Utredning med förslag angående omorganisation av dövstumundervisningsväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1936: 49 ECKLES1ASTIKDEPAKTE MENTET

UTREDNING MED FORSLAG ANGÅENDE

OMORGANISATION AV DÖVSTUMUNDERVISNINGSVÄSENDET AVGIVEN AV INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLAD SAKKUNNIG

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1936 Kronologisk f ö r t e c k n i n g Kyrkogodset! 3kåne, Halland och Blekinge under dansk 1. Betankanden 1 rörande serafimerlasarettets ekonomi (id. Marcus, xxxj, 405 s. E . samt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. Betänkande om socialstyrelsens organisation. Beckman. Haeggström. 187 s. E . 151 s. S. 2. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz Betänkande med förslag till lagstiftning angående skoom erkännande och verkställighet av domar och skiljegar å städer och enskilda tillhöriga flygsaudsfält i Haldomar m. m. Norstedt. 55 s. U. lands län. Marcus. 108 s. J o . 3. Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträfBetänkande med utredning och förslag angående åtfande konsumtionsmjölk. Marcus. 68 s. J o . gärder för särskild undervisning och utbildning av 4. Betänkande med förslag till lag om behandling av förpsykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren. Haeggbrytare, hemfallna ät alkoholmissbruk, m. m. Marcus. ström. 164 s. E . 56 s. J u . Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1936. Norstedt. 5. Betänkande med förslag angående revision av lagstift122 s. S. ningen rörande tillverkning, beskattning och försäljForslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens ning av maltdrycker. Marcus. 897 s F l . normalförslag till gatukostnadsbestämmelser enligt 49 6. Utredning med förslag rörande bidrag åt barn till änkor § stadsplauelagen. Marcus. 7 s. K . och vissa invalider samt åt föräldralösa barn. Beckman. Utredning rörande de svenska universitets- och hög93 s. S. skolestudenternas sociala ocb ekonomiska förhållan7. Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. Tiden. den. Av S. Wieksell och T. Larsson. Bilaga till beTil], 89 s. Fi. tänkande med undersökningar och förslag i anledning 8. Ur socialiseringens 'europeiska" idékrets. Tiden, viij, av tillströmninKen till de intellektuella yrkena. Lund, 210 s. F i . Ohlsson, ij, 381 s. E . 9. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i SovjetPromemoria angående ändring av bestämmelserna röunionen. 1. Tiden, iv, 206 s. F i . rande kommunernas underställningsfria länerätt. Mar10. Statligt kaffemonopol. Marcus. 192 s. F i . cus. 38 a. F i . 11. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsala, Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 29 Almqvist & Wiksell. 58*, 319 s. E . febr. 1930, överarbetat av inom ecklesiastikdepartemen12. Betänkande angående förlossningsvården och bärntet tillkallade sakkunniga. Uppsala, Almqvist & YVikmorskeväsendet samt förebyggande mödra- och barnasell. xxiv, 98 s. E. vård. Norstedt. 120 s. S. Utredning angående revision av bestämmelserna om 13. Betänkande angående familjebeskattningen. Marcus. tingshusbyggnadsskyldigheten. Norstedt. 63 s. J u . 147 s. F i . Betänkande med förslag rörande jaktlagstiftningsfrågor. 14. Betänkande angående dels planmässigt sparande och 1. Förslag till lag om rätt till jakt samt jaktstadga dels statliga bosättningslån. Norstedt. 55 s. S. ävensom undra därmed sammanhängande författningar. 15. Betänkande angående moderskapspenning och mödraMarcus. 202 s. J o . hjälp. Norstedt. 78 s. S. 16. Utredning rörande förhållandet mellan land- och sjö- B9. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för att bereda ökade möjligheter för den mintrafikmedel. IBeggström. 183 s. K. dre bemedlade befolkningen på landsbygden att förena 17. Förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen småbruk med hemindustri, hantverk, hemslöjd, pälsm. m. Norstedt, viij, 418 s. J u . djuruppfödnlng m. ra. Marcus. 97 s. J o . 18. Undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Betänkande med förslag till omorganisation av den med Sverige och utlandet. Marcus, viij, 308 s. F i . statsmedel understödda kemiska analys- och kontroll19. Betänkande med förslag till lagstiftning angående verksamheten. Hteggström. 80 s. J o . ' skyddsskogar m. m. Marcus. 172 s. 1 karta J o . Betänkande med förslag rörande förhandlingsordning 20. Betänkande med förslag i anledning av verkställd för statstjänstemän. Norstedt. 153 s. K. granskning av 1982 års traflkutrednings förslag till förBetänkande med utredning och förslag rörande rikets ordning angående allmän automobiltraflk. Hoeggström. -ekonomiska kartläggning och därmed sammanhängan54 8. K. de organisationsspörsmål angående rikets landkarte21. Arbet3löshetsundersökningen den 31 juli 1935. Marcus. verk. Mim. -'78 s. 7 kartbil. J o . 274 s. 1 karta. S. 1935 års lotsverkssakkunniga. Betänkande 2. Förslag 22. Den svenska sjöfartsnäringen. Statistisk-ekonomisk till lotsförordning. Marcus. 112 s. H . undersökning. Norstedt. 111 B. H . Betänkande med utredning och förslag angående sam23. Betänkande angående åtgärder för avhjälpande av de manförande och organisation av i Stockholm befintinom vissa delar av Norrbottens läns lappmark yppade liga arkeologiska samlingar från Medelhavsländerna missförhållanden samt rörande de kostnader som däroch främre Orienten. Hreggström. 68 s. E . av kunde föranledas m. m. Luleå, Länstryckeriet. 318 s. Rationaliseringsoch ersättningsfrågor i samhand med 1 bilaga. S. ifrågasatt införande av statligt brännoljemonopol. 24. Betänkande med förslag till lag om internationella Marcus. 95 s. F i . rättsförhållanden rörande arv, testamente och boutredBetänkande angående sterilisering. Marcus. 80, 46* s. S. ning m. m. Norstedt. 62 s. J u . Utredning med föralag rörande förskottering av un25. Betänkande med förslag till lag angående ändring i derhållsbidrag till barn utom äktenskap m. fl. Beckvissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286). om sparman. 87 s. S. banker m. m. Marcus. 168 s. F i . Betänkande med förslag till lönereglering för lärare 26. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till vid folkoch småskolor. Norstedt. 204 s. F i . revision av lagstiftningen angående avstyckning m. m. Utredning med förslag angående omorganisation av Marcus. 79 s. J o , dövstumundervisningsväsendet. Haeggström. 257 s. E . 27. Angående kontrollen över elektriska starkströmsanläggningar. Haäggström. 185 s. H .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, 'under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1936:49

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

UTREDNING MED FÖRSLAG ANGÅENDE

OMORGANISATION AV DÖVSTUMUNDERVISNINGSVÄSENDET A V G I V E N AV INOM

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLAD

SAKKUNNIG

STOCKHOLM IVAR

HJECCSTSÖMS

1936 BOKTRYCKERI

363770 A. B.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet Kap. I. Dövstumundervisningens uppkomst och utveckling i Sverige Kap. II. De dövstumma och deras undervisning

5 7 10

Dövstumheten och dess orsaker sid. 10. — Dövstumundervisningens mål cch medel sid. 12.

Kap. III. Kap. IV.

Dövstumundervisningens nuvarande organisation Framställda förslag om dövstumundervisningens omorganisation

17 20

Omorganisationsfrågans tidigare handläggning sid. 21.

Kap. V.

Huvudgrunder för en omorganisation Barndomsskolor Uppdelning av eleverna sid. 26. — Nya elevkategorier sid. 32. — Åtbördsspråkets s'allning sid. 35. Fortsättningsskolor Nuvarande förhållanden sid. 39. — Utredningsmannens förslag sid. 41. D ö v s t u m u n d e r v i s n i n g e n s förstatligande Tidigare förslag sid. 53. — Utredningsmannen sid. 55. Sammanfattning Barndomsskolor sid. 56. — Fortsättningsskolor sid. 57.

Kap. VI.

Den nya organisationen Barndomsskolor Antalet dövstumma inom riket sid. 58. — Antalet i dövstumskolorna intagna elever sid. 60. — Beräkning av antalet elever under viss framtid sid. 60. — Elevernas uppdelning på olika slag av skolor sid. 63. — Upptagningsskolor sid. 65. — Specialskola för oegentligt dövstumma sid. 68. — Specialskola för skriv-teckenelever sid. 69. Fortsättningsskolor Antalet erforderliga elevplatser sid. 71. — Fortsättningsskola för talundervisade gossar sid. 73. — Fortsättningsskola för talundervisade flickor sid. 77. — Fortsättningsskola för icke talundervisade sid. 89. — Sammanfattning sid. 89. — Ändrad indelning av dövstumskoldistrikten sid. 90.

Kap. VII. Villkor och former för skolbyggnaders och inventariers överlåtande till staten

26 26

39 53 5g

58 58

90 Tidigare förslag

90 U t r e d n i n g s m a n n e n s förslag Byggnader och inventarier sid. 97. — Personalen sid. 102. — Frågor om avgifter till staten sid. 105.

97 Kap. VIII. Lärarutbildningen

107 Nu gällande bestämmelser iid. 107. — Tidigare förslag om ändringar sid. 107. — Utredningsmannen sid. 110.

Kap. IX.

Åtgärder till förmån för de dövstumma vid sidan av skolundervisningen 115 Förskolor och kurser 115 Förskolor för dövstumma småbarn sid. 115. — Kurser i labiologi sid. 123. — Fortbildningskurser för äldre dövstumma sid. 125. — Föreläsningsverksamheten sid. 127. — Ålderderdomshem för de dövstumma sid. 128.

4 Dövstumpastorsinstitutionen Nu gällande bestämmelser sid. 130. — Tidigare förslag om ändringar sid. 130. — Utredningsmannen sid. 135. Kap. X. Övergångsförhållanden K a p . X I . Dövstumundervisningens administration K a p . X I I . F r å g o r r ö r a n d e lag och stadga för d ö v s t u m u n d e r v i s n i n g e n . Uppdelning av erforderliga bestämmelser i lag och stadga . . . . Gällande lags tillkomst sid. 152. — Tidigare förslag om uppdelning i lag och stadga sid. 152. — Utredningsmannen sid. 153. Förslag till lag angående dövstumundervisningen K a p . X I I I . D o n a t i o n e r till förmån för de d ö v s t u m m a K a p . X I V . F r å g o r av ekonomisk innebörd Personalens antal och avlöningsförmåner Nuvarande personal sid. 162. — Erforderlig personal vid barndomsskolorna sid. 162. — Erforderlig personal vid fortsättningsskolorna sid. 167. — Tidigare förslag till ändrad löneställnng sid. 169. — Nuvarande löner sid. 171. — Förslag till löneplacering sid. 171. — Avlöningsbestämmelser sid. 174. — Pensionsfrågor sid. 175. Engångskostnader Skolbyggnader sid. 177. — Inventarier sid. 185. Omkostnader med hänsyn till uppgjorda statförslag Barndomsskolorna sid. 186. — Forsättningsskolorna sid. 189. K a p . X V . S a m m a n s t ä l l n i n g av k o s t n a d e r K a p . XVI. Hemställan

Sid. 130

146 149 152 152

156 159 162 162

1'' 186 191 19*

BILAGOR. Bil. »

» »

» » » » » » »

1. Antal dövstumma, länsvis, den 31 december 1930 2. Antal elever vid dövstumskolorna läsåret 1935/1936 samt beräknat antal elever läsåren 1936/1937—1943/1944 under förutsättning att nuvarande organisation bibehålies 3. Elevernas fördelning vid dövstumskolorna läsåren 1931/1932 —1935/1936 och beräknad fördelning läsåren 1936/1937—1940/1941 4. Antal lärjungar, klasser och lärarkrafter vid dövstumskolorna läsåret 1935 1936, beräknat antal läsåren 1936/1937 och 1937 1938, antal elever, som beräknas bliva överflyttade år 1938, samt beräknat antal elever efter överflyttningarna 5. Antal elever vid dövstumskolorna läsåren 192l/l922—1935/1936 samt beräknat antal läsåren 1936/1937—1940/1941 6. Pensioner och tilläggspensioner i avrundade belopp till förutvarande befattningshavare m. fl 7. Redogörelse för befintliga fonder ocli användningen av fondmedlens avkastning 8. Omfattningen av efter läsåret 1932/1933 vid dövstumskolorna verkställda förbättrings- och reparationsarbeten • • 9. Beräknade utgiftsstater för dövstumskolorna, upptagnings- och specialskolorna „'''.' 10. Beräknat antal till fortsättningsskolorna övergående elever vårterminerna 1938—1943 11. Beräknade utgiftsstater för fortsättningsskolorna

196 U° 200

292 203 ^94 206 222 ^^ 253 255

5 Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet.

Genom beslut den 6 december 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda med fortsatt beredning av frågan om dövstumundervisningens omorganisation. Den 13 december 1935 tillkallade departementschefen såsom sakkunnig undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen Nils Johan Fredrik Almkvist. Med vederbörligt tillstånd företog den sakkunnige i mars och april månader 1936 under sammanlagt tolv dagar resor till dövstumskolorna i Växjö, Lund, Vänersborg, Örebro, Gävle och Härnösand. I samband med dessa resor besöktes även förskolan och skolhemmet för dövstumma småbarn i Göteborg, lantbruks- och hantverksskolan å Råbylund invid Lund, hantverksskolan för dövstumma i Vänersborg, ålderdoms- och skyddshemmen å Råbylund, i Hovmanstorp invid Växjö och i Öxnered invid Vänersborg. Därjämte hava vid olika tidpunkter besök gjorts vid dövstumskolan å Manilla, Tysta skolan å Lidingö samt förskolan för dövstumma i Stockholm. Det till utredningen hörande statistiska arbetet har utförts av kanslisten i skolöverstyrelsen Carl Henrik Nilsson. Sedan det anbefallda arbetet nu slutförts, får den sakkunnige härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna utredning med förslag angående dövstumundervisningsväsendets omorganisation. I avsikt att giva en överblick över vad som förekommit under tidigare behandling av förevarande omorganisationsfråga, har den sakkunnige i alla de mera viktiga spörsmål, som höra till ärendet, lämnat kortfattad redogörelse för huvudinnehållet i tidigare avgivna yttranden och förslag. Såsom närmare framgår av det, som i de olika avdelningarna anföres, avvika de förslag, som nu framställas, i vissa väsentliga avseenden från de i tidigare utredningar framlagda. Detta gäller särskilt beträffande planen för ordnandet av den fortsatta undervisningen, som föreslås skola omfatta ut-

bildning i olika yrken i sådan utsträckning, att de dövstumma, när utbildningen är avslutad, skola äga förutsättningar för att, så vitt möjligt är, kunna försörja sig själva. I denna del av ärendet har, i enlighet med de utredningsdirektiv, statsrådet och chefen för socialdepartementet givit de inom sistnämnda departement tillkallade sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande vården av blinda och dövstumma, samråd ägt rum mellan dessa sakkunniga och undertecknad. Stockholm den 1 december 1936. NILS JOHAN FREDRIK ALMKVIST.

7 Kap. I. Dövstumundervisningens uppkomst och utveckling i Sverige.1 Den första mera allmänna och planmässiga undervisningen av dövstumraa i vårt land tillkom på initiativ av protokollssekreteraren Per Aron Borg, som därför kan betraktas såsom grundläggare av dövstumundervisningen i vårt land. Sedan Borg beslutat ägna sig åt nämnda verksamhet, erhöll han på därom gjord framställning av Kungl. Maj:t den 19 juli 1808 ett anslag av 450 riksdaler banko med förpliktelse att använda sin omsorg på de blindas och dövstummas undervisning. I oktober nämnda år upprättade Borg en liten skola, vilken från början var avsedd för såväl blinda och dövstumma som sinnesslöa. Från år 1809 blev drottningen skolans beskyddarinna och den 16 mars beviljade rikets ständer ett årligt anslag å 3 333 riksdaler 16 skillingar banko till densamma. Nämnda år utsåg drottningen också en direktion för skolan, varpå dess första reglemente fastställdes av konungen. Härigenom hade ett institut för dövstumma och blinda blivit upprättat. Detta flyttades år 1812 från Stockholm till Manilla, där det sedermera varit förlagt utom åren 1817—18l9. Blindavdelningen upphörde 1816, men inrättades på nytt 1846, varefter den ägde bestånd till 1879. År 1851 hade institutet 84 elevplatser, av vilka 65 bekostades med statsmedel och 19 med medel från fonder. År 1864 blev den nuvarande byggnaden å Manilla färdig. Anstalten ansågs då kunna mottaga 275 elever, av dem 200 dövstumma och 60 blinda samt 15 externer. År 1892 upphörde institutet och övergick till dövstumskola för första dövstumskoldistriktet. Institutets underhåll bestreds dels genom elevavgifter, gåvor och kollekt medel, dels genom statsbidrag, som tid efter annan höjdes. Tiden närmast efter 1865 utgick det med 81 000 kronor. Allmänna institutet för dövstumma och blinda var ända till år 1858 landets enda dövstumskola. Då endast en ringa del av landets dövstumma där kunde vinna inträde, och då förslag, framställda av Kungl. Maj:t vid riksdagen åren 1853—1854 och genom motion vid riksdagen åren 1856—1858, att staten skulle upprätta något nytt dövstuminstitut för södra delen av landet, blivit avslagna, började landsting och enskilda personer söka tillgodose det alltmer trängande behovet av undervisning för de dövstumma. 1

Motsvarande uppgifter finnas i 1915 års förberedande utrednings sid. 2 ff, och i skolöverstyrelsens den 10 maj 1921 avgivna underdåniga utlåtande med förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet, sid. 1 ff.

8 Från år 1858 och intill omkring mitten av 1880-talet upprättades här och var i landet små dövstumskolor, tillsamman omkring ett 20-tal. Dessa arbetade i regel under ogynnsamma förhållanden och kunde icke på långt när mottaga alla inträdessökande. Vid 1863 års riksdag väcktes åter en motion rörande undervisningen av de dövstumma, och ständerna avläto i anledning av denna en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag om upprättande av ett nytt dövstuminstitut. Efter verkställd utredning föreslog emellertid Kungl. Maj:t 1866 års ständer att bevilja redan befintliga anstalter understöd i stället för att bekosta upprättandet av ett nytt institut. Riksdagen beviljade också 20 000 riksdaler, varav understöd skulle utgå med högst 100 riksdaler för varje i skola intagen medellös dövstum. Och genom ett nådigt cirkulär den 8 mars 1867 föreskrevos vissa villkor och bestämmelser för bidrags erhållande ur nämnda anslag. En särskild svårighet bereddes dövstumskolorna genom det förhållandet, att ej sällan äldre dövstumma i åldern 20—30 år sökte och vunno inträde i skolorna, där de undervisades tillsammans med barn i skolåldern. Vid Manilla upprättades 1864 en särskild avdelning för överåriga dövstumma med i regel endast tvåårig kurs. I anledning av en vid 1875 års riksdag väckt motion anhöll riksdagen om utredning rörande förhållandet mellan antalet dövstumma i skolåldern och antalet platser vid dövstumskolorna samt påyrkade åtgärder i avsikt att alla dövstumma barn i landet måtte få lära sig skriva och läsa m. m. Följande år beslöt riksdagen i anledning av väckt motion skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag till ett fullständigt ordnande av dövstumundervisningen, så att icke blott lagstadgad undervisning kunde beredas alla i skolåldern varande dövstumma barn utan även en fullt nöjaktig lärarutbildning åstadkommas. Den 30 december 1876 tillsattes en kommitté för verkställande av den sålunda begärda utredningen. Såsom en första åtgärd till dövstumundervisningens ordnande föreslogs att de upprättade skolorna skulle befrias från de överåriga dövstumma. I anledning därav framlade Kungl. Maj:t för 1877 års riksdag förslag om anordnande av provisoriska anstalter för sådana dövstumma. Sedan riksdagen beviljat erforderliga medel upprättades år 1878 en sådan anstalt i Vadstena, en annan i Skara 1879 och en tredje i Bollnäs 1880. Lärotiden vid dessa anstalter var två- till treårig. Man hade beräknat, att dessa skolor för överåriga dövstumma skulle hava fyllt sin uppgift 1888, men det visade sig att beräkningarna icke motsvarades av verkligheten på grund därav, att skoltvång för de yngre dövstumma icke blivit infört. Först år 1899 kunde anstalten i Skara indragas. Skolan i Vadstena upphörde år 1902 och den i Bollnäs upprättade slutade sin verksamhet år 1906.

9 Den förut omnämnda år 1876 tillkallade kommittén avgav sitt huvudbetänkande den 15 augusti 1878. I detta föreslogs att dövstumundervisningen skulle betraktas såsom en gren av den allmänna folkundervisningen och folkskolestadgan fördenskull i vissa avseenden tillämpas även beträffande de dövstummas undervisning. Denna borde vara obligatorisk och närmast en kommunal angelägenhet. På grund av det ringa antalet dövstumma ansågs denna undervisning dock lämpligen kunna ordnas endast av de större kommunerna, nämligen landstingen och städer, stående utom landstingsorganisationen, med rätt för dem att, där så funnes lämpligt, sammansluta sig till skoldistrikt för gemensamt ordnande av ifrågavarande undervisning. På grund av att undervisningen av de dövstumma ställde sig särdeles kostsam, borde staten på ett verksammare sätt deltaga i åtgärderna för de dövstummas undervisning och i kostnaderna för den allmänna folkundervisningen. Det föreslogs därför, att staten skulle bidraga med två tredjedelar av kostnaderna för avlöning åt föreståndare, lärare och lärarinnor, dock med högst 2 000 kronor för varje tjänst. Vidare borde staten bidraga med 100 kronor till underhållet av varje i skola intagen lärjunge, bekosta lärarutbildningen samt erforderlig inspektion. Barnens föräldrar borde på grund av sin allmänna försörjningsplikt bidraga till barnens underhåll vid skolan med en viss årlig avgift, som skulle bestämmas av skoldistriktet, vilket skulle bestrida övriga utgifter till lärarnas avlöning, lärjungarnas underhåll, skollokaler, materiel m. m. Betänkandet var emellertid icke enhälligt. Såväl ifråga om distriktsindelningen och Manillaskolans ställning till de övriga anstalterna som framför allt rörande undervisningsmetoderna hade olika åsikter yppat sig under frågans behandling. Regeringen ansåg sig icke heller omedelbart efter betänkandets avgivande kunna framlägga något förslag till frågans lösning. Genom anordnandet av inspektion av de befintliga skolorna och genom de tidigare omnämnda statsunderstöden fördes dock dövstumundervisningen framåt. År 1888 togs ett betydelsefullt steg till lösning av frågan om dövstumundervisningens ordnande. I anledning av väckt motion anhöll nämligen nämnda års riksdag, att Kungl. Maj:t till nästfoljande års riksdag måtte framlägga ett sådant förslag till dövstumundervisningens organisation, som riksdagen 1876 begärt. E t t förslag, som i det väsentliga grundades på det år 1878 avgivna kommittébetänkandet, framlades av Kungl. Maj:t vid 1889 års riksdag, som med vissa ändringar antog detsamma. Därefter utfärdades den 31 maj samma år ännu gällande lag angående dövstumundervisningen. Den genom nämnda lag föreskrivna skolorganisationen genomfördes under åren 1890—1892.

10 Kap. II. De dövstumma och deras undervisning. Dövstumheten och dess orsaker. I skolöverstyrelsens underdåniga utlåtande den 10 maj 1921 med förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet lämnades även en utförlig framställning rörande de dövstumma och deras undervisning, sid. 4 ff. För överskådlighetens skull lämnas här en redogörelse i huvuddrag för innehållet i denna framställning. Med hänsyn till förefintligheten eller frånvaron av hörsel kan man uppdela de stumma i hörstumma och dövstumma. Bland de förstnämnda kan särskiljas en grupp, bestående av sådana, som äro stumma på grund av höggradig sinnesslöhet, stumma hörande idioter, samt en annan, bestående av sådana, som lida av afasi, hos vilka stumheten anses bero på en av sjuklighet i vissa hjärnpartier förorsakad oförmåga att reglera talorganens rörelser till ett flytande samarbete, trots det att den stumme ifråga äger normalt förstånd samt normala hörsel- och talorgan. De senare, de dövstumma, äga i regel normalt förstånd samt normala talorgan, och deras stumhet är beroende endast därpå, att dövheten omöjliggjort för dem att uppfatta och lära omgivningens språk. Efter tiden för dövhetens inträde samt dövhetens grad särskiljas olika slag av dövstumma, egentligt dövstumma och oegentligt dövstumma. Om barnets hörselapparat redan vid födelsen är missbildad eller skadad, så att hörselförmåga aldrig kan inträda, betecknas dövheten såsom medfödd. Den efter födelsen inträdande dövheten, som oftast förorsakas av de vanliga barnsjukdomarna, främst av skarlakansfeber, samt därjämte av hjärn- och hjärnhinneinflammation, uppträder vanligen vid tidig ålder, i flertalet fall redan vid två- eller treårsåldern. Såväl den medfödda som den efter födelsen uppkomna dövheten är av olika grad. Från fullkomlig dövhet till lomhördhet och normal hörsel förekommer ett stort antal övergångs- och mellanformer. Av praktiska skäl brukar man vid skolorna indela de dövstumma efter dövhetsgraden i tre särskilda grupper, nämligen: 1) fullkomligt döva, som antingen sakna varje grad av hörsel eller ock äga en hörsel så obetydlig, att de icke kunna uppfatta språkljud, som ropas högt i närheten av örat, 2) vokalhörande, som kunna uppfatta och säkert skilja åtminstone de flesta vokalerna, och 3) ordhörande, som kunna uppfatta enskilda ord eller uttryck. Om ett barn är fullkomligt dövt från födelsen eller från den tidigare levnadsåldern och följaktligen icke har kunnat tillägna sig någon del av talspråket, kallar man det i egentlig mening dövstumt. Är däremot barnet ej fullkomligt dövt utan kan i någon mån uppfatta talspråket, eller om dövheten uppkommit efter det att talförmågan börjat utvecklas, d. v. s. om

barnet äger hörsel- eller språkrester eller bådadera, brukar man beteckna det som endast i oegentlig mening dövstumt. Även de barn, som på normalt sätt börjat tala, men som blivit döva så sent som vid två eller tre, ja, ända till fem års ålder, bli i regel, om de lämnas utan särskild för dem lämpad undervisning, fullkomligt stumma före skolålderns inträde. Och hos personer, som blivit döva vid sex till åtta års ålder eller till och med ännu senare, uppträda vanligen så småningom så stora brister i uttalet, att de för stimmets förebyggande hava behov av handledning i dövstumskola. Till de oegentligt dövstumma kan man, teoretiskt sett, räkna alla, som äga än så obetydliga hörsel- eller språkrester. Praktiskt taget eller med det syftet för ögonen att avskilja dem från de övriga för att giva dem en efter deras behov och möjligheter avpassad undervisning och behandling, torde man böra betrakta såsom oegentligt dövstumma: 1) sådana, som hava ordhörsel och därutöver, 2) sådana, som äga vokalhörsel och vid inträdet i skolan kunna tala enstaka ord och 3) sådana, som vid femårsåldern och därefter blivit döva, vare sig de vid inträdet i skolan kunna medelst tal uttrycka sig obehindrat eller blott i kortare meningar, eller de då synas vara helt och hållet i saknad av språkeller hörselrester. Allmännare uttryckt torde man kunna säga, att med oegentligt dövstumma bör, då fråga är om ätt skilja dem från de egentligt dövstumma för särundervisning, förstås de, som hava minst medelgod begåvning samt antingen hava så stora hörselrester, att dessa icke blott väsentligt underlätta artikulationen utan även efter den egentliga artikulationsundervisningens slut avsevärt stödja avläsnirtgen av talet från läpparna eller ock blivit döva vid så sen ålder, att de dessförinnan på naturlig väg erhållit något språkförråd, varmed de kunna i kortare naturliga ordvändningar uttrycka sig över vardagliga förhållanden. Dövstumhetens djupgående verkningar hos en människa torde knappast vara klart fattade av allmänheten och följaktligen ej heller dövstumskolans egenartade uppgift och de särskilda svårigheter, med vilka dövstumundervisningen har att kämpa, till fullo insedda. Med dövheten följer först och närmast det, att själva artikulationsförmågan uteblir. Hos ett hörande barn utvecklar sig ju denna till synes nästan av sig själv. Snart nog lär sig ett sådant under inflytande av omgivningens tal att utan svårighet eller ansträngning frambringa de enskilda språkljuden i deras olika förbindelser, och talorganen vinna genom övningen styrka och smidighet. E t t dövt barn däremot eggas icke att använda sina talorgan. Dessa bliva därigenom i många fall stela, oviga och klumpiga. När så den dövstumme vid omkring åtta års ålder i dövstumskolan skall med stöd av endast syn och känsel lära tala, står han inför synnerligen stora svårig-

12 heter. Talundervisningen kräver av honom en spänning av både kroppsoch själskrafter. Och från lärarnas sida fordras ett av kärlek till den dövstumme buret, av oavlåtligt tålamod präglat, insiktsfullt och energiskt arbete. Men vidare följer av dövheten — och detta är för den dövstumme ännu mera ödesdigert än att han ej kan lära talets yttre sida, själva artikulationen — att han uteslutes från talets inre sida, från språket. Hos det döva barnet måste uppstå en helt annan världsbild än hos det hörande. Det lever omgivet av ständig tystnad. Dess uppmärksamhet dragés ej nämnvärt ut över det omedelbart närvarande. Emedan den dövstumme saknar hörsel och språk i detta ords inskränkta och egentliga bemärkelse med den därifrån utgående ständiga eggeisen till iakttagelse och eftertanke, bliva hans själskrafter liggande i dvala, hans föreställningsvärld blir torftig och ensidig, i det att han står obekant med de för en hörande naturligaste och vardagligaste förhållanden, hans tankekraft blir ringa, han blir ofta loj och oföretagsam eller ock egensinnig och svårhanterlig. Och åtbördsspråket, även där det kommer till utveckling, är icke ägnat att i nämnvärd mån bryta isoleringen mellan honom och hans hörande omgivning. Av vad som sagts rörande de oegentligt dövstumma framgår, att dessa i flera avseenden fördelaktigt skilja sig från de egentligt dövstumma. De äga, låt vara för somliga blott såsom minnesbilder, föreställningar om ljud och toner, varigenom deras föreställningsvärld fullständigas. I större eller mindre utsträckning hava de genom tal kunnat meddela sig med hörande och äga därför en helt annan uppfattning om talets betydelse och ändamål, än som kan bibringas den egentligt dövstumme. Artikulationsarbetet med dem är i regel vida lättare än med de egentligt dövstumma, de äro vana eller vänja sig snart nog att tänka i språket på samma sätt som de hörande och därför också att bättre förstå och använda detta meddelelsemedel. Dock hava även de oegentligt dövstumma stora svårigheter att övervinna i dövstumskolan. Många äro behäftade med talfel, som det kräver mycket arbete att rätta, andra, särskilt de, som äga hörselrester visa sig hava svag förståndsbegåvning eller lida av afasi. De flesta behöva därför i likhet med de egentligt dövstumma artikulationsundervisning och en långsamt fortskridande språkundervisning. Mera avsevärt skilja sig från de egentligt dövstumma sådana barn, som blivit döva efter sex, sju års ålder och som således vid dövhetens inträde någorlunda behärskat talspråket. Men dessa böra rätteligen benämnas döva, ej dövstumma, enär deras uppfattningssätt och föreställningsvärld i allt väsentligt överensstämmer med de hörandes. Dövstumundervisningens mål och medel. Dövstumundervisningens allmänna uppgift är de dövstummas uppfostran till sedliga karaktärer och

utvecklingen av alla deras krafter och anlag. Härvidlag är dövstumskolan närmast jämförlig med folkskolan, och dess undervisning bör, så vitt med hänsyn till de dövstummas bristande sinne är möjligt, sträva mot samma mål som undervisningen i folkskolan. Dövstumskolans särskilda uppgift är att taga ut den dövstumme ur hans isoleringstillstånd genom att i möjligaste mån giva hans föreställningsvärld det innehåll, den omfattning och klarhetsgrad som utmärker den fullsinnades och att bibringa honom ett allmänförståeligt meddelelsemedel. Språkundervisningen blir i dövstumskolan det allt behärskande. Så vitt möjligt får den dövstumme lära omgivningens språk i den omfattning, att han efter skoltidens slut genom läsning av på enkelt språk skrivna böcker och tidningar kan på egen hand vidmakthålla och ytterligare förkovra de kunskaper, han förvärvat i dövstumskolan. Kan han icke detta, är fara, att han snart glömmer bort vad han lärt, och återfaller i sin isolering. Därjämte bör han — försåvitt nödiga förutsättningar förefinnas — bibringas färdighet att tala och att från andra människors talorgan med synen uppfatta eller »avläsa» talspråket, emedan tal- och avläseförmågan för den dövstummes umgänge med de hörande har stor praktisk betydelse. Där alltför stora svårigheter för talundervisningen möta, men förutsättningar dock finnas att nå ett tillfredsställande språkligt mål, bör skrift- och handalfabet träda i talets ställe. För de svagast begåvade är detta språkliga mål ouppnåeligt. Vid deras undervisning måste man begränsa sig till att huvudsakligen medelst åtbördsspråk söka bibringa dem de nödvändigaste kunskaperna och så långt möjligt utveckla deras karaktär. I synnerhet för sistnämnda grupp av dövstumma, men även för de dövstumma i allmänhet, bör praktisk utbildning tillerkännas större vikt än den kan få för folkskolans elever. Dövstumskolans uppgift är alltså synnerligen omfattande. Skall denna uppgift på ett tillfredsställande sätt kunna lösas, fordras ett målmedvetet, energiskt arbete med strängt individualiserande behandling av varje barn och som en viktig förutsättning härför, att eleverna vid undervisningen uppdelas på ett ändamålsenligt sätt. De metoder, som tillämpas vid dövstummas undervisning, indelas efter det meddelelsemedel, som vid undervisningen huvudsakligen kommer till användning, i tal-, skriv- och tecken- eller åtbördsmetoder, varför man talar om talskolan samt skriv-teckenskolan. Genom talmetoden söker man bibringa den dövstumme talförmåga samt lära honom med synen uppfatta eller avläsa andra människors tal. Så beskaffat som den hörandes kan naturligtvis den egentligt dövstummes tal aldrig bli. Det melodiska tonfallet kan ju uppfattas endast genom hörseln och aldrig återgivas av en egentligt dövstum, och frånvaron av hörsel gör den dövstummes tal mer eller mindre klumpigt och frånstötande, särskilt

för den med honom obekante. Det är ock givet, att talspråket för den dövstumme får betraktas endast som ett substitut och icke kan jämföras med den hörandes lediga, distinkta och uttrycksfulla tal. Men såsom ersättningsmedel, såsom uttrycksmedel för de dövstumma, har talspråket visat sig äga den betydelse, att talundervisningen fått sig tillförsäkrad en allt vidsträcktare användning inom dövstumskolan. Givetvis förekommer skrivning och läsning även vid tillämpning av talmetoden och detta i större eller minst samma omfattning som i skolor för hörande. Klart är, att inövande av tal- och avläsefärdigheten kräver avsevärd tid och möda. Genom att utesluta de nödiga rent mekaniska övningarna för talets inlärande, d. v. s. genom användning av skrivmetod i stället för talmetod, kan icke obetydlig tid och kraft vinnas för den egentliga språktillägnelsen. Sättas skrift och handalfabet i talets ställe, har man trott sig kunna nå ett tillfredsställande språkligt resultat även med sådana elever, för vilka talet och språktillägnelsen erbjuda särskilda svårigheter på grund av nedsatt syn, svag intelligens eller andra kroppsliga och andliga defekter. Som tredje undervisningsmetod för dövstumma — vilken historiskt sett torde böra betraktas som den första — står tecken- eller åtbördsmetoden. Vid tillämpningen av denna metod går man den väg, som naturen synes anvisa i fråga om den dövstummes undervisning. Man utvecklar hans naturliga fallenhet att uttrycka sig genom mimik och åtbörder. Så länge man nöjer sig med att använda naturliga hänvisningar, efterhärmningar o. d., rör man sig med ett naturligt åtbördsspråk. Naturliga åtbörder kan man icke helt och hållet undvara vid undervisningen i tal- och skrivskolan och i synnerhet icke vid behandlingen av de små nybörjarna. Vinner åtbördsspråket en större grad av utveckling och därvid i viss mån förlorar sin åskådliga, efterhärmande karaktär, framkommer ett konventionellt, ett konstlat tecken- eller åtbördsspråk. Detta har sin plats endast i teckenskolan. Får det i tal- och skrivskolan fritt utveckla sig, blir följden den, att det i hög grad motverkar inlärandet av vårt abstrakta tal- och skriftspråk. Och det är detta, som det är så nödvändigt att lära den dövstumme för hans allmänna utveckling och särskilt för att bryta isoleringen mellan honom och den hörande. Åtbörder, eller som de vanligen kallas »tecken», få icke förväxlas med handalfabet. Även handalfabetet utgör ju ett teckensystem, men dessa tecken äro endast beteckningar för eller efterbildningar av bokstavstecknen. All undervisning bör vara individualiserande, men knappast torde vid någon annan undervisning detta krav vara så berättigat och så nödvändigt att upprätthålla som vid undervisningen av dövstumma. Vid inövandet av de enskilda språkljuden och under det första artikulationsarbetet måste läraren sysselsätta sig med endast ett barn i sänder, och alltjämt är ett sorgfälligt hänsynstagande till varje barns särskilda anlag

15 och möjligheter av nöden, för att ett tillfredsställande resultat av undervisningen skall kunna uppnås. Ett sådant hänsynstagande blir emellertid vid verklig klassundervisning möjlig endast i det fall, att samtliga lärjungar i klassen äga samma eller i det närmaste samma förutsättningar att följa undervisningen. Att skapa betingelserna för åstadkommande av en noggrann och ändamålsenlig uppdelning av de dövstumma barnen i skolan bör därför vara en av huvudsynpunkterna vid ordnandet av landets dövstumskolväsen. Behovet att uppdela de dövstumma efter anlag och utrustning har ock länge gjort sig gällande, men skilda principer vid uppdelningen av dem hava på olika tider och platser vunnit tillämpning. Än har man uppdelat barnen efter deras större eller mindre lämplighet för de ovan nämnda undervisningsmetoderna, tal-, skriv- och teckenmetoden, än efter deras begåvning i detta ords vidsträcktaste bemärkelse, än därjämte efter arten av dövstumhet. Bland de dövstumma påträffas ju liksom hos de hörande alla begåvningsgrader från obildbara till mycket gott utrustade. Med hänsyn härtill och till arten av dövstumhet kan man bland dem särskilja följande huvudgrupper. 1) Obildbara dövstumma, som äro oemottagliga för skolans undervisande och uppfostrande verksamhet och som därför måste utskrivas ur skolorna. 2) Bildbara sinnesslöa, som i regel kunna undervisas endast medelst åtbörder och därför ofta benämnas teckenelever eller D-barn. Dessa anses vanligen utgöra tio procent av samtliga dövstumma barn. 3) Svagt begåvade, av vilka somliga ha särskilt stora svårigheter för inlärande av talet och därför i några skolor undervisas efter skrivmetod och benämnas skrivelever. Undantagsvis hänföras till skriveleverna även tämligen gott begåvade barn, om de nämligen lida av svag syn eller andra defekter, som i högre grad försvåra tillägnandet av tal- och avläseförmåga. I andra skolor undervisas även de svagt begåvade enligt talmetod och betecknas då vanligen som C-elever. Rörande storleken av gruppen skrivelever äro meningarna mycket delade. En del lärare anse, att alla, även de svagt begåvade och de, som stå på gränsen till sinnesslöhet, böra läras tala, andra anse, att upp till 25 å 30 procent böra undervisas medelst skrivmetod. 4) Dövstumma, om vilka full enighet råder, att de böra undervisas medelst talmetod, talelever, och vilka kunna uppdelas i a) egentligt dövstumma och b) oegentligt dövstumma. Givetvis kan ingen skarp gräns dragas mellan dessa olika grupper, helst som ju vissa av dem karakteriseras mindre av något i deras eget väsen inneboende särdrag än av lärarens uppfattning om de olika metodernas olika

16 värde för de dövstumma och alltså av den behandling, de komma att röna i dövstumskolan. I de s. k. rena talskolorna har man, som nämnts, lärt samtliga utom en helt liten grupp sinnesslöa att tala, i andra skolor har en avsevärd grupp hänvisats till undervisning medelst huvudsakligen skrift och åtbörder. I stort sett har dock en tämligen jämn förskjutning skett till förmån för talmetoden, som enligt många dövstumlärares mening äger förutsättningar att giva de dövstumma för livet mera värdefulla färdigheter och insikter än övriga metoder. Av redogörelsen för dövstumhetens djupgående verkningar på själslivet torde vara klart, att dövstumskolan icke kan på ett tillfredsställande sätt lösa sin uppgift på den tid, som nu är anslagen därtill. Dövstumskolans mål är ju väsentligen detsamma som folkskolans, varest även under ogynnsamma förhållanden hittills med få undantag lärokursen är sexårig. Men efter två års undervisning ha dövstumskolans lärjungar icke på långt när nått den ståndpunkt i fråga om kunskaper eller allmän utveckling, som det normalt utrustade barnet äger vid inträdet i folkskolan. Härtill kommer, att undervisningen i dövstumskolan på grund av den dövstummes egenart måste gå avsevärt långsammare än undervisningen i folkskolan. Skillnaden är så stor, att man i folkskolan säkerligen hinner betydligt längre med halv än i dövstumskolan med hel lästid. Även i förhållande till de blinda i vårt land äro de dövstumma i detta hänseende mindre lyckligt lottade. För de blinda, vilka dock äga vissa företräden framför de dövstumma vid tillägnandet av språk och andra kunskaper, är ju lärotiden tioårig eller två år längre än för de dövstumma. En förlängning av de dövstummas skoltid är ock påkallad av de krav på boklig och praktisk utbildning, som det allt starkare utvecklade kulturlivet ställer på varje medborgare. Så länge livet rörde sig i sådana former, att den enskilde jämförelsevis oberoende av andra kunde i lugn och ro få sköta sig själv och sina sysslor, kunde även den i intellektuellt och språkligt avseende mindre utvecklade individen någorlunda lätt taga sig fram och finna sin bärgning. Men ju mer kulturlivet utvecklas, dess större anspråk ställas på vars och ens förmåga att rätt uppfatta levnadsförhållandena, att finna sig tillrätta i och anpassa sig efter dessa och alltså på ernåendet av den fulla utvecklingen av alla kroppens och själens krafter. Detta gäller ej minst i fråga om de dövstumma. Och då statsmakterna på grund av det allmännas stegrade anspråk på den enskilde genom inrättande av obligatorisk fortsättningsskola gått avsevärt längre i fordran på den normalt utrustade ungdomens utbildning, ligger häri ett starkt skäl att låta även de dövstumma komma i åtnjutande av förlängd undervisningstid för att någorlunda tillfredsställande tillgodose icke blott deras allmänna och språkliga utveckling utan ock att meddela praktiska färdigheter, som kunna underlätta deras framtida försörjning.

17 Kap. III. Dövstumundervisningens nuvarande organisation. 1 Enligt föreskrifterna i förut omnämnda lag av år 1889 angående dövstumundervisningen äro landsting och stadsfullmäktige i de städer, som icke deltaga i landsting, skyldiga att föranstalta om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområden eller städer befintliga barn, som avses i lagen, samt föreskriva skolplikt eller motsvarande enskild undervisning för dessa barn. Skolplikten inträder under det år då barnet fyller sju år, dock att med barns intagning må anstå till senast det år, under vilket barnet uppnår en ålder av tio år. Barnet är i regel skolpliktigt under de åtta år, som följa efter dess intagning i skola. Landstingsområdena och städerna hava för dövstumundervisningens ordnande sammanslagits till sju dövstumskoledistrikt. Beträffande omfattningen av dessa kan Kungl. Maj:t på särskild framställning vidtaga de förändringar, som kunna påkallas av omständigheterna. De nuvarande dövstumskoldistrikten omfatta följande områden: första distriktet med skola å Manilla: Stockholms stad, Stockholms län, Södermanlands län, Västmanlands län, Östergötlands län, Norrköpings stad och Gotlands län; andra distriktet med skola i Växjö: Kalmar läns norra och Kalmar läns södra landstingsområden samt Jönköpings län och Kronobergs län; tredje distriktet med skola i Lund: Kristianstads län, Malmöhus län, Malmö stad, Hälsingborgs stad och Blekinge län; fjärde distriktet med skola i Vänersborg: Göteborgs och Bohus län, Göteborgs stad, Hallands län, Älvsborgs län och Skaraborgs län; femte distriktet med skola i Örebro: Örebro län och Värmlands län; sjätte distriktet med skola i Gävle: Uppsala län, Kopparbergs län, Gävleborgs län och Gävle stad; samt sjunde distriktet med skola i Härnösand: Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. För varje distrikt finnes en styrelse utsedd av vederbörande landsting och stadsfullmäktige efter landstingsområdets eller stadens folkmängd med en ledamot för varje fullt tal av nittiotusen inbyggare. Styrelsen äger besluta i de frågor, som angå undervisningen, dock att beslut om anskaffande av erforderliga medel för skolan eller dess årliga utgiftsstat skola underställas vederbörande korporationer. Uppkomma därvid olika beslut, skall frågans avgörande hänskjutas till en nämnd, till vilken landstingen och ifrågavarande städer för varje år välja efter folkmängden inom sitt område en ledamot för varje fullt tal av trettiotusen. 1 Motsvarande uppgifter finnas i den förberedande utredningen 1915, sid. 1 ff, i skolöverstyrelsens förslag år 1921, sid. 12 ff och i 1932 års utredning, sid. 1 ff.

18 Inom ramen för de givna bestämmelserna äga distrikten frihet att själva besluta om skolornas organisation och undervisningens ordnande efter olika metoder. Dövstumskola kan därför anordnas för undervisning efter talmetod allenast eller ock efter skilda metoder, tal-, skriv- och teckenmetod. Elevintagning kan äga rum antingen årligen eller blott vartannat år. För utrönande av barnens begåvning och anlag skall vid varje skola finnas en särskild intagningsklass. I skola, anordnad för undervisning efter skilda metoder, skall intagningsklassen vara ettårig. I denna klass skall alltid talmetoden först tillämpas. Endast de barn, som på grund av svag begåvning eller av annan anledning ej lämpligen kunna undervisas efter talmetod, hänvisas till undervisning efter de metoder, som användas å skolans övriga linjer, och till teckenlinjen endast de svagast begåvade. Skolans skilda linjer ävensom intagningsklassen kunna förläggas till olika platser. Särskilt skall tillses, att undervisningen å tallinjen icke blir lidande därigenom, att dess lärjungar obehörigen sammanföras med lärjungarna å de övriga linjerna. Undervisningen skall enligt § 14 av gällande lag fortgå fyrtio veckor om året, därest icke skolstyrelsen av särskild anledning finner skäl medgiva inskränkning till trettioåtta veckor. Läsåret fördelas på en höst- och en vårtermin. Den dagliga undervisningstiden för bokliga ämnen bör upptaga omkring fem timmar med tjänliga avbrott. Detta timantal äger styrelsen att något minska för de yngsta lärjungarna. Så vitt med hänsyn till de dövstummas bristande sinne är möjligt, bör i dövstumskola meddelas undervisning i samma kunskapsämnen som i folkskolan och till ungefär samma omfattning. Därjämte skall någon utbildning i handaslöjd och hantverk meddelas. Vid varje skola skall finnas en föreståndare samt i övrigt nödig lärarpersonal. För att kunna antagas till föreståndare, lärare eller lärarinna vid dövstumskola fordras att hava avlagt godkänd avgångsexamen vid statens dövstumlärarseminarium samt för föreståndare dessutom ådagalagd praktisk lärarskicklighet. Inträde vid detta seminarium, som är förlagt till Manilla, kan vinnas av den, som med goda vitsord avlagt avgångsexamen vid något statens seminarium för utbildande av folkskollärare eller lärarinnor. Lärokursen därstädes är ettårig, men avgångsexamen avlägges först efter vid någon dövstumskola genomgånget provar. Att hava inseende över dövstumskolorna samt vaka över deras ledning och utveckling förordnar Kungl. Maj:t en sakkunnig man såsom inspektör. Kostnaderna för inspektionen bestridas av statsmedel. Utgifterna för upprätthållande av dövstumskola bestridas av skoldistrikten. Landsting och vederbörande stadsfullmäktige äga dock för varje till landstingsområdet eller staden hörande i dess dövstumskola intaget barn

19 bestämma viss årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän böra bidraga till barnets kosthåll vid skolan. Därjämte utgår enligt nådig kungörelse den 31 maj 1889 till uppehållande av dövstumskola, som anordnats av skoldistrikt, omfattande mer än ett landstingsområde, eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag med 250 kronor årligen för varje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med 125 kronor för varje annat i skolan intaget barn, och till uppehållande av annan dövstumskola, som av Kungl. Maj:t finnes vara därav förtjänt, statsbidrag för år räknat med högst 100 kronor för varje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med högst 50 kronor för varje annat i skolan intaget barn. Det belopp, som utöver påräkneligt statsbidrag och övriga för skolstyrelsen tillgängliga medel erfordras, skall av skolstyrelsen fördelas på vederbörande landstingsområden och städer i förhållande till deras folkmängd. I lagen angående dömstumundervisningen har lämnats viss frihet för de särskilda skoldistrikten att efter gottfinnande ordna undervisningsväsendet med hänsyn till såväl skilda skolformer som ock till skilda metoder. De tre skolformer, som vid undervisningens organiserande kunna komma ifråga, äro internat, externat och inter-externat. Samtliga dessa tre skolformer hava också kommit till användning i vårt land. Så äro skolorna i Härnösand, Gävle, Manilla och Växjö ordnade såsom internat; skolan i Örebro såsom externat och skolorna i Vänersborg och Lund såsom inter-externat. Efter tillkomsten av 1889 års lag hava statsbidrag blivit beviljade till vissa i mer eller mindre direkt samband med undervisningen av de dövstumma stående ändamål. Så t. ex. beviljade 1905 års riksdag på grund av en av Kungl. Maj:t framlagd proposition ett förslagsanslag å högst 14 000 kronor till understödjande av kyrklig själavård åt dövstumma. Anslaget, avsett åt sådana dövstumma, som lämnat dövstumskolorna, eller i varje fall överskridit den för dövstumma stadgade skolåldern, är fortfarande upptaget i riksstaten med samma belopp. Vid 1912 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Majts förslag att till upprätthållande av för dövstumma avsedda lantbruksskolor finge, under de villkor, Kungl. Maj:t ägde att bestämma, utgå statsbidrag med högst 250 kronor för år räknat för varje dövstum, som inom sådan lantbruksskola eller på dess bekostnad åtnjöte underhåll. En lantbruksskola för dövstumma inrättades därefter av tredje dövstumskoldistriktet å en för ändamålet inköpt egendom, nu kallad Råbylund, i närheten av Lund. Denna skola är fortfarande i verksamhet. I huvudsaklig anslutning till en av Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag avlämnad proposition medgav riksdagen, att till dövstumskolor eller föreningar, som anordnade föreläsningar eller vidtoge andra åtgärder till beredande av fortsatt undervisning för dövstumma, finge av det ordinarie

förslagsanslaget till dövstumma utgå understöd med högst 500 kronor årligen för varje dövstumskoldistrikt, under villkor, att bidrag till verksamheten med minst samma belopp tillskötes från annat håll samt under de förbehåll och bestämmelser i övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna gott fastställa. På grund av en inom första kammaren av herr Gust. Boman väckt motion, nr 38, medgav 1931 års riksdag att till skolan för döva småbarn i Stockholm och till förskolan för dövstumma i Göteborg finge utgå statsbidrag efter samma grunder, som äro bestämda för bidrag till dövstumskola, anordnad av dövstumskoldistrikt. På grund av därom av Kungl. Maj:t framställt förslag beslöt 1925 års riksdag medgiva, att från det ordinarie förslagsanslaget till dövstumundervisningens befrämjande finge från och med budgetåret 1925—1926 tills vidare till uppehållande av för dövstumma avsedda hantverksskolor, under de villkor, Kungl. Maj:t ägde bestämma, utgå statsbidrag med högst 250 kronor för år räknat för varje dövstum elev, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjöte underhåll.

Kap. IV. Framställda förslag om dövstumundervisningens omorganisation. Av här förut lämnad redogörelse har bland annat framgått, att det hittills ålegat landstingen och vissa städer att med bidrag av statsmedel ombesörja dövstumundervisningen. Därutöver hava vissa landsting givit stöd i större eller mindre omfattning till åtgärder, avseende underlättande av de vuxna dövstummas svårigheter, såsom till ordnande av yrkesutbildning, till upprättande av ålderdomshem o. s. v. Vad särskilt dövstumundervisningen i distriktsskolor beträffar, hava landstingen och städerna nedlagt ett erkännansvärt arbete för att ordna denna enligt givna föreskrifter samt iklätt sig stora ekonomiska uppoffringar för anskaffande av tillräckliga och ändamålsenliga lokaler samt inventarier. Under årens lopp hava emellertid vunnits vissa erfarenheter på dövstumundervisningens område, som gjort en omorganisation av densamma önskvärd och nödvändig. Kraven på en sådan omorganisation äro redan jämförelsevis gamla. Så ingavs den 8 oktober 1912 från styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet en framställning om vidtagande av åtgärder för en ombildning av ifrågavarande undervisning. Sedermera inkommo skrivelser innehållande förslag i samma syfte i februari 1913 från centralstyrelsen för svenska dövstumlärarsällskapet, den 22 augusti 1913 från föreståndaren i Örebro, rektorn K. Booberg, med instämmande av styrelsen för och

21 lärarpersonalen vid femte distriktets dövstumskola och den 11 december 1913 från föreståndarinnan vid förskolan för dövstumma i Göteborg Annie Kock. I dessa framställningar, för vilka utförlig redogörelse lämnades i 1915 års förberedande utredning, sid. 63—84 samt 93—109, framfördes yrkanden om i huvudsak följande förändringar, nämligen: lämpligare uppdelning av de dövstumma eleverna efter de olika undervisningsmetoder, vilka i överensstämmelse med elevernas olika begåvning och arten av deras dövstumhet borde användas; beredande av undervisning åt barn, som blivit döva i åldern 10—15 år, åt personer, som blivit döva efter avslutad skolgång och åt sådana, som vore mer eller mindre stumma, ehuru de ägde normal hörsel och normala talorgan, »afasister»; beredande av fortsatt undervisning åt dövstumma; beredande av asylvård åt obildbara dövstumma; statens övertagande av hela dövstumundervisningen eller ändrad distriktsindelning med bibehållande av den nuvarande kommunala organisationen för möjliggörande av minskning i antalet dövstumskolor. Omorganisationsfrågans tidigare handläggning. I anledning av de sålunda framkomna förslagen tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 24 september 1913 dövstumskoleföreståndaren F. Nordin och dåvarande dövstumläraren E. Jungner att såsom sakkunniga verkställa en förberedande utredning rörande dövstumundervisningens omorganisation. De sakkunnigas betänkande avgavs i juni 1915. Det innefattade en ingående utredning av de olika spörsmål, som stodo i samband med omorganisationen, och diskuterade olika alternativa förslag till lösning, dock utan att i regel förorda något bestämt. I september samma år uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande folkskolöverstyrelsen att efter tagen del av samtidigt infordrade yttranden av rikets samtliga domkapitel, länsstyrelser och landsting, dövstumskolstyrelserna, svenska dövstumlärarsällskapet, medicinalstyrelsen, direktionen över folkskollärarnas pensionsanstalt och av styrelsen för Tysta skolan. Därefter anbefalldes folkskolöverstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande i ärendet. Därjämte infordrade Kungl. Maj:t genom särskilda remisser överstyrelsens yttrande över flera andra i samband med frågan om en omorganisation av dövstumskolväsendet stående ärenden. Skolöverstyrelsen anhöll i skrivelse den 28 maj 1919 om nådigt bemyndigande att för berörda ändamål tillkalla särskilda sakkunniga. Sådant bemyndigande erhölls den 6 juni 1919, varefter överstyrelsen den 14 juni samma år såsom sakkunniga tillkallade föreståndaren för dövstumskolan i Lund N. J. Bergqvist och föreståndaren för dövstumskolan i Härnösand L. J. E. Jungner samt den 20 därpå följande oktober redaktören Anders Pers i Väs-

fe

teras. Den 10 maj 1921 avgav skolöverstyrelsen underdånigt utlåtande med förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet. Vad sålunda förekommit föranledde icke någon proposition i ärendet till 1922 års riksdag. Emellertid väcktes vid denna riksdag inom första kammaren två motioner, nr I: 39 och I: 40, i vilka motionären hemställde, att riksdagen måtte dels besluta att med upphävande av lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen antaga en ny sådan lag enligt det förslag, som framlagts av skolöverstyrelsen, dels ock anvisa erforderliga medel till den föreslagna omorganisationens genomförande. Sammansatta stats- och andra lagutskottet nr 2 anförde i sitt över motionerna avgivna yttrande, nr 1, bland annat, att de riktlinjer för en reformering av dövstumundervisning, vilka innefattades i motionärens framställning, syntes utskottet värda allt beaktande. Ett överflyttande av dövstumundervisningen från att vara en kommunal till att bliva i första hand en statlig angelägenhet vore enligt utskottets mening en grundförutsättning för att den ifrågavarande omorganisationen skulle kunna komma till stånd. Om utskottet alltså i huvudsak kunde instämma i de föreslagna principerna för frågans lösning, ansåge sig utskottet likväl icke kunna för det dåvarande förorda bifall till framställningen. Den ifrågavarande omorganisationen syntes nämligen vara så genomgripande och medföra sådana konsekvenser, att ärendet uppenbarligen måste underkastas en grundlig förberedande utredning inom regeringen, innan slutligt förslag däri kunde föreläggas riksdagen. Förslaget förutsatte vidare betydelsefulla ekonomiska uppgörelser mellan stat och landsting, vilka icke vore klarlagda och därför måste ägnas ytterligare uppmärksamhet. Utskottet hemställde med hänsyn jämväl till då rådande finansiella svårigheter att motionärens förslag icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd men förutsatte, att Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att, när förhållandena det medgåve, framlägga det förslag, vartill en vidare prövning kunde föranleda. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Den 31 augusti 1922 anmälde skolöverstyrelsen hos Kungl. Maj:t, att en överarbetning av överstyrelsens förslag, över vilket ett flertal myndigheter nu avgivit yttrande, i vissa hänseenden vore erforderlig, och den 15 oktober 1922 anbefallde Kungl. Maj:t överstyrelsen att verkställa sådan överarbetning. Då övergångsbestämmelser borde utarbetas och kostnadsberäkningar uppgöras med hänsyn till att organisationen skulle träda i kraft ett visst år, ansåg sig skolöverstyrelsen, som sedan år 1919 varje år för Kungl. Maj:t framhållit önskvärdheten och nödvändigheten av att den vilande omorganisationsfrågan bleve löst, böra, innan det nya förslaget överlämnades, avvakta besked, när utsikter förefunnes att omorganisationsfrågan kunde föreläggas riksdagen. Skolöverstyrelsens reviderade förslag avgavs den 9 juni 1925. Enligt detta skulle omorganisationen träda i kraft vid början av budgetåret

•

1927/1928. Förslaget föranledde dock icke någon proposition till 1926 års riksdag. Frågan fick vila under den närmaste tiden därefter dels på grund av de avsevärt ökade utgifter, som den föreslagna ombildningen av dövstumundervisningen skulle medföra. Därjämte vore kompletterande utredning erforderlig ifråga om dövstumskolornas byggnader. När dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 4 januari 1929 för Kungl. Maj:t anmälde frågan om beredande av anslag till dövstumundervisningen, erinrade han bland annat därom, att ett flertal landsting framställt yrkande om att vid ett förstatligande av dövstumundervisningsväsendet antingen lösen för dövstumskoldistriktens byggnader borde av statsverket erläggas eller ock en utjämning ske mellan landstingen och vederbörande städer så att alla finge avstå samma byggnadsvärde efter folkmängd räknat. Frågan hade därigenom blivit ytterligare komplicerad, så att det för det dåvarande icke förelåg möjlighet att bringa reformen till ett snart avgörande. Önskligt vore, att en omarbetning av förslaget finge ske i syfte att göra en blivande omorganisation mindre kostsam för statsverket. Därvid borde frågan om mellanhavandet mellan staten och landstingen i fråga om de nuvarande skolanläggningarnas framtida öde särskilt beaktas. Då Kungl. Maj:t alltså icke framlade något förslag till 1929 års riksdag, väcktes vid densamma i andra kammaren av herr E. Hage m. fl. en motion, i vilken, under åberopande av en landstingens norrlandskommitté hos Kungl. Maj:t gjord framställning, yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag såvitt möjligt till 1930 års riksdag i frågorna rörande dels statens fullständiga övertagande av dövstumundervisningen, dels även av småskollärarinneutbildningen. I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 8, punkt 218, uttalade statsutskottet, att det ansåg angeläget, att den sedan länge aktuella frågan om statens övertagande av dövstumundervisningen utan större tidsutdräkt bragtes till ett avgörande. Med avseende å de ekonomiska konsekvenserna härav för statsverket, förutsatte utskottet, utan att i övrigt taga ståndpunkt till reformfrågan, att, därest staten skulle befinnas villig påtaga sig hela kostnaden för dövstumundervisningen, ett villkor härför måste vara att landstingen och vederbörande städer utan ersättning till staten med full äganderätt överläte sin för ifrågavarande undervisning använda egendom. Då emellertid Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan, utginge utskottet ifrån, att, sedan behövliga utredningar avslutats, ett förslag i ämnet, så snart sig göra läte, komme att underställas riksdagen. Utskottet hemställde därför, att motionen, så vitt den anginge dövstumundervisningen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Till 1930 års riksdag avläts dock icke någon Kungl. Maj:ts proposition

i ärendet. Anledningen härtill angav dåvarande departementschefen vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln vara den, att andra, viktigare utredningar kommit hindrande i vägen. På grund av den långa tid, som förflutit efter avgivandet av de föreliggande utredningarna, syntes ock en överarbetning av dessa nödvändig. Genom beslut den 25 april 1930 uppdrog Kungl. Maj:t fördenskull åt dåvarande t.f. landshövdingen i Kronobergs län A. G. M. Munck av Rosenschöld att såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda med verkställande av utredning och framläggande av förslag rörande omorganisation av dövstumundervisningsväsendet. Såsom biträde åt utredningsmannen tillkallade departementschefen sedermera på grund av bemyndigande inspektören över dövstumundervisningen rektorn L. J. E. Jungner. Med skrivelse den 17 december 1932 överlämnade utredningsmannen utredning med förslag till ifrågavarande undervisnings omorganisation. Utredningen utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1933 års riksdag, att — under förutsättning att samtliga landsting och de i landsting icke deltagande städer utan ersättning och med full äganderätt till statsverket överlämnade all sin för dövstumundervisningen använda fasta och lösa egendom — i princip besluta statens övertagande av dövstumundervisningen, med åtagande tillika för statsverket att övertaga de rättigheter och förpliktelser, som tillkomme dövstumskoldistrikten gentemot de dövstumma samt emot dövstumskolornas nuvarande och förutvarande personal. Skulle riksdagen bifalla detta förslag och de uppställda villkoren för dövstumundervisningsväsendets förstatligande antagas av samtliga landsting och i landsting icke deltagande städer, hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1934 års riksdag att antaga ny lag angående dövstumundervisningen samt bemyndiga Kungl. Maj:t att den 1 juli 1934 på de av riksdagen godkända villkoren för statsverkets räkning övertaga dövstumdistriktens omförmälda egendom m. m. Det av utredningsmannen framlagda förslaget innebar i övrigt en ganska genomgripande omläggning av dövstumundervisningen och av dess organisation. Av utredningen framgick, att statens kostnader för övertagande av dövstumundervisningen beräknades komma att ökas med omkring 1 450 000 kronor, alternativt — vid samtidigt vidtagen lönereglering — med omkring 1 600 000 kronor. Utredningsmannen hemställde emellertid om närmare utredning angående huruvida, i vilken omfattning och på vad sätt den personal vid dövstumskolorna, som icke redan fått sin pensionsfråga ordnad, borde beredas rätt till tjänstepension samt änke- och pupillpension; huruvida och i vilken utsträckning ändrings- och reparationsarbeten borde vidtagas vid dövstumskolorna, för att de skulle på ett tillfredsställande sätt tillgodose undervisningens behov; huruvida och å vilket stadium av de dövstumma barnens utbildning un-

25 dervisning i åtbördsspråk borde meddelas även åt talundervisade elever; samt vilka bestämmelser, som gällde beträffande de olika till de dövstummas fromma gjorda donationer, samt i vad mån ändring av dessa bestämmelser och av donationernas användning kunde vara påkallad. Över denna utredning avgåvos ett flertal yttranden, bland annat av byggnadsstyrelsen, som avgav förslag rörande ändrings- och reparationsarbeten vid dövstumskolorna. Under punkten 201 i 1935 års åttonde huvudtitel berörde departementschefen ånyo omorganisationsfrågan och anförde därvid, att han icke då såge sig i stånd att tillstyrka åtgärder, som så avsevärt skulle öka statens utgifter för dövstumundervisningsväsendet utan att samtidigt för vederbörande landsting öppna möjlighet till några mera nämnvärda skattelättnader. Enligt departementschefens mening borde därför med denna fråga ännu så länge anstå. Riksdagen anförde i anledning härav under punkten 155 av sin skrivelse nr 8, att riksdagen vid upprepade tillfällen begärt, att dövstumundervisningsväsendet måtte omorganiseras, samt att riksdagen ansåge sig böra understryka, att den ifrågasatta omorganisationen motiverades ej blott av önskvärdheten att genom dövstumundervisningens överflyttande till staten ernå vissa ekonomiska lättnader för landstingen ävensom en bättre organisation utan även av de förbättringar i rent pedagogiskt hänseende, som då kunde bliva möjliga. Med hänsyn härtill ville riksdagen uttala önskvärdheten av att här förevarande omorganisationsfråga måtte, så snart omständigheterna det medgåve, bringas under riksdagens prövning. Landstingens norrlandskommitté hemställde i skrivelse den 14 november 1935 om vidtagande av åtgärder, som kunde leda till att till 1936 års riksdag avlätes proposition med förslag till dövstumundervisningens förstatligande. Styrelsen för svenska landstingsförbundet hemställde i skrivelse den 18 november 1935, att Kungl. Maj:t måtte för 1936 års riksdag framlägga förslag i ämnet. Av denna skrivelse inhämtas, bland annat, att landstingen dels på grund av deras tryckta ekonomiska läge, dels ock framförallt på grund av de föreliggande förslagen om dövstumundervisningens förstatligande i regel icke ansett sig kunna eller böra offra medel för skolornas förbättring. Skolbyggnadernas underhåll samt skolmaterielens vidmakthållande och modernisering hade sålunda blivit betänkligt eftersatta, vilket givetvis vore att beklaga ur undervisningssynpunkt. Under punkten 245 i 1936 års åttonde huvudtitel anförde departementschefen, sedan han erinrat om sistberörda förslag och framställningar rörande förstatligande av dövstumundervisningsväsendet, följande: Under de allra senaste åren har det icke varit av statsfinansiella skäl möjligt att vidtaga åtgärder i denna riktning, vilka skulle väsentligt öka statens utgifter för

dövstumundervisningen. Emellertid medför å andra sidan frågans svävande läge sådana olägenheter, att det förefaller önskvärt att ett ställningstagande till densamma icke ytterligare undanskjutes. En omständighet, som enligt min mening gör detta särskilt angeläget, är, att — såsom framgår av styrelsens för svenska landstingsförbundet ovanberörda framställning i ämnet — landstingen under nuvarande ovissa organisatoriska förhållanden av lättförklarliga skäl ej anse sig böra bereda dövstumskolorna den omvårdnad, som under andra förhållanden skulle vara naturlig. Den år 1932 framlagda utredningen, som numera grundar sig på ett något föråldrat primärmaterial och som för övrigt icke innefattade ett fullständigt klarläggande av frågan, tarvar emellertid överarbetning. Kungl. Maj:t hade därför genom beslut den 6 december 1935 bemyndigat departementschefen att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda med fortsatt beredning av frågan om dövstumundervisningsväsendets omorganisation. Departementschefen uttalade vidare, att ärendet, efter den överarbetning av föreliggande förslag, som komme att verkställas av omförmälda utredningsman, vilken tillkallats den 13 december 1935, torde kunna bringas i sådant skick, att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1937 års riksdag.

Kap. V. Huvudgrunder för en omorganisation. Barndomsskolor. Uppdelning av eleverna. Inom de svenska dövstumskolorna har utförts ett energiskt och målmedvetet arbete för de dövstumma barnens undervisning och fostran. De vid undervisningen vunna erfarenheterna hava emellertid, såsom redan nämnts, ådagalagt, att dövstumundervisningsväsendet ur pedagogiska synpunkter är i behov av viss ombildning, avseende att möjliggöra nåendet av bättre resultat av undervisnings- och uppfostringsverksamheten. Såsom en första åtgärd till vinnande av detta syfte har föreslagits, att uppdelning av eleverna efter arten av deras lyte, anlag och begåvning skall verkställas. Denna uppdelning skall hava till ändamål att skapa undervisningsavdelningar, bestående av i begåvningshänseende så jämna elever som möjligt. Elevernas skilda möjligheter till kunskapsinhämtande och utveckling i övrigt kan därigenom tillgodoses på ett annat sätt än för närvarande är fallet. Detta krav har stått i förgrunden under hela den tid, frågan om dövstumundervisningens omorganisation varit föremål för diskussioner och överväganden, men meningarna rörande omfattningen av elevernas uppdelning och sättet för densammas genomförande hava i vissa avseenden växlat under olika tider. I den mera ordnade dövstumundervis-

ningens första skede bedrevs undervisningen så gott som uteslutande enligt skriv-teckenmetod. Detta var fallet icke blott i Sverige utan även i andra länder, till exempel i Danmark, där dövstumundervisningen blev obligatorisk redan år 1817. Numera undervisas däremot i regel enligt talmetoden, medan endast ett jämförelsevis ringa antal elever undervisas enligt skrivteckenmetoden. Såsom förut i korthet angivits, kunna de dövstumma indelas i två huvudgrupper: de egentligt och de oegentligt dövstumma. Till de oegentligt dövstumma hänföras vid undervisningen i skolorna sådana, som hava ordhörsel och därutöver, sådana, som äga vokalhörsel och vid inträdet i skolan kunna tala enstaka ord, och sådana, som vid femårsåldern och därefter blivit döva, vare sig de vid ankomsten till skolan kunna genom tal uttrycka sig obehindrat eller blott i kortare meningar eller förefalla vara helt i saknad av språk- eller hörselrester. En stor del av de oegentligt dövstumma hava före sitt inträde i skolan plägat på sitt ofullkomliga språk uttrycka sig muntligt. De hava i hemmen använt detta språk och gjort sig förstådda med det. De hava alltså lärt sig tänka på ett mera rikt och utvecklat sätt än de egentligt dövstumma barnen. Men vid ankomsten till skolan hava de icke något begrepp om konsten att avläsa andras tal. Och innan de ännu inhämtat denna förmåga, hava de börjat tillägna sig och använda de dövstummas åtbördsspråk, som inom kort blir deras enda meddelelsemedel med de dövstumma kamraterna. De oegentligt dövstumma hava emellertid förutsättningar för att lättare övervinna svårigheterna såväl vid språkundervisningen som vid kunskapsinhämtandet i övrigt. Men vid samundervisning måste hänsyn tagas icke blott till de begåvade utan även till de i intellektuellt avseende svagt utrustade eleverna. De oegentligt dövstumma nödgas därför deltaga i en mängd övningar och repetitioner, som eljest icke skulle vara behövliga. De bliva fördenskull icke sällan uttråkade av undervisningen, andligen försoffade och tillbakahållna i hela sin utveckling. Det är tydligt, att den metod, som användes vid undervisningen av de egentligt dövstumma icke utan vidare passar för de oegentligt dövstumma, som till sin psykiska läggning stå de fullsinnade så nära, att de med större rätt böra räknas till dem än till de dövstumma. De oegentligt dövstumma böra därför hänvisas till en särskild skola, där de kunna erhålla en undervisning, som svarar mot deras högre utvecklingsståndpunkt och deras större förmåga att tillgodogöra sig vad som meddelas. De oegentligt dövstumma utgöra emellertid i begåvningshänseende ingalunda en enhetlig kategori, utan intelligens och övriga förutsättningar växla även bland dem i hög grad, varför en uppdelning av eleverna i olika avdelningar är önskvärd med hänsyn till vikten av att för

28 varje större begåvningsgrupp uppnå så goda resultat som möjligt. Vid en specialskola för de oegentligt dövstumma bleve antalet så stort, att det medgåve en viss uppdelning av eleverna i olika avdelningar efter graden av deras begåvning. Det säger sig självt, att undervisningen av de oegentligt dövstumma skall äga rum enligt talmetoden. Läsåret 1935—1936 voro i dövstumskolorna intagna sammanlagt 598 elever, av vilka 121 betecknades såsom oegentligt dövstumma. Bland de barn, som räknas till de egentligt dövstumma, växlar givetvis begåvningen även i hög grad. Ett betydande antal av de barn, som tillhöra denna kategori, kan med jämförelsevis gott resultat införas i talspråket, medan däremot vissa av dessa barn äro så svagt begåvade, att de knappast kunna meddelas undervisning ens i skriftspråket, varför de i skolorna genom åtbörder och minspel måste påverkas, så att de väckas ur det slöhetstillstånd, vari de befinna sig. Därjämte böra de läras uttryck från talspråket i den omfattning detta är möjligt, så att de kunna komma i åtminstone någon förbindelse med sina hörande medmänniskor. Någon mera omfattande undervisning i modersmålet äro de icke i stånd att tillgodogöra sig. Enligt nuvarande bestämmelser måste emellertid även vad dessa barn beträffar, det mesta av skoltiden ägnas åt teoretisk undervisning, ehuru de sakna förutsättningar att draga full nytta av densamma. Av det nu anförda torde framgå, att de egentligt dövstumma kunna uppdelas i två huvudgrupper, nämligen sådana, som kunna undervisas enligt talmetoden, ehuru de med hänsyn till möjligheterna att nå gott resultat av undervisningen icke kunna jämföras med de oegentligt dövstumma, och sådana, som icke kunna undervisas annat än efter skriv-teckenmetod. Under läsåret 1935—1936 voro i dövstumskolorna intagna 434 elever, som hänfördes till den förra och 43 elever, som tillhörde den senare gruppen. Det torde ligga i öppen dag, att alla elever, som äga erforderliga förutsättningar för att kunna deltaga i talundervisning, också böra komma i åtnjutande av sådan. De dövstumma, som lärt sig förståeligt tala och att avläsa andras tal, hava nämligen efter slutad skolgång vida lättare att erhålla arbetsanställning och att i övrigt komma till rätta med de olika problem, som möta dem i de hörandes värld, än de dövstumma, som icke kunnat inhämta nämnda färdigheter. Emellertid torde det med visst fog kunna påstås, att talundervisningen under senare år drivits allt för långt. Det i och för sig mycket erkännansvärda strävandet efter att giva så många dövstumma som möjligt kunskap och färdighet i talspråket har lett därhän, att undervisning enligt talmetoden i en del fall meddelas även åt sådana elever, som i intelligensavseende stå så lågt, att det talspråk, de förmå lära sig, endast är förståeligt för fackmän på dövstumundervisningens område, medan det däremot

29 för de dövstumma saknar betydelse såsom meddelelsemedel ute i livet. Då dessa dövstumma hava lämnat skolan, göra de nämligen snart den iakttagelsen, att deras tal icke förstås av deras fullsinnade medmänniskor. Därför sluta de ofta att använda sig av talspråket, och inom en jämförelsevis kort tid är den talkonst, de lärde i skolan, glömd. De dövstumma hava ingen praktisk nytta av ett tal, som de fullsinnade utom skolan icke begripa, och därför övergå de ofta till att använda åtbördsspråk och skrift. Bland andra beklagliga följder, som nu berörda förhållande för med sig, må även nämnas, att allmänheten, som får höra dövstumma tala ett obegripligt språk, lätt kan få en felaktig inställning till frågan om talmetodens betydelse och om de resultat, som kunna nås genom densamma. Under senare år har man också inom dövstumskolorna i någon mån prutat av på kravet att de dövstumma med få undantag skola undervisas enligt talmetoden, och den uppfattningen gör sig alltmer gällande, att den tid, som nu i en del fall användes till att under stora ansträngningar och betydande svårigheter söka lära även de sämst begåvade eleverna talspråket, skulle giva bättre resultat både i fråga om språkgivning och kunskapsinhämtande, om dessa elever i stället undervisades i åtbördsspråk och skrift. De sämst begåvade bland de dövstumma böra fördenskull icke undervisas enligt talmetoden utan i skrivklass. Anordnandet av dylik undervisning i önskvärd omfattning möter emellertid med nuvarande skolorganisation svårigheter vid de flesta skolorna på grund därav, att de till ifrågavarande kategori hörande eleverna äro av olika ålder och till antalet jämförelsevis få vid de skilda läroanstalterna. För anordnandet av särskild undervisning åt dessa elever skulle erfordras inrättande av nya klasser och nya lärarbefattningar i en omfattning, som icke stode i rimligt förhållande till elevernas antal. På grund av strävandena efter att undvika en dylik överorganisation i fråga om klassernas antal förekommer det nu, att i de olika talklasserna inom dövstumskolorna finnas vissa elever, som sakna förutsättningar för att på önskvärt sätt tillgodogöra sig den undervisning, som där meddelas, och vilka samtidigt utöva en icke obetydligt hämmande inverkan på undervisningens effektivitet för klassen i dess helhet. Genom upprättandet av en skola för undervisning av samtliga de elever från hela landet, vilka skulle hava den största fördelen av att undervisas i skrivklass, bleve de olägenheter, som i förevarande avseende vidlåda den nuvarande ordningen, undanröjda. Undervisningen kunde då anpassas efter ifrågavarande elevers särskilda behov och därvid framför allt något minskas i de teoretiska ämnena och i stället ökas i fråga om de praktiska sysselsättningarna. Det bör emellertid i detta sammanhang nämnas, att vissa medlemmar av dövstumlärarkåren hysa den uppfattningen, att ett dylikt avskiljande icke bör genomföras. Så har vid ett sammanträde den 27 april 1936 lärarkollegiet vid dövstumskolan i Lund, enligt till utredningen insänt protokollsutdrag,

bland annat enhälligt uttalat sig emot inrättandet av en särskild skola för skriv-teckenelever. Såsom skäl för denna ståndpunkt anföres, att det är synnerligen svårt, att på ett tidigt stadium avskilja de elever, som skola föras till en sådan skola. Följden skulle säkerligen bliva den, anser man, att ett avsevärt antal ganska gott begåvade barn ej skulle få lära sig tala. I Danmark och Norge har man tidigare haft särskilda skolor för skrivteckenelever, men en ny organisation har numera genomförts, och därvid har man förlagt teckenklasserna till talskolan. Vidare framhålles i skrivelsen, att tjänstgöringen vid en skriv-teckenskola skulle bliva så enformig och deprimerande, att det bleve svårt att få lärare, som skulle vilja stanna där. I fråga om användandet av olika undervisningsmetoder och beträffande grunderna för elevernas differentiering hava meningarna städse gått i sär. Under en tidsperiod har en mening vunnit mera allmänt gillande, medan under en annan tid andra åsikter och uppfattningar varit förhärskande. Den allmänna uppfattningen nu synes emellertid vara den, att anordnandet av en särskild skriv-teckenskola för de svagast begåvade eleverna skulle vara till verkligt gagn icke blott för dövstumundervisningen i dess helhet utan även och icke minst för dessa dövstumma själva under förutsättning givetvis, att avskiljandet sker med tillbörlig omsorg. Såsom redan antytts, bör till en sådan skola hänvisas endast sådana elever, vilkas intellektuella begåvning vid anställda prov visar sig vara så svag, att den icke möjliggör deras införande i talspråket. Det är följaktligen icke fråga om ett avskiljande, som medför, att elever, som med fördel kunna undervisas enligt talmetoden, bliva undanhållna sådan undervisning. Något ingrepp på lagstiftningens väg till förmån för den ena eller den andra metoden bör givetvis icke förekomma, och något sådant är icke heller ifrågasatt. De nyss omförmälda prövningarna av eleverna böra givetvis ske under så betryggande former som möjligt. Men det är också samtidigt av vikt, att proven icke utsträckas över alltför lång tid, då ju barnen snarast möjligt böra få komma till den läroanstalt, vid vilken de skola erhålla undervisning och vård. Liksom hittills böra rektorer och lärarkollegier i första hand besluta rörande elevernas differentiering. I fråga om det avskiljande, som föreslås skola äga rum vid omorganisationens ikraftträdande, synas inga större svårigheter behöva uppstå, ty de elever, som vid detta tillfälle finnas intagna i distriktsskolorna, äro med hänsyn till utvecklingsmöjligheterna väl kända av rektorer och lärare. Beträffande de elever, som därefter nyintagas, kunna däremot utan tvivel i vissa fall svårigheter uppstå för ett säkert bedömande av intelligensnivån hos de olika barnen och om arten av deras lyte. Bestämda gränser kunna här icke uppdragas. Såsom exempel på svårigheter, som kunna möta, kunna de på sin tid rätt mycket omtalade barnen från Vängelsjö anföras. Det antogs bland annat, att dessa barn hade utbildat ett eget språk, begripligt för dem själva sinsemellan men

31 oförståeligt för andra. Deras fader var skogsarbetare och modern var död. Barnen sändes först till ett lasarett för undersökning och för vård, men efter någon tid överfördes de till dövstumskolan i Härnösand, där de intogos år 1935. Vid där verkställda undersökningar befanns det, att barnen icke voro dövstumma, icke afasister, men hörstumma, det vill säga, att de hörde och förstodo det, som sades av andra, men de kunde ej själva tala. Detta berodde därpå, att de saknade kraft och förmåga att uttala de svårare ljuden, medan de däremot kunde frambringa de lättare. De kunde följaktligen ej åstadkomma ett enda riktigt ord. Den första uppgiften för dövstumskolan blev att söka övervinna den rädsla, barnen hyste i den nya omgivningen, och att vårda dem så, att de blevo kroppsligt starka. Sedan barnen vunnit ett visst mått av självförtroende och av livsglädje, tog undervisningen sin början, och nu kunna de följa undervisningen rätt bra, varjämte deras utveckling i övrigt fortskrider jämförelsevis gynnsamt. Ett annat exempel på de svårigheter, som kunna möta vid bestämmandet av ett dövstumt barns rätta status kan anföras från dövstumskolan å Manilla. Dit hänvisades en flicka, som ansetts vara idiot och fördenskull varit intagen på asyl för vård. Denna flicka befanns äga hörsel, men hon uttalade aldrig ett enda ord. Flickan har emellertid under den fortsatta vistelsen vid Manilla visat sig vara normalt begåvad och kan nu till och med skriva små berättelser. Sådana fall som de nu omtalade förekomma emellertid icke i något större antal men andra, mindre pregnanta förekomma rätt ofta. Därest den regelmässiga tiden för prövningarna bestämmes till en månad, kan det antagas, att resultaten i stort sett skola bliva rättvisande. Emellertid äro, såsom redan antytts, misstag icke uteslutna, och därför böra överflyttningar av elever, om behov därav visar sig föreligga, kunna äga rum även under läsårets lopp eller vid dess slut. Alla dövstumma barn, som icke böra hänvisas till någon av de föreslagna specialskolorna, det vill säga den större gruppen av de egentligt dövstumma, böra erhålla undervisning och vård i särskilda upptagningsskolor, som till erforderligt antal anordnas i olika delar av landet. Elevintagning i dessa skolor bör äga rum vartannat år samtidigt vid alla skolor. För närvarande sker intagning vid skolorna i Vänersborg och Härnösand vid höstterminernas början å jämna årtal, vid övriga skolor å udda årtal. Efter omorganisationen bör intagning ske i alla upptagningsskolor vid höstterminernas början å udda årtal. För dövstumundervisningens ordnande bör landet indelas i fyra distrikt med var sin upptagningsskola, vid vilken samtliga dövstumma barn inom området skola intagas å de för intagning bestämda tiderna. De barn, som vid prövning mera utpräglat visat sig tillhöra de oegentligt dövstumma eller skriv-teckengruppen, överföras i enlighet med vad ovan sagts till de för dem avsedda specialskolorna.

32 Den föreslagna prövningen bör givetvis företagas med så stor omsorg som möjligt samt den därpå följande differentieringen av eleverna äga rum efter i möjligaste mån enhetliga principer. Såsom en allmän grundregel synes böra gälla, att till specialskolorna överföras endast sådana barn, som kunna hava verklig fördel av särundervisning. Till specialskolan för oegentligt dövstumma böra alltså icke överföras andra än sådana, vilkas lytesart och allmänna begåvning äro av den beskaffenhet, att de kunna tillägna sig det högre kunskapsmått, till vilket undervisningen i denna skola skall föra. Och till specialskolan för skriv-teckenelever skola endast sådana barn överflyttas, som icke med utsikt till någon framgång kunna deltaga i undervisning enligt talmetoden. I prövningarna vid upptagningsskolorna böra lärare från vederbörande specialskola deltaga i den utsträckning, som är möjlig. Beslut om överflyttningar av elever böra, som redan antytts, i första hand fattas av lärarkollegiet vid vederbörande upptagningsskola. Skulle olika meningar uppstå i ärende rörande elevs förflyttning till specialskola, bör ärendet hänskjutas till inspektören för dövstumundervisningen för avgörande. På grund av prövningarna vid upptagningsskolorna torde det vara lämpligt, att läsåret vid specialskolorna börjar två veckor senare än vid övriga skolor. De närmare anvisningar, som kunna vara erforderliga för ifrågavarande prövningars verkställande och därpå följande överflyttningar böra utfärdas av skolöverstyrelsen. Nya elevkategorier. Enligt § 10 mom. 1 i nu gällande lag angående dövstumundervisningen synes barn, som icke blivit intaget i dövstumskola före fyllda 10 år, icke kunna intagas i sådan skola. Icke heller stadgas något i lagen om afasister eller andra hörande stumma. I förut omnämnda förslag från skolstyrelserna i Lund och Örebro samt från svenska dövstumlärarsällskapet hemställdes, att lagen skulle utsträckas att gälla även afasister och sådana, som blivit döva mellan 10 och 15 års ålder, samt att dessa senare, jämte de mera begåvade av afasisterna, måtte hänvisas till den föreslagna skolan för oegentligt dövstumma. I den förberedande utredningen år 1915 framhölls också, sid. 53, behovet och lämpligheten av att lagen utsträcktes att gälla även dem, som blivit döva efter 1 O-årsåldern, men innan de fullgjort sin folkskolplikt, samt tillika afasister eller hörande stumma, vari utredningen inbegrep sådana, som lida av ordstumhet, orddövhet, ordblindhet och agrafi. I de yttranden, som avgåvos i anledning av det av nämnda utredning framlagda betänkandet, framfördes inga erinringar mot förslaget om utsträckning av lagens tillämplighet å dövblivna i åldern 10—15 år och å hörande stumma eller andra slag av afasister. I sitt underdåniga yttrande år 1921 anslöt sig skolöverstyrelsen, sid. 41,

till ifrågavarande förslag. Överstyrelsen beräknade antalet sådana barn, vilka blivit dövstumma i åldern 10—15 år till omkring 24 i varje årsklass, men då en del av dessa redan vid dövstumhetens inträde torde hava genomgått några klasser i folkskola, syntes tiden för deras vistelse vid dövstumskola icke böra antagas bliva längre än fyra år. Överstyrelsen beräknade därför antalet sådana barn, som samtidigt komme att vistas vid dövstumskola, till högst 12, vilka alla borde hänvisas till skolan för oegentligt dövstumma. I skolåldern samtidigt varande afasister beräknades till 24—32. Av dessa kunde dock något mer än hälften antagas vara sinnesslöa i sådan grad, att de borde beredas asylvård. Därför kunde det beräknas att platser i dövstumskolorna komme att behövas för endast omkring 12 afasister, av vilka ungefär hälften torde komma att hänvisas till skolan för oegentligt dövstumma och hälften till skolan för icke talundervisade. I 1932 års utredning framställdes i nu förevarande avseende ingen er* inran mot skolöverstyrelsens förslag. Vad först de i åldern 10—15 år dövstumblivna beträffar, kunna de icke erhålla den undervisning och vård, av vilken de äro i behov, i annan läroanstalt än dövstumskola. Dessa barn behöva nämligen få sitt tal korrigerat samt bibringas färdighet i att avläsa andras tal. Beträffande afasisterna har erfarenheten givit vid handen, att en del av dem genom systematiska övningar kan bibringas talförmåga, medan däremot andra äro så undermåligt begåvade, att de icke kunna bibringas talförmåga utan måste undervisas med tecken, handalfabet och skrift. En del afasister kunna alltså hänföras till de dövstumma, som böra undervisas enligt talmetoden, medan andra böra höra hemma i skriv-teckenklass. Alla afasister, som icke äro sinnesslöa och fördenskull i behov av asylvård, böra erhålla undervisning i dövstumskola. Hur stort antal platser, som kan komma att behövas för nu angivna nya grupper av elever, som skulle tillföras dövstumskolorna, därest lagens giltighet bleve utsträckt på föreslaget sätt, är icke möjligt att med någon grad av exakthet bedöma. Approximativt torde antalet kunna uppskattas till omkring 12 a 15 inom varje grupp. Vad särskilt de lomhörda beträffar, fäste skolöverstyrelsen i sitt underdåniga yttrande den 23 juni 1933, sid. 13 ff., uppmärksamheten vid, att i folkskolorna runt om i landet undervisades ett betydande antal barn, som ehuru icke dövstumma dock hade så starkt nedsatt hörselförmåga, att de icke kunde tillgodogöra sig undervisningen i vanlig folkskoleklass. I några större städer hade särskilda skolavdelningår upprättats för dylika hörselsvaga barn, och där så skett, hade det visat sig, att antalet dylika barn vore större än antalet dövstumma skolbarn från samhället i fråga. För landsbygdens och de mindre städernas vidkommande vore det icke möjligt 3

att i samband med folkskolan anordna sådan särskild undervisning. Men utan tvivel vore det till stor nytta för såväl de enskilda individerna som för folkskolan om vid en eller annan anstalt och framför allt vid skola för oegentligt dövstumma, där fackutbildade lärare funnes anställda, kunde anordnas särskilda undervisningsavdelningar för barn, som utan att vara dövstumma likväl hade så starkt nedsatt hörsel, att de icke kunde tillgodogöra sig undervisningen i vanlig folkskoleklass. Frågan om undervisningen av lomhörda barn har bragts under Kungl. Maj :ts prövning även i annat sammanhang, nämligen genom en av Svenska dövstumlärarsällskapet, Sveriges allmänna folkskollärarförening och Svenska föreningen för dövas väl ingiven underdånig framställning, i vilken hemställdes, att Kungl. M a j t täcktes föranstalta om utredning rörande antalet lomhörda skolbarn i riket samt på grundval av denna låta uppgöra förslag till en rationell undervisning av dessa barn. I ett den 14 december 1934 i ärendet avgivet underdånigt yttrande ifrågasatte skolöverstyrelsen, att den föreslagna undersökningen icke från början skulle omfatta hela riket utan endast vissa län, tillhörande olika delar av riket. I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 10 oktober 1935 åt medicinalstyrelsen att i samråd med skolöverstyrelsen inkomma med av kostnadsberäkning åtföljt förslag till undersökning av lomhörda barn i folkskolorna i Stockholms stad samt Örebro och Västernorrlands län. Vissa förberedande åtgärder för verkställande av den sålunda anbefallda undersökningen hava vidtagits men den är dock icke slutförd. Någon grund för ett bedömande av antalet lomhörda skolbarn, som lämpligen borde undervisas i vid dövstumskola upprättad särskild avdelning, finnes följaktligen icke för närvarande. Under senare år har i vissa dövstumskolor iakttagits, att lomhörda i något större antal än tidigare kommit till dövstumskolorna för att erhålla undervisning. Att så icke skett i ännu större utsträckning torde delvis bero därpå, att ännu mångenstädes den uppfattningen gör sig gällande, att dövstumskolorna äro ett slags sinnesslöanstalter, till vilka man, så vitt detta kan undvikas, icke vill sända sina barn. Det är därför av vikt, att föräldrar och målsmän erhålla upplysning om dövstumskolornas verkliga karaktär, så att de i tid sätta sig i förbindelse med sådan skola för erhållande av råd och upplysningar rörande sådana barn, som lida av defekter i hörsel och tal. Undervisningens resultat försvåras i hög grad, om barnen bliva för sent intagna i dövstumskola. Deras tal är då ofta synnerligen dåligt, och svåra fel i artikulationen kunna hava blivit så innötta, att de knappast kunna avhjälpas. Sådana elever riskera därför att bliva efter, ehuru de förut någon tid undervisats i folkskola. För närvarande torde dock föreskrifter om obligatorisk undervisning i dövstumskola för vissa lomhörda barn icke böra utfärdas. Så länge den

85 förut o m n ä m n d a speciella undersökningen icke slutförts saknas nämligen varje förutsättning för bedömande av frågan, huruvida och i vilken omfattning behov föreligger av upprättande vid dövstumskola av särskilda avdelningar för undervisning av vissa lomhörda barn. D e t är emellertid sannolikt, a t t dövstumskolorna framdeles komma a t t få mottaga ett större antal barn, som lida av höggradig lomhördhet, än vad hittills varit fallet på grund därav, a t t föräldrar och målsmän allt mer och mer få blicken öppen för betydelsen av a t t dylika barn erhålla sådan särskild undervisning, som betingas av deras lyte. Åtbördsspråkets ställning. I ett till Kungl. Maj:t i november år 1922 avgivet y t t r a n d e i anledning av skolöverstyrelsens år 1921 framlagda omorganisationsförslag framhöll svenska dövstumförbundets verkställande utskott, a t t det måste anses som en stor brist i den svenska dövstumundervisningen, a t t någon utbildning i åtbördsspråket icke gåves de dövstumma. Bland de vuxna dövstumma vore denna uppfattning allmän. I 1932 års utredning ägnades i motiveringen till det då framlagda förslaget till lag för dövstumundervisningen, sid. 226, en viss uppmärksamhet åt denna fråga. D e t uttalades därvid bland annat, a t t det syntes vara fullt motiverat a t t undervisning meddelades i åtbördsspråket. Utredningen framlade dock intet förslag till frågans lösning u t a n hemställde, a t t ytterligare utredning skulle verkställas rörande detta spörsmål. Frågan om åtbördsspråkets ställning hör till de mest omdebatterade dövstumpedagogiska spörsmålen. Det måste också anses vara av så stor betydelse för de dövstumma och deras liv efter slutad skolgång, a t t det bör ägnas en mera ingående behandling. P å grund av sin verksamhet bland de vuxna dövstumma i landets olika delar hava dövstumprästerna vunnit en omfattande erfarenhet även rörande åtbördsspråkets betydelse dels för de dövstumma själva, dels för prästernas religiösa och sociala arbete bland de dövstumma. På grund av därom framställd begäran hava samtliga dövstumpräster under år 1936 till nu föreliggande utredning u t t a l a t sig rörande bland a n n a t förevarande spörsmål. H ä r återgivas i huvuddrag deras yttranden. Dövstumpastorn i första distriktet S. G. Stenfors anför bland annat följande: »De dövstummas läskunnighet i vad det gäller ett verkligt förstående av det lästa är mycket ofta och trots all god undervisning mycket problematisk och den blir icke större med åren. Så blir ju ock det i skolan lärda akustiska språket för den döve med sin opraktiska grundstruktur ett mer eller mindre 'främmande' språk, som han inte använder sig av mer än han är tvungen till, och vars läsning icke sker 'til lyst' så mycket som hos oss. Ty detta medför ju ock ett arbete, som snart tröttar den, som icke höjer sig över mängden i intelligens och energi. Jag förmenar att det är högst nödvändigt att inte detta be-

36 tydelsefulla faktum förbises just vid frågan om eftervården. Det pekar ju fastmer därhän, att, då skolans resultat faktiskt löpa fara att bli till intet, det är nödvändigt att så mycket mer sörja för att kunskapen inte förflyktigas och intellektet inte slöar till. Vad är då meningen med alla dessa skolreformer om detta vitala faktum inte tillräckligt betänkes. Och jag betonar åter, att endast åtbördsspråket här kan hjälpa, och att det hjälper på ett i all sin ofullkomlighet storartat sätt. Ty åtbördsspråket är inte så fattigt och fientligt mot talspråket, som det ibland har påståtts av dem, som trots lärarställning inte mycket vet om dess möjligheter, därför att det är dem rätt främmande. Den, som i praktiken och livet arbetar med det, han upphör inte att förvåna sig över dess — trots allt — rikedom och möjlighet till själsdaning och bildning, andligt och intellektuellt. Att grunda fortbildningen och den högviktiga personliga omvårdnaden genom predikan eller föredrag eller djupare personliga samtal på avläsning är en typisk orimlighet. Tal och avläsning äro nyttiga och nödvändiga i vardags-arbetslivet, men det har sin gräns där 'helglivet' tar vid. Och detta är för personligheten det viktigaste.» Dövstumpastorn i andra distriktet K . G. B r a t t : »Vid personligt samtal med de unga kan man skapligt betjäna sig med ljudande ord. Vid gudstjänst måste tecken- och åtbördsspråket användas, som för den dövstumme är det naturliga språket och som omedelbart förstås av såväl ung som gammal.» Dövstumpastorn i tredje distriktet J. G. Malmer: »Ingen i Sverige torde i så stor utsträckning som jag ha gjort försök att använda talet utan åtbörder vid gudstjänster, föredrag m. in., men jag gör det icke mera, då fråga är om de från skolan utgångna dövstumma. Givetvis kan man i en mindre krets av dövstumma, som alla äro gott begåvade och väl utvecklade i vårt språk samt ha stor färdighet i avläsning under gynnsamma lokala förhållanden använda talet till dem. Men framställningen blir mera död för dem än om de läste den i en bok. Och huru ofta kan man samla blott en liten skara sådana dövstumma? Nästan alltid har man framför sig åhörare av alla kategorier, även sådana, som icke alls kunna avläsa, och alltid med få undantag sådana, som icke kunna tillgodogöra sig det talade, därför att de ha för ringa utveckling i vårt språk. — Åtbördsspråket är den dövstummes modersmål i den betydelsen, att det är för honom det enda naturliga språket, det efter hans psyke skapade språket, det på naturlig väg inlärda och det språk, som för honom är lika kärt som modersmålet för oss. Vårt språk är för honom artificiellt. Det är visserligen absolut nödvändigt för honom, därför att han icke blott bör utan vill leva i de hörandes samfund, icke i en koloni eller 'stad' för dövstumma, men det är för honom ungefär lika dött och främmande som latinet är för mig och andra, som i slutet under förra århundradet under sex årskurser med latin varje dag försökte tillägna oss det språket.» Dövstumpastorn i fjärde distriktet H . Bergfelt: »I detta distrikt kan knappast en procent av de dövstumma nöjaktigt följa en vanlig gudstjänst, beroende icke blott på att den större delen av de dövstumma måste se åtbördsspråk för att kunna taga del av det som rör gudstjänsten utan även därför att de, som möjligen kunna tämligen tillfredsställande på den talandes mun avläsa, vad denne vill meddela, dock icke utom i försvinnande litet antal, äro i stånd att kunna följa med vad som talas, detta på grund av den psykiska och språkliga begränsning, deras lyte medför.»

37 Dövstumpastorn i femte distriktet, C.-Å. Areskog: »Naturligtvis är tecken- och åtbördsspråket det lämpligaste, enär detta är de dövstummas naturliga meddelelsemedel. Vid härvarande dövstumskola (Örebro) har tidigare talspråket så starkt betonats, att de unga ej fått tillfälle att lära sig tecken- och åtbördsspråket. Många som ej lyckats lära sig tala förståeligt, ha senare genom okunnighet i åtbördsspråket och genom avskildhet från andra dövstumma blivit ännu mer isolerade. Inom detta distrikt får jag därför vid många tillfällen begagna såväl åtbördsspråk som talspråk i lämplig blandning. Jag har därvid funnit åtbördsspråket vara nödvändigt för att bäst göra sig förstådd bland de dövstumma.» Dövstumpastorn i Västernorrlands län, kyrkoherden J. Lodin: »Vad meddelelsemedlet beträffar, brukar jag använda tal, handalfabet och åtbörder. Att vid en gudstjänst använda endast tal, låt vara med den bästa artikulation, det vore att förneka betydelsen av den religiösa känslan. Åtbörden är den enda möjligheten att giva nyans åt budskapet.» Dövstumpastorn i Jämtlands län, kyrkoherden N . Söderlind: »Det för de äldre dövstumma lämpligaste språket är utan tvivel åtbördsspråket, synnerligast vid predikandet, emedan detta språk möjliggör större känslobetoning. Vid föreläsningar för yngre dövstumma är nog däremot talspråket att föredraga, eftersom åtbördsspråket är så fattigt i många avseenden, till exempel i fråga om synonymer.» Dövstumpastorn i Västerbottens län, kyrkoherden O. Genberg: »Det lämpligaste meddelelsespråket finner jag vara åtbördsspråket. Med detta kan man göra sig bäst förstådd bland de dövstumma.» Dövstumpastorn i Norrbottens län, kyrkoherden J. M . Björnegård: »Åtbördsspråket synes mig vara det enda, prästen kan bygga på vid sin undervisning. En och annan dövstum försöker väl tala, men det är högst få, som kunna göra sig förstådda. Och då de märka, att de hörande ej förstå dem, sluta de upp med att tala och glömma så språket. De avläsa bra, men även där måste de känna den talande ganska väl, om de skola förstå just hans munrörelser. Med åtbördsspråket klarar man sig bra. Det är detta språk de dövstumma använda sins emellan.» Betydelsen av a t t så många som möjligt av de dövstumma lära sig talspråket har redan framhållits i samband med frågorna rörande elevernas differentiering. D e t är genom detta meddelelsemedel, de dövstumma lättast komma i förbindelse med andra människor. D e senaste tjugufem årens utveckling på dövstumundervisningens område har ock i stort sett lett därhän, a t t talfärdigheten bland de dövstumma allt mer och mer ökats. Bland de äldre dövstumma finnas dock ännu många, som icke åtnjutit undervisning i dövstumskola och därför icke lärt sig tala. Av de nu uppväxande dövstumma hava däremot de flesta vistats vid dövstumskola, där det vida övervägande antalet åtnjutit undervisning i talklass, medan en jämförelsevis liten del undervisats i skriv-teckenklass. Med hänsyn till den utomordentligt stora betydelse konsten a t t tala och avläsa har för de dövstum-

ma, när de efter slutad skolgång skola upptaga kampen för tillvaron, synes det icke böra ifrågakomma, att sådana föreskrifter i metodiskt avseende utfärdas i samband med en omorganisation av dövstumundervisningsväsendet, att åtbördsspråket på talspråkets bekostnad gi^es större utrymme än det förtjänar på grund av sin betydelse för de dövstumma själva och för deras undervisning. Det bör emellertid framhållas, att under vissa tider strävandena till att så vitt möjligt vore låta alla dövstumma komma i åtnjutande av talundervisning drivits med sådan intensitet, att de av många uppfattats såsom försök att helt övergiva skriv-teckenmetoden för att så småningom utrota åtbördsspråket. Det torde emellertid vara uppenbart, att åtbördsspråket är ett viktigt meddelelsemedel för de dövstumma, varför de också själva förskaffa sig en viss färdighet i detsamma, även om den icke erhållits i skolan. Det är för dem det naturliga språket, medan talspråket för dem är ett mer eller mindre konstgjort språk. Även de dövstumma, som i skolorna åtnjuta talundervisning, använda sig i samvaron med kamraterna ofta av åtbördsspråket, liksom de efter slutad skolgång i umgänget med andra dövstumma till huvudsaklig del betjäna sig av samma meddelelsemedel. Det kan därför sägas, att eleverna äro något kunniga i ett åtbördsspråk, då de lämna skolan, ehuru de i denna åtnjutit endast talundervisning. Då det är sannolikt, att de dövstumma alltid komma att i viss utsträckning använda sig av åtbördsspråket, även om de kunna tala och avläsa, och då de själva betrakta det som en väsentlig brist att utbildning i nämnda språk icke för närvarande gives i dövstumskolorna, synas starka skäl tala för att någon undervisning däri meddelas. Åtbördsspråket skulle då tillika kunna erhålla den enhetlighet det nu saknar. Samma åtbörder äro nämligen för närvarande icke i alla delar av landet uttryck för samma sak utan avsevärda växlingar förekomma. Denna olikhet är särskilt märkbar ifråga om de s. k. konventionella tecknen, till exempel tecknen för rättfärdighet, tro o. s. v. Det i den ena delen av landet för ett dylikt begrepp använda tecknet eller tecknen kunna ofta icke förstås i en annan del av landet. Åtbördsspråket har också vissa skönhetsvärden, som böra vårdas, vilket åtminstone i någon mån kunde ske vid undervisningen. Många av de dövstumma teckna nämligen nu synnerligen illa, andra däremot kunna använda teckenspråket på ett estetiskt tilltalande sätt. Såsom förut framhållits, är avsikten med den undervisning i åtbördsspråket, som bör införas vid dövstumskolorna även för de talundervisade, icke att därigenom minska talundervisningens omfattning eller förrycka densamma och sålunda försvaga utsikterna för nåendet av ett gott resultat. Undervisningen i åtbördsspråket skall endast hava till syfte att giva även de talundervisade eleverna någon utbildning i det meddelelsemedel, de efter sin skoltid under alla förhållanden i viss utsträckning komma att använda

sig av. Ifrågavarande undervisning bör därför meddelas i slutet av elevernas vistelse vid den egentliga dövstumskolan, d. v. s. under den sista terminen. Den synes icke böra givas fristående form eller ordnas såsom en särskild kurs, utan den torde utan svårighet kunna under en viss tid inpassas såsom ett led i den övriga språkundervisningen. Då åtbördsspråket, såsom nämnts, är att betrakta såsom det naturliga språket för de dövstumma, ligger det väl till för dem och kan därför läras på jämförelsevis kort tid. På grund av att de talundervisade eleverna äro uppdelade i olika grupper efter olika begåvningsgrader, kan det antagas, att här ifrågavarande utbildning i vissa avdelningar kan givas på kortare tid än i andra. Någon för alla fall gällande tid för ifrågavarande undervisnings meddelande torde fördenskull ej böra föreskrivas, utan det synes vara tillräckligt med en allmän bestämmelse med huvudsakligt innehåll, att undervisning i åtbördsspråket skall meddelas även talundervisade elever högst en läsmånad under den sista termin, de tillbringa i den egentliga dövstumskolan. Närmare anvisningar rörande denna undervisnings omfattning och planläggning torde böra givas i de kurs- och timplaner, som komma att bliva utfärdade för de olika skolorna. I nu förevarande sammanhang torde uppmärksamhet böra fästas därvid, att endast ett fåtal dövstumlärare för närvarande behärska åtbördsspråket. Skulle förslaget om införande av viss undervisning i åtbördsspråket vinna bifall, måste därför vid den framtida utbildningen av dövstumlärare även förekomma viss ökad undervisning i åtbördsspråket. Skulle det under tiden närmast efter omorganisationens genomförande i något fall saknas tillgång till i vederbörlig ordning examinerad lärare, som vore tillräckligt kunnig i åtbördsspråket, torde ifrågavarande undervisning under ett eller annat år kunna meddelas av någon begåvad och i åtbördsspråket fullt kunnig dövstum. En sådan anordning borde dock endast få förekomma, därest skolöverstyrelsen efter framställning av vederbörande skolstyrelse i varje särskilt fall lämnade medgivande därtill.

Fortsiittningsskolor. Nuvarande förhållanden. I nu gällande lag angående dövstumundervisningen äro inga bestämmelser givna om fortsatt undervisning för de dövstumma, som genomgått den obligatoriska åttaåriga skolkursen. Visserligen uttalas i § 19 önskvärdheten av att skolstyrelse för att underhålla den dövstummes håg för kunskaper samt för att stödja hans religiösa och sedliga liv, må låta sig angeläget vara att, i den mån omständigheterna medgiva, erbjuda avgångna lärjungar tillfälle att under någon vecka av året besöka skolan, då jämväl tillträde till nattvarden må kunna beredas

dem, som det åstunda, men någon föreskrift om fortsatt undervisning i egentlig mening är icke meddelad. Under årens lopp hava emellertid genom landsting och enskilda personer skapats vissa möjligheter för dövstumma att efter avslutad obligatorisk skolgång erhålla utbildning i en del yrken. Så till exempel finnes vid Råbylund utanför Lund sedan början av 1900-talet en lantbruks- och hantverksskola i verksamhet. I lantbruksavdelningen är lärokursen enligt reglementet tvåårig men de elever, som ej tidigare sysslat med lantbruk eller i övrigt ej förmå tillägna sig nödiga kunskaper och färdigheter, få fortsätta ytterligare ett år. De flesta eleverna kvarstanna i tre år, varför utbildningstiden numera kan betraktas såsom treårig. I hantverksskolan meddelas teoretisk och praktisk undervisning i snickeri, skrädderi, skomakeri och trädgårdsskötsel till det omfång, som erfordras för avläggande av gesällprov i de respektive yrkena. I allmänhet omfattar lärotiden i denna skola fyra år. Undervisningen är avgiftsfri för elever från tredje distriktet, andra elever erlägga en avgift av 300 kronor årligen. För varje i lantbruks- och hantverksskolan intagen elev åtnjuter skolan ett årligt statsbidrag å 250 kronor. Den teoretiska undervisningen vid skolorna meddelas av lärare från distriktets dövstumskola, medan den praktiska utbildningen ledes av yrkesmän. I Vänersborg finnes sedan år 1930 anordnad en hantverksskola, i vilken utbildning meddelas dövstumma ynglingar i snickeri, skrädderi och skomakeri samt i trädgårdsyrket. Dessutom finnas möjligheter till utbildning även i vissa andra yrken. Även vid denna skola meddelas den teoretiska undervisningen av lärare vid distriktets dövstumskola, under det att elevernas praktiska utbildning handhaves av yrkesmän. För elever från dövstumskoledistriktet är undervisningen avgiftsfri under det att elever från andra distrikt erlägga en årlig avgift av 600 kronor. I statsunderstöd åtnjuter även hantverksskolan i Vänersborg ett belopp av 250 kronor årligen för varje elev. Tysta skolan å Lidingö är en privat vård- och uppfostringsanstalt för dövstumma flickor. Numera mottager den avgiftsfritt till fortsatt utbildning konfirmerade dövstumma flickor från hela landet, vilka erhållit undervisning i talskola. Lärokursen är tvåårig samt omfattar såväl praktisk som teoretisk undervisning. Skolan har upprättats och underhålles genom privata donationer. Skolan har dock alltsedan år 1921 även åtnjutit statsbidrag med varierande belopp till sin verksamhet. De sålunda vidtagna åtgärderna för den dövstumma ungdomens fortsatta utbildning kunna emellertid icke anses vara tillräckliga, då endast ett jämförelsevis begränsat antal, tillsamman ett 80-tal elever, huvudsakligen från de trakter av landet inom vilka skolorna äro belägna, vid dem erhålla utbildning. Krav på åtgärder från det allmännas sida för ett till-

41 fredsställande ordnande av här ifrågavarande utbildning framfördes redan i en del av de framställningar, som föranledde verkställandet av den förberedande utredning, vars betänkande avgavs år 1915. De framställda förslagen voro dock icke samstämmiga, i det att i en del uttalades, att undervisningen borde vara obligatorisk men i andra yrkades, att den skulle göras frivillig. I flertalet fall ansågs emellertid, att den fortsatta undervisningen skulle vara obligatorisk. I utredningen av år 1915, sid. 165, förordades närmast inrättandet av en obligatorisk ettårig fortsättningskurs samt en därpå följande frivillig lärlings- och lantbruksskola med undervisning i ett begränsat antal yrken för sådana elever, som önskade förvärva fullständig yrkesutbildning. Lärlingsskolan borde helst kunna utsträckas till fyra år. Undervisningen i denna skulle huvudsakligen vara praktisk och teoretisk undervisning förekomma endast under ett par timmar dagligen. I sitt underdåniga yttrande den 10 maj 1921 framhöll skolöverstyrelsen, att i samtliga framställningar i ärendet uttalats önskvärdheten av att en tvåårig huvudsakligen praktisk fortsättningsskola anordnades med särskilda utbildningsanstalter för manlig och kvinnlig ungdom. Som sin egen uppfattning uttalade överstyrelsen, sid. 51, att lärotiden för den fortsatta utbildningen icke borde bliva kortare än två år och att undervisningen borde vara obligatorisk. Därjämte borde det kravet ställas på undervisningen, att den skulle vara huvudsakligen praktisk, ja, att den skulle avse ren yrkesutbildning. I 1932 års utredning framhölls, sid. 40, att förslaget om att utbildningstiden skulle bestämmas till två år för det stora flertalet barn syntes väl motiverat. I åtskilliga fall torde det emellertid, uttalades det vidare, komma att visa sig, att en tvåårig kurs icke vore tillfyllest utan att mycket vore att vinna för den enskilde och det allmänna, om den dövstumme kunde få gå kvar i skolan, till dess han vunnit verklig yrkesskicklighet. Kursen vid fortsättningsskolan borde därför i vissa fall kunna utsträckas till fyra år, dock självfallet ej obligatoriskt över den tid, då elev uppnådde 20 års ålder. Utredningsmannens förslag. Av de många spörsmål, som höra samman med en omorganisation av dövstumundervisningen, torde frågan om anordnandet av fortsatt utbildning vara en av de viktigaste. För den fullsinnade ungdomen har staten föreskrivit obligatorisk fortsättningsskolundervisning, som kan vara såväl teoretisk som yrkesbetonad, och för yrkesutbildningen är sörjt genom ett system av praktiska ungdomsskolor, vilka verksamt understödjas av staten. För de blindas utbildning hava hantverksskolor upprättats, en i Kristinehamn för män och en i Växjö för kvinnor. För den dövstumma ungdomen åter saknas med de undantag, som ovan

angivits, dylika utbildningsmöjligheter. Fortsatt utbildning är emellertid av behovet påkallad i minst lika hög grad för den dövstumma ungdomen som för den fullsinnade. De dövstumma kunna nämligen icke efter skoltidens slut i jämförlig grad med de hörande tillgodogöra sig livets egna lärdomar och anpassa sig efter dess mångfaldiga och skiftande förhållanden. Svårigheten för de dövstumma att förstå och göra sig förstådda av sin omgivning medför, att de oftast stå mycket främmande för de hörandes föreställnings- och intressevärld. De dövstumma äro ock i stort sett obekanta med samhällets alltmer invecklade förhållanden samt främmande för sina plikter och rättigheter som medborgare. På grund av dessa omständigheter möta de dövstumma betydande svårigheter, då de efter skoltidens slut måste upptaga tävlan med sina hörande medmänniskor ute på det praktiska livets olika områden. Svårigheten för de dövstumma i allmänhet att helt eller delvis försörja sig själva beror bland annat därpå, att lämpliga utbildningsanstalter i tillräckligt antal saknas. I de nuvarande dövstumskolorna erhålla eleverna visserligen någon yrkesundervisning, och den kan utgöra en god grund för fortsatt utbildning, men den är i och för sig icke tillräcklig. Den tid, som kan anslås till densamma är mycket begränsad, och någon skicklighet i det yrke, vari undervisningen meddelas, kan icke vinnas. Elevernas ungdom lägger också hinder i vägen för nåendet av en mera säker och varaktig utbildning i de respektive yrkena. När de dövstumma slutat skolan och skola börja ägna sig åt förvärvsarbete, visar det sig därför ofta svårt att få dem placerade hos hantverksmästare, då dessa i allmänhet icke önska påtaga sig det besvär, som följer med anställandet av en dövstum arbetare. Den dövstumme blir fördenskull ofta hänvisad att reda sig på egen hand. Det händer då icke sällan, att han misslyckas, förlorar arbetslust och framtidstro, råkar i förfall, ökar de arbetslösas skara och blir till en börda för sig själv och andra. Däremot har det visat sig, att de elever, som erhållit fullständig yrkesutbildning vid hantverksskolorna i Råbylund och Vänersborg i allmänhet kunnat erhålla anställningar. Vad särskilt beträffar de elever, som erhållit utbildning vid lantbruksskolan å Råbylund, har efterfrågan på sådana för anställning inom jordbruket varit större än de utexaminerades antal. Det torde också kunna sägas, att de dövstumma i stort sett icke sakna förutsättningar för att kunna försörja sig själva. I redogörelsen för folkräkningen den 31 december 1920, del I I sid. 63, anför statistiska centralbyrån, bland annat, följande om de dövstummas förutsättningar för yrkesutövning: »Dövstumhet nedsätter uppenbarligen icke arbetsdugligheten i samma grad som exempelvis sinnessjukdom och blindhet samt utgör sålunda jämförd med dessa lyten ett mindre väsentligt hinder vid utövningen av ett flertal yrken».

43 Vissa undersökningar rörande de dövstummas arbetsduglighet hava också företagits. Svenska dövstumförbundet utsände år 1933 ett frågeformulär angående de dövstumma som arbetskraft till ett antal företag i landet, som hade dövstumma i sin tjänst. En liknande undersökning hade året förut ägt rum i Danmark, sedan initiativ år 1930 utgått från Norge, i vilket sistnämnda land undersökningen icke verkställdes genom utsändande av frågeformulär utan av dövstumprästen i Oslo genom personligt besök hos respektive arbetsgivare. Av den svenska undersökningen, för vilken en redogörelse, utarbetad av dövstumpastorn i första dövstumskoldistriktet S. G. Svenfors, fanns införd i Tidning för dövstumma, nr 4 år 1936, framgår bland annat, att i de 35 svar, som erhöllos på de utsända frågorna, ansågos de dövstumma i stort sett vara goda arbetare. Deras arbetsduglighet angavs i 31 av de inkomna svaren såsom stående i jämnhöjd med de hörandes. Inom ett par företag betraktades de dövstumma arbetarna såsom varande bättre än de hörande. Allmänt uttalades, att de dövstumma ådagalagt lika stor flit, ansvarskänsla och grundlighet som de hörande arbetarna. I vissa fall angåvos de till och med hava varit sina hörande kamrater överlägsna i nyssnämnda avseenden. I några av svaren framhölls, att en del svårigheter ibland yppat sig i fråga om de dövstumma arbetarna, t. ex. vid ordergivning, varför sådan helst borde ske skriftligen. I anledning a% de frågor, som vid den danska undersökningen utsändes till vissa företag, som hade dövstumma i sin tjänst, ingingo 22 svar, huvudsakligen från större företag. En redogörelse för det huvudsakliga resultatet av denna undersökning lämnades i en genom »Centraludvalget til gavn for djävstumme» år 1933 i Köpenhamn utgiven broschyr: »De d^vstummes Anvendelighed som Arbejdskraft». Av denna redogörelse framgår, att undersökningens resultat i huvudsak sammanföll med det, som vanns av den svenska. Ehuru dessa undersökningar, som till omfattningen voro ganska begränsade, icke böra till sitt värde överskattas, giva de dock stöd åt den uppfattningen, att de dövstumma med framgång kunna användas som arbetare inom ett flertal praktiska områden därest de erhålla för respektive arbetens utförande erforderlig utbildning. Erfarenheten från ovannämnda hantverksskolor, vilka äro i verksamhet inom vårt land, har också ådagalagt, att en dövstum av genomsnittstyp äger förutsättning att bliva en god hantverkare, om han får utbildning i ett yrke, som passar honom. Liksom det för de enskilda dövstumma skulle innebära en synnerligen stor välgärning och fördel, om de finge en sådan yrkesutbildning, att de i allmänhet kunde försörja sig själva, skulle det även vara till vinning för det allmänna i det avseendet bland annat, att antalet dövstumma, som nu föra ett mer eller mindre kringflackande liv eller helt underhållas å vård-

hem och ålderdomsanstalter eller vilka på grund av oförvållad arbetslöshet föra en mer eller mindre problematisk tillvaro, tvivelsutan komme att väsentligt avtaga samt kravet på understöd och underhåll samtidigt minskas. Det föreliggande stora behovet av ytterligare utbildning för de dövstumma torde också numera allmänt inses och erkännas. Statsmakterna hava för sin del sedan rätt lång tid tillbaka vitsordat förekomsten av detta behov därigenom, att statsbidrag årligen beviljats de tre här ovan nämnda utbildningsanstalterna. Vid avgörandet av frågan, på vilket sätt det konstaterade behovet av fortsatt utbildning lämpligen bör avhjälpas, synes först det allmänna mål, till vilket denna utbildning bör sträva, böra klarläggas. Med hänsyn till vad som anförts såsom motivering för anordnande av dylik utbildningtorde detta mål närmast kunna angivas på följande sätt. En fortsättningsskola för dövstumma skall hava till uppgift att meddela en sådan utbildning, som sätter dem i stånd att efter slutad skoltid i största möjliga omfattning försörja sig själva. Skall utbildningen kunna tillgodose detta krav, måste den vara tillräckligt omfattande och grundlig. En ofullständig utbildning giver icke de dövstumma de förutsättningar, som äro erforderliga för att de skola kunna utföra självständigt yrkesarbete eller vinna tillräckligt fasta arbetsanställningar hos andra. , Den undervisning, som skall meddelas bör fördenskull avse huvudsakligen yrkesutbildning. Givetvis bör dock även teoretisk undervisning förekomma men i mera begränsad omfattning. Den torde, såsom skolöverstyrelsen framhåller i sitt utlåtande 1921, sid. 48, närmast böra avse att utvidga de dövstummas insikter i språket, skaffa dem ytterligare kännedom om de samfundsförhållanden, vari de komma att leva och i övrigt bibringa dem sådana kunskaper som de behöva för att kunna reda sig ute i livet. Den teoretiska undervisning, som bör meddelas, kan anses sönderfalla i två huvuddelar, en mera allmän och en mera speciell. Den allmänna teoretiska undervisningen skall avse att bibringa eleverna kunskaper i möjligaste mån motsvarande dem, som meddelas i de för den hörande ungdomen uppprättade fortsättningsskolorna. Språkundervisningen bör dessutom omfatta korrigering av defekt tal hos elever, som lida av talfel, och ytterligare uppövning i allmänhet av förmågan att avläsa andras tal. Den speciella delen bör med hänsyn därtill, att skolorna även hava till uppgift att meddela yrkesutbildning omfatta teoretisk yrkeskunskap i nödig utsträckning. Vid den fortsatta utbildningen i dess helhet bör tillbörlig uppmärksamhet även ägnas åt karaktärsbildningen samt åt elevernas behov av ledning, råd och hjälp i sedligt religiöst avseende. I fråga härefter om den fortsatta utbildningstidens längd synes denna böra så avpassas, att sannolika möjligheter förefinnas för att det mål, som

anses böra fastställas, uppnås. I detta avseende har man en viss erfarenhet att bygga på från de hantverksskolor, vilka nu finnas och under en följd av år varit i verksamhet. Vid hantverksskolan i Vänersborg är utbildningstiden i snickeri, skrädderi och trädgårdsyrket fyrårig. Även i bokbinderiyrket samt i yrken, som höra till tryckeribranschen, anses lika lång utbildningstid vara erforderlig. I skomakeri åter är en utbildningstid av två år tillräcklig, därest utbildningen icke avser tillverkning av skodon utan inskränkes till att omfatta reparationer. Rektor och lärare vid nämnda hantverksskola anse, att de dövstumma ynglingarna icke under kortare tid än fyra år kunna bibringas sådan utbildning i de mera krävande yrkena, att bliva försörjningsdugliga. I lantbruksskolan å Råbylund är, som redan nämnts, utbildningstiden numera i regel tre år, medan den i hantverksskolan utgör fyra år. Den fortsatta undervisning för flickor, som meddelas i Tysta skolan å Lidingö är till huvudsaklig del tvåårig, men denna undervisning har icke till syfte att bibringa eleverna kompetens för utövande av vissa yrken, utan den är så planlagd, att de unga flickorna skola erhålla en mera fördjupad allmän och praktisk utbildning, som kan vara dem till gagn, vilken ställning de än komma att framdeles intaga i livet. För den fullsinnade ungdomen är lärotiden i de yrkesskolor, vilka hava till uppgift att meddela förberedande utbildning, i regel tvåårig. I de skolor åter, vilka meddela fullständig yrkesutbildning, är utbildningstiden i regel fyra år. I Stockholm är lärokursen i målarskolan treårig och i skrädderiskolan fyrårig. I de praktiska ungdomsskolorna i Kiruna är lärokursen i snickeri-, skrädderi- och metallyrkena fyrårig, i husmodersskolan tvåårig. Den allmänna utvecklingstendensen går i riktning mot en sådan utökning av lärotiden i yrkesskolorna, att eleverna skola kunna meddelas fullständig yrkesutbildning. Eleverna böra, anser man inom yrkeslivet, då de sluta skolan hava inhämtat sådana kunskaper och färdigheter, att de efter avlagda prov kunna tilldelas utlärlingsbevis och betraktas såsom utlärda arbetare. Vad de egentliga hantverksyrkena beträffar, torde en utbildningstid av minst fyra år vara den i regel erforderliga, om tillräcklig yrkesskicklighet skall uppnås. Den i vissa fall nu förekommande kortare utbildningstiden medför, att personer, som icke förskaffat sig tillräcklig kompetens, etablera sig som mästare men misslyckas, därför att de ej kunna sitt yrke. Härigenom skapas lätt ett prole7 tariat inom hantverket. De representativa sammanslutningarna för hantverket hava också sin uppmärksamhet starkt riktad på detta förhållande och framställa krav på, att ingen skall äga rätt att etablera sig som hantverkare, som icke visat sig vara i besittning av erforderlig kompetens. Det torde vara uppenbart, att utbildningstiden icke bör bestämmas kortare för de dövstumma, därest dessa skola uppnå sådan yrkesskicklighet, att de på grund av den kunna vinna framtida utkomst. Vid avgörandet av

frågan om utbildningstidens längd bör även uppmärksammas, att den dövstumme åtminstone från början behöver längre tid än en fullsinnad för att utföra ett visst yrkesarbete. För de icke talundervisade eleverna torde en utbildningstid av i regel fyra år vara nödvändig, vilket yrke utbildningen än kommer att omfatta, men för de elever, som åtnjutit talundervisning, kräves icke lika lång utbildningstid inom alla yrken. Så till exempel torde den kunna in- » skrankas till tre år i fråga om utbildning i lantbruk och till två år i skomakeri, därest utbildningen i det senare avser att bibringa färdighet endast i reparationsarbeten. För flickornas vidkommande synes ock den regelmässiga utbildningstiden kunna inskränkas till tre år. På grund av att vissa elever på nämnda tider icke torde kunna uppnå den säkerhet och skicklighet i yrket, som är nödvändig, därest de med framgång skola kunna upptaga tävlan med de fullsinnade, böra möjligheter finnas för en viss utsträckning i utbildningstiden. Medgivande till sådan förlängd vistelse vid fortsättningsskola torde böra lämnas av skolöverstyrelsen efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Därest icke särskilda åtgärder vidtagas för beredande av möjligheter till viss yrkesutbildning för äldre dövstumma, synes skolöverstyrelsen böra berättigas att efter framställning från lokalstyrelse för fortsättningsskola kunna medgiva, att äldre dövstum utan avgift får deltaga i yrkesutbildning i fortsättningsskola, därest de lokala förhållandena det medgiva och övriga föreliggande omständigheter tala för en sådan anordning. Vid upprättandet av yrkesutbildningsanstalter för de dövstumma kunna såväl av ekonomiska som av andra skäl hänsyn icke tagas till alla de önskemål i fråga om val av yrke, som kunna framställas. Utbildningen torde fördenskull böra läggas så, att den omfattar endast ett mindre antal yrken, och vid bestämmandet av de yrken, som i första hand skola förekomma, torde i främsta rummet hänsyn böra tagas dels till de dövstummas förutsättningar för utövning av olika yrken och dels till de sannolika utsikterna med hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden för att de inom dessa yrken skola kunna vinna försörjning. I de nu befintliga hantverksskolorna för gossar meddelas, såsom redan nämnts, utbildning i snickeri, skrädderi, skomakeri, trädgårdsskötsel och bokbinderi, och i Tysta skolan å Lidingö erhålla där intagna flickor en viss allmän utbildning i husligt arbete, sömnad och vävnad. I detta sammanhang bör emellertid till belysning av frågan om för de dövstumma lämpliga yrken lämnas en översikt över de yrken, åt vilka de dövstumma ute i landet för närvarande i huvudsak ägna sig. Enligt av statistiska centralbyrån till utredningen lämnade uppgifter från folkräkningen år 1930 ägnade sig följande antal dövstumma åt nedannämnda huvudsysselsättningar, nämligen:

47 jordbruk och binäringar industri och hantverk handel och samfärdsel allmän tjänst och fria yrken husligt arbete

586 män, 135 kvinnor 1 024 » 240 » 37 » 11 » 22 » 11 » 6 » 74 »

varjämte såsom f. d. yrkesutövare m. fl. redovisas 2 092 m ä n och 919 kvinnor. P å därom gjord framställning hava även dövstumprästerna l ä m n a t vissa uppgifter om de dövstummas yrkesförhållanden m. m. inom de olika distrikten. E t t sammandrag av dessa uppgifter, som äro lämnade i juli 1936, har följande utseende. Yrke eller sysselsättning 1

Manliga

Kvinnliga

Samtliga

Diversearbetare » Fabriksarbetare Hantverkare Hembiträden Hushållsarbete i hemmet Husmödrar Jordbrukare, lantbrukare, jordbruksarbetare, lantbruksarbeterskor Skomakare och arbetare i skofabrik Skräddare ' Snickare Sömmerskor Typografer

148 — 140 30 — — —

54 — 51 — 87 479 209

202 159 191 30 87 479 209

609 320 214 224 — 20

45 —

654 320 214 224 197 20

— 197 —

D e t bör bemärkas, a t t dessa uppgifter även omfatta sjätte dövstumskoledistriktet, ehuru dövstumpräst därinom icke finnes anställd. Av de sålunda lämnade uppgifterna, vilka dock icke kunna betraktas såsom fullständiga, synes framgå, a t t de yrken, i vilka utbildning bör anordnas, i främsta rummet äro: för gossar lantbruk, snickeri, skrädderi och skomakeri samt för flickor: husligt arbete, sömnad och vävnad. Dessutom bör, vad gossar beträffar, möjligheter finnas till utbildning i trädgårdsskötsel och i bokbinderi. Enligt de erfarenheter, som vunnits vid den yrkesundervisning, som förekommer vid dövstumskolorna, synes snickeriyrket kunna betraktas som ett 1 Dessutom finnas dövstumma, som äro: agenter, bagare, bildhuggare, bokbindare, byggnadsarbetare, charkuteriarbetare, dosfabrikanter, eldare, elektrotekniker, emballagearbetare, fiskare, frisörer, förgyllare, försäkringstjänstemän, grovarbetare, gruvarbetare, gårdfarihandlare, hamnarbetare, lemigrafer, konditorer, konfektarbetare, körsnärer, litografer, mjölnare, modellörer, murare, målare, pappersbruksarbetare, plåtslagare, redaktörer, resehandlare, ritare, rörläggare, sadelmakare, skogsarbetare, skolstäderskor, slaktare, slipare, stabbläggare, smeder, stenarbetare, strykerskor, svetsare, sågverksarbetare, tecknare, tegelbruksarbetare, arbetare i tekniska fabriker, tennsvarvare, textilarbetare, tobaksarbetare, trädgårdsarbetare, trädgårdsmästare, tunnbindare, tvätterskor och vävare.

av de svårare, medan däremot skrädderi och skomakeri höra till de yrken, i vilka god utbildning lättare inhämtas. För de svagt begåvade eleverna torde i regel utbildning i skomakeriyrket vara den lämpligaste. Vad särskilt utbildningen i lantbruk beträffar, måste det ur flera synpunkter anses önskvärt, att den från de dövstummas sida omfattas med större intresse än hittills varit fallet. Någon större svårighet synes icke föreligga för de dövstumma att förskaffa sig erforderlig kunskap och tillräckliga färdigheter för ett tillfredsställande utförande av de flesta till ett lantbruk hörande sysselsättningar. Dessa arbeten torde tvärtom kunna ligga väl till för de dövstummas arbetsförmåga och allmänna läggning. Särskilt hava de visat sig kunna bliva utmärkta djurskötare, ladugårdsförmän och dylikt under det att de i allmänhet lämpa sig mindre väl till att på egen hand sköta lantbruk. Av de lämnade yrkesuppgifterna framgår emellertid, att ett stort antal dövstumma efter slutad skoltid ägna sig åt sådana arbeten, som kunna hänföras till jordbruksskötsel. De största av de grupper, den av statistiska centralbyrån lämnade översikten upptager, omfattar sådana dövstumma, vilka äro sysselsatta inom industri och hantverk, medan den näst största utgöres av sådana, som ägna sig åt jordbruket och dess binäringar. I den översikt, som utarbetats med ledning av de uppgifter, som lämnats av dövstumprästerna, är gruppen jordbrukare och jordbruksarbetare likaledes den näst största. Det har emellertid visat sig, att dövstumma ynglingar i allmänhet icke ådagalägga någon större lust att ägna sig åt lantbruksutbildning. De vilja i regel hellre lära sig något hantverk eller bliva industriarbetare. I lantbruksskolan på Råbylund utbildas också blott ett mindre antal elever, under sistförflutna läsår endast sex. Nu berörda förhållande beror givetvis på ett flertal olika omständigheter. De dövstumma elevernas konstaterade motvilja mot att ägna sig åt lantbruksarbete torde i regel grunda sig på att de, liksom en stor del av de fullsinnade ynglingarna, dels hysa en viss längtan till de större samhällena med det växlande livet inom dessa, dels antaga, att de inom industrien skola kunna erhålla högre ersättning för sitt arbete än om jordbruket väljes som arbetsfält. Det är fördenskull av stor betydelse, att de dövstumma redan vid den tidpunkt, då de först börja på allvar reflektera över det kommande valet av yrke, erhålla sakkunnig och ingående upplysning om de möjligheter, som förefinnas inom olika arbetsområden och därvid särskilt om de fördelar, en god utbildning i jordbruksyrket kan medföra, hur de kunna bliva delaktiga av det understöd och de förmåner, statsmakterna giva dem, som vilja skaffa sig småbruk eller eljest ägna sig åt sådana verksamhetsgrenar inom lantbruksområdet, som staten genom olika åtgärder stöder och uppmuntrar, om de förbättrade arbetsförhållanden, som komma att bliva rådande inom jordbruket på grund av den ändrade arbetstidslagstiftningen m. m. Då de flesta dövstumma här-

49 stamma från landsbygden, föreligger det så mycket större skäl att söka förmå dem att återvända dit, då lämpliga personliga förutsättningar äro för handen. Såsom förut nämnts, är undervisningen vid lantbruksskolan i Råbylund avgiftsfri endast för de elever, som hava sina hemorter inom dövstumskoledistriktet, medan övriga måste erlägga en avgift av 300 kronor för år. Då de flesta dövstumma befinna sig i små ekonomiska omständigheter, är det givet, att en avgift av nämnda storlek måste i betydande grad motverka en mera talrik anslutning av elever. Det framstår följaktligen såsom synnerligen önskvärt, att tillräckliga möjligheter för utbildning i lantbruk givas de dövstumma under så gynnsamma villkor som möjligt. Såsom redan antytts saknar man hittills i vårt land i stort sett erfarenhet om, huruvida och i vilken omfattning de dövstumma kunna äga förutsättningar för utbildning även i andra yrken än de hittills nämnda. I andra länder, t. ex. i Förenta staterna och i England, äro många dövstumma sysselsatta inom tryckerier och motorverkstäder. Det torde icke vara uteslutet, att även inom vårt land utkomstmöjligheter kunna komma att yppa sig för de dövstumma inom andra yrken och arbetsområden än de hittills ifrågakomna, därest dövstumma, som därtill äga förutsättningar, kunna erhålla erforderlig specialutbildning. Det torde fördenskull kunna anses befogat, att elev, som visar särskild lust och fallenhet för ett yrke, i vilket undervisning icke meddelas i fortsättningsskolan, men i vilket utbildning kan erhållas inom företag eller hos mästare i eller i närheten av skolorten, hos sådant företag eller mästare kan erhålla den praktiska utbildningen på skolans bekostnad. Sådan elev skulle emellertid vara pliktig att deltaga i skolans teoretiska undervisning samt i övrigt helt stå under skolans inseende och vård. Det synes därför lämpligt, att de föreskrifter, som kunna komma att meddelas om yrkesutbildningen, givas sådan form, att utbildning i andra yrken än de från början bestämda kan anordnas, därest sådana omständigheter visa sig föreligga, som kunna motivera en sådan förändring i den för en skola fastställda arbetsplanen. Beslut i dylika frågor torde böra meddelas av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall. Härefter torde till behandling böra upptagas frågan, huruvida eventuellt anordnad fortsatt undervisning för dövstumma bör göras obligatorisk eller frivillig. Även detta spörsmål har behandlats av de tidigare utredningarna. Den förberedande utredningen år 1915 intog ingen bestämd ståndpunkt i denna del av ärendet, men den framhöll de skäl, som kunde antagas tala för och emot obligatorisk utbildning. För ett obligatoriskt deltagande talade omsorgen om att den nödiga förbättringen i de dövstummas utbildning skulle komma alla till del, mot undervisningstvång i den rena yrkesfortsättningsskolan åter syntes tala dels svårigheten att tillfredsställa skilda individers olika håg och anlag ifråga om yrkesutbildning, dels olämplig•i

50 heten att kvarhålla dem, som genom anställning i det egna hemmet eller hos yrkesmän kunde nå en tillfredsställande yrkesfärdighet och dels slutligen faran att för länge binda de dövstumma vid anstalter och därigenom hindra dem att anpassa sig efter det praktiska livet. I samma fråga anförde skolöverstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande år 1921, sid. 48, bland annat, att, liksom man ej vågade förutsätta, att alla hörande ynglingar och flickor, som avslutat den egentliga folkskolan, insåge betydelsen för sitt framtida liv av en ordnad fortsatt undervisning, varför de ej heller kunde förväntas på frivillighetens väg deltaga i för dem anordnad fortsatt undervisning, så kunde man i ännu mindre grad räkna med en riktig uppskattning av den fortsatta undervisningens värde hos den dövstumme, som ju i allmänhet stode den hörande efter i utveckling och omdömesförmåga. Överstyrelsen föreslog fördenskull att undervisningen skulle bliva obligatorisk med rätt för vederbörande skolstyrelse att i vissa fall kunna dispensera från bestämmelsen om skoltvång. I 1932 års utredning, förordades, sid. 40, att undervisningen i den tvååriga fortsättningskursen skulle bliva obligatorisk och att befrielse från genomgåendet av kursen endast skulle meddelas i undantagsfall och blott under garanterad förutsättning för att eleven antingen i hemmet eller hos enskild yrkesutövare erhölle den utbildning, som krävdes för att han skulle kunna arbeta för sin utkomst. Tvivelsutan tala starka skäl för att den fortsatta undervisningen för de dövstumma göres obligatorisk, liksom den redan är det för den fullsinnade ungdom, som avgått från folkskolan. Såsom det tyngst vägande skälet för obligatorisk undervisning torde kunna åberopas vikten av att alla dövstumma, såväl män som kvinnor, komma i åtnjutande av den utbildning, varom här är fråga. Bleve undervisningen frivillig komme med stor sannolikhet betydande olägenheter att uppstå. Först och främst skulle utan tvivel ett stort antal av dem, som bäst behövde komma i åtnjutande av fortsatt utbildning, att helt undanhålla sig från densamma. Vidare kan antagas, att en del av de elever, som någon tid deltagit i undervisningen men av en eller annan anledning förlorat intresset för densamma eller längta efter att få komma ut i förvärvsarbete, ehuru de ännu icke äga därför erforderliga kvalifikationer, skulle komma att avbryta sin vistelse vid utbildningsanstalten. Elevantalet skulle fördenskull aldrig med någon större grad av säkerhet kunna beräknas. Det skulle till och med någon gång kunna inträffa, att blott ett ringa fåtal inställde sig för fortsatt utbildning, varav följde, att de anordningar, som vidtagits, icke komme att tagas i anspråk i den omfattning som avsetts, och att syftet med desamma icke heller annat än till någon del uppnåddes. Skall den fortsatta utbildningen för de dövstumma leda till det resultat, man vill vinna med desamma, synes det vara nödvändigt, att den göres obligatorisk.

51 Emellertid bör det icke bortses ifrån, att en del fall kunna inträffa, då befrielse från bestämmelsen om obligatorisk fortsatt skolgång kan vara av förhållandena motiverad. Då fortsättningsskolpliktig elev i hemmet eller hos enskild mästare, som ej är bosatt i eller i närheten av skolorten, kan erhålla sådan yrkesutbildning, som kan anses vara jämförlig och likvärdig med den, som meddelas i fortsättningsskolan, bör denna skolas styrelse äga rätt medgiva befrielse för vederbörande från skyldigheten att inställa sig i skolan. Likaledes torde befrielse meddelas sådana elever, som efter att under ett år ha deltagit i undervisningen i fortsättningsskola visa sig vara i fullständig saknad av förutsättningar för yrkesutövning. Sådan befrielse bör dock meddelas endast i undantagsfall. Till underlättande av sådana elevers yrkesutbildning, vilka, i enlighet med vad nyss anförts, lämpligen anses böra kunna erhålla sin yrkesutbildning hos enskilda mästare utom skolorterna, torde understöd av statsmedel i form av stipendier böra givas, vilket också föreslogs såväl av skolöverstyrelsen år 1921 som av 1932 års utredning. Dessa stipendier synas lämpligen böra utgå med 500 kronor för elev och arbetsår. I nu förevarande sammanhang torde även någon uppmärksamhet böra ägnas åt de dövstumma, som drabbats av lytet i 15—20-årsåldern. För dessa inställer sig ovillkorligen frågan, åt vilket yrke de skola ägna sig. I och med dövstumhetens inträdande hava många levnadsbanor blivit stängda för dem, och det gäller för de flesta att bryta sig en ny bana och ägna sig åt något yrke, som kan utövas oberoende av hörseln. De måste först lära sig labiologi, konsten att från andras läppar med synen uppfånga det, som dessa uttala. Ifrågavarande grupp av dövstumma hava redan fullgjort sin skolplikt i de hörandes skolor, men de böra efter ansökan, som prövas av skolöverstyrelsen kunna för yrkesutbildning mottagas i fortsättningsskola för dövstumma i mån av utrymme. Härefter torde vissa frågor rörande förhållandet mellan teoretisk och praktisk undervisning samt arbetstidens omfattning vid de yrkesfortsättningsskolor som föreslås, böra något behandlas. I hantverksskolan i Vänersborg omfattar arbetsåret 48 veckor, däri inräknat två veckors jullov, en veckas ledighet vid påsk och fyra dagars lov vid pingst. Antalet undervisningstimmar i praktiskt arbete utgör 42 för vecka under minst 38 veckor av arbetsåret eller under samma tid, som undervisning pågår i den egentliga dövstumskolan. Under den återstående delen av arbetsåret meddelas praktisk undervisning under 48 timmar i veckan. Den teoretiska undervisningen omfattar 10 veckotimmar under de 38 veckor, den pågår. Dessutom undervisas i gymnastik två timmar i veckan under samma tid. Under det fjärde utbildningsåret, då yrkesutbildningen omfattar 8 ä 9 timmar dagligen, är den teoretiska undervisningen inskränkt till 4 timmar för vecka. Den sammanlagda undervisningstiden för eleverna överstiger följ-

52 aktligen 50 timmar för vecka. I Råby lunds lantbruksskola meddelas under tiden 1 november—30 mars teoretisk undervisning under 17 timmar för vecka med undervisningen förlagd till eftermiddagarna. Undervisning i gymnastik meddelas en timme i veckan. Efter den 1 april förekommer undervisning i träslöjd två timmar i veckan. I hantverksskolan vid Råbylund omfattar arbetsåret 48 veckor. Den teoretiska undervisningen meddelas under 11 veckotimmar i 38 veckor. En timmes gymnastik i veckan förekommer dessutom. Den praktiska undervisningen pågår den tid, då teoretisk undervisning meddelas, 7 timmar dagligen utom lördagar, då den upptager 5 timmar, i övrigt 9 timmar dagligen utom lördagar, då det praktiska arbetet pågår 5 timmar. I yrkes- och lärlingsskolorna för de fullsinnade omfattar arbetsåret i regel 46 veckor och arbetstiden för vecka i regel 46 timmar. Särskilt arbetstiden för vecka understiger alltså vid dessa skolor väsentligt den, som tilllämpas i de befintliga hantverksskolorna för dövstumma, vilken förefaller vara alltför lång. I av staten eventuellt upprättade fortsättningsskolor för dövstumma gossar synes arbetsåret icke för någon klass böra överstiga 46 veckor, däri ej inräknade jul- och sommarledigheterna samt övriga lovdagar, och arbetstiden för vecka bör icke heller överstiga 46 timmar. Undervisningen i de teoretiska ämnena torde böra omfatta omkring 10 veckotimmar och den praktiska undervisningen omkring 36 veckotimmar under 38 veckor. Under den tid, då teoretisk undervisning icke pågår, synes undervisningen i yrkesarbete kunna utsträckas till omkring 45 veckotimmar. Elever, som så önska, böra få avlägga gesällprov. I fortsättningsskolan för flickor synes arbetsåret likaledes böra omfatta högst 46 veckor, men däremot torde det vara befogat att inskränka antalet veckotimmar till högst 44. Av dessa synes det vara lämpligt att omkring 10 veckotimmar anslås till teoretisk undervisning och omkring 34 till praktisk utbildning under 38 arbetsveckor. Under de återstående veckorna av arbetsåret, då teoretisk undervisning icke skulle pågå, torde den praktiska undervisningen kunna utsträckas till omkring 42 veckotimmar. I fortsättningsskolan för skrivSteckenelever torde arbetsåret böra vara av samma längd som i de övriga fortsättningsskolorna, men däremot synes det på grund av att de här intagna eleverna i intellektuellt avseende äro särskilt svagt utrustade vara lämpligt att inskränka antalet undervisningstimmar för vecka till 40, varav endast omkring 6—8 böra anslås till teoretisk undervisning. Den teoretiska undervisningen bör i största möjliga utsträckning anslutas till den praktiska och särskilt synes detta böra bliva fallet i de högre årskurserna. Arbetsåret vid de föreslagna fortsättningsskolorna bör uppdelas i en hösttermin, som börjar omkring den 1 augusti och slutar omkring den 20 decern-

53 ber, och en vårtermin, som börjar omkring den 5 januari och slutar omkring den 1 juli. Vid påsk och pingst bör någon ledighet givas samt dessutom en och annan lovdag. Under sommarledigheten, som bör vara sammanhängande, böra eleverna få vistas i sina hem. Efter genomgången kurs i fortsättningsskola bör elev erhålla avgångsbetyg, som utfärdas enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. För varje skola bör finnas ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente med tillhörande kurs- och timplaner samt en av skolstyrelsen antagen arbetsordning, av vilken en avskrift bör överlämnas till skolöverstyrelsen. Såsom framgår av den plan för den fortsatta undervisningens ordnande för de dövstumma, vilken här i huvuddrag antytts, har det förutsatts, att den egentliga fortsättningsskolundervisningen och den praktiska yrkesutbildningen icke skola skiljas från varandra och förläggas till skilda skolor eller anstalter. Givetvis skulle den fortsatta utbildningen kunna så planläggas, att de dövstumma först finge genomgå en ettårig fortsättningsskolkurs vid den skola, i vilken de undervisats under barndomsåren för att därefter för vidare utbildning hänvisas till särskilt upprättade två- eller treåriga yrkes- och lärlingsskolor. En dylik organisation skulle emellertid bland annat medföra den olägenheten, att eleverna måste överflyttas från en skola till en annan. Eleverna komme därvid att insättas i en ny miljö och ställas under ledning av nya lärare. Ur ekonomiska synpunkter kan en sådan organisation icke heller anses tillfredsställande, då upprättandet av särskilda yrkesutbildningsanstalter vid sidan av de nuvarande dövstumskolorna tvivelsutan skulle komma att medföra avsevärt högre kostnader än den nu förordade anordningen. Då det vidare måste betraktas såsom särdeles önskvärt, att den fortsatta utbildning, som är av behovet påkallad för de dövstumma, i så stor utsträckning som möjligt blir sammanhängande och så planlagd, att den teoretiska och den praktiska utbildningen kunna nära anknyta till varandra, synes det vara lämpligast, att elev under hela den tid, som kräves för den fortsatta utbildningen, får vistas vid samma anstalt. Särskilt torde bästa möjliga resultat av yrkesutbildningen därigenom kunna vinnas.

Dövstumundervisningens förstatligande. Tidigare förslag. I de framställningar, som blivit gjorda rörande dövstumundervisningens omorganisation, har ock frågan, huruvida denna undervisning bör övertagas av staten eller fortfarande handhavas av landstingen, ingående behandlats. I de yttranden, som avgåvos i anledning av 1915 års förberedande utredning, kunde tre huvudmeningar särskiljas, nämligen:

54 en kombinerad statlig och kommunal organisation vore lämplig att genomföra; dövstumundervisningen borde fortfarande handhavas av de kommunala institutionerna; och dövstumundervisningen borde bli enbart en statlig organisation. Statens övertagande av hela dövstumundervisningsväsendet tillstyrktes emellertid i flertalet av de avgivna yttrandena. Skolöverstyrelsen, som i sitt yttrande år 1921, sid. 58 ff, lämnar en utförlig redogörelse för dels de ursprungligen framställda förslagens innebörd i nu förevarande avseende, dels de över 1915 års utredning avgivna yttrandena, uttalade sig för, att dövstumundervisningen skulle bliva en statens angelägenhet. I sitt den 23 november 1922 avgivna utlåtande över skolöverstyrelsens förslag framhöll statskontoret bland annat, att ehuru vägande skäl av pedagogisk och organisatorisk art syntes vara anförda för förstatligandet, det dock ur ekonomisk synpunkt, särskilt för det dåvarande, måste möta starka betänkligheter att avlyfta från kommunerna och pålägga statsverket en så kostnadskrävande uppgift. I och för sig skulle överflyttningen icke medföra någon utgift för det allmänna men utgifternas upptagande på statsbudgeten torde likväl komma att bereda avsevärda svårigheter, varjämte större krav med all säkerhet komme att ställas på staten än på de kommunala myndigheterna med därav föranledd stegring av kostnaderna för det allmänna. Statskontoret förklarade sig på grund därav för det dåvarande icke kunna annat än avstyrka ett förstatligande av dövstumundervisningen. I 1932 års utredning förordades däremot bestämt, att dövstumundervisningen skulle övertagas av staten. Den på grund av nådigt beslut den 18 oktober år 1929 tillsatta skatteutjämningsberedningen uttalade sig i sitt den 12 december år 1932 avgivna principbetänkande, sid. 225 ff, i nu föreliggande spörsmål rörande dövstumundervisningen samt förklarade därvid, att den räknade med att utgifterna för denna undervisning skulle komma att helt överflyttas på staten. Frågan om dövstumundervisningens förstatligande har också, såsom närmare framgår av redogörelsen under rubriken »Omorganisationsfrågans tidigare handläggning», behandlats såväl i inom riksdagen väckta motioner som i framställningar från landstingens norrlandskommitté och från svenska landstingsförbundet. I dessa motioner och framställningar har vikten av att staten övertager kostnaderna för ifrågavarande undervisning, varigenom en avlastning av vissa utgifter från landstingens budget bleve möjlig, framhållits med särskild styrka.

55 Utredningsmannen. Det synes vara uppenbart, att de förbättringar i fråga om dövstumundervisningens planläggning i pedagogiskt avseende, vilka i det föregående framhållits vara betingade av vunnen erfarenhet och av de nuvarande tidsförhållandena, icke kunna på ett tillfredsställande sätt genomföras, därest dövstumskolorna fortfarande skola vara kommunala institutioner. Dövstumskoldistrikten äro, som förut angivits, sju till antalet, och det torde möta oöverstigliga svårigheter att mellan dem upprätta sådana överenskommelser och i övrigt träffa sådana bestämmelser, att den erforderliga differentieringen av eleverna och de olika elevgruppernas fördelning på skilda slag av anstalter kan på ett tillfredsställande sätt genomföras. Till en var av de specialskolor, som äro erforderliga, och vilka äro avsedda för hela landet, skulle om det nuvarande huvudmannaskapet bibehölles, samtliga landsting och stadsfullmäktige, som ej deltaga i landsting, alltså ett 30-tal kommunala enheter, komma att besluta anslag för där undervisade och underhållna barn. Med erfarenhet av de svårigheter, som redan under förhandenvarande förhållanden ofta mött vid fastställandet av inkomst- och utgiftsstaterna för dövstumskolorna, torde det, såsom skolöverstyrelsen också framhåller, vara nästan otänkbart, att enighet om staterna skulle kunna uppnås, då rikets samtliga landsting och vissa städer skulle fatta beslut i anledning av en och samma utgiftsstat. Följden bleve sannolikt, att skiljenämnd finge sammanträda nästan årligen för att sammanjämka olikheter i besluten. Givetvis vore det icke otänkbart, såsom i några av myndigheternas tidigare yttranden förordats, upprätta en sådan organisation, att specialskolorna anordnades såsom statliga anstalter under det att distriktsskolorna fortfarande finge förbliva kommunala institutioner. Men en dylik anordning skulle säkerligen komma att visa sig medföra en hel del olägenheter och svårigheter framför allt av ekonomisk art. Det torde sålunda icke kunna undgås, att för de barn, som skulle undervisas i specialskolorna, men som för undergående av prövning under någon tid måste vistas vid upptagningsskolorna, ersättning komme att krävas av statsverket för de kostnader, dessa barns undervisning och underhåll vid upptagningsskolorna samt deras översändande till specialskolorna vållat landstingen och vederbörande städer. Vidare skulle en dylik kombination medföra, att den jämförelsevis fåtaliga dövstumlärarkåren bleve uppdelad i två kategorier, av vilka den ena komme att bestå av statsanställda, den andra av kommunalt anställda lärare. Det torde vidare böra uppmärksammas, att landstingen anse, att de utgifter, som nu påvila dem för dövstumundervisningen, böra övertagas av staten. Förslag framlägges nu om, att undervisningstiden för de dövstumma skall väsentligt utsträckas för att möjliggöra meddelandet av sådan fortsatt utbildning åt dem, som genomgått barndomsskolorna, att de dövstumma i största möjliga utsträckning bliva mäktiga

56 att försörja sig själva. Denna reform, som icke längre torde kunna undanskjutas, medför ökade kostnader. Ett åläggande för landstingen att ombesörja den fortsatta utbildningen för de dövstumma synes icke tillrådligt, uppgiften måste betraktas vara av rent statlig karaktär. E t t dylikt åläggande från statens sida skulle givetvis icke heller befrämja den skatteutjämning, som anses önskvärd. En sådan uppdelning av organisationen, att barndomsskolorna förbleve kommunala institutioner, medan staten däremot övertoge ansvaret för den fortsatta utbildningen, vore givetvis ur organisatoriska synpunkter genomförbar, men den skulle ur praktiska synpunkter säkerligen komma att visa sig mycket otillfredsställande. På grund av det anförda måste ett statsövertagande av dövstumundervisningen anses vara ofrånkomligt, därest de reformer av nämnda undervisning, som äro nödvändiga och icke längre böra undanskjutas, skola kunna genomföras. Statsövertagandet synes böra ske den 1 juli 1938.

Sammanfattning. De i förestående kapitel framställda förslagen omfatta i huvudsak följande. Barndomsskolor. I landets olika delar böra anordnas upptagningsskolor i erforderligt antal. Alla dövstumma barn, som inträda i skolåldern eller vilka, ehuru äldre, äro berättigade till inträde vid dövstumskola, äro pliktiga att å därför bestämd tid inställa sig vid den av dessa upptagningsskolor, inom vilkens område vederbörande barns hemort är belägen. Under en tid av en månad prövas de sålunda intagna barnen med hänsyn till begåvning och arten av deras lyte. För undervisning och fostran av de barn, som ägt eller äga en viss grad av hörsel och därför betecknas såsom oegentligt dövstumma, upprättas en särskild för hela landet avsedd anstalt, till vilken dessa hänvisas efter den verkställda prövningen eller i förekommande fall under läsårets lopp eller vid dess slut. Därigenom vinnes den stora fördelen, att dessa elever, som äga jämförelsevis stora förutsättningar för att tillägna sig ett högre mått av kunskaper och en mera omfattande utbildning i övrigt för sin framtida verksamhet, kunna erhålla en för dem särskilt anpassad undervisning. Den skall bedrivas enligt talmetoden. För undervisning av de till de egentligt dövstumma hörande barnen, som vid nämnda prövning visa sig icke kunna undervisas enligt talmetoden, de s. k. skriv-teckeneleverna, upprättas likaledes en särskild, för hela landet avsedd skola, där dessa dövstumma kunna erhålla en efter deras förmåga och behov anpassad undervisning av en mera praktisk läggning än den,

57 som meddelas i skolorna för de elever, som skola åtnjuta undervisning enligt talmetoden. Alla de dövstumma barn, som icke böra hänvisas till någon av de nämnda särskilda anstalterna, kvarstanna i respektive upptagningsanstalter för erhållande av undervisning och vård. Denna undervisning skall bedrivas enligt talmetoden. Vidare föreslås, att lagen angående dövstumundervisningen i riket skall utsträckas att gälla även afasister samt sådana, som blivit döva mellan 10 och 15 års ålder samt att dessa senare och de mera begåvade av afasisterna skola hänvisas till skolan för oegentligt dövstumma. Beträffande åtbördsspråket föreslås, att även de elever, som åtnjuta undervisning enligt talmetoden, skola i slutet av sin vistelse vid den egentliga dövstumskolan erhålla utbildning i nämnda språk. Slutligen framhålles, dels att den nödvändiga överflyttningen av elever från en läroanstalt till en annan, varigenom undervisningen kan givas en efter elevernas olika behov bättre anpassad undervisning och ett mera ändamålsenligt utnyttjande av lärarkrafterna, icke kan genomföras, så länge varje dövstumskoledistrikt bildar en sluten enhet, dels att en såsom önskvärd ansedd utjämning av kostnaderna för undervisningen av de dövstumma icke kan åstadkommas, därest nämnda undervisning allt fortfarande skall handhavas av kommunala institutioner. Det föreslås fördenskull, att staten skall helt övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendet. Fortsättningsskolor. Någon genom det allmännas försorg anordnad allmän fortsatt undervisning för de dövstumma finnes för närvarande icke. E t t starkt behov av dylik undervisning är emellertid förhanden och bör tillgodoses. På grund härav föreslås att fortsatt undervisning skall anordnas genom upprättandet av fortsättningsskolor för dövstum ungdom; att undervisningen i dessa skolor huvudsakligen skall avse yrkesutbildning; att manliga och kvinnliga elever, som i upptagningsskolorna åtnjutit talundervisning skola erhålla sin fortsatta utbildning i skilda skolor; att undervisningen skall vara obligatorisk i följande omfattning: i fyra år vid skolan i Gävle samt i övrigt, då yrkesutbildning äger rum i snickeri, skrädderi, trädgårdsskötsel eller bokbinderi, i tre år, då yrkesutbildning äger rum i lantbruk, skomakeri, husligt arbete, vävnad och sömnad. Undervisning i andra yrken än de angivna må kunna införas efter medgivande av Kungl. Maj:t, som i samband med lämnandet av sådant medgivande även meddelar föreskrift om utbildningstidens längd i det nya yrket.

58 Vidare föreslås dels att elev i vissa fall skall kunna på fortsättningsskolans bekostnad erhålla den praktiska yrkesutbildningen hos enskild mästare, som är bosatt inom eller i närheten av den skola, till vilken elev hör, med skyldighet dock för sådan elev att deltaga i den teoretiska undervisning, som meddelas i skolan, dels att fortsättningsskolstyrelse skall äga befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva elev befrielse från skolgång under förutsättning, att eleven i hemmet eller hos enskild mästare, som icke är bosatt inom eller i närheten av skolans förläggningsort, erhåller yrkesutbildning, som är tillfredsställande, dels att till underlättande av sådan elevs fortsatta yrkesutbildning skall, där behov föreligger, kunna utgå statsunderstöd med 500 kronor för elev och arbetsår, dels slutligen, att elev, som, efter att under arbetsår hava deltagit i undervisningen i fortsättningsskola, visar sig helt i saknad av förutsättningar för utövande av något yrke, skall av fortsättningsskolstyrelse kunna befrias från vidare skolgång. Tillika hemställes, att sådana dövstumma, som drabbats av lytet i åldern 15—20 år, samt vissa äldre dövstumma må i mån av utrymme och efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen kunna medgivas rätt att kostnadsfritt deltaga i den fortsatta undervisningen. é

Kap. VI. Den nya organisationen. Barndomsskolor. Antalet dövstumma inom riket. De grundläggande faktorerna vid en omorganisation av dövstumundervisningen måste givetvis vara de pedagogiska, psykologiska och praktiska krav på undervisningens anordnande, som blivit framställda och befunnits vara av den beskaffenhet, att de böra tillgodoses. I det föregående hava dessa krav närmare behandlats, varvid förslag framlagts rörande elevmaterialets uppdelning efter vissa huvudgrunder. Med dessa förslag som bakgrund torde frågan om det antal elevplatser, som kan anses vara erforderligt under den närmaste framtiden, härefter böra upptagas till behandling. På grund av att antalet dövstumma i riket under viss tid befunnit sig i ständigt sjunkande torde hithörande problem böra föranleda mera ingående undersökningar, då givetvis en minskning i antalet dövstumma, därest den kan beräknas komma att bliva av mera fortgående karaktär kan

59 antagas komma att möjliggöra en inskränkning i omfattningen av den organisation, som under en lång följd av år varit erforderlig på grund av ett jämförelsevis högt elevantal. Vad då först beträffar antalet dövstumma vid de olika folkräkningarna sedan år 1840, framgår detta av följande översikt, som upptager såväl absoluta som relativa tal. a n t a Ic t

d ö v s t u m m a

män

kvinnor

summa

pr 10 000 inv.

_ — —

_ — —

2 379 2 681 2 952 2 950 2 817 2 693 2 870

1887 2153 2 355 2 349 2 412 2 265 2 467

2 089 2 561 3126 4 266 4 834 5 307 5 299 5 229 4 958 5 337

6.66 7.35 8.10 10.23 10.59 11.09 10.32 9.47 8.40 8.69

H e l a Folkräkningsår'

1840 1850 1860 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1

De anförda siffrorna äro i vad de avse förhållandf na till och med år 1920 hämtade ur redogörelsen för folkräkningen den 31 december 1920, del II. Uppgifterna för år 1930 hava ställts till förfogande av statistiska centralbyrån.

Över resultatet av 1930 års folkräkning i vad denna avser antalet dövstumma lämnas en utförligare redogörelse såsom bilaga 1. Beträffande graden av tillförlitlighet hos de uppgifter som lämnas i redogörelserna för de olika folkräkningarna, må nämnas, att statistiska centralbyrån i redogörelsen för folkräkningen den 31 december 1920, del II, sid. 62 bland annat meddelade, att uppgifterna för de senaste folkräkningarna kunde betraktas såsom fullständiga, frånsett de tidigaste barnaåren, då lytet vore svårt att konstatera. Av den nyss lämnade översikten framgår, att från och med år 1890 till år 1920 visade antalet dövstumma en kontinuerlig tillbakagång icke blott relativt utan även absolut taget. Men vid folkräkningen den 31 december 1930 hade antalet åter ökats och uppgick då till det högsta, som hittills förekommit vid någon folkräkning. I fråga om de åldersgrupper, som i förevarande sammanhang kunna anses hava särskilt intresse, framgår frekvensen av dövstumhet på 10 000 invånare vid de tre senaste folkräkningarna av omstående översikt. Även här kan en förändring konstateras. Det bör emellertid särskilt uppmärksammas, att uppgifterna för de två yngsta åldersgrupperna av det skäl, som förut angivits, säkerligen äro ofullständiga.

60 D ö v s t u m m a ,

b å d a

Å l d e r

0— 5 år 5-10 » 10—15 » 15—20 » 20-25 »

k ö n e n

0.3 3.4 7.7 7.6 9.2

0.4 3.1 5.4 5.9 7.6

0.9 4.5 6.2 7.2 6.2

Antalet i dövstumskolorna intagna elever. Vad antalet i dövstumskolorna intagna elever beträffar, företer även detta vissa växlingar. Läsåret 1898/99 utgjorde det nämligen 855, men nedgick därefter successivt och utgjorde läsåret 1918/19 blott 584. Nedgången har emellertid icke fortsatt. Höstterminen år 1927 hade nämligen elevantalet stigit till 625, och även om någon minskning därefter vissa år ägt rum, kan dock ingen kontinuerlig nedgång konstateras, vilket närmare framgår av de detaljerade uppgifter, som lämnas i bilaga 5. Ett sammandrag, vad tiden efter läsåret 1929/30 beträffar, visar att antalet i dövstumskolorna inskrivna elever utgjorde: läsåret 1930/31 » 1931/32 » 1932/33

608 596 606

läsåret 1933/34 » 1934/35 » 1935/36

592 597 598

Medelantalet elever under de femårsperioder, som ligga mellan åren 1916 och 1936 har uppgått till: läsåren 1916/17—1920/21 . . . . 594 läsåren 1926/27—1930/31 . . . . 617 » 1921/22—1925/26 . . . . 613 » 1931/32—1935/36 . . . . 598 Det bör särskilt framhållas, att i en del av ovanstående siffror även ingår det antal elever, som föddes under åren 1920 och 1921, då nativiteten i riket var hög i jämförelse med förhållandet tiden närmast före och efter dessa år. De elever, som föddes nämnda två år, inskrevos nämligen i skolorna under åren 1928 och 1929 med undantag för en del, som först senare började sin skolgång, och de funnos med få undantag kvar i skolorna ännu under läsåret 1935/36. En jämförelse mellan elevantalen före år 1928 och efter samma år visar emellertid, att den höga nativiteten åren 1920 och 1921 icke i och för sig kan anses hava medfört någon större ökning i elevantalet vid dövstumskolorna. De nu lämnade uppgifterna hava avsett att giva en överblick över, huru förhållandena i fråga om elevantalet hittills i verkligheten gestaltat sig. Beräkning av elevantalet under viss framtid. Vidkommande därefter beräkningen av det sannolika antalet elever för framtiden möter den bety-

61 dande svårigheter på grund dels av a t t nativitetsförhållandena kunna skifta under olika tidsperioder, dels av a t t relationen mellan antalet födda och antalet dövstumma icke k a n betecknas såsom konstant. F ö r u t är visat, a t t antalet elever i dövstumskolorna icke företer en kontinuerlig minskning. I den förutberäkning rörande antalet dövstumma i åldern 8—16 år för åren 1936—1980, som byråchefen E d v a r d Göransson verkställde för 1932 års utredning, framhölls också, a t t dövstumfrekvensen kunde anses vara i långsamt stigande ända fram till år 1960, varefter den k a n beräknas åter sjunka. Enligt Göranssons beräkningar skulle elevantalet i dövstumskolorna utgöra: år 1930: 608, år 1935: 568, år 1940: 519, år 1945: 519 och år 1950: 529 för a t t därefter småningom sjunka till 470 år 1980. I verkligheten utgjorde antalet elever, vad åren 1930 och 1935 beträffar, respektive 608 och 598. Medelantalet i skolorna undervisade elever under den femårsperiod, som utgick med läsåret 1935/36, utgjorde också, såsom redan angivits, 598. E n jämförelse, i den utsträckning en sådan kan verkställas, mellan de av 1932 års utredning för vissa år gjorda beräkningarna av antalet elever och det motsvarande år i skolorna i verkligheten befintliga antalet visar följande resultat: Läsåren: 1932/33 Verkligt antal elever 606 Beräknat antal 599 Skillnaden utgjorde: 7

1933/34 592 581 11

1934/35 597 572 25

1935/36 598 571 27

Av dessa uppgifter framgår, a t t elevantalet i nu angivna fall i verkligheten varit väsentligt större än det år 1932 beräknade. Vid bedömandet av frågor rörande det sannolika elevantalet i dövstumskolorna under den närmaste framtiden, bör till en början uppmärksammas, a t t det hittills icke varit möjligt a t t erhålla någorlunda tillförlitliga uppgifter rörande antalet dövstumma barn, som icke u p p n å t t skolåldern. I fråga om de yngsta barnen är, såsom redan a n t y t t s , d e t t a förhållande givetvis till huvudsaklig del lätt förklarligt, enär det beträffande de födda dövs t u m m a oftast förflyter någon tid, innan föräldrarna bliva fullt underkunniga om barnens lyte. M e n icke heller sedan d e t t a k u n n a t konstateras, sker i regel någon omedelbar anmälan till vederbörande myndigheter, varför dessa i stort sett hava en mycket bristfällig kännedom om det antal barn under skolåldern, som äro födda dövstumma. Om de barn, som blivit dövstumma efter födelsen och icke börjat sin skolgång, saknas likaledes i allmänhet fullständiga uppgifter. N u påpekade omständigheter medföra också, att de anmälningar, som enligt gällande författningsbestämmelser

skola avlämnas till distriktens dövstumskolor på våren de år, då intagningar äga rum på hösten, icke äro tillförlitliga. D e t inträffar så t. ex. a t t från församlingar, inom vilka, enligt av myndigheterna lämnade uppgifter, icke finnas några dövstumma i skolåldern, likväl vid höstterminens början eller senare inställa sig dövstumma barn till skolgång. D e t är uppenbart, a t t nu angivna förhållande omöjliggör ett exakt beräknande av det antal dövstumma, som under de närmaste å t t a åren komma a t t inträda i skolåldern, och för vilka platser följaktligen böra finnas i dövstumskolorna. Vid bestämmandet av det erforderliga antalet platser för framtiden är man fördenskull hänvisad till a t t huvudsakligen grunda beräkningarna p å hittillsvarande elevantal. Som tidigare angivits, uppgick antalet elever under läsåret 1935/36 vid de nuvarande sju distriktsskolorna till 598. Med utgångspunkt därifrån hava vederbörande skolors rektorer uppgjort vissa beräkningar rörande det sannolika elevantalet under tiden till och med läsåret 1943/44 under förutsättning att nuvarande organisation bibehålies, bilaga 2. Enligt dessa beräkningar skulle antalet i dövstumskolorna inskrivna elever komma a t t utgöra: läsåret 1936/37 1937/38 » 1938/39 » 1939/40

581 558 551 560

läsåret » » »

1940/41 1941/42 1942/43 1943/44

544 534 520 521

Beräkningarna, vilka, såsom redan anytts, äro grundade på det läsåret 1935/36 i skolorna befintliga barnantalet, visa för läsåren 1936/37—1939/40 betydligt större elevantal än de, som för samma läsår beräknades av 1932 års utredning. D e t t a framgår närmare av följande jämförande översikt. Läsår

1936/37 1937/38 1938/39 1939/40

Beräknat antal elever av 1936 års utredning 1932 års utredning

581 558 551 560

559 540 520 540

Enligt byråchefen Göranssons beräkningar skulle elevantalet, nämnts, år 1940 uppgå till 519.

Skillnad

22 18 31 20 såsom

Rektorernas beräkningar måste anses vara gjorda med stor försiktighet, enär de grunda sig på relativt låga intagningssiffror. Översikten visar, a t t medelantalet elever för femårsperioden 1936/37—1940/41 skulle k u n n a beräknas till 559. Emellertid bör man, såsom tidigare anförts, även räkna med a t t nya kategorier dövstumma efter en omorganisation av undervisningen skola tillföras dövstumskolorna. Några säkra hållpunkter för ett beräknande av det ytterligare antal elevplatser, som fördenskull k a n anses erforder-

ligt, finnas icke. Skolöverstyrelsen beräknade i sin utredning år 1921 att för afasister skulle behövas 12 platser och för vid senare år dövstumma likaledes 12 eller sammanlagt 24 platser. Då uppfattningen om betydelsen av att ungdomar, tillhörande ifrågavarande kategorier, omhändertagas och givas den undervisning och utbildning, som för dem är lämpligast, blir allt mer och mer allmän även ute på landsbygden är det sannolikt, att skolöverstyrelsens beräkningar i nämnda avseenden icke skola visa sig vara för höga. Av nu lämnade uppgifter och beräkningar torde framgå, att medelantalet elever i dövstumskolorna under tiden fram till år 1941 kan approximativt beräknas till 559 + 24 = 583. Medelantalet för senast förflutna femårsperiod uppgick, som förut angivits, till 598, varför i jämförelse med hittillsvarande förhållanden en mindre minskning synes kunna komma att inträda under nu ifrågavarande tid. För de följande tre läsåren, 1941/42—1943/44, visa beräkningarna, såsom närmare framgår av översikten här ovan, en mera markant nedgång i elevantalet. Medelantalet skulle nämligen under denna treårsperiod bliva endast 525 eller, om det förut omnämnda beräknade antalet av nya elevkategorier tilläggas, 549. För tiden efter år 1944 måste beräkningarna rörande elevantalet bliva ännu mera approximativa. Av byråchefen Göranssons beräkningar framgick också, att elevantalet under tiden från och med år 1945 till och med år 1960 kunde antagas komma att i medeltal uppgå till 525 eller, om samma tillägg av nya elevgrupper göres som i det föregående, till 51fi. Detta resultat är följaktligen lika det, som vunnits av beräkningarna för treårsperioden 1941—44. Av samtliga nu anförda beräkningar och uppgifter torde framgå, att antalet vid dövstumskolorna erforderliga elevplatser för de närmaste tjugufem åren kan antagas komma att växla mellan omkring 550 och 580. Medeltalet härav är 565. För jämförelses skull må anföras, att skolöverstyrelsen i det underdåniga betänkandet år 1921, sid. 84, räknade med 618 erforderliga elevplatser och att i 1932 års utredning, sid. 7, anfördes, att man då för de närmaste tjugufem åren icke borde räkna med ett lägre elevantal än 540. Antalet för elever i fortsättningsskola erforderliga platser behandlas i annat sammanhang. Elevernas uppdelning på olika slag av skolor. I det föregående har bland annat föreslagits, att vid statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet en sådan omorganisation företages, att erforderliga skolor anordnas såsom dels upptagnings- eller distriktsskolor, där alla elever intagas, prövas och uppdelas efter anlag och begåvning och där flertalet egentligt

64 dövstumma erhålla sin utbildning, dels specialskolor för undervisning av oegentligt dövstumma och av skriv-teckenelever. D e huvudgrunder, som torde böra följas vid elevernas uppdelning på de olika utbildningsanstaltern a hava ock i sammanhang därmed närmare diskuterats och klarlagts. Till belysning av frågan om det antal elever, som vid en uppdelning enligt dessa grunder kan antagas komma a t t bliva hänvisade till de skilda slagen av skolor, bör följande anföras. Under senast förflutna femårsperiod, läsåret 1931/32—1935/36, uppgick sammanlagda antalet i dövstumskolorna undervisade elever till 2 989. Dessa voro, såsom i detalj framgår av bilaga 3, i medeltal fördelade på följande sätt: l:o talundervisade: a) egentligt dövstumma 2 183 eller 73.03 % av hela antalet elever b) oegentligt dövstumma 593 » 19.84 % » » » » 2:o skriv-teckenelever 213 » 7.13 % » .» » » Summa elever 2 989 lOO.oo % D e t årliga medelantalet elever i de olika grupperna under denna period har utgjort 437 egentligt och 119 oegentligt dövstumma samt 42 skrivteckenelever. Vad därefter beträffar närmast följande femårsperiod, läsåren 1936/37 —1940/41, har i det föregående det sammanlagda elevantalet beräknats komma a t t uppgå till 2 794, enligt förut omnämnda bilaga 3, med följande fördelning i grupper: l:o talundervisade: a) egentligt dövstumma 2 021 eller 72.33 % av hela antalet elever b) oegentligt dövstumma 560 » 20.05 % » » » » 2:o skriv-teckenelever 213 * 7.62 % » » » » Summa elever 2 794 100.oo % D e t årliga medelantalet elever i de olika grupperna under denna period k a n följaktligen beräknas bliva 404 egentligt och 112 oegentligt dövstumma samt 43 skriv-teckenelever. Som synes råder en ganska god överensstämmelse ifråga om den procentuella fördelningen mellan de olika grupperna, sådan den i verkligheten tedde sig under femårsperioden 1931/32 —1935/36 och sådan den, om den nuvarande organisationen skulle bibehållas, k a n beräknas bliva under femårsperioden 1936/37—1940/41. Efter en omorganisation är det emellertid på grund av de förhållanden, som närmare berörts i det föregående sannolikt både a t t det årliga medelantalet elever kommer a t t bliva högre och a t t fördelningen av eleverna på de olika grupperna kommer a t t något avvika från vad här anförda beräkningar synas giva vid handen. Särskilt torde antalet elever, som lämpligen böra hänvisas till skriv-teckenundervisning, komma a t t ökas efter en

65 omorganisation. För den närmaste tjugufemårsperioden efter omorganisationen har beräknats, a t t elevantalet i medeltal kommer a t t uppgå till omkring 565. Med ledning av den procentuella fördelning mellan grupperna, som tidigare i verkligheten förekommit, men med hänsyn tillika tagen till de förskjutningar, som kunna antagas komma a t t uppstå, om den föreslagna omorganisationen kommer till stånd, kan fördelningen av elever p å de olika grupperna för nyssnämnda tidsperiod beräknas i medeltal bliva följande: l:o talundervisade: a) egentligt dövstumma 405 eller 71.68 % av hela antalet elever b) oegentligt dövstumma 100 » 17.70 % » » » » 2:o skriv-teckenelever 60 » 10.62 % » » » » Summa elever 565 100.oo % P å grundval av sistnämnda beräkning synes den nya organisationen av dövstumundervisningsväsendet i vad den avser barndomsskolorna böra uppbyggas. Upptagningsskolor. Den nuvarande organisationen omfattar, som förut anförts, sju distriktskolor. Av följande översikt framgår dels huru många elever, som under läsåret 1935/36 varit inskrivna i dessa skolor, dels huru många elever, skolorna, därest nuvarande organisation bibehålies, med hänsyn till nutida hygieniska krav på utrymmenas storlek anses kunna bek v ä m t mottaga.

S k o l a

Vänersborg

Härnösand Summa

Elevantal läsåret 1935/36

Elevantal, som beräknas kunna mottagas

124 57 68 102 45 58 144

100 100 40 140 100 104 110 694

598 A n m ä r k n i n g a r

Kan mottaga 125 elever, om 25 externeras » » 80 » » 40 > » » 190 » » 50 » Samtliga elever externeras.

Till en början torde böra övervägas, huru många och vilka av dessa skolor, som för framtiden böra bibehållas såsom upptagnings- eller distriktskolor. Av de lämnade uppgifterna om det antal elever, som under framtiden kan beräknas komma a t t mottagas för undervisning i skolor för talundervisade egentligt dövstumma, framgår, att d e t t a i medeltal torde k o m m a a t t bliva omkring 405. 5

66 Frågan om antalet behövliga upptagningsskolor har i föregående utredningar utförligt behandlats. I sitt underdåniga utlåtande år 1921, sid. 85, uttalade sig överstyrelsen för fyra sådana skolor, förlagda till' Manilla, Lund, Vänersborg och Härnösand. Överstyrelsen anförde därvid bland annat, att skolorna borde vara så jämnt fördelade som möjligt över hela landet samt hava lätta förbindelser med de trakter, från vilka eleverna kommo. Dessa synpunkter syntes överstyrelsen bliva beaktade, om antalet skolor och förläggningen av dessa bestämdes enligt överstyrelsens förslag. 11932 års utredning, sid. 30—37, ägnades stor uppmärksamhet åt frågan, huruvida icke med hänsyn till det sjunkande elevantalet tre upptagningsskolor kunde vara tillräckliga, i vilket fall de tre största av de befintliga anstalterna, nämligen Manillaskolan, Vänersborgskolan och Härnösandskolan, skulle tagas i anspråk. I dessa tre anstalter funnos utrymmen för omkring 350 internerade elever och antalet platser i lärosalarna beräknades uppgå till omkring 450. Det skulle därför bliva nödvändigt att tillgripa en ganska omfattande externering av elever, vilket skulle föranleda avsevärt ökade utgifter för elevernas underhåll. Några reservutrymmen komme icke heller att finnas i händelse av oförutsedd ökning i elevantalet. Olägenheten av allt för stora avstånd mellan hemmen och upptagningsskolorna borde icke heller förbises. Utredningen kom, liksom skolöverstyrelsen år 1921, till det resultatet, att distriktskolorna borde bliva fyra till antalet och förläggas till Manilla, Lund, Vänersborg och Härnösand. I underdånigt yttrande den 23 juni 1933 över de förslag, 1932 års utredning framlagt, anförde skolöverstyrelsen bland annat, sid. 18, att upptagningsskolorna, om de begränsades till blott tre, bleve så helt tagna i anspråk såsom barndomsskolor, att man icke till dem kunde förlägga någon del av den fortsatta undervisningen, varför det efter allt att döma skulle visa sig fördelaktigast att förlägga denna undervisning helt utanför de tre upptagningsskolorna. För den fortsatta undervisningen skulle vid sådan organisation erfordras fyra skolor. Följaktligen skulle, enligt överstyrelsens mening, sju anstalter bliva erforderliga, även om upptagningsskolorna begränsades till tre. Skolöverstyrelsen fann det påtagligt, att alternativet med fyra distriktskolor vore det andra alternativet vida överlägset, varför överstyrelsen utan tvekan vidhöll sin år 1921 intagna ståndpunkt och biträdde 1932 års utrednings förslag, att distriktskolorna skulle vara fyra samt förläggas till Manilla, Lund, Vänersborg och Härnösand. Det torde nu böra undersökas, huruvida sedan förenämnda utredningar avlämnades, så förändrade förhållanden inträtt, att framläggandet av ett annat förslag beträffande upptagningsskolornas antal och förläggning på grund därav kan anses vara motiverat. Av de beräkningar, som i nu föreliggande utredning framlagts, har bland

annat framgått, att elevantalet vid dövstumskolorna sannolikt icke kommer att minskas i fullt så stor omfattning som i 1932 års utredning angavs såsom antaglig. Medelantalet elever för den närmaste framtiden kan nu, såsom redan anförts, beräknas till 565 årligen, varav i medeltal 405 kunna antagas komma att undervisas i upptagningsskolorna. Bleve antalet upptagningsskolor tre, skulle, om en jämn fördelning kunde genomföras, på varje skola komma 135 elever. Av den förut lämnade översikten över platsantalet vid skolorna framgår emellertid, att endast skolan i Vänersborg lämpligen kan mottaga ett så stort antal. Bestämmes åter upptagningsskolornas antal till fyra, blir medeltalet elever på varje, skola omkring 100, för vilket antal de flesta av de nuvarande skolorna hava tillräckliga utrymmen. Emellertid torde en jämn fördelning av antalet lärjungar mellan de olika upptagningsskolorna ur praktiska och ekonomiska synpunkter knappast kunna genomföras. Skolorna i Manilla och i Härnösand, vilka läsåret 1935/36 hade respektive 124 och 144 elever, synas även under framtiden få mottaga över 100 elever vardera, nämligen skolan å Manilla i medeltal omkring 103 och skolan i Härnösand i medeltal omkring 133 elever. Även om dessa båda skolor under den närmaste tiden efter omorganisationen kunna inrymma dessa elevantal utan större olägenheter, torde det dock på grund av de nuvarande skolbyggnadernas beskaffenhet bliva nödvändigt att framdeles vidtaga åtgärder för vinnande av ökade utrymmen. Därom lämnas emellertid utförligare redogörelse i det följande. Ur pedagogiska och hygieniska synpunkter måste det betraktas såsom fördelaktigt, att skolorna icke bliva alltför stora. Strävandena efter att, i den utsträckning detta är möjligt, inom dövstumskolorna åstadkomma hemtrevnad och hemkänsla för eleverna försvåras, om skolorna bliva för stora. Anstaltskaraktären undantränger då lätt den hemprägel, som kan finnas och givas under andra förhållanden. Ur praktiska och ekonomiska synpunkter synas icke heller avgörande invändningar kunna resas mot fyra upptagningsskolor. Vid omorganisationen torde det nämligen vara praktiskt, att så få förändringar som möjligt i det bestående vidtagas och att hänsyn tages till de trakter, från vilka hittills de största elevantalen kommit. Bliva upptagningsskolorna endast tre, måste en mera genomgripande omläggning av distriktindelningen äga rum, varav följer, att resvägarna för de dövstumma barnen i regel bliva längre och resekostnaderna på grund därav i genomsnitt högre. En sådan anordning komme tillika att medföra större svårigheter för föräldrarna att besöka sina barn, vilket säkerligen i många fall skulle väcka misstämning, något som vore förklarligt särskilt därför, att det största antalet av de yngsta skolbarnen, som äro i behov av så stor kontakt som möjligt med sina hem, komme att erhålla sin undervisning i dessa upptagningsanstalter. Eri fördelning av eleverna på tre skolor skulle sannolikt icke heller i

68 större omfattning medföra minskade underhållskostnader, då eleverna, var de än bliva förlagda, skola åtnjuta såväl kost som kläder samt nödig omvårdnad i övrigt. Icke heller är det sannolikt, att antalet lärare skulle kunna nedbringas, enär förläggandet av ett större antal elever till en skola också komme att nödvändiggöra inrättandet av ett större antal klasser. Men även om vissa besparingar i fråga om personalkostnader m. m. skulle kunna vinnas genom anordnandet av tre i stället för fyra upptagningsskolor, skulle ökade kostnader i stället uppstå för utförandet av de särskilda förändringsarbeten, som bleve nödvändiga vid de tre skolor, som komme att anordnas som upptagningsskolor. Under alla förhållanden synas större möjligheter för ett tillfredsställande omhändertagande av de dövstumma bliva givna genom anordnandet av fyra upptagningsskolor än genom blott tre. I föregående utredningar och yttranden har, såsom förut nämnts, enstämmigt föreslagits, att de fyra upptagningsskolorna skulle förläggas till Manilla, Lund, Vänersborg och Härnösand. Såsom huvudskäl härför har anförts dels, såsom förut nämnts, att upptagningsskolorna böra vara så jämnt fördelade som möjligt över landet, dels att de nämnda skolorna hittills haft de största elevantalen. Även under den tid, som förflutit efter det den senaste utredningen verkställdes, hava de nämnda skolorna haft de största elevantalen. I anledning härav och på grund av vad i övrigt anförts föreligger icke anledning att nu föreslå ändrade förläggningsorter för de fyra upptagningsskolorna. Specialskola för oegentligt dövstumma. I det föregående har i samband med dryftandet av principerna för elevernas uppdelning på olika slag av skolor på därvid närmare angivna grunder föreslagits, att det övervägande antalet oegentligt dövstumma skola för undervisning bliva sammanförda till en specialskola. Av den å sid. 64 lämnade översikten för femårsperioden 1931/32—1935/36 framgår, att de oegentligt dövstumma eleverna i medeltal årligen utgjorde 119 eller 19.S4 procent av samtliga de i dövstumskolorna under samma tid inskrivna eleverna. Vad den närmast följande tjugufemårsperioden vidkommer, har, som nämnts, beräknats att det årliga medelantalet elever skall bliva omkring 565 och medelantalet oegentligt dövstumma 100 eller omkring 18 procent av hela antalet elever. Även om det kan förutses, att antalet oegentligt dövstumma elever ett eller annat år kan komma att något överstiga 100, är det dock uppenbart att endast en specialskola behöver anordnas för tillgodoseende av deras undervisning. Härefter torde böra undersökas, huruvida någon av de nu befintliga skolorna är lämplig för ifrågavarande ändamål. Vid upprättandet av en specialskola, till vilken för undervisning skola hänvisas elever från alla delar av

6!) landet, bör såsom ett huvudkrav uppställas, att förläggningsorten äger ett så centralt läge som möjligt. Detta är önskvärt bland annat på grund av, att barnen åtminstone under de längre ferierna skola hava möjligheter att resa till sina hem utan att resekostnaderna bliva alltför höga. Av de nu befintliga skolor, som skulle återstå, sedan de fyra upptagningsskolorna förlagts på förut föreslagna orter, motsvarar den i Örebro utan tvivel bäst kravet på ett centralt läge. Denna skola är nu helt anordnad som externat. I förevarande avseende torde, detta förhållande icke innebära någon olägenhet utan snarare motsatsen. Det måste nämligen betraktas som en stor fördel för de oegentligt dövstumma, att de under sin skoltid få vistas så mycket som möjligt bland fullsinnade människor och därigenom vänja sig vid och leva sig in i det allmänna livets olika förhållanden. Skolan i Örebro kan, såsom lokalerna nu äro anordnade, för undervisning mottaga omkring 100 elever. Såsom närmare framgår av redogörelsen å annan plats i nu föreliggande utredning, sid. 223, hava skolans lokaler under senare år till väsentlig del renoverats och befinna sig nu i ett tillfredsställande skick. På grund av vad sålunda anförts föreslås, att den nu befintliga dövstumskolan i Örebro ombildas till en specialskola för oegentligt dövstumma. Specialskola för skriv-teckenelever. Med hänsyn till de divergerande uppfattningar, som råda i fråga om grunderna för avskiljandet av sådana elever, som böra hänvisas till specialundervisning i skriv-teckenklasser, äro beräkningarna angående det sannolika framtida antalet av dylika elever förbundna med särskilda vanskligheter. Såsom i det föregående närmare anförts, anse nämligen vissa representanter för dövstumlärarkåren, att det är synnerligen svårt att på ett tidigt stadium avskilja de elever, som skola hänvisas till specialundervisning av nu ifrågavarande natur. Det kan därför antagas, att något växlande principer komma att följas vid olika skolor vid verkställandet av denna avskiljning. Emellertid synes det även vid nu ifrågavarande beräkning vara lämpligt att följa samma väg som vid beräkningen av den sannolika storleken av övriga elevgrupper. Av översikten å sid. 64 framgår bland annat, att antalet elever i skrivteckenklasser under femårsperioden 1931/32—1935/36 uppgick till sammanlagt 213, utgörande 7.13 procent av hela antalet elever. Det årliga medelantalet utgör 42. Vad beträffar närmast följande femårsperiod, läsåren 1936/37—1940/41, beräknas, under förutsättning att den nuvarande organisationen blir bestående, antalet skriv-teckenelever bliva sammanlagt 213 eller samma antal som under föregående femårsperiod men 7.62 procent av hela antalet. Därest åter den nu föreslagna omorganisationen genomföres synes, såsom närmare framgår av beräkningen å sid. 65, antalet skriv-teckenelever under

den närmaste tjugufemårsperioden kunna beräknas till i medeltal 60 årligen, vilket utgör 10.62 procent av hela antalet elever. I fråga om förläggningen av den för nu ifrågavarande elevers undervisning erforderliga skolan, föreslog skolöverstyrelsen i sitt utlåtande år 1921, sid. 85, att dövstumskolan i Gävle skulle tagas i anspråk för detta ändamål. I 1932 års utredning framställdes samma förslag. Denna förläggning synes ur alla synpunkter allt fortfarande vara den lämpligaste. Först och främst bör beaktas, att antalet dövstumma i förhållande till folkmängden är störst i de nordligare länen. Enligt 1930 års folkräkning funnos nämligen av sammanlagt 5 337 dövstumma icke mindre än 1 389 eller något mer än fjärdedelen av hela antalet inom Kopparbergs län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Vidare framgår av lämnade översikter, att antalet i dövstumskolorna inskrivna skriv-teckenelever hittills i allmänhet varit störst vid skolorna i Härnösand och å Manilla, och beräkningarna för den närmaste framtiden visa, att så skulle komma att bliva förhållandet även framdeles, därest den nuvarande organisationen komme att bibehållas. Dövstumskolan i Gävle har under läsåret 1935/36 endast haft 58 elever, ehuru den har platser för minst 100. Då antalet skriv-teckenelever för framtiden, såsom redan nänmts, kan beräknas komma att i medeltal uppgå till 60, skulle skolans utrymmen icke heller framdeles komma att bli fullt utnyttjade, därest den toges i anspråk endast för undervisningen av skrivteckenelever. Emellertid synes det, såsom närmare framgår av vad i det följande anföres i fråga om den fortsatta undervisningen för de dövstumma, vara lämpligt, att delvis förlägga även denna till Gävleskolan, vilkens lokaler därigenom skulle komma att tagas i anspråk i större utsträckning.

Fortsättningsskolor. I föreliggande utredning, sid. 41 ff, har frågan om behovet av fortsatt undervisning för de dövstumma närmare behandlats från olika synpunkter. Därvid har bland annat framhållits, att särskilda fortsättningsskolor böra anordnas för följande tre elevgrupper, nämligen för talundervisade gossar, för talundervisade flickor samt för de elever, gossar som flickor, vilka undervisats i skriv-teckenklass. Tillika har tidigare föreslagits, att fortsättningsskolplikt för de dövstumma skall inträda fr. o. m. den 1 juli 1938. Därest dessa förslag komme att vinna bifall, skulle fortsättningsskolor vara erforderliga från och med höstterminen 1938, då de elever, som vid vårterminens slut samma år avgått från distriktsskolorna, skulle börja fullgöra sin fortsättningsskolplikt.

71 Antal erforderliga elevplatser. I bilagorna 4 och 10 lämnas detaljerade redogörelser för bland annat de överflyttningar till specialskolor och fortsättningsskolor, som kunna beräknas komma att äga rum år 1938, därest omorganisationen beslutas. Nedanstående tablå visar det antal elever, som beräknas avgå från dövstumskolorna åren 1938—1941. Antal elever, som beräknas avgå från upptagningsskolorna Summa elever

talundervisade vårterminen år

1938 1939 1940 1941 Summa

gossar

flickor

29 47 25 44 145

24 20 35 39 118

skriv-teckenelever

4 9 4 8 25

57 76 64 91 288

Dessa beräkningar grunda sig på det nu i skolorna befintliga elevantalet. Vid en omorganisation torde emellertid på grund av skiftningar, som sannolikt uppstå vid den första differentieringen, nämnda elevantal kunna antagas bliva 142 talundervisade gossar, 116 talundervisade flickor och 30 skriv-teckenelever. Vad därefter den närmaste tjugufemårsperioden beträffar, har i det föregående beräknats, att hela antalet dövstumma skolpliktiga därunder kommer att i medeltal uppgå till 565. Med utgångspunkt från detta medeltal kan antalet från upptagningsskolorna och specialskolorna avgående elever beräknas till i medeltal omkring 282 för varje fyrårsperiod. Vidkommande dessa elevers uppdelning i grupper, torde först böra erinras därom, att antalen dövstumma gossar och flickor hittills i stort sett förhållit sig till varandra som 13 : 10. Av de under varje fyrårsperiod av de närmast följande tjugufem åren i medeltal avgående omkring 282 eleverna kan med ledning härav samt med hänsyn till de ändrade förhållanden, som skulle komma att inträda efter omorganisationen beräknas, att omkring 140 komma att utgöras av talundervisade gossar, omkring 112 av talundervisade flickor samt omkring 30 av skriv-teckenelever. Antalet erforderliga platser vid fortsättningsskolorna kommer emellertid icke att sammanfalla med det beräknade antalet från upptagningsskolorna och specialskolorna avgångna elever. Det har nämligen föreslagits dels att en del elever skall kunna erhålla sin utbildning hos enskilda mästare, dels att vissa elever skola kunna befrias från skolgång. På grund av dessa omständigheter kommer antalet erforderliga platser att bliva väsentligt mindre än antalet avgångna elever. Här ovan har beräknats, att under fyrårsperioden 1937/38—1940/41 kom-

ma att från dövstumskolorna avgå sammanlagt omkring 142 gossar, vilka åtnjutit talundervisning. Det torde kunna antagas, att omkring 20 av dessa skola komma att erhålla sin utbildning hos enskilda mästare utom skolorterna samt att omkring tio kunna komma att av andra anledningar bliva befriade från skolgång. Det kan därför antagas, att antalet behövliga platser i för talundervisade gossar anordnad fortsättningsskola skall komma att i medeltal uppgå till omkring 112. Beträffande därefter antalet erforderliga platser för flickor, vilka åtnjutit talundervisning, kan detta beräknas till följande, under förutsättning, att utbildningstiden för dem bestämmes bliva treårig, såsom tidigare i denna utredning föreslagits. Från dövstumskolorna beräknas under treårsperioden 1937/38—1939/40 avgå sammanlagt omkring 79 talundervisade kvinnliga elever. Av dessa torde omkring 10 beräknas kunna erhålla utbildning utom skolorten, varjämte det kan antagas, att omkring fem på grund av andra anledningar bliva befriade från skolgång. Antalet erforderliga platser i fortsättningsskolan, som upprättas för talundervisade flickor, torde därför kunna beräknas till i medeltal omkring 65. Vad slutligen beträffar de elever, vilka avgå från dövstumskolornas skrivteckenklasser, har den fortsatta utbildningen för dem föreslagits skola bliva fyrårig. Befrielse från skolgång torde i fråga om dessa elever förekomma endast i få undantagsfall. Antalet i för denna elevgrupp upprättad fortsättningsskola erforderliga platser synes därför böra beräknas till 30, motsvarande hela det antal, som beräknas avgå från dövstumskolorna vid vårterminernas slut åren 1938—1941. Det kan alltså beräknas, att fortsättningsskolor erfordras för omkring 112 talundervisade gossar » 65 » flickor omkring 30 skriv-teckenundervisade gossar och flickor eller för sammanlagt omkring 207 elever. I de sålunda upprättade fortsättningsskolorna torde från början vissa växlingar i fråga om årskurserna komma att uppstå. Därest det föreskrives, att intagning skall äga rum varje udda år i samtliga upptagningsskolor, kommer, sedan de elever, som intagits i skolorna i Vänersborg och Härnösand på jämna årtal, fullgjort sin skolplikt, att i skolor med fyrårig utbildning finnas vartannat år en första och en tredje samt vartannat år en andra och en fjärde årskurs, i skolor med treårig utbildning vartannat år en första och en tredje årskurs och vartannat år en andra årskurs samt i avdelning med tvåårig utbildning vartannat år en första och vartannat år en andra årskurs. Härefter torde frågan om förläggningen av de erforderliga fortsättningsskolorna böra upptagas till behandling. I sitt underdåniga utlåtande år 1921 föreslog skolöverstyrelsen, att sko-

lan för talundervisade gossar skulle förläggas till Växjö, skolan för talundervisade flickor till Vänersborg och skolan för skriv-teckenelever till Gävle. I sitt den 9 juni 1925 avgivna reviderade förslag tillstyrkte skolöverstyrelsen anordnandet av två fortsättningsskolor för flickor, den ena förlagd till Vänersborg och den andra förlagd till Tysta skolan å Lidingö. I 1932 års utredning föreslogs också, att fortsättningsskolan för talundervisade gossar skulle förläggas till Växjö och att den fortsatta utbildningen för elever, som undervisats i skriv-teckenklasser skulle förläggas till Gävle. Beträffande den fortsatta undervisningen för flickor föreslog utredningen att de egentligt dövstumma skulle hänvisas till Vänersborg, de oegentligt dövstumma flickorna samt vissa hörselsvaga och en eller annan egentligt dövstum till Tysta skolan å Lidingö. Fortsättningsskola för talundervisade gossar. Vad först beträffar förslaget om anordnandet av en fortsättningsskola för talundervisade gossar i Växjö, synas i väsentliga avseenden förändrade förhållanden hava inträtt sedan nämnda förslag först framställdes. I Vänersborg finnes nämligen, såsom förut framhållits, sedan år 1930 inrättad en hantverksskola för dövstumma ynglingar, vilka slutat den egentliga dövstumskolan. Läsåret 1935/36 uppgick elevernas antal där till 36, av vilka 13 erhöllo utbildning i snickeri, 14 i skrädderi, 7 i skomakeri samt 2 i trädgårdsyrket. Utbildning kan ock meddelas i bokbinderi, då eleverna erhålla den praktiska undervisningen hos mästare i staden. För hantverksskolan i dess nuvarande omfattning finnas tillräckliga och tillfredsställande utrymmen, behövlig utrustning samt lärare och övrig personal i erforderligt antal. Ordnandet av ifrågavarande hantverksundervisning har dragit en kostnad av i runt tal 18 400 kronor. I Växjö däremot finnes för närvarande inga åtgärder vidtagna för meddelande av dylik undervisning. Skulle fortsättningsskolan för talundervisade gossar förläggas till Växjö, måste därför betydande förändringar i fråga om därvarande lokaler vidtagas samt kostnader för erforderliga maskiner och verktyg beräknas. Dessa kostnader skulle säkerligen komma att väsentligt överstiga dem, som kunna beräknas följa av skolans anordnande i Vänersborg. I nu föreliggande utredning har tidigare föreslagits, att en av de fyra upptagningsskolorna skall förläggas till Vänersborg, där den nuvarande distriktskolan är anordnad som inter-externat. Förläggningen till denna plats av en upptagningsskola synes emellertid icke böra utgöra hinder för att även en fortsättningsskola för talundervisade gossar där anordnas. Till dövstumskolan höra nämligen tre olika byggnader, kallade A-, B- och C-avdelningarna. Den sistnämnda ligger på en särskild tomt omkring 500 meter från det område, på vilket de båda andra avdelningarna äro belägna. I C-avdelningen är hantverksskolan inrymd. Köksavdelningen, liksom all

förvaltning, är gemensam för hela anstalten. Enligt vad dövstumskolans rektor meddelat, har under de fem år hantverksskolan varit i verksamhet, aldrig förmärkts någon olägenhet av sambandet mellan sistnämnda skola och upptagningsskolan. Enligt den erfarenhet, som vunnits, har hantverksskolans tillkomst visat sig hava en stimulerande inverkan på både lärare och elever vid den egentliga dövstumskolan. Lärarna hava erhållit en fördjupad syn på de dövstummas sociala problem, och gossarna i dövstumskolan hava redan tidigt och med stort intresse inriktat sig på den speciella yrkesutbildningen, vilket varit enbart till nytta för deras fortbildning och framtida yrkesarbete. Anstalten kan, som förut nämnts, för undervisning bekvämt mottaga 190 elever under förutsättning att 50 externeras. Under de första fem läsåren efter omorganisationen kan beräknas, att antalet elever i upptagningsskolan i Vänersborg i medeltal kommer att bliva omkring 100. Om externering av en del elever även framdeles ägde rum, skulle följaktligen i fortsättningsskolan kunna mottagas upp till 90 elever. Medelantalet talundervisade gossar, för vilka platser i fortsättningsskola under framtiden bliva behövliga, har å sid. 72 beräknats till i medeltal omkring 112. I detta antal äro emellertid även de gossar, som beräknas komma att erhålla utbildning i lantbruk, medräknade. Därest, som i det följande föreslås, lantbruksutbildningen för dövstumma talundervisade gossar kommer att förläggas till lantbruksskolan å Råbylund och dit skulle komma att hänvisas omkring 25 elever, skulle vid fortsättningsskolan i Vänersborg komma att erfordras platser för i medeltal omkring 85 elever. Det bör dock redan i detta sammanhang framhållas, att även om ett visst antal elever externeras, måste dock på grund av elevantalets storlek vissa förändringar i fråga om lokalerna vidtagas. Skulle såväl upptagningsskolan som fortsättningsskolan helt anordnas som internat, måste ökade utrymmen anordnas genom förändring av lokalerna i rätt stor omfattning. Närmare redogörelse härför lämnas emellertid å annan plats i denna utredning. Skulle vid en omorganisation av dövstumundervisningsväsendet förläggas endast en upptagningsskola till Vänersborgsanstalten, bleve dess nuvarande C-avdelning överflödig och de till A-avdelningen nu centraliserade köks-, tvätt- och bageriavdelningarna för stora samt därför i ekonomiskt avseende tyngande för driften. Vidare bör nämnas, att de till anstalten hörande tomtområdena äro tillräckligt stora, tillsamman 67 072 kvm, för att medgiva anordnandet av såväl erforderlig trädgårdsanläggning för fortsättningsskolan som nödiga idrottsfält för de två skilda skolorna, vilket däremot icke bleve fallet med den till dövstumskolan i Växjö hörande tomten, som till arealen är jämförelsevis begränsad, då den omfattar blott 19 101 kvm. Vid bedömandet av frågan om den lämpligaste förläggningsorten för här ifrågavarande fortsättningsskola synes vidare stor hänsyn böra tagas till möjligheten av viss avsättning för de alster, som kunna bliva förfärdigade

75 av eleverna. I detta avseende har ifråga om den nuvarande hantverksskolan i Vänersborg dess närhet till Göteborg inneburit en stor fördel. I Växjö åter skulle det säkerligen möta svårigheter att försälja i en dit eventuellt förlagd fortsättningsskola förfärdigade föremål. Slutligen synes det vara av betydelse, att den i Vänersborg med avsevärda kostnader uppbyggda organisationen för de dövstummas utbildning inom olika yrkesgrenar, så vitt möjligt är, föres dövstumundervisningsväsendet till godo vid ett statens övertagande av detsamma. I Råbylund invid Lund har, såsom förut nämnts, genom tredje dövstumdistriktets försorg upprättats en lantbruks- och hantverksskola, där under vårterminen 1936 undervisades 2 elever i skrädderi, 6 i skomakeri, 6 i lantbruk och 4 i snickeri. Skolan är förlagd till samma egendom som ett skydds- och ålderdomshem för dövstumma. Egendomens areal uppgår till 17 tunnland åkerjord, vartill komma 5 V2 tunnland arrenderad trädgårdsjord samt 30 tunnland arrenderad åkerjord. Skolan är anordnad som internat. Eleverna bo i särskild byggnad, men intaga sina måltider på det i omedelbar närhet belägna ålderdomshemmet. Föreståndaren vid detta är tillika föreståndare för distriktets dövstumskola samt för lantbruks- och hantverksskolan. Hemmets husfader är tillika rättare vid skolan och hemmets husmoder och vårdarinna är tilllika kokerska för både hemmet och skolan. Hemmet och skolan äro följaktligen intimt förbundna med varandra. Det med skolan förenade lantbruket har givit gott resultat, och efterfrågan på dövstumma, som vid skolan fått sin utbildning i lantbruk, har varit större än tillgången på från skolan avgångna elever. Detta synes visa, att det föreligger behov av möjligheter till utbildning i lantbruk för en del av de gossar, som genomgått upptagningsskolorna. I sitt utlåtande år 1921, sid. 86, räknade också skolöverstyrelsen med att skolan å Råbylund skulle mottaga ett tiotal elever från olika delar av landet för utbildning i lantbruk. Överstyrelsen synes emellertid hava förutsatt, att Råbylund icke skulle överlämnas till staten på samma sätt som distriktskolorna utan att anstalten skulle förbliva i tredje dövstumskoldistriktets ägo. Statsunderstöd föreslogs skola utgå med lika stort belopp för varje vid denna skola intagen elev årligen som den årliga medelkostnaden komme att bliva för varje elev i statens fortsättningsskola för talundervisade gossar. I 1932 års utredning, sid. 48—51, framlades olika alternativ rörande institutionernas i Råbylund framtida ställning, nämligen: att hela anstalten, såväl skolan som hemmet, skulle överlämnas till staten, att hela anstalten skulle övertagas av staten, men landstingen erlägga viss ersättning för varje å ålderdomshemmet intagen,

att hela anstalten skulle övertagas av en stiftelse, som erhölle statsanslag för elevernas utbildning och för skyddslingarnas vård. Utredningen intog emellertid icke någon bestämd ståndpunkt i denna fråga. Av vad ovan anförts framgår, att de båda institutionerna äro så nära förbundna med varandra såväl i organisatoriskt som i andra avseenden, att ett statens övertagande av lantbruks- och hantverksskolan knappast skulle kunna äga rum utan att ålderdomshemmet antingen övertoges av staten samtidigt med skolan eller ock nedlades eller förflyttades. I nu föreliggande utredning framlägges icke förslag om att staten skall övertaga kostnaderna för den ålderdomsvård i allmänhet, som kan behöva ordnas för de dövstumma. Vid sådant förhållande synes det icke vara motiverat att föreslå, att staten skall övertaga hemmet i Råbylund och därigenom i ett enda fall omhändertaga ålderdomsvården. Vissa olägenheter synas ock vid ett eventuellt statsövertagande av de båda institutionerna kunna följa därav, att det till egendomen hörande jordområdet icke är tillräckligt utan måste utökas genom arrendering av icke obetydlig areal åkeroch trädgårdsjord. Ett statens övertagande av skolan under förutsättning, att ålderdomshemmet förflyttas eller upphör synes icke böra ifrågakomma. På grund av nu relaterade förhållanden måste det anses lämpligast, att både skolan och hemmet i Råbylund fortfarande förbliva i landstingets ägo. Då det emellertid, såsom redan antytts, synes föreligga ett verkligt behov av utbildningsmöjligheter i jordbruksyrket för de dövstumma, torde också sådana böra ordnas för riket i dess helhet. Därvid synas två huvudvägar vara framkomliga nämligen antingen den, att särskilda lantbruksskolor för dövstumma upprättas eller den, att lantbruksskolan i Råbylund för utbildning i lantbruk mottager de dövstumma fortsättningsskolelever, vilka anses böra komma i åtnjutande av sådan utbildning, mot att staten till anstalten för varje elev erlägges en årsavgift, motsvarande den årliga medelkostnaden för elev vid statens fortsättningsskola för talundervisade gossar. Det är dock uppenbart, att vissa olägenheter äro förknippade med en koncentration av lantbruksundervisningen till skolan i Råbylund. Bland annat måste det betraktas som mindre tillfredsställande, att dövstumma ynglingar från de mellersta och norra delarna av landet skola hänvisas till Skåne för utbildning i jordbruk. Förhållandena inom jordbruksnäringen äro nämligen, som allmänt är känt, icke blott särskilt väl ordnade och utvecklade i sistnämnda landskap utan ställa jämväl på grund av de naturliga förhållandena och förutsättningarna helt andra krav såväl på innehavare av lantbruk som på arbetare inom detta yrke än vad fallet i allmänhet är i andra delar av riket. En person, som skall slå sig fram som småbrukare eller som jordbruksarbetare i Norrland, är givetvis i behov av en utbildning av väsentligt annan karaktär än den, som är erforderlig och lämplig

för motsvarande yrkesutövare på det skånska slättlandet eller i de övriga sydligare landsdelarnas mera bördiga nejder. En rationellt ordnad lantbruksundervisning för de dövstumma skulle följaktligen kräva, att två eller tre utbildningsanstalter funnes anordnade i olika delar av landet. Men så länge erfarenhet helt saknas om det antal dövstumma, för vilket utbildning i jordbruksyrket kan erfordras och om de olika elevernas sannolika hemorter i framtiden, kan upprättandet av en sådan organisation icke tillstyrkas. Genom möjligheten för elever att i vissa fall erhålla utbildning hos lämpliga enskilda jordbrukare torde dessutom, åtminstone för en tid framåt, viss hänsyn kunna tagas till de skilda elevernas behov av sådan utbildning, som bäst svarar mot kraven i de delar av riket, där de hava sina hemorter. Skulle det sedermera visa sig, att utvecklingen kräver att särskilda, mera permanenta anordningar för här ifrågavarande ändamål böra vidtagas på någon plats i mellersta eller norra Sverige, torde tiden vara inne att upptaga denna fråga till ny omprövning. Intill dess synes frågan om utbildning i jordbruksyrket för de dövstumma böra så lösas, att avtal i enlighet med vad som här ovan föreslagits, träffas med styrelsen för Råbylunds lantbruksskola. Vid denna skola kan, därest undervisningen så omlägges, att den kommer att omfatta endast utbildning i lantbruk, utan svårighet mottagas ett 25-tal elever. Undervisningen i hantverksskolan skulle efter det nämnda avtal träffats avvecklas, då den, sedan hantverksskolan i Vänersborg trätt i verksamhet, icke längre vore behövlig. Fortsättningsskola för talundervisade flickor. Vid övervägande av lämpligaste sättet för anordnandet av fortsatt undervisning för de flickor, vilka i barndomsskolorna åtnjutit talundervisning, synes till en början frågan om Tysta skolans ställning böra upptagas till prövning. Denna skola har nämligen i de tidigare utredningarna föranlett omfattande diskussioner, när det gällt att taga ståndpunkt till frågan om de dövstumma flickornas fortsatta undervisning, och olika förslag hava vid skilda tillfällen framställts om skolans framtida ställning i förhållande till den ifrågasatta nya organisationen. Tysta skolan är en privat uppfostringsanstalt för dövstumma. Den grundades av fröken Jeanette Apollonia Berglind från Stockholm och synes kunna räkna sin tillvaro från år 1860. Skolan var från början anordnad som primärskola för dövstumma barn och undervisningen meddelades nästan uteslutande enligt skriv-teckenmetoden ända till år 1882, då talmetoden infördes. År 1894 inrättades vid sidan av skolans föregående verksamhet en ett- eller tvåårig praktisk fortsättningsskolkurs och år 1905 utvidgades nämnda kurs till en tvåårig praktisk-teoretisk fortsättningsskola, som avgiftsfritt stod öppen för konfirmerade dövstumma flickor från hela landet, vilka undervisats i talskola. Den grundläggande skolkursen avvecklades

78 därefter. Åren 1911—1912 uppfördes i Lidingö villastad för skolans räkning en byggnad, inrättad särskilt med tanke på anstaltens framtida verksamhet som fortsättningsskola för dövstumma. Skolans tillgångar utgjorde enligt årsberättelsen för 1935/1936 kronor 1 555 894: 62. Skulderna äro upptagna till samma belopp. I detta belopp ingingo kronor 933 278: 21 å kapitalkonto. Inkomster och utgifter för räkenskapsåret 1934/1935 balanserade enligt nämnda årsredogörelse å kronor 70 486: 57. Under året hade uppstått ett underskott å kronor 3 212: 85, beroende på minskade hyresinkomster å skolans fastighet vid Karlavägen i Stockholm. Elevantalet i skolan uppgick under höstterminen 1935 till 37 och under vårterminen 1936 till 35. I enlighet med av Kungl. Maj:t framlagda förslag har skolan sedan år 1921 åtnjutit statsanslag. Beloppet, som från början utgjorde 30 000 kronor, nedsattes år 1924 till 20 000 kronor samt år 1932 till 5 000 kronor. År 1935 höjdes anslaget till 10 000 kronor, med vilket belopp understöd beviljades även av 1936 års riksdag. Redan i de underdåniga framställningar, som de sakkunniga, vilka avgåvo sitt betänkande i juni 1915, hade i uppdrag att behandla, föreslogs att de från talskolorna avgående flickorna skulle hänvisas till Tysta skolan för fortsatt utbildning. Nämnda skolas styrelse hade också i skrivelse den 6 oktober 1913 erbjudit sig att till undervisning mottaga intill ett 40-tal dövstumma flickor, som åtnjutit talundervisning mot ett årligt statsanslag å 12 000 kronor, och i infordrat yttrande den 9 november 1916 i anledning av ovannämnda sakkunnigas förberedande utredning uttalade styrelsen som sin mening, att talskolans flickor med fördel kunde hänvisas till Tysta skolan så långt dennas utrymme medgåve och under förutsättning, att skolans dåvarande självständighet och karaktär av enskild läroanstalt i allt väsentligt bibehölles. Den 15 oktober 1920 avgav styrelsen yttrande till de av skolöverstyrelsen tillkallade sakkunniga för närmare utredning av frågan om dövstumundervisningsväsendets omorganisation. Styrelsen anförde därvid bland annat, att den förutsatte att elevantalet, därest skolan komme att ingå i den nya organisationen, skulle i medeltal komma att utgöra omkring 50. Ett uppgjort förslag till stat för Tysta skolan med nämnda elevantal slutade på en summa av 189 420 kronor. Till dessa utgifter kunde skolan bidraga med endast omkring 30 000 kronor, vadan statens understöd till skolan skulle behöva uppgå till 159 420 kronor. Tysta skolan skulle emellertid tillhandahälla skollokaler, varför statens vinst av Tysta skolans övertagande av den ifrågasatta undervisningen borde ökas med den beräknade hyran av skollokalerna. Den 10 maj 1921 avgav skolöverstyrelsen underdånigt yttrande med förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet. Överstyrelsen uttalade därvid, bland annat, sid. 88, att den funnit det bidrag av stats-

79 medel, som Tysta skolan ansett erforderligt, vara avsevärt, varför överstyrelsen undersökt huru förhållandena skulle gestalta sig för den händelse en fortsättningsskola för flickor upprättades å annan plats och Tysta skolan ställdes utanför organisationen. Överstyrelsen hade därvid kommit till det resultatet, att anordnandet av en fortsättningsskola för 50 flickor vid dövstumskolan i Vänersborg skulle kunna ske för en årlig kostnad av sammanlagt 115 800 kronor, eller omkring 43 600 kronor lägre belopp, än som erfordrades för Tysta skolan. Efter ytterligare överväganden av skälen för och emot Tysta skolans anordnande såsom fortsättningsskola förklarade överstyrelsen, att det förefölle ur alla synpunkter lämpligast, att fortsättningsskolan för flickor förlades till C-avdelningen vid dövstumskolan i Vänersborg. I yttrande den 4 april 1923 över skolöverstyrelsens omorganisationsförslag begränsade styrelsen för Tysta skolan sina anspråk på statsbidrag till 35 800 kronor för 28 elever och till 70 000 för 50 elever samt begärde, att frågan om skolans inordnande under den nya organisationen måtte tagas under förnyad omprövning. Styrelsen förklarade vidare, bland annat, att den icke komme att motsätta sig de rimliga anspråk på delaktighet och inflytande på skolans undervisande verksamhet, som staten kunde fordra. Staten skulle sålunda kunna förbehålla sig att utse en ledamot i styrelsen, eventuellt ordförande, fastställa undervisningsplan, verkställa inspektion m. m. Då styrelsen nu förnyade sin hemställan, att Tysta skolan skulle införlivas med den nya organisationen, innebure detta, enligt styrelsens mening, att skolans uppgift och ändamål blivit för framtiden ordnad och ej längre borde bliva föremål för någon förändring av annan grund än som kunde följa av dövstumundervisningsväsendets utveckling i allmänhet. I sitt den 9 juni 1925 avgivna underdåniga reviderade förslag till dövstumundervisningens omorganisation anförde skolöverstyrelsen i nu förevarande spörsmål bland annat, sid. 4 ff, att överstyrelsen efter förda överläggningar med styrelsen för Tysta skolan och med hänsyn till av nämnda styrelse upprättade nya kostnadsberäkningar och förslag funnit sig böra i viss mån modifiera sitt tidigare förslag om att Tysta skolan skulle lämnas utanför den föreslagna organisationen. Trots sina tidigare uttalade betänkligheter mot en anordning med två fortsättningsskolor för flickor, den ena förlagd till Tysta skolan och den andra till Vänersborg, funne överstyrelsen sig nu böra tillstyrka en sådan anordning, vilken dock tills vidare, intill dess nödig erfarenhet vunnits, syntes böra vara av provisorisk natur. Å ena sidan syntes det nämligen önskvärt, att Tysta skolan finge fortsätta en verksamhet, som av dess styrelse omfattades med varmt intresse och för vilken statens omkostnader inom en nära framtid torde komma att bliva jämförelsevis obetydliga. Å andra sidan kunde överstyrelsen icke tillråda, att den fortsatta utbildningen för samtliga dövstumma flickor förlades till

80 Tysta skolan, innan försök gjorts att i en skola av delvis annan typ bedriva denna utbildning. Tysta skolan vore ett internat och torde även efter en eventuell utvidgning förbliva detta, möjligen med undantag för en eller annan flicka. Denna typ av fortsättningsskola, som närmast kunde jämföras med ett lugnt och gott hem, kunde givetvis vara lämplig för sådana flickor, som efter slutad utbildning kunde placeras i en omgivning av liknande art. De flickor däremot, som vore födda och uppväxta på landsbygden, och som komme att återvända dit efter slutad skolkurs för att deltaga i lantliga sysslor, torde komma att draga största fördel av en fortsättningsskola, som i möjligaste mån inriktades på lantliga förhållanden. Principiellt riktigt med hänsyn till elevernas framtida liv bland hörande och talande människor syntes ock vara, att de elever, som befunnes därför lämpade, externerades under sin fortsättningsskolkurs. Fortsättningsskolan finge därigenom karaktären av en övergång från skolan till livet på egen hand, och skolans rektor och lärare finge därigenom tillfälle att på ett mera tillförlitligt sätt bedöma de olika elevernas förmåga att reda sig utanför skolans väggar, vilket givetvis vore av grundläggande betydelse vid elevernas placering efter slutad skolkurs. Med två fortsättningsskolor för flickor, den ena anordnad som internat och den andra som inter-externat, skulle det bliva möjligt dels att vid fördelningen av elever på de båda skolorna taga hänsyn till elevernas förutsättningar och lämplighet för det ena eller det andra slaget av fortsättningsskola, dels att vinna en för den befintliga organisationen av fortsättningsskolan önskvärd erfarenhet rörande dess lämpligaste anordning. Efter att hava yttrat sig om de kostnader, som skulle föranledas av anordnandet av den fortsatta undervisningen för flickorna enligt de alternativ, som här förut berörts, förklarade sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka ifrågavarande undervisnings förläggning i dess helhet till Tysta skolan. Vid en jämförelse mellan de båda övriga alternativen, antingen skolans förläggning med 30 elever i Vänersborg och 30 elever å Tysta skolan eller med 60 elever i Vänersborg, ställde sig det förra alternativet ur kostnadssynpunkt fördelaktigare än det senare. Då en anordning med skolans uppdelning på två anstalter dessutom kunde genomföras utan att Tysta skolans verksamhet därigenom förändrades, och då en sådan anordning erbjöde möjligheter för anställande av värdefulla försök i fråga om de dövstumma flickornas fortsatta utbildning, syntes denna utbildning tills vidare böra förläggas dels till en statsanstalt i Vänersborg och dels till Tysta skolan. Skulle det mot förmodan sedermera befinnas ändamålsenligt, att Tysta skolan övertoge ifrågavarande uppgift i dess helhet, torde det förmodligen icke komma att möta avsevärda svårigheter att överföra den fåtaliga personalen vid en på extra stat inrättad fortsättningsskola i Vänersborg till dövstumskolorna i övrigt. Å andra sidan skulle det, därest Tysta skolan framdeles skulle be-

81 finnas böra upptaga någon annan verksamhet, icke komma att erbjuda svårigheter att utvidga Vänersborgsskolan, så att den kunde mottaga samtliga flickor. I 1932 års utredning anfördes rörande Tysta skolans ställning bland annat, sid. 60 ff, att skolan, som vore avsedd för ett 40-tal fortsättningsskolelever, icke utan avsevärda lokalutvidgningar kunde rymma alla de talundervisade dövstumma flickor, som behövde fortsatt utbildning. Om skolan med de medel den ägde till sitt förfogande verkställde dessa utvidgningar, minskades tydligen dess för driften avsedda ränteinkomster och statens understöd för driftens uppehållande måste då i samma mån ökas. Att nedlägga pengar i nya byggnader för dövstumundervisningens behov syntes icke tillrådligt, då vid de redan befintliga dövstumskolorna funnes fullt tillräckliga lokaler för undervisningen, vilka lokaler svårligen kunde användas för andra än sitt ursprungliga ändamål. Om Tysta skolan övertoge den fortsatta undervisningen av alla de dövstumma talundervisade flickorna, skulle detta i verkligheten betyda, att skolans medel helt överlämnades till staten för lösandet av en uppgift, som hörer staten till. Likaväl som det allmänna beredde fortsatt undervisning åt de fullsinnade, borde det vara dess plikt att tillgodose de vanlottade abnorma. Tysta skolans medel borde hellre och i skälig utsträckning användas för tillgodoseende av sådana behov, för vilkas avhjälpande allmänna medel ej torde kunna påräknas. Sådana behov vore i själva verket många. Hur förtjänstfull Tysta skolans verksamhet än kunde hava varit finge den dock ej stå hindrande i vägen för ordnandet av den fortsatta utbildningen för de dövstumma flickorna på det sätt, som efter noggrant övervägande befunnes vara det lämpligaste för undervisningen i dess helhet. Hänsyn till skolans önskemål borde tagas endast i den mån detta kunde vara de dövstumma till verkligt gagn. För Tysta skolans del skulle det innebära en fortsättning i så gott som rak linje av dess verksamhet, om skolan till fortsatt undervisning finge mottaga dels de oegentligt dövstumma flickorna, dels vissa flickor från skolor för hörselsvaga, varjämte även, efter medgivande av skolöverstyrelsen, en eller annan egentligt dövstum flicka skulle kunna dit hänvisas. De egentligt dövstumma flickorna i övrigt åter skulle beredas fortsatt undervisning i Vänersborgsskolan. Det antal fortsättningsskolelever, som på detta sätt skulle tillföras Tysta skolan kunde beräknas till ett 20-tal. Då skolan hade platser för ett 40-tal elever, skulle dess lokaler icke komma att för ifrågavarande ändamål helt utnyttjas, varför utredningen ifrågasatte, om skolan icke också skulle i viss utsträckning omhändertaga döva småbarn för vård och meddelande av förberedande undervisning. Därest Tysta skolan befunnes villig åtaga sig undervisning av nämnd karaktär och omfattning, borde skolan erhålla statsbidrag till bestridande av de därmed förenade kostnaderna. Detta bidrag syntes skäligen böra bestämmas till ett 6

82 belopp av 600 kronor för elev och år och således för e t t beräknat elevantal av 15—20 till 9 000—12 000 kronor för år. För det eventuella övertagandet av vård av dövstumma småbarn föreslogs särskilt bidrag av statsmedel. I anledning av dessa utredningens uttalanden avgav styrelsen för T y s t a skolan efter anmodan ett den 23 mars 1933 dagtecknat y t t r a n d e till skolöverstyrelsen. Efter redogörelse för skolans uppkomst och utveckling anförde styrelsen, bland annat, a t t några bärande skäl för a t t fortsättningsundervisningen för de oegentligt och de egentligt dövstumma skulle förläggas till skilda skolor icke anförts. Därefter övergick styrelsen till en granskning av 1932 års utrednings förslag ur kostnadssynpunkt och framhöll därvid, a t t Tysta skolans organisation, som avpassats för ett antal av intill 40 elever, icke skulle komma att utnyttjas på ett rationellt sätt, därest elevantalet komme a t t inskränkas till det i 1932 års sakkunnigeförslag beräknade maximiantalet eller 20 elever. Årskostnaderna skulle k o m m a a t t stiga till alltför höga belopp och beräknades komma a t t utgöra omkring 2 901 kronor för varje elev, därest de ifrågasatta nya förmånerna inräknades. Komme antalet a t t nedgå till 15, beräknades årskostnaden för elev under angiven förutsättning komma a t t uppgå till omkring 3 689 kronor och vid ett elevantal av 10 till omkring 5 263 kronor. Genom ett mera rationellt utnyttjande av T y s t a skolans organisation, skulle, enligt styrelsens uppfattning, fortsättningsundervisningen för de dövstumma flickorna kunna ordnas med mindre kostnad än som i utredningen förutsattes. Därest T y s t a skolans verksamhet bibehölles i dåvarande omfattning, alltså med intill 40 internatelever, och behovet av ytterligare platser tillgodosåges genom en statlig anstalt, skulle denna senare kunna begränsas till a t t inrymma platser för omkring 30 elever. Om så skedde, kunde statsverkets årliga kostnader för flickornas fortsatta undervisning beräknas till omkring 67 000 kronor. D å årskostnaden för flickornas fortsatta undervisning i utredningen beräknats till 80 500 kronor, skulle alltså en årlig besparing av omkring 13 500 kronor beräknas uppstå för statsverket. Skulle det befinnas lämpligt att sammanföra samtliga de talundervisade flickorna till en enda anstalt för fortsatt undervisning, vore styrelsen beredd a t t i T y s t a skolan mottaga dem alla under förutsättning, a t t de elever, som icke kunde beredas internatplatser, finge externeras genom skolans försorg. Beträffande det i utredningen framställda förslaget, a t t vid sidan av den fortsättningsundervisning, som skulle förekomma vid T y s t a skolan skulle anordnas en för hela landet avsedd förskola för dövstumma småbarn till ett antal av något mer än 25, förklarade styrelsen, a t t T y s t a skolan icke kunde påtaga sig denna uppgift. Enligt en av styrelsen uppgjord beräkningav kostnaderna för en organisation såväl med fortsättningsskola som förskola skulle nämligen skolans årliga utgifter komma a t t uppgå till 117 652

83 kronor, men inkomsterna till blott 92 000 kronor, vadan ett årligt underskott på 25 652 kronor skulle komma att uppstå. Styrelsen förordade slutligen, att Tysta skolan måtte tills vidare bibehållas i den form och i det omfång skolan för det dåvarande hade såsom fortsättningsskola för talundervisade flickor. Alternativt ifrågasatte styrelsen, huruvida icke den fortsatta undervisningen för samtliga talundervisade flickor borde förläggas till Tysta skolan, och styrelsen förklarade sig beredd att träffa därför erforderliga anstalter, varvid förutsattes, att i den mån internatplatser icke kunde beredas inom skolan åt samtliga flickor, externering av elever i den utsträckning, som kunde visa sig erforderlig, finge ordnas genom styrelsens försorg. I sitt den 23 juni 1933 avgivna yttrande i anledning av 1932 års utredning framhöll skolöverstyrelsen i fråga om Tysta skolan bland annat följande, sid. 20 ff. Frågan om Tysta skolans ställning till det statliga dövstumskolväsendet vore av betydelse icke blott i praktiskt organisatoriskt hänseende utan den hade ock en viktig principiell innebörd. Ehuru skolan på 1860-talet upprättades för att taga vård om dövstumma småbarn, kom den dock rätt snart att ägna sig åt undervisning av de dövstumma i skolåldern, för vilka det allmänna ännu icke ordnat undervisningen. När obligatorisk undervisning införts genom 1889 års lag, förändrade Tysta skolan sin verksamhet till att omfatta fortsatt undervisning för dövstumma flickor. Därmed gick Tysta skolan i spetsen för utvecklingen på detta område och fäste uppmärksamheten på ett behov, som det allmänna egentligen borde tillgodose. Nu torde staten vara beredd att övertaga och bekosta även den fortsatta undervisningen. Då uppstode frågan, vartill Tysta skolans fonder därefter skulle användas. Skolans betydande fonder hade huvudsakligen tillkommit dels genom gåvor, dels ock genom lyckade affärstransaktioner med stöd av gåvomedlen. Syftet med gåvorna hade varit att tillgodose ett de dövstummas behov, för vilket samhället icke åtagit sig att sörja. Härmed borde jämföras Tysta skolans senast framförda förslag, som i sin sak innebure ett erbjudande till staten att tillgodogöra sig hela avkastningen av skolans tillgångar för att därigenom i någon mån minska de skattedragandes bördor för en obligatorisk undervisning. Visserligen vore användningen av skolans medel icke i nämnvärd utsträckning bunden av föreskrifter i samband med gjorda donationer, i gåvobrev eller liknande handlingar, men då det vore känt, att syftet med gåvorna varit det angivna, torde skolans tillgångar böra betraktas såsom väsentligen likställda med andra fonder, stiftelser eller donationer, som tillkommit genom frivilliga gåvor. En och annan gång hade det hänt, att den myndighet, som haft sig anförtrodd förvaltningen av dylik fond eller donation, hos Kungl. Maj:t anhållit att få använda medlen på sådant sätt, att de direkt eller indirekt

skulle komma de skattedragande till godo. Oftast hade sådan framställning motiverats därmed, att det behov, för vilket medlen en gång avsatts, icke längre förefunnes. Överstyrelsen hade, då den haft att yttra sig angående sådan ansökan avstyrkt densamma, och, så vitt överstyrelsen hade sig känt, hade Kungl. Maj:t icke heller bifallit dylik ansökan utan i förekommande fall föreskrivit, att medlen skulle användas till annat, donationens syfte närstående ändamål. Enligt överstyrelsens bestämda mening borde förfaras på samma sätt med Tysta skolans fonder. Om staten övertoge den fortsatta undervisningen och kostnaderna för densamma, borde Tysta skolans inkomster icke för någon längre tid därefter tagas i anspråk för uppehållande av en fortsättningsskola utan till de dövstummas bästa på annat sätt. I anledning av styrelsens för Tysta skolan framlagda kostnadsberäkningar framställde skolöverstyrelsen en del erinringar. I fråga om den förut omnämnda beräknade årliga besparingen å 13 500 kronor anförde överstyrelsen, att skolans styrelse beräknat medelkostnaden för elev vid skolan till 1 783 kronor med 41 veckors lästid och till 1 961 kronor med den i 1932 års utredning föreslagna lästiden av omkring 46 veckor. Det vore dock att märka, att kostnaden för elev under de två senaste åren uppgått till respektive 2 300 och 2 324 kronor. Kostnaderna hade alltså varit mer än 25 % högre än det av styrelsen beräknade. Skulle medelkostnaden för elev på grund av förlängd lästid och därav föranledda ökade utgifter för löner m. m. något stiga utöver de senaste årens, förbyttes den av styrelsen beräknade besparingen snart i några tusen kronors förlust. Styrelsen hade även verkställt beräkningar angående kostnaderna i händelse hela fortsättningsskolan för flickor förlades till Tysta skolan. Enligt dessa skulle genom en sådan förläggning uppstå en årlig besparing av statsutgifter på omkring 43 500 kronor. Gjorde man även här det antagandet, att medelkostnaden för barn icke komme att sjunka utan snarare något att stiga på grund av Jästidens utsträckning, försvunne genast minst hälften av den beräknade besparingen. Vid alla dessa beräkningar hade styrelsen upptagit skolans årsinkomster till 59 000 kronor såsom en — åtminstone så vitt för närvarande kunde bedömas — tämligen säker inkomst. Det vore alltså detta belopp, som skulle undandragas de dövstumma och tillföras statsverket. Emellertid hade styrelsen i en till skolöverstyrelsen ingiven skrivelse den 28 april 1933 angående statsanslag till Tysta skolan för budgetåret 1934/ 1935 bland annat anfört, att styrelsen med hänsyn till läget å hyresmarknaden ansett sig nödsakad medgiva väsentliga nedsättningar i hyrorna för lägenheterna i båda Stockholmsfastigheterna. De årliga hyresinkomsterna för dessa fastigheter beräknades komma att minskas med omkring 15 000 kronor under förutsättning, att det lyckades styrelsen få samtliga fastigheter uthyrda. Sedan den 1 oktober 1932 och till tiden för yttrandets av-

85 givande hade lägenheter, för vilka skolan tidigare uppburit en årlig hyra av 5 450 kronor stått outhyrda. Dessutom hade styrelsen under räkenskapsåret fått vidkännas minskning jämväl i ränteinkomster å sitt innehav av obligationer. Härtill framhöll skolöverstyrelsen, att om medelkostnaden för elev komme att uppgå till samma belopp som under de senaste åren och skolans inkomster skulle sjunka med omkring 20 000 kronor komme det förhållandet att uppstå, att staten tillgodogjorde sig hela avkastningen av Tysta skolans tillgångar men ändå måste vidkännas större rent statliga utgifter för flickornas fortsättningsskola än om denna i sin helhet förlades till Vänersborg. Skolöverstyrelsen framhöll vidare, att även enligt styrelsens för Tysta skolan förslag skulle sju anstalter bliva erforderliga för dövstumundervisningen. Skillnaden mellan styrelsens och 1932 års sakkunniges förslag skulle närmast bestå däri, att staten i det ena fallet skulle övertaga och använda samtliga landstingens dövstumskolor, men i det andra fallet avstå från att taga en av dessa anstalter i anspråk och i stället utnyttja Tysta skolan, som emellertid allt fortfarande skulle förbliva en enskild anstalt. Staten skulle dock svara för anstaltens utgifter i den mån skolans egna inkomster komme att visa sig otillräckliga. Skolöverstyrelsen uttalade slutligen, att den fortsatta undervisningen, sedan den blivit obligatorisk, borde helt bekostas av staten och i regel även vara förlagd till statens anstalter. Ur såväl principiella som organisatoriska och ekonomiska synpunkter avstyrkte överstyrelsen på det bestämdaste det av styrelsen för Tysta skolan förordade förslaget att förlägga hela eller den huvudsakliga delen av fortsättningsskolan för flickor till Tysta skolan. I skrivelse den 24 sepember 1933 ingav centralstyrelsen för svenska dövstumlärarsällskapet till skolöverstyrelsen en skrivelse rörande disponerandet av Tysta skolans medel med anhållan att överstyrelsen ville överlämna densamma till Kungl. Maj:t. I denna skrivelse framfördes såsom ett önskemål, att Tysta skolans medel, liksom donationsmedel i allmänhet, icke måtte tagas i anspråk för statliga uppgifter utan bibehållas för tillgodoseende av sådana behov bland de dövstumma, vilka icke kunna väntas bliva tillgodosedda genom det allmännas försorg. Den 7 oktober 1933 ingavs vidare till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet av styrelsen för svenska dövstumförbundet en kort framställning rörande Tysta skolan. I skrivelsen anfördes bland annat, att då denna skolas medel insamlats för ändamål utöver och vid sidan av vad det allmänna ombesörjer i fråga om dövstummas vård och undervisning, måste det anses högst orättfärdigt, att dessa medels avkastning eventuellt skulle avlasta statens utgifter för de dövstumma flickornas fortsatta utbildning, vare sig detta skulle ske med hela avkastningen enligt Tysta skolans styrelses erbjudande eller delvis, jämte eventuell förskola enligt 1932 års ut-

rednings förslag. Styrelsen för svenska dövstumförbundet — vilken representerade större delen av landets dövstumma — ansåge, att ifrågavarande medel alltfort borde få tjäna ändamål, som staten finansiellt icke understödjer, vilket utan tvivel varit givarens mening och som sedan alltjämt varit den princip, efter vilken skolan sökt fylla sitt ändamål. Då det inom dövstumvärlden funnes åtskilliga behov, som staten väl knappast kunde tänkas träda in för, måste det från dövstumvärlden uttalas en bestämd protest både mot 1932 års sakkunnigeförslag och styrelsens för Tysta skolan förslag till disposition av dessa medel, och med skärpa framhölls, att dessa alltfort — liksom donationsmedel i allmänhet — borde få tjäna ändamål, som det allmänna icke ombesörjde. Genom skrivelse den 28 maj 1936 har styrelsen för Tysta skolan beretts tillfälle att till den nu föreliggande utredningen meddela, huruvida styrelsen funne förhållandena nu påkalla någon ändring i eller tillägg till det yttrande, som styrelsen avgav den 23 mars 1933 och av vilket huvudinnehållet här ovan återgivits. I ett den 30 juni 1936 avgivet svar har styrelsen enhälligt anfört i huvudsak följande. Det kan icke anses vara en under alla förhållanden fastslagen princip att där staten beslutar ett enhetligt ordnande av ett visst verksamhetsområde, enskild verksamhet vid sidan av den statliga icke finge ifrågakomma. Tvärtom kunde på många områden, icke minst inom skolväsendets, talrika exempel anföras på, att enskild verksamhet icke blott förekommer utan även i viss utsträckning förutsattes vid sidan av statlig verksamhet och att en så genomförd ordning visat sig erbjuda bestämda fördelar i jämförelse med vad som skulle utvinnas av enbart statlig verksamhet. Styrelsen funne emellertid icke anledning att ingå i något bemötande av de synpunkter, skolöverstyrelsen anfört såsom motivering för sitt avstyrkande av styrelsens förslag. Styrelsen ville i stället nu endast förklara, att den under förhandenvarande omständigheter icke längre vidhölle sitt tidigare framförda förslag eller sin tidigare uttalade önskan om Tysta skolans inordnande i den ifrågasatta nya organisationen av dövstumundervisningsväsendet. Styrelsen ville i detta sammanhang även uttryckligen förklara, att den icke vore villig antaga det i sakkunnigutredningen av den 17 december 1932 ifrågasatta erbjudandet åt Tysta skolan att omhändertaga fortsättningsundervisningen för de oegentligt dövstumma flickorna. Slutligen ville styrelsen förklara, att den självfallet vore beredd att låta Tysta skolan fortsätta sin hittillsvarande verksamhet såsom fortsättningsskola, så länge detta kunde befinnas lämpligt och önskvärt för underlättande av övergången till den nya ordning, som vid den blivande omorganisationen vore avsedd att genomföras. Vidkommande Tysta skolans verksamhet efter omorganisationens ge-

87 nomförande, komme styrelsen att taga under övervägande, åt vilka uppgifter densamma lämpligen borde ägnas. Skolöverstyrelsen hade i sitt yttrande den 23 mars 1933 riktat en varm vädjan till styrelsen att därvid låta tvenne verksamhetsgrenar, nämligen dels förskola och dels yrkesutbildning för flickor efter genomgågen fortsättningsskolekurs, i främsta rummet komma i åtanke. I tidigare avgivna yttranden hade styrelsen redan uttalat sin uppfattning i förskolefrågan, men styrelsen komme dock att göra denna fråga till föremål för fortsatt utredning. Vad anginge frågan om särskild yrkesutbildning för de flickor, som genomgått fortsättningsskola, hade styrelsen sedan gammalt eftersträvat, att de dövstumma flickorna icke skulle i undervisningshänseende ställas ofördelaktigare än sina manliga kamrater. Styrelsen förklarade sig därför komma att ägna frågan om fortsatt yrkesutbildning åt de dövstumma flickorna särskild uppmärksamhet och den hade redan även denna fråga under utredning. För bedömande av hithörande spörsmål vore det dock för styrelsen av stort intresse att veta i vad mån och i vilken omfattning statsbidrag kunde påräknas för dylik yrkesskoleverksamhet, varför styrelsen hemställde, att frågan härom måtte upptagas till övervägande i samband med den fortsatta beredningen av ärendet rörande dövstumundervisningens omorganisation. Av ovan lämnade redogörelse torde hava framgått, att Tysta skolan varit föremål för ett synnerligt intresse under hela den tid, frågan om dövstumundervisningens omorganisation varit aktuell. Detta torde finna sin förklaring bland annat däri, att man velat medverka till att skolans avsevärda tillgångar skulle komma att på ändamålsenligaste sätt bliva de dövstumma till gagn, därest undervisningsväsendet bleve omorganiserat. Tysta skolan har under hela sin fortvaro hittills utövat en erkännansvärd verksamhet till den dövstumma ungdomens väl, först såsom primärskola och sedermera såsom fortbildningsanstalt för dövstumma flickor. Skulle riksdagen nu komma att förklara sig villig övertaga ansvaret och kostnaderna för dövstumundervisningen i riket både i vad den avser den egentliga barnundervisningen och den fortsatta utbildningen, synas Tysta skolans tillgångar icke böra tagas i anspråk för upprätthållandet helt eller delvis av den fortsatta undervisning för flickor, som kan befinnas böra anordnas. Ur rent principiell synpunkt måste det betraktas såsom mest tillfredsställande att denna undervisning helt anordnas av staten själv och förlägges till av staten ägd anstalt. De fördelar ur ekonomisk synpunkt staten skulle vinna genom ett godtagande av Tysta skolans tidigare erbjudanden te sig, såsom skolöverstyrelsen i sitt här förut refererade yttrande den 23 juni 1933 också framhåller, rätt problematiska. Medelkostnaden för elev hade då under de två senaste åren utgjort respektive 2 300 och 2 324 kronor. Därest en fortsättningsskola för omkring 40 flickor förlades till Tysta skolan beräknade styrelsen medel-

kostnaden för elev till 1 783 kronor med 41 veckors lästid och till 1 961 kronor, därest lästiden bleve 46 veckor. Av den beräkning, som återfinnes i bilaga rörande kostnaderna för en fortsättningsskola, avsedd för samtliga talundervisade dövstumma flickor i riket och upprättad av staten samt förlagd till en av de nuvarande upptagningsskolorna, framgår, att kostnaderna för elev och år skulle komma att belöpa sig till omkring 1 654 kronor, om arbetsåret komme att omfatta 46 veckor. Ur såväl principiella som ekonomiska synpunkter måste det följaktligen möta starka betänkligheter att inordna Tysta skolan helt eller delvis i dövstumundervisningsväsendet, därest detta bleve förstatligat. Sedan Tysta skolans styrelse i här förut omförmälda skrivelse den 30 juni 1936 förklarat dels att den icke längre vidhölle sina tidigare framställda förslag och önskemål om Tysta skolans inordnande i den eventuella nya organisationen, dels att den icke vore villig omhändertaga fortsättningsskolundervisningen för de oegentligt dövstumma flickorna, synes anledning icke föreligga att ånyo till närmare prövning upptaga de skäl, som anförts för och emot nämnda skolas inordnande i ett statligt dövstumskoleväsende. Vad styrelsen i övrigt anfört, beröres i andra sammanhang i föreliggande utredning. Sedan Tysta skolan följaktligen icke längre torde böra komma i fråga vid ordnandet av fortsatt undervisning för talundervisade flickor, uppstår frågan, till vilken plats den erforderliga fortsättningsskolan bör förläggas. Såsom redan nämnts har såväl skolöverstyrelsen som 1932 års sakkunnige föreslagit Vänersborg såsom lämplig förläggningsort. I nu föreliggande utredning har emellertid på tidigare angivna skäl föreslagits, att i stället den fortsatta utbildningen för talundervisade gossar måtte förläggas till nämnda stad. Dessutom har föreslagits dels att upptagningsskolorna skola vara fyra till antalet och förläggas till Manilla, Lund, Vänersborg och Härnösand, dels att skolan för oegentligt dövstumma skall förläggas till Örebro. Av de nuvarande landstingsanstalterna återstå då skolorna i Gävle och Växjö. Av dessa synes Växjöskolan vara den lämpligaste för nu ifrågavarande ändamål. Lokalerna i Växjö äro nämligen fullt tillräckliga för anordnandet av fortsatt undervisning för flickor. Skolan kan nämligen bekvämt mottaga 100 elever utan externering och 125 elever om 25 externeras. Såsom förut nämnts, skulle antalet elever i en fortsättningsskola för talundervisade flickor komma att i medeltal bliva omkring 65, därest utbildningstiden bestämdes till tre år. Några mera betydande förändringar äro icke erforderliga, då lokalerna utan vidare kunna tagas i bruk för det ifrågasatta nya ändamålet. Till arbetssalar kunna nämligen utan svårighet apteras vissa av de salar, som nu användas för den teoretiska undervisningen. Tomtområdet är ock fullt tillräckligt för en skola, avsedd för flickor. På grund av anförda skäl föreslås, att fortsättningsskolan för talundervisade flickor förlägges till Växjö.

89 Fortsättningsskola för icke talundervisade. I fråga om den fortsatta undervisningen för icke talundervisade dövstumma hava i de tidigare verkställda utredningarna, i vilka uttalanden gjorts rörande denna sak, enighet rått därom, att denna undervisning borde förläggas till dövstumskolan i Gävle, som samtidigt även skulle inrymma upptagningsskola för skrivteckenelever, som hänvisades dit från övriga upptagningsskolor. I 1932 års utredning framhölls, sid. 73, att de av skolöverstyrelsen påpekade olägenheterna av att såväl gossar som flickor i fortsättningskolåldern skulle undervisas vid samma anstalt effektivt skulle kunna neutraliseras genom att gossarna under skoltiden externerades, medan flickorna däremot finge bo inom skolan. Något skäl att nu föreslå ändrad förläggning av den fortsatta utbildningen för icke talundervisade dövstumma föreligger icke. Dövstumskolan i Gävle äger tillräckliga utrymmen för anordnandet av en på ett tillfredsställande sätt skild undervisning för de manliga och de kvinnliga eleverna. Dessutom torde genom externering av de manliga eleverna i den omfattning, som med hänsyn till deras utbildning kan visa sig lämplig, uppkomsten av olägenheter kunna förhindras. Sammanfattning. Antalet elever i dövstumskolorna har under viss tid väsentligt minskats, men nedgången har icke varit kontinuerlig. Det i skolorna under läsåren 1932/33—1935/36 intagna elevantalet har varit något större än vad som beräknades i 1932 års utredning. Elevantalet, som läsåret 1935/36 uppgick till 598, kan på grund av nuvarande förhållanden för en tidsperiod av tjugufem år approximativt beräknas komma att i medeltal utgöra 565. För undervisning av dessa elever föreslås anordnade av fyra upptagningsskolor, förlagda till Manilla, Lund, Vänersborg och Härnösand och två specialskolor, nämligen: en för oegentligt dövstumma, förlagd till Örebro, och en för skriv-teckenelever, förlagd till Gävle. För de elever, som avgå från upptagningsskolorna och specialskolorna, föreslås anordnande av obligatorisk fortsatt undervisning, huvudsakligen avseende yrkesutbildning. För meddelande av ifrågavarande undervisning föreslås upprättande av tre fortsättningsskolor, nämligen: en för gossar, som åtnjutit talundervisning, förlagd till Vänersborg, en för flickor, som åtnjutit talundervisning, förlagd till Växjö och en för icke talundervisade gossar och flickor, förlagd till Gävle. Därjämte böra de gossar, som önska erhålla utbildning i jordbruk, beredas tillfälle erhålla sådan vid den å Råbylund befintliga lantbruksskolan för dövstumma.

90 Ändrad indelning av dtfvstnmskoldistrikten. Ett genomförande av här förut framställda förslag till omorganisation av dövstumundervisningen måste givetvis medföra vissa ändringar i fråga om de nuvarande dövstumskoldistriktens såväl antal som omfattning. Dessa ändringar föranledas därav, att upptagningsskolan i Örebro föreslås skola anordnas såsom specialskola för oegentligt dövstumma och upptagningsskolan i Växjö såsom fortsättningsskola för flickor, som åtnjutit talundervisning. Den minsta rubbning i det bestående torde åstadkommas genom en sådan förändring, att de nuvarande andra och tredje dövstumdistrikten sammanslås till ett med skola i Lund, att de nuvarande fjärde och femte distrikten sammanföras till ett med skola i Vänersborg samt att det nuvarande sjätte distriktet så uppdelas, att Uppsala län och Kopparbergs län överföras till första distriktet med skola å Manilla samt Gävleborgs län och Gävle stad överföras till det sjunde distriktet med skola i Härnösand. Det synes vara lämpligt, att distrikten därefter benämnas det södra, det västra, det östra och det norra. Vid ett bifall till detta förslag bleve distriktsindelningen följande: östra dövstumskoldistriktet: Stockholms stad, Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län, Gotlands län, Västmanlands län och Kopparbergs län; södra dövstumskoldistriktet: Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar läns södra och norra landstingsområden, Blekinge län, Kristianstads län och Malmöhus län; västra dövstumskoldistriktet: Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län, Värmlands län och Örebro län; norra dövstumskoldistriktet: Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län.

Kap. VII. Villkor och former för skolbyggnaders och inventariers överlåtande till staten. Tidigare förslag. I de tidigare utredningarna har frågan om villkor och former för ett statsövertagande av dövstumundervisningsväsendet varit föremål för utförlig behandling. I 1915 års förberedande utredning framhölls bland annat, att på vilken väg man än kunde komma att slå in vid en omläggning

91 av dövstumundervisningsväsendet, vare sig staten, såsom i vissa framställningar föreslagits, komme att helt övertaga denna undervisning, eller man, såsom i andra framställningar föreslagits, fortfarande komme att bibehålla dövstumskolan såsom kommunal inrättning, torde lösningen av frågan om skolbyggnaderna komma att bereda åtskilliga svårigheter. Beredningen behandlade därefter, sid. 129 ff, de former och villkor, under vilka lösning av problemet enligt olika linjer kunde tänkas. Av skolöverstyrelsens utlåtande och förslag år 1921 framgår, att de i ärendet avgivna yttrandena i nu förevarande avseende kunde uppdelas i tre grupper: sådana, som berörde frågan om överlåtelse med endast dispositionsrätt samt skyldighet för landsting, respektive städer, att även för framtiden underhålla byggnaderna; sådana, som förordade byggnaders och inventariers försäljning till staten efter föregående värdering; och sådana, som förordade deras överlämnande med äganderätt till staten utan ersättning. Det vida övervägande flertalet av landstingen och de i ärendet hörda myndigheterna hade dock anslutit sig till den uppfattningen, att dövstumskoldistrikten såsom vederlag för den ekonomiska avlastning, som skulle komma att ske genom statens övertagande av kostnaderna för undervisningen, skulle utan ersättning på staten överlåta sin för dövstumundervisningen använda fasta och lösa egendom. Skolöverstyrelsen anförde för egen del, sid. 67 ff, att den funne en överlåtelse till staten av skolbyggnader och inventarier med endast dispositionsrätt olämplig vare sig fastigheternas underhåll komme att handhavas av fastigheternas ägare eller övertagas av staten. Om underhållsskyldigheten skulle vila på landstingen, komme den att verka synnerligen ojämnt och därigenom vålla misshälligheter samt svårigheter vid utjämnandet av eventuella skiljaktigheter i besluten. Åtoge sig staten ansvaret för underhållskostnaderna, komme även detta att medföra praktiska svårigheter. Därefter uttalade skolöverstyrelsen som sin mening, att det syntes rättvist och billigt, att de nuvarande dövstumskoldistriktens fasta och lösa, för den egentliga dövstumundervisningen avsedda egendom, med full äganderätt och kostnadsfritt överlämnades till staten, mot det att staten åtoge sig dövstumskoldistriktens förpliktelser emot elever samt emot dåvarande och förutvarande personal. Det borde enligt överstyrelsens mening tillses, att ingen bleve ekonomiskt eller eljest lidande på de förändringar, som skulle inträda i och genom den nya organisationens genomförande. I anledning av vad i vissa yttranden av myndigheter och korporationer anförts rörande landstingens och de större städernas framtida anslag till dövstumundervisningen föreslog överstyrelsen,

att årlig avgift skulle av landsting och stad, som ej i landsting deltager, erläggas till statsverket för varje i egentlig dövstumskola intaget barn till samma belopp som vore stadgat för blinda barn, eller 400 kronor för varje barn; att däremot icke sådan avgift skulle utgå för i fortsättningsskola intaget barn; att landsting och de städer, om vilka här är fråga, skulle äga rätt att för varje till landstingsområde eller staden hörande i egentlig dövstumskola intaget barn bestämma en viss årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän borde bidraga till en del av barnets kosthåll vid skolan, vilken avgift borde komma landstinget eller staden tillgodo såsom bidrag till täckande av förut omförmälda utgifter; men att dylik avgift icke skulle av föräldrar eller målsmän erläggas för i fortsättningsskola intaget barn. I de yttranden, som avgåvos över skolöverstyrelsens år 1921 framställda förslag uttalades i nu förevarande avseenden skiljaktiga meningar. Statskontoret anförde i sitt yttrande bland annat, att det visserligen principiellt sett kunde ifrågasättas om icke landstingen och vederbörande städer borde helt befrias från deltagande i utgifterna. Då det emellertid skulle vålla statsverket ökade finansiella svårigheter och då flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna icke syntes hava något att erinra mot kommunala bidrag, ansåge sig statskontoret böra biträda skolöverstyrelsens förslag i fråga om de avgifter, som borde erläggas i händelse av ett statens övertagande av dövstumundervisningen. Till överstyrelsens förslag i oförändrat skick anslöto sig överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och Värmlands län, landstingen i Stockholm, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, stadsfullmäktige i Norrköping, Malmö och Gävle samt styrelserna för skolorna i första, andra, tredje och femte dövstumskoldistrikten. Stadsfullmäktige i Stockholm, länsstyrelserna och landstingen i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, landstingen i Jönköpings och Värmlands län, länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Kopparbergs län samt skolstyrelsen i sjunde dövstumskoldistriktet förordade, att landstingen och de städer, som icke deltaga i landsting, skulle överlämna sin för undervisningen använda fasta och lösa egendom till staten under förutsättning, att några årliga avgifter icke vidare behövde erläggas av landsting och vederbörande städer. Länsstyrelsen i Uppsala förordade en successiv överflyttning av kostnaderna till staten. Flera av de hörda myndigheterna ansågo emellertid, att vid ett statens övertagande av dövstumundervisningen i enlighet med skolöverstyrelsens

93 förslag ersättning borde lämnas för de använda byggnaderna och inventarierna eller ock en avräkning efter värdering och enhetliga grunder ske mellan landsting och vederbörande städer, så att ersättning lämnades dem, som å sina byggnader nedlagt större kostnader. En särskild avdelning inom denna grupp bildade skolstyrelsen inom fjärde dövstumskoldistriktet, landstingen och länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs och Skaraborgs län samt stadsfullmäktige i Göteborg. Denna grupp anslöt sig till de uttalanden, som gjorts av skolstyrelsen inom fjärde dövstumskoldistriktet. I angivet yttrande hade nämnda styrelse bland annat anfört, att staten visserligen kunde hava skäl att framställa anspråk på att utan lösen få övertaga dövstumskoldistriktens egendomar, men det kunde dock icke anses befogat, att ett distrikt skulle bidraga med värdefullare egendom än andra. En utjämning borde ske så att distriktens tillskott blev lika i förhållande till folkmängdens storlek. Detta kunde utan svårighet ske på det sätt, att, sedan en särskild efter enhetliga grunder verkställd värdering av samtliga distriktets fastigheter och inventarier ägt rum och ett medeltal erhållits, de distrikt, som bidragit utöver sagda medeltal, bekomme gottgörelse för det överskjutande värdet och de distrikt, som lämnade egendom under medeltalet, förpliktades tillskjuta motsvarande kontanta belopp. För fjärde distriktet funnes en särskild anledning att motsätta sig överlämnande utan utjämning av distriktets tillhörigheter. Distriktets fastigheter vore nämligen väsentligt större än som behövdes för den distriktet nu åliggande dövstumundervisningen. För denna vore den västra s. k. A-Bskolan tillfyllest. Den östra eller C-skolan vore överflödig. Det föreslagna ditföreläggandet av en fortsättningsskola för flickor visade, att den ej heller i framtiden erfordrades för dövstumundervisningen i sådan omfattning, som för närvarande ålåge distriktet, utan distriktet skulle vid ett förverkligande av detta förslag lämna lokaler till en för hela landet gemensam skola. Kunde den föreslagna utjämningen mellan distrikten icke ske, kunde det icke anses förenligt med billighet och rättvisa, att distriktet finge avstå från Cskolan, utan borde den i så fall lösas till dess fulla värde. Liknande synpunkter anfördes av landstinget i Hallands län. Landstinget i Uppsala län förordade, att staten skulle inlösa egendomarna med äganderätt efter vederbörlig värdering av fastigheter och inventarier, och liknande uppfattning uttalades av länsstyrelsen i Blekinge län. Landstinget i Västerbottens län yttrade bland annat, att distrikten borde x till någon del, efter landstingens tillskott» erhålla ersättning för skolbyggnaderna, och länsstyrelsen i nämnda län instämde i detta landstingets förslag. Svenska landstingsförbundets styrelse förklarade sig icke kunna tillstyrka ett överlämnande utan ersättning av distriktens egendom till staten. Den lämpligaste formen för lämnande av ersättning syntes vara, att staten kost-

94 nadsfritt övertoge egendomen i det distrikt, där värdet av densamma vore lägst per invånare samt betalade övriga distrikt skillnaden mellan detta lägsta värde per invånare och värdet per invånare i respektive distrikt. Samtliga till nu ifrågavarande grupp hörande myndigheter med undantag för landstinget i Hallands län, som i denna del anslöt sig till skolöverstyrelsens förslag, föreslogo, att landstingen och vederbörande städer icke skulle belastas med årliga avgifter för i dövstumskolorna intagna elever. I 1932 års utredning lämnades, sid. 82 ff, uppgifter om det dåvarande värdet, så vitt detta kunde bedömas, av dövstumskoldistriktens egendomar samt för landstingens utgifter för dövstumundervisningen under vissa tider. Efter en mera ingående behandling av frågan om villkor för överlämnandet av dövstumskoldistriktens egendomar till staten uttalades i utredningen bland annat, att en utjämning enbart med hänsyn till byggnadernas värde aldrig kan bli rättvist avvägd. Om en rättvis avvägning skulle kunna ske av de bördor de olika dövstumskoldistrikten redan burit för undervisningen syntes den böra baseras på en jämförelse mellan vad de olika distrikten, länen och vederbörande städer var för sig i förhållande till sin skatteförmåga uppoffrat för undervisningen. En sådan undersökning skulle emellertid bliva synnerligen vidlyftig och dess resultat säkerligen icke oantastliga. Under sådana förhållanden syntes det utredningen vara lämpligast och bäst motiverat att stryka alla anspråk på ersättning för distriktens egendom. Beträffande frågan om skyldighet för landstingen och de städer, som icke deltaga i landsting, att erlägga avgifter till statsverket för de elever, som från vederbörande korporationers områden komme att erhålla undervisning i dövstumskolorna, sedan dessa förstatligats, förordade utredningen, efter samråd med skatteutjämningskommittén, att tanken på erläggandet av dylika avgifter skulle helt uppgivas. En annan fråga vore, huruvida föräldrar eller målsmän skulle förpliktas att erlägga någon avgift för i dövstumskola intaget barn såsom ersättningför bostad, kläder och kost. Mot det av skolöverstyrelsen år 1921 föreslagna bidraget å 100 kronor från föräldrarna till statsverket vore, enligt utredningens mening i och för sig intet att erinra. Det kunde visserligen tyckas vara skäligt, att för barn från i ekonomiskt avseende gynnsamt lottade hem er lades en avgift, som stode i mera rimligt förhållande till värdet av de naturaförmåner, barnet erhölle vid skolan. Svårigheterna att rättvist avväga en dylik högre avgift borde emellertid föranleda bestämmandet av en för alla fixerad avgift. Med hänsyn till att de flesta barnen komme från hem i små omständigheter syntes också med fog kunna ifrågasättas, huruvida någon avgift alls borde upptagas av föräldrarna. Utredningens slutliga uttalande i fråga om avgifterna blev, att, om det skulle anses påkallat och lämpligt att utkräva elevavgift av föräldrar och målsmän, syntes det böra överlämnas till Konungen att bestämma densamma intill ett belopp av 100

95 kronor. Nedsättning i avgiften skulle kunna medgivas i de fall, då barnens föräldrar eller målsmän vore medellösa eller mindre bemedlade. Beträffande särskilt personalen framhölls i utredningen, sid. 91 ff, att staten vid övertagandet bleve berättigad att utöva enahanda befogenheter, som tillkomme distrikten med avseende å de dövstumma, de för dem avsedda skolorna och den vid dem anställda personalen. Staten finge sålunda anses bliva pliktig att beträffande den ordinarie personalen garantera deras utgående fasta avlöningar och respektera de villkor under vilka de åtnjötes. 1 en blivande uppgörelse med distrikten finge vidare anses ingå, att staten åtoge sig enahanda förpliktelser i fråga om de pensioner och tilläggspensioner, vilka distrikten tillförsäkrat personalen, både den vid övertagandet anställda och den förutvarande, och detta även i det fall då dessa pensionsförmåner ställa sig vida förmånligare än som kunnat ifrågakomma, därest personalen tidigare varit statsanställd. Däremot torde det icke rimligen kunna anses åligga staten någon förpliktelse att under alla förhållanden behålla den icke ordinarie personalen i tjänst vid vederbörande dövstumskola och garantera densamma oförändrade avlönings- och tjänstgöringsförhållanden. Det vore riktigt och tillbörligt, att stor hänsyn visades personalen och att inga förändringar till dess nackdel vidtoges utan giltiga skäl, men i vissa fall kunde det dock bliva nödvändigt att vidtaga jämkningar, såsom då vederbörandes tjänstgöring på grund av ändrade förhållanden blev en annan. Nedsättning i avlöningsbelopp av icke ordinarie natur borde även anses kunna förekomma, när det utgående beloppet vore alltför stort i förhållande till den avlöning, som utginge till motsvarande befattningshavare vid andra skolor, eller eljest prövades vara mindre väl grundad. I sitt underdåniga utlåtande den 23 juni 1933 över 1932 års utrednings förslag vidhöll skolöverstyrelsen, sid. 4 ff, sitt år 1921 framställda förslag, att staten skulle övertaga kostnaderna för dövstumundervisningen under förutsättning, att landstingen och vederbörande städer utan ersättning och med full äganderätt till staten överläte sin för ifrågavarande undervisning använda egendom. Visserligen måste enligt överstyrelsens mening ett visst berättigande tillerkännas kraven på en utjämning mellan dövstumskoldistrikten i fråga om de värden, som skulle överlämnas till staten, men då en rättvis ekonomisk utjämning säkerligen icke skulle kunna åstadkommas, syntes den enda framkomliga vägen vara den av överstyrelsen och utredningen föreslagna. I anledning av vad i 1932 års utredning föreslagits beträffande personalen framhöll överstyrelsen bland annat, att förslaget i princip icke innebure någon ändring av överstyrelsens tidigare förslag i ärendet, men överstyrelsen ville dock erinra därom, att distrikten efter år 1921 företagit en del löne- och pensionsregleringar, varför en överenskommelse av föreslagen art kunde tänkas få en större ekonomisk räckvidd än vad tidigare skulle hava

96 blivit fallet. En annan omständighet, som ej borde helt förbises, vore den, att det antal ouppsägbara befattningshavare, som staten skulle mottaga utan att hava omedelbart gagn av detsamma vore något större än tidigare. Denna olägenhet kunde säkerligen helt undanröjas, om styrelserna för dövstumskolorna i avvaktan på riksdagens principbeslut i förevarande fråga helt avstode från att med ordinarie befattningshavare återbesätta ledigblivna tjänster. I varje fall syntes staten icke böra övertaga för den omorganiserade verksamheten obehövlig befattningshavare, som anställts efter det riksdagen i princip beslutat övertaga kostnaderna för dövstumundervisningen. I fråga om avlöningarna hade överstyrelsen trott sig finna, att de efter de höjningar, som företagits, stannade vid ungefär de belopp, som överstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 9 juni 1925 upptog under alternativ I, varvid förutsattes tillfällig avlöningsförbättring såsom för personalen vid blindskolorna samt dyrtidstillägg som vid oreglerad tjänst. I varje fall understege de utgående lönerna avsevärt dem, som föreslagits av 1928 års lönekommitté, varför de genomförda löneförhöjningarna icke kunde sägas hava föregripit en kommande definitiv lönereglering. I viss mån annorlunda ställde det sig, enligt överstyrelsens mening, beträffande de pensioner, som tillerkänts förutvarande befattningshavare. Rektorerna och de ordinarie lärarna hade pensionsrätt i statens pensionsanstalt, och deras pensioner vore således avvägda efter pensionstagarens allmänna tjänsteställning. Emellertid hade dövstumskoldistrikten tillförsäkrat en del sådana pensionstagare tilläggspensioner, som i vissa fall möjligen kunde vara väl motiverade men som i andra fall uppginge till sådana belopp, att den sammanlagda pensionen vida överstege den, som skulle kunna ifrågakomma för en statens befattningshavare i motsvarande tjänsteställning. På grund härav kunde betänkligheter uppstå mot att staten skulle åtaga sig kostnaderna för dessa pensionstillägg. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida staten borde utan förbehåll åtaga sig att fullgöra distriktens förpliktelser mot skolornas förutvarande personal. Särskilt funne överstyrelsen ett sådant åtagande mindre väl motiverat, om landstingen omedelbart efter statens övertagande av dövstumundervisningen skulle helt befrias från erläggande av avgifter för lärjungarna. I sådant fall funne överstyrelsen starka skäl tala för att distrikten alltjämt bibehölles vid de skyldigheter mot förutvarande pensionärer, som distrikten iklätt sig, helst som pension även kunna betraktas såsom uppskjuten lön. Överstyrelsen ifrågasatte emellertid, om det icke för att i undervisningens intresse underlätta förstatligandet av densamma likväl borde bestämmas, att en successivt minskande avgift, förslagsvis första året 400 kronor för varje elev, skulle erläggas av vederbörande landsting. Därefter skulle avgiften årligen minskas, så att den efter tio år kunde helt bortfalla. Därest sådan avgift bestämdes, borde enligt överstyrelsens mening staten kunna övertaga skoldistriktens förplik-

97 telser även mot den förutvarande personalen. Avgifterna finge då i stort sett utgöra kompensation för statens utgifter icke blott för pensioner och understöd utan även för av skoldistrikten beslutade löneförhöjningar, vilka möjligen i några fall kunde sträcka sig utöver vad staten vid tidpunkten för övertagandet av undervisningen eljest velat medgiva. Förslaget i 1932 års utredning om att avgifter skulle kunna uttagas av barnens föräldrar och målsmän avstyrkte överstyrelsen med framhållande av, att det belopp, som avgifterna komme att representera, bleve jämförelsevis obetydligt. I sitt den 27 juli 1933 avgivna yttrande i anledning av 1932 års utrednings förslag, ställde sig statskontoret avvisande till tanken på dövstumundervisningens förstatligande. Ämbetsverket ansåg sig emellertid det oaktat böra uttala sig över vissa av förslagets detaljer och framhöll därvid bland annat, att, därest dövstumundervisningen bleve en statlig angelägenhet, kunde det visserligen principiellt ifrågasättas, om icke kommunerna — landsting och städer — helt borde befrias från deltagande i utgifterna. Då emellertid detta skulle vålla statsverket ökade finansiella svårigheter, då flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna icke syntes hava haft något att erinra mot kommunala bidrag och då en befrielse i detta fall kunde befaras komma att medföra krav på att jämväl motsvarande bidrag till blindundervisning skulle avskaffas, ansåg sig statskontoret böra biträda skolöverstyrelsens förslag beträffande avgifterna. I fråga om förslaget, att staten skulle utfästa sig fullgöra alla vederbörande skoldistrikt nu påvilande förpliktelser emot skolornas nuvarande och förutvarande personal, ansåg sig statskontoret knappast kunna tillstyrka detta, därest icke villkoren för dövstumundervisningens övertagande i övrigt bleve relativt goda för statsverket.

Utredningsmannens förslag. Byggnader och inventarier. Ett av de mera svårlösta problemen i samband med dövstumundervisningsväsendets omorganisation är utan tvivel det, som omfattar frågorna rörande villkoren för landstingens överlåtande till staten av den för dövstumundervisningen nu använda fasta och lösa egendomen. Vid en undersökning av hithörande förhållanden synes först böra klargöras, vilket värde denna egendom för närvarande kan anses representera. För fullgörandet av de uppgifter i fråga om de dövstummas undervisning, som enligt 1889 års lag åligga landsting och stadsfullmäktige i städer, som ej deltaga i landsting, hava dessa låtit uppföra särskilda skolanläggningar inom vederbörande dövstumskoldistrikt. De till dessa anläggningar hörande byggnaderna äro alla av betydande storlek och innehålla ett stort antal för elevernas undervisning och vård erforderliga lokaler samt 7

98 dessutom i vissa fall bostäder för en del lärare och övrig personal. De olika byggnadernas ålder, brandförsäkringsvärden, inventariernas brandförsäkringsvärden samt storleken av de till respektive anläggningar hörande tomtområdena framgår av nedan lämnade uppgifter, vilka samtliga avse förhållandena år 1936. År, då Brandförsäkringsvärden byggnad å byggå inventogs i nader tarier bruk kronor kronor

S k o l a

Manilla: Huvudbyggnaden . Vedbod och vissa andra byggnader.

1111150 Tomtområdets ungefärliga storlek

80 000

79 050

5 hektar

720 000

50 000

1.9101 hektar

600 000

45 000

5.4390 hektar

25 000

5 000 50 000 20 000

4.8242 hektar 1.8830 hektar

20 000

0.4760 hektar

Anm.

Byggnaden övertogs av allmänna institutet den 1 aug. 1894. Påbyggnad år 1911.

Lund: Dövstumskolan . . Sommarhemmet å Vejbystrand . . . Vänersborg: A och B-avd. . . .

732 000 322 000

Örebro: Äldre byggn. Nyare »

1882 1898

137 000

700 000

. . . ...

Gävle Härnösand

. . . .

123 000

50 000

2.2 hektar 5.86 hektar

400 000

60 000

Summ a kronor

4 949 200

380 000

Brandförsäkringsvärdena av fastigheterna och inventarierna å Råbylund, resp. 130 000 kr. och 30 000 kr., äro här icke medräknade.

Det sammanlagda brandförsäkringsvärdet å fastigheter och inventarier uppgår följaktligen till 5 329 200 kronor. För jämförelses skull må anföras, att enligt skolöverstyrelsens utlåtande år 1921 utgjorde det bokförda värdet av dövstumskoldistriktens egendom år 1914 sammanlagt kronor 2 366 279 och 65 öre, men överstyrelsen uppskattade det verkliga värdet till omkring fem miljoner kronor. Enligt 1932 års utredning uppgick brandförsäkringsvärdet å ifrågavarande egendom till 5 693 800 kronor. I detta sammanhang torde böra erinras därom, att första dövstumskoldistriktet när det år 1894 övertog undervisningen å Manilla, utan ersättning fick till sig överlämnade de då befintliga byggnaderna, vilka till betydande del voro uppförda med donationsmedel, med för undervisningen avsedda inventarier. Sedermera har dock distriktet utfört till- och ombygg-

99 nadsarbeten för en kostnad, som torde kunna uppskattas till omkring 700 000 kronor. Dövstumskolan i Härnösand är brandförsäkrad för 400 000 kronor, medan skolorna i Gävle och Växjö äro försäkrade för respektive 700 000 och 720 000 kronor. Då Härnösandsanstalten endast är obetydligt mindre än de båda andra skolorna, synes brandförsäkringsvärdet för densamma vara för lågt. Till belysande av frågan om storleken av de utgifter, som påvilat respektive landsting och städer för dövstumundervisningen må nämnas, att dessa år 1921, enligt skolöverstyrelsens då verkställda beräkningar, uppgingo till 2 007 383 kronor och 44 öre efter frånräknande av det till 148 000 kronor uppskattade statsbidraget. Motsvarande belopp för år 1932 utgjorde enligt i 1932 års utredning lämnade uppgifter, grundade på de för nämnda år gällande staterna, till 1 233 386 kronor och 26 öre efter frånräknande av det till 149 424 kronor uppskattade statsbidraget. För åren 1928—1932 hade de årliga utgifterna i medeltal belöpt sig till 1 096 187 kronor och 39 öre. Landstingens och vederbörande städers kostnader under åren 1932—1935 framgå av å nästa sida införda översikt, vilken efter därom gjord framställning utarbetats av svenska landstingsförbundets byrå. I denna översikt äro kostnaderna för den av tredje dövstumskoldistriktet upprättade lantbruks- och hantverksskolan med skydds- och ålderdomshem i Råbylund icke medräknade på grund av svårigheter att skilja mellan kostnaderna för elever i skolorna och för skyddslingarna i hemmet. Enligt de för år 1936 gällande staterna för de olika dövstumskolorna utgjorde landstingens och vederbörande städers sammanlagda utgifter nämnda år för ifrågavarande ändamål kronor 1 208 802 kronor efter frånräknande av statsbidraget, som för budgetåret 1935/1936 uppgick till 161 200 kronor. Utgifterna hava följaktligen sjunkit något i jämförelse med år 1932 och högst väsentligt i jämförelse med år 1921. Såsom närmare framgår av den lämnade översikten vila emellertid kostnaderna med högst olika tryck på de olika dövstumskoldistrikten. Under det att medelkostnaden inom första distriktet för 100 000 invånare stannade vid 13 444 kronor 81 öre och för 1 000 skattekronor vid 12 kronor 5 öre, uppgick den inom sjunde distriktet till respektive 20 595 kronor 7 öre och 55 kronor 29 öre. Den högsta kostnaden för elev hade tredje distriktet, som för i medeltal 69 elever betalade 2 328 kronor 64 öre årligen för elev och lägsta kostnaden sjunde distriktet, som för i medeltal 135 elever erlade 1 269 kronor 75 öre i medeltal årligen för varje elev. I dessa medeltalsiffror ingå icke statsbidragen till skolorna. Av de lämnade uppgifterna torde framgå, att en utjämning på det sätt, som föreslagits i vissa av de förut omnämnda yttrandena, vilka avgivits i anledning av tidigare

100 Landstingens och vissa städers årliga medelkostnader lör dövstumundervisningen åren 1933—1935. Å r l i ga Dövstum-

Antal

skoledistrikt Landstingsområden Städer

invånare den 1jan. 1934

me d e l t a l

f ö i• å r e n

1 9 3 3— 1 9 3 5

Landstings och städers kostnadi ;r, kronor Antal skattekronor

Antal elever

Första distriktet. 521 618 10 683 092 34.7 1. Stockholms stad . 270 526 2 311195 27.4 2. Stockholms län . 187 934 1025 232 21.3 3. Södermani. län . 8*1 725 12.3 4. Västmanlands län 161290 5. Östergötlands län 249 018 1142 964 28.7 3.3 62 266 609 931 6. Norrköpings stad 8.3 197 337 57 873 7. Gotlands län . . Summa 1510 525 16 851476 136.0 Andra distriktet. 321 354 6.7 93 446 8. Kalmar läns norra 7.7 544 603 9. Kalmar läns södra 138 478 234 288 1 066 364 18.0 10. Jönköpings län . 4H0 285 18.6 155 320 11. Kronobergs län . 621532 2 4 2 2 606 51.0 Summa Tredje distriktet. 325 494 1 914 929 21.3 12. Malmöhus län . . 248 223 1 026 617 20.7 13. Kristianstads län 622 694 14.7 146 188 14. Blekinge län . . . 7.3 132 090 1613 826 15. Malmö stad . . . 5.3 672 465 57 872 16. Hälsingborgs stad 909 867 5 850 531 69.3 Summa Fjärde distriktet. 317 052 1 563 473 36.7 17. Älvsborgs län . . 941 671 21.0 242 287 18. Skaraborgs län . 887 968 12.7 212 917 19. Göteb. o Bohus 1. 717211 14.0 151 840 20. Hallands län . . 252 721 3 402 773 2H.7 21. Göteborgs stad . Summa 1176 817 7 513 096 105.1

Absoluta tal

Per Per 1 000 100 000 skatteinvånare kronor

Per elev

70 008: 93 13 421:49 6:55 36 213:12 13 386:19 15: 67 25 376: 49 13 502: 87 24:75 21 774: 61 13 500: 29 24:70 33 538:22 13 468:19 29: 34 8 386: 73 13 469: 20 13:75 7 789: 04 13 458:85 39: 47 203 087:14 13 444:81 12:05

2 017:55 1321:61 1191:38 1 770: 29 1 168:58 2 541:43 938: 44 1493:29

14 3 ö l : 6 6 21 134: 83 35 626: 82 23 803: 36 94 916:67

15 358:24 44:66 15 262:23 38:81 15 206: 42 33: 41 15 325:37 48:55 15 271:41 39:18

2 142: 04 2 744: 78 1 979 27 1 279: 75 1861:11

57 935: 56 43 995: 40 25 911:06 23 334: 58 10 198:22 161374:82

17 799: 27 30:25 17 721:14 42:85 17 724: 48 41:61 17 665: 67 14:46 17 622: 03 15: 17 17 736:09 27:58

2 719: 98 2 125:38 1 762: 66 3 196:52 1 924:19 2 328:64

61343: 32 47 138: 21 41311:01 29 402: 35 48 707: 71 227 902:60

19 348: 03 39:24 19 455:53 50: 06 19 402: 40 46:52 19 364:03 1: — 19 273:31 14:31 19 366:02 30:33

1671:48 2 244: 68 3 252: 84 2 100: 17 2 353: 03 2170:50

18 145: 74 32:67 18 047:47 42: 77 18091:21 37:58

1 726: 08 2 343: 76 2 020:88

16 318:16 26:94 16 358:34 35:71 16 350: 47 42:24 16 339:93 17:07 16 346:11 33:21

2 934: 77 1 V 56: 31 1 393: 91 2 129: 58 1755:31

20 663:91 50:10 20 656: 53 62:36 20 477: 18 59:41 20 580:67 55:10 20 595:07 55:29 17 016:21 25:53

1 858: 44 1 624: 89 908: 86 1 078; 38 1269:75 1754:02

Femte distriktet. 39 699: 79 218 783 1 215 102 23.0 22. Örebro län . . . . 49 218:88 272 719 1 1 5 0 8 1 2 21.0 23. Värmlands län . 88 918:67 491502 2 365914 44.0 Summa Sjätte distriktet. 22 597: 71 7.7 838 764 138 482 24. Uppsala län . . . 40 922:02 250 160 1145 940 23.3 25. Kopparbergs län 39 447: 64 933 821 28.3 241 263 26. Gävleborgs län . 6 388: 75 3.0 374 353 39 099 27. Gävle s t a d . . . . 109 356:12 669004 3 292 878 62.3 Summa Sjunde distriktet. 58169:10 281 501 1 161 060 31.3 28. Västernorrl. I n . 28 110:65 450 785 17.3 136 086 29. Jämtlands län . . 43 080: 10 725 130 47.4 210 381 30. Västerbottens län 42 056:81 763 300 39.0 204 351 31. Norrbottens län . 171416:66 832 319 3 1 0 0 275 135.0 Summa Samtliga 6 211566 41396 776 602.6 1056 972:68

101 utredningar, icke kan antagas komma att lämna ett tillfredsställande resultat. I varje fall torde en utjämning icke kunna grundas på de nu föreliggande uppgifterna om egendomarnas värde. Brandförsäkringsvärdena kunna nämligen, såsom även framhölls i 1932 års utredning, icke betraktas såsom mätare på fastigheters och inventariers verkliga värde. Verkställdes en utjämning med brandförsäkringsvärdena som utgångspunkt, komme uppenbara orättvisor att begås. Så skulle till exempel det sjunde distriktet, som i förhållande till sin skattekraft är mest betungat av utgifter för här ifrågavarande ändamål bliva pliktigt att erlägga minst 200 000 kronor på grund av byggnadernas låga värde, vilket belopp skulle komma andra ekonomiskt sett mera gynnsamt ställda distrikt till godo på grund av det högre värdet å deras byggnader. Skall en någorlunda rättvis avvägning kunna ske av de ekonomiska bördor de olika distrikten redan burit för dövstumundervisningen, torde denna, såsom framhölls i 1932 års utredning, böra grundas på en undersökning av vad de olika distrikten, länen och vederbörande städer var för sig och i förhållande till varandra uppoffrat för dövstumundervisningen under den tid, de varit förpliktade handhava densamma. En dylik undersökning skulle givetvis bliva synnerligen tidsödande och likväl icke komma att leda till fullt rättvisa resultat. En särställning intaga i viss mån tredje och fjärde dövstumskoldistrikten med hänsyn till de åtgärder för de dövstummas yrkesutbildning, som vidtagits. Såsom redan nämnts har det förstnämnda distriktet upprättat en lantbruks- och hantverksskola samt skydds- och ålderdomshem å Råbylund. Elevantalet i skolorna uppgick arbetsåret 1935—1936 till 18 och antalet i hemmet intagna skyddslingar till 17. På grund av skäl, som i det föregående närmare angivits, har förslag nu icke ansetts böra framställas om att staten skall övertaga institutionerna å Råbylund, varför de på grund därav icke torde behöva närmare beröras i nu förevarande sammanhang. I fjärde distriktet har i anslutning till distriktsskolan i Vänersborg upprättats en hantverksskola, som under läsåret 1935/1936 hade ett elevantal av 31. Detta distrikt har tidigare, som förut angivits, ansett sig hava ett särskilt skäl att motsätta sig överlämnande utan utjämning av distriktets tillhörigheter, nämligen det, att distriktets fastigheter kunde anses vara väsentligt större än som behövdes för den distriktet åliggande dövstumundervisningen. Denna distriktets ståndpunkt är förståelig. Dess egendomar äro, som framgår av här förut lämnade uppgifter, av stor omfattning samt hava ett jämförelsevis högt värde. Därjämte har distriktet nedlagt ett mycket erkännansvärt intresse och iklätt sig betydande kostnader för anordnandet av utbildning i olika yrken åt dövstumma, som slutat sin obligatoriska skolgång. Enligt gällande författningar har det icke ålegat distriktet att anordna och upprätthålla denna verksamhet. Den har alltså tillkommit helt på frivillighetens väg. På grund av dessa förhållanden kan

102 det givetvis anses, att ett visst fog föreligger för distriktets uppfattning, att en utjämning borde ske. Då emellertid staten, därest den övertager dövstumundervisningen och omorganiserar densamma i enlighet med det förslag, som nu framlägges, även skulle övertaga ansvaret för den fortsatta undervisningen och därmed för framtiden befria det fjärde dövstumskoldistriktet från de rätt betydande utgifterna för hantverksskolans verksamhet, synas dock de starkare skälen tala för att även nämnda skola med till densamma hörande fast och lös egendom, som använts för verksamheten, utan ersättning överlämnas till staten. Beträffande villkoren för statens övertagande av dövstumundervisningen i den mån dessa avse skolbyggnader och inventarier, kan det anses, att riksdagen redan intagit en viss ståndpunkt. I anledning av en inom andra kammaren vid 1929 års riksdag väckt motion uttalade nämligen riksdagen bland annat, att den förutsatte, att, »därest staten skulle befinnas vara villig påtaga sig hela kostnaden för dövstumundervisningen, ett villkor härför måste vara att landstingen och vederbörande städer utan ersättning till staten med full äganderätt överläte sin för ifrågavarande undervisning använda egendom». Såsom framgår av riksdagens underdåniga skrivelse den 12 maj 1931, nr 199, följde riksdagen vid sitt beslut om övertagande under vissa villkor av småskollärarutbildningen i riket samma princip. Vid sådant förhållande och med särskild hänsyn därjämte till, att landstingen och vederbörande städer komme att befrias från de högst betydande årliga utgifter, handhavandet av dövstumundervisningen medför, torde staten kunna anses äga fullt fog för att såsom villkor för övertagandet uppställa, att landstingen och vederbörande städer kostnadsfritt till staten överlämna den fasta och lösa egendom, som användes för den nuvarande dövstumundervisningen. Personalen. Därest staten utan ersättning övertager landstingens och vederbörande städers nu för dövstumundervisningen använda egendom, torde det få betraktas såsom en given sak, att staten samtidigt ikläder sig skoldistriktens förpliktelser icke blott mot eleverna och den nuvarande personalen utan även helt eller delvis jämväl mot den förutvarande personalen. De löne- och pensionsregleringar, som företagits efter år 1921 torde, efter vad som kan utläsas av de nu utgående lönernas och pensionernas storlek, i allmänhet hava varit påkallade på grund av de vid regleringen föreliggande omständigheterna. De nu utgående lönebeloppen torde med ett par undantag icke heller väsentligt överstiga de lönebelopp, som kunna antagas bliva fastställda vid en definitiv lönereglering för dövstumlärare efter ett statens övertagande av ifrågavarande undervisningsväsen. Den ordinarie lärarpersonalen vid dövstumskolorna har icke ökats i antal sedan frågan om dövstumundervisningens förstatligande inträtt i sitt senare

103 skede. Efter läsåret 1932/1933 och till vårterminens slut år 1936 har nämligen ny ordinarie lärarbefattning icke inrättats vid någon skola, medan däremot 11 befattningar, som blivit lediga genom innehavarnas avgång, blivit återbesatta, därav vid skolan å Manilla 3, vid skolorna i Lund 2, i Vänersborg 2, i Örebro 1 och i Härnösand 3. Av de 11 befattningarna hava 7 återbesatts med manliga och 4 med kvinnliga innehavare. Vid avgörandet av frågan om i vilken omfattning, staten vid övertagandet av ansvaret för dövstumundervisningen skall ikläda sig skoldistriktens förpliktelser mot den till de olika skolorna vid tidpunkten för övertagandet knutna tjänstgörande och förutvarande personalen, möta en hel del problem, av vilka några äro av mera svårlöst natur. Såväl lärare som övrig personal äro anställda av skoldistrikten och tillförsäkrade löne- och andra förmåner enligt av de olika landstingen och städerna var för sig fattade beslut och icke efter enhetliga grunder. Vad först frågan om de ordinarie lärarna beträffar, torde de få anses intaga en sådan rättslig ställning gentemot landstingen, att de icke kunna entledigas utan måste bibehållas vid de förmåner, som tillförsäkrats dem i egenskap av ordinarie lärare. Till dessa förmåner höra i främsta rummet rätt till avlöning och pension samt erforderlig tjänsteårsberäkning. Någon föreskrift om skyldighet för dylika lärare att, om så prövas nödigt, låta förflytta sig till annan tjänst inom undervisningsväsendet med bibehållen tjänstegrad och avlöning föreligger icke. Beträffande de ordinarie lärare, som nu tjänstgöra vid dövstumskolorna, torde man böra utgå från den förutsättningen, att de vid statsövertagandet i största möjliga utsträckning bibehållas vid sina nuvarande tjänster. Det torde icke heller råda någon tvekan därom, att huvudmännens förpliktelser gent emot dessa befattningshavare såväl i fråga om löneförmåner som pensionsrätt böra övertagas av staten. Emellertid blir behovet av lärare vid skolorna i Växjö och Örebro delvis ett annat efter omorganisationen än om den nuvarande organisationen skulle bibehållas på grund av att nämnda skolor komma att tilldelas i väsentliga avseenden förändrade uppgifter. Vissa lärare komma att bliva överflödiga vid skolan i Växjö, medan ett ökat lärarantal blir erforderligt vid skolan i Örebro. Ehuru förflyttningsskyldighet, såsom redan nämnts, icke föreligger för dövstumlärare, torde det dock kunna betraktas såsom sannolikt, att de flesta av de lärare, som icke kunna bibehållas vid sina nuvarande befattningar, skola befinnas vara villiga att antaga motsvarande tjänst vid annan skola. Det kan emellertid förutses, att dylik förflyttning i något fall icke kan genomföras antingen därför att ledig befattning icke finnes eller på grund av att lärare icke mottager ledig tjänst å annan ort, varför det måhända kan bliva nödvändigt att uppföra en eller annan lärare å övergångsstat hos vederbörande landsting. Även dessa lärare böra bibehållas vid de löneförmåner de ägde uppbära vid tidpunkten för tjänstgöringens upphö-

104 rande, samt vid pensionsrätt, men staten synes böra övertaga förpliktelserna även för denna kategori av lärare och fördenskull genom statsbidrag hålla vederbörande landsting skadeslöst för de utgifter, det kan komma att få vidkännas för lärare å övergångsstat. Sådan lärare, som utan eget förvållande uppföres å övergångsstat, bör erhålla grundlön med dyrtidstillägg därå samt intjänade ålderstillägg. Skulle lärare, som uppföres å indragningsstat den 1 juli, hava den 1 därpå följande januari blivit berättigad komma i åtnjutande av ännu ett ålderstillägg, därest han kvarstått i tjänst, bör även detta ålderstillägg få räknas honom tillgodo. Å ålderstilläggen torde dyrtidstillägg böra utgå endast med hälften av det belopp, som skulle utgå, om läraren varit i tjänst. Lärare, som uppföres å indragningsstat på grund av att han vägrat mottaga lärarbefattning å annan ort, torde ock böra erhålla sina löneförmåner i enlighet med vad nyss sagts dock med den skillnad, att dyrtidstillägg å intjänta ålderstillägg icke bör utgå. Skulle lärare, som tillhör någon av de två senast nämnda grupperna erhålla annan stadigvarande tjänst med löneförmåner, som minst motsvara dem, han uppburit i sin befattning som dövstumlärare, bör givetvis statsbidrag icke vidare utgå. Erhåller sådan lärare tillfällig anställning, torde det böra bero på Kungl. Majts prövning i varje särskilt fall, huruvida och med vilket belopp avdrag å statsbidraget till hans avlöningsförmåner skall verkställas. Icke heller i pensionshänseende torde sådan lärare böra erhålla sämre pensionsförmåner än som gällde för honom, då han tillträdde den nya tjänsten. De nu föreslagna reglerna överensstämma i huvudsak med de principer, som tillämpas i fråga om de å indragningsstat uppförda lärare, som varit anställda vid landstingens småskoleseminarier. Även beträffande övriga befattningshavare, som avtalsenligt tillförsäkrats en fastare anställning eller rätt till pension torde huvudmännens förpliktelser böra övertagas av staten. Skulle det i fråga om några av nu berörda befattningshavare, som övergå i statstjänst, visa sig, att av vederbörande dövstumskoldistrikt tillförsäkrade löneförmåner överstiga dem, som skulle tillkomma motsvarande befattningshavare enligt de grunder, riksdagen vid statsövertagandet beslutar såsom allmänt gällande, synes erforderlig reglering böra äga rum genom beviljande av personliga lönetillägg till nuvarande innehavare. Beträffande därefter den övriga personalen torde böra erinras därom, att den visserligen icke i regel kan anses innehava i egentlig mening fast anställning. Vissa av de till denna personalgrupp hörande innehava dock sina tjänster med den möjligheten i sikte, att de vid avgången från tjänsten skola kunna erhålla pension eller understöd därför, att vederbörande dövstumskoldistrikt antagit pensionsreglemente, såsom fallet är till exempel

105 i fråga om sjunde distriktet, eller på grund av att distriktet antingen tidigare beviljat motsvarande personal dylik förmån eller ock ställt i utsikt, att frågan om pension eller understöd vid vederbörandes avgång skall upptagas till prövning. På grund av bland annat dessa förhållanden torde staten vid omorganisationen böra visa största möjliga hänsyn även mot denna personal genom att övertaga densamma i den omfattning detta lämpligen kan ske. Skulle befattningshavare, som under längre tid innehaft anställning, icke kunna beredas sådan vid det omorganiserade dövstumundervisningsväsendet, torde frågan, huruvida understöd skall beviljas i varje särskilt fall böra underställas riksdagens provning. Emellertid hava vissa dövstumskoldistrikt, såsom närmare framgår av uppgifter, som lämnas i annat sammanhang, tillförsäkrat en del förutvarande befattningshavare tilläggspensioner, så att det sammanlagda pensionsbeloppet överstiger det, som skulle hava tillkommit statens befattningshavare i motsvarande tjänsteställning. Kostnaderna för dessa pensioner torde staten icke böra övertaga. Det torde vara uppenbart, att de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av de åtgärder, som på ifrågavarande område kunna visa sig bliva erforderliga, icke nu kunna i detalj överblickas. Av verkställda jämförelser mellan antalet lärare och övrig personal som för närvarande finnes och det antal, som efter omorganisationens genomförande kan beräknas bliva erforderligt framgår, dels att personalbehovet i stort sett blir oförändrat under det första verksamhetsåret efter omorganisationen, medan det därefter allt eftersom de föreslagna fortsättningsskolorna erhålla ökat elevantal kommer att något ökas. En särställning komma de vid hantverksskolan i Råbylund nu anställda tre lärarna i skrädderi, skomakeri och snickeri att intaga, därest denna skola efter omorganisationen blir avsedd uteslutande för de dövstummas utbildning i jordbruksyrket. Nämnda lärare, som då bliva utan anställning vid denna skola, synas lämpligen böra successivt överföras såsom yrkeslärare vid dövstumskolan i Lund med utsträckt tjänstgöring samt i fråga om löneförmåner likställas med yrkeslärare vid fortsättningsskola. Frågor om avgifter till staten. En förpliktelse för vederbörande landsting och städer, att till staten efter dess övertagande av dövstumundervisningsväsendet erlägga en viss årlig avgift för varje i dövstumskola undervisat barn, skulle uppenbarligen i betydande grad motverka syftet att genom förstatligandet avlyfta de ekonomiska bördor, landstingen hittills haft att bära för ifrågavarande undervisning. Visserligen skulle statsverket genom en avgift av 400 kronor för elev och år tillföras en inkomst av omkring 225 000 kronor, men denna summa komme då att kvarstå på landstingens utgiftsstater med belopp i förhållande till det antal elever, som

106 från varje landstingsområde måste intagas i dövstumskola. Det torde vidare böra tagas i betraktande dels att landstingen under den tid de i enlighet med gällande föreskrifter handhaft dövstumundervisningen årligen måst anslå betydande belopp för denna uppgifts behöriga handhavande, dels att de fastigheter, landstingen vid ett statsövertagande skulle överlämna utan vederlag, representera ett så stort kapital, att räntan på detsamma kan anses motsvara de avgifter, som skulle erläggas. På grund av nu anförda omständigheter synes det rättvist och billigt samt med reformens syfte bäst förenligt, att landstingen helt befrias från framtida avgifter till statsverket för i dövstumskolorna undervisade elever. Vidkommande därefter frågan om målsmans skyldighet att i vissa fall bidraga till underhållskostnaderna för i dövstumskola intaget barn, må följande anföras. Tidigare synas landstingen och vederbörande städer i allmänhet hava använt sig av den lagstadgade befogenheten att av målsman uttaga bidrag till här ifrågavarande ändamål. Under senare tid hava emellertid ett flertal landsting och städer befriat målsmännen från dylika avgifter. Så har skett i fråga om städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping och Gävle samt beträffande landstingen i Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Gotlands län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Värmlands län, Göteborgs och Bohus län, Jönköpings län, Jämtlands län, Västernorrlands län och Norrbottens län. Däremot uttagas fortfarande dylika bidrag av landstingen i Uppsala län, Gävleborgs län, Örebro län, Skaborgs län, Hallands län, Blekinge län, Kristianstads län och Malmöhus län, Kalmar läns norra och Kalmar läns södra landstingsområden samt av landstinget i Kronobergs län. De årliga bidragen växla mellan 50 kronor, vilket belopp uttages av Kronobergs läns landsting, och 200 kronor, vilket belopp uttages av Kalmar läns södra landstingsområde, där dock avgiften för mindre bemedlade kan nedsättas till 100 kronor. I en del fall äro bestämmelserna sådana, att om elevs målsman icke kan erlägga det föreskrivna bidraget, uttages detta icke av vederbörande fattigvårdskommun. Då här ifrågavarande elever i regel tillhöra hem, som i ekonomiskt avseende äro mindre gynnsamt ställda, varför det är sannolikt att ett stort antal målsmän icke skulle kunna erlägga även ett till beloppet jämförelsevis ringa bidrag, föreslås, att staten vid övertagandet av dövstumundervisningen beslutar, att dylika bidrag icke skola utgå.

107 Kap. VIII. Lärarutbildningen. Nu gällande bestämmelser. Enligt § 35 i nu gällande lag angående dövstumundervisningen bör med dövstumskolan å Manilla vara förenat ett seminarium, där avgiftsfri undervisning meddelas åt dem, som önska anställning såsom lärare eller lärarinnor vid dövstumskolor. Då staten vid dövstumundervisningens ordnande år 1889 övertog det seminarium för dövstumlärarutbildningen, vilket alltsedan år 1874 fanns vid allmänna institutet för dövstumma, förband sig första dövstumskoldistriktet att utan kostnad för staten upplåta och vidmakthålla för seminariet lämpliga lokaler med möbler och uppvärmning, med beräkning att vid detsamma årligen icke måtte utan distriktets medgivande intagas flera än 12 elever eller användas mer än sex bostadsrum, samt att för seminariet skulle anskaffas nödig undervisningsmateriel och övriga inventarier mot en årlig kostnad av högst 500 kronor. Skolans föreståndare är tillika rektor vid seminariet. Lärokursen är ettårig. För att antagas till elev vid seminariet fordras att hava med goda betyg avlagt folkskollärarexamen samt att vara fri från fel i hörsel- och talorganen samt från stamning och läspning. Undervisningen vid seminariet är huvudsakligen teoretisk och omfattar följande läroämnen och övningar: a) överblick av dövstumbildningens historia; b) om dövstumheten, dess orsaker, beskaffenhet och verkningar; c) om dövstumundervisningens mål och anordning efter olika undervisningsmetoder; d) om åtbördsspråket, dess uppkomst, utveckling och användning vid undervisningen; e) talverktygen samt sättet och ordningen för språkljudens frambringande; f) om undervisningsämnenas metodik; g) översikt av läroplan för dövstumskolorna; h) om undervisningsmaterielen och dess användning; i) om dövstumskolans organisation och förvaltning samt de i riket gällande författningar om dövstumundervisningen; samt j) lektioner i dövstumskolans särskilda klasser. Efter avslutad lärokurs skall elev genomgå provar vid den dövstumskola, som chefen för ecklesiastikdepartementet anvisar. Vid provårskursens slut äger avgångsexamen rum i närvaro av eller flera av chefen för ecklesiastikdepartementet för ordnade sakkunniga. På framställning av vederbörande skolstyrelse anvisas i mån av tillgång medel till stipendier åt lärarelev. Tidigare förslag om ändringar. Både i det förslag till dövstumundervisningens omorganisation, som under år 1912 avgavs från dövstumskolan

108 i Lund, och i dövstumlärarsällskapets förslag i ämnet framställdes yrkanden om ändrade bestämmelser i vissa avseenden rörande seminariet. Bland annat yrkades, att föreskriften om att seminariet skulle vara förlagt till Manilla måtte ersättas med en bestämmelse om att seminariet skulle vara förlagt till den därför lämpligaste skolan. Tillika föreslogs, att särskild föreståndarexamen skulle anordnas, att såsom nya ämnen måtte upptagas patologisk psykologi och abnormpedagogik och att lärarkandidat vid examens avläggande borde förete intyg att kunna flytande översätta till svenska språket en tysk, fransk eller engelsk text samt att det skulle åligga föreståndare för provårskurs att avgiva betyg och icke blott intyg över elevs praktiska skicklighet och att seminariets rektor vid utfärdandet av avgångsbetyg borde taga hänsyn till förut omförmälda betyg av provårsföreståndare, men att sistnämnda betyg ej vid ansökan skulle kunna åberopas såsom merit. I 1915 års förberedande utredning framhölls bland annat, att nämnda förslag torde åsyfta, att det icke vore lämpligt att förlägga seminariet till Manilla, om denna skola bleve skriv-teckenskola, såsom föreslagits i framställningen från Lund. Enligt utredningens mening borde icke undervisningens beskaffenhet och tillfälliga ståndpunkt vid en dövstumskola utan mera konstanta förhållanden vara avgörande vid bestämmandet av seminariets förläggning. Hellre än att flytta seminariet till en skola, där lämplig lärarpersonal funnes, borde man söka vinna kvalificerade personer t. ex. genom högre förmåner till den plats, där seminariet med hänsyn till förhållandena i övrigt ansåges böra finnas. Under provåret borde lärarkandidaterna få tillfälle att studera undervisningen vid de anstalter, där denna kunde befinna sig på särskilt hög ståndpunkt. Den anstalt, till vilken seminariet skulle vara knutet, borde därför angivas. I de yttranden, som avgåvos över beredningens förslag, anslöt sig flertalet av dem, som yttrade sig i denna fråga, till förslaget från Lund. Skolöverstyrelsen förklarade i sitt utlåtande år 1921, sid. 124 ff, bland annat, att en anordning med ambulerande seminarium icke borde komma i fråga. Det kunde dock tänkas, att en dövstumskola, som för närvarande befunnes lämplig såsom förläggningsplats för seminariet genom ändrade förhållanden i framtiden kunde anses mindre lämplig. Kungl. Maj:t borde därför äga befogenhet att förlägga seminariet till en annan skola. Det syntes därför överstyrelsen riktigast, att i lagen endast sades, att för utbildande av dövstumlärare skulle »vid därför lämplig dövstumskola» vara anordnat ett seminarium. I anledning av att i förslagen från Lund och dövstumlärarsällskapet hemställdes om upptagande av vissa nya läroämnen vid seminariet uttalade överstyrelsen som sin mening, att det skulle vara till gagn för de blivande lärarne om de finge genomgå en begränsad kurs i psykopatologi och abnorm-

109 pedagogik. Likaledes vore det för en dövstumlärare av vikt, att han ägde kunskap om, vad samtidens vetenskap hade att säga om det artikulerade ordet, om talet och dess hygien. Beträffande fordringarna på kunskap i främmande språk syntes det överstyrelsen tillräckligt, om föreskrift lämnades därom, att lärarkandidat vid examens avläggande borde ådagalägga sin förmåga att till svenska översätta en lättare, ur facklitteraturen vald text på tyska, franska eller engelska språket. Ehuru överstyrelsen sympatiserade med tanken på särskild föreståndarexamen fann den sig dock icke för det dåvarande böra föreslå anordnandet av en sådan. Andra åtgärder, såsom resestipendier och fortbildningskurser, borde däremot anordnas för uppmuntrande av lärares lust till och intresse för fortsatt utbildning. Överstyrelsen berörde därefter de med lärarutbildningen förenade ekonomiska förhållandena samt beräknade de olika kostnaderna för densamma till 9 400 kronor. I underdånig skrivelse den 20 juli 1927 hemställde dåvarande rektorn vid dövstumskolan i Växjö, numera rektorn vid dövstumskolan å Manilla, Ivar M. Ingvarsson, att till omprövning måtte upptagas frågan, huruvida icke i stället för folkskollärarexamen studentexamen borde göras obligatorisk för inträde å dövstumlärarbanan, kompletterad med folkskollärarexamen eller på annat sätt styrkt undervisningsskicklighet eller akademiska kunskapsmeriter inom det område utbildningen komme att omfatta. Dövstumundervisningen hade nämligen så föga gemensamt med den allmänna folkundervisningen både i fråga om utgångspunkt och metoder, att avlagd folkskollärarexamen icke för framtiden borde vidhållas såsom ett oeftergivligt villkor för inträde å dövstumlärarbanan, även om den såsom sådant kunde hava haft sitt historiska berättigande. Om studentexamen gjordes obligatorisk, kunde den rent teoretiska delen av dövstumlärarutbildningen förläggas till universitet eller högskola och svårigheten att erhålla kvalificerade lärarkrafter för denna utbildning därigenom elimineras. I 1932 års utredning uttalades, sid. 147 ff, i fråga om seminariets förläggning, att det icke gärna kunde komma i fråga att förlägga seminariet till annan dövstumskola än till en av de fyra upptagningsskolorna. Provårstjänstgöringen borde då förläggas till en, eventuellt flera, av de övriga skolorna. Någon giltig anledning att förflytta seminariet till annan skola än den å Manilla förefunnes icke, varför utredningen i detta avseende avstyrkte ändring i gällande bestämmelser. Beträffande det av rektor Ingvarsson framförda förslaget anförde utredningen, att, då närmare bestämmelser rörande seminariet och dess undervisning för framtiden icke skulle inrymmas i dövstumlagen utan i av Kungl. Maj:t meddelade särskilda föreskrifter, torde nämnda förslag därvid komma under bedömande. Emellertid ville utredningen framhålla, att ett bifall till förslaget otvivelaktigt skulle i väsentlig grad försvåra, förlänga och för-

110 dyra aspiranternas utbildning utan att garanti därmed vunnes för att syftet med detsamma uppnåddes. I fråga om kostnaderna beräknade utredningen dessa till 14 300 kronor efter genomförd lönereglering och till 10 200 kronor före sådan. Den sistnämnda beräkningen grundades på i huvudsak de år 1932 gällande förhållanden. I vardera av de båda beräkningarna ingick ett belopp av 1 000 kronor till anordnande av kurser i tal- och sinnesorganens anatomi och fysiologi för lärarkandidaterna. Skolöverstyrelsen framhöll i sitt yttrande år 1933, sid. 29, att någon anledning icke förelåg att då ifrågasätta förflyttning från Manilla av lärarutbildningsanstalten. Annan eventuellt erforderlig omorganisation av utbildningen syntes styrelsen icke så sammanhänga med förstatligandet av dövstumundervisningen att anledning förelåge, att för det dåvarande närmare ingå därpå. I avgivet särskilt yttrande tillkännagav undervisningsrådet W. Björck såsom sin mening, att det icke kunde vara rimligt, att för en eller två elever upprätthålla årlig kurs vid seminariet. Efter utredning av det verkliga rekryteringsbehovet syntes utbildningskurs kunna anordnas, i den mån förslagsvis minst sex elever borde utbildas. Sannolikt skulle med denna anordning under normala förhållanden utbildningskurser behöva anordnas endast ungefär vart tredje år och kostnaderna därigenom reduceras. Då ledarens och lärarnas ersättning utginge i form av arvoden, mötte en dylik anordning inga svårigheter. Utredningsmannen. Vad först frågan om seminariets förläggning beträffar, synes något vägande skäl för dess förflyttning från Manilla för närvarande icke kunna anföras. Lärarutbildningen bör givetvis vara förlagd till en anstalt, där elevmaterialet är så mångsidigt som möjligt. Detta blir fallet vid samtliga de fyra upptagningsskolor, som föreslås, men Manillaskolan är otvivelaktigt den av dessa, som för närvarande bäst motsvarar de fordringar, som böra ställas på en central utbildningsanstalt för lärare vid dövstumskolorna. De vid denna skola anställda lärarna hava nämligen i flera fall lång erfarenhet i fråga om lärarkandidaters undervisning och handledning, varjämte skolans läge i omedelbar närhet av huvudstaden ger rika möjligheter till sådana studier utom skolan, som kunna vara till stort gagn för deras framtida verksamhet. I huvudstaden finnes ock tillgång till specialutbildade lärare, därest sådana skulle visa sig vara behövliga för undervisningen inom vissa mindre omfattande men mera svårtillgängliga ämnesområden. Skulle sådana förändrade förhållanden inträda, att en förläggning av seminariet till annan dövstumskola i riket framstår såsom lämplig och önskvärd, torde detta kunna ske utan att större svårigheter uppstå.

Ill Beträffande därefter spörsmålet om studentexamen såsom obligatorisk fordran för inträde å dövstumlärarbanan, står detta tvivelsutan i så nära samband med frågan om dövstumundervisningens omorganisation och förstatligande, att en ståndpunkt i princip bör intagas i sammanhang med denna. Till en början torde då böra erinras därom, att antalet studenter, som avlägga folkskollärarexamen under senare år i väsentlig grad ökats, varför antalet folkskollärare, som tillika avlagt studentexamen, numera är betydande. Det kan för den slAll även antagas, att antalet sådana folkskollärare, som framdeles vilja ägna sig åt dövstumlärarens kall, kommer att stiga. Någon sådan skillnad mellan en folkskollärares och en dövstumlärares undervisande och fostrande gärning, att ovillkorligt krav på studentexamen väl vore berättigat för den senare men icke för den förre, synes icke föreligga. Tillräcklig teoretisk utbildning, god undervisningsskicklighet och förmåga att rätt handhava och leda barn i uppväxtåldern torde vara de huvudkrav, som böra uppställas för båda lärarkategorierna. Därförutom bör dövstumläraren besitta den speciella utbildning, som är erforderlig för undervisningen av de dövstumma. E t t stadgande om studentexamen såsom obligatoriskt villkor för tillträde till dövstumlärarbanan skulle, såsom i 1932 års utredning framhålles, både förlänga och fördyra ifrågavarande lärarutbildning, vilket kunde leda därhän, att mången med särskild håg och fallenhet för dövstumlärarens kall av ekonomiska skäl icke kunde fullfölja sina planer. Det synes vidare kunna ifrågasättas, huruvida de starkt markerade teoretiska insikter, som skulle vinnas genom den i rektor Ingvarssons framställning förordade studiegången, skulle visa sig äga något avgörande värde för vinnande av goda resultat av undervisningen i dövstumskola, där på grund av anstaltens karaktär även en viss praktisk blick och läggning hos läraren är av betydelse. Den förlängda studietid och de ökade fordringar i övrigt, som ett genomförande av förslaget om avlagd studentexamen eller viss universitetsutbildning före dövstumlärarexamens avläggande skulle leda till, komme givetvis även att medföra krav på en annan löneställning för lärarkåren än den, som är eller kan bliva grundad på nu rådande förhållanden. Skäl att föreslå ändrade inträdesordningar i riktning mot vad i förenämnda underdåniga framställning angivits såsom lämpligt synas sålunda icke för närvarande föreligga. Däremot torde det vara av behovet påkallat, att själva lärarutbildningen i olika avseenden omlägges och fördjupas. Vissa nya ämnen och ämnesgrenar torde därvid böra införas. Särskild uppmärksamhet bör vid utbildningen ägnas åt psykopatologien och abnormpedagogiken, åt tal- och sinnesorganens funktion och anatomi, åt övningsterapi samt åt språkbyggandets psykologi och teknik. Under senare tid hava utexperimenterats nya

112 apparater för utrönande, huruvida hörselrester finnas hos dövstumma, och tillika hava nya metoder utarbetats för tillvaratagande av sådana hörselrester, där de finnas. Det torde vara av synnerlig vikt, att demonstrationer och praktiska övningar i hörselprövning med användning av omförmälda apparatur och i undervisning med tillämpning av nämnda moderna metoder, vilka äro grundade på vetenskaplig forskning, anordnas för lärarkandidaterna. Vidare torde ett större utrymme än för närvarande böra givas åt barnpsykologien. Undervisningen r*detta ämne synes lämpligen kunna delvis givas formen av seminarieövningar med experimentella undersökningar. För anlitande av vetenskaplig expertis vid undervisningen i vissa delar av de nya ämnen, som kunna komma att fastställas, torde ett anslag å 300 kronor vara erforderligt. De förändringar i fråga om ämnen och kurser, som skola förekomma vid dövstumlärarutbildningen, torde böra beslutas av Kungl. Maj:t och införas i den stadga, som föreslås skola utfärdas i samband med förstatligandet av dövstumundervisningen. Förslaget om att en särskild utbildning med därpå följande examen borde anordnas för dem, som ämna bliva föreståndare vid dövstumskolor, grundar sig tydligen på en i och för sig mycket berättigad önskan att till dessa befattningar erhålla väl kvalificerade sökande. Det torde emellertid kunna sättas i fråga, huruvida en särskild kurs med åtföljande examen skulle medföra åsyftat resultat. De kvalifikationer, som böra finnas hos den, som skall anförtros det synnerligen krävande uppdraget att vara rektor vid en dövstumskola, torde bäst inhämtas under så lång tjänstgöring i lärarbefattning vid sådan skola, att en mångsidig och djupgående erfarenhet vinnes om eleverna och deras undervisning och vård samt om dövstumundervisningens administration. Därjämte kräves, att en rektor skall hava den praktiska blick och läggning, som är en av förutsättningarna för en god skötsel av en dövstumskola, särskilt då denna, är ordnad som internat. Personlig lämplighet, förenad med nödiga kunskaper och skicklighet i övrigt i dövstumlärarkallets utövande samt tillräckligt lång och mångsidig erfarenhet torde alltså vara de krav, som böra uppställas på den, som skall nämnas till rektor vid dövstumskola. Det synes som om tillräckliga garantier för att nämnda fordringar skola bliva uppfyllda skulle komma att ligga däri, att rektor utnämnes av Kungl. M a j t efter förslag av skolöverstyrelsen, sedan vederbörande dövstumskolstyrelse yttrat sig i ärendet. Förslaget om särskild föreståndarexamen synes fördenskull icke böra för närvarande genomföras. Däremot torde åtgärder för underlättande av dövstumlärarnes fortsatta utbildning i viss utsträckning böra vidtagas av statsmakterna, vare sig ett förstatligande äger rum eller icke, liksom staten understödjer kurser och

113 studieresor för lärare vid en del andra statliga och kommunala undervisningsanstalter. Frågan härom synes dock icke böra lösas i nu före var ande sammanhang, utan den torde lämpligen böra bringas under statsmakternas omprövning genom särskild framställning från skolöverstyrelsen, som äger möjlighet att bedöma det här föreliggande behovet under jämförelse med behovet av liknande åtgärder för övriga kategorier av lärare. Såsom nämnts, framförde undervisningsrådet Björck i särskilt yttrande till skolöverstyrelsens utlåtande år 1921 den tanken, att dövstumlärarutbildningen icke skulle ske genom årliga kurser utan endast i den mån förslagsvis minst sex elever borde utbildas. Åtskilliga skäl tala för en sådan anordning, framförallt den omständigheten, att antalet lärarkandidater varit och är så ringa. Under de senare åren har det i regel uppgått till blott tre eller fyra. Emellertid synes vid denna frågas bedömande hänsyn böra tagas till följande förhållanden. Seminariets uppgift är att utbilda för dövstumundervisningens behöriga upprätthållande erforderligt antal lärare. Skulle utbildningskurser endast anordnas med två eller flera års mellanrum, synes en viss reserv av lärare böra stå till förfogande under mellantiderna, därest examinerade sökande skola kunna erhållas till oförmodat lediga befattningar samt till vikariatstjänstgöring. Elevantalet vid de utbildningskurser, som anordnades, måste bestämmas med hänsyn till detta och följaktligen bliva större än eljest. Det är emellertid sannolikt, att de flesta av de utexaminerade lärare, som icke omedelbart kunde få anställning vid dövstumskola, och vilka skulle bilda den nämnda reserven, komme att söka sig andra verksamhetsfält, och det torde kunna antagas, att flera av dessa vid den tidpunkt, då platser kunde erhållas vid dövstumskola, på grund av olika skäl icke ville eller kunde lämna de anställningar, de redan erhållit, till exempel som lärare vid kommunala skolavdelningar, inrättade för lomhörda barn eller barn med taldefekter. Sannolikt skulle anordnandet av lärarutbildningskurs vid seminariet endast vart tredje eller fjärde år leda till att ett större antal dövstumlärare komme att utexamineras än om utbildningen fortginge som för närvarande. Besparingarna i arvodena till rektor och lärare vid seminariet komme sannolikt också att i det närmaste uppvägas av ökade anslag till stipendier åt eleverna. För de lärare, som undervisa i seminariet, torde det få betraktas som en fördel, att utbildningen pågår kontinuerligt. De kunna då oavbrutet förbereda sig för de speciella uppgifter, de hava att fullgöra vid densamma. Vidare torde erinras därom, att frågan om en koncentration av utbildningen av lärare för olika slag av defekta barn under senare år varit föremål för diskussion, och 1932 års seminariesakkunniga hava i sitt betänkande med utredning och förslag angående åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren, sta8

114 tens offentliga utredningar 1936: 31, ägnat densamma särskild uppmärksamhet. De sakkunniga anföra, sid. 83 ff, bland annat, att hithörande discipliners vetenskapliga utveckling hava fört med sig en allt klarare insikt om sambandet mellan de olika grenarna av arbete för i något avseende hämmade barn. De sakkunnigas uppdrag gåve dem emellertid icke möjlighet att avgiva något förslag om en dylik koncentration, de hade endast ansett sig böra omnämna möjligheten och önskvärdheten därav. Det är uppenbart, att en koncentration av ifrågavarande lärarutbildning skulle ställa sig avsevärt billigare än om det fåtal lärare, som visade sig behövas för varje kategori av defekta barn, utbildades för sig. Skulle en dylik koncentration komma att genomföras, torde det icke vara uteslutet, att det befunnes lämpligt att helt eller delvis förlägga denna utbildning till dövstumskolan å Manilla, som då komme att tagas i anspråk för lärarutbildning i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet. Särskilt torde det anses lämpligt, att lärare, som hade för avsikt att söka anställning vid skolor för lomhörda barn och för barn med taldefekter, erhölle sin utbildning i seminariet vid Manilla. Intill dess att denna fråga blivit avgjord, torde det vara lämpligast att utbildningen av dövstumlärare sker genom årliga kurser. Det bör dock givetvis framdeles, liksom hittills, ses till, att det antal elever, som årligen intagas i seminariet, icke blir för stort. Till den utbildningskurs, som tog sin början den 19 augusti 1936, hade anmält sig 18 sökande, av vilka endast fyra blevo antagna. Kostnaderna för lärarutbildningen under år 1936/37 beräknas komma att uppgå till följande belopp, nämligen: Kronor Arvode till seminariets rektor 1 500 Arvoden till tre lärare vid seminariet ( l ä 600, 2 å 300 kr 1 200 Stipendier åt lärarkandidater (4 vid seminariet, 3 vid provar) 7 000 Kurs i anatomi m. m 250 Annonsering m. m 14 Summa kronor 9 964 Vad arvodet till föreståndaren för seminariet vidkommer, synes detta med hänsyn till seminariets ringa omfattning kunna efter förstatligandet begränsas till 1 200 kronor. Rektor eller ämneslärare, som utan att vara föreståndare för dövstumseminariet där meddelar undervisning, synes böra komma i åtnjutande av särskilt arvode med belopp, som vid slutet av varje termin bestämmes av skolöverstyrelsen, dock högst 600 kronor för år. Till pro vårsföreståndarna utgå för närvarande inga arvoden. Det torde dock vara skäligt, att någon ersättning gives för det ökade arbete, som provårsutbildningen medför. Därför bör rektor eller ämneslärare vid dövstumskola, där provårskurs är anordnad, därest han tjänstgör som föreståndare för provårskursen, komma i åtnjutande av särskilt arvode med

115 belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 300 kronor för år. Stipendier till lärarkandidater torde böra utgå med samma belopp som hittills eller med 1 000 kronor för läsår. Under utbildningstiden vid seminariet åtnjuta lärarkandidaterna fri bostad å dövstumskolan, där de också erhålla kost mot en avgift av 60 kronor för månad. Provårseleverna hava även i regel, då utrymme finnes, fri bostad å vederbörande dövstumskola. För kost få de däremot erlägga ersättning, oftast med belopp motsvarande självkostnadspriset vid skolan. Någon förändring i den praxis, som sålunda gäller, torde icke vara erforderlig. Det är uppenbart, att vid en lärarutbildningsanstalt av här ifrågavarande natur, bör finnas såväl undervisningsmateriel som facklitteratur i tillräcklig omfattning. Ett anslag å 500 kronor torde för nämnda ändamål böra beviljas för första läsåret efter omorganisationen. Hittills har dövstumlärarutbildningen delvis bekostats med donationsmedel. Detta har åstadkommit ett visst missnöje såväl bland lärarkåren som bland de dövstumma, och yrkanden hava också framställts om att donationernas avkastning skall användas till sådana åtgärder bland de dövstumma, till vilka medel på annat sätt icke vore att påräkna. Utbildningen av dövstumlärare torde efter ett förstatligande få anses vara en uppgift av den natur, att kostnaderna för densamma böra i vanlig ordning bestridas av statsmedel. En approximativ kostnadsberäkning för seminariet under budgetåret 1938/39, grundad på vad i det föregående i denna avdelning anförts, och under antagande att elevantalet vid seminariet blir bestämt till fyra, visar följande resultat: v J

JVronor

Arvode till seminariets föreståndare 1 200 Arvoden till tre lärare vid seminariet (l ä 600, 2 ä 300 kr.) 1 200 Arvoden till föreståndare för provårskurs (förslagsvis två k 200 kr.). 400 Stipendier till lärarkandidater (fyra vid seminariet, fyra vid provar). 8 000 Särskild undervisning 300 Undervisningsmateriel och facklitteratur 500 Övriga utgifter 100 Summa kronor 11 700 o

Kap. IX. Åtgärder till förmån för de dövstumma vid sidan av skolundervisningen. Förskolor och kurser. Förskolor för dövstumma småbarn. Bland de framställningar, som överlämnades till 1915 års förberedande utredning, märktes även en skrivelse från föreståndarinnan vid förskolan för dövstumma i Göteborg. I denna

116 skrivelse uttalades önskvärdheten av att intagningsåldern för dövstumma barn bleve satt till sex år i stället för sju och att uppmärksamheten under det första skolåret därefter särskilt inriktades på att öka barnens föreställningskrets och erfarenhet bland annat genom ett planmässigt framläggande av stoff för deras iakttagelse samt talundervisningens påbörjande. Utredningen av år 1915 syntes sympatisera med tanken på tidigare intagning av de dövstumma barnen och uttalade som sin åsikt, att ett tidigare insättande av barnet i skola icke skulle vara till skada för dess utveckling och bryta dess krafter. I de yttranden, som avgåvos över beredningens förslag kommo i nu förevarande avseende olika meningar till synes. Stadsfullmäktige i Göteborg uttalade sig för inrättandet av förskolor för dövstumma barn. Skolstyrelsen i femte dövstumskoldistriktet ansåg, att det icke vore riktigt, att i lag föreskriva lägre inträdesålder för dövstumma än för normala barn. Däremot kunde det måhända anses hava skäl för sig att enskilda s. k. förskolor upprättades i exempelvis större städer och att dessa skolor erhölle understöd av staten, om de därav gjorde sig förtjänta. Ett flertal skolstyrelser och svenska dövstumlärarsällskapet avstyrkte ett tidigare intagande av de dövstumma barnen. Skolöverstyrelsen yttrade i sitt utlåtande år 1921, sid. 131 ff, i nu förevarande fråga bland annat, att om det än icke kunde förnekas att vissa fördelar skulle vinnas för det dövstumma barnet, för den händelse det toges in i en förskola vid tidigare ålder, vore det dock uppenbart, att en dylik åtgärd, allmänt tillämpad, skulle medföra betydande svårigheter. Särskilt framhöll överstyrelsen att en given följd av att barnen i spädare ålder toges bort från hemmen bleve, att föräldrar och barn till skada för båda parterna komme att stå ännu mera främmande för varandra än vad eljest vore fallet. Överstyrelsen fann det icke riktigt att, annat än i undantagsfall, före sjuårsåldern pressa in barn, som i utveckling stode lägre än ett tre till fyra års normalt barn, i en skola. Barnen borde så långt det utan skada kunde ske, få vistas i sina hem och där åtnjuta den frihet och omvårdnad, som endast hemmet kunde giva. I allmänhet erhölle de dövstumma barnen god vård i sina hem, men givetvis funnes också hem, där barnen icke bereddes önskvärd omvårdnad. Där så vore fallet, borde något göras för att rädda dessa barn från det dåliga inflytandet. Den allmänna barnavården ägde under sådana förhållanden rätt att vidtaga erforderliga åtgärder. För landsbygdens vidkommande kunde knappast någon annan ordning tänkas. Annorlunda vore däremot förhållandena i städer av sådan storlek som Stockholm och Göteborg. På sådana platser kunde ju vara boende så många dövstumma barn, att man för vård och lämplig sysselsättning kunde samla en liten grupp av dem från mindre lämpliga hem. Överstyrelsen uttalade slutligen som sin mening,

117 att det borde överlämnas åt det enskilda initiativet att verka på ifrågavarande område. Dock borde detta kunna understödjas av allmänna medel, där behov därav förelåge. Överstyrelsen hemställde, att ingen åtgärd från statens sida skulle vidtagas för upprättande av förskolor för dövstumma småbarn, men att enskilda personer eller kommunala myndigheter, som upprättade sådana skolor måtte, om de därav vore förtjänta, kunna av statsmedel erhålla ett bidrag av 250 kronor årligen för varje barn mot villkor, att vanvårdade och sedligt försummade dövstumma småbarn även från andra kommuner än den, där skolan vore belägen, i densamma kunde erhålla vård och underhåll mot en skälig avgift av den kommun, till vilken de hörde. I 1932 års utredning framhölls bland annat, att uppfattningen om det lämpliga och önskvärda i anordnandet av förskolor under senare tid allt mer och mer stadgat sig. Där behandlas även utförligt, sid. 103 ff, de skäl som tala för ett tidigt omhändertagande av de dövstumma barnen. Därefter uttalade utredningen som sin mening, att det under dåvarande förhållanden självfallet icke gärna kunde ifrågasättas att införa skoltvång för små dövstumma barn vare sig i form av sänkning av intagningsåldern vid dövstumskolorna eller stadgande av skyldighet för barnen att bevista förskola. Man borde därför söka sig fram på frivillighetens väg, till dess en mera ingående erfarenhet vunnits rörande undervisningen i förskolor och den lämpligaste anordningen av dessa skolor. Erforderliga anstalter borde i stället anordnas av kommuner eller enskilda. Sådana skolor borde emellertid bliva delaktiga av ett något så när rikligt tillmätt understöd av statsmedel. Det årliga bidragsbeloppet syntes skäligen böra bestämmas till 300 kronor för varje i förskolan mottaget barn och därutöver till 300 kronor för varje i ett med förskola förbundet skolhem intagen skyddsling. Anslaget för detta ändamål borde erhålla karaktären av reservationsanslag samt bidrag därifrån få utgå endast till anstalter, som av Kungl. Maj:t godkänts och för det antal barn i varje anstalt, som av Kungl. Maj:t bestämts. De för nämnda ändamål erforderliga anslagen beräknades då till 19 500 kronor för i förskola undervisade barn och till 10 500 kronor för i skolhem intagna barn, eller tillhopa till 30 000 kronor årligen. I sitt underdåniga yttrande den 23 juni 1933 tillstyrkte skolöverstyrelsen det förslag rörande förskolor för dövstumma, som framlagts av 1932 års utredning. Föreståndarinnan vid förskolan för dövstumma och skolhemmet för dövstumma småbarn i Göteborg Annie Kock ingav i juli år 1933 till skolöverstyrelsen en till Konungen ställd skrivelse, som av överstyrelsen överlämnades till Kungl. Maj:t. I denna skrivelse framhölls bland annat, att dövstumma småbarn för sin sunda utveckling vore i starkare behov av hjälp än de normalt hörande. Möjligheterna att bereda vård åt dövstumma små-

118 barn i vårt land vore emellertid mycket inskränkta, varför behov av ett nytt skolhem, kanske helst i anslutning till skolan för dövstumma småbarn i Stockholm vore av behovet påkallat. För att ekonomiskt möjliggöra erforderlig vård åt de dövstumma småbarnen fordrades dock först och främst att redan befintliga anstalter erhölle ett kraftigt understöd. Såväl skolhemmet för döva småbarn som förskolan, båda tillkomna på enskilt initiativ, levde under osäkra ekonomiska förhållanden, varför deras fortvaro i längden vore beroende av ökat statligt bidrag. Framställningen utmynnade i en vädjan till skolöverstyrelsen att beakta de dövstumma småbarnens behov av hjälp. Utredningsmannen. De förskolor, som för närvarande finnas i vårt land, äro skolan i Stockholm för döva småbarn och förskolan för dövstumma i Göteborg samt skolhemmet för dövstumma småbarn därsammastädes. Förskolan i Stockholm upprättades år 1925 av svenska föreningen för dövas väl och underhålles av denna förening, med vissa bidrag från såväl staten som Stockholms stad. Skolan har platser för omkring 20 barn i åldern 4—8 år. Lärjungarna, som bo i sina hem, hava hittills i medeltal uppgått till omkring 15 årligen. Under år 1935 var elevantalet 15. Utgiftsstaten för sistnämnda år uppgick till 7 879 kronor 39 öre. Till utgifternas täckande erhölls av statsmedel bidrag med tillhopa 1 875 kronor. Stockholms stads anslag för samma år utgjorde 5 000 kronor. I terminsavgifter inflöto 1 035 kronor. Höstterminen 1936 äro i skolan intagna 20 elever, därav tre från orter utom Stockholm. Dessa tre elever äro genom skolans försorg inackorderade i enskilda hem i Stockholm. Lärarinnorna vid skolan måste på grund av anstaltens svaga ekonomi låta sig nöja med en avlöning, som väsentligt understiger den, som eljest bort utgå. Till läsåret 1936/37 förefanns en behållning av 60 kronor 66 öre. Förskolan i Göteborg upprättades år 1902 och underhålles genom donationsmedel och anslag av staten samt Göteborgs stad. En del av barnen hava hemortsrätt utanför staden. Enligt skolans föreskrifter få högst 10 barn från annan ort än Göteborgs stad och Göteborgs och Bohus län mottagas som elever. Skolan, som kan mottaga 20 elever i åldern 4—8 år, hade under vårterminen år 1935 18 lärjungar. Skolans utgifter under sistnämnda år uppgingo till 15 148 kronor 22 öre. Inkomsterna utgjordes av 2 750 kronor i statsbidrag samt, förutom viss avkastning av fonder, av anslag från Göteborgs stad. Skolhemmet för dövstumma småbarn upprättades i januari 1928 för att möjliggöra för dövstumma barn från annan ort än Göteborg att begagna sig av den undervisning, som meddelas i förskolan. Men hemmet står även öppet för göteborgsbarn, som äro hemlösa eller av någon anledning icke lämpligen kunna vårdas i sina hem. Hemmet kunde komma till stånd tack

119 vare bidrag från kronprinsessan Margaretas minnesfond och från ett antal enskilda personer. Hemmet, som är avsett för omkring 10 barn, hade under år 1935 10 skyddslingar. Utgifterna för driften uppgingo till 7 340 kronor 20 öre och genomsnittskostnaden för skyddsling utgjorde följaktligen i runt tal 679 kronor. I statsbidrag erhöll hemmet för nämnda år 1 250 kronor, i vårdavgifter inflöto 5 284 kronor 80 öre och i räntor å allmänna medel 421 kronor 8 öre, varjämte diverse inkomster uppgingo till i runt tal 117 kronor. Den verksamhet, som utföres av förskolorna för dövstumma i Stockholm och Göteborg samt vid skolhemmet för dövstumma småbarn i sistnämnda stad, är givetvis av stor betydelse, och den har även utövats på ett erkännansvärt sätt, ofta under brydsamma ekonomiska förhållanden. Statsmakterna hava också funnit ifrågavarande verksamhet vara värd understöd. Enligt riksdagens beslut utgår nämligen statsbidrag till ifrågavarande förskolor med 125 kronor årligen för varje behövande intaget barn och med 250 kronor till varje i skolhemmet för dövstumma småbarn i Göteborg intagen skyddsling. Vid bedömandet av frågan, huruvida förhållandena nu påkalla, att dövstumma barn, som icke uppnått den lagstadgade skolåldern genom åtgärder från statens sida böra omhändertagas för undervisning och vård, torde till en början böra framhållas, att barn i allmänhet böra få stanna i sina föräldrahem under de tidigare uppväxtåren, så vida icke sådana särskilda omständigheter äro för handen, att barnet så fort som möjligt bör omhändertagas för att genom det allmännas försorg beredas den omvårdnad, som är erforderlig för barnets egen välfärds skull. Denna allmänna grundsats gäller givetvis även om de dövstumma småbarnen, ehuru icke i samma omfattning som i fråga om barn utan lyte. Medan de normala småbarnen i stor utsträckning och på ett i regel synnerligen aktivt sätt komma i kontakt med sin omgivning och därvid bland annat tillägna sig talet och språket, saknas för de dövstumma barnens vidkommande i stor utsträckning förutsättningar för en dylik utveckling. E t t dövstumt barns omgivning kan icke meddela sig med detsamma annat än genom tecken och åtbörder av skilda slag, och självt kan det icke på normalt sätt giva uttryck åt sina erfarenheter, tankar, behov och önskningar. Barnet införes härigenom i en mer eller mindre stark isolering, som verkar i hög grad hämmande på dess andliga utveckling och medför, att dess själstillstånd ofta präglas av disharmoni. Hos dem, som hava sin verksamhet förlagd bland de dövstumma, är den uppfattningen allmän, att det just är denna andliga isolering, som är den egentliga orsaken till de dövstumma barnens egenart. De barn, som i 7—9-årsåldern komma till dövstumskolorna direkt från hemmen, utmärka sig också i allmänhet under den första skoltiden för ouppmärksamhet och slöhet samt visa icke sällan prov på ett obändigt lynne. Det är dylika erfa-

renheter, som belysa vikten av att de dövstumma barnen så tidigt som möjligt komma i åtnjutande av ordnad undervisning och vård. Samma problem har mötts i andra länder. Hem för dövstumma småbarn hava upprättats i Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och Österrike. I Amerika och England finnas stora anstalter av denna art. Vad särskilt Danmark beträffar, anordnades år 1912 i Fredericia en privat barnträdgård för dövstumma småbarn, vilken anstalt redan efter fem år hade ett lärjungeantal av 40—50 från olika delar av landet. 1 Till verksamheten beviljades bidrag dels av staten, dels av olika kommunala myndigheter. Enligt nu gällande lag om dövstumundervisning finnes vid den förskola, som är knuten till statens dövstuminstitut i Köpenhamn, en barnträdgård, i vilken dövstumma barn kunna intagas före den lagstadgade skolåldern, därest föräldrarna så önska och förhållandena i övrigt tala därför, till exempel när båda föräldrarna äro borta från hemmet om dagen, när modern är långvarigt sjuk o. s. v. Är barnet sex år, kunna föräldrarna fordra, att barnet blir intaget. Det torde här böra anmärkas, att med beteckningen förskola åsyftas i Danmark de avdelningar vid de statliga dövstumskolorna, där de skolpliktiga barnen, sedan de inställt sig till skolgång, prövas för differentiering i olika grupper. Vad vårt eget land vidkommer hava normala småbarn i rätt stor utsträckning blivit föremål för samhällets omvårdnad. Barnkrubbor och barnträdgårdar upprätthållas och inrättas nämligen i ett icke ringa antal. I regel äro dock dessa anstalter förlagda till städer och andra större samhällen, där på grund av föräldrarnas arbetsförhållanden och de vårdbehövande barnens jämförelsevis stora antal särskilda åtgärder äro av behovet påkallade, därest de små barnen skola kunna erhålla en tillfredsställande omvårdnad. Ifrågavarande institutioner äro emellertid i allmänhet grundade av enskilda och verksamheten upprätthålles i stort sett genom anslag av kommunerna och genom bidrag av enskilda. De liknande åtgärder, som hittills vidtagits för de dövstumma småbarnen, äro, såsom framgår av vad förut anförts, till omfattningen jämförelsevis obetydliga, då i förskolorna platser finnas för endast sammanlagt ett 40-tal barn och i det enda skolhemmet för endast omkring 10 barn. Att behov av ett större antal platser föreligger, torde kunna anses framgå dels av de förfrågningar rörande vårdmöjligheter för dövstumma småbarn, som ingått från vitt skilda delar av landet, dels av den omständigheten, att vid varje intagning i vissa dövstumskolor anmälas elever, som icke uppnått skolåldern och därför icke kunna mottagas. Huru omfattande behovet är kan icke med någon grad av säkerhet beräknas. Det torde emellertid kunna antagas, att åtminstone ett 20-tal dövstumma barn i åldern från fem år och upp till skolåldern av 1

Uppgifterna äro hämtade ur >Det Danske d0vstummevsesens udvikling og nuvserende organisation» av F. Bech, formand for Förständer- og Undervisningsraadet for Statens D0vstummeanstalter. Köpenhamn 1931.

121 sina föräldrar frivilligt skulle sändas till förskolor med skolhem, därest platser funnes tillgängliga. Det framstår emellertid icke såsom av förhållandena motiverat, att skoltvång införes för dövstumma barn under den lagstadgade skolåldern, och icke heller synas statliga åtgärder böra påkallas för anordnande av förskolor för det antal småbarn från olika delar av landet, som kan vara i behov av undervisning och vård i förskolor och skolhem, men för vilka platser nu icke finnas. Liksom hittills synes ifrågavarande verksamhet åtminstone tills vidare böra i första hand grundas på enskilt eller kommunalt initiativ samt understödjas med statsmedel, där verksamheten omfattar barn från ett mera vidsträckt område. I 1932 års utredning föreslogs, att sådant statsunderstöd skulle utgå med 300 kronor årligen för varje i förskola undervisat barn och därjämte med 300 kronor för varje barn, som tillika vore intaget i skolhem. Med hänsyn till de ekonomiska uppgifter, som lämnats i det föregående rörande de årliga medelkostnaderna för i nuvarande förskolor och skolhem intagna barn torde dessa bidragsbelopp få anses väl avvägda. Såsom redan nämnts, kan det anses att ett visst behov av platser i förskolor och skolhem för dövstumma småbarn från landsbygden föreligger. I de utredningar, som tidigare verkställts rörande dövstumundervisningens omorganisation, har i fråga om förskoleundervisningen bland annat erinrats om, att Tysta skolan å Lidingö, därest den icke bleve fortsättningsskola för flickor, lämpligen kunde framdeles ägna sig åt sådan verksamhet. I den utredning rörande Tysta skolans framtida verksamhet, som den 7 juni 1913 framlades av en av skolans styrelse tillsatt kommitté upptogs till granskning åtskilliga olika uppgifter till de dövstummas förmån, vilka kunde tänkas böra tillgodoses av Tysta skolan, därest dess verksamhet skulle förändras. Sedan kommittén avvisat tanken på skolans förändring till egentlig dövstumskola, behandlades frågan om upprättandet av en förskola för dövstumma. För en sådan åtgärd talade flera skäl. Tanken på en förskola hade varit bestämmande för stiftarinnan då skolan grundades, ehuru förhållandena sedan gjorde, att skolan erhöll ett mera omfattande program. Det stötte emellertid på svårigheter att upprätta förskola avsedd för hela landet, då man vore nödgad skilja barnen från hemmen och föra dem till avlägsna skolor. Närmast borde Tysta skolan anordnas som fortsättningsskola för dövstumma flickor och först sedan det behov, som i sådant avseende förelåge, blivit tillgodosett, kunde förskolefrågan komma i betraktande. I så fall borde en förskola i Stockholm anordnas helst som externat i någon centralt belägen lokal eller möjligen med någon klass interner i åldern 6—8 år. I det yttrande skolans styrelse den 23 mars 1933 avgav i anledning av 1932 års utrednings förslag om att skolan skulle omhänderhava dels den

122 fortsatta undervisningen för oegentligt dövstumma flickor, dels förskoleundervisning för sådana dövstumma småbarn, som sakna hem eller av olika anledningar icke kunna vårdas av de sina och att därvid särskilt barn från landsorten skulle beredas dylik förskoleundervisning samt vård i övrigt, anförde styrelsen bland annat, att förskolorna enligt dess mening borde i görligaste mån anordnas så, att barnen kunde bo i sina hem och några timmar dagligen bevista skolan. För omhändertagande av sådana barn, som icke kunde vårdas av de sina, borde förskolorna i mån av behov kombineras med skolhem, där även barn från kringliggande bygder kunde emottagas. De enskilda anstalternas verksamhetsfält borde dock begränsas att icke omfatta större område än att de internerade barnen må kunna tämligen regelbundet besöka sina hem. Styrelsen hemställde, att Tysta skolan måtte tills vidare få bibehållas i den form och omfång, skolan då hade såsom fortsättningsskola för talundervisade flickor eller alternativt att skolan finge anordnas såsom fortsättningsskola för samtliga talundervisade flickor. Styrelsen avvisade sålunda icke direkt tanken på skolans ombildning till förskola. I det förut omnämnda yttrande samma skolas styrelse den 30 juni 1936 avgivit till den nu föreliggande utredningen anföres i nu förevarande avseende, att styrelsen redan tidigare uttalat sin uppfattning i förskolefrågan, men det framhålles dock, att styrelsen kommer att göra densamma till föremål för fortsatt utredning. Styrelsen förklarade sig jämväl hava frågan om särskild yrkesutbildning för de dövstumma flickor, som genomgått fortsättningsskola, under behandling. I anledning av detta yttrande torde böra erinras därom, att därest det förslag till ordnandet av de dövstumma flickornas fortsatta undervisning, som framlägges i nu föreliggande utredning, vinner bifall, skulle därmed även frågan om de dövstumma flickornas yrkesutbildning bliva löst. Vid sådant förhållande kvarstår såsom ett önskemål att Tysta skolans styrelse vid sina fortsatta överväganden rörande skolans framtida verksamhet skall finna det lämpligt att institutionen anordnas såsom förskola eller apteras för annan verksamhet bland de dövstumma, som staten icke ombesörjer, till exempel för omhändertagande av äldre dövstumma, som sakna förutsättningar att reda sig själva. Därest de nuvarande förskolorna skulle komma att erhålla de ökade statsbidrag, som föreslagits, kan det beräknas att utgifterna härför under den närmaste tiden efter omorganisationen skall komma att uppgå till omkring 16 000 kronor, därav omkring 12 000 kronor för i förskola intagna barn och omkring 4 000 för barn, som åtnjuta underhåll i skolan eller på dess bekostnad. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 15 maj 1936 angående disposition under budgetåret 1936/1937 av förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen, är för nu ifrågavarande ändamål anvisat ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor.

123 Kurser i labiologi. I 1915 års utredning berördes frågan om avläsekurs för äldre dövstumma endast i stor korthet. Utredningen fann det dock önskvärt att dylika kurser komme till stånd och att obemedlade döva kunde erhålla understöd av allmänna medel för genomgående av sådan kurs. Skolöverstyrelsen lämnade i sitt utlåtande år 1921, sid. 133 ff, en redogörelse för vad som i nu förevarande avseende blivit gjort i åtskilliga främmande länder. I Danmark hade alltsedan 1892 på statens bekostnad anordnats särskilda avläsekurser för äldre dövstumma och jämväl i Tyskland, Frankrike, Italien, England och Amerika hade ordnad undervisning i avläsning införts genom det allmännas försorg. Överstyrelsen, som fann det vara ett berättigat krav, att genom statens försorg och för de mindre bemedlade även på dess bekostnad, undervisning i avläsning måtte beredas personer, som blivit döva efter den egentliga skoltidens slut, föreslog, att kurser i avläsning måtte enligt av överstyrelsen meddelade närmare föreskrifter kunna anordnas och hemställde, att för ändamålet i fråga årligen måtte anvisas förslagsvis 9 800 kronor. I utredningen år 1932 framhölls, att den brist, som förefanns på detta område, då skolöverstyrelsen framlade sitt förslag, i någon mån blivit avhjälpt genom svenska föreningen för dövas väl, som grundades år 1921 på initiativ av fröken Gerda Meyerson. Denna förening hade i ett flertal städer anordnat kurser i labiologi för vuxna dövstumma, men på grund av otillräckliga medel hade dessa kurser endast kunnat givas en mindre omfattning, i regel endast omkring 80 timmar. Tillsamman hade dock icke mindre än 140 dylika kurser hållits. Erfarenheten hade visat, att det förefanns ett mycket stort behov av dylik undervisning och att kurserna borde vara vida längre, om de skulle medföra verkligt gott resultat för de dövstumma. Mindre bemedlade borde beredas fri undervisning och fritt uppehåll under den tid kursen varade. Arbetsfältet vore så stort, att jämväl de av föreningen för dövas väl anordnade avläsekurserna komme att i fortsättningen mer än väl behövas. Utredningen anslöt sig för övrigt till skolöverstyrelsens förslag beträffande det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppets storlek, men hemställde, att de närmare föreskrifterna rörande kurserna skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Skolöverstyrelsen förklarade sig i sitt yttrande 1933 icke hava något att erinra mot utredningens förslag om anordnandet för äldre dövstumma av kurser i avläsning. Utredningsmannen. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att ett behov av särskild undervisning i avläsning föreligger för ett stort antal personer, som förlorat hörselförmågan efter skoltidens slut. Det måste givetvis kän-

124 nas såsom en olycka för en person att i senare ålder mista hörseln. Den, som drabbas härav blir ofta nödsakad att ändra hela sin livsverksamhet. Han liksom föres bort från de hörandes krets och in i en värld för sig, där han känner sig i hög grad ensam och även hjälplös. Den enda utväg, som står en sådan person till buds för ett hävande åtminstone i någon mån av den isolering, i vilken han råkat, och vilken ofta leder till tungsinthet och missmod, är att han lär sig konsten att avläsa. I en labiologikurs skall givetvis den praktiska avläsningen vara huvudsaken, men till de olika lektionerna kan stoff hämtas från skilda ämnen, från litteraturhistorien, samhällsläran, hälsoläran o. s. v., varigenom samtidigt ökade allmänna kunskaper vinnas. Någon exakt beräkning av det antal vuxna döva, som kan komma att årligen anmäla sig till dylika kurser kan icke verkställas. Skolöverstyrelsen uppskattade år 1921 antalet till omkring 20 årligen. Emellertid föreslås nu, att dövstumlagen skall komma att äga tillämplighet på alla, som blivit döva efter fyllda nio år men icke fullgjort sin skolplikt och att alla dessa skola hänvisas till skolan för oegentligt dövstumma. Det kan därför med en viss grad av sannolikhet antagas, att det antal, som kommer att anmäla sig till ifrågavarande avläsekurser, icke blir så stort, som det år 1921 beräknade, utan troligen något lägre. En annan omständighet, som kan anses stödja detta antagande, är den, att de föreslagna kurserna skulle bliva så omfattande, att vissa vuxna döva icke hava möjlighet att lämna sina sysselsättningar för så lång tid, även om deras vistelse vid kursen bekostades med allmänna medel. Av den erfarenhet, som vunnits i Danmark, där avläsekurser för äldre döva varit anordnade i stor utsträckning, framgår att antalet deltagare i en dylik kurs icke bör vara högre än 10 a 12. Detta antal synes även vara lämpligt i fråga om dylika kurser, som anordnas inom vårt land. Kurserna torde böra förläggas till de dövstumskolor, i vilka undervisning meddelas enligt talmetoden. Undervisningen, som torde böra pågå under åtta månader och omfatta 4 a 5 timmar om dagen, kan lämpligen meddelas av lärarna vid den dövstumskola, till vilken kursen är förlagd, å tid, då lärarna icke äro upptagna av tjänstgöring i dövstumskolan. Ersättning för den i avläsekurs meddelade undervisningen torde böra utgå med en mot den lön, läraren åtnjuter, svarande timavlöning. Då kurs är förlagd till skola som är anordnad som internat, torde kursdeltagarna kunna få intaga sina måltider å skolan. De mindre bemedlade deltagarna böra erhålla fri kost samt bidrag till kostnaderna för bostad. Själva undervisningen bör vara avgiftsfri för alla. Ansökningar om deltagande i dylik kurs bör ingivas till upptagningsskolornas styrelser och från dessa överlämnas till skolöverstyrelsen, som bestämmer vid vilken skola dylik kurs skall anordnas. Plan för ifrågava-

125 rande kurser torde böra uppgöras och fastställas av skolöverstyrelsen, som även torde böra utfärda de närmare föreskrifter i övrigt, som kunna vara erforderliga. Beträffande kostnaderna för en dylik kurs bliva dessa beroende av, hur stort antal deltagare, som behöva understöd i större eller mindre omfattning. Det är dock sannolikt att av ett deltagarantal av 12 endast en eller annan kan själv bestrida alla med deltagandet i kursen förenade omkostnader. Försiktigheten torde därför bjuda, att man utgår ifrån, att omkring halva antalet deltagare befinner sig i sådan ställning, att de behöva fullt underhåll under kursen. Under förutsättning att kursen får den omfattning, som ovan föreslagits, skulle med omkring 25 lektionstimmar i veckan lektionernas sammanlagda antal bliva omkring 800. Med en ersättning till vederbörande lärare av omkring 4 kronor för lektionstimme skulle följaktligen själva undervisningen draga en kostnad av omkring 3 200 kronor. Kostnaden för deltagares kosthåll vid dövstumskola torde kunna beräknas till 1 krona 25 öre per dag. Då kursen skulle pågå omkring 240 dagar, skulle för kosthåll till sex deltagare fordras omkring 1 600 kronor. Därjämte skulle dessa sex erhålla bidrag till kostnaderna för hyrande av bostad. Detta torde i medeltal kunna beräknas uppgå till omkring 35 kronor för månad eller för åtta månader till omkring 280 kronor och för sex deltagare till sammanlagt omkring 1 700 kronor. Av de övriga sex deltagarna skulle säkerligen de flesta visa sig vara i behov av understöd antingen i form av fri kost eller av hyresbidrag. Approximativt kan härför erforderligt belopp uppskattas till i medeltal 250 kronor för deltagare eller för alla sex till omkring 1 500 kronor. Dessutom torde för vissa med anordnandet av en dylik kurs förenade olika andra kostnader böra beräknas ett belopp av 500 kronor. De sammanlagda kostnaderna för en dylik kurs skulle följaktligen kunna beräknas bliva: Kronor

För undervisningen Såsom bidrag till kursdeltagarnas underhåll Diverse kostnader

3 200 4 800 500 Summa kronor 8 500

På grund av det anförda hemställdes, att under läsåret 1938/1939 måtte anordnas en kurs i labiologi för personer, som förlorat hörselförmågan efter den egentliga skoltidens slut och att för ändamålet måtte anvisas ett belopp av 8 500 kronor. Fortbildningskurser för äldre dövstumma. I § 19 av gällande lag angående dövstumundervisningen finnes följande föreskrift: »För att underhålla den dövstummes håg för kunskaper samt stödja hans religiösa och

126 sedliga liv late styrelsen sig angeläget vara att, i den mån omständigheterna medgiva, erbjuda utgångna lärjungar tillfälle att under någon vecka av året besöka skolan, då jämväl tillträde till H. H. Nattvard må kunna beredas dem, som det åstunda». Skolöverstyrelsen erinrade i sitt utlåtande år 1921 att i de dittills ingivna framställningarna rörande dövstumundervisningen ingen ändring yrkats i fråga om de i § 19 av lagen omförmälda fortbildningskurserna för äldre dövstumma. Överstyrelsen fann det emellertid uppenbart, att dylika kurser vore av stor betydelse för de dövstumma, och då kurserna även i fortsättningen syntes kunna bestridas av donationsmedel och sålunda icke komme att bliva betungande för det allmänna, ville överstyrelsen uttala sig för att fortbildningskurser för äldre dövstumma alltjämt måtte anordnas vid dövstumskola. I 1932 års utredning anbefalldes dylika fortbildningskurser varmt. Det ifrågasattes dock, huruvida efter statens övertagande av undervisningen hela kostnaden för kurserna skulle kunna bestridas med donationsmedel. Fortbildningskurser för dövstumma hava även under senare år anordnats vid olika dövstumskolor. Kurserna hava i allmänhet varit förlagda till sommarferiernas början och i regel anordnats det ena året för manliga och det andra året för kvinnliga deltagare. Antalet deltagare växlar högst väsentligt, ibland har det gått upp till ett 40-tal. År 1934 var en fortbildningskurs för kvinnliga dövstumma anordnad vid dövstumskolan i Vänersborg under tiden den 14—21 juni. Deltagarnas antal var vid detta tillfälle 17, därav den yngsta 18 år och den äldsta 30 år. Medelåldern utgjorde 22 år. Dessa deltagare voro delade i två avdelningar och undervisades i bibelläsning, modersmålet, räkning barnavård, praktisk sjukvård, personlig hygien och hushållsekonomi, varjämte även undervisning i gymnastik med idrott förekom. Undervisningen, som av deltagarna omfattades med det livligaste intresse, skedde dels genom föredrag, dels i form av vanliga lektioner. Dylika fortbildningskurser, som äro av helt annan karaktär och hava en helt annan uppgift än de förut omtalade avläsekurserna, äro av stor betydelse för de dövstumma särskilt i det avseendet, att de bilda ett avbrott i deras isolering, stärker deras livsmod och ökar deras kunskaper. Dylika kurser böra därför fortfarande få anordnas vid dövstumskolorna i ungefär samma omfattning som hittills. De deltagare, som så önska, böra i den mån förhållandena så medgiva, kunna erhålla kost och bostad å skolan. Mindre bemedlade och medellösa kursdeltagare böra vara befriade från ersättning för nämnda förmåner, medan övriga deltagare torde få avlägga avgifter för kost, motsvarande skolans självkostnader. Det är sannolikt, att endast en eller annan dövstum befinner sig i den ekonomiska ställning, att nämnd ersättning lämpligen bör av honom uttagas. Det kan

127 därför antagas, att så gott som hela kostnaden för ifrågavarande kurser måste bestridas med andra medel. Såsom å annan plats i denna utredning närmare angives, finnas emellertid donationer till högst betydande belopp knutna till dövstumundervisningsväsendet, och det är därför sannolikt, att hela kostnaden för nu ifrågavarande kurser kunna bestridas av donationsmedel, varför särskilt anslag för ändamålet icke synes vara erforderligt. Föreläsningsverksamheten. Enligt kungörelsen den 17 oktober 1913, nr 278, i viss del ändrad genom kungörelsen den 14 december 1923, nr 427, må ur förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen utgå ett understöd med högst 500 kronor årligen för varje dövstumskoldistrikt under villkor, att bidrag till verksamheten med minst samma belopp som statsunderstödet tillskjutes från annat håll, samt under de förbehåll och bestämmelser i övrigt Kungl. Maj:t funnit gott fastställa. I Kungl. Maj:ts brev den 15 maj 1936 angående dispositionen av förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen är till här ifrågavarande ändamål under budgetåret 1936/37 förslagsvis anvisat ett belopp av 3 500 kronor. Skolöverstyrelsen föreslog i sitt utlåtande år 1921, sid. 139, att anslag även för framtiden måtte beviljas till föreläsningars anordnande samt hemställde, att anslagets storlek skulle bestämmas till 6 500 kronor, varav 2 000 kronor borde tilldelas det nordliga distriktet och 1 500 kronor till vartdera av de övriga tre föreslagna distrikten. Även 1932 års utredning uttalade sig för fortsatt föreläsningsverksamhet. Utredningen ansåg ett anslag av 7 000 kronor vara erforderligt för ändamålet, men anförde, att den av skolöverstyrelsen föreslagna fördelningsgrunden icke syntes lämplig och väl avvägd, varför denna fråga borde upptagas till förnyad prövning. Föreläsningar för de dövstumma hava anordnats inom samtliga dövstumskoldistrikt antingen av vederbörande skolstyrelser eller av dövstumföreningar och av föreningar till förmån för dövstumma. Såsom exempel på föreläsningsverksamhetens omfattning må anföras, att inom femte distriktet, där dövstumpastor Areskog var föreståndare för verksamheten, höllos 25 föreläsningar under år 1935, vilka besöktes av 464 dövstumma. Föreläsningsverksamheten bland de dövstumma är särskilt ägnat att väcka och underhålla läslusten. Föreläsningarna hava också omfattats med glädje och stort intresse av de dövstumma. Verksamheten bör fördenskull få fortgå även efter ett statsövertagande av undervisningen. Emellertid synes villkoret om att bidrag till verksamheten med minst samma belopp som statsbidraget skall tillskjutas från annat håll, icke böra upprätthållas, om staten övertager dövstumundervisningsväsendet för den händelse föreläsningarna anordnas genom dövstumskolstyrelsernas försorg

och under skolans ledning. Hela det erforderliga beloppet torde i sådant fall böra utgå av statsmedel. Anordnas föreläsningarna av föreningar, torde det angivna villkoret däremot böra gälla. På grund av inkomna ansökningar beviljade skolöverstyrelsen den 29 oktober 1935 understöd till dövstumskolstyrelser och föreningar för här ifrågavarande ändamål med sammanlagt 4 000 kronor för läsåret 1935/36. För budgetåret 1938/39 torde till föreläsningsverksamheten böra beräknas ett anslag av 7 000 kronor. Ansökningar om bidrag till anordnande av föreläsningar, vilka enligt nu gällande bestämmelser skola ingivas till vederbörande länsstyrelse, synas kunna ingivas direkt till skolöverstyrelsen. Ålderdomshem för dövstumma. I 1932 års utredning upptogs, sid. 139 ff, även till behandling frågan om särskilda ålderdomshem för de dövstumma. I utredningen anfördes bl. a., att de dövstumma genom sitt lyte vore nödsakade att leva mycket ensamma, då de endast med svårighet kunde sätta sig i förbindelse med sin omgivning, även om denna har intresse för dem. Det låge i sakens natur att den börda, som härigenom lades på de dövstumma, skulle bliva ännu tyngre, då de på grund av ålderdom, invaliditet eller andra orsaker icke längre hade förmåga att utfylla tiden med arbete. Ofta bleve sådana dövstumma intagna på kommunernas ålderdomshem för hörande. Men även i dessa hem finge de dövstumma leva andligen isolerade, ty sällan funnes någon, som förstode dem, och därför försjönke de lätt i misstänksamhet, slöhet och likgiltighet. Den tanken låge då nära till hands, att man lämpligen kunde sammanföra ålderstigna och till arbete oförmögna dövstumma till särskilda, endast för dem avsedda mindre anstalter, där de kunde bliva omhändertagna av människor, som ägde nödig utbildning för att förstå dem. Utredningen lämnade vidare uppgift om de ålderdomshem för dövstumma, som genom landsting eller enskilda redan blivit upprättade. Dessa anstalter vore emellertid icke tillräckliga, och det kunde icke beräknas, att den enskilda omtanken skulle vara tillräckligt verksam för att utan understöd från det allmännas sida behovet av vårdplatser skulle bliva på ett tillfredsställande sätt utfyllt. Under sådana förhållanden borde staten understödja strävandena att åstadkomma och uppehålla sådana skydds- och ålderdomshem, antingen genom att lämna bidrag till engångskostnaderna för hems anskaffande eller genom bidrag till dess driftskostnader i form av ett årligt belopp eller ock genom en kombination av båda dessa slag av understöd. Engångsbidrag borde, i anslutning till vad som är stadgat rörande andra dylika bidrag, icke överstiga halva kostnaden och utgå högst med ett visst angivet belopp för vårdplats, förslags-, vis 1 000 kronor. Årligt bidragsbelopp syntes skäligen kunna beräknas till 1 000 kronor för år och skyddsling. Det beräknades slutligen, att årligt

129 bidrag skulle vara erforderligt för 80 å 90 skyddslingar. För detta ändamål skulle följaktligen erfordras ett belopp av intill 9 000 kronor. Till engångskostnader syntes för första året böra beräknas ett belopp av 11 000 kronor eller tillhopa med det förra beloppet för första året 20 000 kronor. Skulle ett dylikt anslag icke kunna utverkas, borde det tagas under övervägande, huruvida medel skulle kunna beredas från förefintliga, för de dövstummas gagn avsedda donationer. Frågan härom borde emellertid utredas. Utredningsmannen. De dövstummas lyte försätter dem, som förut vid flera tillfällen framhållits, i ett isolerat läge, som måste kännas synnerligen svårt och tungt. Det torde också till fullo inses, att denna känsla av ensamhet och isolering skall bliva särskilt stark och deprimerande, då arbetsförmågan och därmed även förvärvsmöjligheterna försvinna på grund av ålderdom eller iråkad invaliditet. De vanliga ålderdomshemmen stå visserligen öppna även för de dövstumma, men det är naturligt och förklarligt, att de i regel skola känna sig ännu mera ensamma inom dessa hem än i den omgivning, där de tidigare vistats, måhända under större delen av sitt liv. En icke oväsentlig förbättring härutinnan skulle tvivelsutan inträda, därest sådana dövstumma kunde intagas på särskilt för dem avsedda ålderdomshem, där de hade lyteskamrater, med vilka de kunde komma i kontakt på ett helt annat sätt än med medskyddslingarna i en vanlig ålderdomsanstalt. På frivillighetens väg ha också till underlättande av dövstumma åldringars tillvaro upprättats några specialanstalter. Genom åtgärder inom tredje dövstumskoledistriktet har sålunda ett sådant kunnat anordnas i Råbylund med ett 20-tal platser. I Hovmanstorp i Kronobergs län finnes ett med likaledes ett 20-tal platser och i Öxnered invid Vänersborg ett med omkring 10 platser och inom sjunde distriktet har därvarande förening till förmån för de dövstumma upprättat ett hem, villa Granlid invid Härnösand, där för närvarande 10 skyddslingar äro intagna. Det intresse, som ligger bakom tillkomsten av dessa hem, är i högsta grad erkännansvärt, och verksamheten är för de gamla dövstumma både till nytta och glädje, varför den tvivelsutan kan vara värd understöd från det allmännas sida. Emellertid synes frågan vara av rent social natur. Ehuru den i och för sig är synnerligen behjärtansvärd, kan den följaktligen icke anses vara på sådant sätt förbunden med spörsmålet om dövstumundervisningens förstatligande, att den bör lösas i sammanhang därmed. I det föregående har meddelats, att Tysta skolan framdeles kan komma att förändra sin verksamhet, och skolans styrelse har förklarat sig ämna verkställa ytterligare utredning rörande de uppgifter, åt vilka den i så fall för framtiden lämpligen bör ägna sig. Det torde icke vara uteslutet, att vid denna undersökning även frågan om anstaltens ombildning till ett hem för dövstumma kommer under omprövning. 9

130 Frågan om donationsmedlens användning torde, såsom å annat ställe i denna utredning närmare motiverats, icke böra avgöras förr än efter det riksdagen fattat beslut om dövstumundervisningens organisation. Därvid synes det givetvis även böra prövas, huruvida och i vilken omfattning understöd av dessa medel böra utgå till understödjande av för omhändertagande av gamla eller eljest vårdbehövande dövstumma särskilt upprättade anstalter. Det under diskussion bragta spörsmålet om upprättandet av en för hela landet gemensam auktoritativ institution, som skulle verka sammanbindande, stimulerande och ledande på det nu splittrade enskilda arbetet för de dövstumma och som kunde bliva i stånd att för dessa utgöra en motsvarighet till vad De blindas förening varit och är för de av blindhet drabbade samt om statsunderstöd till en sådan organisation, torde icke heller böra upptagas till närmare behandling i nu föreliggande utredning.

Dövstumpastorsinstitutionen. Nu gällande bestämmelser. Enligt nådiga kungörelsen den 6 oktober 1905 (nr 57) äger dövstumskoldistrikt, som genom hörande prästman anordnar religionsvård åt sådana inom distriktet boende dövstumma, som lämnat dövstumskolan, att till bestridande av kostnaderna härför av allmänna medel erhålla bidrag till hälften av distriktets kostnader dock högst med 2 000 kronor om året. Dövstumpräst antages av vederbörande skolstyrelse, som för honom utfärdar instruktion och fastställer resplan, varjämte en redogörelse för dövstumprästens verksamhet årligen skall avgivas och intagas i den berättelse om dövstumundervisningens anordning och utveckling inom distriktet, som det åligger skolstyrelsen att årligen ingiva till ecklesiastikdepartementet. Tidigare förslag om ändringar. I tidigare utredningar har uppmärksamhet ägnats även åt frågan om dövstumprästinstitutionen. Den förberedande utredningen år 1915 uttalade, sid. 184, dels att den förbindelse, som existerade mellan dövstumpastorerna och dövstumskolorna alltjämt skulle upprätthållas, dels att de nuvarande distriktsstyrelsernas befattning med nämnda pastorer efter omorganisationen skulle överföras på de blivande lokalstyrelserna och dels att antalet dövstumpräster icke borde bliva mindre än det då var, varjämte det förordades att en närmare undersökning angående de eventuella förändringar i dövstumpastorernas ämbetsområden, som kunde bliva en följd av en omorganisation, skulle verkställas i samband med uppgörandet av ett bestämt organisationsförslag. I en skrivelse, daterad i april 1916, anhöllo samtliga dövstumpastorer i riket att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att dövstumprästerna

131 skulle erhålla en fastare anställning och vid sin avgång en skälig pension samt att deras änkor och oförsörjda barn måtte beredas understöd i förhållande till makens och faderns löneinkomster vid frånfället. Skolöverstyrelsen förordade i sitt underdåniga utlåtande 1921, sid. 142 ff, att dövstumpastorsinstitutionen fortfarande skulle bibehållas, men att en omreglering av de särskilda pastorernas verksamhetsområden måtte vidtagas i samband med omorganisationen, därvid borde tillses, att områdena i södra och mellersta Sverige något utvidgades men däremot i norra delarna av landet något minskades. Skolöverstyrelsen förordade att landet fortfarande skulle vara indelat i sju dövstumpastorsdistrikt med följande omfattning, nämligen 1) Lunds distrikt: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län; 2) Vänersborgs distrikt: Hallands, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Jönköpings län; 3) Örebro distrikt: Örebro, Värmlands, Västmanlands och Östergötlands län; 4) Stockholms distrikt: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Gotlands län; 5) Gävle distrikt: Gävleborgs och Kopparbergs län; 6) Härnösands södra distrikt: Västernorrlands och Jämtlands län; och 7) Härnösands norra distrikt: Västerbottens och Norrbottens län. Inom varje distrikt skulle finnas en tillförordnad dövstumpräst, dock att inom de föreslagna tre nordligaste distrikten dövstumprästverksamheten tills vidare skulle få ordnas på det sätt, som i varje fall befinnes lämpligast. Överstyrelsen, som även framställde vissa förslag i fråga om avlöningsförmåner samt rese- och traktamentsersättning, uttalade vidare såsom önskvärt, att dövstumpastorerna, deras änkor och barn måtte för sin pensionering vinna delaktighet i samma pensionsanstalter, som dövstumlärarna. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 16 januari 1925 uppdragit åt skolöverstyrelsen att verkställa överarbetning av det år 1921 framlagda förslaget till dövstumundervisningens omorganisation inkommo två av de dåvarande dövstumpastorerna med skrivelser, i vilka de gåvo uttryck åt vissa önskemål rörande dövstumprästernas verksamhetsområden. De framförde betänkligheter mot överstyrelsens här ovan refererade förslag till omreglering av dövstumpastorsdistrikten. Om dessa bleve för stora måste det uppstå svårigheter för pastor att personligen lära känna de dövstumma och deras särskilda behov. De båda pastorerna funne det önskligt, att de blivande distrikten kunde närmare ansluta sig till de nuvarandes omfattning, än som föreslagits i 1921 års betänkande. Överstyrelsen anförde i anledning härav i sitt den 9 juni 1925 avgivna underdåniga utlåtande, att det vore sannolikt, att en distriktsindelning

132 skulle kunna göras, som icke skulle behöva medföra så stora rubbningar i det bestående som år 1921 föreslagits. Frågan borde därför bliva föremål för ytterligare undersökningar och överväganden. Överstyrelsen ansåg dock fortfarande, att dövstumprästdistrikten borde vara sju till antalet. Beträffande dövstumpastorernas ställning uttalade sig överstyrelsen nu för att ordinarie anställning skulle efter Kungl. Majts beprövande kunna beredas sådan dövstumpastor, som under en följd av år uteslutande ägnat sig åt arbetet bland de dövstumma och därunder ådagalagt lämplighet för detta arbete. Den föregående tjänstetiden ansåg överstyrelsen böra sättas till minst fem år. I ett den 21 september 1927 i ärendet avgivet utlåtande erinrade statskontoret i anledning av skolöverstyrelsens sistnämnda förslag, att en dylik form för ordinarie anställning inom statsförvaltningen vore mindre vanlig. Då därtill komme att överstyrelsens förslag främst syntes motiverat av önskan att bereda dövstumprästerna pensionsrätt för egen och efterlevandes del, men möjlighet därtill beretts genom kungörelsen den 1 juli 1927 (nr 299), fann statskontoret tillräckliga skäl icke föreligga att å ordinarie stat uppföra ifrågavarande befattningar. I 1932 års utredning behandlades frågan om dövstumprästerna utförligt, sid. 133 ff. Där framhölls bland annat, att om staten övertoge undervisningen, måste dövstumprästerna bli statsanställda. Därvid borde en förändring i distriktens omfattning genomföras, men antalet präster borde bliva detsamma som det dåvarande eller nio, därav fyra inom det sjunde distriktet. Ändringen i distriktsindelningen borde försöksvis ske så, att det sjätte distriktet — Gävledistriktet — inordnades i de sydligare distrikten. 1 det sjunde distriktet borde ordningen med en prästman i varje län bibehållas och befattningen som dövstumpastor förbli en bisyssla vid sidan av annan tjänst. I anslutning till denna uppfattning framställdes följande förslag till distriktsindelning: Stockholms distrikt: Stockholms stad och län, Uppsala län, Södermanlands län, Gotlands län och Västmanlands län; Växjö distrikt: Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län och Östergötlands län; Lunds distrikt: Malmöhus län, Kristianstads län, Blekinge län och Hallands län; Vänersborgs distrikt: Göteborgs- och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län; Örebro distrikt: Örebro län, Värmlands län, Kopparbergs län och Gävleborgs län; Norrlandsdistriktet: Västernorrlands län, Västerbottens län, Jämtlands län och Norrbottens län.

133 Distriktsindelningen borde dock icke fastställas av riksdagen utan jämkningar däri kunna företagas av Kungl. Maj:t, respektive skolöverstyrelsen, om så skulle visa sig erforderligt och fördelaktigt. Beträffande frågan om ordinarie anställning för vissa dövstumpräster uttalades i utredningen, att även om statskontorets erinran i yttrandet den 21 september 1927 mot uppförande å ordinarie stat av ifrågavarande befattningar vore förtjänt av beaktande, vore det emellertid av vikt för dövstumprästernas kvarstannande å sina befattningar, att de erhölle ordinarie anställning. Det syntes därför som borde vid en blivande lönereglering för dövstumskolornas personal de dövstumprästbefattningar, som gåve sina innehavare full sysselsättning, göras till ordinarie, men kravet på obligatorisk föregående tjänstgöring för blivande innehavare uppgivas. Intill dess en sådan lönereglering bleve genomförd borde befattningarna tillsättas på förordnande. I fråga om löneförmånerna uttalades i utredningen, sid. 137, att vid en definitiv lönereglering efter 1928 års lönekommittés löneplan dövstumprästbefattningarna syntes böra uppföras i 24:e lönegraden och arvodet till en var av de fyra inom sjunde dövstumskoldistriktet anställda dövstumprästerna, vilka fortfarande skulle innehava befattningarna såsom bisysslor, bestämmas till 2 000 kronor. Därjämte skulle till expeditionskostnader för en var av sistnämnda präster anslås 100 kronor och för en var av de övriga fem 300 kronor. Beträffande rese- och traktamentsersättning till dövstumpastor efter förstatligandet av dövstumundervisningen, föreslogs att sådan skulle beräknas enligt I I D i gällande resereglemente. För de fyra dövstumpastorerna i Norrland borde till rese- och traktamentskostnader beräknas ett sammanlagt belopp av omkring 5 000 kronor och för en var av de övriga pastorerna omkring 3 000 kronor eller för samtliga dövstumpräster tillhopa omkring 20 000 kronor. Kostnaderna för den kyrkliga själavården bland de dövstumma skulle enligt denna beräkning komma att belöpa sig till omkring 55 940 kronor till löner, 1 900 kronor till expeditionskostnader och 20 000 kronor till resekostnader eller tillhopa till omkring 77 800 kronor. Emellertid föreslog utredningen icke någon definitiv lönereglering för dövstumprästerna utan endast vissa jämkningar i de då utgående lönebeloppen, varigenom lönekostnaderna för budgetåret 1934/35 skulle komma att stanna vid 40 250 kronor, vartill skulle komma expeditionskostnader med 1 900 kronor och rese- och traktamentskostnader med 20 000 kronor, tillhopa för budgetåret 1934/35 utan genomförd lönereglering 73 300 kronor. I sitt underdåniga utlåtande den 23 juni 1933 över 1932 års utredning, anförde skolöverstyrelsen i anledning av vad i denna föreslagits rörande dövstumprästerna, att, då förslaget icke avsåg en definitiv lösning utan en anordning, som för vinnande av erfarenhet skulle tillämpas tills vidare,

134 ansåg sig överstyrelsen sakna anledning att närmare ingå på detsamma. Frågan om kyrklig själavård åt de dövstumma låge dessutom vid sidan av överstyrelsens verksamhetsområde, varför det syntes lämpligt, att vederbörande kyrkliga myndighet bereddes tillfälle att yttra sig i frågan. I avgivet särskilt yttrande anförde en av överstyrelsens ledamöter, undervisningsrådet Wilhelm Björck, i fråga om dövstumprästinstitutionen, att någon omläggning av verksamheten icke nu borde ske. Björck kunde icke förorda att staten för framtiden på sätt 1932 års sakkunnige föreslagit övertoge sagda verksamhet, vilken fölle mera inom statskyrkans än skolväsendets område. Dövstumprästerna fullgjorde vid sidan av en åtminstone i vissa fall betydelsefull social kuratorsverksamhet samma uppgifter i fråga om de dövstumma som eljest ålåge statskyrkans prästerskap i fråga om församlingsmedlemmarna. Den utvägen framstode då såsom naturlig, att kostnaden för avlöning av erforderliga prästerliga arbetskrafter bestredes icke på riksstaten utan med anlitande av kyrkofondens tillgångar. Genom nådig remiss den 19 juli 1933 bereddes ärkebiskopen Erling Eidem tillfälle att avgiva yttrande över 1932 års utredning. Ärkebiskopen anmodade dövstumpastorn i första dövstumskoldistriktet att inkomma med utredning i ärendet. I denna utredning, som är daterad den 7 augusti 1933, framhölls bland annat med skärpa, att anordningen med fyra präster i Norrland, vilka innehade dövstumprästbefattningar som bisysslor, vore högst otillfredsställande, även om de enskilda prästerna gjorde sitt allra bästa. Dövstumprästen måste vara rörlig och ständigt befinna sig på resor och detta kunde omöjligen ske, då prästen vore bunden vid en lokalförsamling. Det vore ju icke endast fråga om anordnande av gudstjänster på vissa större platser utan även i största utsträckning om den religiöst och socialt högst viktiga sak, som benämnes hembesök, vilka särskilt i Norrlands vidsträckta bygder, där de dövstumma ofta leva i svår isolering, måste vara särskilt angelägna. Hittills torde dylika hembesök icke hava förekommit i nämnvärd utsträckning. Det funnes faktiskt i Norrland dövstumma, som aldrig kommit i kontakt med en dövstumpräst och icke ens veta om att sådan finnes. Dövstumprästen vore ock i många fall den dövstummes enda förbindelse med den för honom så betydelsefulla värld som dövstumskolan representerar, detta särskilt för de i isolering och ensamhet boende. Därför borde ock den prästerliga verksamheten vara nära knuten till skolan. Konfirmandundervisningen vid skolorna borde ombesörjas av ordinarie dövstumpräster, vilka då förskaffade sig ingående kännedom om sina blivande »församlingsbor» . Den stora sociala betydelsen av dövstumprästernas verksamhet borde helt tala för att Norrland likställdes med det övriga landet och finge ordinarie dövstumpräster som helt kunde ägna sig åt denna sak. Till de före-

135 slagna fem befattningarna borde därför komma minst ytterligare två för Norrland. I Finland och Norge funnes sedan länge särskilda dövstumpräster för de nordliga delarna. På grund av vad sålunda hade blivit anfört hemställdes, att utöver de fem föreslagna dövstumprästbefattningarna för de södra distrikten och i stället för de fyra föreslagna bisysselsatta prästerna för det nuvarande sjunde distriktet måtte anställas två präster för detta område och eventuellt för någon del av det sjätte området. Med underdånig skrivelse den 19 augusti 1933 överlämnade ärkebiskopen nu refererade utlåtande samt förklarade sig böra instämma i de synpunkter och förslag, som däri framställdes. Utredningsmannen. Dövstumprästinstitutionen har fortfarande samma omfattning som den, vilken angivits i det föregående. Antalet dövstumpräster är följaktligen nio. Av dessa är en anställd för vartdera av första, andra, tredje, fjärde och femte dövstumskoledistrikten samt en inom vartdera av de fyra norrländska län, som tillsamman bilda det sjunde dövstumskoledistriktet. Inom det sjätte distriktet är dövstumpräst icke anställd. Inom de fem förstnämnda distriktena innehavas befattningarna såsom huvudsysslor, under det att befattningarna inom sjunde distriktet innehavas av kyrkoherdar såsom bisysslor. Vid ett förstatligande av dövstumundervisningsväsendet och en i samband därmed företagen omorganisation av detsamma synes frågan om dövstumpastorsinstitutionen böra upptagas till prövning och avgörande. Därvid torde till en början böra övervägas, huruvida densamma allt fortfarande bör vara knuten till dövstumskolorna eller icke. Dövstumprästerna hava, såsom redan antytts, i första hand till uppgift att ombesörja religionsvården bland de dövstumma. Deras verksamhet avser sålunda icke i första hand att tjäna skolundervisningen utan den allmänna religions vården. Emellertid har dövstumprästorganisationen allt sedan sin tillkomst stått i mycket nära förhållande till dövstumskolorna. Den har så att säga varit förankrad i dessa skolor, vilkas styrelser fungerat såsom dövstumprästernas huvudmän. Konfirmationsundervisningen vid dövstumskolorna har också omhänderhafts av prästerna, som därjämte i viss utsträckning även ägnat sig åt den andliga vården i övrigt av skolornas elever. Under denna sin verksamhet hava dövstumprästerna erhållit en första och grundläggande kännedom om förhållandena bland de unga dövstumma, vilka senare, efter slutad skoltid, i stor utsträckning varit hänvisade till dövstumprästerna för erhållande icke blott av andlig omvårdnad utan även för vinnande av hjälp och stöd i olika sociala avseenden. Dövstumprästernas verksamhet omfattar nämligen icke endast arbete för karaktärsfostran och religiös uppbyggelse utan även sociala omvårdnadsuppgifter av den mest skiftande beskaffenhet, De dövstumma vända

136 sig nämligen till sin präst icke endast i angelägenheter, som tillhöra det kyrkliga området utan även i stor utsträckning, när det gäller rent världsliga ting. Prästen får vara verksam för att skaffa anställning och arbete åt arbetslösa, på vilket område han kan utföra en mycket gagnerik verksamhet på grund därav, att han är i tillfälle att följa de dövstumma under olika arbetsförhållanden och på skilda orter. Vidare får dövstumprästen vara de dövstumma behjälplig med att inköpa material, att förmedla försäljning av färdiga alster, skriva ansökningar av olika slag, upprätta deklarationer, biträda vid anskaffandet av egnahemslån och vid inköp av inventarier till egna hem, bevaka de dövstummas intressen hos arbetsgivare och myndigheter, vid behov ombesörja intagning på sjukhus och andra vårdanstalter, söka bilägga tvister och andra missförhållanden, förvalta gåvomedel och anförtrodda tillgångar m. m. De dövstumma omfatta sin präst med mycket stort förtroende, och de hava blivit vana vid att han på bästa sätt söker hjälpa dem icke blott i de svårigheter, de råka uti, utan även med de olika praktiska och ekonomiska angelägenheter i övrigt, för vilkas tillvaratagande eller lösande på bästa möjliga sätt de anse sig behöva råd och hjälp. Dövstumprästen får fördenskull icke stå främmande inför snart sagt någon av de uppgifter och svårigheter, som kunna möta de dövstumma ute i livet. Hans verksamhet är följaktligen av en väsentligt annan karaktär än den, som en församlingspräst utövar, och den torde icke kunna på ett tillfredsställande sätt utföras av något annat nu befintligt samhällsorgan. Dövstumprästen vinner under utövandet av sin verksamhet en sådan personlig kännedom om de dövstumma, som är nödvändig för att han skall kunna giva den hjälp och det bistånd, som i de särskilda fallen kan vara betingad av de föreliggande omständigheterna och som med hänsyn till den individ det gäller, kan betraktas såsom lämpligast. Dövstumprästens verksamhet har följaktligen en personlig prägel av sådan art, att den icke kan tänkas bliva utmärkande för en centraliserad organisation för social omvårdnad av de dövstumma. Dessa skulle därigenom förlora något, som de själva betrakta såsom ett väsentligt innehåll i den omvårdnad, som nu gives dem. Under hela sin verksamhet, står dövstumprästen i nära förbindelse med skolan inom distriktet. Det är också av stor vikt, att en sådan förbindelse upprätthålles på grund därav, att de problem rörande de dövstumma, som möta dövstumprästen, äro av så speciell natur, att ett ingående samarbete mellan honom och skolan är erforderligt för att prästen med intresse och förståelse skall kunna följa de skilda individerna och bistå dem i deras livsföring, sedan de lämnat skolan. Erfarenheten har visat, att den prästerliga verksamhetens anknytning till dövstumskolorna enbart varit till stort gagn såväl för prästerna i utövandet av dem påvilande uppgifter som för de dövstumma. Någon anledning att nu skilja dövstumprästverksamheten från

137 förbindelsen med dövstumskolorna och anordna den såsom helt fristående kan för den skull icke anses föreligga. Därest staten övertager dövstumundervisningen synes konsekvensen ock fordra, att staten övertager ansvaret för dövstumprästernas verksamhet, liksom skett i fråga om den prästerliga verksamheten inom fångvården, samt i sammanhang därmed meddelar erforderliga föreskrifter rörande dövstumprästernas tjänsteåligganden, rättsliga ställning, avlönings- och pensionsförmåner m. m. För närvarande finnas inga enhetliga former för dövstumprästernas anställning. Inom första, fjärde och femte distrikten äro nuvarande dövstumpräster anställda tills vidare med ett års uppsägningstid, i andra och tredje distrikten äro de också anställda tills vidare men med endast sex månaders uppsägningstid. De inom det sjunde distriktet anställda fyra dövstumprästerna äro alla förordnade för ett år i sänder. I det föregående har vidare skildrats, huru omfattande och ur såväl religiösa som sociala synpunkter betydelsefull dövstumprästernas verksamhet är. Skall en dövstumpräst kunna på ett tillfredsställande sätt handhava de mångskiftande uppgifter, som möta honom i tjänstens utövande, synes det vara av behovet påkallat, att han erhåller en så fast anställning, att han icke tvingas betrakta befattningen såsom en övergångstjänst till annan, säkrare, mindre besvärlig och minst lika väl avlönad befattning som präst i en vanlig församling. Dövstumpräst bör därför kunna vinna ordinarie anställning. Såsom framgått av redogörelsen för vad i tidigare utredningar i huvudsak anförts om här ifrågavarande verksamhet, hava förslag också framställts om att ordinarie anställning under vissa förhållanden skulle beredas en del dövstumpräster. 1 I såväl skolöverstyrelsens utlåtande år 1925 som i 1932 års utredning föreslogs emellertid i fråga om dövstumprästbefattningarna inom sjunde distriktet att dessa fortfarande skulle tillsättas endast på förordnande antingen för viss tid eller ock tills vidare. Det ansågs nämligen, att nämnda tjänster, även efter statsövertagandet av undervisningsväsendet, skulle kunna innehavas såsom bisysslor av församlingspräster. Starka skäl synas dock kunna anföras för upphävande av den hittills i förevarande avseende rådande skillnaden mellan Norrland och det övriga Sverige. Behovet av själavårdande och social verksamhet av den karaktär, dövstumprästerna utöva, är bland de dövstumma inom de norrländska länen synnerligen stort. Det är emellertid uppenbart, att en 1 I övriga nordiska länder äro, enligt uppgifter, som benäget ställts till utredningens förfogande av respektive rikens legationer i Sverige, dövstumprästerna statliga tjänstemän. I Norge finnas fyra dövstumprästdistrikt och fem dövstumpräster, av vilka fyra innehava befattningen såsom huvudsyssla. Dövstumprästen i Oslo är tillika präst för de döva i hela Norge samt har till sitt förfogande en hjälppräst. I Danmark äro dövstumprästerna fyra, av vilka tre inneha sina befattningar som huvudsysslor. I Finland äro dövstumprästerna tre, vilka alla innehava befattningarna såsom huvudsysslor.

församlingspräst, vars tid i regel är strängt upptagen av till denna hans befattning hörande göromål, icke, även om intresset är livligt och arbetsförmågan stor, kan åt en som bisyssla innehavd dövstumprästbefattning ägna den tid, som erfordras för besök hos de dövstumma och för vidtagande av behövliga hjälpåtgärder åt dem. Under de få dagar, 20 a 30 under året, som dövstumprästerna under nuvarande förhållanden kunna ägna åt verksamheten bland de dövstumma, är det dem icke möjligt att komma i kontakt med alla dövstumma inom området, än mindre lära ingående känna de olika personerna, deras förhållanden och behov. Detta är givetvis särskilt beklagligt med hänsyn därtill, att de dövstumma i de norrländska bygderna i regel leva i starkare och mera tyngande isolering än de dövstumma i sydligare delar av landet. De hava också på grund av de långa avstånden icke möjligheter annat än i undantagsfall att besöka dövstumprästen. Ofta saknas också de ekonomiska förutsättningarna för företagande av för sådana besök erforderliga resor. Det synes därför som om just de dövstumma, vilka på grund av sin bostadsort och därmed förenade förhållanden synnerligen väl behöva det moraliska och religiösa stöd, de råd och den hjälp, dövstumprästen bör kunna giva, hava de största svårigheterna att erhålla sådan och komma i åtnjutande därav. Då dövstumprästinstitutionen vid ett statsövertagande torde böra ordnas på ett så tillfredsställande sätt som förhållandena medgiva och på ett för hela landet så likartat sätt som möjligt, synes ock en bättre ordning än den nu rådande böra genomföras i fråga om den prästerliga verksamheten bland de dövstumma i Norrland. De erforderliga förbättringarna torde kunna vinnas därigenom att även här tillsättas dövstumpräster, som ägna hela sin tid åt uppgiften. För att en sådan organisation icke skall draga alltför stora kostnader torde distriktsindelningen lämpligen kunna så bestämmas, att av de nuvarande fyra områdena bildas två, det ena omfattande Gävleborgs län, Västernorrlands län och Jämtlands län, det andra Västerbottens län och Norrbottens län. I fråga om de övriga delarna av landet synes antalet dövstumprästdistrikt icke kunna bestämmas till färre än fem, därest distrikten icke skola bliva alltför stora och verksamheten inom dem på grund därav omöjlig att handhava på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn tagen till det anförda föreslås den distriktsindelning som framgår av den å nästa sida införda tablån. Detta förslag till distriktsindelning sammanfaller med det i 1932 års utredning föreslagna utom beträffande femte, sjätte och sjunde distrikten. Förslaget kan i så måtto förefalla oegentligt som Gävleborgs län blivit fört till Härnösands södra distrikt. Anledning härtill är emellertid en önskan att åstadkomma en jämnare fördelning av antalet dövstumma mellan de tre nordligaste distrikten än vad fallet skulle bliva om Gävleborgs län lades till Örebro distrikt. Det förhållandet, att inom Härnösands norra distrikt

139 Storlek i kvkm.

Folkmängd den 31 /u 1935

Antal dövstumma 31 /i2 1930

7 876.54 5 332.56 6 811.06 3159.78 6 755.96

804 994 139137 312 329 58 049 162 009

444 137 138 65 116

29 935.90

1 4 7 8 518

11 522.02 9 909.87 11539.71 11 049.94

236 023 154 549 231 918 312 329

221 198 214 292

44 021.54

4 847.06 6 443.84 3 038.67 4 922.37

518 934 248 587 146 315 152 363

352 213 178 128

S:a

19 251.94

1166 199

871 Göteborgs o. Bohus län . . Älvsborgs län

5 046.40 12 738.72 8 466.62

469 908 321 433 240 777

326 267 224

S:a

26 251.74

9 222.82 19 235.19 30 170.40

218 945 273 282 248 930

183 252 295

58 628.41

. . . .

19 706.83 51*714.68 25 703.20

281 096 136 540 282 022

202 121 246

S:a

59 148.45 105 520.29

214 914 207 553

296 229

164 468.64

422 467

525 Distriktens omfattning:

1. Stockholms

distrikt:

Stockholms stad o. län . . Södermanlands län Västmanlands län S:a 2. Växjö

distrikt:

Kalmar län Östergötlands län S:a 3. Lunds

distrikt:

Kristianstads län

4. Vänersborgs

5. Örebro

distrikt:

distrikt:

Örebro län Värmlands län Kopparbergs län S:a 6. Härnösands södra Gävleborgs län Jämtlands län Västernorrlands län

7. Härnösands norra

distrikt:

distrikt:

Västerbottens län Norrbottens län S:a

140 icke skulle komma att finnas någon dövstumskola, torde böra föranleda föreskrift om, att dövstumpastorn i norra distriktet skall intaga samma ställning till skolan i Härnösand som övriga dövstumpräster till skolorna inom sina respektive distrikt. Distriktsindelningen torde böra fastställas av Kungl. Maj:t, som jämväl bör kunna medgiva de jämkningar i indelningen, som på grund av vunnen erfarenhet framdeles kunna komma att visa sig erforderliga. Av följande översikt rörande de nuvarande dövstumprästerna framgår tiden och formen för deras anställning.

Distrikt

N a m n

Födelseår

År och dag för anställning

Första

Stenfors, Sven Gerhard

1895 V* 1927

Andra

Bratt, Klas Gottfried

'/i 1914

Tredje

Malmer, Johan Gustaf

8 Fjärde

Bergfelt, Martin Carl Johan

l

Femte Sjunde

Areskog, Carl-Åke Lodin, Joel, kyrkoherde (Västernorrl. län) Söderlind, Nikanor, kyrkoherde (Jämtlands län) Genberg, Olov, kyrkoherde (Västerb. län) Björnegård, Johan Manfred, kyrkoherde (Norrb. län)

1901 1884

»/* 1930 */s 1912

Förordnad för ett år i sänder.

«/i 1919

D:o

»/i 1922

D:o

1889 V« 1931

D:o

/i 1906

/t 1923

Anställningens form

Tills vidare med ett års uppsägningstid. Tills vidare med sex mån. uppsägningstid. Tills vidare med sex mån. uppsägningstid. Tills vidare med ett års uppsägningstid.

Av dessa präster, som samtliga hava tjänstgjort mer än fem år, synas Stenfors, Bratt, Malmer, Bergfelt och Areskog böra vid statens övertagande av dövstumundervisningen bibehållas vid sina nuvarande befattningar och uppföras på ordinarie stat. Ny dövstumprästbefattning och befattning, som blir ledig genom förutvarande innehavarens avgång, bör tillsättas antingen med ordinarie innehavare, som förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, eller med extra ordinarie innehavare, som förordnas av skolöverstyrelsen. Den sistnämnda anställningsformen torde i regel böra komma till användning vid nytillsättningar, varigenom prövning av vederbörandes lämplighet för kallet möjliggöres. De två befattningar, som föreslagits skola nyinrättas, torde böra kungöras till ansökan lediga för tillträde å dag efter den, då förordnandet utgår för den inom till vederbörande nya distrikt hörande län sist förordnade dövstumpräst, som tjänstgör vid omorganisationens genomförande.

141 Beträffande dövstumprästs kompetens är i nu gällande föreskrifter blott stadgat, att till dövstumpräst må endast antagas prästman inom svenska kyrkan. Däremot kräves icke, att dövstumpräst skall vara kunnig i de dövstummas meddelelsemedel, utan han kan bestrida den honom åliggande religionsvården med anlitande av tolk. Numera torde dock knappast förekomma att dövstumpräst anlitar tolk i sin verksamhet. Vid ett bifall till här ovan framställt förslag om att dövstumprästinstitutionen skall övertagas av staten, synes emellertid krav böra uppställas på viss specialutbildning hos den, som önskar ifrågakomma vid tillsättandet av dövstumprästbefattning. Det torde numera få anses såsom synnerligen otillfredsställande, att till dövstumpräst kan antagas prästman, som står alldeles främmande inför de uppgifter, som förestå honom, och vilka äro både omfattande, mångskiftande och till sin karaktär i många fall synnerligen ömtåliga. En dövstumpräst bör, redan då han börjar sin bana som sådan, äga någon föreställning om de dövstummas mentalitet, om deras tankevärld och om deras utvecklingsmöjligheter. Sådan kunskap synes aspirant på dövstumprästbefattning lämpligast böra inhämta under någon tids vistelse vid en dövstumskola, där han kan följa undervisningen och arbetet med barnens omvårdnad i övrigt. Han bör ock lära sig åtbördsspråket, så att han redan i begynnelsen av sin verksamhet kan komma i största möjliga personliga kontakt med de dövstumma. Därjämte bör sådan aspirant, varom här är fråga, under någon tid genom hospitering hos någon av de äldre dövstumprästerna söka erhålla kännedom om, hur verksamheten bedrives ute bland de dövstumma, som redan lämnat skolan. Därvid torde särskilt de sociala arbetsuppgifterna och sättet för deras tillgodoseende böra uppmärksammas. Instruktion för dövstumprästerna bör utfärdas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen. Denna instruktion bör bland annat innehålla närmare bestämmelser rörande dövstumprästens olika åligganden av såväl kyrklig som social natur. Dövstumpräst torde böra vara pliktig, att vid dövstumskola inom sitt distrikt hålla minst två gudstjänster varje termin. Dessa gudstjänster böra, så vitt möjligt är, hållas å sön- eller helgdagar. Andaktsstunder böra dessutom anordnas vid skolorna, då förhållandena det medgiva. För konfirmationsundervisningen vid dövstumskolorna åtnjuta vissa av de anställda prästerna särskilda arvoden. Om institutionen förstatligas, synes det vara befogat, att prästerna åläggas meddela konfirmationsundervisning samt förrätta konfirmation och nattvardsgång utan annan ersättning än i förekommande fall gottgörelse för resekostnader. För de äldre dövstumma böra gudstjänster och andra sammankomster anordnas enligt särskild plan, som på lämpligt sätt kungöres. Under sina resor skall dövstumpräst göra sig noga underrättad om de dövstumma å de platser, han besöker, eller i närheten därav samt besöka sjuka eller andra hjälpbehövande dövstumma, som kunna finnas i trakten.

142 Likaledes bör det åligga dövstumpräst att söka förhjälpa arbetslösa dövstumma att erhålla plats i lämpligt yrke eller tillfälle till arbete, att vid behov biträda de dövstumma med upprättande av ansökningar och andra handlingar samt att, där så kan ske utan åsidosättande av de egentliga tjänstegöromålen, såsom tolk biträda de dövstumma vid domstolar och andra offentliga institutioner. Dövstumpräst skall vara pliktig att föra särskild förteckning över alla inom distriktet bosatta dövstumma, som avslutat sin skolgång. För varje halvår bör dövstumpräst uppgöra förslag till resplan och insända detta till styrelsen för dövstumskolan inom distriktet. Skolstyrelsen bör med eget yttrande insända förslaget till skolöverstyrelsen, som efter prövning fastställer resplanen. Mindre avvikelser från den fastställda planen torde böra få förekomma. Varje år före den 1 september skall dövstumpräst, som bör vara bosatt å den ort inom distriktet, som av skolöverstyrelsen bestämmes, till skolöverstyrelsen ingiva berättelse över sin verksamhet under det arbetsår, som avslutats den sista juni samma år. Dövstumpräst bör icke få innehava annan avlönad befattning och skall vara förpliktad att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t kunna komma att utfärdas. Härefter torde frågorna rörande dövstumprästernas löne- och pensionsförhållanden, rese- och traktamentsersättning m. m. böra upptagas till behandling. För närvarande råda inga enhetliga bestämmelser rörande dövstumprästernas avlöningsförhållanden. Löneförmånerna bestämmas av de olika länens landsting och bliva på grund därav skiftande. Å nästa sida lämnas en översikt över dels lönernas nuvarande storlek, dels de bestämmelser, som gälla i fråga om rese- och traktamentsersättning, allt enligt av vederbörande dövstumpräst till utredningen på anmodan lämnade uppgifter. De nuvarande löneförhållandena för dövstumprästerna äro, som framgår av den lämnade översikten, mycket växlande. Då på de olika innehavarna ställas samma kompetenskrav och då arbetsuppgifterna inom de skilda distrikten i det närmaste äro fullt jämförliga, synes en reglering i avsikt att åstadkomma någorlunda likformighet i avlöningsförmånerna vara av behovet synnerligen påkallad, om staten övertager ansvaret för verksamheten. I 1932 års utredning uttalades, som redan nämnts, att dövstumprästerna under viss förutsättning borde uppföras i 24 lönegraden. På grund av dels den utbildning, som kräves av dövstumprästerna, dels de arbetsuppgifter, som påvila dem, synes en placering i nämnda lönegrad vara lämplig. Pastor och förste lärare vid fångvården är uppförd i denna lönegrad. Någon direkt likhet mellan dövstumpastors och fängelsepastors arbetsåligganden föreligger visserligen icke, men det torde dock kunna sägas, att de i en del avseenden förete vissa likartade drag. För båda slagen av befattningshavare är nämligen verksamheten egenartad, mångskiftande, ansträngande och ansvarsfull. Det föreslås fördenskull, att dövstumpräst placeras i 24 lönegraden.

143 Distrikt och ÅldersLön dövstumtillägg kronor skola kronor

Dyrtidstillägg

Reseersättning

Övriga upplysningar

Första: Manilla.

8 000 2 ä 5 0 0

Enligt de grun- Enligt resereglem. Kostnaden för skrivmaterial der, som gälla för klass C II. och annonser bestridas av lärare vid Stockdistriktet. holms stads folkskolor.

Andra: Växjö.

5 700 3 ä 6 0 0

Enligt de grun- D:o, maximibeder, som gälla för lopp 3 500. statens nyreglerade verk.

Tredje: Lund.

7 400 3 ä 7 0 0

Enligt de grun- II klass jv. Såsom religionslärare vid der, som gälla för Traktam. 19 kr. dövstumsskolan åtnjuter statens reglera- pr dygn. För re- pastor dessutom ett särde verk. sor med buss och skilt arvode å 2 400 kr. bil de verkliga med tre ålderstillägg å vartdera 200 kr. De samkostnaderna. manlagda löneförmånerna uppgå alltså till 12 500 kr.

Fjärde: Vänersborg.

5 000 2 ä 5 0 0

Enligt de grun- Som för kyrkoder, som gälla för herde. oreglerade verk. Kl. II reseregi.

Femte: Örebro.

4 500 3 å 5 0 0

D:o

Enligt resereglem. klass II. Traktam. 13 kr. pr dygn.

—

28 %

Enligt resereglem. klass IV. För landsvägsskjuts verklig kostnad.

2. Jämtlands län.

—

28.5 %

D:o

3. Västerbottens län.

—

246 kr. år 1935

D:o

4. Norrbotlän.

—

28 %

D:o

Sjunde: Härnösand. 1. Västernorrlands län.

För konfirmationsundervisning 350 kr. + dyrtidstilllägg enligt gamla grunder.

För konfirmationsundervisning utgår 400 kr.

144 E t t approximativt förslag till stat för dövstumprästerna i enlighet med de grunder, som här förut förordats, införes å sid. 145. För jämförelses skull lämnas tillika en översikt över, hur staten för dövstumprästerna på grundval av nu gällande avlöningsbestämmelser k a n beräknas bliva år 1938, därest en omorganisation icke kommer a t t genomföras. Av nämnda statförslag framgår, a t t den föreslagna löneplaceringen skulle medföra minskade löneinkomster för dövstumprästerna i de nuvarande första och tredje distrikten. Personliga lönetillägg torde därför böra beviljas till förekommande av denna löneminskning. D e erforderliga tillläggen, vilka böra bestämmas efter förhållandena vid omorganisationens genomförande, kunna nu approximativt uppskattas till omkring 300 kronor för pastorn i första distriktet och till 1 300 kronor 'för pastorn i tredje distriktet. Dövstumpastorn i tredje distriktet har i egenskap av religionslärare vid dövstumskolan i Lund tillförsäkrats ett årligt arvode av 2 400 kronor j ä m t e tre ålderstillägg å 200 kronor. Till detta arvode torde icke hänsyn böra tagas vid bestämmandet av storleken av det personliga lönetillägg, som kan befinnas böra komma pastorn till del. I fråga om rese- och traktamentsersättning råda också olika bestämmelser, men vid en omorganisation torde enhetliga föreskrifter böra meddelas. Med hänsyn till de bestämmelser, som gälla för de befattningshavare, med vilka dövstumprästerna i nu förevarande avseende närmast kunna jämföras, synes rese- och traktamentsersättningen böra utgå enligt klass I I C i gällande resereglemente. De sammanlagda resekostnaderna för år synas kunna begränsas till förslagsvis 18 000 kronor, vilket belopp torde böra fördelas av skolöverstyrelsen i samband med fastställandet av resplanerna i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, vilka tillämpas i fråga om fördelningen av resekostnadsanslaget till statens folkskolinspektörer. Resekostnaderna för dövstumprästerna uppgingo under senaste verksamhetsåret till omkring 13 500 kronor. Till expeditionskostnader torde till en var dövstumpräst böra anslås ett belopp av 300 kronor för år. Kostnaderna för dövstumprästinstitutionen under verksamhetsåret 1938/39 kunna således beräknas till följande belopp: Kronor

Löner Resekostnader Expenser (7 ä 300 kr.) Härtill komma personliga lönetillägg, beräknade till

63 622 18 000 2 100 Kronor 83 722 » 1 600 Summa kronor 85 322

145 Beräknad lönestat för dövstumprästerna under verksamhetsåret 1938/1939 Distrikt och tj änstinnehavare

Stockholms (första); S. G. S t e n f o r s . . . . ålderstillägg . . . . prov. dyrortstillägg dyrtidstillägg . . .

f

5 r

e

e f t e r

o m o r g a n i s a t i o n e n Antal ålderstillägg och belopp

lön

— 2 å 500

— —

Lön, ålderstillägg och dyrtidstillägg

8 000 1000

grad

Lönebelopp, prov. dyrortstillägg och klass dyrtidstillägg

27 L ö n e -

9 060

—

—

1 590 !0 590

10 344

Växjö (andra):

K. G. Bratt ålderstillägg

lön

Lunds (tredje): J. G. Malmer . . . . ålderstillägg . . . . dyrtidstillägg . . . Vänersborgs (fjärde): M. C. J. Bergfelt . . ålderstillägg . . . . Örebro (femte): C. Å. Areskog . . . . ålderstillägg . . . . dyrtidstillägg . . .

— 3 ä 600

....

lön

— 3 k 700

— lön

— 2 k 500

lön

— 3 ä 500

—

5 700 1800 825

— 8325

7 400 2100 1 045 io 545

5 000 1000 1 740

8 991

8 340

— 917 27

9 257

8 340

— 7 740

4 500 1500 1 620

9 257

8 340

— 7 620

9 257

Gävle (sjätte): (Se Härnösands södra!) Sjunde distriktet: J. Lodin dyrtidstillägg . . .

lön

N. Söderlind

lön

0 . Genberg

lön

J. M. Björnegård . . . lön

— — —

—

900 261 600 174 900 261 900 261

Sömma kronor 10

774 1161 1161

Härnösands södra: . . . . lön Härnösands norra: . . . . lön dyrtidstillägg . . .

24 1161

_ 49077

7 440 818 7 440 818

8 258 8 258 63622

146 Dövstumskoldistriktens kostnader för dövstumprästernas verksamhet under arbetsåret 1938/39 kan, därest omorganisationen icke genomföres, beräknas komma a t t uppgå till: Kronor

Löner och arvoden Resekostnader och expenser cirka Pensionsavgifter cirka Arvoden för undervisning och konfirmation omkring

49 077 16 000 2 000 3 500 1 Summa kronor 70 577

Skillnaden mellan de beräknade utgifterna före och efter omorganisationen, 14 745 kronor, beror huvudsakligen därpå, a t t efter omorganisationen skulle komma a t t finnas sju dövstumpräster, vilka alla skulle innehava sina befattningar som huvudsysslor, medan för närvarande finnas nio präster, av vilka blott fem innehava befattningen som huvudsysslor.

Kap. X.

Övergångsförhållandeii.

Den nu föreslagna omorganisationen av dövstumskoleväsendet torde icke lämpligen kunna successivt genomföras, utan bör densamma komma till stånd samtidigt och i sin helhet. Huvudförutsättningen för a t t så skall kunna ske är den, a t t samtliga landsting och de städer, som icke deltaga i landsting, godkänna de villkor, som statsmakterna uppställa för statens övertagande av ifrågavarande undervisningsväsende. Skulle något landsting eller någon av vederbörande städer vägra godkänna de föreskrivna villkoren, torde hela omorganisationsfrågan därmed kunna anses fallen. D e t nu föreliggande förslaget är utarbetat med tanke på, a t t det skall föreläggas 1937 års riksdag, som förutsattes skola fatta principbeslut i ärendet samt i övrigt göra de uttalanden, den i samband därmed k a n finna vara av omständigheterna påkallade. Därefter torde landstingen och vederbörande städer böra anmodas fatta beslut i frågan, huruvida de äro villiga, eller icke a t t i enlighet med de av riksdagen beslutade grunderna till staten u t a n ersättning överlämna sin för dövstumundervisningen använda fasta och lösa egendom. Godtaga landstingen och städerna de av riksdagen beslutade villkoren för förstatligandet, synes ärendet åter böra hänskjutas till riksdagen för beslut i vissa andra frågor, som sammanhänga med statsövertagande, såsom antagandet av ny lag, fastställandet av stater för de olika skolorna och beviljandet av erforderliga medel. Om 1937 års riksdag i princip beslutar, a t t staten skall övertaga och om1

Häri ingå 2 400 kronor, som dövstumpastorn i tredje distriktet åtnjuter i årligt arvode för religionsundervisning vid dövstumskolan i Lund.

147 organisera dövstumundervisningen, torde omorganisationen dock icke kunna genomföras förr än den 1 juli 1938. Tid kräves nämligen för utfärdande av stadga samt upprättande och fastställande av reglementen, för utseende av de lokala skolstyrelserna, för uppgörelse med dövstumskoledistrikten i fråga om äganderätten till fastigheter och inventarier och för träffande av avtal med anstalternas personal m. m. Vederbörlig framställning torde ock böra göras hos H. M. Konungen med anhållan, att skoltomten å Djurgården för Manilla dövstumskola måtte ställas till statens disposition på de villkor, enligt vilka den hittills varit överlåten till första dövstumskoldistriktet. Statförslagen för budgetåret 1938/39 böra vara uppgjorda och överlämnade till skolöverstyrelsen i så god tid, att de av överstyrelsen kunna behandlas i samband med de övriga framställningar, som skola föreläggas 1938 års riksdag. Dessa statförslag torde böra uppgöras av de nya lokalstyrelserna, ehuru dessa formellt sett icke skola träda i funktion förrän den 1 juli 1938. Om styrelserna skola kunna utföra detta arbete, är det emellertid av vikt, att de utses så snart förhållandena det medgiva. Den vid skolorna anställda personal, som därtill är villig, övergår i statens tjänst på de villkor och enligt de bestämmelser, som för tjänst vid dövstumskola kunna bliva fastställda. Uppgörelsen med nämnda personal bör träffas av de nya styrelserna före juni månads utgång år 1937 samt, såsom förut nämnts, vila på den förutsättningen, att ingen må genom övergången till de nya skolorna åsamkas minskning i sina löne- eller andra förmåner. Den ordinarie personal, som icke finner sig kunna underkasta sig bestämmelserna enligt den nya ordningen, bör enligt för varje särskilt fall gjord undersökning beredas pension eller överföras å övergångsstat. För dem bland de vid skolan i Gävle nu anställda lärarna, vilka själva anse sig eller av skolstyrelsen befinnas vara mindre lämpade för undervisning efter skrivteckenmetoden, bör, i den mån det låter sig göra utan att skolans intressen åsidosättas, förflyttning underlättas till någon skola med undervisning enligt talmetoden. De vid hantverksskolan i Råbylund anställda yrkeslärare, vilka bliva överflödiga för undervisningen vid skolan, torde, såsom förut antytts, böra beredas anställning med utsträckt tjänstgöring såsom yrkeslärare vid upptagningsskolan i Lund. De lärare vid Tysta skolan å Lidingö, vilka, därest skolan till följd av statens övertagande ombildar sin verksamhet kunna komma att förlora sina befattningar, torde, så vitt möjligt är, böra beredas platser vid dövstumskolorna. Då efter den nya ordningen intagning av lärjungar skall ske samtidigt i alla upptagningsskolor, men intagning för närvarande, som förut nämnts, äger rum på udda årtal i fem och på jämna årtal i två skolor, synes det enk-

148 last och i övrigt bäst motiverat, att för framtiden elevintagning sker i samtliga skolor på udda årtal. Oberoende härav bör intagning, som, enligt nu gällande ordning skall ske vid höstterminens början år 1938 i upptagningsskolorna i Vänersborg och Härnösand, få äga rum, enär i annat fall barnen måste vänta till hösten år 1939, vilket skulle medföra den betydande olägenheten, att vissa barn bleve alltför gamla. Höstterminen år 1938 överföras till specialskolan i Örebro icke blott de fortfarande skolpliktiga oegentligt dövstumma, vilka vid vårterminens slut funnos i distriktsskolorna, utan även de i Vänersborg och Härnösand på hösten år 1938 intagna barn som vid prövning befinnas vara oegentligt dövstumma. Höstterminen år 1938 Överföras därjämte till specialskolan i Gävle samtliga de fortfarande skolpliktiga skriv-teckenelever, vilka vid vårterminens slut år 1938 funnos i distriktskolorna samt de på hösten år 1938 i Vänersborg och Härnösand intagna elever, vilka vid prövning befinnas böra undervisas i skriv-teckenskolan. Då skolan i Växjö skall anordnas som fortsättningsskola för flickor, måste där kvarvarande talundervisade egentligt dövstumma lärjungar förflyttas till skolan i Lund, och från skolan i Örebro, vilken skall anordnas som specialskola för de oegentligt dövstumma, måste där kvarvarande talundervisade egentligt dövstumma överflyttas till skolan i Vänersborg. Av de i Gävle befintliga egentligt dövstumma eleverna överflyttas de, som tillhöra Uppsala län och Kopparbergs län, till skolan å Manilla och de, som tillhöra Gävle stad och Gävleborgs län till skolan i Härnösand. Dessa överflyttningar måste verkställas vid höstterminens början år 1938. Fortsättningsskolorna i Vänersborg, Växjö och Gävle äro avsedda att träda i verksamhet den 1 juli 1938, då lärjunge, som våren nämnda år avgår från upptagningsskola, skall inställa sig vid den fortsättningsskola, till vilken han blivit hänvisad. Då envar av dessa fortsättningsskolor under arbetsåret 1938/39 kommer att bestå av endast en första klass och då avgångsklasser våren 1938 komma att finnas endast vid upptagningsskolorna i Vänersborg och Härnösand, följer därav, att elevantalet i fortsättningsskolorna under första verksamhetsåret blir jämförelsevis ringa. Hänsyn har tagits härtill vid de approximativa beräkningar av stater för de olika skolorna, som återfinnas å annat ställe i denna utredning. Beträffande fortsättningsskolan i Vänersborg, vilken vid tiden för statsövertagandet befinner sig i full verksamhet, bör särskilt uppmärksammas, att av de i skolan med dess nuvarande organisation undervisade lärjungarna befinna sig den 1 juli 1938 omkring 30 under nuvarande organisationsförhållanden intagna elever, vilka icke avslutat sin utbildning. Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes det billigt och rättvist, att sta-

149 ten från sistnämnda tidpunkt övertager kostnaderna för dessa elevers återstående utbildning. Likaså torde den nu vid hantverksskolan anställda personalen böra bibehållas vid nuvarande befattningar och löneförmåner i likhet med motsvarande personal vid distriktens barndomsskolor. Under några år framåt kommer elevantalet vid upptagningsskolorna och specialskolorna att årligen undergå vissa växlingar på grund av att intagning kommer att äga rum både år 1938 och år 1939 vid upptagningsskolorna i Vänersborg och Härnösand. Närmare redogörelser rörande beräkningarna av antalet elever under olika perioder hava lämnats i det föregående. För att övergången till den nya ordningen icke skall bliva onödigt komplicerad i fråga om personalförhållandena torde, därest riksdagen fattar positivt beslut i principfrågan, vederbörande lokala skolstyrelser anmodas att tills vidare icke återbesätta ledigblivna ordinarie befattningar med ordinarie innehavare. Då det synes vara av särskild vikt, att såväl elever som målsmän erhålla kännedom om den nya organisationen av dövstumundervisningen och därmed följande nya förhållanden för lärjungarna, torde, sedan riksdagen fattat beslut om statsövertagandet, upplysning om reformens innebörd böra spridas i så god tid som möjligt genom skolstyrelsernas försorg. I fråga om de elever, som skola övergå till fortsättningsskola, synes ock föräldrars och målsmäns uppfattning om den för vederbörande elev lämpligaste yrkesutbildningen böra inhämtas, dock utan att tillerkännas avgörande betydelse.

Kap. XI. Dövstumundervisningens administration. I sitt utlåtande år 1921, sid. 119 ff, uttalade skolöverstyrelsen som sin uppfattning, att dövstumundervisningen borde ställas under överstyrelsens inseende. Därjämte föreslogs, att för det närmare övervakandet av dövstumundervisningen en inspektör skulle förordnas, liksom fallet varit under en följd av år. Överstyrelsen framlade vidare förslag dels rörande de lokala skolstyrelsernas sammansättning och åligganden, dels till ordning för elevers intagning i dövstumskola m. m. I 1932 års utredning hemställdes i anledning av skolöverstyrelsens förslag, att vissa av de av överstyrelsen förordade bestämmelserna på grund av sin vikt skulle införas i den lag om dövstumundervisning, som föreslogs skola utfärdas. Vidare ansåg utredningen, att i stället för sekreterare och kamrerare hos styrelsen borde skriv- och bokföringshjälp ställas till rektors förfogande, varjämte föreslogs, att det avgörande ordet i fråga om av-

150 skiljande av elever, som skulle överföras till specialskolorna, måtte tillkomma inspektören för dövstumundervisningen och icke distriktskolans rektor. Utredningsmannen. Hela dövstumundervisningen torde böra ställas under skolöverstyrelsens inseende. För varje anstalt bör finnas en lokal dövstumskolstyrelse, bestående av fem ledamöter, med dövstumskolans rektor som självskriven ledamot. Av ledamöterna torde Kungl. Maj:t för viss tid, förslagsvis fyra år, utse tre, bland dem ordföranden. En ledamot bör för en tid av fyra år väljas av stadsfullmäktige i den stad, där skolan är belägen, detta för att anstaltens ledning må kunna stå i nödig förbindelse med stadens. För de icke självskrivna ledamöterna utses suppleanter till lika antal som ledamöterna. Ledamot av kollegiet vid varje skola är rektor och varje vid skolan tjänstgörande ordinarie lärare ävensom icke ordinarie lärare med full tjänstgöring. Annan lärare må även tillkallas, då rektor därtill finner skäl. Sådan lärare må dock ej deltaga i besluten. Befattningshavare, som blivit kallad till kollegiets sammanträde, må icke utebliva utan laga förfall. Rektor skall utfärda kallelse till kollegiets sammanträden samt leda förhandlingarna vid dessa. Till rektors förfogande bör ställas ett biträde, som har till uppgift att föra skolans räkenskaper och protokoll samt att i övrigt biträda styrelsen och skolans rektor med skötseln av skolans ekonomi. Detta biträde utses av styrelsen. Styrelse för upptagnings- eller specialskola, vid vilken även fortsättningsskola är anordnad, är tillika styrelse för sistnämnda skola. Dövstumskolstyrelse skall övervaka läroanstaltens allmänna verksamhet samt årligen uppgöra och till skolöverstyrelsens granskning överlämna förslag till utgiftsstat för kommande kalenderår. Av församlingarnas folkskolstyrelser eller skolråd skall före februari månads utgång till upptagningsskolan i det distrikt, till vilket församlingen hör, insändas förteckning över samtliga inom församlingen befintliga skolpliktiga dövstumma barn. Vederbörande kyrkoherde bör äga skyldighet att till folkskolstyrelse eller skolråd lämna erforderliga uppgifter om dövstumma. Intagning av elever äger rum vartannat år, samtidigt vid alla upptagningsskolor. Undantagsvis kan efter medgivande av styrelsen för vederbörande skola under tiden mellan två intagningar inträde i skolan beviljas för barn, för vilket av särskild anledning anhållan därom göres. I regel sker intagning på det sätt, att upptagningsskolas styrelse för de barn, vilka befinna sig i skolåldern, men ännu icke intagits i skola, infordrar för intagning nödiga handlingar. Efter granskning av dessa handlingar inkallas till upptagningsskolan alla de barn, som böra intagas i dövstumskola.

151 En månad efter elevernas intagning, som, där skolöverstyrelsen ej annorlunda bestämmer, bör äga rum den 15 augusti eller, om denna dag är söndag eller måndag, påföljande tisdag, avskiljas för undervisning i särskilda anstalter dels de oegentligt dövstumma, vilka böra undervisas vid dövstumskolan i Örebro, dels de barn, vilka anses böra undervisas vid skriv-teckenskolan i Gävle. Efter första terminens eller första läsårets slut verkställas de ytterligare elevflyttningar, vilka under arbetets gång visa sig ändamålsenliga eller nödvändiga. Dylika elevförflyttningar böra vid behov kunna göras efter slutet av ett läsår under hela lärotiden. Skolorna i Örebro och Gävle börja sitt läsår den 1 september, eller omkring två veckor senare än övriga anstalter. De lärare i nämnda skolor, vilka ha att mottaga och undervisa nyintagna elever, och vilka följaktligen skulle bli sysslolösa de två första veckorna av läsåret, hänvisas under nämnda tid till upptagningsskolorna för studier och för att biträda med uppdelningen av lärjungarna. För vistelsen vid upptagningsskola i detta syfte uppbär lärare rese- och traktamentsersättning. En så tidig uppdelning av eleverna som efter blott en månads undervisning, vilken rätt väl torde låta sig göra, om i enlighet med de grundlinjer, som i en föregående avdelning uppdragits, till de för hela riket gemensamma skolorna hänvisas endast sådana lärjungar, vilka typiskt skilja sig från de övriga, och om vilka man alltså med tämlig visshet kan säga, att särundervisningen för dem blir till avgjort gagn, har det goda med sig, att lärjungarna icke behöva växa in i förhållandena vid två skilda anstalter, utan så gott som genast komma att överföras till den skola, till vilken de sedan få sin undervisning förlagd. En dylik tidig uppdelning kommer ock att motverka åtbördsspråkets spridning till skolan för oegentligt dövstumma. De misstag, som eventuellt bli begångna, kunna ock, såsom redan antytts, lätt rättas vid terminens eller läsårets slut, utan att några särskilda resekostnader behöva föranledas därav. Vid uppdelningen av eleverna bör, om olika meningar yppa sig, inspektören för dövstumundervisningen träffa avgörandet. För det närmare övervakandet av dövstumundervisningen bör nämligen fortfarande finnas en under skolöverstyrelsens inseende stående inspektör. Instruktion för inspektören över dövstumskolorna upprättades första gången den 6 december 1899, men sedan en särskild folkskolöverstyrelse upprättats från och med år 1914 och därvid bland annat föreskrivits, att överstyrelsen skulle hava inseendet över dövstumundervisningen, utfärdades den 21 november 1913, Sv. F. S. 1913: 398, ny instruktion, vilken ännu gäller. Någon ändring i denna instruktion synes icke vara påkallad på grund av det förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet, som nu framlägges. Kostnaderna för inspektören bestridas enligt Kungl. Maj:ts brev den 15 maj 1936 från å skolöverstyrelsens stat upptagna anslagsposter till arvoden och reseersättningar.

152 Kap. XII. Frågor rörande lag och stadga för dövstumundervisningen. Uppdelning av erforderliga bestämmelser i lag och stadga. Gällande lags tillkomst. I den proposition av den 22 mars 1889 (nr 89), vilken innehöll förslag till ordnande av dövstumundervisningen i riket, påkallade Kungl. Maj:t riksdagens yttrande över ett bilagt förslag till förordning angående dövstumundervisningen samt hemställde, att riksdagen måtte såsom lag antaga vissa uppräknade paragrafer i berörda författningsförslag. Riksdagen inskränkte sig emellertid icke till att endast antaga dessa paragrafer, utan anmälde i sin skrivelse i ärendet (nr 31), att den ansett sig böra med vissa ändringar fastställa författningsförslaget i dess helhet som lag. Denna lag utfärdades av Kungl. Maj:t den 31 maj 1889. (Sv. F. S. nr 27.) Samma dag utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående dels läroplan för undervisningen i dövstumskolor och dels anslag av allmänna medel till sådana skolor. Den år 1889 utfärdade lagen gäller ännu, ehuru med ändrad lydelse av vissa paragrafer, nämligen § 9 mom. 6, ändrad genom kungörelse den 28 september 1928 (nr 400), § 12, ändrad genom kungörelse den 15 juni 1923 (nr 22) och § 34 mom. 3, ändrad genom kungörelse den 14 juni 1918 (nr 428). Tidigare förslag om uppdelning i lag och stadga. På grund av 1889 års riksdags beslut kom lagen att innehålla både en del stadganden, vilka äro av rent administrativ karaktär, och föreskrifter, vilka äro av lags natur. Sammanförandet av samtliga dessa bestämmelser i en lag har medfört vissa svårigheter vid handhavandet av dövstumundervisningen. I sitt utlåtande år 1921 påvisade skolöverstyrelsen bland annat detta samt föreslog, sid. 157 ff, att de föreskrifter, vilka vore av den natur, att de borde beslutas av konung och riksdag gemensamt, skulle sammanföras i en lag, medan däremot de föreskrifter, vilka vore av administrativ karaktär, borde intagas i en stadga, vilken beslutades av Kungl. Maj:t, såsom fallet vore med blindundervisningen. Överstyrelsen framlade därefter dels ett förslag till lag, dels en redogörelse för de bestämmelser, vilka borde ingå i en blivande stadga. I 1932 års utredning föreslogs även, sid. 218, ett dylikt särskiljande av erforderliga bestämmelser i lag och stadga. I det av skolöverstyrelsen framlagda lagförslaget föreslog utredningen vissa jämkningar. I fråga om över-

153 styrelsens redogörelse för det innehåll, som bland annat borde givas en blivande stadga, anförde utredningen, sid. 225, att däri borde vidtagas de ändringar, som kunde betingas av i utredningen framställda förslag, varjämte det hemställdes, att den normala undervisningstiden för lärare, som ej tillika vore rektor, skulle bestämmas till 28 å 30 timmar i veckan, dock med någon lättnad för de lärare, som hade att meddela den första, särdeles ansträngande artikulationsundervisningen. Utredningsmannen. Till förmån för de framlagda förslagen om uppdelning av föreskrifterna rörande undervisningen i en lag och en stadga tala såväl formella som praktiska skäl. Det synes nämligen ur formella synpunkter vara befogat, att i regel endast sådana föreskrifter, som innehålla åligganden för menigheter eller eljest kunna anses vara av konstitutiv natur, intagas i en lag, som beslutas gemensamt av konung och riksdag, medan de övriga bestämmelser, som kunna vara erforderliga, sammanföras i en stadga. I nu förevarande fall skulle en dylik uppdelning i väsentlig grad underlätta handhavandet av dövstumundervisningen, då de jämkningar i fråga om undervisningens planläggning m. m., som framdeles kunna bliva erforderliga på grund av utvecklingens gång eller i övrigt ändrade förhållanden, i viss utsträckning kunna vidtagas efter beslut av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. Kungl. Maj:ts stadga synes böra innehålla bestämmelser om dövstumskoldistriktens antal och omfattning, antalet skolor, deras förläggning och organisation, skolstyrelsernas åligganden, lärarpersonalen, dess utbildning, tillsättning och åligganden, lärotider och lärjungar eller, kort uttryckt, alla de stadganden och föreskrifter, som äro nödiga, och vilka ej äro av den art, att de böra införas i de särskilda skolornas reglementen. Med tillämpning av nu anförda grundsats synes följande böra ingå i en blivande stadga. Dövstumundervisningens uppgift är att, så vitt med hänsyn till de dövstummas bristande sinne är möjligt, bibringa de dövstumma icke blott ett kunskapsmått, jämförligt med det som inhämtas i folkskola, utan även sådan färdighet i hantverk och handarbete, att de, sedan de lämnat skolan, kunna förtjäna sitt uppehälle eller åtminstone efter måttet av krafter och begåvning därtill bidraga. För dövstumundervisningen indelas riket i fyra distrikt, det norra, det östra, det södra och det västra. Norra distriktet, med skola i Härnösand, omfattar Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Östra distriktet, med skola å Manilla, omfattar Stockholms stad, Stockholms län, Uppsala län, Kopparbergs län, Västmanlands län, Södermanlands län, Östergötlands län och Gotlands län. Södra distriktet, med skola i Lund, omfattar Malmöhus län, Kristianstads län, Kronobergs län, Kalmar län och Jönköpings län. Västra distriktet,

154 med skola i Vänersborg, omfattar Älvsborgs län, Skaraborgs län, Göteborgs och Bohus län, Hallands län, Örebro län och Värmlands län. Utom dessa skolor, i vilka undervisningen i regel meddelas enligt talmetod, finnes en skola i Örebro, avsedd för oegentligt dövstumma eller med dem jämförliga barn, samt en skola i Gävle, avsedd för undervisning av skriv-teckenelever. För fortsatt undervisning mottagas i fortsättningsskolan i Vänersborg de gossar, vilka undervisats enligt talmetod, samt i fortsättningsskolan i Växjö de flickor, vilka undervisats enligt samma metod. De elever, vilka undervisats i skriv-teckenskolan i Gävle, erhålla fortsatt utbildning i fortsättningsskola vid samma läroanstalt. De gossar, som skola erhålla utbildning i lantbruk, hänvisas till lantbruksskolan å Råbylund. Vid varje skola skall finnas en rektor, som förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid, där Kungl. Maj:t icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst. Skulle till innehavare av rektorsbefattningen vid fortsättningsskolan för talundervisade flickor utses manlig befattningshavare, skall en av skolans lärarinnor av skolöverstyrelsen efter förslag av lokalstyrelsen utses att biträda rektor. Rektor tillkommer närmaste uppsikten över läroanstalten, och har han att undervisa 8—12 timmar i veckan, där ej särskild anledning föreligger till ytterligare någon minskning i tiden för hans undervisningsskyldighet. Sådan minskning medgives av skolöverstyrelsen efter prövning av de föreliggande skälen. Utom rektor skall vid varje skola finnas nödigt antal lärare och lärarinnor för den teoretiska samt för den praktiska undervisningen, ävensom lärare för tillsyn och för undervisning i gymnastik. Lärare och lärarinnor tillsättas av skolöverstyrelsen på förslag av vederbörande lokalstyrelse. Extra ordinarie lärare och lärarinnor, personal för undervisning i slöjd, hantverk och husligt arbete, husmoder, sjuksköterska, vaktmästare, maskinist, eldare och värmeledningsskötare tillsättas av vederbörande lokalstyrelse. Yrkeslärares kompetens skall dock prövas av skolöverstyrelsen. Vårdar- och tjänstepersonal i övrigt antages av den lokala skolstyrelsen, som tillika bestämmer ifrågavarande personals avlöningsförmåner och äger för densamma uppgöra instruktioner. Lärare, som ej tillika är rektor, vare skyldig att för den fastställda lönen undervisa 24—30 timmar i veckan, utöver vilken tid hans undervisningsskyldighet må utsträckas endast mera tillfälligtvis, därest sjukdomsfall bland lärarpersonalen eller andra dylika omständigheter göra det nödigt och sådant billigtvis kan åläggas honom. För undervisning utöver 30 timmar i veckan äger lärare uppbära en mot lönen svarande timpenning.

155 I den mån skolans anordningar sådant fordra, kan det ock åläggas skolans lärare och lärarinnor att utöver dem åliggande undervisningsskyldighet tillse lärjungarna och främja deras utveckling även på de från egentlig undervisning lediga tider. Sådan tillsynsskyldighet må dock icke kunna åläggas dem för längre tid än i medeltal tre timmar i veckan under läsåret. Ehuru i upptagningsskolorna undervisning i regel medddelas endast efter talmetod, må dock, där så befinnes lämpligt, på framställning av lokalstyrelse i enstaka fall av skolöverstyrelsen medgivande kunna lämnas för barn, vid vilkas undervisning skrivmetod bör användas, att åtnjuta undervisning vid den skola, där de först blivit intagna. Undervisningen skall fortgå 40 veckor om året. Dock må skolöverstyrelsen, där särskild anledning föreligger, medgiva inskränkning i undervisningstiden, vilken likväl ej får understiga 38 veckor. Den dagliga undervisningstiden i teoretiska ämnen bör upptaga omkring fem timmar med tjänliga avbrott. Dock äger lokalstyrelsen att för de mindre eller svagare lärjungarna något minska timantalet ävensom att i övrigt närmare bestämma om lästiderna. För de svagast utrustade lärjungarna, vid vilkas undervisning skriv-teckenmetod tillämpas och huvudvikten lägges på praktiskt arbete, bör undervisningen i bokliga ämnen begränsas till två eller tre timmar dagligen. Utom för den bokliga undervisningen må lämpliga tider för lärjungarnas utbildning i handaslöjd och hantverk anvisas, dock så, att barnens krafter i måttlig grad tagas i anspråk. I anstalterna för fortsatt utbildning bör den teoretiska undervisningen inskränkas till omkring två timmar dagligen. Den praktiska undervisningen vid fortsättningsskolorna bör pågå 11 månader om året, dock med rätt för skolans rektor att intill en månad under läsåret permittera lärjungar, som därtill kunna förete giltiga skäl. För de lärjungar i fortsättningsskola, som sådant önska eller som icke lämpligen kunna mottagas i sina hem, bör tillfälle beredas att hela året kvarstanna vid skolan. Till lärare vid seminariet för dövstumlärarbildningen antager skolöverstyrelsen efter rektors hörande lämpliga personer. Lärokursen är ettårig och fortgår samtidigt med undervisningen i dövstumskolan. Utom den teoretiska kursen, som omfattar av skolöverstyrelsen efter rektors hörande fastställda läroämnen och övningar, bedrives under rektors ledning praktiska övningar i dövstumskolans särskilda klasser. För att antagas till elev fordras att hava med goda vitsord avlagt avgångsexamen vid folkskolseminarium eller vid högre lärarinneseminariet samt att i övrigt, så vitt kan bedömas, äga förutsättningar för dövstumlärarkallet.

156 Efter avslutad seminariekurs äger seminarieelev genomgå provar vid den dövstumskola, som anvisas honom av skolöverstyrelsen. Med de elever, vilka genomgått provårskurs, anställes avgångsexamen å seminariet, varefter betyg över godkänd examen utfärdas av seminariets rektor enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. De föreskrifter, vilka här förordats till intagande i en blivande stadga, äro i huvudsak sammanfallande med vad i skolöverstyrelsens utlåtande år 1921, sid. 159 ff, föreslogs. Den viktigaste av de ändringar, som nu förordas, är den, som betingats därav att i föreliggande utredning framhållits lämpligheten av att rektorsbefattningen vid fortsättningsskolan för talundervisade flickor besattes med kvinnlig innehavare. Förslag till lag angående dövstnmundervisiiingen. § 1. Med dövstumma, å vilka denna lag äger tillämplighet, avses: 1) sådana barn, vilkas dövhet är medfödd eller uppkommit i den spädare åldern; 2) sådana, vilkas dövhet inträtt efter talförmågans fullständiga utveckling, och som till stumhets förebyggande eller på grund därav, att de vid dövhetens inträde ej fullgjort sin skolplikt, hava behov av handledning i dövstumskola; samt 3) sinnesslöa dövstumma. De i lagen givna bestämmelserna gälla även hörande stumma eller med dem jämförliga barn, som prövas mottagliga för undervisning i dövstumskola. Å barn, som tillika äro blinda eller obildbara, äger denna lag ej tillämplighet. § 2. Erforderliga anstalter för dövstumma barns uppfostran och undervisning upprättas och underhållas av staten och utgöras av dels upptagningsskolor samt särskilda skolor för vissa grupper av dövstumma, dels ock fortsättningsskolor. § 3. För varje dövstumskola skall finnas en styrelse, bestående av fem ledamöter jämte lika många suppleanter. Konungen utser ordförande och två ledamöter jämte suppleanter för dem och av stadsfullmäktige i den stad, där skolan är belägen, väljes en ledamot jämte suppleant. Dövstumskolans rektor är självskriven ledamot av styrelsen.

157 § 4. Skolplikt för dövstumt barn inträder, där icke i vederbörlig ordning annorlunda bestämmes, med början av höstterminen det kalenderår, under vilket barnet fyller sju år. Barn är skolpliktigt under de tolv år, som följa efter dess intagning i skolan. I intet fall är dock den dövstumme skyldig kvarstanna i skola utöver den årskurs, som avslutas med det kalenderår, då han fyller tjugu år. Befinnes barn före skolpliktstidens slut hava inhämtat sådana kunskaper och nått den utveckling, som dövstumundervisningen avser att bibringa, må det befrias från skolgång; så ock om det är så svagt begåvat, att dess fortsatta vistelse vid skolan anses vara utan gagn. § 5. Har barn blivit dövt efter fyllda nio år och icke vid dövhetens inträde genomgått föreskriven kurs i folkskola och fortsättningsskola, skall det i dövstumskola erhålla en för detsamma lämpad undervisning. Dock föreligger icke skolplikt för sådan elev utöver den årskurs, som avslutas under det kalenderår, då han fyller aderton år. § 6. 1. Barn, som enligt denna lag är skolpliktigt, skall till undervisning inställas i den skola för dövstumma, till vilken det enligt särskilda bestämmelser bliver hänvisat, såvida icke dess föräldrar eller målsman efter tillstånd av styrelsen för dövstumskoldistriktets upptagningsskola enskilt sörja för dess undervisning, eller barnet finnes behäftat med sådan sjukdom, att detsamma efter prövning av nämnda skolas styrelse befinnes icke böra intagas i dövstumskola. 2. Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse skall tillse, att dövstumt barn bliver inställt vid vederbörande dövstumskola å tid, som denna skolas styrelse bestämmer. 3. Tredskas föräldrar eller målsmän eller den, som eljest har skolpliktigt dövstumt barn i sin vård, att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet och kan rättelse icke annorledes på lämpligt sätt vinnas, äger vederbörande skolråd eller folkskolstyrelse föranstalta om barnets hämtande till skolan och för sådant ändamål anlita polismyndighet, där så befinnes erforderligt. 4. Vinnes ändock icke på grund av föräldrars eller målsmans tredska rättelse, må länsstyrelse, efter anmälan av skolrådet eller folkskolstyrelsen eller, där länsstyrelsen eljest finner anledning därtill, kunna vid vite förelägga den tredskande att hålla barnet i skolan ävensom, i händelse föreläggandet ej efterkommes, utdöma sådant vite. Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen kunna förelägga vite, även utan att bar-

158 net dessförinnan avhämtats till skolan. Utdömt vite tillfaller kronan. Vite må ej vid bristande tillgång förvandlas till fängelse. 5. Skulle ovan angivna åtgärder befinnas fruktlösa, må skolrådet eller folkskolstyrelsen göra anmälan till barnavårdsnämnden om sålunda ådagalagd försummelse vid vårdnadens utförande. 6. Skolråds eller folkskolstyrelses och länsstyrelses beslut enligt mom. 3 och 4 av denna paragraf gå utan hinder av klagan i verkställighet; dock gäller detta icke länsstyrelses beslut, varigenom vite utdömts. 7. Det tillkommer vederbörande dövstumskolstyrelse att övervaka, att barn, som enskilt undervisas, erhåller nöjaktig undervisning. Visar sig så icke vara fallet, skall barnet genom föranstaltande av inspektören för dövstumundervisningen överföras till den skola för dövstumma, i vilken det bör undervisas. § 7. Undervisningen skall fortgå vid upptagningsskolorna och i teoretiska ämnen vid fortsättningsskolorna under fyrtio (40) veckor om året samt vid specialskolorna för dövstumma under trettioåtta (38) veckor årligen, där ej Konungen, då särskild anledning därtill föreligger, finner skäl medgiva någon mindre inskränkning av undervisningen. Vid fortsättningsskolorna skall den praktiska undervisningen pågå under den tid, Konungen äger bestämma, dock under minst fyrtiosex (46) veckor årligen. § 8. Det åligger skolråd och folkskolstyrelse att en gång om året å tid, som bestämmes av styrelsen för vederbörande upptagningsskola, till denna översända fullständig förteckning över alla inom skoldistriktet befintliga dövstumma under tjugu år ävensom att i övrigt lämna styrelse för dövstumskolan alla de upplysningar rörande dessa dövstumma, som sistnämnda styrelse kan finna erforderliga. På vederbörande skolråd och folkskolstyrelse ankommer vidare att på framställning av upptagningsskolas styrelse från föräldrar och målsmän infordra och till nämnda styrelse insända de handlingar, som erfordras för barns intagning i dövstumskola. § 9. För utbildning av lärare vid dövstumskolorna skall vid dövstumskolan å Manilla vara anordnat ett seminarium. § 10. De närmare föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag må erfordras, utfärdas av Kungl. Maj:t i särskild stadga rörande dövstumundervisningen. *

159 Förestående förslag till lag är utformat med hänsyn till det organisationsförslag, som framställts i nu föreliggande utredning, och skiljer sig i vissa delar från dem, som tidigare blivit framlagda. Detta gäller särskilt i fråga om § 4, som innehåller bestämmelser om skolpliktstidens längd, som föreslås ökad från tio till tolv år, samt om § 6, som innehåller föreskrifter om de åtgärder, som skola vidtagas i sådant fall, att föräldrar eller målsman till dövstumt skolpliktigt barn vägrar att ställa sig gällande föreskrifter till efterrättelse. Sistnämnda paragraf har i det nu föreliggande förslaget i huvudsakliga delar givits samma formulering som § 51 i folkskolestadgan enligt den lydelse denna paragraf erhållit genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 december 1932 (nr 582).

Kap. XIII. Donationer till förmån för de dövstumma. Det förut omnämnda allmänna institutet för dövstumma och blinda fick under årens lopp mottaga gåvor och donationer till rätt avsevärda belopp. Efter blindavdelningens skilsmässa från institutet den 1 januari 1879 verkställdes den 31 december 1881 en delning av fondmedlen mellan de båda instituten. Därvid fick dövstuminstitutet behålla även några donationer, som ägdes gemensamt av de båda instituten, men vilka till följd av givna bestämmelser om sättet för medlens förvaltning och redovisning ej ansågos kunna delas. Vid allmänna institutets övergång till distriktskola den 1 augusti 1894 utgjorde dess donationsmedel enligt bokslutet den 31 december 1893 517 577 kronor 50 öre. Häri ingick dock blindinstitutets andel i några donationer. Ifrågavarande donationsmedel voro överlämnade till Manillaanstalten i dess egenskap av allmänt för hela landet avsett institut och kunde därför icke få användas uteslutande för nämnda anstalt, sedan den övergått till dövstumskola för blott första distriktet. Då någon uppdelning av dessa medel mellan de sju skoldistrikten ej ansågs kunna ske, förordnade Kungl. Maj:t efter yttrande av justitiekanslersämbetet och på förslag av direktionen över allmänna institutet samt av statskontoret genom nådigt brev den 9 augusti 1894 bland annat, att donationsmedlen skulle tills vidare förvaltas av statskontoret, som därvid hade att ställa sig till efterrättelse såväl donationsbrevens föreskrifter som blivande bestämmelser av Kungl. Maj:t. Till ersättning åt de tjänstemän, som närmast kunde komma att taga befattning med medlens förvaltning, finge användas ett belopp av 1 000 kronor årligen. Nu gällande bestämmelser rörande donationsmedlens användning fastställdes av Kungl. Maj:t den 14 februari 1896. Enligt dessa bestämmelser

160 må någon del av de till disposition ställda fondernas avkastning tills vidare användas för dövstumlärarutbildningen, dels till stipendier och dels till själva undervisningen. Huvuddelen av årsavkastningen såväl av de till fri disposition ställda medlen som av de donationsmedel, vid vilka särskilda villkor äro fästa, fördelas varje år på de särskilda skoldistrikten och översändas till skolornas styrelser att av dessa användas jämlikt bestämmelser givna i donationsbreven eller utfärdade av Kungl. Maj:t. Fördelningen av de till fri disposition ställda medlen sker efter det varje år i skolorna befintliga lärjungeantalet, avkastningen av övriga medel fördelas i förhållande till antalet lärjungar i skolorna vid tiden för ifrågavarande bestämmelsers fastställande. Skolöverstyrelsen framhöll i sitt utlåtande år 1921, sid. 156, bland annat, att en omorganisation av dövstumundervisningen tydligen kunde komma att påkalla förändring i fråga om vissa donationsmedels förvaltning, fördelning och användning. Då lärarutbildningen obetingat måste anses utgöra ett statsintresse och i följd därav syntes böra bekostas uteslutande av allmänna medel, ansåg överstyrelsen, att vid uppgörande av förslag till ändringar i bestämmelserna om fondmedlen det borde tagas i övervägande, huruvida till dövstumlärarutbildningen medel fortfarande kunde utgå ur nämnda donationer, varjämte det borde tillses, om icke en rättvisare fördelning än den nu rådande av f. d. allmänna institutets för dövstumma donationsmedel skolorna emellan kunde åvägabringas. Emellertid syntes det överstyrelsen, som om de förslag till eventuella förändringar rörande ifrågavarande fondmedels fördelning, förvaltning och användning, som genom en omorganisation av skolväsendet bleve nödiga eller önskvärda, lämpligen skulle kunna uppskjutas, till dess riksdagen fattat beslut i organisationsfrågan. I 1932 års utredning framhölls, sid. 144, att en utredning borde verkställas rörande donationsmedlen och deras användning och att denna utredning borde verkställas först sedan riksdagen fattat principiellt beslut i omorganisationsfrågan . Utredningsmannen. Efter därom gjord framställning har statskontoret lämnat redogörelser dels angående fördelningen under budgetåret 1935/36 av ränteavkomsten å f. d. allmänna dövstuminstitutets donationsmedelsfond, dels rörande fondens ställning. Dessa redogörelser äro fogade såsom bilaga 7 till föreliggande utredning. Därjämte hava uppgifter införskaffats från de olika dövstumskolorna om befintliga donationsmedel, om villkor och föreskrifter för dessa medels användande samt om donationernas och avkastningens storlek. Dessa uppgifter, som avse förhållandena under senaste räkenskapsår, äro samman-

161 förda i bilaga 7. Enligt de lämnade uppgifterna skulle donationernas belopp och avkastningens storlek under senaste räkenskapsår hava varit följande:

F. d. allmänna dövstuminstitutets donationsmedelsfond, förvaltad av statskontoret Vid dövstumskolan å Manilla

• •

» •"

*

• » » "

* •

i

Växjö » Lund > Vänersborg » Örebro » Gävle i Härnösand Summa kronor

Donationsbelopp kronor

Avkastn : ng kronor

570 225: 32 126 421:69 27 531:92 27 475: — 22 541:64 22 513: 22 33 256: 03 5 000: -

13 271:40 34114:211 583. 76 1 180: — 961: 53 771:32 9 461:80 s 550: —

834 964:82

60 894:02

1 Behållning från år 1934 kronor 13 770:50, avkastning år 1935 kronor 7 443: 18, behållning till år 1936 kronor 12 900:50. 2 För åren 1934 och 1935.

De flesta av distriktsskolornas donationer förvaltas av skolstyrelserna. I några fall ombesörjes dock enligt donators eller Kungl. Maj:ts bestämmelser förvaltningen av andra myndigheter, såsom av landsting, fattigvårdsstyrelser och prästerskap. Avkastningen av de donationsmedel, som stå till de skilda skolornas disposition, användes till olika ändamål, såsom till premier åt därav förtjänta elever, till understöd i olika former åt behövande elever, till livräntor, till hjälp åt äldre behövande lärjungar o. s. v. Avkastningen av den under statskontorets förvaltning stående fonden användes enligt gällande bestämmelser bland annat till understöd åt dövstumma vid avgång från dövstumskola, till frielevers underhåll, såsom bidrag till lärarutbildningen å Manilla, till bidrag för utgivande av vissa läroböcker för dövstumma m. m., vilket allt närmare framgår av förut åberopade bilagor. Därest riksdagen skulle komma att fatta beslut om statens övertagande av dövstumundervisningen, inträda så förändrade förhållanden, att en ingående omprövning av frågan om donationsmedlens framtida användande blir erforderlig. Kostnaderna för vissa av de ändamål, vilka nu understödjas med donationsmedel, komma då att övertagas av staten. Såsom i annat sammanhang nämnts, torde bland annat kostnaderna för lärarutbildningen efter ett statsövertagande av undervisningen icke böra bestridas av donationsmedel, liksom det därefter icke längre torde böra anvisas medel till frielevplatser. Beträffande särskilt de donationer, vilka nu stå till de skilda skolornas il

162 förfogande, torde en del av dessa genom donationsbrevens bestämmelser vara så knutna till skolorna, att avkastningen allt fortfarande torde böra komma dövstumma inom de nuvarande dövstumskoldistrikten till del, även om användningen på grund av statsövertagandet i vissa fall synes böra bliva en annan än hittills, dock icke stridande mot donators syfte. Rörande en del andra donationer synas föreskrifterna om användningen vara så allmänna, att hinder icke torde möta för avkastningens disponerande till gagn för dövstumma i allmänhet på andra områden än hittills. I den mån donationerna icke fortfarande böra vara knutna till vissa skolor och avkastningen utgå till vissa bestämda ändamål, som icke på grund av donationsbestämmelserna kunna ändras, synas även dessa donationsmedel böra sammanföras till förvaltning av statskontoret och avkastningen användas enligt av Kungl. Maj:t givna bestämmelser. En viss del av nämnda avkastning torde lämpligen böra anslås till premier och flitpengar åt elever vid såväl barndomsskolorna som vid fortsättningsskolorna. Utgivandet av läroböcker för dövstumma torde, liksom hittills, i viss utsträckning böra understödjas av donationsmedel. Av nya ändamål, vilka kunna tänkas komma i fråga vid dispositionen av donationsmedlens avkastning, må nämnas ordnandet av sommarkolonier för till hälsan svaga dövstumma skolbarn, verksamheten för omhändertagande och vård av gamla och invalida dövstumma samt en del av det arbete, som föreningar och stiftelser utföra på skilda områden till gagn för de dövstumma. Måhända kan det ock visa sig vara befogat, att av här ifrågavarande medel ställa något belopp till dövstumprästernas förfogande för ändamål, som ligga inom ramen för deras verksamhet bland de dövstumma. Frågan om sättet för donationsmedlens framtida användning torde emellertid icke kunna lösas, förr än beslut blivit fattat i principfrågan. Skulle riksdagen besluta, att staten skall övertaga dövstumundervisningen, synas skolöverstyrelsen och statskontoret böra till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ärendet, sedan vederbörande dövstumskolstyrelser blivit hörda.

Kap. XIV. Frågor av ekonomisk innebörd. Personalens antal och avlöningsförmåner. Nuvarande personal. För anställandet av personal vid de nuvarande dövstumskolorna gälla inga enhetliga bestämmelser, utan de olika skolstyrelserna hava inom ramen av beviljade anslag antagit befattningshavare till det antal, de ansett vara för anstaltens verksamhet erforderligt. Sammansättningen och storleken av den vid dövstumskolorna anställda personalen framgår av följande tablå.

163 Befattningshavare

Manilla

Befattningshavare*

Rektor Ord. ämneslärare, manlig 1 » , kvinnlig . . . . E. o. i , manlig • » , kvinnlig . . . . Yrkeslärare, manlig » , kvinnlig i bokbinderi Slöjdlärarinna Handarbetslärarinna Skolkökslärarinna . . . Kindergartenlärarinna Arbetsförestånderska Jourhavande lärarinna Sjuksköterska Husmoder Vaktmästare Maskinist Eldare Tillsynshavande Vårdarinna Tjänarinna Tvätterska Sömmerska Gårdskarl Portvakt Summa 1 2

vid dövstumskolorna

1 1 1 1 1 2 8 3 1 1 1 43

Växjö

Lund

1 1 »1

2 4 2

den 1 juli 1936.

VänersHärnö Örebro Gävle borg sand

1 1 1 1 2 1 3 10 2 2 1 1 43

23 Samtliga

7 33 27 5 6 19 1 2 5 3 2 1 1 5 6 7 2 4 2 12

4 2 205

Här har icke upptagits befattningshavare med tjänstgöring av mindre omfattning. Tillika eldare. 3 Tillika eldare och gårdskarl. 4 Tillika maskinist och eldare.

Erforderlig personal vid barndomsskolorna. Efter en omorganisation av dövstumundervisningsväsendet torde, liksom hittills, den närmaste ledningen av en var av dövstumskolorna böra anförtros åt en föreståndare, vilken, i likhet med vad förhållandet är vid flertalet övriga läroanstalter i riket, bör benämnas rektor. Beträffande fortsättningskolan för talundervisade gossar, vilken föreslagits skola förläggas till Vänersborg, och fortsättningsskolan för icke talundervisade elever, vilken föreslagits skola upprättas i Gävle, torde rektorn vid upptagningsskolan i Vänersborg och rektorn vid specialskolan i Gävle kunna bestrida de med respektive fortsättningsskolor förenade rektorsgöromålen. Vid fortsättningsskolan i Växjö för talundervisade flickor bör, såsom i annat sammanhang redan nämnts, förordnas kvinnlig rektor.

164 För meddelande av den teoretiska undervisningen vid de olika skolorna erfordras dövstumlärare, av vilka en del bör utgöras av manliga och en del av kvinnliga lärare. Någon bestämd proportion mellan manliga och kvinnliga lärare synes icke böra fastställas, men det torde vara lämpligt, att antalet manliga och antalet kvinnliga lärarkrafter blir ungefär lika stort. För närvarande är antalet manliga ordinarie ämneslärare, förutom rektorerna, 33 och de ordinarie kvinnliga 27 samt de e. o. lärarna respektive 5 och 6. Emellertid torde särskilt under övergångstiden sådana särskilda förhållanden kunna bliva rådande, att det visar sig lämpligt besätta en tjänst, som tidigare innehafts av manlig lärare med en kvinnlig och tvärt om. Vid bestämmandet av erforderligt antal lärare måste givetvis hänsyn tagas till de skilda dövstumskolornas speciella uppgifter. Vid upptagningsskolorna, där de dövstumma barn, som icke böra överföras till specialskolorna, bliva kvarstannande för undervisning och vård, torde böra beräknas ett antal elever av i medeltal omkring 10 för varje lärarkraft. I skolan för oegentligt dövstumma torde däremot varje lärare kunna undervisa ett något större antal elever, i medeltal omkring 12. I skriv-teckenskolan åter torde en lärare på grund av elevernas i allmänhet svaga begåvning och särskilt stora behov av individuell handledning icke lämpligen kunna meddela undervisning åt mer än sex, högst åtta elever. Med dessa medeltal som utgångspunkt men med hänsyn tagen tillika dels till sannolikheten av att elevantalet vid dövstumskolorna redan under första läsåret efter omorganisationen kommer att något ökas, dels till önskvärdheten av att, så vitt möjligt är, undvika lärares överförande på övergångsstat, kan det beräknas, att under läsåret 1938/39 kommer att vid barndomsskolorna behövas, förutom rektorerna, 27 manliga och 26 kvinnliga ordinarie ämneslärare samt 5 manliga och 6 kvinnliga extra ordinarie ämneslärare eller tillsamman 64 ordinarie och extra ordinarie ämneslärare mot nu 71. Göres jämförelsen mellan de av rektorerna för år 1938 före omorganisationen beräknade erforderliga lärarantalet, vilket sammanlagt uppgår till 64, blir antalet före och efter omorganisationen detsamma, ehuru med en något annan fördelning mellan ordinarie och extra ordinarie lärare. På grund av att den nuvarande distriktsskolan i Växjö skall ombildas till fortsättningsskola bliva alla ämneslärare överflödiga med undantag, såsom redan antytts, av en kvinnlig lärare. Övriga lärare böra för den skull förflyttas till lediga tjänster vid andra skolor. Vid skolan i Örebro, som skall ombildas till specialskola för oegentligt dövstumma, bliva så många lärare erforderliga, att samtliga i Växjö överflödiga lärare kunna dit överflyttas, liksom även en extra ordinarie manlig lärare från skolan i Härnösand, där elevantalet synes medgiva, att lärartjänsternas antal minskas med en. Av nedanstående översikt framgår dels de beräknade antalen elever och

165 ämneslärare år 1938 före och efter den föreslagna omorganisationen samt dels, huru de erforderliga förflyttningarna kunna tänkas komma att bliva genomförda. Denna översikt är grundad på den förutsättningen, att de ordinarie lärarbefattningar, som bliva lediga under tiden från 1 juli 1936 och till dess omorganisationen trätt i kraft, icke återbesättas med ordinarie innehavare. Tillika har antagits, att de lärare, som på grund av omorganisationen bliva överflödiga, skola befinnas vara villiga mottaga lediga befattningar vid andra dövstumskolor. Beräknat antal elever och ämneslärare i barndomsskolorna före och efter omorganisation år 1938. År 1938 före omorganisation

Å r l 938 efter omorganisation

Antal ämneslärare Skolor

>

Ordinarie

a

< Manilla . . . 115

Extra ordinarie

a

"3 "c c '> JA S

c "> -a

—

"a

-

2 Antal ämneslärare Överflyttningar och nytillkomna

12'

Växjö . . . .

—

52 Lund . . . . Vänersborg

72 83

5 6

4 5

— —

9 11

Örebro . . .

4 Gävle . . . .

8 Härnösand . 142

15 Samtliga 551 27 27

>o

Ordinarie

Extra ordinarie

a

"c c '?

"3 "5 .3 a

i

84 85

5 6

4 5

— —

9 11

"3 c

"2

a

J4

12 ord. manliga, 1 ord. 1 kvinnlig samt 1 e. o. 1 kvinnlig flyttas till j Örebro.

2 ord. manliga, 1 ord. kvinnlig och 1 e. o. kvinnlig hitflyttas 100 från Växjö, 1 e. o. manlig från Härnösand. Tillkommer 1 ny e. o. 60 kvinnlig. 1 e. o. manlig flyttas till Örebro. 133

~ 3

6 —

565 27 26

1 I staten för 1938 har av rektor beräk näts 2 e. o. manliga, men iå i staten för ir 1936 finnas 2 e. o. manliga och 1 e. o. kvinnlig lärare, hava dessa b ;räkn ats kvarstå eftei omorganisationen. 2 Efter omorganisationen endast fortsät .ningsskola.

Slöjd- och yrkesundervisningen intager i dövstumskolorna en framskjuten plats. För bestridandet av denna undervisning hava hittills olika principer tillämpats i skilda skolor, vilket ock i viss mån framgår av den tidi-

166 gare införda översikten över den nu vid skolorna anställda personalen. Bäst tillgodosedda i detta hänseende torde de skolor vara, i vilka de nyin tagna eleverna först omhändertagas av en kindergartenlärarinna och därefter få genomgå en kurs i pedagogisk slöjd innan den egentliga yrkesutbildningen vidtager. Det synes vara av behovet påkallat att sådana åtgärder vidtagas, att framdeles vid varje upptagnings- och specialskola finnes en kindergartenlärarinna. I det uppgjorda statförslaget har räknats med en sådan anordning. För elevernas yrkesutbildning böra i samtliga skolor vara anställda yrkeslärarinnor och yrkeslärare, vilka böra meddela undervisning i regel omkring 10 timmar i veckan och i övrigt arbeta för skolans räkning med förfärdigande av kläder och dylikt. Vid varje skola bör även finnas en skolkökslärarinna. Där befinnes lämpligt, kan hennes tjänstgöring såsom skolkökslärarinna kombineras med tjänstgöring såsom tillsynshavande eller, om erforderlig kompetens förefinnes, såsom kindergartenlärarinna. Befattning såsom tillsynshavande förekommer vid vissa skolor. Tillsynshavande lärarinna, vilken torde böra vara i besittning av en viss pedagogisk underbyggnad, men av vilken någon viss examen icke torde böra fordras, skall övervaka eleverna i matsalen, på lekplatsen och i övrigt under de tider, då barnen icke äro sysselsatta med undervisning eller arbete. Utom sin befattning som tillsynshavande bör sådan lärarinna, allt efter de olika lokala förhållandena och behoven, kunna tjänstgöra såsom kindergarten-, skolköks- eller gymnastiklärarinna. Gymnastikundervisningen handhaves i regel av någon eller några av skolornas lärare mot särskilt arvode. På grund av dessa lärares förmåga att förstå och meddela sig med de dövstumma torde ock en dylik anordning i allmänhet vara den mest ändamålsenliga. De åtgärder för gymnastikundervisningens meddelande, vilka nu äro vidtagna synas i stort sett böra tills vidare bestå. För vården och tillsynen över eleverna fordras, liksom för närvarande, att vid varje anstalt finnas vårdarinnor och vid vissa även sjuksköterskor. Antalet vårdarinnor och sjuksköterskor torde i stort sett böra förbliva detsamma som för närvarande. Vid varje skola, utom vid specialskolan i Örebro, vilken är anordnad som externat, måste finnas en husmoder, som skall verkställa vissa inköp samt hava den närmaste uppsikten över matlagning, rengöring, tvätt, beklädnad och dylikt. Vid samtliga skolor med undantag även i detta fall för skolan i Örebro, behövas även en kokerska samt övrig kvinnlig ekonomipersonal, såsom köksbiträden och tvätterska till det antal, som betingas av elevernas antal samt av lokala förhållanden vid de skilda skolorna. De äldre flickorna böra givetvis i viss utsträckning deltaga i en del förekommande hushållsgöromål.

167 Av manlig tjänstepersonal erfordras vid varje anstalt vaktmästare, värmeledningsskötare och gårdskarl. Vid ett par skolor kunna, liksom hittills, vaktmästare och värmeledningskötarbefattningar handhavas av en och samma person. I regel synes aet vara lämpligt fordra, att värmeledningsskötaren också skall vara kompetent att utföra sådana mindre omfattande reparationer av skilda slag, varav behov ofta förefinnes vid anstalter av här förevarande art. Vid skolan i Vänersborg, som har eget belysningsverk, måste en maskinist finnas anställd. Vid ett par skolor är vaktmästaren tillika vårdare. Denna anordning torde för de undantagsfall det här gäller böra fortfara så länge den befinnes lämplig. Portvakt torde vara behövlig endast vid skolorna å Manilla och i Vänersborg. Förutom den egentliga skolpersonalen fordras vid varje skola ett biträde för utförande av erforderliga bokförings- och skrivarbeten, enär skolans rektor i annat fall icke erhåller tillräcklig tid för utövandet av erforderlig ledning av undervisningen och elevernas handhavande samt för tillsyn i övrigt över anstalten. Slutligen bör varje skola äga möjligheter att för vård av elevernas hälsa, däri tandvård inbegripen, anlita läkare i erforderlig omfattning. Erforderlig personal vid fortsättningsskolorna. Vad särskilt fortsättningsskolorna beträffa, torde för läsåret 1938/39 följande personal bliva erforderlig: vid fortsättningsskolan i Vänersborg för talundervisade gossar: tre manliga yrkeslärare, en eldare, en lärare i trädgårdsskötsel, två tjänarinnor och en portvakt samt vid fortsättningsskolan i Växjö för talundervisade flickor: en kvinnlig rektor, en kvinnlig ämneslärare, två kvinnliga yrkeslärare, en skolkökslärarinna, en husmoder, en vaktmästare, en sjuksköterska, en vårdarinna, två tjänarinnor och en gårdskarl. Vid fortsättningsskolan i Gävle för icke talundervisade barn, där antalet elever under läsåret 1938/39 beräknas bliva endast fem, torde såväl den teoretiska som den praktiska undervisningen nämnda läsår kunna bestridas av de vid specialskolan anställda lärarkrafterna. Vid fortsättningsskolan i Vänersborg torde den teoretiska undervisningen under läsåret 1938/39 liksom för närvarande, kunna bestridas med timtjänstgöring av vid barndomskolan därstädes anställda lärare. Skulle emellertid riksdagen medgiva att det 30-tal elever, som vid övergången beräknas finnas i den nuvarande hantverksskolan, finge övergå till den statliga fortsättningsskolan, bör dock redan läsåret 1938/39 minst en särskild ämneslärare anställas för den teoretiska undervisningen. Det för nämnda läsår erforderliga antalet ämneslärare skulle då ökas med en till 66.

168 För den teoretiska undervisningen vid fortsättningsskolan i Växjö för talundervisade flickor behöves under första läsåret efter omorganisationen en ämneslärarinna. Det beräknas, att en av de vid den nuvarande dövstumskolan anställda ordinarie ämneslärarinnorna skall för detta ändamål kvarstanna å sin nuvarande tjänst. Såsom förut framhållits, skall i fortsättningsskolorna huvudsakligen förekomma yrkesundervisning. För meddelandet av sådan erfordras yrkeslärare i erforderligt antal. Det antal elever varje yrkeslärare lämpligen kan handhava växlar något inom olika yrken. I snickeri torde en lärare kunna handleda 12 a 15 elever, medan i skrädderi antalet lärjungar för varje lärare icke torde böra överstiga 8, om undervisningen skall kunna bliva tillräckligt noggrann och övervakningen effektiv. Då det icke med någon grad av sannolikhet kan beräknas, huru stort antal elever blir inom varje yrkesgrupp, kan givetvis icke heller antalet yrkeslärare på förhand bestämt beräknas. Vid skolan i Vänersborg torde emellertid under alla omständigheter redan första läsåret efter omorganisationen böra förekomma undervisning i snickeri, skrädderi och skomakeri, och följaktligen äro minst tre yrkeslärare erforderliga. För närvarande meddelas vid hantverksskolan någon undervisning i trädgårdsskötsel av en lärare, som är anställd mot ett mindre arvode, medan övrig utbildning i yrket meddelas av trädgårdsmästare i orten. Det är emellertid icke uteslutet, att antalet elever, som önska utbildning i trädgårdsskötsel, framdeles blir så stort, att det kan befinnas ekonomiskt fördelaktigt och även ur andra synpunkter lämpligt, att förlägga hela denna utbildning till skolan. Möjligheter därtill finnas, om ett par mindre växthus till en beräknad kostnad av 6 000 kronor för båda uppföras och yrkeslärare i ämnet anställas. Vid fortsättningsskolan för flickor torde varje yrkeslärarinna kunna handleda 10 a 12 elever. Allteftersom elevantalet vid de upprättade fortsättningsskolorna växer, kräves för den teoretiska undervisningen ett ökat antal ämneslärare och för den praktiska undervisningen ett ökat antal yrkeslärare. Då skolorna bliva fullständigt organiserade, torde, förutom de för första verksamhetsåret beräknade lärarna, behövas två ämneslärare och fem yrkeslärare vid fortsättningsskolan i Vänersborg, en ämneslärarinna och två yrkeslärarinnor vid fortsättningsskolan i Växjö samt en ämneslärarinna, två manliga och två kvinnliga yrkeslärare vid fortsättningsskolan i Gävle. Vid sistnämnda skola kan på grund av elevmaterialets svaghet icke beräknas, att varje lärare kan handleda mer än 6 a 8 elever. Här nedan lämnas en översikt över den personal, som beräknas vara erforderlig efter omorganisationen dels läsåret 1938/39 vid upptagnings-,

169 special- och fortsättningsskolorna, dels läsåret 1940/41 vid fortsättningsskolorna, då dessa kunna anses hava erhållit fullt elevantal. Fortsättningsskolor läsåret 1938-1939

Upptagningsskolor läsåret 1938-1939

Fortsättningsskolor läsåret 1940-1941

Befattningshavare 1

O

Rektor, manlig » kvinnlig Ord. ämneslärare, manlig . » • kvinnlig E. o. » manlig . » » kvinnlig Yrkeslärare, manlig . . . . » kvinnlig . . . . Slöjdlärarinna Skolkökslärarinna Kinderg. och tillsynshavande Husmoder Vaktmästare Maskinist Värmeledningsskötare . . . . Eldare Sjuksköterska Vårdarinna Tjänarinna Tvätterska Sömmerska Gårdskarl Portvakt

O

27 26 5 6 16 8 6 6 5 6 1 4 2 4 13 31 7 3 3 2

Summa 40 28 43 16 25 34 187 12 1

18 19

44 Här har icke upptagits befattningshavare med tjänstgöring av mindre omfattning.

Tidigare förslag till ändrad löneställning. Skolöverstyrelsen föreslog i sitt utlåtande år 1921, sid. 116, en provisorisk lönestat, avsedd att gälla från och med år 1923. Enligt detta förslag skulle löneförmånerna i första och i högsta lönegraderna hava blivit följande för befattningshavare med full tjänstgöring. För befattningshavare med partiell tjänstgöring föreslogos veckotimsarvoden med olika belopp.

170 Befattning

Bitr. kvinnlig rektor . . Ordinarie lärare » lärarinna . . . E. o. lärare E. o. lärarinna Tillsynshavande Slöjdlärarinna Yrkeslärarinna Yrkeslärare (trädgårdsm.) Husmoder Sjuksköterska Vårdarinna Vaktmästare och vårdare Maskinist Eldare och reparatör . . Trädgårdsarb. och dräng Dräng och kusk Dövstumpastor

Lön i Ålderstillägg Lön i å lönen första högsta lönelönegraden Antal Stor- graden lek 6 000 4 000 4 000 3 300 3 500 3 000 1050 1050 700 2 700 1050 600 500 1500 2 700 1500 1050 600 5 000

2 2 3 3

500 500 500 300

3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3

150 150 100 300 150 100 100 200 300 200 150 100 500

7 000 5 000 5 500 4 200 3 500 3 000 1500 1500 1000 3 600 1500 900 800 2100 3 600 2100 1500 900 6 500

Förmåner

in

natura

Bost. m. bränsle o. lyse samt planteringsland »

t

»

»

»

»

»

Kost, bostad med värme o. lyse samt tvätt »

»

»

»

»

»

)>

)>

»

i

>

»

»

T>

T>

D

»

» t

» T)

) »

t

» »

» J

»

»

»

> >

»

»

»

»

»

Bostad med bränsle och lyse »

i

>

»

fi

j>

»

»

»

*

Kost, bostad med värme o. lyse samt tvätt

I 1928 års lönekommittés betänkande framställdes bland annat förslag till lönereglering för dövstumskolornas personal. Kommittén föreslog, att dövstumskolorna med hänsyn till avlöningarna åt rektor och husmoder skulle indelas i två grupper, men att Kungl. Maj:t skulle äga avgöra, till vilken grupp de särskilda skolorna skulle anses höra. Kommittén föreslog följande löneplacering: vid skolor tillhörande grupp I: rektor, manlig, 29 lönegraden, 32 löneklassen, rektor, kvinnlig, 26 lönegraden, 29 löneklassen, husmoder 7 lönegraden; vid skolor, tillhörande grupp II: rektor, manlig, 27 lönegraden, 30 löneklassen, rektor, kvinnlig, 24 lönegraden, 27 löneklassen, husmoder 6 lönegraden; vid samtliga skolor: ordinarie ämneslärare: manlig i 20, kvinnlig i 17 lönegraden, yrkeslärare: manlig i 11, kvinnlig i 8 lönegraden, maskinist i Vänersborg i 7 lönegraden,

171 vaktmästare och eldare i 5 lönegraden, extra ordinarie ämneslärare: manlig i 18, kvinnlig i 15 lönegraden; extra ordinarie ämneslärare: manlig i 16, kvinnlig i 13 löneklassen. Lärare med lägre antal undervisningstimmar i veckan än tio skulle avlönas såsom timlärare. För timlärare i slöjd och yrkesundervisning föreslogs för de olika dyrortsgrupperna följande belopp för veckotimme: för manlig lärare respektive 103, 108, 114, 120 och 126 kronor och för kvinnlig lärare respektive 96, 102, 108, 114 och 120 kronor. Övriga avlöningsbelopp skulle fastställas av Kungl. Maj:t. I 1932 års utredning framhölls, sid. 158 ff, att om en definitiv lönereglering skulle genomföras, borde åtskilliga jämkningar äga rum i 1928 års lönekommittés förslag. Emellertid föreslog utredningen ingen genomförd reglering beträffande avlöningsförmånerna, utan framlade ett förslag, som gick ut därpå, att staten skulle övertaga skolorna i huvudsak i det skick, i vilket de då befunno sig med avseende på personalens avlöningsförhållanden. Helt kunde dock detta icke ske, varför vissa jämkningar i löneförmånerna föreslogos i avsikt att borttaga de största olikheterna. På grundval härav, d. v. s. med bibehållande i det väsentliga av de då gällande avlöningarna, uppgjorde utredningen med ledning av utgiftsstaterna för år 1932 provisoriska utgiftsstater för budgetåret 1933/34. För jämkningar i de då utgående avlöningsbeloppen till befattningshavare vid de skilda skolorna, som ansågos böra förekomma, lämnades i utredningen närmare redogörelse å sid. 176 ff i betänkandet. Nuvarande löner. Såsom närmare framgår av de redogörelser för de olika skolornas stater för år 1936, vilka finnas i bilaga 9, växla, såsom redan antytts, avlöningsförmånerna betydligt vid de olika skolorna, beroende därpå att skolorna sortera under olika huvudmän. Vad särskilt ämneslärarna beträffar, framgår deras nuvarande löneförhållanden i huvudsak av den å nästa sida införda översikten. Även i övrigt visa löner och arvoden avsevärda skiljaktigheter. Förslag till löneplacering. Det måste givetvis betraktas som mindre tillfredsställande, att så jämförelsevis olika löneförmåner utgå till lärare och vissa andra befattningshavare, vilka hava att fullgöra undervisningsskyldighet och andra uppgifter av samma art och av i stort sett samma omfattning. Denna olikhet torde icke böra upprätthållas, därest staten övertager dövstumundervisningsväsendet, då skolorna komma att helt sortera

172 Dövstumskoldistrikt och skola

Första, Manilla

. . .

Andra, Växjö Tredje, Lund

. . . .

Ordinarie lärare i l:a lönegraden

Extra ordinarie lärare

kvinnlig

manlig

kvinnlig

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

3 960

3 900

3 500

Tre ä resp. 600 och 360 kronor med 5-års intervaller.

4 000

3 300

3 500

3 000

Tre ä resp. 500 och 300 kronor med 5-års intervaller.

4 500

3 525

3 750

Femte, Örebro . . . Sjunde, Härnösand .

Tre k resp. 600 och 400 kronor med 3-års intervaller. 3 510

Fjärde, Vänersborg . Sjätte, Gävle . . . .

Ålderstillägg

manlig

4 000

3 300

Tre ä resp. 500 och 300 kronor med 5-års intervaller.

3 500 3 000

under en och samma huvudman. Enhetliga grunder torde därför böra fastställas, vilket även föreslogs av såväl lönekommittén som av 1928 års lönekommitté, med syfte att införa vissa av de nya statliga befattningshavarna i det lönesystem, som gäller för övriga statliga befattningshavare vid s. k. oreglerade verk. Med hänsyn till de tjänsteplikter, som komma att åligga vederbörande befattningshavare vid det statliga dövstumundervisningsväsendet föreslås, att rektorerna vid skolorna å Manilla, i Lund, Vänersborg, Örebro och Härnösand placeras i 27 lönegraden samt rektor vid skolan i Växjö i 25 lönegraden. Vidare föreslås lönetillägg å 960 kronor för rektorn vid skolan i Vänersborg och å 460 kronor för en var av rektorerna vid skolorna å Manilla, i Lund, Örebro, Gävle och Härnösand. För rektor vid skolan i Växjö föreslås intet lönetillägg. I övrigt föreslås följande löneplacering, nämligen: Ordinarie ämneslärare: 20 lönegraden. Extra ordinarie ämneslärare: 18 lönegraden (i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 397/1935, 7 §). Yrkeslärare: a) i barndomsskola: 10 lönegraden; b) i fortsättningsskola: 15 lönegraden. Skolkökslärarinna: 15 lönegraden. Slöjdlärarinna: a) med pedagogisk utbildning: 10 lönegraden; b) utan sådan: 8 lönegraden. Kindergarten- och tillsynslärarinna: 10 lönegraden.

173 Husmoder: å Manilla samt i Lund, Vänersborg, Örebro, Gävle, Härnösand 7 lönegraden; i Växjö 6 lönegraden. Sjuksköterska: 4 lönegraden. Förste vaktmästare (Vänersborg): 7 lönegraden. Maskinist (Vänersborg): 7 lönegraden. Vaktmästare: 6 lönegraden. Värmeledningsskötare och reparatör: 6 lönegraden. Eldare: 5 lönegraden. Timlärare: ämneslärare: arvode per veckotimme i olika ortsgrupper respektive 115, 120,125, 130, 135, 140, 145 kronor; yrkeslärare i fortsättningsskola: arvode per veckotimme i olika ortsgrupper respektive 76, 80, 84, 88, 92, 96 och 100 kronor. Särskilda arvoden: 1. Rektor eller ämneslärare, som är föreståndare för dövstumlärarseminariet, särskilt arvode å 1 200 kronor för år. 2. Rektor eller ämneslärare vid dövstumskola, där provårskurs är anordnad, därest han tjänstgör såsom föreståndare för provårskursen, särskilt arvode med belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 300 kronor för år. 3. Rektor eller ämneslärare, som utan att vara föreståndare för dövstumlärarseminariet meddelar undervisning vid nämnda seminarium, särskilt arvode med belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 600 kronor för år. De förändringar, ovanstående förslag innebär i jämförelse med det av 1928 års lönekommitté framlagda, hava tillkommit efter samråd med läroverkslönesakkunniga. Såsom förut omnämnts, finnas vid dövstumskolorna vissa lärare, skolkökslärarinnor, slöjdlärarinnor och yrkeslärare, vilkas tjänstgöring icke uteslutande består i undervisning utan till en del, stundom den övervägande delen, av hantverksmässigt utfört arbete i skolornas tjänst. Innehavarna av sådana tjänster hava alltid en tjänstgöring av minst 30 timmar i veckan. Då ifrågavarande lärare ägna hela sin tid åt arbete för läroanstalten samt därvid även meddela undervisning, föreslås, att deras löner få utgå enligt vederbörlig löneklass liksom för lärare i läsämnen. Detta förslag överensstämmer med det förslag, 1928 års lönekommitté framlade i sitt betänkande, sid. 37, beträffande ifrågavarande lärare.

174 En del av de befattningshavare, vilka nu föreslås placerade i lönegrad, åtnjuta för närvarande vissa förmåner in natura. Efter ett statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet böra dessa befattningshavare för naturaförmåner utgiva ersättning enligt samma regler som gälla för andra statsanställda. Även i fråga om den personal, som icke berörts av förslaget om lönereglering synes det önskvärt, att löner och arvoden så småningom givas större likformighet, givetvis med nödig hänsyn tagen till de olika förhållandena inom de skilda skolorna och skolorterna. Emellertid torde det för närvarande få anses lämpligast att i stort sett räkna med de löner och arvoden samt, i förekommande fall, naturaförmåner, som för närvarande utgå. Avlöningsbestämmelser. I sitt utlåtande år 1921, sid. 159 ff, framlade skolöverstyrelsen ett utförligt förslag till avlöningsbestämmelser, avsett att gälla för dövstumskolornas personal efter en omorganisation. I 1932 års utredning, sid. 162, framställdes även förslag till vissa avlöningsföreskrifter i huvudsaklig anslutning till skolöverstyrelsens förslag. Både skolöverstyrelsen och 1932 års utredning föreslogo bland annat, att befattningshavare vid dövstumskolorna vid ett statens övertagande av här ifrågavarande undervisningsväsen skulle få tillgodoräkna sig ej mindre den tid, som före förstatligandet förflutit från hans tillträde till innehavande tjänst, än även, efter Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall, den tid vederbörande innehaft fast anställning av motsvarande art vid statlig eller av staten understödd skola eller institution. Likaså föreslogs, att manlig och kvinnlig ämneslärare skulle, liksom förhållandet vore bland annat beträffande blindskolornas personal, få räkna sig tillgodo tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola, skeppsgosseskola, högre folkskola eller kommunal mellanskola, tjänstgöring som lärare i övningsskola vid statens folkskoleserninarium, tjänstgöring vid något statens småskoleseminarium eller vid av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, upprättat småskolseminarium, ävensom tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid andra slag av abnormskolor eller vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t fastställt reglemente eller ock är av Kungl. Maj.-t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt. Detsamma föreslogs skola gälla beträffande tjänstgöring såsom dövstumpastor. Då vad sålunda föreslagits synes billigt och lämpligt, tillstyrker den nu föreliggande utredningen, att nämnda medgivanden måtte lämnas. I övrigt torde det böra föreskrivas, att för ordinarie befattningshavare skola gälla de föreskrifter, som äro givna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 6 juni 1926 (nr 270) angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepar-

175 tement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen och för icke ordinarie befattningshavare i Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom den civila statsförvaltningen. Vidkommande slutligen tjänstepersonalen synas särskilda avlöningsbestämmelser icke vara erforderliga. Pensionsfrågor. Genom beslut av 1926 års riksdag inordnades dövstumlärarnes pensionsanstalt i statens pensionsanstalt, i samband varmed i § 41 av sistnämnda anstalts reglemente intogs föreskrift därom, att delaktighet i anstalten tillkommer bland annat lärare vid av staten inrättad eller understödd anstalt för vård eller undervisning av dövstumma, såvida icke sådan befattning är förenad med pensionsrätt i annan av staten understödd pensionsanstalt eller pensionsfond. Beträffande den sålunda medgivna rätten skulle i övrigt gälla bestämmelserna i pensionsanstaltens reglemente. Delaktighet i anstalten tillkommer nu samtliga ordinarie och icke ordinarie ämneslärare samt av sin tjänst helt upptagna dövstumpräster, ävensom i vissa fall andra lärare, husmoder och sjuksköterska vid dövstumskola. För ifrågavarande personal är sålunda pensionsfrågan ordnad utom vad beträffar dövstumpastorn i tredje distriktet J. G. Malmer i Lund, vilken icke äger delaktighet i statens pensionsanstalt. Enligt beslut år 1936 har dövstumskoldistriktet tillförsäkrat Malmer en årlig pension å 3 750 kronor från och med den 1 juli 1937. Malmer har icke erlagt några pensionsavgifter, och han har icke heller vid pensionens beviljande förpliktats att erlägga retroaktiva sådana. Kostnaderna för nämnda pension skola fördelas mellan de anslagsbeviljande myndigheterna inom skoldistriktet enligt samma grunder som kostnaderna för dövstumundervisningen i övrigt. Därest Malmer varit delaktig i statens pensionsanstalt och erlagt avgifter i vederbörlig ordning, skulle han vid sitt avsked blivit berättigad till en pension av omkring 5 000 kronor. På grund av de i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna synes staten böra övertaga de kostnader, dövstumskoldistriktet iklätt sig för Malmers pensionering med förpliktelse dock för honom att kvarstå i tjänst till uppnådda 65 års ålder. I nu föreliggande utredning har föreslagits, att vissa kategorier befattningshavare skola uppföras i lönegrad, varmed rätt till pension skulle följa. De avgifter, dessa befattningshavare skola erlägga för den händelse de förklara sig vilja övergå till den nya lönestaten, torde böra bestämmas i vanlig ordning efter prövning av varje särskilt fall. Däremot torde dessa befattningshavare icke rimligtvis böra erlägga retroaktiva avgifter. Vissa dövstumskoldistrikt hava tillförsäkrat en del förutvarande befattningshavare tilläggspensioner. Enligt av skolornas rektorer lämnade uppgifter hava dylika tilläggspensioner beviljats i den omfattning, som när-

176 mare framgår av bilaga 6. E t t sammandrag av nämnda uppgifter, visar a t t pensioner av omförmäld natur beviljats av följande dövstumskoldistrikt till nedannämnda sammanlagda belopp, nämligen Kronor

Första distriktet (Manilla) Andra » (Växjö) Tredje » (Lund) Femte » (Örebro) Sjunde » (Härnösand)

6 311 500 6 255 1 250 2 300 Summa kronor 16 616

Kostnaderna för dessa tilläggspensioner torde icke staten böra övertaga. Visserligen vore det önskvärt, a t t vederbörande skoldistrikt kunde befrias från det framtida handhavandet av de med förevarande angelägenhet förenade spörsmålen, vilka huvudsakligen komma a t t omfatta fördelningen av kostnaderna för de olika anslagsbeviljande myndigheterna, men av principiella skäl torde dock, såsom redan antytts, ett statsövertagande av ifrågavarande pensionskostnader icke böra äga rum. Vidare hava vissa dövstumskoldistrikt beviljat en del förutvarande tjänstinnehavare, vilka icke skulle varit berättigade till pension, om skolorna varit statliga, understöd eller pensioner med varierande belopp, vilket närmare framgår av förut omnämnda bilaga 6. E n sammanställning av de skilda dövstumskoldistriktens kostnader för nämnda pensioner och understöd lämnas här nedan. Kronor

Första distriktet (Manilla) Andra » (Växjö) Tredje > (Lund) Fjärde » (Vänersborg) Femte » (Örebro) Sjätte » (Gävle) Sjunde » (Härnösand)

4 268 2 600 800 13 120 1 860 7 000 5 360 Summa kronor 35 008

Principiellt sett kunde det måhända förefalla riktigast, a t t dövstumskoldistrikten även efter omorganisationen finge ansvara för dessa kostnader. Med hänsyn därtill, a t t dövstumskoldistrikten under den tid, de handhaft dövstumundervisningen, fått vidkännas mycket stora utgifter för densamma och nu, om den föreslagna omorganisationen kommer till stånd, skola u t a n vederlag överlämna sina för nämnda undervisning använda byggnader med tillhörande inventarier, synes dock billigheten kräva a t t distrikten för framtiden befrias även från nu berörda kostnader. Det k a n dessutom ifrågasättas, huruvida icke riksdagen, om här ifrågavarande undervisningsväsen varit statligt, skulle beviljat ifrågavarande befattningshavare understöd i enlighet med de principer, riksdagen i allmänhet följer vid

177 beviljandet av understöd eller pensioner åt icke pensionsberättigade personer, som länge varit i statens tjänst. På grund av det anförda föreslås, att staten övertager dels de kostnader, tredje distriktet iklätt sig för dövstumprästen J. G. Malmers pensionering under villkor, att Malmer kvarstår i tjänst till uppnådda 65 år; dels de kostnader dövstumskoldistrikten iklätt sig för pensioner och understöd till förutvarande befattningshavare eller deras efterlevande.

Engångskostnader. Skolbyggnader. I anledning av det i skolöverstyrelsens utlåtande år 1921 ifrågasatta förstatligandet av dövstumundervisningen erhöll byggnadsstyrelsen genom nådigt beslut den 18 mars 1927 uppdrag att verkställa en undersökning av den till dövstumskolorna hörande fasta och lösa egendomens tillstånd och beskaffenhet, ävensom att i samråd med skolöverstyrelsen verkställa utredning angående de ändrings- och reparationsarbeten å den fasta egendomen, som i samband med statsövertagandet eller under de närmaste åren därefter kunde anses påkallade. Med underdånig skrivelse den 24 maj 1928 överlämnade byggnadsstyrelsen den anbefallda utredningen. De vid de företagna undersökningarna gjorda iakttagelserna hade sammanfattats i promemorior för de olika skolorna. Vidare hade kostnadsberäkningar för de erforderliga arbetena utförts samt de årliga underhållskostnaderna för de olika byggnaderna efter förstatligandet beräknats. I 1932 års utredning, sid. 204 ff, anfördes, bland annat, att omfattande arbeten blivit utförda vid flera av skolorna, sedan byggnadsstyrelsens utredning verkställts och därvid hade åtskilliga av de av byggnadsstyrelsen påkallade åtgärderna blivit vidtagna. Utredningen kunde därför icke läggas till grund för en beräkning av kostnaderna för erforderliga ändringsarbeten i samband med statsövertagandet. En ny utredning borde därför komma till stånd, innan de av omorganisationen föranledda anslagsfrågorna förelades riksdagen. Vidare uttalades i utredningen den uppfattningen, att ändringar och utvidgningar av befintliga lokaler endast borde vidtagas när och i den mån de visade sig ovillkorligen nödvändiga. Därefter lämnades uppgift å de ändringsarbeten, som så vitt då kunde bedömas, närmast borde vidtagas. Därvid framhölls bland annat, att åtgärder i första hand borde vidtagas för beredande på nöjaktigt sätt av tillfälle till bad vid dövstumskolorna. I fråga om skolan i Lund framhöll utredningen, att inom denna endast funnes tio klassrum under det att tolv i regel syntes erforderliga. Byggnadsstyrelsen hade i sin utredning år 1928 anfört, att ett klassrum lämp12

ligen skulle kunna anordnas genom uppdelning av expeditionsrummet, vilket vore onödigt stort. E t t annat klassrum kunde förläggas till bokbinderiverkstaden, så vida man icke, såsom dittills skett, ville låta en klass använda biograf rummet. Vidare hade byggnadsstyrelsen ansett vaktmästarens bostad vara mindre lämplig. Dessutom saknades avklädningsrum vid gymnastiksalen. Erforderliga utrymmen härför skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag kunna erhållas genom en förskjutning av föreståndarens bostad åt söder, därvid det nuvarande vävrummet skulle tagas i anspråk. Kostnaderna beräknades till 24 500 kronor. Genomförandet av detta byggnadsstyrelsens förslag skulle emellertid, enligt utredningens mening, kräva omfattande ändringsarbeten. Då det syntes möjligt att erhålla en enklare och biligare lösning, borde hela frågan underkastas förnyad omprövning. Genom nådigt beslut den 30 december 1932 anbefalldes skolöverstyrelsen, att, bland annat, efter samråd med byggnadsstyrelsen avgiva yttrande i frågan, huruvida och i vilken utsträckning ändrings- och reparationsarbeten borde vidtagas vid dövstumskolorna. Byggnadsstyrelsen avgav yttrande i ärendet den 26 maj 1933 och biträdde därvid 1932 års utrednings förslag om att fullt tillfredsställande badanordningar borde komma till stånd vid samtliga skolor, framför allt vid dem, där eleverna vore boende å skolan. Vidare borde badrum anordnas i rektorsbostäderna å Manilla, i Örebro och Härnösand. Kostnaderna beräknades approximativt till 1 500 å 2 000 kronor för varje rektorsbostad. Beträffande moderniseringen av badanordningarna i skolorna ansåg byggnadsstyrelsen, att denna lämpligen kunde genomföras så småningom med anlitande av medel, som funnes tillgängliga för underhållet av respektive byggnader. I fråga särskilt om skolan i Örebro, som saknade badrum, framlade byggnadsstyrelsen förslag till anordnandet av ett sådant. Kostnaderna för värmelednings- och sanitäranläggning, omfattande vatten- och avloppsledningar med w. c. samt badrum för eleverna och i rektorsbostaden uppskattades till i runt tal 17 500 kronor. Rörande de förut omnämnda vid skolan i Lund erforderliga ändringsarbetena framlade byggnadsstyrelsen nu ett nytt förslag, vars genomförande beräknades draga en kostnad av 15 500 kronor. Enligt detta förslag skulle avklädningsrummet förläggas till källaren, varigenom en tillbakaskjutning av den i det tidigare förslaget angivna vaktmästarbostaden samt rektorsbostaden skulle kunna ske. Beträffande rektorsbostaden avsåg det nya förslaget blott att ett badrum skulle anordnas, under det att 1928 års förslag innebar att hela bostaden skulle moderniseras. Mot den beräkning av de årliga underhållskostnaderna, som framlagts

179 av 1932 års utredning hade byggnadsstyrelsen, då dessa överensstämde med den av styrelsen 1928 framlagda, intet att erinra. I sitt underdåniga utlåtande den 23 juni 1933 yttrade sig skolöverstyrelsen icke särskilt om förevarande del av ärendet utan hänvisade endast till byggnadsstyrelsens här ovan refererade yttrande. På grund av att styrelserna för dövstumskolorna under lång tid svävat i ovisshet om, hur frågan om dövstumundervisningens omorganisation slutligen skulle komma att lösas, hava de i många fall uppskjutit framläggandet av förslag inför vederbörande landsting om förändrings- och reparationsarbeten, som varit erforderliga. Till följd härav har under vissa tider en del skollokaler befunnit sig i ett mindre tillfredsställande skick. Detta förhållande har även vid olika tillfällen uppmärksammats av riksdagens revisorer. I den berättelse nämnda revisorer avgåvo för budgetåret 1932/33 framhöllo de i fråga om dövstumskolan i Härnösand att antalet elever vid skolan var jämförelsevis stort, 133, varför utrymmena blivit synnerligen starkt tagna i anspråk. Ventilationsanordningarna voro icke tillräckligt effektiva. Efter att hava erinrat om, att riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig för statens övertagande av dövstumundervisningen, framhöllo revisorerna att i avvaktan på detta statens övertagande möjligheten av att råda bot för platsbristen vid skolan antingen genom om- och tillbyggnad eller genom inackordering av en del elever vid annan skola. Skolöverstyrelsens yttrande infordrades i anledning av vad statsrevisorerna anfört. Överstyrelsen, som erinrade om att antalet elever vid skolan befunnit sig i sjunkande, framhöll bland annat, att skulle det visa sig att antalet elever för framtiden ungefärligen komme att motsvara det dåvarande, 133, eller möjligen ytterligare ökas, syntes åtgärder böra vidtagas för ett bättre tillgodoseende av skolans lokalbehov, detta dock under förutsättning, att frågan ej under den närmaste framtiden bleve löst genom mera vittgående åtgöranden från statens sida. Styrelsen för dövstumskolan erinrade i av skolöverstyrelsen i ärendet infordrat yttrande bland annat därom, att antalet elever tidigare uppgått till över 170 utan att större dagsutrymmen funnits. Både i fråga om dagrum och sovrum vore utrymmena nu större än tidigare och kunde enligt styrelsens mening icke med fog giva anledning till allvarliga anmärkningar. Betydande kostnader hade nedlagts i reparationer och förbättringar, de senaste två åren 36 917 kronor. För bättre ventilation hade en del åtgärder, såsom insättning av elektriska fläktar m. m., vidtagits. I underdånig skrivelse den 13 november 1933 framhöll svenska landstingsförbundets styrelse bland annat, att landstingen dels till följd av sin ansträngda ekonomiska ställning, dels och kanske framför allt till följd av på dagordningen stående förslag numera icke ansåge sig kunna eller böra

180 offra medel till skolornas underhåll och förbättring eller till undervisningens differentiering och rationalisering. Skolornas underhåll och undervisningsmaterielens vidmakthållande hade sålunda under de senare åren, vilket vitsordats av flera dövstumskoldistrikt, i betänklig grad eftersatts. I sin berättelse för budgetåret 1934/35 meddelade statsrevisorerna bland annat, att de besökt femte dövstumskoldistriktets dövstumskola i Örebro. Revisorerna hade vid sitt besök funnit, »att skolbyggnaderna voro i behov av grundlig reparation och även i övrigt icke fullt tillfredsställande». Besöket och de därav föranledda överläggningarna inom revisionen gåvo statsrevisorerna anledning att lämna en mera utförlig redogörelse för vad dittills förekommit rörande frågan om dövstumundervisningens omorganisation. Därefter anförde statsrevisorerna, att de sedan åtskilliga år tillbaka vid besök å dövstumskolorna kunnat konstatera, att de av dem disponerade byggnaderna i allmänhet icke vore fullt tillfredsställande. Revisorerna ville på grund härav, utan att taga ställning i spörsmålet rörande statens övertagande av dövstumundervisningen, framhålla angelägenheten av att denna fråga snarast bragtes till sin lösning. Sedan här förut omförmälda utredningar verkställts och efter det riksdagens revisorer framställt de anmärkningar, varom här erinrats, hava betydande förbättrings- och reparationsarbeten blivit utförda vid samtliga dövstumskolor, vilket närmare framgår av uppgifterna i bilaga 8. Ett sammandrag av dessa uppgifter visar, att sådana arbeten blivit utförda för nedannämnda belopp, nämligen: Kronor Vid skolan å Manilla Växjö Lund Vänersborg Örebro Gävle Härnösand Kostnad för samtliga arbeten

29 206: 96 12 430: 79 25 996: 62 243 670: 53 28 450: 43 62 162: — 46 480: 82 Kronor 448 398: 15

En del av de förbättringsarbeten, som tidigare ansetts böra i främsta rummet komma till utförande, äro nu verkställda. Så till exempel har i Örebroskolan inlagts ny värmeledning med för de båda till skolan hörande byggnaderna gemensam värmecentral, den sanitära anläggningen har utökats, varvid badrum anordnats i rektorsbostaden. I Gävle har värmeledningen omlagts och i Härnösand hava vissa förbättringsarbeten utförts, därvid även badrum anordnats i rektorsbostaden. Ehuru flera dövstumskolor på grund av att landstingen beviljat nyssnämnda anslag till förbättrings- och underhållsarbeten nu befinna sig i ett gott skick, synas dock vissa förbättringsarbeten återstå att utföra, innan anstalterna med avseende på lokalerna kunna betraktas såsom för sitt

181 ändamål på ett tillfredsställande sätt anordnade. Vid ett par av skolorna äro de erforderliga förändringarna av betydande omfattning vilket närmare framgår av följande redogörelse. I första dövstumskoldistriktets skola å Manilla finnas sovsalar, som äro avsedda för över 50 barn. Med hänsyn till nutida hygieniska krav måste sovsalar av denna storlek vid anstalter av här ifrågavarande slag betraktas såsom olämpliga. Åtgärder för åstadkommande av ett större antal mindre sovsalar torde därför förr eller senare böra vidtagas. Även i övrigt förefalla skolans lokaler, som säkerligen tidigare ansetts väl fylla sin uppgift, numera i flera avseenden vara mindre väl lämpade för sina respektive ändamål, varför även i detta avseende förbättringar genom ändrade dispositioner torde bliva erforderliga. De sålunda ifrågasatta förbättringarna torde icke kunna vinnas annat än genom ombyggnad av skolan, varvid de nuvarande lärarbostäderna, utom den för rektor avsedda, torde behöva tagas i anspråk för skolans direkta behov. På grund av skolans å Manilla belägenhet och med anledning av dess uppgift att utbilda lärare har den kommit att betraktas som en central anstalt inom det svenska dövstumundervisningsväsendet. Skolan får på grund härav mottaga talrika besök av studerande både från Sverige och från främmande länder. De lokala förhållandena kunna numera näppeligen anses motsvara den ställning, skolan kommit att intaga och sannolikt kommer att behålla under framtiden. På därom gjord framställning har byggnadsstyrelsen efter att hava besiktigat byggnaderna vid dövstumskolan å Manilla till utredningsmannen avgivit ett den 8 oktober 1936 dagtecknat yttrande. I detta framhåller styrelsen till en början, att betydande förändringar i fråga om de förefintliga lokalernas användning i syfte att på ett lämpligt sätt sammanföra likartade lokaler torde bliva ofrånkomliga, och att därvid mer eller mindre omfattande ändringsarbeten måste utföras. Huruvida de nuvarande lokalerna äro tillräckliga för att motsvara behovet kan ej med säkerhet bedömas utan närmare utredning, men det synes sannolikt, att vissa tillbyggnadsarbeten skulle bliva erforderliga. Under sådana förhållanden kan, anför byggnadsstyrelsen vidare, någon kostnadsberäkning icke verkställas utan att dessförinnan åtminstone en preliminär utredning rörande erforderliga åtgärder utföres. En dylik utredning torde bliva tämligen omfattande och synes svårligen kunna verkställas, innan den planerade nya organisationen åtminstone i huvudsak fastslagits. Byggnadsstyrelsen avslutar sitt yttrande på följande sätt: »Av besiktningen har emellertid framgått, bland annat, att de befintliga byggnaderna vid Manilla dessutom befinna sig i ett skick, som lämnar mycket övrigt att önska. Sålunda torde utbyte och modernisering av samtliga ledningsanläggningar bliva erforderliga, kopplade fönster behöva insättas och ett antal golv omläggas, tvättrum och toaletter anordnas m. m. På grund av huvudbyggnadens storlek torde dessa åtgärder,

182 som enbart avse byggnadens försättande i fullgott skick utan att egentliga ändringar i planen genomföras, komma att draga betydande kostnader, som enligt styrelsens mening approximativt kunna anslås till omkring 700 000 kronor. Då det emellertid synes högst antagligt, att mer eller mindre genomgripande förändringar beträffande lokalerna jämväl komma att bliva nödvändiga, synes det byggnadsstyrelsen tillrådligt att för moderniserande av institutet i fråga beräknas ett belopp av minst omkring 1 100 000 kronor. Styrelsen vill emellertid framhålla, att den anförda kostnadsuppskattningen måste betraktas såsom synnerligen osäker och endast angiva den ungefärliga storleken av de kostnader, som i detta fall måste förutses.» Såsom framgår av byggnadsstyrelsens yttrande, krävas betydande förändringar för att utrymmena skola bliva tillräckliga och anstalten i övrigt för sitt ändamål tillfredsställande. Skollokalernas omgestaltning och utvidgning torde böra genomföras, vare sig dövstumundervisningsväsendet förstatligas eller icke. De erforderliga förändringsarbetena behöva emellertid icke utföras omedelbart efter omorganisationen, och kostnaderna torde därjämte kunna fördelas på åtminstone ett par år. För budgetåret 1938/39 torde något anslag för ändamålet icke behöva beviljas. Vid skolan i Växjö är den nuvarande värmeledningsanläggningen icke tillfredsställande. Temperaturen i olika salar är under den kallare årstiden i regel alltför låg och kan icke regleras. Förste provinsialläkaren i Kronobergs län har också i sin inspektionsberättelse bland annat anfört, att värmeledningssystemet vid dövstumskolan är behäftat med vissa olägenheter. Sålunda anför han, att radiatorer och värmekamrar äro nästan omöjliga att rengöra och att värmetillförseln är ojämn, varjämte systemet angives vara ganska dyrbart i drift. Utredning bör därför enligt förste provinsialläkarens mening, verkställas rörande möjligheten att införa varmvattensystem för uppvärmningen. Lärarkollegiet vid skolan har vid sammanträde den 22 februari 1936 beslutat ingå till skolans styrelse med anhållan, att åtgärder måtte vidtagas för nämnda missförhållandens avhjälpande. Även de sanitära anläggningarna vid skolan böra i viss utsträckning förnyas och kompletteras. Enligt en av skolans rektor i samråd med sakkunnig person verkställd approximativ uppskattning kunna kostnaderna för de nämnda förbättringsarbetena beräknas till omkring 51 000 kronor, varav omkring 45 000 för värmeledningens omläggning. Dessa arbeten torde vara av den beskaffenhet, att de snarast möjligt böra komma till utförande. De i byggnadsstyrelsens yttrande den 26 maj 1933 ifrågasatta arbetena vid skolan i Lund äro ännu icke utförda. De synas dock fortfarande vara behövliga. Kostnaden har, såsom förut angivits, beräknats till 15 500 kronor, eventuellt 10 000 kronor. För budgetåret 1938/39 synes dock icke anslag för ändamålet vara erforderligt.

183 Anstalten i Vänersborg skall, enligt i nu föreliggande förslag, omfatta både upptagningsskola och fortsättningsskola för talundervisade gossar. Den nuvarande distriktskolan är, såsom förut omnämnts, anordnad som inter-externat, men för närvarande externeras inga elever. I den byggnad, som användes för hantverkskolans räkning, bo nämligen 17 av distriktskolans gossar. De övriga eleverna rymmas i distriktskolans byggnader. Sedan hantverkskolans lokaler tagits helt i anspråk för den fortsatta undervisningen, måste ett antal — 12 å 20 — av upptagningsskolans elever externeras. Kostnaderna för externerade elever bliva emellertid i allmänhet betydligt högre än för internerade. I Vänersborg kan skillnaden approximativt uppskattas till omkring 300 kronor för elev och år. Det kan sålunda ifrågasättas, om det icke ur ekonomisk synpunkt vore fördelaktigt att genom anordnande av en del ytterligare utrymmen onödiggöra externering. Detta kan ske genom utvidgning av nuvarande dagrum och matsal samt genom inredning av en sovsal å A-avdelningens vind. Kostnaderna härför hava å orten uppskattats till 51 000 kronor. Något anslag för ändamålet ifrågasattes emellertid icke nu, utan torde externering i erforderlig omfattning få äga rum åtminstone under några år efter det omorganisationen genomförts. Vad hantverkskolans lokaler vidkommer, böra de utvidgas i vissa delar, sedan de tagits i bruk för fortsättningsskolan. Det kan nämligen, såsom förut angivits, beräknas att elevantalet i sistnämnda skola för de närmaste tjugufem åren skall i medeltal bliva omkring 85. Läsåret 1938/39 beräknas det dock icke bliva högre än omkring 20, eftersom endast en första klass då kommer att finnas. Emellertid har i det föregående framhållits såsom billigt och rättvist, att de 30 elever, som finnas kvar i hantverkskolan den 1 juli 1938, skola få avsluta sin utbildning vid skolan och betraktas såsom fortsättningsskolelever. Antalet elever bleve då redan första året omkring 50. Detta antal kan inrymmas i de nuvarande lokalerna. Vid arbetsårets slut 1939 avgå en del av de förutvarande hantverkskoleleverna, men i stället tillkommer vid början av arbetsåret 1939/40 från upptagnings- och specialskolorna ett antal elever, som kan uppskattas till omkring 35. Det sammanlagda elevantalet kan då beräknas uppgå till omkring 70. För detta antal äro de nuvarande lokalerna icke tillräckliga, varför vissa förändringar måste vidtagas, innan detta elevantal uppnås. Nuvarande verkstadslokaler för skrädderiet kunna apteras till snickeriverkstäder, och skrädderiavdelningen kan flyttas till våningen över nuvarande kök och matsal samt delvis även till den närgränsande vinden. Kostnaderna för dessa arbeten hava å orten approximativt beräknats till 19 500 kronor. Intill arbetsåret 1939/40 kan alltså beräknat elevantal mottagas utan lokalutökning. Även för arbetsåret 1940/41 kan lokalutvidgning undvikas, om ungefär 12 elever externeras. En sådan åtgärd torde dock icke böra tillgripas, utan synes det

184 för ifrågavarande utökning av lokalerna erforderliga anslaget böra beviljas av 1938 års riksdag, så att arbetena kunna utföras under sommaren sistnämnda år. Vid skolan i Örebro hava under de sistförflutna åren en del förbättringsarbeten utförts. Vidare är för år 1937 ett anslag på 6 000 kronor beviljat för utvändig målning av västra byggnaden och för modernisering av en del klassrum. Den 1 juli 1938 återstår att utföra ommålning av klassrum och korridorer samt omläggning av de elektriska ledningarna, allt i västra byggnaden. Kostnaderna härför beräknas approximativt till 5 800 kronor. Särskilt anslag för ändamålet synes icke vara erforderligt, då kostnaderna torde kunna bestridas av till fastigheternas underhåll beräknade medel. Såsom närmare framgår av förut omnämnda översikt över under de senaste åren vidtagna ändrings- och reparationsarbeten, har en del sådana verkställts även vid dövstumskolan i Gävle. Emellertid återstå ännu vissa arbeten att utföra, såsom yttre reparationer på grund av att teglet å östra fasaden fryser sönder, modernisering av tvättstugan och omläggning av elektriska ledningarna i en del av byggnaden. Kostnaderna för dessa arbeten synas emellertid kunna successivt bestridas av de till fastighetens underhåll beräknade medlen. Beträffande skolan i Härnösand, har i det föregående anförts, att dess lokaler äro otillräckliga och bristfälliga. Sovsalarna äro för stora och i övrigt otillfredsställande. I en av salarna ligga icke mindre än 56 gossar och i en annan 43 flickor. Tvättrummen motsvara icke nutida hygieniska krav och kökspersonalens bostäder, som till hälften ligga under jordytan, måste betecknas såsom hälsovådliga. Tillfredsställande utrymmen för undervisningen i hushållsgöromål saknas. Nuvarande dagrum, ritsal och sysalar äro otillräckliga och i övrigt olämpliga. Anstalten har länge varit i behov av förbättringar i ovannämnda avseenden, och det synes vara nödvändigt att de erforderliga arbetena utföras snarast möjligt, vare sig omorganisation äger rum eller icke. De erforderliga nya utrymmena och de behövliga förbättringarna i övrigt torde icke kunna åstadkommas annat än genom utbyggnad av två flyglar. Kostnaderna för ifrågavarande arbeten hava av byggnadssakkunnig person å orten approximativt beräknats till Kronor

För utbyggnad av Förändring av sovsalar och tvättrum Inredning av skolkök och matsal För kontroll m. m

flyglar

118 000 34 000 11 000 7 000 Summa kronor 170 000

Därest icke samtliga arbeten anses böra komma till utförande på en gång, böra de förbättringar och förändringar, vilka icke sammanhänga med ut-

185 byggnaden av flyglarna, komma först till utförande och ett anslag, approxi-, mativt beräknat till omkring 45 000 kronor, anslås till arbetenas utförande redan under år 1938. En sammanställning av de approximativt beräknade kostnaderna för de ombyggnads- och förbättringsarbeten, vilka, enligt vad nu kan bedömas, synas närmast böra komma i fråga, visar följande resultat: Kronor

Vid skolan å Manilla » » i Växjö • » i Lund » » i Vänersborg i » i Härnösand

1 100 000 51 000 15 500 19 500 170 000 Summa kronor 1 356 000

De nu omförmälda arbetena böra, såsom redan antytts, endast komma till utförande i mån av behov efter vederbörliga framställningar och sedan kostnadsberäkningar blivit verkställda av byggnadsstyrelsen. Vad ovan anförts bör följaktligen endast betraktas som en redogörelse för de arbeten, vilka, såvitt nu kan beräknas, kunna tänkas komma i fråga efter omorganisationen. Det torde också säga sig självt, att nämnda approximativa kostnadsberäkningar icke kunna betraktas som hållbara, då de föreslagna arbetena sannolikt komma till utförande först i en mer eller mindre avlägsen framtid. Det kan då också befinnas, att arbetena delvis böra givas en annan omfattning än vad här angivits. Såsom redan framhållits, böra dock vissa arbeten vid skolorna i Växjö, Vänersborg och Härnösand bliva utförda snarast möjligt efter omorganisationen. De för budgetåret 1938/39 för detta ändamål erforderliga anslagen kunna uppskattas till Kronor

För skolan i Växjö » » i Vänersborg » » i Härnösand

51 000 19 500 45 000 Summa kronor 115 500

Inventarier. I de approximativa förslagen till stater, bilagorna 9 och 11, för de skilda skolorna för budgetåret 1938/39 hava även upptagits de belopp, som beräknats bliva erforderliga för inköp av inventarier. Dessutom torde emellertid för fortsättningsskolorna böra beräknas vissa engångskostnader för nämnda ändamål. Vid anstalten i Vänersborg bör utrustningen i centralköket utökas samt en vagn med kärl anskaffas för transport av mat från nämnda kök, som är förlagt till upptagningsskolans byggnader, till fortsättningsskolan. Kostnaderna härför kunna beräknas till omkring 6 000 kronor. Utrustningen i snickeriverkstäderna bör utökas i den mån, elevantalet

186 stiger. Då skolan får fyra årskurser, kräves ett 20-tal hyvelbänkar, en fräsmaskin, en borr- och stämmaskin, en slip- och smärgelmaskin, en justersåg samt diverse andra redskap. Inköpskostnaderna kunna beräknas till omkring 6 500 kronor. I skrädderiet erfordras sju symaskiner samt ett antal pressjärn och saxar, för vilket allt kostnaden kan beräknas till omkring 2 000 kronor. I skomakeriet behövs en cylindermaskin, lädervals, läster och handverktyg för en beräknad kostnad av 1 100 kronor. För sovsalarna behöves sängutrustning för omkring 57 elever, och kostnaden härför kan beräknas till omkring 3 000 kronor. Sammanlagt skulle för här ovan angivna ändamål krävas ett belopp av omkring 18 600 kronor. Dessa engångsutgifter torde lämpligen böra fördelas på budgetåren 1939/40 och 1940/41. Vidkommande därefter fortsättningsskolorna i Växjö och Gävle, torde också för dessa skolor vissa inventarier böra inköpas allt efter som nya årskurser tillkomma. För första arbetsåret torde de anslag vara tillräckliga, vilka i statförslagen för nämnda skolor beräknats för anskaffande av inventarier. För de två därefter närmast följande arbetsåren torde för ifrågavarande ändamål böra beräknas sammanlagt omkring 1 200 kronor för skolan i Växjö och 500 kronor för skolan i Gävle. Engångsutgifterna för anskaffande av inventarier, vilka utgifter dock icke böra beräknas för budgetåret 1938/39, och vilka dessutom kunna fördelas på åtminstone två budgetår, kunna följaktligen beräknas komma att uppgå till omkring 20 300 kronor.

Omkostnader ined hänsyn till uppgjorda statförslag. Barndomsskolorna. Storleken av dövstumskolornas driftkostnader är till icke obetydlig del beroende på utgifterna för elevernas kosthåll och beklädnad. Såsom närmare framgår av de jämförande utgiftsstaterna, bilaga 9, äro kostnaderna för elevernas kosthåll för närvarande upptagna till lägst 60 öre och högst 90 öre för elev och dag. Vid uppgörandet av förslag till utgiftsstater för dövstumskolorna efter omorganisationen har räknats med en genomsnittskostnad av 75 öre för elev och dag. I Örebro, där alla elever äro externerade, uppgår inackorderingskostnaden till i medeltal 57 kronor för elev och månad och i Lund, där en del elever äro externerade, till i medeltal 65 kronor för elev och månad. I förslagen till utgiftsstater för dessa skolor efter omorganisationen har ingen förändring vidtagits i nämnda belopp. Kostnaderna för personalens kost uppgår för närvarande vid skolorna i Gävle och Vänersborg till 60 öre, vid skolan i Härnösand till 1 krona, vid skolan å Manilla till 1 krona 20 öre och vid skolorna i Växjö och Lund till

187 1 krona 40 öre, allt för person och dag. I förslagen till utgiftsstater hava ifrågavarande kostnader upptagits till i genomsnitt 1 krona för person och dag. Dagantalet har vid upptagningsskolorna beräknats till 285 och vid specialskolorna till 275. Till beklädnad beräknas för närvarande i medeltal för år och elev vid skolan i Härnösand 65 kronor, vid skolan å Manilla 80 kronor, vid skolan i Vänersborg 100 kronor, vid skolan i Gävle 110 kronor, vid skolan i Växjö 120 kronor och vid skolan i Lund 140 kronor. I förslaget till utgiftsstater för skolorna efter omorganisationen har beräknats en genomsnittlig kostnad av 75 kronor för elev och år. Detta belopp har ansetts vara tillräckligt, då barnens kläder till stor del tillverkas och underhållas i skolornas verkstäder. Till medicin och sjukvård på skolornas sjukavdelningar eller på allmänna sjukvårdsanstalter, för nödiga operativa ingrepp och dylikt beräknas för närvarande vid distriktskolorna avsevärt olika belopp, nämligen vid skolan å Manilla 4 000 kronor till läkare samt 1 350 kronor till sjukvård och tandvård, vid skolan i Växjö till läkare 500 kronor samt till sjukvård och tandvård 1 100 kronor, vid skolan i Lund respektive 850 och 1 800 kronor, vid skolan i Vänersborg respektive 1 100 kronor och 1 200 kronor, vid skolan i Örebro respektive 900 och 500 kronor, vid skolan i Gävle respektive 650 och 1 500 kronor samt vid skolan i Härnösand respektive 967 och 2 900 kronor. Efter ett förstatligande torde läkararvodena böra bestämmas av Kungl. Maj:t, liksom fallet är i fråga om bland annat arvoden till läkare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. På grund av att eleverna vid dövstumskolorna i stor utsträckning äro i behov av läkares tillsyn och vård är det naturligt, att utgifterna för läkarvård samt för medicin skola bliva jämförelsevis höga. Vid skolan å Manilla synas dock utgifterna för ifrågavarande ändamål vara alltför höga i förhållande till elevantalet och i jämförelse med motsvarande utgifter vid övriga dövstumskolor. Vid upprättandet av utgiftsstat för läsåret 1938/39 efter omorganisationen har därför räknats med ett belopp av 2 000 kronor i stället för nu utgående 4 000 kronor. Intill dess att mera enhetliga grunder för läkararvodena s utgående kunna fastställas på grund av de erfarenheter, som vinnas efter ett förstatligande av dövstumundervisningsväsendet, synas de belopp, som vid övriga skolor nu utgå för här ifrågavarande ändamål böra i huvudsak bibehållas. Till underhåll av fastigheterna beräknas för närvarande varierande belopp, nämligen för skolorna å Manilla 10 000 kronor, i Växjö 5 000 kronor, i Lund 10 500 kronor, i Vänersborg 8 500 kronor, i Örebro 6 300 kronor, i Gävle 10 000 kronor i Härnösand 8 300 kronor. I statförslaget för läsåret 1938/39 hava dessa kostnader upptagits med de belopp, byggnadsstyrelsen beräknat, nämligen, såsom i annat sammanhang redan angivits, för skolan

188 å Manilla 8 000 kronor, för skolan i Växjö 6 000 kronor, för skolan i Lund 6 500 kronor, för skolan i Vänersborg 7 500 kronor, för skolan i Gävle 6 500 kronor och för skolan i Härnösand 7 000 kronor. Till inköp av böcker för bibliotek äro för närvarande beviljade följande belopp vid de olika skolorna, nämligen för skolan å Manilla 150 kronor, för skolan i Lund 50 kronor, för skolan i Vänersborg 400 kronor, för skolan i Örebro 100 kronor, för skolan i Gävle 350 kronor och för skolan i Härnösand 200 kronor. I statförslaget för läsåret 1938/39 efter omorganisationen har för inköp av böcker till bibliotek för varje skola upptagits ett belopp av 250 kronor. Vid vissa skolor utdelas flitpengar till de elever, som därav gjort sig förtjänta under arbetet i skolans verkstäder eller på annat sätt. Det synes vara lämpligt, att varje skola gives möjlighet att på detta sätt uppmuntra särskilt de äldre lärjungar, som för skolans räkning utföra arbeten av ett visst värde. I förslaget till stat för läsåret 1938/39 har för den skull till nämnda ändamål beräknats 500 kronor för vardera av skolorna å Manilla, i Lund, i Vänersborg och i Härnösand samt 300 kronor till vardera av skolorna i Örebro och i Gävle. För tvätt och renhållning upptagas för närvarande kostnaderna vid skolan i Lund till 3 000 kronor. Detta belopp synes kunna nedsättas till 2 000 kronor. Vid skolan i Örebro utgår till samma ändamål för närvarande ett belopp av 125 kronor. Med hänsyn till att denna skola efter omorganisationen får ett betydligt högre elevantal torde beloppet böra höjas till 1 300 kronor. Därtill synes även böra läggas det belopp å 1 100 kronor, som erfordras för att eleverna skola kunna beredas tillfälle till bad i stadens badinrättning. Vid övriga skolor föreslås ingen ändring i fråga om här förevarande utgiftspost. För elevernas resor till och från skolan äro för närvarande följande summor upptagna i staterna, nämligen: vid skolan i Växjö 1 600 kronor, vid skolan i Lund 700 kronor, vid skolan i Vänersborg 1 500 kronor och vid skolan i Härnösand 6 600 kronor. Vid skolorna å Manilla och i Örebro bestridas kostnaderna för elevernas resor av donationsmedel, vilken ordning torde få tillämpas fortfarande och till dess, att frågan om nämnda medels framtida användning blir avgjord. Kostnaderna för elevernas resor komma emellertid att väsentligt ökas efter omorganisationen på grund av dels att vissa av de nyintagna barnen, sedan de en tid prövats vid upptagningsskolorna, skola överföras till någon av specialskolorna, dels att en del av barnen i sistnämnda skolor i vissa fall få längre till sina hemorter än vad förhållandet skulle bliva, om nuvarande organisation bibehölles. För barndomskolorna med undantag för skolan å Manilla och skolan i Örebro torde följande belopp böra beräknas vara erforderliga för elevernas resor näm-

189 ligen: vid skolan i Lund 1 200 kronor, vid skolan i Vänersborg 2 700 kronor och vid skolan i Härnösand 6 600 kronor. Till trycknings- och telefonkostnader m. m. äro för närvarande varierande belopp upptagna vid de olika skolorna. Lägst äro kostnaderna vid skolan i Örebro med 1 000 kronor och högst i Vänersborg med 3 000 kronor. Ifrågavarande post omfattar utgifter för annonsering, tryckning av läsordning, blanketter, katalog och årsredogörelse samt postporto och telefonavgifter m. m. Med hänsyn till de förändrade förhållanden, som inträda genom den föreslagna omorganisationen torde följande belopp vara erforderliga vid de olika skolorna, nämligen vid skolan å Manilla 2 000 kronor, vid skolan i Vänersborg 2 000 samt vid en var av skolorna i Lund, Örebro, Gävle och Härnösand 1 500 kronor. För skriv- och bokföringshjälp utgå för närvarande följande belopp, nämligen vid skolan å Manilla 3 000 kronor, vid skolorna i Växjö 2 000 kronor, i Lund (sekreterare och syssloman) 4 750 kronor, i Vänersborg 2 400 kronor, i Örebro 1 300 kronor, i Gävle 2 350 kronor och i Härnösand 2 000 kronor. Såsom förut föreslagits, böra sekreterare- och sysslomansbefattningar icke förekomma utan i stället vissa belopp anslås till skriv- och bokföringshjälp åt skolornas styrelser och rektorer. Med iakttagande härav och med hänsyn till elevantal och andra förhållanden, som kunna beräknas komma att bliva rådande vid de olika skolorna efter den planerade omorganisationen, föreslås i de beräknade staterna för läsåret 1938/39 följande belopp, nämligen för en var av skolorna å Manilla, i Lund, Örebro, Gävle och Härnösand 2 500 kronor samt för skolan i Vänersborg 3 000 kronor. Även i fråga om de under rubriken oförutsedda utgifter för närvarande upptagna beloppen hava vid beräkningen av staterna för läsåret 1938/39 i fråga om ett par skolor vidtagits vissa jämkningar. För skolan i Gävle har beräknats 2 000 kronor mot nu 1 900 kronor, för skolan i Örebro 2 500 kronor mot nu 1 776 kronor, för skolan å Manilla 6 500 kronor mot nu 9 872 kronor, för skolan i Lund 5 000 kronor, i vilket belopp inräknats kostnaderna för en sommarkoloni, mot nu 4 300 kronor och för 1938 beräknade 10 000 kronor, för skolan i Vänersborg 2 500 kronor mot nu 2 700 kronor och för skolan i Härnösand 2 500 kronor eller lika stort belopp som nu utgår. Fortsättningsskolorna. Vid beräkningen av kostnaderna för den fortsatta undervisningen hava i allmänhet följts samma principer som vid övriga skolor både vad beträffar personalens avlöning och andra utgifter. På grund av elevernas högre ålder måste beräknas, att kosthållet vid fortsättningsskolorna blir något dyrare än vid barndomsskolorna. Vid uppgörandet av förslaget till stater har beräknats en genomsnittskostnad av 90 öre för elev och dag och dagantalet har beräknats till 330.

190 Till kostnader för elevernas resor hava för läsåret 1938/39 beräknats 600 kronor för skolan i Vänersborg och 800 kronor för skolan i Växjö. Sedan skolorna erhållit fullt elevantal kunna nämnda kostnader beräknas komma att uppgå till omkring 2 000 kronor för skolan i Växjö, 1 600 kronor för skolan i Vänersborg och 1 000 kronor för skolan i Gävle. Posten undervisnings- och arbetsmateriel måste givetvis bliva rätt betydande vid fortsättningsskolorna, sedan dessa blivit fullständiga. För första verksamhetsåret har beräknats att inköp behöva göras för 1 500 kronor vid skolan i Växjö och för 7 000 kronor i Vänersborg, medan kostnaderna, sedan skolorna erhållit fullt elevantal, beräknas komma att uppgå till omkring respektive 2 500 och 27 600 kronor. Vid den tidpunkten torde emellertid i inkomster för försålda, i skolorna tillverkade arbeten kunna beräknas komma att uppgå till minst 15 000 kronor årligen, ehuru så höga belopp icke upptagits i statförslagen. Vid fortsättningskolorna böra flitpengar utgå i betydligt större omfattning än vid barndomsskolorna. Särskilt torde det vid fortsättningsskolorna för gossar i Vänersborg, där arbeten till försäljning i större skala skola tillverkas, vara av betydelse att flitpengar lämnas med ett lämpligt belopp, exempelvis 5 kronor, för elev och månad. För första verksamhetsåret har emellertid till ifrågavarande ändamål i statförslaget upptagits endast 300 kronor för skolan i Växjö och 500 kronor för skolan i Vänersborg, medan däremot för läsåret 1940/41 beräknats väsentligt högre belopp. I inkomster av vid skolan i Vänersborg under arbetsåret 1938/39 förfärdigade arbeten har beräknats ett belopp av i runt tal 9 100 kronor, medan däremot för skolorna i Växjö och Gävle någon inkomst av försålda arbeten icke under första verksamhetsåret ansetts kunna beräknas. Vad skolan i Gävle beträffar, är det sannolikt, att dylik inkomst där icke heller i framtiden kan beräknas. I det föregående har föreslagits, att staten skall träffa sådant avtal med huvudmännen för Råbylunds lantbruksskola, att fortsättningsskolpliktiga dövstumma, vilka önska utbildning i jordbruk, där mottagas mot en ersättning för varje elev med det belopp, vartill medelkostnaden för varje elev uppgår vid fortsättningsskolan för talundervisade gossar. För första verksamhetsåret torde för ifrågavarande ändamål böra beräknas ett belopp av 15 000 kronor. Till stipendier för sådana skolpliktiga, som i enlighet med vad förut föreslagits, anses lämpligen kunna erhålla sin utbildning hos enskilda mästare» torde för första verksamhetsåret böra beräknas ett belopp av 10 000 kronor.

191 Kap. XV. Sammanställning av kostnader. De förslag till utgiftsstater för dövstumskolorna, som uppgjorts för läsåret 1938/39 äro att betrakta som approximativa beräkningar och synas för den skull icke böra fastställas av 1937 års riksdag. De statförslag, som skola föreläggas riksdagen år 1938 torde nämligen böra upprättas av de blivande lokalstyrelserna under hösten år 1937. Det är icke uteslutet, att det på grund av de förhållanden, som då råda, kan befinnas lämpligt vidtaga vissa ändrade dispositioner i fråga om både personalkostnader och övriga kostnader vid någon eller några av skolorna. De uppgjorda staterna för år 1938/39 efter omorganisationen åtföljas dels av de för år 1936 gällande staterna, dels av beräknade stater för läsåret 1938/39 under förutsättning, att nuvarande organisation bibehålles. Dessa statförslag äro grundade på av vederbörande rektorer lämnade uppgifter, sammanställda och i viss mån justerade med ledning av infordrade detaljerade personaluppgifter från de olika skolorna. För att jämförelsen skall bliva i möjligaste mån rättvisande har vid uppgörandet av förslagen till stater för läsåret 1938/39 efter omorganisationen lönerna för befattningshavare i lönegrad beräknats efter de olika dyrorterna, med de ålderstillägg, som skola utgå år 1938, samt med dyrtidstilllägg beräknade efter 11 procent. Såsom tidigare angivits, komma vissa kostnader att uppstå, därest någon befattningshavare måste uppföras å övergångsstat. Likaså kan det komma att krävas något mindre belopp för personliga lönetillägg åt en eller annan befattningshavare till förekommande av löneminskning. Ifrågavarande kostnader kunna för närvarande icke ens approximativt beräknas. Förslagsvis har dock ett belopp av 30 000 kronor för nämnda ändamål upptagits i statförslaget för läsåret 1938/39 under rubriken Övergångskostnader. Till vikariatsarvoden och till pensionskostnader för dövstumpastor Malmer hava särskilda anslag icke ansetts erforderliga, enär i de beräknade omkostnaderna även ingå de kostnader för tilläggspensioner och pensionsavgifter, som nu påvila dövstumskoldistrikten men vilka delvis bortfalla, därest staten övertager dövstumundervisningsväsendet. En sammanställning av samtliga de beräknade kostnaderna lämnas å sid. 192 och 193. Statens utgifter för dövstumundervisningen under läsåret 1938/39 kunna alltså beräknas komma att uppgå till omkring 1 563 430 kronor. Enligt de för läsåret 1938/39 utan omorganisation beräknade staterna, skulle utgifterna komma att uppgå till i runt tal 1 257 670 kronor. Ett statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet skulle följaktligen medföra en ökning av kostnaderna med omkring 305 760 kronor. Denna

192 Beräknade stater för Stater för år 1936

f ö r e

•Sk o 1 a o m or-

Manilla

Härnösand Kronor

löner oc h arvodei i

omkost nåder

Summa

löner oc h arvodei i

omkost nåder

Summa

147 849 65 065 99515 122 285 44142 77 659 122 343 -

104 850 53 610 87 475 75 884 48 036 56 067 92 022 -

252 699 118 675 186 990 198169 92 178 133 726 214 365 -

129063 53 241 101267 133 565 37 706 73 065 118 473 -

106 355 50 730 94 501 77 374 43 536 55 850 92 353 -

235 418: 103 971 195 768 210 939 81 242 _ 128 915 210 826

678 858 -

517 944 -

1 1 9 6 802 -

646 380 -

520 699 -

1167 079 -

— — — — — —

— —

— 70 000

— — —

20 000

— — — — — —

— — — — — —

20 000: -

—

—

—

—

—

—

— — —

— — —

— —

— — —

— —

90 000

— — —

90 592: -

— — —

— — —

— — —

— — —

— — —

— — —

—

—

1196 802:

—

--

1167 0 7 9 : -

— —

— —

90 000:

— —

— —

90 592: -

Härtill komma kostnader för: Lärarutbildningen . . . Dövstumprästerna . . . Kurser i labiologi . . . Föreläsningsverksamhet Hantv.-sk. i Vänersborg Lantbruksundervisningen i Råbylund . . . Stipendier åt elever hos enskilda mästare . . . Övergångskostnader . . Kronor

—•

•

— 70 592: -

— — —'

Härifrån avgå inkomster: av hyror av elevarbeten

. . . . Kronor

Summa beräknade kostnader : För den egentliga dövstumundervisningen . För den fortsatta undervisningen För övriga ändamål . . Summa kronor

— 1286802:

—

1 2 5 7 671:

193 läsåret 1938—1939 Beräknade stater för fortsättningsskolorna läsåret 1938—1939

efter gani sat io n

löner och arvoden

omkostnader

Summa

40 560: —

31 250: —

71 810: —

27 408: —

12 175: —

39 583: —

67 9 6 8 : -

43425:-

111393: —

—

—

—

15 000: —

—

—

löner och arvoden

omkostnader

Summa

168 803: — — 116232: — 149 529: — 94 822: — 109 684: — 164 022: — 803 092: —

91 266: —

260 069: —

—

—

83 124: 75 84 050: 75 86 057: — 60 374: 25 90 713: 75 495 586:50

199 356: 75 233 579: 75 180 879: — 170 058: 25 254 735: 75 1298678:50

— —

— —

—

—

11 700: — 85 322: — 16 000: — 8 500: — 6 000: —

—

—

— — ' '

— — —

30 000: — 157 522: —

„

—

10000: — 25 000 —

20 000: —

—

—

—

9 160: — 9 160: —

—

—

127 233: —

—

—

127 233: —

20 000: —

, — " 13

1298 678: —

— ~

137 522: — 1436 200: —

1563 433: -

194 ökning beror huvudsakligen på förslagen om anordnandet av fortsatt undervisning och om viss lönereglering. Statens kostnader för de till dövstumundervisningsväsendet hörande ändamål, vilka behandlats i föreliggande utredning, belöpa sig, enligt redogörelse i statsliggaren för budgetåret 1936/37 till följande belopp, nämligen: Kronor

Till befrämjande av dövstumundervisningen, förslagsanslag 175 000 Bidrag till kyrklig själavård bland de dövstumma 14 000 Summa kronor 189 000 Med frånräknande av detta belopp, skulle statens kostnader för dövstumundervisningsväsendet — bortsett från engångskostnaderna — ökas med omkring 1 374 400 kronor. Samtidigt skulle dock från landstingens och vederbörande städers utgiftsstater avlyftas ett belopp, som torde kunna beräknas till i medeltal 1 270 000 kronor årligen. Den egentliga ökningen i det allmännas kostnader för dövstumundervisningsväsendet skulle följaktligen för läsåret 1938/39 komma att uppgå till omkring 104 400 kronor. Det bör emellertid även i detta sammanhang framhållas, att utgifterna för fortsättningsskolorna stiga i den mån elevantalet ökas. Sedan skolorna blivit fullständigt upprättade, vilket för fortsättningsskolan i Växjö inträffar läsåret 1940/41, samt för fortsättningsskolorna i Vänersborg och Gävle läsåret 1941/42, kunna de sammanlagda utgifterna för den fortsatta undervisningen beräknas komma att ökas med omkring 180 000 kronor. För jämförelses skull må nämnas, att ökningen av statens kostnader för dövstumundervisningsväsendet av 1932 års utredning beräknades till 1 446 091 kronor enligt alternativ 1, vilket byggde på bibehållande i huvudsak av de dåvarande löneförhållandena, och till 1 606 203 kronor enligt alternativ 2, vilket förutsatte lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med 1928 års lönekommittés förslag.

Kap. XVI. Hemställan. På grund av vad i det föregående anförts hemställes, att Kungl. Maj:t täcktes — med framläggande för riksdagen av i föreliggande utredning framställda förslag rörande dövstumundervisningens omorganisation — föreslå 1937 års riksdag besluta att från och med den 1 juli 1938 övertaga dövstumundervisningsväsendet i riket under förutsättning, att landstingen och de städer, som icke deltaga i landsting, utan ersättning och med full äganderätt till statsverket överlämna all sin för dövstumundervisningen använda fasta och lösa egendom, däri även inbegripen den det tredje dövstumskoldistriktet tillhöriga, för dövstumma barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand jämte därtill hörande inventarier.

BILAGOR.

196 Antal d ö v s t i m m a , l ä n s v i s ,

Hela

Änkl., änkor o. fr "msk.

Gi f t a

O g i ft a

m.

kv.

3 2

m.

kv.

m.

kv.

länet.

Summa hela riket

3 3

11 5

o O

1 4

1 3

1 2

den 31 dec e m b e r 1930. Därå v

Hel a anta let 5—7

7—10 6 4 3 7 7 5 5 3 2

5 337

6 4 4 40

3 5 3 3 4 — 2 2 1 — 9 4 — 1 8 5 4 — 3 2 1 5 7 12 6 90

168 85 33 46 25 45 27 26 23 10 35

— 1 — — — — — — — — —

— 1 — — — 1 — — — — —

m.

kv.

Summa

128 105 72 70 163 114 110 117 44 96 122 193 60 177 133 115 147 101 62 155 115 126 68 152 125

120 91 65 68 129 107 88 97 21 82 91 159 68 149 134 109 105 82 54 140 87 120 53 144 104

248 196 137 138 292 221 198 214 65 178 213 352 128 326 267 224 252 183 116 295 202 246 121 296 229

2 870

2 467

93 50 15 23 13 21 17 13 12 6 20

75 35 18 23 12 24 10 13 11 4 15

0—5

1 — 1 1 1 1 1 — 2 1 1 — 4 2 1 — 1 — 3 3 2

i å 1 d e rsåren

10—15 15—20 20—30 30—60 eo—loo

5 4 7 6 8 6 6 7 4 4 6 4 7 5 11 13 145

14 14 8 10 19 18 6 11 5 10 11 21 7 23 16 12 8 14 4 18 17 15 4 35 18 338

17 13 12 5 19 12 11 15 5 17 18 31 9 29 16 12 12 10 7 20 16 28 10 35 21 400

35 24 14 16 19 29 18 27 7 15 22 46 15 49 32 30 32 21 9 37 38 28 15 42 51 671

136 95 63 63 134 103 83 82 25 67 103 167 58 152 120 81 118 80 53 123 78 125 48 124 98

37 40 34 33 89 53 72 73 20 62 45 75 33 60 67 77 71 53 36 86 45 36 26 33 18

2 379

7 2 — 2 1 1 — — 1 — 1

14 4 2 6 — 2 3 1 1 — 1

16 9 5 5 2 1 2 1 — 1 —

28 9 — 9 3 5 4 3 2 2 5

79 44 16 17 12 30 12 13 15 3 24

24 15 10 7 7 5 6 8 4 4 4

198 Antal elever vid dövstumskolorna läsåret 1935—1936 samt förutsättning, alt nuvarande Manilla antal elever 03 _M

> v

ta) v o

V te V

to .2

vte vo

22 V

Avgående

1935—36

>

v.-t. 1936

....

Summa

«

läsåret

Avgående

»

v.-t. 1937

. . . .

a B B

a te

.£?

S3

Befintliga elever läsåret

ej

+2

Växjö

Lund

antal elever

antal elever C3

.SP

a s3 4

v

te

to vo

vte v

52 UD O)

_w>

i cl

> v •c -*

e B a

tu

— 68

— — —

— — — — — — — — —

8 Intagna 1936—37

— 68

Intagna

>

h.-t.

....

5 Summa

>

läsåret

1937—38

19 ' 2 5

— 13 l 4 48

— 13 4 13 — 17 17 55 — 72

Summa

>

läsåret

1938—39

»

55 Avgående Intagna

— 16 — 17 16 57 — 73

—

4 Avgående

»

v.-t. 1939

....

6 Intagna

»

h.-t.

....

—

13 Summa

>

läsåret

1939—40

21 2 30

4 Avgående

»

v.-t. 1940 . . . .

Intagna

»

h.-t.

Summa

»

läsåret

30 Avgående

»

v.-t. 1941

. . . .

4 Intagna

»

h.-t.

»

....

5 Summa

»

läsåret

1941—42

22 2 30

Avgående

»

v.-t. 1942

....

Intagna

>

h.-t.

....

Summa

»

läsåret

30 Avgående

»

v.-t. 1943

Intagna

»

h.-t.

>

Summa

>

läsåret

»

»

— 72

.... 1940—41

»

1942—43

— 24 4 13 — 17 14 52 — 66

— 15 — 17 68 16 52 -

— — 17

. . . .

....

— 13

1943—44

19 ' 2 9

2 överförda till skriv-teckenklass.

— 73

»4

öve rförd till s kriv-teckenklass.

— 66

199 Bilaga

2.

beräknat antal elever läsåren 1936/37—1943/44 under organisation bibehålles. Örebro

Gävle

a n t a l elever

a n t a l elever

Vänersborg a n t a l elever =3

te q v te v o

.Ef

v J2 « te -5 ii v

B B a

a te

te

> v

•c -*

a v 60

a .SP

a B g 3

v te v o

(A

ca _te te v

v o

4>

45 12 46

—

—

42 12 46

— — — — 6 — — _._ — 4 15 66 »7 88 13

5 12

— —

3 11

86 10 45

a n t a l elever

a n t a l elever 03

il v

Samtliga

Härnösand

ca s B a •r.

te v te v o

te c v CO

i

a

•a s

03 B B a fi

v

— 58 23 109

—— — —

to C <y to tu o

.EP

i

c

> v

v to B

a s 3 ta

144 121 434

— 58 20 111 13 144 116 424 — 17 — — — — 27 72 — 14 — — — — 21 55 — 55 20 111 13 144 110 403

558 57

—

o

— — — — — — — —

— 55 20 108 14 142 112 395 — 8 4 10 — 14 — — — — 19 48 1 14 3 11 — 14 — — — — 21 59 3 42 9 46 — 55 20 108 14 142 114 404 38 12 48 2 1 1 — — — — 6 30 39

17 2 60

— —

—

9 46

— — — — — — — —

2 13

3 11

40 10 44

12 • 58

o

36 10 45

— 55 19 100 15 134 108 395 — 15 — — — — 19 64 — 14 — — — — 20 56 — 54 19 100 15 134 109 385

534 62

—

40 10 44

— — — — — — — —

3 11

— 54 18 90 12 120 106 379 — 12 — — — — 17 55 — 14 — — — — 18 57

41 10 46

120 107 378

10 2 61

— —

56 18

200 Elevernas fördelning vid dövstumskolorna läsåren 1931/32— Manilla antal elever 03

.Ef ev

Växjö

Lund

antal elever

antal elever

.Ef

te v o

a v to v

i C

|1 _ö v •S3

Verkligt antal 1931—1932 1932—1933 1933—1934 1934—1935 1935-1936

19 100 12 19 100 17 17 90 22 18 96 23 16 91 17

131 136 129 137 124

20 21 18 19 22

29 29 27 26 31

3 3 4 5 4

91 80 80 81 81

17 19 19 15 15

124 115 115 110 110

22 19 19 21 21

31 25 25 30 30

4 4 4 4 4

89 477 91 76 413 85

100 142 19 102 141 20

18 16

u 44 49 50

Beräknat antal

1936—1937 1937—1938 1938—1939 1939-1940 1940—1941

16 16 16 14 14

276 Summa: 1931/32-193536 1936/37—1940/41

574 Procenttal: 1931/32—1935/36

13.65 72.60 13.86 loo.co 38.31 54.41

7.28 loo.oo 23.54 70.92

1936/37—1940/41

13.24 71.96 14.81 loo.oo 38.78 53.61

7.61 loo.oo 22.91 77.09

201 Bilaga 3. 1935/36 och beräknad fördelning läsåren 1936/37—1940/41. Vinersborg

Örf bro

antal elever

antal elever 03

.Ef

"zs v te v o

.EP va

. c

-g JB

te v

Gävle

03 B

a a

.EP vto v o

antal elever 03

.EP v to

•kl

Härnösand

a a3 fi

te

*J

v te v o

antal elever

.EP v to v

> v

•e -*

a s3 fi

.EP 3 V

to V O

Vi

antal elever

e3

.EP

i

> v

Sj

to v

03 B

a3 m

to V

te v o

.Ef

•3 v to v

> a > v

03 B

a 3 fi

17 13 16 15 15

90 88 91 77 80

7 7 4 6 7

114 108 111 98 102

15 15 12 13 17

31 32 25 27 25

15 15 17 17 12

68 66 61 60 59

5 7 5 6 5

88 88 83 83 76

15 13 13 17 17

25 21 21 22 22

76 426 31 76 314 28

S a m 11 i g a

2 2 2 2 3

2 2 2 3 2

533 72 140 11 418 75 111 11

48 49 39 42 45

12 12 15 15 12

42 12 36 10 36 10 42 9 41 9

48 3 50 3 45 — 46 — 46 —

63 65 60 61 58

21 98 5 22 103 6 23 104 6 23 110 6 23 109 12

124 117 131 115 133 119 139 121 144 121

440 446 431 432 434

39 45 42 44 43

596 606 592 597 598

46 45 45 46 46

58 55 55 55 55

20 111 20 111 20 108 20 108 19 100

144 144 142 142 134

424 403 395 404 395

41 45 44 42 41

581 558 551 560 544

— — — —

223 66 235 6 197 50 288 —

13 13 14 14 15

307 112 524 35 278 99 538 69

116 110 112 114 108

671 593 2183 213 2989 706 560 2021 213 2794

14.26 79.92

5.82 loo.oo 33.29 62.78 4.93 100.00 21.60 76.55

1.95 loo.oo 16.69 78.09

5.22 loo.oo 19.84 73.03

7.13 loo.oo

18.18 75.12

6.70 100.00 38.07 56.85 5.58 loo.oo 17.99 82.01

-

9.77 loo.oo 20.05 72.33

7.62 loo.oo

100.00 14.02 76.21

202 v "9

CO

M

Ö

^

Os eo Ö "e*

Ov ^

CQ

-

u o t ^

so

03 S

—

o> *•<

et Hl 0

o «o

—i

T—1

r:

>

-S3

o

03 JA

O

£

^

Bl J

C» oj £ CO g

c3 >A to ra t ) ^ be iu

73 hr,

tO 4) M OJ bC^J O 4J w

bf CJ

^

- , - * ' > ti sbfli t O 4> 4)

C 03 03 _M K tO 03 ~ C ~ja t o OJ <D

1-M fco^ ra

Illl

Cl <HJ

0) 'er CV

C fi 4> <V ^4 ^

ca _^ t o ra o ; J 3 t o 4) 4> fi . « bO U h

V

O

t o o C _2 g t o ^ j ra QO (74

I

ra

^

bo ra c; ^ be v

ra

J2

t o ra y

fi ^ i <u fi .C

fi T. t o CJ

4J C . S t o cg u 4) t o ^ j

4J to-M

u

o o

to

~ " « 2 > 3 os •32 i S E

4) W

t o CJ t4> b f l ^ j

O 01 ill

• * • * • *

1—1

I I

~

V Gi £2 qu ra u fi o

at -

o :3

13 ra

C

-* 2

O I H C3 CN

O O IC3 • * I

I

T-H CM CM - ^

I

~ 00

u

o 03

OJ

J3

U Cj

03 -w

es

•s o

jj In

> o Cy

o JK OJ

O

O

a

_

'C jjj

03 U ^

v D 3

—,

-§ u

C > JA 3 :o3 03

O ^< 03 K J3 J ) - 3 OJ ^ ^ - *

O =0

-5*

:

= " ° »i

S

»03 S

fc

ra t . . - o HfaHPc,

HHHh

<M

-3

I

n te

S g •% 9 4K • > ej

S S • :r;

* a3 • 3

3 ^ »03 33

r3 r3 ™

^, O

HHHfcF=H

33 »03 — 33

<N

CN

!

a,

•OM

O

lO

eo -il irj

u

<=o - 3 o OJ

B »53

= 3 en

O CO (MO

C3

»^ m lO

c» io

o?

<?a eo

oo

i H eo

H

ro

r» T« o •* IB (N US »HCJi

C".

es »—«

I

-

I

I

h

O

• 5 O

-3

_* t i bi 3

-*J

25 I

e^

co

os

xH

CJ3

^-»

^

-^

•*

i

oo

-•*

CM

•+

CN

»C3

i-i

co

.-i

CO

TS 03

i

-

CO

"a g

*1

.

CO lä

•*

_

CO T-l - H C33

éJTéö'

W H

H O

is

^ 3 —i CM CO

eo

»o

r-

00 CO

C5

CO CM .—< iC3

O O » H CO

.

o •*

CO

-

l O IC3 n CN

ta K3 ta

CO 1(3

a >*

T

K

—" bo <

B

CN CD i—( toM

C

o

.

-O

—^ »O

u OJc ^: to oj

t0J4

^

3 oj

to 33

03 - g to g

•OJ t co ^ ;!

Q

ej 03 to 33

S 03 - g tO g

» c ; a

to^i

a

fi

^

+ J 3

v

to OJ

4J

a .£

OJ t . BO^J

*»

*• fi .£ t o OJ M OJ

te-a

•ä — OJ c -•).

-

•" > -

OJ t o ^ i

03 to 03 "3 33 .tp g fi ~ i v a .>

te oj K oj t o ^ j o OJ M

H»3i * J

3 OJ G .£ t-

to OJ

t o ^ j

3 CO

« B

O

-o

c

oo C35

JT

-^ _8)_ B

O~-H~

co

urs US

CO

liga ga ecke liga ga ecke

f. X 3

r^ rt

•*

t^

liga ga ecke

r

t~ O

a

ic

-H IO

I s

tes - a

n

TH

eo

i

^

2 |

r-i

CD

liga ga ecke

O

liga ga ecke

.

:o3

c :o3

fl i> :03

:o3

O

K

o

••

c6 SS "Ä° 03 J 2 M

s § 3 M

203 Bilaga 5.

Antal elever vid d ö v s t u m s k o l o r n a läsåren

1921/22-—1935/36 samt b e r ä k n a t

antal elever l ä s å r e n 1936/37—1940/41. A

n

t

e v e r

L ä s å r

v i d

VänersHärnöÖrebro Gävle samtliga borg sand

Manilla

Växjö

Lund

1921—1922 . . .

1922—1923 . . .

1923—1924 . . .

1924—1925 . . .

1925—1926 . . .

1926—1927 . . .

1927—1928 . . .

1928—1929 . . .

1929—1930 . . .

1930—1931 . . .

1931—1932 . . .

1932—1933 . . .

1933—1934 . . .

1934—1935 . . .

1935—1936 . . .

1921/22-1925/26

1926/27-1930/31

1931/32—1935/36

598 Medeltal:

Beräknat antal: 1936—1937 . . .

1937-1938 . . .

1938-1939 . . .

1939—1940 . . .

1940—1941 . . .

559 Medeltal: 1936/37—1940/41

204 Bilaga 6. Pensioner oeh tilläggspensioner i avrundade belopp till förutvarande befattningshavare in. in. Uppgifterna avse förhållandena den 1 juli år 1936. F. d. befattningshavare eller änka efter f. d. befattningshavare

Tilläggspension från distriktet

Pension från distriktet

2 947 1620 1744

f (Ej ännu \ beviljad.)

Manilla

Louis Morian Peterson

ämneslärare

1200 500 Anna Manner

änka efter f. d. vaktmästare . . .

Gustaf Lundström

trädgårdsmästare

468 1200

6 311

900 4 -2G8

Växjö

500 Lindahl

yrkeslärare i skomakeri

500 1500 300

300 g K00

Lund

Elisabet Brandel

änka efter ämneslärare

L. Malmlundh

»

»

•

Ingrid Persson

»

»

vaktmästare

Amanda Andrée

»

>

maskinist

1680 1 1200 1200 1200 425 200 350 2 400

6 255

1 utbetalas till honom Rektor N. J. Bergqvists tilläggspension frän distriktet beräknas sä., attvartalsvis i skillnaden emellan den honom tillerkända pensionen per kvartal (kr. 7 830 per år) samt vad han under samma tid kommer att uppbära frän Statens pensionsanstalt. — Distriktets förslagsanslag därvid är kr. 2 232. Från Statens pensionsanstalt: ärspension 4 500 + reglering 648 k r. per år. — Från Statens pensionsanstalt erhålles med n. v. indexen 600 kr. per år i dyrtidstillägg, mc d vilket belopp distriktets förslagsanslag vid utbetalningen minskas. 2 Lärare L. Malmlundhs änka har av distriktet beviljats en tilläggspension av kr. 357: 50 med bestämmelser som beträffande föregående. Hon är tillerkänd en årspension av ki . 1 775; därav från Statens pensionsanstalt kr. 1 050: —. År 1915 erhöll hon från staten kr. 378 i dyrtid stillägg och från skolan kr. 347 i tilläggspension.

205 F. d. befattningshavare eller änka efter f. d. befattningshavare

Tilläggspension från distriktet

Vänersborg Dorothea Strömberg

husmoder

Olga Ploto

handarbetslärarinna

Oscar Böcklund

yrkeslärare i skomakeri

J. H. Karlsson

slöjdlärare

Johan Dahlström

yrkeslärare i skrädderi

Tekla Berg

föreståndarinna för tvätt o. bak

Gunborg Gierow

skolkökslärarinna

Signe Lampa

slöjdlärarinna

August Hellman

eldare

Augusta Johansson

änka efter eldare

Augusta Johansson

»

»

Fredrika Hedlund

sömmerska

Anna Johansson

portvakt

Augusta Hellman

»

maskinist

Örebro Karl Peter Booberg

föreståndare

1100 Frans Jonas Nordenmark

ämneslärare

150 Karl Johan Källsten

vaktmästare

Gävle Karl Ernst Aurell

föreståndare

Johan August Wilén

ämneslärare

Lars Hellberg

vaktmästare

Augusta Carolina Andersson

husmoder

Margareta Karlström

änka efter yrkeslärare

Johan Petrus Jansson

eldare

1250 Härnösand 1000

Axel Julius Hagström

föreståndare

Vilhelmina Charlotta Lindblad

ämneslärarinna

>

1000 Ingeborg Carolina Nordin Johan Olof Fredrik Engström

yrkeslärare

Karin Öberg

handarbetslärarinna

Anna Margareta Åkermark

husmoder

Kristina Bergman

änka efter vaktmästare

_ 2 300 16 616 51624

Uppgifterna avse förhållandena den 1 juli 1936. Då uppgifterna till de beräknade omkostnadsstaterna äro lämnade vid en tidigare tidpunkt, överensstämma dessa icke helt med de ovan lämnade.

206 Bilaga 7. Redogörelse för befintliga fonder och användningen av fondmedlens avkastning. A. Av statskontoret lämnat utdrag ur redogörelse för f. d. allmänna dövstumsinstitutets donationsmedels fond för budgetåret. Sammandrag av kassa- och lånckonton. DEBET. Ingående balans: Tillgångar: Kontant behållning 7 615; go Utlånta medel 537 102: 59 Räntefordringar 5 081: 06 Uppbörd: Intressemedel 20 392: 32 Institutet för blinda, andel i från fonden utgående räntor 33: 75 Utgående balans: Inom linjen: J. Godlunds fond 9 000: — Backmanska stiftelsens fond 41 813: 66 Räntebesparingar å Backmanska stiftelsen . . . 19 500: — W. Davidsons understödsfond 5 000: — E. Zveckfeldts donation 1 095: — O. H. Dinanders » 2 190: — J. Hofgrens » 9 500: — C. C. Sasses » 8 000: — J. M. o. H. C. Bonnedals donation 7 300: — Donationer till frielevers underhåll 63 203: 89 D:o mot livräntor 69 987: 75 D:o utan villkor 75 838: 85

549 799. 25

20 426- 07

312 429: 15 Summa

570 225: 32

KREDIT. Ingående balans: Skulder: Överleverering Inom linjen: Till underfonderna 312 429: 15 Utgifter: Av de till fri disposition ställda fondernas avkastning för budgetåret 1934/1935: Understöd åt dövstumma vid avgång från dövstumskola

408- 75

10 400: 22

207 Av de till fri disposition ställda fondernas avkastning för budgetåret 1935/1936: Uppehållande av undervisningen vid seminariet å Manilla 2 823: 75 J. Godlunds stipendium 43: 80 Anslag för utgivande av vissa läroböcker för dövstumskolorna 821: — Livränta 125: —

3 813: 55

Av de för särskilda ändamål donerade fondernas avkastning: Understöd till vissa dövstumma 780: — D:o till dövstumskoledistrikten 3 355: 95 Frielevers underhåll 2 528: 16 Kapitalförlust å utlottade obligationer (netto) Courtage

g gg4: \\ 1 493: — 222: 78

Utgående balans: Tillgångar: Kontant behållning Utlånta medel Räntefordringar

22 593: 66

5 629: 34 535 056: 31 6 477: 26 547 jg2 : 91 Summa

Stockholm, statskontorets fondbyrå den 5 september 1936. Ivar

Eljving.

Rätt utdraget betyga: E. Granqvist.

M.

Lindkvist.

570 225: 32

208 M. a n g å e n d e fördelningen mellan de sju dövstumskoldistrikten av ränteavkomsten å f. d. allmänna dövstuminstitutets donationsmedels fond u n d e r budgetåret 1935/36. B e r ä k n a d r ä n t e a v k a s t n i n g å n e d a n s t å e n d e underfonder för budgetåret R ä n t a å J. L. Wenners donation » » A. D . Gyllenborgs » » » W. B r a n d t s » » » S. Alms » » » P . Söderbergs » » » M . Ulfsparres » » » C. Haijs » » » M . C. Bergqvists » » » C. Sasses » » » B a c k m a n s k a stiftelsens fond » » E . Qveckfelts donation » » W. D a v i d s o n s » » » A. H . D i m a n d e r s » » » J . Hofgrens » » » J . M . och H . C. Bonnedals »

(1500 —) (18 668 —) (10 000 —) (5 000 —) (10 000 ~) (7 300 —) (5 250 —) (5 485 89) (8 000 —) (30 523 97) (1095 —) (5 000 —) (2 190 —) (9 500 —) (7 300 —)

1935/36: 60 746 72 400 200 400 292 210 219 44 320 1 220 96 43 80 200 87 60 380 292 5 072 52

Övriga medel

8 198 S u m m a 13 271: 40

Fördelas r ä n t a n å Davidsons donation, 200 kronor, lika mellan de sju distrikten, belöper å varje distrikt 28 kronor 57 1 /7 öre. E l e v a n t a l e t utgjorde u n d e r läsåret 1935/36: vid » » » » » »

l:a distriktets skola 2:a » » 3:e » » 4:e » » 5:e » » 6:e » » 7:e » »

123 st. 57 » 69 » 99 » 45 » 56 » 144 » S u m m a 593 st.

F ö r d e l a s r ä n t a n å Hofgrens donation, 380 kronor, efter elevantalet, belöper å varje elev 64,0809 öre, alltså å l:a distriktet 2:a » 3:e » 4:e » 5:e » 6:e » 7:e »

78: 82 36: 52 44: 22 63: 44 28: 84 35: 88 92: 28 380: —

209 Fördelas disponibla r ä n t e ö v e r s k o t t e t för b u d g e t å r e t 1935/36, kr. 8 198: 86, belöper å varje elv 13 kronor 82,61 öre, alltså å l:a distriktet 2:a » 3:e » 4:e » 5:e » 6:e » 7:e »

1 700: 61 788: 09 954: — 1368: 79 622: 17 774: 26 1 990: 96 S u m m a 8 198: 88 Fördelning.

:a

distriktet, Stockholm. 4 % ränta å J. L. Wenners donation » » » » A. D. Gyllenborgs » J » » » » E. Qweckfelts V i — 3 0 / c 1936 » A. H. Dimanders » '/i— 3 0 /<5 1936 andel i » » » » "W. Davidsons » » » » » » » » J. Hofgrens »

» r ä n t a n å övriga fondmedel

60: — 746: 72 21:90 43: 80 28: 57 78: 82 1 700: 61 2 680: 42

2:a distriktet,

Växjö.

4 % r ä n t a å kr. 13 600: — a v B a c k m a n s k a fonden andel i » » » » "W. D a v i d s o n s donation » » » » » » J . Hofgrens > » » r ä n t a n å övriga fondmedel

544: — 28: 57 36: 52 788: 09 1 397: 18

3:e distriktet,

Lund.

4 % ränta å W. Brandts donation » » » » S. Alms » andel i » » » » W . Davidsons » » » » » » » J . Hofgrens > » » r ä n t a n å övriga fondmedel

400: — 200: — 28: 57 44: 22 954: — 1 626: 79

4-e distriktet,

Vänersborg.

4 % r ä n t a å P . Söderbergs donation » » » » M . Ulfsparres » andel i » » » » \V. D a v i d s o n s » » » » » » » J . Hofgrens » » » r ä n t a n å övriga fondmedel

400: — 292: — 28: 57 63: 44 1 368: 79 2 152: 80

5:e distriktet,

Örebro.

4 % r ä n t a å C. H a i j s donation * » » s M . C. Bergqvists » andel i » » » » W . Davidsons » » » » » » » J . Hofgrens » » » r ä n t a n ä övriga fondmedel

210: — 219: 44 28: 58 28: 84 622: 17 1 109: 03

210 6:e distriktet, Gävle. 4 % ränta å C. C. Sasses donation » » » i kr. 5 523: 97 av Backmanska donationen andel i » » » » W. Davidsons donation » » » » » » J. Hofgrens » » » räntan å övriga fondmedel

320: — 220: 96 28: 57 35: 88 774: 26 1 379: 67

7:e distriktet, Härnösand. 4 % ränta å kr. 11 400: — av Backmanska donationen » » » » Bonnedalska donationen » » » » E. Qweckfelts donation x\i—31/i2 1935 » » » » A. H. Dimanders > V T — 8 1 / l « 1935 . . ' . . . andel i » » » » W. Davidsons » » » » » » » J. Hofgrens » » » räntan å övriga fondmedel

Stockholm, statskontorets fondbyrå den 22 september 1936. M.

Sivert.

456: — 292: — 21: 90 43: 80 28: 57 92: 28 1990: 96 2.925: 51

211 B. Fonder vid dövstumskolorna. I. Fondernas storlek och föreskrifter angående användningen. Fondens benämning.

Föreskrifter ang. användningen.

Manilla. August II off mans donationsfond: 10 000 kr. donerade till dövstumskolan vid Manilla eller den dövstumskola, som kan komma att träda i dess ställe, att av skolans styrelse förvaltas såsom en särskild fond, benämnd »August Hoffmans donationsfond» enligt testamente den 5 december 1893. Amelie Sandbergs fond: 3 000 kr. donerade till dövstummeinstitutet å Manilla enligt testamente den 6 maj 1896. Brita Catarina Lundbergs fond: 2 000 kr. donerade till Institutet för dövstumma å Manilla enligt testamente den 30 oktober 1896.

Ärliga räntan användes till understöd åt därav förtjänta, mindre bemedlade elever vid deras avgång från skolan, helst sålunda att dem lämnas nödiga verktyg eller annat dylikt, varav de, med hänsyn till fallenhet och utbildning, kunna hava nytta för förvärvande av sin nödtorftiga bärgning. I testamentet föreskrivna livstidspensioner utgå efter pensionstagarnas frånfälle icke vidare. I testamentet föreskrivna livstidspensioner utgå efter pensionstagarnas frånfälle icke vidare. I övrigt inga föreskrifter. Inga föreskrifter.

G. M. Enbergs fond: 10 000 kr. donerade till Manilla dövstumskola enligt testamente den 14 juni 1904.

Inga föreskrifter.

Lovisa Elisabeth Lyckes fond: 10 000 kr. enligt testamente den 12 mars 1900 (donaationshandling saknas).

Inga föreskrifter.

Emanuel Nachmansons fond: 15 000 kr. donerade till Manilla dövstumskola att förvaltas under namn av »Emanuel Nachmansons fond» enligt fru Rosa E. Nachmansons testamente den 18 oktober 1913.

Inga föreskrifter.

Fröken Gustava Schrays understödsfond för dövstumma: enligt testamente den 29 september Styrelsen äger att årligen den 6 november 1911. Fonden utgjorde den 31 decem- eller på annan lämpligare dag efter rektors ber 1935 18 488 kr. 68 öre. Fonden hörande utdela föregående års ränteavkastning skall förvaltas av styrelsen för första till behövande och välfrejdade dövstumma dövstumskoldistriktet. från hela landet vilka avslutat sin skolkurs.

212 Fondens benämning.

Föreskrifter ang. användningen. Lämnat understöd, som till storleken skall bero efter vad styrelsen prövar skäligt, bör i regel ej understiga 25 kr. Därest under något år styrelsen ej finner skäl utdela något understöd eller till understöd använder endast någon del av räntan, skall vad sålunda ej utbetalas läggas till kapitalet, så att fonden därmed ökas. För egen del har styrelsen föreskrivit, att avkastningen år 1919 skulle disponeras inom första dövstumskoldistriktet och sedermera inom övriga distrikt i tur och ordning: och borde för varje gång vederbörande distriktsstyrelse lämnas tillfälle avgiva förslag till medlens användning. Av årsavkastningen skulle vidare en del läggas till kapilalet.

Selma Elgs fond: 2 500 kr. donerade till Manilla dövstumskola enligt testamente den 5 mars 1911. Apotekare Wåhlins gåvomedel: 5 000 kr. donerade till institutet för dövstumma å Manilla att bokföras under benämning »Apotekaren Wåhlins gåvomedel» enligt testamenten den 12 september 1893 och den 5 januari 1914. Troed Nelssons fond: 10 000 kr. överlämnade till Styrelsen för första dövstumskoldistriktet enligt donationsbrev den 7 januari 1926.

./V. P. Johansens 5 000 kronor.

Inga föreskrifter.

Inga föreskrifter.

Ränteavkastningen skall årligen användas till understöd åt inom första dövstumskoldistriktet boende behövande och välfrejdade dövstumma, som avslutat sin skolkurs. Medlen skola förvaltas av styrelsen under benämning Troed Nelssons fond. Styrelsen äger att efter förslag av distriktets dömstumpräst besluta angående ett föregående års avkastning. Hela årsräntan behöver icke utdelas på en gång utan någon del därav kan ställas till dövstumprästens disposition för att vid förekommande behov under årets lopp utdelas. Understöden tillställas vederbörande genom dövstumprästen, vilken årligen till styrelsen avlämnar vederbörlig redovisning över utdelade medel.

fond: Inga föreskrifter.

213 Fondens benämning.

Föreskrifter ang. användningen.

Carl och Edla Liljas fond för fattiga Fonden utgjorde den 31 december 1935 81433 kr. 01 öre.

dövstumma: Fonden skall för all framtid omhänderhavas och förvaltas av styrelsen för Manilla dövstumskola i Stockholm eller den styrelse, som i en framtid kan komma att ersätta eller motsvara nämnda styrelse. Styrelsen skall vara förstärkt med den dövstumspräst, som tjänstgör i det distrikt, i vilket Östergötlands län ingår.

Charles Leljevahls fond: 1000 kr. överlämnade med brev den 28 mars 1935.

Kyrkoherde C. A. Reims 3 000 kr. överlämnade den 24 februari 1936.

minne: med brev

Donator har hemställt, att styrelsen måtte disponera och förvalta beloppet till något för Manilla skolas elever nyttigt bestående ändamål. Som ett önskemål i detta hänseende vore enligt donator kanske lämpligt med en fond, vars avkastning årligen — eller vartannat år åtminstone tills räntesatserna bleve bättre — utdelades som en liten uppmuntran till därtill av lärarkollegiet utsedd förtjänt lärjunge. Donator ville emellertid överlämna åt styrelsen att bestämma formen härför eller vad som kunde vara lämpligast över huvud taget för att syftemålet måtte kunna realiseras. Häradshövdingen O. G. Rehn har för att fullfölja sin avlidne broder kyrkoherden C. A. Reims önskan att de dövstumma eleverna måtte beredas glädje genom någon liten fest eller utfärd till Manilla dövstumskola överlämnat 3 000 kronor. Delegerade hos skolans styrelse hava beslutat göra framställning att styrelsen måtte förordna, att fonden skulle benämnas »Kyrkoherde C. A. Rehns minne» och att fondens årliga avkastning skulle ställas till skolföreståndarens förfogande att användas i det i gåvobrevet angivna syftet.

Växjö. Dövstumsinstitutets Sundbergs fond Martinsons » Engmans » Beronius » Kylanders » Tryséns »

i Hjorted donationsfonder: 2 000 kr. »Bidrag till avgifter för fattiga elever vid 1 500 » andra dövstumskoldistriktets skola, därvid rän1 000 » torna av Engmanska donationen skola i främsta 5 000 » rummet tillgodokomma vanlottade barn från 8 000 » Hagby och de nordligare socknarna på Öland. 31: 92 Räntorna på Trysénska, Sundbergska, Beroniuska och Kylanderska donationerna må dock efter bestämmande av Eder, jämväl kunna på annat lämpligt sätt användas till gagn för dövstumma.» De äldre dövstummas fond 10 000 kr. Till understöd åt äldre dövstumma inom Kronobergs län.

214 Fondens benämning.

Föreskrifter ang. användningen.

Lund. I. Blekingedonationerna: Blekinge . dövstummas livräntefond. Till styrelsen för 3:dje dövstumskoldistriktet. Gåva 15 dec. 1892. — Fonden utgör 1 000 kr.

Livräntor åt om möjligt årligen 4 barn eller elever med förmån åt barn efter blekingska föräldrar. Fonden skall årligen granskas av revisorer.

Onämnd givares donation.. 1 250 kr. Inkom i dövstumskolans räkenskaper 16 A 1893.

Räntan skall användas som bidrag till en frielev vid institutet i Karlskrona. Privat lämnad gåva. Donationsbrev saknas.

P. och Sara Levins donation till Tysta skolan i Karlskrona den 8 maj 1866. Belopp 1875 kr. P. Perssons och Nilla Nilsdotters donation till Privatinrättningen för dövstumma i Karlskrona av 11 februari 1877. Grosshandlande C. W. Söderströms donation till Institutet i Karlskrona för dövstumma av 11 dec. 1875. Belopp 6 250 kr. Joh. L. Lorentzons donerade medel. Gåvobrev 30 juni 1869 till Institutet för dövstumma i Karlskrona. Belopp 1250 kr. Jacobsonska donationen enl. testamente av 26 aug. 1878 till Institutet för dövstumma i Karlskrona. Belopp 1250 kr. C. O. Thörns och J. Ch. Thörns donation genom testamente av den 13 okt. 1865 till Tysta skolan för dövstumma i Karlskrona. Belopp 8 500 kr.

Inga föreskrifter.

Inga föreskrifter.

Ärliga räntan skall för Institutets ändamål användas.

Räntan skall användas till beklädnadspersedlar åt de mest fattiga och behövande barn vid Institutet, helst sådana födda i Karlskrona. Årsräntan användes till beklädnad, underhåll och undervisning av ett eller flera med sådan vanförhet behäftade barn, företrädesvis från Karlskrona. Räntan skall till dessa vanlottades bästa användas.

II. Åke Anderssons donation genom Räntan skall användas till underhåll av testamente av den 6 maj 1864. något fattigt, dövstumt barn från trakten av Belopp 1600 kr. Tomarp, Tågarp, helst om något institut i orten kunde komma till stånd. III. O. B. Ohlssons donationsfond. Testamente av 3 mars 1996 till Tredje distriktets dövstumskola. Belopp 4 000 kr.

Årsräntan till livräntor åt skånebarn som gjort sig därav förtjänta.

Av räntan skall beredas julglädje åt tuberIV. Ingrid Fex donation enl. av rektor Bergqvist till styrelsen för kulösa dövstumma barn vid distriktets skolor. tredje dövstumskoldistriktet den 4 juni 1924 anmäld gåva till dövstumskolan. Belopp 500 kr.

215 Fondens benämning.

Föreskrifter ang. användningen.

Vänersborg. Skara-fonden. Fonden utgjorde den 31 december 1913 med upplupna räntor kr. 2 068: 14.

Överlämnad från förra läroanstalten i Skara för överåriga dövstumma. Fonden utgjorde den 31 december 1913 med upplupna räntor kr. 2 068: 14. Styrelsen har bestämt, att från och med år 1914 intill 80 % av räntan få användas till beredande av stärkande sommarvistelse åt en eller flera av skolans lärjungar, som äro i behov av sådan. Återstoden av räntan lägges till kapitalet. Fondens storlek den 30 juni 1936 kr. 4 169: 47.

Göteborgsfonderna.

Fonder, vilka tillhört förra anstalten för dövstumma å Nya Varvet och Tysta skolan i Haga i Göteborg, och förvaltas av Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott, som översänder räntan till styrelsen för fjärde dövstumskoldistriktet. Räntan å fonderna från Nya Varvet och Tysta skolan i Haga tilldelas dövstumma barn från landstingsområdet och Göteborgs stad, vilka äro intagna i fjärde distriktets dövstumskola i Vänersborg, dock med den inskränkning, att räntan å f. d. Tysta skolans fond tilldelas elever födda i Göteborg och räntan å L. L. Kullbergs fond elever från landstingsområdet. Disponibel ränta per 30 juni 1936 kr. 3 948: 42.

Bahrmanska fonden. Kr. 6 000: — .

Överlämnad från förra dövstuminstitutet i Hjorted. Räntan användes enl. Kungl. Maj:ts nådiga brev den 16 maj 1913 till understöd åt mindre bemedlade dövstumma, i första rummet från Göteborgs stad, för fortsatt praktisk eller teoretisk utbildning. Fondens storlek per 30 juni 1936 kr. 7 687:54.

Fabrikör och Fru Carl Franckes donation av den 11 juli 1926. Kr. 5 000: — placerad i Skandinaviska Kreditaktiebolagets 5V2 % förlagsbevis av 1925.

10 % av räntan tillägges kapitalet, medan övriga räntan skall användas till verktyg eller andra nyttiga ändamål, varav skyddslingarna kunna vara i behov, då de lämna skolan. Donationen skall förvaltas av styrelsen. Rätt till eventuella ändringar förbehålles av donator. Donationen jämte upplupen ränta per 30 juni 1936 kr. 6 736:21.

Örebro. Premie- o. beklädnadsfonden, till skolstyrelsen, gm. gåvor: kr. 125: —, i januari 1877 » 1 486: —, 15 april 1877 » 578: 46, 12 januari 1878.

Skall användas för skolans behov efter styrelsens beprövande och gottfinnande.

216 Fondens benämning. Mamsellerna Mobergs gåva, till skolan: grundfond (?) gm testamente, kr. 300: — , 21,'b 1889. Femte distriktets fond (Örebro o. Värmlands läns dövstumskola, [intagningsklassen]), gm landstings- och styrelsebeslut, kr. 2 000: —, M/\z 1893. Värmländska inackorderingsfonden o. Karolina Norrmans fond, till institutet i Gumpetan gm. testamente enligt skrivelse av den 26 /4 1897, kr. 100: — , + gåvor överlämnat till dövstumskolan i Örebro och insatt i bank den • /i 1898 sammanlagt kr. 223: 80. O. Forsells gåva, till Örebro läns dövstumskola, kr. 10 000: — gm gåvobrev av den 28 /s 1876. D. V. Göthes fond, kr. 2 000: — till dövstummeinstitutet i Värmland (vid Gumpetan) gm testamente av den °ji 1897 och överlämnat enligt skrivelse av den I 9 /i 1899. »Elevernas vid Örebro dövstumskola nöjesfond», till 5:te distriktets dövstumskola, kr. 200: — gm gåva den 3 % 1912. Under de därpå följande åren, t. o. m. år 1925, har donator ökat fonden med 200 kr./år. Fru Charlotta Lindströms fond, kr. 1000: —, till styrelsen vid 5:te distriktets dövstumskola i Örebro, gm gåva den 15 /i2 1913. Fonden för de dövstummas ålderdomshem i ö:te distriktet, kr. 500: — , till styrelsen för 5:te dövstumskoldistriktet, gm gåva den 9 /io 1914. Frans Björks gåva, kr. 100: — , till dövstumskolan i Örebro, gm gåva den so /io 1914. Ottilia och Karl Boobergs gåva, till ett blivande ålderdomshem för dövstumma inom femte distriktet, kr. 1000:—, gm gåva den 8 / i 1931. Fonden har sedermera av givaren ökats med kr. 1 000: — den 7/< 1932, kr. 1 000: — den 8/i 1933, kr. 100: — den 8 /i 1935 och kr. 100: — den 8 A 1936.

Föreskrifter ang. användningen. Skall läggas till skolans grundfond.

Räntorna användas till skilda ändamål för skolan.

Inga bestämmelser givna i testamentet.

Skall efter styrelsens beprövande användas till skolans årliga utgifter eller till bekostande av frielevers undervisning. Skall användas till understöd åt fattiga dövstumma.

Skall användas »till okonstlade nöjen eller fester för de genom sin dövhet vanlottade eleverna».

Skall utgöra en grundfond för åstadkommande av ett hem för åldriga medellösa dövstumma inom Örebro och Värmlands län. Skall användas såsom bidrag till åstadkommande av ett ålderdomshem för distriktets dövstumma. Skall användas till inköp av skodon åt särskilt behövande fattiga dödstumma elever i skolan. Att i likhet med Ch. Lindströms fond och Fonden för de dövstummas ålderdomshem i 5:te dövstumskoldistriktet »förvaltas av dövstumskolans i Örebro styrelse, och torde beloppet redovisas som 'Ottila och Karl Boobergs gåva'».

217 Fondens benämning.

F ö r e s k r i f t e r ang. användningen.

Jehubba och Karolina Blomkvists premiefond, kr. 500: — , till styrelsen för 5:te distriktets dövstumskola, gm. gåva den 3 % i 1934.

Årsräntan av fonden skall såsom penningeller bokpremium tilldelas en (eller flera) i avgångsklassen flitig och välartad elev under dennes sista termin i skolan. Räntan bör dock ej uppdelas i flera penningpremier förrän den uppgår till 100 kronor. Utdelningen torde ske på Jehubba Blomkvists födelsedag den 10 januari eller första läsdagen på vårterminen. Första utdelningen göres år 1937. Vartannat år lägges räntan till kapitalet. Skulle dövstumskolan i Örebro upphöra, skall det då befintliga kapitalet läggas till de förut bildade fonderna för åstadkommande av ett ålderdomshem för dövstumma inom 5:te dövstumskoldistriktet och benämnas »Jehubba och Karolina Blomkvists fond».

Premiefond för handaskicklighet, kr. 100: —, till styrelsen för femte distriktets dövstumskola, Örebro, gm. gåva den 13/2 1936.

Ränteavkastningen skall användas till premier åt elever vid femte distriktets dövstumskola för skicklighet i manuellt arbete. Belöningen bör utdelas vid vårterminens slut efter förslag av lärarna i handarbete, ena året till en gosse och andra året till en flicka. Början göres med en gosse. Skulle av någon anledning skolan för dövstumma från Örebro och Värmlands län upphöra, böra medlen förvaltas av styrelsen för den skola, dit huvudparten av dövstumma elever från dessa län hänvisas och räntan tilldelas någon elev från ettdera av dessa län. Fondens namn föreslås till »Premiefond för handaskicklighet».

Tio-öresinsamlingen, påbörjad i mars 1935, inbragte under detta år kr. 4 999: 54, varav kr. 100: — enligt givarens önskan överföres till »Ottilia och Karl Boobergs gåva» och kr. 75: — till »Ålderdomshemmets fond».

Insamlingen har tvenne ändamål: l:o att öka fonden för ett blivande ålderdomshem åt dövstummma i femte distriktet, 2:o att stödja de unga.

Gävle. Gåvofonden för Kopparbergs län. 1874. Okänd givare 500 kr. 1888. 24 /io. Kyrkoherden C. F. Pettersson 100 kr. Förvaltas av skolan. Lindh-Ehrnströmska donationen. 1875. 5 /s. Testamente 5 000 kr. Bergsrådmannen Daniel Gustaf Lindh o. h. h. Sara Andrietta f. Ehrnström. Förvaltas av Falu stads fattigvårdsstyrelse.

Till instruktiv undervisningsmateriell eller till beredande av nytta och nöje. Till nytta och nöje. Kopparbergs län. Friplats åt elev från Kopparbergs län. Premier för flit och gott uppförande.

218 Fondens benämning.

Föreskrifter ang. användningen.

Carlborg sonska donationen. 1882. 1 6 /u- Testamente. Två fjärdeparter i Stora Kopparbergs gruva. Anders Carlborgson. Förvaltas av Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott. Gävleborgs läns dövstumsfond. 1891. u/s. Gåva kr. 22 756:03. Gävleborgs läns förening för dövstumma barns vård. Förvaltas av skolan. Törnlundska donationen. 1882. 1 3 /6. Testamente. 5 000 kr. Handlanden Frans Otto Törnlund. Förvaltas av Uppsala stads drätselkammare. Premiefonden för dövstumma från Uppsala län. Beloppet har ej kunnat utrönas. Gåva av Uppsala läns landsting utgörande dövstumskolans i Uppsala kassa, då skolan upphörde. Förvaltas av Uppsala läns landstings förvaltningsutskott.

Till fattiga och mindre bemedlade elevers underhåll. Kopparbergs län. Senare bestämmelse : Till utbildning i yrke, bildande av eget hem, bosättning, redskap, inventarier, materialier för drivande av yrke.

Snickareverkstadens försäljningsfond. Förvaltas av skolan.

Tillkommen genom försäljning från snickareverkstaden. Disponeras av styrelsen.

Lika med föregående. Gävleborgs län.

Till reshjälp, utrustning med verktyg m. m. åt fattiga skolelever från Uppsala stad.

Premier för flit och gott uppförande åt elever från Uppsala län.

Härnösand. Vid skolan är fäst endast en donationsfond, Bengt Ammelins, å ursprungligen Rdr 5 000: — , vilken skolan fick övertaga efter Västernorrlands läns dövstumskola. Testamentet daterat d. 12 maj 1873. Fonden förvaltas av Västernorrlands läns landsting.

Enligt donatorn får endast räntan användas »till de mest nyttigaste och välgörande ändamål». Under en följd av år hava större delen av dessa räntemedel fördelats lika mellan eleverna inom Västernorrlands län.

219 II. Uppgifter rörande avkastning och användning av donationsmedel senaste räkenskapsåret ('/i—S1/i2 1935). Behållning från år 1934

Avkastning ar 1935

Behållning till år 1936

Avkastningen använd till

August Hoffmans donationsfond

960: 92

453: 30

584: 22

Premier och stipendier åt elever.

Amelie Sandbergs

243: 96

135:97

135: 97

Benämning å fonden

Manilla. fond

»

t

»

»

»

318: 69

90:50

367: 07

Inköp av fotbollar o. dyl.

G. M. Engbergs

»

1 676: 77

453: 30

324: 33

Premier och stipendier åt elever samt bidrag till scoutverksamheten.

Lovisa Elisabet Lyckes

»

2 428: 96

453: 30

2 002: 26

Premier och stipendier åt elever.

Emanuel Nachmansons

»

3 155:16

710: 76

3 096:12

Premier och stipendier åt elever samt till bestridande av utgifter för filmlån.

Fröken Gustava Schrays understödsfond för dövstumma

869: 05

870: 06

870: 06

800 kr. utdelade till fattiga dövstumma inom tredje dövstumskoldistriktet. Kronor 69: 05 tillagda kapitalfonden.

Brita Catarina Lundbergs »

Selma Elgs fond

634: 63

113: 16

747: 79

Apotekare Wåhlins gåvomedel

246: 39

226: 62

323: 01

Kostnad för utfärd med barnen.

Troed Nelssons

fond

473: 14

453: 30

453: 30

Utdelning genom dövstumprästen åt äldre dövstumma inom distriktet.

N. P. Johanssons »

552: 98

226: 62

666: 03

Samkväm för äldre dövstumma.

Carl och Edla Liljas fond för fattiga dövstumma 2 218: 88

3 228: 29

3 302: 34

Utdelning genom dövstumprästen åt äldre aövstumma inom distriktet. Kronor 322:83 tilllagda kapitalfonden.

28: —

28:-

—

—

Charles Liljevahls fond . . . . E. A. Rehns minne

— —

220 Benämning å fonden

Avkastning senaste räkenskapsåret

Avkastningen använd till

Växjö. Dövstumsinst. i Hjorted donat.-fonder: Sundbergs

fond

Beronius

»

De äldre dövstummas fond

....

42: 02

Räntan lagd till förutvarande räntemedel.

43:14

100 kr. av befintliga räntemedel överförts till för fri disposition stående räntemedel.

24:95

100 kr. av befintliga räntemedel ha överförts till för fri disposition stående räntemedel.

105: 02

Räntan lagd till förutvarande räntemedel.

168: 03

»

T)

»

y>

»

0:62

»

»

»

»

»

200:-

Till understöd åt äldre dövstumma inom Kronobergs län.

Lund. Blekingedonationerna: C. 0 . Thörns donation

345: 92

Stipendium

Jacobsonska donationen

51:70

Insatt i Skånska livränteanstalten åt 2 elever »

kr. 350: — 50: —

Joh. L. Lorentzon

donation

51:66

Understöd åt en elev

»

50: —

C. W. Söderströms

»

259:17

Insatt i Livränteanstalten åt en elev >

25: —

P. Perssons o. Nilla Nilsdotters »

27:50

Bidrag åt en elev

»

50: —

P. och Sara Levins

»

81:71

Premier vid examen

»

130: —

Onämnd givares

»

54:73

Insatt i Livränteanstalten åt

Blekinge dövstjimmas livräntefond . .

42: 20

Insatt i Livränteanstalten åt 3 elever

»

75: —

Åke Anderssons donation

64: —

Premier vid examen

»

80:

160: —

Insatt i Livränteanstalten åt en elev >» 170: —

20:-

Reserverats.

Skarafonden

96:18

Insatt i bank.

Göteborgsfonderna

369: 51

t

i

i

193: 57

»

»

7>

302: 27

»

T)

S

0. B. Ohlssons donationsfond

. . . .

Vänersborg,

Fabrikör och fru Carl Franckes donation

Örebro. Örebro läns dövstumskolas premie- o. beklädnadsfond

129: 05

Kr. 165: —, beldädnadsbidrag till 7 elever.

Mamsellerna Oisbergs gåva (till Örebro dömstumskola)

23: 60

Kapitalökning.

221 Benämning å fonden

Femte distriktets fond (Örebro och Värmlands läns dövstumskola (indragningsklassen) Värmländska inackorderingsfonden o. Charlotta Neumans fond O. Forsells gåva Bruksförvaltaren D. V. Göthes donation Elevernas vid Örebro dövstumskola nöjesfond Fru Charlotta Lindströms fond . . . Fonden för de dövstummas domshem i 5:e distriktet

Avkastningen använd till

64:46

Kr. 320: — till inköp av ny skrivmaskin.

9:04 234: 98 59:70

Kapitalökning.

74: in 48: to

Kr. 137: 94, utfärder o. nöjen för eleverna.

Kr. 318: 55, bidrag till föreläsningar. Kr. 75: —, beklädnadsbidrag till 3 elever.

Kapitalökning.

ålder-

Frans Björks gåva Ottilia och Karl Brobergs gåva . . . Jehubba och Karolina Blomkvists premiefond Tio-öresinsamlingen Premiefond i handaskicklighet

Avkastning senaste räkenskapsåret

. . . .

32: 73 2:56 67:HG 10: 02 15:76 Nybildad i febr. 1935.

G ävle. Bankränta) Filmhyra i proportion till antalet elever från 2:49 j Kopparbergs län. Behållningen utgjorde vid 1935 års slut kr. 41: 56, vilken summa torde komma att förbrukas under innevarande år. Hela donationen och ej enbart avkastningen förbrukas. Premier för flit och gott uppförande åt ele304: 20 Lind-Ehrenströmska donationen . . . ver från Kopparbergs län. Ej inlevererad men Carlborgsonska » . . . torde utgöra Kr. 2 644: 21 i enlighet med donationsvillminst koren. 7 000 kr. Kr. 686: 37 i enlighet med donationsvillkoren. Gävleborgs läns dövstumfond . . . . 1 658: 59 Kr. 961:50» > » Törnlundska donationen 211:06 Gåvofonden för Kopparbergs län . .

Premiefonden för dövstumma Uppsala län

från

Kr. 97: — till premier för flit och gott upp57:49 förande åt elever från Uppsala län. ; Tillskott genom försäljning Snickareverkstadens försäljningsfond . jämte bank- Filmhyra 117: 91. ranta kr. 22S: 01

Härnösand.

Bengt Ammelins fond

iy»4 o. 19351 Härav användes kr. 476: — till stipendier. 550:— 1 Beloppet fördelades d. 18/e 1936 lika mellan 34 elever från Västernorrlands län och insattes beloppen å motböcker i Ränteoch Kapitalförsäkringsanstalten inom Västernorrlands län. Stipendier från denna fond utdelas endast vartannat år i samband med utskrivning av avgångselever. Resterande belopp kr. 74: — lades till fondens kapital.

222 Bilaga

8.

Omfattningen av efter läsåret 1932-1933 vid dövstumskolorna verkställda förbättrings- och reparationsarbeten. Skola Manilla

Verkställda

1932 1933 1934

Växjö

arbeten

Underhållsarbeten såsom putslagning, målning, tapetsering, ledningsarbeten, m. m. D:o D:o

1932—1935 Värme- och rörledningsreparationer Avkalkningsapparat för vatten Tak reparerats Snickeri- och mureriarbeten Div. rep Måleriarbeten Ny belysningsarmatur och rep Korkmattor

Vänersborg

9 930 7 120 12 155

1932-1935 Avloppningsledningar i skolbyggnaden ombyggda. W. C. anordnade i sjukrumsvåningen och föreståndarens bostad. Korkmattor inlagda i tre lärosalar och i direktionens rum. Därjämte har nödiga underhållsarbeten utförts

Lund

Kostnad kronor öre

12 430:79 5 143: 36 1 084: 86 627: 26 6 614:03 2 100: 98 8 227:54 1 828: 35 370: 24

1932—1935 Avlopp och dränering av A- och B-skolans tomt Avlopp och dränering av C-skolans tomt. . Staket av flätverk på järnstolpar omkring A- och B- samt C-skolans tomter . . . . Ny badavdelning i A-avdelningen: Badstu, duschrum, avklädningsrum med w. c. samt 2 badrum för personal W. C.-anläggning i A-B-C-avdelningarna samt föreståndarebostaden Badrum i föreståndarebostaden N.\ a maskiner i tvättinrättningen Nya förrådskällare, renseri och bageri . . . Varmvattensuppvärmning i samtliga skollokaler och bostäder Omläggning av de elektriska ledningarna samt inmontering av modern belysningsarmatur i A-, B- och C-avdelningarna . . Ombyggnad av sjukavdelningen. Nya skoltavlor (duroi'late) runt väggarna i samtliga lärosjlar i A- och B-a\ delningarna . . Inredning av en bostadslägenhet för eldare samt arbetsrum för sömmerskorna i Bavdelningens vind Invändig målning av samtliga rum i A- och B-avdelningarna Delvis invändig målning av C-avdelningens rum

12 000: 10 300: 12 340: — 46 000:

15 481 67 1000 6 538 4 000. 60 575: 63 31 800: 7 933: 08 2 800: 75 20 940: 79 11 960: 61 243 670:53

223 Verkställda

Skola

Örebr

Gävle

Härnösand

1933 1934 1935

arbeten

Div. mindre reparationsarbeten Värmeledning med för båda byggnaderna gemensam panncentral inlagd. Ny skorsten uppförd. Modernisering och reparation av förestånd ii rens bostad, utökning av den sanitära anläggningen samt diverse mindre rep.- och inredningsarbeten . . .

1 9 3 2 - 1 9 3 5 Omläggning av värmeledningen, sanitetsanläggning, inmontering av nya tvättställ i sovavdelningarna Målning, tapetsering och inredningsarbeten Beläggning av golv med linoleummattor . . Omläggning av belysningsledningar jämte armatur 1933

1934 Kostnad Summa kronor öre kronor öre 322: 45 769: 94

27 358: 04

28 450:43

43 380: 6182: 8 127: 4 473-

E t t toalettrum med W. C. inrättat, returledn. från köket och tvättstugan omlagd, golvet omlagt i en matsalskorridor, ett klassrum har målats och försetts med ny armatur, i 11 klassrum har en vägg preparerats till >svart tavla», i skrädderiverkstaden ha väggfasta skåp med skjutdörrar inbyggts, i sjukvåningen har ett förrådsrum inretts. Föreståndarens bostad med undantag av kök och tamburer har målats och tapetserats, husmoderns dublett har tapetserats och målats samt ett rum i vaktmästarebostaden

13 279:96

Flickornas dagrum renoverats, varvid parkettgolv inlagts. Ny potatiskokare. I mjölkkammaren har golv av stenplattor inlagts. Tamburen till köksbiträdenas rum har försetts med väggfasta klädskåp och målats. Lärarerummet och städerskans rum tapetserade. Föreståndarebostalens kök har försetts med helt ny inredning och målats. I samband därmed ha vattenoch avloppsledningar omlagts. Utefter skoltomtens gräns mot väster har nytt stäng-:el uppsatts varjämte ny isstack uppförts

13 513: 88

62 162:

1935—1936 Inrett nytt materialrum, moderna toalettanordningar och nya borstrum till eleverna, nytt förrådsrum för matvaror, stall til! elevernas skidor, ny avdelning för virkesuppläggning, målning av korridor. Ny köksspis och kakelvägg bakom densamma. Flyttning och ändring av dörr och glasparti i en korridor. Komplettering av brandgavlarna, som skilja huset från flyglarna. Lagning av gavelspetsarna å husets baksida. Installation av belysningsledningar m. m. Kostnad för samtliga arbeten

19 686: 98

46 480:82 448 398:15

224 C o « « d P. h 3

G)

a ;—j

_,

TJ - 3

o o -r et

Tji

CN -M CO CO 1 CD 50 t O CO

o 55 35 CN

o

o Oeo CO CN

,_<

co

^>

o CO :0

Tjänster

— --

O ^3 — 3C!

ho o 3

o

U

t

f

it '•fi -O

-

V

PM

S 8 i?

Q

_) PM Q

a. -= u o

s3«

be

O 3 -a'

O CO O C D O r - o .—< .-I CN <N CN r - . - t T*

"° « "2 3

pq

c*

Q

:<;

O O O O C O O ^ O C O O ^ - i O O O O O O H O ^ H C O t - ^ D H lO l O CN

O O

w tc ° c^ 4) .rfJ "-J - r

"a. —

o PM

>> CS

S

bo

-2

3 i-l

^ O

«! 3

S «

I i

I Iz

Tjänster es

— CD CO 35 r-<

[fi

en

«S be

'.3 J2

TI

O O -H t-

CO O CD I - O -H C N CN CN r-f r-(

O 00 o -# o O rH O CN O r i 33 00 CO l O LC7 rH 110 CN

O

O O CD

O 3 -o

o

2 3 -3 o

j

i:'

o o Os O lO O ^ CO

O

o

I i I

CD

CN

Tjänster

J3 bO bi)

« O

bo

to be

fl B

bo

bo

3P w> -^

fcD bC 6D

"* bo *a

'•£ 73 - ^ T. BI T3

0 S3 i s ca r-i 73 : 3 , s *OT J — *J . a ^ J — 4-> 2 ^ 2 \Tj w ^ w'jj « :rt T3 " ° B3 ^ T3 ' S W"T3

Ull

^

ig w Q xj Q

s "t: v $

s % v '-t

225 o OO

O

O CO

O O CN CN CO - ^ -*H CO t -

CO CO

CD er. •** r-< CO

CN 33

CN CO CN

CN CO 33

CO

ruo

*e*

CO

CN CO oo 0*1

m

O T—1

-*

^tl

CN CN

rH CN

rrH

r-l

rH

O CN

O CN

CO 1-H

00 rH

lO

rH

rH

r-t

CO O CN

O 00

CD Ol

CN CN O t ~ 3 3 CN 33 - # 00

o eo 3:

oo CN 110

^jH

rH rH

O rH

O rH

rH

CN

CN

d

|

>

te

•9 :ES

t, 5P

£rf

II

T3

'•s r-l Pi

Q

Q

_ ] CM Q

O -73

co

\

• H

1 1

p eo SO 1 -s

rH

O CO 33 CO

•-5

CN

•1

rH

r-1

33 i—i

CO

1 I

O i

'

so :o 1 -s 1

1 1

V hH

0H

CN 33 rH

1 1 1 •a

1 OS 1 .a

;? j

(M Q

O

•«* O

1 O O CO f"

O o

• *

O

*

rH

CO

1 O

CO CD

1 CO

CO

|1 . s

1 J

I

1 1

rH

CN

i

1 I

O o lO

C

50 CO

rH

~

CD Q 'r o a rH c > i i e 3 3 i-H c: eo 00 ' > CM

O O CO

"-.

rH

iCO

(> 1 eo 1 1 -a)

I

CO - f rH

a i

1 • i1

CO

O

' -a

eo

rH

<-. t—>

rH

'. i

I

lA CN

1 •eS

CD

(N

<N

I

Q

—i ( i

1 CO

>a

i-i

-3 ,§ S £

Q

PH

1 5

CO

CO

"

r-

o eo

CO

r-l

-

CN

Q -> Q S eo 0(1 —' o 33 ot uo © ("

en

o

3 O

CN

3 te

JA

as

CO

In

O O O G O O O O C D O O O O O O O r H l O CO 3 3 rH © CD CO CN CN lO rH

V

™

EH

•* - > '•£ -a Ö : 3 t! >> rJ £ Q -g • J P H Q

O C N O C N O O O O C P r H C 0 3 3 0 C D O C N O l h - O H C O i O O D n CO rH 3 3 CO i-H

CO

:

bo

•K I 8

:=3

O

w

PH

O

w

M

^ SP

I

'. 31

1 • C9 CO

i-H

CN

i5 pq

to bD to 60 tp 2=3 t o i£3

< JU

^

*H - a

^

3 2 >> 5 >> 2 >3 I «j> Ö rj 0 «u Q H

••<

v a g c « » •a § ? ° OQ

w

Ö

.K •3

•* 53 3 33•+-> r=3 '« 4-) « T! W w

3 m bo bo to "6

te

M

53*3 —

>

"d ^3 x ) 325

—

i

—

w r3

>

to ' d -5 rg 32 3 " •n V3 a a t: « t ; s3 „ « t

a n3 ^ "S iaStiaj En

226 O » T3J tn +>

a

CO CD å£3 3 3 t - CO K3 CN I D

33 © 3 •** CO S CO CN CO

- *

CO

O

CN CN O CO CN CO 0 0 CN CO

S3

o

CO CN CO

a

a

•x

lO

CO

00 Tjänster

»a § a bo

br

!l fi

-3 10

bO bo :eä

-P> 1

f-

M

bO

:a

-J? •*-> — "3 73 •£ t-» g

Ö 3

to

bo bo

o a

—

T5

T3

PQ

o

h ) h Q

fc,

to T3

> 'fi

I :3 S >••

. .3

I

be

i 2?

:c8

CH

Q

S ri PH Ö

:a

> 3

_J

'-J

to

• ^

2 Sä a 8 JA

2"§

rH OO

O ©

© O

:a £ bo _ .£ 5 = <-> o «tj 'HH

PP

3 3

rH 00

© O r-

© 00 1C3 • * CO rH

© .0

I I

I I

I I I

©

t© CO © H CO

o CO

O O CO

H <B

-a V

B

Tjänster 3* _ :

*

© rH O rH © CN O CO rH rH f-

:3 = -g ^ =3 » 2 "§ C

h -3

CM

r-

^ "5 >, a C 3 T=

-o |

O © CO

© C- © © 00 © t— rH CO

O 00 HO •<* CO rH

5 S

o

o I

I I

©

CN

I ! CN

Tjänster

&3

O

Ia

I

be Sg

a

•J

-5

bo B •.a a 53 -< - F3 C—-

-3

«

to

"3

fi 3 >•

a

bo bD bo :a bO

bo bo :a bo

Id

^a

-

H

3 s

o -o

£-3

B O Q

O Q •< Q

bo bo '

53 :Ö a 33

v

ä

•s I 3i l sS 11 I -H 53

O'

C

V

ty

6 2 S.2 S O Q «*

t*

o1

-o O

227 © -rf( CN

C3 CO CO

o

O ©

TH CD CO

CN

CN

-rS © CN

CN 00 CN

r-T. 00 CN rH

1 1

"*

O

to • * o tO

O

© 00 lO

CN

CD

CN

Q O S3

© 33 rH

Q O ITS

O ©

CN

1 M U M

11I 11 1

rH

CN

CO

CO

H

rH

9 ä s

-S 53

PH

c t»

bo

bO

3 OJ

§ *

* SP K. -^i

HV T3

Sf J3

% C 2 c r. 3 a JA ic 3 H f R C t? u a, 3 J s is -c » s1 E 5 3 £ >; i Ml «. > i ; > c

3 PH

oo

CN

rH

bo bo

"3

no

Q

>»

S rJ PH Q

Q O O •*

nO OCN rH

O O O

iC3 CrH

CM

CN

© O CD

lO

o

tO

©

rH

to

uO

©

o r ©rH CNCN

rH

i © I tO

o

© o

r- CD -n

CM

• o te i.O CN

to

Q c

B -

33 CN

d i»

JA

O i-i O

CN

CN 00 CO rH

uO ©

© HI

©

Q

rH

rH

©

©

to m co o co i a H lO tO lO ff) H T|. rH rH CD CN CN

H

I

I 1 1

N

00 W jH r*

o o o CO

I I I I | I I H

©

'C en

i

I

©

O J5

I I

CO

§ C33 CN

I

8 ©

o © CO

i ©

I

H

fi -S

a B

|

rB*

a 2

rf 2 B

Q

TJ O

bo j_j v -3

o

o

B

JA

s 'gC -a O M <!

-3 «a

»J

-S "B *-> f

a s

iH

ij

a

>

P3

228 Ma ni l la,

forts. Beräknad stat för läsåret 1938—1939 Stat för år 1936

II. Omkostnader. Sjukvård och tandvård Underv.- o. arbetsmateriel Inventarier Kost åt elever Kost åt personal Kost åt tillf, biträden Beklädnad Tvätt och renhållning Värme, lyse och vatten Park och fastighet Bibliotek Elevresor Tryck, telefon m. m Flitpengar Oförutsedda utgifter Pensioner och understöd . . Pensionsavgifter Ej ovan upptagna dyrtidstillägg Lärares hyresbelopp Summa Avgår hyra m. m Säger omkostnader Löner och arvoden Omkostnader Summa kostnader

1 350: 2 700: — 3 000: — 26 300: 40 (124x0:70x303) 8 760:— (20x1:20x365) 500: — 9 920: (124x80:—) 900: — 14 800: 10 000: — 150: — u t g å r

med nuvarande organisation

efter omorganisation

1350 2 700 3 000: 24 581 25 (115x0:75x285) 10 037: 50 (22x1:25x365) 500 9 200 (115x80 1500 14 800 10 000 150:

1 350: — 2 700: 3 000: 23 175: — (103 x 0: 75 x 300) 5 475: — (15X1: — X 365)

9 782: 44 10 579: — 3 712:16

7 725 (103x75 - ) 1500 14 800 8 000 250 d e I d o n a o n s m 2 000 2100: 500 6 500 9 750 10 579 10 579 3 712 3 712 16

2 396: — 12 000: —

2 396 12 000

116 850: —

118 355:91

12 000: —

12 000

104850: —

106 355 91

91266:

147 849: — 104 850: —

129 063: — 106 355: 91

168 803: — 91 266: —

252 699: -

235 418:91

260 069: —

v

91 266:

229 Vä xj ö. Beräknad stat för läsåret 1938—1939 Stat för år 1936 med nuv. organisation Befattningshavare

48 elever

57 elever Ålderstillägg, antal o. storlek

Grundlön, ålderst., dyrtidst., arvode

Ålderstillägg, antal o. storlek

Grundlön, ålderst., dyrtidst., arvode

I. Löner och arvoden. Rektor: Grundlön Dyrtidstillägg Ålderstillägg Dyrtidstillägg

1 a 500

Ämneslärare, manlig: Grundlön Ålderstillägg Dyrtidstillägg Grundlön Dyrtidstillägg Ålderstillägg Dyrtidstillägg Ämneslärare, kvinnlig: Grundlön Ålderstillägg Dyrtidstillägg Grundlön Ålderstillägg Dyrtidstillägg

2 å 500

300 E. o. ämneslärare, kvinnlig: Grundlön Dyrtidstillägg Yrkeslärare, manlig: Grundlön Slöjdlärare, kvinnlig: Grundlön Husmoder: Grundlön Dyrtidstillägg Allt fritt.

6 000 1780

6 000

s

Bostad, bränsle och lyse.

500 1932 4 000 1500 1762 8 000 1296 1000 1416

3 000 300 1044 3 000 300 1044

2 a 500

1 a 300

1 k 300

8 000 1296 1000 1416 3 000 300 1044 3 000 300 1044

6 000 1740

3 000 870

1 567: 50 1045 1045

1 567: 50 1045 1045

1200 300

1200 300

230 Växjö,

forts. Beräknad stat för läsåret 1938—1939

19Sfi

med uuv. organisation Befattningshavare vu

i B

:a H Vaktmästare: Grundlön

1 Sjuksköterska

1 Ålderstillägg, antal o. storlek

Grundlön, ålderst., dyrtidst., arvode

a •.a H

* Tillika eldare

2 000

500 1080

i

Arvoden:

I l

Skolkökslärarinna Kinderg.-lärarinna Vårdarinnor

i

Tvätterskor Gårdskarl

!• 1

t

Skriv- o. bokf.-hjälp m. m . . . Säger löner och arvoden 1

Allt fritt.

u V

•u 10

Bostad, b ränsle och lyse.

2 Tillika eldare i

1500 600 174 100 200 300 2160

3 000

1080 65065:50

Grundlön, ålderst., dyrtidst., arvode

2 000 500 1080 1500 600 174 100 200 300

2 000

23 Ålderstillägg, antal o. storlek

i

2160 3 000

i

1080 2 000

53241:50

231 Växjö,

forts. Stat för år 1936

Beräknad stat för läsåret 1938—1939 med nuvarande organisation

II.

Omkostnader.

Sjukvård och tandvård . . . . Underv.- o. arbetsmateriel (57x200:-)

3 000

3 000

(48 X 200: —)

9 600

( 1 1 x 1 : 4 0 x 3 6 5 ) 5 636

( 1 1 x 1 : 4 0 x 3 6 5 ) 5 636

(57 x 120: —)

(48x120:—)

6 840

5 760

....

1000 Värme, lyse och vatten . . . .

10 500

10 500

Park och fastighet

5 000

5 000

1600 Oförutsedda utgifter

2 481

2 481

Pensioner och understöd . .

53 610

50 730

65 065: 60

53 241: 50

53 610: —

50 730: —

118675:50

103971:50

Tvätt och renhållning

Säger omkostnader Löner och arvoden

Summa kostnader

232 0)

«

bo

_- -o -3 bo :3 » 3 2 . T

r* I* SB Ho

o

o

•H CO

CO CM • * ©

•*

CM 33 © CO

CO

© ^H •** rH

oo co to to o to

•>* © klO 3 3 " H i ICO

UO

CD rH CD

1 CD

CO UO CO CO CN r H

3 3 CO t - CO

CN CN

O CN

CN CN

CN CN

rH

© CN

© CN

© CN

© CN

© CN

rH

CN

rH

I/O

CN

fi

00 H

© 110 CO rH

^

CO

CO 33

CD CO CO CN

CO

:0

._

-J

T3 a u te

B

O CN

a Tjänster

bo •+J

u

M

•a n :a

O

a o

>a bo bo

1 r*

bo a bo r f i :a - j 33 »

-

pq

*PSs -X

>M

© © ©

CO n-r

• a "55 2 To s t.

« 2

•3

:a

rd

a

a TJ,

B

lO j f > : 3 Jr> : 0 j * >

© o © o © to

4»

B

i l

SL a SL

a

a

o o o ©

© CN

>• E >» «

O ©

© o

O o

© o

• *

r(t

•»*

CN

33 CN

rH

O 3 -a

O © CD

i (i ' •< • S 2 5 5 rH "

P3

O O

C rH

Tjänster B" _f

r

o © © © CD t 00

•o » 2 T? C

3 n

*-

«j 3

rj

M >i

C>

£ a

©

o

© to

© © o

© o ©

•>* CN

t o

© O t•*

I

O I

© O O r H CO • * <N

O 2 'a •» Si

te ° te rr

jf\ -2

1 I I

-o 2 ^ S

© © © •a

o o

I

I I

o

_y s *•> o *— 73 c •*->

Tjänster

a

ä -a

I pq C 1-3

2 3 - 2 2 IH

B

QJ

3 5 2 -3 o •<

T! S u

S u

'I

a) _ :a

_ :a

1.

d

c: 3

g 2 -

fi

2 3

•S 2 ™ "3 S s 52 52

233 CD

T-l

O

CM

o l-H

rH

o en

CN

CO

O 33 CO

r— © © •5

33 CO

CN

eo

CN -rH

o

CO

CO CN CO

©

CO S3

© CN ICO

to CN CN

I CN

O 13

CN

a H3

bo bo

| ia „ '-6 =3 :g >>

-i i-) a

as a

•-

-

=1 :3 >• 3 rJ -K CO

•3 C lO

S J a O © o io CO t -

©

o

O CO 00 C—

CO

-3

cp

© 110 1

-a co

© O o © ö l CO

O © CO

o

o

O i<0 CO C"

O bo-n © © 33 g o

I

I

O

CN

-a co

CN

o

a -3 rH a J2 -a -g JA -a > o OJ JA J3 CO

J -a CO

-a

©

©

©

o

CO CN

•*

© O CN

o ICO CN

rH

^

uO CN

O uO CO C*

a

o o

o

PI

:0 X»

j

© o o © CO CN

1 rH 1 -a

SL X>

1 :gU I ri a

.a iJ a

"H

5f> "3

-5 :!«

-H

Q o .1 c-. Q © o 3 3 oo

© O O

bo

53 O © O © CD CN CN

O 1C5 00

O © CN

-a co

.Sf ">:

-a a

-3

-t-?

bo

BP

a -i -g

-3

JA O «; ö

.

•<)

|1|

a

>

J

OO CO B

ode, tidsägg

5^9

•

*

q rH rt

c

c c c

c 5 ir

•r>

p

P

T -

ec

© o 00

UO

o ©

CN

T-

CN

© rH

O

1 B

oo co

GQ

©

-J

B a bo

rH

H>

v t,

o

•a

a

(0

B

2 -o

:0

cd

a u te

a;

0)

[ 9 a bo

u

Hl

B

:0

1 H

m

:d

O

h

s

CO

0 PQ

__T

.

:0

3=

4H

cl)

as V3 rS -a "0 « o a i* 2 *J :> "0

>i

i 1 :C *4-

r 4-

a

! i

V

rf

O 2

T

i

HB

CO b

Q

c

C

c.

»t

Ti.

M 6

1 "B 1 iB 1t 1 >• E »5

"C

o c c © o c S To» TJI T»

c c c o er cC 5 cc>c co rp p T-

t^ t~

o

CN

T—

&•

C

B v E a

J co

t © CM

CO

T-l

a

iH

P

3 ^

i

t i = J<

J

^

:«

C4

t

O

CO b

a

hi

" 5

c 2 o

<*

c C © c o CN O er co oo P ev rH rH C

1 1

r-

P

00 CM

O i£S

t-

TH

lO

TJH

rH

13 CC

••

CN

Tjänster

o -ej

*3 co*

1 + 1 '1 c+ 1

!

§ :a

«

C cc-

a

B

ira

C

2 a H o ^ 3 § «

to

-o

y-4

Tjänster

2 O

1 J Jeo

B _T r •g 33 * i oi

afa 2,

Ju Cl

bo ° M

rund! dersti yrtids arvod

ri

a 4) ro

X0 tc bo

f2 3

3 » ti C

a >>

oo

> 6-

• o OJ

u w a

iH

P

O

Ålder tillag antal stork

'3

B"

t.

1 cz i

S

•H»

B

Tt

O. 2

1 1

a

a

^ abo —

I CM

fl 2

Hl

to

1 i

ä B

'8

V

_o a

p

a

;a

a

"0 o3| _Q

o

B

-SÖ

Tjänster

•"*

T3

a 1 b

1 1 1 1

i

0)

T;* CJ

•

a

*+j

v

© rH

to

rs

^

1 P

to

+ 1

-3 O O

* ^

_0J

£ Ö OJ

*"ö5 B

fl M

g o -aa . a bo B

3 4H

a

"T3 C S

0>

PO

i i 1 a i 1 ' •iP%i

Arvode Gym

i

o

1 C

| 1 -C 1

>

i

HI

O

o

t-l

to

f

i u

1 5

5-

to

co

SS S

1Er :oa;

C

iJ

i /S« = SS N c;

Se C/3

• ""3 55

IS os Hl

fi

""3 te ~ te H 2 4-1

235 Lund,

forts. Beräknad stat för läsåret 1938—1939 Stat för år 1936

II.

med nuvarande organisation

efter omorganisation

2 000 500 2 000 11700

1200 500 2 000 8 336: 25 (39 x 0: 75 x 285) 2 920 ( 8 x 1 : — x 365)

Omkostnader:

Sjukvård och tandvård . . . . Underv.- o. arbetsmateriel Kost åt elever

Kost åt tillf, biträden . . . . Utackordering av elever . ..

1800 500 2 500 10 800 (36x300) 5110 (10 x 1:40 x 365) 170 20 995

5100 170 20 000

27 787: 50 (45x65x9'/» mån.) 6 300 (84x75) 2 000 8 000 6 500 250 1200 1500 500 '5 000 6 781 2 350

9 520

9 000

(68 X 140 X 365) 3 000 8 000 10 500 50 650 1375

(72 X140) 3 000 10 000 10 000 200 700 1000

..

4 300 5 855 2 350

'10 000 6 781 2 350

Säger omkostnader

83 124:75

99 515 87 475

101 267 94 501

116 232 83 124: 75

195 768

199 356:75

Tvätt och renhållning Värme, lyse och vatten . . . . Park och fastighet Bibliotek Tryck, telefon m. m Oförutsedda utgifter Pensioner och understöd

Löner och arvoden Omkostnader Summa kostnader

Häri ingår 2 000 kr. till skollovskolonier.

236 01

tg

O

>

-3

a

*T3

Sf

j CO

© © rH 00 CD CN t>- O . C l

bO

a -a 2

CO

2 SL

CO 33

©

o to

CN CO

CO

co o

m o

o CO

3 Tjänster

bo

fa o 3

o oo tr,

•r.

bo a

bo r a . a HJ

•V

'£.

o a lO JA 2 HI a

PP

•n

a

a ^ a

lO jf>

aJ a

•-i

a

-* O ©

O ©

••<

d « ~ —I •V " d •

a

q r-

a a

bo O

fa

> a a

PQ

•

C

2 3

•P

.

O ©

O © U0 O O © O O O © © CN O CD O 1C3 tO O H O Oi -* rH rH O -* CD CN

O 13) O CO UO 0 0

u,

EC

-

O ©

Fi n oflS TJ bffl

•

O © O

HH

CN

CM TJI IO

o o co

I I I

O

H*

rH CO CO TH

CO

© O m

M

O ©

co m o

o o

C0

"O co

Tjänster

S

ti

nä

CD CO C3

2! t-,

o y i

bi

fa bo •T:

•3

a to

• • <

O O O »a -3 O

O O

CD O m

O O rH O O hO O -rH O O CO CO CO O CN T~i rH CO rH CO CN rH

O »C O O O O o as o CN O rO »O O r-i O CD rH rH O CO CD CN

00 CO

B a 5

—

O

3 o

O © CO

o

0 rW

J

l - l

i iz i

I:I

a to

CO

3 Tjänster

fee

2a bo B

bo hn SP tio 2>

k

:a

bo

:!8

a 3H I as 2 2H

:

C ö

H

bo bo bo

bo

bo

M a, ia t o .3> a ra *£ 5a

bo a

^a

to r a co 2 3 2to P "9 3 2 ti "O : 3 - CH tofa 5 " .."3 to S OJ fa 01 fa •J3 B ' 3 fa

na

:

bo - a

2 5 -g a 5 s t s c 3 p =3 2 g 2 B fa 2 ^ 2 R R^ B .-? -2 it |§ 0B« 2 t ! •< a H (a ^ or h a •< a a o 3 2 R a R g o ~•< :< JA o a •«; a •£ •3

tu

.£P 3

ib

ä

to

-H

t»

ti

237 op © CD

O 33

CD O t - CD CN CO CO

©

r-

o

•*

rH

CO

o

33 CO

CO

O CO -H CN © CO <N

O

CO CN © CO CN

CN

HJH

.3

a

a .1

-o '•B

» a P 0) :o X"

-i a

-2 J a

M

a

CI. l£0 CN

© © © © © © © r ~ © co o t-- o CO ICO CD 1(0 rH lO 00 © rH r - tO CN

lO

I I

S3

O O

1»)

© O

CO H

K)

I '

rH ICO

CO l O

Z• M I

I I 1

fa CO

-»

! .

be be tp be fco :iS

fcc

iff

to

>•. 2

fa

Ö

III © O CO

© © CO

-H CD ^

CN o CN CO l O

© O © C ) CO ec

«* to

I I

i :

i

o

a fa -a >3 g

ti

a «u a o a •< a

1!0 CN 33

I I

©

-.1

to O

PO

bo bo J ED J 2 t o *

,--^

3 aO -s 3 £ 2 ti -a ~ 3 2 fa -r-j fa

a

.a

•a

T3 a

bb

*0 a

bC

~ OS

I I

I I

I I

© ra O 1 " 00 OI > rH

to bC : fcfl

Sp 13

rH

I I I

O © 1-3 O on UO H l CN

H

-H 3 o J 0 r9

a3 2 3 to

-H

no 3

•0

to

01 •> JZ

to

2 <H

"O B c >> >> _a 2 >>->> fa a o a "«j a o

238 01*

©

ta

bo

a" -o 2 =0 P H

2P ™

©

O

CO CN CO

O O rH

UO

CN

CN

CN

CN

rH

(N

rH

©

O

to

|

r-

• *

TK

©

a -a * J

CO

CO

• * (O ©

CO 03 CN

00 CO TO

CN CO CN

CN

rH

i: ©

« .-.

to •

a

B

+i

a

0]

•O

-H

CO 33

a bo

B

r-

t -

ICO

UO

rH

rH

rH

rH

' 1

i«

Tjänster

.10

rH

l

H I

CO

a a

fa

fa

J3

fa*

HI

CO

2 I

CO

pq a

a" 2 "

•9 C K

> i?

JA

a bo o

••a

fa > CO

a

PP

:0

2 3 "o

a 2 i. O

H I

CO

e Sd

£

bo _ ^ :a a fa

° © ©

rH

o o Ifl H H j I t H

pi

ti

*>

3 'g J"§

J!

'a co

O 2 -a

fa

ersägg, al o. rlek

HI

3 Hl

O

©

© O O © O C N O0 © t © rH O O r H C N O O r H C D

CN

3 ie

CN

CO

fl g

© © © ©

© C UO

© C D U O H H © HjfCH

©

pl

CN

© © CN^di

J1 't -a 1'

o o © o

J1

' -a 1

TO

CN

rH

'

•

O

•H

rH

Pl

rH

©

CN

rH

rH

CN

1 I

1 CN

CO

1 O

m | r i 1

J

rH

00 © tO O H H P I X

O

ri

1 CN

© © © C O D

o '1 *•* -a 1'

CN

O

Tjänster

-a

rH

o

+ä »

O

TO

rH

3 « !

fa ia

CO*

1C5

1 1 ^

H

T -

a

:a ©

r-)

o

O O

a

HI

ä

"O

Tjänster is 3

:

O)

CO

tc

bo bo

;a

JA

H

2 °. 2 ^ O C D O C O lO C O l O

w

B

.

>,

O

bo bo ia

:

Åk till ant sto

a a

B

. . .

•

fl i a >

CO

bo bo

. :*

• 3

il

•2

. .

ES

: -3

rmnastik

:0

•

"3

Dyrtidst

fa

uksköters

—1

to _a

01 Dyrtidst

ikare . .

to ia

dare: Lön ... Dyrtidst

O

askinist: Lön ... Dyrtidst

fa •a

o IN" I!

1 11

CN

rH

CN

rH

; •w

C

k1

i

bo

bo

_a

fl 2 Hl

a

'i a

i Hl

•

t ii

:

bo

m

b0

eö

:

W

a

JA ai

fa 01

fa 1 0. r.

r-

H* 3

CO

w

voden: Bitr. lärare Trädgårdslär Konfirmation

as

«

a

dare: Grundlön Dyrtidstilläg Ålderstillägg Dyrtidstilläg

fcc k

•

askinist: Grundlön Dyrtidstilläg Ålderstilliigg

•H—,

Grundlön . Dyrtidstilläg Ålderstillägg Dvrtidstilläe

s. O

<

239 © o o © o o © CO rH

CN TO

HCH O HCK 0 0

CN

t -

rH

O KO

rH

o

S 3 CN •<*: 1-t

© ©

lO

CN

TO

©

I I I

I I

II

I I I i I

I I

CO O

CN CN

I I I

1-H r H

ft. -B t-

o o

(H

O

(D -Q — CB

3 -3

_

^ 43 T . t-i

-H

es

_^

a

be

w

E?

S T! TJ

<

— H H c/2

tn OX

•fa

o

H O PL,

O O O O O O O t O CN r H © O <75 CN r H C O r H O O i Q r H r H W 1> H H CN

O O iQ CN

1© CO IQ eo CO

I I

M M ! CO ©

Ö

CN CN

O O O O O O O CO CM • * o o m CM H a ) r » CO i O m H CM H rH CN

II CO ©

II I I I rH rH

CN CN

1-4

•«* 6 B a, 3

a g

fa r-

a 2o

:a

-3

> fa

-0

.B a O

m

a

Hl to

fa CO

1 1 _ -ooe 2afa - ! 1 :a < 7 1 I 1 1 ,> e C cc t .c

4*1 "f-i

c

H>

01 bo CO

• 3

Hl

t-

M -.- t- - fc, J. £ u > [fl

H-

CO

4-1

240 Vänersborg,

forts. Beräknad stat för läsåret 1938—1939 Stat för år 1936

II. Omkostnader. Sjukvård och tandvård . . . . Underv.- och arbetsmateriel

Kost åt tillf, biträden

Tvätt och renhållning Värme, lyse och vatten . . . . Park och fastighet

Tryck, telefon m. m Oförutsedda utgifter Pensioner och understöd . . Summa Avgår hyra m. m Säger omkostnader

med nuvarande organisation

efter omorganisation

1 200 2 900 3 000 14 150: 40 (88x0:60x268) 4 272

1200 2 900 3 000 13 313:20 (83 x 160: 40) 4 272

1200 2 900 3 000 18168:75 (85 x 0: 75 x 285) 6 570 (18x1:00x365)

1065 8 800 (88 x 100) 1600 12 000 8 500 400 1500 3 000 650 2 700 13182 3 665

1092 8 300 (83x100) 1600 12 000 8 500 400 3 000 3 000 650 4 000 13 182 3 665

82 584:40

84074:20

6 700

6 700

75 884:40

77 374:20

6 375 (85 x 75) 1600 12 000 7 500 250 2 700 2 000 500 2 500 13 182 3 605 84 050:75 84 050:75

Löner och arvoden Summa kostnader

122 285 75 884: 40

133 565 77 374: 20

149 529 84 050:75

198169:40

210939:20

233 579:75

241 41 to -T T3 -O

bo bo

•J

33 JO

O O H* O 00 CN TO -rjl © 33

o 3 -a >

b

fa

>> 3

O 33 ©

CO CD C~

© UO O Pl co ^

O TO rH CO CN ©

& -Q 2

a

bo

—

fa

Tjänster

0 B o O a

| >

be te

JA

M

-o

ra

H

O

B

B

JO : 0

Ti "S J i 3 J3 ''ö ti « 2t ; o £ .3;

b

>>

Hl

c

Hl

Hl

£. a e

a fe

ri

rA Q

lO X» :0 X" r ) Q h)Q

o o

o o

o o

o o O O O no

©

CN UO rH

o CO CD T H

33 H I

X"

.-i Q ©

O

O

O

o

co o

r—

TO © CO

33 CN

o o

© O UO

2 2 ^ £ 2

3 £> h i d

a -a

i bo O -* 5", <=0 — 2

ra

;

« 't

JO

TO

O

•< 3 § ti Tjänster a 2 :o ra Hl -a B

fa

o ©

o o

".H

a2 ?

o o O

o o Pl

-*

rH

I I

© © © rfl

© © CN i-i

o © © © o o; o i ^ CO Oi Oi CN

© © iQ r-i

fa TJ :>, O

-o o

£ .5? -

2 II

I I

I I

© CO

a co

Tjänster

e -a B

bo be "T

•a

ra

-O t.

a t, g >,

bo

bO bO

bo

lä bo .a .a 2JO bO t* a B 3 9 B 33 : a 2 « 2 ti ra t j ra o 12 co 2 o 3

>

JA

i I It i I j

w 2 g.

a ti Jä ti

-4

•O 16

bo bo bO bO bo

ia to ; a „ a m s .a H I 33 H I ^ ffl 3 n m TJ 2 2

K

242 E" "O

g

2 3

a

TJ

ig

TO

o -T i.O 33

©

o

©

33 HCH

H *

rH

CO rH 0CN 0 CO

to

© OJ 00 -t rH CO

CN CO Hj<

o to

O 33 CD C3 TO CD

UO O 3 3 rH

©

2 2

I 00

T3 a bo

TO

Tjänster

3 3

V

it

B

bo a? bo 33 2 3

bo be JB

m

ra

g =a

a

°3Q

a JA

be 3

:a

O o O uo

-3. •T TO ti C

CO rH

S

jr

HH

in

CO

o o

o

o CO

o o

CO

O UO 00 CN r - TO tCN

I I I

I I I

CN t -

©

-

TO

3^

3 TO

a

i s-3

30 o3 ra H)

•<

H> a g

I I

o

HI

»

Tjänster B .3

__• ra

O O O' UO i.-.

CD

TO 33

O O O

o

CO rH

O O

sä

TO

O 2 "3>

tö te ° TTI S

BO —

2 ia 2 © •<j 3

a -3" 3

fa o ti

Tjänster B

2 a a -C to bo

.B

es v. -c ca

'B

ra

bo

B

5 01 a

:cä

-B • JO

ia

> i

°6B

aI 1

S c | B 2 ti

Ö Ti ~ g TÖ 2 a a 23 " S t . a H

bo C3 bo bo Sia B .r JO a : 2a ' HJ

° O Q

2 3 ti =

3 T0

o; TO fa to

in

"3 3 =

JO

w

bo

I TO

I

3 32 22 >> >> TO 2 2 5" O «u Q -.t-- o ^ Q co

a

aI

>. I -g fa

i js

6a 2£ -3r faF "H

ra TO01

UO

H

W

a _f r .o 2 ti v _2 TO 2 O

to

lO X » rJ Q ' 3 a rg01 _)JO QJT» TO

W -o

JA

r^Q H<:

243 o CO 00 00 UO P l CN

TO 8 Pl

O CO CN

O

rH

o

CN CN

UO

co

CN

HCH

©

o, 73

a B

2 JA O -O

3 :c8 3 E B fe Hl JO JZ*

•s ^ Q © C

C03

uO t-

o o

O O UO

lO

-*

I

O O C3

o

O

CN UO

o ©

o O U0 CD O tn P l I H CO

O O

Ml rH

to

o r-

M i l

!

w

I I

8 CoO Oo 1o10 U0 r H

CD Hfl

o o 33

0 0 0 C N © 0 0 O O CN t * CD O UO o o I O c o c a N eo

O O ro

3 O CO

I

I

«

TO O b-

o

bD bo bo bo bo c a bo i a

:0 -r

2 " B

oi

g 2

-3 3 T ! fa Cfl 3 fa

- »

.—i

O Q •< Q

S aa co 2 .• fa

a a

oi v

oi fa "i •S,

a B a 3 a

fa

to : a TO Tio

fa '*

°a ca bo -8 T3 33 - ta o

O.

ra

3 -S

a

.S 2

244 Örebro,

forts. Beräknad stat för läsåret 1938—1939 Stat för år 1936 med nuvarande organisation

II. Omkostnader. Sjukvård och tandvård . . . . Underv.- och arbetsmateriel Inventarier Kost åt elever Kost åt personal Kost åt tillf, biträden Beklädnad

500 1 100 515

efter omorganisation

500 1 100 515

1 250 1 100 515

21 835

57 000

Tvätt och renhållning Värme, lyse och vatten Park och fastighet Bibliotek Elevresor Tryck, telefon m. m Flitpengar Oförutsedda utgifter Pensioner och understöd . . Pensionsavgifter Ej ovan upptagna dyrtidstillägg

125 !900 6 300 100

994 Summa

48 736

44 236

700 Säger omkostnader

48 036

43 536

44142 48 036

37 706 43 536

94 822 86 057

180 879

Avgår hyra m. m

Löner och arvoden Omkostnader Summa kostnader 1

U t g å r

1 766 3 110 1 374

Häri ingår 1 100 kr. för elevernas bad.

ur

150 3 500 6 300 100 f o n d m e d e l 1 000

7 500 (100 x 75) '2 400 3 500 3 500 250

2 500 3 668 1 074

1 500 300 2 500 3 668 1 074

to

H

CO to bo TO TO bo o 3 -a

bj

>

fe

o o CO

b *» 3 a TO

© CO •-Jtl

o

HCH

Pl OO

CO 33

en

—'

ro

O

o

CO IQ

t-

0 0 rH 3 3 CN

l-H

to

ro 3.

H

. H

a a

Tjänster

to Hl

t.

Cl

O

fa .a

B o

fal

PP

o

a a

a

c

!«

to fe

>

01 TO

TO

M

Hl

^

ra

O O O

rl

G

•* O C-

© O U0

sa "o bo ° bo „

H

ti

«I

ti

oi B fe B r-l Q

JO rJ

O CO O rH O HJU 0 0 CN

uo ^h

_3 33

H>

o o © © O CN rH

_*> Q

© c~ o IO ro oo

ro

© ©

Tf.3

I I

2 . 2 ^ fa

3 B

»

ra

B

bo

o B a fe t ; JO JO x>

2 : a" o 73 33 3 -S TO •o ti 2 o a fa 3 3. a 2 fe r\ fa TO i*j, a

a o

H *

.abo 3

•$ rl

TO

bo bo bo 2 •a ^

O

TO 01

B

Tjänster a H_f _J -o

e

r^ O cc

"ft -a -g t-i

IH

O 3 T3

ICO Q HJH © Q i ico

o te Q UO O PCDl © O tD o CN tp tUSJ •* >-) i—i c— CO O o o

H

HCH

•*

O

o3

© c i 1 U3

C3

uä 1 1 1 -a i 1

•—

51 OI

td

ö -* a co

H

O r,

-*

•#

l -

o

O J

CO

ira

TO

C^

' i UO

1 -a 1 1 1 • a

I

1 CD

T-t

—i

O

Tjänster

-B

9.

»»i

ra

!

«

I i o

8 =o rnl

te bo j o bo t a

2 3

B IO

CO

..

-

*H

2co TO 2 B ti v 't, H. B >>2 k

bo

bo

!

bo

bo

Sf te 5£ • : SP bo gi bo : a a bo : a

.

ia

saiija

.a •o

33 w *_3

HJ

TO TO

+mJ

a

.a l2

s to • H

HI

2 HI

»i

t o 2 T o 2 " 2

s t o's a ti » t

5 > > 2 >> B ^ 2 >••

bO bo ca

.S. 3 ia TO 2 "" B "K

5 §

246 H :o J

© CO OO 1— 00 33 CO

oi to bo TO TO bo o 3 -3 > fe —

O © CO 1 CO © CO

© -H CN r— 33 00

O CO OQ r H

r—

CN

O CN O © CN - *

oo co

• *

b >> 3 a TO

Tjänster

> JA

te bo :bS

ra

: 3 i*> •J Q

1 = ti TO

ti

fa TO

O O ©

TO

H O rj O CO O —I O P l CD 33 ©

JO

rJ

© O O CO © O t— pi

IO

O CO

x> Q

O

-g r-l Q

>>

-5

O rJ Q

JO

S

H o o o t— o 00

© 0 0 O U0 © CO o CO CO * lO r J

O rH O CO 3 3 CN

I i

I I

I I

>, CO

O 2 "° i bö ° rM fe bo _ 2

2 ;a a " 2 33 H. o

O O CO

|

i

-a

-a

TO

K

O O TO

TO

Tjänster 2 3 ti' « 2a faE -H I •> ^

r- © CC3 O gr Q Pl o O - 3 o

O CN O -* 0 0 CO

CO

CO

to

o

Pl

I I

I-H

O CO CN 13-

I

oo

B TO >> a

OS11 CO

•S 4->

m

tu

_f

C

r-£

Cl}

B c

3 '-". 3

o o CO

I I

I I

I I

ca

Tjänster bo

.3° 2

J

a >a -a

B

k o

ra

»a

I

•

a 2

. bo ia

tfl

.£P

-K

ti

TO 03J TÖ ti TÖ

V 't, 3 'H V *> 22 >> >• B B ->>1 22 e>

c-aj Q

O

Q MJ

Q

S

a

—]

3 3

H

å - ti

fe.

ti

fa

r-,

O Q

S TO c

o i 1? O Q

2a

B

bo be

B

ia 2 »? a of b 2a 2™ ai2 2ti S 2 fa TO ^ TO 2 a -o

~*Cg

H C 3O fe 3fa fa r*i

rA o >JH

H fe

r*a

Q O Q

I a co

3Q

247 Q ©

•<f no H

TO

O

CO O X, r H

.TI

UO au CO • *

CO CN

O 00 ©

TO

CD rH CO

o

© CO

UO ©

o

o o

Pl CO rH

CO

CN

Pl

© ©

o ©

O UO ©

- H . UO

rH

CN

§

1 1 1

I

© CN)

a

2 bo TO : o . 3 r-l

a

2 •9

•3-.

X1 Q

a

A fe

•B

-.O

>>

-K to

j| J

H*

o

o o —1 TO t o -* Q O CN CM

O O O L— CO UO

O ©

rH

rH

Pl

1 | | — •a

|

to

2 2

© © ©

rH

-H

t—

—

rH

bO J TO . >

-3 §

a o

CO ©

en

•2 ö •a :

g 2

.a a

H

co

r - O

o

O

lO

0 0 OO

HH

©

rH

tu CN

| |

| |

rH

os M

+ 1 o 1 1 o

| |

|

rH

rH

O ©

. i •Pl

rH

TO Pl

O O

-* CN

33 O

rH

00 ItO

00 33

—i

I I

I I

d

tD to ta to to ••at to :-3 3 ^ 3

•r»

~3

•4J

^ w "J w --rj TJ en TJ

a ti 2 ti Q r4j Q

bo

bO

S a 3 - -2 rS

a 3

B

bO ja

1 "? 3 J S£ 3 >

lä IO

TO •*

rH

rH

rH

CN

O

UO

B

13 B

pi

•* J

©

C

O

O ©

©

rH

3 rJ

M OI V) uO

;

H a

ra

-i

©

—i i -

m

1 i-

©

-f

X' -f 33

r-

O

CO'

rH

UO

o

••>-•

Ö

HH

I-H

Hf

M M

I I

CN

I I I

s

O

£

CN

r—

I

I

a Ta rfl a

-3

•a co"

i i ss ,. I i I i J .3 t-

Cä

S2 c o,

j_, 0) °-ö oj * J t u

•

o

ra

.3" s

"§ .5 EL * f 1 1 g 1 1 co >

fp

O

r * CO

•>a - a ,

>

fa

_M

>HHHto

a

248 Gävle,

forts. Beräknad stat för läsåret 1938—1939 Stat för år 1936 med nuvarande organisation

efter omorganisation

1500 1600 2 000 9 570 (58x0:60x275) 2 409 (11x0:60x365) 340 6 380 (58 x 110) 2 000 9100 10 000 350

1500 1600 2 000 9 075 (55 x 0: 60 x 275) 2 409 (11x0:60x365) 340 6 050 (55x110) 2 000 9100 10 000 350

1500 1600 1500 13 406: 25 (65 X 0: 75 X 275) 2 555 ( 7 x 1 : — x 365)

Tryck, telefon m. m

2100 Oförutsedda utgifter Pensioner och understöd . . .

1900 7 764 2 016

1900 8 372 2 016

Summa

2 962

2 962

56 067

55850 II. Omkostnader: Sjukvård och tandvård . . . . Underv.- och arbetsmateriel

Kost åt personal

Tvätt och renhållning Värme, lyse och vatten . . . .

Avgår hyra m. m Säger omkostnader

4 875 (65x75) 2 000 9 000 6 500 250 3 000 1500 300 2 000 8 371 2016 60 371:25

60374:25 Löner och arvoden Summa kostnader

77 659 56 067

73 065 55 850

109 684 60 374: 25

133 726

170 058:25

to 33

fa

3 CO

O O CO

oh be T. " 3 be C -J 3-, 3 TO

O HCH CO P l 30

Ht!

33 UO t— O

O O to

© O CN P l t - - *

CD CD CO

O O O

CO r H CO CD CN CD

TO

tD

Pl

rH

CO CO

CO

O

© TO ©

33 rH

I CO

TO 03

Tjänster

bo bo

bo 2 bo ra 2 •!„ 3 2 co

m

TO

ti

HJ

B h j Q f a l Q j Q

-ghJhjQ

-3 a

B O

H-J

~ C

tn

Hl

e JA

a a a

ta

o

© © O

o

-rjl t-

© ©

o © no o CD © TO ©

O

rH

UO H f l

•

©

a ^< — CJ CO

O O O ro

o

O

i! I

UO

Ö -K bC "0

a

O •rX CN

r-t

£_j -c

o °rS - 3

fa >' 01 3 ra

R jj

T3

fl ti a M hlQhiQ

lO j?> IO >»

O t 00

o O

t - o ICO O

CO

TO

33 CN

33 H

CO

©

o

i i : i TO

TO

Tjänster a" 2 4-i

2 9. TO B

to fa

o

cu

c l

2^

© ©

fe >i fa a

2 O= 2 -o fa TO -

«

2 O O O

1—1

<*

1 1

-a TO "B

33 5

O -HI t-

o

O o IP. o O CO C 3 CO o t a rH iCJ -51 o 33 te H rH pl

1 1

I - r 3 rH If0 e5 '-O

o o

O o a r© 00 30

TO© 33 P l TO

O

O c~ 113

(

O

Q

••

• c: i 1 1 1

I 1

00 1 Ht !

Tjänster

> a

C

a

ti

bo bo

a •a

2 3

ra

.. 3 TO t: a 3 5 B fa >> Q

c*

C k 'B

fel

Hl to

ra

te

te "a a B

to bo - bo ;tio be ia :3 bo a

E

a 3 2 ca

»

«

bo > bo bo =tea JA

ja a

"

© g ™ § a H

«

30 bO

td tö o

bO

bo 5f> bo 2

fa —a " 3 ti TO ja TO 2 2 2 TO 2 E 2 j a TO fa 'J3 fi a t i o i t i B ti oi ti TCS 2 ti a 2 >> S 3 > l 2 r i B > l 3 >l . a a "-t t*i gC!Q«<!QOQ-0Q

t

••<

••<

o ra

fl

flj -O

:3

O '-3 -d

EO TJ

o

bO BO

ed >X3 *^

CO

a o

cTl

1 oo co

a

i 2

C :0

fa

cto

TO

1 -

•x

-f

CO

rH

O

o

CO

r-

a

r-

Tjänster

P

fa

O

»a

B

co

Pl

o

t*a B bo c

•fal

o

•fe ra

—

a

a

—. fa 01

^H

'

.SP 2

si

ca

•v =0

in

É

bo bo K

c3 B

:3 B

^ 0

H l CO

ä

a

CA

fl JA

'q a

jccj

fa

fa

>

o o

UO o cc 00 o 3 r- Pl cc

o UO o uS o

©

-*

CO

bo O

a a

ra

co bö o fa

bo

o o

-* JZ

» " • 3 2 © *> •O 3 §

rH

r-

|

. o «i

ia

bo bo

bO bo ia

oT

©

QJ T*

—<

f

r J O fa-

3fa

t

co

c c io oc o-

c;

i

|

ir33 CN

© i -

© C ©

© ©

O © H«l

"* 33 ICO

.a

1 |

1 O

o 33

o 33 O i o 33 O 1 oo pl 1

COO 33

uo

p

O

© ©

m 1 1

3 TJ 2 2 c T3 10 •jCOrJ Q

TO

£ C

bo bo lä

a a

CO

co TO

i l ^ JC3 t

:0

r J Cr*.

ca

JO © +* OI — 3 -2 TO TO ti 2 3 a fe 3fa Z. > 3 01 fa TO >, a O 3 T=

fl

1 TO

Pcj

B O

3a

a

a

TO

TO **

"

fa

V

CO

|

bo

rt bo

Pl rH

T—

a

H-H-

rH

O u3

oo a •*

->*

T0

to

—. t -

pi 3.

CO

T-H ^H

o

gg cc - T

•rf -rr

O O

c

| J1 1 1

CO

-a

CN

|

12-a

]

1 CN

CO

TO 01

s ©

TO

OO rH

us

Tjänster a" 2 t ti^ TJ v j•o a ~ *T TO ti 2 o a fe -3 > a v h. £ fa TO >> a B5 3 TO

fa

iO

a Hl co

ICO

c

c

t -

pl

•rK

r-

rH

tM

C

tc r—

- *

c

c 13

O

o

-t

O

o

t-

i-

T —

©

rH

K

en

o

r-

oc

r-

fa •a

r-

<03 Pl

1 ' .a 1

1 US

C© :©

- * O^

o o 33

C 33 O 1 o © CNO o-

33 3.

O

O

o

s J ' -a

*

«

PI r—

<M

P

T—

O O

1 1 ; 1 1 1-a 1

• *

T j änster

C ©

P

c o

i, te ° JA fe *o — 2 2 :a B T3 TO -a H I o T a c H

c

bö .tö

fa a >

"B K! B :

a

2 CO

bo C

"3

i

C M

B PQ

:

B

-5

2 c

I

-K!

JA

a bD bO b0 ia b 3 3 icc *H ~ ti CT3 "5 •rl t.

b bD

t» cd

b b 10

a"

bö

2a to

;

I .

t0 bo

to

bo bo

.

bD to

b0 b 10

»1

b bD

>

;

t0

• te ta

i ä JA . 2-a ;bl a — 3 c ••; ~ 3= cal -- C c/ v i ! 3ti —<l a K1 •s cu : c - 1 ' w § B = i T3 t T3 T;) T a B T T: i ; E T T ia nit B Jt t "S > ^ S :o3 =a c i ia T» E ti J i2 ti£.3 » ! *e a f t 01 il Tz - >> 2 1 E 15 6 i 1 a . 3 Si B r 0 rt i C c O x p c ) 0 •« > | B c c a oc c 2 ° CO « >< w w oT

i il

CO

co

.7

t

Z

i

å1 |

S

C« K

:0

-

=

251 O © pl

O OO rH

Pl to «*

O CO T-H

33 HK CO

OT

• *

33 O CO O

HJH

CO

TO

O O TO TO O ••#« t - CO CN

CO TO TO

rH

CN

TO

O © Hll CN

rf O TO O UO UO CO CN

CN

i I I

-

—

H

-

r H

CO

•*

UO

m

Ia

a > | b 0 r-2»

b

Ifl

:r

a

H l

o

iSj tn

•

T:

- t -^ :3 i 10

rJ

C

ti E cu

bo bo ta

C

11 T

i a 1 a 1 l >1 C

:c

il

3 :C

i

fH

0.

cc

• * rH

iO rH

c-

r> H

B

r-

7-

1-

:/ -—

r—

P

'|£ p

1-

p

•

-a 1

rt

1 1 -a 1

I-H

r—

Bfr

r-

BH

C C t>

• CC

o -

3< .- Cr-: oc

o p

c 13

4<

rH

i-i

•

i-H

~

er

CO

O

I-H

T—(

-.-.

C n p

l>

c

T-

+, T~

.:

r-

r-

ir iP

C

=

R

B

O

B

.2

O

©

o- D

o

& fi

r»

b-

CO

G 3

-t 3

o Q ©

Cl"

CN

-t

.:: P

OT l» **

c p

1 1

+

ej

1 1

i

1 1

c cc

O

1 B

—-

cc

H

-h

ti r.

i-H

1 1

C te c ' 30

O UO

O ©

1 i .2 •i •t

K

£ t

er

r>

CO O

1-1

ao

.a

«

rH

b1

to

Q

i

rJ3

bi •* t 1 ro ta bo

ä

3 2 B fe H l

^

.a H

M

t

a

Hl

Lön . Dyrtid ymnast

q 3

"3

fa 01

B

co

t>

CD CC Q te 0

p

EN

S cr P

K :

•

-

8 CO

r-

TH

J 1 m m

UO

_ O

"•* o © T O O -#

UO

O

sa

.- p l TO P l eCNo CN TH

-3t

O

-

-

cc_

i & r H

-a C i O CC -it CO

p

I

•a

|

'•' CO

rH

C

vi

p

eo -1 + r H c 9 4-

+ O

K

«

— ,

CO

b b r-rj •g

fa •a K

<Q

fa TO O

3 :C

b bo ia

bC £

33 ni

ia 03

B OTi fa a

~0

C

c

:r

Kc b ]

-ti g

1 I0

b Cl 0

B £ © -o B o THa0l a fa COO

T:

5t

C

H. ^

T:

t t

B

3 Hl

c

r>

a TO

H

c

at f-

i

3 - 3

"»

H.

a a fa 3 3 fa

3 B.

H t

c 0

T:

21 sä 0

-

X

u 1 -* T ä (-I J•< 1 tf 3 to

B

bD b1

0 b0

. .. a g TO -S t

B a C G «

K

bn

• *

iÄ

a

C 3

ja v o

rH r—

i

,_

T

>>

| ' 1 |

o

a bl) 0) TO

a

E

- '£

cä r-C

o o

! 2 fl CU

:0

H fl B

o

t-i

I r3 2 ao i .'Bo ca& -c

h ^ M M > E- co

<c

ra -r->

—>

,_

252 Härnösand,

forts. Beräknad stat för läsåret 1938—1939 Stat för år 1936 med nuvarande organisation

efter omorganisation

Tvätt och renhållning . . . . Värme, lyse och vatten . . . . Park och fastighet Bibliotek Elevresor Tryck, telefon m. m

2 900 2 250 1800 27 216 (144x0:70x270,1 4 745 ( 1 3 x 1 : — x 365) 9 360 (144x65) 2 700 9 700 8 300 200 6 600 1500

2 900 2100 1800 26 838 (142 x 0: 70 x 270) 4 745 (13 x 1: - x 365) 9 230 (142 x 65) 2 400 9 700 8 300 200 6 600 1500

Oförutsedda utgifter Pensioner och understöd . . . Pensionsavgifter

2 500 8 700 3 551

2 500 9 989 3 551

1500 2100 1800 28 428: 75 (133 x 0: 75 x 285) 2 920 (8x1: —x 365) 9 975 (133 x 75) 2 400 9 700 7 000 250 6 600 1500 500 2 500 9 989 3 551

Säger omkostnader

92 022

92 353

90 713:75

122 343 92 022

118 473 92 353

164 022 90 713: 75

214 365

210 826

254735:75

11. Omkostnader: Sjukvård och tandvård . . . . Underv.- och arbetsmateriel

Kost åt personal

Löner och arvoden Omkostnader Summa kostnader

253 Bilaga 10. Beräknat antal till fortsättningsskolorna övergående elever vårterminerna 1938-1943. (Beräkningen är grundad på det vid skolorna före omorgani ationen befintliga elevantalet.) Beräknat Å r

Manilla g

Växjö

fl

fl

g

antal

elever,

som

VänersÖrebro borg

Lund g

fl

g

fl

g

fl

avgå

Gävle g

fl

från

Härnö- Samtsand liga

fl

g

fl

g

Talu ndervisade: Vårterminen 1938 1939

14 10

10 13

5 14 10 10

1942 »

47 20

14 22 25 35 44 39

18 20 28 26 38 34

11 13

1940 1941

15 15 29 24

12 11

7 Icke talun dervisade: 1

Vårterminen 1938 1939

1940 1941 »

1 2

1942 1943

254 Beräknade utgiftsstater L ä s å r e t Växjö 20 elever Befattningshavare

I. Löner och

Antal befattningshavare

Löne-

1 9 3 8 — 1 9 3 9 Vänersborg 20 elever

Löner, arvoden, dyrtidstillägg

grad

klass

8100 891

5 952 654

Antal befattningshavare

Lönegrad

klass

arvoden.

Kvinnlig rektor, lön (Lönestat) dyrtidstillägg Ämneslärare, manlig, lön . . . dyrtidstillägg Ämneslärare, kvinnlig, lön dyrtidstillägg

. .

Yrkeslärare, manlig, lön . . . . dyrtidstillägg Yrkeslärare, kvinnlig, lön . . . dyrtidstillägg

15 Skolkökslärarinna, lön dyrtidstillägg

16 Husmoder, lön dyrtidstillägg

9 Sjuksköterska dyrtidstillägg

5 Vaktmästare dyrtidstillägg

7 500 825 3 972 436 2 688 295 2160 237 4 424 266

Eldare dyrtidstillägg Arvode för teoretisk undervisning och gymnastik . . . . dyrtidstillägg Arvode till gymnastiklärare . . dyrtidstillägg > » husfader 2 dyrtidstillägg » » trädgårdslärare dyrtid tillägg

. .

Vårdarinna 1

1080 1500 1080

Tjänarinnor 1 Gårdskarl 1 Portvakt 1 Skriv- och bokföringshjälp

Säger löner och arvoden Allt fritt.

. .

12 Bostad, bränsle och lyse.

40 560

255 Bilaga 11.

för ibrtsältningsskolorna. L äs å r et 1 9 4 0 -- 1 9 4 1

L ä s a

Växjö 65 elever

Vänersborg 85 elever

klass

Antal befattningshavare

grad

Löner, arvoden, dyrtidsklass tillägg

—

—

—

—

—

—

-

19 638 2160

6 600 726

—

—

—

-

—

—

—

—

40 944 4 496

10 980 1207

—

10 260 1128

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

-

—

—

—

-

—

—

—

—

—

2 940 323

—

—

—

—

—

Antal befattningshavare

grad

8 580 924

—

—

—

—

5 952 654

—

—

—

15 888 1747

4 284 471

—

—

2 688 295

—

—

2 292 252

—

—

2 556 281

-

— 6

grad

klass

—

Löne-

Löne-

—

— —

Gävle 30 elever

Löner, arvoden, dyrtidstillägg

Löner, arvoden, dyrtidstillägg

Antal befattningshavare

1 9 4 1 -- 1 9 4 2

r e t

—

— 700 77 200 22

—

—

— —

— —

2 4 1

Löne-

—

;

—

200 22

—

4 500

2160 3 000

— —

— —

—

—

2 000

—

—

— 19

— —

— —

— —

—

—

—

—

—

—

—

i

—

— 76342

256 Beräknade utgiftsstaler L ä s å r e t Växjö 20 elever II.

Vänersborg 20 elever

Omkostnader.

Sjukvård och tandvård Undervisn.- och arbetsmateriel . . . Inventarier och verktyg Kost åt elever »

1 9 3 8 — 1 9 3 9

• personal

7 000

2 000

(20 x 0: 90 x 330) 5 940

(20x0:90x330)

(4x1: — X365) 1460

(3x1: — x 365) 1095

(20 X 60)

(20 x 80)

5 940

Utackordering av elever Beklädnad

»

»

1600 Tvätt och renhållning

1 000

Värme, lyse och vatten

10 000

3 500

Fastighets underhåll

5 000

Bibliotek

250 Elevresor

600 Flitpengar

22535 Oförutsedda utgifter Avgår: beräknad inkomst för utförda arbeten » nastiksal

•

hyra för gym1200

Säger omkostnader

31250 Summa kostnader för varje skola . .

»

•

> samtliga skolor

10 360 12175 39 583 111393

257 för fortsättningsskolorna (forts.). Läsåret

(65x0:90x330) (7x1: —x 365)

1 9 4 1—19

4 2

Vänersborg 85 elever

Gävle 30 elever

1500 2 500 2 000 19 305 2 555

1600 27 600 2 400 (85 x 0: 90 x 330) 7 650 (7x1:00x365) 2 555

3 900 700 10 000 6 000 250 2 000 700 2 500 53910

(85 x 80)

6 800 3 500 4 500

1000 2 500 1500 (15 x 0: 90 x 330) 1350 (2x1:—x 365) 730 (15x65x11) 10 725 2 400 (30x80) 600 2 500

1600 3 700 500 62 405

1000 600 1500 26 405

Växjö 65 elever

(65x60)

L ä s å r e t

1940 — 1941

12 000

53 410

126 747

58 556 293 817

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1936:49

UTREDNING MED FÖRSLAG ANGÅENDE

OMORGANISATION AV DÖVSTUMUNDERVISNINGSVÄSENDET Rättelse: Sid. 172: Stycket, som börjar med rad 8 uppifrån (under tabellen), skall hava följande lydelse: att rektor placeras i 27 lönegraden. Vidare föreslås lönetillägg å 960 kronor för rektor vid skolan i Vänersborg och å 480 kronor för envar av rektorerna vid skolorna å Manilla, i Lund, i Örebro, i Gävle och i Härnösand. För rektor vid skolan i Växjö föreslås intet lönetillägg.

Statens offentliga utredningar 1936 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer bejeckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Betänkande med förslag rörande jaktlagstiftningsfrågor. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. 1. För-lag till lag om rätt till jakt samt jaktstadga ävenBetänkande med förslag till lag om behandling av försom andra därmed sammanhängande författningar. [38] brytare, hemfallna åt alkoholmissbruk, m. m. [4] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtFörslag till lagom ändring i vissa delar av sjölagen m.m. [17] gärder för att bereda ökade möjligheter för den mindre Utredning ang. revision av bestämmelserna om tingshusbemedlade befolkningen på landsbygden att förena småbyggnadsskyldigheten. [37] bruk med hemindustri, hantverk, hemslöjd, pälsdjuruppfödning m. m . [39] Betänkande med förslag till omorganisation av den med Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten. [40] Betänkande om socialstyrelsens organisation. [29] Betänkande med förslag rörande förhandlingsordning för Betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning och därmed sammanhängande statstjänstemän. [41] organisationsspörsmål ang. rikets landkarteverk. [42] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Kommunalförvaltning. Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skyddsskogar m. m. [19] normalförslag till gatukostnadsbestämmelser enligt 49 § Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skogar & stästadsplanelagen. [33] der och enskilda tillhöriga flygsandsfält i Hallands län. [30] Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. Industri. Undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. [18] Handel och sjöfart. Promemoria ang. ändring av bestämmelserna rörande komStatligt kaffemonopol. [10] munernas underställningsfria lånerätt. [35] Rationaliserings- och ersättningsfrågor i samband med Den svenska sjöfartsnäringen. Statistisk-ekonomisk undersökning. [22] ifrågasatt införande av statligt brännoljemonopol. [46] Betänkande med förslag till lönereglering för lärare vid 1935 års lotsverkssakknnniga. Betänkande 2. Förslag till lotsförordning. [43] folk- och småskolor. [48] Kommunikationsväsen. Utredning rörande förhållandet mellan land- och sjötrafikPolltl. medel. [16] Betänkande med förslag ang. revision av lagstiftningen Betänkande med förslag i anledning av verkställd granskrörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltning av 1932 års trafikutrednings förslag till förordning drycker. [5] ang. allmän automobiltrafik. [20] Nationalekonomi o c h socialpolitik. Utredning med förslag rörande bidrag åt baru till änkor och visBa invalider samt åt föräldralösa barn. [61 Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. [7J Ur socialiseringens »europeiska» idékrets. [8] Socialiseringsidöer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 1. [9] Betänkande ang. förlossningsvården och barnmorskevnsendet samt förebyggande mödra- och barnavård. [12] Betänkande ang. familjebeskattningen. [13] Betänkande ang. dels planmässigt sparande och dels statliga bosättningslfin. [14] Betänkande ang. moderskapspeuning och mödrahjälp. [15] Arbetslöshetsundersökningen den 81 juli 1935. [21] Betänkande ang. åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark yppade missförhållanden samt rörande de kostnader som därav kunde föranledas m. m. [23] Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1935. [32] Utredning med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap m. fl. [47]

Bank-, kredit- och p e n n i n g v ä s e n . Betänkande med förslog till lag ang. ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker m. m. [26] Försäkringsväsen. Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [11] Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid. [28] Betänkande med utredning och förslag ang. åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren. [31] Utredning rörande de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden. Bilaga till betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. [34] Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 29 febr. 1936, överarbetat av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. [36] H ä l s o - och sjukvård. Betänkande med utredning och förslag ang. sammanförande och organisation av i Stockholm befintliga arkeoBetänkanden 1 rörande seraflmerlasarettets ekonomi samt 2 logiska samlingar från Sledelhavsländerna och främre rörande lasarettets ställning och verksamhet. [1] Orienten. [44; Betänkande ang. sterilisering. [46] Utredning med förslag ang. omorganisation av dövstumundervisningsväsendet. [49] Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . Försvarsväsen. Ang. kontrollen över elektriskastarkströmsanläggningar.[27] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erFast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. kännande och verkställighet av domar och skiljedomar m. m. [2] Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträffande Betänkande med förslag till lag om internationella rättskonsumtionsrajölk. [3] förhållanden rörande arv, testamente och boutredning Sociala jordutredningens betänkande med förslag till revim. m. [24] sion av lagstiftningen ang. avstyckning m. m. [26] Stockholm 1936, Ivar Hsjg:gströms Boktryckeri A. B. 8037