Betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 3 : 21 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

REGLERING AV DET MILITÄRA ARVODESVÄSENDET A V G I V E T AV

MILITÄRA

ARVODESUTREDNINGEN

D E N 19 MARS 1 9 4 3

S T O C K H O L M 19 4 3

Statens offentliga utredningar 1943 Kronoloarisk 1. B e t ä n k a n d e m e d f ö r f a t t n i n g s - o c h o r g a n i s a t i o n s f ö r s l a g för g e n o m f ö r a n d e av e t t f ö r s t a t l i g a n d e a v den a l l m ä n n a v ä g h å l l n i n g e n p å l a n d e t m . m . B e c k m a n . 321 s. K . 2. F l y t t n i n g s e r s ä t t u i n g s s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e e r s ä t t n i n g för flyttn i n g s k o s t n a d . M a r c n s . 15G s. F i . 3. 1941 å r s f a m i l j e b e s k a t t n i n g s s a k k n n n i g a . Betänkande m e d förslag till ä n d r a d e g r u n d e r för familjebeskattn i n g e n . M a r c u s . 170 s. F i . 4. U t r e d n i n g r ö r a n d e s k o g s n ä r i n g e n s e k o n o m i s k a läge m e d förslag t i l l å t g ä r d e r f ö r h ö j a n d e av n ä r i n g e n s b ä r k r a f t . 3. S k o g s b r u k e t s t r a n s p o r t f r å g o r : Vägar o c h j ä r n v ä g a r . I d u n . 260 s. J o . 5. U t r e d n i n g r ö r a n d e p o l i s m ä n s a n s l u t n i n g t i l l p o l i t i s k a y t t e r l i g h e t s r i k t n i n g a r m . m . N o r s t e d t . 40 s. S . 6. U t r e d n i n g o c h f ö r s l a g a n g å e n d e p a p p e r s f o r m a t e n i n o m s t a t s f ö r v a l t n i n g e n . B e c k m a n . 116 s. H . 7. 1910 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . Bilaga 1. H y g i e n i s k a f ö r u t s ä t t n i n g a r för s k o l a r b e t e t . Av U. H j ä r n e . I d u n . 66 s. E . 8. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e l e v n a d s k o s t n a d s i n d e x . N o r s t e d t . 147 s. F i . 9. U t r e d n i n g o c h förslag a n g å e n d e s t a t s b i d r a g till d a g h e m och l e k s k o l o r m . m . B e c k m a n . 99 s. S. 10. 1940 å r s civila b y g g n a d s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e 1. F ö r slag t i l l ä n d r i n g a r i K u n g l . Maj:ts b y g g n a d s s t a d g a s a m t t i l l föreskrifter r ö r a n d e p l a n l ä g g n i n g o c h u t f ö r a n d e a.v b y g g n a d för v i s s a v å r d a n s t a l t e r o c h folktandpoliklin i k e r . B e c k m a n . 80 s. K .

förteckning

11. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g a forskn i n g e n s o r d n a n d e . 4. F ö r s l a g till å t g ä r d e r för textilf o r s k n i n g e n s o r d n a n d e . Haeggström. 82 s. H . 12. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l s t a t l i g a å t g ä r d e r för s t ö d j a n d e a v d e n p r i v a t a m o t o r l ö s a flygningens o c h modell-j flygningens u t v e c k l i r g . B e c k m a n . 77 s. F ö . 13. B e s p a r i n g s b e r e d n i n g e n s s l u t u t l å t a n d e . M a r c u s . 158 a l Fi. 14. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e å t g ä r d e r m o t s p e k u l a t i o n i vatt e n k r a f t . N o r s t e d t . 79 s. J u . 15. U t r e d n i n g o c h f ö r s l a g a n g å e n d e s t a t s b i d r a g t i l l social; h e m h j ä l p s v e r k s a m h e t . B e c k m a n . 87 s. S . 16. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g a forsk-i n i n g e n s o r d n a n d e . 5. F ö r s l a g till å t g ä r d e r för järn-. och m e t a l l f o r s k n i n g e n s o r d n a n d e . H r e g g s t r ö m . 79 s. H . 17. T i l l s t r ö m n i n g e n t i l l d e fria f a k u l t e t e r n a o c h a r b e t s f ö r h å l l a n d e n a n ä r m a s t e f t e r a v l a g d e x a m e n s a m t mili-; t i i r t j ä n s t g ö r i n g e n s i n v e r k a n p å u n i v e r s i t e t s - o c h hög-J skoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden. N o r s t e d t . 145 s. S . 18. U t r e d n i n g o c h f ö r s l a g a n g å e n d e p l a n m ä s s i g t s p a r a n d e : för f a m i l j e b i l d n i n g o c h s t a t e n s b o s ä t t n i n g s l å n . Beckm a n . 68 s. S. 19. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . Bilaga 2. D e n p s y k o l o g i s k a f o r s k n i n g e n s n u v a r a n d e s t å n d p u n k t i fråga o m d e n p s y k i s k a u t v e c k l i n g e n h o s b a r n o c h u n g d o m m . m . I d u n . 81 s. E . 20. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n a v rättsmedicinalväsendet i riket. Beckman 182 s. S . 21. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l r e g l e r i n g a v d e t militäraJ a r v o d e s v ä s e n d e t . B e c k m a n . 165 s. F i .

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t . e x . E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t Kungörelsen d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 3 : 21 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

REGLERING AV DET MILITÄRA ARVODESVÄSENDET AVGIVET AV

MILITÄRA

ARVODESUTREDNINGEN

D E N 19 MARS 1 9 4 3

STOCKHOLM 1943 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [481 4 3]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

5 I.

Översikt av det militära arvodesväsendet

7 II.

Den militära arvodesfrågans tidigare behandling

20 III.

Utredningsuppdragets omfattning

25 IV.

Allmänna synpunkter

•

a) Avlöningsförstärkning och lönefyllnad

b) Ersättning för viss med befattning förenad tjänstgöring

c) Ersättning för bisyssla

45 V.

Kompensation för dyrtidstilläggen

48 VI.

Arvoden i stället för lön

50 VII.

Arvodesfrågan

56 VIII. IX.

X.

vid generalstabskåren

Arvoden vid högre staber och inspektioner

62 Förvaltningsarvoden a) Kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven b) Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning

67 "7 70

c) Arvoden åt uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land ..

d) Arvoden vid läger- och manskapskassorna

e) Arvoden vid garnisonssjukhusen

93 Arvoden vid de militära undervisningsanstalterna

a) Gemensamma frågor

b) Arvoden vid arméns skolor

119 Arméns underofficersskola sid. 119. Krigsskolan sid. 121. Infanteriskjutskolan sid. 124. Ridskolan sid. 125. Krigshögskolan sid. 126. Artilleri- och ingenjörhögskolan sid. 128. Övriga skolor sid. 130.

c) Arvoden vid marinens skolor

130 Marinens underofficersskolor sid. 130. Sjökrigsskolan sid. 131. Sjökrigshögskolan sid. 133.

d) Arvoden vid

flygvapnets

skolor

134 Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor sid. 134. Krigsfiygskolan med aspirantskola och flygreservskola sid. 135. Flygkadettskolan sid. 137. Flygkrigshögskolan sid. 138.

e) Arvoden vid särskilda utbildningskurser

Sid

Övriga arvoden

141 Arvoden till följande arvodestagare: Chefen för flygvapnets kommandoexpedition sid. 141. Vissa chefer i lönegraden Ob 2 sid. 143. Styresmannen för försvarsväsendets kemiska anstalt sid. 145. Redogöraren vid arméhundväsendet sid. 145. Bataljonsveterinären vid Göta t r ä n g k å r sid. 145. Besiktningsman vid intendenturförrådet i Boden sid. 147. Brandchefer i Boden och Karlsborg sid. 147. Adjutant vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition sid. 148. Expeditionsvakt (underofficer) vid kustartilleriinspektionen sid. 148. Chefen för ingenjördepartementet vid örlogsvarvet i Karlskrona sid. 149. Chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt sid. 149. Två marinläkare av 1 graden, sjukhusläkare sid. 149. Chefen för flygförvaltningens materielavdelning sid. 150. Två byråchefer å samma avdelning sid. 150. Två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäderna sid. 151.

Författningsförslag Övergångsanordningar Sammanfattning

153 160 162

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet. Genom beslut den 22 juni 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga att enligt av departementschefen meddelade direktiv biträda med utredning av frågan om reglering av vissa militära arvoden. Med stöd av det sålunda lämnade bemyndigandet tillkallade departementschefen den 23 juni 1939 ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren A. L. Hansson i Rubbestad, dåvarande expeditionschefen i försvarsdepartementet, numera t. f. landshövdingen i Malmöhus län E. V. Sverne och dåvarande byråchefen i finansdepartementet, numera expeditionschefen i departementet A. E. V. Swartling att såsom sakkunniga inom departementet biträda med ifrågavarande utredning. Tillika uppdrog departementschefen åt undertecknad Sverne att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. I enlighet med vad i bilaga 16 till propositionen 1939 U: 79 förordats förklarade departementschefen den 30 december 1939 att med slutförandet av utredningen skulle tills vidare anstå. Genom beslut den 18 september 1942 förordnade Kungl. Maj:t, att de sakkunniga skulle återupptaga sitt arbete. P å därom av Swartling gjord framställning entledigade departementschefen genom beslut den 10 oktober 1942 denne från det honom den 23 juni 1939 meddelade uppdraget samt förordnade i hans ställe byråchefen i flygförvaltningen J. F . Nilson. Såsom de sakkunnigas sekreterare har departementschefen förordnat t. f. andre kanslisekreteraren i försvarsdepartementet L. E. "Wikland, vilken tjänstgjort hos de sakkunniga intill den 8 mars 1943 ävensom innevarande dag.

6 De sakkunniga — vilka antagit benämningen militära arvodesutredningen — ha efter remiss avgivit följande utlåtanden: den 12 december 1942 över framställning av chefen för armén i fråga om arvoden till lärarpersonal vid 1942—1943 års officersaspirantskolor vid armén, den 15 januari 1943 över framställning av generalfälttygmästaren i fråga om särskilt arvode till fälttygmästaren, samma dag över framställning av statens krigsmaterielnämnd i fråga om vissa tilläggsarvoden åt hos nämnden tjänstgörande personal, samt den 9 februari 1943 över framställning av flygförvaltningen i fråga om arvoden till lärarpersonal vid flygvapnets underofficersskola vid viss förlängd undervisning i skolan m. m. Till utredningen har vidare för utlåtande remitterats särskild framställning om arvode åt en tillsynsman vid ammunitionsförråd. Framställningen beaktas i utredningens betänkande. Sedan utredningen nu slutfört sitt uppdrag får utredningen härmed vördsamt överlämna bifogade betänkande. Till betänkandet hör en hemlig bilaga, vilken överlämnas i särskild ordning. Stockholm den 19 mars 1943. ERIC SVERNE. AXEL L. HANSSON.

J O H A N NILSON. / Lars

Wikland.

7 I. översikt över det militära arvodesväsendet. B l a n d avlöningsformer för o r d i n a r i e p e r s o n a l vid f ö r s v a r s v ä s e n d e t i n g å för n ä r v a r a n d e i avsevärd u t s t r ä c k n i n g arvoden och l i k n a n d e e r s ä t t n i n g a r . D e för b u d g e t å r e t 1942/43 u t g å e n d e a r v o d e n a till p e r s o n a l på aktiv s t a t vid försvarsv ä s e n d e t h a r m i l i t ä r a a r v o d e s u t r e d n i n g e n s a m m a n f a t t a t i följande arvodesförteckning. Arvoden i Stället för lön. Försvarsstaben. 1 kapten 1 ) 10 kaptener, militärassistenter Arméstaben. 11 kaptener 1 ) 1 kapten å centrala värnpliktsbyrån 7 kaptener eller löjtnanter i flygtjänst 8 löjtnanter i flygtjänst Arméinspektion en. 15 kaptener 1 )

Arvode i stället för lönen J lönegrad Oa 3 Oa 3 Oa 3 Oa 3 Oa 3 el. Oa 2 Oa 2 Oa 3

Hemvärnsstab en. 1 kapten 1 ) 1 kapten eller löjtnant .

Oa 3 el. Oa 2

MilUärbefälsstaberna i I.—V. militärområdena. 5 kaptener, förste adjutanter 10 kaptener eller löjtnanter, adjutanter

Oa 3 Oa 3 el. Oa 2

Militärbefälsstaben i VI. militärområdet. 1 kapten, förste adjutant 3 kaptener eller löjtnanter, adjutanter

Oa 3 Oa 3 el. Oa 2

Militärbefälsstaben i VII. militärområdet. 1 kapten eller löjtnant, adjutant

Oa 3 el. Oa 2

Arméns fasta undervisningsverk. 21 majorer eller kaptener 2 ) 9 kaptener eller ryttmästare 41 kaptener, ryttmästare eller löjtnanter

Oa 4 el. Oa 3 Oa 3 Oa 3 el. Oa 2

Ar

méhundväsendet. 1 kapten eller ryttmästare, chef för arméhundskolan 1 kapten, ryttmästare eller löjtnant, instruktionsofficer, tillika adjutant

Försvarsväsendet kemiska anstalt. 1 överstelöjtnant eller major, styresman 1 kapten, arbetsofficer

0 a 3

Oa 3 Oa 3 el. Oa 2 Oa 5 el. Oa 4 Oa 3

i) Omfattar även under vederbörliga rubriker uppförda beställningar för major eller kapten, beträffande vilka angivits, att, därest beställningen uppehälles av kapten, avlöningen utgår i form av arvode. 2) Endast i det fall a t t beställningen uppehälles av kapten utgår avlöningen i form av arvode.

8 Arvodesbelopp per

Arvoden vid generalstabskåren.

befattningshavare och år kronor

Generalstabskåren. 48 kaptener, arvoden jämlikt kungörelsen 1939: 277, avd. I, Punkt 8 l ä g s t 792 högst 840 Arvoden vid högre staber och inspektioner. Försvarsstaben. 28 kompaniofficerare Arméstaben och arméinspektionen. 22 kompaniofficerare

600 600

Förvaltningsarvoden. Kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven. Arméförvaltningens tygdepartement. 10 avdelningschefer, kompaniofficerare 8 ur truppförbanden beordrade officerare, som icke äro avdelningschefer

600 Arméförvaltningens intendenturdepartement. 2 kompaniofficerare å centralbyrån

600 Arméförvaltningens 4 avdelningschefer

fortifikationsstyrelse.

Marinförvaltningen. 12 såsom detaljchefer tjänstgörande kompaniofficerare Marinintendenturkåren. Kompaniofficer i intendenturbefattning, tjänstgörande såsom sekreterare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv Ostkustens marindistrikt. 2 kompaniofficerare, tjänstgörande å artilleri-, torped- och mindepartementen å örlogsvarvet Sydkustens marindistrikt. 2 kompaniofficerare vid artilleri- s a m t torped- och mindepartementen

600 Sjökarteverket. 1 officer ur flottan

600 Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning. Arméförvaltningens tygdepartenent. 5 kontrollofficerare , 1 kontrollunderofficer 1 å första materielbyråns tabelldetalj tjänstgörande å aktiv stat Arméförvaltningens intendentur 3 kontrollofficerare

1 200 750 underofficer 600

departement.

Marinförvaltningen. 1 kontrollofficer vid marinen 1 biträdande kontrollofficer vid marinen 1 kontrollbiträde (underofficer) i Bofors

600 1 200 600 750

9 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

Tygdepartementets anstalter. 1 arbetsofficer vid ammunitionsfabriken i Karlsborg 4 arbetsofficerare vid Åkers krutbruk, gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken på Marieberg 1 besiktningsofficer och 1 skottställningsofficer vid gevärsfaktoriet 1 skottställningsunderofficer vid gevärsfaktoriet och 1 besiktningsbiträde vid Åkers krutbruk 2 besiktningsofficerare vid ammunitionsfabrikerna och 1 tygofficer vid Stockholms tygstation 1 ledare av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium Försvarsväsendets 1 arbetsofficer

kemiska

1 200 1 020 750 600 468

anstalt.

Ostkustens marindistrikt. 1 tillsynsman vid ammunitionsförråden å Bergholmen

1 200 1 320

Sydkustens marindistrikt. 1 underekipagemästare vid örlogsvarvet 1 uppbördsman vid örlogsvarvets skjutbanor 1 avdelningsföreståndare vid ingenjördepartementets arbetsgrupp »IA» 1 avdelningsföreståndare vid örlogsvarvets torpedinskjutningsstationer 1 biträde vid radiotelegrafverkstaden 1 uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet

468 348 1 000

Stockhohns kustartilleriförsvar. 1 tygniästare 1 föreståndare för laboratorium

1 020 660

Blekinge kustartilleriförsvar. 1 tygmästare

1 020

Göteborgs kustartilleriförsvar. 1 tillsynsman över Älvsborgsön |

1500 Flygförvaltningen. Beställningshavare vid försökscentralen högst

600 900 600

600 1 200

Arvoden åt uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land. Ostkustens marindistrikt. 1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning 1 uppbördsman vid sjöreservens matinrättning

348 204

Sydkustens marindistrikt. 1 uppbördsman vid matinrättningen vid kasern Sparre 1 uppbördsman vid matinrättningen vid kasern Ankarstierna 1 uppbördsman vid sjöreservens matinrättning

348 282 210

Västkustens marindistrikt. 1 uppbördsman vid Göteborgs örlogsdepås matinrättning

282 Stockholms kustartilleriförsvar. 1 uppbördsman vid matinrättningen å Oscar-Fredriksborg 1 uppbördsman vid matinrättningen å Vaxholms kastell 6 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar, genomsnittsbelopp

282 210 48

10 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

Gotlands kustartilleriförsvar. 1 uppbördsman vid matinrättningen i Fårösund

282 Blekinge kustartilleriförsvar. 1 uppbördsman vid matinrättningen i stadskasernen 1 uppbördsman vid matinrättningen å Kungsholmen 2 uppbördsmän vid matinrättningarna å Västra Hästholmen och Oscarsvärn 3 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar, genomsnittsbelopp

Arvoden vid läger- och manskapskassor.

Vid självständigt kompani och annat mindre förband högst kronor

Lägerkassor vid armén och flygvapnet. 64 regementsintendenter (motsvarande) för marketenterirörelse, var och en 350 66 marketenteriföreståndare (underofficer) för marketenterirörelse, var och en 500 192 revisorer för marketenterirörelse, var och en 75 16 regementsintendenter och föreståndare för bagerirörelse, var och en 2 regementsintendenter för svingårdsrörelse, vardera ... 2 uppsyningsmän för svingårdsrörelse, vardera

282 210 144 72 Vid större truppförband högst kronor

900 1 500 150 1 200 600 400

Manskapskassa vid örlogsdepå, sjöreserv Manskapskassa"vid eller annat mindre större förband förband högst kronor högst kronor

Manskapskassor vid marinen. 4 kassaförvaltare, tillika räkenskapsförare (officerare eller vederlikar), var och en 1 kassaförvaltare, icke tillika räkenskapsförare, (officer eller vederlike) 1 räkenskapsförare, icke tillika kassaförvaltare, (underofficer eller flaggkorpral) 6 marketenteriföreståndare (underofficerare), var och en 5 revisorer med särskild skyldighet a t t utföra löpande kontroll under räkenskapsåret (officer eller vederlike), var och en 6 andra revisorer, var och en Arvoden vid garnisonssjukhusen. 1 )

60 25

300 50 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

Garnisonssjukhuset i Boden. 1 fältläkare vid kommendantsstaben i Boden, chefläkare vid sjukhuset, arvode såsom ögonläkare av det till 14 000 kronor för år maximerade belopp, som Norrbottens läns landsting utbetalar, enligt överenskommelse mellan läkarna

4 000

*) Arvodesbeloppen under denna rubrik avse budgetåret 1940/41, för vilket fullständiga uppgifter å fördelningen k u n n a t erhållas.

11 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

1 regementsläkare å staten för garnisonssjukhusen, arvode såsom chef läkare å sjukhusets kirurgiska avdelning av ovannämnda 8 0 0 0 belopp 1 regementsläkare å staten för garnisonssjukhusen, arvode såsom chef läkare vid sjukhusets medicinska avdelning av ovannämnda 2 0 0 0 belopp Densamme, arvode motsvarande halva regementsläkarlönen i egenskap av läkare vid sjukhusets epidemiavdelning 6 754: 14 1 regementsläkare vid Bodens artilleriregemente, arvode motsvarande halva regementsläkarlönen i egenskap av röntgenläkare vid sjukhuset 6 410:94 1 bataljonsläkare vid Norrbottens artillerikår, arvode i egenskap av biträdande läkare å sjukhusets kirurgiska avdelning 2 000 1 bataljonsläkare vid Norrbottens regemente, arvode i egenskap av biträdande läkare å sjukhusets medicinska avdelning 2 000 Garnisonssjukhuset i Skövde. 1 regementsläkare vid Göta trängkår, chefläkare, arvode bestående av 80 procent av det totala årliga belopp, som Skaraborgs läns landsting utbetalar på grundval av antalet civila vårddagar vid sjukhuset, sedan nedannämnda fasta arvode till sjukhusets röntgenläkare avdragits ' 0D0- 'D 1 regementsläkare vid Skaraborgs pansarregemente, arvode i egenskap av röntgenläkare vid sjukhuset av ovannämnda belopp ... 3 600 1 extra bataljonsläkare å staten för garnisonssjukhusen, arvode i egenskap av biträdande läkare vid sjukhuset, 20 procent av ovannämnda belopp, sedan arvode till röntgenläkare avdragits 1891:44 1 regementsintendent vid Göta trängkår, arvode med en fast del å 500 kronor för år samt en rörlig del efter antalet civila patienter 1 000 1 köksföreståndare vid Göta trängkår, arvode med en fast del å 400 kronor för år samt en rörlig del efter antalet civila patienter 600 Garnisonssjukhuset i Karlsborg. 1 regementsläkare vid Karlsborgs luftvärnsregemente, chefläkare, arvode av det belopp Skaraborgs läns landsting avtalsenligt erlägger, efter omfånget av vederbörandes tjänstgöring per år ... 1 bataljonsläkare å staten för garnisonssjukhusen, arvode enligt samma grunder som chefläkaren 1 förrådsintendent vid arméns intendenturförråd å Karlsborg, arvode enligt enahanda grunder som regementsintendenten vid Göta trängkår ovan Garnisonssjukhuset i Eksjö. 1 regementsläkare vid Jönköpings-Kalmar regemente, chefläkare, arvode av det belopp Jönköpings läns landsting avtalsenligt erlägger, efter omfånget av vederbörandes tjänstgöring per år ... 1 bataljonsläkare vid Jönköpings-Kalmar regemente, röntgenläkare, arvode enligt samma grunder som chefläkaren 1 extra bataljonsläkare, underläkare, arvode enligt samma grunder som chef läkaren 1 regementsintendent vid Jönköpings-Kalmar regemente, arvode enligt enahanda grunder som regementsintendenten vid Göta trängkår ovan ••••

3 427: 45 2 782:01

1 000

5 331: 83 3 099 8o7: 6 i

°

12 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

1 köksföreståndare vid Jönköpings-Kalmar regemente, arvode enligt enahanda grunder som köksföreståndaren vid Göta trängkår ovan Garnisonssjukhuset i Linköping. 1 regementsläkare vid Livgrenadjärregementet, chefläkare, arvode av det belopp Östergötlands m. fl. landsting erlägger, efter omfånget av vederbörande tjänstgöring per år 1 regementsläkare vid Svea trängkår, läkare å allmänna avdelningen, arvode enligt samma grunder som chef läkaren 1 extra bataljonsläkare å staten för garnisonssjukhusen, underläkare å öronavdelningen, arvode enligt samma grunder som chefläkaren 1 regementsintendent vid Livgrenadjärregementet, arvode enligt enahanda grunder som regementsintendenten vid Göta trängkår enligt ovan 1 köksföreståndare vid Livgrenadjärregementet, arvode enligt samma grunder som köksföreståndaren vid Göta trängkår enligt ovan Garnisonssjukhuset i Sollefteå. 1 regementsläkare vid Västernorrlands regemente, chefläkare, 2/s av det belopp Västernorrlands läns landsting avtalsenligt erlägger, sedan arvode till röntgenläkare av 3 000 kronor för år avdragits 1 bataljonsläkare vid Västernorrlands regemente, biträdande läkare, Ve av ovannämnda belopp I extra bataljonsläkare å staten för garnisonssjukhusen, återstående del av ovannämnda belopp

1 000

2 729: 70 53: 14 2 150- 76 QQO jQQ

5 694: 50

2 847:25 1 285: 65

Arvoden till militära lärare vid försvarsväsendets undervisningsanstalter. Arméns underofficersskola. 2 kompanichefer 1 stf. kompanichef I I avdelningschefer 7 fanjunkare, styckjunkare eller sergeanter

2 080 600 600 300

Krigsskolan.

På skolans stat. 1 kompanichef med undervisningsskyldighet i reglementskänned o m

4 kadettofficerare och lärare ur infanteriet 2 kadettofficerare och lärare ur respektive kavalleriet och pansartrupperna 2 kadettofficerare och lärare ur respektive artilleriet och luftvärnet, biträdande lärare i vapenlära och artilleriövningar ... 1 kadettofficer och lärare ur ingenjörtrupperna, biträdande lärare i fältarbeten 1 kadettofficer och lärare ur trängtrupperna, lärare i motortjänst 1 förste lärare i taktik och topografi med undervisningsskyldighet i försvarsorganisation och krigshistoria

1500 600 600 600 600 900 1 500

13 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

1 lärare i topografi, biträdande lärare i taktik 2 andre lärare i taktik och topografi 1 lärare i vapenlära och artilleriövningar 1 lärare i fältarbeten 1 lärare i gymnastik med vapenföring och idrott På a n d r a f ö r s v a r s v ä s e n d e t s stater. 1 lärare i militärförvaltning 2 lärare i respektive luftkrigskonst och signaltjänst 1 biträdande lärare i militärförvaltning 2 biträdande lärare i respektive luftkrigskonst och signaltjänst ... arvoden åt biträdande lärare m. fl. enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, sammanlagt 1 560 kronor. Infanteriskjutskolan. På skolans stat. 4 förste lärare samt avdelningschef 9 andre lärare På a n d r a f ö r s v a r s v ä s e n d e t s s t a t e r . 6 repetitörer (under sommarhalvåret) arvoden åt chef, lärare m. fl. enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, sammanlagt 7 620 kronor. Ridskolan. På s k o l a n s stat. 1 förste lärare i ridning 1 adjutant, tillika instruktör 1 andre lärare i ridning 1 lärare i körning På a n d r a f ö r s v a r s v ä s e n d e t s s t a t e r . 1 hovslagarunderbefäl för undervisning i hovbeslag m. m Krigshögskolan. På skolans stat. 2 förste lärare i taktik och stabstjänst 2 lärare i respektive strategi och krigshistoria 1 lärare i vapenlära 1 lärare i luftkrigskonst 1 lärare i krigsbyggnadskonst 2 andre lärare i taktik och stabstjänst På a n d r a f ö r s v a r s v ä s e n d e t s stater. 1 lärare i militärförvaltning 1 lärare i sjökrigskonst 1 lärare i signaltjänst 1 lärare i arméorganisation 2 lärare i ridning 3 biträdande lärare i taktik och stabstjänst 2 repetitörer arvoden åt biträdande lärare m. fl. enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, sammanlagt 1 900 kronor

1 200 1 200 1 200 1 200 1 020 720 500 600 400

1 080 540 200

1 800 1 200 1 200 1 200 730

1 400 1 400 1 120 1 400 1 050 1 200 910 770 630 560 480 1000 600

14 ... 7 ..

7 Arvodesbelopp per

Artilleri- och mgenjorhogskolan. befattningshavare och På skolans stat. fa kronor 1 förste lärare i krut-, konstruktions- och materiellära 2 760 1 förste lärare i skjutlära vid högre kurs 1 800 1 förste lärare i befästningslära 1 800 1 förste lärare i förbindelselära, fältarbetslära och ingenjörtrupptjänst 2 760 1 förste lärare i krigskonst vid högre kurs 1 740 1 förste lärare i krigskonst, utbildningsteknik och soldatvård samt artilleritrupptjänst vid officersskolorna 1 740 På andra försvarsväsendets stater. 1 lärare i krigskonst vid högre kurs 4 lärare i krigskonst vid officersskolorna 1 lärare i materiellära och luftvärnstrupptjänst vid officersskolorna 1 lärare i skjutlära vid högre kurs 1 lärare i skjutlära med matematik vid officersskolorna 1 lärare i hållfasthetslära med matematik och statik 1 lärare i militärbyggnadslära 1 lärare i militärförvaltning 1 lärare i militär idrott 1 lärare i industriens krigsorganisation 1 lärare i flygkrigskonst 1 lärare i fältarbetslära 5 repetitörer med heltidstjänstgöring 4 repetitörer med halvtidstjänstgöring arvoden åt biträdande lärare m. fl. enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, sammanlagt 2 000 kronor

1 200 1 200 1 200 1 200 2 400 1 800 1 000 500 600 300 500 700 600 300

Övriga skolor vid armén uppskattat belopp 26 000 kronor. Marinens underofficersskolor: Flottans underofficersskolor. 10 instruktionsofficerare och instruktionsingenjörer 12 instruktionsunderofficerare enligt chefens för marinen fördelning Kustartilleriets underofficersskola. 6 instruktionsofficerare Sjökrigsskolan. På skolans stat. 1 lärare för samtliga kurser i gymnastik och vapenföring, tillika ledare av kadetternas idrottsövningar 1 biträdande lärare för samtliga kurser i gymnastik och vapenföring, tillika ledare av kadetternas idrottsövningar På andra försvarsväsendets stater. 15 kadettofficerare ur flottan 3 kadettofficerare ur kustartilleriet 2 kadettofficerare ur marinintendenturkåren 1 kadettingenjör ur mariningenjörkåren 1 kadettofficer ur flottan under 10 månader 1 kadettofficer ur kustartilleriet under 1 månad 1 kadettofficer ur marinintendenturkåren under 7 månader

600 300 600

1 600 800 600 600 600 600 500 50 350

15 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

L ä r a r e på sjöofficerslinjen. 4 i allmän befälsutbildning, i förbindelselära, i förvaltningstjänst och i luftkrigskonst 1 i artilleri 2 i handvapenstjänst, tillika kadettofficerare 3 i maskinlära, i minlära och i torpedlära 1 i navigation 1 i organisationslära, tillika kadettofficer 1 i organisationslära, tillika kadettofficer 1 i sjökrigskonst 1 i skeppsbyggen L ä r a r e på k u s t a r t i l l e r i l i n j e n . 2 i allmän befälsutbildning och i luftkrigskonst 1 i artilleri 3 i befästningskonst och topografi, i maskinlära och skeppsbyggeri s a m t i navigation 2 i handvapenstjänst, tillika kadettofficerare 1 i kustfästningslära 1 i lantkrigskonst 1 i minlära 1 i organisationslära m. m., tillika kadettofficer

1 i sjökrigskonst L ä r a r e på m a r i n i n t e n d e n t s l i n j e n .

350 3 500 700 525 2 100 1 400 1575 600

2 i allmän befälsutbildning och i förbindelselära 1 i förvaltningstjänst 1 i handvapenstjänst, tillika kadettofficer 2 i organisationslära (krigs- och sjölagar) och i reglementen, tillika kadettofficerare 1 i sjökrigskonst L ä r a r e på reservofficerslinjen, flottan. 4 i allmän befälsutbildning, i elektroteknik, navigation 1 i artilleri, tillika kadettofficer 1 i förbindelselära, tillika kadettofficer 1 i förvaltningstjänst, tillika kadettofficer 1 i handvapenstjänst, tillika kadettofficer 1 i organisationslära, tillika kadettofficer 1 i signaltjänst, tillika kadettofficer 1 i sjökrigskonst

350 2 100 600 1 050 4 375 338 450 1838 700

175 1 750 600 300 525

i minlära och i

L ä r a r e på reservofficerslinjen, kustartilleriet. 1 i allmän befälsutbildning I i artilleri 1 i elektroteknik 1 i handvapenstjänst, tillika kadettofficer 1 i kustfästningslära 1 i minlära 1 i navigation ! 2 i reglemente för marinen och krigslagar samt i reglementen, tillika kadettofficerare

525 675 450 450 600 900 900 3 150 350 2 725 525 525 3 500 1 400 700 600

16 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

L ä r a r e på

reservintendentslinjen.

1 i förvaltningstjänst 1 i handvapenstjänst, tillika kadettofficer 2 i organisationslära och krigslagar samt i reglementen, tillika kadettofficerare 1 i sjökrigskonst 4 instruktionsunderofficerare vid kadettskolan 10 instruktionsunderofficerare vid aspirantskolan under 6 månader 6 instruktionsunderofficerare vid aspirantkursen under 6 månader

1 225 525 225 350 300, 150 150

Sjökrigshögskolan. På skolans stat. 1 lärare i artilleri 1 lärare i strategi 1 lärare i stabstjänst På andra

försvarsväsendets

5 075 2 625 1 550 stater.

1 lärare i taktik 1 lärare i kustfästningslära 2 lärare i torpedlära i torpedkursen och i minlära i minkursen ... 3 lärare i marinorganisationslära i stabskursen, i förbindelselära i stabskursen samt i lantkrigskonst i allmänna kursen 1 lärare i minlära i allmänna kursen 5 lärare i förbindelselära i allmänna kursen, i torpedlära i allmänna kursen, i skeppsbyggnadslära i artillerikursen, i luftkrigskonst i allmänna kursen och i luftkrigskonst i stabskursen 2 lärare i navigation i stabskursen och i lantkrigskonst i stabskursen (kustartilleriofficerare) repetitörer å högst 116 kronor per månad enligt chefens för högskolan fördelning sammanlagt högst 3 375 kronor. Flygvapnets

875 700 525 350

underofficersskola.

1 chef Allmän

2 975 3 150 1 050

kurs

1440 1941—1943.

a) 1. avdelningen Lärare i miltära ämnen Biträdande lärare i miltära ämnen b) 2. avdelningen. Lärare i militära ämnen Biträdande lärare i militära ämnen

Sammanlagt arvodesbelopp per år

högst kronor 930 240 930 240

Allmän kurs 1942—1944. a) 1. avdelningen. Lärare i militära ämnen Biträdande lärare i militära ämnen

1 470 140

b) 2. avdelningen. Lärare i militära ämnen Biträdande lärare i militära ämnen

1 470 140

17 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

Krigs flygskolan. A s p i r a n t sko lan. 1 chef 1 förste flyglärare 40 andre flyglärare 1 lärare i flyglära 1 lärare i motorlära 1 lärare i flygmaterielkännedom 1 lärare i signaltjänst 1 lärare i flygstationstjänst 1 lärare i flygmeteorologi

1440 720 540 720 900 360 240 90 120

Flygreservskolan. 1 chef 1 förste flyglärare 23 andre flyglärare 1 lärare i flyglära 1 lärare i motorlära 1 lärare i flygmaterielkännedom 1 lärare i flygmeteorologi

1080 720 540 480 000 240 120

Flygkadettskolan. 1 chef Officerskursen. 10 kadettofficerare, därav en tillika förste flyglärare 1 lärare i flyglära 1 lärare i motorlära 1 lärare i flygmaterielkännedom 1 lärare i militär förvaltningslära Reservofficerskursen. 5 kadettofficerare, därav en tillika förste flyglärare 1 lärare i flyglära 1 lärare i motorlära 1 lärare i flygmaterielkännedom Officers- och r e s e r v o f f i c e r s k u r s e r n a . 1 lärare i signaltjänst • 1 lärare i flygstationstjänst 1 lärare i flygmeteorologi 1 lärare i krigskonst (luft-, länt- och sjö-)

°

360 300 300 00 360 360 90 360 00 420 Arvodesbelopp per undervisningstimme

Flygkrigshögskolan. kronor Lärare i strategi, taktik, organisationslära, lantkrigskonst, sjökrigskonst, luftförsvarskonst, signaltjänst, vapenlära, flygteknik, luftnavigation, flygfotografering och militär förvaltning, arvodesbelopp sammanlagt 6 860 kronor 14 Biträdande lärare i strategi, taktik och luftnavigation, arvodesbelopp per undervisningstimme sammanlagt 3 140 kronor 7 2—481 43

18 Sammanlagt arvodes-

Arvoden vid särskilda utbildningskurser.

belopp per år högst kronor 4 000

Militär lakar kurs. Arvoden åt chef, a d j u t a n t och lärare Fackutbildningskurser för värnpliktiga läkare. Arvoden å t chefer, adjutanter och lärare

14 400

Fackutbildningskurs för värnpliktiga tandläkare. Arvoden å t chef, adjutant och lärare

3 000

Fackutbildningskurs för värnpliktiga apotekare. Arvoden å t chef, a d j u t a n t och lärare

4 150

Kurs för äldre militärveterinärer. Arvoden åt chef och lärare

:

5 500

Fackutbildningskurs för värnpliktiga veterinärer. Arvoden å t chef, a d j u t a n t och lärare

3 500

Marinen. Till chefens för marinen förfogande för särskilda skolor och utbildningskurser 70050 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

Fackutbildningskurs för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen. 1 ledare för kursen 2 lärare i navalhygien och sjökrigets kirurgi 5 lärare i allmän reglementskännedom, i reglementskännedom rörande hälso- och sjukvård, i läkemedelsekonomi, i fysisk fostran och i stridssjukvårdstjänst vid kustartilleriet Mariningenjörkåren. 1 mariningenjör, som beordrats leda Tekniska högskolans specialkurs i krigsfartygskonstruktion

Flygvapnets 1 chef

300 750

500 Övriga arvoden. kommandoexpedition. 1 500

Vissa chefer i lönegraden Ob 2. Souschefen vid flygförvaltningen Chefen för försvarsstaben, därest denne innehar beställning i lönegrad O b 2 Chefen för arméstaben \ Chefen för marinstaben Chefen för flygstaben

1895 1 895 1 895 1 895

Försvarsväsendets 1 styresman

2 400

Arméhundväsendet. 1 redogörare

kemiska

1 895

anstalt.

19 Arvodesbelopp per befattningshavare och år kronor

Fältveterinärkåren. Bataljonsveterinären vid Göta trängkår (för resor till och från Gudhems remontdepå)

1 100

Intendenturkåren. Besiktningsman vid intendenturförrådet i Boden

1 500

Militärområdena m. m. 1 brandchef vid Bodens fästning 1 brandchef i Karlsborg

468 720

Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition. 1 a d j u t a n t ur ingenjörtrupperna

900 Kustartilleriinspektionen. 1 expeditionsvakt

(underofficer)

Mariningen jörkår en. Chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv

1 020

Marinintendenturkåren. Chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt (Arvodet utgår ej om befattningen uppehälles av kommendör vid marinintendenturkåren.)

1 020

Marinläkarkåren. 2 marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare

1 170

Flygförvaltningen. Chefen för materielavdelningen 2 byråchefer å materielavdelningen

1 800 1 800

Centrala flygverkstäderna. 2 förrådsförvaltare, 1 vid varje verkstad

20 II. Den militära arvodesfrågans tidigare behandling. Frågan om begränsad användning av arvoden såsom avlöningsform inom försvarsväsendet har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för behandling. 1917 års militära avlöningssakkunniga yttrade sålunda i sitt betänkande angående tillfällig löneförbättring för personal vid armén och marinen (sid. 230— 231), att det vid en definitiv lönereglering syntes komma att framträda såsom ett önskemål, att denna avlöningsform kunde i möjligaste mån indragas. Det syntes ock de sakkunniga vara naturligt, att en sådan indragning skedde i fråga om alla de befattningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen avvägas med användande av övriga avlöningsformer. Utan att i det sammanhanget kunna ingå på frågan, hur en dylik omläggning borde genomföras, ville de sakkunniga dock framhålla, att den militära tjänstgöringens art, som betingade att en löntagare kunde vid olika tillfällen omplaceras från en mindre krävande befattning till en mera ansvarsfull sådan eller tvärtom, syntes nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering arvoden bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande en del viktigare befattningar. 1918 års militära avlöningssakkunniga förklarade sig i sin principmotivering (dei 2 av betänkandet angående lönereglering för arméns och marinens personal, sid. 20) i huvudsak dela den av 1917 års sakkunniga uttalade uppfattningen. De sakkunniga hade dock icke funnit det möjligt att helt och hållet avskaffa ifrågavarande avlöningsform men hade å andra sidan ansett angeläget att i görligaste mån begränsa användandet av densamma. I en särskild avdelning av betänkandet (sid. 91—107) behandlade de sakkunniga arvodesväsendet och anförde därvid, efter en redogörelse för arten av och ändamålet med olika förekommande arvoden, bl. a. följande. Med hänsyn till arvodesfrågornas komplicerade natur hade de sakkuniga ansett sig icke kunna framlägga ett slutgiltigt förslag beträffande frågan om bibehållande eller uteslutande av arvoden. De sakkunniga hade därför begränsat sig till att dels i ett mindre antal fall föreslå arvodenas ersättande genom särskilda anordningar i samband med löneregleringen, dels ock i andra fall — då en sådan åtgärd funnits vara motiverad av den förbättring av övriga avlöningsförmåner, som löneregleringen skulle medföra — förorda arvodenas uteslutande ur lönesystemet utan någon särskild kompensation. I det stora flertalet fall däremot hade de sakkunniga ansett sig endast kunna föreslå en tillfällig lösning av frågan om arvodenas reglerande. Beträffande vissa arvoden, vilka kunde antagas komma att kvarstå efter då förestående omorganisation av försvaret, föreslogs, att arvoden skulle upptagas i staterna fr. o. m. år 1922 tills vidare med belopp, som förhöjts i samma proportion som de fasta lönerna. I fråga åter om arvoden, vilkas fortsatta bibehållande syntes mera ovisst, förordade de sakkunniga, att desamma skulle upptagas i 1922 års stater utan för-

21 höjning och med anmärkning, att desamma finge utgå endast intill dess annorlunda beslutades. Av den närmare redogörelse för förslaget, som lämnades i betänkandet, framgår, att de sakkunniga i vissa fall beträffande arvoden, vilka utgingo såsom lönefyllnad i en del befattningar, föreslogo uppförande av dessa befattningar i tjänsteförteckningen såsom beställningar i högre lönegrad. Exempel härpå utgjorde befattningarna såsom inspektör för kavalleriet, kommendant i Boden och militärbefälhavare på Gotland, i vilka befattningar tidigare placerats överstar, som utöver lön åtnjutit särskilda arvoden. I fråga om arvoden för uppehållande av vissa befattningar, som ej voro uppförda såsom särskilda beställningar, föreslogs en del till upphörande utan särskild kompensation. Detta var exempelvis fallet med en del adjutantsbefattningar och andra expeditionsbefattningar, vilkas uppehållande icke ansågs erfordra större kvalifikationer än som i allmänhet krävdes i expeditionstjänst. I fråga om övriga till denna grupp hörande arvoden föreslogs arvodenas uppförande med oförändrade belopp, att utgå till dess annorlunda blivit beslutat, varvid förutsattes att påföljande års riksdag efter särskild utredning skulle få mottaga förnyad framställning i ärendet. Beträffande de sakkunnigas behandling i övrigt av de olika arvodesgrupperna hänvisas till deras betänkande. I den för 1921 års riksdag framlagda löneregleringspropositionen (proposition nr 350) biträdde chefen för försvarsdepartementet i allt väsentligt de sakkunnigas förslag beträffande arvodesregleringen, dock att departementschefen ansåg höjning böra ske jämväl av de arvoden, vilka av de sakkunniga upptagits med oförändrade belopp. Riksdagen anförde emellertid beträffande sistnämnda arvoden, att desamma enligt riksdagens mening icke borde utgå på av Kungl. Maj.t föreslaget sätt längre än till den 1 juli 1922. Riksdagen förutsatte, att frågan om samtliga arvoden skulle underställas 1922 års riksdags prövning. 1 anledning därav uppdrogs åt försvarsväsendets lönenämnd att verkställa fortsatt utredning angående arvodesväsendet. I skrivelse den 8 mars 1922 avgav lönenämnden utlåtande och förslag i ämnet. Beträffande lönenämndens behandling av de olika arvodesgrupperna hänvisas till den i propositionen nr 248 till 1922 års riksdag lämnade redogörelsen. Här må allenast framhållas, att lönenämnden såsom av nämnda proposition framgår funnit hinder möta att då upptaga frågan i hela dess vidd närmast av det skäl, som 1918 års militära avlöningssakkunniga anfört såsom stöd därför att de sakkunniga i sitt löneregleringsförslag funnit sig i fråga om reglerandet av flertalet arvoden kunna föreslå endast en tillfällig lösning. Beträffande flertalet arvodesgrupper verkställde lönenämnden icke någon realprövning utan förordade — såsom exempelvis beträffande lärararvodena — endast vissa mindre jämkningar av mera formell natur. P å grundval av lönenämndens utredning framlades förslag i propositionen nr 248 till 1922 års riksdag. Detta förslag ledde till beslut om indragning eller

22 n e d s ä t t n i n g av y t t e r l i g a r e arvoden samt till en viss r a t i o n a l i s e r i n g i övrigt på området. 1936 års lönekommitté u p p t o g frågan om en r a t i o n a l i s e r i n g av det militära a r v o d e s v ä s e n d e t i sitt b e t ä n k a n d e med förslag till m i l i t ä r t avlöningsreglem e n t e . L ö n e k o m m i t t é n anförde därvid bl. a. följande: Såsom framginge av en vid betänkandet fogad promemoria, i vilken lämnats en översikt över nu förekommande arvoden till ordinarie personal jämte en kortfattad redogörelse för arvodenas tillkomst m. m., hade arvodesväsendet efter 1922 års riksdags beslut ånyo utvecklats i hög grad, delvis i samband med 1936 års försvarsorganisation. Försvarsväsendet företedde numera åter en mångfald arvoden av skiftande typer och storleksordning, vilket i hög grad försvårade överblicken över det militära löneområdet. Enligt lönekommitténs mening vore det önskvärt a t t i anslutning till en ny lönereglering söka åstadkomma en viss upprensning och rationalisering på arvodesområdet med utgångspunkt från den allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets ordinarie personal i möjligaste mån borde bestämmas genom lönegradsplaceringar och tilläggsarvoden för sådan personal i möjligaste mån begränsas. Denna princip hade inom civilförvaltningen vunnit allmän och konsekvent tillämpning, och fyllnadsarvoden utöver lön till ordinarie befattningshavare förekomme sålunda där icke tillnärmelsevis i den omfattning som inom försvarsväsendet utan endast undantagsvis och under speciella förhållanden. I likhet med 1917 och 1918 års militära avlöningssakkunniga funne lönekommittén det önskvärt, att tillämpningen av arvoden såsom avlöningsform för ordinarie personal i möjligaste mån begränsades. Frågan om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet hade emellertid visat sig vara av den komplicerade beskaffenhet och för ståndpunktstagande i detalj förutsätta så tidskrävande undersökningar, a t t lönekommittén icke haft möjlighet att inom den tid, som stått kommittén till buds, utarbeta något fullständigt förslag i ämnet. Efter de överväganden, som kommittén ägnat förevarande frågor — varvid kommittén jämväl samrått med representanter för försvarsgrenscheferna och chefen för försvarsstaben — hade kommittén emellertid i vissa fall funnit omedelbara åtgärder för en avveckling av arvodena vara möjliga och lämpliga antingen i samband med ändrad lönegradsplacering av vederbörande beställning eller genom slopandet av en del arvoden, vilka ansetts kunna avvecklas utan annan kompensation än den förbättring i de allmänna avlöningsförmånerna, som skulle vinnas genom den nu föreslagna löneregleringen. I övrigt hade kommittén ansett fortsatt utredning i ämnet vara erforderlig. Denna utredning syntes böra igångsättas snarast möjligt och bedrivas på sådant sätt, att frågan kunde i ett sammanhang underställas 1940 års riksdags prövning. I sitt b e t ä n k a n d e l ä m n a d e l ö n e k o m m i t t é n därefter en redogörelse för de fall, i vilka en avveckling av arvodena ansåges b ö r a o m e d e l b a r t k o m m a till stånd, samt i a n s l u t n i n g därtill för vissa s y n p u n k t e r , vilka a n s å g o s b ö r a beaktas vid den särskilda u t r e d n i n g i ämnet, som k o m m i t t é n förordade. D e av l ö n e k o m m i t t é n framlagda b e g r ä n s a d e förslagen till r a t i o n a l i s e r i n g av det militära a r v o d e s v ä s e n d e t u p p t o g o s i allt väsentligt i p r o p o s i t i o n e n n r 245 till 1939 års lagtima riksdag. B e t r ä f f a n d e l ö n e k o m m i t t é n s förslag om en särskild u t r e d n i n g r ö r a n d e det militära a r v o d e s v ä s e n d e t s r a t i o n a l i s e r i n g y t t r a d e chefen för finansdepartem e n t e t i p r o p o s i t i o n e n följande:

23 I likhet med lönekommittén och flertalet av de hörda myndigheterna anser även jag, att en rationalisering av det militära arvodesväsendet bör komma till stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet. En dylik rationalisering torde lämpligen böra verkställas med utgångspunkt från den allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets ordinarie personal i möjligaste mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar och att tillämpningen av arvoden såsom särskild avlöningsform för sådan personal såvitt möjligt begränsas. Såsom lönekommittén uttalat är emellertid spörsmålet om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet av den komplicerade beskaffenhet, att ett allsidigt och slutgiltigt ståndpunktstagande i denna fråga icke kan äga rum utan att frågan dessförinnan göres till föremål för ytterligare utredning. Riksdagen (skrivelse nr 426, sid. 5) anförde, att riksdagen ville understryka vad departementschefen uttalat beträffande det militära arvodesväsendet och förväntade, att den av departementschefen i utsikt ställda utredningen i ämnet komme till stånd. I anslutning till vad i samband med 1939 års militära lönereglering förekommit beträffande det militära arvodesväsendet bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 22 juni 1939 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga att enligt av departementschefen meddelade direktiv biträda med utredning av frågan om reglering av vissa militära arvoden. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 23 i samma månad särskilda sakkunniga att inom departementet utföra nyssnämnda uppdrag. I enlighet med vad i bilaga 16 till propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag förordats förklarade chefen för finansdepartementet den 30 december 1939, att med slutförande av utredningen skulle tills vidare anstå. Frågan om en rationalisering av det militära arvodesväsendet upptogs sedermera av 1942 års försvarsberedning. I yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet anförde sålunda försvarsberedningen efter en kortfattad redogörelse för arvodesväsendet, att beredningen, som helt anslöte sig till de av 1936 års lönekommitté anförda synpunkterna i fråga om det militära arvodesväsendet, funne en ytterligare utveckling av arvodesväsendet på sätt som föreslagits av försvarsutredningen vara betänklig samt anförde vidare: Med hänsyn till önskvärdheten av att skapa klarhet i arvodesfrågan i samband med den föreslagna utbyggnaden av försvarsväsendet funne sig beredningen böra framhålla angelägenheten av att hithörande frågor utan dröjsmål upptogos till särskild utredning. I avvaktan på genomförandet av en sådan undersökning, som borde givas en slutgiltig karaktär, ansåge sig beredningen böra uttala, att några nya arvoden — med undantag av lärararvoden — icke borde tillskapas. Någon höjning av nu utgående arvoden borde ej heller medgivas. Vid sådant förhållande borde förteckningarna å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän för nästa budgetår i stort sett ansluta sig till nu gällande arvodesförteckningar. Storleken av lärararvoden borde göras till föremål för särskild granskning i samband med utarbetandet av förslag till arvodesförteckningar för nästa budgetår. Vid anmälan av arvodesfrågan i statsrådet den 27 mars 1942 i samband med hemställan om avlåtande till riksdagen av proposition angående den fortsatta

24 utb

y g g n a d e n och organisationen av landets försvarskrafter anförde chefen för försvarsdepartementet (propositionen 1942: 210, sid. 56): Med hänsyn till den avsevärda utökning av antalet arvoden, som av försvarsutredningen ifrågasatts, torde med en översyn av dessa arvodesfrågor icke längre böra anstå. Efter att hava samrått med chefen för finansdepartementet vill jag därför föreslå, att nyssnämnda hösten 1939 avbrutna utredning med det snaraste åter igångsattes, varvid utredningsarbetet torde böra bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet kan föreläggas 1943 års riksdag. Utredningen torde dock icke böra avse arvoden till pensionerad personal, då jag i det föregående framlagt förslag till dylik arvodesreglering. I avvaktan på resultatet av denna utredning torde på sätt försvarsberedningen förordat några nya arvoden som regel icke böra inrättas i samband med beslut om det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Undantag torde emellertid böra göras för sådana arvoden, som av försvarsberedningen föreslagits till inrättande, exempelvis fyllnadsarvode till chefen för försvarsstaben. Beträffande nyinrättade lärarbefattningar torde böra gälla, att i den mån sådana befattningar tillkomma under budgetåret 1942/43, deras innehavare böra komma i åtnjutande av arvoden enligt de för nuvarande lärarbefattningar gällande grunderna. Emellertid vill jag icke därmed ha fattat slutlig ståndpunkt till frågan, huruvida lärararvodena även för framtiden böra bibehållas. Med avgörande därutinnan torde böra anstå till dess resultatet av den nyssnämnda utredningen föreligger. Jag förutsätter därför, att beställningshavare, som kommer i åtnjutande av sådant arvode, skall vara underkastad de förändringar med avseende å detsamma, som framdeles kunna bliva bestämda. 1942 års riksdag (skrivelse nr 374, sid. 8) förklarade sig icke ha något att erinra mot vad departementschefen anfört. I anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 18 september 1942, att de sakkunniga skulle återupptaga sitt arbete med beaktande av vad i ämnet anförts i propositionen nr 210 till 1942 års riksdag samt med iakttagande i övrigt av chefens för finansdepartementet direktiv.

25 III. Utredningsuppdragets omfattning. Det åt militära arvodesutredningen lämnade uppdraget avser såsom framgår av den militära arvodesfrågans tidigare behandling att företaga en specialutredning av vissa arvodesfrågor inom försvarsväsendet, vilka lämnades öppna vid 1939 års lönereglering för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet. Utredningen omfattar alltså icke de arvoden, som utgå till pensionerade militära beställningshavare för uppehållande av för dylik personal avsedda s. k. arvodesbefattningar och icke förmåner av arvodes natur, vilka blivit reglerade genom bestämmelserna i 33 § 4—9 mom. av militära avlöningsreglementet (ansvarsarvode, gratifikation eller belöning, bidrag till representationskostnader, särskilda förmåner åt försvarsattaché och gottgörelse av tillfällig natur). Ej heller omfattar utredningen av Kungl. Maj:t bestämda arvoden och särskilda ersättningar till vissa icke-militära befattningshavare, vilka senare arvoden och ersättningar äro upptagna å de tre försvarsgrenarnas förteckningar å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. I avvaktan på resultatet av den militära arvodesutredningens förslag ha reglerande bestämmelser rörande arvodena meddelats i 2 § 1 mom. sista stycket och 33 § 1—3 mom. militära avlöningsreglementet. Förstnämnda stadgande avser arvoden av enbart kameral karaktär, som utgå i stället för och med samma belopp som lön i vederbörlig beställning. Dessa arvoden redovisas i avlöningsstaterna för vissa verk och i försvarskrafternas personalförteckningar för ordinarie tjänstemän. De i 33 § 1—3 mom. avlöningsreglementet avsedda egentliga arvodena utgå dels av avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln, dels av andra medel. I förra fallet äro arvodena upptagna i specialföreskrifter till avlöningsstaterna för vederbörande förvaltningsmyndighet eller ock redovisade å försvarskrafternas förteckningar å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän. Vissa arvoden utgå av lägerkassorna vid armén och flygvapnet samt manskapskassorna vid marinen. Av en under garnisonssjukhusens avlöningsstat uppförd anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, utgå bl. a. arvoden till vissa militärläkare m. fl., tjänstgörande å de garnisonssjukhus, varest enligt avtal mellan kronan och vederbörande landsting civila patienter mottagas. Sistnämnda arvoden bestridas sålunda i första hand av statsmedel men ersättas av landstingen över den å riksstatens inkomstsida uppförda inkomsttiteln Inkomster vid garnisonssjukhusen. Utredningen omfattar därmed samtliga, de i 2 § 1 mom. sista stycket och 33 § 1—3 mom. militära avlöningsreglementet omförmälda arvodesgrupperna. Härutöver har utredningen i enlighet med vad 1936 års lönekommitté uttalat i sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente att taga i övervägande frågan om en eventuell kompensation för den i 9 § 2 mom. 1927

26 års officersavlöningsreglemente medgivna särskilda lönetursrätten för kaptener vid generalstabskåren, numera evalverad till ett övergångsvis utgående arvode. För undersökningens genomförande har arvodesutredningen funnit det lämpligt att gruppera de olika arvodena på följande sätt. Först behandlas arvoden i stället för lön och därefter arvoden utöver lön. Dessa senare indelas i arvoden vid generalstabskåren, arvoden vid högre staber och inspektioner, förvaltningsarvoden, arvoden vid de militära undervisningsverken ävensom övriga arvoden. Förvaltningsarvodena ha i sin tur uppdelats å kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven, arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning, arvoden vid vissa matinrättningar, arvoden vid läger- och manskapskassorna samt arvoden vid garnisonssjukhusen. I betänkandets olika avdelningar kommer arvodesutredningen att beröra de riktlinjer för arvodesfrågornas behandling, som angivits av 1936 års lönekommitté i betänkandet med förslag till militärt avlöningsreglemente och som av chefen för finansdepartementet lämnats utan erinran i propositionen 1939 L:245, liksom även för de synpunkter beträffande arvodesspörsmålen, som framhållits i propositionen 1942: 210. Vid sina undersökningar av arvodesfrågorna och utformningen av härav föranledda förslag har utredningen utgått från den av statsmakterna vid 1942 års riksdag godkända planen för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter.

27 IV. Allmänna synpunkter. Innan militära arvodesutredningen övergår till detaljbehandlingen av de militära arvodena, torde lämpligen en redogörelse böra lämnas för de allmänna förutsättningarna för utredningsarbetet. Vad först angår de arvoden i stället för lön, som omförmälas i 2 § 1 mom. sista stycket militära avlöningsreglementet, torde här allenast böra erinras, att utredningsuppdraget i denna del avser tillskapandet av en annan anställningsform för innehavarna av dessa arvoden och således i första hand utgör ett militärorganisatoriskt spörsmål. I övrigt har arvodesutredningen i enlighet med 1936 års lönekommittés förut återgivna uttalande haft att utarbeta fullständiga förslag till en beskärning och rationalisering av det militära arvodesväsendet. Lönekommittén anförde såsom huvudsakligt skäl härför önskvärdheten av att vid försvarsväsendet genomfördes den inom civilförvaltningen allmänt och konsekvent tillämpade principen, att löneställningen för ordinarie personal i möjligaste mån bestämdes genom lönegradsplaceringar och att tilläggsarvoden för sådan personal i möjligaste mån begränsades; endast undantagsvis och under speciella förhållanden förekomme inom civilförvaltningen fyllnadsarvoden utöver lön till ordinarie befattningshavare. Tillika fäste lönekommittén uppmärksamheten på att förklaringen till arvodesväsendets uppkomst säkerligen delvis torde vara att hänföra till att försvarsväsendet i jämförelse med civilförvaltningen företer vissa avvikelser i fråga om grunderna för lönebestämningen. Den av lönekommittén sålunda uttalade förmodan har arvodesutredningen funnit bekräftad. Av intresse är emellertid i detta sammanhang, att det militära arvodesväsendet vunnit insteg redan vid tiden före 1921 års lönereglering. Under olika perioder av skiftande lönesystem ha således dessa arvoden framvuxit och segt fortlevat vid försvarsväsendet. När man vill söka en förklaring till detta förhållande, torde man ej kunna bortse från försvarsväsendets personella organisation. I avseende å den personella organisationen föreligga djupgående skiljaktigheter mellan civil och militär förvaltning. Genom en jämförande undersökning av vissa av dessa skiljaktigheter med hänsyn till deras återverkan å lönesystemet har arvodesutredningen sökt finna en förklaring till de militära arvodenas uppkomst och nuvarande huvudsakliga ändamål. Emedan dessa arvoden med få undantag utgå till officerare och underofficerare med lön enligt löneplanerna Oa och UO i militära avlöningsreglementet, har undersökningen huvudsakligen omfattat dessa senare personalkategorier. I detta hänseende må först erinras om följande förhållanden inom allmänna civilförvaltningen. Till de ordinarie civila tjänsterna å löneplanen A står tillträde i princip öppet för varje kvalificerad aspirant efter konkurrens med andra sökande. Även de högre tjänsterna kunna rekryteras utom ämbets-

28 verket eller bland verkets mera tillfälligt anställda personal. Vidare bestämmes förhållandet i tjänsten mellan befattningshavare i samma verk efter vad som ligger i arbetsuppgifternas egen natur. Varje befattningshavare har i regel sitt bestämda tjänstgöringsområde och fastställd arbetstid. Allt efter arbetsuppgifternas kvalitet äro tjänsterna inplacerade å den allmänna löneplanen i lönegrader, vilka, för beredande av ålderstillägg, innefatta fyra eller fem på varandra följande löneklasser. En höjning eller sänkning av löneställningen sker enkelt genom befattningens hänförande till en högre eller lägre lönegrad. Den en gång vunna löneställningen bevaras genom sneddningsförfarandet vid eventuell övergång till annan tjänst, i den mån löneplanen så medger. Vid övertidsarbete må befattningshavare i 18 och lägre lönegrader komma i åtnjutande av särskild ersättning. Helt annorlunda ställa sig nu angivna förhållanden vid krigsmakten. Officerare och underofficerare äro sålunda sammanförda till slutna personalkårer. Den militära disciplinen förutsätter en noga utstakad befälsrätt. Indelningen av personalen i tjänstegrader efter traditionellt mönster från truppbefälet tjänar detta syfte, men därtill kommer att en viss inbördes tjänsteställning är bestämd för alla officerare och underofficerare. Befordran sker alltid till närmast högre tjänstegrad efter tur (tjänsteställning) inom de lägre graderna. Urval äger rum först vid befordran till regementsofficer, och de därvid förbigångna kvarstå genom den lägre pensionsåldern i kompaniofficersgraden vid kåren under jämförelsevis kort tid. Då flera anses kvalificerade till befordran till regementsofficer, sker valet dem emellan som regel icke med hänsyn till skicklighet utan efter tjänsteställning. Vidare gäller principiellt att tjänstgöringsskyldigheten inom graden vid krigsmakten icke är begränsad och att arbetstiden icke är fastställd. I vissa fall kan emellertid instruktionsvis vara utfärdad föreskrift i ena eller andra hänseendet. Med hänsyn till de stora olikheterna mellan den civila och den militära personalorganisationen har det icke varit möjligt att åstadkomma en fullständig likformighet mellan de båda lönesystemen. De militära lönerna äro i regel icke knutna vi,d vissa befattningar utan vid de militära tjänstegraderna, om än full överensstämmelse härutinnan icke råder. Sålunda kan det inträffa, att en major uppbär allenast kaptenslön o. s. v. De militära lönegraderna ha utbyggts med tanke på en enhetlig befordringsgång. Då den militära personalen i allmänhet icke är bunden vid en fastställd arbetstid, kan sådan ersättning för arbete å övertid, som under särskilda förutsättningar må tillkomma civila befattningshavare i lägre lönegrader, icke utgå till militära beställningshavare. De militära beställningarna äro till antalet bestämda med hänsyn till beräkningar över behovet av personal av olika grader i vissa befattningar. Någon fullständig specificering innefatta dessa beräkningar icke, och de måste i praktiken kunna jämkas med hänsyn till nya behov, oberäknad personalbrist o. s. v. Ofta anlitas den utvägen att för viss befattning beräkna

29 beställningshavare i alternativa lönegrader. Det förekommer också, att en beställningshavare under innehavande av en och samma befattning genomlöper flera tjänste- och lönegrader. Av den lämnade sammanställningen torde framgå, bl. a., att en yngre officer eller underofficer av framstående skicklighet måste vänta på befordran i tur med kamraterna änskönt han anlitas för mera kvalificerade uppgifter, att en officer eller underofficer vid uppehållande av viss befattning erhåller avlöning bestämd icke med hänsyn till de med befattningen förenade arbetsuppgifterna utan med hänsyn till innehavande tjänstegrad samt att militär beställningshavare icke kan komma i åtnjutande av gottgörelse motsvarande övertidsersättning för lägre civila befattningshavare. De nu angivna omständigheterna kunna utgöra lika många anledningar till inrättande av arvoden. Huru detta i praktiken skett och vilka slutsatser i övrigt som kunna dragas ur den lönetekniska jämförelsen kommer att påvisas under den följande redogörelsen, som närmast fortsätter med angivande av vissa karakteristiska drag hos de viktigaste arvodestyperna. Särskild vikt har tillmätts de arvodesgrupper, vilka avse tjänst vid generalstabskåren, vid högre staber och centrala förvaltningsmyndigheter samt vid de militära högskolorna. Nu avsedda befattningar uppehållas som regel av beställningshavare i kaptens- eller stundom även majorsgraderna och äro alla av kvalificerad art, meriterande för befordran. Den förut omnämnda till arvode evalverade lönetursrätten tillkommer kaptener vid generalstabskåren och återverkade före evalveringen vid befordran till major. I princip äro stabs- och förvaltningsarvodena avsedda för kompaniofficerare. Dock förekommer det i enstaka fall, att sådant arvode utgår till major. Vad angår de militära högskolornas fasta lärarpersonal utgå arvodena vid beställningar, som i regel äro uppförda alternativt för kaptener eller majorer. Arvodena uppbäras således även av innehavare av majorsbeställningar. För åtnjutande av arvoden av dessa slag erfordras särskilda kvalifikationer, bl. a. i regel militär högskoleutbildning. Härmed avses icke sådan allmän obligatorisk kurs som hittills förekommit vid artilleri- och ingenjörhögskolan och alltjämt anordnas vid sjökrigshögskolan, utan endast de högre kurserna i dessa skolor, respektive kurs vid krigshögskolan. Kompetenskravet är självfallet obligatoriskt beträffande högskolornas lärartjänster. Jämväl för kommendering såsom generalstabsaspirant erfordras genomgången högskola. Eljest framstår kravet eller krav på motsvarande utbildning såsom principiell fordran eller såsom en eftersträvad kvalifikation, vilken i praktiken dock ofta måste eftergivas. Så är särskilt fallet vid de högre staberna och de centrala förvaltningarna. Det må här erinras om att 1941 års militära förvaltningsutredning i avseende å arvodena vid arméförvaltningens tygdepartement gjorde följande uttalande: »Arvodena böra emellertid icke vara förbundna med kravet på högskolebildning, enär det finnes ett flertal befattningar, för vilka

30 hög kompetens erfordras utan att dock krav på genomgången högskola måste ställas.» För erhållande av vissa arvoden, vilka utgivas vid intendenturdepartementet, erfordras att hava genomgått ettårig utbildning vid särskilda privata företag. Gemensamt för dessa arvodestyper är således fordran på viss högre kompetens. Men det bör tillika observeras, att kompetenskraven åtminstone som regel icke äro utformade såsom antagningsvillkor. Så är icke ens fallet i fråga om lärarbefattningarna vid högskolorna. I ett ärende, som angick klagomål över tillsättande av lärarbefattning i krigshistoria vid krigshögskolan, gjorde militieombudsmannen av sagda anledning underdånig framställning (se ämbetsberättelsen 1941 sid. 214 och 1943 sid. 231). Över framställningen yttrade sig chefen för armén och anförde därvid bl. a. följande: »Även om det ur vissa synpunkter skulle kunna anses önskvärt att genom detaljerade föreskrifter fixera vad som borde fordras av läraren i krigshistoria vid krigshögskolan, talade emellertid både allmänna och praktiska skäl mot en sådan anordning. Därest dylika föreskrifter skulle fastställas för denna lärarbefattning, måste detta medföra samma konsekvenser beträffande andra lärarbefattningar vid militära skolor. Endast under förutsättning att frågan upptoges i hela dess vidd borde kompetensfordringarna för lärarbefattningen i krigshistoria bliva föremål för reglering. Tillräckliga skäl härför syntes icke föreligga.» Med stöd av vad chefen för armén sålunda yttrat kan den slutsatsen dragas, att arméledningen anser det vara av värde att behålla största möjliga frihet vid besättande av lärartjänsterna vid högskolorna, En omständighet av betydelse för förståelsen av de nu behandlade arvodena är även formen för arvodesbefattningarnas tillsättande. Detta sker — frånsett att arvoden i vissa fall åtfölja innehavande beställning — instruktions- och reglementsenligt vanligen genom kommendering men vid högskolorna genom förordnande efter ansökan. Under nuvarande förhållanden anlitas emellertid även i de sist avsedda fallen i regel tillsättning utan ansökan. 1 Man skulle i första ögonblicket vara böjd att tro, att det olika förfarandet i skilda fall utgör ett tecken på en djupgående väsensskillnad. Så är dock icke förhållandet. I själva verket saknar skillnaden större betydelse. Samtliga de ifrågavarande befattningarna — vid generalstabskåren, högre staber, centrala förvaltningar och högskolor — rekryteras ur en och samma synnerligen begränsade krets, nämligen bland de från de militära högskolorna utgående eleverna. Därtill kommer emellertid att eleverna redan genom det sätt och den grad de tillägnat sig utbildningen bliva i viss mån predisponerade för sin fortsatta tjänstgöring. Det torde sålunda vara vanligt, att de elever, som erhållit de högsta betygen från högskoleundervisningen, 1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 m a r s 1941 (försvarsdepartementet) skall vad i de för arméns fasta undervisningsverk gällande reglementen och instruktioner stadgas i fråga om ansökningsförfarande vid tillsättande av m i l i t ä r a befattningar vid respektive undervisningsverk icke, så vitt avser t i l l s ä t t a n d e under år 1941, behöva tillämpas. Motsvarande gäller för tillsättande av dylika befattningar under åren 1942 och 1943 enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 november 1941 resp. den 31 december 1942.

31 avses för fortsatt tjänstgöring vid högskolorna, till en början såsom repetitörer, därefter såsom biträdande och slutligen såsom ordinarie lärare. Till de därefter bäst kvalificerade från krigshögskolan torde generalstabskåren ha förtursrätt och de avses således för aspiranttjänstgöring o. s. v. Det torde vidare förhålla sig så, att antalet utexaminerade elever icke förslår att fullständigt täcka behovet av högskolebildad personal i övrigt vid de högre staberna och de centrala förvaltningarna, I dylikt fall besitter ledningen kännedom eller förskaffar sig sådan rörande tillgänglig eljest kvalificerad personal. När därför fråga uppkommer rörande besättande av någon av dessa befattningar, är personvalet vanligen klart redan på förhand och formen för tillsättandet spelar således icke den roll, som eljest skulle varit fallet. Av betydelse för karakteriseringen av dessa arvoden är slutligen tidslängden för deras innehavande. Vad först beträffar lönetursrätten vid generalstabskåren tillkommer denna såsom ovan nämnts kaptener, varvid bör märkas, att dessa kunna påräkna befordran inom kåren — med den förmånliga tur, som där varit avsedd — och icke äro uteslutna från befordran utom densamma. Från de högre staberna och de centrala förvaltningarna har inhämtats, att arvodestiden därstädes i genomsnitt utgör tre år, i något fall tre till fem år. Den tid, varunder högskolornas militära lärare tagas i anspråk för olika allt mera kvalificerade uppgifter, anslås i vad avser krigshögskolan till cirka fem år, och förhållandet vid de övriga högskolorna torde icke ställa sig väsentligt annorlunda. Så gott som undantagslöst är det således här fråga om passagetjänster. Detta påstående torde tarva en närmare utveckling i avseende å högskolornas lärarbefattningar. Det förefaller nämligen från allmänna utgångspunkter naturligt att tänka sig dessa poster såsom slutbefattningar. Anordnandet av befattningarna på sådant sätt skulle medföra vissa beaktansvärda fördelar. Man hade frihet att vid fixerande av löneställningen för lärarna gå utanför officerslöneplanen, och ej blott kunde därvid större hänsyn tagas till en prövning i jämförelse med andra lärartjänster utan även till att pensionsålder och övriga lönevillkor kunde fastställas med beaktande av sådana synpunkter, som i allmänhet anläggas å dylika frågor, över huvud skulle likställighet ernås med de civila befattningarna. Liksom vid de civila, högskolorna kunde lärarna förväntas ägna sig åt fördjupade studier och vetenskaplig forskning inom sina fack. Emellertid är ett sådant betraktelsesätt icke förenligt med de militära önskemålen. Högskolornas lärare böra ur miltär synpunkt vara. yngre officerare med fullt bibehållen initiativkraft och praktisk förfarenhet, insatta i den pågående tillämpningen av stridsmetoder och användningen av moderna stridsmedel. Och deras verksamhet är ej blott av största betydelse för utvecklingen av de kvalificerade militära fackegenskaperna hos krigsmaktens officerare, den är även för dem själva av synnerlig betydelse för deras blivande tjänstgöring, vilken merendels torde bliva förlagd till de högre militära posterna.

32 Högskolornas nuvarande organisation, sådan den här skisserats, medger icke erforderligt utrymme åt forskningsarbeten. Det må erinras, att 1941 års försvarsutredning i sitt betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet förordade inrättande vid försvarsstaben av en särskild studieavdelning såsom ett organ, vilket fritt från löpande ärenden skulle kunna studera strategiens, taktikens och den militära teknikens utveckling. 1942 års försvarsberedning ansåg för sin del, att studieavdelningen borde utgå ur försvarsstaben och dess uppgifter hänföras till de olika försvarsgrensstaberna. Chefen för försvarsdepartementet hänvisade vid försvarsplanens behandling i propositionen 1942: 210 hithörande studieverksamhet till vederbörande försvarsgrensstaber och krigshögskolor. Någon särskild studieavdelning har därefter icke inrättats inom försvarsstaben. Ej heller har åtgärd vidtagits för att den högre forsknings- och studieverksamheten vad högskolorna beträffar skulle kunna inrymmas inom skolornas ram. Det tidigare anförda torde skänka förklaringen till att jämväl högskoletjänsterna i likhet med de övriga här avsedda befattningarna måste betecknas såsom passagetjänster. I det föregående påvisade gemensamma kännetecken för vissa grupper av arvodesbefattningar — nämligen att dessa befattningar äro passagetjänster av kvalificerad art, vilka besättas ur en relativt trång krets högskoleutbildade officerare och med dem jämställda — låta arvodena framträda såsom medel att främja rekryteringen av de högre militära posterna. Med sådan syftning har uppstått ett helt arvodessystem, som visserligen icke fått fritt utveckla sig och därför företer luckor och ojämnheter. Då militära arvodesutredningen härefter övergår till ett ståndpunktstagande i den principiella frågan om den behandlade arvodestypens fortvaro i det militära lönesystemet, finner utredningen det lämpligt att till en början skärskåda betydelsen i detta hänseende av de för arvodesbefattningarna uppställda kompetenskraven, främst fordran på genomgången militär högskola. Utredningen vill härvid erinra om lönekommitténs uttalande, att, därest en generell avveckling av de särskilda arvodena för stabs-, inspektionsoch förvaltningstjänst icke kunde genomföras, en individuell prövning borde verkställas i syfte att knyta arvodena icke till sådan tjänst överhuvudtaget utan endast till befattningar, vilka funnes vara av beskaffenhet, att deras utövande krävde militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig specialutbildning. Den uppställda frågan, huruvida tillräckliga skäl äro för handen att genom ekonomiska förmåner premiera den militära högskoleutbildningen, har avseende å genomgång av antingen krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan (före den nyligen företagna omläggningen av skolan, högre artillerieller ingenjörkursen) eller någondera av högre kurserna (stabs-, artilleri-, nautisk-, förbindelse-, torped- respektive minkurs) vid sjökrigshögskolan eller stabskurs eller teknisk kurs vid flygkrigshögskolan. Ur de för högsko-

33 lorna gällande reglementen och övriga bestämmelser må här antecknas följande. Elever vid kurserna äro därtill beordrade officerare. Ansökningsförfarande är numera stipulerat allenast för inträde i högre kurs vid sjökrigshögskolan. Kurs vid krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan omfattar två arbetsår. Av de högre kurserna vid sjökrigshögskolan är artillerikursen tvåårig, stabskursen ett- eller tvåårig och de övriga ettåriga. Stabskursen vid flygkrigshögskolan omfattar sex månader. För inträde vid krigshögskolan har krävts godkännande i en för ändamålet anordnad inträdesprövning. För intagande i högre kurserna i de övriga högskolorna ha hittills fordrats vissa betyg i genomgången allmän kurs (vid flygkrigshögskolan erfordras särskild prövning). Tillträde till allmänna kurserna har icke varit betingat av kunskapsprov; emellertid fordras vid artilleri- och ingenjörhögskolan styrkande av visst kunskapsmått i matematik, fysik och kemi. Den förberedelse, som erfordrats för inträde i krigshögskolan, har varit den enskildes angelägenhet. För de högre kurserna i de övriga högskolorna ha eleverna förberetts huvudsakligen i allmän kurs. Emellertid torde efter organiserande av de beslutade obligatoriska truppslagsofficersskolorna vid armén och indragning av de allmänna kurserna vid artilleri- och ingenjörhögskolarna inträda den förändringen, såvitt angår intagande i krigshögskolan och i artilleri- och ingenjörhögskolan, att viss förberedelse kan komma att äga rum i officersskolor. Elev i krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan och övriga högre kurser har att själv bekosta de böcker, kartor, övertryck, skriv- och ritmaterialier o. d., som icke avgiftsfritt tillhandahållas. Huvuddelen av undervisningsmaterielen tillhandahålles emellertid eleverna kostnadsfritt. Eleverna uppbära full lön i innehavande beställningar och anses ha Stockholm såsom förläggningsort samt äga rätt till ersättning för flyttningskostnad till och från Stockholm. Av den lämnade redogörelsen framgår sålunda, att varje ung officer med anlag och fallenhet beretts möjlighet att utan nämnvärd ekonomisk uppoffring förskaffa sig den utbildning, som erfordras eller meriterar för högre tjänst. Någon sådan förmån tillkommer ingalunda statstjänstemän i allmänhet. För den enskilde måste denna fördel anses ha sådan betydelse, att ytterligare lockelse icke är av nöden för att förmå honom till de med de högre studierna förenade ansträngningarna, såvitt hans läggning över huvud taget disponerar honom därför. Emellertid torde i detta sammanhang böra beaktas, att det sagda hittills icke haft full tillämplighet å dem som genomgått krigshögskolan, såtillvida som tillträdet till denna högskola men icke till de övriga högre högskolekurserna förutsatt en jämförelsevis omfattande och kostsam utbildning genom egen försorg. Om och i den mån detta för arméns yngre officerare ogynnsamma förhållande, jämfört med förhållandet vid marinen och flygvapnet, 3 — 431 43

34 skulle komma att kvarstå, borde det vara anledning överväga åtgärder i syfte att genom stipendier eller annorledes ekonomiskt underlätta inträdet i krigshögskolan. Vad ovan anförts i fråga om högskolestudierna kan i tillämpliga delar åberopas i de fall då annan utbildning kräves för utövande av tjänst i de här avsedda befattningarna, åtminstone såtillvida att vederbörande officer under tiden för utbildningen åtnjuter oavkortad lön. Frågar man sig, huruvida högskolestudierna vid försvarsväsendet skulle giva lön för mödan även efter arvodenas borttagande — nämligen genom större befordringsutsikter — så må från det föregående erinras om att högskolekompetensen självfallet är nödvändig för ett flertal lärarbefattningar vid undervisningsverken, främst högskolorna, och att sådan kompetens är förutsatt eller önskvärd för ett flertal till regementsofficersbefordran särskilt meriterande befattningar. Konkurrensen om de utexaminerade högskoleeleverna är stor, och det torde kunna förutsättas, att samtliga elever genom ledningens försorg sättas i tillfälle att vidare meritera sig. För många befattningar, som uppehållas av kompaniofficerare, kräves visserligen högskolekompetens. På samma sätt förekommer det emellertid inom civilförvaltningen, att det där för vissa tjänster fordras högskoleutbildning, exempelvis för amanuenstjänster. Skulle detta undantagsvis icke vara händelsen — något som är tänkbart i fråga om särskilda tekniskt betonade befattningar — kunna skäl föreligga för en individuell prövning av frågan huruvida arvode må utgå vid befattningen. Militära förvaltningsutredningen har^givit uttryck för samma tankegång i följande uttalande rörande arvoden till kontrollofficerare vid tygdepartementet, vilka skola ha genomgått artilleri-och ingenjörhögskolan: »Det högre arvodet var berättigat tidigare, när denna personalkategori praktiskt taget saknade möjligheter till befordran, men synes icke vara påkallad, därest den av försvarsutredningen föreslagna utökningen av personalstaten för fälttygkåren kommer till stånd med de tillägg som här föreslagits.» Med det anförda har militära arvodesutredningen angivit skälen för sin uppfattning, att kompetensvillkor av genomgången högskola eller jämförlig utbildning icke annat än undantagsvis bör anses utgöra kvalifikationsgrund för arvode. Vid undersökningen av den inom försvarsväsendet allmännast förekommande arvodestypens huvudsakliga funktion har militära arvodesutredningen funnit sig kunna karakterisera densamma såsom ett medel att främja rekryteringen i de högre officersgraderna. Utredningen vill nu fästa uppmärksamheten vid att motsvarighet härtill saknas inom civilförvaltningen. Detta förhållande sammanhänger emellertid, såsom utredningen tidigare framhållit, med olikheter inom den personella organisationen. På sätt utredningen även framhållit avspegla sig dessa olikheter i löneplanerna, vilket blivit ofrånkomligt med hänsyn till att den allmänna officers-

35 löneplanen Oa skall i dess samtliga lönegrader genomlöpas av varje officer så långt han befordras. Löneplanen Oa är emellertid i den mån sagda omständighet medgivit byggd efter samma princip som den allmänna löneplanen A '} för befattningshavare tillhörande civila statsförvaltningen. Fråga uppstår då, huruvida den på angivet sätt begränsade likformigheten mellan löneplanerna i och för sig påkallar ett utmönstrande ur det militära lönesystemet av sådana ur rekryteringssynpunkt motiverade arvoden, till vilka motsvarighet saknas i det civila lönesystemet. Denna fråga bör besvaras nekande. Den av utredningen gjorda undersökningen har nämligen visat, att skälen för arvodena äro att hänföra till omständigheter, vilka särskilt känneteckna den militära organisationen. P å grund härav synes ett ståndpunktstagande till frågan huruvida ovan berörda rekryteringssyfte får anses utgöra tillräcklig anledning för de hithörande arvodenas bibehållande böra ske med utgångspunkt från de särskilda inom försvarsväsendet rådande förhållandena. Därvid faller genast i ögonen, att arvodestypen konsekvent utbildad innefattar en genomgående höjning av lönenivån på ett visst stadium av officerskarriären för samtliga officerare, som slagit in på de mera kvalificerade befordringsvägarna. Frågan synes således ha karaktär av allmänt löneregleringsspörsmål. Militära arvodesutredningen har med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag ansett sig förhindrad att närmare än som skett ingå på denna, fråga. Utredningen anser således fortvaron av ett system med ur allmänna rekryteringssynpunkter motiverade arvoden stå i strid med grunderna för löneregleringen och kommer vid den individuella behandlingen av de särskilda arvodena att taga under omprövning, huruvida eljest skäl äro för handen att tillstyrka vare sig arvodes bibehållande eller ekonomisk kompensation i någon form vid arvodes uteslutande ur lönesystemet. I någon mån liknande synpunkter kunna anläggas å de till intendenter utgående arvodena för olika förvaltningsbestyr. Vid intendenturkåren, som är hänvisad till rekrytering ur andra truppslag, utgivas särskilda arvoden för förvaltningsgöromål vid lägerkassornas affärsrörelser och vid garnisonssjukhusen, vilka arvoden jämte andra till intendenter utgående sådana förmåner kunna anses höja den allmänna lönestandarden vid kåren. Denna omständighet har utan tvivel betydelse för kårens rekrytering. Då emellertid spörsmålet är av beskaffenhet att böra beaktas vid allmän lönereglering och fastställande av löneplaner, synes ett eventuellt behov att genom höjning av lönenivån utöver löneplanerna befrämja rekryteringen till kåren icke böra tillgodoses genom en förtäckt lönereglering i form av fyllnadsarvoden utöver lön. Sådana arvoden skola enligt direktiven för utredningen förekomma endast undantagsvis och under speciella förhållanden. Efter att sålunda från den individuella arvodesprövningen ha avskilt spörsmål av framskjuten betydelse, vilka synts vara av allmän lönereglerings natur, anser sig militära arvodesutredningen med beaktande av de inom civil-

36 förvaltningen tillämpade principerna kunna angiva de allmänna synpunkter, som för utredningen varit vägledande. Till en början lämnas en kortfattad jämförande översikt av arvodessystemena, sådana de nu finnas utbildade i de civila och militära avlöningsreglementena. En statstjänsteman underkastad civila eller militära avlöningsreglementet erhåller sin löneställning bestämd genom inplacering å löneplan. Utöver lönen må han emellertid enligt stadganden intagna i 3 kap. av respektive avlöningsreglementen under vissa angivna förutsättningar uppbära förmåner, benämnda fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. Härutinnan erinras om kallortstillägg, vikariatsersättning och vikariatslön samt vad beträffar civila avlöningsreglementet om övertidsersättning och vad beträffar militära avlöningsreglementet om sjö- och flygtillägg. Andra i samma kapitel upptagna förmåner ha karaktären av bidrag till täckande av utgifter i tjänsten. Jämte dessa ersättningar av mera allmän natur medgives eller förutsattes i samma kapitels 28 respektive 33 § utgivande av förmåner av arvodes natur enligt vad nedan närmare omförmäles. Gemensamma för avlöningsreglementena äro i nyssnämnda paragrafer intagna subsidiära stadganden, enligt vilka tjänsteman dels kan erhålla gratifikation eller belöning, därest medel för sådant ändamål finnas anvisade, dels ock för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänsteutövning, kan tilldelas ersättning eller förmån, såframt Kungl. Maj:t för ändamålet anvisat särskilda medel, eller eljest funnit skäl medgiva särskild gottgörelse. Sådan ersättning eller förmån kan härutöver icke utan beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen tillkomma, vid civilförvaltningen tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk, och vid försvarsväsendet beställningshavare för hans tjänstgöring, d. v. s. tjänstgöring vid försvarsväsendet. I raden av kontanta förmåner utöver lön intager sålunda arvodesgruppen en mellanställning mellan ersättningar av allmän natur, å ena sidan, och ersättningar av gratifikations- eller eljest tillfällig karaktär, å andra sidan. Denna grupp är i 28 § 1 mom. av civila avlöningsreglementet närmare betecknad såsom ersättningar och förmåner vid vissa befattningar eller för särskild tjänstgöring eller särskilda uppdrag vid vederbörande verk. Ehuru gränserna mellan olika slag av arvoden äro flytande, kan i definitionens avfattning urskiljas en gruppering av arvodena efter huvudtyper, vilka torde kunna karakteriseras sålunda: a) arvode med karaktär av avlöningsförstärkning eller lönefyllnad, b) ersättning för tjänstgöring av viss kvalificerad art, ingående i den vanliga tjänstutövningen, samt c) arvode för uppdrag av mera stadigvarande art vid det egna verket, fallande utanför den vanliga tjänsteutövningen (bisysslor). I fortsättningen ämnar arvodesutredningen begagna sig av en sådan gruppering för olika arvodens särskiljande. En i stort sett motsvarande indelning är genomförd i 33 § 1—3 mom. under 3 kap. av militära avlöningsreglementet. I 1 mom. behandlas arvode såsom förhöjning av lönen i vissa beställningar. Det är härvid fråga om befattningar, vilka finnas uppförda såsom särskilda beställningar i personalförteckningarna, och detta moment har således icke av-

37 seende å de beställningar med lön enligt löneplanerna Oa, UO och Ca, vilka hänföra sig till de militära tjänstegraderna (tjänsteklasserna). Till innehavare av befattning, som ej är uppförd såsom särskild beställning, kan enligt 2 mom. utgå arvode utöver lön i vederbörandes beställning. Arvodet skall avse befattningens uppehållande. Formellt ansluter sig bestämningen till den grupp civila arvoden, som ovan upptagits under b), men i sak torde här kunna göras åtskillnad mellan sådana arvoden, vilkas syfte är att höja avlöningen vid viss befattning på grund av arbetsuppgifternas allmänna kvalitet, och vilka således i denna mening ha karaktären av lönefyllnad, och andra arvoden, vilka avses för beredande av gottgörelse för särskilda med befattningens uppehållande förenade svårigheter och nackdelar. Slutligen upptagas i 3 mom. arvoden för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befattning. Den sålunda lämnade definitionen på bisyssla får anses ungefärligen motsvara vad i civila avlöningsreglementet betecknas såsom särskilda uppdrag, d. v. s. uppdrag utom den vanliga tjänstutövningen. Sättet för bestämmande av de civila och de militära arvodenas belopp är helt olika. För civilförvaltningens del skall detta principiellt ske genom avlöningsreglementets särskilda bestämmelser i 8 kap. för de olika verken. Dock är fixerandet däri stundom hänvisat att ske enligt vad Kungl. Maj:t äger förordna. Såsom exempel på arvoden av olika under a)—c) ovan angivna slag må anföras: av a-gruppen avlöningsförstärkningar till vattenrättsdomare m. fl. och lönetillägg i vissa fall åt tjänsteman vid domänverket, som är revirförvaltare; av b-gruppen arvoden till ställföreträdare för verkschefer, enslighetstillägg vid lotsverket och ersättningar vid statens järnvägar åt tjänstemän för göromål såsom tågledare, lokledare m. m., varjämte åt Kungl. Maj:t uppdragits att förordna om särskilda ersättningar för tjänstgöring å tåg, lok m. fl. transportfordon eller fartyg; samt av c-gruppen ersättningar åt lärare för tjänstgöring vid provårskurser. Ersättningar av arvodes natur äro emellertid undantagsvis medgivna genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen i de särskilda avlöningsstaterna exempelvis för beredande av särskild gottgörelse åt de ledamöter av överrätter, vilka tjänstgöra såsom divisionsordförande. Arvodes fastställande i avlöningsstater är den vid försvarsväsendet vanliga metoden, enligt vad som även utsäges i 1—3 mom. av 33 § i militära avlöningsreglementet. Härmed förhåller sig numera så, att ett antal arvoden finnas beräknade i avlöningsstaterna för vissa verk samt att arvodesbeloppen i övrigt upptagas i de till avlöningsposter under försvarsgrenarnas avlöningsanslag anslutna personalförteckningarna för arvoden och andra ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän, vilka förteckningar godkänts av riksdagen, eller ock äro i dessa förteckningar bestämda belopp ställda till Kungl. Maj:ts förfogande för fördelning av arvoden vid vissa undervisningsanstalter. I 33 § 3 mom. göres även hänvisning till att arvoden, som där avses — för särskilda uppdrag vid sidan av egen befattning — kunna eljest vara i behörig ordning fastställda. Med detta torde bl. a. åsyftas arvoden, som enligt Kungl. Maj:ts

38 bestämmande utgivas till vissa beställningshavare från lägerkassorna vid truppförbanden. I själva avlöningsreglementet äro endast följande arvoden till beloppet fixerade, nämligen dels i 33 § 4 mom. ansvarsarvoden till vissa beställningshavare för tjänstgöring såsom kassaförvaltare m. m., dels i 8 mom. av samma paragraf ortstillägg och andra förmåner åt försvarsattaché. För arvodenas åtnjutande finnas särskilda villkor fastställda, vad civilförvaltningen beträffar dels genom ett allmänt stadgande i 28 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet, dels i de i 8 kap. intagna bestämmelserna rörande de särskilda arvodena och av Kungl. Maj:t med stöd därav utfärdade föreskrifter, meddelade i reglementets tilläggsbestämmelser eller i annan ordning, och vad angår försvarsväsendet dels genom allmänt stadgande i 33 § 6 mom. avlöningsreglementet, dels genom de allmänna föreskrifterna i 9 kap. av tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet och i övrigt genom vissa föreskrifter, meddelade i samband med utfärdandet av avlöningsstater och personalförteckningar. Arvodestagare är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande arvodesförmånen; och detta gäller beträffande samtliga arvoden vid förs vars väsendet. Slutligen må erinras om att innehavande av arvode är utan inverkan å regleringen av tjänste- och familjepensioner. I nu nämnda hänseenden är dock arvode, som utgår i stället för lön, att likställa med lön (jfr militära avlöningsreglementet 2 § 1 mom. sista stycket). Med anlitande av den här ovan skisserade grupperingen av arvodena efter vissa grundtyper övergår militära arvodesutredningen nu att angiva sin allmänna inställning i utredningsfrågorna efter vartannat beträffande de arvoden, vilka huvudsakligen kunna karakteriseras såsom avlöningsförstärkning eller lönefyllnad, ersättning för viss med befattning förenad tjänstgöring och ersättning för bisyssla.

Avlbningsförstärkning och lönefyllnad. De arvoden vid försvarsväsendet, som utgå till vissa beställningshavare i lönegraden Ob 2 — chefen för försvarsstaben, cheferna för försvarsgrensstaberna och souschefen vid flygförvaltningen — och äro beräknade till 1 895 kronor eller skillnaden mellan nettolönerna i lönegraden Ob 3 och lönegraden Ob 2, torde kunna betecknas såsom avlöningsförstärkning och synas böra behandlas på samma sätt som vissa avlöningsförstärkningar enligt civila avlöningsreglementet och tilläggsbestämmelserna till reglementet. Arvodena i fråga böra i följd härav betraktas ur synpunkten av att utgöra en del av den samlade lönen å vederbörande beställningar. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas att stadga avdrag å arvodena under tjänstledighet, som föranleder tjänstledighetsavdrag å lönen ävensom att förläna arvodena samma garanti mot mistning, som tillkommer lön. Till

39 den närmare behandlingen härav återkommer arvodesutredningen i en senare avdelning av betänkandet. Förutom dessa fåtaliga arvoden med karaktär av avlöningsförstärkning förekommer inom den militära administrationen ett mycket stort antal arvoden, vilka icke äro knutna till viss beställning utan utgå till innehavare av vissa befattningar för att till skäligt belopp uppbringa den lön dessa åtnjuta i sina beställningar. Det gäller då beställningar, vilka icke äro bundna vid viss befattning utan vid viss tjänstegrad. Den för försvarsväsendet säregna skillnaden mellan beställning och befattning bildar bakgrunden till dessa arvoden, vilka utredningen vill beteckna såsom lönefyllnader. Den yttersta orsaken till inrättandet av många av dessa arvoden har varit en önskan att sporra yngre officerare att i konkurrens med sina kamrater vinna meriter för kvalificerade befattningar. Andra arvoden kunna anses motiverade huvudsakligen ur synpunkten att främja rekryteringen av viss personalkår. Dessa skäl kommer arvodesutredningen i enlighet med vad förut anförts icke att taga i beaktande i den fortsatta framställningen. I övrigt har det vanligaste och stundom enda anförda skälet till inrättandet av fyllnadsarvode varit en hänvisning till det stora ansvar och den stora arbetsbörda, som ålegat innehavare av viss befattning. Det är icke ovanligt, att beställningshavare i viss lönegrad fullgör mera kvalificerade uppgifter än vad som genomsnittligt ankommer på beställningshavare inom lönegraden. Men även motsatta förhållandet förekommer i det att vederbörande beställningshavares befattning i kvalitet understiger det normala. Med särskild styrka framträder den bristande motsvarigheten mellan löneställning och arbetsuppgift i sådana fall, då en befattning enligt grunderna för personalberäkningen kan innehavas alternativt av beställningshavare i olika grader. Det förekommer sålunda ej sällan, att en beställningshavare befordras till högre beställning, allt under det han innehar en och samma befattning. Lönesättningen vid försvarsväsendet är, såsom 1936 års lönekommitté anförde, mera schematisk än inom civilförvaltningen, och förut har framhållits, att detta förhållande har sin förklaring i lönesystemets anpassning till den militära personella organisationen, som är byggd på tjänsteställningen och icke på arbetsuppgifterna. Fördelningen av de inom försvarsväsendet förekommande mångskiftande uppgifterna mellan personal av olika grader kommer i viss utsträckning till stånd med hänsyn till personalens lämplighet och andra praktiska synpunkter utan hinder av personalens löneställning. Obestridligt är alltså, att principen lika lön för lika arbete icke kommer till sin fulla rätt i den militära administrationen. Men även om denna svaghet i lönesystemet ur den enskildes synpunkt ofta måste framstå som en nackdel, så bör det å andra sidan icke bortses från att det militära lönesystemet erbjuder vissa bestämda fördelar för den enskilde löntagaren. De två stora militära löneplanema Oa och UO ha nämligen för de dem underkastade enhetliga personalgrupperna kunnat mera intimt anpassas efter den militära befordringsgången än som i motsvarande hänseende kunnat ske vid

40 u

P P ° y g g a n d e t av den allmänna löneplanen A i civila avlöningsreglementet. Detta framgår tydligast vid en jämförelse mellan löneplanen A och löneplanen Oa. Den sistnämnda har en spännvidd motsvarande lönegraderna 8—31 och löneklasserna 8—34 å A-planen. Härinom falla å löneplanen Oa 6 lönegrader och 15 löneklasser, å A-planen 24 lönegrader och 27 löneklasser. Spännvidden mellan löneklasserna är alltså betydligt större å den militära löneplanen. Officeren, som under sin anställning genomlöper alla lönegraderna så långt han befordras och de flesta löneklasserna, kommer därvid sålunda i åtnjutande av en successiv kraftig lönestegring. Denna löneplan är även i andra hänseenden, vilka det ej är nödvändigt att närmare beröra, ur behovssynpunkt väl tillrättalagd. Detsamma kan i tillämpliga delar sägas om UO-planen. Vad åter beträffar den civile tjänstemannens statsanställning, sedd från dess början till pensionsavgången, så företer denna i regel en helt annan bild, med stora avbrott mellan befordringarna och därav följande ojämnhet i lönesättningen intill slutlönens uppnående. Skillnaden i grunderna för lönesättningen inom den civila och den militära administrationen utgör därför enligt militära arvodesutredningens uppfattning i och för sig icke anledning att inom försvarsväsendet stadfästa ett arvodessystem. I vissa särskilda undantagsfall anser utredningen dock anledning till beredande av lönefyllnad kunna föreligga. Det är därvid städse fråga om ett sådant förhållande, att en skälig avvägning av löneförmånerna enbart genom lönegradsplacering förhindras av organisatoriska förhållanden. Hindret kan ligga i den militära befordringsgången. I andra fall förekommer placering av beställningshavare i befattningar med arbetsuppgifter av annat slag än beställningarna avse, eller vilka eljest ej kunnat tagas i beräkning vid lönegradsplaceringen. Till en början må inverkan genom den militära befordringsgången belysas genom några exempel. Å personalförteckningarna för de militära högskolorna äro vissa lärarbefattningar uppförda såsom beställningar alternativt för major eller kapten. Till kvaliteten motsvara dessa befattningar — på sätt kommer att närmare utvecklas i en senare avdelning av betänkandet — fullt ut majors beställning. Orsaken till att likväl kapten kan placeras i befattning som lärare är följande. Befattningarna rekryteras enligt den militära ledningens planer för personalens disponerande. De för sådana befattningar predisponerade officerarna äro sålunda förberedda genom föregående utbildning och kommenderingar och inneha den planenligt lämpliga levnads- och tjänsteåldern. Men när lärarbefattning blir ledig är eventuellt den tidpunkt ännu icke inne, att den som närmast ifrågakommer till den lediga befattningen enligt tillämpade befordringsgrunder bör utnämnas till major, alldenstund äldre, för regementsofficersbefordran kvalificerade officerare böra äga företräde för att tjänsteställningen icke skall rubbas. Befattningen tillsättes följaktligen med beställningshavare i kaptensgraden. Majorsbefordran äger därefter rum, så snart hindret icke längre föreligger. Mellan kompaniofficerare och regementsofficerare går en kvalitetsgräns.

41 När såsom i det anförda exemplet det förhållandet är för handen, att en beställning eller även en befattning, vilken efter sin art uppenbarligen bör avses för beställningshavare av regementsofficers grad, trots detta av militärorganisatoriska skäl skall innehavas av officer i lägre beställning, anser militära arvodesutredningen, att det förefinnes anledning bereda sådan officer ekonomisk kompensation. Efterföljande exempel är närmast valt med tanke på de förhållanden, som tidigare motiverade beredande av arvoden åt kontrollofficerare vid armén. Omständigheterna kunna vara följande. För viss befattning inom den tekniska förvaltningstjänsten kräves dels teoretiska meriter, d. v. s. högskolebildning, dels mångårig praktik i teknisk tjänst av ifrågavarande slag. Det är vidare till fördel, att befattningen uppehälles kontinuerligt. I sådan befattning placeras officer vid kår eller truppslag, där för regementsofficersbefordran erfordras den allmänmilitära kunnighet och erfarenhet, som endast kan vinnas genom kommenderingar till tjänstgöring av växlande slag. Genom dylik placering uteslutes officeren från särskilda kommenderingar. Det är under sådana förhållanden uppenbart, att en beställningshavare måste antagas vilja motsätta sig placering i dylik befattning, varigenom han skulle berövas möjligheten att meritera sig för vidare befordran. E n sådan oegentlighet undanröjes naturligtvis bäst genom organisatoriska åtgärder, såsom genom skapande av befordringsmöjligheter. Huruvida i den nya försvarsorganisationen ännu förekomma förhållanden av angivna beskaffenhet — vilka i så fall torde utgöra motiv för beredande av ekonomisk kompensation i form av arvode eller eljest — blir föremål för undersökning i avdelningen under rubriken »Förvaltningsarvoden». Bland orsaker, som kunna motivera fyllnadsarvoden, har ovan även omnämnts placering av beställningshavare i befattningar med arbetsuppgifter av annat slag än beställningarna avse. I sådant avseende är att beakta att en militär beställningshavare kan placeras i företagsledande befattning, som ej är uppförd såsom särskild beställning. Härvid ålägges honom ett ansvar, som ej tagits i betraktande vid officerslönens fastställande. Emellertid är detta fall knappast längre aktuellt, i det att vid 1939 års militära lönereglering särskilda beställningar uppfördes för flertalet dylika befattningar. Det är vidare antagligt, att den ifrågavarande formen för besättande av befattning såsom företagsledare icke kommer att anlitas i den blivande industriella organisationen vid försvarsväsendet. I stället har ifrågasatts bl. a., att försvarsväsendets industriföretag skola ledas av civila fabrikschefer med militärassistenter vid sin sida. Då det gäller att bestämma löneställningen för militärassistent, kan åter den nu anförda synpunkten knappast anses vara riktig. I detta sammanhang må vidare erinras om vissa läkartjänster vid arméns garnisonssjukhus, å vilka jämväl civila patienter mottagas för vård. Kronan har beträffande dessa sjukhus åtagit sig att för vederbörande landstings räkning driva civil sjukvård vid sidan av militärsjukvården. De för militär-

läkarna härigenom organisatoriskt vidgade arbetsuppgifterna medföra befogade krav på ekonomisk kompensation i en eller annan form. Till förevarande kategori höra icke de för officerare avsedda lärarbefattningarna vid de militära undervisningsverken. Att utbilda personal för krigets värv är nämligen en av den aktive officerens främsta arbetsuppgifter i fred, och såsom i annat sammanhang utretts ingår ifrågavarande undervisning såsom ett led i den allmänna militära utbildningen av personalen. Det torde därför icke med fog.kunna sägas, att de militära lärarnas arbetsuppgift lämnats utan beaktande vid officerslönernas fastställande. I något undantagsfall kan såsom ovan även antytts förekomma att arbetsuppgifternas kvalificerade art beträffande viss befattning ej kunnat vinna skäligt beaktande vid en efter generella normer företagen lönesättning. Denna omständighet kan utgöra skäl för beredande av fyllnadsarvode. Emellertid bör den fordran uppställas, att det kvalificerande momentet — undantagsförhållandet — är kvalitativt betonat. Skiljaktigheter i arbetsuppgifternas omfång förekomma nämligen allmänt, utan att annan hänsyn därtill tages än den som kan anses ligga i lönegradsplaceringarna, Militära arvodesutredningen har genom de anförda exemplen påvisat de omständigheter, som enligt dess förmenande kunna föranleda avvikelse från huvudregeln, att beställningshavarnas löneställning skall vara slutligt bestämd genom lönegradsplaceringar: I övrigt bör denna regel vinna tillämpning. Om så sker, komma de arvodesgrupper att utmönstras, vilka motiverats med det allmänna tjänsteansvarets storlek. För att nämna ett exempel må erinras om de till tygmästarna vid Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar utgående fyllnadsarvodena å 1 020 kronor. Såsom skäl för arvodenas inrättande anfördes det stora ansvar och den stora arbetsbörda, som åvila dessa befattningshavare. Såsom tygmästare skall placeras regementsofficer, d. v. s. beställningshavare i någon av de tre lönegraderna Oa4, Oa 5 eller Oa 6. Det synes därför, som om någon hänsyn till lönegradsplaceringen icke tagits vid arvodenas fastställande. Visserligen skulle denna inadvertens bortfalla, därest arvodet förbehölles tygmästare, som vore major. Men i så fall skulle en gradering mellan lönegradsplaceringen för major och för överstelöjtnant införas utan annat motiv än det allmänna tjänsteansvaret, något som i princip icke bör ifrågakomma. Vid den individuella prövningen av frågor om beredande av lönefyllnad bör givetvis övervägas, huruvida lönefrågan kan lösas genom ändrad lönegradsplacering eller eljest på andra vägar än genom tillskapande av fyllnadsarvode. Den med fastställande av lönefyllnad avsedda verkan är att uppbringa lönen till skäligt belopp. Det får antagas, att den därigenom åstadkomna sammanlagda avlöningen åtminstone som regel icke lämpligen bör överstiga lönen i närmast högre beställning, till vilken beställningshavaren kan erhålla befordran. Det måste anses givet, att lönefyllnaden knytes vid viss bestämd lönegrad. Maximum för beloppet av lönefyllnad blir från dessa utgångs-

43 punkter skillnaden mellan slutlönerna i egen och närmast högre beställning inom befordringsgången, minskad med skillnaden mellan pensionsavdragen i de båda beställningarna. För kapten skulle med iakttagande härav lönefyllnaden böra sättas till högst 1 338 kronor. E n lönefyllnad av sådan storlek medför löneminskning vid befordran till den högre beställningen. Detta är en olägenhet, som får tagas i beräkning. Men förhållandet blir oegentligt, därest beställningshavaren efter befordran skulle innehava samma befattning, för vars uppehållande lönefyllnaden utgått. Är därför förmånen anknuten till en genomgångstjänst, vari befordran sker utan ändring av arbetsuppgifterna, bör den till beloppet icke överstiga skillnaden mellan två löneklasser och helst utgå i form av vikariatslön, varigenom lönestegringen såväl före som efter befordran anslutes till avlöningsreglementets bestämmelser. Eftersom lönefyllnaden utgår för uppehållande av viss befattning, bör den kunna disponeras för avlönande av vikarie (jämför tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet 9 kap. 2 §). Beställningshavare bör även framdeles vara pliktig underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande lönefyllnad.

Ersättning för viss med befattning förenad tjänstgöring. De under rubriken »Avlöningsförstärkning och lönefyllnad» behandlade arvodena äro närmast jämställda med lön och vikariatslön. Den arvodesgrupp, som behandlas i detta avsnitt, omfattar ersättningar motsvarande vikariatsersättning, sjö- och flygtillägg, traktamenten, övertidsersättning, enslighetstillägg etc. eller av liknande beskaffenhet. Vissa ersättningar av sådan art äro särskilt reglerade. Enligt 56 § 10 mom. civila avlöningsreglementet gäller i fråga om särskilda arvoden vid rikets allmänna kartverk för vissa tjänstuppdrag vad Kungl. Maj:t därom förordnar. Sådan ersättning har genom kungl. brev clen 1 juni 1923 med däri senare vidtagna ändringar medgivits för bl. a. viss vid kartverket anställd militär personal, däribland även jämlikt generalorder till tjänstgöring vid kartverket kommenderade officerare och underofficerare på aktiv stat. I 26 § 10 mom. militära avlöningsreglementet föreskrives, att i fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder, å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens isbrytarfartyg skall gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar. Närmare bestämmelser i dessa hänseenden finnas utfärdade i kungl. brev den 29 september 1939 angående avlöningsförmåner under expeditioner för sjömätning och den 5 juli 1940 angående sjötillägg vid sjötjänstgöring å till isbrytningsexpedition beordrat statens isbrytarfartyg. Flygvapnet ombesörjer sjuktransporter med flygplan med anlitande av härför avsett anslag under femte huvudtiteln (1942/43: V. C. 81). Under sådan tjänstgöring åtnjuter den militära personalen samma förmåner som eljest

44 vid flygtjänstgöring. I kungl. brev den 13 mars 1942 (statsliggaren sid. 282) medgives, att personal ur signalregementets till Boden förlagda kompani, under tid krigsavlöningsreglementet är å vederbörande tillämpligt S om — efter eget medgivande fullgör tjänstgöring såsom flygsignalist vid ambulansflygningar, må för dag varunder han deltager i ambulansflygning uppbära särskild ersättning med 5 kronor, dock att ersättningen för månad icke må överstiga tillhopa 90 kronor. E n översyn av de sålunda i olika avseenden meddelade reglerande föreskrifterna har militära arvodesutredningen ansett icke falla inom ramen för sitt utredningsuppdrag utom i den mån en systematisering av författningsföreskrifterna på hithörande område kan anses påkallad. Till detta spörsmål återkommer arvodesutredningen i en senare avdelning av betänkandet. I det föregående har framhållits, att militära beställningshavare icke kunna komma i åtnjutande av gottgörelse motsvarande övertidsersättning för civila befattningshavare. En dylik förmån skulle icke stå i god överensstämmelse med det militära tjänsteförhållandets innebörd. Inom försvarsväsendets industriella verksamhet förekomma emellertid exempel på att befattning, som uppehälles av underofficer, kan vara förenad med arbetsuppgifter, som ofta påkalla utförande av viktiga tjänstegöromål nattetid. I dylika fall kunna måhända billighetsskäl tala för att vederbörande tillerkännes särskild ekonomisk kompensation. Denna torde till beloppet böra avvägas under beaktande av de för civila befattningshavare meddelade föreskrifterna rörande övertidsersättning. Vid lotsverket utgå s. k. enslighetstillägg till vissa befattningshavare, som nödgats bosätta sig å ensligt belägna platser med därav följande svårigheter för vederbörandes hushåll o. s. v. E t t i någon mån likartat förhållande synes vara för handen, då vissa underofficerare placeras i befattningar såsom tillsynsmän vid befästningsanläggningar eller förråd å ensligt belägna platser utanför de ordinarie militära förläggningsplatserna. Vid bedömandet av frågan om ekonomisk gottgörelse i nu antydda fall synes böra beaktas vad i sådant avseende gäller för lots- och fyrstatens personal. I några fall innefatta olycksfallsrisker under viss tjänstgöring skäl för beredande av särskild ersättning. Detta skäl är av betydelse vid fastställandet av de förhöjda sjötillägg, som utgå under tjänstgöring ombord å undervattensbåt, samt av flygtillägg. Till underofficerare med placering såsom arbetsledare vid vissa laboratorier utgå arvoden, vilka motiverats bl. a. med hänvisning till den med tjänstgöringen förbundna risken för kroppsskada till följd av explosionsolyckor. Arvodesutredningen anser det påkallat, att särskild ekonomisk gottgörelse utgår för tjänstgöring, som kan anses förbunden med särskilda risker, och återkommer i en senare avdelning av betänkandet till en närmare prövning av hithörande spörsmål. Förutom de nu behandlade frågorna, vilkas räckvidd sträcker sig utöver de ifrågakomna enskilda fallen, förekomma anspråk på särskild ersättning för speciella med tjänstgöringen förbundna svårigheter och ansträngningar, vartill utredningen återkommer i en senare avdelning av betänkandet.

45 Vad beträffar villkoren för åtnjutande av arvode, som utgör ersättning för viss med befattning förenad tjänstgöring, bör sådant arvode kunna utgå oberoende av befattningshavarens löneställning, om än gradering med hänsyn till denna kan förekomma. I regel bör arvodet utgå allenast under tjänstutövning av den art, for vilken arvodet är beviljat. För den närmare utformningen av de föreskrifter, vilka rörande olika arvoden böra meddelas, redogöres i ett senare sammanhang.

Ersättning for bisyssla. När militära arvodesutredningen under denna rubrik upptagit beteckningen »bisyssla», avses därmed icke befattning eller uppdrag, som beställningshavare under de i 4 § av militära avlöningsreglementet angivna betingelserna må kunna förena med beställningen. Med beteckningen bisyssla, använd i förevarande sammanhang, menas allenast sådana uppdrag och arbeten, vilka falla inom området för beställningshavarens i 3 § av samma reglemente bestämda allmänna tjänstgöringsskyldighet och för vilka särskild ersättning må kunna utgivas med stöd av det i 33 § 3 mom. av reglementet meddelade stadgandet. Den allmänna tjänstgöringsskyldigheten för beställningshavare vid försvarsväsendet är emellertid vidsträckt. Dessa beställningshavare äro nämligen enligt 3 § 1 mom. militära avlöningsreglementet icke blott underkastade tjänstgöringsföreskrifterna i de för krigsmakten gällande reglementen, instruktioner etc. utan även pliktiga att underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad. Tjänstgöringsskyldighetens omfattning kan således av Kungl. Maj:t bestämmas och förändras. Tjänstgöringsskyldigheten är vidare icke begränsad till sådana uppgifter, för vilkas bestridande medel anvisas under fjärde huvudtiteln. Försvarsväsendet har tvärtom ålagts ett flertal arbetsuppgifter utom sitt egentliga arbetsområde. I sådant hänseende erinras om mätningsarbeten för kartverkens räkning, om isbrytartjänsten till förmån för handelssjöfarten, om sjuktransporterna med flygplan och om garnisonssjukhusens ianspråktagande för beredande av civil landstingssjukvård. Den tjänstgöringsskyldighet, som för angivna ändamål ålägges vederbörande beställningshavare, är således hänförlig under stadgandena i reglementets 4 §. I 33 § 3 och 9 mom. militära avlöningsreglementet ha olika uttryck kommit till användning för beskrivning av arten av de uppdrag eller arbeten, för vilka särskild ersättning må kunna erhållas, nämligen respektive »särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befattning» och »uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning». Den förra beteckningen svarar mot vad som här benämnes bisyssla och utgör en motsvarighet till vad som i civila avlöningsreglementet betecknas såsom »särskilda uppdrag vid vederbörande verk». Stadgandet i 9 mom. avser mera tillfälliga arbeten och uppdrag, för vilka ersättningen regleras i varje särskilt fall genom Kungl. Maj:ts beslut, och kommer således här icke i betraktande.

46 Det vill förefalla, som om en missuppfattning av begreppet bisyssla i några fall fått insteg inom försvarsväsendet, i det att särskilda uppdrag, som utgjort befattningshavarens egentliga sysselsättning, kommit att betraktas såsom bisysslor på grund av arbetsuppgifternas art. Om sålunda en underofficer placerats såsom uppbördsman vid en matinrättning med full sysselsättning i denna befattning, vilken visserligen skiljer sig från hans vanliga göromål, utgör detta icke anledning att bereda honom ersättning såsom för uppehållande av en bisyssla. Oriktig måste även betecknas den för de militära högskolorna använda metoden att beräkna särskild ersättning åt heltidstjänstgörande lärare för varje timmes undervisningsskyldighet per vecka. Vid krigshögskolan har sålunda som grund för bestämmande av arvoden åt militära lärare använts ett belopp av 14 kronor per undervisningstimme och detta ej blott för dem, som utöva sysslan vid sidan av egen befattning vid exempelvis truppförband, stab eller central förvaltning, utan även för skolans fasta lärarpersonal. För den senare kategorien får ersättningen karaktär av fyllnadsarvode, medan den för de förra utgör hela arbetslönen. Liknande synpunkter göra sig gällande i fråga om vissa militärläkares tjänstgöring vid garnisonssjukhus, där civila patienter mottagas för vård. Den utgör dessa läkares fulla syselsättning i tjänst vid försvarsväsendet — låt vara att den innefattar uppgifter, som försvarsväsendet övertagit från landstingen — och detta förhållande bör tagas i beaktande vid fastställande av en kompensation för de genom vården av civila, patienter vidgade arbetsuppgifterna. Vad beträffar de göromål vid truppförbands lägerkassa, vilka åligga intendenten vid förbandet i denna hans egenskap, så torde en särställning därutinnan icke vara befogad, då det — hur man eljest vill betrakta dessa kassor — torde vara obestridligt, att försvarsväsendet förvaltar dem, varjämte förvaltningen i vad på intendenten ankommer svårligen kan anses falla utanför dennes vanliga tjänstutövning. Beställningshavare vid försvarsväsendet kan genom kommendering åläggas tjänstegöromål vid sidan av den egentliga sysselsättningen. När därför i ett visst fall såsom skal för att arvode för undervisning vid militär läroanstalt borde tillerkännas kommenderad officer men icke läkaren åberopats den omständigheten, att militärläkare på grund av föreskrift i instruktionen för fältläkarkåren ålagts att vid behov bestrida viss undervisningsskyldighet, är tankegången icke riktig i det avseendet, att även en officer obestridligt måste underkasta sig att bliva beordrad till tjänstgöring såsom lärare. Ur denna synpunkt torde någon väsentlig skillnad ej föreligga. Uppdrag vid sidan av den egentliga arbetsuppgiften äro vid försvarsväsendet allmänt förekommande och i regel icke förenade med arvode. Det må emellertid erinras, att ersättning enligt 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet enligt beslut av Kungl. Maj:t plägar utgå exempelvis för utarbetande av instruktionsböcker och reglementen, i den mån arbetet måst äga rum på fritid. En i många fall riktig synpunkt vid bedömande av behovet av arvode för

47 bisyssla torde vara, att arvode icke må utgå, då uppdraget lämpligen kan förenas med annan tjänstgöring. Emellertid måste bedömandet ofta ske från andra utgångspunkter, såsom exempelvis då ett uppdrag som lärare är betingat av särskilda kvalifikationer och tilldelas genom förordnande efter ansökan. Militära arvodesutredningen hyser den uppfattningen, att förordnande efter ansökan är en generellt användbar form för tillsättande av bisysslobefattningar, vilkas innehavare skola åtnjuta särskild ersättning för uppdraget. Enligt utredningens mening bör denna form komma till användning ej blott vid undervisningsverken utan även exempelvis vid tillsättande av marketenteriföreståndare vid lägerkassa och av vissa brandchefer. Vid meddelande av dylikt förordnande bör föreskrivas, att uppdraget ej må föranleda minskning av den tjänstgöringsskyldighet, som åligger den förordnade i hans innehavande, tillika angivna ordinarie befattning. Därjämte bör arvodesbeloppet angivas och vid behov grunderna för dess beräknande. Till sistnämnda fråga återkommer arvodesutredningen i avdelningen under rubriken »Arvoden vid de militära undervisningsanstalterna».

48 V. Kompensation för dyrtidstilläggen. Enligt 29 § i civila avlöningsreglementet och 34 § i militära avlöningsreglementet utgår rörligt tillägg å följande avlöningsförmåner, nämligen lön, vikariatsersättning och vikariatslön. Jämväl expektans- och disponibilitetsarvoden äro eller torde bliva förenade med rätt till rörligt tillägg. Den relativt snäva avgränsning av rätten till rörligt tillägg, som 1936 års lönekommitté ansett sig av praktiska skäl böra förorda, hade, enligt vad kommittén uttalade i betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente, föranlett kommittén att företaga en omprövning av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta avlöningsbelopp, som före löneregleringen voro förenade med dyrtidstillägg men som enligt vad kommittén föreslagit skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid hade kommittén icke ansett sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt lämpliga belopp. Det borde förutsättas, att en omräkning verkställdes jämväl av de kontanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs förslag även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, i den mån dyrtidstillägg enligt dåvarande bestämmelser utgått å sådana ersättningsbelopp. 1939 års statsverksproposition innehåller under rubrikerna »För flera huvudtitlar gemensamma frågor», »1. Den allmänna löneregleringen», »Löneregleringens omfattning» följande uttalande av chefen för finansdepartementet (sid. 2—3): Den avlöningsrevision, vars aktuella omfattning sålunda angivits, synes böra förenas med en allmän reglering av nu gällande arvodesbelopp, å vilka för närvarande utgår reglerat eller oreglerat dyrtidstillägg, avseende dyrtidstilläggens avveckling. I det föreliggande budgetförslaget har ett första steg tagits mot en sådan reglering. Det har härvid i fråga om arvoden, fastställda av Kungl. Maj:t, ansetts nödvändigt att för nästa budgetår begränsa ombildningen till arvoden, som utgöra ersättning för bisysslor, men bibehålla de arvoden oförändrade, vilka utgöra ersättning för huvudsaklig sysselsättning. Ombildningen har icke heller ansetts böra för närvarande omfatta arvoden, som utgå till pensionerade officerare och underofficerare i s. k. arvodesbefattningar, och därmed jämförliga arvoden. Jämväl de inom utrikesförvaltningen till vissa tjänstemän utgående expektansarvodena hava lämnats orubbade. I nämnda begränsade utsträckning har under budgetarbetet verkställts en allmän översyn över bisysslearvoden, fastställda av Kungl. Maj:t. översynen har givit till resultat, att en ombildning av dessa arvoden ansetts kunna ske i betydande omfattning. Härvid hava i vissa fall, såsom då dyrtidstillägg för närvarande ej utgår å arvodet på grund av maximeringsbestämmelserna eller arvodesbeloppet är av lägre storleksordning, arvodena ansetts kunna bibehållas vid oförändrade belopp. I andra fall hava arvodesbeloppen uppräknats, i allmänhet med omkring 13 procent eller alltså samma procenttal som i fråga om nyreglerade verk tilllämpas vid en levnadskostnadsindex av 162. I några fall har det icke ansetts påkallat att uppräkna arvodesbeloppen men väl att bereda nuvarande innehavare

av arvodet personligt arvodestillägg. Beträffande enhetliga grupper arvodister har eftersträvats att ej åstadkomma någon ytterligare differentiering av arvodesbeloppen inom en och samma grupp i samband med dyrtidstilläggens borttagande. I vilka fall här avsedd arvodesreglering är ämnad att äga rum, framgår av redogörelsen vid vederbörande punkter å de olika huvudtitlarna. A arvoden, fastställda av vederbörande verk, bör dyrtidstillägg icke utgå fr. o. m. nästa budgetår. Den justering av arvodesbeloppen, som till följd härav kan visa sig skälig, bör ankomma på verken. I kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 277) med bestämmelser i fråga om befattningshavares övergång till militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet återfinnes under »I. Bestämmelser beträffande ordinarie beställningshavare, som övergår till militära avlöningsreglementet» under punkten 9 föreskrift om rätt för vissa beställningshavare att övergångsvis behålla förut utgående arvoden. Punkten 10 lyder: Annan än i punkten 9 härovan omförmäld beställningshavare, vilken under budgetåret 1939/40 enligt vederbörlig stat eller eljest i behörig ordning meddelade bestämmelser åtnjuter i 33 § 1—3 mom. militära avlöningsreglementet avsett arvode, äger i förekommande fall under nämnda budgetår uppbära förhöjning å arvodet med belopp, motsvarande vad beställningshavaren under budgetåret å arvodesbeloppet ägt uppbära såsom dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder för sådant tillägg och med tillämpning av det indextal, som är gällande omedelbart före den 1 juli 1939, därest han med placering i den löneklass, till' vilken han vid övergången eller senare under budgetåret hänförts, fortfarande varit underkastad nu gällande avlöningsbestämmelser. Denna föreskrift, vilkens tillämpning år för år blivit förlängd, innebär en förhöjning av arvodesbeloppen med 16 procent, i den mån förmånen icke uteslutes eller beskäres genom den i stadgandet avsedda maximeringsregeln. Militära arvodesutredningen har i enlighet med grunderna för löneregleringen förutsatt, att de arvoden utöver lön, som efter arvodesrevisionen må komma att bibehållas, icke skola vara förenade med rörligt tillägg eller dyrtidstillägg. Vid den omprövning av arvodesbeloppen, som militära arvodesutredningen företagit, har nyssnämnda förhållande kommit under beaktande. Arvodesutredningen har därutinnan låtit sig ledas av de av lönekommittén angivna synpunkterna under hänsynstagande jämväl till den faktiska storleken av nu utgående arvodesförhöjningar. Det bör emellertid omnämnas, att bland de förslag, arvodesutredningen i det följande framlägger, förekommer utgivande av viss ersättning i form av vikariatslön och fastställande av visst årsarvode i stället för lön, varvid förutsattes, att dessa förmåner skola vara förenade med rörligt tillägg.

4 — 4 3 1 48

50 VI. Arvoden i stället för lön. Av 2 § 1 mom. tredje stycket militära avlöningsreglementet framgår, att enligt föreskrift i vederbörliga stater utgår i vissa beställningar, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare, i stället för lön arvode till samma belopp som eljest med dylik beställning förenad lön; och skall beträffande sådant arvode vad i reglementet stadgas angående lön äga motsvarande tillämpning. Dylika arvoden utgå för närvarande, på sätt framgår av arvodesförteckningen sid. 7, under förordnande dels å vissa regements- och kompaniofficersbeställningar (de senare delvis inrättade såsom adjutantsbefattningar) vid en del högre staber och inspektioner inom armén, dels å vissa för kompaniofficerare avsedda befattningar såsom adjutanter, kompanichefer, kadettofficerare, lärare och avdelningschefer vid lantförsvarets undervisningsanstalter, dels å befattningarna såsom chef för arméhundskolan och instruktionsofficer, tillika adjutant vid skolan, dels ock å befattningarna såsom styresman för, respektive arbetsofficer vid försvarsväsendets kemiska anstalt. Under tiden för dylikt förordnande — vilket jämlikt punkten 1 av särskilda bestämmelser för tillämpningen av arméns personalförteckningar m. m. meddelas av Kungl. Maj:t — äger beställningshavaren att, med frånträdande av lön i egen fullmaktsbeställning, åtnjuta mot denna svarande arvode på staten för vederbörlig stab, inspektion, skola eller anstalt. Å lönen förordnas av truppförbandschef (motsvarande beställningshavare) i tur varande beställningshavare, som därvid åtnjuter löneförmåner såsom om han vore ordinarie innehavare av beställningen — med avdrag dock för skillnaden i pensionsavdrag mellan den högre och den lägre beställningen — och å vars innehavande lön i sin tur förordnas närmast lägre beställningshavare. Ifrågavarande arvodesförordnanden föranleda sålunda ett stort antal successionsförordnanden vid de olika truppförbanden. Beträffande uppkomsten och utvecklingen av dessa arvoden må anföras följande: 1919 års försvarsrevision föreslog på sin tid uppförandet å militärläroverkens stater av vissa för kompaniofficerare avsedda befattningar såsom adjutanter, kompanichefer, kadettofficerare och lärare. I sammanhang härmed skulle truppförbandens stater minskas med sammanlagt motsvarande antal officersbeställningar. I yttrande häröver ifrågasatte chefen för generalstaben, huruvida en dylik åtgärd principiellt sett vore att förorda. Väl kunde den föreslagna anordningen komma att medföra avsevärda fördelar icke blott för undervisningsanstalterna utan även för truppförbanden, vilka alltid vore känsliga för bortkommenderingar av detta slag. A andra sidan finge icke förbises, att ifrågavarande officerares återtransport till beställning på truppförbands stat kunde vålla svårigheter. Ur personalens synpunkt syntes icke kunna fordras, att en avgående lärare skulle vara skyldig att övergå till annat regemente än det han förut tillhört; i annat fall syntes det bliva svårt att erhålla lärare från truppförband med mera eftersökt förläggningsort. Därtill komme, att tidpunkten för ombj^te av lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förläggning och icke efter tiden för lämpliga vakansers

inträffande. Ett direkt byte av löner mellan avgående och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt emedan t. ex. i en kompaniofficersbeställning, en löjtnant ej sällan komme att efterträda en kapten. I fråga om befattningar, som skulle fyllas med kompaniofficerare, syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens stater uppföra arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och att således en lärare, som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin avlöning vid eget regemente men dock kvarstode på dess stat med rätt att när som helst återinträda med åtnjutande av sina avlöningsförmåner. Den av generalstabschefen sålunda tillstyrkta anordningen genomfördes i samband med 1925 års härordning. I samband med genomförandet av 1936 års härordning har ifrågavarande anordning vunnit utsträckt tillämpning i fråga om fyra regements- och tre kompaniofficersbeställningar vid försvarsstaben, en kaptensbeställning vid infanteriinspektionen samt befattningarna såsom styresman för, respektive arbetsofficer vid försvarsväsendets kemiska anstalt. I samband med den ändrade organisationen av försvarsstaben och arméledningen enligt 1942 års försvarsbeslut har en utökning skett av antalet hithörande arvoden. Sålunda ha på försvarsstabens stat numera uppförts 11 kaptensbeställningar, vid arméstaben 27 kompaniofficersbeställningar, vid arméinspektionen 15 kaptensbeställningar, vid hemvärnsstaben 1 kaptensbeställning och 1 beställning för kapten eller löjtnant samt vid militärbefälsstaberna sammanlagt 20 kompaniofficersbeställningar. Under arméns fasta undervisningsverk redovisas 21 beställningar för majorer eller kaptener samt 50 kompaniofficersbeställningar. Vid arméhundväsendet ha nyinrättats 2 kompaniofficersbeställningar. Vissa av de sålunda uppräknade beställningarna vid försvarsstaben, arméstaben, arméinspektionen, hemvärnsstaben och arméns fasta undervisningsverk äro uppförda alternativt för major eller kapten, varvid angivits, att därest beställningarna uppehållas av kapten, avlöningen utgår i form av arvode. Det nu angivna sättet för staternas anordnande är en bidragande orsak till att personalberäkningarna för försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen, i vad den aktiva militära personalen beträffar, måste splittras å tre personalkategorier, nämligen den å institutionens egen stat (personalförteckning) upptagna personalen, personal ur generalstabskåren och personal ur övriga personalkårer. 1936 års lönekommitté anförde beträffande arvoden i stället för lön: Med hänsyn till det stora antal successionsförordnanden i olika lönegrader vid truppförbanden, som ifrågavarande arvodesbefattningar sålunda föranleda, skulle det ur förenklingssynpunkt vara till stor fördel, om arvodena kunna avskaffas och i stället personalen uppföras med lön i vanlig ordning å vederbörande stater. Från de militära myndigheternas sida har mot en omläggning i sådan riktning erinrats, att då ifrågavarande befattningar av flera skäl endast under en kortare tid borde uppehållas av en och samma person och sålunda relativt täta personbyten måste förekomma, det icke syntes vara fullt ändamålsenligt, att beställningarna tillsattes medelst fullmakt. Det är emellertid att märka, att med de generella förflyttningsregler, som i anslutning till de civila avlöningsbestämmelserna intagits i kommitténs förslag till militärt avlöningsreglemente, några formella svårigheter för

52 personbyten å beställningarna genom återtransport till truppförbanden icke skulle komma att uppstå. Vidare har från militärt håll anmärkts, att svårigheter för återtransport kunde förväntas uppstå i de fall, då en officer efter upphörandet av tjänstgöring vid vederbörande skola, stab etc. ej kunde beredas plats vid det regemente han tidigare tillhört. Ovissheten om den framtida placeringen har befarats kunna avhålla en del väl kvalificerade officerare från att söka ifrågavarande befattningar. Givetvis är det enligt kommitténs mening angeläget att icke vidtaga anordningar, som-kunna vara ägnade att försvåra ett lämpligt personval. Det synes emellertid icke osannolikt, att svårigheter av nyss antytt slag skulle kunna avhjälpas genom kommenderingsinstitutets tillgripande för kortare perioder i de fall, då tidpunkten för ledighet å beställning, till vilken återtransport skall ske, icke sammanfaller med lämplig tidpunkt för personbyte vid vederbörande skola, stab etc. Dessa frågor synas emellertid böra göras till föremål för närmare prövning i samband med en blivande arvodesreglering. Därvid torde ej böra förbises, att en omläggning i nyss angiven riktning även skulle vara ägnad att medföra vissa fördelar ur personalsynpunkt såtillvida, att därigenom skulle skapas en fastare ställning för de beställningshavare, vilka äro förordnade i succession på fullmaktsbeställningarna och vilka för närvarande vid persohbyten å förordnandebeställningarna nödgas frånträda sina vikariatsförordnanden samt under dessa förordnanden dessutom äro i avsaknad av pensionsrätt i de uppehållna beställningarna. Av den lämnade redogörelsen framgår, att systemet med arvoden i stället för lön endast förekommer vid armén. Anledningen härtill torde vara, att lönerna vid armén äro knutna till ett flertal mindre enheter, regementen (vid infanteriet och artilleriet) och ett antal personalkårer. Av denna anordning följer den av militärmyndigheterna påpekade svårigheten att ernå smidiga personalbyten vid staber och skolor etc. Vid marinen och flygvapnet, där lönerna äro bundna vid stora personalstater, har således behov icke förelegat att inrätta beställningar med lönearvoden. Detta framgår exempelvis vid sjökrigshögskolan, vars å stat uppförda lärartjänster äro fullmaktsbeställningar. Enligt arvodesutredningens mening framstår det såsom önskvärt, att även för arméns del de för skolor och staber avsedda beställningarna med arvoden i stället för lön förändras till fullmaktstjänster. Särskilt i betraktande av den av lönekommittén påpekade olägenheten med ett avsevärt antal successionsförordnanden, har utredningen därför ansett sig böra undersöka olika möjligheter att komma till rätta med föreliggande spörsmål. Endast infanteriets och artilleriets truppförband utgöra numera särskilda enheter i personalhänseende, medan vid arméns övriga truppslag — kavalleriet, ingenjörtrupperna, signaltrupperna, tygtrupperna, fälttygkåren, trängen, intendenturkåren, fältläkarkåren och fältveterinärkåren — lönerna äro anknutna till själva truppslaget såsom en enhet. Enligt vad utredningen kunnat finna skulle den ur olika synpunkter lämpligaste lösningen vara att sammanföra även infanteriets och artilleriets personalförteckningar till större enheter. Utredningen vill därför förorda, att infanteriet och artilleriet erhålla gemensamma personalförteckningar, och att således dessa truppslags officerare och underofficerare erhålla fullmakt å beställning vid respektive infanteriet eller artilleriet och placeras till tjänstgöring vid vederbörligt trupp-

53 förband. Utredningen föreslår med andra ord genomförande vid dessa båda truppslag av enahanda anordning som den nyligen för kavalleriets del genomförda. Utan att vilja upptaga den tilltänkta omläggningens konsekvenser i organisatoriskt avseende till ingående behandling — dessa frågor torde få göras till föremål för prövning inom försvarsdepartementet — finner arvodesutredningen likväl nödvändigt att fästa uppmärksamheten vid vissa organisationsfrågor. Arvodesutredningens förslag möjliggör att å truppslagens allmänna personalförteckningar redovisa den militära personal å aktiv stat, som nu är uppförd å de speciella personalförteckningarna för arméstaben, arméinspektionen, hemvärnsstaben, militärområdena, arméns fasta undervisningsverk och arméhundväsendet, liksom det även blir möjligt att från staten för försvarsstaben överföra beställningar till de allmänna personalförteckningarna. I fråga om sådan överflyttning från specialstat till allmän truppslagsstat får arvodesutredningen framhålla, att befattning vid institution med specialstat i regel icke är bunden vid visst truppslag, utan valfrihet föreligger för rekrytering ur flera personalkårer, en omständighet som alltså utgör hinder för beställningens upptagande å staten för visst truppslag. A andra sidan saknar detta hinder i allmänhet praktisk betydelse beträffande beställningar för kompaniofficerare med hänsyn till det stora antalet sådana. Dessa beställningar kunna nämligen fördelas mellan truppslagen efter viss beräkningsgrund, utan att det blir nödvändigt att i praktiken strängt följa den beräknade fördelningen. Likaså kunna de beställningar, som nu å specialstaterna äro upptagna i alternativa lönegrader, vid överförande till truppslagens stater fördelas å lönegraderna, utan att denna fördelning blir annat än en beräkningsgrund. Om exempelvis 25 beställningar alternativt för major eller kapten vid viss stab överflyttas till allmänna staterna för infanteriet, artilleriet och kavalleriet sålunda, att dessa, stater ökas med respektive 4, 2 och 1 majorsbeställningar samt 9, 6 och 3 kaptensbeställningar, kan likväl, om så anses lämpligt, organisationsplanen för staben i fråga innehålla, att 25 befattningar avses för majorer eller kaptener, utan att viss fördelning är angiven. Fullmakterna skulle såsom tidigare angivits meddelas att gälla beställning vid infanteriet respektive artilleriet i stället för vid visst förband eller viss institution. Vid förekommande förflyttningar skulle således transport icke vara erforderlig. Arvodesutredningen förutsätter emellertid, att särskilda skäl kunna förekomma för bibehållande av vissa beställningar å specialstaterna även i kompaniofficersgraderna, Vad sålunda beträffar de å försvarsstabens stat upptagna beställningarna, torde dessa böra kvarstå där även efter omvandling till fullmaktstjänster, och de förslag, arvodesutredningen i detta betänkande framlägger ifråga om lärarbefattningarna vid de militära högskolorna, betinga, att beställningar i alternativa lönegrader finnas uppförda för dessa befattningar å högskolornas personalförteckningar. överflyttningen till truppslagens personalförteckningar får den inverkan på befordringsväsendet, att truppslaget blir befordringsenhet, varvid beford-

54 ringsturen icke räknas inom förbandet etc. utan inom truppslaget. Härigenom torde befordringsturen komma att utjämnas. Detta torde även komma att verka till förmån för den av militära myndigheter önskade premieringen av anställning vid generalstabskåren, emedan den förtur vid befordran, som följer av denna kårs bibehållande såsom befordringsenhet, därigenom bättre kommer till sin rätt. Då infanteriet och artilleriet bliva befordringsenheter, komma följaktligen befordringsförslagen att upprättas av dessa truppslags inspektörer och ej såsom nu av militärbefälhavarna. Härigenom åstadkommes överensstämmelse med den inom andra truppslag gällande ordningen. Med förslaget vinnes i stort sett större frihet vid personalens disponerande och större enhetlighet inom befordringsväsendet tillika med jämnare befordringstur. Att specifikationen till staterna vid förslagets genomförande blir något mera schematisk än vad nu är fallet är en nackdel, som får anses mera oväsentlig. Häremot står viss begränsning av nuvarande dispositionsrätt till lönerna, i det att förut såom alternativa uppförda beställningar i allmänhet icke längre komina att finnas. Eftersom det vore tänkbart, att de vidgade möjligheterna till förflyttningar av beställningshavare mellan olika förband skulle medföra ökade flyttningskostnader, har arvodesutredningen låtit verkställa en jämförande undersökning av medelsåtgången för flyttningsersättningar vid de ungefär jämnstora enheterna artilleriet, som har truppförbandsvis delad personalförteckning, å ena sidan, och flygvapnet med gemensam personalstat, å andra sidan. Därvid har det visat sig, att medelsförbrukningen vid artilleriet varit större än vid flygvapnet beroende på att artilleriet har flyttningskostnader för elever vid artilleri- och ingenjörhögskolan. Med behörig hänsyn härtill torde emellertid kostnaderna i fråga kunna sägas vara av ungefär samma storleksordning vid de två jämförda personalgrupperna. Den omständigheten att en gemensam personalstat underlättar en rationell placering av personalen och därmed planläggningen av förekommande flyttningar torde i sin mån ha bidragit till att flyttningskostnaderna i det av utredningen valda undersökningsfallet blivit förhållandevis låga för en personalorganisation med gemensam stat. Arvodesutredningen anser sig i anslutning till det anförda kunna konstatera, att ett sammanförande av beställningarna vid infanteriet och artilleriet till gemensamma personalförteckningar icke kan förväntas åsamka statsverket ökade kostnader för flyttningsersättningar. I fråga om befälsförhållanden och personalens rullföring utgår arvodesutredningen från att förslagets genomförande icke skall behöva medföra någon mera betydande förändring. E n mera speciell fråga är förslagets konsekvenser i avseende å nu föreliggande svårigheter att rekrytera officerspersonalen vid vissa mera avlägset belägna truppförband ur infanteriet och artilleriet. Härutinnan synes emellertid kunna förväntas en återverkan i gynnsam riktning, varjämte det nu tilllämpade passagesystemet vid vissa truppförband torde kunna genomföras med större smidighet.

55 Militära arvodesutredningen förbiser icke, att vissa invändningar kunna resas mot det nu framlagda förslaget ur militär synpunkt. Det skulle kunna göras gällande, att känslan av samhörighet mellan hemorten och truppförbandet försvagades. Framhållas må dock att kavalleriet nyligen sammanförts till en gemensam personalkår utan att några sådana invändningar försports och att den numera generella förflyttningsskyldigheten för beställningshavare underkastade militära avlöningsreglementet i realiteten väsentligt uppmjukat den hittillsvarande bundenheten mellan personalkårerna och regementena. Skulle emellertid förslaget anses innebära ett alltför djupt ingrepp, torde det vara möjligt att komma till rätta med detta arvodesspörsmål även på ett annat sätt. Till de för infanteriet och artilleriet gällande personalförteckningarnas fördelningstablåer skulle kunna fogas ytterligare en kolumn, upptagande erforderligt antal officerare till Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande, i förening med uteslutande av motsvarande antal beställningar å andra personalförteckningar. Kungl. Maj:t borde därvid tilläggas befogenhet att vidtaga de mindre jämkningar i personalfördelningen mellan förbanden och den sålunda uppkommande personalreserven vid dessa truppslag, som betingades av förflyttningar. Härmed skulle även möjliggöras ett slopande av det nuvarande systemet med löner i alternativa lönegrader. Detta alternativ kräver emellertid för sitt genomförande, att befordringsgrunderna fastställas för den personal, som icke disponeras för truppförbanden. Militära arvodesutredningen anser för sin del det av utredningen i första hand förordade alternativet innebära en mera rationell lösning och föreslår därför, att gemensamma personalstater anordnas för infanteriet och artilleriet, att nuvarande beställningar vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvoden i stället för lön utbytas mot fullmaktsbeställningar i motsvarande lönegrader, och att de nya beställningarna uppföras å personalförteckningarna för vederbörliga truppslag, där det icke undantagsvis kan befinnas lämpligt att upptaga fullmaktsbeställningar å personalförteckningen för vederbörlig institution.

56 VII. Arvodesfrågan vid generalstabskåren. Generalstabskåren utgör en direkt under arméchefen stående personalkår, sammansatt av för högre stabstjänst och högre truppföring särskilt utbildade officerare (Kungl. Maj:ts instruktion för generalstabskåren den 23 oktober 1942, nr 866, 1 §). Enligt för budgetåret 1942/43 fastställd personalförteckning för ordinarie tjänstemän vid armén består generalstabskåren av följande officerare, nämligen 1 chef, tillika chef för arméstaben, 1 överste, 6 överstelöjtnanter, 14 majorer och 48 kaptener. För vinnande av anställning såsom kapten vid generalstabskåren fordras enligt 3 § i instruktionen att vara kapten, ryttmästare eller löjtnant och ha a) fullgjort i 5 § 3 mom. instruktionen åsyftad tjänstgöring såsom generalstabsaspirant under sammanlagt två och ett halvt år, vilken tid må avkortas dels med det antal månader, varunder officer redan före sin aspiranttjänstgöring kan ha fullgjort motsvarande tjänstgöring, dels ock med tiden för deltagande i de under b) här nedan omförmälda övningarna; b) deltagit i två repetitionsövningar (motsvarande övningar) utom eget truppslag; och c) fullgjort minst ett års trupptjänst efter avslutande av någon av här nedan nämnda skolor eller sammanlagt minst sex års trupptjänst såsom officer. För kommendering såsom generalstabsaspirant fordras enligt 3 § 2 mom. instruktionen att ha genomgått krigshögskolan eller endera av artillerioch ingenjörhögskolans högre kurser samt ha förklarats lämplig såsom generalstabsaspirant. Utan hinder av vad i 1 och 2 mom. stadgas må jämlikt 3 mom. instruktionen, när särskilda skäl föreligga, chefen för generalstabskåren med angivande av skälen till överste, överstelöjtnant, major eller kapten vid generalstabskåren och till generalstabsaspirant föreslå officer, vilken, utan att uppfylla här ovan föreskrivna fordringar, visat sig lämplig för sådan befattning. Enligt 5 § 3 mom. instruktionen placeras generalstabsaspiranter i regel till tjänstgöring sålunda: a) 3 vid lantförsvarets kommandoexpedition, b) 13 vid försvarsstaben, c) 2 såsom repetitörer vid krigshögskolan, samt d) övriga vid arméstaben, centrala värnpliktsbyrån och arméinspektionen med den fördelning arméchefen bestämmer. Tjänstgöringstiden i en och samma tjänst bör enligt 4 mom. i instruktionen i regel begränsas till ett halvt år. Innan arvodesutredningen övergår till frågan om generalstabskaptenernas arvodesförmåner, torde uppgift böra lämnas om de befattningar, i vilka generalstabskaptener skola vara placerade. Vilka dessa befattningar äro, framgår

57 av 5 § 1 mom. instruktionen tablå:

för

generalstabskåren

Överste

Försvarsväsendets kommandoexpedition Försvarsstaben Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån Arméinspektionen Militärbefälsstaber m. m

1 Summa

och

nedanstående

Övriga regementsofficerare

Kaptener

1 3 4 5 7 x 20

2 15 7 10 14 48

Därav 6 överstelöjtnanter och 14 majorer.

Enligt 9 § 2 mom. 1927 års officersavlöningsreglemente ägde kapten (ryttmästare), som var eller varit anställd vid generalstabskåren, utöver vad eljest var medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår för bestämmande av löneklassplacering. Bestämmelsen i fråga kan sägas i viss mån leda sitt ursprung från det före år 1921 gällande lönesystemet. Enligt detta åtnjöto kaptenerna vid generalstaben såsom kompensation för fullgörandet av de särskilda kompetensfordringar, vilka stadgats för anställning vid nämnda stab, en viss förtur i befordrings- och därmed även i löneturshänseende. Detta blev möjligt tack vare en gynnsammare proportion än den vid truppförbanden vanliga mellan antalet beställningar i de olika kompaniofficersgraderna i förening med det äldre militära lönesystemets konstruktion med två särskilda befordringsgrader inom kaptensgraden (kapten av 2 och 1 klassen). Denna förtur, vilken ägde sin huvudsakliga betydelse vid transport inom staben från kaptensbeställning i 2 klassen till sådan i 1 klassen, eliminerades emellertid genom tillkomsten av 1921 års militära lönesystem. I detta bortföll skillnaden i avlöningshänseende mellan kaptensbeställningar av 2 och 1 klass och ersattes med ålderstillägg inom en enhetlig kaptensgrad. Såsom kompensation för den härigenom inträdda försämringen infördes den extra tjänsteårsberäkningen för generalstabens kaptener. 1936 års lönekommitté ansåg, att denna lönetursrätt liksom föreskriften i 9 § 1 mom. 1927 års officersavlöningsreglemente borde uteslutas ur ett blivande militärt avlöningsreglemente. Efter att ha behandlat den i 9 § 1 mom. intagna bestämmelsen anförde lönekomittén följande: Vad här sagts om den extra lönetursrätten för vissa beställningshavare i nuvarande lönegraden O 4 äger delvis tillämpning även beträffande förenämnda extra lönetursrätt för kaptener i generalstabskåren, ehuru givetvis skiljaktigheter föreligga dels därutinnan, att här är fråga om lönetursberäkning i en lägre lönegrad, och dels i det avseendet, att den sistnämnda lönetursrätten generellt avser beställning inom en viss personalkår och ej endast beställningshavare med placering i viss befattning. Även om den speciella lönetursrätten för generalstabskaptener gäller emellertid, att den ur löneteknisk synpunkt måste anses vara mindre tilltalande. I sin nuvarande form är den ej heller förenlig med ett slopande av det hittillsvarande tillgodoräkningssystemet. Bortsett från sist-

58 n ä m n d a förhållande, som eventuellt skulle kunna tillrättaläggas genom viss formell omläggning, kan emellertid här lika litet som i fråga om nyssberörda lönetursföreskrifter för vissa majorer ett bevarande av den extra lönetursrätten ifrågakomma vid genomförande av sneddningsrätt mellan kaptens- och majorsgraderna. Sneddningens införande skulle medföra en kumulering av förturen i löneturshänseende vid befordran till högre grader — såväl majors- som överstelöjtnantsgraderna — och därmed helt förändra innebörden av den nuvarande speciella lönetursförmånen. På dessa skäl har lönekommittén, såsom redan förut nämnts, utgått från att nu gällande bestämmelser i förevarande hänseende böra uteslutas ur det militära lönesystemet. Beträffande frågan, huruvida sist avsedda personal bör i annan ordning bibehållas vid det försteg i lönehänseende, som den för närvarande innehar — varvid endast arvodesformen torde stå till buds — har kommittén i a n n a t sammanhang uttalat sig för att detta spörsmål, som nära sammanhänger med frågan om en reglering av det militära arvodesväsendet, bör upptagas till prövning i sammanhang med arvodesfrågans utredning och sålunda icke nu göras till föremål för ståndpunktstagande. B e t r ä f f a n d e frågan om tilläggsarvode utöver l ö n e n till g e n e r a l s t a b e n s k a p t e n e r såsom en e r s ä t t n i n g för den s l o p a d e s ä r s k i l d a l ö n e t u r s r ä t t e n yttrade lönekommittén: Fråga uppstår då, huruvida och i så fall i vilken form ersättning för slopandet av denna lönetursrätt må vara påkallad för att fortfarande bereda generalstabsofficerarna förtur i lönehänseende. I detta avseende är å ena sidan att märka, att efter tillkomsten av ifrågavarande lönetursrätt vidtagits vissa organisationsändringar, som medfört förbättrad ställnifig för generalstabsofficerarna, bl. a. slopande av löjtnantsbeställningarna vid generalstabskåren, samt att avvägningen av antalet beställningar i kaptensgraden och i högre grader inom nämnda kår är ur befordringssynpunkt gynnsammare än inom truppförbanden. Härtill kommer den icke minst viktiga omständigheten a t t generalstabskårens officerare erfarenhetsmässigt i väsentlig mån rekrytera de högre beställningarna vid olika truppförband och högre militära enheter. Det kan därför ifrågasättas, om ej generalstabskårens officerare redan på befordringsvägen generellt sett vinna en sådan förtur i löneavseende, att en särskild ersättning för den nyssn ä m n d a lönetursrätten ej skulle behöva beredas. F r å n de militära myndigheternas sida hava å andra sidan anförts vissa synpunkter, vilka förmenats starkt tala för att ett särskilt försteg i lönehänseende alltjämt säkerställes för generalstabsofficerare i kaptensgraden. Sålunda har framhållits, att generalstabskåren -— vars personal avsetts att bekläda befattningar, som kräva särskilda kvalifikationer i avseende å kunskaper och duglighet — rekryteras genom en serie urval bland dem, som. genomgått långvarig och krävande utbildning först vid vederbörande militära högskolor och därefter såsom generalstabsaspiranter, ävensom att anställning såsom kapten i generalstabskåren numera ingalunda med säkerhet kunde beräknas medföra befordran vare sig inom eller utom kåren. Då befordringsutsikterna inom generalstabskåren ej heller bestämdes av förhållandet mellan antalet kaptener och regementsofficerare vid kåren, vore det icke endast den större eller mindre sannolikheten till framtida befordran utan fastmer den vid kaptensutnämningen inträdda löneökningen, som gjorde att officerare, vilka vore hänvisade att leva allenast av sin lön, underkastade sig det extra arbete och de kostnader, som utbildningen till generalstabskapten medförde. E t t borttagande av generalstabskaptenernas förtursrätt i lönehänseende kunde därför befaras medföra rekryteringssvårigheter, enär det för många måste te sig mera lockande att söka främst de befattningar såsom lärare m. m. vid de militära undervisningsanstalterna, med vilka särskilda arvoden vore förenade.

59 Enligt lönekommitténs mening bör denna fråga göras till föremål för mera ingående undersökningar och överväganden än vad kommittén haft tillfälle till. Befinnes därvid ersättning för lönetursrätten böra beredas, lärer detta icke kunna ske på annat sätt än genom arvoden, vilka då böra knytas antingen till kaptensbeställning inom generalstabskåren eller — vilket vill förefalla principiellt lämpligare — till de för kaptener avsedda befattningar, vilka enligt grunderna för försvarsorganisationen skola bestridas av generalstabsofficerare. I samband med behandlingen av erforderliga övergångsbestämmelser för den militära löneregleringen anförde lönekommittén: Vid utarbetande av sitt förslag till militärt avlöningsreglemente har kommittén vidare utgått från att den nuvarande speciella lönetursrätten för kaptener vid generalstabskåren skulle upphöra och att frågan, huruvida och i så fall i vilken form ersättning för slopandet av denna lönetursrätt må vara påkallad för att fortfarande bereda generalstabsofficerarna förtur i lönehänseende, skulle upptagas till närmare granskning i samband med en blivande arvodesreglering. I avbidan på resultatet av utredningen i denna del torde under budgetåret 1939/40 frågan lämpligen kunna lösas på det sättet, att för de beställningshavare, vilka under samma budgetår tillträda kaptensbeställning vid generalstabskåren, fixeras ett arvode, motsvarande skillnaden mellan lönebeloppen enligt nuvarande officerslöneplan i den löneklass, i vilken vederbörande beställningshavare vid beställningens tillträdande inplacerats, och närmast högre löneklass. Dylikt arvode bör dock givetvis icke utgå till beställningshavare, som placeras i kaptenslönegradens högsta löneklass. Dyrtidstillägg å här omförmält arvode torde i förekommande fall böra fixeras till belopp, som med tillämpning av nuvarande bestämmelser skulle hava utgått vid tidpunkten för tillträdet, därest bestämmelserna då varit gällande. Lönekommitténs förslag godtogs av statsmakterna. I anslutning härtill meddelades i kungörelsen 1939: 277, Avd. I, punkten 8, bestämmelser i överensstämmelse med lönekommitténs ovan återgivna förslag. Nämnda bestämmelser gåvos genom kungörelsen 1940:658 förlängd giltighet under budgetåret 1940/41, varjämte Kungl. Maj:t medgav, att särskilt arvode finge tillkomma beställningshavare med lön enligt lönegrad Oa 2, vilka under budgetåret 1940/41 på förordnande mot åtnjutande av vikariatslön enligt därom gällande bestämmelser uppehölle beställning såsom kapten vid generalstabskåren. Vad i kungörelsen 1940: 658 stadgas har genom kungörelserna 1941:457 och 1942:688 erhållit förlängd giltighet under budgetåren 1941/42 och 1942/43. Då den särskilda löneturen för generalstabskaptener tillskapades i samband med övergången till 1921 års avlöningssystem, åberopades såsom skäl härför, att »fullgörandet av de höga kompetensfordringar, som vore stadgade för generalstabsofficerare, givetvis vore förenat med avsevärda kostnader utöver vad annan officer haft att vidkännas». Särskilt framhölls, att de förflyttningar till och från generalstaben, vartill bestämmelserna rörande inträde vid generalstabskåren givit anledning, varit för personalen synnerligen betungande även där särskild flyttningshjälp utgått (1917 års militära avlöningssakkunnigas betänkande och förslag rörande tillfällig löneförbättring för viss personal vid armén och marinen, sid. 275). Detta argument förlorade sin betydelse genom de regler, som blevo gällande i fråga om flytt-

60 ningsersättning, och kan numera lämnas å sido. Försvarsväsendets lönenämnd framhöll i sin tur, att behövligheten av ifrågavarande föreskrift om särskild lönetursrätt för generalstabskaptener berodde på att såsom villkor för inträde vid generalstaben gällde, att vederbörande genomgått krigshögskolan (eventuellt den högre kursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan) ävensom fullgjort viss aspiranttjänstgöring. I de militära myndigheternas av lönekommittén återgivna uttalande anföres såsom skäl för särskilda löneförmåner åt kaptener vid generalstabskåren den långa och krävande utbildningen, samt att anställningen såsom kapten vid kåren numera ingalunda med säkerhet medförde befordran till högre beställning inom eller utom kåren. I följd härav utgjorde, framhålles det, utsikten till erhållande av löneökning i samband med utnämning till kapten vid generalstabskåren den främsta lockelsen att underkasta sig det extra arbete och de extra kostnader, som förskaffandet av de erforderliga kvalifikationerna medförde. Vad först angår de särskilda kostnader, som ansetts vara förenade med utbildningen för erhållande av beställning vid generalstabskåren, avses däitmed numera huvudsakligen utgifter, som för den enskilde officeren äro förenade med förberedelser för inträde vid krigshögskolan. Militära arvodesutredningen har redan i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» berört detta förhållande och därvid förordat vidtagande av åtgärder i syfte att genom stipendier eller annorledes ekonomiskt underlätta inträdet i krigshögskolan. Bortsett härifrån torde av vad utredningen tidigare anfört framgå dess uppfattning, att den omständigheten, att utbildningen till generalstabsofficer är för den enskilde förenad med vissa icke alltför betydande kostnader, icke utgör tillräcklig anledning att bereda extra förmåner åt generalstabskårens personal. Den i övrigt anförda här ovan återgivna motiveringen för en särskild löneförmån åt dessa beställningshavare går ut på att den krävande utbildningen till generalstabsofficer måste göras lockande för att de bästa högskoleeleverna skola söka kommendering såsom generalstabsaspiranter. Härmed torde förhålla sig på följande sätt. Såväl genom strängt urval och kvalificerad tjänstgöring, å ena sidan, som genom fördelaktig befordringstur, extra förmåner och annat företräde, å andra sidan, har generalstabskåren framstått såsom en elitkår för de högre stabernas rekrytering. Emellertid har den nutida utvecklingen av stridsmedlen tenderat att giva den tekniska utbildningen en mera framskjuten plats än tidigare var fallet. Det torde numera anses lika angeläget att för den tekniska förvaltningstjänsten förvärva framstående officerare. På grund härav kan ifrågasättas om det alltjämt är befogat att premiera generalstabskåren framför alla andra militära kårer, och i varje fall kan det icke anses vara riktigt att vidmakthålla en högre löneställning för kårens officerare, därest de nu utgående arvodena avvecklas vid andra konkurrerande befattningar. Såsom ett skäl mot en särställning i löneavseende för ifrågavarande peiv

61 sonalkategori kan därjämte åberopas det av lönekommittén på tal om de s. k. stabsarvodena anförda förhållandet, att ett system med arvoden i stabs- och förvaltningstjänst i viss mån kan komma att framstå såsom ett undervärderande av själva trupptjänsten. Arvodesutredningen vill för sin del instämma i detta lönekommitténs uttalande. E t t ytterligare skäl mot bibehållandet av särskilda förmåner för generalstabskårens kaptener är, att sådana förmåner icke förekomma för personal ur marinen eller flygvapnet med motsvarande kvalifikationer och arbetsuppgifter. Från dessa försvarsgrenars målsmän ha tid efter annan krav framställts på en likställighet i förevarande avseende, vilka krav i och för sig måste anses i viss mån befogade så länge det nuvarande systemet vid armén fortlever. Lönekommittén ifrågasatte, såsom tidigare anförts, den dittillsvarande särskilda lönetursrättens ersättande med arvoden å de befattningar, i vilka generalstabskaptener enligt gällande försvarsorganisation skola vara placerade. E n dylik åtgärd skulle emellertid leda till en ur militär synpunkt knappast önskvärd stelhet i organisationen av de staber och övriga institutioner, där generalstabskaptener skola tjänstgöra. Det är nämligen att märka, att dessa befattningar icke närmare fixerats i 1942 års försvarsbeslut, vari endast för varje stab etc. förtecknats det antal generalstabskaptener, som avses för varje särskild dylik institution. För tillämpningen av det av lönekommittén ifrågasatta alternativet erfordras emellertid ett närmare fastställande av vilka befattningar vid de olika staberna, som skola uppehållas av kaptener ur generalstabskåren. Redan på grund härav kan den av lönekommittén antydda utvägen icke anses framkomlig. Militära arvodesutredningen har i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» framhållit sin uppfattning, att såväl lönetursrätten för generalstabskårens kaptener som arvodena i högre stabs- och förvaltningstjänst huvudsakligen äro motiverade ur synpunkten att främja rekryteringen av de högre militära posterna, och att ett i sådant syfte utbildat arvodessystem ej är förenligt med grunderna för den militära löneregleringen. Med hänsyn härtill och då eljest ej kunnat åberopas bärande skäl för återinförande av lönetursrätten för generalstabskaptener eller för dennas kompenserande genom arvode, kan arvodesutredningen icke tillstyrka åtgärder för sådant ändamål. Arvodesutredningen vill alltså föreslå, att de nu övergångsvis utgående arvodena till kaptener vid generalstabskåren indragas utan särskild kompensation.

62 VIII. Arvoden vid högre staber och inspektioner. Redan genom 1875 års militära lönereglering inrättades vissa arvoden för officerare tjänstgörande vid artilleristaben, och efter genomförandet av 1901 års härordning tillkommo särskilda arvoden även vid fortifikationsstaben. Dessa arvoden, vilka voro avsedda för såväl regements- som kompaniofficerare, utgingo före ikraftträdandet av 1922 års militära arvodesreglering med belopp varierande mellan 720 och 1 410 kronor. Införandet av arvodena motiverades dels med stabstjänstgöringens i förhållande till annan tjänstgöring strängare och mera maktpåliggande beskaffenhet och dels med att de officerare, vilka från truppförband utom Stockholm kommenderades till stabstjänstgöring, åsamkades extra kostnader genom förflyttning från landsorten till Stockholm. I det vid propositionen 1922: 248 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden lämnas följande framställning av försvarsväsendets lönenämnds utredning av frågan om arvoden till officerare vid artilleristaben och vid fortifikationsstaben: Oberoende av vissa synpunkter, som tidigare anlagts men dåmera förlorat sitt berättigande, nämligen att de extra kostnaderna för flyttning till Stockholm borde kompenseras genom arvoden, hade lönenämnden, med hänsyn till de särskilda kvalifikationer i avseende å kunskaper och duglighet, som krävdes av ifrågavarande stabsofficerare, ävensom på grund av svårigheten att eljest erhålla en tillfredsställande rekrytering, funnit nödvändigt att för vissa av dem fortfarande möjliggöra ett försteg i lönehänseende framför övriga officerare i motsvarande lönegrader. För vissa officerare vid generalstaben, där likaledes stora krav måste ställas på personalen, hade avlöningsförhållandena ordnats på det sätt, att i officersavlöningsreglementet 9 § 2 mom. införts föreskrift, att kapten (ryttmästare), som vore eller hade varit anställd vid generalstaben, finge för bestämmandet av den löneklass, till vilken han skulle hänföras, utöver vad eljest vore medgivet, tillgodoräkna sig tre tjänstår. Att denna föreskrift befunnits erforderlig, hade berott därpå, att såsom villkor för inträde i generalstaben gällde, att vederbörande genomgått krigshögskolan (eventuellt den högre kursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan) ävensom fullgjort viss aspiranttjänstgöring. Då för vinnande avförordnande såsom artilleristabsofficer eller placering såsom fortifikationsstabsofficer erfordrades genomgången högre kurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan jämte i vissa fall även viss högre specialutbildning, kunde det förväntas, att för de olika vapenslagens behov erforderligt antal högre utbildade officerare icke skulle bliva tillgängligt, om icke vissa ekonomiska förmåner fortfarande såsom hittills kunde ernås av den, som genomginge endera av de högre kurserna vid sistnämnda högskola. Närmast till hands skulle det ligga att söka ordna föreliggande avlöningsfråga för artilleristaben och fortifikationsstaben genom att utsträcka nyssnämnda föreskrift i avlöningsreglementet. Ett förslag härutinnan hade lönenämnden dock icke funnit sig kunna framlägga, enär nuvarande organisation innebure ett bestämt hinder härför. Varken artilleristaben eller fortifikationsstaben utgjorde nämligen såsom generalstaben särskild kår, som omfattade vissa ordinarie beställningar, utan de artilleriofficerare, som för viss tid förordnades såsom artilleristabsofficerare, kvarstode i sina beställningar vid respektive truppförband, liksom de fortifikationsofficerare, vilka placerades vid fortifika-

63 tionsstaben, bibehölle sina beställningar på staten för officerare m. fl. vid fortifikationen. Av anförda skäl hade lönenämnden ansett, att det erforderliga försteget i lönehänseende för artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerarna fortfarande borde beredas dem genom uppförande på staterna av vissa lämpligen avvägda arvoden. I anslutning därtill att stadgandet rörande särskild lönetursberäkning för officerare vid generalstaben endast gällde kaptener (ryttmästare), ansåge dock lönenämnden, att arvoden icke längre borde upptagas för avdelningscheferna vid fortifikationsstaben. I anmärkningar till staterna syntes i anslutning till lönenämndens förslag böra uttryckligen stadgas, att arvodena endast finge tilldelas kompaniofficerare. Vad anginge storleken av de arvoden för stabsofficerare, som enligt lönenämndens förslag skulle komma att utgå, hade nämnden funnit, att desamma borde sättas väsentligt lägre än de nu utgående beloppen. Den förtur i lönehänseende, som på grund av merberörda föreskrift i 9 § i officersavlöningsreglementet tillkomme kapten (ryttmästare), som vore eller hade varit kapten i generalstaben, mnebure, att en sådan officer, under förutsättning av placering i Stockholm, erhölle en lön, som, allt efter vederbörandes tjänstålder, med minst 636 och högst 672 kronor överstege den lön, som han eljest skulle åtnjuta, På grund härav och då, under förutsättning av nyss nämnd placering, skillnaden mellan lön för löjtnant, tillhörande näst högsta löneklassen, och den för löjtnant i högsta löneklassen utgjorde 588 kronor, hade lönenämnden funnit, att arvodesbeloppen för ifrågavarande till artilleristaben eller fortifikationsstaben hörande kompaniofficerare lämpligen kunde bestämmas till att i allmänhet utgöra 600 kronor för år räknat. Lönenämndens förslag lämnades utan erinran och i anslutning därtill inrättades arvoden till artilleri- och fortifikationsstabsofficerare i kompaniofficersgraden å 600 kronor för år. Efter genomförandet av 1936 års härordning redovisades till en början dessa arvoden å staterna för artilleri- och ingenjörinspektionerna, tygdepartementet samt fortifikationsstyrelsen. Utöver nu nämnda arvoden ha ett stort antal arvoden i stabs-och inspektionstjänst nyinrättats genom 1936 års försvarsbeslut. Sålunda fastställdes fyllnadsarvoden å 600 kronor till 31 vid försvarsstaben tjänstgörande, generalstabskåren icke tillhörande kompaniofficerare samt vidare till 4 kompaniofficerare i infanteriinspektionen, 1 kompaniofficer i kavalleriinspektionen, 2 kompaniofficerare i tränginspektionen samt 1 kompaniofficer i sjukvårdsinspektionen. Vid arvodenas inrättande har i allmänhet endast anförts, att de synts skäliga. Till införandet av dessa arvoden torde emellertid ha bidragit önskemålet att åstadkomma en utjämning i avlöningshänseende mellan ifrågavarande officerare och officerarna på generalstabskårens stat. Såsom framgår av 1938 års statsverksproposition hade marinförvaltningen gjort framställning om inrättande av arvoden jämväl för officerare vid marinen i högre stabstjänst. Sedan försvarsväsendets lönenämnd framhållit, att vissa skäl talade för bifall till denna framställning, blev den emellertid ställd på framtiden under hänvisning till att arvodesfrågan var under utredning i 1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté, vilken av lönetekniska skäl slopade den förenämnda tidigare gällande lönetursrätten för officerare vid generalstabskåren, anförde beträffande här avsedda arvoden följande:

64 Tillkomsten av lönetursrätten för generalstabsofficerare har, såsom förut nämnts, varit en bidragande orsak till att arvoden i stor utsträckning på andra håll tillskapats för stabs- och förvaltningstjänst. Framställningar om införande av nya dylika arvoden föreligga. Om systemet bibehålles i sin nuvarande omfattning, kan det befaras, att ytterligare krav på arvoden ur rättvisesynpunkter komma att framställas beträffande områden, där arvoden av ifrågavarande art ännu icke förekomma. Enligt kommitténs mening kan det emellertid icke anses riktigt eller lämpligt att generellt förknippa stabs- och förvaltningstjänst med särskilda avlöningsförmåner utöver lönen. Detta kan nämligen lätt leda till en sprängning av grunderna för den militära lönesättningen, och uppehållande av ett system med stabs- m. fl. arvoden i större omfattning kan dessutom i viss mån framstå såsom ett undervärderande av själva trupptjänsten, vars generella berättigande kan sättas i fråga. Av skäl, som här antytts, bör frågan om fortvaron av de särskilda arvodena för stabs-, inspektions- och förvaltningstjänst göras till föremål för omprövning. Därest en generell avveckling av dessa arvoden därvid finnes icke kunna komma till stånd, bör en individuell prövning verkställas i syfte att knyta arvodena icke till sådan tjänst över huvud taget utan endast till befattningar, vilka befinnas vara av den beskaffenhet att deras utövande kräver militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig specialutbildning. Av arvodesförteckningen, sid. 8 framgår, att å de för innevarande budgetår gällande personalförteckningarna äro upptagna 28 arvoden till kompaniofficerare vid försvarsstaben och 22 arvoden till kompaniofficerare vid arméstaben och arméinspektionen. Sedan den särskilda lönetursrätten för kaptener vid generalstabskåren — vilken kår numera även inrymmer den genom 1936 års försvarsbeslut inrättade särskilda artilleristabskåren — slopades genom det nya militära avlöningsreglementet, ha dessa beställningshavare, såsom förut nämnts, övergångsvis erhållit kompensation i form av särskilt arvode. Härutöver utgår icke arvode till de generalstabskaptener, som fördelas till tjänstgöring vid någon av de staber etc, där dylika beställningshavare enligt gällande organisation avses skola vara placerade. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att det huvudsakliga motivet för såväl förtursrätten för generalstabsofficerare som för arvodena till artilleri- och fortifikationsstabsofficerare var genomgången högskoleutbildning. För de nu utgående arvodena av förevarande typ — bortsett från det övergångsvis utgående arvodet till generalstabskaptener — gäller i princip icke detta krav. Av arvodesutredningen verkställda undersökningar bestyrka detta förhållande, om det än från militärt håll i flertalet fall angivits såsom ett önskemål, att arvodestagarna i staber och inspektioner vore högskole- och stabsutbildade. Såsom ett generellt omdöme om ifrågavarande arvoden torde kunna sägas, att de tillskapats i ändamål att utgöra en kompensation för det mera krävande och kvalificerade arbete, som anses vara förenat med stabs- och inspektionstjänsten vid försvarsväsendet i jämförelse med annan militär tjänstgöring. 1936 års lönekommitté åter anknöt sitt resonemang till det ursprungliga motivet för arvodenas inrättande. Kommitténs ovan återgivna uttalande innebär, att

65 denna arvodesgrupp icke anses böra generellt bibehållas. Därest en generell avveckling icke kunde komma till stånd, borde en individuell prövning verkställas i syfte att knyta arvodena till befattningar, vilkas utövande kräver militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig specialutbildning. Såsom framgår av vad tidigare anförts i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» anser militära arvodesutredningen tillräcklig anledning saknas att genom extra förmåner premiera den militära högskoleutbildningen. I samma avdelning av betänkandet har arvodesutredningen angivit de skäl, som förhindra utredningen att tillstyrka ett arvodessystem för främjande av rekryteringen vid de mera kvalificerade befattningarna. Utredningen — som i enlighet med lönekommitténs åberopade uttalande förordar en generell avveckling av arvodena vid högre staber och inspektioner — får till frågans belysning anföra följande. Vid förfrågan angående de med de särskilda arvodesbefattningarna förenade göromålen ha vederbörande chefer upplyst, att befattningshavarna tjänstgöra såsom detaljchefer eller bestrida motsvarande göromål. Rörande detalj chefs ställning får arvodesutredningen framhålla, att såväl indelningen av stabernas avdelningar i detaljer som personalens placering å detaljerna äro av vederbörande chefer vidtagna åtgärder för åstadkommande av lämplig arbetsfördelning. Detaljchefs och motsvarande uppgifter äro följaktligen icke att hänföra till bestämda, i organisationen ingående befattningar. Det torde med hänsyn härtill icke vara möjligt att närmare definiera arbetsuppgifterna än att befattningshavarna anförtros mera självständiga uppdrag i det interna stabsarbetet å respektive avdelningar, därvid de biträdas av dem underställd personal. Det blir med denna grund för arvodena stabstjänsten som sådan, vilken förenas med rätt till arvode. En avgränsning kan icke ske på denna väg. Det skulle i stället möjligen kunna ifrågasättas att inskränka förmånen till de fall för vilka kan åberopas en tradition, som enligt vad av det föregående inhämtas sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden. De personalgrupper, för vilka de tidigaste stabsarvodena avsågos, nämligen artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare, äro numera, frånsett att artilleristabskåren övergått i generalstabskåren, sammanslutna till personalkårerna fälttygkåren och fortifikationskåren, varigenom skapats de gynnsammare befordringsförhållanden, som kunna anses motiverade av personalens utbildning för kvalificerad tjänstutövning. Härutinnan råder således viss likhet mellan dessa personalgrupper och generalstabsofficerarna. Vad arvodesutredningen under närmast föregående avdelning anfört beträffande arvodesfrågan vid generalstabskåren har i tillämpliga delar sin motsvarighet rörande frågan om arvoden åt fälttygkårens och fortifikationskårens personal. I enlighet härmed finner sig arvodesutredningen lika litet kunna tillstyrka arvoden åt de i stabstjänst sysselsatta officerarna vid dessa kårer som åt generalstabskaptenerna och anser än mindre anledning föreligga, att arvoden i övrigt bibehållas vid högre staber och inspektioner. Såsom av den före5—431 43

m gående redogörelsen inhämtas äro arvodena icke förbundna med villkor om genomgången högskola. Detta från början uppställda villkor har bortfallit. Härtill kommer emellertid, att, enligt vad de av utredningen utförda detaljundersökningarna utvisa, vid de staber etc, där arvoden nu utgå, ett flertal för kompaniofficerare avsedda befattningar finnas, för vilkas bestridande arvode icke utgives. I en och samma stab eller inspektion kunna således finnas befattningshavare med likartade arbetsuppgifter men olika löneförmåner. Detta förhållande har enligt vad utredningen inhämtat lett till klagomål och krav på inrättande av ytterligare arvoden. På grund av vad som anförts vill militära arvodesutredningen föreslå, att arvoden icke längre skola utgå till kompaniofficerare vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen.

67 IX.

Förvaltningsarvoden.

Statsmakterna ha ännu icke fattat beslut rörande den blivande organisationen av den militära förvaltningsapparaten. Militära arvodesutredningen har således haft att utgå från nu gällande organisation vid de undersökningar, som avsett arvoden inom den militära förvaltningen, varvid arvodesutredningen emellertid sökt beakta 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet. För bedömande av sådana spörsmål, som äro förbundna med den militär-industriella verksamhetens blivande gestaltning, ha fasta hållpunkter icke funnits. Vad beträffar organisationsfrågorna vid de garnisonssjukhus, vilka äro upplåtna till vård jämväl av civila patienter, har arvodesutredningen sökt ledning i betänkandet den 3 november 1939 angående vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor (Statens offentliga utredningar 1939: 31). Ovissheten i de nu angivna hänseendena har i flera fall utgjort hinder för arvodesutredningen att framlägga konkret utformade förslag. Här nedan behandlas arvodesfrågorna för kompaniofficerare vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven, för beställningshavare sysselsatta med kontroll, besiktning och arbetsledning, för uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land, för beställningshavare med uppdrag vid läger- och manskapskassorna samt för läkare och förvaltningspersonal vid de s. k. samarbetssjukhusen.

Kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven. Ursprunget till denna grupp av arvoden är de arvoden till officerare vid artilleristaben och fortifikationsstaben, som förut omnämnts i avdelningen under rubriken »Arvoden vid högre staber och inspektioner». Genom 1936 års försvarsbeslut kommo vissa till artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare förut utgående arvoden å 600 kronor att uppföras å tygdepartementets och fortifikationsstyrelsens stater, varjämte nya arvoden av samma typ infördes för kompaniofficerare i annan förvaltningstjänst. 1930 års försvarskommission hade härutinnan framhållit, att arvoden erfordrades för »att stimulera intresset för den tekniska tjänsten, vilket svårligen kan ske, därest icke genomgångna högskolor m. m. öppna utsikter till erhållande av åtminstone lika stora ekonomiska förmåner, som bjudas inom vissa andra militära verksamhetsområden med ungefär lika stora fordringar på vederbörandes kvalifikationer». Med stöd huvudsakligen av överväganden av sådan innebörd fastställdes fyllnadsarvoden å 600 kronor till 2 kompaniofficerare å arméförvaltningens intendenturdepartements centralbyrå, 10 såsom detaljchefer i marinförvaltningen tjänstgörande kompaniofficerare, 1 kompaniofficer i intendenturbefattning tjänstgörande såsom sekreterare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv, 2 vid sjökarteverket tjänstgörande officerare ur flottan och 4 officerare i teknisk tjänst vid varvsdepartementen.

68 1936 års lönekommittés uttalande i fråga om arvoden i stabs-, inspektionsoch förvaltningstjänst är förut återgivet i avdelningen under rubriken »Arvoden vid högre staber och inspektioner». De i detta avsnitt behandlade arvodena utgå till 42 kompaniofficerare med ett årligt belopp av 600 kronor till envar av dem. Arvodena äro fördelade å arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement samt fortifikationsstyrelse, marinförvaltningen, örlogsvarven och sjökarteverket på sätt närmare framgår av arvodesförteckningen sid. 8. Militära arvodesutredningen får beträffande dessa arvoden med stöd av inhämtade upplysningar lämna följande redogörelse. Beträffande befattningarna i teknisk tjänst erfordras genomgång av militär högskola (högre kurs) eller motsvarande kompetens eller ock i vissa fall tjänstgöring i sådana tekniska befattningar, att därigenom de insikter och färdigheter förvärvats, som kvalificera för befattningarna. Även vid de befattningar, som uppehållas av intendenter, är genomgång av högskola önskvärd. Befattningarna tillsättas genom kommendering, som regelmässigt beräknas komma att efterföljas av annan placering. Ungefärliga tidsrymden angives i några fall till tre år. Arbetsuppgifterna framgå delvis av befattningarnas beteckning. I övrigt har rörande vissa befattningar upplysts följande. Arvodestagarna å tygdepartementet ha att inom vederbörlig byrå såsom avdelnings- och detaljchefer handlägga och till föredragning bereda på avdelningen ankommande ärenden. A intendenturdepartementets centralbyrå utgå arvoden till chefen för personalavdelningen och chefen för utbildningsavdelningen. Dessa befattningshavare bereda personal- och utbildningsärendena till föredragning. Arvodena vid fortifikationsstyrelsen uppbäras av chefen för kasernbyråns underhållsavdelning, för närvarande direkt föredragande inför styrelsens chef och i fråga om ansvar och arbete jämställd med byråchef, samt av cheferna för samma byrås nybyggnadsavdelning och för befästningsbyråns avdelningar för nybyggnad och underhåll, samtliga föredragande inom byråerna. Inom marinförvaltningen äro arvodestagarna detaljchefer och ha i sådan egenskap att leda arbetet inom detaljen och bereda ärendena till föredragning. Såsom motivering för arvodet till sekreteraren hos varvschefen i Karlskrona hade marinförvaltningen anfört, att befattningen vore en av de mest arbetstyngda för marinintendenturkårens personal och borde besättas med regementsofficer; i brist på sådan officer borde arvode utgå. Kompanichefsarvodena vid varvsdepartementen avse tjänstgöring såsom departementschef eller i specialbefattning. Militära arvodesutredningen har förut i avdelningen under rubriken »Arvoden vid högre staber och inspektioner» yttrat sig angående detaljchefsbefattningarna inom staber och inspektioner och får i anslutning därtill uttala, att sådan befattningshavares ställning inom de militära centralförvaltningarna icke torde kunna allmänt sett närmare angivas än att han såsom biträde åt ledamot av verket handhar beredningen av vissa grupper av ärenden, varvid han leder den honom underställda personalens arbete. I olikhet mot

69 förhållandet inom staberna är en avgränsning av befattningarna emellertid möjlig. Vissa av arvodestagarna uppehålla såsom avdelningschefer etc. särskilda befattningar. Allmänt resas dock krav på att arvodesförmånen skall utsträckas till att omfatta samtliga eller ett större antal kompaniofficerare inom respektive verksamhetsgrenar. Sålunda har tygdepartementet i ett till arvodesutredningen avgivet yttrande framhållit, att avsikten ursprungligen varit att samtliga såsom avdelnings- och detalj chefer vid departementet tjänstgörande kompaniofficerare på aktiv stat skulle uppbära arvode, men att detta icke kommit till förverkligande alldenstund antalet arvoden icke blivit ökat i takt med personalökningarna. Generalintendenten har i inkommen skrivelse uttalat, att nya arvoden borde tillkomma för i varje fall expeditionsintendenter vid intendenturdepartementet. Han har även framhållit, att intendenturkårens officerare på aktiv stat vid placering såsom regementsintendenter åtnjuta vissa ersättningar utöver lön, exempelvis marketenteriarvode samt i vissa fall arvoden för uppdrag vid bageri och sjukhus. På grund därav vore det enligt hans mening förståeligt, att en regementsintendent, då han erbjodes befattning vid departementet, ogärna önskade en sådan förändring i placeringen, därest han icke komme i åtnjutande av åtminstone viss kompensation för mistade inkomster i den förra befattningen. Från fortifikationsstyrelsen har blivit upplyst, att styrelsen efter arvodenas bestämmande utökats med en kompaniofficer, tjänstgörande dels såsom adjutant och mobiliseringsofficer vid fortifikationskåren, dels såsom chef och föredragande inom styrelsens expeditionsavdelning. Då denne till arbetsuppgifter och tjänsteställning syntes fullt jämförbar med de avdelningschefer, som uppbure arvoden, hade det synts styrelsen, att antalet arvoden vid styrelsen borde ökas till fem. Den sålunda förefintliga tendensen att förena kompaniofficerarnas tjänstgöring i de centrala förvaltningarna och vid örlogsvarven i allmänhet med arvode har även framträtt i förvaltningsutredningens förslag, vilket upptager ett stort antal 600-kronorsarvoden åt sådana officerare. E n allmän premiering av kvalificerad tjänstgöring i kompaniofficersgraden inom den högre administrationen kan emellertid, såsom militära arvodesutredningen framhållit i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter», icke anses förenlig med grunderna för gällande lönereglering. I enlighet härmed förordar arvodesutredningen, att arvodena indragas. Arvodesutredningen förbiser härvid icke, att några av befattningarna i kvalitet möjligen kunna anses motsvara regementsofficersgraden. Härvid åsyftar utredningen särskilt befattningen såsom chef för fortifikationsstyrelsens kasernbyrås underhållsavdelning med de arbetsuppgifter, som för närvarande åligga befattningens innehavare, ävensom befattning såsom departementschef vid örlogsvarv. Arvodesutredningen förutsätter emellertid, att dylikt förhållande beaktas vid det förestående utformandet av förvaltningsorganisationen, och saknar för sin del anledning att antaga förefintligheten av något organisatoriskt hinder för en tillämpning härvid av den av 1936 års lönekommitté med styrka framhävda principen, att lönesättningen vid de olika befattningarna i möjligaste mån bör ske genom lönegradsplaceringar.

70 I övrigt äro de med arvode förenade befattningarna, såvitt arvodesutredningen kunnat finna, icke av den kvalitet, att för dem bör avses beställningshavare i högre lönegrad än kaptensgraden. Då för fyllnadsarvodena motivet är det allmänna tjänsteansvaret i .befattningarna, finner sig arvodesutredningen, i överensstämmelse med vad som anförts i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter», icke kunna tillstyrka, att genom lönefyllnader bibehålles en gradering av löneställningen vid dessa befattningar utöver den genom lönegradsplaceringen bestämda. Med hänsyn till vad som anförts vill militära arvodesutredningen föreslå, att arvoden icke längre skola utgå till kompaniofficerare i allmän tjänst vid centralförvaltningarna och örlogsvarven.

Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning. De arvoden, som upptagas under ovanstående rubrik, utgå till ett antal beställningshavare med belopp varierande mellan 48 kronor och 1 500 kronor. Arvodena äro fördelade å tygdepartementet och dess anstalter, de centrala förvaltningsmyndigheterna i övrigt, marindistrikten och kustartillerifölsvaren på sätt närmare framgår av arvodesförteckningen, sid. 8—9. Till besvarande föreligger därjämte Kungl. Maj:ts remiss den 28 december 1942 av marinförvaltningens framställning rörande beredande av arvode åt tillsynsman vid ammunitionsförråd å Aspö med 1 200 kronor. Arvodena ha tillkommit vid olika tidpunkter. Rörande kontrollofficerare, arbetsofficerare och besiktningsofficerare vid armén motiverade försvarsväsendets lönenämnd särskilda arvoden i sitt i propositionen nr 248 till 1922 års riksdag återgivna utlåtande sålunda: I arvodesförteckningen för lantförsvaret upptoges arvoden dels till 4 kontrollofficerare med 1 410 kronor för vardera, dels till 4 kontrollbiträden, av vilka två befattningar, vardera med arvode av 870 kronor, vore avsedda att bestridas av underofficerare och de två andra, vardera med arvode å 348 kronor, av manskapsunderbefäl. Ifrågavarande arvoden, vilka ursprungligen fastställts genom brev den 2 september 1892 och den 27 april 1917, vore avsedda att utgå till viss särskilt utbildad personal, som stode till arméförvaltningens artilleridepartements förfogande för fullgörande av dess uppgift i avseende å anskaffning, tillverkning och kontroll av artillerimateriel. Enligt det av departementet den 7 maj 1906 (Svensk författningssamling bihang nr 21) utfärdade reglemente för nämnda anskaffning m. m. skulle officer, för att kunna av Kungl. Maj:t förordnas till kontrollofficer, äga erforderliga teoretiska insikter och hava vid verkstad såsom biträde åt kontrollofficer erhållit undervisning i allt vad hans befattning som kontrollofficer kunde kräva. Enligt vad lönenämnden inhämtat, innebure det fastställda kravet på teoretiska insikter, att vederbörande officer genomgått högre kurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan ävensom särskild kurs vid tekniska högskolan. I nämnda reglemente stadgades vidare, att anskaffning av artillerimateriel, därest den icke vore förut känd och prövad, i regel skulle föregås av försök, varigenom lämpligheten hos konstruktion, materiel m. m. noggrant prövades och de för materielens ändamålsenlighet erforderliga egenskaperna utröntes. På grund härav hade kontrollofficerarna, förutom att utöva uppsikt över tillverkning av beställd materiel, såsom sin huvudsakligaste uppgift att inom artilleri-

71 departementet biträda med konstruktions- och försöksarbeten. Då dessa göromål krävde grundliga kunskaper och stor artilleriteknisk färdighet, ansåge lönenämnden skäligt, att arvoden åt ifrågavarande kontrollofficerare bibehölles. I anslutning till de uttalanden, nämnden gjort ifråga om arvodet till den artilleristabsofficer, som vore chef för konstruktionsavdelningen, funne lönenämnden sig böra förorda, att arvodena till kontrollofficerarna fr. o. m. den 1 juli 1922 bestämdes att utgå med ett efter 1 200 kronor för år beräknat belopp. Beträffande de arvoden, som avsåges för de två underofficerare, vilka förordnades såsom kontrollbiträden, funne lönenämnden, med hänsyn till behovet a t t möjliggöra ett lämpligt personval bland artilleriets för ändamålet utbildade underofficerare, icke anledning till någon erinran mot deras fortsatta utgående. Då lönenämnden ansett en nedsättning i arvodena åt kontrollofficerarna böra ske från 1 410 kronor till 1 200 kronor, funne nämnden skäligt, att de årliga arvodena för underofficerare, som förordnades såsom kontrollbiträden, fr. o. m. den 1 juli 1922 minskades från 870 kronor till 750 kronor för år räknat. I arvodesförteckningen funnes vidare uppförda arvoden för tre arbetsofficerare, av vilka en, som vore anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg, åtnjöte ett årligt belopp av 1 650 kronor, en, som uppehölle befattningen vid Åkers krutbruk, ägde uppbära 1 410 kronor för år samt en, vilken vore anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg, åtnjöte årligt arvode av 1 170 kronor. Enligt de av arméförvaltningens artilleridepartement för ammunitionsfabriken respektive Åkers krutbruk den 20 februari 1908 utfärdade instruktioner erfordrades såsom villkor för att av Kungl. Maj:t kunna förordnas såsom arbetsofficer vid dessa anstalter att vara artilleriofficer, a t t hava genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs, att minst 6 månader hava tjänstgjort såsom elev vid respektive verk samt att, efter erhållet vitsord av vederbörande styresman om lämplighet, hava med godkännande genomgått kemisk-teknisk kurs vid tekniska högskolan. Enligt nämnda instruktioner ålåge det arbetsofficer att n ä r m a s t under vederbörande styresman leda driften vid vederbörande verk och därvid, bl. a., utföra förekommande försök. Arbetsofficeren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg, vilken avdelning löde under den i Stockholm placerade styresmannnen för nämnda fabrik, intoge i sådant avseende en särställning framför de övriga arbetsofficerarna, att h a n hade att fullgöra flertalet av de uppgifter, som eljest ålåge vederbörande styresmän för artilleriets fabriker. Det ålåge honom sålunda, bl. a., att utöva ständig befälsrätt över den vid avdelningen anställda eller dit kommenderade personalen. Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande de kompetensfordringar, som krävdes av de särskilda arbetsofficerarna, ävensom i fråga om deras arbetsuppgifter hyste lönenämnden icke någon tvekan om, att arvoden till ganska avsevärda belopp borde bibehållas för ifrågavarande befattningshavare. Under hänvisning till vad nämnden anfört ifråga om arvodet till chefen för arméns beklädnadsverkstad, ansåge nämnden, att arvodet till arbetsofficeren å Karlsborg borde för tiden fr. o. m. den 1 juli 1922 bestämmas till 1 500 kronor för år. Arvodena till en var av de två övriga arbetsofficerarna syntes böra likaledes för tiden fr. o. m. den 1 juli 1922 bestämmas till samma belopp, som föreslagits dels för den artilleristabsofficer, som vore chef för konstruktionsavdelningen, dels ock för kontrollofficerarna eller till 1 200 kronor för år. En ytterligare grupp med särskilda arvoden enligt lantförsvarets arvodesförteckning avlönade befattningar uppehölles av vissa ordinarie beställningshavare, vilka vore avsedda såsom biträden vid förvaltningen av artilleriets fabriker och tyganstalter, nämligen två besiktningsofficerare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, en besiktningsofficer vid vardera av ammunitionsfabrikens båda avdelningar, en tygofficer vid Stockholms tygstation samt ett besiktningsbiträde vid

72 Åkers krutbruk. För sistnämnda befattning avsåges en underofficer eller ett underbefäl av manskapet. De nuvarande arvodenas årsbelopp utgjorde, för besiktningsofficerarna vid gevärsfaktoriet 1 170 kronor, för besiktningsofficerarna vid ammunitionsfabriken ävensom för nyssnämnde tygofficer 720 kronor samt för besiktningsbiträdet vid Åkers krutbruk 870 kronor. Bestämmelser rörande villkoren för anställning i de olika för officerare avsedda befattningarna hade meddelats dels i särskilda den 20 februari 1908 av arméförvaltningens artilleridepartement för de olika fabrikerna utfärdade instruktioner dels ock i samma departements den 30 december 1907 utfärdade instruktion rörande artilleriförråden. Av besiktningsofficer vid gevärsfaktoriet krävdes att hava genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna artillerikurs och att, med vitsord av vederbörande styresman om lämplighet, hava genomgått särskild kurs för utbildning till gevärsbesiktningsofficer. För vinnande av förordnande såsom besiktningsofficer vid ammunitionsfabriken eller såsom tygofficer vid Stockholms tygstation erfordrades, att vederbörande genomgått vapenofficerskurs jämte för de olika uppdragens fullgörande inrättade specialkurser. Utom vissa uppgifter beträffande arbetsledningen vid vederbörlig anstalt hade nu ifrågavarande officer till åliggande att besiktiga beskaffenheten av de olika tillverkningarna. För besiktningsofficerarna vid gevärsfaktoriet tillkomme skyldighet att handleda eleverna vid de årliga vapenofficerskurserna. Liksom beträffande kontrollpersonalen och arbetsofficerarna ansåge lönenämnden, att nu ifrågavarande besiktningsofficerare och tygofficer borde, i anseende till de särskilda kompetensfordringar, som krävdes av dem, ävensom till vikten av deras arbetsuppgifter, fortfarande komma i åtnjutande av särskilda arvoden utöver lön i respektive ordinarie beställningar. Så syntes jämväl böra vara fallet med besiktningsbiträdet vid Åkers krutbruk, i den mån denna befattning uppehölles av underofficer. Beträffande arvodenas lämpliga avvägande för n u ifrågavarande officerare hänvisade lönenämnden till vad nämnden föreslagit rörande jämkning av arvodena till kontrollofficerarna; och föresloge lönenämnden alltså, att motsvarande jämkningar måtte komma till stånd jämväl för de olika besiktningsofficerarna. I enlighet härmed syntes för tiden fr. o. m. den 1 juli 1922 arvodena böra bestämmas till 1 020 kronor för besiktningsofficerarna vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori samt till 600 kronor för besiktningsofficerarna vid vardera av ammunitionsfabrikens båda avdelningar ävensom till tygofficeren vid Stockholms tygstation, allt för år räknat. Beträffande arvodet åt besiktningsbiträdet vid Åkers krutbruk syntes detsamma, därest befattningen uppehölles av ordinarie beställningshavare, som vore underofficer, böra för tiden fr. o. m. den 1 juli 1922 skäligen bestämmas till det belopp, som av lönenämnden föreslagits såsom arvode åt underofficer, vilken förordnades såsom kontrollbiträde, eller till 750 kronor för år räknat. Å r 1923 i n f ö r d e s a r v o d e n för skottställningsofficer och -underofficer. S o m m o t i v e r i n g å b e r o p a d e s j ä m s t ä l l i g h e t m e d de av l ö n e n ä m n d e n f ö r o r d a d e arvodesbefattningarna. K o n t r o l l a r v o d e n a vid a r m é n efterföljdes år 1925 av l i k n a n d e a r v o d e n för m a r i n e n s k o n t r o l l p e r s o n a l i Bofors, varvid tillkom arvode till b i t r ä d a n d e kontrollofficer. P å förslag av 1930 års försvarskommission i n r ä t t a d e s g e n o m 1936 å r s f ö r s v a r s b e s l u t 600-kronorsarvoden åt 3 officerare vid a r m é f ö r v a l t n i n g e n s intendenturdepartement, vilka efter genomgången särskild utbildning

73 b e o r d r a s s å s o m k o n t r o l l a n t e r och b e s i k t n i n g s m ä n . D e n a v s e d d a u t b i l d n i n g e n b e s t å r efter vad a r v o d e s u t r e d n i n g e n i n h ä m t a t av ettårig praktik vid vissa e n s k i l d a företag, u n d e r vilken officerarna b i b e h å l l a sina löneförmåner från försvarsväsendet. E n l i g t g r u n d e r n a för 1922 å r s a r v o d e s r e g l e r i n g tillerkändes i 1936 års förs v a r s b e s l u t arbetsofficeren vid k e m i s k a a n s t a l t e n särskilt arvode. R ö r a n d e t i l l k o m s t e n av a r v o d e t åt u n d e r e k i p a g e m ä s t a r e n vid örlogsvarvet i K a r l s k r o n a i n h ä m t a s u r 1926 å r s s t a t s v e r k s p r o p o s i t i o n följande: Med skrivelse den 20 november 1924 hade marinförvaltningen överlämnat en av varvschefen vid flottans station i Karlskrona gjord framställning om beredande av särskild ersättning åt äldste officeren vid ekipagedepartementet (underekipagemästaren) vid nämnda station. Ämbetsverket hade därvid bl. a. framhållit följande. Ifrågavarande befattningshavare måste vara beredd att utöver den dagliga tjänstgöringstiden när som helst under dygnet rycka ut i tjänst med sjöreserven för omförtöjning eller bärgning av kronans eller enskildas fartyg eller vid eldsvådetillbud vare sig inom varvets område eller vid utryckning med Karlskrona stads brandkår. Enligt upplysning av varvschefen hade brandkåren under 1923 alarmerats 36 gånger, därav 24 gånger efter arbetstidens slut, varjämte underekipagemästarens närvaro i. övrigt påkallats utom arbetstiden 30 gånger för olika ändamål, såsom bogserbåtars utskickande, kolångares ankomst och avgång, fartygens in- och utläggning o. s. v. Enär dylika utryckningar, vilka alltså år 1923 ägt rum i genomsnitt oftare än en gång i veckan, avsåge icke blott kronans egna intressen utan jämväl hjälp åt enskilda vid brandfara eller sjönöd, vore det även ur mera allmän synpunkt av vikt, a t t befattningshavaren väl fyllde de krav, som lades på honom. I anslutning härtill hade marinförvaltningen ifrågasatt, att i arvodesförteckningen m å t t e för bemälde underekipagemästare uppföras ett arvode å 1 200 kronor. Försvarsväsendets lönenämnd hade avgivit y t t r a n d e i ärendet och därvid anfört följande. Lönenämnden funne sig till en början böra erinra, att underekipagemästaren vid flottans station i Karlskrona, innan det nu tillämpade lönesystemet infördes, i så måtto kunde anses vara gottgjord för den med ifrågavarande befattning förenade krävande tjänstgöringen, a t t särskild tjänstebostad upplåtits åt honom mot avstående allenast av då gällande inkvarteringsbidrag, 400 kronor för år jämte dyrtidstillägg. Lönenämnden ville ock erinra, a t t försvarsväsendets bostadsnämnd i y t t r a n d e den 26 februari 1923 över en av kaptenen S. A. Wallin gjord ansökning om nedsättning i hyresavgiften för tjänstebostaden för underekipagemästaren — samtidigt som bostadsnämnden framhållit, att den fastställda hyran 1,500 kronor ej kunde anses för hög — uttalat den meningen, att bostaden i fråga måste anses för stor för en beställningshavare i kaptens tjänsteställning, samt föreslagit, a t t det m å t t e tagas under övervägande, huruvida icke genom bostadens uppdelning någon lättnad skulle kunna i hyresavseende beredas underekipagemästaren. Efter verkställd utredning hade emellertid marinförvaltningen på sin tid beslutat, att någon uppdelning av bostället icke skulle äga rum. Enligt lönenämndens uppfattning borde frågan om en ändring beträffande bostadsförhållandena för underekipagemästaren icke inverka på det nu föreliggande spörsmålet om särskilt arvode åt denne befattningshavare. De omständigheter, som i förevarande sammanhang borde tillerkännas betydelse, vore dels underekipagemästarens åliggande att jämväl efter arbetstidens slut å varvet leda sjöreservens

74 arbete med omförtöjning och bärgning av fartyg m. m., dels ock den underekipagemästaren åvilande skyldigheten att i egenskap av befälhavare för marinens brandstation nr 1 med därtill hörande personal, brandbil, sjöångspruta och annan materiel deltaga i släckning av eldsvådor inom Karlskrona stad jämväl utanför varvet. Av de meddelade uppgifterna syntes framgå, att underekipagemästaren för berörda åligganden toges i anspråk i avsevärd omfattning. Med hänsyn till nu berörda förhållanden syntes det lönenämnden skäligt, att underekipagemästaren tillerkändes någon särskild ersättning. Vad beträffade storleken av en sådan ersättning syntes densamma ej böra sättas högre än till 600 kronor för år. Ersättningen syntes — i likhet med det särskilda arvodet till verkstadsintendenten vid marinens centrala beklädnadsverkstad — bör uppföras under kol. A. i förteckningen över i stat icke uppförda arvoden vid sjöförsvaret. Chefen för försvarsdepartementet anslöt sig till lönenämndens förslag att för nämnda befattning upptaga ett arvode av 600 kronor. Arvoden till en uppbördsman vid Karlskrona örlogsvarvs skjutbanor och till en avdelningsföreståndare vid varvets torpedinskjutningsstation utgå från år 1927 och voro motiverade av att de underofficerare, som beordrades till dessa arbetskrävande befattningar, därvid ginge miste om de med sjökommendering förenade förmånerna. Beloppet av det till uppbördsmannen utgående arvodet var till en början 600 kronor men höjdes i 1936 års försvarsbeslut till 900 kronor, enär svårighet uppstått att med dittillsvarande förmåner erhålla en dugande kraft till befattningen. Genom beslut vid 1927 års riksdag inrättades jämväl arvode till ett biträde vid radiotelegrafverkstaden. Motiveringen var i fråga om detta arvode, att befattningshavaren måste besitta sådana kvalifikationer, som lätt skulle kunna förskaffa honom civil anställning, varför det vore nödvändigt att göra befattningen mera lockande. Avdelningsföreståndaren vid arbetsgruppen »IA» å ingenjördepartementet vid samma varv tillerkändes genom 1936 års försvarsbeslut arvode av 600 kronor. Marinförvaltningen hade såsom skäl för arvodets beviljande åberopat, att befattningen vore en av de viktigaste för underofficerare avsedda samt att innehavaren ginge miste om de med sjökommendering förenade förmånerna och måste utföra dagligt övertidsarbete. Med hänsyn till den stora arbetsbördan och det stora ansvar, som åvilade tygmästarna i Vaxholms och Karlskrona fästningar tilldelades dessa befattningshavare genom 1936 års försvarsbeslut arvoden å 1 020 kronor. Arvode å 1 320 kronor till en tillsynsman å Bergholmen beslöts vid 1928 års riksdag. Marinförvaltningen hade därom anfört bl. a. följande: Varvschefen vid flottans station i Stockholm hade hemställt, att ett arvode av 1 320 kronor måtte beviljas för en tillsyningsman vid kruthusen å Bergholmen. Därvid förutsattes, att tillsyningsmannen — en flaggunderofficer å aktiv stat — icke tillika skulle komma i åtnjutande av fri bostad och vedbrand. Å staten för arvoden m. m. till personal vid varven hade tidigare funnits upptaget ett arvodesbelopp å 870 kronor för nämnde tillsyningsman, vilket belopp utgått jämte nyss omförmälda naturaförmåner. Då dessa förmåner, som icke kunde utgå till personal å aktiv stat, uppskattades till 450 kronor, torde arvodet böra utgå med 1 320 kronor. I flottans organisationssakkunnigas förslag till ny organisation vid varven hade förutsatts, att arvoden till tillsyningsman vid förråd hädanefter icke skulle utgå från underhållsanslaget utan bestridas av förrådens

medel. Emellertid hade marinförvaltningen i sitt utlåtande häröver den 1 oktober 1926 uttalat, att i nyssnämnda hänseende undantag borde göras beträffande lönerna för tillsyningsman och bevakningspersonal vid kruthusen, därest denna personal icke samtidigt användes till utförande av vid förrådens verksamhet förekommande arbeten, och att, enär dylik personal avsåges för tillsyn och bevakning av såväl mobiliseringsförråd som omsättningsförråd, densamma borde i stället uppföras å sjöförsvarets arvodesförteckning. Vad nu ifrågavarande befattning anginge, finge marinförvaltningen framhålla, att tidigare under en följd av år såsom arbetsledare vid minförråden tjänstgjort en officer, vilken nu ersatts av en flaggminkonstapel. De arbeten, som där ifrågakomme, fordrade hos ledaren stor materialkännedom och mycket gott omdöme samt förmåga att ordna arbetet på ett för kronan ekonomiskt fördelaktigt sätt. Kommendering till befattningen måste därför ske efter urval. Det måste anses ligga i kronans intresse för bevarande av god ekonomi vid minförråden, att tillsyningsmannabefattningen trots de olägenheter, som vore förbundna med nödtvungen bosättning å Bergholmen, bleve eftersökt av för densamma lämpade personer. I anslutning till vad sålunda anförts hade marinförvaltningen å sitt förslag till förteckning under kolumn A upptagit ett arvode av 1 320 kronor till tillsyningsman vid kruthusen å Bergholmen. Arvodet till tillsynsman vid Älvsborgsön tillkom vid 1930 års riksdag. Till stöd därför hade marinförvaltningen framhållit i huvudsak följande: En underofficer vid minavdelningen är förlagd till Älvsborgsön, dels emedan han där har största delen av sin uppbörd och dels emedan han skall finnas på platsen för tjänstgöring såsom tillsynsman. Sedan manskapsstyrkan å ön reducerats och båtkommunikationerna inskränkts medför bosättning å ön avsevärda olägenheter, särskilt för barnens skolgång. Det synes rättvist, att underofficeren erhåller antingen tillsynsmannaarvode ej lägre än 600 kronor för år eller ock fri bostad med värme och ljus. Nuvarande tillsynsmannen har efter tre år av familjeskäl tröttnat på förhållandena och begärt avlösning. Förenas särskilda förmåner med befattningen skulle dessa kompensera olägenheterna och möjliggöra längre tids kommendering. Arvodet avses nu upphöra vid innehavarens avgång (prop. 1942: 210). Rörande vissa tillsynsmannaarvoden avgiver militära arvodesutredningen särskild skrivelse. Av de arvoden, som utgivas till arbetsledare vid vissa laboratorier, är det äldsta det arvode å 468 kronor, vilket utgår till ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium (numera tygverkmästaren vid provskjutningscentralen). I fråga om denna befattning hade försvarsväsendets lönenämnd vid 1922 års arvodesreglering yttrat, att arbetet krävde ständig tillsyn till förekommande av explosionsolyckor. Beloppet av det arvode, som utgår till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, bestämdes vid 1928 års riksdag till 1 000 kronor. Marinförvaltningen hade därom yttrat bl. a. följande: Varvschefen vid flottans station i Karlskrona har meddelat, att befattningen —• varmed äro förenade göromål såsom arbetsledare vid fyrverkslaboratoriet och såsom tillsyningsman å Laboratorieholmen — sedan den 1 oktober i år bestrides av en underofficer av 2:a graden på stat. I fråga om skäligheten därav att befattningen förenas med arvode har varvschefen anfört, att densamma med all rätt anses såsom synnerligen krävande och ansvarsfull. Därjämte framhåller han,

76 att med befattningen följer en icke obetydlig risk för kroppsskada på grund av olyckshändelse vid arbetena å laboratoriet. Varvschefen anser därför, a t t befattningshavarens förmåner böra sättas jämförelsevis höga, så att dugande personer kunna förmås a t t eftersträva och kvarstå i befattningen. I anslutning härtill hemställer varvschefen, att beloppet av ifrågavarande arvode måtte höjas till 1 000 kronor för år, varigenom den nuvarande innehavaren så småningom efter befordran till flaggunderofficer och efter uppflyttning i högsta löneklassen skulle komma att uppnå samma avlöningsförmåner, som företrädaren (pensionerad underofficer, månadslönare) uppburit. Ifrågavarande uppbördsman tjänstgör såsom arbetsledare för en med ammunitionsapteringsarbeten och fyrverkspersedeltillverkning sysselsatt arbetsstyrka om cirka 25 man. Såväl den förutvarande uppbördsmannen vid laboratoriet som till hans efterträdare först utbildad underofficer hava vid explosionsolyckor å Laboratorieholmen tillskyndats skador, som medfört framtida men. Till f ö r e s t å n d a r e n för l a b o r a t o r i e t vid S t o c k h o l m s k u s t a r t i l l e r i f ö r s v a r utgår efter förslag av 1930 års f ö r s v a r s k o m m i s s i o n e t t g e n o m 1936 års förs v a r s b e s l u t fastställt a r v o d e av 660 kronor. V a d a n g å r k o n t r o l l a r v o d e n a v i d flygförvaltningens försökscentral h a r därm e d avsetts en s ä r s k i l d e r s ä t t n i n g för kontroll och p r o v av flygmateriel i luften. A r v o d e s b e l o p p e t , som a n v i s a t s från år 1935, v a r u r s p r u n g l i g e n avsett att delas mellan en flygofficer och en flygingenjör, m e n efter k o n t r o l l p e r s o n a l e n s fortgående u t ö k n i n g h a r fördelningen ö v e r l ä m n a t s å t flygförvaltn i n g e n s b e s t ä m m a n d e . K o n t r o l l p e r s o n a l e n u p p b ä r d ä r j ä m t e vanligt flygtilllägg respektive flygtraktamente. 1941 års m i l i t ä r a f ö r v a l t n i n g s u t r e d n i n g h a r vid b e h a n d l i n g av t y g d e p a r t e m e n t e t s o r g a n i s a t i o n gjort följande u t t a l a n d e i arvodesfrågan: Utredningen anser sig i detta sammanhang även böra beröra frågan om arvoden till viss ordinarie personal. De viktiga arbetsuppgifter, vilka påvila tygdepartementets personal, det förhållandet a t t dess verksamhet berör mycket stora ekonomiska värden och ä r av utslagsgivande betydelse för arméns tekniska utrustning samt det därav ofta följande kravet på hög militärteknisk skolning medför, a t t den största uppmärksamhet måste ägnas åt rekryteringen av sagda personal. För de civilmilitära kårerna erfordras inga speciella åtgärder, enär någon konkurrens ifrån a n d r a liknande kårer icke behöver påräknas. Den gentemot den civila marknaden erforderliga konkurrenskraften får anses ligga i lönevillkoren och de med statstjänst förenade förmånerna. Beträffande den militära personalen ligger emellertid frågan annorlunda till. Efter avslutade högskolestudier är det ur tygdepartementets synpunkt att befara, a t t de bästa förmågorna försöka komma in vid generalstabskåren, som lockar med arvoden och goda befordringsutsikter. Som en motvikt häremot hava de vid tygdepartementet tjänstgörande kompaniofficerarna sedan länge ansetts böra erhålla särskilda arvoden. Alldeles särskilt äro sådana erforderliga för sådana specialbefattningar (t. ex. militärassistenter), som erfordra hög utbildning och relativt långvarig tjänstgöring för att tillräcklig erfarenhet skall vinnas, vilket i sin tur kan medföra, att befordringsmöjligheterna minskas. Arvodena böra emellertid icke v a r a förbundna med kravet på högskoleutbildning, enär det finnes ett flertal befattningar, för vilka hög kompetens erfordras u t a n att dock krav på genomgången högskola måste ställas. Slutligen erfordras även liksom nu arvoden för de kommenderade officerarna, enär erfarenheten visat,

77 att det annars är svårt a t t rekrytera dessa för kontakten mellan tygdepartementet och truppförbanden så viktiga befattningar. För kompaniofficerare, som tjänstgöra i regementsofficers befattning (byråchef e t c ) , erfordras högre arvoden. För närvarande finnas följande arvoden vid tygdepartementet och dess fabriker: B e f a t t n i n

Avdelningschefer *, kompaniofficerare Ur truppförbanden beordrade officerare, som icke äro avdelningschefer Kontrollofficerare Kontrollunderofficerare (därav 2 pensionerade) Underofficer vid tabelldetaljen Arbetsofficer vid ammunitions fabriken i Karlsborg . . . . Arbetsofficerare vid ammunitionsfabriken å Marieberg, gevärsfaktoriet och Åkers k r u t b r u k Besiktningsofficer och skottställningsofficer vid gevärsfaktoriet Besiktningsbiträde vid Åkers k r u t b r u k Skottställningsunderofficer vid gevärsfaktoriet Besiktningsofficerare vid ammunitionsfabriken Tygofficeren vid Stockholms tygstation Ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium

Antal

10 Arvodets storlek

Summa

kr./år

kr.

6 000

600 1200 750 600 1500

4 800 6 000 2 250 600 1500

4 800

1020 750 750 600 600 468

2 040 750 750 1200 600 468

Kronor 31758 Med avdelning avses i detta s a m m a n h a n g underavdelning av byrå i den nuvarande organisationen.

Av tabellen framgår, a t t arvodena äro fördelade på ett stort antal olika personalkategorier med mycket varierande belopp. Utredningen anser, att avsevärda fördelar skulle stå a t t vinna, därest en utjämning av arvodena ägde rum, vilket torde kunna ske utan nämnvärd ökning av det sammanlagda arvodesbeloppet. Härigenom skulle bl. a. vinnas ökade möjligheter till omplaceringar inom tygdepartementet till förmån för tjänstens ändamålsenliga fullgörande. Det nuvarande förhållandet, att en kapten vid fälttygkåren, som icke är avdelningschef, saknar arvode, anser utredningen vara mindre lämpligt. I vissa fall kan nämligen detta medföra, att en kommenderad officer, som har arvode och som erbjudes intransport i fälttygkåren, kan komma a t t förlora detta arvode, vilket i sin tur kan inverka menligt på rekryteringsmöjligheterna. Förvaltningsutredningen föreslår därför, a t t samtliga kompaniofficerare vid departementet, såväl de på fälttygkårens stat som de kommenderade, tilldelas ett enhetligt arvode på 600 kronor per år. De enda undantagen föreslås bliva kompaniofficerare i regementsofficersbefattning samt militärassistenter, vilka föreslås erhålla arvoden på 1 200 kronor per år. För kompaniofficer såsom byråchef etc. är detta berättigat såsom kompensation för ökat ansvar och för militärassistenterna med hänsyn till a t t dessa befattningar fordra relativt långvarig tjänstgöring inom ett begränsat specialområde och sålunda kunna tänkas medföra minskade befordringsutsikter. Utredningen anser däremot icke, a t t kontrollofficerarna böra hava högre arvode ä n övriga. Det högre arvodet var berättigat tidigare, när denna personalkategori praktiskt taget saknade möjligheter till befordran, men synes icke vara påkallat, därest den av försvarsutredningen föreslagna utökningen av personalstaten för fälttygkåren kommer till stånd med de tillägg som här ovan föreslagits. Även beträffande underofficerarna föreslår utredningen ett enhetligt arvode å 600 kronor om året. Dylika arvoden böra alltså även tilldelas underofficerarna

78 vid provskjutningscentralen, enär det är av stor betydelse a t t få kvalificerad personal för dessa befattningar. Kontrollunderofficerens arvode torde, i likhet med kontrollofficerens, kunna sänkas med hänsyn till den enligt försvarsutredningens förslag skapade möjligheten för underofficerare vid fälttygkåren a t t erhålla befordran till förvaltargraden. För de nuvarande innehavarna av tvenne kontrollunderofficersbefattningar, avsedda för pensionerade underofficerare, förutsattes dock, att det nuvarande arvodet, 2 900 kronor, utgår så länge ifrågavarande befattningshavare kvarstå. Slutligen föreslås även arvode för tygverkmästaren vid provskjutningscentralen, vilken kan betraktas såsom efterföljare till »ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium». Befattningen såsom tygofficer vid Stockholms tygstation kan enligt den föreslagna organisationen utgå och därmed även det med befattningen förbundna, arvodet. Med anledning av ovanstående föreslår utredningen följande arvoden till tygdepartementets ordinarie personal: B e f a t t n i ii

Antal

Kompaniofficer tjänstgörande såsom byråchef, chef för kontrollkontor, provskjutningscentral eller militärassistent Kompaniofficerare tjänstgörande vid tygdepartementet Underofficerare tjänstgörande vid tygdepartementet. . . . Tygverkmästaren vid provskjutningscentralen

5 36 J 7 1

Arvodets storlek kr./år

1200 600 '600 468

Kronor 1

Så länge nuvarande innehavare av två kontrollunderofficersbefattningar, för pensionerade underofficerare, kvarstå i tjänst, u t g å endast 5 arvoden.

Summa kr.

6 000 21600 4 200 468 32 268 avsedda

I ett till m i l i t ä r a a r v o d e s u t r e d n i n g e n i n k o m m e t y t t r a n d e h a r chefen för K a r l s k r o n a örlogsvarv r ö r a n d e a r v o d e t till u n d e r e k i p a g e m ä s t a r e n anfört bl. a. följande: De skäl, som anförts för arvodets inrättande, äga alltjämt giltighet, frånsett den omständigheten att sedan beredskapens inträdande särskild officer, inkallad reservofficer med föregående erfarenhet inom brandväsendet, tillfälligt kommenderats såsom brandchef. Arvodet torde även böra bedömas med hänsyn till, a t t vederbörande befattningshavares arbetspersonal utgöres av underofficerare och manskap, kommenderade till sjöreserven, och vilka med hänsyn till tjänstgöringens a r t uppbära förmåner såsom vid sjökommendering. A n g å e n d e a r v o d e t till en u p p b ö r d s m a n vid v a r v e t s skjutbana y t t r a r varvs chefen bl. a.: Befattningen är jämlikt 1942 års försvarsordning avsedd för en förvaltningsunderofficer, vilket emellertid icke alltid kan förväntas bliva fallet. Det kan nämligen tänkas, a t t vid en inträffande vakans den i tekniskt avseende lämpligaste efterträdaren icke innehar den lämpliga tjänsteåldern för befordran till förvaltningsunderofficer utan blir förordnad att uppehålla befattningen i avvaktan på, att äldre, för befordran till förvaltningsunderofficer i andra befattningar kompetenta underofficerare hinna befordras. Under den tid krigsavlöningsreglementet är gällande utgår emellertid i dylikt fall icke vikariatslön, vilket enligt militära avlöningsreglementet eljest skulle till-

79 komma en förordnad befattningshavare. Arvodet bör av denna anledning alltjämt kvarstå i staten. Varvschefen upplyser vidare, att befattningen såsom föreståndare för arbetsgrupp IA vid ingenjördepartementet enligt den nya försvarsordningen vore avsedd för en förvaltningsunderofficer, vilket även för framtiden kunde förutsättas bliva regel. Arvodet syntes honom därför kunna utgå ur staten. Beträffande arvodet till föreståndaren vid örlogsvarvets torpedinskjutningsstation framhåller varvschefen: Med befattningen följer skyldighet att leda torpedinskjutningar jämväl å övertid, som på grund av vissa omständigheter till stor del måste förläggas uteslutande till natten. Befattningshavaren har även att vid förekommande dykeriarbeten efter förlorade torpeder leda dessa arbeten, vilka ävenledes i regel måste utföras under övertid efter för dagen slutförda skjutningar. Härjämte hänvisar arvodesutredningen till ett av varvschefen avgivet allmänt uttalande om de för underofficerare avsedda arvodesbefattningarna, så lydande: Såsom allmänt gällande de ovan angivna befattningarna, avsedda för underofficerare vill jag framhålla, att de var för sig utgöra specialtjänster för personer, som — förutom att de besitta särskild lämplighet i övrigt — genomgått speciell utbildning och därefter, med frivilligt avstående av eljest förekommande, i ekonomiskt avseende fördelaktig tjänst ombord, under långvarig tjänstgöring å örlogsvarvet eller eljest förvärvat erforderliga erfarenheter och kunskaper inom sitt eget verksamhetsområde. För örlogsvarvet är det nödvändigt, att tjänstetiden i befattningen skall vara längsta möjliga tid, så länge vederbörande innehar full arbetskraft, varvid t. ex. förekommit att uppnådd pensionsålder ej fått utgöra hinder för fortsatt uppehållande av tjänsten. I allmänhet uppbär denna personal här ifrågavarande arvode under en tid av 10 å 15 år. Rörande befattningarna såsom arbetsledare vid vissa laboratorier har arvodesutredningen inhämtat följande. Vid laboratoriet för Stockholms kustartilleriförsvar förekomma visserligen vissa försök, men i det stora hela anses arbetena jämförliga med arbetena vid de apteringsverkstäder, som finnas vid vissa artilleriregementen och tygstationer. Däremot anses verksamheten vid tygdepartementets provskjutningscentral jämfört därmed stå i särklass med hänsyn till explosionsrisken vid förekommande experiment och försök. Vad beträffar Karlskrona örlogsvarvs fyrverkslaboratorium förekomma där bl. a. pyrotekniska arbeten och försök. P å grund av faran för sprängningsolyckor är laboratoriet sedan långt tillbaka förlagt till därför lämplig plats å en holme, kallad Laboratorieholmen. Arbetsstyrkan utgör numera omkring 100 arbetare. På grund av riskerna i arbetet uppbära dessa särskild ersättning av 5 öre för timme. Uppbördsmannen har sin tjänstebostad å holmen. De arvoden, för vilka militära arvodesutredningen nu redogjort, äro sinsemellan ganska varierande. Flera av dem, vilka ha karaktären av lönefyllnader, ha det gemensamt, att de utgivas vid militär industriell verksamhet till officerare och underofficerare, medan dylik förmån icke beretts civilmilitär

80 eller civil personal, som utför motsvarande uppgifter. Exempelvis förekommer det icke, att marin- eller flygingenjörer, vilka utföra uppdrag såsom kontrollanter, besiktningsmän och arbetsledare vid örlogsvarven och flygverkstäderna, därför bekomma särskilt arvode. Nu hävdar 1941 års militära förvaltningsutredning, att konkurrensen om de bästa officerarna påkallar, att tygdepartementet utrustas med arvodestjänster som motvikt mot arvoden och goda befordringsutsikter vid generalstabskåren. Detta skäl mister emellertid sin styrka, därest de ekonomiska förmånerna vid generalstabskåren enligt vad arvodesutredningen vid behandlingen av denna fråga förordat bliva indragna. Beträffande i olika sammanhang anförda sådana skäl för arvoden som att befattningarna förutsätta särskild kompetens hos innehavarna, att de äro förenade med stor arbetsbörda och stort ansvar och att de äro svårrekryterade, varvid arvodet befordrar ett lämpligt personval, får arvodesutredningen hänvisa till vad utredningen därom anfört i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter». Lönebestämningen vid befattningarna synes alltså såsom 1936 års lönekommitté framhållit böra ske genom lönegradsplacering och fyllnadsarvoclen förekomma endast i undantagsfall och under speciella förhållanden. Vad särskilt beträffar de i flera fall resta anspråken på beredande av särskilda förmåner åt personal ur flottan såsom kompensation för att de genom placering i vissa, befattningar gå miste om förmåner, som utgivas vid sjötjänstgöring, är en sådan princip för beredande av arvode enligt arvodesutredningens åsikt förkastlig och ägnad att leda till vittomfattande konsekvenser. I fråga om vissa arvoden med karaktär av ersättning för viss med befattning förenad tjänstgöring göra sig emellertid andra synpunkter gällande än de nu anförda. I saknad av kännedom om den blivande organisationen av den centrala militära förvaltningen tager arvodesutredningen fasta på 1941 års förvaltningsutrednings konstaterande, att, sedan bättre befordringsutsikter genom försvarsutredningens förslag skapats för kontrollofficerare och kontrollunderofficerare vid fälttygkåren, samtlig teknisk personal under tygdepartementet kunde ur arvodessynpunkt behandlas lika med undantag för vissa nedan nämnda befattningar. I »följd härav och då arvodesutredningen tidigare i denna avdelning under rubriken »Kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven» förordat indragning av 18 kompaniofficersarvoden å 600 kronor vid tygdepartementet, kan utredningen icke heller tillstyrka, att arvoden fortfarande utgivas till kontrollofficerare, arbets-, besiktnings- och skottställningsofficerare, vilka av förvaltningsutredningen föreslagits erhålla sådana arvoden. Härvid förutsätter arvodesutredningen tillika, att nya 600-kronorsarvoden icke inrättas för övriga kompaniofficerare. Av enahanda skäl böra enligt arvodesutredningens åsikt jämväl underofficersarvodena slopas. • Förvaltningsutredningen uttalade såsom förut nämnts, att arvoden alldeles särskilt vore erforderliga för sådana specialbefattningar (t. ex. militärassistenter), som erfordra hög utbildning .och relativt långvarig tjänstgöring för

81 att tillräcklig erfarenhet skall vinnas, vilket i sin tur kunde medföra, att befordringsmöjligheterna minskades. Detta uttalande föranleder arvodesutredningen att erinra om sitt yttrande i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter», att dylik placering, som utesluter en kvalificerad beställningshavare från befordran, vore en oegentlighet, som bäst kunde avhjälpas genom organisatoriska åtgärder. Arvodesutredningen får framhålla, att arvode icke bör utgå, därest befattningen såsom militärassistent avses vara passagetjänst och innehavaren därav avses ifrågakomma till befordran. Vid motsatt förhållande synes i främsta rummet böra komma under övervägande att för befattningen uppföra särskild beställning, förslagsvis i 25 lönegraden å Ca-planen, vilken lönegrad upptager en slutlön, som ligger något lägre än slutlönen för major. Därest emellertid en anordning med arvode utöver kaptens lön anses vara att föredraga av organisatoriska skäl, håller arvodesutredningen före, att arvodet bör jämkas nedåt till ett belopp av förslagsvis 1 000 kronor. Rörande arvoden vid de övriga av förvaltningsutredningen angivna befattningarna, vid vilka arvoden å 1 200 kronor förordats, saknar arvodesutredningen kännedom, huruvida omständigheter av ovan antydd art föreligga. Emellertid fäster arvodesutredningen uppmärksamheten på att en blivande organisation lämpligen icke synes böra upptaga kompaniofficer i regementsofficersbefattning. Vad nu sagts i fråga om befattningar såsom militärassistent m. fl. torde beträffande kontrollofficerare vid marinen, vilka av förvaltningsutredningen föreslagits fortfarande skola åtnjuta arvoden av 1 200 kronor, ha tillämplighet därest sådan befattningshavare på grund av uteblivna sjökommenderingar e. d. orsak icke kan avses för befordran. Däremot torde tillräcklig anledning saknas att bereda särskild kompensation åt biträdande kontrollofficer och åt kontrollunderofficer vid marinen. I fråga om den sistnämnda befattningen vill arvodesutredningen hänvisa till att befattningen av 1941 års försvarsutredning beräknades för förvaltningsunderofficer. Förslaget i denna del föranledde ingen erinran i propositionen 1942: 210. Ej heller anser sig arvodesutredningen kunna tillstyrka, att de nu till vissa intendenturofficerare utgående arvodena bibehållas. Av skäl, som anförts i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» anser arvodesutredningen, att de nu till tygmästare vid Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar utgående arvodena böra avvecklas. . Arvodesutredningen upptager härefter frågan om fortsatt arvode till underekipagemästaren. De för detta arvode — som torde vara att betrakta såsom ersättning för viss med befattningen förenad tjänstgöring — anförda skälen synas visserligen beaktansvärda, men arvodesutredningen vill ifrågasätta, om icke denna befattningshavare blir nöjaktigt kompenserad, därest han inräknas bland sjöreservens personal och i denna egenskap kommer i åtnjutande av sjötillägg med 1 krona 40 öre för dag. Av de fyra underofficersbefattningarna vid örlogsvarvet i Karlskrona synas enligt försvarsutredningens personalberäkningar två för framtiden avses för 6 — 431 43

82 förvaltningsunderofficerare. Anledning torde, såvitt arvodesutredningen kan bedöma, vara förhanden att vid den fortsatta utredningen om örlogsvarvens ställning och organisation taga i övervägande att för samtliga befattningarna avse förvaltningsunderofficerare, därest underofficerare fortfarande skola avses för placering å dessa-befattningar. Det vill för övrigt synas arvodesutredningen, att den nattjänstgöring, som sommartid kan förekomma för föreståndaren vid torpedinskjutningsstationen, icke är av den omfattning, att särskild ersättning därför bör utgå, varvid må erinras om att nattlig tjänstgöring icke är främmande för flottans personal. Skulle emellertid särskilt arvode för dylik tjänstgöring anses böra kvarstå, synes arvodet icke böra bestämmas till högre belopp än nu utgående arvode jämte arvodesförhöjning, och synes lämpligen böra anordnas på sådant sätt, att det med högst 50 kronor utgår för månad, under vilken torpedinskjutning förekommer. Ej heller i övrigt kan arvodesutredningen tillstyrka, att arvodena åt underofficerare vid örlogsvarven bibehållas. Såsom motiv för arvodena åt vissa tillsynsman har åberopats dels befattningarnas vikt, i vilket hänseende får hänvisas till vad förut anförts, och dels de olägenheter, som åtfölja nödtvungen bosättning å avskilda platser. Någon enslighet i den mening, som förutsattes vid de enslighetstillägg, som utgivas till lotspersonal å vissa lotsplatser, är väl icke förhanden å Bergholmen, Älvsborgsön eller Aspö, där dessa tillsynsmän äro bosatta. Å andra sidan bör icke bortses från att enslig bosättning är så nära förbunden med de förhållanden under vilka lotsverket arbetar, att hänsyn därtill får anses ha tagits redan genom lönesättningen för lotsverkets personal. Vad däremot försvarsväsendet beträffar är placering å avskild ort ett undantagsförhållande. Arvodesutredningen anser, att förhållandet bör beaktas vid löneförmånernas avvägning. Emellertid finner utredningen av sakens natur följa, att ett hänsynstagande till bosättningsförhållandena lämpligast sker vid bestämmande av hyran för tjänstebostaden. Att bereda befattningshavarna fri bostad vore måhända att sträcka sig för långt. Arvodesutredningen föreslår emellertid, att Kungl. Maj:t genom bestämmelse i avlöningsreglementet erhåller befogenhet att fastställa ersättning för tillsynsmännens bostäder efter andra grunder än i 47 § 2 mom. av militära avlöningsreglementet är föreskrivet. I de fall där en befattnings utövande är förenat med särskilda olycksfallsrisker bör, enligt vad arvodesutredningen uttalat i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter», ekonomisk kompensation därför utgivas. Av den föregående redogörelsen torde framgå, att särskilda risker för sprängningsolyckor kunna anses vara för handen vid de försök, som utföras vid tygdepartementets provskjutningscentral å Järvafältet, samt i mera framträdande grad vid pyrotekniska och övriga arbeten vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona. De nu utgående arvodena till arbetsledarna därstädes böra således enligt utredningens mening kvarstå. Beträffande beloppen föreslår arvodesutredningen, att en reglering äger rum i samband med bortfallande av kompensationen för dyrtidstillägg på sådant sätt, att arvodena bestämmas

83 till högst 100 kronor för månad till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet och högst 50 kronor för månad till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen. Arvodesutredningen finner däremot icke tillräckliga skäl föreligga för att arvode fortfarande skall utgå till föreståndaren för Stockholms kustartilleriförsvarslaboratorium. Arvodesbeloppet för ersättningar vid flygvapnets försökscentral bör indragas. I sin nuvarande form kan det anses som en anvisning till gratifikationer, vilka utfalla tämligen godtyckligt med hänsyn till flygfrekvensens skiftande intensitet under olika tidsperioder. Dessutom utgår numera högsta flygtillägget (270 kronor för månad) till provflygare av alla kategorier. Vad beträffar icke flygutbildad flygingenjör, som medföljer flygplan för teknisk kontroll, uppbär denne flygtraktamente med 9 kronor för dag. Särskilt kontrollarvode synes icke vara påkallat. På grund av vad som anförts vill militära arvodesutredningen föreslå, att — därest förvaltningsorganisationen vid försvarsväsendet kommer att innehålla för kapten avsedd befattning såsom militärassistent vid fabrik, kontrollofficer vid marinen eller liknande befattning av stadigvarande natur, vars innehavande utesluter från den vanliga befordringsgången — för sådan befattning uppföres särskild beställning i 25 lönegraden å löneplan Ca eller, om så anses icke kunna ske, ett arvode av 1 000 kronor för år, att åtgärd vidtages för att underekipagemästaren vid örlogsvarvet i Karlskrona må komma i åtnjutande av sådant sjötillägg, som utgår till sjöreservens personal, att särskild bestämmelse meddelas, enligt vilken Kungl. Maj:t skall äga förordna om den ersättning, som vissa tillsynsmän skola erlägga för tjänstebostad, att arvode fastställes till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona med högst 100 kronor för månad och till tygverkmästaren vid tygdepartementets provskjutningscentral med högst 50 kronor för månad, samt att i övrigt arvoden icke längre skola utgå till beställningshavare för kontroll, besiktning och arbetsledning. Härjämte föreslår arvodesutredningen, att de av utredningen i detta avsnitt anförda synpunkterna tagas i beaktande vid clet förestående utformandet av den militära förvaltningsorganisationen. Arvoden åt uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land. Vid marinen finnas såsom framgår av arvodesförteckningen sid. 9—10 uppförda ett antal befattningar för uppbördsmän vid matinrättningar. Beträffande grunderna för dessa arvoden inhämtas av försvarsväsendets lönenämnds i propositionen 1922: 248 (sid. 100—102) refererade utredningföljande: Frågan om arvoden åt de vid marinen anställda, med köksföreståndarna vid armén likställda uppbördsmännen vid marinens matinrättningar i land hade jämväl varit underställd riksdagens prövning. Till statsrådsprotokollet vid statsverkspropositionen till 1911 års riksdag angående femte huvudtiteln (sid. 47) hade sålunda anmälts, att marinförvaltningen, i anledning av en utav vederbörande lokala myndigheter väckt fråga om införande

84 av arvoden åt uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land, funnit, att det arbete och ansvar, som ålåge uppbördsmännen, vore av den beskaffenhet och omfattning, a t t rättvisa och billighet krävde, att dessa uppbördsmän tilldelades en särskild ersättning utöver dagavlöningen. Då mycken vikt låge därpå, a t t i avseende på tillgodogörandet av den uppköpta provianten, på vilken stora fordringar för leveransgiltighet måste ställas, god ekonomi iakttoges, förefölle det synnerligen önskvärt, a t t de underofficerare, som hade ledningen av matinrättningarna, särskilt uppmuntrades därtill. Härjämte förtjänade nämnas, att vederbörande myndigheter av dessa underofficerare kunde fordra arbete även på sådana tider, då andra underofficerare plägade njuta fritid. I den mån det för att nedbringa underhållskostnaderna bleAre nödvändigt att vid matinrättningarna hålla smärre proviantförråd, skulle ersättningen för den risk uppbördsmännen därvid bleve underkastade få anses inbegripen i det föreslagna särskilda arvodet. E t t ytterligare stöd för det befogade i lokalmyndigheternas framställning om arvode till ifrågavarande uppbördsmän vore, enligt vad marinförvaltningen vidare framhållit, jämväl a t t finna i förhållandena uti detta hänseende vid armén. I fråga om beloppet av de ifrågasatta arvodena till nämnda uppbördsmän vid vissa av marinens matinrättningar förklarade marinförvaltningen sig anse, att storleken därav borde lämpas efter de grunder, som vore gällande beträffande köksföreståndare vid armén. Föredragande departementschefen hade biträtt marinförvaltningens ifrågavarande framställning, och hade densamma icke föranlett någon erinran från riksdagens sida (skrivelse nr 5/1911, sid. 7), utan hade riksdagen framhållit, att det såväl på grund av det ökade arbete, vilket proviantförråden medförde, som med hänsyn till uppbördsmännens åliggande i övrigt syntes skäligt, att en särskild ersättning bleve dem tilldelad. Efter det sedermera till 1918 års riksdag gjorts särskild framställning om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med dittills följda grunder medgiva, i vilka fall och för vilken tid särskild ersättning finge utgå till uppbördsmännen vid marinens matinrättningar i land, hade riksdagen i skrivelse nr 5 A/1918, sid. 9 meddelat, att berörda förslag icke givit riksdagen anledning till erinran. Nu avhandlade arvoden åt köksföreståndare, furageuppbördsmän och uppbördsmän vid vissa av marinens matinrättningar, som från början utgått från vederbörliga mathållnings-, furagerings- eller förplägnadsanslag, hade sedermera, i överensstämmelse med de s. k. riksstatssakkunnigas förslag, beträffande armén fr. o. m. år 1920 samt i fråga om marinen fr. o. m. år 1922, överflyttats till vederbörliga avlöningsanslag och uppförts i respektive förteckningar över i stat icke uppförda arvoden. Då de förhållanden, som föranlett medgivandet av ifrågavarande arvoden, kvarstode oförändrade efter genomförandet av den år 1921 beslutade löneregleringen för arméns och marinens underofficerare, ansåge lönenämnden, att någon ändring beträffande arvodenas utgående icke borde ifrågakomma. Särskilt funne nämnden, att den till stöd för arvodenas införande åberopade omständigheten, att bestridandet av omförmälda befattningar i väsentlig utsträckning krävde arbete på tid, då övriga likställda beställningshavare åtnjöte fritid, betingade arvodenas bibehållande i lönesystemet. Även det med befattningarna förenade uppbördsansvaret hade synts n ä m n d e n utgöra skäl för de särskilda ersättningarnas fortsatta åtnjutande. De i de olika arvodesförteckningarna för särskilda befattningshavare upptagna arvodesbeloppen syntes lönenämnden vara efter nuvarande förhållanden lämpligen avvägda. På grund härav föresloge lönenämnden, dels a t t ifrågavarande arvoden måtte under år 1922 få utgå med gällande belopp jämväl för tiden efter den 1 juli 1922, dels a t t desamma måtte oförändrat upptagas på de arvodesförteckningar för år 1923, som kunde komma att bifogas vederbörlig proposition till 1922 års riksdag.

85 Lönenämndens förslag föranledde ingen erinran från statsmakterna. 1936 års lönekommitté ansåg, att starka skäl talade för avveckling av arvoden åt köksföreståndare och furageuppbördsmän vid armén och uppbördsmän vid marinens matinrättningar. Redan ur principiell synpunkt syntes det vara mindre tillfredsställande och jämväl med de militära lönesättningsgrunderna svårförenligt att upprätthålla ett system med tilläggsarvoden till lönen för bestridande av göromål, vilka måste ingå såsom ett reguljärt led i verksamheten vid de militära förbanden och för vilka alltså beräknats beställningar inom de vanliga personalkadrernas ram. Härtill komme, att befattningarna ej torde kräva någon mera omfattande specialutbildning. Vad köksföreståndarna anginge vore förutom vad nyss anförts att märka, att dessas ställning och åligganden under senare tid avsevärt förändrats, i det att vid truppförbanden anställts husmödrar, vilka hade att svara för matlagningen, samt kvinnlig personal såsom biträde i köksavdelningen och vid utspisningen. Även beträffande köksföreståndararvodena syntes därför goda skäl kunna anföras för en avveckling. Med hänsyn till de invändningar, som under kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna framställts gentemot en omedelbar indragning av arvodena, hade emellertid kommittén ansett sig böra förorda, att frågan därom gjordes till föremål för ytterligare överväganden i samband med en blivande utredning rörande arvodesväsendet. Efter förslag i propositionen 1942: 210 (sid. 211) ha köksföreståndarebefattningarna vid armén ombildats till för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar. Att såsom 1942 års försvarsberedning ifrågasatt för dessa befattningar beräkna förhöjt arvode (löneklass UO 8) med hänsyn till arbetsbördan å befattningarna ansåg föredragande departementschefen icke erforderligt I likhet med försvarsberedningen förutsatte däremot departementschefen, att de nuvarande köksföreståndararvodena skulle utgå till de nu såsom köksföreståndare förordnade underofficerarna, så länge de innehade sådant förordnande. Även befattningarna såsom köksföreståndare vid flygvapnets truppförband äro i 1942 års organisationsplan avsedda att bestridas av pensionerad personal i arvodesbefattning (propositionen 1942: 210 sid. 671 och 678). I avbidan på att behovet skall kunna fyllas medelst pensionerade underofficerare torde befattningarna komma att bestridas på sätt nu sker, nämligen medelst kontraktsanställd civil personal, vilket system, enligt vad försvarsutredningen anfört, fungerat väl. Beträffande uppbördsmännen vid marinens matinrättningar förutsätter 1942 års riksdagsbeslut angående försvarsorganisationen icke någon övergång till pensionerad arvodespersonal, varemot beräknats, att tre av dessa befattningar — vid sjömanskåren vid Stockholms örlogsstation samt vid kasernerna Sparre och Ankarstierna i Karlskrona — skola uppehållas av förvaltningsunderofficerare i lönegrad UO 3, i vilket fall arvodet enligt anmärkning till arvodesförteckningen icke utgår. Anledningen till att för marinens del ej ifrågasatts övergång till pensionerad personal — vilket ej framgår av proposi-

86 tionen 1942: 210 eller i övriga tryckta handlingar rörande försvarsbeslutet •— torde vara att söka dels i den ringa tillgången på dylik personal på grund av högre pensionsålder (55 år) för marinens underofficerare och ökat antal arvodestjänster för andra uppgifter, dels i det förhållandet, att befattningarna med hänsyn till tjänstens krav icke ansetts lämpligen böra beklädas med äldre pensionerade befattningshavare. Underofficer, som är uppbördsman vid matinrättning ombord, äger under sjötjänstgöring jämlikt 26 § 4 mom. i militära avlöningsreglementet utöver sjötillägg uppbära särskild ersättning med 50 öre för dag. Om denna förmån är nu ej fråga. Arvodesutredningen har från marinförvaltningen infordrat närmare uppgifter rörande ifrågavarande uppbördsmannabefattningar i land. Av nämnda uppgifter framgår till en början, att desamma äro heltidsbefattningar. Befattningarna äro i vederbörliga reglementen icke bundna till viss yrkesgren inom underofficerskåren, men i mån av tillgång ha i befattningarna placerats befattningshavare tillhörande ekonomiavdelningen. Då personalbrist lagt hinder i vägen för placering av dylik beställningshavare, har i stället ifrågakommit beställningshavare ur däcksavdelningen (motsvarande yrkesgren vid kustartilleriet). Under nuvarande förhållanden har denna anordning måst vidtagas särskilt vid en del förband inom kustartilleriet. Härvid har vederbörande beställningshavare såsom regel fått genomgå köksföreståndarkurs vid armén. Placering i befattning såsom uppbördsman vid matinrättning är i regel av längre varaktighet, vanligen fem år eller mera. Beträffande uppbördsmannabefattningarna har marinförvaltningen vidare anfört följande: Befattningarna vore krävande och för tjänstens rätta bedrivande fordrades personal med särskilda anlag för denna speciella tjänstgöring. Därest befattningarna ändrades till för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar, komme säkerligen mycket stora svårigheter att föreligga för befattningarnas besättande med lämplig personal. Den kategori pensionerad personal, ur vilken uppbördsmannabefattningarna i sådant fall i första hand borde rekryteras — underofficerare vid ekonomiavdelningen — utgjorde endast ett ringa fåtal. Härtill komme att mindre arbetstyngda arvodesbefattningar i första hand komme att locka sökande och erhålla de bästa arbetskrafterna. Slutligen borde framhållas, att pensionerade underofficerare vid marinen med hänsyn till den relativt höga pensionsåldern icke kunde förväntas besitta den andliga och kroppsliga vigör, som uppbördsmannabefattningarna vid marinens matinrättningar krävde. Av vad i frågan förekommit synes framgå, att det icke anses lämpligt, att uppbördsmannabefattningarna vid marinens matinrättningar utbytas mot för pensionerade underofficerare avsedda arvodesbefattningar, såsom redan skett eller förutsattes skola ske beträffande köksföreståndarebefattningarna vid armén och flygvapnet. Därest det sålunda fortfarande anses påkallat, att befattningaina såsom uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land bestridas av underofficerare på aktiv stat, bör emellertid enligt militära arvodesutredningens mening avväg-

87 ningen av löneförmånerna vid dessa befattningar liksom vid befattningar i allmänhet komma till uttryck allenast genom lönegradsplaceringen för de beställningshavare, vilka uppehålla befattningarna. Denna uppfattning, för vilken den allmänna motiveringen återfinnes i avdelningen under rubrik »Allmänna synpunkter», har arvodesutredningen funnit bestyrkt genom vad som blivit upplyst rörande uppbördsmannabefattningarna. Något organisatoriskt hinder för en lämplig fördelning av underofficerare av olika grader till de särskilda befattningarna föreligger icke, såvitt utredningen kunnat finna. Av den lämnade redogörelsen framgår sålunda, att förvältningsunderofficerare beräknats för de viktigaste av dessa befattningar. Dessa underofficerare skola icke äga uppbära arvoden, och det synes då vara följdriktigt, att mindre krävande befattningar, vilka uppehållas av underofficerare i lägre grader, ej heller skola förenas med arvode. Det må även erinras om att frågan om lönebestämningen för de pensionerade underofficerare, vilka vid armén avses såsom köksföreståndare, erhållit sin lösning från förutsättningen att befattningshavarna icke skola åtnjuta något försteg i lönehänseende. E t t av skälen för lönekommitténs ställningstagande till frågan om arvode åt köksföreståndarna var den omständigheten, att vid truppförbanden anställts kvinnlig personal såsom husmödrar och biträden vid köksavdelningarna. Detta skäl för arvodenas avveckling förefinnes numera även i fråga om marinens matinrättningar, i det att försvarsutredningen för dessa beräknat kvinnlig kökspersonal. Befattningar för husmödrar finnas i enlighet härmed upptagna å marinens personalförteckning för icke-ordinarie personal. Ytterligare må i detta sammanhang uppmärksammas de nu utgående arvodenas konstruktion. Dessa äro till beloppen avmätta med hänsyn till portionsantalet vid vederbörande matinrättning, liksom om fråga vore om ersättning för bisyssla. Befattningarna utgöra dock heltidstjänster, och arvodena äro därför att anse såsom en del av den sammanlagda avlöningen, vilken åter bör avvägas med hänsyn till befattningarnas allmänna kvalitet. Arvodesutredningen har tidigare i avdelningen »Allmänna synpunkter» under rubriken »Ersättning för bisyssla» framhållit, att dylik ersättning icke bör utgå enbart av hänsyn till arbetsuppgifternas art. Hade fullt fackkunnig personal alltid varit att tillgå, torde fråga om beredande av särskilda arvoden åt personalen knappast uppstått, men än mindre torde anledning föreligga att bereda sådan förmån åt icke fackkunnig för ändamålet nödtorftigt utbildad personal såsom om denna utförde särskild bisyssla och därför borde kompenseras. E t t dylikt förhållande synes påkalla organisatoriska åtgärder av annan art. Slutligen bör erinras, att den till arvodenas uppkomst sannolikt bidragande omständigheten, att särskilda förmåner utgå vid andra för underofficerare vid marinen förekommande kommenderingar, exempelvis sjötjänstgöring, icke kan utgöra grund för beredande av arvode vid denna tjänstgöring, liksom ej heller den omständigheten, att arbetet delvis måste utföras å tid, då annan personal är fri från tjänstgöring.

•

88 Arvodesutredningen vill alltså föreslå, att arvoden icke längre skola utgå till uppbördsmän vid marinens matinrättningar.

Arvoden vid läger- och manskapskassoriia. Den huvudsakliga inkomsten för läger- och manskapskassorna utgöres av vinsten på marketenteri- eller annan affärsrörelse, som numera undantagslöst bedrives i truppförbandens regi. Möjligheten att utlämna rörelsen på entreprenad stod tidigare öppen. Ur kassornas vinstmedel må bestridas utgifter för beredande av nytta och trevnad för fast anställt manskap och värnpliktiga och till en mindre del utgifter för truppförbandens gemensamma bästa i vissa avseenden. Vissa av dessa kassor leda sitt ursprung långt tillbaka i tiden. I kassornas grundkapital ingingo bl. a. donationsmedel. Numera är vanligt att från riksstatsanslag utbetalas grundkapital vid kassas bildande. Enligt Kungl. Maj:ts medgivande må till kassorna ingå inkomster, som inflyta vid försäljning av stall- och latrinspillning samt av köksavfall o. d. Arméns kassor voro enligt kungl. brev den 17 april 1903 uppdelade i allmänna och enskilda kassor. Efter anmärkning av konstitutionsutskottet vid 1904 års riksdag förklarades från regeringens sida, att benämningen »enskild lägerkassa» icke innebure, att någon sorts äganderätt till statsmedel blivit från statsverket överflyttad till enskild. Sedermera ha yrkanden om taxering av enskild lägerkassa för inkomst av rörelse underkänts. Underofficer, som av regementschef anställts vid marketenterirörelse, har i sådan egenskap ansetts som krigsman. Staten anses såsom arbetsgivare för den av kassorna anställda personalen, och lagen om arbetstidens begränsning är ej tillämplig för denna personal. Det torde väl knappast heller numera råda tvivel om att staten i sista hand är ansvarig för de utfästelser, som utfärdas för de av kassorna bedrivna affärsrörelserna (jfr dock militieombudsmannens berättelse år 1924, sid. 164—167). Uppdelningen i allmänna och enskilda lägerkassor har numera upphört (kungl. brev den 1 december 1939 för armén). De reglerande bestämmelserna för kassorna äro meddelade för armén i kungl. brev den 1 december 1939, för marinen i kungl. brev den 18 december 1936 och för flygvapnet i kungl. brev den 4 oktober 1940. Ur arméns bestämmelser inhämtas att ärenden angående förvaltningen av lägerkassa eller för dess räkning bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet avgöras av vederbörande truppförbandschef på föredragning av regementsintendenten (motsvarande befattningshavare). Utan hinder härav må truppförbandschefen uppdraga åt regementsintendenten att besluta i ärenden av mindre vikt. Truppförbandschef skall ägna noggrann uppmärksamhet däråt, att arbete för lägerkassas räkning icke obehörigen inkräktar på den militära tjänsten. Lägerkassa redovisas i truppförbands räkenskaper; dock att beträffande affärsrörelse, för vilken särskilda räkenskaper föras, endast periodiska sammandrag skola intagas. Marketenteri- eller annan affärsrörelse skall under-

89 kastas särskild revision av tre revisorer, varav två utses av arméfördelningschef; en utses bland det fast anställda manskapet av samma manskap. Enligt reglemente för marketenterirörelsen utser truppförbandschefen en underofficer till marketenteriföreståndare. Rörande personalens åligganden innehåller reglementet bl. a., att truppförbandschefen beslutar angående leveranser, bestämmer vilka varor som skola tillhandahållas ävensom maximivärdet av handelslagret och grunderna för prissättningen samt beordrar marketenteriföreståndare och utser hushållerska; att regementsintendenten handlägger och föredrager marketenteriärendena, utlämnar förskott till marketenteriföreståndaren för bestridande av smärre utgifter, undertecknar giro- och utbetalningskort för marketenteriets utbetalningar, vilka kort kontrasigneras av marketenteriföreståndaren, tillser att marketenterirörelsen bedrives på lämpligt sätt och antager marketenteriets civila personal; att marketenteriföreståndaren enligt bemyndigande företager smärre kontanta inköp och beslutar om utförande av mindre arbeten, övervakar rörelsen, varje dag tillräknar sig de belopp som influtit i kassorna, vilka han antecknar och sist påföljande dag insätter å postgirokonto, för räkenskaperna, för löpande varubok, därest icke huvudlagret omhänderhaves av hushållerskan, samt för liggare över effekter; samt att revision äger rum kvartalsvis i samband med bokslut. Motsvarande bestämmelser äro meddelade för flygvapnets lägerkassor och deras marketenterirörelse. Enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna för manskapskassor vid marinens etablissement i land skall manskapskassa jämte för sådan kassas räkning bedriven rörelse förvaltas under överinseende av vederbörande förbandschef eller, då kassan är avsedd för personal från olika förband, av den chef marinförvaltningen bestämmer. Denne chef föranstaltar om att den del av kassans behållning, som ej behöver finnas tillgänglig för löpande utgifter, insattes å bankinrättning samt beslutar rörande utgifter för manskapskassa såvitt ej fråga är om smärre utgifter för av kassan bedriven rörelse. Han föranstaltar om att kassans räkenskaper underkastas löpande kontroll och minst en gång varje kvartal fullständig kameral granskning av tre revisorer, varav en marinintendent eller i brist därpå en officer, ävensom en officer eller underofficer och en av manskapet utsedd representant. Marinförvaltningen har utfärdat föreskrifter och anvisningar för dessa manskapskassor. Därav inhämtas bl. a., att förbandschefen skall utse en officer att förvalta manskapskassan (kassaförvaltare) , anställa föreståndare för av manskapskassan bedrivna rörelser och i förekommande fall räkenskapsförare, samt fastställa antalet biträden vid dessa rörelser, utse revisorer, fastställa varupriser i rörelserna, besluta om förekommande inköp och försäljning för manskapskassornas räkning samt meddela skriftlig utbetalningsorder i fråga om utgifter, som påfordra dylikt beslut. Kassaförvaltare åligger bl. a. att under förbandschefens inseende handhava manskapskassans förvaltning, anställa biträden vid rörelserna, förvalta de kontanta medlen, bestrida de löpande utgifterna och verkställa alla utbetalningar för kassans räkning, mottaga influtna medel från de olika rörelserna och föra

90 kassabok. Över i n f l u t n a försäljningsmedel vid r ö r e l s e r n a föras räkenskaper, s o m m a r k e t e n t e r i f ö r e s t å n d a r e n på därför b e s t ä m d a tider i n l ä m n a r till kassaförvaltaren. R ö r a n d e m o t i v e n för de vid läger- och m a n s k a p s k a s s o r n a till b e s t ä l l n i n g s h a v a r e vid k r i g s m a k t e n u t g å e n d e arvoden är n e d a n i n t a g n a kungl. b r e v d e n 7 s e p t e m b e r 1917 till arméförvaltningens i n t e n d e n t s - och civila d e p a r t e m e n t upplysande: »Genom brev den 5 december 1913 angående anordnandet av marketenterirörelsen för manskapet vid armén föreskrevo Vi, bland annat, a t t berörda, marketenterirörelse skulle, där icke för vissa fall annorledes bestämdes, handhavas av vederbörande truppförband självt för enskilda lägerkassans räkning i överensstämmelse med av Eder fastställt marketenterireglemente samt a t t förslag till marketenterireglemente skulle upprättas av truppförbandets chef och insändas i tjänsteväg till Eder. Uti underdånig skrivelse den 20 oktober 1914 har nu Ni dels anmält, a t t i flertalet av de utav Eder från truppförbanden infordrade förslag till dylika reglementen intagits bestämmelser om anställande av officerare, underofficerare eller manskap i olika befattningar vid marketenterirörelsen samt om ersättning till denna personal för densammas arbete därmed, dels ock framhållit svårigheterna a t t erhålla för uppdraget lämpliga och pålitliga personer, vilka vore villiga att å fritid åtaga sig detsamma, ävensom att anordna effektiv kontroll över rörelsens bedrivande, för den händelse arvoden för dessa sysslors utövande ej komme att utgå. Då det tillika syntes Eder billigt, att någon ersättning utginge till nämnda personal för ifrågavarande göromål, vilka icke kunde anses tillhöra densammas ordinarie tjänsteåligganden, hemställde Ni, att officerare, underofficerare och manskap, som frivilligt åtoge sig befattning eller kontroll vid marketenterier, måtte, därest vederbörande truppförbandschef så funne lämpligt samt under förutsättning, a t t marketenteribestyren utövades under vederbörandes fritid och utan att inkräkta på deras militära tjänst eller tjänstbarhet, därför erhålla särskild gottgörelse. Sedermera har Ni den 17 september 1915 inkommit med utredning angående till vilka personer och med vilka belopp den föreslagna ersättningen vore avsedd att utgå samt den 26 maj 1916 avgivit förslag till dels allmänna grunder för ersättningens utgående dels ock de gränser, inom vilka ersättningsbeloppen till följd därav borde bestämmas. Enligt berörda förslag skulle till nedan angivna personal utgå högst följande ersättningsbelopp för år räknat, nämligen: Vid mindre truppförband. självständigt kompani m. m.

Vid större truppförband

till officer, som ledde och ansvarade för samt övervakade marketenterirörelsen kronor 300 800 till marketenteriföreståndare (underofficer) kronor 400 1 200 till kassakontrollant (officer eller underofficer) kronor 100 300 till kassör (skötare av växelkassa) manskap, kronor 5 a 10 kronor i månaden jämte felräkningspenningar; samt till revisorer, vilkas antal ej vid något truppförband borde överstiga två, högst 50 kronor till en var.

91 I anslutning till berörda förslag hemställde Ni, att ersättningen åt de särskilda befattningshavarna måtte få inom de angivna maximigränserna bestämmas av Eder samt att, därest vid något truppförband andra befattningshavare än de här ovan angivna skulle vara anställda vid marketenterierna, ersättningen till dessa måtte med hänsyn till förekommande omständigheter samt uppå förslag av vederbörande truppförbandschef likaledes få bestämmas av Eder. Vid föredragning av detta ärende hava Vi funnit gott bifalla vad Ni sålunda hemställt; skolande ifrågavarande ersättning i varje särskilt fall bestridas av vinsten å den vid vederbörande truppförband bedrivna marketenterirörelsen, eller, där sådan vinst icke uppkommit, av enskilda lägerkassan.» För närvarande utgivas arvoden enligt de centrala förvaltningsmyndigheternas bestämmande dels vid armén och flygvapnet för befattning med och kontroll över för lägerkassas räkning bedriven marketenterirörelse, annan affärsrörelse eller verksamhet, dels vid marinen åt personal vid marinens manskapskassor. För dessa ersättningar, i vad angår beställningshavare vid försvarsväsendet, har Kungl. Maj:t genom brev den 19 september 1941 för armén och flygvapnet samt den 18 december 1936 för marinen fastställt de maximibelopp, som framgå av arvodesförteckningen sid. 10. De till beställningshavare vid försvarsväsendet från kassorna utgående arvodena utgöra ersättningar av statsmedel för tjänstgöring vid försvarsväsendet och äro således hänförliga under 33 § av militära avlöningsreglementet. Vid revision av arvodesväsendet måste hänsyn tagas jämväl till dessa arvoden. Det får härvid erinras om att arvodenas förekomst enligt vad för arvodesutredningen blivit upplyst försvårar besättandet av befattningar å intendenturdepartementet, därest icke även dessa förenas med arvoden. Vad först beträffar marketenterirörelsen inom armén och flygvapnet kan arvodesutredningen icke finna, att regementsintendenternas och motsvarande intendenters befattning med denna verksamhet enligt de därför givna föreskrifterna faller utanför deras vanliga tjänsteutövning. Den i kungl. brevet den 7 september 1917 förutsatta ordningen att göromålen skulle utföras på vederbörandes fritid torde väl, vad dessa beställningshavare angår, helt ha bortfallit, sedan göromålen blivit dem ålagda genom Kungl. Maj:ts bestämmelser rörande lägerkassorna, Det har visserligen samtidigt blivit föreskrivet, att truppförbandschef skall ägna noggrann uppmärksamhet däråt, att arbete för lägerkassas räkning icke obehörigen inkräktar på den militära tjänsten, men häri bör väl icke inläggas annan betydelse, än att för affärsrörelse skall anställas den personal, som erfordras för att rörelsen skall kunna bedrivas, utan att intendenten därför obehörigen tages i anspråk. Det kan emot arvodenas indragning invändas, att många intendenter nedlägga synnerligt intresse å de av lägerkassorna bedrivna affärsrörelserna. Likaså ägna emellertid många officerare ett intresserat arbete åt anordningar för personalens trevnad, utan att de dock åtnjuta ekonomisk gottgörelse därför. Arvodesutredningen har icke den uppfattningen, att intresset, där det saknas, stimuleras genom extra förmåner i självskrivna befattningar. Arvodesutredningen föreslår således ett slopande av de till regementsintendenter och motsvarande intendenter utgående arvodena.

92 Vad beträffar arvodena till de underofficerare, som vid armén- »oh flygvapnet göra tjänst såsom markenteriföreståndare, har militära arvodesutredningen genom inhämtade upplysningar bibragts den uppfattningen, att detta arbete utgör en avsevärd extra belastning, som faller utanför deras vanliga tjänstutövning och föranleder flera timmars daglig extra tjänstgöring. I detta avseende vill emellertid arvodesutredningen med åberopande av vad tidigare anförts i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» och underrubriken »Ersättning för bisyssla» förorda, att marketenteri föreståndarna tillsättas genom förordnande efter ansökan. Beträffande arvodets storlek anser sig arvodesutredningen böra föreslå den ändringen, att ett fast belopp av 100 kronor fastställes jämte viss procent av omslutningen vid marketenteriet. Sammanlagda ersättningen skulle dock icke få överstiga nu gällande maximibelopp. Från den utgångspunkten, att omslutningen vid infanteriregementes marketenteri efter krigsmaktens återgång till fredsfot antages normalt hålla sig vid 100 till 150 tusen kronor, förefaller en procentsats av 1 % vara skälig. I avseende å lägerkassornas bageri- och svingårdsrörelse torde andra synpunkter vara att beakta i fråga om intendenternas ersättning för befattning med rörelsen. De torde därvid vara att betrakta mera såsom företagsledare. I varje fall kunna göromålen — utom i vad angår den formella förbindelsen med lägerkassan — icke anses ingå i deras vanliga tjänstutövning. Befattningarna böra icke vara självskrivna. Därest bagerirörelse eller annan affärsrörelse utom marketenteri inrättas vid lägerkassa, torde särskild undersökning böra ske, huru ledningen av rörelsen lämpligast skall bedrivas, och beslut därom träffas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Arvodesutredningen vill emellertid framhålla, att dylik rörelse icke bör bedrivas, om den icke går med vinst, och att intendentens ersättning bör bestridas från vinstmedel. Detsamma gäller ersättningen åt underofficer, som är föreståndare för sådan rörelse. Mot de för revisorer fastställda ersättningsbeloppen har arvodesutredningen intet att erinra och anser självfallet, att beloppen skola vara enhetliga utan gradering med avseende å revisorns egenskap av beställningshavare, manskap eller civil. Emellertid vill arvodesutredningen ifrågasätta, om icke vid revisorernas utseende större hänsyn bör tagas till att kassorna äro anslagna till förmån för manskapet och de värnpliktiga. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, dels att de angivna personalkategorierna skola utse två av de tre revisorerna, varvid de värnpliktiga deltaga jämte de fast anställda i valet av en av dem, dels att det sistnämnda valet icke skall vara bundet till viss personalkategori inom truppförbandet. Vid marinens manskapskassor i land torde kassaförvaltaren få anses som förbandschefens representant, genom vilken denne i stort sett utövar sin förvaltning. Av liknande skäl, som förut anförts rörande arvoden åt intendenter, anser militära arvodesutredningen, att kassaförvaltaren icke bör uppbära arvode. Däremot synes arvode böra utgå till räkenskapsförare, oavsett om denne tillika är kassaförvaltare eller icke. Rörande de för sådan befattning

93 bestäm-d«rmaximibeloppen 100 till 400 kronor för år har arvodesutredningen intet annat att erinra än att beloppen torde kunna närmare preciseras på det sätt, att högst 400 kronor må utgå vid örlogsstations marketenteri, högst 200 kronor vid kustartilleriregementes marketenteri och högst 100 kronor vid annat marketenteri. I vad avser arvode åt underofficer, som är marketenteriföreståndare — en placering som icke förekommer för närvarande — får arvodesutredningen anföra samma synpunkter, som ovan framhållits beträffande de motsvarande befattningarna vid armén och flygvapnet. Jämväl i fråga om revisorerna får arvodesutredningen åberopa vad förut anförts med tillägg, att revisionen bör avse affärsrörelserna, icke manskapskassan som sådan, och att ingendera av revisorerna bör utses av förbandschefen själv. Det står ju denne ändå fritt att låta ombestyra den kontroll över underlydande han finner erforderlig. Hans befogenhet i fråga om utseende av revisor bör övertagas av högre befälhavare eller myndighet. P å grund av det anförda vill arvodesutredningen föreslå, att bestämmelserna om ersättning åt beställningshavare vid försvarsväsendet för befattning med och kontroll över den för läger- eller manskapskassas räkning bedrivna marketenterirörelse, annan affärsrörelse eller verksamhet underkastas en översyn och att därvid måtte beaktas de av arvodesutredningen anlagda synpunkterna.

Arvoden vid garnisonssjukhusen. Enligt avtal mellan kronan och vederbörande landsting mottagas sedan åtskilliga år tillbaka civila patienter för vård å garnisonssjukhusen i Boden, Skövde, Karlsborg, Eksjö, Linköping och Sollefteå. Med hänsyn till detta samarbete i fråga om sjukhusvården användes för dessa sjukhus den gemensamma benämningen »samarbetssjukhus». Kostnaderna för denna sjukhusvård bestridas av landstingen enligt i avtalen angivna grunder. I kostnaderna ingå extra arvoden till läkare och viss förvaltningspersonal vid sjukhusen för det med vården av de civila patienterna förenade arbetet. I de avtal, som avse garnisonssjukhusen i Boden, Karlsborg och Sollefteå, finnes särskilt angivet, efter vilka grunder landstingen skola beräkna det ersättningsbelopp, vilket skall användas till arvoden till sjukhusens läkare. De övriga avtalen innehålla däremot inga bestämmelser om arvoden eller särskilda ersättningar. Härutinnan ha arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse med stöd av bestämmelser i Kungl. Maj:ts beslut rörande medgivande för arméförvaltningen att träffa samarbetsavtal med landstingen efter varje budgetårs utgång på förslag av vederbörliga sjukhusförvaltningar fastställt de arvoden, som funnits böra utgå för det med vården av civila patienter förenade arbetet. Därvid ha arvodena för läkarna vid garnisonssjukhusen i Eksjö, Linköping och Skövde fastställts från samma förutsättning, som enligt avtalen gäller vid garnisonssjukhusen i Boden, Karlsborg och Sollefteå, d. v. s. med utgångspunkt från antalet vårddagar för civila patienter. För den vid sjuk-

94 husen sysselsatta förvaltningspersonalen har ersättning bestämts efter skälighetsprövning till vissa årliga belopp. På sålunda i stora drag angivet sätt ha ifrågavarande arvoden och ersättningar bestämts och utgått intill budgetåret 1940/41. Sedan särskilda enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga den 3 november 1939 avgivit betänkande angående vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor (Statens offentliga utredningar 1939:31), i vilket bl. a. intagits de mellan kronan och vederbörliga landsting träffade avtalen, föreslog Kungl. Maj:t i 1940 års statsverksproposition (punkten 46, sid. 73—75) den ändringen av garnisonssjukhusens ställning i budgettekniskt hänseende, att under fjärde huvudtiteln för dessa sjukhus uppfördes särskilda riksstatsanslag av förslagsanslags natur för bestridande av dels avlöningar, dels omkostnader. Anslagen skulle således avse samtliga kostnader vid de sex samarbetssjukhusen. Därjämte föreslog Kungl. Maj:t, att inkomsterna vid sjukhusen skulle redovisas under en särskild inkomsttitel å riksstaten. Förslagen biföllos av riksdagen. Efter av Kungl. Maj:t i propositionen nr 159 till samma års riksdag (sid. 84 ff.) framlagt förslag godkände riksdagen bl. a. stat för avlöningar vid garnisonssjukhusen, slutande å ett belopp av 820 000 kronor. I staten för budgetåret 1940/41 ingick såsom delpost (punkt 10) »arvoden och särskilda ersättningar jämlikt avtal med landsting m. m.» 106 800 kronor. Från denna post skulle bestridas arvoden åt läkare och förvaltningspersonal för det med vården av de civila patienterna förenade arbetet. De förut nämnda sakkunniga förordade i sitt betänkande en normalisering av de mellan kronan och landstingen gällande samarbetsavtalen bl. a. i fråga om reglerna för beräknandet av den ersättning, landstingen skulle erlägga för vården av civila patienter, ävensom rörande grunderna för arvoden åt läkare och förvaltningspersonal. I sistnämnda avseende anförde de sakkunniga följande: Vid samtliga samarbetssjukhus förekommer särskild gottgörelse till läkarpersonalen i anledning av det ökade arbete, vården av civila, patienter förorsakar densamma, I allmänhet lägges underhållsdagarnas antal till grund för beräknande av denna gottgörelse. Utom att denna metod i tillämpningen är ohanterlig vidlådes densamma av den olägenheten, att det för läkaren blir omöjligt att i önskvärd mån beräkna sina inkomster av tjänsten, en omständighet, som icke torde kunna frånkännas betydelse. Det lärer också inom läkarkretsar finnas en utbredd opinion för detta systems avskaffande. Enligt de sakkunnigas mening böra för framtiden extraarvodena antingen till sina belopp fixeras eller — såsom för närvarande i viss utsträckningsker vid garnisonssjukhuset i Boden — sättas i relation till vederbörandes militärläkarlön. Enär å ena sidan samarbetsavtalen mellan kronan och landstingen böra erhålla en icke alltför kort giltighetstid — helst icke under tio år — samt å andra sidan verksamhetens omfattning och därmed arbetsbördan vid ett dylikt sjukhus under denna tid kan undergå avsevärda förändringar i ena eller andra riktningen, torde det icke vara lämpligt, att extraarvodena till sina belopp bliva be-

95 stämda för så lång tid framåt som den, varunder samarbetsavtalen skola gälla. Där bör allenast intagas stadgande av innebörd a t t det förutsattes, att vid sidan av n ä m n d a avtal mellan kronan och landstinget träffas särskild överenskommelse om sådana arvodesbelopp samt a t t dylik överenskommelse skall, därest ändrade förhållanden inträda, kunna av endera kontrahenten uppsägas och extraarvodenas storlek sålunda under giltighetstiden för samarbetsavtalet bliva föremål för förnyad prövning. I händelse enighet i dylik arvodesfråga icke skulle kunna uppnås, torde den böra hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Grunden för extraarvodenas beräknande bör däremot med tillämpning av någotdera av de båda ovan angivna alternativen angivas i samarbetsavtalet. Något tvivel torde icke behöva råda om lämpligheten av att, såsom här gjorts gällande, dessa extraarvoden uppföras å avlöningars konto och förty ingå i vårddagkostnaden. Mera svårlöst kan däremot den frågan synas, huru i sådant avseende bör förfaras med läkarnas löner för innehavande tjänst å fältläkarkårens stat. Det övervägande flertalet av de å samarbetssjukhusen verksamma läkarna har tillika tjänstgöring å truppförband. Det bör givetvis icke komma i fråga a t t belasta kontot för avlöningar med en dylik läkares hela lön. Landstinget skulle ju i motsatt fall nödgas deltaga i gäldandet av vederlag för en arbetsprestation, av vilken landstinget icke droge någon som helst nytta. Å andra sidan lärer det förhålla sig så, a t t — åtminstone i det ojämförligt största antalet fall — viss del av lönen måste anses belöpa å sjukhusverksamheten. Någon berättigad invändning torde icke kunna resas mot a t t sistberörda del inräknas i vårdkostnadsunderlaget. Enligt de sakkunnigas förmenande skulle en godtagbar lösning i varje särskilt fall kunna åvägabringas på följande sätt: I anslutning till ingåendet av ett samarbetsavtal överenskommes mellan kontrahenterna huru stor del av varje läkares militärläkarlön, som skall anses belöpa å hans trupptjänstgöring. Återstående del jämte det arvode, som i förekommande fall må anses erforderligt för att läkaren skall erhålla skälig ersättning för sitt arbete å sjukhuset, inräknas i vårdkosthadsunderlaget. Vad beträffar sådana läkare, vilka icke med sin sjukhusverksamhet förena någon trupptjänstgöring, inräknas deras sammanlagda inkomst — militärläkarlön och eventuellt arvode — i vårdkostnadsunderlaget. Vad i här berört hänseende ifrågasatts utesluter icke, att ett bedömande av vad av läkarelöner som skall ingå i vårdkostnadsunderlaget får, om så befinr.es lägligare, avse — i stället för varje särskild läkares lön — summan av de å sjukhusets verksamma läkarnas löner. Ett dylikt förfarande kan måhända i vissa fall innebära en förenkling. Vad ovan sagts om behovet av att tid efter a n n a n kunna reglera extraarvoden bör gälla även ifrågavarande uppdelning av militärläkarlön. Uppgörelser därom böra alltså icke bindas till lika lång tidrymd som samarbetsavtalen utan ske vid sidan om dessa avtal på samma sätt som föreslagits beträffande bestämmandet av extraarvoden. Därest undantagsvis i något fall civil extraläkare skulle anställas, bör i anslutning till den allmänna principen även dennes arvode inräknas i vårdkostnadsunderlaget. Beträffande övrig sjukhuspersonal torde man böra skilja mellan sådana befattningshavare, vilkas verksamhet är helt förlagd till sjukhuset, och sådana, som vid sidan av sjukhusarbetet hava a n n a n tjänstgöring. Lönerna till förstnämnda personalgrupp böra självfallet inräknas i vårdkostnadsunderlaget. Om några extraarvoden torde för denna grupps vidkommande icke böra bliva tal. Skulle arbetsbördan ökas utöver det normala, bör erforderlig personalförstärkning ske. Vad övriga angår — här torde n ä r m a s t bliva fråga om intendenten vid det regemente, vars chef förvaltar sjukhuset, s a m t annan vid samma regemente anställd förvaltningspersonal — torde m a n få utgå från att dessas löner icke i någon mån betingas av deras verksamhet å sjukhuset och sålunda icke alls böra påverka

vårddagkostnaden. Skulle någon i sistbeförda personalgrupp för sitt arbete vid sjukhuset uppbära extraarvode, lärer detta arvode däremot böra inräknas i underlaget. Angående sättet för dylikt arvodes bestämmande torde böra gälla detsamma som här ovan föreslagits med avseende å extraarvoden till läkare. I anslutning till det anförda föreslogo de sakkunniga intagande i det av dem förordade normalkontraktet för samarbetsavtal av följande bestämmelser: 8. Om och i vad mån till läkare vid garnisonssjukhuset skall utöver honom i egenskap av militärläkare tillkommande avlöningsförmåner utgå extraarvode för hans verksamhet å garnisonssjukhuset avgöres genom särskild överenskommelse mellan arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och landstinget. Sådant arvode skall utgå antingen med visst till siffran bestämt belopp för budgetår eller ock med belopp, svarande mot viss del av befattningshavaren såsom militärläkare tillkommande avlöningsförmåner. Därest enighet om dylikt arvode icke kunnat träffas inom tre månader räknat från dagen för detta avtals ingående, hänskjutes frågan till Kungl. Maj:t. Sålunda fastställt arvode skall utgå tills vidare under den tid detta samarbetsavtal gäller, dock med rätt för endera kontrahenten att, därest ändrade förhållanden inträtt, påyrka förnyad prövning av arvodesbeloppet. Den tid av tre månader, efter vars utgång frågan, därest enighet ej uppnåtts, skall hänskjutas till Kungl. Maj:t, räknas för sådant fall från den dag, då medkontrahenten erhållit kännedom om yrkandet. 9. Vad i nästföregående moment stadgats gäller i tillämpliga delar även beträffande extraarvode till annan vid garnisonssjukhuset tjänstgörande befattningshavare. Genom brev den 21 juni 1940 (regleringsbrevet, punkten 38) föreskrev Kungl. Maj:t, att arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse borde ägna uppmärksamhet åt angelägenheten av att, på sätt i nyssnämnda betänkande föreslagits, enhetliga grunder snarast möjligt komme i tillämpning i fråga om landstingens ersättningsskyldighet till kronan för vård av civila patienter å garnisonssjukhusen. I anledning härav ha samtliga samarbetsavtal uppsagts av kronan. Sedermera har för garnisonssjukhuset i Linköping preliminärt träffats nytt samarbetsavtal på grundval av normalkontraktet, varjämte efter förhandlingar mellan kronan och Västernorrlands läns landsting avtalsförslag uppgjorts för garnisonssjukhuset i Sollefteå. Beträffande de ovannämnda punkterna 8 och 9 i normalkontraktet ansluta sig dessa avtal till normalkontraktet, Då bestämmelser om disposition av ovannämnda anslagspost för arvoden och särskilda ersättningar ej meddelats, underställde arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse i skrivelse den 27 mars 1942 frågan därom Kungl. Maj:ts prövning. Efter en redogörelse för vad tidigare i det underställda ärendet förekommit anförde departementen och styrelsen vidare: De arvoden, som av vederbörande sjukhusförvaltningar föreslagits utgå för budgetåret 1940/41 framgå av följande uppställning.

97 Garnisonssjukhuset 1. Läkare, 2.

i Skövde

(18,262 civila vårddagar):

att fördelas enligt närmare angivna grunder

kr. 13 057:20

Förvaltningspersonal: regementsintendenten vid Göta trängkår köksföreståndaren » » » sjukhuskassören

kr. » »

1 000: — 600: — 700: —

1. Läkare, att fördelas enligt närmare angivna grunder, tillhopa., kr.

7 730:90

Garnisonssjukhuset

2.

i Karlsborg

(9,187 civila vårddagar):

Förvaltningspersonal: förrådsintendenten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg kr. sjukhusväbeln » ambulansförare, beordrade av chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente »

Garnisonssjukhuset

i Eksjö

800: —

(11,997 civila vårddagar):

1. Läkare, att fördelas enligt närmare angivna grunder, tillhopa., kr. 2.

400: — 800: —

9 298:20

Förvaltningspersonal: regementsintendenten vid Jönköpings-Kalmar regemente regementskassören » » » köksföreståndaren » » » förrådsförvaltaren » » » husmodern » » > kokerskan » » » sjukhuskassören

Garnisonssjukhuset

i Linköping

kr. 1000: — » 100: — » 1 000: — » 100: — » 250: — » 250: — » 2 000: —

(5,292 civila vårddagar):

1. Läkare, att fördelas enligt närmare angivna grunder, tillhopa .. kr. 4 933:60 2.

Förvaltningspersonal: föredragande läkaren regementsintendenten vid Livgrenadjärregementet köksföreståndaren » » bränsleuppbördsmannen » » sjukhusväbeln

Garnisonssjukhuset

i Sollefteå

kr. » » » »

750: — 900: — 700: — 200: — 600: —

(17,879 civila vårddagar):

1. Läkare, att fördelas euligt närmare angivna grunder, tillhopa., kr. 12 827:40 2.

Förvaltningspersonal: regementsintendenten vid Västernorrlands regemente förrådsförvaltaren » » » köksföreståndaren » » » översjukvaktaren såsom husmoder tjänstgörande sjuksköterska

kr. 1 500: — » 300: — » 1 200: — » 300: •— » 300: —

Beträffande garnisonssjukhuset i Boden, varest extraarvoden ej utgivas till annan personal än läkare, har landstinget låtit direkt till läkare vid sjukhuset utgiva arvoden med tillhopa kr. 31 165: 08. 7—431 43

98 Vid behandlingen av de sålunda gjorda framställningarna hava arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse ansett följande synpunkter böra anläggas.

I. Arvoden

till

läkare.

Såsom i annat sammanhang nämnts äro läkarna vid garnisonssjukhusen i Boden, Karlsborg och Sollefteå genom avtalen uttryckligen tillförsäkrade arvoden enligt närmare angivna grunder för vården av civila patienter. Så länge avtalen gälla, torde någon ändring i ersättningens beräknande icke kunna ske. Arvodena till dessa läkare synas sålunda jämväl för budgetåret 1940/41 böra utgå enligt de grunder, som i avtalen angivits. I fråga om fördelningen av arvodesbeloppen läkarna, emellan på v a r t och ett av nu n ä m n d a garnisonssjukhus synas de under en lång följd av år tillämpade normerna i stort sett böra bibehållas. I fråga om läkare vid garnisonssjukhusen i Skövde, Eksjö och Linköping torde, ehuru i avtalen bestämmelser saknas om extraarvoden till dem, likväl för enhetlighetens skull arvodena böra utgå enligt hittills tillämpade grunder, vilka på sätt ovan n ä m n t s i huvudsak överensstämma med vad som gäller beträffande ersättningarna till läkarna vid förstnämnda tre sjukhus. II.

Arvoden

till

förvaltningspersonal.

Ovannämnda sakkunniga hava å sid. 58 i sitt betänkande angivit riktlinjerna för tillerkännande av extraarvoden åt annan vid sjukhusen tjänstgörande personal än läkare. Enligt de sakkunnigas mening skulle extraarvoden icke kunna ifrågakomma för befattningshavare, vilkas verksamhet vore helt förlagd till sjukhuset. Skulle arbetsbördan för dylik personalgrupp ökas utöver det normala, borde erforderlig personalförstärkning ske. Beträffande personal, som vid sidan av sjukhusarbetet hade annan tjänstgöring — såsom vid truppförband anställd förvaltningspersonal, vilken utöver sina åligganden vid truppförbandet utförde arbete för sjukhusets räkning — förutsatte de sakkunniga, såsom även framgår av mom. 9, sid. 73 i betänkandet, a t t extraarvoden kunde ifrågakomma. Med tillämpning av dessa principer torde för budgetåret 1940/41 extraarvoden icke böra tillkomma personal, vars verksamhet varit helt förlagd till sjukhuset. Arvoden skulle sålunda ej tillerkännas sjukhusväbel — sjukhuskassör, översjukvaktare och husmoder — sjuksköterska. Av de övriga föreslagna arvodena torde följande böra uteslutas av nedan angivna skäl. Det av sjukhusförvaltningen för garnisonssjukhuset i Eksjö föreslagna arvodet till regementskassören torde ej böra medgivas, enär fr. o. m. budgetåret 1940/41 i samband med införandet av det nya systemet för redovisning av garnisonssjukhusens inkomster och utgifter varje sjukhus erhöll egen kassaförvaltning. Det till föredragande läkare vid garnisonssjukhuset i Linköping föreslagna arvodet synes ej böra medgivas, enär nämnde läkare i egenskap av sjukhusläkare blir delaktig i den till läkarna vid sjukhuset utgående ersättningen och därutöver ej torde böra tillerkännas extra arvode såsom föredragande. Dylikt arvode medgavs på sin tid när föredragande läkaren ej var sjukhusläkare och motsvarighet härtill förekommer ej beträffande chef läkare (föredragande läkare) vid något av övriga garnisonssjukhus. Några bärande skäl för att, såsom föreslagits, arvoden skola tillerkännas förrådsförvaltarna vid Jönköpings—Kalmar regemente och Västernorrlands regemente samt bränsleuppbördsmannen vid Livgrenadjärregementet synas ej föreligga, om än utgivande av arvode till dem icke skulle strida mot de av ifrågavarande sakkunniga utvecklade principerna. Av de föreslagna arvodena återstå härefter arvodena till regementsintendenterna vid Göta trängkår, Jönköpings—Kalmar regemente, Livgrenadjärregementet och Västernorrlands regemente samt förrådsintendenten vid arméns inten-

99 denturförråd i Karlsborg, köksföreståndarna vid Göta trängkår, Jönköpings Kalmar regemente, Livgrenadjärregementet och Västernorrlands regemente, vid Jönköpings—Kalmar regementes matinrättning anställd husmoder samt kokerska ävensom ambulansförare, beordrade av chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente. Gratifikationerna till husmoder och kokerska i Eksjö betingas av a t t sjukhuset under budgetåret 1940/41 saknat egen matinrättning. Samtliga dessa befattningshavare torde i överensstämmelse med ovanberörda principer böra erhålla arvoden. Vid avvägningen av arvoden till intendenter och köksföreståndare synes lämpligen viss anknytning till antalet civila vårddagar vid de olika sjukhusen böra ske. l o å emellertid det merarbete, som föranledes av handhavandet av med sjukhusets förvaltning förenade göromål, åtminstone till viss del torde k u n n a anses lika stort å alla platser oberoende av patientantalet, synes arvodet böra utgå med en för alla lika fast del, därutöver en i proportion till antalet vårddagar avvägd rörliodel efter fallande skala. Förslagsvis synas följande grundvärden för år räknat kunna tillämpas: Intendenter kr. 5 0 0 : — ; köksföreståndare kr. 4 0 0 : — . Rörlig Intendenter] Köksförest. |

' .„ „„ » 30

del.

för varje påbörj. 1 000-tal vårddag, över 5 000 men ej 10 000 » » » 1 000- » » » 10 000 » > 15 000 »' ' » » 1 000- » » » 1 5 000 » » 20 000

I enlighet härmed skulle arvodena till ifrågavarande personal uppgå till: Intendenter: Karlsborg. Skövde .., Eksjö Linköping. Sollefteå . Köksf Örestån dare : Karlsborg Skövde Eksjö Linköping Sollefteå

finnes

Fast arvode

Rörligt arvode

Summa

500:500 500 500 500

250: 570 330 50 540

750: — 1 070 830 550 1040

ej. 400: — 400: — 400: — 400: —

570 330 50 540

970 730 450 940

Vad angår ersättningarna till husmor och kokerska i Eksjö å vardera 250 kronor samt till de av chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente till garnisonssjukhuset i Karlsborg beordrade ambulansbilförarna å tillhopa 800 kronor synes intet vara a t t erinra mot beloppens skälighet i och för sig. De extra, arvoden, som i enlighet med vad ovan anförts skulle utgivas för budgetåret 1940/41 till ifrågavarande personal vid samarbetssjukhusen skulle sålunda uppgå till följande belopp: Läkare (enligt av sjukvårdsstyrelsen verkställd fördelning): Boden kronor 31 165: 08 Karlsborg » 7 730: 90 Skövde » 13 057:20 Eks Jö » 9 298: 20 Linköping » 4 933:60 Sollefteå » ] 2 827: 40

100 Förvaltningspersonal: Boden Karlsborg (750: b 800: —) Skövde (1070: b 970: —) Eksjö (830: b 730: b 500: —) Linköping (550: b 450: —) Sollefteå (1 040: b 940: —)

kronor — » 1 550: — » 2 040: — » 2 060: — » 1 000: — » 1 980: — Kronor 87 642: 38

I a n s l u t n i n g till det anförda h e m s t ä l l d e a r m é f ö r v a l t n i n g e n s i n t e n d e n t u r och civila d e p a r t e m e n t s a m t s j u k v å r d s s t y r e l s e , att K u n g l . Maj:t m å t t e medgiva, a t t beträffande b u d g e t å r e t 1940/41 av de i s t a t e n för g a r n i s o n s s j u k h u s e n : avlöningar u n d e r p u n k t 10 u p p t a g n a m e d l e n för a r v o d e n och s ä r s k i l d a ersättn i n g a r j ä m l i k t avtal m e d l a n d s t i n g m. m. 106 800 k r o n o r m å t t e få d i s p o n e r a s ett b e l o p p av 87 642 k r o n o r 38 öre för b e s t r i d a n d e av a r v o d e n till l ä k a r e och f ö r v a l t n i n g s p e r s o n a l vid s a m a r b e t s s j u k h u s e n enligt d e t av d e p a r t e m e n t e n och s t y r e l s e n framlagda förslaget. Över framställningen avgåvos u t l å t a n d e n av s t a t s k o n t o r e t och försvarsv ä s e n d e t s l ö n e n ä m n d . S t a t s k o n t o r e t anförde bl. a. följande: Statskontoret vill med anledning av den gjorda framställningen uttala, a t t ämbetsverket för sin del finner den nuvarande anordningen med särskild ersättning till sådan lakar- och förvaltningspersonal, som för sitt arbete vid sagda militärsjukhus uppbära avlöning av statsmedel, otillfredsställande. Enligt statskontorets mening bör det nu tillämpade systemet avskaffas i samband med upphörandet av gällande samarbetsavtal mellan kronan och vederbörande landsting och i stället en reglering av ersättningsfrågan åstadkommas på så sätt, a t t löneställningen för den personal, som erfordras för sjukhusverksamheten, avväges med hänsyn till den arbetsbörda, som kan åvila vederbörande. Detta bör även gälla sådan förvaltningspersonal vid truppförband, som vid sidan av sina åligganden vid truppförbandet utför arbete för vederbörande garnisonssjukhus räkning. Statskontoret vill i detta sammanhang erinra, att chefen för försvarsdepartementet vid anmälan för 1942 års riksdag av frågan om den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter (proposition 210 sid. 292) även berört spörsmålet om läkarpersonalen vid garnisonssjukhusen och därvid framhållit, att han med hänsyn till den väsentligt utökade arbetsbörda, som den utsträckta fasta tjänstgöringstiden för de värnpliktiga kunde beräknas medföra för truppförbandsläkariia, funne det lämpligt, a t t läkartjänsterna vid truppförbanden skiljdes från sjukhusläkartjänsterna vid de större garnisonssjukhusen. F ö r s v a r s väsendets l ö n e n ä m n d anförde: Lönenämnden, som i likhet med statskontoret finner den nuvarande anordningen beträffande avlönandet av läkare och förvaltningspersonal vid de s. k. samarbetssjukhusen mindre tillfredsställande, vill med hänsyn till att sådana arvoden tidigare plägat utgå icke motsätta sig, att arvoden jämväl för budgetåret 1940/41 må utgå till ifrågavarande personal enligt de av arméförvaltningen föreslagna grunderna. Frågan om utöver lön särskilda arvoden framdeles böra utgå till såväl läkare som förvaltningspersonal torde enligt lönenämndens mening innefatta ett ämne, som lämpligen bör tagas under övervägande vid den utredning av det militära arvodesväsendet, som i försvarspropositionen 1942: 210 förutsatts skola komma till stånd inom den närmaste framtiden.

101 Den av intendentur- och civila departementen samt sjukvårdsstyrelsen förordade fördelningen av ifrågavarande arvoden godkändes av Kungl. Maj:t genom beslut den 31 juli 1942. I utlåtande över motsvarande framställning för budgetåret 1941/42 hemställde försvarsväsendets lönenämnd, att militära arvodesutredningen måtte anmodas att taga under övervägande om och i vad mån arvoden till lakar- och förvaltningspersonal vid samarbetssjukhusen framdeles borde utgå. Denna framställning avgjordes av Kungl. Maj:t genom beslut den 22 januari 1943. För innevarande budgetår är å staten för garnisonssjukhusen upptagen en anslagspost av förslagsvis 178 500 kronor till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Från denna anvisning skall, utom annat, bestridas arvoden till läkare och förvaltningspersonal vid garnisonssjukhusen. Den läkarpersonal, varom här är fråga, utgöres dels av läkare uppförda å staten för garnisonssjukhusen, dels ock regementsläkare och bataljonsläkare vid truppförband. För närvarande äro å sjukhusens stat uppförda 2 regementsläkare (lönegrad Ca 26) och 10 extra bataljonsläkare. Övriga vid garnisonssjukhusen tjänstgörande läkare äro truppförbandsläkare. I statsverkspropositionen till 1943 års riksdag (bilagan fjärde huvudtiteln, punkten 151) har chefen för försvarsdepartementet, med biträdande av ett i propositionen 1942: 210 i princip godtaget, av arméförvaltningen i dess medelsäskanden för budgetåret 1943/44 närmare utformat förslag, förordat inrättande fr. o. m. nämnda budgetår av 5 nya befattningar för regementsläkare å garnisonssjukhusens stat. Av statsrådsprotokollet i ärendet framgår, att dessa befattningar avses för befattningarna såsom chefläkare vid garnisonssjukhusen i Eksjö, Linköping, Skövde och Sollefteå samt såsom röntgenläkare vid garnisonssjukhuset i Boden. Vidare skulle enligt i samma ordning framlagt förslag tillkomma en befattning för extra bataljonsläkare vid garnisonssjukhuset i Skövde. De enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 juli 1942 utgående arvodena till beställningshavare vid garnisonssjukhusen, extra bataljonsläkare samt intendenter och ännu såsom köksföreståndare kvarstående underofficerare inräknade, framgå av arvodesförteckningen sid. 10—12. Ersättningsgrunderna äro icke enhetliga. För beredande av arvoden till läkare beräknas stå till förfogande ett efter antalet vårddagar för civila patienter sålunda uträknat belopp, att beloppet per vårddag utgör 1 krona för högst 3 000 vårddagar, 90 öre för överstigande antal till 4 000, 80 öre för överstigande antal till 6 000, 70 öre för överstigande antal till 8 000, 60 öre för överstigande antal till 15 000 samt 50 öre för det antal, som överskjuter 15 000 vårddagar för civila patienter under ett år. I Boden gäller detta lasarettsavdelningen. Till överläkare å epidemiavdelningen och föreståndare för röntgenavdelningen beräknas därstädes arvode med 50 procent av samtliga dem i egenskap av militärläkare tillkommande förmåner. Därjämte gäller i Boden att förstnämnda ersättningsbelopp begränsas för år

102 till 14 000 kronor. Beloppet fördelas mellan läkarna enligt en sedan länge rådande överenskommelse dem emellan. I fördelning av ersättningsbeloppet deltaga icke extra bataljonsläkare vid garnisonssjukhuset i Boden men väl vid de övriga garnisonssjukhusen. Till grund för fördelningen ligger antalet tjänstgöringsdagar, men under det att exempelvis biträdande läkare vid sjukhuset i Sollefteå bekommer en sjättedel av vad som utgår till chefläkaren, erhåller biträdande läkare i Karlsborg arvode enligt samma grunder som sjukhusläkaren. Rörande förvaltningspersonalens arvoden har beräkningsgrunden angivits i arméförvaltningens förut återgivna framställning. Det bör framhållas, att samarbetet mellan staten och landstingen varit fruktbringande. Verksamheten vid garnisonssjukhusen omfattar numera till den avsevärt övervägande delen vård av civila patienter. Arvodena skilja sig beträffande sättet för deras bestämmande avsevärt från övriga av arvodesutredningen behandlade arvodesformer. I detta hänseende gäller, att i några fall arvodena uttryckligen tillförsäkrats vederbörande i de mellan respektive landsting och statsverket träffade avtalen, i andra fall utbetalas allenast med hänvisning till de grunder, som gälla för de fall, då sådan försäkran som nyss sagts blivit avgiven. I denna del torde emellertid vid ett godtagande av det av förenämnda sakkunniga utarbetade normalkontraktet enhetliga grunder komma att gälla, i det att arvodena fixeras genom specialavtal mellan landstingen och arméförvaltningen. Såsom förut nämnts ha numera medel för bestridande av ifrågavarande arvoden beräknats under den i garnisonssjukhusens avlöningsstat uppförda posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Arvodena komma således att utgå av statsmedel, ehuruväl kronan beredes gottgörelse för härav föranledda kostnader över den å riksstatens inkomstsida uppförda inkomsttiteln Inkomster vid garnisonssjukhusen. Arvodena måste i följd härav till sin natur anses vara av statsmedel utgående tillskott till militärläkarnas löner. Oavsett att arvodestagarna icke på grund av de mellan staten och landstingen träffade avtalen torde kunna grunda någon rätt till ifrågavarande arvoden, lärer staten kunna förfoga över arvodena på den grund, att de utgå för fullgörandet av arbetsuppgifter — i detta fall lasarettsvård — som staten i särskilda fall genom avtal åtagit sig i stället för de organ, som i första hand ha att svara därför. Riktigheten av denna uppfattning synes bestyrkas av att instruktionen för fältläkarkåren icke innehåller någon föreskrift av innebörd, att arbetsuppgifterna för militärläkarna vid samarbetssjukhusen skulle falla utanför deras instruktionsenliga arbetsuppgifter. P å grund av det anförda måste enligt arvodesutredningens förmenande staten för framtiden anses oförhindrad att beträffande arvodena träffa de anstalter, som ur dess synpunkt må befinnas påkallade. Samarbetssjukhusen drivas i statens regi med statsanställd personal. Det bör vara statens ensak att bestämma avlöningsvillkoren åt den vid sjukhusen anställda personalen i enlighet med grunder, som staten följer i sin lönepolitik eller eljest finner

103 lämpliga. På grund härav kan arvodesutredningen icke finna lämpligt, att i de blivande avtalen intages föreskrift av det innehåll, som punkterna 8 och 9 i normalkontraktet fått, Enligt arvodesutredningens mening bör från statens sida eftersträvas sådana avtal, att samtliga löneutgifter, som avse garnisonssjukhusen, skola tagas i beräkning vid fastställande av vårdavgiften. Kan emellertid sådant avtal icke träffas och anses det lämpligt att avgöra frågan genom särskild överenskommelse vid sidan av avtalet, på sätt normalkontraktet förutsätter, synes denna särskilda överenskommelse icke böra angå vad som skall av staten fastställas i avlöning utan allenast vilken del av avlöningen, som skall ingå i beräkningen av vårdkostnaden, d. v. s. till vilken del landstinget vill utfästa sig att svara för de lönekostnader, som belöpa å civila patienter. De myndigheter, som tidigare haft anledning upptaga frågan om läkarnas arvoden till behandling, ha antingen såsom 1939 års sakkunniga inskränkt sig till att förorda ändrade grunder för arvodenas beräknande eller ock såsom statskontoret uttalat sig för arvodenas reglering i samband med en reglering av lönerna för läkarpersonalen i fråga. Lika med 1939 års sakkunniga finner arvodesutredningen de nuvarande beräkningsgrunderna för arvodena mindre rationella. Emellertid föreligga särskilda svårigheter för åstadkommande av en lönereglering, som ur det allmännas synpunkt kan anses fullt tillfredsställande. Det kunde måhända ligga nära till hands att söka reglera de militära sjukhusläkarnas lönefråga efter mönstret av de grunder, som gälla för de av landstingen avlönade lasarettsläkarna, med vilka förstnämnda läkare i avseende å kompetenskrav, arbetsuppgifter och ansvar närmast äro jämställda. E n av arvodesutredningen verkställd undersökning rörande grunderna för lasarettsläkarnas avlönande utvisar följande. Grundlönerna variera de olika landstingen emellan och inom varje landsting, beroende på lasarettets storlek o. s. v., men uppgå genomsnittligt för hela riket till i runt tal 8 800 kronor, varierande mellan 14 340 kronor och 4 347 kronor. A lönen utgå tre ålderstillägg, ett vart genomsnittligt om ungefär 500 kronor efter som regel 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Flertalet lasarettsläkare åtnjuta förmånen av fri bostad, eller, då denna förmån icke kan beredas vederbörande, bostadsersättning med genomsnittligt 2 400 kronor per år. Härutöver äga vederbörande lasarettsläkare dels rätt att för sin enskilda mottagning utnyttja lasarettets lokaler, utrustning och personal antingen utan ersättning eller mot en mindre, i detta sammanhang betydelselös gottgörelse till landstingen, dels ock rätt till inkomsterna från patienter intagna å lasarettets enskilda eller halvenskilda rum. Denna sistnämnda förmån har inom ett antal landsting enligt avtal mellan dessa och lasarettsläkarna indragits till landstingen mot fastställd årsersättning till läkarna (»evalvering»). Enligt en av utredningen verkställd undersökning av de fall, där evalveringsbeloppet fastställts till en fixerad årlig summa, uppgår denna genomsnittligt till 3 400 kronor per år och läkare.

104 Enligt vad arvodesutredningen inhämtat pågå för närvarande förhandlingar mellan svenska landstingsförbundet och svenska lasarettsläkarföreningen om en reglering av lasarettsläkarnas avlöningsvillkor, innefattande bl. a. reglering av rätten att å lasaretten hålla enskild mottagning. Därvid uppges ha varit på tal att samtidigt med indragning av denna, nu förekommande rättighet fastställa ett enhetligt bruttobelopp för lasarettsläkares lön. Om än garnisonssjukhusens läkare i avseende å kompetens, arbetsuppgifter o. s. v. äro jämställda med landstingens lasarettsläkare, så göres emellertid från läkarhåll gällande, att det föreligger en olikhet i arbetsförhållandena, nämligen i avseende å möjligheter att erhålla inkomster utöver lönen. Det uppgives sålunda, att, då de militära sjukhusläkarna ha att ombesörja en avsevärd poliklinisk vård av militära patienter, för vilken ersättning ej utgår, äro deras möjligheter till mottagningsinkomster begränsade i jämförelse med vad fallet är beträffande de civila lasarettsläkarna. Härtill kommer, att garnisonssjukhusen äga ett jämförelsevis ringa antal enskilda eller halvenskilda platser, varför läkarna på dessa sjukhus anses vara sämre ställda än sina civila kolleger beträffande möjligheterna till inkomster från patienter å dylika platser. Om än grundlönerna för militära och civila sjukhusläkare icke avsevärt divergera — begynnelselönen i lönegraden Ca 26, regementsläkarlönegraden, uppgår genomsnittligt till 9120 kronor, medan grundlönen för lasarettsläkare på sätt tidigare nämnts i genomsnitt uppgår till 8 800 kronor, vartill kommer fri bostad — måste det likväl enligt arvodesutredningens mening få antagas, att de militära sjukhusläkarna skulle, även om de hade lika stora möjligheter till privat praktik som lasarettsläkarna, komma i en sämre ställning än motsvarande civila läkare, försåvitt icke de skulle äga uppbära särskilda förmåner utöver lönen. Det torde förhålla sig så, att de militära läkarlönerna avvägts från den förutsättningen, att läkarna icke skola vara hindrade att jämväl bereda sig inkomster av enskild praktik. Tjänsten vid garnisonssjukhusen har emellertid av förut anförda skäl ansetts utgöra hinder därför, och de vid dessa sjukhus utgående läkararvodena skulle under denna förutsättning kunna betraktas såsom gottgörelse för minskade praktikmöjligheter. Militära arvodesutredningen har förut i avdelningen »Allmänna synpunkter» under rubriken »Avlöningsförstärkning och lönefyllnad» anmärkt, att de organisatoriskt vidgade uppgifter, som kommit att åvila de vid samarbetssjukhusen tjänstgörande militärläkarna, utgöra anledning att överväga frågan om en härav betingad kompensation och får framhålla såsom sin uppfattning, att ett slopande av de nu till dem utgående arvodena utan kompensation skulle sätta rekryteringen starkt i fara. Åtgärd i sådan riktning får således anses vara utesluten bl. a, med hänsyn till landstingens intressen, och arvodesutredningen har i stället ansett sig böra taga under övervägande följande tre alternativ, vilka synts erbjuda sig för frågans lösning, näm-

105 ligen 1) en lönereglering för chef läkare och vissa andra läkare vid garnisonssjukhusen från förutsättningen att rätten att hålla enskild mottagning vid sjukhusen indrages, 2) en lönereglering för samma läkare från förutsättningen att de erhålla förmån av fri bostad med bibehållen rätt till enskild praktik samt 3) en rationalisering av det nu förekommande arvodessystemet, Det först nämnda alternativet är det mest rationella ur de synpunkter, militära arvodesutredningen anlagt å andra arvodesfrågor. Emellertid förutsätter detta alternativ en avsevärd uppräkning av läkarlönerna. Med hänsyn till allmänna inkomstläget för nuvarande lasarettsläkare vid länslasarett, torde kunna förutses, att reglerad lön till chefläkare vid garnisonssjukhus, vilken skall vara betagen möjligheten till privat mottagning vid sjukhuset, icke kan sättas lägre än till 20 000 kronor. För detta belopp, som motsvarar lönegraden C 12, finnes icke någon lönegrad å Cb-planen. Det torde även bliva nödvändigt att med en måhända obetydligt lägre lönesättning reglera lönerna för vissa andra läkare vid garnisonssjukhusen. Härvid åsyftas överläkarna vid garnisonssjukhuset i Boden och sjukhusläkaren i Karlsborg. E n lönereglering efter denna linje måste väcka betänkligheter, enär jämförelser icke kunna undvikas med andra militära löner på samma eller lägre nivå till beställningshavare med avsevärt högre ställning och ansvar, exempelvis generalfältläkaren, vilken uppbär en lön av 18 000 kronor. Det i ordning härefter upptagna alternativet, innebärande att de härovan nämnda läkarna erhålla fri bostad jämte fortsatt rätt att utöva enskild praktik vid sjukhusen, anknyter till det sätt för avlönande av sjukhusläkare, som ej blott hittills kommit till användning vid länslasaretten utan även tillämpas bl. a. vid statens sinnessjukhus (jfr civila avlöningsreglementet 52 § 7 mom. 5 punkten). Kunna tjänstebostäder anordnas, ligger en lösning av frågan i nu angiven riktning nära till hands och synes ur olika synpunkter vara att föredraga framför andra ifrågakommande möjligheter. Vad beträffar bostadsfrågan pågår visserligen i annat sammanhang utredning i syfte att utverka beslut om anordnande av tjänstebostäder åt läkare vid garnisonssjukhusen, men det är ovisst vad resultatet därav blir. I varje fall kan icke ifrågasättas att staten enbart för lönefrågans ordnande ikläder sig de betydande kostnader uppförandet av nya sådana bostäder skulle draga. Militära arvodesutredningen, som på de skäl som anförts räknar med att de ovan anvisade utvägarna för frågans lösning icke äro framkomliga, övergår härefter till det återstående alternativet, nämligen en rationalisering av arvodesväsendet vid garnisonssjukhusen. Till en början får arvodesutredningen framhålla, att detta alternativ i olikhet mot de förra bör avse samtliga vid garnisonssjukhusen tjänstgörande militärläkare, i allt fall därest man i likhet med arvodesutredningen vill bibehålla sambandet mellan arvoden och vårddagar. Det blir därför även nödvändigt att i undersökningen inbegripa extra bataljonsläkare, ehuru icke-ordinarie personal eljest icke omfattas av arvodesutredningens uppdrag. Arvodesutredningen anser alltså det vara erforderligt, att gottgörelse

106 fortfarande b e r e d e s m i l i t ä r l ä k a r n a å g a r n i s o n s s j u k h u s e n för de m i n s k a d e möjligheterna till e n s k i l d praktik, och finner, där s å d a n g o t t g ö r e l s e skall beviljas, det vara riktigt, a t t den till storleken b e s t ä m m e s i relation till omfattn i n g e n av den ökade t j ä n s t g ö r i n g , som u t g ö r h i n d e r i s å d a n t h ä n s e e n d e , d. v. s. vården av de civila p a t i e n t e r n a . E n l i g t a r v o d e s u t r e d n i n g e n s m e n i n g m å s t e emellertid l ä k a r n a vara s k y l d i g a att u t a n s ä r s k i l d g o t t g ö r e l s e b e s t r i d a a r b e t s u p p g i f t e r av viss o m f a t t n i n g o b e r o e n d e av o m de äro a t t h ä n f ö r a till v å r d e n av m i l i t ä r a eller av civila p a t i e n t e r . A r v o d e s u t r e d n i n g e n a n s e r skäligt, a t t g r ä n s e n i d e t t a a v s e e n d e fixeras vid halv b e l ä g g n i n g av den avdelning, d ä r läkare tjänstgör. E r s ä t t n i n g skulle alltså u t g å för ö v e r s k j u t a n d e antal vårddagar, som avse v å r d av civila p a t i e n t e r , m e d f ö r d e l n i n g mellan läkarna efter t j ä n s t g ö r i n g e n s omfattning. V a d beträffar e r s ä t t n i n g e n s s t o r l e k vill a r v o d e s u t r e d n i n g e n ifrågasätta en g r a d e r i n g efter l ä k a r n a s b e f a t t n i n g a r vid sjukhusen, som avses å t e r s p e g l a i första h a n d d e r a s olika m ö j l i g h e t e r a t t vid s j u k h u s e n hålla m o t t a g n i n g . F ö r s l a g s v i s a n g i v a s följande b e l o p p p e r vårddag, vilka ligga i n o m g r ä n s e r n a för l a n d s t i n g e n s e r s ä t t n i n g s s k y l d i g h e t enligt vissa avtal: chef läkare i B o d e n 1 krona, s a m t a n n a n chef läkare 75 öre, s j u k h u s l ä k a r e i K a r l s b o r g s a m t överläkare 50 öre, r ö n t g e n l ä k a r e 40 öre och a n n a n läkare 25 öre. F r å n dessa u t g å n g s p u n k t e r h a r a r v o d e s u t r e d n i n g e n u t a r b e t a t följande utkast, som a n s e t t s k u n n a tjäna s å s o m l e d n i n g vid u t a r b e t a n d e av a n v i s n i n g a r för u t r ä k n a n d e av arvode till l ä k a r e vid g a r n i s o n s s j u k h u s , varvid förutsatts, att arvodet u t b e t a l a s för m å n a d (det kan även t ä n k a s ske för k v a r t a l ) : a) För varje avdelning (respektive sjukhus som utgör en avdelning) annoteras för varje månad sammanlagda antalet vårddagar dels för alla patienterna dels för de civila patienterna. Det förra talet minskas med det tal, som angiver antalet vårddagar vid halv beläggning (30 X V2 sängantalet). Skillnaden järnföres med det för avdelningen annoterade antalet vårddagar för civila patienter. Det lägsta av dessa tal utgör antalet till ersättning berättigande vårddagar, nedan benämnt totala dagantalet. b) Antalet tjänstgöringsdagar för varje läkare (regementsläkare, bataljonsläkare, extra bataljonsläkare) under månaden fördelas på olika avdelningar efter som läkaren tjänstgjort, varvid följande föreskrifter iakttagas. Chefläkare vid sjukhus med mer än en avdelning antages ha tjänstgjort vid de olika avdelningarna i ungefärlig proportion till beläggningen; förestår han själv en avdelning, föres halva antalet tjänstgöringsdagar på denna avdelning och återstoden fördelas mellan alla avdelningarna så som nämnts. Har läkare även tjänstgjort vid truppförband reduceras antalet tjänstgöringsdagar med XU. För varje läkare erhålles sålunda för varje avdelning, där han tjänstgjort, ett tal, utvisande tjänstgöringens omfattning i dagar och som, avrundat till närmast högre helt tal, nedan benämnes tjänstgöringstalet. c) Det under a) nämnda totala dagantalet fördelas inom varje avdelning mellan de tjänstgörande läkarna i proportion till deras under b) n ä m n d a tjänstgöringstal. Kvoten avrundas till närmaste hela tal och benämnes nedan ersättningstal. d) Månadsarvodet utgör, i kronor räknat, för varje läkare ersättningstalet, som erhålles vid vårddagarnas fördelning enligt c) ovan, multiplicerat med följande tal: för chefläkare i Boden 1, för annan chefläkare 0: 75, för sjukhusläkare i Karlsborg och för överläkare 0: 50, för röntgenläkare 0: 40 och för annan läkare 0: 25.

107 För att giva en föreställning om de ekonomiska verkningarna av de tänkta utbetalningsreglerna har arvodesutredningen utfört en förenklad approximativ beräkning av arvodena från de förutsättningarna, att sjukhusen under ett år varit fullbelagda, att antalen av civila vårddagar allestädes överstigit antalen militära vårddagar och att samtliga läkare varit i full tjänstgöring. Därvid får emellertid förutskickas, att beräkningen icke ger absoluta maximisiffror, enär sjukhusen ofta torde vara överbelagda. Beräkningen följer här nedan: Antal ersättningsberättigande vårdErsättChefläkare, överläkare, Summa sjukhusläkare, röntgenläkare dagar vid fullbelägg- ningsSamman- ersättningsning med övervägande belopp och läkare (bataljonslagt belopp antal civila patienter per läkare läkare) per sjukhus per sjukhus per läkare kronor kronor

Garnisonssjukhus

Boden

1 chefläkare 3 överläkare 1 röntgenläkare 7 läkare 1 chefläkare | röntgenläkare 1 läkare 1 sjukhusläkare J röntgenläkare 1 läkare

50 735

4 225

4 225 2110 1690 1050

4 225 6 330 1690 7 350

19 595

9 490

3 800

2 850 760 950

2 850 760 950

4 560

13 687

5 475

2 735 1095 1370

2 735 1095 1370

5 200

1 chefläkare 1 röntgenläkare.. 1 läkare

16 425

5 475

4100 2190 1370

4100 2190 1370

7 660

..

1 chefläkare 2 läkare

14 417

4 800

3 600 1200

Sollefteå . . . .

1 chefläkare 2 läkare

16 425

5 475

4100 1370

3 600 2 400 4100 2 740

Skövde

Karlsborg

..

Eksjö

Linköping

6 000 6 840 49 855

Arvodesutredningen räknar med att genomförandet av en reglering enligt de föreslagna grunderna skall medföra en reduktion i arvodesutgifterna för läkare vid garnisonssjukhusen med omkring 33 procent. Om det således enligt utredningens mening sakligt sett måste anses påkallat, att läkarpersonalen vid samarbetssjukhusen tillförsäkras särskild gottgörelse utöver lönen, torde detta med utredningens principiella utgångspunkter icke vara fallet i avseende å de arvoden, som nu utgå till förvaltningspersonal vid vissa av dessa sjukhus. De arvoden, som härvid äro i fråga, äro de, som utgå till regementsintendenter och köksföreståndare vid de truppförband, som ha att ombesörja den ekonomiska förvaltningen av vissa garnisonssjukhus. Grunden för dessa arvoden skulle enligt arméförvaltningens framställning vara, att göromålen fullgjordes såsom bisyssla vid sidan av befattning vid truppförband. Av skäl, som anförts i avdel-

108 ningen »Allmänna synpunkter» under rubriken »Ersättning för bisyssla», kan arvodesutredningen icke dela arméförvaltningens åsikt i detta fall utan vill förorda, att ifrågavarande arvoden indragas. Beträffande genomförandet av de i det föregående föreslagna åtgärderna får utredningen avslutningsvis erinra, att avtalsfrågan vid samtliga samarbetssjukhus för närvarande är svävande såtillvida, att nu gällande avtal äro uppsagda samt att intet nytt avtal ännu fastställt av Kungl. Maj:t. På grund härav synas icke hinder möta mot ett genomförande av de förordade åtgärderna i avseende å en rationalisering av läkarpersonalens arvoden i samband med träffande av nya avtal eller mot en indragning av de nu till viss förvaltningspersonal utgående arvodena. Arvodesutredningen har beträffande en revision av arvodena till läkare i det föregående av flera alternativ uttalat sig för en avveckling av arvodena i samband med beredande av fria tjänstebostäder åt chefläkare och överläkare och, därest hinder mötte mot en sådan lösning, förordat en rationalisering av arvodesväsendet vid garnisonssjukhusen efter vissa angivna riktlinjer. P å grund av vad som anförts vill militära arvodesutredningen under denna förutsättning föreslå, att de ovan anförda synpunkterna i avtalsfrågan vid de s. k. samarbetssjukhusen bliva beaktade vid träffande av nya samarbetsavtal, att i samband därmed fastställas grunder för utgivande av arvoden åt de vid sjukhusen tjänstgörande läkarna (regementsläkare, bataljonsläkare och extra bataljonsläkare) av ovan angivet huvudsakligt innehåll samt att arvoden icke längre skola utgå till beställningshavare för vissa bestyr vid garnisonssjukhusens ekonomiska förvaltning.

109 X. Arvoden vid de militära undervisningsanstalterna. I anslutning till den vid 1942 års riksdag beslutade organisationsplanen i vad avser undervisningsväsendet vid krigsmakten lämnas i denna avdelning först under rubriken »Gemensamma frågor» en redogörelse för vissa genomgående arvodesproblem vid undervisningsanstalterna. Därefter följer en speciell undersökning vid varje skola rörande nu utgående arvoden, varvid efter varandra behandlas arvodena vid arméns, marinens och flygvapnets skolor. Sist avges yttrande om arvoden vid särskilda kurser.

Gemensamma frågor. Utbildningen till underofficer vid krigsmakten sker över manskapsskolorna (däribland märkas en planerad sjömansskola vid flottan och signalskola vid flygvapnet) till försvarsgrenarnas underofficersskolor, vilka giva kompetens för utnämning till underofficer. Underofficerarnas fortsatta utbildning avses även kunna vara förlagd till vissa skolor, vilka dock därjämte omfatta officersutbildning, såsom signal-, motor- och förvaltningsskolor vid armén och tekniska skolan vid flygvapnet. Arméns underofficersskola tillhör de fasta undervisningsverken med egen personalstat. De övriga försvarsgrenarnas motsvarande skolor utgöra icke sådana undervisningsverk men ha fast organisation. Försvarsplanen upptager i övrigt följande fasta undervisningsverk med egna personalstater: krigsskolan, infanteriskjutskolan, ridskolan, artilleriets skjutskola, krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan vid armén, sjökrigsskolan och sjökrigshögskolan vid marinen samt krigsflygskolan och flygkadettskolan vid flygvapnet. Bland det stora antalet övriga skolor och kurser förutsattes ett flertal undervisningsanstalter med fast organisation komma att finnas. Här nedan (sid. 110) intages en sammanställning av samtliga fast organiserade befintliga eller planerade undervisningsanstalter för officersutbildningen vid krigsmakten. Om arten av den av militära lärare .vid skolorna meddelade undervisningen torde allmänt kunna sägas, att den har karaktären av yrkesutbildning med huvudvikten lagd vid den praktiska tillämpningen. Det centrala militära läroämnet är taktik, en speciellt militär ämnesgren utan direkta förbindelser med andra kunskapsområden, och i vilken all sakkunskap är att finna inom krigsmaktens egna led. Stor betydelse tillmätes inom alla försvarsgrenarna därjämte de militärtekniska ämnena. För dessa är en solid teknisk underbyggnad erforderlig tillika" med allmänmilitär kunnighet. Även undervisningen i dessa ämnen är tillrättalagd efter det militära behovet, och såvitt arvodesutredningen kunnat finna föreligger över huvud icke någon bestämd påvisbar artskillnad mellan den militära undervisningen å högre och lägre stadier. Att verksamheten vid de militära högskolorna icke inbegriper veten-

110 Kategori

Armén

I. Aspirantskolor för Officersaspirantskolorna värnpliktiga och vid truppslagen. underbefäl.

Marinen

Flygvapnet

Aspirantskolor ombord Krigsfly gskol an. å flottans fartyg och vid kustartilleriet.

II. Kadettskolor.

Krigsskolan.

Sjökrigsskolan.

III. Sjökrigshögskolans allInfanteri-, kavalleri-, Officersskolor, skjutskolor m. fl. pansar-, artilleri-, luftmänna kurs. motsvarande värns-, ingenjör- och skolor. trängofficersskolor Infanteri-, artilleri- och luftvärnsskjutskolor. Ridskolan. Pansar- och ingenjörtruppskolorna. Signalskolan. Underhållsskolan. Motorskolan, tyg- och intendenturf ör v altnin gsskolorna. Arméhundskolan. IV. Högskolor.

Krigshögskolan. Artil- Sjökrigshögskolans leri- och ingenjörhöghögre kurser: stabsskolan. kurs, artillerikurs, torpedkurs, minkurs, förbindelsekurs och nautisk kurs.

Flygkadetts kolan.

Flygkrigshögskolans allm ä n n a kurs. Bomb- och skjutskolan. Tekniska skolan.

Flygkrigshögskolans högre kurser: stabskurs, tekniska kurser.

skapligt lagd forskning, har arvodesutredningen haft tillfälle framhålla tidigare i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter». Genomgående kräves kontakt med utvecklingen inom praktisk tjänst vid krigsväsendet inom och såvitt ske kan även utom landet. Militära arvodesutredningen har av uppgifter inhämtade från skolorna sökt bilda sig en föreställning rörande undervisningens omfattning. Det synes av de lämnade upplysningarna framgå, att lärarnas arbetsbörda är synnerligen avsevärd vid vissa skolor. Sålunda har från arméns underofficersskola angivits ett antal av 40 undervisningstimmar per vecka, Beträffande högskolorna, vid vilka antalet föreläsningstimmar per vecka är högst omkring 10, anföres enstämmigt, att arbetet utöver 7 effektiva timmar på lärorummet tager avsevärd fritid i anspråk varje vecka under terminerna. Det vill däremot förefalla, som om arbetsbördan för de lärare, vilka undervisa kadetter, vore av mera normal omfattning. De militära lärarna vid de fasta undervisningsverken tillhöra huvudsakligen följande kategorier, nämligen vid underofficersskola kompaniofficerare och underofficerare i l:a och 2:a lönegraden, vid kadettskola kom-

Ill paniofficerare och vid högskola majorer eller kaptener. Kompetenskrav äro icke uppställda för lärarbefattningarna vid underofficersskolan. I övrigt är genomgången högskola oeftergivlig för högskolornas lärare och fordras principiellt även vid kadettskolorna, om än den begränsade tillgången till sådan personal icke alltid förslår att förse dessa skolor med lärare, som äro utexaminerade från högskola. Uttagningen av lärare — antingen den äger rum i kommenderingsväg eller genom förordnande efter ansökan — sker självfallet efter urval bland den personal, som genom föregående studier och verksamhet visat sig fylla kvalifikationerna, men, såsom anmärkts i en tidigare avdelning av betänkandet, är kretsen av kvalificerad personal för de viktigare befattningaina nödvändigtvis begränsad. Följande uttalanden från skolchefer torde vidare belysa kompetensfrågan. Chefen för krigshögskolan anför i ett yttrande till arvodesutredningen: »Till lärare uttages bland de till åldern lämpliga den inom sitt fack bäste inom armén respektive flygvapnet, därest denne icke visat påtaglig pedagogisk oförmåga eller är oundgängligen erforderlig i någon viktig stabsbefattning på grund av sina specialkunskaper. Att bliva utsedd till lärare vid krigshögskolan har alltid ansetts och måste anses såsom synnerligen meriterande, men medför icke i och för sig förtidsbefordran. För samtliga lärare gäller, att de före tillträdet till lärarbefattningen vid krigshögskolan böra ha haft tillfälle till lärarverksamhet vid lägre skolor eller repetitörtjänst och därvid visat god pedagogisk förmåga. De böra därjämte nyligen ha gjort trupptjänst och icke kvarstå i lärarbefattning vid skolan mer än högst fyra år innan de på nytt beredas tillfälle till praktisk tjänst.» Chefen för sjökrigshögskolan yttrar sig sålunda: »Åt egna studier måste lärare ägna obegränsad tid. Innan han kan erhålla lärarbefattning, måste han under de år, som förflutit efter av honom själv genomgången högre kurs vid högskolan, ha följt utvecklingen inom sitt ämne med stor noggrannhet. Under hela tiden, vanligen flera år, måste han till detta ändamål ha använt en stor del av sin fritid. Efter utnämning (kommendering) till lärare men före tillträdet av lärarbefattning måste lärare öka sma egna studier och i övrigt förbereda sin undervisning. Även detta arbete måste ske helt på fritid utan åsidosättande av då innehavd tjänst.» De militära lärarbefattningarna äro alla passagetjänster, vilka innehavas begränsad tid, i regel mellan 3 och 5 år. Detta gäller även då beställning för lärare är uppförd på skolas stat. Lärarförordnandet inverkar icke på beställningshavarens löneställning och befordringsförhållanden i annan mån än att vissa förordnanden, exempelvis vid högskolorna, utgöra befordringsmeriter. Militära arvodesutredningen anser, att utslagsgivande för arvodesfrågan i stort vid de militära undervisningsanstalterna, såvitt angår skolornas fasta heltidstjänstgörande lärarkrafter, måste bliva, huru man bedömer frågan om arvode vid dels ämneslärarbefattning vid kadettskola, exempelvis krigsskolan, och dels lärarbefattning vid högskola. Arvodesutredningen övergår nu till en bedömning av lönesättningen vid dessa befattningar. De ämnen, i vilka militära lärare av kompaniofficers grad undervisa vid

112 kadettskolorna — exempelvis vid krigsskolan taktik, topografi, vapenlära och fältarbeten — tillhöra allmänbildningen inom respektive försvarsgrenar, och det kan därför icke med fog påstås, att lärarna måste underkasta sig särskilt omfattande utbildning enbart för tjänstgöringen såsom lärare. Befattningarna torde ej heller vara ovanligt arbetskrävande. Vad beträffar rekryteringen kan denna, såsom nu sker, även framdeles äga rum genom kommenderingsinstitutet, enär, enligt vad som upplysts, erforderlig kännedom om lämpliga aspiranter är tillfinnandes hos skolans ledning. Då härtill kommer att kompaniofficersgraderna äro de lämpligaste för dessa befattningar, synes med hänsyn till befattningarnas kvalitet icke föreligga militära skäl för beredande av extra förmåner vid befattningarna. Någon direkt motsvarighet till dessa befattningar förefinnes icke inom statsförvaltningen i övrigt. Arvodesutredningen har emellertid trots de påtagliga olikheterna sökt finna hållpunkter för en jämförelse i lönebestämningen för läroverksadjunkt, upptagen i lönegraden A 23 å civila löneplanen. Om häremot invändes att läroverkens undervisning avser elevstadiet före och kadettskolornas till tiden ligger senare än studentexamen, så får erinras att den militära undervisningen vid dessa skolor allmänt sett icke bygger vidare på studentexamen utan är av elementär art. Den kan icke anses kvalitativt överlägsen elementarläroverkens. Det visar sig vid en jämförelse, att adjunktens löneläge är något högre än kaptenslönen, i det begynnelselönen å Fort är 8 550 mot 7 596 kronor och slutlönen 10 020 mot 9 975 kronor. Till kaptenslönen bör emellertid läggas ekiperingsbidrag av 180 kronor. En avsevärd skillnad i begynnelselön är väl motiverad av adjunktens studiekostnader och senare tillträdande av avlönad tjänst. Det torde draga för långt att vidare utföra jämförelsen och ej vara nödvändigt, eftersom redan det anförda torde giva belägg för att lönesättningen för militär ämneslärare vid kadettskola får anses skälig även ur mera allmänna synpunkter. Endast det bör tilläggas, att lärarbefattning vid kadettskola kan uppehållas även av löjtnant. Då emellertid löjtnant befordras i tur till kapten, är likväl hans slutlön den ovan för kapten angivna. Visserligen kan med rätta framhållas att kadetternas utbildande till dugande officerare är av grundläggande betydelse för krigsmaktens kvalitet, men arvodesutredningen är av flera delvis förut antydda skäl icke övertygad om att bästa sättet för förvärvande av kunniga och intresserade lärarkrafter vid kadettskolorna består i beredande av fyllnadsarvoden åt denna relativt unga personal. Därtill kommer att arvodenas fortlevande för med sig synnerligen vittgående konsekvenser. Redan ha anspråk framställts på arvoden vid aspirantskolorna för de värnpliktigas befälsutbildning under framhållande, att dessa skolor vid armén delvis utgöra en utbrytning ur krigsskolan, enär deras tillkomst möjliggjort en indragning av yngre årskursen vid denna skola. Undervisningsanstalterna för den högre officersutbildningen torde med än< större fog kunna ställa krav på att även bliva tillgodosedda med arvoden i de fall sådana icke redan utgå. Antalet undervisningsanstalter intill högskole-

113 stadiet kommer genom 1942 års försvarsbeslut att ökas. Efter hand kan arvodesväsendet komma att utsträckas till skolor och kurser av mera tillfällig art. I detta sammanhang vill arvodesutredningen erinra om sin i avdelningen under rubrik »Allmänna synpunkter» framförda uppfattning, att den militära utbildningen är en så väsentlig arbetsuppgift för krigsmaktens befälspersonal, att full hänsyn till densamma måste anses ha blivit tagen vid den militära löneregleringen. Detta gäller ej mindre befälsutbildning än även annan militär utbildningsverksamhet. Skulle befälsutbildningen såsom ovan antytts mera allmänt premieras så skulle förhållanden uppstå, som kunna förrycka det militära lönesystemet. Militära arvodesutredningen anser sig på anförda skäl icke kunna tillstyrka arvodes bibehållande vid befattning såsom lärare i militära ämnen vid kadettskola. Arvodesutredningen övergår härefter till undersökning av lönesättningen för de militära högskolornas fasta lärarpersonal. I detta hänseende får arvodesutredningen anföra följande. De fasta lärarbeställningarna vid högskolorna ha upptagits alternativt för major eller kapten i syfte att bereda större möjlighet till urval. Beställningarnas kvalitet får anses icke understiga majorsgraden. Arvodesutredningen får som stöd för denna uppfattning erinra, att högskolorna meddela kompetens för befattningar av regementsofficers grad inom den högre stabsoch förvaltningstjänsten, samt att eleverna äro officerare i kaptens- och löjtnantsgraderna. Vill man söka en värdemätare i fråga om lönenivån torde — under beaktande bl. a. att undervisningen vid dessa högskolor icke är mera vetenskapligt lagd utan lägger huvudvikten på praktisk tilllämpning — vara lämpligt att göra en jämförelse med avlöningen till lektor vid allmänna läroverken i 27 lönegraden. Slutlönen på I-ort är för denne 12 000 kronor och för major 11 445 kronor. Härvid får emellertid tagas i betraktande att lärare vid militär högskola i olikhet mot lektor vid läroverk regelmässigt är avsedd för befordran och att hans tjänst vid högskolan just utgör en avsevärd merit därför. Med hänsyn till att avlöningen till lärare vid högskola i majorsgraden således skulle kunna anses väl avvägd genom lönegradsplaceringen borde härav följa att tillräcklig anledning saknas att till sådan lärare utöver lönen utgiva särskilt arvode. Vad beträffar de kaptener, som äro lärare, aynes emellertid i regel en höjning av ersättningen vara påkallad. Under hänvisning till vad som anförts i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» i fråga om konstruktionen av lönefyllnad vid befattning, för vilken beräknas beställning i alternativa lönegrader, varvid befordran till högre beställning kan motses under tiden för befattningens uppehållande, anser arvodesutredningen lämpligt föreslå, att avlöningsförbättringen konstrueras såsom vikariatslön till den högre beställningen. Vid frågans närmare övervägande har emellertid inom arvodesutredningen yppats tvekan, huruvida dessa förslag giva full rättvisa åt högskolornas krav. 8 - 431 43

114 Orsaken härtill är följande. Av vad utredningen inhämtat synes det vara sannolikt, att befattningarna äro mera arbetstyngda och kräva mer omfattande förberedelser i form av egna specialstudier än vad fallet är i fråga om andra befattningar, i vilka placeras majorer och äldre för befordran kvalificerade kaptener. Det skulle därför kunna befaras, att de icke bliva tillräckligt eftersökta, därest de icke förenas med särskild ekonomisk gottgörelse även i majorsgraden. Om härav följde en sämre rekrytering av lärarkrafterna och sjunkande kvalitet i undervisningen vid högskolorna, vore detta synnerligen beklagligt med hänsyn framför allt till återverkningarna på arbetet inom den högsta militära administrationen. Arvodesutredningen, som visserligen med stöd bl. a. av chefens för krigshögskolan här ovan återgivna yttrande finner det vara antagligt, att meriten för vidare befordran i och för sig är tillräckligt betydande för att säkerställa rekryteringen av lärarbefattningarna vid högskolorna, har emellertid inför de angivna eventualiteterna, vilka arvodesutredningen ansett sig icke kunna med full säkerhet bedöma, funnit sig böra undersöka andra alternativ för frågans lösning. Till en början får arvodesutredningen förutskicka, att en förändring av lönegradsplaceringen till överstelöjtnant alternativt major icke torde vara förenlig med de militära befordringsplanerna och för övrigt synes innefatta en alltför hög lönesättning. Att åter bibehålla nuvarande arvoden — i så fall med genomgående belopp av 1 400 kronor — anser arvodesutredningen i princip förkastligt, enär de utgöra fyllnadsarvoden i två lönegrader. E n sådan anordning kan, såsom arvodesutredningen förut erinrat i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter», icke anses motsvara ändamålet att vid en befattning uppbringa lönen till ett som skäligt ansett belopp, något som är särskilt påfallande, när det, som här, gäller förordnande på en tidrymd av i regel allenast omkring fyra år. Den sistnämnda omständigheten talar för fastställande av ett enhetligt avlöningsbelopp utan löneförhöjningar. Storleken av detta synes bliva lämpligt avvägd, om det sättes till 12 000 kronor, lika med slutlönen i 27 lönegraden å allmänna löneplanen och obetydligt högre än beloppet av mellersta löneklassen i överstelöjtnantsgraden. Det skulle därför vara tänkbart att inplacera befattningen i lönegraden 4 å den i civila avlöningsreglementet intagna löneplanen C. Emellertid kan arvodesutredningen icke tillstyrka detta, enär det ur flera synpunkter synes vara nödvändigt, att lärarna äro underkastade militära avlöningsreglementet. Detta senare reglemente erbjuder dock icke möjlighet till lämplig lönegradsplacering. Det saknar nämligen dels lönegrad å Oa-planen mellan majors- och överstelöjtnantsgraderna, dels även lönegrad å Cb-planen motsvarande lönegraden C 4. Löneplanen Ca bör icke lämpligen komma till användning på grund av indelningen i löneklasser. Därjämte bör hänsyn tagas till bestämmelserna i 9 § av reglementet. Dessa innefatta en konservering av den vunna löneställningen, som knappast kan anses vara påkallad vid lärarens transport eller befordran till annan beställning. Med hänsyn till dessa överväganden har arvodesutredningen tänkt sig den utvägen, att genom särskild bestäm-

115 melse lärare vid högskola tillförsäkras ett arvode av 12 000 kronor jämte rörligt tillägg mot skyldighet att avstå de med innehavande beställning förenade löneförmånerna. Förslagets genomförande skulle komma att medföra ökning av sammanlagda utgifterna för avlönande av de högskolelärare, som skulle erhålla avlöning av 12 000 kronor. Till belysande av den ungefärliga storleken av denna ökning får militära arvodesutredningen anföra följande. Vid krigshögskolan skulle 7 av de 9 å skolans stat uppförda beställningarna för lärare, enligt vad som framgår av den följande framställningen under rubrik »Krigshögskolan», ifrågakomma till erhållande av förordnande med avlöning av 12 000 kronor. För närvarande utgå till de 7 högst avlönade beställningshavarna löner enligt 7, 8 (2 st.), 10, 11 (2 st.) och 12 löneklasserna. Med inräknande av arvoden ger detta en slutsumma av 76 382 kronor, vilken med 7 618 kronor understiger summan 84 000 kronor av 7 löner å 12 000 kronor. E n sammanräkning av löner och arvoden åt de sex lärarbeställningar av åtta för artillerioch ingenjörhögskolan uppförda, som äro tillsatta, ger som resultat, enär lärarna tillhöra löneklasserna 7, 8, 9, 10 (2 st.) och 12, en summa av 69 159 kronor eller 2 841 kronor mindre än summan 72 000 kronor av 6 löner å 12 000 kronor. Vid sjökrigshögskolan är endast en av de tre å stat uppförda beställningarna tillsatt. Beställningshavaren åtnjuter lön enligt 10 löneklassen. Även om man räknar med att de två övriga komma att innehava lägsta eller 7 löneklassen, stiger sammanlagda beloppet av löner och arvoden till 34 417 kronor, vilket, jämfört med summan 36 000 kronor av 3 löner å 12 000 kronor, ger en differens av 1 583 kronor. På grund av vad som anförts får militära arvodesutredningen såsom ett andra alternativ föreslå, att såsom norm för löneställningen vid dessa befattningar fastställes en avlöning av 12 000 kronor. Till den närmare utformningen av förslaget återkommer arvodesutredningen i avdelningen under rubrik »Författningsförslag». Vid undervisningsanstalterna tillgodoses behovet av lärarkrafter, förutom av därstädes förordnade lärare, i viss utsträckning även genom personal kommenderad att tjänstgöra såsom biträdande lärare eller såsom repetitörer. För de två sistnämnda kategorierna utgör självfallet deras tjänstgöring merit för placering såsom ordinarie lärare. F ö r beredande av arvoden åt dessa senare brukar Kungl. Maj:t åt skolorna anvisa ersättningar från de å personalförteckningarna upptagna ofördelade beloppen. Arvodesutredningen anser, att särskild ersättning utöver vad som under vissa förutsättningar allmänt utgår vid kommenderingar icke bör tilldelas biträdande lärare eller repetitör, vilken är héltidstjänstgörande. Till stöd för denna uppfattning åberopas i tillämpliga delar vad ovan anförts i fråga om arvode åt ämneslärare vid kadettskola. Härjämte förekommer allmänt att undervisning i ett eller flera ämnen eller i en övningsgren fullgöres såsom bisyssla vid annan befattning, som utgör beställningshavarens huvudsakliga sysselsättning. I överensstämmelse

116 med vad arvodesutredningen förut uttalat i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» och underrubriken »Ersättning för bisyssla» anser utredningen, att ersättning i sådant fall bör utgivas såväl då lärarbefattningen är av den natur, att ansökningsförfarande är erforderligt, som även då befattningen eljest måste utövas vid sidan av och ej lämpligen kan förenas med beställningshavarens övriga arbetsuppgifter. Tillika förordade arvodesutredningen tillämpande av ansökningsförfarande vid tillsättande av de med rätt till arvode förbundna befattningarna. I dessa hänseenden får arvodesutredningen nu i vad avser lärarbefattningarna anföra följande. Då beställningshavare skall kommenderas att jämte annan befattning utöva undervisning vid tillfälliga skolor och kurser, officersaspirantskolor och andra lägre undervisningsanstalter, bör undersökning först äga rum i vad mån beställningshavarens samtliga arbetsuppgifter kunna förenas på sådant sätt, att de kombinerade bilda en med hänsyn till arbetsbördan lämpligt avvägd heltidstjänstgöring. Arvodesutredningen vill emellertid betona, att därvid ej får lämnas ur räkningen, att undervisningsuppdraget för ett samvetsgrant utförande kan påkalla, att avsevärd tid står till förfogande dels för förberedelser, dels eljest för arbete utanför lärorummet. Härtill bör full hänsyn tagas, så att ett icke alltför knappt tidsutrymme beredes beställningshavaren, men om det med beaktande härav visar sig möjligt att förena lärarsysslan med annan befattning, bör en sådan lösning eftersträvas och de förändringar vidtagas i fråga om beställningshavarens tjänstgöring, som för ändamålet finnas påkallade. De erforderliga åtgärderna kunna därefter komma till stånd i kommando väg utan att arvodesmedgivande lämnas. Ofta förekommer att skolor och kurser äro anslutna till vissa förband, ur vilka personal kan disponeras för meddelande av undervisning i vissa ämnen. Som exempel härpå kan anföras sjökrigsskolan, vilken anknytes till Stockholms örlogsstation, truppslagens officersaspirantskolor, vilka förläggas till vissa förband ur truppslaget, och vidare flygvapnets till Västmanlands flygflottilj anslutna skolor i Västerås. I dessa fall synes ett samordnande av tjänsten vid skolor och förband kunna åstadkommas, så att i stort sett det icke blir nödvändigt att inrätta lärartjänster såsom bisysslor förenade med arvoden. Yppas emellertid hinder för en kommendering från nu angivna förutsättningar vid de lägre undervisningsanstalterna, bör liksom regelmässigt vid de fasta undervisningsverken befattning, vilken icke tager innehavarens hela arbetstid i anspråk, förenas med arvode och tillsättas efter ansökan och konkurrens mellan de för befattningen kvalificerade. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:.t därtill bemyndigar att tillsätta befattningen. Genom att uppställa ansökningsförfarandet såsom förutsättning för arvodes utgivande torde vinnas en önskvärd avgränsning av arvodesfallen. När befattningen blivit tillsatt, bör enligt vad arvodesutredningen jämväl tidigare förordat skriftligt förordnande å befattningen utställas med ut-

117 4

sättande, att förordnandet icke skall medföra minskning av innehavarens tjänstgöringsskyldighet i hans ordinarie befattning, vilken tillika angives. Vidare bör handlingen innehålla uppgift om arvodet för uppdraget och grunderna för dess åtnjutande. Arvode vid bisyssla bör vara knutet vid fullgjord prestation, enär skälig anledning icke synes föreligga att i annat avseende bereda gottgörelse åt arvodestagare med lön i innehavande beställning. I anslutning härtill föreslår arvodesutredningen, att ersättningen för militär lärarbefattning, vilken uppehälles såsom bisyssla, skall utgå med visst timarvode för undervisningstimme. Det blir med denna anordning möjligt att oberoende av läsårets skiftande längd vid olika undervisningsanstalter ernå gemensamma grunder för ersättningsbeloppen, vilket knappast låter sig göra, därest ersättningen såsom vid allmänna läroverken skall utgå med visst belopp för veckotimme och läsår. Befattningens innehavare torde såsom vid läroverken lämpligen kunna benämnas timlärare. I fråga om timarvodenas storlek må erinras, att vissa timbelopp ligga till grund för beräknande av en del av de nu för läsår utgående lärararvodena. Exempelvis har tidigare räknats med vid krigshögskolan 14 kronor för verklig undervisningstimme samt 5 kronor till ridlärare och repetitörer, vid artillerioch ingenjörhögskolan 12 kronor för föreläsningstimme och 5 kronor för övningstimme, vid sjökrigshögskolan 14 kronor för undervisningstimme, vid flygkrigshögskolan 14 kronor för undervisningstimme till lärare och 7 kronor till biträdande lärare, vid sjökrigsskolan 7 kronor per timme, vid flygkadettskolan 6 kronor per timme, och vid flygvapnets underofficersskola 6 kronor per timme till officer och 4 kronor till underofficer. Militära arvodesutredningen anser lämpligt, att en taxa fastställes för timarvodena, varigenom en visserligen schematisk, men dock efter enhetliga grunder uppgjord bestämning av ersättningen i olika fall skulle komma till stånd. För utarbetande av taxan har arvodesutredningen utgått från den i kungörelse den 5 september 1942, nr 787, 3 § intagna tabellen över ersättningar åt timlärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga, undervisningsanstalter. I tabellen användes en indelning dels efter ortsgrupper, dels efter läroanstalter, dels efter lärares kompetens, dels ock i viss mån efter ämnet eller övningsgrenen. Utredningen har även funnit lämpligt att för den militära timläraretaxan begagna dessa indelningsgrunder; dock har en uppdelning efter läroämnena icke företagits, enär den befunnits opraktisk. Vad beträffar lärares kompetens har i ersättningshänseende likställts: militär högskoleutbildad lärare med lärare, som innehar adjunktskompetens; annan officer eller vederlike med annan timlärare i teoretiskt läroämne vid allmänt läroverk; och underofficer med annan timlärare i praktiskt läroämne vid praktisk realskolelinje. För gymnastiklärare finnes direkt motsvarighet, vilken ansetts tillämplig även för ridlärare. Ersättningsbeloppen i tabellen, vilka äro upptagna för veckotimme och läsår, ha evalverats till belopp för undervisningstimme med beaktande av att

118 * läsåret vid allmänna läroverken räknar 38 veckor. De sålunda erhållna, öresbeloppen ha avjämnats till närmaste ined 5 delbara tal. Vidare ha beloppen uppräknats med 25 öre per timme, vilket befunnits skäligt med hänsyn till att läroverksbeloppen utgå såsom årsarvoden med viss möjlighet till kortare avdragsfri ledighet vid förfall. Att få likformighet i detta hänseende förhindras såsom erinrats här ovan av den rådande olikheten i läsårens längd vid olika militära undervisningsanstalter. De sålunda uträknade timarvodena avser arvodesutredningen skola erhålla tillämpning vid kadettskolor och andra militära undervisningsanstalter i allmänhet. Vad beträffar timarvoden vid de militära högskolorna erfordras en väsentlig förhöjning beroende på att en så mycket större del av arbetet, enligt vad för utredningen tillgängliga siffror utvisa, är förlagd utanför undervisningstimmarna. Vid dessa skolor ha eleverna — ofta officerare i kaptensgraden — nått ett utbildningsstadium, som gör, att undervisningen lämpligen meddelas genom föreläsningar, vilka kräva tidsödande förberedelser, och genom flitigt användande av skriftliga prov, vilkas genomgående kräver mycken tid. Arvodesutredningen anser därför en förhöjning med 50 procent av timarvodena vara fullt befogad. Vid de undervisningsanstalter, som bygga Taxa för timarvoden åt militära lärare. Timarvode,

kronor,

Läroanstalter och timlärare

i or t sgr upp

A

B

c

D

E

F

G

H

I

—

—

—

—

—

—

—

—

12: —

Högskoleutbildad ämneslä- 1 rare vid officersskola. Ämneslärare, officer eller , 7:80 vederlike, vid militär högskola. )

8:05

8:30

8:55

8:80

9:10

9:40

9:70

10: —

Högskoleutbildad ämnes- 1 lärare. Ämneslärare, officer eller } 6:20 vederlike, vid officers- 1 skola.

6:40

6:60

6:80

7: —

7:25

7:50

7:75

8: —

5:40

5:60

5:80

6: —

6:20

6:40

6:60

6:80

7: —

Lärare i övningsgren (gym- 4:60 nastik med vapenföring och idrott samt ridning).

4:75

4:90

5:05

5:20

5:40

5:60

5:80

6: —

3:80

3:95

4:10

4:25

4:40

4:55

4:70

4:85

5: —

Högskoleutbildad ämneslär a r e vid militär högskola.

Ämneslärare, officer eller vederlike.

Ämneslärare, underofficer.

Anm. Med m i l i t ä r högsk ola avses krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt högre kurserna i sjökrigshögskolan ocl i flygkrigshögskolan. Med h ö g s k o l e u t b i l d a d lärare avses den som genomgått militär högskola, soin nu nämnts, eller har akademisk examen eller är ingenjör. Med o f f i c e r s s k o l a avses dels lägi e kurserna i sjö- och flygkrigshögskolorna dels truppslagsofficersekolorna och skjutskolorna. Där fl ere benämningar i första kol. äro tillämpliga skall den användas som ger högsta ersättning.

119 på kadettskola och utgöra mellanstadier till högskola, således de lägre högskolekurserna, officersskolorna och skjutskolorna, får av liknande anledning anses vara skäligt att utmäta ersättningen efter högre normer, varvid valts ett medeltal mellan de allmänna beloppen och de för högskola beräknade. Efter huvudsakligen de nu angivna beräkningsgrunderna har militära arvodesutredningen utarbetat det förslag till taxa för militära timlärare, som angivits å föregående sida. Vid taxans utfärdande synes med anknytning till stadgandet i 4 § av ovan åberopade kungörelsen nr 787/1942 böra meddelas följande tillämpningsföreskrift: »Timarvode utgår för fullgjord undervisningstimme och utbetalas månadsvis i efterskott; dock att, därest timlärarens tjänstgöring avslutas före utgången av kalendermånad, den honom resterande ersättningen må utbetalas vid tjänstgöringens slut. A timarvode utgår icke dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg.» Militära arvodesutredningen får framhålla, att med dess förslag icke längre erfordras att fastställa årsarvoden för timlärare. I följd härav skola arvodesbeloppen för sådant ändamål kunna upptagas ofördelade å personalförteckningarna och direkt ställas till skolornas förfogande, varvid förutsattes att medelsbehovet beräknats på grundval av gällande timplaner och den föreslagna taxan med tillägg av vad som anses erforderligt för oförutsedda behov, särskilt anordnade föreläsningar o. d. P å grund av vad som anförts vill militära arvodesutredningen, som nedan återkommer till frågan om särskild ersättning åt heltidstjänstgörande lärare vid de olika skolorna, föreslå, att bestämmelser om ersättning åt militära timlärare av ovan angivet innehåll bliva utfärdade.

Arvoden vid arméns skolor. Arméns underofficersskola. Å personalförteckningen för arméns fasta undervisningsverk äro för arméns underofficersskola upptagna, utom chef och adjutant, följande militära beställningshavare, nämligen 2 kompanichefer, 1 ställföreträdande kompanichef, 11 avdelningschefer, vilka äro kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 2 fanjunkare eller styckjunkare och 7 fanjunkare, styckjunkare eller sergeanter. Vid skolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen, sid. 12. Arvoden vid skolan infördes genom 1936 års försvarsbeslut. Försvarskommissionen hade anfört, att arvoden i likhet med vid andra militära utbildningsanstalter borde beräknas för viss militär lärarpersonal. Enligt förslag av chefen för försvarsdepartementet inrättades därefter arvoden å 600 kronor till 8 militära lärare å skolans stat. I 1941 års personalförteckning äro för ändamålet upptagna arvoden å 600 kronor till 2 kompanichefer och 8 avdelningschefer. Fördelningen av arvoden för innevarande budgetår har Kungl. Maj:t enligt riksdagens bemyndigande verkställt efter de av försvarsutredningen gjorda beräkningarna.

120 U r f ö r s v a r s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e intages r ö r a n d e o r g a n i s a t i o n e n underofficersskolan följande:

vid

Under chefen för AUS komma i enlighet härmed att framdeles lyda: en underofficerskurs, kompaniadjutantkurser för reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare samt i internat samtliga elever vid Försvarsväsendets läroverk. Underofficerskursen avses äga rum under tiden oktober—augusti och omfatta 130—150 elever. Antalet elever kräver ur utbildningssynpunkt en organisation på ett kompani. Med hänsyn till det stora antalet utbildningsavdelningar och det omfattande planläggningsarbetet synes förutom kompanichef även en ställföreträdare för denne erforderlig. Av eleverna beräknas 65—75 tillhöra infanteriet och återstoden övriga truppslag. För utbildningen krävas övningsavdelningar och befäl enligt efterföljande tabell. Avdelning l:a

Chef officer ur

Un derofficer(are) till förfogande

Elever ur

infanteriet

1 u r kavalleriet

infanteriet och kavalleriet

2:a

infanteriet

1 ur infanteriet

infanteriet

3:e

pans ar truppern a

1 u r pansartrupperna

pansartrupperna

4:e

artilleriet

1 u r artilleriet

artilleriet

5:e

luftvärnet

1 ur luftvärnet

luftvärnet

6:e

infanteriet

1 u r infanteriet 1 ur trängtrupperna (för sjukvårdstjänst)

övriga truppslag

För utbildning av i 6:e avdelningen ingående elever i för vederbörligt truppslag speciell tjänst böra dessutom vissa officerare stå till kompanichefens förfogande. På grund härav föreligger behov av en officer ur vardera ingenjör-, signal-, träng-, intendentur- och tygtrupperna. Officerarna ur ingenjörtrupperna och intendenturkåren avses tagas i anspråk för utbildning av samtliga elever i sprängteknik och befästningsarbeten m. m. respektive stabstjänst. Samtlig här ovan angiven personal bör upptagas på skolans stat. Kompaniadjutantkurser för reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare föreslås äga rum under september månad och omfatta omkring 85 elever. För dessa kurser torde omkring hälften av skolans lärarepersonal vara erforderlig. Till 2 kompanichefer, 1 ställföreträdande kompanichef, 11 avdelningschefer och 7 kompaniunderofficerare böra — utöver vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder. I f ö r s v a r s p r o p o s i t i o n e n tog chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t icke s l u t l i g s t ä l l n i n g till arvodesfrågan. D e skäl, som anföras h ä r n e d a n vid b e h a n d l i n g e n av frågan om arvoden till kompanibefälet vid krigsskolan, s y n a s h a t i l l ä m p l i g h e t även å i f r å g a v a r a n d e arvoden. I enlighet h ä r m e d vill a r v o d e s u t r e d n i n g e n föreslå, att arvoden icke l ä n g r e utgivas vid a r m é n s underofficersskola.

121 Krigsskolan. A personalförteckningen för krigsskolan äro uppförda, utom skolans chef och hans adjutant, 1 major, 1 kompanichef, 10 kompaniofficerare, vilka äro kadettofficerare och lärare, samt 6 kompaniofficerare, vilka äro lärare. Till dessa 18 officerare utgå arvoden enligt vad som arvodesförteckningen sid. 12—13 utvisar. Motiveringen för de till kompanibefälet (kompanichef och kadettofficerare) utgående arvodena återfinnes i ett av försvarsväsendets lönenämnd avgivit utlåtande, vilket åberopats vid avlåtande av propositionen 1922: 248 och av föredragande departementschefen återgives sålunda: På grund av bestämmelserna i officersavlöningsreglementet den 29 juni 1921 och därtill hörande, av Kungl. Maj:t utfärdade tilläggsbestämmelser torde fr. o. m. år 1922 för officerskursernas kompanibefäl Karlberg komma att utgöra förläggningsort. Med stöd av samma bestämmelser torde möjlighet jämväl förefinnas att träffa sådan anordning, att även reservofficerskursens kompanibefäl förklarades skola vid Karlberg fullgöra ordinarie tjänstgöring, till följd varav även för denna personal Karlberg skulle bliva förläggningsort. Under angivna förutsättningar skulle all ifrågavarande personal under tiden för sina kommenderingar till krigsskolan bliva berättigad till lön i den ortsgrupp, vartill Stockholm räknades, varjämte ersättning för flyttningskostnad i förekommande fall torde komma att tillerkännas vederbörande. Av sålunda anförda skäl och under åberopande av vad som anförts rörande arvodena till artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare skulle det kunna ifrågasättas, huruvida anledning numera förefunnes att fortfarande bibehålla särskilda arvoden för kompanibefäl på Karlberg efter den nya löneregleringens genomförande. Med hänsyn till ifrågavarande befattningars vikt för officersutbildningen och då, enligt vad lönenämnden inhämtat, för förordnande till ifrågavarande befattningar i regel krävdes att hava genomgått krigshögskolan, ansåge dock lönenämnden erforderligt att vissa begränsade arvoden bibehölles. Beträffande dessas avvägande ville nämnden i huvudsak hänvisa till sitt förslag rörande arvodena vid artilleristaben. Beträffande de särskilda befattningarna syntes kompanichefen vid officerskursen, vilken chef i regel torde vara en äldre kapten, böra erhålla ett arvode å 1 500 kronor, varigenom hans sammanlagda avlöning komme att ungefär motsvara majors. Såsom villkor för arvodets åtnjutande syntes böra stadgas skyldighet för kompanichefen att utan särskild ersättning bestrida undervisningen i ämnet krigslagar m. m. I fråga om arvodena åt kadettofficerarna vid officerskursen syntes desamma kunna bestämmas till samma belopp, som av lönenämnden föreslagits för flertalet artilleristabsofficerare och fortifikationsstabsofficerare, eller 600 kronor för år. Kadettofficeren ur kavalleriet borde dock såsom ersättning för den undervisningsskyldighet i ridning m. m., som reglementsenligt ålåge honom, erhålla ett arvode, som med 300 kronor överstege övriga kadettofficerares. Beträffande arvoden till lärare vid krigsskolan anförde lönenämnden, att anledning till att arvodena dittills fastställts till fasta årsbelopp och icke beräknats såsom ersättning för varje veckotimmes undervisningsskyldighet vore att söka däri att lärarbefattningarna i regel upptoge vederbörandes hela arbetstid och att lärarna följaktligen icke alls eller blott i begränsad utsträckning uppehölle de befattningar, som tillhörde deras ordinarie beställningar. Med hänsyn därtill föreslog nämnden en sådan omreglering av lärararvodena, att desamma begränsades till att utgöra en ersättning närmast för förvärvandet av den kompetens, som krävdes av de officerare, vilka kunde ifrågakomma

122 till förordnande i ifrågavarande befattningar. Med denna utgångspunkt föreslog nämnden för dåvarande lärare arvoden med belopp från 900 till 1 350 kronor, utmätta efter ett genomsnittsvärde av' 1 200 kronor med hänsyn till den större eller mindre undervisningsskyldigheten. Vid krigsskolan tjänstgöra även lärare, vilka utöva denna sin verksamhet såsom bisyssla, nämligen i ämnena militärförvaltning, luftkrigskonst och signaltjänst. De erhålla ersättning i form av arvoden (arvodesförteckningen,

sid. 13). Enligt inhämtad upplysning beräknas ungefärliga antalet undervisningstimmar innevarande läsår för lärare i militärförvaltning till 66, för lärare i luftkrigskonst till 56 och för lärare i signaltjänst till 40. Lärare i de två sistnämnda ämnena deltaga i en fältövning vid krigsskolan om c:a 14 dagar. Ersättning härför synes ej vara inräknad i arvodena. Arvodet till lärare i militärförvaltning var föremål för reglering vid 1922 års riksdag (propositionen nr 248). Försvarsväsendets lönenämnd hade ansett, att arvodena till vissa civila lärare vid de militära undervisningsverken borde räknas efter 10 kronor för verklig undervisningstimme. Med hänsyn till de stora krav, som ställdes på läraren i militärförvaltning vid krigsskolan, och under framhållande att den kunskap däri, som förvärvades vid skolan, för flertalet officerare bleve den enda teoretiska grundvalen för viktiga förvaltningsuppgifter, som ålåge dem under hela deras tjänstetid, ansåg sig lönenämnden böra, liksom för de civila lärarna, beräkna en ersättning av 10 kronor för undervisningstimme för läraren i militärförvaltning. Efter en beräkningsgrund av 70 undervisningstimmar upptog nämnden arvodet med i avrundat tal 720 kronor. Detta belopp har därefter fastställts. Gällande reglemente för krigsskolan den 11 mars 1939 (TL A nr 12) innehåller rörande tillsättandet av här ifrågavarande befattningar följande: Majoren vid krigsskolan — vilken är ställföreträdande chef och tillika lärare vid skolan — utnämnes av Kungl. Maj:t medelst fullmakt och kvarstår över stat vid vederbörligt regemente (kår). Kompanichef, kadettofficerare och lärare —• vilka å skolans stat uppbära arvoden motsvarande lönen i innevarande beställning — förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid och kvarstå på stat vid vederbörligt regemente (kår). Förordnandetiden är i regel tre år, men har de senare åren inskränkts till två och slutligen ett år. Ordinarie beställningshavare, som uppbär lön på annan försvarsväsendets stat än krigsskolans, förordnas i kommandoväg, likaledes i regel för tre år. Förordnande av Kungl. Maj:t eller i kommandoväg meddelas efter befattningens ledigförklarande och ansökan. Dessa bestämmelser äro satta ur kraft senast genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1942 av innebörd, att ansökningsförfarande icke skall behöva tillämpas vid tillsättande av militära befattningar vid arméns fasta undervisningsverk. Av undervisningsstadga för krigsskolan den 1 april 1939 ( T L B nr 54 Bil.) inhämtas bl. a., att huvudämnena vid officerskursen äro taktik, vapenlära, topografi och fältarbeten.

123 Ämnenas fördelning å skilda lärarbefattningar är ej angiven. Ej heller innehåller stadgan uppgift å kompetensfordringar för lärarna. Det i 1942 års försvarsproposition beräknade behovet av ordinarie militär personal för krigsskolan överensstämmer med det i personalförteckningarna för innevarande budgetår upptagna, i det föregående redovisade antalet. Det är i propositionen förutsatt, att krigsskolan skall omfatta en officerskurs på 11 månader med 140 till 150 kadetter. Kadetterna skola organiseras på ett kadettkompani om fyra plutoner, på fyra läsavdelningar om ungefär 35 kadetter och på 10 grupper övningsavdelningar om c:a 15 kadetter för övningar i taktik m. fl. ämnen. Kaptenskurser om en månad skola anordnas för reservbefäl och värnpliktigt befäl. Av det föregående är tydligt, att motiveringen för kompanibefälets arvoden icke längre håller, därest, såsom i avdelningen under rubriken »Arvoden vid högre staber och inspektioner» blivit ifrågasatt, de arvoden skola indragas, som i utgått till artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare och numera tillfalla kompaniofficerare i stabs-, inspektions- och förvaltningstjänst. Ej heller här bör genomgången militärhögskola grunda rätt till arvode. Visserligen ålägges kompanibefälet att meddela elementär utbildning i militära ämnen och färdigheter, men detta är icke något för den militära tjänsten i allmänhet främmande. Det erforderliga antalet beställningar bör såsom arvodesutredningen förordat i avdelningen under rubriken »Arvoden i stället för lön» kunna inräknas i truppslagens personalförteckningar, och icke i personalförteckningen för undervisningsverken. Det ovan anförda torde kunna tillämpas jämväl i fråga om den kadettofficer ur trängen, som skall meddela undervisning i motorlära. I regel böra enligt militärt uttalande kommenderingarna läggas så, att officerarna icke alltför länge bindas vid skolan. Bland dessa arvodestagare intager emellertid kompanichefen en särställning, i det denne anses vara mera stadigvarande fäst vid skolan. Arvodet till honom, 1 500 kronor, har till ändamål bl. a. att uppbringa kaptenslönen till beloppet av majorslön. Det hade därvid förutsatts, att kompanichefen är en äldre kapten. Emellertid åtnjuter numera kapten i högsta löneklassen samma lön som major i lägsta löneklassen. Det är därför icke längre erforderligt att för nyssnämnda syfte tilldela kompanichefen arvode. På grund av detta och förut upptagna skäl synes icke heller detta arvode behöva bibehållas. Såsom förut nämnts äro till lärare beräknade löner för 1 major och 5 kompaniofficerare å krigsskolans avlöningsstat. Lönerna till kompaniofficerarna utgå såsom under rubriken i avdelningen »Arvoden i stället för lön» nämnts i form av arvoden. Till samtliga utgivas därjämte undervisningsarvoden. I sådant avseende uppbär majoren 1 500 kronor, envar av fem kompaniofficerare 1 200 kronor och en kompaniofficer 1 020 kronor. Samtliga befattningar tillsättas reglementsenligt efter ansökan. Majoren utnämnes till tjänsten, de övriga förordnas på viss tid.

124 De sålunda angivna beställningshavarna utgöra krigsskolans fasta lärarpersonal. Av skäl, som anförts i denna avdelning under rubriken »Gemensamma frågor», anser arvodesutredningen, att arvoden icke längre böra utgå åt ämneslärarna liksom ej heller åt läraren i gymnastik med vapenföring och idrott. Arvodesutredningen har visserligen övervägt, huruvida icke arvode av 600 kronor bör tilldelas den major, som är ställföreträdare för skolans chef, men har funnit sig med hänsyn till konsekvenserna vid andra skolor icke böra avgiva förslag därom. Under erinran, att militära arvodesutredningen i denna avdelning under rubriken »Gemensamma frågor» yttrat sig om arvoden till de lärare, för vilka uppdraget utgör bisyssla, vill arvodesutredningen med stöd av vad som ovan anförts föreslå, att de arvoden indragas, som utgå till kompanibefäl och heltidstjänstgörande lärare vid krigsskolan. Infanteriskjutskolan. Å personalförteckning för ordinarie tjänstemän äro för infanteriskjutskolan upptagna, utom chef och adjutant, följande militära officersbeställningar, nämligen 4 majorer eller kaptener, varav en chef för försöksavdelningen, samt 9 kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, vilka äro förste lärare, andre lärare och lärare. Vid skolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 13. Det å förteckningen upptagna arvodesbeloppet 1 080 kronor för förste lärare och 540 kronor för andre lärare avser — såsom framgår bl. a. av staten för budgetåret 1936/37 — en tid av 185 dagar för den förre och 160 dagar för den senare kategorien lärare. Beloppen reglerades senast vid 1922 års riksdag efter förslag, utgående från försvarsväsendets lönenämnd. Såsom motiv åberopade nämnden, att viss kompetens — högre kurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan eller annan specialutbildning — vore oundgänglig i ämnet teknik och att sådan fordrades även i övriga ämnen. I uppdraget såsom lärare inginge skyldighet att leda undervisningen i särskilda utbildningskurser för bl. a. majorer. Enligt vad som inhämtats av försvarspropositionen till 1942 års riksdag skall skolans verksamhet omfatta skjutskolekurser och truppslagsofficersskolor vid infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna samt arméns gasskyddsskola. Det belopp, som alltjämt står till Kungl. Maj:ts disposition, är avsett att bereda tillgång till arvoden vid särskilda vid skolan anordnade kurser. Den vid infanteriskjutskolan, liksom vid ett stort antal andra officersskolor, bedrivna verksamheten avser fortsatt fackutbildning för officerare intill högskolestadiet och har sålunda, ifråga om ställningen i skolorganisationen, viss motsvarighet i allmänna kurserna vid vissa högskolor. För anställning såsom lärare förutsattes viss kompetens motsvarande militärhögskoleutbildning. Såsom flerstädes i det föregående framhållits bör fordran å sådan kompetens icke i och för sig grunda rätt till arvode. Det kan emeller-

125 tid i överensstämmelse med vad militära arvodesutredningen förut i denna avdelning under rubriken »Gemensamma frågor» framfört såsom första alternativ rörande regleringen av ersättning åt kapten, som är lärare vid militär högskola, ifrågasättas huruvida icke kapten, som uppehåller någon av de för major eller kapten alternativa beställningarna, bör kompenseras genom vikariatslön till majors beställning. Vad sålunda anförts gäller även arvoden åt chef och lärare vid särskilda kurser. Under åberopande av vad sålunda anförts och under hänvisning till att lärararvoden icke utgivas till personalen vid artilleriskjutskolan vill arvodesutredningen föreslå, att kapten, som vid infanteriskjutskolan uppehåller beställning, som uppförts alternativt för major eller kapten, tillerkännes vikariatslön enligt bestämmelser, till vilka arvodesutredningen återkommer i avdelningen under rubriken »Författningsförslag», samt att arvoden icke längre skola utgå vid denna skola. Ridskolan. A personalförteckning för ordinarie tjänstemän finnas för ridskolan upptagna, utom chef och adjutant, tre beställningar, avsedda för kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, vilka äro förste lärare, andre lärare och lärare vid skolan. Vid skolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 13. Såsom skäl för beredande av arvoden åt lärare i ridning vid ridskolan framhölls vid 1922 års arvodesreglering, att för erhållande av befattningen torde fordras, att vederbörande, utöver den för varje kavalleriofficer obligatoriska kursen vid ridskolan, genomgått särskild högre utbildning vid ridskolan under ytterligare ett år samt därjämte helst utbildning vid någon utländsk ridskola. Andre lärare vore skyldig, om han därtill förordnades, att undervisa i gymnastik och vapenföring. Arvoden upptogos till en början enligt lönenämndens förslag med 1800 kronor till förste lärare och 1350 kronor till andre lärare. Det senare arvodesbeloppet sänktes vid 1936 års försvarsbeslut till 1 200 kronor. Å staten för ridskolan fanns tidigare en anvisning av 730 kronor för dagtraktamente å 2 kronor till ett hovslagarunderbefäl. På arméförvaltningens förslag erhöll anslagsposten vid 1937 års riksdag rubriken »hovslagarunderbefäl för undervisning i hovbeslag m. m.» I allmänhet gäller icke såsom regel att beställningshavare, vilken med bibehållen lön kommenderats att bedriva militära studier utomlands, erhåller kompensation genom att ät honom sedermera beredes arvode. Icke heller i fråga om förevarande arvoden synes nyssnämnda omständighet böra vara utslagsgivande. P å grund av detta och förut i denna avdelning under rubriken »Gemensamma frågor» anförda skäl torde förevarande undervisningsskyldighet icke böra förenas med rätt till särskilt arvode. Militära arvodesutredningen vill således föreslå, att arvoden icke längre skola utgå vid ridskolan.

126 Krigshögskolan. A personalförteckningen för krigshögskolan äro uppförda, utom skolans chef och hans adjutant, 9 majorer eller kaptener, vilka äro lärare. Till dessa 9 officerare ävensom till personal med lön på andra försvarsväsendets stater utgå arvoden enligt fördelning, intagen i arvodesförteckningen sid. 13. Vad beträffar beställningen för lärare i luftkrigskonst har emellertid någon officer för ändamålet icke kunnat placeras vid skolan innevarande läsår. Befattningen uppehälles tills vidare såsom bisyssla, En allmän reglering av lärararvodena vid krigshögskolan skedde senast vid 1922 års riksdag med anledning av propositionen nr 248, vilken upptog förslag utarbetade av försvarsväsendets lönenämnd. Lönenämnden gjorde i fråga om avvägningen av arvoden å ena sidan till lärare, som ha heltidstjänst vid militär undervisningsanstalt, och å andra sidan till lärare, vilka ha befattningen såsom bisyssla vid ordinarie militär beställning, följande principuttalande: Beträffande lärare, vilka vore ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet, syntes i första hand böra tagas hänsyn till huruvida undervisningen vore av sådan omfattning, att vederbörande lärares arbetstid i mer eller mindre huvudsaklig grad toges i anspråk för lärarbefattningen. Förhölle det sig så, att läraren antingen icke alls eller blott i begränsad omfattning uppehölle den tjänst, som tillhörde den ordinarie beställning, för vilken han uppbure lön i vederbörlig lönegrad, borde nämligen lärararvodet, om icke särskilda omständigheter gåve anledning'till avvikelse, ej tillmätas högre, än att det innebure en skälig ersättning för det arbete — ofta förenat med ekonomisk uppoffring —- som erfordrats av den, vilken gjort sig kompetent för den särskilda befattningen. Sköttes däremot lärarbefattningen såsom en bitjänst till en ordinarie beställning på det sätt, att under visningen meddelades antingen å tid, som fölle utom vederbörandes vanliga tjänstetid, eller så att någon mera avsevärd inskränkning eljest icke skedde i fullgörandet av de ordinarie arbetsuppgifterna, syntes ersättningen böra bestämmas till belopp, som utgjorde icke blott ersättning för förvärvandet av den särskilda kompetensen, utan även en skälig gottgörelse för det utförda extra arbetet. I såväl det ena som det andra av nu nämnda fall torde lärararvodenas lämpliga gradering böra ske efter de olika befattningarnas större eller mindre svårskötthet. Förutom själva läroanstaltens beskaffenhet av att vara antingen en högskola för mera vetenskaplig undervisning eller allenast en läroanstalt för personalens allmänna fackutbildning, syntes härvid böra beaktas, huruvida undervisningen meddelades vid föreläsningar med vidlyftiga förarbeten för läraren eller vid lektioner, konstruktions- eller laborationsövningar e. d., för vilka i regel endast obetydlig förberedelse erfordrades. Beräkningsgrunden för ersättning åt lärare i tvångsämnena vid krigshögskolan (alltid ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet) fann lönenämnden böra vara 14 kronor för verklig undervisningstimme. Med utgångspunkt från ett läsår om 30 veckor beräknades arvodet per undervisningstimme i veckan till 420 kronor. Någon differentiering med hänsyn till arvodets karaktär av ersättning för heltidstjänst eller för bisyssla verkställde lönenämnden icke. Arvoden till ridlärare och till repetitörer beräknade nämnden efter 5 kronor per timme.

127 D e n s å l u n d a a n g i v n a b e r ä k n i n g s g r u n d e n h a r s e d e r m e r a varit n o r m e r a n d e . S å l u n d a u p p t o g s t a t e n för k r i g s h ö g s k o l a n t. o. m. b u d g e t å r e t 1936/37 en a n s l a g s p o s t till a r v o d e n i t v å n g s ä m n e n a , b e r ä k n a d efter ett till visst a n t a l t i m m a r (960 för sagda år) b e r ä k n a t läsår å 14 k r o n o r för varje t i m m e s underv i s n i n g s s k y l d i g h e t (således ej för verklig u n d e r v i s n i n g s t i m m e ) . D e t följande b u d g e t å r e t blev e m e l l e r t i d a n s l a g s p o s t e n u p p d e l a d p å ett antal fasta a r v o d e n u t a n att ä n d r i n g avsågs i b e r ä k n i n g s g r u n d e n s å l u n d a : B. Personal med M i l i t ä r p e r s o n a l på a k t i v 2 lärare i taktik 1 » » generalstabstjänst 1 » » Sveriges strategiska förhållanden 1 » » vapenlära

arvoden. stat

A n n a n p e r s o n a l på a k t i v 1 lärare i krigsbyggnadskonst 1 » » signalväsende 1 » » luftkrigskonst 1 » » militärförvaltning 1 » » härordningslära 1 » » sjökrigskonst 2 biträdande lärare i taktik 2 lärare i ridning 3 repetitörer

vid

högskolan. i 400 \ 400 1 400 \ 200

stat. 1 050 630 1 400 910 560 77O 1 000 4g0 600

V i d jämförelse m e d n u u t g å e n d e a r v o d e n befinnes, a t t u n d e r å r e n s l o p p ä n d r i n g a r r ö r a n d e t i m p l a n e r n a o. s. v. icke medfört ä n d r i n g (med ett obetydligt u n d a n t a g ) av a r v o d e n a och a t t i n g e n ä n d r i n g heller a n s e t t s påkallad av a t t t v å lärare överförts till h ö g s k o l a n s stat. G ä l l a n d e r e g l e m e n t e för k r i g s h ö g s k o l a n den 14 o k t o b e r 1938 ( T L A n r 225) i n n e h å l l e r om de m i l i t ä r a l ä r a r n a s t i l l s ä t t a n d e följande b e s t ä m m e l s e r : Ordinarie militär beställningshavare, som uppbär lön på krigshögskolans stat, utnämnes av Kungl. Maj:t genom fullmakt och kvarstår över stat vid vederbörligt regemente (kår). Ordinarie militär beställningshavare, som på krigshögskolans stat uppbära arvode till samma belopp som lönen för beställningshavare i motsvarande lönegrad, förordnas på viss tid av Kungl. Maj:t och kvarstår på stat vid vederbörligt regemente (kår). Ordinarie beställningshavare, som uppbär lön på annan försvarsväsendets stat än krigshögskolan, förordnas i kommandoväg. E n l i g t f ö r e s t å e n d e r e g l e r u t n ä m n a s av K u n g l . Maj:t m e d fullmakt vid k r i g s h ö g s k o l a n a l l e n a s t majorer. D e lägre b e s t ä l l n i n g s h a v a r n e erhålla förordn a n d e n som förut v a n l i g e n m e d d e l a t s för t r e år. N u m e r a m e d d e l a s emellertid f ö r o r d n a n d e n a u t a n a n s ö k n i n g s f ö r f a r a n d e för e t t å r i sänder. V a r a k t i g h e t e n av l ä r a r t i d e n b e r ä k n a s till fyra å r eller m e d i n r ä k n a n d e av tid såsom r e p e t i t ö r och b i t r ä d a n d e l ä r a r e fem år. Av p r o p o s i t i o n e n nr 210 till 1942 å r s r i k s d a g i n h ä m t a s att k r i g s h ö g s k o l a n

128 fortfarande skall anordnas för tvåårig kurs samt att vid högskolan skall under senare tiden av augusti månad, då lokalerna icke användas för den ordinarie undervisningen, förläggas teoretiska delen av arméns stridsskola för taktisk utbildning av överstar och överstelöjtnanter ur vissa truppslag. Den ordinarie undervisningen blir till organisationen ändrad i vissa delar. Härav anses nödvändigt att överföra lärarna i krigsbyggnadskonst och luftkrigskonst till skolans stat samt att öka antalet lärare i taktik. Behovet av militära lärare angives sålunda: 9 lärare i militära ämnen, majorer eller kaptener, på skolans stat; 6 övriga lärare i militära ämnen; 3 biträdande lärare i militära ämnen och 2 repetitörer. Av det föregående framgår att arvodena vid krigshögskolan äro beräknade till beloppet oberoende av den väsentliga omständigheten, huruvida de ingå i ersättningen för heltidstjänst vid skolan eller utgöra ersättning vid bisyssla. Frågan torde ställa sig helt olika i dessa fall. De fasta lärarbeställningarna, till antalet 9, ha upptagits alternativt för major eller kapten i syfte att bereda större möjlighet till urval. Det må erinras om att å staten äro uppförda två förste och två andre lärare i taktik och stabstjänst. Arbetet mellan dessa är så ordnat, att andre lärare biträder förste lärare vid undervisningen och för sådant ändamål är närvarande vid förste lärarens föreläsningar och tillämpningsundervisning. Under rubriken »Gemensamma frågor» i denna avdelning har militära arvodesutredningen upptagit två alternativ för lönesättningen vid högskolornas lärarbeställningar. Enligt det första av dessa skulle särskild ersättning icke utgivas åt lärare i majorsgraden, varemot lärare, som är kapten, skulle bekomma ersättning motsvarande vikariatslön till majors beställning. Det andra alternativet innebar såsom norm för lönebestämningen ett avlöningsbelopp av 12 000 kronor att utgå såsom arvode i stället för lön. Detta alternativ borde komma till utförande, om det första alternativet icke ansåges säkerställa en fullgod rekrytering av lärarkrafterna. Därest det högre alternativet väljes, bör det dock icke komma till användning för avlönande av andre lärare. Beträffande heltidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer har arvodesutredningen under rubriken »Gemensamma frågor» förordat arvodenas indragning. Vidare erinras att arvodesutredningen under samma rubrik avgivit förslag till reglering av timarvoden. I anslutning härtill vill arvodesutredningen, som i främsta rummet förordar det här ovan omnämnda första alternativet, föreslå, att kapten, som vid krigshögskolan uppehåller beställning, uppförd alternativt för major eller kapten, tillerkännes vikariatslön enligt bestämmelser, till vilka arvodesutredningen återkommer i avdelningen under rubriken »Författningsförslag», samt att arvoden icke längre skola utgå vid högskolan till heltidstjänstgörande lärare. Artilleri- och ingenjörhögskolan. A personalförteckningen för artillerioch ingenjörhögskolan äro uppförda, utom skolans chef och hans adjutant,

129 8 majorer eller kaptener, vilka äro lärare. Till sex beställningshavare på skolans stat samt till officerare med lön på andra försvarsväsendets stater utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 14. Två lärarbeställningar (nytillkomna) hållas ännu vakanta. Rörande regleringen av arvoden Vid artilleri- och ingenjörhögskolan uttalade försvarsväsendets lönenämnd i ett vid avlåtande av propositionen nr 248 till 1922 års riksdag åberopat utlåtande, att lönenämnden kunde godtaga de grunder, skolchefen i avgivet förslag tillämpat, nämligen dels att lärare i militära ämnen, vilka i huvudsak ansetts bundna av sina lärarbefattningar, borde erhålla arvoden efter en beräkningsgrund med i allmänhet 8 kronor för föreläsningstimme och 5 kronor för övningstimme, dels att lärare i militära ämnen, vilka uppehölle bitjänster, borde ersättas efter beräknade belopp av 12 kronor för föreläsningstimme och 5 kronor för övningstimme. De med ledning härav bestämda arvodesbeloppen ha tid efter annan undergått jämkningar med hänsyn till ändrade undervisningsplaner. Sålunda fastställdes för budgetåret 1941/42 till de sex lärarna med lön på skolans stat 4 arvoden å 2 760 kronor och 2 arvoden å 1 740 kronor (de förra i tekniska ämnen, de senare i krigskonst). Högskolans reglemente av den 14 oktober 1938 (TL A nr 57) innehåller rörande de militära lärartjänsternas tillsättande bestämmelser av samma innehåll, som återgivits vid behandlingen av krigshögskolan. Enligt uppgift tillämpas alltjämt en tid av tre år för förordnande å lärarbefattning vid skolan samt ansökningsförfarande. Reglementets § 1 mom. 1 lyder: »Artilleri- och ingenjörhögskolan har en artilleri- och en ingenjörlinje, vardera linjen en allmän och en högre kurs». Den högre kursen motsvarar krigshögskolans utbildningsstadium. Vardera kursen var tvåårig. Numera är organisationen ändrad på det sätt, att allmänna kurserna ersatts av artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna (truppslagsofficersskolor) med en längd av ett år. Dessa skolor lyda under högskolans chef. Högskolans högre kurs blir fortfarande tvåårig, och en sammanslagning har ägt rum av de förutvarande parallellinjerna, så att viss del av under visningen sker gemensamt och andra delar på speciallinjer. Det i propositionen nr 210 till 1942 års riksdag beräknade personalbehovet av militära lärare utgör: på skolans stat 8 lärare i militära ämnen, majorer och kaptener, samt på andra stater 12 lärare, 3 biträdande lärare och 7 repetitörer. Lärarbefattningarna, vilka tillsättas efter ansökan, rekryteras av officerare, som genomgått krigshögskolan eller artilleri- och ingenjörhögskolan, i senare fallet ofta även kurser vid tekniska högskolan. Under rubriken »Gemensamma frågor» i denna avdelning har militära arvodesutredningen upptagit två alternativ för lönesättningen vid högskolans lärarbeställningar. Enligt det första av dessa skulle särskild ersättning icke utgivas åt lärare i majorsgraden, varemot lärare, som är kapten, skulle be9—431 43

130 komma ersättning motsvarande vikariatslön till majors beställning. Det andra alternativet innebar såsom norm för lönebestämningen ett avlöningsbelopp av 12 000 kronor att utgå såsom arvode i stället för lön. Detta alternativ borde komma till utförande, om det första alternativet icke ansåges säkerställa en fullgod rekrytering av lärarkrafterna. Därest det senare alternativet väljes, bör likväl enligt arvodesutredningens mening avlöningsförhållandena för andre lärare, därest beställningarna tagas i anspråk för sådana lärare, liksom vid krigshögskolan ordnas enligt det första alternativet, och därjämte bör detta alternativ, och icke andra alternativet, komma i tillämpning för lärare, vilka avses för tjänstgöring uteslutande vid officersskolorna. Beträffande heltidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer har arvodesutredningen under rubriken »Gemensamma frågor» förordat arvodenas indragande. Vidare erinras, att arvodesutredningen under samma rubrik avgivit förslag till reglering av timarvoden. I anslutning härtill vill militära arvodesutredningen, som i främsta rummet förordar det här ovan omnämnda första alternativet, föreslå, att kapten, som vid artilleri- och ingenjörhögskolan uppehåller befattning uppförd alternativt för major eller kapten, tillerkännes vikariatslön enligt bestämmelser, till vilka arvodesutredningen återkommer i avdelningen under rubriken »Författningsförslag», samt att arvoden icke längre skola utgå vid högskolan till heltidstjänstgörande lärare. Övriga skolor. Alldenstund det till övriga skolor vid armén i förteckning å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän beräknade beloppet av 26 000 kronor icke blivit fördelat, saknar arvodesutredningen anledning att särskilt yttra sig rörande arvoden vid dessa skolor.

Arvoden vid marinens skolor. Marinens underofficersskolor. Vid flottans underofficersskola tjänstgöra 10 instruktionsofficerare och instruktionsingenjörer samt högst 12 instruktionsunderofficerare. Vid kustartilleriets un/ierofficersskola tjänstgöra 6 instruktionsofficerare. Vid marinens underofficersskolor utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 14. Beträffande arvodenas tillkomst må erinras, att föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet till propositionen 1936: 225 anförde, att han vid beräkningen av staten för flottans underofficersskola i Karlskrona på samma sätt som skett för arméns underofficersskola upptagit 6 arvoden å 600 kronor till de sjö- och marinintendenturofficerare samt mariningenjörer, vilka avsåges skola bestrida lärarbefattningar vid skolan. Därjämte hade uppförts ett belopp å 3 000 kronor, avsett till arvoden åt underofficerare, tjänstgörande som repetitörer och biträdande lärare. Särskilda utskottet hade intet att erinra beträffande de arvoden, som beräknats för lärare, biträdande

131 lärare och repetitörer. Dock borde inom ramen för den för arvoden beräknade totalsumman arvode kunna utgå även till flaggkorpral, som tjänstgjorde såsom biträdande lärare eller repetitör. Beträffande arvodena vid kustartilleriets underofficersskola hänvisade departementschefen till de synpunkter, som anförts vid behandlingen av flottans underofficersskola. Vad angår ifrågavarande personals arbetsuppgifter o. s. v. stå endast sparsamma uppgifter att erhålla ur vederbörliga reglementen. Av skolreglemente för flottans manskap, § 14, framgår emellertid, att instruktionspersonalen vid flottans underofficersskola kommenderas till skolan för dylik tjänst, samt att sådan kommendering om möjligt bör avse en tid av minst tre år. Antalet undervisningstimmar å lärorummet bör för envar av instruktionspersonalen i allmänhet ej överstiga 26 per vecka. Av den för arvodenas tillkomst lämnade redogörelsen torde framgå, att desamma ansetts vara av samma natur som arvodena vid arméns underofficersskola. Då arvodesutredningen för dessa arvodens del föreslagit, att desamma skola indragas, förordar utredningen i anslutning härtill, att även nu ifrågavarande arvoden vid marinens underofficersskolor slopas. Vad nu anförts äger tillämpning jämväl beträffande de arvoden, som 1941 års försvarsutredning förordat skola inrättas vid den centraliserade marinens underofficersskola, men vilka chefen för försvarsdepartementet i propositionen 1942: 210 med hänsyn till vad försvarsberedningen anfört ej upptog till behandling. Sjökrigsskolan. Vid sjökrigsskolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen, sid. 14—16. För sjökrigsskolan gäller av Kungl. Maj:t den 12 januari 1939 fastställt reglemente, av chefen för marinen i anslutning därtill fastställd instruktion för skolchefen samt likaledes av chefen för marinen fastställda föreskrifter för utbildningen vid sjökrigsskola i sju linjer (gemensam del, sjöofficerslinjen, kustartillerilinjen, marinintendentslinjen, reservofficerslinjen, flottan, reservofficerslinjen, kustartilleriet samt reservintendentslinjen). Kadettofficerare och kadettingenjörer tillsättas medelst kommendering, övriga lärarbefattningar efter ansökan. Heltidstjänstgörande vid skolan äro 2 å skolans personalförteckning med fullmakt uppförda beställningshavare, kaptener eller löjtnanter i lönegrad Oa 3 eller Oa 2, lärare i gymnastik och idrott. Dessa beställningshavare åtnjuta utöver lönen särskilda fyllnadsarvoden, den ene — förste lärare — med 1 600 kronor för år och den andre — andre lärare — med 800 kronor för år. Att endast för dessa befattningar upptagits beställningar men icke för andra heltidstjänstgörande lärare beror därpå att vid besättandet av de två gymnastiklärarbefattningarna önskas valfrihet mellan olika personalkårer ur marinen, medan beställningar för de övriga befattningarna kunnat inräknas i flottans och kustartilleriets personalförteckning. Jämväl kadettofficerarna och kadettingenjörerna äro heltidstjänstgörande vid skolan och åtnjuta i denna sin egenskap arvoden beräknade efter 50 kro-

132 nor för månad. Vid sjökrigsskolan åtnjuter denna personal särskilda arvoden för förekommande undervisningsskyldighet, beräknade för ett läsår om c:a 25 veckor och utgående med 75 kronor per veckotimme, således omkring 3 kronor per timme. Vidkommande övriga militära lärarbefattningar vid sjökrigsskolan äro dessa bisysslor. De tillsättas efter ansökan. Arvodena till denna lärargrupp beräknas för ett läsår om c:a 25 veckor och utgå med 175 kronor per veckotimme, således omkring 7 kronor per timme. I försvarsplanen förutsättas vissa förändringar i organisationen av sjökrigsskolan. Vid skolan beräknas vara anordnade särskilda kurser för utbildning av värnpliktiga specialister. Det anses erforderligt att för full tjänstgöring under vinterhalvåret avse 3 officerare ur flottan som lärare i ämnena navigation, artilleri och sjökrigskonst samt 2 officerare ur kustartilleriet som lärare i ämnena artilleri och kustartilleritaktik ävensom för tjänstgöring hela året 2 officerare ur flottan eller kustartilleriet för gymnastik och idrott, således 5 heltidstjänstgörande lärare utöver det nuvarande antalet. Omfattningen av undervisningsskyldigheten blir nämligen — framhåller 1941 års försvarsutredning — så betydande, att lärarna icke kunna bestrida annan tjänst vid sidan därav. De till gymnastiklärarna, vilka uppehålla beställningar vid sjökrigsskolan, utgående lärararvodena finner militära arvodesutredningen icke vara motiverade, enär det måste förutsättas, att dessa beställningshavare skola kunna tagas i anspråk för instruktion utan särskild ersättning. Vad beträffar kompanibefälet får arvodesutredningen åberopa vad som tidigare anförts i fråga om extra förmåner åt kompanibefälet vid krigsskolan. I enlighet härmed anser arvodesutredningen, att såväl månadsarvodena som lärararvodena böra slopas för denna personal. I den mån heltidstjänstgörande lärare i övrigt tillföras sjökrigsskolan, böra de enligt arvodesutredningens åsikt icke tilldelas arvoden utöver lön. I detta avseende får utredningen åberopa vad i denna avdelning under rubriken »Gemensamma frågor» utvecklats angående beredande av extra förmåner åt militär lärare vid kadettskola. Lärarpersonalen i övrigt uppbär arvoden såsom ersättning för bisysslor. I samband med den av arvodesutredningen förordade omläggningen av arvodessystemet vid skolorna, varvid åtskillnad göres mellan de lärare, vilka bilda skolornas fasta heltidstjänstgörande personal, å ena sidan, och timlärare, å andra sidan, får arvodesutredningen föreslå, att sjökrigsskolan förses med fasta lärarkrafter till sådan utsträckning, att dessa kunna ombesörja huvuddelen av undervisningen. Det synes emellertid även böra undersökas i vad mån uppdrag såsom lärare vid skolan i övrigt kunna förenas med befattning vid örlogsstationen eller örlogsvarvet genom lämplig anpassning av arbetsuppgifterna å ömse håll. Det stora antalet bisyssloarvoden vid denna skola ger nämligen anledning till en förmodan, att åtskilliga lärare äro så engagerade av undervisningen, att de icke därjämte kunna bestrida annan befattning med full sysselsättning. Till den utsträckning behovet av lärar-

133 krafter icke kan tillgodoses genom sådana anordningar måste timlärare anställas. Militära arvodesutredningen vill alltså föreslå, att arvoden icke längre skola utgå till heltidstjänstgörande kompanibefäl och lärare vid sjökrigsskolan. Sjökrigshögskolan. A personalförteckning för ordinarie tjänstemän vid sjökrigshögskolan finnas uppförda, utom chef, tre beställningar alternativt för kommendörkaptener av 2. graden, majorer eller kaptener, lärare i artilleri, strategi och stabstjänst. Till militära lärare vid högskolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 16. För sjökrigshögskolan gäller av Kungl. Maj:t den 9 december 1938 fastställt reglemente (TS A: I nr 28/1938). I anslutning härtill gälla provisoriska bestämmelser rörande undervisningen vid högskolan, vilka förväntas bliva definitiva under loppet av 1943. Sjökrigshögskolan omfattar för närvarande dels en ett-årig allmän kurs, dels ett antal högre kurser, nämligen: stabskurs och artillerikurs (två-åriga) samt torpedkurs, minkurs, förbindelsekurs och nautisk kurs (samtliga ettåriga) . Allmän kurs börjar på hösten varje år, stabskursen varje jämnt årtal och de tekniska kurserna varje udda årtal. Med anledning härav tillämpas för sjökrigshögskolan omväxlande två olika stater, den ena för budgetår, som börjar under jämnt år, den andra för budgetår, som börjar under udda år. I propositionen 1942: 210 har förordats, att torped-, min-, förbindelse- och nautiska kurserna skola utsträckas till att omfatta något mer än tre terminer, medförande en kostnadsökning av omkring 4,000 kronor per år. Antalet elever från flottan och kustartilleriet har beräknats till sammanlagt omkring 80 per år. I nämnda proposition har beträffande skolans organisation vidare anförts följande: Enligt 1936 års försvarsbeslut hade, enligt vad försvarsutredningen anfört, avsetts, att vissa militära lärare för sjökrigshögskolan, nämligen de i strategi, taktik och kustfästningslära, skulle vara avkopplade från annan tjänstgöring för att kunna odelat ägna sig åt undervisningen och därmed sammanhängande förberedelseverksamhet. Till följd av brist på personal hade svårigheter hittills förelegat att låta dessa lärare helt ägna sig åt den avsedda verksamheten. I den mån tillgången på personal ökades, måste man emellertid sträva efter att snarast genomföra den avsedda organisationen. Erfarenheten gåve för övrigt vid handen, att för ytterligare vissa ämnen av större omfattning särskilda militära lärare borde avses, nämligen för ämnena artilleri och stabstjänst. Av de angivna fem lärarbefattningarna vore tre, nämligen för ämnena strategi, artilleri och stabstjänst, av den art, att de kunde bestridas antingen av sjöofficer eller av kustartilleriofficer. Med hänsyn härtill borde dessa lärarbefattningar uppföras å skolans stat. För att lämna frihet i valet av lärare syntes de härför avsedda beställningarna böra uppföras alternativt i lönegrad Oa 3 eller Oa 4. Som en normal sammansättning av dessa lärarkrafter finge beräknas, att två officerare tillhörde flottan och en kustartilleriet. Av det anförda framgår att vid sjökrigshögskolan finnas fem heltidstjänstgörande lärare, nämligen i ämnena strategi, artilleri och stabstjänst (alla med

134 fullmakt å skolans stat), taktik och kustfästningslära. Dessa lärare åtnjuta arvoden med respektive följande belopp, nämligen 2 625, 5 075, 1 550, 2 975 och 3 150 kronor. Beloppen ha uträknats efter 350 kronor per veckotimme eller 14 kronor per verklig timme. Arbetsåret beräknas till 25 veckor. Arvodena till övriga militära lärare vid sjökrigshögskolan, vilka äro av bisysslokaraktär, äro beräknade efter enahanda grunder. Då det gäller arvodena för de heltidsanställda lärarna vid högskolan hänvisas till en början till vad som anförts beträffande motsvarande lärare vid krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan. Under rubriken »Gemensamma frågor» i detta avsnitt har militära arvodesutredningen upptagit två alternativ för lönesättningen vid högskolornas lärarbeställningar. Enligt det första av dessa skulle särskild ersättning icke utgivas åt lärare i majorsgraden (kommendörkapten av 2. graden eller major), varemot lärare, som är kapten, skulle bekomma ersättning motsvarande vikariatslön till lönegraden Oa 4. Detta bör vid sjökrigshögskolan gälla icke blott de tre beställningar, som äro uppförda å skolans personalförteckning, utan jämväl de två beställningar, som äro inräknade i personalkårernas personalförteckningar. Förslaget betingar emellertid jämväl, att de senare beställningarna uppföras å högskolans personalförteckning såsom beställningar för kommendörkaptener av 2. graden, majorer eller kaptener. Det andra alternativet innebar såsom norm för lönebestämningen ett avlöningsbelopp av 12 000 kronor, att utgå såsom arvode i stället för lön. Detta alternativ borde komma till utförande, om det första alternativet icke ansåges säkerställa en fullgod rekrytering av lärarkrafterna. Därest det senare alternativet väljes, bör det komma till tillämpning för samtliga fem befattningar för heltidstjänstgörande högskolelärare, dock under förutsättning, att lärare icke avses uteslutande för tjänstgöring vid allmänna kursen. Beträffande heltidstjänstgörande repetitörer har arvodesutredningen under rubriken »Gemensamma frågor» förordat arvodenas indragande. Vidare erinras att arvodesutredningen under samma rubrik avgivit förslag till reglering av timarvoden. I anslutning härtill vill militära arvodesutredningen, som i främsta rummet förordar det här ovan omnämnda första alternativet, föreslå, att kapten, som med beställning på stat vid sjökrigshögskolan uppehåller heltidstjänst såsom lärare i artilleri, strategi, stabstjänst, taktik eller kustfästningslära, tillerkännes vikariatslön enligt bestämmelser, till vilka arvodesutredningen återkommer i avdelningen under rubriken »Författningsförslag», samt alt arvoden icke längre skola utgå till heltidstjänstgörande lärare vid skolan. Arvoden vid flygvapnets skolor. Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor. Till beställningshavare vid underofficersskolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 16.

135 Arvodena ha beräknats efter 120 kronor för månad respektive 6 och 4 kronor per undervisningstimme. Vid avlåtande av propositionen nr 210 till 1942 års riksdag meddelade föredragande departementschefen, att han i huvudsak intet hade att erinra mot den organisation, försvarsutredningen föreslagit för flygvapnets skolor i Västerås, nämligen underofficers-, signal- och tekniska skolorna. Med hänsyn till skolornas storlek och speciella karaktär torde erfordras en särskild chef för var och en av dem. En av dessa chefer syntes på sätt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen förordat böra vara överstelöjtnant med skyldighet för denne att utöva det gemensamma chefskapet över de tre skolorna. De två återstående skolcheferna borde lämpligen vara majorer eller kaptener. I anledning av den sålunda planerade organisationen av chefskapet för underofficersskolan synes det nu utgående chefsarvodet böra slopas. Det torde emellertid kunna ifrågasättas att för den gemensamma skolchefen uppföra en särskild beställning. Denna fråga synes emellertid icke ha sådant sammanhang med arvodesutredningens uppdrag, att utredningen anser sig därom kunna avgiva förslag. Försvarsutredningen förutsatte, att det komme att föreligga behov av kommenderad personal såsom lärare vid underofficersskolan. Beträffande de militära lärararvodena får arvodesutredningen åberopa vad i motsvarande hänseende anförts vid behandling av arméns underofficersskola, vilket leder till att dessa arvoden böra indragas. Militära arvodesutredningen vill alltså föreslå, att arvoden icke längre skola utgå vid flygvapnets underofficersskola, och saknar anledning tillstyrka införande av arvoden till lärare vid underofficers-, signal- och tekniska skolorna, vilka äro heltidstjänstgörande eller kunna på lämpligt sätt förena läraruppdraget med annan befattning. Krigs flygskolan med aspirantskola och flygreservskola. Till beställningshavare vid skolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 17. Rörande den militära arvodespersonalens tillsättande vid aspirantskolan gäller enligt kungl. brev den 14 oktober 1938, att chef för aspirantskolan beordras av Kungl. Maj:t i kommandoväg, att flyglärare och kadettofficerare. beordras i kommandoväg, och att övriga militära och civilmilitära lärare beordras av chefen för krigsflygskolan. Aspirantskolan är en flygskola för värnpliktiga, nämligen officers- m. fl. aspiranter, och underbefäl. Flygreservskolan är en flygskola för andra värnpliktiga. Båda skolorna ingå i krigsflygskolan. I försvarsplanen beräknas chefen för aspirantskolan vara regementsofficer och chefen för flygreservskolan kapten. Behovet av lärare angav försvarsutredningen vara, vid aspirantskolan 6 kaptener, 12 subalternofficerare, 10 underofficerare och 8 officerare i reserven, samt vid flygreservskolan 5 subalternofficerare, 4 underofficerare, 2 värnpliktiga och 2 officerare i reserven. En flygingenjör av l:a graden skall

136 vara placerad vid krigsflygskolan med huvudsaklig uppgift att handhava den tekniska undervisningen. Elevantalet angives vid den förra skolan till 150 och vid den senare till 50. Enligt 1936 års försvarsbeslut upptogs under flygvapnets avlöningsanslag en anslagspost för arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor. Detaljerad beräkning av arvoden från denna, avlöningspost förelades 1938 års riksdag. Rörande beräkningsgrunderna omförmäles allenast, såvitt angår militära arvoden, att i fråga om förste och andre flyglärare beräknats arvoden enligt de i kungl. brev den 23 december 1926 angivna grunder till 60 respektive 45kronor för månad. I övrigt äro de egentliga lärararvodena emellertid beräknade efter 6 kronor för undervisningstimme. Flygförvaltningen hade i ärendet uttalat, att förslaget åsyftade att åvägabringa likställighet med motsvarande lärarpersonal vid armén. De sålunda bestämda arvodena ha efter år 1938 undergått jämkningar alltefter förändring av timplanerna. Med hänsyn till att skolcheferna äro underställda chefen för krigsflygskolan torde särskilda chefsarvoden icke vara påkallade. Arvode till flyglärare, att utgå utöver flygtillägg, upptogs såsom en av de med flygtjänstgöring förenade förmånerna i kungl. brev den 23 december 1926. Genom 1939 års lönereglering upphävdes detta brev i samband med att regleringen av särskilda förmåner under flygtjänstgöring intogs i det nya avlöningsreglementet. Till dessa förmåner räknades icke längre flyglärares arvoden, utan dessa arvoden hänfördes till samma kategori som andra lärararvoden. De anses således icke innebära ersättning för flygrisk. Utbildning i flygkonsten sker visserligen i särskilda skolflygplan, med platser och styrningsanordningar för både läraren och eleven (s. k. dubbelkommando), vilket ger åt flygrisken en särskild beskaffenhet, men även i detta fall torde ha ansetts att flygrisken i och för sig är fullt kompenserad genom bestämmelserna i 27 § militära avlöningsreglementet. Av ett till arvodesutredningen inkommet yttrande från chefen för flygkrigsskolan (såsom skolan ännu benämnes) inhämtas bl. a. följande: Såsom förste flyglärare beordras den av flyglärarna, vilken efter c:a 4—6 års tjänstgöring visat sig mest lämpad för befattningen. Såsom andre flyglärare beordras officer, underofficer eller värnpliktig flygförare, vilken med godkännande vitsord genomgått flyginstruktionskurs. Kommendering såsom förste flyglärare räcker 3 till 4 år för officer, 4 till 6 år för underofficer och hittills 1 år för värnpliktig. Tidslängden för värnpliktig flygförares tjänstgöring torde sannolikt bliva 2 till 3 år. Endast flyglärarna — utom cheferna för skolorna — leda utbildning i luften eller kontroll från marken av elevernas flygverksamhet. Flyglärarnas arbete är synnerligen påfrestande både när arbetet gäller utbildning i luften och då det avser kontroll från marken. Utbildningen i luften omfattar för andre flyglärare i regel 5 till 6 timmar om dagen. Skolchefernas och förste flyglärarens verksamhet i luften är som regel koncentrerad till vissa perioder, då den omfattar minst 6 timmar för dag. I övrigt deltaga skolcheferna och förste flygläraren i flygövningar för att följa elevernas utveckling. Kontrollverksamheten från marken omfattar för andre flyglärare tjänstgöring såsom trafikledare samt kontroll vid elevernas övningar i luften. Då antalet flygplan i luften vid t. ex. aspirantskolan under ett övningspass utgör omkring 60, måste all personal, vare

137 sig den tjänstgör i luften eller på marken, till det yttersta skärpa sin uppmärksamhet. Icke minst påfrestande torde vara det stora ansvar för människoliv och flygmateriel, som den intensiva flygverksamheten innebär. Sannolikt komme en längre tids verksamhet som flyglärare att verka förslitande på människokroppen. En flyglärares flygtid per år kan nämligen angivas vara 5 till 8 gånger större än den personals, som fullgör fortsatt flygslagsutbildning, och 10 till 15 gånger större än den personals, som fullgör allmän flygträning. På grund av den intensiva flygverksamheten blir flyglärarnas verkliga lunchuppehåll (tid för intagande av måltid samt vila) endast 20 till 25 minuter. Chefen för flygkrigsskolan har vidare framhållit att flyglärarna verkade påfallande trötta efter en dags flygtjänstgöring och nästan utan undantag voro oförmögna att efter tjänstens slut för dagen utföra något egentligt arbete. Omständigheterna under elevflygningarna hade visat sig framkalla ett flertal fall av reumatiska åkommor och ganska allvarliga kylskador. Militära arvodesutredningen får framhålla, att flyglärararvodet, vilket tilldelas officerare, underofficerare och även värnpliktiga flyglärare, bör anses tillhöra den grupp av förmåner, vilken arvodesutredningen i avdelningen under rubriken »Allmänna synpunkter» betecknat såsom ersättning för viss med befattning förenad tjänstgöring och som utgår oberoende av innehavarens löneställning, om än i vissa fall graderad. Till denna grupp höra även flygtilläggen. Däremot kan arvodet knappast anses vara ett lärararvode i egentlig mening, d. v. s. ett fyllnadsarvode för att till skäligt belopp uppbringa lönen i viss lärarbefattning. Med hänsyn härtill synes förmånen i systematiskt hänseende åter böra sammanföras med de andra förmåner, vilka utgå under flygtjänstgöring. Arvodesutredningen, som på de av chefen för flygkrigsskolan anförda skälen anser ifrågavarande förmån böra bibehållas, vill därför föreslå, att bestämmelse i sådant hänseende intages under 27 § militära avlöningsreglementet. Vid denna överföring torde arvodesbeloppet böra bestämmas till förhöjt belopp av 50 kronor för månad såsom viss kompensation för dyrtidstilläggets bortfallande. Arvodesutredningen anser vidare, att den till förste flyglärare nu utgående förhöjningen i arvodet icke är betingad av de omständigheter, vilka motivera förmånen, och förordar således ett och samma belopp för samtliga flyglärarna. Till frågan om avfattningen av den sålunda ifrågasatta föreskriften återkommer arvodesutredningen i avdelningen under rubriken »Författningsförslag». Till de vid krigsflygskolan anställda heltidstjänstgörande lärarna böra i övrigt icke utgå arvoden utöver lönen i innehavande beställningar. I sådant hänseende får hänvisas till vad arvodesutredningen anfört i denna avdelning under rubriken »Gemensamma frågor». Arvodesutredningen vill alltså föreslå, att särskild ersättning åt flyglärare vid krigsflygskolan utöver nu utgående flygtillägg beredes i form av förmån under flygtjänstgöring enligt huvudsakligen de ovan angivna riktlinjerna, samt att arvoden icke längre skola utgivas till beställningshavare för tjänstgöring vid krigsflygskolan. Flygkadettskolan. Till beställningshavare vid skolan utgå de arvoden, som framgå av arvodesförteckningen sid. 17.

138 Kadettskolan ingår tills vidare, innan den nya förläggningen invid Uppsala kan tagas i bruk, såsom en del av flygkrigsskolan i Ljungbyhed. Bestämmelser för flygvapnets aspirant- och kadettskolor fastställdes senast genom kungl. brev den 14 oktober 1938. Rörande den militära arvodespersonalens tillsättande innehålla dessa bestämmelser, att chefen för aspirantskolan och kadettskolan beordras av Kungl. Maj:t i kommandoväg, att flyglärare och kadettofficerare beordras i kommandoväg, och att övriga militära och civilmilitära lärare beordras av chefen för flygkrigsskolan. Chefen för skolan bör enligt den nya försvarsplanen vara regementsofficer. I skolavdelningen böra ingå 3 kaptener, varav en förste flyglärare och två kadettofficerare, samt 5 löjtnanter, kadettofficerare. Elevantalet vid fullt uppsatt flygvapen har beräknats till sammanlagt omkring 100 under vinterhalvåret på officerskurser och omkring 30 under sommarhalvåret på reservofficerskurs. Det har förutsatts, att visst behov av personal såsom lärare och instruktörer utöver skolans egen personaltillgång skall kunna tillgodoses medelst kommenderad personal. Flygingenjören vid Upplands flygflottiljs flottiljverkstad avses jämväl i viss utsträckning skola tjänstgöra såsom lärare vid kadettskolan. Beträffande chefsarvodet 120 kronor för månad erinras om 1936 års lönekommittés principuttalande, att särskilda beställningar lämpligen böra upptagas för chefskapet för bl. a. flygvapnets skolor, varvid arvodena kunde bortfalla. Beställning som chef för krigsflygskolan är upptagen i lönegraden Oa 6. Det torde vara lämpligt, att chefen för flygkadettskolan vid arvodets bortfallande hänföres till lönegraden Oa 5 genom skolchefsbefattningens upptagande såsom särskild beställning i denna lönegrad. övriga nu ifrågavarande arvoden för kadettofficerare och andra lärare kunna innefattas under samma synpunkter som anlagts å arvodena vid krigsskolan. Härvid är att märka — i fråga om kadettofficer som tillika är förste flyglärare — att kadetterna redan äro utbildade i flygning vid aspirantskolan. I följd härav är vad som ovan sagts om flyglärare vid sistnämnda skola icke tillämpligt här. Fortsatt utbildning i flygning äger ju rum även vid flottiljerna. Militära arvodesutredningen vill alltså föreslå, att befattningen såsom chef för flygkadettskolan uppföres såsom särskild beställning i lönegraden Oa 5, samt att arvoden icke längre skola utgå till kompanibefäl och lärare vid denna skola. Flygkrigshögskolan. Vid flygkrigshögskolan utgå arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän enligt följande fördelning (arvodesförteckningen sid. 17: Lärare i militära ämnen Biträdande lärare i militära ämnen

6 860 kronor 3 140 » Summa 10 000 kronor

Arvodena äro beräknade efter 14 kronor för undervisningstimme till lärare och 7 kronor för undervisningstimme till biträdande lärare.

139 Reglemente för skolan är fastställt genom kungl. brev den 12 september 1941. Av reglementet inhämtas följande: Undervisningen bedrives vid en allmän kurs — obligatorisk för officerare vid flygvapnet — och en stabskurs. Elever i stabskursen beordras efter särskild prövning. Därjämte kan högre teknisk kurs anordnas. Stabskurs och teknisk kurs torde kunna jämställas med krigshögskolan. Lärokurs omfattar omkring 6V2 månader och börjar i oktober, allmän kurs varje år och stabskurs vartannat år. Lärare i ämne, vari undervisningen bör ledas av officer (vederlike) ur flygvapnet, beordras för viss tid av chefen för flygvapnet. Lärare i ämne, vari undervisningen bör ledas av officer ur armén eller marinen eller av officer ur flygvapnet, placerad till tjänstgöring utom vapnet, förordnas för viss tid av Konungen i kommandoväg. I försvarsplanen upptogos beställningar för 1 major och 1 kapten såsom lärare vid högskolan ävensom personal kommenderad såsom lärare. Elevantalet beräknades i allmän kurs till omkring 40 samt i stabskurs till 10—15 och i teknisk kurs till 10. De två senare kurserna avsågos bliva anordnade vartannat år. Verksamheten antogs komma att bliva av ungefär motsvarande omfattning som vid arméns och marinens högskolor. Frågan om arvoden till lärare vid de militära högskolorna bör lösas efter enhetliga grunder. För närvarande äro samtliga lärarbefattningarna vid flygkrigshögskolan att anse såsom uppdrag vid sidan av annan befattning. I fråga om ersättningen åt dessa lärare får militära arvodesutredningen hänvisa till yttrande och förslag, som arvodesutredningen avgivit i denna avdelning under rubriken »Gemensamma frågor» rörande reglering av bisysslor. I den mån heltidstjänstgörande lärare framdeles avses för tjänstgöring vid flygkrigshögskolan — vilket enligt inhämtad upplysning beräknas kunna ske tidigast fr. o. m. arbetsåret 1944—45, då sådana lärare beräknas för huvudämnena strategi, flygtaktik och stabstjänst — får arvodesutredningen uttala, att samma synpunkter torde göra sig gällande som anförts i fråga om motsvarande befattningar vid de övriga högskolorna. I enlighet härmed skulle vikariatslön kunna beredas kapten, som1 vid skolan uppehölle beställning, uppförd alternativt i lönegraden Oa 4 eller Oa 3. Det bör beaktas, att endast stabskurs och teknisk kurs äro jämförliga med krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan samt sjökrighögskolans högre kurs. Allmänna kursen bör anses motsvara sjökrigshögskolans allmänna kurs och arméns officersskolor. Det av arvodesutredningen framlagda högre alternativet för lönebestämning åt högskolelärare bör följaktligen icke tillämpas för lärare, som är avsedd uteslutande för undervisning i allmänna kursen vid flygkrigshögskolan.

Arvoden vid särskilda utbildningskurser. Under arméns och marinens undervisningsanslag äro medel beräknade för åtskilliga särskilda undervisningskurser. Av dessa medel, vilka uppförts å arvodesförteckningen sid. 18, utgå efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall arvoden till chefer, adjutanter och militära lärare vid kurserna. Vissa av dessa utbildningskurser ha nått en sådan grad av stadga, att medel

140 för arvoden till lärare m. fl. vid desamma beräknats under avlöningsanslag. Detta är fallet med fackutbildningskurs för värnpliktiga läkare m. fl. vid marinen samt utbildningen i krigsfartygs konstruktion vid tekniska högskolan. I några fall utgå arvoden av andra anslag än de nu nämnda, exempelvis av övningsanslag till arvoden åt instruktörer för hemvärnets utbildning. Huvuddelen av de arvoden, varom här är fråga, beräknas efter vissa av chefen för generalstaben i skrivelse den 9 mars 1936 förordade grunder, vilka kunna sammanfattas på följande sätt: Arvodena per dag variera mellan 8 kronor och 1 krona 50 öre med vissa förskjutningar uppåt eller nedåt alltefter kursernas längre eller kortare varaktighet. Då arvoden per föreläsningstimma anses böra ifrågakomma, variera ersättningsbeloppen mellan 30 kronor och 2 kronor, allteftersom fråga är om enstaka föreläsningar eller serier av föreläsningstimmar. De här avsedda kurserna torde såvitt avser lärarpersonalens ianspråktagande som regel vara bisysslor. Ehuru kurserna oftast äro av kort varaktighet -— några veckor eller månader — böra samma principer tillämpas som i det föregående anförts beträffande de fasta undervisningsanstalterna, Arvodesutredningen förutsätter således, att de i det föregående angivna villkoren för arvode vid bisysslor skola komma till tillämpning vid de tillfälliga kurserna. Där det förekommer, att beställningshavare erhåller kommendering såsom lärare vid särskild utbildningskurs med frånträdande aV tjänstgöringsskyldighet i eljest innehavande befattning, bör lärararvode icke utgå. Arvodesutredningen vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att särskild ersättning icke bör ifrågakomma för kurser eller utbildning för värnpliktig personal. Anspråk på gottgörelse för läraruppdrag vid dylik undervisning har i vissa fall framställts men icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I särskilda fall befinnes måhända önskvärt att för ledare av kurs eller för viss befattning vid kurs kunna avse särskild gottgörelse. Det bör då ankomma på Kungl. Maj:t att för varje enskilt fall därom besluta med stöd av stadgandet i 33 § 9 mom. av militära avlöningsreglementet. Arvodesutredningen föreslår således, att arvoden till beställningshavare, tjänstgörande som timlärare vid särskilda utbildningskurser, bestämmas efter förut angivna villkor för arvode vid bisysslor, samt att arvoden till beställningshavare för lärarbefattning vid sådana utbildningskurser i övrigt icke skola utgå.

141 XI. övriga arvoden. I denna avdelning behandlade arvoden finnas sammanförda i arvodesförteckningen sid. 18—19. Arvode till chefen för flygvapnets kommandoexpedition. För chefskapet för flygvapnets kommandoexpedition beräknade 1930 års försvarskommission på flygvapnets stat en överstebeställning. I Kungl. Maj:ts proposition nr 225 till 1936 års riksdag uttalades emellertid, att befattningen borde beklädas med en regementsofficer i lägre grad än överstes men förenad med ett arvode å 1 500 kronor för år på försvarsdepartementets stat. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende. 1936 års lönekommitté anförde beträffande arvodet till chefen för flygvapnets kommandoexpedition följande: Enligt lönékommitténs mening bör beträffande chefskapet för flygvapnets kommandoexpedition tillgripas samma anordning, som gäller för de båda övriga kommandoexpeditionerna, nämligen att på försvarsdepartementets stat uppföres en ordinarie tjänst, att tillsättas medelst förordnande tills vidare och förenad med lön enligt civila avlöningsreglementet. Från de militära myndigheternas sida har gjorts gällande, att ifrågavarande befattning därvid borde givas samma löneställning, som gäller för de övriga kommandoexpeditionernas chefer, vilka äro jämställda med expeditionschefer i statsdepartement och sålunda hänförda till den nya lönegraden C 8 i civila avlöningsreglementet. Därest detta icke ansåges kunna ske, har man ansett nuvarande anordning böra bibehållas såsom ett provisorium i avvaktan på flygvapnets fortsatta utveckling. Då under alla förhållanden en högre officer permanent erfordras såsom chef för flygvapnets kommandoexpedition, anser lönekommittén hinder ej föreligga att redan nu för ändamålet uppföra en förordnandetjänst på försvarsdepartementets stat. Med hänsyn till omfattningen av denna expedition kan det dock icke rimligen ifrågakomma att för befattningen bereda samma löneställning, som gäller för de övriga expeditionscheferna. Kommittén har ansett sig böra förorda, att befattningen upptages i lönegraden C 6. Det må framhållas, att kommittén med detta förslag icke avsett att taga ställning till frågan, huruvida i en framtid ändrad löneställning för chefen för flygvapnets kommandoexpedition kan vara påkallad, utan endast att tillskapa en anordning, varigenom avveckling av arvodet kan ske utan större rubbning av nuvarande löneläge. Det synes ej osannolikt, att frågan om löneställningen för samtliga kommandoexpeditionernas chefer framdeles kan behöva upptagas till granskning i anslutning till den civila tjänsteförteckningsrevisionen. Vid frågans anmälan till statsrådsprotokollet vid propositionen nr 245 till 1939 års lagtima riksdag anförde chefen för finansdepartementet: Vad angår frågan om löneställningen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition får jag erinra, att i årets statsverksproposition i samband med äskandena under fjärde huvudtiteln förutsatts, att nämnde befattningshavares löneförmåner skulle utgå efter oförändrade grunder jämväl under budgetåret 1939/40. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra utgå från att den nuvarande anordningen med arvode utöver lön i vederbörande militära beställning bibehålles under nästkommande budgetår samt att frågan om löneställningen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition upptages till bedömande i samband med en

142 blivande utredning rörande det militära arvodesväsendet, varvid de erinringar mot befattningens överförande såsom förordnandetjänst i lönegraden C 6 av civila avlöningsreglementet, som framkommit i yttrandena från flygvapnets myndigheter och försvarsväsendets lönenämnd, jämväl torde få tagas under omprövning. Under erinran om vad sålunda förekommit yttrande chefen för försvarsdepartementet i 1940 års statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkten 1), att med hänsyn till att den av chefen för finansdepartementet omförmälda utredningen angående det militära arvodesväsendet förklarats tillsvidare icke skola fullföljas och då frågan om löneplaceringen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition syntes böra vinna sin lösning i samband med regleringen av det militära arvodesväsendet, det syntes vara lämpligast, att den dåvarande anordningen för avlönande av kommandochefen bibehölles jämväl för budgetåret 1940/41. I 1941 års statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln punkten 3) förordade chefen för försvarsdepartementet, att avlöningen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition även för budgetåret 1941/42 skulle utgå efter dittillsvarande grunder. I händelse av den dåvarande innehavarens avgång från sin befattning syntes Kungl. Maj:t emellertid böra ha fria händer att, i avvaktan på en kommande omläggning av kommandochefens avlöningsförhållanden, låta tjänsten uppehållas genom tillfällig kommendering av en regementsofficer ur flygvapnet; huruvida det särskilda arvodet vid en dylik kommendering borde utgå, syntes det få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma. I anslutning därtill förklarade Kungl. Maj:t i samband med meddelande av dispositionsbeslut den 6 juni 1941 (regleringsbrevet, punkten 2) rörande försvarsdepartementets avlöningsanslag att, därest tjänsten såsom kommandochef efter dåvarande innehavarens avgång komme att uppehållas genom tillfällig kommendering av en regementsofficer vid flygvapnet, det borde tagas under förnyad omprövning, huruvida arvodet skulle utgå. Sedan den dåvarande innehavaren av befattningen såsom chef för flygvapnets kommandoexpedition — överste i lönegraden Oa 6 — fr. o. m. den 1 juli 1942 befordrats till annan beställning vid flygvapnet och i befattningen placerats en major i flygvapnet, har Kungl. Maj:t genom beslut den 18 september 1942 förklarat sistnämnde beställningshavare berättigad att vid tjänstgöring fr. o. m. den 1 juli 1942 såsom chef för kommandoexpeditionen uppbära ifrågavarande arvode. Av vad förut anförts torde framgå, att frågan om arvode till chefen för flygvapnets kommandoexpedition varit aktuell sedan 1939 års militära lönereglering samt att arvodesutredningen förutsatts, skola behandla frågan. Emellertid har numera principbeslut fattats om en ändrad organisation av flygvapnets kommandoexpedition, innebärande att expeditionen skall i form av en särskild flygsektion uppgå i en för de tre försvarsgrenarna gemensam kommandoexpedition. Befattningen såsom chef för flygvapnets kommandoexpedition kommer således att upphöra i och med genomförande av den ändrade organisationen, varvid arvodet bortfaller.

143 P å grund av det anförda finner militära arvodesutredningen det ej påkallat att i avbidan å omorganisationen av försvarsdepartementets kommandoexpeditioner ifrågasätta någon förändring i avseende å det nu till chefen för flygvapnets kommandoexpedition utgående arvodet. Arvoden till vissa chefer i lönegraden Ob 2. Arvoden till belopp av 1 895 kronor för år, motsvarande skillnaden mellan nettolönerna i lönegraderna Ob 3 och Ob 2, utgå till chefen för försvarsstaben, om han innehar lönegraden Ob 2, samt till cheferna för försvarsgrensstaberna och souschefen vid flygförvaltningen. Beställning för chefen för försvarsstaben är uppförd i alternativt lönegraden Ob 3 eller Ob 2. För de övriga befattningarna äro beställningar upptagna i lönegraden Ob 2. 1936 års lönekommitté uttalade beträffande sådana fyllnadsarvoden, som utgingo till vissa beställningshavare (arméstabs- och marinstabscheferna samt vissa skolchefer) och som motsvarade skillnaden mellan nettolönerna för en högre och en lägre lönegrad, att det syntes ligga nära till hands att ifrågasätta en avveckling av arvodena på sådant sätt, att beställningarna i tjänsteförteckningen upptoges i de högre lönegraderna. Principiellt talade — framhöll kommittén — starka skäl för att, när lönen ansetts alltid böra utgå efter en viss lönegrad, beställningen också uppfördes i denna lönegrad. Kommittén, vilken i enlighet härmed förordade åtgärd i sådant syfte beträffande skolcheferna, anförde emellertid ifråga om arméstabs- och marinstabscheferna, att de invändningar, som från militärt håll framställts mot tanken på uppförande av dessa befattningar såsom särskilda beställningar med hänsyn till önskvärdheten av att säkerställa största möjliga frihet i fråga om personalval, ägde större tyngd ifråga om dessa båda befattningar än ifråga om skolcheferna. I följd därav ansåg kommittén, att en närmare utredning var erforderlig för ett ståndspunktstagande till frågan. Rörande det arvode, som utgår till chefen för flygstaben, torde samma synpunkter kunna göras gällande som de beträffande arméstabs- och marinstabscheferna anförda. 1941 års försvarsutredning framhöll, att försvarsstabens arbete borde ledas av en direkt under överbefälhavaren lydande chef, vilken borde vara generalsperson (flaggman). Med hänsyn till tillkomsten av en överbefälhavare redan i fred och till önskvärdheten att som chef för försvarsstaben skulle kunna placeras en jämförelsevis ung kraft, borde befattningen tillsättas med förordnande på högst 6 år i lönegraden Ob 3. Genom 1942 års försvarsbeslut blev beställningen i enlighet med ett av försvarsberedningen avgivet förslag upptagen i alternativt lönegraden Ob 3 eller Ob 2. Till stöd härför hade chefen för försvarsdepartementet vid frågans anmälande anfört, att därigenom ernåddes möjlighet att inom en vidare personkrets utse lämplig innehavare av befattningen. Befattningen såsom souschef vid flygförvaltningen upptogs av 1941 års försvarsutredning i lönegraden Ob 3, men enligt ett förslag av försvarsbered-

144 ningen, till vilket chefen för försvarsdepartementet anslöt sig, förblev dennes löneställning i försvarsbeslutet upptagen oförändrad i lönegraden Ob 2 jämte arvode. Spörsmålet om löneställningen för souschefen borde enligt departementschefens uttalande upptagas till övervägande först i samband med frågan om de militära förvaltningarnas organisation. Militära arvodesutredningen får i anslutning till 1936 års lönekommittés ovan återgivna uttalande för egen del anföra, att det i princip riktiga vore att uppföra de fem arvodesbefattningarna i lönegraden Ob 3, varvid arvodena skulle bortfalla. Arvodenas bibehållande medför emellertid den fördelen att, om det befinnes önskvärt att omplacera en av befattningshavarna, kan sådan omplacering ske, utan att befattningshavaren erhåller lägre lönegrad än han förut hade. Ur denna synpunkt kan sägas, att anordningen befrämjar större frihet även vid befattningarnas tillsättande. På grund härav vill arvodesutredningen icke föreslå ändring av lönesättningen vid dessa befattningar. En förutsättning för arvodenas kvarstående är emellertid enligt det anförda motivet, att arvodestagarna icke böra tillförsäkras arvodeförmånens fortsatta åtnjutande efter förflyttning till annan befattning, och därför kan arvodesutredningen icke tillstyrka åtgärd i sådant syfte. Alternativiteten i lönegradsplaceringen för chefen för försvarsstaben möjliggör, att denne befattningshavare efter avgång från befattningen kan komma i åtnjutande av pension i den högre lönegraden, om han dessförinnan erhållit befordran till denna. Vid de övriga befattningarna, där sådan alternativitet icke är medgiven, kan däremot uppkomma fråga om särskild åtgärd för beredande av pension svarande mot löneställningen, på grund varav det synes kunna ifrågasättas att till undvikande av sådan eventualitet fastställa en alternativ löneplacering även för dessa. De av arvodesutredningen gjorda uttalandena avse närmast de fyra stabschefsbefattningarna. Motsvarande synpunkter kunna emellertid eventuellt komma i beaktande vid det slutliga ställningstagandet till frågan om löneställningen för souschefen vid flygförvaltningen. Arvodesutredningen, som i avdelningen »Allmänna synpunkter» under rubriken »Avlöningsförstärkning och lönefyllnad» betecknat arvodena till beställningshavare i lönegraden Ob 2 såsom avlöningsförstärkning med samma huvudsakliga karaktär som lön, förordar, att särskild bestämmelse meddelas om tjänstledighetsavdrag för arvodenas innehavare. Det synes nämligen icke finnas något skäl att i sådant avseende ställa dem annorlunda än beställningshavare i lönegraden Ob 3. På grund av vad som anförts vill arvodesutredningen föreslå, att arvoden till belopp av 1 895 kronor för år skola utgå till chefen för försvarsstaben, därest han innehar lönegraden Ob 2, samt till cheferna för försvarsgrensstaberna ävensom likaledes utgå till souschefen vid flygförvaltningen, intill dess dennes löneställning blivit slutligt bestämd, samt att särskild bestämmelse meddelas rörande tjänstledighetsavdrag för beställningshavare i lönegraden Ob 2, som är i åtnjutande av arvodet.

145 Arvode till styresmannen för försvarsväsendets kemiska anstalt. Till överstelöjtnant eller major, som är styresman för försvarsväsendets kemiska anstalt, utgår ett arvode av 2 400 kronor för år från den under avlöningsstaten för anstalten uppförda anvisningen till arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän. 1941 års militära förvaltningsutredning har föreslagit, att kemiska anstalten skall ombildas till en institution under forskningsavdelningen i det planerade industriverket vid försvarsväsendet. Sådan institution skulle enligt förslaget förestås av befattningshavare i någon av lönegraderna C 2—C 5. Militära arvodesutredningen finner icke påkallat föreslå, att i avbidan på förvaltningsverksamhetens omorganisation förändring vidtages av det nu utgående arvodet till styresmannen för försvarsväsendets kemiska anstalt. Arvode till redogöraren vid arméhundväsendet. Organisationen av arméns hundväsende är fastställd genom kungl. beslut den 20 juni 1941 ( T L A nr 38). De utfärdade bestämmelserna innehålla i punkt 3, att arméhundgården jämte arméhundskolan är förlagd till Västernorrlands regemente och underställd regementschefen, dock icke i vad som sammanhänger med personalens utbildning eller hundarnas uppfödning, vård, dressyr och användning, i vilka avseenden hundgården med skola är underställd chefen för arméns hundväsende. Av punkt 6 inhämtas, att erforderliga förvaltningsföreskrifter utfärdas av arméförvaltningens intendenturdepartement i samråd med chefen för armén samt, i förekommande fall, med annat departement (styrelse) inom arméförvaltningen. Till en redogörare vid arméhundväsendet är i arméns förteckning över arvoden och andra ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän uppfört ett arvode av 300 kronor. Enligt vad som framgår av propositionen 1941: 155 avses arvodet utgå såsom särskild ersättning till regementsintendenten vid Västernorrlands regemente. Det var därvid ursprungligen avsett att hundväsendet i förvaltningshänseende skulle intaga en självständig ställning i vissa avseenden. Då emellertid arméhundgården jämte arméhundskolan i Sollefteå enligt den fastställda organisationen i förvaltningshänseende helt äro underställda regementet, måste intendentens arbetsuppgifter i avseende å förvaltningen av hundväsendet anses ingå i hans befattning såsom regementsintendent. På grund härav och i enlighet med principerna för arvodesrevisionen synes särskild ersättning därför icke böra utgå. Arvodesutredningen vill alltså föreslå, att arvode icke längre skall utgå till regementsintendenten vid Västernorrlands regemente för förvaltningsgöromål vid arméhundgården jämte arméhundskolan i Sollefteå. Arvode till bataljonsveterinären vid Göta trängkår. Till bataljonsveterinären vid Göta trängkår utgår ett årligt arvode av 1 100 kronor för resor till och från Gudhems remontdepå. Beträffande arvodets tillkomst må här framhållas följande. 1 0 - 4 8 1 43

146 För veterinärvården vid remontdepåerna beräknades intill budgetåret 1937/38 särskilda arvoden å staten för arvoden till remontdepåernas personal, för Gudhems remontdepå 1 200 kronor. Fr. o. m. nämnda budgetår skulle enligt vad som framgår av 1936 års försvarsbeslut veterinärvården vid Gudhems remontdepå bestridas av bataljonsveterinären vid Livregementets husarer (propositionen 1936: 225, sid. 417 och 421). Under erinran härom anförde arméförvaltningens civila departement i skrivelse den 12 maj 1937 med förslag till stat för de för budgetåret 1938/39 beräknade medel till arvoden åt remontdepåernas personal, att medel måste beräknas för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande bataljonsveterinärs resor till och från remontdepån. På grund av tjänstgöringens natur syntes härför lämpligen böra bestämmas visst belopp för år. Efter samråd med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse hade civila departementet ansett sig böra föreslå ett belopp av 1 100 kronor åt bataljonsveterinären vid Livregementets husarer. Förslaget bifölls av Kungl. Maj:t. Beträffande beräkningen av arvodets belopp framgår av en vid civila departementets skrivelse fogad, av överfältveterinären uppgjord promemoria, att arvodesbeloppet ungefär motsvarar ersättning för 77 resor för år mellan Skövde och Gudhem, som veterinär äger uppbära enligt veterinärtaxan för praktikresor, för den händelse han håller egen automobil. I samband med den från och med budgetåret 1941/42 tillämpade ändrade uppställningen av fjärde huvudtiteln har arvodet överförts till förteckningen å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän. Enligt 1942 års försvarsbeslut skall veterinärvården vid Gudhems remontdepå ombesörjas av bataljons veterinären vid Göta trängkår, vadan arvodet överflyttats till denne beställningshavare. Vid bedömande av frågan om en reglering av förevarande arvode torde vissa av qverfältveterinären i dennes förenämnda promemoria anförda synpunkter vara av betydelse, överfältveterinären anförde: Reseersättningen kan tänkas utgå antingen per gjord resa i enlighet med resereglementets föreskrifter eller med ett visst beräknat belopp per år. Det förra förfaringssättet kommer otvivelaktigt att medföra icke oväsentliga olägenheter. Vederbörande veterinär skulle vara hänvisad att, där så läte sig göra, begagna sig av billigaste färdsätt, d. v. s. tåg till depån närmast liggande station och därifrån automobil. Han bleve därigenom bunden av tågtider, vilka säkerligen ofta komme i kollision med tjänstgöringen å truppförbandet. För förrättningen vid depån hade han endast viss begränsad tid emellan tågen till förfogande och, därest denna endast obetydligt överskredes, kunde detta för honom innebära en väntetid på flera timmar. Vidare skulle ett 50-tal biljettrekvisitioner och ett 80-tal reseräkningar årligen behöva utskrivas och granskas. Arvodesutredningen finner visserligen lämpligt, ätt ersättning för bataljonsveterinärens återkommande tjänsteresor med egen bil beredes efter veterinärtaxan för praktikresor, men dock icke som nu sker i form av årsarvode. Om eljest är erforderligt att dessa resor kunna företagas på annat sätt än med tåg- eller eventuell bussförbindelse, torde ej vara omöjligt att träffa sådan anordning, att kronobil från exempelvis Göta trängkår kan ställas till förfogande.

147 Militära arvodesutredningen vill alltså föreslå, att reseersättning till bataljonsveterinären vid Göta trängkår för resor till och från Gudhems remontdepå icke längre skall utgå i form av årsarvode. Arvode till besiktningsman vid intendenturförrådet i Boden. För ändamålet är i arméns förteckning över arvoden och andra ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän under rubriken »Intendenturkåren» uppfört ett belopp av 1500 kronor. Beteckningen är emellertid missledande. Detta belopp, som tidigare utgjort 2 100 kronor och vid 1922 års arvodesreglering lämnades utan erinran, ställes nämligen till kommendantens i Boden förfogande för utbetalande av ersättningar för besiktning av köttvaror vid förrådets slakteriavdelning till olika för besiktningen anlitade bataljons veterinärer. Militära arvodesutredningen får framhålla, att besiktningsuppdrag vid slakteriavdelningen kunna anses falla utanför bataljonsveterinärs vanliga tjänsteutövning. Emellertid utgår arvodesutredningen från att medel för utgivande av ersättning för sådan besiktning av köttvara, som ej kan verkställas av de vid förrådet placerade befattningshavarna, bör ställas till förfogande av driftsmedel. Därest ordinarie tjänsteman (bataljonsveterinär) skall tagas i anspråk för sådant ändamål, torde annan åtgärd icke erfordras än att Kungl. Maj:t, med stöd av 33 § 9 mom. i militära avlöningsreglementet, medgiver utbetalande av särskild ersättning för uppdraget. Däremot synes anledning icke vara for handen att för ändamålet beräkna årsarvode till viss befattningshavare. Militära arvodesutredningen vill alltså föreslå, att arvode icke vidare skall beräknas för besiktningsman vid intendenturförrådet i Boden. Arvoden till brandchefer i Boden och Karlsborg. Till officerare, vilka förordnats såsom brandchefer vid Bodens fästning och i Karlsborg, utgå arvoden av 468 respektive 720 kronor. Befattningarna uppehållas såsom bisysslor. Arvodena blevo till nuvarande belopp bestämda vid 1922 års arvodesreglering. Militära arvodesutredningen håller före, att det är en organisationsfråga, huruvida befattning såsom brandchef lämpligen skall anordnas antingen för sig eller kombinerad med andra göromål såsom heltidstjänst, vilket är fallet i fråga om befattningen såsom underekipagemästare vid örlogsvarvet i Karlskrona, eller om den skall utgöra bisyssla vid annan befattning. Det förstnämnda sättet för göromålens ordnande synes i allmänhet vara att föredraga, när viss befattningshavare lämpligen bör åläggas att bestrida befattningen. Arvode bör därvid icke utgå. Blir det åter fråga om bisyssla bör, enligt vad arvodesutredningen utvecklat i avdelningen »Allmänna synpunkter» under rubriken »Ersättning för bisyssla», befattningen tillsättas med förordnande efter ansökan och konkurrens mellan kvalificerade beställningshavare. Med ledning av de nu utgående arvodesbeloppen får arvodesutredningen föreslå, att bestämmelse meddelas, att Kungl. Maj:t må äga förordna om

148 särskilt arvode till beställningshavare, vilken vid sidan av egen befattning uppehåller befattning såsom brandchef, med högst 600 kronor för år. Arvode till adjutant ur ingenjörtrupperna vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition. 1930 års försvarskommissions förslag till organisation av väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition innefattade bl. a, inrättandet av en befattning för en äldre kapten ur ingenjörtrupperna såsom adjutant vid expeditionen. För befattningen, vilken avses skola bestridas vid sidan av vederbörandes ordinarie tjänst, föreslog försvarskommissionen upptagande av ett arvode av 1 500 kronor för år. Förslaget godtogs i propositionen 1936: 225, dock att arvodesbeloppet reducerades till 900 kronor för år. Befattningen kräver icke heltidstjänstgöring. Arvodesutredningen saknar anledning till annat antagande, än att såsom adjutant kan kommenderas officer, vilken erhåller motsvarande minskning av den tjänstgöringsskyldighet, som åligger honom i eljest innehavande befattning vid försvarsväsendet. På grund härav vill arvodesutredningen föreslå, att arvode icke längre skall utgå till adjutant ur ingenjörtrupperna vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition. Arvode till en expeditionsvakt (underofficer) vid kustartilleriinspektionen. Om detta arvode, vilket utgår med 720 kronor för år, hade 1942 års försvarsberedning enligt vad som framgår av 1942 års försvarsproposition inhämtat, att det utginge utöver lön till en såsom expeditionsvakt tjänstgörande underofficer på aktiv stat, som hade sig ålagt att övervaka städning m. m. inom kustartilleriinspektionens lokaler; åliggandena fullgjordes omväxlande av endera av de inom expeditionen tjänstgörande underofficerarna, Beredningen ifrågasatte, huruvida arbetsuppgifterna vore av den art, att de borde medföra särskild ersättning utöver lön, och uttalade, att arbetsuppgifterna borde åläggas civil expeditionsvakt, när marinledningen inflyttade i den nya ämbetsbyggnaden, och att arvodet därefter borde indrags. Chefen för försvarsdepartementet anförde med anledning därav, att arvodets indragning borde övervägas. Inflyttningen i den nya ämbetsbyggnaden har numera ägt rum. De underofficerare, vilka mellan sig dela arvodet, bruka, enligt vad som upplysts, tura om att uträtta de med arvodet avsedda göromålen, vilka bestå i tillsyn över lokaler och städning någon timme före och efter expeditionstiden. Militära arvodesutredningen anser, att särskilt arvode icke bör framdeles utgå för detta ändamål. Däremot finner arvodesutredningen, att hinder ej bör möta för Kungl. Maj:t att tillsvidare tilldela underofficerarna särskild gottgörelse med stöd av 33 § 9 mom. i militära avlöningsreglementet, varvid arvodesutredningen åberopar de föreskrifter, som för motsvarande ändamål meddelats av Kungl. Maj:t i 7 § av tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet.

149 Arvode till chefen för ingenjördepartementet vid örlogsvarvet i Karlskrona. Arvodet, som utgör 1 020 kronor för år, tillkom genom 1936 års försvarsbeslut, varvid jämförelsen med de arvoden, som utgingo till styresmännen vid artilleriets fabriker, anfördes såsom motiv. Örlogsvarvens framtida ställning och organisation är beroende av särskild utredning. Enligt ett av 1941 års försvarsutredning omförmält projekt skulle samtliga verkstäder vid vartdera örlogsvarvet utbrytas ur varvsdepartementen och sammanföras till ett särskilt organ. Militära arvodesutredningen anser ej påkallat, att i avbidan på organisationsfrågans lösning förändring av det nu utgående arvodet blir vidtagen. Arvode till chefen för intendentur förvaltningen i Sydkustens marindistrikt. Arvodet, som utgör 1 020 kronor för år, tillkom genom 1936 års försvarsbeslut och var motiverat av tre skäl: dels utövade befattningshavaren chefskap över industriella anläggningar av betydande omfattning och dyrbara förråd, dels vore han såsom tillhörande lönegraden O 5 i avsaknad av förmån av löneuppflyttning trots en pensionsålder av 60 år, dels slutligen vore han personalchef för marinintendenturkårens personal i Karlskrona. Enligt anmärkning till marinens förteckning å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän utgår arvodet ej, om befattningen uppehälles av kommendör vid marinintendenturkåren. Det torde med säkerhet kunna antagas, ehuru den blivande förvaltningsorganisationen ännu icke blivit utformad, att marinens centrala beklädnadsverkstad såsom 1941 års försvarsutredning förutsatt kommer att utbrytas ur intendenturförvaltningen. Beklädnadsverkstaden innesluter emellertid huvuddelen av den under intendenturförvaltningen nu liggande industriella verksamheten. Vidare märkes att förutvarande lönegraden O 5 nu blivit ersatt av lönegraden Oa5, vilken såsom uppdelad i tre löneklasser innefattar två ålderstillägg. På grund härav får anses att de skäl, som föranledde arvodets inrättande, numera i väsentliga delar förlorat sin betydelse. Frånsett detta bör enligt arvodesutredningens mening det allmänna tjänsteansvaret i befattningen icke föranleda till en gradering av lönesättningen utöver vad som följer av placering i lönegrad. I detta hänseende får hänvisas till vad som tidigare anförts i avdelningen »Allmänna synpunkter» under rubriken »Avlöningsförstärkning och lönefyllnad». Militära arvodesutredningen vill alltså föreslå, att arvode icke längre skall utgå till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt. Arvoden till två marinläkare av 1 graden, sjukhusläkare. De särskilda fyllnadsarvodena å 1 170 kronor till sjukhusläkare vid marinens sjukhus i Karlskrona bestämdes till beloppet vid 1921 års lönereglering. Vid 1939 års lönereglering bibehöllos dessa arvoden i avvaktan på särskild lönegradsplacering av sjukhusläkare i Karlskrona, medan motsvarande, dittills utgående arvoden vid garnisonssjukhuset i Boden blevo indragna. 1941 års försvarsutredning upptog i sitt förslag icke några beställningar

150 för sjukhusläkare å marinläkarkårens stat, enär utredningen utgick från att en sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona och länslasarettet där skulle komma till stånd. I propositionen 1942: 210 erinrades att frågan om en sådan sammanslagning är föremål för särskild utredning. Chefen för försvarsdepartementet förklarade sig i avbidan på resultatet av denna utredning biträda försvarsutredningens förslag. På grund härav torde få förutsättas att, om sammanslagningen ej kommer till stånd, särskilda beställningar för sjukhusläkarna komma att inrättas. Militära arvodesutredningen anser ej påkallat, att i avbidan på organisationsfrågans lösning förändring av de nu utgående arvodena blir vidtagen. Arvode till chefen för flygförvaltningens materielavdelning. Genom 1936 års försvarsbeslut tillerkändes chefen för materielavdelningen enligt Kungl. Maj:ts förslag arvode utöver lön i lönegraden 0 6. Arvodets belopp utgör 1800 kronor. 1941 års militära förvaltningsutredning framlade ny organisationsplan för materielavdelningen, vars chef upptogs i lönegraden Ob 2 utan arvode. Skillnaden i nettolön mellan lönegraderna Ob 2 och Oa 6 utgör 1 885 kronor. Förvaltningsutredningens organisationsplan för materielavdelningen är — enligt chefens för försvarsdepartementet i propositionen nr 226 till 1942 års riksdag anmälda avsikt — redan provisoriskt genomförd i avbidan på statsmakternas beslut rörande den centrala förvaltningsorganisationen vid försvarsväsendet. Militära arvodesutredningen anser ej påkallat, att i avvaktan på organisationsfrågans definitiva lösning förändring av det nu utgående arvodet blir vidtagen. Arvoden till två byråchef er å flygförvaltningens materielavdelning. Efter förslag av särskilda utskottet vid 1936 års riksdag beslöto statsmakterna att inrätta årliga arvoden av 1 800 kronor till cheferna för militärtekniska byrån och industribyrån å flygförvaltningens materielavdelning. Såsom motiv för denna åtgärd åberopade utskottet det stora ansvar, som påvilade byråcheferna; vardera byrån skulle förestås av regementsofficer eller flygingenjör. Flygförvaltningens materielavdelning har från den 1 oktober 1942 provisoriskt i avbidan på förvaltningsreformen undergått en omgestaltning, varvid militärtekniska byrån uppdelats å flygplan-, motor- och utrustningsbyråerna samt normaliebyrån. Industribyråns uppgifter omhänderhavas av verkstadsbyrån och anskaffningsbyrån. De vidtagna anordningarna äro i överensstämmelse med 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag. Som chefer för dessa sex byråer beräknade förvaltningsutredningen respektive en överstelöjtnant, i andra hand en flygingenjör; en flygdirektör av 1. graden eller civil; en regementsofficer eller flygdirektör; en flygdirektör av 2. graden; en verkstadsdirektör i Cb 2; och en civil befattningshavare i C 6. Fråga om bibehållande av särskilda arvoden för byråcheferna å materielavdelningen får anses nu föreligga allenast beträffande byråcheferna å de

151 tre byråer, som kunna hänföra sitt ursprung till militärtekniska byrån, nämligen flygplan-, motor- och utrustningsbyråerna. För byråcheferna å verkstadsbyrån och anskaffningsbyrån avses särskilda beställningar. Vad beträffar normaliebyrån handhar denna huvudsakligen standardiseringsfrågor, och motiven till beredande av arvode avse knappast sådan verksamhet. För innevarande budgetår har flygförvaltningen erhållit provisoriskt bemyndigande att fördela arvodesbeloppet av 3 600 kronor och har förfarit sålunda, att de två byråchefer, som tidigare uppburit arvoden, tills vidare fått behålla dem under uttryckligt förbehåll, att anordningen är av tillfällig karaktär. Dessa byråchefer förestå nu flygplanbyrån och utrustningsbyrån. Emellertid torde ungefär enahanda skäl föreligga för tilldelande av arvode åt byråchefen å motorbyrån. Ursprunget till föreliggande arvodesfråga torde sakligt sett böra sökas i det förhållandet, att flygrisken på teknikens nuvarande ståndpunkt icke kunnat elimineras. Sålunda är haverifrekvensen alltjämt betydande. Vid varje inträffat haveri sker undersökning om orsaken och, därest icke materielfel genom omständigheterna är uteslutet, måste ofta vidlyftiga tekniska undersökningar med tillhörande prov verkställas, allt med den skyndsamhet som är möjlig. Byråarbetet påverkas i hög grad härav. Den omständigheten, att ingen annan materiel är närmelsevis så utsatt för olyckstillbud som flygmaterielen, ställer alldeles särskilda krav å den tekniska tjänsten vid flygförvaltningen. Det framgår härav, att dessa byråchefer, vilka gång efter annan utan längre avbrott ställas till svars för sin förvaltning, bekläda utsatta poster. Denna omständighet måste inverka på lönesättningen. Tänkbart vore att för befattningarna inrätta särskilda tjänster, varvid löneställningen kunde fastställas med hänsynstagande till alla på frågan inverkande omständigheter. Militära arvodesutredningen finner på grund av vad som anförts skäligt förorda, att denna fråga ägnas uppmärksamhet vid den blivande utformningen av materielavdelningens organisation. Med hänsyn till att förvaltningsutredningen icke ifrågasatte särskilda arvoden utöver lön till byråchefer å materielavdelningen och i enlighet med de principer arvodesutredningen utvecklat i avdelningen »Allmänna synpunkter» under rubriken »Avlöningsförstärkning och lönefyllnad», anser sig arvodesutredningen icke kunna tillstyrka arvodenas fortvaro. På grund av vad som anförts vill militära arvodesutredningen föreslå, att arvoden utöver lön icke längre skola utgå till byråchefer å flygförvaltningens materielavdelning. Arvoden till två förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna. Till en förrådsförvaltare vid vardera av de centrala flygverkstäderna å Malmen och i Västerås utgår särskilt arvode å 900 kronor. Arvodena tillkommo vid 1929 års riksdag och motiverades med att förrådsförvaltarna omhänderhade utom materieluppbörd jämväl penninguppbörd.

152 1941 års försvarsutredning upptog icke dessa förrådsförvaltare i sin kostnadsberäkning. I samband med förarbetena till 1942 års organisationsplan för försvarsväsendet föreslog flygförvaltningen, att penninguppbörden vid flygverkstäderna skulle anförtros åt civil personal. Chefen för försvarsdepartementet sade sig vid anmälan av denna fråga förutsätta, att flygförvaltningen företedde ytterligare utredning i denna sak. Emellertid har tagits i beräkning vid uppgörande av personalstater, att de nuvarande förrådsförvaltarna kvarstå i befattning vid flygverkstäderna, till dess de avgå med pension, vilket inträffar år 1945. Militära arvodesutredningen anser icke påkallat, att i avbidan å organisationsfrågans lösning förändring av de nu utgående arvodena vidtages.

153 XII. Författningsförslag'. I specialmotiveringen till 33 § 1—3 mom. av militära avlöningsreglementet anförde 1936 års lönekommitté bl. a. följande: »För ernående av ökad överskådlighet och fasthet på förevarande område synes det kommittén kunna ifrågasättas, att de ersättningar av arvodes natur, som efter en arvodesrevision kunna komma att kvarstå, införas i en systematiskt uppställd sammanställning i militära avlöningsreglementet eller eventuellt sammanföras i en vid reglementet såsom bilaga fogad gemensam arvodesförteckning. Frågan härom borde lämpligen böra upptagas till närmare skärskådande i samband med revisionen av det militära arvodesväsendet.» Militära arvodesutredningen anser sig böra förorda, att militära avlöningsreglementet i förevarande avseende uppställes likformigt med civila avlöningsreglementet. Efter en revision av de militära arvodena i den utsträckning, som arvodesutredningen i de föregående avdelningarna förordat, och, därest de militära timlärarnas arvoden enligt utredningens förslag bestämmas enligt taxa för undervisningstimme, torde anledning knappast föreligga att upprätta särskild arvodesförteckning för arvoden och andra ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän. Liksom vid civilförvaltningen skulle dock vid försvarsväsendet i vissa fall erfordras bestämmelser rörande särskilda ersättningar och förmåner till ordinarie tjänstemän. Det synes vara lämpligt, att dessa särskilda bestämmelser sammanföras till ett särskilt kap. i militära avlöningsreglementet motsvarande 8 kap. i civila avlöningsreglementet. Med utgångspunkt härifrån har arvodesutredningen uppgjort följande Förslag till ändringar i och tillägg till militära avlöningsreglementet. 2§Avlöning. 1 mom. Beställningshavare av Kungl. Maj:t. Avlöning utgöres rörligt tillägg. 2 mom. Är 27 §. 7 mom. För tjänstgöring såsom flyglärare vid krigsflygskolan må, utöver flygtillägg, utgå särskild ersättning med högst 50 kronor för månad enligt vad Kungl. Maj:t därom förordnar. 33 §. Vissa arvoden och särskilda ersättningar m. m. l.mom. I fall, varom omförmäles i 8 kap. av reglementet, må vid vissa befattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid försvarsväsendet utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda kap. stadgas.

154 Har beställningshavare, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än semester, skall, där ej för särskilt fall annorlunda stadgas i reglementet, på beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas. 2 mom. Utgår. 3 mom. Utgår. 4 mom. Till 5 mom. Gratifikation 6 mom. Beträffande åtnjutande av de i 4 och 5 mom. omförmälda 8 kap. Särskilda bestämmelser. 54 §. Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 kap. stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan i 55—63 §§ angivas, gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda paragrafer meddelas. 55 §. Beställningshavare i lönegraden Ob 2, som är chef för försvarsstaben, arméstaben, marinstaben eller flygstaben eller souschef vid flygförvaltningen, äger uppbära avlöningsförstärkning med 1,895 kronor för år. Då beställningshavaren åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag, skall sådant avdrag utgöra, A-avdraget 12 kronor 50 öre för dag och B-avdraget 25 kronor för dag. 56 §. Kapten, vilken innehar beställning uppförd alternativt i lönegraden Oa 4 eller O a 3 vid militär högskola eller infanteriskjutskolan, äger uppbära vikariatslön enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle ha gällt, därest han innehaft beställning i lönegraden Oa 4, varvid emellertid skall iakttagas, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för kaptenen i lönegraden Oa 3 gällande löneklassen. För kaptenen gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats för beställningshavare i lönegraden Oa4. Vad i 8 § 2 mom. stadgas i fråga om löneklassplacering vid befordran från förordnande med vikariatslön skall äga motsvarande tillämpning vid befordran från den lägre till den högre lönegraden inom beställning, som ovan nämnts. Å vikariatslönen utgår rörligt tillägg enligt bestämmelserna i 4 kap. 57 §. Beställningshavare, vilken bestrider befattning såsom uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona eller såsom verkmästare vid tygdepartementets provskjutningscentral, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande tilldelas särskild ersättning med högst 100 kronor för månad i den förra befattningen och högst 50 kronor för månad i den senare befattningen.

155 58 §. Beställningshavare, vilken vid sidan av egen befattning uppehåller befattning såsom timlärare vid militär undervisningsanstalt, äger för verklig undervisningstimme uppbära timarvode med följande belopp: Timarvode, kronor, i ortsgrupp Läroanstalter och timlärare A Högskoleutbildad ämneslärare militär högskola

B

C

D

E

F

G

11 I

vid 12: —

Högskoleutbildad ämneslärare vidj officersskola Amneslärare, officer eller vederlike,? 7:80 8:05 8:30 8:55 8:80 9:10 9:40 9:70 10: — vid militär högskola 1 Högskoleutbildad ämneslärare . . . . | Ämneslärare, officer eller vederlike,) 6:20 6:40 6:60 6:80 7: — 7:25 7:50 7:75 vid officersskola |

8: —

Amneslärare, officer

vederlike 5:40 5:60 5:80 6: — 6:20 6:40 6:60 6:80

7: —

Lärare i övningsgren (gymnastik med vapenföring och idrott samt ridning) 4:60 4:75 4:90 5:05 5:20 5:40 5:60 5:80

6: —

Amneslärare. underofficer

5:-

eller

3:80 3:95 4:10 4:25 4:40 4:55 4:70 4:85

I förestående taxa för timarvoden åt militära timlärare avses med militär högsJeola krigshögskolan, artilleri- och ingenjörshögskolan samt högre kurserna i sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan. Med högskoleutbildad lärare avses den som genomgått militär högskola, som nu nämnts, eller har akademisk examen eller är ingenjör. Med officersskola avses dels lägre kurserna i sjöoch flygkrigshögskolorna, dels truppslagsofficersskolorna och skjutskolorna. Där flera benämningar i första kol. äro tillämpliga, skall den användas som ger högsta ersättningen. 59 §. Till beställningshavare, vilken förordnas att vid sidan av egen befattning vara brandchef inom militärt förläggningsområde, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå särskild ersättning med högst 600 kronor för år. 60 §. För särskilda uppdrag vid läger- eller manskapskassas marketenteri eller annan därtill hörande affärsrörelse må beställningshavare enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas särskild ersättning av kassans medel. 61 §. Vid garnisonssjukhusen tjänstgörande regements- och bataljonsläkare må för sådan vård av civila patienter, som bekostas med anlitande av bidrag från landsting enligt därom träffade avtal, uppbära särskild gottgörelse enligt grunder, som i behörig ordning fastställas.

156 62 §. Där underofficer är tillsynsman vid avlägset liggande förråd och därstädes innehar tjänstebostad, må Kungl. Maj:t utan hinder av stadgandet i 47 § 2 mom. fastställa ersättning för tjänstebostaden, däri inbegripen gottgörelse för uppvärmning eller annan förmån som följer med bostaden, till belopp, som med hänsyn till de med bosättningen förenade olägenheterna finnes skäligt. 63 §. I fråga om särskild ersättning för vissa tjänsteuppdrag vid rikets allmänna kartverk gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar. 3 avd. Fänrikar. 64 §. Lön

— 65 §. Ekiperingshjälp. 4 avd. Extra ordinarie underofficerare. 66 §.

Lön

— 67 §. Ekiperingshjälp.

Tillämpning

68 §. av vissa bestämmelser

i 2 avd.

5 avd. Lönenämiid. 69 §. För 6 avd. Reglementets tillämplighet. 70 §. 1 mom. 2 mom. Beställningshavare, å vilken 4 6 - 5 3 , 55—63, 65 och 67 §§. 3 mom. —•

förmäles i 26—33, 37—44,

Rörande innehållet av de särskilda paragraferna får militära arvodesutredningen anföra följande. 2 § 1 mom. Vid den av arvodesutredningen förordade avvecklingen av de arvoden, som utgå i stället för lön, erfordras icke längre stadgandet i tredje stycket av detta mom.

157 27 § 7 mom. Det torde böra ankomma på Kungl Maj:t att bestämma i vad mån den i mom. upptagna ersättningen skall utgå under tid, då flyglärare icke tages i anspråk för utbildning i luften. 33 § 1—3 mom. 1 mom. har avfattats i saklig överensstämmelse med 28 § 1 mom. i civila avlöningsreglementet. De bestämmelser, som nu finnas intagna i 2—3 mom., bliva härefter överflödiga. 8 kap. Särskilda bestämmelser. 54 §. Av de skäl, som inledningsvis anförts i denna avdelning, vill militära arvodesutredningen föreslå, att bestämmelser rörande särskilda ersättningar och förmåner åt vissa beställningshavare sammanföras i ett särskilt kapitel under 2 avdelningen av reglementet. 55 §. Arvodesutredningen har icke funnit erforderligt, att bestämmandet av tjänstledighetsavdragets belopp sker i tilläggsbestämmelserna, eftersom det förefallit vara uppenbart, att de beställningshavare i lönegraden Ob 2, vilka uppbära avlöningsförstärkning till lönegraden Ob 3, skola i detta avseende vara likställda med beställningshavare i den högre lönegraden. Däremot skulle kunna ifrågasättas att till 4 kap. 2 § av tilläggsbestämmelserna foga bestämmelse av innehåll, att vid tillämpning av denna paragraf vid vikariat för beställningshavare i lönegraden Ob 2, som uppbär avlöningsförstärkning, det belopp skall ifrågakomma, som angivits för lönegraden Ob 3. 56 §. Därest kapten, som uppbär vikariatslön enligt den föreslagna bestämmelsen, transporteras till truppförband, går han miste om vikariatslönen. E överensstämmelse härmed har det ansetts vara riktigast, att han icke heller vid befodran till majorsbeställning vid truppförband etc. får räkna sig vikariatslönen till godo för löneklassplacering. 57 §. Enligt förslaget skall ersättningen beräknas för månad. I samband med beloppets fastställande torde, med hänsyn till grunden för denna ersättning, böra föreskrivas, att den icke utgår, när beställningshavaren icke är i tjänstgöring. 58 §. Rörande tillämpningen av taxan hänvisas till vad arvodesutredningen därom anfört och föreslagit i avdelningen »Arvoden vid de militära under visningsanstalterna» under rubriken »Gemensamma frågor». 59 §. Arvodet torde böra utgå till den, som uppehåller befattningen, oavsett om det är ordinarie eller vikarierande brandchef. Innan bestämmelse om arvode meddelas, torde utredning böra vidtagas i de hänseenden, arvodesutredningen förut framhållit i avdelningen »Övriga arvoden» angående de till brandcheferna i Boden och Karlsborg utgående arvodena. 60 §. Det synes militära arvodesutredningen erforderligt, att bestämmelse av föreslaget innehåll intages i avlöningsreglementet. Vad beträffar sättet för utfärdande av bestämmelser rörande särskild ersättning för uppdrag vid läger- eller manskapskassas affärsrörelse torde detta kunna ske genom tillläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet eller såsom hittills genom särskilda kungl. brev. Med hänsyn till att ändring av bestämmelserna kan komma att påkallas allt efter ändrade förhållanden anser arvodesutredningen det sist angivna sättet vara det lämpligaste. Rörande bestämmelsernas innehåll har arvodesutredningen i avdelningen »Förvaltningsfrågor» under

158 rubriken »Arvoden vid läger- och manskapskassorna» framlagt vissa förslag. Emellertid får arvodesutredningen tillika framhålla önskvärdheten av att föreskrift meddelas i vad mån ersättning må behållas under ledighet. Vad t. ex. arvode åt marketenteriföreståndare beträffar, torde sådant arvode böra utgå till den, som uppehåller befattningen, oavsett om det är den ordinarie innehavaren eller särskilt förordnad vikarie. 61 §. Emedan de s. k. samarbetsavtalen mellan staten och vissa landsting underställas riksdagen för godkännande, har det synts militära arvodesutredningen riktigt, att konsekvenserna beträffande läkarpersonalens avlönande samtidigt komma under bedömande, varvid det torde vara lämpligt att vissa huvudgrunder fastställas. Förslag såväl härtill som till särskilda utbetalningsbestämmelser har militära arvodesutredningen avgivit i avdelningen »Förvaltningsarvoden» under rubriken »Arvoden vid garnisonssjukhusen». 62 §. Rörande innehållet av denna paragraf får arvodesutredningen hänvisa till vad som anförts i avdelningen »Förvaltningsarvoden» under rubriken »Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning». 63 §. E n bestämmelse av förevarande innehåll, motsvarande 56 § 10 mom. i civila avlöningsreglementet, torde böra intagas i militära avlöningsreglementet. Med de av arvodesutredningen föreslagna ändringarna i militära avlöningsreglementet och vad arvodesutredningen i samband därmed förordat torde behov icke längre föreligga av de föreskrifter, som återfinnas i 1 och 2 §§ av 9 kap. i tilläggsbestämmelserna till militära avlöningreglementet. Det torde möjligen vara ändamålsenligt att i kapitlet i stället intaga tillämpningsföreskrifter till den under 58 § av reglementsförslaget intagna taxan för timarvoden. Särskilda bestämmelser erfordras i fråga om övergången till den nya ordningen. Härtill återkommer arvodesutredningen i den följande avdelningen. I det föregående har militära arvodes utredningen i vissa frågor framfört alternativa förslag. E t t sådant alternativt förslag har i avdelningen »Arvoden vid de militära undervisningsanstalterna» under rubriken »Gemensamma frågor» avgivits i fråga om löneställningen för lärare vid militär högskola och utgör en komplettering av det i 56 § här ovan utformade alternativet. Andra alternativa lösningar återfinnas i avdelningen »Förvaltningsfrågor» under rubriken »Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning». I fråga om vissa tekniska befattningar har under särskilda förutsättningar, som äro beroende av förvaltningsreformens blivande gestaltning, ifrågasatts i första hand en lönegradsplacering i 25 lönegraden å Ca-planen och i andra hand årsarvoden av 1,000 kronor. Slutligen har arvodesutredningen, för den händelse ett särskilt arvode emot vad utredningen i första hand förordat skulle anses böra utgå till föreståndaren för torpedinskjutningscentralen vid örlogsvarvet i Karlskrona, uttalat sig för att arvodet bestämmes till högst 50 kronor för månad. De bestämmelser, vilka synas böra inflyta i militära avlöningsreglementet,

159 därest de nämnda alternativa förslagen anses böra genomföras, föreslår militära arvodesutredningen erhålla så lydande avfattning: §• Innehavare av beställning vid militär högskola i alternativt lönegraden Oa 4 eller Oa 3, vilken är lärare eller förste lärare och vad beträffar sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan undervisar i högre kurs, må kunna tilldelas årsarvode av 12,000 kronor jämte rörligt tillägg enligt 4 kap. mot avstående av lön och rörligt tillägg, som åtfölja beställningen. I övrigt skola i tillämpliga delar gälla de stadganden, som meddelats för beställningshavare i lönegraden O a 4 .

§• Till kapten, som förordnats såsom militärassistent vid etc. (kontrollofficer vid marinen o. s. v.) utgår lönetillägg med 1,000 kronor för år. Vederbörande centrala förvaltningsmyndighet äger bestämma, huru med lönetillägget skall förfaras, då beställningshavaren åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. §• Till underofficer, som är föreståndare för torpedinskjutningsstationen i Karlskrona, må utgå särskild ersättning med högst 50 kronor för månad, varunder inskjutning pågår.

160 XIII. övergåiigsanordn ingår. De övergångsbestämmelser, som erfordras vid arvodesrevisionens genomförande, torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Militära arvodesutredningen vill föreslå, att övergången anordnas enligt nedan angivna grunder. Huvudregeln synes böra vara, att de befattningshavare, som omedelbart före arvodesregleringens ikraftträdande uppbära arvoden, vilka genom regleringen bliva avskaffade, övergångsvis personligen bibehållas vid arvodena jämte eventuellt utgående arvodesförhöjning, så länge de innehava de befattningar, för vilkas bestridande denna ersättning avses. Med en obegränsad tillämpning av denna regel kommer emellertid det nuvarande arvodesväsendet att övergångsvis fortleva under avsevärd tid framåt. Arvodesutredningen anser sig därför böra ifrågasätta åtgärder för en snabbare avveckling. I sådant hänseende kan övervägas att konstruera den kvarstående förmånen så, att den allenast innebär skydd mot löneminskning och sålunda reduceras i mån av inträdande befordran i befattningen eller uppflyttning i löneklass. E n annan utväg vore att år för år reducera övergångsarvode med viss bråkdel av det ursprungliga arvodet. De angivna metoderna för en påskyndad avveckling synas arvodesutredningen dock mindre tilltalande, och arvodesutredningen vill i stället föreslå en bestämmelse av innebörd, att Övergångsanordningarna få en fixerad giltighetstid från ikraftträdandet, förslagsvis tre år. Det torde ej finnas tillräckliga skäl att förfara på annat sätt i fråga om de övergångsarvoden, vilka uppbäras av kaptener vid generalstabskåren. I de fall, då arvode ersattes av förmån till lägre belopp, bör i fråga om skillnaden gälla de regler, som ovan angivits. Motsvarande förfarande synes även böra komma i tillämpning, därest med arvode förenad befattning såsom för vissa befattningar blivit ifrågasatt omregleras till särskild beställning, utan att göromålen förändras. Beträffande nedan angivna arvoden synes följande vara att iakttaga. Vid de militära undervisningsanstalterna förekommer, att arvode utgår vid förordnande, som meddelas för viss tid. Rätten till arvodet bör därvid förfalla med förordnandets utlöpande, även om det efterföljes av nytt förordnande. Vad nu sagts bör även gälla beträffande arvode, som är förenat med chefskapet för skola eller kurs. Beträffande arvoden vid lärarbefattningar, som nyinrättats genom 1942 års försvarsbeslut, skall arvodestagare, enligt vad som förutsattes i försvarspropositionen, vara underkastad de förändringar med avseende å arvodet, som framdeles kunna bliva bestämda. Arvode, som utgår i stället för viss förmån, bör naturligtvis helt indragas samtidigt med att befattningshavaren återinsättes i åtnjutande av samma förmån. Härmed åsyftas det arvode, som utgår till bataljonsveterinären vid Göta trängkår i stället för reseersättning. Vid bortfallande eller förändring av de bisyssloarvoden, som utgå till vissa brandchefer och till expeditionsvakt i kustartilleriexpeditionen, synes icke heller vara erforderligt att vid-

161 makthålla den tidigare förmånen genom personliga tillägg. Lika litet bör kompensation ifrågakomma för inkomstminskning, som är att hänföra till ändrade villkor för arvodes åtnjutande, exempelvis därigenom att arvodet skall avstås under ledighet till vikarie. Arvodesutredningen har ansett sig icke böra föreslå ändring av de arvoden, som utgå till chefen för flygvapnets kommandoexpedition, styresmannen för kemiska anstalten, chefen för ingenjördepartementet vid örlogsvarvet i Karlskrona, sjukhusläkare vid flottans sjukhus därstädes, chefen för flygförvaltningens materialavdelning och förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna, enär det icke synts vara anledning att i avvaktan på genomförande av motsedda organisationsförändringar vidtaga arvodesreglering vid dessa befattningar. P å grund härav beröras icke dessa arvoden av de föreslagna övergångsanordningarna. Vad beträffar de ersättningar, som enligt särskilda kungl. brev utgivas till beställningshavare för förvaltningsbestyr vid truppförbandens lägerkassor och marinens manskapskassor, uppkommer fråga om kompensation för indragna eller minskade förmåner vid ersättande av gällande föreskrifter med nya bestämmelser för arvoden vid kassorna. Därest det anses skäligt att därvid bereda kompensation för eventuellt mistade förmåner får arvodesutredningen fästa uppmärksamheten vid att nu utgående ersättningar variera inom vissa gränser beroende på omsättningens storlek vid affärsrörelserna. Att göra ett övergångsvis bibehållet arvode beroende härav synes emellertid icke lämpligt, och det kan därför ifrågasättas att bestämma detta till ett lägre belopp. I varje fall bör övergångsarvodet icke fastställas att utgå för längre tid än ovan angivits. Motsvarande synpunkter kunna anläggas å de arvoden, som utgivas för vissa förvaltningsbestyr vid garnisonssjukhusen. Vad åter beträffar den gottgörelse, som utgår till läkare vid dessa sjukhus, torde med hänsyn till denna ersättnings särskilda beskaffenhet icke erfordras övergångsanordningar i annat hänseende än att ersättning, som avser tid, vilken infallit före genomförande av en reglering av dessa förmåner, bör utgivas ändå att proceduren för utbetalningen tager en avsevärd tidrymd i anspråk.

1 1 - 431 43

162 XIV. Sammanfattning. På skäl, som i betänkandet anförts, har arvodesutredningen under de olika avdelningarna framlagt följande förslag till arvodesreglering. Det för närvarande begagnade förfaringssättet, att avlöningen i vissa beställningar är anordnad såsom arvode i stället för såsom lön, föreslås upphöra i förening med ändrad uppställning av personalförteckningarna. Förslaget innebär att infanteriet och artilleriet erhålla enhetsstater. Utnämningar till de särskilda beställningarna komme därigenom att äga rum vid truppslaget och ej som nu vid visst regemente. Alternativt härmed framlägges förslag om en mindre genomgripande omläggning av personalförteckningarna. De för utredningsarbetet grundläggande principerna ha ansetts böra medföra en generell avveckling utan kompensation av sådana arvoden, vilka nu såsom lönefylhiader utgivas till kaptener vid generalstabskåren, till officerare vid högre staber och inspektioner, till kompaniofficerare i allmän tjänst vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven, till beställningshavare för kontroll, besiktning eller arbetsledning, till uppbördsmän vid marinens matinrättningar och till den heltidstjänstgörande lärarpersonalen vid undervisningsanstalterna. Samma åtgärd föreslås beträffande nu utgående fyllnadsarvoden till redogöraren vid arméhundväsendet, adjutanten vid väg- och vattenbyggnadskårens expedition, chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt och två byråchefer å fiygförvalti lingens materielavdelning. Vid den individuella prövningen av fyllnadsarvodena har arvodesutredningen i vissa fall kommit till det resultatet, att särskild ersättning fortfarande bör utgå i form av arvode eller eljest. De till vissa chefer i lönegraden Ob 2 (chefen för försvarsstaben, cheferna för försvarsgrensstaberna och souschefen vid flygförvaltningen) utgående arvodena för fyllnad i lönen till lönegraden Ob 3 föreslås kvarstå, varvid emellertid ifrågasattes reglering av tjänstledighetsavdragen. Beträffande vissa befattningar i teknisk tjänst har ovissheten om den blivande förvaltningsorganisationen utgjort hinder för ett bestämt ställningstagande. Emellertid har arvodesutredningen under förutsättning, att organisationen kommer att innehålla för kapten avsedd befattning såsom militärassistent vid fabrik, kontrollofficer vid marinen eller liknande befattning av stadigvarande natur, vars innehavande utesluter från den vanliga befordringsgången, föreslagit alternativt uppförande av särskild beställning för sådan befattning i lönegraden Ca 25 eller, om så anses icke kunna ske, ett arvode av 1,000 kronor för år. Vidare har upptagits förslag, att lärare eller förste eller andre lärare vid militär högskola eller infanteriskjutskolan, som är kapten och uppehåller beställning i alternativt lönegraden O a 4 eller Oa 3, skall i stället för arvode åtnjuta lönefyllnad i form av vikariatslön till majors beställning. Som ett alternativ framföres förslag om att samtliga lärare och förste lärare vid högskola — vad beträffar högskolorna vid marinen och flygvapnet dock endast de, som undervisa i

163 högre kurs — erhålla årsavlöning till belopp av 12,000 kronor jämte rörligt tillägg mot avstående av de med innehavande beställning i lönegraden Oa 4 eller Oa 3 förenade löneförmånerna. Beträffande de fyllnadsarvoden, som utgå till chefen för flygvapnets kommandoexpedition, styresmannen för kemiska anstalten, chefen för ingenjördepartementet vid örlogsvarvet i Karlskrona, två sjukhusläkare vid marinens sjukhus därstädes, chefen för flygförvaltningens materielavdelning och två förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna kan förutses, att arvodena komma att bortfalla vid den förestående förvaltningsreformen eller andra motsedda organisationsändringar. I dessa fall har arvodesutredningen icke ansett behövligt att avgiva förslag. Beträffande befattning som chef för flygkadettskolan ifrågasätter arvodesutredningen vid nuvarande arvodes bortfallande, att befattningen uppföres såsom särskild beställning i lönegraden Oa5. E t t mindre antal nu utgående arvoden kunna anses utgöra gottgörelse för särskilda med viss tjänstgöring förenade svårigheter och olägenheter. Härutinnan förordas en omreglering av arvodena till underekipagemästaren vid örlogsvarvet i Karlskrona, till flyglärare vid krigsflygskolan och till vissa tillsynsmän sålunda, att arvodena ersättas av sjötillägg respektive flygtillägg och minskning av utgående hyresersättning. De arvoden, som utgå till arbetsledare vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona och vid artilleriets provskjutningscentral å Järvafältet på grund av den med befattningarna förenade olycksfallsrisken, anses böra bibehållas med viss jämkning av nu utgående belopp till högst 100 respektive 50 kronor för månad. Däremot anses tillräckliga skäl icke föreligga för utgivande av motsvarande arvode till arbetsledaren vid Stockholms kustartilleriförsvars laboratorium. Arvodesutredningen avstyrker jämväl bibehållande av arvode till föreståndaren vid torpedinskjutningscentralen vid örlogsvarvet i Karlskrona men uttalar sig tillika för arvodets bestämmande till högst 50 kronor för månad för den händelse, att arvodet skulle böra fortfarande utgå med hänsyn till befattningshavaren åliggande nattjänstgöring. Till en bataljonsveterinär vid Göta trängkår utgår reseersättning i form av årsarvode. Denna anordning föreslås upphöra. De beställningshavare, vilka jämte egen befattning innehava bisysslouppdrag såsom lärare vid försvarsväsendets undervisningsanstalter, föreslås skola såsom timlärare uppbära timarvoden för verklig undervisningstimme. Förslag till taxa för sådana arvoden framlägges. Arvodesutredningen förordar i övrigt viss reglering av bisyssloarvoden till förekommande av dubbelbetalning. Jämväl för bisyssla såsom brandchef inom förläggningsområde avses arvode kunna utgå med högst 600 kronor för år. För utövande av vissa bisysslor avses ersättning fortfarande kunna tilldelas dels en expeditionsvakt vid kustartilleriexpeditionen, dels bataljonsveterinärer för besiktningsuppdrag vid intendenturförrådet i Boden. Sådan ersättning bör dock enligt arvodesutredningens mening icke beredas i den form nu sker. Arvodesutredningen har hemställt att samtliga de bisysslobefattningar, vid vilka arvode skall utgå, måtte tillsättas med förordnande efter ansökan.

164 I följd av sitt uppdrag har arvodesutredningen verkställt undersökning angående gällande regler för utbetalning av gottgörelse för uppdrag vid truppförbandens lägerkassor och marinens manskapskassor. Arvodesutredningen förordar en översyn av de i sådant avseende meddelade bestämmelserna med beaktande av vissa av utredningen anförda synpunkter. Bland annat ifrågasattes indragning av de arvoden, som utgå till truppförbandens intendenter för befattning med marketenterirörelse. Jämväl har undersökning verkställts angående de särskilda förmåner, som utgå vid garnisonssjukhusen till läkare och förvaltningspersonal på grund av de med landsting gjorda avtalen om mottagande av civila patienter å garnisonssjukhusen. Arvodesutredningen föreslår därutinnan, att staten vid träffande av nya samarbetsavtal förbehålles att ensam bestämma läkarnas avlöningsförmåner. Därvid bör enligt arvodesutredningens mening i första hand ifrågakomma att bereda läkarna fri bostad och indraga utgående arvoden. I andra hand framlägger arvodesutredningen förslag till revision av arvodena. Beträffande särskilda nu förekommande extra ersättningar till förvaltningspersonal för bestyr vid sjukhusen förordas en avveckling av förmånerna i fråga. A de arvoden utöver lön, som komma att fortfarande utgivas, skall enligt förslaget icke utgå nuvarande förhöjning såsom kompensation för dyrtidstilllägg. Denna omständighet har tagits i beaktande vid avvägningen av beloppen. Arvodesutredningen förordar slutligen, att bestämmelserna om arvodena intagas i militära avlöningsreglementet, och föreslår härav betingade ändringar i reglementet. I fråga om övergången till den nya ordningen uttalar sig arvodesutredningen för att de nuvarande arvodestagarna bibehållas vid nu utgående arvoden, så länge de kvarstå i de befattningar, för vilkas bestridande arvodena avsetts utgöra ersättning, men har tillika ifrågasatt att övergångsbestämmelsen erhåller begränsad giltighetstid av förslagsvis tre år. Arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän utgivas dels från försvarsgrenarnas avlöningsanslag, dels från andra anslag eller särskilda medel. I förra fallet äro arvodena uppförda på försvarskrafternas personalförteckningar. De sålunda för innevarande budgetår upptagna arvodena äro i arméns, marinens och flygvapnets avlöningsstater kostnadsberäknade till sammanlagt 411,496 kronor. En genom arvodesutredningens försorg företagen approximativ överslagsberäkning över samtliga arvoden utöver lön utvisar i jämna hundratal kronor de siffror, som upptagits i följande tablå:

165 Vissa verk (försvarsstaben, A . garnisonssjuk- A r m e n husen m. fl.) Övergångsarvoden vid generalstabskåren — 39,000 Arvoden vid högre staber och inspektioner 16,800 13,200 Arvoden till vissa kompaniofficerare i förvaltningstjänst .. 600 14,400 Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning 1,200 21,300 Arvoden till uppbördsmän vid marinens matinrättningar .. — — Arvoden vid läger- och manskapskassorna — 156,700 Arvoden vid garnisonssjukhusen 86,300 — Arvoden till undervisningsverkens fasta lärarkrafter — 66,500 Övriga arvoden för undervisning — 110,100 Övriga arvoden 5,800 6,900 Summa 110,700 428,100

,r Ma

™ „ ™ e n Flygvapnet Summa —

—

39,000

—

—

30,000

10,200

—

25,200

11,100

2,400

36,000

3,600

—

3,600

3,300 —

30,000 —

190,000 86,300

24,800 164,700 7,000 224,700

58,100 10,000 11,000 111,500

149,400 284,800 30,700 875,000

Till d e t s a m m a n l a g d a b e l o p p e t av ovan b e r ä k n a d e a r v o d e n u t ö v e r lön, i r u n t tal 875,000 kronor, k o m m e r b e l o p p e t av vissa a r v o d e n , vilka b e h a n d l a s i s ä r s k i l d skrivelse. E t t fullständigt g e n o m f ö r a n d e av d e framlagda förslagen b e r ä k n a s efter ö v e r g å n g s t i d e n s u t l ö p a n d e k o m m a a t t medföra en m i n s k n i n g av n u u t g å e n d e utgifter för a r v o d e n u t ö v e r lön m e d lägst 450,000 k r o n o r , av vilken m i n s k n i n g cirka 50,000 k r o n o r b e r ä k n a s b e l ö p a å läger- och m a n s k a p s k a s s o r n a .

Statens offentliga utredningar 1943 Systematisk

förteckning

(Siilromn inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. [4] Betänkande ang. åtgärder mot spekulation i vattenkraft. [141

Statsförfattning'. Allmän statsförvaltning. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar ang. ersättning för flyttningskostnad. [2] Utredning och förslag ang. pappersformaten inom statsförvaltningen. [6]

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 4. Förslag till åtgärder för textilforskningens ordnande. [11] 5. Förslag till åtgärder för järn- och metallforskningens ordnande. [16]

K om ni u n al förr al tning. 1940 års civila byggnadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker. [10]

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finnnsväseii. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. [3] Besparingsberedningens slututlåtande. [13]

Kommunikations väsen. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. [1]

Bank-, kredit- och penuiiigväsen. Pol i ti. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. [5] Försäkrings väsen.

. Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. levnadskostnadsindex. [8] Utredning och förslag ang. statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. [9] Utredning och förslag ang. statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet. [15] Utredning och förslag ang. planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån. [18]

Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag ang. omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. [20]

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. [7] Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m. [19] Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhållandena närmast efter avlagd examen samt militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden. [17]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling. [12] Betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet. [21]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri. 431 43

Internationell rätt.