjligt utan förfång för generalstabsofficerens användbarhet. 1

I undantagsfall — »när särskilda skäl föreligga» — kan dock officer, som visat sig härför lämplig, intransporteras i generalstabskåren eller beordras som generalstabsaspirant utan att uppfylla de härför eljest föreskrivna fordringarna. (Instruktionen för generalstabskåren — SF nr 866/ 1942 — § 3. mom. 3.) 2 Vid högre staber sker nämligen fortsatt befäls-(officers-)utbildning enligt samma principer, som beträffande de lägre truppförbanden anförts i kap. 19. 3 SF nr 670/1937. Samma principer har f. ö. tillämpats alltsedan generalstaben i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1873 organiserades såsom en självständig kår med egen lönestat. Se härom minnesskriften Generalstaben 1873—1923 (Stockholm 1923).

393 Med stöd av de nyssnämnda erfarenheterna anser kommittén, att de liittillsvarande principerna för generalstabsaspiranternas utbildning alltjämt böra gälla. Beträffande principernas tillämpning vill kommittén dock nedan anföra vissa synpunkter och framlägga vissa förslag till ändringar. Fälttygkåren, som utgör en personalkår med uppgift att förse arméförvaltningens tygavdelning, tygstationerna m. m. med för tygförvaltningstjänst särskilt kvalificerad personal1 (jfr kap. 16, speciellt tabell 35), rekryteras f.n., främst vad beträffar officerare för rent tekniska befattningar och för flertalet ledande poster inom tygförvaltningen, bland dem, som genomgått artillerioch ingenjörhögskolans högre kurser. Flertalet av dem genomgå under de närmaste två åren efter högskolekursens slut särskild utbildning enligt generalfälttygmästarens bestämmande, exempelvis som specialstuderande vid teknisk högskola under en till tre terminer. Med hänsyn bland annat till denna fortsatta utbildning och till inom fälttygkåren föreliggande behov av vissa befattningshavare med högre stabsutbildning har ifrågasatts, huruvida icke intransporten bör föregås av en huvudsakligen teknisk aspiranttjänstgöring enligt ungefär motsvarande principer som inom generalstabskåren. Under denna tjänstgöring bör sålunda dels fortsatt utbildning äga rum, dels vederbörandes lämplighet för intransport ävensom för olika tjänsteområden (befattningar) prövas. En dylik anordning synes säkerställa, att ifrågavarande officerare vid intransporten i fälttygkåren direkt kunna placeras i lämpliga befattningar, varjämte de erhålla ökad allmän användbarhet. Då det därjämte synes i princip riktigare, att en fortsatt utbildning och prövning av avsett slag sker före än efter intransporten, vill kommittén föreslå, att de högskoleutbildade officerare, som avses rekrytera fälttygkåren, före intransporten skola fullgöra tjänstgöring såsom aspiranter vid kåren enligt de grunder, som nedan angivas. Det har beräknats, att årligen en a två högskoleutbildade officerare, som fullgjort aspiranttjänstgöring vid fälttygkåren, böra intransporteras i kåren. Det sammanlagda behovet av generalstabsaspiranter vid försvarets kommandoexpedition, försvarsstaben, arméledningen och arméhögskolan synes emellertid kunna inskränkas till 32 å 33, varigenom de för fälttygkåren erforderliga två ä tre aspiranterna kunna beordras inom ramen för det nu gällande maximiantalet av 35. Den under beredskapstiden med gott resultat genomförda minskningen av aspiranttiden till två år bör enligt kommitténs mening bli regel även under normala förhållanden för såväl generalstabs- som fälttygkårsaspiranter. Denna ändring är betingad dels av en önskan om snabbare omsättninginom vederbörlig kår, varigenom även officerarnas frånvaro från trupp1

Kungl. Maj:ts instruktion för fälttygkåren (SF nr 672/1937) § 1.

tjänsten skulle avkortas, dels av ekonomiska skäl. Den låter sig väl genomföras med hänsyn till behovet av arbetskraft och — enligt vad nedan närmare anföres — utbildningstid. Efter aspiranttiden bör dock före intransport i generaistabskåren som regel krävas ett halvt års trupptjänst, varigenom den för stabstjänsten erforderliga kännedomen om förhållandena vid truppförbanden aktualiseras efter den till fyra år uppgående högskole- och aspiranttiden. Samma behov föreligger dock icke beträffande aspiranterna vid fälttygkåren med hänsyn till deras mera tekniskt betonade tjänst, varför dessa i regel böra erhålla intransport i fälttygkåren i direkt anslutning till aspiranttjänstgöringen. Beträffande utbildningen under aspiranttiden göra sig följande huvudsynpunkter gällande. Det hittills gällande kravet på att bibringa aspiranterna både allsidig och grundlig utbildning i stabstjänstens olika grenar har till följd av den alltmer komplicerade verksamheten på olika militära områden blivit allt svårare att uppfylla. Erfarenheterna, särskilt från beredskapsåren, ha också påvisat behovet av en viss specialisering även inom stabstjänsten. Denna ur utvecklingen och arbetsläget framsprungna specialisering har visat sig vara väl genomförbar utan förfång för vederbörandes användbarhet. Endast inom ett område måste under alla förhållanden hos varje generalstabsofficer krävas grundlig skolning och ständigt vidmakthållen förmåga, nämligen i fråga om taktik och tjänst inom en högre stab i fält. I övrigt bör framgent den principen genomföras, att varje aspirant alltefter sin under högskoleutbildningen konstaterade läggning bör inriktas på visst område inom stabstjänsten, varigenom han bättre än tillförne — trots förkortningen av aspiranttiden — kommer att kunna fylla den plats, för vilken han närmast är avsedd. Denna princip talar givetvis för att aspiranter borde beordras tjänstgöra även i militärbefälsstaber såsom förberedelse för kommande sådan verksamhet. Ekonomiska skäl och personalbesparingssynpunkter tvinga dock till ett avkall ifråga om detta önskemål. Möjligheten att beordra aspirant till tjänstgöring vid IV:e militärbefälsstaben i Stockholm bör dock utnyttjas. För att förbereda för kommande lärarverksamhet vid arméhögskolan eller andra skolor böra två generalstabsaspiranter fullgöra repetitörstjänst under halvårsperioder i ämnena taktik och stabstjänst samt en i ämnena strategi och krigshistoria. På arméhögskolans vapenlinje bör repetitörtjänst fullgöras av fälttygkårsaspirant. Vid skolans ingenjörlinje bör generalstabs- eller fälttygkårsaspirant kunna beordras till dylik tjänst. På grund av den ringa tillgången på sådana aspiranter måste emellertid tjänstgöringsperioden vid dessa linjer i regel uppgå till ett år och härför kunna ifrågakomma även annan officer än till aspiranttjänstgöring beordrad. Inom ett område har utbildningen till stabsofficer hittills i regel varit

395 eftersatt, nämligen ifråga om förvaltningstjänsten. För en blivande generalstabsofficer är utbildningen i förvaltningskunskap vid arméhögskolan knappast tillfyllest. E n vidgad kännedom om och ökad förståelse för främst tyg- eller intendenturförvaltningen inom armén men även för sjukvårdseller fortifikationsförvaltningen måste anses utgöra ett oavvisligt utbildningskrav såsom direkt förberedelse för flertalet generalstabsofficersbefattningar. Bristerna i detta avseende ha varit särskilt påtagliga under de gångna beredskapsåren. E t t halvår av aspiranttiden bör därför som regel avses för tjänstgöring antingen vid det av arméns förvaltningsorgan, som närmast beröres av för vederbörande avsedd stabsbefattning, eller vid endera av försvarsstabens kvartermästaravdelning och arméstabens utrustningsavdelning. Fälttygkårsaspirant bör av samma skäl följa viss utbildning i förvaltningstjänst vid tygförvaltningsskolan. Därutöver bör sådan aspirant — om möjligt med deltidstjänstgöring — kunna beordras till specialstudier vid teknisk högskola eller till försvarets forskningsanstalt. E t t halvår bör fälttygkårsaspirant tjänstgöra vid lämplig avdelning inom försvarsstaben eller arméledningen. Generalstabsaspiranternas utbildning under återstående tre halvårsperioder bör, som ovan framhållits, under minst två dylika perioder inriktas mot ett för var och en speciellt område samt vid behov under en period avse a t t ge mera allmän orientering. Följande tjänstgöringskombinationer kunna därför exempelvis vara lämpliga 1 : för operativ verksamhet:

IV:e militärbefälsstaben — arméstabens organisationsavdelning — försvarsstabens arméavdelning; för utbildningsverksamhet: försvarets kommandoexpedition — arméinspektionen (två perioder på växlande avdelningar; eventuellt en period i stället vid arméhögskolan som repetitör); för organisationsverksamhet: till regementsofficerens vid arméstaben förfogande — försvarsstabens arméavdelning — arméstabens organisationsavdelning; eller centrala värnpliktsbyrån — försvarsstabens arméavdelning — arméstabens organisationsavdelning; för utrustningsverksamhet: försvarsstabens kvartermästaravdelning — arméstabens organisationsavdelning — arméstabens utrustningsavdelning; för personaltjänst: till regementsofficerens vid försvarsstaben förfogande — försvarsstabens inrikesavdelning — arméstabens personalavdelning; för underrättelseverksamhet: arméinspektionen (studiesektionen) — försvarsstabens inrikes- (eller signaltjänst-)avdelning — försvarsstabens utrikesavdelning; för trän sport verksamhet: arméhögskolan (repetitör) — försvarsstabens arméavdelning —' försvarsstabens kommunikationsavdelning. 1

Perioden för främst allmän orientering i förekommande fall angiven först.

396 Under hela aspiranttjänstgöringen bör, liksom hittills, fortgående utbildning bibringas i fråga om taktik och stabstjänst i fält samt varje aspirant beredas tillfälle a t t genomgå kortare specialkurser i transport-, signal- och kryptotjänst. Därutöver bör viss undervisning äga rum i främmande språk samt den fortsatta ridutbildningen och övrig fysisk träning fortgå enligt hittills gällande grunder.

//. Fackutbildning

Kap. 31. Fackutbildning 1. Nuvarande fackutbildning Den utbildning, för vilken kommittén i kap. 17 föreslagit benämningen fackutbildning är i enlighet med 1942 års försvarsbeslut f. n. organiserad på följande sätt. Fortijikationsofficersutbildningen omfattar huvudsakligen genomgång av artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjörkurs. Då frågan om denna utbildning varit föremål för särskild utredning inom 1944 års fortifikationsoch byggnadsförvaltningsutredning, 1 behandlar kommittén icke denna gren av fackutbildningen, Tygofficersutbildningen äger r u m vid tygförvaltningsskolan (TygS) 2 och omfattar dels en tygofficerskurs om 18 månader för 10—20 officerare årligen, dels en likaledes årligen återkommande repetitionskurs för äldre tygofficerare av en månads längd för 15—25 elever. Under omkring sex månader av tygofficerskursen fullgöres praktisk tjänstgöring vid militärbefälsstabs tygavdelning och såsom tygofficer vid förband. Den övriga utbildningstidens fördelning på ämnen och övningsgrenar framgår av tabell 86. Intendenturofjicersutbildningen äger rum vid intendenturförvaltningsskolan jämlikt det reglemente för skolan, som Kungl. Maj:t fastställt den 5 no1

Utredningens betänkande (stat. off. utr. 1945:65) avlämnades den 27 december 1945. Verksamheten vid skolan har hittills bedrivits enligt för varje år utfärdade bestämmelser. Kursverksamhetens omfattning budgetåret 1945/1946 har fastställts genom go nr 1047/1945. 2

397 Tabell 86. Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen och övningsgrenar under den till TygS, respektive IntS förlagda delen av tyg-, respektive intendenturofficersutbildningen.1 Tygofficersutbildning vid TygS

Intendenturofficersutbildning vid IntS

Utbildningstid i tim.

Ämne m. m.

Utbildningstid i tim.

Ämne m. m.

Militärorganisation

20 Militärorganisation

Stabstjänst

20 Stabstjänst

Allmän förvaltningstjänst

25 Förvaltningsorganisation

Expeditionstjänst

40 Expeditionstjänst

Civilförvaltning

20 Nationalekonomi Handelsteknik Driftsekonomi och arbetsledning .. Handelsrätt

Tygförvaltningstjänst

140 Underhåll Avlöning Kassatjänst

Tygtjänsten i fält

100 Intendenturtjänsten i krig Trängtjänst

Tygmaterielkunskap ined materielvårdskunskap

460 Utrustning

Ammunitionskunskap

100 Födoämneslära

Material lära

90 Materialkännedom

Maskin- och verktygslära

120 Tygverkstadstjänst

75 Byggnads- och värmelära Praktisk utbildning i kock- och kommissarietjänst

Motorservicetjänst

i intendenturtrupp- samt bil- och anspannstjänst Tillämpningsövningar Fältövning

Studieresor och studiebesök

70 Skrivningar

70 Elevföredrag

30 Elevföredrag

Fysisk träning

65 Idrott och skjutning .

65 Särskilda föreläsningar

Reservtid Summa

1635 Studieresor och studiebesök

Summa

50 80 80 15 40 100 20 30 55 50 40 85 40 50 40 45 30 50 35 25 25 30 15 80 25 1135

Enhgt planen för tygofficerskursen 1945—1946 (utbildning vid TygS den 1 oktober 1945— den 31 maj 1946 och den 18 november 1946—den 31 mars 1947; praktisk tjänstgöring den 1 juni 1946—den 17 november 1946) och av generalintendenten den 18 september 1944 fastställd stadga för intendenturförvaltningsskolan (utbildning vid IntS under första arbetsåret från början av oktober till mitten av maj och under andra arbetsåret från början av februari till mitten av juni, praktisk tjänstgöring från mitten av maj första arbetsåret till slutet av januari andra arbetsåret och från mitten av juni till slutet av september andra arbetsåret)

398 vember 1943. 1 Utbildningen omfattar dels en intendentskurs vid intendenturförvaltningsskolan om cirka 12 månader, fördelade på två arbetsår med 71/2 månader första arbetsåret och 4V2 månader andra arbetsåret, dels praktisk tjänstgöring i intendenturbefattning under cirka 12 månader. Utbildningstidens fördelning på ämnen och övningsgrenar under intendentskursens båda arbetsår framgår av tabell 86. Som elever i intendenturofficersutbildningen (intendentsaspiranter) beordras årligen högst 15 officerare med minst fyra tjänsteår. Därutöver kunna vid intendenturförvaltningsskolan 1 mån av behov och tillgång på medel anordnas kurser även för personal, som redan tillhör intendenturkåren.

2. Samordnande av fackutbildningen Enär tygofficers- och intendentsutbildningen ha samma ändamål, nämligen främst a t t tillgodose behovet av målsmän — ehuru i olika tjänstegrenar — för förvaltningen vid förbanden, ligger det nära till hands att söka åstadkomma ett samordnande av de båda utbildningsgrenarna. Inom kommittén ha ett flertal alternativ för en sådan samorganisation dryftats. Av ekonomiska skäl ar emellertid endast den lösning tänkbar, som innebär ett utnvttjande av redan befintliga eller beslutade etablissement. Kommittén kan därför inskränka redogörelsen till följande alternativ. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle tygförvaltningsskolan och första tygkompaniet förläggas i anslutning till Svea artilleriregementes (A 1) kasernetablissement vid Solvalla på Järvafältet. Medel härför ha också beviljats med omkring tre miljoner kronor. Av organisatoriska, utbildningstekniska och ekonomiska skäl torde emellertid tygkompanierna komma att förläggas till trängkårerna. Härigenom uppstår den ur många, synpunkter gynnsamma möjligheten a t t förlägga arméns motorskola (MS) till det sålunda frigjorda u t r y m m e t vid A 1 etablissement på Järvafältet. Verksamheten vid de tekniskt betonade skolorna, tygförvaltningsskolan och motorskolan, kommer därmed a t t bli intimt samordnad, vilket måste anses vara ett primärt önskemål. U t r y m m e för intendenturförvaltningsskolan, som disponerar lokaler vid Fredrikshovsgatan 6 i Stockholm (återstoden av Fredrikshovs slott), kan däremot icke beredas i samma etablissement. I stället medgiva lokalerna vid intendenturförvaltningsskolan utrymme för ytterligare kursverksamhet. Det gynnsammaste alternativet innebär därför nedanstående organisation: 1

TLA nr 96/1943. Jfr även Kungl. Maj:ts instruktion för intendenturkåren (SF nr 674/1937) § 4.

399 till Fredrikshovs slott förlägges en »arméns förvaltningsskola», omfattande nuvarande intendenturförvaltningsskola samt officers- och underofficerskurserna från tygförvaltningsskolan; till A l 1 förlägges en »arméns tyg- och motorskola», omfattande nuvarande motorskola samt manskapskurserna från tygförvaltningsskolan. Genom denna organisation skulle intim k o n t a k t och ändamålsenligt samarbete skapas mellan representanterna för tyg- och intendenturförvaltningen. Viss samundervisning i stabstjänst, förvaltningsorganisation och expeditionstjänst skulle kunna äga rum på officers- och underoffieerskurserna i tyg- och intendenturtjänst, liksom även goda möjligheter till samövningar mellan förvaltningsskolan och truppslagsofficers- eller högskolorna vid Linnégatan skulle skapas. Behovet av kvalificerade lärare vid tygofficers- och tygunderofficerskurserna vore dessutom lättare a t t tillgodose, iin om undervisningen skulle äga rum vid tygförvaltningsskolan på Järvafältet. Organisationen skulle emellertid även innebära avsevärda nackdelar. Utbildningen i tygtjänst för olika personalkategorier skulle splittras och den viktigaste delen härav, nämligen officers- och underofficersutbildningen, sammanföras med den i knappast något avseende tekniskt betonade intendenturutbildningen. E n representant i chefsställning för varje tjänstegren vid förvaltningsskolan vore i så fall nödvändig. Den största olägenheten torde dock uppstå genom tygkursernas icke sällan återkommande behov av verkstadslokaler, vilket skulle tvinga till upprepade förflyttningar till och från Järvafältet. Kommittén måste därför — trots de stora fördelar, som skulle vinnas genom en samorganisation av tyg- och intendenturutbildningen — förorda ett bibehållande av olika skolor för utbildningen i dessa båda facktjänster. Däremot böra de möjligheter till samordnande av tyg- och motortjänstutbildningen tillvaratagas, som uppstå genom ett förläggande av både tygförvaltningsskolan och motorskolan till A 1 etablissement på Järvafältet. 1

3. Tygofficersutbildning Tygofficersutbildningens ändamål är främst a t t tillgodose behovet av tygofficerare i militärbefäls- och försvarsområdesstaber samt vid truppförband. Därutöver erfordras ett mindre antal officerare med samma utbildning för vissa befattningar vid den centrala tygförvaltningen, t. ex. på underhålls1 Eller annorstädes, därest det i samband med övervägandena angående eventuella organisationsförändringar inom armén skulle visa sig möjligt att ställa erforderliga lokaler till förfogande inom något redan befintligt etablissement eller lämpligt att förlägga <:rforderliga nybyggnader till annat truppförband.

och ammunitionsförrådsbyråerna vid arméförvaltningens tygavdelning, som chefer för tygkompanierna samt såsom tygmästare vid tygstationerna. Tygofficersutbildningen är däremot icke avsedd för rekrytering av personal till de rent tekniska befattningarna eller flertalet ledande posterna inom tygförvaltningen, vilken personal enligt vad i kap. 26 och 30 anförts måste genomgå arméhögskolan och därefter fullgöra aspiranttjänstgöring före intransport i fälttygkåren. Ehuru icke sammanhängande med tygofficersutbildningens organisation är i detta sammanhang frågan om tygofficerarnas överförande till fälttygkåren av vikt. Nämnda kår rekryteras f. n. huvudsakligen av officerare, som genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre artillerikurs, medan tygofficerarna kvarstå vid vederbörliga förbands (truppslags) personalkårer. Det måste dock — såsom även framhållits i 1941 års försvarsutredning1 samt i arméchefens och arméförvaltningens yttranden över ingenjörutredningens betänkande och förslag — anses mest ändamålsenligt, att samtliga officerare i tygförvaltningstjänst tillhöra samma personalkår, nämligen fälttygkåren. Härigenom främjas bäst enhetligheten och effektiviteten i tygförvaltningstjänsten. Att fälttygkåren därigenom kommer att rekryteras dels av högskoleutbildade, dels av tygofficersutbildade officerare ur olika truppslag och sålunda förlora sin hittillsvarande homogenitet är visserligen en olägenhet, vilken emellertid väl uppväges av fördelen av att trupperfarenhet från samtliga truppslag (utom intendenturtrupperna) tillföres kåren. Befordringsmöjligheterna inom fälttygkåren för den kategori, som rekryteras via tygförvaltningsskolan, synas även bli relativt tillfredsställande. Dessa officerare äro nämligen lämpliga att bekläda regementsofficersbefattningar såsom tygofficerare vid militärbefälsstaber samt såsom tygmästare, chef för tygförvaltningsskolan och chefer för vissa byråer och sektioner vid arméförvaltningens tygavdelning. Möjligheterna för återtransport till trupp böra även hållas öppna, varvid därtill förtjänta givetvis böra kunna ifrågakomma för befordran till regementsofficer. Med anledning av vad här anförts vill kommittén förorda, att tygofficerare och motsvarande befattningshavare med tygofficersutbildning — i analogi med förhållandena på intendentursidan — överföras till fälttygkåren. Beträffande tygofficersutbildningens organisation och omfattning göra sig följande särskilda synpunkter gällande. Tygtjänsten har, främst på grund av vapen-, ammunitions- och radioteknikens snabba utveckling i samband med det sista världskriget, både ökat i omfattning och avsevärt komplicerats. Med hänsyn till den mycket stora ekonomiska betydelsen av att tygtjänsten handhaves av väl utbildade tyg1

Dess betänkande (stat. off. utr. 1942:1) sid. 214r-215.

401 officerare, är det av vikt, att utbildningstiden icke sättes för kort. Den skall möjliggöra en tillräckligt grundlig och allsidig utbildning, vilket torde bli av särskild betydelse om, såsom kommittén föreslår, tygofficerarna överföras till fälttygkåren och avses bestrida befattningar såväl vid truppförband och staber som vid central förvaltningsmyndighet. Nuvarande utbildningstid synes ha varit väl kort. Under åren efter 1943 har nämligen den tid av 8 månader, som ursprungligen avsågs för praktisk tjänstgöring, måst nedskäras till något över 6 månader, för att genom motsvarande ökning av kurstiden vid tygförvaltningsskolan utbildningen därstädes skall giva avsett resultat. Vid nu pågående kurs omfattar den mera teoretiskt betonade utbildningen sammanlagt 12 månader eller samma tid som vid intendentskursen. Omfattningen av de olika ämnena synes i stort sett vara väl avvägd. Kommittén vill dock föreslå nedanstående ändringar. Vid undervisningen i materielkunskap med materielvård bör större uppmärksamhet ägnas åt tygofficerens egenskap av målsman för utbildningen i materieltjänst vid truppförbanden. Planläggning av lämpliga övningar, främst i materielvård, bör därför ägnas tillräcklig tid. Eleverna böra även givas tillfälle att själva genomföra sådana övningar. Ämnet stabstjänst bör givas något ökad omfattning för att göra tygofficeren mera kvalificerad för tjänsten i fält. Detta är erforderligt, även om senare ytterligare utbildning i detta ämne bibringas en del tygofficerare vid underhållsskolan (jfr kap. 35, avsnittet 9). I ämnet allmän förvaltningstjänst bör även ingå viss utbildning i bokföringsteknik. »Särskilda föreläsningar» huvudsakligen berörande ekonomisk försvarsberedskap, arméns försörjning med materiel i krig samt driftsekonomi böra tillkomma. I avsevärd utsträckning torde dessa föredrag kunna göras gemensamma för tyg- och intendenturförvaltningsskolorna. Vidare synes det lämpligt, att särskilda hemstudiedagar införas även vid tygofficerskursen. Erforderlig tid härför torde i viss utsträckning kunna vinnas genom att antalet föreläsningstimmar på lärorummet nedbringas, allteftersom lämpliga kompendier i de olika ämnena hinna utarbetas. Beträffande den praktiska tjänstgöringen under tygofficersutbildningen bör denna omfatta tjänstgöring vid arméförvaltningens tygavdelning (bland annat deltagande i materielinspektioner vid truppförband), tygstationer och centralförråd, militärbefälsstaber samt truppförband. Denna praktiska tjänstgöring ökar i betydelse, om tygofficerarna överföras till fälttygkåren. Särskilt torde detta vara fallet med tjänstgöringen vid truppförband, då det kan förutses, att elev ej alltid kommer att tjänstgöringsplaceras vid det truppförband eller truppslag, som han förut tillhört. En kortare tjänstgöringstid än 3—4 månader vid vardera arméförvaltningens tygavdelning, 2 6 - 460105

militärbefälsstab och truppförband torde ej ge avsett resultat. En utökning av tygofficersutbildningens längd till sammanlagt två år synes vara nödvändig. Av denna tid böra cirka 13 månader avses för utbildning vid tygförvaltningsskolan och cirka 11 månader för praktisk tjänstgöring. Genom att tygofficers- och intendentskurserna göras lika långa och pågå i stort sett samtidigt, främjas även det samarbete vid undervisningen, som bör komma till stånd, trots att gemensam förläggning icke ansetts kunna åstadkommas. I analogi med att eleverna i intendenturofficersutbildningen benämnas intendentsaspiranter synas eleverna i tygofficersutbildningen böra benämnas tygofficersaspiranter. Tygofficerskurs har hittills påbörjats varje år och omfattat i medeltal 15 elever. Det sammanlagda antal befattningar, för vilka tygofficersutbildning erfordras, utgör högst 80. Med hänsyn till utbildningens avsevärda omfattning och facktjänstens krav på kontinuitet såsom en förutsättning för rationellt bedrivande måste emellertid en tid av omkring 10 år i regel anses utgöra minimum för disponibiliteten i tygofficersbefattning. Detta förhållande blir än mera påtagligt, därest kommitténs förslag om tygofficerarnas överförande till fälttygkåren genomföres. Årskvoten elever behöver därför icke vara större än 8 eller — för att möjliggöra visst urval under och efter utbildningen — högst 12. Tygförvaltningsskolans kapacitet medgiver ett elevantal av 25. Det synes därför möjligt samt ur ekonomisk och personalbesparingssynpunkt mest ändamålsenligt att i fortsättningen anordna tygofficerskurs endast vartannat år men med ett elevantal av högst 24 officerare. Antalet tjänsteår för erhållande av kommendering till tygofficersutbildning bör enligt vad erfarenheten visat utgöra minst 6 och högst 12. Officer, som genomgått ettårig kurs vid arméhögskolan, bör kunna beordras till dylik utbildning. Däremot kan det icke anses rationellt att dit beordra officer, som genomgått två (två och ett halvt-) årig kurs vid högskolan. Repetitionskursen för tygofiicerare bör anordnas i huvudsak enligt hittills gällande grunder, d. v. s. såsom en fyra veckors kurs vid tygförvaltningsskolan, avsedd att bibringa tygofficerare och motsvarande befattningshavare kännedom om moderna erfarenheter och nya förvaltningsbestämmelser på tygtjänstens område. I analogi med vad ovan anförts beträffande tygofficerskursen bör emellertid även repetitionskursen i fortsättningen komma till stånd endast vartannat år. Den kommer då att omfatta högst 20 elever. Kursen bör i regel genomgås 6 a 8 år efter tygofficerskursen. Under förutsättning att angivna kurser anordnas vid tygförvaltningsskolan på föreslaget sätt samt att kurser för annan personal än officerare på aktiv stat förläggas till skolan enligt nu gällande grunder med de ändringar,

403 Tabell 87. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid ty g förvaltnings skolan ra. d

Kurs m. m.

ti

fe

Tygofficerskurs(-utbildning)1

(fl

'c?

<

3 i-s

"3 i-s

a <

> O

o

Q

..

Repetitionskurs för tygofficerare

—

Tygunderofficerskurs2 Repetitionskurs för tygunderFörberedande beställningsmannautbildning (vapen-, pjäs-, instrument-, maskin- och bil. mekaniker) Furirskola för beställningsmän (vapen-, pjäs-, instrument-, maskin- och bilmekaniker) .. Fortsatt central underbefälsutbildning för beställningsmän . 1 Kurs påbörjas vartannat år omkring den 1 oktober. Viss tid praktisk tjänstgöring. 2 Viss tid praktisk tjänstgöring.

—

Teckenförklaring:

årlig utbildning — — — — utbildning vartannat år

som framgå av inom arméledningen utarbetat förslag till 1945 års försvarskommitté, kommer utbildningen vid tygförvaltningsskolan att ske enligt den ungefärliga tidsplan, som framgår av tabell 87. Kommittén vill sammanfatta sina förslag beträffande tygofficersutbildningen sålunda: tygofficerarna böra överföras till fälttygkåren; tygofficerskurs med en varaktighet av två år bör anordnas med början vartannat år och med högst 24 elever; samt repetitionskurs för tygoffcerare med en varaktighet av cirka 4 veckor bör anordnas i regel vartannat år och med högst 20 elever.

4. Intendenturofficersutbildning Intendenturofficersutbildningens ändamål är att meddela den undervisning i fråga om intendenturförvaltningstjänsten, som erfordras för anställning såsom officer på aktiv stat vid intendenturkåren. Flertalet officerare på intendenturkårens stat erfordras för att fylla behovet av intendenter vid förbanden. Återstoden går till högre staber samt till den centrala förvaltningen.

404 Av såväl 1941 års försvarsutredning som 1941 års militära förvaltningsutredning ansågs det nödvändigt att som biträde åt de vid infanteri- och artilleriregementen tjänstgörande intendenterna placera en intendentsutbildad kompaniofficer ur vederbörligt förband. Officerskadern vid dessa regementen är därför enligt 1942 års försvarsbeslut utökad med en befattningshavare för angivet ändamål. Detta system, tillkommet under beredskapstid och betingat av intendenternas stora arbetsbörda vid de största förbanden, har emellertid på grund av befälsbrist vid beredskaps- och utbildningsförband endast i mycket ringa grad kommit att genomföras. I många fall har såsom biträde åt regementsintendenten tillfälligt placerats reservofficer. Kommittén ifrågasätter starkt nödvändigheten av att detta system bibehålles under fredstid, då regementsintendentens arbetsbörda nedgått till normal omfattning, tvätt- och reparationstjänst centraliserats samt kvalificerade biträden för kassatjänsten ställts till regementsintendenternas förfogande. Det kan nämligen icke anses rationellt att av den förhållandevis ringa officerskadern vid ett infanteri- eller artilleriregemente icke blott konstant tjänstgöringsplacera en extra officer i förvaltningstjänst utan även dessförinnan taga honom från trupptjänsten under en tvåårig utbildningstid. Såsom biträde åt regementsintendenten finnes för övrigt underofficer placerad. Regementskassören har redan övertagit och kommer — därest av statens organisationsnämnd (försvarets centrala organisationskommitté) framlagt förslag genomföres — att i än större utsträckning övertaga delar av intendentens arbete. Med anledning härav har kommittén — i likhet med organisationsnämnden — funnit, att något reellt behov av en officer som konstant biträde åt regementsintendent icke föreligger. I samband härmed har kommittén prövat de ytterligare möjligheter, som stå till buds för att minska personalbehovet och kostnaderna för intendentsutbildningen. Enligt generalintendenten utgör den beräknade avgången vid intendenturkåren för närmaste femårsperiod 6 a 7 officerare per år. Härvid ha även de avgångar medräknats, som eventuellt kunna uppstå genom att viss personal i förtid övergår till reservstat, civil verksamhet etc. Denna extra avgång har dock beräknats högt, nämligen till 2 å 3 officerare per år. Det synes därför möjligt att inskränka antalet elever i intendentskursen till 9 ä 10 per år, varvid ändock 50 procent reserv för urval medtagits. Det hittills beordrade antalet uppgår till 12 a 15 per år. En sådan inskränkning torde icke äventyra en god rekrytering av intendenturkåren, då denna kurs enligt erfarenhet är livligt eftersträvad.1 Genom en dylik åtgärd främjas även principen att genomgången utbildning skall tjäna statsnyttan och icke enskilda intressen. 1 Som exempel kan anföras, att 71 sökande anmälde sig till intendentskursen 194-5—1947, varav 12 beordrades som elever och endast 4 med säkerhet kunna förväntas erhålla intransport i intendenturkåren, samt att till kursen 1946—1948 funnos 98 sökande, av vilka 12 beordrats som elever.

405 I överensstämmelse med denna princip bör även, därest så skulle visa sig erforderligt för att säkerställa ett rationellt utnyttjande inom förs vars väsendet av de intendentsutbildade officerarna, övervägas att såsom villkor för antagning till intendentsaspirant kräva att vederbörande förbinder sig att efter avslutad intendenturutbildning kvarstå i aktiv tjänst förslagsvis minst åtta år ävensom att mottaga transport till intendenturkåren, därest han ifrågakommer härför. Generalintendenten har anfört betänkligheter mot elevantalets inskränkning, bottnande i en naturlig strävan att hålla intendenturpersonalens kvalitet och därmed intendenturtjänsten på hög nivå. Kommittén kan emellertid icke anse farhågorna för en kvalitetsförsämring grundade, om elevantalet bibehålles så högt som inemot 10 per år. Genom ifrågavarande begränsning av elevantalet blir det även möjligt att anordna intendentskurs endast vartannat' år och då för sammanlagt 20 elever. Härigenom ernås såväl avsevärd kostnadsminskning som personalbesparing. Med hänsyn härtill föreslår kommittén — i överensstämmelse med vad i föregående avsnitt av detta kapitel anförts beträffande tygofficersutbildningen — att intendentskurs i fortsättningen påbörjas endast vartannat år med ett elevantal av högst 20 per kurs. I övrigt böra hittillsvarande grunder för intendentsaspiranternas utbildning gälla i huvudsak oförändrade. Utbildningen bör således alltjämt ha en längd av två år och äga rum dels vid intendenturförvaltningsskolan, dels under praktisk tjänstgöring. Med hänsyn till önskvärdheten att åstadkomma samarbete i undervisningen vid tygofficers- och intendentskurserna böra de anordnas parallellt. De böra sålunda icke blott börja och sluta samtidigt utan även i möjligaste mån ha den praktiska tjänstgöringen förlagd till samma tidsperioder. I likhet med vid tygofficersutbildningen bör tjänsteåldern för den, som kommenderas till intendentskurs, uppgå till minst 6 och högst 12 år. Därigenom säkerställes erforderlig trupperfarenhet före inträdet i förvaltningstjänsten, samtidigt som intendenturkårens berättigade intressen tillgodoses. Officer, som genomgått ettårig kurs vid arméhögskolan, bör kunna beordras till intendenturofficersutbildning. Däremot kan det icke anses rationellt att dit beordra officer, som genomgått två-(två och ett halvt-)årig kurs vid högskolan. I analogi med förhållandet inom tygtjänsten föreligger även för intendenturofficerare ett framträdande behov av en kortare repetitionskurs för att hålla intendenturtjänsten på en hög och aktuell nivå.

406 Tabell 88. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid förvaltningsskolan

i

Kurs m. m.

Intendentskurs(-utbildning) 1

M

'C

intendentur-

m. m.

'c?

<

C P

bib

<5

o.

5 o

> o

d Q

..

Repetitionskurs för intendenter Kurser i förvaltningstjänst för blivande kompanichefer (mot-

Förvaltarkurser(-utbildning) 2 . .

1 Kurs påbörjas vartannat år omkring den 1 oktober. Viss tid praktisk tjänstgöring.

2 T..ÄS.:» ,.tu;Un;«n-

v ; ™ t\A

Teckenförklaring:

årlig utbildning

— utbildning vartannat år iithildninff vid behov

praktisk tjänstgöring.

Repetitionskurs för intendenter föreslås därför komma till stånd vid intendenturförvaltningsskolan under fyra veckor vartannat år. Kursen bör givetvis begränsas till endast de intendenturutbildade officerare, som vunnit transport till intendenturkåren, och kommer därför att omfatta högst 15 elever. Den bör genomgås 6 a 8 år efter vederbörlig intendentskurs. Under förutsättning att angivna kurser anordnas vid intendenturfcrvaltningsskolan på föreslaget sätt samt att till denna skola därjämte förläggas dels kurser i förvaltningstjänst för blivande kompanichefer (motsvarande) i enlighet med vad kommittén därom anfört i kap. 25, avsnittet 1, dels kurser för annan personal än officerare på aktiv stat enligt nu gällande grunder med de ändringar, som framgå av inom arméledningen utarbetat förslag till 1945 års försvarskommitté, kommer utbildningen vid intendenturfcrvaltningsskolan att ske enligt den ungefärliga tidsplan, som framgår av talell 88. Kommittén vill sammanfatta sina förslag beträffande intendenturoiicersutbildningen sålunda: intendentskurs med en varaktighet av två år bör anordnas med början vartannat år och med högst 20 elever; samt repetitionskurs för intendenter med en varaktighet av cirka 4 veckor bör anordnas i regel vartannat år och med högst 15 elever.

///. Utbildning tillsammans

med övriga

försvarsgrenar

Den nutida krigföringens totala karaktär har i viss mån utplånat de gamla gränserna mellan armé, marin och flygvapen. Kriget har övergått till att bli ett för de olika försvarsgrenarna gemensamt krig, och det har visat sig i allt högre grad nödvändigt att bringa försvarsgrenarna till en friktionsfri och effektiv samverkan. Detta kräver vid utbildningen av deras personal, att alla åtgärder vidtagas, som kunna främja denna samverkan och öka förståelsen mellan försvarsgrenarna. Kommittén har därför övervägt ett sammanförande av de nuvarande försvarsgrensvisa högskolorna till en för hela försvaret gemensam högskola. Av skäl, som anföras i kap. 32, kan den emellertid icke förorda ett dylikt sammanförande. Kommittén anser det dock icke tillfyllest med de studier i fråga om andra försvarsgrenars organisation, uppgifter och verksamhet, som kunna bedrivas vid de försvarsgrens visa högskolorna. Den ytterligare utbildning, som erfordras särskilt för de officerare, vilka i chefs- eller stabsbefattning ha att planlägga, organisera och leda samverkan mellan olika försvarsgrenar, bör enligt kommitténs mening i första hand liksom hittills ske dels såsom fortsatt befäls-(officers-)utbildning inom försvarsstaben enligt de allmänna grunder för dylik utbildning, som kommittén anfört i kap. 19, dels såsom växelutbildning, d. v. s. genom praktisk tjänstgöring för egen utbildning inom annan försvarsgren, deltagande i (följande av) stabstjänst-, fälttjänst- och fältövning eller undervisningen vid skolor och utbildningskurser m. m. vid annan försvarsgren etc, dels genom deltagande i för två eller samtliga försvarsgrenar gemensamma övningar.1 Kommittén anser emellertid, att ett särskilt forum därjämte bör skapas för studium av mera omfattande aktuella problem av betydelse för det totala försvaret. I kap. 33 föreslås därför att ett institut för högre försvarsstudier skall organiseras samt 1 Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för försvarsstaben (SF nr 800/1942) åligger det försvarsstabschefen bland annat »att utbilda försvarsstabens personal för dess verksamhet i fred och krig, särskilt med hänsyn till befordrandet av samverkan mellan försvarsgrenarna; att till Kungl. Maj:t eller överbefälhavaren avgiva förslag rörande sådana utbildningskurser, i vilka personal från två eller samtliga försvarsgrenar avses att i större utsträckning deltaga eller som i övrigt falla inom försvarsstabens verksamhetsområde; att biträda överbefälhavaren vid förberedandet av sådana för två eller samtliga försvarsgrenar gemensamma större övningar, som skola ledas av överbefälhavaren».

att resultaten av studierna och utredningarna inom institutet skola i lämplig form förmedlas till de inom försvarets ledning ansvariga och närmare prövas under applikatoriska övningar. En närmare redogörelse för växelutbildningen vill kommittén lämna i ett senare sammanhang (kap. 38).

Kap. 32. Förslaget om en för hela försvaret gemensam högskola 1. Allmänna grunder I direktiven till kommittén antydes möjligheten av en enda, för alla tre försvarsgrenarna gemensam militär högskola. Efter ett ifrågasättande av att sammanslå arméns bägge högskolor för sig anföres i statsrådsprotokollet följande. »Det kan även tänkas, att ett sammanförande av arméns högskolor med motsvarande utbildning av marinens och flygvapnets officerare kan vara på sin plats. Den högskola för försvarsväsendet, som i sådant fall skulle komma till stånd, kunde organiseras på fyra avdelningar, en militärteknisk samt tre allmänna för respektive armén, marinen och flygvapnet. Samverkan i undervisningen mellan de fyra avdelningarna finge förutsättas. För en sådan samverkan komma goda betingelser att föreligga vid uppförande av de gemensamma lokaler för de militära högskolorna, varom beslut från riksdagens sida föreligger. En lösning av frågan efter dessa riktlinjer bör även underlätta möjligheterna till samverkan mellan den inom försvarsväsendet bedrivna forskningsverksamheten och de militära högskolorna . Vid bedömandet av frågan om inrättande av en högskola för försvarsväsendet bör uppmärksammas det förslag i ärendet, som överbefälhavaren skisserade i utlåtande över 1941 års försvarsutrednings betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet.»

Överbefälhavaren anför i sitt nämnda utlåtande följande. »I betänkandet har icke alls berörts frågan om en för försvarsgrenarnas högre befälspersonal och för personal i ledande ställning inom med försvaret närmast samverkande ämbetsverk och institutioner gemensam högre utbildning — en försvarshögskola. Kravet på intim samverkan mellan försvarsgrenarna ävensom den nutida krigföringens totala karaktär och dess genomgripande inverkan på så gott som alla grenar av samhällslivet göra en sådan utbildning starkt av behovet påkallad. Som exempel på dylika anstalter (utbildningskurser) kunna anföras den tyska Wehrmachtsakademie, den franska College des hautes études de defense nationale och den engelska Imperial defence college. Den förstnämnda är avsedd för utbildning för tjänst

409 vid högre staber av officerare från samtliga försvarsgrenar, varvid särskild vikt lägges vid att bibringa eleverna insikt om de andra försvarsgrenarna samt förståelse för nödvändigheten av samarbete och samverkan. Såsom elever i den franska läroanstalten kommenderas regementsofficerare från samtliga försvarsgrenar. Undervisningen följdes därjämte av ett antal civila tjänstemän från de olika ministerierna och förvaltningsgrenarna. Anstaltens ändamål var att med utvald elit icke blott från de tre försvarsgrenarna utan även från hela stadsadministrationen studera olika problem, som äro förknippade med Frankrikes och dess koloniers försvar. Eleverna i den engelska läroanstalten utgjordes av äldre officerare med generalstabs- (motsvarande) utbildning från samtliga försvarsgrenar ävensom viss civil personal. Ändamålet var av motsvarande slag som den franska anstaltens. Här berört spörsmål har redan tidigare varit föremål för försvarsstabens uppmärksamhet, och vissa förarbeten ha också kommit till utförande. Det bör ankomma på Överbefälhavaren att på grundval härav, då förhållandena det medgiva, till Kungl. Maj:t avgiva erforderliga förslag i ärendet. Kostnaderna för en dylik utbildning, som icke synes erforderlig varje år och icke kräver kaderökning, torde icke bliva av den storleksordning, att de påkalla beaktande vid kostnadsberäkningarna för försvarsordningen.»

Med utgångspunkt i här anförda uttalanden har kommittén funnit sig böra med biträde av tidigare (sid. X I I och 8) nämnda särskilt tillkallade experter utreda följande frågor: a) I vad mån bör en mer eller mindre fullständig sammanslagning med avseende på ledning, undervisning och administration äga rum ifråga om de tre försvarsgrenarnas högskolor? b) Bör en gemensam försvarshögskola enligt överbefälhavarens intentioner upprättas och hur skall den i så fall vara organiserad? Detta kapitel avser att besvara fråga a). Beträffande fråga b) har kommittén kommit till den slutsatsen, att den av överbefälhavaren skisserade försvarshögskolan ej kan omedelbart hopkopplas med nu befintliga högskolor, även om dessa skulle komma att sammanslås, utan måste förläggas till ett högre stadium än dessa. Denna fråga kommer därför att behandlas i närmast följande kap. i samband med det institut för högre försvarsstudier, som kommittén där föreslår.

2. Nuvarande organisation av sjökrigshögskolan (KSHS) och flygkrigshögskolan

( FKHS )

Jämlikt Kungl. Maj:ts reglemente för sjökrigshögskolan (TS A: I nr 28/1938) har denna dels en allmän kurs, vars ändamål är att meddela eleverna de vidgade kunskaper i krigsvetenskapens olika delar och de ökade insikter i icke militära ämnen, vilka äro ägnade att befrämja sjöförsvarets allmänna syften, samt högre kurser, vilka avse att meddela eleverna den högre krigsvetenskapliga och tekniska utbildning, som erfordras för tjänstgöring i högre staber m. m. eller i befattningar med huvudsakligen tekniska uppgifter. Till den allmänna kursen sker obligatorisk kommendering av subalternofficerare med en tjänstetid såsom officerare av minst fyra år. Kursen är uppdelad på en sjöofficers- och en kustartilleriofficerslinje och studierna där bedrivas omkring sex månader under vintern. Ut-

410 fallet av studierna under denna vinter lägges för varje officer till grund för bedömande, huruvida han bör kommenderas till högre kurs eller ej. De högre kurserna äro stabskurs, artillerikurs, torpedkurs, minkurs, förbindelsekurs och nautisk kurs. Hittills ha de officerare, som från allmänna kursen uttagits till fortsatt högskoleutbildning, genomgått en av de högre kurserna. Enligt bestämmelser, som försöksvis tillämpas fr. o. m. budgetåret 1945—1946,1 skola emellertid numera samtliga officerare, som kommenderas till högre kurs, genomgå såväl stabskurs som någon av de tekniska kurserna. Stabskursen omfattar ungefär sex månader under vintern närmast efter den, då den allmänna kursen genomgåtts. Därefter följa omkring sex månaders praktiska tillämpningsövningar i stabstjänst under sommaren. Omedelbart efter dessa vidtager teknisk kurs, som pågår under sex vintermånader. Artillerikursen pågår dock tolv månader, således även under sommarmånaderna. Elevantalet 1945—194*6 är i allmänna kursen sammanlagt 41 (23 sjöofficerare, 18 kustartilleriofficerare), i stabskursen 17 och i de tekniska kurserna (endast artillerikurs och torpedkurs) 7 officerare och 3 ingenjörer, därav en från flygvapnet. Min-, förbindelseoch nautiska kurserna ha icke anordnats innevarande arbetsår men avses äga rum arbetsåret 1946—1947. Vid sjökrigshögskolan förekommande ämnen och deras omfattning framgå av tabell 89. Sjökrigshögskolan står under ledning av en chef, överste eller kommendör i lönegrad Oa 6 på skolans stat. Den administrativa personalen utgöres av en adjutant (kapten, kommenderad) samt en expeditionsvakt och ett skrivbiträde. Av lärarna äro tre uppförda på skolans stat, de övriga kommenderade. Högskolan har sina lokaler i militärstabsbyggnaden. Jämlikt Kungl. Maj:ts reglemente för jlygkrigshögskolan (kungl. brev den 12 september 1941) skall undervisningen vid högskolan bedrivas vid en allmän kurs, vars ändamål är att bibringa eleverna de vidgade kunskaper i krigsvetenskapens olika delar och de ökade insikter i icke militära ämnen, som främja tjänsten vid flygvapnet, och vid en stabskurs, avsedd att tillgodose behovet av personal i flygvapnets högre staber (flygstaben, eskaderstaber och flygbasområdesstaber). Därjämte må enligt chefens för flygvapnets bestämmande anordnas vissa tekniska kurser med ändamål att utbilda eleverna för militärteknisk tjänst inom flygförvaltningen. Enligt reglementet skall allmän kurs anordnas varje år och vara obligatorisk. Kommendering dit sker i regel under sjätte året efter officersexamen. Stabskursen skall enligt reglementet anordnas vartannat år och teknisk kurs likaledes i regel vartannat år. Under vintern 1945—1946 har sålunda anordnats en allmän kurs och en teknisk kurs med ett elevantal av 20, respektive 10 officerare. Avsikten är att 1946—1947 förutom den allmänna kursen anordna en stabskurs med 12—15 elever, året därpå återigen en teknisk kurs o. s. v. Kurserna börja i oktober månad och omfatta normalt omkring 6 K månader. Eleverna i stabskursen och teknisk kurs uttagas med ledning av de resultat, som uppnåtts vid allmänna kursen. Vid flygkrigshögskolan förekommande ämnen och deras omfattning framgå av tabell 90. Flygkrigshögskolan har f. n. ingen personal på egen stat. Den står under ledning av en chef, överste i lönegrad Oa 6, biträdd av en adjutant (i regel kapten). Av administrativ personal finnas i övrigt en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer i 1

TS A: I nr 28/1945. Bestämmelserna grunda sig på beslut av 1946 års riksdag (se propositionen nr 170 sid. 167—169, statsutskottets utlåtande nr 178 sid. 33—35 och riksdagens skrivelse nr 353 sid. 6).

411 Tabell 89. Ämnen vid

sjökrigshögskolan. Ungefärligt timantal 1 vid

allmänna kursen

de högre kurserna

Ämne u S

Strategi Taktik Kustartilleritaktik Stabstjänst Lantkrigskonst Luftkrigskonst Marinorganisationslära Stats- och förvaltningskunskap . . . Internationell rätt Rättskunskap och industriell ekonomi och organisation Artilleri Artilleritaktik Förbindelselära Minlära Mintaktik Torpedlära Torpedtaktik Navigation Skeppsbyggnadslära Matematik med mekanik Elektroteknik Teleteknik Kemi med sprängämneslära Metallurgi Meteorologi Ryska Särskilda föreläsningar Gymnastik och idrott

2 3

100 110 35

85 35 110

35 35

60 35

35 35

35 50

120 50 50 5 100 4 25E 25 50 35 25

50 2 60 s

50 s 60=

50 s 60 J

50 300 20 5 25 s

25 s 120 25 s 120 25

35 s 155 70

35 s 50 70 190

60 25

25 50

25 50

35 25 50

35 40 70

35 25 50

35 2 50 70

35 s 50 70

60 25

60 25

35 25 50

35 25 50

170 35 s 50 70

25 35 25 50

1 Timantalet är beräknat med ledning av den undervisningsstadga för sjökrigshögskolan, som den 17 oktober 1945 fastställts av chefen för marinen. Där angives timantalet per ämne och vecka. Antalet veckor per vinterhalvår har uppskattats till 24 och per sommarhalvår (tid för semester borträknad) till 21. 2 Ej för kustartilleriofficerare. 3 Endast för kustartilleriofficerare. 4 För kustartilleriofficerare 85. 5 För kustartilleriofficerare 35.

412 Tabell 90. Ämnen

vid

flygkrigshögskolan.

Ungefärligt timantal 1 vid Ämne

Strategi med luftkrigshistoria Luftkrigshistoria Flygtaktik Stabstjänst Lantkrigföring Sjökrigföring Markluftförsvar Organisationslära Förvaltningslära Flygmateriellära Flygmaterielens underhåll och reparation Flygmaterielförvaltning , Matematik Hållfasthetslära Mekanik Materiallära Ritteknik Flygteknik Motorteknik Vapenteknik Elektroteknik Instrument- och fototeknik Engelska Franska eller tyska Tillämpningsövningar (utom förläggningsorten) Hemarbeten med föredrag Allmänbildande föreläsningar Särskilda föreläsningar, föredrag, studiebesök, reserv Extra hemstudier Flygtjänst Idrott och skjutning

allmänna kursen

stabskursen

115 90 35 30 30 50 35 70

100 65 30 35 20

teknisk kurs

20 25

45''

45 452 60 4

20 70 65 65

30 30 3 60 20 5 20 65 95 65 60

30 10 40 45 15 15 5 60 60 70 50 40 45 60 4

20 75 95 65

1 Enligt undervisningsplanerna för allmänna kursen 1945—1946, stabskursen 194-5 och tekniska kursen 1945—1946. Det bör framhållas, att den sistnämnda kursen var den första i sitt slag. Angiven timfördelning på olika ämnen tillämpades därför endast på försök. Det kan förutses, att erfarenheterna från kursen komma att föranleda ändringar ifråga om timfördelningen. 2 Valfritt matematik eller franska eller tyska. 3 De elever, som under den allmänna kursen läst franska eller tyska, fortsätta under stabskursen sina studier i samma språk. Elev, som under den allmänna kursen läst matematik, väljer under stabskursen antingen franska eller tyska. 4 Tid för föredragens framförande m. m. ingår i respektive ämne. 5 Tid för föredragens framförande m. m.

413 Tabell 91. Undervisningsterminer

vid de militära

Första arbetsåret

7 io

Vi

V*

l

h

högskolorna.

Andra arbetsåret V™

VI

V«

Vi

Tredje arbetsåret Vio

Vi

74 Vt

7 Arméhögskolan:

Sjökrigshögskolan:

Artille rikur 1 Stabskurs

Annan teknisk kurs

Flygkrigshögskolan:

1 Vartannat år stabskurs, vartannat år teknisk kurs.

Teckenförklarii i g : •

tillämpningsövningsperiod

arvodesbefattning samt ett kontorsbiträde. I avvaktan på den planerade, för samtliga försvarets högskolor gemensamma nybyggnaden, är högskolan provisoriskt förlagd till flygledningens byggnad på Gärdet.

En jämförelse med förhållandena vid armén visar, att i avseende på högskoleutbildningen betydande olikheter f. n. råda mellan försvarsgrenarna såväl ifråga om underbyggnad och målsättning som rörande utbildningens organisation. De avsevärda olikheterna i avseende på kursernas längd och förläggning till tiden framgå av tabell 91.

3. Jämförande undersökning av undervisningsämnena För att få underlag för en bedömning av möjligheterna till gemensam undervisning har en ingående jämförelse verkställts mellan de olika ämnena vid å ena sidan den av kommittén föreslagna arméhögskolan (AHS), å andra sidan sjö- och flygkrigshögskolorna (KSHS), respektive (FKHS) enligt nu gällande planer.

414 Undersökningen har begränsats till följande ämnen,1 där möjligheter till samundervisning eller åtminstone samordnad undervisning ansetts föreligga: strategi, lantkrigskonst (för KSHS och FKHS), sjökrigskonst (för AHS och FKHS), luftkrigskonst (för AHS och KSHS), stabstjänst, förvaltningskunskap, luftförsvarslära, ballistik, konstruktionslära, matematik och mekanik, elektroteknik (samt teleteknik vid KSHS), motorteknik och värmelära, kemi, ryska. En jämförelse har även skett beträffande »särskilda föreläsningar», krigsspel, stabstjänst- och fältövningar samt idrott. Följande ämnen ha icke undersökts, då det från början ansetts klart, att någon möjlighet till gemensam undervisning i dem ej föreligger: AHS Taktik

Krigshistoria Arméorganisation Sambandstjänst Fältarbetslära Befästningslära Förbindelselära Materiellära Motorfordonslära

KSHS Taktik Kustartilleritaktik Artilleritaktik Mintaktik Torpedtaktik Marinorganisationslära Förbindelselära

Skeppsbyggnadslära Minlära Torpedlära Meteorologi

FKHS Flygtaktik

Luftkrigshistoria Organisationslära

Flygmateriellära Flygmaterielens underhåll och reparation Flygmaterielförvaltning Ritteknik Flygteknik Instrument- och fototeknik

Psykologi och pedagogik Internationell rätt Rättskunskap m. m. Navigation Engelska, franska, tyska Strategi. I detta ämne är önskvärdheten av en viss samundervisning påtaglig. Lämpligt vore att studiegrupper, sammansatta av elever från samtliga försvarsgrenar, finge beaibeta sådana frågor som strategiens grunder, Sveriges militärpolitiska läge, militärgeogrHii, tänkbara krigsfall, krigsmaktens uppgifter och dessas fördelning på försvarsgrenana, samverkan mellan försvarsgrenarna, samordnande av militärt och civilt försvar, försjrjnmgsfrågor, internationell rätt och neutralitetsregler. Undervisningen borde delvis sle i form 1

Beträffande ämnenas benämning har här använts den för arméhögskolan begagnad- terminologien.

415 av applikatoriska exempel, varvid antingen hela studier skulle ske gemensamt eller också ramen och vissa avsnitt göras gemensamma och detaljstudiet ske försvarsgrensvis. Möjligheten att ordna samundervisning begränsas avsevärt av skolornas olika struktur. Samundervisning i vad rör strategiens grunder m. m. försvåras av att denna del av undervisningen vid KSHS och FKHS är förlagd till de allmänna kurserna. Samundervisningen synes med hänsyn härtill i första hand böra omfatta studiet av tänkbara krigsfall, de uppgifter som härvid tillkomma de olika försvarsgrenarna under inbördes samverkan samt lösandet av dessa uppgifter. I praktiken innebär detta, att viss undervisning vid KSHS och FKHS samordnas med undervisningen under andra arbetsåret vid AHS. Lantkrigskonst,

sjökrigskonst,

lujtkrigskonst.

Vissa mindre delar av grundläggande art kunna göras gemensamma. På grund av det tidigt inträdande kravet på specialisering av undervisningen för varje särskild försvarsgren kan huvuddelen icke göras gemensam. Samstudium synes lämpligen kunna ske i anslutning till gemensamma applikatoriska exempel i strategi. Stabstjänst. Vissa delar (stabstjänsten inom högre staber, civilförsvar, informationstjänst, modern kontorsteknik, delar av expeditionstjänsten i fred, de centrala förvaltningsmyndigheternas krigsförberedelsearbete och ekonomisk försvarsberedskap) kunna utformas såsom gemensamma eller likalydande (special-) föreläsningar. Huvuddelen av undervisningen är emellertid så försvarsgrensbetonad, att det skulle utöka den sammanlagda tiden högst avsevärt, om hela eller största delen av undervisningen gjordes gemensam. Eventuellt kan en viss formell samordning nås genom att ämnet ges en enhetligare utformning. Gemensamma stabstjänstövningar böra ordnas. Förvaltningskunskap. Med kursen vid AHS som grund kan man gemensamt med denna anordna cirka 25 tim. av 35 vid KSHS stabskurs och cirka 8 tim. av 20 vid FKHS stabskurs. Om ämnet ges samma omfattning (den för AHS planerade) vid alla tre försvarsgrenarna, kunna 35 tim. av de 60 vara gemensamma (statsskicket och den civila förvaltningen 25, studiebesöken 10). Ytterligare 10 tim. (krigsmaktens centrala förvaltning) kunna möjligen vara gemensamma, men knappast med fördel, enär därigenom koncentration till det för varje försvarsgren viktigaste hindras. Luftförsvarslära. Vissa mindre delar (cirka 6 tim.) kunna göras gemensamma mellan AHS och FKHS allmänna kurs ävensom (cirka 4 timmar) mellan AHS och FKHS stabskurs. På grund av kravet på specialisering för varje särskild försvarsgren kan återstoden icke göras gemensam. Ballistik. En sammanslagning av undervisningen i ballistik vid AHS och KSHS (närmast underlinje I I a och artillerikursen) synes mycket önskvärd. Den skulle säkert bli fruktbärande för ballistikens utveckling inom vårt försvar. Beträffande stora delar av ämnet synes det också möjligt att anordna gemensam undervisning. Kursplanerna äro i vad angår teoretisk ytterballistik i huvudsak lika. Dock besitta KSHS elever i vissa hänseenden (meteorologi och rotationsrörelse) grundligare förkunskaper, varjämte banberäkningsmetoderna delvis äro olika. Undervisningen i den tillämpade ytterballistiken synes däremot böra bedrivas på skilda avdelningar.

416 Innerballistikens omfattning är vid KSHS avsevärt större än vid AHS och samundervisning torde icke kunna åvägabringas med mindre än att ämnet vid AHS utökas, vilket — ehuru i hög grad önskvärt — icke med nuvarande kursplan torde kunna ske utan betydande svårigheter. Ämnets omfattning vid FKHS tekniska kurs (kort orientering om ytter- och innerballistik m. m.) medgiver icke samundervisning med nyssnämnda underlinje (kurs) vid övriga högskolor. Samordning mellan AHS underlinje I a (materiellära) och FKHS tekniska kurs (vapenteknik) synes icke möjlig på grund av den speciella inriktningen vid FKHS. Konstruktionslära. En jämförelse ger vid handen, att undervisningens omfattning vid de olika skolorna är i vissa delar ungefär densamma, nämligen för AHS (underlinje I I a, eventuellt delvis även I I b), KSHS (stabskurs; beträffande materiallära artilleri-, min- och torpedkurserna) och FKHS (teknisk kurs): hållfasthetslära (utom tjockväggiga cylindrar; cirka 15 tim., vid AHS och FKHS eventuellt ytterligare 5—10 tim.), materiallära (cirka 15 tim.); för AHS (underlinje I l a , eventuellt delvis även l i b ) och KSHS (stabs-, respektive artillerikursen): tjockväggiga cylindrar (cirka 5 tim.), konstruktion av ammunition (cirka 15 tim.) och konstruktion av eldrör (cirka 35 tim.) samt för AHS (underlinje H a , eventuellt delvis även l i b ) och FKHS (teknisk kurs): grafostatik (cirka 10 tim.) och maskinlära (cirka 5 tim.). Beaktas bör, att kravet på specialisering av undervisningen för varje särskild försvarsgren och det mycket skiftande timantalet för de olika ämnesdelarna vid de olika högskolorna avsevärt försvårar en rationell samundervisning. I ovan angivna delar av ämnet synes dock gemensam undervisning kunna anordnas. Härvid kan ifrågasättas en uppdelning av konstruktionsläran i en gemensam grundläggande ämnesdel och olika påbyggnadskurser för de olika högskolorna. Hänsyn måste jämväl tagas till att eleverna vid FKHS tekniska kurs torde besitta mindre förkunskaper än övriga elever. Matematik

(och

mekanik).

Ämnets omfattning vid AHS underlinje I I a och KSHS olika kurser (främst allmänna kursen -f stabskursen -f- artillerikursen) är i huvudsak överensstämmande, vilket i princip talar för gemensam undervisning vid ifrågavarande linjer. Emellertid synes sådan svår att anordna med hänsyn till att undervisningen vid KSHS är fördelad på 3 år (vid den utanför den egentliga högskolan stående allmänna kursen, vid stabskursen samt vid de tekniska kurserna) och vid AHS på 2 år. Beträffande samundervisning mellan FKHS tekniska kurs och övriga högskolor må framhållas att underbyggnaden i ämnet hos eleverna vid FKHS tekniska kurs (studentexamen utan särskild kompetensfordran i matematik samt 45 timmar vid FKHS allmänna kurs) på intet sätt motsvarar den vid övriga högskolor samt att den såväl för matematik som mekanik tillmätta tiden vid KHS är avsevärt mindre än vid övriga högskolor. Samundervisning med FKHS synes av dessa skäl icke kunna ifrågakomma. Elektroteknik

(samt teleteknik vid

KSHS).

Kursplanerna för AHS linjer I I och I I I och för KSHS tekniska kurser äro i huvudsak överensstämmande, dock att den för ämnet vid AHS linje I I anslagna tiden är något

417 längre. Samundervisning synes dock i varje fall beträffande ämnets teoretiska del möjlig att anordna, om vissa jämkningar företas i kursplanen för linje II. Utbildningen i de tillämpade delarna av ämnet torde dock bland annat med hänsyn till det stora elevantalet böra särskiljas. Det synes även tänkbart att låta eleverna vid FKHS (tekniska kurs) deltaga i vissa delar av den teoretiska undervisningen. Den vid denna skola för ämnet tillmätta tiden och den speciella inriktning av ämnet därstädes torde i övrigt icke medgiva samundervisning. Vid KSHS förbindelsekurs läses en ganska omfattande kurs i teleteknik (190 tim.). Särskilt de grundläggande och mera teoretiska delarna torde med fördel kunna studeras gemensamt med eleverna vid AHS underlinje I b. Motorteknik

(och värmelära).

Samundervisning torde endast i mycket ringa utsträckning (ett fåtal timmar) vara möjlig dels på grund av att ämnet vid FKHS tekniska kurs har en speciell inriktning, dels till följd av den avsevärda skillnaden i kursomfång vid de olika högskolorna. Kemi. I stort sett är undervisningen av samma omfattning vid AHS linje I I I och vid KSHS artilleri-, min- och torpedkurser. Laborationer ingå dock icke i kursen för linje III, varjämte vid AHS »bränslen» ingår i ämnet motorteknik. Gemensam undervisning AHS linje III—^KSHS artilleri-, min- och torpedkurser synes sålunda möjlig att anordna. Ryska. AHS (obligatoriskt vid underlinje l a ) 140 tim. KSHS (vid stabskursen och de tekniska kurserna) 70 » FKHS ingen undervisning, men önskvärt att taga upp ryska i och för samundervisning. Viss samundervisning synes möjlig. Särskilda föreläsningar, krigsspel, stabstjänst-

och fältövningar.

I undervisningen vid de militära högskolorna ingå i regel en serie särskilda föreläsningar e. d., mestadels behandlande allmänna, ofta aktuella ämnen, såsom olika samhällsproblem, språkliga frågor, personalvård, frivillig bildnings verksamhet. Dessa föreläsningar kunna naturligtvis med fördel göras gemensamma, vilket också delvis redan skett. Gemensam undervisning är också möjlig och önskvärd vid sådana krigsspel, stabstjänst- och fältövningar, som samtidigt beröra flera försvarsgrenar. Det alltmer ökade beroende, vari försvarsgrenarna synas komma till varandra, måste göra dylik verksamhet allt nödvändigare och vanligare. Idrott. Idrottsövningarna kunna i huvudsak göras gemensamma för samtliga högskolor, varvid dock enhetliga grunder för redovisningen av tid för dylika övningar, konditionsträning m. m. erfordras. Viss träning, t. ex. ridning vid AHS, måste dock bedrivas högskolevis. 2 7 - 480105

418 4. Kommitténs synpunkter och förslag För att kunna med framgång föra ett modernt krig kräves en intim samverkan mellan försvarsgrenarna. I särskilt hög grad gäller detta för vårt eget lands försvarskrafter. Härom kan citeras ett yttrande av överbefälhavaren:1 »Sveriges läge är sådant, att vårt försvar alltid kommer att föras genom kombinerade operationer. På varje krigsskådeplats, ja så gott som i varje område kommer försvaret att få form av samordnade operationer med förband ur olika försvarsgrenar. Krigets erfarenheter ha klarlagt hur viktigt det är, att denna samverkan säkerställes.» En dylik samverkan kräver stor förståelse för verksamheten inom andra försvarsgrenar än den egna. Det är otvivelaktigt, att denna förståelse och därmed effektiviteten hos riksförsvaret skulle starkt främjas, om man, såsom antydes i statsrådsdirektiven, kunde sammanslå alla militära högskolor till en enda, arbetande på ett fåtal linjer med gemensam ledning och administration samt i möjligaste mån gemensam undervisning. Såsom i direktiven anföres, borde en dylik sammanslagning även underlätta en ur flera synpunkter önskvärd sammanknytning av den militära forskningsverksamheten med högskolearbetet. Andra fördelar kunna även anföras. Det måste sålunda ställa sig ekonomiskt fördelaktigt med gemensam ledning och administration samt gemensamma undervisningslokaler och gemensam undervisningsmateriel. En sammanslagning skulle vidare skapa ökade möjligheter att heltidsanställa lärare, något som icke torde vara utan betydelse, särskilt då det gäller att få goda civila sådana. Även om en sammanslagning sålunda skulle medföra en rad fördelar, så förefinnas dock å andra sidan mycket stora svårigheter. Först och främst bleve en sammanslagen högskola helt naturligt rätt tungrodd ur organisatorisk synpunkt. Den jämförelse av de olika högskolornas undervisning, som gjorts i det föregående, visar vidare, att en gemensam undervisning skulle stöta på stora direkta svårigheter. Av tabell 91 (sid. 413) framgår sålunda, att avsevärda skiljaktigheter föreligga ifråga om undervisningsterminernas längd och inplacering i almanackan. Dessa skiljaktigheter betingas åtminstone delvis av speciella förhållanden inom de olika försvarsgrenarna, såsom flottans behov av att under vissa bestämda tider ha sina officerare disponibla för sjötjänst. Den i avsnittet 3 av detta kapitel verkställda jämförelsen mellan undervisningsämnena visar vidare, att såväl ämnenas omfattning som deras innehåll åtminstone för närvarande starkt begränsa möjligheterna till gemensam undervisning. I många ämnen är sådan icke alls tänkbar, i andra blott i mindre omfattning. 1 I anförande inför Riksförbundet för Sveriges försvar den 3 december 1945, återgivet i »Kontakt med krigsmakten», nr 6, december 1945.

419 Emellertid utgör det, även om man tolererar avsevärda avvikelser i de enskilda ämnenas omfattning och innehåll från vad som vore lämpligast för varje särskild studieriktning, dock ett oerhört komplicerat problem att inpassa en för alla tre högskolorna gemensam undervisning i ett godtagbart schema. Detta kan förefalla egendomligt, om man gör den nära till hands liggande jämförelsen med förhållandena vid de tekniska högskolorna. Här har man ju inom en fast organisatorisk ram lyckats samla en rad skilda studieriktningar, där undervisningen liksom vid de militära skolorna är strängt tidsbegränsad. Emellertid karakteriseras den militära högskoleundervisningen av ett alldeles speciellt förhållande, som ger den en från den civiltekniska undervisningen väsentligt skild karaktär. Härmed förhåller sig på följande sätt. Den militära uppgiften att leda ett större armé-, marin- eller flygförband eller än mer en styrka, sammansatt ur alla tre försvarsgrenarna, utgör i första hand ett organisatoriskt problem. För militär framgång kräves framför allt förmåga att åvägabringa avsedd samverkan mellan alla de olika enheterna, stora såväl som små. Vid utbildningen prövas denna förmåga särskilt under taktiska övningar av olika slag. Den taktiska övningen utgör ett för den militära högskoleutbildningen typiskt moment, vars motsvarighet ej finnes i den civiltekniska utbildningen. Dess tillfredsställande genomförande kräver ett samtidigt utnyttjande av en mångfald vitt skilda kunskaper, som därtill skola finnas tillgängliga utan dröjsmål. Det är här man har att söka orsaken till det nyss åsyftade, för en militär högskola karakteristiska, förhållandet, att undervisningsschemat alltid måste läggas upp med den yttersta omsorg och eftertanke samt på kort sikt, vanligen vecka för vecka. Vid varje taktisk övning måste nämligen undervisningen i alla berörda ämnen ha bragts just så långt, som kräves av övningen ifråga. Ytterligare tillkommer, att dessa övningar ofta äga rum utomhus, så att olämplig väderlek, svårigheter med transportmedel m. m. lätt orsaka rubbningar i schemat. Under beaktande av här framförda synpunkter har kommittén kommit till den uppfattningen, att en fullständig sammanslagning av samtliga militära högskolor på i direktiven antytt sätt ur många, synpunkter vore synnerligen önskvärd, men att också stora svårigheter resa sig mot förverkligandet av en sådan plan. I alla händelser är den ej genomförbar utan en stark modifiering och anpassning till varandra av de olika högskolornas undervisning. E t t sådant ingripande medför konsekvenser för hela officersutbildningen och ligger därför, vad beträffar marinen och flygvapnet, utom ramen för kommitténs arbete. Av denna orsak har kommittén ej ansett sig böra närmarre utreda en sammanslagning av nämnd art. En dylik utredning synes i stället lämpligen böra verkställas i samband med de med kommitténs upp-

gift analoga utredningar angående marinens och flygvapnets officersutbildning, som förebådats. Även om kommittén alltså ej anser sig kunna framlägga något förslag om en fullständig sammanslagning av högskolorna, har den funnit det vara av stor vikt att utreda, i vad mån en samverkan är möjlig, utan att några mera djupgående ingrepp vidtagas i sjö- och flygkrigshögskolornas nuvarande organisation. De åtgärder i denna riktning, som kommittén vill förorda, hänföra sig dels till undervisningen, dels till administrationen. En förutsättning för deras genomförande är, att planerad gemensam förläggning för högskolorna (se kap. 29, avsnittet 2) kommer till stånd. Om hänsyn endast tages till ämnenas omfång, föreligga, såsom framgår av det föregående, i en del fall relativt goda möjligheter till samundervisning. I praktiken bli möjligheterna emellertid avsevärt inskränkta genom de svårigheter, som ha sin grund i de olika högskolekursernas varierande längd, uppläggning och inplacering till tiden. Samundervisning bör därför främst ske i ämnen av informatorisk karaktär, såsom förvaltningskunskap och specialföreläsningar i stabstjänst. Även vid behandlingen av applikatoriska exempel i strategi bör samundervisning komma till stånd genom grupparbete. Gemensamma stabstjänstövningar böra vidare förekomma. I övrigt bör undervisningen i största möjliga mån samordnas, främst då i ämnen av kunskapsmeddelande karaktär, där kontakt mellan lärare och elever ständigt erfordras. Samordnad undervisning befrämjas genom största möjliga överensstämmelse i kursplanerna, undervisning genom samma lärare (men ej samtidigt!), samma laborationer och andra övningar samt gemensamma ramar för och gemensamma moment under strategiska exempel och vissa fältövningar. I fråga om den gemensamma administrationen har kommittén funnit följande åtgärder lämpliga. De tre högskolorna böra såsom förut ha var sin chef. För högskolorna gemensamma frågor skola emellertid handhas av ett instruktionsmässigt anordnat chefskollegium. De tre högskolornas bibliotek sammanslås till ett gemensamt militärt högskolebibliotek. Dessutom skall vid varje högskola finnas ett mindre handbibliotek. Expeditionerna skola som hittills vara skilda och lyda under respektive högskolas adjutant. En gemensam skrivcentral bör eventuellt anordnas. Redogörarnas verksamhet bör centraliseras. Den kan vid föreslaget utnyttjande av Svea livgardes förutvarande kasernetablissement (-område)1 eventuellt anslutas till motsvarande organisation vid IV:e militärbefälsstaben. Lämpligare synes dock vara, att en särskild befattningshavare (pensionerad officer med arvode på arméhögskolans stat) avses som redogörare för 1

Propositionen nr 91 till 1946 års riksdag. Jfr kap. 29, avsnittet 2.

421 såväl samtliga försvarsgrenars högskolor som arméns truppslagsofficersskolor. (Jfr kap. 29, avsnittet 1.) Övningslaboratorierna (för elektroteknik, kemi och ballistik), samlings(film-)sal, krigsspelssal, pjäshall ävensom vissa andra undervisningslokaler, gymnastik-(fäkt-)sal och elev-(dag-)rum böra vara gemensamma, Fastighetsförvaltningens driftspersonal (vice värd, maskinist, eldare, portvakt etc.) bör likaledes vara gemensam.1

Kap. 33. Institut för högre försvarsstudier 1. Behovet av särskilda högre försvarsstudier Att kommittén ej ansett sig kunna föreslå en fullständig sammanslagning av de olika försvarsgrenarnas högskolor, innebär — som av det föregående framgår — ingalunda, att en dylik reform ej betraktats som i och för sig önskvärd. Enligt kommitténs mening står det tvärtom klart, att man bör vidtaga alla åtgärder, som kunna främja en friktionsfri och effektiv samverkan mellan de olika försvarsgrenarna. Erfarenheterna från det andra världskriget understryka nödvändigheten härav. Armén, marinen och flygvapnet föra i allt högre grad ett gemensamt krig. Det är mestadels fråga om kombinerade operationer, och därför måste formerna för denna samverkan noggrant studeras och prövas. E t t dylikt studium har sedan länge bedrivits vid de olika högskolorna, men det är tydligt, att man vid dessa försvarsgrensvis organiserade läroanstalter därvid främst inriktat sig på de faktorer, som beröra verksamheten inom egen försvarsgren. Även utanför högskolorna förekommer emellertid utbildning av betydelse i detta sammanhang. Enligt gällande författningar2 skall försvarsstabschefen sörja för erforderlig utbildning av försvarsstabens personal och ha försvarsgrenscheferna och vissa dem underställda chefer skyldighet att verka för den högre befälsutbildningen och att därvid söka allsidigt belysa strategiska och operativa problem. Men också ifråga om 1 Vid föreslaget utnyttjande av Svea livgardes förutvarande kasernetablissement(-område) bör givetvis denna personal vara gemensam icke blott för högskolorna utan för samtliga dit förlagda staber och institutioner. 2 Främst Kungl. Maj:ts instruktioner för försvarsstaben (SF nr 800/19*2), armé- marin- och flygledningarna (SF nr 863, 864-, 865/1942), militärbefäl i militärområden (SF nr 988/1943) och generalstabskåren (SF nr 866/1942).

422 den av nämnda chefer anordnade utbildningen är det uppenbart, att den i åsyftat avseende ej kan bedrivas i önskvärd omfattning. Slutsatsen måste alltså bli, att den nuvarande organisationen ej i tillräcklig grad tillgodoser behovet av särskilda studier och övningar, avseende samverkan mellan de olika försvarsgrenarna. Härtill kommer den viktiga synpunkten, att det nutida kriget även kräver en intim och väl avvägd samverkan mellan militära och civila myndigheter. Civila ämbets- och tjänstemän komma i krig att i stor utsträckning samarbeta med ledande militär personal och måste därvid taga ställning till krav och önskemål från dennas sida eller själva taga initiativ, som äro av betydelse för de militära åtgärderna och som därför måste koordineras med dessa. Om ett dylikt samarbete skall fungera väl, måste det förberedas i fred, och denna förberedelse måste innebära, att man på såväl militärt som civilt håll göres förtrogen med de stora riktlinjerna i planläggningen och att man sättes i tillfälle att i någon form praktiskt lära känna de uppgifter, som man en gång kan ställas inför. För att de olika problemen skola bli allsidigt belysta, kräves det här personlig kontakt med möjlighet till diskussion och tankeutbyte. Studier och övningar, som syfta till att förbereda en effektiv samverkan mellan rikets samtliga försvarskrafter, böra tydligen främst bedrivas av personer, som i händelse av krig komma att vara knutna till den högsta krigsledningen eller komma att nära samarbeta med denna. Till den högsta ledningens uppgifter hör emellertid även att så snabbt som möjligt draga de organisatoriska, strategiska och taktiska konsekvenserna av tekniska framsteg och militära erfarenheter av olika slag. Krigets teknik utvecklas ju i våra dagar snabbare än någonsin, och försvarets effektivitet är därför i hög grad beroende av förmågan att snabbt tillgodogöra sig nya stridsmedel och nya krigföringsmetoder och att anpassa utbildningen därefter. Naturligtvis ägnas redan nu den största uppmärksamhet åt dessa uppgifter, men utvecklingen har medfört ett behov av en fastare organisation inom ifrågavarande arbetsområde. 2. Utländska institutioner för högre försvarsstudier En översikt av de institutioner, som äro (ha varit) verksamma i ur militär synpunkt viktigare länder för att tillgodose behovet av högre försvarsstudier, torde vara ägnad att belysa föreliggande problem även för den svenska försvarsmaktens vidkommande. Följande redogörelse avser främst förhållandena strax före eller under det andra världskriget. B r i t t i s k a r i k e t . Imperial Defence College i London, som inrättades 1927, har till ändamål att meddela officerare och civila ämbetsmän kunskaper i militärpolitik och

423 högre strategi (»to train a body of officers and civilians in the broadest aspects of strategy»). 1 Som chef kommenderas turvis från de olika försvarsgrenarna en general. Skolan står under överinseende av stabschefernas underkommitté av imperiets försvarskommitté, medan administrationen åvilar amiralitetet. Eleverna utgöras av officerare ur stridskrafterna i Storbritannien, Dominions och Indien samt av representanter för civilförvaltningen i Storbritannien och Indien. Till varje kurs kommenderas lika många elever från var och en av de tre försvarsgrenarna (före andra världskriget vanligen 5). F r a n k r i k e . College des hautes études de defense nationale, som grundades 1936, var avsett att utbilda personal för högre militära och civila poster inom nationalförsvaret.2 Denna utbildningsanstalt lydde under det ständiga nationalförsvarsrådet ifråga om tillsättande av civila och militära lärare och uppgörande av undervisningsplan samt under försvarsministern beträffande organisation, administration och budget samt kursernas längd. Anstalten förestods av en styrelse, i vilken bland annat ingingo cheferna för de högsta staberna vid armén, marinen och flygvapnet samt chefen för den högre nationella undervisningen. Anstaltens chef, som utsågs ur en av försvarsgrenarna, var generalsperson eller flaggman. Till hans förfogande stodo två officerare, tillhörande generalitetet eller amiralitetet vid de övriga försvarsgrenarna. Undervisningen bedrevs under en tid av omkring 5 K månader i form av föreläsningar och studier över Frankrikes strategiska problem samt över politiska, finansiella, ekonomiska och befolkningsstatistiska spörsmål. Till elever utsagos dels militär personal från de tre försvarsgrenarna av överstes eller överstelöjtnants tjänsteställning, dels civila tjänstemän från olika departement. Elevantalet utgjordes 1938 av 10 arméofficerare, 5 sjöofficerare och 5 flygofficerare samt 17 civila tjänstemän, vilka helt följde utbildningen, och 10 civila tjänstemän, som följde undervisningen i den mån deras ordinarie arbete det medgav eller vid behandlingen av speciella frågor. F ö r e n t a s t a t e r n a . Gemensam utbildning av högre officerare från samtliga försvarsgrenar förekom före det andra världskriget i viss utsträckning vid arméns och marinens högskolor (flygvapnet i Förenta staterna är uppdelat på armén och marinen). Till The Army War College i Washington kommenderades således regementsofficerare icke blott ur armén (och arméflyget) utan även ur marinen. Vid denna utbildningsanstalt bedrevs studium av högre truppföring m. m., varjämte omfattande planläggningsarbeten utfördes för Förenta staternas krigsförberedelser. Kursen pågick i 10 månader. The Naval War College i Newport fyllde liknande uppgifter inom det marina området. Under kriget har en särskild utbildningsanstalt, The Army-Navy Staff College (ANSCOL) i Washington, organiserats för den för försvarsgrenarna gemensamma högre stabsutbildningen. Eleverna ha i regel varit regementsofficerare, som genomgått vederbörlig försvarsgrens högskola. Flertalet ha haft krigserfarenhet. Utbildningen har fullgjorts med en månad vid vardera armé-, marin- och flygkrigshögskolan och har avslutats med två månader i Washington. Vid krigshögskolorna avsåg undervisningen att bibringa eleverna från andra försvarsgrenar en grundläggande kännedom om organisation och taktik inom den försvarsgren, som högskolan tillhörde. Under det avslutande skedet i Washington övades planläggning av kombinerade operationer. Under kriget ombildades vidare The Army Industrial College i Washington till The Joint Army-Navy Industrial College. Detta är avsett för studium av de nationella resursernas utnyttjande i krig samt för planläggning av industriens mobilisering. Eleverna väljas ur samtliga försvarsgrenar. 1 2

Citat efter Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar 1938 sid. 245. Se Revue Miiitaire Francaise 184./1936.

424 Sedan den 1 oktober 1945 har vid Command and General Staff School (arméns krigshögskola) i Fort Leavenworth organiserats en högre kurs, benämnd The First Command Class. Kursen, som f. n. omfattar sex månader, är avsedd att framgent få en längd av ett år. Den har till uppgift att utbilda armé- och flygofficerare samt vissa andra officerare för högre befälsposter och för tjänst i högre staber (»to afford common training for selected air, ground and service officers for higher command and for duty of the staffs of the higher echelons»).1 Även om eleverna huvudsakligen komma från armén (och dess flyg) och utbildningen således främst tar sikte på denna försvarsgrens problem, så ägnas stor uppmärksamhet åt för försvarsgrenarna gemensamma strategiska, taktiska och organisatoriska frågor och de applikatoriska studierna avse företrädesvis kombinerade operationer. t I februari 1946 tillkännagavs, att The Army-Navy Staff College är under ombildmng till The National War College. Detta är avsett för gemensam utbildning av icke blott högre officerare ur samtliga försvarsgrenar utan även högre tjänstemän från utrikesdepartementet och skall träda i verksamhet i början av september 1946. Första kursen beräknas omfatta omkring 100 elever, men elevantalet vid senare kurser kommer eventuellt att ökas. Kurserna skola förläggas till Washington och pågå i 10 månader. Det beräknas emellertid, att tjänstemännen från utrikesdepartementet efter 4 månader skola ha avslutat sin kurs. De återstående 6 månaderna avses uteslutande skola ägnas militära frågor. Under omkring en månad skola föreläsningar anordnas tillsammans med The Joint Army-Naval Industrial College. Lärarna skola hämtas från försvarsgrenarna och utrikesdepartementet, och dessutom komma framstående vetenskapsmän och civila specialister att föreläsa. Eleverna ur armén och marinen skola ha omkring 20 tjänsteår vid krigsmakten och eleverna från utrikesdepartementet minst 15 års diplomatisk tjänst. Avsikten är att bedriva ett ingående studium av försvarsproblemen ur politiska, strategiska, taktiska, industriella m. fl. synpunkter. Skapandet av detta college anses vara den betydelsefullaste åtgärden efter kriget för att åstadkomma en verklig sammangjutning av Förenta staternas krigsmakt genom gemensam utbildning för de högsta befälsposterna och de viktigaste stabsbefattningarna. S o v j e t u n i o n e n . För den högre militära utbildningen funnos 1939 14 militärakademier och 6 speciella militär-fakulteter vid de civila högskolorna. Av militärakademierna torde 6 ha varit gemensamma för samtliga försvarsgrenar. Bland dem märkas krigsakademien »Frunse» och militärtekniska akademien »Kyjbysjev», båda i Moskva. T y s k l a n d . Wehrmachtsakademie i Berlin, vilken inrättades 1935, var avsedd för utbildning av personal, som skulle »bekläda högre poster inom riksförsvaret». Eleverna kommo ur samtliga tre försvarsgrenar. Om även civila ämbetsmän deltogo i utbildningen, är ej bekant.

3. Kommitténs förslag Erfarenheterna av såväl svenska som utländska förhållanden understryka enligt kommitténs mening nödvändigheten av att bättre än nu tillgodose behovet av högre försvarsstudier, avseende sådana aktuella uppgifter, som ha särskild betydelse för den ledande och samordnande verksamheten inom 1

Citatet efter Military Review, december 194-5, där chefen för den amerikanska arméns krigshögskola, generalmajor K. Truesdall, i en artikel lämnat en närmare redogörelse för kursens ändamål och uppläggning.

425 försvarsmakten. Något torde i detta avseende kunna vinnas genom att bereda större utrymme för åsyftad undervisning på de olika högskolorna och genom att där i viss utsträckning anordna gemensam undervisning, varigenom hithörande problem skulle erhålla en allsidig belysning. Men dylika åtgärder kunna ej anses vara tillräckliga. Det bör också beaktas, att eleverna vid högskolorna i allmänhet ej torde vara mogna för ett ställningstagande till de stundom mycket omfattande problem, varom här är fråga. Av dessa skäl synes det för en tillfredsställande lösning av frågan vara ofrånkomligt att införa en organisation av något slag ovanför högskolorna. Enligt kommitténs åsikt bör denna organisation dock ej ha formen av en skola och ej heller bör deltagande i dess verksamhet göras till villkor för befordran. Dels bör man söka undvika att tillfoga ett nytt led i det militära skolsystemet, som redan förut är mycket omfattande, dels torde de uppgifter, som skulle tillkomma det planerade institutet, ej komma att bli av sådan art, att de lämpa sig för arbete under mera skolmässiga former. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen, att det avsedda institutet, förslagsvis benämnt Institutet för högre försvarsstudier, bör givas en jämförelsevis lös men samtidigt smidig organisation, varvid man dock bör sörja för att kontinuiteten i verksamheten bevaras och att institutet får en fast anknytning till försvarsmaktens ledning. Risk synes annars föreligga för att det ej kan hävda sig gentemot krav, som ställas av andra mera momentant angelägna arbetsuppgifter. Vad man enligt kommitténs uppfattning bör syfta till, är ett samarbetsorgan för vad man kallat »det långa tänkandet», ett försvarets utredningsinstitut, vars huvuduppgift skall vara att taga upp och studera mera omfattande aktuella försvarsproblem, d. v. s. sådana frågor rörande strategi, taktik och organisation samt utbildning och utrustning, som ha betydelse för det totala försvaret. Institutet skulle, sådant det här är tänkt, kunna sägas i viss mån utgöra en motsvarighet till den taktiska kommitté, som sedan några år är verksam inom arméledningen. Resultaten av studierna och utredningarna inom institutet böra i lämplig form förmedlas till de inom försvarets ledning ansvariga och närmare prövas under applikatoriska övningar. Vad beträffar utväljandet av deltagare i institutets verksamhet ha olika alternativ diskuterats inom kommittén. Även i detta avseende har det emellertid synts vara bäst att ej från början tillämpa fixa bestämmelser. Allt efter arten av de problem, som aktualiseras genom utvecklingen och som därför tagas upp till närmare studium inom institutet, böra lämpliga, väl kvalificerade officerare och representanter för vederbörliga civila myndigheter utses att deltaga i institutets verksamhet. Det synes ej lämpligt att fixera någon bestämd tid för verksamheten ifråga. Man kan i detta avseende räkna med två möjligheter: dels kan institutet arbeta under sammanhängande perioder, förslagsvis omfattande 1 a 2

veckor, dels kan under en längre tidsperiod ett visst antal timmar i veckan anslås till verksamheten, varvid förutsattes, att deltagarnas ordinarie tjänstgöring är förlagd till sammanträdesorten. I båda fallen måste givetvis mera omfattande studier och utredningar av aktuella problem utföras på särskilt uppdrag dessförinnan för att under sammanträdesperioderna diskuteras och prövas teoretiskt och eventuellt applikatoriskt. På här anförda grunder vill kommittén föreslå, att åtgärder vidtagas för att skapa ett särskilt forum för studium och utredning av aktuella frågor rörande det totala försvaret, förslagsvis kallat »institutet för högre försvarsstudier». Arbetet bör bedrivas dels i form av utredningar, föreläsningar och konferenser, dels som applikatoriska övningar. Ledningen av institutets verksamhet bör anförtros försvarsstabschefen, varjämte det bör tillsättas en ständig sekreterare. Denne bör vara regementsofficer och skall vid sidan om sin ordinarie tjänst utföra det organisatoriska arbetet och sörja för kontinuiteten i institutets verksamhet. Urvalet av deltagare och verksamhetens omfattning bestämmas med ledning av tidigare anförda grunder från fall till fall. Kostnaderna för verksamheten inom institutet kunna med hänsyn till dess arbetsformer endast angivas i ungefärliga siffror. För studie- och utredningsverksamheten i mera begränsad mening synes ett anslag om 20 000—30 000 kronor vara tillräckligt. De ovannämnda applikatoriska övningarna kräva emellertid ytterligare kostnader, vilkas storlek givetvis beror på den omfattning, man ger övningarna.

E. S p e c i a l u t b i l d n i n g

Kap. 34. Allmänna grunder Tjänsten inom ett truppslag fördelar sig på ett flertal, till art och omfattning skilda tjänstegrenar. De flesta av dessa är av sådan grundläggande betydelse, att de måste fullständigt behärskas av varje officer. Vid utbildningen t i l l officer benämnas dessa tjänstegrenar utbildningslinjer. Ett icke ringa antal är emellertid av så speciell natur, att endast ett mindretal behöver behärska dem. Dessa grenar måste därför hänföras till specialtjänst och utbildning härför bibringas genom specialutbildning. Härvidlag är dock att märka, att en viss tjänstegren på grund av truppslagens och förbandens olika karaktär kan vara ordinarie tjänst vid ett truppslag (förband) men specialtjänst vid ett annat. Så är exempelvis motortjänst att hänföra till ordinarie tjänst vid pansartrupperna och det motoriserade arilleriet men till specialtjänst vid kavalleriet och det hästanspända artilleriet. Behovet av specialutbildning har avsevärt stegrats med krigsteknikens utveckling. Vissa tjänstegrenar, t. ex. signaltjänst, spräng- och mintjänst samt underrättelsetjänst, ha nämligen numera i hög grad komplicerats. Andra grenar, såsom t. ex. hundtjänst och motortjänst, ha ökat i omfattning utan att dock kunna hänföras till ordinarie tjänst. Därtill ha — bland annat på grund av särskilda förhållanden under beredskapstiden — ytterligare ett icke ringa antal tjänstegrenar, t. ex. vintertjänst och ammunitionstjänst, förmenats utgöra specialtjänst, trots att de måste behärskas av varje officer och utbildning härutinnan måste bibringas såsom ordinarie utbildning. Enär såväl specialutbildningen som den sedan följande specialtjänsten fjärmar officeren från den allmänna tjänsten vid truppförbanden, bör största restriktivitet tillämpas vid utmätande av personal och tid för specialutbildning. Följande principer böra därför enligt kommitténs förmenande läggas till grund för specialutbildningens organisation och bedrivande. Till specialtjänst bör endast hänföras tjänst av sådan natur och omfattning, att härför erforderlig utbildning icke lämpligen kan bibringas i samband med den allmänna utbildningen. Härav följer, att utbildning för viss specialtjänst erfordras endast för ett fåtal officerare ur varje förband. Utbildningens speciella karaktär innebär desslikes, att ett rationellt bedri-

Tabell 92. Tjänster för vilka specialutbildning är erforderlig. Specialtjänst

Utbildningsmål

Anmärkningar

Hästtjänst

Föregångsmän beträffande ridning, körning och hästvård vid infanteriet, kavalleriet, artilleriet, ingenjör-, signal- och trängtrupperna.

Motortjänst

Motorofficerare och bilbesiktnings- Tillika kompletterande utbildning män vid samtliga truppslag. för vissa regementsofficerare.

Arméhundtjänst

Tjänstehundofficer vid infanteriet, Eventuellt även vid artilleriet. kavalleriet och trängtrupperna.

Signaltjänst

Signalofficerare (utom ur signaltrupperna) samt regementsstabs-, bataljons- och divisionschefer och chefer för sektion I i högre staber.

Pionjärtjänst

Instruktörer och chefer för pion- Tillika fullständig utbildning i järförband samt vissa regementsspräng- och mintjänst, ammuniofficerare. tionstjänst och projektilröjning.

Spräng- och mintjänst

Instruktörer vid samtliga trupp- Tillika utbildning i ammunitionsslag utom infanteriet, kavalletjänst och projektilröjning. riet, pansartrupperna och ingenjörtrupperna.

Skyddstjänst

Personal till tekniska kompanier i krigsorganisationen samt instruktörer.

Underrättelsetjänst

Underrättelseofficerare i regements- Även bildläsning och fototjänst. och högre staber samt instruktörer.

Underhållstjänst

Regementskvartermästare vid in- » Kvartermästarkurs». fanteriet och artilleriet samt instruktörer. Kvartermästare och avdelnings- »Stabskurs». (tjänstegrens-)chefer inom sektion I I i högre staber; etappgruppchefer.

429 Specialtjänst

Utbildningsmål

Anmärkningar

Lärartjänst

Pedagogik och undervisningsmeto- Dels »lärarkurs», dels »kurs för dik för chefer och lärare vid stamskolechefer ». vissa skolor.

Gymnastik och idrott

Gymnastik- och idrottsofficerare Tillika utbildning till specialinvid förband och skolor. struktörer i vintertjänst.

Järnvägstjänst

Militärassistenter vid järnvägsstyrelsen (järnvägsdistrikt).

Personalvårdstjänst

Personalvårdsofficerare samt che- Ej subalternofficersbefattning. fer för sektion I I I vid regements- och högre staber.

Flygeldledningstjänst

Artillerieldledare i flygplan.

Fastighetsförvaltningstjänst

Kasern- och domänofficerare.

Behoven av dylik specialutbildning kan icke fastställas, förrän statsmakterna tagit ställning till de förslag angående fastighetsförvaltningens organisation, som framlagts av fortifikations- och byggnadsförval tningsutredningen i dess betänkande (stat. off. utr. 1945:65).

vande i regel är möjligt endast genom att utbildningen centraliseras till särskilda skolor och kurser. Specialutbildningen vid centrala skolor och kurser bör emellertid i möjligaste mån förkortas. Detta kan bland annat ske genom att förberedande utbildning bibringas vid eget truppförband, lämpligen genom självstudier och i form av tjänstgöring för egen utbildning vid vederbörliga övningsavdelningar. En och samma befattningshavare bör specialutbildas endast för visst slag eller för samhörande slag av specialtjänst. Härigenom motverkas en hittills icke alltför ovanlig tendens, vars företrädare bäst karakteriseras av benämningen »kurshyenor». Personal till specialutbildning bör utväljas på sådant sätt, att den kan nyttiggöras lång tid för vederbörlig specialtjänst. Detta krav innebär å ena sidan, att specialutbildning bör bibringas först efter genomgången truppslagsofficersskola, vid vilken underlag erhålles för bedömande av den fram-

430 Tabell 93. Föreslagen specialutbild-

Anordnas vid

Tjänst, kurs

1.

Ilästtjänst ridskolan

Subalternofficerskurs

15 Infanteribefälskurs för officerare 2.

Ungefärlig längd i veckor

Motortjänst Motorofficerskurs

arméns motorskola

arméhundskolan

arméns signalskola

26 Regementsofficerskurs 3. Arméhundtjänst

k. Signaltjänst Signalofficerskurs

Kurs i sambandstjänst för vissa regementsofficerare

3 Kurs i sambandstjänst för cerare

stabsoffi

5. Pionjärtjänst Subalternofficerskurs

ingen jörtruppskolan

12 Regementsofficerskurs Transport 164

431 nings organisation och omfattning.

Officersår, då genomgång bör ske

Före kurs bör (skall) elev ha genomgått

förstaårselever (8) 1 : 5:e ä 6:e andraårselev (1): 6:e tredjeårselev (1): 7:e

ATOS

5:e å 6:e

ATOS

5:e ä 6:e

ATOS

efter 15:e

—

Som elever böra i regel i c k e beordras officerare

Kursveckor

som vid ATOS förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning.

ur

icke motoriserade truppslag (förband), som vid ATOS förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning.

—

63 ATOS

som vid ATOS förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning.

5:e å 6:e

ATOS

som vid ATOS förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning. Dock böra i vissa fall även dylika officerare beordras.

—

—

efter 10:e

AHS

—

6:e

ATOS

som vid ATOS förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning. Dock böra i vissa fall även dylika officerare beordras.

efter 15:e

1 Dessutom 5 förstaårselever ordinarie utbildning 2:a officersåret.

6:e

efter 15:e

Anm.

X

elever

36 Transport 2 314

2 Kurs vartannat eller vart tredje år för omkring 20 eller 25—30 elever.

432 Tjänst, kurs

Ungefärlig längd i veckor

Anordnas vid

Ungefärligt antal elever (officerare på aktiv stat) per år

Transport 164 6. Spräng- och mintjänst

ingenjörtruppskolan

7. Skyddstjänst

infanteriskjutskolan

8.

9.

93 Underrättelsetjänst Kurs i underrättelsetjänst

arméhögskolan

Kurs i bildtolkning

försvarsstabens fotoanstalt

51/»

arméns underhållsskola

13 Gripsholms folkhögskola

av

gymnastik- och idrottsskolan gymnastiska centralinstitutet

järnvägsstyrelsen

52 Underhållstjänst Kvartermästarkurs

Stabskurs

10. Lärartjänst Kurs för militära lärare

27 Kurs för stamskolechefer m. fl. . 11. Gymnastik och idrott Ledarkurs i gymnastik och idrott Gymnastiklärarkurs 12. Järnvägstjänst

26 13. Personalvårdstjänst

försvarsstabens personalvårdsavdelning

1 Ib. Fly g eldledning stjänst

artilleriskjutskolan

(15.

Fastighetsförvaltning) Summa elever per år 369

Av tabellen framgår, dels att ständigt omkring 90 officerare äro under central specialutbildning, tider växlande mellan en vecka och hela året.

433 Officersår, då genomgång bör ske

Före kurs böt (skall) elev ha genomgått

Som elever böra i regel i c k e beordras officerare

Kursveckor

Anm.

X

elever Transport 2 314 som vid ATOS förvärvat 27 kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning.

6:e

ATOS

6:e å 7:e

ATOS

som vid ATOS förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning.

efter 10:e

AHS

—

6:e

ATOS

—

5:e ä 6:e eller senare

ATOS

som vid ATOS förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning.

104 Kurs vartannat år för omkring 15 elever.

7 Därjämte omkring 8 arméingenjörer, läkare, veterinärer m. fl.

efter 15:e (ev. 12:e)

i regel först efter 10:e

ATOS, i vissa fall även AHS

— "

3 Kurs vartannat år för 15—20 elever.

Kurs vartannat år för omkring 40 elever.

Kurs vartannat år för 20—25 elever.

88 63

5:e å 6:e

ATOS

—

tidigast 7:e

ATOS, GIS

—

8 4 förstaårs- och 3 andraårselever.

tidigast 9:e

ATOS

—

—

tidigast 10:e efter 12:e

ATOS

—

5:e å 6:e

ATOS

—

156 Första årets utbildning. 10 Andra årets utbildning.

Summa kursveckor X elever per år 4 621 iels att årligen sammanlagt 369 officerare genomgå något slag av central specialutbildning, under

2 8 — 460105

434 tida användning, som bäst svarar mot vederbörandes begåvning och fallenhet. Härigenom kan i regel från specialutbildning undantagas de, som sedermera kunna ifrågakomma för högre utbildning. Då emellertid övervägande antalet specialtjänster utgöras av löjtnantsbefattningar, bör å andra sidan — med hänsyn till att krigsplacering som kompanichef i regel sker fr. o. m. åttonde officersåret och utnämning till kapten vanligen torde komma att ske under tolfte officersåret — flertalet slag av specialutbildning bibringas så nära efter genomgången truppslagsofficersskola som möjligt och vissa slag i omedelbar anslutning därtill. Den dessförinnan fullgjorda treåriga trupptjänstgöringen i allmän tjänst torde i regel utgöra tillräckligt underlag härför. Rent praktiska skäl, såsom minskat antal befälsbyten vid förbanden och minskad flyttningsfrekvens för den enskilde, tala likaledes för att viss specialutbildning förlägges i direkt anslutning till genomgången truppslagsofficersskola. Kommendering till specialutbildning bör i regel ske efter frivilligt åtagande. Härigenom främjas bäst rekryteringen av specialtjänstens målsmän. Med hänsyn till betydelsen av att disponera fullgoda sådana målsmän för utbildningsarbetet vid truppförbanden bör det dock vara truppförbandschef obetaget att tvångsvis beordra officer till specialutbildning, om lämplig sådan icke frivilligt står till buds. De tjänster, för vilka kommittén på grundval av 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1 sid. 235—236) och inhämtade erfarenheter från åren 1942—1945 funnit specialutbildning oundgänglig, framgå av tabell 92. I kap. 35 kommer utbildningen för dessa olika specialtjänster att behandlas var för sig. En sammanställning av det antal elever och den utbildningstid för specialutbildning, som kommittén funnit erforderlig, framgår av tabell 93. Utbildningen för vissa tjänster, vilka i olika sammanhang förmenats utgöra specialtjänst, bör enligt kommitténs mening icke hänföras till specialutbildning. Dessa tjänster äro främst följande: pansarvärns- och luftvärnstjänst, vintertjänst, ammunitionst j änst, väderlekstjänst, filmtjänst samt inf ormationst j änst. Dessa tjänster behandlas var för sig i kap. 36.

435 Kap. 35. Specialutbildningens organisation och omfattning 1. Hästtjänst Specialutbildningen i hästtjänst bedrives på ridskolan (RS) på Strömsholm och omfattar årligen enligt reglementet för skolan 1 för personal ur beridna truppslag dels en subalternofficerskurs om 10 månader för omkring 15 elever, dels en allmän furirkurs om likaledes 10 månader för omkring 10 elever, för officerare och underbefäl ur infanteriet tre infanteribefälskurser vardera 10 veckor.

om

E n ä r utbildningen enligt dessa grunder visat sig i huvudsak ändamålsenlig, har kommittén icke funnit anledning föreslå annat än mindre ändringar därav, vilka för övrigt i flertalet fall redan prövats under beredskapsåren. Infanteribefälskurserna böra som hittills avse specialutbildning av representanter ur olika befälskategorier från infanteriet till föregångsmän i fråga om hästtjänsten vid detta truppslag. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas utbildningen i körning samt hästens hanterande och vård. För a t t utbildningen skall kunna konsekvent anpassas efter de olika befälskategoriernas behov bör en kurs omfatta endast officerare, en kurs endast underofficerare och furirer (överfurirer). Kursernas antal kan minskas från tre till två. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla vikten av a t t infanteriofficerare i tillräcklig utsträckning kommenderas till utbildning vid ridskolan. Medan vid infanteriet fältregementet har cirka 25 beridna officerare — så gott som alla i befattningar, som varje aktiv officer kan placeras uti •— så finnes exempelvis inom fördelningsingenjörbataljonen endast t v å beridna kompanichefer och inom fördelningsunderhållsbataljonen, vilken i huvudsak uppsattes av trängtrupperna, ingen enda beriden officer. Antalet draghästar vid fältinfanteriregementet är mer än dubbelt så stort som vid 1

Reglementet är utfärdat den 11 september 1937 (SF nr 783). Undervisningsstadga är fastställd genom ao nr 3700 1938 Vissa avsteg från reglementets bestämmelser angående utbildningens om Fattning (§ 8) ha for arbetsåren 1940—1941 och följande medgivits av Kungl Maj-t f de " f f 0 , l a n S ^ ° r i a *? d e minnesskrifter, som utgivits för tiden 1868-1918, respektive 107f"fQ !J 1918-1943 iRidskolan pa Strömsholm 50 år den 4 juli 1918, minnesskrift av Nils Fischerström och Frank Martm Uppsala 1918, och Ridskolan på Strömsholm 75 år den 4 juli 1943 minnesskrift av H. G:son Lagercrantz, Stockholm 1943).

436 en fördelnings kavalleribataljon, omkring fem gånger så stort som vid fördelningsunderhållsbataljonen och åtta gånger så stort som vid en fördelnings ingenjörbataljon. Enligt kommitténs förmenande är det därför icke tillfyllest, att officerare ur infanteriet genomgå infanteribefälskurs. Vissa officerare ur detta truppslag böra erhålla den grundligare specialutbildning i hästtjänst, som meddelas vid subalternofficerskursen. Subalternofficerskursen bör sålunda avse — förutom ordinarie utbildning av samtliga kavalleriofficerare under andra officersåret (jfr kap. 17 och 23) — specialutbildning av enstaka officerare ur övriga truppslag, jämväl infanteriet, till föregångsmän i fråga om ridning och körning samt hästens hanterande och vård. Ökad uppmärksamhet synes böra ägnas elevernas utbildning till rid- och körinstruktörer. För detta ändamål bör årligen övningstrupp på omkring 15 man med befäl ur K 1 eller K 3 kommenderas till ridskolan för att där undergå utbildning under rekrytskolans första skede (omkring den 1 april—den 30 juni). Vissa elever ur beridna truppslag, främst kavalleriet, böra liksom hittills för fördjupad utbildning kvarbeordras på en kurs som andraårselever och enstaka av dessa, främst de blivande lärarna vid ridskolan, på ytterligare en kurs såsom instruktörselever. Den allmänna jurirkursen bör ersättas med en underofficers- och furir(överfurir-)kurs för sergeanter och furirer (överfurirer) ur beridna truppslag. Beträffande underofficerarna (överfurirerna) föreligga nämligen större möjligheter för att deras vid ridskolan erhållna utbildning skall komma truppförbanden tillgodo, än vad fallet är beträffande furirer. Förutom ovan angivna kurser har chefen för ridskolan föreslagit, att en allmän befälskurs om en månad skulle årligen anordnas för vissa kompaniofficerare, underofficerare och underbefäl ur beridna truppslag och avse orientering om moderna erfarenheter vid utbildning i ridning och körning, vissa försök m. m. Kommittén anser emellertid icke, att denna kurs erfordras årligen. Den bör i stället anordnas endast vid behov såsom tillfällig kurs och då jämväl omfatta ett antal infanteriofficerare. Den tidsplan för utbildningen vid ridskolan, som kommittén föreslår, framgår av tabell 94. Antalet elever i subalternofficerskursen har kommittén beräknat till omkring 15 per år, varav i medeltal 5 ordinarie förstaårselever från kavalleriet. Från övriga beridna truppslag böra årligen kommenderas sammanlagt 5 ä 6 förstaårselever för att behovet av specialutbildade officerare vid truppförbanden — två per regemente, en per kår och en vid signalregementet — skall kunna fyllas. Infanteriet bör årligen disponera minst 2 ä 3 elevplatser, då det synes önskvärt, att varje infanteriregemente (utom I 7 och 118)

437 Tabell 94. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid ridskolan.

Kurs

cn

i-»

fa -Q

t-* ej

fe

O,

<1

Subalternofficerskurs för officerare ur beridna truppslag och infanteriet Infanteribefälskurs för officerare ur infanteriet Infanteribefälskurs för underofficerare och furirer (överfurirer) ur infanteriet - _ _ - _ _ _ Underofficers- och furir-(överfurir-)kurs för sergeanter och furirer (överfurirer) ur beridna truppslag _ _ _ _ _ _ _ _ _ Teckenförklaring:

C 3

"3

1-5

bf)

•<

> o £

v Q

_J_ _

utbildning, i vilken officerare deltaga. — — — — övrig utbildning.

tillföres en i hästtjänst grundligt specialutbildad officer ungefär vart femte år. Som andraårselev bör årligen beordras en och som instruktörselev (tredjeårselev) en subalternofficer ur kavalleriet. Då särskilda skäl därtill föranleda, bör som andraårselev därjämte kunna beordras även en subalternofficer ur annat beridet truppslag. Elevantalet i injanteribef diskursen för officerare har beräknats på grundval av ett behov per infanteriregemente (utom I 7 och 118) av två specialutbildade officerare, d. v. s. sammanlagt 34 officerare. Med en sannolik disponibilitetstid av 3—4 år blir årskvoten därför 10 elever, vilket enligt chefen för ridskolan är ett lämpligt elevantal. Kommittén har tidigare (kap. 17 och 23) föreslagit, att subalternofficerare ur kavalleriet som ordinarie utbildning skola under andra officersåret genomgå ridskolans subalternofficerskurs såsom förstaårselever. Beträffande tidpunkten för kommendering till specialutbildning vid denna skola vill kommittén föreslå, att subalternofficerskursen liksom i regel även infanteribefälskursen för officerare genomgås efter truppslagsofficersskolan, lämpligen ett å två år efter denna. Med hänsyn till infanteribefälskursens ringa längd bör denna kurs dock i undantagsfall kunna genomgås före truppslagsofficersskolan. Officer, som vid truppslagsofficersskola förvärvat kompetens för eller eljest förutses komma att genomgå högre utbildning, bör icke beordras till specialutbildning vid ridskolan.

2. Motortjänst Specialutbildningen i motortjänst bedrives f. n. centralt vid arméns motorskola (MS) och omfattar årligen i regel följande kurser:1 ungefärlig längd

kurs för regementsol'ficerare motorofficerskurs motorunderofficerskurs kurs för elever i tygofficerskurs kurser för reservofficerare, vardera

2—3 veckor 6 månader 2—3 månader 1 månad samt 2 veckor.

Motorofficerskursens ändamål är att utbilda motorofficerare och militära bilbesiktningsmän för arméns truppförband. Regementsofficerskursen avser att ge regementsofficerare (blivande regementsofficerare), främst från motoriserade eller delvis motoriserade förband, vidgad kännedom om motorfor donsmaterielen och dess tekniska användning samt orientering om erfarenheter rörande utbildning, motortjänstens organisation och motorteknikens utveckling m. m. Motorkursen för de blivande tygofficerarna utgör en del av tygofficerskursen och är av praktiska skäl förlagd till motorskolan. Regementsofficerskursen har hittills omfattat högst 20 och motorofficerskursen högst 25 elever. Av de sistnämnda ha dock i regel några vant marin- eller flygofficerare. Med stöd av erfarenheterna från de år, som verksamheten vid motorskolan hittills pågått, föreslår kommittén, att till denna skola även i fortsättningen koncentreras all den motorutbildning, som icke lämpligen kan äga rum vid truppförbanden eller vid andra utbildningsanstalter. Det bör framhållas, att skolans uppgifter icke synas kunna övertagas av någon civil utbildningsanstalt, då verksamheten vid skolan måste konsekvent anpassas efter militära behov samt bedrivas med rent militära synpunkter ständigt för ögonen och med i stor utsträckning speciell militär motorfordonsmateriel. Till skolans uppgifter bör i främsta rummet räknas utbildningen av de föregångsmän i motortjänst, som till ett icke obetydligt antal böra finnas vid förbanden. Denna utbildning synes liksom hittills böra ske dels vid en 1 Bestämmelser för omfattningen av verksamheten vid arméns motorskola, som inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, ha hittills utfärdats årligen, exempelvis för budgetåren 1945—194.6 och 194<6—1947 genom go nr 1665/194-5, respektive 1301/1946. Enligt 194-2 års försvarsbesut skulle motorskolan förläggas i anslutning till P 1 på Järvafältet. Sedan har P 1 emellertid forlagts till Enköping. Motorskolan ät f. n. provisoriskt förlagd till Stockholm (Augustendal, Saltsjo-Jarla). 2 Till motorskolan tidigare förlagd beställningsmannautbildning på bilmekanikerlinje har fr. o. m. den 1 jaunari 194*6 överflyttats till tygförvaltningsskolan.

439 motorofficerskurs, dels — med hänsyn till motortjänstens tekniska karaktär och därav betingade successiva utveckling — vid en kurs för regementsofficerare. Motorofficerskursen bör i likhet med nu avse att utbilda officerare ur samtliga truppslag till motorofficerare och militära bilbesiktningsmän. Ökad uppmärksamhet synes böra ägnas elevernas instruktörsutbildning. I gengäld torde den teoretiska undervisningen och verkstadsarbetena kunna givas en något mindre omfattning än f. n. Kursens längd bör alltjämt vara sex månader. Ett under beredskapsåren framkommet förslag att förlänga kursen till sju månader, vilket enligt chefen för motorskolan skulle vara önskvärt för att säkerställa en god vinterutbildning i motortjänst, kan enligt kommitténs mening icke anses tillräckligt motiverat. Det har även ifrågasatts att inpassa motorofficerskursen såsom ordinarie utbildning under andra officersåret för samtliga officerare vid motoriserade truppslag (förband). Med anledning härav vill kommittén framhålla, att den visserligen anser, att utbildningen i motortjänst för arméns officerare med hänsyn till den nuvarande betydande och i framtiden sannolikt ökade motoriseringen inom armén måste ägnas skärpt uppmärksamhet. Detta gäller såväl under den fortsatta officersutbildningen vid förbanden som vid centrala skolor och kurser. Sedan beredskapen nu upphört, torde emellertid den fortsatta utbildningen i motortjänst vid förbanden kunna avsevärt effektiviseras. Den icke-militära motorismens fortsatta utveckling kan även förväntas komma att indirekt underlätta den militära motortjänstutbildningen. Det är kommitténs uppfattning, att därest nuvarande utbildningsmöjligheter under utbildningen till officer och under den ordinarie utbildningen som officer kompletteras med den förbättrade undervisning i motortjänst, som kommittén föreslagit vid truppslagsofficersskolorna (kap. 24), så kunna de, rätt tillvaratagna, förväntas tills vidare vara tillfyllest för att ge även officerare vid motoriserade truppslag (förband) de kunskaper, som erfordras för vederbörandes ordinarie tjänst. Kommittén förutsätter härvid, att vid all taktikundervisning för officerare ur dylika truppslag (förband) — liksom under den högre stabsutbildningen — ökad uppmärksamhet ägnas åt de motoriserade förbandens användning och verksamhet. Då därjämte de unga officerarna under tiden mellan officersexamen och truppslagsofficersskolan icke böra tagas bort från den grundläggande trupptjänsten i andra fall än då så är oundgängligen nödvändigt, anser kommittén icke, att motorofficerskursen bör ingå som ordinarie utbildning under andra officersåret för samtliga officerare vid motoriserade truppslag (förband). Regementsofficerskursen bör med oförändrad målsättning och längd anordnas enligt hittillsvarande grunder. Kursen för blivande tygofficerare bör överflyttas till tygförvaltningsskolan, där övrig utbildning av dessa office-

440 Tabell 95. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid arméns

Kurs

9 1-5

bi' -Q

a fe

05 E

'E

B

<

5.

3 1-9

»-9

bi) S

<

motorskola.

O.

v

,£ O

> o

B Q

Regementsofficerskurs Reservofficerskurser (eventuellt endast en kurs — i april) 1 . . Motorunderofficerskurs (Eventuellt kurs för elever vid Anm.: Beteckningssätt i likhet med tabell 94. 1 Eventuellt ej vid motorskolan utan vid t n ppföi band

rare äger rum och dit den bilmekanikerutbildning, som tidigare varit förlagd till motorskolan, numera överförts (jfr sid. 438 not 1). Kommittén vill erinra om att den i ett tidigare sammanhang (kap. 24) framhållit, att verkstadsutbildning liksom hittills kommer att vara erforderlig för trängofficersskolans elever före denna skolas början och att denna utbildning bör bibringas antingen på samma sätt som nu, d. v. s. vid vederbörlig trängkårs motorverkstad, eller centralt under september månad vid arméns motorskola. I senare fallet synes under denna månad även den enskilda utbildningens i biltjänst metodik böra genomgås. Därest motorunderofficerskurs och kurs(-er) för reservofficerare, vilka kurser kommittén icke behandlar, anordnas enligt i huvudsak nuvarande grunder, synes den tidsplan, som framgår av tabell 95, lämplig för utbildningen vid motorskolan. Antalet elever i de olika kurserna för aktiva officerare har kommittén beräknat på följande sätt. Vid varje fullständigt motoriserat regemente och vid varje trängkår böra finnas minst tre för trupptjänst tillgängliga; kompaniofficerare, som genomgått motorofficerskurs. Motsvarande behov vid övriga regementen och kårer m. m. är en a två dylika officerare. Det sammanlagda behovet utgör omkring 110 kompaniofficerare. Då det synes berättigat att räkna med en genomsnittlig disponibilitet vid truppförbanden av fem år, blir det årliga ' utbildningsbehovet 22. E t t par elevplatser per år böra därjämte ställas till förfogande för marinen och flygvapnet. 'Till motorofficerskursen böra därför årligen beordras 25 elever, av vilka högst 3 ur marinen och flygvapnet. Detta antal är enligt chefen för motorskolan det maximiantal, som ur undervisningssynpunkt är lämpligt för e n kurs.

441 Elevantalet vid regementsofficerskursen synes ursprungligen ha beräknats med hänsyn till att samtliga regementsofficerare vid motoriserade förband skulle genomgå kursen. På grund av den ökade motoriseringen bör emellertid dessutom vid varje förband i övrigt finnas minst en regementsofficer, som genomgått kursen. Detta innebär ett sammanlagt behov av omkring 90 regementsofficerare (blivande regementsofficerare), vilket kan fyllas med ett maximalt antal elever av 25 per kurs. Elevantalet i kursen för elever vid trängofficersskola har beräknats till ungefär 8 (kap. 24). Beträffande tidpunkten för kommendering till motorofficerskursen anser kommittén, att kursen bör genomgås snarast efter truppslagsofficersskolan för att möjliggöra de fåtaliga elevernas utnyttjande under lång tid vid truppförbanden. Till kursen böra ur icke motoriserade truppslag (förband) endast i undantagsfall kommenderas officerare, som vid truppslagsofficersskola erhållit kompetens för eller som eljest kunna förutses komma att genomgå högre utbildning. Undantagna från denna regel böra i princip endast vara de officerare, som avse att genomgå arméhögskolans linje I I och där tillvälja ämnet motorfordonslära. Genomgången motorofficerskurs bör nämligen vara villkor för att officerare ur icke motoriserade truppslag (förband) skola medgivas dylikt tillval (jfr kap. 27, avsnittet 3). Chefen för motorskolan har framhållit, att minst ett års tjänst vid motoriserad trupp bör gälla som villkor för kommendering till motorofficerskurs. Detta skulle innebära, att sammanlagt 6 å 7 officerare varje år måste tjänstgöra för egen utbildning vid annat truppslag eller vid annat förband inom eget truppslag. Då denna tjänstgöring borde äga rum i omedelbar anslutning till truppslagsofficersskolan, skulle dessa officerare komma att vara borta från eget förband under sammanlagt 2 V2 år. Detta synes av flera skäl icke vara lämpligt och icke heller nödvändigt, varför kommittén i stället föreslår, att officer, som avses kommenderas till motorofficerskurs, före dylik kommendering beordras tjänstgöra för egen utbildning vid motorverkstad inom garnisonsorten under en tid av minst sex veckor. 3. Arméhundtjänst Specialutbildningen i arméhundtjänst bedrives f. n.1 centralt vid arméhundskolan (HS)2 i Övergård, 3 km öster om Sollefteå, och omfattar årligen i regel en officerskurs om cirka fem veckor, en underofficerskurs om cirka Grundläggande bestämmelser för arméhundtjänstens organisation m. m. och för utbildningen i denna tjänst ha utfärdats genom kungl. brevet den 12 april 1946 (TLA nr 35), ao nr 368/1941 (utbildning — mom. 8 och 9) och 45/1942 samt Tjänstehundinstruktion för armén, fastställd genom go nr 3231/1940 (särskilt Bihang 1 avseende tjänstehundutbildning, fastställt genom go nr 2104/1941). Reglemente för arméhundskolan har utfärdats av Kungl. Maj:t den 12 april 1946 (TLA nr 35). 2 Den nuvarande förkortningen för arméhundskolan (HS) bör för att undvika förväxling med den förkortade beteckningen AHS, som kommittén föreslår för arméhögskolan, ändras till HundS.

fem veckor samt en underbefälskurs om cirka fyra månader. Kurserna äro uppdelade på en sommar- och en vinterperiod, för officerare 20 dagar i oktober och 10 dagar under januari eller februari. Dessutom förekomma kurser för hundgårdstillsyningsmän och för personal, som skall handha för tjänstebruk avsedda hundar vid övriga försvarsgrenar, hemvärn, statens civila verk och inrättningar, för försvaret arbetande industrier m. m. Officerskursens ändamål är att bibringa sådana kunskaper och färdigheter i avseende på tjänstehundar, deras utbildning, skötsel, vård, utfodring m. m. samt taktiska och tekniska användning för militärt ändamål, som erfordras för att bestrida befattning som tjänstehundofficer och chef för truppförbandshundgård. Dylika befattningshavare finnas f. n. vid infanteriets, kavalleriets och trängens truppförband ävensom vid P 3 och P 4 samt torde, därest pågående försök med hundar vid artilleriet leda till åsyftat resultat, även bli erforderliga inom detta truppslag. De skola planlägga och leda (övervaka) tjänstehunds verksamheten vid vederbörligt truppförband, främst utbildningen av värnpliktiga till hundförare (-skötare) och dressyren av hundar för olika försvarsändamål. Vid varje infanteriregemente samt vid P 3 och P 4 är även en officer placerad som chef för hunddetaljen, vilken uttager, förprövar, registrerar och inkallar tjänstehundar inom hela inskrivningsområdet för arméns fält- och lokalförsvarsförband, hemvärn, marin- (kustartilleri-) och flygförband, krigsindustrier m. m. Med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter bör som tjänstehundofficer placeras en yngre och som hunddetalj chef en äldre kompaniofficer. Befattningarna kunna förenas med annan tjänst. Kommittén, som funnit den nuvarande organisationen av specialutbildningen i arméhundtjänst ändamålsenlig, föreslår härvidlag icke någon ändring. Beträffande utbildningens omfattning vill kommittén framhålla följande. Tjänstehundar utnyttjas numera inom försvaret för en mångfald olika ändamål (sambands-, bevaknings-, sjukvårds-, transport-, patrull-, spåroch skyddstjänst). De senaste årens erfarenheter från såväl vår egen beredskap som från de länder, vilka deltagit i det andra världskriget, ha visat önskvärdheten av att grundläggande kännedom om arméhundtjänst en bibringas så många officerare som möjligt. Det har därför ifrågasatts, att till specialutbildning vid arméhundskolan beordra ett betydligt större antal officerare än som är erforderligt för att bestrida förekommande befattningar som tjänstehundofficerare, eller att i den ordinarie utbildningen, exempelvis vid krigsskolan eller truppslagsofficersskolorna, inrymma en kortare kurs i hundtjänst. Bland annat av ekonomiska skäl och för att icke taga bort unga officerare från trupptjänsten i större utsträckning än som är obetingat nödvändigt, kan kommittén icke förorda, att specialutbildning i arméhundtjänst bibringas andra än blivande tjänstehundofficerare. För

övriga officerare erforderlig utbildning i denna tjänst bör kunna begränsas till att meddela grundläggande kunskaper om tjänstehundars handhavande och användning vid vederbörligt truppslag och bör ske som ordinarie utbildning. Då den erfordras endast för infanteri-, kavalleri- och trängofficerare och då den bör ha huvudsakligen praktisk karaktär (tillgång till hundgård), synes det lämpligare, att den infogas i den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden än som en särskild kurs under utbildningen vid krigsskolan eller truppslagsofficersskolorna. Enär befattningen som tjänstehundofficer kan förenas med annan tjänst och då i arméhundtjänst specialutbildad underofficer disponeras som ställföreträdare, bör behovet av tjänstehundojficerare icke beräknas till mer än en specialutbildad officer per infanteri-, kavalleri- och trängförband samt P 3 och P 4 (eventuellt även per artilleriförband), d. v. s. sammanlagt omkring 30 (40) officerare. Vid 3 å 4 års disponibilitet vid förbanden uppgår därför det årliga utbildningsbehovet till 8 å l 0 ( 1 0 å l 3 ) elever i arméhundskolans kurs för officerare. Till dylik utbildning böra endast beordras officerare, som genomgått truppslagsofficersskola. Officer, som där förvärvat kompetens för eller eljest kan förutses skola genomgå högre utbildning, bör dock icke ifrågakomma. För blivande hunddetalj chefer är särskild specialutbildning i arméhundtjänst icke erforderlig. Som dylika befattningshavare (äldre kompaniofficerare) kunna nämligen placeras förutvarande tjänstehundofficerare.

4. Signaltjänst Specialutbildningen i signaltjänst är i huvudsak koncentrerad till arméns signalskola (SignS).1 Vid denna sker även viss ordinarie utbildning av personal ur signaltrupperna (jfr kap. 25) m. m. F. n. anordnas vid signalskolan i regel årligen signaltruppskola om ungefär sex månaders längd för kompaniofficerare ur signaltrupperna, högst två kurser i signaltjänst om vardera två veckors längd för regementsofficerare och stabspersonal ur samtliga truppslag, signalofficerskurs om ungefär fem månaders längd för subalternofficerare ur samtliga truppslag (utom signaltrupperna), 1 Skolan organiserades fr. o. m. hösten 1942 (kungl. brevet den 25 september 1942). Reglemente för skolan utfärdades av Kungl. Maj:t den 17 mars 1944 (TLA nr 22). Skolan, som enligt 1942 års försvarsbeslut skall ansluta till S 1 (Solna) beträffande förläggning m. m., är sedan sommaren 1945 tillfälligt förlagd till signalregementets förutvarande lokaler vid Marieberg (Stockholm). Dessa lokaler torde icke vara disponibla mer än cirka 2 år. Förslag angående signalskolans framtida förläggning, sannolikt i anslutning till signalregementets huvuddel i Solna, torde komma att framläggas av chefen för armén under 1946.

signalunderofficerskurs om ungefär fem månaders längd för underofficerare och äldre furirer ur samtliga truppslag samt radiocertifikatkurs om ungefär fem månaders längd för underofficerare och furirer ur samtliga truppslag. Därutöver anordnas i mån av behov och tillgång på medel signalunderbefälskurser för underbefäl ur samtliga truppslag, befordringskurser för värnpliktiga officerare m. fl. samt vissa specialkurser, exempelvis for utbildning av signalmekaniker och av instruktörer i telegrafering. Antalet elever har de senaste åren uppgått till i signaltruppskolan 6 a 10, i signalofficerskursen 30 å 40 samt i regementsofficerskurserna 10 a 15. De kurser, som f. n. anordnas för specialutbildning i signaltjänst av officerare på aktiv stat, äro således dels signalofficerskursen, dels kurs (-er) för regementsofficerare och viss stabspersonal. Signalofficerskursens ändamål är att ge enstaka officerare ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet, ingenjör- och trängtrupperna den utbildning, som erfordras för att de skola kunna tjänstgöra som signalofficerare vid truppförband i fred och vid lägre förbands staber i fält. Regementsofficerskurserna skola bibringa regementsofficerare och vissa kompaniofficerare de kompletterande kunskaper i signaltjänst, som äro erforderliga för tjänstgöring i fred som chef för bataljon (motsvarande), dit utbildning av värnpliktiga i truppsignal tjänst är förlagd, och i fält som bataljonschef (motsvarande), stabschef vid regements- eller högre stab samt chef för sektion l 1 i brigadeller högre stab. Den till arméns signalskola centraliserade specialutbildningen i signaltjänst av officerare synes kommittén i huvudsak motsvara föreliggande utbildningsbehov. Kommittén föreslår därför endast följande smärre ändringar beträffande denna utbildning. Signalofficerskursen bör förlängas från nuvarande fem till sex månader och förläggas till sommarhalvåret. På grund av signalteknikens snabba utveckling ha nämligen kraven på signalofficerens tekniska kunskaper ökats. Erfarenheten har även visat, att längre tid än f. n. bör avses för praktiska övningar i truppföring och trupputbildning. Genom kursens förlängning kan för dessa övningar anslås ungefär en månad, och genom förläggningen till sommarhalvåret förbättras övningsmöjligheterna. Erforderlig övningstrupp bör i första hand ställas till förfogande ur förbanden inom IV:e militärområdet och i andra hand genom att inom andra militärområden befintliga centrala signalbefälsskolor tagas i anspråk. Signalofficerskursen bör vidare för att tillgodose berättigade krav på en differentierad utbildning uppdelas på tre avdelningar, nämligen en för normalinfanteri, en för moDen operativa sektionen inom stab. Där handläggas bland annat ärenden rörande signaltjänst.

445 torinfanteri, kavalleri, pansar-, ingenjör- och trängtrupper samt en för artilleri och luftvärn. Utbildningen för regementsofficerare och viss stabspersonal, som bör avse sambandstjänst och icke endast signaltjänst, bör uppdelas på två skilda kurser. Den ena av dessa skall meddela officerare, som äro krigsplacerade i högre staber, främst som stabschefer eller chefer för sektion I, erforderlig kunskap om stabssignaltjänsten. Den andra kursen skall meddela regementsstabschefer, främst vid fältregementen, samt bataljons- och divisionschefer erforderlig kunskap om truppsignaltjänsten. Båda kurserna böra förlängas från nuvarande två till ungefär tre veckor. Detta är erforderligt icke blott för att tillgodose signaltjänstens behov utan även för att det skall bli möjligt att hos kursdeltagarna öppna blicken för radioteknikens tillämpning inom andra områden, t. ex. inom vapenteknik, minkrig och luftbevakning. Det har ifrågasatts, om icke båda eller någon av kurserna kunde kombineras med annan utbildning, exempelvis vid arméhögskolan. Detta synes dock kommittén icke tillrådligt med hänsyn till signaltjänstens stora betydelse i fält. Den korta kurs i sambandstjänst, som kan inrymmas i utbildningen vid arméhögskolan,1 måste för övrigt i varje fall anses otillräcklig för här ifrågavarande ändamål. Det synes emellertid möjligt, att kursen för stabsofficerare endast anordnas som tillfällig kurs i mån av behov. Lämplig tidpunkt är därvid under november månad, då signaltruppernas värnpliktiga nått förmåga att uppträda i fältförband. Kursen för regementsofficerare, vilka med hänsyn till utbildningsbehovet m. m. bör anordnas årligen, förlägges lämpligen till september månad jämsides med signalofficerskursens tillämpningsövningar. Utöver nuvarande kurser för specialutbildning av officerare i signaltjänst böra, enligt av inspektören för signaltrupperna framlagt förslag, kompletteringskurser anordnas för tidigare utbildade signalofficerare, främst med anledning av den väntade signaltekniska utvecklingen efter det andra världskriget (t. ex. ökad automatisering och ökad användning av bärfrekvensförbindelser inom det permanenta nätet, mera differentierad och mera komplicerad radiomateriel, radioöverdrag i trådförbindelserna, ekoradio). Kommittén har emellertid icke ansett detta utbildningsbehov vara av permanent karaktär. På grund härav och då placering som signalofficer kan förutses i regel bibehållas endast ett begränsat antal år (fredsplacering cirka 4, krigsplacering cirka 8 år), föreslår kommittén, att kompletteringskurser för signalofficerare anordnas som tillfälliga kurser, då särskilda förhållanden det påkalla. Under förutsättning att den ordinarie utbildningen för signaltruppernas officerare förlägges till signalskolan i den utsträckning, som föreslagits i 1 Härvid kan bortses från utbildningen vid underlinjen I b , vilken endast i enstaka fall torde genomgås av andra än signaltruppofficerare.

kap. 24 och 25, samt att utbildningskurser för annan personal än officerare på aktiv stat anordnas vid skolan enligt nu gällande grunder med de ändringar, som framgå av inom arméledningen utarbetat förslag till 1945 års försvarskommitté, föreslår officersutbildningskommittén den ungefärliga tidsplan för utbildningen vid arméns signalskola, som framgår av tabell 96. Antalet elever i sig?ialofficerskursen har av kommittén beräknats efter ett behov av tre i signaltjänst specialutbildade officerare per artilleriregemente, två per infanteri-, kavalleri-, pansar- och luftvärnsregemente och artillerikår samt en per luftvärns-, ingenjör- och trängkår, d. v. s. sammanlagt omkring 90 officerare. Med i genomsnitt 4 års disponibilitet vid truppförbanden blir årskvoten 20 ä 25 elever, vilken utgör en för signalskolan lämplig kursstorlek. Denna årskvot är även i huvudsak lämplig för att tillgodose behovet av signalofficerare i krigsorganisationen, vilket i vad avser infanteri-, artilleri- och luftvärnsregementsstaber samt kavalleri-, stridsvagns- och underhållsbataljonsstaber enligt beredskapstidens erfarenheter bör fyllas med personal på aktiv stat. Härvid måste emellertid räknas med en i regel längre disponibilitet än 4 år. Elevantalet i kursen för regementsofficerare har kommittén beräknat med hänsyn till att dels varje som regementsstabschef krigsplacerad infanteri- eller artilleriofficer bör ha genomgått kursen, dels vid varje infanteri-, kavalleri-, pansar-, artilleri- och luftvärnsregemente(-kår) bör finnas minst en för trupptjänst disponibel, i signaltjänst specialutbildad regementsofficer. Med en genomsnittlig disponibilitet vid truppförbanden av 5 år blir årskvoten omkring 15 elever. Kurs i sambandstjänst för stabsofficerare bör främst genomgås av stabschefer och chefer för sektion I i brigad- och högre staber. Kommittén har beräknat att kurs behöver anordnas i regel vartannat eller vart tredje år med omkring 20, respektive 25—30 elever. Härvid har förutsatts, att officer, som tidigare utbildats till signalofficer, i regel icke behöver genomgå dylik kurs. Beträffande tidpunkten för kommendering till specialutbildning i signaltjänst vill kommittén framhålla följande. För att möjliggöra att signalofficerarna kunna utnyttjas vid truppförbanden under förhållandevis långtid (i medeltal minst 4 år) bör signalofficerskursen genomgås snarast efter truppslagsofficersskolan. Före kursens början böra emellertid eleverna vid vederbörliga truppförband ha bibringats förberedande specialutbildning i signaltjänst enligt hittills gällande grunder. Genom föreslagen omförläggning av signalofficerskursen till sommarhalvåret torde dock i regel kommendering till denna kurs kunna ske redan året efter det, då truppslagsofficersskolan genomgåtts. 1 Den bör i varje fall endast undantagsvis ske senare än halvannat år efter truppslagsofficersskolans slut. Denna skola slutar omkring den 10 juli eller 15 augusti. Signalofficerskurs avses börja den 1 april.

447 Tabell 96. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid arméns signalskola.

Kurs ni. m.

Kurser för signaltrupperna Signaloffieersskolan1 Signaltruppskola P IP IIP Kurser för reservofficerare och frivillig befälsutbildning'1 . . . . Kurser för underofficerare (överfurirer)5

<

(

)

Kurser för övriga truppslag0 Signalofficerskurs Repetitionskurs för signalofficerare Kurs i sambandstjänst för regementsofficerare Kurs i sambandstjänst för stabsofficerare3 Signalunderofficerskurs (och kurs för överfurirer) Repetitionskurs för signalunderofficerare (överfurirer)7 Kurser för reservofficerare och frivillig befälsutbildning1 . . . . Gemensamma kurser Radiocertifikatkurser8 Förberedande beställningsmannautbildning, signalmekaniker Furirskola, signalmekaniker9 . . . Värnpliktiga signalmekaniker1'). . Tekniska specialkurser (t. ex. ekoradioutbildning) 1 Signalofficersskolans övervägande praktiska period (jfr kap. Teckenförklaring: årlig utbildning 24). Tiden juli—augusti bör om utbildning vartannat år möjligt tjänstgöring äga rum vid utbildning vid behov telegrafverket. 2 (tillfälliga kurser) Signaltruppskola I och II (jfr kap. 25) de år, då signalofficersskola icke anordnas. 3 Samundervisning torde i betydande utsträckning vara möjlig för signaltruppskola III (jfr kap. 25) och kursen i sambandstjänst för stabsofficerare. 4 Kurserna (2 a—5 a samt 2 b—5 b) anordnas vid behov och kunna alternera olika år. Sannolikt erfordras dock flertalet av dem årligen, varför de i tabellen upptagits som årliga kurser. 5 Två kurser, en för tråd- och en för radioulbildning. 6 I tabellen ha några signalunderbefälskurser icke upptagits, då utredningen pågår inom arméledningen för att fastställa, huruvida dessa kurser böra förläggas till signalskolan eller om motsvarande utbildning bör äga rum vid vederbörliga trupp fö riband. 7 Då signalunderofficerare i regel kvarstå längre tid i signalbefattningar än signalofficerare, bör denna kurs i motsats till repetitionskursen för signalofficerare anordnas årligen. 8 Två kurser (den 1 april—den 30 september, respektive den 1 oktober—den 31 mars). 9 Kurs påbörjas den 1 september och avslutas den 31 augusti. 10 Två kurser (den 1 januari—den 31 mars, respektive den 1 oktober—den 31 december).

448 Till signalofficerskurs böra i regel icke kommenderas officerare, som vid truppslagsofficersskola förvärvat kompetens för eller eljest kunna förutses komma att genomgå högre utbildning. Då så anses önskvärt eller nödvändigt, må emellertid chefen för armén kunna beordra även enstaka dylika officerare till signalofficersutbildning. Så är det erforderligt, att blivande elever (ur andra truppslag än signaltrupperna) vid arméhögskolans underlinje I b, innan utbildningen där påbörjas, få genomgå signalofficerskurs samt fullgöra minst två års trupptjänst som signalofficer. Med hänsyn till signaltjänstens stora betydelse för kvalificerat stabsarbete i fält är det även önskvärt, att bland dem, som erhålla stabsutbildning på andra linjer inom arméhögskolan än underlinjen I b, finnas några elever med signalofficerskompetens. I undantagsfall bör även officer, som avser att senare genomgå fackutbildning till tygofficer, kunna medgivas att dessförinnan förvärva specialutbildning som signalofficer. Till kurserna i sambandstjänst för regementsofficerare och för stabsofficerare böra eleverna, för att utbildningen skall kunna utnyttjas under längre tid, beordras snarast möjligt efter utnämningen till regementsofficer, respektive efter krigsplaceringen i stabsbefattning av här avsett slag.

5. Pionjärtjänst Specialutbildningen av officerare i pionjärtjänst sker f. n. — förutom vid truppförbanden — vid tillfälliga kurser, förlagda till någon ingenjörkår, något infanteriregementes övningsplats (t. ex. Rommehed) eller infanteriskjutskolan. Enligt 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942: 1 sid. 236) borde pionjärkurser för officerare ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna anordnas årligen och ha en längd av två månader. Omständigheterna under beredskapstiden ha emellertid icke medgivit, vare sig att kurs anordnats varje år eller att kurslängden i förekommande fall kunnat bli den avsedda. Vid sin undersökning av hur specialutbildningen av officerare i pionjärtjänst lämpligen bör organiseras har kommittén tagit upp till granskning dels behovet av dylik utbildning, dels frågan om var densamma bör förläggas. I förra hänseendet finner kommittén, att det med hänsyn till pionjärtjänstens och särskilt den däri ingående mintjänstens alltmera stegrade betydelse för all taktisk verksamhet är nödvändigt att ej som hittills inrikta utbildningen enbart på yngre officerare utan att jämväl bibringa en del äldre officerare ökad förtrogenhet på detta specialområde. Kommittén föreslår därför särskilda pionjärkurser för subalternofficerare samt för regementsofficerare. Dessa kurser böra för att säkerställa kontinuitet, överensstämmelse med ingenjörtrupptjänsten samt tillgången på sakkunniga lärare

449 och erforderlig materiel förläggas till ingenjörtruppskolan. Härigenom kan utbildningen förväntas bli avsevärt effektivare än vid tillfällig förläggning till olika truppförband eller dylikt. Subalternofficerskursens ändamål är att tillgodose dels mobiliseringsbehovet av pionjärchefer vid infanteriregementena och som pionjärplutonchefer krigsplacerade aktiva officerare vid infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna, dels behovet av aktiva officerare ur samtliga truppslag (utom ingenjörtrupperna) som instruktörer för utbildning av befäl och meniga i pionjärtjänst (fältarbeten). Utbildningen skall således bibringa eleverna förmåga att som pionjärchef eller pionjärplutonchef planlägga och leda fältarbeten inom stridsgrupps ram samt att utbilda befäl och meniga i pionjärtjänst (fältarbeten). Utbildningen vid regementsofficerskursen avser att bibringa förmåga att som regementschef eller bataljonschef planlägga och leda fältarbeten inom stridsgrupps ram och att inspektera pionjärförband. Den skall även meddela orientering om nyheter beträffande materiel och utbildningsmetoder. Subalternofficerskursen bör, för att erforderlig utbildning under vinterförhållanden ävensom i spräng- och mintjänst skall kunna ske, förlängas från av 1941 års försvarsutredning avsedda två till omkring tre månader, därav tre veckor vintertid. För regementsofficerskursen synes utbildningstiden kunna begränsas till omkring fyra veckor, varav två vintertid. Beträffande kursernas infogande i tidsplanen för ingenjörtruppskolan hänvisas till kap. 25 (tabell 59). Det är önskvärt, att vissa av subalternofficerskursens elever under någon eller några månader efter kursen växeltjänstgöra (jfr kap. 37) vid ingenjörförband, så att varje infanteri-, kavalleri- och pansarregemente disponerar över minst en pionjärutbildad officer med praktisk erfarenhet av tjänst vid ingenjörtrupp. Antalet elever i subalternofficerskursen har beräknats med hänsyn till att i fält pionjärcheferna vid infanteriregementena samt omkring *4 a v pionjärplutonchef erna (motsvarande) böra vara i pionjärtjänst specialutbildade subalternofficerare. Härigenom säkerställes även fredsbehovet av en a två för trupptjänst disponibla dylika officerare. Till kursen böra därför årligen beordras en subalternofficer ur varje infanteri-, kavalleri- och pansarregemente samt högst fem officerare ur övriga truppslag (utom ingenjör- och signaltrupperna). Elevantalet per kurs blir följaktligen i medeltal 30. Till regementsofficerskursen böra beordras elever endast till sådant antal, att varje infanteri-, kavalleri- och pansarregemente disponerar en i pionjärtjänst specialutbildad regementsofficer. Under förutsättning att disponibilitetstiden utgör i medeltal 4 år blir det årliga utbildningsbehovet 7 officerare. Då emellertid även enstaka regementsofficerare ur andra 29 — 460105

450 truppslag (utom ingenjör- och signaltrupperna) böra kunna beordras till kursen, bör denna årligen omfatta 8—10 elever. Tidpunkten för kommendering till pionjärkurs bör väljas så, att de specialutbildade officerarna under förhållandevis lång tid kunna utnyttjas vid truppförbanden. Subalternofficerskursen bör genomgås efter truppslagsofficersskolan, förslagsvis i regel ett år efter denna. Före kursen böra de blivande eleverna för egen utbildning någon tid tjänstgöra vid pionjärförband inom eget regemente. Regementsofficerskursen genomgås lämpligen samma år, som utnämningen till regementsofficer skett, eller året närmast därefter. Som elev vid subalternofficerskursen bör i princip icke kommenderas officer, som vid truppslagsofficersskola förvärvat kompetens för eller eljest kan förutses komma att genomgå högre utbildning. Med hänsyn till pionjärtjänstens betydelse även för truppföring i bataljon och högre förband må chefen för armén dock i undantagsfall kunna medgiva dylik officer (dock icke sådan, som avser att förvärva fackutbildning) att genomgå pionjärkursen för subalterngfficerare. Kommenderingen till denna kurs bör i så fall ske ett år efter truppslagsofficersskolan och vederbörande skall för att förvärva praktisk erfarenhet och vid eget truppförband nyttiggöra erhållen specialutbildning under minst ett år efter kursen fullgöra trupptjänst vid pionjärförband. 6. Spräng- och mintjänst Utöver specialutbildningen i pionjärtjänst har 1941 års försvarsutredning icke upptagit något behov av särskilda kurser i spräng- och mintjänst. Under beredskapsåren ha tillfälliga kurser i ammunitionstjänst anordnats, vid vilka viss utbildning meddelats även i spräng- och mintjänst. Den i de grundläggande befälsskolorna och i truppslagsofficersskolorna för dylik tjänst disponibla tiden är alltför kort för att tillräckligt grundlig förtrogenhet med samtlig spräng- och minmateriel och erforderlig praktisk erfarenhet beträffande dennas användning skall hinna bibringas. Fortsatt utbildning vid truppförbanden är därför nödvändig, för att varje officer i erforderlig grad skall kunna behärska vid eget truppslag förekommande minor, sprängämnen och tändmedel samt övrig ammunition, jämväl i vad avser projektilröjning. För att leda denna utbildning finnas dock vid de truppförband, som icke komma att disponera i pionjärtjänst specialutbildade subaltemofficerare, endast vederbörliga tygofficerare. Detta synes icke under alla förhållanden betryggande, utan bör ytterligare minst en specialutbildad officer stå till ifrågavarande truppförbandschefers förfogande. En central specialkurs, kurs i spräng- och mintjänst för subaltemofficerare, bör därför — åtminstone under de närmaste åren — organiseras

451 enligt nedanstående förslag, vilket i tillämpliga delar grundar sig på erfarenheterna från en instruktörskurs i dylik tjänst, som 1944 anordnades vid infanteriskjutskolan. Kursen förlägges till ingenjörtruppskolan och infogas i tidsplanen för denna skola så, som framgår av kap. 25 (tabell 59). I vad mån det kan vara lämpligt att sammankoppla denna kurs med del av pionjärkursen för subalternofficerare kan icke utrönas, förrän organisationen av sistnämnda kurs prövats. Kursen ges en varaktighet av omkring tre veckor. Inspektören för ingenjörtrupperna har ansett, att utbildningen för att inom denna tidrymd medgiva erforderlig grundlighet endast borde omfatta spräng- och mintjänst, medan utbildningen i övrig ammunitionstjänst och projektilröjning borde äga rum som en särskild kurs vid infanteriskjutskolan. En dylik uppdelning på två skilda kurser av den nära sammanhängande utbildning, varom här är fråga, kan emellertid varken ur ekonomisk eller effektivitetssynpunkt vara rationell. Med hänsyn till utbildningens ändamål och under förutsättning att vissa krav uppställas på förkunskaper1 hos eleverna anser kommittén den föreslagna tiden av tre veckor tillräcklig för utbildning främst i spräng- och mintjänst men även i övrig ammunitionstjänst samt projektilröjning. De truppslag (utom ingenjörtrupperna), vid vilka varje förband icke kommer att disponera i pionjärtjänst specialutbildad officer, äro artilleriet, luftvärnet, signal-, träng-, tyg- och intendenturtrupperna. Flertalet av truppförbanden inom dessa truppslag bör tillföras en i spräng- och mintjänst modernt utbildad officer minst vartannat år. Detta innebär ett elevantal av 25—30 per tvåårsperiod. Härifrån kunna de högst 10 officerare från nämnda truppslag borträknas, som inom en tidrymd av två år bibringas specialutbildning i pionjärtjänst enligt i avsnittet 5 ovan angivna grunder. Kursen anordnas därför lämpligen vartannat år för 15—20 elever. Kursen bör genomgås efter truppslagsofficersskolan, förslagsvis i regel ett år efter denna. Som elever böra icke kommenderas officerare, vilka vid truppslagsofficersskola förvärvat kompetens för eller eljest kunna förutses komma att genomgå högre utbildning. 7. Skyddstjänst Enligt 1942 års försvarsbeslut2 skulle specialutbildningen av officerare i gasskydds- och röktjänst bedrivas vid en för ändamålet nyinrättad gas1 Dessa förkunskaper böra med stöd av förefintliga materielbeskrivningar kunna inhämtas genom självstudier och eventuellt viss förberedande utbildning vid eget truppförband. Kontroll av förkunskaperna bör ske vid kursens början. 2 1941 års försvarsutrednings betänkande (stat. off. utr. 1942: 1), sid. 236 och 248—250, propositionen nr 210/1942 sid. 354—356 samt riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 26—27.

452 skyddsskola, ansluten till infanteriskjutskolan. På grund av beredskapsförhållandena m. m. har gasskyddsskolan emellertid ännu icke organiserats; endast skolchefen har tillsatts. Angiven utbildning har hittills skett vid tillfälliga kurser, förlagda till truppförband eller till försvarsväsendets kemiska anstalt (fr. o. m. den 1 april 1945 försvarets forskningsanstalt, avdelning 1). Trots att stridsgaser icke kommit till användning under det andra världskriget, synes försiktigheten bjuda, att omsorg fortfarande ägnas gasskyddsutbildningen. Viss begränsning av utbildningsverksamhetens omfattning kan dock äga rum. Erfarenheterna från nämnda krig ha vidare visat, att specialutbildningen i röktjänst icke bör minskas och att specialutbildning av officerare är erforderlig även i fråga om maskerings-, brandsläcknings- och röjnings- (främst projektilröjnings-)tjänst. I samtliga nämnda specialutbildningsgrenar, vilka kommittén sammanfattar under benämningen skyddstjänst, synes erforderlig utbildning böra ske gemensamt. Specialutbildningsbehovet i skyddstjänst omfattar dels målsmän för och instruktörer vid befäls- och trupputbildningen, dels vissa befattningshavare vid de i krigsorganisationen ingående tekniska kompanierna. Sistnämnda befattningshavare komma emellertid att till övervägande delen utgöras av reserv- eller värnpliktig personal. Därutöver erfordras viss specialutbildning i gas- och röktjänst av regements- och bataljonsadjutanter (motsvarande) vid fältförband i deras egenskap av gasofficerare. Denna utbildning är dock av ringa omfattning, då den ordinarie utbildningen — främst vid truppslagsofficersskolan — för varje officer på aktiv stat ger den grundläggande kunskap i nämnda tjänster, som böra krävas av en gasofficer vid regemente eller bataljon (motsvarande). De nämnda adjutanterna äro också med få undantag statofficerare. För dem erforderlig specialutbildning bör därför avse att genom applikatorisk undervisning och tillämpningsövningar uppöva den praktiska förmågan som ledare av gas- och röktjänsten inom angivna förband i fält. Den bör meddelas under den fortsatta officersutbildningen vid truppförbanden. För truppförbandens instruktörer i skyddstjänst och för cheferna vid de tekniska kompanierna har den erforderliga specialutbildningen beräknats kräva en sammanlagd tid av omkring åtta veckor. För plutonchefer och plutonchefers ställföreträdare vid tekniska kompanier kan utbildningstiden inskränkas till halva denna tid eller omkring fyra veckor. Varje truppförband har ständigt behov av minst en specialutbildad officer (eventuellt underofficer) som målsman för och instruktör (ledare) vid befäls- och trupputbildningen i skyddstjänst. Med hänsyn till nödvändigheten av att hålla den tekniska utbildningen aktuell bör icke räknas med längre disponibilitet för dylik verksamhet än i medeltal tre år. Årskvoten

453 elever till specialutbildning i skyddstjänst kan därför beräknas till omkring 17, vartill kommer ett fåtal officerare, avsedda som chefer för tekniska kompanier. Det sammanlagda årsbehovet av i skyddstjänst specialutbildade officerare (underofficerare) på aktiv stat uppgår därför till omkring 20. Det årliga utbildningsbehovet av reserv- och värnpliktig befälspersonal till de tekniska kompanierna är lika stort. Det synes kommittén mest ändamålsenligt, att specialutbildningen i skyddstjänst på i huvudsak samma sätt, som tidigare avsetts för specialutbildningen i gas- och röktjänst, anknytes till infanteriskjutskolan i form av årliga specialkurser i skyddstjänst. Skolans avsedda organisation medgiver en kurs varje sommar för omkring 40 elever. Lämpligast är därför, att kurser anordnas vartannat år om ungefär två månaders längd för officerare och underofficerare på aktiv stat och vartannat år om ungefär en månads längd för reserv- och värnpliktig personal. Kursernas infogande i tidsplanen för infanteriskjutskolan framgår av kap. 25 (tabell 55). Med hänsyn till den begränsade omfattningen av föreslagen central kursverksamhet för specialutbildning i skyddstjänst synes icke något behov av en gasskyddsskola med särskild chef och särskild personal längre föreligga. Verksamheten bör ledas av infanteriskjutskolans chef i nära samarbete med försvarets forskningsanstalt. Såsom chef och lärare vid kurserna torde en förste lärare och en andre lärare av skolans ordinarie personal kunna disponeras utan förfång för verksamheten i övrigt. Specialutbildningen i skyddstjänst för officerare på aktiv stat bör genomgås inom ett eller två år efter truppslagsofficersskolan. Därest officer, som då icke erhållit dylik utbildning, måste krigsplaceras som chef för tekniskt kompani, blir senare kommendering nödvändig. Den bör i så fall ske snarast efter det beslut om placeringen fattats. Som elever i specialkurs i skyddstjänst böra icke beordras officerare, vilka vid truppslagsofficersskola förvärvat kompetens för eller eljest kunna förutses komma att genomgå högre utbildning.

8. Underrättelsetjänst Någon planmässig och allsidig specialutbildning i underrättelsetjänst för officerare, krigsplacerade som underrättelseofficerare vid främst de högre förbandens staber eller avsedda som ledare av utbildningsverksamhet i dylik tjänst vid truppförband och skolor, har hittills icke anordnats. Under beredskapsåren ha dock vissa tillfälliga kurser förekommit, exempelvis

454 våren 1942 vid försvarsstabens dåvarande underrättelseavdelning för underrättelseofficerare vid armékår- och vissa fördelningsstaber m. fl. (kurslängd 4 dagar) och hösten 1943 vid krigshögskolan för dylika officerare inom regements- och högre staber (kurslängd 14 dagar). Erfarenheterna från de senaste årens fält- och fälttjänstövningar samt beredskapstjänst och den fortgående utvecklingen av underrättelsetjänstens tekniska hjälpmedel ha föranlett krav på förbättrad utbildning för underrättelseofficerare i regements- och högre staber. Kommittén har konstaterat det berättigade i dessa krav och undersökt möjligheterna att tillgodose dem, i den mån de hänföra sig till de aktiva officerarnas utbildning.1 Den har härvid funnit, att den ordinarie utbildningen vid truppslagsofficersskolorna kan förutsättas vara tillräcklig för att officer, som genomgått dylik skola, skall kunna placeras som underrättelseofficer vid regementsstab, därest han i övrigt är lämplig för denna befattning. Endast i bildtolkning synes viss specialutbildning erforderlig. Kommittén kommer nedan att framlägga förslag till dylik utbildning. För de officerare, vilka krigsplaceras som chefer för underrättelseavdelning inom brigad- och högre staber, har däremot en mera omfattande specialutbildning befunnits erforderlig. Det är nämligen enligt kommitténs uppfattning nödvändigt, att dessa befattningshavare, vilka skola ansvara för ledningen och kontrollen av a 11 underrättelsetjänst inom vederbörligt högre förbands område, förutom en god taktisk skolning äga såväl grundlig kännedom om denna tjänsts samtliga grenar och verksamhetens tekniska bedrivande inom dessa som förmåga att så utnyttja den taktiska skolningen och de tekniska kunskaperna, att en samordnad och effektiv underrättelsetjänst åstadkommes. Sådan kännedom och sådan förmåga kan bland annat av tidsskäl icke i erforderlig grad bibringas under högskoleutbildning och än mindre under ordinarie utbildning. Kommittén föreslår därför, att central specialutbildning anordnas i form av en kurs i underrättelsetjänst för officerare, krigsplacerade som underrättelseofficerare i brigad- och högre staber m. fl. En grundlig taktisk skolning måste vara ett villkor för kommendering till kursen. Under förutsättning att så är fallet har kommittén med stod av erfarenheterna från hittills anordnad tillfällig kursverksamhet beräknat en kurslängd av omkring två månader som erforderlig. Av denna tid böra omkring 80 timmar avses för grundläggande utbildning avseende fotografiska bilders utnyttjande för underrättelseändamål. Denna utbildning bör äga rum vid försvarsstabens fotoanstalt. För undervisningen i övrigt erforderliga lokaler kunna ställas till förfogande av arméns truppslagsofficersskolor under andra eller tredje kvartalet. Kursen i sin helhet underställes 1 Kommittén har bedömt, att regementsstabernas underrättelseofficerare i högst 50 procent fall äro officerare på aktiv stat. Vid brigad- och högre staber äro i regel endast dylika officerare placerade som underrättelseofficerare.

455 lämpligen chefen för arméhögskolan. Lärare böra i första hand beordras ur arméhögskolan, försvarsstaben och arméinspektionen. Kommittén har beräknat behovet av specialutbildning vid kurs i underrättelsetjänst motsvara en årskvot av 9—12 officerare. Kursen bör därför anordnas vartannat år för 20 a 25 elever, vilket antal motsvarar fotoanstaltens tekniska möjligheter. Med hänsyn till kravet på taktisk skolning samt de även i övrigt kvalificerade befattningar, som utbildningen avser, böra till kursen endast beordras aktiva officerare, som genomgått arméhögskolan, främst sådana, som icke vidareutbildas för generalstabstjänst eller inträde i fälttygkåren eller som endast fullgjort första årskursen vid högskolan. Som kommittén framhållit ovan i detta avsnitt, har den funnit, att för underrättelseofficerare i regementsstaber erfordras central specialutbildning endast i fråga om fotografiska bilders utnyttjande för underrättelseändamål. 1 Utbildning i detta avseende torde enligt erfarenheter från det andra världskriget böra bibringas även vissa andra befattningshavare, exempelvis eldledningsofficerare vid artillerichefsstaber, fördelningsartilleriregementsstaber, kårartilleri- och brigaddivisioner, chefer för kårmätbatterier samt förste adjutanter vid pansar- och kavalleribataljoner. På grundval av från olika militära myndigheter, såsom staber och inspektioner, framställda önskemål har kommittén beräknat behovet av aktiva officerare med dylik specialutbildning till minst 70.2 Då disponibiliteten i här ifrågavarande befattning icke torde kunna sättas längre än till 3 a 4 år, utgör det årliga utbildningsbehovet omkring 20 officerare. Utbildningen bör förläggas till försvarsstabens fotoanstalt, då denna är det enda organ inom landet, som disponerar härför erforderliga resurser. Utbildningstiden kan icke begränsas till den halva månad, som 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1 sid. 236) räknade med för av densamma föreslagen årlig kurs i målbildläsning för officerare ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och ingenjörtrupperna. På grundval av erfarenheter från kurser i målbildläsning m. m., som 1944 och 1945 anordnats 1 Fotografering i underrättelsesyfte från luften eller markytan (bildspaning), det erhållna bildmaterialets tydning och bearbetning för att inhämta underrättelser om fienden, terrängen och egna trupper (bildtolkning eller målbildläsning) samt detta materials utnyttjande för sammanställning och delgivning av underrättelser m. m. 2 Härvid förutsätter kommittén, att samtliga aktiva officerare inom armén under sin ordinarie utbildning bibringas förmåga att utnyttja fotografiska bilder och fotokartor dels för erhållande av upplysningar om och för orientering i terrängen (terrängbildläsning eller bildläsning), dels som underlag vid skjutning, stridsledning m. m. Likaledes förutsattes, att de erhålla någon orientering om fototjänstens grunder. Sistnämnda orientering bör omfatta de viktigaste fotofordringarna ur militär synpunkt beträffande skalor, fotograferingsavstånd (-höjder) o. d., vidare huvuddragen av den militära fototjänstens organisation (främst med tanke på möjligheterna att fotografera, framkalla och mångfaldiga), exempel på bildtolkningens medel och möjligheter samt en kortfattad översikt avseende modern kartframställning på fotogrammetrisk väg.

456 vid försvarsstabens fotoanstalt för vissa officerare, krigsplacerade inom högre stabers underrättelseavdelningar eller dylikt, synes en tid av 5 a 6 veckor vara erforderlig. Med anledning av vad här anförts föreslår kommittén, att en kurs i bildtolkning m. m. av 5 å 6 veckors längd årligen anordnas vid försvarsstabens fotoanstalt för aktiva officerare ur armén, i första hand sådana som äro krigsplacerade eller avses krigsplaceras som underrättelseofficerare i regementsstab. Eleverna böra ha genomgått truppslagsofficersskola. Med hänsyn till den begränsade kurslängden och vikten av att i nyssnämnda krigsbefattningar kunna placera de lämpligaste officerarna böra även de, som vid truppslagsofficersskola förvärvat kompetens för eller eljest kunna förutses komma att genomgå högre utbildning, kunna beordras till kursen.

9. Underhållstjänst Specialutbildningen av officerare i underhållstjänst bedrives f.n. centralt vid arméns underhållsskola (US), som är förlagd till T 2 (Skövde). Enligt 1942 års försvarsbeslut1 skulle verksamheten vid denna skola omfatta en tremånaderskurs för subalternofficerare ur träng- och tygtrupperna, en tvåmånaderskurs för kaptener ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna samt trängofficersskolan under sex av dennas åtta månader. Kurserna för subalternofficerare och kaptener skulle vara ordinarie utbildning omkring nionde, respektive sextonde officersåret för elever ur ovan angivna truppslag. Till dessa kurser skulle emellertid som elever beordras jämväl de officerare ur arméns övriga truppslag, som i fält avsågos handha underhållstjänst, ävensom läkare och veterinärer. För sistnämnda officerare skulle kurserna således ha karaktären av specialutbildning. Förhållandena under beredskapsåren ha emellertid icke medgivit, att avsedd verksamhet vid underhållsskolan kommit till stånd. 1943—44 och 1944—45 var endast trängofficersskola anordnad, och först våren 1945 har underhållsskolan försöksvis organiserats, varvid utbildningsverksamheten, likaledes försöksvis, givits en annan inriktning än den ursprungligen avsedda.2 Erfarenheterna från såväl beredskapstjänsten som i all synnerhet från de två senaste årens underhållsövningar och inspektioner ha nämligen påvisat behovet av en grundligare och mera allsidig utbildning av i under1 Se 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 194-2: 1) sid. 257—258, propositionen nr 210/1942 sid. 363—364 och riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 28. 2 Kungl. Maj:ts beslut den 20 april 1945. Bestämmelserna för den försöksvisa verksamhetens omfattning ha utfärdats genom go nr 1515/1945. Det må erinras om att enligt 1942 års försvarsbeslut Kungl. Maj:t äger vidtaga erforderliga jämkningar inom beslutets ram i vad bland annat ayser utbildningsbestämmelser och utbildningsorganisation (propositionenen nr 210/1942 sid. 343, riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 26).

457 hållsbefattningar placerade officerare från truppslag, som icke tillhöra underhållstrupperna, än den, som hittills kunnat bibringas. Dessa officerare måste icke blott behärska det egna förbandets organisation och möjligheter i underhållshänseende utan även vara väl förtrogna med underhållstjänsten inom fördelning och andra högre förband. Så har hittills icke varit fallet. De befattningshavare, för vilka behovet av specialutbildning i underhållstjänst visat sig störst, äro regementskvartermästarna vid infanteriet och artilleriet. För placering i dylik befattning kunna nämligen högskoleutbildade officerare endast i undantagsfall påräknas. Därjämte har behovet av dylik specialutbildning för sådan personal ur underhållstrupperna samt de läkare och veterinärer, som äro avsedda att krigsplaceras såsom kvartermästare (chefer för underhållssektion) eller avdelningschefer, respektive såsom tjänstegrenschefer vid högre staber, gjort sig starkt gällande. Det har därför ansetts ändamålsenligt att vid den försöksvis anordnade underhållsskolan 1945—46 utbyta subalternofficerskursen mot en kvartennästarkurs med ungefärlig längd av tre månader för kompaniofficerare ur i första hand infanteriet och artilleriet, avsedda som regementskvartermästare i fält, samt att ersätta kaptenskursen med en stabskurs av ungefär två månaders längd för regementsofficerare och kaptener ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna samt officerare ur övriga truppslag ävensom arméingenjörer, läkare och veterinärer m. fl., avsedda att företräda underhållstjänsten vid staber tillhörande högre förband.1 Kvartermästarkurs ägde rum under juli—september 1945. Erfarenheterna därifrån bestyrka de motiv, som enligt ovan föranlett den försöksvisa omläggningen av underhållsskolans verksamhet. Stabskurs pågår april—juni 1946. Som kommittén framhållit redan då förslaget till denna omläggning utarbetades inom arméinspektionen, anser den otvetydigt behov föreligga av de angivna kvartermästar- och stabskurserna för specialutbildning av officerare i underhållstjänst. De vid underhållsskolan ursprungligen avsedda kurserna för subalternofficerare och kaptener ur trängtrupperna m. fl. voro emellertid i första hand ämnade att säkerställa den ordinarie utbildningen av nämnda truppslags officerare under vederbörandes i medeltal nionde, respektive sextonde officersår. Stabskursen kan anses övertaga kaptenskursens uppgifter i detta avseende. Kvartermästarkursen kan däremot icke ersätta subalternofficerskursen. Då samma krav på systematisk vidareutbildning förefinnes i fråga om trängtruppernas officerare som beträffande officerarna ur övriga truppslag, anser kommittén, att en kurs med motsvarande ändamål som subalternofficerskursen även i fortsättningen bör upptagas på underhållsskolans program. Med hänsyn till de arbets1 Provisoriskt reglemente för underhållsskolan 1945—46 och provisorisk undervisningsstadga för kvartermästarkursen ha fastställts av chefen för armén den 6 juni 1945, provisorisk undervisningsstadga för stabskursen den 27 mars 1946.

458 uppgifter, som vid föreslagen ny organisation av underhållstrupperna i fält komma i fråga för flertalet av trängtruppernas kaptener, bör kursen dock genomgås något senare än som avsetts beträffande subalternofficerskursen. Sistnämnda kurs bör därför ombildas till en kurs för kompaniofficerare ur trängen, avsedd att genomgås som ordinarie utbildning under elfte eller tolfte officersåret (jfr kap. 25, avsnittet 1). Kursen bör särskilt taga sikte på att utbilda underhållsgruppchefer. De kurser, som kommittén således anser böra regelbundet förekomma vid underhållsskolan, äro kvartermästarkurs, stabskurs och kurs för kompaniofficerare ur trängen. De två förstnämnda kurserna avse specialutbildning (stabskursen dock för trängofficerarna ordinarie utbildning), den sistnämnda ordinarie utbildning. Som i kap. 24 föreslagits, bör även huvuddelen av trängofficersskolans övervägande praktiska period förläggas till underhållsskolan. Specialutbildningskursernas ändamål bör vara följande. Kvartermästarkursen skall bibringa kompaniofficerare ur infanteriet och artilleriet förmåga att tjänstgöra dels som regements(-brigad-)kvartermästare vid infanteri- och artilleriregementen (brigad) i fält, dels som utbildningsofficerare beträffande underhållstjänsten vid vederbörliga regementen. Stabskursen skall bibringa regementsofficerare och kaptener ur främst trängen, fälttygkåren och intendenturkåren samt arméingenjörer, läkare och veterinärer m. fl. förmåga att i fält tjänstgöra som kvartermästare (sektionschef) och avdelningschefer vid fördelnings- och högre staber eller som etappgruppchefer, respektive som tjänstegrenschefer vid nämnda staber. Elevantal vid kvartermästar- och stabskurserna har av kommittén beräknats med utgångspunkt från mobiliseringsbehovet av regementskvartermästare vid infanteri- och artilleriregementen, respektive av här ifrågavarande befattningshavare i högre staber och av etappgruppchefer. Om mobiliseringsbehovet av regementskvartermästare fylles, täcker detta mer än väl behovet av målsmän för fredsutbildningen i underhållstjänst vid infanteriet och artilleriet. Under förutsättning av en förhållandevis lång disponibilitet böra årligen i medeltal 8 officerare specialutbildas vid kvartermästarkurs samt 8—9 officerare och 7—8 arméingenjörer, läkare, veterinärer m. fl. vid stabskurs. Då lämpligt elevantal per kurs är omkring 15, bör kvartermästarkurs anordnas vartannat år men stabskurs årligen. Kursen för kompaniofficerare ur trängen, vilken erfordras endast vartannat år, bör alternera med kvartermästarkursen. Elevantalet i kompaniofficerskursen blir då likaledes omkring 15. Den årliga trängofficersskolan beräknas ha i medeltal 8 elever (jfr kap. 24). Den tidsplan, som kommittén föreslår för den årliga utbildningsverksamheten vid arméns underhållsskola, framgår av tabell 97.

459 Tabell 97. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid arméns underhållsskola. c

Kurs

,2 1)

fe Kvartermästarkurs (vartannat

"|

Kurs för kompaniofficerare ur trängen (vartannat år)

[ I

H

'C

"5*

c

<

>~S

"3 i-s

bo 3

Di 0)

O

O

fe

o ID

Q

Trängofficersskolan (huvuddelen av dess övervägande praktiska

1 Genom a t t kvartermästarkursen (kompaniofficerskursen) äger r u m den 1 juli—den 30 september och stabskursen den 1 augusti—den 30 september kan utbildningen vid kurserna i erforderlig grad samordnas. Genom a t t kursverksamheten förlagts till tid, då trängofficersskolan icke pågår, minskas personalbehovet vid underhållsskolan. Som chef för underhållsskolan, tillika lärare, och som adjutant, tillika lärare, vid underhållsskolan avses nämligen tjänstgöra förste läraren i stabs- och underhållstjänst, respektive den för trängofficersskolan avsedde läraren i krigskonst m. m. vid arméns truppslagsofficersskolor (jfr kap. 24). Med hänsyn till önskvärdheten a t t anordna samövningar med och förevisningsövningar för förband ur stridande truppslag inom olika militärområden, varigenom dessas förståelse för underhållstjänstens betydelse och verksamhet kan befrämjas, bör underhållsskolan icke ständigt vara förlagd till samma trängkår. Tidpunkten för kommendering till specialutbildning vid underhållsskolans kvartermästar- eller stabskurs bör avvägas så, a t t vederbörlig kurs genomgås om möjligt omedelbart innan krigsplacering sker som regementskvartermästare, respektive som sektions-, avdelnings- eller tjänstegrenschef inom underhållssektion vid högre förbands stab eller som etappgruppchef. Om så icke k u n n a t ske, bör kurs genomgås snarast efter dylik krigsplacering. Till kvartermästarkursen böra endast beordras äldre löjtnanter eller yngre kaptener, som icke genomgått eller förutses icke skola genomgå arméhögskolan. 10. Lärartjänst I direktiven till kommittén (se sid. 6) ifrågasattes, huruvida icke en särskild högskolelinje för utbildning av militära lärare borde inrättas. Av skäl, för vilka redogörelse lämnats i k a p . 21, avsnittet 4, och kap. 26, avsnittet

4, har kommittén emellertid icke ansett sig kunna förorda, att en dylik linje organiseras vid arméhögskolan. Enligt dess uppfattning böra i stället de officerare, som på grund av under tidigare tjänstgöring ådagalagda personliga förutsättningar för lärarverksamhet avses för tjänst i kvalificerade lärarbefattningar, d. v. s. vid kadett- och högre skolor, omedelbart före tillträdandet av dylik befattning erhålla specialutbildning vid en särskild kurs. Därjämte böra givetvis de officerare, som kunna komma i fråga som lärare vid arméhögskolan, skjutskolor o. s. v., liksom hittills utbildas och prövas genom praktisk tjänstgöring som repetitör eller (och) biträdande lärare. Då kommittén föreslår, att de blivande lärarna skola specialutbildas vid en särskild kurs, stödjer den sig på erfarenheter från liknande utbildning, som med kommitténs tillstyrkan anordnats 1944 och 1945.1 Till dessa kurser ha varit beordrade dels officerare och civila lärare vid arméns stamskolor, dels officerare tjänstgörande eller avsedda som lärare vid vissa av arméns utbildningsanstalter. Den härigenom mellan civila och militära lärare knutna kontakten har visat sig vara en god grund för ett ökat och fruktbärande samarbete mellan de båda personalkategorierna. Utbildningen av de militära lärarna har haft en längd av halvannan vecka och omfattat föreläsningar, före visningsövningar (-lektioner), elevledda övningar (lektioner), demonstrationer och diskussioner. För föreläsningar, vilka bland annat behandlat inlärandets psykologi, undervisningsmetodik och -teknik, röstkultur och talteknik, ha disponerats omkring 15 timmar, för förevisningsövningar (-lektioner) och demonstrationer ungefär 10 timmar, för elevledda övningar (lektioner) drygt 30 timmar samt för diskussioner m. m. omkring 5 timmar. Såväl civila som militära fackmän ha tjänstgjort som lärare. Då erfarenheterna från de hittills genomförda kurserna varit mycket goda, föreslår kommittén, att för specialutbildning av officerare i lärartjänst samt av civila lärare för arméns stamskolor årligen anordnas dels en kurs för utbildning av militära lärare vid arméns undervisningsanstalter, ledd av särskilt kommenderad regementsofficer med biträde av arméns studierektor, dels en kurs för utbildning av officerare och civila lärare vid arméns stamskolor, ledd av arméns studierektor. Kurserna, som kräva en tid av två ä tre veckor vardera, böra åtminstone delvis pågå samtidigt, detta med hänsyn till möjligheterna att knyta kontakter mellan civila och militära lärare och att bedriva viss samundervisning, anordna gemensamma diskussioner m. m. De synas med fördel kunna liksom hittills förläggas till Gripsholms folkhögskola, och då lärarbefattning i regel tillträdes 1

Dessförinnan hade en kurs för nyanställda civila lärare vid arméns stamskolor anordnats såväl 1942 som 1943. Sistnämnda år deltogo även de blivande cheferna för kompanier (motsvarande), dit stamskolorna 1943—1944 skulle förläggas, i kursen.

461 den 1 oktober, äga rum under förra hälften av september månad. Kursen för utbildning av militära lärare bör med hänsyn till det väsentligt olika sätt, varpå exempelvis taktikutbildningen bedrives vid lägre och högre skolor, differentieras på två linjer, den ena avsedd för lärare vid kadettskolor, krigsskolan och arméns underofficersskola, den andra avsedd främst för lärare vid truppslagsofficers- och skjutskolor (motsvarande) samt vid skolor för högre utbildning. Utbildningen bör bedrivas med varje linje för sig såväl då det gäller huvuddelen av den tillämpade undervisningen i taktik och stabstjänst som inom den teoretiska undervisningens område. Så bör exempelvis utbildningen inom sistnämnda område vid den lägre linjen främst avse lektionsteknik, vid den högre föreläsnings-, diskussions- och seminarieövningsteknik. Som elever till kursen för militära lärare böra beordras nytillträdande heltidslärare vid kadettskolor, arméns underofficersskola, krigsskolan, truppslagsofficersskolorna, skjutskolorna (motsvarande skolor), ridskolan, signalskolan, underhållsskolan, tygförvaltningsskolan, intendenturförvaltningsskolan, motorskolan samt arméhundskolan. Elevantalet kan uppskattas till 30 å 40 årligen. Som elever till kursen för stamskolechefer och -lärare böra beordras dels nytillträdande kompani- och skolchefer vid stamskolorna till ett beräknat antal av omkring 25 årligen, dels — efter frivilligt åtagande — nytillträdande civila lärare vid stamskolorna, vilkas antal vid de hittillsvarande kurserna uppgått till omkring 25 per år. Det sammanlagda antalet kursdeltagare skulle sålunda utgöra 80—90 elever, vilket antal också möjliggöres av lokalförhållandea vid Gripsholms folkhögskola.

11. Gymnastik och idrott Specialutbildningen av officerare i gymnastik och idrott sker f. n. i enlighet med 1942 års försvarsbeslut1 vid den till krigsskolan anslutna gymnastik- och idrottsskolan (GIS). Avsikten har varit, att vid skolan skulle årligen anordnas dels en sexmånaderskurs för utbildning av omkring 40 officerare ur samtliga försvarsgrenar till gymnastik- och idrottsofficerare, dels en tolvmånaderskurs för utbildning av omkring 20 underofficerare och furirer med underofficersexamen, likaledes ur samtliga försvarsgrenar, till idrottsunderofficerare.2 Under beredskapsåren har emellertid den avsedda kursverksamheten vid gymnastik- och idrottsskolan måst väsentligt inskränkas. Först utbildningsåret 1945/46 ha kurser kunnat anordnas i or1 194,1 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1) sid. 23« samt 244—245, propositionen nr 210/194,2 sid. 350—352 samt riksdagens skrivelse nr 374/194,2 sid. 27. Definitivt beslut om gymnastik- och idrottsskolans förläggning fattades av 1944 års riksdag (propositionen nr 175, statsutskottets utlåtande nr 134 och riksdagens skrivelse nr 322). 2 Sistnämnda kurs uppdelad på två vinterhalvår.

dinarie omfattning, nämligen dels en kurs för officerare med 32 elever ur armén, 5 ur marinen och 3 ur flygvapnet, dels en kurs för underofficerare och underbefäl med 12 elever ur armén och 4 ur marinen. Fr. o. m. hösten 1945 har det även blivit möjligt att frigöra officerare för högre gymnastisk utbildning vid gymnastiska centralinstitutet. Då den militära gymnastikinstruktörsutbildningen genom beslut av 1934 års riksdag1 skildes från detta institut, förutsattes att för tillgodoseende av försvarets behov av särskilt väl kvalificerade ledare av fysisk fostran skulle ett mindre antal officerare (5—7 per år) kunna kommenderas till genomgång av institutets tvååriga gymnastiklärarlinje. Under beredskapsåren har befälstillgången icke medgivit dylik kommendering. Sedan den förstärkta försvarsberedskapen upphört, ha fem officerare ur armén beordrats till gymnastiklärarkursen 1945—1947 och samma antal till kursen 1946—. 1948. Skilda meningar föreligga om ändamålsenligheten av den nuvarande specialutbildningen av officerare i gymnastik och idrott. Så göres i vissa fall gällande, att denna utbildning varken kvalitativt eller kvantitativt motsvarar behovet, varför bland annat en återgång borde ske till det före 1935 tillämpade systemet med all dylik utbildning förlagd till gymnastiska centralinstitutet. En tvåårig kurs, avseende gymnastikdirektörs kompetens, vore erforderlig. I andra fall anses den nuvarande specialutbildningen vara tillfyllest eller kunna bli det, därest mindre jämkningar i ena eller andra avseendet genomföras. Kommittén har gjort den här ifrågavarande specialutbildningen till föremål för ingående överväganden på grundval av bland annat synpunkter och förslag, som inhämtats från företrädarna för olika uppfattningar, och en specialutredning, som utförts genom av arméinspektören tillkallade experter ur armén, marinen, flygvapnet och riksidrottsförbundet. Resultatet av dessa överväganden vill kommittén sammanfatta sålunda. Inom den militära utbildningen är gymnastiken och idrotten en ordinarie övningsgren, för vilken i regel avses 8 ä 10 procent av utbildningstiden. På grund av gymnastikens och idrottens allmänt fostrande betydelse, det nära sambandet mellan idrotten och vissa andra militära övningsgrenar samt de goda möjligheterna till »kontakt» mellan chef och trupp under gymnastiska och idrottsliga övningar bör det principiella kravet uppställas, att det ordinarie befälet även skall kunna leda den grundläggande utbildningen i gymnastik och idrott. Utbildningen till officer (underofficer) 1 Propositionen nr 157/1934- sid. 59—65, riksdagens skrivelse nr 269/1934 sid. 7—8. Jfr även Kungl. Maj:ts förnyade stadga för gymnastiska centralinstitutet den 22 juni 1934. (SF nr 350), inspektörens för militärläroverkens skrivelse nr 892 den 1 november 1934. med förslag till utbildning av instruktörer i militär gymnastik och idrott (Försvarsdepartementet diarienr 4.94.4. den 1 november 1934) samt go nr 2401/1936.

på aktiv stat måste bibringa varje officer (underofficer) förmågan att leda de enklaste formerna av gymnastik och idrott vid rekryt- och soldatskolan.1 Bland annat genom fortsatt befälsutbildning vid truppförbanden skall denna förmåga befästas och vidareutvecklas. Då det emellertid inom den ordinarie utbildningens ram icke är möjligt att tillgodose högre ställda krav än de nyss angivna, måste specialutbildade ledare och instruktörer i gymnastik och idrott finnas för den mera kvalificerade utbildningsverksamheten i dessa övningsgrenar, exempelvis vid befälsskolor och under den fortsatta befälsutbildningen vid truppförbanden, för att biträda truppförbands- och högre chefer vid planläggning och ledning av fysisk fostran, för »konsulentverksamhet» m. m. Med hänsyn till det intima sammanhanget mellan utbildningen i gymnastik och idrott och övrig militär utbildning böra dessa specialutbildade ledare och instruktörer utgöras av officerare och underofficerare på aktiv stat. De böra även avses som föregångsmän och instruktörer beträffande speciell vintertjänst, såsom ledare av fälttävlingar och frivilligt skytte samt såsom kontaktmän med civil idrott och civilt skytte. Beträffande organisationen av den sålunda erforderliga specialutbildningen av militära gymnastik- och idrottsledare ha två alternativ ifrågasatts: att ansluta utbildningen till gymnastiska centralinstitutet eller att bibehålla den vid en speciell militär gymnastik- och idrottsskola. Gymnastiska centralinstitutets huvuduppgift kan anses vara att utbilda lärare i gymnastik med lek och idrott för skolornas under fortlöpande kroppslig utveckling varande elever. De militära gymnastik- och idrottsledarna skola däremot utbildas för att fysiskt fostra en i stort sett homogen grupp av vuxna unga män. Den militära idrotten är vidare i viss mån särpräglad och sammanhänger i betydande utsträckning med rent militära övningsgrenar, t. ex. närstrid. Även den militära gymnastiken (»soldatgymnastiken») har en viss särart. Den skall nämligen främst vara ett medel — bland andra — att dana soldater och att sätta dem i god fysisk form, så att de kunna tåla tjänstens alla påfrestningar. Den är icke exercis men måste innehålla rörelser, som förbereda eller som ha direkt tilllämpning i den militära verksamheten. Dess huvudsyfte är att skapa fysisk oömhet samt att uppöva rörlighet och uthållighet, icke att ge motion eller att korrigera hållning och rörelser. Därest specialutbildningen av de militära gymnastik- och idrottsledarna skulle anslutas till gymnatiska centralinstitutet på så sätt, att de militära eleverna genomginge dess gymna1 Den grundläggande utbildningen till gymnastik- och idrottsledare måste påbörjas redan i plutonchefs-(furir-)skolorna och sedan successivt fortsättas i de följande skolorna. Vid krigsskolan (arméns underofficersskola) synes antalet timmar för gymnastik- och idrottsinstruktion böra utökas, även om detta, då någon avsevärdare ökning av den för gymnastik och idrott anslagna totala tiden icke är möjlig, måste ske på bekostnad av den tid, som f. n. avses för personlig färdighet i dessa övningsgrenar.

stiklärarlinje, skulle dessa elevers speciella utbildningsbehov icke bli tillf redsställande tillgodosedda. Därtill kommer, att utbildningen vid denna linje är tvåårig och har föreslagits skola bli treårig. Att under så lång tid frigöra de relativt många militära gymnastik- och idrottsledare, som behöva specialutbildas, från ordinarie tjänst torde med nuvarande kadrar icke vara möjligt och synes med hänsyn till den väsentligt skiljaktiga målsättningen och de militära elevernas betydligt större rutin som instruktörer i allmänhet icke heller nödvändigt. Särskild militär utbildning av de militära gymnastik- och idrottsledarna är därför erforderlig. En dylik utbildning kan icke blott ges den specialinriktning, som svarar mot de militära utbildningsbehoven, utan är även tidsbesparande och därmed mindre kostnadskrävande. Det vore givetvis tänkbart att förlägga denna utbildning till gymnastiska centralinstitutet i form av en särskild militärlinje(-kurs). Emellertid ha institutets lokaler beräknats efter dess behov enligt gällande stadga, om än med någon säkerhetsmarginal för att kunna möta krav vid en eventuell omorganisation, då en utvidgning icke är osannolik. Att helt ansluta den militära specialutbildningen till gymnastiska centralinstitutet torde därför av lokala skäl icke utan vidare kunna ske. Givetvis vore det möjligt att genom till- eller nybyggnader bereda en eventuell militärlinje erforderliga lokaler inom centralinstitutets område. Särskilda medel skulle dock behöva anvisas härför. Även andra omständigheter tala mot en förläggning till centralinstitutet. Med hänsyn till den speciella målsättningen för utbildningen av de militära gymnastik- och idrottsledarna synes önskvärt, att utbildningen kan bedrivas i ständig och nära kontakt med verksamheten vid någon större militär utbildningsanstalt. Denna kontakt främjas sannolikt bäst genom lokal anknytning. Härigenom kunna även vissa personalbesparingar göras och i huvudsak befintliga lokaler utnyttjas. Det måste vidare beaktas, att utbildningen i militär idrott ofta kräver särskilda resurser i fråga om materiel, övningsterräng m. m. Kommittén har på anförda skäl kommit till den uppfattningen, att specialutbildningen av de militära gymnastik- och idrottsledarna icke bör anslutas till gymnastiska centralinstitutet. En särskild, från institutet skild gymnastik- och idrottsskola bör därför bibehållas. Som framgår nedan, anser kommittén dock, att denna skola i viss utsträckning bör samarbeta med institutet, vid vilket den högre gymnastiska utbildningen av vissa officerare alltjämt bör ske. Det må i detta sammanhang framhållas, att de tidigare omnämnda experter, som på arméinspektörens uppdrag gjort en specialutredning angående den militära gymnastik- och idrottsledareutbildningen, ansett, att denna utbildning vid gymnastik- och idrottsskolan »i allt väsentligt visat

465 sig tillfredsställande. Tack vare en ändamålsenlig inriktning på det för soldatträningen viktigaste inom gymnastiken och idrotten har skolan, ehuru utbildningstiden varit kort, skapat fullt godtagbara ledare för militär gymnastik och idrott». Samtliga experter ha anslutit sig till förslaget, att gymnastiska centralinstitutet och gymnastik- och idrottsskolan även i fortsättningen skulle vara två skilda institutioner. Erfarenheterna från de senare årens utbildning vid gymnastik- och idrottsskolan, vilken då haft karaktären av en tillfällig organisation, visa önskvärdheten av att skolan blir en fast institution. Ett anordnande av en fullt fristående skola med egna lärare, egna lokaler m. m. skulle kanske vara den rationellaste lösningen av frågan. Detta alternativ ställer sig dock så dyrt, att kommittén icke ansett sig böra upptaga detsamma. Dessutom måste ur personalsynpunkt beaktas, att särskild chef, särskilda lärare och särskild förvaltningspersonal måste finnas vid en fullt fristående skola. Enligt kommitténs uppfattning bör därför gymnastik- och idrottsskolan alltjämt ansluta till krigsskolan på Karlberg på sätt, som riksdagen 1942 och 1944 beslutat.1 Ett förläggande av skolan till Karlberg kräver icke några nybyggnader. Då den nu till Karlberg förlagda infanterikadettskolan jämlikt beslut av 1944 års riksdag2 flyttar ut till Radan på Järvafältet, vilket beräknas kunna ske hösten 1947, komma nämligen erforderliga utrymmen att bli disponibla för gymnastik- och idrottsskolans permanenta förläggande till Karlberg. Utbildningsförhållandena på Karlberg äro gynnsamma för gymnastik- och idrottsskolans verksamhet. Genom samförläggningen av de båda skolorna säkerställes ett intimt samarbete och därmed enhetlighet i gymnastik- och idrottsutbildningen. Därtill sparas personal och minskas kostnaderna, då lärarpersonalen delvis kan vara gemensam, särskild förvaltningspersonal icke erfordras och elevförläggning kan ordnas vid krigsskolan (jfr kap. 15). Även vid en anslutning av gymnastik- och idrottsskolan till krigsskolan bör samarbete dock ske med gymnastiska centralinstitutet. Det är härvid icke tillfyllest, att endast lärarna knyta kontakt och utbyta erfarenheter samt medverka vid växelundervisning. Även eleverna böra sammanföras, exempelvis genom gemensamma övningar (fälttävlingar o. d.) och elevaftnar. Det synes även lämpligt, att gymnastik- och idrottsskolan beredes tillfälle att dels för vissa demonstrationer m. m. använda centralinstitutets högmoderna fysiologiska institution, dels låta sina elever deltaga i viss undervisning vid institutet i anatomi, fysiologi, metodik och rörelselära. Det kan framhållas, att exempelvis i Danmark den civila och den militära gym* Riksdagens skrivelse nr 374/1942 (föranledd av propositionen nr 210/1942- jfr även 1941 års försvarsledning, stat. off. utr. 1942: 1, sid. 244-245) och nr 322/1944 (föranledd av propositionen nr 175/1944). 2 Riksdagens skrivelse nr 322/1944. 30 — 460105

nastikhögskolan, vilka utgöra helt skilda institutioner, göra just sådana ämnen, som de angivna, där båda skolorna ha likartade intressen, till föremål för gemensam undervisning. I Norge är tendensen densamma. Vid gymnastik- och idrottsskolan böra specialutbildas dels officerare, dels underofficerare (furirer med underofficersexamen). Kursen för officerare har före beredskapstiden liksom innevarande år givits en längd av omkring 6 månader. Erfarenheten har dock visat, att denna tid är väl kort för att dana goda gymnastik- och idrottsledare, särskilt om en tillräckligt grundlig vinterutbildning skall kunna medhinnas. En utökning av kursens längd till omkring 7 månader synes därför erforderlig. Kursen bör äga rum mellan den 1 augusti och den 1 mars, så att eleverna under mars månad kunna deltaga i vinterfälttjänstövningarna vid sina förband. Kursens benämning till 1945: gymnastikinstruktörskursen bör ändras till ledarkurs i gymnastik och idrott. För att förbanden snabbt skola tillföras erforderligt antal kvalificerade ledare av gymnastik och idrott synes nödvändigt att de närmaste åren dubblera ledarkursen. Lämplig tid för en dylik dubbleringskurs är den 1 april—den 1 november. Kursen för underofficerare (furirer), vilken haft en längd av 12 månader, fördelade på två vintrar, har främst avsett utbildning till fäktinstruktörer. Enligt kommitténs förmenande bör huvudsyftet emellertid vara att utbilda biträdande ledare (instruktörer) i gymnastik och idrott. Kursen, som tidigare benämnts fäktinstruktörskursen, bör därför — såsom försöksvis skett 1945—1946 — ombildas till en instruktörskurs i gymnastik och idrott. Kursens längd och uppdelning på två vintrar böra bibehållas. Erfarenheten har nämligen visat, att det är lämpligt med ett sexmånaders uppehåll mellan kursomgångarna, för att eleverna skola kunna praktisera och »smälta» de under första omgången inlärda kunskaperna. Kursens första omgång (omkring sex månader) bör huvudsakligen avse elevernas utbildning till gymnastik- och idrottsinstruktörer, under det att den andra omgången (likaledes omkring sex månader) mera ägnas åt utbildningen i fäktning i syfte att göra eleverna skickade att jämväl tjänstgöra som instruktörer för befälskårerna i fäktning. Elev, som icke kan erhålla kommendering till kursens andra omgång, är då fullt kompetent att leda viss utbildning i gymnastik, tjänstgöra som instruktör i idrott samt undervisa i elementär fäktning. Den tidsplan, som kommittén föreslår för gymnastik- och idrottsskolan, framgår av tabell 98. Antalet elever har kommittén beräknat med utgångspunkt från ett behov av en specialutbildad officer eller underofficer för varje utbildningskompani (motsvarande) eller totalt omkring 500 officerare och underofficerare. Den

467 Tabell 98. Ungefärlig tidsplan för föreslagen utbildning vid gymnastik-

Kurs

to E

ii

c

-Q V

ej i-s

'c?

<

a 3

"3

>-*

te

s <

och

Q.

idrottsskolan.

o

o SS

O

0)

Q

Ledarkurs i gymnastik ocli idrott (för officerare) . . Dubblerad ledarkurs i gymnastik och idrott under de närmaste åren Instruktörskurs i gymnastik och idrott (för underofficerare och furirer) första omgången andra omgången 1

lid, då dessa kunna disponeras, behöver icke vara sammanhängande, varför kommittén uppskattat den till i medeltal 10 år. Det årliga utbildningsbehovet utgör under dessa förutsättningar 50 officerare och underofficerare. En lämplig proportion mellan dessa har ansetts vara 3: 2. Till specialutbildning vid gymnastik- och idrottsskolan böra därför årligen kommenderas omkring 30 officerare och omkring 20 underofficerare, således en officer eller underofficer per regemente (kår). Under förutsättning att varje regemente (motsvarande) vart tredje a fjärde år bör tillföras en underofficer, som genomgått även andra omgången av instruktörskursen, böra minst 15 underofficerare årligen omkommenderas till denna kurs. Gymnastik- och idrottsskolan bör av officerare genomgås efter truppslagsofficersskolan. I första hand böra officerare, som icke ifrågakomma för högre utbildning, beordras som elever till skolan. För att tillgodose behovet av lärare i gymnastik och idrott vid gymnastik- och idrottsskolan, krigsskolan, arméns underofficersskola samt kadettskolorna och för att inom varje militärområde ha tillgång till åtminstone en officer med fördjupad utbildning i denna övningsgren bör, såsom skett dels före beredskapstiden, dels åren 1945 och 1946, ett mindre antal av de vid gymnastik- och idrottsskolan utbildade officerarna årligen kommenderas till genomgång av gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje. Härigenom befrämjas även den önskvärda nära kontakten mellan den civila och den militära gymnastikens och idrottens lärarutbildning. Utbildningen vid gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje är, som tidigare påpekats, f. n. tvåårig, och förslag föreligger att den skall förlängas till att omfatta tre år. Ur militär synpunkt är det svårt att frigöra erforderligt antal officerare under en så lång tid. Den kan bland

annat därför ifrågasättas, om icke direkt inträde vid andra årskursen av denna linje kunde möjliggöras för de militära eleverna, som ju ha genomgått gymnastik- och idrottsskolan och dessutom äga viss rutin såsom instruktörer i allmänhet. Givetvis erfordras härför, att utbildningsplanerna vid gymnastik- och idrottsskolan och om möjligt även vid gymnastiska centralinstitutet omarbetas, så att en viss samstämmighet ernås. Den praktiska utbildningen vid gymnastik- och idrottsskolans ledarkurs torde gott och väl motsvara den, som erhålles under första året på centralinstitutets gymnastiklärarlinje. Den teoretiska utbildningen vid ledarkursen ligger däremot f. n. icke i jämnhöjd med första årets utbildning vid gymnastiklärarlinjen. I sistnämnda avseende skulle emellertid någon förbättring vara möjlig, därest av kommittén föreslagen förlängning av den militära gymnastik- och idrottsledarkursen kommer till stånd. Det synes icke heller otänkbart, att som villkor för de militära elevernas inträde direkt vid andra årskursen av gymnastiklärarlinjen uppställa dels genomgången gymnastik- och idrottsskola, dels därutöver viss genom självstudier utförd komplettering. Det torde böra ankomma på vederbörliga militära myndigheter att, då Kungl. Maj:ts beslut föreligger om huruvida gymnastiklärarutbildningen vid gymnastiska centralinstitutet skall vara två- eller treårig, i samråd med institutets ledning såväl närmare undersöka möjligheterna att medgiva militära elever direkt inträde vid andra årskursen av institutets gymnastiklärarlinje som även framlägga de förslag, som kunna föranledas av en dylik undersökning. Behovet av arméofficerare med vid gymnastiska centralinstitutet förvärvad högre gymnastik- och idrottsutbildning har kommittén beräknat till sammanlagt 18, nämligen för gymnastik- och idrottsskolan 2, krigsskolan 1, arméns underofficersskola (och försvarets läroverk) 1, kadettskolorna 7, militärområdena 7. De för skolorna angivna officerarna äro avsedda som lärare i gymnastik och idrott, de övriga som »konsulenter» i gymnastik och idrott, en inom varje militärområde, oavsett om de sedan tjänstgöra vid militärbefälsstaben eller vid eget truppförband. I de sistnämndas uppgift bör bland annat ingå att enligt militärbefälhavarens direktiv övervaka gymnastik- och idrottsutbildningen inom vederbörligt militärområde och handleda vid truppförbanden tjänstgörande gymnastik- och idrottsledare (-instruktörer), att noga följa gymnastikens och idrottens utveckling och tillse att moderna idéer och metoder bli kända och rätt tillämpade vid truppförbanden samt att främja samverkan med den civila gymnastiken och den civila idrotten. Den tid, då de vid gymnastiska centralinstitutet utbildade officerarna skola disponeras för angivna specialuppgifter som lärare eller konsulenter i gymnastik och idrott, bör med hänsyn till önskvärdheten att rationellt utnyttja den kvalificerade specialutbildning, som förvärvats vid institutet,

vara förhållandevis lång. För att emellertid säkerställa dessa officerares allmänna användbarhet torde den icke böra sättas längre än till 5 a 6 år. Under förutsättning av en dylik disponibilitetstid, vilken givetvis icke behöver vara sammanhängande, böra till gymnastiska centralinstitutet årligen beordras 3 a 4 officerare. Utöver den specialutbildning av officerare i gymnastik och idrott, som kommittén avsett skola ske vid gymnastik- och idrottsskolan samt vid gymnastiska centralinstitutet, förutsätter den, att officerare liksom hittills skola kunna utan särskild kostnad för statsverket beordras till särskild specialutbildning i vinteridrott m. m., exempelvis vid av Sveriges militära idrottsförbund anordnad vinteridrottskurs eller av skid- och friluftsfrämjandet anordnad fjällkurs. Med hänsyn till att beredskapsförhållandena nödvändiggjort starka inskränkningar i gymnastik- och idrottsskolans verksamhet råder f. n. vid truppförbanden brist på specialutbildade ledare och instruktörer i gymnastik och idrott. Kommittén har ovan föreslagit, att ledarkurserna vid gymnastik- och idrottsskolan med anledning härav dubbleras under de närmaste åren. Det synes emellertid som om extra ordinarie åtgärder därutöver vore erforderliga. Kommittén vill därför föreslå, att såsom fortsatt befälsutbildning vid truppförbanden under de två närmaste åren anordnas kortare kurser (»snabbkurser») för utbildning av gymnastik- och idrottsleda^-instruktörer). Dylika kurser ha tidigare med synnerligen gott resultat förekommit redan före 1914. Kurser böra anordnas i såväl gymnastik som idrott och vardera omfatta ett trettiotal timmar eller tillsammans omkring sextio timmar. Eleverna böra utgöras av lämpliga och för gymnastik och idrott intresserade officerare och underofficerare till ett antal av 1 a 2 per utbildningsenhet (kompani eller motsvarande). Till idrottskursen må även lämpligt underbefäl beordras. Förband förlagda till samma ort böra anordna gemensamma kurser. Som kursledare utnyttjas vid förbanden befintliga officerare, som genomgått gymnastik- och idrottsskolan.

12. Järnvägstjänst För att möjliggöra det kontinuerliga och nära samarbete, som är erforderligt mellan försvarsledningen och vissa för riksförsvaret särskilt viktiga myndigheter och institutioner, finnas vid de sistnämnda s. k. militärassistenter. F. n. tjänstgöra officerare ur armén i dylika befattningar vid generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen och järnvägsdistrikten, telegrafstyrelsen och telegrafdistrikten, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnads-

styrelsen, rikets allmänna kartverk, försvarets fabriksverk, försvarets forskningsanstalt samt civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelerna. Den för militärassistent erforderliga specialutbildningen förvärvas i regel under tjänstgöringen i dylik befattning, eventuellt även under kortare tids kommendering för egen utbildning dessförinnan. För de officerare, som skola bli militärassistenter vid järnvägsstyrelsen och järnvägsdistrikten, erfordras dock en mera omfattande specialutbildning i järnvägstjänst} Denna specialutbildning är tvåårig 2 och omfattar dels viss central teoretisk undervisning, dels — och huvudsakligen — praktisk tjänstgöring vid järnvägsstyrelsens olika byråer, vid statens järnvägars distriktskanslier, ban-, maskin- och trafiksektioner samt huvudverkstäder ävensom vid enskilda järnvägar. Efter genomgången utbildning sker förordnande som militärassistent. Vid statens järnvägars distrikt och de enskilda järnvägarna finnas sex militärassistentbefattningar, som icke äro slutbefattningar. För att de officerare, som upprätthålla dessa befattningar, skola bibehålla sin allmänmilitära användbarhet, böra de icke kvarstå som assistenter längre tid än i medeltal tre år. Årligen kommenderas därför i regel två officerare till specialutbildning i järnvägstjänst. Då den nuvarande organisationen av specialutbildningen i järnvägstjänst visat sig ändamålsenlig, föreslår kommittén, att den i fortsättningen bedrives efter oförändrade grunder. Kommittén vill dock uttala, att för kommendering till dylik utbildning bör fordras minst åtta tjänsteår som officer. 13. Personalvårdstjänst Med hänsyn till personalvårdens stora betydelse såväl för tjänsten mom förbanden som för det goda förhållandet mellan militära myndigheter och civila personal- och bildningsorganisationer måste denna tjänst ledas av för uppgiften väl kvalificerade officerare. Även om ett gott personval härvid är väsentligast, synes en kort specialutbildningskurs vara nödvändig, bland annat för att skapa enhetlighet i personalvårdstjänsten vid såväl fredssom krigsorganiserade staber och förband. Erfarenheterna från beredskapsåren, då motsvarande utbildningsbehov — som tidigare föga beaktats — endast i någon mån kunnat tillgodoses genom tillfälliga kurser, tala även härför. 1 Kungl. Maj:ts instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande linjebefäl (SF nr 216/1928 med ändringar bland annat genom SF nr 361/1937), speciellt §§ 79—81 (jfr även § 50). 2 Därunder sker dock trupptjänstgöring under högst sex månader. (Tjänstgöringsreglemente för armén, 1931 års upplaga, § 92, mom. 9.)

471 Kommittén vill därför föreslå, att en årlig kurs i 'personalvårdstjänst anordnas i syfte att utbilda personalvårdsofficerare för militärbefälsstaber och truppförband i fred samt chefer för sektion III 1 vid regements- och högre staber i fält. Kursen bör ha en längd av omkring en vecka och anordnas genom försorg av chefen för försvarsstabens personalvårdsavdelning (eller chefen för sektion I I I i denna stab). Kurserna synas kunna göras gemensamma för personalvårdsofficerare ur samtliga försvarsgrenar. Utbildningsbehovet för militärbefälsstaber och arméns fredstruppförband utgör sammanlagt omkring 60 officerare. Disponibiliteten i befattningen kan beräknas till 5 a 6 år, varför 10—12 officerare årligen böra utbildas. Utbildningsbehovet för arméns fältförband omfattar huvudsakligen reservofficerare. Kommittén beräknar därför det sammanlagda antal aktiva officerare ur armén, som årligen bör beordras till specialutbildning vid kursen i personalvårdstjänst, till omkring 15.

14. Flygeldledningstjänst Enligt 1942 års försvarsbeslut2 skall vid artilleriskjutskolan årligen anordnas en flygeldledningskurs av omkring tre månaders längd för subalternofficerare ur artilleriet. Kursens ändamål är att utbilda eldledare i flygplan, främst för kår artilleriets behov. De senaste årens krigserfarenheter synas i hög grad bestyrka detta behov. Därtill kommer, att kurser av angivet slag på grund av bland annat flygtekniska skäl hittills kunnat anordnas endast sporadiskt, varför inom artilleriet f. n. stor brist råder på kompetenta flygeldledare. Med anledning härav föreslår kommittén, att den kurs i flygeldledningstjänst för subalternofficerare ur artilleriet, som avsetts i 1942 års försvarsbeslut, årligen anordnas vid artilleriskjutskolan på Villingsberg. Lämplig tid synes vara den 1 juli—den 30 september. Kursens infogande på tidsplanen för artilleriskjutskolan framgår av tabell 57 (kap. 25). Antalet elever bör med hänsyn till den tekniska utrustning, som kan disponeras, icke vara högre än 10—15 per år. Detta antal finner kommittén ungefär motsvara behovet. Med hänsyn till de krav på taktisk skolning, som måste uppställas för eleverna till denna kurs, bör kursen genomgås först efter truppslagsofficersskolan. 1

Denna sektion handlägger bland annat ärenden rörande personal- och personalvårdstjänst. 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1) sid. 252—253, propositionen nr 210/19*2 sid. 358—360 och riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 27. 2

15. Fastighetsförvaltning Vid nuvarande organisation av arméns fastighets- och domänförvaltning synes en kortare specialkurs erforderlig för utbildning av kasern- och domänofficerare, som icke tillhöra fortifikationskåren. Med denna utbildning skulle lämpligen kunna kombineras sådan utbildning i luftskydds- och brandskyddstjänst, som kräves för ifrågavarande befattningshavare i deras egenskap av ledare för dylik tjänst inom kasernetablissement o. s. v. Med hänsyn till att behovet av specialutbildning avseende fastighetsförvaltning för officerare, som icke tillhöra fortifikationskåren, icke kan fastställas, förrän statsmakterna tagit ställning till de förslag angående denna förvaltningsorganisation, som framlagts av fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen i dess betänkande den 27 december 1945 (stat. off. utr. 1945:65), har officersutbildningskommittén icke upptagit frågan om dylik specialutbildning till behandling.

Kap. 36. Viss utbildning, som ej bör hänföras till specialutbildning 1. Pansarvärns- och luftvärnstjänst Pansarvärns- och luftvärnstjänst (pansarvärns-, pansarvärnsluftvärnsoch luftvärnstjänst) har under beredskapsåren varit föremål för särskild uppmärksamhet och därför gjorts till föremål för specialutbildning. 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942: 1 sid. 236) ansåg behov föreligga att specialutbilda officerare ur samtliga truppslag utom luftvärnet i luftvärnstjänst genom en regelbundet återkommande kurs av omkring en månads längd. Endast tillfälliga kurser ha dock hittills förekommit. Inspektören för luftvärnet har för kommittén framhållit, att stora brister beträffande pansarvärnsluftvärnsförbandens förmåga i skjutning, främst luftvärnsskjutning, kunnat konstateras under beredskapsåren. Orsaken härtill syntes främst vara, att utbildningsbefälet i regel icke behärskade utbildningstekniken beträffande dylik skjutning. Det vore icke tillfyllest med den ordinarie utbildning, som för officerare ur infanteriet och kavalleriet äger rum vid infanteriskjutskolan, eller med tillfälliga kurser. En årlig kurs i pansarvärnsluftvärastjänst syntes därför erforderlig för att i dylik tjänst specialutbilda minst en officer per år och fredstruppförband (utom

luftvärnets), där pansarvärnsluftvärns- eller (och) luftvärnsskjutning ingår i värnpliktsutbildningen. Kursen borde förläggas till luftvärnsskjutskolan. Samme inspektör har även förordat anordnandet av tre veckors specialutbildning i luftbevakningstjänst genom en kurs för äldre kompaniofficerare, avsedda att leda utbildning i dylik tjänst. Kommittén anser, att tjänsten med vederbörligt truppslags pansar värns-, pansarvärnsluftvärns- och luftvärnsmateriel icke bör vara mer speciell än tjänsten med truppslagets övriga tunga vapen (pjäser). Grundläggande utbildning för dylik tjänst bör bibringas under den ordinarie utbildningen vid de obligatoriska skolorna och kurserna och genom »omskolning» vid truppförbanden under i regel andra officersåret. Den särskilda rutin, som erfordras för trupputbildningsverksamhet med dylik materiel, förvärvas enklast vid vederbörliga förband såsom kompletterande ordinarie utbildning (tjänst för »egen utbildning»). Särskilda kurser för specialutbildning i pansarvärns-, pansarvärnsluftvärns- eller luftvärnstjänst äro därför enligt kommitténs mening i regel icke erforderliga. Om särskilda behov skulle uppkomma, exempelvis såsom en följd av nuvarande snabba utveckling inom luftvärns- och flygtekniken, kan det dock vara nödvändigt att beordra enstaka officerare ur andra truppslag än luftvärnet, främst ur infanteriet, till luftvärnsskjutskolan för speciell instruktörsutbildning. Denna tjänstgöring har emellertid närmast karaktären av växeltjänstgöring (jfr kap. 37). Beträffande den föreslagna specialutbildningen i luftbevakningstjänst för sådana äldre kompaniofficerare, som äro avsedda att leda utbildning i dylik tjänst, vill kommittén anföra följande. Varje officer måste äga kännedom om principerna för luftbevakningstjänsten och för dennas utförande vid eget truppslag i fält (genom luftbevakningsposter m. m.). Dylik kännedom bör liksom hittills meddelas under den ordinarie utbildningen. De officerare, som genomgå arméhögskolan, skola där (i ämnet luftförsvarslära) bibringas de ytterligare kunskaper, som fordras av en stabsofficer i allmänhet. Krav på grundligare utbildning av officerare på aktiv stat förefinnes enligt kommitténs förmenande i huvudsak endast för luftvärnets officerare. Dels är det nämligen officerare ur detta truppslag, som i regel komma att i staber handlägga luftbevakningsärenden, dels är det vid luftvärnet, som omskolningen av äldre värnpliktiga i luftbevakningstjänst sker. Den härför erforderliga utbildningen i luftbevakningstjänst måste emellertid inom luftvärnet anses vara av ordinarie natur och därför, liksom hittills, meddelas under den ordinarie utbildningen dels vid obligatoriska skolor (kurser), främst luftvärnsofficersskolan, dels vid truppförbanden. Särskilda, regelbundet återkommande kurser för specialutbildning av officerare på aktiv stat i luftbevakningstjänst äro därför enligt kommitténs mening icke erforderliga. Däremot kunna givetvis tillfälliga kurser vara erforderliga,

exempelvis för att göra äldre utbildningsbefäl förtroget med ny luftbevakningsmateriel (t. ex. ekoradio). Behovet av dylika tillfälliga kurser måste prövas i varje särskilt fall. 2. Vintertjänst Enligt 1941 års försvarsutredning (stat. off. utr. 1942:1, sid. 236), borde — liksom tidigare — en fjorton dagars skidkurs årligen anordnas för officerare ur samtliga truppslag. Kommittén anser emellertid, att behovet av utbildning i vintertjänst är så omfattande, att det synes böra tillgodoses på ett avsevärt mera rationellt sätt än det av försvarsutredningen angivna. Det är nämligen ett oavvisligt krav, att i princip varje officer är så utbildad, att han kan föra trupp i skogsterräng under norrländska vinterförhållanden. Ett mindre antal måste dessutom kunna föra trupp i fjällterräng. Den grundläggande vinterutbildningen är i det nuvarande utbildningssystemet långt bättre tillgodosedd än tillförne, i det att varje skola, där utbildning sker av blivande officerare, har en väl tilltagen vinterutbildningsperiod i Norrland. Även vid truppslagsofficers- och högskolorna äger vinterutbildning rum, dock i regel endast i form av vinterfältövningar under någon eller några veckor. Därtill kommer, att då en del repetitionsövningar äro avsedda att framgent förläggas till vinterhalvåret (mars månad), mycket goda tillfällen komma att förefinnas till praktisk vintertjänst och utbildning i truppföring vintertid (för de sydsvenska förbanden dock normalt icke i Norrland). Möjligheterna till ordinarie utbildning i vintertjänst äro därför jämförelsevis goda. De kunna även kompletteras genom att vinterfältövningar för befälspersonalen vid de syd- och mellansvenska truppförbanden i viss utsträckning förläggas till Norrland. Därutöver föreligger emellertid ett icke ringa behov av föregångsmän beträffande den speciella vintertjänstens teknik, d. v. s. officerare, som vid truppförbanden kunna leda den fortsatta befälsutbildningen i detta avseende, tjänstgöra som biträden åt förbandscheferna vid vinterfältövningar o. s. v. För detta ändamål synas förbandens gymnastik- och idrottsofficerare bäst lämpa sig. Härför erforderlig specialutbildning kan, som framhållits i kap. 35, avsnittet 11, lämpligen bibringas på ledarkurserna vid gymnastik- och idrottsskolan, därest av kommittén föreslagen förlängning av dessa kurser med en månad kommer till stånd. För truppf öring i fjällterräng nödvändig rutin torde emellertid icke kunna förvärvas på den vid gymnastik- och idrottsskolan disponibla tiden. Detta behov tillgodoses däremot dels genom ordinarie tjänstgöring och fortsatt befälsutbildning vid eget förband för officerare tillhörande regementen (t. ex. 1 5 och A 4), förlagda förhållandevis nära fjällterräng, dels vad in-

475 fanteriet beträffar genom den tjänstgöring vid arméns jägarskola i Kiruna, som i det nuvarande utbildningssystemet årligen ålägges ett femtontal officerare ur förband, främst tillhörande II:a, V:e och VI:e militärområdena i samband med utbildningen av de värnpliktiga. 1 Kommittén föreslår på anförda skäl, att särskilda kurser för specialutbildning av officerare i vintertjänst icke vidare anordnas.2 3. Ammunitionstjänst Under beredskapsåren konstaterades ett behov av specialutbildning i ammunitionstjänst. Förutom vissa lokala kurser anordnades därför 1944 vid tygförvaltningsskolan en tvåveckors kurs i ammunitionstjänst för omkring 50 kompaniofficerare, avsedda a t t tjänstgöra såsom instruktörer i dylik tjänst vid förbanden. Det har gjorts gällande, a t t dylika kurser borde framgent regelbundet anordnas. Kommittén anser emellertid, a t t det varit särskilda förhållanden under beredskapstiden, som framkallat behovet av dylik specialutbildning, nämligen främst det stora antalet med trupputbildning sysselsatta reservofficerare och värnpliktiga officerare samt mångfalden av nytillkomna ammunitionsslag. Något behov av a t t specialutbilda officerare enbart i ammunitionstjänst torde under normala förhållanden icke föreligga. Tygofficerarna samt de i pionjär- eller spräng- och mintjänst specialutbildade officerarna (jfr kap. 31, avsnittet 3, samt k a p . 35, avsnitten 5 och 6) utgöra tillräckligt antal goda företrädare för denna tjänst vid förbanden. Kommittén anser därför, att kurser för specialutbildning av officerare i enbart ammunitionstjänst icke erfordras under normala förhållanden. 4. Väderlekstjänst Väderlekstjänsten bedrives i fredstid, i vad gäller armén, på väderleksstationer vid vissa truppförband. Dessa stationer betjänas av vid flygvapnet utbildad personal. I fält skall kår-, fördelnings- och brigadsignalofficer kunna leda väderlekstjänsten inom vederbörligt förband samt truppsignalofficer kunna medverka härvid. Utbildning i väderlekstjänst synes med anledning härav endast erforderlig för signaltruppernas officerare samt för de officerare ur övriga truppslag, som specialutbildas i signaltjänst. Den bör ske som ordinarie utbildning för samtliga officerare vid signaltrupperna, lämpligen på signalofficersskolan 1 Jfr reglementet för arméns jägarskola, fastställt av Kungl. Maj:t den 25 januari 1946 (TLA nr 13), § 1. 2 Som i kap. 35, avsnittet 11 (sid. 469) framhållits, förutsätter dock kommittén, att officerare liksom hittills skola kunna utan särskild kostnad för statsverket beordras till särskild specialutbildning i vinteridrott ni. TO., exempelvis vid av Sveriges militära idrottsförbund anordnad vinteridrottskurs eller av skid- och friluftsfrämjandet anordnad fjällkurs.

och signaltruppskolan (jfr kap. 24 och 25), samt för blivande truppsignalofficerare ingå i specialutbildningen vid signalofficerskursen. Kommittén anser därför, att någon särskild specialutbildning av officerare i väderlekstjänst icke behöver organiseras. 5. Filmtjänst Specialutbildning av truppförbandens filmofficerare har varit ifrågasatt. Varje officer måste emellertid vara fullt förtrogen med användningen av film vid utbildningen. Tjänsten som filmofficer ställer knappast några särskilda krav härutinnan. För filmtjänsten vid förbanden, d. v. s. främst för det ordinarie utnyttjandet av film under utbildningsarbetet, erforderlig utbildning bör därför enligt kommitténs mening bibringas under den ordinarie utbildningen vid de obligatoriska skolorna och under den fortsatta befälsutbildningen vid truppförbanden. Rekryteringen och utbildningen av de enstaka officerare, som skola leda inspelningsverksamhet m. m., bör ske genom att härför lämplig och villig officer vid behov beordras att för egen utbildning tjänstgöra vid arméinspektionens filmdetalj. Någon annan form för specialutbildning i filmtjänst synes kommittén icke erforderlig eller med hänsyn till det ringa elevantalet lämplig. 6. Informationstjänst Vid varje militärbefälsstab, försvarsområdesstab, truppförband eller utbildningsanstalt skall en särskild officer jämsides med ordinarie verksamhet tjänstgöra såsom informationsofficer (pressofficer). I regel torde detta arbete bäst låta sig kombineras med adjutantstjänst. Det har ifrågasatts att anordna en kortare specialkurs för att bibringa angivna officerare för informationstjänsten erforderlig specialutbildning. Häremot vill kommittén emellertid hävda, att denna tjänst kräver mindre kunskap än omdöme och stillistisk förmåga, varför de erforderliga kvalifikationerna svårligen kunna bibringas genom en kort kurs. De för ifrågavarande tjänst nödvändiga, grundläggande bestämmelserna synas, liksom hittills, bäst kunna meddelas i form av en centralt utarbetad instruktion. Därutöver böra periodiska orienteringar utsändas genom försvarsstabens försorg. Kommittén anser på anförda skäl, att någon kurs för specialutbildning av informationsofficerare icke erfordras. Nuvarande möjligheter att vid behov tillfälligtvis beordra samtliga eller vissa informationsofficerare till Stockholm för instruktion eller orientering böra dock även framgent hållas öppna.

F. Växelutbildning

Med växelutbildning avser kommittén (jfr kap. 17) sådan utbildning, som bibringas genom tjänstgöring vid annat än eget truppslag eller vid annan än egen försvarsgren.

Kap. 37. Växelutbildning inom armén Växelutbildningens inom armén ändamål är att öka den ömsesidiga kunskapen om truppslagens organisation, verksamhet i fält och utbildning. I första hand skola de officerare, som beordrats till dylik utbildning, bibringas ökad kunskap om det truppslag, där de fullgöra utbildningen, i andra hand skola de där sprida kännedom om sitt eget truppslag. F. n. förekommer växelutbildning dels för eleverna vid krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser, dels för vissa vid staber och förband tjänstgörande officerare, tillhörande främst infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet. Eleverna vid krigshögskolan och vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser tjänstgöra under omkring en månad vardera arbetsåret vid annat än eget truppslag på sätt, som framgår av tabell 99.1 Växelutbildningen av andra officerare än högskoleelever sker dels därigenom, att enstaka officerare få genomgå kurs eller viss tid följa utbildningen vid annat truppslags skjutskola (motsvarande skola), dels genom växeltjänstgöring vid förband ur annat truppslag. För växeltjänstgöringen, som tidigare skett efter mycket skiftande grunder, ha för armén gemensamma bestämmelser (ao nr 507) efter samråd med kommittén utfärdats i november 1945. I den mån befälsläget och tilldelade medel det medgiva, skola årligen vissa officerare vid staber eller förband växeltjänstgöra vid annat än eget truppslag. Främst böra ifrågakomma officerare ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet, vilka äro krigsplacerade såsom kompani- eller bataljonschefer (motsvarande) och vilka icke genomgått krigshögskolan eller någon av artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser. Tjänstgöringen skall i regel äga rum under soldatskolan under en tid av 1 I enlighet med gällande undervisningsstadgor, fastställda genom ao nr 4>112/1938 och ändrade i vad avser växelutbildningen genom ao nr 309/1945.

478 Tabell 99. Nuvarande ordning för högskoleelevernas tjänstgöring vid annat än eget truppslag. El ev

Tjänstgöring ur

vid krigshögskolan

l:a arbetsåret vid

infanteriet

artilleriförband

kavalleriet

artilleriet

förband ur pansartrupperna motoriserat artilleriförband infanteriförband

luftvärnet ingenjörtrupperna

infanteriförband artilleriförband

signaltrupperna trängtrupperna fälttygkåren: förutvarande artillerister

artilleriförband infanteriförband

pansartrupperna

övriga

förband ur pansartrupperna artilleriförband

fortifikationskåren

artilleriförband

intendenturkåren artilleri- och ingenjör- artilleriet högskolans högre kurser luftvärnet ingenjörtrupperna

artilleriförband infanteriförband infanteriförband infanteriförband

2:a arbetsåret vid förband ur pansartrupperna artilleriförband infanteriförband förband ur pansartrupperna artilleriförband förband ur pansartrupperna infanteriförband artilleriförband

luftvärnsförband förband ur pansartrupperna förband ur pansartrupperna trängförband förband ur pansartrupperna eller trängförband artilleriförband förband ur pansartrupperna eller trängförband

högst 3 månader. Den uppdelas lämpligen i två omgångar, den ena under hösten, varvid verksamheten främst bör omfatta följande av trupputbildning, i första hand förbandsutbildning och skjutning samt truppföringsövningar, den andra under vinterutbildningen, varvid även självständiga trupputbildnings- och truppföringsuppgifter böra lösas av de växeltjänstgörande. Militärbefälhavare skall uppgöra förslag till plan för växeltjänstgöringen inom vederbörligt militärområde samt, sedan planen fastställts av chefen för armén, beordra personal och utfärda erforderliga närmare föreskrifter. Kommittén, som vill framhålla växelutbildningens stora betydelse för åstadkommandet av en god samverkan mellan truppslagen, har i allt väsentligt funnit gällande bestämmelser ändamålsenliga under nuvarande förhållanden. Med hänsyn till bland annat den ändrade organisation av hög-

479 skoleutbildningen, som kommittén i annat sammanhang (kap. 26—28) förordar, vill den dock framlägga följande synpunkter och förslag beträffande växelutbildningen inom armén. Högskoleelevernas tjänstgöring vid annat än eget truppslag skall avse att ge dessa elever för deras högre utbildning erforderlig kännedom om verksamheten vid det eller de av arméns truppslag, som med hänsyn till elevernas egen truppslagstillhörighet är viktigast. Huvudsakligen två tidpunkter kunna komma i fråga, om ett närmare studium av vederbörligt truppslags verksamhet under fältmässiga förhållanden skall möjliggöras. Dessa äro dels såsom tidigare september månad, då repetitionsövningar med tillämpningsövningar i förband under sommarförhållanden förutses kunna äga rum, dels mars månad, då enligt arméns nya utbildningsbestämmelser vinterfälttjänstövningar skola anordnas. Med hänsyn till de kursplaner, som kommittén föreslår (kap. 28) för arméhögskolan i såväl 21/2- som 2-årsalternativet, är det dock vid den sistnämnda tidpunkten mindre lämpligt att lösgöra första årskursens elever från den undervisning, med vilken de just då vunnit förtrogenhet och vilken då är särskilt betydelsefull med hänsyn till att ett preliminärt urval till fortsatta högskolestudier bör ske före den 1 april. Tjänstgöringen vid annat än eget truppslag bör därför under det första arbetsåret förläggas till september månad. Till denna tidpunkt har den definitiva uppdelningen i ett- och två (tvåochetthalvt-) årselever kunnat ske. Även om det är önskvärt, att jämväl ettårseleverna beredas tillfälle till tjänstgöring vid annat än eget truppslag, måste det dock anses mindre rationellt att göra detta under den korta tid, som står till förfogande för studier vid högskolan. För deras vidkommande bör därför, som i kap. 28, avsnittet 4, närmare angivits, september utnyttjas till kompletterande studier på lärorummet, examen m. m. och tjänstgöringen vid annat truppslag ske efter genomgången högskola såsom av militärbefälhavare anordnad växeltjänstgöring. Denna bör äga rum under mars månad året efter det, då kursen vid arméhögskolan avslutats. Om så anses lämpligt, bör två-(tvåochetthalvt-)årselevernas tjänstgöring vid annat än eget truppslag under september månad första arbetsåret kunna ske i form av en central kurs vid infanteriskjutskolan (för elever ur artilleriet, luftvärnet m. fl. truppslag) eller artilleriskjutskolan (för elever ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna m.fl.truppslag). En treveckorskurs av dylikt slag anordnades i september 1945 vid infanteriskjutskolan för eleverna vid artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser 1943—1945, varvid således genomgången kurs räknades som fullgjord trupptjänstgöring. Erfarenheterna från denna utbildning voro mycket goda, varför även eleverna vid nämnda högskolas högre kurser 1945—1947 anbefallts genomgå en motsvarande kurs i september 1946.1 1

Ao nr 266/1945 samt 130 och 14-1/1946.

480 Det är högeligen önskvärt, att de elever, som efter första årskursens slut kvarbliva vid högskolan, kunna under andra arbetsåret liksom hittills tjänstgöra vid ytterligare ett truppslag. Det inom kommittén diskuterade 2}/2-årsalternativet för organisationen av arméhögskolan medgiver dylik tjänstgöring under den för högskoleutbildningen avsedda tiden, lämpligen under mars månad andra arbetsåret. I det av kommittén förordade 2-årsalternativet måste emellertid det andra arbetsåret i sin helhet utnyttjas för den egentliga högskoleutbildningen, om de mål, som kommittén uppställt för denna utbildning, skola nås. Kommittén har därför, trots de olägenheter, som kunna förmodas uppstå med hänsyn till personplaceringar m. m. efter högskolan, funnit det ofrånkomligt att förlägga högskoleelevernas andra växelutbildningsperiod till tiden efter högskolans slut, lämpligen till vinterutbildningsperioden i mars året efter det, då det andra arbetsåret avslutas. Det har ifrågasatts, om icke högskoleelevernas tjänstgöring vid annat truppslag helt eller delvis skulle kunna fullgöras före högskolans början. Som motiv har framhållits, att denna tjänstgöring då icke skulle inkräkta på den ordinarie utbildningstiden vid högskolan, och att eleverna härigenom skulle få en önskvärd praktisk grund för de teoretiska studierna vid högskolan. Kommittén har icke ansett sig kunna biträda detta förslag. Dels torde nämligen tjänstgöringen vid annat truppslag ge ett bättre utbyte, om eleverna före densamma vid högskolan fått en förhållandevis allsidig uppfattning om grunderna för de olika truppslagens organisation, taktik och inbördes samverkan, dels skulle genom den föreslagna anordningen den trupptjänstgöringstid vid eget truppslag, som enligt kommitténs mening bör fordras före högskolekommendering, icke oväsentligt minskas. De truppslag, vid vilka arméhögskolans elever enligt kommitténs mening böra tjänstgöra för växelutbildning, framgå av tabell 100. Växelutbildningen av andra officerare än högskoleelever1 bör enligt kommitténs mening liksom hittills ske dels genom av chefen för armén anbefallda kommenderingar till annat truppslags skjutskola (motsvarande skola), dels genom av militärbefälhavare anordnad växeltjänstgöring. Med hänsyn till de ökade kraven på samverkan mellan truppslagen är det dock angeläget, att tillfälle till växelutbildning beredes flera officerare än de enstaka, som hittills kommit i fråga. De ovannämnda enhetliga bestämmelserna för växeltjänstgöring inom armén, som utfärdats hösten 1945, kunna förväntas bidraga härtill. Kommittén anser dock, att för att öka antalet officerare, som årligen kan beordras till dylik tjänstgöring, bör tjänstgö1 Med högskoleelever förstår kommittén i detta sammanhang även förutvarande elever, som enligt kommitténs förslag skola fullgöra växeltjänstgöring efter genomgången högskolekurs.

481 Tabell

100. Föreslagen

ordning

vid annat

för arméhög skoleelevernas än eget

truppslag.

Elev

vid linje (underlinje)

la

Ib

Ila

lib

III

tjänstgöring

Tjänstgöring

ur

för ett årselever

för två(tvåochetthalvt-)årselever

under mars månad året efter det, då högskolekursen avslutats, vid

under mars månad året efter under septemdet, då högskolekursen avber månad slutats (för tvåochetthalvtförsta arbets- årselever under mars månad året vid andra arbetsåret) vid

infanteriet

artilleriförband

kavalleriet pansartrupperna artilleriet

förband ur pansartrupperna motoriserat artilleriförband infanteriförband

luftvärnet in gen jörtruppern a signaltrupperna trängtrupperna

infanteriförband infanteriförband infanteriförband infanteriförband

signaltrupperna

infanteriförband

annat truppslag

signaltrupperna

artilleriet

infanteriförband

luftvärnet annat truppslag

infanteriförband artilleriförband

infanteriet kavalleriet pansartrupperna trängtrupperna annat truppslag

artilleriförband artilleriförband artilleriförband artilleriförband infanteriförband

ingenjörtrupperna

infanteriförband

förband ur pansartrupperna eller trängförband artilleriförband infanteri- eller trängförband förband ur pansartrupperna eller trängförband artilleriförband artilleriförband artilleriförband artilleriförband förband ur pansartrupperna eller luftvärnsförband enligt bestämmande i varje särskilt fall förband ur pansartrupperna eller luftvärnsförband artilleriförband enligt bestämmande i varje särskilt fall

l

bestämmande i varje • enligt särskilt fall

. enligt bestämmande i varje särskilt fall

Anm. 1. För eventuella elever ur fälttyg-, fortifikations- eller intendenturkåren förlägges tjänstgöringen till förband ur truppslag, som bestämmes i varje särskilt fall. 2. Då ovan i tabellen och anm. 1 angivits att tjänstgöring skall ske vid förband ur truppslag, somjbestämmes i varje särskilt fall, avses att hänsyn härvid skall tagas — förutom givetvis till vederbörande elevs egen truppslagstillhörighet — i första hand till den tjänst (befattning), i vilken vederbörande inom den närmaste tiden främst avses skola vara verksam. 3. Om så anses lämpligt, bör två-(tvåochetthalvt-)årselevernas tjänstgöring under september månad första arbetsåret kunna ske i form av en central kurs vid infanteri-, respektive artilleriskjutskolan i stället för såsom tjänstgöring vid truppförband. (Jfr sid. 4/79.) 31 - 460105

ringens längd begränsas från nuvarande »högst 3 månader» till »högst 2 månader». Sistnämnda tid måste nämligen anses tillräcklig för det med tjänstgöringen avsedda syftet. Enligt bestämmelserna skola för växeltjänstgöring ifrågakomma främst infanteri-, kavalleri-, pansar- och artilleriofficerare, krigsplacerade som kompani- eller bataljonschefer (motsvarande). Bland övriga officerare, för vilka växeltjänstgöring synes önskvärd, vill kommittén framhålla de i pionjärtjänst och i signaltjänst specialutbildade officerarna ur främst infanteriet, respektive infanteriet, pansartrupperna och artilleriet. Tjänstgöringen bör givetvis förläggas till ingenjör-, respektive signalförband. På motsvarande sätt böra officerare ur ingenjör- och signaltrupperna växeltjänstgöra vid i första hand infanteriförband. Enstaka officerare, främst ur infanteriet, böra även (jfr kap. 36, avsnittet 1) för speciell instruktörsutbildning m. m. beordras tjänstgöra vid luftvärnsförband (eventuellt vid luftvärnsskjutskolan). Ökade tillfällen till växelutbildning böra enligt kommitténs mening även beredas genom att flera officerare än hittills beordras till annat truppslags skjutskola (motsvarande skola) eller genom att utbildningen vid dylik skola i större utsträckning än nu sker gemensamt för officerare ur flera truppslag, exempelvis vid gemensamma stridsskolekurser. Kommittén hänvisar i detta avseende till sina förslag i kap. 25. Kommittén vill sammanfatta sina förslag angående växelutbildningen inom armén sålunda: av högskoleeleverna böra de, som genomgå ettårig kurs, fullgöra en och de, som genomgå tvåårig kurs, två tjänstgöringsperioder om vardera ungefär 25 dagar vid annat än eget truppslag (jfr tabell 70); av de sistnämnda elevernas tjänstgöring bör den första perioden äga rum under september månad första arbetsåret, den andra perioden liksom även ettårselevernas tjänstgöring däremot först efter genomgången högskola, lämpligen under mars månad året efter det, då högskolekursen avslutats; 1 av militärbefälhavare anordnad växeltjänstgöring bör, för att flera officerare (bland annat ur ovan angivna kategorier) skola kunna beredas tillfälle till dylik tjänstgöring, till längden begränsas från nuvarande »högst 3 månader» till »högst 2 månader»; flera officerare än hittills böra beordras till växelutbildning vid annat truppslags skjutskola (motsvarande skola) och för officerare ur flera truppslag gemensamma stridsskolekurser böra anordnas. 1

Därest 234-årsalternativet för organisationen av arméhögskolan genomföres, böra de elever, som genomgå denna skolas fullständiga kurs, fullgöra sin första växelutbildningsperiod under september månad första arbetsåret och den andra under mars månad andra arbetsåret.

483 Kap. 38. Växelutbildning vid annan försvarsgren Växelutbildningen av officerare ur armén vid annan försvarsgren sker dels såsom växeltjänstgöring vid marinen eller flygvapnet, dels såsom utbildning av arméspaningsofjicerare vid flygvapnet. Därjämte kunna officerare ur armén, i den mån personaltillgång och övriga omständigheter det medgiva, deltaga i eller följa stabstjänst-, fälttjänst- och fältövningar eller undervisningen vid skolor och utbildningskurser m. m. inom marinen eller flygvapnet. Kommittén, som tidigare (underavdelning D I I I , speciellt sid. 407) framhållit vikten av a t t genom lämplig utbildning befrämja en friktionsfri och effektiv samverkan mellan de olika försvarsgrenarna, förutsätter, a t t alla tillfällen till deltagande i övningar eller undervisning vid annan försvarsgren i möjligaste mån utnyttjas. I detta kapitel upptagas därför endast växel tjänstgöringen och utbildningen av arméspaningsofficerare till närmare behandling.

1. Växeltjänstgöring I syfte a t t åstadkomma vidgad kännedom försvarsgrenarna emellan beträffande dem åvilande uppgifter och härigenom skapa förutsättningar för god samverkan mellan försvarsgrenarna kommenderas årligen vissa officerare a t t för egen utbildning tjänstgöra vid annan försvarsgren än den, som de tillhöra. Denna växeltjänstgöring sker, vad beträffar officerare ur armén, enligt de allmänna grunder, 1 som framgå av tabell 101. Kungl. Maj:t bemyndigar årligen, i regel före den 15 februari, överbefälhavaren a t t beordra visst antal officerare ur försvarsstaben och försvarsgrenarna a t t under nästkommande utbildningsår fullgöra växeltjänstgöring. 2 Detaljbestämmelser utfärdas av chefen för försvarsstaben och försvarsgrenscheferna efter samråd. De senaste åren har överbefälhavaren bemyndigats a t t till växeltjänstgöring beordra sammanlagt omkring 30 officerare per år, därav 15 ur armén. P å grund av de särskilda förhållandena under beredskapsåren har det emellertid hittills icke varit möjligt a t t i samt1 Kungl. Maj:ts beslut den 18 september 1942 och högkvartersorder (försvarsstaben nr 34) den 30 december 1942. 2 För utbildningsåren 1942/43—1945/46 respektive go nr 3522/1942, 1035/1943, 264/1944 och 511/1945.

484 Tabell 101. Allmänna grunder jör arméofficerares vid annan försvarsgren.

Växeltjänstgöringen

Utbildningskategori nr

omfattar

växeltjänstgöring

avser

omfattar

fullgöres

officerare i eller under främst att bibringa sådan minst 1 och i regel huvudsakligen vid lägre förband (vid utbildning i stabs- kännedom om marinens högst 3 månader, tjänst (främst offi- och flygvapnets organi- om möjligt vid var- flottan ombord) cerare och aspiran- sation, utbildning, dera av marinen men även vid stater vid generalstabs- stabstjänst och strid, och flygvapnet ber; förlägges till kåren) samt militä- som erfordras för samsådan tidpunkt, att ra lärare vid krigsverkan i krig, ävensom tillämpningshögskolan och vid att giva en inblick i övningar beräknas artilleri- och ingen- tjänstgöringsförhållaninfalla under tjänstjörhögskolans högre dena i övrigt göringstiden kurser II officerare avsedda för främst att bibringa sådan minst 6 och högst 12 dels i enlighet med placering vid eller kännedom om marinen månader vid åtmin- vad ovan angivits placerade vid för- och flygvapnet, som är stone endera av ma- för kategori I, dels svarsstaben önskvärd för den be- rinen och flygvapunder en tid av fattning vid försvars- net minst 3 månader vid försvarsgrensstaben, där vederbörande är avsedd att och (eller) annan placeras (är placerad) högre stab III officerare ur artille- att bibringa för direkt i regel 3—6 månader vid marinen, huvudsakligen vid kustsamverkan erforderlig riet och luftvärnet artilleriet, företräkunskap om kustartildesvis såsom befäl leristridskrafternas orvid trupp; förlägges ganisation, utbildning, till sådan tidstaktik, skjutmetoder, period, att tillämpsignaltjänst och underningsövningar behållstjänst samt att räknas infalla unåstadkomma utbyte av der tjänstgöringserfarenheter, vilka kuntiden. na vara ägnade att befrämja utvecklingen Tjänstgöringen kan jämväl vara av kortare inom vederbörliga varaktighet och enbart (främst) omfatta verksamhetsområden följandet av utbildningen vid skjutskola, mätskola osv. IV officerare ur artille- att vinna för direkt sam- i regel 1—3 månader vid flygförband riet och luftvärnet verkan erforderlig kunskap om flygstridskrafternas organisation, utbildning, taktik och skjut-(bombfällnings-) metoder

I

V

officerare ur signaltrupperna

att bibringa allmän kännedom om signaltjänsten inom marinen och flygvapnet

i signaltjänst under sammanlagt omkring 4- veckor dels på kustflottan under tillämpningsövningar, dels inom marindistrikts- och kustartilleriförsvarsstab, om möjligt i samband med krigsövningar, samt under omkring 4> veckor vid flygförbandsstabs signalavdelning under tillämpningsövningar; utbildningen förlägges främst till armésamverkande flygförband

485 liga fall genomföra avsedd växeltjänstgöring. Särskilt för officerare, avsedda för placering vid eller placerade vid försvarsstaben, har därför tjänstgöringsperiodernas längd måst avsevärt minskas (från avsedda 6—12 månader till 1—3 månader). Kommittén finner icke skäl föreligga att föreslå någon ändring i de gällande bestämmelserna för arméofficerares växeltjänstgöring vid marinen eller (och) flygvapnet, då dessa bestämmelser i huvudsak visat sig ändamålsenliga. Kommittén vill emellertid framhålla att, därest syftet med denna växeltjänstgöring skall kunna uppnås, måste icke blott tillräckligt antal officerare (ur armén årligen omkring 15) beordras till dylik tjänstgöring utan även tjänstgöringsperioderna givas avsedd längd. Sedan nu den förstärkta försvarsberedskapen upphört, synes detta möjligt.

2. Utbildning av arméspaningsofficerare

För att tillgodose flygvapnets behov av spaningsofficerare ur armén genomgå årligen ett mindre antal arméofficerare särskild utbildning vid flygvapnet. 1 Denna omfattar dels grundläggande, dels fortsatt utbildning. Den grundläggande utbildningen avser att bibringa de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring såsom flygspanare vid arméspaningsoch fjärrspaningsförband. Den börjar årligen omkring den 1 maj, pågår ungefär ett år och äger rum vid F 3, eventuellt delvis vid F i l . Den fortsatta utbildningen avser att öka och befästa de kunskaper och färdigheter, som vunnits under den grundläggande utbildningen, ävensom att tillgodose behovet av spaningsofficerare vid flygförbanden. Den äger rum vid F 3 och F i l och omfattar dels en första period om ett år, som i regel följer omedelbart efter den grundläggande utbildningen, dels — efter ett uppehåll i tjänstgöringen av ett till två år — en andra period om ett och ett halvt till två år. För att kunna beordras till grundläggande utbildning fordras att vara fysiskt och psykiskt lämplig för dylik utbildning, att fylla för befordran till löjtnant föreskrivna villkor men icke ha uppnått 29 års ålder samt att äga viss färdighet i radiotelegrafering. Antalet arméofficerare på aktiv stat, tjänstgörande vid flygvapnet för utbildning till arméspaningsofficerare, har beräknats till i medeltal 16, därav ungefär 6 under grundläggande utbildning. På grund av bland annat beredskapsförhållandena och en viss obenägenhet hos de unga arméofficerarna på aktiv stat att binda sig för tjänstgöring utom den egna försvarsgrenen under så lång tid som 1 I enlighet med 1942 års försvarsbeslut (se 1941 års försvarsutredning, stat. off. utr. 1942: 1, sid. 236, 570 och 613—614, propositionen nr 210/1942 sid. 667, riksdagens skrivelse nr 374/1942 sid. 44). Bestämmelser för utbildningen äro utfärdade genom kungl. brev den 12 maj 1939 och go nr 3418/1943.

3y2—4, år ha dock hittills endast ett par statofficerare per år beordrats som elever i grundläggande utbildning. Erfarenheterna från det andra världskriget ha visat, att spaning från luften i regel icke längre kan utföras efter tidigare tillämpade grunder med långsamtgående spaningsflygplan. En successiv övergång till spaning huvudsakligen med ensitsiga jaktflygplan, där föraren samtidigt tjänstgör som spanare, torde därför kunna förutses i flygvapnets blivande organisation. Givetvis måste härvid förutsättas, att den personal, som skall användas för dylik spaning, erhåller en grundligare utbildning än hittills i fråga om arméstridskrafternas organisation och taktik. De tidigare spaningsflygplanen torde, i den mån de som sådana skola kvarstå i organisationen, komma att huvudsakligen användas för fotograferingsuppdrag. Dessa ställa väsentligt mindre krav på spanaren i fråga om armétaktiska kunskaper än de spaningsuppgifter, för vilka arméspaningsofficerare hittills utbildats. Enligt vad kommittén inhämtat, överväges därför f. n. inom flygvapnet att ersätta spaningsofficerarna ur armén med korttidsanställda flygspanare, rekryterade bland från stamflygförarutbildning avgångna. Med anledning härav synes behovet av särskild utbildning av arméspaningsofficerare kunna förutses inom en relativt nära framtid helt eller delvis bortfalla. Detta finner kommittén med hänsyn till de intressen, som den företräder, vara övervägande fördelaktigt. Det är nämligen för en planmässig och enhetlig vidareutbildning av arméns aktiva officerare icke önskvärt, att dessa under sina första officersår under en så lång tid som intill 4 år tjänstgöra utom den egna försvarsgrenen. Kommittén förbiser härvid icke den indirekta betydelse, som den nuvarande arméspaningutbildningen har genom att såväl vid flygvapnet som vid armén vidga kännedomen om den andra försvarsgrenens uppgifter och verksamhet och således öka förutsättningarna för en god samverkan. Emellertid kan detta uppvägas genom växeltjänstgöring i avsedd omfattning, genom ökat samarbete vid högskoleutbildningen samt genom att särskild uppmärksamhet under den ordinarie utbildningen av såväl arméns som flygvapnets officerare ägnas åt att bibringa erforderliga kunskaper om hur den andra försvarsgrenens stridskrafter äro organiserade och uppträda.

G. Sammanfattning av kommitténs synpunkter och förslag beträffande utbildningen som officer

1. Med hänsyn till de krav, som officersyrket ställer på sina utövare, kan utbildningen icke för någon kategori avslutas med officersexamen. Avsevärd ytterligare utbildning erfordras obetingat. Det allmänna målet för denna fortsatta utbildning bör vara dels att öka officerarnas användbarhet i innehavda befattningar, dels att förbereda dem för andra och högre dylika. (Sid. 202.) Kap. 16. Den aktive officerens arbetsuppgifter. (Sid. 202—208.) 2. Officerarnas arbetsuppgifter äro synnerligen skiftande och kräva mycket olika kvalifikationer. En inom kommittén utförd undersökning visar, att endast omkring hälften av ett regementes officerare har egentlig trupptjänst. De övriga äro placerade i befattningar av mycket växlande karaktär eller befinna sig under utbildning. Kap. 17. Utbildningsbehoven och principerna för deras tillgodoseende. (Sid. 209—218.) 3. Den direkta och omedelbara utbildningen för en viss befattning sker vanligen bäst genom praktisk tjänstgöring i närmast lägre befattning i förening med självstudier och under handledning av företrädaren i befattningen eller annan lämplig person. Kommittén förutsätter, att dylik icke organiserad utbildning alltid äger rum i största möjliga utsträckning. (Sid. 209.) 4. Därutöver erfordras särskilt organiserad utbildning, vanligen i form av skolor och kurser. Dess ändamål är främst att meddela sådana grundläggande kunskaper och bibringa en sådan skolning av omdömet, att effektiva självstudier och ett effektivt tillgodogörande av den praktiska tjänstens erfarenheter möjliggöras. Särskilt organiserad utbildning kräves även för att erforderlig enhetlighet vid tillämpandet av reglementariska

föreskrifter o. d. skall säkerställas. Ävenså är den nödvändig vid utbildning på områden, som icke äro företrädda inom fredstjänsten eller där särskilda lärare eller speciella utbildningsresurser i fråga om materiel, övningstrupp, övningslokaler, skjutfält etc. erfordras. (Sid. 209.) 5. För samtliga officerare kräves allmän fortsatt utbildning, avseende tjänsten inom eget truppslag — ordinarie utbildning. För vissa officerare är därutöver särskild fortsatt utbildning erforderlig. Denna kan vara dels specialutbildning, avseende specialbefattningar inom eget truppslag, dels högre utbildning, avseende å ena sidan främst högre stabstjänst (stabsutbildning), å andra sidan främst förvaltningstjänst (fackutbildning). En särskild form av utbildning utgör växelutbildningen, som bringas genom tjänstgöring vid annat än eget truppslag eller vid annan än egen försvarsgren. (Sid. 209—210.) 6. Den ordinarie utbildningen bör — förutom viss »omskolning» vid truppförbanden under i regel andra officersåret — omfatta obligatorisk genomgång av dels truppslagsofficersskola under fjärde officersåret, dels kurser vid skjut-(strids-) skola (motsvarande skola) under i regel nionde, sextonde och tjugotredje officersåren samt för regementschefer (motsvarande) även vart femte a sjätte år därefter. Subalternofficerarna vid kavalleriet böra under andra officersåret därjämte genomgå obligatorisk kurs vid ridskolan. (Sid. 210—213.) 7. Högre utbildning. Officerare, som avses för högre stabstjänst eller för mera kvalificerade lärarbefattningar, böra genomgå militär högskola. (Sid. 213.) För ett fåtal officerare i vissa chefs- och stabsbefattningar — liksom för viss personal i ledande ställning vid civila ämbetsverk — föreligger ett behov av fördjupad utbildning rörande det totala försvarets problem. Denna synes bäst meddelas genom ett vid behov verkande samarbetsorgan, kallat institutet för högre jörsvarsstudier. (Sid. 213—214.) Fackutbildningen av tyg- och intendenturofficerare bör omfatta dels viss grundläggande utbildning, dels vissa repetitionskurser. (Sid. 214—215 och 218.) 8. För specialutbildning erfordras olika specialkurser, vilka i regel tidigast böra genomgås under femte officersåret. (Sid. 214.) 9. Med hänsyn till det erforderliga utbildningssystemets omfattning (jfr tabell 38, sid. 216—217) förefinnes risk att officerare i alltför stor utsträckning komma att ligga vid skolor och kurser och därigenom dragas från sina egentliga uppgifter. Genom lämpliga åtgärder måste ett sådant missförhållande förhindras. Stor försiktighet bör sålunda iakttagas vid uttagning till specialutbildning av sådana officerare, som genomgått eller förväntas komma att genomgå högre utbildning, liksom i fråga om meddelande av

489 flera olika slag av specialutbildning åt en och samma officer. (Sid. 214.) Kommitténs närmare förslag i hithörande avseenden återfinnas i de kapitel, där de olika slagen av special- och fackutbildning behandlas (kap. 31, 34 och 35). Kap. 18. Synpunkter på utbildningsmetoderna vid de centrala skolorna. (Sid. 218—221.) 10. I den mån utbildningsförhållandena tillåta det, bör sådana studiemetoder tillämpas, som främja självverksamhet och egna insatser från elevernas sida. Ett dylikt arbetssätt synes kunna användas främst vid arméhögskolan. För att där bereda ökat utrymme för friare studier bör dels tiden för arbete på lärorummet inskränkas, dels i det för varje ämne anslagna timantalet inrymmas ökad tid för självständigt arbete. Inom nämnda timantal måste därför föreläsningarna begränsas till det relativt ringa antal, som erfordras för att meddela översikter och sammanfattningar och för att genomgå svårförståeliga avsnitt eller sådana moment, som ännu ej upptagits i den tillgängliga litteraturen. (Sid. 218—221.) 11. En effektiv undervisning förutsätter, att film och annan modern undervisningsmateriel till fullo utnyttjas och att undervisningslokalerna motsvara tidens krav i fråga om undervisningstekniska anordningar. Åtgärder härför äro erforderliga. (Sid. 221.) Kap. 19. Den fortsatte officersutbildningen vid truppförbanden. (Sid. 222—229.) 12. Kommittén understryker, att ansvaret för officerarnas utbildning inom ett visst truppförband åvilar vederbörande chefer och att erforderlig tid under alla förhållanden måste anslås åt denna utbildning. (Sid. 224— 225.) 13. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de yngsta officerarnas omskolning, d. v. s. utbildning för tjänst inom andra utbildningslinjer än de vanligaste. För signaltruppernas officerare bör i anslutning till trupptjänstgöringen under de två första officersåren och under chefens för S 1 överinseende organiseras viss teknisk vidareutbildning. (Sid. 225—226.) 14. Vid officerarnas fortsatta allmänna och militära fostran bör man målmedvetet befordra självständighet i åsikter och tänkesätt. Av stor betydelse i detta sammanhang synes vara, att man strängare än som nu sker gör åtskillnad mellan tjänst och icke tjänst. (Sid. 226—228.) 15. Vid varje truppförband bör en lämplig officer få i uppdrag att vara »aspirant- och fänriksofficer». (Sid. 228—229.)

490 Kap. 20. Undervisningen i stats- och samhällslära. (Sid. 230—237.) 16. Samhällsstudierna under utbildningen som officer böra framför allt syfta till att väcka den unge officerens intresse för samhälleliga angelägenheter och att skapa en positiv medborgaranda samt därigenom en socialt ansvarsmedveten officerskår. (Sid. 233.) 17. Vid truppslag sofficersskolorna bör för undervisningen i ämnet avses 25 timmar för föreläsningar och diskussioner, kompletterade med litteraturstudier på egen hand. Härvid bör framför allt det aktuella läget på olika områden av svenskt samhällsliv göras till föremål för studium. (Sid. 233— 235.) 18. Vid arméhögskolan bör i stället för ämnet militärförvaltning införas ämnet förvaltningskunskap, för vilket beräknas 60 timmar. Denna undervisning avses nämligen omfatta både civil och militär förvaltning, för vilka moment böra anslås respektive 25 och 20 timmar. Härtill kommer tid för studiebesök och prov. (Sid. 235—236.) 19. Som en lämplig form för praktiska sociala studier vill kommittén dessutom föreslå, att enstaka, härför lämpliga officerare beredas tillfälle att följa undervisningen vid vissa folkhögskolor eller att praktisera som industri- eller lantarbetare eller deltaga i annan motsvarande civil verksamhet. (Sid. 236.) Kap. 21. Undervisningen i psykologi och pedagogik. (Sid. 238—245.) 20. I syfte att hålla officerarnas insikter i psykologi och pedagogik aktuella och i vissa avseenden utvidga dem bör vid truppslagsofficersskolorna anordnas en serie föreläsningar, förslagsvis ett tiotal timmar, över ämnen, som ha särskilt intresse för kompaniofficerare. Föreläsningarna böra, då så är lämpligt, efterföljas av diskussioner. (Sid. 239—240.) 21. Enligt kommitténs mening tala övervägande skäl mot inrättande av en särskild lärarelinje vid arméhögskolan. Den avsedda pedagogiska utbildningen bör i stället meddelas vid kurser, som anordnas omedelbart före lärareverksamhetens början. (Sid. 240—241.) 22. Kommittén föreslår, att det vid arméhögskolan anordnas en för alla elever avsedd kurs i krigspsykologi, bestående av 5 föreläsningar och 5 diskussionstimmar. I anslutning till föreläsningarna bör en mindre litteraturkurs inhämtas. (Sid. 241.) 23. Vid arméhögskolan böra psykologi och pedagogik även förekomma i form av ett valfritt ämne, avsett för en del av eleverna på underlinje I a och innebärande mera omfattande, jämförelsevis självständiga studier. Denna kurs förlägges till andra året och beräknas taga 80 schemabundna timmar i anspråk. (Sid. 242).

491 K a p . 22. Studier i främmande språk. (Sid. 246—258.) 24. Utbildningen i engelska, franska och tyska bör främst avse a t t underhålla tidigare förvärvade kunskaper. D e t t a bör ske genom självstudier och under den fortsatta officersutbildningen vid förbanden samt för de officerare, som skola genomgå arméhögskolan, även genom viss korrespondensundervisning före inträdet vid högskolan. E t t mindre antal officerare böra bibringas grundlig förtrogenhet med något av språken engelska, franska och tyska genom självstudier och särskild undervisning, ingående i den fortsatta officersutbildningen vid vederbörlig stab (truppförband), samt genom praktiska studier under kommendering (tjänstledighet för vistelse) utomlands. (Sid. 249—250.) 25. Nuvarande utbildning i ryska är icke tillfyllest. Kommittén föreslår, a t t ryskan vid arméhögskolan skall vara obligatoriskt ämne vid underlinje I a samt valfritt extra ämne vid underlinje I b samt linjerna I I och I I I . I båda fallen skall ämnet omfatta 140 timmar. Dessutom bör organiseras en utbildning, bestående av självstudier och med vissa centrala kurser kompletterad korrespondensundervisning. För a t t på fri villighetens väg få erforderlig anslutning till denna utbildning synes den böra kompenseras med kontanta premier efter avlagda examina. (Sid. 250—255.) 26. Utbildning erfordras även av ett mindre antal officerare i finska. Den bör — förutom genom en kortare central »introduktionskurs» — främst ske genom självstudier, korrespondensundervisning och praktiska studier i Finland. Även beträffande detta språk synas vissa kontantpremier erforderliga. (Sid. 256—257.) 27. I vissa andra språk än de ovan angivna, exempelvis italienska, polska och spanska, synes vid behov böra meddelas någon utbildning åt enstaka officerare. (Sid. 257.) 28. Kommittén framhåller betydelsen av praktiska språk- och militära studier utomlands och ifrågasätter en höjning av fjärde huvudtitelns reservationsanslag för resestipendier. (Sid. 257—258.) K a p . 23. Allmänna grunder för den ordinarie utbildningen. (Sid. 259—262.) 29. Kommittén föreslår, a t t den ordinarie utbildningen skall omfatta genomgång av följande obligatoriska skolor och kurser, nämligen under ungefär andra officersåret

för kavalleriets officerare

fjärde

för subalternofficerare vid samtliga truppslag med egen officersrekrytering

»

subalternofficerskurs vid ridskolan truppslagsofficersskola