Betänkande angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1925:15 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE ORDNANDET AV

STATENS

BYGGNADSVERKSAMHET INOM

STOCKHOLM AVGIVET AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 19

2 5

Statens

offentliga

utredningar

K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. Norstedt. 173 s. 2 p a t - t a b . E. 2. Tull- och traktatkommitténs u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av Hj. Heimbiirger. Marcus. 108 s. Fi. 3. Tull- och traktatkommitténs u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d c n . 29. Den svenska skoindustrien m e d särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av W. Smith. Tullberg. 104 s. Fi. 4. Tull- och traktatkommitténs u t r e d n i n g a r och bet a n k a n d e n . 30. Den svenska cementindustrien m e d särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. Fi. 5. Tull- och traktatkommitténs utredningar och bet ä n k a n d e n . 32. Den svenska porslinsindustrien m e d särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av E. W . Tillberg. Tullberg. 04 s. Fi. G. Tull- och traktatkommitténs u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. Fi. 7. Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag j ä m t e personalrepresentanternas särskilda yttrande. Fahlcrantz. 140 s. Fö.

8. Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij, 355 s. Fi. 9. B e t ä n k a n d e m e d förslag till g r u n d e r för avsättning till de u n d e r Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t l y d a n d e affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas medel. Norstedt. 44 s. K. 10. Förslag till förordning a n g å e n d e statlig inkomst- och förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstedt. 40 s. F i . 11. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. Av N. Schager. T i d e n , viij, 168 s. F i . 12. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. T i d e n , viij, 285 s. Fi. 13. Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m . ni. Marcus. 110 s. K. 14. Utkast till ä n d r a d lydelse av 1—12, 19, 21—24, 26, 28-35, 40 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan d e n 22 juni 1920 m e d vissa föreskrifter a n g å e n d e d o m sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . 15. Betänkande a n g å e n d e o r d n a n d e t av statens byggn a d s v e r k s a m h e t inom Stockholm. Centraltr. xvj, 527 s. 12 pl. K.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jord>ruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 18) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1925:15 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE ORDNANDET AV

STATENS

BYGGNADSVERKSAMHET INOM

STOCKHOLM AVGIVET AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

C E N T R A L T R Y C K K R I E T.

fört

S T O C K H O L M

19 2 5

INNEHALLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till chefen för Kommunikationsdepartementet

1 FÖRSTA DELEN. KAP.

I.

Historik

KAP.

II.

Statens fastigheter i Stockholm. 1. Fastigheternas läge, storlek, taxeringsvärde 15 Riksarkivets utredningar, 15 — sakkunnigas liggare A, 15 — nyttig golvyta, 17 - liggaren B, 17 — beskrivning å fastighetskartan pl. 1, 17 — arealer och taxeringsvärden sammanställda i tabell 1, 18 — staten tillhörig mark som ingår i gata eller allmän plats, 19 — fastigheter med ovissa äganderättsförhållanden, 19. 2. Fastigheternas nuvarande användning 20 Fastigheternas gruppering med hänsyn till deras användning, 20 och tabell 2 — abnormiteter i fråga om vissa tomtindelningar, 21 — stabilitet och föränderlighet i fastigheternas användning, 22 — statsbyggnader uppförda efter år 1850, 23 — av statsverket senast förvärvade fastigheter, 23 3. Fastigheternas vård 26 Redogörelse för vilka fastigheter vårdas av: Riksmarskalksämbetet, 26; Byggnadsstyrelsen, 27; Patent- och registreringsverket, 28; Arméförvaltningen, 28; Marinförvaltningen, 28; Loisstyrelsen, 28; Generalpoststyrelsen, 29; Telegrafstyrelsen, 29; Vattenfallsstyrelsen, 29; Fångvårdsstyrelsen, 29; Medicinalstyrelsen, 29; Lantbruksakademien, 30; styr. för veterinärhögskolan, 30; kommitt. f. Nya elementarskolans byggn.kassa, 30; Riksgäldsfullmäktige, 30; Djurgårdskommissionen, 30; Stockholms stad, 31; Domänstyrelsen, 31; dir. för Blindinstitutet, 31; dir. för Eugeniahemmet, 31 — fastighetsförvaltningens centralisering, 31 — slottsarkitekter, 32 — byggnadsstyrelsen som affärsdrivande verk, 33. 4.

Q

Fastigheternas bokföring i statsverkets räkenskaper 33 Skillnaden mellan bokföringen av affärsdrivande verkens fastigheter och de icke affärsdrivande verkens, 34 — Riksräkenskapsverkets förslag till bokföring, 34 — h y r o r uppdebiteras för alla myndighe-

IV Sid.

ters lokaler och tillföras en fond för byggnadernas underhåll och för nybyggnader, 35. 5. Fastigheternas brandförsäkring Regel och undantag, 36 — Riksräkenskapsverkets yttrande, 39 — överdirektör Laurins förslag, 39.

•

KAP. III.

Statens verk och i n s t i t u t i o n e r i Stockholm. 1. Statsinstitutionernas nuvarande lokalisering Sakkunnigas liggare C, 40 — tabell 4, 42 — institutionernas uppdelning i grupper, 40 — tabell 3, 41. 2. Olägenheter med nuvarande lokalisering Förhyrning, 42 — lokalsplittring, 49 och tabell 6 — trångboddhet, 50 — tjänstemännens hastigt ökade antal och orsakerna härtill, 51 och tabell 7 — förhållandet mellan antalet fönster och tjänstemän, 51 och tabell 8 — normer för detta förhållande, 53 — planlöshet vid verkens placering, 54 — Kungl. Maj:ts kansli centrum för statsförvaltningen, 54 — Kungl. Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken på Skeppsholmen, 55 — de kamerala verken på Riddarnolmen, 56 — tekniskt-vetenskapliga institutioner invid Tekn. högskolan, 57 — militära verk i kv. Kandidaten, 57 — andra samgrupperingar, 57 — samhörande verk borde lokalt sammanföras, 58. 3. Av statsmakterna vidtagna åtgärder för olägenheternas avhjälpande Tablå över fastighetsköp och anslag till byggnader och ombyggnader, 59. 4. Översikt över efterfrågan oeh tillgång pä lokaler för vissa grupper av statens verk och institutioner Ämbetsverk, 61 — sjukvårdsanstalter, 64 — praktiskt-vetenskapliga anstalter, 64 — undervisningsanstalter, 64 — arkiv, bibliotek, museer, 65 — några allmänna reflektioner rörande statens byggnadsverksamhet, 65.

61 ANDRA DELEN. Sid.

Kort översikt över andra delens innehåll KAP.

IV.

67 Förslag till o r d n a n d e a v vissa s t a t e n tillhöriga o m r å d e n inom och utom Stockholms stadsplan. Allmän översikt 69 R i d d a r h o 1 m e n. Statens fastigheter å Riddarholmen, 71 — Brolins karta av år 1771, 72, — äganderättsförhållandena, 73 — byggnadssakkunnigas förslag till stadsplan, 74 — förslag till arkivmagasin, 78 — förslag till ämbetsbyggnad, 78 — sammanfattning, 79.

v Sid. Staden mellan broarna. Kvarteret Vulcan us (Kanslihuset) Kvarterets storlek och användning, 80 — Myntgatans breddning, 83 — Strandgatans överbyggande, 82 — inköp av kv. Mars, 83. Kungsholmen. Kvarteren Bryggaren och Glasbruket Kv. Bryggaren nr 5 och 6, dess storlek och upplåtelse till sjukhuset Eira, 83. Kv. Bryggaren nr 9, dess storlek och användning för Mynt- och justeringsverket, 85 — Hantverkaregatans utvidgning, 84 — nybyggnadsförslag, 85. Kv. Glasbrukets storlek, upplåtelse till Karolinska institutet, 85. — Förslag till ändring av stadsplanen för kv. Bryggaren och Glasbruket, 87. Kvarteren Bergamotlrädet och Asplunden Garnisonssjukhusets område, dess tillkomst och bebyggelse, 88 — förslag till tomtens reglering, 90 — kvarterets framtida storlek och användning, 92. Kvarteren Göken och Päronträdet Tomterna nr 5, 6, 7 och 11 i kv. Göken (Svea ingenjörkårs f. d. kasernområde , deras läge, storlek, taxeringsvärde m. m., 92. Tomten nr 2 i kv. Päronträdet (f. d. Kungl. fatburen), dess läge, storlek m. m., 93 — nuvarande användning, 94. Tomten nr 3 i kv. Päronträdet, dess läge, storlek, m. m., 94. Byggnadssakkunnigas förslag till stadsplan å kv. Göken och Päronträdet, 94 — ett ordnat bebyggande bör icke fördröjas, 96. Mariebcrg och Konradsberg Tomterna nr 2 och 4 i kv. Mälaren Marieberg\ deras läge, storlek, taxeringsvärde m. m., 95 — områdets planläggande och försäljning, 96. Tomterna nr 5 och 17 i kv. Mälaren (Konradsberg), deras läge, storlek, taxeringsvärde m. m., 97. Förutsättningarna för de båda områdenas planläggande och exploatering, 97 — förslag till deras upplåtande åt Seralimerlasarettet och Karolinska institutet, 99.

95 Norrmalm. Kvarteret Björnen 99 Dess bebyggande för Vattenfallsstyrelsen, eventuellt även för annat statens lokalbehov, 99. Kvarteren Fyrmörsarcn, Sporren och Bcridarebanan 99 Kv. Fyrmörsaren, tomterna nr 6 och 7 (Gymnastiska centralinstitutet), deras läge, storlek m. m., 99 — tomten nr 3 (Brunkebergs hotell) disponeras av Telegrafstyrelsen, 100 — tomten nr 8 (tillhör Stockholms stad) bör av statsverket inköpas, 100 — byggnadssakkunnigas förslag till kvarterets bebyggande, 100.

VI Sid.

Kv. Sporren, tomten nr 8 (Lantbruksakademien minskas genom Beridarebansgatans vidgning, 102. Kv. Beridarebanan, tomterna nr 1 och 2 (Tekniska skolan, Nya elementarskolan m. m.), deras bebyggande, 102 — deras framtida användning: Tekniska skolans byggnad lämplig till museum, 105 — Sergels ateljé har konsthistoriskt affektionsvärde, 105 — den borde iståndsättas och vårdas som monument, 108. Kvarteret Grönlandet södra 108 Ändamålet med dess inköpande, 108 — Etnografiska samlingarna förvaras å de två osålda tomterna nr 8 och 9, 110 — deras storlek och användbarhet till en ämbetsbyggnad, 110. Kvarteret Vega (f. d. Paris) 110 Tomten nr 1 (Bergsskolans f. d. tomt), dess inköp av Brukssocieteten och dess överlämnande till statsverket, 110 — tomten nr 2 ^Tekn. högskolan), dess inköp, 111 — tomternas bebyggande, 111 — fastigheternas framtida användning, 112. Kvarteret Kungl. Trädgården 113Tomten nr 4 (Kungsträdgården), dess läge, storlek m. m., 113 — tidigare avsöndringar från kvarteret, 113 — kanslihus i Kungsträdgården, 114. Bellevuc, läge, storlek m. m

115 Östermalm. Kvarteret Riddaren 115 Tomten nr 6 (Högre lärarinneseminariet), läge, storlek, taxeringsvärde, 115 — förslag till tomtens effektivare utnyttjande, 116. Artillerigården ' 117 Tomtens nr 10 i kv. Järnlodet storlek och användning, 117 — ifrågasatt försäljning av delar av tomten, 117 — anläggningens monumentalitet, 120 — byggnadssakkunnigas förslag till ny- och tillbyggnader och deras användning, 121. Posilionsartilleriregementets kasernområde 123 Områdets storlek, dess indelning i kvarter och tomter, 123 — byggnadssakkunnigas förslag till ändrad kvarters- och tomtindelning, 124 — ekonomiska beräkningar, 126 — nuvarande logementsbyggnad och stallar lämpliga till museum, 128. Fredrikshov 128 Tomtens storlek och befintliga byggnader, 128 —- Livrustkammaren till Fredrikshov. 129 — byggnadssakkunnigas förslag till ämbetsbyggnad, 131 — området bör snarast frigöras från intendenturförråden, 132. Statens tomt i Nobelparken 133 Tomtens storlek, läge, tillkomst, 133 — bj^ggnadssakkunnigas förslag till lägets fixerande och arealens ökning, 135 — dess framtida användning, 137.

VII Sid.

Svea och Göta livgardesregementenas kasernområde 137 Byggnadssakkunnigas förslag till reglerande av områdets nordliga del, 138. Karlaplansområdet 139 Byggnadssakkunnigas förslag till användning av de för statens behov reserverade tomterna, 140. Kvarteret Doktorn (nu Uppfinnaren 142 Kvarteret erbjuder tillgång på onyttjad tomtmark, 142. Humlegården 142 Tomtens storlek och värde, 142. Kvarteret Domherren Lånscellfängelset) 144 Kvarterets läge, storlek, taxeringsvärde, 144 — fängelsets nedläggande, byggnadernas användning för annat ändamål, 145. Norra Djurgården. Lektor Starbäcks motion 1913, 146 — Riksdagens yttrande, 147 — Djurgårdens exploatering, 148 stadsplanetävling, 149 — vissa tidigare upplåtelser planlösa, 150 — förslag till ordnande av området invid Tekn. högskolan, 151 — området invid Barnbördshuset, 152 — området bakom Stadion, 153 — området utefter Sturevägen, 153 — Kräftriket, 153 — Frescati, 154 — Djurgårdsbrunnsvikens bevarande som parksjö, 154 — sammanfattning, 155. Södra Djurgården. S. Djurgårdens karaktär av folkpark, 155 — upplåtelser, 155 — Nord. museet, 155 — Galärvarvet, 158. Solna. Bergshamra 161 Egendomens läge, karaktär och storlek, 161 — Byggnadsst}'relsens förslag till stadsplan, 163. Ulriksdals kungsgård 165 Egendomens areal, slottets iståndsättande, 165 — Krigsskolan till Ulriksdal, 166. Haga kungsgård, areal och läge 166 Stallmäslaregården, areal och läge 167 Karlberg—Norrbacka 167 Områdets areal, läge, beståndsdelar, 167 - - plan för områdets framtida användning, 168 — Karlbergs slott och park, 169 — Solnaskogen, 170 — plats för Statens bakteriologiska laboratorium, 171 — områdena väster om Karlberg, 171 — sammanfattning, 171. Drottningholms

kungsgård,

L o v ö. areal, läge

172 B r o m m a. Tyska

bollen, areal, läge

VIII Sid.

Brännkyrka. Johannishov och Kvarnängen, areal, läge, framtida värde 173 Sammanfaltning 174 Byggnadsmark inom stadsplanen för förvaltningsbyggnader, undervisningsanstalter och museer samt till försäljning, 174 — byggnadsmark utanför stadsplanen, lämplig att reserveras för vissa angivna ändamål, 175 — staten och staden som markägare, 175 — enhetlighet i statens fastighetsförvaltning, 176. KAP. V. Plan för lokalisering stitutioner. Inledning

av

s t a t e n s i Stockholm förlagda verk och in177

A. Av s t a t s m a k t e r n a vidtagna å t g ä r d e r för b e r e d a n d e av lokaler i Kronans hus åt vissa v e r k och institutioner. Kv. Grönlandet norra, 178 - kv. Norrtälje nr 13 och 14, 181 kv. Björnen nr 1, 2, 3 och 9, 182 — kv. Neptunus mindre nr 2. 186 kv. Kungl. Trädgården nr 4, 188 — kv. Mercurius nr 1, 2, 10, 11, 3 och 9, 193 kv. Rosenbad nr 6, 197 — kv. Rännilen nr 6, 199 statens tomt i Nobelparken. 201 — Gamla riksdagshuset, 202 Preisiska huset, 203 — kv. Kandidaten, 207 kv. Murmästaren nr 3, 210 Sammanfattning 213 Totalkostnaderna och kostnad pr rum, 213 — verk och institutioner som genom ifrågavarande åtgärder bliva läst lokaliserade, 214 — åtgärder vilka ännu icke kommit till utförande och därför beräknade kostnader, 215. B. V e r k e n s och i n s t i t u t i o n e r n a s lokalisering. Inledning 216 Grupp 1. H o v s t a t e r n a 217 Grupp 2. R ä t t e r o c h j u r i d i s k a v e r k . Högsta domstolen, 217 - Krigshovrätten, 218 — Lagberedningen, 218 Lagrådet, 218 — Processkommissionen, 218 — Regeringsrätten, 218 — Svea hovrätt, 218 Nedre justitierevisionen, 219; Förslag till lokalisering av dessa institutioner 219 Högsta domstolen m. fl. i Garnisonssjukhuset, 219 ny byggnad för Svea hovrätt, 221 kostnadsberäkningar, 223 provisoriska lokaler för Svea hovrätt, 223 — prov. lok. för Regeringsrätt och Lagråd, 224 sammanfattning, 224; Grupp 3. K u n g l . M a j : t s k a n s l i . Nuvarande lokaler, 225 - - nytt kanslihus, tidigare förslag, 228 — senaste förslag, 230 — Utrikesdepartementet och bostad för utrikesministern, 235 — bostad för statsministern, 239;

IX Sid.

Grupp 4.

Ämbetsverk. 1. tillhörande Justitiedepartementet 239 Fastighetsregisterkommissionen, 239 — Fångvårdsstyrelsen, 240 — sammanfattning, 240; 2. tillhörande Försvarsdepartementet 241 Arméförvaltningen, 241 — Arméns kasernbyggnadsnämnd, 242 — Civilanställningskommissionen, 242 — Femte arméfördelningens exp., 242 — Fjärde arméfördelningens exp., 242 — Generalstaben, 242 — Infanteriinspektionen, 243 — Kavalleriinspektionen, 243 — Lantförsvarets kommandoexp., 243 — Militärläroverksinsp., 243 — Remonteringsstyr., 243 — Stockholms lantrullföringsexp., 243 — Stockholms stads rullföringsexp., 243 — Tränginsp., 243 — Chefens för kustartilleriet exp., 243 — Högste befälhavarens över kustflottan exp., 244 — Marinförvaltningen, 244 — Marinstaben, 244 — Sjökarteverket, 244 — Sjöförsvarets kommandoexp., 245 — sammanfattning, 245; 3. tillhörande Socialdepartementet 245 Arbetsrådet och centrala skiljenämnden, 245 — Försäkringsrådet, 246 — Länsstyrelsen, 246 — Medicinalstyrelsen, 247 — Pensionsstyrelsen, 248 — Riksförsäkringsanstalten, 248 — Socialstyrelsen, 249 — Yrkesinspektionen, 249 — Överståthållareämbetet, 249 — Sammanfattning, 249; 4. tillhörande Kommunikationsdepartementet 252 Byggnadsstyrelsen, 252 — Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, 254 — sammanfattning, 254; 5. tillhörande Finansdepartementet 255 Bank- och fondinspektionen, 255 — Generaltullstyrelsen, 255 Kammarkollegium, 257 — Kammarrätten, 260 — Kontrollstyrelsen, 260 — Mynt- och justeringsverket, 260 Postsparbanken, 261 — Riksräkenskapsverket, 261 — Statistiska centralbyrån, 261 — Statskontoret, 262 — Stockholms tullkammare och packhusinsp., 262 — sammanfattning, 262; 6. tillhörande Ecklesiastikdepartementet 263 Riksantikvarien, 263 — Skolöverstyrelsen, 263 — Statens biografbyrå, 263 — Universitetskanslersexp., 264 — sammanfattning, 264; 7. tillhörande Jordbruksdepartementet 264 Fryshusstyrelsen, 264 — Lantbruksstyrelsen, 264 — Lantmäteristyrelsen, 265 — Lantmäterikontoret i Stockholms län, 274 — Rikets allm. kartverk, 274 — Stuteriöverstyrelsen, 275 — sammanfattning, 275;

Sid.

8. tillhörande Handelsdepartementet 276 Fartygsinsp., 276 — Försäkringsinsp., 276 — Kommerskollegium, 276 — Lotsstyrelsen, 276 — Patent- och registreringsverket, 277 — Skeppsmätningskontrollören, 277 — Sprängämnesinsp., 277 — sammanfattning, 277; Grupp

Grupp

5. De a f f ä r s d r i v a n d e v e r k e n . Domänstyrelsen, 278 — Telegrafstyrelsen, 279 — Vattenfallsstyrelsen, 279 — Sammanfattning, 280;

6. R i k s d a g e n o c h d e s s v e r k . Riksdagen, 280 — Riksbanken, 280 — Riksdagens justitieombudsman, 281 — militieombudsman. 281 —- Riksdagsbiblioteket, 281 — Riksgäldsfullmäktige, 281; Grupp 7. M i l i t ä r a k å r e r o c h i n r ä t t n i n g a r . Inledning, 282 — Ammunitionsfabriken, 283 — Arméns centr. beklädnadsverkstäder, 284 — Arméns intendenturförråd. 284 — Fälttelegrafkåren, 286 — Livgardet till häst, 287 — Livregementets dragoner, 287 —- Positionsartilleriregementet, 288 Stockholms tygstation, 288 — Svea artilleriregemente, 289 — Svea ingenjörkår, 289 — Svea och Göta livgardesregementena, 290 — Flottans station, 290 — sammanfattning, 290; Grupp 8. F å n g v å r d s a n s t a l t e r . Centralfängelset, 292 — Straffängelset på Östermalm, 293 — sammanfattning, 294; Grupp 9. S j u k v å r d s a n s t a l t e r . Garnisonssjukhuset, 294 — Stockholms hospital, 295 — sammanfattning, 295; Grupp 10. A k a d e m i e r . Akad. för de fria konsterna, 296 -- Ingenjörsvetenskapsakad., 297 — Krigsvetenskapsakad., 297 -- Lantbruksakad., 297 — Musikaliska akad., 299 — Svenska akad., 301 — Vetenskapsakad., 301 - Vitterh.-, hist.- och antikvitetsakad., 301 — Sammanfattning, 301; Grupp 11. P r a k t i s k t - v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r . Centr.-anst. för jordbruksförsök, 302 — Statens bakteriologiska laboratorium, 302 — farmaceutiska lab., 303 — meteorologisk-hydrografiska anst., 303 — provningsanst., 303 — rättskemiska lab., 304 — skogsförsöksanst., 304 — veterinärbakteriologiska anst., 304 — Sveriges geologiska undersökning, 307 — sammanfattning, 307; Grupp 12. U n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r . Artilleri- och ingenjörhögskolan, 307 — Blindinst., 307 — Farmaceutiska inst., 308 — Folkskolelärarinnesemin., 311 —-

XI Sid.

Gymnastiska centralinst., 311 — Högre lärarinnesemin., 314 — Karolinska inst., 319 — Konsthögskolan, 321 — Krigshögskolan, 323 — Krigsskolan, 323 — Musikkonservatorium, 325 — Navigationsskolan, 328 — Nya elementarskolan, 328 — Sjökrigshögskolan, 329 — Sjökrigsskolan, 329 —- Skogshögskolan, 329 - - Tandläkareinst., 329 — Tekn. högskolan, 330 — Tekn. skolan, 331 — Veterinärhögskolan, 333 — sammanfattning, 334; Grupp 13. A r k i v , b i b l i o t e k , m u s e e r . A. Arkiv, statens arkivalier, översikt, 335 — Antikvariskttopografiska arkivet, 339 — Kammararkivet, 339 — Krigsarkivet, 340 — Riksarkivet, 342; B. Bibliotek, 350 — Antikvariskt-numismatiska biblioteket, 350 — Kungl. biblioteket, 350; C. Museer, översikt, 352 — Artillerimuseet, 357 — Etnografiska museet, 358 — Flottans museala samlingar, 362 — Geologiska museet, 365 — Kungl. myntkabinettet, 365 — Livrustkammaren, 365 — Naturhist. riksmuseet, 367 - Statens historiska museum, 368 — Statens konstsamlingar (Nationalmuseum), 377 — Statens trofésamling, 380 — sammanfattning, 380; Grupp 14. I n s t i t u t i o n e r f ö r o f f e n t l i g a f ö r e s t ä l l n i n g a r . Dramatiska teatern, Operan, Stadion, 381. C.

Sammanställning a v föregående uppgifter r ö r a n d e v e r k e n s och institutionernas lokalbehov. Verkens och institutionernas uppdelning i tre kategorier, 382 — l.sla kategorien, lokalt reglerade före 1917, förteckning, 382 — 2:dra kategorien, lokalt reglerade 1917—1926, förteckning, 384 — kostnader för deras lokalisering, 387 — uppgift på av Riksdagen anvisade medel, 389 — 3:dje kategorien, lokalt oreglerade 1927, förteckning, 385 — närmast förestående åtgärder med anledning av omflyttningarna 1926, 390 — de mest trängande lokalbehoven inom följande grupper: ämbetsverk, 390 — arkiv, bibliotek, museer, 393 — undervisningsanstalter, 393 — praktiskt-vetenskapliga anstalter, 394 — sjukvårdsanstalter, 394 — militära kårer och inrättningar, 395 — på ordningsföljden inverkande faktorer, 396.

D. Den ordningsföljd i vilken byggnadsföretagen b ö r a utföras j ä m t e a p p r o x i m a t i v a kostnadsuppgifter. P e r i o d e n l'927 —1936. Gamla riksdagshuset, 398 — Gamla kungshuset, 398 — Arvfurstens f. d. palats, 399 — Kungl. biblioteket, 399 — Generaltullstyrelsen, 399 — Vattenfallsstyrelsen, 399 — Kungl. Maj:ts kansli, 399 — Högre lärarinne-

XII Sid.

seminariet, 400 — Statens bakteriologiska laboratorium, 400 — Statens historiska museum, 400 — Riksarkivet, 400 — Tekniska högskolan, 401 — Garnisonssjukhuset, 401 — Svea hovrätts byggnad, 401 — sammandrag av arbetskostnaderna m. m., 401. P e r i o d e n 1937-1946. Tekniska högskolan, 402 — Konsthantverksskolan, 402 — Garnisonssjukhuset, 402 — Högsta domstolen, 402 — Svea hovrätt, 402 — Lantmäteristyrelsen, 403 — Etnografiskt museum, 403 — Veterinärbakteriologiska anstalten, 403 — Farmaceutiska institutet, 403 — Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 403 '— Marinmuseet, 403 — Gymnastiska centralinstitutet, 403 — Karolinska institutet, 403 — sammandrag av byggnadskostnaderna, 404. P e r i o d e n 1947 — 1956. Gymnastiska centralinstitutet, 404 — socialförsäkringsverken, 404 — Karolinska institutet, 405 — Marinförvaltningen, 405 — Byggnadsstyrelsen 405 — Livrustkammaren, 405 — Nya elementarskolan, 405 — Statens biografbyrå, 405 — militära kårer och inrättningar, 406. Kommittéhus 406 Vissa efter år 1956 antagligen erforderliga byggnadsarbeten 407 Byggnadsstyrelsens utredningsavdelning 407 KAP.

VI.

S a m m a n s t ä l l n i n g av i det föregående framställda principiella uttalanden. 1. Rörande verkens placering 408 2. Rörande reserverande av tomtmark 408 3. Rörande fastigheternas vård, bokföring och brandförsäkring 409 4. Rörande användningen av kronomark utanför stadsplanegränsen" 409 5. Rörande monumentala anläggningar och byggnadsminnesmärken 410 Placering av offentliga byggnader 410

TABELLER. Tabell L Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell Tabell

2. 3. 4. 5. 6. 7.

Tabell 8.

Statens fastigheter i Stockholm, deras tomtareal och taxeringsvärde, oktober 1920 415 Fastigheternas användning, oktober 1920 421 Statens i Stockholm förlagda verk och institutioner 423 Verkens och institutionernas lokalisering i oktober 1920 426 Kommittéers och kommissioners lokalisering i oktober 1920 448 Lokalsplittringen i oktober 1920 450 Antalet i vissa verk och institutioner anställd personal i oktober 1915 och i oktober 1920 452 Förhållandet mellan antalet fönster i tjänsterum och antalet tjänstemän i statens ämbetsverk, oktober 1920 454

XIII Sid.

Tabell 9.

Grafisk framställning av kvm nyttig golvyta uti ämbetsverkens lokaler i Kronans hus och i förhyrda lägenheter samt deras behov av ytterligare utrymme i oktober 1920 456

BILAGOR. 1. 2. 3. 1. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12.

Röda

korsets

sjukhem.

Byggnadsstyrelsens underd. skrivelse d. 28 okt. 1920 ang. tomtgränser 461 byggn.-sakkunnigas underd. skrivelse d. 26 jan. 1922 ang. annan tomtplats 468 Kv. Göken och Marieberg, Byggnadsstyrelsens skrivelse rör. stadsplan 474 Centralt kliniskt sjukhus, byggn.-sakkunnigas skrivelse rörande tomtplats 478 Karlberg—Solnaskogen, Byggnadsstyrelsens skrivelse rörande stadsplan 485 Ämbetsverkens arkivförhållanden, Arkivsakkunnigas skrivelse d. 26 maj 1911 ... 489 De centrala arkivfrågorna, riksarkivariens p. m. i dec. 1913 495 Generalstabens krigshistoriska avdelning, p. m. rörande lokalbehovet 499 Kulturhistoriska museer m. m., p. m. av prof. N. Lithberg 1921 504 Marinmuseum, amiral J. Häggs m. fl. underd. skrivelse 1922 512 p. m. upprättad i Marinförvaltningen 1923 515 Nationalmuseum, Nämndens underd. skrivelse d. 31 maj 1902 519

FIGURER I TEXTEN. Fig. 1. Riddarholmen, flygbild 2. Brolins karta av år 1771 3 a. från söder, nuvarande utseende 3 b. » byggnadssakkunnigas förslag 4 a. från norr, nuvarande utseende 4 b. » byggnadssakkunnigas förslag 5. Kvarteren Vulcanus och Mars (Kanslihuset — Gamla rådhuset) 6. Entrén till Myntverket 7. Myntverkets och Karolinska institutets tomter 8. Kvarteren Asplunden och Bergamotträdet (Garnisonssjukhuset) 9. Konradsberg—Marieberg, karta över områdena 10. » » förslag till kliniskt centralsjukhus 11. Brunkebergs hotell 12. Kvarteret Fyrmörsaren, förslag till bebyggande 13. Beridarebanan, nybyggnad vid Sergelgatan 14. » Sergels ateljé bibehålles 15. Sergels ateljé, nuvarande utseende 16. > » förslag till ordnande av dess yttre 17. Kvarteret Grönlandet södra (Etnografiska samlingarna) 18. Vega, Tekniska högskolans gamla byggnader

71 72 75 75 76 76 81 84 86 89 96 98 100 101 103 104 106 107 109 111

XIV ^

Fig. 19. » 20. » 21. » 22. » 23. » 24. » 25. » 26. 27. » 28. » 29. » 30. » 31. » 32. » 33. » 34. » 35. » 36. 37. 38. 39. » 40. » 41. i 42. » 43. » 44. » 45. » 46. » 47. > 48. T> 49. » 50. » 51. i 52. » 53. » 54. » 55. » 56. » 57. » 58. » 59. 60. » 61. » 62. » 63.

Kungsträdgården, flygbild Kvarteret Riddaren nr 6, Högre lärarinneseminariet Artillerigården, plan och sektion » gamla Tyghuset » förslag till ämbetsbyggnader Positionsartilleriets kasern, fasad situationsplan » fastställd stadsplan förslag till ändring av stadsplanen Fredrikshov, nuvarande utseende » förslag till bebyggande, arkitekt R. Hjorths » » » » byggnadssakkunnigas Statens tomt i Nobelparken, förslag till fixerande av dess läge Skogsinstitutets f. d. byggnad statsministerbostad, planer Livgardestomterna, förslag till stadsplan Karlaplan, reserverade tomter Kvarteret Djursborg nr 1, förslag till bebyggande Kvarteren Kandidaten och Doktorn (nu Uppfinnaren) Humlegården • Kvarteret Domherren (Straffängelset på Östermalm) Området nordväst om Tekniska högskolan, plan för bebyggande Nordiska museet, förslag till flygelbyggnader Galärvarvet, situationsplan » flygbild , Bergshamra, karta » förslag till stadsplan Ulriksdal, flygbild Stallmästaregården, karta Karlberg, flygbild Solnaskogen, plats för Statens bakteriologiska laboratorium Drottningholm, karta Tyska botten, » Johannishov och Kvarnängen, karta Kvarteret Grönlandet norra, fasad och planer » Björnen, nuvarande bebyggelse » » gårdsfasad » » förslag till om- och nybyggnader T Neptunus mindre, tomten nr 2, fasad » » » Oxenstiernska huset Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus > » förslag till om- och tillbyggnad Kvarteret Mercurius, Försvarsdepartementets hus (Storkyrkobrinken) » » » (Västerlånggatan) » Rosenbad från Vasabron » » nr 6, situationsplan

Sid.

113 116 118 119 121 124 125 126 127 129 130 131 134 136 138 140 141 143 144 145 151 156 157 159 162 164 166 168 169 170 172 173 173 179 182 183 184 186 187 '88 190 195 196 197 198

XV Sid.

ig.

64. 65. » 66. » 67. » 08. » 69. » 70. » 71. » 72. 73. » 74. » 75. » 76. > 77. » 78. » 79. 80. » 81. 82. » 83. 84. » 85. » 86. » 87. » 88. » 89. » 90. » 91. » 92. » 93. » 94. » 95. » 96. » 97. » 98. » 99. » 100. » 101. » 102. » 103. » 104. » 105. » 106. » 107. » 108.

Kvarteret Rännilen nr 6, situationsplan (Patentv. f. d. hus) 200 Preisiska huset (Länsstyrelsen och Byggnadsstyrelsen) 203 » » » » » situationsplan 204 Kvarteret Kandidaten, förslag till bebyggande, planer 208 » » » » » 209 Murmästaren nr 3, förslag till bebyggande, planer 212 Garnisonssjukhuset, fasad mot Hantverkaregatan 220 » justitiepalats, planer 222 Kanslihuset, fasad 226 Nytt kanslihus, förste pristagarens förslag, fasad 231 » » » » planer 232 » » » » sektioner 233 » » » » » gårdsinteriör 234 Arvfurstens f. d. palats, fasad 236 » planer till om- och tillbyggnad 237 » » sektioner 238 Gamla riksdagshuset, sektion 250 Tullhuset, fasad 255 » situationsplan 257 » förslag till ombyggnad, planer och sektion 258 Hessensteinska huset, fasad mot Arkivgatan 264 » » planer och sektion 265 » fasad mot Birgerjarlstorg 266 Lantmäteristyrelsens hus, V. Trädgårdsgatan nr 2 267 » » planer 270 » » » sektion 271 Stenbockska huset, Birgerjarlstorg nr 4 272 » » » planer 273 » » sektion 273 Svea artilleriregementes kasern, plan och sektion 286 Livregementets dragoners kasern, situationsplan 287 Utrikesministerhotellet, fasad mot Blasieholmstorg 299 » planer och sektion 300 Veterinärbakteriologiska anstalten, förslag till tomt 306 Högskolan för fysisk fostran, ark. T. Gruts förslag, situationsplan 312 » > » » » » fasad, plan, sektion 313 Högre lärarinneseminariet, fasad 315 » » förslag till tillbyggnad, planer, sektion 318 Krigsskolan, ny anläggning vid Över Järva, ark. E. Josephsons förslag... 324 » » » karta 325 Kvarteret Blasieholmen (Musik, akad.), situationsplan 327 Riksarkivet, förslag till utvidgningar, två planer 341 » » » en plan och två sektioner 345 Kungl. biblioteket, om- och tillbyggnad, planer 351 » » » södra fasaden och sekt. A—B 352

XVI Sid.

Fig. 109. » 110. » 111. » 112. » 113. » 114. » 115. » 116.

Kungl. biblioteket, om- och tillbyggnad, fasad mot Sturegatan 352 Karlberg 35g » planer 359 Etnografiskt museum, ny byggnad vid Frescati, planer och sektioner ... 361 Marinmuseum på Kastellholmen, situationsplan och fasad 363 Naturhistoriska riksmuseet 367 » » fågelperspektiv 368 » » situationsplan 369

Plansch » » » » » •

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

» » » » »

8. 9. 10. 11. 12.

PLANSCHER. Statens fastigheter i Stockholm (sid. 17), karta. Fastigheter i vilka staten hyrde lägenheter år 1920 (sid. 43), karta. Riddarholmen, nuvarande ägogränser (sid. 72). » förslag till stadsplan (sid. 74). Kvarteret Bryggaren och Glasbruket, förslag till stadsplan (sid. 87). Asplunden, Bergamotträdet, Päronträdet och Göken (sid. 92), karta. » » » » » förslag till stadsplan (sid. 94). Markupplåtelser vid Valhallavägen (sid. 150). Området mellan Ulfsundasjön och Norra Brunnsviken (sid. 167). Karlbergs slott och park (sid. 169). Svea hovrätt i Gamla rådhuset (sid. 224), planer. Gamla riksdagshuset (sid. 250), planer.

Till

Hew Statsrådet och Chefen för Kungl.

E

Kommunikationsdepartementet.

nligt beslut den 29 juni 1912 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för Finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer, jämte sekreterare, att inom Finansdepartementet, i samråd med dåvarande Overintendentsämbetet, efter verkställd utredning utarbeta förslag till en allmän plan för statens byggnadsverksamhet inom Stockholms stad ävensom för användandet och tillgodogörandet i övrigt av staten tillhöriga fastigheter därstädes. På grund av berörda nådiga bemyndigande tillkallade chefen för Finansdepartementet den 31 juli 1912 undertecknade Clason och Kinander samt verkställande direktören i fastighetsaktiebolaget Drott, TH. Örtenblad, alt utföra ifrågavarande arbete samt förordnade dåvarande amanuensen i Finansdepartementet Emil Sundberg att såsom sekreterare biträda de sålunda tillkallade sakkunniga. Redan år 1913 avgick direktör Örtenblad med döden. Någon tredje sakkunnig har därefter icke tillkallats. På därom gjord ansökan entledigades amanuensen Sundberg av chefen för Finansdepartementet den 1 juli 1913 från sitt uppdrag, och förordnade departementschefen samma dag dåvarande amanuensen i Finansdepartementet Christian Loven att i Sundbergs ställe vara de sakkunnigas sekreterare. Sedan amanuensen Loven den 21 december 1917 utnämnts .till sekreterare i Byggnadsstyrelsen samt förordnats alt upprätthålla byråchefsbefattningen å styrelsens administrativa byrå under den ordinarie byråchefens sjukdom, blev han, på därom gjord framställning, från sekreterarebefattningen entledigad den 18 februari 1918 och i hans ställe till de sakkunnigas sekreterare samma dag förordnad intendenten i Byggnadsstyrelsen Otar Hökerberg. De utredningar och arbeten av byggnadsteknisk art, som fordrats för fullgörande av det oss lämnade uppdraget, hava intill utgången av år 1917 utförts under ledning av arkitekten E. Josephson och därefter av de sakkunnigas sekreterare. På grund av remisser och inkomna skrivelser hava utlåtanden avgivits i följande ärenden, av vilka åtskilliga föranlett vidlyftiga utredningar. Under år 1913: ang. anvisande av tomt för nybyggnad åt Patent-och registreringsverket; ang. ifrågasatta inköp för statsverkets räkning av aktiebolaget P. A. Norstedt & Söners fastighet å Riddarholmen, nr 7 Engelbrektsgatan, nr 1 och 3 Vasagatan samt Klara församlings f. d. folkskoletomt vid Vasagatan; ang. användningen av kv. Grönlandet norra. i

2 Under år 1914: ang. lokal åt vissa avdelningar av Konsthögskolan i nr 1 B vid Sergelgatan. Under år 1915: ang. förvärvande för statsverkets räkning av delar av kv. Grönlandet norra i och för beredande av lokaler åt Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning: ang. användningen av Patent- och registreringsverkels f. d. byggnad; ang. förslag till nybyggnad för Musikaliska akademien; ang. upplåtande till Tekniska skolan av vissa av Sveriges geologiska undersökning hittills disponerade lokaler. Under år 1916: ang. beredande av lämpliga lokaler åt Lantmäterislyrelsen; ang. ändrings- och inredningsarbeten i Lantmäteristyrelsens hus; ang. förslag till nybyggnad för Musikaliska akademien. Under år 1917: ang. förslag till nybyggnad för Musikaliska akademien; ang. anbud om försäljning till statsverket av vissa fasligheter. Under år 1918: ang. ifrågasatt försäljning av tomten nr 1 i kv. Djursborg. Under år 1919: ang. utnyttjande av Utrikesministerholellet för Musikaliska akademiens behov. Under år 1921: ang. nya lokaler för Farmaceutiska institutet; ang. Tekniska högskolans behov av ökat utrymme. Vi tillåta oss erinra därom, att vi jämte arkitekt F. Boberg, senare ersatt av professor E. Lönnberg, jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande den 31 oktober 1913, av dåvarande chefen för Finansdepartementet jämväl erhöllo i uppdrag att verkställa sådan utredning, att snarast möjligt en lämplig gräns kunde fastslås för de områden av Kungl. Djurgården, som såsom park borde för all framtid bevaras. Detta uppdrag fullgjordes genom elt med skrivelse till chefen för nämnda departement den 15 maj 1917 överlämnat, tryckt »Betänkande angående Djurgårdens bevarande såsom park». Under det av sistnämnda uppdrag betingade utredningsarbetet avgåvos på grund av remisser utlåtanden i följande ärenden. Under år 1914: ang. upplåtande till Stockholms stad av mark vid Värtahainnen; ang. beredande av plats å Djurgården för ifrågasatt nybyggnad åt Statens provningsanstalt; ang. upplåtande av tomt å Djurgården åt Statens provningsanslalt; ang. spårvägslinje från staden till statsinstitutionerna å Norra Djurgården. Under år 1915: ang. upplåtelse av visst område å Södra Djurgården åt lotsverket; ang. framdragande av en kraftledning över viss del av Norra Djurgården; ang. upplåtande av tomt å Djurgården för nybyggnader åt Serafimerlasarettet; ang. upplåtande av mark å Norra Djurgården för Statsmedicinska anstalten; ang. en ifrågasatt hamnanläggning vid Norra Brunnsviken.

3 Under år 1916: ang. upplåtande av tomt åt föreningen Svenska röda korset (tre utlåtanden); ang. ändrad sträckning av ovannämnda kraftledning; ang. upplåtande av tomt å Djurgården åt Svenska cancerföreningen; ang. upplåtande av mark å Djurgården åt Svenska velocipedförbundet. Under år 1917: ang. upplåtande av tomt åt Svenska röda korset; ang. ifrågasatt ny flottstation vid Stockholm samt ang. reserverande av tomt å Norra Djurgården för en ifrågasatt fiskeriundersökningsanstalt. Till byggnadssakkunniga hava vidare med särskilda remisser överlämnats följande ärenden för att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt uppdrag, nämligen ang. nybyggnad för Lantmäteristyrelsen och Generallantmäterikontoret samt Rikets allmänna kartverks ekonomiska och geodetiska avdelningar; ang. ändring av planen för nämnda nybyggnad; ang. försäljning av fastigheten nr 8 i kv. Sporren, Lantbruksakademiens nuvarande egendom vid Mästersamuelsgalan; ang. ändring av planen för ifrågasatt uppförande av observationspaviljong för Rikets allmänna kartverks geodetiska avdelning; ang. arkivsakkunnigas förslag till reservdepot. I och med detta betänkande anse vi oss hava besvarat även följande remiss: ang. beredande av erforderligt utrymme för Marinförvaltningen. Under åren 1912 och 1913 hade insamlandet, ordnandet och bearbetningen av det för fullföljandet av vårt ursprungliga uppdrag nödvändiga statistiska materialet fortskridit så långt, att på grundval av detsamma kunde påbörjas upprättande av en sammanställning, utvisande huru statens verk och institutioner för det dåvarande voro placerade samt deras behov av nya eller förändrade lokaler. Med ledning av denna sammanställning kunde en preliminär översikt erhållas över huru dessa behov skulle kunna tillgodoses samt över kostnaderna härför. Emellertid visade det sig snart, att det material, som vi hade alt behandla, växte och rörde sig under våra händer. De organismer, för vilka lämpliga utrymmen skulle beredas, ändrade form och nya tillkommo eller voro inom kort att påräkna. En i ett visst ögonblick i detalj omsorgsfullt beräknad plan för lokaliserandet av statens olika institutioner, där var och en fått sig tillmätt just det utrymme, som av vederbörande angivits, visade sig efter kort tid redan föråldrad. Vi ansågo oss därför böra avvakta händelsernas utveckling och söka studera rörelsen hos undersökningsmaterialet. Härtill lämnades även rikligt tillfälle genom de ovan angivna remissärendena och andra till oss inkomna skrivelser och förslag i frågor berörande statens byggnadsverksamhet i Stockholm, ävensom genom tid efter annan från vår sida företagna förfrågningar och undersökningar angående lokalbehovet hos de olika verken och institutionerna. Särskilt gav oss utredningsarbetet angående Djurgårdens bevarande såsom park ett värdefullt tillfälle att göra oss förtrogna med detta staten tillhöriga vidsträckta område inom Stockholms stad och med de möjligheter, som där finnas för beredande av utrymme, bland annat åt statens institutioner. I vårt ovannämnda

betänkande i denna fråga hava vi angivit de allmänna principer, efter vilka, enligt vår åsikt, detta område bör ordnas. Åren 1914, 1915, 1916 och första delen av år 1917 ägnades vår uppmärksamhet och vårt arbete företrädesvis åt dessa utredningar beträffande Djurgården. Vid slutet av 1917 förelåg hos de sakkunniga ett nytt fullständigt förslag till plan för ordnandet av statens ämbetsverks och institutioners lokalbehov. Med hänsyn till de nya betydande krav på utrymme, som då voro alt vänta, och till den rubbning av i samband med vårt uppdrag stående frågor, som kristiden åstadkom, ansågo vi oss emellertid icke heller böra framlägga detta förslag. Ökningen av ämbetsverkens lokalbehov under åren 1918—1920 har också vida överstigit vad man då kunde beräkna. Behovet måste tillgodoses dels genom inköp av fastigheter, dels, och företrädesvis, genom förhyrning i privata hus. Med hänsyn till den splittring av ämbetsverkens lokaler, som förhyrning medförde, kunde dock detta sätt för lokalanskaffningen icke utan men för förvaltningsarbetet länge fortgå, varför statens byggnadsverksamhet i Stockholm under de senaste åren måst inriktas huvudsakligen på uppförandet av nya byggnader för ämbetsverken. Med användande av det av oss insamlade och bearbetade statistiska materialet framlade sålunda Byggnadsstyrelsen i februari 1920 ett förslag alt avhjälpa bristen på tjänslelokaler i Kronans hus, vilket föranledde 1920 års Riksdag, att, enligt Kungl. Maj:ts proposition, bevilja 8,022,360 kronor till uppförande av två nya byggnader för beredande av lokaler åt Statens tjänstemän. Då emellertid även bland andra grupper av statens verk och institutioner förefinnas stora behov av nya eller utvidgade lokaler och det fleråriga uppehållet i den normala byggnadsverksamheten förorsakat en anhopning av byggnadsfrågor, vilka tränga till snar lösning, är en plan för statens byggnadsverksamhet i Stockholm nu mer än någonsin av nöden. Vid slutet av år 1922 var vårt utredningsarbete i huvudsak slutfört. Genom nådigt beslut den 30 november 1922 förklarades, att byggnadssakkunnigas utredningsarbete skulle upphöra senast med utgången av år 1922. Emellertid hade Kungl. Maj:t den 19 augusti 1921 funnit gott uppdraga åt sakkunniga, att i samråd med Tryckerisakkunniga ombesörja tryckning av belänkandet rörande en allmän plan för statens byggnadsverksamhet i Stockholm. Redigeringen av detta betänkande har efter ingången av år 1923 omhänderhafts av undertecknad Clason med biträde ifråga om uppritning och ordnande av i texten förekommande figurer samt planscherna av ingeniör J. T. Björk, vilken under utredningsarbetet upprättat såväl de nedan nämnda liggarne som de betänkandet medföljande tabellerna och tablåerna m. m. Dessa tabeller och tablåer visa i allmänhet förhållandena sådana de voro i oktober 1920. Första delen av betänkandet, kapitlen I—III, var färdig till tryckning, då utredningsarbetet upphörde. Beräkningar och förslag i dessa kapitel grunda sig på förhållandena i oktober 1922. I betänkandets andra del, kapitlen IV—VI, har hänsyn tagits till de förändringar i fråga om verkens lokalisering, fastigheternas taxering, byggnadskostnader m. m., som inträtt under åren 1923 och 192 i. Då vi nu gå att framlägga förslag till en allmän plan för statens byggnadsverksamhet i Stockholm, förmena vi visserligen icke, att densamma eller vilken

5 som helst annan plan kan vara slutgiltig på så sätt, att den skulle kunna tänkas efler hand genomförd i alla sina detaljer. Under utredningsarbetet har man gång efter annan erinrats därom, att en tillsynes mindre betydande jämkning på en punkt kan medföra ändring av större delar av planen, och alt nya uppslag kunna giva anledning till betydande rubbningar. Vi föreställa oss dock, att efter de kraftiga omgestaltningar inom statsförvaltningens centrala organ som genomförts eller åtminstone till sina huvudformer fastställts, en period av relativt lugn på delta område må kunna påräknas. Vissa principer för ordnandet av statens byggnadsverksamhet ävensom ett och annat av de av oss framlagda positiva byggnadsförslagen torde dock hava så stadgade förutsättningar och skäl för sig, att de böra kunna överleva även ganska kraftiga omkastningar av planen i övrigt. Sedan 1918 funktionerar inom Byggnadsstyrelsen, med vilken vi hela tiden samarbetat, en byrå med åliggande att införskaffa uppgifter till och föra statistik över statens husbyggnadsväsende i sin helhet och på grundvalen härav utreda statens byggnadsfrågor och alltså vaka över, att denna statens verksamhet bedrives planmässigt. Det lärer följaktligen bliva denna byrå inom Byggnadsstyrelsen, som kommer att taga vid, där vi sluta. Härmed få vi vördsamt överlämna resultatet av vårt arbete sammanfattat i följande betänkande jämte bilagor. De i belänkandet omnämnda liggarna A, B och C hava överlämnats till Byggnadsstyrelsen för alt där bilda stommen till nämnda statistik i vad angår statens husbyggnadsväsende i Stockholm. Stockholm den 18 mars 1925. I. G. CLASON.

E.

KINANDER.

/ O. Hökerberg.

FÖRSTA DELEN. KAP.

I.

HISTORIK.

U

nder de senaste tio åren hava från Riksdagens sida vid olika tillfällen framställts anmärkningar mot den av staten bedrivna byggnadsverksamheten. Dessa anmärkningar hava i stort sett avsett bristande sparsamhet, som skulle yttra sig huvudsakligen i för stora eftergifter i estetiska och dylika krav, samt bristande planmässighet, vilket åter skulle yttra sig i samtidigt tillgodoseende genom olika byggnadsföretag å en och samma ort av lokalbehov, som skulle kunna fyllas genom ett byggnadsföretag, i ojämn och ur statsfinansiell och samhällsekonomisk synpunkt ofta olämplig fördelning av statens byggnadsverksamhet, däri att iakttagelser och rön, som gjorts vid elt statsbygge, ofta ej tillgodogöras vid ett senare bygge m. m. De medel, som anbefallts till missförhållandenas botande, hava huvudsakligen bestått i en centralisering av byggnadsverksamheten. Vi tillåta oss här erinra om vad i detta avseende förekommit. 1907 års statsrevisorer uttalade i sin berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning önskvärdheten av att i en byggnad, som telegrafverket då ämnade uppföra i Östersund, tillräckliga lokaler anordnades ej allenast för telegraf och telefon utan även för postverkets behov. .Postverket förhyrde nämligen lokaler i staden. Riksdagen anslöt sig till revisorernas berörda uttalande, men gav tillika i skrivelse den 8 maj 1908 delta sitt uttalande i ämnet en större omfattning, i det Riksdagen framhöll, att även vid andra byggnadsföretag än dem, som avsåge anordnandet av lokaler för telegraf och telefon samt post, hänsyn borde tagas till, huruvida icke inom samma byggnad kunde, förutom för den ursprungligen avsedda statsinstitutionen, beredas utrymme för en eller flera andra allmänna inrättningar, som vore i behov alt tillgodoses i berörda avseende. Riksdagen föreställde sig nämligen, att avsevärd besparing ofta skulle kunna vinnas för statsverket, om vid uppförande av byggnader för det allmännas räkning uppmärksamheten alltid vore fästad på, huruvida samtidigt andra byggnadsbehov skulle kunna på lämpligt sätt bliva avhulpna. Och ansåg Riksdagen detta ämne vara av den betydelse, att Riksdagen ville i detsamma en gång för alla uttala sin åsikt, vadan Riksdagen fastade Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vikten där-

av, att vid fråga om uppförande av byggnader för statsverkets räkning under övervägande tages, huruvida icke genom ett och samma byggnadsföretag flera offentliga institutioners behov av nya lokaler skulle kunna tillgodoses. Ämnet upptogs härefter av 1910 års statsrevisorer. I sin berättelse angående statsverket anförde dessa revisorer, att de på grund dels av iakttagelser under den resa, revisorerna företagit, och dels av vad för övrigt under revisionsarbetet inhämtats kommit till den uppfattningen, att ovanberörda av 1908 års Riksdag så bestämt uttalade önskemål icke blivit i tillfredsställande mån av vederbörande beaktat. Revisorerna hade sålunda trott sig finna, dels att man icke alltid behörigen övervägt möjligheten att genom ett och samma byggnadsföretag tillgodose olika offentliga institutioners behov av lokaler, dels att de institutioner, för vilkas medel respektive byggnader uppförts, emellanåt i alltför stor utsträckning tillgodosett sina egna intressen med åsidosättande i viss mån av rimliga anspråk från de institutioners sida, vilka av dem skulle hyra lokaler, och dels att stundom tvister om hyresbeloppens storlek eller andra smärre meningsskiljaktigheler äventyrade beståndet av ingångna hyresavtal. Såsom exempel på berörda förhållanden åberopade revisorerna vissa angivna, enligt revisorernas mening icke tillfredsställande skötta byggnadsärenden, vari det gällt anskaffande av lokaler för Riksbankens, telegrafverkets, postverkets och, i ett särskilt fall, ett lantmäterikontors räkning. På grund av vad sålunda blivit anfört hade revisorerna ånyo velat framhålla vikten av att större planrnässighet infördes i statens byggnadsverksamhet. Sålunda borde, då fråga om byggnadsföretag för det allmännas räkning uppstod, till en början undersökas, huruvida icke byggnadsbehovet kunde tillgodoses genom anlitande av utrymme i redan befintliga, Kronan tillhörande byggnader samt, sedan nybyggnad befunnits oundviklig, tillses, huruvida annat byggnadsföretag på samma plats kunde för statens läkning vara under närmaste tid erforderligt. Utredning i dessa avseenden kunde möjligen vad huvudstaden anginge verkställas av Överintendentsämbetet och vad landet i övrigt beträffade av respektive länsstyrelser, vilka samtliga myndigheter för sådant ändamål borde åläggas att föra fullständiga liggare över såväl statens tomt- och byggnadsfastigheter som de lokaler, vilka av statsinstitutioner voro förhyrda å de särskilda orterna. Hade beslut fatlats om byggnads uppförande för två eller flera institutioners gemensamma räkning, borde visserligen arbetets anordnande och övervakande oinhänderhavas av en myndighet, men den eller de myndigheter, som skulle hava del i byggnaden, beredas tillfälle att övervaka, alt deras intressen bleve behörigen tillgodosedda. För avgörande, av härvid tilläventyrs uppkommande ineningsskiljaktigheter syntes reglementerade former böra vara uppställda, liksom för slitande av tvistigheter, som under begagnande kunde uppstå emellan olika i frågan intresserade myndigheter. Revisorerna hade ingalunda förbisett, ått särskilt i det fall, då myndigbeter lydde under olika slatsdepartement eller då en av myndigheterna vore omedelbart underordnad Riksdagen, planmässigheten och det intima samarbetet försvårades. Men vore man ense om frågans vikt, syntes dessa svårigheter ej vara omöjliga att övervinna.

8 Med anledning av vad revisorerna anfört avgav, bland andra myndigheter, Överintendentsämbetet den 10 januari 1911 utlåtande, däruti ämbetet uttalade, att ämbetet funne de av revisorerna framhållna önskemålen synnerligen beaktansvärda, och vidare anförde: »Ämbetet förutsätter nämligen, att revisorerna med sin framställning om uppförande av gemensamma byggnader för olika statsändamål icke velat fastslå detta som en bestämd regel, utan endast åsyftat sådana fall, då dylik gemensam byggnad ur olika synpunkter kan visa sig lämplig. Ämbetet får här i korthet utveckla, huru ämbetet tänkt sig, att dessa önskemål möjligen skulle kunna förverkligas. Vad revisorerna påpekat, beträffande behovet av större planmässighet i statens byggnadsverksamhet, torde väl närmast få anses gälla denna byggnadsverksamhet i städer och stadsliknande samhällen med närmaste omgivning. För att beträffande denna byggnadsverksamhet kunna uppfylla det av revisorerna uppställda önskemålet fordras, angående dessa städer och stadsliknande samhällen, fullständiga uppgifter rörande: Lo) statens ägande mark inom och närmast kring samhället; 2:o) statens byggnader samt om dessa äro helt eller blott delvis tagna i anspråk; 3:o) för statens verk förhyrda lokaler och dessas läge och ungefärliga storlek. För att göra dessa uppgifter lätt överskådliga, bör för varje samhälle upprättas en karta upptagande samhället med närmaste omgivning, utförd i måttligt format. Å denna karta skulle förhållandena inom samhället i här berörda hänseende åskådliggöras. Till varje sådan karta skall höra en liggare eller på annat, lätt tillgängligt sätt ordnade dokument, innehållande: l:o) planer och nödiga sektioner samt fotografier till var och en av statens byggnader (dessa ritningar kunna vara i liten skala); 2:o) uppgift angående lokalfördelningen inom dessa byggnader samt angående den myndighet, under vilken varje byggnad sorterar; 3:o) uppgift, vilka lokaler, som eventuellt uthyrts eller upplåtits till annan än statsinstitution och i så fall till vem, angående tidpunkten då hyresavtalet utgår samt angående hyresbeloppets storlek; 4:o) uppgift, huruvida i byggnaden inrymd statsinstitution beslutits skola förflyttas ur nuvarande lokaler och i så fall när och vart; 5:o) uppgift för sådan statsinstitution, som förhyr lokaler, angående dessa lokalers storlek, hyresbelopp samt tidpunkt, då hyresavtalet utgår. Dylika uppgifter böra, såsom revisorerna föreslagit, finnas samlade, vad Stockholm beträffar, hos Överintendentsämbetet, och vad landet i övrigt beträffar, hos resp. länsstyrelser, men anser ämbetet, att länsstyrelserna böra avgiva dublettexemplar av sina uppgifter till Överintendentsämbetet, så att det måtte hos en central myndighet finnas möjlighet att i här ifrågavarande avseende vinna nödiga uppgifter och ernå sådan kontroll, som av Eders Kungl. Maj:t kan komma att åläggas. Utnyttjande av det sålunda befintliga uppgiftsmaterialet har ämbetet tänkt sig så ordnat, att ämbetet dels vid varje nådigst anbefalld prövning av föreslagen ny- eller ombyggnad av kronans byggnad skulle tillse, att vederbörlig

9 hänsyn tagits till här ifrågavarande önskemål, dels vid förfrågan från sådan statens myndighet, som ämnar åt sig utföra ny- eller ombyggnad, skulle lämna de uppgifter och anvisningar, som i bemälda hänseende kunde vara att iakttaga vid byggnadsföretagets planering. Den största svårigheten vid tillämpningen av de föreslagna åtgärderna torde ligga däruti, att långt ifrån alla för statens medel utförda byggnadsföretag komma under ämbetets granskning, i vilket hänseende ju dock en förändring kan tänkas införd. Skulle Eders Kungl. Maj:t finna det här av ämbetet föreslagna sättet att, åtminstone i görligaste mån, uppfylla det av revisorerna framställda önskemålet vara lämpligt, torde närmare bestämmelser och anvisningar rörande den föreslagna ordningen böra utarbetas och fastställas. Beträffande de övriga delarna av revisorernas uttalade önskemål, nämligen angående utarbetande av reglementerade former för avgörande av de meningsskiljaktigheter, som möjligen kunna uppstå mellan olika institutioner, om byggnad beslutats skola uppföras gemensam för två eller flera institutioner, anser ämbetet detta synnerligen önskvärt och torde utarbetande av dylika bestämmelser böra anbefallas.» Vad revisorerna i förevarande ärende anfört, fann Riksdagen, enligt skrivelse den 31 maj 1911, synnerligen beaktansvärt. Med den stora omfattning, som statens byggnadsverksamhet under de senare åren tagit och jämväl för framtiden kunde förväntas komma alt erhålla, syntes det nämligen vara en tvingande nödvändighet att ej endast genom största möjliga sparsamhet vid de särskilda byggnadsföretagens utförande ulan även genom en planmässig behandling av frågan om i vad mån flera olika institutioners behov av lokaler skulle kunna med ett och samma byggnadsföretag tillgodoses, kostnaderna för byggnadsverksamheten bleve i möjligaste mån nedbringade. Att dessa synpunkter dock icke, trots 1908 års Riksdags skrivelse i ämnet, i nödig utsträckning dittills iakttagits, därom syntes de av revisorerna anförda exempel och vad Riksdagen i övrigt i detta hänseende hade sig bekant lämna vittnesbörd. Då Riksdagen emellertid, såsom ovan antytts, hyste den uppfattningen, att åtgärder till rådande av bot på de överklagade missförhållandena vore av behovet oundgängligen påkallade, samt Riksdagen funnit såväl de särskilda synpunkler, som enligt revisorernas åsikt borde vid övervägande av denna fråga tagas i beaktande, som ock de av Överintendentsämbetet föreslagna åtgärder för genomförande av den åstundade planmässigheten vara väl ägnade alt bidraga till en god lösning av frågan, hade Riksdagen anselt sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i ämnet i den av revisorerna och Överintendentsämbetet angivna riktning. Riksdagen anhöll därför, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående de åtgärder, som kunde vara erforderliga till vinnande av större planmässighet i statens byggnadsverksamhet, vid vilken utredning de av Riksdagens revisorer och Överintendentsämbetet i förevarande ärende angivna synpunkter borde komma under omprövning, samt därefter meddela de föreskrifter i ämnet, som av omständigheterna kunde anses påkallade. Jämväl 1912 års statsrevisorer ägnade uppmärksamhet åt frågan om statens byggnadsverksamhet. Anledningen härtill gåvo de av revisorerna under årets

resor gjorda iakttagelserna. Som några erfarenheter i berörda avseende angåvo revisorerna i sin berättelse om statsverket vissa byggnadsföretag för postverket och telegrafverket, beträffande vilka revisorerna ansågo sig kunna framställa anmärkningar i olika avseenden, såsom mot byggnadsföl läggning, mot tomtform, mot anordning av lokaler, ja, mot en hel byggnads anordning, vidare mot försening på grund av tidsutdräkt med färdigställande av definitiva byggnadsritningar, mot byggnads utrustning med torn och åtskillig annan modern arkitektonisk utsmyckning, som antogs draga med sig ganska betydande kostnader m. m. Sålunda anförda sakförhållanden ävensom åtskilligt annat, som revisorerna i detta ämne under sitt granskningsarbete iakttagit, bestyrkte — anföra revisorerna i sin berättelse — först och främst tillvaron av den bristande planmässighet i anordnandet av statens byggnadsverksamhet, som gav anledning till anmärkningen av 1910 års statsrevisorer. Men även i andra avseenden kunde vägande anmärkningar göras mot statens nuvarande byggnadsverksamhet. Till en början ville revisorerna i sådant hänseende framhålla, att en allmän tendens syntes yppa sig att åsidosätta sparsamhetens grundsatser, så snart det gällde en statens byggnad. För de förmenta estetiska synpunkterna tinge understundom ej blott kostnadsfrågan utan även hänsynen till de praktiska anordningarna träda tillbaka. Tornbyggnader utan varje praktisk uppgift, brutna tak, som lämnade stora vindsutrymmen utan användning och nedsatte hållbarheten i takbeklädnaden, dyrbara fasader med granitinfattningar och ornamenteringsarbeten mötte man på byggnader, som på intet sätt krävde monumental utsmyckning. Trapphallar och rumsutrymmen tilltoges understundom över hövan. Följden av dessa tendensers fria utveckling hade också blivit, att statens byggnader numera droge kostnader som måste väcka de allvarligaste bekymmer och som borde vara ägnade att framkalla en ingående prövning av hithörande spörsmål. Men även i andra avseenden syntes ändringar vara av behovet påkallade. Utan att revisorerna tilltrodde sig att ullala ett bestämt omdöme om lämpligaste åtgärderna alt råda bot på den planlöshet och de övriga olägenheter, som vidlådde statens byggnadsverksamhet, sådan den under senare tid bedrivits, hade revisorerna velat ifrågasätta, huruvida icke en utväg vore, att i allmänhet statens byggnadsverksamhet ställdes under en gemensam och fackmässig ledning. Med den nu rådande splittringen mellan olika myndigheter vid byggnadsverksamhetens bedrivande kunde det ej undvikas, att misstag, som gjorts av en byggnadsmyndighet, upprepades av en annan, alt erfarenheter, som vunnits av den ena, gingo förlorade för den andra. Därest en central myndighet funnes, hos vilken ansvaret för statens byggnadsverksamhet vilade, ville det synas, som om man skulle kunna hysa förhoppning, att den önskade planmässigheten kunde genomföras, på samma gång som vunna erfarenheter skulle kunna på ett vida bättre sätt tillgodogöras för framtiden. Även en annan fördel skulle vinnas, därest en sådan central ledning av statens byggnadsverksamhet komme till stånd. Så länge den nuvarande planlösheten bestode, kunde det ej förekommas, att statens byggnadsverksamhet mycket ojämnt fördelades på olika tidsperioder. Ej sällan inträffade det, att statens

11 byggnadsverksamhet komme alt bliva livligast under en ekonomisk högkonjunktur, då arbetstillgången vore god inom de områden, som behärskades av den enskilda företagsamheten, medan under tider av arbetslöshet och tryckta ekonomiska konjunkturer även de arbetstillfällen, som staten erbjöde, förminskades. Genom byggnadsverksamhetens centraliserande skulle densamma kunna regleras även med hänsyn till nu påpekade förhållanden, vilket såväl ur statslinansiell som ur andra synpunkter vore av stor betydelse. Med hänsyn dels till vad ovan anförts, dels ock därtill, alt statens byggnadsverksamhet även i andra avseenden syntes kunna göras till föremål för befogade erinringar, hade revisorerna velat ultala önskvärdheten av, att den då igångsatta utredningen (enligt vad revisorerna inhämtat hade Riksdagens skrivelse den 31 maj 1911 av Kungl. Maj:t den 22 därpåföljande juni remitterats till Överintendentsämbetet med uppdrag att verkställa den i skrivelsen omförmälda utredningen samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill samma utredning kunde föranleda) vidgades till att omfatta frågan om statens byggnadsverksamhet i hela dess vidd samt att utredningen måtte bedrivas med den skyndsamhet, som frågans stora ekonomiska och praktiska betydelse påkallade. Ävenledes ville revisorerna ifrågasätta, huruvida icke lämpligt vore, att omedelbart vederbörande verk och myndigheter, som ärnade inkomma med framställningar om nybyggnader, erinrades om nödvändigbeten av att omsorgsfullt planlägga dessa samt att därvid iakttoges all den sparsamhet och enkelhet, som, utan åsidosättande av praktiska synpunkter och verkliga behov, kunde äga rum. Innan emellertid Överintendentsämbetet på grund av ovanberörda nådiga remiss av den 22 juni 1911 avgivit utlåtande och förslag med anledning av Riksdagens skrivelse den 31 maj 1911 hade vi erhållit vårt uppdrag. Till statsprotokollet den 29 juni 1912 yttrade dåvarande chefen för Finansdepartementet friherre Adelswärd följande: »Under de senaste årtiondena har staten utövat en avsevärd byggnadsverksamhet inom Stockholms stad. För ämbetsverk, myndigheter och institutioner, vilkas arbetslokaler under årens lopp blivit otillräckliga eller eljest för sitt syfte otjänliga, hava uppförts nya byggnader, ofta å andra tomter än dem, vilka dittills varit upplåtna för ändamålet. Härigenom hava åtskilliga byggnader blivit disponibla. Av dessa hava somliga tagits i anspråk, definitivt eller tillfälligt, för andra myndigheter eller kommittéer, under det att i fråga om en del byggnader statsmakterna beslutat om deras försäljning. Denna byggnadsverksamhet såväl som disponerandet av de statens fastigheter, som genom densamma blivit lediga, har ägt rum ulan att i någotdera fallet någon allmän enhetlig plan blivit följd. När en ny byggnad för visst ändamål erfordrats, har den icke alltid bragts till stånd med nödigt beaktande av andra samtidigt planerade byggnadsföretag eller föreliggande behov för staten av nybyggnader inom huvudstaden för andra ändamål. Det lärer icke lida något tvivel att valet av byggnadsplats i många fall skulle kunna träffas på ett ur olika synpunkter mera tillfredsställande sätt och att statens byggnader och tomter i det hela skulle hava utnyttjats till större fromma för det allmänna såväl ur kostnadens som ändamålsenlighetens synpunkt, därest ifrågavarande verksamhet, så långt detta över huvud laget låter sig göra, blivit utövad efter

en generell plan, avseende ett större antal byggnader och tomter samt en följd av år. Jag vill i detta sammanhang ej heller lämna oanmärkt, att en sådan plan även ur budgetsynpunkt äger sin stora betydelse, i det att den möjliggör de avsevärda byggnadskostnadernas jämnare fördelning på skilda budgeter och därigenom i sin mån kan bidraga till förekommande av allt för stora fluktuationer i budgetens storlek under olika år. För närvarande äro åtskilliga nya byggnadsföretag i Stockholm förestående för staten, i det att nya eller utvidgade lokaler erfordras för ett flertal ämbetsverk, myndigheter och institutioner. Härjämte kan man på grund av pågående utredningsarbeten på skilda områden av statslivet redan nu förutse, att ytterligare avsevärda krav härutinnan inom de närmaste åren måste ställas på staten. Då av vad jag redan anfört torde framgå, att jag anser en klok hushållning fordra, att ordnandet av dess byggnadsangelägenheter äger rum efter en generalplan av beskaffenhet, som jag nyss angivit, ber jag att få förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag till vidtagande av åtgärder för åvägabringande av en sådan plan. Arbetet härmed bör till en början avse åvägabringandet av en översikt över statens samtliga byggnader och tomter i Stockholm och i övrigt utgå från en undersökning om det behov av nya eller utvidgade lokaler därstädes, som för skilda statsändamål för närvarande är för handen eller under de närmaste åren kan väntas göra sig gällande. Undersökningen bör vidare hava till föremål att klargöra, vilka statens byggnader och tomter böra tagas i anspråk för tillgodoseende av ifrågavarande behov och därjämte omfatta en approximativ kostnadsberäkning. Slutligen har jag tänkt mig, att utredningen skulle resultera i förslag till den ordning, i vilken de olika byggnadsarbetena borde komina till utförande och till kostnadernas fördelning på särskilda år. För att utredningen skall få den betydelse, som jag avser, bör den grunda sig på uppgifter ej blott om nu planerade byggnadsföretag ulan ock om det behov av nybyggnader och utvidgningar av ämbelslokaler o. d., som kan bliva en följd av pågående utredningsarbeten inom ämbetsverk och i kommittéer. Särskilt betydelsefullt i förevarande hänseende torde de s. k. departemenlalkommitterades arbete bliva. På grundvalen av undersökningar i huvudsakligen de avseenden jag sålunda antytt torde därpå förslag till en generalplan för statens byggnadsverksamhet i huvudstaden ävensom för användningen eller tillgodogörandet i övrigt av statens fasligheter därstädes böra utarbetas. Den begränsning av planen till liden för dess omfattning och i övriga avseenden, som blir av nöden, synes böra bestämmas med hänsyn till de erfarenheter, som under utredningens gång kunna vinnas. Vid utredningens verkställande och förslagets utarbetande bör slutligen tagas i betraktande ej mindre det behov, som må förelinnas för Stockholms stad att för gaturegleringar och andra ändamål komma i besittning av staten tillhöriga fastigheter, än även i vad mån det kan finnas önskvärt, att staten för ändamål, som utgöra föremål för utredningen, förvärvar staden tillhörig egendom. En mera allmän utredning av förevarande slag är av Riksdagen begärd i skrivelse den 31 maj 1911. I anledning härav har Överintendentsämbetet anbefallts att avgiva utlåtande och förslag i ämnet. Vad sålunda uppdragits åt

13 Överintendentsämbetet utesluter icke behovet av en särskild utredning rörande statens_ fastigheter i Stockholm, på sätt jag nu ifrågasätter. Då Överintendentsämbetets arbetskrafter icke äro tillräckliga för utförande inom erforderlig tid av en så tidskrävande uppgift vid sidan av de åligganden, som i övrigt vila å detsamma, synes det mig nödvändigt att anförtro utredningen åt särskilt tillkallade sakkunniga, vilka i samråd med Överintendentsämbetet skulle hava att utföra arbetet. På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade uppdraga åt chefen för finansdepartementet alt utse högst tre sakkunniga personer jämte sekreterare att inom nämnda departement efter verkställd utredning i huvudsakligen de avseenden, som av mig angivils, utarbeta och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med en allmän plan för statens byggnadsverksamhet inom Stockholms stad ävensom för användningen och tillgodogörandet i övrigt av staten tillhöriga fastigheter därstädes. > — För fullständigande av redogörelsen över vad i här omhandlade avseenden förekommit torde böra erinras om, att redan 1905 års Riksdag, med anledning av en nådig proposition (nr 96) rörande bland annat uppföiande i Kungsträdgården av en ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli, anförde såsom elt av skälen till avslag å propositionen, att före avgörandet av en så omfattande byggnadsfråga borde föreligga »en fullständig utredning såväl angående behovet under den närmaste framtiden av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden som ock beträffande statens därinom belägna fastigheter, som kunna för beredande av plats för eller medel till ämbetslokalers inrättande tagas i anspråk». »Härtill kommer», säger Riksdagen vidare, »att, då ofta uppstått svårlösta frågor om markutbyte mellan Kronan å ena sidan och Stockholms stad å den andra, även häri synes finnas en anledning till att bringa klarhet angående statens ägande- och dispositionsrätt till mark och tomter inom huvudstaden, varigenom till bägge parternas fördel skulle kunna möjliggöras utbyten och fullständig uppgörelse i förevarande avseende». Vidare torde här böra erinras dels om Överintendentsämbetets utlåtande den 14 januari 1913 i anledning av Kungl. Majds remiss å Riksdagens skrivelse den 31 maj 1911, dels om Riksdagens skrivelse den 16 maj 1913, dels slutligen om det av särskilt tillkallade sakkunniga den 1 november 1915 avgivna betänkandet angående omorganisation och lönereglering för Överintendentsämbetet. I sitt berörda utlåtande framhöll Överintendentsämbetet bland annat angelägenheten av att på ett ställe funnes tillgänglig en fullständig statistik över statens stadsegendomar och hus och rörande dess byggnadsverksamhet, och ifrågasatte ämbetet, att bearbetningen av det härför erforderliga materialet och utarbetandet av på detsamma grundade årliga översikter av statens här avsedda byggnadsverksamhet, ävensom upprättandet av, så långt sig göra läte, förslag till en enhetlig plan för byggnadsverksamheten, ämnad att kunna lända till efterrättelse någon lid framåt, överlätes åt en särskild utrednings- och granskningsbyrå inom ämbetet, vilken byrå i sinom tid borde få övertaga de bestyr, som nu vore rörande Stockholm uppdragna åt oss. I skrivelse den 16 maj 1913 förklarade Riksdagen sig hava med tillfredsställelse mottagit av Överintendentsämbetet lämnad uppgift om de tendenser till större

14 enkelhet och sparsamhet i avseende å den ornamentala utsmyckningen av statens byggnader, som numera började göra sig gällande. Emellertid finge Riksdagen, i anslutning till revisorernas därom uttalade uppfattning, anhålla, att Kungl. Maj.t täcktes erinra vederbörande verk och myndigheter', som ärnade inkomma med framställningar angående nybyggnader, om nödvändigheten av att omsorgsfullt planlägga desamma samt att därvid iakttaga all den sparsamhet och enkelhet, som, utan åsidosättande av praktiska synpunkter och verkliga behov, kunde äga rum. Såsom ett sista led i utredningen av frågan om ernående av större planmässighet i statens husbyggnadsverksamhet är att anteckna det arbete, som verkställts av de enligt nådigt bemyndigande den 24 oktober 1913 tillkallade sakkunniga för avgivande av förslag till omorganisation av Överintendentsämbetet, och vilket arbele föreligger sammanfattat i ett den 1 november 1915 avgivet betänkande. Såsom en förutsättning för möjligheten att kunna åvägabringa den önskade planmässigheten framhålla nämnda sakkunniga, att tillgång finnes till exakta uppgifter i erforderliga avseenden angående statens husbyggnadsverksamhet i hela dess omfattning, d. v. s. till en fortlöpande och ändamålsenligt inrättad byggnadsstatistik. En sådan statistik skulle omfatta två avdelningar. Den första avdelningen skulle omfatta uppgifterna om statens redan befintliga lokaler m. m. Över varje stad eller stadsliknande samhälle skulle uppläggas översiktskarta, vara skulle på lämpligt sätt utmärkas dels staten tillhöriga obebyggda och bebyggda egendomar, dels av staten förhyrda eller annorledes utan äganderätt helt eller delvis disponerade fastigheter. Den andra avdelningen skulle omfatta uppgifter angående statens ännu ej tillgodosedda lokalbehov. Om den betydelse, den ifrågasatta byggnadsstatistiken skulle hava för en förbättrad utredning av statens byggnadsfrågor, förelåge, framhålla bemälda sakkunniga, i viss mån erfarenhet. Sedan nämligen det av de sakkunniga för utredande av statens byggnadsverksamhet i Stockholm hopbragta materialet nått en viss grad av fullständighet, hade delta såväl av Kungl. Maj:t som än mer av Överintendentsämbetet i avsevärd omfattning anlitats för utredande av särskilda byggnadsfrågor och därvid hade med full tydlighet framgått nytlan av en central institution, där det vore möjligt att redan på förberedelsens stadium överskåda, huru den särskilda frågan påverkade och påverkades av det hela. När ifrågavarande verksamhet överflyttats till Överintendentsämbetet och där utvidgats och fullkomligats, skulle denna nytta otvivelaktigt än klarare framträda. Men även vid utredningar av mer allmän karaktär komme statistiken otvivelaktigt att visa sig vara av högt värde. Utan densamma torde sålunda svårligen åstadkommas någon allmän överblick över statens byggnadsverksamhet liksom ej heller över de arbetstillfällen, som genom förestående statsbyggen kunde beredas.

KAI>.

II.

STATENS FASTIGHETER I STOCKHOLM. i.

M

ed anledning av Riksdagens den 18 maj 1905 gjorda hemställan om en Fastigheterfullständig utredning angående behovet under den närmaste framtiden n a s % e > &torav lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden samt beträffande statens IeJc ' ta?e™nS>8därinom belägna fastigheter, som kunde för beredande av plats för eller medel till ämbetslokalers inrättande tagas i anspråk, och då det tydligen vore av vikt för detta ändamål, att fullständig kännedom erhölles i fråga om statens ägandeoch dispositionsrätt till mark och lomler i huvudstaden, erhöll riksarkivarien, på föredragning av linansministern, den 26 oktober 1906 nådigt uppdrag att med tillkallande av nödiga biträden verkställa de arkivforskningar, som kunde erfordras för vinnande av utredning rörande statens ovannämnda ägande- och dispositionsrätt, samt därefter inkomma med redogörelser för dessa forskningars resultat. Under åren 1906—1909 överlämnade riksarkivarien till Finansdepartementet 22 promemorior och utredningar rörande Kronans mark- och tomtinnehav i Stockholm, vilka tryckts och utgivits i fem häften, behandlande statens mark och tomter på Riddarholmen (haft. I), i Staden inom broarna (haft. II), på Kungsholmen (haft. III), på Helgeandsholmen (haft. IV) samt på Norrmalm (haft. V : I). Någon fullständig översikt över stålens samtliga tomter och byggnader i Stockholm samt deras användning förefanns emellertid icke då vi mottogo vårt uppdrag. Vår första åtgärd blev alltså att infordra uppgifter i berörda hänseenden från alla de ämbetsverk och institutioner, under vilkas vård statsegendom av dylik art är ställd, samt alt, där kartor visande tomternas storlek och form icke på denna väg kunde erhållas, av Stockholms stads ingenjörskontor beställa tomtkartor. Det sålunda insamlade materialet har ordnats topografiskt i en liggare A, omfattande statsverkels fastigheter inom Stockholm och dess omedelbara närhet, utom de statens fastigheter som stå under Järnvägsstyrelsens förvaltning, vilka samlats i en andra liggare B. Denna liggare A, vilken sålunda omfattar, så vitt vi kunnat finna, alla statens Liqgareu A. fastigheter inom Stockholms stad utom de under Järnvägsstyrelsens förvaltning stående, lämnar uppgifter om fastigheternas eller, där tomtindelning ägt rum, tomternas belägenhet, storlek och form, om hur stor del av dem som är bebyggd, om byggnadsår, där detta är känt, om antal rum, nyttig golvyta samt

16 lokalernas användning. Endast beträffande »Djurgårdsstaden» hava vi icke ansett nödigt insamla liknande detaljerade uppgifter rörande alla där befintliga gamla boningshus, vilka äro dömda att försvinna i mån som flotlstationen behöver taga utrymmet i anspråk. I liggaren finnes vidare antecknat fastigheternas taxeringsvärde med undantag för några nyinköpta egendomar, för vilka köpeskillingen jämte beräknade om- eller nybyggnadskostnader lagts till grund för värderingen. Fastigheternas storlek och form framgår av en för varje egendom upprättad kartskiss i allmänhet i skala 1 :1500. Undantag härifrån göra kartskisserna över Skepps- och Kastellholmarna, Galärvarvet, Djurgårdsstaden, Konradsberg, vilka utförts i skala 1 : 2000, Svea och Göta livgardenas kaserntomt, som utförts i skala 1 : 2500 samt Experimentalfältet, som utförts i skala 1 : 5000. I liggaren lämnas liknande uppgifter även rörande inom Djurgårdsområdet till statsinstitutioner upplåtna tomter ävensom rörande några i stadens omedelbara närhet, inom Solna socken belägna institutioner och fastigheter såsom Karlberg, Tomteboda blindinstitut, Stallmästaregården, Norrbacka, Bergshamra m. fl. samt inom Lovö församling Drottningholm, vilka å kartskisserna framställts i skalan 1 : 10000. Liggaren A, som är avsedd att framdeles förvaras hos Byggnadsstyrelsens utredningsavdelning och tjäna till ledning vid utredningar rörande statens byggnadsfrågor i Stockholm, är ordnad enligt kortsystemet, för att ändringar berörande de i densamma förekommande uppgifterna må kunna bekvämt i densamma införas. Fastigheterna äro ordnade i grupper topografiskt, så att de som äro belägna inom samma stadsdel bilda en grupp med ordningsnummer från och med 1 inom varje grupp. Beröra flera blad i liggaren samma fastighet, äro bladen märkta 1, 1 a, 1 b o. s. v. Gränserna mellan de olika stadsdelarna äro i allmänhet av naturen själv bestämda och torde knappast komma att ändras. Endast gränsen mellan Östermalm och Djurgården har ännu tendens att förskjuta sig allt efter som de närmast Östermalm belägna delarna av Djurgården intagas i stadsplanen. Längre än till Valhallavägen och dess förlängning österut borde dock »Östermalm» ej få sträcka sig. Den stadsdel, som en gång uppväxer på Ladugårdsgärdet, bör få en annan benämning. Beträffande fastigheternas benämning råder i många fall mycken osäkerhet. Vi ha i liggaren använt den benämning som synts oss allmännast eller som ansetts hava största förutsättningarna att bliva bestående. Byggnader, i vilka under en lång följd av år flera ämbetsverk samtidigt residerat, få vanligen behålla den benämning den hade vid senaste enhetliga användning med tillägget »gamla». Det Wrangelska palatset på Riddarholmen heter sålunda alltjämt »Gamla kungshuset» från den tid, då under slottsbyggnadsarbetet den kungliga familjen bodde där; »Gamla riksdagshuset» torde alltjämt bli benämningen på f. d. riksdagshuset å Riddarholmen, åtminstone intill dess det i sin helhet tages i besittning av en institution. I ett för det statistiska materialet upprättat huvudregister äro emellertid fastigheterna införda under alla av oss kända benämningar. I liggaren A förekommer uppgift bland annat om hur många kvadratmeter

17 nyttig golvyta en byggnad innehåller. Denna term återkommer ofta i det följande Nyttig golvoch torde därför redan här behöva förklaras. Med nyttig golvyta mena vi den ytasammanlagda golvarealen av samtliga i en byggnad befintliga egentliga tjänsterum, sessionssalar, väntrum, biblioteks- och arkivrum samt till vaktmästarebostäder hörande rum. Däremot är i den nyttiga golvytan icke inberäknad den areal, som upptages av entréer, vestibuler, trappor, hissar, korridorer, toaletter, garderober och d}dikt, liksom naturligtvis icke heller den yta som murar och väggar upptaga. Det har visat sig, att i en ämbetsbyggnad av normaltyp upptager i varje våning den nyttiga golvytan kommunikationsleder, toaletter o. dyl murar och väggar av våningsplanens hela yta.

omkr. 55 % » 25 % » 20 %

Liggaren B, som innehåller uppgifter rörande läge, areal och taxerings värde Liggaren B. å statsverkets, under Järnvägsstyrelsens förvaltning stående fastigheter i Stockholm, är av de sakkunniga uppgjord med stöd av från Järnvägsstyrelsen tillhandahållna handlingar. Kartorna, till antalet 34, äro likaledes av de sakkunniga sammanställda och transporterade till en och samma skala, 1 : 1500, med ledning av från Järnvägsstyrelsen lånade originalkartor. På en karta i skala 1 : 6000 äro de i liggarna A och B upptagna fastigheterna Fastighetsmarkerade med röd färg. Denna karta är av de sakkunniga sammanställd karta. med ledning dels av »Topografiska kårens karta över Stockholm, kompletterad och översedd 1901 av A. Bentzer», dels av kartor vilka ställts till vårt förfogande av Djurgårdsförvaltningen och av Djurgårdskommissionen, dels, för trakten norr om staden, av generalstabens kartor i skala 1 : 200000. Kartan omfattar förutom de äldre bebyggda stadsdelarna samt Kungl. Djurgården även den närmast norr om staden belägna delen av Solna socken med de statsverket tillhörande egendomarna Stallmästaregården, Haga, 'Norrbacka, Stenbrottet, Falkenärbostället, Fogdevreten, Tomteboda, Karlberg, Ingenting, Västra Skogen, Ekelund samt Bergshamra. Kartan sträcker sig däremot icke över de nyligen med staden inkorporerade socknarna Brännkyrka och Bromma, emedan statsverket för närvarande inom dessa områden endast äger ett fåtal fastigheter förutom de till statens järnvägar hörande. Nödiga uppgifter rörande de förra finnas i liggaren A och rörande de senare i liggaren B. Kungl. Djurgården, som tillhör Stockholms stads jurisdiktion, består av tvenne delar: Norra Djurgården, som sträcker sig från Ålkistekanalen i norr till Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen i söder, samt Södra Djurgården eller Valdemarsön. Stora områden av den sedan 1527 Kronan tillhöriga, till Konungens enskilda disposition och under Riksmarskalksämbetets vård ställda Kungl. Djurgården hava undertidernas lopp därifrån avskilts. Sålunda donerades under 1600 talet till Stockholms stad Beckholmen 1 samt upplåts till staden i och för planmässigt bebyggande »Ladugårdslandet» (större delen av nuvarande Östermalm); genom försäljning har Kronan avhänt sig äganderätten till Hjorthagen, Ropsten, ett 1

2 Samtidigt donerades till staden även östra delen av Kungsholmen samt Långholmen.

18 större markområde vid Kaknäs, större delen av Frescati, en mängd byggnadstomter vid Karlaplan, Fredrikshov och Djurgårdsbrunnsviken. Ladugårdslandet på norra samt Djurgårdsstaden och Galärvarvet på södra Djurgården hava redan länge tillhört stadens planlagda område. Under senare tid hava i stadsplanen intagils södra sidan av Valhallavägen med därintill belägna kvartersområden, Karlaplansområdet, Skogsinstitutets f. d. område jämte ett strandparti öster därom. Till olika ändamål hava tid efter annan upplåtits mark till övningsfält för militären och experimentalfält för jordbruksväsendet, till uppförande av byggnader dels för statsverkets räkning såsom kaserner, veterinärhögskola, skogshögskola, teknisk högskola, provningsanstalt, statens järnvägar m. fl., dels för enskilda institutioner såsom Rimbobanan, Sofiahemmet, Barnbördshuset, Stadion, Nordiska museet, Manilla m. fl., dels till enskilda personer till jordbruks- och bostadsändamål, varom närmare uppgifter ålerfinnas i Djurgårdssakkunnigas betänkande med därtill hörande kartor. De återstående partierna av Kungl. Djurgården, vilka stå under Djurgårdsförvaltningens omedelbara vård, utgöras dels av obebyggda parkområden, dels av bebyggda områden, bland vilka i första rummet märkas Rosendals slolt samt vidare Stora Sjötullen (Blockhusudden) och några hovjägareboställen. Plansch 1. Av ovan beskrivna karta visar plansch 1 en reproduktion, vara med kraftig röd färg markerats statens fastigheter inom stadens planlagda område och med ljusröd ton markerats staten tillhörig mark å norra och södra Djurgården samt i den intill staden gränsande delen av Solna socken. Tabell 1. De i liggarna A och B angivna siffrorna för fastigheternas arealer och taxeringsvärden hava sammanställts i tabell 1, i vilken fastigheterna ordnats topografiskt liksom i liggaren A. Vi anföra här slutsummorna särskilt för fastigheterna inom stadsplanen och de olika omkringliggande områdena samt särskilt för den statens järnvägar underlydande marken. Fastigheter inom stadsplanelagt område (Upplåtelser till stålens järnvägar undantagna.) Fastigheter inom Djurgårdsområdet. (Upplåtelser till statens järnvägar undantagna.) Upplåtelser till statsinstitutioner Övriga upplåtelser Områden lydande under Djurgårdsförvaltningen (direkt) Fastigheter inom Brännkyrka församling (Upplåtelser till statens järnvägar undantagna.) Fastigheter inom Bromma församling » » Solna socken » » Lovö socken Statens järnvägars mark inom stadens planlagda område, Djurgården och Brännkyrka församling

Areal kvm.

Taxeringsvärde 1920

1,586,166

139,243,900

1,265,682 7,680,618

13,830,921 —

3,574,668 493,798

1,212,920 183,400

12,100 6,613,425 7,620,000

24,000 2,450,200 1,652,000

1,358,985

25,579,686

30,205,442

184,177,027

19 I liggarna A och B finnas sålunda upptagna staten tillhöriga fastigheter i Stockholm och dess omedelbara närhet med en sammanlagd areal av 30,205,442 kvm. och med ett år 1920 uppgivet taxeringsvärde av 184,177,027 kronor. Denna senare summa måste anses ligga icke oväsentligt under fastigheternas verkliga värde. Särskilt påtaglig är undervärderingen av de större monumentalbyggnaderna och de kungl. lustslotten. För större delen av Djurgården finnes intet värde angivet. Enligt Djurgårdssakkunnigas beräkning skulle enbart den del av Djurgården, som av dem ansågs lämplig till stad med slutet byggnadssätt, upptagande en yta av 2,747,600 kvm., vid försäljning lämna statsverket en nettobehållning av 137,380,000 kronor. Kungsträdgården är taxerad till endast 220,000 kronor samt Kungl. biblioteket och Humlegården tillsammans till 500,000; däremot är Bellevue upptaget till ett värde av 3,000,000 kronor, vilket allt vittnar om brist på ordning och konsekvens vid bokförandet av statens fastigheter, ett förhållande som vi få anledning att längre fram närmare beröra. Nämnda tre fastigheter Kungsträdgården, Humlegården och Bellevue håvaStaten tillhödet gemensamt, att de, ehuru visserligen icke helt obebyggda, till sina huvud- "9 »»ar/r, som sakliga delar äro tills vidare upplåtna till allmänt begagnande, oaktat de icke ™fe)! allmän i stadsplanen fastställts såsom torg eller allmän plats. De bibehålla sålunda plats. alltjämt sin karaktär av byggnadsmark, vilket innebär, att de av statsverket kunna helt eller delvis bebyggas utan stadens medgivande till ändring av stadsplanen. Detsamma torde vara förhållandet på Norrmalm bland annat även med Lantmäteribacken och markremsor utmed Tekniska skolans och Nya elementarskolans gatufasader ävensom med betydande delar av till trafik upplåten mark på Riddarholmen, såsom c:a 71 % av den för Gamla kungshuset och Kammarrättens hus gemensamma tomten n r 6 kv. Riddarholmen, vissa delar av Arkivgalan, gränden utefter Rosenhaneska palatsets östra sida ävensom den gamla Geijerska tomtdelen öster om Riddarholmskyrkans kor utefter järnvägen. Däremot torde icke utan ändring av stadsplanen kunna bebyggas den mark, vartill staten, enligt Riksarkivets utredning, visserligen måste anses vara ägare, men vilken ingår i gata eller allmän plats enligt fastställd stadsplan eller stadsplan, som »av ålder består», såsom exempelvis vissa delar av Arkiv- och Tryckerigatorna samt Kungsträdgårdsgatan mellan Hamngalan och Arsenalsgatan. På kartan, plansch 1, ha sådana områden markerats med hel grön färglon. Utöver vad sålunda angivits tillhöra statsverket, förefinnas, enligt vad Riks- Fastigheter arkivets utredning ger vid handen, såväl bebyggda som obebyggda områden inom tried osäkra Stockholms centralare delar, ifråga om vilka statens äganderätt bestrides av a:,^nf]erät,ts' Stockholms stad. Enligt nämnda utredning är det fallet bland annat med följande fastigheter, markerade med grön streckning å kartan, plansch 1. å

Riddarholmen: a) Tomten nr 4 invid Gymnasiigränd, bebyggd, numera inrymmande Stockholms borgarskolas handelslinje, se plansch 3. i Staden mellan broarna: e) Förutvarande tomten nr 5 i kv. Mars, å lig. 5, sid. 81, angiven med bokstäverna u v s t, delvis bebyggd med f. d. rannsakningsfängelset, c:a 734 kvm., delvis ingående i gatumark, c : a l 2 8 k v m . ;

å

Kungsholmen: f) Den del av Garnisonssjukhusets tomt, c:a 967 kvm., där en förlängning av Garvaregatan ansetts på 1700-talet hava framgått, å plansch 6 angiven med bokstäverna DCFOPHG.

Fastigheter- Beträffande den nuvarande användningen av statens fastigheter i Stockholm ""! ri!!'"!"""hava vi för vinnande av överskådlighel sökt ordna dem efter det huvudsakliga de användändamål, för vilket de användas eller äro bestämda att användas. ning. Genom att sålunda sammanföra de fastigheter, som huvudsakligen användas för likartade eller samhörande ändamål, hava de kunnat inordnas i följande 17 olika grupper. I för H. Maj:t Konungen, XI för praktiskt-vetenskapligainstitutioner, II » Riddarholmskyrkan, XII » läroanstalter, III » Kungl. Maj:ls kansli, IV » centrala ämbetsverk och för- XIII » arkiv, bibliotek och museer, XIV » offentliga föreställningar, valtningar, XV beb}rggda fasligheter, vilka äro ut» de affärsdrivande verken, v hyrda, VI » Riksdagen, XVI obebyggda tomter, VII » militära ändamål, XVII fastigheter upplåtna till allmänna VIII » fångvården, platser. IX » sjukvården, X » akademier, Tabell 2.

Tabell 2 visar fastigheternas användning i oktober 1920. De oväsentliga förändringar som sedan dess inträffat inverka icke på totalbilden. Vid tabellens studerande torde observeras, att, då institutioner tillhörande olika grupper hava lokaler i samma byggnad (Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien och Statens historiska museum i Nalionalmuseibyggnaden), eller då på en och samma lomt förefinnas två eller flera självständiga byggnader använda för helt olika ändamål, en och samma fastighet kan förekomma på flera ställen i tabellen under samma Säregna e ^ e r o n ^ a benämningar. Exempel på sådana fastigheter utgör tomten nr 6 tomtförhål- kV- Riddarholmen med Gamla kungshuset och Kammarrättens hus, tomlanden. ten nr 8 kv. Blasieholmen med Musikaliska akademiens hus och Utrikesministerhotellet, tomten nr 1 och 2 i kv. Beridarebanan med Tekniska skolan, Nya Elementarskolan samt i en tredje byggnad lokaler för Konsthögskolan och Generalstabens biografiska anställ, som på mångårigt kontrakt förhyr lokaler i denna fastighet. Å andra sidan finnas egendomligt nog byggnader, som äro belägna på flera tomter. Sålunda sträcker sig Riksdagshuset ännu över icke mindre än 3 tomter och Riksbanken över 5, ehuru Riksdagen i en skrivelse till fullmäktige i Riksgäldskontoret redan den 21 maj 1906 medgivit, att en sådan sammanslagning och styckning av stålens fastigheter på Helgeandsholmen finge företagas, att därav bildades bland annat dels en tomt upptagande områden väster om den nya gatan i Drottninggalans förlängning, dels en tomt innefattande områdena

21 öster om samma gata, och ehuru den utredning, som med anledning av denna Riksdagens skrivelse, enligt uppdrag av nämnda fullmäktige, verkställdes genom Riksarkivet, resulterade uti, att intet hinder funnes för stadsingenjörskontoret att ulfärda kartor över de två ovannämnda tomterna bildade på sätt Riksdagen medgivit (se Riksarkivets »Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm» IV). På liknande sätt är kv. Grönlandet norra, ehuru bebyggt med ett sammanhängande byggnadskomplex (Naturhistoriska riksmuseets och Vetenskapsakademiens f. d. hus) ännu uppdelat i 5 tomter samt Svea ingenjörkårs område å Kungsholmen i 4. Gymnastiska centralinstitutet slår på två tomter uris 6 och 7 i kv. Fyrmörsaren, nr 6 tillhör statsverket, men nr 7 är s. k. ofri grund, för vilken tomtören betalas till Stockholms stad. Garnisonssjukhusets område består av 4 tomter. Området är i slutet av 1700-talet bildat genom inköp av 4 tomter belägna på ömse sidor om den milt igenom området framdragna Garvaregatan. Hela området har sedan 1795 varit inhägnad som en tomt och som sådan betraktats, så att, då man skred till uppförandet av Garnisonssjukhuset efter de av Kungl. Maj:t år 1816 gillade och stadlästade ritningarna, byggnaden kom att ställas just på Garvaregatans förlängning och således delvis på mark, till vilken Kronan" icke har säker besittningsrätt, delvis på mark tillhörande de 4 tomterna. Dramatiska teaterns byggnad står visserligen på en tomt, men denna består av två delar: den norra och större delen, som tillhör statsverket, den främre, mindre delen, som tillhör staden, ehuru den upplåtits för ifrågavarande ändamål. Genom en år 1892 fastställd stadsplan har Positionsartilleriets område vid Storgalan uppdelats i tre kvarter genom framdragande av såväl Grevmagnigatan som Torstensonsgatan, den senare mitt igenom huvudbyggnadens mittparti. De lie kvarteren äro indelade i sammanlagt 40 tomter. Med den uppfattning om såväl denna byggnads som Garnisonssjukhusets både konstnärliga och praktiska värde vår tid har, torde man kunna motse ändring i de nu angivna förhållandena i syfte alt bevara dessa byggnader för andra statens ändamål. Härtill torde vi få anledning alt längre fram återkomma. Grupperna I—XIV upptaga mer eller mindre bebyggda fastigheter, använda huvudsakligen för statsverkets räkning. I grupp XV äro sammanförda några fullständigt bebyggda fastigheter, vilka i oktober 1920 icke användes för statsverkets räkning ulan i sin helhet uthyrdes. Under år 1921 hava dock tre av dessa fastigheter tagits i bruk för statsverkets räkning. Sålunda har i Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus vid Kungsträdgården upplåtits lokaler åt Rikets allmänna kartverk och åt Konsthögskolan; Hantverkaregatan 27 har upplåtils åt Garnisonssjukhuset och Fabriksgränd 2 till magasin och förvaltarbostad åt statens, under Byggnadsstyrelsens vård ställda centrala möbelförråd. I grupp XVI äro slutligen sammanförda några tomter å Karlaplansområdet, vilka undantagits från försäljningen av övriga Kronan tillhöriga tomter å området ifråga för att eventuellt användas för något statens byggnadsändamål. I denna grupp har ock upptagits Nobelinstitutets f. d, tomt i den s. k. Nobelparken (Skogsinstitutets f. d. område), sedan besittningsrätten till denna tomt nu återförvärvats av statsverket.

22 Stabilitet och Långt ifrån alla de förtecknade byggnaderna äro uppförda för det ändamål de nu föränderlig- tjäna. Härmed förhåller det sig rätt olika inom olika grupper. Klart är, att byggnader dernManZ l första rummet måste uppföras åt sådana institutioner, som för utövande av vändning, sin verksamhet erfordra alldeles speciella plananordningar, såsom Riksdagen, militära anstalter, fängelser, hospital, sjukhus, skolor, arkiv, bibliotek, museer och teatrar, ävensom åt de affärsdrivande verken, med vars normala drift och utveckling ständigt följer behovet av nya byggnader. Då sådana institutioner växa, spränga de slutligen sina skal och tvinga till uppförande av helt nya byggnader, sedan alla de från början anordnade utvidgningsmöjligheterna tagits i anspråk. Ibland går utvecklingen så hastigt, att nybyggnad kräves redan innan 50 år förflutit. Sålunda har under ungefär denna tidsrymd nybyggts två gånger för veterinärundervisningen och för den högre tekniska undervisningen samt för Generalpoststyrelsen. Då ett ämbetsverk åter blir för trångbott, kan verksamheten, om också icke utan vissa ölägenheter, upprätthållas i byggnader, som uppföds till bostäder, kontor eller hotell. I grupperna I och II samt V—XIV äro sålunda de flesta byggnader uppförda för sina nuvarande ändamål, under det alt i grupperna III och IV, omfattande byggnader för Konungens kansli och ämbetsverken, de flesta ursprungligen endera avsetts till privatbostäder, vare sig i form av 1600-talets adelspalats eller vår tids hyreskaserner, eller uppförts för någon av de till grupperna V —XIV hörande institutionerna, t. ex. Riksdagen, Riksbanken, Generalpoststyrelsen, för vilka andra byggnader måst uppföras och de gamla byggnaderna sedan upplåtits åt ämbetsverk. För Kungl. Maj.ts kansli användas sålunda förutom det egentliga kanslihuset: En f. d. fursteboning (Arvfurstens f. d. palats), En f. d. kungl. stallbyggnad (Kronprinsens f. d. stall), Ett 1600-talspalats (Oxenstiernska palatset), En f. d. bankbyggnad (Skandinaviska kreditaktiebolagets f. d. hus), Ett f. d. uthyrningshus (Rosenbad). Tjänstelokaler åt de centrala ämbetsverken äro anordnade i följande för andra ändamål uppförda hus: a) Drottning Kristinas lusthus (Lantmäteristyrelsens hus). b) Äldre adelspalats: Wrangelska palatset å Riddarholmen, Hessensteinska » » » Stenbockska » » » Rosenhaneska » » » Preisiska huset vid Drottninggatan. c) Riksdagens f. d. b}'ggnader: Gamla riksdagshuset, Gamla riksbankshuset.

d) Förutvarande museihyggnad: Vetenskapsakademiens och Naturhistoriska riksmuseets f. d. hus. e) Förutvarande hyreshus: Birger Jarlsgatan 7, Engelbrektsgatan 5 och 7, Rosenbad 6. För att ytterligare belysa hithörande förhållanden meddelas å nästa sida en Efter 1650 förteckning över de nybyggnader, som uppförts i Stockholm för statsverkets räk- uppförda ning under senare hälften av 1800-talet och de lilländalupna 20 första åren ^ f S ^ . av det nya seklet. I tabellen äro icke upptagna nybyggnader för de »affärsdri- **holmT vande verken», ej heller för Floltan. Under dessa 70 år hava sålunda uppförts nya byggnader för Riksdag och Riksbank, för 7 av de i huvudstaden förlagda regementena, för 13 undervisningsanstalter, för Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Operan, Dramatiska teatern och Stadion, d. v. s. övervägande antalet av de i förteckningen under grupp VI—XIV upptagna byggnaderna. Under samma tid har för de omkring 60 centrala ämbetsverken egentligen endast uppförts en ny byggnad, den år 1921 färdiga byggnaden för Patent- och registreringsverket. Arméförvaltningens nuvarande byggnad är visserligen uppförd under nämnda tidsperiod, men för det »affärsdrivande» postverket. Liknande är förhållandet med Gamla riksdagshuset; uppfört för Riksdagen har det genom om- och tillbyggnad omformats till ämbetsbyggnad. Genom det under de senaste åren starkt påträngande behovet av vidgat utrymme för så gott som samtliga de centrala ämbetsverken hava statsmakterna omsider tvungits besluta uppförandet av två större nya byggnader, avsedda huvudsakligen för ämbetsverk; den ena i kv. Kandidaten i närheten av Karlaplanen för militära ämbetsverk, den andra på Kungsholmen i kv. Murmästaren vid Hantverkaregatan för Skolöverstyrelsen m. fl. I övrigt har man fortgått på den en gång inslagna vägen, att åt ämbetsverken skaffa de behövliga utrymmena i byggnader, vilka uppförts för andra ändamål. Sålunda har statsverket för detta ändamål dels måst förhyra ett stort antal kontorslokaler och bostadslägenheter, varför närmare skall redogöras i elt följande kapitel, dels inköpt icke mindre än 8 bebyggda fastigheter för att efter mer eller mindre omfattande' ombyggnader upplåtas till lokaler åt ämbetsverk. I detta syfte har inköpts år 1916 Vetenskapsakademiens del av kv. Grön- Av statsverket landet norra, vilket iordningställes för Medicinalstyrelsen och Tandläkare- inköpta fasinstitutet; år 1917 inköptes fastigheterna nris 5 och 7 Engelbrektsgatan för Weter. inrymmande av Pensionsstyrelsen; år 1918 inköptes fastigheterna nris 1, 2, 3 och 9 i kv. Björnen mellan Karduansmakaregatan, Lilla Vattugatan och Klara södra kyrkogata för beredande av lokaler åt Vattenfallsstyrelsen, fastigheten Storkyrkobrinken nr 4 för Finansdepartementets utvidgning samt Ateljébyggnadsbolagets hus vid Kungsträdgården utan angivande av ändamålet; år 1919 inköptes fastigheterna Storkyrkobrinken nris 7 och 9 för Försvarsdepartementet och Strömgatan nris 22 och 24 (Rosenbad) för Riksgäldskontoret m. fl. ämbetsverk; år 1920 har Patent- och registreringsverkets f. d. hus i hörnet

24 S t a t e n s e f t e r å r 1850 i S t o c k h o l m u p p f ö r d a Grupp

ret för byggnadens färdigställande

By gg n a d

VI

1893 1893 1912 1913

VIII

Arméförvaltuingens hus

1873 Gamla riksdagshuset*

1865 Lotsverkets byggnader, Rosenvik Patentverkets nva hus

1916 1921

I

1904 1906

F ö r militära ändamål. Svea ingenjörkår Svea artilleriregementes kasern Livregementets dragoners kasern Fälttelegrafkårens kasern Svea livgardes kasern Göta livgardes kasern Livgardets till häst kasern

1868 1877 1880 1867 1888 1890 1897

Arméns centrala

beklädnadsverkstäder

Matinrättningen 1867. Lilla kasern 1871

Marieberg.

jOm- och påbyggnad. Huset uppfördes t år 1899 för privat ändamål.

För Fångvården. 189

F ö r sjukvården. Stockholms hospital, Konradsberg

XI

(Uppfört för Generalpoststyrelser], påbyggt l 1907, tillbyggt 1920. ("Iordningställdes för Riksdagen 1886 av två äldre byggnader; om-, till- och påbyggdes 1907; 38 vindsrum inreddes 1921.

För Riksdagen.

Länscellfängelset IX

Om- och påbyggnad.

För centrala ämbetsverk och förvaltningar.

Riksdagshuset . Riksbankshuset. VII

Anmärkningar

För H. M. Konungen. Hovstallet Vaktstallet vid Slottet. Hovets tvättinrättning. Hovförvaltningens hus

IV

byggnader.

För praktiskt-vetenskapliga tioner.

institu-

Experimen talfältet Statens skogsförsöksanstalt Sveriges geologiska undersökning Statens provningsanstalt

1907 1915 1916 1920

Lantbruksmuseat.

25 Grupp

XII

XIII

Ry gg n a d

Anmärkningar

För läroanstalter. Nya elementarskolan

1859 Tekniska högskolan (gamla)

1863 Gymnastiska centralinstitutet Tekniska skolan

1863 1866

Karolinska institutet*

1866 Högre lärarinneseminariet .... Musikaliska akademiens hus Sjökrigsskolan Blindinstitutet, Tomteboda Folkskolelärarinneseminariet. Veterinärhögskolan Krigshögskolan Skogshögskolan Tekniska högskolan (nya) ....

1871 1877 1878 1888 1908 1911 1912 1915 1917

/Byggn. vid Slöjdgatan; \ llygeln vid Hötorget uppfördes 1889. [Huvudbyggnaden; v Bergsskolan uppfördes lSiiT—18G9 och j t kcmibyggnaden 189C—1898. I Tillbyggdes år 1894. •Byggn. vid Norr Mälarstrand; byggn. vid Kiraplan uppfördes 1883—85; den förra om- och tillbyggdes 1898—94, nybygga, farmakolog. inst. uppfördes 1909—10.

Ny kemibyggnad färdig 1921.

F ö r arkiv, bibliotek och museer, Nationalmuseum Kungl. biblioteket Riksarkivet Naturhistoriska riksmuseet

XIV

Aret för byggnadens färdigställande

F ö r offentliga

1866 1877 1890 1916

! Valmuseet uppfördes åren 1907—1908.

föreställningar.

Operan Dramatiska teatern ...'. Stadion

1895 1908 1912

av Smålands- och Birger Jarlsgatorna av statsverket inlösts, äganderätten till Nobelstiftelsens tomt i Nobelparken återköpts samt inköp av Barnbördshusets tomt i kv. Murmästaren vid Hantverkaregatan av Riksdagen beslutats. Alla dessa fastigheter finnas upptagna i tabell 1. Där förekomma ock några fastigheter, vilka ävenledes kommit i statsverkets ägo under de allra senaste åren, ehuru de icke förvärvats i samma syfte som de ovan angivna. De hava av staten övertagits i samband dels med inköpet av aktiebolaget Stockholmstelefon, dels i och med övertagande av telegrafverkets pensionskassor. De förra 7, de senare 13 till antalet äro spridda i stadens olika delar och användas, vad Stockholmstelefons f. d. egendomar beträffar till telefonstationer och i övrigt och till större delen till uthyrning till affärslägenheter och bostäder; fastigheten vid Malmskillnadsgatan 26, 28, 30 upptages dock så gott som helt och

hållet för telefonverkets räkning. Å fastigheten Telegrafförrådet vid Älvsjö finnas ett bostadshus och ett par förrådsbyggnader. Av de från telegrafverkets pensionskassor överlagna egendomarna uthyras 3, Bondegatan 67, Hagagatan 13 samt Åsögatan 47 E och F, helt och hållet till bostäder åt verkets arbetarepersonal; det så kallade Brunkebergs hotell är tills vidare uthyrt till privata kontor, bostäder och Handelshögskolan, men är man betänkt på att, så fort ske kan, där bereda utrymme för Telegrafstyrelsen. De fem vid Jakobsbergs- och Lästmakaregatorna intill varandra och intill telegrafverkets övriga tomter i samma kvarter (Jeriko) stötande tomterna äro avsedda att bereda möjlighet till utvidgning av telegrafverkets där belägna, ny anlagda telefoncentral. Lägenheterna i dessa fem fastigheter uthyras tills vidare till bostäder och butiker. Byggnaden å egendomen Bergsgatan 33 är avsedd att rivas och ombyggas till telefonstation; på tomten Östgötagatan 22 är grunden redan lagd för en ny byggnad för samma ändamål. A tomten Karlaplan 2 upptages ett gårdshus helt för verkets räkning; gatuhusets lägenheter uthyras. I egendomen Sturegatan 60 uthyras samtliga lägenheterna. I dessa fastigheter finnes sålunda elt icke obetydligt antal rum, vilka för närvarande uthyras och av vilka åtskilliga skulle kunna, i den mån de icke komma att behövas för telegrafverkets eget behov, användas för statsverkets räkning, exempelvis till kommittélokaler. På grund av den nu rådande bostadsbristen äro emellertid dessa utrymmen tillsvidare icke åtkomliga för dylika ändamål. Fastigheter nas värd.

3. Ovan meddelade uppgifter angående Kronans egendomar i Stockholm och dess omedelbara närhet torde böra fullständigas med följande förteckning över de verk och institutioner, på vilka ansvaret för vården och underhållet av nämnda egendomar är lagt, ävensom de fastigheter var och en av dessa har alt tillse samt det sätt, varpå underhållskostnaderna äro upptagna i riksstaten, ävensom dessa kostnaders storlek under femårsperioden 1913—1918, där uppgifter kunnat erhållas. Riksmarskalksämbetet.

Förteckning Grupp I. Kungl. slottet, Hovförvaltningens hus, Hovstallet, Husgerådskamver ! > ' o c h maren, Kungl. Djurgården, Haga, Ulriksdal, Drottningholm och Tyska botten. lomföwidta Anslaget till byggnadernas underhåll utgår såsom ordinarie anslag på l:sla statens fastig huvudtiteln under följande rubriker och med nedan angivna summor under heter. åren 1913—1918. över

R u b r i k

1917 Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven 63,000 63,000 upplåtna byggnaderna 63,000 63,000 63,000 8,000 8,000 Haga lustslott och park 8,000 i 8,000 8,000 8,250 8,250 Ulriksdals slott 8,250 : 8,250 8,250 24,600 24,600 Drottningholms slott j 24,600 j 24,600 j 24,600 Summa: 103,850 103,850 ! 103,850 I 103,850 | 103,850

63,000 8,000 8,250 24,600

103,850

27 Byggnadsstyrelsen. Grupp II. Riddarholmskyrkan. Grupp III. Arvfurstens f. d. palats, Kanslihuset, Kronprinsens f. d. stall, Oxenstiernska huset, Storkyrkobrinken 4, Storkyrkobrinken 7 och 9, Utrikesminislerhotellet. Grupp IV. Gamla kungshuset, Gamla riksdagshuset, Hessensteinska huset, Kammarrättens hus, Lantmälerikontorets hus, Marinstabens f. d. hus, Medicinalstyrelsens hus, Patent- och registreringsverkets f. d. hus, Pensionsstyrelsens hus, Preisiska huset, Rosenbad, Rosenhaneska huset, Riksbankens f. d. hus (norra och södra), Vetenskapsakademiens och Naturhistoriska riksmuseets f. d. hus. Grupp IX. Garnisonssjukhuset. Grupp XI. Statens provningsanstalt, Sveriges geologiska undersökning. Grupp XII. Folkskolelärarinneseminariet, Gymnastiska centralinstitutet, Högre lärarinneseminariet, Karolinska institutet, Musikaliska akademiens hus, Sergelgatan 1, Tekniska högskolan (nya), Tekniska högskolan (gamla), Tekniska skolan. Grupp XIII. Riksarkivet, Stenbockska huset, Kungl. biblioteket, Etnografiska museet, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet. Grupp XIV. Dramatiska teatern, Operabyggnaden. Grupp XV. Ateljébyggnadsbolagets hus, Fabriksgränd 2, Hantverkaregatan 27. Grupp XVII. Humlegården, Kungsträdgården. Underhållskostnaderna bestridas med medel av det ordinarie reservationsanslaget till »byggnader och reparationer», för underhållet av samtliga, såväl i Stockholm som i övriga delar av landet belägna, under Byggnadsstyrelsens vård ställda byggnader. Detta anslag var under åren 1913 och 1914 300,000 kronor och har allt sedan dess varit 370,000, med ett tilläggsanslag under år 1918 av 230,000 kronor, år 1919 av 555,000 kronor och år 1920 av 200,000 kronor. För Garnisonssjukhusets förvaltning finnes tillgängligt ett mindre belopp för driften i allmänhet; ur detta bruka diverse mindre reparationsutgifter bestridas, ehuru det egentliga underhållet utgår av nämnda reservationsanslag. Underhållet av Mynt- och justeringsverkets byggnader ombesörjes och bekostas av verket, men Byggnadsstyrelsen har skyldighet att årligen besiktiga boställslägenheterna. Liknande besiktningsskyldighet utan underhållsskyldighet åligger Byggnadsstyrelsen även ifråga om Stadion. För byggnaderna i Stockholm har av nämnda reservationsanslag använts år 1913 1914 1915 1916 1917 1918 kronor 153,908 161,615 225,685 234,121 259,862 292,427 Underhållet av anläggningarna och planteringarna i Humlegården och Kungsträdgården bekostas och ombesörjes av Stockholms stad. Grupp IV.

Patent- och registreringsverket. Patent- och registreringsverkets nya byggnad vid Valhallavägen.

Grupp IV.

Arméförvaltningen. Arméförvaltningens hus.

28 Grupp VII. Animunitionsförrådet, Ammunilionsfabriken, Arméns centrala beklädnadsverkstäder, Artillerigården, Borgen, Fredrikshov, Fälttelegrafkårens kasern, Generalstabens stall, Kronobageriet, Livgardets till häst kasern, Livregementets dragoners kasern, Positionsartilleriregementets kasern, Svea artilleriregementes kasern, Svea ingenjörkårs kasern, Svea och Göta gardens kaserner. Grupp XII. Krigshögskolan, Karlbergs krigsskola. Dessutom äro under Arméförvaltningens vård ställda Karlbergs kungsgård med undantag av Solnaskogen, som förvaltas av Domänstyrelsen, samt Johannishov och Kvarnängen i Brännkyrka församling. Omkostnaderna för fastighetsförvaltningen bestridas dels ur ett ordinarie underhållsanslag ställt till resp. IV. och V. arméfördelningarnas förfogande, dels ur i riksstaten särskilt ^specificerade ordinarie anslag för vissa byggnader. Då i detta sammanhang företrädesvis dessa senare kostnader hava något intresse, anföras dessa anslag under åren 1913—1918. B y g g n ad

Artilleri- och ingenjörhögskolan

Summa

11,100 1,000

8,000 1,000

10,900

10,900

8,000 1,000 1,230 10,900

9,000 i 9,000 | 8,000 1,000 | 1,000 1,000 ! 3,000 ! 3,000 1 2,000 10,900 10,900 10,900

23,000

19,900

21,130

21,900

23,900

25,900

Marinforvaltningen. Grupp VII. Beckholmen, Djurgårdsstaden, Galärvarvet, Kastellholmen, Skeppsholmen. För byggnadernas underhåll erforderliga belopp hava utgått av 5:te huvudtitelns ordinarie anslag under rubriken »Flottans nybyggnad och underhåll». För Stockholms station har använts följande belopp: under år 1913 1914 1915 1916 1917 1918 kronor 130,650 88,000 133,650 161,200 157,900 200,150 Lotsstyrelsen. Grupp IV. Lotsverkets byggnader vid Rosenvik å Djurgården. Omkostnaderna för underhållet av dessa liksom övriga lotsverkels byggnader bestridas dels med medel ur den ordinarie omkostnadsstaten, vari för ändamålet finnes upptaget ett belopp av 80,000 kronor, dels av extra anslag under rubriken »säkerhetsanstalten för sjöfarten». Generalpoststyrelsen. Grupp V. Centralposthuset, Gamla posthuset (Lilla Nygatan 6), S:t Paulsgatan 15. Varje år avsattes från driftsmedlen en summa till den s. k. »förnyelsefonden», ur vilken sedermera utanordnas underhållsmedel efter förefallande behov.

29 Telegrafstyrelsen. Grupp V. Jakobsbergsgatan 18, 20, 22, 24, Lästmakaregatan 15, 17, Malmskillnadsgatan 26—30, Brunkebergstorg 2, Hagagatan 13, Sturegatan 60, Sibyllegatan 24, Karlaplan 2, Skeppsbron 2, Göran Plälsingegränd 4, Högbergsgatan 33, 35, Bondegatan 67 A och B, Åsögatan 47 E, 47 F, Östgölagatan 22, Kungsholmsgatan 44, Bergsgatan 33, Vegagatan 10, Telegrafförrådet vid Älvsjö. Erforderliga medel till byggnadernas underhåll tagas direkt av driftsmedlen. Vattenfallsstyrelsen. Grupp V. Klara södra kyrkogata 8 och 10 samt Karduansmakaregatan 8 a och b. Erforderliga medel till byggnadernas underhåll tagas tills vidare av fastigheternas hyresavkastning. Fångvårdsstyrelsen. Grupp VIII. Långholmen, Länscellfängelset. Omkostnaderna för underhållet av dessa byggnader ha uppgått till följande belopp under åren 1913—1918. B y g g .i a d Långholmen Länscellfängelset Summa

8,416 687

4,863 270

8,940 1,144

5,074 1,366

9,812 857

14,590 329

9,103 |

5,123

10,084

6,440

10,669

14,819

För varje år upptagas i Fångvårdsstyrelsens stat under rubriken »byggnader och reparationer» en för dylika arbeten beräknad summa. Medicinalstyrelsen. Grupp IX. Konradsberg (Stockholms hospital). Underhållskostnaderna ulgå av ordinarie anslaget på 6:te huvudtiteln till hospitalens .underhåll och upplagas i varje anstalts siat i en underrubrik. För Stockholms hospital har under vart och ett av åren 1913—1918 anslagits 3,000 kronor. Lantbruksakademien. Grupp X. Lantbruksakademiens hus. Grupp XI. Experimentalfältet. Lantbruksakademiens hus i kv. Sporren underhålles med till Akademiens förfogande stående medel, företrädesvis av inkomsterna av fastigheten; något bidrag av statsverket förekommer icke. Underhållet av byggnaderna vid Experimentalfältet utföres med medel av institutionens ordinarie stat på 9:de huvudtiteln. Dessa kostnader hava uppgått till under år 1913 1914 1915 1917 1918 kronor 7,450 6,500 7,500 8,500 20,000

30 S t y r e l s e n för S k o g s h ö g s k o l a n . Grupp XII. Skogshögskolan. Reparationer och underhåll av byggnader bestridas tills vidare av anslaget till expenser. S t y r e l s e n för V e t e r i n ä r h ö g s k o l a n . Grupp XII. Veterinärhögskolan. Veterinärhögskolan sorterar direkt under Jordbruksdepartementet. Något speciellt anslag till byggnadernas underhåll finnes icke, utan ingå härför erforderliga medel i högskolans stat under rubriken »allmänt anslag till bränsle, belysning, renhållning m. m.» K o m m i t t e r a d e för N y a e l e m e n t a r s k o l a n s b y g g n a d s k a s s a . Grupp XII. Nya elementarskolan. Av nämnda kassa utgå alla för byggnadernas underhåll erforderliga medel. Riksgäldsfullmäktige. Grupp VI. Riksbankshuset, Riksdagshuset. För underhållet erforderliga belopp tagas ur »förslagsanslaget till riksdags. och revisionskostnader samt kostnader för Riksdagens hus». Djurgårdskommissionen. Grupp XVI. Till bebyggande med statsbyggnader avsedda tomter: Nobelparken, Karlaplan 13, Stora Bältgatan 2 och 13. Dessutom följande till försäljning avsedda tomter: i kv. Fältöversten nr 1, 2, 4, 5. i » Fänriken nr 1, 2, 7, 8. i » Furiren nr 15, 16. i » Ryttaren nr 2, 3, 4, 5. i » Trumslagaren nr 1, 2. i » Kornetten nr 1. i » Veterinären nr 7. i » Vedbäraren nr 17. i » Musketören nr 1. i > Fredrikshov nr 3, 4, 5. i » Hornblåsaren nr 1, 2, 8, 9. i » Gardisten nr 1, 2. Erforderliga medel rekvireras från Statskontoret. S t o c k h o l m s stad. Grupp IV. Tullhuset. Grupp IX. Katarina sjukhus, Sjukhuset Eira. Grupp XVII. Bellevue.

31 Av de i Stockholms omedelbara närhet belägna, i tabell 1 upptagna kronoegendomarna förvaltas Västra Skogen, Ekelund, Falkenärbostället, Fogdevreten, Stenbrottet, Solnaskogen (se ovan under Arméförvaltningen), Stallmästaregården och Bergshamra av Domänstyrelsen; Tomteboda av direktionen för Blindinstitutet, Norrbacka av direktionen för Eugeniahemmet, Ingenting av Järnvägsstyrelsen. Utan tvivel hava tillfälligheter i många fall fått inverka på utvecklingen lillFastighetsförnu rådande förhållanden på detta område, där man visserligen spårar en tendens vaUningene att för förvaltningen av statens fastigheter anlita företrädesvis sådana verk, som or9aniserin9hava husbyggnadstekniskt utbildade organ, men där dock ännu förekomma en del inkonsekvenser och svagheter. Sålunda är Medicinalstyrelsen inrymd i en byggnad som tillses av Byggnadsstyrelsen, under det att Arméförvaltningen residerar i en byggnad som den själv har tillsyn över. Både Medicinalstyrelsen och Arméförvaltningen hava dock hos sig anställda utbildade arkitekter såsom tjänstemän. Myntverket, ulan byggnadstekniskt organ, vårdar sina byggnader delvis i samråd med Byggnadsstyrelsen. Veterinärhögskolans och Skogshögskolans byggnader tillses av institutionerna själva, under det att övriga högskolebyggnader såsom Tekniska högskolans, Gymnastiska centralinstitutets, Karolinska institutets, Musikkonservatoriets byggnader underhållas av Byggnadsstyrelsen. ^ Det finns visst fog för att förvaltningen av de statens fastigheter, som upplåtas åt de centrala ämbetsverken, handhavas av en och samma myndighet. Ett stort antal av dessa byggnader inrymmer nämligen flera olika ämbetsverk och, liksom i ett hyreshus, växla lägenheterna innehavare icke så sällan. Med hänsyn till önskvärd stabilitet och ordning såväl i bokföring som tillsyn av dessa egendomar bör deras skötsel omhänderhavas av ett ämbetsverk. Inom den centrala statsförvaltningen representeras den husbyggnadstekniska sakkunskapen av Byggnadsstyrelsen. Under dess tillsyn har ock ställts de flesta ämbetsbyggnaderna, en stor del av undervisningsanstalterna, museer, bibliotek, arkiv samt de statsverket tillhöriga teaterbyggnaderna, representerande den kvalitativt värdefullaste delen av statens byggnader i Stockholm och dess omedelbara närhet, om man undantager de under Riksmarskalksämbetets vård ställda kungl. slotten. Antalet av de av Byggnadsstyrelsen vårdade byggnaderna, omkring 70, är dock endast en relativt liten del av statens byggnader i Stockholm, vilka torde kunna beräknas uppgå till omkring 470, om man t. ex. i fråga om ett kasernetablissement eller annat liknande byggnadskomplex upptager varje särskild byggnad (uthus dock oberäknade) såsom en enhet. Att sammanföra förvaltningen av statens alla fastigheter i städer och stadsliknande samhällen till ett enda ämbetsverk torde knappast kunna ifrågasättas. Det synes fullt i sin ordning att Arméförvaltningen tillser alla till lantmilitära ändamål tjänande byggnader, att Marinförvaltningen tillser Flottans, att Järnvägsstyrelsen, Vattenfallsstyrelsen, Medicinalstyrelsen, Fångvårdsstyrelsen, Lotsstyrelsen, vilka samtliga i sina organismer inrymma kvalificerad byggnadsteknisk sakkunskap, ha hand om underhållet och tillsynen av var och en sina specialbyggnader. Det finns även fog för, att de byggnader, i vilka de »affärsdrivande* verkens styrelser hava sitt säte, under vissa omständigheter vårdas av dessa styrelser

32 själva. Har en sådan byggnads uppförande eller inköp finansierats av det affärsdrivande verket självt och ingår i dess räkenskaper såsom en kapitaltillgång, tillhör den givetvis dess förvaltningsområde och bör dess skötsel följaktligen handhavas av det ämbetsverket. I annat fall, såsom f. n. är förhållandet med Domänstyrelsen, som har sina lokaler i Gamla riksdagshuset, och med Telegrafstyrelsen, som residerar i Riksbankens f. d. hus, finnes ingen särskild anledning att uppdraga byggnadernas skötsel åt annan än den centrala byggnadsvårdande myndigheten, Byggnadsstyrelsen, såsom ock nu äger rum. Såväl Domänstyrelsen som även Telegraf- och Generalpoststyrelserna hava under sin vård ett mycket stort antal statens byggnader. Alla dessa tre verk äro s. k. »affärsdrivande» och alla tre utöva även en avsevärd byggnadsverksamhet, ehuru de icke hava arkitektoniskt eller byggnadstekniskt utbildade tjänstemän hos sig anställda. Handhavandet av denna deras betydande byggnadstekniska verksamhet tarvar dock, enligt vårt förmenande, endera en med verket fast organiserad, kvalificerad husbyggnadsteknisk sakkunskap eller att ett samarbete under en eller annan form med Byggnadsstyrelsen kommer till stånd. Vad Skogs- och Veterinärhögskolornas samt Nya elementarskolans byggnader beträffar torde de lämpligen böra ställas under Byggnadsstyrelsens tillsyn, liksom måhända även Lantbruksstyrelsens hus vid Mäslersamuelsgatan och musei- och skolbyggnaderna vid Experimentalfältet. Det har ifrågasatts, att även tillsynen över Eiksgäldsfullmäkliges båda stora monumentalbyggnader, Riksdags- och Riksbankshusen, skulle överlämnas till Byggnadsstyrelsen, ehuru något avgörande härom ännu icke träffats. Det ämbetsverk, utom Byggnadsstyrelsen, som i och för sin byggnadsvård torde vara i behov av det bäst kvalificerade biträdet, är givetvis RiksmarskalksämSlottsarkitek- betet. Hos den eller dem som i första hand bära ansvaret för de dyrbara slottstcr. byggnadernas underhåll måste förefinnas icke blott byggnadsteknisk ulan ock konstnärlig och kulturhistorisk kompetens av högsta kvalitet. Förut funnos såväl en slottsintendent (arkitekt) som en slottsbyggmästare på Stockholms slott samt en slottsarkitekt för Drottningholm och en för Gripsholm. Mellan åren 1909—1920 har för Stockholms slott funktionerat endast en slottsbyggmästare, lydande under ståthållareämbetet på Stockholms slott, men de årliga s. k. generalförslagen till reparations- och underhållsåtgärder såväl vid Stockholms slott som vid de kungl. lustslotten Drottningholm, Haga, Ulriksdal, Rosersberg, Strömsholm och Gripsholm hava sedan år 1908 granskats av Byggnadsstyrelsen. Sedan år 1920 är emellertid den omedelbara vården av Stockholms slott uppdragen åt en av Byggnadsstyrelsen förordnad slottsarkitekl. Vården av dessa dyrbara byggnader är alltså på god väg att ordna sig på ett fullt tillfredsställande sätt och i enlighet med anvisningarna i den kungl. kungörelsen den 26 november 1920 rörande det offentliga byggnadsväsendet. Byggnadssty- De affärsdrivande verken underhålla sina byggnader med från rörelsen inflyrelsen affärs- t a n ( } e medel, under det att i övriga fall vården av Kronans hus sker med av dnvandeverk Riksdagen för varje år beviljade särskilda anslag. Byggnadsstyrelsen intager i detta avseende en mellanställning. I de av styrelsen förvaltade byggnaderna upptagas inga hyror av statsinstitutioner. Men på grund av de rätt betydande

33 hyresinkomsterna från privata innehavare av lokaler i styrelsens hus blir Byggnadsstyrelsen »affärsdrivande» i så måtto, att hyresinkomsterna få användas till byggnadernas underhåll. På grund av under kristiden suspenderad uppsägningsrätt för fastighetsägare och andra tillfälligt verkande omständigheter har det inträffat, att under ett år dessa hyresinkomster i det närmaste täckt underhållskostnaderna. Det skulle kunna ifrågasättas, om icke Byggnadsstyrelsens affärsdrivande verksamhet även under normala tider skulle kunna utsträckas därhän, att hyresinkomsterna så småningom skulle kunna täcka underhållskostnaderna för de under styrelsens förvaltning stående byggnaderna i Stockholm genom att ordna nybyggnaderna så, att bottenvåningarna kunde uthyras till affärslokaler. En byggnad av viss storlek kostar lika mycket att uppföra, vare sig man Uthyrning av bygger i stadens centrum eller i dess utkant, förutsatt att grundförhållandena bottenvdninäro likartade. Vid gott affärsläge i de centralare delarna av staden skulle botten- g e n l äyihe.tsn våningen även i ett ämbetshus kunna uthyras till affärslägenheter. Detta före- IffäTslokaler. faller måhända mången mindre tilltalande men torde utan allt tvivel k u n n a arkitektoniskt ordnas så, att ingen olägenhet därutav uppstår varken för känslan eller med hänsyn till byggnadens praktiska användning till ämbetslokaler. Hyresinkomsterna av dylika affärslokaler skulle, om man ville betrakta denna del av företaget såsom »affär», lämna skälig ränta på merkostnaden för tomt och bottenvåning samt dessutom medel utöver vad som erfordras för byggnadens eget underhåll. På så sätt skulle förvaltningsbyggnaderna kunna läggas centralt och årliga anslag icke behöva beviljas annat än till särskilda, mera omfattande ändringsarbeten, under det att kostnaderna för byggnadernas normala årliga underhåll skulle täckas av hyresinkomsterna, allt under förutsättning att den nuvarande bokföringen av statens byggnader bibehålles.

Statens fastigheter bokföras i allmänhet icke i statens räkenskaper såsom Fastigheterkapitaltillgång. Fastigheterna figurera nämligen i statens affärer endast såsom nas bokföring underhållsfordrande objekt, som icke lämna någon avkastning och för vilka * statsverkets rakenska er alltså staten blott åsamkas utgifter. En konsekvens av denna uppfattning är P följaktligen, att hyresgästerna, d. v. s. statens verk, icke betala någon hyra för sina lokaler i statens fastigheter. I verkens budget uppträda således kostnader för lokaler endast i den mån förhyrning av sådana hos enskilda fastighetsägare förekommer. Ett undantag härifrån bilda de affärsdrivande verkens fastigheter, vilka ingå som en integrerande del i verkens affärsrörelse och följaktligen bokföras såsom en kapitaltillgång, som bör lämna avkastning. Konsekvenserna av denna olika ordnade bokföring bliva ganska egendomliga. Då ett affärsdrivande verk uppför en byggnad, betraktas och bokföres detta som en kapitalplacering, som en »affär», vilken skall lämna avkastning, även om det gäller en förvaltningsbyggnad av identiskt likartad användning, som en av Byggnadsstyrelsen eller av något annat verk, som icke anses som affärsdrivande, uppförd ämbetsbyggnad. I händelse det affärsdrivande verket skulle bli i tillfälle att i en dylik förvaltningsbyggnad upplåta lokaler åt andra statsinstitutioner, skulle detta ske 3

34 mot hyresersättning, medan i en liknande byggnad, uppförd av annan myndighet an ett affärsdrivande verk, lokalerna skulle tillhandahållas fritt åt statens institutioner. Kostnaden för en byggnad av sistnämnda slag anses icke såsom en kapitalplacering utan som en utgift för en gång. Det kan sålunda inträffa, att av två likadana, vid sidan av varandra uppförda ämbetsbyggnader, den ena kan komma att figurera i riksräkenskaperna såsom en bestående tillgång, medan den andra försvinner därur i och med byggnadsräkenskapernas avslutande. En viss likformighet i denna detalj av statsverkets bokföring skulle vara mera förenlig med önskvärd planmässighet i handhavandet av statens husbyggnadsväsen. Denna fråga om sättet för fastigheternas bokföring har tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Genom kungl. brev den 9 februari 1912 anbefalldes statsbokföringskommittén att taga under övervägande upptagande av, bland annat, statens fastigheter såsom tillgång i rikshuvudboken, vilket emellertid av tekniska skäl då icke ansågs kunna genomföras. I skrivelse till Byggnadsstyrelsen den 20 maj 1921 har Riksräkenskapsverket ånyo upptagit denna fråga och meddelat, att sedan numera budgetredovisningen utbrutits ur rikshuvudboken, det blivit tekniskt möjligt att åstadkomma en rikshuvudbok, däri statens samtliga tillgångar kapitalbokslutsmässigt kunna sammanföras, samt att det är Riksräkenskapsverkets avsikt att framlägga förslag till en sådan rikshuvudbok. Beträffande bokföringen av statens byggnader säger Riksräkenskapsverket i nämnda skrivelse: »Det statskapital, som är placerat i kronans publika h u s , men som för närvarande icke redovisas i rikshuvudboken, är väsentligt av samma natur, som de produktiva fondernas kapital. Liksom detta är det avsett att användas till statsregleringens nytta utan att själv förbrukas. Dess avkastning är visserligen icke siffermässigt beräknad eller i någon stat upptagen, men att den existerar och tillgodonjutes av de ämbetsverk, åt vilka husen äro upplåtna, är tydligt redan därav, att i de fall, då staten icke kan i något av sina hus bereda lokal för ett ämbetsverk, anslag måste för ändamålet beviljas. Riksräkenskapsverket finner därför rättast, att, då statens fastigheter skola upptagas till redovisning i rikshuvudboken, de anses tillhöra en produktiv fond, lämpligen benämnd fonden för kronans publika hus. — — — — — — — — — — — — — — — — Då, såsom redan framhållits, det i kronans publika hus nedlagda kapitalel otvivelaktigt ger en årlig avkastning, som kommer statsregleringens ändamål tillgodo, synes det också rättast, att bokföringen härom lämnar en så vitt möjligt riktig upplysning. A fondens konto böra därföre uppdebiteras hyror för de av ämbetsverk och myndigheter disponerade fastigheterna med belopp, motsvarande vad som skulle hava fått av anslagsmedel för sådant ändamål utbetalas, om kronan icke haft egna hus att upplåta. A andra sidan böra å fondens konto avföras alla utgifter för kronans publika hus, varjämte överskottet av inkomster utöver utgifter bör överföras till statsmedelsfonden.» Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 20 februari 1922 till Riksräkenskapsverket i huvudsak anslutit sig till Riksräkenskapsverkets uppfattning om behovet av att åtgärder vidtagas för vinnande av dels en fullständig översikt över

35 värdet av det statsverket tillhöriga fastighetsbeståndet, dels ock ämbetsverkens verkliga förvaltningskostnader, däri inräknade jämväl hyreskostnader för lokaler i Kronans hus. Men Byggnadsstyrelsen ställer sig dock tveksam, huruvida det för vinnande av detta syfte skall vara erforderligt att bilda en fond, till vilken hyresmedlen skulle faktiskt inflyta. Styrelsen anser det för ändamålet tillräckligt, att fastighetsvården översiktligt förtecknades och att de beräknade hyresmedlen endast bokfördes »innanför linjen» å de olika ämbetsverkens stater. Det är möjligt att den av Byggnadsstyrelsen förordade anordningen kan under någon tid lämpa sig som övergångsform till den mera affärsmässiga bokföring, som av Riksräkenskapsverket föreslagits. Emellertid behöver nog frågan underkastas ytterligare utredning. Man kan förutse opposition från flera håll än Byggnadsstyrelsen emot en gemensam fond för all statens husförvaltning. Varje husförvaltande verk, framför allt de affärsdrivande och militära verken, torde säkerligen vilja ur denna fond särskilja sina egna intressen. Om statsverket kan bygga för samma kostnad pr kvm. »nyttig golvyta» som den enskilde, och hyror uppdebiteras i statens byggnader efter samma norm pr kvm. nyttig golvyta som i närliggande enskilda hus, måste givetvis avkastningen, sedan underhåll och onera avräknats, lämna ett betydande årligt överskott, som naturligtvis skall inlevereras till Statskontoret. Ur en bilaga till ovan berörda skrivelse från Byggnadsstyrelsen till Riksräkenskapsverket tillåta vi oss här anföra några siffror. Byggnadsstyrelsen uppskattar värdet av de under styrelsens vård ställda Kronans hus i Stockholm till kr. 72,269,000 En på ovan nämnt sätt beräknad hyresavkastning av dessa byggnader uppskattar styrelsen till » 4,863,200 Enligt förut å sid. 26 lämnad uppgift har under år 1918 för samma byggnaders underhåll konsumerats omkring 300,000 kronor. Byggnadsstyrelsen skulle alltså enbart från dessa byggnader till Statskontoret kunna årligen inleverera omkring 4.5 miljoner kronor. Det är klart att de förvaltande myndigheterna äro angelägna om att de från deras förvaltningsområde sålunda inflytande medlen skola användas för de om-, till- och nybyggnadsbehov, som de hava att tillse och ansvara för. Detta system har på sätt och vis tillämpats, utom ifråga om de affärsdrivande verken, även i åtskilliga andra fall, då man vid försäljning av vissa fastigheter har disponerat inflytande försäljningsmedel till visst ändamål, likartat med det, vartill den försålda fastigheten använts. Som exempel härpå må anföras följande fall i Stockholm: de gamla gardeskaserntomterna, Veterinärinstitutets tomt vid Karlavägen, de till försäljning upplåtna tomterna vid Karlaplan, Fredrikshov och utefter Djurgårdsbrunnsviken. Å andra sidan har framhållits, att från statsregleringssynpunkt det m å h ä n d a Xybyggnadsvore både enklare och riktigare att sammanföra alla liknande statsinkomster fond. till en gemensam nybyggnadsfond, ur vilken medel enligt statsmakternas beslut finge utgå till de i varje fall mest trängande byggnadsbehoven. En sådan anordning påkallar bland annat en kontinuerlig och effektiv planmässighet i statens husbyggnadsverksamhet. Byggnadssakkunniga äro för sin del övertygade om lämpligheten och önskvärdheten av att bokföringen vid statens fastighetsförvaltning omlägges till mera

36 överensstämmelse med vad som tillämpas vid enskilda företag av samma art och som numera tillämpas även av Stockholms stad. Det vill säga, att det i fastigheten nedlagda kapitalet skall bokföras som en räntebärande tillgång, och att sålunda hyresersättning skall påföras de i byggnaden inrymda verken. Huru de till Statskontoret inlevererade överskotten skola i rikshuvudboken upptagas och vid uppgörande av statsbudgeten tillhandahållas vederbörande, härom torde det icke tillkomma byggnadssakkunniga att yttra sig. 5. Fastigheter- Ehuru frågan om fastigheternas brandförsäkring strängt taget icke faller inom nas brandför-ramen för vårt uppdrag, hava vi ansett det vara av intresse att i samband säkring. m e ( j byggnadernas vård och bokföring beröra densamma. Statens byggnader äro i regel icke brandförsäkrade, vilket i viss mån måste anses vara en konsekvens av att fastigheterna icke äro i rikshuvudboken upptagna såsom kapitaltillgång. Ifrån denna regel finnas dock många undantag. Vad Stockholm beträffar ha åtskilliga fastigheter, som sedan lång tid tillbaka varit i statens ägo, varit för all framtid brandförsäkrade i Stockholms stads brandförsäkringskontor. Även fastigheter, till vilka staten under senare tiden förvärvat äganderätten, hava varit på samma sätt brandförsäkrade. Sådana brandförsäkringar lyda i allmänhet på belopp, som med nuvarande penningvärde sakna praktisk betydelse. De nyligen för statsverket inköpta fastigheterna i kv. Rosenbad, Mercurius, Neptunus mindre och Rännilen äro emellertid försäkrade för högre belopp. För statsverket medföra dessa försäkringar i allmänhet inga utgifter för försäkringspremier, utan inkomster i form av årliga utdelningar. Nedanstående förteckning över brandförsäkringssummor och årliga utdelningar för enbart de under Byggnadsstyrelsens vård ställda byggnaderna i Stockholm torde åskådliggöra förhållandena sådana de voro i november 1920. För ingen av dessa försäkringar betalas någon premie, med undantag för Dramatiska teaterns. Å denna försäkring betalas till Stockholms stads brandförsäkringskontor årligen en »riskpremie» å 1,490: 86 kronor, emedan teatern anses så mycket eldfarligare än de förut å tomten befintliga byggnaderna. De i förteckningen upptagna försäkringssummorna för Dramatiska teatern och Operan gälla nämligen de förut på respektive tomter varande byggnaderna. Dessa försäkringar hava överflyttats på de nya teaterbyggnaderna, som dessutom årligen försäkras till belopp, som bestämdes -vid tiden för byggnadernas färdigställande, men som numera icke motsvara deras värde. Dramatiska teatern försäkras för 4,074,040 kronor, betingande en årlig avgift av 19,954: 64 kronor och Operabyggnaden för 4,578,441 kronor med en premie av 18,313: 76 kronor. Dessa premier utgå av medel, som av Kungl. Maj:t och Riksdagen varje år ställas till Byggnadsstyrelsens förfogande. Vidare förefinnes brandförsäkring av Stockholms slott. Slottet är uppdelat i ett visst antal brandsäkert skilda sektioner och försäkring är tagen för en sådan sektion till ett belopp av 200,000 kronor under förmenande, att brandrisken under alla förhållanden endast skulle behöva omfatta en sådan brandsektion.

37 Förteckning över brandförsäkringssummor och årliga utdelningar för Kronans under Byggnadsstyrelsens vård ställda byggnader i Stockholm. November 1920.

Byggnad

Brandförsäkringssumma

Utdelning pr år

—

—

Brandförsäkringssumma

Byggnad

Utdelning pr år

Transport 1,429,571: 78 1,429:56

Gamla kungshuset Kammarrättens h u s

96,950: —

96:95

15: — Musikaliska akademien ...

15,000: —

15: —

Hessensteinska huset

86,500: —

86:50

' 10,000: —

10: —

Marinförvaltningens f. d. hus

Kungl. biblioteket 16,000: —

Riksarkivet

l 90,000: —

Stenbockska huset

Folkskoleseminariet

90: —

—

Kanslihuset

Riksbankens f. d. hus (södra) Riksbankens f. d. hus

Oxenstiernska huset Svartmangatan nr 9

27,000: —

27: —

Generalstabens hus

200,000: —

200: — Kv. Sjöhästen

10,000: —

10.—

Arvfurstens f. cl. palats...

26,500: —

26:50 Högre lärarinneseminariet

150,000: —

150: —

F. d. Preisiska huset

25,000: —

25: — Stadion

—

—

Fabriksgränd nr 2

22,158: 33

22:1b

11:52 Etnografiska museets hus

—

—

Gymnastiska centralinstitutet Gamla

11,525: — tekniska

Pensionsstyrelsens hus,

högsko2,100: —

Huset Sergelgatan nr 1...

'

22,500: —

Kv. Norrtälje nr 13 o. 14 / 315,000: — \ 370,000: — 22: 50 Myntverket 57,741: 67 2: 10

Tekniska skolan

42,000: —

42:00 Ateljebj'ggnadsbolagets

Dramatiska teatern

425,945: 80

425:95

Operan

295,358: 21

295:36 Storkyrkobrinken

Utrikesministerhotellet ...

15,000: —

150,000: —

100: —

82,000: — / 500,000: — 16: — Storkyrkobrinken nr 7 o. 9 1 213,000: —

82: — 500: — 213: —

Nationalmuseum Lantmäterikontoret Karolinska institutet Garnisonssjukhuset Gamla riksdagshuset

f. d. hus nr

4 Kv. Rosenbad nr 6 95,950: — 30,704: 17 • 104,988: 60

315: — 370: — 57: 74

1,750,000: —

1,750: —

30: 70 Grönlandet norra

182,866: 67

182:87

104:98 Patentverkets f. d. hus...

300,000: —

—

95: 95 Hantverkaregatan

Transport 1,429,571:78 1,429:56

nr 27

Summa 5,740,788: 45 5,390: 78

38 Av de affärsdrivande verken, vad angår deras fastighetsförvaltning i Stockholm, har endast Telegrafstyrelsen ett generellt nådigt bemyndigande att brandförsäkra större fastigheter, förråd och inventarier. Sådana till ett värde av minst 500,000 kronor hava med anledning härav av Telegrafstyrelsen försäkrats. De medel, som inflyta i form av utdelningar på här ovan berörda försäkringar, ha förut uppburits av Statskontoret. Med anledning av en utav Byggnadsstyrelsen gjord underdånig framställning om att styrelsen skulle få uppbära dessa medel, har Kungl. Maj.t den 25 november 1921 förordnat, att dessa utdelningar hädanefter tillsvidare skola uppbäras av Byggnadsstyrelsen men tillgodoföras riksstatstiteln »diverse inkomster>. Om stålen principiellt är sin egen biandförsäkringsgivare, varför låter statsmakterna då alltjämt i enskilda bolag försäkra teatrarna, slottet och vissa telegrafverkets byggnader m. fl.? Byggnadsstyrelsen har redan i underdånig skrivelse den 13 oktober 1908 ifrågasatt lämpligheten av de båda teaterbyggnadernas försäkring med hänsyn till de höga premiekostnaderna. I Kungl. Majds proposition till 1898 års Riksdag, då frågan om den nya operabyggnadens försäkring första gången förelades Riksdagen, anfördes av departementschefen såsom skäl härför dels byggnadens höga värde, dels att byggnaden vore statens enda byggnad för operaverksamhet, dels att densamma vore utsatt för relativt taget större fara för eldsvåda än statens byggnader i allmänhet; det syntes därför vara av tillbörlig klokhet och omtanke betingat, alt byggnaden bleve till sitt fulla värde brandförsäkrad. Det torde kunna sältas i fråga, om icke liknande skäl till försäkring i enskilda bolag skulle kunna anföras om en mängd av Kronans hus. Beträffande telegrafverkets brandförsäkringar lära de icke så mycket avse byggnaden utan fastmer de synnerligen dyrbara maskinella anordningarna, vilkas omedelbara ersättande i händelse av förstöring är oundgängligen nödvändigt för rörelsens kontinuerliga drift. Även detta skäl kan anföras beträffande teatrarna. Ifråga om dessa kommer dessutom till den omständigheten, att de äro överlåtna till enskilda bolag, och att staten genom kontrakt förbundit sig att tillhandahålla bolagen för deras rörelse nödiga lokaler. Önskvärdheten av omedelbart återställande av det skadade, för uppehållande av rörelsens kontinuerliga drift, torde kunna gälla en mängd andra Kronans hus i lika hög grad som de anförda byggnaderna. Man har sålunda svårt att av de här anförda fallen finna den norm, enligt vilken försäkring i enskilt bolag för närvarande må äga rum. Enligt en av överdirektör P. G. Laurin den 21 december 1916 till statsrådet och chefen för Finansdepartementet överlämnad utredning angående de åtgärder, som kunde och borde vidtagas för att utjämna de förluster, som kunna förorsakas staten därigenom, att dess egendom förstöres genom brand, skulle staten tillhöriga byggnader till ett värde av 60 miljoner kronor och lösöre till ett värde av 30 miljoner då varit försäkrade i enskilda bolag. Dessutom voro staten tillhöriga boställen till ett värde av 43 miljoner kronor av innehavarna försäkrade i enskilda bolag. Premierna för dessa försäkringar bestridas från ett flertal olika anslag. De

39 utgifter för brandskador å statens egendom som utgå direkt av statsmedel bestridas för närvarande i allmänhet från anslaget till »oförutsedda utgifter>. Riksräkenskapsverket, som den 13 oktober 1921 avgivit underdånigt utlåtande rörande Byggnadsstyrelsens nyssnämnda framställning, framhåller i detta utlåtande svårigheterna att med den nuvarande bokföringen av de statsutgifter och statsinkomster, som stå i samband med brandskador å Kronans hus, kunna bilda sig ett säkert omdöme om storleken av dessa poster. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att man, för att erhålla ordning och reda med utgifterna för statens brandkostnader, bör i riksstaten uppföra ett särskilt anslag, förslagsvis benämnt »anslag för brandkostnader», av förslagsanslags natur. Från detta anslag skulle avföras utgifter för brandförsäkringspremier och för brandskador, och utdelningar av ovan angivet slag skulle tillgodoföras delta anslag. Skulle den av Riksräkenskapsverket föreslagna, ovan omnämnda »fonden för kronans publika hus» komma till stånd, anser verket, att samtliga inkomster och utgifter, vilka stå i samband med statsverkets brandkostnader för de hus, som ingå i fonden, böra bokföras å densamma. Slutligen må här anföras överdirektör Laurins förslag till denna frågas ord- Brandförsäknande. I sin ovannämnda utredning meddelar överdirektören, att man, enligt ringsfond. av honom infordrade uppgifter från de förvaltande myndigheterna angående det värde, vartill av dem förvaltad statsegendom borde uppskattas i händelse den skulle brandförsäkras, kan uppskatta värdet av statens byggnader till omkring 279,000,000 kronor och av lösegendom till omkring 311,000,000 kronor. Vid denna värdering har icke medtagits den under Arméförvaltningen stående statsegendomen, prästgårdar och bostäder, vilkas innehavare själva skola brandförsäkra byggnaderna, ej heller telegraf, telefon- och kraftledningar, järnvägsspår, bro- och kanalbyggnader. Överdirektör Laurin föreslår, alt staten här liksom i Danmark genom årliga avsättningar bildar en brand försäkringsfond. Den årliga avsättningen bör motsvara den årliga brandrisken, vilken med stöd av statistiska uppgifter från svenska brandförsäkringsbolag angives till 0.0 3 % av egendomens brandförsäkringsvärde. Är detta värde 279 + 311 = 590 miljoner kronor, skulle alltså årliga avsättningen uppgå till 177,000 kronor. Liksom ifråga om bokföringen av statens fastigheter finna byggnadssakkunniga många goda skäl tala för införande av en bättre ordning i fråga om brandförsäkringen av dessa fastigheter. Av de båda här relaterade alternativen, förslagsanslag eller avsättning till en fond (reservationsanslag), anse sig byggnadssakkunniga böra förorda det förstnämnda, eventuellt såsom övergångsform till den senare formen. Genom uppförande i riksstaten av ett särskilt anslag för brandkostnader i enlighet med Riksräkenskapsverkets förslag skulle man så småningom erhålla möjlighet att få en överblick över de skador som åsamkas statens byggnader genom eld och kostnaderna för dessa skadors ersättande. Först härefter torde man allsidigt kunna bedöma huru statens brandförsäkring lämpligen bör ordnas.

KAP.

III.

STATENS VERK OCH INSTITUTIONER. i.

S

tatsinstitutionernas nuvarande lokalisering har i det föregående studerats med utgångspunkt från statens egna fastigheter, för att erhålla en bild av den förefintliga lokaltillgången. Det nuvarande tillståndet kan och bör emellertid ses även från en annan, för vårt ändamål ännu viktigare synpunkt, nämligen med utgångspunkt från de olika verken och institutionerna samt deras olika art och behov av utrymme. Kännedomen härom torde väl få anses såsom en av de viktigaste förutsättningarna för fullföljande av de sakkunnigas uppdrag, som just avser alt utreda huru detta behov på bästa sätt skall kunna tillfredsställas. Liggaren C. Vi hava därföre upplagt en liggare C, upptagande i alfabetisk ordning statens i Stockholm förlagda verk och institutioner med angivande av var deras lokaler äro belägna och, om de hava lokaler på flera ställen, vilka delar av verket äro inrymda i de olika lägenheterna samt det antal rum och den »nyttiga golvyta», som verket disponerar över vare sig i Kronans hus eller i förhyrda lägenheter, ävensom det ytterligare utrymme, som anses behövligt. Vidare lämnas i liggaren uppgifter om vartill rummen användas. I fråga om ämbetsverk redogöres sålunda för huru många rum som användas till tjänsterum och huru många till bostäder (för vaktmästare); i fråga om praktiskt-vetenskapliga institutioner angivas antalet och storleken av laboratorier, tjänsterum och bostäder; i fråga om skolor, antalet och storleken av undervisningslokaler, tjänsterum och bostäder o. s. v. Liggaren C, vilken liksom liggarna A och B är avsedd att förvaras hos Byggnadsstyrelsens utredningsavdelning, är liksom dessa liggare anordnad enligt kortsystem på lösa blad i självbindare, för att de alltjämt pågående förändringarna må kunna bekvämt inregistreras. Verkens upp- \ liggaren C äro statens verk och institutioner, som nyss nämnts, ordnade delning i alfabetiskt. Officiellt äro de inordnade under de 9 departementen eller under de 10 första av de 11 huvudtitlarna i statsverkets räkenskaper. För vårt ifrågavarande ändamål har det emellertid visat sig nödvändigt att använda en annan indelningsgrund, nämligen verkens och institutionernas art. Genom alt sammanföra likartade verk och institutioner erhållas följande 14 grupper:

41 Grupp 1. » 2. » 3. 4. » 5. 6. '» 7.

Hovstaterna. Rätter och juridiska verk. Kungl. Maj:ts kansli. Ämbetsverk. Affärsdrivande verk. Riksdagen och dess verk. Milit. kårer och inrättn.

Grupp 8. » 9. » 10. » 11, » 12. » 13. » 14.

Fångvårdsanstalter. Sjukvårdsanstalter. Akademier. Praktiskt-vetensk. anst. Undervisningsanstalter. Arkiv, bibliotek, museer. Inst. f. offentl. föreställningar.

I tabell 3 äro de sålunda grupperade verken och institutionerna uppförda i bokstavsordning, utom departementen, som satts i den officiella ordningsföljden. Ämbetsverken i grupp 4 äro fördelade på de olika departementen. Verkens och institutionernas art är ju bestämmande för beskaffenheten och plananordningen av deras byggnader. Grupperna i tabell 3 motsvara sålunda, på ett undantag när, fastighetsgrupperna i tabell 2, vilka grunda sig på byggnadernas art. Sålunda motsvaras grupp I, »byggnader för H. M. Konungen», i tabell 2 av grupp 1, »Hovstaterna», i tabell 3. Fastighetstabellens grupp II, som endast består av en byggnad, Riddarholmskyrkan, saknar motsvarighet i tabell 3. Såsom grupp 2 har i denna sammanförts Högsta domstolen, Regeringsrätten, Svea hovrätt m. fl. juridiska verk. I övrigt motsvaras de följande grupperna 3—14 i tabell 3 av respektive III—XIV i tabell 2. I tabell 3 har med en * betecknats sådana verk och institutioner, som efter allt att döma k o m m a att stanna i de Kronans hus, i vilka de nu befinna sig, vilket dock icke hindrar, att de kunna komma att figurera i de ekonomiska beräkningarna angående kostnaderna för genomförandet av de byggnadsarbeten, vilka sammanhänga med realiserandet av det förslag till ordnandet av statens byggnadsverksamhet, som denna utredning leder fram till, ty för åtskilliga av de med * markerade verken erfordras betydande om- och tillbyggnader, såsom t. ex. för Konungens kansli, Generaltullstyrelsen, Kungl. biblioteket m. fl. I tabell 3 finnas upptagna 173 verk och institutioner. De med * markerade uppgå till 81, vilka antagas komma att stanna i den fastighet, där de nu äro placerade, låt vara efter större eller mindre om- och tillbyggnader. Åt återstående 92 verk och institutioner måste alltså anskaffas andra tjänstelokaler i Kronans hus. Beståndet härav får sålunda ökas genom nybyggnader och inköp; åtskilligt utrymme kan dock vinnas genom omflyttningar samt om- och tillbyggnader. En allmän plan för statens byggnadsverksamhet inom Stockholm kan därföre icke inskränka sig till att angiva den omfattning och den ordning, i vilken nybyggnader böra äga rum, utan den måste även komma alt beröra ett mycket stort antal befintliga byggnader med om- och tillbyggnader. Genom några sammanställningar av siffror och uppgifter, hämtade ur liggaren C, vilja vi söka belysa statens verks och institutioners lokalisering från olika synpunkter för att få en mångsidigare överblick över situationen och om möjligt finna fasta utgångspunkter vid övervägandet av enligt vilka principer och i vilken ordning det förefintliga lokalbehovet bör tillgodoses.

Tabell 3

42 Måttenheter Såsom mått på detta utrymmesbehov kan man använda olika enheter, beför utrym- roende på verkens och institutionernas art, d. v. s. på vilken grupp de tillhöra. mesbehovet. j?t t ämbetsverks (grupp 2, 3, 4) utrymmesbehov mätes enklast med enheten rum. Genom mätningar på ett flertal planer över ämbetsbyggnader har man kunnat konstatera, att medelstorleken av tjänsterummen i en dylik byggnad är omkring 25 kvm. I samband med definitionen av begreppet »nyttig golvyta» (sid. 17) har uppgivits, att i ämbetsbyggnader den nyttiga golvytan upptager omkring 55 % av varje vånings hela planyta; återstående 45 % åtgå till murar, väggar, kommunikationsleder, garderober, toaletter och dylikt. Man kan således från uppgiften om antalet rum sluta sig till storleken av den erforderliga »nyttiga golvytan» och därifrån till den yta byggnaden upptager och sålunda, genom antagande av normala höjder å rum och bjälklag, approximativt beräkna byggnadens kubikmassa och kostnad. I det följande skall emellertid visas, att även antalet fönster spelar en icke oviktig roll vid bedömandet av en ämbetslokals lämpliga storlek. Ifråga om praktiskt-vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter (grupp 11 och 12) finnes icke någon liknande rumsenhet, utan måste utrymmesbehovet summariskt åskådliggöras uttryckt i kvadratmeter nyttig golvyta, Detsamma är förhållandet ifråga om museer, bibliotek och arkiv (grupp 13), där större delen av den nyttiga golvytan upptages av stora salar eller magasinsutrymmen. I dessa fall är enheten »rum» mycket litet upplysande; något normerande medeltal för storleken av dylika förevisnings- och magasinsutrymmen kan icke uppställas. Beträffande, arkiv och bibliotek brukar man närmare precisera deras behov av magasinsutrymme genom angivande av behövligt antal löpmeter hyllängd = hyllmeter. Tabell 4. Huru statens verk och institutioner i Stockholm voro lokaliserade i oktober 1920 framgår av tabell 4. Denna tabell upptager verken och institutionerna i bokstavsordning. Den lämnar uppgifter å antalet tjänste- och bostadsrum (vaktmästarebostäder) i Kronans egna hus samt i förhyrda lokaler ävensom å rummens golvyta och hyresersättningens storlek. Vidare angives antalet tjänstemän (vaktmästare oberäknade) inom varje verk samt antalet fönster i tjänsterum ävensom relationstalet mellan antalet fönster och tjänstemän. 2.

StatsinstiVad som för närvarande torde hava det mest aktuella intresset är frågan om tutionernas ämbetsverkens lokalisering. Såsom av tabell 4 framgår är ett stort antal ämlokahsering. betslokaler inrymda i enskilda hus. FörhyrStaten, som icke innehade några lokalreserver i Stockholm, blev under krisningen. tiden ställd inför tvånget att genom förhyrning anskaffa det nödvändigaste behovet av rum såväl för de egentliga ämbetsverken som för kommittéer och kristidskommissioner. Händelserna utvecklade sig i detta avseende så raskt, att det visade sig mycket svårt att kunna hålla det statistiska materialet tillräckligt färskt. Med stöd av den nådiga instruktionen för Byggnadsstyrelsen har från och med år 1918 förhållandena i detta avseende i hög grad förenklats, därigenom att all

förhyrning för statsverkets räkning av ämbetslokaler, med undantag för statens järnvägar, telegrafverket och postverket, numera sker genom Byggnadsstyrelsen. Då Byggnadsstyrelsen även ombestyr förhyrandet av lokaler åt kungl. kommittéer, kommissioner och liknande mer eller mindre tillfälliga statsorgan, kan man utan tidsutdräkt få en i det närmaste exakt bild av statens berörda hyresförhållanden vid vilken tidpunkt som helst. Tabell 4 angiver förhyrningen i oktober 1920 för statens permanenta verk och institutioner; i tabell 5 lämnas en förteckning över av kommittéer och kommissioner förhyrda lokaler vid samma tidpunkt. På ett kartblad över Stockholm, plansch 2, har med svart färg markerats de fastigheter, i vilka flera eller färre rum hösten 1920 förhyrdes för statsverkets räkning. Sammanlagda antalet av staten för nämnda ändamål förhyrda rum visar sig enligt dessa förteckningar uppgå, i oktober 1920, till 2,680, varav 1,521 tjänsterum och 1,159 bostadsrum. För dessa lokaler betalades en hyra av 1,455,943 kronor, motsvarande ett medelpris pr tjänsterum av omkring 807 kronor och för bostadsrum av omkring 329 kronor. Att medelhyran för bostadsrummen är så låg beror på Järnvägsstyrelsens före kriget uppgjorda hyreskontrakt med dess pensionskassa. För att giva en föreställning om huru hastigt förhållandena ändrats under de senaste åren, meddelas här två tablåer a) och b), utvisande antalet av staten förhyrda rum samt hyran för dessa i oktober åren 1916, 1917, 1918, 1919 och 1920. Särskilda summor äro i tablå a) angivna för ämbetsverk och institutioner (med undantag av statens järnvägar, telegraf- och postverken), för kommittéer och för kristidskommissioner. I tablå b) finnas motsvarande uppgifter för statens järnvägar, telegrafverket och postverket. De i tablå a) upptagna rummen användes uteslutande till tjänstelokaler; härtill kommo 70 förhyrda bostadsrum för dessa ämbetsverks vaktmästare. De i tablå b) upptagna rummen användes övervägande till bostäder. Hyrestablå a). Oktober 1918

Oktober 1916

Oktober 1917

Antal rum

Antal i Hyres- ' Antal rum belopp rum

Hyresbelopp

Oktober 1919

Oktober 1920

Hyres- \ Antal j Hyresbelopp rum | belopp

Antal rum

Hj'iesbelopp

Ämbetsverk ocb instit....

648 j 316,910 ;

729 ! 368,060

428,850

649,715

1,151

880,560

Kommittéer ...

48 ! 22,920 ,

76 |

101,270

67,060

63 i

29,550 !

354 | 218,250

108,500 j

32,030

369,380 1 1,159

40,650 : 146 1 305,690 | 106 775,190 1,223

859,485 '1,271

979,650

Kristidskomm. Summa Medelbyra rum 1

34,150

620,460

373 1,203

pr

Härtill komma 4,300 kronor.

—

70 bostadsrum för vaktmästare, för 28 av dessa betalades särskild li3Tra med

44 Hyrestablå b). Oktober 1916 Antal rum

Hyresbelopp

Tjänsterum ...

17,950

Bostadsrum ...

5701 Kök

392}

Oktober 1917

Oktober 1918

Oktober 1919

Antal rum

Hyresbelopp

Antal rum

Hj'resbelopp

Antal rum

17,950

44,600

Oktober 1920

i Hyres- Antal belopp l r u m

Hyresbelopp

28,900

Statens järnvägar.

146,893

575j

151,695

698)

230,215

454J

45ö|

396}

34 693|

33,500 228,525

681)

224,753

40ö|

Postverket. Tjänsterum ...

73,940

73,940

84,800

102,750

81 116,550

Bostadsrum ... Kök Telegrafverket. Tjänsterum ...

74 Bostadsrum

180|

..

Kök

52,905 42,200

» bostadsrum

750|

J> kök

496|

144,795 191,093

167 755| 500|

57,805 42,200

180|

60,855 42,200

104|

104|

104|

S:a tjänsterum

87 180|

149,695 193,895

214 878) 559|

125 1801

77,725

141 21

42,200

lj

104 190,255 272,415

227 873) 558|

101,790

213,975

250 i 247,240

270,725

683| ! V 224,753 406 :

' Summa

1,400

335,888

Medeltal rumshyra : Tjänsterum ...

—

257 Bostadsrum ... (med kök)

1,422

543,590

1,651

462,670

1,658

889 _

—

484,700

1,340

471,993

—

329 Av tablå a) framgår bland annat huruledes kristidskommissionerna, för vilka ännu i oktober 1917 icke behövde hyras mer än 63 rum, i oktober 1918 togo i anspråk icke mindre än 373 förhyrda rum. I oktober 1920 förfoga dessa kommissioner endast över 45 förhyrda rum, resten hade upptagits av ämbetsverk och kommittéer. Summan av antalet förhyrda rum har emellertid årligen ökats. Först under år 1921 har en börjande minskning kunnat konstateras. Genom Patent- och registreringsverkets inflyttning i sin nya byggnad och genom möjligheten att efter hand ta i besittning lägenheter i de av statsverket under

45 de senare åren inköpta fastigheterna hava nya utrymmen vunnits i Kronans hus, så att antalet till tjänstelokaler förhyrda rum vid utgången av år 1922 minskats från ovan angivna 1,521 till 725 rum. Hyresersättningen pr rum har under de i tablåerna upptagna åren stigit från i medeltal 487 till 771 kronor i fråga om lokaler åt ämbetsverk, kommittéer och kristidskommissioner. Pr kvadratmeter nyttig golvyta utgjorde hyresersättningen för samma lokaler i slutet av år 1916 i medeltal 21 kronor och i slutet av år 1920 32 kronor. Det i tablå a) angivna antalet rum, vilka förhyras för kommittéer, motsvarar visserligen icke allt det utrymme, som upptages för dylikt ändamål. En del kommittéer hava nämligen anvisats plats i statens hus. Det har ifrågasatts, huruvida det icke vore för statsverket ekonomiskt fördelaktigare att uppföra ett särskilt kommittéhus. Byggnadssakkunniga hava dock vid prövning av detta spörsmål funnit, att under normala förhållanden en sådan byggnad knappast kan anses behövlig. Lämpliga lokaler för ett flertal kommittéer kunna beredas i Riksdagshuset mellan riksdagarna och hos åtskilliga ämbetsverk. I de under uppförande varande ämbetsbyggnaderna förekomma åtskilliga självständiga, mindre grupper av rum, vilka tillsvidare kunna upplåtas till kommitéer men även tjäna som lokalreserv åt ämbetsverken. Vi anse oss böra förorda delta system att gälla tillsvidare, framför systemet med särskilt kommittéhus, vilket säkerligen skulle ådraga statsverket större kostnader. De i tablå a) angivna siffrorna te sig grafiskt framställda sålunda: Rumsantal. ämbetsverk. kommittéer. kristidskommissioner.

Hyrcssumma. ämbetsverk. kommittéer. kristidskommissioner.

summa.

1,300 1,200 1,100 1,000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0

t*9

/ 'jr s S

~-~ *""

m

-^N;

• "*»">*.

i

y

~*~"*"»35

1,300,000 1,200,000 1,100,000 1,000,000 900,000 800,000 700,000 600,000 500,000 400,000 300,000 200,000 100,000 0

• •

<* „» S

C m..'""'

.•** • - ' .

-N

"••• -—""""

'"**•"

~

46 Ds affärsDe i tablå b) upptagna tre affärsdrivande verken (statens järnvägar, telegrafer ivande ver- v e r k e t och postverket), som med icke mindre än 1,340 rum, alltså med kens förhyr- h ä l f t e n > j n g 4 i o v a n angivna totalsumma, 2,680, förhyrda rum, intaga ifråga om mn 9förhyrning liksom i övrigt en särställning vid sidan om de centrala ämbetsverken. Vad statens järnvägar beträffar förhyres endast ett fåtal ämbetsrum, tydande på att tillräckligt utrymme i stort sett kan sägas förefinnas i statens egna hus för denna vidlyftiga förvaltning. De förhyrda rummen äro till största delen belägna i fastigheter tillhörande statens järnvägars pensionskassor och användas huvudsakligen till bostadslägenheter för arbetsbefäl och arbetspersonal. Antalet härför förhyrda rum uppgick i oktober 1920 till 1,086; samtidigt förhyrdes för ämbetslokaler endast 28 rum. Liknande, om också icke i samma utsträckning, är förhållandet med telegrafverket, som ävenledes hyrt lägenheter för sin arbetspersonal i de fastighe ter, som inköpts av verkets pensionskassor. Sedan numera dessa kassor övertagits av statsverket, hava fastigheterna kommit i statens ägo och ingå alltj ä m t som en del av pensionsfondens räntebärande kapitaltillgång. I fråga om postverket torde anskaffandet genom förhyrning av lokaler för dess avdelningskontor tills vidare kunna anses såsom det för statsverket fördelaktigaste. Blott i den mån som dessa avdelningskontors lägen och storlek med hänsyn till stadens pågående utveckling kunna fixeras, torde inköp av hus eller uppförande av nya byggnader kunna ifrågakomma. Sålunda har 1920 års Riksdag beviljat medel till inköp för postverkets räkning av egendomen nr 13 S:t Paulsgatan för inrättande av ett centralt avdelningskontor på Söder. Förflyttning av ett avdelningspostkontor från ett hus till ett annat erbjuder i och för sig inga särskilda svårigheter. De anordningar, som erfordras för att omändra en butiksvåning eller en vanlig bostadsvåning till postkontor, äro icke alltför omfattande eller dyrbara. Helt annorlunda är förhållandet vid förflyttningen av en telegrafstation och i all synnerhet en telefonstation. Iordningställandet av en telefonsal är ett tidsödande och dyrbart arbete. Flyttningen av en telegraf- eller telefonstation medför även rubbningar av ledningsnätet. Det är därföre viktigare att telegrafoch telefonstationerna anläggas i statens byggnader än att så sker med postverkets avdelningskontor. Stundom kunna ju båda verkens lokalbehov förenas under samma tak; i en större stad med normala utvecklingsförhållanden inträffar dock detta icke så ofta som man skulle kunna förmoda. Maskorna i telegrafverkets nät av stationer vilja i allmänhet ordna sig annorlunda än i postverkets. Näten måste ordnas med utgångspunkt från olika centra; postverkets från centralpostkontoret, i omedelbar närhet till järnvägens huvudstation, telegrafverkets från telegrafens och telefonens centralstationer. Telegrafoch telefonstationernas läge bestämmes huvudsakligen enligt principen »kortast möjliga ledningar», postkontoren kunna utan sådana band distribueras på för allmänheten lämpligaste platser. FörhyrPå frågan, huruvida det skulle varit mera ekonomiskt för statsverket att i ningens'lämp-god tid uppföra nybyggnader än alt förhyra lokaler i den utsträckning som lighet ur n u s k e tt, kan svaras både ja och nej, beroende på hur man ser saken. ekonomisk synpunkt.

47 Såsom ovan påpekats anses byggnadskostnaderna för alla statens byggnader, som icke uppföras för de affärsdrivande verken, som en utgift för en gång utgående av skattemedel liksom hyresbeloppen för förhyrda lokaler. Det är då uppenbart dålig ekonomi att årligen betala 1,000,000 kronor i hyror i stället för att bygga tjänstelokaler för samma summa och därigenom efter hand befrias från de budgeten årligen betungande hyresersältningarna. Betraktar man åter byggnadskostnaderna som en kapitalplacering, vara skälig avkastning, betäckande ränta och amortering, skall kunna beräknas, ställer sig saken något annorlunda. På grund av de abnorma ekonomiska förhållanden, vari vi sedan krigsåren ännu befinna oss, motsvara som bekant icke de av hyresnämnderna reglerade hyresinkomsterna skälig avkastning å den byggnadskostnad, som uppförande av en byggnad med motsvarande antal rum för närvarande skulle draga. Det har sålunda, affärsmässigt sett, under denna tid varit för statsverket billigare alt hyra än att bygga. I samma mån byggnadskostnaderna sjunka och hyrorna tillåtas att stiga, närmar man sig det normala jämnviktsläget, då hyresbeloppen stå i ett naturligt förhållande till byggnadskostnader och tomtpris. När man nått denna punkt finnes varken ur denna eller andra synpunkter någon anledning för statsverket alt uppskjuta ordnandet av arbetsplatser för sina tjänstemän i Kronans egna hus. För det enskilda ämbetsverket behöver förhyrningen i och för sig icke medföra någon olägenhet, om lokalerna äro passande, lämpligt belägna och framför allt belägna under samma tak och i ett sammanhang. Byggnader som uppförts till kontorslokaler eller hotell och lägenheter som inretts för dylika ändamål lämpa sig i allmänhet väl till ämbelslokaler. Det genomgående korridorsystemet, som möjliggör särskild ingång till varje rum, är nämligen ett gemensamt behov för dessa tre institutioner och är bestämmande för planläggningen av våningarna. I bostadslägenheter, som även i stor utsträckning måst förhyras, bliva förhållandena i allmänhet mindre gynnsamma för ämbetsverk och mycket otillfredsställande för praktiskt-vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter. I nedanstående förteckning hava de verk och institutioner, som i oktober 1920 helt eller delvis voro inrymda i förhyrda lokaler, ordnats efter storleken av dessa lokaler, uttryckt i antalet rum. De verk eller institutioner som helt och hållet varit förlagda i hyrda lokaler hava märkts med en *. För de i förteckningen upptagna 59 verken och institutionerna förhyrdes sammanlagt 1,278 r u m ; härav för ämbetsverken, grupp 2, 3, 4, samt de affärsdrivande verkens, grupp 5, styrelser med undantag för Järnvägsstyrelsen sammanlagt 1,008 rum, för Järnvägsstyrelsen 28 rum, för till grupp 6 hörande verk 5 rum, för praktiskt-vetenskapliga institutioner 70 rum samt för undervisningsanstalter 167 rum. Helt och hållet förlagda i förhyrda lokaler voro 31 ämbetsverk, 4 praktiskt-vetenskapliga institutioner samt 4 undervisningsanstalter. Även om förhyrningen, sådan den under de närmast förflutna åren utvecklat sig, kan sägas för statsverket hava medfört viss ekonomisk fördel och i alla händelser hava varit en tvingande nödvändighet, hava dock olägenheterna därav

48 Verk och institutioner, helt eller delvis inrymda i förhyrda ordnade efter förhyrningens

lokaler,

omfattning.

Oktober 1920. 181 tjänsterum.

*Bank- och fondinspektionen ...

9 tjänsterum.

* Vattenfallsstyrelsen

»

*,lustitiekanslersämbetet

»

* Marinförvaltningen

»

*Chefens för pedition

>'

*Biksförsäkringsanstalten

Telegrafverkets anstalt

undervisnings-

kustartilleriet

ex-

* Fartygsinspektionen

»

* Yrkesinspektionen

»

»

»

*Skolöverstyrelsen

»

*Försäkringsinspektionen

*Bikets allmänna kartverk

»

Postsparbanken

»

*Meteorol.-bydrografiska anst—

48 Ecklesiastikdepartementet

»

Telegrafstyrelsen

* Kavalleriinspektionen

»

*Nedre justitierevisionen

43 Lantbruksstyrelsen

»

Medicinalstyrelsen

43 Lantförsvarets kommandocxped.

»

*Tandläkareinstitutet

•Statens biografbyrå

>

*Lotsstyrelsen

*Lantmäterikontoret i Stockholms

Generaltullstyrelsen

»

und.-visn.-anst.

»

*Bikstlagens militieombudsman...

län

»

Järnvägsstyrelsen

28 Socialdepartementet

»

* Kontrollstyrelsen

»

•""Farmaceutiska institutet

27 Socialstyrelsen

* Statens farmaceut, laboratorium •Statens rättskemiska laboratorium

»

Byggnadsstyrelsen

22 Arméförvaltningen (arkiv)

»

Patent- o. registreringsverket...

•Fastighetsregisterkommissionen..

»

*Fryshusstyrelsen

»

Domänstyrelsen

•Infanteriinspektionen

»

*Statens bakteriologiska anstalt

*Militärläroverksinspektionen

»

Högre lärarinneseminariet

...

•Stuteriöverstyrelsen

»

*Arbetsrådet och centrala skiljenämnden

1 Kammarkollegium

»

*Arméns kasernbyggnadsnämnd

*Bemonteringsstyrelsen

»

*Försäkringsrådet

•Skeppsmätningskontrollören

»

Lantmäterist. (und.-visn.-anst.)

•Sprängämnesinspektören

»

Biksräkcnskapsverket

•Tränginspektören

»

•Processkommissionen

»

Utrikesdepartementet

1 Kommerskollegium

•Sjökrigshögskolan

..

Summa 1,278 tjänsterum.

* Betecknar verk och institutioner, vilka voro helt och hållet inrymda i förhyrda lokaler.

49 varit synnerligen kännbara särskilt för de många ämbetsverk, som nödgats splittra sina lokaler på flera olika håll. Denna lokalsplittring är utan tvivel den mest besvärande av de olägenheter, Lokalsom vidlåda den nuvarande lokaliseringen av statens verk. Här torde knap- splittring. past närmare behöva demonstreras dess störande inverkan på det dagliga arbetet inom ämbetsverket, dess hinderlighet för ärendenas skyndsamma handläggning och expediering eller huru den medför ökade kostnader för, bland annat, vaktmästare och bud. Om man antager, att arbetet inom ett ämbetsverk stores mera, om lokalerna äro fördelade på tre olika ställen än på två, och mera på fyra än på tre o. s. v., och att sålunda olägenheten av lokalsplittringen växer med antalet olika platser, på vilka ämbetsverkets lokaler äro spridda, kan man ordna dem efter storleken av denna olägenhet. Detta är vad som gjorts i tabell 6, där Tabell 6. således Vattenfallsstyrelsen med lokaler på 10 olika ställen börjar listan. Därnäst i ordningen följer Telegrafstyrelsen med lokaler inom 9 olika fastigheter. Sedermera komma Medicinalstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Rikets allm. kartverk, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen och Domänstyrelsen, var och en med lokaler på 4 ställen o. s. v. En jämförelse mellan ovanstående förteckning över de verk och institutioner, vilka i oktober 1920 voro helt eller delvis inrymda i förhyrda lokaler, och tabell 6 är av ett visst intresse. De första 10 platserna i förteckningen upptagas av följande verk, vilka sålunda representera de till omfånget största förhyrningarna: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

Riksförsäkringsanstalten, * Vattenfallsstyrelsen, Marinförvaltningen, Telegrafverkets undervisningsanstalt, * Skolöverstyrelsen, *Rikets allm. kartverk, Meteorologisk-hydrografiska anstalten, *Telegrafstyrelsen, Nedre justitierevisionen, *Medicinalstyrelsen.

Man torde uppmärksamma, alt de med * betecknade nris 2, 5, 6, 8, 10 äro desamma som även stå först på tabell 6 och sålunda äro de av lokalsplittring mest besvärade, nämligen Vattenfallsstyrelsen, Telegrafstyrelsen, Medicinalstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Rikets allm. kartverk, samt att nris 1, 3, 4, 7 och 9 samtliga hava sina lokaler samlade på ett ställe. Enligt ovan å sid. 25 lämnade uppgifter hava statsmakterna vidtagit förberedande åtgärder för åvägabringande av förbättrade lokaler åt Vattenfallssty4

50 relsen, Medicinalstyrelsen och Skolöverstyrelsen, vartill här må fogas, att Rikels allm. kartverk torde komma att anvisas plats i någondera av de under uppförande varande två nya ämbetsbyggnaderna samt att, genom statens övertagande av telegrafverkets pensionskassor, »Brunkebergs hotel» kommit i statens ägo och möjlighet beretls Telegrafstyrelsen alt där kunna samla alla sina spridda avdelningar i ett Kronans hus. Samtliga de enligt tabell 6 mest splittrade verken hava sålunda utsikter alt inom kort få sina lokalfrågor tillfredsställande ordnade. Detta kan icke betraktas som en tillfällighet utan måste bero på att olägenheterna av lokalsplittringen äro så kännbara, att de förmå göra sig gällande framför andra lokala olägenheter, i alla händelser framför enbart förhyrning, hur betydande den än må vara.

Trångbodd- Oaktat den betydande förhyrningen av lokaler för statsverkets räkning klaheten. g a s dock inom åtskilliga verk över trångboddhet. Arbetet inom ett verk kan vara av den naturen, att någon del därav icke lämpligen kan avskiljas och förläggas till annan plats. Man måste då tills vidare maka ihop sig och underkasta sig de med trångboddheten följande olägenheterna för arbetet inom verket, vilka icke torde vara mindre, ehuru av annat slag, än de som splittringen av ett ämbetsverk i de flesta fall medför. För att få någon måttstock för mätandet av trångboddheten hava vi sökt finna en objektiv grund för bedömande av ämbetsverkens lokalbehov i allmänhet. Vi hava för detta ändamål dels införskaffat uppgifter från varje ämbetsverk om antalet av där anställd personal den 1 oktober 1915 och den 1 oktober 1920, dels undersökt hur många fönster till tjänsterum varje ämbetsverk disponerar över. Förhållandet mellan antalet tjänstemän och antalet rum torde nämligen icke kunna anses utslagsgivande, ty i det ena ämbetsverket behövs ett avsevärt antal större rum med plats för flera samarbetande personer, i det andra åter erfordras övervägande mindre rum med arbetsplats endast för en. Icke heller förhållandet mellan nyttiga golvytan och antalet arbetsplatser kan anses måttgivande, ty arbetsplatsernas storlek varierar högst betydligt efter ändamålet. En skrivare, i all synnerhet en maskinskrivare, behöver t. ex. väsentligt mindre utrymme än en ritare. Varje arbetsplats, av vad slag den vara må, måste emellertid bli delaktig av eller helt konsumera dagern från ett fönster. I varje ämbetsverk förekomma avdelningar, i vilka två eller flera personer måste arbeta tillsammans vid ett och samma fönster; å andra sidan finnas i ett normalt ämbetsverk rum sådana som väntrum, sessionsrum, arkiv, bibliotek med fönster utan arbetsplats, samt chefernas rum, vilka i många fall hava mera än ett fönster. Man skulle sålunda kunna förmoda, att, om antalet i ett ämbetsverk anställda personer är lika stort som antalet fönster i de tjänstelokaler som verket disponerar, lokalbehovet är normalt tillfredsställt. Detta kan även uttryckas så, alt för ett ämbetsverk det normala förhållandet mellan antalet fönster och antalet anställd personal bör vara = 1.

51 I tabell 7 äro sammanställda de inkomna uppgifterna angående anställda; Tabell 7. verken äro grupperade som i tabell 3. Under 5-årsperioden 1915 — 1920 hava sålunda i de 62 i tabellen upptagna verken tjänstepersonalen ökats med 1,879 från 3,448 till 5,327, eller med 54.6 %. Orsakerna till detta förhållande, vilket intimt sammanhänger med nu rådande sociala tendenser, kunna ju vara flera; vi inskränka oss till att här påpeka tre, som torde tämligen likartat inverkat på de flesta centrala ämbetsverk. Statsförvaltningen griper in på allt flera av samfundslivets områden med nya lagar, stadgar och förordningar. Tillsynen över dessas efterlevnad fordrar nya tjänstemän över hela landet och återverkar på Kungl. Maj;ls kansli och de centrala ämbetsverken i form av ökat antal ärenden och till följd därav behov av ökade arbetskrafter. Statsmaskineriet har i hög grad komplicerats; för att erhålla nödig överblick över det hela och dess olika delar måste dess arbete och rörelser åskådliggöras medelst statistiska data och sammanställningar i en utsträckning, som förut icke ansetts behövlig. Inom varje ämbetsverk måste numera en statistisk registrering av ämbetsverkets förvaltningsområde föras och sammanställas. Härtill fordras, oaktat skriv- och räknemaskiner, ytterligare ökning av arbetskrafterna. Slutligen torde nog i sin mån hava bidragit till ökningen av tjänstemännens antal den större skyndsamhet med avgivande av utlåtanden i anledning av nådiga remisser, som nu påfordras. I tabell 8 äro uppgifterna å antalet tjänstemän den 1 oktober 1920 (vakt- Tabell 8. mästare oberäknade) sammanställda med uppgifterna å antalet fönster till tjänsterum samt uträknat förhållandet mellan dessa båda tal. Även fönstren i förhyrda lägenheter äro medräknade. Detta relationstal bestämmer den ordningsföljd i vilken verken satts. Förhållandet mellan antalet fönster och tjänstemän varierar, såsom av tabellen synes, högst betydligt; från 0.5 till 3.5. Det vill säga, att i Riksförsäkringsanstalten, som har minsta antal fönster pr arbetsplats, sitta i medeltal 2 personer vid varje fönster, under det att i Justitiekanslersämbetet varje tjänsteman disponerar över 372 fönster. Emellan dessa båda ytterligheter ordna sig verken med vart och ett sitt relationstal, som för 24 verk ligger under 1 och för 33 över 1; 8 verk hava det ovan av oss såsom det normala antagna relationstalet 1, d. v. s. ett fönster för varje arbetsplats. Medeltalet för de i tabell 8 upptagna verken är 0.91, vilket skulle innebära, att för 100 arbetsplatser icke skulle behövas mer än 91 fönster, för 50 arbetsplatser 46 fönster o. s. v. Det skulle dock vara förhastat alt med stöd härav fastställa 0.91 såsom det för alla fall gällande normalförhållandet och tillämpa denna siffra vid bedömandet av förslag till nya byggnader för ämbetsverk. Tabellen ger vid handen, att det å ena sidan finnes verk, som utan olägenhet tåla en dubbelt så stor belastning av fönstren, och å andra sidan sådana som för varje arbetsplats fordra mer än ett fönster. Till den förra kategorien höra verk med betydande antal skriv- och räknebiträden såsom Riksförsäkringsanstalten, Statistiska centralbyrån, Postsparbanken, Järnvägsstyrelsen m. fl., till den andra kategorien åter höra verk, där man för varje arbetsplats fordrar mycket god dager över stora ytor, verk där stora ritningar utföras eller gran-

52 skas såsom Rikets allm. kartverk, Sjökarteverket, Lantmäteristyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. fl. Man måste sålunda använda olika relationstal för olika kategorier av verk, beroende på arten av tjänstemännens arbete. Det är endast den normala typen av ämbetsverk, för vilka tabellens medeltal skulle kunna anses normgivande. Detta medeltal blir, om ovannämnda kategorier utgallras, 0.9 8, alltså mycket nära det av oss antagna normaltalet 1. Det kan förefalla, som om man här rörde sig med ett alltför litet mått i förhållande till den grova approximation, som ett mätande av en ämbetslokals lämpliga storlek med förhållandet mellan antalet tjänstemän och fönstren kan synas vara. I fall ämbetsverket endast har en fåtalig personal, spelar relationstalets ökning eller minskning med en tiondel icke så stor roll. Om för ett verk bestående av exempelvis 10 personer användes relationstalet 1 eller l . i , betyder det ju endast, att i förra fallet fönsterantalet skall vara 10 och i senare fallet 11. Är det åter fråga om ett ämbetsverk med t. ex. 100 personer, skulle det behövas 100 fönster med användandet av relationstalet 1, men med relationstalet l.i skulle behövas 110 fönster. Varje fönster kan i detta sammanhang anses representera ett tjänsterum av medelstorlek, som f. n. beräknas draga en byggnadskostnad av omkring 13,700 kronor. Tio rum mer eller mindre representera alltså en byggnadskoslnad av 137,000 kronor. Det synes därföre önskvärt att kunna närmare precisera relationstalet för ämbetsverk av normaltyp. Det finns vissa omständigheter, som skulle kunna anses tyda på, att man för dylika verk snarare bör räkna med relationstalet l.i än med 1. Först och främst det förhållandet, att majoriteten av de i tabellen upptagna verken har relationstal över 1; vidare den omständigheten, att icke blott de verk som hava relationstal under 1 (med undantag av den ovannämnda kategorien med ett betydande antal skriv- och räknebiträden) klaga över trångboddhet, utan att även de verk som hava relationstal mellan 1 och l.i anse utrymmet ganska trångt tillmätt. Beträffande det först nämnda förhållandet torde emellertid böra beaktas vad i ett föregående kapitel påpekats, nämligen att våra ämbetsverk till allra största delen äro inrymda i byggnader och lägenheter, som avsetts för helt andra ändamål. Utan tvivel bidrager denna omständighet till att lokalerna icke kunna lika rationellt utnyttjas, varken i fråga om golvytan eller fönsterdagern, som i en till ämbetslokal avsedd byggnad, där bland annat fönsteravstånden kunna avpassas för uppdelning av våningsplanerna i tjänsterum av lämpliga storlekar. I hyreshusen sältas i allmänhet fönstren så tätt, att vid våningarnas omändrande till ämbetslokaler även sådana rum, som eljest icke skulle behöva mer än ett, få två å tre fönster. Vidkommande den ovan nämnda andra omständigheten att även verk med relationstal över 1 känna det trångt, må som exempel tagas Fångvårdsstyrelsen, som är inrymd i Gamla riksdagshuset, en bland de få typiska ämbetsbyggnaderna. Fångvårdsstyrelsen behövde 31 arbetsplatser och disponerade över 34 fönster, relationstalet var l . i . Man ansåg visserligen inom verket, att där kunde

53 beredas plats för ytterligare den byrå med tre tjänstemän, som skulle komma att träda i funktion från och med år 1922. Härigenom skulle tjänstemännens och fönstrens antal bliva lika och relationstalet 1. Emellertid måste man medgiva, att utrymmet då blivit så kraftigt taget i anspråk, att nödig rörelsefrihet hindrades. Det bleve visserligen icke trångboddhet av den för arbetets gång hinderliga art, som hos den i samma byggnad residerande Domänstyrelsen varit rådande innan de nyinredda vindsrummen tagits i bruk, men man hade kommit gränsen för det tillåtna mycket nära. Beträffande ulrymmesfrågan i Kungl. Maj:ls kansli i här berörda hänseende Kungl Majta gestaltade sig förhållandena i oktober 1920 sålunda: kansli.' Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet.. Finansdepartementet Ecklesiastikdepartementet Jordbruksdepartementet Handelsdepartementet

tjänstemän

fönster

relationstal

20 52 43 47 31 48 70 31 25

23 124 50 38 30 71 72 26 43

1.15 2.38 1.16 0.81 0.97 1.48 1.03 0.84 1.72

I Kanslihuset residerade intill hösten 1921 (utom Statsrådsberedningen) Justitie-, Försvars-, Social-, Kommunikations- och Jordbruksdepartementen med ett sammanlagt antal tjänstemän av 172 personer och disponerande tillsammans 167 fönster. Relationstalet för dessa fem departement var alltså 0.9 7, vilket tyder på att man underskridit minimigränsen för ett lämpligt förhållande mellan antalet fönster och anställda, och att det med fog klagades över trångboddhet. För ett av dessa departement, Försvarsdepartementet, har därför beretts nya lokaler i Skandinaviska kreditaktiebolagets f. d. hus i Storkyrkobrinken. Sedan detta departement avflyttat, skulle förhållandena, under förutsättning att tjänstemännens antal i de kvarvarande departementen ej ökats, gestalta sig sålunda: antalet fönster 167, antalet tjänstemän 129, relationstal 1.2 9, vadan sålunda de kvarvarande 4 departementen erhålla betydligt förbättrade dagerförhållanden för sina tjänstemän. Utrikesdepartementets höga relationstal, 2.3 8, beror naturligtvis därpå, att, som departementet nu är installerat i Arvfurstens f. d. palats, utrymmena icke kunna rationellt utnyttjas till tjänsterum. De anförda exemplen jämförda med siffrorna i tabell 7 synes oss leda till Normer för följande slutpåstående, nämligen att: förhållandet l:o för ämbetsverk av normaltyp i byggnad uppförd till ämbetslokaler bör TetfönJter' beräknas för ett mindre verk minst ett fönster för varje arbetsplats, för ett och tjänstemän större verk minst 11 fönster för 10 arbetsplatser; relationstal 1—l.i; 2:o för ett ämbetsverk med betydande antal skriv- och räknebiträden kan beräknas i y 2 å 2 arbetsplatser vid varje fönster, relationstal 0.5—0.6; 3:o för ett ämbetsverk med en stor del av personalen sysselsatt med utfö-

54 randet eller granskandet av stora ritningar bör för varje fönster icke beräknas mer än 8 / 5 å s/i arbetsplats, relationstal 1.3—1.7; 4:o ovanstående tal representera fullt utnyttjade lokaler; skall reservutrymme finnas, bör relationstalet ökas i proportion därefter. Den gjorda undersökningen avsåg visserligen i första rummet alt finna en objektiv grund för bedömandet av vissa ämbetsverks klagomål över trångboddhet, men resultatet av densamma torde även kunna lämna god ledning vid bedömandet av förslag till nya ämbetsbyggnader, vilket torde vara av visst värde, emedan vid den slutliga prövningen av dylika förslag alltjämt den misstanken förefinnes, att vederbörande verk gör anspråk på större utrymme än behovet kräver. Även från en annan synpunkt kan denna metod att pröva ett planförslag till en ämbetslokal vara av betydelse. Arkitekten får till ledning vid uppgörande av en dylik plan uppgift å antalet rum och eventuellt även å deras golvyta. Även om han i sitt förslag lyckats åstadkomma alla de begärda rummen med de önskvärda golvytorna, kan det, genom användning av denna beräkningsmetod, visa sig, att fönstren icke stå i rätt proportion till det behövliga antalet arbetsplatser, och att sålunda lokalen icke kan anses fullt tillfredsställande förrän denna olägenhet avhjälpts. Planlöshet Lokalsplittring och trångboddhet äro olägenheter, som inverka störande på vid verkens arbetet inom ett verk. placering. sakkunniga hava emellertid icke kunnat undgå att lägga märke till den De planlöshet, som karakteriserar lokaliseringen av statens ämbetsverk, och huruledes denna planlöshet ofta medfört ölägenheter, som verka ofördelaktigt på samarbetet ämbetsverken emellan, i det att samhörande verk icke alltid förlagts i varandras närhet. Härigenom hava tillkommit sådana formlösa konglomerat av ämbetsverk som de, vilka nu inrymmas i Gamla kungshuset och i Gamla riksdagshuset. Kungl. Maj:ts kansli är statsförvaltningens centrum. Alla de centrala ämbetsverken hava daglig kommunikation med Kungl. Maj:ts kansli. Mellan departementen och ämbetsverken gå bud flera gånger om dagen; förbindelsen är måhända livligare med somliga ämbetsverk än med andra men i allmänhet av den natur, att ett läge alltför avlägset från kansliet blir besvärande och tidsödande, då förutom budskickningar personliga konferenser ofta måste förekomma. I ett anförande till statsrådsprotokollet av den 9 januari 1919, då fråga förelåg orn inköp lör statsverkets räkning av de centralt belägna fastigheterna Rosenbad nr 6 och Skandinaviska kredilakliebolagets fastighetskomplex vid Storkyrkobrinken, framhöll statsrådet och chefen för Finansdepartementet den ständigt och snabbt växande arbetsbördan för snart sagt alla statens verk och att på grund av den därav påkallade ökningen av dess personal behovet av ökade utrymmen gjorde sig allt starkare gällande. I sådant avseende borde i främsta rummet framhållas statsdepartementen, vilka redan då voro förlagda på 4 olika ställen och under året skulle ännu mer splittras genom utflyttande av Ecklesiastikdepartementet från Kanslihuset till nr 1 i kv. Sjöhästen.

55 Statsrådet framhöll vidare örskvärdhelen av att samtliga departement, möjligen med undantag av Utrikesdepartementet, erhöllo lokaler i samma fastighetskomplex, samt att i betraktande av det nuvarande kanslihusets utmärkta läge lösningen av kanslihusfrågan borde i första rummet sökas genom tillgodogörande för ändamålet av Kanslihusets tomt jämte därintill gränsande tomter i erforderlig utsträckning. Beträffande den lokala samhörigheten mellan Kungl. Maj:ts kansli och ämbetsverken säger statsrådet i samma anförande, att för flertalet av statens verk och myndigheter är ett centralt läge i närheten av statsdepartementen av stor fördel. »I hög grad gäller detta om en del av de centrala ämbetsverken. I sådant hänseende vill jag särskilt framhålla, att, i den mån arbetet på den centrala statsförvaltningens olika områden växer, behovet för ledningen i statsdepartementen att på mera direkt och personligt sätt än genom infordrade utlåtanden tillgodogöra sig den sakkunskap, som finnes samlad i de centrala ämbetsverken, alltmera framträder; att ämbetsmän i de centrala verken kallas till Statsrådsberedningen förekommer sålunda allt oftare.» Kungl. Majds kansli är för närvarande installerat i 6 olika byggnader. Konsekvensen härav, om förhållandet skulle anses som permanent, vore att ämbetsverken skulle söka samla sig omkring sina respektive departement; helst i samma byggnad som departementet. Detta skulle så småningom leda till departementsbyggnader eller »ministerier», inrymmande ett departement jämte tillhörande ämbetsverk. Så skulle blivit förhållandet om den ifrågasatta departementalreformen genomförts. Nu är emellertid den gamla ordningen bibehållen; departementen förbliva teoretiskt församlade omkring Statsrådsberedningen såsom kärnpunkt och måste av praktiska skäl även i lokalt hänseende så vitt möjligt samlas inom samma byggnad, där Statsrådsberedningen skall residera. Det finnes alltså en kanslihusfråga som fordrar sin snara lösning. Idealet vore naturligtvis att bilda ett komplex av byggnader med kanslihuset i mitten och däromkring ämbetsbyggnader i koncentriska cirklar. Vi hava, om man skulle vilja realisera en dylik stadsplan, knappast tillfälle därtill annat än endera på Ladugårdsgärdet, som upptages av lantmilitären, eller på Skepps- eller Kastellholmarna, som upptagas av sjömilitären. Man kan ju ha rättighet att i fantasien dröja ett ögonblick vid det senare projektet, då eftertanken vägrar att tro på möjligheten av att flottstationen i längden kan få sina behov tillfredsställda i en huvudstads mitt. Gjorda utredningar hava visat, att man skulle kunna bebygga Skeppsholmen i sådan utsträckning, att en verkligt bekväm koncentration av ämbetsverken omkring en kanslibyggnad där skulle kunna äga rum, till och med utan att i nämnvärd mån ändra Skeppsholmens utseende sedd från Karl XII torg. Det intressantaste och värdefullaste momentet i detta uppslag ligger emellertid däruti, att man till Kastellholmen skulle kunna förlägga ett par av våra dyrbaraste samlingar, nämligen Riksarkivet och Kammararkivet. Det torde vara något alldeles allenastående att i en huvudstads mitt förefinnes en absolut brandfri tomt lik Kastellholmen. Dit borde samlas allt det som vi hava dyrbarast av minnen att bevara; där skulle man kunna låta nästan ur vattnet

56 växa upp ett byggnadsmassiv som följde strandens konturer och vilket skulle kunna bilda en värdigare och manligare insats i den vackra vyen över hamninloppet till huvudstaden än det nuvarande leksakskastellet. Tänker man sig vidare, att staden vuxit ut över Ladugårdsgärdet, och som en följd härav, att en bekvämare förbindelse än Norrbro måste åstadkommas mellan de östra stadsdelarna och de centralare och södra delarna, och att denna trafikled dragés från Strandvägen över Nybroviken till Blasieholmen utanför Nationalmusei södra fasad och vidare över Strömmen mot Slottsbacken, blir förbindelsen mellan ämbetscentrum på Skeppsholmen och Slottet och Riksdagshuset icke alltför avskräckande. Men realiserandet av en dylik möjlighet tillhör ett framtidens samhälle med helt andra resurser än det nuvarande Sverige och det nuvarande Stockholm. Vi anse oss därföre kunna återgå till frågan om en bättre ordning och reda i ämbetsverkens lokalisering under den förutsättningen, att ett nytt kanslihus uppföres ungefär på det nuvarandes plats. Ty något bekvämare läge för Kungl. Majds kansli än mellan Slottet och Riksdagshuset torde icke kunna finnas. Sedan Stockholms stad förlagt centrum för sin förvaltning till Kungsholmen, torde icke heller några större svårigheter möta att bereda utrymme för ett kanslihus av det omfång, som numera kräves för att upptaga samtliga departement med undantag möjligen av Utrikesdepartementet. Ett samlande av Kungl. Majds kanslis spridda delar inom ett kanslihus bör därför vara en av de första åtgärderna av mera omfattande art för att lokalt sammanföra samhörande verk. Uppföres ett nytt kanslihus på det nuvarandes plats vid Myntgatan, är ock därmed fastslaget, att man för de centralare ämbetsverken bör, såsom hittills skett, söka bereda lokaler i Staden mellan broarna, på Riddarholmen eller nedre Norrmalm. Den kraftigaste koncentrationen av statsförvaltningsbyggnader är sedan gammalt på Riddarholmen, där ämbetsverken installerats i de många gamla palatsen, som på 1600-talet uppfördes av medlemmar ur ridderskapet och adeln och förvandlade den forna Gråmunkeholmen till Riddarholmen. RiddarPå Riddarholmen böra naturligtvis i första rummet samlas de verk, som framholmen. för andra fordra närhet till Kungl. Majds kansli. Med hänsyn härtill torde redan nu en omplacering vara önskvärd. Av de verk, som för närvarande residera på Riddarholmen, torde i första r u m m e t där böra förbliva de kamerala verken, Kammarkollegium med Kammararkivet, Kammarrätten, Statskontoret och Riksräkenskapsverket och i samband med dessa Riksarkivet samt vidare Kommerskollegium, Socialstyrelsen och Lantbruksstyrelsen, vilka tre sistnämnda behöva bekvämast möjliga förbindelse med Kungl. Majds kansli. På grund av sitt dyrbara och för äganderättsförhållandena viktiga arkiv torde Lantmäteristyrelsen böra anslutas till gruppen Kammarkollegium-Kammararkivet-Riksarkivet och alltså förläggas till Riddarholmen. Då vi längre fram återkomma till frågan om hur ämbetsverkens lokalisering i detalj skall genomföras, komma vi därföre att, vad Riddarholmen beträffar, utgå ifrån att ovannämnda verk böra få stadigvarande lokaler på denna holme.

57 Under vårt utredningsarbete hava vi på grund av nådiga remisser rörande Sammanval av plats för nya byggnader för vissa statens verk och institutioner sökt ^ ö , r ? w ?\, a y fasthålla vid den principen, att samhörande institutioner böra om möjligt för- vetemkapliqa läggas i varandras närhet. Sålunda förordade de sakkunniga bland flera för- institutioner. slag till byggnadsplats för Statens provningsanstalt det område invid Tekniska högskolan vid Valhallavägen, där anstalten nu är i verksamhet. Av samma skäl förordade de sakkunniga det av förslagen till placering av Röda korsets sjukhem, som förlade detsamma i närheten av de likartade institutionerna Sofiahemmet och Barnbördshuset, se bilagorna nr 1 och nr 2. Röda korsets sjukhem blev emellertid inkastat som ett fullkomligt främmande, för att icke säga hämmande element i en av de sakkunniga planerad grupp av byggnader för tekniskt-vetenskapliga institutioner, vilka av allt att döma komma att endera såsom nya avdelningar av Provningsanstalten eller såsom självständiga institut fordra betydande tomtutrymmen. För dessa institutioner vore det av stor betydelse att få samlas omkring ett gemensamt tekniskt bibliotek, i vilket Tekniska högskolans nuvarande skulle kunna ingå som kärna. Att sammanföra Röda korsets sjukhem med denna grupp av tekniskt-vetenskapliga institutioner finna de sakkunniga därföre alltjämt lika olämpligt. Bättre hava då våra strä- Militära verk vanden att sammanföra samhörande verk lyckats i fråga om användningen av Ml kv. den nya byggnaden i kv. Kandidaten, i vilken torde komma att inrymmas ett Kandidaten, flertal militära institutioner. Vi komma naturligtvis i vårt förslag till ämbetsverkens lokalisering att söka tillämpa nämnda princip omedelbart i de fall där det låter sig göra; i många fall måsle vi stanna vid att uppställa vissa samgrupperingar av verk eller insitutioner såsom i hög grad önskvärda såsom framtida mål, dit man bör sträva att i sinom tid nå. Bland sådana önskvärda grupperingar av samhörande verk hör i första rummet ovan berörda kanslihusfråga. Här skall ytterligare anföras endast två, emedan de komma att spela en avgörande roll i vissa av oss föreslagna anordningar. Den ena avser sammanförandet till en grupp av byggnader eller Högsta domtill en byggnad, ett »justitiepalats», av de i Stockholm residerande högsta och stolen, hovhögre rätterna, Högsta domstolen, Regeringsrätten och Lagrådet, Svea hovrätt rätten m- Amed Krigshovrätten samt Lagberedningen. I samband härmed skulle plats beredas för ett centralt juridiskt bibliotek jämte lokaler för mera tillfälliga kommissioner eller kommittéer för utredande av speciella detaljer eller partier av lagstiftningen. Den andra samgrupperingen skulle avse att till en byggnad sammanföra de Sociala verk. sociala verken: Pensionsstyrelsen, Riksförsäkringsanstalten och Försäkringsrådet. Huru vi tänka oss dessa problem lösta, skall i det följande meddelas.

Hela frågan om planlösheten i statens byggnadsväsen väcktes till liv av 1907 års wo8 årsriksstatsrevisorer genom deras framställning om önskvärdheten av att förslaget till dag och en för telegrafverket avsedd nybyggnad i Östersund borde omarbetas för att ptonlösheten.

58 i samma byggnad kunna inrymma lokaler även för postverket. Riksdagen 1908 ansåg revisorernas påpekande vara av den betydelse att den ville, såsom ovan å sid. 6 anförts, en gång för alla i frågan uttala sin åsikt, vilken formulerades sålunda: »att vid uppförandet av byggnader för statsverkets räkning under övervägande toges, huruvida icke genom ett och samma byggnadsföretag flera offentliga institutioners behov av lokaler skulle kunna tillgodoses». Riksdagen såg emellertid denna fråga om sammanförandet av flera institutioner till en byggnad ur en helt annan synpunkt än den, från vilken vi ovan skärskådat saken. Riksdagen föreställde sig nämligen, att avsevärd besparing i byggnadskostnaderna skulle kunna vinnas genom en byggnad gemensam för flera institutioner än genom en byggnad för var och en av dessa. Ur denna synpunkt var det likgiltigt, vilka institutioner som sammanfördes. Vi hava ovan sökt att, med fasthållande av den anförda, av Riksdagen uttalade grundsatsen, i tillämpningen av densamma införa ett moment, som icke har någon inverkan på byggnadskostnaderna, men som, sedan byggnaderna tagits i bruk, måste verka tids- och arbetsbesparande, alltså i riktning mot besparing av statens penningmedel, om också besparingarna icke alltid kunna på öret beräknas.

3. Förberedande Ovan relaterade missförhållanden ifråga om ämbetsverkens lokalisering hava åtgärder för ingalunda undgått statsmakternas uppmärksamhet. Vi hava redan i ett föreolagenheter- gående kapitel om »Statens fastigheter i Stockholm, deras användning och vård», VöjandT1 Sl^- 23, haft anledning att vidröra denna fråga och angiva några av de åtgärder, som vidtagits under de sistförflutna sex åren för att åstadkomma mera tillfredsställande ämbetslokaler i huvudstaden. Vi skola här i ett sammanhang närmare redogöra för dessa åtgärder, vilka bestå dels i inköp av 8 bebyggda och 2 obebyggda fastigheter, dels i förhyrande på lång tid av flertalet kontorslägenheter i Auditorium, dels i beviljande av anslag till på- eller ombyggnad av vissa av de inköpta fastigheterna och av några äldre ämbetsbyggnader, dels slutligen i beviljande av medel till uppförande av två nya betydande ämbetsbyggnader. I följande tablå har upptagits berörda åtgärder i tidsföljd med angivande i särskilda kolumner av inköpsår, inköpssumma, beräknade kostnader för de beslutade eller föreslagna ny-, om- och påbyggnadsarbetena, beviljade statsanslag för dylika arbeten, därav anvisade medel, ungefärliga antalet nya rum i Kronans hus, som tillkomma genom nämnda inköp och byggnadsarbeten, samt det eller de ämbetsverk, för vilka byggnaderna avsetts.

59 Aren 1916—21 vidtagna åtgärder för anskaffande av tjänsterum i staten tillhöriga byggnader.

F a s t i g h e t

Grönlandet norra nr 5

Inköpssumma

Beräknad byggnadskostnad

Beviljade byggnadsmedel

Härav anvisade

Antal rum

Ämbetsverk

M

650,000

4,900,000

5,100,000

5,100,000

iMedicinalstyrelsen. ITandläkareinstitutet.

456,900

456,900

165 Pensionsstyrelsen.

95,424.76

95,424.76

225 Vattenfallsstyrelsen.

25,000

25,000

34 Finansdepartementet.

1917 1,000,000

456,900 i

1918 1,554,575.2 i

M o r c u r i u s n r 1, 2,

Nobelinstitutets

4,100,000

300,000

23,500

100,857

800,000

10, 1 1 , 3, 9 1919 2,020,000

542,500

1919 4,030,000

550,000

1920 1,000,000

05,000

65,000

265,000 440,000

tomt

i

(Försvarsdepartementet | D o m ä n s t y r e ] sen. H a n d e l s d e p a r t e m . m.fl.

65.C00

40 Marinstaben.

428,000

350,000

3S

440,000

440,000

1,950,000

'229

542,000

542,000

120 Nobel1920

,

294,000 4,800,000 8,022,360 ' 1921

Summa

290 3,600,000 : 1,050,000 12,149,432.24 20,512,900 | 15,174,684.76 10,074,324.76 1,603

| Kommerskollegium. ) Domänstyrelsen. [Statistiska c e n t r a l ( byrån. Länsstyrelsen, landshövdingsbost. ( G e n e r a l s t a b e n m. fl. {Art.- o. i n g e n . h ö g s k o l . ! 'Sjökrigshögskolan. (Skolöverstyrelsen. S t a t e n s meteorolog.] hydrogr. anst. Väg- o. v a t t . b y g g n . s t y . (Rikets a l l m . k a r t v e r k .

Beträffande de i ovanstående tablå uppgivna siffrorna för antalet nytillkomna — rum i Kronans hus torde 1,200,000 följande böra påpekas. Grönlandet norra. I denna fastighet disponerade statsverket i oktober 1920 inga lokaler. Efter ombyggnaden hava tillkommit för ämbetsverk (grupp 4) 118 rum » praktiskt-vetenskapliga anstalter (grupp 11)... 18 * » undervisningsanstalter (grupp 12) 94 » Summa 230 rum Av dessa komma tillsvidare 8 rum att upplåtas åt kommittéer och 14 åt Etnografiska museet. Norrtälje nr 13 och Ib. I dessa fastigheter disponerade Pensionsstyrelsen redan i oktober 1920 139 rum. Genom ombyggnaden, som huvudsakligen omfattat ändringsarbeten och införandet av central uppvärmningsanordning, hava tillkommit 26 till tjänslelokaler användbara rum. Av dessa uthyras tillsvidare 19 rum. Björnen 1

nris 1, 2, 3 och. 9.

I oktober

Vartill komma 137,010 kronor till förberedande åtgärder.

1920 voro inga lokaler använda för

60 statsverkets räkning. Sedan dess har Vattenfallsstyrelsen tagit en lägenhet om 8 rum i besittning. Någon ombyggnad är ännu icke påbörjad. Neptunus mindre nr 2. I denna fastighet disponerade Finansdepartementet i oktober 1920 13 rum; sedermera hava ytterligare 21 rum tagits i anspråk av departementet. Kungl. Trädgården nr h. I denna fastighet har under de senare åren provisoriskt inrymts dels en del av Konsthögskolan (3 rum), som förut varit inträngd bland äldre skolavdelningar i Akademiens för de fria konsterna hus, dels en avdelning av Rikets allmänna kartverk (7 rum), förut inrymd i 4 förhyrda rum. De i tablån upptagna 65 rum, som skulle tillkomma genom inköpet av denna fastighet, avse utrymmet i en av Byggnadsstyrelsen föreslagen om- och tillbj'ggnad. Något permanent ramstillskott har alltså detta inköp ännu ej lämnat, men 7 rum användas provisoriskt för ämbetsverk och 3 för undervisningsändamål. Mercurius nris 1, 2, 3 och 9, 10, 11. I oktober 1920 stodo dessa fastigheter under ombyggnad. De hade dessförinnan helt upptagits av kristidskommissioner och kommittéer. De genom inköpet och ombyggnaden erhållna 120 rummen äro alltså att betrakta såsom nytillkomna för permanenta verk, fördelade sålunda: för ämbetsverk » arkivändamål

115 rum 5 » Summa 120 rum

Av de 115 ämbetsrummen äro tills vidare uthyrda 18 rum. Rosenbad nr 6. I denna fastighet beräknas statsverket efter hand kunna använda 155 rum I oktober 1920 voro härav upptagna för ämbetsverk (grupp 4) 5 rum, för Riksdagen (grupp 6) 6 rum. Sedermera hava ytterligare lokaler tagits i bruk för statsverkets räkning, så att statsverket för närvarande använder för ämbetsverk (grupp 3 och 4) 55 rum » Riksdagen (grupp 6)..... 16 » Summa 71 rum Av de återstående 84 rummen äro genom hyreskontrakt 31 rum bundna till 1 oktober 1924, 37 rum intill 1 oktober 1930 och 16 rum till innehavarens död. Rännilen nr 6. Patent- och registreringsverkels f. d. hus var redan före hösten 1920 i sin helhet disponerat av ett statens ämbetsverk, vadan genom dess inlösen antalet tjänsterum i Kronans hus icke ökats. Gamla riksdagshuset. Den angivna siffran å antalet rum avser de genom senaste inredning av vinden tillkomna rummen. Preisiska huset. Även i detta fall avser det angivna antalet rum det tillskott som vunnits genom om- och tillbyggnad. Kandidaten.

Det i tablån angivna rumsantalet 229 avser samtliga genom

61 nybyggnaderna vunna rum. Dessa fördela sig enligt Byggnadsstyrelsens förslag sålunda: för ämbetsverk (grupp 4) 184 rum » undervisningsanstalter (grupp 12) 34 » » arkiv (utom magasin) (grupp 13) 11 » Summa 229 rum Murmästaren nr 3. Siffran 290 i tablån anger det antal rum som den nya byggnaden torde komma att innehålla och som i sin helhet lärer upplåtas åt ämbetsverk tillhörande grupp 4.

4.

Med utgångspunkt från läget den 1 oktober 1920 skall här lämnas en all- översikt öva män översikt över tillgång och efterfrågan på utrymmen för statens verk och lokalbehovet. institutioner och skola vi därvid företrädesvis uppehålla oss vid de grupper, inom vilka lokalbehovet gör sig kraftigast kännbart, nämligen: Ämbetsverken omfattande grupperna 2, 3, 4 (rätter och juridiska verk, Kungl. Majds kansli och de centrala ämbetsverken) samt de affärsdrivande verkens, grupp 5, styrelser med undantag av Järnvägsstyrelsen; Sjukvårdsanstalter, grupp 9; Praktiskt-vetenskapliga anstalter, grupp 11; Undervisningsanstalter, grupp 12; Arkiv, bibliotek, museer, grupp 13. Ä m b e t s v e r k (grupp 2—5). De i tabell 4 sammanställda uppgifterna rörande ämbetsverkens innehav av Ämbetsverutrymme i oktober 1920 samt uppgifterna i tabell 6 rörande lokalspliltringen hens lokalävensom det ytterligare behov av utrymme, som i oktober 1920 kunde anses behov. behövligt, hava i tabell 9 framställts grafiskt för alt giva en åskådlig bild dels av Tabell 9. ämbetsverkens relativa storlek och behov av utrymme, dels av lokalspliltringen. Varje verk är representerat av en långsträckt liggande rektangel indelad i fält med olika ytmarkering för lokaler i Kronans hus (svart fält), för lokaler i hyrda lägenheter (prickat fält) samt för ytterligare behövligt utrymme (vitt fält). Där de svarta och prickade fälten äro avdelade med vertikala tvärstreck, betyder detta, att lokalerna voro belägna i olika fastigheter. Längden av de olika fälten och dessas delar motsvarar storleken av den »nyttiga golvytan», uttryckt i kvm., enligt en skala som finnes utsatt under förklaringen över beteckningarna. Man kan sålunda i tabell 7 avläsa icke blott verkens relativa storlek utan även det verkliga utrymme de i oktober 1920 upptogo och ytterligare behöva. Enligt tabell 4 användes i oktober 1920 för de till Stockholm förlagda ämbetsverken 2,758 rum, varav 1,750 i Kronans egna hus och 1,008 i förhyrda lokaler. Enligt vid denna tid av byggnadssakkunniga insamlade uppgifter

skulle för denna del av statsförvaltningen behövts ytterligare omkring 900 rum, vadan alltså statens hela behov av tjänsterum åt ämbetsverken vid denna tidpunkt gestaltade sig sålunda: tjänsterum i statens fastigheter 1,750 » i förhyrda lägenheter 1,008 » ytterligare behövliga c:a 900 Summa 3,658 Skulle vid denna tidpunkt ämbetsverkens behov av utrymme blivit fullt tillfredsställt i Kronans egna hus, hade det behövt byggas 1,008 + 900 = 1,908 rum eller 6 byggnader av samma storlek som den under uppförande varande nya ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren, vilken beräknas draga en kostnad av 3,600,000 kronor. Emellertid hava sedan oktober 1920 de angivna siffrorna ändrats. Fastigheterna Storkyrkobrinken 4 och Storkyrkobrinken 7 och 9 samt Patentverkets nya byggnad hava tagits i bruk, likaså de nyinredda vindsrummen i Gamla riksdagshuset ävensom ett antal rum i kv. Rosenbad och Björnen. I Kronans egna hus hava alltså sedan hösten 1920 iordningställts till tjänsterum för ämbetsverk i Patentverkets nya byggnad i Pensionsstyrelsens hus i Storkyrkobrinken 4 i Storkyrkobrinken 7 och 9 i Gamla riksdagshuset i Rosenbad 6 i Vattenfallsstyrelsens hus

111 rum 26 » 21 » 120 » 38 » 55 » 8 » Summa 379 rum

Genom tillkomsten av dessa rum hava visserligen åtskilliga förhyrningar kunnat upphöra, men å andra sidan hava nya tillkommit. I maj 1922 torde antalet för ämbetsverk förhyrda rum uppgått till 937. En förnyad undersökning rörande det ytterligare behovet av utrymme har slutat på en summa av omkring 630 rum. Ställningen skulle alltså vid nämnda tidpunkt varit följande: tjänsterum i statens fastigheter » i förhyrda lägenheter » ytterligare behövliga

2,129 937 c:a 630 Summa c:a 3,696 rum

Av dessa 2,129 rum i Kronans hus äro dock tills vidare omkring 30 uthyrda (i Pensionsstyrelsens hus 9, i Storkyrkobrinken 7 och 9 18 rum samt i Rosenbad 2 rum). Emellertid kommer situationen att väsentligt förbättras, när byggnadsarbetena i kv. Grönlandet norra och nybyggnadsarbetena i kv. Murmästaren och Kandi-

63 daten avslutats och dessa byggnader kunna tagas i bruk, vilket beräknats för Grönlandet norra inträffa 1923 och för Murmästaren och Kandidaten 1925. Då ökas antalet rum för ämbetsverk i Kronans egna hus med i Grönlandet norra i Murmästaren i Kandidaten

118 rum 228 » ;... 184 » Summa 530 rum

Genom dessa nybyggnader avvecklas naturligtvis åtskilliga förhyrningar och det otillfredsställda behovet av tjänsterum för ämbetsverken minskas väsentligt. Ställningen kan då beräknas bliva följande: tjänsterum i statens fastigheter » i förhyrda lägenheter * i ytterligare behövliga

c:a »

2,659 637 400

Summa c:a 3,696 Genom de nämnda 3 byggnaderna har sålunda det 1920 angivna behovet av omkring 1,908 nya rum för ämbetsverk i Kronans hus minskats till omkring 1,037 rum. Bland de »ytterligare behövliga» c:a 400 rummen äro inbegripna 150 tjänsterum för Kungl. Majds kansli. Enligt programmet för arkitekttävlingen i fråga om förslag till nytt kanslihus erfordras nämligen utöver det antal rum som för närvarande disponeras av Statsrådsberedningen och departementen (utom Utrikesdepartementet) omkring 150 tjänsterum. Bland övriga verk som behöva ökat utrymme och icke beröras av de omflyttningar, som slå i samband med att nybyggnaderna i kv. Grönlandet norra, Murmästaren och Kandidaten kunna tagas i bruk, må i första rummet nämnas Marinförvaltningen, Generaltullstyrelsen, Lantmäteristyrelsen, Byggnadsstyrelsen, Bank- och fondinspeklionen samt de affärsdrivande Domän-, Telegrafoch Vattenfallsstyrelserna. Genom uppförandet av ett nytt kanslihus för inrymmande av Statsrådsberedningen och samtliga departement utom Utrikesdepartementet skulle frigöras följande antal rum i kronans h u s : i Storkyrkobrinken 2 och 4 (Finansdepartementet) 56 rum i Storkyrkobrinken 7 och9 (Försvarsdepartementet) 115 » i kv. Sjöhästen (Ecklesiastikdepartementet) 44 » i kv. Rosenbad (Handelsdepartementet) 38 » Summa 253 rum Efter färdigställandet av ett nytt kanslihus skulle alltså den ovan angivna summan 1,037 minskas med 150 + 253 = 403 till omkring 630. Detta tal skulle alltså, under förutsättning att inga ökade utrymmesbehov under tiden uppkomma och att inga andra ämbetsbyggnader under tiden uppfördes eller för ändamålet

64 lämpade fastigheter inköptes, angiva det antal rum som vid denna tidpunkt behövde byggas för att samtliga statens i Stockholm förlagda ämbetsverk skulle kunna inrymmas i Kronans egna hus. Härvid torde emellertid böra observeras: att statsverket i Vasagatan 23 och 25 (Auditorium) enligt kontraktet förhyr c:a 240 rum till 1 oktober 1932, att m a n genom ombyggnader av egendomarna i kv. Björnen och Kungl. Trädgården beräknar vinna sammanlagt 290 rum, alt omkring 100 av de »ytterligare behövliga» rummen avse ökat utrymme åt affärsdrivande verks styrelser. Huru många rum som efter hand ytterligare kunna upplåtas åt ämbetsverk i Rosenbad beror på i vilken utsträckning Riksgäldskontoret behöver taga dem i anspråk för sitt behov. Det anförda torde visa, att, om de av statsmakterna igångsatta åtgärderna för beredande av tjänstelokaler åt de centrala ämbetsverken i Kronans hus blott konsekvent fullföljas och ett nytt kanslihus kommer till stånd, ämbetsverkens lokaliseringsfråga inom relativt kort tid synes kunna ordnas, och att byggnadsanslagen i allt rikligare mån torde kunna dirigeras åt andra håll för avhjälpande av lika påtagliga lokalbehov inom andra grupper av statens verk och institutioner i huvudstaden. S j u k v å r d s a n s t a l t e r (grupp 9). Sjukvdrdsan- Sedan ett 10-tal år står frågan om nybyggnad för Serafimerlasarettet på dagstalters ordningen. En kommitté är för närvarande sysselsatt med alt i ett sammanlokalbehov. hang utreda frågorna om nya byggnader för Serafimerlasarettet, Garnisonssjukhuset och Karolinska institutet; byggnadsföretag, vilka på grund av sin ekonomiska storhetsordning måste utsträckas över en lång följd av år, men som också därför och av andra tvingande skäl måste snarast påbörjas. P r a k t i s k t - v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r (grupp 11). PraktisktInom denna grupp är det i förslå rummet Statens bakteriologiska laboratovetenskapliga rium och Statens veterinärbakteriologiska anstalt, vilka äro i behov av nya anstalters ändamålsenliga byggnader. Även Centralanstalten för jordbruksförsök (Experio -a be ov. m e n t a lfältef) behöver två nya institutionsbyggnader och Statens provningsanstalt saknar ännu en av de i den ursprungliga planen ingående flyglarna. Den sammanlagda erforderliga nyttiga golvytan uppgår till omkring 8,900 kvm., motsvarande omkring 355 tjänsterum i en ämbetsbyggnad. U n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r (grupp 12). UndervisInom denna grupp erfordras i första rummet färdigbyggandet av Tekniska ningsanstal- högskolans byggnadskomplex vid Valhallavägen samt nya lokaler för Farmaters lokal- c e utiska institutet, Högre lärarinneseminariet och Gymnastiska centralinstitubehov.

°

J

65 tet, ävensom ombyggnad av Musikkonservatoriebyggnaden. Sammanlagda erforderliga nyttiga golvytan torde uppgå till omkring 2,600 kvm. motsvarande ungefär Tekniska högskolans hela byggnadskomplex, sedan den fullständigt utbyggts. Härvid torde emellertid böra påpekas, att Gymnastiska centralinstitutets värdefulla tomt samt Tekniska högskolans gamla byggnadskomplex vid Drottninggatan och Högre lärarinneseminariets nuvarande byggnad, de båda senare med en sammanlagd nyttig golvyta av 7,300 kvm., bliva användbara för andra ändamål.

Arkiv, bibliotek, m u s e e r (grupp 13). Denna grupp innefattar uteslutande sådana institutioner, vars inneboende Lokalbehovet natur är att växa och ständigt kräva ökat utrymme. Man har därför anled- för arkiv> ning att inom denna grupp vänta sig ett betydande behov av ytterligare ut- ^Jf*°efe*' rymme. Så är ock fallet, ehuru institutionernaicke äro mångal Riksarkivet och Kungl. biblioteket äro båda i behov av ökat utrymme; den förra institutionens lokaler behöva dessutom sammanföras i närmare intill varandra belägna byggnader eller i en ny arkivbyggnad. Bland museisamlingarna är det i första rummet Statens historiska museum och Etnografiska museet som behöva helt nya byggnader. I samband med nybyggnader för dessa samlingar beredes ökat utrymme i Nationalmuseibyggnaden åt Statens konstsamlingar, och en värdefull tomt i kv. Grönlandet södra frigöres för försäljning eller användning för annat statens ändamål. Beträffande krigsmuseerna må påpekas, att Artillerimuseum kan få erforderlig utvidgning vid eventuell överflyttning av Artilleri- och ingenjörhögskolan till kv. Kandidaten. Flottans museisamlingar äro däremot så gott som otillgängliga av brist på lämpliga lokaler. Livrustkammaren är tillsvidare inhyst kostnadsfritt i Nordiska museels byggnad men behöver för sitt ändamål bättre lämpade lokaler. Det sammanlagda behovet av nya utrymmen, om de båda sistnämnda samlingarna medräknas, uppgår till omkring 26,800 kvm. golvyta, och om de båda nämnda samlingarna frånräknas, till omkring 19,000 kvm.

Som synes av denna summariska översikt ställas betydande krav på statsverket i och för nybyggnader åt en mängd institutioner. Efter hand som ämbetsverken få sina utrymmesbehov i huvudsak tillfredsställda på varaktigt satt i Kronans egna hus, kommer turen till andra grupper. Bland ovan angivna är museigruppen den mest fordrande, men också den som alltjämt uppskjutits och skjutes åt sidan av mera påträngande sjukvårds-, undervisnings- och praktiskt-vetenskapliga anstalter. Inom ett samhälle, liksom inom varje organism som lever och utvecklas, växer varje del med det hela. I ett framåtskridande statssamhälle växa sålunda enligt naturens ordning även de särskilda förvaltningsorganen och fordra större utrymme. Detta växande sker ofta nog, liksom den levande cellens, 5

66 genom delning, så att nya självständiga enheter bildas. Härpå lämna vara ämbetsverks historia mångfaldiga exempel. Ett ständigt på-, om- och nybyggande är alltså det normala i ett livskraftigt samhälle. En avmattning av byggnadsverksamheten tyder pa akut eller allvarligare sjukdom. Vi befinna oss i en sådan, låtom oss hoppas, akut avmattningsperiod, beroende av påvisbara abnorma kombinationer av politiska, sociala och ekonomiska makter. . Den anhopning av statens byggnadsfrågor, som under krigs- och krisaren sålunda ägt rum, måste småningom avvecklas. Detta torde lyckligtvis kunna ske utan ökning av statens husbyggnadsbudget; ty den mest tyngande posten i denna budget, kasernbyggnadskostnaderna, torde under de närmaste aren komma att försvinna. Vad nu särskilt statens byggnadsfrågor i Stockholm vidkommer, kompenseras i avsevärd mån nybyggnadskostnaderna genom evakuerade värdefulla tomter och byggnader i centralare stadsdelar, vilka ingå som en betydande tillgäng vid utjämnandet av utrymmesbehovet. Här må blott nämnas sådana fastigheter som de, vilka för närvarande upptagas av Garnisonssjukhuset Karolinska institutet, Serafimerlasarettet och Tekniska högskolans gamla fastighet vid Drottni g

I d e t a f ö l i a n d e skall närmare redogöras för hur de sakkunniga tänka sig att det förefintliga utrymmesbehovet skall tillfredsställas dels genom nybyggnader, dels genom lämpligare användning av nuvarande byggnader, samt i vilken ordning detta bör förlöpa.

ANDRA DELEN.

V

i övergå nu till att med ledning av föregående utredningar och med stöd av i det följande meddelade mera detaljerade uppgifter rörande de olika verkens och institutionernas speciella önskemål och behov i fråga om utrymme och läge söka uppgöra en allmän plan för statens byggnadsverksamhet inom Stockholms stad ävensom för användandet och tillgodogörandet i övrigt av staten tillhöriga fastigheter därstädes, varvid vi sökt så vitt möjligt förverkliga följande önskemål: att inskränka nybyggande till det minsta möjliga, att bättre tillgodogöra sig åtskilliga Kronan tillhöriga tomter, att så småningom avveckla förhyrning av lokaler i enskilda fastigheter, att sammanföra i samma hus eller i varandras närhet sådana verk och institutioner, som av en eller annan anledning kunna anses samhörande eller som hava fordel av att vara placerade nära varandra, att förlägga ämbetsverken i stadens centralare delar, att på Riddarholmen bibehålla Riksarkivet och de kamerala verken. Vi hava i det föregående (sid. 33) även framkastat tanken på att, för beredande av plats åt ämbetsverken i stadens centralare delar, staten borde förvärva centralt och ur affärssynpunkt väl belägna egendomar, i vilka hela bottenvåningen jämte överbyggda gårdar kunde uthyras till affärslokaler, hellre än att tor ämbetsbyggnader använda mera periferiskt belägna, staten tillhöriga tomter Härvid borde i första rummet förvärvas fastigheter, belägna i kvarter, där staten redan förut ar tomtägare, såsom i kv. Fyrmörsaren, Lejonet och Rosenbad. De i tabell 4 upptagna verken och institutionerna kunna uppdelas i följande tre huvudgrupper: l:o sådana, som redan hava sina lokalbehov fullt tillfredsställda, 2:o sådana, vilkas lokalfrågor kunna anses lösta i och med färdigställandet av de nu pågående nybyggnaderna i kv. Grönlandet norra, Murmästaren och Kandidaten samt genom inköp av vissa tomter i kv. Björnen, 3:o sådana, åt vilka lämpligare lokaler måste anvisas eller anskaffas. Genom att i denna sistnämnda grupp särskilja sådana lokalfrågor, som tränga till snar lösning, sådana, som kunna sättas i andra rummet och sådana, med vilka utan större olägenhet kan tillsvidare anstå, uppdelas denna grupp i tre underavdelningar. Det är huvudsakligen de till tredje gruppens första och andra underavdelningar horande verks och institutioners lokalfrågor som detta utredningsarbete

68 avser att ordna. Har man väl funnit den ordningsföljd, i vilken dessa verks och institutioners lokalbehov böra tillfredsställas, och beräknat härför erlorderliga medel, återstår endast att lämpligen fördela kostnaderna på passande budgetår. En blick på Djurgårdssakkunnigas karta nr 1 övertygar genast, att statsverket icke lider brist på bvggnadsmark inom Stockholm och i dess omedelbara närhet. Den fastställda stadsplanen stöter så gott som efter hela sin nordöstra och nordvästra gräns mot vidsträckta kronomarker. Av dessa ligger, som bekant, Djurgården inom Stockholms stads område, under det att de vid nordvästra gränsen belägna områdena äro belägna inom Solna socken. Dessa områden ligga, åtminstone enligt ännu gängse begrepp, i stadens utkanter och lämpa sig sålunda mindre väl för ämbetsbyggnader. Därå ha emellertid under årens lopp betydande områden upplåtits, förutom till militära etabhssement till såväl stats- som privata institutioner, såsom Veterinär-, Skogs- och Tekniska högskolorna, Experimentalfältet, Provnings- och Skogsförsöksanstalterna, Naturhistoriska riksmuseet, Bergianska och Nobelska stiftelsernas institutioner, Barnbördshuset, Sofiahemmet, Röda korsets sjukhem, Stadion m. fl. På senare tid har från såväl Djurgårdssakkunniga som Riksmarskalksämbetet och Byggnadsstyrelsen enstämmigt påfordrats, att, innan vidare upplåtelser gjordes en fullständig plan för Norra Djurgårdens och för de närmast norr om staden belägna områdenas bebyggande borde uppgöras. Med anledning därav, och då även vi dela denna uppfattning, hava vi icke ansett oss kunna påräkna någon byggnadsmark på dessa områden annat än undantagsvis på ett par stallen, vilkas* bebyggande under inga omständigheter kan beröras av eventuella viktigare trafikleder. ..... Så mycket viktigare har det därför blivit att närmare undersöka de mojligheter till ny- och tillbyggnader, som tilläventyrs kunna förefinnas å Kronans tomtområden inom stadsplanen. Härvid hava vi funnit icke så få tomter och tomtkomplex, vilka genom större eller mindre jämkningar i tomtmdelnmgen eller i stadsplanen synas kunna bättre utnyttjas. I ett flertal fall har härvid icke kunnat undvikas att beröra mark som tillhör Stockholms stad eller som staden gör anspråk på att äga. Å andra sidan föranleda våra förslag även avsondringar av mark, som staden behöver för gator, allmänna platser eller hamnområden. Våra förslag taga därför samtidigt syfte på att vinna naturliga utgångspunkter för önskvärda uppgörelser med Stockholms stad angående en mängd sedan gammalt förefintliga oklara äganderättsförhållanden beträffande såväl gatusom tomtmark (se sid. 19 o. f.).

KAP.

IV.

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV VISSA STATEN TILLHÖRIGA OMRÅDEN INOM OCH UTOM STOCKHOLMS STADSPLAN.

D

e här avsedda områdena äro belägna dels inom och dels utanför Stockholms planlagda område. I första rummet har upptagits frågan om regleringen av vissa partier av Riddarholmen, där fördelningen mellan gatuoch kvartersmark ännu icke genom något Kungl. Maj:ts beslut fastställts, och där även på vissa punkter osäkerhet rörande äganderätten till marken är rådande. På Kungsholmen hava vi funnit anledning att framlägga förslag till bättre utnyttjande av kv. Bryggaren och Glasbruket, i vilka staten äger betydande tomtarealer, som f. n. upptagas av Karolinska institutet, Myntverket och sjukhuset Fira. De delar av kv. Bergamotträdet och Asplunden, som nu upptagas av Garnisonssjukhuset, torde böra sammanslås till en tomt bildande ett kvarter lör sig. Kv. Göken och Körsbärsträdet beröras båda av en ny och för kvarterens lämpliga bebyggande behövlig gata och äro sålunda ur stadsplanesynpunkt beroende av varandra och av läget å denna gata. Kv. Göken inrymmer Svea ingenjörkårs f. d. kasernetablissement och kv. Körsbärsträdet Hovförvaltningens f. d. tvättinrättning samt ännu en Kronan tillhörig, vid Hantverkaregatan belägen tomt. På Norrmalm fästes uppmärksamheten i första rummet vid tvenne nära intill varandra belägna kvarter, Fyrmörsaren och Beridarebanan. Det förra, upptaget av Gymnastiska centralinstitutet och Telegrafstyrelsens blivande ämbetsbyggnad (Brunkebergs hotell), äges till större delen av staten, det senare, som inrymmer Tekniska skolan, Nya elementarskolan och Generalstabens litografiska anstalt m. m., äges i sin helhet av statsverket. Rörande båda hava vi funnit skäl föreslå vissa åtgärder. Kv. Fyrmörsaren skulle enligt vårt förslag kunna framhållas såsom ett gott exempel på en ämbetsbyggnad med bottenvåningen upplåten till affärslokaler utefter den utvidgade Hamngatan. Vi hava icke kunnat underlåta att nämna några ord även om Kungsträdgården, vilken alltjämt ur stadsplanesynpunkt har tomtmarks natur. På Östermalm möta vi först Artillerigården, som torde kunna i större grad än nu är fallet utnyttjas för bebyggande. Samma är förhållandet med Positionsartilleriets kasernområde. Beträffande den från försäljning undantagna och för något statens ändamål avsedda tomten i Fredrikshov och de för samma ändamål undantagna tomterna vid Karlaplan hava vi undersökt kapaciteten av på dem eventuellt uppförda byggnader. I fråga om statens tomt i Nobelparken

70 framlägga vi ett ifrån föregående principiellt avvikande förslag. Då Humlegården liksom Kungsträdgården är tomtmark och tillhör Kronan, hava vi även upptagit frågan om dess eventuella bebyggande till besvarande. De utanför Stockholms planlagda område belägna kronodomäner, som vi i det följande undersökt med hänsyn till deras användbarhet till sådana statens byggnadsbehov, som nu förefinnas eller kunna beräknas inställa sig inom de närmaste 20 åren, äro följande: Djurgården, Karlbergsområdet, Stallmästaregården, Haga och Ulriksdal, Bergshamra, Konradsbergs- och Mariebergsområdena, Drottningholm, Johannishov och Kvarnängen. Av dessa är Bergshamra den egendom, vars användning för byggnadsändamål torde vara mest aktuell.

Fig. 1.

Flygbild av Riddarholmen.

Riddarholmen. Riddarholmen, där statsverket innehar de flesta egendomarna och använder desamma till lokaler för ett flertal ämbetsverk, synes fortfarande böra förbliva ett centrum för den statliga förvaltningen. Härför talar icke blott gammal hävd utan även det centrala läget i närheten av Kanslihuset. Om man undantager Riddarholmskyrkan, äger staten enligt tabell 1 på Rid- Statens darholmen 6 bebyggda fastigheter och en obebyggd (den s. k. Geijerska tomten) fastigheter med en sammanlagd tomtareal av 21,699 kvm. och ett taxeringsvärde av 4,625,000 2)(\ Ätoaarrlo[})lC)l

kronor. Vi begagna i det följande samma nummer å tomterna, som förekomma i Riksarkivets utredning angående äganderättsförhållandena å Riddarholmen. Stockholms stad äger fastigheterna nr 15, ett av de s. k. gymnasiehusen, och nr 7, inrymmande stadens auktionsverk och arkiv, med en sammanlagd tomtareal av c:a 3,993 kvm. Det andra av de s. k. gymnasiehusen, beläget å tomten nr 4 med en areal av omkring 859 kvm., disponeras av Stockholms stad, men enligt »Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm, verkställda av Riksarkivet», del I, Riddarholmen, lärer från statens sida kunna bestridas stadens fulla äganderätt till denna fastighet, vartill Stockholms stad endast skall äga dispositionsrätt. Stora delar av den ursprungliga tomten nr 4 (det gamla gråmunkeklostret) lära ingå i det till gatumark och öppen plats utlagda området mellan byggnaden

Fig. 2. Riddarholmen 1771 enligt J. Brolins karta över Stockholm. T K. Riddarholmen. U Riddarholmstorget. V Hiddarholmskyrkan. a Gustavianska graven, b Karolinska graven, c Familjegravar, d Sakristia, e Possiethska graven, f Kierrmanska graven. 1 Sterkys hus. 2 Finlays hus. 3 Schantziska huset. 4 Pastorshuset. 5 Prof. Schulzenheims hus. (5 Kammarrevisionen. 7 Collegium medicum. 8 Anatomisalen. 9 Gamla kungshuset. 10 Slottsbageri. 11 Kök. 12 Brukspatr. Ströms arvingars egendom. 13 II. Königs fabrik. 14 Hraheska huset. 15 Hessensteinska huset. 16 Spruthus. 17 Riddarholmsbroarna.

och Riddarholmskvrkan. Sammanlagda taxeringsvärdet å dessa tre tomter nr 4, 15 och 7 var år 1920 800,000 kronor. I enskild ägo befinner sig endast en fastighet, nr 18, tillhörande aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner med en areal av 2,831 kvm. och ett taxeringsvärde år 1920 av 1,160,000 kronor. Kartan över A bifogade karta över Riddarholmen, plansch 3, har med ledning av Riksarkivets Riddar- utredningar angående statens mark och tomter samt Kammarkollegiets advokatholmen, fiskalsämbetes vördsamma memorial av den 14 okt. 1922 angående äganderättsDid)} scli

o

•

förhållanden å Riddarholmen, med röd färg angivits Kronans bebyggda, inhägnade eller till förgårdar disponerade tomtmark, med gul färg den Kronans tomt-

mark, vilken nu ingår i gata eller hamnområde, med röd streckning Kronan tillhörig gatumark samt med gul streckning sådan mark, vartill Kronans äganderätt bestrides av Stockholms stad. Med blå färg har betecknats tomtmark och med blå streckning gatumark tillhörig Stockholms stad. Med grön färg har betecknats tomtmark och med grön streckning gatumark tillhörig aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner. Järnvägsmark betecknas med violett färg. Utan färgbeteckning har lämnats sådan mark, som med åtminstone 150-årig hävd varit upplåten till gata. Någon stadsplan enligt nutida begrepp har aldrig fastställts för Riddarholmen. Brolins karta Fördelningen av marken mellan å ena sidan gata eller öppen plats och å andra över Biddarsidan tomt- eller byggnadsområde, sådan densamma befanns vid slutet av 1700- Jl0Jm^"v talet, framgår av det här, såsom fig. 2, meddelade utdraget av .1. Brolins karta *L 9 ' över Stockholms stad av år 1771. Utan något tvivel måste detta betraktas som en stadsplan som »av ålder består» och sålunda äga samma rättsliga verkan i fråga om å densamma angivna gatumark som vore den av Kungl. Maj:t fastställd enligt senare lagbestämmelser. Riddarholmen har emellertid sedan dess undergått betydande förändringar, av vilka den väsentligaste är dess omslutande med kajområden. Enligt Brolins karta sträckte sig palatstomterna med sina gårdar ned till den naturliga stranden; såsom en följd av kajanläggningarna måste en trafikled upptagas tvärs . över holmen. Den framdrogs över den till Riddarholmskyrkan hörande begravningsplatsen och mitt igenom den till Gamla kungshuset hörande tomten. På den härigenom avskurna södra delen av denna tomt uppfördes Kammarrättens hus. De kraftigaste förändringarna i avseende på holmens bebyggande hava varit uppförandet av Gamla riksdagshuset, av Riksarkivet och av P. A. Norstedt & Söners tryckeri. Ett väsentligt ingrepp i den gamla stadsplanen gjordes ock genom sammanbindningsbanan, då byggnadstomterna på holmens östra sida kraftigt reducerades. Såsom en första åtgärd för ett vidare utnyttjande av statens fastigheter på ÄganderättsRiddarholmen måste alltså påfordras uppgörelse med Stockholms stad såväl i förhdllanfråga om äganderättsförhållandena som i fråga om fastställande av stadsplan (^am oora för området. Aren 1900—1901 uppgjordes ett förslag till reglering av Kronans stadsnian och stadens mark å Riddarholmen. På grund av skrivelse den 3 februari 1900 fastställas. från chefen för Finansdepartementet till Överståthållareämbetet med anhållan om yttrande från Stockholms stadsfullmäktige rörande stadens villkor för förvärv av för ett kanslihus på Riddarholmen behövlig stadens mark, hade staden framlagt ett förslag, daterat 6 mars 1900, angående avtal med Kronan om ägobyte av nr 7, 4 och 15 i kv. Riddarholmen mot nr 1 i kv. Vulcanus, nr 1 i kv. Memnon samt inläggande i stadsplanen av Kungsträdgården såsom obebyggd plats (se Stockholms stadsfullmäktiges prot. 10/3 1900). Hela bytesavtalet gick dock om intet genom 1902 års Riksdags beslut. Senast år 1920 undersöktes möjligheten att för statens räkning förvärva A.-B. P. A. Norstedt & Söners fastighet i samband med utredning om ett utvidgat riksarkiv, men strandade denna fastighetsaffär på den begärda köpeskillingens, 3,500,000 kro-

nor, storlek. Genom förvärv av ovan nämnda, Kronan icke tillhöriga fastigheter skulle efter vissa om- och tillbyggnader kunna tillföras statsverket omkring 300 tjänsterum och 4,000 kvm. golvyta arkivlokaler. Det slutliga ordnandet av holmen sammanhänger bland annat med frågan om huru sammanbindningsbanan kommer att ingå till en ny centralstation. Förslag hava varit å bane att framdraga banan dels där den nu går på holmens östra sida, men i förhöjt läge, dels på holmens västra sida, dels i tunnel under holmen. Allt tyder numera på att järnvägsspåren för en avsevärd tid framåt komma att förbliva i sitt gamla läge, om också ökade till antalet. Då en sådan eventuell breddning av spårplanet måste ske åt öster, hava byggnadssakkunniga vid studerandet av frågan om Riddarholmens ordnande utgått ifrån att den nuvarande västra gränsen för spårplanet förblir orubbad. Skulle emellertid banan förflyttas till holmens västra sida, för att bland annat möjliggöra Vasagatans framdragande över Riddarholmen till Söder, måste det finnas rum för en gata av lämplig bredd mellan nuvarande byggnader och den terrassbyggnad av 1 å 2 våningars höjd, varpå spåren antagligen skulle komma att framgå. Härtill har i det följande hänsyn tagits. Byggnadssak- En stadsplan enligt nutida begrepp skiljer i första rummet mellan byggnadskunnigas för- mark (kvarter) och gatumark (gator, torg och andra allmänna platser). Det är slag till stads- denna differentiering, som icke ännu ägt rum på Riddarholmen enligt nu gä 1 Plansch 4. i a n d e lag, men som enligt byggnadssakkunnigas mening borde verkställas på sådant sätt, att de nuvarande förhållandena i största möjliga utsträckning bibehölles. Ett dylikt förslag är av de sakkunniga utarbetat och åskådliggjort å plansch 4. Enligt detta förslag skulle området uppdelas i sex kvarter. Fastigheterna hava åsatts den beteckning, som enligt kungörelse i Post och Inrikes Tidningar för den 19 december 1922 fastställts av Överståthållareämbetet den 8 november 1922 i enlighet med Byggnadsnämndens beslut av den 27 september samma år. Byggnadsnämnden synes vid sitt åtgörande i denna fråga hava utgått ifrån, att de nuvarande förhållandena på Riddarholmen skola betraktas såsom »stadsplan som av ålder består». Genom stadsplan skall, såsom nyss nämnts, i första rummet skiljas emellan byggnadsmark och gatumark. Då ett sådant särskiljande på vissa punkter å Riddarholmen icke utan vidare och i alla händelser icke utan vederbörande tomtägares hörande låter sig göra, hava byggnadssakkunniga icke ansett sig kunna betrakta den nuvarande fördelningen mellan mark, som användes till allmänt begagnande, och bebyggd eller inhägnad tomtmark såsom en stadsplan med samma laga kraft som vore den av Kungl. Maj:t fastställd, vilket däremot torde kunna sägas om 1771 års å fig. 2 reproducerade karta, emedan fördelningen av gatumarken och tomtmarken där synes överensstämma bättre med de nuvarande äganderättsförhållandena. Byggnadsnämndens för övrigt välbetänkta åtgärd, att ge olika namn åt de olika byggnadsgrupperna pä Riddarholmen, föranleder emellertid osökt den frågan: vem äger bestämma när en stadsplan skall betraktas som »stadsplan som av ålder består»? Stadsplanelagen ger härom intet bestämt besked. Det förevarande fallet tyder på att samma förfarande, som ansetts nödvändigt för fastställande av ny stadsplan eller ändring av stadsplan, bör iakttagas även då det gäller att giva en av gammalt bestående stadsplan laga kraft enligt nu gällande lagar och för ordningar, vilka icke alltid torde kunna tillämpas på dylika områden utan i samband med fastställande av »särskilda bestämmelser».

75 Fig. 3 a.

Fig. 3 b.

Riddarholmen från söder, nuvarande utseende.

Riddarholmen från söder, byggnadssakkunnigas förslag.

Byggnadssakkunnigas förslag, plansch 4, har till förutsättning, att de Stockholms stad nu tillhöriga fastigheterna Väster Torn nr 2 och Kidaskär nr 2 kunna förvärvas av statsverket, att dispositionsrätten till Kidaskär nr 1 återförvärvas av statsverket samt att de inre delarna av holmens nuvarande fördelning mellan bebyggd mark och till gata eller öppen plats upplåten mark bibehålies och konfirmeras genom en i laga ordning fastställd stadsplan. Den mitt över holmen upptagna trafikleden mellan Riddarholmsbron och hamnområdet har genom en sänkning av dess mellersta del mellan Gamla kungshuset och Kammarrättens hus avskilts ifrån å ena sidan området omkring Riddarholmskyrkan, å andra Birger Jarlstorg.

76 Fig. 4 a.

Fig. i b.

Riddarholmen från norr, nuvarande utseende.

Riddarholmen frän norr, bj'ggnadssakkunnigas förslag.

Sedan tomten nr 2 Väster Torn (Auktionsverket) kommit i statens ägo och omformats och bebyggts för Riksarkivets ändamål, förefinnes intet behov av den på Brolins karta (fig. 2) befintliga lilla återvändsgränden, som leder fram till Auktionsverket. Denna gatumark har därför förändrats till tomtmark, så att kv. Väster Torn och Kungshuset bilda ett sammanhängande område. Den s. k. Geijerska tomtdelen invid Gamla riksdagshuset utefter järnvägen har utlagts till gatumark. Beträffande hamnområdena har både givits och tagits. Av den gamla tomten nr 6 (Kungshuset och Kammarrättens hus) har ett område av 2,028 kvm., på plansch 4 märkt a, b, c, d, e, f, g, h och a, och av gamla tomten nr 4 (nu Kidaskär

nr 1) ett område av 188 kvm., märkt i, k, /, m och /, lagts till hamnområdet. Å andra sidan hava från det nuvarande hamnområdet lagts 258 kvm., märkt a, t, s och a, till kv. Väster Torn nr 2 och 885 kvm., märkt i, n, o, p, r och i, till kv. Kidaskär nr 2 och nr 3. Såsom redan å sid. 19 angivits och av plansch 4 närmare framgår är en betydande del av den gamla tomten nr 6 i kv. Riddarholmen (nu Kungshuset nr 1) upplåten till allmänt begagnande. Av den gamla tomtens hela areal, 9,116 kvm., ingå icke mindre än omkring 6,450 kvm. eller omkring 71 % i gata, öppen plats eller hamnområde. Upplåtelserna hava skett dels med, dels utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande, vilket, där det förefinnes, lärer kunna återkallas, om så skulle befinnas från statsverkets sida behövligt. Byggnadssakkunniga anse, såsom ock framgår av stadsplaneförslaget, att vad hamnområdet beträffar de nuvarande förhållandena böra i största möjliga utsträckning bibehållas och sålunda, oberoende av äganderättsförhållandena, nuvarande gatu- eller h a m n m a r k fastställes såsom sådan. Det enda mera väsentliga undantaget härifrån föreslås i fråga om hamnplatsen väster om Gamla kungshuset. Av denna plats anse vi att det innanför linjerna h, a och h, g belägna området bör bibehålla sin karaktär av tomtmark och stanna i statens ägo, även om detsamma tillsvidare, såsom hittills, upplåtes till allmänt begagnande för hamnrörelsen. Det nya kvarteret Gråmunkeholmens gräns mot Arkivgatan följer Riksarkivbyggnadens fasad och en inhägnad omkring Hessensteinska husets något minskade bakgård. Byggnadsnämnden har i sitt ovan berörda beslut, rörande fastigheternas å Riddarholmen benämning, betraktat den smala privatgränden mellan Rosenhaneska huset (Generalstabens hus) och P. A. Norstedt & Söners hus såsom gata, ehuru den endast har en bredd av omkring 6 meter. Den åtskiljer nämligen kv. Väster Torn och Kungl. Boktryckaren. Gränden kommer givetvis icke att bli någon trafikled, men den behövs såsom brandskydd mellan de båda nämnda fastigheterna. Såsom sådant fungerar den lika bra vare sig marken är gatumark eller tomtmark som icke får bebyggas. Med tanke på, att i framtiden hela denna del av Riddarholmen kan komma att upptagas av Riksarkivet, och att bekväma kommunikationsleder inomhus behövas mellan områdets olika delar, har gränden å plansch 4 fått bibehålla sin karaktär av tomtmark. Det till Riddarholmskyrkan hörande tomtområdet har begränsats genom möjligast raka linjer, vilka å östra, södra och västra sidorna dragits så nära byggnaden som möjligt, men på norra sidan föreslagits att sammanfalla med den tvärs över holmen gående gatans södra begränsningslinje. Om denna gata, såsom önskvärt vore, skulle sänkas på någon del av dess sträckning, komme kyrkogården att behöva begränsas mot densamma av en bröstvärnsmur, vilket skulle bidraga att giva mera helgd åt kyrkoområdet. Genom den sålunda föreslagna ändringen av stadsplanen för Riddarholmen har, såsom ovan visats, byggbar mark på två ställen lagts till byggnadskvarter,

78 Förslag till dels till Väster Torn, dels till Kidaskär. Ändringen av kv. Väster Torn inarkivmagasinskränker sig till en jämkning av västra gränslinjens riktning. Genom att draga ' Torn? denna parallell med Gamla kungshusets västra fasad möjliggöres ett bättre utnyttjande av denna del av holmen. Den nuvarande rektangulära auktionsverksbyggnaden kan ersättas med ett omkring en sluten triangulär gård uppfört arkivmagasin av betydande kapacitet, se sid. 347. Ett arkivmagasin av den nuvarande byggnadens storlek och form beräknas kunna rymma endast 12,300 hyllmeter. Den nuvarande byggnaden, som består av vid olika tider uppförda partier, kan icke användas som arkivmagasin. Både bjälklag, mellanväggar och fönster skulle behöva ändras och flyttas i sådan utsträckning, att en fullständig nybyggnad från grunden torde vara nödvändig. En ytterligare möjlighet till ökat arkivutrymme finnes antydd å plansch 4 och avser påbyggnad med en våning samt tillbyggnad åt öster av den byggnad, som, jämte det gamla runda tornet, nu användes för Stockholms stads arkiv. Vid varje ändring av byggnaderna på Riddarholmen måste hänsyn tagas till att husmassornas nuvarande silhuett icke ändras till det sämre. Vi hava därför visat den nuvarande silhuetten och utseendet efter de föreslagna ändringarna sedda från söder, fig. 3 a och b, samt från norr, fig. 4 a och b. Förslag till De å plansch 4 föreslagna nybyggnaderna i kv. Kidaskär beräknas kunna ämbetsbygg- giva omkring 3,900 kvm. nyttig golvyta, motsvarande omkring 160 tjänsterum nad i kv. Ki- a v n 0 r m a l storlek. Härvid är förutsatt att bottenvåningen mot hamnen upplåtes till hamnkontor, magasin och dyl. Nybyggnadernas volym blir omkring 32,160 kbm. om de uppföras i 4 vån. Med ett enhetspris pr kbm. av 50 kronor skulle byggnadskostnaderna uppgå till 1,608,000 kronor. I de båda s. k. gymnasiehusen (f. n. Borgarskolan) skulle efter företagen reparation jämte uppsättande av en del väggar kunna anordnas omkring 40 tjänsterum. Genom tillbyggnad åt söder av den ena av byggnaderna — den utefter Gymnasiegränden — skulle ytterligare 26 rum vinnas. Reparation och anläggning av centralvärmeledning i de gamla byggnaderna kan beräknas kosta omkring 90,000 kronor. Nämnda nybyggnad jämte reparation av de gamla byggnaderna torde kunna utföras med nu (hösten 1922) gällande pris för omkring 300,000 kronor. Sammanfatt- Stadsplan å Riddarholmen bör av vederbörande uppgöras och i laga ordning ning. fastställas, samt därefter uppgörelse rörande äganderätten till mark och i vissa fall även byggnader äga rum mellan staten och Stockholms stad. Enligt ovan av byggnadssakkunniga uppgjorda förslag till stadsplan, plansch 4, skulle vid en dylik uppgörelse staten avstå till Stockholms stad följande områden (tomterna hava, för att underlätta jämförelse, numrerats såsom i Riksarkivets utredningar):

79 1) Obebyggd tomtmark: Hela Geijerska tomtdelen Av tomten nr 2 och 3 (G:la riksdagshuset) » » » 6 (G:la kungshuset) » » 12 (Hessensteinska huset) » » »17 (Riksarkivet)

612 kvm. 225 » 4,207 » 485 » 763 »

6 292 kvm.

2) Gatumark. Av Tryckerigatan

. 376

»

3) Kyrkogårdsområde. Del av Riddarholmskyrkans förra kyrkogård

1,159

»

4) Mark vartill Kronans äganderätt bestrides av Stockholms stad eller Stockholms stad har dispositionsrätt. Del av tomt nr 4 188 kvm. Del av det område å tomt nr 6, varpå det gamla ridhuset var beläget 76 » Hamnområde 12,763 » Två områden öster om järnvägen 1,904 » 14 931 kvm. Summa 22,758 kvm. A andra sidan skulle Stockholms stad till Kronan avstå äganderätten till följande områden: 1) Bebyggd

tomt.

Hela tomt nr 7 (Auktionsverket), taxerad år 1922 till 500,000 kronor, utom den till gata erforderliga delen Hela tomt nr 15 (Stockholms borgarskola), taxerad år 1922 tillsammans med tomt 4 till 300,000 kronor

3,062 kvm. 770

»

2) Mark vartill Stockholms stads äganderätt bestrides av Kronan eller Stockholms stad har dispositionsrätt. Den bebyggda delen av tomten nr 4 (hela fastigheten taxerad år 1922 tillsammans med tomt nr 15 till 300,000 kr.) 671 kvm. Gränden mellan tomterna nr 4 och 15 141 » Del av det område å tomt nr 6, varpå det gamla ridhuset var beläget 220 » Del av hamnområdet vid tomten nr 7 258 »

3 832 kvm.

j 190 kvm.

Summa 5,022 kvm.

80 I samma stadsplaneförslag finnas upptagna vissa, ovan berörda nybyggnader för statsverkets räkning dels i kv. Väster Torn, dels i k v. Kidaskär; i båda fallen förutsattes att äganderätten till fastigheterna genom överenskommelse med Stockholms stad övergått i statens hand. Genom dessa nybyggnader skulle utvinnas i nybyggnaden å Auktionsverkets tomt c:a 29,200 lm. arkivhylla i runda tornet och stadens arkivbyggnad efter på- och tillbyggnad av den senare » 8,500 » » i nybyggnaderna inom kv. Kidaskär » 160 tjänsterum Om de nuvarande byggnaderna såväl i ena som andra fallet endast omändras i det inre, förses med värmeledningar och repareras, kan erhållas i Auktionsverkets byggnad i runda tornet och stadens arkivbyggnad i de båda nuv. gymnasiehusen

c:a 12,300 lm. arkivhylla » 3,400 » » » 40 tjänsterum

Kvarteret Vulcanus. (Kanslihuset.) Kvarterets Kv. Vulcanus har en areal av 1,458 kvm. Det upptages helt och hållet storlek och nu- ax en byggnad inrymmande en del av Kungl. Maj:ts kansli. På grund av utvarande an- r y m m e t s otillräcklighet hava under de senare åren det ena departementet efter van ning. ^ e t a n ( j r a m a s t flyttas till andra byggnader. Detta förhållande har berörts i kap. III om »Statens verk och institutioner», sid. 54. Frågan om nytt kanslihus har närmare behandlats dels i nämnda kap. III, sid. 55 och följande, dels i kap. V, sid. 225. Kv. Vulcanus Efter mångåriga försök att finna annan lämplig plats för ett kanslihus än och Mars kv. Vulcanus, har man slutligen kommit till det resultatet, att den nuvalämpligaste r a n ( j e platsen är den enda riktiga. Området måste dock utvidgas att omfatta kanslihuset även kv. Mars. Detta kvarter är bebyggt med ett numera slopat fängelse av relativt sen dato, samt tvenne, ur arkitekturhistorisk synpunkt värdefulla byggnader, nämligen f. d. rådhuset och f. d. polishuset, samtliga tillhörande Stockholms stad; i fråga om fängelsebyggnaden torde dock stadens fulla äganderätt icke vara slutgiltigt fastslagen och delar av fängelsetomten tillhöra Kronan (se sid. 20). Under den tid statsverket sökte efter annan tomt för sitt förvaltningscentrum, uppförde Stockholms stad på Kungsholmen nytt rannsakningsfängelse, nytt polishus, nytt rådhus och nu senast nytt stadshus. Det ligger en sådan medveten konsekvens i dessa åtgärder, att man bakom dem gärna vill se bland annat den goda viljan att bereda möjlighet för statsverket att med sina ämbetsbyggnader utbreda sig på områden, som för dem äro de mest naturliga. Vi föreställa oss därför, att det icke kan möta några oövervinneliga svårigheter för statsverket att komma i besittning av kv. Mars.

1SOAV

Fig. fi. Kvarteren Vulcanus och Mars.

82 Detta kvarter är uppdelat i tre tomter: rådhustomten, vars hörn å fig. 5 betecknats med bokstäverna y j z x, polishustomten betecknad med h g f e, samt fängelsetomten betecknad med l m n o p q r s g h i j k och /. Tomterna hava följande nummer i kvarteret, arealer samt taxeringsvärden år 1922: Kv. Mars nr 1 (rådhustomten) » » nr 2 och 4 (polishustomten) » » nr 3 och 5 (fängelsetomten)

areal 3,917 kvm. värde 1,000,000 kr. » 805 » » 242,600 » » 862 » » 500,000 » Summa 5,584 kvm.

1,742,600 kr.

Kv. Sjöhästen Såsom ett lämpligt bytesobjekt torde böra i första rummet påpekas kv. Sjöhästen lämpligt by- m e d en areal av 2,262 kvm. och ett taxeringsvärde år 1922 av 2,200,000 kronor. tesvbjekt. i ) e n n a f as tighets försäljning har redan av 1907 års Riksdag medgivits. Fastigheten torde vara för staden erforderlig i och för reglering av stadsplanen för denna del av huvudstaden, och där befintliga byggnader kunna icke anses hava något konst- eller kulturhistoriskt värde. Fängelsetomten omfattar även en del av Rådhusgränden. Myntgränden är däremot gatumark. Huruvida detta förhållande skall bibehållas eller omkastas ävensom frågorna om eventuell breddning av Myntgatan och överbyggnad av strandgatan torde kunna avgöras först efter överenskommelse med Stockholms stad. Myntgatans I de sista båda spörsmålen anse sig byggnadssakkunniga dock böra ange sin breddning, uppfattning. Rörande Myntgatans breddning, om den befinnes nödvändig, torde kunna fastslås, att den måste ske genom inflyttning av den södra gatulinjen. Den norra gatulinjen bindes nämligen i sitt läge genom de båda värdefulla byggnaderna f. d. rådhusets och polishusets fasadlinjer, vilka icke lära kunna rubbas. Man har ifrågasatt att vidga gatan genom att förlägga gångtrafiken i portiker under byggnaderna på ömse sidor om gatan. På gatans norra sida torde dock en sådan portik icke kunna framföras genom polishuset, icke heller genom rådhuset, och portikens mynning vid Mynttorget skulle blockeras av kolonnerna framför Kanslihuset. Då varken butiker eller ingångar till Kanslihuset behöva förekomma på Myntgatans norra sida, synes det oss, som hela gångtrafiken borde kunna framföras på Myntgatans södra sida på en bred trottoar anordnad i samband med gatans utvidgande. Till denna trottoar skulle man komma från Mynttorget genom en bred portik under brandkontorets hus med två valvöppningar i denna byggnads bottenvåning. På så sätt skulle hela gatans bredd mellan Kanslihuset och brandkontorets hus kunna användas till körbana, och det knappa utrymmet i kv. Vulcanus kunna helt utnyttjas för Kungl. Majds kanslis behov. överbyggnad Vidkommande ett eventuellt överbyggande av strandgatan upptogs detta såsom av strand- ett tillåtet alternativ i det av Kungl. Maj:t godkända programmet för den nygatan, ligen avdömda arkitekttävlingen rörande förslag till nytt kanslihus. Samtliga tre pristagare hava begagnat sig av denna rättighet: förste pristagaren dock i mindre grad än de övriga. Byggnadssakkunniga finna de estetiska betänkligheter som framställts emot ett hopträngande av gattet mellan Riksbankshuset och Kanslihuset icke vara av den vikt för huvudstadens skönhet, att de

83 böra få gälla såsom hinder för statsmakterna att på ett rationellt sätt lösa frågan om åstadkommande av ett fullt lämpligt kanslihus; vilken fråga i all korthet av statsrådet och chefen för Finansdepartementet, såsom vi tidigare å sid. 55 och 56 utförligare relaterat, definierats att gälla: anskaffande av lokaler åt samtliga departementen, med undantag möjligen av Utrikesdepartementet, i samma byggnad. Även om byggnadssakkunniga sålunda icke hysa några betänkligheter emot ett överbyggande av strandgatan, ger förste pristagarens förslag anledning förmoda, att en dylik anordning icke synes vara absolut nödvändig, åtminstone icke på den känsligaste punkten, d. v. s. över den del av gatan som är närmast Mynttorget. Vi hava i annat sammanhang (sid. 56) haft anledning framhålla, huruledes Förhandlinuppförandet av nytt kanslihus måste anses som ett av de statens byggnadsföre-.oarmed Stocklag, som står närmast i tur att böra realiseras. Vi anse oss därför här böra betona ^°^ns sia<l önskvärdheten av att de härför nödvändiga förberedande åtgärderna, särskilt upptww* upptagande av förhandlingar med Stockholms stad rörande förvärvande av kv. Mars, så snart som möjligt sättas i verket.

K v a r t e r e n B r y g g a r e n o c h Glasbruket. 1 kv. Bryggaren äger statsverket tomterna nr 5 och 6, som äro upplåtna till Sjukhuset sjukhuset Eira, Stockholms stads och läns sjukhus, samt tomten nr 9, som Eiras tomt, ( ess stor disponeras av Mynt- och justeringsverket. ^ Mc Tomterna nr 5 och 6 kv. Bryggaren äro till sina gränser ej exakt bestämda, men torde arealen kunna sättas till c:a 10,100 kvm. Stockholms stads byggnadsnämnd har 22 december 1897 med anledning av att tvist uppstått om ifrågavarande tomters rätta storlek och gränser funnit skäligt med stöd av § 9 mom. 4 i byggnadsordningen för Stockholms stad hänvisa vederbörande att denna tvist efter befogenhet vid domstol anhängiggöra och utföra. Detta sålunda anbefallda utförande har ej fullföljts; en omständighet som vi i detta sammanhang velat påpeka under förmenande, att i statens intresse ligger att de ovissa ägogränserna snart fixeras genom domstolsutslag. Upplåtelsen av tomterna nr 5 och 6 till det av Stockholms stad och Stockholms län drivna sjukhuset Eira hänför sig till kungl. brev 16 augusti 1815. Tomterna kommo i statens ägo genom köpebrev av år 1775 och 1785 och disponerades ursprungligen av direktionen för den regala brännvinsbränningen. Enligt underdånig skrivelse den 17 juli 1815 hade ständerna beslutat, »att den å Kungsholmen i Stockholm belägna egendom, som tillförne varit nyttjad till brännvinsbränneriverk, men nu icke mera därtill begagnas, må, under förbehåll av bankens panträttighet däruti, upplåtas till begagnande för den gemensamma kurhusinrättningen för Stockholms stad och län». Den panträtt, som Riksbanken vid ovannämnda överlåtelse av egendomen ägde i densamma, har sedan genom lånets avbetalande upphört. Vid en rad riksdagar har sedermera frågan om dispositionsrätten till tomterna och även förslag om att staten skulle avhända sig äganderätten behandlats, men besluten ha alltid gått i den riktningen, att ingen ändring gjorts i bestående förhållanden. (Riksarkivets »Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm» III.)

84 Fig. 6.

Entrén till Myntverket.

Då detta område i mer än ett avseende måste betraktas som mindre lämpligt för sitt nuvarande ändamål, torde samtidigt med frågan om uppförande av ett nytt kliniskt centralsjukhus, med vilket framdeles skulle förenas nybyggnader för Karolinska institutet, se sid. 319, även möjligheterna för en förflyttning av sjukhuset Eira samt förutsättningarna för dispositionsrättens återgående till statsverket böra undersökas. Myntverkets Tomten nr 9 innefattar 9,110 kvm. enligt designation 1896; sammanlagda tomt, dess a realen av statens mark inom kv. Bryggaren är sålunda 19,210 kvm. De i enstorlek, an- s k n d rxaö befintliga tomterna nr 3 samt 10 och 11 inom samma kvarter innefatta vändning ft9 o8i 1n9 , m. m. > kvm. Tomten, som kom i Kronans ägo genom fastebrev av den 20 september 1847 och den 14 oktober 1850, disponeras av Mynt-och justeringsverket, vars här belägna lokaler äro i fullgott skick med tillräckliga och ändamålsenliga utrymmen. Hantverkare- Uti den av stadsfullmäktige 1879 antagna stadsplanen för Kungsholmen ingår gatans utvidg- bl. a. en utvidgning av Hantverkaregatan, som skulle medföra en minskning av ning. tomtens areal med 430 kvm. Denna stadsplan blev emellertid av Kungl. Maj.t den 10 december 1880 fastställd med den inskränkningen, att undantag tills vi-

85 dare gjordes »för de gator och gatuleder, vilka blivit ifrågasatta alt dragas över eller eljest beröra Kungl. Maj:t och Kronan tillhörig mark». Utredningar företagna genom Överintendentsämbetets försorg dels 1903 av arkitekt L. Peterson, dels 1907 av arkitekt E. Josephson ha visat, att man på annan plats inom området kan uppföra byggnader till ersättning för dem som genom gatuutvidgningen skulle behöva nedrivas. Verkställande av stadsplanen i vad den rör Hantverkaregatans utvidgning har påfordrats 1901 och ånyo 1903, men utan att leda till slutligt resultat. Ifrågasättas kan om, med de nya trafikförhållanden som inträda då strandgatan Norr Mälarstrand iordningställts, denna gatureglering numera kan anses av behovet påkallad. Förhållandet är analogt med trafikens avlastning från Storgatan efter Strandvägens öppnande. Kv. Glasbruket, som i sin helhet äges av staten, omfattar två tomter, nr Kv. 3 och 4, samt upptages av byggnader för Karolinska niediko-kirurgiska in- Glasbruket dess storlek stitutet. m. m. Tomten nr 3 har en areal av 9,434.8 kvm. enligt designation av år 1886 och tomten nr 4 en areal av 1,039.8 kvm. enligt designation av samma år. Kvarterets sammanlagda areal är 10,474.6 kvm. Kv. Glasbruket inköptes år 1816 — fastebrevet är daterat 19 april 1817 — och upplåts redan då för sitt nuvarande ändamål. I den under utredning varande planen för uppförande av ett nytt kliniskt centralsjukhus ingår visserligen även byggnader för Karolinska institutet. Av de etapper, som beräknas för planens slutliga realiserande, utgör institutets flyttning dock den sista. Karolinska institutet skulle enligt detta förslag fortfarande under många år vara bundet vid sitt nuvarande område. Detta möjliggöres därigenom, att tillräckligt utrymme finnes för den utvidgning av institutets lokaler som anses ofrånkomlig. Den brist på undervisningssalar som redan nu är rådande blir med tiden alltför besvärande. Om man sålunda kan räkna med en framtida förflyttning av Karolinska in- Myntverkets stitutet till annan plats, varigenom kv. Glasbruket med därå befintliga byggnader och Karol. inst.:s tombli användbara för annat ändamål, finnes från Mynt- och justeringsverkets ters framtida sida för närvarande inga skäl som göra en förflyttning av verkets lokaler till användning. annan plats önskvärd. Det kan snarare tänkas, att till myntverkstomten kan komma att förläggas ytterligare något ämbetsverk eller någon institution. Det ifrågasatta tryckeriet för allt statens värdetryck skulle sålunda kunna dit förläggas i en ny byggnadslänga, som, under förutsättning av att Hantverkaregatans vidgning kommer tilllstånd, kunde uppföras utefter den nya byggnadslinjen mot denna gata, under det att bostäder m. m., som inrymmas i det nuvarande gatuhuset, kunde erhålla lokaler i en ny byggnad utefter Norr Mälarstrand. Ä fig. 7 har visats, hur tomten i detta fall skulle kunna bebyggas, samt angivits nybyggnadernas nyttiga golvyta. Vid övervägande av de ifrågavarande fastigheternas framtida användning bör man icke förbise konsekvenserna dels av att centrum för huvudstadens förvaltning förflyttats till Kungsholmen omedelbart intill de ifrågavarande fastigheterna, dels av Norr Mälarstrands iordningställande i hela dess utsträckning. Det uppstår givetvis för staden ett behov av utrymme för tjänstelokaler i

86 Kv. L/trcka. /2 3 4

BETECKNIW6ÄR. I tJY&YG6MAD£J?. GAAUA 5YSC//APER FÖftEMAGf/A ATT SCVARjrÅ. 1

'•

FXAKT/DA. T/u&racmD££-.

TiUSZT SfOT ff/Wry£XKAK£GAT/W. S K4fV/A/6AfX. fYYTT/6 GOLVYTA C/KKA A

2 20O

"

KMOUM/CA IMSF rOS)T 4-

1-L+OO

"

Muuiiiiig. Fig. 7.

2600KVS1

" //OAR f)ALAXSrX5T/SAAfD. "

A Myntverkets

r

r

i?o

i"°-g

och Karolinska institutets tomter möjliga nybyggnader, som icke hindi en eventuell ändring av Owengatans riktning.

87 stadshusets omedelbara närhet, liksom statsverket har behov av ämbetsbyggnader i kanslihusets närhet. Såväl detta förhållande som de fördelar den nya strandgatan erbjuder, företrädesvis såsom bostadsgata, komma att öka värdet å tomtmarken i denna del av Kungsholmen. För att i sinom tid kunna fullt tillgodogöra sig detta, torde vissa ändringar av stadsplanen vara önskvärda. A plansch 5 visas ett förslag till sådana ändringar. Huvudtanken i detta förslag ligger däri, att Karolinska institutets byggnader Förslag till skulle efter institutets avflyttning kunna användas för stadens behov och så- ändring av lunda förbli en allmän byggnad, under det att Myntverkets tomtområde skulle stadsplanen. kunna bibehållas för detta verks behov eller uppdelas i mindre tomter till försäljning. För att i sistnämnda fall möjliggöra områdets indelande i för bostadsändamål lämpade tomter har Garvaregatan framdragits genom kv. Bryggaren, vilket underlättas därav, att tomten nr 11 lämnats obebyggd just på den del där Garvaregatan skulle framgå samt att å tomten nr 3, belägen invid Myntverkets tomt, icke heller några värdefullare byggnader synas beröras av gatans framdragande. Owengatans riktning har ändrats; dess mynning i Norr Mälarstrand har flyttats så mycket österut in på Karolinska institutets tomt, att man på den återstående delen av denna tomt kan utveckla en symmetrisk anläggning med bibehållande av Karolinska institutets nuvarande institutionsbyggnader. Genom denna förskjutning av Owengatan vinnes den fördelen, att den för bostadsändamål begärligaste fasadsträckan utefter Norr Mälarstrand å Myntverkets tomt väsentligt ökas i längd. Byggnadssakkunniga hava i samband med utredningen rörande Karolinska institutets lokalfråga, kap. V, sid. 319, framhållit önskvärdheten och fördelarna av att nybyggnaden för institutet och Serafimerlasarettet utfördes så fort som möjligt och i ett sammanhang. Emellertid befinner sig denna fråga ännu i ett sådant läge, att det kan dröja åtskilliga år, innan den i fullt utrett skick kan föreläggas statsmakterna till avgörande. ,lu längre det dröjer, ju mera närmar man sig det ögonblick, då Karolinska institutets anspråk på nybyggnader inom kv. Glasbruket icke längre kunna tillbakavisas, utan man nödgas offra betydande summor på provisoriska byggnader. Vi vilja därför här betona önskvärdheten av att dylika nybyggnader utföras så, att de icke lägga hinder i vägen för realiserandet av den å plansch 5 visade byggnadsplanen. En jämförelse mellan plansch 5 och fig. 7 torde även visa att detta är möjligt. I denna senare figur förutsattes Hantverkaregatan utvidgad men de nuvarande kvartersgränserna i övrigt bibehållna. På planen finnes inprickad den å plansch 5 föreslagna ändringen av Owengatans riktning. Av lig. 7 framgår dels, att man utan att rubba på de centrala byggnaderna å Myntverkets tomt kan uppföra byggnadslängor såväl utefter Hantverkaregatan som utefter Norr Mälarstrand, dels att man, utan att behöva riva annat än några mindre värdefulla småbyggnader å Karolinska institutets tomt, kan uppföra en del av den flygel, som skulle utgöra pendant till den vid Eiraplan belägna flygeln. Detta fiygelparti skulle erbjuda en nyttig golvyta av omkring 1,400 kvm. samt hava en volym av omkring 12,750 kbm.

88 Kvarteren Bergamotträdet och Asplunden. Garnisons- Garnisonssjukhusets nuvarande område, lig. 8, består av tomterna nr 1 och 2 i sjukhusets k v . Bergamotträdet, tomterna nr 2 och 4 i kv. Asplunden, ett mellan dessa båda tillkomst och ^ v a r t e r befintligt område motsvarande en förlängning av Garvaregatan åt väster bebyggelse. fram till Pilgatan samt ett mindre område vid Pilgatan, som i Riksarkivets utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm betecknats såsom avstaden gjord och staden tillhörig utfyllning i Mälaren. Hela området har sedan 1795 varit inhägnat som en tomt och som sådan betraktats, så att, då man 1817 skred till uppförande av Garnisonssjukhuset, byggnaden kom att ställas just på Garvaregatans förlängning och således delvis på mark, till vilken Kronan icke har säker besittningsrätt. Detta område är å fig. 8 betecknat med A. B. E. F. O. P. L. M. U. N. X. V. K. G. D. och A. Det begränsas i norr av Hantverkaregatan, i öster av vidliggande tomter i kv. Bergamotträdet och Asplunden med mellanliggande del av Garvaregatan, i söder av en utfylld smal strandplats, å kartan betecknad med bokstäverna M. S. U., och Mälaren samt i väster av utfylld mark och Pilgatan. Staden anser sig vara ägare såväl till all utfylld mark som till förlängningen av Garvaregatan, å kartan betecknade med D. O. P. G. och D. Enligt en av stadsfullmäktige 1880 antagen stadsplan skulle såväl Hantverkaregatans som Pilgatans utvidgande ske på bekostnad av Garnisonssjukhusets område. Hantverkaregatan skulle utvidgas åt söder med omkring 5 m. och Pilgatan åt öster med omkring 6.5 m. in på Garnisonssjukhusets tomter. Norr Mälarstrand åter skulle framdragas omkring 11 in. utanför områdets nuvarande södra gränslinje. Härigenom skulle framför Garnisonssjukhusets område genom utfyllning i vattnet bildas en remsa kvartersmark av omkring 11 m. bredd med fasadrätt mot den nya strandgatan och till vilken staden skulle vara ägare. Stadsplanen fastställdes emellertid icke i de delar som berörde statens tomtmark oeh sålunda icke i de relaterade detaljerna. Ett senare förslag till ändring av stadsplanen för det område som begränsas av Hantverkaregatan, Kungsholmstorg, Mälaren och Fridhemsgatan har av Kungl. Maj:t den 29 september 1911 avslagits. En förnyad framställning från stadens sida rörande Norr Mälarstrand är för närvarande underställd Kungl. Maj:ts prövning. Området är bebyggt med Garnisonssjukhuset och därtill hörande nio mindre byggnader, företrädesvis av sten, inrymmande bostäder för portvakt, sjuksköterskor, betjäning, sjukhusindentent, handräckningsmanskap och befäl, kök och tvättstuga ävensom sjukrum för officerare samt en tandklinik, den sistnämnda i en nyuppförd träbyggnad vid Pilgatan. Huvudbygg- Huvudbyggnaden med sin fasad mot Hantverkaregatan (se fig. 70 å sid. 220) är "aden av K uppförd 1817-1834 efter ritningar av professor K. K. Giörwell och kan anses v. io) ue . s a s o m e t t a v (j e ståtligaste exemplen på monumental byggnadskonst från nämnda tid, så väl vad planläggning som dess yttre beträffar. Byggnaden är solid och i gott stånd, dess plananordning är enkel, överskådlig och rymlig, se fig. 71. Emellertid lämpar den sig icke till sjukhus enligt moderna fordringar på dylika byggnader.

'B

£ K q 3

< AT AN

"1 ! <

„J

-_H-A-NlT_

/IET. so.-40. ja 2a IO. a

^tJ^r^r^mkl

100.

"c,

J A T

A

L._.

H

200.

lllllllllOFig. 8.

Kvarteren Asplunden och Bergamotträdet, förslag till ändring av stadsplanen.

90 Garnisonens Det torde få anses utrett, att denna anstalt är i stort behov av nya lokaler. sjukvård be- Genom ändrings- och tillbyggnadsarbeten skulle visserligen Garnisonssjukhuset höver nya lo- i u i n n a förhjälpas att någorlunda fullgott motsvara sin uppgift; fullt tidsenliga lokaler kunna dock endast erhållas genom fullständig nybyggnad (Se »Betänkande angående sammanslagning av Garnisonssjukhuset och Serafimerlasarettet». avgivet den 11 mars 1918, samt »De sakkunniges för utredning rörande Karolinska institutets och Serafimerlasaiettets byggnadsfrågor» skrivelse till statsrådet och' chefen för Ecklesiastikdepartementet den 18 juni 1921). Med hänsyn till det nuvarande Garnisonssjukhusets höga konstnärliga värde måste varje mera genomgripande deformering för sjukhusändamål av dess yttre eller inre på det kraftigaste avrådas, i all synnerhet som byggnaden med bibehållande av dess yttre och av den monumentala huvudanordningen i det inre torde kunna väl lämpa sig för annat statens ändamål och man sålunda har rätt att åsälta densamma även ett högt penningvärde. Att nya lokaler böra så fort möjligt anskaffas åt garnisonens i Stockholm sjukvård, liksom att denna anstalt måste bilda en från övriga sjukvårdsanstalter fristående institution, synes man vara på det klara med; i fråga om var denna institution skall förläggas föreligger f. n. två alternativ, vilka båda äro föremal för utredning. Arméförvaltningen har erhållit nådigt uppdrag att uppgöra förslag till ett garnisonssjukhus vid garnisonens övningsfält vid Järva, och ovannämnda sakkunniga för utredande av Karolinska institutets och Serafimerlasarettets byggnadsfrågor hava upptagit till behandling frågan om beredande av plats för ett garnisonssjukhus i samband med nya byggnader för Serafimerlasarettet. Reglering av Innan Garnisonssjukhusets nuvarande byggnad och tomt användes för något tomten nöd- annat statens ändamål, torde en reglering av tomten och äganderättsförhållanvåndig. c i e n a böra äga rum. Önskvärt vore att åtminstone det nuvarande området bildade en tomt, d. v. s., att tomterna nr 1 och 2 i Bergamotträdet, tomterna 2 och 3 i Asplunden samt mellanliggande del av Garvaregatan sammansloges till en tomt. Emellertid kan det starkt ifrågasättas, huruvida man icke bör taga steget fullt ut och genom framdragande av Agnegatan, låt vara med minskad bredd, från Hantverkaregatan till Norr Mälarstrand här bilda ett självständigt kvarter avovan nämnda markområden jämte delar av den av staden utfyllda marken invid Pilgatan och Mälaren. Förslag till För genomförandet av en sådan reglering, vilken åskådliggjorts å fig. 8, skul e tomtens regie- Stockholms stad avstå alla anspråk på äganderätt till följande områden. ring, fig. 8.

Delen D. C. F. A. H. G. och D. av Garvaregatan c;a 922 kvin. Äldre utfyllning K. I. X. V. vid Pilgatan » 389 » Nyare utfyllningar vid Pilgatan samt ett område söder om sjukhustomten V. X. N. U. T. Z. Y. och V ....' » 2,935 » Summa 4,246 kvm. A andra sidan skulle staten till Stockholms stad avstå äganderätten till följande områden:

91 Delen A, B. E. R. Q. och A. av kv. Bergamotträdet för utvidgning av Hantverkaregatan e:a 770 kvm. Delen L. M. T. Å. P. och L. av kv. Asplunden för framdragande av Agnegatan... » 2,544 » Summa c a 3,314 kvm. Staden skulle alltså avstå 922 kvm. mera än staten. Å andra sidan torde den eventualiteten, att Kronan på rättslig väg skulle kunna tillerkännas äganderätten till en del av den mark som ingår i ovan angivna 4,246 kvm., vid" en uppgörelse med Stockholms stad icke kunna förbises. Enligt den senast av Stockholms stad föreslagna ändringen av stadsplanen Pilgatan bör för denna del av Kungsholmen skulle, såsom ovan nämnts, även Pilgatan ut-*'CÄ'e utvidgas. vidgas på bekostnad av Garnisonssjukhusets tomt. Vi måste på det kraftigaste avråda från fastställande av en dylik utvidgning av Pilgatan, emedan den nuvarande anordningen med de symmetriskt anlagda alléerna på ömse sidor om sjukhusbyggnaden bör bibehållas, vilket icke med säkerhet bleve förhållandet, om den yttre av trädraderna utefter Pilgatan komme på stadens gatumark. Den strängt symmetriska byggnaden bör få bibehålla sin plats i tomtens mittaxel. Pilgatans utvidgande skulle innebära rättighet för fastighetsägarna på ömse sidor om gatan att uppföra byggnader till 5 våningars höjd samt rättighet för staden till ersättning för den för utvidgningen erforderliga marken enligt lag. Nu kan rättighet till den högre höjden beredas fastighetsägarna på gatans västra sida, om en lagom bred (c:a 5 m.) remsa av Garnisonssjukhusets tomt belägges med den stadsplanebestämmelsen, att den icke får bebyggas. Från Kronans sida torde en sådan åtgärd knappast vara till framtida olägenhet, men för Stockholms stad är det en ekonomisk fördel att slippa iordningställa och underhålla en bredare gata. Det ökade värdet å tomterna på gatans västra sida genom rättigheten att uppföra högre byggnader kan väl sägas komma såväl stat som kommun tillgodo skattevägen. Beträffande framdragandet av Agnegatan från Hantverkaregatan till Norr Mä- Agnegatan» larstrand torde först böra erinras om att ägare av tomt invid gatan blir skyl- framdradig ersätta staden värdet av gatumarken utmed tomten intill gatans mitt, och 9ande> att sålunda Kronan måste utan ersättning avstå mark till halva gatans bredd. Frän statens sida sett är gatans framdragande knappast av något intresse men torde däremot med hänsyn till stadsbilden vara synnerligen önskvärd för att undvika de fula höga brandmurarna på de intill Garnisonssjukhusets område gränsade tomterna i kv. Asplunden och Bergamotträdet, vilka brandmurar, sedda särskilt från den nya strandgatan Norr Mälarstrand, måste komma att te sig synnerligen missprydande. Vi hava låtit Agnegatans östra byggnadslinje sammanfalla med gränsen mellan tomterna 1 och 2 i kv. Asplunden. Detta innebär en icke oväsentlig ökning av tomtens nr 1 värde genom nyvunnen fasadrätt. I allmänhet hava vederbörande i Stockholm sökt undvika att ge tomtägare dylika presenter genom att i liknande fall förlägga gatulinjen något utanför tomtgränsen. Man skulle kunna förmoda, att exempelvis Norr Mälarstrands byggnadslinje vid passerandet av Garnisonssjukhusets tomt förlagts omkring 11 m. utanför tomtens södra gräns

92 av dylik anledning. Ty vid Kungholmstorg förändrar Norr Mälarstrand riktning, vadan det icke varit någon svårighet att förlägga byggnadslinjen i Garni sonssjukhustomtens gränslinje. Härigenom hade man samtidigt minskat utfyllningen i Mälaren med 11 m. Då det torde vara oomtvistligt, att en tomts värde ökas genom att erhålla fasadrätt utefter någon av dess gränser, där förut ogenombruten brandmur varit föreskriven, lärer väl denna förhöjning av egendomens värde komma till synes i dess taxeringsvärde och sålunda det allmänna allt framgent kunna taga sin anpart av tomtens värdeökning utan användande av den ovan angivna metoden för bestämmande av nya byggnadslinjer. Varken Agnegatan eller Pilgatan äro eller bliva trafikleder av större betydelse. Om därföre Stockholms stad skulle anse lämpligare med en mindre bredd på Agnegatan, torde från statsverkets sida detta icke böra kunna möta motstånd. Vid en bredd å Agnegatan av exempelvis 10 m. skulle samma anordning kunna tillämpas som vid Pilgatan, nämligen att belägga en 6 m. bred remsa av Garnisonssjukhustomten med bestämmelsen om förbud mot bebyggande. Dock bör sådan lösning av frågan endast medgivas under villkor, att Agnegatans västra gränslinje blir den på fig. 8 angivna, samt att staden inlöser även den del av Garnisonssjukhustomten, som kommer öster om Agnegatan. Kvarterets Det nybildade kvarteret skulle få en nästan rektangulär form med hörnpunkframtidastor-terna i Q. R. Z. och Y. samt innehålla omkring 26,387 kvm. Kvarteret skulle lek och an- g e n o m sammanslagning av de olika markbitarna bilda en tomt, vilken byggvändntng. n a d s s a k k i m l l i g a föreslå — sid. 219 — att användas till inrymmande av Högsta domstolen, Svea hovrätt, Regeringsrätten och Lagrådet, Lagberedningen m. fl. juridiska verk och kommissioner. Den nuvarande monumentala anläggningen med huvudbyggnaden och därmed sammanhängande alléer bör bibehållas. Eventuellt ytterligare behövliga byggnader böra uppföras på den södra halvan av tomten. Kvarteren Göken och Päronträdet. (Svea I n g e n j ö r k å r s f. d. o m r å d e . ) Tomternas Tomterna nr 5, 6, 7 och 11 i kv. Göken, se plansch 6, å Kungsholmen med läge, storlek. a dressnummer Jaktvarvsgränden 5 och Hantverkaregatan 37 hava intill hösten taxerings- 1922 upptagits av Svea ingenjörkårs kasernetablissement. värde. Tomterna nr 5, 6 och 7 med en sammanlagd areal av 43,016 kvm. bilda en sammanhängande figur, som sträcker sig från Hantverkaregatan till Mälaren och begränsas i väster av till kvarteret år 1909 lagd tomtindelad och delvis redan bebyggd kvartersmark, i söder av Mälaren, i öster av Jaktvarvsgränd och i norr av vägen till jaktvarvet och av Stockholms stads mark, varav en del är inhägnad och upplåten till kasernområde. Skilt från detta område ligger invid Jaktvarvsvägen tomten nr 11 med en areal av c:a 2,823 kvm., helt och hållet omgiven av stadens mark. Sammanlagda taxeringsvärdet å dessa tomter med åbyggnader var enligt 1920 års taxering 4,285,000 kronor.

93 Rörande statens åtkomst av dessa tomter, av vilka nr 7 redan 1684 kom i statens ägo för att användas till kungligt jaktvarv, medan nr 5, 6 och 11 inköptes först 1863 för att användas för kasernändamål, hänvisas till Riksarkivets Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm» del III. Enligt den 1880 antagna stadsplanen skulle dessa tomter på så sätt beröras Ifrågasatta av regleringen, att Hantverkaregatans södra gränslinje skulle Hyttas c:a 5 meter stadsplaneät norr utanför ägogränsen, varigenom fasadrätt skulle förloras, att Jaktvarvs- dnartngar. gränden och vägen till jaktvarvet skulle igenläggas, varigenom tillträde på denna sida till området skulle stängas och en betydande fasadrätt även här gå förlorad, samt atl utmed tomtens nr 7 västra gränslinje skulle dragas en ny 60 fot 6 decimaltum bred gata, varjämte utanför tomterna skulle utefter Mälaren anläggas en strandgata, Norr Mälarstrand. Vid fastställande av denna stadsplan förklarade emellertid Kungl. Maj:t, att de gator och gatudelar, vilka enligt planen blivit ifrågasatta att dragas över eller eljest beröra Kronan tillhörig mark, borde för det dåvarande i avbidan på vederbörandes yttrande från stadfästelse undantagas. Någon förändring i de sålunda oavgjorda förhållandena har sedermera icke 8:t Eriksgaägt rum annat än beträffande tomtens nr 7 västra gräns. Genom en år 1909 tans jörfiyttfastställd stadsplan har nämligen S:t Eriksgatan flyttats omkring 32 m. å t m u g är 1909väster, varigenom Kronan gick miste om fasadrätten mot sagda gata utefter hela västra tomtgränsen och värdet å Kronans tomtmark avsevärt reducerades. I underdånigt utlåtande den 14 juni 1922 rörande ändring av stadsplanen för västra delen av Norr Mälarstrand har Byggnadsstyrelsen påpekat, att från Kronans sida ännu icke vidtagits någon åtgärd för att med stöd av 25 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning (1 kap. 30 § i fastighetsbildningslagen) påfordra ersättning för den förlust Kronan såsom markägare inom kv. Göken kan anses hava lidit genom nämnda ändring av S:t Eriksgatans läge. Enligt Riksarkivets utredning torde ägogränserna mellan statens och stadens Ägogränserna mark icke vara definitivt klarlagda. Även i fråga om strandrätten och utanför icke definitivt området i Mälaren verkställda utfyllnader synas äganderättsförhållandena om- fixerade. tvistade. F a b r i k s g r ä n d n r 2, f. d. K u n g l . f a t b u r e n . Fastigheten nr 2 i kv. Päronträdet med adressnummer 2 vid Fabriksgränden Kungl. fat— se plansch 6 — har en tomtareal av 3,086 kvm. och ett taxeringsvärde buren, storlek, lä e av 300,000 kronor. ' 9 > m- "' Fastigheten inköptes av Kronan år 1866 för att såsom en lämplig strandtomt användas till tvättinrättning för hovet. Tomten gränsar till Fabriksgränd och en sedan gammalt använd körväg från Pilgatan till Fabriksgränd; en del av denna väg (c:a 300 kvm.) ligger helt och hållet på mark, tillhörande tomten nr 2, enligt uppgift i kungl. propositionen till Riksdagen 1865—66. I köpekontraktet är intaget ett förbehåll för rätt för angränsande tomter till denna körväg, ett förbehåll som bortfaller, för den händelse strandgata framdrages utmed egendomens södra gränslinje åt Mälaren. I öster gränsar tomten mot avsöndrad del av tomten nr 2 och i söder sträckte den sig vid tiden för köpet till Mälaren.

94 Är 1898 verkställdes utfyllning framför kv. Päronträdet i och för framdragande av Norr Mälarstrand. Därigenom blev Kronans tomt nr 2 avstängd från förbindelsen med sjön. Tomten blev härefter för sitt ändamål mindre lämplig, varför tvättinrättningen flyttades till Slottets omedelbara närhet i kv. Neptunus mindre nr 3 och 4. Staden förser inrättningen kostnadsfritt med vattenledningsvatten. Efter tvättinrättningens flyttning ställdes fastigheten Fabriksgränden nr 2 genom kungl. brev den 21 augusti 1914 under d. v. Överintendentsämbetets vård. Lägenheterna äro sedan hösten 1921 dels uthyrda till verkstäder och bostäder, dels upptagna av Statens centrala möbelförråd jämte bostad för förrådsförvaltaren. H a n t v e r k a r e g a t a n n r 27. Hantverkare- Fastigheten nr 3 i kv. Päronträdet — se plansch 6 — är belägen i hörnet gatan 27, stor- ax Hantverkare- och Pilgatorna' och har en tomtareal av 1,090 kvm. samt ett bk,lågem.m.taxeringsvärde av 118,000 kronor. Den kom i statens ägo dels 1779 dels 1784 och användes tidigare till kasern men upplåts 1811 åt Garnisonssjukhuset, som disponerade den till 1920, då den ställdes under Byggnadsstyrelsens vård. Fastigheten uthyres till verkstäder och bostäder. Ett par rum äro ställda till Statens centrala möbelförråds förfogande. Förslag till Byggnadssakkuiiniga hava uppgjort ett stadsplaneförslag, plansch 7, omstadsplandkv. fattande hela det område, som upptages av kv. Göken och Päronträdet. Från ett eV t°"tetä a v arkitekt Hallman uppgjort och Kungl. Maj:ts prövning år 1911 underställt förslag till stadsplan för detta område har upptagits som ledande grundtanke framdragande av en diagonalgata från skärningen mellan Hantverkaregatan och Pilgatan till S:t Eriksgatan mitt för mynningen av Pontoniergatan. Jaktvarvsgränden igenlägges och Polhemsgatan fullföljes genom kvarteret ned till Norr Mälarstrand. Fabriksgränden bibehålies men göres bredare. Södra sluttningen av det berg varpå Kungsholms skola är uppförd anordnas som park. Ovannämnda, staten tillhöriga fastighet kv. Päronträdet med adressnummer Hantverkaregatan 27 skulle härigenom åtgå till gatunlark. Den nordvästliga delen av kv. Göken, som med ett smalare parti når upp till Hantverkaregatan, har reserverats för Farmaceutiska institutet. Enligt inom Byggnadsstyrelsen gjord utredning skulle nämligen detta institut kunna efter vissa ombyggnader beredas lämpliga lokaler i två av de på området nu befintliga byggnaderna, nämligen kasernbyggnaden och den vid Hantverkaregatan belägna matinrättningen (se kap. V, sid. 308). Denna del av kvarteret ägnar sig icke för uppdelande i bostadstomter med slutet byggnadssätt på grund av dess oregelbundna form, som åter bestämmes av den branta bergväggen som begränsar området mot öster. Invid ovannämnda parkområde befinner sig en äldre bostadsbyggnad i två våningar, som ligger ganska vackert inpassad i terrängen och trädvegetationer. Den torde böra av statsverket bibehållas och användas för bostadsändamål, eventuellt uthyras åt tjänstemän vid Farmaceutiska institutet.

95 I övrigt äro nuvarande byggnader avsedda att så småningom försvinna och de nya kvarteren eller kvartersdelarna att styckas i tomter, lämpade till försäljning för bostadsändamål. Enligt det av oss uppgjorda stadsplaneförslaget, plansch 7, skulle Kronans mark inom de båda sistnämnda kvarteren uppdelas sålunda: för statens eget behov till gator och öppna platser till tomtmark att försäljas

14,255 kvm. 12,236 » 23,524 »

50,015 kvm. Dessutom skulle tillkomma Kronan ersättning dels för förlorad strandrält, dels för förlorad fasadrätt mot Jaktvarvsgränden. Man har ifrågasatt, att även efter Svea ingenjörkårs avflyttning till Järva Förläggning använda dess gamla etablissement för inkvartering av Norrlands ingenjörkår, av Norrlands intill dess avgjort blivit hur denna trupp slutligen skall kaserneras. Härigenom Aff^^^f skulle reglerandet av stadsplanen för sydvästliga delen av Kungsholmen och Göken. Norr Mälarstrand samt exploaterandet av statsverkets betydande tomtmark i kv. Göken ytterligare fördröjas. Denna senare omständighet torde ses i samband med det förhållandet, att exploateringen av statens tomter vid Karlaplan, Fredrikshov och utefter Djurgårdsbrunnsviken snart är slutförd och att den stora marktillgången på Ladugårdsgärdet icke kan tillgodogöras, förrän en stadsplan för hela området kunnat fastställas. Byggnadssakkunniga vilja därför betona önskvärdheten av att statsverkets egendomar i kv. Göken och Päronträdet icke bindas vid någon användning, som kan lägga hinder i vägen för ett ordnat bebyggande av denna trakt så snart som möjligt.

M a r i e b e r g och Konradsberg-. Mariebergsområdet, fig. 9, består av tomterna nr 2 och 4 i kv. Mälaren. Marieberg; Det har en areal av 191,717 kvm. och taxeringsvärderades år 1920 till 2,986,000 storlek, taxekronor. Delen a b c d och a med en areal av 18,124 kvm. är upplåten med dis- ringwärde, positionsrätt till Konradsbergs hospital, och delen b e f g h i k l m d c och b anv™d™n9 med en areal av omkring 12,680 kvm. är utarrenderad till Stockholms stad såsom ägare av den intill densamma stötande egendomen Adolfsberg. Återstående delen av Marieberg är fördelad mellan Fälttelegrafkåren och Ammunitionsfabriken: Fälttelegrafkåren med omkring 20 större och mindre byggnader på ett område av omkring 54,540 kvm. samt Ammunitionsfabriken med ungefär samma antal byggnader, dock av något mindre omfång, på ett område av omkring 106,373 kvm. Sammanlagda nyttiga golvytan i de till kasernen hörande byggnaderna uppgår till omkring 8,900 kvm. och i de till Ammunitionsfabriken hörande till omkring 5,430 kvm.

96 För Fälttelegrafkåren har påbörjats nybyggnader vid Järvalaltet, men har arbetena därmed f. n. upphört. Efter branden i Ammunitionsfabriken år 1920 beviljade 1920 års Riksdag 834,000 kronor för fabrikens iståndsättande, vilket arbete slutförts.

Fig. 9.

Statens fastigheter i kvarteret Mälaren.

Områdets 1 samband med frågan om förflyttning av de militära institutionerna frän planläggande Stockholm har Kungl. Maj:t genom nådiga brev den 18 juni ooh 8 oktober och försälj- 1 9 1 5 uppdragit åt Arméförvaltningen att uppgöra plan bl. a. för försäljning av mn9 ' Kronans egendomar å Kungsholmen, vilken plan skulle omfatta såväl Mariebergs området som Svea ingenjörkårs område i kv. Göken. Arméförvaltningen

97 har därefter hos d. v. Överintendentsämbetet begärt yttrande över en, med anledning av nämnda nådiga bemyndigande, av arkitekt Hallman gjord utredning rörande ifrågavarande planer. Efter hörande av olika myndigheter har Byggnadsstyrelsen slutligen i skrivelse till Arméförvaltningen 11/3 1921 avgivit yttrande, se bilaga 3, över stadsplaneförslaget. Byggnadsstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka att detta förslag lägges till grund för vidare utarbetning, utan anser styrelsen en omarbetning med hänsyn till nya inverkande trafiktekniska faktorer böra företagas, när tidpunkten härför kan anses föreligga. Konradsbergs område, fig. 9, består av tomterna 5 och 17 i kv. Mälaren Konradsberg; med en sammanlagd areal av omkring 204,280 kvm. och taxeringsvärderades dess storlek, år 1920 till 3,224,000 kronor. Området "är upplåtet åt Stockholms hospital, som t<*^*9*värär inrymt uti 11 större och mindre byggnader med en sammanlagd nyttig golv- vändning yta av omkring 6,630 kvm., varav själva huvudbyggnaden upptager 4,280 kvm. och ekonomibyggnaden 860 kvm. Övriga byggnader upptagas huvudsakligen av bostäder. Enligt meddelande från chefen för Medicinalstyrelsen skulle det för sinnes- Ifrågasattwtsjukvården vara önskvärt att förflytta större delen av patienterna vid Konrads- rymmande. berg till andra hospital och bereda plats i huvudstaden endast för det mindre antal, som behöves för den kliniska undervisningen vid Karolinska institutet. En rubbning i fråga om nuvarande användningen även av fastigheten Konradsberg torde sålunda icke få anses alldeles utesluten, även om tidpunkten härför måste antagas vara tämligen avlägsen. Mariebergs och Konradsbergs områden bilda ett sammanhängande, Kronan Mariebergs tillhörigt parti av huvudstaden med en sammanlagd areal av omkring 396,000 och Konradskvm. eller 80 tunnland, beläget nära gränsen för den tätare bebyggda delen av ^ P * framKungsholmen. öhling En antagbar stadsplan för endera av de båda fastigheterna måste ovillkorligen beröra även den andra. Den naturliga utvecklingen av stadens gatunät lärer väl i första rummet komma att inkräkta på de båda områden, tillhörande Stockholms sjukhem och Allm. barnhuset, som ligga emellan Kronans ifrågavarande fastigheter, Rålambstorg och de västligaste bebyggda kvarteren på Kungsholmen, men därnäst torde turen komma till Konradsbergsområdet. Vid framdragande av Norr Mälarstrand med dess projekterade snabbspårväg till Bromma beröras emellertid samtidigt alla dessa egendomar. Det lärer väl icke vara tvivel underkastat, att förr eller senare Kungsholmen Bro mellan måste förenas med Söder medelst en bro. För den som från västligaste delen Norr och Söav Norr Mälarstrand skall färdas till motliggande stadsdel å Södermalm före- ~ äer, övfl' faller det abnormt att behöva taga kroken över det i fjärran blånande näset vid Slussen. Lämpligaste läget ur teknisk synpunkt för en bro mellan Kungsholmen och Söder är över Långholmen—Smedsudden. Det är ju icke heller uteslutet, att en järnvägsförbindelse mellan Norr och Söder kan behöva framdragas på samma bro. Det är uppenbart, att förutsättningarna för områdenas planläggning och användning i framtiden är beroende på lösningen av dessa 7

98 trafikproblem. I alla händelser måste Mariebergs- och Konradsbergsområdena, såsom belägna nära den punkt, där norr—södergående och öster—västergående huvudtrafikleder komma att skära varandra, betraktas såsom synnerligen värdefulla.

Fig. 10. Förslag till kliniskt centralsjukhus på Konradsberg-Mariehergsområdena. A. Karolinska institutet. B. Kliniker. C. Sjukpaviljonger. D. Administrationsbyggnad. E. Ekonomibyggnad. F. Höstäder för sjukhuspersonalen. II. Bostadskvarter.

I likhet med Byggnadsstyrelsen anse byggnadssakkunniga, att frågan om uppgörande av stadsplan för Marieberg och även för Konradsbergsområdet bör anstå, till dess man vunnit större klarhet i fråga om de stora trafikledernas framdragande över områdena ifråga. Byggnadssakkunniga finna icke heller tillrådligt att dessförinnan ingå på frågan om deras försäljning eller framtida användning för statsverkets räkning.

99 Beträffande denna sistnämnda fråga hava byggnadssakkunniga i ett till Bygg- Serafimerlanadsstyrelsen den 4 februari 1922 avgivet yttrande se bilaga 4 — ifråga om sarettet på lämplig plats för nya byggnader för Serafimerlasarettet och Karolinska institutet Mariebergsredogjort för en av sakkunniga företagen undersökning om möjligheten av att hergsområförlägga dessa institutioner till Marieberg, fig. 10. Denna undersökning gav vid det. handen, att för ändamålet ifråga måste tagas i anspråk såväl Mariebergs- som Konradsbergsområdena, men att för en första utbyggnad endast Mariebergsområdet vore behövligt, samt att anläggningen skulle kunna ordnas så, att man vid dess genomförande kunde undgå att ställa sig i vägen för de stora trafikproblemens rationella lösning. Fördelen med de nämnda institutionernas förläggande till denna plats vore dess närhet under den långa byggnadsperioden till institutionernas nuvarande lokaler. Ehuru sålunda platsen ifråga ur många synpunkter ansågs synnerligen lämplig, måste byggnadssakkunniga dock förorda viss föreslagen del av Ladugårdsgärdet till plats för Serafimerlasarettet, såsom varande den enda omedelbart tillgängliga, för ändamålet lämpliga platsen. Mariebergs- och Konradsbergsområdena böra alltså tillsvidare betraktas såsom en synnerligen värdefull reserv för stateris kommande behov av markutrymme i denna del av huvudstaden.

Kvarteret Björnen. Med hänvisning till den utredning rörande bebyggandet av kv. Björnen, som För Vattenlinnes i kap. V, sid. 182 och följande, anse vi oss här endast böra anteckna, fallsstyrelsen att genom ombyggandet av den västligaste delen av kvarteret (se fig. 55), vilken %c«\ behövligt tillsvidare icke synes erforderlig för Vattenfallsstyrelsen, kunna utvinnas omkring 115 tjänsterum med en sammanlagd nyttig golvyta av 2,870 kvm. samt att nybyggnadernas kubikmassa skulle kunna beräknas uppgå till omkring 21,200 kbm.

Kvarteren Fyrmörsaren, Sporren och Beridarebanan. Kv. Fyrmörsaren, lig. 12, är beläget mellan Brunkebergstorg och HamngaKv. tan. I detta kvarter innehar statsverket tomterna nr 6 och 7 (Gymnastiska Fyrmörsaren. centralinstitutet) och tomten nr 3 (Brunkebergs hotell). Tomten nr 6 innefattar en areal av 2,265 kvm. och tomten nr 7 1,260 kvm. Gymnastiska Den senare tomten är belägen på ofri grund. Enligt fastställd stadsplan skall Centralinstitomt Hamngatan utläggas till en bredd av 16 m., varigenom en markremsa av 7 m. tutets bredd, motsvarande c:a 845 kvm., avgår från tomtarealen. Beridarebansgatan är ävenledes i stadsplanen vidgad, dock med oförändrad gatulinje för ifrågavarande, statsverket tillhörande tomter. Enligt år 1912 fastställd stadsplan kommer Sveavägen i sin förlängning att mynna i Hamngatan mitt för Gymnastiska centralinstitutet. Gymnastiska centralinstitutets nuvarande fastighet blir disponibel för annat statsändamål, då institutet efter föreslagen omorganisation kan taga sin projekterade högskolebyggnad i besittning. (Se kap. V, Gymnastiska centralinstitutet, sid. 311.)

100 Fig. 11.

Brunkebergs hotell (1922).

Brunkebergs Tomten nr 3, som nyligen kommit i statsverkets ägo genom dess övertagande hotell. av telegrafverkets pensionskassor, har en areal av 2,623 kvm. Egendomen disponeras av Telegrafstyrelsen, som har för avsikt att öka byggnadens höjd med ännu en^våning för att där kunna inrymma sin centrala administration. Genom innehavet av dessa båda stora fastigheter äger statsverket större delen av kv. Fyrmörsaren. För statsverket bör det givetvis vara ett önskemål att även förvärva den återstående, Stockholms stad tillhöriga tomten nr 8 (1,610 kvm.), taxerad år 1922 till 910,000 kronor, varigenom statsverket skulle komma i besittning av ett centralt beläget, för ämbetsverk lämpligt helt kvarter, vilket efter Hamngatans utvidgning skulle kunna bebyggas på sätt å fig. 12 schematiskt angivits. Förslag till Byggnadslängornas bredd är beräknad för mittkorridor med tjänstelokaler på kvarterets ömse sidor. Korridorsystemet är fört fram genom alla komplexets partier, och bebyggande, p a i a m p f l g a ställen äro trapphus angivna. Byggnaderna äro beräknade att upp• g' ' föras med bottenvåning, 4 våningar samt vindsvåning. Hela bottenvåningen jämte de övertäckta gårdarna och större delen av källarutrymmena skulle upplåtas till affärsändamål. Alla över bottenvåningen belägna lokaler förutsättas upplåtna till tjänsterum och vaktmästarebostäder. Under dessa förutsättningar skulle för affärsändamål kunna uthyras omkring 2,950 kvm. golvyta i bottenvåningen och de övertäckta gårdarna, och till tjänstelokaler förefinnas omkring

101 J

1 BETECKNAR NyByqqriAD " " Q AM MAL. By<jqNA D- FÖl?E3LAqEN

ATT-

lo

Fig. 12.

KVAKSTÅ

<?o

Kvarteret Fj'rmorsaren, förslag till dess bebyggande.

100 MR.

102 8,375 kvm. i de 5 ovanför varande våningarna. Denna senare summa motsvarar omkring 335 tjänsterum av normal storlek. För att kunna vid varje tidpunkt kalkylera finansieringen av ett dylikt byggnadsföretag skola de härför behövliga konstanterna här sammanställas. 1) Tomten nr 6 (tillhör statsverket) 2) » » 7 (ofri grund) 3) » » 8 (tillhör Stockholms stad)

2,265 kvm. 1,260 » 1,597 Summa 5,122 kvm.

Tomten nr 8 får efter Hamngatans utvidgning en fasadlängd utefter Malmskillnadsgatan av 46 m. och utefter Hamngatan av 28 m. Dess areal minskas med 190 kvm. genom Hamngatans utvidgande. Tomterna nr 6 och 7 få utefter Hamngatan och Beridarebansgatan en sammanlagd fasadlängd av 105 m. Genom vidgningen av Hamngatan minskas tomten nr 6 och 7 med omkring 970 kvm. Den å skissen, fig. 12, visade byggnaden har en volym av omkring 83,000 kbm., under förutsättning att Hamngatan sänkes till samma höjd som gatunivån vid Klarabergsgatans mynning samt att Malmskillnadsgatan föres på bro över Hamngatan. Bottenvåningen lämnar omkring 2,950 kvm. nyttig golvyta, de fem däröver varande våningarna tillsammans omkring 8,375 kvm. Byggnadssakkunniga föreslå (se sid. 251), att en eventuell nybyggnad i kv. Fyrmörsaren måtte upplåtas huvudsakligen åt socialförsäkringsverken. Kv. Sporren.

I kv. Sporren innehar Lantbruksakademien tomten nr 8, vilken genom 1863 års Riksdags beslut »tillerkändes akademien med full dispositionsrätt, dock utan rättighet att densamma sig avhända». Genom stadsfullmäktiges beslut 4 maj 1911 skall Beridarebansgatan mellan Klarabergsgatan och Mästersamuelsgatan breddas till 10. i o m., vilken utvidgning skall ske även på kv. Sporrens mark. Tomten nr 8 får alltså sin gatulinje mot Beridarebansgatan indragen omkring 3.7 0 m. och dess tomtareal minskad från 908 kvm. till 836 kvm., se vidare under rubriken Lantbruksakademien, sid. 297.

Kv. Beridare- Statsverket äger hela kv. Beridarebanan, som omfattar två tomter, nr 1 och 2, banan, dess se lig. 13. användning. Tomten nr 1 är utefter Sergelgatan bebyggd med några äldre byggnader, vilka upplåtits dels till Generalstabens litografiska anstalt (40 rum) mot en årlig hyra, enligt kontrakt gällande till 1 januari 1924, av 4,500 kronor, dels till boställe och ateljé åt Konsthögskolans professor i statybildhuggarekonst (12 rum och ateljé) samt till undervisningslokaler (8 rum) åt nämnda högskola. Utefter Slöjdgatan och södra sidan av Hötorget upptages tomten nr 1 av Nya elementarskolan. Skolan har icke erhållit disposition över annan del av tomten än den byggnaderna stå på. Skolbyggnaderna hava uppförts (6 alnar) 3.»; m. innanför tomtgränsen mot Slöjdgatan, vilken markremsa utlagts till gata.

11 A 3 T E R i-///«A CSS1

SAM U E L 5

q ATA K

NYBYqqtiAD. QAMLé BYqQNADER TÖRLSteqfiA ATI" KVARSTÅ n i l I I rir-n.o

Fig. 13.

JO

5°

Kvarteret Beridarebanan, nybyggnad vid Sergelgatan.

104 Tomten nr 2 är bebyggd med Tekniska skolans byggnad, som likaledes bidragits från gatulinjen såväl vid ^u Nqs qATAN Slöjdgatan som Mästersamuels- och Sergelgatorna. Indragningen uppgår vid Sergelgatan och Slöjdgatan till 2.:. m. och vid Mästersamuelsgatan till omkring 1.5 m. De sålunda ändrade gatubredderna äro icke i stadsplanen fastställda och äganderätten till den till gata upplåtna tomtmarken lärer icke i laga ordning hava frångått Kronan. Kv. Beridarebanan sträckte sig ursprungligen ända till Oxtorgsgatan. Genom 1829 års Riksdags beslut överläts hela den norra delen av kvarteret till Stockholms stad för att läggas till Hötorget. Handeln på torget hade nämligen så ökats, att lantmännen med sina varor och fordon hade ont om utrymme. StatybildAv de i kv. Beridarebanan befinthuggareliga byggnaderna daterar sig Tekbostället och niska skolans från år 1866, Nya EleSergels ateljé. mentarskolans dels från 1859, dels från 1889. Beträffande de tre äldre byggnaderna utefter Sergelgatan torde här, enligt Riksarkivets utredning, böra meddelas följande. Den norra och den mellersta av byggnaderna ha från början tjänat som bostad och verkstad för den berömde bildhuggaren Sergel och kommo därefter att benämnas statybildhuggarebostället. Söder därom fanns ett gammalt gjuteri. Detta upplåts på en tid av 30 år räknat från 13/3 1830 åt dåvarande innehavaren av statybildhuggarebostället, professor Byström. Han rev gjuteriet och uppförde en ny byggnad, vilken enligt kungl. brev den *2/8 1848 (Byströms dödsår) skulle utan ersättning avlämFig. 14. Kvarteret Beridarebanan. Sergels ateljé nas till Kronan efter utgången av de bibehålies. nämnda 30 åren. Efter Byströms död upplåts emellertid genom kungl. brevet 22/9 1848 denna sistnämnda byggnad dels

105 ät statybildhuggaren, dels åt justitiestatsministern, vilken jämväl disponerade det ursprungliga statybildhuggarebostället i bredvidliggande byggnad. Nuvarande statybildhuggaren, d. v. s. professorn i modellering vid Konsthögskolan, har alltjämt boställe i det Byströmska husets översta våning samt ateljé i den gamla Sergelska verkstaden i bottenvåningen i byggnaden närmast Hötorget. I bottenvåningen i det Byströmska huset och en del av mittbyggnaden äro för närvarande inrymda Konsthögskolans etsningsskola och bildhuggareskola. I övrigt upptagas lokalerna i de tre byggnaderna av Generalstabens litografiska anstalt. Vid övervägande av om och i vilken utsträckning denna betydande Kronans Fastighetens fastighet kan behöva tagas i anspråk för andra statens ändamål och huruvida framtida tomtutrymmet bör bättre tillvaratagas, torde följande omständigheter böra beaktas. användning. En omorganisering av den tekniska undervisningen torde vara förestående, avseende att från varandra skilja den rena yrkesundervisningen, för vilken Stockholms stad skulle anskaffa lokaler, och undervisningen i konsthantverk, vilken skulle inrymmas i av statsverket tillhandahållna lokaler. Denna senare undervisning skulle, så har man tänkt sig, förläggas till Tekniska högskolans gamla byggnader, vilka enligt gjorda beräkningar skulle lämpa sig synnerligen väl för detta ändamål (jämför sid. 331). Vidare torde beaktas, att Tekniska skolans nuvarande byggnad icke lämpar Tekniska skolans sig till ämbetslokaler på grund av rummens höjd, men att densamma förutom lokaler lämptill skola ägnar sig synnerligen väl till museiåndamål. Vad Nya elementarskolan beträffar, är den i avsaknad av egen gymnastik- liga till lokal. Gymnastikövningarna försiggå i Gymnastiska centralinstitutets salar. Förflyttas detta institut till närheten av Stadion, torde Nya elementarskolan behöva förses med egen gymnastiksal, såvida icke hela skolan följer med institutet till Valhallavägen, såsom även föreslagits. Vid Nya elementarskolans senaste tillbyggande med flygeln utefter Hötorgets södra sida utbildades fasaden mot detta torg med ett sidoparti vid hörnet av Slöjdgatan och ett parti i torgets mittaxel, tydligen anordnat i avsikt att, då byggnaden en gång framdrages ända till Sergelgatan, bilda byggnadens mittparti. Byggnaderna vid Sergelgatan torde på grund av deras ovan i korthet relate- Sergels ateljé rade historia få anses hava ett visst konsthistoriskt affektionsvärde; åtminstone en konst- och kulturmåste detta kunna sägas om Sergels ateljé, i vilken alltsedan hans dagar landets historiskt främste skulptörer utfört sina konstverk. värdefull Något arkitektoniskt värde torde dessa byggnader knappast kunna sägas äga, byggnad. allra minst statybildhuggareverkstaden, som till sitt yttre företer ett mycket litet tilltalande utseende i nuvarande skick, såsom torde framgå av fig. 15. För den händelse Generalstabens litografiska anstalt skulle avflytta eller uppsägas, uppstår fråga om användningen av de därigenom ledigvordna lokalerna och i samband därmed måhända även om dessa byggnaders rivning och uppförande av ny byggnad bildande fortsättning på Nya elementarskolans byggnad vid Hötorget och indragen från tomtgränsen mot Sergelgatan i linje med Tekniska skolans byggnad (se fig. 13). Att i sådant fall bevara den historiska statybildhuggareverkstaden är icke möjligt.

106 Nämnda nybyggnad skulle kunna erbjuda en golvyta av omkring 1,600 kvm., om den uppfördes med tre våningar, och omkring 2,000 kvm., om hörnpartiet vid Hötorget uppfördes i tre våningar såsom motsvarande hörnparti vid Slöjdgatan och den övriga byggnaden med fyra våningar. I en dylik byggnad

Fig. 15.

Sergels ateljé, nuvarande utseende.

torde Nya elementarskolans nuvarande behov av utrymme kunna tillfredsställas (jämför sid. 328); bottenvåningen i flygeln vid Slöjdgatan skulle då möjligen kunna återgå till att bli gymnastiksal. Emellertid torde denna planform för en skolbyggnad, med relativt smala byggnadslängor omkring skolgården, knappast

107 kunna tillfredsställa det år 1909 av dåvarande Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk påpekade behovet av mera tidsenliga lokaler. Även gården anses, såsom skolgård, mindre lämplig, emedan större delen av densamma ligger ständigt beskuggad av Tekniska skolans höga byggnad.

Fig. 16.

Sergels ateljé, iörslag till ordnande av dess yttre.

Om Nya elementarskolan skall upprätthållas såsom en ren statsinstitution, Ny byggnad torde väl ock en helt ny byggnad å annan plats för densamma behöva uppföras. erf°r<iras fö> Det är dock föga troligt, att medel härtill kunna tänkas beviljade inom en nära tarskolan liggande tid.

108 Nybyggnad Då man sålunda icke inom beräknelig tid kan påräkna dessa byggnader för utefter Sergel-annat statens ändamål, lärer väl ock frågan om nybyggnad utefter Sergelgatam gatan bör böra anstå till dess frågan om skolbyggnadernas användning kan avgöras. anstå. y ^ e v e n m e n a v flyttning av Generalstabens litografiska anstalt skulle dess lokaler, sådana de nu äro eller med mindre ändringar kunna bliva, tillsvidare upplåtas åt Konsthögskolan för inrymmande av dess nu till Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus förlagda skola för dekorativ målning. Man skulle på så sätt få samlade i en byggnad alla de Konsthögskolans avdelningar, som icke kunnat erhålla plats i Akademiens för de fria konsterna hus. Sergels ateljé Byggnadssakkunniga hava slutligen även undersökt möjligheten av att för framför istånd- tiden bevara den historiskt märkliga statybildhuggareateljén. Säkerligen skulle s llt s i ? andra, för dylika gemensamma kulturminnens bevarande känsligare nationer historiskt i c ^ e utan starkt tvingande skäl avklippa de traditioner, som leva i denna förmonument. nämliga konstverkstad. Från statsverkets sida finnes icke, såsom ovan visats, något skäl att vidtaga någon ombyggnad för närvarande. Utdrages Sveavägen på föreslaget sätt till Hamngatan mitt igenom kvarteren mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, förefinnes ej heller något tvingande skäl till Sergelgatans utvidgning. Elementarskolans hötorgsfasad torde kunna ändras så, att den utan tillbyggnad mot Sergelgatan bildar ett avslutat helt. Genom det nya konserthusets utflyttande på en del av Hötorget förskjutes även torgets mittaxel åt Slöjdgatan till. Förutsättningen för ett bibehållande av ateljén anse byggnadssakkunniga emellertid vara, att åt dess yttre, fig. 15, ges en mera vårdad arkitektonisk hållning, vilket utan större kostnader låter sig göra. Man ville i behandlingen av byggnadens yttre gärna se en hyllning åt Sergels minne. Vi hava i fig. 16 sökt visa i vad riktning en sådan förädling av byggnaden skulle kunna tänkas gå. Den del av byggnadslängan utefter Sergelgatan, som innehåller ateljén, skulle kunna utbildas till ett självständigt, om också icke fristående byggnadsparti, vilket vid eventuella ombyggnader eller förändringar av angränsande byggnader måste respekteras. Man förbinder gärna tanken på bevarandet av den gamla Sergelska bildhuggareverkstaden med en önskan om saluhallens avlägsnande eller dess ersättande med en i sitt inre och yttre smakfullare. Framför allt vore önskvärt, att saluhallen ordnades så, att icke området framför Kronans hus vid Hötorget hade karaktär av bakgård, såsom nu är fallet.

K v a r t e r e t Grönlandet södra. Ändamålet Detta kvarter, fig. 17, inköptes för statsverkets räkning av Vetenskapsmed dess akademien för 250,000 kronor, vilka för ändamålet beviljats av 1874 års Riksinköp. dag. Man avsåg med detta köp att där kunna avhjälpa behovet av utvidgade lokaler för Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Genom nådigt brev den 28 augusti 1874 bemyndigades Vetenskapsakademien bland annat att övertaga förvaltningen av egendomen. Härvid bestämdes, att av de hyresmedel, som komme att inflyta innan hela kvarteret behövde tagas i anspråk för museets räkning, skulle, sedan tillfälliga och årliga utgifter för egen-

109 domens förvaltning och underhåll blivit bestridda, återstoden reserveras och år från år sammanläggas för att framdeles för det med egendomen avsedda ändamål användas i den ordning Kungl. Maj:t kunde komma att föreskriva. De uppsamlade hyresmedlen, som redan vid 1902 års slut uppgingo till 278,888: 76 kronor, hava liksom de genom försäljning av en del av kvarteret influtna medlen ingått bland de anslag, som beviljats till beredande av nya lokaler åt Naturhistoriska riksmuseet vid Frescati.

VALLINGATAN Vf///S/////////.

^^^ggg^igJggg^^iggJ^ZgWg^ggig^i 77777777777777/

i]

O

\72§8.

z

! 72*9,

Q

> W////ssss/y//,yy/?/y///svy////^

ADOLF TREDRIKS KYRKOGATA

L. .MET 10- 5. O.

777777777777Z

7777777777f77777fV7777>y77>777Z777777?Z7Z7777?y7777^

10.

ao

30.

40.

50-

60.

70.

80.

$o.

iOOJ^lET.

mM Fig. 17. Kvarteret Grönlandet södra.

Den tanke, som låg till grund för statsverkets inköp av kv. Grönlandet södra, innebar ett, arkitektoniskt sett, mycket värdefullt moment, nämligen möjligheten att anordna Adolf Fredriks plan till en ur stadsplanesynpunkt väl ordnad förplats till Adolf Fredriks kyrka, med tvenne likvärdiga, monumentalt och enhetligt utformade byggnadskroppar på ömse sidor om huvudaxeln. Såsom saken sedermera fått utveckla sig genom försäljning av större delen av kvarteret och museets förflyttning till annan plats, utgör den ett bland de många exemplen på hur såväl staten som staden för stundens krav förslösar sina estetiska tillgångar, vilka, rätt skötta, skulle erhållit ett ökat och bestående värde.

110 Förslag till De två återstående, ännu osålda, östligaste tomterna nr 8 och 9 äro tillsvidare de två osålda upptagna av Etnografiska museets samlingar, vilka hopträngts så långt utrymtomternas m e t m e dgivit i de på tomterna kvarstående gamla byggnaderna. r utni/ttjande,

ng. 17.

°

De båda tomternas sammanlagda areal uppgår till 1,462 kvm. Byggnadssakkunniga hava å fig. 17 visat ett schema för deras utnyttjande till ämbetslokaler under förutsättning av deras sammanslagning till en tomt. I en byggnad av samma höjd som övriga byggnader i kvarteret skulle kunna erhållas omkring 110 tjänsterum. Byggnadens kubikmassa kan beräknas till omkring 22,000 kbm. Huruvida dessa väl belägna tomter böra säljas eller reserveras för något statens ändamål, är en fråga, som icke behöver avgöras, förrän en ny byggnad för Etnografiska museet står färdig att tagas i bruk, då måhända utrymmesbehov uppstått, som för närvarande icke kunna förutses.

K v a r t e r e t V e g a (f. d. Paris). (Tekniska högskolan, Drottninggatan.) Kv. Vega består av två tomter, nr 1 och nr 2. Tomten nr 1 Tomten nr 1, betecknad c, f, e, b och c på fig. 18, har en areal av 2,785 kvm. inköptes av D e n inköptes år 1867 av Brukssocieteten för en summa av 16,000 rdr och övertm*im. lämnades med full äganderätt till Kungl. Maj:t och Kronan med förbehåll, »att endast byggnader för bergsundervisningen och dess befrämjande må på tomten uppföras, dock med rätt för Brukssocieteten att på dess bekostnad låta å tomtens västra del uppföra den eller de byggnader, som societeten möjligen kan finna lämpligt att besluta för ombesörjande av bergsskoleelevernas praktiska undervisning eller för andra föremål, som kunna avse järnhanteringens utveckling». Genom detta kraftiga ingripande i den segslitna frågan om Bergsskolans förflyttande till Stockholm eller kvarstannande i Falun avgjordes denna fråga vid 1867 års Riksdag enligt det första alternativet. Sedan Bergsskolan jämte vissa andra delar av Tekniska högskolan år 1917 överflyttat till nybyggnaderna vid Valhallavägen, hava från statsverkets sida åtgärder vidtagits för att erhålla fri dispositionsrätt över tomten i fråga. Brukssocieteten har förklarat sig villig att tillmötesgå denna önskan under villkor dock, »att statsverket avsätter en fond å 200,000 kronor, vars avkastning borde enligt närmare bestämmelser, som kunde fastställas av Tekniska högskolans styrelse med godkännande av Järnkontorets styrelse, användas för främjande, huvudsakligen vid Bergsskolan i Stockholm, av tekniskt-vetenskaplig forskning inom de vid nämnda bergsskola företrädda vetenskapsgrenar». I 1923 års statsverksproposition föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att anvisa 200,000 kronor för detta ändamål. 1 Detta förslag ingår såsom ett moment i vissa andra anslagsäskanden för iordningställandet av Tekniska högskolans gamla kemibyggnad åt Farmaceutiska institutet, åt vilket redan 1922 års Riksdag anvisat provisorisk lokal i denna byggnad. Då denna byggnad är belägen delvis 1

Anslaget har av 1923 års Riksdag beviljats.

Ill på tomten nr 1, måste uppgörelse med Brukssocieteten angående den fria dispositionsrätten över tomten och dess användning föregå Farmaceutiska institutets begagnande av byggnaden.

T Z K N O L O 6 6 A T A N c.

DR

O T T N I N G G A T A M 60 Fig. 18.

90 IO0 MET

Kvarteret Vega (f. d. Paris).

Tomten nr 2, på fig. 18 betecknad med d, c, b, a och d, med en areal av 9,520 Tomten nr 2. kvm. inköptes av statsverket år 1859 för en summa av 50,000 rdr för att dit förlägga en ny byggnad för dåvarande Teknologiska institutet. Inom kv. Vega finnas tre byggnader: Tekniska högskolans gamla huvud- Befintliga byggnad A, uppförd på tomten nr 2 under åren 1860—1863, Bergsskolans f. d. byggnader. byggnad B, uppförd å tomten nr 1 under åren 1867—1869, samt'Tekniska högskolans f. d. kemibyggnad C uppförd delvis på tomten nr 1 och delvis på tomten nr 2 under åren 1896—1898.

112 År 1917 överflyttades till de nya byggnaderna vid Valhallavägen samtliga fackskolornas två sista årskurser utom fackskolan för kemi, som först 1921 dit överflyttats, sedan särskild byggnad härför iordningställts. Den gamla huvudbyggnaden A upptages numera av högskolans två första årskurser, dess kansli och dess bibliotek. Bergsskolebyggnaden B är av statsverket kostnadsfritt och intill dess lokalerna kunna bliva behövliga för något statens ändamål upplåten åt Metallografiska institutet, en från Stockholms högskola emanerande och av enskilda medel bildad och underhållen institution; översta våningen har varit upplåten åt ett par kommittéer. Den gamla kemibyggnaden C står sedan 1921 tom, men inredes för mottagande av Farmaceutiska institutet hösten 1923. Byggnader- I byggnadskomplexet vid Valhallavägen är plats beredd för byggnader, avsedda nas framtida att mottaga de delar av Tekniska högskolan, som ännu äro kvar vid Drottanvändning. ninggatan. Så snart dylika byggnader uppförts, skulle, så har man tänkt sig, Tekniska högskolans förra byggnader upplåtas till en nybildad konsthantverksskola. På grund av de stora våningshöjderna ägna sig dessa byggnader icke till ämbetslokaler men däremot synnerligen väl till en konsthantverksskola, för vilken erfordras såväl rit- och föreläsningssalar som laboratorier och verkstäder. En från kompetent håll gjord utredning rörande utrymmesbehovet för en dylik anstalt tyder på, att densamma skulle behöva icke blott den gamla huvudbyggnaden och kemibyggnaden utan även bergsskolebyggnaden och i sinom tid måhända även de å fig. 18 angivna tillbyggnaderna. Storleken av den »nyttiga golvytan» i de å denna figur visade byggnaderna, under förutsättning att de uppföras till samma höjd som nuvarande byggnader, framgår av följande tablå. I gamla huvudbyggnaden A förefinnas » » kemibyggnaden C » » » bergsskolebyggnaden B » » nybyggnaden D erhållas » " » E » » » F »

c:a 3,400 kvm. » 1,800 » » 500 » » 2,100 » » 1,500 » 450 » Summa 9,750 kvm.

För att underlätta ett approximativt kostnadsöverslag beträffande nybyggnaderna meddelas även dessas kubikmassor: Nybyggnaden D har en volvm av » E » » » » » F » » » » Byggnadssakkunniga hantverksskola.

c:a 21,000 » 12,500 » 4,800

kbm. » »

föreslå, att kv. Vega reserveras för en blivande konst-

113 Kungsträdgården.

Fig. 19.

Flygbild av Kungsträdgården och trakten däromkring.

Såsom tidigare, sid. 19, påpekats är Kungsträdgården i stadsplanen upptagen Tomtens storsom tomtmark, ehuru den till största delen är upplåten till allmänt begagnande, lek och läge. Själva Kungsträdgården har en areal av omkring 29,360 kvm. och den med Kungsträdgården sammanhängande och tomten tillhörande Lantmäteribacken omkring 384 kvm. eller tillsammans omkring 29,744 kvm. Tomten betecknas såsom nr 4 i kv. Kungl. Trädgården, vilket begränsas i norr och söder av Hamn- och Arsenalsgatorna, i öster och väster av Kungsträdgårds- och Västra Trädgårdsgatorna. Från det ursprungliga området avsöndrades och försåldes 1763 de nuvarande Frän tomterna nr 2, 3, 5 och 6 i kv. Kungl. Trädgården. Dessa tomter tillhöra kvarteret respektive Fastighetsaktiebolaget Trädgården (Blanchs teater), Civilstatens pen- säld(j ?ch sionsinrättning, de Geerska fideikommisset och Föreningen Nya sällskapet. Twltfen Ar 1865 upplåts en tomtdel med en areal av 550 kvm. av Kungl. Trädgårdens nordvästra hörn i vinkeln mellan Hamngatan och Västra Trädgårdsgatan åt dåvarande Ateljébyggnadsbolaget på vissa villkor. Det av bolaget där uppförda huset inlöstes av statsverket år 1918 för en summa av 100,856: 98 kronor. Se vidare angående utnyttjande av denna tomtdel kap. V, sid. 188. 8

114 Ända till år 1851 stod i norra delen av Kungsträdgården en under Karl XII:s tid uppförd byggnad, som ursprungligen var orangeri men därefter använts som offentlig balsalong 1796—1802, Arsenal 1802—23, brunnssalong 1823—51. Då man sökte efter plats för Nationalmuseum, var norra delen av Kungsträdgården även starkt ifrågasatt och sammalunda då frågan om Operabyggnadens lämpligaste placering var före. Senast har ifrågasatts att där uppföra ett nytt kanslihus. Kanslihus i Enligt nådig befallning avlämnade Överintendentsämbetet den 18 oktober 1899 Kungsträd- till Kungl. Maj:t ett av dåvarande e. o. arkitekten hos ämbetet, C. Möller, utargdrden. betat förslag till ett kanslihus i Kungsträdgården. Efter ytterligare utredningar med förslag till kanslihusets förläggande dels på dess nuvarande plats dels på Riddarholmen, framlade Kungl. Maj:t för 1905 års Riksdag, proposition nr 96, ett av arkitekten Ludv. Peterson uppgjort förslag till en sammanhängande svit av ämbetsbyggnader utefter Kungsträdgårdens norra gräns mot Hamngatan samt utefter dess västra gräns mot Västra Trädgårdsgatan ända från Hamngatan till Jakobs kyrkogård. I dessa längor skulle inrymmas Kungl. Majds kansli, bostad för statsministern, Marinförvaltningen, Lantmäterikontoret m. m. Riksdagen ansåg visserligen icke kanslihusets förläggande till Kungsträdgården olämpligt, men kunde av åtskilliga andra skäl icke biträda Kungl. Majds förslag. (Jämför kap. V, sid. 230.) Arkitekten Möllers förslag hade upptagit nästan 1/± av Kungsträdgården, arkitekten Petersons endast omkring 7io> emedan han förlagt de flesta lokalerna i byggnadslängan utefter trädgårdens västra sida, mellan denna och Västra Trädgårdsgatan. Statsmakterna hava sålunda allvarsamt ifrågasatt ett bebyggande av norra delen av Kungsträdgården. Givetvis uppväcker varje sådant förslag mycket litet sympati bland huvudstadens innevånare, vilka blivit vana att betrakta denna Kronans tomt såsom en öppen plats. En monuUr stadsplanesynpunkt är det dock en sak som är viktigare för Stockholm mental bygg- såsom landets huvudstad och storstad än att bevara varje kvadratmeter no-di Kungs-av ( j e n nuvarande Kungsträdgården obebyggd, och det är att få en monumenfondönsh t a l fondbyggnad för torget, en byggnad som dominerar torget, och till vilken värd. torget är den naturliga förplatsen. Behovet av en dylik avslutning på Kungsträdgården framträder synnerligen påtagligt å flygbilden, lig. 19. Detta mål skulle väl kunna nås även med en monumental byggnad på norra sidan av Hamngatan i kv. Hästen. Härvid inställa sig dock vissa svårigheter dels genom grannskapet av Nordiska kompaniets höga byggnadsmassor, dels genom de betydande kostnaderna för förvärvandet av de för ändamålet erforderliga tomterna. Byggnadssakkunniga anse visserligen, att det nya kanslihuset bör förläggas å annan plats, men hava med det anförda velat framhålla vikten utav att åtminstone norra delen av Kungsträdgården tillsvidare bibehålies som tomtmark, och att några väsentliga eller dyrbarare förändringar av anläggningarna i Kungsträdgården icke borde verkställas förrän i samband med uppförande även monumentalbyggnad i dess fond.

115 Bellevue. Denna egendom med en areal av 115,128 kvm. är ställd under Haga kungs- Tomtens storgårds förvaltning och är intagen i Stockholms stads planlagda område såsom lek och karaktär stadsfastighet och betecknad med tomtnummer 24 efter 1810 års nummerordning i kv. Kråkhvilan. Genom kontrakt av den 5 mars 1889 har egendomen utarrenderats till Stockholms stad för en tid av 50 år, räknat från den 1 april 1889, för ett årligt arrende av 3,000 kronor. Enligt detta kontrakt förbinder sig Stockholms stad att vidmakthålla egendomen som offentlig park i samma utsträckning som vid emottagandet samt att icke utan ståthållareämbetets på Haga medgivande vidtaga förändringar eller uppföra andra än för egendomens förvaltning behövliga byggnader. Egendomen genomskäres av Värtajärnvägen. För dess utvidgning till dubbelspårig torde ytterligare utrymme behövas. Dess synnerligen vackra trädbestånd i förening med den kuperade terrängen Området bör samverka till att göra Bellevue till en av de vackrare delarna av parkbältet bibehållas kring Brunnsviken. På den del av området, som ligger emellan Brunnsviken som Parkoch järnvägsskärningen, torde enligt vårt förmenande någon byggnadsplats icke böra upplåtas, då Brunnsvikens karaktär av parksjö måste vidmakthållas. På den högsta bergplatån närmast Roslagsgatan står ännu kvar den gamla huvudbyggnaden samt ett annat bostadshus av senare dato. Denna bergplatå skulle möjligen kunna tänkas ytterligare bebyggd med någon institutionsbyggnad, som dock icke finge uppföras till större höjd än två våningar och förläggas så, att den icke verkade störande från stränderna kring Norra Brunnsviken. K v a r t e r e t R i d d a r e n n r 6. (Högre

lärarinneseminariet.)

Fastigheten kv. Riddaren nr 6, fig. 20, har en areal av 3,216 kvm. och är Tomtens störar 1922 taxeringsvärderad till 600,000 kronor. lek och taxerin svärde Av den betydande arealen är knappt 1/i bebyggd (era 707 kvm.) med en .1 byggnad för Statens högre lärarinneseminarium och normalskola för flickor. Under det anstalten utvecklats har byggnaden förblivit i det skick den 1871 Nuvarande färdigställdes. Seminariets behov av ökat utrymme har tvingat till förhyrningar byggnad otillräcklia på två olika ställen i dess omedelbara närhet av lägenheter med sammanlagt nästan lika stort antal rum som i seminariebyggnaden (jämför sid. 314). Tomten har på grund av otillräcklig areal och olämplig form redan av 1900 års Riksdag ansetts oanvändbar för uppförandet av en'fullt tillfredsställande byggnad för skolan. Vikarierande rektor vid seminariet har emellertid i en till Byggnadsstyrelsen ställd skrivelse den 21 april 1921 återupptagit frågan om utökning av seminariets lokaler på den egna tomten, då utsikterna att under dåvarande statsfmansiella förhållanden erhålla anslag till nybyggnad å annan tomt syntes vara ganska små. Med anledning därav hava byggnadssakkunniga, till vilka ärendet remitterats av ByggnadssakByggnadsstyrelsen, undersökt möjligheterna för ett bättre utnyttjande av den ifråga- kunnigas förslag.

116 varande tomten för statsverkets räkning, varvid hänsyn tagits både till dess fortsatta användning för seminariet och dess eventuella användning för ett ämbetsverk. Under det att på större delen av tomten grundförhållandena äro goda, torde de på den innersta tredjedelen vara av natur att väsentligt fördyra dess bebyggande. Det ligger då närmast till hands att låta detta parti av tomten förbli obebyggt och, om tomten skall fortfarande användas för seminariet, bli lekplan eller plantering.

-0---N f \ \ \ S \ \ \ \ W \ \ \ \ \ \ \ N N \ WWW \ W X V \ \ \ \ \ \ \ K x ^

A^wX^VwVAvVwYwW.wxwxwv^S'w;

Véref

Vx^u er

z <

C<Lc c/ic? / 'are/2

<

7?$ 6.

i

-|Ä~

O

I

> Kwww\wWN\\\\\\v\\\\\\\\S\S.\V\\\\\VJ

•\\\\\\\\\\W\\\^\\\\\\W\S\\V\\\\\\\\\\\<

RIDDARE f

/TET. 10.

0.

30.

-

HÖ. 50.

^\v.

GATAN 60.

70.

80.

iOO.MZT

Fig. 20. Kvarteret Riddaren nr 6. Högre lärarinneseminariet.

Den nuvarande seminariebyggnaden är belägen vid Riddargatans högsta punkt. Tomten sänker sig i terrasser ned mot den nämnda innersta tredjedelen, som ligger omkring 6 m. under seminariebyggnadens bottenvånings golv och i jämnhöjd med den privatgata, som från Nybrogatan leder fram till denna del av tomten. Bästa sättet att utnyttja den övriga delen av tomten synes oss vara, att på sätt visas i figur 20 på området a, b, c, d återupprepa samma byggnadstyp med central ljusgård som nuvarande byggnad, dock något bredare än denna och sålunda bättre belyst i det inre. Vi hänvisa för närmare detaljer rörande detta förslag till fig. 101, sid. 318. Tomten måste ju betraktas såsom centralt belägen. Att döma av anordningarna framför de nyuppförda byggnaderna i grannskapet torde meningen vara att sänka backen c:a 1.2 m., vilket kommer att göra tomten mera tillgänglig från Birger Jarlsgatan.

117 Då byggnadssakkunniga för närvarande icke kunna anvisa någon lämplig staten tillhörig tomt för en helt ny byggnad för Högre lärarinneseminariet och därmed förenade statens normalskola för flickor inom stadens planlagda område, och då upplåtande av plats på Norra Djurgården icke bör ske förrän stadsplan för området fastställts, anse vi oss böra förorda, att tomten ytterligare bebygges för seminariets och normalskolans behov enligt ovan angivet uppslag. Nybyggnadens volym beräknas uppgå till omkring 13,700 kbm. och den nyttiga golvytan till 1,025 kvm. När en gång seminariet beredes möjlighet att flytta till annan plats, kunna byggnaderna lätt apteras till lokal för något eller några ämbetsverk. Man kan beräkna att för sådant ändamål erhålla omkring 75 tjänsterum.

Artillerigården. Artillerigården, fig. 21, upptager tomten nr 10 i kv. Järnlodet, med en Tomtens storareal av 16,184.3 kvm. Ifrågasatta utvidgningar av Sibylle- och Artillerigatorna lek m. m. enligt linjerna v-x och y-z skulle förminska denna areal med omkring 1,460 kvm. Tomten är bebyggd med en huvudbyggnad och tvenne flygelbyggnader: den ena utefter Sibylle- och Riddargatorna, den andra utefter Artilleri- och Riddargatorna. Mer än 2/3 av tomten är obebyggd och samlad i en för militära övningar tydligen avsedd stor gård. Av huvudbyggnadens, det ursprungliga Tyghusets utrymme (sammanlagda Byggnaden golvytan omkring 6,000 kvm.), användes för närvarande omkring hälften till nuvarande Artillerimuseum och endast omkring 1,200 kvm. för tygstationens räkning, användning. I byggnaden inrymmas dessutom Artilleri- och ingenjörhögskolan (956 kvm.), Arméförvaltningens artilleridepartements konstruktions-, kontroll- och statistiska avdelningar (420 kvm.) samt landstormsförråd (435 kvm.). Flygeln utefter Artillerigatan upptages huvudsakligen av verkstäder; den har få mellanväggar, inga korridorer och en golvyta av 2,600 kvm. Flygeln utefter Sibyllegatan upptages till betydande del av bostäder. I denna senare flygel med en nyttig golvyta av omkring 2,000 kvm. inrymmes dock även Artilleristaben (8 rum med en sammanlagd golvyta av 380 kvm.) samt Artilleri- och ingenjörhögskolans kemiska laboratorium (325 kvm.). Omkring 64 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,320 användas till bostadslägenheter. Huvudbyggnaden ligger på ett plan omkring 3 m. högre än Riddargatan, och gården sluttar jämnt ned mot denna gata. Den högre, närmast huvudbyggnaden belägna delen av flyglarna visar sig både i det yttre och inre såsom särskilda, måhända äldre delar. Deras yttre arkitektur överensstämmer helt med huvudbyggnadens, och bottenvåningens golv jämte övriga bjälklag ligga på helt andra höjder än i övriga delar av flyglarna. Enligt Kungl. Majds nådiga proposition nr 230 beviljade 1914 års Riksdag Ifrågasatt medel till vissa militära byggnader, varvid bestämdes, att härför erforderliga T t ^S'dSm medel skulle förskottsvis utgå av värnskattemedel men sedermera ersättas av av ArHllenlantförsvarets fond för byggnader m. m. eller annan fond, dit köpeskillingarna gärden.

'Sektion IA.—I5 ft 10

5.

O

luuliu J

L

±

40.

50.

60.

7 Fig. 21. Kvarteret Järnlodet nr 10, planer av nuvarande byggnaders bottenvåningar; a b c d och e f g h områden föreslagna till försäljning; v-x och g-z ifrågasatta nya gatulinjer. Nedre figuren visar en sektion i anläggningens mittaxel.

119 Fig. 22.

Tyghuset å Artillerigården.

Över mittpartiet höjer sig Östermalmskyrkans kupol.

för då till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med Riksdagens samtycke försäljas, kunde komma att inflyta. Den kungl. propositionen stödde sig på ett anförande till statsrådsprotokollet för den 10 juli 1914, vari chefen för Lantförsvarsdepartementet såsom tillgångar, vilka inom den närmaste tiden kunde förvandlas i pengar för byggnadskostnadernas definitiva bestridande, upptager bland annat i första rummet två områden, a b c d samt e f g h å fig. 21, som ansågos lämpligen kunna avskiljas från Artillerigården. Man förutsatte sålunda redan då, att verkstäderna och övriga i flyglarna inrymda institutioner och bostäder skulle inom kort förflyttas till annan mindre värdefull plats. Lyckligtvis har försäljningen av de båda områdena å Artillerigården icke ännu kunnat äga rum. Byggnadssakkunniga vilja bestämt avråda från försäljning av andra delar av Artillerigården än de som erfordras för eventuella gatuvidgningar. Denna centralt belägna fastighet torde nämligen behövas för andra statens ändamål. Vad huvudbyggnaden angår lämpar den sig synnerligen väl för museiändamål. HuvudbyggGenom Artilleri- och ingenjörhögskolans förflyttning till den under uppförande naf™ bör bl varande nya byggnaden i ' kv. Kandidaten (se sid. 207) kan Artillerimuseet ^^J™ erhålla behövligt vidgat utrymme. Frågan om de militära museernas lokalisering är ännu icke utredd. I en av Artillerimuseets nuvarande chef, major Oswald Kuylenstierna, 1912 publicerad uppsats om »Utvecklingslinjer för vårt armémuseum», finnes intagen planen till ett av arkitekt T. Grut uppgjort, vackert

120 förslag att anordna hela översta våningen till en sammanhängande hall för bevarande och utställande av trofésamlingen. Genom förflyttning av de nu i huvudbyggnaden förlagda avdelningarna av Arméförvaltningen, tyghus- och landstormsförråden kan vinnas ytterligare omkring 3,000 kvm. för museiändamål användbart utrymme. Nuvarande Flygelbyggnaderna åter kunna icke utan avsevärda kostnader användas för anlägg- annat än nuvarande ändamål, om icke möjligen såsom förrådslokaler eller för mZentalittt m u s e a l a ändamål. För att kunna använda dem till ämbetslokaler måste man bör bevaras, anordna genomgående korridorer och vidtaga betydande förändringar i rumsindelningen. En mängd mellanväggar måste uppsättas och andra borttagas, värmeledning införas och hela det inre undergå en fullständig reparation. På så sätt skulle emellertid i dessa byggnader kunna åstadkommas omkring 150 till ämbetslokaler användbara, större och mindre rum. Detta antal skulle kunna ökas med ytterligare omkring 64 till 214 rum, om flyglarna påbyggdes med en våning. I betraktande av att den ifrågasatta och delvis redan genomförda utvidgningen av Sibylle- och Artillerigatorna förr eller senare torde behöva utsträckas förbi Artillerigården och medföra flyglarnas rivning, kan man ställa sig tveksam om lämpligheten av att lägga ned avsevärda kostnader på dessa flygelbyggnader; så mycket mer som sålunda vunna utrymmen bliva såsom ämbetslokaler behäftade med en del oundvikliga olägenheter på grund av byggnadernas långsträckta form och ringa bredd. Ifrågasattes permanent förläggning av ämbetsverk till Artillerigården, torde därför böra undersökas, huruvida icke nybyggnad vore att föredraga. Vid en sådan undersökning bör å ena sidan tillses, att tomtutrymmet i största möjliga utsträckning tillgodogöres, men att å andra sidan storvulenheten i den nuvarande anläggningen icke förstöres. Den monumentala huvudbyggnaden å Artillerigården med den över dess mittparti sig höjande kupolen å Östermalmskyrkan var en gång, då den bildade fond för en ända till Nybroviken nående öppen plats, en av huvudstadens mest storstadsmässigt anlagda stadsbilder. Genom att låta statsverket uppföra hovstallet (färdigt 1893) på denna plats berövade sig Stockholm fördelarna av den effektfulla, arkitektoniskt väl beräknade kombinationen mellan de båda byggnaderna. Det hela blev undanstucket vid en smal, föga trafikerad gata. Hela gamla Tyghusets fasad är för övrigt dold av ett par rader tätt framför densamma planterade träd. Det hela är ett intressant, ehuru för landets arkitekter nedslående exempel på vår okänslighet för arkitektoniska värden. Emellertid bör vad som återstår väl bevaras och om möjligt göras mera effektivt. Det bör skapas en ny ram till tavlan, avpassad efter det mindre avstånd varpå den nu kan ses. De båda flygelpartierna vid Riddargatan stanna för närvarande på ett avstånd frän varandra av 45 m. Detta var riktigt, då tomten bildade ena kortsidan på en långsträckt öppen plats. Nu bör detta mått minskas högst väsentligt och effekten ökas genom att bilda ett sammanhängande ramverk, d. v. s. man bör se museibyggnaden och kyrkkupolen genom en med valv eller platt tak övertäckt bred och hög entré till Artillerigården, endera i form av en öppen

121 portik mellan två flygelbyggnader eller såsom en monumentalt ordnad genomfart i en sammanhängande byggnad utefter Riddargatan. Fig. 23 visar en plan för bebyggande av Artillerigården under den förutsättningen, att sidogatorna skola utvidgas enligt linjerna v-x och y-z å fig. 21. Gården tankes nedschaktad till Riddargatans plan; framför fondbyggnaden sänkes marken till gårdsplanet i terassavsatser med trappsteg i anläggningens mittaxel. Utefter Riddargatan bildar byggnadskomplexet en sammanhängande länga med en hög genomfart i mitten. Byggnaderna tänkas uppförda en våning högre än de nuvarande, d. v. s. med tre våningar och vindsvåning. Göras byggnaderna högre, är fara värt att man går miste om den imponerande effekten av den ovan påpekade monumentala arkitektoniska anordningen: Tyghuset—Östermalmskyrkan, på samma sätt som Slottets skenbara storlek försvann vid Riksdagshusets uppförande. Fig. 23. Artillerigården. Förslag till nybyggVid kortsidorna å den i övrigt orörda munad för ämbetsverken. seibyggnaden äro tillbyggnader föreslagna, avsedda att uppföras i två våningar och inrymma arbetsrum, verkstäder och bostäder för museets tjänstemän och betjänte. Enligt detta förslag skulle i ämbetsbyggnaderna erhållas minst 7,500 kvm. nyttig golvyta, motsvarande omkring 300 tjänsterum och i tillbyggnaderna till museibyggnaden 1,300 kvm. nyttig golvyta eller omkring 50 rum. Nybyggnaderna för ämbetsverk beräknas upptaga en volym av c:a 59,400 kbm. och tillbyggnaderna till museet c:a 9,000 kbm. Även om kostnaderna för iordningställande av de nuvarande flygelbyggnaderna till ämbetslokaler bliva relativt små i jämförelse med kostnaderna för nybyggnader, tveka vi dock icke att förorda nybyggnad i det fall att frågan gäller inrättande av permanenta lokaler åt ämbetsverk. Mänskligt att döma är den dag rätt avlägsen, då anslag till nybyggnader å Artillerigården komma att betunga budgeten. De nuvarande byggnadernas evakuering förutsätter nämligen avsevärda byggnadsarbeten på annan plats, och en statens byggnadsfråga behöver i allmänhet 20 år för att mogna till utförande. Artillerigårdens framtida användning torde icke desto mindre vara en fråga, inför vilken man inom relativt nära liggande tid måste taga ställning, emedan andra, mera trängande lokalfrågor därav kunna vara beroende. Vi utgå ifrån att Artillerigården allt framgent bör tjäna militära ändamål. Under denna förutsättning synas fyra möjligheter förefiunas. Den kan användas

122 endera för lantmilitära ändamål såsom hittills eller för länt- och sjömilitära eller ock enbart för sjömilitära ändamål; den kan slutligen i sin helhet upplåtas till museala ändamål. Arméförvalt- I förstnämnda fall skulle Arméförvaltningen överflyttas dit och sammanföras ningenflyttasmed sina där nu förlagda avdelningar tillhörande dess artilleridepartement och till Artilleri- Artilleristaben, vilka ämbetsverk tillsammans torde upptaga en golvyta av omgården. ] a . m g 500O kvm., o motsvarande 2j3 av den enligt ovan angivna nybyggnadsförslag vunna golvytan. Återstående tredjedel av utrymmet torde kunna, om ej till annat, bliva lämpligt till förrådslokaler. Arméförvaltningens ledigvordna byggnad skulle upplåtas åt Marinförvaltningen (2,140 kvm.), eventuellt även åt Marinstaben (650 kvm.), Chefen för kustartilleriet (110 kvm.) och Högste befälhavaren över kustflottan (150 kvm.), vilka ämbetsverk nu upptaga tillsammans en golvyta av 3,050 kvm., under det att i Arméförvaltningens hus erbjudes en golvyta av omkring 4,400 kvm. Armé- och Den andra möjligheten ifråga om Artillerigårdens framtida användning skulle Marinför- vara att dit förlägga Armé- och Marinförvaltningarna, vilket skulle erfordra en vattningarna golvyta av omkring 7,000 kvm. Det är icke uteslutet, att man, genom ett kraf^Artåleri- tigare utnyttjande av vindsvåningen än som förutsatts i det i fig. 23 åskådliggården. gjorda nybyggnadsförslaget, skulle kunna bereda utrymme även för Marinstaben, Chefen för kustartilleriet och Högste befälhavaren över kustflottan, d. v. s. inreda ännu ett tjugotal rum. För Arméförvaltningens därvid ledigblivna centralt belägna byggnad torde vid den tiden icke bliva svårt finna användning. MarinförVidare hava vi tänkt oss den möjligheten, att Artillerigården skulle helt och vattningen hållet upplåtas till sjömilitära ändamål. Nybyggnaderna skulle i så fall kunna och Flottans betydligt inskränkas och avse att bereda utrymme åt Marinförvaltningen, Marinflyttas till staben, Chefen för kustartilleriet och Högste befälhavaren över kustflottan, vilka, Artilleri- som ovan nämnts, endast behöva ett golvutrymme av omkring 3,050 kvm. gärden. Denna .lösning av de marina ämbetsverkens lokalfråga skulle kombineras med en förändrad användning av det gamla Tyghuset. Detta skulle då upplåtas till Marinmuseum, och Armémuseet, det nuvarande Artillerimuseum, förflyttas till Karlberg, dit även Artilleristaben jämte vissa delar av Arméförvaltningens artilleridepartement möjligen kunde överflyttas. Hela Artille- Man gör sig slutligen den frågan: kunna de nuvarande flyglarna icke utan rigården alltför kostsam nyinredning användas för något annat statens ändamål än ämmuseum. betslokaler? Svaret på denna fråga öppnar perspektivet ut över den fjärde möjligheten för Artillerigårdens användning, nämligen uteslutande till museum. Skulle man vilja driva saken åt detta håll, borde flyglarna, sedan de blivit utrymda, upplåtas till uppställande av marinmuseets samlingar. Till Artillerigården skulle då samlas såväl Arméns som Flottans troféer och andra historiska minnen och modeller.

123 Det kan anföras goda skäl för vart och ett av dessa alternativ. De förutsätta emellertid helt olika förberedande åtgärder. Den gemensamma förutsättningen är dock uppförandet av nytt tygstationsetablissement i samband med ny artillerikasern vid Järva. Denna åtgärd skulle icke blott möjliggöra ett bättre utnyttjande av Artillerigården utan även medelbart kunna medföra ordnade lokalförhållanden på en närliggande del av statsförvaltningen. Genom det nuvarande artillerikasernetablissementets frigörande kan nämligen dit sammanföras Arméförvaltningens intendentsdepartements till Stockholm förlagda förråd (sid. 284). Härigenom åter bleve det möjligt för statsverket att genomföra exploateringen av Fredrikshov, och en stor magasinsbyggnad på Skeppsholmen kunde ställas till Flottans förfogande. De lokalfrågor som kunna tänkas sammanhänga med frågan om Artillerigårdens framtida användning beröra sålunda, utom Svea artilleriregemente, Artilleristaben med tygstation och verkstäder även Arméförvaltningen och dess intendenturförråd, Krigsskolan å Karlberg, Marinförvaltningen, Marinstaben, Chefen för kustartilleriet.

Högste befälhavaren över kustflottan, Flottans förråd å Skeppsholmen, Arméns museum, Flottans museum, Trofésamlingen.

Av alla dessa institutioners lokalfrågor torde den som rör Arméförvaltningens intendenturförråd vara av sådan innebörd att den närmast bör påkalla vederbörandes uppmärksamhet.

Positionsartilleriregementets kasernområde. Kasernen, fig. 24, är uppförd för Livregementet till häst enligt ritningar av C. Fr. Områdets Blom och blev färdig år 1811. Området bildade då en tomt omfattande hela storlek. kv. Hästgardet med en areal, som efter gränsregleringen mot Narvavägen uppgick till 38,464 kvm. När Riksdagen år 1892 beviljade medel till ny hästgardeskasern vid Sturevägen Dess indelbeslöts samtidigt, att den dåvarande hästgardeskasernens område vid Storgatan ning i kvarter skulle till betäckande av kostnaderna för den nya kasernen uppdelas i kvarter o c h f?^!fr dr och tomter och efter byggnadernas rivning försäljas. Reglering av området genom framdragande av Grevmagnigatan med 18 m. bredd och Torstensonsgatan med 24 m. bredd genom detsamma, samt Styrmansgatans breddning till 18 m. fastställdes genom kungl. brev den 27 maj 1892. Genom denna ändring av stadsplanen uppdelades sålunda kv. Hästgardet i tre kvarter, benämnda Spiltan (närmast Styrmansgatan), Krubban (mellan Grevmagni- och Torstensonsgatorna) samt Häcken (invid Narvavägen). Dessa kvarter hava styckats i 40 tomter på sätt fi g. 26 visar. Gatumarken skulle med full äganderätt överlämnas till staden och åtog sig statsverket kostnaden för de nya gatudelarnas fullständiga ordnande med av-

124 Fig. 24.

Positionsartilleriets kasern.

loppsledningar samt tuktad sten i både kör- och gångbanor, med det undantag att avloppsledning icke behövde läggas i Styrmansgatans vidgade del. I statsrådet och chefens för Lantförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 10 juli 1914 ansåg han sig kunna påräkna, att ifrågavarande kasernområde inom en nära liggande tidpunkt skulle genom försäljning av tomtmarken tillföra statsverket en inkomst av 3,520,000 kronor. Ännu har lyckligtvis icke den fastställda stadsplanen kommit till utförande eller någon del av området kunnat försäljas, emedan Positionsartilleriet alltjämt är i besittning av byggnaderna. Kasernen, Vid uppgörandet av den fastställda stadsplanen har ingen hänsyn tagits till med dessflyg-den Blomska kasernbyggnaden med dess båda flyglar utefter Storgatan. Denna lar bör be- a n i ä g g n i n g besitter dock så betydande monumentalitet, att det bör vara ett allmänt intresse att söka bevara densamma. Byggnaderna äro visserligen utdömda såsom kaserner men äro långt ifrån obrukbara för andra statens behov. Sålunda kunna de med lämpliga omändringar bland annat ägna sig synnerligen väl för museala ändamål. ByggnadsByggnadssakkunniga hava med anledning härav uppgjort ett förslag till sakkunnigas stadsplan för det gamla kv. Hästgardet under förutsättning att de Blomska stadsplane- kasernbyggnaderna behållas, se fig. 27. Även enligt detta förslag skulle området förslag. U p p d e i a s j t r e jj_ v ? a v v n k a ^et västligaste, A, mellan Styrmansgatan och den över området framdragna Grevmagnigatan nästan sammanfaller med ovannämnda kv. Spiltan. Den östliga delen av området delas av en parallellt med Linnégatan lagd gata i två kvarter, varav det nordliga, B, är avsett att uppdelas

125 L_

Fig. 25. Positionsartilleriets kasernområde med nuvarande byggnader. 1. Kansli och kasern. 9. Officersstall. 16. Lilla ridhuset samt matsal. 2. och 3. Stallflyglar. 10. Unilerofficersbyggnad. 17. Sommarkök. 4. Exercishus. 11. Skosmedja. 18. Avträdesbyggnad. ö. Tvätthus. 12. Serveringspaviljong. 19. Dansbana. G. Stora ridhuset. 13. Avträdesbyggnad. 20. Köksbyggnad. 7. Materialskjul. 14. Marketenteri och mäss. 21. Ved- och vagnbod. 8. Sommarstall o. fordonsförråd. 15. Reparationsverkstad. 22. Materialbod.

i tomter till försäljning och det södra, C, att bilda tomt för de tre kvarstående kasernbyggnaderna med utrymme även för eventuella tillbyggnader. Enligt den fastställda stadsplanen har k v. Spiltan en areal av » Krabban » » » » Häcken » » »

9,199 kvm. 12,633 » 9,816 » 31,648 kvm.

Gatumark

6,816

>

Summa 38,464 kvm.

Enligt det i fig. 27 åskådliggiorda stadsplaneförslaget skulle det västra kvarteret A få en areal av » nordöstra » B » » > » » sj^döstra » C » » » »

8,946 kvm. 8,174 » 16,474 » 33,594 kvm.

Gatumark

4,870

>

Summa 38,464 kvm.

126 I

m ''o

^ A T A H

L, 1 M H E

!H

i la i

'

i

! 1

;

i8 i

1 O

• 7

1 14

v

O \ 7^A ö"o °O 0 © 0C \

i

i

,o G>

i

j. Jfcu .T/öl £J>£ e ax ^ , c r ö

0 I Si

i 16

i

i i-5

(2

il

!

i

l

!

i

!

i

< !

....i

! JCv K-rtxX l Ä c t n .

r

,

i

^£o<5fj.i£2<

i i i

.© o © o V>Ö O O 0

•i

i i

i

u

i i

KL

i

/' M

i 1

! ;

i i

T o -R. Sj A T A

Fig. 26.

Positionsartilleriets kasernområde, fastställd stadsplan.

Sammanlagda ytan av kvartersmarken är i det senare förslaget något större än enligt den fastställda stadsplanen, beroende därpå att gatumarken något minskats. Den till försäljning åt enskilda avsedda tomtmarken i kvarteren A och B uppgår enligt byggnadssakkunnigas förslag till 17,120 kvm. Av kvarteret A har genom Byggnadsstyrelsens förmedling reserverats för telegrafverkets räkning en byggnadstomt, a. b, c, d, av omkring 1,820 kvm. areal att tagas i bruk år 1925. I skrivelse av den 28 januari 1920 till Byggnadsstyrelsen har Arméförvaltningen för sin del härtill lämnat medgivande. Ekonomiska Den ekonomiska innebörden av den föreslagna stadsplaneändringen framgår beräkningar. a v följande beräkningar. Enligt nu gällande stadsplan skulle behållningen efter försäljningen av de 40 tomterna, sedan alla med försäljningen och färdigställandet av gatorna förenade kostnader avdragits, kunna beräknas uppgå till omkring 3,846,400 kronor. Medeltalet av motsvarande behållning vid försäljningen av tomterna å Fredrikhovsområdet uppgives av Djurgårdskommissionen hava varit 99:97 kronor pr kvm. av hela området (gator + tomtmark). Å Fredrikshovsområdet utgör tomtmarken 80.12 % av hela områdets areal. Enligt den fastställda stadsplanen för Positionsartilleriets område uppgår tomtmarken till

127 J

\SN\S,N,SS,Y.SV,N^YI,SVIS,S'

i

^

^\\\^\^^^^^\\\\\\^^\^\^^^^^^^v

O Q

Q

Q

W T O W T O W W W W W ! ! W W . . W ^ W ^ ^ ^ s V W . V x s s s s s , s s s s s s - . •• -fl

t^\\N\\.\\Vm

psssss

ss.s

128 82.3 % av hela området. Vi hava därför vid ovan angivna summa behållning ansett oss kunna avrunda Djurgårdskommissionens medeltalssiffra 99: 97 till jämnt 100 kronor. Enligt det å fig. 27 åskådliggjorda förslaget till ändring av stadsplanen skulle hela kvarteret C upplåtas till någon museal statsinstitution. För att även i detta fall kunna använda oss av Djurgårdskommissionens siffror hava vi från områdets hela areal frånräknat kvarteret C. Återstående del av Positionsartilleriets område har en arealav 21,990 kvm., varav 4,870 kvm. gatumark och 17,120 kvm. tomtmark. Tomtmarkens areal utgör sålunda 76.9 % av bruttoarealen. Med ledning av Djurgårdskommissionens siffror skulle man kunna approximera sig till en antaglig behållning av 95 kronor pr kvm. bruttoareal, i detta fall 21,990 kvm. eller 2,089,050 kronor. Den för telegrafverket reserverade tomten är härvid beräknad att försäljas enligt samma normer som övriga till försäljning avsedda tomter. Förslag till Det för museiändamål reserverade kvarteret C med därpå befintliga användordnande av b a r a byggnader skulle alltså kunna sägas representera ett värde för statsverket kvarteret C. a v 1^757^350 k r o n o r (3,846,400—2,089,050). Även med detta betydande tomtvärde torde det bli billigare att omforma kasernbyggnaderna för museiändamål än att uppföra ny museibyggnad å eventuellt billigare tomt. Enligt av oss gjorda undersökningar skulle kasernbyggnaden och de båda stallflyglarna kunna för museiändamål lämna en golvyta av omkring 5,000 kvm. Genom de på lig. 27 visade tillbyggnaderna bakom huvudbyggnaden och mellan densamma och flyglarna skulle utrymmet kunna ökas med ytterligare 4,500 kvm. golvyta. Byggnadssakkunniga förmena sålunda, att Positionsartilleriets kasernbyggnad och de båda stallbyggnaderna vid Storgatan böra bevaras och inredas för museiändamål, se kap. V, sid. 374, och att på grund därav den för kasernområdet nu gällande stadsplanen vid regementets förflyttning icke bör få träda i kraft, utan en ny stadsplan för området fastställas i huvudsaklig överensstämmelse med den i lig. 27 visade.

Fredrikshov. Tomtens Av Fredrikshovsområdet, som efter dess stadsplaneläggande uppdelats i byggs/or^, nadstomter till försäljning, har i kv. Fredrikshov för statens eget bruk undantagits tomten nr 6 med en areal av 3,761 kvm. yta. Enligt senast (den 3 november 1922) fastställd ändring av stadsplanen för detta område upptages kv. Fredrikshov uteslutande av ifrågavarande tomt. På tomten be- På tomten befinna sig tvenne äldre byggnader. Den ena utgjorde en gång fintliga bygg- ändpartiet av östra flygeln å det åt änkedrottningen Lovisa Ulrika på uppdrag nåder. a v i ( 0 nung Gustav III efter ritningar av Överintendenten C. F. Adelcrantz uppförda slottet Fredrikshov (1772—1776). Den andra byggnaden, belägen invid Storgatan, uppfördes redan under konung Fredrik I:s tid och för hans räkning.

129 Fig. 28.

Fredrikshov nr 6, nuvarande utseende.

Båda byggnaderna äro för sin tid karakteristiska arkitekturminnesmärken. Den förstnämnda, slottsflygeln, är dock av betydligt mäktigare monumental karaktär än den mindre, vid Storgatan belägna byggnaden. Det var särskilt med tanke på att kunna använda denna slottsflygelrest såsom det centrala huvudpartiet i en ny byggnad för något statens behov som denna tomt undantogs från försäljning. Nämnda byggnader jämte andra på det gamla Fredrikshovsområdet ännu osålda Byggnaderpartier kvarstående byggnader disponeras av Arméförvaltningen till förrådslokaler nas nuvaran de användför intendentsdepartementet samt till kasern för ett intendenturkompani. ning. I byggnaden vid Storgatan residerar Krigshovrätten i 7 rum jämte ett rum och kök för en vaktmästare. De övriga rummen i denna byggnad upptagas av intendenturen. I underdånig skrivelse, daterad oktober 1918, har föreståndaren för Livrustkam- Livrustkammaren gjort framställning om ifrågavarande tomts upplåtande till Livrustkam- marens förmålen. Framställningen åtföljes av ett av arkitekt B. Hjort upprättat förslag Ä T i ^ till tomtens bebyggande för detta ändamål, se fig. 29. På ett fyndigt sätt har man i detta förslag sökt begagna sig av de båda ovannämnda byggnaderna, vilka inkomponerats i ett komplex av rätt heterogena byggnadspartier dominerade av ett torn. Utan tvivel äro lokalerna synnerligen väl anpassade för livrustkammarsamlingens säregna behov. Emot detta sätt att begagna sig av de båda äldre byggnaderna torde emellertid med fog kunna anmärkas, att den pittoreska anordningen av det hela strider 9

130 emot den monumentala slottsflygelbyggnadens karaktär, som fordrar att få vidare utveckla sig symmetriskt. Tornet, den sammanhållande kraften mellan de stridiga byggnadspartierna, är visserligen såsom sådan nödvändigt, när byggnaden betraktas isolerad från omgivningen, men denna dess verkan torde komma att förtagas redan av de höga boningshusen i omgivande kvarter och i ändå högre grad av den närliggande A

B

C FREDRIKSHOVSGATAN

LOVISAGATAN

Fig. 29. Arkitekt B. Hjorths förslag till bebyggande av kvarteret Fredrikshov. A fasad mot Storgatan, B fasad mot Fredrikshovsgatan, C plan av bottenvåningen.

131 Oscarskyrkans spira. De bakomliggande husens i kv. Gardisten och Hornblåsaren taklisthöjder äro genom särskilda bestämmelser fastställda till 31.50 m. över slusströskeln; det föreslagna tornets taklist synes befinna sig endast omkring 38 m. över slusströskeln. Il

LOVISAGATAN

cn H

O Q >

-i > Z

FREDRIKSHOVSGATAN

Fig. 30.

Fredrikshov nr 6, byggnadssakkunnigas förslag till dess bebyggande.

A fasad mot Storgatan, 15 fasad mot Fredriksbovsgatan, C plan av våningen 2 tr. u p p .

Vi hava undersökt möjligheterna för att utbygga denna tomt i bättre överens- Byggnadssakstämmelse med det gamla slottsbyggnadspartiets eget kynne och funnit, att man kunnigas förpå denna väg skulle kunna erhålla en mycket god ämbetsbyggnad. Det som jxJLJjf "';"' en gång varit ändparti å slottsflygeln skulle, å ömse sidor tillbyggt, ingå så- e

132 som mittparti i en huvudbyggnad sträckande sig över tomtens hela bredd från Fredrikshovsgatan till Lovisagatan. Genom flygelbyggnader utefter dessa gator skulle korridorsystemet ytterligare kunna utvecklas, såsom framgår av lig. 30, och sträckas ända fram till Storgatan med tjänsterum på ömse sidor om korridoren. I huvudbyggnaden ensamt kan erhållas 60 tjänsterum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,384 kvm. och 85 fönster. I var och en av flygelbyggnaderna erhållas 42 tjänsterum med 860 kvm. nyttig golvyta och 50 fönster. Förutsättningen för flyglarnas framdragande ända till Storgatan är emellertid, att byggnaden vid Storgatan rives. Denna byggnad är uppförd i tre våningar. I varje våning torde kunna anordnas 8 tjänsterum, d. v. s. att i byggnaden skulle kunna anordnas summa 24 tjänsterum eller omkring hälften av vad som rymmes i en av nämnda flygelbyggnader. I den ovan föreslagna symmetriska utvecklingen av slottsflygeln kan byggnaden vid Storgatan icke inrangeras, varken ifråga om våningshöjder eller korridorsystem. Då härtill kommer, att byggnaden ligger omkring 1.5 m. under bredvid liggande gatumark, synes fullgiltiga skäl förefinnas att låta denna byggnad få vika, för att bereda möjlighet att tillfullo utnyttja den både kulturhistoriskt och praktiskt sett mera värdefulla av de båda byggnaderna, och att göra detta på ett sätt som bättre svarar emot detta värde, än det av Livrustkammarens föreståndare framlagda förslaget. Enligt detta sistnämnda förslag uppgår kubikmassan av nybyggnaderna till omkring 28,900 kbm., enligt" det i lig. 30 visade förslaget uppgår nybyggnadernas volym till omkring 23,250 kbm. Fredrikshov Vi hava i det föregående utgått ifrån att den tid icke kan vara avlägsen, då bör snarast Fredrikshov icke längre behöver tagas i anspråk för Arméförvaltningens behov. möjligt ut- ^ y ^ n y försäljning bestämda området återstår icke andra tomter än sådana, på vilka förefinnas byggnader, som upptagas av intendentsdepartementet. Dessa tomter hava en sammanlagd areal av omkring 6,300 kvm. Med ledning av Djurgårdskommissionens redogörelse för dess verksamhet under åren 1910—1920 torde värdet av dessa tomter kunna uppskattas till omkring 724,200 kronor och nettobehållningen till omkring 652,000 kronor. Djurgårdskommissionen har påpekat, att, sedan numera Svea ingenjörkår lämnat sin kasern i kv. Göken å Kungsholmen, Fredrikshovsbyggnaderna skulle kunna utrymmas och manskap och förråd tills vidare inrymmas i byggnaderna i kv. Göken. Även om det av Byggnadsstyrelsen framlagda förslaget, att förlägga Farmaceutiska institutet till den stora kasernen därstädes, skulle komma till utförande, torde övriga lokaler möjligen vara tillräckliga att ersätta utrymmet i Fredrikshov. Ingenjörkårens f. d. kasernområde är dock, även det, avsett till försäljning. Alla härför nödiga förarbeten fordra visserligen åtskilliga år, men knappast så lång tid att ett provisoriskt användande av byggnaderna för Arméns intendenturförråd kan anses rimligt. I följande kapitel har under rubriken »Arméns intendenturförråd», sid. 284, angivits andra möjligheter för denna anstalts lokalisering. Byggnadssakkunniga föreslå, att Fredrikshovsområdet så fort som möjligt evakueras, att kv. Fredrikshov bebygges helt eller delvis enligt ovan angivna förslag fig. 30, samt att byggnaderna av skäl som närmare angivits å sid. 253 upplåtas till ämbetslokal åt Byggnadsstyrelsen.

133 Statens tomt i Nobelparken. Denna tomt, som upptager en areal av c:a 3,000 kvm. men som till sina Tomtens storgränser icke är fixerad, är belägen inom Skogsinstitutets f. d. område å Norra ieJc och ^''-ieDjurgården, nuvarande Nobelparken. Konungens dispositionsrätt över Djurgården grundar sig på Riksens stånders Tomtens tillskrivelse den 1 december 1809, varigenom ständerna erbjödo Karl XIII att till komst. bestridande av hovhållningen emottaga en viss årlig summa mot det att till Riksens ständer överlämnades såsom en i evärdeliga tider åt dem förbehållen rättighet »förvaltningen och användandet av de Kungl. gårdar och Kungsladugårdar m. m. som förut stått under Konungens omedelbara styrelse, med iakttagande av att den här vid huvudstaden belägna Djurgården bör förbliva under Kungl. Majrts enskilda disposition». Sedan den kommitté, som av Kungl. Maj:t tillsattes den 8 april 1902, avgivit betänkande om de delar av Norra Djurgården, vilka borde försäljas för erhållande av medel till de nya kasernetablissement, som genom den nya härordningen vore erforderliga, framlade Riksmarskalksämbetet i utlåtande över detta betänkande förslag angående det område som enligt Riksmarskalksämbetets åsikt borde försäljas. I detta utlåtande yttrade Riksmarskalksämbetet, att det erhållit bemyndigande att göra hemställan om, att ett område å Skogsinstitutets dåvarande område på omkring 3,000 kvm. måtte förbehållas Hans Maj:t Konungens personliga disposition, att till särskilt ändamål användas. Vid beslutet om att Skogsinstitutets f. d. område skulle få avhändas Kronan, undantog 1905 års Riksdag i överensstämmelse härmed omkring 3,000 kvm. av detta område. I beslut den 24 december 1906 förklarade sig Hans Maj:t Konung Oscar II Konungen avvilja till Nobelstiftelsens förmån under vissa villkor avstå dispositionsrätten till står disposiberörda område av omkring de 3,000 kvm., vilka voro belägna å Skogsinstitutets honsrattenMl dåvarande område. sen Då Nobelstiftelsen icke ansåg sig kunna uppföra sin byggnad på en tomt vara endast dispositionsrätt kunde erhållas, hemställde stiftelsen, att av Riksdagen måtte utverkas medgivande, att ifrågavarande område finge avhändas Kronan på samma sätt som i 1905 års riksdagsbeslut blivit bestämt för övriga av Djurgårdens till försäljning avsedda områden. På grund härav föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 142 1907 års Riksdag Riksdagen medgiva, att, därest Hans Maj:t Konungen komme att till Nobelstiftelsen för medgiver tombebyggande upplåta det område om c:a 3,000 kvm. som enligt Riksdagens skri- tens f o r s a l . i mg velse den 18 maj 1905 angående försäljning av vissa delar av Djurgården be' stämdes att undantagas för Hans Maj:t Konungens disposition, området finge på samma villkor försäljas som i ovan nämnda riksdagsskrivelse blivit bestämt. Denna framställning blev av Riksdagen bifallen den 13 maj 1907. Sedan Nobelstiftelsen uppfyllt det för erhållande av dispositionsrätten till ifrågavarande område uppställda villkoret, förklarade Hans Maj t Konungen enligt beslut den 3 februari 1908 dispositionsrätten till området vara på Nobelstiftelsen överlåten. Härefter uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 27 mars 1908 åt

i^.xj^-L~~~^—.rfcr^srr^—.X

Fig. 31. Statens tomt i Nobelparken.

'

'" *

'- ^ t ,,-^1^, i ,^SX-"!J

Förslag till fixerande av dess läge och gränser.

kommissionen för handhavande av frågor rörande nytt övningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden, att för en köpeskilling av 150,000 kronor till Nobelstiftelsen försälja området ifråga. Tomten åter- I skrivelse den 8 september 1919 hemställde Nobelstiftelsen, huruvida icke köpe8 av stats- Kungl. Maj:t vore villig vidtaga åtgärder för återförvärvande åt statsverket av verket. samma tomt.

135 Som skäl härför anfördes bland annat, »att genom andra byggnadsföretag i huvudstaden större samlingslokaler skola i en nära framtid komma till stånd, vilka väl ägna sig för den högtidliga utdelningen av nobelprisen och säkerligen kunna få av Nobelstiftelsen användas för detta ändamål». Vidare anfördes, att, då stiftelsens byggnadsfråga blivit begränsad till beredande av endast förvaltningslokal för stiftelsen, den ifrågavarande tomten ansågs för stor för detta ändamål. Sedan Byggnadsstyrelsen, Statskontoret, intendenten för Djurgården samt Riksmarskalksämbetet yttrat sig i frågan, föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen i proposition nr 389 (år 1920) att godkänna Nobelstiftelsens erbjudande, att på statsverket överlåta sin rätt till det 3,000 kvm. stora området å Skogsinstitutets gamla område, samt att, för beredande av gottgörelse åt Nobelstiftelsen för avstående av dess rätt till bemälda område, anvisa å extra stat för år 1921 294,000 kronor. Riksdagen biföll vad Konungen sålunda föreslagit och förklarade, att området ifråga borde reserveras för något statens ändamål. Som ovan nämnts äro tomtens belägenhet och gränser icke fixerade. Då frågan Tomten bör gällde uppförandet av en byggnad åt Nobelinstitutionen, avsåg man att förlägga/öWä^as omdenna på områdets högsta platå. -HiLttåf^k Man har emellertid blivit alltmer tveksam i fråga om önskvärdheten av att**18 ^u*. ' placera en monumentalbyggnad av stora dimensioner på kullens topp. Den skulle resa sig högt över trädkronorna och förtaga det nuvarande behagliga intrycket av att stenhusmassorna avbrytas av en park, vars mjuka trädkonturer runda sig ned mot vattnet. Bibehållande av den nuvarande anordningen med en låg byggnad vid kullens fot och närmare gatan vore ur denna synpunkt mycket att föredraga. Byggnadssakkunniga ansluta sig till denna uppfattning och föreslå i sammanhang härmed, att de 3,000 kvm. förläggas så, fig. 31, att de bilda ett tomtområde omkring den ännu kvarstående byggnad, som förut inrymt Skogsinstitutet och numera tillsvidare hyser Generalstabens topografiska avdelning (se sid. 274). Genom en dylik förläggning av tomten skulle denna byggnad, som eljest är avsedd att rivas, kunna komina statsverket tillgodo för något dess ändamål, även sedan topografiska avdelningen inflyttat i den nya byggnaden i kv. Kandidaten. Av det ovan anförda torde framgå, att såväl dispositions- som äganderätten Tomtens areal till det ifrågavarande markområdet numera återgått till Kronan. Ehuru Djur- behöver ökas. gårdskommissionen redan den 6 juni 1918 erhöll nådigt uppdrag att uppgöra förslag till avtal angående upplåtande till Stockholms stad med full äganderätt av de delar av Skogsinstitutets förutvarande område, vilka enligt den 15 december 1911 fastställd stadsplan skulle avsättas till allmän park, har sådant förslag ännu icke kunnat definitivt framläggas, företrädesvis emedan läget, storleken och gränserna för det av Nobelstiftelsen en gång disponerade området ännu icke kunnat fixeras. Då detta område av 1905 års Riksdag undantogs för Hans Maj:t Konungens personliga disposition, bestämdes dess storlek till omkring 3,000 kvm. Vid förhandlingarna om Nobelstiftelsens övertagande av området ifrågasatte stiftelsen

136 att få inköpa ytterligare 3,500 kvm. Vid behandlingen av detta ärende i Statsrådet den 4 april 1907 förklarade föredragande statsråd, att något bemyndigande av Riksdagen för Kungl. Majd till en dylik försäljning icke erfordras, då detta område inginge i den del av Norra Djurgården, till vars försäljande Kungl. Majd redan erhållit dylikt medgivande. Då Riksdagen överlämnat åt Kungl. Majd att avgöra, vad som borde undantagas från försäljning för att användas för statens eget behov, torde Kungl. Majd utan Riksdagens hörande även kunna avsätta för statsverkets räkning omkring Skogsinstitutets f. d. byggnader ett tomtområde avsevärt större än 3,000 kvm. A

B

A p l a n av våningen 1 Ir. u p p , 15 plan av bottenvåningen.

Det område som byggnadssakkunniga i det å lig. 31 återgivna förslaget angivit såsom tomtmark upptager en yta av omkring 5,300 kvm. Detta förslag är utarbetat i samråd med Djurgårdskommissionen, på vars åtgörande lärer .bero att få gränserna för området närmare bestämda och genom stadsplan fastställda. Härvid är att märka, att tomtgränsen visserligen överskrider den fastställda gatulinjen och att sålunda en ändring av stadsplanen ifråga om ordnandet av Strandvägen måste ske, men att intet intrång göres på gatans effektiva bredd. Icke heller göres något intrång på bredden av den närmast gatan löpande allén (för gående). Den yttre allén (för ridande) böjes däremot av till höger in i parken utefter stranden av Djurgårdsbrunnsviken. Den utanför alléerna på Strandvägen anlagda kajgatan varken behöver eller bör fortsättas på andra sidan Djurgårdsbron längre än till parkområdet, där endast känsligt anlagda gång- och ridvägar få slingra sig fram och där den sällsamt vackra strandkonturen och vegetationen icke får »regleras» med gator, kajer eller utfyllningar, utan bibehållas i sitt naturliga skick. Den stora lastbiltrafiken från och till Ladugårdsgärdestaden och Lidingön lär väl under inga omständigheter få framföras på Strandvägen utan uppdelas på andra och genare vägar.

137 Vid utarbetande av detta förslag hava vi förutsatt, att Skogsinstitutets förra Till- och nybyggnad skall upplåtas till statsministerhotell. Byggnaden behöver för detta byggnader. ändamål både till- och ombyggas för att lämna erforderligt utrymme särskilt för entré- och köksdepartement. I bottenvåningen skulle kunna anordnas: entré med rymligt kapprum och toalett, statsministerns skrivrum, två salonger, matsal, serveringsrum, kök med skafferier, matsal för tjänare m. m.; i övre våningen: sängkammare med toalettrum och badrum, barnkammare och gästrum med tillhörande badrum, ett par sällskapsrum, syrum, borstrum, sovrum för tjänare m. m. på sätt närmare framgår av fig. 32. Vid infartsgrindarna har å situationsplanen inlagts en mindre byggnad inrymmande garage samt portvaktarbostad. En befintlig mindre byggnad i tomtens sydöstra hörn torde lämpligen kunna användas såsom bostad åt en gårdskarl, som även bör kunna sköta värmeledningen. Samtliga byggnads-, terrasseringsoch planeringsarbeten torde kunna utföras för omkring 290,000 kronor. Gränserna för det till ministerhotellet hörande området bestämmas delvis av terrängen och trädvegetationen, men hava å vissa punkter givits det föreslagna läget för att skydda dem som uppehålla sig på terrasserna söder och väster om byggnaden mot påträngande nyfikenhet från den förbipromenerande allmänhetens sida. Köksflygeln skyddar mot inblick över terrassen från bergkullen bakom området. Området framför huvudfasaden mot Strandvägen torde erbjuda goda möjligheter för modern trädgårdskonst.

S v e a o c h Göta l i v g a r d e s r e g e m e n t e n a s k a s e r n o m r å d e . Såsom av fig. 33 synes, är själva kasernkomplexen anlagd så, att den helt in- Nordliga ordnar sig i det i denna del' av Östermalm rådande gatunätet, under det att delen av gränsen a, b, c, d, e för norra delen av livgardesregementenas kasernområde icke "^.J7 ansluter sig till detta gatusystem. Utefter linjen ab stöter kaserntomten intill det till försäljning upplåtna Karlaplansområdet. Den triangel, som bildas mellan denna linje, Banérgatan och Valhallavägens förlängning, har dock icke ännu intagits i stadsplanen och torde icke heller lämpligen kunna däri intagas med mindre en reglering av gränsen mot kaserntomten kommer till stånd. Denna omständighet jämte det förhållandet, att samtliga tomter inom Karlaplansområdet inom kort äro försålda och bebyggda, har föranlett oss att taga under övervägande, huru området norr om själva kasernbyggnaderna, d. v. s. mellan förlängningarna av Karlavägen och Valhallavägen, skulle lämpligen kunna regleras. De härvid bestämmande momenten hava varit: l:o) att ansluta trafiklederna till det västerifrån kommande gatusystemet, 2:o) att bevara så stor del av den vackra parken på kaserntomten som möjligt, 3:o) att under dessa betingelser dock utlägga så stor del av marken som möjligt till byggnadskvarter lör försäljning. Vi hava sålunda tänkt oss Banérgatan och Valhallavägen utdragna förbi om- Förslag till rådet, samt en ny gata, parallell med Banérgatan, utlagd på östra sidan om ka- reglering. sernbyggnaderna. Utefter västra och östra sidorna av den sålunda bildade rektangeln Viro 54 m. breda kvarter för uppförande av 5-vånings hyreshus utlagda.

138 Det vore önskvärt, att byggnadslängorna i dessa kvarter mot parken kunde erhålla en enhetlig, i viss mån monumental hållning. Det är icke uteslutet, att man skulle kunna utan olägenhet inlägga några enfamiljshus utefter de parken begränsande gatorna i öster och väster, under förutsättning att dessa byggnader bliva låga och av ensartad typ. På grund av terrängförhållandena komme Karlavägens förlängning att ligga på ett högre plan än parken, vilket förhållande skulle kunna med mycken arkitektonisk effekt utnyttjas. I stället för tomtfiguren a, b, c, d, e med en yta av c:a 78,000 kvm. skulle kaserntomten norr om Karlavägens förlängning erhålla formen f, g, h, i, k, 1, m, n med en yta av c:a 70,500 kvm. För realiserandet av detta förslag erfordras

Fig. 33.

Förslag till stadsplan för en del av Livgardestomterna och närliggande områden.

139 dels ändring av stadsplanen, dels Biksdagens medgivande till försäljning av den nybildade kvartersmark, som icke redan ställts under Djurgårdskommissionens förvaltning, i samband varmed uppgörelse med Stockholms stad rörande äganderätten till gatumarken och gatornas iordningställande m. m. lärer böra träffas. Sammanlagda arealen av till försäljning sålunda bildad tomtmark uppgår till omkring 31,650 kvm., som fördelar sig på följande sätt: Tomtmark tillhörande Karlaplansområdet... c:a 11,750 kvm. » » kasernområdet » 10,050 » » » Ladugårdsgärdet » 9,850 » Summa 31,650 kvm. Gatumarken uppgår till 21,475 kvm. och fördelar sig sålunda: På Karlaplansområdet » kasernområdet » Ladugårdsgärdet

c:a 4,275 kvm. » 10,950 » » 6,250 » Summa 21,475 kvm.

Det är åt detta håll staden vill växa. De nya moderna våningarna i Karlaplanshusen hava gjort denna del av staden eftersökt såsom boplats. Kunde tomtförsäljningarna fortsättas över ytterligare områden i denna trakt, torde säkerligen köpare vara att påräkna.

Karlaplansområdet. Den 15 december 1911 fastställdes stadsplan för större delen av de områden Stadsplanen å Norra Djurgården, som enligt 1905 års Riksdags beslut finge på det sätt Kro- för området nan avhändas, att därav till Stockholms stad kostnadsfritt med äganderätt upp- föstetåUdes lätes de delar som enligt en blivande stadsplan erfordras till gator, torg och allmänna platser, ävensom angränsande vattenområden, samt att de återstående delarna försåldes i den ordning Kungl. Majd bestämde. Genom nådigt brev av den 15 mars 1912 uppdrogs åt Djurgårdskommissionen Djurgårdsatt handhava försäljningen för Kronans räkning av de sålunda bildade byggnads- kommissionen tomterna. Härvid undantogos från försäljningen bland andra vissa invid eller i närheten av Karlaplanen belägna tomter, för att reserveras för statens egna ändamål. Dessa tomter, nr 1 kv. Fältväbeln, nr 3 kv. Fältöversten, samt nr 1 kv. Djursborg, äro ännu icke tagna i bruk för statsverkets räkning. Tomten nr 1 kv. Djursborg bildar fond för Östermalmsgatan. Under det bygg- Kv. Djursnadssakkunnigas utredningsarbete pågått, har vid olika tillfällen fråga uppstått borg nr1 om användningen av denna sistnämnda tomt. Förslag hava utarbetats för att ton försäljas. undersöka, hur tomten på lämpligaste sätt borde bebyggas samt hur många rum skulle kunna erhållas. Med stöd av dessa utredningar kan antagas, att i en byggnad, se fig. 35, med bottenvåning, 4 våningar däröver samt inredd vind

140 VALHALLA

Fig. 34.

Kv. Fält väbeln 1 OVCLTOV

P ii

VÄQEKf

Vid Karlaplan reserverade tomter.

skulle kunna erhållas 165 tjänsterum med en sammanlagd nyttig golvyta av 4,125 kvm. Byggnadens kubikmassa kan beräknas uppgå till omkring 28,500 kbm. Byggnadssakkunniga finna emellertid ingen anledning att längre reservera denna tomt för statens räkning utan vilja förorda dess försäljning. Tomten nr 1 kv. Fältväbeln har ett synnerligen anspråksfullt läge i fonden p^ ^en storstadsmässigt anlagda Karlaplanen och mellan de båda stora nya trav

monumental fiklederna Hjorthagsvägen och Värtavägen. Den fordrar en monumental byggbyggnad. n a a " med stora mått, vilken reser sig i höjden helst med en kupol dominerande den högvuxna omgivningen. Av alla de statens byggnadsbehov, som nu måste tillfredsställas, finnes intet som i det yttre behöver uppträda med den monumentalitet, som ifrågavarande läge fordrar, om icke möjligen trofésamlingen samt vissa delar av Livrustkammaren. Tomtens möjligheter låter tanken arbeta vidare i denna riktning, trofésamling — minneshäll (panteon) — nationalmonument.

141 Mellan den gamla staden och den kommande skulle den närvarande generationen bygga ett monument, där folket, generation efter generation, finge hugfästa minnet av betydelsefulla utslag av »dess andes stämma i världen». På den platsen skulle ett emot »folkets» majestät svarande imponerande minnenas tempel kunna inordnas helt naturligt i stadsbilden. Under alla omständigheter böra tillsvidare undantagas från försäljning icke blott hela kv. Fältväbeln och tomten nr 3 i kv. Fältöversten, utan även övriga tomter i sistnämnda kvarter, för att man vid bebyggandet av kv. Fältväbeln må ha fria händer att eventuellt ändra Stora Bältgatans läge och behålla i sin hand möjligheten att bestämma både huvudformer och detaljer å blivande byggnader i kv. Fältöversten med hänsyn till en monumental byggnad å kv. Fältväbeln, särskilt med tanke på anordnandet av en entré till densamma från Valhallavägen.

/•VET. 10. 5. O.

10.

Q.O.

30.

hO.

50.

ÖO.

70.

80.

90.

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

Fig. 35.

Djursborg nr 1.

Förslag till dess bebyggande.

iOO.-MET. i

142 Kvarteret Doktorn. (Patent- och registreringsverket.) Obebyggda Såsom en tillgång på outnyttjad tomtmark torde även böra inregistreras den områden re- del av kv. Doktorn, som icke upptages av Patent- och registreringsverkets serveras for n v a kygg n a ( i på Y ar sin sida om denna byggnad finnes plats för tillbyggnareqistrerinqs- ^ e r ? s a s o m a fig- 36 angivits med bokstäverna a, b, c, d samt e, f, g, h. verket. Man kan i var och en av dessa tillbyggnader erhålla omkring 66 rum, i båda tillsammans alltså 132 tjänsterum av normal storlek (25 kvm. golvyta). Tillbyggnadernas sammanlagda volym blir omkring 25,000 kbm. De båda områdena böra reserveras för Patent- och registreringsverkets eget framtida eventuella utvidgningsbehov och tillsvidare vårdas såsom planterade förgårdar. Området mellan kv. Doktorn och Kandidaten, vilka båda tillhöra staten, har hittills varit gatumark och kallats Löjtnantsgatan; genom nådigt beslut den 15 december 1922 har en ändring av stadsplanen fastställts, varigenom kv. Doktorn, Löjtnantsgatan och kv. Kandidaten sammanslagits till ett kvarter, benämnt Uppfinnaren, och Löjtnantsgatans mark alltså förvandlats till tomtmark, vilken emellertid, enligt fastställd bestämmelse, icke får bebyggas.

Humlegården. Tomtens stor- Humlegården är liksom Kungsträdgården ett Kronan tillhörigt byggnadskvarter, lek. vilket upplåtits till allmänt begagnande såsom park, utan att hava på författningsenligt sätt fått karaktär av allmän plats. Kvarteret har en areal av 110,875 kvm., av vilka omkring 2,064 kvm. upptagas av Kungl. biblioteket. Kostnaderna för parkens skötsel och underhåll bestridas av Stockholms stad. HumlegårOm man antager, att statsmakterna skulle önska exploatera detta synnerligen dens värde, välbelägna kvarter, kan det tänkas äga rum på liera olika sätt. Under alla omständigheter torde dock böra reserveras dels tillräckligt utrymme för Kungl. Bibliotekets ulvidgningsbehov, dels tillbörligt utrymme runt om det sålunda tillmätta byggnadsområdet, för att isolera byggnaden och dess dyrbara innehåll från omgivande stadsdel. Med hänsyn härtill torde för statsverkets räkning böra reserveras den del av Humlegården som är belägen söder om den stora, tvärs genom parken gående, gamla allén. Detta område borde inhägnas och vara tillgängligt för allmänheten endast under de tider av dygnet då biblioteket hålles öppet. Man skulle kunna ge området en ännu mera fredad och sluten karaktär genom att mot de omgivande gatorna begränsa det med låga envåningslängor med ogenombrutna väggar mot parken och butiksfönster mot gatorna, liksom den gamla Norrbrobasaren. Den norra delen av Humlegården skulle däremot i sin helhet kunna uppdelas i mindre kvarter genom utdragande av befintliga gator i stadsdelarna i öster och norr såsom visats i lig. 37. Hela området norr om den stora tvärallén har en

143 VALHALLAVÄGEN

^^^^1

AETERlg. . 0 . riiiiiiiiii

ÖSTERiAAl^SGATATl

IQ. r

?(Q

3p.

ty>

5.0.

<q0. 70.

8,0.

9,0

Ipo. HO

190/^ETER.

CMJt Mtmmamm*

Fig. 36. Kvarteren Doktorn och Kandidaten. areal av c:a 59,026 kvm.; gatumarken skulle enligt detta förslag upptaga en yta av sammanlagt e:a 13,208 kvm. och lämnande 45,818 kvm. tomtmark, 77.6 3 % av det hela, till försäljning. Enligt Djurgårdskommissionens redogörelse av den 31 mars 1921 för försäljning av tomtmark från Fredrikshovsområdet har vid denna försäljning uppstått en nettobehållning pr kvm. bruttoareal — d. v. s.

144 sammanlagda arealen av gatu- och tomtmark — av 99: 97 kr. Tomtarealen uppgick där till 80.7 2 % av hela området. I ovan angivna förslag till Humlegårdens exploatering upptager tomtarealen visserligen icke fullt så stor del av området, men å andra sidan torde tomtmarken i Humlegården få anses värdefullare än å Fredrikshovsområdet. Vi anse oss därför kunna räkna med en nettobe^"""--•^J I hållning vid exploatering av norra hälften av Humlegården av 100 kronor pr kvm. eller för hela området 5,902,600 kronor. Denna kalkyl är gjord icke för att locka statsmakterna att förstöra Humlegården och dess utomordentligt vackert och rikt utvecklade trädbestånd, utan för att visa den ekonomiska innebörden av en eventuell fastställelse av norra delen av Humlegården såsom allmän plats och överlåtande av den därefter värdelösa marken med äganderätt till staden. Byggnadssakkunniga vilja sammanfatta sin mening angående Humlegården sålunda: den bör bibehållas såsom en Kronan tillFig. 37. Humlegården. hörig tomtmark och tillsvidare upplåtas till allmänt begagnande som park. Utöver vad som erfordras för utvidgning av Kungl. biblioteket, se lig. 37, behöver icke Humlegårdens mark tagas i anspråk för något statens byggnadsändamål under, mänskligt att döma, mycket lång tid framåt. Vår utredning synes oss nämligen visa, att Kronan äger högst betydande marktillgångar, som kunna tagas i anspråk innan Humlegården behöver offras. -

_ _ •' M J

t

Kvarteret Domherren. Länscellfängelset. Kvarterets Det triangelformade kv. Domherren mellan Östermalms-, Rådmans- och storlek och nu- Uggleviksgatorna — a, b, c, d, f, g, e, a å fig. 38 — har en areal av 5,285 kvm. varande an- M e d åbvecnader taxerades fastigheten år 1922 till 400,000 kronor. fri ti ti ft lan - ° ° vändning. Kvarteret är i sin helhet upplåtet till Stockholms läns straffängelse, som år 1898 där inflyttade i för detsamma uppförda byggnader, bestående av en administrationsbyggnad, en cellbyggnad och en mindre bostadsbyggnad. I administrationsbyggnaden inrymmas förutom expeditionsrum för fängelseförvaltningen samt bostäder för direktören och en del av vaktpersonalen även domstolslokaler för Stockholms läns västra domsaga. Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna härads samt Södertörns domsaga. Lokalerna äro sålunda fördelade:

145 Expeditionslokaler Domstolslokaler Bostäder Fångceller

16 rum 6 » 31 » 112 »

med en golvyta av 876 kvm. 757

I underdånig skrivelse den 12 december 1922 har Fångvårdsstyrelsen föresla- Fångvårdsgit, att fängelset skulle nedläggas och fångarna överflyttas till andra fängelser, styrelsen föreslår fängelsamt att rannsakningslokal för de nämnda sets nedlägdomsagorna borde anordnas vid kronogande. häktet å Långholmen. Fastigheten i kv. ÖSTERMALMSGATAN Domherren skulle överlämnas till Byggnadsstyrelsen för att i de nuvarande byggnaderna eventuellt inreda ämbetslokal åt Fångvårdsstyrelsen och i övrigt försäljas eller användas för annat Kronans ändamål. Den nordliga delen av kvarteret, a, b, c, d, e, a, med administrationsbyggnaden och halva cellbyggnaden samt en vaktmästarebostad vid hörnet a, skulle förbliva i statsverkets ägo, under det att den sydliga delen, e, d, f, g, e, skulle försäljas. Byggnadssakkunniga, som haft del av Byggnadern a lämpa, sig till denna framställning under dess handläggarkivdepot. ning i Byggnadsstyrelsen, dit ärendet remitterats för underdånigt utlåtande, hava funnit goda skäl angivna för fängelsets förKARLAVÄGEN flyttning till en mera isolerad plats men hava icke kunnat biträda Fångvårdsstyrelsens förslag att inreda byggnaderna till lokal för Fångvårdsstyrelsen, emedan en för detta ämbetsverk särskilt inredd lokal i GrönFig. 38. Kvarteret Domherren, Länscellfängelset. landet norra stode färdig att om några månader mottaga styrelsen. Byggnadssakkunniga hänvisade till Riksarkivets trängande behov av ett stort magasinsutrymme, där de nu rikligt inströmmande arkivalia från kristidskommissioner och kommittéer kunde på ett ställe samlas. Man skulle enbart i cellbyggnaden kunna uppställa omkring 5,700 löpmeter arkivalia. (Genom beslut av den 16 mars 1923 har Kungl. Maj:t icke funnit skäl bifalla framställningen i vad den rörde inredande av lokaler åt Fångvårdsstyrelsen i kv. Domherren. Beträffande fängelsets nedläggande skall Kungl. Maj:t framdeles meddela beslut.) Vidkommande den i Fångvårdsstyrelsens framställning vidrörda tanken att Tomten bör försälja någon del av kvarteret, hava vi för Byggnadsstyrelsen framhållit önsk- icke försäljas. värdheten av att så icke måtte ske. Det är nämligen för fastighetens utnyttjande för statsverkets ändamål av mycket stort värde att den omfattar ett helt 10

146 kvarter, särskilt om den nu såsom provisorisk föreslagna användningen av byggnaderna till reservdepå åt Riksarkivet skulle övergå att bliva permanent, en tanke som vi tillåtit oss framkasta å sid. 348 i samband med utredningen avRiksarkivets lokalfråga.

Norra Djurgården. Såsom Djurgårdssakkunniga hava vi jämte professor Einar Lönnberg tidigare haft att utreda frågan om vilka delar av Djurgården borde såsom park bevaras. I detta sammanhang gäller frågan i främsta rummet att inom samma område påvisa platser eller partier, som kunna lämpa sig till byggnadsmark för statsinstitutioner., och huru dessa enligt vårt förmenande borde ordnas. Starbåcks Det torde icke vara ur vägen att här anföra ett par utdrag av yttranden dels motion 1913. av herr Starbäck i hans motion till 1913 års Riksdag rörande Djurgårdens bibehållande såsom naturlig park, dels av 1913 års Riksdag i dess underdåniga skrivelse med anledning av denna motion. Dessa yttranden återfinnas fullständigare refererade i Djurgårdssakkunnigas betänkande av den 15 maj 1917. Herr Starbäck yttrar bland annat: »Av den vid denna motion bifogade kartan jämte den bilaga, som upptager förteckning å de områden, som för bebyggande och andra ändamål så att säga undantagits Djurgården, framgår, att parkområdet redan nu i högst betydande grad inkräktats. Till dessa områden kunna yttermera läggas den för regementenas skjutövningar avsedda halvö, som begränsas av en linje, dragen mellan Djurgårdsbrunn och Lidingöbro värdshus, och det för exercisövningar använda egentliga gärdet. Huru med dessa senast nämnda områden i framtiden kan komma att förfaras, är visserligen ej alldeles klart; men efter all sannolikhet komma de i största utsträckning att efter särskild plan bebyggas och endast smärre delar att apteras till parker, troligtvis med mer eller mindre artificiell prägel, om det också är att hoppas, att vid den blivande stadsplanens fastställande all möjlig hänsyn till de naturliga omgivningarna liksom till terrängen komma att tagas. Vad området mellan Sturevägen, Norra Brunnsviken och Lilla Vårtan beträffar, finnas där ännu stora sammanhängande parkområden av, glädjande att säga, ännu ganska jungfrulig art. Men storstaden tränger även här på och planer ha nyligen varit uppe att å en av de naturskönaste platserna bereda mark för den statsmedicinska anstalten. Mot'strävandet att bibehålla Djurgården såsom naturlig park ställa sig sålunda högst avsevärda ekonomiska statsintressen. Användandet av Djurgårdskassans medel till andra ändamål än de ursprungligen avsedda kan fresta till påtryckning om ytterligare tomtupplåtelser. Det saknades ingalunda antydningar om dylikt i den debatt, som förekom inom andra kammaren, då frågan om dispositionsrätten till Djurgården 1908 var före. Behovet för tomter till statens ändamål kan skapa ständigt nya krav för ny mark härför. Det synes mig fördenskull lämpligt att se till, huruvida det icke å andra sidan finnes andra statsintressen, motsatta de rent ekonomiska, som tala för att en undersökning sna-

147 rast åvägabringas, för att ett lyckligt avvägande mellan dessa stridande intressen ej må av händelsernas gång omöjliggöras. Utan tvivel måste det framstå såsom en fosterländsk angelägenhet, att Djurgårdens bebyggande icke må ske på ett sådant sätt eller i en sådan utsträckning, att Djurgårdens egenskap av öppen park kan komma att lida», säger 1906 års utskott; och måhända får man beteckna såsom ett utslag av samma syn på saken, då statsutskottet 1908 »velat framhålla önskvärdheten därav, att till dess den nu väckta frågan om dispositionen av Djurgården och Djurgårdskassan blivit avgjord, ytterligare tomter å Djurgården icke må till enskilda upplåtas.» Med anledning av herr Starbäcks motion yttrade Riksdagen bland annat följande: »Vidkommande härefter norra Djurgården så uppträda här starka och å sin Riksdagens sida berättigade intressen hotande mot detta områdes bevarande som öppen yttrande. park. Såväl statsverkets ekonomiska intresse av tomtförsäljningar som expansionsbehovet hos statens till huvudstaden förlagda institutioner hava givit anledning till inkräktningar på parkområdet, som, i och för sig förklarliga, dock giva full aktualitet åt det av motionären framförda spörsmålet. Då enligt riksdagens förmenande visserligen betydliga delar av norra Djurgården, men dock på långt när icke hela dess område, böra ekonomiskt exploateras, synes riksdagen därför starka skäl föreligga att överväga, vad som lämpligen bör bibehållas som park och vad som kan upplåtas till andra ändamål. Om således Djurgårdens bibehållande i största möjliga grad såsom park i sin nuvarande utsträckning framstår såsom önskvärt för riksdagen, må å andra sidan framhållas, att då, såsom också av vad ovan anförts framgår, detta önskemåls förverkligande skulle i främsta rummet komma att innebära ett tillgodoseende av Stockholms stads befolknings intressen, staten till gengäld för sin underlåtenhet att exploatera ifrågavarande markområden med fog kan göra anspråk på att vid kommande eventuella mellanhavanden med Stockholms stad röna största tillmötesgående från stadens sida.» På grund av vad sålunda anförts hemställde slutligen Riksdagen, under uttalande av den önskan, att Kungl. Djurgården vid Stockholm i så stor utsträckning som möjligt bibehålies såsom naturlig park, att utredning måtte verkställas, så att snarast möjlig en lämplig gräns kunde fastslås för de områden, som borde såsom park för all framtid bevaras. Resultatet av Djurgårdssakkunnigas utredningar rörande gränserna för de om- Djurgårdsråden av Djurgården, vilka borde för all framtid bevaras såsom park, har åskådlig- sakkunnigas utredm gjorts å en till ovannämnda betänkande fogad karta nr 3. Djurgårdsmarken ng. uppdelas där i tre kategorier, nämligen: l:o) sådan mark, vilken bör såsom park bibehållas; 2:o) sådan mark, som väl må upplåtas till bebyggande, men med ett byggnadssätt så glest och till så ringa höjd att byggnaderna kunna sägas underordna sig vegetationen; 3:o) sådan mark, som må bebyggas med s. k. slutet byggnadssätt. Den mark, som Djurgårdssakkunniga hänfört till tredje kategorien bildar en sammanhängande yta med en areal av omkring 275 hektar, ett område, som f. n. till allra största delen upptages av Ladugårdsgärdet, och som är ungefär

148 lika stort som Norrmalm och Östermalm tillsammantagna. Det är över detta område som Djurgårdssakkunniga tänka sig att den tätbebyggda staden så småningom skall få växa ut. Djurgårdens Frågan om försäljning av vissa delar av Norra Djurgården har länge varit exploatering, föremål för förslag och överläggningar inom Riksdagen. Redan vid 1892 års historik. u r t i m a Riksdag väcktes inom första kammaren motion om att Ladugårdsgärdet med angränsande staten tillhöriga parker m. m. skulle upplåtas till bebyggande på samma sätt som tillgått vid försäljningen av de gamla gardestomterna. Frågan var sammankopplad med frågan om grundskatternas avskrivande och föll med dem. I underdånig skrivelse rörande avyttrande av vissa delar av Ladugårdsgärdet har 1901 års Riksdag sedermera bland annat anfört, att i och för bestridande av de med den nya härordningen förenade extra utgifter borde vissa delar avKronan tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdskanalen belägna, vidsträckta området kunna med fördel för staten försäljas. Det var med anledning av denna Riksdagens skrivelse som Kungl. Maj:t i april 1902 tillsatte en kommitté för utredande av med frågan om upplåtande av delar av Ladugårdsgärdet till bebyggande sammanhängande frågor. I sitt i maj 1903 avgivna betänkande föreslår denna kommitté icke blott Ladugårdsgärdets utan hela Norra Djurgårdens upplåtande till bebyggande. Resultatet av denna utredning inskränkte sig emellertid till beslut om försäljning av det s. k. Karlaplansområdet samt ett område utefter Djurgårdsbrunnsviken (den s. k. Diplomatstaden). Frågan om hela Norra Djurgårdens upplåtande till bebyggande torde väl hädanefter, i alla händelser för en mycket lång tid framåt, vara avskriven från dagordningen, sedan Riksdagen, såsom ovan anförts, uttryckt som sin önskan, att Kungl. Djurgården i så stor utsträckning som möjligt bibehålles som naturlig park. Huru kraftigt »statsverkets ekonomiska intressen av tomtförsäljningar», trots allt intresse för bevarandet av parknaturen, gör sig gällande, bevisas bäst därav, att, redan något år efter det Djurgårdssakkunniga avlämnat sin utredning, en betydande del av ett av de områden, som sakkunniga ansett böra bibehållas som park, upplåts åt Stockholms stad till hamnanläggningar. Förnämsta Det förnämsta hindret för Norra Djurgårdens ordnande har varit och är allthindret för jämt, att så stor del därav användes till övningsfält för militären. Härigenom exploate- jjar man, för tillfredsställandet av expansionsbehovet hos statens till huvudstaniiHtären ( ' e n förlagda institutioner, nödgats inkräkta på mark, som bort tillhöra parkområdet, och gått miste om fördelen av att kunna förlägga sådana institutioner, som stimulera bostadsbyggande i sin närhet, till Ladugårdsgärdet, där icke blott möjligheter till exploatering av mark för bostadsändamål förefinnas, utan det ock från statsverkets sida är högeligen önskvärt, att sådan exploatering må kunna äga rum så hastigt som möjligt. Djurgårdssakkunniga hava i sitt betänkande framhållit även denna sistnämnda synpunkt, och vi vilja här ytterligare betona såsom ett viktigt moment vid ordnandet av statens byggnadsverksamhet å Ladugårdsgärdet, att valet av institutioner och tomtplats sker med hänsyn även till institutionens förmåga att stimulera bostadsbyggande och till den omgivande terrängens lämplighet härför.

149 En absolut nödvändig förutsättning för tillämpandet av denna metod är emel- Förutsättlertid, att Ladugårdsgärdet i sin helhet definitivt upphör att vara övningsfält. ningarna för Upplåtande till försäljning av smala markremsor i gärdets kanter, såsom hittills en rationell exploatering. ägt rum, är ur denna synpunkt mindre tillfredsställande, bebyggandet måste kunna förläggas till vilken del av gärdet som helst. Medel till inköp och ordnande av ett enligt moderna begrepp lämpligare övningsfält än Ladugårdsgärdet beviljades av 1905 års Riksdag, i samband varmed man tänkte sig, att nya kaserner skulle uppföras invid detta fält för samtliga till huvudstaden förlagda regementen utom Livgardet till häst. Sedan många år är det nya övningsfältet vid Järva i användning men kasernerna alltjämt kvar i Stockholm. Att döma av förhållandena i andra huvudstäder lärer det knappast vara nödvändigt att invid i själva staden belägna kaserner hava ett stort övningsfält. Om så är fallet, skulle frågan om Ladugårdsgärdets exploatering vara oberoende av frågan om kasernernas förflyttning och frågor rörande gärdets bebyggande kunna avgöras utan hänsyn till de militära intressen, som stå i samband med dess användning till övningsfält. Att denna tankegång icke är främmande för Kungl. Majd, torde man måhända Stadsplanevara berättigad att antaga på grund därav, att ett betydelsefullt steg tagits i an- tävling. tydd riktning i och med det åt Djurgårdskommissionen lämnade nådiga uppdraget att upprätta förslag till program för en allmän pristävlan i fråga om förslag till skelett-stadsplan för Ladugårdsgärdet. Hela denna fråga om Norra Djurgårdens ordnande delvis som park och delvis enligt fastställd stadsplan synes sålunda sent omsider vara förd in på rätta spår. De för dess rätta bedömande nödiga, förberedande utredningarna äro dels redan utförda (Djurgårdssakkunnigas betänkande), dels under arbete (pristävlingen). Byggnadssakkunniga tillåta sig emellertid ännu en gång framhålla vikten utav att, då man, sedan stadsplan för gärdet fastställts, går att exploatera detsamma, det till bebyggande avsedda området eller områdena måtte ställas till förfogande för det nya ändamålet under den myndighets förvaltning, som får i uppdrag att ombesörja områdets exploatering. Detta behöver icke innebära, att militären omedelbart skulle utrymma hela fältet, utan endast att statens ekonomiska intressen och dess allmänna behov av mark för byggnadsändamål må få göra sig gällande framför de militära. Det är emellertid ett långt steg emellan utlysandet av en stadsplanetävlan och Upplåtelser. det ögonblick, då en stadsplan över Ladugårdsgärdet kan komma att fastställas. böra ej äga innan Dessförinnan böra endast i undantagsfall några nya markupplåtelser äga rum rum, stadsplan från det område som tävlingen avser. Byggnadssakkunniga hava därför icke fastställts. ansett sig kunna påräkna någon byggnadsmark på Ladugårdsgärdet under den närmaste framtiden, med undantag för det projekterade stora kliniska centralsjukhuset, vilket Byggnadsstyrelsen i samråd med byggnadssakkunniga i underdånig skrivelse av den 4 februari 1922 ansett kunna förläggas till området mellan Valhallavägen och Smedsbacken, utan att hindrande föregripa stadens naturliga utveckling åt detta håll, se bilaga 4. Den mark, som Djurgårdssakkunniga hänfört till andra kategorien, d. v. s. Viss outnyttmark som visserligen får bebyggas, men där trädvegetationen dock i stort sett jad byggnads mark. skall dominera, ligger icke i ett sammanhang, utan bildar större och mindre

150 områden på de partier å Djurgården, där ett bebyggande enligt dylik princip redan fått äga rum. Sålunda ha vi, enligt Djurgårdssakkunnigas karta nr 3, å den nordvästligaste delen av Norra Djurgården ett betydande dylikt område, som till större delen upptages av Bergianska stiftelsen. Vetenskapsakademien med Naturhistoriska riksmuseet, Nobelstiftelsen och Experimentalfältet. Strax därintill och invid Norra Brunnsviken ockuperas ett område av Skogs- och Veterinärhögskolorna. Ett mycket stort område av dylik natur sträcker sig utefter Sturevägen från Valhallavägen och Östra stationen ända ut till Vårtans stationsområde. Det sydligaste av dessa områden på Norra Djurgården följer som en relativt smal skyddszon norra stranden av Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen. Ehuru den sammanlagda arealen av dessa områden uppgår till omkring 250 hektar, finnas dock relativt få lämpliga platser för ytterligare bebyggande. Det mesta är redan upptaget av alla de institutioner, vilka för tillfredsställande av sina utrymmesbehov hänvisats till Kungl. Djurgården, emedan tomtplats icke kunnat anskaffas inom stadens planlagda område. Rikligast förekommer ännu outnyttjad byggnadsmark inom det stora, ovannämnda området utefter Sturevägen. Byggnadssakkunniga hava redan i förra delen av detta betänkande (sid. 57) i samband med frågan om sammanförandet avsamhörande institutioner haft tillfälle vidröra användningen av den del av detta område, som ligger norr och nordväst om Tekniska högskolans nya byggnader. Denna högplatås bebyggande har varit föremål för utredningar såväl inom Byggnadsstyrelsen som av byggnadssakkunniga med anledning av 1918 års Biksdags beslut, att viss del av densamma finge upplåtas till Svenska röda korset för uppförande av byggnader för sjukhem och hem för sjuksköterskor. Föregående Föregående upplåtelser av dylik art å Norra Djurgården hava skett till synes upplåtelser u t a n någon enhetlig plan. Institutionerna hava placerats utan tanke på vare sig planlös? e t t ^tadsplanemiissigt ordnande av terrängen eller ett arkitektoniskt utnyttjande av byggnadsmassor och grönska. Man har anvisat platser, där man så vitt möjligt undgått att komma i kollision med de militära intressena eller med Djurgårdsförvaltningens lika imperatoriska anspråk på skydd för Djurgårdens bestånd av träd och buskar. Som exempel på en dylik planlös anhopning av byggnadskomplex må endast framhållas gruppen Stadion—Barnbördshuset—Sofiahemmet —Tekniska högskolan—Statens provningsanstalt — se plansch 8. Ett första steg i annan riktning togs vid upplåtelsen åt Svenska röda korset, då Kungl. Majd i juli 1918 uppdrog åt Byggnadsstyrelsen alt i samråd med Biksmarskalksämbetet upprätta förslag till plan för ordnande av ovannämnda högplatå i sammanhang med upprättande av förslag till gränser för det åt Boda korset upplåtna området. Området Man måste beklaga, att tanken på ett sådant ordnande icke förut kommit till nordväst om uttryck. Det hade då säkerligen varit betydligt lättare och möjligare att av det " ^ / ^ ' i f r å g a v a r a n d e området skapa en verkligt" förnämlig plats för offentliga institutionsbyggnader. På det sätt som Rimbobanans stationsområde, Tekniska högskolans och Statens provningsanstalts områden inlagts i terrängen samt Drottning Kristinas väg framdragits, är det mycket svårt att med de inskränkta me-

151 del, som stå våra arkitekter till buds, kunna bringa reda, ordning och sammanhållning i den rådande anarkien bland byggnaderna å detta parti av Djurgården. Byggnadsstyrelsens förslag till områdets bebyggande (se fig. 39) grundar sig på den förutsättningen att i en framtid må genom detsamma kunna framdragas en bred utfartsväg förbi Skogshögskolan, Experimentalfältet och Naturhistoriska

Fig. 39.

Schematisk framställning av planen för bebyggande av området nordväst om Tekniska högskolan.

riksmuseet till Bergshamra, Ulriksdal, Stocksund, Djursholm o. s. v. I ett den 20 september 1920 avgivet yttrande till Byggnadsstyrelsen hava Stockholms stadsfullmäktige biträtt denna uppfattning. Den nuvarande utfartsvägen genom Roslagstull med sina två järnvägsundergångar och skarpa krökar torde nämligen icke kunna betraktas såsom slutgiltig utfartsväg till Roslagen. Enligt Byggnadsstyrelsens förslag till områdets ordnande, se bilaga 1, utmynnar den projekterade chaussén i en invid Valhallavägen, på Rimbobanans mark bildad öppen plats, och vinnes utrymme utefter chaussén på områdena E l och E n för den omkring 200 m. långa vattenränna, som anses erforderlig för vissa undersökningar i samband med undervisningen vid Tekniska högskolan. Huruvida så stor del av Rimbobanans område kan offras för bildande av den framför en stationsbyggnad nödvändiga trafikplatsen och huruvida sålunda mynningen av chaussén kommer att ordnas enligt det av Byggnadsstyrelsen framlagda förslaget eller på annat sätt, är för vårt ändamål likgiltigt. Ty från Tekniska högskolans maskinhus räknat norrut kan chaussén på grund av terräng-

152 förhållandena icke ha väsentligen annat läge än förslaget angiver, vilket är bestämmande för formen och storleken av partiet F 1 , d. v. s. just den del av ifrågavarande område som byggnadssakkunniga anse böra reserveras för teknisklvetenskapliga institutioner. Alla övriga delar av området äro nämligen redan upptagna. Sålunda är B upplåtet åt Svenska röda korset, E 1 och E 11 måste reserveras för Tekniska högskolan och F 1 1 är utlovat åt högskolans studentkår för dess byggnad. Med anledning av styrelsens för Tekniska högskolan underdåniga hemställan om att annan byggnadsplats skulle upplåtas åt Röda korset, emedan bebyggandet av området B för Röda korsets räkning skulle lägga oöverstigliga hinder i vägen för högskolans framtida utveckling, hava byggnadssakkunniga i underdånigt utlåtande den 26 januari 1922 (bilaga 2) beräknat området F 1 till 30,000 kvm., vilket sålunda är vad som här finnes disponibelt för ovan angivna ändamål, vilket f. n. kan sägas inbegripa Statens provningsanstalts utvidgningsbehov — av anstalten beräknat till omkring 22,600 kvm. —, det tekniska centralbiblioteket samt sådana tekniskt-vetenskapliga anstalter, som skulle behöva nära förbindelse med såväl den ena som den andra av dessa institutioner. På området F 1 fullt utbyggt med trevåningsbyggnader torde kunna utvinnas omkring 18,000 kvm. »nyttig golvyta». Med avseende på sättet för detta områdes bebyggande framhåller Byggnadsstyrelsen i dess underdåniga utlåtande den 28 oktober 1920 (bilaga 3) med förslag till gränser för Röda korsets tomt, såsom ett moment av stor betydelse för utseendet icke blott från chaussén utan även och i all synnerhet från de på andra sidan Valhallavägen belägna partierna av staden, särskilt från hörnet avValhallavägen och Odengatan, nämligen att byggnadsmassorna få utveckla sig med relativt låga längor omkring en på högsta partiet av kullen placerad, över de andra sig höjande institutionsbyggnad. Att denna bergkulle F 1 för närvarande av Djurgårdsförvaltningen är upplagen och bebyggd med ett hovjägareboställe och en såg med virkesupplag torde väl icke behöva utgöra något oöverstigligt hinder för dess framtida användande för av byggnadssakkunniga ovan angivna ändamål. Såväl Tekniska högskolans styrelse, Statens provningsanstalt och Ingenjörsvetenskapsakademien som Kommerskollegium och Byggnadsstyrelsen hava vid olika tillfällen haft anledning giva uttryck åt den meningen, att i Tekniska högskolans och Provningsanstaltens omedelbara närhet bör plats reserveras för nämnda tekniskt-vetenskapliga bibliotek och anstalter. Området Förflytta vi oss härefter söder om Tekniska högskolan till området mellan nvid Barn- Sofiahemmet, Barnbördshuset och Tekniska högskolan, befinna vi oss uti en bordshuset, omkring 150 m. bred dalgång mellan den branta höjd i norr, som krönes avTekniska högskolans byggnader, och den betydligt lägre bergkulle, varpå Barnbördshuset uppförts. Marken är relativt plan och belägen omkring 16 m. under Tekniska högskolans marknivå. Detta område befinner sig för närvarande i ett oordnat och mycket litet tilltalande skick. De omgivande byggnaderna fordra att komma i ett bättre förhållande till varandra inbördes och till den omgivande naturen genom lämpligt

153 ordnande av vägar och gräsplaner samt riktiga grupperingar av trädvegetationen, men framför allt genom en vacker byggnad i anläggningens fond mot öster. Djurgårdssakkunniga hava i ett underdånigt utlåtande den 11 april 1916 (se Djurgårdssakkunnigas betänkande, sid. 126) i fråga om anvisande av plats för Röda korsets ovan berörda anstalt påpekat detta förhållande och lämpligheten av att i samband med uppförandet av en fondbyggnad å detta område giva detsamma en geometriskt ordnad och mera kultiverad form. Djurgårdssakkunniga föreslogo, att platsen borde upplåtas åt Röda korset, vilket ansågs så mycket lämpligare som två sjukvårdsanstalter redan förefunnos i närheten. Sedan numera annan mark upplåtits åt Röda korset, förefinnes alltså här en ledig byggnadsplats med en areal av omkring 12,000 kvm., vilken torde böra reserveras för något sjukvårdsändamål. Det närbelägna området bakom Stadion, som för närvarande upptages bland annat av ett ridhus, har föreslagils såsom plats för den institution för fysisk fostran, som kommer att övertaga Gymnastiska centralinstitutets uppgifter, och torde för detta ändamål böra reserveras.

Området bakom Stadion.

Den återstående nordvästliga delen av det stora, med mörkgrön färg på Djur- Området gårdssakkunnigas karta nr 3 betecknade området utefter Sturevägen upptages av utefter StureÖstermalms idrottsplats, Livgardets till häst park med Fältrittklubbens bana vägen. samt ett stort triangelformigt område mellan Sturevägen och Värtabanan. Östermalms idrottsplats bör förbli där den nu fått tillfälle att utveckla sig. Parkområdet och ridbanan torde böra bibehållas såsom ersättning för vad regementet förlorar i och med Ladugårdsgärdets bebyggande som stad. Det triangelformiga området mellan Sturevägen och Värtabanan åter torde böra reserveras för järnvägsändamål. Byggnadssakkunniga anse, att man icke f. n. kan göra något intrång på dessa områden med för de beträffande ändamålen främmande institutionsbyggnader. I närheten av Veterinärhögskolan finnas två byggnadsplatser, den ena på berg- Kräftriket kullen öster om högskolan, den andra söder om högskolan, det s. k. Kräftriket, och bergFinslag hava varit å hane att till dessa platser förlägga än den ena, än den ^u^n öfter •

.

andra statsinstitutionen. Sålunda har inom Byggnadsstyrelsen uppgjorts ritningar till ett Farmaceutiskt institut på den förstnämnda platsen och vid avgörande av plats för Statens provningsanstalt vägde det mellan Kräftriket och den nuvarande platsen invid Östra stationen (se Djurgårdssakkunnigas betänkande, sid. 116). Bergkullen öster om Veterinärhögskolan torde numera få anses ur räkningen, emedan den förklarats vara behövlig för statens järnvägars behov av markutrymme vid Albano station. Vid den tid Djurgårdssakkunnigas nyss berörda utlåtande avgavs, ansågs Kräftriket böra i första rummet reserveras för den veterinärbakteriologiska anstalten. Sedermera gjorda utredningar hava emellertid visat, att området i fråga är för litet för denna anstalt, som behöver stort utrymme till rastgårdar m. m. för djuren. Byggnadssakkunniga anse, att Kräftriket tills vidare bör reserveras för Veterinärhögskolans och därmed samhörande

0)71 VCtCTl1)! Cl V-

jloqskolan

154 anstalters räkning, varvid emellertid torde observeras, att skogspartiet utmed Brunnsviken måste bevaras såsom naturlig park samt att den sydligaste delen avområdet kan komma att behövas för järnvägs-, hamn-eller andra trafikändamål. Frescati.

Det nordligaste av de på kartan nr 3, tillhörande Djurgårdssakkunnigas belänkande, med mörkare grön färg betecknade områdena, vilket till allra största Plats för delen upptages av vetenskapliga anstalter, inrymmer emellertid ett ännu icke Veterinärbak- upptaget parti, beläget söder om Vetenskapsakademiens tomt och mellan landsteriologiska v a « e n o c h Rimbobanan. Gförda undersökningar giva vid handen, att detta omCl )l SZCl i toi

•

rade lämpar sig för Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Då vidare detta område icke är beläget på alltför långt avstånd från Veterinärhögskolan och av de tomter, som kunna ifrågakomma såsom lämpliga för nämnda anstalt, i alla händelser är den som ligger högskolan närmast, anse vi oss böra föreslå områdets reserverande för Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Se sid. 304 och fig. 97. Plats för Det torde i detta sammanhang böra erinras om, dels att byggnadssakkunniga Etnografiska tidigare (14/5 1913) hos Kungl. Majd hemställt om uppdrag åt dåvarande Övermuseet. irdendentsämbetet att undersöka möjligheten av att använda byggnaderna i kv. Grönlandet norra företrädesvis för de etnografiska samlingarna, sedan Vetenskapsakademien och Naturhistoriska riksmuseet därifrån avflyttat, dels att i Naturhistoriska riksmuseets byggnadsplan ingick även en byggnad för den etnografiska avdelningen. Denna sist nämnda byggnad har icke kommit till utförande, men den ingår såsom ett nödvändigt arkitektoniskt led i den monumentala anläggningen. A andra sidan hava byggnaderna i kv. Grönlandet norra ombyggts och inredas för andra ändamål. Byggnadssakkunniga ha därför numera ingen anledning föreslå ändring i den ursprungliga byggnadsplanen utan beräkna, att plats för ett etnografiskt museum finnes på Naturhistoriska riksmuseets tomt. En förutsättning härför är emellertid, att en gränsreglering företages mellan denna tomt och Nobelinstitutets intill gränsande område, vilken reglerings genomförande icke torde möta några större svårigheter. Se vidare sid. 358. DjurgärdsPå södra delen av Norra Djurgården hava Djurgårdssakkunniga med mörkare brunnsvikens grön färg markerat ett omkring 250 m. brett område utefter Djurgårdsbrunnsparksjönatur v j ] i e n o c j j Djurgårdsbrunnskanalen. Härmed avses att bevara Djurgårdsbrunnsvaras. vikens karaktär av parksjö med grönskande stränder. Byggnadssakkunniga vilja betona vikten av att åt kommande generation bevara detta för en stor stad sa ytterst värdefulla parkparti. Att så nära centrum ha tillgång till en av naturen vacker och välformad parksjö är för en stad av Stockholms betydenhet något mycket sällsynt. Det gäller därför att med all makt söka bevara dess naturliga .strandformer och strandvegetation och, där den lantliga karaktären förstörts, såsom genom Livregementets dragoners kasernbyggnader och villorna i den s. k. Diplomatstaden, söka så vitt möjligt genom planteringar skymma undan störande byggnadspartier. På de inre, mot Ladugårdsgärdet gränsande delarna av ifrågavarande område torde visserligen glest liggande, relativt låga byggnader utan olägenhet kunna uppföras, men områdets indelning med gator och byggnadskvarter sammanhänger så intimt med den stadsplan, som kan komma att fastställas för Ladugårdsgär-

155 det, att upplåtelser från detta område icke böra äga rum förrän dylik stadsplan fastställts. Om man vill respektera de gränser för parkområdena, som av Djurgårdssak- Sammanfaitkunniga angivits, samt icke föregripa en blivande stadsplan över Ladugårdsgärdet, ning. finnas följande för byggnadsändamål användbara områden å Norra Djurgården: l:o) Södra delen av Naturhistoriska riksmuseets tomt, reserverad för Statens etnografiska museum; 2:o) Ett område söder om Vetenskapsakademiens tomt, beläget mellan Rimbobanan och landsvägen, reserveras för Veterinårbakteriologiska anstalten; 3:o) Bergshöjden öster om Veterinärhögskolan, reserverad för statens järnvägar; 4:o) Kräftriket bör reserveras för ändamål samhörande med Veterinårhögskolan och för denna högskolas ökade behov av utrymme; 5:o) Området nordväst om Tekniska högskolan bör reserveras för teknisktvetenskapliga anstalter och för denna högskolas utvidgningsbehov-; 6:0^ Området söder om Tekniska högskolan i närheten av Allm. barnbördshuset reserveras för något sjukvårdsändamål; 7:o) Området bakom Stadion reserveras för anstalter för fysisk fostran och idrott.

Södra Djurgården. Sedan lång tid tillbaka har största delen av Södra Djurgården av de rege- s. Djurgdrrande Konungarna upplåtits åt allmänheten och betraktats som huvudstadens den folkpark. förnämsta folkpark. Det mot Skeppsholmen vettande strandområdet från och med Djurgårdsbron till och med Beckholmen har dock länge varit intaget i stadsplanen och delvis som stad bebyggt (Djurgårdsstaden). Numera tillhör hela detta område, med undantag av ett par kvarter nedanför Hasselbacken samt ett område närmare Beckholmen, Flottans station i Stockholm. Från Södra Djurgården är mark upplåten åt ett dövstuminstitut vid Manilla Upplåtelser. samt åt Nordiska museet med Skansen. I övrigt har i stor utsträckning mark upplåtits till enskilda för bostadsändamål, företrädesvis vid stränderna utefter segelleden. Omkring Djurgårdsslätten gälla upplåtelserna i allmänhet förlustelselokaler. Djurgårdssakkunniga hava emellertid i sitt betänkande påpekat, att under del vidsträckta områden av Norra Djurgården under senare år tagits i besittning av myndigheter och institutioner för olika ändamål, kan man beträffande Södra Djurgården spåra en bestämd tendens att under Djurgårdsförvaltningens direkta vård återföra från densamma förut utarrenderad mark. Det är klart, att en institution sådan som Nordiska museet förr eller senare Nordiska behöver ökat utrymme. Den nuvarande byggnaden utgör knappt fjärdedelen museet. av det ursprungliga byggnadsförslaget. Av Nordiska museets samlingar lärer endast omkring 1 / 4 vara utställd i de för allmänheten tillgängliga lokalerna. Det finns två möjligheter för museets utvidgande. Endera framåt mot Djurgårdsentrén, d. v. s. åt samma sida som det ursprungliga byggnadsprojektet utvecklade sig, eller bakåt på Galärvarvets nuvarande område.

156 ii

Fig. 40.

Djurgårdssakkunnigas förslag till fåglar å ömse sidor om Nordiska museet.

Byggnadssakkunniga hava i ett yttrande den 16 april 1914 (se Djurgårdssakkunnigas betänkande, sid. 113) till chefen för Finansdepartementet framlagt ett förslag till flygelbyggnader på ömse sidor om platsen framför Nordiska museet. Den ena inrymmande Statens historiska museum, den andra eventuellt avsedd för Nordiska museets utvidgningsbehov (fig. 40). Fråga hade nämligen uppstått om placerandet av Statens historiska museum mittför Djurgårdsentrén, där nu Biologiska museibyggnaden står, emedan Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien ansett i hög grad önskvärt att delta museum förlades i omedelbar närhet till Nordiska museet. Byggnads- och

157 STRANDVÄGEN

Ti I I il Fig. ii.

i i i I

*iOO.

500AET.

Karta över Södra Djurgårdens nordvästra udde med Galärvarvet och Nordiska museet.

158 Djurgårdssakkunniga koinnio emellertid, efter på platsen gjorda iakttagelser och undersökningar, till det resultatet, att uppförandet av en stor byggnad på denna plats medförde betänkliga praktiska och estetiska olägenheter. Det var i samband med och som resultat av dessa undersökningar som sakkunniga framlade berörda förslag till flygelbyggnader på ömse sidor om Nordiska museet, vilket emellertid icke föranledde någon Kungl. Majds åtgärd. Om detta förslag på grund företrädesvis av psykologiska skäl icke ansågs antagligt såsom lösning på Statens historiska museums byggnadsfråga, så visade det dock, att behövliga tillbyggnader till Nordiska museet i form av flyglar mot Djurgårdsentrén ur arkitektonisk synpunkt skulle vara till fördel för den nuvarande museibyggnaden. Denna byggnads läge skulle ej längre verka isolerat och tillfälligt, utan man skulle erhålla en till Djurgårdsentrén fast anknuten anläggning av monumental verkan. Jämför sid. 370—374. Norra delens En nyligen timad eldsvåda inom varvet har besannat de farhågor som uppåt; Galär- repade gånger uttalats av dem, som närmast ansvara för Nordiska museets enavarvet fri- s +ående samlingar. Kungl. Majd har även funnit nödigt, att åtgärder vidtoges för görande. u n ( j a n r ö j a n d e av eldfaran för museet från detta håll. I nådigt brev den 3 % 1921 till Marinförvaltningen angående anvisande av medel för viss vid eldsvådan å Galärvarvet förstörd material m. m. heter det sålunda: — — — — — »Enär vidare i sammanhang med frågan om slutligt ersättande av skador och förluster vid branden jämväl bör upptagas frågan om utflyttande efter hand av vissa av de nuvarande varvsanläggningarna på Galärvarvet till de områden i den s. k. Djurgårdsstaden med angränsande kvarter jämte Beckholmen, som för kronans räkning förvärvats från Stockholms stad eller från enskilda — en åtgärd varigenom varvsverksamheten till varvets fördel kan samlas mot den redan påbörjade dockanläggningen å Beckholmen samt Galärvarvets nordligaste delar i närheten av Nordiska museet frigöras till försäljande eller till upplåtande till parkområde, vilket i sin ordning bör kunna undanröja eldfara lör museet — hava Vi funnit gott befalla Eder att uppgöra förslag till förvärvande för kronans räkning av de återstående områden i närheten av den s. k. Allmänna gränd å Djurgården, genom vilkas besittande varvet skulle erhålla ett sammanhängande strandområde från det nuvarande Galärvarvet till Beckholmen, alt i samband härmed uppgöra förslag till utbyte eller försäljning av Galärvarvets nordligaste delar vid Nordiska museet samt om utflyttning av därvarande etablissement, i den utsträckning sådant skulle kunna låta sig göra, till lämplig plats å de förvärvade områdena vid Djurgårdsstaden eller till Skeppsholmen, samt — — — — — — — — — — — — — •— » Enligt vad byggnadssakkunniga tro sig veta lärer man inom Marinförvaltningen anse, att det å fig. 41 med bokstäverna a, b, c, d, e, f, g, h, i, k, 1 och a betecknade området skulle kunna frigöras för försäljning eller upplåtande till park. Sträckan b, c, d av Galärvarvsmuren skulle i så fall rivas och ersättas med en ny mur i, h, g, f, e och d, i vilken punkt den nya muren skulle anslutas till den kvarvarande gamla muren d, n, r, s, t. I det ovan citerade

159 Fig. 42.

Flygbild av Galärvarvet, Nordiska museet och Djurgårdsentrén.

kungl. brevet ifrågasattes det frigiorda områdets försäljning eller dess upplåtande till park. Utan tvivel vore det med hänsyn till stadsbilden det mest tilltalande att upplåta det till park. Att planlägga området med gator och kvarter för bebyggande med femvånings hyreshus vore ur denna synpunkt det minst önskvärda, då man vid sådant byggnadssätt icke har möjlighet att reglera den enskildes byggnadsverksamhet så strängt, som här skulle fordras, för att den relativt lilla" stadsdelens utseende inifrån staden skulle få nödvändig enhetlighet och stadga i linjerna. Detsamma kan sägas även i fråga om en villastad på området. Byggnaderna bliva visserligen då lägre, men enhetligheten och lugnet i linjerna bliva absolut ouppnåeliga. Skulle över huvud försäljning av tomter till privatbostäder äga rum, borde knappast mer än tre villor få uppföras utefter sundet mellan Nybroviken och Djurgårdsbrunnsviken, samt en på området mitt emot Skeppsholmen. De till dessa villor hörande tomterna måste vara så belägna i förhållande till varandra, att byggnaderna få utseendet av att vara inplacerade i en park, icke i en villastad, och så stora att utrymme finnes för utvecklande av verklig trädgårdskonst i samband med byggnaderna. Vid eventuell upplåtelse av mark till enskilda torde kunna ifrågasättas, huruvida sådan upplåtelse bör ske med äganderätt. Galärvarvsområdet upplåts på 1700-talet från Djurgården till Flottan. I händelse någon del av området icke längre behöves för Flottan, borde den återgå till Djurgården och upplåtelser till enskilda endast avse nyttjanderätten, såsom sker å Djurgården i övrigt.

160 Det frilagda Emellertid finnes det ännu ett sätt för det frigjorda områdets utnyttjande, som området bör icke berörts i det kungl. brevet, nämligen dess användande för annat statens reserveras jör ändamål, på sätt framhållits i Riksmarskalksämbetets underdåniga skrivelse den blCltolflöt

Ull-

tioner.

n

t

*

-4 r\ H f

•

t***

i

/* o

^ tebruan 1915 i iorevarande fråga. Museimännens blickar hava länge varit riktade på detta område såsom synnerligen lämplig plats för museala byggnader, i första rummet Statens historiska museum. I en till denna utredning fogad bilaga 9 har professor N. Lithberg lämnat en redogörelse för de i Stockholm befintliga kulturhistoriska samlingarna, deras inbördes förhållande samt deras lokalbehov. Professor Lithberg framhåller samhörigheten mellan åtskilliga av dessa samlingar inbördes och mellan dem och vissa statsinstitutioner samt ger skäl för önskvärdheten av att de placeras i varandras närhet. Till denna grupp av samhörande museer och institutioner hör också Nordiska museet och, då detta är fast lokaliserat, anser professor Lithberg, att de övriga samlingarna och institutionerna böra förläggas till Nordiska museets omedelbara närhet, d. v. s. på det område av Galärvarvet, som nu är avsett att frigöras från varvet. De verk och institutioner, som sålunda enligt professor Lithberg borde förläggas i Nordiska museets omedelbara närhet äro: Statens historiska museum, Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, Nationalmusei konstindustriavdelning, Musikhistoriska museet, Teaterhistoriska museet, Centralstyrelsen för Sveriges etnografiska undersökning, Undersökningen av Sveriges ortnamn, Namnbyrån. Museikomplexet bör enligt professor Lithberg ordnas så, att Statens historiska museum förlägges i särskild byggnad. Mellan denna och Nordiska museet uppföres en byggnad för bibliotek och arkiv, även inrymmande Riksantikvarieämbetets, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens samt Undersökningens avSveriges ortnamn och Namnbyråns lokaler. Denna byggnad och i all synnerhet biblioteket skall stå i omedelbar förbindelse med Statens historiska museum och Nordiska museet. Byggnadssakkunniga, som just i sammanförandet av samhörande verk funnit den enda hållbara principen för ett rationellt ordnande av statens verks och institutioners lokalisering, känna sig mycket tilltalade av detta professor Lithbergs förslag. Det å fig. 41 med bokstäverna a, b, c, d, e, f, g, h, i, k, 1 och a angivna området torde erbjuda god plats för dessa institutioner, åtminstone om Nordiska museets utvidgning får äga rum på området mellan Galärvarvet och Djurgårdsentrén. Jämför utredningen rörande ifrågavarande museer, sid. 368 och följande.

161 Byggnadssakkunniga vilja sålunda livligt förorda det ifrågasatta frigörandet av den nordligaste delen av Galärvarvet men tillåta sig framhålla vikten utav att, innan frågan om dess framtida användning avgöres, det måtte utredas huruvida området i sin helhet eller någon del därav behöver reserveras för något statens ändamål. På Södra Djurgården i övrigt torde icke några byggnadsplatser för statsinstitutioner vara att söka.

Bergshamra. Bergshamra egendom är belägen mellan Norra Brunnsviken och Värtan. På Egendomens en mindre sträcka har den strand även vid Edsviken. Till egendomen hör %e> karaktär och storlek den lilla ön Bockholmen i Värtan vid inloppet till Stocksund. Huvudparten av Bergshamra ligger norr om Ålkistekanalen. Den bildar en skogbevuxen högplatå i norr, från vilken terrängen, till största delen odlad, sluttar sakta mot söder mot Brunnsviken, invid vars strand höja sig två fristående trädbevuxna bergkullar. Den söder om kanalen belägna delen av Bergshamra delas av Rimbobanan i två ungefär lika stora delar, av vilka den västra invid Brunnsviken belägna delen disponeras av greve Nils Barck och hans efterkommande i 50 år, räknat från den 11 juni 1917, varefter området i fråga med allt vad därpå finnes skall avträdas till Kungl. Majd och Kronan. Till Bergshamra hör även ett rektangulärt stycke ängsmark norr om Naturhistoriska riksmuseet. Egendomen har en areal av 1,274,000 kvm. med icke mindre än 4,460 m. strandlinje. Stora landsvägen från Stockholm till socknarna nordost därom samt Bimbojärnvägen genomskära det sydöstra hörnet av området norr om Ålkistekanalen. Stationen Ålkistan å nämnda järnbana är belägen på Bergshamra mark. En kloakledning, på kartan fig. 43 utmärkt med prickstreckad linje, är framdragen genom egendomen för att till Värtan avleda spillvattnet från såväl statens järnvägars som vissa kasernområden vid Järva. Den är av sådana dimensioner att den skall kunna tjäna som huvudavloppsledning även för Bergshamra. Egendomens närhet till Stockholm i förening med ovan anförda förhållanden gör densamma i flera avseenden lämpad för bebyggande. Den har även i rätt stor utsträckning utnyttjats till villaupplåtelser. Förutom huvudgården finnas på egendomen ej mindre än 26 lägenheter, somliga avsedda endast till sommarbostad, andra användbara till bostad året runt. Jordbruksområdet, med en areal av 330,830 kvm. eller omkring 26 % avhela egendomen, är för närvarande utarrenderat till odlingssällskapet Stockholms omnejd f. d. föreningen Koloniträdgårdar i Stockholms omnejd. Nuvarande årliga arrendeavgifter uppgå enligt meddelande från Domänstyrelsen till: * ii

162 AVLOJ'/*$l.EII,V/A(<.

Fig. 43.

för bostadslägenheter » jordbruksområdet » 'fisket

Karta över Bergshamra.

kr. 18,985 » 6,200 » 300 Summa kr. 25,485

Det torde slutligen böra påpekas, att den stora kraftledningen från Untraverken till Stockholm är på sätt å fig. 43 finnes angivet framdragen över Bergshamra. Detta medför, att ett område av 30 m. bredd utefter ledningen måste hållas fritt från träd och icke utan olägenhet kan utnyttjas till bebyggande för

163 bostadsändamål. Kraftledningen kan sålunda sägas upptaga omkring 43,000 kvm. ( = 3.5 % av egendomens hela areal), varav 12,000 kvm. komma på den del, som för närvarande disponeras av greve Barck, och omkring 20,000 kvm. på den skogbevuxna höjdplatån. I överensstämmelse med nådig proposition beviljade 1917 års Riksdag 515,000 Riksdagen kronor till återförvärvande åt Kronan av besittningsrätten till kronoegendomen återförvärvar Bergshamra med tillhörande lägenheter m. m. ävensom inlösen av hus å lägen- e9^ndomen. heten Johanneberg. Kronan tillträdde besittningsrätten den 11 juni 1917, då lösenbeloppet av Domänstyrelsen deponerades i Ä.-B. Göteborgs Bank för vederbörande rättshavares rakning. Större delen av egendomen var då utarrenderad till greve Casimir Levvenhaupt intill den 14 mars 1919. Enligt nådigt bemyndigande utarrenderade Domänstyrelsen lägenheterna efter nämnda dag på en tid av fem år, alltså till den 14 mars 1924. I nådiga propositionen framhölls av chefen för Jordbruksdepartementet, att egendomens närbelägenhet till huvudstaden gjorde densamma icke blott värdefull för tomtupplåtelser och liknande ändamål utan möjligen även användbar för speciella statsändamål. Lösensumman utgick av medel tillhörande statens domäners fond avsedd till inköp av skogsmark ni. m. Enligt Domänstyrelsens mening skulle härigenom av Riksdagen blivit fastslaget, att statens domäners fond skall beredas tillgångar till inköp av skogsmark m. m. genom försäljning eller upplåtande för speciella statsändamål av delar av Bergshamra. Den 6 juni 1918 erhöll Byggnadsstyrelsen nådigt uppdrag att, efter en allsidig pyggnadssty-_ utredning om behovet av mark å kronoegendomen Bergshamra nr 1 i Stock- relsen uppgör holms stad och län för speciella ändamål, uppgöra förslag till plan för egen- stadsplan. domens användning för dylika ändamål ävensom för tomtupplåtelser och liknande ändamål. I sin underdåniga skrivelse av den 29 januari 1920 med framläggande av program rörande utredningens omfattning och anhållan om medel för dess utförande anför Byggnadsstyrelsen bland annat följande. »Varje förslag till ett utnyttjande av Bergshamra för ett tätare bebyggande eller för bebyggande med hus av mera betydande massa än nu befintliga, måste i första rummet laga hänsyn till det av Djurgårdssakkunniga i deras belänkande av den 15 maj 1917 starkt betonade intresset såväl för staten som staden att söka bevara Brunnsvikens karaktär av parksjö, det vill säga att ordna bebyggandet sa, att strändernas nuvarande lummiga natur ej går förlorad och ersattes med bilden av en mer eller mindre tät anhopning av bostadshus, låt vara dyrbara villor. Statens byggnadsverksamhet vid Brunnsviken erbjuder två synnerligen belysande exempel på hur man med stora byggnadskomplex kan i ena fallet ohjälpligt förstöra Brunnsvikens parksjönatur såsom genom Veterinärhögskolans byggnader, och hur man i andra fallet, Naturhistoriska museet, kan lämna parknaturen vid stranden orörd och ined god arkitektur försköna landskapet. Vad nu Bergshamra vidkommer erbjuder givetvis den relativt plana, odlade sydliga delen en synnerligen lämplig byggnadsplats för någon institution med

164 TrwArwf.

Fig. 44.

•:

£

1-'"-

/

Förslag till stadsplan för Bergshamra med plats för en central frökontrollanstalt.

rätt stora lokalbehov. Området ger rum för byggnad eller byggnader med stora massor, vilka skulle komma att spela en lika viktig roll för Brunnsvikens utseende som Naturhistoriska riksmuseet och vilka därför borde i fråga om gruppering och proportioner utformas med samma anspråk på estetisk kultur som sistnämnda byggnad. De nuvarande till bostadslägenheter upplåtna områdena hava icke inkräktat på jordbruksområdet. De äro grupperade företrädesvis på tre olika ställen, dels på en skogshöjd invid stationen Ålkistan, dels vid foten av den ena fristående bergkullen invid Brunnsviken, på kartan betecknat Tivoli, dels ock omkring det så kallade nedre Bergshamra i skogsbrynet väster om den öppna jorden.

165 Emellertid synes även den norra skogbevuxna höjdplatån kunna i stor utsträckning lämpa sig för bebyggande med fristående bostäder. Byggnadsstyrelsen har vid övervägande av frågan om lämpligaste användningen av Bergshamra egendom kommit till den övertygelsen, att man för närvarande bör inskränka sig till uppgörande av en byggnadsplan för utnyttjandet till bostäder av sistnämnda område, i samband varmed de redan nu till bostadslägenheter upplåtna områdena böra genom byggnadsplaner regleras. Den nuvarande öppna odlade terrängen skulle tillsvidare såsom sådan bibehållas och reserveras för något eventuellt statsbehov. Det förefinnes ju sedan en längre tid tillbaka ett ytterst kännbart behov av bostäder i huvudstaden och dess omgivningar, och torde det tvivelsutan kunna anses såsom en statsangelägenhet, att bereda bostäder åt statens tjänstemän under sådana betingelser att trycket av dyrtiden i någon mån kompenserades. Det vill synas som om det ifrågavarande området genom sitt läge nära staden, invid vattendrag och med goda kommunikationer skulle vara synnerligen lämpat för anläggande av ett sådant villastadsområde för statstjänstemän, administrerat på enahanda sätt som Mörby.» Byggnadssakkunniga instämma till fullo i detta Byggnadsstyrelsens program för egendomens utnyttjande. Ehuru Byggnadsstyrelsens stadsplaneförslag ännu icke kunnat i slutredigerad form framläggas för Kungl. Maj ds prövning, hava byggnadssakkunniga blivit satta i tillfälle att i fig. 44 reproducera detsamma. I detta förslag hava vissa områden betecknade XV och XXIII reserverats för statsinstitutioner. Genom nådig remiss anmodades Byggnadsstyrelsen den 20 september 1922 att anvisa plats för en ifrågasatt central frökontrollanstalt. Då anstalten borde förläggas i närheten av Experimentalfältet och Skogsförsöksanstalten, hänvisade styrelsen till Bergshamraområdet såsom det lämpligaste. Byggnadsstyrelsen påpekade lämpligheten av att mangårdsbyggnaden på egendomen Bergshamra samt ett område däromkring, c:a 2 har, reserverades för nämnda ändamål. Även byggnadssakkunniga anse denna plats synnerligen lämplig för en central frökontrollanstalt. Å stadsplaneförslaget fig. 44 är detta område betecknat med XV och har en areal av omkring 27,000 kvm.

Ulriksdals k u n g s g å r d . Bland de insamlade uppgifterna rörande Ulriksdal torde i detta sammanhang Egendomens endast följande böra antecknas. Egendomen har en areal av 1,801,000 kvm. areal. och är liksom de övriga lustslotten ställd under Biksmarskalksämbetets vård. Under åren 1916—1922 har slottet undergått en genomgripande reparation och Reparationen ombyggnad för en kostnad av omkring 560,000 kronor. För att erbjuda större 1916-1922. bekvämlighet såsom bostad åt den kungl. familjen hava där införts moderna anordningar i fråga om uppvärmning, belysning, renhållning och inom ekonomiavdelningen i övrigt.

166 Fig. 45.

Ulriksdals slott vid Edsviken.

Krigsskolan Då på sin tid fråga uppstod om val av plats invid övningsfältet vid Järva för till Ulriksdal. Krigsskolan, fördes tankarna helt naturligt från slottet Karlberg till slottet Ulriksdal, som efter änkedrottning Sofias död stod oanvänt. Se sid. 324. Efter berörda reparation torde numera knappast kunna bli tal om användandet av slottsbyggnaden för annat än del därmed avsedda ändamålet. Däremot torde det väl icke vara uteslutet, utan snarare något att sträva efter, att inordna krigsskoleanläggningen i den med slottsbyggnaderna sammanhängande geometriskt ordnade terrängen såsom en i förhållande till själva slottsträdgården sidoordnad anläggning. Härigenom skulle måhända ett nytt liv kunna ingjutas i den tynande, en gång ståtliga, vidsträckta trädgårds- och parkanläggningen.

Haga kungsgård. Egendomens Haga kungsgård omfattar en areal av 1,228,000 kvm. och sträcker sig mellan areal'och läge. Norra Brunnsviken och allmänna landsvägen i öster och väster samt från Stallmästaregården i söder till gränsen för Järvafältet i norr. Haga kungsgård star under Biksmarskalksämbetets vård och är, med undantag för själva slottet med tillhörande inhägnad mark samt vissa utarrenderade områden, upplåten till allmän park.

167 Någon markupplåtelse för byggnadsändamål har icke skett, om man undantager ett tomtområde invid landsvägen, vilket upplåtits till tingshusbyggnad för Södra Boslags domsaga. Någon anledning till förändring av nu rådande förhållanden synes icke före- Haga bör förligga." Haga är och kommer säkerligen även framdeles att förbliva den stora bli folkpark. folkparken för de norra stadsdelarna och borde såsom sådan ingå i planen för ett större Stockholm. Stallmästaregården. Stallmästaregården, lig. 46, som ursprungligen tillhört Karlbergs kungsgård, är Egendomens belägen mellan Stockholms stadsplanegräns och Haga kungsgård, mellan lands- areal och läge. vägen och Brunnsviken. Statens järnvägar avskär en mindre del, som benämnes Lilla Stallmästaregården. Egendomen har en areal av 44,751 kvm., varav 3,147 äro upplåtna till Stockholms stad till hamnplats. Egendomen i övrigt är ställd under Domänstyrelsens vård och utarrenderad från den 14 mars 1921 för en tid av 3 år. Fråga har varit å bane att använda området till byggnadsmark. Postverket Området bör framlade år 1919 förslag att dit förlägga bostadsbyggnader för postverkets räkning, ingå i parkEmellertid avslogs framställningen av Kungl. Majd 31/12 1919, sedan v e d e r b ö r a n d e ^ r T n Z S . myndigheter avstyrkt den begärda markupplåtelsen. Området ingår såsom en del av det parkbälte som omsluter och allt framgent bör omsluta Norra Brunnsviken; dess bebyggande bör därför helst inskränkas till det minsta möjliga. i

Karlberg—Norrbacka. Norrtull ligger alltjämt vid Stockholms stads gräns. Utanför »tullen» vidtager Områdets Solna socken, som närmast stadsgränsen möter med kungsgårdarna Karlberg, läge och beHaga, Ulriksdal och längst i öster, på andra sidan Ålkistekanalen, med den av sf™ ^Td.' staten nyligen återförvärvade egendomen Bergshamra. Från den en gång betydande kungsgården Karlberg ha av olika anledningar under tidernas lopp avsöndrats såsom särskilda enheter väster och norr om huvudgården: Ekelund, Västra Skogen, Ingenting, och nordost om huvudgården: Tomteboda, Fogdevreten, Stenbrottet, Falkenärbostället och Norrbacka, vilka samtliga ställts under Domänstyrelsens vård, med undantag av Ingenting, som förvaltas av Järnvägsstyrelsen, och Norrbacka, som förvaltas av direktionen för Eugeniahemmet, se plansch 9. Karlbergs kungsgård har smält samman till själva slottet med närmast omgivande parkområde, vilket står under Arméförvaltningens vård, samt Solnaskogen, en långsträckt oregelbunden ägofigur som upp- . tager mellanrummet mellan ovannämnda, nordost om huvudgården avskilda enheter. Solnaskogen förvaltas av Domänstyrelsen. (Jämför sid. 28 och 31.) Det är ett betydande markområde, omkring 2,370,000 kvm., intill stadens norra gräns, vilket, liksom Djurgården intill östra gränsen för stadens planlagda område, befinner sig i Kronans ägo och. som till icke obetydliga delar skulle kunna lämpa sig till försäljning för bostadsändamål.

168 Fig. 46.

Stallmästaregården, karta över området.

Plan för om- I samband med frågan om de militära institutionernas förflyttning till Järva rådets fram- har också Kungl. Majd den 18 juni 1915 befallt Arméförvaltningen att inkomma mllständi ning ITTrk meå g P1'™ för den framtida användningen av den av Krigsskolan P. Hallman, disponerade marken. Förslag till sådan plan, omfattande Kronan tillhörig mark invid stadens norra gräns från och med Karlberg till Norrtull och landsvägen därifrån och norrut, uppgjordes på Arméförvaltningens anmodan av arkitekt P. Hallman. Byggnadsstyrelsen, som anmodades granska förslaget, har i en till Arméförvaltningen ställd skrivelse den 11 mars 1921, bilaga 5, framställt vägande anmärkningar mot detsamma.

169 Fig. 47.

Karlbergs slott och park, flygbild.

Beträffande området närmast omkring slottet framhåller styrelsen, att områdets . läge i förhållande till järnvägarnas infartslinjer till huvudstaden gör det lönlöst att söka planlägga områdets bebyggande innan läget för dessa linjer kunnat närmare bestämmas. Byggnadsstyrelsen betonar i denna skrivelse bland annat, vad redan Överintendentsämbetet tidigare framhållit, att vid dylik planläggning Karlbergs slott, platsen framför samt parken bakom detsamma böra förbli oberörda av stadsplanen, och att för de närmast slottsområdet liggande delarna måtte fastställas bestämmelser avseende att begränsa husens höjd till högst 2 våningar. Byggnadssakkunniga anse sig även med styrka böra framhålla, att slottet och Karlbergs parkanläggningen hava ett sådant värde, att även avsevärda ekonomiska u P P " ! ^ e ° Ä ^ ] offringar för att rädda detta arv åt våra efterkommande måste anses berättigade. la*8ch r10% Om också ännu icke några allvarsamma angrepp på själva slottsanläggningens existens hörts utav, är parken så mycket mera hotad genom intrång såväl av järnvägs- som gatutrafiken. Statens järnvägar anser sig behöva framdeles ytterligare stympa parken genom avskärande från densamma av en omkring 50 m. bred remsa, och den erforderliga gatuförbindelsen mellan stadspartierna öster och väster om Karlberg måste genomskära parkområdet såsom en viadukt. De uppoffringar, som vi ovan syfta på, gälla ifråga om järnvägens pretentioner att så vitt möjligt uttaga det behövliga utrymmet öster om de nuvarande spåren, samt ifråga om gatuviadukten, att densamma icke utföres på en jordvall eller i form av gallerverksbro, utan såsom en serie valvbågar av sten eller betong så

170 Fig. 48.

Solnaskogen.

Förslag till plats för Statens bakteriologiska laboratorium.

formade, att anläggningen tillfredsställer höga anspråk på smak och prydlighet. Området mellan slottet och den stora tvärallén i parkens nordliga del borde under alla omständigheter kunna förbli oberört av såväl järnvägs- som gatutrafik. Ang. stadsBeträffande förslaget till stadsplan å det Kronan tillhöriga området mellan plan för Tomteboda och landsvägen till Norra kyrkogården, har Byggnadsstyrelsen i Solnaskogen. n a m n ( j a skrivelse påpekat önskvärdheten av att viadukten över järnvägsområdet, som skall bliva huvudtrafikleden till Råsunda, dragés mera i västlig riktning, varigenom densamma skulle kunna avsevärt förkortas, samt att gatorna icke göras bredare än nödvändigt.

171 Byggnadsstyrelsen påpekar, att för fastställande av stadsplan för detta område icke' erfordras medverkan av Stockholms stadsfullmäktige, och att såväl vattenoch avloppsfrågorna som belysning även kunna, om så befunnes nödvändigt, ordnas oberoende av s t a d e n / Byggnadsstyrelsen anser därföre, att, så fort en plan för huvudvägarna fastslagits, man borde skrida till utformningen av de sålunda bildade markområdena genom deras uppdelande i kvarter och tomter efter hand som deras användning kan förutses. Då Byggnadsstyrelsen avgav sitt yttrande, kunde icke något direkt behov att för statligt ändamål undantaga mark angivas, men styrelsen påpekar områdets lämplighet både för sådant ändamål och för bostadshus för statsanställda såväl tjänstemän som arbetspersonal, särskilt statens järnvägars personal. Vid våra undersökningar rörande lämplig plats för Statens bakteriologiska Plats för laboratorium hava vi funnit, att terrängen norr om Norrbacka måste anses såsom Statens bak för ändamålet synnerligen användbar. I samråd med laboratoriets föreståndare 7Xm?fw»w har där ett område utstakats, vilket å fig. 48 finnes angivet med tjock heldragen begränsningslinje. I samma figur visas ett förslag till huvudvägarnas läge och riktning, utarbetat med ledning av arkitekt Hallmans ovan berörda stadsplaneförslag och Byggnadsstyrelsens direktiv samt med hänsyn tagen till möjligheten att på områdets nordöstra parti kunna avgränsa ett tillräckligt område för Statens bakteriologiska laboratorium (se sid. 302). Vidkommande de tre väster om Karlberg belägna Ekelund, Västra Skogen och Ang. stadsIngenting är den sistnämnda egendomen redan ställd under J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s ^ /or omförvaltning och måste sålunda betraktas såsom för denna statsinstitution b e h ö v - J J f ^ ^ Z j lig. Ekelund och Västra Skogen bilda ett sammanhängande område med en aieal av 576,940 kvm. Detta område synes endast obetydligt beröras av järnvägstrafiken och skulle sålunda i sinom tid kunna för statsverkets räkning exploateras eller för något statens lokalbehov utnyttjas. För närvarande kunna byggnadssakkunniga icke angiva något särskilt dylikt ändamål, för vilket det i sin l helhet eller delvis borde reserveras. Så länge området kan få utgöra en del av det parkområde, som skiljer den egentliga staden från de norr om densamma framträngande förstäderna, fyller det emellertid en samhällsnyttig uppgift.

Vi hava för överskådlighetens skull uppdelat området Karlberg—Norrbacka i Sammanföljande tre partier: Karlbergs slott med park, området nordost härom och om- fattning. rådet väster om slottet. Beträffande det sistnämnda torde för närvarande intet vara att göra. Området öster om Karlberg fram till Norrtull och landsvägen norrut bör, sedan stadsplan för detsamma uppgjorts och fastställts, upplåtas till bebyggande. Visst parti av detta område bör reserveras för Statens bakteriologiska laboratorium. Vidkommande Karlbergs slott och park hänvisas dels till sid. 323 (Krigsskolan), dels till vår utredning rörande museernas lokalfrågor, sid. 357. Vi vilja här endast ytterligare betona nödvändigheten av att, om det ur konst- och

172 kulturhistorisk synpunkt synnerligen värdefulla slottet överhuvud skall bevaras och användas till något musealt ändamål, det blir så mycket nödvändigare att avskilja byggnaden från bangårdsanläggningarnas rök genom bevarandet avparkens gamla höga och täta lövträdsvegetation, och att en med hänsyn härtill bestämd gräns måste sättas för järnvägens intrång på parkområdet.

Drottningholms kungsgård.

Fig. 49.

Karta över Drottningholms kungsgård.

KungsKungsgården omfattar en sammanlagd areal av 7,620,000 kvm. och ligger med gärdens areal omkring halva arealen på Lovön; den andra hälften fördelar sig på de två refattnhq k t i v t stora öarna Kärsön och Fogelön samt en mängd holmar, av vilka de till arealen största äro: Sotholmen, Hundholmen, Kofsan, Morgongåvan, Skräddarholmen, Krankholmen, Granholmen, Björnholmen, Tallholmen och Fläsket. Samtliga dessa holmar och de båda nämnda öarna tillhöra i sin helhet Drottningholm. För närvarande och under en avsevärd tid framåt torde knappast någon del av Drottningholms kungsgård behöva tagas i bruk för något för dess nuvarande användning främmande, speciellt statsändamål. Men i den mån som huvudstaden växer mot väster är det ju icke otänkbart att, särskilt på Kärsön, vissa områden kunna komma att behöva upplåtas för byggnadsändamål.

173 Tyska botten. Tyska botten är en liten lägenhet om 12,100 kvm. areal, belägen norr om Drottningholm på Brommalandet. Den ligger vid segelleden, inkilad mellan Blackeberg och Stockholms stora, så gott som hela socknen omfattande mark. Den står under Domänstyrelsens vård och är utarrenderad. Byggnadssakkunniga kunna icke angiva något särskilt statsändamål, för vilket lägenheten för närvarande kan behövas. Någon anledning att försälja den finnes icke heller.

Lägenhetens areal och läge.

hKA BOTTEN

Xr,i,„* * «r T ^ Fig. 50.

,y

T ^ T"*

Karta över Tyska botten.

Johannishov och Kvarnängen. Johannishov och Kvarnängen bilda en sammanhängande ägofigur med en areal av 476,190 kvm. Den är belägen på höjdplatån utanför Skanstull, dominerande hela huvudstaden. Området torde vara inköpt för militära ändamål, ty det är ställt under Arméförvaltningens vård. Där finnas även lämningar efter befästningsanordningar. Större delen av området är utarrenderat till Stockholms stad. Spårvägen till Enskede är framdragen mitt igenom detsamma. Egendomen har ett ur flera synpunkter mycket förmånligt läge mellan Enskede och Södermalm med god byggnadsgrund över sannolikt hela området samt fördelaktiga terrängförhållanden för naturlig avledning av vatten och orenlighet. Då byggnadssakkunniga år 1915 hade att yttra sig rörande plats för ny byggnad för Serafimerlasarettet, förordade vi Johannishov, vilken plats dock med hänsyn till nämnda lasaretts egenskap av läroanstalt ansågs alltför avsides belägen. Enligt uppgift från Arméförvaltningen har ifrågasatts egendomarnas försäljning till Stockholms stad. Då Johannishov och Kvarnängen äro de Egendomarna enda fastigheter av någon betydenhet, som böra reservestatsverket äger inom de södra delarna av™ti da behov. huvudstaden, och då de hava ett gott läge Fig. 51. Johannishov och Kvarnängen. nära Hammarbysjön och Årstaviken, den

174 framtida stora trafikleden mellan Saltsjön och Mälaren, genomkorsas av spårvägslinje samt tangeras av statens järnvägsspår till Stockholms slakthus, anse sig byggnadssakkunniga böra betona önskvärdheten av att Johannishov och Kvarnängen tills vidare bibehållas i statens ägo.

Sammanfattning. Den föregående utredningen visar, att statsverket inom Stockholms stadsplanelagda område har åtskilliga fastigheter, vilka under vissa förutsättningar kunna utnyttjas för ett vidsträcktare bebyggande än hittills ägt rum. Betingelserna härför äro företrädesvis av två slag. Dels beroende på överenskommelse med staden angående vissa erforderliga stadsplaneregleringar samt angående vissa äganderättsförhållanden, dels beroende på vederbörandes medgivande till omflyttningar bland statens verk och institutioner enligt principen, att samhörande verk sammanföras. ByggnadsMed hänvisande i fråga om detaljerna till föregående utredningar och utan mark inom hänsyn tagen till om de beträffande områdena för närvarande äro för de olika stadsplanen, ändamålen lediga eller ens tillhöra statsverket, vilja vi sålunda framhålla såsom lämpliga platser för uppförande av nya förvaltningsbyggnader: Riddarholmen Kv. Vulcanus och Mars (Kanslihuset) » Bryggaren (Myntverket) » Asplunden (Garnisonssjukhuset) » Björnen (Vattenfallsstyrelsen)

Kv. Grönlandet södra » Fyrmörsaren (Gymn. centr.-inst.) » Järnlodet (Artillerigården) » Fredrikshov » Uppfinnaren (Patentverket)

För undervisningsändamål kunna avsevärda, ännu obebyggda parlier av följande kvarter användas: Kv. Vega (Gamla tekniska högskolan) » Glasbruket (Karolinska institutet) » Göken (F. d. Svea ingenjörkårs kasern) » Biddaren (Högre lärarinneseminariet) För museiändamål torde särskilt lämpa sig: Positionsartilleriets kasernområde, Artillerigården (Tyghuset), Norra delen av Flottans varv, Tekniska skolans byggnad. Kv. Fältöversten och Fältväbeln, Till försäljning lämpa sig betydande delar av kv. Göken, tomterna nr 2 och 3 i kv. Päronträdet, ävensom delar av Positionsartilleriets samt Svea och Göta livgardenas kasernområden. Här torde ock böra erinras om att 1907 års Biksdag medgivit försäljning av kv. Sjöhästen. Betydande arealer av i gator och allmänna platser ingående mark tillhöra Kronan, såsom redan å sid. 19 närmare angivits. De böra vid uppgörelser med staden lämpligen kunna användas som bytesmedel.

175 De utanför stadens planlagda delar befintliga, Kronan tillhörande områdena — ByggnadsDjurgården, Bergshamra, Karlbergs kungsgård med omgivande kronoegendomar, mark utanför Konradsberg, Marieberg — hava vi i allmänhet icke ansett oss kunna disponera stadsplanen, för visst ändamål, innan byggnadsplaner för områdena i fråga fastställts. Endast på ett fåtal ställen, där terrängförhållanden och befintliga trafikleder gjort ett föregripande av en allmän byggnadsplan ofarligt, hava vi ansett oss kunna förorda vissa områdens reserverande för bestämda ändamål, företrädesvis för praktiskteller tekniskt-vetenskapliga anstalter. Sådana områden äro: Del av Solnaskogen för Statens bakteriologiska laboratorium, » > Bergshamra för en central frökontrollanstalt, » » Frescati för Statens veterinärbakteriologiska anstalt, » » » » Etnografiska museet, » » Kräftriket för Veterinärhögskolan, Ett» område invid Albano för statens järnvägar, » » n.v. om Tekniska högskolan för tekniskt-vetenskapliga anstalter, . » » s.o. » » » » sjukvårdsändamål, » » bakom Stadion för Gymnastiska centralinstitutet, » » av Ladugårdsgärdet för Kliniska centralsjukhuset. Av Kronans stora markområden på Norra Djurgården och i Solna socken invid stadens norra gräns torde stora delar så småningom komma att försäljas och bebyggas som stad. Detta gäller i första rummet Ladugårdsgärdet, Solnaskogen, västra delen av Karlbergs kungsgård samt de väster om kungsgården belägna egendomarna Ekelund och Västra Skogen. I medlet på 1500-talet, efter Gustav Vasas indragning av klosteregendomarna, Staten och tillhörde Kungsholmen samt de områden, på vilka nu Östermalm och Norrmalm staden såsom utbreda sig, Kronan. Staden såsom sådan torde icke i någon nämnvärd ut- markägare , . . , . . , . , . .

.

,,

,

°

strackning varit jordägare vare sig mom eller utom murarna. Först i medlet på 1600-talet har ett bebyggande av Norrmalm på ömse sidor om Brunkebergsåsen framskridit så långt, att en reglering av bebyggelsen blir nödvändig. Det är då söm Kronan till staden överlåter större delarna av nuvarande Östermalm och av Kungsholmen intill nuvarande Fridhemsgatan. Dessa första stora markförvärv synes staden erhållit så gott som till skänks utan några nämnvärda ekonomiska uppoffringar. Ända långt fram mot våra dagar kan inan spåra kvarlevor av detta patriarkaliska förhållande, då Kungl. Maj:t och Kronan betraktades och betraktade sig såsom den faderlige beskyddaren som gav av sitt överflöd. Staden har emellertid så småningom och särskilt under senare delen av 1800talet blivit den största fastighetsägaren inom det planlagda området och tävlande ined Kronan i fråga om storleken av utanför stadsplanegränsen belägna, staden tillhöriga områden. Staden äger markerna söder och väster om de bebyggda stadsdelarna, Kronan de öster och norr därom belägna. Såsom fastighetsägare i huvudstaden med närmaste omnejd äro staten och staden numera ekonomiskt mera jämbördiga och förhandla även med varandra såsom sådana. Vid dylika

inom Stocknoim

förhandlingar ha stadens delegerade i så måtto en starkare ställning än statens, att de hava att stöda sig på utredningar av en enhetligare organisation av stadens fastighetsförvaltning än statens. Förvaltningen av statsverkets ifrågavarande egendomar är anförtrodd åt en mängd verk och institutioner, som hava mycket liten kommunikation sinsemellan. Behovet av Emellertid har Kungl. Majd i instruktionen för Byggnadsstyrelsen, §§ 3, 6, 10 större enhet- samt genom nådiga kungörelsen den 26 november 1920 »med föreskrifter röhghet i sta- r a n a < e offentliga byggnadsväsendet», §§ 40, 41, 42, anvisat den väg, varpå man fastighets- skulle kunna nå fram till en viss enhetlig handläggning av ärenden rörande förvaltning, statens fastigheter utan att behöva förlägga deras förvaltning under en enda myndighet. Med Byggnadsstyrelsens utredningsavdelning avsågs just att få till stånd ett centralställe för handläggning av alla ärenden rörande statens fastigheter, deras eventuella försäljande eller bebyggande samt rörande statens verks och institutioners lokalbehov och härför nödiga åtgärder. Det behöves blott, att den tanken vidare utvecklas och den befintliga organismen tages kraftigare i användning. Författningsenligt skall inom Byggnadsstyrelsen upprättas och är under tillblivelse ett centralt statens fastighetsarkiv, omfattande såväl åtkomsthandlingar, kartor och andra uppgifter rörande all staten tillhörig mark i stad eller stadsliknande samhälle och dessas närmaste omgivning, som ritningar å därpå befintliga byggnader jämte uppgifter rörande deras konstruktion,-kostnad, användning o. s. v. 1 fråga om statens fastigheter i Stockholm, bilda byggnadssakkunnigas liggare A, B och C jämte alla under utredningsarbetet anskaffade kopior av tomtkartor och byggnadsritningar grundstommen. Byggnadsstyrelsen synes vara så mycket mer skickad att utbildas till ett dylikt centralställe som styrelsen har kompetens att bedöma ärenden rörande statens fastigheter av nämnda art icke endast ur ekonomisk, teknisk och estetisk synpunkt, utan även ur stadsplanesynpunkt och med vederbörlig hänsyn tagen till kulturhistoriska intressen.

KAP.

V.

PLAN FÖR LOKALISERING AV STATENS I STOCKHOLM FÖRLAGDA VERK OCH INSTITUTIONER.

D

e statens verk och institutioner, vilkas lokalfrågor denna utredning avser att ordna, uppgå till ett antal av 173, se tabell 3. Av dessa torde, såsom å sid. 41 anförts, omkring hälften eller 81 kunna beräknas framgent ha sina lokaler inom den fastighet där de nu residera, i en del fall visserligen efter större eller mindre om- och tillbyggnader. För de återstående 92 verken måste förflyttning av ämbetslokalen till annan fastighet äga rum. I ett föregående kapitel hava orsakerna till denna betydande rubbning särskilt i ämbetsverkens lokalisering närmare skärskådats. Här må endast erinras om, att i oktober 1920 icke mindre än 59 verk och institutioner voro helt eller delvis inrymda i förhyrda lägenheter och att av dessa icke mindre än 31 ämbetsverk voro helt och hållet förlagda i förhyrda lokaler, se sid. 47. För anskaffande av* tjänsterum åt statsverkets tjänstemän i Kronans egna hus hava statsmakterna alltsedan år 1916 offrat betydande summor. De för sådant ändamål vidtagna åtgärderna finnas i en tablå å sid. 59 angivna och bestå dels i inköp av bebyggda och obebyggda fastigheter samt om- och påbyggnader å vissa av dessa fastigheter och å några äldre ämbetsbyggnader, dels i uppförandet av helt nya byggnader. Inköpssumman för de nyförvärvade fastigheterna uppgår till 12,149,432: 24 kronor. Sammanlagda kostnaderna för de med fastighetsköpen förenade byggnadsarbetena beräknades hösten 1922 komma att uppgå till 20,542,900 kronor, av vilka Riksdagen beviljat 15,174,684: 76 kronor och därav anvisat 10,074,324: 76 kronor. Man beräknade att i dessa fastigheter kunna erhålla 1,603 tjänsterum efter om- och nybyggnaderna. I en första avdelning av detta kapitel skall närmare redogöras för dessa inköp och byggnadsarbeten samt angivas de verk och institutioner, som härigenom skulle komma att få sina utrymmesbehov tillfredsställda för en lång tid framåt. I en andra avdelning lämnas detaljerade redogörelser för samtliga i tabell 3 upptagna verks och institutioners nuvarande lokalförhållanden samt, i de fall där så visat sig av behovet påkallat, förslag till nya lokalerr 12

178 Tabell 4 lämnar en översikt av lokalförhållandena sådana de voro hösten 1920. Sedan dess hava en del förändringar ägt rum, vilka iakttagits i den följande redogörelsen. Några väsentliga rubbningar i de hösten 1920, å sid. 61—66, gjorda framtidsberäkningarna hava dessa förändringar emellertid icke åstadkommit, då de i allmänhet varit den beräknade konsekvensen av vidtagna förberedande åtgärder. I en tredje avdelning uppdelas verken och institutionerna i grupper med hänsyn till deras lokalfrågas läge och bliva slutligen i den grupp, vilken omfattar verk med ännu olöst lokalfråga, uppställda i den ordningsföljd, som för närvarande vill synas såsom den lämpligaste och naturligaste.

A.

AV STATSMAKTERNA VIDTAGNA ÅTGÄRDER FÖR BEREDANDE AV LOKALER I KRONANS HUS ÅT VISSA VERK OCH INSTITUTIONER. Kvarteret Grönlandet norra. Kvarterets Kv. Grönlandet norra, fig. 52, har en areal av 4,742.3 kvm. och begränsas storlek och [ n 0 r r och söder av Kammakare- och Vallingatorna samt i öster och väster av laqe. Holländare- och Drottninggatorna. Med anledning av Vetenskapsakademiens underdåniga framställning om förvärvande för statens räkning av den akademien tillhöriga tomten nr 5 i kv. Grönlandet norra fick d. v. Överintendentsämbetet den 8 % 1913 i uppdrag att verkställa utredning för utrönande av bl. a. om, sedan hela kvarteret kommit i statens ägo, byggnaderna kunde användas för något eller några statens behov. Överintendentsämbetet tillstyrkte inköp av egendomen för beredande av lokaler åt Medicinalstyrelsen, Statsmedicinska anstalten och Tandläkareinstitutet. Byggnadssakkunniga, som i denna fråga avgivit underdånigt yttrande den 19 februari 1915, hava därvid anslutit sig till ämbetets uppfattning om lämpligheten av ifrågavarande fastighetsförvärv- samt till fastigheternas användning för de av ämbetet föreslagna institutionerna ävensom tillsvidare för d. v. Meteorologiska centralanstalten. Vomten nr 5 Enligt Kungl. Majds proposition nr 108 av den 18 februari 1916 beviljade inköpes. Riksdagen 650,000 kronor till inköp för statsverkets räkning av Vetenskapsakademiens fastighet nr 5 i kv. Grönlandet norra i Stockholm. Kronan, som förut ägde tomterna nr 1, 2, 3 och 4, blev härigenom ägare av hela kv. Grönlandet norra med därpå befintliga byggnader.

179 F

r~o

MJ^^W^^

ffl fin ffllliilll 1 IilMllIll:&

m oo or ITM%_ j ^

liiiiffl1111 i f i

llllBlllli 1

Fasad mot Vallinsatan.

K4V^«KA;;G4TAI;

Mt/u/na/j/yrt/je. rsOTTL'NVAN.

VALLINGATAN

KAMMAKAREGATAN

l.TR

WXLLIN3A iAfl

KAMMAKAREGATAN

VALLINGATAN

Fig. 52. Kvarteret Grönlandet norra.

180 Efter förberedande undersökningar både av dåvarande Överintendentsämbetet och av byggnadssakkunniga erhöll ämbetet den 23 juli 1916 nådigt uppdrag att upprätta förslag till användandet av k v. Grönlandet norra. Redan påföljande 5 december överlämnade ämbetet ett av arkitekten B. Almquist upprättat förslag avseende, förutom betydande reparationsarbeten, att utbygga våningen 3 trappor upp och påbygga en lättare vindsvåning samt att i byggnaden inrymma Medicinalstyrelsen med dåvarande Statsmedicinska anstalten samt Tandläkareinstitutet. Kostnaderna beräknades till 1,506,000 kronor. Med anledning av Tandläkareinstitutets yttrande rörande detta förslag anmodades Överintendentsämbetet att utarbeta nytt förslag avseende att, med bibehållande av byggnaderna i såvitt möjligt oförändrat skick, använda dem för Medicinalstyrelsens och Statsmedicinska anstaltens behov. Förslaget överlämnades till Kungl. Maj.t med ämbetets tillstyrkan den 28 februari 1918. Båda förslagen förelades 1918 års Riksdag, som ansåg att största möjliga utrymme borde beredas i byggnaden och för den skull beviljade 1,500,000 kronor för genomförande av det större alternativet ined inrymmande i byggnaden även av Tandläkareinstilutet och uttalade samtidigt önskvärdheten av arbetets snara igångsättande. Frågan om lokaler åt Statens bakteriologiska laboratorium borde emellertid anstå tills viss utredning ägt rum. Byggnadssty- I kungl. brev den l / 7 1 9 1 8 erhöll Byggnadsstyrelsen i uppdrag att uppgöra relsen uppgör ritningar till ombyggnaden i samråd med Medicinalstyrelsen, inspektorn för Tandritningar. iäi c a r e mstitutet samt föreståndarna för Meteorologiska centralanstalten och lör Hydrografiska byrån. Efter av Byggnadsstyrelsen för den skull från respektive anstalter infordrat slutgiltigt program för deras lokalbehov uppgjordes av arkitekten B. Almquist ett nytt förslag, vilket av Kungl. Majd i proposition nr 126 dagtecknad den 25 februari 1919 förelades 1919 års Riksdag. Förslaget avsåg att i byggnaderna inrymma Medicinalstyrelsen och Tandläkareinstitutet men icke den Meteorologiskhydrografiska anstalten, emedan tillräckligt utrymme icke kunde beredas densamma. Däremot hade vissa lokaler beräknats för ett hygieniskt och ett diagnostiskt-bakteriologiskt laboratorium samt några bostadsrum för amanuenser. Riksdagen Riksdagen beviljade det av Kungl. Majd äskade anslaget av 1,000,000 kronor 1919 beviljar å extra stat för år 1920 utöver de tidigare beviljade 1,500,000. Riksdagen ansåg anslag. emellertid, att särskilda lokaler för ett hygieniskt och ett diagnostiskt-bakteriologiskt laboratorium icke borde beräknas, och att icke heller amanuensbostäder borde i byggnaden inrymmas. I fråga om lokalutrymmets disponerande i övrigt ansåg Riksdagen, att i åtskilliga fall inskränkningar kunde vidtagas, utan att härigenom olägenheter behövde förorsakas. Med vidtagande av de sålunda ifrågasatta begränsningarna av lokalutrymmets utnyttjande ansåg Riksdagen, att plats kunde tillsvidare beredas ytterligare någon statsinstitution eller det härigenom tillgängliga utrymmet på annat sätt kunna för statens ändamål vinna användning. Genom denna av Riksdagen påyrkade ändring av rumsdispositionen blev c:a 1,244 kvm. nyttig golvyta för annat ändamål disponibel. Till byggnadens färdigställande har vidare 1920 års Riksdag beviljat 2,400,000 kronor å extra stat för år 1921 samt 1921 års Riksdag 200,000 kronor å extra stal

181 för år 1922. Härmed har sammanlagt 5,100,000 kronor anslagits till om- och påbyggnad av kv. Grönlandet norra, som beräknas bliva färdigt till inflyttning under år 1923. Byggnaden kommer att efter färdigställandet, se lig. 52, innehålla 230 för Byggnadens tjänsteändamål avsedda, direkt belysta rum och salar. Enligt Kungl. Majds användning. beslut av den 30 juni 1922 kommer användningen av dessa att bliva följande. För Medicinalstyrelsen tagas 71 rum i anspråk, för Statens rättskemiska laboratorium 8, för Statens farmaceutiska laboratorium 10, för Fångvårdsstyrelsen tillsvidare 39 och för kommittéer en isolerad grupp om 8 rum. Återstående 94 rum, till största delen stora salar, äro beräknade för Tandläkareinstitutet, som dock tills vidare kunnat ställa 14 rum till Etnografiska museels disposition. Utöver dessa tjänstelokaler inrymmer byggnaden nio bostadslägenheter om vardera 2 rum och kök, avsedda för vaktmästarepersonalen. I och med de nämnda institutionernas inflyttande i den nya ämbetsbyggnaden Genom omi kv. Grönlandet norra, vilket beräknas kunna äga rum hösten 1923, komma flyttningen leföljande lokaler i Kronans hus att frigöras för andra ändamål. digbhvna lo•'

°

kaler i Kro-

Fångvårdsstyrelsens lokaler i G:la riksdagshuset 35 rum , nans hus. Medicinalstyrelsens lokaler i Svartmangatan 9 ... 36 » Summa 71 rum Samtidigt bliva även följande av statsverket förhyrda lokaler obehövliga och Obehövliga en årlig hyresutgift av 36,i40 kronor undvikes. förhyrda lägenheter. Medicinalstyrelsens lokaler Svartmangatan 11, hyra 1,800 kr. » St. Nygatan 6, hyra 4,200 » » » Auditorium, hyra 1,840 » Rättskemiska labor. * Regeringsgatan 18, hyra 5,800 » Farmaceutiska labor. » » » » 4,000 » Tandläkareinstitutets » Malmskillnadsgatan 46, hyra 18,000 » Summa 36,140 kr. K v a r t e r e t N o r r t ä l j e nr 13 o c h 14. Dessa fastigheter bestå av tomterna nr 13 och 14 i kv. Norrtälje med adress- Fastigheternummer 5 och 7 Engelbrektsgatan. Tomternas sammanlagda areal uppgår till nas läge och 2,062 kvm. Av tomtarealen äro 1,266 kvm. bebyggda. storlek. Alltsedan 1913, då Pensionsstyrelsen började sin verksamhet, hava för styrelsens behov lokaler varit förhyrda i Engelbrektsgatan 7. För att tillgodose det behov av ökat lokalutrymme, som på grund av styrelsens växande arbetsbörda erfordrades, blev det nödvändigt att tid efter annan förhyra ytterligare lokaler. Redan år 1915 erbjöd ägaren till fastigheten Kungl. Majd att för 550,000 kronor förvärva densamma för statsverkets räkning. Styrelsen ansåg dock, att ifrågavarande fastighet icke skulle bliva tillräcklig för styrelsens behov, på grund varav anbudet ej heller av Kungl. Majd antogs. Sedan förhållandena medgivit att bättre bedöma de framtida lokalbehoven, Riksdagen föreslog Pensionsstyrelsen inköp av såväl fastigheten nr 13 som nr 14, för vilket fasUahete^a ändamål 1917 års Riksdag beviljade en summa av 1,000,000 kronor att r e d a n 7

182 under 1917 diponeras. De oundgängligen nödiga ombyggnadsarbetena beräknades då uppgå till 82,000 kronor. Ställes under Sedan fastigheterna för statsverkets räkning förvärvats, ställdes de, enligt Kungl. Byggnadssty- Majds beslut den 21 september 1917, under Byggnadsstyrelsens vård. relsens vård. Husen påbyg- Det visade sig snart nödvändigt att påbygga de båda fastigheterna med en gas. våning samt anordna centraluppvärmning. I överensstämmelse med Kungl. Majds proposition beviljade 1920 års Riksdag för nämnda ändamål härför då beräknade 456,900 kronor, av vilka 175,000 anvisades å 1920 års tilläggsstat och återstoden 281,900 kronor å extra stat för år 1921. Före påbyggnadsarbetets början innehöllo byggnaderna 166 r u m (härav 15 kök). Av dessa disponerade Pensionsstyrelsen 139 rum, varav 5 användes till vaktmästarebostäder. De övriga 27 rummen voro uthyrda. Efter påbyggnaden, som nu är fullbordad, innehålla husen 171 rum (häri äro köken och 5 bostadsrum inräknade). Rummens an- Pensionsstyrelsen disponerar 146 rum, därav 8 bostadsrum, och de övriga 25 tal och an- rummen, varav 4 kök, äro fortfarande uthyrda. Av de uthyrda rummen kunna vändning. endast 19 rum, som äro uthyrda till bostäder, användas till tjänsterum, de övriga 6 rummen, som äro belägna i en souterrainvåning, utgöras av butikslokaler. Börande gemensam byggnad för de sociala försäkringsverken se sid. 251.

K v a r t e r e t B j ö r n e n n r 1, 2, 3 o c h 9. Fastigheter- Kv. Björnen, fig. 53, är beläget mellan Drottninggatan och Klara södra 'torlek0011 k y r k ° g a t a i öster och väster samt Lilla Vattugatan och Karduansmakaregatan

na&

j

NW^SNV^XNVa F— l ^ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ ^ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ ^ ^ ^

<c

l

Wwwww

LILLA VATTUGATAN.

kSVAVAVWWAV

<1 O

H O ^jfr,\\\\\\\V,\SWM\w"^"""\""N"V-"

A\S\\\\\\\\\N\\\

KA R D U A N S A A K A R E G A T A N crwwwtrrwi r\. 10.

10.

20. 00. 'tö. 50. 60. 70. 80. 90. 100. 110. 120. 130. \k0. i50.K. Fig. 53. Kvarteret Björnen.

183 Fig. 54.

Fastigheten kvarteret Björnen nr 3 och 9.

Gårdsfasad.

i norr och söder. De ifrågavarande tre fastigheterna, som bilda kvarterets västra hälft, hava en areal av: Tomten nr 1 692.5 kvm. » » 2 443.— » » » 3 och 9 •••• 2,478.1 » Summa 3,613.6 kvm. Den bebyggda delen av tomterna upptager en yta av 2,590 kvm. Antalet rum i de gamla husen är 262 med en golvyta av 5,182 kvm. Huvudbyggnaden å tomten nr 3 och 9, med adressnummer 8 B vid Karduansmakaregatan — det s. k. Rudbeckska huset — är en såväl estetiskt som kulturhistoriskt värdefull byggnad från 1700-talet. Å fig. 53 är den betecknad med bokstäverna a, b, c, d, h, i och a, fig. 54 visar gårdsfasaden c, d. Inom fastigheterna nr 1 och nr 2 i kv. Björnen uthyras omkring 79 rum och 11 kök. Med undantag för två affärslokaler, som äro uthyrda till 1 oktober 1927, äro samtliga lokaler uthyrda på ett år. Lägenheterna kunna icke utan rätt betydande ombyggnader användas till vanliga ämbetslokaler, då genomgående korridorer saknas och rummen mot de trånga gårdarna äro dåligt belysta. Byggnaden å tomten nr 1 befinnes för övrigt i ganska bristfälligt skick.

184 F

D X 30 u usti 1917 hSaTZa f \v / ^ gj° r d « Vattenfallsstyrelsen underdånig framställning om a S iaff nde central VaZnfilTs- " ! ?. o'V förvaltningsbyggnad för statens vattenfallsverk och om Vattenfalls inköp tor sådant ändamål av tomterna nr 1, 3 och 9 i kv. Björnen i Stockstyrelsens räkning. holm ävensom om utförandet å nämnda fastighet av vissa om- och tillbyggnader Sedan anbud infordrats även å tomten nr 2, framlades för 1918 års Riksdag forslag om inköp av samtliga de tre fastigheterna för en köpeskilling av sammanlagt 1,554,575: 24 kronor. Riksdagen medgav, att detta inköp måtte ske för statens vattenfallsverks räkning, samt anvisade för gäldande av berörda köpeskilling ävensom för utförande å nämnda fastigheter av vissa byggnadsarbeten på tillaggsstat för år 1918 ett reservationsanslag å 1,650,000 kronor

•\\\V\\\\\v

KAR D U A N 5 A A K A R E G A T A N

\\\\vw\\\\\\v

r\. 10.

RyWTOfy

Q

10.

'"I'llllll

|

Fig. 55.

20.

30.

40.

50.

60.

70.

80.

90. 100.

110. 120.

130 1^0. 150 n.

Vattenfallsstyrelsens förslag av år 1920 till om- och nybyggnader å tomten nr 3 och 9 samt tomterna nr 1 och nr 2 i kvarteret Björnen.

De snedstreckade partierna av byggnadskomplexet avses inrymma Vattenfallsstyrelsens lokaler De helt nybyggda partierna inom området a, b, c, d, e, f, g, b och a skulle tillsvidare kunna användas för något annat statens ändamål.

Riksdagen be- I sin skrivelse till Konungen den 8 mars 1918 ansåg sig Riksdagen vilja framtoÄÄ?^ *?> i i ; n a n / r å g a n o m vidare på- eller ombyggnad förelades Riksdagen, plan {^ständig plan lör fastigheternas utnyttjande borde utarbetas. Härvid syntes även hora tagas under övervägande, huruvida det icke vore för staten fördelaktigare att i viss utsträckning utföra nybyggnad å.tomterna än att vidtaga kostsamma förstärknings- och ändringsarbeten å de nuvarande husen. Med anledning av den utav Byggnadsstyrelsen väckta frågan om fastigheternas stallande under sagda styrelses vård, ville Riksdagen framhålla, att, då anslaget for fastighetsinköpet, såsom Kungl. Majd avsett, borde behandlas såsom en utgift för kapitalökning för siatens vattenfallsverk, därav utan vidare borde följa

185 att fastigheterna skulle förvaltas av Vattenfallsstyrelsen och fastighetsköpet ske för statens vattenfallsverks räkning. Enligt Biksdagens sålunda givna anvisning lät Vattenfallsstyrelsen sedermera Ny byggnadsupprätta en fullständig plan, lig. 55, till de ifrågavarande fastigheternas använd- Plan. fram' läa es ning, varvid en mera genomgripande ombyggnad förutsattes utom ifråga om Bud9 beckska huset. Enligt detta förslag skulle visserligen rummens antal icke uppgå till mer än 225, mot nuvarande 262, men den nyttiga golvytan skulle utgöra 5,960 kvm. mot nuvarande 5,182, vilket innebär, att i förslaget, såsom var att vänta, ingingo många ritsalar av betydande storlek. Kostnaderna beräknades, då detta förslag i slutet av år 1920 framlades för Kungl. Majd, till 4,100,000 kronor, motsvarande med nuvarande (hösten 1922) enhetspriser omkring 3,000,000 kronor. Någon Kungl. Majds framställning till Riksdagen har emellertid detta förslag ännu icke föranlett. I underdånig skrivelse den 24 november 1922 har Vattenfallsstyrelsen hem- Ombyggnad ställt om ett anslag av 841,000 kronor till ombyggnad av det Rudbeckska av Rudoeckhuset inom kv. Björnen samt nybyggnad av en flygel utmed Karduans- ska hu8et makaregatan från Rudbeckska huset till granntomten i öster ävensom en flygel utmed den östra tomtgränsen. Härigenom skulle erhållas omkring 90 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 2,089 kvm., 2 lunchrum och en vaktmästarebostad. Det sammanlagda fönsterantalet i tjänsterummen skulle utgöra 138. Enligt anteckningar å ritningarna skulle plats kunna beredas för 168 tjänstemän. Belationen mellan antalet fönster och tjänstemän bleve sålunda 138: 168 eller 0.82, ett relationstal, som för ett verk av Vattenfallsstyrelsens art måste anses synnerligen otillfredsställande. Ombyggnaden måste alltså utsträckas över ytterligare något parti av fastigheten, såvida 168 tjänstemän där skola inrymmas. Genom att låta Älvkarleby kraftverks förvaltning, som är inrymd i 29 rum i Nybrogatan nr 3, tillsvidare stanna i denna lokal, kan emellertid antalet arbetsplatser tillsvidare något sänkas. Eljest vill det synas som om det vore lämpligare att utsträcka ombyggnadsarbetena även t i l f flygeln utefter Lilla Vattugatan, på fig. 53 betecknad med d, e, f, g, h och d. Vattenfallsstyrelsens samtliga till Stockholm förlagda avdelningar skulle då kunna inrymmas i de å fig. 55 snedstreckade byggnadspartierna. För sina nuvarande lokaler betalar styrelsen en ärlig hyresersättning av omkring 100,000 kronor. Jämför sid. 279.* Den i lig. 55 framställda planen för ny byggnad å övriga delen, a, b, c, d, e, f, g, h och a, av tomtkomplexet visar schematiskt fördelningen mellan byggnadskroppar och gårdsrum samt mellan trafikleder och r u m / 1 en dylik byggnad i 4 våningar skulle kunna erhållas omkring 125 tjänsterum. Alla tomterna förutsättas sammanslagna till en tomt. För ett rationellt utnyttjande för statsverkets räkning av detta tomtkomplex Enligt senaste (1924) inom Vattenfallsstyrelsen gjorda utredningar skulle en första utbyggnad å den del av området, som ligger öster om en linje mellan Karduansmakare- och Lilla Vattu gatorna, gående genom punkterna c och d på fig. 55, kosta omkring 1,260,000 kronor. En fullständig utbyggnad ända fram till Klara södra kyrkogata beräknas kosta 2,653,000 kronor. I båda fallen förutsättas byggnader i 4 våningar.

186 lärer nog det rätta vara att efter hand fullfölja det av Vattenfallsstyrelsen, enligt Riksdagens anvisning, uppgjorda förslaget till mera genomgripande ombyggnad av de mindre värdefulla byggnaderna å de tre tomterna. Härigenom skulle våningarnas höjder kunna göras lika i komplexets olika partier och golven komma i samma plan, vilket vore önskvärt isynnerhet om hela byggnadskomplexet skulle komma att erfordras för Vattenfallsstyrelsens behov. Genom inköpet av dessa fastigheter har statsverket kommit i besittning av en centralt belägen egendom, vilken så snart ske kan borde utnyttjas för det härmed avsedda ändamålet. Med ombyggnaden av den del, som icke omedelbart erfordras för Vattenfallsstyrelsen, torde lämpligen böra anstå till mera ekonomiskt gynnsamma tider. Hyresavkastningen lämnar under tiden skälig ränta å det nedlagda kapitalet.

K v a r t e r e t N e p t u n u s m i n d r e n r 2. Denna fastighet, lig. 5 och 56, med Fastighetens läge och stor- adressnummer 4 Storkyrkobrinken, lek. har en tomtyta av 266 kvm. Byggnaden inrymmer 32 st. rum, 2 butiker och 5 lagerrum, tillsammans 39 rum ined en nyttig golvyta av 692 kvm. Finansdepartementet har från hösten Finansdepartementet hyr 1913 varit inrymt i det intill liggande lokal i fastig Oxenstiernska huset, Storkyrkobrinheten. ken 2, fig. 57. Från oktober 1917 hyrdes i den angränsande fastigheten, Storkyrkobrinken 4, på 5 år våningen 2 trappor upp, bestående av 7 rum och kök för beredande av ökat utrymme åt detta departement. Då detta tillskott av lokaler icke motsvarade behovet, och då någon möjlighet att få förhyra ytterligare lokaler icke förefanns, beslöt Kungl. Majd föreslå Riksdagen inköpa huset. Fastigheten ägdes av körsnären Albert L. Bergström, Axel Bergströms stärbhus, samt ytterligare en person. Förhandlingarna om köp av fastigheten fördes från Kronans sida, till en början av generaldirektören C. Möller, vilken därvid, under förutsättning av

Fig. 56. Storkyrkobrinken 4.

Fig. 57. Oxenstiernska huset, Storkyrkobrinken 2.

Kungl. Majds och Riksdagens bifall, avgav anbud om inköp av fastigheten för 250,000 kronor. Detta anbud blev av husets ägare samstämmigt avvisat. Då en av ägarna dessutom förklarade sig icke vilja gå med på försäljning av fastigheten, lät generaldirektör Möller med förhandlingarnas fortsättande anstå. Då förhandlingarna sedermera direkt från departementets sida återupptogos, inkommo ägarna i en till Konungen ställd skrivelse med erbjudande att för 300,000 kronor försälja hela fastigheten under villkor, dels att anbudet antogs före 1 juni 1918, dels att A.-B. P. N. Bergström till den 1 / 10 1921 finge disponera en butikslägenhet i bottenvåningen samt våningarna 3 och 4 trappor upp för en årlig hyra av 8,500 kronor. Enligt Kungl. Majds proposition beslöt 1918 års Riksdag att inköpa fastigheten Riksdagen och att bemyndiga Kungl. Majd att ur den under Statskontorets förvaltning stå- 1918 inköper ende fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden fastigheten. taga i anspråk 300,000 kronor för inköp av fastigheten, samt högst 25,000 kronor för utförande av erforderliga reparationer. Den 6 december 1918 uppdrog Kungl. Majd åt Byggnadsstyrelsen att verk- Byggnaden ställa de av styrelsen föreslagna och till en kostnad av 23,500 kronor beräknade repareras. reparationsarbetena. Se Byggnadsstyrelsens årsberättelse 1918, sid. 48 och 49.

188 Sedan Aktiebolaget P. N. Bergström avflyttat från de i bottenvåningen och våningarna 3 och 4 trappor upp disponerade lokalerna, har byggnaden reparerats och iordningställts för Finansdepartementet, som härigenom vunnit en välbehövlig tillökning i utrymme. Rummens an- Departementet disponerar samtliga rum i våningarna 1, 2, 3 och 4 trappor tal och an- U pp, 30 rum, varav en vaktmästarebostad om 2 rum och kök, med en sammanvandning. ^ g ^ g 0 i V yta av omkring 600 kvm. I bottenvåningen är den ena butikslokalen omändrad till frukostlokal för departementets personal, den andra är uthyrd som affärslokal.

K v a r t e r e t Kungl. T r ä d g å r d e n nr 4. KungsträdKungsträdgården utgör en tomt, nr 4 i kv. Kungl. Trädgården, som i gärden utgör öster och väster begränsas av de båda Trädgårdsgatorna, i norr av Hamngatan en tomt. o c ] 1 j s öder av Arsenalsgatan. Upplätelsetill Genom nådigt beslut den 21 april 1865 medgav Kungl. Majd, att i nordvästra Ateliébygg- hörnet av Kungsträdgården finge uppföras en byggnad, huvudsakligen innehålnadsbolaget [ a n de lokaler för konstexposition och målarateljéer. Med stöd härav avslöt Över18ö °' intendentsämbetet den 25 september 1866 med ett för uppförande av en dylik byggnad bildat bolag, Ateljébyggnadsaktiebolaget, kontrakt angående upplåtande av ett område med en areal av 550 kvm. för nämnda ändamål å anvisad

Fig. 58. Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus.

189 plats i Kungsträdgården. I detta kontrakt ingick bland annat den bestämmelsen, »att, därest tomten framdeles skulle finnas vara för något statens ändamål behövlig», bolaget ägde att för å tomten då varande byggnad av Kronan erhålla lösen till ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna enligt däröver upprättade verificerade byggnadsräkningar, som hos Överintendentsämbetet voro förvarade. Den nuvarande byggnaden, Västra Trädgårdsgatan 10, se fig. 58, består av en bottenvåning med en höjd av 4.8 m. samt däröver två våningar, vardera med en höjd av 5.1 m. Lokalerna mot Västra Trädgårdsgatan äro entresolerade och användas till vaktmästarebostäder och expeditionsrum. Varje våning innehåller omkring 510 kvm. nyttig golvyta. Se Byggnadsstyrelsens årsberättelse 1918. På anmälan av källarmästaren Blanch medgav Kungl. Majd 3 juni 1881, att Tomten tillden ovannämnda tomten finge tillökas med ett omkring 85 kvm. stort område ökas 1881. söder därom för att därå uppföra en veranda, på villkor att avgälden för Ateljébyggnadsbolagets dåvarande tomtplats å torget höjdes från 300 till 1,000 kronor, alt ifrågavarande upplåtelse, utan sammanblandning med den föregående, ägde ruin tillsvidare och intill dess annorlunda av Kungl. Majd kunde varda förordnat och utan rättighet för bolaget, att, om verandans borttagande skulle bliva anbefallt, därför av Kronan bekomma ersättning. Med anledning av den stora svårigheten att anskaffa lokaler för statens verk Området äteroch inrättningar framställde Överintendentsämbetet i underdånig skrivelse åenffdr till Kronan 3 juli 1917 förslag därom, att Kungl. Majd, med begagnande av den Kronan i ' förutnämnda kontrakt förbehållna rätten, måtte vidtaga åtgärder för tomtens återställande till statsverket. Efter att hava omnämnt, att, enligt de hos Överintendentsämbetet förvarade räkenskaperna, byggnadskostnaderna uppgått till 100,856 kronor 98 öre, hemställde ämbetet, att, därest Kungl. Majd biträdde ämbetets mening ifråga, Ateljébyggnadsbolagets disposition över tomten finge upphöra den 1 oktober 1918, vid vilken tid således statsverkets skyldighet att inlösa byggnaden skulle inträda. Vidare hemställde ämbetet, att Kungl. Majd måtte föreslå Riksdagen att till inlösen av nämnda bolags hus bevilja 100,857 kronor med rätt för Kungl. Majd att disponera anslaget redan under 1918, dels ock lämna ämbetet i uppdrag att upprätta förslag till byggnadens användning för statsändamål. Den 3 augusti 1917 uppdrog Kungl. Majd åt ämbetet att uppsäga Ateljébygg- Förslag till nadsaktiebolaget till avflyttning senast den 1 oktober 1918 samt att uppgöra byggnadens förslag till byggnadens användning. Med anledning härav uppgjorde ämbetet anvåndmng. tvenne alternativa förslag, vilka med underdånig skrivelse överlämnades till Kungl. Majd den 3 november 1917. Departementschefen ansåg sig emellertid endast böra förelägga Riksdagen frågan om inlösen av byggnaden. Enligt Kungl. Majds förslag beslöt sålunda 1918 års Riksdag, att för inlösen av Ateljébvggnadsaktiebolagets hus å tilläggsstat för år 1918 anvisa 100,857 kronor. I skrivelse den 5 mars 1918 anmälde Byggnadsstyrelsen, att styrelsen efter verkställd utredning rörande användningen av ifrågavarande byggnad kommit till det resultat, att, då Preisiska huset i sin helhet syntes behövligt enbart för Länsstyrelsens tjänstelokaler jämte bostad åt landshövdingen, Byggnadsstyrelsens

'

190 lokaler måtte förläggas till Ateljébyggnadsbolagets hus, som för detta ändamål skulle om- och påbyggas. Kostnaden härför beräknades till 420,000 kronor. Med anledning härav föreslog Kungl. Majd i proposition nr 247 för år 1918 Riksdagen att, för beredande av lokaler för Länsstyrelsen i Stockholms län, anvisa 95,000 kronor och för beredande av ökat lokalutrymme för Byggnadsstyrelsen anvisa 420,000 kronor. Biksdagen biföll emellertid icke detta förslag, emedan förnyad prövning av ifrågavarande verks lokalfrågor ansågs behövlig. Enligt nådig befallning upptog Byggnadsstyrelsen dessa frågor till förnyad utredning, som resulterade i ett den 7 februari 1919 ingivet underdånigt utlåtande och förslag angående, bland annat, användningen av Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus. Styrelsen hade härvid tagit hänsyn till att Stockholms stad, enligt

n. IO. Fig. 59.

o.

10.

so.

3a

w.

50.

<M. 70. SO. 90.

IOO/I.

Nordvästra hörnet av kvarteret Kungl. Trädgården nr 4 (Kungsträdgården).

A, Ateljébyggnadsaktiebolagets f. d. område efter Hamngatans utvidgning; B, föreslagen tillbyggnad; C, tomten nr 2 kvarteret Kungl. Trädgården.

lämnat meddelande, skulle komma att påyrka utvidgning av Hamngatan vid ifrågavarande byggnad till samma bredd som gatan har mellan Regeringsgatan och Västra Trädgårdsgatan. Förslaget avsåg att behålla bottenvåningen i huvudsak som den var, samt att, genom omplacering av bjälklagen och genom höjning av byggnaden med 2.8 m., ovan bottenvåningen bilda fyra våningar av normal höjd. Den utbyggda verandan på byggnadens södra sida lämnas oförändrad. Utredningen visade att byggnaden kunde bliva en god ämbetsbyggnad samt att de sålunda erhållna lokalerna vore synnerligen lämpliga till tjänstelokaler för Byggnadsstyrelsen. Omänäringsarbetena beräknades draga en kostnad av 625,000 kronor. Fastighets- Kungl. Majd framlade Byggnadsstyrelsens förslag för 1919 års Biksdag med a h ,' - Hnmul- äskande av nödiga medel för dess genomförande, men icke heller denna gång slärlfyteav a i l s å g sig Riksdagen kunna godtaga förslaget, på grund av att till vederbörande egendomar, utskott inkommit tvenne skrivelser från fastighetsaktiebolaget Huvudstaden, ägare

191 både till den intill statens tomt i kv. Kungl. Trädgården belägna tomten nr 2 i samma kvarter och till den mitt emot Ateljébyggnadsbolaget belägna fastigheten nr 7 i kv. Spektern, rörande byte av sistnämnda fastighet mot den statsverket tillhöriga tomten i kv. Kungl. Trädgården; Riksdagen ansåg, att, innan frågan upptogs till slutgiltig prövning, projektet rörande ovan nämnda byte borde tagas under omprövning. En sådan omprövning hade Byggnadsstyrelsen haft anledning göra redan under den utredning, som föregick 1919 års förslag, ehuru erbjudandet av ekonomiska skäl icke ansågs vara av den art att det borde underställas Kungl. Majds prövning. Nu återupptogos emellertid, enligt nådig befallning med anledning av Biks- Byggnadsstydagens uttalade önskan, förhandlingar med fastighetsaktiebolaget Huvudstaden, relsens föroch utarbetades inom Byggnadsstyrelsen ännu ett byggnadsförslag. Detta avsåg %(QQ dels om- och påbyggnad av Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus, minskat för Hamngatans utvidgning, dels nybyggnad till samma höjd på det å fig. 59 med B betecknade området, varvid förutsattes, att bolaget Huvudstaden samtidigt skulle på tomten nr 2 i kv. Kungl. Trädgården uppföra en byggnad av samma höjd. Detta förslag ingavs till Kungl. Majd den 2(i/2 1920. I den förslaget åtföljande underdåniga skrivelsen meddelar styrelsen, att aktiebolaget Huvudstaden förklarat, att, om statsverket för sitt ändamål bebyggde den mot tomten nr 2 gränsande markremsan B, bolaget vore villigt att å sin tomt nr 2 jämväl verkställa nybyggnad på ett i arkitektoniskt avseende enhetligt sätt. Styrelsen meddelade vidare, att enligt detta förslag skulle erhållas 65 tjänste-. rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,610 kvm. i fyra våningar samt i bottenvåningen lokaler lämpliga till uthyrning. Kostnaderna för förslagets genomförande beräknades uppgå till 1,200,000 kronor. Förslaget har icke föranlett någon Kungl. Majds framställning till Riksdagen. För närvarande disponeras hela bottenvåningen samt 2 rum 1 1/2 tr. och 2 Byggnadens ruin 2 Ya tr. upp av Blanchs kafé, våningen 1 tr. upp disponeras av Konsthög- nuvarande skolan och våningen 2 tr. upp av Rikets allm. kartverk. Den nuvarande an- oc'1 ffamtida •

vändningen av byggnaden torde få betraktas såsom provisorisk, ehuru de höga, djupa och väl belysta lokalerna en och två trappor upp ägna sig synnerligen väl både för Konsthögskolan och Rikets allm. kartverk. Om den nuvarande byggnaden i samband med Hamngatans utvidgning förkortas med omkring 6.5 m., måste byggnadens yttre arkitektur helt omformas, och det är mycket tvivelaktigt om man på den förkortade tomten kan våga uppföra en byggnad med den av Byggnadsstyrelsen på alla dess förslag angivna höjden, utan att riskera, att densamma kommer att verka tornartad, vilket knappast synes önskvärt på denna plats. De sakkunniga anse härför, att Byggnadsstyrelsens senaste förslag, enligt vilket fasaden mot Kungsträdgården skulle förlängas med 38 m. åt söder, är ett steg i rätt riktning. Vi kunna emellertid icke underlåta att här framhålla önskvärdheten av att statsverket samtidigt även kunde för egen räkning bebygga tomten nr 2 i kv. Kungl. Trädgården. Först härigenom ernås ett fullt rationellt utnyttande av Kronans och aktiebolaget Huvudstadens intill varandra gränsande smala och långsträckta områden. Härigenom skulle även erhållas

ClJZVCOICllllTZQ

192 ytterligare omkring 36 tjänsterum samt ett par stora utrymmen i bottenvåningen, lämpliga för affärsändamål eller till expositionslokaler. Sammanlagda antalet tjänsterum skulle alltså uppgå till omkring 100, vilket möjliggör placerandet därstädes av ett medelstort ämbetsverk med 20 å 30 rums reserv, som tillsvidare kunde användas till kommittéer. Bolaget Hu- Fastighetsaktiebolaget Huvudstadens ovan berörda erbjudande avsåg, att bovuästadens i a g e t skulle till Kronan avstå äganderätten till fastigheten nr 7 kv. Spektern, by7cqlranshkas v ä r d e r a d t i n 1,100,000 kronor, mot det att Kronan till bolaget avstode äganderätten till de å fig. 59 med A och B betecknade partierna av tomten nr 4 kv. Kungl. Trädgården jämte därå befintliga byggnader samt erlade en mellanavgift av 600,000 kronor. Bolaget värderade alltså områdena A och B med byggnader till 500,000 kronor. Vi kunna antaga, att bolaget vid värderingen av området A endast tog i beräkning tomtens värde och att huset var avsett att rivas ocb ersättas med nytt. Ateljébyggnadsbolagets f. d. tomtområde, A, har en areal av 550 kvm., området B en areal av 304 kvm. Delas de 500,000 kronorna i proportion efter ytstorleken mellan de båda tomtområdena A och B, komma 321,640 kronor på Ateljébyggnadsbolagets f. d. tomt och 178,360 kronor på markremsan B utefter bolaget Huvudstadens tomt. Nu är givetvis hörntomten mot Hamngatan betydligt mycket mera värd än denna markremsa, vadan man måste antaga att, enligt fastighetsbolagets beräkningar, detta senare område knappast kunnat värderas till mer än 150,000 kronor. Bolagets tomt nr 2 i kv. Kungl. Trädgården — betecknad med C i fig. 59 — har en areal av 383.2 kvm., nyssnämnda markremsa 304 kvm. Ehuru bolagets tomt är något större, torde den knappast hava samma höga värde som det senare tomtområdet, medan detta har rätt till fönster mot Kungsträdgården, vilket bolagets tomt väl aldrig lärer erhålla. Man kommer sålunda till den slutsatsen, att, enligt fastighetsbolaget Huvudstadens eget erbjudande år 1919, värdet å fastigheten nr 2 i kv. Kungl. Trädgården med nuvarande byggnad i alla händelser icke kan skattas högre än 150,000 kronor. Byggnadsstyrelsens senaste förslag beräknades draga en byggnadskoslnad av .1,200,000 kronor, vilket nu (hösten 1922) motsvarar en byggnadskostnad av 900,000 kronor. Finge byggnadsarbetet utsträckas över bolaget Huvudstadens ifrågavarande tomt, C, skulle byggnadskostnaderna ökas med omkring 400,000 kronor. För inköp av denna tomt samt uppförande av en ämbetsbyggnad å omkring 100 tjänsterum samt en till uthyrning avsedd bottenvåning skulle alltså erfordras ett anslag av 1,450,000 kronor. Inkomsten av bottenvåningen torde kunna uppskattas till omkring 50,000 kronor. Statsverket har inlöst Ateljébyggnadsbolagets hus för att använda detsamma till något sitt ändamål, vilket icke kunnat äga rum förrän hösten 1921, på grund av hyresnämndens beslut att icke medgiva statsverket tillträde till lokalerna. Intill dess Stockholms stad påfordrar Hamngatans utvidgning torde

193 under nu rådande ekonomiska förhållanden knappast böra ifrågasättas någon ombyggnad av vare sig den ena eller andra omfattningen. Med ovanstående något vidlyftigare behandling av denna byggnadsfråga hava de sakkunniga endast velat betona vikten av att, då en ombyggnad skall äga rum, denna bör ske i den omfattning, som ovan angivits. Det kan resas tvivel om det lämpliga uti att å denna ur affärssynpunkt så värdefulla plats uppföra en ämbetsbyggnad. Vi hava uti det föregående framhållit, dels att man måste söka förlägga de centrala ämbetsverken centralt, dels, sid. 33, att detta kan underlättas genom att bottenvåningarna upplåtas åt affärslivet. Det är detta system vi ovan sökt tillämpa. I varje fall, om statsverket helt skall vika för affärsintresset, måste det ske med avsevärd ekonomisk fördel för statsverket. Något sådant erbjudande har emellertid icke låtit höra av sig. Samtliga aktier i Ateljébyggnadsaktiebolaget lära befinna sig i en mans hand, vilken med stöd av detta innehav förmodas ä m a söka återbekomma nyttjanderätten till tomten den dag, då densamma icke skulle befinnas vara för något statens ändamål behövlig. Huruvida ett sådant anspråk kan göras lagligt gällande, sedan Kronan med stöd av kontraktet återtagit nyttj anderätten till tomten och inlöst byggnaden, synes knappast antagligt. Ovannämnda kontrakts sista paragraf har följande lydelse: » 10. att tomten, så länge densamma av bolaget disponeras, ej må användas till annat ändamål än det vartill upplåtelsen skett, vid äventyr i fall av överträdelse härutinnan, att Kronan äger genast återtaga tomten utan skyldighet att inlösa bolagets därå varande byggnad, börande vid enahanda äventyr omförmälda byggnad, i händelse densamma eller någon del därav genom vådeld eller av annan anledning förstöres, inom högst två år därefter vara i fullgott skick återställd.» Härav torde framgå, att tomten endast i Kronans hand lärer kunna användas för annat ändamål än det vartill den upplåtits åt Ateljébyggnadsaktiebolaget.

K v a r t e r e t Mercurius n r 1, 2, 10, 11, 3 o. 9. Fastigheterna nr 1, 2, 10 och 11 i kv. Mercurius, fig. 5, med adress- Fastigheternummer Västerlånggatan 16 och Storkyrkobrinken 7, samt nr 3 och 9 i samma nas läge och kvarter med adressnummer Storkyrkobrinken 9 och Stora Gråmunkegränden 6, storlek. hava en sammanlagd tomtareal av 1,666 kvm. Tomterna bilda ett sammanhängande komplex, som tillhört Skandinaviska kreditaktiebolaget. I underdånig skrivelse den 16 mars 1918 hemställde Folkhushållningskom- Fastigheterna missionen, att Kungl. Majd måtte, så vitt möjligt, vidtaga anstalter för beredande inköpas. åt kommissionen av sådant lokalutrymme, att ett sammanförande av dess olika avdelningar kunde i största utsträckning äga rum. I denna skrivelse meddelades, att kommissionen, som ägt kännedom om att Skandinaviska kreditaktiebolagets ovannämnda hus till största delen stode ledigt, sedan bolagets rörelse 13

194 flyttats till dess nya fastighet vid Gustav Adolfstorg, efterhört om lokaler i nämnda hus kunde få hyras, men fått det besked att förhyrning icke kunde medgivas, men att fastigheterna vore till salu. Folkhushållningskommissionens framställning remitterades till Byggnadsstyrelsen, som sedermera mottog från fullmäktigen i Riksgäldskontoret, fil. doktor Karl Hildebrand, en den 27 mars 1918 daterad promemoria, vari närmare belystes lämpligheten av att för statsverkets räkning förvärva ifrågavarande fastigheter. I utlåtande den 11 april 1918 meddelade Byggnadsstyrelsen, att för utrönande av fastigheternas värde Byggnadsstyrelsen med ledning av i trakten gällande hyror kommit till det resultatet, att fastigheterna skulle vara värda 1,575,000 kronor: Hyresavkastningen beräknades sålunda: till tjänsterum använda lokaler stora banksalen kassavalv arkiv, källare

1,950 kvm. å 30 380 » » 50 110 » » 20 455 » » 20

58,500 19,000 2,200 9,100 Summa årlig hyresinkomst 94,400

Kapitaliserades denna summa efter 6 % erhölles ovan nämnda belopp 1,575,000 kronor. Fastigheterna måste emellertid iståndsättas och värmeledning införas i Storkyrkobrinken 9, varför beräknades en kostnad av 90,000 kronor. Styrelsen ansåg därför en köpeskilling av 1,500,000 kronor vara skälig. Byggnadsstyrelsen ansåg vidare, att egendomarna på grund av sitt centrala läge, och då genom fastigheternas förvärvande ett ansenligt antal rum för statsverkets alltjämt stegrade rumsbehov erhölles, vore synnerligen lämpliga att av statsverket förvärvas. Med stöd av vad sålunda anförts, ansåg sig Byggnadsstyrelsen i underdånighet kunna föreslå Kungl. Majd att för 1,500,000 kro. nor för statsverket inköpa fastigheterna 1, 2, 10, 11, 3 och 9 i kv. Mercurius, för att i första hand och tillsvidare användas för Folkhushållningskommissionens räkning. Då Byggnadsstyrelsen emellertid under hand inhämtat, att ägarens minimipris å fastigheterna vore 2,000,000 kronor, ansåg Byggnadsstyrelsen, att å Kungl. Majds bedömande torde bero, »huruvida ett förvärvande av fastigheterna vore för statsverket i så särskilt hög grad önskvärt, att betalning av en köpeskilling till ett så avsevärt högre belopp än det av styrelsen här ovan beräknade skulle kunna anses vara motiverad». Riksdagen Under trycket av det alltjämt växande behovet av ökat utrymme för statens 1919 beviljar ämbetsverk och övriga statens myndigheter i huvudstaden fann Kungl. Majd medel för in-gQ\\ besluta, att under förbehåll om Riksdagens samtycke inköpa för statsver{öp kets räkning ifrågavarande egendomar. Riksdagen godkände (1919) det villkorligt ingångna avtalet och anvisade för köpeskillingens täckande ett förslagsanslag å 2,020,000 kronor å tilläggsstat för år 1919 att utgå av tillfälliga lånemedel.

195 Fig. 60.

Storkyrkobrinken 7, kvarteret Mercurius nr I, 2, 10, 11.

Den kontrakterade köpeskillingen var visserligen 2,000,000 kronor. Då emellertid densamma skulle erläggas i statsobligationer till en kurs som med 1 % understege obligationens marknadsvärde vid tiden för köpeskillingslikviden, kom det behövliga beloppet att något överstiga den i kontraktet angivna summan. Byggnadsstyrelsen beräknade i augusti 1919 kostnaderna för fastigheternas Fastigheteriordningställande till 542,000 kronor. Då det syntes angeläget att snarast möj- nasiordningligt få taga lokalerna i anspråk, ställde Kungl. Majd den 24 oktober samma år fattande. till styrelsens förfogande för bestridande av de under året löpande utgifterna för dessa arbeten 150,000 kronor av anslaget till oförutsedda utgifter. Den avstyrelsen uppgjorda planen för arbetenas bedrivande godkändes av Kungl. Majd den 28 november 1919. Se Byggnadsstyrelsens årsberättelse 1919, sid. 51 — 55. Av detta anslag konsumerades endast 32,731: 62 kronor, emedan arbetena icke kunde igångsättas förrän i december. I överensstämmelse med Kungl. Majds proposition anvisade 1920 års Biksdag, med gillande av ovannämnda åtgärd att för ändamålet anlita anslaget till oförutsedda utgifter, å sjunde huvudtitelns tilläggsstat 509,768: 38 kronor, utgörande skillnaden mellan den beräknade kostnaden 542,000 och nyssnämnda 32,731: 62

196 Fig. 61.

Västerlånggatan 16, kvarteret Mercurius nr 1, 2, 10, 11.

kronor. Med anledning av arbetslönernas förhöjning har 1921 års riksdag för ändamålet anslagit ytterligare 78,000 kronor. På grund av arbetsinställelser blevo lokalerna icke färdiga förrän under sommaren 1921, då de togos i besittning huvudsakligen av Försvarsdepartementet. Sammanlagda kostnaderna hava uppgått till omkring 600,000 kronor. Antal rum

Byggnaderna innehålla sammanlagt 133 rum, vilka användas sålunda:

och dessas an-

vändning.

Försvarsdepartementet incl. lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner 81 rum Domänstyrelsen 15 » Riksarkivet 1 » Bränslekommissionen (arkiv) 4 » Maskinistbostad 3 » Uthyrda bostadsrum 18 » » butikslokaler 11 » 133 rum

197 Fig. 62.

Rosenbad sett från Vasabron.

K v a r t e r e t R o s e n b a d n r 6. Fastigheten nr 6 i kv. Rosenbad/ fig. 63, med adress Strömgatan 24 och Fastighetens Rosenbad nr 2 innehåller i areal 2,165 kvm. läge och storByggnaden, fig. 62, uppfördes åren 1902—1904 av Aktiebolaget Rosenbad efter Ick m- "' ritningar av arkitekten F. Boberg. Byggnaden bildar till sitt yttre en arkitektonisk enhet med byggnaden å tomten nr 5 i samma kvarter, belägen i hörnet av Drottninggatan och Strömgatan. Med hänsyn till bevarandet av denna för stadsbilden mycket värdefulla enhet borde dessa egendomar hava samma ägare. Den 12 september 1918 anmälde Riksgäldsfullmäktige till chefen för Finans- Fastighetens departementet, att fullmäktige erhållit fastigheten nr 6 i kv. Rosenbad på inköp. hand till månadens utgång samt att en eventuell framställning till Riksdagen om fastighetens inköp för statsverkets räkning enligt fullmäktiges mening borde göras av Kungl. Majd, icke av fullmäktige. Närmaste anledning till denna åtgärd torde varit, att Riksgäldskontorets lokaler visat sig otillräckliga, och att, om åt Riksgäldskontoret kunde beredas lokaler utom Riksdagshuset, skulle vinnas ökat utrymme för Riksdagens egna behov av lokaler för dess bibliotek m. m. Den 26 september fann Kungl. Majd gott besluta, att under förbehåll om Riksdagens samtycke inköpa för statsverkets räkning ifrågavarande egendom. I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 9 januari 1919 rörande sjunde huvudtitelns tilläggsstat för nämnda år angiver finansministern de synpunkter, från vilka han ansett sig böra bedöma de då föreliggande frågorna om inköp

198 dels av Rosenbad nr 6, dels av Skandinaviska kreditaktiebolagets hus vid Storkyrkobrinken. Han framhåller, att på grund av den ständigt och snabbt växande arbetsbördan för snart sagt alla statens verk och den därav påkallade ökningen av deras personal, gjorde sig behovet av ökade utrymmen allt starkare gällande, samt att ämbetsverken borde förläggas i departementets närhet, emedan i den mån arbetet på den centrala statsförvaltningens olika områden växer, behovet

M IQ

O

10.

llllllllUl

. 1

20.

30.

1 , 1

AQ

50.

60.

70,

80.

90.

100.

110.

l ,.J

I

I

I

I

I

1 Fig. 63.

120.

^0.

i1Q.n.

i — J |

Kvarteret Rosenbad nr 6.

för ledningen i statsdepartementen att mera direkt och personligt än genom utlåtande tillgodogöra sig sakkunskapen i ämbetsverken, allt mera framträder. Enligt Riksgäldsfullmäktiges utredning begärdes för fastigheten ett .pris av 4,000,000 kronor, motsvarande 163 kronor pr kv.-fot. För den ovan nämnda intillgränsande fastigheten hade Nordiska kreditbanken betalat över 200 kronor pr kv.-fot; Nordiska kompaniets förra byggnad vid Regeringsgatan hade sålts efter 183 kronor pr kv.-fot. Hyresinkomsten, som då uppgavs vara 168,260 kronor, ansågo fullmäktige kunna höjas till 260,000 å 280,000 kronor, med ett enhetspris av 50 kronor pr kvm. golvyta för kontorslokaler.

199 Enligt köpekontraktet skulle 1,000,000 kronor erläggas kontant och 3,000,000 kronor antingen kontant eller i svenska statens 5 % obligationer av år 1918 med ränta från 1 april 1919 till en kurs, som med 1 % understege obligationernas marknadsvärde vid tiden för köpeskillingslikviden. Med hänsyn till sistnämnda bestämmelse skulle köpeskillingens verkliga belopp något överstiga den i kontraktet angivna summan, vadan Kungl. Majd hos Riksdagen äskade ett anslag å 4,030,000 kronor. Riksdagen biföll detta Kungl. Majds förslag och anvisade å 1919 års tilläggsstat ett förslagsanslag å 4,030,000 kronor, därav 3,030,000 kronor att utgå av tillfälliga lånemedel, varefter Kungl. Majd uppdrog åt Kammarkollegium att avsluta köpet. Se Byggnadsstyrelsens årsberättelse 1919, sid. 55—59. Emellertid har statsverket ännu hösten 1922 icke kunnat taga i bruk för sin Antalet rum räkning mera än 71 av de 155 rum byggnaden innehåller. och deras anAx dessa 71 rum disponerar: vändning. Riksgäldskontoret 10 rum Handelsdepartementet 27 » Justitieombudsmannen 6 » Universitetskanslern 3 » Stuteriöverstyrelsen 5 » Processkommissionen 4 » Bränslekommissionen 3 » Jordbrukskommissionen 4 » Sjölagskommittén 2 » Bostäder åt vaktmästare, portvakt och maskinist 7 » Summa 71 rum Övriga lokaler innehavas av: A/B. Oxelösund—Grängesberg (enl. kontrakt till Viol923) Restaurant A/B. Rosenbad (enl. kontrakt till l / 10 1924) Grosshandlar Liberg (enl. kontrakt till hans död)

37 rum 31

»

»

Summa 84 rum I var och en av de övre våningarna kunna anordnas 40 tjänsterum. Skulle bottenvåningen, som nu till största delen upptages av restaurang Rosenbad, omändras till ämbetsrum, skulle i denna våning kunna erhållas ytterligare omkring 35 tjänsterum av normal storlek och sålunda i hela huset omkring 195 tjänsterum.

K v a r t e r e t R ä n n i l e n n r 6. Fastigheten nr 6 i kv. Rännilen, fig. 64, med adress Birger Jarlsgatan 7 har Fastighetens la en tomtareal av 692 kvm., av vilka 520 kvm. äro bebyggda. ve, storlek nu m Byggnaden innehåller i våningarna 1, 2, 3 och 4 trappor upp sammanlagt 46 "

tjänsterum med 1,192 kvm. nyttig golvyta samt en vaktmästarebostad. Bottenvåningen, som upptages av affärslokaler, innehåller 279 kvm. nyttig golvyta. Intill hösten 1921 disponerades samtliga utrymmen i fastigheten utom bottenvåningen av Patent- och registreringsverket, som då inflyttade i sin nya byggnad i kv. Doktorn vid Valhallavägen.

nÄSTER 5AAUEL5 GATAN Ort i\\^mm\^\\w^\\^^^ C7d

LP

JiiiimmmiiiiiasSm&$&ii&SSiSäM&&

»Ns\NN\N\

SAALANDS GATAN ^^\^v^^^\^^v^^^^^^\^^^\^^.^^^^^^^^^^^^'^V'\^ , ^^^ , ^^^^^\^^^^ , >J

N0KR/1ALA5T0RG. nio.

o.

io.

20.

30.

40.

5Q

Fig. 64.

GO. 70.

20.

90.

100.

110.

© 12.0.

£> 130.

1hQ. 150M.

Kvarteret Rännilen nr 6.

Fastigheten Fastigheten, som ursprungligen uppfördes till bostadshus, inköptes år 1900 iukö lnnt dr a v Patent- och registreringsverket för 630,000 kronor. Medlen togos av den fond, 1906. som enligt kungl. förordning av den 14 juni 1901 skulle bildas av överskott å patent- och varumärkesavgifter samt registreringsavgifter. Bedan efter 10 år blev emellertid denna byggnad för trång för Patentverket, vadan detsamma måste se sig om efter lokaler på annat håll. . Enligt Kungl. Majds proposition medgav 1916 års Biksdag, att, för uppförande av en ny byggnad i det statsverket tillhöriga kv. Doktorn vid Valhallavägen för Patent- och registreringsverket finge tagas i anspråk ett belopp av 1,700,000 kronor avovannämnda fond. Sedermera har Kungl. Majd utverkat Riksdagens medgivande att för sagda ändamål av samma fond finge ytterligare användas dels 1,305,000

201 kronor för själva byggnadsarbetet, dels 300,000 kronor till möblering och inredning av de nya ämbetslokalerna. Då Patent- och registreringsverkets nybyggnad började nalkas sin fullbordan Fastigheten gjorde Byggnadsstyrelsen den 23 oktober 1919 en underdånig hemställan, att inlöses dr Kungl. Majd täcktes föreslå Biksdagen att för statsverkets räkning inlösa P a t e n t - 1 9 2 0 a" statsverkets fastighet i kv. Rännilen för 1,000,000 kronor samt att för utförande av nödiga reparationer i byggnaden bevilja ett belopp av 65,000 kronor. Byggnadsstyrelsen hade efter en uppskattning av den hyresinkomst, som kunde beräknas från fastigheten inflyta, kommit till det resultat, att en köpeskilling av 1,000,000 kronor skulle kunna erläggas. Vid ett erbjudande av fastigheten till privat köpare skulle sannolikt ett avsevärt högre köpeanbud kunna erhållas. Genom förvärvande av ovan nämnda fastighet skulle dock en icke oväsentlig lättnad jämförelsevis hastigt vinnas i de svårigheter Byggnadsstyrelsen kämpade med på grund av bristen på ämbetslokaler i huvudstaden. Enligt Kungl. Majds proposition anvisade 1920 års Riksdag å tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag av 1,065,000 kronor till inlösen för statsverkets räkning av Patent- och registreringsverkets fastighet nr 6 i kv. Rännilen i Stockholm samt till reparation å fastigheten. Sedan de erforderliga reparationerna slutförts, har fastigheten tagits i bruk Rummens anunder hösten 1921. . tal och användning. I byggnaden äro inrymda: Marinstaben med 26 rum Sjökrigshögskolan » 10 » Chefen för kustartilleriet » 4 » Högste befälhavaren över kustflottan » 6 » Summa 46 rum Marinstabens vaktmästare har en bostad i byggnaden om 3 rum och kök. Bottenvåningen och källaren äro fortfarande uthyrda till affärsändamål och lämna en hyresavkastning av sammanlagt 35,400 kronor. Ovannämnda verk skulle emellertid icke kunnat placeras i denna byggnad med Förhyrning i mindre några kompletterande utrymmen för Sjökrigshögskolan samt för kust- angränsande artilleriets chefsexpedition stått att hyra i intillgränsande hus. För dessa utrymmen c9endom. erlägges en hyra av 5,600 kronor.

Statens tomt i Nobelparken. Denna tomt, som upptager en areal av c:a 3,000 kvm., men som till sina Tomtens läge gränser icke är bestämd, är belägen inom Nobelparken å Norra Djurgården. oc]l storlek. I kap. IV, sid. 133, har utförligt redogjorts för denna tomts tillkomst, huruledes den på sin tid förvärvats av Nobelstiftelsen och sedermera återgått i statens ägo samt huruledes Riksdagen 1920 vid beviljandet av den för återköpet erforderliga s u m m a n förklarade, att området borde reserveras för något statens än-

202 damål. Där har även redogjorts för ett av byggnadssakkunniga uppgjort förslag till bestämmande av områdets gränser på sådant sätt, att det skulle bilda en tomt inneslutande Skogsinstitutets f. d. huvudbyggnad, se fig. 31. Denna byggnad skulle i huvudsak bibehållas och tillbyggas samt iordningställas till bostad åt statsministern, se fig. 32. I byggnaden är sedan hösten 1916 provisoriskt inrymd Generalstabens topografiska avdelning, för vilken permanenta lokaler beredas å annan plats. Jämför sid 208. Inom nämnda huvudbyggnad skulle, om dit förlades något ämbetsverk, kunna anordnas omkring 24 tjänsterum. Med en mindre tillbyggnad skulle rumsantalet kunna ökas till omkring 32 tjänsterum. Emellertid är det uppenbart, att byggnadens läge i en vacker park och dess villaartade karaktär snarare inbjuder till att tänka sig den såsom en förnämlig bostad än såsom en ämbetsbyggnad. Byggnadssakkunniga föreslå därför, att statens byggnadstomt i Nobelparken erhåller det läge, den storlek och form som angives å fig. 31, samt att Skogsinstitutets f. d. byggnad tillbygges och iordningställes till »Statsministerhotell».

Gamla r i k s d a g s h u s e t . Fastighetens Denna fastighet består av tomterna 2 och 3 i kv. Riddarholmen och har en läge och stor- a r e a l av 3,774 kvm. e m. m. Byggnaden, med adress Birger Jarlstorg 3 och 5, har sedan Riksdagen därifrån avflyttat undergått en betydande ombyggnad (1908—1911), enligt arkitekt Aron Johanssons ritningar, varigenom densamma omformats till en mycket god ämbetsbyggnad med 231 tjänsterum, 4 arkivmagasin, 25 bostadsrum samt restauranglokaler. Kostnaderna för denna ombyggnad uppgingo i runt tal till 1,108,000 kronor. Lokalernas Under år 1921 hava i byggnadens vind ytterligare inretts 38 tjänsterum, för användning, vilket ändamål 1920 och 1921 års riksdagar beviljat tillsammans 428,000 kronor. Lokalerna i Gamla riksdagshuset voro 1922 upptagna av följande ämbetsverk: Domänstyrelsen Fångvårdsstyrelsen Kommerskollegium Lagberedningen

Lagbyrån (Justitiedepd) Lantbruksstyrelsen Statistiska centralbyrån Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Det var på föranledande av klagomål över trångboddhet från Kommerskollegium och Domänstyrelsen som inredningen av vindsrummen kom till stånd. De 38 nytillkomna rummen voro avsedda huvudsakligen för dessa båda ämbetsverk; ett mindre antal även för utökning av Statistiska centralbyråns lokal. Oaktat denna utvidgning måste alltjämt lokaler förhyras för Kommerskollegium, Domänstyrelsen och Lantbruksstyrelsen. De i byggnaden inrymda ämbetsverken tränga hårt mot varandra. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har åtskilliga för dess ändamål olämpligt belysta rum. Den nuvarande lokaliseringen av dessa, för övrigt heterogena verk kan därföre betecknas som mycket otillfredsställande.

203 De sakkunniga föreslå med anledning därav en grundlig omrangering av ämbets- Omplacering verken ifråga. Vid övervägande av lämpligaste användningen av Gamla riksdags- av ämbetsverhuset hava vi kommit till den slutsatsen, att detsamma bör upplåtas åt Kommers- **" nödvänkollegium, Statistiska centralbyrån samt Socialstyrelsen, som också har brist på utrymme och är hänvisad till förhyrning på liera ställen. Lagberedningen och Lagbyrån skulle tills vidare få behålla sina lokaler, men alla de övriga ämbetsverken, med undantag naturligtvis av Kommerskollegium och Statistiska centralbyrån, anvisas plats å andra håll. På sätt nedan vid detaljredogörelserna för de olika verkens lokalfrågor visas, torde detta låta sig göra i samband dels med de inom kort avslutade om- och påbyggnaderna i kv. Grönlandet norra, dels med färdigställandet av den nya ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren år 1926. P r e i s i s k a huset. Denna fastighet, kv. Skansen nr 2, med adressnummer 36 Drottninggatan, Fastighetens har en tomtyta av 1,463 kvm., fig. 65 och 66. Byggnaden inrymmer 69 rum % e och »'"''och 5 arkiv-utrymmen, tillsammans 74 rum med en nyttig golvyta av 1,581 kvm.

Fig. 65.

Preisiska huset, Drottninggatan 36

204 Historik.

Egendomen kom i statens ägo såsom danaarv efter friherrinnan Anna Maria Preis, som avled 1812 och som givit egendomen dess namn. Egendomen upplåts till boställe och ämbetsrum dels åt landshövdingen i Stockholms län, dels även åt generaladjutanten för Armén. Från år 1840 övertog chefen för Försvarsdepartementet den senares boställsvåning och Försvarsdepartementets k o m m a n d o expedition ämbetslokalerna, som emellertid 1848 avstodos för att bereda ökat utrymme åt Länsstyrelsens arkiv och länets lantmäterikontor. År 1867 inflyttade Serafimerordensgillet och Överintendentsämbetet i försvarsministerns boställs-

tt.lU.

0.

10.

20.

Fig. 66.

30.

HO. 50.

60.

7.Q. 80.

lo.

100. Al.

Kvarteret Skansen nr 2.

våning, som även delvis upplåts till Länsstyrelsen. Krigshovrätten efterträdde Serafimerordensgillet och först år 1888 lingo Länsstyrelsen och Överintendentsämbetet disponera hela fastigheten. Egendomen innehaves fortfarande avLänsstyrelsen och nuvarande Byggnadsstyrelsen, men utrymmet är för båda dessa verk alldeles för knappt, även fastän Lantmäterikontoret överflyttat i förhyrd lokal och Byggnadsstyrelsen från och med 1918 förhyr lokaler för två av sina byråer. För lösandet av Länsstyrelsens och Byggnadsstyrelsens lokalfrågor framlade Byggnadsstyrelsen den 15 mars 1918 två alternativa förslag. Av dessa förslag innebar det ena (Alt. I) att Preisiska huset skulle ombyggas på så sätt, att erforderligt lokalutrymme skulle i fastigheten beredas för Länsstyrelsen och Byggnadsstyrelsen. Bostad för landshövdingen skulle på annat håll anvisas eller forhyras. Kostnaderna för byggnadsarbetena beräknades till

205 260,000 kronor. För hyrande av våning åt landshövdingen beräknades ett årligt belopp av 10,000 kronor, motsvarande med en räntefot av 5 % ett kapitalvärde av 200,000 kronor. Detta alternativ skulle alltså binda sammanlagt 460,000 kronor. Det andra förslaget (Alt. II) utgjorde en kombinerad lösning av frågan om användandet av såväl Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus som Preisiska huset. Enligt detta förslag skulle Länsstyrelsens lokaler och landshövdingens bostad inrymmas i Preisiska huset och Byggnadsstyrelsen i Ateljébyggnadsbolagets hus. Kostnaden för de arbeten, som enligt detta förslag voro erforderliga i Preisiska huset, beräknades till 93,000 kronor. Kostnaden för om- och påbyggnaderna av Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus beräknades till 240,000 kronor. De med detta alternativ förbundna kostnaderna skulle således belöpa sig till 513,000 kronor. Av dessa båda förslag tillstyrkte Byggnadsstyrelsen alternativ II, vilket av Kungl. Majd förelades 1918 års Riksdag. Riksdagen biföll emellertid icke detta förslag, emedan förnyad prövning av ifrågavarande verks lokalfrågor ansågs.behövlig. Som motiv för avslaget anförde Riksdagen bland annat, att förslaget att upptaga hela »den mycket 1 värdefulla fastigheten Drottninggatan 36» för Länsstyrelsens behov syntes Riksdagen innebära en så kostsam lösning av förevarande lokalfråga, att"redan på grund därav förnyad utredning av ärendet torde föreligga. Vidare anförde Riksdagen, att enligt Riksdagens förmenande skulle, därest staten så önskade, denna egendom kunna avyttras till ett pris som betydligt översteg kostnaderna för uppförande av ett helt nytt länsresidens. Enligt nådig befallning verkställde Byggnadsstyrelsen förnyad utredning, som resulterade i ett den 7 februari 1919 ingivet underdånigt utlåtande och förslag angående bland annat användningen av Preisiska huset. Gent emot Biksdagens uppfattning, att fastigheten vore för värdefull för att användas enbart för Länsstyrelsen, anförde Byggnadsstyrelsen, att verkställda utredningar givit vid handen, att till ämbetslokaler lör Länsstyrelsen och till bostad för landshövdingen erfordrades sammanlagt 1,600 kvm. golvyta. Kostnaden för en byggnad, innehållande ovan nämnda golvyta, skulle efter dåvarande priser uppgå till c:a 1,150,000 kronor. Om härtill lades priset för tomt, som beräknades till 500,000 kronor, komme kostnaden för nybyggnad med tomt att uppgå till 1,650,000 kronor. Preisiska huset värderades av Byggnadsstyrelsen till 1,300,000 kronor. Lades härtill kostnaden för de i alternativ II avsedda ändringsarbetena, vilka då beräknats till 115,000; kronor (i stället för de i mars 1918 beräknade 93,000 kronor) komme anordnandet av länsresidens i Preisiska huset att motsvara en kostnad av 1,415,000 kronor. Byggnadsstyrelsen anförde vidare, att styrelsen i varje fall på det livligaste avstyrkte försäljningen av det Preisiska huset. Med tanke på det alltjämt växande behovet av lokaler för statsverkets räkning samt den rådande stora svårigheten att förhyra lokaler, ansåg styrelsen, att det vore föga välbetänkt att avhända sig en så välbelägen fastighet som Preisiska huset.

206 I fråga om användningen av denna byggnad framlade Byggnadsstyrelsen ånyo två alternativ, det ena benämnt »påbyggnadsförslaget», innebärande byggnadens om- och påbyggnad för att bereda lokaler åt Länsstyrelsen, Byggnadsstyrelsen, Statens centrala möbelförråd samt bostad åt landshövdingen för en beräknad kostnad av 1,015,000 kronor, vartill måste läggas kostnaden för anskaffande av lokaler åt dessa institutioner under ombyggnadstiden, beräknad till 185,000 kronor eller sammanlagt 1,200,000 kronor; det andra benämnt »ändringsförslaget», innebärande om- och tillbyggnad för inrymmande av Länsstyrelsen, bostad åt landshövdingen, Statens centrala möbelförråd samt reservlokaler, omfattande 18 rum, för en beräknad kostnad av 365,000 kronor. Enligt detta senare förslag skulle åt Byggnadsstyrelsen beredas lokaler i Ateljébyggnadsbolagets hus. »Ändringsförslaget» förelades 1919 års Biksdag, som likväl icke biföll detsamma. 1920 års Riks- Emellertid beviljade 1920 års Biksdag enligt Kungl. Majds proposition 440,000 dag anslår kronor för om- och tillbyggnad av Preisiska huset i huvudsaklig överensstämmelse medel till om-med o v a n n ä m n d a »ändringsförslag» samt anvisade därav 90,000 kronor å till,!«" läggsstat för år 1920 samt 330,000 kronor å extra stat för år 1921. I sin skrivelse härom till Konungen anmälde Riksdagen, efter att ha ifrågasatt huruvida det icke, med hänsyn till svårigheten att anskaffa lokaler för vissa statsinstitutioner, vore fördelaktigt att använda även den del av fastigheten, som upptogs av landshövdingebostaden, till ämbetslokaler, och att, om detta visade sig fördelaktigt, icke något hinder förelåge att vidtaga åtgärder i ovannämnda syfte. Den 3 december 1920 anbefallde Kungl. Majd Byggnadsstyrelsen att, i den mån lämpligen kunde ske, verkställa om- och tillbyggnaden av de delar av fastigheten, som icke berördes av frågan om inrymmande i densamma av landshövdingebostaden, och förklarade, att Kungl. Majd framdeles ville meddela beslut i denna fråga. Enligt Kungl. Majds förslag anvisade 1921 års Biksdag det återstående beloppet, 20,000 kronor, av beviljade 440,000 kronor. Arbetet med om- och påbyggnaden av Preisiska huset har under åren 1921 och 1922 bedrivits i huvudsak enligt det av Biksdagen godkända s. k. »ändringsförslaget». Rummens an- Lokalernas fördelning enligt detta förslag framgår av följande tablå. tal och användning. Länsstyrelsen 48 rum (härav 10 arkiv) Landshövdingens bostad 16 » (härav 1 hall, 1 serv.-rum, 1 badrum, 1 handkammare och 1 kök) Vaktmästarebostäder 6 » (härav 2 kök) Disponibla lokaler 14 » 84 rum Genom den nu berörda om- och tillbyggnaden skulle i Preisiska huset erhållas 15 rum mer än vad byggnaden före ombyggnaden innehöll. Detta rumsantal kan ju synas litet med hänsyn till den beräknade byggnadskostnaden. Härvid bör dock beaktas, att de nytillkomna ruinmens golvyta mot-

207 svarar c:a 20 rum med 25 kvm. golvyta. Vidare utbytas de lokala eldstäderna i hela huset mot centralvärmeledning. Kostnaden härför uppgår enligt kontrakt till 43,000 kronor. Dessutom måste en hel del reparationer företagas även i de delar av byggnaden, som icke direkt beröras av om- och påbyggnaden. Med anledning av att Byggnadsstyrelsens lokalfråga ännu icke blivit löst, är Byggnadsstyrelsens administrativa, statsplane- och intendentsbyråer ännu inrymda i byggnaden och förhyres tillsvidare bostad för landshövdingen. Rummens nuvarande fördelning är följande: Länsstyrelsen 44 rum (härav 6 arkivutrymmen) D o vaktmästarebostad... 6 » ( » 2 kök) Byggnadsstyrelsen 31 » ( » 4 arkivutrymmen) D:o vaktmästarebostad... 3 » ( » 1 kök) Summa 84 rum Rörande byggnadens framtida användning se Länsstyrelsen, sid. 246.

K v a r t e r e t Kandidaten. Denna Kronans tomt, lig. 36, sid. 153, bildade intill den 15 december 1922 ett Fastighetens helt kvarter mellan Östermalms- och Löjtnantsgatorna i söder och norr samt Ar- läge och storlek tilleri- och Skeppargatorna i väster och öster. Tomten har en areal av 5,020.8 kvm. Nämnda dag fastställde, såsom ovan å sid. 142 anförts, Kungl. Majd den ändringen av stadsplanen, att kv. Kandidaten och Doktorn samt den mark, som upptagits av Löjtnantsgatan, sammanslogos till ett kvarter som benämndes Uppfinnaren. Vi behålla emellertid fortsättningsvis de hittills använda beteckningarna kv. Kandidaten och kv. Doktorn å de båda tomterna i kv. Uppfinnaren. I hörnet mellan Östermalms- och Artillerigatorna uppfördes på denna tomt Ena flygeln under åren 1910—1912 en byggnad för Krigshögskolan med en areal av 656 uppfördes kvm. Byggnaden inrymmer utom Krigshögskolan även expeditionslokaler för 1910—1912. IV. och V. arméfördelningarna samt för Stockholms stads- och Stockholms lantrullföring. Denna byggnad utgjorde endast en del av ett projekt, som avsåg tomtens bebyggande med en mittbyggnad utefter Löjtnantsgatan och två flyglar; mittbyggnaden avsedd huvudsakligen för Krigsarkivet, den östra flygeln för Artillerioch ingenjöihögskolan och Sjökrigshögskolan, den västra flygeln för Krigshögskolan. Det är denna senare flygel som 1912 färdigställdes för avsett ändamål. I underdånig skrivelse den 26 februari 1920 föreslog Byggnadsstyrelsen, efter Byggnadsst,,verkställd utredning i samråd med byggnadssakkunniga, att för anskaffande av relsens förbehövligt antal tjänsterum för statsverkets behov uppföra nybyggnader b l a n d s l a a m tomannat på den oanvända delen av kv. Kandidaten, för att dit förlägga företrädes- ^ £^" vis militära institutioner, i första rummet Generalstaben. Enligt detta projekt gande skulle tomten utnyttjas i betydligt större utsträckning än enligt 1910 års förslag

208 genom sammanbyggande av flyglarna med en väsentligt större huvudbyggnad till en enda sammanhängande byggnad omkring en gård med ingång från Östermalmsgatan på samma plats, där den nu är anordnad, fig. 67 och 68. 1920 års Riks- Sedan 1920 års Riksdag i huvudsak godkänt ifrågavarande förslag och för dag beviljar denna byggnad och den samtidigt beslutade ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren byggnadsan- beviljat ett klumpanslag av 8,722,360 kronor och därav på tilläggsstat för slag. 700,000 kronor, huvudsakligen avsedda för inköp av tomt i kv. i g 2 0 anvjsat

"»-

o

»

y

Jf

T

-T

T

?—£—$—y"

Fig. 67. Ark. E. Josephsons förslag till bebyggande av kvarteret Kandidaten. Planer av källarvåningarna, bottenvåningen och våningen 1 tr. upp.

Murmästaren, samt för år 1921 anvisat 3,000,000 kronor, har Byggnadsstyrelsen på nådigt uppdrag genom arkitekt E. Josephson låtit utarbeta fullständigt förslag till utbyggande av kv. Kandidaten. I detta förslag utnyttjades utrymmesmöjligheterna i ännu högre grad än i den 1920 års Biksdag förelagda skissen, i det man anordnat två våningar källare samt tjänsterum i vinden. Antal rum De nya byggnadspartierna skulle komma att innehålla omkring 264 rum. I och deras an- hela byggnadskomplexet skulle inrymmas, utom de nuvarande ovan nämnda vändning. f e m > följande verk och institutioner: Generalstaben, Generalstabens topografiska avdelning, Marinstaben, Chefens för kustartilleriet expedition, Högste befälhavarens

209 över kustflottan expedition, Infanteriinspektionen, Kävalleriinspektionen, Tränginspektionen, Inspektörens för militärläroverken expedition, Remonteringsstyrelsen, Artilleri- och ingenjörhögskolan, Sjökrigshögskolan, bostäder för vaktmästare och rum för vaktmanskap samt för utvidgning av två av de i nuvarande byggnader inrymda verken, nämligen Fjärde arméfördelningens och Stockholms stads rullförings expeditioner. Byggnadsstyrelsen hade vidare föreslagit, att Krigsarkivet tills vidare skulle uppställas i den undre källaren.

'IWu,?

Fig. 68

T

v

Jp

v

-R.

y

T»

»p

y

T»

Ark. E. Josephsons förslag till bebyggande av kvarteret Kandidaten. Planer av våningarna 2, 3, 4 och 5 tr. upp.

Förslaget förelades 1921 års Riksdag, som förklarade sig anse, att byggnaden borde komma till utförande i enlighet med dessa, av departementschefen förordade planer, och bemyndigade Kungl. Majd att av de för 1921 anvisade tre miljonerna taga i anspråk 1,950,000 kronor för utförande under år 1922 av grundläggningsarbetena för den nya byggnaden i kv. Kandidaten. Den 27 juni 1921 erhöll Byggnadsstyrelsen nådigt uppdrag att uppföra byggnaden i fråga. Genom uppförandet av denna byggnad samt förläggande dit av ovannämnda Lokaler iKroverk och institutioner komma följande lokaler i Kronans hus att frigöras för nans hus frigöms andra ändamål: u

210 Generalstabens lokaler i Rosenhaneska huset Krigsarkivets » » » » » » » kv. Sjöhästen Artilleri- och ingenjörhögskolans lokaler i Artillerigården Marinstabens lokaler i Birger Jarlsgatan 7 Sjökrigshögskolans lokaler i Birger Jarlsgatan 7 Högste befäl.-hav. ö. kustflottan d:o Chefen f. kustartilleriet »

53 rum 8 » 17 » 21 » 26 » 10 » 6 » 4 » Summa 145 rum

Vissa förSamtidigt bliva även följande av statsverket förhyrda lokaler obehövliga och hyrda lokaler en årlig hyresutgift av 23,000 kronor undvikes. bliva obehövliga.

Kavalleriinspektörens lokal (Sturegatan 46) hyra 4,000 kr Insp. för militärläroverken lokal (Kommendörsgatan 12) » 3,500 Infanteriinspektionens lokal (Narvavägen 22) » 2,700 > Tränginspektionens lokal (Smålandsgatan 10) » 3,700 » Remonteringsstyrelsens lokal (Eriksbergsgatan 7) » 3,500 » Sjökrigshögskolans och kustartilleriets chefsexpeditions förhyrda lokaler (Smålandsgatan 10) » 5,600 » Summa 23,000 kr.

Beräknad Byggnadskostnadeii, som 1920 beräknades till 6,100,000 kronor, anses hösten byggnadskost-1922 kunna stanna vid omkring 4,300,000 kronor. Byggnaden torde kunna beräknas stå färdig till inflyttning år 1926. K v a r t e r e t M u r m ä s t a r e n n r 3. Tomtens läge Tomten nr 3 i kv. Murmästaren med adress Hantverkaregatan nr 19 uppoch storlek, tager en areal av 4,335 kvm. Den sträcker sig genom kvarteret från Hantverkaregatan till Garvaregatan. Tomten, som är obebyggd och under senare lider uthyrts till upplagsplats, har tillhört Allm. barnbördshuset. Tomtens ät1909 års Riksdag ställde till denna institutions förfogande i och för uppförande komst. av ny byggnad dels en tomt å Djurgården bakom Stadion, dels en summa av 879,500 kronor, vilka skulle återbäras till statsverket i den mån, vid tomtens i kv. Murmästaren avyttring, försäljningssumman räckte. Genom avbetalningar hade skuldsumman år 1920 nedgått till 805,000 kronor. En underdånig framställning den 25 oktober 1919 från Allm. barnbördshuset om beviljande av medel till en ifrågasatt betydande tillbyggnad till byggnaden å Djurgården, gav Byggnadsstyrelsen anledning att framlägga förslag om den gamla barnbördshustomtens övertagande av statsverket, för uppförande å densamma av en ämbetsbyggnad.

211 Behovet av nya byggnader för vissa ämbetsverk hade nämligen blivit trängande och tomten kunde ju förvärvas med en relativt liten direkt utgift. Byggnadsstyrelsen värderade tomten till 867,000 kronor, vadan alltså endast en summa av 62,000 kronor behövde av Biksdagen för ändamålet anslås. De övriga 805,000 kronorna gingo i avräkning å skulden. Kungl. Majd och Biksdagen godkände detta förslag och 1920 års Riksdag 1920 års Riksbeviljade för inköp av ifrågavarande tomt samt för uppförande av ämbetsbygg- dag beviljar nåder dels å denna tomt, dels i kv. Kandidaten å Östermalm en summa av m.eclel **•* in\ 8,722,360 kronor. Av denna summa beräknades 8,160,000 för byggnadernas uppna(j förande, 500,360 kronor till ersättande av Riksgäldskontorets fordran på Allm. barnbördshuset och 62,000 kronor till inlösen av tomten. Av ovannämnda anslagssumma anvisades på 1920 års tilläggsstat 700,000 kronor och på extra stat för år 1921 3,000,000 kronor. Emellertid kom köpet icke till stånd, emedan direktionen för Allm. barnbördshuset åsatte ifrågavarande tomt ett pris av 1,200,000 kronor, vilket med 395,000 kronor översteg den summa av 805,000 kronor, som statsverket hade att utbekomma av köpeskillingen. Med anledning av den stora brist på ämbetslokaler för statens verk, som var rådande, ansåg 1921 års Riksdag, trots det höjda priset, det vara i hög grad önskligt att ovan nämnda tomtköp »snarast komme till stånd». Riksdagen ansåg sig därför böra bevilja erforderliga medel för verkställighet av köpet och beviljade därför, utöver de redan beviljade 62,000, ytterligare 333,000 kronor att utgå å extra stat för år 1922. Kungl. Majd bemyndigades att av de för 1921 anvisade tre miljonerna taga i anspråk 1,050,000 kronor för utförande under år 1922 av grundläggningsarbetena för den nya byggnaden i kv. Murmästaren. Genom nådigt brev av den 27 juni 1921 uppdrog Kungl. Majd åt Byggnadsstyrelsen att i- huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Axel Lindegren uppgjort förslag låta uppföra en byggnad i kv. Murmästaren. I september 1920 beräknade Byggnadsstyrelsen kostnaden för ifrågavarande byggnad till 5,881,000 kronor. I augusti 1921 kunde styrelsen anmäla, att kostnaderna icke behövde överstiga 5,300,000 kronor, och hösten 1922 anses kostnaderna kunna stanna vid 3,400,000 kronor. Enligt det ovan nämnda förslaget, se fig. 69, skulle byggnaden uppföras i 5 vä- Antalet rum ningar med omkring 58 tjänsterum med 1,434 kvm. nyttig golvyta i varje våning, och deras Sammanlagt sålunda omkring 290 tjänsterum med en nyttig golvyta av 7,170 kvm. användnmg. Byggnadsstyrelsen har i samråd med de sakkunniga föreslagit, att följande ämbetsverk skulle erhålla sina ämbetslokaler i denna byggnad: Skolöverstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Rikets allmänna kartverk, Meteorologiskhydrograliska anstalten. Genom uppförandet av denna byggnad samt förläggande dit av ovan n ä m n d a LokaleriKroverk och institutioner komina följande lokaler i Kronans hus att frigöras för nans hus bliva andra ändamål: lediga. Gamla riksdagshuset Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus

36 rum 9 » Summa 45 rum

fehjopiskf £tlrhakk IIil

i"j I frdaaoftslillJKCim.

BOTTENV*JsI. /'(kiltvrrdyrthen,-

JS

'i ii lufirn-T

ITTTTTT K.

•.TR.

iikolövtrrlyrctsm-

3.TR. J / j w r jtrlro'oloQifk-hydrooraJts/ra

"ftttfH-

•y

4.TR.

Afiffa/l

T

Va o-ock VaUrn l/yoonoJsrlyr-.

v>

//if/f ro

to

/UlminntttriftrL to

vx> MTB, .

Fig. 69. Ark. Axel Lindegrens förslag till bebyggande av kvarteret Murmästaren nr 3. Planer av källaren, bottenvåningen samt våningarna 1, 2, 3 och i tr. upp.

213 Samtidigt bliva följande av statsverket förhyrda lokaler obehövliga och en Vissa förårlig hyresutgift av 133,400 kronor inbesparas: hyrda lokalei neiov l Skolöverstyrelsens lokaler i Barnhusgatan 18 hyra 50,000 kr. ' ^a» » » Auditorium » 9,000 » » » » Eriksbergsgatan 6 A » 12,200 » Rikets allm. kartverks lokaler i Storkyrkobrinken 5 » 8,700 » » » » » » Brunkebergsgatan 11 » 22,000 » Meteorologisk-hydrograliska anst., Munkbrogatan 2 » 31,500 Summa 133,400 kr. Sammanfattning. Genom om- och tillbyggnader i ovan berörda fastigheter, vilka i inköp kostat statsverket 12,149,432: 25 kronor, har man beräknat att kunna anskaffa 1,603 nya rum för en kostnad av 20,542,000 kronor (se sid. 59). En del av dessa byggnadsarbeten äro slutförda, andra påbörjade, åtskilliga ännu endast ifrågasatta. De slutförda arbetena hava dragit en kostnad av 6,416,572: 79 kronor och 755 nya rum hava tagits i bruk. Samtidigt ha 129 rum i Kronans hus blivit lediga och hyresersättningar till ett årligt belopp av omkring 134,600 kronor ha inbesparats. I följande fastigheter äro arbetena i sin helhet avslutade: Fastighet

Grönlandet norra Norrtälje nr 13 och 14 Neptunus mindre nr 2 Mercurius nr 1, 2, 10, 11, 3 o. 9. Rännilen nr 6 Gamla riksdagshuset Preisiska huset Summa

Inköpssumma

Hyggnadskostnad

Antal nya rum

650,000 1,000,000 300,000 2,020,000 1,000,000

4,432,962: 27 468,016:24 23,482:59 574,002:91 64,819:08 266,447: 69 504,933:03

230 165 32 133 46 38 15

4,970,000

6,334,663:81 |

659 Lägges härtill, att Vattenfallsstyrelsen tagit i bruk 8 rum i kv. Björnen, att 17 rum i kv. Kungl. Trädgården nr 4 iordningställts för 27,343: 08 kronor och tagits i bruk för statsverkets räkning samt att man för ordnandet av 71 rum åt statsverket i kv. Rosenbad nr 6 påkostat 54,565: 90 kronor, erhållas ovan angivna 755 rum och 6,416,572: 79 kronor. Under utförande äro: Fastighet

Kv. Murmästaren nr 3 Kv. Kandidaten Summa

T , . Inköpssumma

Beräknad . j byggnads, °. , kostnad

. . , l Antal nya J ' rum

1,200,000

3,400,000 4,300,000

290 264

1,200,000

7,700,000

214 Genom Medicinalstyrelsens överflyttande till kv. Grönlandet norra blir dess byggnad vid Svartmangatan ledig och skall för en beräknad summa av 120,000 kronor iordningställas åt Kontrollstyrelsen, som där erhåller 39 rum, varav 9 nytillkomna. Sammanlagt skulle sålunda genom redan vidtagna och under utförande varande byggnadsarbeten tillkomma 1,318 nya rum i Kronans hus, varvid samtidigt omkring 100 rum dels i Preisiska huset, dels i Medicinalstyrelsens hus skulle undergå en genomgripande reparation. Enligt ovanstående uppgifter har för åstadkommande av dessa 1,418 rum utgivits för fastighetsköp och byggnadskostnader eller beräknats komma att utläggas sammanlagt 20,406,572 kronor. Härtill bör emellertid läggas den andel i inköpssummorna för fastigheterna i kv. Björnen, Rosenbad och Kungl. Trädgården, som faller på de i dessa fastigheter av statsverket upptagna ovan n ä m n d a 96 rummen. Vi beräkna denna andel till i runt tal 2,144,000 kronor. Sammanlagda kostnaderna för de 1,418 rummen skulle alltså kunna sägas uppgå till "22,550,572 kronor, vilket blir c a 15,900 kronor pr rum. Detta är visserligen ett högt tal men torde böra bedömas med hänsyn till att en väsentlig del av inköpen och byggnadsarbetena måst äga rum under den dyraste tiden samt att många av dessa rum äro salar av betydande storlek. Särskilt Tandläkareinstitutets lokaler i kv. Grönlandet norra och de militära högskolorna i kv. Kandidaten inrymma salar av betydande mått. Även bland Skolöverstyrelsens utrymmen i kv. Murmästaren förekomma några mycket stora salar. De verk och institutioner, som genom ovan relaterade utförda eller under utförande varande åtgärder beräknats kunna erhålla för lång tid framåt användbara lokaler, äro följande: Grupp 2. Rätter och juridiska verk. Processkommissionen. Grupp 4. Ämbetsverk. Fångvårdsstyrelsen, Generalstaben, Infanteriinspektionen, Kavalleriinspeklionen, Tränginspektionen, Inspektören för militärläroverken, Remonteringsstyrelsen, Marinstaben, Högste befälhavaren över kustflottan, Chefen för kustartilleriet, Pensionsstyrelsen, Medicinalstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsslyrelsen, Kontrollstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Universitetskanslern, Rikets allm. kartverk,

Stuteriöverstyrelsen, Skeppsmätningskontrollören, Fartygsinspektionen, Sprängämnesinspektionen. Grupp 6. Riksdagen och dess verk. Riksgäldskontoret, Justitieombudsmannen. Grupp 10. Akademier. Krigsvetenskapsakademien. Grupp 11. Praktiskt-vetenskapliga institutioner. Meteorologisk-hydrografiska anstalten, Statens farmaceutiska laboratorium, Statens rättskemiska laboratorium. Grupp 12. Undervisningsanstalter. Artilleri- och ingenjörhögskolan. Sjökrigshögskolan, Tandläkareinstitutet.

215 Av de i tabell 3 upptagna och med * icke markerade 92 verken skulle alltså 31 hava blivit fast lokaliserade. Härtill torde under vissa omständigheter kunna läggas ytterligare några verk. Under förutsättning att Telegrafstyrelsen snart blir färdig med inredandet av Brunkebergs hotell till sin ämbetsbyggnad, komma Telegrafstyrelsen och Lotsstyrelsen att bliva fast lokaliserade, och under förutsättning att Domänstyrelsen kan finna någon för dess behov lämpad byggnad inom de närmaste åren, skulle detta verk samt Socialstyrelsen, Arbetsrådet och centrala skiljenämnden, Yrkesinspektionen och Lantbruksstyrelsen kunna fast lokaliseras. Det skulle sålunda i bästa fall återstå 54 verk med olösta eller svävande lokalfrågor. Bland dessa framträda vissa grupper, vilkas lokalfrågor synas böra lösas i ett sammanhang såsom till exempel de rätter och juridiska verk, som finnas upptagna i tabell 3, grupp 2 (se sid. 219), Kungl. Majds kansli (sid. 225) samt socialförsäkringsverken (sid. 251). Beträffande andra viktiga grupper äro deras lokalfrågor beroende av varandra. Så är exempelvis lokaliseringen av statens museala samlingar beroende av frågan om kaserneringen av de i Stockholm förlagda regementena. Slutligen må här antecknas, att av de åtgärder för anskaffande av tjänsterum i staten tillhöriga byggnader, som enligt tablån å sid. 59 planerats, följande mera omfattande ombyggnadsarbeten ännu icke kommit till utförande: _, .. , . rastignet ö

Beräknad b\ r ggnadskostnad

Antal nya rum

Anmärkningar

/ 1,121,000 \ 3,000,000 800,000

110 225 65

4,030,000: —

385,500

294,000: — 5,979,432: 24

300,000 ' 5,606,500

30 514

l:sta utbyggnaden 2:dra » Hel om- och tillbyggnad ( 7 1 rum äro iordningställda s för 54,566 kronor och tagna [ i bruk av statsverket j Bostadsrum, vartill kommer J vestibul med kapprum, toa| letter och badrum, förråds { rum m. m.

Inkopssumma

Kv. Björnen nr 1, 2, 3 o. 9 \ 1,554,575: 24 Kv. Björnen nr 1, 2, 3 o. 9 / Kv. Kungl. Trädgården n r 4 100,857: — Kv. Rosenbad nr 6 Statens tomt i Nobelparken o. Skogsinstitutets f. d. hus Summa

Vid beräknande av kostnaden pr rum bör här iakttagas, att från inköpssumm a n 5,979,432: 24 kronor måste dragas 2,144,000 kronor, utgörande den anpart av inköpssumman som ovan beräknats motsvara de av statsverket redan i bruk tagna 96 rummen i kv. Björnen, Rosenbad och Kungl. Trädgården. Enhetspriset pr rum stiger ändock till c:a 18,370 kronor, vilket beror dels därpå, att de angivna kostnadssummorna för ombyggnaden av kv. Björnen torde vara för högt beräknade, dels därpå att ordnandet av statsministerbostaden i Skogsinstitutets f. d. hus samt i samband därmed stående terrasseringar och yttre anläggningar medföra relativt högt enhetspris pr rum å denna byggnad. Genom Vattenfallsstyrelsens inrymmande i kv. Björnen nr 3 och 9 skulle en årligen utgående hyresersättning av omkring 100,000 kronor upphöra.

216 B.

FÖRSLAG TILL VERKENS OCH INSTITUTIONERNAS LOKALISERING. I det föregående har lämnats en allmän överblick över statsinstitutionernas i Stockholm lokalförhållanden och statsverkets fastighetsbestånd därsammastädes. Vidare har påvisats de möjligheter till utrymmets ökande, som förefinnas inom dessa statens fastigheter, ävensom redogjorts för de under senaste tid beslutade fastighetsköp samt om- och nybyggnader, vilka gjorts i syfte att bereda ökat antal tjänstelokaler åt statens funktionärer. Emellertid erfordras en mera ingående kännedom om statsinstitutionerna och deras nuvarande lokalisering för att kunna rätt bedöma deras lokalbehov och anvisa utvägar för eventuella olägenheters avhjälpande. I följande avdelning meddelas därför resultaten av byggnadssakkunnigas undersökningar i berörda avseenden beträffande samtliga i tabell 3 upptagna verk och institutioner, inordnade i samma 14 grupper och samma ordningsföljd som i tabellen. De lokalförändringar som ägt rum sedan oktober 1920, till vilken tidpunkt de i tabell 4 meddelade uppgifterna hänföra sig, äro, så vitt de kommit till vår kännedom, i denna redogörelse iakttagna. För varje institution har angivits, huruvida den, enligt vårt förmenande, kan anses redan fast lokaliserad eller tillhöra den kategori, som kan beräknas bli fast lokaliserad i och med genomförandet av ovan berörda, av statsmakterna vidtagna åtgärder, eller om den måste inrubriceras bland dem, för vilkas lämpligare lokalisering måste på ett eller annat sätt sörjas genom omflyttningar, omeller nybyggnader. Rörande denna sistnämnda kategori har angivits det sätt på vilket vi tänkt oss att lokalfrågan i varje särskilt fall skall kunna lösas. Det visar sig, att endast i mycket få fall en dylik lokalfråga står isolerad och kan handläggas såsom ett fristående ärende utan sammanhang med andra verks lokalfrågor. Oftast föranleder en rubbning av den nuvarande lokaliseringen en serie omflyttningar. Den ledande grundtanken i byggnadssakkunnigas förslag till lokalisering har varit, att sammanföra samhörande verk. Med »samhörande» verk menas den samhörighet i den dagliga ämbetsgärningen mellan två eller flera institutioner som gör en kort och bekväm förbindelse mellan tjänstelokalerna önskvärd för att underlätta ärendenas handläggning, vilket ingalunda alltid vill säga detsamma som departemental samhörighet. Givetvis syfta byggnadssakkunnigas förslag även på att efter hand avveckla den under de senare åren betydligt stegrade förhyrningen och att inskränka nybyggnader i stadens utkanter genom att i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig statens fastigheter i de centralare stadsdelarna. Det är klart, att den plan för ordnandet av institutionernas lokalisering, som byggnadssakkunniga härmed framlägger, tager tid att genomföra. Vi hava beräknat 15 å 20 år. Under denna tid kunna naturligtvis förhållanden inträda, som vrida utvecklingen i annan riktning, exempelvis genom omorganiseringen av vissa partier av statsförvaltningen föranledande avsevärd ökning eller minskning av lokalbehovet.

217 Önskvärt vore dock, att vid bestämmandet av institutionernas placering den grundtanken alltjämt fasthölles, att samhörande verk sammanfördes. Redan härigenom vinnes en planmässighet och stadga i statens byggnadsväsende som i längden medför ekonomiska fördelar. Varje lokaliserings- eller nybyggnadsfråga borde i första rummet prövas ur denna synpunkt och med vederbörligt beaktande av dess sammanhang med andra lokalbehov.

Grupp 1. Hovstaterna. En stor del av hovstaternas tjänstelokaler äro inrymda i Kungl. slottet, där Hovstaterna. även bostäder för några ämbetsmän befinna sig. Sedan nya byggnader uppförts för Hovstallet (1893) och för Hovförvaltningen (1913) samt man för tvättinrättningen, som förut var belägen på Kungsholmen i egendomen Fabriksgränden nr 2, år 1912 berett modernt inrättade lokaler å tomten nr 3 och 4 i kv. Neptunus mindre, fig. 5, invid Kungl. slottet, torde icke förefinnas några nya lokalbehov för dessa ämbeten och förvaltningar med tillhörande bostadslägenheter.

Grupp 2. R ä t t e r o c h j u r i d i s k a verk. Högsta domstolen residerar alltsedan sin tillkomst, 1789, i Kungl. slottet, där Högsta domstolen den för närvarande disponerar i våningen 1 tr. upp de fyra s. k. ordenssalarna med en golvyta av i medeltal 114 kvm. samt de bakom dessa liggande 4 mindre rummen med i medeltal 27 kvm. golvyta. Högsta domstolen disponerar dessutom en bostad om 2 rum och kök i kv. Sjöhästen för en vaktmästare. Ordenssalarnas storlek och utstyrsel motsvarar den fordran på värdighet man har rätt att ställa på sätet för landets högsta rättskipning. Emellertid rubbas detta förhållande betänkligt vid de stora slottsfesterna, då salarna brukat omvandlas till kapprum eller matsalar samt Högsta domstolens sessioner för någon eller några dagar måste inställas. De praktiska olägenheterna härav äro dock icke av den art, att man endast på den grund behöver vidtaga åtgärder för flyttning av Högsta domstolen till annan byggnad, så länge nuvarande organisation av rättsväsendet består. Det lärer emellertid vara att förvänta, att en omläggning av förfarandet vid våra högre och högsta rätter kommer att äga rum inom en ej alltför avlägsen framtid. Förändringen skulle bland annat medföra, att såväl Svea hovrätts som Högsta domstolens sessioner bleve offentliga med muntlig förhandling såsom vid underrätterna. Domsalarna måste då inredas med plats icke blott för rättens medlemmar, utan med särskilda avdelningar även för åklagare, kärande, svarande och vitt-

218 nen samt för allmänheten. Till varje domsal måste anslutas ett överläggningsrum för rätten, rum för åklagare, vittnen m. m. I byggnaden måste utrymme beredas för kansli, för advokater, ävensom väntrum för parter och allmänhet o. s. v. För sådana domstolar fordras lokaler med helt annan planläggning, än som skulle kunna åstadkommas i Kungl. slottet eller i Gamla kungshuset, där Svea hovrätt nu har sina lokaler. Det blir under sådana förhållanden nödvändigt att anordna nya lokaler för båda dessa domstolar. KrigshärKrigshovrätten disponerar för närvarande 7 rum i Fredrikshov med en samratten, m a n l a g d n y t t i g golvyta av 228 kvm. samt en vaktmästarebostad om 1 rum och kök (38 kvm.). Krigshovrätten i Stockholm är en avdelning av Svea hovrätt och skulle, om utrymme funnes, ha lokaler i omedelbart samband med Svea hovrätt. Olägenheterna av denna splittring av hovrätten på två från varandra avlägset belägna ställen i staden äro så pass kännbara, att de, så snart omständigheterna det medgiva, böra undanröjas och hovrättens båda avdelningar sammanföras inom en byggnad. I jagberedningen.

Lagberedningen disponerar 4 rum med sammanlagt 86 kvm. nyttig golvyta i våningen 4 tr. upp i Gamla riksdagshuset. Lokalerna, som anses tillräckliga, äro belägna intill Justitiedepartementets lagbyrås bibliotek, vilket är installerat i två rum i samma byggnad. Man kan redan nu förutse att såväl lagberedningens lokal som biblioteksrummen komma att behövas för Kommerskollegiets utvidgning, vadan för dessa institutioner måste anvisas plats i annan byggnad. Lagrådet.

Se Regeringsrätten.

Processkom- Processkommissionen har från och med 1 oktober 1921 erhållit 4 rum med missionen. e n g o l v y t a a v 1 4 3 k v m j d e n s t a tsverket tillhörande delen av Rosenbad Någon anledning till ändring av kommissionens lokalförhållanden finnes för närvarande icke. Processkommissionen kan därföre anses såsom fast lokaliserad. feToT*!,'"* Regeringsrätten och Lagrådet disponera i Arvfurstens f. d. palats 1 tr. upp tillm rådet. ngsammans 7 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 343 kvm., därtill kommer en vaktmästarebostad med 67 kvm. golvyta i bottenvåningen. Lokalerna äro behövliga för Utrikesdepartementet, varför andra lokaler måste beredas dessa verk så fort ske kan. Svea hovrätt. Svea hovrätt har sina lokaler i bottenvåningen samt våningarna 1 och 2 tr. upp i Gamla kungshuset på Riddarholmen, där den disponerar 34 rum, upptagande tillsammans en nyttig golvyta av 1,390 kvm. Hovrätten arbetar för närvarande på 9 divisioner, Krigshovrättens avdelningar oberäknade. Antalet anställda var den 1 oktober 1920 101 personer, mot vilka svara 66 fönster: relationstal alltså 0.57. Två divisioner äro nödsakade använda samma sessionssal. Detta verk kan sålunda med fog klaga över trångboddhet, oaktat rummen i allmänhet hava betydande storlek (i medeltal 42.5 kvm.).

219 Då likartat förhållande är rådande inom de båda andra verk, Kammarkollegium och Statskontoret, som för närvarande upptaga byggnaden i fråga, måste för ett av verken anvisas annan lokal. Vi hava tidigare (se sid. 56) framhållit lämpligheten av att de kamerala verken samlas på Riddarholmen, och nyss påpekat konsekvenserna beträffande såväl Högsta domstolens som hovrättens lokaler vid den ifrågasatta omläggningen av rättegångsförfarandet i de högre instanserna. För hovrätten förefinnes icke heller något särskilt behov av centralt läge. På grund av alla dessa skäl måste Svea hovrätt, ehuru äldst på platsen, vika för de andra och avflytta från Gamla kungshuset, så snart omständigheterna det medgiva. Ehuru Nedre juslitierevisionen enligt statskalendern tillhör Kungl. Majds kansli, Nedrejustitieär det dock ur vår synpunkt lämpligare att redogöra för dess lokalfråga i sam- revisionen. band med Högsta domstolens. I programmet för den nyligen avslutade kanslihustävlingen fanns ej heller något utrymme beräknat för Nedre justitierevisionen. För detta ämbetsverk förhyras på Strömsborg 43 rum, 1 vaktrum och 1 mörkt rum, tillsammans 1,303 kvm. nyttig golvyta, jämte vaktmästarebostad om 1 rum och kök. Härför erlägges en hyresersättning från och med 1 oktober 1921 av 45,000 kronor exklusive värme. Vid eventuell omläggning av processförfarandet vid de högre instanserna skulle detta verk såsom sådant komma att upphöra. Delar av verket skulle dock lokalt anslutas till Högsta domstolen. Med hänsyn till den betydande hyra som erlägges för lokalerna på Strömsborg vore det önskvärt att ju förr desto hellre kunna anvisa lokaler för Nedre justitierevisionen i något Kronans hus, intill dess ett avgörande i omorganisationsfrågan ägt rum. Såvitt byggnadssakkunniga kunna skönja, torde detta icke vara möjligt utan nybyggnad, exempelvis genom ombyggnad av någondera av de för Vattenfallsstyrelsen tillsvidare obehövliga fastigheterna nr 1 eller 2 i kv. Björnen (jämför sid. 182—186). Såvida icke, på grund av inskränkningar i Riksförsäkringsanstaltens personal och därav följande minskat behov av utrymme för detta verk, samt genom den beslutade indragningen av ett flertal kommittéer, tillräckligt många rum skulle kunna bliva lediga i Vasagatan 23 och 25 (Auditorium) för att inrymma Justitierevisionen i denna byggnad, vilken till större delen förhvres av statsverket intill år 1932. Förslag till ordnande av de till grupp 2 hörande verkens lokalfrågor. Av föregående redogörelse för ifrågavarande verks nuvarande lokalförhållanden Gamisonsframgår, att, oavsett om en omläggning av Högsta domstolens och hovrätternas sjukhuset arbetssätt kommer att genomföras eller icke, deras lokaler äro olämpliga eller^"***' 1 ^^ behövas för annat ändamål. Endast Processkommissionen torde under sin återstående livstid m å h ä n d a kunna stanna i sina nuvarande lokaler. Så skulle ock kunna ske med Nedre justitierevisionen, om husägaren kan nöja sig med en rimligare hyresersättning.

220 Fig. 70.

Garnisonssjukhuset.

Fasaden mot Hantverkaregatan.

Byggnadssakkunniga hava redan tidigare, å sid. 57 och 92, givit en antydan om det sätt, på vilket vi anse att de till denna grupp hörande verkens lokalfrågor böra lösas. Vid övervägandet av lämpligaste användningen av Garnisonssjukhusets nuvarande tomt och byggnad hava vi funnit, att denna senare synnerligen väl skulle kunna lämpa sig till ett »justitiepalats» för inrymmande i första rummet av Högsta domstolen efter en eventuell omorganisation. I denna byggnad skulle utom för domstolen och dess kansli kunna beredas plats för Lagberedningen, Regeringsrätten, Lagrådet samt några rum för kommittéer eller kommissioner för utredande av speciella detaljer eller partier av lagstiftningsväsendet ävensom för ett centralt juridiskt bibliotek. Det torde få betraktas som en synnerligen lycklig omständighet, att staten i Garnisonssjukhuset äger en byggnad, som genom sitt monumentala, allvarliga yttre, fig. 70, och inre motsvarar de fordringar på värdighet, som man har rätt att ställa på den byggnad som skall vara sätet för landets högsta dömande myndighet. Egendomligt nog synes dess plananordning lämpa sig bättre till domstolslokaler än till sjukhus. Hur denna stora byggnad i detalj skall anordnas för sin nya uppgift, synes oss böra bliva föremål för en senare utredning vid den tidpunkt, då planen för den nya organisationen föreligger i färdigt skick. Då det för oss nu gällt att preliminärt undersöka möjligheterna för den ifrågavarande byggnadens användning till justitiepalats, hava vi, efter samråd med

221 Processkommissionens ordförande, beräknat, att Högsta domstolen skulle komma att arbeta på 4 divisioner och att för varje division skulle erfordras en stor sessionssal med överläggningsrum, rum för justitieråden, föredragande m. fl. samt rum för advokater och vittnen m. m. Till Högsta domstolen skulle höra ett gemensamt kansli med expeditionsrum samt arkiv med rum för arkivarier m. m. Från en gemensam stor vestibul (»Salle des pas perdus») skulle för allmänheten finnas ingång till var och en av sessionssalarna. Byggnaden innehåller tre våningar och en souterrängvåning, vilken dock till större delen befinner sig ovan jord. Terrängen sluttar nämligen ganska kraftigt mot söder, så att verkliga källare endast förekomma under mittbyggnadens mot norr vända sida. Den sammanlagda »nyttiga golvytan» uppgår till c:a 3,400 kvm-, vilka fördela sig med omkring 930 kvm. på var och en av de egentliga våningarna och omkring 600 i souterrängvåningen. För närvarande disponera de ovannämnda verken över följande golvytor: Högsta domstolen 537 kvm. Nedre justitierevisionen 1,303 » Lagberedningen 86 » Regeringsrätten och Lagrådet 343 » Summa 2,269 kvm. De tre våningarna ovan jord i Garnisonssjukhuset innehålla omkring 2,800 kvm. nyttig golvyta, vadan alltså ett rätt avsevärt utrymme torde förefinnas för bibliotek och kommissioner m. m. Lokalerna skulle kunna tänkas utnyttjade på sätt i fig. 71 angivits, nämligen: I bottenvåningen: Kansli på ena sidan om vestibulen och på den andra bibliotek och rum för advokater. Våningen 1 tr. upp: Högsta domstolens 4 divisioner, » 2 » » Regeringsrätten och Lagrådet, Lagberedningen och kommittérum. För Svea hovrätt med Krigshovrätten måste ny byggnad uppföras, då ingen av Ny byggnad de övriga byggnaderna på tomten kunna härför användas och i huvudbygg- för Svea nåden icke finnes utrymme för både Högsta domstolen och Svea hovrätt. Det hovrätt. finnes däremot gott utrymme på nedre delen av tomten för nybyggnad. Man torde nämligen i detta fall icke kunna genomföra den eljest tilltalande tanken att genom tillbyggnad till den nuvarande huvudbyggnaden samla alla verken inom en byggnad med en gemensam huvudingång, från vilken man under tak kan nå alla lokaler. På grund av terrängens starka sluttning äro vissa praktiska olägenheter förenade med en tillbyggnad åt Mälaresidan; åt Hantverkaregatan torde tillbyggnader eller flygelbyggnader icke böra ifrågasättas. Dessa omständigheter i förening med pieteten för byggnaden såsom kulturminnesmärke, men framför allt risken att förstöra det värde, låt vara ideella, som varje verkligt konstverk äger, hänvisar till nedre delen av tomten såsom enda möjliga plats för en fristående nybyggnad. Även om man söder om nuvarande Garnisonssjukhuset för terrass och trädgårdsanläggningar reserverar ett område av nästan samma storlek som gårdsrummet framför huvudfasaden, sedan Hänt-

222 Fig. 71.

Förslag till Garnisonssjukhusets användning såsom justitiepalats.

verkaregatan vidgats, återstår dock ett byggnadsområde av omkring 11,150 kvm., om tomten regleras på sätt vi i ett föregående kapitel tillåtit oss föreslå, se fig. 8, sid. 89. Vi hava med stöd av uppgifter från Processkommissionen beräknat, att ett hovrättshus i tre våningar skulle upptaga en markyta av omkring 1,200 kvm. Vi utgå härvid ifrån att Svea hovrätt skulle komina att arbeta på 6 divisioner med lokaler av ungefär samma omfattning som Högsta domstolens. I byggnaden skulle vidare finnas lokaler för Krigshovrätten, kansli samt arkiv. Hovrätten disponerar för närvarande med sina 9 divisioner 1,390 kvm. nyttig golvyta och Krigshovrätten 228, tillsammans 1,618 kvm. I ovanstående beräkning av en ny byggnads yta har antagits ett behov av 2,000 kvm. nyttig golvyta för Svea hovrätt med Krigshovrätten, vilket torde få anses tillräckligt. Efter omorganisationen erfordras visserligen för varje division mera utrymme, men å andra sidan minskas divisionernas antal från 9 till 6. Frågan om denna byggnads placering på tomten och dess plandisposition måste i likhet med inredningen av huvudbyggningen avgöras först sedan organisationsfrågan lösts. Dock torde redan nu böra framhållas vikten av att dess placering och planläggning bestämmes så, att det stora tomtområdet kan tillgodogöras genom tillbyggnader vare sig för hovrätten eller för andra rättsinstitutioner eller under Justitiedepartementet lydande verk.

223 Om tidpunkten när detta kan beräknas inträffa kan ingenting med bestämdbet yttras. Processkommissionen beräknar att hava avslutat sin utredning omkring år 1930, men därmed är icke dess förslag antaget. Vad som emellertid här måste framhållas är, att, då en gång omläggningen av rättsordningen vid de högre instanserna skall träda i kraft, måste nya lokaler såväl för Högsta domstolen som Svea hovrätt stå färdiga, emedan de nuvarande lokalerna för dessa båda institutioner då äro oanvändbara. Naturligtvis kan icke Garnisonssjukhuset användas till domstolsbyggnad utan Kostnadsbeen genomgripande inre reparation. Byggnaden behöver dessutom förses med räkningar. helt ny centraluppvärmningsanordning samt nya gas-, vatten-, avlopps- och elektriska ledningar. Med nu, hösten 1922, gällande priser skulle kostnaderna för en dylik renovering av byggnaden kunna beräknas uppgå till c:a 690,000 kronor. En ny byggnad för Svea hovrätt av ovan angiven storlek kan under samma förutsättning beräknas draga en byggnadskostnad av 1,000,000 kronor. Som ovan nämnts kan omläggningen av processförfarandet vid de högre in- Provisoriska stanserna knappast tänkas genomförd förrän i medlet av 1930-talet. Redan lokaler för dessförinnan måste rymligare lokaler beredas åt Svea hovrätt, som lider a v S v e a novrätt. trångboddhet och icke kan vinna något ökat utrymme i Gamla kungshuset, emedan såväl Kammarkollegium som Statskontoret ingalunda kunna lämna ifrån sig några rum, utan själva äro i behov av lokalutvidgning. Under avvaktan på omorganisationens ikraftträdande och ny byggnads uppförande på Kungsholmen skulle visserligen hovrätten kunna erhålla lokaler i det närliggande Rosenhaneska huset, där nu Generalstaben och en del av Krigsarkivet äro inrymda. Detta hus kan beräknas bliva ledigt tidigast 1926, då Generalstaben torde kunna inflytta i nybyggnaden i kv. Kandidaten vid Östermalmsgatan, för vilken byggnad grunden lägges under år 1922. Generalstaben upptager i Rosenhaneska huset en golvyta av 1,988 kvm. Hovrätten disponerar för närvarande i Kungshuset en golvyta av 1,390 kvm., vadan utrymmet i Rosenhaneska huset torde medgiva en icke oväsentlig utvidgning av hovrättens lokaler. Skulle även den del av Krigsarkivet, som nu befinner sig i sistnämnda byggnad, flyttas till kv. Kandidaten, såsom föreslagits, finnas ytterligare c:a 500 kvm. arkivutrymme till hovrättens förfogande. Då emellertid Rosenhaneska huset hör till de byggnader som efter hand måste komina att ställas till Riksarkivets förfogande och redan nu behovet av större utrymme på Riddarholmen för Riksarkivet gör sig starkt gällande, ha de sakkunniga ansett sig böra undersöka möjligheten av att på annat håll anskaffa provisoriska lokaler för Svea hovrätt. ^ Närmast till hands ligger då att tänka sig att för ändamålet få disponera Gamla rådhuset (f. d. Bondeska palatset) vid Riddarhustorget. Byggnaden tillhör visserligen icke statsverket utan Stockholms stad, men lärer väl kunna av staten förvärvas, sedan staden numera flyttat sitt förvaltningscentrum till Kungsholmen. Byggnaden torde för övrigt behövas såsom lokalreserv för Kungl. Majds kansli och upptogs även såsom sådan reserv i programmet för ovan berörda kanslihustävling.

224 Byggnadssakkunniga ha därför i samråd med t. f. presidenten för Svea hovrätt undersökt möjligheten av Svea hovrätts inrymmande i Bondeska palatset,plansch 11. Svea hovrätt kommer från och med år 1923 att behöva ökat lokalutrymme på grund av ändrad arbetsordning. Följande lokaler erfordras: Plenisal för 50 ledamöter. 1—2 rum för presidenten. 2 rum för sekreterare invid presidentens rum. 10 sessionssalar för 5 ledamöter. 10 rum för ledamöter (antalet kan möjligen inskränkas). 2 aktuariekontor, sammanlagt 3—4 rum. 2 rum för advokatfiskal. 2 rum (stora) för arkivarien, med skåp. Arkivutrymmen, som icke behöva hava direkt förbindelse med arkivariens rum. Rum för 9 ordinarie och 15 e. o. amanuenser. Rum för 15 maskinskriverskor. Utan några nämnvärda förändringar av det Bondeska palatset kan för hovrätten behövligt utrymme tillgodoses, varvid hovrättens arkiv beredes plats i byggnadens stora källarutrymmen. Hovrätten skulle erhålla 58 salar och tjänsterum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,350 kvm. och 115 fönster. Hovrättens nuvarande lokaler utgöra 34 salar och tjänsterum med 1,390 kvm. men endast 66 fönster. Provisoriska A v de lokaler i Gamla kungshuset, som hovrätten lämnar, behöva 15 rum lokaler för tilldelas Kammarkollegium och 4 rum Statskontoret. Därefter återstå 12 rum Regerings- m e d e n s a m m a n i a g d golvyta av c:a 510 kvm., vilka böra upplåtas åt RegeringsLagrådet, rätten och Lagrådet under avvaktan på iordningställandet av dessa institutioners lokaler i Garnisonssjukhuset. Deras nuvarande lokaler i Arvfurstens f. d. palats måste nämligen, så fort ske kan, utrymmas, för att bereda erforderlig plats åt Utrikesdepartementet, som redan upptager större delen av denna för Utrikesdepartementet synnerligen lämpliga och i sin helhet behövliga byggnad (jämför grupp 3, sid. 235).

Sammanfattning. Alla ändringar i nuvarande lokalisering av de till denna grupp hörande verken böra syfta till och underlätta ett samlande av dessa verk till den statens fastighet å Kungsholmen som för närvarande användes för garnisonens sjukvård. Denna fastighet bör efter överenskommelse med Stockholms stad till sina gränser regleras genom ändring av stadsplanen och ny tomtindelning (sid. 90). Innan Garnisonssjukhuset kan hinna bli ledigt och för det nya ändamålet iordningställt och innan nybyggnad för Svea hovrätt kan hinna uppföras på samma tomt, måste emellertid åt Regeringsrätten, Lagrådet och Svea hovrätt provisoriskt anvisas andra lokaler än de nuvarande, emedan dessa behövas för

225 andra ämbetsverk. Regeringsrättens och Lagrådets rum i Arvfurstens f. d. palats behövas för Utrikesdepartementet, och Svea hovrätts rum i Gamla kungshuset för Kammarkollegium och Statskontoret samt för att provisoriskt inrymma Regeringsrätten och Lagrådet. Svea hovrätt bör förläggas endera i Rosenhaneska huset eller i Gamla rådhuset (Bondeska palatset). Det senare är att föredraga, emedan Rosenhaneska huset i så fall omedelbart efter Generalstabens avflyttning kan överlämnas till den institution (Riksarkivet), till vilken byggnaden ändå förr eller senare måste upplåtas. Lokalerna i Gamla rådhuset lämpa sig även bättre för hovrätten än Rosenhaneska huset. Under förutsättning att det muntliga processförandet införes vid Högsta domstolen och hovrätterna, skulle sålunda samtliga i grupp 2 upptagna rätter och juridiska verk med undantag av Processkommissionen och Nedre justitierevisionen, som upphöra, erhålla sina tjänstelokaler på Garnisonssjukhusets tomt. Varom icke, får man tänka sig att Högsta domstolen stannar i Slottet, och att Regeringsrätten och Lagrådet likaledes bibehålla sina rum i Gamla kungshuset. Garnisonssjukhuset skulle i så fall iordningställas för Svea hovrätt med Krigshovrätten. Åt Nedre justitierevisionen får upplåtas någon av de fastigheter som bli lediga då det nya kanslihuset står färdigt. Grupp 3. Kungl. Maj:ts kansli. Kungl. Majds kansli är för närvarande (hösten 1922) lokaliserat på följande Kungl.Majds sätt" . kanslis nuStatsrådsberedningen har i Kanslihuset 12 rum med en sammanlagd golvyta Yolcaler av 377 kvm. Justitiedepartementet har i Kanslihuset 18 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 419 kvm.; tjänstemännens antal är 20, antalet fönster till tjänsterum 27, relationstalet alltså = 1.3 5. Nedre justitierevisionen förhyr på Strömsborg 43 rum med en sammanlagd golvyta av 1,303 kvm. för 45,000 kronor. Se ovan grupp 2, sid. 219. Justitiekanslersåmbetet hyr ena Riddarhusflygeln bestående av 9 tjänsterum och 3 vaktmästarrum med en sammanlagd golvyta av 197 kvm. för en summa av 4,000 kronor. Tjänstemännens antal är 6, antalet fönster 21, relationstalet = 3.50.

Utrikesdepartementet har intill hösten 1921 haft 55 rum i Arvfurstens f. d. palats; dessutom har hyrts dels i Centralposthuset 9 rum för arvs- och ersättningsbyrån samt 8 rum för passbyrån, dels i Auditorium 11 rum för den s. k. B-avdelningen, en krigstidsprodukt som så småningom torde kunna avvecklas. Sedan numera åt de militära myndigheter, som haft lokaler i Arvfurstens f. d. palats, kunnat anvisas plats dels i Storkyrkobrinken 7 och 9, dels i Patentverkets f. d. hus, hava med övriga Utrikesdepartementets avdelningar i Arvfurstens f. d. palats sammanförts de båda ovannämnda avdelningarna i Centralposthuset, under det att B-avdelningens lokaler i Auditorium kunnat minskas till 5 rum för en hyra av 3,600 kronor. 15

226 Fig. 72.

Kanslihuset.

227 Utrikesdepartementet har alltså numera i Arvfurstens f. d. palats 77 rum med en sammanlagd golvyta av 2,464 kvm., tjänstemännens antal är 110, antalet fönster 124, relationstalet = 1.02. Försvarsdepartementet, som förut hade sina lokaler dels i Kanslihuset och dels i Arvfurstens palats (se tabell 4), har i Storkyrkobrinken 7 och 9 hösten 1921 erhållit 36 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 850 kvm., vartill komma 5 brandfria valv, omkring 240 kvm. arkivutrymme samt 3 bostadsrum för vaktmästare. Tjänstemännens antal är 43, antalet fönster 49, relationstalet = l.i i. Socialdepartementet har i Kanslihuset 34 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 801 kvm. samt 3 bostadsrum för vaktmästare. Tjänstemännens antal är 41, antalet fönster 54, relationstalet == 1.32. Kommunikationsdepartementet har i Kanslihuset 38 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 835 kvm. Tjänstemännens antal är 39, antalet fönster 61, relationstalet = 1.5 9. Finansdepartementet upptar hela Oxenstiernska huset, 22 tjänsterum och 2 bostadsrum för vaktmästare och har i det intill gränsande huset nr 4 Storkyrkobrinken, som av statsverket inköpts år 1918, 27 tjänsterum, ett frukostrum och en vaktmästarebostad om 2 rum och kök. Den sammanlagda nyttiga golvytan i dessa 49 tjänsterum är 1,123 kvm., tjänstemännens antal är för närvarande 31, antalet fönster 82, relationstalet = 2.6 4. För Finansdepartementets statistiska utredning hyras 3 rum i Smålandsgatan 10 för en hyra av 1,800 kronor. Ecklesiastikdepartementet har i kv. Sjöhästen 44 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 962 kvm. samt 3 bostadsrum för vaktmästare. Tjänstemännens antal är 55, antalet fönster 61, relationstalet = l . n . Jordbruksdepartementet har i Kanslihuset 22 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 513 kvm. samt 3 bostadsrum för vaktmästare i kv. Sjöhästen. Tjänstemännens antal är 29, antalet fönster 29, relationstalet = 1. Handelsdepartementet har i Rosenbad f. n. 27 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 766 kvm. Tjänstemännens antal är 28, antalet fönster 34, relationstalet = 1.21. Handelsdepartementets vaktmästare bebor tills vidare en lägenhet om 2 rum och kök i Marinstabens f. d. hus Birger Jarlstorg 13. Kungl. Majds kansli har alltså sina lokaler inom följande åtta byggnader: till Kanslihuset äro förlagda: Statsrådsberedningen, Justitie-, Social-,"Kommunikations- och Jordbruksdepartementen; till Arvfurstens f. d. palats: Utrikesdepartementet; till Storkyrkobrinken 7 och 9: Försvarsdepartementet; till Storkyrkobrinken 2 och b: Finansdepartementet; till kv. Sjöhästen: Ecklesiastikdepartementet; till Rosenbad: Handelsdepartementet; till Strömsborg: Nedre justitierevisionen; till Riddarhuset: Justitiekanslersämbetet. Dessutom förhyras i Auditorium 5 rum för Utrikesdepartementets B-avdelning samt 3 rum för Finansdepartementet i Smålandsgatan 10.

228 Nytt Behovet av nya lokaler för Kungl. Majds kansli har sedan lång tid varit kanslihus; trängande och givit anledning till flerfaldiga utredningar rörande dels om- och ^örslaa tillbyggnad av det gamla kanslihuset, dels nybyggnad på olika centrala platser. Vi tillåta oss härom ur Kungl. Majds proposition till 1920 års Riksdag anföra följande. »Det nuvarande kanslihuset med den därtill hörande tomten nr 1 i kvarteret Vulcanus vid Mynttorget i Stockholm disponerades ursprungligen av myntverket, men sedan i sammanhang med år 1840 fattat beslut om statsrådets förändrade organisation, fråga väckts om beredande av en gemensam ämbetslokal för samtliga statsdepartements expeditioner, upplåts byggnaden till lokal för flertalet av dessa expeditioner. Ifrågavarande byggnad, som således från början icke varit avsedd till ämbetslokal för Kungl. Majds kansli, visade sig ganska snart vara såsom sådan mindre lämplig och otillräcklig. En jämlikt Kungl. Majds bemyndigande under år 1893 av sakkunniga verkställd besiktning rörande kanslihusets beskaffenhet utvisade jämväl, att byggnaden var behäftad med väsentliga brister med hänsyn till såväl hållfastheten som trygghet mot eldfara och att dessa brister allenast delvis kunde avhjälpas. De sålunda förefintliga olägenheterna föranledde inom kort åtgärder i syfte att åstadkomma ny lokal för kansliet. Såsom en förberedande åtgärd i detta hänseende anmodades dåvarande Överintendentsämbetet den 7 juni 1893 att inkomma med yttrande, bland annat, huruvida, med iakttagande att den oundgängligen erforderliga ökningen i utrymme bleve beredd, önskemålet kunde vinnas genom ombyggnad av kanslihuset på dess nuvarande plats. Den sålunda ifrågasatta utvägen för frågans lösning avstyrktes emellertid av de särskilda sakkunniga, som av ämbetet utsetts att avgiva yttrande i ärendet. Förhandlingar inleddes härefter i syfte att för beredande av plats för ny kanslihusbyggnad för kronans räkning förvärva åtskilliga fastigheter, men dessa förhandlingar ledde icke till något resultat. Det återstod alltså att utreda, huruvida någon kronan tillhörig obebyggd tomt med lämplig belägenhet kunde användas för ändamålet. I första hand föll därvid tanken på norra delen av Kungsträdgården, och anmodades Överintendentsämbetet att till Kungl. Majd inkomma med förslag till ny kanslihusbyggnad förlagd till nämnda plats. Det infordrade förslaget, som utarbetats av dåvarande e. o. arkitekten hos ämbetet Carl Möller, överlämnades av ämbetet med skrivelse den 18 oktober 1899 till Kungl. Majds prövning. Enligt nämnda förslag skulle en monumental byggnad uppföras med fasad åt Kungsträdgården, varvid förutsattes, att ateljébyggnadsbolagets dåvarande hus i nordvästra hörnet av Kungsträdgården samt vissa därintill belägna byggnader och anordningar skulle rivas. Kostnaden för uppförande av nytt kanslihus skulle enligt ifrågavarande förslag uppgå till 3,950,000 kronor, därvid medräknats kostnader för inlösen av förenämnda byggnader och av vissa tomter, som i anledning av förslagets genomförande måste bibehållas obebyggda. För vinnande av ytterligare utredning angående föreliggande byggnadsfråga uppdrog Överintendentsämbetet emellertid efter erhållen anmodan, åt dåvarande e. o. arkitekten hos ämbetet Ludv. Peterson att uppgöra skisser och

229 approximativa kostnadsberäkningar till nytt kanslihus, förlagt till det område av Riddarholmen, som upptogs av den statsverket tillhöriga, till ämbetslokal för Generalstaben disponerade tomten nr 8 i kvarteret Riddarholmen och den Stockholms stad tillhöriga, för stadens auktionsverk använda tomten nr 7 i samma kvarter. Med skrivelse den 16 januari 1900 överlämnade Överintendentsämbetet till Kungl. Majd ifrågavarande förslag. Detta förslag, som beräknades draga en byggnadskostnad av 2,880,000 kronor, förutsatte förvärv åt kronan av. auktionsverkets förenämnda tomt. Samma förslag förutsatte vidare, att nya lokaler skulle beredas åt de institutioner, som för det dåvarande inrymdes i Generalstabens hus, och uppgjordes jämväl olika förslag till lösandet av denna fråga. Samtliga framkomna alternativ beräknades emellertid draga avsevärda kostnader, och såväl med hänsyn härtill som av vissa andra skäl ansågs tanken på en förläggning av kanslihuset på sist angivet sätt böra övergivas. Sedan sistnämnda förslag alltså förfallit, igångsattes utredning angående en förläggning av kanslihuset å det område av Riddarholmen, som då upptogs av kammarrättens och marinförvaltningens hus, samt vissa delar av de Stockholms stad tillhöriga tomterna nr 4 och 15 i kvarteret Riddarholmen. Ett förslag till nytt kanslihus å nämnda plats utarbetades på uppdrag av Överintendentsämbetet av dåvarande e. o. arkitekten Ludv. Peterson. I samband därmed uppgjordes förslag bland annat till en för inrymmande av kammarrätten, domänstyrelsen och kammararkivet avsedd byggnad å den förut omförmälda, staden tillhöriga tomten nr 7 i kvarteret Riddarholmen. Dessa förslag ävensom till desamma hörande kostnadsberäkningar, som slutade å respektive 2,700,000 kronor och 1,000,000 kronor, överlämnades av ämbetet till Kungl. Majd med skrivelse den 7 juni 1901. Jämväl för realiserandet av detta förslag erfordrades förvärv av vissa staden tillhöriga fastigheter. Då det emellertid ansågs önskvärt att så vitt möjligt åt den nya byggnad, vari kansliet skulle inrymmas, bevara dess nuvarande läge, verkställdes vid samma tid utredning angående möjligheten att uppföra ett nytt kanslihus å den nuvarande tomten, tillökad med de delar av kvarteret Mars, som upptogs av Överståthållarämbetets hus och Stockholms stads rannsakningsfängelse, ävensom Myntgränden. Denna plan ansågs emellertid av flera skäl ej böra komma till utförande, bland annat med hänsyn därtill, att, därest en kanslihusbyggnad å ifrågavarande område skulle erhålla tillräcklig storlek, densamma måst uppföras i fem våningar, vilket med hänsyn till läget ansågs olämpligt. Vid anmälan av föreliggande byggnadsfråga den 21 februari 1902 förordade dåvarande chefen för Finansdepartementet på anförda skäl det senare förslaget till kanslihusbyggnad å Riddarholmen, och avlät Kungl. Majd jämväl i enlighet härmed framställning i ämnet till 1902 års riksdag. Kungl. Majds förslag vann emellertid ej riksdagens bifall, utan anhöll riksdagen om ny utredning i ämnet. Vid den nya utredning, som med anledning härav igångsattes, undersöktes i första hand, i enlighet med ett av riksdagen gjort uttalande, ånyo möjligheten att förlägga kanslihuset å den plats, som upptogs av Generalstabens hus med närliggande byggnader, eller alltså i huvudsaklig överensstämmelse med 1900

230 års förslag. Likaledes verkställdes förnyad utredning angående möjligheten att bygga å nuvarande tomt, tillökad med angränsande mark. Sedan de tidigare förslagen upprättats hade emellertid behov av ökat utrymme för departementen uppkommit, varför kanslihuset nu måste planeras icke oväsentligt större än förut. Då svårigheter med hänsyn härtill mötte att för skäligt pris förvärva erforderliga markområden för ett kanslihus, förlagt till någon av sist angivna platser, samt jämväl av vissa andra skäl ansågos båda alternativen böra lämnas åsido. I stället inriktades utredningen på en förläggning av kanslihuset i Kungsträdgården. Sedan nytt förslag till uppförande av ett kanslihus därstädes utarbetats av dåvarande e. o. arkitekten Ludv. Peterson gjorde Kungl. Majd jämväl framställning till 1905 års riksdag (proposition n:o 96) om anslag för ändamålet. Det av Kungl. Majd framlagda förslaget avsåg en huvudbyggnad utmed Hamngatan jämte två mindre byggnader utefter samma gata, varjämte en länga avbyggnader skulle uppföras å Kungsträdgårdens västra del utmed Västra Trädgårdsgatan. Kostnader för samtliga byggnader hade beräknats till 4,000,000 kronor, härutöver förutsatte förslaget emellertid vissa kostnader för inlösen av ateljébyggnadsbolagets dåvarande hus samt vissa i enskild ägo varande tomter vid Västra Trädgårdsgatan. Ej heller detta förslag vann riksdagens bifall. Vid anmälan av sitt beslut i ämnet framhöll riksdagen, bland annat, att innan frågan om uppförande av nytt kanslihus avgjordes, en fullständig utredning borde komma till stånd rörande behovet av lokaler för statens samtliga ämbetsverk i huvudstaden samt angående statens därinom belägna fastigheter, vilka kunde tagas i anspråk för beredande av plats för eller medel till ämbetslokalers inrättande. Något nytt förslag till nybyggnad för Kungl. Majds kansli har sedermera ej förelagts riksdagen. Denna fråga har dock alltjämt varit föremål för utredningar, och har därvid tanken på en förläggning av det nya kanslihuset till nuvarande tomt, utökat med vissa delar av angränsande tomter, ånyo upptagits. Sålunda anbefallde Kungl. Majd den 29 september 1911 Överintendentsämbetet att uppgöra alternativa skisser jämte approximativa kostnadsförslag till nybyggnad för kansliet dels å de tomter, som upptagas av nuvarande kanslihuset, gamla polishuset och rannsakningsfängelset, eventuellt även med användande även av den mellanliggande Myntgränden, och dels å nyssnämnda område med tillägg av kvarteret Aglaurus. Den sålunda anbefallda utredningen igångsattes jämväl av Överintendentsämbetet. Då tidsförhållandena emellertid hittills icke ansetts lämpliga för utförande av ett så betydande byggnadsföretag, har utredningens resultat icke blivit överlämnat till Kungl. Majds prövning. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 15 februari 1918 har styrelsen för statsförvaltningens tjänstemannaförening, under betonande av det trängande behovet av ny kanslibyggnad, hemställt om utredning rörande ett i nämnda skrift angivet förslag i ämnet. Sedermera har samma styrelse i en den 19 april 1918 dagtecknad skrift, med ändring av sin föregående framställning, ifrågasatt anordnande av tävlan för svenska arkitekter angående lösande av kansliets nybyggnadsfråga. Enligt styrelsens mening borde vid utlysande av denna tävlan

231 Fig. 73.

Nytt kanslibus; första pristagarens förslag, fasaden.

fastslås, att byggnadsområdet för det blivande kanslihuset skulle utgöras av kvarteren norr om Myntgatan från Mynttorget till Riddarhusgränden.» Sedan Byggnadsstyrelsen enligt nådigt uppdrag den 4 oktober 1918 låtit genom Nytt kansliprofessor E. Lallerstedt uppgöra program för dylik tävlan, har 1921 års Riksdag hus. Senaste i överensstämmelse med Kungl. Majds proposition beviljat 65,000 kronor för förslag. täckande av kostnaderna för tävlingen ifråga. Enligt tävlingsprogrammet skulle det blivande kanslihuset komina att inrymma lokaler för såväl Statsrådsberedningen som samtliga departementen utom Utrikesdepartementet, som förutsattes kvarstanna i Arvfurstens f. d. palats. Program-

~7?7 y rz f

1 org ef

g HAN

A V

AOTBNYAN/NGE.N

o s 10

So

f •-• • • • • • I

-'

oo •

i Ate.

slx*\

is

hip Ft

J*M3

m^MM

«u u § - n

/.

Fig. 74.

Nytt kanslihus; första pristagarens förslag, planer av bottenvåningen och vån. 1 tr. upp.

i*M,\,f*' ypm^t^

•«-:i*-

LANGDSEKTfON,

PLAN

Fig. 75.

A V GÄRDAR

A/A

Nytt kanslihus; första pristagarens förslag, sektion.

met medgiver även en sådan lösning av uppgiften, varigenom Finans- och Försvarsdepartementen kvarstanna i nuvarande lokaler. Vid beräknandet av utrymmesbehovet, i den nya kanslibyggnaden har man utgått från följande antagande rörande antalet rum för varje departement: Statsrådsberedningen 13 rum, har nu 12 rum. Justitiedepartementet 41 » » » 18 » Försvars» 98 » » » 78 » Social» 56 » » » 34 » Kommunikations- » 61 » » » 38 » Finans» 51 » » » 49 » Ecklesiastik» 63 » * » 44 » Jordbruks» 46 » » » 22 » Handels» • 50 » » » 27 » Gemensamma lokaler 13 » Reservlokaler c:a 43 » Summa c:a 535 rum, motsvarande

nuvarande 322 rum.

234 Fig. 76.

Nytt kanslibus; första pristagarens förslag, gårdsinteriör.

Härtill komma omkring 50 bostadsrum och kök för vaktmästare. Under byggnadstiden vore meningen att de i gamla kanslihuset inrymda departementen skulle kunna kvarbo medan de nya delarna av komplexet uppfördes i kv. Mars och sedermera överflytta dit medan den gamla byggnaden

235 revs och återuppbyggdes på ny grund i anslutning till de i kv. Mars nyuppförda delarna av det nya kanslihuset. Byggnadsarbetena skulle sålunda komma att uppdelas på två perioder och måste beräknas taga en tid av 6 år. Då byggnadsarbetena i gynnsammaste fall knappast kunna taga sin början förrän 1926, kan hela komplexet icke beräknas färdigt förrän 1932. Enligt ovan å sid. 42 angivna metod för beräknande av en ämbetsbyggnads ungefärliga kostnad och med antagande av en medelstorlek å de c:a 550 rummen av 25 kvm. och att byggnaden uppföres till en höjd av 22 m. i 5 våningar samt att byggnadskostnaden pr kbm. för en ämbetsbyggnad kan värderas till 50 kronor, skulle dessa kostnader uppgå till omkring 5,560,000 kronor. I och med färdigställandet av ett nytt kanslihus enligt ovanberörda program komma följande staten tillhöriga byggnader och lägenheter att bliva disponibla för annat ändamål: Storkyrkobrinken 2 och 4: tjänsterum 49, bostadsrum 5. * D:o 7 » 9: » 78, » 3. Kv. Sjöhästen: » 44, » 3. Kv. Rosenbad: » 27. Summa

tjänsterum 198,

bostadsrum 11.

Då genom tävlingen bevisats, att en byggnad, motsvarande programmets mycket högt uppdrivna fordringar på utrymme, kan gott få rum på kv. Vulcanus och Mars, finnes väl icke längre något tvivel om, att kanslihuset bör förläggas till denna plats. Att detta bör ske snart, därför talar, förutom den nuvarande byggnadens betänkliga tillstånd, särskilt grundens (se Byggnadsstyrelsens årsberättelse 1918 sid. 50), bland annat även önskvärdheten av att snarast möjligt samla departementen i en byggnad.

~t

Vid utredningen rörande ett nytt kanslihus har man utgått ifrån att Utrikes- Utrikesdepardepartementet skulle fortfarande ha sina lokaler i Arvfurstens f d. palats. tementet i Staten inlöste fastigheten år 1902 för 2,250,000 kronor, varvid Riksdagen i frfur^ sin skrivelse till Konungen, daterad 13 maj 1902, tillkännagav, att den ansåge, att palatset alltjämt borde bibehållas såsom en publik byggnad och inköpas för statsverkets räkning; och syntes, säger Riksdagen, så mycket större skäl härtill föreligga, som byggnadens framstående läge särskilt gör den synnerligen lämplig att användas för allmänt ändamål och det alltmer framträdande behovet av nya och utvidgade lokaler för de centrala ämbetsverken borde föranleda därtill, att det tillfälle, som i förevarande avseende erbjöde sig för tillgodoseende av detta behov, icke borde lämnas obeaktat. Behovet av nya och utvidgade lokaler för de centrala ämbetsverken gjorde sig alltså kraftigt gällande redan för 20 år sedan. Paradvåningen med synnerligen konstnärlig dekorering av Louis Masreliez ligger 1 tr. upp med tillträde genom en monumental trappa från stora portvalvet. Paradvåningens mot torget vettande rum användas till departementets arkiv, som där är provisoriskt inhyst. Ett av praktrummen är avbalkat med en trä-

236 .

Fig. 77.

Arvfurstens f. d. palats.

vägg för att åstadkomma ett toalettrum. I ett annat rum äro de förgyllda skulpterade omfattningarna oljemålade vita samt en modern kakelugn uppsatt; i flygeln mot Fredsgatan har en modern järntrappa inbyggts i anslutning till den förnämliga huvudtrappan. En del av dessa och liknande åtgärder äro vidtagna innan staten övertog byggnaden. Ehuru ursprungligen uppfört till fursteboning har palatset emellertid stora förutsättningar att fylla fordringarna på ett utrikesministerium, i all synnerhet om där samtidigt beredes bostad åt utrikesministern på sådant sätt, att de tre stora paradrummen mot Gustaf Adolfstorg kunna på lämpligt sätt ställas i förbindelse med boställsvåningen för att användas vid officiella mottagningar och banketter eller internationella konferenser. Tanken på att slopa nuvarande utrikesministerhotellet vid Blasieholmstorg såsom utrikesministerns bostad har under senaste tiden allt oftare dykt upp och nu senast, på föranledande av en av Musikaliska akademien gjord underdånig framställning om verkställande av utredning rörande möjligheten av det nuvarande utrikesministerhotellets upplåtande åt akademien, tagit en mera fast form uti en nådig befallning den 3 juni 1921 till Byggnadsstyrelsen att i samband med nyssnämnda utredning även verkställa utredning angående huruvida och på vad sätt bostad åt utrikesministern skulle kunna beredas i fastigheten nr 1 i kv. Lejonet i Stockholm, d. v. s. Arvfurstens f. d. palats. Härmed synes oss såväl frågan om användningen av Utrikesministerhotellet som Arvfurstens f. d. palats hava förts in på rätta banor.

237 PLANAVANDRÅ

Fig. 78.

VANS

WTRUÖL

FlAfJM

vrr/DSVANifJöEM

Förslag till inredande av tjänstelokaler åt Utrikesdepartementet och bostad åt utrikesministern i Arvfurstens f. d. palats.

238 Det lider nämligen, enligt de sakkunnigas förmenande, intet tvivel om, att Musikaliska akademiens snart 20-åriga byggnadsfråga kan tillfredsställande lösas endast om akademien kan få disponera även över Utrikesministerhotellets byggnad och tomtområde (se Musikaliska akademien, sid. 299). Vad Arvfurstens f. d. palats beträffar torde detsamma kunna lämna utrymme såväl för departementet som för ministerbostaden, under förutsättning dock, att man å gården utefter brandmuren mot grannens tomt uppför en byggnad huvudsakligen avsedd för upptagande av det nu i praktsalarna inrymda arkivet, samt att byggnaden i övrigt får användas uteslutande för dessa två ändamål. Den gjorda utredningen ger vid handen, att Utrikesdepartementet på så sätt skulle kunna disponera 69 ämbetsrum samt omkring 280 kvm. arkivutrymme och 14 bostadsrum för vakt-

fekhon

Fig. 79.

A~£>

JeÅ/io/i

C-D

Jtklian

£•-••/?

Förslag till inredande av tjänstelokaler åt Utrikesdepartementet och bostad åt utrikesministern i Arvfurstens f. d. palats, sektioner.

mästare, portvakt, chaufför och maskinist. Utrikesministerbostaden skulle bestå av 23 rum samt de 4 stora praktrummen. Dispositionen i stora drag av byggnaden, fig. 78, ger sig själv: ministerbostaden i södra flygeln utefter strömmen med särskild trappa och ingång till vänster i stora portgången. Den nuvarande trappan till höger blir uppgång till ministerns arbets- och mottagningsrum samt till paradvåningen ävensom till ämbetsverket i övrigt, till vilket dock även leder den gamla rekonstruerade trappan i det Torstensonska palatset, -d. v. s. i byggnadens norra flygel utefter Fredsgatan. Kostnaderna för genomförandet av detta förslag kunna approximativ t beräknas enligt (september 1922) gällande pris till omkring 975,000 kronor, däri inberäknade kostnaderna för införande av värmeledning i hela byggnaden samt förstärkning av grunden under flygeln mot Strömgatan. Det senare arbetet, som under alla omständigheter förr eller senare måste vidtagas, beräknas enbart draga en kostnad av 50,000 kronor.

239 I och för iordningställande av de rum i byggnaden, som hösten 1921 av Utrikesdepartementet övertagits från Marinstabens utrikesavdelning, Försvarsdepartementet och Sjöförsvarets kommandoexpedition, summa 29 rum och en vaktmästarebostad, beviljade 1920 års Riksdag 145,000 kronor. Större delen av denna summa avsåg införande av värmeledning i en del av byggnaden. Med anledning av den ovan relaterade ifrågasatta förändrade användningen av byggnaden inskränktes reparationsarbetena till att omfatta endast sådana, som under alla omständigheter måste utföras. Härigenom begränsades kostnaderna till 40,000 kronor. Återstående 105,000 kronor torde sålunda kunna få påräknas såsom redan tillgängliga vid eventuellt införande av värmeledning i hela byggnaden enligt det utvidgade programmet, vilket skulle kunna genomföras först 1926, då efter Svea hovrätts avflyttning från Gamla kungshuset (se sid. 223) lämpliga lokaler i detta hus skulle kunna beredas Regeringsrätten och Lagrådet, vilka för närvarande äro de enda utom Utrikesdepartementet som bebo Arvfurstens f. d. palats. Den såsom slutgiltig nu beskrivna användningen av Arvfurstens f. d. palats förutsätter, som nämnts, uppförandet av en arkivbyggnad utefter västra tomtgränsen. Denna byggnad behöver icke bli fulare än grannens brandmur; snarare skulle därmed kunna vinnas elt bättre utseende åt denna gårdssida. Men den redan smala gården bleve ännu trängre. Man erinras om den å sid. 67 framkastade principen: att kvarter, där staten är tomtägare, böra i sin helhet så småningom bringas i Kronans ägo. Staten är icke nu i absolut behov av tomten nr 2 i kv. Lejonet, men man kan förutse, att den tiden kommer, då utrymmet å tomten nr 1 blir otillräckligt. Liksom utrikesministerbostaden måste inrubriceras bland de lokaler, som er-Statsminister fordras för Kungl. Majds kansli, så lärer väl ock bli fallet med bostaden för hotell. statsministern, om och när en sådan anses böra av statsverket tillhandahållas innehavaren av detta ämbete. Byggnadssakkunniga hava trott sig finna en lämpligt belägen och med vissa förändringar för ifrågavarande ändamål passande byggnad i Skogsinstitutets f. d. byggnad i Nobelparken i Strandvägens fond. För närmare uppgifter rörande denna fråga hänvisas till sid. 135.

Grupp A. Ämbetsverk. 1.

Ämbetsverk tillhörande Justitiedepartementet.

Fastighetsregisterkommissionen har sin lokal i Svartmangatan 24, där den dispo- Fastighetsnerar 4 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 117 kvm. och 7 fönster mot registerkomen årshyra av 1,300 kronor. missionen. Då hyreskontraktet utgår den 1 april 1923 torde motsvarande utrymme kunna beredas kommissionen i Rosenbad.

240 Fångvårds- Fångvårdsstyrelsen har sina lokaler i Gamla riksdagshuset, fördelade på källarstyrelsen. våning, jordvåning och bottenvåning. Styrelsen disponerar över 32 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 703 kvm. Tjänstemännens antal i oktober 1920 var 31, fönsterantalet 34 och alltså relationstalet = l.i o. Enligt 1921 års Riksdags beslut upprättades år 1922 en ny byrå inom styrelsen. Tjänstemännens antal har härmed ökats till 34 och relationstalet blivit = 1. Dessa siffror visa, att utrymmet i Fångvårdsstyrelsens lokaler är så kraftigt utnyttjat, att ytterligare behov av utrymme icke kan tillfredsställas inom nu anvisade område i Gamla riksdagshuset. Då Fångvårdsstyrelsen för det alltjämt växande straffregistret behöver möjlighet till efter hand ökat utrymme, då styrelsen vidare icke kan anses för sin verksamhet särskilt bunden vid Riddarholmen och då slutligen styrelsens nuvarande lokaler behövas för de verk som böra ha lokaler på Riddarholmen, i detta fall Kommerskollegium och Socialstyrelsen, hava byggnadssakkunniga föreslagit att översta våningen i västra delen av Grönlandet norra skulle upplåtas åt Fångvårdsstyrelsen, vilket av Kungl. Majd även medgivils i nådigt brev den 30 juni 1922. Sedermera har Fångvårdsstyrelsen emellertid ifrågasatt, att, då cellfängelset i kv. Domherren å Östermalm icke längre behövdes för fängelseändamål, dess administrationsbyggnad och en del av cellbyggnaden skulle efter vissa ändringar och reparationer upplåtas åt styrelsen, och i samband därmed den för detta ändamål icke behövliga delen av kvarteret försäljas till bostadsändamål (se sid. 144). Den för Fångvårdsstyrelsen avsedda lokalen i Grönlandet norra innehåller 39 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,200 kvm. och 66 fönster, relationstal = 1.94. Styrelsen skulle'alltså där få väsentligt rymligare och ljusare lokaler än i Gamla riksdagshuset. Ehuru rummens antal endast ökats med 7, d. v. s. 22 %, har den nyttiga golvytan ökats med 71 % och fönsterantalet med 94 %. I kv. Domherren beräknas styrelsen kunna disponera omkring 38 tjänsterum med omkring 850 kvm. nyttig golvyta och 93 fönster. Härtill kommer arkivutrymme med omkring 80 kvm. golvyta och 13 fönster. Rummens antal skulle alltså bli ungefär detsamma som i Grönlandet norra, ehuru golvytan är mindre. Byggnadsstyrelsen har i underdånig skrivelse den 1 februari 1923 avstyrkt Fångvårdsstyrelsens förflyttande till Länscellfängelsets förvaltningsbyggnad, emedan de företrädesvis till bostäder avsedda rummen icke utan anordnande av korridorer skulle kunna apteras till tjänstelokaler samt emedan det skulle vara förenat med ytterligare kostnader att omändra de för Fångvårdsstyrelsen i kv. Grönlandet norra iordningställda rummen för annat ändamål. Byggnadssakkunniga anse i likhet med Byggnadsstyrelsen, att Fångvårdsstyrelsen bör, såsom en gång bestämts, förflyttas till den för densamma iordningställda lokalen i Grönlandet norra. Se i övrigt sid. 178 och följande. Sammanfatt- De båda till Justitiedepartementet hörande i Stockholm förlagda ämbetsverken ning. Fastighetsregisterkommissionen och Fångvårdsstyrelsen torde från och med år 1923 få anses fast lokaliserade i Kronans hus.

241 2.

Ämbetsverk tillhörande Försvarsdepartementet.

Arméförvaltningen upptager helt och hållet f. d. posthuset vid Rödbodtorget, ArméförvaltJakobsgatan 30. Byggnaden har, sedan posten år 1906 lämnade densamma, ningen. dels påbyggts med en hel våning år 1907, dels tillbyggts år 1920 med en arkivbyggnad på gården. Genom uppdelning av en del stora rum i flera mindre ha under de senaste åren tjänsterummens antal ökats från 157 till 186 rum. Lokalerna i byggnaden disponeras sålunda: Artilleridepartementet Fortifikations-» Intendents» Civila » Sjukvårdsstyrelsen

21 rum, 386 kvm. golvyta. 42 » 1,000 » » 43 » 1,126 » » 68 » 1,332 » 12 » 286 » »

Summa 186 rum, 4,130 kvm. golvyta. Härtill komina: 8 vaktmäst.-bost. (rum och kök) Arkivlokaler

22 rum. 130 kvm.

För Arméförvaltningens arkiv förhyras dessutom 4 rum med 122 kvm. golvyta i Munkbrogatan nr 2 mot en årshyra av 2,300 kronor. För magasinering av Sjukvårdsstyrelsens förråd av sjukvårdsartiklar förhyres vidare i S:t Eriksgatan 6 en källarlokal med 1,100 kvm. golvyta mot en hyra av 18,000 kronor. Beträffande tjänstelokalerna vid Rödbodtorget torde de få anses motsvara behovet. Någon anledning att flytta ämbetsverket till annan plats förefinnes icke för närvarande. Emellertid pågår utredning om eventuell administrativ sammanslagning av de länt- och sjömilitära centrala ämbetsverken. Huruvida en sådan sammanslagning kan komma att inverka på Arméförvaltningens lokalfråga kan ännu icke beräknas. Marinförvaltningen bor för närvarande i förhyrda lokaler. Förr eller senare kommer turen till detta ämbetsverk att inflytta i Kronans hus. Erfordras härför ny byggnad, kan en kombinerad Armé- och Marinförvaltningsbyggnad knappast tänkas uppförd på någon annan tillräckligt stor och lämpligt belägen, statsverket tillhörig tomt än Artillerigården (jämför sid. 117 o. följ.). Vi hava emellertid för närvarande ingen anledning att beträffande själva ämbetsverket Arméförvaltningen föreslå någon ändring av dess lokalisering. I fråga om Sjukvårdsstyrelsens förråd i källaren till huset S:t Eriksgatan 6 Sjukvårdsstyre uppstod år 1920, med anledning av den kraftiga förhöjningen av hyresersätt!lT'ff{or ningen från 7,500 till 18,000 kronor, vid ärendets behandling hos Byggnadsstyrelsen fråga om uppförande för dessa dyrbara förråd jämte de i Fredrikshov upplagda av en särskild byggnad jämte vaktmästarebostad invid någon av statens järnvägsstationer. Förslag till dylik förrådsbyggnad uppgjordes och beräknades draga en byggnädskostnad av 410,000 kronor (enligt nu gällande pris c:a 310,000 kronor), vilket godtogs av Sjukvårdsstyrelsen. Statens järnvägar 16

242 syntes icke heller hava haft något att invända mot byggnadens placering å viss angiven plats å Norrtulls stationsområde. Emellertid medgav icke då tiden att föra frågan vidare, varför hyreskontraktet rörande källarlokalen i S:t Eriksgatan 6 förlängdes på 5 år med en årshyra av 18,000 kronor. Byggnadssakkunniga hava å sid. 285 påvisat en annan möjlighet: nämligen att, vid Svea artilleriregementes förflyttning till ny kasern, inrymma sjukvårdsförrådet (jämte Arméns intendenturförråd) i den nuvarande artillerikasernen. Intill dess måste sjukvårdsförrådet provisoriskt lokaliseras. Arméns Kasernbyggnadsnämnden, som i oktober 1920 hyrde 11 rum för en årshyra avbaserat?/^- 9,000 kronor, innehar nu i Auditorium 14 rum, för vilka betalas 8,000 kronor nadsnämnd. p r a r ^.y de 15 kaserner som nämnden haft i uppdrag att utföra äro 12 i det närmaste färdiga. Arbetena med de två kasernerna i Linköping torde avslutas inom de närmaste åren, och ar-betena med kasernen i Lund hava, sedan grunderna utförts, inställts enligt 1921 års Riksdags beslut. Som denna nämnd måste anses vara av tillfällig natur, alldenstund dess uppdrag egentligen endast omfattar byggandet av ett visst antal infanterikaserner, torde nämndens tjänstelokaler allt framgent böra anskaffas genom förhyrning, såvida icke nämnden anslutes till något befintligt ämbetsverk med tillräckligt utrymme för densamma i något Kronans hus, se under rubriken »Byggnadsstyrelsen», sid. 254. CivilanstäM- Civilanställningskommissionen disponerar 1 rum i Krigshögskolans byggnad i nmgskommis- j c v _ Kandidaten, Östermalmsgatan 8. Någon ändring av lokalens storlek eller läge hava de sakkunniga ingen anledning föreslå. Djurgårds- Djurgårdskommissionen har sin lokal i nr 17 Drottninggatan, där 3 rum med k 6n °ionen S o l v y t a a v 6 8 kvm. förhyras för 2,000 kronor om året. Kommissionens anslutning till Byggnadsstyrelsen har ifrågasatts, varför vi föreslå dess förflyttande till Fredrikshov i samband med anordnande därstädes av lokaler åt Byggnadsstyrelsen, sid. 254. Femte armé- Femte arméfördelningens expedition disponerar i Krigshögskolans hus i kv. fördelningens Kandidaten 13 rum med 284 kvm. nyttig golvyta samt ett rum för städerska. expedition. Anledning till ändring i dess lokalisering i huvudstaden förefinnes icke; det är dock icke uteslutet att expeditionen kan komma att förflyttas till någon stad inom V. arméfördelningens eget område, eventuellt Uppsala. Fjärde armé- Fjärde arméfördelningens expedition disponerar i Krigshögskolans hus i kv. ^ ^^em Kandidaten 14 rum med 301 kvm. golvyta. Behövlig"lokalutvidgning med 5 expe i ton. m m QSLt upptagits i Byggnadsstyrelsens förslag till nybyggnad i kv. Kandidaten, vartill medel beviljats av 1920 års Riksdag. Lokalen beräknas vara färdig till inflyttning hösten 1926.

f M

GeneralGeneralstaben, som enligt tabell 4 i oktober 1920 innehade 49 tjänsterum i Rosenstaben. haneska huset, kv. Riddarholmen nr 8, innehar för närvarande 53 rum och salar med en sammanlagd golvyta av 1,988 kvm. i samma byggnad.

243 Tjänstemännens antal i oktober 1920 var 84; fönsterantalet är 97; relationstalet alltså 1.15. I den nya byggnaden i kv. Kandidaten, fig. 67 och 68, har för Generalstaben beräknats 85 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 2,332 kvm. och 134 fönster. Golvytan skulle sålunda komma att ökas med omkring 12.5 % och relationstalet mellan antalet fönster och tjänstemän bli 1.5 9. Lokalerna beräknas bli färdiga tidigast hösten 1926. Infanteriinspektionen hyr 4 rum i huset Narvavägen 22 för 1,750 kronor. I Infanterinya byggnaden i kv. Kandidaten har beräknats för denna inspektion 4 rum inspektionen. med 108 kvm. golvyta och 6 fönster. Kavalleriinspektionen hyr 6 rum i huset Sturegatan 46 för 4,000 kronor. I nya Kavalleribyggnaden i kv. Kandidaten har beräknats för denna expedition 4 rum med en inspektionen. golvyta av 108 kvm. och 7 fönster. Lantförsvarets kommandoexpedition disponerar vid sidan av Försvarsdeparte- Lantförsvamentet 26 rum i Storkyrkobrinken 7 och 9, fönsterantalet är 33, tjänstemän- rets komnens antal 29. Relationstalet således l.i 4. I programmet för det nya kansli- mandoexp. huset är beräknat nödigt utrymme för denna expedition i samband med Försvarsdepartementets lokaler. Militärläroverksinspektionen hyr 4 rum i huset Kommendörsgatan 12 för 3,500 Militärlärover ek kronor. I nya byggnaden i kv. Kandidaten är för denna inspektion beräknat ^^ ' 4 rum med 108 kvm. golvyta och 7 fönster. Remonteringsstyrelsen hyr 3 rum i huset Eriksbergsgatan 7 för 3,500 kronor. Remont.I nya byggnaden i kv. Kandidaten är för denna styrelse beräknat 3 rum med styrelsen. en golvyta av 72 kvm. och 5 fönster. Stockholms lantrullförings expedition har i Krigshögskolans byggnad 2 rum. Sthlms läntAnledning till ändring i dess lokalisering förefinnes icke. rullf-exp. Stockholms sladsrullförings expedition har i Krigshögskolans hus 4 ruin och Stockholms s skall enligt nybyggnadsförslaget i kv. Kandidaten i den nya byggnaden erhålla jads 1U ytterligare 6 rum, vilken utvidgning av lokalen torde vara behövlig. j.-exp. Tränginspektionen, som 1920 hyrde 3 rum i Munkbrogatan 2, hyr nu 5 rum Tränginspeki Smålandsgatan 10 för 3,700 kronor. I nya byggnaden i kv. Kandidaten tionen. har för denna inspektion beräknats 4 rum med en golvyta av 108 kvm. och 6 fönster. Chefens för kustartilleriet expedition, som i oktober 1920 hyrde 8 rum i Birger Chefens för Jarlsgatan 25, har nu 4 rum i Patentverkets f. d. hus och förhyr 4 rum i vid- kustartilleriet liggande hus, Smålandsgatan 10, för 4,200 kronor. I nya byggnaden i kv. Kandi- expedttum. daten har för denna expedition beräknats 8 rum med en golvyta av 234 kvm. och 14 fönster. Se »Marinstaben».

244 Högste befäl- Högste befälhavarens över kustflottan expedition, som förut innehade 5 rum i lavarens över Långa raden å Skeppsholmen, innehar nu 6 rum i Patentverkets f. d. hus expedition l n v a b y g g n a d e n i kv. Kandidaten har för denna expedition beräknats 8 rum med en golvyta av 183 kvm. och 11 fönster. Se »Marinstaben». MarinförMarinförvaltningen är inrymd i huset Mästersamuelsgatan 6, där 83 tjänstem a n e n . r u m m e d e n n y t t i g g o l v y t a a y 2 ,020 kvm. samt 6 bostadsrum för vaktmästare förhyras för 43,000 kronor enligt kontrakt gällande till 1926. Tjänstemännens antal i oktober 1920 var 148 och fönsterantalet 161, vadan förhållandet mellan antalet fönster och behövliga arbetsplatser var 1.0 9. Givetvis bör ett så betydande ämbetsverk, så snart som omständigheterna det medgiva, anvisas plats i något Kronans hus. Då emellertid de nuvarande förhyrda lokalerna äro lämpliga, tillräckliga och samlade på ett ställe, och då åtskilliga institutioner äro i mera trängande behov av förbättrade, utvidgade eller samlade lokaler, synes oss frågan om Marinförvaltningens förflyttning till något gammalt eller nybyggt Kronans hus höra till dem som böra sättas i sista rummet. Vi hava dock icke skjutit denna lokalfråga helt och hållet ifrån oss, utan efter försök i olika riktningar stannat vid den möjligheten, att till Artillerigården sammanföra samtliga sjömilitära institutioner. Jämför sid. 121. Marinstaben. Marinstaben har från sina förra lokaler i Arvfurstens f. d. palats samt å Skeppsholmen hösten 1921 inflyttat i Patent- och registreringsverkets f. d. hus, Birger Jarlsgatan 7, där åt Marinstaben upplåtits 26 rum med 61 fönster och med en sammanlagd nyttig golvyta av 631 kvm. samt en vaktmästarebostad. För Marinstaben beredes plats i den nya byggnaden för militära verk och institutioner i kv. Kandidaten (se sid. 207), där en lokal på 28 rum med en sammanlagd golvyta av 881 kvm. och 42 fönster reserverats för dess ändamål. Då de av Marinstaben disponerade 24 rummen i Arvfurstens f. d. palats omedelbart behövdes för Utrikesdepartementet, har man icke kunnat avvakta färdigställandet av nämnda byggnad i kv. Kandidaten, som beräknats kunna äga rum först 1926. Emellertid har från Marinstaben framhållits, att deras blivande permanenta ämbetslokal lämpligen borde sammanföras med Marinförvaltningens och icke med Generalstabens. Detsamma skulle gälla även Högste befälhavarens över kustflottan samt Chefens för kustartilleriet expeditioner. Skulle Kungl. Majd besluta i överensstämmelse härmed, blir dessa tre ämbetsverks lokalfråga icke för närvarande aktuell, utan beroende på när Marinförvaltningens nybyggnadsfråga kan upptagas till slutligt avgörande. I så fall skulle Marinstaben jämte de båda nämnda sjömilitära chefsexpeditionerna tillsvidare stanna i de nuvarande lokalerna. Jämför härmed byggnadssakkunnigas förslag till användning av Patentverkets f. d. byggnad, i händelse Marinstaben skulle förflyttas till kv. Kandidaten, sid. 247. Sjökarte verket.

Sjökarteverket disponerar på Skeppsholmen tillsammans 24 tjänsterum samt 2 rum för vaktmästare i Sjökarteverkets hus eller samtliga utrymmen i byggnaden. Någon anledning till ändring i nuvarande lokalförhållanden föreligger icke. Detta verk kan sålunda anses fast'lokalisera!.

245 Sjöförsvarets kommandoexpedition disponerar vid sidan av Försvarsdeparte- Sjöförsvarets mentet 16 rum med 26 fönster och 275 kvm. golvyta i Storkyrkobrinken 7 och kommando9. Tjänstemännens antal är 11, relationstalet är 2.36. I programmet för det exPeditton. nya kanslihuset är i samband med Försvarsdepartementet beräknat nödigt utrymme för denna liksom för Lantförsvarets kommandoexpedition. För större delen av de till denna avdelning av grupp 4, d. v. s. till Försvars- Sammanfattdepartementet, hörande ämbetsverk beredes rum i den under uppförande vaning. rande ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten (numera Uppfinnaren), fig. 67 och 68. Sålunda skulle av de ovan relaterade 14 till lantförsvaret hörande verken icke mindre än 11 komma att inrymmas i nämnda byggnad, om Byggnadsstyrelsens förslag till dess utnyttjande vinner nådigt godkännande, nämligen: IV. arméfördelningens expedition, Militärläroverksinspektionen, V. arméfördelningens expedition, Remonteringsstyrelsen, Civilanställningskommissionen, Stockholms lantrullföringsexpedition, Generalstaben, Stockholms stadsrullföringsexpedition, Infanteriinspektionen, Tränginspektionen. Kavalleriinspektionen, Eventuellt skulle även tre av sjöförsvarets ämbetsverk inrymmas i samma byggnad, nämligen: Chefens för kustartilleriet expedition, Högste befälhavarens över kast flottan expedition och Marinstaben. Beträffande Armé- och Marinförvaltningarna måste byggnadssakkunniga på grund av den svävande organisationsfrågan rörande dessa verk inskränka sig till att föreslå deras kvarstannande tills vidare i nuvarande lokaler. Vi hänvisa emellertid till vad som yttrats rörande dessa ämbetsverks och ovannämnda tre, sjöförsvaret tillhörande verks lokalisering i samband med utredningen angående Artillerigårdens framtida utnyttjande, sid. 121. För Länt- och Sjöförsvarets kommandoexpeditioner beräknas plats i ett nytt kanslihus. Sjökarteverket är fast lokaliserat i egen byggnad, och för Kasernbyggnadsnämnden och Djurgårdskommissionen böra tillsvidare lokaler förhyras. 3. Ämbetsverk tillhörande Socialdepartementet. För Arbetsrådet och centrala skiljenämnden förhyras f. n. 11 rum med en sam- Arbetsrddet manlagd nyttig golvyta av 340 kvm. samt 2 rum och kök för en vaktmästare och centrala i huset Stora Nygatan 40—42 mot en årlig hyresersättning av 16,700 kronor, skiljenämnLokalt samhörande med dessa verk är Yrkesinspektionen. Samtliga böra erhålla lokaler i Kronans hus i närheten av Socialstyrelsen. Härvid bör iakttagas, att utöver det nödiga antalet tjänsterum anordnas ett par rymliga sessionssalar för »Förlikningsmannen i arbetstvister». De för Arbetsrådet och centrala skiljenämnden samt Förlikningsmännen i arbetstvister behövliga rummens antal beräkna vi tillsammans till 16. De sakkunniga anse sig kunna i samband med Socialstyrelsens överflyttande

246 till Gamla riksdagshuset bereda rum i denna byggnad för dessa institutioner (se nedan sid. 249), för vilka alltså förhyrning bör fortgå åtminstone till år 1926. Försäkrings- Försäkringsrådet har sina lokaler i Näckströmsgatan nr 4. Där förhyras 12 rådet. (1 oktober 1920 r u m m e d 322 kvm. golvyta för en årshyra av 12,000 kronor. innehade rådet, såsom i tabell 4 angives, 11 rum, hyran var 11,000 kronor.) Försäkringsrådet tillhör den grupp av sociala verk, som enligt vårt förslag sid. 251 skulle sammanföras till en byggnad i kv. Fyrmörsaren eller annorstädes. Intill dess torde lokaler böra såsom hittills anskaffas genom förhyrning, eller vid kommande omflyttningar beredas i något Kronans hus. 1 Länsstyrelsen Konungens befallningshavande i Stockholms län har, alltsedan egendomen 1812 for Stock- j i o m j statens ägo, haft boställe och ämbetsrum i Preisiska huset Drottninggatan holms lan. ^ Q v e r m t e n ( j e n t s ä m b e t e t — sedan 1918 Byggnadsstyrelsen — Dfa har ock varit inrymt. För att bereda ökat utrymme åt de båda ämbetsverken måste landshövdingen år 1919 flytta till en av statsverket förhyrd våning. Under rubriken Preisiska huset, sid. 204, redogöres för de olika förslag till ordnande av berörda båda ämbetsverks lokalfrågor, som av Byggnadsstyrelsen framlagts utan att ännu hava länt till definitivt resultat. Riksdagens beslut peka i den riktningen att Preisiska huset skall bliva Stockholms läns lantstatshus och länsresidens. Säkert finnes det härför erforderliga utrymmet; huruvida man skall kunna anordna en fullt tillfredsställande landshövdingbostad i denna byggnad, är däremot mindre säkert. Byggnadens planform och kombinationen ämbetsverk-bostad lägga hinder i vägen för utbildande av en verkligt förstklassig landshövdingbostad, sådan man kan ha rättighet att fordra i landets huvudstad. Förutsättningen för Preisiska husets iordningställande i sin helhet för Länsstyrelsens behov av ämbets- och bostadslokaler är att Byggnadsstyrelsen anvisas utrymme på annat håll. Då vi i det följande komma att föreslå Byggnadsstyrelsens förflyttning till Fredrikshov, gå vi visserligen i den av Riksdagen anvisade riktningen och föreslå i konsekvens härmed, att Preisiska huset användes till ämbetslokal åt Länsstyrelsen och till landshövdingresidens, men anse oss dock här böra redogöra för de undersökningar som gjorts i annan riktning. Vid övervägandet av de båda verkens med varandra sammanhängande lokalfrågor torde böra observeras, att Byggnadsstyrelsen måste hava sina lokaler samlade i en byggnad, under det att de till länsstyrelserna hörande lokalerna i allmänhet utan olägenhet uppdelas på tre olika byggnader, en för ämbetsverket, en för landshövdingens bostad samt en för länets lantmäterikontor. Om sålunda i huvudstaden kunde påvisas lämpliga lokaler i Kronans hus, låt vara på olika ställen, för dessa tre ändamål, skulle det måhända kunna ifrågasättas att låta Byggnadsstyrelsen taga hela Preisiska huset i anspråk. Byggnaden är nämligen lagom stor för detta ändamål. Länsstyrelsens lokalfråga skulle i så fall säkerligen kunna ordnas på flera 1

Enligt nåd. brev u / 5 och 29/o 1 9 2 3 n a r a t Försäkringsrådet upplåtits lokaler i Engelbrektsgatan 5.

247 olika sätt. Vi inskränka oss till att här angiva ett par möjligheter, och vilja vi då i första rummet fästa uppmärksamheten på, att statsverket uti den åt Lantmäteristyrelsen upplåtna gamla byggnaden vid V. Trädgårdsgatan äger ett litet förnämligt palats, som synnerligen väl skulle ägna sig till boställe åt någon tjänsteman med representationsskyldigheter. Byggnaden har för övrigt en gång i tiden varit upplåten till boställe, nämligen åt lantmäterigeneraldirektören. Den kan, enligt vad våra undersökningar giva vid handen, utan svårighet inredas till ett bekvämt landshövdingresidens. Man skulle till och med i byggnaden kunna få utrymme för Stockholms läns lantmäterikonlor med ingång genom porten i Lantmäteribacken. Enligt byggnadssakkunnigas plan för ordnandet av ämbetsverkens lokalisering skulle denna byggnad förr eller senare bli ledig. Se vidare härom under Lantmäteristyrelsen, sid. 272. Skulle Rosenhaneska huset, efter Generalstabens snart förestående avflyttning, överlämnas till Riksarkivet (sid. 346) och icke såsom även ifrågasatts till Svea hovrätt, då skulle frågan om Lantmäteristyrelsens överflyttande till Riddarholmen snart bliva aktuell och ovan berörda förslag till länsresidens kunna upptagas till prövning. Ännu en staten tillhörig, liten förnämlig gammal byggnad (sid. 128) innehållande omkring 20 rum finnes å Fredrikshovsområdet. Även denna skulle kunna inredas till ett länsresidens, i vilket fall den större Fredrikshovsbyggnaden, tillbyggd såsom föreslagits i samband med utredningen rörande Byggnadsstyrelsens lokalfråga, skulle användas till lantstatshus och lokal för Lantmäterikontoret i Stockholms län. Se fig. 30 sid. 131 samt sid. 253. Skulle det gamla palatset vid Lantmäteribacken åter bli länsresidens, borde egentligen byggnaden mitt emot (Civilstatens änke- och pupillkassa) vara lantstatshuset. Längre fram på V. Trädgårdsgatan äger Kronan emellertid ett hus, Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus, som genom om- och tillbyggnad kan förvandlas till en god ämbetsbyggnad (se sid. 188) lämpad för Länsstyrelsen. Eljest finnes ej långt därifrån, i hörnet av Smålands- och Birgerjarlsgatorna Patentverkets f. d. hus, som innehåller ungefär det behövliga antalet rum och som skulle bliva ledigt samtidigt med Rosenhaneska huset, om Byggnadsstyrelsens förslag till utnyttjande av den nya militära ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten skulle av Kungl. Majd godtagas. Detta förslag innebär nämligen att åt nuvarande innehavare av Patentverkets f. d. hus skulle beredas lokaler i nämnda nya byggnad. Såsom synes finnas flera möjligheter att ordna ifrågavarande lokalfrågor till och med så, att man i Stockholms som övriga län finge ett landshövdingresidens. Medicinalstyrelsen har för närvarande sina lokaler huvudsakligen i statens Medicinalstyfastighet, Svartmangatan 9. Av de i densamma ingående tomterna nr 2 och relsen. 3 av kv. Cepheus inköptes den senare den 2/2 1780 och den förra den ll / 6 1799 av Kungl. Nummerlotteriet. Sedan detta upplösts den 4/c 1841, övergingo de till Sundhetskollegium, som från och med 1878 burit namnet Medicinalstyrelsen. Byggnaden innehåller 30 tjänsterum med en nyttig golvyta av 721 kvm. samt 3 vaktmästarebostäder, tillsammans 6 r u m ; härtill kommer omkring 148 kvm. magasinsutrymme i en gårdsbyggnad. Vid flera tillfällen

248 har styrelsen framfört önskan om andra lokaler, enär de nuvarande äro otillräckliga, vilket framgår av att verket på annat håll måste förhyra lokaler. Sålunda förhyres: Svartmangatan 11, 3 tjänsterum, 90 kvm. för en hyra av kr. 1,800: — Stora Nygatan 6, 6 » 111 » (veterinärbyrå) » 4,200: — Auditorium 3 rum 89 » (bibliotek) » 1,840: — Idungatan 1, 30 » 805 » » 38,000: — Denna sistnämnda lokal disponeras till största delen av Statistiska centralbyråns folkräkningsarbete. (I oktober 1920 betalades för lokalerna Svartmangatan 11 1,200 kronor. Biblioteket var då inrymt i 4 rum i Skeppsbron nr 10.) Härtill komma 2 rum med 42 kvm. golvyta i Karolinska institutet, vilka användas till pestlaboratorium. Enligt Kungl. Majds beslut av den 30 juni 1922 iordningställes för Medicinalstyrelsen, Statens farmaceutiska (sid. 303) och rättskemiska (sid. 304) laboratorier i kv. Grönlandet norra nya lokaler på sätt finnes angivet å fig. 52, sid. 179. Medicinalstyrelsen beräknas där få 71 tjänsterum med en sammanlagd nyttig golvyta av omkring 2,000 kvm. och 129 fönster, samt 3 vaktmästarebostäder. Statens farmaceutiska laboratorium beräknas där få 10 rum med en golvyta av 242 kvm. och 17 fönster och Statens rättskemiska laboratorium 8 rum, 222 kvm. golvyta och 11 fönster. I och med dessa tre institutioners inflyttning i Grönlandet norra, vilket beräknas kunna äga rum hösten 1923, skulle ett årligt hyresbelopp av omkring 17,500 kronor inbesparas och Medicinalstyrelsens hus bliva ledigt för något annat statens ändamål (se Kontrollstyrelsen sid. 260). Beträffande lokaler åt Statens bakteriologiska laboratorium se sid. 302, och åt Statens veterinärbakteriologiska anstalt sid. 304. Fe

7eteentU

föråkrina, anstalten'

Pensionsstyrelsen har sin lokal i nr 5 och nr 7 Engelbrektsgatan, vilka hyreshus 1917 inköptes av statsverket och sedermera omändrats till ämbetslokaler så gott sig göra låtit, se sid. 181. Pensionsstyrelsen disponerar där 138 tjänsterum med 259 fönster. Då tjänstemännens antal är 261 blir relationstalet 0.9 9, vilket för ett verk av denna art måste anses mycket tillfredsställande. För vaktmästare och maskinist upptagas ytterligare 8 bostadsrum. Vi hava å annat ställe under rubriken »kvarteret Fyrmörsaren», sid. 99, framlagt ett förslag att, efter kvarterets reglering med anledning av Hamngatans utvidgning, å dess nordliga del uppföra en ämbetsbyggnad av sådana dimensioner, att i densamma skulle kunna inrymmas samtliga socialförsäkringsverken, sålunda även Pensionsstyrelsen. Intill dess så kan äga rum, är Pensionsstyrelsen att betrakta som fast lokaliserad i Engelbrektsgatan nr 5 och nr 7. livförsäkringsanstalten upptog, enligt tabell 4, i oktober 1920 i Auditorium tjänsterum med en golvyta av 2,717 kvm. och 230 fönster. Tjänstemännens antal var 460 och relationstalet 0.5o. Hyran för lokalen uppgick till

249 148,550 kronor. I december 1922 äro motsvarande siffror följande: 151 tjänsterum, 170 fönster, 328 tjänstemän, relationstal 0.52 och hyran 131,600 kronor. Det angivna förhållandet, 0.5 2, mellan antalet fönster och tjänstemän kan för ett verk av ifrågavarande typ icke anses olämpligt. Statsverkets hyreskontrakt rörande lokalerna i Auditorium gäller, såsom tidigare meddelats, till 1 oktober 1932. Till dess kan möjligen den ovan under »Pensionsstyrelsen» omnämnda ämbetsbyggnaden i kv. Fyrmörsaren hava blivit uppförd och Riksförsäkringsanstalten jämte övriga socialförsäkringsverk taga densamma i besittning. Socialstyrelsen innehade, enligt tabell 4, i oktober 1920 i Kronans hus 42 rum Socialstyreli Hessensteinska huset å Riddarholmen och 1 rum i kv. Sjöhästen samt 15 försen. hyrda rum Drottninggatan 88 och 11 förhyrda rum i St. Nygatan 40—42. Detta ämbetsverk innehar nu alltjämt hela Hessensteinska huset på Riddarholmen, innehållande 42 rum med 994 kvm. nyttig golvyta ävensom det till bokförråd använda rummet i kv. Sjöhästen. Dessutom förhyras för styrelsens sjukkassebyrå och dess andra byrå 19 rum i St. Nygatan 40—42 för en hyra av 28,700 kronor. Styrelsen disponerar alltså sammanlagt 62 rum. Styrelsens behov av utvidgade lokaler har måst tillfredsställas genom förhyrning, vilket medfört splittring. Ämbetsverket är alltså i behov av nya lokaler, tillräckligt stora att rymma hela verket och så ordnade, att man kan möta eventuell ökning av tjänstepersonalen utan att bli besvärad av trångboddhet. Styrelsens intima förbindelse med Socialdepartementet gör det önskvärt, att verket kvarstannar på Riddarholmen. Vid övervägande av frågan om placeringen av detta ämbetsverk bör även hänsyn tagas därtill, att i dess omedelbara närhet böra förläggas Arbetsrådet och centrala skiljenämnden samt Yrkesinspektionen. Byggnadssakkunniga föreslå Socialstyrelsens förläggande till Gamla riksdagshuset, varigenom nämnda anspråk kunna tillfredsställas. Rörande sättet att realisera detta förslag och möjligheterna härför hänvisas till »sammanfattningen» här nedan. Yrkesinspektionen i första distriktet med assistenter förhyr 5 rum med en Yrkesinspeksammanlagd golvyta av 100 kvm. för 3,850 kronor i Stadsgården. För yrkestionen. inspektrisen med assistenter förhyras 3 rum med en sammanlagd golvyta av 47 kvm. för 2,100 kronor i Stora Nygatan 40—42. Yrkesinspektionen behöver ha sina lokaler i närheten av Socialstyrelsen, Arbetsrådet och centrala skiljenämnden. De sakkunniga föreslå därför, att utrymme för denna institution beredes i Gamla riksdagshuset i samband med överflyttandet dit av Socialstyrelsen, och att därvid för denna institution beräknas 10 rum med omkring 14 fönster. Överståthållareämbetets tjänstelokaler såväl som bostad åt överståthållaren till- Overståthålhandahållas av Stockholms stad. lareämbetet. Av de under Socialdepartementet lydande ämbetsverken äro flertalet sålunda Sammanfattinrymda i förhyrda lokaler. Så är förhållandet med Arbetsrådet och centrala skiljening.

250 Fig. 80.

Gamla riksdagshuset, sektion.

nämnden, Försäkringsrådet, Riksförsäkringsanstalten och Yrkesinspektionen, under det att Medicinalstyrelsen, Pensionsstyrelsen och Socialstyrelsen hava sina lokaler till största delen i Kronans hus. Av de tre sistnämnda kan Pensionsstyrelsen tillsvidare anses vara tillfredsställande lokaliserad; Medicinalstyrelsen får permanenta lokaler år 1923 i kv. Grönlandet norra; Socialstyrelsen, som f. n. har lokaler såväl i Kronans hus som i hyrda lokaler på flera ställen, behöver få sina lokaler samlade inom en staten tillhörig byggnad. Att för detta ändamål på- eller tillbygga Hessensteinska huset, verkets nuvarande huvudsäte, torde icke låta sig göra, varför man nödgas söka någon annan lösning av denna fråga. Då Socialstyrelsen hör till de verk, som på grund av livlig förbindelse med Kungl. Majds kansli bör hava ett centralt läge och helst kvarstanna på Riddarholmen, hava vi, såsom ovan nämnts, funnit lämpligast att överflytta detta verk till Gamla riksdagshuset, sedan plats för detsamma här beretts genom bortflyttande därifrån av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Domänstyrelsen, Fångvårdsstyrelsen och Lantbruksstyrelsen. Av dessa verk är endast det sistnämnda i samma behov som Socialstyrelsen av centralt läge. Vi föreslå därföre dess överflyttande till Hessensteinska huset, vilket torde lämpa sig synnerligen väl för detta ämbetsverk. Enligt detta förslag, vilket åskådliggjorts å plansch 12, skulle Gamla riksdagshuset helt reserveras för Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och Socialstyrelsen. Lagberedningen och Justitiedepartementets lagbyrå skulle dock tillsvidare få behålla sina rum för att i sinom tid beredas mera tillfredsställande lokaler dels i det å sid. 219 projekterade »justitiepalatset», dels i ett nytt kanslihus (se sid. 231). För Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förflyttning till ämbelsbyggnaden i kv. Murmästaren, Domänstyrelsens inköp av fastighet samt

251 för Fångvårdsstyrelsens överflyttande till kv. Grönlandet norra hava vi redogjort dels under de respektive verkens rubriker, dels under rubrikerna Murmästaren sid. 210 och Grönlandet norra sid. 178. Gamla riksdagshuset innehåller 290 tjänsterum. Av dessa skulle enligt förslaget 114 rum tilldelas Kommerskollegium med Sprängämnes- och Elektriska inspektionerna samt Skeppsmätningskontrollören (nu 103), 115 rum skulle tilldelas Socialstyrelsen med Arbetsrådet och centrala skiljenämnden samt Yrkesinspektionen (nu 81); vidare skulle 40 tjänsterum tilldelas Statistiska centralbyrån (nu 35) och 6 rum Lagberedningen och Lagrådet. Härefter skulle återstå 15 reservrum, vilka tillsvidare vore att tillgå för mera tillfälliga behov. En annan grupp av till detta departement hörande verk, vilka kunna anses samhörande så tillvida, att det ur flera synpunkter vore fördelaktigt att lokalt sammanföra dem, bildar Försäkringsrådet, Pensionsstyrelsen och Riksförsäkringsanstalten. Med hänvisning till utredningen rörande användandet av Kronans fastigheter i kv. Fyrmörsaren, sid. 99, föreslå byggnadssakkunniga, att ifrågavarande ämbetsverk beredas permanenta lokaler i en ny ämbetsbyggnad i nämnda kvarter. Enligt berörda utredning skulle i denna byggnad kunna påräknas omkring 335 tjänsterum av medelstorleken 25 kvm. Ovan har utrymmesbehovet för de tre verken angivits vara för Försäkringsrådet » Pensionsstyrelsen » Riksförsäkringsanstalten

12 rum 146 » 151 » Summa 309 rum.

Det vill alltså synas som den projekterade ämbetsbyggnaden i kv. Fyrmörsaren skulle kunna lämna utrymme för de nämnda tre verken, såsom de för närvarande äro organiserade. Emellertid arbetar, som bekant, en kommitté på utredande av frågan om socialförsäkringens centralisering genom eventuell sammanslagning av Pensionsstyrelsen och Riksförsäkringsanstalten i avsikt bland annat att åstadkomma en reduktion av antalet tjänstemän i de båda verken och sålunda minska utrymmesbehovet. Å andra sidan skymtar man konturerna av ett nytt ämbetsverk eller en ny byrå inom det sammanslagna försäkringsverket, nämligen en sjukförsäkringsanstalt. Skulle sålunda det gemensamma behovet av utrymme för samtliga socialförsäkringsverken slutligen visa sig större än vi ovan beräknat, torde dock icke tanken på användandet av kv. Fyrmörsaren behöva övergivas, då möjlighet finnes att uppföra byggnaden i sex våningar, varigenom skulle tillkomma ytterligare omkring 60 tjänsterum. Förutsättningen för genomförandet av vårt byggnadsprojekt i kv Fyrmörsaren är givetvis, att en ny byggnad uppförts åt Gymnastiska centralinstitutet (se härom sid. 311), att ofria tomten nr 7 i kvarteret friköpts samt att tomten nr 8, som nu äges av Stockholms stad, inköpts av statsverket och sammanslagits med Gymnastiska centralinstitutets båda tomter till en tomt.

252 Det torde icke vara alldeles uteslutet, att realiserandet av detta förslag skulle kunna finansieras av Pensionsstyrelsen och Riksförsäkringsanstalten eller av ettdera av dessa verk. Det kapital, som behöver tillhandahållas, kan beräknas sålunda (jämför sid. 102): för inköp av tomten nr 8 kr. 1,100,000 » uppförande av ny ämbetsbyggnad » 4',000^000 härtill bör läggas värdet av statens tomter nr 6 och 7

5 100 000 2,OOo'oOO

Summa kr.

7,100,000

Om man antar följande hyra pr kvm. och pr rum för respektive affärslokaler och tjänsterum: för butiksrum vid Hamngatan 100 kr. pr kvm. » » » Beridarebansgatan 50 » » » » lagerlokaler i bottenvåningen 30 » » > » » » källaren 20 » » » » tjänsterum 950 » » rum skulle hyresinkomsten uppgå till 461,700 kronor, vilket utgör 6.5 % på ovan beräknade kapitalplacering. Vidare torde beaktas, att i och med genomförandet av detta projekt de årliga hyresersättningarna för Försäkringsrådets lokaler (nu 12,000 kronor) och för Riksförsäkringsanstaltens (nu 131,600 kronor) komina att upphöra, samt att de av Pensionsstyrelsen nu disponerade byggnaderna nr 5 och 7 vid Engelbrektsgatan bliva lediga för annat statens ändamål eller till försäljning. Dessa byggnader äro uppförda till hyreshus och borde helst få återgå till sitt ursprungliga ändamål. I sin skrivelse till Konungen den 6 juni 1917 rörande beviljande av medel för inköp av dessa båda fastigheter tillkännagav Riksdagen sin åsikt i denna fråga.sålunda: »Riksdagen förutsätter dock, att de planerade ombyggnadsarbetena, så långt möjligt är, begränsas, samt att de utföras på sådant sätt, att fastigheterna, vid eventuell förflyttning av ämbetsverket till andra lokaler, lämpligen kunna återgå till privatbruk.» Fastigheterna kostade i inköp 1,000,000 kronor och anslaget täcktes med lånemedel. Statsverket har sedermera genom påbyggnad och införande av värmeledning i byggnaderna (sid. 182) ökat deras värde, vilket för närvarande torde kunna uppskattas till c:a 1,400,000 kronor. 4.

Ämbetsverk tillhörande Kommunikationsdepartementet.

Byggnads Byggnadsstyrelsen har allt sedan sin tillkomst, d. v. s. från och med Överstyrelsen. intendentsämbetets omorganisation l/x 1918, varit splittrat på två ställen med tjänsterum dels i Överintendentsämbetets gamla lokaler i Preisiska huset, Drottninggatan 36, dels i en privatbyggnad, Klara södra kyrkogata 18. Statens centrala möbelförråd, som står under Byggnadsstyrelsens förvaltning, är inrymt i f. d. Kungl. fatburen, Fabriksgränd 2, jämte en bostad för förvaltaren. Samtidigt med Överintendentsämbetet voro i Preisiska huset inrymda Läns-

253 styrelsen och landshövdingens bostad. För att bereda ökat utrymme åt de båda ämbetsverken förflyttades nämnda bostad till förhyrd våning år 1919. Enligt Kungl. Majds proposition beviljade 1920 års Riksdag, på sätt i annat sammanhang under rubriken Preisiska huset å sid. 206 anförts, medel till denna byggnads om- och tillbyggnad i syfte att där bereda utrymme huvudsakligen för Länsstyrelsen och landshövdingens bostad. Byggnadsstyrelsen skulle anvisas lokal å annat ställe. Efter ombyggnaden disponerar Byggnadsstyrelsen i Drottninggatan 36 (Preisiska huset) 31 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 636 kvm. och 42 fönster samt i huset nr 18 Klara södra kyrkogata 25 rum med 394 kvm. och 36 fönster mot en årlig hyra av 17,000 kronor. Styrelsen har alltså till sitt förfogande sammanlagt 56 tjänsterum med 78 fönster. Då tjänstemännens antal än 69 blir alltså relationstalet mellan fönster och tjänstemän = l . i 3 . Detta tal angiver att lokalerna äro knappt tillmätta med hänsyn till styrelsens egenskap att vara ett verk, där man handskas med stora ritningar och kartor. Till olägenheterna av att hava lokalerna splittrade på två ställen kommer även det mycket betänkliga förhållandet, att Byggnadsstyrelsens ytterst värdefulla ritningsarkiv rörande kyrkor och andra kulturbyggnader samt de under bildning varande »statens centrala ritningsarkiv», »fastighetsregisterarkivet» och »stadsplanearkivet» icke äro brandsäkert förvarade. Byggnadsstyrelsen har själv föreslagit, att Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus skulle upplåtas åt styrelsen och för ändamålet om- och tillbyggas (sid. 191). Då denna lösning av styrelsens lokalfråga icke synes kunna vinna Riksdagens gillande, hava byggnadssakkunniga sökt andra möjligheter. / kv. Fredrikshov finnes en byggnad, som genom om- och tillbyggnad kan förvandlas till en god ämbetsbyggnad av den storlek som Byggnadsstyrelsen behöver. Beträffande denna fastighets nuvarande användning och sättet för dess framtida bebyggande hänvisas till artikeln »Fredrikshov», sid. 128. I fig. 30, sid. 131, åskådliggöres hur vi tänkt oss, att det kvarstående monumentala ändpartiet av slottsflygeln skulle kompletteras med sidopartier och förses med flyglar utefter Fredrikshovs- och Lovisagatorna. Inskränker man sig till endast den förstnämnda åtgärden — uppförande av sidopartierna — och låter det anstå med flyglarna, torde byggnaden ändå bli tillräcklig för Byggnadsstyrelsen med dess nuvarande organisation, och kostnaderna bliva naturligtvis härigenom kraftigt reducerade. Under det den fullständiga utbyggnaden beräknas till 23,500 kbm., skulle den första utbyggnaden endast uppgå till omkring 9,500 kbm. Med ett enhetspris av exempelvis 45 kronor pr kbm. blir alltså kostnaden i förra fallet 1,057,500 kronor och i det senare 427,500 kronor. Byggnadsstyrelsen har, som ovan nämnts, nu sammanlagt 56 tjänsterum med 1,030 kvm. golvyta och 78 fönster. Fredrikshovsbyggnaden skulle efter första utbyggnaden innehålla 60 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 1,384 kvm. och 85 fönster. Den skulle sålunda bli fullt tillräcklig för Byggnadsstyrelsen. Den på tomten befintliga mindre byggnaden skulle tills vidare och intill dess behovet krävde flyglarnas uppförande stå kvar och kunna användas som lokal åt Kasernbyggnadsnämnden och Djurgårdskommissionen, två tillfälliga institutioner, vilkas verksamhet ifrågasatts att övertagas av Byggnadsstyrelsen.

254 Genom att förlägga detta ämbetsverk till Fredrikshov skulle sålunda hela Fredrikshovsområdet kunna definitivt ordnas. De nu osålda tomterna skulle kunna avyttras och kv. Fredrikshov, som reserverats för något statens ändamål, utbyggas efterhand på det, enligt vårt förmenande, mest praktiska och stilenliga sättet. Ytterligare må framhållas, att tre samhörande verk sammanföras samt att Byggnadsstyrelsen på denna plats med all säkerhet skulle komma i närheten av Riksantikvarien, med vilken styrelsen har ständigt samarbete. Det lider väl icke något tvivel om, att Statens historiska museum och Riksantikvarien komma att slutligen installeras i någon byggnad i närheten av Fredrikshov. Den nu föreslagna användningen av kv. Fredrikshov medför en årlig besparing av 27,500 kronor, d. v. s. summan av de hyror som erläggas för lokaler åt Kasernbyggnadsnämnden, Djurgårdskommissionen och två av Byggnadsstyrelsens byråer.

Väg- och Väo- °ch vattenbyggnadsstyrelsen har för närvarande sina lokaler i Gamla vattenbygg- riksdagshuset, där 33 tjänsterum med 1,075 kvm. nyttig golvyta och 67 fönster adsstyrelsen. disponeras. Styrelsen är avsevärt trångbodd och lokalerna äro delvis illa belysta. Enligt vårt förslag till ordnande av ämbetsverkens placering i statsverkets byggnader på Riddarholmen skall Gamla rikdagshuset reserveras för Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och Socialstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste enligt detta förslag anvisas annan plats. Beträffande valet av annan plats ansluta sig byggnadssakkunniga till Byggnadsstyrelsens förslag att inrymma Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i en av våningarna i den nya ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren å Kungsholmen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle härigenom lokalt sammanföras med Rikets allmänna kartverk och Meteorologisk-hydrografiska anstalten; en kombination som kan vara av värde för de tre verken, se lig. 69, sid. 212. Ämbetsverket skulle där erhålla 59 tjänsterum med 1,320 kvm. golvyta och 85 fönster. Tjänstemännens antal skulle vid tiden för inflyttningen enligt från Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtade uppgifter uppgå till 56. Förhållandet mellan antalet fönster och tjänstemän skulle alltså bli = 1.52, vilket måste anses lämpligt för ett verk vars arbete i stor utsträckning omfattar granskning av ritningar och kartor.

SammanAv de båda till Kommunikationsdepartementet hörande icke affärsdrivande fattning, verken, Byggnadsstyrelsen och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle sålunda det sistnämnda redan år 1926 erhålla fast lokalisering i nybyggnaden i kv. Murmästaren. Byggnadsstyrelsens lokalfråga är mera komplicerad. Vi hava bland de i det föregående, sid. 247, avgivna alternativen stannat vid förslaget att förlägga detta ämbetsverk till Fredrikshov.

255 5. Ämbetsverk tillhörande Finansdepartementet. Bank- och fondinspeklionen, som i oktober 1920 hyrde 9 rum samt vaktmästare- Bank- och bostad om 2 rum och kök för en sammanlagd hyra av 9,000 kronor i Sturegatan f°ndinspekttonen 16, har nu där inalles 10 rum mot en hyra av 8,000 kronor. Lokalen torde för närvarande kunna anses tillräcklig. Verket bör emellertid, så snart tillfälle därtill yppar sig, överflyttas i något Kronans hus och om möjligt sammanföras med Försäkringsinspektionen. Byggnadssakkunniga föreslå, att husen nr 2 och i Storkyrkobrinken, som bliva lediga då nytt kanslihus uppförts, reserveras för dessa båda verk.

Fig. 81.

Tullhuset vid Skeppsbron.

Generallullstyrelsen residerar i tullhuset, fig. 81, vid Skeppsbron, som utgör Generaltullett byggnadskomplex sträckande sig från Skeppsbron till Österlånggatan över styrelsen. två tomter nr 3 och nr 7 i kv. Argus, lig. 82. Tomten nr 3, belägen i hörnet av Skeppsbron och Packhusgränden upptages utefter Skeppsbron av »stora packhuset,» som uppfördes efter ritningar av E. Palmstedt och togs i bruk 1788. Tomten nr 7 är belägen vid Österlånggatan och upptages av det s. k. »accishuset». Lokalerna i komplexet användas dels av Generaltullstyrelsen, dels av de lokala tullförvaltningarna. Enligt Riksarkivets utredningar tillkommer ägande-

256 rätten till de båda tomterna Kungl. Majd och Kronan, men äganderätten till därå befintliga åbyggnader till 8/i Kronan och till x/4 staden; vilket senare förhållande, såsom tvivelaktigt dock, enligt samma källa, borde rättsligen avgöras. Det åligger staden att ensam ansvara för underhållet av byggnaderna, utom beträffande de lokaler som användas av Generaltullstyrelsen, dess kansli och kontor, vilka skola underhållas av staten. I de båda fastigheterna finnas 70 tjänsterum, 18 bostadsrum och 16 magasinslokaler. Härav disponerar styrelsen 42 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 1,195 kvm. och 9 bostadsrum. Den övriga delen av fastigheterna användes av Stockholms stad för de lokala tullförvaltningarnas behov. Styrelsen hyr dessutom: I Skeppsbron 36, I » 40, I Stadsgården 40, I 40, Summa

11 rum, 260 kvm. för 7,200 kronor. 6 » 126 » > 6,650 » 11 » 388 » » 10,000 arkiv-vind » 1,500 » 28 rum, 774 kvm. för 25,350 kronor.

Enligt tabell 4 betalade styrelsen i oktober 1920 för samma lägenheter sammanlagt 17,700 kronor. Lokalen i Stadsgården användes för styrelsens undervisningsanstalt. Generaltullstyrelsen har alltså f. n. 59 tjänsterum med en nyttig golvyta av 1,581 kvm., 11 undervisningsrum med 388 kvm. golvyta samt 9 bostadsrum. Hos styrelsen voro 1920 anställda 158 tjänstemän; antalet fönster i tjänsterummen är 97 och relationstalet alltså = 0.61. Detta tal angiver, att antalet fönster är för litet i förhållande till arbetsplatsernas antal och att styrelsen behöver ökat utrymme. Styrelsen lider både avtrångboddhet och lokalsplittring. Man måste sålunda se till att samla dess olika avdelningar på ett ställe i Kronans hus med efter styrelsens behov avpassat antal rum och fönster. Tillgodoseendet av tullverkets lokalbehov i Stockholm är en fråga, som länge varit aktuell, och gäller detta erforderliga utvidgningar icke blott av de olika förvaltningsavdelningarnas expeditions-, magasins- och packhusutrymmen, utan även Generaltullstyrelsens och dess byråers lokaler. Ett förhållande, som inverkat försvårande på lösningen av denna lokalfråga, är statsverkets och Stockholms stads gemensamma äganderätt till tullhuset vid Skeppsbron jämte det s. k. accishuset, vilka under tidernas lopp blivit alltför otillräckliga för att täcka både styrelsens och lokalförvaltningarnas behov. Följden härav har blivit, att såväl styrelsen som staden varit hänvisade att i de närbelägna fastigheterna, nr 36 och nr 40 Skeppsbron, fylla behovet av utrymme till de priser, vartill sådant stått att erhålla. I anledning härav har tagits under övervägande, huruvida icke en överenskommelse borde träffas om att endera av de båda ägarna skulle övertaga fastigheterna. Ett preliminärt förslag, enligt vilket staden skulle komma i besittning av dem, uppgjordes år 1916. Som vederlag skulle till statsverket överlåtas äganderätten till fastigheterna nr 4 och nr 5 i kv. Riddarholmen jämte en därå uppförd nybyggnad för Generaltullstyrelsen.

257 Dessa underhandlingar ledde emellertid icke till något positivt resultat, bland annat av skäl, som sammanhängde med lösningen av Stockholms centralbangårdsfråga. Generaltullstyrelsens lokalfråga torde numera få anses hava kommit i ett gynnsammare läge genom Stadsfullmäktiges beslut om inköp av den s. k. Drottsgården, till vilken de i tull- och accishusen inrymda lokalförvaltningarna äro avsedda att förflyttas. Därefter skulle Generaltullstyrelsen kunna efter verkställda förändringar taga hela fastigheterna i bruk för sitt behov, därest överenskommelse kan träffas med staden rörande Kronans övertagande av dess andel i byggnaderna. Staden kan icke taga lägenheterna i Drottsgården i besittning förrän bostadsmarknaden blir fri, vadan eventuella byggnadsarbeten för iordningställande av tulloch accishusen för Generaltullstyrelsens räkning knappast kunna tänkas påbörjas förrän under år 1926. Styrelsens behov av utrymme vid denna tid torde böra beräknas något större än det nuvarande dels för den ifrågasatta personalbyrån, dels för ett centrallaboratorium, vilka lokaler torde erfordra en sammanlagd ,

i

•

orn

i

L

•

x

ntr.w. o.

ip. 20. JO. <«a so. eo. 7a 80. 90. loontr.

golvyta av omkring 3o0 kvm. och minst mm i i i i i i i i i i 14 fönster. En av OSS gjord approximativ beräkning Fig. 82 Kvarteret Argus,tomterna nr 8 och 7. av det utrymme, som efter lokalförvaltningarnas avflyttning kan genom vissa omändringar åstadkommas inom de båda fastigheterna, ger vid handen, att plats där kan beredas för Generaltullstyrelsen och dess byråer men knappast för undervisningsanstalten (såvida icke tomterna nr 1 och nr 2 i samma kvarter av staten inköpas). Detta bekräftas även av ett inom Byggnadsstyrelsen genom arkitekten A. Johansson uppgjort förslag, av vilket i fig. 83 visas ett par planer och en genomskärning. Den monumentala fasaden är oförändrad. Kammarkollegium har sedan gammalt sina lokaler huvudsakligen i Gamla Kammarkol kungshuset, där ämbetsverket enligt tabell 4 i oktober 1920 disponerade 24 ««ö*«»*rum. För närvarande innehar kollegiet 27 tjänsterum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,184 kvm. i våningarna 1 och 2 tr. upp, samt dessutom 1 rum på 24 kvm. i Kammarrättens hus. Kollegiets arkivalier hava hittills varit fördelade på fyra kontor: första arkivkontoret eller kammararkivet, andra arkivkontoret, registratorskontoret och advokatfiskalskontoret. I lokalt hänseende förefinnes en bestämd åtskillnad mellan å ena sidan kam17

258 BOTTENS/ÅN

fuHkka-nlltnrfliyrå» mm.

rmzim VÅN.STR.

TU

GenmliireWrti, ock Kanrlil/yriiL.

HJL SEKTION.A B. =£****=fc

Fig. 83.

Förslag till om- och tillbyggnad av tullhuset för General tullstyrelsen.

259 mararkivet och å andra sidan de tre övriga kontorens arkivalier. De sistnämnda äro uppställda i respektive kontors tjänsterum i Gamla kungshuset och omfatta omkring 1,500 hyllmeter. Kammararkivet åter har sin huvudlokal i en annan byggnad, Birger Jarlstorg 13, skild från de förra genom nedfarten till Riddarholmshamnen. Där äro handlingarna uppställda i ett arkivmagasin i tre bottnar på omkring 5,076 hyllmeter. I samband härmed disponeras 4 tjänsterum i byggnadens bottenvåning mot Rirger Jarlstorg (i oktober 1920 var tjänsterummens antal 5). Av brist på utrymme har en betydande del arkivalier — förnämligast länsräkenskaper från 1800-talet — måst magasineras i det norra f. d. riksbankshuset vid Järntorget, där 31 rum med en sammanlagd golvyta av 1,554 kvm. upplåtits för ändamålet. Dessa senare lokaler innehålla f. n. c:a 5,875 hyllmeter. Slutligen disponerar kollegiet för sina arkivalier ett par källarrum, det s. k. »Tornet», under ett av Gamla kungshusets torn, dock utan någon förbindelse inomhus med kollegiets ämbetslokaler. Här finnas uppställda c:a 760 hyllmeter arkivalier. Arkivets huvuddepot i Kammarrättens hus har under år 1921 börjat befrias från överhängande brandfara, i det att förberedande åtgärder vidtagits för införande av värmeledning i hela byggnaden. Grunden till denna är nämligen stadd i rörelse, vilket medfört upprepade sprickbildningar särskilt vid skorstensstockarna. Ju förr dess hellre bör grunden säkerställas och samtidigt härmed den understa arkivbottnens trägolv, som ligger direkt på marken, avlägsnas och ersättas med ett väl isolerat betonggolv. * Arkivinredningen är givetvis gammalmodig och bjälklagen äro icke tillräckligt bärkraftiga att tillåta ett fullt effektivt utnyttjande av golvutrymmet. Kammararkivets lokalfråga har numera, sedan detsamma genom nådigt beslut den 22 juni 1921 ställts under riksarkivariens vård, kommit i ett något förändrat läge och kommer att avhandlas i sammanhang med frågan om Riksarkivets lokalisering, se sid. 340, varvid ock frågan om placeringen av de i norra f. d. riksbankshuset förvarade arkivalierna beröres. Kammarkollegium självt är i stort behov av ökat utrymme för sina tjänstemän och de arkivalier som fortfarande skola stanna under dess vård och förvaras i ämbetslokalerna. De sakkunniga föreslå, att detta åstadkommes genom utflyttande ur byggnaden av Svea hovrätt, se sid. 223. Kammarkollegium skulle då kunna få till sin disposition dels hela våningen 2 trappor upp, vilket medför en ökning av 12 tjänsterum, dels 3 rum i våningen 1 trappa upp, vilket medför en ökning av 4 rum, emedan ett av dessa rum är så stort att det kan uppdelas i två. Kollegiet skulle alltså erhålla 16 tjänsterum utöver de nuvarande 27 eller tillsammans 43 tjänsterum, vilket torde kunna anses motsvara behovet. Antalet tjänstemän är visserligen betydligt större, nämligen 75, men flera rum äro av betydande storlek och fönsterantalet är 90. Relationsaittalet 1.2 måste för ett ämbetsverk av kammarkollegiets art anses tillfredsställande. Såsom ovan nämnts anse vi, att Kammarkollegium hör till de verk som böra stanna på Riddarholmen. Efter ovan föreslagna utvidgning torde alltså detta verks lokalfråga kunna sägas vara tillrättalagd för en lång tid framåt. *

260 Kammarrätten, som i oktober 1920 disponerade 48 rum i Kammarrättens hus och 14 rum i det vidliggande Marinförvaltningens f. d. hus, innehar nu, sedan en del av Kammarrätten uppgått i Riksräkenskapsverket, i Kammarrättens hus 36 rum med 938 kvm. golvyta och i vidliggande Marinförvaltningens f. d. hus 3 rum med 88 kvm. nyttig golvyta. Härtill kommer en vaktmästarebostad i Kammarrättens hus om 1 rum och kök. Verket har alltså sammanlagt 39 rum med en sammanlagd golvyta av 1,026 kvm. Tjänstemännens antal är 60 och antalet fönster till tjänsterum 69. Relationstalet är 1.15. Då Kammarrätten hör till de kamerala verk, vilka vi ovan (sid. 56) ansett böra ligga samlade på Riddarholmen och dess nuvarande lokal är tillfredsställande, anse byggnadssakkunniga verket såsom fast lokaliserat. Kontrollsty Kontrollslyrelsen hyr i huset nr 6 Nybrogatan 25 rum jämte laboratorium och relsen. vaktmästarebostad om 1 rum och kök, sammanlagt 553 kvm. golvyta för 26,200 kronor enligt kontrakt gällande till ]/io 1925 (i oktober 1920 betalades för dessa lokaler 22,000 kronor). Dessutom förhyres i Norra Blasieholmshamnen nr 3 en magasinslokal a 185 kvm. för 3,000 kronor. Kontrollstyrelsen hör icke till de splittrade eller trångbodda verken, vadan man skulle kunna låta anstå med dess inflyttning i något Kronans hus. Emellertid yppar sig genom Medicinalstyrelsens förflyttning år 1923 till kv. Grönlandet norra ett gynnsamt tillfälle att för Kontrollstyrelsen kunna anvisa en lämplig permanent lokal i 'Svartmangatan 9. Denna byggnad innehåller 30 tjänsterum och 6 bostadsrum med en sammanlagd golvyta av 825 kvm. På tomten finnas även gårdsbyggnader, vilka kunna användas till magasinsutrymmen, som på grund av gårdens rymlighet torde kunna utökas. Ehuru byggnaden är väl underhållen, torde, efter Medicinalstyrelsens avflyttning och innan Kontrollstyrelsen kan i detsamma inflytta, åtskilliga ändringsarbeten behöva utföras, värmeledning och hiss anordnas samt vinden inredas. Härigenom skulle kunna erhållas 48 tjänsterum med en sammanlagd golvyta av omkring 950 kvm. Byggnadssakkunniga föreslå sålunda, att Medicinalstyrelsens nuvarande hus, Svartmangatan 9, efter denna styrelses avflyttning, upplåtes till Kontrollstyrelsen. Härigenom skulle den årliga hyresersättningen för Kontrollstyrelsens lokaler 29,200 kronor inbesparas. 1 Mynt- och Mynt- och justeringsverket innehar å tomten nr 9 i kv. Bryggaren med adress Justerings- n r 5 och 7 Hantverkaregatan 4 st. byggnader jämte vakthus vid ingången från verket. Hantverkaregatan. Byggnaderna innehålla tillsammans 96 rum och salar med en sammanlagd yta av 3,274 kvin. Samtliga husen användas i sin helhet för Myntverkets räkning. Myntets lokaler befinna sig i gott skick och äro fullt tillräckliga för det nuvarande behovet. Något behov för den närmaste framtiden av ytterligare utrymme förefinnes icke. 1 Enligt nåd. brev 16/z 1924 föreskrives, »att den statsverket tillhöriga fastigheten nr 9 vid Svartmangatan i Stockholm skall, sedan den blivit för ändamålet iordningställd, tagas i anspråk såsom ämbetslokal för Kontrollstyrelsen».

\

261 Enligt föreliggande stadsplan, som i vad densamma berör statens fastigheter dock icke är fastställd, skall emellertid en del av den mot Hantverkaregatan liggande delen av tomten avstås för Hantverkaregatans breddning, vilket skulle innebära, att den vid Hantverkaregatan belägna byggnaden samt portbyggnaden i hörnet av Hantverkare- och Ovvengatorna måste rivas. I kap. IV sid. 83 och följande hava byggnadssakkunniga närmare utvecklat hur man dels med hänsyn till Hantverkaregatans utvidgande dels av andra anledningar skulle kunna bättre än nu är fallet utnyttja Kronans fastigheter i kv. Bryggaren och Glasbruket, varvid även den möjligheten alternativt berörts, att Myntverket skulle komma att förflyttas till annan plats. Då för närvarande dock ingen särskild anledning till sådan förflyttning förefinnes, hava byggnadssakkunniga utgått ifrån att Mynt- och justeringsverket stannar kvar på nuvarande tomt, samt att, om Hantverkaregatans utvidgning fastställes, ny bostadsbyggnad uppföres endera i Hantverkaregatans nya byggnadslinje eller vid Norr Mälarstrand, beroende på om ett ifrågasatt statens värdepapperstryckeri kommer att inrättas eller icke. Om en sådan anstalt kommer till stånd och skall förläggas till huvudstaden, torde nämligen lämpligaste platsen för detsamma vara i en ny byggnad utefter Hantverkaregatan på Myntverkets tomt. Postsparbanken, som i oktober 1920 innehade 27 rum med 1,226 kvm. golvyta Postspari Centralposthuset samt en förhyrd lägenhet om 7 rum i Mästersamuelsgatan banken. 71 innehar för närvarande i Centralposthuset vid Vasagatan 42 rum och salar med 1,399 kvm. nyttig golvyta samt dessutom 1 arkivlokal med 363 kvm. golvyta. Tjänstemännens antal är 151, fönsterantalet 113, förhållandet mellan antalet fönster och antalet tjänstemän är alltså = 0.7 5. Från och med 1923 års ingång kominer Postsparbanken att upphöra att vara ett självständigt verk och sammanslås med Generalpoststyrelsen, som alltså får sörja för att nödigt utrymme finnes för tjänstepersonalen. Riksräkenskapsverket, som i sig upptagit dels Kammarrättens revisionsavdelning, Riksräkendels Statskontorets riksbokslutsbyrå, har anvisats plats dels i Marinförvaltningens skapsverket. f. d. hus Birgerjarlstorg nr 11, där det disponerar 44 rum jämte arkivrum och källare, dels i Kammarrättens intill liggande hus, Birger Jarlstorg 13, där det disponerar översta våningen bestående av 13 rum, vilka ställts i direkt förbindelse med lokalerna i nr 11. Riksräkenskapsverket har alltså tillsammans 57 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,641 kvm. Tjänstemännens antal är 125 och antalet fönster till tjänsterum 118. Relationstalet = 0.9 4. Riksräkenskapsverket hör till de kamerala verken, vilka vi ovan (sid. 56) ansett böra ligga samlade på Riddarholmen. Detta verks lokalfråga kan alltså i och med dess nuvarande förläggning anses vara definitivt löst. Statistiska centralbyrån, som enligt tabell 4 i oktober 1920 innehade 33 tjänste- Statistiska rum och 3 arkivsalar med en sammanlagd golvyta av 1,325 kvm. i Gamla centralbyrån.

262 riksdagshuset samt dessutom en vaktmästarebostad, disponerar för närvarande i samma byggnad 35 tjänsterum och 3 arkivsalar med tillsammans 1,352 kvm. nyttig golvyta förutom vaktmästarebostad. Härtill komma 16 förhyrda rum (folkräkningen) samt en vaktmästarebostad i Idungatan 1, för vilka betalas en årshyra av 26,000 kronor. Ämbetsverket förfogar över en personal av 93 tjänstemän. Antalet fönster till tjänsterummen i Gamla riksdagshuset är 50; relationstalet alltså = 0.64. Något direkt behov av ökat utrymme, annat än möjligen några rum för tillfälliga utredningar, förefinnes icke. I samband med de av oss föreslagna förflyttningarna av vissa i Gamla riksdagshuset inrymda ämbetsverk (se Domänstyrelsen, Fångvårdsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) kan emellertid inom några år detta behov utan svårighet tillfredsställas, i det att 4 av Domänstyrelsens nuvarande rum kunna läggas till Statistiska centralbyråns område. Härigenom skulle centralbyrån få alla sina lokaler i våningarna 2 och 3 tr. upp och den sammanlagda nyttiga golvytan uppgå till c:a 1,370 kvm. och fönsterantalet till 55, vadan sålunda relationstalet mellan fönster och tjänstemän skulle bli = 0 . 5 9. Verkets lokaler äro anordnade och inredda för dess speciella behov, varför dess förflyttning till annan lokal på grund av därmed förenade kostnader torde om möjligt böra undvikas. De sakkunniga finna icke heller någon anledning till verkets förflyttning till annan plats utan föreslå, att detsamma kvarstannar i sin nuvarande lokal med ovan angivna utvidgning. Statskontoret. Statskontoret, som i oktober 1922 innehade 27 rum i Gamla kungshuset och 5 rum i Birger Jarlstorg 11, disponerar nu sedan dess riksbokslutsbyrå uppgått i Riksräkenskapsverket i Gamla kungshuset 22 tjänsterum med 970 kvm. nyttig golvyta. Statskontoret behöver ytterligare minst 4 rum, vilka torde kunna erhållas i den norra flygelns bottenvåning, så snart Svea hovrätt flyttat, se sid. 223. Stockholms Stockholms tullkammare har f. n. sina lokaler i tullhuset vid Skeppsbron. tullkammare. Dessa lokaler äro dock behövliga för Generaltullstyrelsen. Stockholms stad, som är skyldig tillhandahålla nödigt utrymme, är även betänkt pä att flytta tullkammaren till annan plats, sid. 255. Stockholms Stockholms packhusinspektion; packhus- tullkammarens.

rörande dess lokal gäller detsamma som om

inspektion.

SammanAv de under Finansdepartementet lydande ämbetsverken äro flertalet inrymda fattning. i statens hus. Endast för Bank- och fondinspektionen samt Konlrollslyrelsen förhyras lokaler. Generaltullstyrelsen beräknas komma i besittning av hela tullhuset. Kammarkollegium, Kammarrätten, Mynt- och justeringsverket Riksräkenskapsverket, Statistiska centralbyrån och Statskontoret hava slutgiltig förläggning. För Bank- och fondinspektionen reserveras Oxenstiernska huset och

vidliggande hus i Storkyrkobrinken. Kontrollstyrelsen förflyttas till Medicinalstyrelsens f. d. hus år 1923. Postsparbanken upphör såsom självständigt verk och beräknas erhålla lokal hos Generalpoststyrelsen. (>. Ämbetsverk tillhörande Ecklesiastikdepartementet. Riksantikvarien,

se Statens historiska museum, sid. 368.

Riksantikvarien. Skolöverstyrelsen hyrde enligt tabell 4 i oktober 1920 32 rum i Barnhusgatan Skolöversty18 för en årshyra av 30,000 kronor, 13 rum i Vasagatan 23 och 25 (Auditorie- reUen. byggnaden) för 10,480 kronor, 10 rum för Pedagogiska biblioteket och Svenska skolmuseet i Eriksbergsgatan 6 A för 5,050 kronor; dessutom voro 3 rum i Karolinska institutet upplåtna åt bibliotekskonsulenterna. För närvarande disponerar Skolöverstyrelsen omkring 60 rum i Barnhusgatan 18 för en hyra av 50,000 kronor, 13 rum i Auditoriebyggnaden för en hyra av 9,000 kronor samt de 10 rummen i Eriksbergsgatan 6 A mot en från och med 1 oktober 1923 förhöjd hyra av 12,200 kronor. Tillsammans alltså 83 rum för en årlig hyra av 71,200 kronor. Skolöverstyrelsen skulle enligt Byggnadsstyrelsens och byggnadssakkunnigas förslag erhålla sina lokaler samlade i den nya ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren i dess bottenvåning och våningen 1 trappa upp, fig. 69, sid. 212. De båda till Skolöverstyrelsen anslutna, statsunderstödda privata institutionerna, Svenska skolmuseet och Pedagogiska biblioteket, skulle erhålla rymliga lokaler i bottenvåning och källare. I bottenvåningen skulle dessutom inrymmas styrelsens statistiska avdelning, bibliotekskonsulenterna samt den yrkespedagogiska centralanstalten. Ämbetsverket i övrigt skulle installeras i våningen 1 trappa upp. Om man undantager de nämnda båda privata institutionerna, # skulle Skolöverstyrelsen i den nya lokalen erhålla omkring 100 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av omkring 2,200 kvm. och 135 fönster. Då tjänstemännens antal är omkring 80 blir relationstalet = 1.7, vilket tyder på att tills vidare åtskilliga rum skulle kunna upplåtas till kommittélokaler. Genom Skolöverstyrelsens överflyttande till den nya byggnaden i kv. Murmästaren kan detta ämbetsverk anses fast lokaliserat. Samtidigt inbesparas för statsverket en årlig hyresutgift av 71,200 kronor. Statens biografbyrå hyr 6 rum med en golvyta av 84 kvm. i Drottninggatan statens 58 för en årshyra av 6,000 kronor under 5 år från 1 oktober 1920. biografbyrå. Den nuvarande lokalen är fördelaktigt belägen, men icke fullt tillräcklig. Byrån behöver ett rymligt expeditionsruin med plats innanför disk för tre personer, ett väntrum, 3 arbetsrum samt ett mindre och ett större uppspelningsrum; det senare omkring 10 m. långt. Byråns lokaler böra vara brandsäkert isolerade från övriga delar av den byggnad, i vilken lokalen befinner sig, på grund av eldfängdheten hos det material, filmen, varmed byråns personal handskas. De sakkunniga föreslå, att för Biografbyrån tillsvidare och intill dess lämplig lokal kan beredas i någon centralt belägen ny statens ämbetsbyggnad nödiga tjänsterum förhyras.

264 Fig. 8£.

Hessensteinska huset, Birger Jarlstorg 2, fasad mot Arkivgatan.

Universitets- Universitetskanslern disponerar 3 rum i den staten tillhöriga fastigheten i kv. kanslerns Rosenbad. Ingen anledning finnes till utvidgning eller förflyttning av lokalen, exp. vadan denna expedition torde få anses fast lokaliserad. Sammanfall- Av de tre till Ecklesiastikdepartementet hörande ämbetsverken är sålunda ett, ning. Universitetskanslersämbetet, fast lokaliserat, Skolöverstyrelsen beräknas bli fast lokaliserad år 1926 och för Biografbyrån bör tillsvidare lokal hyras. 7. Ämbetsverk tillhörande Jordbruksdepartementet. FryshusFryshusstyrelsen hyr i Auditoriebyggnaden 4 rum för 2,400 kronor. Styrelsen styrelsen, kommer sannolikt inom närmaste framtiden att upphöra såsom självständigt verk och dess lokalfråga att sammanfalla med det verks, dit styrelsens arbetsuppgifter överflyttas. LantbruksLantbrukssfyrelsen hör till de ämbetsverk, vilka om möjligt böra förläggas i styrelsen, omedelbar närhet till Kungl. Majds kansli. Styrelsen har för närvarande sina huvudsakliga lokaler i Gamla riksdagshuset, där den förfogar över 24 tjänsterum

265 Fig. 85.

Hessensteinska huset, Birger Jarlstorg 2, planer och sektion.

med en golvyta av 592 kvm. och 47 fönster, samt en vaktmästarebostad om 2 rum och kök. I Gamla södra riksbankshuset äro 3 rum upplåtna åt styrelsens arkiv och i Munkbrogatan 2 förhyras 4 rum för en hyra av 2,000 kronor för tuberkulosavdelningen. I och för beredande av plats i Gamla riksdagshuset för Kommerskollegium och Socialstyrelsen måste Lantbruksstyrelsen såväl som Väg- och vattenbyggnadssamt Fångvårdsstyrelserna därifrån avflytta. Byggnadssakkunniga föreslå, att åt Lantbruksstyrelsen upplåtes Hessensteinska huset, sedan Socialstyrelsen lämnat detsamma. Denna byggnad innehåller 42 rum med en sammanlagd golvyta av 994 kvm. och 76 fönster. Hos styrelsen äro anställda 35 tjänstemän, vadan byggnaden torde erbjuda fullt tillräckligt utrymme. Se fig. 84, 85, 86. Lantmäteristyrelsen och dess arkiv äro sedan lång tid tillbaka inrymda i sta- Lantmäteri tens hus Västra Trädgårdsgatan 2 med tomtnummer 1 i kv. Kungl. Träd- "styrelsen.

gården. Byggnaden har ett fritt läge mellan Karl XIII torg, Lantmäteribacken, Västra Trädgårdsgatan och Jakobs kyrkogård, lig. 87. Den 24 september 1912 överlämnade statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet samtliga då hos Kungl. Majd vilande handlingar rörande anskaffande av lämpligare lokaler för Lantmäteristyrelsen till byggnadssakkunniga för övervägande vid fullgörandet av det oss lämnade uppdraget. Enligt dessa handlingar hade även Ekonomiska kartverket haft sina lokaler förlagda till nämnda byggnad sedan år 1865, då vissa av de till boställsvåning åt generaldirektören för lantmäteriet anvisade rummen skulle upplåtas dels till beredande av större utrymme åt Generallantmäterikonloret, dels åt Ekonomiska kartverket. Redan år 1889 hava Riksdagens revisorer anmärkt, att de vid besök i den byggnad, vari Generallantmäterikontoret vore inrymt, visserligen funnit densamma vara av solid beskaffenhet och genom sitt fria läge utgöra ett lämpligt förvaringsrum för kontorets dyrbara arkiv, men att densamma det oaktat icke erbjöde önskvärd säkerhet mot eldfara. I däröver avgivet gemensamt underdånigt utlåtande den 25 januari 1890 främhöllo Överintendentsämbetet och Lantmäteristyrelsen, att förhållandet icke kunde avhjälpas annorledes än antingen genom uppförande av nytt hus eller genom väsentlig förbättring av det nuvarande. Förhållandet anmäldes för 1890 års Riksdag i statsutskottets utlåtande den 17 mars 1890, därvid utskottet av vad som Fig. 86. Hessensteinska huset, fasad mot förekommit ansåg framgå, att ifrågavairgei ai s oig. rande byggnad, vilken på sätt revisorerna erinrat, inrymde ett betydande antal högst värdefulla och delvis oersättliga handlingar, icke i alla avseenden erbjöde önskvärd säkerhet mot eldfara; och antog utskottet att det anmärkta förhållandet skulle avhjälpas genom Kungl. Majds försorg. Detta statsutskottets betänkande föranledde icke något Riksdagens yttrande eller någon åtgärd från Kungl. Majds sida för undanröjande av de angivna bristerna. I underdånigt utlåtande den 19 mars 1903 angående av Kungl. Majd anbefalld undersökning av de centrala ämbetsverkens arkiv bekräftade riksarkivarien, att Lantmäteristyrelsens lokaler voro alldeles otillräckliga och icke skyddade mot eldfara. Frågan upptogs till förnyad behandling av Lantmäteristyrelsen, som i underdånig skrivelse den 28 oktober 1903 anförde, att, då några åtgärder till skyddande av styrelsens arkiv mot eldfara och för beredande av ökat utrymme i arkivet icke vidtagits, behovet av sådana åtgärder fortfarande vore synnerligen trängande. Det i arkivlokalen befintliga utrymmet vore numera så upptaget, att i arkivet icke kunde inrymmas mer än ytterligare två, högst tre års kartrenovationer.

267 Fig. 87.

V. Trädgårdsgatan 2.

Lantmäteristyrelsen hemställde att, därest Kungl. Majd skulle finna åtgärder böra vidtagas till skyddande av kartarkivet mot eldfara och till ökande av utrymmet däri, Kungl. Majd måtte uppdraga åt Överintendentsämbetet att föranstalta om erforderliga ritnings- och kostnadsförslags uppgörande. Till 1905 års Riksdag avlät Kungl. Majd nådig proposition angående uppförande av ny byggnad för Kungl. Majds kansli m. m., i vilken ämbetslokaler tills vidare skulle beredas även för Lantmäteristyrelsen och Rikets allmänna kartverk. Då emellertid omförmälda nådiga proposition icke vann Riksdagens bifall, ansågo sig Riksdagens revisorer redan samma år ånyo böra rikta uppmärksamheten å önskvärdheten av att åtgärder vidtogos för undanröjande av den eldfara, för vilken Lantmäteristyrelsens arkiv vore utsatt. I häröver den 16 januari 1906 avgivet utlåtande anförde Lantmäteristyrelsen, att, då några åtgärder i berörda avseenden icke vidtagits, behovet av sådana åtgärder fortfarande vore synnerligen trängande. Med anledning av vad sålunda förekommit anhöll Riksdagen i skrivelse den 27 april 1906, att Kungl. Majd måtte taga i övervägande, vilka åtgärder borde

268 vidtagas för att åt Generallantmäterikontorets arkiv bereda skydd mot eldfara och ökat utrymme, samt därefter snarast möjligt till Riksdagen inkomma med den framställning, vartill förhållandena kunde föranleda. Riksdagen framhöll härvid särskilt, hurusom den mening allmänt syntes göra sig gällande, att lantmäterikontorets lokaler i sitt nuvarande skick vore för sitt ändamål otjänliga. Nödvändigheten av att den eldfara, för vilken de därstädes förvarade dyrbara, delvis oersättliga kartor och handlingar vore utsatta, snarast möjligt bleve undanröjd, syntes Riksdagen mana därtill, att frågan om beredande av lämplig lokal åt detta arkiv toges under omprövning, oberoende av andra byggnadsfrågor. Med anledning härav anbefallde Kungl. Majd Överintendentsämbetet att i samråd med Lantmäteristyrelsen uppgöra fullständigt, av erforderliga ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till åtgärder i av Riksdagen angivet syfte. Den 13 november 1906 överlämnade ämbetet ett av arkitekten S. Cronstedt utarbetat förslag till om- och påbyggnad av lantmäterikontorets hus. Förslaget avsåg att i byggnaden inrymma såväl Lantmäteristyrelsen och dess arkiv som Rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning. Kostnadsberäkningen slutade å en summa av 190,000 kronor. Då förslaget ej föranledde proposition, anhöll Lantmäteristyrelsen i underdånig skrivelse den 9 april 1907, dels att vissa av Rikets allmänna kartverk disponerade lägenheter måtte överlämnas till styrelsen mot att kartverket bereddes ersättning i utrymme genom övertagande av de rum i vindsvåningen, som dit tills använts såsom undervisningslokaler och för förvaring av styrelsens instrumentsamling m. m., dels ock att erforderliga undervisningslokaler i stället måtte beredas i Arvfurstens f. d. palats (fastigheten nr 1 i kv. Lejonet). Genom nådigt beslut den 21 juni 1907 föreskrev Kungl. Majd, dels att de föreslagna förändringarna skulle vidtagas, dels ock att i attikvåningen till fastigheten nr 1 i kv. Lejonet skulle åt Lantmäteristyrelsen upplåtas undervisningssal samt vaktmästarebostad. Den 13 mars 1909 inkom riksarkivarien med förnyad framställning om effektiva åtgärders snara vidtagande för att bereda erforderlig eldsäkerhet samt ökat utrymme åt Lantmäteristyrelsens arkiv. I denna sin framställning framhöll riksarkivarien, hurusom han vid inspektion av ifrågavarande arkiv funnit Generallantmäterikontorets arkivlokaler alldeles otillräckliga och icke skyddade mot eldfara. Arkivets viktigaste och egendomligaste parti utgjordes av den stora samlingen kartor, vilka till större delen vore inbundna i väldiga skinnband samt ordnade läns- och stadsvis, och som måste anses vara av oskattbart värde både i kulturhistoriskt och praktisktekonomiskt hänseende. Beträffande eldfaran anför riksarkivarien, att arkivlokalen erbjöde så gott som intet värn i nämnda hänseende. Varken ovantill eller nedtill voro rummen skyddade av valv eller brandfria bottnar; golven vore av trä och uppvärmningen av hela byggnaden skedde medelst vanliga kakelugnar. Själva kartmaterialets yttre beskaffenhet försvårade givetvis i händelse av eldfara ett räddningsarbete. I fråga om lokalens otillräcklighet påpekar riksarkivarien, hurusom serien av länsvis ordnade och bundna kartor måste i mer än ett fall avbrytas på hyllorna och fortsättningen placeras än här än där, vilket

269 givetvis medförde ganska väsentliga olägenheter. Intet utrymme för nya hyllor funnes att tillgå och för besökande kunde i själva verket ingen nämnvärd plats beredas. Följden härav hade blivit, att när en karta för offentlig eller enskild räkning skulle kopieras, måste kartan skäras lös ur bandet och tagas hem till någon enskild bostad, där kopiering kunde ske, en anordning som syntes riksarkivarien synnerligen betänklig. I sin egenskap av chef för det offentliga arkivväsendet hemställde riksarkivarien, att effektiva åtgärder måtte snarast vidtagas för att åt Lantmäteristyrelsens dyrbara samlingar bereda såväl nödig trygghet som tillräckligt utrymme. I utlåtande häröver ifrågasatte Lantmäteristyrelsen att ensam få disponera byggnaden och att åt kartverket skulle förhyras lokaler, samt anhöll i underdånighet, att uppdrag måtte givas åt Överintendentsämbetet att låta verkställa erforderliga ändringar i byggnaden för att bereda arkivet en tillräcklig och så vitt möjligt brandfri lokal. Detta förslag fann Kungl. Majd den 30 april 1909 ej till någon vidare åtgärd föranleda. Emellertid hade Lantmäteristyrelsen i skrivelse den 26 januari 1909 hos Överintendentsämbetet gjort framställning om vidtagande av på ämbetet ankommande åtgärder för lösande av lokalfrågan. Med anledning härav överlämnade ämbetet den 27 april 1909 ett förslag till förändringsarbeten för erhållande av så tillfredsställande lokaler som omständigheterna medgåve, under förutsättning att hela byggnaden upplätes åt Lantmäteristyrelsen. Kostnaderna beräknades till 46,000 kronor. På nådig befallning förebragte Överintendentsämbetet den 14 december 1909 en ny utredning, som utvisade att det icke läte sig göra att genom omoch tillbyggnad av huset bereda erforderliga utrymmen i detsamma för såväl Lantmäteristyrelsen med arkiv som kartverkets ekonomiska och geodetiska avdelningar. Genom nådigt beslut den 23 september 1910 anbefallde nu Kungl. Majd Överintendentsämbetet att, efter samråd med Lantmäteristyrelsen samt chefen för Rikets allmänna kartverk, uppgöra och till Kungl. Majd inkomma med kostnadsförslag och ritningar för uppförande å Kronan tillhörande tomt inom huvudstaden av en byggnad, inrymmande lokaler för Lantmäteristyrelsen och dess arkiv samt Rikets allmänna kartverks ekonomiska och geodetiska avdelningar. Med underdånig skrivelse den 21 februari 1911 överlämnade Överintendentsämbetet det sålunda infordrade, av arkitekten hos ämbetet S. Cronstedt med ledning av inom de särskilda ämbetsverken utarbetade promemorior uppgjorda förslaget till ifrågavarande nybyggnad jämte kostnadsförslag, slutande å en summa av 606,000 kronor. Såsom lämplig plats för byggnaden hade ämbetet föreslagit parkområdet närmast öster om gardeskasernerna vid den blivande fortsättningen av Strandvägen. Varken Lantmäteristyrelsen eller chefen för kartverket hade något att i huvudsak erinra mot förslaget och riksarkivarien ansåg att ur brandsäkerhetssynpunkt ingen anmärkning kunde göras mot detsamma. Detta förslag blev emellertid vilande i avvaktan på en kommittéutredning rörande lantmäteriundervisningens ordnande.

270 PLAN A V V/NDS VAN/NO £N.

PLANAV

PLAN A V VAN. -i TR. UPP

&OTTTNMN/NGSN

PLAN AV KALLAXEN. Dm i t . ilUU L J

Fig. 88.

LJ

( LJ

LJ

{0. l_l

V. Trädgårdsgatan 2.

10 I

Jofl«t. I t

Lantmäteristyrelsens ämbetslokal, planer.

Såsom ovan nämnts överlämnades frågan den 24 september 1912 till de sakkunniga att tagas i övervägande vid fullgörande av det dem lämnade uppdraget. Sedermera har genom nådig remiss den 30 januari 1914 för samma ändamål överlämnats till byggnadssakkunniga ett från enskilt håll framställt önskemål rörande anordningen av Lantmäteristyrelsens arkiv i en eventuell ny byggnad. I skrivelse den 5 oktober 1915 fäster Lantmäteristyrelsen på nytt Kungl. Majds uppmärksamhet på lokalförhållandena. Bästa lösningen anser styrelsen vara 1911 års nybyggnadsförslag. Därest Kungl. Majd icke skulle biträda detta förslag, anser sig styrelsen böra väcka fråga om sådana ändrings- och reparationsarbeten, att lokalbehovet för de närmaste åren måtte tillgodoses. Styrelsen erinrar om 1907 års förslag, som borde förbindas med en tillbyggnad på vattenbutikens plats. Kostnaderna beräknades till 70- å 75,000 kronor. Överintendentsämbetet gjorde ett förslag i sistnämnda riktning, som dock icke godtogs av Lantmäteristyrelsen. I stället ingav ämbetet till Kungl. Majd ett förslag, som huvudsakligen avsåg införande av centraluppvärmningsanordning i hela byggnaden. Enligt nådig proposition 24 mars 1916 beviljade Riksdagen 30,000 kronor till vidtagande av dylika åtgärder till skydd för styrelsens arkiv. I juli samma år anhöll Lantmäteristyrelsen om ytterligare medel för vidtagande av vissa åtgärder till förbättrande bland annat av Reproduktionsanstal-

271 tens lokaler. Överintendentsämbetet beräknade kostnaderna till 16,000 kronor. I underdånigt utlåtande den 21 november 1916 hava byggnadssakkunniga ansett sig böra avstyrka denna anhållan och i stället förorda, att lokal för Reproduktionsanstalten anskaffades utom styrelsens hus vare sig i någon annan staten tillhörig byggnad eller genom förhyrning. Då den nyligen inrättade anstalten befunne sig i utveckling, skulle det inom kort visa sig nödvändigt att ytterligare utöka anstaltens arbetslokaler, vilket emellertid näppeligen läte sig göra inom Lantmäteristyrelsens hus, då ju styrelsens övriga där inrymda avdelningar länge varit trångbodda. Först i oktober ^ftv^ 1919 flyttades Reproduktionsanstalten till förhyrd lokal. /f Lantmäteristyrelsens undervisningsanstalt hade redan tidigare haft lokaler på olika ställen, bland annat i attikvåningen i Arvfurstens f. d. palats. Från och med 1912 har hela undervisningen varit förlagd till förhyrda lokaler i Östermalms gamla skolhus, Artillerigatan 60. De geodetiska och ekonomiska avdelningarna av Rikets allmänna kartverk lämnade Lantmäteristyrelsens hus år 1912 och förlades i förhyrda lokaler. M-JTT7ZTTT För närvarande (december 1922) har Lantmäteristyrelsen °"°'° ' ' '•"••'''"^ i nr 2 Västra Trädgårdsgatan 30 tjänsterum med en golvyta pjg ^9. v. Trfidgårdsg. 2. av 793 kvm. och 57 fönster samt vaktmästare- och portSektion c—I), vaktsbostäder om sammanlagt 7 rum. För undervisningsanstalten förhyras 8 rum i Artillerigatan 60 med en golvyta av 570 kvm.; för Statens reproduktionsanstalt förhyras i samma byggnad 12 rum med 686 kvm. golvyta. För de båda lokalerna betalas en årshyra av 21,800 kr. Rörande Rikets allmänna kartverk se nedan, sid. 274. Sedan Lantmäteristyrelsen numera ensam innehar samtliga lokaler i Kronans hus Västra Trädgårdsgatan 2 och sålunda icke längre kan klaga över trångboddhet, och sedan, genom införande av centralvärmeledning och en del andra åtgärder, arkivet numera kan sägas vara skyddat för eldfara i den mån så kan ske i en byggnad med gamla träbjälklag, synes Lantmäteristyrelsen kunna anses väl lokaliserad för en avsevärd tid framåt. Undervisningsanstaltens lokalfråga är alltjämt svävande och avhängig av denna undervisnings slutliga ordnande såsom en självständig institution eller såsom en fackskola inom någon av de befintliga högskolorna. Vad Statens reproduktionsanstalt beträffar tager den alltmer karaktär av en självständig institution, som fordrar allt större utrymme och som på grund av det buller tryckpressarna åstadkomma icke utan särskilda försiktighetsmått bör inrymmas i en ämbetsbyggnad. Det en gång av Lantmäteristyrelsen ivrigt omfattade, ovan berörda nybyggnadsförslaget av år 1911 torde därföre icke vidare kunna sägas hava några skäl för sig utan böra helt skrinläggas. Vid bedömande av huruvida Lantmäteristyrelsen i byggnadssakkunnigas plan för ordnandet av statens byggnadsverksamhet i Stockholm skall för framtiden anses fast lokaliserad i Västra Trädgårdsgatan 2 måste hänsyn tagas till en rätt viktig omständighet, som av Lantmäteristyrelsen själv framhållits i dess yttrande den 24 november 1913 över departementalkommitterades betänkande.

272 Fig. 90.

Stenbockska huset, Birger Jarlstorg 4.

Styrelsen yttrar däri: — — — »Såväl i kommitterades betänkande som uti detta utlåtande har vidrörts lantmäteristyrelsens och lantmäteriets beröring med kammarkollegium och de kamerala förhållandena. Vid den utveckling, som under de senare åren skett inom lantmäteriets förvaltningsområde, har hänsyn till de kamerala förhållandena allt mer och mer kommit att beaktas. Ett motsvarande förhållande har säkerligen gjort sig gällande inom kameralväsendet, vilket framgår bland annat av den ökning, som under senare åren skett i fråga om de utredningar, vilka hos lantmäteristyrelsen påkallats av kammarkollegium. Härvid har självfallet framstått, att fördelar stode att vinna genom ett sammanförande i lokalt avseende av kammarkollegium och lantmäteristyrelsen särskilt vad angår deras arkiv, som i många delar kunna sägas komplettera varandra. Om denna synpunkt beaktas, ligger nära till hands ifrågasätta, att för nämnda båda förvaltningsgrenar anvisas riksarkivets nuvarande byggnad jämte det där intill liggande riksgäldskontorets f. d. egendom, vilka efter erforderliga förändrings- och nybyggnadsarbeten torde bereda erforderligt utrymme. Att förlägga lantmäteristyrelsen och dess arkiv till Djurgården kommer att medföra olägenheter för det avsevärda antalet personer, som har behov att i arkivet göra undersökningar och inhämta upplysningar.»

273 VAM/NGLN -t. re

UPP

£jO~T£.MVAN/Nr,£.-

Fig. 91.

Stenbockska huset, planer.

Ur denna synpunkt sett förefinnes alltså ett naturligt samband mellan Kammarkollegium med dess arkiv och Lantmäteristyrelsen med dess arkiv. Byggnadssakkunniga hava därföre undersökt möjligheterna för att lokalt åter sammanföra de båda ämbetsverken. Enligt vårt förslag till ordnande av ämbetsverkens lokalfråga skulle de kamerala verken samlas på Riddarholmen och Kammarkollegium behålla sina lokaler i Gamla kungshuset. Riksarkivet skulle även förbli på Riddarholmen och få tillfälle att så småningom utvidga sig på holmens norra partier. Härvid skulle vid första lägliga tillfälle de i det Stenbockska huset vid Birger Jarlstorg nu magasinerade arkivalierna överflyttas till annan, för dylika handlingars bevarande mera lämpad lokal och den ifrågavarande byggnaden iordningställas för Lantmäteristyrelsen. Där kunna erhållas 32 tjänsterum med en golvyta av 825 kvm. och 58 fönster samt två vaktmästarebostäder. Se fig. 90, 91, 92. Det Stenbockska huset står i direkt förbindelse med riksarkivbyggnaden. I denna senare byggnad skulle kunna ordnas tillfredsställande lokaler för Lantmäteristyrelsens arkiv och till denna byggnad borde i samband härmed även överföras Kammarkollegiets arkiv. Rörande förutsättningarna för realiserandet av dessa förslag hänvisas till utredningen angående Riksarkivets lokalfråga, se sid. 342. Byggnadssakkunnigas förslag rörande Lantmäteristyrelsens lokalisering går alltså ut på, att denna styrelse tillsvidare Fig. 92. Stenbockska stannar i Västra Trädgårdsgatan 2, men att densamma, så huset, sektion. IS

274 fort möjligheter därtill yppa sig, överflyttas till Riddarholmen och inrymmes i det Stenbockska huset med arkivet förlagt i nuvarande riksarkivbyggnaden. Beträffande undervisningsanstalten och Statens reproduktionsanstalt böra provisoriska lokaler åt dem tillhandahållas genom förhyrning eller i Kronans egna hus, intill dess de båda anstalternas organisation och storlek kan fullt säkert bedömas. Sålunda skulle undervisningsanstalten kunna år 1926 tills vidare få övertaga Skogsinstitutets f. d. byggnader efter den topografiska avdelningen av Rikets allm. kartverk. För Lantmäterikontoret i Stockholms län förhyras 5 rum med en golvyta av 190 kvm. och 8 fönster i nr 15 Rrunkebergstorg mot en årshyra av 3,550 kronor. Lantmäterikontoret bör inrymmas i samma hus som Länsstyrelsen eller i någon lokal i dess närhet. Enligt byggnadssakkunnigas förslag, sid. 246, skulle länsstyrelsens lokaler för framtiden förbliva i Preisiska huset, Drottninggatan 36, och där beredas utrymme för såväl Lantmäterikontoret som landshövdingens bostad genom Byggnadsstyrelsens förflyttande till annan plats. Skulle någondera av de ä sid. 247 angivna andra alternativen för Länsstyrelsens placering väljas, finnes i båda fall plats beräknad för Lantmäterikontoret. Rikets allRikets allmänna kartverk arbetar på tre avdelningar, den topografiska, den manna kart- geodetiska och den ekonomiska. verk. T)en topografiska avdelningen av Rikets allm. kartverk och Generalstabens topografiska avdelning äro egentligen en och samma institution, som organisatoriskt och lokalt för närvarande måste anses höra samman med Generalstaben. Generalstabens topografiska avdelningschef, som jämte adjutant och 12 på avdelningen tjänstgörande officerare äro uppförda på Generalstabens stat under 4:de huvudtiteln, är samtidigt chef för hela Rikets allm. kartverk, vars stat i övrigt återfinnes under 9:de huvudtiteln. Den topografiska avdelningen var intill för några år sedan förlagd till samma hus som Generalstaben, det Rosenhaneska huset på Riddarholmen. För beredande av bättre utrymme därstädes åt Generalstaben förflyttades denna avdelning av kartverket till Skogsinstitutets f. d. byggnad, som, enligt Kungl. Majds medgivande av den 1 september 1916, upplåts för ändamålet ifråga. Där disponerar avdelningen 22 rum med en sammanlagd golvyta av 604 kvm. I den beslutade nya militära ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten (se fig. 67 och 68) är utrymme beräknat för den topografiska avdelningen i översta våningen, 25 rum med en sammanlagd golvyta av 1,010 kvm. Arbetsplatsernas antal har antagits till 28 och fönsterantalet torde uppgå till 44, vadan relationstalet blir 1.57, vilket för ett verk av denna art får anses tillfredsställande. Den geodetiska avdelningen har intill år 1905 även haft sina lokaler i Rosenhaneska huset. Aren 1905—1910 var avdelningen inrymd i några rum i det närliggande Hessensteinska huset (Socialstyrelsens nuvarande säte); därefter flyttades avdelningen till Storkyrkobrinken 5, där för närvarande hyras 10 rum med en golvyta av 230 kvm. för 8,000 kronor samt en bostadslägenhet om 2 rum och kök för 700 kronor om året.

275 Den ekonomiska avdelningen har förut haft ämbetslokal i Lantmäteristyrelsens hus. Utrymmet behövdes emellertid för denna styrelse, varför lägenheter förhyrdes för den ekonomiska avdelningen dels 17 rum (388 kvm.) i Brunkebergstorg 11 för en årshyra av 22,000 kronor, dels 4 rum (101 kvm.) i Brunkebergstorg 13. Personalen i denna sist nämnda lägenhet överflyttades hösten 1921 till översta våningen i Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus, som 1918 inköpts av statsverket. Upplåtelsen av denna lokal måste dock anses provisorisk. Byggnaden måste förr eller senare ombyggas och delvis rivas för Hamngatans utvidgning. Med anledning härav och då geodetiska avdelningens lokaler icke äro tillfredsställande och verket för övrigt är splittrat på 4 olika platser, har Byggnadsstyrelsen i samråd med byggnadssakkunniga föreslagit, att en av våningarna i den under uppförande varande ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren (se sid. 210) upplåtes åt Rikets allm. kartverks geodetiska och ekonomiska avdelningar. Rikets allm. kartverk skulle alltså, intill dess en mera enhetlig organisation av detsamma — med anslutning måhända till detsamma även av sjökarteverket — genomförts, få lokalerna förlagda helt i Kronans hus men dock uppdelade på två olika platser; den topografiska avdelningen i den militära nya ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten, de geodetiska och ekonomiska avdelningarna i den nya ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren. För uppförande av en observationspaviljong i Observatorielunden åt geodetiska avdelningen anvisade 1916 års Riksdag 19,000 kronor. Överintendentsämbetet anbefalldes, att föranstalta om byggnadens uppförande. Vid utarbetandet av ritningarna befanns, att det ursprungliga förslaget icke fullt tillgodosåg förefintliga utrymmesbehov samt att byggnadskostnaden dels på grund härav, dels på grund av prisstegringar skulle uppgå till 59,000 kronor. På framställning av Överintendentsämbetet förordnade Kungl. Majd den 9 oktober 1917, att med utförandet av byggnadsföretaget skulle tills vidare anstå. Samtidigt överlämnades från Jordbruksdepartementet till bv'ggnadssakkunniga för kännedom och efterrättelse avskrift av berörda kungl. förordnande jämte vissa handlingar i ärendet. Byggnadssakkunniga förmena, att en observationspaviljong av permanent natur bör komma till utförande först i samband med en mera permanent lokalisering av Rikets allmänna kartverk i en för hela verket gemensam byggnad. Intill så kan ske torde man få såsom hittills nöja sig med provisoriska anordningar. Stnteriöverstyrelsen har förut haft tjänsterum i förhyrd lägenhet men är sedan Stuteriöverhösten 1922 inflyttad i Rosenbad, där styrelsen disponerar över 5 rum med en styrelsen. golvyta av 123 kvm. och 7 fönster. Styrelsen kan numera anses fast lokaliserad. Av de under Jordbruksdepartementet lydande verken är det sålunda endast SammanfattSlnteriöv er styr elsen som kan anses fast lokaliserad i slutet av år 1922. ning. I och med färdigställandet av ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren kan Lantbruksstyrelsen och Rikets allmänna kartverks geodetiska och ekonomiska avdelningar bliva fast lokaliserade. Lantmäteristyrelsen förflyttas till Riddarholmen.

276 Lantmäterikontoret för Stockholms 2 eller i Preisiska huset. 8.

län inrymmes endera i Västra Trädgårdsgatan

Ämbetsverk tillhörande Handelsdepartementet.

FartygsFartygsinspektionen har i Gamla riksdagshuset i samband med Kommersinspektionen, kollegii lokaler 9 rum med en nyttig golvyta av 161 kvm. och 13 fönster. Ämbetsverket kan härmed anses för en längre tid framåt fast lokaliserat. För Stockholmsdistriktets inspektion förhyras 7 rum i Slussplan 63 mot en årshyra av 5,200 kronor. För denna avdelning kan framdeles beredas utrymme i det norra av f. d. riksbankshusen. Försäkrings- Föisäkringsinspektionen förhyr 10 rum med en golvyta av 265 kvm. samt en inspektionen. v a ktmästarebostad om två rum och kök i Arsenalsgatan 10 för en årshyra av 16,000 kronor till den 1 oktober 1926. Verket bör, så fort tillfälle därtill yppar sig, överflytta i något Kronans hus och om möjligt sammanföras med Bank- och fondinspektionen. Byggnadssakkunniga föreslå, att husen nr 2 och 4 Storkyrkobrinken, som bliva lediga då nytt kanslihus uppförts, reserveras för dessa båda verk. Se sid. 255. KommersKommerskollegium disponerar i Gamla riksdagshuset å Riddarholmen 93 tjänstekollegium. rmn med en golvyta av 2,055 kvm. och 149 fönster samt en vaktmästarebostad om två rum och kök. Dessutom förhyras för verkets räkning 6 tjänsterum med 220 kvm. golvyta och 12 fönster i Övre Munkbron 7 för den elektriska inspektionen. Beträffande ordnandet av ämbetsverkens lokalisering å Riddarholmen hava byggnadssakkunniga å sid. 56 förklarat, att hela deras plan vilar bland annat på den förutsättningen, att Kommerskollegium anses fast lokaliserat i Gamla riksdagshuset. Vid den år 1926 beräknade omflyttningen torde det kunna där beredas 114 tjänsterum med en golvyta av 2,649 kvm. och 179 fönster icke blott för kollegiet självt och Fartygsinspektionen, utan även för Elektriska inspektionen, Skeppsmätningskontrollören och Sprängämnesinspektören. Plansch 12. Lotssiyreisen. Lotsslyrelsen förhyr i nr 2 Kornhamnstorg 31 tjänsterum med en golvyta av 595 kvm. och 40 fönster samt 3 vaktmästarebostäder om två rum och kök vardera för en sammanlagd årshyra av 14,000 kronor till 1 oktober 1925. Tjänstemännens antal i oktober 1922 var 31. I samma fastighet förhyres även en lokal om 4 rum för chefens för mellersta lotsdistriktet expedition och lotskontoret i Stockholm, betingande en hyra av 3,000 kronor. Då Telegrafstyrelsen, som för närvarande innehar Gamla södra riksbankshuset, har för avsikt att inom de närmaste åren (eventuellt 1924) överflytta till den under dess vård stående fastigheten Rrunkebergstorg nr 2, skulle Gamla södra riksbankshuset kunna för annat statsändamål disponeras. Enligt verkställd undersökning synes byggnaden väl lämpa sig för Lotsstyrelsens behov. I byggnaden skulle kunna beredas utrymme för Lotsstyrelsen med 32 tjänsterum samt bostäder för 2 å 3 vaktmästare. Där skulle dessutom kunna inrymmas chefens

277 för mellersta lotsdistriktet expedition (3 rum jämte arkiv) samt lotskontor för Stockholm (2 rum) jämte 3 logement för uppassningen vid Stockholms och Mälarens lotsplatser. I underdånig skrivelse den 16 juni 1922 har Lotsstyrelsen under förklaring, att ovanberörda förslag skulle för framtiden tillgodose dess lokalbehov, hemställt att efter Telegrafstyrelsens avflyttning få disponera denna byggnad, med undantag för viss del av bottenvåningen, vilken framställning byggnadssakkunniga ävensom Byggnadsstyrelsen tillstyrkt. 1 Efter inflyttningen i Gamla södra riksbankshuset skulle Lotsstyrelsen kunna anses fast lokaliserad och en årlig hyresutgift av 17,000 kronor inbesparas. Patent- och registreringsverket har i oktober 1921 överflyttat från huset Birger Patent- och Jarlsgatan nr 7 till den för detta ämbetsverk under 1918—1921 uppförda nya registreringsbyggnaden i kv. Doktorn (nu Uppfinnaren) vid Valhallavägen. Byggnaden inne- verket. håller 111 tjänste- och biblioteksrum med en nyttig golvyta av 3,845 kvm. Patent- och registreringsverket kan numera anses såsom för mycket lång framtid fast lokaliserat. Skeppsmätningskontrollören innehar i Gamla riksdagshuset en tjänstelokal på Skepps2 rum med en golvyta av 74 kvm. Denna ämbetsbefattning sorterar under mätningsKommerskollegium och bör alltså tillsammans med detta verk ha sin lokal i kontrolloren. nämnda byggnad och kan således anses fast lokaliserad. Sprängämnesinspektören, vilken liksom föregående myndighet lyder under SprängämnesKommerskollegium, har även sin expedition i Gamla riksdagshuset i 2 rum inspektören. med en golvyta av 60 kvm. och är att anse såsom fast lokaliserad. Av de enligt tabell 3 till Handelsdepartementet hörande 7 myndigheterna äro Sammanfattalltså Kommerskollegium, Fartygsinspektionen, Skeppsmätningskontrollören och ning. Sprängämnesinspektören samt Patent- och registreringsverket fast lokaliserade. Lotsstyrelsen torde under den närmaste tiden i samband med Telegrafstyrelsens flyttning till Brunkebergstorg nr 2 få permanent lokal i Gamla södra riksbanksbyggnaden. Försäkringsinspektionen skulle efterträda Finansdepartementet i Oxenstiernska huset, Storkyrkobrinken 2, när ett nytt kanslihus hunnit uppföras. Grupp 5. D e affärsdrivande v e r k e n . De affärsdrivande verkens ekonomiska särställning i statsförvaltningen, deras byggnadsfrågors i de flesta fall intima samband med själva affärsrörelsen gör det icke blott mindre lämpligt utan omöjligt för byggnadssakkunniga att söka utstaka riktlinjer för deras husbyggnadsverksamhet i Stockholm. Endast vissa av dessa verks styrelsers lokalfrågor må i detta sammanhang omnämnas, emedan andra icke affärsdrivande verks lokalfrågor äro av dem beroende. 1

Enl. kgl. brev °/B 1924 ha vissa lokaler i Gamla södra riksbankshuset upplåtits åt Lotsstyrelsen.

278 Sålunda hava vi för närvarande ingen anledning att befatta oss med J ä r n vägsstyrelsens och Generalpoststyrelsens lokalisering. Däremot torde några ord böra nämnas om de tre återstående till denna grupp hörande styrelsernas — Domänstyrelsen, Telegrafstyrelsen och Vattenfallsstyrelsen — lokalfrågor. DomänDomänstyrelsen har sedan år 1912 sina tjänstelokaler i Gamla riksdagshuset, styrelsen. ^är styrelsen disponerar 42 tjänsterum med 815 kvm. golvyta och 49 fönster, 2 arkivutrymmen med sammanlagt 225 kvm. golvyta samt en vaktmästarebostad om 2 rum och kök. I det staten tillhöriga huset Västerlånggatan 16, kv. Mercurius 1, 2, 10 och 11, äro åt Domänstyrelsens kameralbyrå upplåtna 15 tjänsterum med 349 kvm. golvyta och 20 fönster. För lokalerna i Gamla riksdagshuset betalar Domänstyrelsen sedan 1 oktober 1921 en årshyra av 40,650 och för lokalerna vid Västerlånggatan 18,000 kronor. Domänstyrelsen hör till de verk som lida både av lokalsplittring och trångboddhet. Styrelsen arbetar, enligt uppgift 1920, med 120 tjänstemän i 57 tjänsterum med 69 fönster, vilket är det ogynnsammaste förhållande mellan antalet fönster och arbetsplatser vi antecknat hos något ämbetsverk. Domänstyrelsen är alltså i stort behov av större och lämpligare lokaler. I fråga om den framtida användningen av Gamla riksdagshuset går byggnadssakkunnigas förslag ut på, att denna byggnad reserveras för Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och Socialstyrelsen, och att sålunda därifrån bortflyttas bland andra verk även Domänstyrelsen (se sid. 203). Denna omflyttning borde lämpligen äga rum, då den nya ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren står färdig att mottaga Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (se sid. 210), som även måste utrymma sina lokaler i Gamla riksdagshuset av samma anledning som Domänstyrelsen. Såsom lösning på Domänstyrelsens lokalfråga kan man länka sig endera, att i form av kapitalplacering för styrelsens räkning inköpes lämplig fastighet eller att styrelsen anvisas plats i något annat staten redan tillhörigt hus. Väljes den förstnämnda utvägen, vilja byggnadssakkunniga i första rummet påpeka önskvärdheten av, att de båda s. k. gymnasiehusen förvärvades av statsverket och att i dessa byggnader genom om- och tillbyggnader, se plansch 4 och sid. 75, iordningställas lokaler åt Domänstyrelsen. Härför talar även den omständigheten att Domänstyrelsen hör till de verk, som hava behov av att stanna i Kanslihusets närhet. Väljes den andra möjligheten, synes någon lämplig och tillräckligt stor lokal i något Kronans hus icke kunna ställas till styrelsens förfogande förrän möjligen sedan ett nytt kanslihus blivit uppfört, då Försvarsdepartementets nuvarande lokaler i kv. - Mercurius blivit lediga. Utöver de 15 rum styrelsen nu har där skulle ytterligare omkring 100 rum jämte vaktmästarebostad kunna ställas till dess disposition. Men så länge torde man knappt kunna vänta med ordnandet av Socialstyrelsens lokalfråga, som är helt beroende av att Domänstyrelsen lämnar Gamla riksdagshuset.

279 Telegrafstyrelsen residerar i det Gamla södra riksbankshuset, nr 55 Järntorget, Telegraf där styrelsen använder 69 tjänsterum med en golvyta av 2,073 kvm. och 125 styrelsen. fönster. I Gamla norra riksbankshuset har styrelsen därutöver 12 tjänsterum med en golvyta av 449 kvm. och 23 fönster. För dessa lokaler erlägger Telegrafstyrelsen en årshyra av 77,020 kronor. Styrelsen har dessutom tjänsterum på flera olika ställen såväl i Kronans hus som i förhyrda lägenheter. I Kronans hus har styrelsen sålunda lokaler för provnings- och konstruktionsbyrån med 7 rum i Jakobsbergsgatan 24 samt för katalogredaktionen med 6 rum i Malmskillnadsgatan 30. I förhyrda privatlägenheter har styrelsen utspridda: statistiska avdelningen med 5 rum i Stadsgården 8, utländska kontrollen med 10 rum i Järntorget 83, trafikbyrån med 14 rum i Kornhamnstorg 61, undervisningsanstalten med 56 rum i Malmskillnadsgatan 19 B, samt byggnadskontoret för kabelverket Stockholm—Göteborg med 6 rum i Sibyllegatan 39. För samtliga dessa lokaler jämte 2 vaktmästarebostäder betalas en årshyra av tillsammans 68,250 kronor. Å sid. 26 har omnämnts statsverkets övertagande av telegrafverkets pensionskassor, varmed följde äganderätten till åtskilliga fastigheter i Stockholm, bland annat det synnerligen väl belägna s. k. Brunkebergs hotell, samt att Telegrafstyrelsen har för avsikt att där bereda utrymme för Styrelsens samtliga avdelningar. Byggnadssakkunniga hava intet att erinra mot en sådan användning av byggnaden ifråga. Rörande användningen av Gamla södra riksbankshuset efter Telegrafstyrelsens avflyttning se Lotsstyrelsen, sid. 276. Telegrafverkets undervisningsanstalt disponerar hela fastigheten Malmskillnadsgatan 19 B med undantag av butikslokalerna och ett par smärre vindslägenheter. Förutom lärosalar, laboratorier, övingssalar samt lärare- och frukostrum inrymmer byggnaden Telegrafverkets historiska modellsamling (10 rum), bibliotek, arkiv samt bostad för föreståndaren och för en vaktmästare. Då på grund av den under årens lopp i lokalerna anordnade vidlyftiga tekniska inredningen en förflyttning av anstalten bleve mycket dyrbar, har Telegrafstyrelsen försäkrat sig om rätt att före den 1 oktober 1928 efter vissa beräkningsgrunder inköpa fastigheten. Vattenfallsstyrelsen har sina flesta tjänsterum i förhyrda lägenheter. Liksom Vattenfalls Telegrafstyrelsen har Vattenfallsstyrelsen måst inhysa sina avdelningar på flera styrelsen. olika ställen. I oktober 1920 hade styrelsen, enligt tabell 4, 162 tjänsterum på elva olika ställen och betalade en årshyra av sammanlagt 163,400 kronor. Hösten 1922 är situationen något förändrad. Styrelsen hyr då omkring 133 tjänsterum inom sex olika egendomar för en sammanlagd årshyra av 102,200 kronor. I första avdelningen av detta kapitel sid. 182 och följande har redogjorts för inköpet för Vattenfallsstyrelsens räkning av tomterna nr 1, 2, 3 och 9 i kv. Björnen samt de förslag till ombyggnader, som uppgjorts för att där bereda lämpliga lokaler åt styrelsen. Samtliga lägenheter voro vid köpet uthyrda till bostäder och affärsföretag. Nettobehållningen av hyresinkomsterna uppgick år 1921 till omkring 83,266

280 kronor. På grund av hyreslagen hava lägenheterna icke varit åtkomliga för styrelsen. Byggnadssakkunniga anse, att en första utbyggnad av och förändring beträffande inredningen för Vattenfallsstyrelsens behov i den gamla förnämliga 1700-talsbyggnaden å tomterna nr 3 ' o c h 9 borde igångsättas så snart som möjligt, varvid all nödig pietet för det intressanta byggnadsminnesmärket bör och torde kunna iakttagas utan men för bekvämligheten. Sammanfatt- Rörande Järnvägsstyrelsens och Generalpoststyrelsens lokalfrågor har byggmng. nadssakkunniga intet att anföra. Dessa verk 'kunna anses fast lokaliserade. Telegrafstyrelsen blir inom kort fast lokaliserad i Brunkebergs hotell. För Vattenfallsstyrelsen bör så fort ske kan de för detta verk inköpta fastigheterna 1, 2, 3 och" 9 i kv. Björnen om- och tillbyggas. Domänstyrelsen bör år 1926 hava avflyttat från Gamla riksdagshuset till för ändamålet inköpt fastighet.

Grupp 6. Riksdagen och dess verk. Då nya riksdagshuset togs i bruk år 1905, inrymdes däri lokaler även för Riksdagsbiblioteket, Riksgäldskontoret och justitieombudsmannens expedition. De båda förra innehava fortfarande de lokaler inom Riksdagshuset, som de erhöllo år 1905. Justitieombudsmannens expedition har däremot år 1919 förflyttats till en lokal i den statsverket tillhörande delen av Rosenbad. För Riksdagens eget behov hava tid efter annan vissa förändringar och nva anordningar inom lokalerna i Riksdagshuset blivit vidtagna, företrädesvis i syfte att bereda ökat utrymme åt utskotten, samt åt det till ett centralt förvaltningsbibliotek förändrade Riksdagsbiblioteket. Riksgäldsfullmäktige bemyndigades av 1916 års Riksdag att låta verkställa utredning rörande ifrågasatt påbyggnad av Riksdagshuset och samtliga därmed ävensom med behovet av ökade lokalutrymmen sammanhängande frågor. Denna utredning uppdrogs åt arkitekten A. Johansson. Enligt det av honom framlagda påbyggnadsförslaget skulle inalles erhållas 24 arbetsrum, varav fyra större sammanträdesruin, åtta mindre sådana samt 12 smärre rum. Detta förslag har emellertid aldrig kommit till utförande. Bankoutskottet ansåg, att arbetet med påbyggnaden tills vidare borde anstå, på grund bland annat av ett infordrat yttrande rörande beskaffenheten av byggnadens grund. Emellertid beslöt Riksdagen att från husets vindar bortföra där magasinerade riksdags- och kommittétryck. För dessa handlingars magasinering förhyras nu lokaler i det Stockholms stad tillhöriga gamla cellfängelset vid Myntgatan. Att tillgodose alla de krav på bekvämlighet och ökat utrymme som från olika håll inom Riksdagen framställas, låter sig knappast göra med mindre än att den ovan omförmälda påbyggnaden kommer till utförande eller att Riksgäldskontoret förflyttas till annan byggnad (se nedan).

281 Riksbanken upptar hela den bakom Riksdagshuset belägna byggnaden. I denna Riksbanken. är även sedeltryckeriet inrymt. Behovet av utrymme för själva banken har emellertid, sedan byggnaden togs i bruk, ökats, så att lokal för någon avdelning av banken måste sökas utanför bankbyggnaden, om icke sedeltryckeriet flyttas. Utredning pågår rörande inrättande av ett gemensamt tryckeri för allt statens värdetryck. För en sådan institution fordras säkerligen en ny byggnad. Skall institutionen förläggas till huvudstaden, leda tankarna i första rummet till Myntverkets nuvarande tomt vid Hantverkaregatan. Byggnadssakkunniga hava ä sid. 86 framlagt förslag till ett bättre utnyttjande av denna, välbelägna tomt, och torde av dessa förslag framgå, att utrymme finnes för rätt betydande byggnader. Bostadsbyggnaden vid Hantverkaregatan lärer väl under alla omständigheter behöva rivas för gatans utvidgande. Riksdagens justitieombudsman disponerar fyra tjänsterum samt 1 arkiv och 1 Riksdagens vaktrum med en sammanlagd golvyta av 141 kvm. i fastigheten Rosenbad nr 6 jushtie, ,

,..

* . * I I I * J "

ombudsman.

och kan dar anses fast lokaliserad. Riksdagens militieombudsman h a r en lokal bestående av 5 tjänsterum med en Riksdagens golvyta av 100 kvm. samt en vaktmästarebostad om 2 rum och kök i fastig- nulitieheten Övre Munkbron nr 7 mot en årshyra av 3,600 kronor. Denna expedition torde i sinom tid kunna beredas lokal i Rosenbad nr 6. Riksdagsbiblioteket, vilket utan förändring av benämningen genom 1918 års Riksdagsriksdagsbeslut utvidgades till ett centralt förvaltningsbibliotek, är inrymt i Riks- °lblloteketdagshuset och h a r där 12 tjänsterum med en golvyta av 474 kvm. samt c:a 470 kvm. bokmagasin i 3 bottnar rymmande c:a 150,000 volymer. Efter de förändringar, som vidtagits inom Riksdagshuset för att åt biblioteket vinna ökat utrymme, torde för närvarande icke förefinnas något behov av ytterligare utrymme; dock förutser m a n , att inom en icke alltför avlägsen framtid uppställningen av det årligen växande och starkt skrymmande utländska parlamentstrycket kommer att tvinga till utvidgning av lokalen. Riksdagsbiblioteket kan emellertid anses fast lokaliserat. Riksgäldskontoret disponerar i Riksdagshuset 15 tjänsterum med 593 kvm. golv- Riksgäldsyla samt 2 vaktmästarebostäder och i Rosenbad nr 6 10 rum med 339 kvm. kontoret. golvyta jämte förvaringsvalv. Dessa senare rum användas av kontorets obligations- och kupongavdelning samt premielånexpeditionen. Härmed kan visserligen sägas att Riksgäldsfullmäktiges lokalbehov blivit på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosett, men det ovan berörda behovet av ökat utrymme i Riksdagshuset och olägenheterna av att icke hava lokalerna samlade i en byggnad måste förr eller senare föranleda Riksgäldsfullmäktige att ordna sin lokalfråga på annat sätt, exempelvis genom att övertaga någon eller några av de nu uthyrda lokalerna i Rosenbad nr 6, när de kunna bliva lediga. (Se sid. 197.1) 1 Enligt Riksdagens beslut 28 / 5 1924 inköptes för 2,000,000 kronor fastigheten Rosenbad n r 5 för Riksgäldskontorets räkning.

282 Grupp 7. Militära k å r e r o c h i n r ä t t n i n g a r . För de militära ämbetsverkens lokalfrågor hava vi redogjort i det föregående under grupp 4 och dess 2:dra underavdelning: »ämbetsverk tillhörande Försvarsdepartementet». För militära sjukhus, undervisningsanstalter, museer och arkiv redogöres under grupperna 9, 12 och 13. Vad det här närmast gäller, äro de i Stockholm förlagda regementena, Arméns förråd, verkstäder och fabriker samt Flottans station i Stockholm. I likhet med de affärsdrivande verkens byggnadsfrågor torde Arméns och Flottans icke kunna inpassas i byggnadssakkunnigas förslag till ordnande av statens byggnadsverksamhet i Stockholm annat än i de fall då de kunna komma att, inom den tidsperiod som vårt förslag avser, inverka på andra statens byggnadsfrågor. Då 1905 års Riksdag enligt Kungl. Majds proposition nr 114 beslöt, att Järva —Spånga—Järfällafältet skulle anordnas till övningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper, förutsåg man visserligen, att härmed skulle följa överflyttandet till detta fält av de i huvudstaden uppförda kasernetablissementen. Riksdagen förklarar emellertid i sin skrivelse till Konungen den 18 maj 1905, att, då Ladugårdsgärdet fortfarande bibehölles till exercisfält (för den formella utbildningen), kunde detta överflyttande av kasernerna för en lång tid undanskjutas. Med hänsyn till ordnandet av statens byggnadsverksamhet i Stockholm spelar givetvis frigörandet av de stora kasernområdena en mycket betydelsefull roll. Byggnadssakkunniga sökte därför redan tidigt att erhålla kännedom om de militära f myndigheternas uppfattning av saken. I skrivelse den 18 juni 1913 till statsrådet och chefen för Finansdepartementet anhöllo vi därför om statsrådets medverkan till erhållande av uppgifter om, när och i vad mån vissa i Stockholm belägna militära etablissement kunde efter vederbörandes förflyttning till Järva beräknas bliva disponibla för fyllandet av andra lokalbehov för statens räkning. Med anledning härav hava Arméförvaltningens samtliga departement i skrivelse den 27 augusti 1913 till chefen för Lantförsvarsdepartementet anfört: att ifråga om tidpunkten, när de nya etablissementen skulle påbörjas, densamma icke ankomme på Arméförvaltningen att bestämma, att erforderliga medel för de nya etablissementens utförande borde kunna erhållas genom försäljning av dels etablissement med hela tomter, dels delar av tomter som då upptoges av trupper eller anstalter, avsedda att förflyttas, att, beträffande den ordningsföljd i vilken etablissementen skulle ersättas, de kunde ordnas i följande tre grupper: I. gruppen: Svea ingenjörkårs kasernetablissement, Fälttelegrafkårens » Positionsartilleriregementets »

283 2. gruppen: Krigsskolans etablissement, Svea artilleriregementes kasernetablissement, Artilleriverkstäderna, Ammunitionsförrådet å Ladugårdsgärdet samt Ammunitionsfabriken å Marieberg; 3. gruppen: Intendenturetablissementet å Fredrikshov, Arméns intendenturförråd å Skeppsholmen, Kronobageriet, Garnisonssjukhuset; att inom samma grupp upptagna etablissement borde samtidigt kunna planläggas och utföras, att för planläggandet av de till varje grupp hörande nya etablissementen beräknas åtgå ett å ett och ett halvt år samt för deras utförande 3 år, vartill i fråga om grupp 3 tillkommer 1/2 år för flyttningen från de gamla till de nya etablissementen. Hur och när man vid denna tid tänkte sig, att dessa byggnadsarbeten skulle utföras, framgår medelbart av statsrådsprotokollet för den 10 juli 1914. I sitt anförande till detta protokoll beräknar chefen för Lantförsvarsdepartementet, att man för beredande av medel (2,677,000) till bestridande av vissa militära byggnadsbehov m. m. — varibland dock av ovan berörda Stockholmsbyggnader endast Svea ingenjörkårs nya kasernetablissement figurerar med en summa av 600,000 kronor — skulle under åren 1914—17 kunna påräknas bland annat 850,000 kronor genom försäljning av vissa delar av kv. Järnlodet (Artillerigården), se sid. 117 och fig. 21. Under år 1918 skulle till försäljning kunna disponeras krigsskolan å Karlberg samt Svea ingenjörkårs dåvarande områden i kv. Göken å Kungsholmen. År 1919 skulle Fälttelegrafkårens och Ammunitionsfabrikens å Marieberg områden bliva disponibla. Därnäst skulle kunna påräknas Positionsartilleriregementets och Svea artilleriregementes kasernområden. Intill dess försäljningsmedel hunne inflyta, skulle de för nybyggnadsarbetena erforderliga beloppen förskotteras av den värnskattefond, vars bildande samtidigt förelades Riksdagen. Sedan dess har emellertid mycket hänt som korsat inånga mänskliga beräkningar, bland andra de ovan anförda i vad de avse tiderna för frigörandet av de berörda militära etablissementen. Som bekant, har icke ens Svea ingenjörkårs kasernetablissement ännu vid slutet av år 1922 blivit disponibelt, ehuru regementet inflyttat i sin nya kasern vid Järva. Innan vi gå vidare skall, liksom inom övriga grupper, redogöras för varje till denna grupp hörande kårs eller anstalts lokalfråga i den ordning de upptagits i tabell 3. Ammunitionsfabriken upptar med sitt 20-tal byggnader något över hälften av AmmuniMarieberg, som består av tomterna nr 2 och nr 4 i kv. Mälaren, se sid. 95 och tionsfabriken. fig. 9. Såsom ovan anförts antog man år 1913, att Ammunitionsfabrikens område å Marieberg skulle bliva disponibelt redan år 1919, d. v. s. att ny fabrik

284 då skulle stå färdig pä annan plats. Då Ammunitionsfabriken år 1920 härjades av eld, beviljade emellertid Riksdagen omedelbart 834,000 kronor för dess iståndsättande. Detta måste tolkas så, att 1913 års förhoppningar skrinlagts för lång tid framåt. I ett föregående kapitel, sid. 96 och följande, har redogjorts för byggnadssakkunnigas undersökningar rörande Mariebergs- och Konradsbergsområdenas framtida användning. Slutresultatet av denna undersökning: att det icke brådskar med områdets exploatering, rubbas sålunda icke av Riksdagens berörda åtgärd. Arméns cen- Arméns centrala beklädnadsverkstäder äro sedan år 1918, då Riksdagen beviljade irala bekläd- 480,000 kronor för inköp av fastigheten nr 15 i kv. Knoppen, installerade nadsverkstä- j denna fastighet i hörnet av Flemming- och Arbetaregatorna med adress nr 77 Flemminggatan och nr 26 och 28 Arbetaregatan. Tomten har en areal av 2,272 kvm. och är ännu icke bebyggd å mer än 1,490 kvm. Fastigheten är taxerad till 567,000 kronor år 1922. Befintliga byggnader äro helt och hållet utnyttjade till verkstäder, vilka äro installerade i 34 rum med en sammanlagd golvvta av 3,290 kvm. Byggnadssakkunniga ifrågasätta verkstädernas förflyttande till Svea artilleriregementes nuvarande kasern i samband med dess eventuella upplåtande till Arméns intendenturförråd, sedan artilleriregementet utrymt densamma. Arméns Arméns intendenturförråd i Stockholm äro magasinerade huvudsakligen på tre intendentur- olika ställen: Fredrikshov, Skeppsholmen och Kronobageribyggnaden. förråd. j Fredrikshov disponerar intendenturförrådet dels större delen av byggnaden vid Storgatan, den s. k. officerspaviljongen, dels hela den gamla slottsflygeln, samt 5 andra närmare Linnégatan belägna byggnader. Lokalernas användning är i huvudsak följande: förråds- och verkstadslokaler 87 rum med 3,700 kvm. golvvta logement för ett intendenturkomp 17 » » 1,054 » » bostäder för underoff. o. hantverkare 57 » » 1,066 » » expeditionslokaler 7 » » 140 » » Summa 168 rum med 5,960 kvm. golvvta Kungl. Majd har fått Riksdagens medgivande till hela det gamla Fredrikshovsområdets exploatering medelst uppdelande i byggnadskvarter och gator samt till tomternas försäljning. Från försäljning har undantagits områdets sydvästra hörn med de två värdefullaste byggnaderna, ovannämnda officerspaviljong och slottsflygel. En stor del av området är redan försåld, dock återstod vid 1920 års utgång tomtmark för ett värde av omkring 725,000 kronor. Försäljningen av dessa tomter förhindras emellertid, så länge byggnaderna äro upplåtna till intendenturförrådet. Byggnadssakkunniga yrka, sid. 132, på intendenturkompaniets och förrådens överflyttande så snart som möjligt till annan plats, på det att det från försäljning undantagna kv. Fredrikshov må kunna bättre tillgodogöras. På Skeppsholmen disponerar intendenturförrådet en stor magasinsbyggnad med en golvyta av 3,250 kvm. Expeditionen är förlagd i en mindre byggnad inne-

285 hållande 5 rum. Icke heller här torde intendenturförrådet få förbli bofast, ty byggnaden erfordras för Flottans räkning. Slutligen disponerar intendenturförrådet över hela Kronobagerihuset, Sibyllegatan 2; en av de äldsta byggnaderna i huvudstaden, vilken ur kulturhistorisk synpunkt anses böra bevaras. Byggnaden, vars olika våningar tillsammans erbjuda en golvyta av 4,463 kvm., upptages till största delen av bagerilokaler, mjölförråd och i samband med bagerirörelsen erforderliga lokaler. Det har ifrågasatts, att Sibyllegatans bredd skulle behöva ökas och att detta lämpligen borde ske på dess östra sida, på mark där bland annat Kronobageriet nu står. Det har emellertid även påvisats, att man av hänsyn till bevarandet av den gamla byggnaden kan dela Sibyllegatan och låta den framgå på ömse sidor om Kronobageribyggnaden. Byggnadssakkunniga vilja förorda den lösning av stadsplanefrågan som möjliggör byggnadens bibehållande. Då den en gång inte längre behövs för intendenturförrådet, torde den kunna användas för något annat statens ändamål, såsom arkivdepå eller museum. Det är tydligt att intendenturförrådens nuvarande lokalisering icke kan vara Int.-förrådets slutgiltig. Det har gått med denna institution som med ämbetsverken den har nuvarande till stor del inlogerats i för tillfället lediga äldre byggnader. I nödfall kan, snart - W T S S sagt, vilken byggnad som helst användas till upplagsplats för förrådspersedlar ^9" eller till verkstad för hantverkare. Det är varken bekvämt eller ekonomiskt att ha intendenturens förråd och verkstäder splittrade på vitt skilda ställen. De böra sammanföras till ett intendenturetablissement. Byggnadssakkunniga vilja föreslå, att härtill upplåtes Svea artilleriregementes kasern, d. v. s. de omkring den stora gården belägna byggnaderna, lig. 93. Dessa erbjuda en golvyta av omkring 18,500 kvm. Då sammanlagda golvytan i de lokaler Arméns intendenturförråd och Arméns centrala beklädnadsverkstäder nu innehar uppgår till omkring 17,000 kvm., synes nödigt utrymme förefinnas icke blott för dessa båda institutioner utan även för Sjukvårdsstyrelsens förråd (1,100 kvm.), om så skulle befinnas lämpligare än det å sid. 242 omnämnda nybyggnadsförslaget. Emellertid förutsätter denna sakernas ordning uppförandet av nytt artillerietablissement vid Järvafältet; ett visserligen dyrbart företag, men som dock icke borde låta vänta på sig så länge, att provisoriska anstalter måste vidtagas för att frigöra Fredrikshov och Skeppsholmsmagasinet. Djurgårdskommissionen, som har att försälja Fredrikshovstomterna, har gjort hemställan om intendenturförrådets i Fredrikshov förflyttande till det efter Svea ingenjörkår lediga etablissementet i kv. Göken å Kungsholmen. Ehuru detta skulle snabbast leda till Fredrikshovs utrymmande, hava vi dock i annat sammanhang å sid. 132 ställt oss tveksamma inför dess tillstyrkande. Det kan nämligen med fog invändas, att även denna mark är avsedd att försäljas och att icke heller denna försäljning bör uppskjutas på obestämd tid. Det ligger såväl i statens som stadens och åtskilliga enskilda fastighetsägares intresse att snart få denna del av Kungsholmen reglerad med gator och byggnadskvarter för ett mera ordnat bebyggande, se sid. 94 och plansch 7.

Fig. 93.

Plan av Svea artilleriregementes kasernetablissement.

Skulle i samband med genomförandet av en ny försvarsorganisation Fälttelegrafkårens etablissement å Marieberg eller Livregementets dragoners etablissement å Ladugårdsgärdet inom kort bliva lediga, torde vilkendera som helst av dessa vara att föredraga framför Svea ingenjörkårs f. d. kasern såsom provisorisk lokal för Arméns intendenturförråd, om överhuvud ett provisorium visar sig oundvikligt. Alla de tre nämnda kasernetablissementen lämna utrymme för såväl Fredrikshovs- som Skeppsholmsförråden. Fälttelegraf- Fälttelegraf kår en disponerar omkring 54,540 kvm. av Mariebergsområdet, se fig. kåren. 9 ; sid. 96, och är där installerad i 20 större och mindre byggnader med omkring 8,900 kvm. golvyta.

287 Enligt 1916 års Riksdags beslut påbörjades år 1917 grundläggningsarbetena för ett nytt etablissement för Fälttelegrafkåren vid Järva. Enligt från Försvarsdepartementet till Arméförvaltningen anländ skrivelse den 11 april 1919 skulle alla arbeten med Fälttelegrafkårens nya kasernetablissement »tillsvidare anstå». Från byggnadssakkunnigas sida finnes ej anledning att påfordra detta byggnadsarbetes återupptagande, då frågan om Mariebergsområdets stadsplaneläggande och exploatering icke ännu på länge kan bliva aktuell, se sid. 97. Livgardet till häst inflyttade i sin nya kasern vid Sturevägen år 1897. Genom Livgardet kungl. brev av den 17 mars 1894 upplåts för ändamålet 96,200 kvm. å Norra Ull häst. Djurgården, se plansch 8. Av de i Stockholm förlagda trupperna anses detta regemente vara det som sist bör förflyttas till Järva. Byggnadssakkunniga hava sålunda ingen anledning att sysselsätta sig med dess lokalfråga. Livregementets dragoners kasernetablissement, som blev färdigt till inflyttning Livregemenår 1880, upptager enligt kungl. brevet den 18 april 1879 en areal av 118,500 tets dragoner kvm. vid Djurgårdsbrunnsvikens norra strand, fig. 94. På området befinna sig omkring 40 större och mindre byggnader, 10 av sten, de övriga av trä. Sammanlagda golvytan i dessa byggnader uppgår till 13,700 kvm.

Fig. 94. 1. Kasern 1. 2. Kasern II. 3. Kasern III. 4. Matinrättning. 5. F. cl. vaktstugan. 6. Sjukhus. 7. Vedbodar. 8. Materialbod. 9. -Isupplag. 10. Sommarställ. 11. Vedbodar. 12. Kanslibyggnad. 13. Isupplag. 14. lo. Materialbod.

Livregementets dragoners

kasernetablissement.

16. A m m u n i t i o n s b o d . 17. Sjukstall. 18. Vedskjul. 19. Växthus. 20. Vedbod. 21. Skidförråd. 22. Avträde. 23. Sprutbod. 24. Verkstad. 25. Stora förrådet. 26. Paviljong. 27. Mässbyggnad. 28. Södra stallet. 29. Underofficersbyggnad. 30. Fordonsförråd.

31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45.

Verkstad, Gödselstad. Tvättstuga. Gevärs- och hovbeslagssmedja. Snickareverkstad. Målareverkstad. Mangelbod ni. m. Fordonsskjul. Gödselstad. Ridhus. Exercishus. östra stallet. Norra stallet. Pumphus. Reparationssmedja.

288 Ladugårdsgärdets planläggande och exploatering torde under en lång följd avår kunna försiggå utan att beröra ifrågavarande område. Ur en annan synpunkt är dock kasernetablissementets försvinnande eller åtminstone en högst betydlig reducering av byggnadernas antal högeligen önskvärd. Den ur estetisk synpunkt oordnade anhopningen av mindre tilltalande byggnader bildar nämligen en ful fläck i Djurgårdsbrunnsvikens omramniiig. Vi hava i annat sammanhang framhållit, huruledes denna viks natur av parksjö bör bevaras och, där den lidit skada, återställas. Ett sådant återställande av parkvegetationen pä dragonkasernens område måste därföre på allt sätt befordras och vid varje ifrågasatt förändring ifråga om användningen av området och byggnaderna iakttagas. Tanken på regementets förflyttning till annan ort väcktes redan för inånga år sedan och, då Riksdagen år 1905 medgav försäljning av visst område utefter Djurgårdsbrunnsvikens norra strand, utsträcktes detta område över en del av kasernområdet, vdiket bland annat torde få betraktas som ett tecken på att statsmakterna då ansågo tiden för etablissementets utrymmande nära förestående. PositionsPositionsartilleriregementets kasernområde mellan Storgatan och Linnégatan har artillerirege- e n a r e a i a v 38,950 kvm. och är bebyggt med 22 större och mindre byggnader, mentet. s g fig 2 5 s^ 1 2 r^ m e d e n sammanlagd golvyta av omkring 10,000 kvm. Då en omorganisation eller förflyttning av detta regemente ansetts nära förestående, och kasernetablissementet i samband härmed icke längre skulle vara behövligt för militära behov, hava vi ansett oss böra upptaga till övervägande, huru lämpligen borde förfaras med detta synnerligen väl belägna område. Denna utredning återfinnes i kap. IV, sid. 123 och följande. Stockholms Stockholms tygstation har verkstäder, förråd och bostäder i Artillerigården, tygstation, ammunitionsförråd och laboratorium jämte bostäder på Ladugårdsgärdet samt krutförråd vid Hundudden och å Ridö. Verkstäderna i Artillerigården upptaga större delen av flygelbyggnaden utefter Artillerigatan, förråden äro inrymda i huvudbyggnaden och bostäderna i flygeln utefter Sibyllegatan, se fig. 21, sid. 118. Det utrymme som användes för de olika ändamålen har följande areal: till tjänsterum användas 13 rum, sammanlagt 340 kvm. golvvta » verkstäder » 15 L750 » » förråd » » » 1.200 » » bostäder » 64 » » L320 » Summa 4,610 kvm. Ammunitionsförrådel med expeditioner, bostad för förvaltare och vaktmanskap, förråd av ammunition och artillerimaterial samt virkesskjul m. m. disponerar på Ladugårdsgärdet ett område av omkring 21,500 kvm. gränsande intill livgardenas kasernområde. På området finnes ett 15-tal byggnader med en sammanlagd golvyta av omkring 5,800 kvm. Intill Ammunitionsförrådets område är Laboratoriet beläget med lokaler för aptering av artilleriammunition, verkstäder samt krutkällare. Därtill hörande område har en areal av omkring 3,700 kvm. Byggnadernas antal är 2 och den

289 nyttiga golvytan omkring 90 kvm. Laboratoriets och förrådets sammanlagda område finnes å fig. 33, sid. 138, betecknat med bokstäverna o e d r q p. Till Laboratoriet hör vidare den s. k. Törners villa jämte stall och uthus. Den inrymmer bostäder för tyghantverkare, nattvakt och kusk och är belägen i skogsbacken ovanför den gamla garnisonskyrkogården invid nyssnämnda område. Vid eventuell förflyttning av Svea artilleriregemente till Järva måste Stockholms tygstation beredas lokaler i dess närhet, för att undvika långa och dyrbara transporter. De av tygstationen nu innehavda flyglarna i Artillerigården stå delvis på mark, som torde komma att erfordras för Sibylle- och Artillerigatornas utvidgande. Områdena på Ladugårdsgärdet torde vid ett exploaterande av Ladugårdsgärdet komma att redan under ett första utbyggande behöva tagas i anspråk. Svea artilleriregementes nuvarande kasern, fig. 93 och plansch 8, färdigställdes Svea artilleriår 1877. Etablissementet är beläget invid Valhallavägen å mark, som upplåtits regemente. från Kungl. Djurgården enligt kungl. brev den 8 juli 1873. Området har en areal av 106,200 kvm. Kanslihuset, logementsbyggnaderna, exercishuset, ridhuset, stallarna samt ekonomibyggnaden äro ordnade omkring en gård av omkring 120 m. bredd och 95 m. djup. På området finnas dessutom i några mindre byggnader tvättinrättning, smedja, sjukstall samt sjukpaviljong ävensom rymliga sommarstallar av trä och ett par större plåtklädda förrådsskjul m. m. Sammanlagda golvytan i ovan nämnda omkring kaserngården ordnade byggnader uppgår till omkring 18,575 kvm., varav 1,100 kvm. ingå i bostäder. Enligt av Arméförvaltningen i augusti 1913 lämnade uppgifter »är detta kasernetablissement visserligen delvis rätt föråldrat och olämpligt, men byggnaderna äro dock ej sämre, än att de ännu någon tid skulle kunna användas. Enär dock Ladugårdsgärdets bebyggande försvårar och snart omöjliggör övningarna, och då etablissementet dessutom ligger så till, att det förhindrar genomförandet av nya trafikhuvudleder å Norra Djurgården, bör detsamma dock ersättas med nytt etablissement före eller samtidigt med artilleriets verkstäder å Artillerigården, ammunitionsförrådet å Ladugårdsgärdet samt ammunitionsfabriken vid Marieberg.» Byggnadssakkunniga anse sig härtill endast böra foga den erinran, att själva den centrala delen av etablissementet, d. v. s. kaserngården med omgivande byggnader, knappast kominer att lägga hinder i vägen för stadsplanens utveckling å denna del av Norra Djurgården, se plansch 8, men att utan tvivel en huvudtrafikled behöver framdragas över det bakom denna centrala del liggande, till etablissementet hörande lägre området invid hästgardeskasernen. För Svea artilleriregemente måste alltså nytt kasernetablissement uppföras. Att detta även måste ske snarast möjligt därför tala många omständigheter, se härom nedan å sid. 291. Den utrymda gamla kasernen skulle enligt vårt förslag (sid. 285) upplåtas åt Arméns intendenturförråd. Svea ingenjörkår inflyttade år 1922 i det för kåren nyuppförda kasernetablisSvea sementet vid Järvafältet. Kostnaderna ha uppgått till 4,961,736 kronor. Vissa ingenjörkår. delar av det förra etablissementet i kv. Göken hava därefter hållits i be19

290 redskap för inkvartering av en under uppsättning varande Norrlands ingenjörkår, vars förläggningsort är Östersund. Där har uppförandet av ett nytt kasernetablissement påbörjats men byggnadsarbetena tillsvidare inställts. Ett så abnormt förhållande, som förläggande av en för Norrland avsedd kår till Stockholm, kan icke äga lång varaktighet, varför byggnadssakkunniga i sina förslag rörande kv. Gökens framtida användning, se sid. 94, helt och hållet bortse från denna tillfälliga inkvartering. Svea och Göta Svea och Göta livgardesregementenas kaserner äro uppförda intill varandra på ett livgardes- gemensamt område av 177,500 kvm. (enligt kungl. brev av den 20 februari 1855) beläget dels inom den gamla stadsplanegränsen (45,655 kvm.) dels å från Kungl. Djurgården upplåten mark (131,845 kvm.), se fig. 33, sid. 138. Svea livgarde inflyttade i sin kasern 1888 och Göta livgarde i sin 1890. Tidpunkten för dessa regementens förflyttning till Järva ha vi ansett så avlägsen, att byggnaderna icke i våra planer upptagits såsom för annat ändamål tillgängliga. Beträffande exploatering av viss del av det till ifrågavarande regementen upplåtna området se kap. IV, sid. 137. Flottans station.

Flottan disponerar dels hela Skeppsholmen och Kastellholmen med så gott byggnader, dels den mitt emot dessa holmar belägna a j ] a ^ a r D e f m tliga Djurgårdsstranden från sundet mellan Nybroviken och Djurgårdsbrunnsviken till Beckholmen, med undantag av ett område mellan Alkärret och Allmänna Gränden. Dessa områden hava följande arealer: Skeppsholmen 165,220 kvm. Kastellholmen 29,185 » Galärvarvet 97,500 » Djurgårdsstaden 58,130 » Beckholmen 42,628 »

som

Summa 392,663 kvm. Flottans station torde numera få betraktas såsom fast lokaliserad i huvudstadens centrum för en lång tid framåt inom dess nu anvisade gränser. Endast på en punkt hava vi ansett oss kunna inom överskådlig tid påräkna ett frigörande från Flottans anstalter, nämligen det nordligaste partiet av Galärvarvet, bakom Nordiska museet, varom närmare ordas i kap. IV, sid. 158. SammanEfter denna redogörelse i detalj för de olika kårernas och inrättningarnas fattning, nuvarande lokalförhållanden återgå vi till frågan om i vilken mån dessa beröra eller kunna komma att inverka på vårt förslag till ordnandet av statens byggnadsverksamhet och användningen av dess fastigheter. Visserligen finnas, så länge försvarsväsendets slutliga ordnande icke är avgjort, inga fullt säkra hållpunkter för beräknande av vilka områden och byggnader som bliva disponibla genom vissa regementens förflyttning och andras omorganisering eller när detta kan ske. Vi hava sett hur Försvarsdepartementets tidsberäkningar av år 1914 helt och hållet slagit fel. Arméförvaltningens ovan anförda »ordningsföljd» torde dock kunna tjäna som

291 stöd för vissa antaganden rörande vilka fastigheter som i första rummet komina att utrymmas och sålunda kunna inom relativt nära oss liggande tid påräknas lör andra än militära ändamål. I en första grupp har Arméförvaltningen upptagit: Svea ingenjörkår, Fälttelegrafkåren, Positionsartilleriregementet. Detta stämmer både med vad som hänt och i viss mån även med våra önskemål, i det att Svea ingenjörkår faktiskt, först av alla, utrymt sin gamla kasern i kv. Göken, att grunden till en ny kasern för Fälttelegrafkåren redan lagts, samt att Positionsartilleriets kasernområde vid Storgatan, såsom vi haft anledning framhålla dels under rubriken »Positionsartilleriregementets kasernområde», sid. 123, dels under rubriken »Statens historiska museum», sid. 368, är en fastighet, vars utrymmande av militären skulle i hög grad underlätta ordnandet av andra statens lokalfrågor av gammal dato och vilka icke längre böra uppskjutas. Vad Fälttelegrafkårens kasernområde å Marieberg angår saknar den för oss intresse, emedan frågan om dess användning för andra än militära ändamål måste ställas på framtiden. Näst utrymmandet av Positionsartilleriets kasernområde är det snara frigörandet av Fredrikshov från intendenturförrådet ur vår synpunkt önskvärt, se sid. 129. Arméförvaltningen har emellertid satt intendenturetablissementet å Fredrikshov i tredje gruppen efter Svea artilleriregemente med dess verkstäder och förråd, vilka uppförts såsom en andra grupp. Denna ordningsföljd stämmer dock så till vida med byggnadssakkunnigas beräkningar, att vi förutsätta ny artillerikasern för ett definitivt ordnande av intendenturförrådets lokalfråga. Vi föreslå nämligen, att Svea artilleriregementes utrymda kasern upplåtes åt Arméns intendenturförråd och dess centrala beklädnadsverkstäder, sid. 289. Uppförandet av ett nytt etablissement vid Järva för Svea artilleriregemente, Stockholms tygstation, Ammunitionsförrådet och Laboratoriet skulle i hög grad underlätta ett rationellare utnyttjande av åtskillig statsegendom och bidraga till ett snabbare ordnande av viktiga lokalfrågor. Vi förbigå de primära fördelarna av modernt inrättade lokaler för regemente, verkstäder, laboratorier, förråd och bostäder i närheten av övningsfältet samt möjligheten av att i den utrymda kasernen med relativt ringa kostnad ordna ett utmärkt etablissement för Arméns intendenturförråd och centrala beklädnadsverkstad, vilka fördelar det tillkommer militära myndigheter att närmare utveckla och belysa. Från byggnadssakkunnigas synpunkt förtjänar däremot framhållas de stora fördelarna av att vid Ladugårdsgärdets planläggning och exploatering vara befriad från hänsynen till artilleriets övningar och icke hindras vid gatunätets framdragande av Ammunitionsförrådets och Laboratoriets byggnader. Vidare torde böra erinras om, att Fredrikshovsområdet frigöres, så att det kan definitivt ordnas och dess exploatering slutföras; att intendenturförrådets magasin på Skeppsholmen kan överlämnas till Flottans station;

292 alt Artillerigården frigöres från verkstäder, förråd och bostäder, för att tjäna ändamål, som bättre svara mot det centrala läget och den monumentala anläggningen ; att fastigheten nr 15 i kv. Knoppen å Kungsholmen (Arméns centrala beklädnadsverkstäder) kan försäljas; att sjukvårdsstyrelsens förråd, möjligen utan nybyggnad, skulle kunna magasineras i Kronan tillhörig byggnad. Av byggnadssakkunniga företrädda anspråk i fråga om ordnandet av statens byggnadsverksamhet i allmänhet förena sig sålunda här med rent militära behov, för att påfordra nybyggnad för Svea artilleriregemente snarast möjligt. Såsom ovan framhållits är lokaliseringen av de militära institutionerna en fråga som måste anses ligga utanför byggnadssakkunnigas uppdrag. Det är användningen av de eventuellt frigjorda kasernområdena som intresserat oss och som vi ansett ingå i vår uppgift att undersöka. Ovan lämnade redogörelse för institutionernas nuvarande lokalförhållanden synas leda till den slutsatsen, att av de i 7:de gruppen upptagna 13 militära kårer och inrättningar följande 8 måste anses tillsvidare fast lokaliserade: Livgardet till häst, Svea och Göta livgarden, Svea ingenjörkår, Livregementets dragoner. Ammunitionsfabriken, Fälttelegrafkåren, Flottans station, vilket vill säga, att de fastigheter de nu innehava icke på länge kunna påräknas för andra än militära ändamål. Beträffande Galärvarvet och Svea och Göta livgardenas tomt hava vi dock påvisat, att vissa partier kunna och böra frigöras för annan användning. De återstående 5 institutionerna: Svea artilleriregemente, Stockholms tygstation, Positionsartilleriregementet, Arméns intendenturförråd, Arméns centrala beklädnadsverkstäder, äro de, som efter allt att döma stå närmast i tur att förflyttas till andra lokaler och deras nuvarande fastigheter sålunda frigöras. Det är dessa fastigheters samt Svea ingenjörkårs f. d. kasernområdes framtida användning som varit föremål för undersökningar, vars resultat meddelats dels här ovan, dels i kap. IV. Grupp 8. Fångvårdsanstalter. Centralfängelset på Långholmen torde få betraktas såsom fast lokaliserat; någon förflyttning av detsamma till annan plats har icke ifrågasatts. Emellertid är

293 fängelseområdet väl trångt, med hänsyn till behovet av ökat utrymme för bostäder. Området behöver utvidgas genom förvärv av mark tillhörande Stockholms stad. Länscellfängelset är beläget i kv. Domherren, som utgör en tomt tillhörig Länscellstatsverket. Den har en areal av 5,285 kvm. och var år 1922 taxerad till fängelset å 400,000 kronor; se under rubrik kv. Domherren, sid. 144. Östermalm. Enligt beslut av 1895 års Riksdag försåldes dåvarande fängelseanläggningar inom kv. Rarnhuset här i staden, nämligen det gamla länsfängelset samt centralfängelset för kvinnor, till Barnhusdirektionen. Denna gav i utbyte jämte en kontant köpeskilling av 612,500 kronor ytterligare tomten nr 1 i kv. Domherren inom Östermalms församling i Stockholm. Jämlikt samma Riksdags medgivande uppfördes å sistnämnda tomt nytt cellfängelse, avsett huvudsakligen för fångar från Stockholms län. Fängelset togs i bruk i december 1898. Detsamma inrymmer 112 celler, expeditionslokaler, omfattande 15 a 16 mindre rum, domstolslokal, bestående av sessionssal samt 5 rum, bostäder för direktör, assistent, portvakt och vaktfruar, om tillsammans 14 rum jämte kök m. m.j således utom cellerna inemot ett fyrtiotal rum, av vilka dock de flesta ganska små. Ytterligare finnes å tomten ett bostadshus för bevakning, omfattande lägenheter för fyra familjer om dels 1, dels 2 rum och kök. Byggnadskostnaden har uppgått i runda tal till 270,000 kronor för fängelset och därutöver 20,000 kronor för bevakningens särskilda bostadshus. Redan då fängelsets uppförande först planerades, ansåg Fångvårdsstyrelsen, att till tomt för detsamma borde sökas en fritt belägen plats utom själva staden, i vilket avseende föreslogs den Kronan tillhöriga lägenheten Stenbrottet i Solna socken. På grund av erinringar från Länsstyrelsens sida fann emellertid 1892 års Riksdag icke skäl bifalla då framlagd nådig proposition, avseende det nya länsfängelsets förläggande till nämnda plats. Riksdagen förklarade sig nämligen finna olämpligt, att Stockholms länsfängelse skulle komina att förläggas utom huvudstaden på ej obetydligt avstånd från Länsstyrelsens ämbetslokal. Någon annan tomt, på närmare avstånd från Länsstyrelsen, måste därför sökas. Och föll härvid valet på kv. Domherren, som vid nämnda tid var fritt beläget utanför stadens mera tätt bebyggda områden. Numera har emellertid, efter Engelbrektskyrkans tillkomst, byggnadsverksamheten i nämnda del av staden betydligt tilltagit. Allt flera hus resas i fängelsets omedelbara närhet, och allt omöjligare blir att genom åtgärder från fångvårdens sida hindra inblicken över fängelsets gårdar och lokaler, där fångar vistas. Olägenheterna härav torde icke behöva framhållas. I underdånig skrivelse av den 12 december 1922, varur ovanstående historik är hämtad, har Fångvårdsstyrelsen påvisat lämpligheten av nedläggande av strafffängelset å Östermalm samt hänvisar i nämnda skrivelse till en den 27 sept. 1922 daterad underdånig skrivelse, vari styrelsen föreslagit åtgärder för strafffängelsets förflyttning till Långholmen. Kostnaderna för de härför behövliga byggnadsarbetena skulle uppgå till sammanlagt 24,000 kronor.

294 I ovan nämnda underdåniga skrivelse av den 12 december 1922 har styrelsen även gjort framställning om att få iordningställa administrationsbyggnaden och en del av cellbyggnaden till lokaler åt styrelsen samt försälja omkring hälften, c:a 2,760 kvm., av den södra delen av kvarteret. Av Fångvårdsstyrelsen företedda ritningar visa, att lokalerna visserligen synas vara tillräckliga ifråga om storlek och antal, men att de knappast kunna anses tillräckligt bekväma såsom permanent ämbetslokal för Fångvårdsstyrelsen. At Fångvårdsstyrelsen har redan enligt Kungl. Majds befallning iordningställts i kv. Grönlandet norra en lokal, som erbjuder större bekvämlighet och bättre belysning än i cellfängelsets administrationsbyggnad. Byggnadssakkunniga anse sig principiellt böra avstyrka försäljning av någon del av kv. Domherren. I detta fall tillkommer den omständigheten att denna fastighet bildar ett självständigt, av gator å alla sidor begränsat kvarter, vilket vid ett bebyggande för statsverkets räkning är att anse såsom en betydande fördel. Även om fastigheten icke längre behöves för fängelseändamål eller för Fångvårdsstyrelsens räkning, torde byggnaderna kunna utnyttjas för annat statens behov. Deras ledigblivande visar sig från en viss synpunkt såsom en synnerligen lycklig tillfällighet. Genom att upplåta dem åt Riksarkivet skulle nämligen denna institution kunna i huvudstaden erhålla en synnerligen lämplig reservdepå, se sid. 348, erbjudande möjlighet för arkivet att ordna om arkivalierna på lämpligare sätt än nu är möjligt. 1 SammanEnligt ovanstående redogörelse skulle alltså Centralfängelset på Långholmen fattning, behöva i och för bostäder utökas med mark tillhörig Stockholms stad. Då Länscellfängelset å Östermalm kommer att nedläggas, behöva vissa byggnadsarbeten utföras vid Centralfängelset för beredande av utrymme bland annat åt den i östermalmsfängelset befintliga domstolslokalen.

Grupp 9. Sjukvårdsanstalter. Garnisons- Garnisonssjukluiset, som i början av 1800-talet inrättades i sammanhang med sjukhuset, ett institut för utbildande av fältläkare, har från sin begynnelse disponerat det nuvarande området på Kungsholmen, Hantverkaregatan 25. För sjukhusets räkning uppfördes efter ritningar av Giörvvell den nuvarande monumentala sjukhusbyggnaden, vilken blev färdig först år 1834, se i övrigt sid. 88. Sjukhuset disponerar för närvarande, utom själva sjukhusbyggnaden, en chefsläkarebostad i två våningar och därmed sammanbyggda medicinsk flygel och väbelns bostad, båda i en våning, kommissariebostad, tvättstuga, salongsbyggnad, klinikbyggnad och vaktbyggnad.. Av dessa byggnader är chefsläkarebosta1 Enligt nåd. brev 2 % 192-4 har fängelset nedlagts den 1/i samma år och lokalerna enl. nåd. brev 23 / 6 1924 upplåtits åt Riksarkivet och Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

295 den, en f. d. sätesbyggnad, ett vackert tvåvåningshus med goda 1700-talsinredningar av visst intresse ur arkitektonisk synpunkt, E h u r u anläggningen i någon mån moderniserats kan den numera knappast anses motsvara ens de blygsammaste fordringar. Det synes emellertid icke välbetänkt att nedlägga större kostnader på sjukhuset, då det endast är en tidsfråga, när det måste förflyttas till annan plats. Ännu föreligger icke någon slutgiltig utredning, om Garnisonssjukhuset skall bibehållas såsom en särskild institution med nybyggnader vid Järva eller om Garnisonssjukhuset skall anslutas till det kliniska centralsjukhus, som måste komma att ersätta Serafimerlasarettet, och få sin byggnadsfråga löst i samband med nya byggnader för detta sjukhus. Vi hänvisa rörande denna fråga till byggnadssakkunnigas yttrande till Byggnadsstyrelsen den 4 februari 1922 rörande Karolinska institutets och Seraiimerlasarettets byggnadsfrågor, se bilaga 4. Såsom i detta yttrande antydes, ingår det i byggnadssakkunnigas plan, att, sedan garnisonssjukhusvården förflyttats till annan plats, den monumentala byggnaden vid Hantverkaregatan skulle förvandlas till ett justitiepalats, se närmare härom sid. 219. Konradsberg består av de av Kronan år 1855 inköpta lägenheterna Hedvigs- Stockholms berg och Konradsberg. Området utvidgades med en Marieberg tillhörig jord- hospital areal enligt kungl. brev 1859, fig. 9, sid. 96. Hospitalsanläggningen blev färdig K°nradsberg att tagas i bruk 1861. Anläggningen omfattar, utom själva hospitalsbyggnaden, överläkareboställe, ekonomibyggnad, 2 bostadshus för vårdare, portvaktshus, sysslomansbostad, västra och östra flygeln, tvätthus. För uppförande av ytterligare 2 bostadshus för 4 familjer för vårdare har 1919 års Riksdag anslagit, i samband med äskande av byggnadsanslag till bostäder för personal vid flera hospital, begärda c:a 100,000 kronor. Av 1920 års Riksdag beviljades till ett bostadshus av sten på extra stat för 1921 132,500 kronor. På grund av stegrade byggnadskostnader har intetdera byggnadsföretaget ännu kunnat igångsättas. Någon sådan byggnadsfråga som kan ge anledning till upptagande i denna utredning föreligger icke. Stadens starka tillväxt åt detta håll, varigenom hospitalsområdet blir alltmera kringbyggt, ävensom den omständigheten, att en förr eller senare nödvändig, större trafikled mellan Norr och Söder över Långholmen torde komma att inkräkta på området, kommer, enligt byggnadssakkunnigas förmenande, att inom en icke alltför avlägsen tidpunkt framtvinga en förflyttning av hospitalet till en utom Stockholm belägen mera ostörd plats. De sakkunniga hava därför vid behandlingen av statens mark även berört frågan om Konradsbergsområdets framtida anordning. Se kap. IV, sid. 97. De båda sjukvårdsanstalterna Garnisonssjukhuset och Konradsberg torde båda Sammankomma att förflyttas från sina nuvarande byggnader. fattning. Förflyttning av garnisonens sjukvårdsanstalt kan antagas möjligen bliva verklighet inom de närmaste 15 åren, varför vi upptagit i vår plan förslag till den

296 nuvarande byggnadens kommande användning till säte för Högsta domstolen. Förflyttningen av Konradsbergsanstalten beräknas däremot ligga så långt fram i tiden, att vår plan icke beröres därav. Grupp 10.

Akademier. Akademien Akademien för de fria konsterna har sina lokaler i fastigheten nr 1 kv. rör de fria uttern med adress Fredsgatan 12. Fastigheten var år 1921 taxeringsvärderad till 1,500,000 kronor. 1 Genom ett år 1775 av »Överdirecteuren av alla Styckgjuterierna i Riket» Gerhard Meyer upprättat testamente donerades denna egendom till dåvarande Kungl. Målare- och Bildhuggare-Akademien, för att »det till sin inrättning och behof i allan framtid nyttja». Donatorn förklarar vidare i testamentet, att det är hans avsikt, »att detta hus alltid skall till Academiens tjänst och boning bliva orubbadt; men skulle i framtiden av någon oförmodad händelse tima, att denna Academi Inrättning uphörde eller Academien uthystes derifrån och huset till något annat behof, enskilt eller allmänt, brukades, tå upphörer ock Academiens och Publici äganderätt dertill, som endast med detta vilkor och i förberörde avsigt på denna Academies förmån, bestånd och förkovring är given». Det är alltså en egendom som endast i akademiens hand har värde för statsverket, i det att den för relativt obetydliga kostnader i snart 150 år berett lokaler åt två statsinstitutioner, nämligen Akademien för de fria konsterna samt Konsthögskolan (se sid. 321). Akademien disponerar i byggnaden för egen räkning ett sessionsrum och tre biblioteksrum, sekreterarens bostad om 6 rum och kök samt en bostad om 2 rum och kök för en portvakt. För erläggande av ränta och amortering av ett byggnadslån och av de fastigheten åvilande onera samt för bestridande av kostnaderna för byggnadens underhåll samt uppvärmning, belysning, renhållning m. m. av de lokaler som akademien använder för egen räkning ävensom för fullföljande i övrigt av sina uppgifter har akademien inga andra tillgångar än hyresavkastningen av bottenvåningens affärslokaler samt av 3 utställningssalar i våningen 2 trappor upp. I övrigt upptagas utrymmena av Konsthögskolans olika avdelningar med övnings- och föreläsningssalar, kansli och vaktmästarebostäder. Konsthögskolan har dessutom lokaler på två andra ställen i statens hus. Kostnaderna för byggnadens uppvärmning bestridas av akademien och statsverket i proportion till den volym som vardera disponerar över. För närvarande betalas l/i av akademien och 3/i av statsverket. På grund av ovan citerade donationsurkund torde det icke kunna ifrågasättas att »avhysa» akademien från byggnaden, även om akademien för fullföljande av sin uppgift skulle fordra, att inskränkningar gjordes på det åt skolan upplåtna utrymmet. Akademien för de fria konsterna torde alltså kunna betraktas såsom fast lokaliserad. 1

Taxeringsvärdet är 1923 höjt till 2,400,000 kronor.

297 Ingenjörsvetenskapsakademien, vars statuter av Kungl. Majd fastställdes 19 juni Ingenjörs1919, inköpte för medel, vilka såsom faddergåvor överlämnats av en mängd vetenskapsakademien. privata personer och institutioner, fastigheten nr 10 och 11 i kv. Riddaren med adress Grevturegatan 24 A. Egendomen är taxerad år 1921 till 1,750,000 kronor och brandförsäkrad för 2,000,000 kronor. I denna fastighet använder akademien för sina och sina delegationers sammanträden samt för sitt kansli 11 rum. Övriga lokaler äro uthyrda. Akademien är för sin verksamhet beroende av hyresavkastningen av dessa senare lokaler. För att kunna fullfölja den kraftiga och betydelsefulla insats i det teknisktvetenskapliga forskningsarbetet, som akademien redan hunnit göra, fordras välordnade forskningslaboratorier. Tillsvidare har akademien för dylikt ändamål kunnat, mot ersättning, få disponera några arbetsplatser inom såväl Statens provningsanstalts som Tekniska högskolans nya laboratorier. Ett annat behov, som fått en kraftig förespråkare i akademien, är upprättandet av ett centralt tekniskt-vetenskapligt bibliotek med Tekniska högskolans bibliotek som kärna. I samband med förslag till utnyttjandet för byggnadsändamål av det område av Djurgården, som liggeu nordväst om nämnda högskolas byggnader, hava byggnadssakkunniga, sid. 151, angivit lämplig plats såväl för ett dylikt bibliotek som för eventuella tekniskt-vetenskapliga forskningsinstitut. För akademiens eget lokalbehov torde statsverket icke behöva sörja. Krigsvetenskapsakademien sammanträder i en av Artilleri- och ingenjörhögKrigsskolans salar i Artillerigården. Dess bibliotek är uppställt i tvenne större vinds- vetenskapsrum med tillsammans 88 kvm. golvyta i den nuvarande byggnaden i k v. akademien. Kandidaten, Östermalmsgatan 8. Då Artilleri- och ingenjörhögskolan inflyttar i den, för bland annat denna högskola avsedda under uppförande varande byggnaden i sistnämnda kvarter, torde även Krigsvetenskapsakademien förlägga sina sammanträden till lämplig lokal i denna nya byggnad. Ifrågavarande akademis lokalbehov torde sålunda kunna anses tillfredsställt i och med färdigställandet av den nya militära ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten. Lantbruksakademien tillerkändes genom 1863 års Riksdags beslut fastigheten Lantbruksnr 8 i kv. Sporren med adressnummer 47 Mästersamuelsgatan »med full akademien. dispositionsrätt, dock utan rättighet att densamma sig frånhända, men skyldighet att egendomen framgent av egna medel, underhålla». Tomten har en areal av 908 kvm. och fastigheten var år 1921 taxeringsvärderad till 450,000 kronor. Genom fastställd utvidgning av Beridarebansgatan skola omkring 3.70 m. av tomten utefter nämnda gata utläggas till gatumark och tomtarealen minskas med omkring 72 kvm. Akademien disponerar för egen räkning i egendomen 8 rum med en golvyta av omkring 333 kvm. jämte en vaktmästarebostad om 2 rum och kök, men är betänkt på att för sitt bibliotek taga i bruk ytterligare 6 rum, så att akademien skulle komma att upptaga hela översta våningen. Bottenvåningen uthyres till butiker och våningen 1 trappa upp till länets hushållningssällskap.

298 Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet har den 16 januari 1913 till byggnadssakkunniga överlämnat, för att tagas i övervägande vid fullgörande av vårt uppdrag, en underdånig framställning av den 16 december 1907 av Lantbruksakademien om nådigt medgivande för akademien att försälja fastigheten nr 8 i kv. Sporren, för att för försäljningssumman bland annat bestrida kostnaderna för uppförande å Experimentalfältet av en byggnad enligt av arkitekten A. J. Anderberg uppgjort förslag. Byggnaden skulle innehålla förvaltningskommitténs sessionsruin, sekreterarens expeditionsrum, bibliotek och vaktrum samt boställslägenheter för sekreteraren och vaktmästaren ävensom eventuellt i en särskild utbyggnad sessionssal för akademien. Byggnaden beräknades år 1907 kosta omkring 150,000 kronor och med nämnda utbyggnad 180,000 kronor. Fastigheten nr 8 kv. Sporren saluvärderades vid samma tid av stadsingenjör H. Ygberg och ingenjör T. Örtenblad till omkring 350,000 kronor. Såväl Kammarkollegium som Överintendentsämbetet hava avgivit underdåniga utlåtanden över Lantbruksakademiens berörda framställning. Kammarkollegium har för sin del intet att erinra mot bifall till densamma, under det att Överintendentsämbetet icke finner det tillrådligt, att den ifrågavarande försäljningen kommer till stånd. • Överintendentsämbetet motiverar sitt avstyrkande därmed, att statsverkets tillgång på välbelägna tomter i huvudstaden är i hög grad begränsad och att å andra sidan behovet av fastigheter härstädes för fyllande av olika statsändamål tvivelsutan lärer komma att i alltjämt stegrad grad yppas, vadan det ingalunda syntes lämpligt att Kronan avhände sig en så centralt belägen egendom som den ifrågavarande. Byggnadssakkunniga instämma i vad Överintendentsämbetet sålunda anfört och vilja ytterligare framhålla ett skäl, som talar för att statsverket bör allt framgent behålla i sin hand bestämmanderätten över bebyggandet av denna tomt. Det är nämligen ingalunda likgiltigt för den staten tillhöriga byggnaden, som inrymmer Tekniska skolan, om mitt emot och söder om densamma liggande hus uppföres med 3 eller 5 våningars höjd. Lantbruksakademiens byggnad är nu uppförd med bottenvåning och däröver två våningar; huset därintill vid Beridarebansgatan har 5 våningar. Man kan ännu icke bedöma konsekvenserna av de rubbningar av nuvarande förhållanden, som framdragandet av Sveavägen till Hamngatan kommer att medföra för de närmast omgivande kvarteren. Byggnadssakkunniga anse därför i likhet med Överintendentsämbetet, att statsverket icke bör avhända sig äganderätten till fastigheten nr 8 kv. Sporren. Härmed är visserligen icke sagt, att densamma alltjämt skall vara upplåten åt Lantbruksakademien. Emellertid synes akademien av flera skäl hava tillsvidare slagit ur hågen tanken på ovannämnda nybyggnad vid Experimentalfältet. Med vissa ändringar torde även den nuvarande byggnaden under en längre tid framåt kunna sägas väl motsvara akademiens behov av utrymme såväl för dess sammanträden som för dess bibliotek och tjänstemän, även efter den ombyggnad av flygeln utefter Beridarebansgatan, som blir nödvändig, om denna gatas bredd skall ökas enligt fastställd stadsplan. Lantbruksakademien kan sålunda anses fast lokaliserad.

299 Fig. 95.

Utrikesministerhotellet, fasad mot Blasieholmstorg.

Musikaliska akademien jämte det under dess inseende ställda Musikkonserva- Musikaliska loriet har sina lokaler i en under åren 1874—1877 uppförd ny byggnad å den akademien. staten tillhöriga tomten nr 8 i kv. Blasieholmen med adress Norra Blasieholiushamnen 11 och Stallgatan 2 (fig. 104, sid. 327). Medel härtill beviljades av 1873 års Riksdag, vartill kommo bidrag från olika håll. I denna byggnad använder akademien för egen räkning 4 rum med en sammanlagd golvyta av 168 kvm.; dessutom förhyr akademien i nr 10 Smålandsgatan 2 rum för sitt arkiv för en årshyra av 1,900 kronor. Att akademien behöver ökat utrymme torde bäst framgå därav, att man nödgats utom byggnaden förhyra lokal. Akademiens bibliotek är uppställt i ytterst otillfredsställande utrymmen, som i hög grad försvårar tillgodogörandet av denna synnerligen värdefulla samling. Akademiens lokalfråga sammanhänger intimt med Musikkonservatoriets, vilken sedan lång tid tillbaka varit föremål för utredning, se sid. 325 och följande. Denna utredning synes ådagalägga, att fullt tillfredsställande lokaler för konservatoriet och akademien icke kan erhållas på Blasieholmen, med mindre hela

300 tomten nr 8 — alltså även den del som upptages av Utrikesministerhotellet — får för ändamålet användas. Tanken på att flytta utrikesministerns bostad till Arvfurstens f. d. palats är så till vida aktuell, att Byggnadsstyrelsen den 13 juni 1921 erhållit nådig befallning att utreda huruvida det låter sig utföra. Skulle

5EKT/ON

A-£>.

PLWAVBOTTENrANWGEN mm

Fig. 9(5.

s

o

ia

9».

y

^ "f "ET

Utrikesministerhotellet, planer och sektion.

bostad för utrikesministern inredas i sistnämnda palats, bör, enligt bv r ggnadssakkunnigas förmenande, Utrikesministerhotellet, fig. 95 och 96, upplåtas till säte för Musikaliska akademien. För Musikaliska akademien torde alltså nya lokaler böra beredas samtidigt med mera tidsenliga lokaler för Musikkonservatoriet.

301 Svenska akademien har genom donationer satts i tillfälle att själv, utan stats- Svenska verkets mellankomst sörja för sitt lokalbehov. Genom ett år 1869 upprättat akademien. testamente erhöll akademien rätt att för 50,000 kronor inlösa fastigheten nr 18 Skeppsbron, vilken egendom akademien tog i besittning år 1877. Akademien har emellertid sedermera försålt denna egendom och själv jämte det under akademien lydande Nobelinstitutets bibliotek år 1921 inflyttat i övre våningen i börshuset. Genom en donation av fröken Sunnerdahl å 500,000 kronor har akademien nämligen blivit satt i stånd att för en summa av 600,000 kronor förvärva sig nyttj anderätten till hela denna våning. Svenska akademien är sålunda fast lokaliserad. Vetenskapsakademien har med egna medel låtit uppföra invid Naturhistoriska Vetenskapsriksmuseet å Norra Djurgården dels en byggnad inrymmande akademiens akademien. sessionsrum, förvaltningslokaler m. m. samt bibliotek, dels tre bostadshus för akademiens sekreterare m. fl. tjänstemän och vaktmästare. Tomtområdet, se fig. 97, som utlösts dels från Bergianska stiftelsen, dels från lägenheten Frescati, har en areal av omkring 25,872 kvm. Även Vetenskapsakademien kan alltså betraktas som fast lokaliserad. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien disponerar i Nationalmuseibygg- ATitterhets-, hist.- och naden 20 rum med 507 kvm. nyttig golvyta. Akademiens lokalfråga sammanhänger på det intimaste med frågan om nya antikvitetsakademien. lokaler i egen byggnad för Statens historiska museum, en byggnadsfråga, som sedan många år väntat på sin lösning. Förslag till en genomgripande omläggning av fornminnesvården i riket har framlagts av en av Kungl. Majd tillsatt kommitté. Detta förslag innebär en väsentlig förändring av akademiens uppgift, i det att ur akademien avsöndras ett nytt ämbetsverk, riksantikvarieämbetet, med i vissa avseenden vidsträcktare befogenheter än som nu tillkomma akademien. Om en dylik omorganisation genomföres, torde akademiens lokalbehov väsentligt minskas. Önskvärdheten av lokalt samband mellan akademien och Statens historiska museum kvarstår dock alltjämt — se utredningen rörande Statens historiska museums lokalfråga, sid. 368. Av de åtta akademierna äro sålunda fem, nämligen Akademien för de fria Sammankonsterna, Ingenjörsvetenskapsakademien, Lantbruksakademien, Svenska akade- fattning. mien och Vetenskapsakademien fast lokaliserade. För Krigsvetenskapsakademien är lokal under uppförande i kv. Kandidaten. För Musikaliska akademien och Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien torde nya lokaler behöva beredas i samband med ordnandet av respektive Musikkonservatoriets och Statens historiska museums lokalfrågor.

302 Grupp 11. Praktiskt-vetenskapliga anstalter. CentralCentralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har åt sig upplåtet det anstalten för s. k. Experimentalfältet med en areal av 664,600 kvm. å Norra Djurgården, försöksväsen- gg 97 F o r anstaltens olika ändamål äro å detta område uppförda 22 byggbruksområdet. n a a ® r j inrymmande laboratorier, samlingar, bostäder, stall, ladugårdar, växthus m. m. För närvarande föreligger behov av nybyggnader för vissa institutioner. Ar 1920 uppgjordes förslag dels till byggnader för ett kemiskt-bakteriologiskt laboratorium, dess avdelning för husdjursskötsel och mejerihantering samt försöksladugård, dels till en nybyggnad å den botaniska institutionen jämte bostad för denna avdelnings vaktmästare. Kostnaden var beräknad till 1,638,000 kronor, vilket belopp emellertid enligt Byggnadsstyrelsens beräkning i december 1920 borde höjas med 20—25 %. Detta förslag förelades 1921 års Riksdag men avslogs. Byggnadssakkunniga uppskatta ifrågavarande byggnadskostnader för närvarande (hösten 1922) till c:a 1,470,000 kronor. Centralanstaltens styrelse har sedermera hos Kungl. Majd hemställt om ett anslag av 20,000 kronor för inredande av några provisoriska laboratorielokaler dels i huvudbyggnadens vind, dels i logbyggnadens källare. De ovan angivna nybyggnaderna torde inom en icke alltför avlägsen framtid dock bliva nödvändiga. Statens Statens bakteriologiska laboratorium, bakteriol. Statsmedicinska anstalten, förhyr: laboratorium.

"

som tidigare utgjorde en avdelning av *nnnn

10 rum jämte källare, Vasagatan 15—17 för 12,300: — 2 » » stallar, Norrtullsgatan 40 » 3,500:— 2 » och kök, vaktm.-bostad, Idungatan 1 » 600: — Summa kronor 16,400 Dessutom upplåter Karolinska institutet två rum till pestlaboratorium åt institutionen. Då till denna splittring av lokalerna kommer, att laboratorierna i Vasagatan 15—17 äro för sitt ändamål både olämpliga och otillräckliga, torde denna institution få anses vara i synnerligen stort behov av nya lokaler. Frågan om lämpligare lokaler åt Statens bakteriologiska laboratorium har ock varit underkastad prövning dels i samband med ordnandet av nya lokaler åt Medicinalstyrelsen i kv. Grönlandet norra, dels i samband med en eventuell nybyggnad å Norra Djurgården för Statsmedicinska anstalten, dock utan att i någondera fallet leda till något resultat. Byggnadssakkunniga hava därför i samråd med laboratoriets föreståndare sökt finna någon lämplig plats för institutionen på Norra Djurgården eller på de staten tillhöriga markområdena utanför och intill stadens norra gräns och där-

303 vid stannat vid en plats norr om Eugeniahemmet inom det till Karlbergs kungsgård hörande området Solnaskogen, se sid. 170 och fig. 48. För ändamålet skulle behövas en areal av omkring 60,000 kvm. för att kunna rymma de erforderliga institutionsbyggnaderna, bestående av en laboratoriebyggnad i två våningar innehållande omkring 40 rum, ett bostadshus för betjäningen innehållande 4 lägenheter, en byggnad för mindre experimentdjur, en förrådsbyggnad samt stall för 20 hästar (för vaxinavdelningen), för ytterligare 16 hästar (om fabriksmässig tillverkning av serum skall ordnas), för får och getter, vidare ett observationsstall och ett avelsstall samt ett pestlaboratorium. Byggnadssakkunniga beräkna kostnaderna för en dylik anläggning till omkring 800,000 kronor. Utan fabriksmässig tillverkning av difteriserum beräknas anläggningskostnaden till omkring 675,000 kronor. Statens farmaceutiska laboratorium förhyr 5 rum med en golvyta av 80 kvm. Statens i Regeringsgatan 18 för en årshyra av 4,000 kronor. farmaceuEfter ombyggnaden av Kronans hus i kv. Grönlandet norra kommer, foriwm. " enligt kungl. brev till Byggnadsstyrelsen av den 30 juni 1922, att åt Statens farmaceutiska laboratorium i nämnda byggnad upplåtas 10 rum med en golvyta av 242 kvm., fig. 52, sid. 179. Då dessa lokaler beräknas kunna tagas i bruk hösten 1923, torde denna institutions lokalfråga kunna anses ordnad för en lång tid framåt. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt hyr för närvarande lokaler i stadens fastighet Munkbrogatan 2, där 50 rum med 1,155 kvm. nyttig golvyta disponeras för en hyra av 31,500 kronor. Staden önskar disponera dessa lokaler för eget bruk. Byggnadsstyrelsen har emellertid föreslagit, att i nybyggnaden i kv. Murmästaren, fig. 69, sid. 212, skulle beredas plats för anstalten och har för densamma reserverat en våning med 62 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 1,320 kvm. och 83 fönster. Arbetsplatsernas antal bör vara omkring 50, vadan förhållandet mellan antalet fönster och arbetsplatser blir 1 : 66, vilket relativt höga tal för en institution av ifrågavarande art torde vara av behovet påkallat. Under förutsättning att Byggnadsstyrelsens, av byggnadssakkunniga förordade, förslag till användning av den nya ämbetsbyggnaden i kv. Murmästaren vinner Kungl. Majds nådiga godkännande, kan Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt erhålla slutgiltig förläggning år 1926.

Statens meteorol. anstalt.

Statens provningsanstalt är sedan januari 1920 installerad i en för densamma Statens uppförd nybyggnad invid Tekniska högskolans byggnadskomplex på Norra Djur- provningsgården. Anstalten disponerar där en markareal av 10,780 kvm. med därå upp- ans a ' förda två byggnader. Inom den närmaste tiden torde nya utrymmen behövas för ett brandtekniskt laboratorium samt för provning av vägmaterial, vartill medel delvis lära kunna anskaffas från enskilt håll. Med uppförandet av den i det ursprungliga byggnadsförslaget ingående flygelbyggnaden utefter Drottning Kristinas väg torde däremot kunna anstå ännu 10 a 15 år. -

304 Emellertid framkomma efter hand nya anspråk på Statens provningsanstalt ifråga om utförande av jämförande prov å alltjämt nya grupper av material fordrande sina särskilda provningsanordningar, sina särskilda laboratorier, såsom t. ex. de ovannämnda brandtekniska och vägtekniska laboratorierna. Byggnadssakkunniga hava med anledning härav efter samråd med chefen för Statens provningsanstalt ansett sig böra för provningsanstaltens framtida utvidgning reservera ett område mellan Rimbobanan och Drottning Kristinas väg med en storlek av 21,200 kvm., se kap. IV, sid. 151 och fig. 39. Statens provningsanstalt är visserligen fast lokaliserad, men kommer med all säkerhet att med relativt korta mellanrum tynga statsbudgeten med utgifter för nybyggnader, om den skall kunna tillfredsställande tjäna därmed avsedda ändamål. Statens Statens rättskemiska laboratorium förhyr 5 rum med 104 kvm. golvyta samt en rättskemiska vaktmästarebostad Regeringsgatan 18 för 5,800 kronor. laboratorium. E n ] i g t Kungl. Majds beslut av den 30 juni 1922 rörande användningen avstatens fastighet i Grönlandet norra efter dess om- och påbyggnad kommer i denna byggnad att åt laboratoriet upplåtas 8 rum med en golvyta av 222 kvm., fig. 52, sid. 179. Statens rättskemiska laboratorium torde därmed få anses fast lokaliserat. Statens Statens skogsförsöksanstalt innehar lokaler i egen byggnad på med Statens skogsskogsförsöks- högskola gemensamt område på Norra Djurgården. anstalt. Byggnaden färdigställdes 1915. Den innehåller i källare, två våningar och en vindsvåning 27 rum med en sammanlagd golvyta av 736 kvm. och 44 vanliga fönster och ett ateliéfönster. Lokalerna, av vilka betydande utrymmen upptagas av bibliotek och arkiv, rum för samlingar, uppacknings- och packrum, klängningsrum samt fotografiateljé, voro beräknade för en relativt liten arbetspersonal. Nu uppgår personalen till 22 personer och utrymmet har blivit mycket knappt. En ifrågasatt ny skogsteknisk byrå skulle med nödvändighet medföra tillbyggnad. Man har tänkt sig en sådan tillbyggnad i form av en tvåvånings flygelbyggnad innehållande omkring 10 rum jämte vaktmästarebostad. Till denna flygel skulle förläggas, utom den skogstekniska byrån, den entomologiska avdelningen, varigenom bättre utrymme skulle vinnas i huvudbyggnaden. Skogsförsöksanstalten är visserligen fast lokaliserad men behöver inom närmaste tiden utvidgade lokaler motsvarande en byggnadskostnad av omkring 90,000 kronor. Statens Statens veterinärbakteriologiska anstalt, som började sin verksamhet år 1911, är veterinär- provisoriskt inrymd i Veterinärhögskolans lokaler, där anstalten nu disponerar bakteriolog. j patologiska institutionen 11 rum med 330 kvm. golvyta och en vaktmästareans bostad om 3 rum och kök jämte undervarande källarlokaler samt en stallavdelning för 6 hästar. Anstalten förhyr 9 rum ined 182 kvm. nyttig golvyta Birger Jarlsgatan 131 för en hyra av 4,500 kronor. Dessutom arrenderas Sätra gård i Danderyds socken. Då anstaltens verksamhet betydligt utvidgats, hava dessa lokaler blivit mycket

305 otillfredsställande. På framställning av anstaltens föreståndare har Medicinalstyrelsen därför i underdånig skrivelse den 12 juni 1917 hemställt, att det mitt emot Veterinärhögskolan belägna området, Hjortberget, måtte reserveras för anstaltens räkning för uppförande av nybyggnader, vilken framställning Veterinärhögskolan på grund av nådig remiss tillstyrkt i skrivelse den 18 juni 1917 under framhållande av, att de åt anstalten upplåtna lokalerna behövdes för institutets eget behov och att det från institutets sida vore ett önskemål att anstalten förlades i dess närhet. Till den föreslagna byggnadsplatsen hava även andra spekulanter anmält sig. Sålunda föreslog Överintendentsämbetet i en på nådigt uppdrag år 1907 verkställd utredning Hjortberget som plats för nya byggnader för Farmaceutiska institutet. Byggnadssakkunniga föreslå emellertid å sid. 309 en annan lösning av denna sistnämnda byggnadsfråga. Vidare har år 1916 Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag gjort framställning om ifrågavarande områdes upplåtande för en bangårdsanläggning; slutligen har statens järnvägar år 1919 i utlåtande över Rimbo-järnvägens framställning gjort anspråk på Hjortbergets upplåtande för statens järnvägars eget behov. Sedan Rimbo-järnvägen modifierat sina anspråk på markupplåtelse därstädes, torde området böra reserveras för statens järnvägar. Då anstalten bör förläggas i närheten av Veterinärhögskolan och då Hjortberget måste reserveras för annat ändamål och Kräftriket icke torde erbjuda tillräckligt utrymme, finnas icke inånga platser att välja emellan. Den närmaste är den väster om Rimbobanan belägna delen av Lilla Frescati, fig. 97. På större avstånd från Veterinärhögskolan finnes utrymme vid Bergshamra. Även om den nuvarande huvudbyggnaden å denna egendom jämte området närmast däromkring reserveras för en frökontrollanstalt, sid. 165, vars tillkomst lärer vara att vänta inom nära liggande tid, torde dock utrymme återstå för en veterinärba kteriologisk anstalt. Enligt meddelande från anstaltens föreståndare erfordras för anstalten följande byggnader. En institutionsbyggnad i två våningar omkring 60 m. lång och 20 m. bred. Stall för 50 serumhästar. Stall för infektionsförsök. Bostäder för föreståndaren, 2 assistenter, 6 kvinnliga biträden, vaktmästare och djurskötare. Dessutom behöver anstalten disponera över en ej alltför långt bort belägen, tillräckligt stor lantegendom för vissa serumhästar och försöksdjur. Egendomen Sätra i Dander yd, som nu arrenderas av anstalten, uppfyller dessa villkor och bör enligt föreståndarens åsikt inköpas av statsverket. Under förutsättning av att ett sådant köp kommer till stånd, torde nyssnämnda västra del av det söder om Vetenskapsakademiens tomt på Norra Djurgården, belägna Lilla Frescati, ehuru icke upptagande större yta än omkring 35,400 kvm., vara tillräckligt för rymmande av ovan angivna byggnader. Då denna plats har det företrädet framför Bergshamra-området, att den ligger närmare Veterinärhögskolan och, då den passeras av den från Skogshögskolan 20

\befint{(ga-6yggnoc/er->

. _+-+-

pro/eé/eroc/e nySygynac/erför• • Vetercnäréa&lerco/ogcs&a-dnsfotfen. •0ET

Fig. 97.

/<?<?• | u U Ll 11|1°

{omtc/ranser föreifogengrän5/örJ/e/r.6ak^anöé: föreslagna • nya i/d'gor nci/dkari/or "";

\foo_mm

Karta över en del av Norra Djurgården visande det för Veterinärbakteriologiska anstalten föreslagna området med en areal av c:a 35,400 kvm.

307 utgående, av statsverket byggda avloppsledningen till Värtan ävensom av gas-, vatten- och elektriska ledningar, anse sig byggnadssakkunniga i första rummet böra förorda, att denna plats reserveras för Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Jämför sid. 154. Kostnaden för en anläggning omfattande ovan angivna byggnader kan med nu gällande priser (hösten 1922) beräknas uppgå till omkring 950,000 kronor. Sveriges geologiska undersökning är inrymd i en av flygelbyggnaderna tillhö- Sveriges rande Naturhistoriska riksmuseets byggnadskomplex. Institutionen har sina O^ologiska lokaler i den södra flygelbyggnadens östra del och disponerar där 54 rum med undersoknm9en golvyta av 1,422 kvm. samt en vaktmästarebostad om 2 rum och kök. Sveriges geologiska undersöknings lokalbehov torde vara för lång tid framåt tillgodosett. Institutionen kan därför anses fast lokaliserad. Se fig. 116, sid. 369. Av de enligt tabell 3 till grupp 11 hörande nio praktiskt-vetenskapliga anstal- Sammanterna äro visserligen 4, nämligen Centralanstalten för jordbruksförsök, Statens fattning. provningsanstalt, Skogsförsöksanstalten samt Sveriges geologiska undersökning, så tillvida fast lokaliserade, att det icke under en avsevärd tid framåt kan bliva tal om deras förflyttning till annan plats; däremot torde de tre förstnämnda hava behov av utvidgade lokaler. För två av anstalterna, farmaceutiska och rättskemiska laboratorierna, iordningställas lokaler i kv. Grönlandet norra och för en, Meteorologisk-hydrografiska anstalten, i nya byggnaden i kv. Murmästaren. För de återstående två anstalterna, Statens bakteriologiska och veterinärbakteriologiska laboratorier föreslå byggnadssakkunniga nybyggnader å angivna platser utanför stadens planlagda område. Grupp 12. Undervisningsanstalter. Artilleri- och ingenjörhögskolan är inrymd i Artillerigården i huvudbyggnaden, Artill- och där 15 rum med 956 kvm. golvyta användas, samt i flygeln mot Sibyllegatan, ing.-högdär 6 rum med 325 kvm. disponeras. skolan. Enligt Byggnadsstyrelsens förslag till användning av nybyggnaden i kv. Kandidaten har där reserverats lokaler för högskolan, som tillsammans med Sjökrigshögskolan skulle komma att erhålla 34 rum med 2,080 kvm. golvyta samt 106 fönster, lig. 67 och 68. Om detta förslag vinner Kungl. Majds nådiga godkännande, blir högskolan alltså år 1926 fast lokaliserad. Blindinstitutet disponerar kronoegendomen Tomteboda i Solna socken. I anstaltens byggnader finnas för skoländamål 78 rum och salar med 3,598 kvm. och för bostäder 45 rum med 911 kvm. golvyta. Under senare år vidtagna installations- och reparationsarbeten hava utförts genom Byggnadsstyrelsen för av Riksdagen särskilt beviljade medel. Sålunda

Blindinstitutet.

308 anvisades år 1919 för införandet av elektrisk belysning 20,000 kronor och år 1920 till utvändiga reparationsarbeten 35,000 kronor. Blindinstitutet torde få anses fast lokaliserat. Farmaceut. Farmaceutiska institutet hyr för närvarande lokaler i Apotekaresocietetens hus, institutet. Vallingatan 20. Det disponerar där 27 rum med en sammanlagd golvyta av 1,106 kvm. förutom vaktmästarebostäder m. m. För dessa lokaler betalas i årlig hyra 15,000 kronor. Styrelsen för Farmaceutiska institutet har redan den 10 september 1907 i underdånig skrivelse för Kungl. Majd framhållit behovet för institutet av ökade och lämpligare lokaler. Med anledning härav erhöll Överintendentsämbetet genom kungl. brev den 15 november 1907 i uppdrag att i samråd med styrelsen för institutet åstadkomma utredning angående lämplig tomt för eventuell nybyggnad åt nämnda institut samt att låta uppgöra skisser och approximativa kostnadsförslag till en sådan nybyggnad. På grund av denna nådiga befallning lät Överintendentsämbetet genom arkitekt B. Almquist i samråd med institutets rektor uppgöra förslag till nybyggnad för institutet på det s. k. Hjortberget, tillhörande förra hovjägarebostället Söderbrunn i hörnet av Roslags- och Uggleviksvägarna. Området upptog en yta av 16,488 kvm. och byggnaden beräknades kosta 1,125,000 kronor. Med underdånig skrivelse av den 9 februari 1908 överlämnades detta förslag jämte tillstyrkande yttrande från Farmaceutiska institutets styrelse till Kungl. Majds nådiga beprövande. Sedan Riksmarskalksämbetet den 20 mars sistnämnda år, efter vissa vederbörandes hörande, avgivit infordrat underdånigt utlåtande och därvid uppställt åtskilliga villkor för den ifrågasatta markupplåtelsen, lämnades Överintendentsämbetet tillfälle genom nådig remiss den 27 maj 1909 att inkomma med förnyat utlåtande, som avlämnades den 6 december 1910 jämte en karta, visande den ändrade gräns för området, som med anledning av Riksmarskalksämbetets anmärkningar bleve önskvärd. Områdets ytmått reducerades till 15,363 kvm. och byggnadskostnaden ansågs böra höjas till 1,136,200 kronor. Farmaceutiska institutets styrelse anbefalldes genom nådig remiss den 12 maj 1911 häröver avgiva utlåtande, vilket avgavs den 16 december 1916. I anseende till de med en nybyggnad förbundna avsevärda kostnaderna, hemställde styrelsen däruti, »att tekniska högskolans nuvarande kemiska byggnad måtte vid den tidpunkt, när den för sagda ändamål ej längre disponerades, överlåtas åt farmaceutiska institutet för att efter påbyggnad och omändring i den utsträckning, som kunde anses nödig, användas till undervisnings- och andra för institutets behov nödiga lokaler; att för farmaceutiska institutet av den av tekniska högskolan disponerade tomten måtte reserveras ett, delvis för en botanisk-farmakognostisk trädgård avsett område av den omfattning, som styrelsen förordat; att intill dess denna fråga blivit avgjord, den tilltänkta tomten för nybyggnad för institutets räkning å det s. k. Hjortberget å norra Djurgården icke disponerades för annat ändamål».

309 Den tomt, som styrelsen sålunda förordade borde upplåtas åt Farmaceutiska institutet, skulle få en areal av omkring 5,650 kvm. och utgöra i det närmaste hälften av Tekniska högskolans och Bergsskolans sammanlagda tomtområden. Styrelsen beräknade att omkostnaderna för kemibyggnadens iordningställande för det nva ändamålet knappast skulle överstiga 100,000 kronor. På grund av nådig remiss den 19 januari 1917 har styrelsen för Tekniska högskolan den 6 juli samma år avgivit underdånigt utlåtande, vari styrelsen avstyrkt nådigt bifall till framställningen företrädesvis på den grund, att ett bifall till densamma skulle komina att lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt utnyttjande av högskolans hela tomtområde, då högskolan i sin helhet utflyttat till nya lokaler å Norra Djurgården. Genom skrivelse den 18 oktober 1919 har institutets styrelse hos Kungl. Majd gjort förnyad framställning om, att Kungl. Majd måtte vidtaga åtgärder förlösande av institutets lokalfråga antingen genom nybyggnad eller genom tillbyggande och upplåtande av gamla Tekniska högskolans kemibyggnad. Byggnadsstyrelsen beräknade kostnaderna för byggnadens förändring enligt institutets styrelses program till 385,000 kronor, vartill skulle komma en summa av 40,000 kronor för laboratorieinredningar. Slutsumman 425,000 kronor skulle genom vissa jämkningar kunna reduceras till 400,000. Såväl styrelsen för Tekniska högskolan som Byggnadsstyrelsen ha emellertid ej ansett sig kunna tillstyrka ett permanent upplåtande för ifrågavarande ändamål av .någon del av Tekniska högskolans byggnadskomplex eller av dess tomtområde; anledningen härtill är, att man redan länge velat reservera fastigheten i sin helhet, däruti då inräknat även Bergsskolans tomt, för Tekniska skolans behov. Byggnadssakkunniga hava satts i tillfälle att taga del av ett av rektor för Tekniska skolan uppgjort detaljerat förslag till användandet av dessa byggnader för ifrågavarande ändamål och hava därutav blivit övertygade om att samtliga därvarande byggnader, såväl själva högskolebyggnaden som kemiska institutionens och Bergsskolans byggnader, torde bliva behövliga, samt att den avsedda konsthantverksskolan icke lämpligen kan inpassas i Tekniska skolans nuvarande byggnad, vilken med sitt centrala läge torde vara synnerligen väl lämpad för andra statens ändamål. På grund av kungl. remiss den 7 december 1917 hava vi haft anledning att ingående studera Farmaceutiska institutets lokalfråga och därvid funnit, att intet hittills framkommet förslag synes kunna leda till denna frågas slutliga lösning. Vid undersökning av den framtida användningen av statens tomtområden i kv. Göken å Kungsholmen hava vi emellertid trott oss finna (sid. 94 och plansch 7) en synnerligen lämplig plats för Farmaceutiska institutet på en del av Svea ingenjörkårs f. d. kasernområde. Denna del av kasernområdet har en areal av omkring 11,116 kvm., alltså nära dubbelt så stor som den för institutets behov ifrågasatta delen av kv. Vega. Den sträcker sig från Hantverkaregatan till fastighetens mitt, där en med Norr Mälarstrand parallell gata skulle komma att genomskära kvarteret och dela detsamma i ett nordligt och ett sydligt parti. Tomten ifråga har en triangulär form och stark sluttning, vilket gör den mindre lämplig till indelande i mindre tomter för bebyggande med vanliga hyreshus.

310 På tomten befinna sig 3 byggnader, samtliga i skäligen gott stånd: 1) Matsalsbyggnaden, vid Hantverkaregatan, är uppförd av sten i två våningar på en mot söder hög källarvåning. 2) Gymnastikhuset, ungefär mitt på tomten, är uppfört av trä. 3) Stora kasernen, på tomtens sydligaste parti, är uppförd av sten i två våningar, liksom matsalsbyggnaden på en hög källarvåning. Byggnadssakkunniga hava med ledning av förslaget till användandet av Tekniska högskolans kemibyggnad för Farmaceutiska institutets behov undersökt möjligheten av att inrymma institutet i nämnda byggnader och kommit till det resultatet, att detta låter sig göra utan alltför betydande ombyggnader. Det är matsals- och kasernbyggnaderna som härvid skulle tagas i bruk, under det att gymnastikhuset för så vitt det icke visar sig vara behövligt för något hittills icke framhållet behov, torde böra rivas, för att lämna största möjliga utrymme åt trädgårdsanläggningar. I de båda förstnämnda byggnaderna skulle kunna vinnas tillsammans omkring 3,110 kvm. nyttig golvvta, alltså något mer än kemibyggnadens 2,850 kvm. Kasernbyggnaden har en redig och för skoländamål lätt anpassad plandisposition. Emellertid fordrar de båda byggnadernas anpassande efter det nya ändamålet, förutom sedvanliga reparationsarbeten, borttagande av en del väggar, upptagande av fönster, inredande av den höga vinden i kasernbyggnaden, påläggande av nya yttertak m. m. Enligt de sakkunnigas mycket approximativa beräkningar skulle dessa byggnadsarbeten jämte installerandet av alla ledningar till laboratorierna draga en kostnad av omkring 900,000 kronor. I förhållande till kostnaden för institutets installerande i kemibyggnaden vid Teknologgatan skulle alltså ett användande av det ifrågasatta området i kv. Göken ställa sig dyrt, men jämfört med en nybyggnad, vilken år 1919 beräknades kosta 3,375,000 kronor, synes man genom denna åtgärd kunna erhålla en stadigvarande och lämplig förläggning av Farmaceutiska institutet för en relativt billig kostnad. Den mot söder sluttande, för nordliga vindar skyddade terrängen lämpar sig synnerligen väl för trädgårdsanläggningar. På grund av nådigt uppdrag till Byggnadsstyrelsen att utreda den av byggnadssakkunniga i underdånig skrivelse den 7 mars 1920 förordade förläggningen av Farmaceutiska institutet till kv. Göken och att samtidigt inkomma med nytt förslag till provisorisk förläggning till Tekniska högskolans f. d. kemibyggnad, avlämnade Byggnadsstyrelsen sådan utredning den 25 augusti 1921 till Kungl. Majd. Styrelsen beräknade att ombyggnadsarbetena i kv. Göken skulle draga en kostnad av 1,270,000 kronor, vilket med nu gällande priser torde kunna reduceras till ungefär den av oss approximerade summan. Omändringarna i kemibyggnaden skulle kosta högst 252,000 kronor. Då emellertid Apotekaresocieteten förklarat, att lokalerna i deras hus icke kunde stå till statsverkets förfogande längre än till 1 oktober 1923 och då de avsedda byggnaderna i kv. Göken ännu under flera år behövdes för militära ändamål, beslöt 1922 års Riksdag, enligt Kungl. Majds proposition, att Farmaceutiska institutet skulle provisoriskt förläggas till Tekniska högskolans f. d. kemibyggnad och att för ändamålet anvisa en summa av 120,000 kronor.

311 Farmaceutiska institutets lokalfråga är sålunda ännu svävande. Byggnadssakkunniga vidhålla sitt förslag, att förlägga institutet till kv. Göken, vilket kan realiseras så snart det avsedda området icke behoves för militära ändamål. Området är så beläget, att det kan utnyttjas och ordnas för institutets behov, utan att man behöver avvakta fastställelsen av den nya stadsplanen för kv. Göken och Päronträdet, plansch 7 och sid. 94. Folkskolelärarinneseminariet har sina lokaler i staten tillhörig fastighet, tom- Folkskoleterna nr 1 och nr 2 i kv. Marsvinet, Högbergsgatan 56. iZninariet Sedan den nuvarande byggnaden uppfördes år 1908 har behov av okade lokaler uppstått, vilket resulterat i framställning senast till 1920 års Riksdag om anslag, 320,000 kronor, för inredande av byggnadens vind till skollokaler samt anläggande av värmeledning och w. c. i rektorsbostaden. Riksdagen beviljade 280,000 kronor för ändamålet på extra stat för år 1921. Genom detta nu färdigställda rumstillskott ha de närmaste kraven på ökat utrymme blivit tillfredsställda. I framtiden behövliga utvidgningar kunna ske genom nybyggnader på den obebyggda delen av tomten. Seminariet kan anses fast lokaliserat. Gymnastiska centralinstitutet är för närvarande inrymt i statens fastighet i kv. Fyr- Gymnastiska mörsaren 6 och 7 med adress Hamngatan 19. I egendomen disponeras för institutet JJgJ* 2,373 kvm. golvyta fördelade på 48 rum och för bostäder 910 kvm. fördeladepa43 rum. ' Allt sedan dess grundande har institutet varit förlagt till samma plats. Tid efter annan ha lokalerna utvidgats. Den sista tillbyggnaden och omändnngen verkställdes 1895. Om byggnadernas lämplighet för sitt ändamål yttrar kommittén för Gymnastiska centralinstitutets omorganisation: »Lokalerna äro för sitt nuvarande ändamål otillräckliga och obekväma. Den icke bebyggda delen av tomten är olämplig för friluftsövningar. Undervisningsmaterialen är föråldrad och otillräcklig och motsvarar icke ens de anspråkslösaste fordringar, som i valtid ställas på en läroanstalts utrustning. I allt vad som rör det yttre gör institutet ett över måttan torftigt intryck.» Tanken att genom nybyggnad bereda nya, tillräckliga och ändamålsenliga lokaler för institutet är därför icke ny. Direktionen för detsamma underställde år 1908 Kungl. Majds prövning ett av arkitekten Axel Anderberg utarbetat forslag till förläggning av institutet på ett av A.-B. Idrottsparken då disponerat område invid Valhallavägen ungefär på den plats, där nu Stadion är beläget. Överintendentsämbetet hade emellertid åtskilliga anmärkningar att göra, oaktat förslaget under hand av arkitekten omarbetats efter av ämbetet och lärarkollegiet framställda erinringar, och trots att det icke kunde frånkännas en viss monumentalitet i anläggningen. Ämbetet hemställde därför om anordnandet av en allmän eller begränsad tävlan efter omarbetat program. Denna hemställan föranledde emellertid icke någon Kungl. Majds åtgärd. Kravet på en fullständig omorganisation av institutet gjorde sig allt mer gällande. Sedan åtskilliga framställningar i ämnet av flera korporationer ingivits till Kungl. Majd, tillsattes den 8 april 1910 en kommitté med uppdrag, att efter verkställd utredning inkomma med utlåtanden och förslag angående omorganisation av centralinstitutet ävensom rörande anskaffande av nya lokaler för det-

312 samma. Den 7 mars 1912 avgav denna kommitté sitt betänkande åtföljt avett av arkitekten T. A. Grut utarbetat förslag till en byggnad för den nya institutionen. Valet av byggnadsplats, höjdplatån bakom Stadion, se fig. 98, tillgodosåg på ett utmärkt sätt den av oss uppställda principen, att sammanföra samhörande institutioner, och arkitekten hade lyckats att organiskt ansluta byggnadskomplexet till Stadion. Kommittébetänkandet rönte emellertid från åtskilliga håll så stark kritik, att det icke ansågs kunna läggas till grund för en omorganisation av institutet. Då Gymnastiska • centralinstitutets direktion i slutet av år 1914 inför Kungl. Majd ånyo med styrka framhöll de ovan berörda missförhållandena, tillsattes år 1915 en ny kommitté, den s. k. gymnastikkommittén, med liknande uppdrag som den föregående. Dess utlåtande är daterat den 26 juli 1918 och åtföljes likaledes av ett efter helt nytt program utarbetat, förenklat projekt av samma arkitekt, fig. 98 och 99. Platsen är ock densamma. Enligt av arkitekten Grut i juni 1918 gjorda kostnadsberäkningar skulle byggnaden med vaktmästarebostäder och grindstugor m. m. draga en kostnad av 6,425,000 kronor motsvarande 43: 76 kronor Fig. 98. A, Högskolan för fysisk fostran pr kbm. Härtill kommer för möbler 74,110 enligt ark. Torben A. Gruts förslag av och utrustning av gymnastiksalarna m. m. år 1918, situationsplan. 259,500 kronor. Mot detta byggnadsförslaghar Byggnadsstyrelsen icke haft något att erinra. Den nyttiga golvytan skulle enligt detta förslag fördela sig sålunda: för undervisningen 16,124 kvm. » uppvärmning 1,201 » som reserv 2,614 » Summa 19,939 kvin. Gymnastikkommittén föreslår att det nuvarande Gymnastiska centralinstitutet ombildas till en högskola för fysisk fostran. Högskolan skall hava till uppgift att vara dels en centralhärd för vetenskaplig forskning i vad som rör det uppväxande släktets fysiska utbildning, dels en högre fackskola för blivande lärare i fysisk fostran, dels även att meddela undervisning åt officerare i sundhetslära, militärgymnastik, fäktning samt militär idrott. Den uppfostran våra skolor meddelar har alltför ensidigt blivit inriktad på barnens intellektuella utveckling. Det är av största betydelse för vårt folks framtid, att barn och ungdom läras att odla även förstånd och karaktär samt att utveckla och vårda sin kropp.

313 Fig. 99.

Högskolan för fysisk fostran, ark. Torben A. Gruts förslag av år 1918 till institutionsbyggnad.

314 Programmet för denna högskola berör icke blott militära och medicinska områden utan även i hög grad hela vårt undervisningsväsen. Det är klart, att det måste möta svårigheter att ena alla dessa olika intressen. Målet är dock så stort och betydelsefullt, att den påfordrade omorganisationen icke alltför länge kan låta vänta på sig; och i samband därmed blir byggnadsfrågan aktuell. Byggnadssakkunniga hava redan ovan antytt sin sympati för den föreslagna byggnadsplatsen mitt emellan Stadion och Östermalms idrottsplats. Vid studerandet av gymnastikkommitterades utlåtande hava vi funnit ytterligare en omständighet, som talar för valet av denna plats, nämligen närheten till den föreslagna platsen för Karolinska institutet och det kliniska centralsjukhuset, se sid. 319 och bilaga 4. Enligt kommitterades förslag skulle ett visst samarbete i undervisningen äga rum mellan den nya högskolan och Karolinska institutet, som gjorde ett nära grannskap mellan de två institutionerna i hög grad önskvärt. I och för lämpligt ordnande av de sociala försäkringsverkens lokalisering hava byggnadssakkunniga i kap. IV, sid. 100, framlagt förslag till kv. Fyrmörsarens reglering och bebyggande. Detta förslag är byggt på övertygelsen om nödvändigheten av att Gymnastiska centralinstitutet behöver nya lokaler och att lämpliga sådana icke kunna anordnas inom kv. Fyrmörsaren utan måste uppföras å annan plats, och då helst invid samhörande institutioner. Byggnadssakkunniga vilja därföre förorda, att höjdplatån bakom Stadion reserveras för Gymnastiska centralinstitutet eller den institution som kan komma att fortsätta dess verksamhet. Då kostnaderna för en byggnad åt denna institution synas avsevärt höga, vilja vi ifrågasätta, om icke ett successivt utbyggande av anläggningen vore möjlig och kunde i någon mån underlätta den komplicerade frågans avgörande. Högre Högre lärarinneseminariet och statens normalskola för flickor innehava egen bygglärarinne- n a d , fig. 100 och 101, innehållande 34 rum och vaktmästarebostad med en seminariet, sammanlagd nyttig golvyta av 1,350 kvm. i kv. Riddaren nr 6 med adress Riddaregatan 5 samt hyr dessutom 20 rum Nybrogatan 110 för en hyra av 14,000 kronor. För hushållsskolan, som upprättats först efter år 1920 och sålunda icke finnes upptagen i tabell 4, förhyras 15 rum Riddaregatan 10 för en hyra av 5,700 kronor. Redan i slutet av 1880-talet gjorde sig behovet av utvidgade lokaler för dessa institutioner starkt gällande. Med anledning härav ingick läroverkens rektor år 1892 till läroverkens dåvarande direktion med en »promemoria angående de förenade läroverkens behov av en större lokal». Direktionen lät då uppgöra två alternativa förslag, avseende nybyggnad för normalskolans räkning, antingen å den nuvarande tomten jämte stycken av därtill gränsande tomter, eller helt och hållet å en av granntomterna, till vilkens förvärvande utsikt då fanns. Enligt de uppgjorda kostnadsberäkningarna visade sig emellertid båda förslagen så dyrbara, att direktionen ej ansåg sig kunna med utsikt till framgång arbeta för någotdera. Man sökte därför utarbeta förslag till nybyggnad med uteslutande användande av läroverkets egen tomt. Ett av arkitekten G. A. Nilson uppgjort förslag gick ut på att reservera det nuvarande läroverkshuset åt seminariet samt de förberedande klasserna i normalskolan, under det att skolan i övrigt skulle

315 Fig. 100.

Högre lärarinneseminariet.

få sina lokaler i en särskild nybyggnad. Kostnaden för denna beräknades till i runt tal 300,000 kronor. Underdånig framställning i ärendet avgavs av direktionen hösten 1899, och Kungl. Majd avlät till 1900 års Riksdag proposition om ett anslag av 315,187 kronor, avsedda till nybyggnad för normalskolan samt ändringar och reparationer i den gamla byggnaden. Emellertid avstyrkte statsutskottet propositionen: Utskottet hade funnit det ådagalagt, att de nuvarande lokalerna vore för sitt ändamål otillräckliga och otjänliga; enligt det uppgjorda förslaget syntes det för byggnaden avsedda tomtutrymmet ha blivit på bästa sätt tillgodogjort. Men utskottet hade funnit det vara härigenom så mycket mer uppenbart, att den ifrågavarande tomtens otillräckliga areal och olämpliga form omöjliggjorde uppförandet därstädes av fullt tillfredsställande byggnad för skolan. Utskottet förordade därför, att om också kostnaderna därigenom skulle väsentligen stegras, läroverket förflyttades till en ny tomt, som kunde lämna utrymme för tidsenlig nybyggnad jämte erforderlig lekplats, och satte i fråga, huruvida icke Stockholms stad kunde vara villig att understödja förslaget t. ex. genom kostnadsfri upplåtelse av lämplig tomt. I enlighet med utskottets förslag avslog Riksdagens båda kamrar propositionen.

316 Sedan sålunda detta förslag fallit, sökte direktionen följa den av statsutskottet anvisade vägen, och underhandlingar bedrevos för att av Stockholms stad kostnadsfritt erhålla lämplig tomt i kv. Näktergalen. Stadsfullmäktige förklarade sig emellertid under hänvisning till att Högre lärarinneseminariet och normalskolan obestridligen vore statsanstalter, som hittills helt och hållet bekostats av staten, förhindrade att besluta den ifrågasatta tomtupplåtelsen. För direktionen återstod då intet annat än att söka genom statsmakterna erhålla ny tomt, och direktionen ingick i början av år 1904 med ny underdånig framställning i ärendet, avseende att Kungl. Majd täcktes för inköp av tomt och uppförande av ny läroverksbyggnad för Högre lärarinneseminariets och normalskolans räkning hos Riksdagen äska ett anslag av 678,350 kronor. Den påtänkta tomten var belägen i kv. Tallen, och ritningar till nybyggnad voro uppgjorda av arkitekterna Hagström oeh Ekman. Förslaget blev emellertid av Överintendentsämbetet avstyrkt och det blev aldrig framlagt för Riksdagen. Nästa försök gjordes år 1906 av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk, som nämnda år ingick med underdånig hemställan, att Kungl. Majd täcktes till Riksdagen avlåta proposition om kostnadsfritt överlåtande åt Högre lärarinneseminariet och normalskolan av den staten tillhöriga tomtplats som vore belägen mellan Karlavägen, Banérgatan och nuvarande Lutzengatan, fig. 34, sid. 140. Tomtplatsen ingick i det till försäljning avsedda området invid Karlaplan. Dåvarande Överintendentsämbetet avgav häröver underdånigt utlåtande den 5 mars 1907, i vilket ämbetet icke i vidsträcktare mån kunde tillstyrka bifall till framställningen, än att, vid uppgörande av stadsplan för området ifråga, allt avseende bör fästas vid upplåtande av tomtplats åt seminariet. Sedan direktionen för Stockholms stads undervisningsverk gjort ny framställning i ärendet upptogs frågan av Överintendentsämbetet i samband med utredning angående tomtindelning av kvarteret ifråga. Flere förslag uppgiordes av arkitekten i ämbetet Axel Lindegren, vilka gingo ut på användande av kvarterets inre, som sålunda skulle kringbyggas med hyreshus. Det sista förslaget efter ett reducerat program framlades i maj 1912. Som detta förslag ur tomtförsälj ningssynpunkt icke ansågs tillfredsställande fick frågan förfalla och kvarteret uppdelades i två kvarter, delade av Tysta gatan. 1 Sedermera hava under åren 1913—1914 undersökningar gjorts rörande möjligheten att kunna utnyttja Positionsartilleriregementets kasern vid Storgatan till lokal för seminariet och normalskolan, utan att dock föra till något resultat, som ansetts lämpat att föreläggas Kungl. Majd. Det program för en ny byggnad för seminariet och normalskolan, som låg till grund för de av arkitekt Axel Lindegren under åren 1910—14 gjorda utredningarna rörande nybyggnadens förläggande dels till ovannämnda kvarter vid Karlaplansområdet, dels till Positionsartilleriets kasern, avsåg ett byggnadskomplex, som av arkitekten beräknades innehålla en volym av omkring 50,000 kbm. Till jämförelse må nämnas, att den nuvarande byggnaden har en volym av 10,900 kbm. 1 Genom beslut av den 7 oktober 1921 har Kungl. Maj:t förklarat, att direktionens ovannämnda framställning av år 1906 icke föranlett någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

317 Den nyttiga golvyta, varöver seminariet och normalskolan nu disponera, utgör: i seminariebyggnaden 1,350 kvm. i Nybrogatan 11 C 405 » Summa 1,755 kvm. Härtill komma de för hushållsskolan förhyrda 15 rummen i Riddaregatan 10. Enligt ovannämnda program för en nybyggnad skulle för seminariet, normalskolan och hushållsskolan tillsammans erfordras närmare 4,000 kvm. nyttig golvyta. Vi hava i föregående kap. IV rörande användningen av fastigheten nr 6 i kv. Riddaren, sid. 115, föreslagit, att tomten skulle ytterligare bebyggas för seminariets räkning, och angivit, huru vi tänkt oss, att en tillbyggnad i huvudsak bör planeras och utformas. I fig. 101 visas detta förslag något mera utfört och detaljerat. Den gamla seminariebyggnaden ligger på traktens högsta punkt och tillbyggnadens golvplaner äro avsedda att förläggas i samma nivå som motsvarande vånings golv i gamla byggnaden. På grund av terrängens lutning både åt väster och öster samt angränsande gårdars läge bliva ljusförhållandena i de rum, som hava fönster på endast 4.5 m. avstånd från gränsen till grannens tomt, bättre än man skulle kunna förmoda. Särskilt mot väster ligga grannarnas byggnader så lågt, att mot detta väderstreck belägna rum i seminariebyggnaderna knappast kunna sägas ha någon olägenhet av närheten till tomtgränsen. Höjdskillnaden mellan nuvarande bottenvånings golv och det innersta gårdsplanet uppgår till omkring 6 m. Detta möjliggör anordnandet under den nya byggnaden av en mot denna gård öppen portik utefter byggnadens hela längd, vilken vid dåligt väder kan tjäna som lekplats. Efter mönster från åtskilliga privata läroanstalter i huvudstaden har nybyggnadens tak gjorts plant, för att även tjäna till lekplats under rasterna. Genom denna nybyggnad, uppförd i 3 våningar till samma höjd som den nuvarande, skulle tillkomma 27 rum och den nyttiga golvytan ökas med omkring 1,025 kvm., varigenom förhyrningen i Nybrogatan 11 C skulle kunna upphöra. För hushållsskolan måste alltjämt anskaffas lokal genom förhyrning, såvida man icke uppför byggnaden med ytterligare 1 våning. Trevåningsbyggnadens volym uppgår till omkring 13,700 kbm. och byggnadskostnaden skulle alltså med ett enhetspris pr kbm. av 45 kronor kunna beräknas till omkring 616,500 kronor. Varje ytterligare våning torde kunna beräknas öka kostnadssumman med omkring 135,000 kronor. Genom en trevåningsbyggnad uppnår man en sammanlagd golvyta av 2,780 kvm. Detta är visserligen långt ifrån de 4,000 kvm., som på sin tid ansågos behövliga för vinnande av all den komfort och bekvämlighet, som man hitintills ansett sig kunna och böra med allt större generositet kosta på statens och kommunernas undervisningsanstalter. Tiderna äro nu emellertid sådana och förestående byggnadsuppgifter för statsverket så inånga, stora och viktiga, att man knappast kan våga påräkna något större nybyggnadsanslag för seminariet under en avsevärd tid framåt. Skolans rektor har också därför, inseende nödvändigheten av att något göres

'fee'cfore

9ård.

Q,-

vn?

PLANA V307TEA/VAN.

PLAN AV VAN 1COJ2 TR UPP «|0/1E7.

Fig. 101. Förslag till tillbyggnad av Högre lärarinneseminariet.

319 för att råda bot för de nuvarande svårigheterna med anstaltens skötsel, i en skrivelse till Byggnadsstyrelsen av den 21 april 1921 framhållit önskvärdheten av att frågan om tillbyggnad å den nuvarande tomten åter upptoges till undersökning. Byggnadssakkunniga hava låtit seminariets rektor taga del av vårt förslag till dylik tillbyggnad och har rektor förklarat, att så betydande fördelar skulle vinnas genom en dylik tillbyggnad, att kvarstående olägenheter mer än väl motvägas av fördelen av att få behålla det centrala läget i staden. Då de ifrågavarande institutionerna sedan lång tid tillbaka lida av trångboddhet och lokalsplittring samt ha ett avsevärt antal rum i förhyrda lägenheter, anse byggnadssakkunniga, att de höra till dem som stå närmast i tur att få ordnade lokalförhållanden. Detta torde billigast kunna ske genom uppförande av ytterligare en byggnad å nuvarande tomt i huvudsak på sätt angives i fig. 101. För att helt häva lokalsplittringen och få alla lokalerna samlade i Kronans hus tillråda vi den nya byggnadens uppförande i minst fyra våningar, varigenom den nyttiga golvytan skulle uppgå till omkring 3,120 kvm. Karolinska mediko-kirurgiska institutet innehar hela kv. Glasbruket å Kungs- Karolinska holmen sedan år 1816, fig. 7, sid. 86. Av äldre byggnader kvarstår endast institutet. den s. k. biblioteksbyggnaden, belägen med sin huvuddel utefter Ovvengatan; den användes till bibliotek och bostadslägenheter. På gården finnes en mindre byggnad inrymmande ett hygieniskt museum och vaktmästarebostäder. De egentliga institutionsbyggnaderna äro tre. Den äldsta av dem, den s. k. mellanbyggnaden, som är belägen invid Norr Mälarstrand och synes avsedd att utgöra mittpartiet i en symmetrisk anläggning, uppfördes åren 1865—66 och om- och tillbyggdes 1893—94; den inrymmer de patologisk-anatomiska och kemiska institutionerna. Byggnaden utefter Eiraplanen, den s. k. anatomibyggnaden, som bildar den ena flygeln i den berörda symmetriska anläggningen, uppfördes åren 1883—85 och tillbyggdes 1909—10; den innehåller lokaler för de anatomiska, histologiska, fysiologiska, hygieniska och farmakologiska institutionerna. Slutligen uppfördes år 1922 i kvarterets sydvästra hörn en provisorisk mindre byggnad för rättsmedicinska institutionen. Den nyttiga golvytan i de tre institutionsbyggnadernas 154 rum uppgår till omkring 6,200 kvm., biblioteket upptar omkring 350 kvm., det hygieniska museet omkring 200 kvm. och samtliga bostadsrum omkring 800 kvm. Den av institutionen i sin helhet använda nyttiga golvytan uppgår sålunda till omkring 7,550 kvm. Frågan om nya och mera tidsenliga lokaler för Karolinska institutet har sedan lång tid tillbaka varit föremål för utredningar och ställts i samband med nya byggnader för Serafimerlasarettet. Dessa två institutioner äro nämligen i så hög grad samhörande att de ovilkorligen måste lokalt sammanhållas. Karolinska institutets praktiska övningar äro nämligen till stor del förlagda till Serafimerlasarettet. Emellertid har institutet kliniker även på andra ställen i staden såsom vid Sabbatsberg och S:t Görans sjukhus, Allm. barnbördshuset m. fl. Det är naturligtvis ett önskemål, att sammanföra alla Karolinska institutets kliniker med dess teoretiska institutioner till en enhetlig organisation. För detta måls vinnande arbeta sedan år 1919 särskilt tillkallade sakkunniga, vilka erhållit

320 nådigt uppdrag att förebringa utredning rörande Karolinska institutets och Serafimerlasaretlets byggnadsfrågor. Rörande valet av plats för ifrågavarande nybyggnader hava byggnadssakkunniga haft tillfälle att yttra sig i en skrivelse till Byggnadsstyrelsen den 4 februari 1922 (se bilaga 4), i vilken ett område på Ladugårdsgärdet söder om Smedsbacken förordas såsom den lämpligaste platsen. 1 Emot det i denna skrivelse .även vidrörda förhållandet, att marken visserligen kan anses såsom för värdefull att användas för en dylik anläggning, har i skrivelsen framhållits och bör här ytterligare betonas, att en dylik institution i hög grad påskyndar exploateringen av de omgivande stadsdelarna. Det på plansch 8 markerade området har nästan samma areal som Humlegården och ungefär samma storlek i förhållande till hela det till exploatering avsedda Ladugårdsgärdet, som Humlegården till hela Östermalm. Ovan nämnda sjukhussakkunniga av år 1919 beräknade i den i bilaga 4 omnämnda inlagan av år 1921 till chefen för Ecklesiastikdepartementet, att det »kliniska centralsjukhus», som skulle ersätta Serafimerlasarettet, skulle uppföras i två etapper med åtskilliga års mellanrum, och att byggnaderna för Karolinska institutet efter ytterligare ett obestämt antal års mellanrum skulle komma till utförande. Byggnadssakkunniga förmena, att man av inånga skäl måste söka ordna Karolinska institutets byggnads- och organisationsfrågor på annat sätt. I stället för att uppdela byggnadsarbetet i tre perioder med långa tidsmellanrum borde man söka utföra hela byggnadsarbetet på kortast möjliga tid och i ett sammanhang. Åtminstone böra de två sista byggnadsperioderna sammanslås till en, så att Karolinska institutet och huvuddelen av dess kliniker samtidigt kunna bortflyttas från Kungsholmen och därvarande områden frigöras. Det måste ju vara ett viktigt önskemål, att i möjligaste mån förkorta det för undervisningen säkerligen mycket besvärande tillstånd som skulle inträda, om de teoretiska institutionerna skulle befinna sig i ena och de kliniska i den andra ändan av staden. Man skulle till och med vilja påstå, att man borde färdigställa Karolinska institutets nya lokaler så fort som möjligt, för att undgå att behöva nedlägga betydande summor på utvidgande och förbättrande av institutets nuvarande lokaler, vilka förklarats vara både otillräckliga och i många avseenden olämpliga. Man anför ekonomiska skäl för ett långsammare tempo vid utförandet av den stora anläggningen. Denna byggnadsfråga borde emellertid kunna göra anspråk på att ur statsekonomisk synpunkt få betraktas på samma sätt som Veterinärhögskolans och kasernetablissementens m. fl., det vill säga, att staten förskotterar byggnadskostnaderna, vilka ersättas genom försäljning av den tomtmark institutionerna förut innehaft. Den beslutande generationen får bära räntorna på anläggningskostnaderna intill dess försäljningen slutförts. Det är vidare klart, att den medicinska högskolans och det kliniska centralsjukhusets ovan berörda förmåga, att stimulera bostadsbyggande i sitt grannskap och att påskynda exploateringen av statens mark i dess närhet, icke kan visa någon kraftigare verkan, förrän anläggningen i sin helhet fullbordats. Lägges härtill den ingalunda oväsentliga ekonomiska fördelen av att byggnadsarbetena få planeras 1 A plansch 8 är med röd snedsträckning markerat det område inom vilket den första sjukhusutbyggnaden torde komma att hålla sig. De kringliggaude kvarteren till den omfattning som angives i bilaga 4 måste naturligtvis tills vidare undantagas från försäljning.

321 och utföras i ett sammanhang bland annat därigenom, att samma ställnings- och transportanordningar kunna användas under hela byggnadstiden, tveka vi icke all kraftigt förorda att nybyggnadsarbetena för Karolinska institutet och Serafimerlasarettet ordnas så, att de kunna utföras i ett sammanhang och fortast möjligt. Rörande eventuell nybyggnad å kv. Glasbruket hänvisas till kap. IV, sid. 8 3 — 87, lig. 7 och plansch 5. Konsthögskolans undervisningslokaler befinna sig dels i Akademiens för de fria Konstkonsterna hus, Fredsgatan 12 (sid. 296), dels i Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus, högskolan. V. Trädgårdsgatan 10 (sid. 188), dels i de gamla Sergel-Byströmska husen, Sergelgatan 1 (sid. 102), fördelade sålunda: Fredsgatan 12 32 rum med 1,474 kvm. golvyta V. Trädgårdsgatan 10 5 » » 290 » » Sergelgatan 1 9 » » 425 » » Härtill komma följande bostadslägenheter: Fredsgatan 12 två vaktm.-bost. 5 rum, 85 kvmV. Trädgårdsgatan 10 en » » 2 » 17 » Sergelgatan 1, bostadsvåning och ateljé för professorn i modellering «. 13 » 352 » » bostad för en städerska 2 » 23 » Undervisningslokalerna upptaga sålunda tillsammans en golvyta av 2,189 kvm. och bostäderna av 477 kvm. eller tillsammans 2,666 kvm. De lokaler, som äro belägna i akademiens hus äro i allmänhet fullt tillfredsställande; så är ock förhållandet med lokalerna i Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus, vars båda övre våningar från början varit avsedda till ateljéer. Lokalerna i Sergelgatan 1, som äro upptagna av bildhuggare- och etsningsskolorna, skulle måhända genom vissa omändringar kunna göras mera lämpliga för deras nuvarande ändamål. För närvarande verkar bildhuggareskolans lokalisering i hög grad provisorisk; detta även därför, att professorns till bostället hörande ateljé av honom upplåtits till undervisningslokal. Detta är naturligtvis icke att påräkna för framtiden, då en annan innehavare av bildhuggareprofessuren kan göra anspråk på sin rätt att för egen räkning disponera ateljén. De åt Konsthögskolan upplåtna undervisningslokalerna i Sergelgatan 1 äro belägna i bottenvåningen; en del av denna våning samt de övre våningarna, med undantag av boställsvåningen för professorn i modellering, förhyras av Generalstabens litografiska anstalt. Då hyreskontraktet den 1 oktober 1924 utgår, bör vid eventuell förnyelse av detsamma tillses, att lokalerna stå till statens förfogande senast den 1 april 1926. Ty platsen är ju mycket centralt belägen, och det är flera statsinstitutioner som spekulera på att få bli denna privata anstalts efterträdare. Bland dessa må nämnas i första rummet Konsthögskolan, vidare Nya elementarskolan samt Statens reproduktionsanstalt. Av dessa tre förefaller måhända Nya elementarskolan såsom berättigad till företräde framför de andra, emedan den har alla sina övriga lokaler samlade inom kvarteret. Elementarskolans utvidgning åt detta håll förutsätter emellertid rivning av nuvarande byggnader och uppförande av en ny flygel utefter Sergel21

gatan. Härmed skulle den minnesrika Sergelska ateljén försvinna. I annat sammanhang hava vi å sid. 102 och följande närmare belyst några olika sätt att för statsverket utnyttja kv. Beridarebanan och kommit till den slutsatsen, alt nybyggnad på de gamla byggnadernas plats tills vidare icke bör ifrågakomma. Av Konsthögskolan skulle emellertid lokalerna kunna användas utan alltför vidlyftiga ändringar. Konsthögskolan har, skulle man kunna säga, gamla inteckningar i dessa byggnader. Det var ursprungligen meningen att Konstakademien och dess skola skulle ha sina lokaler där, enligt nådigt beslut av 5 /i 1773, vilket dock aldrig hann utföras, emedan akademien ett par år därefter kom i besittning av sin nuvarande fastighet. Redan dessförinnan hade innehavaren avprofessuren i bildhuggarkonst, liksom ännu i dag, boställe och ateljé där. Då för någon tid sedan lokalerna i akademiens hus visade sig otillräckliga och några lokaler i Sergelgatan 1 blevo lediga, kunde bildhuggareskolan dit överflyttas. Om, efter uppsägning av Generalstabens litografiska anstalt, alla de utrymmen i byggnaderna, som icke upptagas av bildhuggarebostället med ateljé, ställdes till Konsthögskolans disposition, skulle olägenheterna av den nuvarande lokalsplittringen kunna avsevärt minskas, då härigenom lokalerna vid V. Trädgårdsgatan bleve obehövliga. Den tredje spekulanten på utrymmena i Sergelgatan 1, Statens reproduktionsanstalt, befinner sig för närvarande i Östermalms gamla läroverksbyggnad, som Stockholms stad omsider är betänkt på att riva. De ifrågavarande lokalerna i Sergelgatan 1 användas visserligen nu för liknande ändamål men torde icke kunna anses motsvara de anspråk på bekvämlighet, rymlighet och belysning som numera fordras för ett rationellt bedrivande av en dylik affär, åtminstone icke utan avsevärda ändringar, eventuellt påbyggnader. För denna anstalt bör en fullt tidsenlig lokal av statsverket iordningställas, först sedan anstalten vunnit den utveckling och stadga, att dess utrymmesbehov säkert kan bedömas. Därför torde de båda undervisningsanstalterna böra hava företräde framför reproduktionsanstalten vid avgörandet av frågan om användningen av lokalerna i Sergelgatan 1. Vad ovan anförts synes tala för att samtliga lokaler i Sergelgatan 1, så fort ske kan, upplåtas åt Konsthögskolan. Byggnadssakkunniga vilja härtill foga ytterligare ett skäl. År 1926 beräknas den översta våningen (2 tr. upp) i Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus bli ledig (sid. 211). Konstakademien disponerar våningen 1 tr. upp. Man bör om möjligt ordna det så, att dessa båda våningar samtidigt bli lediga, för att ha friare händer vid avgörandet av byggnadens användning. Det är emellertid uppenbart att även en sådan lokalisering av Konsthögskolan icke kan betraktas såsom definitiv. Sedan vid högskolan inrättats undervisning i dekorativ konst, som bland annat avser intimt samarbete mellan arkitekter, målare och skulptörer, måste ett sammanförande av undervisningen i en och samma byggnad vara i högsta grad önskvärd och bli målet för vederbörandes strävanden ifråga om skolans lokalisering. Genom den Meyerska donationen till dåvarande »Målare- och Bildhuggareakademien» har statsverket kommit i åtnjutande av så gott som kostnadsfria lokaler för den högre konstundervisningen. Såsom ovan å sid. 296 anförts disponerar nämligen staten hyresfritt icke mindre än 3 / 4 av akademiens hus

323 för Konsthögskolan. Visserligen hava statsmakterna bidragit med avsevärda summor till de två större ombyggnader, som under 1800-talet ägde rum, men ingalunda i proportion till det utrymme som av statsverket tages i anspråk. Ombyggnaden 1842—1847 kostade omkring 80,000 rdr bco, vartill Riksdagen 1841 beviljade ett bidrag av 30,000 rdr bco. Den senaste ombyggnaden, 1892— 1897 kostade omkring 700,000 kronor, varav 385,000 voro statsmedel. Statsverket bidrager icke till byggnadens underhåll, ej heller till bestridande av på fastigheten vilande utskylder. Ekonomiskt fördelaktigare placering av Konsthögskolan än i Akademiens för de fria konsterna hus lärer väl knappast stå att få. Med Konsthögskolans nuvarande organisation kan den icke rymmas i de lokaler inom byggnaden som för närvarande stå till dess disposition. Å andra sidan kan icke akademien avstå flera rum, emedan den är beroende av hyresinkomsten från dessa till förräntning och amortering av byggnadslån, underhåll av byggnaden, onera och utskylder, uppvärmning, belysning, städning, renhållning av den del av byggnaden som akademien disponerar, m. m., såvida icke statsverket förbinder sig att lämna ett årligt anslag av motsvarande storlek, för närvarande omkring 36,000 kronor. Om Akademien för de fria konsterna skulle vilja inlåta sig på ett dylikt avtal, finnes utan tvivel möjlighet att inrymma Konsthögskolan i sin helhet i akademiens hus. Den dekorativa skolan befinner sig ännu på extra stat, är icke fast inorganiserad i högskolan. Det är möjligt, att vid den förestående omorganiseringen av läroverket sådana anordningar kunna vidtagas både ifråga om undervisningen och lokalerna, att mindre utrymme behöves och befintliga utrymmen bättre tillgodogjordes, så att endast en mindre del av akademiens eget område behövde anlitas. En sådan lösning av Konsthögskolans lokalfråga vore såväl från statsverkets som akademiens synpunkt den lyckligaste. Då emellertid det kan gå många år om innan en dylik organisationsfråga blir slutligt avgjord, hava byggnadssakkunniga på ovan angivna skäl ansett sig böra föreslå, att tills vidare samtliga lokaler i Sergelgatan 1 ställas Ull Konsthögskolans förfogande så fort ske kan. Krigshögskolan innehar i kv. Kandidaten (nu Uppfinnaren) i den för högsko- Krigshöglan uppförda och år 1912 färdiga byggnaden, nr 8 Östermalmsgatan, 17 rum skolan. och salar med en sammanlagd golvyta av 740 kvm. jämte två vaktmästarebostäder, tillsammans 6 rum med 92 kvm. golvyta. Den under uppförande varande nybyggnaden i kvarteret ansluter sig till högskolebyggnaden utan att rubba högskolans lokaler, vilka få anses för en lång tid framåt tjänliga för sitt nuvarande ändamål. Krigshögskolan är sålunda fast lokaliserad. Krigsskolan disponerar Karlbergs kungsgård med undantag av den s. k. Krigsskolan. Solnaskogen, som förvaltas av Domänstyrelsen men är upplåten åt skolan som övningsterräng. Skolan upptager slottet med sina fyra flyglar och 12 andra byggnader. För undervisningsändamål, expedition och logement användas 154 rum och salar med en sammanlagd golvyta av 6,667 kvm.; för bostäder åt

••US- 'C-3- °L? T , i i , T , ! ! i S ' -4-1-1-2' Fig. 102. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

Ny k r i g s s k o l e a n l ä g g n i n g v i d J ä r v a .

Slottet Kasern A • B M3ss- och kokinrättning Sammanbindningsbyggnad A » B fiidhus Exercishus Bostadsbyggnad för civila förmän Skjut- och exercishall

20,760 k b m . 16,576 » 16,576 » 7,344 » 680 » 680 » 5,650 • 5,985 » ... 5,418 » 10,500

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.

A r k i t e k t E. J o s e p h s o n s

Sjukstall Förråd Stall Verkstadsbyggnad, bad, tvätt Sjukpaviljong Chefsbostad Officersbostad

förslag. 618 k b m . 900 • 3,960 • 4,960 1,630 1,710 » 6,480 » 4,255 • 6,480 »

personalen användas 202 rum med en golvyta av 3,375 kvm. Se fig. 110 och 111, sid. 358 och 359. Lokalerna anses i inånga avseenden bristfälliga, otjänliga och ohygieniska. Praktiska skäl tala för att Krigsskolan har gemensam övningsterräng vid Järva med regementena; dess förflyttande dit har därför varit starkt ifrågasatt. I det ovan, sid. 283, relaterade statsrådsprotokollet av den 10 juli 1914 antog man t. o. m., att Karlbergsområdel skulle vara disponibelt till försäljning 1918, och att sålunda ett nytt krigsskoleetablissement då skulle stå färdigt vid Järvafältet. I juni år 1915 erhöll Arméförvaltningen nådig befallning att inkomma med förslag till Krigsskolans förläggande till Ulriksdals slott samt till plan för den framtida användningen av Karlbergsområdet, se sid. 168. Genom nådigt brev av den 16 januari 1920 ändrades uppdraget så till vida, att den nya krigsskoleanläggningen skulle förläggas till Över-Järva i stället för till Ulriksdal. Ett sådant förslag har ock av Arméförvaltningens arkitekt, E. Josephson, utarbetats, ehuru detsamma ännu icke förelagts Kungl. Majd. Frågan om Krigsskolans flyttning förlorade snart sin aktualitet. I ett visst ögonblick trädde den dock åter i förgrunden, då man ifrågasatte att förlägga det stora kliniska centralsjukhuset på skolans övningsfält och det Karolinska institutet till slottsbyggnaderna. Sedan numera ett visst område av Ladugårdsgärdet reser-

325 Fig. 103.

Karta över området mellan Ulriksdals slott och järnvägsstationen, visande krigsskoleetablissementets läge.

verats för dessa institutioners byggnader, torde frågan om Krigsskolans förflyttning från Karlberg knappast komma att upptagas under den tid vår utredning avser att gälla. Byggnadssakkunniga hava därför ansett Krigsskolan fast lokaliserad. Vi hava emellertid blivit satta i tillfälle att i fig. 102 återgiva en situationsplan av ovannämnda nybyggnadsförslag, varav man får ett begrepp om det utrymme en ny krigsskoleanläggnmg anses behöva. Å sid. 166 hava byggnadssakkunniga framhållit önskvärdheten av att, om Krigsskolan förlägges i närheten av Ulriksdal, anläggningen borde inordnas i det med slottsbyggnaderna sammanhängande områdets axelsystem. Såsom framgår av närstående översiktskarta, fig. 103, har i det ifrågavarande förslaget ingen hänsyn tagits till dylika, såsom berättigade alltmera åter erkända intressen. Musikkonservatoriet är förlagt till den år 1877 för denna undervisningsanstalt samt för Musikaliska akademien uppförda byggnaden vid Norra Blasieholms-

hamnen å den staten tillhöriga tomten nr 8 i kv. Blasieholmen. Tomten sträcker sig utefter Stallgatan från Blasieholmstorg till Norra Blasieholmshamnen Dess gränser äro å fig. 104 betecknade med bokstäverna a, b, c, d, e f, q och a Den sydligare hälften a, b, c, g invid Blasieholmstorg upptas av Utrikesministerhotellet, vilket delvis står på mark, som enligt den år 1875 ("/,.) fastställda stadsplanen är gatumark, avsedd till Stallgatans vidgande till samma bredd som vid konservatonebyggnaden. Denna gatumark behöver dock icke avträdas förrän ny- eller ombyggnad av huset äger rum, varom vid fastställelse av catubredden stadgats. Konservatonebyggnaden, som i dagligt tal kallas Musikaliska akademiens hus ar däremot indragen omkring 13 m. innanför tomtgränsen mot Norra Blasieholmshamnen. Denna indragning gjordes sannolikt för att vinna en från liamntrahken fredad hållplats för ekipage framför huvudingången. Då trottoarkanten dock alltjämt bibehålles i linje med trottoaren vid närliggande kvarter, förefaller det som om indragningen varit obehövlig och tomtutrymmet kunnat bättre tillgodogöras för de institutioner som skulle inrymmas i byggnaden. Det är nämligen trångt om utrymmet i denna byggnad och lokalerna hava förklarats otillfredsställande även i andra avseenden. Redan år 1904 anhöll Musikaliska akademien hos Kungl. Majd om beredande av utvidgade lokaler Ärendet remitterades till Överintendentsämbetet, som med stöd av ett av akademien år 1905 uppgjort program låtit genom arkitekten Ax. Lindegren utarbeta en mängd förslag till frågans lösning på den nuvarande tomten (även med användandet av det obebyggda området framför huvudentrén) såväl med som utan tillagg av den intillgränsande tomten nr 36 i samma kvarter, d h, i e nå fig. 104. ' ' J Mellan tomterna nr 8 och nr 36 består tillsvidare ett av Kungl. Majd den 9 november 1888 godkänt avtal, varigenom innehavaren av tomten nr 36 medgives ratt till fönster och takfall mot den obebyggda delen av tomten nr 8 lramior Musikaliska akademiens hus under villkor, att, så länge sådant sker sistnämnda byggnad må äga fönster och takfall i tomtgränsen mot den öppna garden nr 36. '1 I underdånig skrivelse av den 19 december 1912 har ägaren av tomten nr 36 anhållit, att berörda avtals giltighet måtte utsträckas att gälla för all framtid Denna anhållan har emellertid genom nådigt beslut den 10 oktober 1913 förklarats icke föranleda någon Kungl. Majds åtgärd. Man torde sålunda, om det visar sig nödvändigt och i övrigt lämpligt, vara oförhindrad att bebvgga tomten nr 8 anda fram till gatulinjen vid Norra Blasieholmshamnen, varvid naturligtvis ratten att hava fönster och takfall mot grannens gård upphör. Det oaktat visade det sig möta svårigheter att på rimliga villkor förvärva tomten nr 36 Överintendentsämbetet lät därför i samråd med byggnadssakkunniga år 1916 uppgöra ett förslag till ombyggnad av Musikaliska akademiens hus under den förutsättningen, att man finge taga i anspråk någon del av Utrikesministerhotellets tomtområde. Förslaget, som utarbetats av arkitekten Ax. Lindegren och var daterat den 1 februari 1917, delgavs Musikaliska akademien. I sitt yttrande over förslaget framhöll akademien, att programmet av år 1905 väl mycket beskurits, att konservatoriet, sedan programmet skrevs, riktats med ett flertal nya

327 WORM BLA5JEHOLASHA/nNEN

90.

Fig. 104'.

WO. 1fQ

J20.M.

Kvarteret Blasieholmen, tomten nr 8.

undervisningsämnen, varav några ställde stora krav på utrymme, samt att biblioteket alltjämt vore statt i stark tillväxt. Icke heller denna väg var sålunda framkomlig. Vid denna tid började man emellertid tala om förflyttande av utrikesministerbostaden till Arvfurstens f. d. palats. Hela tomten nr 8 i kv. Blasieholmen skulle härigenom kunna ställas till Musikaliska akademiens och konservatoriets

328 förfogande. Härmed torde dessa institutioners lokalfråga vara förd in på rätt väg. I alla händelser torde den knappast kunna ordnas billigare; ty härigenom skulle undvikas den i samtliga ovan berörda förslag ingående, kostsamma ombyggnaden av akademiens nuvarande hus. Icke heller Utrikesministerhotellet behövde undergå någon avsevärd ändring. Namnet skulle endast ändras till Musikaliska akademiens hus; av byggnadens tre våningar skulle nämligen bottenvåningen och våningen en trappa upp huvudsakligen upptagas av akademiens sessionsruin med kansli och bibliotek, och översta våningen av de undervisningslokaler för vilka icke tillräckligt utrymme kan beredas i akademiens nuvarande byggnad, som efter omflyttningen borde kallas Konservatonebyggnaden. Då genom en dylik anordning tillräckligt utrymme synes kunna vinnas såväl för Musikaliska akademien som för Musikkonservatoriet för relativt ringa kostnad, då vidare någon ändring av den gamla ministerhotellbyggnaden icke behöver lfrågakomma, och då den synnerligen vackra sviten av 'salonger i våningen en trappa upp i Arvfurstens f. d. palats knappast torde kunna komma till sin rätt med mindre de sättas i samband med utrikesministerns bostad, tveka bvggnadssakkunniga icke att förorda, att, sedan ny bostad inretts åt utrikesministern i Arvfurstens f. d. palats, det nuvarande Utrikesministerhotellet upplåtes åt Musikaliska akademien och Musikkonservatoriet, varefter dessa båda institutioner torde få anses för lång tid framåt fast lokaliserade. Navigations- Navigationsskolan, lokal tillhandahålles av Stockholms stad. skolan. Nya elemen- Nya elementarskolan, statens provskola, har sina lokaler i det staten tillhöriga tarskolan. kv. Beridarebanan, dels i en äldre, år 1855 uppförd byggnad vid Slöjdgatan dels i en under åren 1897—1899 uppförd tillbyggnad utefter Hötorgets'södra sida. Byggnaderna innehålla 35 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 2,154 kvm. samt en vaktmästarebostad (ett rum och kök) med 40 kvm. golvvta Den äldre byggnaden är uppförd med statsmedel. Tillbyggnaden finansierades på så sätt, att Stockholms stad tillhandahöll -skolans direktion ett räntefritt lån å 220,000 kronor att avbetalas med 5,500 kronor årligen under 40 år mot villkor, att staten, när lånet till direktionen utgåves, till 'staden utbetalade ett belopp av 55,000 kronor. Den årliga amorteringssumman utgår av inflytande terminsavgifter. Då man för slutförandet av byggnadsarbetena behövde ytterligare medel, anordnades bland intresserade personer en insamling, vilken inbragte omkring 20,000 kronor, vartill direktionen lade ytterligare 30,000 av inbesparade medel. Tillbyggnaden kan sålunda sägas vara till största delen uppförd med elevers eller deras föräldrars medel. Frågan om nya och tidsenligare lokaler åt Nya elementarskolan, vilken första gången av direktionen framlades för Kungl. Majd redan så tidigt som 1871, hade sålunda äntligen kommit till ett avgörande. Kungl. Majds och Riksdagens obenägenhet att tillmötesgå de upprepade framställningarna sammanhänger med statsmyndigheternas anspråk på, att det fastställda' systemet, att kommunen bygger och underhåller undervisningslokaler och staten'betalar undervisningen, borde i detta fall liksom eljest tillämpas; d. v. s., Stockholms stad borde bidraga till läroverkets förseende med nödiga lokaler.

329 Emellertid anses lokalerna numera åter otillräckliga; en ny tillbyggnad påfordras. Åtskilliga klassrums storlek lägger hinder i vägen för normalt lärjungeantal, vilket ur lärarebehovets synpunkt är oekonomiskt, och vissa läroämnen sakna nödigt laborationsutrymme. Man önskar en ytterligare tillbyggnad längs Sergelgatan ungefär så som visats å sid. 103, fig. 13, i sammanhang med studerandet av byggnadernas i kv. Beridarebanan framtida användning. Där påpekas de närmast liggande hindren för realiserande av denna elementarskolans byggnadsplan, nämligen Konsthögskolans lokalbehov och de konst- och kulturhistoriska traditioner som äro fastade vid Sergels ateljé. Med hänsyn till de här sammanstötande stridiga intressena och till det outredda skick i vilket såväl Nya elementarskolans som Konsthögskolans lokalfrågor befinna sig, beroende på faktorer, vilka undandraga sig vårt bedömande, hava byggnadssakkunniga i ovan nämnda sammanhang icke ansett sig kunna förorda någon nybyggnad vid Sergelgatan. Vad Nya elementarskolans behov av ytterligare utrymme angår, torde en avsevärd ökning (omkring 280 kvm.) kunna vinnas genom påbyggnad av det gamla skolhuset vid Slöjdgatan. Sjökrigshögskolan disponerar sedan hösten 1921 hela våningen 1 trappa upp, Sjökrigs10 rum, i Patentverkets f. d. hus samt förhyr i vidliggande hus, Smålandsgatan 10, högskolan. en vaktmästarebostad (2 rum och kök) för en hyra av 1,400 kronor. I den nya byggnaden i kv. Kandidaten är för denna högskola tillsammans med Artillerioch ingenjörhögskolan beräknad en lokal om 34 rum och salar med en sammanlagd golvyta av 2,080 kvm. samt vaktmästarebostad. Sjökrigsskolan disponerar i Kronans hus på Skeppsholmen 26 rum och salar med 914 kvm. golvyta. Något ytterligare utrymmesbehov har icke anmälts. Sjökrigsskolan är alltså fast lokaliserad.

Sjökrigsskolan.

SkogsSkogshögskolans nya byggnad å Norra Djurgården färdigställdes år 1915. Den högskolan. innehåller 70 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 3,584 kvm. Det till högskolan och Skogsförsöksanstalten gemensamt upplåtna området invid Norra Brunnsviken, fig. 97, å sid. 306, har en areal av 53,400 kvm. I en portvaktsstuga vid entrén till området disponerar högskolan 6 rum och i en trädgårdsmästarebyggnad 3 ruin till vaktmästarebostäder. Skogshögskolan är fast lokaliserad och synes icke ha behov av ökat utrymme.

Tandläkareinstitutets undervisningslokaler befinna sig i en privat byggnad, TandläkareMalmskillnadsgatan 46, där 34 rum med en sammanlagd golvyta av 718 kvm. institutet. samt 3 bostadsrum förhyras av statsverket för 18,500 kronor om året. Några rum uthyras åt Odontologiska föreningen. Då lokalerna såväl kvalitativt som kvantitativt äro mycket otillfredsställande, har frågan om institutets lämpligare lokalisering länge stått på dagordningen och liera förslag till frågans lösning hava framlagts, bland andra att förlägga institutet till Riddaregatan 5, Högre lärarinneseminariets tomt. I detta kapitels första avdelning redogöres under rubriken »Grönlandet norra»,

sid. 178, lör hur statsverket inköper Vetenskapsakademiens tomter i detta kvarter, huruledes medel beviljas till om- och påbyggnader samt huruledes genom nådigt beslut den 30 juni 1922 bestämts, att för Tandläkareinstitutet skall i byggnadens östra hälft inredas 80 rum med en sammanlagd golvvta av 4,905 kvm. samt två vaktmästarebostäder om två rum och kök, fig. 52. När Tandläkareinstitutet, såsom man beräknar, nästa år flyttar in i sin nya lokal med en golvyta omkring 7 gånger större än den nuvarande, torde man vara berättigad anse institutet fast lokaliserat för en mycket lång tid framåt. Tekniska Tekniska högskolans två första årsklasser, dess kansli och dess bibliotek äro högskolan. t jj[ s yidare ännu inrymda i den byggnad, betecknad A å fig. 18, sid. 111, :i tomten nr 2 i kv. Vega, som år 1863 stod färdig att mottaga dåvarande Teknologiska institutet. År 1917 överflyttades till nya byggnader vid Valhallavägen de två sista årskurserna av samtliga fackskolorna utom fackskolan för kemi, som först 1921 där installerades i en särskild för denna institution uppförd byggnad. Mellanrummet mellan den nya kemibyggnaden och högskolans övriga byggnadskomplex är beräknat att upptagas av byggnadslängor avsedda att inrymma de delar av högskolan, vilka, såsom ovan nämnts, ännu upptaga den gamla huvudbyggnaden vid Drottninggatan. Tekniska högskolans lokaler äro sålunda för närvarande fördelade på följande sätt: Vid Valhallavägen i huvudbyggn. c:a 12,094 kvm. nyttig golvvta » » i maskinlab. » 3,435 » » » » > i kemibyggn. > 4,556 » » » » Drottninggatan i huvudbyggn. » 3,800 » » » Tekniska högskolans styrelse har under en följd av år inför Kungl. Majd återupprepat sin underdåniga anhållan om medel att fullfölja utbyggandet av byggnadskomplexet vid Valhallavägen, för att råda bot för de olägenheter, som högskolans uppdelning på två så långt ifrån varandra belägna platser medför. Styrelsens senaste underdåniga framställning är daterad den 4 september 1922. Den avsåg realiserandet av ett av professor E. Lallerstedt, på anmodan av chefen för Ecklesiastikdepartementet utarbetat, den 6 mars 1921 dagtecknat förslag, vilket då beräknades kosta 4,194,000 kronor. Vid omräkning i juni samma år ansågs kostnaden kunna stanna vid 3,620,000 kronor, fördelade under fem är på följande sätt: år » » » »

1922 1923 1924 1925 1926

kronor 50,000 » 700,000 » 1,000,000 » 935,000 » 935,000 Summa kronor 3,820,000

Den 8 december 1921 beräknade professor Lallerstedt, att på grund av de nedgående arbetsprisen byggnadskostnaderna icke behövde överstiga 3,077,000 kronor.

331 Detta förslag, som förordats av alla hörda myndigheter, framlades av Kungl. Majd för 1922 års Riksdag, men vann icke Riksdagens bifall. Någon ny framställning i frågan till 1923 års Riksdag har icke gjorts, men högskolans styrelse lärer väl icke försumma att hålla frågan vid liv. Professor Lallerstedts förslag avsåg endast fullföljande av den av honom uppgjorda ursprungliga byggnadsplanen. Under de år som gått, sedan de nya institutionsbyggnaderna togos av högskolan i besittning, har emellertid framträtt anspråk från de olika lackskolorna på i vissa fall rätt avsevärda utvidgningar, särskilt ifråga om ytterligare laboratorieutrymmen. Sålunda har bland annat behovet av ett laboratorium för byggnadsstatik och byggnadsteknik samt en försöksränna för skeppsbyggnadsfacket ansetts synnerligen önskvärda. I och med fullbordandet av den ursprungliga byggnadsplanen är det tomtområde som tillmätts Tekniska högskolan i det närmaste fullbyggt. Det är därför av stor vikt att gott utrymme reserveras utanför högskolans gräns för i framtiden behövliga utvidgningar. Vi hava i kap. IV i samband med frågan om användningen för byggnadsändamål av högplatån nordväst om Tekniska högskolan även framhållit denna omständighet och å fig. 39, sid. 151, angivit de områden som böra i första rummet reserveras för Tekniska högskolans räkning. På grund av terrängens starka lutning på högskolans sydöstra sida kan endast en mindre utvidgning ske åt detta håll. I nordost möter parkområdet strax utanför den kemiska institutionsbyggnaden och hindrar utvecklingen åt detta håll. Endast på bergsplatån nordväst om högskolan linnes ännu oupptaget utrymme kvar. Man har även framkastat tanken på att bygga två flyglar mellan Valhallavägen och huvudbyggnaden. Realiserandet av detta förslag torde emellertid stöta på oövervinneliga svårigheter från de båda grannarnas, Sofiahemmet och Rimbobanan, sida. Byggnadssakkunniga anse att inom denna grupp Tekniska högskolan är berättigad att få sina anspråk på sammanförandet av hela institutionen på ett ställe tillfredsställda så fort som möjligt. Tekniska skolan är förlagd till en för ändamålet uppförd och år. 1866 färdigställd byggnad, nr 44 Mästersamuelsgatan, i kv. Beridarebanan, lig. 14, sid. 104. Byggnaden utfördes huvudsakligen med av Riksdagen beviljade 300,000 kronor, varjämte Stockholms stad bidrog med 160,000 och skolans styrelse med 45,000 kronor. För undervisningen, bibliotek, samlingar, läsrum m. m. användas 97 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 6,168 kvm.; 16 rum med 212 kvm. golvyta upptagas av bostäder åt vaktmästare, maskinist och eldare. I den av Kungl. Majd den 4 oktober 1907 tillsatta kommitténs för den lägre tekniska undervisningens ordnande uppdrag ingick även frågan om Tekniska skolans omorganisation. Enligt kommitténs förslag skulle i Stockholm bildas: l:o) en läroanstalt för konsthantverk, 2:o) en överstyrelse för rikets tekniska skolor och en normalskola för yrkesundervisningen, 3:o) tekniska fackskolor för byggnads- och maskinindustri. Den i Tekniska skolan nu meddelade undervisningen skulle enligt denna plan

uppdelas och förläggas dels till konsthantverksskolan, åt vilken staten skulle tillhandahålla lokal, dels till de båda fackskolorna, för vilkas lokalisering staden skulle sörja. Genom särskilda beslut av den 8 december 1911 och den 6 juni 1912 uppdrogs även åt nämnda kommitté att avgiva utlåtande i de byggnadsfrågor, som stode i samband med de av kommittén behandlade frågorna om Tekniska skolans i Stockholm omorganisation och inrättande av en statens normalskola för yrkesundervisningen samt en överstyrelse för rikets tekniska skolor, dels ock att därvid taga i övervägande, huruvida Tekniska högskolans nuvarande byggnader kunde användas för något eller några av ifrågavarande ändamål. I sitt den 18 oktober 1913 avgivna utlåtande förklarar kommittén, att dess utredningar givit vid handen, att, under förutsättning att en nybyggnad uppföres för den textila undervisningen, den nya läroanstalten för konsthantverk skulle kunna på ett tillfredsställande sätt inrymmas i Tekniska högskolans byggnader vid Drottninggatan. Kommittén förordar dock en fullständig nybyggnad på av staten upplåten tomt å Norra Djurgården samt att lämplig tomt härför reserveras. Kommitterade beräkna kostnaderna för konsthantverksskolans förläggande till Tekniska högskolans byggnader till 624,309 kronor och för fullständig nybyggnad till 1,360,000 kronor. För det nya ämbetsverket, »överstyrelsen för rikets tekniska skolor», och den nya undervisningsanstalten, »statens normalskola för yrkesundervisningen», föreslå kommitterade fullständig nybyggnad, som beräknas kunna uppföras för en kostnad av 1,350,000 kronor. Staten skulle tillhandahålla nödigt tomtområde för hela byggnadskomplexet samt "bekosta uppförandet och underhållet av lokalerna åt det nya ämbetsverket samt av normalskolans huvudbyggnad och en paviljong för undervisningen i kemi; kostnaderna för uppförandet och underhållet av övriga paviljonger skulle bestridas av Stockholms stad. Även för dessa byggnader borde plats reserveras å Norra Djurgården. Kommitténs förslag hava granskats av särskilda sakkunniga, som Skolöverstyrelsen genom nådigt beslut av den 28 februari 1919 bemyndigats tillkalla. Den 1 september 1919 avgåvo dessa sakkunniga sitt betänkande. De eliminera det nya ämbetsverket och den nya undervisningsanstalten men ansluta sig i övrigt i huvudsak till kommitténs förslag även i fråga om de nya institutionernas lokalisering. Sålunda skall Stockholms stad bekosta lokaler åt de kommunala tekniska maskin- och byggnadsfackskolorna. Staden hade vid underhandlingar härom uppställt som villkor, att under 15 år få mot hyra disponera därför behövliga lokaler i Tekniska skolans byggnad. Konsthantverksskolan, som skulle bestå dels av en konstindustrien yrkesskola, dels av en högre läroanstalt för konsthantverket förenad med ett teckningslärareseminarium, förlägga de sakkunniga till Tekniska högskolans byggnader, under förutsättning att nybyggnad enligt kommitténs förslag är utesluten. De anse, att nämnda byggnader så pass väl fylla sitt ändamål, som man rimligtvis kan begära, då det gäller omändring av en för annat ändamål uppförd byggnad, och bifoga ritningar, för att visa huru konsthantverksskolan, enligt ett av de sakkunniga betydligt reducerat program, borde installeras i de ifrågasatta gamla byggnaderna. Förslaget förutsätter, att alla de nuvarande byggnaderna, A, B

och C (se lig. 18, sid. 111), ä tomterna nr 1 och nr 2 i kv. Vega stå till förfogande. Då Bergsskolans f. d. byggnad, B, upplåtits till Metallografiska institutet och f. d. kemibyggnaden, C, till Farmaceutiska institutet, torde här böra erinras därom, att Bergsskolebyggnaden upplåtits på obestämd tid, intill dess statsverket behöver byggnaden, och att kemibyggnaden enligt Riksdagens beslut endast provisoriskt upplåtits åt Farmaceutiska institutet (sid. 310). Byggnadssakkunniga hava redan tidigare (sid. 112) anslutit sig till förslaget att förlägga konsthantverksskolan till Tekniska högskolans byggnader vid Drottninggatan. Från byggnadssakkunnigas synpunkt vinnas härmed liera fördelar, varibland först är att märka, att ett för teknisk undervisning uppfört byggnadskomplex, i gott stånd och med användbara inredningar i hörsalar, ritsalar och laboratorier, kommer till användning för ett ändamål likartat med det ursprungliga, vilket måste medföra icke oväsentliga ekonomiska fördelar. I fig. 18 ha visats de tillbyggnadsmöjligheter som förefinnas i kv. Vega. De nuvarande lokalernas sammanlagda nyttiga golvyta uppgår till omkring 5,700 kvm., i tillbyggnaderna skulle kunna vinnas ytterligare omkring 4,000 kvm. Såsom en fördel må ock antecknas, att Tekniska skolans nuvarande byggnad frigöres för användning till museala ändamål, vartill den, såsom av byggnadens planläggning (fig. 14) tydligen kan avläsas, synnerligen väl ägnar sig. Tillgången på museilokaler i huvudstaden svarar icke på långt när emot behovet. Vi hänvisa till översikten över museiförhållandena i Stockholm, sid. 352 o. följ. Emellertid förutsätter denna omflyttning icke blott Kungl. Majds och Riksdagens beslut i omorganisationsfrågan, vilken ännu icke av Skolöverstyrelsen framlagts för Kungl. Majd, utan även att statsmakterna beslutat och låtit genomföra fullbordandet av Tekniska högskolans byggnad vid Valhallavägen, Metallografiska institutets förflyttande från Bergsskolans f. d. hus samt Farmaceutiska institutets förflyttande från f. d. kemibyggnaden, så att byggnaderna vid Drottninggatan kunna evakueras. Det dröjer sålunda åtskilliga år, innan Tekniska skolans omorganisation kan genomföras. Det är med hänsyn härtill så mycket önskvärdare att Tekniska högskolans byggnadsfråga snart avgöres. Vidkommande det av kommittén föreslagna nya ämbetsverket och den nya undervisningsanstalten torde, om de någonsin komma till stånd, tidpunkten härför vara så avlägsen, att deras lokalfråga må överlåtas åt framtiden att avgöra. Veterinärhögskolan flyttades år 1911 till ett åt högskolan upplåtet, 46,333 kvm. Veterinär stort område, utgörande en del av lägenheten Kräftriket å Norra Djurgården, högskolan invid Norra Brunnsviken, lig. 97 å sid. 306. Högskolans lokaler äro där fördelade på 11 byggnader innehållande 238 rum med en sammanlagd nyttig golvyta av 8,476 kvm. Härtill komma 59 bostadsrum med 828 kvm. golvyta. Veterinärhögskolan måste naturligtvis betraktas som fäst lokaliserad. För säkerställande av eventuella framtida utvidgningsbehov bör emellertid ytterligare någon del av Kräftriket intill högskolans södra gräns reserveras. (Se Djurgårdssakkunnigas betänkande sid. 117.) Man begick ett betänkligt fel, då man förlade denna institution med sina oregelbundet ordnade byggnader, vid vilkas utformning estetiska hänsyn icke kunde göra sig gällande, så nära Brunnsvikens strand, man förstörde härigenom

334 på ett betydande område dess parksjönatur. Det må nu tjäna som varning vid kommande upplåtelser. Vi tillåta oss i detta sammanhang att även fästa uppmärksamheten på önskvärdheten av att det kuperade, vackert skogbevuxna strandpartiet söder om Veterinärhögskolans område icke bör upplåtas till bebyggande, utan bevaras som park. Av de till denna grupp hörande 20 institutionerna kunna sålunda följande 8 anses såsom fast lokaliserade: Blindinstitutet, Navigationsskolan, Folkskolelärarinneseminariet, Sjökrigsskolan, Krigshögskolan, Skogshögskolan, Krigsskolan, Veterinärhögskolan, d. v. s. de komma, mänskligt att döma, under en lång följd av år att stanna i sina nuvarande lokaler och fordra icke några avsevärda ändrings- eller ombyggnadsarbeten under närmaste tid. Till dessa åtta, som alltså icke vidare behöva figurera i våra beräkningar, kunna läggas de tre institutioner av denna grupp, för vilka nya lokaler äro under utförande i kv. Grönlandet norra och Kandidaten, nämligen: Artilleri- och ingenjörhögskolan, Sjökrigshögskolan, Tandläkareinstitutet. Av de återstående nio komma säkerligen följande lem institutioner att stanna i nuvarande lokaler: Högre lärarinneseminariet, Nya elementarskolan. Konsthögskolan, Tekniska högskolan, Musikkonservatoriet, men de äro i mer eller mindre trängande behov av att genom avsevärda omeller tillbyggnadsarbeten få sina lokaler samlade till en plats eller, såsom ifråga om konservatoriet och elementarskolan, utvidgade. Två undervisningsanstalter föreslå vi att flytta till befintliga byggnader, sedan dessa i större eller mindre omfattning ändrats för det nya ändamålet, nämligen Farmaceutiska institutet och Tekniska skolan. Hel nybyggnad på annan plats beräknas oundviklig för: Gymnastiska centralinstitutet och Karolinska institutet. Ordningsföljden mellan de tre sista grupperna kan sägas angiva den tidsföljd, i vilken dessa nio institutioners byggnadsfrågor kunna förmodas komma att upptagas till avgörande. Ordningsföljden innebär också en gradation av kostnaderna; dyrast ställa sig de fullständiga nybyggnaderna. Ifråga om tidsföljden anse sig byggnadssakkunniga slutligen böra framhålla Högre lärarinneseminariet och Musikkonservatoriet såsom de undervisningsanstal-

335 ter, vilka i första rummet kunna göra anspråk på att, efter mångårig prövande väntan, fä sina lokalfrågor ordnade. Jämsides härmed ställa vi dock kravet från Tekniska högskolan på fullbordandet av institutionsbyggnaderna vid Valhallavägen. I huvudstaden finnas ytterligare några statens undervisningsanstalter, vilka dock icke hava karaktär av fristående institutioner, utan äro anslutna till vissa ämbetsverk. Sålunda dirigera Generaltullstyrelsen, Lantmäteristyrelsen, Telegrafstyrelsen och Generalpoststyrelsen var och en sin undervisningsanstalt, med rätt beaklansvärda utrymmesbehov. Generaltullstyrelsens undervisningsanstalt Lantmäteristyrelsens » Telegrafstyrelsens » Generalpoststyrelsens »

11 ruin, 388 kvm. golvyta 8 » , 570 » » 56 » , 1,450 » » 8 » , 319 » » Summa 83 rum, 2,727 kvm. golvyta

Tillsammans upptaga dessa anstalter ett utrymme motsvarande en byggnad av rätt beaktansvärda dimensioner (lågt räknat 21,000 kbm.). Deras lokalisering hava vi i detta sammanhang icke haft anledning att vidröra utan hänvisa till vad därom yttrats vid behandlingen av de respektive verkens lokalfrågor.

Grupp 13. Arkiv, b i b l i o t e k , m u s e e r . A.

Arkiv.

Statsmyndigheternas arkivalier äro ur viss synpunkt att betrakta som en enhet, Statens Riksarkivet i vidsträckt mening. Statsarkivalierna äro i första hand behövliga arkivalier'/ för arbetet inom Kungl. Majds kansli och dess ämbetsverk med underlydande allmänhet. institutioner och hava därför sedan gammalt uppsamlats inom respektive verks och institutioners lokaler. Med tiden minskas vissa handlingars värde ur administrativ synpunkt, under det att deras värde för den historiska forskningen kan bli alltmer övervägande. Åldersgränsen, då en handling upphör att hava någon administrativ betydelse och dess bevarande uteslutande blir ett historiskt intresse, varierar högst avsevärt, från ett fåtal år till flera århundraden, beroende på handlingens art. För vården av det kungl. kansliets arkivalier inrättades redan tidigt ett Riksarkiv, dit understundom även andra historiskt viktigare handlingar samlades. De centrala verken behöllo däremot i regel sina arkivalier i egna lokaler. På senare tid har man i olika delar av landet upprättat s. k. landsarkiv, dit man sammanför handlingar som lokalförvaltningarna icke längre behöva hava i sin omedelbara närhet. Sådana landsarkiv finnas för närvarande i Uppsala, Vadstena, Göteborg och Lund varjämte på Gotland finnes en arkivdepå i Visby.

336 Riksarkivet har betraktats såsom en del av Konungens kansli intill år 1878, då det organiserades som självständigt ämbetsverk. Av stort värde för historieforskningen är även Kammararkivet, »räkningekammarens» arkiv, vilket från och med år 1922 överförts från Kammarkollegium till Riksarkivet. Riksarkivet är icke blott en arkivdepå för vissa till Stockholm förlagda statsinstitutioners äldre arkivalier, utan ock en anstalt för vetenskaplig forskning. I båda hänseendena räcka emellertid dess lokaler ingalunda till. Ordnandet avstatens arkivväsende i Stockholm har på grund av påpekanden från statsrevisorerna, upprepade framställningar från riksarkivarien och uttalanden inom Riksdagen under de senaste decennierna varit föremål för statsmakternas särskilda uppmärksamhet. I skrivelse den 29 maj 1901 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta genom sakkunniga personer snarast möjligt föranstalta om undersökning av de i huvudstaden befintliga centrala ämbetsverkens arkiv i syfte att få en utredning såväl rörande beskaffenheten, omfånget och förvaringssättet av deras arkivalier, som ock angående möjligheten av att förena de äldre delarna av dessa arkiv' med Riksarkivet under gemensam styrelse, och att, i fall dylik förening skulle befinnas möjlig och önskvärd, Kungl. Majd måtte vidtaga de åtgärder, som vore ägnade att förbereda och främja densamma. Genom den undersökning, som av Riksarkivet på grund av denna Riksdagens skrivelse företogs, konstaterades, att de allra flesta ämbetsverkens arkiv hade otillräckliga eller i annat avseende otillfredsställande lokaler. Riksarkivarien hemställde därför (underdånig skrivelse 19 mars 1903) hos Kungl. Majd om åtgärders vidtagande för att de centrala ämbetsverkens äldre arkivalier måtte kunna uppsamlas i en med Riksarkivet förenad depå med lokaler dels i huvudstaden, dels, för mindre viktiga handlingar, i en utom huvudstaden belägen, icke alltför avlägsen byggnad, där nödig tillsyn och vård kunde komma handlingarna till del. För att få utrönt möjligheterna för anordnande av en dylik arkivdepå i huvudstaden anbefalldes Överintendentsämbetet den 3 juni 1904 att uppgöra förslag dels till en med Riksarkivet förenad administrativ arkivdepå på Riksgäldsfullmäktiges tomt (Hessensteinska tomten), dels till användandet för ändamålet av vare sig Hessensteinska eller Stenbockska huset, dels till hyllinredning för ändamålet av 2,500 längdmeter inom Uppsala slott. Den 31 januari 1906 framlade Överintendentsämbetet tre alternativ, visande det ena förslag till användandet för arkivändamål av Hessensteinska huset med vissa inre ändringar jämte till- och påbyggnad av det Stenbockska, de båda andra i olika varianter förslag till helt ny byggnad på Hessensteinska tomten jämte tilloch påbyggnad av det Stenbockska"; Samtliga förslagen förutsatte, att det Hessensteinska huset skulle definitivt upplåtas åt Riksarkivet. Det var bland annat denna omständighet som gjorde, att föredragande statsrådet vid ärendets föreläggande inför Kungl Majd den 30 mars 1906 icke ansåg sig kunna förorda något av förslagen. .Då föregående års Riksdag hos Kungl. Majd anmält, att den lämnat fullmäktige i Riksgäldskontoret bemyndigande att till Kungl. Majd överlämna det gamla riksdagshuset och Riksgäldsfullmäktiges hus, hade Riks-

337 dagen nämligen erinrat om det 1888 års Riksdags beslut, enligt vilket dessa byggnader skulle disponeras för inrymmande av sådana statens ämbetsverk som saknade egen lokal, samt tillika uttalat, att då lokaler måste hyras för ett stort antal av statens verk och institutioner, det vore önskvärt att ifrågavarande byggnader utan tidsutdräkt komme till användning för det avsedda ändamålet. Det nvbyggnadsförslag, som av riksarkivarien förordats, hade beräknats draga en byggnadskostnad av 768,200 kronor. Beträffande lokaliseringen av den av riksarkivarien ifrågasatta delen av reservdepån, som skulle kunna förläggas utom huvudstaden, avgav Överintendentsämbetet samtidigt med ovan nämnda förslag uppgifter å kostnaderna för några olika alternativa inredningsmöjligheter i Uppsala slott. Det billigaste av dessa förslag avsåg att för 4,050 kronor inreda några åt landsarkivet upplåtna men ännu icke i bruk tagna rum. Härtill beviljade Riksdagen enligt Kungl. Majds nådiga proposition nödiga medel. Det är uppenbart att denna åtgärd var av provisorisk natur och endast under kort tid kunde lätta trycket från den växande floden av arkivhandlingar. Den stora frågan om framtida förvaringsplats för arkivalier från de centrala verken stod fortfarande lika olöst. Utredningen av denna fråga samt frågan om lämpliga gallringsåtgärders vid- Arkivtagande överlämnades därefter åt de enligt nådigt bemyndigande den 11 novem- sakkunniga ber 1910 till Ecklesiastikdepartementet tillkallade arkivsakkunniga. Av dessa sakkunnigas utredningar har en, berörande lokaliseringsfrågan, den 17 oktober 1912 genom chefen för Finansdepartementet remitterats till byggnadssakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det oss meddelade uppdraget. Ett par till denna skrivelse hörande bilagor, vilka här återgivas i bilaga 6, giva en överskådlig bild av ämbetsverkens arkivförhållanden i Stockholm vid ifrågavarande tidpunkt. De arkivalier, som då beredde arkivsakkunniga den största svårigheten att placera, voro Ärméförvaltningens räkenskaper samt de reviderade länsräkenskaperna. Men även Marinförvaltningen, Lotsstyrelsen och Generaltullstyrelsen, vilka hade delvis mycket dåliga arkivlokaler, behövde snart ökade utrymmen; även Kammarrätten hade svårt att bereda plats för hela sitt egentliga ämbetsarkiv. Vad Riksarkivet anginge stode dess utrymmesbehov i nära beroende av det sätt varpå frågorna om utgallring och anskaffande av en reservdepå löstes. Arkivsakkunniga bekräftade det kända förhållandet, att Krigsarkivet hade mycket obekväma lokaler. Genom tidigare ingivna förslag ansågo sig arkivsakkunniga hava bragt i gång frågan om utgallring av vissa handlingar bland de offentliga myndigheternas räkenskaper och även därigenom lämnat ett bidrag till lokalfrågans lösning. Arkivsakkunniga beräknade att, om vissa gallringsåtgärder vidtoges, skulle så mycket utrymme vinnas, att man för de närmaste åren skulle kunna nöja sig med att inreda två våningar i Gamla norra riksbankshuset till reservdepå i Stockholm. Arkivsakkunniga ställde sig tveksamma rörande lämpligheten av att förlägga en del av reservdepån utanför huvudstaden, emedan en förfrågan hos de ämbetsverk, som närmast ansågos kunna komma i behov av att anlita en •22

338 dylik depå, givit till resultat att ett förhållandevis litet antal arkivalier ansågos utan olägenhet kunna förvaras utom Stockholm. RiksarkivaEtt ytterligare bidrag till arkivförhållandena i Stockholm och de önskemål i riens prome- fråga om arkivaliernas lokalisering som förefunnos hos dem, som hade närmaste morta, n . 7. a n s v a r e t for arkivaliernas vård, lämnas i bilaga 7, som återgiver en av riksarkivarien i december 1913 till departementalkommitterade avgiven promemoria »om de centrala arkivfrågorna i huvudstaden». Sedan arkivsakkunniga avgåvo det till byggnadssakkunniga remitterade yttrandet och riksarkivarien uppsatte ovannämnda promemoria, har visserligen åtskilligt gjorts och åtskilligt är under utförande för att förbättra arkivförhållandena i huvudstaden i vad de kunna bero på lokaliseringen. Sålunda har i Gamla norra riksbankshuset tre våningar inretts till reservdepå och likaså en förut till kyrka använd sal i Uppsala slotts södra flygel; för Arméförvaltningen har uppförts särskild arkivbyggnad å ämbetsbyggnadens gård. För att bereda ökat utrymme och minska eldfaran för Lantmäteristyrelsens arkiv hava kostsamma åtgärder vidtagits. I och med iordningställande av byggnadskomplexet i kv. Grönlandet norra få Medicinalstyrelsen och Fångvårdsstyrelsen goda och rymliga arkivlokaler, tillräckliga för mycket lång tid framåt. I de nya ämbetsbyggnaderna i kv. Murmästaren och Kandidaten beredas liknande arkivlokaler åt alla de ämbetsverk som skola dit förläggas: således i den förra för Skolöverstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Byggnadsstyrelsen, Rikets allmänna kartverk, Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, i den senare för Generalstaben. I denna byggnad är ock utrymme berett för Krigsarkivet. Likaså hava avsevärda gallringar företagits inom olika grenar av förvaltningen. Riksarkivets Oaktat allt delta är det dock uppenbart, att den centrala arkivförvaltningen ej lokalfräga. ] . . m m n g e r a på ett praktiskt och ändamålsenligt sätt med mindre Riksarkivets lokalfråga blivit fullt tillfredsställande löst. Att inan icke i tid och med framsynthet tagit itu med detta spörsmål, har ock varit en av de väsentliga orsakerna till, att under lång tid avsevärda delar av statens arkivalier i huvudstaden icke kommit i åtnjutande av tillfredsställande vård. Även för en planmässig anordning av gallringsåtgärderna skulle säkerligen bättre lokalförhållanden vara till avsevärt gagn. Såsom av riksarkivariens promemoria, bilaga 7, framgår har det varit ifråga satt att uppföra en helt ny byggnad för Riksarkivet på någon mindre centralt belägen tomt än den nuvarande. Även byggnadssakkunniga upptogo först denna tanke såsom innebärande den lämpligaste lösningen av Riksarkivets lokalfråga. Emellertid heliums, vid närmare undersökning, så stora fördelar vara förenade med Riksarkivets bibehållande i närheten av Kungl. Majds kansli och Kammarkollegium, i all synnerhet sedan Kammararkivet överförts till Riksarkivet, att vi nödgades övergiva tanken på nybyggnad å annan plats eller, såsom ock ifrågasattes, dess inrymmande å Karlberg och i stället inrikta vårt arbete på uppgörande av en plan för dess lokalisering under förutsättning, att arkivet under en mycket lång tid framåt skall förbliva på Riddarholmen.

339 Med hänsyn till förvarandet torde statens arkivalier i Stockholm kunna upp- Arkivalierna delas i fyra kategorier: uppdelas i 1) arkivalier, som skola förvaras hos resp. myndigheter •'!jra nruPPer2) » hos Krigsarkivet 3) » » » » » Riksarkivet 4) » » kunna » i en reservdepå. Frågan om beredande av tillräckligt utrymme för den första gruppens arkivalier blir löst efter hand som de beträffande myndigheternas lokalförhållanden bliva definitivt ordnade och en rationell utgallring hunnit verka. För arkivalier tillhörande Krigsarkivet beredas lokaler i den nya militära ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten. Det återstår sålunda frågan om ordnandet av rymliga och ändamålsenliga lokaler åt Riksarkivet samt åstadkommande av en reservdepå i Stockholm med väsentligt större rymlighet än Gamla norra riksbankshuset. Byggnadssakkunniga hava redan i det föregående, i samband med utredningen angående ordnandet av äganderättsförhållandena och stadsplanen på Riddarholmen antytt och skola här nedan mera utförligt angiva, huru vi tänka oss, att Riksarkivets lokalfråga lämpligen skulle kunna lösas samt en reservdepå åstadkommas. I tabell 3 hava upptagits tre arkiv: Kammararkivet, Krigsarkivet och Riksarkivet. Att de båda ämbetsarkiven, Kammararkivet och Krigsarkivet, sålunda ställts vid sidan av Riksarkivet, beror därpå, att dessa arkiv sedan gammall fått utveckla sig såsom mera självständiga institutioner under särskilda tjänstemäns vård, vilket icke i samma grad är fallet med t. ex. det stora och för den historiska forskningen vikliga Flottans arkiv. Sedan enligt Kungl. Majds beslut 1915 och 1917 väsentliga delar av Flottans äldre arkivalier överlämnats till Riksarkivet, kan det icke längre ifrågasättas att av detta arkiv bilda en fristående institution liknande Krigsarkivet, utan torde marinens arkivalier i likhet med de centrala ämbetsverkens komma att bevaras hos Flottans respektive myndigheter, för att i mån som dessa icke behöva dem i sin omedelbara närhet överlämnas till Riksarkivet.

Flottans arkiv.

Utöver vad ovan sagts rörande statens arkivalier i Stockholm i allmänhet få byggnadssakkunniga beträffande de tre i tabell 3 upptagna arkivens lokalfrågor anföra följande: Antikvariskt-topografiska

arkivet, se Statens historiska museum, sid. 368.

Antikv.-topograf. arkiv.

Kammararkivet var, innan dess värd år 1922 övertogs av Riksarkivet, dels KammarKammarkollegiets äldre ämbetsarkiv, dels depå för genom Kammarkollegium och arkivet. sedermera Kammarrätten reviderade räkenskaper. Det ur allmänt historisk syn-

punkt värdefullaste ay materialet i Kammararkivet utgör för 1500- och 1600-talen dels »Kammarens» och Kammarkollegiets egentliga ämbetsarkiv, d. v. s. de serier av arkivalier som uppstått vid den centrala finansförvaltningen under denna tid, dels de stora serierna av de lokala förvaltningsområdenas räkenskaper. I samband med redogörelsen för Kammarkollegiets lokalförhållanden å sid. 257 och 259 har Kammararkivets storlek uppskattats till 11.611 hyllmeter. 1 Vid Kammararkivets förflyttning till annan plats måste följande önskemål om möjligt realiseras: att dess olika delar sammanföras till en plats, att dess lokal står i samband med Riksarkivet, att det förlägges så nära Kammarkollegium som möjligt. Byggnadssakkunniga anse sig i det här nedan under rubriken Riksarkivet meddelade nybyggnadsförslaget hava tillmötesgått dessa önskemål. igsarkivet. Krigsarkivet kallas det med Generalstabens krigshistoriska avdelning förenade arkiv, i vilket handlingar, böcker och kartor rörande Sveriges krig och krigsväsen samlas och förvaras. Arkivet står under närmaste ledning av chefen för Generalstabens krigshistoriska avdelning med biträde av en krigsarkivarie. Krigsarkivet grundades 1805 men kunde först i samband med dess anslutning till Generalstaben 1873 och sedan denna 1876 erhållit egen lokal ordnas och uppställas på arkivmässigt sätt. Av en såsom bilaga 8 till detta betänkande hörande promemoria från Generalstabens krigshistoriska avdelning framgår, att dess arkivbestånd, som omfattar 6,150 hyllmeter, är splittrat på tre olika orter: Stockholm, Uppsala och Vadstena. De i Stockholm befintliga handlingarna äro i sin ordning förvarade på fem olika platser, nämligen i Rosenhaneska husets (Generalstabens) källarvåning och vind, i kv. Sjöhästen ( = Brandklipparen), i kv. Mercurius samt i kv. Grönlandet norra. Dessa lokaler äro i hög grad otillfredsställande och otillräckliga. Det finnes sålunda ingen möjlighet att till centralstället indraga de i Uppsala och Vadstena deponerade delarna (omkring 800 hyllmeter) och ändå mindre att mottaga de ännu hos truppförbanden förvarade arkivalierna, vilka enligt kungl. brevet den 16 april 1880 bort överlämnas till Krigsarkivet. Dessa sistnämnda handlingar beräknas upptaga en hyllängd av omkring 4,500 m. Krigsarkivet är utan tvivel en av de sämst lokaliserade statsinstitutionerna i Stockholm. Sedan 1900-talets början har arkivet befunnit sig i ständig flyttning från den ena tillfälligt lediga platsen till den andra. Det är sålunda på tiden, att arkivet omsider erhåller en mera stadigvarande förläggning i rymliga och för ändamålet lämpliga lokaler. 1

Enligt senaste (1924) uppgifter är antalet hyllmeter något större och fördelat sålunda: Birger Jarlstorg nr 13 5,076 hyllmeter. » » » 16 (Tornet) 361 » Gamla norra riksbankshuset 6,252 » Riksarkivets hus 253 » Anmälda leveranser 460 » Summa 12,402 hyllmeter.

341 Enligt det av Byggnadsstyrelsen år 1920 uppgjorda förslaget till ny ämbetsbyggnad i kv. Kandidaten, sid. 208, skulle utrymme kunna beredas för uppställande av Krigsarkivet huvudsakligen i en undre källare; 14 arbetsrum med en sammanlagd golvyta av 490 kvm. skulle upplåtas åt arkivets tjänstemän och forskare i samband med Generalstabens ämbetslokaler. I källarutrymmena skulle, enligt senaste beräkningar, kunna uppställas omkring 8,000 hyllmeter arkivalier. Krigsarkivet skulle där få ett icke oväsentligt större utrymme än det nuvarande samt fördelarna av att arkivalierna bleve samlade på ett ställe och under samma tak som Generalstaben. Och dock kan detta icke betraktas annat än som ett provisorium. Där finnes varken plats för de 5,500 hyllmeter handlingar, som förvaras hos Arméförvaltningen och övriga militära ämbetsverk och kårer, eller för accession, för vars mottagande beräknas ytterligare 10,000 hyllmeter. En krigsarkivbyggnad, avsedd att för någon längre tid framåt motsvara institutionens behov av utrymme, måste sålunda kunna rymma omkring 22,000 hyllmeter arkivalier och böcker samt dessutom erbjuda arbetsplatser åt en personal på 45 personer. Det är klart, att så betydande utrymme icke kan påräknas i den visserligen mycket rymliga, men för andra institutioner egentligen avsedda ämbets- och högskolebyggnaden. Emellertid yppar sig måhända ett tillfälle för Krigsarkivet att' redan vid byggnadens tagande i bruk erhålla väsentligt större utrymme än ovan angivits. Den ifrågavarande källaren tillkom under byggnadsplanernas utarbetande på grund av rent tekniska betingelser. Markens beskaffenhet nödvändiggjorde nämligen utgrävning av hela området under huvudbyggnaden till sådant djup, att denna undre källare kunde erhållas för en ringa merkostnad. Generalstaben fann också fördelaktigt att under vissa omständigheter hava en så gott som bombfri arbetsplats att tillgå. Förslaget till ny ämbetsbyggnad i kv. Kandidaten framlades för 1921 års Riksdag, som godkände den av departementschefen förordade planen för densamma. Frågan om Krigsarkivets förläggning i byggnaden skulle dock tills vidare hållas öppen, emedan utredningen angående Krigsarkivets lokala anslutning till Riksarkivet ännu icke var avslutad. Frågan om den definitiva användningen av lokalerna i ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten vilar ännu hos Kungl. Majd. Det har uppstått tvekan om lämpligheten av att, såsom Byggnadsstyrelsens förslag av år 1920 angav, dit förlägga Marinstaben samt Chefens för kustartilleriet och Högste befälhavarens över'kustflottan expeditioner i huvudbyggnadens bottenvåning och v å n i n g e n e n trappa upp. Från dessa myndigheter har kraftigt framhållits önskvärdheten av att deras ämbetslokaler borde förläggas intill Marinförvaltningen och icke intill Generalstaben, och goda skäl synas tala för lämpligheten av denna lokalkombination, jämför sid. 122 och 244. Skulle nämnda myndigheters önskemål i fråga om lokalisering vinna nådigt beaktande, borde enligt byggnadssakkunnigas förmenande de för dem beräknade lokalerna i den nya militära ämbetsbyggnaden upplåtas åt Krigsarkivet, på sätt ett av Byggnadsstyrelsen tidigare uppgjort förslag angav. Krigsarkivet skulle i

342 så fall, utom den undre källaren, få till sin disposition 54 ljusa och rymliga salar och rum med en sammanlagd golvyta av 1,570 kvm. och en kapacitet av omkring 7,500 hyllmeter. I källare och rum ovan jord skulle sålunda kunna uppställas 15,500 hyllmeter. Enligt uppgifterna i bilaga 8 skulle, för att kunna möta beräkneliga framtida behov, såsom ovan nämnts, erfordras ett utrymme av omkring 22,000 hyllmeter. Det är dock klart att här, liksom i fråga om Riksarkivet, fordringarna på den centrala depåns kapacitet måste kunna reduceras genom utgallring och användande av reservdepå. Det synes oss i högsta grad önskvärt, att Krigsarkivet så snart som möjligt måtte erhålla för dess ändamål fullt lämpliga lokaler. Det kan dröja länge innan frågan om dess överförande till Riksarkivet hinner avgöras och byggnadssakkunniga kunna icke för närvarande uppgiva någon annan lämplig användning av ifrågavarande eventuellt odisponerade lokaler i bottenvåningen och våningen 1 trappa upp i huvudbyggnaden i kv. Kandidaten. Riksarkivet disponerar sedan 1865 den Slenbockska tomten nr 17 i kv. Riddarholmen enligt den äldre nummerordningen, plansch 3, eller nr 2 i kv. Gråmunkeholmen enligt senaste benämning, se plansch 4 och sid. 74. Arkivet var installerat i det gamla Stenbockska huset ända till år 1890, då den nya arkivbyggnad, som uppförts på den mot Riddarholmskanalen vettande delen av tomten, blev färdig att tagas i bruk. Då uppförandet av denna byggnad år 1885 beslöts, beräknade man, att de utrymmen, som komme att stå Riksarkivet till buds i den nya byggnaden, det gamla Stenbockska huset och ett av arkivet disponerat valv under Kungl. slottet, skulle vara tillräckliga för arkivets behov för en tid av över 50 år. För närvarande äro dessa lokaler fyllda till brädden och något därutöver, ty man har i många av rummen nödgats förvara åtskilligt material på lösa hyllor eller pallar, på golven och i lårar. Dessutom har Riksarkivet, sedan Kammararkivet förenats med detsamma, lokaler överfyllda med arkivalier i Kammarrättens hus, i Gamla kungshuset, i Slottet och i Gamla norra riksbanksbyggnaden samt väntar under den närmaste tiden få mottaga betydande accessioner från kristidskommissionerna i mån som deras avveckling hinner avslutas. 1 Till denna, år 1885 icke förutsedda, hastiga tillväxt har särskilt bidragit det omhändertagande av vissa bland de i huvudstaden befintliga centrala ämbetsverkens äldre arkivalier, som blev en följd av Riksdagens ovan, i den allmänna översikten över statens arkivförhållanden i Stockholm berörda skrivelse den 29 maj 1901. Sålunda hava från och med år 1903 tid efter annan till Riksarkivet överlämnats eller därstädes deponerats betydande samlingar från bl. a. Statskontoret, Kammarrätten, Kommerskollegium jämte hela det forna Bergskollegiets arkiv, Svea hovrätt, Medicinalstyrelsen, Flottans arkiv samt från Riksgäldskon1 Genom beslut av 1924 års Riksdag hava avsevärda u t r y m m e n (se sid. 145 och 348) i f. d. Östermalmsfängelset ställts till riksarkivariens förfogande. Under samma år hava Folkhushållningsoch Bränslekommissionernas arkivalier överlämnats till Riksarkivet.

343 torets äldre arkiv och därmed förenade samlingar arkivalier från de forna riksstånden under tiden 1809—1866. För vården av alla dessa till Riksarkivet ingående äldre arkivalier från statens ämbetsverk har organiserats inom arkivet en i.de sektion, som sålunda utgör en central administrativ arkivdepå. I Riksarkivets nuvarande olika lokaler beräknas (1924) hyllutrymmet sålunda: i Riksarkivets huvudbyggnad 10,335 hyllmeter i Stenbockska huset 7,340 » i slottsvalvet 1,650 » i Kammarrättens hus (Kammararkivet) 5,076 » i Gamla kungshuset (»Tornet») d:o 760 » i Gamla norra riksbankshuset d.o 8,135 » i kv. Mercurius (Folkhushållningskomm.)... 1,400 » i St. Gråmunkegränd nr 6 (Bränslekomm.) 813 Därjämte förvaras på lösa hyllor eller pallar eller stående på golvet: i Riksarkivets huvudbyggnad 168 hyllmeter i Stenbockska huset 60 » i slottsvalvet ett antal lårar, hyllmeter obestämbart. — » Summa 35,737 hyllmeter. För att kunna rymma endast Riksarkivets nuvarande bestånd av arkivalier i dess huvudbyggnad och en ny arkivbyggnad, skulle denna senare hava en kapacitet av minst 25,400 hyllmeter. Vi hava i den allmänna översikten berört Överintendentsämbetets olika förslag Förslag till av år 1906 till ny-, till- och påbyggnader för vinnande av ökat arkivutrymme samt utvidgningar. huruledes det hela stannade vid ett beslut om inredande med hyllor m. m. av några rum i Uppsala slott. Riksarkivets utrymmesfråga har sedermera givit anledning till flerfaldiga framställningar till Konungen från riksarkivarien. Sålunda hemställer riksarkivarien i en underdånig skrivelse den 29 juni 1918, att Byggnadsstyrelsen måtte anbefallas att i samråd med riksarkivarien verkställa utredning om sättet för lösandet av arkivets byggnadsfråga. Riksarkivarien upptager däri åter tanken på tillbyggnad till Riksarkivet på Hessensteinska tomten. Genom att flytta expeditions- och arbetsrum samt forskaresalen dit, skulle i nuvarande huvudbyggnaden kunna verkställas vissa eljest otänkbara ombyggnader, som skulle väsentligen öka magasinsutrymmena och minska åtskilliga, av deras nuvarande beskaffenhet härrörande, ganska betydande ölägenheter. Skulle emellertid hinder alltjämt möta för en utvidgning åt detta håll, anser riksarkivarien, att man i främsta rummet bör tänka på fastigheten

344 PLAN I-

Fig. 105. Riksarkivet, förslag till utvidgningar, plan Ioch II—III.

nr 7 i kv. Riddarholmen enligt gamla nummerordningen, plansch 3 (nr 2 i kv. Väster Torn enligt nya), vilken tillhör Stockholms stad och upptages bland annat av stadens auktionsverk. Riksarkivarien påpekar även möjligheten av framtida utvidgning i' Rosenhaneska huset, då detta utrymts av Generalstaben. I sist nämnda riktning leder, enligt byggnadssakkunnigas tanke, den enda framkomliga vägen ur Riksarkivets nuvarande bekymmersamma belägenhet i fråga om utrymme. Riksarkivarien synes förutsätta, att en arkivbyggnad på Auktionsverkets tomt skulle stå färdig och fylld med arkivalier innan Generalstaben avflyttat från Rosenhaneska huset. Nu kan om ordningsföljden mellan dessa båda händelser sägas, att flyttningen med ganska hög grad av visshet kominer att äga rum år 1926, under det att ännu icke någon förhandling med Stockholms stad om förvärv av äganderätten till den åsyftade arkivbyggnadsplatsen inletts. Uppdraget lämnades aldrig åt Byggnadsstyrelsen, emedan detsamma redan lämnats till byggnadssakkunniga, som just då voro sysselsatta med att revidera sina tidigare utredningar rörande Riksarkivets lokalfråga.

Byggnadssak- Sedan byggnadssakkunniga kommit till insikt om att Riksarkivets rätta plats unde^ötnina a l l t - ! a m t b o r d e v a r a P å Riddarholmen, gjordes först en undersökning rörande ark Norstedtmo]hgheterna .tör i v e t s utvidgning över P. A. Norstedt & Söners fastighet, ror nr 18 lerstomt. kv. Riddarholmen enligt den äldre nummerordningen eller nr 1 i kv. & Sönet Boktryckaren enligt den nya. Ett förslag utarbetades, som visade, att man med användande av firmans nuvarande tryckeribyggnad och genom dess sam-

345 manbindande med Riksarkivets byggnad kunde vinna väsentliga fördelar ifråga så\älom utrymme som bekvämlighet. Gårdsutrymmet medgiver uppförande av ett arkivmagasin av betydande kapacitet. Det visade sig även möjligt att till det yttre samarbeta de två nu så heterogena byggnaderna, visserligen icke utan avsevärda kostnader. Arbets- och expeditionsrummen samt forskaresalen förlades till tryckeribyggnaden. Hela anläggningens kapacitet beräknades sålunda: i nuv. riksarkivbyggnad 15,500 hyllmet. i en ny magasinsby ggn. påtryckeriets gård... 16,500 » i tryckeribyggnaden 6,750 » Summa 38,750 hyllmet. Härvid är emellertid att märka, att den norra delen av tryckeribyggnaden som vetter mot Riddarfjärden icke tagits med i beräkningen utan ansetts tills vidare kunna utnyttjas till tjänstelokaler åt något ämbetsverk. Skulle Rosenhaneska huset Fig. 106. Riksarkivet, förslag till utvidgningar, plan upplåtas åt Riksarkivet och exII—III och sektionerna A—\i och C—D. peditions- och arbetsrummen jämte forskaresalen flyttas dit samt hela tryckeribyggnaden inredas till arkivmagasin, blir anläggningens kapacitet följande: i nuvarande riksarkivbyggnaden i hela tryckeribyggnaden i arkivmagasin på tryckeriets gård

15,500 hyllmeter 25,400 » 12,700 »

Summa 53,600 hyllmeter. Byggnadskostnaderna beräknas sålunda:

tor.de efter nu (slutet av år 1922) gängse pris kunna

346 för om- och sammanbyggande av Riksarkivet och P. A. Norstedt & Söners tryckeribyggnad • 1,916,000 kronor för nytt arkivmagasin 715,000 » Summa 2,631,000 kronor. Byggnadssak- Då det visade sig att någon uppgörelse med P. A. Norstedt & Söner om för« % ^ ö r v . ä r v a v d e s s f a s t j g h e t f ör statsverkets räkning icke kunde komma till stånd, tomten nr ? Sld - 73, och då någon effektiv utvidgning av arkivet genom tillkoppling av HessenRiddar- steinska huset icke kan vinnas och sålunda en definitiv lösning av Riksarkivets holmen. lokalfråga icke synes kunna ernås genom arkivets utvidgande på Riddarholmens östra sida, hava vi på holmens västra sida undersökt möjligheterna på den av riksarkivarien alternativt antydda tomten nr 7 kv. Riddarholmen. Tomten äges av Stockholms stad, som där har sitt auktionsverk och sitt arkiv. Tomten har en areal av omkring 3,350 kvm., varav omkring 300 kvm. ingå i gatumark, och taxerades år 1922 till 500,000 kronor. På tomten befinna sig tre byggnader stammande från mycket skilda tider. I nordvästra hörnet står det runda torn, som anses hava tillhört huvudstadens medeltida befästningsverk och sålunda måste bevaras såsom ett historiskt monument. Sammanbyggda med tornet sträcker sig åt öster stadens arkivbyggnad, som kan användas, eventuellt påbyggas, och åt söder den byggnadslänga som upplåtits bland annat åt Auktionsverket. Denna sistnämnda byggnad måste, såsom å sid. 78 motiverats, rivas och lämna plats för ett helt nytt arkivmagasin. Under förutsättning, att denna tomt kan av statsverket förvärvas, och för att få ett ungefärligt begrepp om vilka arkivutrymmen därmed skulle kunna vinnas, har uppgjorts en skiss till dess bebyggande, vilken återgives i fig. 105 och 106^ Förslaget vilar även på ett par andra förutsättningar, dels att Riksarkivet för sina expeditions- och arbetsrum, forskarsal m. m. får disponera Rosenhaneska huset, dels att en stadsplan för Riddarholmen i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadssakkunnigas å sid. 74 och plansch 4 framställda förslag antages och fastställes. Stadsplaneförslaget avser i vad rör den ifrågavarande tomten en utflyttning av dess byggnadslinje mot väster, varigenom utrymme skulle vinnas lör ett väsentligt större och rymligare arkivmagasin än den nuvarande Auktionsyerksbyggnaden. Trafiken mellan arkivmagasinet och förvaltningscentralen skulle förmedlas genom två sammanbindningsbyggnader. Det gamla runda tornet bibehålles och den intill tornet stötande byggnad, som inrymmer stadens arkiv, påbygges med en våning och tillbygges i vinkel fram till Rosenhaneska huset.' I sammanhang härmed torde en förbindelse mellan detta hus och riksarkivbyggnaden böra anläggas utgående från trapphuset i Rosenhaneska huset. Skall Riksarkivet bibehållas på Riddarholmen, måste man se till, att där finnes möjlighet till utvidgningar under århundraden framåt och att utvecklingen kan ske planmässigt. Enligt byggnadssakkunnigas förmenande tillfredsställer den nordligaste delen av Riddarholmen, kv. Väster Torn, Kungl. Boktryckaren och Gråmunkeholmen enligt plansch 4, dessa fordringar. Vi tänka oss arkivets

347 förvaltningscentrum på högsta punkten i mitten och arkivmagasinen efter hand utbredande sig runt omkring. Det är j u möjligt att man slutligen måste offra Stenbockska och Hessensteinska husen, sedan alla andra möjligheter uttömts. Men med användande först av de båda närmast intill liggande tomterna, stadens och P. A. Norstedt & Söners, torde man reda sig genom de första århundradena, om lämplig gallring får äga rum och en reservdepå med goda utvecklingsmöjligheter anlägges. Vid realiserandet av denna tanke har man att taga pietetsfull hänsyn till bevarandet icke blott av äldre värdefulla byggnadsminnesmärken, utan även till Riddarholmens silhuett sedd från olika delar av staden. Såsom framgår av fig. 4 a och b, sid. 76, förändrar vårt förslag till bebyggande av holmens norra del icke märkbart silhuetten. Både symboliskt och reellt välgörande synes oss dock vara, att genom förhöjning av taket på Rosenhaneska huset markera arkivets förvaltningscentrum såsom dominerande de omgivande magasinsbyggnaderna. Hyllutrummet i de olika byggnaderna enligt byggnadssakkunnigas förslag torde ställa sig sålunda: i nuvarande riksarkivbyggnaden i det nya arkivmagasinet i runda tornet i norra längan på- och tillbyggd

15,500 hyllmeter 29,170 » 1,000 » 7,500 » Summa 53,170 hyllmeter.

Vi hava därvid icke inberäknat Stenbockska huset, vilket vi anse böra befrias från arkivalier och användas till tjänstelokal åt något ämbetsverk, företrädesvis Lantmäteristyrelsen, se sid. 272, fig. 90, 91, 92. Byggnadskostnaderna hava beräknats sålunda: Det nya arkivmagasinet med sammanbindningsbyggnader och terrasseringar 1,500,000 kronor På- och tillbyggnad av norra längan 330,000 » Ändringar inom nuv. riksarkivbyggn 120,000 » Summa 1,950,000 kronor. En jämförelse mellan vinsten i ulrymme och kostnaderna för arkivets utvidgning över P. A. Norstedt & Söners tomt ställer sig oavsett inköpsprisen sålunda: P. A. Norstedt & Söners tomt 53,600 hyllmeter 2,631,000 kronor Stadens tomt nr 7 Riddarholmen 53,170 » 1,950,000 » Härtill k o m m a vissa för båda fallen ungefär lika stora kostnader, såsom för erforderliga ändringar inom Rosenhaneska huset (c:a 500,000 kr.), för anordnande av förbindelse inellan nuvarande huvudbyggnaden och Rosenhaneska huset, flyttningskostnader nn. m.

348 Innan några avsevärda statsmedel offras på förbättring av Riksarkivets lokalfråga, bör man hava tagit ställning till frågan om arkivet skall stanna på Riddarholmen eller icke. Nästa steg, om Riddarholmen väljes, måste vara att upplåta Rosenhaneska huset åt Riksarkivet, då nämnda byggnad inom kort utrymmes. Vi hava i annat sammanhang, sid. 223, med anledning av trångboddheten i Gamla kungshuset antytt möjligheten av en annan användning av Rosenhaneska huset, nämligen för Svea hovrätt. Här må emellertid ännu én gång framhållas önskvärdheten av att Rosenhaneska huset så gott först som sist upplåtes åt Riksarkivet och att förhandlingar snarast möjligt inledas med Stockholms stad om upplåtande av Gamla rådhuset (Bondeska palatset) åt Svea hovrätt. Huruvida nästa åtgärd blir att utvidga arkivet över P. A. Norstedt & Söners eller Stockholms stads tomt lärer väl komma att bero på de villkor, som ägarna av dessa fastigheter betinga sig för överlåtandet till staten av äganderätten till desamma. Vid övervägande av denna fråga torde beaktas, att Riksarkivets förvaltningscentral icke kan förläggas till Rosenhaneska huset, förrän på endera av dessa båda tomter ordnats ett rymligt arkivmagasin med bekväma förbindelser med Rosenhaneska huset. Ueservdepä.

Beträffande frågan om anläggandet av en reservdepå inom huvudstaden har den saken ordnat sig så gott som av sig själv. Genom nedläggandet av länscellfängelset å Östermalm i kv. Domherren, sid. 144, har nämligen yppat sig ett gynnsamt tillfälle att utan större kostnader anordna en reservdepå, genom användande av själva cellbyggnaden för uppställande av de arkivalier som nu förvaras på olika platser i staden. Cellbyggnaden rymmer i nuvarande skick 5,700 hyllmeter. Genom inläggande av mellangolv i centralhallarna torde kapaciteten kunna ökas till minst 9,000 hyllmeter (kostn. c:a 30,000 kronor). Tomten, som har en areal av 5,285 kvm. och ännu till större delen är obebyggd, lig. 38 å sid. 145, är på alla sidor omgiven av öppna platser och 18 m. breda gator. Den erbjuder sålunda stora möjligheter för framtida utvidgningar och kan anses väl skyddad mot eldfara. Just de två egenskaper som i första rummet böra fordras av platsen för en arkivbyggnad. Byggnadssakkunniga föreslå därför, att hela kv. Domherren upplåtes åt Riksarkivet.

Riksarkivets En av anledningarna till byggnadssakkunnigas frångående av tanken på förflyttande till flyttning, eventuellt nybyggnad för Riksarkivet å annan plats, var övertygelsen annan plats.Qm a t t y a ( j s o m k o r { j e göras för att avhjälpa de nuvarande ohållbara förhållandena måste göras snart och grundligt. Enligt vårt förmenande skulle saken ordnas snabbast och billigast på sätt ovan föreslagits. Härigenom skulle minsta rubbning av arkivets traditionella och av många skäl mest önskvärda läge äga rum. Denna hävdvunna plats erbjuder, såsom vi sökt visa, även utvidgningsmöjligheter för lång tid framåt och eldfaran kan nedbringas till ett minimum, om tryckeriet avlägsnas och brandfarliga varuskjul och upplag å närgränsande kajområden förbjudas. Riddarholmen kan numera knappast sägas vara rätta platsen vare sig för Stockholms stads arkiv eller för dess auktionsverk, och firman P. A. Norstedt & Söner har,

349 som bekant, varit betänkt på att samla sina spridda lokaler under ett tak i annan del av staden. Ur affärssynpunkt torde de två staten icke tillhöriga tomterna icke kunna tillmätas något större värde. Vid eventuell förflyttning avRiksarkivet lärer den nuvarande arkivbyggnaden icke utan kostsam ombyggnad kunna apteras till annat ändamål. Å sid. 55 framkastas tanken på att i samband med annat användande av Skeppsholmen förlägga Riksarkivet till Kastellholmen. Vi hava därmed velat fästa uppmärksamheten på detta centralt belägna och fullständigt isolerade område såsom ett ur brandsäkerhetens synpunkt enastående läge. Så länge Skeppsholmen innehaves av Flottan torde emellertid Kastellholmen icke vara åtkomlig för ifrågavarande ändamål. Såsom lämplig plats för en ny riksarkivbyggnad har även angivits en från försäljning undantagen tomt vid Karlaplanen nämligen kv. Fältväbeln, se fig. 34, sid. 140, med en areal av 6,036 kvm. Till jämförelse må nämnas, att det område på Riddarholmen som vi beräknat kunna efter hand ställas till Riksarkivets förfogande har en areal av omkring 12,000 kvm., bebyggd med i avsevärd utsträckning användbara byggnader. Först om man för ifrågavarande ändamål även får utnyttja bakom liggande kv. Fältöversten och lägga igen den mellanliggande delen av Stora Bältgatan, erhålles ett område av den storleksordning — omkring 15,500 kvm. — som ett Riksarkiv erfordrar. Att reservera endast en del av sistnämnda kvarter för arkivet och försälja det övriga till hyreshus kan icke vara tillrådligt. Även om på så sätt utrymme för en ny arkivbyggnad skulle kunna beredas vid Karlaplanen och ingen hänsyn tagas till, att saluvärdet å tomtmarken vid Karlaplanen måste vara icke obetydligt högre än på Riddarholmen, kunna byggnadssakkunniga dock icke förorda denna plats för en arkivbyggnad på grund av kv. Fältväbelns anspråksfulla läge i stadsplanen. Kungl. Majd har, genom den för Karlaplansområdet fastställda stadsplanen, med stor uppoffring av värdefull mark skänkt huvudstaden en verkligt monumental plats. Hela denna anläggning syftar till och får sin naturliga avslutning genom en monumentalbyggnad av stora mått och med kraftig dekorativ utformning på kv. Fältväbeln. Vi hava svårt att tro, det en arkivbyggnad skulle bära denna yttre arkitektoniska apparat utan olägenheter i det inre. En arkivbyggnad, låt vara riksarkivbyggnad, varken kan eller bör iklädas sådana dyrbara former som platsen fordrar. Inom stadens planlagda område torde näppeligen någon annan för Riksarkivet lämplig, Kronan tillhörig tomt kunna påvisas. Det återstår då, såvitt vi kunna se, endast den möjligheten att förlägga byggnaden till någon ännu icke planlagd del av Ladugårdsgärdet; men detta betyder, att med nybyggnad för Riksarkivet får anstå ännu i åtskilliga årtionden, ty förr lärer väl icke någon stadsplan för Ladugårdsgärdet hinna fastställas. Men ordnandet av Riksarkivets lokalförhållanden tål icke att sålunda överlämnas till en oviss framtid.

350 B.

Bibliotek.

Antikv.Antikvariskt-numismatiska biblioteket, se Statens historiska museum, sid. 368. numism. bibi. Kungl. Kungl. biblioteket är sedan år 1878 uppställt i den för ändamålet uppförda biblioteket, biblioteksbyggnaden i Humlegården. Bokmagasinen i våningarna ovan källarna rymma omkring 18,500 hyllmeter. Källarna användas till tidnings- och tidskriftsarkiv. Byggnaden innehåller dessutom 15 expeditions- och arbetsrum samt 2 studiesalar. För vidtagande av vissa ändringar i byggnadens inre i syfte att vinna utrymme anvisade 1913 års Riksdag 61,000 kronor. De sålunda utförda ändringsarbetena hava emellertid endast provisoriskt och för en kort tid kunnat avhjälpa de olägenheter inom biblioteket, som ha sin grund i det ständigt växande behovet av ökat utrymme, såväl för samlingarna som för allmänheten. I underdånig skrivelse den 27 maj 1918 har riksbibliotekarien påvisat detta och hemställt om ett anslag av 7,000 kronor för verkställande av en fullständig utredning av om- och tillbyggnadsfrågan. Sedan Kungl. Majd med anledning härav den 22 november 1918 uppdragit åt Byggnadsstyrelsen att verkställa dylik utredning, lät styrelsen genom arkitekten A. Anderberg utarbeta ett förslag, fig. 107—109, till om- och tillbyggnad av biblioteksbyggnaden jämte beskrivning och kostnadsberäkning. Ritningar och handlingar, åtföljda av riksbibliotekariens livliga förord, avlämnades till Kungl. Majd den 6 oktober 1921. Med hänsyn till den ömtåliga frågan om inkräktandet på parkområdet genom de föreslagna tillbyggnaderna påpekar Byggnadsstyrelsen i den förslaget åtföljande underdåniga skrivelsen, att av handlingarna från 1870 års Riksdag, då den nya biblioteksbyggnaden beslöts, framgår, att valet av byggnadsplats särskilt motiverades därmed, att den lämnade möjlighet till framtida utvidgning i vilken riktning som helst. Kostnaden för förslagets genomförande beräknades 1921 till 7,350,000 kronor. Det är klart, att ett så betydande byggnadsföretag måste uppdelas på flera perioder. Arkitekt Anderbergs förslag måste betraktas såsom ett program, en för lång tid framåt gällande anvisning om huru den nuvarande biblioteksbyggnaden bör systematiskt utbyggas. I likhet med Ryggnadsstyrelsen vilja byggnadssakkunniga framhålla förslagets enkla och överskådliga planläggning, som tillåter successiva tillbyggnader utan att alltför mycket störa organismen i dess dagliga funktioner eller verka missprydande i Humlegården. Arkitekten har i sitt projekt tagit pietetsfull hänsyn såväl till den nuvarande biblioteksbyggnaden som till anläggningarna i Humlegården. Se fig. 37, sid. 144. Byggnadsstyrelsen inskränkte sig till att förorda utförande av en mindre del av projektet, omfattande entresolering av dåvarande visningssalen samt utbyggande av främre delen av de båda i det stora programmet föreslagna flyglarna. Kostnadsberäkningen å utförandet av dessa åtgärder slutade på 988,000 kronor. Kungl. Majd anhöll, proposition nr 141 till 1922 års Riksdag, emellertid endast om ett anslag av 190,000 kronor för visningssalens entresolering, som av Riksdagen beviljades under framhållande, att Riksdagen »härigenom på intet sätt finge anses hava tagit någon ståndpunkt till det stora byggnadsprogrammet i dess helhet».

NEDfiE BOTTENVM'WGEN

Fig. 107.

Kungl. biblioteket, förslag till om- och tillbyggnad, planer av bottenvåningen och våningen en trappa upp.

352 Fig. 108.

Kungl. biblioteket, förslag till om- och tillbyggnad, södra fasaden och sektion A—B.

Det är att förmoda och hoppas, att Riksdagen i denna sin förklaring icke velat markera, att den a priori ställer sig avvisande till tanken på ett framtida realiserande av arkitekt Anderbergs program, utan endast meddelat, att den vid anslagets beviljande icke ingått i någon prövning därav.

Fig. 109. Kungl. biblioteket, förslag till om- och tillbyggnad, fasad mot Sturegatan.

C.

Museer.

Ordet »museum» betecknar såväl museiinstitutionen som den byggnad, i vilken institutionen är inrymd. Då vi måste kunna särskilja de båda begreppen institution och byggnad, begagna vi i det följande för institutionen enbart ordet »museum» och för byggnaden ordet »museibyggnaden».

353 Enligt gängse begrepp är ett museum en systematiskt ordnad, för stadigvarande Museerna offentligt utställande avsedd samling föremål. Emellertid framträder allt starkare vetenskapliga vid sidan av detta ändamål museernas karaktär av att vara historiskt-vetenskap- anstalter. liga anstalter. Först i den mån ett museum sättes i tillfälle att genom framstående forskare tvinga de döda föremålen att tala och genom publikationer nå fram till lärda och olärda med vad de ha att säga, kan ett museum anses uppfylla sitt viktigaste ändamål. Denna museets återgång till att vara platsen för vetenskapliga och konstnärliga studier och icke blott skådesamlingar spelar en icke oväsentlig roll ifråga om museibyggnadens planläggning. Förut gällde det att utställa allt eller så mycket som möjligt för allmänheten. I modernt ordnade museer utställes måhända endast en relativt liten del av samlingarna för allmänheten, under det större delen av föremålen, systematiskt ordnade, numrerade och katalogiserade förvaras i magasin, tillgängliga endast för forskare och studerande. Det är klart, att i sådana magasin utrymmet kan tillvaratagas på helt annat sätt än i de lokaler, dit allmänheten skall hava tillträde, belysningsfrågan spelar en underordnad roll och ständig bevakning erfordras icke. Detta system medför besparingar både i fråga om utrymme och sättet för föremålens uppställning, bevakning och vård. Givetvis beror det mycket på samlingens art, i vilken grad detta system kan genomföras. I ett konstmuseum kan det icke praktiseras i någon avsevärd utsträckning annat än i fråga om handteckningar och gravyrer. I Statens historiska museum är det likaså endast vissa, dock rätt betydande grupper av föremål, som lämpa sig för magasinering. I Nordiska museet, där systemet redan från början konsekvent tillämpats, lärer endast omkring y 4 av samlingarna vara exponerade för allmänheten. Den med statsmedel senast uppförda museibyggnaden i Stockholm, för Natur- Statens historiska riksmuseet vid Frescati, stod färdig 1916. Det var då 50 år sedan kuitwhistonärmast föregående museibyggnad, Nationalmuseum, av staten uppfördes. Sist- rts.. sam~ nämnda byggnad färdigställdes nämligen år 1866. Vi förbigå härvid Nordiska museet, vars samlingar hopbragts av en enskild man och vars byggnad, uppförd med på enskild väg insamlade medel, öppnade sina portar för allmänheten år 1907. Ej under då, om det råder betänklig brist på utrymme för statens museala samlingar. Under de 60 år som förflutit, sedan Nationalmuseum öppnades, hava de äldre samlingarna, sin natur likmätigt, ökats och andra utvecklats från en obetydlig kärna till avsevärda dimensioner, såsom exempelvis Riksmuseets etnografiska avdelning och Nationalmuseets konstindustriella avdelning. Det föreligger alltså en museibyggnadsfråga, och en mycket trängande sådan. Framför allt är det Statens historiska museum och de etnografiska samlingarna, som äro i starkt behov av ökade utrymmen. Värdefulla delar av dessa samlingar måste, otillgängliga för forskare och allmänhet, förvaras i lårar. I Nationalmuseibyggnaden äro inrymda tre olika samlingar: Statens konstoch konstindustriella samlingar samt Statens historiska museum. Byggnadens planläggning och inredning lämpar sig bättre för konstsamlingar än för de 23

historiska samlingarna. Av dessa tre är det givetvis Statens historiska museum med Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien och Riksantikvarien som måste flyttas för att lämna plats åt de båda andra. Under mer än tjugo år hava såväl nämnda akademi och Riksantikvarien som chefen för Statens konstsamlingar i underdåniga skrivelser och årsberättelser icke försummat att påminna om de olidliga lokalförhållandena i museibyggnaden och att hemställa om beredande av lokaler inom annan byggnad åt det historiska museet. Vi hava, å sid. 160, i samband med frågan om användandet av norra delen av Galärvarvet refererat en av professor N. Lithberg uppsatt och såsom bilaga 9 i detta betänkande intagen promemoria rörande »kulturhistoriska museer m. m. i Stockholm». Däri framhållas önskvärdheten och fördelarna av att förlägga vissa kulturhistoriska samlingar, särskilt Statens historiska museum, i så omedelbar närhet till Nordiska museet, att man från båda kunde inomhus nå de för båda museerna gemensamma bibliotekslokalerna, vilka skulle inrymmas i en särskild byggnad. Även de etnografiska samlingarna böra, enligt professor Lithberg, uppställas i Nordiska museets närhet. Dessa samlingar torde näst Statens historiska museum vara den museala institution, som kan göra anspråk på att för sin lokalfråga påräkna statsmakternas uppmärksamhet och intresse. Sannolikt skulle dess museibyggnad redan stått färdig, såsom en pendant till det geologiska museets flygelbyggnad i det stora museikomplexet vid Frescati, om icke i det avgörande ögonblicket vägande stämmor höjts för samlingarnas skiljande från det naturhistoriska museet och sammanförande med övriga kulturhistoriska samlingar och föranlett uppskov med byggnadsfrågans avgörande. Utan tvivel blir det förr eller senare nödvändigt att ur Nationalmuseibyggnaden utflytta även de konstindustriella samlingarna, för att av dem bilda ett självständigt konstslöjd- eller konsthantverksmuseum. För dessa samlingars rationella uppställning fordras både större utrymme, än vad i Nationalmuseibyggnaden kan ställas till förfogande, och lokaler, som äro bättre avpassade för dylika samlingars speciella behov. Vederbörande lära dock ännu under lång tid få söka finna sig till rätta, där de nu äro. Sedan konstsamlingarnas olika avdelningar, efter historiska museets avflyttning, fått avsevärt förbättrat utrymme, torde det dröja innan statsmakterna befinnas benägna att anslå medel till uppförande av en ny byggnad för ett kousthantverksmuseum. Byggnadssakkunniga föreställa sig den dagen så avlägsen, att det icke lönar mödan att nu diskutera, huruvida denna byggnadsfråga bör lösas i form av tillbyggnad till Nationalmuseibyggnaden eller såsom en flygel till Nordiska museets byggnad, såsom professor Lithberg tänkt sig saken. Det kan anföras goda skäl för båda dessa möjligheter. Säkerligen vore det både för forskare och allmänhet mycket fördelaktigt, om föremålen i Nordiska museets avdelning för svenska hantverkets historia kunde, genom de båda museernas omedelbara närhet till varandra, demonstreras mot bakgrunden av konsthantverksmuseets alster av ur konstnärlig synpunkt högt

355 kvalificerat hantverk från andra länder. Men å andra sidan vill man inom konstmuseerna numera gärna ställa konsthantverkets produkter vid sidan av målare- och bildhuggarekonstens verk, för att framkalla fylligare bilder av varje tids konstuppfattning. Till de kulturhistoriska samlingarna räknar professor Lithberg vidare dels Musik- och Teaterhistoriska museerna, dels Statens trofésamling och Marinmuseet samt förmodligen i konsekvens härmed Livrustkammaren och Artillerimuseum, ehuru de icke uppräknas. Rörande rubriceringen av de båda först nämnda samlingarna torde väl ingen meningsskiljaktighet råda. Inordnandet av minnena från våra krigiska bedrifter bland de kulturhistoriska samlingarna lockar där-, emot till eftertanke. All vetenskaplig forskning syftar ytterst att lära känna vår omgivning, naturen, och oss själva. De museala forskningsanstalterna äro inriktade åt endera av dessa två håll, åt naturhistoria eller åt människans eller människosläktets historia. Om resultatet av mänsklighetens frammarsch på vår jord sammankittas i ordet »kultur», bli alltså alla lämningar och minnen från släktets och folkens liv kulturhistoriskt värdefulla dokument, vare sig de stamma från den fredliga idens goda eller ofredens svåra tider. I våra dagar, då man tror sig kunna ändra människonaturen genom att utplåna alla spår av militära anordningar och om krig påminnande föremål, kan mycket väl en uppagiterad folkvilja förstöra allt vad krigshistoriska museer heter. Naturligtvis hjälper det icke i det ögonblicket att kalla dem kulturhistoriska, men det kan dock icke skada att i tid ställa dem under riktig rubrik. Det ojämförligt dyrbaraste av våra minnen från ofredens dagar är trofésamlingen. Det är kanske en händelse, som ser ut som en tanke, att denna unika samling för närvarande förvaras nedpackad i lårar. Av övriga till denna grupp hörande samlingar är Livrustkammaren deponerad i Nordiska museet men saknar utrymme för utställande av mycket intressanta delar av samlingen. Marinmuseet förvaras på en mängd olika platser i Stockholm och Karlskrona. Föremålen hava ännu icke varit sammanförda till ett systematiskt ordnat, för allmänheten tillgängligt museum. Ar tiller imuseum är det enda av denna grupp, som kan sägas hava drägliga lokaler i ett förnämligt Kronans hus, det gamla Tyghuset i Artillerigården. Av denna korta översikt över statens stora, värdefulla kulturhistoriska samlingar torde framgå, att det för flertalet är dåligt ställt med lokalförhållandena, och att man står'inför behovet av betydande nybyggnader. Förutom dessa fristående större samlingar finnes i huvudstaden en mängd staten tillhöriga museala specialsamlingar, för vilka dock icke särskilda museibyggnader erfordras. Sådana samlingar finnas bland annat vid alla högskolor samt hos vissa ämbetsverk såsom Generaltullslyrelsen, Järnvägs-, Telegraf- och Generalpoststyrelserna. Alla dylika samlingar användas i större eller mindre grad som undervisningsmaterial. Även de till nämnda ämbetsverk hörande samlingarna tjäna dylikt ändamål vid de till dessa verk anslutna undervisningsanstalterna. De torde sålunda alltjämt behöva vara lokalt anknutna till de respektive verken och institutionerna, ehuru visserligen de affärsdrivande verkens museisamlingar även hava stort allmänt intresse. De utgöras nämligen av föremal

356 belysande samfärdselförhållandena i äldre och nyare tid och äro sålunda för det senaste århundradets kulturhistoria av största värde. Lantbruksakademiens museum är inrymt i särskild museibyggnad vid Experimentalfältet. vissa special Professor Lithberg upptager i sin promemoria Musik- och Teaterhistoriska museer. museerna. Vi hava lika litet ansett oss kunna upptaga i tabell 3 dessa båda samlingar som åtskilliga andra specialmuseer, vilka vuxit upp dels under vissa statsinstitutioners hägn, dels samlats genom enskild offervillighet av för saken intresserade personer. Det senare är fallet med de två nyssnämnda museerna. . Musikhistoriska museet är en enskild anstalt. Den grundades 1899 och har sedan år 1908 åtnjutit årligt statsunderstöd, numera utgående med 4,500 kronor. Det är huvudsakligen inrymt i 7 rum i bottenvåningen i Riddaregatan nr 20. Teaterhistoriska museet är likaledes en enskild anstalt, som sedan år 1905 vuxit upp vid sidan av föregående samling under samma mans ledning. Större delen av denna samling förvaras i Operabyggnadens källare. Förutom dessa båda må här antecknas ännu ett par under stark utveckling stadda museala samlingar av mera allmänt intresse. Det ena är det allmänna tekniska museum, vartill Svenska teknologföreningen tagit initiativet, men vars realiserande måhända kommer att omhändertagas av Ingenjörsvetenskapsakademien. Den andra är det inom Vetenskapsakademien bildade museet för belysande av de exakta vetenskapernas historia i Sverige. Ifrågavarande fyra samlingar som, ehuru hopbragta med enskilda medel, stå och växa under statsinstitutioners hägn, nå slutligen den omfattning och betydelse, att statsmakterna på ett eller annat sätt måste ingripa för anskaffande av lokaler eller bidraga till upprätthållande av deras vård. Det är med tanke på dessa ännu i vardande stadda museer som vi å sid. 105 påpekat Tekniska skolans nuvarande byggnads lämplighet för museala ändamål. Till fördel för allmänhet och forskare skulle man där inom en byggnad kunna samla dessa spridda kulturhistoriska samlingar åtminstone under deras uppväxtår. Den största av våra kulturhistoriska institutioner, Nordiska museet, skänktes av upphovsmannen, A. Hazelius, till svenska folket. Dess vård omhänderhaves av en nämnd, i vilken sitter en av Kungl. Majd utsedd ledamot, i övrigt kompletterar nämnden sig själv. Den ekonomiska förvaltningen står under Vetenskapsakademiens kontroll. Riksdagen beviljar årligen ett betydande anslag såsom bidrag till personalens avlöning. Marken, såväl museibyggnadsområdel som Skansen, tillhör Kronan. Museet är sålunda icke en statsinstitution av den vanliga typen — på ordinarie stat — och finnes därför icke upptagen bland »Statens verk och institutioner» i tabell 3, men omnämnes här, emedan byggnadssakkunniga förmena, att, då en gång museet behöver vidgat utrymme,'det sannolikt icke lärer kunna åstadkommas utan statsmakternas hjälp.

Efter denna allmänna översikt över museiförhållandena i Stockholm skola vi övergå till en närmare granskning av vart och ett av de i tabell 3 upptagna

357 museernas lokalförhållanden och lokalbehov. För mera detaljerade uppgifter angående dessa museers ändamål, tillblivelse och utveckling hänvisas till Fornminnesvårdskommitténs den 28 april 1921 avgivna betänkande. Artillerimuseum, Arméns museala samlingar, utgör en del av Stockholms tyg- Artilleri station och disponerar större delen av bottenvåningen och våningen 1 trappa museum. upp i det gamla Tyghuset, som bildar Artillerigårdens monumentala fondparti, lig. 21, sid. 118. På grund av sin ringa höjd äro de på pelare övervälvda, treskeppiga hallarna såsom utställningsrum dåligt belysta i mittskeppet. Olägenheten härav gör sig dock för besökaren mindre kännbar vid sidan av det starka intrycket av samhörighet mellan föremål och byggnad samt på grund av väl beräknad anordning av föremålen. Museet behöver dock ökat utrymme, särskilt i händelse av mera genomgripande omläggning av försvarsväsendet. I Tyghusets översta våning, 2 trappor upp, upptagas 950 kvm. golvyta av Artilleri- och ingenjörhögskolan. Man beräknar, att högskolan år 1926 skall överflyttas till de för densamma avsedda lokalerna i nybyggnaden i kv. Kandidaten, lig. 67 och 68, sid. 208. De därigenom ledigvordna rummen, vilka äro höga och väl belysta, skulle då, enligt byggnadssakkunnigas beräkningar, kunna upplåtas åt Artillerimuseum såsom en första utvidgning. I samband härmed torde böra upptagas den av föreståndaren för Artillerimuseum framkastade och å sid. 117 vidrörda tanken, att i Artillerimuseum inrymma även trofésamlingen. Denna samling, som huvudsakligen består av fanor, standar och dylikt, upptar mycket ringa golvutrymme — kanoner och liknande föremål skulle alltjämt såsom hittills förvaras i det fria utanför museibyggnaden — och hindrar sålunda icke uppställandet i samma rum av uniformer, munderingar, vapen m. m. tillhörande Artillerimuseet och förskrivande sig från de tider då troféerna togos. Möjligheter till en andra utvidgning öppna sig vid överflyttandet av Tygstationen till en ny byggnad i samband med uppförandet av nytt artillerietablissement vid Järva, sid. 289. Härvid torde hela Tyghuset kunna och böra upplåtas till museilokaler och Artillerimuseet, under en mera generell benämning och organiserat som en mera fristående institution, få ett tillskott i utrymme på omkring 2,000 kvm. golvyta. En tredje utvidgning antydes i lig. 23, sid. 121, i form av tillbyggnader vid Tyghusets båda kortsidor. Härigenom skulle vinnas ytterligare omkring 1,300 kvm. golvyta. Detta tillbyggnadsförslag är ställt i samband med ett förslag till framtida nybyggnader å tomtens sydliga del. Rörande användningen av dessa byggnader och eventuellt även Tyghuset hänvisas till de å sid. 122 i artikeln om Artillerigården framställda olika förslagen. Då på sin tid Krigsskolans förflyttning från Karlberg, fig. 110 och 111, till ett nytt etablissement vid Över-Järva ansågs nära förestående, hade byggnadssakkunniga anledning överväga, vartill Karlberg sedermera skulle kunna användas. Vi kommo då till det resultatet, att det möjligen skulle kunna lämpa sig för inrymmande av Artillerimuseum och trofésamlingen. Sedan tanken på Krigsskolans flyttning skrinlagts, hava vi ingen anledning förorda någon flyttning av Artillerimuseet, utan beräkna Artillerimuseet såsom fast lokaliserat i

358 Fig. 110.

Karlbergs slott.

Artillerigården, men i behov av utvidgning, samt att Tyghuset jämväl upplåtes åt Statens trofésamling. Etnografiska Etnografiska museet utgör för närvarande en avdelning av Naturhistoriska museet. riksmuseet. Såsom inledningsvis ovan antytts har ifrågasatts att göra museet till en självständig institution och lokalt sammanföra det med övriga kulturhistoriska samlingar. Museet disponerar de gamla byggnaderna å tomterna nr 8 och 9 i kv. Grönlandet södra, lig. 17, sid. 109. Där förvarade delar av samlingen äro visserligen tillgängliga för allmänheten, men lokalerna lämna på grund av det otillräckliga utrymmet mycket övrigt att önska. Stora delar av samlingen befinna sig nedpackade i lårar i vinds- och källarutrymmen i Naturhistoriska riksmuseets byggnader vid Frescati. Nyligen har åt museet provisoriskt upplåtits en svit av 19 rum i kv. Grönlandet norra, vilka beräknats efter någon tid bliva behövliga för Tandläkareinstitutet. Det är intet rimligt förhållande mellan de mödor och medel det kostat att hopbringa dessa ytterst intressanta samlingar och det sätt varpå de nu måste förvaras, till stor del otillgängliga för allmänhet och forskare och oåtkomliga för tillsyn och konservering. I den ursprungliga byggnadsplanen för Naturhistoriska riksmuseets byggnadskomplex vid Frescati ingick även en byggnad för dess etnografiska avdelning. Den skulle bilda den arkitektoniskt nödvändiga pendanten till den flygel, i vil-

359 ken inrymmas Riksmuseets mineralogiska avdelning, Geologiska museet och Sveriges geologiska undersökning. Såsom fondbyggnad i denna tilltänkta, delvis färdigterrasserade gårdsanläggning ä sydligaste delen av Riksmuseets område står den botaniska avdelningens byggnad, se lig. 115 och 116, sid. 368 och 369.

PLAN AV VANINGEN 2 TR OPP.

^r

iteäteö!

m

ÖTT]

H ;=

PLAN AV VÅNINGEN I ER. UPP.

PLANAV' &0TTENV/\NW6EN

Fig. 111.

Karlberg, planer av de olika våningarna.

Denna flygel k<om aldrig till utförande, emedan den dåvarande intendenten för etnografiska aivdelningen motsatte sig att förlägga museet till en så avlägsen plats. Vetenskapsakademien har i underdånig skrivelse den 18 april 1903 uttalat,

360 att den anser den »föreslagna platsen vid Frescati synnerligen lämplig för den etnografiska avdelningen av Riksmuseum eller för ett självständigt Etnografiskt museum >. Den nuvarande intendenten för samlingarna, vilken liksom företrädaren önskar en mindre avlägsen plats för museet och helst i närheten av de kulturhistoriska museerna (jämför bilaga 9), har låtit verkställa undersökning om förläggande av en museibyggnad på den s. k. Rosendalsplatån i Rosendals trädgårdsområde. Vidare har från intresserade museimän framlagts förslag till en provisorisk byggnad på en del av Positionsartilleriets kasernområde. Intetdera av dessa förslag har emellertid lyckats vinna någon framgång. Senast har nu Vetenskapsakademien i underdånig skrivelse den 26 maj 1920, under åberopande av att samlingarna icke för någon längre tid kunna förvaras nedpackade och nästan otillgängliga för forskning och allmänhet, hemställt om nådigt uppdrag åt Byggnadsstyrelsen att snarast möjligt utreda frågan om en nybyggnad för Naturhistoriska riksmuseets etnografiska samlingar såväl med avseende å byggnadsplats som med avseende å byggnadens storlek och beskaffenhet. Akademien ställer sålunda numera platsfrågan öppen. Med anledning härav anhöll Byggnadsstyrelsen, till vilken akademiens skrivelse den 21 juni samma år remitterats i och för underdånigt utlåtande, hos Riksmarskalksämbetet om meddelande huruvida möjlighet kunde tänkas föreligga, att för ett etnografiskt museum kunde upplåtas det område å Rosendal, som enligt en av arkitekten Axel Lindegren uppgjord och skrivelsen bifogad skiss ifrågasatts. Sedan Riksmarskalksämbetet på denna förfrågan givit ett avvisande svar, uppdrog styrelsen åt Riksmuseets arkitekt A. Anderberg att i samråd med etnografiska avdelningens föreståndare uppgöra program för den ifrågasatta nybyggnadens förläggande till Frescati å Riksmuseets tomtområde samt att förhandla med vederbörande rörande markbyte med Vetenskapsakademiens nobelinstitut. Med underdånig skrivelse den 27 april 1922 överlämnades till Kungl. Majd arkitekt Anderbergs förslag. Rörande detta skriver Byggnadsstyrelsen, att den »tillåter sig framhålla, att det måste anses särdeles lyckligt, att riksmuseets arkitekt blivit i tillfälle att, medan han ännu utövar sin arkitektoniska verksamhet, angiva riktlinjerna för fullbordande av riksmuseets monumentala anläggning, i vilken på sin tid såsom ett led i anläggningen även ingick plats för ett etnografiskt museum, qch lärer utredningen komina att bliva till ovärderlig nytta vid anläggningens framtida slutliga utbyggande, för den händelse uppgiften därvid måste överlämnas till annan arkitekt. Styrelsen vill härjämte hava framhållit det synnerligen förtjänstfulla sätt, på vilket arkitekten Anderberg löst den föreliggande utredningsfrågan.» Förslaget ifråga finnes återgivet i fig. 112. Byggnaden har en volym av omkring 36,800 kbm. och skulle alltså med ett enhetspris av 55 kronor draga en byggnadskostnad av omkring 2,024,000 kronor. Byggnadssakkunniga anse sig i likhet med Byggnadsstyrelsen för närvarande böra räkna med, att ny byggnad för ett etnografiskt museum uppföres vid Frescati på Naturhistoriska riksmuseets tomtområde.

^3

—

362 Statens sjökrigshisloriska samlingar hava uppstått genom att under tidernas lopp uppsamlats fartygsmodeller, galjonsbilder och andra delar av utrangerade eller upphuggna fartyg, kanoner och andra vapen, troféer m. m., vilka förvarats vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv eller i Flottans ämbetsverks lokaler. Av brist på utrymme har samlingen aldrig varit musealt ordnad eller i sin helhet tillgänglig för allmänheten. Föremålen, vilkas antal uppgår till omkring 1,500 med ett värde av omkring 1,250,000 kronor, äro spridda på flera ställen i huvudstaden. En del av fartygsmodellerna är provisoriskt inhyst i Kungl. segelsällskapets paviljong på Kastellholmen. En annan del finnes magasinerad i Gamla södra riksbankshuset, Järntorget 55, i 9 rum med en sammanlagd golvyta av endast 293 kvm. Ett mindre antal modeller och åtskilliga tavlor befinna sig i Sjökrigsskolan och vissa till marina myndigheter hörande ämbetslokaler. Till samlingen hör även en mängd på varvet förvarade skrymmande föremål av olika slag. Förutom de sålunda i denna samling inregistrerade föremålen finnes på örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona en mängd modeller, båtar, artilleripersedlar och vapen m. m., vilka säkerligen redan skulle tillförts Statens sjökrigshistoriska samlingar, om utrymme funnits för deras uppställande. Ar 1922 ingick föreståndaren för denna samling, amiral J. Hägg, gemensamt med föreningen »Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm» till Kungl. Majd med en underdånig anhållan om anordnande av penninglotteri för beredande av medel till uppförande av en museibyggnad för Statens sjökrigshistoriska samlingar och övriga å örlogsvarven befintliga, staten tillhöriga, maritima museala föremål ävensom för nämnda förenings samlingar. Ärendet remitterades den 22 juni 1922 till Marinförvaltningen och senare till Kommerskollegium. Båda ämbetsverken funno ändamålet med lotteriet behjärtansvärt och den föreslagna sammanslagningen av de historiska samlingarna från örlogs- och handelsmarinen till en enhet, ett marinmuseum, synnerligen lycklig. Såsom bilagor nr 10 och 11 återgivas amiral Häggs m. fl. underdåniga inlaga samt en inom Marinförvaltningen upprättad p. m. »rörande Statens sjökrigshistoriska samlingar och marinmuseifrågan». Av denna senare framgår innebörden av sammanslagningen. Marinmuseet skulle sålunda omfatta icke blott de sjökrigshistoriska samlingarna jämte föremål visande utvecklingen av vårt sjöförsvar, utan även föremål belysande den allmänna utvecklingen av skeppsbyggeriet, lots- och fyrväsendet, sjökarteverket, kaj-, kanal- och dockanläggningar, ångfärjeförbindelserna, livräddningsväsendet, sjöhandeln, sjöfarten, de svenska ångbåtsbolagens transoceana förbindelser m. m., fiskeriväsendet, lustfartygens byggnadssätt, båtbyggnadskonstens utveckling vid våra kuster, insjöar och floder, segelduks- och segeltillverkning, repslageri- och blockmakarearbeten o. s. v. Det är alltså fråga om en byggnad av stora dimensioner. Föremålens antal är måhända i jämförelse med andra museer icke stort, men många äro skrymmande och fordra både betydande golvvta och rumshöjd. Amiral Häggs ifrågavarande underdåniga hemställan åtföljdes av förslagsritning till en marinmuseibyggnad på Kastellholmen. Förslaget förutsätter ett utrymmesbehov av 5,400 kvm. golvyta. Bvggnadskostnaden var beräknad i februari

363 Projekfcc/2 på. (cnyen. AS

N.

i

\ \ 5

\

Fig. 113. Marinmuseum, förslag till nybyggnad på Kastellholmen, situationsplan och fasad.

1919 till 3,313,000 kronor. Härtill skulle komma för inventarier m. m. omkring 200,000 kronor eller tillsammans omkring 3,500,000 kronor. Sedermera har emellertid ett nytt förslag utarbetats med golvytan reducerad till 3,600 kvm. Kostnaderna för detta förslag hava beräknats sålunda:

364 Byggnadens volym = 35,400 kbm. å 45 kronor 1,593,000 Överbyggd gård = 7,200 » å 36 » 259,200 Inventarier m. m 197,800 Summa kronor 2,050,000 Genom förenkling av byggnadens huvudformer och särskilt genom inskränkande av de många tornpartierna borde byggnadskostnaderna kunna minskas avsevärt. Huruvida programmet för ett centralt, statligt marinmuseum i Stockholm kan komma att något reduceras genom tillkomsten av det, efter delvis samma riktlinjer bildade »Sjöfartsmuseet» i Göteborg, sakna byggnadssakkunniga kompetens att bedöma, men förmoda, att frågan måste bli föremål för utredning innan byggnadsfrågan avgöres. Byggnadssakkunniga känna sig icke övertygade om lämpligheten av att förlägga Marinmuseet på Kastellholmen och att ge detsamma karaktär av en 1500talsborg. Det nuvarande kastellet är även det en oäkta borg, ehuru av väsentligt mindre mått. Om överhuvud denna sistnämnda byggnad med sin för tiden karakteristiska romantik, som vår tid saknar och knappast förstår, skall ersättas med en museibyggnad, skulle dess huvudformer säkerligen kunna mjukare anpassas efter den säregna byggnadsplatsen och ändamålet bättre avspeglas i byggnadens yttre, om man ginge till uppgiftens lösande mera oberoende av äldre och för andra syften utvecklade byggnadstyper. Var bör då ett marinmuseum förläggas? Byggnadssakkunniga kunna icke angiva någon för närvarande ledig, lämplig plats härför, utan inskränka sig till ett framhållande av, att man, innan frågan rörande nybyggnad för ett marinmuseum avgöres, måste undersöka de möjligheter som måhända inom en icke alltför avlägsen tidpunkt kunna yppa sig till användande av någon bland de byggnader, som nu äro upplåtna åt andra länt- eller sjömilitära ändamål. Se sid. 122. Av statens museala institutioner stå, såsom ovan visats, Statens historiska museum och de etnografiska samlingarna närmast i tur att erhålla statsmedel för byggnadsändamål. Om det vore möjligt att samtidigt även erhålla medel till en marinmuseibyggnad och platsen vore bestämd, skulle ingen orätt ske. Både Marinförvaltningen och Kommerskollegium framhålla önskvärdheten av att de ifrågavarande historiska samlingarna från örlogs- och handelsmarinen — av vilka de förra torde vara bland de största och dyrbaraste något land äger — förvaras på ett ur såväl museisynpunkt som speciellt studiesynpunkt fullt tillfredsställande och i övrigt landet värdigt sätt. »Att under nuvarande ekonomiska läge, som föranlett statsmakterna till en alltjämt stegrad återhållsamhet och inskränkning beträffande statsutgifter, använda penningmedel i den omfattning, varom här är fråga, till uppförande även museibyggnad, kan visserligen synas mindre tilltalande» säger Kommerskollegium. »Emellertid lärer behovet av lokaler för ifrågavarande samlingar vara så trängande, att, därest intet åtgöres, fara för särskilt de värdefulla sjökrigshistoriska samlingarnas bestånd föreligger.» Vid sådant förhållande har kollegiet funnit sig icke böra avstyrka penninglotteri för ändamålet. Kommerskollegium har här använt den svagaste formen för tillstyrkan.

365 Det har hittills icke varit brukligt, att staten bygger lokaler åt sina institutioner med lotteriiuedel. Statens sjökrigshistoriska samlingar äro ur denna synpunkt likställda med Artillerimuseum, Livrustkammaren, Statens historiska samlingar o. s. v. 1 föreliggande fall skulle byggnaden delvis inrymma även en enskild samling. Av handlingarna att döma ser det emellertid ut som om det föreslagna marinmuseet skulle avses att bliva en enhetlig institution och i så fall givetvis en statsinstitution, då den större och dyrbarare delen skulle utgöra en statens samling. Denna nya statsinstitutions utgiftsstat torde i samband med beräkningen av kostnaderna för byggnadens underhåll, uppvärmning, belysning och renhållning m . m . böra framläggas, innan frågan om anskaffande av medel till museibyggnaden avgöres. Geologiska museet är liksom Sveriges geologiska undersökning (sid. 307), till Geologiska vilken anstalt museet hör, förlagt till en av Naturhistoriska riksmuseibyggnadens nmseet. flyglar, fig. 116, sid. 369. Museet disponerar där 5 salar med en sammanlagd golvyta av 1,622 kvm. Museet måste anses fast lokaliserat. Kungl. myntkabinettet,

se Statens historiska museum, sid. 368.

myntkabinettet. Livrustkammaren och därmed förenade samlingar utgöras av gamla kungliga Livrust»Rustkammaren» och »Klädkammaren», omfattande rustningar, dräkter, vapen, kammaren. sadlar m. m., som tillhört svenska kungliga personer. Kring denna historiska kärna sluter sig en mera allmänt kulturhistorisk samling föremål av liknande art. Livrustkammaren och Klädkammaren voro från början blott förrådskamrar, där konungarnas kläder och vapen förvarades, men fingo redan på 1500-talet genom bevarandet av ej mer i bruk varande persedlar samt ännu mer under Gustaf II Adolfs tid genom införlivandet av sådana föremål som burits vid vissa historiska tillfällen, karaktär av historisk samling. Livrustkammaren torde vara vår äldsta samling. Sedan 1600-talet har samlingen flyttats icke mindre än 10 gånger. Den förvarades ursprungligen på Kungl. slottet, men har sedermera efter vartannat varit uppställd i Lantmäteristyrelsens nuvarande lokaler, De la Gardieska palatset (Arsenalen), Fredrikshov, Orangeribyggnaden i Kungsträdgården, skingrad till Slottet, Ulriksdal och Gripsholm, återsamlad i Arvfurstens palats, Brunkebergs hotell, Nationalmuseum, Kungl. slottet och slutligen Nordiska museet Det är en låna lidandets historia och vittnar om statsmakternas ringa förståelse för värdet av denna dyrbara statens egendom. Enligt mellan Nordiska museet och svenska staten ingånget avtal, av Kungl. Majd godkänt den 20 oktober 1905, hava Livrustkammarens samlingar för en tid av 25 år, räknat från den 1 juni 1906, alltså till 1 juli 1931, deponerats i Nordiska museet. För utställningsändamål disponeras 1,277 kvm. golvyta och 310 löpmeter vägg. I tre underdåniga skrivelser daterade oktober 1918 har Livrustkammarens föreståndare giort framställningar om dels att Kungl. Majd ville principiellt besluta, att Livrustkammaren och därmed förenade samlingar måtte förflyttas från dess nuvarande, provisoriska lokaler i Nordiska museet till en egen och för samlin-

366 garna särskilt lämpad byggnad, samt att Kungl. Majd till förverkligande härav ville — förutom att upplåta för ändamålet erforderlig tomt och å denna låta uppföra en byggnad i huvudsaklig överensstämmelse med till Kungl. Majd ingivet förslag, varom i särskilda underdåniga skrivelser anhållits — träffa överenskommelse med Nordiska museets nämnd om upphörande av samlingens deposition i och sättet för dess bortflyttande från Nordiska museet, allt i sådan ordning, att samlingen kunde i sin helhet åter öppnas för allmänheten i sin nya byggnad i samband med Livrustkammarens år 1927 infallande 300-årsjubileum, dels att Kungl. Majd ville för nybyggnad för Livrustkammaren och därmed förenade samlingar dels reservera och upplåta den staten tillhöriga tomten nr (i i kv. Fredrikshov med därå stående äldre byggnader, dels medgiva att för nämnda nybyggnad finge tillgodogöras byggnadsmaterialet i den för rivning avsedda delen av nämnda äldre byggnader, jämväl den del som är belägen å tomten nr 5 i samma kvarter, dels slutligen eventuellt för ändamålet även upplåta de intill tomten nr 6 gränsande delar av tomterna nr 4 och 5 i samma kvarter, som enligt stadsplanen icke finge bebyggas, dels att Kungl. Majd ville genom Byggnadsstyrelsen låta utföra en byggnad i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekt Ragnar Hjort utarbetat förslag till om- och tillbyggnad av Fredrikshov (lig. 29, sid. 130), vars byggnadskostnad i januari 1918 beräknats fill 1,100,000 kronor, samt av Riksdagen äska de medel, som nämnda styrelse kunde finna för ändamålet behövliga. Över denna framställning har tillstyrkande yttranden avgivits av Nordiska museets nämnd och av Arméförvaltningen, vilken senare dock som villkor för avträdande av Fredrikshov uppställer fordran på andra motsvarande lokaler och bostäder. Ärendet vilar för närvarande hos Byggnadsstyrelsen på grund av dess samhörighet med andra museifrågor, närmast frågan om Statens historiska museum. Vi hava i det föregående å sid. 129 framställt vissa anmärkningar mot detta sätt att använda sig av de befintliga resterna av Fredrikshovs slott. Här må ytterligare betonas, att den pittoreska anordningen av tillbyggnaderna synes oss passa lika litet till det gamla palatsets som till Livrustkammarens karaktär. Museibyggnadens små mått hindra den även att göra sig monumentalt gällande bland de omgivande 6-vånings hyreshusen. Det föreslagna området medgiver icke heller några ytterligare utvidgningar. I jämförelse med åtskilliga andra statens samlingar, såsom Statens historiska museum, Riksmuseets etnografiska samlingar och Statens sjökrigshistoriska samlingar, är Livrustkammaren synnerligen väl och exceptionellt billigt lokaliserad och vårdad. Under sådana omständigheter lära väl statsmakterna knappast befinnas intresserade av att bevilja byggnadsanslag för Livrustkammaren, förrän nämnda tre, i lokalt avseende nödlidande museiinstitutioner fått sina lokalfrågor ordnade. I betraktande av den mängd byggnadsföretag även inom andra institutionsgrupper, som måste anses nödvändigare än en ny byggnad för Livrustkammaren, synes det byggnadssakkunniga omöjligt att för närvarande beräkna, var denna samling slutligen kan komma att placeras, utan anse vi Livrustkammaren tillsvidare fast lokaliserad.

367 Fig. 114.

Naturhistoriska riksmuseets huvudbyggnad vid Frescati.

Naturhistoriska riksmuseet inflyttade i sina enligt ritningar av arkitekten A. Anderberg uppförda nya byggnader vid Frescati å Norra Djurgården under åren 1915 och 1916. I november 1916 kunde invigningen äga rum. Riksmuseet är uppdelat på 8 avdelningar. Alla dessa äro i byggnaderna installerade med undantag av den etnografiska avdelningen, se ovan sid. 358. I en av huvudbyggnadens flyglar är dessutom inrymd Sveriges geologiska undersökning, sid. 307, med Geologiska museet, sid. 365. Riksmuseets avdelningar upptaga en golvyta av sammanlagt omkring 15,880 kvm., Geologiska undersökningen och museet tillsammans omkring 3,100 kvm. Vid en anläggning av ifrågavarande art är det av vikt att redan från början utreda, hur de olika avdelningarna skola kunna utvidgas oberoende av varandra och utan att störa den arkitektoniska enhetligheten. Av lig. 115 och 116 framgår, att det nuvarande komplexet endast är en del av en större anläggning av för våra förhållanden mindre vanlig storslagenhet. Arkitekten Anderberg har i den generella situationsplanen, fig. 116, och fågelperspektivet, fig. 115, omfattande utom Riksmuseet såväl Vetenskapsakademiens som Nobelstiftelsens intill gränsande anläggningar, visat, huruledes de projekterade tillbyggnaderna, långt ifrån att störa den redan nu vackra anläggningen, endast bidraga att framhäva grundtanken i densamma. Det framgår ock av dessa figurer, att den för etnografiska avdelningen avsedda byggnaden ingår såsom ett nödvändigt led i anläggningen, och att även åt denna avdelning gives plats för betydande utvidgningar. Härför fordras dock, att uppgörelse med Nobelstiftelsen angående överlåtande avmark till dylik vitvidgning kan komma till stånd. Då en gång hela detta förslag till »Vetenskapsstad» vid Frescati blir i sin helhet genomförd såväl vad

368 Fig. 115.

Naturhistoriska riksmuseet, fågelperspektiv.

byggnader som yttre anläggningar beträffar, kominer den att stå såsom ett av de få imponerande minnena av vår tids byggnadskonst. Då Riksmuseet planlades beräknade man, att det nuvarande utrymmet skulle räcka under de närmaste 50 åren. Naturhistoriska riksmuseet är fast lokaliserat och torde icke komma att besvära statsmakterna med några större byggnadsanslag under lång tid framåt med undantag för den etnografiska avdelningen. Statens Statens historiska museum avser att belysa det svenska folkets utveckling genom istonska årtusenden fram till reformationen. Där Statens historiska museum slutar tager Nordiska museet vid. Vad kyrkliga inventarier beträffar sträcker sig dock Statens historiska museum till föremål även efter reformationen. Statens historiska museum är jämte Kungl. myntkabinettet, Antikvariskt-topografiska arkivet och Antikvariskl-numismatiska biblioteket ställt under Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens inseende. Såväl dessa fyra statssamlingar som akademien och Riksantikvarieämbetet äro inrymda i en och samma byggnad, Nationalmuseibyggnaden, där för ändamålet upplåtits hela bottenvåningen och några utrymmen i källaren. (Kungl. brev till Överintendentsämbetet den 11 december 1863.) Lokalerna äro fördelade sålunda: i källaren: magasinsutrymmen tjänsterum (3)

280 kvm. 55 »

369 SITUATIONSPLAN".

IvTslagen

etnogr&fcs/c masec

6yc?gr?ac/.

">n±u U U LJFig.

116.

N a t u r h i s t o r i s k a r i k s m u s e e t j ä m t e V e t e n s k a p s a k a d e m i e n s och Nobelstiftelsens n u v a r a n d e och projekterade byggnader.

A. Vertebratavdelningen. Ii. Evertebratavdelningen. (1. Zoopaleontologiska avdelningen. /•.'. Entomologiska » F. Mineralogiska » G. Sveriges geologiska undersökning och Geologiska museet. II. Vaktmästarebostiider. J. Kolupplag. K. A n g p a n n e h u s .

L. Botaniska avdelningen. Af. Paleobotaniska avdelningen. N. Etnografiska » O. Vetenskapsakademiens h u v u d b y g g n a d . P. D:o vaktmästarebostad. /{. D:o kamrerare- och bibliotekariebostäder! S. D:o sekreterarebostad. T. Nobelinstitutets fysikaliskt-kemiska institut. ,.' \ Nobelinstitutets framtida institutionsbyggnader.

i bottenvåningen : utställningssalar och -rum 1,210 kvm. magasinsutrymmen 370 » biblioteks- och arkivrum (4) 158 » tjänsterum och akademiens sessionssal (14) ... 337 » Summa 2,410 kvm. I Gamla södra riksbankshuset ha dessutom 5 rum med en golvvta av 284 kvm. upplåtits åt museet för magasinering av vissa föremål. Akademien, Riksantikvarieämbetet och de fyra samlingarna upptaga sålunda för närvarande en golvyta av sammanlagt 2,694 kvm., varav för » » »

utställningsändamål magasinering bibliotek och arkiv akademien och dess tjänstemän

1,210 kvm. 934 » 158 » 392 » Summa 2,694 kvm.

370 Under den tid av närmare 60 år, som dessa institutioner varit inrymda i byggnaden (se bilaga nr 12), hava samlingarna mer än fördubblats. Behovet av större utrymme såväl för samlingarna som för de hos akademien anställda tjänstemännen, vilka utföra både det för samlingarna och för fornminnesvården i hela landet nödiga arbetet, har med varje år gjort sig allt mera kännbart. Frågan' om uppförande av en ny byggnad för institutionerna ifråga har därför länge stått på dagordningen. Sedan åtskilliga förslag till vidtagande av åtgärder för beredande av ökat utrymme åt samlingarna varit före, remitterades den 24 juli 1906 till Överintendentsämbetet för yttrande en av Vitterhetsakademien gjord underdånig hemställan om uppdrag åt ämbetet att inkomma med förslag å staten tillhörig mark, som lämpligen kunde användas till uppförande av en särskild byggnad för de under akademiens vård ställda statssamlingarna. Med anledning härav uppdrog Överintendentsämbetet åt arkitekten G. Lindgren att, efter från Riksantikvarien inhämtade upplysningar angående museets lokalbehov m. m., uppgöra förslag i skisskala till nytt historiskt museum på såväl den i fonden av Djurgårdsentrén belägna tomt, vara Biologiska museet stode, som en i fonden av Karlaplan framdeles påräknelig tomt. På av Överintendentsämbetet framställd förfrågan förklarade sig Vitterhetsakademien den 2 mars 1909 anse, att den för Statens historiska museum lämpligaste platsen vore den mellan Nordiska museet och Skansen belägna tomt, där Biologiska museet låge. Arkitekt Lindgrens uppdrag begränsades därför till denna plats. Efter åtskilliga omarbetningar inlämnade arkitekten Lindgren i september 1912 till Överintendentsämbetet ett förslag till museibyggnad med en höjd till takfoten av 17 m. och täckande en yta av 4,050 kvm. Över mittpartiet reste sig ett torn till en höjd av 44 m. över takfoten. Byggnaden hade en volym av omkring 70,000 kbm. förutom tornkroppen, som ovan takfoten hade en volym av 14,250 kbm. Sedan Kungl. Majd den 4 juli 1913 beviljat akademien ett anslag till arkitektbiträde vid utarbetande av nytt program för en museibyggnad, utarbetades av arkitekten Ax. Bergman under den nye riksantikvariens, B. Salin, ledning schematiska planskisser. Härvid tillämpades det inledningsvis ovan berörda systemet med särskiljande av en skådesamling för allmänheten och en studiesamling för forskare. Enligt detta förslag skulle byggnaden erhålla en höjd till takfoten av 15 m. och till takåsen 20 m. Byggnaden täckte en yta av 3,440 kvm. och hade en volym av 45,750 kbm. (akademien uppger 43,000); alltså en betydande reduktion från föregående förslag. Under förhoppning att hinder ej skulle möta för den nya byggnadens förläggande till Biologiska museets tomt underställde akademien den 24 september 1913 detta program jämte skisser Kungl. Majds prövning med underdånig anhållan, att Kungl. Majd täcktes vidtaga åtgärder för att under medverkan av Riksantikvarien och med ledning av den bifogade promemorian, ritningar måtte utarbetas till en ny byggnad för de samlingar som voro ställda under akademiens vård ävensom för akademiens behov, samt att Kungl. Majd ville därefter av Riksdagen begära det för byggnadens uppförande erforderliga anslaget.

371 Valet av den föreslagna byggnadsplatsen motiverades därmed att, »på grund av det nära sambandet mellan de samlingar, vilka förvaras i Statens historiska museum, och dem. som förvaras i Nordiska museet och på Skansen, det vore i högsta grad önskvärt, att den nya byggnaden för det förra museet förlades i omedelbar närhet av det senare museet och Skansen. Vårt folk skulle, om dessa tre institutioner i lokalt hänseende bildade en enhet, därigenom få ett nationalmuseum, belysande hela den svenska kulturhistorien från äldsta tid till våra dagar på ett sätt, till vilket väl ej något annat folk för närvarande skulle kunna uppvisa ett motstycke.» Över denna framställning har Riksmarskalksämbetet, efter intendentens för Kungl. Djurgården hörande, avgivit underdånigt utlåtande den 14 november 1913. Djurgårdsintendenten avstyrker museets förläggande till den föreslagna platsen på grund av den förändring till karaktären, som Djurgårdsentrén skulle undergå genom uppförande av det stora stenkomplexet i fonden, vilket skulle undanskymma den befintliga grönskan. Riksmarskalksämbetet anser i hög grad tvivelaktigt, att ett sådant förslag skulle utgöra den bästa lösningen av Djurgårdens entréfråga, och hemställer att under alla händelser framställningen icke måtte bifallas förr än fullständiga ritningar och förslag utarbetats. Genom nådig remiss den 26 november 1913 har yttrande även infordrats från byggnadssakkunniga. Remissen avsåg yttrande av de sakkunniga i egenskap av såväl byggnads- som Djurgårdssakkunniga, varför vissa partier av yttrandet, daterat den 16 april 1914, finnas intagna som bilaga D i Djurgårdssakkunnigas betänkande. Vi tillåta oss i detta sammanhang att ur yttrandet relatera följande. De sakkunniga hade låtit uppresa profiler av olika höjd å den föreslagna byggnadsplatsen och därvid funnit, att, om nybyggnadens höjd kunde begränsas till 14 m., de väsentligaste momenten av vad som gave fonden av Djurgårdsentrén dess karaktär icke skulle undanskymmas. Med anledning härav gjorda försök, att inrymma de erforderliga lokalerna i en byggnad av denna höjd, hade dock stött på mycket stora praktiska och estetiska svårigheter, vilka icke syntes möjliga att på tillfredsställande sätt kringgå. De sakkunniga uttalade därför som sin mening, att uppförandet av en monumentalbyggnad av de dimensioner, som avsåges, skulle förtaga Djurgårdsentrén dess karaktär av parkentré och förvandla densamma till ett stadsparti. Sakkunniga framhålla starkt det önskvärda i att vid Djurgårdsentréns slutliga ordnande, sedan Biologiska museibyggnaden avlägsnats, den nuvarande fonden i huvudsak bibehålies. Om kravet på nybyggnadens förläggande i närheten av Nordiska museet vid- Ny museihölles, ansågo de sakkunniga, att, då Kaptensudden vore fridlyst från bebyg- J%y$uf8$fa gande, endast två möjligheter funnes att välja på, nämligen Galärvarvet och om y o r ^ a områdena på ömse sidor om Nordiska museet; och då Galärvarvet icke var museet. tillgängligt, funno sig de sakkunniga nödgade att hänvisa till något av områdena på ömse sidor om Nordiska museet, ehuru de sakkunniga ge uttryck åt den övertygelsen, att på galärvarvsområdet de bästa möjligheter förefunnes för anvisande av lämplig plats för museibyggnaden ifråga.

372 På uppdrag av de sakkunniga utarbetades av arkitekten Ax. Bergman förslag till en programenlig museibyggnad på området söder om Nordiska museet mellan stora vägen och Galärvarvets mur, fig. 40, sid. 156. Sakkunniga funno förslaget visa, att platsen medgåve en fullt nöjaktig lösning av byggnadsfrågan samt att den erbjöde möjlighet för framtida utvidgningar. Byggnaden täckte en yta av omkring 3,500 kvm. och hade en volym av omkring 51,100 kbm. En museibyggnad på denna plats nödvändiggjorde givetvis en motsvarande byggnad vid Nordiska museets norra gavel. Härigenom skulle, enligt de sakkunnigas mening, möjlighet öppnas till en sällsynt monumental arkitektonisk anläggning med Nordiska museets byggnad såsom mittparti. Av ovan anförda skäl avstyrkte de sakkunniga i sin underdåniga skrivelse förläggandet av Statens historiska museum i Djurgårdsentréns fond och föreslogo dess förläggande till platsen söder om Nordiska museet. Nu infordrades utlåtanden i ärendet från Kammarkollegium, Vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien, Nordiska museets nämnd, Fornminnesvårdskommittén ävensom förnyat utlåtande från Riksmarskalksämbetet. Kammarkollegium hade intet att erinra mot att ettdera av de ifrågasatta områdena mot skälig ersättning och på vissa villkor upplåtes åt Vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien. Denna akademi ansåg, i underdånigt utlåtande 5 maj 1914, att den av de sakkunniga föreslagna tomten i vissa avseenden ägde företräde framför den av akademien ifrågasatta. Nordiska museets nämnd avstyrkte i underdånigt utlåtande den 29 oktober 1914 förslaget att förlägga byggnaden i Djurgårdsentréns fond och förklarade sig icke ha något att erinra mot att byggnaden förlades på området söder om Nordiska museet under förutsättning, att ett ungefär lika stort område, som härigenom fråntoges museet på dess södra sida, tillades museiområdet utefter dess norra tomtgräns, samt att den nya byggnaden på ett arkitektoniskt tillfredsställande sätt anslötes till Nordiska museets byggnad. Tre av nämndens ledamöter reserverade sig, dels på grund av farhågor för att genom sammanbyggandet av Statens historiska museum med Nordiska museet denna senare institutions självständiga ställning riskerades, dels emedan de båda områdena på ömse sidor om Nordiska museets byggnad borde reserveras för museets eget behov av vidgat utrymme. Fornminnesvårdskommittén, i sitt underdåniga utlåtande den 29 juni 1914, betonade på det kraftigaste vikten av att Statens historiska museum förlades i omedelbar närhet av Nordiska museet samt påfordrade vissa tillägg till programmet ifråga om utrymme för en konserveringsansta.lt samt för ett framtida riksantikvarieämbete. Kommittén påpekade även önskvärdheten av att Överintendentsämbetet förlades i närheten av Antikvariskt-topografiska arkivet. Riksmarskalksämbetet har i underdånigt utlåtande den 4 februari 1915, efter hörande av intendenten för Kungl. Djurgården, som bestämt avvisar tanken på byggnadens förläggande söder om Nordiska museet, men icke ställer sig alldeles avvisande till en byggnad på området norr om museet, ansett sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till upplåtande av den ifrågasatta tomten, emedan en byggnad med de föreslagna dimensionerna skulle på området söder om Nordiska museet på ett ingalunda fördelaktigt sätt förändra utseendet och intrycket av

373 själva entrén till Djurgården. Riksmarskalksämbetet ställde sig lika avvisande till tanken på en byggnad på området norr om museet. Ämbetet förordade förläggningen av Statens historiska museum till galärvarvsområdet och meddelade att ämbetet samtidigt hos Kungl. Majd vågat ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Majd täcktes taga under omprövning frågan om Flottans och lotsverkets å Galärvarvet befintliga anläggningars förflyttning. Byggnadssakkunniga ömma liksom Riksmarskalksämbetet för bevarandet av Djurgårdsentréns karaktär av parkentré. Det bestående intrycket av entréns karaktär får man vid själva ingången till Djurgården, alltså på Djurgårdsbron och på platsen strax innanför brons södra landfäste. Härifrån kan det ifrågavarande lilla parkområdet knappast synas, och i alla händelser icke verka avgörande på frågan: parkentré eller icke. Det är alléns fond och hela landskapet på vänster hand med Djurgårdsbrunnsviken, som äro bestämmande och som icke få tillåtas förlora något av sin naturliga skönhet. Området på höger hand, mellan stora vägen och galärvarvsmuren har en gång för alla förlorat sin parknatur i och med tillåtelsen att där uppföra en byggnad med Nordiska museets dimensioner. Därigenom har detta område lagts in under en helt annan formgivningskonst, nämligen trädgårdsanläggningskonsten, det vill säga den förnämliga konst, som har till uppgift att i själva terrängen så att säga förbereda byggnaden genom markens modellering och terrassering, genom anordnande avtrappor, bröstvärnsmurar, balustrader, häckar, urnor, skulpturer, fontäner o. s. v., och härigenom få byggnaden att verka såsom framvuxen med och ur den omgivande ordnade vegetationen, icke tillfälligtvis ditsatt som en obehaglig inträngning i en park. Våra större slottsartade herrgårdar med de båda flyglarna och de i inånga fall storslagna trädgårdsanläggningarna kunna tjäna som goda förebilder för ordnandet av områdena närmast omkring Nordiska museet. Museibyggnaden står för löst anknuten till omgivningen. I synnerhet verkar det egendomligt, att man vid ordnandet av anläggningarna mitt framför byggnaden, mellan vägen och Djurgårdsbrunnsviken, icke kraftigare betonat byggnadens huvudaxel. I en vanlig herrgårdsanläggning skulle givelvis denna dominerat ända ned till stranden, såsom å fig. 40 skisserats. Byggnadssakkunniga hava uppehållit sig något mera ingående vid denna fråga, emedan det förr eller senare torde bliva nödvändigt att medgiva flygelbyggnader till Nordiska museet för tillfredsställande av dess behov- av vidgat utrymme. En blick på kartan över Galärvarvet, fig. 41, sid. 157, ger nämligen vid handen, att vägen till utvidgning av Nordiska museet åt detta håll är stängd. Det område man ifrågasätter att frigöra från flottstationen begränsas i öster av galärvarvsmuren från Ladugårdslandsviken till punkten n och från denna punkt till Nybrovikens strand av den brutna linjen nopefghi. Av det sålunda begränsade området utgör partiet d nop ed kyrkogård, och partiet cdefc måste hållas obebyggt som skyddsplantering mellan museibyggnaden och de inom figuren pefgh belägna varvsanläggningarna. Ett planteringsområde av lämplig bredd lärer väl ock behövas norr om linjen g fe som skydd för en eventuell institutionsbyggnad på området mellan denna plantering och Ladugårdslandsviken. På det från Galärvarvet frigjorda området linnes sålunda, såvitt vi kunna

374 se, icke någon plats för tillbyggnader till Nordiska museets byggnad, utan måste sådana tänkas förlagda till området mellan galärvarvsmuren och stora infartsvägen till Djurgården. Ny museiVad nu placeringen av Statens historiska museum beträffar torde för närvabyggnad ä r a n d e varken den ena eller den andra av de ovan anförda båda platserna utan^Nobel™* f ö r Galärvarvet hava någon utsikt att vinna beaktande. parken. Emellertid har Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i underdånig skrivelse den 7 oktober 1919 hemställt, att statens tomt i Nobelparken måtte reserveras för Statens historiska museum. Ärendet remitterades till Byggnadsstyrelsen, som ännu icke kunnat taga ställning till frågan om lämplig plats för museibyggnaden i avvaktan på de möjligheter, som eventuellt kunna komina att yppa sig i samband med ett definitivt avgörande av försvarsfrågan. I ett föregående kapitel, sid. 133, hava byggnadssakkunniga föreslagit en helt annan användning av statens tomt i Nobelparken. Här må endast göras några kompletterande reflektioner. Inom Nobelparkens gränser finnas två områden som kunna ifrågasättas såsom plats för bebyggelse; dels området omkring Skogsinstitutets f. d. byggnad, dels den bakomliggande kullens övre parti, där en gång planerades uppförandet av Nobelstiftelsens byggnad. Att förlägga byggnaden i det förra området vid kullens fot torde icke vara lämpligt, emedan utrymmet icke medgiver att göra byggnaden så låg som önskligt vore i förhållande till trädvegetationen, som här bör dominera. Områdets form torde ock lägga hinder i vägen för utvecklande av en lämplig plandisposition. Däremot torde tillräckligt utrymme möjligen förefinnas å kullens övre partier, om byggnaden förskjutes tillräckligt långt åt norr och öster. Omfattande och dyrbara sprängningsarbeten bleve emellertid nödvändiga. Om man också på detta område skulle kunna göra byggnaden så låg att den knappast bleve synlig från Strandvägen, kan man dock icke undvika, att den fullständigt kommer att ändra intrycket av detta stadsparti sett från strandpromenaden utefter Djurgårdsbrunnsviken och från Skansen. Stadens kompakta stenmassor, här företrädesvis representerade av livgardenas kasernbyggnader, skulle så att säga dragas fram ända in i den s. k. Diplomatstaden och i relativt stor utsträckning inkräkta på det ingalunda stora parkområdet. Byggnadssakkunniga måste kraftigt betona önskvärdheten av, att Nobelparken icke reduceras och belastas med byggnader av stora dimensioner, och att trädvegetationen vid Djurgårdsbrunnsvikens stränder överhuvud snarare ökas än minskas. Redan Diplomatstadens relativt små husmassor verka störande; de äro ändå för stora i förhållande till trädvegetationen. Djurgårdsbrunnsvikens karaktär av parksjö måste med all makt bevaras och de uppenbara fel härutinnan som begåtts böra icke återupprepas. Vid den av byggnadssakkunniga företagna utredningen rörande Positionsartilleriregementets kasernområdes framtida användning har visat sig, att själva kasernen med flyglar icke borde, såsom avsett är, rivas, utan att dessa byggnader efter nödiga reparationer och ändringar skulle lämpa sig för museiändamål. I fig. 27, sid. 127, har skisserats dels en rumsindelning i de nuvarande byggna-

375 derna, dels eventuella framtida tillbyggnader. Då av Vitterhetsakademien själv föreslagits en plats på andra sidan vattnet (Nobelparken) i förhållande till Nordiska museet, hava vi härmed velat påpeka, att statsverket i Positionsartilleriets kasern har en byggnad, som utan tvivel skulle kunna göras användbar för Statens historiska museum och som icke ligger så avsevärt mycket längre från Nordiska museet än Nobelparken. Sedan numera frågan om frigörandet av norra delen av Galärvarvet kommit Ny museiett steg närmare sin lösning genom Kungl. Majds brev av den 30 september 1921 ™ ^ e / ^ till Marinförvaltningen, sid. 158, hava förhoppningarna om att kunna förlägga av Qaiär. museibyggnaden på detta område åter väckts till liv och föranlett Riksantikva- varvets rien att revidera sitt program av år 1913 med hänsyn till eventuell sådan område. placering. Ur detta i juni 1922 daterade nya program, som förutsätter, att någon plats intill Nordiska museet på Galärvarvets område upplåtes till byggnadstomt åt Statens historiska museum, må följande anföras. »Komma dessa båda museer», säger Riksantikvarien, »att ligga nära varandra, synes det mig som om tillfället ej skulle försittas att förverkliga ett inom båda institutionerna länge närt önskemål: nämligen att få biblioteks- och arkivlokalerna så förlagda intill varandra, att, på samma gång varje institutions bibliotek och arkiv uppställdes och förvaltades för sig utan sammanblandning med varandra, de likväl för allmänheten tedde sig som en helhet.» — »I det egentliga programmet för Statens historiska museums eventuella nybyggnad behöves i följd av denna anordning med biblioteken ingen annan ändring än den, att studiesalen bör göras 200 m.» Riksantikvarien tänker sig planläggningen av bibliotekslokalerna så ordnad, att Nordiska museets biblioteks anslutning till historiska museets skulle ske genom senare tillbyggnad, bekostad av Nordiska museet. Beträffande samlingarnas uppdelning i skådesamling och studiesamling säger Riksantikvarien, »att intet inträffat (sedan han skrev programmet 1913) som förändrat förhållandena i detta avseende, utan är det fastmer så att ju mer samlingarna ökas, desto klarare och bestämdare framträder fordran på samlingarnas uppdelande på ovan angivet sätt». »Samtliga skådesamlingarnas lokaler förses med rikt sidoljus, vilket är den enda belysning, som bör ifrågakomma i salar och rum, där föremål skola utställas i montrer och skåp, försedda med hyllor. Takljus i dylika lokaler medför att hyllorna skugga varandra så att föremålen ej bli väl belysta.» Riksantikvarien har tänkt sig »studiesamlingens läge sådant, att den i möjligaste mån avdelning efter avdelning löper jämsides med skådesamlingen, vilket i flera avseenden är en avgjord förbättring», i jämförelse med att, såsom tidigare avsetts, förläggas i en särskild våning. »Dessutom bör», säger Riksantikvarien, »ej heller saknas en föreläsningssal. En sådan ingår numera i varje modern museibyggnad — , där museets föremål kunna få tjäna som åskådningsmaterial vid föreläsningar utan att behöva föras utanför museets murar. Det är framför allt den sist angivna synpunkten som på de flesta ställen varit utslagsgivande vid inrymmandet av föreläsningssalar i museibyggnader.»

376 »Till allt detta kommer, att möjlighet bör förefinnas att kunna genom påbyggnad bereda plats för ett eventuellt riksantikvarieämbete i överensstämmelse med Fornminnesvårdskommitténs förslag». Detta förslag upptager utom chefen, 3 antikvitetsråd, 3 intendenter, 2 bibliotekarier, 1 sekreterare, 1 notarie samt 3 kvinnliga biträden. Enligt detta nya program skulle erfordras en nyttig golvyta av omkring 5,840 kvm. fördelade sålunda: Skådesamlingen jämte föreläsningssal 3,400 kvm. studiesamlingen jämte ossuarium (200 kvm.)... 900 » bibliotek och arkiv jämte studiesal 570 » tjänsterum, fotografiateljé, konserveringsrum, uppackningsrum, frukostrum 820 » vaktmästarebostäder 150 » Summa 5,840 kvm. Härtill kommer eventuellt en konserveringsanstalt med 200 kvm. och ett riksantikvarieämbete med 360 kvm. Vad som sparats i utrymme genom samlingarnas uppdelning i skåde- och studiesamling har åtgått till beredande av bättre utrymme åt tjänstemännen, till fotografiateljé, konserveringsruin för föremål avjärn, trä och dylikt samt för textilier. Enbart sådana rum som föreläsningssalen och studiesalen vid biblioteket öka avsevärt byggnadens storlek, men torde knappast kunna uteslutas. Till programmet höra planskisser, med ledning av vilka man approximativt kan beräkna byggnadens volym till omkring 51,750 kbm. Själva byggnadskostnaderna, oberäknat alltså den för utställning och magasinering erforderliga inredningen, yttre anläggningar, flyttningskostnader m. m., skulle efter ett enhetspris pr kbm. av 55 kronor uppgå till omkring 2,846,250 kronor. För var dag som går hotas Nordiska museets samlingar av eldfaran från Galärvarvet, för var dag som går ökas svårigheterna för Vitterhetsakademien och dess tjänstemän att i de olidligt trånga och olämpliga nuvarande lokalerna kunna sköta och nyttiggöra de dem anförtrodda statssamlingarna. Alla hittills åtsporda äro eniga om, att norra delen av Galärvarvet är rätta platsen för Statens historiska museum. Byggnadssakkunniga anse därför, att norra delen av Galärvarvet bör fortast möjligt frigöras och att plats å detta område måtte upplåtas för nybyggnad ät Statens historiska museum, Kungl. myntkabinettet, Antikvariskt-topografiska arkivet och Antikvariski-numismatiska biblioteket samt åt Vilterhets-, historie- och antikvitetsakademien jämte Riksantikvarien. Skulle det emellertid visa sig omöjligt att invänta galärvarvsområdets frigörande, bör den storvulna tanken på ett svenskt kulturhistoriskt »Nationalmuseum» icke övergivas, innan man undersökt huruvida icke Statens historiska museum skulle kunna förläggas på området mellan Nordiska museet och Ladugårdslandsviken med biblioteksbyggnaden såsom en flygel till Nordiska museets byggnad,

377 varvid endast en mindre del av galärvarvsområdet måhända behövde tagas i anspråk. I uppsatsen »Ett framtida svenskt nationalmuseum» i Nordisk tidskrift för ar 1897 framkastar professor O. Montelius tanken på bildandet av ett dylikt museum genom att lokalt sammanföra: Statens historiska museum, Kungl. myntkabinettet, Livrustkammaren och Nordiska museet. Professor Montelius menar, att detta skulle låta sig göra i samband med den då under uppförande varande byggnaden för Nordiska museet. Samtidigt med huvudbyggnaden borde de båda projekterade flygelbyggnaderna utföras. »Härmed», säger professor Montelius, »vill jag icke säga, att Statens historiska museum skulle fördelas på de båda flyglarna, jag menar endast, att utrymmet i den nu under arbete varande huvudbyggnaden jämte utrymmet i de två flyglarna är så stort, som Nordiska museet och Statens historiska museum tillsammans under den närmaste framtiden kunna anses behöva. Huru utrymmet bör fördelas mellan de båda museerna, är en detaljfråga, på vilkens besvarande jag naturligtvis ej här kan inlåta mig — — — —. I mer än 50 år hava nu Statens historiska museum och Konstmuseet bott i samma hus, och endast ett fåtal av de hundratusentals personer, som varje år besökt det nuvarande Nationalmuseum torde hava haft kännedom om, att de båda samlingarna äro fullkomligt självständiga, var och en under sin styrelse.» Så skulle det, enligt professor Montelius mening, bliva även i det nya nationalmuseet. Det linnes väl, säger professor Montelius, i andra länder stora och dyrbara samlingar av ifrågavarande slag, men han känner ingen stad, där man i ett och samma museum skulle ha ett sådant material till studiet av det egna landets kulturhistoria under alla de olika perioderna, från äldsta till nuvarande tid. Förhållandena torde i detta avseende vara desamma ännu den dag som är. Det torde slutligen här böra erinras om att till kostnaderna för ordnandet av nya lokaler åt Statens historiska museum böra läggas kostnaderna för iordningställandet av lokalerna i Nationalmuseibyggnaden för deras nya ändamål.

Statens konstsamlingar inflyttades år 1866 i sina nuvarande lokaler i National- Statens konstmuseibyggnaden. Något för samlingarnas tillväxt reserverat utrymme fanns ej samlingar från början. Det ursprungliga relativt spatiösa anordnandet medgav emellertid ^g^j en viss sammandrängning. Under den tidrymd som följt, utgörande mer än ett halvsekel, har ingen ökning av det åt samlingarna anvisade utrymmet ägt rum, med undantag därav att de lokaler, som intill 1884 voro upplåtna åt Kungl. livrust- och klädkammaren, ställdes till förfogande för emottagande av statens konstslöjdsamlimgar, som genast fyllde det disponibla utrymmet, samt att i samband med genoinförandet av en del under åren 1913—1916 vidtagna ändringar

378 tvenne trapphus med hissar uppförts vid byggnadens sydöstra och nordöstra hörnpartier. Emellertid äro museets samlingar stadda i oavbruten utveckling. Så har skulptursamlingen mer än fördubblats, samlingen av oljemålningar i det närmaste fördubblats, miniatyrsamlingen mångdubblats, handtecknings- och gravyrsamlingen mer än fördubblats och konstslöjdsamlingen, som till större delen nybildats inom museet, nått en högst ansenlig utveckling. Föregående liksom följande uppgifter äro hämtade ur statsrådet och chefens för Ecklesiastikdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 18 april 1913, vilket finnes infört i Kungl. Majds proposition nr 238 till 1913 års Riksdag. Redan 1885 var utrymmet starkt anlitat och från och med år 1902, se bilaga 12, återkomma årligen i museichefens berättelser uttrycken för hans djupa bekymmer över de otillräckliga utrymmesförhållandena. Det svåraste hindret för lösandet avmuseets lokalfråga är alltjämt det förhållandet, att Statens historiska museum saknar egen byggnad och för sina samlingar upptager Nationalmuseibyggnadens hela bottenvåning. Ett uttryck för statsmakternas intresse för denna hela landets andliga kultur berörande fråga var det nådiga beslut av den 28 februari 1913, varigenom Kungl. Majd bemyndigade chefen för Ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga, för att dels utarbeta en mera detaljerad plan för de i Nationalmuseum förvarade konstföremålens anbringande och ordnande ävensom förslag till den i stadgarna för museet omförmälda grundplan för samlingarna, dels ock, då anledning funnes att antaga, att för förverkligandet av en dylik jämväl framtida behov avseende grundplan erfordrades vissa omändringsarbeten inom Nationalmuseibyggnaden och möjligen även tillbyggnad till densamma, i sistberörda hänseende åstadkomma nödig utredning och därefter framlägga de förslag jämte kostnadsberäkningar för deras genomförande, som av utredningen kunde föranledas. De med anledning av detta Kungl. Majds beslut tillkallade sakkunniga avlämnade den 3 april 1913 sitt betänkande. I detta utgingo de sakkunniga från den förutsättningen, att Statens historiska museum i framtiden skulle avflytta och lämna hela museibyggnaden åt konstsamlingarna. Denna förutsättning grundar sig på det förhållande att Nationalmuseibyggnaden allt igenom har karaktären av ett konstmuseum och aldrig skulle kunna med fördel apteras till historiskt museum. Ett sådant måste uppföras med hänsyn till detta särskilda ändamål och enligt modern museiteknisk uppfattning. På grund av de många olika tidsepoker som det, även arkitektoniskt sett, skall illustrera, fordras en helt annan och omväxlingsrikare grundplan än Nationalmusei strängt symmetriska byggnad har att erbjuda. Härtill kommer att enligt fackmäns enstämmiga åsikt Statens historiska museum bör, såsom ovan under rubriken »Statens historiska museum» framhållits, förläggas i närheten av Nordiska museets byggnad å Kungl. Djurgården. Såsom ytterligare skäl för konstsamlingarnas bibehållande i den nuvarande byggnaden anföra de sakkunniga, att Kronan vore ägare till ett parkområde invid museet, som erbjöde fördelaktig plats för dess utvidgande och som icke rimligtvis kunde användas till annat byggnadsändamål.

379 Vid det förhållande att frågan om nybyggnad för Statens historiska museum ännu icke funnit sin lösning, hade de sakkunniga ansett det vara nödvändigt tillse, om icke det dittillsvarande utrymmet inom konstavdelningen skulle kunna på ett fördelaktigare sätt utnyttjas genom vidtagande av ändamålsenliga förändringar i byggnaden. I överensstämmelse härmed hemställde de sakkunniga, anslutande sig till ett av målaren Rickard Bergh framlagt förslag, att omdaningen av museibyggnaden och därmed följande förändrad installering av dess konstskatter måtte gå successivt under tre på varandra följande perioder. Den första perioden, omfattande ändringsarbeten inom de för konstsamlingarna upplåtna lokalerna samt uppförande av tvenne utbyggnader vid östra fasadens norra och södra hörn innehållande trappor och hissar, av vilka en person- och en varuhiss. Den andra perioden inträder i och med att Statens historiska museum inflyttar i egen byggnad och dess lokaler i museibyggnaden överlämnas åt konstmuseet. De byggnadsarbeten, som erfordras under denna period, äro vissa inre omändringsarbeten samt övertäckande av den norra museigården med glastak och upptagande i bottenvåningen av valvbågar i gårdens fyra omfattningsmurar. Den tredje perioden omfattar uppförande av en tillbyggnad på den staten tillhöriga tomten, nu upplåten till park, som ligger öster om museibyggnaden. Denna tillbyggnad är tänkt i form av tyå flyglar i två våningars höjd utom souterrain, utgående från de båda nybyggda trapphusen och förenade vid parkens östliga gräns av en trevånings tvärbyggnad. De sakkunniga hemställde, att proposition måtte avlåtas till Riksdagen om anvisande av anslag för åren 1914, 1915 och 1916 till de under den första perioden föreslagna förändringsarbetena med respektive 112,000, 164,000 och 74,000 kronor eller tillhopa 350,000 kronor. Sedan Kungl. Majd till 1913 års Riksdag framlagt proposition om åtgärders vidtagande för realiserandet av de till första perioden hörande åtgärderna i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag och Riksdagen bifallit denna proposition, har Kungl. Maj:t den 4 juli 1913 funnit gott fastställa de i ärendet framlagda ritningarna och för år 1914 anvisat 112,000 kronor till byggnadsarbetenas utförande. Dessa arbeten äro nu slutförda, men fullföljandet av den ursprungliga planen omöjliggöres av att Statens historiska museum ännu innehar bottenvåningen och dess byggnadsfråga ännu är olöst. Genom nu företagna åtgärder har museets tavelsamling kunnat ordnas på ett överskådligt, systematiskt och estetiskt tillfredsställande sätt och erhållit goda och för en tid framåt tillräckliga lokaler, men museets övriga samlingar befinna sig alltjämt på den ståndpunkt, som redan i museinämndens underdåniga skrivelse av åren 1898 och 1902 betecknades som ohållbar. Något byggnatdsförslag berörande andra och tredje perioden föreligger icke, men Nationalmuseum förfogar över donerade medel, avsedda att användas för anordnandet av en tävling omfattande förslag till Nationalmuseets slutliga gestaltning.

380 Byggnadssakkunniga måste betrakta Statens konstsamlingar såsom fast lokaliserade så till vida, att de för framtiden böra förbliva i Nationalmuseibyggnaden. För institutionen kommer emellertid att erfordras avsevärda byggnadsanslag dels i samband med anordnandet av nya lokaler åt Statens historiska museum, dels längre fram i tiden då behovet av ökat utrymme framtvingar tillbyggnader. Statens Slatens trofésamling, som följt livrustkammarsamlingarna vid åtskilliga av yfésamhng. ^ess flyttningar och sålunda varit inrymd i De la Gardieska palatset (Arsenalen), Fredrikshov och Orangeribyggnaden i Kungsträdgården, hamnade omsider 1817 i Riddarholmskyrkan. Genom fukt, temperaturväxlingar och människors åverkan, särskilt vid dekoreringen av kyrkan till de kungliga begravningarna, blevo fanor och standar illa medfarna och delvis förmultnade. På konung Oscar II:s initiativ bortflyttades troféerna från kyrkan och befinna sig sedan 1906 magasinerade i Nordiska museet i avvaktan på att statsmakterna skola besluta sig att åt denna, ur så inånga synpunkter dyrbara och sällsynt rika samling ge en densamma värdig och varaktig fristad. I artikeln »Artillerimuseum» har omnämnts den under utredning varande frågan om troféernas överförande till Artillerigården och förvarande i Armémuseet därstädes. Av de sexton till denna grupp hörande statsinstitutionerna kunna icke mer än tre sägas vara i egentlig mening fast lokaliserade, nämligen: Artillerimuseet, Geologiska museet, Naturhistoriska riksmuseet. Ytterligare tre lära väl komma att stanna i de Kronans hus vari de nu befinna sig; men de äro i behov av utvidgningar föranledande avsevärda kostnader. Dessa tre äro: Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Statens konstsamlingar (Nationalmuseum). För Statens trofésamling kan beredas plats i Tyghuset å Artillerigården, när Artilleri- och ingenjörhögskolan därifrån avflyttar till den nya byggnaden i kv. Kandidaten. För Krigsarkivet kan beredas provisorisk (eventuellt definitiv) lokal i sistnämnda nybyggnad. För de återstående åtta institutionerna: Antikvariskt-topografiska arkivet, Kammararkivet, Antikvariskt-numismatiska biblioteket, Etnografiska museet,

381 Flottans museala samlingar, Kungl myntkabinettet, Livrustkammaren, Statens historiska museum torde förr eller senare nya byggnader behöva uppföras, i första rummet för Statens historiska museum jämte de tre därmed samhörande: Antikvariskttopograiiska arkivet, Antikvariskt-numismatiska biblioteket och Kungl. myntkabinettet; därnäst för Etnografiska museet och Flottans museala samlingar. Kammararkivets lokalfråga löses samtidigt med uppförande av tillbyggnader till Riksarkivet.

Grupp

Ii.

I n s t i t u t i o n e r för offentliga föreställningar. Dramatiska teaterns nuvarande byggnad uppfördes under åren 1901 —1908 med Dramatiska lotterimedel för en kostnad av omkring 6,300,000 kronor. Byggnadens vård och teatern. underhåll handhaves av Byggnadsstyrelsen med medel av styrelsens ordinarie anslag till »byggnader och reparationer». Brandförsäkringsavgiften, 19,954: 64 kronor, utgår av särskilt anslag. Teaterverksamheten bedrives av ett aktiebolag och en av Kungl. Majd förordnad styrelse. Kungl. operans nuvarande byggnad uppfördes under åren 1891—1898 med lotterimedel för en kostnad av omkring 5,200,000 kronor. Byggnadens vård och underhåll handhaves av Byggnadsstyrelsen med medel av styrelsens ordinarie anslag till »byggnader och reparationer». Brandförsäkringsavgiften, 18,313: 76 kronor, utgår av särskilt anslag. Teaterverksamheten bedrives av ett aktiebolag och en styrelse bestående av 5 personer, varav Kungl. Majd utser 3.

Kungl. operan.

S/aaVon-byggnaden, som uppfördes åren 1910—1912 för omkring 1,250,000 kronor lotterimedel, tillhör, liksom de båda föregående institutionsbyggnaderna, statsverket och förvaltas av en av Kungl. Majd tillsatt styrelse, vilken ansvarar för dess underhåll. Ärliga besiktningar i och för bestämmande av behövliga underhållsåtgärder förrättas av Byggnadsstyrelsen. Dessa tre institutioner äro att betrakta såsom fast lokaliserade.

Stadion.

382 C.

SAMMANSTÄLLNING AV FÖREGÅENDE UPPGIFTER RÖRANDE VERKENS OCH INSTITUTIONERNAS LOKALBEHOV. En sammanfattning av resultaten av föregående undersökningar avser i första rummet att ge en överskådlig bild av den centrala statsförvaltningens och de i Stockholm förlagda institutionernas lokalförhållanden ur synpunkten av det oss givna uppdraget, att utarbeta förslag till en allmän plan för statens byggnadsverksamhet inom Stockholm ävensom för användandet och tillgodogörandet av statens fastigheter därstädes. Ur denna synpunkt intressera oss mindre de verk och institutioner som äro eller inom kort beräknas bliva »fast lokaliserade», det vill säga, som hava fått eller beräknas inom kort (senast 1926) kunna få tillräckliga och lämpliga lokaler i något Kronans hus, och vilka sålunda kunna antagas icke behöva förorsaka statsverket utgifter för om-, till-, på- eller nybyggnader under en avsevärd tid framåt, i alla händelser icke under de 20 å 30 år, vilka säkerligen komma att förflyta, innan alla de ännu »lokalt oreglerade» verken och institutionerna hinna få sina lokalfrågor ordnade. Vi uppdela sålunda statens verk och institutioner i »fast lokaliserade» och »lokalt oreglerade». Då det kan vara av ett visst intresse att veta den under 10-årsperioden 1917—1926 uppnådda effekten av de på sid. 59 angivna åtgärderna för beredande av tjänsterum i staten tillhöriga byggnader, har den först nämnda gruppen uppdelats i två, den ena omfattande sådana verk och institutioner som före år 1917 kunde anses vara eller inom kort bliva »fast lokaliserade», den andra omfattande sådana verk och institutioner som genom ovan berörda åtgärder erhållit eller beräknas senast år 1926 erhålla »fast lokalisering». Till den förra av dessa två grupper hava anslutits sådana verk, för vilka Stockholms stad tillhandahåller lokaler, och till den senare dels några verk, som oberoende av de å sid. 59 angivna åtgärderna blivit eller bliva fast lokaliserade senast år 1926, dels en institution, vars verksamhet upphört under den ifrågavarande tidsperioden. I nedanstående förteckning redovisas sålunda de i tabell 3 upptagna verken och institutionerna under tre rubriker.

1.

Verk och institutioner, som före år 1916 kunde anses v a r a eller inom kort bliva »fast lokaliserade», och sådana, åt vilka Stockholms stad tillhandahåller lokaler. Grupp 1. Hovstaterna.

Hovförvaltningen, Hovkonsistoriet, Hovmarskalksämbetet, Hovstallet,

Husgerådskammaren, Riksmarskalksämbetet, Ståthållareämbetet.

383 Grupp 4. Ämbetsverk. IV. arméfördeln. expedition, V. arméfördeln. » Arméförvaltningen, Civilanställningskomm., Stockholms lantrullf. exp., Stockholms stadsrullf. exp., Sjökarteverket, Länsstyrelsen, Överståthållareämbetet,

Grupp 8. F å n g v å r d s a n s t a l t e r . Centralfängelset (Långholmen).

Grupp 9. S j u k v å r d s a n s t a l t e r . Stockholms hospital (Konradsberg). Grupp 10. Akademier. Akademien för de fria konsterna, Ingenjörsvetenskapskademien, Lantbruksakademien, Svenska akademien, Vetenskapsakademien.

Kammarkollegium, Kammarrätten, Myntverket, Postsparbanken, Riksräkenskapsverket, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Stockholms tullkammare, Stockholms paekhusinspektion,

Grupp 11. P r a k t i s k t - v e t e n s k a p l i g a anst. Centralanstalten för jordbruksförsök, Statens provningsanstalt, Statens skogsförsöksanstalt, Sveriges geologiska undersökning.

Fryshusstyrelsen, Kommerskollegium, Patentverket. Grupp 5. Affärsdrivande Generalpoststyrelsen, Järnvägsstyrelsen.

verk.

Grupp 6. Riksdagen och dess verk. Riksbanken, Riksdagen, Riksdagsbiblioteket. Grupp 7. Militära k å r e r ningar. Ammunitionsfabriken, Fälttelegrafkåren, Göta livgarde, Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Svea livgarde, Flottans station.

och

inrätt-

S u m m a 65 v e r k och i n s t i t u t i o n e r .

Grupp 12. U n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r . Blindinstitutet (Tomteboda), Folkskolelärarinneseminariet, Krigshögskolan, Krigsskolan, Navigationsskolan Sjökrigsskolan, Skogshögskolan, Veterinärhögskolan.

Grupp 13. Arkiv, bibliotek, m u s e e r . Artillerimuseet, Geologiska museet, Naturhistoriska riksmuseet. Grupp 14. Inst, offentl. föreställningar. Dramatiska teatern, Kungl. operan, Stadion.

2.

V e r k o c h i n s t i t u t i o n e r , s o m g e n o m d e å sid. 59 a n g i v n a f a s t i g h e t s k ö p e n o c h b y g g n a d s a n s l a g e n erhållit e l l e r h e r ä k n a s s e n a s t år 1926 erhålla slutgiltig placering.

Anm. Till denna kategori hava vi även räknat Telegrafst3'relsen, Lotsstyrelsen och Svea ingenjör kår, vilka fast lokaliserats under tidsperioden 1916—1926, ehuru därför erforderliga anslag ej upptagits i tablån å sid. 59, ävensom Länscellfängelset, vilket under denna period nedlagts. Även i andra avseenden har denna förteckning, jämförd med den å sid. 214, kunnat under betänkandets tryckning kompletteras och justeras.

Grupp 2. Rätter och juridiska verk. Processkommissionen. Grupp 4. Ämbetsverk. Fastighetsregisterkommissionen, Fångvårdsstyrelsen, Generalstaben, Infanteriinspektionen, Kavalleriinspektionen, Militärläroverksinspektionen, Remonteringsstyrelsen, Tränginspektionen,

Grupp 7. Militära Svea ingenjörkår.

kårer.

Grupp 8. Fångvårdsanstalter. Länscellfängelset (Östermalm).

Försäkringsrådet,

Grupp 10. Akademier. Krigsvetenskapsakademien.

Medicinalstyrelsen, Pensionsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kontrollstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Universitetskanslern, Lantmäterikontoret, Rikets allmänna kartverk. Stuteriöverstyrelsen,

Grupp 11. Praktiskt-vetenskapliga anstalter. Meteorologisk-hydrografiska anstalten, Statens farmaceutiska laboratorium, Statens rättskemiska » Grupp 12. U n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r . Artilleri- och ingenjörhögskolan, Konsthögskolan, Sjökrigshögskolan, Tandläkareinstitutet.

Fartygsinspektionen, Lotsstyrelsen, Skeppsmätningskontrollören, Sprängämnesinspektören. Grupp 5. Affärsdrivande Telegrafstyrelsen.

Grupp 6. Riksdagen och dess verk. Riksgäldskontoret, Riksdagens justitieombudsman, Riksdagens militieombudsman.

verk.

S u m m a 38 verk och i n s t i t u t i o n e r .

Grupp 13. Arkiv, bibliotek, museer. Trofésamlingen.

385 Efter år 1926 »lokalt oreglerade» verk och institutioner med angivande av föreslagen placering. Verk och institutioner

Provisorisk placering i

Slutgiltig placering i

Sid.

Grupp 2. R ä t t e r och j u r i d i s k a verk. Högsta domstolen Krigshovrätten

Gamla rådhuset sid. 223.

Lagberedningen Lagrådet Nedre justitierevisionen. Regeringsrätten Svea hovrätt

Gamla kungshuset Något Kronans hus Gamla kungshuset ] Gamla rådhuset

219 Garnisonssjukhuset Nytt hovrättshus på Garnisons sjukhusets tomt 221 Garnisonssjukhuset | 219 219 219 219 Nytt hovrättshus på Garnisons221 sjukhusets tomt

Grupp 3. Kungl. Majds kansli. Statsrådsberedningen Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet.. Finansdepartementet Ecklesiastikdepartementet Jordbruksdepartementet Handelsdepartementet Justitiekanslersämbetet

Nytt kanslihus

231 Arvfurstens f. d. palats

235 Nytt kanslihus

231 Grupp 4. Ä m b e t s v e r k . 254 Fredrikshov Arméns kasernbyggn.-nämnd ... Djurgårdskommissionen 254 Lantförsvarets kommandoexp.... Nytt kanslihus 231 Chefens för kustartilleriet exp. Ny byggnad (Marinförvaltningen) 243 Högste befälh:s över kustfl. » 244 Marinförvaltningen 244 Mariustaben 244 Nytt kanslihus Sjöförsvarets kommandoexp. ... 231 Gamla riksdagshuset Arbetsrådet och centr. skiljenmd 245 Nybyggnad i kv. Fyrmörsaren 248 Itiksförsäkringsanstalten Gamla riksdagshuset Socialstyrelsen 249 Yrkesinspektionen 249 Fredrikshov Byggnadsstyrelsen Kv. Murmästaren 252 Oxenstiernska huset Bank- och fondinspektionen ... 255 Gamla tullh. (om- och tillbyggt) 255 Generaltullst3'relsen Ny museibyggnad (Galärvarvet) 368 Riksantikvarien Lokal förhyres tills vidare Statens biografbyrå 263 Hessensteinska huset Lantbruksstyrelsen 264 Lantmäteristyrelsen Stenbockska huset.... 273 276 Oxenstiernska huset. Försäkringsinspektionen 25

386 Verk och institutioner

Provisorisk placering i

Slutgiltig placering i

Grupp 5. Affarsdrivande verk. N

Domänstyrelsen Vattenfallsstyrelsen Grupp 7.

y byggnad (Riddarholmen) ...I 278 Ny byggnad (kv. Björnen) 279

Militära k å r e r och inrättningar.

Arméns centr. beklädnadsverkst. Arméns intendenturförråd Positionsartilleriregementet Stockholms tygstation j Svea artilleriregemente

Svea artilleriregementes

kasern

j kasernen utr3'mmes Nytt etablissement vid Järva... 289

Grupp 9. S j u k v å r d s a n s t a l t e i Garnisonssjukhuset

Ny byggnad å Ladugårdsgärdet

Grupp 10. Akademier. Musikaliska akademien Vitterhels-, hist.- o. antikv. akad.

I Nuv, Utrikesministerhotellet ... : Ny museibyggnad å Galärvarvet

Grupp 11. P r a k t i s k t - v e t e n skapl. anstalter. Statens bakteriologiska laborat. Stat. veterinärbakteriolog. anstalt Grupp 12. Undervisningsanstalter. Farmaceutiska institutet Gymnastiska centralinstilutet Högre lärarinneseminariet ... Karolinska institutet Musikkonservatoriet Nya elementarskolan Tekniska högskolan Tekniska skolan

Ny byggnad vid Solnaskogen... Ny byggnad vid Frescati

Tekn. högskolans gamla kemibyggnad Svea ingenjörkårs f. d. kasern Ny byggnad vid Stadion Tillbyggnad till nuv. lokal Ny byggnad vid Ladugårdsgärdet Utvidg. i nuv. byggnad

Grupp 13. Arkiv, bibliotek, museer. Antikvariskt-topografiska arkivet Kammararkivet Krigsarkivet Kv. Kandidaten. Riksarkivet Antikvariskt-numismatiska bibi. Kungl. biblioteket Etnografiska museet Flottans museala samlingar Kungl. myntkabinettet Statens historiska museum Livrustkammaren I Nordiska museet Statens konstsamlingar .,..|

Summa 70 verk och institutioner.

Ny bj'ggnad vid Valhallavägen... Tekn. högskolans f. d. byggnader

Ny byggnad på Galärvarvet Riksarkivet Tillbyggnader å Riddarholmen Ny bj'ggnad på Galärvarvet ... Tillbyggnader till nuv. byggnad Ny bj r ggnad vid Frescati Ny byggnad på Galärvarvet j {Tillbyggnad till Nationalmuseum

387 I 2:dra kategorien äro upptagna de verk och institutioner, som fått eller med Kategot ganska stor grad av visshet komma att få sina lokalförhållanden ordnade under tiden 1917-1926. Denna 1 O-årsperiod är vald, emedan från och med år 1917 började ett målmedvetet arbete för beredande av tjänsterum i staten tillhöriga byggnader åt i Stockholm förlagda centrala ämbetsverk och statsinstitutioner dels genom iordningställande av för ändamålet inköpta fastigheter, dels genom nybyggnader. Perioden avslutas naturligt med" år 1926, då man beräknar att hava färdiga de två nya ämbetsbyggnaderna i kv. Murmästaren och Kandidaten. Härmed är visserligen icke målet nått, icke ens ifråga om de centrala ämbetsverkens lokalisering,' men i och med 1926 kan man säga, att första akten avslutas. Vad som ligger hitom 1927 är i det stora hela konsekvenser av redan vidtagna åtgärder och kan sålunda med större säkerhet beräknas än vad därefter skall ske. Man kan sålunda redan nu beräkna, att under ifrågavarande 10-årsperiod minst 38 verk och institutioner bliva »fast lokaliserade», varav skulle kunna dragas den slutsatsen, att återstående 70 »lokalt oreglerade» verk och institutioner, som bilda den 3:dje kategorien, möjligen skulle kunna komma i åtnjutande av samma förmån under de två närmast följande 1 O-årsperioderna. Man kan även redan nu med ganska stor grad av säkerhet beräkna vad regleringen av de de 38 verkens lokalfrågor skall komma att kosta statsverket i form av utgifter för fastighetsköp och byggnadsarbeten genom att sammanställa siffrorna" i tablån å sid. 59 med uppgifterna å sid. 213 och följande, kompletterade med av Telegrafstyrelsen, Arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt Byggnadsstyrelsen tillhandahållna kostnadsberäkningar. Intill utgången av år 1922 hade dessa utgifter uppgått till: för fastighetsköp kr. 12,149,432:24 för byggnadsarbeten, avslutade arbeten, sid. 213 6,416,572:79 » » Svea ing.-kårs kasern sid. 289... 4,961,736: — » » kv. Murmästaren 704,733:48 » » » Kandidaten 469,493:65 12,552,535:92 Summa kronor 24,701,968: 16 Intill utgången av år 1926 beräknas ytterligare tillkomma följande utgifter: för fastighetsköp, Rosenbad nr 5 kr. » byggnadsarbeten, Rosenbad nr 5 100,000 » » Brunkebergstorg 2, Telegrafstyrelsen 613,062 » » Grmla s. riksbanksh., Lotsstyrelsen .. 67,000 » » Svartmangatan 9, Kontrollstyrelsen ... 120,000 » » Preisiska huset, Länsstyrelsen m. fl. —x » » Sergelgatan 1, Konsthögskolan 28,500 » » Skogsinst. f. d. byggn., Reprodukt.-anst. 76,000 Transport kr. 1,004,562

2,000,000

2,000,000

1 För ändringarna i Preisiska huset finnas medel reserverade av ett tidigare anslag, som ingår i ovanstående s u m m a 6,416,572: 79.

388 ,... , , , Transport kr. 1,004,562 for byggnadsarbeten, V. Trädgårdsg. 10, Lantmäteristyr. skola 34,000 » » Rosenhaneska huset, Riksarkivet » » » Tyghuset, Trofésamlingen 300,000 » » Murmästaren 2 695,266 Kandidaten 4*480,506

2,000,000

8,514,334

Summa kronor 10,514,334 De sammanlagda utgifterna för ifrågavarande fastighetsköp och byggnadsarbeten under 10-årsperioden 1917-1926 kunna alltså beräknas uppgå till summa a) 35,216,302 kronor. I denna summa ingår hela inköpsbeloppet för fastigheterna i kv. Björnen, Kungl. Trädgården och Rosenbad, ehuru dessa fastigheter i stor utsträckning äro uthyrda såsom bostäder eller till affärsändamål, vilka med all sannolikhet icke torde komina att under den ifrågavarande 10-årsperioden tagas i bruk för statsverkets räkning. Statsverket uppbär en hyresinkomst av dessa fastigheter å sammanlagt 320,005 kronor, fördelade sålunda: kv. Björnen nr 1, 2, 3 och 9 » Kungl. Trädgården nr 4 » Rosenbad nr 6

[ '_'

k r 111705 »' 30/0OO » 178^300

Summa kronor 320,005 Denna hyresinkomst motsvarar efter 7 % ett kapital av 4,571,500 kronor, vilket icke kan betraktas såsom en utgift för beredande av lokaler för statsverkets institutioner utan tills vidare bör fråndragas ovanstående summa a). Den verkliga kostnaden för ordnandet av lokalförhållandena åt de 38 verk och institutioner, som hänförts till 2:dra kategorien, kan sålunda beräknas uppgå till summa b) 30,644,802 eller i medeltal pr år 3,064,480 kronor. För dessa medel ha åstadkommits, förutom ett helt kasernetablissement, omkring 1,475 nya tjänsterum samt ändringar och reparationer av omkring 480 tjänsterum i. staten redan tillhöriga byggnader. Samtidigt minskas summan av statsverkets årliga hyresersättningar med 340,550 kronor. Fråndrages från summan b) dels kostnaderna för Svea ingenjörkårs kasernetablissement, 4,961,736 kronor, dels kostnaderna för de ovan inberäknade ändringarna och reparationerna i redan befintliga tjänsterum i Kronan tillhöriga hus, omkring 1,212,762 kronor, erhålles summan c) 24,470,304 kronor, som representerar utgifterna för anskaffande av de nytillkomna 1,475 tjänsterummen. Medelkostnaden pr rum skulle alltså vara 16,590 kronor, vilket kommer det å sid. 214 beräknade ganska nära. Då de affärsdrivande verkens fastighetsköp och byggnadskostnader för anskaffande av arbetslokaler åt tjänstemännen bokföras som kapitalplacering (sid. 33), torde de i summan b) ingående posterna för Vattenfallsstyrelsen och Telegrafstyrelsen böra uppföras särskilt och summan redovisas sålunda: Då Rosenhaneska huset icke kan iordningställas till förvaltningscentrum åt Riksarkivet, förrän ett nytt arkivmagasin uppförts, torde de vid Generalstabens avflyttning möjligen erforderliga reparationerna kunna utföras med medel av Byggnadsstyrelsens ordinarie anslag för dylika ändamål

389 utgifter för fastighetsköp och byggnadsarbeten kapitalplacering

kr. 28,477,165 » 2,167,637 Summa kronor 30,644,802

Det är klart, att denna summa icke omfattar alla de byggnadsarbeten i Stockholm, som under denna period utförts med av Riksdagen anvisade medel, bland annat alla de arbeten för vilka medel tidigare beviljats, men vilka icke kommit till utförande eller hunnit avslutas före ingången av år 1917. Detta framgår även av en inom Byggnadsstyrelsen gjord sammanställning av ur Riksdagens skrivelse till Konungen hämtade uppgifter rörande av Riksdagarna 1913—1922 a riksstater och tilläggsstater anvisade belopp för byggnadsarbeten och fastighetsköp inom Stockholm i och för här ifrågavarande ändamål med undantag av anvisningar till de affärsdrivande verken och försvarsväsendet. Uppgift på av Riksdagen anvisade medel till vissa ny- och ombyggnadsarbeten samt fastighetsköp i Stockholm åren 1913—1922. År 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 Summa

Nybyggnader

Ombyggnader

Summa

2,463,715 1,440,847 2,243,337 2,000,000 951,281 10,481,197 8,823,000 3,612,369 3,732,000 678,000

300,415 525,600 712,831 209,928 238,057 854,692 2,210,307 2,637,683 3,701,240 542,940

2,764,130 1,966,447 2,956,168 2',209,928 1,189,338 11,335,889 11,033,307 6,250,052 7,433,240 1,220,940

36,425,746

11,933,693

48,359,439

Medeltal för de 10 åren » » » 5 första åren » » » 5 senare åren

4,835,944 2,217,202 7,454,686

Den starka höjningen av summorna åren 1918 och 1919 torde delvis bero därpå, att vid denna tid inköptes fastigheter för närmare 11,000,000 kronor. De kraftiga vågrörelser inom alla ekonomiska förhållanden, som världskrigets storm uppväckte, hava ägt rum under denna 10-årsperiod och gör den därför måhända mindre lämplig att tjäna som norm för storleken av riksbudgetens olika poster under ekonomiskt lugnare tider, men medeltalet av de 5 första årens anslagssiffror, 2,217,202 kronor, torde dock kunna antagas representera det normala under förkrigstiden.

390 Kategori 3.

Till den 3:dje kategorien har hänförts de centrala ämbetsverk och statsinstitutioner, vilka antagas vara ännu »lokalt oreglerade» vid 1927 års ingång och vilka enligt ovanstående förteckning uppgå till ett antal av 70. I föregående avdelning av detta kapitel har angivits de olika anledningar, på grund av vilka dessa icke kunna sägas vara tillfredsställande lokaliserade. Fjorton av dem befinna sig i förhyrda lägenheter och böra efter hand överflyttas i Kronans hus. Åtskilliga lida ännu av trångboddhet eller av splittring, andra åter måste flyttas för att bereda utvidgningsmöjligheter åt i byggnaden kvarboende verk. I en del fall kan lokalfrågan lösas genom tillbyggnad till respektive institutionsbyggnader, andra verk åter kunna, efter mer eller mindre omfattande ändringsarbeten, placeras i utrymda, statsverket tillhöriga byggnader eller lägenheter. Vi hava beräknat, att för en tillfredsställande lokalisering av de 70 verken och institutionerna skulle erfordras dels 15 nya byggnader, varav ett kasernetablissement, dels omfattande till- och ombyggnadsarbeten i 11 Kronan tillhöriga byggnader, dels mindre omfattande inrednings- och reparationsarbeten i 6 andra Kronans hus. Att framlägga ett förslag till plan för genomförandet av dessa byggnadsarbeten är ett av ändamålen med denna utredning. Vi skola härvid först söka uppställa dem i den ordningsföljd, som betingas i första rummet av de beträffande institutionernas mer eller mindre trängande behov av lämpligare lokaler, men även av andra faktorer, som här nedan skola närmare beröras.

Ämbetsver- Sedan åtskilliga år tillbaka har det mest trängande lokalbehovet gjort sig brldskande § ä l l a n d e i n o m gruppen »ämbetsverk». Statsmakterna hava också, delvis enligt lokalfrågor. h yggnadssakkunnigas anvisningar, vidtagit kraftiga åtgärder för avhjälpande aV lokalbristen inom denna grupp. Riksstatens byggnadsanslag för huvudstaden under de senast förflutna 6 åren avse företrädesvis anskaffande av lokaler åt ämbetsverk, vilket under en lång följd av år dessförinnan försummats (sid. 23). Mest brådskande äro givetvis de lokalfrågor som stå i samband med omflyttningarna, då de nya ämbetshyggnaderna i kv. Murmästaren och Kandidaten år 1926 skola tagas i bruk; då Generalstabens hus utrymmes, Väg- och vältenbyggnadsstyrelsen flyttar från Gamla riksdagshuset, Rikets allmänna kartverk lämnar Skogsinstitutets f. d. byggnad och en våning i Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus, Byggnadsstyrelsen det Preisiska huset samt" Artilleri- och ingenjörhögskolan det gamla Tyghuset i Artillerigården. Byggnadssakkunniga hava föreslagit, att följande åtgärder vidtagas i samband med nämnda, snart förestående omflyttningar: att Rosenhaneska huset upplåtes åt Riksarkivet, att Preisiska huset i sin helhet upplåtes till Länsstyrelsen och länets lantmälerikontor samt till bostad åt landshövdingen, att Skogsinstitutets f. d. byggnad tills vidare upplåtes åt Statens reproduktionsanstalt, att Artilleri- och ingenjörhögskolans lokaler å Artillerigården upplåtas åt Artillerimuseum och Statens trofésamling,

391 att två våningar i Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus tills vidare upplåtas till Lantmäteristyrelsens undervisningsanstalt, att Sergelgatan nr 1 iordningställes åt viss del av Konsthögskolan, att Väg- och valtenbyggnadsstyrelsens lokaler i Gamla riksdagshuset upplåtas åt Socialstyrelsen, Arbetsrådet och centrala skiljenämnden samt åt Yrkesinspektionen. Kostnaderna för dessa åtgärder, med undantag av den sistnämnda, äro även upptagna bland dem som ovan beräknats komma att utgå före år 1927. Vidkommande upplåtelsen av lokaler i Gamla riksdagshuset åt Socialstyrelsen, Gamla riksvarmed avses, att under ett tak samla styrelsens spridda avdelningar och med dagshuset. styrelsen samhörande verk, fordras för dess genomförande, att icke blott Vägoch vattenbyggnadsstvrelsen utan ock Domänstyrelsen och Lantbruksstyrelsen förflyttas från Gamla 'riksdagshuset. Vi hava föreslagit, att åt Lantbruksstyrelsen 'upplåtes Hessensteinska huset, där Socialstyrelsen nu residerar, och att åt . Domänstvrelsen inköpes lämplig fastighet. Genoin en dylik omflyttning skulle 5 verk bliva fast lokaliserade och Gamla riksdagshuset få en användning, som har alla utsikter att bliva bestående under en lång tid framåt. Även i ett annat av Kronans hus på Riddarholmen, Gamla kungshuset, be- Gamla kungshöver en omflyttning snarast möjligt äga rum. Det är särskilt Svea hovrätts j™*0?^ lokaler i denna byggnad, som blivit otillräckliga. Socialstyrelsen, D o m ä n s t y r e l - ^ / palats sen och Svea hovrätt äro de verk, som f. n. lida mest av trångboddhet och lokalsplittring. Men även Kammarkollegium och Statskontoret behöva ökat utrymme. Byggnadssakkunniga föreslå därför: att Svea hovrätt förflyttas till Gamla rådhuset, vilket för ändamålet inköpes eller förhvres, samt att de sålunda ledigvordna rummen i Gamla kungshuset fördelas mellan Kammarkollegium, Statskontoret, Regeringsrätten och Lagrådet. Härigenom blir det möjligt att iordningställa Arvfurstens f. d. palats uteslutande till tjänstelokaler åt Utrikesdepartementet och bostad åt utrikesministern, samt att upplåta nuvarande Utrikesministerhotellet åt Musikaliska akademien, dess arkiv och dess bibliotek samt till viss del av undervisningen vid Musikkonservatoriet. Genom de sålunda föreslagna omflyttningarna skulle användningen av ytterligare tre Kronans hus — Gamla kungshuset. Arvfurstens f. d. palats samt Utrikesministerhotellet - fixeras för lång tid framåt och bland annat den under en följd av år ifrågasatta kostsamma ombyggnaden av Konservatonebyggnaden bliva obehövlig. En lokalfråga inom gruppen »ämbetsverk», som under den närmaste tiden Gamla tulllärer tvinga sig fram till avgörande, är frågan om ordnandet av Generaltullstyhuset.

392 relsens lokaler, sedan Stockholms stad skaffat andra lokaler åt de avdelningar av tullverket, för vilka staden skall tillhandahålla tjänsterum och vilka hittills varit inrymda i Tullhuset. De olägenheter av trångboddhet och lokalsplittring, varav Generaltullstyrelsen nu besväras, kunna härigenom avlägsnas. Byggnadssakkunniga hava därför föreslagit, att Gamla tullhuset jämte det s. k. Accishuset genom om- och tillbyggnader göras skickade att inrymma samtliga Generaltullstyrelsens tjänstelokaler, eventuellt även undervisnings- och museilokaler, samt att förhandlingar omedelbart inledas med Stockholms stad om avtal och uppgörelse angående äganderätten till fastigheterna nr 3 och nr 7 i kv. Argus samt eventuellt om inköp av den staden tillhöriga tomten nr 2 i samma kvarter, ävensom med ägaren av tomten nr 1 om inköp för statsverkets räkning även av denna fastighet. Kv. Björnen.

En annan lokalfråga inom samma grupp tarvar även ett snart avgörande. Den gäller Vattenfallsstyrelsens installerande i de för ändamålet inköpta fastigheterna i kv. Björnen, varigenom skulle bland annat inbesparas ett årligt hyresbelopp av omkring 100,000 kronor. Byggnadssakkunniga anse därför," att nuvarande byggnader å tomten nr 3 och 9 i kv. Björnen genom om- och tillbyggnader böra så fort ske kan iordningställas för Vattenfallsstyrelsen. Alla hittills utförda och ovan föreslagna åtgärder för ordnandet av de centrala ämbetsverkens lokalisering avse att för lång tid framåt fixera användningen av vissa Kronans hus genom att i dem sammanföra samhörande verk och giva varje verk lämpliga lokaler. Sedan nämnda åtgärder genomförts, återstå ännu av de å sid. 385 föreslagna placeringarna inom gruppen »ämbetsverk» dels sammanförandet i en byggnad av Marinförvaltningen med Marinstaben, Chefen för kustartilleriet och Högste befälhavaren över kustflottan, dels sammanförandet av de sociala försäkringsverken i en annan byggnad, dels slutligen Byggnadsstyrelsens, Djurgårdskommissionens och Kasernbyggnadsnämndens förflyttande till Fredrikshov och Lantmäteristyrelsens förflyttande till Stenbockska huset. Dessa placeringar, som delvis förutsätta betydande nybyggnadsarbeten, torde dock knappast kunna ifrågakomma under den närmaste 10-årsperioden räknad från och ined år 1927.

kamlåus

, E n l o k a l f r å g a > s o m däremot icke tål något längre dröjsmål, är, såsom vi i detta betankande flera gånger haft anledning framhålla, beredande av lämpliga lokaler åt Kungl. Majds kansli. Ett nytt kanslihus måste uppföras och nödiga förarbeten härför snarast möjligt igångsättas. Då tiden nu sent omsider synes mogen för denna frågas avgörande, anse Byggnadssakkunniga, att av förestående större byggnadsföretag detta bör sättas främst och föreslå därför, att statsmakterna inom närmast liggande tid måtte besluta anslå'medel till uppförande av ett nytt kanslihus å kv. Vulcanus och Mars, och att härför nödvändiga uppgörelser med Stockholms stad angående äganderätten till kv. Mars med därå befintliga byggnader omedelbart måtte förberedas och avslutas.

393 Den grupp av statsinstitutioner, som närmast efter ämbetsverken och Kungl. Arkiv, biblioMajds kansli bör komma i åtanke, och vilken liksom ämbetsverken under en tek, museer. lång följd av år varit styvmoderligt behandlad ifråga om byggnadsanslag, är grupp 13, »arkiv, bibliotek'och museer». Av vad tidigare anförts rörande Riksarkivet och Statens historiska museum framgår, dels att Riksarkivet lider både av trångboddhet och lokalsplittring, dels att genom anordnande av nya lokaler åt Statens historiska museum lokalförhållandena kunna bli drägliga även för Statens konstsamlingar. Båda dessa sistnämnda institutioners lokalfrågor äro av gammal dato och jämte Riksarkivets de viktigaste i grupp 13 att snart få definitivt ordnade. De av Byggnadsstyrelsen föreslagna tillbyggnaderna till Kungl. biblioteket torde vara så nödvändiga för den dyrbara samlingens rationella vård och så viktiga för institutionens verksamhet, att anslag härför inom kort måste beviljas. Byggnadssakkunniga beräkna: att under 10-årsperioden 1927—1936 nytt arkivmagasin uppföres åt Riksarkivet endera å den Stockholms stad tillhöriga auktionsverkstomten eller å Norstedt & Söners tomt; i samband varmed dess förvaltningscentrum föilägges till Rosenhaneska huset, och den nuvarande riksarkivbyggnadens expeditions-, ämbets- och forskarerum omändras till arkivmagasin; att förhandlingar i god tid inledas om förvärvande av äganderätten till endera av dessa fastigheter; att nya lokaler anvisas åt Statens historiska museum jämte Riksantikvarien och Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien samt övriga under dess vård ställda statssamlingar endera i Nordiska museets emedelbara närhet eller i Positionsartilleriets nuvarande kasern; att inom närmaste tid anslag beviljas till utförande av tillbyggnader till Kungl. biblioteket. Inom museigruppen befinna sig vidare två stora statssamlingar, vilkas värde och betydelse är av den art, att statsmakterna icke lära kunna undgå att snart vidtaga åtgärder för att göra dem i sin helhet tillgängliga för allmänheten och för forskare. Vi avse Naturhistoriska riksmuseets etnografiska samlingar och Statens sjökrigshistoriska samlingar, de senare utgörande ett motstycke till Artillerimuseet, vilket redan länge haft en förnämlig lokal i Artillerigårdens huvudbyggnad. Byggnadssakkunniga beräkna: att frågan om ny byggnad för ett etnografiskt museum vid Frescati bör kunna upptagas till definitivt avgörande under 10-årsperioden 1926—1936, men att frågan om definitiv lokal åt ett marinmuseum knappast kan hinna avgöras förrän under 10-årsperioden 1937—1946, såvida icke genom användande av lotterimedel saken kan ekonomiskt underlättas och därigenom påskyndas. I grupp 12, »undervisningsanstalter», är det Högre lärarinneseminariet och Högre lärastatens normalskola för flickor som på grund av bristande utrymme och lokal- rmneseminasplittring måste i första rummet få sitt lokalbehov tillfredsställt. Därnäst i ordj^olaT' ningen kommer Tekniska högskolan. Byggnadssakkunniga beräkna:

v

394 att under 10-årsperioden 1927—1936 tillbyggnad till nuvarande seminariebyggnad kommer att uppföras åt Högre lärarinneseminariet och normalskolan för flickor, samt att under samma tid återstående partier av Tekniska högskolans byggnadskomplex vid Valhallavägen fullbordas eller åtminstone påbörjas. KonsthantRörande övriga till denna grupp hörande och på sid. 386 såsom »lokalt verksskolan oreglerade» angivna anstalter må nämnas: Farmaceut. a t t samtidigt med att Tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan institutet. utrymmas bör även den av Farmaceutiska institutet provisoriskt upptagna kemibyggnaden utrymmas och de sålunda utrymda byggnaderna jämte eventuellt erforderliga tillbyggnader iordningställas åt en nybildad Konsthantverksskola, att Svea ingenjörkårs f. d. kasern och ekonomibyggnad iordningställes för Farmaceutiska institutet, samt att dessa båda åtgärder knappast kunna komma att behöva vidtagas, förrän i början av 10-årsperioden 1937—1946, att icke heller frågorna om nya byggnader för de två återstående undervisningsanstalterna, Gymnastiska centralinstitutet och Karolinska institutet, lära hinna bli färdiga till avgörande förrän under den senare 10-årsperioden, ehuru, vad den förstnämnda beträffar, åtskilliga faktorer verka påskyndande och underlättande. Vi tänka härvid på Hamngatans utvidgning, frågan om Riksförsäkringsanstaltens lokalisering år 1932, då statens hyresavtal med Auditorium upphör att gälla, samt socialförsäkringsverkens möjligheter att finansiera uppförandet av en ämbetsbyggnad i kv. Fyrmörsaren. Bakteriolo- I l l d e gruppen, »praktiskt vetenskapliga anstalter», förekomma två även giskaoch lokalt oreglerade institutioner, Statens bakteriologiska laboratorium och Statens baktansial- v e terinärbakteriologiska anstalt, av vilka den förra har sina lokaler spridda pä tema. olika ställen i staden och i förhyrda, mindre lämpliga lägenheter och den andra upptager lokaler i Veterinärhögskolans byggnader, som behövas för denna institution. För båda torde snarast möjligt särskilda institutionsbyggnader iordningställas, i första rummet för Statens bakteriologiska laboratorium. Byggnadssakkunniga beräkna: att under första 10-årsperioden 1927 — 1936 nya byggnader behöva uppföras för Statens bakteriologiska laboratorium, samt alt inom samma tidsperiod även nya byggnader möjligen hinna iordningställas för Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Garnisons- I den 9:de gruppen, »sjukvårdsanstalter», hava vi såsom »lokalt oreglerat» sjukhuset och upptagit Garnisonssjukhuset. Önskvärdheten av dess snara förflyttning från palatset. n u v a r a n d e byggnad betingas icke blott av lokalernas olämplighet för sjukvårdsändamål enligt nutida fordringar utan ock därav, att huvudbyggnaden och området i sin helhet ägnar sig bättre för annat statens ändamål, nämligen till att

395 pä det välbelägna området samla de i huvudstaden befintliga högsta juridiska myndigheterna, såsom å sid. 219 o. följ. utvecklats. Tidpunkten, när Garnisonssjukhuset senast behöver utrymmas, beror på när den ifrågasatta omläggningen av processförfarandet vid Högsta domstolen och hovrätterna skall träda i kraft. För iordningställande av Garnisonssjukhuset till justitiepalats erfordras ett år; för uppförandet av en hovrättsbyggnad behoves 2 å 2 1/2 år och för uppförande av ett nytt garnisonssjukhus torde böra beräknas 3 Y3 år. Alltså måste detta sistnämnda byggnadsarbete påbörjas 4 */, å 5 år innan den gamla byggnaden kan tagas i besittning av Högsta domstolen och en ny hovrätlsbyggnad av Svea hovrätt. Om man beräknar, att frågan om det muntliga processförfarandet kan ligga färdig till avgörande i medlet av 1930-talet, skulle sålunda uppförandet av ett nytt garnisonssjukhus höra till de byggnadsarbeten, som skulle behöva utföras under perioden 1927—1936. Det är icke uteslutet, att redan någon tid innan sjukvårdsanstalten kan överflyttas till sina nya lokaler, byggnadsarbetena med hovrättshuset kunna påbörjas å södra delen av det stora tomtområdet, sedan detsamma reglerats på sätt byggnadssakkunniga föreslagit å sid. 90. Byggnadssakkunniga anse sig sålunda böra beräkna: att ett nytt garnisonssjukhus behöver uppföras under 10-årsperioden 1927— 1936,' att ett nytt hovrättshus måste påbörjas under samma 10-årsperiod, att reglering av Garnisonssjukhusets område så fort möjligt genomföres, efter förhandlingar med Stockholms stad. Bland »oreglerade verk» hava även upptagits några till grupp 7 hörande »militära kårer och inrättningar». Hithörande lokalfrågor äro helt beroende på . utgången av försvarsfrågans ordnande och undandraga sig för närvarande varje l försök till inrangering i viss tidsföljd. Såsom förut framhållits kunna Arméns och Flottans lokalfrågor icke beröra våra planer i annan mån, än de av militären eventuellt utrymda byggnaderna och områdena kunna tillgodogöras för annat än militära ändamål. Från denna synpunkt sett hava byggnadssakkunniga framhållit önskvärdheten av att kv. Göken — Svea ingenjörkärs f. d. kasernområde — måtte snarast möjligt regleras genom ändring av statsplanen och därpå grundad tomtindelning avseende kvartersmarkens upplåtande till privat byggnadsverksamhet. För statsverkets eget behov hava vi endast undantagit ett par områden. Se sid. 94; att Positionsartilleriregementets kasernområde, så snart det icke längre erfordras för sitt nuvarande ändamål, likaledes måtte undergå reglering genom ändring av stadsplanen i sådan riktning, att nuvarande kasernbyggnad med dess båda stallflyglar kunna bibehållas och användas för något musealt ändamål, men att området i övrigt uppdelas i kvarter med tomter avsedda att försäljas. Se sid. 124;

396 att, då Svea artilleriregementes kasernområde utrymmes av artilleriet, själva kasernbyggnadskomplexet bibehålles och upplåtes åt Arméns intendenturförråd, Arméns centrala beklädnadsverkstäder och Kronobageriet samt Sjukvårdsstyrelsens förråd, men att området i övrigt indelas i kvarter och tomter avsedda att försäljas. Se sid. 285; att Fredrikshov, efter intendenturförrådets avflyttning, tillbygges och upplåtes åt Byggnadsstyrelsen, Kasernbyggnadsnämnden och Djurgårdskommissionen Se sid. 131 och 253; att intendenturförrådets magasin å Skeppsholmen samtidigt överlämnas till Flottans station: att Kronobageribyggnaden upplåtes till Krigsarkivet såsom reservdepå eller till annat likartat ändamål; att, då Artillerigården icke längre behövs för tygstationen och dess verkstäder, förråd och bostäder, inga delar av tomten nr 10 i k v. Järnlodet (Artillerigården) måtte avsöndras till försäljning, utan tomten i sin helhet, eventuellt utbyggd på annat sätt, alltjämt måtte användas för något Kronans ändamål. Se sid. 117; att man icke bör brådska med Fälttelegrafkårens och Ammunitionsfabrikens förflyttande från Marieberg. Exploateringen av Mariebergsområdet måste ske i samband med planerandet av den framtida användningen av Konradsberg. För intetdera av dessa områden kan stadsplanen upprättas, förrän kommunikationsleden mellan Norr och Söder över Smedsudden blivit till sitt läge bestämd. Vi hava nu genomgått de »lokalt oreglerade» verken gruppvis och inom varje grupp angivit de verk, som äro sämst lokaliserade och vilka sålunda kuniia hava anspråk på att snart få sina lokalförhållanden ordnade. Vi hava börjat med gruppen »ämbetsverk», emedan den nu pågående regleringen av ämbetsverkens lokaler ännu icke är genomförd till den punkt, som, enligt byggnadssakkunnigas förmenande, behovet kräver. Det är ock inom denna grupp, som de relativt säkraste beräkningarna kunna göras såväl ifråga om kostnader som tid. Redogörelsen slutar ined gruppen »militära kårer och inrättningar», den mest oberäkneliga, där allt hänger på utgången av frågan om försvarets ordnande. Man antager, att i samband härmed vissa möjligheter kunna öppna sig för ett hastigt förverkligande av många viktiga lokalfrågor i huvudstaden. Vid beräknande av den tidsföljd, i vilken de olika verkens och institutionernas lokalfrågor och därmed sammanhängande byggnadsfrågor böra förekomma till avgörande, torde utöver det ovan anförda böra erinras om vissa resultat av byggnadssakkunnigas föregående utredningar rörande trångboddhet, lokalsplittring och förhyrning. Av dessa utredningar har bland annat framgått, att förhyrning enbart, om verkets lokaler äro samlade på ett ställe, icke påskyndar ett önskvärt lokalombyte lika kraftigt som trångboddhet och i all synnerhet som lokalsplittring. Exempel härpå äro Marinförvaltningen, Riksförsäkringsanstalten, Nedre justitierevisionen, vilka, ehuru de helt och hållet äro inrymda i förhyrda lägenheter

397 med avsevärda hyressummor, dock måste komina i ordningen efter trångbodda och splittrade verk såsom Svea hovrätt, Domänstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Vattenfallsstyrelsen m. fl. Även lokalfrågor av den mest trängande art, vilka äro beroende av utredningar, komma ohjälpligt efter de mera fristående. På utredningen rörande organiserandet av den tekniska yrkesundervisningen och inrättandet av en konsthantverksskola beror indirekt färdigställandet av Tekniska högskolans byggnadskomplex vid Valhallavägen; på utredningen rörande undervisningen i »fysisk fostran» beror ordnandet av kv. Fyrmörsaren och uppförandet av en ny ämbetsbyggnad i detta kvarter eventuellt för socialförsäkringsverken; på utredningen rörande försvaret bero ett par museibyggnadsfrågor och en mängd andra lokalfrågor; på utredningen rörande processförfarande vid högre och högsta rätt beror frågan om permanenta lokaler för Högsta domstolen och Svea hovrätt; på utredningen rörande platsen för ett nytt garnisonssjukhus hänger frågan om användandet av nuvarande Garnisonssjukhuset till justitiepalats; på utredningen rörande Riksarkivets kvarblivande på Riddarholmen eller icke kan åstadkommandet av drägliga lokaler åt Riksarkivet haka upp sig åtskilliga år o. s. v. Man har sålunda skäl att antaga, att exempelvis de mera fristående frågorna om förbättrade eller nya lokaler åt Kungl. Majds kansli, Generaltullstyrelsen, Vattenfallsstyrelsen, Statens bakteriologiska laboratorium,

Veterinärbakteriologiska anstalten, Högre lärarinneseminariet, Kungl. biblioteket, Etnografiska museet

ha vissa utsikter att hinna före de pä anförda och andra utredningar beroende: Tekniska högskolan, Högsta domstolen, Konsthantverksskolan, Svea hovrätt, Farmaceutiska institutet, Krigshovrätten, Gymnastiska centralinstitutet, Nedre justitierevisionen, Karolinska institutet, Regeringsrätten och Lagrådet, Socialförsäkringsverken, Riksarkivet, Garnisonssjukhuset, Statens historiska museum m. fl. Slutligen ligger det ju i sakens natur, att, där två eller flera verks lokalfrågor äro beroende av varandra, omflyttningen måste ske i en viss ordning och att sålunda det ena om- eller nybyggnadsarbetet måste i tiden föregå det andra. Sålunda måste Tekniska högskolans nybyggnad (minst 3 år) gå före de gamla byggnadernas om- och tillbyggnad (3 år) för Konsthantverksskolan; Gymnast, centr. inst. nybyggnad (-t år) gå före nybyggnaden för socialförsäkringsverken; Garnisonssjlikhusets nybyggnad (372 år) gå före nuvarande byggnadens omändring till justitiepalats och uppförande av ny byggnad för Svea hovrätt; Svea hovrätts förflyttning från Gamla kungshuset gå före iordningställandet av Arvfurstens f. d. palats åt Utrikesdepartementet och utrikesministern (2 år) samt Utrikesministerhotellet åt Musikaliska akademien;

398 Statens hist, museums nybyggnad (4 år) gå före iordningställandet av Nationalmuseibyggnaden åt Statens konstsamlingar; o. s. v. Ovanstående tidsuppgifter avse byggnadstid. För utredningar med ritningar, infordrande av anbud m. m. bör härtill läggas minst ett år.

D. D E N O R D N I N G S F Ö L J D I V I L K E N BYGGNADSFÖRETAGEN BÖRA UTFÖRAS JÄMTE APPROXIMATIVA K O S T N A D S U P P G I F T E R . Byggnadssakkunniga gå nu att uppställa statens förestående byggnadsföretag för beredande av lokaler åt dess i Stockholm befintliga verk och institutioner i den ordningsföljd, som synes betingad av föregående utredningar och med angivande av approximativa kostnadsuppgifter samt de hyresbelopp, som årligen inbesparas genom de föreslagna åtgärderna. Det är klart, att vid det slutliga avgörandet om ordningsföljden en mängd oberäkneliga faktorer — politiska, ekonomiska, personliga — komma att göra sig gällande och åstadkomma förskjutningar i en på förhand uppgjord plan för statens byggnadsföretag, avsedd att gälla för någon längre tid framåt. P e r i o d e n 1927—1936. Ordnandet av Gamla riksdagshusets användning. Nya lokaler åt Domänslyrelsen (köp eller nybyggnad) Gamla riksdagshuset iordningställes åt Socialstyrelsen, Arbetsrådet och centrala skiljenämnden samt Yrkesinspektionen, sedan Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Domänstyrelsen och Lantbruksstyrelsen därifrån avflyttat Hessensteinska husets iordningställande åt Lantbruksstyrelsen, sedan Socialstyrelsen därifrån avflyttat Inbesparad hyresersättning = 109,900 kronor. Ordnandet av Gamla kungshusets användning. Nya lokaler åt Svea hovrätt genom inköp av Gamla rådhuset; taxeringsvärde 1923 Gamla rådhusets iordningställande åt Svea hovrätt och Krigshovrätten Gamla kungshusets iordningställande åt Regeringsrätten, Lagrådet, Kammarkollegium och Statskontoret, sedan Svea hovrätt därifrån avflyttat

kr.

1,500,000

»

17 500

»

9 400

»

1,896,000

,

27,000

»

26,000

399 Ordnandet av användningen av Arvfurstens f. d. palats. Arvfurstens f. d. palats iordningställes åt Utrikesdepartementet med utrikesministerbostad, sedan Regeringsrätten och Lagrådet därifrån aflyttat; grunden under sydvästra delen av byggnaden lörstärkes; central uppvärmningsanordning anlägges; ny arkivflygel uppföres utefter västra tomtgränsen kr. l 1,100,000 Vlrikesminislerhotellets iordningställande åt Musikaliska akademien dess bibliotek och arkiv, sedan utrikesministerbostaden överflyttats till Arvfurstens f. d. palats kr. 20,000 Musikaliska akademiens nuvarande lokaler iordningställas åt Musikkonservatoriet, sedan akademien avflyttat till Utrikesministerhotellet; torde kunna utföras med Byggnadsstyrelsens ordinarie anslag » —: — Inbesparad hyresersättning = 1,900 kronor. Kungl. biblioteket. Nya flygelpartier uppföras

kr.

768,000

kr.

270,000

»

60,000

» »

70,000 500,000

kr.

1,260,000

kr.

947,000

»

5,560,000

Generaltullstyrelsen. Uppgörelse med Stockholms stad om äganderätten till fastigheterna nr 3 och nr 7 i kv. Argus; taxeringsvärde 1923 för nr 3 941,000 kr., för nr 7 162,000 kr.; i/4 därav Uppgörelse (eventuellt) med Stockholms stad om inköp av fastigheten hr 2 i samma kvarter; taxeringsvärde år 1923 Uppgörelse (eventuellt) med innehavaren av fastigheten nr 1 i samma kvarter om inköp även av denna egendom; taxeringsvärde år 1923 'Ttill- och accishusens om- och tillbyggande för Generaltullstyrelsen Inbesparad hyresersättning = 25,350 kronor. Vattenfallsstyrelsen. Forsla utbyggnaden å statens fastigheter i kvarterel Björnen Inbesparad hyresersättning = 102,200 kronor. Kungl. Majds kansli. Uppgörelse med Stockholms stad om förvärvande av äganderätten till fastigheterna nr 2 och 4 (f. d. Polishuset) och nr 3 och 5 (f. d. Fängelset) i kv. Mars; den förra taxeringsvärderad år 1923 till 400,000 kr. och den senare till 547,000 kr Uppförande av nytt kanslihus å kv. Mars och Vulcanus för Statsrådsberedningen och samtliga departement med undantag av Utrikesdepartementet 1

Varav för införande av värmeledning finnas reserverade 105,000 kronor.

Se sid. 239.

400 Härigenom evakueras följande statens fastigheter: kv. Brandklipparen (f. d. Sjöhästen); taxeringsv. = 2,200,000 kv. Mercurius 1, 2, 10, 11, 3 o. 9; » =2,600,000 kv. Neptunus mindre 2 och 4; » c:a 650,000 de två förstnämnda lämpliga att försälja; den sistnämnda använda för något statens ändamål.

kr. » » att

Högre lärarinneseminariet. Tillbyggnad till nuvarande seminariebyggnad för seminariet och normalskolan för flickor Inbesparad hyresersättning = 19,700 kronor. Statens bakteriologiska laboratorium. Uppförande av nya institutionsbyggnader med planeringar, stängsel m. m. å statens egendom Solnaskogen Inbesparad hyresersättning = 16,400 kronor. Statens historiska museum. Uppförande av nybyggnad för nämnda samling samt för Antikvariskt-topografiska arkivet, Antikvariskt-numismatiska biblioteket, Kungl. myntkabinettet, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien och Riksantikvarien Om Positionsartilleriets kasern får användas torde kostnaderna kunna reduceras med omkring 500,000 kronor. Nationalmuseibyggnadens iordningställande för Statens konstsamlingar, sedan Statens hist, museum därifrån avflyttat Riksarkivet. Uppgörelse med Stockholms stad om förvärvande av äganderätten till fastigheten nr 2 i kv. Väster Torn 1 ; taxeringsvärde år 1923 1,527,000 kr Uppförande av nytt arkivmagasin i kv. Väster Torn nr 2 Påbyggnad av norra huslängan å samma egendom Rosenhaneska husets iordningställande till förvaltningscentral och rum för forskare Nuvarande riksarkivbyggnads inredning i sin helhet till arkivmagasin, sedan förvaltningscentralen och forskare överflyttats till Rosenhaneska huset, samt anläggande av fcrbindelsegång mellan byggnaderna

kr.

750,000

kr.

875,000

kr.

3,000,000

»

330,000

kr. » »

* 1,527,000 1,500,000 300,000

»

500,000

»

180,000

Dessutom torde under denna 1 O-årsperiod böra påbörjas byggnadsarbeten för: 1

Firman P. A. Norstedt & Söners fastighet är samma år taxerad till 2,292,000 kronor.

401 Tekniska högskolan. Uppförande av nya byggnader för första och andra årskurserna samt för högskolans kansli och bibliotek (totalkostnad 3,000,000 kr.) '

kr.

1,500,000

kr.

2,000,000

Garnisonssjukhuset. Uppförande av nytt sjukhus med 138 sängar och anslutet till det planerade kliniska centralsjukhuset (totalkostnad 2,400,000 kr.) Svea hovrätt. Uppförande av ny byggnad för Svea hovrätt och Krigshovrätten (totalkostnad 1,000,000 kr.) kr. 200,000 Summa kronor 26,692,900 Sammanlagda kostnaderna för de byggnadsföretag och fastighetsköp, vilka byggnadssakkunniga tänkt sig skola genomföras eller påbörjas under 10-årsperioden 1927—1936, kunna sålunda antagas uppgå till omkring 26,692,900 kr. För detta belopp skulle 37 av de 70 ännu »lokalt oreglerade» verken och institutionerna få sina lokalförhållanden ordnade, arbetena med ytterligare tre nya institutionsbyggnader igångsatts • samt ett årligt hyresbelopp av 273,300 kronor inbesparas. I summan 26,692,900 ingå, liksom i summan b) å sid. 388, ett par poster berörande de affärsdrivande verken Domänstyrelsen och Vattenfallsstyrelsen å sammanlagt 2,760,000 kronor, vilka, såsom ovan påpekats, enligt nu gällande bokföringssätt äro att betrakta som kapitalplacering, vadan nämnda summa bör redovisas sålunda: Utgifter för fastighetsköp och byggnadsarbeten kr. 23,932,900 Kapitalplacering » 2,760,000 Summa kronor 26,692,900 Utgifterna för fastighetsköp och byggnadsarbeten under 10-årsperioden 1927— 1936 skulle alltså i medeltal per år räknat stanna vid 2,393,290 kronor. Med tanke på de ekonomiska förhållanden som varit rådande under en stor del av den förra 10-årsperioden och på den numera starkt framträdande tendensen *tt särskilt på husbyggnadsområdet spara med statens medel, vilken sannolikt kommer att karakterisera den närmaste tiden, synes det måhända väl optimistiskt att under perioden 1927 — 1936 påräkna ett så högt medeltal som det ovan angivna. Emellertid torde härvid böra uppmärksammas, att de föreslagna fastighetsköpen, vilka med användande av 1923 års taxeringsvärden representera en summa av sammanlagt 4,680,000 kronor, motvägas av att statens fastigheter i kv. Mercurius och Brandklipparen (f. d. Sjöhästen) med ett taxeringsvärde av tillsammans 4,800,000 bliva lediga till försäljning. Medelsiffran pr år kan på grund härav sägas stanna vid 1,913,290 kronor eller endast omkring 40 % av medeltalet för 10-årsperioden 1913—1922. 26

402 Givetvis kommer även under denna tid statens byggnadsbudget att belastas med andra än de av byggnadssakkunniga ovan beräknade utgifterna. Bland annat lärer väl frågan om uppförandet av ett kliniskt centralsjukhus hava framskridit så långt, att det första byggnadsstadiet kan tänkas i sin helhet eller delvis förlöpa under 10-årsperioden 1927—1936. Vi hava å sid. 320 berört denna byggnadsfråga och framhållit önskvärdheten av, att den icke ställes alltför mycket på framtiden, samt förmenat att dess realiserande borde ur ekonomisk synpunkt underlättas därigenom, att en avsevärd del av byggnadskostnaderna borde kunna beviljas såsom förskott, att täckas av de vid försäljningen av Serafimerlasarettets och Karolinska institutets fastigheter inflytande beloppen. Byggnadssakkunniga vilja i detta sammanhang betona vikten utav att finansieringen av det kliniska centralsjukhuset ordnas på sådant sätt, att lösningen av statens övriga angelägna byggnadsfrågor i huvudstaden icke undanskjutes, utan får oavbrutet fortskrida ungefär enligt den här ovan föreslagna planen. Kasernbyggnadsnämndens uppdrag är inom kort avslutat och nämndens verksamhet kommer antagligen att upphöra. Det utrymme i riksstaten som intagits av denna institution borde få övertagas av det kliniska centralsjukhuset.

P e r i o d e n 1937—1946. Tekniska högskolan. Fullföljande och avslutande av nybyggnadsarbetena vid Valhallavägen för högskolans första och andra årskurser samt för dess bibliotek och kansli (totalkostnad 3,000,000 kr.)

kr.

1,500,000

Konsthantverksskolan. Om- och tillbyggnad av Tekniska högskolans gamla byggnader åt den planerade Konsthantverksskolan

»

1,373,000

Garnisonssjukhuset. Fullföljande och avslutande av nybyggnadsarbetena sonens sjukvård (totalkostnad 2,400,000 kr.)

»

400,000

Högsta domstolen. Iordningställande av det nuvarande Garnisonssjukhuset åt Högsta domstolen, Regeringsrätten, Lagrådet, Lagberedningen och Nedre justitierevisionen samt kommissioner

»

1,690,000

Svea hovrätt. Fullföljande och avslutande av ny byggnad för Svea hovrätt jämte Krigshovrätten och Vattenöverdomstolen på Garnisonssjukhusets nuvarande tomt (totalkostnad 1,000,000 kr.)

»

800,000

för garni-

403 Lantmäteristyrelsen. Iordningställande av Stenbockska huset åt Lantmäteristyrelsen, sedan Riksarkivet utrymt byggnaden

kr.

80,000

»

2,000,000

kr.

950,000

»

900,000

»

150,000

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Uppförande av byggnader vid Experimentalfältet för kemiska och bakteriologiska avdelningarna 420,000 kr. för avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering ' 420,000 » för ladugård 53,000 » » botaniska avdelningen (tillbyggnad) 36,000 » » vaktmästarebostad 21,000 » Yttre ledningar och planering m. m 42,000 » kr.

992,000

Etnografiskt museum. Uppförande av ny byggnads-for de etnografiska samlingarna invid Naturhistoriska riksmuseet vid Frescati Härigenom kunna de gamla byggnaderna å tomterna nr 8 och nr 9 i kv. Grönlandet södra användas för annat statens ändamål eller kunna dessa fastigheter, som 1923 taxeringsvärderats tillsammans till 430,000 kronor, försäljas. Veterinärbakteriologiska anstalten. Uppförande av nya institutionsbyggnader å västra delen av lägenheten Lilla Frescati på Norra Djurgården Farmaceutiska institutet. Iordningställande av Svea ingenjörkårs f. d. kasern åt Farmaceutiska institutet Iordningställande av Tekniska högskolans f. d. kemibyggnad åt Konsthantverksskolan, sedan Farmaceutiska institutet därifrån avflyttat

Marinmuseet. Uppförande av ny byggnad för ett marinmuseum

»

1,561,000

Gymnastiska centralinstitutet. Uppförande av ny instilutionsbyggnad bakom Stadion (totalkostnad c:a 6,750,000 kr.)

»

3,000,000

Karolinska institutet. Uppförande av nya institutionsbijggnader i anslutning till det kliniska centralsjukhuset (totalkostnad c:a 5,200,000 kr.) » 2,200,000 Summa kronor 16,596,000

404 Medeltalet pr år av erforderliga byggnadsanslag skulle enligt dessa beräkningar uppgå till 1,659,600 kronor och alltså vara något lägre än motsvarande medeltal för föregående 1 O-årsperiod. Detta kan motiveras bland annat därmed, att ju längre fram i tiden dylika beräkningar föras, ju osäkrare bliva alla siffror; samt att nu okända och oberäkneliga byggnadsbehov kunna antagas framträda, och bland dem sådana vilka icke kunna vänta på avgörande det 20-tal år, som en statens byggnadsfråga i Stockholm i allmänhet behöver för att mogna. Enligt ovan angivna plan skulle under 10-årsperioden 1937—1946 femton verk och institutioner fast lokaliseras och byggnadsarbeten påbörjas för ytterligare två: Gymnastiska centralinstitutet och Karolinska institutet. Vid periodens slut skulle sålunda av de i tabell 3 upptagna statens verk och institutioner ännu återstå 18 »lokalt oreglerade», bland vilka särskilt må framhållas dels några grupper, som i föregående utredningar närmare berörts, nämligen socialförsäkringsverken (sid. 251) samt Marinförvaltningen och därmed samhörande marina ämbetsverk (sid. 244), dels de omflyttningar som skulle kunna äga rum, då Svea artilleriregemente och Tygstationen förflyttas till annan plats (sid. 291)' Under den följande 10-årsperioden kan antagas, att statsverkets byggnadsbudget för Stockholm kominer att belastas med anslag till följande arbeten i och för fast lokalisering av berörda ännu lokalt oreglerade verk.

P e r i o d e n 1947—1956. Gymnastiska centralinstitutet. Fullföljande och avslutande av arbetena å den nya institutionsbyggnaden vid Stadion (totalkostnad 6,750,000'kr.)

kr.

3,750,000

»

1,100,000

Socialförsäkringsverken. Uppgörelse med Stockholms stad om inköp av fastigheten nr 8 i kv. Fyrmörsaren (taxeringsvärde år 1923: 1,100,000 kronor) samt om förvärvande av äganderätten till den ofria tomten nr 7 i samma kvarter (årligt tomtöre 26.0 5 kronor) eventuellt i utbyte mot mark som erfordras för Hamngatans utvidgning. Se fig. 12, sid. 101 ..• Ändring av stadsplanen med anledning av Hamngatans utvidgande samt sammanslagning av de tre tomterna nr 6, 7 och 8 till en tomt Uppförande av ny ämbetsbyggnad för socialförsäkringsverken, sedan Gymnastiska centralinstitutet avflyttat och nuvarande byggnader rivits (se sid. 102 och 252) enligt 1924 års prislägen Härvid torde böra erinras om, att Stockholms stad blir skyldig ersättning intill en viss gräns för del av tomten nr 6 som eventuellt kan komma att utläggas till öppen plats,

_ »

3,750,000

405 att affärslokalerna i ämbetsbyggnadens bottenvåning mot Hamngatan och Beridarebansgatan kunna beräknas lämna en hyresinkomst av omkring 143,500 kronor, att den år 1924 för Riksförsäkringsanstaltens lokal utgående hyran uppgår till 125,700 kronor, att Kronans fastigheter nr 13 och 14 i kv. Norrtälje bliva lediga till försäljning (omkring 1,400,000 kr.). Karolinska institutet. Fullföljande och avslutande av arbetena å den nva institutionsbyggnaden (totalkostnad 5,200,000 kr.) ' Härigenom frigöres för annat statens ändamål eller till försäljning fastigheten nr 3 och 4 i kv. Glasbruket, taxeringsvärderat år 1923 till 2,000,000 kr. Se sid. 87. Marinförvaltningen. Uppförande av ny byggnad för Marinförvaltningen, Marinstaben, Chefens för kustartilleriet och Högste befälhavarens över kustflottan expeditioner Jämför härmed andra förslag å sid. 121 qcli följande. Inbesparad hyresersättning 43,000 kronor enligt kontrakt gällande till 1926. Kronans fastighet nr 6 kv. Rännilen (Patentverkets f. d. hus) blir härvid ledig för annat statens ändamål eller till försäljning. Den är år 1923 taxeringsvärderad till 835,000 kronor.

kr.

3,000,000

»

1,360,000

»

500,000

»

1,500,000

Byggnadsstyrelsen. Tillbyggnad till det kvarstående flygelpartiet av Fredrikshovs slott för Byggnadsstyrelsen samt iordningställande av Fredrik I:s paviljong åt Djurgårdskommissionen och eventuellt Kasernbyggnadsnämnden, sedan Arméns intendenturförråd därifrån avflyttat Livrustkammaren. Uppförande av ny byggnad för Livrustkammaren.

Se sid. 366.

Nya elementarskolan. Ingen åtgärd. Se skolkommissionens betänkande, del V Med hänsyn till den ovisshet som råder såväl i fråga om detta läroverks ställning i skolsystemet som rörande dess lokalfråga hava byggnadssakkunniga icke kunnat framlägga förslag varken till nybyggnad eller till utvidgning på nuvarande plats. Statens biografbyrå. Ingen åtgärd, lokal förhyres tillsvidare

—

— Summa kronor 14,960,000

406 Bland de såsom »lokalt oreglerade» i C-kategorien upptagna verken och institutionerna finnas slutligen fem, tillhörande gruppen »militära kårer och inrättningar», nämligen: Arméns centrala beklädnadsverkstäder, Arméns intendenturförråd, Positionsartilleriregementet, Stockholms tygstation, Svea artilleriregemente. Då dessa institutioner nu kommit att ställas sist i ordningsföljden beror detta ingalunda därpå, att byggnadssakkunniga anse, att därmed sammanhängande lokalfrågor kunna anstå tills alla förut anförda hunnit få sin lösning, utan därpå att de militära institutionernas byggnadsfrågor icke kunnat, på grund avtidigare angivna skäl, lika litet som de affärsdrivande verkens fogas in i byggnadssakkunnigas förslag till arbetsplan för statens byggnadsverksamhet i Stockholm. Det vore tvärtom högeligen önskvärt, att såväl Positionsartilieriregementets som Svea artilleriregementes kasernområden utrymdes och Stockholms tygstation förflyttades från Artillerigården redan under den första 10-årsperioden. Därmed sammanhängande kostnader undandraga sig dock t. o. m. approximativa beräkningar, så länge ännu försvarsfrågan är svävande. Med hänvisande till vad under de beträffande rubrikerna angående dessa institutioner i detta betänkande anförts torde här endast böra erinras om, att de eventuellt utrymda byggnaderna kunna i stor utsträckning tillgodogöras för andra Kronans behov samt att avsevärda partier välbelägen tomtmark samtidigt frigöras till försäljning. Kommittéhus. Vid tabell 3 är fogad en förteckning över ett 30-tal statsinstitutioner, som icke upptagits i tabellen och vilka icke heller i det föregående berörts. Dessa institutioners behov av utrymme är relativt litet. För deras sammanträden och överläggningar beredas i allmänhet rum inom någon dem närstående myndighets ämbetslokal; för dem, som måste hava särskild expeditionslokal, varierar antalet behövliga rum mellan 1 och 6. År 1924 förhyrdes sammanlagt 35 dylika rum för en hyra av sammanlagt 20,150 kronor åt nio av de i berörda förteckning upptagna institutionerna. Av den redogörelse för statsverkets förhyrning av tjänsterum, som lämnats i kap. III, sid. 42 och följande, framgår, att vid en viss tidpunkt denna förhyrning var ganska omfattande. Den nådde sitt maximum för kommittéer år 1919 med 146 rum och för kristidskommissioner år 1918 med 373 rum. Det var naturligt, att detta förhållande då förde tankarna på frågan om inrättande avett särskilt »kommiltéhus», varigenom åtskilliga omkostnader för kommittéväsendet skulle kunna reduceras. Emellertid har situationen sedermera helt förändrats; kristidskommissionerna hava i stort sett avvecklats, 1 kommittéväsendet inskränkts och tanken på ett kommittéhus skrinlagts. Det normala behovet 1

Arbetslöshetskommissionen upptager dock ännu 1924 35 rum i Auditoriebyggnaden.

407 av utrymme för kommittéer och sådana mindre statsinstitutioner som ovan berörts torde i allmänhet kunna utan förhyrning tillfredsställas efter hand som Kronans fastigheter i kv. Rosenbad och Björnen tagas i bruk av statsverket självt, under förutsättning att Riksdagshuset och ämbetsverkens lokaler få användas för ifrågavarande ändamål i samma utsträckning som för närvarande.

Byggnadssakkunniga hava å sid. 65 haft anledning framhålla, hurusom ett ständigt på-, om- och nybyggande för det allmännas räkning är det normala i ett livskraftigt samhälle. I och med genomförandet av de uppräknade åtgärderna äro visserligen de olägenheter och brister, som nu kunna konstateras beträffande lokaliseringen av statens verk och institutioner i huvudstaden, för tillfället avhjälpta. Men allting rör sig. Statsförvaltningen och dess organ äro stadda i en ständig omdaning, i allmänhet ledande till anspråk på ökat utrymme. Det nya. århundradets specialitet, barnet av 1800-talets två kulturella stormakter, vetenskapen och industrien, de praktiskt-vetenskapliga laboratorierna och anstalterna växa under statsmakternas hägn och fordra tid efter annan nya eller utvidgade lokaler. Museer, bibliotek, arkiv växa kontinuerligt. Redan skyinta inom synhåll behovet av ökade utrymmen åt bland andra: Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Statens provningsanstalt, samt nya byggnader åt: Rikets allmänna kartverk, ett centralt tekniskt bibliotek, ett tekniskt museum, ett musikhistoriskt museum. På denna utredning nedlagda kostnader och arbete skulle vara av kortvarigt värde, om icke en institution funnes, som, genom att följa dagshändelserna på detta område av statslivet, kunde fortsätta där byggnadssakkunniga sluta, anpassa planen efter sig företeende omständigheter och genom införande av de nya faktorerna justera de av oss gjorda beräkningarna och förslagen. En sådan institution finnes lyckligtvis inom Byggnadsstyrelsen i dess utredningsavdelning, vilken år 1918 i samband med ämbetsverkets omorganisation upprättades, för att med stöd av inom avdelningen samlade, vårdade och bearbetade dokumenter rörande statens fastigheter i städer och liknande samhällen, utgörande »statens fastighetsarkiv» och »statens centrala ritningsarkiv», söka vidmakthålla planmässighet i statens husbyggnadsväsen icke blott i Stockholm utan i landet i dess helhet.

KAP.

VI.

SAMMANSTÄLLNING AV I DET FÖREGÅENDE FRAMSTÄLLDA PRINCIPIELLA UTTALANDEN.

I

föregående kapitel, avdelning C, sid. 390 och följande, hava formulerats förslag i fråga om vart och ett av de »lokalt oreglerade» verkens och institutronernas lokalisering. Byggnadssakkunniga hava tidigare i detta betänkande haft anledning göra vissa generella uttalanden rörande såväl verkens och institutionernas lokalisering som statens fastigheters vård, bokföring och brandförsäkring ävensom rörande tillgodogörandet av statens obebyggda områden inom Stockholm och invid dess gränser. Av dessa uttalanden tillåta vi oss här rekapitulera följande: 1. Rörande ämbetsverkens placering: att samhörande verk och institutioner böra lokalt sammanföras, sid. 54—58 67; att de centrala ämbetsverken staden, sid. 54—58, 67;

böra placeras i de centralare delarna av huvud-

att staten, vid inköp av fastigheter i de centralare delarna av huvudstaden, bör i första rummet söka förvärva tomter i kvarter där Kronan förut är fastighetsägare, såsom i kv. Fyrmörsaren, Rosenbad, Lejonet, Neptunus och framför allt Riddarholmen, sid. 67, 74; att man ifråga om storleken av en ämbetslokal måste taga hänsyn icke blott till antalet rum utan även till antalet fönster, sid. 51. 2.

Rörande reserverande av tomtmark för vissa ändamål:

att området nordväst om Tekniska högskolan reserveras för tekniskt-vetenskapliga anstalter, sid. 57, 150; alt området mellan Tekniska högskolan och Allmänna barnbördshuset reserveras tor någon sjukvårdsanstalt, sid. 153; att området mellan Smedsbacken och Valhallavägen reserveras för ett centralt . kliniskt sjukhus, Karolinska institutet och Garnisonssjukhuset.

409 3. Rörande fastigheternas vård, bokföring och brandförsäkring: att underhållet och vården av statens ämbets- och institutionsbyggnader i Stockholm bör handhavas av en och samma myndighet, Byggnadsstyrelsen, med undantag dock av Arméns och Flottans samt de affärsdrivande verkens byggnader, vilka böra vårdas av respektive förvaltningsmyndigheter och styrelser, sid. 3 1 ; att fastigheterna böra bokföras såsom en kapitaltillgång bildande en »Kronans publika hus fond», å vars konto hyror böra uppdebiteras icke blott av eventuella icke statliga hyresgäster utan även av statens verk och institutioner, sid. 34; Anm.

Om affärslokaler i ämbetshusens bottenvåningar, se sid. 33.

att vid försäljning av en Kronans fastighet i stad försäljningsmedlen böra tillföras en gemensam »nybyggnadsfond», sid, 35; Anm. Då till visst ändamål upplåten fastighet icke behöves för detta ändamål, skall den av statsverket endera återtagas och upplåtas till annan statsmyndighet på enahanda villkor som den upplåtits till avträdaren eller försäljas, varvid försäljningsmedlen ingå till ovannämnda nybyggnadsfond.

alt brandförsäkring av Kronans hus tillsvidare bör ordnas genom uppförande i riksstaten av ett »förslagsanslag för brandskador», sid. 39. 4. Rörande användningen av kronomark utanför stadsplanegränsen: ätt upplåtelse av dylik mark för byggnadsändamål icke måtte ske, förrän utredning angående områdets anslutning till stadsplanen förebragts, sid. 68, 149; att Djurgårdsbrunnsviken 154, 333;

och Norra Brunnsviken bevaras som parksjöar, sid.

att man bör, så långt sig göra låter, utnyttja den möjlighet som ännu förefinnes, att anordna ett parkbälte mellan det nuvarande Stockholm och dess förstäder av de stora parkområdena å Norra Djurgården, Bellevue, Bergshamra, Ulriksdal, Haga, Solnaskogen och Karlberg, sid. 167, 171; att förutsättningen för en rationell exploatering av Ladugårdsgärdet är att statens ekonomiska intressen och allmänna behov av mark för byggnadsändamål må få göra sig gällande framför de militära, sid. 149; att statens tomt i Nobelparken måtte förläggas och bebyggas så, att trädvegetationen alltjämt kan dominera, sid. 135; att planläggandet av Mariebergs- och Konradsbergsområdena måtte anstå till dess läget av broförbindelsen mellan Södermalm och Kungsholmen blivit bestämt, sid. 97; att Johannishov och Kvarnängen utanför Skanstull icke böra försäljas utan reserveras för framtida behov, sid. 173.

410 5. Rörande monumentala anläggningar och byggnadsminnesmärken: att med hänsyn till den fastställda stadsplanen för Karlaplansområdet, kv. Fältväbeln och Fältöversten måtte tillsvidare reserveras för en anläggningen dominerande, monumental byggnad, sid. 139; att Sergels ateljé måtte bevaras och givas ett vårdat yttre, sid. 108. I dessa två senaste grupper av uttalanden hava vi kommit in på stadsanläggningsfrågor. Av dessa vilja vi särskilt fästa uppmärksamheten vid de två sista att-satserna. I den förra gäller det fullföljande av tankegången i en genom stadsplanen fastställd monumental platsanläggning, i den senare bevarandet avett kulturhistoriskt minnesmärke. De representera två strävanden inom det nutida stadsbyggandet, vilka, särskilt då det gäller huvudstaden, borde kunna påräkna i första rummet Kungl. Majds och Riksdagens mäktiga stöd och intresse. Då byggnadssakkunniga nu anse sig böra yttra några ord om denna sida av stadsplaneväsendet, beror det dels därpå, att vi i det föregående knappast haft anledning att annat än i förbigående beröra dylika frågor av till synes enbart estetisk och kulturhistorisk art, dels därpå, att åtskilligt av vad som fått ske här i Stockholm under de senaste 70 åren tyder på mycket liten förståelse för deras innebörd och betydelse för det allmänna. Både statens och stadens vederbörande hava vid placeringen av offentliga byggnader givit ypperliga skolexempel på hur man icke skall bygga stad; och ifråga om bevarandet av kulturminnesmärken beror det mera på omständigheternas makt än på inre övertygelse, att exempelvis Staden inom broarna ännu är så relativt väl bibehållen och att Bondeska palatset (f. d. rådhuset) ännu står på sin plats. Då man på 1880-talet stod inför problemet att åstadkomma ett rymligare operahus, förefanns icke ens bland fackmännen någon djupare förståelse för stadsbyggandets urgamla konst och man handskades rätt pietetslöst med byggnadsminnena. Hade vår tids uppfattning på dessa områden då varit rådande, skulle man utan tvivel respekterat den symmetriska anordningen av Gustaf Adolfs torg och, om det visat sig omöjligt att bakom den gamla operafasaden på ett även ur estetisk synpunkt tillfredsställande sätt utveckla en modern teaterbyggnad, hade man valt en annan plats för Operan och omformat den gamla byggnadens inre till en ämbetsbyggnad — måhända för Kungl. Majds kansli. Hade man varit lika van att räkna med miljoner då som nu, skulle man kanske icke ens ryggat tillbaka för tanken att placera operabyggnaden i torgets fond och dymedelst förverkliga Tessins plan att där förlägga en monumental byggnad. Ett av de djärvaste och med hänsyn till ordnandet av omgivningen mest fordrande greppen i den nya slottsanläggningen var öppnandet av en huvudingång från norr högt över marken. Slottets byggmästare utstakade även planen för ordnandet av Norrbro—Gustaf Adolfs torg såsom en med den storslagna uppfarten till norra slottsportalen sammanhängande, nödvändig anläggning; nödvändig både av praktiska och estetiska skäl. Samtliga i planen ingående byggnader skulle med sina massor, konturer och sin stilhållning avvägas så att

411 anläggningen i sin helhet verkade enhetlig och samljudande med Slottets lugna rytm. Man var en gång på god väg att realisera denna tanke. Gustaf Adolfs torg flankerades av två varandra liknande byggnader av lagom höjd och storlek; tanken på en offentlig byggnad vid torgets tredje sida (en börsbyggnad) ansågs icke alldeles omöjlig att förverkliga, och den orediga anhopningen av låga byggnader på Helgeandsholmen lämnade fantasien fritt spelrum att på lämpligt sätt komplettera detta Sveriges monumentala centrum. I och med uppförandet av den nya operabyggnaden rubbades enhetligheten i anläggningen så kraftigt, att själva grundtanken i densamma sedermera icke förmått göra sig gällande. I stället för jämnvikt och samklang byggnaderna emellan, med Slottet som dominant, råder en störande inbördes tävlan dem emellan. En återgång till den ursprungliga meningen med hela anläggningen är numera omöjlig, men gatu- och torgschemat skulle måhända behöva justeras med anledning av det skedda. De senaste förslagen till Helgeandsholmens ordnande avsågo i allmänhet att söka skänka Slottet åter något av dess förra allt dominerande ställning. Man ville förstärka inflytandet av Slottets huvudaxel genom att låta Norrbro framträda mera självständigt i förhållande till Helgeandsholmen, vilket bland annat skulle åstadkommas medelst sänkning av marken mellan brobanan och Riksdagshuset. Byggnadssakkunniga tillåta sig framkasta tanken på en väsentlig breddning av Norrbro såsom en både ur trafiksynpunkt mera önskvärd och estetiskt kraftigare verkande förstärkning av intrycket av samhörighet mellan slottsanläggningen och Gustaf Adolfs torg. Genom att låta Norrbro framträda som bro även på Helgeandsholmen skulle ju bron till synes förlängas, torget avlägsnas från Slottet och bron komma att verka ännu smalare. I samband med Riksdagshusets förläggande till Helgeandsholmen gjordes även ett annat betänkligt missgrepp ifråga om vederbörandes förvaltning av huvudstadens skönhetsvärden. Till uppförande av nytt hovstall upplät Stockholms stad Artilleriplanen, en från Nybroviken till Artillerigården stigande öppen plats. Artillerigården är ett på 1700-talet av militära, enkla nyttighetsbyggnader skapat byggnadskomplex av en viss storvulenhet, som stegrades till monumentalitet genom den över huvudbyggnadens mitt sig höjande kupolen på Östermalmskyrkan. Anläggningen fick härigenom i stadsbilden en sådan valör, att den fordrade en betydande förplats. Artilleriplanen med sin fond utgjorde en av de få verkligt storstadsmässiga monumentalanläggningar huvudstaden haft att uppvisa. Det, i en annan mening, storstadsmässiga slutet på den tragiska byteshandeln, Hjorthagen—Artilleriplanen, blev uppförandet av en kolossal hyreskasern framför Hovstallet på sista återstoden av Artilleriplanen för att, man vore frestad säga, dölja skammen bakom en glättigt obekymrad yta. Även i en annan del av staden finnes ett mycket åskådligt exempel på hur man släpper ur händerna ett utomordentligt tillfälle att bilda en vacker arkitektonisk ensemble. Vid Adolf Fredriks plan var statsverket en gång ägare även till det söder om platsen belägna kvarteret och kunde sålunda bestämma över platsens arkitektoniska utformning till en symmetriskt ordnad enhetlig torganläggning med kyrkan i fonden och ett par jämnstora offentliga byggnader på ömse sidor om planen. Större delen av detta kvarter har emellertid försålts.

H

412 Det anförda kan nog icke förklaras med den gamla frasen om landets fattigdom och brist på medel. Hur skulle då Stockholms slott kommit till? Det är nog något annat som fattas. Det visar sig alltjämt att vad som uppbäres av starka, övertygande viljor, det genomföres oavsett kostnaderna. I de anförda fallen har det gällt att gruppera och proportionera tre eller flera byggnader så i förhållande till varandra, att det hela slutligen framträder som en enhet med tyngdpunkten förlagd till en huvudbyggnad. En osymmetrisk huvudbyggnad fordrar härvid en osymmetrisk anläggning, en symmetrisk huvudbyggnad en symmetrisk anläggning. Den stadsplanekonst, det här är fråga om att tillämpa, är ingenting annat än ett utslag av samma instinktiva drift, som ordnar en herrgård med en huvudbyggnad och två symmetriskt anlagda jämnstora flyglar. Det ger intryck av ordning, och huvudbyggnadens värdighet och storlek förhöjes vid jämförelse med de låga flyglarna, oavsett om anläggningen i sin helhet har stora eller små dimensioner, och oavsett om huvudbyggnaden är ett slott eller en anspråkslös lantgård. En lämplig gruppering och proportionering av byggnader närmast omkring eller intill en monumentalbyggnad kan sålunda höja dennas monumentalitet, vilket även kan uttryckas så, att man genom lämplig samgruppering av byggnader skulle kunna taga ut större effekt av det nedlagda kapitalet eller, att en välplacerad byggnad kan göra sig gällande utan kostsamma dekorativa anordningar av byggnadens yttre. Vi hava i Nationalmuseum ett mycket belysande exempel på hur lite värd en rik yttre dekorering är, då byggnaden placerats utan samband med omgivningen. Jämför härmed den monumentala effekten av det slätstrukna Rrunkebergs hotell, numera Telegrafstyrelsens residens. Effekten av sistnämnda byggnad beror av dess läge och storlek i förhållande till torget och byggnaderna i övrigt. Det är mycket få av huvudstadens offentliga byggnader som draga fördel av ett sådant läge. De äro i allmänhet ställda vid gatan eller vägen i jämnbredd med privatbyggnaderna, så vida de icke stå uppställda som kompanierna i ett regemente. Det finns åtminstone två sådana uppställningar. Den ena är: Rådhuset—Polishuset—Fängelset—Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, den andra: Östermalms läroverk—den nya ämbetsbyggnaden i kv. Kandidaten—Patent- och registreringsverkets byggnad. Eller ock ha de såsom visas å plansch 8 utan något inre eller yttre sammanhang och utan på förhand uppgjord plan för områdets bebyggande radats upp utefter Valhallavägen. Från en viss synpunkt kan detta sätt att bygga stad karakteriseras såsom ett slöseri med estetiska värden. De offentliga byggnaderna böra bilda stödjepunkter i stadsplanen; de böra så förläggas i förhållande till omgivande hyreshus, att deras monumentala företräden kunna fullt utnyttjas samt tillföra olika delar av staden tilltalande avbrott i bostadskvarterens enformighet och lugnare partier i storstadens irriterande vimmel. I den dubbla egenskapen av tillvaratagare av det allmännas intressen och byggherre i stort har staten anledning och möjlighet att härvidlag påverka stadens bebyggande i rätt riktning. Särskilt gäller detta de stora ännu obebyggda områdena utanför de med stadsplan belagda inre stadsdelarna. Vi hava ifråga om dessa yttre områdens bebyggande även framhållit ett annat moment, av mera

413 ekonomisk innebörd, vid valet av plats för vissa offentliga institutioner, nämligen deras förmåga att stimulera bostadsbyggande i närheten och alltså påskynda ett områdes exploatering. Detta förhållande lärer ingalunda behöva försvåra tillämpandet av ovan angivna önskemål, snarare motsatsen. Anledningen till de ovan berörda, ur stadsplanesynpunkt mindre lyckliga placeringarna avvissa offentliga byggnader måste ju, som sagt, delvis tillskrivas bristande förståelse för sakens innebörd, statsekonomiska faktorer m. m., men utan tvivel även brist på mera omfattande utredningar rörande statsverkets behov av olikartade byggnader samt rörande alla förefintliga möjligheter för åstadkommande av de erforderliga lokalerna, med därav följande tillfälle för slumpvis verkande faktorer att driva sitt spel vid val av byggnadsplatser. En i alla avseenden lämplig placering av nya offentliga byggnader i huvudstadens inre delar stöter naturligtvis på synnerligen stora ekonomiska svårigheter, då i allmänhet all byggnadsmark är till sista tum upptagen, med undantag av viss i kapitel IV angiven staten tillhörig tomtmark, varibland även finnas några för Arméns behov nu upplåtna tomtområden. För i de inre stadsdelarna ännu längre fram i tiden uppkommande behov av tomtmark återstå endast de möjligheter, som kunna yppa sig i samband med Centralstationens slutgiltiga ordnande samt vid eventuell förflyttning av Flottstationen. Allt pekar på, att Ladugårdsgärdet är det område som närmast behöver tagas i bruk för offentlig och enskild byggnadsverksamhet. Erfarenheten giver vid handen, att statsverkets behov av nya byggnader är permanent. Det ligger då, enligt byggnadssakkunnigas mening, vikt uppå, att man vid planläggandet av detta och övriga staten tillhöriga områden intill stadsgränsen, med stöd av vunnen erfarenhet, för statsverkets framtida behov reserverar tillräckligt inånga och, med hänsyn till ovan framhållna önskemål, lämpligt anordnade byggnadsplatser.

415 Tabell I. (Sid. 18.)

Statens fastigheter i Stockholm, deras tomtareal och taxeringsvärde. Oktober 1920. Tomtareal i kvm

Taxeringsvärde

25,246

6,000,000

1,803

325,000

300,000

1,666

2,000,000

61 1,780

35,000 500,000

1,819

500,000

1,685

950,000

100,000

1,374

350,000

500,000

1,815

400,000

500,000

Anmärkningar

Staden inom broarna och Helgeandsholmen (St.) (utom Statens järnvägars fastigheter).

1. Kungl. slottet 2. Oxenstiernska huset med 2 B Husgerådskammaren Storkyrkobrinken 2 o. Prästgat. 1. 3. Storkyrkobrinken 4 4. Storkyrkobrinken 7 5. D:o 9 > 6. Göran Hälsingegränd 4 7: Hovförvaltningens hus Slottsbacken 2. Kanslihuset Mynttorget 2. 9. Telegrafstyrelsens bus Skeppsbron 2. 10. Medicinalstyrelsens hus Svartmangatan 9. 11. Gamla norra riksbankshuset Österlånggatan 53. 12. Gamla södra riksbankshuset Järntorget 55. 13. Tullhuset Skeppsbron 38. 14. Gamla posthuset Lilla Nygatan 6. 15— 18. Riksdagshuset 19 —21. Riksbankshuset Summa

5,199 2,178

>

Övertagen från Stockholmstelefon

IStockholms stad äger ' / 4 av byggl naderna.

5,000,000

47,570

17,460,000

3,774

1,300,000

1,228

800,000 500,000

Riddarholmen (R.) (utom Statens järnvägars fastigheter).

1. Gamla riksdagshuset Birger Jarlstorg 3 o. 5. 2. Riddarholmskyrkan 3. Marinförvaltningens f. d. hus . Birger Jarlstorg 11. Gamla kungsbuset Birger Jarlstorg 16. Kammarrättens hus Birger Jarlstorg 13.

{

Transport

Uppmätning av fasaden, se Byggnadsstyrelsens årsberättelse 1919, sid. G0.

9,116 i

hamnplan, n 1,500,000 (t D d Kgl. ™ 7br.P ' å13t e juni !iH11868.

14,118

4,100,000

416 F a s t i << h e t

Transport 5. Hessensteinska huset Birger Jarlstorg 2.

Tomtareal i kvm

Taxeringsvälde

14,118 1,899

4,100,000. 400,000

Riksarkivet

{

Arkivgatan 2. Stenbockska huset ... Birger Jarlstorg 4. 7. Rosenhaneska huset... Birger Jarlstorg 10. 8. Geijerska tomten

Anmärkningar

2,743

(Uppmätning av fasaden, se Bygg600,000 |^ nadsstyrelsens årsberättelse 1919, sid. 61.

2,327

325,000

612 Summa

21,699

5,425,000

3,000,000

6,734

5,000,000

2,053

2,000,000

2,262

2,200,000

2,165

2,600,000

N o r r m a l m (N.) (utom Statens järnvägars fastigheter).

1. Arvfurstens f. d. palats . Gustav Adolfstorg 1. 2. Operahuset Arsenalsgatan 13. 3. Arméförvaltningens bus Jakobsgatan 30. 4. Kronprinsens f. d. stall Jakobsgatan 32. 5. Kvarteret Bosenbad 6 Strömgatan 24. 6. Klara Södra Kyrkogata 8 7. Klara Södra Kyrkogata 10 8. Karduansmakaregatan 8 A o. B 9. Preisiska huset Drottninggatan 36. 10. GA'mnastiska centralinstitutet .. Hamngatan 19.

280,000 i) 235,000 I [Vattenfallsstyrelsens tomter.

692 443 2,478 1,463

1,100,000 |

3,525

1,400,000 i 1,260 kvm ofri grund.

1,000,000 |J

11. Brunkebergstorg 2

2,623

12. Malmskillnadsgatan 26, 28, 30 13. Lantbruksakademiens bus Mästersamuelsgatan 47. Tekniska skolan Mästersamuelsgatan 44. 14. Nya elementarskolan Slöjdgatan 2. .Sergelgatan 1 15. Centralposthuset ... Vasagatan 28—34. 16. Jakobsbergsgatan 24 17. Lästmakaregatan 17 18. Lästmakaregatan 15 19. Jakobsbergsgatan 18 20. Jakobsbergsgatan 20 21. Jakobsbergsgatan 22

1,831 908

2 200 000 '/övertagen från telegrafverkets pen\ sionskassor. 1,900,000 ! Övertagen från Stockholmstelefon 450,000

6,957

2,700,000

7,284

4,000,000

2,284

606 538 498 565 726

1,800,000 220,000 200,000 110,000 144,000 200,000

48,852

32,739,000

Transport

[Övertagna från telegrafverkets pensionskassor.

417 Taxeringsvärde

Tomtareal i kvm

Fastighet

Transport Utrikesministerhotellct Blasieholmstorg 6. Musikaliska akademiens hus Stallgatan 2. 23. Nationalmuseum Södra Blasieholmshamnen. 24. Birger Jarlsgatan 7 [ Kungsträdgården 25. | Ateljébyggnadsbolagets hus I V. Trädgårdsgatan 10. 26. Lantmäterikontorets hus V. Trädgårdsgatan 2. 27. Etnografiska museets hus Vallingatan 1. 28—32. Naturhistoriska riksmuseet och Vetenskapsakademiens f. d. hus... Vallingatan 2. 33. Tekniska högskolan, gamla Drottninggatan 95. 34. Vegagatan 10

{

48,852 jl

Anmärkningar

32,739,000 500,000

2,942

600,000

13,906

1,000,000

692 29,744 550

630,000 Patentverkets f. d. hus. 220,000 ,LT . ... , , , „. , rp .. , 300 000 / P P l a t e n d e l a v kv " K u n g l - T r a d \ gården.

1,121

400,000

1,461

430,000

4,742

1,500,000

12,306

1,200,000 !

Kv. Grönlandet norra 1, 2, 3, 4, 5

i

108,160

225,000 ; Övertagen frän Stockholmslelefon. /Övertagen från telegrafverkets pen227,000 \ sionskassor. 3,000,000 Arrenderad av Stockholms stad.

225,767 !

42,971,000

1. Karolinska institutet Hantverkaregatan 3. 2. Myntet Hantverkaregatan 5 o. 7. 3. Sjukhuset Eira Hantverkaregatan 13.

10,473

1,000,000

9,110

1,010,000

4—7. Garnisonssjukhuset

25,455

504 787

35. Hagagatan 13 36. Bellevue Summa

Kungsholmen (K.).

11,339

Hantverkaregatan 25. 8. Fabriksgränd 2 9. Hantverkaregatan 27 10—13. Svea ingenjörkår Hantverkaregatan 37. 14—15. Mariebergsområdet Marieberg. 16. Konradsberg 17. Kungsholmsgatan 44 16. Arméns centrala beklädnadsverkstäder Fleminggatan 77. 19. Bergsgatan 33 Summa 27

3,086 1,090 45,839 191,717 204,280 576 2,272 803 506,040

740,000 : Disponeras av Stockholms stad. 2,200,000 300,000 .

118,000 ; 4,285,000 | Kv. Göken 5, 6, 7, 11. i (I arealen ingår även den del som 2,986,000 K är upplåten till Stockholms ho] 1 spital. 3,224,000 ! 207,000 i Övertagen från Stockholmstelefon. 363,000

i /Överlagen från telegrafverkets pen178,000 \\ . , . I sionskassor. 16,611,000

418 Tomtarcal i kvm

Taxeringsvärde

2,062

960,000

110,875 5,285

600,000 400,000

3,216

600,000

2,018 14,841

5,000,000 3,680,000

16,184

4,000,000

9—48. Positionsart.-regem:ts kasern... Storgatan 31—49.

31,648

4,000,000

49. Svea o. Göta livgardes kaserner ... Linnégatan 87—89. 50. Fredrikshov (tomt nr 6) Storgatan 53. 51. Sibyllegatan 24 52. Krigshögskolan Östermalmsgatan 8. 53. Patent- o. registreringsverkets hus Valhallavägen. 54. Valhallavägen 3 (kv. Fältöversten) 55. Karlaplan 13 (kv. Fältväbeln) 56. Stora Bältgatan 2 (kv. Djursborg)... 57. Nobelstiftelsens f. d. tomt Nobelparken. 58. Sturegatan 60 59. Karlaplan 2 60. Galärvarvet 6 1 - -83. Djurgårdsstaden 84. Beckholmen

45,655

/ - a n MA/, 4,;)00,000

3,761

1,000,000

421 5,021

150,000 1,000,000

5,395

2,505,000

3,193 6,036 2,535 c:a 3,000

320,000 500,000 380,000 294,000

Fastighet

Anmärkningar

Östermalm (Ö \ 1—2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Pensionsstyrelsens hus Engelbrektsgatan 5 och 7. Kungl. biblioteket o. Humlegården Länscellfängelset Östermalmsgatan 65. Högre lärarinneseminariet Riddaregatan 5. Dramatiska teatern Hovstallet (inkl. Kronobageriet) ... Väpnaregatan 1. Artillerigården Riddaregatan 13.

Summa

925 1,055 97,500 58,1 30 42,628

Kv. Norrtäl,

/177,500 kvm utanför stadssplane< , , I lagt område.

Övertagen från Slockholmstelefon.

Obebyggd. » »

285,000 \Öveiertagna från telegrafverkels pen330,000 onskassor. 1,400,000 2,317,900

\ Belägna inom stadsplanelagt om ' rade och tillhörande Oscars för

1,050,000

|

c:a 461,384

35,171,900

165,220 29,185

13,000,000 2,000,000

c:a 194,405

15,000,000

4,294

600,000

Skepps- o. Kastellholmarna (Sk). 1. Skeppsholmen 2. Kastellholmen

c:a Summa

Södermalm (Sö.) (utom Statens järnvägars fasligheter).

1. Folkskolelärarinneseminariet Högbergsgatan 56. 2. Högbergsgatan 33 Transport

210,000

4,922

810,000

;

Övertagen från Stockholmstelefon

419 Tomtareal i kvm

Fastighet

Transport 3. Högbergsgatan 35 4. S:t Paulsgatan 13 6. Katarina sjukhus Ntya Sandbergsgatan 1. 6. Centralfängelset Långholmen. 7—8. Åsögatan 47 K o. F 9. Bondegatan 67 10. Östgötagatan 22

4,922 432 1,262 5,003

Taxeringsvärde

810,000 200,000 Övertagen från Stockholmstelefon 321,000 j 25,000 : Disponeras av Stockholms stad. i

86,666

1,000,000

860 1,259 735

163,000 303,000 100,000

Summa

101,138

2,922,000

Härtill komma ytterligare 20 vid Karlaplan samt 9 vid Fredrikshov belägna till försäljning avsedda, ehuru ännu icke försålda tomter med en sammanlagd areal och ett sammanlagt taxeringsvärde av

28,163

3,683,000

46,700 |

2,500,000

N o r r a D j u r g å r d e n (N. Dj.)* (utom Statens järnvägars fastigheter).

Naturhistoriska riksmuseets o. Sveriges geologiska undersöknings hus 3. Naturhistoriska riksmuseets macerationsanstal t 4—5. Skogshögskolans och Statens skogsförsöksanstalts hus 6. Experimentalfältet 7. Veterinärhögskolan (Kräftriket) 8. Statens provningsanstalt 9. Tekniska högskolan, nya 10. Stadion 11. Generalstabens stall 12. Svea artilleriregementes kasern ... 13. Livgardets till häst kasern 14. Ammunitionsförrådet 15. Borgen 16. Livregementets dragoners kasern...

1—2.

5,000 53,400 664,600 46,333 10,780 68,200 34,031 9,284 | 106,200 ! 96,200 !

— — 118,500 j

20,000 687,000 755,000 1,500,000 1,751,621 2,500,000 750,000 111,000 1,200,000 1,200,000 120,000 50,000 500,000

Summa

1,259,228

13,644,621

Till övningsfält upplåtet Till Stockholms stad och privata institutioner upplåtet Till privata utarrenderat Under Djurgårdsförvaltningen direkt stående

4,913,495

—

1,042,327 1,111,632

— —

1,685,515

1,212,920

102,460

Tillhörande Bergshamra Summa

10,114,657

Anmärkningar

— 14,857,541

Övertagna från telegrafverkets pensionskassor.

*I arealuppgifterna för Norra och Södra Djurgården ingå endast! mark-, ej vattenområden. Siff-, rorna avse markinnehavet hösten 1920. Sedan »betänkandet angående Djurgårdens beva-i rande som park» den 15/s 1917. avgavs, ha från Norra Djur-: gården avsöndrats genom försäljning 2,375,704 kvm och genom utvidgning av stadsplanen 253,200 kvm eller sammanlagt 8,688,904 kvm mark.

Vissa åbyggnader i privat ägo.

Il denna summa ingå även taxe-; l ringar för hus- och boställs-l ( byggnader å Södra Djurgården. Taxeringsvärde se under Solna.

420 Tomtareal i kvm

Institution eller fastighet.

Taxeringsvärde

Anmärkningar

S ö d r a D j u r g å r d e n (S. Dj). 1. Lotsverkets Bosen vik

förrådsbyggnader

vid 6,454

Till medlemmar av Kungl. huset upplåtet Till privata institutioner upplåtet... Till privata utarrenderat Under Djurgårdsförvaltningen direkt stående Summa

186,300 \ Köpeskilling.

87,462 •330,529 195,173 1,889,153 2,508,771 |

186,300

B r ä n n k y r k a (Brä.) (utom Statens järnvägars fastigheter).

1. »Telegrafförrådet» vid Älvsjö.... 2. Johannishov och Kvarnängen Summa

17,608 j 476,190 |

72,000 Köpeskilling. 111,400 i

493,798

183,400

12,100

24,000

Bromma (Bro.).

i

1. Tyska botten Solna (Sol.). 1. Karlbergs kungsgård med skogen 2. Ekelund 3. Västra Skogen , 4. Ingenting 5. Tomteboda blindinstitut 6. Fogdevreten 7. Stenbrottet 8. Falkenärbostället 9. Norrbacka 10. Stallmästaregarden 11. Haga 12. Ulriksdal 13. Bergshamra

Solna'...."

Summa

1,057,120 64,940 512,000 382,000 148,007 32,880 92,170 25,017 54,000 44,751 1,228,000 1,801,000 1,171,540

320,000 20,000 24,000 205,000 \ 626,200 10,000 20,000 15,000 3,000 40,000 151,000 ! Bokfört värde. 416,000 | Bokfört värde. 600,000 Lösen för egendomen.

6,613,425

2,450,200

7,620,000

1,652,000

1,358,985

25,579,686

Lovö (Lov.). 1. Drottningholm Statens j ä r n v ä g a r . Tomter ocli områden inom Brännkyrka, Stockholms stads planlagda område samt å Kungl. Djurgården

421 Tabell 2. (Sid. 19.) Fastigheternas användning. Oktober 1920.

I. För H. Maj:t Konungen. Kungl. slottet. Drottningholm. Haga. Hovförvaltningens hus. Hovstallet. Husgerådskammaren (Prästgat. 1).* Kungl. Djurgården med Rosendal. Tyska botten. Ulriksdal. * Belägen å samma fastighet som Oxenstiernska huset.

II. Riddarholmskyrkan. III. För Kungl. Maj:ts kansli. Arvfurstens f. d. palats. Kanslihuset Kronprinsens f. d. stall. Marinförvaltningens f. d. hus. Oxenstiernska huset. Storkyrkobrinken 4. Storkyrkobrinken 7. Storkyrkobrinken 9. Utrikesministcrhotellet. IV. F ö r centrala ä m b e t s v e r k och förvaltningar. Arméförvaltningens hus. Birger Jarlsgatan 7 (Patentverkets f. d. hus . Gamla kungshuset. I ,, . .. . . „ ® . > En fastighet. Kammarrattens hus./ ° Gamla riksdagshuset. Hessensteinska huset. Lantmäterikontorets hus. Lotsverkets förrådsbyggnader (Rosenvik). Medicinalstyrelsens hus (nuv.). Myntet (Hantverkaregatan 5 o. 7). Patent- och registreringsverkets hus. Pensionsstyrelsens hus (2 fastigheter). Preisiska huset. Rosenbad. Rosenhaneska huset. Tullhuset. Vetenskapsakademiens f. d. hus (5 fastigheter).

V. För de affärsdrivande

verken.

Centralposthuset. Gamla posthuset. Jakobsbergsgatan 22. Jakobsbergsgatan 24. Riksbankens f. d. hus. Telegrafstyrelsens hus (Skeppsbron 2). S:t Paulsgatan 13. Göran Hälsingegränd 4. Högbergsgatan 33. Högbergsgatan 35. Karlaplan 2. Kungsholmsgatan 44. Malmskillnadsgatan 26—30. Sibyllegatan 24. Telegrafförrådet Älvsjö. Vegagatan 10. Östgötagatan 22. Statens järnvägars byggnader. V71. F ö r r i k s d a g e n . Riksbankshuset. Riksdagshuset. Rosenbad. VII. F ö r militära ä n d a m å l . Ammunitionsförrådet. Arméns centrala beklädnadsverkstäder. Artillerigården. Beckholmen. Borgen. Djurgårdsstaden (23 fastigheter). Fredrikshov. Galärvarvet. Generalstabens stall. Johannishov och Kvarnängen. Kastellholmen. Kronobageriet. Livgardets till häst kasern. Livregementets dragoners kasern. Marieberg (Ammunitionsfabriken och fälttelegrafkåren). Positionsartilleriregementets kasern

422 Skeppsholmen. Svea artilleriregementes kasern. Svea ingenjörkårs kasern. Svea och Göta livgardens kaserner. VIII. F ö r f å n g v å r d e n . Långholmen. Länscellfängelset (Östermalmsgatan 65) IX. F ö r s j u k v å r d e n . Garnisonssjukhuset. Katarina sjukhus. Konradsberg. Sjukhuset Eira.

XIII. Arkiv, bibliotek och m u s e e r . Artillerigården. -o-- — - « • Riksarkivet. ksarkivet. \ ... Stenl enbockska huset.) E n f a s t l S l i e t Kungl. biblioteket. Grönlandet södra (Etnografiska museet). Nationalmuseum. Naturhistoriska riksmuseets hus (Norra Djurgården). Naturhistoriska riksmuseets macerationsanstalts hus (Norra Djurgården).

XIV. F ö r offentliga

föreställningar.

Dramatiska teatern. Operabyggnaden. Stadion.

X. F ö r a k a d e m i e r . Artillerigården. Lantbruksakademiens hus. Musikaliska akademiens hus. Nationalmuseum. XI. F ö r p r a k t i s k t - v e t e n s k a p l i g a institutioner. Experimentalfältet. Statens provningsanstalt (Norra Djurgården). Statens skogsförsöksanstalts hus (Norra Djurgården). Sveriges geologiska undersöknings hus (Norra Djurgården). XII. F ö r l ä r o a n s t a l t e r . Artillerigården. Folkskolelärarinneseminariet. Gymnastiska centralinstitutet. Högre lärarinneseminariet. Karolinska institutet. Karlberg (Krigsskolan). Krigshögskolan. Musikaliska akademiens hus. Nya elementarskolan. Sergelgatan 1.. Skogshögskolans hus (Norra Djurgården). Sjökrigsskolans hus (Skeppsholmen). Tekniska högskolan (nya). Tekniska högskolan (gamla). Tekniska skolan. Tomteboda (Blindinstitutet). Veterinärhögskolans hus (Kräftriket).

XV. B e b y g g d a uthyrda.

fastigheter,

vilka f. n. ä r o

Ateljébyggnadsbolagets f. d. hus. Bergsgatan 33. Bondegatan 67. Brunkebergstorg 2. Fabriksgränd 2. Hagagatan 13. Hantverkaregatan 27. Jakobsbergsgatan 18. Jakobsbergsgatan 20. Karduansmakaregatan 8 A o. B. Klara S. Kyrkogata 8. Klara S. Kyrkogata 10. Lästmakaregatan 15. Lästmakaregatan 17. Sturegatan 60. Åsögatan 47 E o. F. XVI. O b e b y g g d a t o m t e r . Karlaplan 13 (kv. Fältväbeln). Nobelinstitutets f. d. tomt. Stora Bältgatan 2 (kv. Djursborg 1). Valhallavägen 3 (kv. Fältöversten 3). XVII. F a s t i g h e t e r t. v . u p p l å t n a till allmänna ' platser. Kungsträdgården. Humlegården. Bellevue. Geijerska tomten.

423 Tabell 3. (Sid. 41.) Statens i Stockholm förlagda verk och

1.

Hovstaterna. * Hovförvaltningen. * Hovkonsistoriet. * Hovmarskalksämbetet. * Hovstallet. *Husgerådskammaren. * Biksmarskalksämbetet. *Ståthållareämbetet.

2. Rätter och juridiska verk. Högsta domstolen. Krigshovrätten. Lagberedningen. Lagrådet. Nedre justitierevisionen. *Processkommissionen. Begeringsrätten. Svea hovrätt. 3. K. Maj:ts kansli. * Statsrådsberedningen. * Justitiedepartementet. * Utrikes» Försvars»

•Social-

»

* Kommunikationsdepartementet. Finansdepartementet. Ecklesiastik- » * Jordbruks» Handels» Justitiekanslersämbetet. 4.

Ämbetsverk. Justitiedepartementet: Fastighetsregisterkommissionen. •Fångvårdsstyrelsen. Försvarsdepartementet: •IV. arméfördelningens exp. •V. arméfördelningens exp.

institutioner.

* Arméförvaltningen. Arméns kasernbyggnadsnämnd. Djurgårdskommissionen. * Civilans tall ni ngskom mission en. Generalstaben. Infanteriinspektion. Kavalleriinspektion. Lantförsvarets kommandoexpedition. Militärläroverksinspektion. Remonteringsstyrelsen. *Stockholms lantrullföringsexpedition. *Stockholms stads rullföringsexped. Tränginspektionen. Chefens för kustartilleriet exp. Högste befälhavaren över kustflottan. Marinförvaltningen. Marinstaben. Sjöförsvarets kommandoexpedition. *Sjökarteverket. Socialdepartementet: Arbetsrådet och centrala skiljenämnden. Försäkringsrådet. * Länsstyrelsen för Stockholms län. * Medicinalstyrelsen. Pensionsstyrelsen. Riksförsäkringsanstalten. Socialstyrelsen. Yrkesinspektionen*Överståthållareämbetet. Kommunikationsdepartementet: Byggnadsstyrelsen. Väg- och vattenb3 r ggnadsstyrelsen. Finansdepartementet : Bank- och fondinspektionen. * Generaltullstyrelsen. •Kammarkollegium. * Kammarrätten. * Kont rolls tyrelscn. •Mynt- och justeringsverket. * Postsparbanken.

* Betecknar verk och institutioner, som efter allt alt döma beräknas kvarstanna i de Kronans hus vari de nu befinna sig.

* Riksräkenskapsverket. •Statistiska centralbyrån.

Arméns intendenturförråd. Fälttelegraf kåren. *Göta livgarde. "Livgardet till bäst. Livregementets dragoner. Positionsartilleriet. Stockholms tygstation. Svea artilleriregemente. "Svea ingenjörkår. "Svea livgarde. "Flottans station.

•Statskontoret. Stockholms tullkammare. » packhusinspektion. Ecklesiastikdepartementet: Riksantikvarien. Statens biografbyrå. Skolöverstyrelsen. * Universitetskanslersämbetet. Jordbruksdepartementet:

Fryshusstyrelsen.

8.

Fångvårdsanstalter.

Lantbruksstyrelsen. Lantmäteristyrelsen. Lantmäterikontoret i Stockholms län. Rikets allm. kartverk. Stuteriöverstyrelsen. Handelsdepartementet: •Fartygsinspektionen. Försäkringsinspektionen. "Kommerskollegium. Lotsstyrelsen. * Patent- och registreringsverket. "Skeppsmätningskontrollören. "Sprängämnesinspektören. 5. Affärsdrivande

verk.

Domänstyrelsen. "Generalpoststyrelsen. * Järnvägsstyrelsen. Telegrafstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen.

"Centralfängelset (Långholmen). Straffängelset (Stockholm).

9.

Sjukvårdsanstalter. Garnisonssjukhuset. "Stockholms hospital (Konradsberg).

• 10.

Akademier. "Akademien för de fria konsterna. "Ingenjörsvetenskapsakademien. Krigsvetenskapsakademien. "Lantbruksakademien. 'Musikaliska akademien. •Svenska akademien. "Vetenskapsakademien. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

6. R i k s d a g e n och dess v e r k . "Riksbanken med sedeltryckeri. "Riksdagen. "Riksdagens justitieombudsman. Riksdagens militieombudsman. "Riksdagsbiblioteket. Riksgäldskontoret. 7. Militära k å r e r och i n r ä t t n i n g a r . Ammunitionsfabriken. Arméns centrala beklädn.verkstäder.

11. P r a k t i s k t - v e t e n s k a p l i g a

anstalter.

* Centralanstalten för jordbruksförsök. Statens bakteriologiska laboratorium. * » farmaceutiska » meteorologisk-hydrografiska anstalt. * » provningsanstalt. » rättskemiska laboratorium. * » skogsförsöksanstalt. » veterinärbakteriologiska anst. * Sveriges geologiska undersökning.

12.

Undervisningsanstalter. Artilleri- och ingenjörhögskolan. •Blindinstitutet. Farmaceutiska institutet. "Folkskolelärarinneseminariet. Gymnastiska centralinstitutet. "Högre lärarinneseminariet. Karolinska institutet. "Konsthögskolan. "Krigshögskolan. "Krigsskolan (Karlberg). "Musikkonservatorium. "Navigationsskolan. "Nja elementarskolan. Sjökrigshögskolan. *Sjökrigsskolan. "Skogshögskolan. •Tandläkareinstitutet. •Tekniska högskolan. Tekniska skolan. Veterinärhögskolan.

13. Arkiv, bibliotek, museer. Antikv. topografiska arkivet. Kammararkivet.

Krigsarkivet. "Riksarkivet. Antikv. numismatiska biblioteket. "Kungl. biblioteket. •Artillerimuseum. Etnografiska museet. Flottans museala samlingar. "Geologiska museet. Kungl. myntkabinettet. Livrustkammaren. •Naturhistoriska riksmuseet. Statens historiska museum. *Statens konstsamlingar (Nationalmuseum). Statens trofésamling.

14. Institutioner ningar.

för

offentliga

föreställ-

"Dramatiska teatern. •Operan. "Stadion.

Förutom ovan angivna befinner sig i huvudstaden ett ingalunda ringa antal statsinstitutioner, vilka dock för nu ifrågavarande utredning hava ingen eller mycket liten betydelse. Med förbigående av pensionsanstalter samt änke- och pupillkassor må här följande nämnas lydande u n d e r : Justitiedepartementet: Vattenöverdomstolen, Söderbygdens och Österbygdens vattendomstolar; Sollentuna och Färentuna härads, Södra Roslags, Södertörns samt Stockholms läns västra domsagor, Dalautredningen, Patronatsrättsnämnden; Försvarsdepartementet: Stockholms landstormsområdes exp., Stockholms sjörullföringsområdes exp., Utrustningskommissionen, Försvarsväsendets lönenämnd; Socialdepartementet: Blankettkommissionen, Statens byggnadsbyrå, Förlikningsmannaexpeditionen, Fattigvårdsinspektionen; Kommunikationsdepartementet: Kommunikationsverkens lönenämnd; Finansdepartementet: Statistiska tabellkommissionen, Allm. civilförvaltningens lönenämnd, Statens bostadsnämnd, Statens tryckerisakkunnige; Ecklesiastikdepartementet: Riksheraldikerämbetet, Statens folkskoleinspektör; Jordbruksdepartementet: Kommissionen för de allm. kartarbetena, Statens kolonisationsnämnd, Överjägmästarens i Stockholms och Gävle distrikts exp., Statens maskin- och redskapsprovningsanstalt i Stockholm; Handelsdepartementet: Skeppsmätningskontoret; Riksdagen: Riksdagens verks lönenämnd.

426 Tabell 4.

Statens verk och institutioner, deras lokaler Oktober Tjänsterum

3 B 3 ™ "•

Verk och institutioner

Antal

TO

Akademien för de fria konsterna Fredsgatan 12 C ... Ammunitionsfabriken Marieberg Arbetsrådet och centrala skiljenämnden St. Nygatan 40 o. 42 IV. arméfördelningens exp Östermalmsgatan 8 , V. » • » Arméförvaltningen: Artilleridepartementet Jakobsgatan 30. Artillerigården . Civila Jakobsgatan 30.

m

— I 5,432 14 13

301 284

21 8 65 3

386 421 1,202 130

42 43 12

1,000 1,126 286

34 114 28

3,290 5,120 3,498

6a 6b 6c 6d 6e 6f 6g 6h 6i 7 8a 8b 8c 9 10 11 12 13 14 15a 15b 15c

Arméns centrala beklädnadsverkstäder Fleminggatan 77 .;. Arméns intendenturförråd Fredrikshov j Skeppsholmen "Sibyllegatan 2 Arméns kasernbyggn.-nämnd Stora Vattugatan 10] Artillerimuseum Riddaregatan 13 ... exp. Artilleri- och ingenjörhögskolan. Bank- och fondinspektionen .... Sturegatan 16 Blindinstitutet Tomteboda Byggnadsstyrelsen Drottninggatan 36... Klara Sö. Kyrkog. 18! Jakobsgatan 32

4,487

3 1 •21 ;

2,448 38 1,210

16a

Centralfängelset

.Långholmen

16b 17

» Chefens för kustartilleriet exp

| » I Birger Jarlsgatan 25

18a 18b 19a

Civilanställn.-kommissionen Djurgårdskommissionen Domänstyrelsen

19b 19c 19d 20 21a 21b 22a 22b

» » » Dramatiska teatern Ecklesiastikdepartementet.

; Östermalmsgatan 8 j Drottninggatan 17... j Birger Jarls torg3 o.5. | (G:la riksdagshuset) j Stora Nygatan 36... ! Blasieholmstorg 12 I Vasagatan 23 o. 25... \ Nybrohamn. 24 o. 26 Jakobsgatan 32 Grevturegatan 9 ... Vallingatan 1... Jakobsgatan 32

Munkbrogatan 2 Jakobsgatan 30..

Fortifikations- » Intendents» Sjukvårdsstyrelsen

S:t Eriksplan 6

Etnografiska museet Transport

Förhyrning

Kronans hus

Adress

!

Antal i m'^

Hyres

— 11

— 340 "16,700

1,500

1,100, 18,000

80 . 4,140 24 489

"9,643

9,000

9,000

9 !

_ i

_ !

11,000

4,500

2,000

85 203 40,

1,800 3,600 2,400

5,000

— 8 j

14 36

44 — ;

1,046

4,983 962 —

35 1

903 115

—

84,500

427 i Kronans hus och i förhyrda lägenheter, 1920.

3 ~

Antal Antal fönster Relation- itjän- t i o n ' s . st ^" stejai rum f f/a

Bostadsrum (antal eldstäder) Förhyrning

Kronans hus 2

Antal ; m

2 Antal

m

—

—

—

—

-— —

3 — — —

40 — — — — —

Anmärkningar

Hyressumma 1

1 2 3 4 5

—

—

14 19

20 19 19

1.41 1.00

—

—

-

• 6a

6b

6c 6d 6e

> 123 *260

2.oi

129 —

—

15 49

0.6 8

26 — "1

12 13 14

.— 11 —

34 20 267

15a 15b i

— — —

69 ! 1.00

15c

—

16a

—.

16b 17

i

—

18a 18b 19a

1 —

19b 19c 19d 20

120-!

|

2 — 43

—

8 >0.57 15 2 !

1 — — —

; — 61 }l.03 11 9 — 6

—

— ;

—

/Konstruktions-, kontroll- och statistiska \ avdelningar. Arkivlokaler.

— —

— — —

—

1,066

— —

z

—

z

— — — — 45 2

— — — — 911 39

— 3 — -—

— —

3 i «*197

—

—

—

—

•

—

I tjänsterum inbegripes även exp., logement och förråder etc. * Kronobageribyggnaden.

— — —

—

j***740

3,703

—

12 —

— —

2,500

—

— —. 45

_ — —

— — —

—

— 3 — — 5 3

— — 111 56

.— — — — —

— — '— —

—

—

— —

—

—

2,500

1,082

"Härav 13 fönster i arkiv (4 + 9).

T""

Förrådslokal.

—

)n

2 57

"Inkl. hyra för bostaden.

— —

6i ' 7 8a 8b 8c 9

22a 22b

3 — 11 — [• 6 — 1 2

6f 6g 6h

21a 21b

"

Inrymd i för ändamålet donerad fastighet.

—

— _ —

Museisalar. "Normalt, stundom flera. • f*Härav i flygeln (> rum med 11 fönster och \\ 325 kvm golvyta (kemiskt laboratorium).

Häri även personalbostäderna. * "Bostäder för personal. (** "Fångceller. Personalbostäder. Härav disponeras 2 rum av kustbefästningskommissionen.

Utöver dessa 68 fönster i tjänsterummen finnas 20 fönster i arkivlokaler; arkivlokalerna äro till antal 1 sal om 165 m 2 , som ingår i de 36 rum Uomänstyrelsen disponerar i Gamla riksdagshuset.

428 Tjänsterum Adress

Kronans hus | Antal

m

2 Förhyrning Hvres-

Antal j m

I Transport j 23a i Experimentalfältet 23b i » museum

Frescati »

24 24^ 25 26

Farmaceutiska institutet Fastighetsregisterkommissionen Fartygsinspektionen Finansdepartementet

27 28a

Flottans museala samlingar Flottans station

; Vallingatan 26 Svartmangatan 24... Riddarhustorget 8... Storkyrkobrinken 2 o. 4 ! Järntorget 55 Skepps- o. Kastellhol-j marna !

803 i 38 —

90 i

—

84,500

— 1,148 27 j 1,106 i "15,000 4 117 1,300 8 i 176 4,400

35 5

864 278

235 32,180;

Österlånggatan 53... Kornhamnstorg 6... Galärvarvet j Prästgårdsgatan 9... Folkskolelärarinneseminariet Vasagatan 23 o. 25... Fryshusstyrelsen Birger Jarls torg 3 o.5 Fångvårdsstyrelsen (G:la riksdagshuset) 32 Fälttelegraf kåren Marieberg 33 Strandvägen 15 Försäkringsinspektionen 34a Försvarsdepartementet .. Mynttorget 2 (Kanslihuset) 34b Gust. Adolfs torg 1 (Arvfurstens palats Munkbrogatan 2 ... 34c Näekströmsgatan 4 35 Försäkringsrådet 36 Garnisonssjukhuset. Hantverkaregatan 25 37 a Generalpoststyrelsen Vasagatan 28—34...| 37b D:o (postmuseum) Lilla Nygatan 6 ... 37c för postkontor .. Malmskillnadsg. 46 D:o 37 d » d:o D:o Högbergsgatan 40... » » d:o D:o > 29... 37e Linnégatan 11 D:o d:o » D:o » d.o Grevturcgatan 3 5 . . . 37f D:o Odengatan 58 » d:o 37g D:o » d:o Mästersamuelsg. 11 37h D.o » d:o Kungsholmsgatan 28 37i D:o » d:o Renstjärnasgatan 16 37j D:o d:o Tegnérsgatan 8 37k D.o d:o Riddaregatan 47 ... 371 d:o D:o 37m » d:o D.o Rödbodtorget 2 37n ; D:o » d.o Adolf Fredr. torg 4 37o ! l):o Odengatan 19 » d:o 37p D:o d:o 28b 28c 28d 29 30 31

Transport

349 24,006| 49 2,837 — I — ; 32 ! 703

2,000

2,880

136 i 7,749 7 i 180 i 24

132 113 12

5,832 4,126 307

— —

— —

—

i

-- . — — — — — —

— — — — — — 1,637

i

•

—

-— — — — — — — — — — •

— | —|

—

217 416 68 405

9 i

2 6

— ' 5

i 3 !

5 i 2 2 11 3

6 2

•

!

415 210 261 ! 73 ; 93 391 : 261 337 . 90 98 i 275 |

—

8,000

.

— — —

4,400, 16,450j 1,800' 10,000! 2,300; 13,000; 6,700; 1,800! 2,000' 3,800i 13,500 13,500 9,500 1,600 3,000

* 232,430

429 c

Antal Antal fönster Relatjän- i tjän- t i o n s stestetal man i rum

n a B

3 -2 o B

Bostadsrum (antal eldstäder'

f/a

j i

—

—

—

Antal ;

m

2 Antal

1,082

"~

23a 23b

— — —

—

26 27

—

28a 28b 28c j 28d 29 30 31

— — —

—

— —

71 13

— — —

2,500

—

—

—

5,117

— — — — —

18 7

_

—

— — — 12

233!

1,166

—

157 4 34

" 143

— —-

( i.i oj

|

.

—

t 1/2 7

—

0.5 4

—

—

—

—

—

»

— —. 2

— —

—

— — — — —

—

—

— — — —

—

— —

—r — —

.—

i

—. — —

i

—

u

: 34c 36 36 37a 37b 37c 37d

—

— — —

7 12

32 33

34 b

Anmärkningar

Hyressumma 22 byggn. disponeras av central( Sammanlagt anst. för försöksväsendet på jordbruksI

24 i 245 ; 25

:

Förhyrning

Kronans bus

—

20 2

-

—

—

— — —

—

— — —

—

—

—

—

37 e 37f 37g 37b 37 i 37 j 37 k 371 37m 37 n

_ — — ~

37 p

—

^

l —

—

—

—

—

— '

— —

— —

— —

— — —

— —

—

— — —

z

— —

— 1,493

—

— — — — —

—

/Härutöver magasin i dels Galärvarvet, dels Sjö\ krigsskolan. I tjänsterum inbegripas expedition, logement, förråd etc.

{

Flottans underbefälsskola. Marinintendenturskola. / i rumsantalet inräknas 3 st. 5 m. breda korri\ dorer med 517 m 2 .

/ I tjänsterum inbegripas exp., logement, för\ råd etc.

— —

—

området. Bland dessa finnas div. jordbruksbyggnader. *Inkl. bostaden.

3,050

Benämning Stockholm 3 D:o d:o 4 D:o d:o 4 U:o d:o 5 D:o d:o » D:o d:o 6 D:o d:o 7 D:o d:o D:o d:o D:o d:o D:o d:o D:o d:o D:o d:o D:o d:o D:o d:o D:o d:o Tlyresfritt upplåten av firman Ählén & Holm.

430 C

Tjänsterum

B p

3 Verk och institutioner

3 1

Adress

c 3

Antal

9q v.

40 Transport Generalpoststyrelsen för postkontor ... Karlbergsvägen 52... D:o ' » d:o Älvsjö D:o » förtullningar ... Kungsgatan 76 Generalstaben Birger Jarlstorg 10 Generaltullstyrelsen Skeppsbron 38 » Skeppsbron 36 Skeppsbron 40 Nya tullhuset, Stadsgården Geologiska museet Frescati

41 Gymnastiska centralinstitutet

37r 37 s 37t 38 39a 39b 39c 39d

Kronans hus m

Förhyrning

2 Antal

1,637,

222 2 6

42 Göta livgarde Linnégatan 89 43 Handelsdepartementet Birger Jarlstorg 11 44a ; Hovförvaltningeu Kungl. slottet... 44b » Slottsbacken 2 .. 45 Hovkonsistoriet Kungl. slottet 46 Hovmarskalksämbetet 47a Hovstallet Väpnaregatan 1. 47 b 48a Husgerådskammaren Kungl. slottet » 48b ' Prästgatan 1 49 Högste befälhavaren över kustflottan... Långa raden, Skeppsholmen 50a Högsta domstolen Kungl. slottet 50b ! Jakobsgatan 32 •60Ja! Högre lärarinneseminariet Riddaregatan 5 50*bi » » Nybrogatan 11 C ... 51 Högvakten Kungl. slottet 52 Narvavägen 22 I nfanteriinspektionen 53 Ingenjörsvetenskapsakademien Grevturegatan 24 A 54a Jordbruksdepartementet Mynttorget 2 54b i Jakobsgatan 32 » 55a Justitiedepartementet Mynttorget 2 55b ! Birger Jarlstorg 3 o. 5 » 56 Västr. riddarhusflyg. .lustitiekanslersämbetet 57a Centralstationen ... 57b Järnvägsstyrelsen G:la Kungsh.brog. 36 » 57c Torsgatan 4 » 57d Kungsgatan 67 A ... 57e Kungsgatan 67 » 57 f Tomteboda » 58a Karlavägen 45 C ... 58b Stadsgården 10 » 59a Bådmansgatan 73... J Surbrunnsgatan 53 59b

125 130 102

11 6

260 126

— 1,684

11 —

35 962 *6 1,411 288 13,804 655 23 68 3

— — — —

•>

»

Hyres-

49| 1,890 42! 1,195

J>

Hamngatan 19

m2

3 33

7,200 5,500

65! 101 44 5,556 76 1,110

—

117 566

5>

33 16

_

1,312

Transport

•10,600

1,750

16 2

390 57

—

:

* 4,000'

\&2 289 56

6,500 5,800 2,400 3,000

—

T>

D

—

_ —

_ —

2,638!

:

—

4 2

91 146 45

— —

2,700 4,000 1,500 3,000 308,580

431 J- o'

II Af

Antal Bostadsrum (antal eldstäder) A n t a l fönster! R e i a _ tjän- 1 ä tJ »- tions- Kronans hus Förhyrning ste- . s t e " ; t a l o HJy r e s män rum Antal m2 Antal m summa a f f/a 1,493

j 37r 37s 37t 38 39a 39b 39c :

39d 40

— — — 84

15 si — —

L{ 42 43 44 a 44b 45 46 47a 47b 48a 48b

— — —

— — —

97 71 14 12

—

—

42 165

[ 0,61

—

— —

— i

—

—

42 48 25

— —

43 4 3 6 4

.

—

3 9

_ -

119 ! 2,384 3 61

z

— —

104 i 2,456

—

— —

—

'

—

.

2,671

49 : 50a — 50b — < 504a — 50Jb' ; 51 ' 52 5 63 — •• 5 4 a 31 54b — 55a 5 5 b !• * • { 56 6 57a 57b 57c > 929 57 d 57e 57f 58a 58b 59a — 59b —

—

— — —. — — — — — — —

—

/ i tjänsterum inräknas alla nyttiga u rymmen \ utom bostäderna.

Stallar, vagnbodar m. m.

~ •—

—

— —s

— —

3 3

56 59

—

—

— — —

— — —

—. —

—

3 3

74 57

— — — — —

— —:

— —

3.5 0

—

—

—:

—

Undervisningsanstalt. I Naturhist. riksm. komplex. Vaktm. gemensam med Geolog, unde rsökn. Gymnastiksalar.

—

•

Benämning Stockholm 21.

—

—

— —. — —. — — — — —

—

•

— —

— .

Anmärkningar

Hovets tvättinrättning.

10 13

— —

— —

24 5

— t.00

—

—

—

0.8 4

—

— —

21 2 21 367 16 16 6 2 173

},,. >0.G2

—

—

—

—

—

— —

— —

— —

— —

— —

—

—

— 1

—

— —

zi z

Inkl. hyra för bostaden.

*Inkl. hyra för bostaden. Expeditionslokaler och tjänsterum.

—

, •

,

» Godsinlämning.

—

— 3,050

Butikslokal. Källarelokal.

»

432 Tjänsterum

3 g-

Verk och institutioner

Adress

Antal I m s

Hyressumma

2,638

308,580

2,638

322 Antal Transport 60a 60b 60c

60d 60e 60f

60g 60h 60i 60j 60k 601 60 m 60n 60o 60p 60q 60r 60s 60t 60u 60v 60x 60y 60z 60å 60ä 60ö 60a 60b 60c 60d 60e !

Järnvägsstyrelsen » » » » » i > j » »

Förhyrning

Kronans hus nr

Adolf Fredr. torg 4 \ ! Appelbergsgatan 48! Bellmansgatan 23... i BengtEkenhjelmsg. 5 » » 13 Bergsgatan 3 Birkagatan 5 Björngårdsgatan 16 Brännkyrkagatan 37 Drottninggatan 71 C Fleminggatan 21 » 38A i 38 C

i >

» »

> » » » » >, > » » » » ,

23 A 23 A

» 45 Fridhemsgatan 10 B Gotlandsgatan 80 ... ; Hagagatan 16 ! Hjorthagen,2:agatan Holländaregatan 24 Hornsgatan 39 B ... ; Högbergsgatan 66 A Inedaisgatan 17 Jakobsbergsgatan 34 Karlbergsvägen 68... > 82... » 89...| » 31... Katar. V. Kyrkog. 6 Katrineberg, Liljeh. Klara V. Kyrkog. 3 A Kocksgatan 37 Kungsholmsg. 38-40 Pilgatan 17 Fleminggat. 35-37

60f

Celsiusgatan 46

!

Kungsholmsgat. 15 B Kungsh. hamnplan 3 » » 7 Kungsholmstorg 3 A

60g 60h 60i 60j 6 Ok 601 60m i 60n 60o 60p

Kungsgatan 92 > 39 , Linnégatan 34 Luntmakaregatan 7 Transport

—

308,580

o 5| |

1 Antal Bostadsrum (antal eldstäder) Antal fönster Relatjän- i tjän- tions- Kronans hus Förhyrning stestetal Hyresrum män m2 Antal Antal m2 summa i •s. f f/a ; a

60a 60b 60c 60d 60e 60f 60g 60h 60i 60j 60k 601 60m 60n 60o 60p 60q 60r 60s 60t 60 u 60v 60x 60v 60z 60å 60ä 60ö 60a 60b 60c 60d 60e

1,925

—

—

— — — — — —' _.. — — — —

—.

—

— — — — — _ — — —' —

— — — — — —

— — — — — — — —

_

— —

— —

— — . .

— —

—

— ,(

—

—

— — — _

— — — —

— — — —

— — —

— — —

— —

—

— — — -T-

--

— — — —

—

_

—

— — —

-

—

—

—

— — —

— — —

— —

— — —

_ 31 5 — 3 — 3 — 3 ! 6 — 3 — 6. — 5 — 3 — 6 — 15 — 2 — 2 — 6 — 3 — 3 — 9 — 3 ! — 3 — 3 3 — 3 — 3 — 3 — 3 — 3 — 5 — 5 — 3 6 3 6 3

Anmärkningar

3,050 1,800 550 635 690 1,600 800 1,670 1,500 590 3,200 4,000 440 440 1,400 690 690 2,355 710 800 700 750 800 735 875 750 600 1,850 1,800 900 3,250 600 2,200 575

,

/20 enkelrum, 205 enrums-, 12 tvårums-, 4- trerums- och 8 fyrarumslägenheter.

6 Of

. 522

—

57,420 \

60g 60h 60i 60j 60k 601 60m 60n i 60o 60p

3 21 5 7 7 7 6 5 5 5

—

650 9,800 2,550 3,350 3,100 2,800 2,750 2,200 1,600 2,550

—

— — — —

— — — — — — —

— — — — — — — — — . — — . — — 1,925

— — — — — — _

—

132,765

434 o

0 2, R rt> 5 P

5 —. c

Tjänsterum Verk och institutioner

Adress

3 <T= ce

Kronans hus Antal ; m'"

Transport 60q Järnvägsstyrelsen 6 Or » 60s » 60t » 60u » 60v 60x 60y » 60z •» 60å i 60ä » 60ö » 60a » 60b » 60c » 60d » 60e » 60f » 60g 60h 60i 60j 6 Ok I 601 ! 60m 60n 60o ; 60p I 60q | 60r 60s 60t 60u 60v 6(lx 60y 60z 60å 60ä 60ö 60a 60b 60c 60d 60e. 60f 60g

Förhyrning Antal

Hvres-

2,638

308,580

3,638

308,580;

Lästmakaregatan 30 N.Blasieh.hamnen 17 Norrbackagatan 8.. Norrbackagatan 14.. I » 10.. » 6.. Nv'bergsgaian 9 Odengatan 106 ..... » 104 ' » 98 Prästgårdsgatan 10 Riddaregatan 26 .. Rörstrandsgatan 22 Saltmätaregatan 5.. S:t Eriksgatan 55 .. i 90.. i » 57 . » 59.. | » 61.. Schéelegatan 13 » 16 Sigtunagatan 19 .. Smålandsgatan 33.. Storgatan 16 » 36 Tegnérsgatan 46 .. Timmermansg. 40.. » 41.. » 43.. Tjärhovsgatan 3 Torsgatan 2 » 21 .... » 50 Tomtebogatan 4

Transport

m

435 a 3.

c ° 3 53B

j Antal Bostadsrum (antal eldstäder) fönster Relatjän- i tjän- tions- : Kronans hus Förhyrning ste- i S £ e . tal Hyresmän ! m m Antal m'" Antal , m snmma f/a a f

Antal

1,925 60q 00 r 60s 60t 60 u 60v 60x 60y 60z 60å 60ä 60ö 60a 60b 60 c 60d 60e 60f 60g 60h 60i 60j 60k 601 60m 60n 60o 60p 60q 60r 60s 60t 60u 60v 60x 60y 60z 60å 60ä 60ö 60a 60b 60c 60d 60e 60f 60g

— —

—

,z

I

—

I 1,925' —

765 3 7 2 2 9 2 2 7 7 6 7 3 3 6 2 4 2 3 7 3 3 4 2 3 3 6 2 9 79 6 21 2 3 3 3 9 3 2 2 4 4 16 2 3 6 7 7

132,765 700 3,000 495 440 2,205 575 530 3,600 3,000 2,800 1,700 750 900 2,500 470 900 450 700 1,600 850 800 940 400 800 700 2,750 320 2,250 8,400 1,900 7,800 480 800 650 825 2,250 650 460 475 1,000 950 3,600 510 750 3,800 3,600 2,625

i 1,066

211,415

Anmärkningar

431)

3 3. C g 3 | re

Tjänsterum Verk och institutioner

Adress

S"

Kronans hus Antal

irr

2,638

— !

5 1 36 24

151 852

Förhyrning Antal

m

CO

Transport ' 60h

Järnvägsstyrelsen

Valhalla vägen 121... Vidargatan 2 Vinkelgatan 3 Vikingagatan 1 » 12

: 60i 60j ( 60k i 601 ! 60m 60n 60o 60p 60q 60r 60s : 61a Kammararkivet 1 61b 61c 62a ! Kammarkollegium ! 62b 63a 63b

'. 64 ; 65 66a 66b 67a ! 67b 67c 68 69a 69b 70a : 70b 71a 71b 72a 72b 73 74 75a 75 b 75c 75d 76 77a 77b

H yressumma 308,580

322 Västm annagatan 1...

» " 12... » 38... » 46... Åsögatan 57 Älvsjö Östgötagatan 44 ... Birger Jarlstorg 13 » Österlånggatan 53... Birger Jarlstorg 16, (G.la kungshuset) Munkbrogatan 2 ... Kammarrätten. Birger Jarlstorg 13 » 11 Karolinska institutet Hantverkaregatan 3 Kavalleriinspektionen Sturegatan 46 Kommunikationsdepartementet Mynttorget 2 Jakobsgatan 32 > Birger Jarlstorg 3 o. 5 Kommerskolleoium Övre Munkbron 7... Svartmangatan 24... Konradsberg (Stockholms hospital) .. Konradsberg Konsthögskolan Fredsgatan 12 C ... Sergelgatan 1 Nybrogatan 6 Kontrollstyrelsen N. Blasieh.hamnen 3 » Kontrollstyrelsens pris- o. inköpsnämnd Teatergatan 6 Stora Nygatan 5 ... » » Birger Jarlstorg 10 Krigsarkivet Jakobsgatan 32 Krigshovrätten. Storg. 53 (Fredrikshov) Krigshögskolan Östermalmsgatan 8 Krigsskolan Karlberg

»

* »

Krigsvetenskapsakademien Kungl. biblioteket

....'Z.Z.'.Z!

Östermalmsg. 8 Humlegården J>

1,400

*4,000

6,000' 1,300

48 986 253 14 154 *6,207 25

[6 —

67:

1,831

—

— I 292; 5,219

220 83

— 25

14 19 7 17 16 21 91 26: 2 15 2

77c Transport

1,554 1,213

3,546

298' —.

510 577 207 739 381 1,176 3,946 1,164 88 414 616

—

'2,370

—

—

k

22,000 2,000! 4,500, 1,000

350,780

c C re'

3 53 i re S " ers £

Antal Antal fönster Relatjän- i tjäntionsstestetal män rum f a fa

Bostadsrum (antt 1 eldst id er) Kronans hus m2

Antal

1,925 60h 60i 60j 6 Ok 601 60m 60n 60o 60p 60q 60r 60s 61a 61b 61c 62a

— — — — — — — — — 3

— — 75

62b 63a \ 100 63b 64 — 4 65 31 66a 66b — 67a 67b [ 143 67c 68 69a — 69b 70a 44 70b — 71a — 71b 72a— 72b —. 73 — 74 — 75a — 75b — 75c — 75d 76 77a 77b — 77c

~~ —

— — — — —

— — — — — —

— — —

: "

— —.

—

1) SS

— j

3.3 0

Antal

_ — — — — — — •

10 21 77 66

—

— -— — — — — —

1,066 3 3 5 3 5 6

;-; 6 3 3 8 3

— ~

— j- 124

—

1.75 0.97

—

124 12 6

— —

— — —

6 103 21

— — — —

Förhyrning

J

0.9 9

—

—

— —

— — — — —

4 3

74 45

— —

— —

1,412

— —

— — —

m2

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Anmärkningar

Hyressumma 211,415 750 725 4,000 850 1,630 2,650 720 1,900 620 775 1,200 568

— — —

•

— — — — — — — — —

— 8

17 16

0.9 3

— — — — — — — — — —

—

—

__

. — i

—

— — — —

— — — — —

— — -— — __

—

— — —

— — —

— — —

—

—

—

—

—

1,119

_

227,803

—'

—

—

—

3 6

—,

~" 2,262

63 92

—

3,375

Arkiv.

*Häri inräknat en del källarutrymmen. *Inkl. hyra för bostaden (3 bostadsrum).

/Lokaler i Akademiens för de fria konsterna \ byggnad.

— 13 41

Arkivsalen har tvä mellanhjälklag. Arkivlokaler.

— —

*Inkl. hyra för bostaden. Magasinslokal. Magasinslokal.

Expeditioner. Undervisningslokaler. Övriga rum och salar. Kadettlogement. Tjänsterum. Studiesalar. (Bokmagasin. Härtill bokmagasinens 10 entret soler med c:a 4,550 m".

438 Tjänsterum

gg

Verk och institutioner

3 "

Adress

Transport

Antal

3,546

79 80

Lantbruksakademien

i Humlegården Birgerjarlstorg3o. 5 Gust. Ad. torg 1 ! (Arvfurstens palats) Mästersamuelsg. 47..

81a

Lantbruksstyrelsen.

Birger Jarlstorg 3 o. 5

81b

Järntorget 55

81c

Munkbroi>atan 2 ...

82a 82b 83 84a

Lantförsvarets kommandoexpedition...! Mynttorget 2 (Kanslihuset) ...I Munkbrogalan 2 ... Lantmäterikontoret för Stockholms län Brunkebergstorg 15 Lantmäteristvrelsen V. Trädgårdsgatan 2

84b

Artillerigatan 60 ... Livgardet till häst Livregementets dragoner Livrustkammaren

Sturevägen N. Djurgården ... Nordiska museet

88a ' Lotsstvrelsen

Rosenvik, S. Djurg.

89a Länsstyrelsen för Stockholms län 89b 90a i Marinförvaltningen 90b » 91a | Marinstabeu

j Drottninggatan 36.

91b I

»

92a Medicinalstyrelsen 92b » 92c » 92d » 92e ' » 93 | Militärläroverksinspektionen 94 i Musikaliska akademien 95 ! Musikkonservatoriet 96 j Mynt- och justeringsverket 97 I Navigationsskolan Transport

.[ Mästersamuelsg. 6... Birger Jarlstorg 11 Långa raden, Skepps holmen Gust. Adolfs torg 1... j (Arvfurstens palats) Svartmangatan 9... » ii. I t | Skeppsbron 10 | Stora Nygatan 6 ... Idungatan 1 Kommendörsg. 12... j N. Blasieholmsh. 11 ; » Hantverkareg. 5 o. 7 , Stigbergsg. 40 o. 42,

HyresJ

summa 350,780

86j 133| 333

161 lo

6 i

3,500

198 237

2,600

3,550,

* 11,000

595 ; * 11,500!

166 18,421 251 12,489

Kornhamnstorg 2 . . .

88b

-1

m

369 Kungl. biblioteket Lagberedningen Lagrådet

85 86 87

Förhyrning A * i

Antal

^ 3d

77d

Kronans hus

971 83

2,020

"43,000

121; 398 151 30

— 3

4 24 42

4,273

4 6 30 4 —

168 1,542 2,247

—

—

90 102 ! 111 805 ' 40

1,200 5,000 4,200 38,000 *3,500

477,830

439 O I

Antal Bostadsrum (antal eldstäder) Antal fönster R e l a . »Jäni tjän. Kronans hus! Förhyrning tions ste " j ste- j t a j 3 " Hyresmän r u m Antal m 2 I Antal nr re -" summa a f f/a 3Q 1

—

77* 78 79

1.00 1.00

2,262 5

— 90

—

—

1,119

— ,

Anmärkningar

227,803

{

67 Lantbruksstyrelseu. Järntorget 55: 1 tjänsterum med i 2 fönster, 19 m 2 2 arkiv » » 4 » Munkbrogatan 2: i tjänsterum med 7 » 128 m 2 2 arkiv » » 4 »

44 1.G6

35 Vaktmästarebostaden är gemensam med Regeringsrätten.

Tjänsterum i) Arkiv T> 8 14 •—

12 40

8 j

—

152 j f*Inkl. hyra för bostaden. !: Lokaler för undervisningsanstalt och Statens reproduktionsanstalt. I tjänsterum inräknas alla nyttiga utrymmen utom bostäderna.

}

80 ! 1,605 67 1,231 31 i

122 55 — 148

36 ' 11 161 5 !

0.65 — 1.09

'Bokdetaljen»

11 5 i

fb \ (I \

rum disponeras av Mellersta lotsdistriktets chefsexpedition. H y r a inkl. bostäderna. tjänsterum inräknas alla nyttiga utrymmen utom bostäderna.

105 Arkivlokaler. Inkl. h y r a för bostäder. Förrådslokaler.

33 6

67 6

54 5

6 ! 104 i

—

1.41 Bibliotek m . m . Medicinalstyrelsens veterinärbyrå. Disponeras ej av Medicinalstyrelsen. *Inkl. hyra för bostaden.

l.oo 179

95 '• 1.32

1,027 —

—

2,514

1,139

—

i Lokalerna hållas av Stockh. stad.

227,803;

440 Tjänsterum Adress

Antal

l"

Hvressumma

273 138 15,862

—

—

1,303

*30,000

501 48

14,000

167 55

5,000 4,800

3,500

17 4 10

388 101 230

'8,500 2,350 4,000

100 Antal

99 100 101 102 103a 103b 103c . 104 105 106a 106b 107a 107b 108

Transport Naturhistoriska riksmuseet Nedre j ustitierevisionen Nya elementarskolan Operan Patent- och registreringsverket T>

Pensionsstyrelsen Positionsartilleriet Postsparbanken

•» Processkommissionen

Regeringsrätten 109 110a Remonteringsstyrelsen 110b Rikels allmänna kartverk 110c HOd » » i 111 112a Riksbanken med sedeltryckeri) 112b Riksarkivet 112c » 112d » 113 Riksdagen 114 Riksdagsbiblioteket 115 Riksdagens justitieombudsman 116 Riksdagens militieombudsman 117 ! Riksförsäkringsanstalten 118a ! Riksgäldskontoret 118b > 119 Riksmarskalksämbetet 120 ! Riksräkenskapsverket 121 | Sjöförsvarets kommandoexpedition 122 Sjökarteverket 123 ; Sjökrigshögskolan 124 Sjökrigsskolan 125 Skeppsmätningskontrollören 126a Skolöverstyrelsen 126b! 126c j 126d 127 ; Skogshögskolan 128a Socialdepartementet »

i>

t>

T>

t

1>

T>

128b

» Transport

Frescati Strömsborg Slöjdgatan 2 Arsenalsgatan 13 ... Birger Jarlsgatan 7 Smålandsgatan 20... Kommendörsgatan 2 Engelbrektsg. 5 o. 7 Storgatan 31—49 ... Mästersamuelsg. 64.. » » 7 1 Drottninggatan 3 ... Rosenbad 2 Gust. Adolfs torg 1 (Arvfurstens palats Eriksbergsgatan 7... G:la skogsinstitutet Brunkebergstorg 11 » 13 Storkyrkobrinken 5 Riksbankshuset Arkivgatan 3 Birger Jarlstorg 4. Riksdagshuset Övre Munkbron 7... Vasagatan 23 o. 25... Riksdagshuset Rosenbad 2 Kungl. slottet Regeringsgatan 57... Gust. Adolfs torg 1 Skeppsholmen Arsenalsgatan 9 Skeppsholmen Mälartorget 15 Hantverkaregatan 3 Barnhusgatan 18 ... Eriksbergsgatan 6 A Vasagatan 23 o. 25 Frescati Mynttorget 2 (Kanslihuset) Vasagatan 23 o. 25

Förhyrning

Kronans hus m2

—

—

2,154 10,122 46 1,192

— — —

—

—

134 144 27

3,310 9,328 1,226

3,011(1

63 210 22

3,859 521 2,257

94 9 32 2 43 121 12 3

947 4,476 474 74

— —

— —

5 181

2,717

*3,000 148,550

15 6 6

584 240 133

— — —

— — —

— — —

—

—

8,000

8 22

165 851

— —

— —

— —

—

—

•20,000

o

1,800

—

—

—

— —

— — —

32 10 13

751 196 172

*30,000 5,050 10,480

70 32

3,584

— —

— —

— —

—

—

—

5,302

4,200

•84,060

441 Orienteringsnummer

Antal Antal fönster Relatjäni tjän- t i o n s stestetal män rum f a fa

Bostadsrum (antal

Antal

m

2,514 99 — 100 68 101 102 — 103a ) 103b • 140

103c j 104 105 106a \ 106b / 107a 107 b 108

109 110a )

110c ( °2 HOd i 111 — 112a •— 112b — 112c — 112d 113 — 114 115 — 116 i — 117 i 460 118a | — 118b 119 — 120 — 121 122 41 123 — 124 125 126a 126b ) 1 2 6 c ) 72

126d J

— 61 27 4 237 77 14 5 2 8

110b 1 ._

127 128a ) K

—

5 65 26 9 18

0.C2 0.91 \

)

L,

J

— — — — — —

221 19 0 10 230 26 10 7 19 11 54

— — — —

— — 3 5 42 23 13

— —

— —

•i

— — —•

—

11 8

209 154

— —

— — —

— — —

— — —

— — — —

— —

— 37

— — — — —

— — — — — — —

*18 3

2,635

—

Anmärkningar

! Hyres1 J summa 227,803

—;

—

—

—

—

Inkl. hyra för bostaden.

; — — — — — — — — —

—

fl tjänsterum inräknas alla nyttiga utrymmen \ utom bostäder.

;

— —

Vaktmästare gemensam med Lagrådet.

—;

—

Topografiska avdelningen.

—

/Ekonomiska avdelningen.

— — — —

— — — 3

— — — —

—

: — —; .

— — — — — _ — —'

37 Inkl. studiesalar. Bokmagasin. Bokbinderi. Bokmagasin. {Två plenisalar med läktare ; sammanlagd yta 1,113 m 2 ; takljus. *InkI. hyra för bostaden.

. _ ;

_

55 |

-

— — —-

—i

—

— —

Geodetiska avdelningen.

— — — —

—

—

309 48

__ ' —;

— _

— —

1,150

—

227,803

• *Inkl. hyra för bostad.

Bibliotek. *Inkl. hyra för bostaden. Skolmuseum. *Gemensamt med statens skogsförsöksanstalt.

> O.si 5

—

— — —

z

—

58 729 60

__ —

— — — — j

— 5 39

Antal

o m"

1,139

— —

128b J

—

eldstäder)

Förhyrning

Kronans hus

-

•

442 Tjänsterum

B 2. s

5 ° sr B3

Verk och institutioner

Adress

Antal Transport

128c 129a 129b 129c 129d 130 131a 131b 131c 131d 132 133 134a

Socialdepartementet Socialstyrelsen

Jakobsgatan 32 Birger Jarlstorg 2 .. Drottninggatan 88 Stora Nygatan 4 0 - 4 2 Jakobsgatan 32 Sprängämnesinspektionen Regeringsgatan 43... Statens bakteriologiska laboratorium... Vasagatan 15 o. 17 Norrtullsgatan 10... Vasagatan 15 o. 17 Rensgatan 3 Statens biografbyrå Drottninggatan 58... Statens farmaceutiska laboratorium .. Regeringsgatan 18... Statens hist, museum S. Blasieholmshamn. (Nationalmuseum) 134b Järntorget 55 135 S tätens meteorologisk-hydrografiska anstalt j Munkbrogatan 2 ... 136a Statens konstsamlingar S. Blasieholmshamn. (Nationalmuseum) 136b D.o d:o 137 Statens provningsanstalt Drottn. Kristinas väg j (N. Djurgården) 138 Statens rättskemiska laboratorium Regeringsgatan 18 C 139 Statens skogsförsöksanstalt ii Frescati 140 Statens veterinärbakteriologiska anstalt! Albano (Veterinärhögskolan) 141 Stadion | Valhallavägen 142a Statistiska centralbvrån Birger Jarlstorg 3 o. 5 142b » 143a Statskontoret Birger Jarlstorg 16 (G:la kungshuset) 143b Birger Jarlstorg 11 ; 144a Statsrådsberedningen. Mynttorget 2 (Kanslihuset) il 44b Jakobsgatan 32 145 Stockholms lantrullföringsexpedition.. Östermalmsgatan 8 ' 146 Stockholms stadsrullföringsexpedition 147 Stockholms tullpackhus 148

Stockholms tullkammare

149 Straffängelset i Stockholm

150a

Stockholms tygstation (tjänsterum)

150b

Kronans hus

>

»

(verkstäder) 4

.. ..

'

Transport

5,302 3 42

Förhvrning Antal

Hyressumma

784,060

113 994 347 *430;

12,000 18,900

78! 330j 37!

1,900 11,000! 3,500! 1,300

80;

6,000 4,000;

1,128

20,000

104;

5,600

1 962 148

284;

4,632

27 11

736 330

44 34 3 27

1,733 830 495 1,046

5 10

160 369

2 0

49 139

Östermalmsgatan 65

*876

Riddaregatan 13 ... (Artillerigården) D:o d:o

15 ! 2,945! 3,728 !

—

1,042 <

— j 868,260

443 O g 5'

! Antal f. ntal fönster

Rela.

Bostadsrum (antal eldstäder

| o »Jfn- i tjän- Lions- Kronans hus 3 § ! S t r ste " tal Antal m2 2 3 «

'"an a

Förhyrning Antal

r u m

f

Anmärkningar

Hyressumma

f/a 2,635

—

1,150

—

227,803 Arkivlokaler.

76 24 21 2 6 20 2

-

\,

— —

*Häri en banklokal om 210 m 2 > Bokförråd.

* Härutöver ett slaltutrymme. Kiillarelokal. 61

1,250

7 10

lo 41

90 16

2.19 Tjänsterum. Museisalar. (I tjänsterum inräknas laboratorier, provnings\ hallar m. m. Laboratorier och tjänsterum. Jämför ovan ».Skosshögskolan».

Ii

lU

50 63 52

62 .

—

Arkivlokaler. " 0.7 7 t viksbokslulsbyrån.

10 17 73

12 V 0.8 7

t

**37 115

7o7

1,323

il

0.5 8 2,868

—

1,153

229,053

För dessa institutioner erforderliga lokaler tillhandahållas staten av Stockholms stad hyresfritt. *I)enna yta avser även personalbostäderna. ** Personalbostäder. **Celler.

(Verkstäder. Dessutom förråd och ammunitionsupplag vid Ammunitionsförrådet å K. Djurgården och vid Hundudden. l

444 Tjänsterum Verk och institutioner

Adress

Kronans hus Antal

m2

Förhyrning Antal

Transport 3,728 1,042 Stuteriöverstyrelsen Kungsgatan 66 4 — — Ståthållareämbetet å Stockholms slott Kungl. slottet 3 72 — Svea hovrätt Birger Jarlstorg 16 35 1,490 — (Gda kungshuset) 154 Svea artilleriregemente Valhallavägen 262 23,201 — (N. Djurgården) Svea ingenjörkår 155 Hantverkaregatan 37 173 11,482 — 156 Svea livgarde Linnégatan 87 298 13,494 — 157 Svenska akademien 158 Frescati Sveriges geologiska undersökning 54 1,422 .159 Tandläkareinstitutet Malmskillnadsgat. 46 34 — — 160a Tekn. högskolan Drottningg. 95 A o. B 108 5,260 — 160b Valhallavägen 239 15,335 — (N. Djurgården) 161 Tekniska skolan . Mästersamuelsg. 44.. 97 6,168 — , 162a Telegrafstyrelsen. 69 2,073 162b 12 — Österlånggatan 53... 449 162c Jakobsbergsgatan 24 7 456 162d 5 Järntorget 78 — — , 162e » 83 10 ! 162f KornhamEstorg 61 14 — — ; 162g Malmskillnadsgat. 44 5 — — j 162h Regeringsgatan 59... 7 — — | 162i Sibyllegatan 39 6 — 163 Malmskillnadsg. 19 B 56 — 164a Centralstationen ... 1 8 — 164b Fredsgatan 9 2 — 164c Karlavägen 23 4 164d Norrtullsgatan 10... 2 — — 164e » 47... 14 — — 164f Nybrogatan 6 B 4 — 164g Schéelegatan 7 2 —' — 164h Södermalmstorg 26 2 — — 164i Upplandsgatan 48... 5 — — 164j Vasagatan 10 3 — — 165 Telegrafverket Jakobsbergsg. 24 ... 78 — — 166 Karlaplan 2 10 736 — 167 Skeppsbron 2 82 — — 168 Älvsjö — — — 169 Göran Hälsingegr. 4 1 44 (Stockholmstelefon) — 170 Högbergsgatan 33... 15 548 — 171 » 35... 2 57 — 172 Kungsholmsgatan 44 8 251 — 173 Malmsk.gat.26,28,30 68 3,425 — 174 Sibyllegatan 24 9 392 — 175 Vegagatan 10 18 547 — 176 Trängi nspektionen Munkbrogatan 2 ... 3 — — 151 152 153

•

Transport

—

7,377

1,224

o r

Hvressumma

868,260 6,000

— —

- —

—

—

— —

— —

14,000

— —

— —

— — —

— . — —

142 317 300 84 170 121 1,450

—

33 82 45 501 87 74 34 93 106

— — — — — — — — — — 60

1,900 5,000 20,000 4,000 3,640 3,000 *31,250 *100 1,400 3,000 1,400 6,800 5,000 3,600 3,200 2,500 6,000

— — — — — — — — — — —

1,900

3 & 3 J?

ft) 5"

Antal Antal fönster 1 Relatjän- i tjän- tionsstestetal man rum a f f/a

Rostadsrum (antal eldstäder) Kronans hus j Antal

nr

2,868

Förhyrning Antal

Hyressumma

1,153

229,053

Anmärkningar

l.oo 114

5 66

0.5 7 55

1,103

50 121

1,103 2,383

/ [ tjänsterum inbegripas expeditioner, logement, \ förråd etc. I):o l):o

d:o d:o

62 47

125 23 25 10 17 26

— 11 12

211 194

16 2

212 32

l.«o

13 13 81

69 Inkl. hyra för bostaden. Undervisningsanstalt. *Hyran betalas till S. J.

Mindre telegrafstationer.

Rikstelefonstation och förråd Verkstäder m. m. Rikstelefonslation. Telegrafförrådet. Förrådsvind. Telefonstation. Garage m. m. Telefonstation. Telefonstation och kontor. Telefonstation. Telefonstation och förråd. 5

0.71 —

3,145

—

1,156

— ! 229,053

o

Tjänsterum

B 2. C £

3 Adress

Verk och institutioner

I

Förhyrning

Kronans hus Antal

Antal

nr

3g

2 5' l

177 ; Universitetskanslersämbetet 178a ; Utrikesdepartementet » 178b » 178c 179a i Vattenfallsstyrelsen 179b : 179c : 179d 179e! 179f 179g 179h 179i 179j 179k Vetenskapsakademien 180

Transport j 7,377 ; Rosenbad 2 3 Gust. Adolfs torg 1 55 17 j Bryggaregat. 11 o. 13 i (Centr.-posthuset) i Vasagatan 23 o. 25... Hamngatan 24 ; Herkulesgatan 8 ... Jakobsbergsgatan 27 Kungsgatan 17 N. Smedjegatan 13 Nybrogatan 3 Regeringsgatan 39... » 45... » 47... » 50... Valhallavägen 93 ... Frescati

Veterinärhögskolan Albano 181 182 ': Vitterhets-, historie- och antikvitetsS. Blasieholmshamn. akademien och Riksantikvarien (Nationalmuseum) Väg- och vattenbygguadsstyrelsen Birger Jarlstorg 3 o. 5 ' 183 St. Nygatan 40 o. 42 ! 184a Yrkesinspektionen » Stadsgården 12 .1 i 184b Överståthållareämbetet Slottsbacken 185 Summa

991,950

1,224 79 1,856, 391;

9,476

1,127

7,740

H yressumma

8,100

11 9 10 3 11 7 29 7 52 11 17 5

144 227 206 54 120 107 398 122 1,061 168 247 115

9,000; 4,000; 30,000! 6,000] 14,000; 7,000' '22,000 5,400! 18,000 4,000

3 5

47 100

2,100 3,850]

—

—

1,404

4,400;

|l,129,80O

447 Antal Antal fönster: R i _ e a tjäni tja»" tionsstestetal män rum f f/a

Bostadsrum (antal eldstäder) Kronans hus Antal

3,145 j 177 178a 178b ,

Antal I

—

nr

1,156

Anmärkningar

Hyressumma 229,053

1.33 146 !

3 ä 4 inkl. exp.chefen. Adm. och politiska avdelningarna. Arvs- och passbyrån.

—

2.3 8 11

178c 179a 179b 179c 179d 179e 179f 179g 179h 179i 179j 179k 180

B-avdeln. Älvkarleby kraftverk.

183 Förhyrning

—

|

—

Lokaler i egna hus. fl »tjänsterum» angivas alla nyttiga utrymmen ;\ utom bostäderna.

825 Inkl. hyra för bostad.

184a 1 184b i

43 5 14

67 3 6

—

—

62 i

1.5G

Yrkesinspektrisen. Lokaler hållas av Stockholms stad. 3,214

—

1,159

229,053

448 Tabell 5. (Sid. 43.)

Kommittéer och kommissioner, för vilka lokaler hyrdes, med angivande av adress, antal hyrda rum, nyttig golvyta samt hyressumma. Oktober 1920. Tjänste-

Ämbetsverk och adress

Arméns och marinens Regeringsgatan 20

Nyttig golvyta

Hyresbelopp

1,900

2,160

1,600

8,000

3,600

2,700

2,200

1,200

1,400

4,000

44 !

2,420

1,000

3,600

. 8

7,500

lönesakkunniga.

Brandskyddskommittén. Vasagatan 23 —25 Järnvägskommitté. 1920 ars. Vasagatan 23—25 Järnvägskommitté, 1918 års. Kungsgatan 72 Kolonisationskommittén. Kungsgatan 74 Kommunikationsverkens lönekommitté. Hamngatan 28 Kommittén för industriell demokrati. Stora Nygatan 40—42 Kommittén för tandläkareinstitutets omorganisation. Vasagatan 23—25 Kyrkofondskommittén. Munkbrogatan 2 Medicinalstyrelsens läkemedelskommitté. Övre Munkbron 7 Sjölagskommittén. Vasagatan 23—25 Skeppstjänslsakkunniga. Riddarhustorget 8 Socialförsäkringskommittén. Drottninggatan 3 Socialiseringsnämnden. Klara Södra Kyrkogata 18 Statens jordkommission. Regeringsgatan 8—10 Statens odlingskommitté. Regeringsgatan 8—10 Statens träförädlingskommitté. Vasagatan 23—25 Vägkommissionen. Riddarhustorget 8 Åbokommittén. Svartmangatan 24 Proportionsvalssakkunhiga. Jakobsbergsgatan 6 Summa

1 6,720 J

221<

9,280

1,080

1,000

1,300

58 i

1,611

2,400

65,060

Anmärkningar

449 Kristidskommissioner, för vilka lokaler hyrdes, med angivande av adress, antal hyrda rum, nyttig golvyta samt hyressumma. T

Ämbetsverk och adress

H

Nyttig

golvyta rum i ° J

Hyresbelopp

Bränslekommissionen. Vasagatan 23—25

1,584

9,930

9 8

231 144

10,100 4,000

8,000

2,163

32,030

Folkhushållningskommissionen. Stora Nygatan 40—42 Övre Munkbron 1 Statens

krigsriskförsäkringskommission.

Skeppsbron 44 Summa

29 Anmärkningar

450 Tabell 6. (Sid. 49.)

Statens verk och institutioner, ordnade efter antalet olika fastigheter, vari de voro inrymda i oktober 1920. Vattenfallsstyrelsen 5

» » 5

» » 5 1 s 1

Telegrafstyrelsen » a

» » s

x

» 5

Medicinalstyrelsen 71 s

Skolöverstyrelsen * * » Rikets allmänna kartverk 5 * * s 5 » » » " Socialstyrelsen » * » Generaltullstyrelsen 1

s s

Domänstyrelsen 5

» Ä

Arméförvaltningen 8

5 Utrikesdepartementet » "

med 52 tjänsterum i Regeringsgatan 45. » 11 > » Regeringsgatan 47. » 9 » » Hamngatan 24. » 7 » » Regeringsgatan 39. » 17 » » Regeringsgatan 50. » 7 » » Norra Smedjegatan 13. » 10 » » Herkulesgatan 8. » 3 » » Jakobsbergsgatan 27. » 11 » » Kungsgatan 17. » 29 s » Nybrogatan 3. » 5 i» » Valhallavägen 93. » 69 » » Södra f. d. riksbanken. » 12 » > Norra f. d. » » 5 » » Järntorget 78. » 10 » » Järntorget 83. » 14 » » Kornhamnstorg 61. > 7 i » Jakobsbergsgatan 24. » 7 » » Regeringsgatan 59. » 6 » » Sibyllegatan 39. » 5 » » Malmskillnadsgatan 44. » 30 • » Svartmangatan 9. » 3 » » Svartmangatan 11. » 6 » J> Stora Nj^gatan 6. » 4 » » Skeppsbron 10. » 3 » » Hantverkaregatan 3. » 32 » » Barnhusgatan 18. » 10 » > Eriksbergsgatan 8 A. » 13 » » Vasagatan 23—25. » 1 7 » » Brunkebergstorg 11. » 4 » » Brunkebergstorg 13. » 22 » » Skogsinstitutets byggnad » 10 » » Storkyrkobrinken'5. » 43 » » Birger Jarlstorg 2. » 1 » •» Jakobsgatan 32. » 15 » » Drottninggatan 88. » 1 1 » » Stora Nygatan 40—42. » 11 » » Skeppsbron 36. » 42 i » Skeppsbron 38. T> 6 » » Skeppsbron 40. » 11 » » Tullhuset i Stadsgården. » 36 » » Gamla riksdagshuset. » 5 » » Stora Nygatan 36. » 9 » » Blasieholmstorg 12. » 2 » » Vasagatan 23—25. » 186 » » Jakobsgatan 30. » 4 » J> Munkbrogatan 2. » förråd » S:t Eriksplan 6. » 8 » » Artillerigården. » 55 t » Arvfurstens f. d. palats. » 17 » > Posthuset, Vasagatan. » 1 1 » » Vasagatan 23—25.

451 Lantbruksstj'relsen

med 24 tjänsterum

»

»

3 Ti

» » » » » » »

Kammarkollegium

»

»

»

6 67 6 4 46 20 2 44 6 24 16 16 2 10 6 19 5 83 4 5 3 24 22 24 3 40 14

»

25 Kommerskollegium

» » Patent- och registreringsverket Ecklesiastikdepartementet

»

»

»

Försvarsdepartementet

»

»

»

Justitiedepartementet

»

»

»

Lantförsvarets kommandoexpedition

»

»

»

»

Marinstaben

»

»

»

Marinförvaltningen

»

»

»

Yrkesinspektionen

»

»

»

Byggnadsstyrelsen

»

»

»

Kammarrätten

Grevturegatan 9. » » » » » » » » » » » » » » » » »

»

» magasinslokal

» Kontrollstyrelsen

»

»

»

Kontrollstyrelsens pris- och inköpsnämnd

»

»

»

»

Postsparbanken

»

» »»

»

»»

Statskontoret

»»

»

»» >» »» »» »

Lantmäteristyrelsen

» Generalpoststyrelsen

» Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

»

»

»

Konsthögskolan

» Tekniska högskolan

»

»

Högre lärarinneseminariet

»

»

Kammararkivet

» Krigsarkivet

»

»•»

3 » källarlokal 27 » 7 27 5 35 11 113 12 17 5 lokaler 7

»» 239 »» 117 »» 33 »» 18 »» 36 » 6 » 19 » 17

Gamla riksdagshuset. Södra f. d. riksbankshuset. Munkbrogatan 2. Gamla riksdagshuset. Övre Munkbron 7. Svartmangatan 24. Birger Jarlsgatan 7. Smålandsgatan 20. Kommendörsgatan 2. Jakobsgatan 32. Kanslihuset. Arvfurstens f. d. palats. Kanslihuset. Gamla riksdagshuset. Kanslihuset. Munkbrogatan 2. Skeppsholmen. Arvfurstens f. d. palats. Mästersamuelsgatan 6. Birger Jarlstorg 13. Stadsgården 12. Stora Nygatan 40—42. Drottninggatan 36. Klara Södra Kyrkogata 18. Gamla kungshuset. Munkbrogatan 2. Kammarrättens hus. Birger Jarlstorg 11. Nybrogatan 6. N. Blasieholmshamnen 3. Teatergatan 6. Stora Nygatan 5. Posthuset, Vasagatan. Mästersamuelsgatan 71. Gamla kungshuset. Birger Jarlstorg 11. Västra Trädgårdsgatan 2. Artillerigatan 60. Nya posthuset. Posthuset, Lilla Nygatan. Nationalmuseum. Södra f. d. riksbanken. Konstakademiens hus. Sergelgatan 1. Valhallavägen. Drottninggatan 95. Riddaregatan 5. Nybrogatan 11 C. Norra f. d. riksbanken. Kammarrättens hus. Jakobsgatan 32. Generalstabens hus.

452 Tabell 7. (Sid. 51.)

Antalet i vissa statens verk och institutioner i Stockholm anställd personal i oktober 1915 och i oktober 1920. Antalet Ämbetsverk eller institution

Oktober 1915 Tjänstemän

Vaktmästare

6 7 50

2 1 7 2 16

anställda

Oktober 1920

Ökning + minskning -

Tjänste- VaktTjänstemän män mästare

2. R ä t t e r och juridiska v e r k . Justitiekanslersämbetet Lagberedningen Nedre justitierevisionen Regeringsrätten Svea bovrätt

6 4 68

1 1 7 2 13

+

—

3. Kungl. Maj:ts kansli. Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Ecklesiastikdepartementet Handelsdepartementet Jordbruksdepartementet 4.

15 33 28

20 52 43 47 31 48 70 25 31

28 48

5 19 15 47 31 20 22 25 12

5 12 5 4 4 6 3 4

Ämbetsverk.

Fångvårdsstyrelsen IV. arméfördelningens exp V. » » Arméförvaltningen Arméns > kasernbyggnadsnämnd Civilanställningskommissionen Generalstaben^ Infanteriinspektionen Militärläroverksinspektionen Remonteringsstyrelsen Rullföringsexpeditionen Tränginspektionen Chefens för kustartilleriet expedition . Marinförvaltningen Nautisk-meteorologiska byrån Sjökarteverket Försäkringsrådet LänsstjTelsen i Stockholms län Medicinalstyrelsen Pensionsst} r relsen Riksförsäkringsanstalten

23 13 18 96 27 2 80 5 2 3 24 3 11 117 3 41

1 1

25 49 280 40

Transport

1,222

+ + +

3 5 10 5

31 14 19 123 26 1 84 5 5 3 18 7 12 148 4 41 15 55 67 261 460

1 1 10 1 2 2 3 6 9 14

+ 15 + 30 + 18 — 19 + 420

1,958

10 3

+

+ +

+ +

+ +

3 6 4 1 31 1

453 Antalet Ämbetsverk eller institution

Oktober 1915 Tjänste män

Transport Socialstyrelsen Byggnadsstyrelsen Väg- o. vattenbyggnadsstyrelsen Bank- o. fondinspektionen Generaltullstyrelsen Kammarkollegium Kammarrätten Kontrollstyrelsen Mynt- o. justeringsverket Postsparbanken Statistiska centralbyrån Statskontoret Skolöverstyrelsen Lantbruksstyrelsen Lantmäteristyrelsen Meteorologisk-hydrografiska anstalten ... Rikets allmänna kartverk Stuteriöverstyrelsen Försäkringsinspektionen Kommerskollegium Lotsstyrelsen Patent- o. registreringsverket

anställda

Oktober 1920

Vakt- Tjänstemän mästare

Ökning + minskning -

VaktVakt- Tjänstemästare mästare män

1,222 90 41 32 6 110 52 62 10 49 135 91 66 41 19 27 21 52 2 6 85 29 101

111 2 5 3 1 15 6 5 1 1 9 2 16 3 2 3 3 3 1 1 7 4 11

1,958 130 69 43 11 158 75 100 44 72 151 93 81 72 35 40 41 52 7 9 145 31 140

137 6 6 3 2 23 7 6 3 1 12 3 14 4 4 5 7 4 1 2 9 4 12

736 40 28 11 5 48 23 38 34 23 16 2 15 31 16 13 20

55 147 733 76 88

5 20 33 9

120 269 929 161 291

6 21 42 16 35

4- 65 + 122 -f 196 + 85 + 203

3,448

5,327

1,879

5 3 60 2 39

5. Affärsdrivande verken. Domänstyrelsen Generalpoststyrelsen Järnvägsstyrelsen Telegrafstyrelsen Vattenfallsstyrelsen

Summa

454 Tabell 8. (Sid. 51.)

Relationstal, utvisande förhållandet mellan antalet fönster i resp. verks samtliga tjänsterum och antalet tjänstemän, i samma verk. Oktober 1920.

Riksförsäkringsanstalten General poststyrelsen Statistiska centralbyrån Svea hovrätt Domänstyrelsen Stockholms tygstation (verkstäder) Arméns kasernbyggnadsnämnd Postsparbanken Generaltullstyrelsen Järnvägsstyrelsen Länsstyrelsen Patent- och registreringsverket (gamla lokalen) Stockholms stads- o. lantrullföringsexpedition Tränginspektionen Pensionsstyrelsen Statskontoret Socialdepartementet Jordbruksdepartementet Vattenfallsstyrelsen Kammarkollegium Socialstyrelsen Kontrollstyrelsen Kommunikationsdepartementet Kommerskollegium Lagberedningen Lagrådet V. arméfördelningens expedition Infanteriinspektionen Militärläroverksinspektionen Nautisk-meteorologiska byrån Byggnadsstyrelsen Stuteriöverstyrelsen Ecklesiastikdepartementet Skolöverstyrelsen Marinförvaltningen Fångvårdsst3 r relsen Justitiedepartementet Generalstaben Försvarsdepartementet Kammarrätten Statens bakteriologiska anstalt Försäkringsrådet Lotsstyrelsen

anställda tjänstemän

fönster i tjänsterum

a

f

460 269 93 114 120 164 26 151 158 929 55 140 18 7 261 81 47 31 291 75 130 44 31 143 4 6 19 5 5 4 69 7 70 72 148 31 20 84 43 100 16 15 31

230 144 *50 66 **68

94 15 91 97 580 36 92 12 5 199 62 38 26 247 66 121 41 30 142 4 6 19 5 5 4 69 7 72 78 161 34 23 97 50 124 20 19 40 '

455 Antal Ä m b e t s v e r k

Mynt- och justeringsverket Sjökarteverket IV. arméfördelningens expedition ... Medicinalstyrelsen Lantmäteristyrelsen Kustartilleriets chefsexpedition Finansdepartementet Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ... Försäkringsinspektionen Telegrafstyrelsen Nedre justitierevisionen Remonteringsstyrelsen Lantbruksstyrelsen Handelsdepartementet Bank- och fondinspektionen Civilanställningskommissionen Arméförvaltningen Meteorologisk-hydrografiska anstalten Rikets allmänna kartverk Utrikesdepartementet Kammararkivet Justitiekanslersämbetet * Härtill komma 63 fönster i arkivlokaler. •* » » 20 » i arkiv. •*• » » 45 » i undervisningsanstaltens lokaler. f » » 81 » i undervisningsanstaltens lokaler, ff » » 98 (21+77) fönster i arkivlokaler. I medeltal 0.9i fönster pr arbetsplats.

anställda tjänstemän

fönster i tjänsterum

a

f

72 41 14 67 40 12 48 43 9 161 68 3 35 25 11 1 123 41 52 52 3 6

95 54 19 95 ***57 17 71 67 14 f259 110 5 58 43 20 2 260 90 118 124

ffio

f a

1.32 1.32 1.3G 1.41 1.42 1.42 1.48 1.56 1.56 1.60 1.61 1.66 1.66 1.72 1.81 2.00 2.11 2.19 2.27 2.38 3.33 3.60

456 Tabell 9.

(Sid. 61.) Grafisk framställning av ä m b e t s v e r k e n s lokalisering i oktober 1920 samt av deras ytterligare lokalbehov. Lokaler i Kronans hus. p---.%-.--.-ji.-.-.-».-:• Q] D:o i förhyrda lägenheter. I U Ytterligare lokalbehov. o tooo. I I I I I I I I I I I I I

40oo.

Figurernas längd anger kvm. nyttig golvyta enligt nedanstående skala. Svarta eller vita delstreck angiva, att lokalerna voro belägna i olika fastigheter. 3ooo.

.

AOOO.

5000 k v m .

' " ' " " ' " " ' " " ' " " ' " i l l l l i r t

Arbetsrådet och centr. skiljenämnden... IV. arméfördelningens exp V. arméfördelningens exp Arméförvaltningen Arméns kasernbyggnadsnämnd Bank- och fondinspektionen Byggnadsstyrelsen Chefens för kustartilleriet exp Civilanställningskommissionen Domänstyrelsen.., Fastighetsregisterkommissionen Fartygsinspektionen Fångvårdsstyrelsen Försäkringsinspektionen Försäkringsrådet Generalpoststyrelsen Generalstaben Generaltullstyrelsen Högste befälh. över kustflottan Infanteriinspektionen Kammarkollegium Kam marrätten Kavalleriinspektionen Kommerskollegium Kontrollstyrelsen Lantbruksstyrelsen Lantförsvarets kommandoexp Lantmäterikont. i Stockholms län Lantmäteristyrelsen Lotsstyrelsen Länsstyrelsen i Stockholms län Marinförvaltningen Marinstaben Medicinalstyrelsen Militärläroverksinspektionen Mynt- och justeringsverket

EE5S3 • K U IHi B^BIOB t"y^-l 1-^1 I

E3D

p^n | gg Ega

ry^;^ MM BlffHM

Tzmmwr

K f^

gg • • • • K-NyVivjiyxj

WM:

MT\ ESSEnSF^ »!V.UWfe!<

mm:

457 Patent- och registreringsverket PensionssUn-elsen

— — — , , • •-..',•'•-• LIZ • • • • • • • • • • ^ • • • • i

Postsparbanken

• • • • • • • • • E L Z J

Bemonteringsstyrelsen EJ Rikets allmänna kartverk — — 1 I :<-~-W\ — Riksförsäkringsanstalten EÄL— " •--.: ;y:-,yv;-yv;. ....,-: :::-SZI Riksräkenskapsverket tr-^ i Sjöförsvarets kommandoexpedition Bl Sjökarteverket • • • • • • • i Skeppsmätningskontrollören • Skolöverstyrelsen m^:M<!:::-:i:!;-<\::v^;<::::-t ~~ Socialstyrelsen —|jppT^wv-.v-.--i-.--.--.-..CTTT77] Sprängämnesinspektionen • Statens biografbyrå ED Statens meteorolog.-hydrografiska anst. h"x^<i::^:\x^".-:.-v^^-:-y:.\ ~ Statistiska centralb} T rån ••§{^••••••••111 Statskontoret Stockh. stads- och lantrullföringsexp. ... Stuteriöverstyrelsen EU Telegrafstyrelsen MHHBHBHH Tränginspektionen m LIniversitetskanslersexp • Vattenfallsstyrelsen p;::i:i-s;;:-^:-^v:) I^ESg-SEUSElJ^l Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Yrkesinspektionen

WmMMMME

BILAGOR.

Bilaga

I.

(Sid. 151.)

Till

Konungen.

Sedan 1918 års riksdag bifallit Eders Kungl. Maj:ts proposition den 15 februari 1918, nr 304, varigenom Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att till föreningen Svenska Röda Korset finge för uppförande av byggnader för sjukhem och hem för sjuksköterskor å Djurgården inom området nordväst om tekniska högskolans nybyggnad upplåtas erforderlig mark med en areal av omkring 13,750 kvm. inom gränser, som av Eders Kungl. Maj:t framdeles fastställdes, att med nyttjanderätt och i övrigt på de villkor Eders Kungl. Maj:t bestämmer av föreningen innehavas, så länge området användes för nu avsett ändamål, h a r Eders Kungl. Maj:t genom beslut 1 juli 1918 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att, i samråd med riksmarskalksämbetet och efter inhämtande av erforderliga upplysningar från överstyrelsen för föreningen Svenska Röda Korset, uppgöra förslag till gränser för den tomt, som i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förenämnda av riksdagen bifallna förslag borde åt föreningen Svenska Röda Korset upplåtas; att, likaledes i samråd med riksmarskalksämbetet, upprätta förslag till plan för ordnande av så stor del av kringliggande område, som funnes böra i detta sammanhang ordnas, börande vid förslagets uppgörande all hänsyn tagas till den omgivande parken; samt alt senast den 1 september 1918 till Eders Kungl. Maj:t inkomma med de sålunda infordrade förslagen. I underdånig skrivelse den 8 augusti 1918 anmälde byggnadsstyrelsen, att styrelsen, för att kunna fullgöra det sålunda givna uppdraget, ansett sig böra föranstalta om det ifrågavarande områdets kartläggning och höjdmätning, ett arbete som styrelsen förväntade icke skulle kunna utföras så hastigt, att de infordrade förslagen kunde hinna färdigställas till den av Eders Kungl. Maj:t föreskrivna dagen den 1 september 1918. Sedan numera byggnadsstyrelsen fullbordat det av uppdraget föranledda utredningsarbetet, får byggnadsstyrelsen efter att i frågan hava underhandlat med ej blott riksmarskalksämbetet och överstyrelsen för föreningen Svenska Röda Korset utan även styrelsen för Kungl. tekniska högskolan samt Stockholms stadsfullmäktige härigenom i underdånighet överlämna det uppgjorda förslaget och i övrigt anföra följande. Det uppgjorda förslaget åskådliggöres å följande fem h ä r bilagda kartor m. m. A. benämnd »Förslag till ordnande av Röda Korsets tomt och vidliggande markområde samt en infartsväg till Valhallavägen», och utvisande läget av den för Röda Korset avsedda tomten ävensom plan för ordnandet av vidliggande område. B. benämnd > Förslag till reglering av tekniska högskolans gränser i samband med ordnande av infartsvägen till Valhallavägen», utvisande sättet för tillgodoseendet av tekniska högskolans utrymmesbehov, sett i samband med områdets planläggning i dess helhet. C. benämnd »Terrängkarta över del av norra Djurgården avsedd för nybyggnad för svenska föreningen »Röda Korset».

462 D. benämnd »Förslag till infartsväg mellan Ålkistan och Valhallavägen». E. benämnd »Infartsväg mellan Riksmuseum och Valhallavägen.» Av de båda kartorna A och B hava anskaffats fotografier, som jämväl här biläggas. Slutligen överlämnas en i modell framställd bild av ifrågavarande område, sådant byggnadsstyrelsen enligt sitt förslag tänker sig detsamma ordnat. Fotografi av modellen bifogas jämväl. Det ifrågavarande området upptages till stor del av fyra glest bevuxna bergkullar. Två av kullarna äro belägna invid gränsen till stationsområdet, en tredje intill tekniska högskolan och den fjärde intill parkområdet i öster. Riksmarskalksämbetet har, enligt vad byggnadsstyrelsen h a r sig bekant, anvisat den ena av de två förutnämnda kullarna till plats för teknologernas föreningshus och på den andra låtit uppföra hovjägareboställe och en såg (å kartorna A och B utmärkt med »sågverk»). Ämbetet har icke heller haft något alt erinra mot att den närmast parkområdet belägna kullen upplätes åt Röda Korset. Byggnadsstyrelsen har därför ansett sig hava grundad anledning antaga, att riksmarskalksämbetet principiellt icke hade något emot att ifrågavarande område icke betraktades såsom park utan upplätes till bebyggande. I betänkande, avgivet av sakkunniga den 15 maj 1917, angående Djurgårdens bevarande såsom park hava de sakkunniga jämväl avsett ifrågavarande område till upplåtande till statsinstitutioner och liknande ändamål eller till villatomter. Byggnadsstyrelsen h a r vid det nu verkställda utredningsarbetet utgått från att området bör bebyggas. Det h a r då gällt att utreda dels i vilken utsträckning dylikt bebyggande skall äga rum, dels h u r bebyggandet ur estetisk synpunkt och med hänsyn till trafikförhållandena bäst bör för framtiden ordnas. Vidkommande utsträckningen av bebyggandet av ifrågavarande parti av norra Djurgården torde byggnadsstyrelsen knappast behöva erinra om de ständigt ökade anspråken på Djurgårdsmark för tillfredsställande av behovet av byggnadsplatser icke blott för statsverket utan även för andra allmänna institutioner. Genom att ordna särskilda områden för ett mera koncentrerat bebyggande kunna icke blott andra såsom park mera värdefulla partier av Djurgården skonas utan även för försäljning mera lämpade områden användas för dylikt ändamål. Det nu ifrågavarande området synes just vara en till försäljning mindre lämplig del av Djurgården, dit man skulle kunna, utan något väsentligt ingrepp på det stora parkområdet, söka bereda största möjliga utrymme för institutionsbyggnader. Byggnadsstyrelsen anser därför, att till bebyggande bör avses så stort område som möjligt och har såsom byggnadsplats upptagit icke blott ovan nämnda bergkullar utan även den för bebyggande synnerligen lämpliga bergplatån nordost om Drottning Kristinas väg nedanför den höjd, varest ovannämnda såg för närvarande är belägen. Redan nu kan man förutse, att så gott som varje kvadratmeter av det till tekniska högskolan upplåtna området erfordras för högskolans behov av ökat utrymme. Statens provningsanstalt h a r tendens att utvidga sig genom inrättandet av speciallaboratorier. Skäl finnas som tala för att lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk böra hava sina institutionsbj'ggnader förlagda i närheten av tekniska högskolan. Skulle programmet för ingenjörsakademien realiseras, uppstode efter hand behov av betydande utrymmen i byggnader, som helt naturligt böra hava sin plats invid högskolan och provningsanstalten, vilket torde utgöra skäl nog att söka ordna området så att det kan i största möjliga utsträckning utnyttjas för bebyggande, särskilt till förmån för sådana institu-

463 tioner, som kräva utvidgningsmöjligheter och som, förlagda exempelvis till de till försäljning avsedda delarna av Ladugårdsgärdet, skulle komma att kräva alltför dyrbara arealer. Den andra huvudfaktorn, som för byggnadsstyrelsen varit bestämmande vid planläggande av detta område, är möjligheten av att i en framtid kunna genom området framdraga en bekväm, bred chaussé, ledande ut till de vetenskapliga anläggningarna vid Frescati. Vid flerfaldiga tillfällen har tidigare framhållits nödvändigheten av att upplåtelse av byggnadsmark å Djurgården föreginges av utredningar angående omgivande områdens ordnande ur stadsplanesynpunkt. Då Eders Kungl. Maj:t i nu föreliggande fall lämnat föreskrift i sådant hänseende, har styrelsen uppfattat detta uppdrag så att det gällde att framlägga en plan, som å ena sidan lämnar framtiden tillräckligt utrymme för olika lösningar av detaljerna, men som å andra sidan binder bebyggandet att utveckla sig efter vissa huvudprinciper med avseende å riktningen av huvudtrafikleden och fördelningen av byggnadsmassorna på ett estetiskt tillfredsställande sätt. Det är företrädesvis ur denna sistnämnda synpunkt som byggnadsstyrelsen måst påfordra att Drottning Kristinas väg, vare sig den kommer att bibehållas till sin nuvarande bredd eller i en framtid utvidgas till huvudtrafikled till Frescati, Bergshamra, Stocksund o. s. v., flyttas och från passet mellan tekniska högskolan och provningsanstalten dragés rätt norrut fram till dalsänkan invid Röda Korsets tomtområde på sätt framgår av de uppgiorda kartorna, i stället för att såsom nu gå fram över ovannämnda bergplatå nedanför sågen. Man vinner nämligen härigenom icke blott gynnsammare lutningsförhållanden beträffande vägen, med tanke på blivande spårvägstrafik och stark automobiltrafik, utan framför allt möjlighet att samla större delen av de för bebyggande lämpliga partierna av ifrågavarande område till ett komplex, vilket kan ordnas såsom en arkitektonisk enhet och härigenom erbjuda helt andra möjligheter till skapandet av estetiskt värdefulla vinster för stadsbilden, än om de till området hänvisade institutionsbyggnaderna skulle uppföras isolerade utan någon enande tanke. Vid sidan av de framtida möjligheter som härigenom yppa sig, vill det synas byggnadsstyrelsen, som om frågan om fällandet av ett eller annat av de nu växande träden, om sådant skulle befinnas nödigt, vore av underordnad betydelse. Frågan om en framtida utvidgning av tekniska högskolan har givetvis inflytande på ordnandet av angränsande område. Styrelsen för tekniska högskolan har i utlåtande den 1 maj 1917 ifråga om tomtupplåtelsen till Röda Korset på det kraftigaste avstyrkt förslaget alt förlägga denna institution intill tekniska högskolans gräns under åberopande av alt mark måste reserveras för kommande utvidgningar av högskolans byggnader. Sedan emellertid markupplåtelsen nu ägt rum, har byggnadsstyrelsen ansett sig böra verkställa utredning om dels högskolans utvidgningsbehov, dels möjligheten att tillgodose detsamma inom så snäva gränser som möjligt. Härvid har ådagalagts, att icke blott bergpartiet invid högskoletomtens norra gräns och det triangelformiga området mellan Drottning Kristinas väg och högskolan utan även det till tomten redan hörande området mellan Valhallavägen och högskolan måste tillgripas för att tillfredsställa redan nu förefintliga lokalbehov. Tekniska högskolans tomtgränser behöva sålunda inom kort regleras, såväl mot Djurgårdsområdet norr om högskolan som mot Rimbobanans och Sofiahemmets områden. Högskolan har, enligt vad byggnadsstyrelsen har sig bekant, redan i underdånig skrivelse den 23 december 1919 framlagt förslag till utvidgning av

464 högskolans tomtområde ävensom förslag till högskolans vidare utbyggande, vilket förslag tillkommit efter samråd med byggnadsstyrelsen och i huvudsaklig överensstämmelse med här föreliggande utredning. Enligt gällande villkor för upplåtelsen av djurgårdsmark åt tekniska högskolan är högskolan förpliktad att över den öppna planen framför byggnaden underhålla allmän väg, utgörande fortsättning av Drottning Krislinas väg ned till Valhallavägen. Skall nu denna plan bebyggas torde svårigheter komma att uppstå att låta vägen gå fram över en av skolans gårdar och kommer detta naturligtvis att bliva omöjligt, om Drott ning Kristinas väg i framtiden utvidgas till en bredd av omkring 30 meler och förses med dubbla spårvägslinjer. En utredning rörande ifrågavarande områdes framtida ordnande h a r byggnadsstyrelsen alltså ansett böra angiva sättet för en eventuell chaussés framdragande till Valhallavägen väster om tekniska högskolans område. I byggnadsstyrelsens föreliggande förslag finnes även denna detalj upptagen. De omständigheter, som i första rummet måste beaktas vid planläggandet av denna omläggning av första delen av Drottning Kristinas väg, äro dels att utbyggande av tekniska högskolan fram till Valhallavägen måste ske i form av relativt låga flyglar efter östra och västra gränsen, dels att Rimbobanans stationsbyggnad måste antagas bliva anordnad som säckstation med fasaden parallell med nämnda flygelbyggnader. Framför stationsbyggnaden behöves givetvis en öppen plats för upptagande och ordnande av gång- och körtrafiken till och från stationen. Denna plats blir även samtidigt den naturliga mynningen av Drottning Kristinas väg och torde för detta ändamål böra göras omkring 70 meter bred. Lutningsförhållandena å den sålunda i byggnadsstyrelsens förslag projekterade chaussén, vilka äro särskilt angivna å ritningsbladet, variera mellan 1:30 och 0:0. Å nämnda ritning visas även nuvarande lutningsförhållanden å planen framför tekniska högskolan (1:21) och å Drottning Kristinas väg, varierande mellan 1:16 och 0:0. Anordnandet av en sådan öppen plats berör emellertid gjorda markupplåtelser såväl till tekniska högskolan som ock, och detta icke minst, till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag. Det mot nuvarande Drottning Kristinas väg gränsande stationsområdet utgöres (se bifogade kartskiss F) dels av utav järnvägsbolaget genom nådigt beslut den 14 juli 1882 med full äganderätt förvärvad mark, dels av ett område, bolaget genom nådig resolution den 7 juli 1893 medgivits att genom expropriation förvärva från Djurgården till utvidgning av ö s t r a stationens område. För ytterligare utvidgning av stationsområdet har järnvägsbolaget genom nådig resolution den 6 november 1914 erhållit tillstånd att mot årlig ersättning disponera, så länge detsamma av bolaget användes för järnvägsändamål, ett m a r k o m r å d e närmast nordost om stationen. Tekniska högskolans gränslinje, fastställd genom nådigt beslut den 5 februari 1915, följer parallellt järnvägsområdets sydöstra gränslinje på ett avstånd av 7,5 meter. Den mellanliggande markremsan är reserverad Djurgårdsmark. Gränserna mellan järnvägsbolagets och tekniska högskolans områden hava sedermera genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1919 reglerats i överensstämmelse med ett av professor E. Lallerstedt uppgjort förslag, dagtecknat i maj 1917. Genom sistnämnda nådiga beslut h a r bland annat tekniska högskolans byggnadskommitté förständigats att ofördröjligen låta upprätta karta över ifrågavarande gränsreglering. Då dylik karta emellertid ännu icke uppgjorts ha å kartorna A och B angivits gränserna i

465 n ä m n d a avseende efter professor Lallerstedts förslag. Härvid har erhållits en mot Valhallavägen vinkelrät gränslinje, utanför vilken en 10 meter bred markremsa reserverats till väg. Då hela det mellan högskolebyggnaden och Valhallavägen till högskolan upplåtna markområdet efter sålunda skedd gränsreglering ävensom den mellan högskolan och Rimbobanan liggande 10 meter breda, till väg reserverade markremsa bliver behövlig till byggnadsmark jämte en omkring 4 meter bred remsa av Rimbobanans mark, förutsattes för genomförande av byggnadsstyrelsens förslag till traktens ordnande, att en godvillig överenskommelse kan träffas med järnvägsbolaget om en sådan reglering av bangårdsområdets gränser, att den föreslagna trafikplatsen framför en tilltänkt ändstationsbyggnad kan erhållas. Byggnadsstyrelsen h a r under hand av en beträffande järnvägstekniska frågor sakkunnig person gjort sig underrättad om att en förkortning av bangården med omkring 70 meter icke skulle behöva medföra några nämnvärda tekniska svårigheter för järnvägsdriften. Under förutsättning av ett principiellt godkännande av byggnadsstyrelsens nu framlagda projekt lärer byggnadsstyrelsen alltså böra lämnas bemyndigande att inleda underhandlingar med Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag rörande den sålunda erforderliga gränsregleringen. I samband med eventuellt uppförande av flyglar mellan tekniska högskolans nuvarande huvudfasad och Valhallavägen torde det visa sig behövligt att reglera gränsen även mellan högskolan och Sofiahemmet i och för framdragande mellan de båda institutionerna av en gångväg på sätt angivits å kartan B. Ersättning för den markremsa, som härtill skulle åtgå, torde kunna beredas genom att högskolan avstode mark till Sofiahemmet vid nordöstra hörnet av Sofiahemmets område. Vidkommande det stora byggnadskomplexet mellan Rimbobanan och chaussén, vilket sammanhänger arkitektoniskt med provningsanstaltens byggnad, torde dess utformande överlämnas åt framtiden. Vad som å kartorna A och B samt modellen angivits, avser endast att giva ett ungefärligt begrepp om hur mycket utrymme som kan för detsamma utvinnas. Emellertid anser sig byggnadsstyrelsen böra i detta sammanhang påpeka ett moment av stor betydelse för utseendet icke blott från Drottning Kristinas väg eller chaussén utan även och i all synnerhet från de på andra sidan bangården belägna partierna av staden, särskilt från hörnet av Valhallavägen och Odengatan, nämligen att byggnadsföretaget utvecklar sig med relativt låga byggnadslängor omkring en på högsta partiet av bergkullen placerad, över de andra sig höjande institutionsbyggnad. Som fond för Odengatan komme en byggnad för tekniska högskolans studentkår på höjden framför högskolans skorstenar att verka synnerligen fördelaktig. En låg (tvåvånings) byggnadslänga utefter Valhallavägen framför bangården skulle utan tvivel ytterligare förbättra fondpartiets utseende. Enligt styrelsens förslag till områdets ordnande skulle åt Röda Korset upplåtas 13,750 kvm. » Tekniska högskolan för utvidgning 17,600 » » > » studentkårs byggnad ... 5,600 » » Provningsanstalten inkl. utvidgning 12,600 » » Tekniskt-vetenskapliga institut 44,900 » Summa 94,450 kvm. 30

466 Denna yta, 94,430 kvm., utgör närmare 3/4 av områdets till omkring 124,000 kvm. beräknade areal; av nämnda 94,430 kvm. torde väl knappast mer än 34,700 kvm. komma att bebyggas, under det att resten i form av gårdar och förgårdar skulle upptagas av planteringar och vägar. Förhållandet mellan hela områdets areal och den bebyggda ytan bliver alltså ungefår 3,6 : 1 . Inom tekniska högskolans nuvarande område är detta förhållande 6,1:1. Högskolans tomtområde är nämligen 68,200 kvm. och den yta byggnaden upptager uppgår till 11,100 kvm. Av ovan angivna, för tekniskt-vetenskapliga institutioner avsedda tomtområde, 44,900 kvm., h a r byggnadsstyrelsen beräknat att omkring 26,800 kvm. nyttig golvyta kan erhållas under förutsättning att byggnaderna uppföras med i medeltal 3 våningar. För jämförelse må nämnas, att tekniska högskolans byggnader lämna en nyttig golvareal av 15,600 kvm. I och för bestämmandet av gränserna för Röda Korsets tomt har byggnadsstyrelsen, efter ett närmare studium av betingelserna för ett ändamålsenligt bebyggande av densamma i samråd med Svenska Röda Korsets överstyrelse och dess arkitekt C. Westman, för sin del ansett sig böra föreslå gränserna sådana de angivas å de bifogade kartorna. Eders Kungl. Maj:ts föreskrift att vid förslagens uppgörande all hänsyn bör tagas till den omgivande parken, vilket önskemål ytterligare understrukits av riksmarskalksämbetet, h a r styrelsen sökt att så långt möjligt tillmötesgå med hänsyn till ett praktiskt och ekonomiskt utnyttjande av terrängförhållandena för det med Röda Korsbyggnaden avsedda ändamålet och får byggnadsstyrelsen framhålla, att vid förslagens uppgörande hänsyn tagits till den av djurgårdssakkunniga föreslagna gränsen för det angränsande parkområdet. Å kartan C hava angivits de träd, som skulle komma att stå inom de av styrelsen föreslagna gränserna för Röda Korsets tomt. Härav framgår, att av de inom tomtgränsen, sådan den föreslagits av byggnadsstyrelsen, stående träden omkring 20 stycken skulle komma innanför de tillämnade byggnadslinjerna och alltså behöva fällas. Tomtens västra gräns måste givetvis dragas parallell med den tilltänkta chaussén och alltså, med styrelsens uppfattning om den lämpligaste sträckningen av denna väg, hava den riktning, som å kartorna angivits. Ifråga om den södra, mot tekniska högskolan vettande tomtgränsen är dess riktning ungefär vinkelrät mot västra gränsen och dess läge betingat av behovet av en gångväg mellan Röda Korset och tekniska högskolans områden, ävensom av fordran på en viss längd å den invid chausséns östra sida tilltänkta byggnaden. Emot den mindre förskjutning av denna södra gränslinje och däremot svarande förkortning av byggnaden ifråga, som från högskolans sida ifrågasatts, har byggnadsstyrelsen givetvis intet att erinra. Jämlikt Eders Kungl. Maj:ts nådiga uppdrag h a r byggnadsstyrelsen under utredningsarbetets gång samrått med riksmarskalksämbetet och h a r ämbetet till styrelsen i ärendet avlåtit två särskilda skrivelser av den 30 oktober 1918 och den 29 augusti 1919, vilka skrivelser med desamma vidlagda uttalanden av intendenten för Djurgården härmed bifogas. Av ämbetets yttranden lärer Eders Kungl. Maj:t finna, att ämbetet icke till fullo gillar det resultat, vilket framgått av styrelsens utredning och som styrelsen här ovan för Eders Kungl. Maj:t framlagt; och är det huvudsakligen i två avseenden ämbetets och styrelsens meningar dela sig. Riksmarskalksämbetet h a r sålunda funnit den ovanberörda chaussén med den riktning och de dimensioner, som av byggnadsstyrelsen föreslagits, icke vara av behovet påkallad. Byggnadsstyrelsen h a r emellertid icke kunnat finna vad av riksmarskalksämbetet anförts i detta hänseende ägnat att rubba styrelsens upp-

467 fattning om nödvändigheten av en dylik chaussés framtida ordnande på i huvudsak sådant sätt, som av styrelsen föreslagits. Vidare har riksmarskalksämbetet anmärkt, att den för Röda Korset avsedda tomtfiguren sträckte sig utöver en av riksmarskalksämbetet anmärkt, i utlåtande den 10 januari 1918 med anledning av s. k. djurgårdssakkunnigas betänkande angående Djurgårdens bevarande såsom park angiven gränslinje för det närliggande parkområdet. Byggnadsstyrelsen, som för sin del i underdånigt utlåtande den 19 december 1917 (avgivet av förutvarande överintendentsämbetet) gillat den av bemälda sakkunniga angivna parkgränsens läge, har alltså av hänsyn till det angränsande parkområdet varit oförhindrad förlägga den för Röda Korset avsedda tomten på föreslaget sätt. Då de av riksmarskalksämbetet i berörda skrivelse föreslagna gränserna för Röda Korsets tomt synts byggnadsstyrelsen på ett betänkligt sätt inkräkta på det område, byggnadsstyrelsen ansett behövligt för tekniska högskolans utvidgning, h a r styrelsen ansett sig böra inhämta högskolans mening. Med skrivelse den 23 oktober 1919 h a r styrelsen för högskolan överlämnat en av högskolans byggnadskommitté, gjord utredning, därvid professorn E. Lallerstedt framhållit nödvändigheten av att utvecklingsmöjligheterna för högskolans byggnadskomplex genom för snävt tilltagna gränser icke måtte kririgskäras. Då vidare frågan om lämpligaste sträckningen av ovan omhandlade infartsväg särskilt med hänsyn till ett eventuellt utsträckande av spårvägsnätet till Frescati och naturhistoriska riksmuseet syntes beröra Stockholms stads intressen, h a r byggnadsstyrelsen genom skrivelse den 27 november 1919 underställt förslaget jämväl stadsfullmäktiges prövning. Med resolution den 7 oktober 1920 h a r överståthållareämbetet överlämnat stadsfullmäktiges yttrande av den 20 september 1920, däri stadsfullmäktige hemställt, att, vid bestämmande av läget av Röda Korsets tomt, plats måtte reserveras för en trafikled i huvudsaklig överensstämmelse med det å kartan 1) angivna alternativet 2, dock med den likaledes å kartan utmärkta mindre förskjutningen åt öster. I ett av stadsfullmäktige åberopat yttrande har stadsplanekommissionen anfört följande. En förbindelseled i huvudsaklig överensstämmelse med den av byggnadsstyrelsen angivna västliga sträckningen (alt. 2) syntes å denna plats under alla förhållanden bliva i framtiden erforderlig. I enlighet med byggnadsstyrelsens alternativa anvisning borde den å sin södra del givas en något mindre förskjutning åt öster. Huruvida hela denna förbindelseled i sin sträckning efter järnvägens område framdeles kunde bliva lämplig såsom huvudgata samt ägnad att upptaga spårvägstrafik syntes däremot ovisst. Det lämpligaste planläget syntes icke möjligt att fastställa, förrän en mera allmän utredning verkställts rörande det framtida ordnandet av norra Djurgården och dess spårvägsnät. Innan dylik utredning förelåge, vore det icke möjligt uttala sig angående de olika, av styrelsen angivna sträckningarnas företräde såsom spårvägsgata. Denna fråga vore i förevarande fall ej heller av avgörande betydelse, då utsträckningarna i sin södra del sammanfölle och delta gemensamma läge sträckte sig, därest kommissionens uppfattning om detaljläget av alternativ 2 biträddes, förbi den tomt, som vore avsedd att nu upplåtas till Röda Korset. Vid bestämmandet av läget för ifrågavarande tomt borde plats reserveras för en trafikled med i huvudsak av kommissionen angivet läge. Möjlighet borde beredas att i en framtid utlägga densamma till minst 30 meter, vilket mått

468 med fördel kunde ökas till 35 meter för erhållande av särskild banvall för spårvägen, ridbana m. m. Såvitt Eders Kungl. Maj:t lärer finna hava riksmarskalksämbetet och byggnadsstyrelsen icke samma uppfattning rörande vare sig de lämpligaste gränserna för Röda Korsets tomt eller sättet för ordnandet av det kringliggande området. Byggnadsstyrelsen h a r emellertid icke av vad från riksmarskalksärabetets sida anförts funnit anledning att vidtaga ändringar i de av styrelsen uppgjorda förslagen och får byggnadsstyrelsen alltså härmed till Eders Kungl. Maj:ts nådiga prövning i underdånighet överlämna desamma. Till bestridandet av kostnader för verkställandet av den sålunda av Eders Kungl. Maj:t anbefallda, numera fullbordade utredningen har byggnadsstyrelsen av under händer varande medel utanordnat ett belopp av sammanlagt 1,863 kronor 30 öre, varav 850 kronor avser ersättning till lantmätaren S. Liedbeck för av denne verkställd uppmätning av ifrågavarande område, 750 kronor ersättning till bildhuggaren O. Jahrl för utförandet av stadsplanemodellen, 60 kronor för av ingenjören Liedbeck utförda avvägningsarbeten å Drottning Kristinas väg samt återstoden utgifter för övriga med utredningen sammanhängande ritnings- och fotograferingsarbeten, och får byggnadsstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, för ersättandet av sålunda gjorda förskott, till byggnadsstyrelsens förfogande ställa berörda belopp 1,863 kronor. I ärendets slutliga handläggning har jämväl deltagit t. f. byråchefen C. Loven. Stockholm den 28 oktober 1920. Underdånigst Carl Gust. Hermansson.

Bilaga

Möller. Sten

Zethelius.

2.

(Sid. 152.)

Till

Konungen.

Genom nådig remiss den 29 juli 1921 hava byggnadssakkunniga anbefallts avgiva underdånigt utlåtande i ärende rörande styrelsens för Tekniska högskolan underdåniga hemställan om vidtagande av åtgärder för att Röda korsets byggnadsfråga icke måtte lösas på sådant sätt, att den komme att lägga oöverstigliga hinder i vägen för Tekniska högskolans framtida utveckling. Högskolans styrelse avser härmed, att Eders Kungl. Maj:t skall söka Riksdagens medgivande till upplåtande av annan kronan tillhörig byggnadsplats för Röda korsets sjukhem än det i Tekniska högskolans omedelbara närhet belägna, av 1918 års Riksdag anvisade området.

469 Med stöd av såväl lärarkollegiet som Tekniska högskolans byggnadskommitté framhåller styrelsen behövligheten för högskolan av den åt Röda korset anvisade tomten. Även Djurgårdskommissionen h a r i underdånigt utlåtande den 18 juli 1921 tillstyrkt bifall till styrelsens framställning. Med anledning av en underdånig framställning från Ingenjörsvetenskapsakademien om föranstaltande av vissa utredningar angående åstadkommande av ett tekniskt centralbibliotek, över vilken framställning såväl Tekniska högskolans styrelse som Kungl. Kommerskollegium avgivit yttrande, har Kommerskollegium i sitt underdåniga utlåtande av den 23 december 1921 bland annat även vidrört frågan om möjligheten att bereda annan plats för Röda korsets planerade nybyggnader. Kollegiet finner en dylik förflyttning med hänsyn till Tekniska högskolans framtida byggnadsbehov vara befogad och önskvärd. Kollegiet, som inhämtat, att Riksdagens berörda medgivande ännu icke föranlett upplåtelse av därtill avsett område, förmodar att, då frågan om anvisande av annan lämplig byggnadsmark för sagda ändamål vore föremål för omprövning hos vederbörande myndigheter, Tekniska högskolans behov av utvidgningsmöjligheter icke skulle bliva obeaktade. F ö r så vitt byggnadssakkunniga kunnat finna, h a r varken överintendentsämbetet eller Byggnadsstyrelsen givits tillfälle att yttra sig rörande det ifrågavarande områdets lämplighet såsom byggnadstomt för Röda korsets sjukhem. Åt Byggnadsstyrelsen har Eders Kungl. Maj:t den 1 juli 1918 uppdragit att i samråd med Riksmarskalksämbetet avgiva förslag dels till gränser för den tomt å Norra Djurgården, som skulle upplåtas åt Svenska Röda korset, dels till plan för ordnandet av kringliggande område. Sådant förslag har av styrelsen med underdånig skrivelse den 28 oktober 1920 till Eders Kungl. Maj:t inlämnats. Varken i ena eller andra avseendet har Byggnadsstyrelsen lyckats komma fullt överens med Riksmarskalksämbetet. Skiljaktigheterna ifråga om tomtgränserna synas emellertid slutligen, enligt det av distriktslantmätaren Konrad Jansson den 5 mars 1921 upprättade förslaget, hava reducerats till sådana obetydligheter, att de icke kunna hindra frågans avgörande. Däremot synas de båda ämbetsverkens olika meningar i fråga om det framtida ordnandet av det kringliggande området vara tfll sin natur och tendens fullkomligt oförenliga. Det är dock just hela områdets framtida ordnande och användning, som måste vara avgörande för den nu ifrågavarande delens gränser och användning. Skulle Riksmarskalksämbetets förslag vinna nådigt beaktande återstå, sedan Röda korset tagit i besittning området B (se kartan till bilagda nådiga proposition nr 304 till 1918 års Riksdag, bilaga 1), för Tekniska högskolans utvidgningsbehov endast områdena E 1 och E n och för Statens provningsanstalt intet utrymme utöver dess nuvarande område. Riksmarskalksämbetet påfordrar nämligen att området mellan nuvarande Drottning Kristinas väg och Rimbobanan ända fram till Provningsanstaltens gräns skall i den blivande planen bibehållas såsom för Djurgårdens behov disponerat. Något u t r y m m e för tekniskt-vetenskapliga institutioner kan enligt detta förslag till områdets framtida ordnande icke anvisas. Byggnadsstyrelsens förslag grundar sig på det preliminära förslag till områdets ordnande, som återfinnes på ovannämnda kartblad, vilket förslag departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 februari 1918 rörande upplåtelse till föreningen Svenska Röda korset av visst område å Djurgården fann kunna läggas till grund för ett slutligt utarbetande av en dylik plan.

470 Enligt de av byggnadssakkunniga då gjorda ytberäkningarna ansågs hela området hava en areal av 113,000 kvm., omkring 50,000 kvm. skulle kunna upplåtas till byggnadstomter, det övriga skulle åtgå till trafikleder, öppna platser och parkartade mellanrum mellan byggnadsmassorna. De 50,000 kvm. byggnadsmark redovisades sålunda: Tomten B (Röda korsets tomt) 13,750 kvm. Tomten D—F 1 (Provningsanstaltens nuvarande tomt (10,780 kvm.) samt plats för dess utveckling och för tekniskt-vetenskapliga anstalter 28,000 » Tomten F n (Tekniska högskolans elevkårs byggnadsareal) i j 8 oo » Tomten E 1 (för utvidgning av Tekniska högskolan) 6,600 » Summa 50,150 kvm. I och för upprättande av den anbefallda planen för områdets ordnande har Byggnadsstyrelsen låtit kartlägga och avväga området. Härigenom hava noggrannare måttuppgifter såväl å det hela som delarna erhållits. Byggnadsstyrelsen har även föreslagit ett bebyggande av området i större utsträckning än vad byggnadssakkunniga å det preliminära förslaget angivit såsom önskvärt. Särskilt har tomten D—F 1 utvidgats betydligt åt norr. Enligt Byggnadsstyrelsens beräkning har området en areal av 124,000 kvm. fördelade på följande sätt: Tomten B (Röda korsets tomt) 13,750 kvm. » D och F 1 (Provningsanstaltens nuvarande tomt (10,780 kvm.), plats för dess utvidgningar samt för tekniskt-vetenskapliga anstalter) 57,500 » Tomten F 1 1 (Tekniska högskolans elevkårs tomt) ... 5,600 » » E 1 och E n (Tekniska högskolans utvidgning) 17,600 » Summa 94,450 kvm. Återstående partier av området, omkring 29,500 kvm., upptagas av trafikleder, öppna mellanrum mellan tomterna samt impedimenter och för byggnadsändamål oanvändbara delar. A en karta, bilaga 2, visas en schematisk framställning av Byggnadsstyrelsens förslag till områdets ordnande. Skillnaden mellan de båda arealuppgifterna i ovan relaterade beräkningar beror dels på att området E 11 icke ingick i den av byggnadssakkunniga uppgjorda preliminära beräkningen samt att både E 1 och E l r genom chausséns förändrade läge i Byggnadsstyrelsens förslag blivit avsevärt större, dels därpå att det preliminära förslaget upptog i fråga om elevkårens tomt endast den projekterade byggnadens yta, under det att Byggnadsstyrelsen inberäknat i summan hela det å bilaga 2 visade tomtområdet. Den väsentligaste ökningen kommer dock av den ovan berörda utökningen av tomten F1, där byggnadsmassorna utsträckts över områden, vilka visserligen kunna bebyggas i huvudsak på det sätt Byggnadsstyrelsen angivit, men som byggnadssakkunniga i den preliminära utredningen icke ansågo böra bebyggas.

471 Byggnadssakkunniga, som alltjämt, och särskilt med hänsyn till vad Riksmarskalksämbetet i sitt underdåniga utlåtande av den 29 m a r s 1921 över Byggnadsstyrelsens berörda förslag yttrat, känna sig tveksamma om lämpligheten av denna utsträckning av tomten F 1 , våga i detta sammanhang icke antaga, att å denna del av området kan lämpligen uttagas mer än 30,000 kvm. byggnadstomt eller för hela området D—F 1 omkring 40,800 kvm. Enligt uppgifter från Statens provningsanstalt måste man beräkna, att anstalten under de närmaste 40-50 åren kan komma att behöva, utöver det nuvarande tomtutrymmet ytterligare omkring 22,600 kvm. Tekniska högskolan kan redan nu angiva storleken och ändamålet med byggnader, som skulle icke blott upptaga områdena E 1 och E n , utan även området mellan nuvarande huvudbyggnaden och Valhallavägen. Tillgång och efterfrågan på byggnadsmark ställer sig alltså enligt byggnadssakkunnigas mening sålunda: Sammanlagda kvadratytan av tomterna B, D, E 1 , E n , F 1 , F n är omkring 77,700 kvm., som skola fördelas på följande institutioner: Provningsanstaltens nuvarande tomt 10,780 kvm. » utvidgningsbehov 22,650 » Tekniska högskolans elevkår 5,600 » Tekniska högskolans utvidgningsbehov uppgående till omkring 25,600 kvm., varav c:a 8,000 kvm. eventuellt kunna tillfredsställas på området mellan Valhallavägen och högskolebyggnaden 17,600 » Röda korsets sjukhem 13,750 » För andra ändamål disponibelt 7,420 » Summa 77,700 kvm. Om alltså Röda korsets byggnadstomter förläggas till detta område skulle för det tekniska centralbiblioteket samt tekniskt-vetenskapliga anstalter icke finnas att tillgå mera än 7,420 kvm. Till jämförelse må nämnas, att Tekniska högskolans nuvarande område har en areal av 64,885 kvm. Enligt byggnadssakkunnigas mening visa dessa siffror, att hela den ifrågavarande högplatån måste reserveras för de nu där befintliga statsinstitutionernas utvidgningsbehov samt för med dem samhörande institutioner. Byggnadssakkunniga jämte professor E. Lönnberg hava, såsom djurgårdssakkunniga, på sin tid haft anledning att i underdånighet på det bestämdaste avråda från användande av den ifrågavarande tomten B för Röda korsets sjuksköterskehem, emedan, om densamma skulle bebyggas, den borde reserveras för Tekniska högskolans eller annan tekniskt-vetenskaplig institutions räkning. Under byggnadssakkunnigas utredningsarbete rörande ordnandet av statens byggnadsverksamhet i Stockholm samt rörande användandet av statsverkets byggnader därstädes, h a r allt tydligare framträtt, att en av de viktigaste förutsättningarna för vinnande av den efterlysta ordningen är, att samhörande verk och institutioner sammanföras i samma eller närliggande byggnader. Ifråga om ämbetsverken torde detta vara självklart. Tillämpandet av denna grundsats visar sig vid n ä r m a r e studerande av frågan vara minst lika önskvärt inom andra

472 grupper av statens verk, i all synnerhet inom praktiskt-vetenskapliga institutioner av teknisk och medicinisk art. Moderna fordringar på å ena sidan arbetets fördelning, å den andra snabbhet och bekvämlighet i arbetet frampressa behovet av att förlägga dylika institutioner i varandras närhet, varigenom även kan vinnas ett mera ekonomiskt utnyttjande av dyrbara vetenskapliga hjälpmedel och laboratorier. Byggnadssakkunniga finna det så mycket mindre tillrådligt att i detta fall frångå denna princip, som det är en enskild institution, för vilken statens intressen skulle få vika. I likhet med Kommerskollegium våga byggnadssakkunniga antaga, att, då ännu icke Röda korsets byggnadsområde fixerats, en ändring av läget kan äga rum. När redan 4 år efter senaste nådiga prövning av denna fråga och under nuvarande tryckta förhållanden behovet frampressat ovan berörda underdåniga framställningar, när man känner, att inom den tekniska världen, den vetenskapliga såväl som den industriella, tid efter annan framträda behov av för industrien i sin helhet betydelsefulla anstalter för tekniskt-vetenskapliga undersökningar, torde man utan överdrift kunna säga, att den tid nu är inne, varom departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 februari 1918 varslar, då han säger: »Skulle det i en framtid visa sig, att de utvidgningsmöjligheter, som, på sätt jag visat, finnas i Tekniska högskolans omedelbara närhet, icke motsvara behovet, står j u alltid den möjligheten öppen, att för högskolans ändamål taga i anspråk något område norr om Sofiahemmet.» Härmed avsåg departementschefen, såsom av anförandet i övrigt framgår, det område, som å den till bilaga 1 hörande kartan betecknats med A och som av byggnadssakkunniga föreslagits och av styrelsen för Höda korsets sjukhems förlagsaktiebolag en gång godkänts såsom lämplig för deras ändamål. Är det nu så att man med till visshet gränsande säkerhet kan säga, att detta område A måste reserveras för Tekniska högskolans utvidgningsbehov, för den händelse att området B upplåtes åt Röda korset, då måste var och en, som på ort och ställe tager terrängförhållandena i betraktande, säga sig, att det är området B som bör reserveras för Tekniska högskolans behov, emedan det hör till samma höjdplatå vara högskolan är byggd, under det att området A ligger på ett omkring 16 meter lägre plan, på vilket finnas såsom närmaste grannar institutioner sådana som Sofiahemmet och Allmänna barnbördshuset, med vilka Röda korsets sjukhem måste anses h ö r a mera samman än med de tekniskt-vetenskapliga anstalterna på högplatån. Det enda skäl som anförts mot bebyggande av detta område A är, att det utgör en bland stadens befolkning högt uppskattad tillflyktsort och promenadplats. Om över huvud detta skäl kan få ha någon inverkan på avgörandet av denna fråga, då man tager i betraktande h u r obetydlig platsen är i förhållande till storhetsbegreppet »stadens befolkning» och till de områden av Djurgården som äro för allmänheten upplåtna, må blott erinras därom, att tillflyktsorten och promenadplatsen genom det ifrågasatta bebyggandet endast blir förflyttad omkring 100 meter längre in i den vackra skogen, såvida icke mödrar med sina barn föredraga att stanna på den å kartan angivna soliga gräsplanen framför byggnaden. Området A är liksom området B beläget utanför den av Djurgårdssakkunniga föreslagna parkgränsen, vadan de båda områdena ur denna synpunkt äro likställda. Djurgårdskommissionen h a r i underdånigt utlåtande den 18 juli 1921 ansett sig böra

473 instämma uti de av Tekniska högskolan anförda motiven för vidtagande av nödiga åtgärder för förläggande av Röda korsets byggnad till annan plats än området B och fogar därtill det skälet, att, enligt kommissionens utredningar och undersökningar, området närmast norr om Tekniska högskolan skulle komma att beröras av vissa i och för Norra Djurgårdens exploaterande nödvändiga trafikleder. Genom fixerande av Röda korstomtens gränser å området B skulle svårigheterna att rationellt inpassa dessa trafikleder avsevärt ökas. Då kommissionens utlåtande icke åtföljes av någon ritning visande hur nämnda trafikleder skulle framdragas, hava byggnadssakkunniga införskaffat närmare uppgifter om hur kommissionen tänkt sig, att dessa trafikleder skulle gå såväl norr som söder om Tekniska högskolans område, varur framgått, att, vare sig man utstakar Röda korstomten å området B eller å området A, densamma icke torde i nämnvärd grad försvåra framdragande av behövliga trafikleder. På grund av vad sålunda anförts, anse sig byggnadssakkunniga böra i underdånighet förorda nådigt bifall till styrelsens för Tekniska högskolan och Ingenjörsvetenskapsakademiens underdåniga framställningar om reserverande av området B å den till nådiga propositionen nr 304 till 1918 års Riksdag hörande kartan för Tekniska högskolans framtida utvidgningsbehov. Vidkommande frågan om anvisande av annan plats för föreningen Röda korsets byggnader, tillåta sig byggnadssakkunniga i underdånighet hänvisa till Djurgårdssakkunnigas underdåniga utlåtanden av den 11 april och 4 november 1916 — intagna i Djurgårdssakkunnigas betänkande angående Djurgårdens bevarande som park, avgivet den 15 maj 1917 — i vilka de sakkunniga i första rummet förordade såsom lämplig plats för Röda korsets sjukhem den s. k. Strandvägstomten invid Livgardeskasernerna. Dessa utlåtanden avgåvos efter det sakkunniga enligt nådig befallning företagit undersökningar å såväl hela Norra Djurgården som å kronan tillhöriga områden, belägna annorstädes än å Djurgården, för att söka påfinna en annan för ändamålet lämplig tomt. Strandvägstomten ansågs nämligen då vara för värdefull att upplåtas för ändamålet i fråga. För den händelse Kungl. Maj:t ändock skulle finna för gott att upplåta tomt, som kunde anses mindre värdefull, framhöllo Djurgårdssakkunniga såsom den lämpligaste tomten området norr om Sofiahemmet, det vill säga ofta nämnda med A å kartan till bilaga 1 betecknade område. Byggnadssakkunniga, som med anledning av den föreliggande nådiga remissen ånyo upptagit till prövning de möjligheter till tomtupplåtelser, som förefinnas å Norra Djurgårdens olika partier och å övrig kronan tillhörig mark i stadens omedelbara närhet, kunna icke påvisa andra för det ifrågavarande ändamålet lämpliga platser än de båda nyssnämnda av Djurgårdssakkunniga förordade. Stockholm den 26 januari 1922. Underdånigst /. Gust. Clason.

Emil

Kinander. j O. Hökerberg.

474 Bilaga

3.

(Sid. 97.)

Till Kungl.

arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga brev den 18 juni och 8 oktober 1915 anbefallt Eder att låta uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med fullständig plan bland annat för försäljning av de å Kungsholmen i Stockholm belägna, Kronan tillhöriga områden, som disponerades dels av Kungl. Svea ingeniörkår och dels av Kungl. fälttelegrafkåren, h a r Ni med skrivelse den 16 september 1916 hos dåvarande överintendentsämbetet anhållit om ämbetets yttrande över ett av arkitekt P. Hallman upprättat skissförslag till stadsplan över sagda områden. Efter förberedande behandling av ärendet har ämbetet i skrivelse den 31 januari 1917 för Eder framhållit, att en granskning av ifrågavarande förslag på grund av områdets kuperade beskaffenhet icke vore möjlig, utan att modell förelåge, utvisande områdets utnyttjande med hänsyn till platsens terrängförhållanden, i vilken modell även byggnadernas ungefärliga höjd borde angivas. Med skrivelse den 12 mars 1919 h a r från Eder till Kungl. byggnadsstyrelsen en dylik modell blivit överlämnad. Det föreliggande stadsplaneförslaget är uppgjort med utgångspunkt från att området icke skulle komma att beröras av järnvägslinjer i annan mån än att ett järnvägsspår skulle i tunnel framdragas till en vid Norr Mälarstrand tillämnad godsstation. Däremot h a r planerats anordnande mellan Långholmen och Smedsudden av en broförbindelse avsedd för spårvägslinjer och gatutrafik. Rörande denna bro begärde överintendentsämbetet i skrivelse den 31 januari 1917 Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande med hänsyn till brons föreslagna höjdläge, riktning och förhållande till stadsplanen i övrigt, samt rörande eventuellt behov av järnvägsspår över densamma m. m. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har med anledning härav i skrivelse den 21 juni 1917, vilken skrivelse h ä r bifogas, uttalat som sin uppfattning, att den föreslagna planen ej borde godkännas sådan den nu förelåge, utan borde över området ifråga så ock över den planerade bron beredas möjlighet till framförande av såväl järnvägs- som gatutrafik. På grund av detta utlåtande h a r överintendentsämbetet vidare i skrivelse den 21 november 1917 anhållit om Kungl. järnvägsstyrelsens yttrande rörande lämplig anordning och förläggning av berörda bro ävensom i samband härmed om uttalande rörande lämpligheten av den enligt ifrågavarande stadsplaneförslag tillämnade godsbangården invid Norr Mälarstrand. Med anledning härav h a r järnvägsstyrelsen i skrivelse den 11 juli 1919 hänvisat till 1915 års bangårdskommissions h ä r även bilagda yttrande av den 11 dec. 1918, varav framgår, att någon järnvägsförbindelse mellan Södermalm och Kungsholmen över Långholmen och Smedsudden enligt kommissionens åsikt ej ansåges böra ifrågakomma. Även beträffande den nämnda godsbangården h a r järnvägsstyrelsen hänvisat till kommissionens förslag, vilket synes avvika från det föreliggande stadsplaneförslaget så till vida, att det för rangerspår avsedda utrymmet i

475 det förra förslaget har ett östligare läge och dessutom upptager vida större plats n o r r om Rålambstorg än vad som angives i Hallmans plan. Ett genomförande av bangårdskommissionens förslag skulle sålunda i denna detalj medföra en omarbetning av den föreslagna stadsplanen, under det att planen i övrigt ansluter sig till bangårdskommissionens ställning till järnvägsfrågan. Efter det stadsplaneförslaget, som under längre tid, på hemställan av arkitekten Hallman, varit utlämnat till stadsplanekommissionen i Stockholm, numera återkommit till byggnadsstyrelsen, har styrelsen upptagit detsamma till slutprövning, Beträffande berörda järnvägsfråga måste byggnadsstyrelsen helt instämma i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalade önskemål och anser i likhet med denna styrelse, att vid stadsplanens upprättande ovillkorligen hänsyn bör tagas till att ett eventuellt framtida framdragande av järnvägsspår över området och över bron ej omöjliggöres eller försvåras genom en planläggning varvid ej tagits hänsyn till denna möjlighets genomförande. Från Stockholms stad utsedda delegerade för överenskommelse rörande Stockholms bangårdsfråga hava på grund av det motstånd mot stambanans inledande över Smedsudden, som vid förhandlingarna mötte från statens representanter, ansett, att detta förslag måste beträffande persontrafiken övergivas; godstrafikens ledande över Långholmen och Smedsudden synes sålunda ej från delegerades sida vara helt utesluten. Över det från delegerade innevarande år framlagda s. k. 1921 års bangårdsförslag har byggnadsstyrelsen denna dag avgivit utlåtande till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet, och har styrelsen därvid helt avstyrkt detsamma och hemställt om undersökning rörande stambanans framdragande över Smedsudden; liknande framställning har även gjorts från Stockholms stads trafikkommitté och från stadens förortsbanekommission. Beträffande spårvägstrafikens framdragande över stadsplaneområdet till den projekterade bron har Stockholms stads trafikkommitté i ett förslag av januari 1920 behandlat spårvägsfrågan även rörande ifrågavarande område. Trafikkommitténs förslag, som icke föreligger officiellt, visar även avvikelser från det Hallmanska förslaget, varför styrelsen även på denna grund måste ställa sig reserverad inför detsamma, tills vidare utredning föreligger. E h u r u ett hänsyntagande till ovan berörda synpunkter särskilt beträffande järnvägslinjen måste medföra en genomgripande omarbetning av förslaget, anser sig styrelsen dock böra granska detsamma med bortseende från de ändringar som järnvägs- och spårvägslinjernas framdragning kunna förorsaka. Med utgångspunkt från de i beskrivningen angivna synpunkter, enligt vilka förslaget blivit uppgjort, kan gatunätet anses vara i stort sett ändamålsenligt planlagt. Dock synes det styrelsen vara möjligt att ganska väsentligt inskränka gatumarken, I statens intresse ligger uppenbarligen att på gator och platser icke offra mer än ur stadsplanesynpunkt kan anses erforderligt för områdets exploatering; den mark, staden med hänsyn till sina speciella intressen kan anse sig böra påfordra härutöver, torde tillkomma staden alt förvärva och själv ordna. En del av dessa platsbildningar synas i arkitektoniskt avseende mindre väl utformade. Särskilt gäller detta beträffande Rålambstorg som erhållit en splittrad och obestämd form. Anläggning av den å modellen föreslagna byggnaden längs den nedskurna rangerbangården, vilken byggnad emellertid ej återfinnes på ritningen, torde innebära en förbättring i torgets utformning.

476 Stadsplaneområdets naturliga förutsättningar äro i allmänhet väl utnyttjade vid så väl gatornas som byggnadsmassornas utbildning. Även byggnadernas höjdförhållanden synas vara på lämpligt sätt avpassade efter terrängen. Då bestämmelser i avseende å byggnadshöjder saknas, hava dessa emellertid endast kunnat approximativt bedömas efter modellen. Mindre lämplig synes styrelsen behandlingen av Smedsudden. Ehuru detta område tillhör enskild ägare, anser sig styrelsen, då jämväl detta område blivit behandlat i planen, böra yttra sig även häröver. Ett begränsat bebyggande av ringa höjd är här ej otänkbart. Som fullständigt olämplig måste dock betraktas den föreslagna åtgärden att belasta platsen med stora byggnadskomplex, ej minst då desamma föreslagits att användas för industri. Den omständigheten att ett mindre dylikt företag för närvarande finnes på platsen bör givetvis icke föranleda områdets disponerande för industriändamål, vilket med hänsyn till ovanför liggande bostadsområde måste anses synnerligen olämpligt. De i sammanhang härmed föreslagna stora utfyllningarna måste även anses mindre lyckliga. Det förefaller som om plan författaren i detta avseende endast ansett sig böra följa Stockholms stads utfyllningspraxis, som, om den fortsätter, lärer komma att förvandla Stockholm från sjöstad till en stad med kanaler, vilka slutligen igenfyllas. (Exempelvis må framhållas dylika förslag rörande Klara sjö och Riddarholmskanalen.) Förslaget innebär vad Smedsudden beträffar ett fullständigt utplånande av denna ovanligt vackra idyll, som med sin utsikt och sin belägenhet i omedelbar närhet till stora bostadsområden bör kunna bliva av utomordentligt värde som allmän park. Någon mera ingående detaljgranskning av förslaget än vad här skett synes styrelsen icke böra komma i fråga, då av ovanberörda skäl en väsentlig omarbetning därav blir nödvändig. I anslutning till vad ovan framhållits anser sig byggnadsstyrelsen icke kunna biträda att skissförslaget i nu föreliggande skick lägges till grund för vidare utarbetning, utan anser styrelsen en omarbetning med hänsyn till nya inverkande faktorer böra företagas, när tidpunkten härför kan anses föreligga. I detta sammanhang har byggnadsstyrelsen emellertid funnit lämpligt att närmare taga del av de Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, som givit anledning till föreliggande planerings upprättande, så ock ovan berörda nådiga breven av den 18 juni och 8 oktober 1915, vari denna planering blivit Eder anbefalld. Härav har framgått dels att Ni anmodats att för såväl här berörda områden å Kungsholmen som ock för vissa Karlbergs Kungsgård tillhöriga områden inkomma med fullständig plan för försäljning av områdena, ävensom den ungefärliga ordningsföljden, i vilken försäljningen av de olika områdena är avsedd att äga rum, dels att de genom försäljning inflytande medlen skola, enligt vad närmare angivits, tagas i anspråk för fortsatt arbete å av 1906 års riksdag beslutade kasernetablissement och för övrigt ingå till lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål. Då ett lyckligt genomförande av den Eder förelagda planläggningen och försäljningen av ifrågavarande områden måste anses vara en synnerligen svårrealiserad uppgift, anser sig byggnadsstyrelsen, i samband med avlämnandet av det begärda utlåtandet över den uppgjorda stadsplaneskissen, även böra beröra frågan om områdets avyttring. Beträffande först frågan om en vidare revidering av stadsplanen i anslutning till byggnadsstyrelsens ovan framställda erinringar torde av vad här anförts framgå, att

477 en dylik revidering, då den måste vara beroende av de svävande trafikfrågorna, ej kan med någon framgång företagas inom närmaste tid. Då området vidare är beläget inom Stockholms stads judiciella gränser, är dessutom fastställande av planen helt beroende av överenskommelse med staden, såväl beträffande stadsplanens ordnande som beträffande därmed sammanhängande ekonomiska uppgörelser, varför ett forcerande av frågan om stadsplanens fastställande synes vara av föga värde. Från djurgårdskommissionens sida h a r flerfaldiga gånger i skrivelser till Kungl. Maj:t framhållits det mindre gynnsamma ekonomiska resultat, som markförsäljningen kring Karlaplanen och intilliggande delar av Norra Djurgården berett staten, detta till följd av stadens långt drivna fordringar på fri gatumark och dessa gators och platsers iordningställande och förseende med avloppsledningar. Enligt vad styrelsen h ä r förut påpekat, synes en markförsäljning, baserad på den av arkitekten Hallman uppgjorda planen med dess stora trafikleder och kuperade terräng, icke för staten komma att bliva gynnsammare än vad fallet varit beträffande markförsäljningen vid Karlaplanen. E h u r u man möjligen kan förutsätta att för staten lindrigare överenskommelse med staden numera skulle kunna genomföras, synes det byggnadsstyrelsen som om starka skäl talade för att staten beträffande exploatering av h ä r omhandlade områden å Kungsholmen borde avvakta en ny stadsplanelags trädande i kraft, varigenom staten eventuellt finge mera fria händer att ordna områdena på ett även ur ekonomisk synpunkt lämpligt sätt. Då enligt byggnadsstyrelsens mening, särskilt med hänsyn till områdets belägenhet, det borde vara av intresse även för Stockholms stad att få efter önskan förfoga över området, har styrelsen jämväl velat sätta i fråga, huruvida icke ett överlåtande av området till staden, vare sig genom försäljning eller byte, vore att föredraga; den av arkitekten Hallman uppgjorda planen bör för den ekonomiska utredningen vid en dylik överlåtelse vara till god ledning. I händelse dylik överlåtelse skulle från statens och stadens sida befinnas lämplig, bör givetvis från överlåtelsen undantagas den för stambanans framdragande över Smedsudden erforderliga marken. Remisshandlingarna återställas härmed. Stockholm den 11 mars 1921. Carl Fr.

Möller.

Lilljekvist. j Sten

Zethelius.

478 Bilaga 4-. (Sid. 99 och 149.)

Till Kungl.

Byggnadsstyrelsen.

Genom nådig remiss den 1 september 1921 har Byggnadsstyrelsen anbefallts att efter hörande av sakkunniga för ordnandet av Statens byggnadsverksamhet i Stockholm (härefter kallad »byggnadssakkunniga») avgiva underdånigt yttrande över sakkunnigas för utredning rörande Karolinska institutets och Serafimerlasarettets byggnadsfrågor (härefter kallade ^sjukhussakkunniga») hemställan till statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet om bemyndigande att låta utföra ritningar och kostnadsförslag dels till ett större kliniskt sjukhus, avsett att förläggas å den del av Ladugårdsgärdet, som befinner sig emellan Valhallavägen och Smedsbacken, dels till ett nytt Garnisonssjukhus, avsett att förläggas så nära intill det kliniska sjukhuset, att det skulle kunna begagna dettas ekonomiavdelning, åtminstone vad beträffar kök, värme, tvätt m. m. Den tanke som lagts till grund för sjukhussakkunnigas utredningsarbete är, alt samla alla Karolinska institutets institutioner och kliniker till ett organiskt helt. Såsom oeftergivligt krav på lämplig tomt hava de sakkunniga därföre uppställt fordran på att denna skall vara så stor att till densamma skola kunna förläggas Karolinska institutets kliniker och teoretiska institutioner samt eventuellt även ett nytt Garnisonssjukhus. Storleken av den tomt, som ansetts för ändamålet behövlig, h a r av 1912 års kommitterade för utredning av frågan om ett nytt kliniskt centralsjukhus (härefter kallade centralsjukhuskommitterade) uppgivits vara för sjukhuset samt byggnad för patologi 180,900 kvm. och för de övriga teoretiska institutionerna 30,000 kvm. Därvid förutsattes att sjukhuset skulle lämna utrymme för omkring 1,000 sängplatser. Centralsjukhuskommitterade meddela motsvarande siffror för »Rigshospitalet» i Köpenhamn, 974 sängar och 110,000 kvm. tomtyta, men varna på det bestämdaste för avprutning på det av dem uppgivna utrymmesbehovet, emedan »Rigshospitalet» visat sig i vissa partier alldeles för smått tilltaget, och emedan endast fyra av de teoretiska institutionerna äro å hospitalstomten inrymda. De år 1917 av statsrådet och chefen för Lantförsvarsdepartementct tillkallade sakkunniga för utredning av frågan angående sammanslagning av Garnisonssjukhuset med Serafimerlasarettet (härefter kallade »garnisonssjukhussakkunniga»), vilka förorda den ifrågasatta sammanslagningen, anse att härför ytterligare fordras 20,000 kvm. tomtutrymme, eller tillsammans med ovan angivna 212,900 kvm. 232,900 kvm. Nämnda sakkunniga anse sig emellertid ej böra stanna vid denna siffra, de höja den med ens till 300,000 kvm. (60 tunnland) för att man skall kunna möta de behov av utrymme för nya specialkliniker, som otvivelaktigt komma att framträda under den långa byggnadstiden.

479 Det är omöjligt att bedöma det verkliga behovet utav tomtareal, förrän ritningar till hela anläggningen utarbetats. Det torde till och med i icke oväsentlig grad bero på terrängförhållandena å det område, som för ändamålet kan komma att upplåtas, hur stor tomtareal som erfordras. Enligt byggnadssakkunnigas förmenande synas 300,000 kvm. kunna anses såsom mycket rikligt tilltaget, i all synnerhet om, såsom vi under hand erfarit, nian är betänkt på att uppföra sjukhuspaviljongerna med ända till 6 våningar i st. f. 3, såsom av centralsjukhuskommitterade förutsattes vid deras beräkning av tomtområdets storlek. Efter att hava besett ett flertal tomter runt om Stockholms planlagda område hava sjukhussakkunniga stannat vid området mellan Valhallavägen och Smedsbacken, Ladugårdsgärdeområdet, vilket även förordats av garnisonssjukhussakkunniga, såsom det enda möjliga. En av de sjukhussakkunniga, generalfältläkare Bauer, anser dock, att ett område tillhörande Kronan strax väster om Karlbergs slott erbjuder så stora fördelar framför Ladugårdsgärdet att det begärda bemyndigandet att låta utföra ritningar och kostnadsberäkningar måtte avse såväl ovanberörda del av Ladugårdsgärdet som ock det s. k. Karlbergsområdet. Vi hava blivit satta i tillfälle att taga del av Djurgårdskommissionens underdåniga yttrande av den 10 oktober 1921 i denna fråga. Kommissionen hemställer däruti att innan detaljerad utredning verkställes beträffande förläggning av Serafimerlasarettet och Karolinska institutet till Ladugårdsgärdet, en fullständig undersökning må åvägabringas f beträffande samma institutioners förläggande till det under Karlbergs kungsgård hörande s. k. Norrbackaområdel. Byggnadssakkunniga hava redan tidigare — den 16 juni 1915 — i samband med den åt oss anförtrodda utredningen rörande Djurgårdens bevarande såsom park, avgivit underdånigt utlåtande angående plats för ett kliniskt centralsjukhus och Karolinska institutet. Detta yttrande avgavs med anledning av ovan nämnda centralsjukhuskommitterades, av direktionen för Serafimerlasarettet förordade, förslag att förlägga berörda institutioner på Smedsbacken. Vi ansågo oss böra avstyrka upplåtandet av Smedsbacken av flera skäl, men företrädesvis på den grund att den sammanhängande trädbevuxna bergåsen, Smedsbacken —Kampementsbacken, borde tills vidare och så länge som möjligt förbliva obebyggd och bilda en naturlig skiljevägg mellan Värtahamnen och den över Ladugårdsgärdet framväxande staden. Av de sju olika områden, som då hade blivit av centralsjukhuskommitterade upptagna till prövning, förordade vi Johannishov vid Enskede. Området synes oss alltjämt synnerligen lämpligt för en större sjukhusanläggning. Då det emellertid h ä r gäller icke enbart ett sjukhus, utan fastmer utseende av lämplig plats för fakultetsbyggnaderna vid ett universitet, måste man erkänna att ett mera centralt läge än Johannishov är i högsta grad önskvärt. En institution av här ifrågavarande natur omgiver sig snart med bostadskvarter, eller med andra ord, tomtvärdet å omgivande mark ökas. Ur denna synpunkt måste man vid valet av plats tillse endera att sådana bostadskvarter redan finnas i omedelbar närhet eller att utrymme för dylikt bostadsbyggande finnes och att, då det nu gäller en statsinstitution, det blir statens till försäljning användbara mark, som kom-

480 mer i åtnjutande av värdeökningen. Även ur denna synpunkt kan Johannishov anses mindre fördelaktigt, då denna fastighet ligger helt och hållet omgiven av Stockholms stad tillhörig mark. Beträffande Karlbergs- och Norrbackaområdena ligga de visserligen omgivna av kronomark, men torde i förra fallet densamma kunna anses mycket litet vare sig möjlig eller inbjudande för utvecklande av bostadsbyggande, i det senare fallet är omgivande mark till större delen redan upptagen. Ladugårdsgärdeområdel h a r bland de nämnda den avgjorda fördelen av ett jämförelsevis centralt läge i nära anslutning till redan bebyggd stadsdel och av att vara omgränsat i stor utsträckning av staten tillhörig mark, vilken i vårt betänkande rörande Djurgården betecknats såsom mark lämplig för bebyggande med slutet byggnadssätt. Beträffande Karlbergsområdet dela vi för övrigt sjukhussakkunnigas uppfattning om dess olämplighet såsom plats för Karolinska institutet och det centrala kliniska sjukhuset, företrädesvis på grund av att området ligger i brännpunkten för åtskilliga svävande trafikfrågor. Det förefaller oss betänkligt att ställa ett så betydande byggnadskomplex, som här är fråga om och som beräknats upptaga ett område av 60 tunnland, hindrande i vägen för en rationell lösning av de h ä r sammanstötande trafikproblemen. Med hänsyn till ekonomisering såväl i fråga om byggnadskostnaderna som i all synnerhet beträffande den framtida driften av denna komplicerade anläggning är en viss koncentrering och regelbundenhet i planläggningen av det hela synnerligen viktig. Ur denna synpunkt ställer sig Norrbackaområdet synnerligen ogynnsamt på grund av den mycket oregelbundna och delvis starkt kuperade terrängen, vadan vi även med hänsyn härtill icke kunna godtaga detsamma såsom för ändamålet lämpligt. Detta fel vidlåder även ehuru i mindre grad Karlbergsområdet, under det att Ladugårdsgärdeområdet erbjuder de bästa möjligheter att utveckla anstaltens plandisposition så ekonomiskt som möjligt. Av de här ifrågakomna platserna synes oss sålunda endast Ladugårdsgärdeområdet kunna ifrågakomma. Emellertid resa sig mot användandet av detta område svårigheter av annan art än ovan berörts. Ladugårdsgärdet är alltjämt upplåtet åt militären för dess övningar. En allmän plan för hela Ladugårdsgärdets exploatering påfordras från alla sakkunniga myndigheter såsom förutsättning för upplåtelse av mark till byggnadsändamål. Det föreslagna området består av mark, som, sedan den genom stadsplan förvandlats till byggnadskvarter med slutet byggnadssätt med 5-våningshus, skulle kunna inbringa avsevärda belopp. Ur denna sistnämnda synpunkt måste såväl Karlbergs- som Norrbackaområdet givas företräde framför Ladugårdsgårdeområdet, vilket givetvis måste anses såsom det ekonomiskt värdefullaste och lättast avyttrade av dessa tre statens egendomar. Det lärer väl i alla händelser icke kunna ifrågakomma, att förlägga institutionen till en för ändamålet icke alls lämpad plats endast därför att den är mindre värdefull än en annan för ändamålet fullt lämplig plats. Först vid jämförelse mellan två i övrigt likvärda eller nära likvärda områden kan markens saluvärde bliva avgörande. Byggnadssakkunniga måste alltså oaktat markens värde vidhålla att ensamt Ladugårdsgårdeområdet bland ovan nämnda tre platser bör bliva föremål för vidare undersökning med ritningar och kostnadsberäkningar. Vid-

481 kommande fordran på stadsplan för detta område, torde Byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå vara den, som har att säga det tyngst vägande ordet. Vi tillåta oss dock framhålla följande. Den del av Ladugårdsgärdet, som sjukhussakkunniga i sin framställning avse, är ett område, som begränsas av Valhallavägen i söder, Smedsbacken i norr, Värlavägen i öster och Hästgardets och Artilleriets kasernområden i väster. Området har en areal av omkring 325,000 kvm. och är sålunda fullt tillräckligt, även om därifrån avräknas mark för gator. På grund av områdets belägenhet i förhållande till Smedsbacken kan ingen norr-söder gående trafik behöva framdragas över detsamma. Redan i planläggningen av Karlaplansområdet avspeglar sig det stora hindret Smedsbacken—Kampementsbacben för utdragande av en huvudgata åt norr. De stora trafiklederna från Karlaplan mot Ladugårdsgärdet peka åt håll där detta hinder upphört. De behövliga stora trafiklederna i öster-väster läge regleras åter av de båda kasernområdena. Söder om dessa områden förefinnes redan en av våra bredast tilltagna gator, Valhallavägen och nästa stora trafikled i denna riktning torde icke behövas förrän norr om kasernområdena och det ifrågasatta sjukhusområdet, vilket sålunda icke kommer, annat än till sina gränser, att beröras av de stora trafikpulsådrorna. Ehuru eljest en skelettplan visande blivande huvudtrafikleder borde föreligga, innan en så betydande markupplåtelse, som här ifrågasattes, må äga rum, hysa vi dock på grund av de säregna lokala förhållandena inga betänkligheter mot att större delen av området i fråga upplåtes till en och samma institution. Vi äro övertygade om att gränserna för dess tomtområde kunna utstakas så, att detsamma icke kommer att hindra stadens naturliga växt åt detta håll. Det svåraste hindret för användande av delta område till det stora centrala kliniska sjukhuset har emellertid ställts av de militära myndigheterna, till vilkas disposition Ladugårdsgärdet är upplåtet. Det är i synnerhet den sydliga hälften av området, som är behövlig för artilleriets riktövningar. Enligt vad som meddelats oss hava sjukhussakkunniga lyckats kringgå detta hinder genom att förlägga den första utbyggnaden till områdets nordligaste del, varmed de militära myndigheterna lärer hava fått sig nöja. Härvid anse vi oss dock böra betona, att i och med upplåtelse för en första utbyggnad av sjukhusanläggningen även fastslagits att artilleriets övningar och därmed sannolikt även dess kasern måste förflyttas inom en icke alltför avlägsen framtid. Vi hava särskild anledning att framhålla detta, emedan förutsättningen för ett tillstyrkande från vår sida av den ifrågavarande upplåtelsen är, att den grundläggande tanken, på vilka sjukhussakkunniga bygga, nämligen att samla alla Karolinska institutioner och kliniker till ett organiskt helt, så småningom verkligen blir genomfört. Vi anse nämligen icke det ifrågavarande området såsom det lämpligaste för ett Stockholms stads sjukhus, till vilket det hela skulle smälta samman, om man stannade vid den av sjukhussakkunniga tilltänkta första utbyggnaden. Sjukhussakkunniga föreslå, att anstalten uppföres i tre byggnadsperioder. Den första omfattande de kliniker varav man för närvarande är mest i behov. Den andra byggnadsperioden skulle omfatta alla övriga kliniker och alltså innebära flyttning av hela Serafimerlasarettet. Den tredje byggnadsetappen skulle avse nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner. Sjukhussakkunniga hava beräknat byggnadskostnaderna för det hela till 49,000,000 kronor, utgående från ett enhetspris per säng av 35,000 kronor. Att diskutera kost31

482 naderna för ett byggnadsföretag, som skall utsträckas över så lång tid som h ä r avses, torde vara fullkomligt lönlöst. Vi anse oss h ä r endast böra påpeka, att nämnda summa framkommit genom användande av de för några år sedan gällande höga enhetspriserna. Även om den angivna summan är mycket för hög, bli dock de sammanlagda kostnaderna för realiserandet av hela programmet så betydande, att de måste fördelas under en lång följd av år för att icke för hårt belasta statens årliga byggnadskonto och undantränga andra lika viktiga byggnadsfrågor, för vilka byggnadssakkunniga i sitt betänkande komma att närmare redogöra. Sjukhussakkunniga sätta som mål: Karolinska institutets spridda avdelningars samlande Ull ett organiskt helt. I Garnisonssjukhussakkunnigas betänkande betonas, att, om Karolinska institutet allt framgent skall kunna tillfredsställande fylla sin hittillsvarande uppgift, måste vissa nuvarande missförhållanden snarast möjligt avlägsnas och att detta endast kan ske därigenom, att institutet erhåller bättre institutionsbyggnader och sjukhus. Vad särskilt frågan om förbättrade sjukhusanordningar beträffar, säga dessa sakkunniga, är det en stor och beklaglig olägenhet, att Karolinska institutet icke har till sitt förfogande sjukhus, över vilka institutet kan äga fri bestämmanderätt. Det stämmer icke väl samman med dessa uttalanden att börja anläggningen av detta sjukhus i kompaniskap med Stockholms stad, som i flera avseenden h a r andra intressen än Karolinska institutet. Nu rådande ekonomiska förhållanden lära väl emellertid föranleda de båda makterna, staten och staden, att i denna byggnadsfråga samarbeta. Finansieringen av den första utbyggnaden underlättas ju avsevärt genom detta samarbete. Vid de följande utbyggnaderna kan man måhända påräkna motsvarande bidrag till byggnadskostnaderna genom de vid försäljning av Serafimerlasareltets och Karolinska institutets mycket värdefulla områden inflytande millionerna. Sjukhussakkunniga hava i ett förslag till uppgörelse med staden förutsett möjligheten av att staten skulle komma att övertaga hela anläggningen. Enligt detta förslag till uppgörelse skulle dock Stockholms stad både bygga och övertaga skötseln av anstalten. Det hade säkerligen varit mera i överensstämmelse med det mål, vartill man strävar med hela denna anläggning, att staten själv övertoge nämnda funktioner. Erfarenheter från äldre liknande samarbeten (t. ex. Tullhuset) mellan staten och staden mana till största omtanke vid den skriftliga uppgörelsens avfattande. Denna uppgörelse bör så formuleras, att därav utan varje tvekan är uppenbart: l:o) vem som skall anses vara ägare av marken, 2:o) vem som skall anses vara ägare av byggnaderna, 3:o) vem det åligger att vårda och underhålla byggnaderna. Vi vilja vidare betona vikten av, att avtalet ordnas så, att tomtägare och byggnadsägare blir en och densamma, samt att byggnadernas ägare även blir deras vårdare och underhållare. De förmåner, som skola tillförsäkras Stockholms stad i ersättning för dess kontanta bidrag till byggnadskostnaderna böra helt och hållet förläggas inom de områden, som röra byggnadernas användning och sjukvårdsanstaltens skötsel. Vidkommande frågan om Garnisonssjukhusets förläggning å annan plats än den nuvarande hava byggnadssakkunnigas utredningar i fråga om ordnandet av statens byggnadsverksamhet i Stockholm givit vid handen, att den byggnad, vari garnisonens sjuk

483 vård nu är installerad och som av vederbörande utdömts såsom sjukhus, är synnerligen väl lämpad för annat statens ändamål. Den tid lärer icke vara alltför långt avlägsen, då man kan vänta, att det muntliga processförfarandet blir infört vid våra högre och högsta rätter. En av förutsättningarna för att en dylik rättegångsordning skall kunna träda i funktion, är att för ändamålet lämpliga lokaler förefinnas. Varken Hovrättens eller Högsta domstolens nuvarande lokaler äro härför användbara. Det nuvarande Garnisonssjukhuset är både till sitt yttre och i fråga om planordningen synnerligen lämpligt Justitiepalats och den tillhörande tomlen tillräckligt stor alt medgiva uppförandet å densamma av en Hovrättsbyggnad. Från vår synpunkt sett är alltså uppförandet av en nybyggnad å annan plats för garnisonssjukvården en mycket angelägen fråga. Vi beräkna att Justitiepalats och Hovrattsbj'ggnad böra stå färdiga under förra hälften av 1930-talet. Med hänsyn till den långsamhet varmed statens byggnadsfrågor måste framföras är det av stor vikt att frågan om Garnisonssjukhusets förflyttning snarast möjligt blir utredd, varför vi hava all anledning att förorda sjukhussakkunnigas framställning om bemyndigande att upptaga även denna byggnadsfråga i samband med den första utbyggnaden av ett kliniskt centralsjukhus. I vår egenskap av byggnadssakkunniga hava vi ansett oss böra taga under övervägande, huruvida icke någon annan än de ovan angivna tomterna skulle kunna komma i fråga. Därvid hava vi särskilt fäst vår uppmärksamhet vid den redan av centralsjukhuskommitterade till prövning upptagna egendomen Marieberg. Av alla staten tillhöriga områden, som kunna för ändamålet ifrågasättas, är Mariebergs- och Konradsbergsområdena belägna närmast Karolinska institutets nuvarande institutionsbyggnader och förbundna med dem medelst direkt spårvägslinje. Intill tiden för byggnadsplanens fulla förverkligande måste detta förhållande innebära vissa fördelar såväl för undervisningsanstaltens skötsel som för elever och lärare. De båda ovannämnda intill varandra gränsande egendomarnas sammanlagda areal uppgår till 395,997 kvm och är sålunda för ifrågavarande ändamål mer än tillräcklig. Båda dessa kronoegendomar äro emellertid för närvarande upptagna, den förra av ammunitionsfabrik och Fälttelegrafkårens kasernetablissement, den senare av ett sinnessjukhus, som även inrymmer Karolinska institutets klinik för sinnessjukdomar. Centralsjukhuskommitterade ansågo sig (1914) icke kunna räkna med möjligheten att till Marieberg förlägga sjukhuset, företrädesvis emedan en förändring av tomtens dåvarande användning låge oberäkneligt långt fram i tiden. Tomtens användning nu är densamma som då. Den förändringen har emellertid inträffat sedan 1914, att grund lagts för en ny kasern för Fälltelegrafkåren å Järvafåltet. Det är sålunda icke alldeles uteslutet att kunna räkna med möjligheten av att Fälttelegrafkåren u t r y m m e r Marieberg inom en icke alltför avlägsen framtid. Kommitterade anföra även några andra skäl mot Marieberg såsom plats för sjukhuset, vilka ej längre gälla. Så i fråga om kommunikationerna och det på grund därav avskilda läget. Ur denna synpunkt torde numera Ladugårdsgärdeområdet och Mariebergsområdet vara tämligen likställda, under det att Konradsbergsområdet måste anses synnerligen bekvämt beläget vid Drottningholmsvägen, den av spårvagnståg livligt trafikerade stora huvudleden i riktning öster-väster strykande utefter n o r r a tomtgränsen på en sträcka av 600 meter.

484 Det betänkligaste med Mariebergsområdet var emellertid, att detsamma icke lämnade tillräckligt utrymme för anläggningen, om ej därmed förenas någon del av Konradsbergsområdet, vilket kommitterade antoge icke läte sig göra, då anslag kort förut hade beviljats till utvidgning av sinnessjukhuset. Mariebergsområdet h a r endast en areal av 173,593 kvm., varav en betydande del är bergig och för ifrågavarande byggnadsändamål mindre lämplig, vadan denna egendom ensam icke kan rymma ens hela det kliniska centralsjukhuset. Skall man förlägga Karolinska institutet med alla sina teoretiska och kliniska institutioner åt delta håll, måste större delen av Konradsbergsområdet läggas till Mariebergsområdet, för att nödigt utrymme skall erhållas. Under första utbyggnadsperioden skulle dock endast en mindre del därav behöva upplåtas. Enligt meddelande från chefen för Medicinalstyrelsen skulle det för sinnessjukvården vara önskvärt att förflytta större delen av patienterna från Konradsberg till andra hospital och endast h ä r i Stockholm bereda plats för det mindre antal, som behöves för den kliniska undervisningen vid Karolinska institutet. Härför fordras emellertid successiva nybyggnader vid de hospital, dit förflyttning skulle äga rum. Å andra sidan hade man att räkna med att i stor utsträckning kunna använda nuvarande Konradsbergsbyggnaden i och för den nya anläggningen. På grund av sålunda relaterade förhållanden hava byggnadssakkunniga ansett sig böra närmare undersöka möjligheten av att förlägga den ifrågavarande anstalten till berörda områden. Ehuru denna undersökning visserligen visat, att varken terrängförhållandena, tomtutrymmet eller stadsplanen lägga hinder i vägen för områdenas användande för ändamålet i fråga, är dock möjligheten för denna användning beroende på allt för många för närvarande obestämbara faktorer. Bland dessa vilja vi särskilt påpeka det tillärnade samarbetet med Stockholms stad, varigenom staten blir bunden bland annat även vid valet av plats och av tiden för byggnadsarbetenas utförande. Av sjukhussakkunnigas framställning framgår, att såväl stadens som statens intressen fordra att sjukhuset så fort ske kan kommer till stånd samt att det icke torde vara likgiltigt för Stockholms stad om sjukhuset förlägges till stadens västra eller östra del. Av de nu ifrågakomna platserna för det kliniska centralsjukhuset återstår under sådana omständigheter endast Ladugårdsgärdeområdet såsom det enda, vilket omedelbart skulle kunna tagas i bruk. B3'ggnadssakkunniga anse sig därföre böra tillstyrka bifall till sjukhussakkunnigas förevarande framställning och tillåta oss ännu en gång betona önskvärdheten av att den nu ifrågasatta utredningen måtte omfatta anläggningen i dess helhet, icke endast den första utbyggnaden, samt att utredningen måtte utsträckas att omfatta även frågan om ny bj'ggnad för Garnisonssj likhuset. Stockholm den 4 februari 1922 . / . G. Clason.

E.

Kinander. I O.

Hökerberg.

485 Bilaga 5. (Sid. 168.)

Till Kungl.

arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 18 juni 1915 bland annat anbefallt Eder att uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med en fullständig plan för den framtida användningen av de utav krigsskolan för närvarande disponerade områdena vid Karlberg, upptagande ej mindre uppgift å de delar av desamma, som ansåges böra reserveras för statsändamål eller eljest från försäljning undantagas, än även den ungefärliga ordningsföljd, i vilken försäljningen av de olika områdena vore avsedd att äga rum, har Ni i skrivelse den 9 maj 1917, med omförmälande alt Ni jämväl erhållit nådigt uppdrag att utarbeta stadsplaneförslag för Karlbergs kungsgårds område, anmodat dåvarande överintendentsämbetet att till Eder framställa de speciella önskemål rörande denna planläggning ämbetet eventuellt kunde hava. Samtidigt h a r Ni begärt upplysning, huruvida några särskilda arealer borde reserveras för redan beslutade eller projekterade allmänna byggnadsanläggningar inom området i fråga. För dessa underhandlingar hade Ni anmodat arkitekten P. Hallman att biträda. Den 25 maj 1917 avgav ämbetet svar å Eder skrivelse, varvid beträffande de speciella önskemål, som vid planeringen i första rummet borde beaktas, framhölls: alt slottet och parkområdet jämte den framför detta område liggande delen av Karlbergssjön undantoges ur stadsplanen; att vid förhandlingar med statens järnvägar önskemålet av slottsparkens skyddande i största möjliga mån bleve tillbörligt framhållet; att åtminstone den av ämbetet å en skrivelsen bifogad karta såsom slottsområdet markerade delen, vilken skulle ur stadsplanen uttagas, måtte bliva för slottet reserverat; att för övrigt av de mest natursköna delarna av området såväl väster om slottsparken som vid Tomteboda och Solna tillräckligt stora delar reserverades till allmänna platser; alt, ehuru ämbetet ej för det dåvarande kunde angiva några särskilda behov av platser för allmänna byggnader, ämbetet dock ville framhålla önskemålet alt vid olika delar områden, som genom sitt dominerande läge eller på grund av andra egenskaper kunde vara för allmänna byggnader eller anläggningar lämpliga, bleve i planen reserverade, vare sig för statens eller stadens.behov; samt att vid planläggningen för övrigt måtte undvikas sexvånings hyreskaserner liknande dem, som uppförts vid de bebyggda Rörstrands- och Karlbergsvägsområdena, och att särskilt de närmast intill slottsområdet liggande delar måtte genom bestämmelser fastslås såsom avsedda för fristående eller sammanbyggda hus av högst 2 våningars höjd jämte vindsvåning. Härjämte framhöll ämbetet vikten av att vid anläggandet av huvudtrafiklederna mellan områdena öster och väster om slottsområdet, dessa vägar måtte anordnas med

486 särskild hänsyn till att slottets borggård och parken närmast norr om slottet icke därav på störande sätt berördes. Med skrivelse den 24 augusti 1917 inkom arkitekten Hallman till överintendentsämbetet med ett första utkast under anhållan om en förberedande granskning därav. Sedan föredraganden för stadsplaneärenden tillsammans med arkitekten hos ämbetet Cyrillus Johansson besökt föreliggande områden, inkom arkitekten Johansson till ämbetet med tjänsteutlåtande samt ritningsförslag till vissa mindre ändringar, vilket förslag jämte utlåtande ämbetet den 28 november 1917 översände till arkitekten Hallman. Slutligen har Ni med skrivelse den 12 mars 1919, sedan den genom krigsrådet M. Morton och arkitekten Hallmans försorg verkställda utredningen rörande förslag till stadsplan för Karlbergs kungsgårds område samt del av lägenheten Stenbrottet m. m. slutförts, till Kungl. byggnadsstyrelsen överlämnat förslag med tillhörande karta jämte Kungl. järnvägsstyrelsens skrivelser den 25 september 1918 och den 14 februari 1919 angående upplåtelse av mark vid Tomteboda under anhållan om byggnadsstyrelsens yttrande däröver. Efter det stadsplaneförslaget i fråga, liksom en samtidigt till prövning hos styrelsen föreliggande, av arkitekten Hallman uppgjord skiss till stadsplan för vissa delar av Kungsholmen, blivit på hemställan av arkitekten Hallman utlämnat till stadsplanekommissionen i Stockholm och efter längre tid numera återställts till byggnadsstyrelsen, har styrelsen upptagit detsamma till slutlig prövning. Då byggnadsstyrelsen därvid, på grund av samtidigt föreliggande ärende rörande avloppsledning för Solna, haft anledning att skärskåda förslaget jämväl med hänsyn till möjligheten att på ett rationellt sätt förse området i fråga med avloppsledningar, ej utmynnande i Brunnsviken, har styrelsen funnit skäl att rörande denna viktiga detalj för planeringen inhämta yttrande från civilingenjören E. Hedström, vilkens utlåtande jämte tvenne kartskisser här bifogas till ledning för eventuellt fortsatt arbete med stadsplaneskissen. Vid granskning av stadsplaneförslaget med hänsyn till överintendentsämbetets och byggnadsstyrelsens tidigare gjorda uttalanden har styrelsen funnit, att vad sålunda framhållits i huvudsak blivit iakttaget. Följande torde dock vara att bemärka. Beträffande den delen av området, som är belägen sydost om stambanan, vilket område måste förenas med det nordost om banan belägna området medelst en över banan ledande viadukt, har visserligen i enlighet med överintendentsämbetets uttalade önskan denna viadukt och dess fortsättning västerut angivits förlagd norr om den äldre delen av parkområdet, men då härjämte det av planförfattaren först föreslagna läget av viadukten söder om parken, tätt intill slottets norra fasader, även alternativt inlagts i planen, får styrelsen på det bestämdaste uttala sin protest mot detta, utan minsta tanke på pietet mot de bestående kultur- och skönhetsvärdena framkomna förslag. Det föreslagna bebyggandet av slottsparkens västra del anser byggnadsstyrelsen böra inskränkas så att något större del av parken behålles obebyggd, varjämte de efter Karlbergskanalen föreslagna friliggande villabyggnaderna böra minskas i storlek och avpassas i lämplig skala i förhållande till slottet. För övrigt anser sig styrelsen ej kunna yttra sig om lämpligheten av den föreslagna planläggningen av området sydväst om järnvägen fram till Ulvsundasjön, då å detta område stora delar måste reserveras för eventuell framdragning av stambanan över

487 Smedsudden och Karlberg till staden och läget för dessa järnvägslinjer inom Karlberg måste fastslås, innan stadsplan för området kan definitivt uppgöras. Av denna anledning har från bj-ggnadsstyrelsens sida även avstyrkts tillämnad framställning om upplåtelse å detta område av mark för en lasarettsanläggning. Stadsplanen för området nordost och norr om järnvägen, omfattande delar inom Tomteboda, Stenbrottet m. m., synes byggnadsstyrelsen i stort sett riktigt planerad; vägarna äro förlagda där de med hänsyn till terrängförhållandena och trafikbehov bäst lämpa sig. Med hänsyn till önskemålet att för området behövliga avloppsledningar ej böra utmynna i Brunnsviken, torde i anslutning till ingenjören Hedströms utlåtande vissa omläggningar av gatorna norr om Norrbacka böra ske. Huvudvägen från Torsgatan, som norrut framföres på viadukt över godsbangården fram över stadsplaneområdet samt vidare till Råsunda, är avsedd att utgöra huvudvägen till Västerås. Vägen synes i och för sig väl placerad, men har från vägintresserat håll gjorts den erinran, att viadukten över järnvägens godsbangård, med den sträckning densamma där erhållit, bleve onödigt lång och dyrbar, varför det kunde ifrågasättas, om ej en förläggning av viadukten vid Torsplanens västra del med nordvästlig dragning av densamma till en å motsatta sidan av järnvägen belägen, mot sydost utskjutande kulle, vore att föredraga. Vägen över stadsplaneområdct skulle sedan i nordlig riktning framdragas i där befintlig däld, tills den mötte den i den Hallmanska planen förlagda huvudvägen. Ehuru den Hallmanska placeringen är mera monumental, måste den långa viadukten dock anses mindre tilltalande, varför, enligt byggnadsstyrelsens mening, en undersökning av det föreslagna alternativa läget för Torsgatans fortsättning bör göras. För godsbangården skulle denna ändring medföra förlust av endast ett par korta lastspår. Några direkta behov att undantaga mark för statligt ändamål kan byggnadsstyrelsen ej heller för närvarande angiva, men området i fråga kan anses lämpligt för bebyggande för allmänt ändamål ävensom för bostadshus för stadsanställda såväl tjänstemän som arbetspersonal, varför lämpliga områden böra reserveras för dylikt ändamål. Av statens järnvägar gjorda erinringar rörande markbehov för bostadshus torde i detta sammanhang böra beaktas vid planens vidare utarbetande. Ityggnadsstyrelsen anser sålunda, att den, i vad densamma avser den nordliga delen av ifrågakomna område, föreliggande skissen bör kunna läggas till grund för en vidare utarbetning av stadsplan för området varvid dock ovanberörda omläggning av vägarna, för ernående av bättre avloppsförhållanden, n o r r om Eugeniahemmet (Norrbacka) bör äga rum samt i samband härmed undersökas dels den omnämnda alternativa läggningen av Torsgatans fortsättning över området, dels de förändringar i planen för övrigt, som en omläggning av Torsgatans fortsättning skulle medföra. Enligt byggnadsstyrelsens mening böra till att börja med endast huvudvägarna i nord-sydlig och öst-västlig riktning fastslås och endast de kvarter utformas, för vilka en bestämd användning kan förutses. Bestämmandet av övriga inom området behövliga mindre vägar och den vidare kvartersindelningen böra anstå och fastställas successivt med den fortgående utredningen rörande de olika partiernas utnyttjande. Beträffande i förslaget angivna gatu- och vägbredder bör en icke oväsentlig minskning kunna utan olägenhet tillrådas, detta särskilt rörande de vägar, som förmedla trafiken mellan Tomteboda och området norr om Eugeniahemmet, vilka vägar ej torde få nämnvärd genomgångstrafik.

t

488 I olikhet med vad som är förhållandet med de å Kungsholmen i Stockholm belägna, kronan tillhöriga områden, som disponeras av Kungl. Svea ingenjörskår och Kungl. fälttelegrafkåren, över vilka områden arkitekten Hallman uppgjort ett skissförslag till stadsplan, varöver byggnadsstyrelsen denna dag efter remiss från Eder jämväl avgivit yttrande, är här föreliggande stadsplaneområde beläget utom stadens jurisdiktion, och kan stadsplan för området följaktligen enligt 1 kap. 42 § i lagen om fastighetsbildning i stad fastställas av Kungl. Maj:t utan att Stockholms stad höres annat än beträffande huvudtrafikledernas framdragning. Överenskommelse rörande områdets förseende med vatten, gas och elektricitet torde kunna förutsättas komma till stånd med Stockholms stad. Skulle från stadens sida hinder möta för avtal härom, synes för området i fråga vatten och elektrisk belysning kunna, oberoende av staden, anskaffas på samma sätt som vid Råsunda, Hagalund och Huvudsta ägt rum eller planeras. Avloppsledningarna böra i varje fall ledas genom Solna till statens Värtaledning. På grund av de förhållanden, som föreligga beträffande området i fråga, anser byggnadsstyrelsen sålunda, att exploateringen därav kan successivt påbörjas, så snart huvuddragen av stadsplanen fastställts samt vatten- och avloppsfrågan m. m. ordnats. Slutligen vill byggnadsstyrelsen till eventuell vidare åtgärd från Eder sida hava h ä r berört det förslag, som av civilingenjören Hedström framlagts i hans ovanberörda yttrande till styrelsen rörande avloppsförhållandenas ordnande inom området. Detta hans förslag avser, att redan innan definitiv stadsplan för ifrågavarande statens område föreligger, förbindelseväg mellan Torsgatan och den nybyggda järnvägsundergången vid Huvudsta skulle anläggas över området. Ingenjör Hedström framhåller, att denna väg torde kunna anläggas genom statens arbetslöshetskommission, som ivrigt eftersöker lämpliga arbetstillfällen i Stockholmstrakten. Byggnadsstyrelsen anser tillkomsten av denna vägförbindelse, tillsvidare upptagen till en bredd av endast 10—12 meter, vara av stort intresse för såväl staten som staden, under förutsättning att viadukt från Torsgatan över bangårdsområdet samtidigt ordnas. Vid samtal härom h a r ingenjören Hedström förklarat sig anse lämpligt, att förhandling upptages mellan staten och staden om fördelning av arbetena på sådan grund, att staten utförde vägarbetet och staden påtoge sig uppförandet av en provisorisk viadukt, som eventuellt finge det alternativa läge, som ovan framhållits böra undersökas. På grund av vad här anförts får byggnadsstyrelsen hemställa, huruvida Ni icke lämpligen, med stöd av det Eder lämnade uppdraget för områdets planläggning för försäljning, kunna finna skäl att med Stockholms stad upptaga h ä r föreslagna förhandlingar på angivna grunder om Torsgatans fortsättande n o r r ut. Byggnadsstyrelsen, som är livligt intresserad av denna detaljs omedelbara genomförande, skall med nöje stå Eder til! tjänst vid de utredningar rörande vägens läge m. m. som kunna bliva erforderliga. Remisshandlingarna jämte plankarta återgå härmed. Stockholm den 11 mars 1921. Carl Fr.

Möller.

Lilljekvist. I Sten

Zethelius.

489 Bilaga

6.

(Sid. 337.)

Ämbetsverkens arkivförhållanden i Stockholm. Bilaga till arkivsakkunnigas skrivelse till statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet den 26 maj 1911.

Justitiedepartementet. Svea hovrätt. Birgerjarlstorg 16. Överlämnat till riksarkivet civilprotokoll till och med 1850, kriminalprotokoll, registratur, domböcker, diarier m. m. till och med 1800; (som deposition) häradsrätters och rådstuvurätters renoverade domböcker och småprotokoll till och med resp. 1845 och 1850. Resten i hovrättens egna lokaler, men nya leveranser till riksarkivet eller annan depå torde om några år förestå. Kungl. Maj:t har förklarat, att Svea hovrätts arkivalier böra förvaras i Stockholm. Krigshovrätten. Storgatan 37. Arkivet till omfång obetydligt, utrymme tillräckligt. Fån gvårdsslyrclscn. Gamla riksdagshuset. Arkivlokaler där, vidare å Långholmen vid centralfängelset, andra i mån av behov disponibla lokaler vare sig å Långholmen, vid straffängelset i Stockholm eller närliggande orter; åtgärder för utgallring under behandling. Lantf o r s v a r s d e p a r t e m e n t e t . Lantförsvarsdeparlementcls kommandoexpedition. Kanslihuset. Handlingarna avlämnas elter hand till krigsarkivet. Generalstaben. Birgerjarlstorg 10.

Vissa handlingar avlämnas efter hand till krigsarkivet.

Arméförvaltningen. Jakobsgatan 30, förra livgardeskasernen, Storgatan 33, gamla ämbetshuset Munkbrogatan 2. Arkivlokalerna i ämbetshuset numera fyllda. Förslag till utgallring under utarbetande. Meningen att efter vunnen stadfästelse tillämpa dessa från och med 1866 samt att tillsvidare i Uppsala landsarkiv deponera arkivalier till omkr. 150 m. längd; varefter lokalen Storgatan 33, som endast är tillfällig, skulle kunna utrymmas. Arkivlokalerna Munkbron 2 lära få disponeras ännu ett par år. Därefter måste någon utväg beredas för arméförvaltningens räkenskaper, vilkas årliga tillväxt för närvarande beräknas till omkr. 43 m. om året. Utredning h a r begärts om möjligheten av att inom arméförvaltningens nuvarande ämbetshus bereda ökat arkivutrymme. Räkenskaper anses utan större olägenhet kunna förvaras utom Stockholm. Krigsarkivet. Birgerjarlstorg 10; Gustav Adolfstorg 1. Lokalerna splittrade, delvis olämpliga och otillräckliga, med anledning därav en mindre deposition i riksarkivet.

490 Sjöförsvarsdepartementet. Sjö försvarsdepartementets kommandoexpedition. Gustav Adolfstorg 1. Handlingar till och med 1840 överlämnade till riksarkivet. Marinförvaltningen. Flottans arkiv. Birger Jarlstorg 9 o. 11, tyghuset å Skeppsholmen. Alla handlingar äldre än 1871 i den senare lokalen, dit även räkenskaper undan för undan skickas. Utrymme för sådana numera endast ett par år framåt. Gallringsåtgärder underställda Kungl. Maj:t. Arkivalier anses icke utan olägenhet kunna förvaras utom Stockholm. Lotsstyrelsen. Kornhamnstorg 2. Lokalerna otillräckliga och de på vinden mycket dåliga. Arkivets omfång är emellertid ej synnerligen stort. Enligt uppgift skulle utgallringsåtgärder komma att föreslås. Civildepartementet. Generalpoststyrelsen. Nya posthuset vid Vasagatan. En arkivlokal ovan hallen, dessutom två tornrum och två vindar, de sistnämnda ej brandsäkra. Om föreslagen utgallring får vidtagas, anses utrymmet räcka »en avsevärd tid framåt». Räkenskaper "kunna eljes utan olägenhet förvaras utom Stockholm. Telegrafstyrelsen. Nuvarande lokal i det södra av de gamla riksbankshusen. Vid ombyggnad av telegrafstyrelsens egendom Skeppsbron 2 och Slottsbacken 8 är meningen att tilltaga arkivutrymmena så, »att de bliva för en längre framtid tillräckliga». Gallringsåtgärder underställda Kungl. Maj:t, genom vilka årsbehovet skulle minskas från 30 till 8 m. Räkenskaper kunna eljes utan olägenhet förvaras utom Stockholm. Järn vägsslyreisen. Ämbetshuset vid Centralplanen, dels ämbetslokalerna, dels några rum tre trappor upp, samt sex förhyrda rum i en byggnad Torsgatan 10 (äldre räkenskaper och verifikationer). Om föreslagna gallringsåtgärder få vidtagas, anser sig styrelsen kunna för framtiden bereda utrymme i egna arkivlokaler. Våg- och vallenbyggnadsstyrelsen. Gamla riksdagshuset. Arkivutrymmet bör vara tillräckligt. Vattenfallsstyrelsen. Arsenalsgatan 2 A. Kan f. n. lämnas åsido. Medicinalstyrelsen. Svartmangatan 9. Utrymme f. n. otillräckligt, men två rum bliva snart disponibla på nedre botten och anses utrymmet då räcka omkring 15 år. Under tiden hoppas man få lokalfrågan löst. Gallringsförslag underställda Kungl. Maj.t.

491 Riksförsäkringsanstalten. Mästersamuelsgatan 64. Kan f. n. lämnas å sido. Försäkringsinspektionen. Strandvägen 15. Kan f. n. lämnas å sido. Finansdepartementet. Ka ni ma rko llcgiam. Birger Jarlstorg 16 o. 13. För aktuarie-, registrators- och advokatfiskalskontorens arkivalier i den förra byggnaden anses utrymmet räcka omkring 30 år. Kammararkivets lokaler i den senare byggnaden komma att ökas med två rum men kunna ej inrymma alla de f. n. dels i det norra av de gamla riksbankshusen, dels i det av riksarkivet disponerade slottsvalvet inrymda arkivalierna. Statskontoret. Birger Jarlstorg 16. Har till riksarkivet överlämnat sitt arkiv i huvudsak till och med 1850. Disponerar i övrigt ett arkivrum i ämbetslokalen och en vindslokal. Vare sig genom nyinredning av den sistnämnda 1 eller genom gallringsåtgärder anses tillräckligt utrymme kunna för framtiden beredas. Vissa gallringsåtgärder redan föreslagna. Vissa räkenskapsserier torde kunna flyttas utom Stockholm. Mynt- och justeringsverket. Hantverkaregatan 5 o. 7. Utrymmet anses för framtiden vara fullt tillräckligt. Kominerskollcgium. Gamla riksdagshuset. Äldre arkivalier till och med 1850 (för vissa serier till och med 1890) överlämnade till riksarkivet. Vissa gallringsåtgärder föreslagna. Utrymmet i den nya lokalen tillräckligt »en avsevärd tid framåt». Kammarrätten. Birger Jarlstorg 13. Otillräckligt arkivutrymme, vindslökalen bör utrymmas. Till riksarkivet har överlämnats serierna av protokoll, registratur, domböcker och diarier till 1800 och kammarrätten önskar att ytterligare få överlämna dessa serier till och med 1880. Endast vissa besvärsakler anses kunna utan olägenhet förvaras utom huvudstaden. Vissa gallringsåtgärder äro föreslagna. Generalliillstyrelscn. Skeppsbron 38. Otillräckligt arkivutrymme. Styrelsen önskar till riksarkivet få överlämna de äldre delarna av dess arkiv (från början av 1700-talet till omkr. 1860). Förslag till gallringsåtgärder äro underställda Kungl. Maj:t. Statistiska ccntralbyrån. Gamla riksdagshuset. Enligt avgiven förklaring skulle arkivutrymme finnas åtminstone för det närmaste årtiondet. Vissa, jämförelsevis obetydliga gallringsåtgärder äro föreslagna. 1

Nyinredning lärer enl. senare inhämtad upplysning icke utan stora kostnader låta sig göra.

492 Över in tendentsäm be let. Drottninggatan 36. Arkivalierna förvaras huvudsakligen i tamburerna och å vinden. Utrymmet anses räcka åtminstone i tio år. Postsparbanken. Nya posthuset. Hudvudsakligen å en mycket stor vind. lokalen är ej fullt brandsäker.

Arkivutrymme finnes men

latent- och registreringsverket. Birgerjarlsgatan 7. Kan f. n. lämnas å sido. Bankinspektionen. Gamla riksdagshuset.

Kan lämnas å sido.

Kon trollstyrelscn. Blasieholmshamnen 5 B; ett magasin i närheten. f. n. något behov av ökat arkivutrymme.

Enligt uppgift har styrelsen icke

Ecklesiastikdepartementet. Riksarkivet. Kungl. Biblioteket. Nationalmuseum. Behöva av olika anledningar ej här uppmärksammas. Läroverksöverstyrelsen. Arsenalsgatan 2 A. Arkivutrymmet gallringsåtgärder få vidtagas.

anses räcka en avsevärd tid framåt, om vissa

Jordbruksdepartementet. Domänstyrelsen. Gamla riksdagshuset. Enligt uppgift skulle det åt styrelsen där anvisade arkivmagasinet vara otillräckligt, men ökat utrymme kan där beredas. Arkivalier anses ej kunna utan olägenhet förvaras utom huvudstaden. Lantbruksstyrelsen. Gamla riksdagshuset.

Kan f. n. lämnas å sido.

Stuteriöverstyrelsen. Gustaf Adolfstorg 1. Arkivalierna av ringa omfång och utrymmet anses förslå, även om de av kammarrätten reviderade räkenskaperna överflyttas. Lantmäteristyrelsen. Västra Trädgårdsgatan 2. Otillräckligt utrymme och även eljes mindre lämpliga arkivlokaler. Byggnadsfråga för styrelsen är emellertid bragt på tal Ekonomiska .Västra

karlverket.

Trädgårdsgatan 2.

Gäller detsamma som beträffande

lantmäteristyrelsen.

493 Sveriges geologiska Mästersamuelsgatan 44.

undersökning. Kan f. n. lämnas å sido.

Hydrografiska byrån. Munkbrogatan 2. Kan f. n. lämnas åsido.

Sammanfattning av ämbetsverkens arkivförhållanden i Stockholm 1911. 1. Nya ämbetsverk Vattenfallsstyrelsen. Riksförsäkringsanstalten. Försäkringsinspektionen. Bankinspektionen. Läroverksöverstyrelsen. Lantbruksstyrelsen. Hydrografiska byrån.

eller myndigheter,

som icke f. n. behöva

2. Ämbetsverk, som anses för framtiden själva kunna Fångvårdsstyrelsen. Krigshovrätten. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Järnvägsstyrelsen (under förutsättning av utgallring). Kontrollstyrelsen. Mynt- och justerings verket. Patent- och registreringsverket. Postsparbanken. Sveriges geologiska undersökning. Riksarkivet (för sitt ämbetsarkiv). Kungl. biblioteket (för d:o\ Nationalmuseum (för d:o). Stuteriöverstyrelsen.

bereda

3. Ämbetsverk, som anse sig T en avsevärd tid framåt» tid framåh själva kunna bereda utrymme. Generalpoststyrelsen under förutsättning av utgallring). Telegrafstyrelsen 'under förutsättning av utgallring). Kommerskollegium.

uppmärksammas.

utrymme.

eller T för en längre

4. Ämbetsverk, vars arkivutrymme anses räcka omkr. 30 år. Kammarkollegium för dess aktuarie, registrators- och advokatfiskalskontor. 5. Ämbetsverk, Medicinalstyrelsen.

vars arkivutrymme

anses räcka omkr.

15 år.

494 6. Ämbetsverk, vilkas arkivutrymme Överintendentsämbetet. Statistiska centralbyrån.

anses räcka omkr.

7. Ämbetsverk, som redan nu eller om ett eller annat utrymme. Arméförvaltningen. Marinförvaltningen. Lotsstyrelsen. Kammarkollegium för kammararkivet. Kammarrätten. Generaltullstyrelsen. 8. Ämbetsverk och myndigheter i gamla kan ökas. Fångvårdsstyrelsen (jfr under 2 . Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jfr under 2). Kommerskollegium (jfr under 3). Statistiska centralbyrån (jfr under 6). Bankinspektionen (jfr under 1). Domänstyrelsen. Lantbruksstyrelsen (jfr under 1). 9. Ämbetsverk, som hoppas pä nya Medicinalstyrelsen (jfr under 5). Överintendentsämbetet (jfr under 6). Lantmäteristyrelsen. Ekonomiska kartverket.

riksdagshuset,

10 år.

år behöva ökat

(tär

arkiv-

arkivutrymmet

lokaler.

10. Ämbetsverk, som till riksarkivet helt eller delvis avlämnat Svea hovrätt. Statskontoret. Kammarrätten (jfr under 7). Kommerskollegium med bergskollegium (jfr under 3).

sina äldre

arkiv.

495 Bilaga

7.

(Sid. 338.)

Vördsam P. M. om de centrala arkivfrågorna i huvudstaden. Departementalkommitterade ha ifrågasatt disponerande av riksarkivets nuvarande byggnader å Riddarholmen för departementens blivande lokalbehov och ansett, att riksarkivet kunde nöja sig med »ett mindre centralt läge». Även från andra håll ha dylika tankar framkastats. I och för sig kunde det för riksarkivet vara en fördel att få en ny, fullt modern och fritt liggande byggnad med utvidgningsmöjligheter, men härvid äro följande omständigheter att beakta. Riksarkivet är fortfarande i främsta r u m m e t Kungl. Maj:ts kanslis arkiv och mottager från justitierevisionen och departementen protokoll, registratur och handlingar delvis av ganska ungt datum, slutåren för vissa serier äro för närvarande respektive 1907, 1909 och 1910. Förbindelserna mellan justitierevisionen, departementen och riksarkivet äro också synnerligt talrika och lånen av de stundom ganska tunga banden eller akterna uppgå till flera hundra om året. Dessutom förekomma ej så sällan besök av revisionens och departementens tjänstemän. Det säger sig självt att stora olägenheter i dessa avseenden skulle uppstå, om riksarkivet flyttades till en mera avlägsen plats. Detsamma blir givetvis följden i avseende å ärendenas föredragning, i fall riksarkivet enligt departementalkommitterades förslag skulle inordnas som ett kontor under undervisningsdepartementet. Av de å Riddarholmen befintliga ämbetsverken har kammarkollegium ett ständigt återkommande behov av lätt tillgång till riksarkivets samlingar, liksom riksarkivet av en sådan till kammararkivets samlingar. En förflyttning av riksarkivet till en mera avlägsen plats skulle visserligen i detta avseende medföra högst avsevärda olägenheter. Också h a r en röst frän kammarkollegium och från en av dess högre platser nyligen yttrat: Flyttar riksarkivet från Riddarholmen, måste kommarkollegium följa med. Vill man åter taga någon hänsyn till de privata forskningarna, må erinras, att behandlingen av ett historiskt ämne ej sällan kräver forskningar både i riksarkivet och kammararkivet.

Den årliga accessionen till riksarkivet från justitierevisionen och Kungl. Maj:ts kansli (inbegripet justitiekanslersämbetet), som går till dess första sektion, torde för de närmaste femtio åren kunna i medeltal beräknas till omkring 60 längdmeter om året, varvid förutsatts, att vissa slags handlingar, såsom gratifikationsansökningar, handlingar i fattigvårdsmål m. m., alltjämt komma att utgallras, alltså under en femtioårsperiod omkring 3,000 längdmeter. Härtill komma accessioner till den andra sektionen

496 från utrikesdepartementet och lill den tredje sektionen av mera tillfällig art; för ingendera sektionen kan omfånget på förhand beräknas. Om den fjärde sektionen se här nedan. I riksarkivets nya byggnad finnes snart intet utrymme mer och i ämbetsvåningen äro platserna så upptagna, att det vissa tider visat sig svårt att bereda forskarna rum.

Åren 1901—1902 företogs genom riksarkivet en omfattande undersökning av de centrala ämbetsverkens och dem sidoordnade myndigheters arkivförhållanden i huvudstaden, som ledde till ett av vidlyftiga bilagor åtföljt och den 19 mars 1903 daterat utlåtande av riksarkivarien. De dåvarande arkivförhållandena hade i allmänhet befunnits mj'cket otillfredsställande och fördenskull framkastades tanken på en med riksarkivet under samma tak förenad administrativt-historisk arkivdepå, ävensom på upprättande utom Stockholm av en reservdepå för nyare räkenskaper. Någon genomförd organisationsplan har aldrig blivit fastställd men under de yttre förhållandenas tryck h a r en administrativ arkivdepå av sig själv framvuxit, i det alt med riksarkivet utom annat förenats, delvis fram till mitten av 1850-talet och därutöver, de äldre delarna av Svea hovrätts, statskontorets, kommers- och bergskollegii, kammarrättens och riksgäldskontorets arkiv. Redan tidigare hade depositioner från vissa av dessa ämbetsverk skett, men de hade behandlats på olika sätt. Nu fastställdes den planen, att arkivalierna från varje särskilt ämbetsverk skulle sammanhållas och behandlas som ett helt för sig, varje arkiv ägde sålunda även efter flyttningen till riksarkivet bestånd såsom sådant och sammanblandades ej med andra samlingar. Ett första erkännande fick denna organisation genom riksarkivets år 1909 fastställda nya stat och samma år utfärdade nya instruktion. Vissa centrala ämbetsverks och andra myndigheters äldre arkiv bilda tillsammans den fjärde sektionen i riksarkivet och stå sålunda under sin egen sektionschef. Man har i år beräknat dess omfång till omkring 3,770 längdmeter, vartill emellertid för närvarande bör läggas en måhända mera tillfällig deposition av nyare länsräkenskaper från kammarrätten av omkring 900 längdmeters omfång. Accessionen under 50 år har beräknats till omkring 1,800 lm. Det är i denna riktning som utvecklingen synes böra fortgå. Det är de gamla ämbetsverkens äldre arkiv, som närmast böra samlas i den med riksarkivet förenade administrativa arkivdepån. Det är dessa arkivalier, som för historisk och administrativ forskning ha en mycket stor betydelse och fördenskull behöva rationellt ordnas och hållas lätt tillgängliga. Riksarkivets tjänstemän utbildas också numera för dessa uppgifter. Som exempel på det sätt, varpå man söker lösa dem, må endast anföras de i »Meddelanden från svenska riksarkivet ny följd» utgivna utredningarna »Rergskollegium och Bergslagsstaterna 1637—1857» (1909) samt »Kommerskollegium och riksens ständers manufakturkontor samt konsulsstaten 1651—1910> (förra avd. 1912) båda författade av den nuvarande chefen för fjärde sektionen. För övrigt underkastas riksarkivets gamla samlingar efter hand en motsvarande behandling, varpå riksarkivets meddelanden likaledes erbjuda exempel. De övriga gamla ämbetsverkens äldre arkiv borde alltså komma att behandlas på samma sätt. Redan nu har medicinalstyrelsen gjort framställning om att till riks-

497 arkivet få överlämna de äldre delarna (200 lm.) av sitt arkiv, som går tillbaka till 1600-talet, fram till 1830, 1880 eller 1890 resp. för olika serier, samt därefter successivt vart femte år. Flottans arkiv fram till 1815 (1. 100 lm.), som huvudsakligen motsvarar det forna amiralitetskollegii arkiv, är f. n. illa logerat och svårtillgänglig*t, för forskningen vore dess överflyttande till riksarkivet önskvärt, men plats finnes för närvarande ej. Lotsstyrelsens äldre arkiv framtill 1872 (78 lm.) består väsentligen av delar av de äldre marinöverstyrelsernas arkiv, det är likaledes illa inhyst och rätt svårtillgängligt. Generaltullstyrelsens äldre arkiv fram till 1860-talet (174 lm.) är även det till stor del av historiskt intresse. Vad kammararkivet angår kan det knappast vara annat än en tidsfråga, när det, måhända som en femte sektion, kommer att förenas med riksarkivet. Det nuvarande tillståndet, då de äldre kamerala handlingarna äro splittrade mellan riksarkivet och kammararkivet, är synnerligen ofördelaktigt både för ordnandet och begagnandet. Men utrymmet lärer icke heller räcka så särdeles länge för arkivalierna i kammarkollegii aktuarie-, registrators- och advokatfiskalskontor. Jag h a r i avseende på dessa icke samma anledning som i fråga om kammararkivet att framhålla önskvärdheten av en förening med riksarkivet det borde vara tydligt att, när utrymmet där blir för knappt, det är till den redan befintliga arkivdepån och dess skolade tjänstemän, som dessa i allmänhet viktiga handlingar böra överlämnas. Krigsarkivet, delvis motsvarande det forna krigskollegii arkiv, är här lämnat ur räkningen.

De från 1800-talet och senare tid härstammande ämbetsverken, liksom de omorganiserade verken borde själva kunna sörja för nödigt arkivutrymme, i varje fall för de viktigaste serierna. I flera av dem samlas emellertid isynnerhet sedan de sista årtiondena räkenskaper i mycket stor utsträckning, stundom även inkomna handlingar eller uppgifter, för vilka de snart nog få svårt att bereda plats. Dessa handlingar och särskilt räkenskaperna med verifikationer sakna för närvarande betydelse för de forskningar, för vilka ett riksarkiv är avsett, särskilt räkenskapsverifikalionerna kunna, efter vederbörlig granskning, aldrig få den betydelse, som sådana från 1500-talet och fram till förra hälften av 1800-talet kunna äga, Detsamma gäller t. ex. om en stor del av kammarrättens akter, liksom även beträffande de av kammarrätten reviderade nyare länsräkenskaperna, och även i riksarkivet, liksom i andra gamla arkiv, finnas serier, som för forskningen sakna så gott som all betydelse. Det synes vara obehövligt att förvara dylika handlingar i en dyrbar, centralt belägen arkivbyggnad, de borde kunna inhysas i vad man kallat för en reservdepå inom eller utom Stockholm med en enkel inredning, blott den stodc under viss tillsyn och vid behov kunde göras tillgänglig. Alt angiva något mått i längdmeter på arkivalier, som skulle placeras i en sådan depå, låter sig för närvarande knappast göra. Till de ämbetsverk, vilkas räkenskaper med verifikationer äro stadda i den största tillväxten, höra de stora kommunikationsverken, generalpost-, telegraf- och järnvägsstyrelserna. På gjord förfrågan hava dessa förklarat att, om föreslagen gallring medgives, men icke eljes, kunna de för en avsevärd tid framåt bereda utrymme för sina arkivalier. Gallringsfrågan är såvitt jag vet ännu oavgjord. Arméförvaltningen har i Uppsala landsarkiv för närvarande en depo32

498 sition av nyare räkenskaper till en utsträckning av omkring 860 lm. Den tid kommer nog, då landsarkivet behöver detta utrymme för sin egen utvidgning. Marinförvaltningen hör till de ämbetsverk, som kunde tänkas snart nog behöva anlita en dylik reservdepå,"och även andra finnas. Särskilt de i riksarkivet deponerade nyare länsräkenskaperna (omkr. 900 lm.) borde kunna överföras till en sådan. Jag övergår till den viktiga lokalfrågan. De undersökningar, som 1911 företogos av tillkallade arkivsakkunniga, inriktades särskilt på upprättandet av en sådan reservdepå. Det befanns då, att i det norra av de gamla riksbankshusen kunde genom anlitande av alla tre våningarna beredas ett hyllutrymme av något över 7,300 lm. fölen kostnad av sammanlagt 33,400 kr., men lokalen måste i mer än ett avseende anses vara för ändamålet olämplig. En inredning av den s. k. rikssalen i Uppsala slott för arkivändamål skulle bereda utrymme för 7,800 lm. och, om hela översta våningen toges i anspråk, för ytterligare 3,500 lm. Kostnaden för den förra inredningen angavs 1911 till 110,000 kr. och för den senare till 62,000 kr. Slutligen har fråga väckts om förflyttning av det för sitt ändamål synnerligt illa belägna landsarkivet i Vadstena till Linköping. Arkivlokalerna i Vadstena slott bleve då disponibla. Hyllutrymmet i dessa uppgår för närvarande till över 5,700 lm. men kan utökas genom inredning av slottets södra del med resp. 4,024 eller 5,494 lm., beroende på om mellanbottnar inläggas eller icke. Kostnaden för en dylik inredning, som emellertid bleve en framtidsfråga, angavs 1907 till resp. 117,326 eller 139,681 kr. Några andra förslag till lokal för en reservdepå kan jag för närvarande icke angiva.

Till den av mig uppgjorda arkivorganisationsplanen hör även att tid efter annan en systematisk gallring av värdelösa arkivalier företages dels i riksarkivet, dels i de centrala ämbetsverken. Tidsgränsen för en sådan bakåt torde i allmänhet icke böra sättas längre än till mitten av 1800-talet. Ju längre fram i tiden man sedan kommer, dess mer synas vissa grupper av arkivalier, som icke utöver en viss kortare tidsperiod behövde förvaras, växa i omfång. Utan en sådan periodisk gallring räcka till sist inga lokaler till och växer pappersfloden statsmyndigheterna över huvudet. Stockholm i dec. 1913. Emil

Hildebrand.

499 Bilaga

8.

(Sid. 340.)

P. M.

rörande Generalstabens krigshistoriska avdelnings (inbegripet Krigsarkivet) lokalbehov. 1 A. Krigsarkivets nuvarande tillgång å lokaler är i hög grad otillfredsställande. Dess arkivbestånd, som omfattar omkring 6,150 hyllmeter, är splittrat på tre olika orter: Stockholm, Uppsala och Vadstena. De i Uppsala och Vadstena förvarade arkivalierna, bland vilka ingå flera viktiga serier, måste så snart som möjligt indragas till Krigsarkivet. Upprepade gånger hava forskare avvisats, emedan de handlingar de begärt förvarats utom Stockholm. Vad Stockholmsdelen beträffar är den i sin ordning förvarad på fem olika platser: 1. Källarvåningen i Generalstabens hus å Riddarholmen (det egentliga Krigsarkivet). Denna lokal är trång och obekväm. Utrymmet har måst tagas i anspråk i sådan grad, att möjlighet till accession är fullkomligt utesluten. För att komma över från östra flygeln, där expeditionen är inrymd, till den västra måste man gå tvärs över gården. För forskare och expedition finnes tillsammans blott ett litet rum (bås), där högst fem forskare kunna få plats. För forskning i kartsamlingen finnes intet särskilt utrymme. Referensbiblioteket har måst förläggas till annat håll. • 2. Vinden i samma hus. Lokalen är med hänsyn till eldsäkerheten mycket olämplig. Den är dessutom trång och mörk och på vintern iskall. Översikt av de h ä r upplagda arkivalierna är icke möjlig. 3.

Generalstabens krigshistoriska avdelnings lokal i kvarteret Brandklipparen.

Utrymmet är till det yttersta taget i anspråk. Personalen, som, sedan arbetet på Gustav II Adolfs-verket och på arkivets omordnande tagit sin början samt vissa studier rörande världskriget igångsatts, blivit starkt ökad, har måst hopträngas till en grad, som stör arbetsron och förminskar arbetsresultatet. För ordnandet av kartsamlingen är behovet av ökat utrymme särskilt stort. När arkivalier från annat håll förts till denna lokal för arbetets bedrivande, hava andra arkivalier i motsvarande omfattning måst föras därifrån, vilket förorsakat extra kostnader och besvär. Större sorteringsarbeten hava varit nästan omöjliga att genomföra. Någon accession till det nuvarande beståndet är lika litet här som på de andra förvaringsställena möjlig. 1

Renoverad av Generalstabens krigshistoriska avdelning ar 1924 under betänkandets tryckning.

500 4. Generalstabens krigshistoriska avdelnings lokal i kvarteret Mercurius. Denna lokal tillkom hösten 1923 för att i någon mån avhjälpa ovan antydda brister. Det visade sig emellertid, att man härigenom endast vann ett visst antal arbetsplatser men föga utrymme för uppställande av arkivalier, alldenstund en större belastning av golven ej fick äga rum på grund av dessas bristande bärighet. 5. Arkivdepån i Vetenskapsakademiens f. d. hus i kvarteret Grönlandet norra. Då behovet av ett arkivmagasin fortfarande bestod, ställdes genom K. Byggnadsstyrelsens försorg ytterligare utrymme till förfogande i kvarteret Grönlandet norra. Därigenom vanns möjlighet att indraga och ordna vissa regementsarkiv, som icke längre utan våda kunde förvaras vid resp. truppförband. E h u r u de nya utrymmena i kvarteren Mercurius och Grönlandet norra till en del avhjälpt det mest trängande lokalbehovet, har det å andra sidan i betänklig grad ökat den förutvarande splittringen i förläggningsförhållandena och starkt betungat expeditionstjänsten. Särskilt den senare lokalens avlägsna läge från krigshistoriska avdelningens och Krigsarkivets expeditioner har visat sig medföra avsevärda svårigheter för dess praktiska utnyttjande. För arkivalierna innebär den nuvarande lokalsplittringen stora vådor, i det att de vid de ofta upprepade transporterna skamfilas och deras inre ordning rubbas. Erfarenheten från de sista årtiondenas förläggningsförhållanden är bitter nog. och den ansvarskännande måste obetingat yrka på en lokal enhetlighet för krigsarkivets alla samlingar. B. Då det gäller beräkna del verkliga behovet av utrymme inom Krigsarkivet kan man emellertid icke inskränka, sig till ovan under A nämnda arkivhandlingar utan man måste beräkna plats även för de arkivalier, som finnas hos de olika militära myndigheterna. Omfattningen av dessa arkivalier är synnerligen stor. Enligt Kungl. brevet den 16 april 1880 skulle alla arkivalier före 1815 (med vissa undantag) inlämnas till«Krigsarkivet. Tanken var, att denna tidsgräns småningom skulle framilyttas. Under de 40 år, som gått sedan dess, har antalet arkivalier hos vederbörande myndigheter vuxit i hög grad. Vid flera regementen saknas helt enkelt plats för dem. 1 regel måste trupperna förvara sina arkivhandlingar i källare eller å vindar och även i de fall, då de inrymts i expeditionslokaler eller korridorer, är brandsäkerheten långt ifrån tillfredsställande. Framför allt är det de äldre, ur historisk synpunkt oftast värdefullare arkivalierna, för vilka det är sämst sörjt, och det är otvivelaktigt, alt för varje år allt större delar av dessa antingen helt och hållet förstöras eller åtminstone skadas så, att deras värde för forskningen minskas. Det torde också vara uteslutande på grund av de otillfredsställande lokal- och utrymmesförhållandena inom Krigsarkivet, som Kungl. Maj:t ej hittills funnit skäl att anbefalla ytterligare insändande dit av hos de militära myndigheterna befintliga handlingar. Enligt den princip, som ligger till grund för Kungl. brevet den 16 april 1880, böra nämligen alla de handlingar, som ej behövas för expeditionstjänsten, överlämnas till Krigsarkivet. För närvarande torde gränsen böra sättas vid antagandet av 1901 års härordning. Till Krigs'arkivet har också från trupperna vid flera tillfällen gjorts hemställan om att dit få överlämna de äldre arkivalierna, men detta har på grund av

501 bristande utrymme icke kunnat bifallas för mer än sex regementsarkiv, t. o. m. 1901 och ett t. o. m. 1892, vilka med tillkomsten av arkivdepån i Grönlandet norra bereddes en tillfällig plats därstädes. Då det nu gäller att beräkna Krigsarkivets lokalbehov, är det därför nödvändigt att medräkna alla de handlingar, vilka nu förvaras vid truppförbanden jämte arméförvaltningen men rätteligen bort indragas till Krigsarkivet. Dessa handlingar utgöra för tiden till och med 1901 omkring 4,500 m. Därtill kommer utrymme för Krigsarkivets stora kartsamling, vartill kräves omkring 300 kvm. golvyta. C. För bedömande av Krigsarkivets lokalbehov göra sig emellertid även följande särskilda synpunkter gällande: a) Enligt den nya instruktionen för Krigsarkivet av den 17 sept. 1923 är Krigsarkivets ändamål bl. a. att utgöra arkivdepå för de myndigheter och inrättningar, som lyda under försvarsdepartementet och hava avseende på lantförsvaret. Över dessa myndigheters och inrättningars arkiv har avdelningschefen vid krigshistoriska avdelningen inspektionsrätt. Härigenom blir krigsarkivet ett fast ämbetsarkiv och ansvarigt för de ovan antydda kategorierna arkivalier. Detta innebär också, att Krigsarkivet i tid måste ordna frågan om anskaffande av lokaler för arkivalierna hos de militära myndigheterna och inrättningarna liksom ock för dessas årliga accession. Vid lantförsvarets staber, truppförband, inskrivningsinstitutioner och anstalter m. m. för tiden efter 1901 befintliga arkivalier beräknas till 6,000 m.; den årliga accessionen är numera omkring 300 m., därav bör i Krigsarkivets nya lokaler finnas utrymme för 3,850—10,000 m. b) För nyordnande och förtecknande av alla handlingar, vilka beröra Generalstabens arbete »Sveriges krig 1611—1648», tarvas stora utrymmen och möjlighet till omflyttningar. c) Omordnande och förtecknande av den väldiga kartsamlingen kräver uppenbarligen tillgång till särskilda lokaler bl. a. vid de ofta förekommande jämförelsestudierna. d) Till forskarrum och expeditionslokaler måste avses tillräckliga och lämpligt belägna lokaler, så att forskare icke, såsom fallet varit, måst anvisas plats i annan avdelning inom Generalstaben, eller tränga ihop sig så, att deras arbete blir lidande därpå. Antalet forskare och besök å Krigsarkivet under åren 1921—1924 framgår av nedanstående tabell: Antal

1921 1922 1923 De elva första månaderna av 1924

forskare

besök

92 270 652 1,237

842 3,303 5,886

Av ovanstående tabell framgår, alt antalet forskare och besök alltjämt befinne'r sig i kraftig stegring. Under år 1924 har således antalet besök pr arbetsdag utgjort 21 a 22, och för h ä r angivet antal forskare har stått till förfogande summa två rum med i bästa fall sammanlagt 8 arbetsplatser. Då forskare icke under några omständigheter kunna avvisas, h a r följden blivit, att såväl forskarna som krigshistoriska avdelningens personal fått arbeta under synnerligen ogynnsamma förhållanden, d. v. s. forskarna ha

é

502 mast placeras inne i avdelningens arbetsrum - i verkligheten är avdelningschefens rum det enda, som icke på delta sätt upplåtits till den forskande allmänhetens begagnande. I stor utsträckning hava forskare mottagits under tiden kl. 7 em.—1 fm Klagomål hava ofta uttalats. I enlighet med vad ovan anförts bör följande lokalutrymme

beräknas för

a) Krigsarkivets samlingar i Stockholm, Uppsala och Vadstena b) Samtliga militära handlingar före 1901 års härordningsreform från regementen, kårer, arméfördelningar, staber, inskrivnings- och landstormsområden c) Arméförvaltningens arkiv i huvudstaden, varav en del — 650 m. — är inrymd i förhyrd lokal Munkbrogatan 2 d Omedelbart behov för accession

vartill

Krigsarkivet:

6,150 hyllmeter 4 -Q0 i;000 3850

» »

Summa 15,500 hyllmeter komma erforderliga lokaler för expedition, forskare, kartsamling m. m.

Vid bedömandet av lokalfrågan för expedition och forskare torde, förutom vad som framhållits under C:d ovan, nedanstående tabell över personalen vid Generalstabens krigshistoriska avdelning tala sitt tydliga språk: Personal 1921—1922 Avdelningschef officer) Sektionen för Sveriges krig 1808—09 (officer) Sektionen för Sveriges krig 1611—1648 (officer) Krigsarkivet: Krigsarkivarien (civil tjänsteman) Kommenderade officerare Expeditionsvakter Värnpliktiga expeditionsbiträden

-, 3 2 1 4 2 2 Summa 15

*>

Personal 1924—25 Avdelningschef (Generalstabsofficer), Generalstabens stat Expeditionen: Exp.-oflicer (kommenderad off.), fr. ortsgrupp l) höjd till G Exp.-biträde, Generalstabens extra anslag för skrivhjälp Kartriterskor, Anslaget för Sveriges krig 1611—1648 Exp.-vakt, Generalstabens stat Sektion I (Sveriges krig 1611—1648). Kommenderad officer, från ortsgrupp D höjd till G » , » F » » G » » , med traktamentsersättning Aspirant vid Generalstaben, utan särskild kostnad f. statsv Arkivbiträden (värnpliktiga studenter)

1 1 l 2 j l 1 1 1 2

Transport 12

'<

503 Transport 12 Sektion

II (Sveriges krig 1611—1648, detalj): Kommenderad officer, från ortsgrupp E höjd till G Kommenderade officerare, utan särskild kostnad f. statsv Arkivbiträden, värnpliktig student » extra anställd

Sektion III (Studier av material från världskriget): Aspirant vid Generalstaben, utan särskild kostnad f. statsv Kommenderad officer, med traktamentsersättning Kommenderade officerare, utan särskild kostnad f. statsv Kommenderad und.-officer, ur Stockholms garnison

1 3 * 1 1 1 5 1

Sektion IV (Krigsarkivet): Krigsarkivarie, Generalstabens stat Kommenderad officer, från ortsgrupp D höjd till G 1 » » , » » E » » G 1 » » ^ » » B » » G 1 Kommenderade officerare, inom Stockholms ortsgrupp 2 Kommenderade officerare, utan särskild kostnad f. statsv 7 Officer, anslag till Krigsarkivet * Arkivbiträden, värnpliktiga studenter 4 1 Expeditionsvakt, Generalstabens stat Summa personal 45 För ovanstående personal disponeras: I.

i kv.

Brandklipparen:

a) i övre våningen 7 rum och två arbetsplatser i korridoren, b) i nedre våningen biblioteket (7 arbetsplatser!) och 2 rum, av vilka senare 1 r u m avsett för forskare, c) i magasinet fem arbetsplatser (jämte en arbetsplats, som icke kan användas under den kalla årstiden). II.

i Generalstabens

hus ä

Riddarholmen:

i källaren en arbetsplats i forskarrummet, en » i »båset» vid biografiska samlingen, fem arbetsplatser i »gamla koppartryckeriet». III.

i kv. Mercurius: 6 r u m och en hall med sammanlagt fjorton

arbetsplatser.

504 Bilaga

9.

(Sid. 160 och 354.)

P. M. r ö r a n d e k u l t u r h i s t o r i s k a m u s e e r m. m. i S t o c k h o l m . Av

professor

NILS

LITHBERG.

De museala eller med dem besläktade andra kulturella institutioner i Stockholm, för vilka lokalfrågan ännu kan anses vara olöst, ä r o : 1. Statens historiska museum med Riksantikvarieembetet, Vitterhetsakademien och Antikvariskt topografiska arkivet, 2. Statens trofésamling, 3. Konstindustriavdelningen vid Nationalmusei konstavdelning, 4. Musikhistoriska museet, 5. Teaterhistoriska museet, 6. Stockholms stads museum, 7. Marinmuseet, 8. Riksmusei etnografiska avdelning, 9. Kungl. Byggnadsstyrelsen, Till dessa komma ytterligare ett par ännu blott löst projekterade institutioner.(delvis med t. o. m. ännu icke fastställda namn): 10. Undersökning av Sveriges allmogekultur, 11. Ortnamnsundersökningen och 12. Namnbyrån.

1. S t a t e n s historiska museum med tillhörande institutioner. För Statens historiska museum måste givetvis hänsyn tagas till de krav, som nu från Fornminnesvårdskommitténs sida enligt föreliggande förslag — även om detta icke skulle inom den närmaste framtiden bliva förverkligat — ställas på museets utrymmesbehov,. Enligt detta förslag skulle museet utom museichefen äga fem intendenter, fem andra intendenter, konservator med konserveringsanstalt och därjämte biträden. I kommitténs förslag har vidare upptagits önskvärdheten av provårstjänstgöring för blivande museimän, med 3 månader av provåret förlagt till Statens historiska museum. För dessa torde då även reserveras studie- och arbetsutrymmen. Museets och Vitterhetsakademiens bibliotek äro avsedda att anslutas till Riksantikvarieembetet liksom även det omfattande Antikvariskt topografiska arkivet. Detta å sin sida h a r med nödvändighet medfört en nära anslutning mellan museet och det föreslagna nya Riksantikvarieembetet, för vilket beräknas en personal bestående

505 förutom av riksantikvarien av tre antikvitetsråd för resp. den förhistoriska, den kyrkliga och den yngre profankulturens byråer. Till varje byrå h ö r dessutom en antikvarie av 1: sta tjänstegrad. Härtill komma ytterligare sekreterare och biträden. Att lokaler även för Vitterhetsakademien beredas i samband med museet och Riksantikvarieembetet torde utan vidare få anses som ett önskemål. Utrymmesbehov: Museilokaler (inkl. magasin med studierum), konserveringsanstalt, kanslilokaler för museets och Riksantikvarieembetets personal, lokaler för Vitterhetsakademien, bibliotek för Riksantikvarieembetet och museet gemensamt; arkiv gemensamt för Riksantikvarieembetet och museet upptagande i första hand Antikvariskt topografiska arkivet, väsentligt utökat från det nuvarande. 2. Statens trofésamling. För denna föreligger redan ett förslag till lösning i samband med det nya förslaget rörande Livrustkammarens förflyttning från Nordiska museet. 3. Konstindustriavdelningen vid Nationalmusei konstavdelning. Den nuvarande hopkopplingen av ett konstslöjdmuseum med Statens samlingar för bildande konst kan icke anses till fullo lycklig. Konstslöjd och bildande konst höra samman, för så vitt den senåre utställes så att en miljöverkan avses, när exempelvis 1600-talets flamländska måleri kan ses i samband med 1600-talets möbel- och rumskonst, i den omgivning där måleriet en gång gjorde sin tjänst i levande livet. Så fort tavlorna uppställas i gallerier och möbler, keramik, pretiosa elc. ordnas i sviter inträder heterogeniteten. Det är otvivelaktigt av denna grund som kraven på ett särskilt konstslöjdmuseum, några år efter att de tystnat, regelbundet hava höjts på nytt. Svenska staten äger ingen med andra länder jämförlig samling av äldre konstslöjd, och för studier exempelvis av keramikens eller textilkonstens historia är en svensk forskare hänvisad till utländska museer. Vill han inom landet erhålla de viktigaste konturerna av dessa problem, får han gå till Kulturhistoriska museet i Lund. I Nationalmuseum i Stockholm finnas väl ett flertal utsökta föremål, men i de historiska sviterna torde finnas synnerligen betydande luckor. Orsaken härtill ser jag just i den omständigheten, att konstslöjd- och konstavdelningen äro förenade, av vilken grund såväl tjänstemännens intressen som museets totalbudget i allt för hög grad absorberas av den senare till den förras nackdel. En ändring i dessa förhållanden kan icke inträda förrän konstindustriavdelningen utsöndrats till ett särskilt museum med egna syften och egna utvecklingsmöjligheter. Utrymmesbehoven bliva även här museilokaler, konserveringsanstalt, tjänsterum och bibliotek. 4. Musikhistoriska museet. Den samling, som äges av Musikhistoriska museet, är högst betydande, ehuru den på intet vis kan komma till sin rätt i museets nuvarande trånga lokaler vid Sibyllegatan. Och frånsett svitsamlingarna av instrument, notmanuskript, autografer etc. borde vårt land hava råd att åt våra stora sångarminnen, Jenny Linds, Gunnar Wennerbergs o. a. bereda en värdigare omgivning än den som nu bestås dem.

506 Utrymmeskraven äro här förutom vanliga museisalar även interiöruppställningar exv. för Gunnar Wennerbergs-rummet. Dessutom tjänsterum och bibliotek, eventuellt även en mindre lokal för framförande av äldre musik på tidstrogna instrument, en sak som i ett musikhistoriskt museum närmast torde motsvara vad de tillfälliga utställningarna äro i andra kulturhistoriska museer. 5. T e a t e r h i s t o r i s k a museet. Detta museum befinner sig visserligen ännu på tillblivelsens stadium, men på grund av den stora samling av äldre och ofta i hög grad intressanta teaterrekvisita, som förvaras vid våra teatrar — i synnerhet Operans samling — torde det kunna väntas att detta museum en gång kommer att behöva betydande utrymmen, varvid på grund av den nära beröringen mellan personhistoriskt musikmaterial och teaterhistoriskt material, det redan nu torde böra uppställas som ett önskemål, att de musikhistoriska och de teaterhistoriska samlingarna bleve sektioner av samma museum. 6. Stockholms s t a d s museum. Om detta gäller detsamma som sagts om Teaterhistoriska museet, så till vida att även ett Stockholms stads museum endast är ett projekt. Men ett projekt, som förr eller senare måste förverkligas. De samlingar för ett sådant, som redan föreligga, förvaras huvudsakligast i Statens historiska museum och Nordiska museet. Med de jordfynd från olika tider, som förvaras i båda dessa museer, och med de inredningar av gamla stockholmshus, som förvaras i det senares magasin, föreligger redan ett betydande material till erhållande av ett Stockholms »Musée Carnavalet». Till ett sådant bör givetvis vara anslutet ett fullständigt bibliotek för stockholmslitteratur. Och museet skulle bliva den naturliga medelpunkten för Samfundet S:t Eriks och andra likasyftande föreningars verksamhet. 7. Marinmuseet. Liksom för Statens trofésamling föreligger även för lösandet av Marinmuseets lokalfråga ett färdigt projekt, åt vilket för övrigt i dagarna ett penninglotteri begärts hos Kungl. Maj:t. 8. Riksmusei etnografiska avdelning. För detta museum föreligger visserligen sedan många år ett förslag till ny lokal i anslutning till Vetenskapsakademiens övriga byggnader vid Frescati. Men då en lösning i denna riktning av vårt lands kulturhistoriska forskare så gott som enhälligt anses vara synnerligen olycklig, kan även lokalfrågan för de etnografiska samlingarna ännu sägas vara flytande. Med den kännedom jag kunnat erhålla om Etnografiska museets samlingar och med den erfarenhet, jag har från liknande samlingar i Berlin, London, Leyden, Paris och Bern, tror jag mig bestämt våga påstå, att vårt etnografiska museum, om icke i kvantitet så åtminstone i kvalitet kan tävla med dessa utländska samlingar och dessutom i mångsidighet endast torde överträffas av Berlin. För den jämförande kulturhistoriska forskningen rymmer Etnografiska museet ett utomordentligt värdefullt material och värdet av detta för den europeiska kulturforskningen ökas

507 allt eftersom kännedomen om Europas egen etnografi träder klarare i dagen. Ett mera vetenskapligt utforskande av den europeiska etnografien bedrives bara i Sverige, Finland och Österrike. Av dessa länder h a r vårt land de äldsta traditionerna, eftersom studiet av Europas etnografi hos oss upptogs redan av G. O. Hyltén-Cavallius och Artur Hazelius, samt i det av den förre 1867 och av den senare 1872—73 grundade Smålands museum i Växjö och Nordiska museet ledde till de första synliga samlingsresultaten. Redan av denna grund kan Sverige sägas hava förpliktelser att vara det första land, som i sin museipolitik inleder en nära anslutning mellan inhemska och allmänt etnografiska samlingar. Även om Etnografiska museets lokalfråga nu skulle lösas i överensstämmelse med föreliggande förslag om en förläggning till Frescati, måste den alltfort betraktas som olöst,°enär ändock förr eller senare kravet på nära samarbete mellan detta och Nordiska museet kommer att bliva så starkt, att en ny flyttning kommer att följa. Beträffande utrymmesbehoven för samlingar, magasin, konserveringsanstalt och tjänsterum lärer ett förslag föreligga. Härtill kan ytterligare läggas önskvärdheten av att museets bibliotek utvidgas genom depositioner av etnografiska arbeten ur Vetenskapsakademiens bibliotek. Ty lika litet som det är möjligt för en svensk forskare att för närvarande studera den allmänna etnografien på närmare håll än i Köpenhamn och Berlin, lika litet h a r han möjlighet att i något av våra bibliotek — möjligen med undantag av Universitetsbiblioteket i Uppsala — på ett ställe taga del av den etnografiska forskningens resultat, då hithörande litteratur för närvarande träffas i följande bibliotek i Stockholm: Kungl. Biblioteket samt Vetenskapsakademiens, Etnografiska museets, Statens historiska museums och Nordiska museets bibliotek. 9. Kungl. Byggnadsstyrelsen. 10. Undersökningen a v Sveriges allmogekultur. Av den kommitté för verkställande av utredning och uppgörande av förslag till en systematisk utforskning av den svenska allmogekulturen, som i november 1920 tillsattes av Kungl. Maj:t, torde komma att föreslås, att en särskild organisation för dessa arbeten inrättas i Stockholm. För denna organisation skulle behövas: tjänsterum åt sekreterare och biträden, biblioteks-, arkiv- och kartoteksutrymmen. 11. O r t n a m n s u n d e r s ö k n i n g e n . I samband med samma utredning torde även komma att föreslås, att den nu arbetande Ortnamnskommittén ersattes av en organisation med särskild i Stockholm bosatt sekreterare. Det kan härvid diskuteras lämpligheten av att ansluta denna undersökning till Kammararkivet ( = Riksarkivet) eller till de vid Antikvariskt topografiska arkivet och Nordiska museet knutna bebyggelseundersökningarna. I ena fallet skulle huvudvikten läggas vid undersökningens kamerala — och språkligt lingvistiska — uppgifter, i andra fallet vid de kulturhistoriska uppgifterna. Då det för en dylik undersökning är av vikt, att de kulturhistoriska uppgifterna erhålla en starkare betoning än den hittillsvarande, vore det utan tvivel lyckligt om undersökningen anslötes till de museala och minnesvårdande organen snarare än till de arkivaliska.

508 Att för undersökningen uttala andra än helt generella önskemål rörande utrymmesbehoven är för närvarande omöjligt. Utom tjänsterum och arkivlokaler behövas bibliotek och kartotek. 12. N a m n b y r å n . På grund av den nära släktskap, som finnes mellan ortnamnsforskningen och övrig namnforskning, torde även önskemålet kunna uppställas att den ifrågasatta Namnbyråns lokalfråga löstes i detta sammanhang.

A l l m ä n n a riktlinjer. 1. Angående minnesvården: Den anslutning, som hitintills funnits mellan Riksantikvarieembetet och Statens historiska museum, skall enligt nu föreliggande nyorganiseringsförslag allt framgent bestå. Grunden härtill ligger i att mellan den planerade byrån för förhistoriska minnesmärken och fornsaker samt kyrkliga minnesmärken och fornsaker å ena sidan och motsvarande avdelningar inom Statens historiska museum å den andra ett nära samarbete måste äga rum. Riksantikvarieembetets byrå för profana minnesmärken och fornsaker från senare tider måste söka anslutning dels till Statens historiska museum, i vad byråns uppgifter beröra medeltiden, och med Nordiska museet, Livrustkammaren och Nationalmuseum, där dessa uppgifter falla inom nyare tid. För minnesvården kommer Riksantikvarieembetet sålunda att flankeras å ena sidan av Statens historiska museum, å den andra av övriga nyss anförda institutioner, därvid dock huvudparten torde falla på Nordiska museet. Mellan embetet och dessa museer blir sålunda en ständig växelverkan en given följd och denna växelverkan skulle i hög grad befordras av en nära anslutning även ifråga om de olika institutionernas lokaler. Dessutom måste Riksantikvarieembetet befinna sig i ständigt samarbete med Byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå, men då denna å andra sidan icke kan avskiljas från Byggnadsstyrelsen i sin helhet, torde en lokal närhet även mellan Byggnadsstyrelsen och Riksantikvarieembetet vara ett mycket nära liggande önskemål. 2. Angående museisamlingarna såsom studiematerial: Vad först angår förhållandet mellan Statens historiska museum och Nordiska museet, bildar det senare den direkta fortsättningen av det förra. Medeltida eller t. o. m. förhistoriska former i verktyg, husgeråd och möbler fortsätta att hos allmogen bevaras långt efter reformationstidevarvets inbrott och för de högre samhällsklasserna kan dessas kultur icke tillfullo förstås utan kännedom om de historiska förutsättningarna för densamma som kunna studeras i Statens medeltida samlingar. Med den nu föreslagna regleringen mellan museerna skulle vidare de kyrkliga fornsakerna från tiden såväl före som efter reformationen tillfalla Statens historiska museum. Snickarearbeten såväl som arbeten i metall eller textila arbeten, som tillhöra kyrkorna, hava visserligen gjort en annan kulturtjänst än de motsvarande i hemmen, men stilhistoriskt måste båda dessa kategorier studeras i ett sammanhang. Slutligen kunna ett stort antal föremål från äldre bildningsepoker icke förstås utan kännedom om den plats motsvarande föremål äga i ännu levande, stagnerad tradition, varav följer, att Nordiska museets samlingar äro av lika stor vetenskaplig betydelse för Statens historiska museum som dettas samlingar för det Nordiska.

509 Det jämförelsematerial bakåt, som Statens historiska museums samlingar bilda för Nordiska museet, det bildar för sistnämnda museums högre-ståndsafdelningar Nationalmusei konstindustriavdelning utåt. 1600 talets svenska möbelstilar kunna icke förstås utan jämförelsematerial med Tysklands, och 1700-talets svenska fajanskonst blir obegriplig utan kännedomen om Frankrikes. För att fullt koncipiera en stilriktnings skaplynne måste man känna stilriktningen i sin helhet, icke sådan den sporadiskt tar sig uttryck i guldsmidet, textilkonsten, bokhantverket o. s. v. För ett kulturhistoriskt betraktelsesätt måste därför interiöruppställningen musealt intaga en mycket framskjuten plats, ty det är genom denna som den besökande kan erhålla en uppfattning av tidevarvets stilhistoriska grundåskådning. Med interiöruppställningen som stomme kunna därefter olika föremålsgrupper ordnas i sviter, och dessa behöva icke vara beroende av landgränser; här skall svenskt konsthantverks historia kunna avläsas i hela sitt jämförande sammanhang. Grunduppställningen för ett konstslöjdmuseum i Stockholm är utställning i svenska interiörer. Såsom komparativt material till dessa ordnas svenska tillverkningar samman med internationellt material, där Europas och Asiens konstslöjd i hela sin omfattning åskådliggöres. Då kärnan i detta museum bleve Nordiska museets högre-ståndssamlingar, följer, att Nationalmusei konstindustriavdelning snarare borde sammanhållas med dessa än med Nationalmusei konstavdelning. För konstsamlingarna är däremot utställning i sviter — galleriuppställningen — den som i första hand kan komma i fråga. Såsom förut framhållits, borde dock skilda tiders och länders konst även kunna ses i ett vidsträcktare sammanhang, i sammanhang med motsvarande tidevarvs rumskonst och konstslöjd. Sådana kulturhistoriska orienteringar erhölles genom att h ä r och där i konstgallerierna insattes kabinett med tidsinteriörer. Det säger sig självt, att de för sådana interiörer erforderliga konstslöjdföremålen måste vara av mera internationell karaktär. Anskaffandet av härför nödiga rekvisita bleve en regleringsfråga mellan konstmuseet och konstslöjdmuseet. Olägenheten — man vore frestad säga orimligheten — av att en stad av så medelmåttiga proportioner som Stockholm skall hava två vardera i och för sig betydande musikhistoriska samlingar, Musikhistoriska museet och musikavdelningen i Nordiska museet, ligger i öppen dag. Genom en sammanslagning av dessa bägge samlingar till en enda skulle ett musikhistoriskt museum erhållas, som skulle kunna upptaga tävlingen t. o. m. med det stora musikmuseet i Bruxelles. En direkt anslutning mellan Nordiska museet och Etnografiska museet torde icke vara ett önskemål av samma trängande art som mellan Nordiska museet och förut berörda kulturhistoriska institutioner. Detta dock under förutsättning att en reglering vidtages så till vida, att det material av europeisk etnografi, som nu förvaras i Etnografiska museet sammansloges med motsvarande material i Nordiska museet och utställdes gemensamt med detta. Genom nu föreslagna anordningar skulle å ena sidan skapas en stor institution för svensk kulturhistorisk forskning med jämförande europeiskt material och å den den andra en samling för jämförande utomeuropeisk kulturhistoria. Helt inom den förra institutionens ram faller Livrustkammaren med därmed förenade samlingar. Den elitsamling vårt land h ä r äger skulle emellertid i en institution sådan som den ovan skisserade icke komma till sin fulla rätt, den skulle dränkas av allt det övriga rika materialet och försvinna i detta. Livrustkammarens material är

510 också av annan beskaffenhet än det övriga museimaterialet, då en stor del av detta utgöres av historiska minnen, vilka icke erhålla sin fulla pregnans annat än där de framträda som en enhetlig fristående samling. Förlagd i närheten av Nordiska museet, men fristående från dess samlingar skulle Livrustkammaren komma att bilda ett Stockholms Cluny ehuru med fastare ram och rikare historiskt innehåll än det berömda elitmuseet i Paris. Även Stockholms stads museum skulle i sitt material falla helt inom ramen för ett Statens historiska museum — Nordiska museet — Konstslöjdmuseet, men även detta material måste erhålla en särbetoning, som låter dess lokala karaktär komma till sin fulla rätt. I högsta grad skulle detta bliva fallet därest för samlingarna kunde upplåtas någon av stadens äldre historiska byggnader. Först därigenom skulle det ovan uttalade önskemålet om ett Stockholms Musée Carnavalet bliva fullt förverkligat. 3. Angående bibliotek och arkiv: Av här berörda institutioner innehåller Statens historiska museums bibliotek: arkeologi, konsthistoria och topografi samt i mindre utsträckning konstindustri och etnologi. Nordiska museets bibliotek: etnologi, konstindustri och topografi samt i mindre utsträckning konsthistoria och arkeologi. Musikhistoriska museets bibliotek: musikhistoria och etnologi. Riksmusei etnografiska avdelnings bibliotek: etnologi. Kungl. Byggnadsstyrelsens bibliotek: konsthistoria och topografi. Härtill skulle vidare komma Konstslöjdmuseets bibliotek: konstindustri och konsthistoria. Undersökningen av Sveriges allmogekultur: etnologi och topografi samt i mindre utsträckning språkvetenskap. Ortnamnsundersökningen: topografi och språkvetenskap samt i mindre utsträckning etnologi. Namnbyrån: språkvetenskap. Som av denna översikt framgår hava alla dessa institutioners bibliotek ofta fullständigt samma behov samt alltid närsläktade. En kännbar brist för svensk kulturforskning är saknaden av ett stort fackbibliotek, exempelvis av sådant slag som Kunstgewerbe-biblioteket i Wien. Denna brist skulle avhjälpas genom sammanförande i första hand av Statens historiska museums och Nordiska museets bibliotek till ett enda. Därigenom skulle även övriga nyss uppräknade institutioners biblioteksbehov vara i huvudsak täckta.

511 Antikvariskt topografiska arkivet innehåller topografiskt arkivmaterial från äldre tider och Nordiska museets arkiv motsvarande material från senare bildningsepoker. Genom en sammanslagning av dessa arkiv och eventuellt även tillförandet till dessa av Byggnadsstyrelsens, framför allt dennas kulturhistoriska byrås handlingar skulle ett arkiv erhållas, där alla tider och alla faser i vårt lands bebyggelse- och odlingshistoria kunde i ett sammanhang och på en plats studeras. Dessutom äger Vitterhetsakademien betydande samlingar av äldre uppteckningar rörande svenskt folkliv såsom de Rääfska samlingarna, Wiedes folkvisesamlingar o. s. v., vilka egentligen borde hava sin plats i Nordiska museet. Andra dylika samlingar, såsom Dybecks, innehålla, blandat om vartannat, stoff som är av stor vikt för både den forskning, som bedrives vid Statens historiska museum och den, som bedrives vid Nordiska museet. Statens historiska museums arkiv är tillgängligt dagligen kl. 10 f. m.—4 e. m., Nordiska museets dagligen kl. 1—3 e. m., d. v. s. båda arkiven äro tillgängliga endast under tjänstemännens ordinarie tjänstetid. Genom skapandet av ett stort gemensamt arkiv och bibliotek måste särskilda lokaler och i viss grad även särskild tjänstepersonal anskaffas och detta skulle i sin tur medföra möjligheten av arkivets och bibliotekets öppethållande oberoende av museernas ordinarie tjänstetider, helst hela dagen i likhet med Kungl. Biblioteket. Med dessa förutsättningar börja också bibliotekets konturer taga fastare form, i det att biblioteket utom tjänsterum även måste äga expeditionslokal och studiesal i likhet med andra offentliga bibliotek.

Förslag. En sammanfattning av det nu förda resonemanget leder till följande resultat: Statens historiska museum, Antikvariskt topografiska arkivet, Riksantikvarieembetet, Vitterhetsakademien, Nationalmusei konstindustriavdelning, Musikhistoriska museet, Teaterhistoriska museet, Undersökningen av Sveriges allmogekultur, Ortnamnsundersökningen, Namnbyrån, Nordiska museet och eventuellt Kungl. Byggnadsstyrelsen skola förläggas i omedelbar anslutning till varandra. Och, då Nordiska museets plats redan är given, i omedelbar anslutning till detta. Riksmusei etnografiska avdelning och Livrustkammaren förläggas såsom fristående museer i Nordiska museets närhet. Stockholms stads museum och Marinmuseet beredas lokaler på andra platser. Museikomplexet vid Nordiska museet ordnas så, att Statens historiska museum förlägges i särskild byggnad. Mellan denna och Nordiska museet uppföres en byggnad för bibliotek och arkiv även rymmande Riksantikvarieembetet, Vitterhetsakademiens lokaler, Undersökningen av Sveriges allmogekultur, Ortnamnsundersökningen och Namnbyrån. Denna byggnad och i all synnerhet biblioteket skall stå i omedelbar förbindelse med Statens historiska museum och Nordiska museet. I särskild tillbyggnad till Nordiska museet inrymmes Konstslöjdmuseet, Musikhistoriska museet och Teaterhistoriska museet. Helst böra dessa samlingar ingå som särskild avdelning av Nordiska museet. Detta torde åtminstone för Konstslöjdsamlingen så mycket lättare låta sig göra som den i sin historia intager en rätt labil ställning. Samlingen skapades som bekant redan

512 på 1870-talets början inom Svenska slöjdföreningen och var till en början ett fristående museum. År 1885 överlämnades den till Staten och inkorporerades med Nationalmuseum. Vid denna tid hade visserligen Nordiska museet existerat i över 10 år, under största tiden med namnet De Skandinavisk-etnografiska samlingarna. Den utveckling till ett högre-ståndsmuseum jämsides med allmogemuseet, som Nordiska museet genomlupit, var vid 1880-talets mitt ännu i mycket ringa utsträckning inledd. Hade redan vid denna tid Nordiska museet erhållit sin nuvarande gestalt, kan det tagas för givet, att Slöjdföreningen icke lämnat sina samlingar till Nationalmuseum, där de varit och alltid komma att bliva en heterogen del av detta, utan i stället lämnat dem att inkorporeras med Nordiska museets högre-ståndssamlingar, där föreningens konstindustrisamlingar avgjort höra hemma. Sett mot denna historiska bakgrund torde Statens och Nationalmusei självövervinnelse komma att kosta mindre själsstrider än om konstindustrisamlingen hade grundats inom Nationalmuseum och utvecklats av detta. Skulle den plan, som h ä r skisserats, kunna genomföras, skulle åt kulturforskningen beredas en värdig motsvarighet till vetenskapsstaden vid Frescati för den naturvetenskapliga forskningen. Och en institution för svensk kulturvetenskap skulle skapas, som i helgjutenhet och mångsidighet icke skulle kunna överträffas inom något annat europeiskt land. Stockholm den 18 juni 1921. Nils

Lithberg.

Bilaga 10. (Sid. 362.)

Till

Konungen.

Behovet av en med hänsyn till beskaffenhet och läge lämplig gemensam byggnad för såväl statens sjökrigshistoriska samlingar som övriga inom Stockholm och örlogsvarven befintliga maritima museiföremål ävensom för de samlingar, vilka tillhöra det under utveckling varande »Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm» h a r under de senaste åren framträtt med växande styrka. Vad de sjökrigshistoriska samlingarna beträffar, äro de för närvarande spridda på flera håll h ä r i huvudstaden. En del av de vackra och dyrbara fartygsmodellerna är tillfälligtvis inhyst i K. Svenska Segelsällskapets paviljong å Kastellholmen. En annan större del befinner sig i några små r u m i bottenvåningen i gamla riksbankshuset vid Järntorget. Några få modeller äro fördelade i sjökrigsskolan, försvarsdepartementet och kommerskollegium, varjämte en samling tavlor äro deponerade i flottans stab, högste befälhavarens expedition, marin-

513 förvaltningen och sjökrigshögskolan m. fl. ställen, allt till följd av bristande utrymme i samlingarnas lokaler. Till samlingarna höra även en mängd på varvet förvarade skrymmande föremål av olika slag, såsom båtar, flygmaterial, kanoner, master och rår, skeppsornament m. m. På varven finnas dessutom stora samlingar av vapen, fartygsdelar, båtar, galjonsbilder, kanoner av olika slag, av vilka en del äro erövrade i 1788—1790 års krig med Ryssland. Av dessa till varven hörande föremål överflyttas under hand till statens sjökrigshögskolas samlingar lämpliga föremål, som likväl fortfarande i brist på utrymme förvaras å varven. Genom överflyttning av varvens modellsamlingar (med undantag möjligen av en del tillhörande Karlskronas örlogsvarv) till statens sjökrigshistoriska samlingar kunna sålunda alla maritima museiföremål sammanföras till ett marinmuseum så snart en lämplig byggnad kan åstadkommas, i vilken såsom ovan är antytt även skulle i första hand inrymmas det i Stockholm befintliga sjöfartsmuseet som en särskild avdelning för handelssjöfarten, men även föremål representerande fyr- och lotsväsendet, sjökarteverket, hamn- och kanalväsendet, kustfarten och fisket samt möjligen i en framtid oceanografi m. m. Samlingarna hava sålunda i framstående grad kulturhistorisk betydelse. 1 det betänkande, som den s. k. trofékommissionen den 31 januari 1907 inlämnade till chefen för k. lantförsvarsdepartementet, ingick ett förslag att på Kastellholmen uppföra en museibyggnad som skulle inrymma såväl den stora trofésamlingen som arméens och flottans museiföremål. Flottans samlingar hade då ej ännu utvidgats till den omfattning de nu hava, varför möjlighet förefanns att inrymma de b å d a , s t o r a samlingarna i den föreslagna byggnaden som gick under namnet Krigsmuseum jämte en vid västra stranden av holmen uppförd hall med 800 kvm. golvyta. En olägenhet förefanns emellertid, nämligen att endast 1 meter breda gångar kunde åstadkommas mellan montrerna som innehöllo de olika modellerna. Erfarenheten har sedermera tydligen visat att ett avstånd av minst 2 meter fordras för att modellerna skola göra sig gällande. Stort golvutrymme fordras alliså, varjämte rummen till följd av modellernas storlek måste hava en höjd av 6 å 8 meter. Av det h ä r anförda framgår omöjligheten av att sammanföra trofésamlingen jämle arméens och flottans museisamlingar under samma tak under förutsättning av alt byggnadsplatsen blir Kastellholmen, vilken obestridligen torde vara den plats i huvudstaden som bäst lämpar sig för ett marinmuseum. Det centrala och på samma gång isolerade läget, största möjliga skydd för eldfara, dammfrihet och siktbarhet göra denna holme till en idealisk byggnadsplats för ett marinmuseum, vilket till följd av sin natur måste ligga vid strömmen som är huvudstadens stora pulsåder och det enda vatten, som i någon mån påminner om havet. De i Segelsällskapets paviljong förvarade museiföremålen äro ordnade så gott som det knappa utrymmet tillåter och äro de enda som tidvis kunna vara tillgängliga för allmänheten, men endast för ett tiotal personer för varje gång. Till följd av paviljongens bristfälliga beskaffenhet, särskilt vad golvet beträffar, är temperaturen svår att hålla jämn och fuktfri. I gamla riksbankshuset är ytterst trångt, modellerna äro hopade på varandra och svåråtkomliga, då nödiga underhålls- och reparationsarbeten skola utföras. Rummen äro så låga att de stora skeppsmodellerna ej kunna fullständigt upptacklas och de stora glasmontrerna måste förvaras i en av de källare, som stå till samlingarnas förfogande i samma byggnad. Trots järnluckorna som för eldfara hållas stängda, så 33

514 snart arbetspersonalen lämnat lokalen, tränger dammet in genom fönstren och inverkar förstörande på de dyrbara föremålen. Lokalerna äro så mörka alt elektrisk belysning måste användas även under sommaren. Den omständigheten att verkstaden ligger alldeles intill de rum där de dyrbara föremålen förvaras gör att eldfaran oaktat all försiktighet är överhängande. Skall detta bedrövliga förhållande fortfara, gå samlingarna inom en nära framtid sin undergång till mötes. De sjökrigshistoriska samlingarna äro med hänsyn till vederhäftighet särskilt vad beträffar fartygsmodellerna fullt jämförbara med de bästa som finnas i utlandet. Men något hem för dem hava vi ej ännu mäktat åstadkomma och vi måste erkänna att vi i delta hänseende äro distanserade av andra sjöfartsidkande nationer, t. o. m. av Ryssland, som i Petersburg h a r ett vackert marinmuseum, ehuru detta land långt senare än Sverige inträtt bland de sjöfarande nationerna. Den kostnadsberäkning över förslaget till ifrågavarande museum, vilken åtföljer denna underdåniga skrivelse, är uppgjord år 1919 i februari av dåvarande chefen för byggnadsdepartementet å härvarande varv friherre Sixten Sparre. Den slutar på en summa i runt tal 3,500,000 kronor och är grundad på då gällande arbetspris. Enligt senaste uppgift från samma person, kan slutsumman på grund av ändrade förhållanden minskas med 30 % och sålunda sluta på 2.500,000 kronor. För att åstadkomma denna summa finnes ej annan utväg än att anordna ett penningelotteri, såsom fallet varit med Nordiska museet, dramatiska teatern, stadion m. fl För bestämmande av Kastellholmen till byggnadsplats torde inga svårigheter uppstå då marinförvaltningen säkerligen kommer att understödja förslaget och holmen i den senaste kommissionen för stationsfrågans lösande ej tagits i anspråk för några byggnader för stationens räkning, med undantag för kolskjulet, som tillsvidare står kvar. men som givetvis kommer att försvinna, då museet en gång intager sin historiskt givna plats på holmens topp. Den omständigheten att flottan i år firar sitt 400-årsjubiIeum synes väl motivera, att just detta år de första praktiska åtgärderna vidtagas för att bilda ett hem för de dyrbara minnen som flottan äger i de sjökrigshistoriska samlingarna. Det är även med hänsyn till att Gustaf Vasa grundlade svenska flottan, som den s. k. Vasastilen blivit tillämpad vid utarbetandet av förslaget till Marinmuseet. På grund av det ovan anförda få undertecknade hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att för nu ifrågavarande ändamål ett penningelotteri snarast möjligt måtte få anordnas i enlighet med nuvarande plan för pågående lotterier. Underdånigst ./. Hägg. Föreståndare för Statens sjökrigshistoriska sam

ingår.

För A

Föreningen museum i

CARI,IL

Ordf.

Sveriges sjöfartsStockholm.

N I L S

G U S T A F

NILSSON

olo Bilaga

11.

(Sid. 362.)

P. M.

rörande statens sjökrigshistoriska samlingar och marinmuseifrågan upprättad i kungl. marinförvaltningen 1923. Den äldsta skeppsmodell, som samlingarna innehålla, är en riggningsmodell av skeppet Roland från omkring 1640. Denna har en tid funnits i Uppsala därvarande skola för utbildning av befälspersonal. Den därnäst äldsta torde vara en engelsk skeppsmodell vilken enligt meddelande från engelske kännaren av äldre skeppsmodeller Mr. \nderson som på uppdrag av The Society for nautical research i London studerat modellen,' torde vara byggd efter det engelska skeppet »Royal Charles» och därtill sannolikt bland de äldsta nu kända skeppsmodeller uppgjorda i skala. Större delen av modellerna till segelfartyg h ä r s t a m m a r dock ifrån senare hälften av 1700-talet, de flesta från den modellsamling, som upprättades genom amiral af Chapmans försorg å Karlskrona varv. Denna samling utgöres till största delen dels av på örlotfsvarvet tillverkade modeller, dels af Chapmans egna. Även ingå i samlingarna föremål konstruerade av Kristoffer Polhem såsom t. ex. modellen till hans docka m. fl. För övrigt hava samlingarna uppstått genom att å såväl Stockholms som Karlskrona örlogsvarv, stationerna i övrigt samt inom flottans ämbetsverk under tidernas lopp en mängd föremål insamlats, bestående av: föråldrade modeller, modellritningar, prover, planscher, tavlor m. ra.; vissa delar av fartyg, såsom galjonsbilder, ornament, roder, master, nakterhus och maskindelar, vilka enligt tradition ansetts vid fartygens upphuggning eller ulrangering böra behållas; föråldrade modeller till vapen, ammunition och andra artilleripersedlar; kanoner och vapen av olika typer, troféer och andra krigsminnen; möbler och andra liknande föremål. Dessutom hava samlingarna riktats med enskilda gåvor av olika slag. Därtill kommer Stockholms sjöfartsmusei samlingar, vilka tillkommit genom enskilt initiativ och även äro avsedda att förvaras i ett blivande marinmuseum, och av vilka en del för närvarande äro förvarade i Stockholms navigationsskola. Bifogade tablå giver en ungefärlig bild av omfattningen och värdet av de nu befintliga samlingar, som skulle kunna tänkas inrymda i ett marinmuseum. Beträffande samlingarnas betydelse torde följande synpunkter vara värda beaktande. En stor del av såväl de äldre som yngre sjömilitära modellerna utgöra de enda påtagliga och verklighetstrogna exponenter vi äga beträffande den allmänna skeppsbyggnadskonstens utveckling under olika århundraden, särskilt från äldre tider intill

516 T Aöver ungefärliga storleken och värdet av de nu befintliga större samlingar (statens sjökrigsskola överföras till de förra, Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm, samlingarna å tyghuset bliva införlivade med ett blivande marinmuseum. Dessutom tillkommer ett 150-tal flaggoch å ingenjördepartementet på Stockholms och Karlskrona örlogsvarv, den s. k. galjonsligga inpackade och magasinerade, torde vara värda omkring 40,000 kronor. Skeppsmodeller Karlskrona befintliga modellerna för lavetter, k r a n a r m. m. äro endast upptagna till en del

Statens sjökrigshistoriska samlingar

Tacklade skeppsmodeller, äldre Fartygsmodeller, nyare

Antal

Värde

476,800

Flottans varv i Stockholm Antal

Värde

208,500

184,800

2,050

Båtar m. m., en del i naturlig storlek

6,000

101,000

Artilleripersedlar och modeller

1,456

11,058

Kanoner, haubitser, mörsare, handvapen, lavetter,' projektiler (delvis troféer) m. m

103,440:

33,670

4,000:

5,914

•6

6,000

2,106:

»

, av olika slag

Föremål berörande min- och torpedväsendet ... Torpeder Föremål berörande flygväsendet såsom aeroplan m. m Sjöinstrnment, räddning

sjökartor

25,000:

och apparater för liv61

21,860

80 Större och mindre fartygsornament

43,485

1,920:

Ritningar, tavlor, byster m. m

104,243

2,300:

Diverse smärre modeller och föremål rörande skeppsbyggen', tackling m. m

56,685: —

2,923:

Uniformsritningar, medaljer, böcker, möbler och! andra föremål m. m

16,334

820 Maskinmodeller, delvis naturlig storlek

4,000

1,540

300 Flaggor, signaler, tecken, flaggtroféer Föremål belysande lots-, fyr- och hamnväsendet

|

517 B L Å historiska samlingar i Stockholm, museisamlingarna å flottans varv i Stockholm, vilka nu å flottans varv i Karlskrona, modellsalen i Karlskrona), vilka i en framtid kunna tankas troféer förvarade i Livrustkammaren, ett större antal ritningar i kungl. marinförvaltmngen parken å Karlskrona varv m. m , Sveriges sjöfartsmusei samlingar, vilka till största delen av trä och metall m. m. äro upptagna till det ungefärliga tillverkningsvärdet nu. De i av vad de skulle kosta alt tillverka. Sveriges sjöfartsmuseum i Stock holm

Samlingarna i tyghuset å Karlskrona varv

Modellsalen i Karlskrona

Summa

Summa värde

antal Antal

Antal

Värde

Värde

Antal

l

— 2

—

—

208,500: -

272,436: — 107,000: —-

21,238: —

— —

1,806

— —

3,330

32,866: —

1,722

47,257: —

3,800: —

2,542

188,167: —

— —

— —

9,914: —

—

— —

6,000: —

—

—

—

25,000: —

1,444: —

25,693:

45,580: —

—

283: —

_

25: —

150: —

—

100: —

140: —

106,783: —

o O

—

1,194: —

8,217: —

1,350

69,019: —

117: —

— —.

— —

17,271: —

5,540: —

100: —

1,040: —

350: —

350: —

9,707

1,599,959: —

— 14 4

1 '

476,800: —

87,586: —

1 •

—

— —

_ _ —

:

1 _

47 Värde

—

—

j Tillkommer averij

110:-

;es sjöfartsmusei samlingar i Stockholm, ungefärligt belopp

i

Snmma s u m m a r u m kr. Rätt avskrivet intyga: A.

Palmstra nd.

R.

Lundberg

40,000: — 1,639,959: —

518 1800-talets mitt, då skillnaden emellan örlogs- och handelsfartyg var obetydlig De senare modellerna av i Sverige byggda örlogsfartyg utgöra även föremål av viss kulturhistorisk betydelse, såsom i många fall varande exponenter på svensk förmåga att bygga vissa slags fartygstyper. Vissa av dem äro av så mycket större intresse som de visa prov på huru svensk industri lyckats segra i tävlan med världens förnämsta skeppsbyggenfirmor. För övrigt innehålla statens sjökrigshistoriska samlingar en mångfald av foremål tillhörande fartygsutrustning, segel, tackling och utredning m m vilka ännu ganska sent voro desamma i såväl örlogs- som handelsflottan. Som ingen större enskild samling finnes, där man sedan äldre tider samlat dylika föremål torde statens sjokrigshistoriska samlingar vara de enda, där man numera kan erhålla en något så när tillfredsställande bild av utvecklingen inom sjöväsendet, särskilt vad beträffar vissa grenar. De sjökrigshistoriska samlingarna kunna, väl ordnade och uppställda, medföra den direkta nyttan av att lämna undervisningsmateriel för utbildning av sjöväsendets personal mom olika områden såsom ingenjörer, befäls- och underbefälspersonal och manskap vid örlogs- och handelsflottan i vad berör skeppsbyggen, navigation, maskinenlots- och fyrvasende, sjömanskap, block-, tross- och segeltillverkning m. m , allt i likhet med den användning, som samlingarna i Museum fur Meereskunde i Berlin och i Deutsches Museum i Munchen erhållit. Rörande samlingarnas uppställning torde utöver vad den underdåniga framställningen innehåller få meddelas följande. Av kulturländerna är det endast Sverige, som saknar möjlighet att utställa ens en brakdel av sina sjökrigshistoriska samlingar. Så h a r t. ex. vårt grannland Danmark ansett sig böra bereda plats för sin synnerligen välordnade samling. Den danska staten har för detta ändamål både på Kronoborgs slott och i Köpenhamn upplåtit avsevart utrymme och väl inredda lokaler. Ovannämnda förhållanden äro så mycket beklagligare, som Sverige besitter en av de största och dyrbaraste samlingarna på detta område. Sådana förhållandena nu äro i vårt land, måste man avvisa såväl svenskar som främlingar, vilka hitkomma för att studera dessa samlingar. Ty det fåtal modeller, som äro samlade i Segelsällskapets byggnad, äro icke uppställda med tanke på att utgöra studiemateriel utan uteslutande med tanke på att så många som möjli«t n skola där kunna förvaras och skyddas. Det lämpligaste sättet för beredande av plats åt de sjökrigshistoriska samlingarna vore givetvis upprättande av ett svenskt marinmuseum. I detta komme de sjökrigshistoriska samlingarna att ingå som museiföremålens grundstomme. Man får emellertid icke tanka sig museets uppgift alltför begränsad; med marinmuseum synes nämligen hora förstas ett museum, omfattande föremål från alla de olika områden, som beröra sjöväsendet. Det svenska marinmuseets uppgift skulle sålunda vara att utgöra förvaringsplats för sådana foremål, som visa den allmänna utvecklingen av: skeppsbyggeriet, lois- och fyrvasendel, sjökarteverket, kaj-, kanal- och dockanläggningar, ångfärjeförbindelserna, liv raddmngsvasendet, sjöhandeln, sjöfarten, de svenska ångbåtsbolagens transoceana förbindelser m. m., fiskeriväsendet, lustfartygens byggnadssätt, båtbyggerikonstens utveckling vid vara kuster och insjöar och floder, segelduks- och segeltillverkning, repslageri- och

519 blockmakarearbeten o. s. v. Självfallet inbegripas även häri sådana föremål, som visa sjöförsvarets utveckling i landet, ävensom sjöförsvarets troféer. Utvecklingsmöjligheterna för museisamlingarna kunna anses goda. Man har närmast att tänka på hopbringande av föremål från flottans stationer och myndigheter. Vidare torde man hava att motse gåvor och depositioner från enskilda, särskilt de olika svenska rederierna och . den industri, som tillverkar föremål, berörande sjöväsendet. I många fall kan tänkas en överföring från statens övriga samlingar av sådana föremål, vilka äro mer lämpade att förvaras i ett marinmuseum.

Bilaga

12.

(Sid. 378.)

Nationalmusei n ä m n d s u n d e r d å n i g a anhållan den 31 maj 1902 angående åtgärder för att nedre botten i Nationalmuseibyggnaden måtte få disponeras av Nationalmusei konstavdelning.

Sedan Nationalmuseibyggnaden fortskridit så långt att tiden var inne för de olika konstsamlingarnas inflyttande, täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådigt brev av den 11 december 1863 till Kungl. Överintendentsämbetet såsom svar på en av särskilda kommitterade den 18 december 1862 gjord underdånig framställning med alternativa förslag till disposition av de olika museilokalerna förklara, att museets bottenvåning skulle användas för de historiska samlingarna och Kungl. myntkabinettet, den andra eller mellanvåningen för skulptur- konst- och Livrustkammarens samlingar, den tredje våningen för målnings- och teckningssamlingarna samt trapphuset för den samling av gipsavgjutningar, som man då ännu ej ägde men just stod i begrepp att anskaffa. Nationalmusei konstavdelning kom därmed att förfoga över museets mellanvåning och övre våning. i den södra och sydvästra salen i mellanvåningen inrymdes då Livrustkammaren, i den nordvästra handtecknings- och gravyrsamlingen, i de övriga r u m m e n i samma våning skulptursamlingen jämte samlingen av antika vaser och konstslöjdsamlingen, som då icke räknade mer än omkring 270 nummer, det mesta keramiska föremål, vilka ju icke äro skrymmande.

520 I det hela kan sägas att de dåvarande konstsamlingarna väl inrymdes i de för dem upplåtna lokalerna. Något obehövligt utrymme fanns dock knappast, även om anordnandet i en eller annan del kunnat utan olägenhet vare sig ur dekoraliv eller systematisk synpunkt göras mindre spatiöst. Tavelsamlingen erhöll sin plats i övre våningens salar och kabinett, varvid dock den stora mittsalen mot väster anvisades åt Klädkammaren, och trapphuset upptogs även serie gipsavgjutningar efter antiken. Den lilla samlingen av egyptiska fornsaker inrymdes i fyra små rum i sydöstra hörnet av källarvåningen. Denna anordning bibehölls i huvudsakliga delar till år 1884, då på nådig befallning Livrust-Klädkammarens samlingar överflyttades till kungliga slottet, sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev av den 9 november 1883 befallt, att Konung Carl XV:s till staten testamenterade samlingar skulle överflyttas från Ulriksdals slott, där de dittills förvarats, till de lokaler i Nationalmuseibyggnaden, vilka efter Livrust- och Klädkammarens inflyttning blevo lediga. Vidare bestämde Kungl. brevet av den 26 september 1884 att för gravyrsamlingen skulle upplåtas den stora sal i övre våningen, varöver Klädkammaren hittills förfogat och hela konstslöjdavdelningen inrymmas i den sydvästra och den nordvästra salen i mellanvåningen med angränsande mindre rum. (Plan 1, lit. A, B, V, X, Z, Å). Samtidigt härmed befallde Eders Kungl. Maj:t, sedan Svenska slöjdföreningen i underdånig skrivelse av den 20 maj 1884 anhållit att till staten få såsom gåva överlämna sina konstindustriella samlingar, Nationalmusei intendent att mottaga så stor del av desamma, som Nationalmusei nämnd efter behörig granskning ansåg böra med statens motsvarande samlingar införlivas. Såsom ovan nämnts, var konstslöjdsamlingen vid tiden för inflyttningen i den nya Nationalmuseibyggnaden synnerligen obetydlig. Genom gåvor och inköp ökades den på 1860-talet med ett 80-tal nummer. På 1870-talet tillkommo först och främst Konung Carl XV:s samlingar med omkring 3,000 nummer (därav 500 n u m m e r möbler), som kvarstodo på Ulriksdals slott till år 1884, så greve Axel Bielkes samlingar, vilka överfördes till museum kort efter hans den 17 januari 1877 timade frånfälle. Dessa utgiorde omkring. 2,300 nummer, vilka tillsvidare magasinerades i museet i avvaktan på utrymme. Härtill kom nu år 1884 Svenska Slöjdföreningens gåva, som räknade omkring 3,800 n u m m e r inom konstslöjdens alla grenar, samt dessutom 768 gipsavgjutningar efter ornamentala konstverk från olika stilperioder. Oaktat endast en del av Konung Carl XV:s ovannämnda samlingar överflyttades, uppgick Konstslöjdavdelningen i museum, när densamma den 16 februari 1885 öppnades för allmänheten, till inalles omkring 7,600 nummer, därav omkring 570 nummer möbler och träföremål, av vilka största delen skåp, bord, kistor, byråar, stolar, sin natur likmätigt äro skrymmande. Dessa voro då inordnade så gott sig göra lät i de tvenne ovannämnda salarna med närliggande mindre rum. Redan nu gjordes den iakttagelsen, att någon strängt systematisk anordning av dessa samlingar vare sig ur kronologisk eller stilsynpunkt ej var möjlig att genomföra, vilket isynnerhet hade sin grund i det strängt begränsade utrymmet. Vad beträffar motsvarande förhållanden vid de övriga till Nationalmuseum hörande konstsamlingarna vid tidpunkten för nu nämnda omflyttningar eller i början av år 1885, när konstslöjdavdelningen öppnades, upptogos mellanvåningens övriga lokaler av skulptursamlingen, som här var i sin helhet inrymd med undantag för de gipsavgjutningar efter antiken, som jämlikt Kungl. brevet av den 11 december 1863 fingo sin

521 plats i övre vestibulen. Skulptursamlingen innehöll då, i enlighet med föreskriften nådiga brevet av 20 oktober 1865, tillsammans 551 föremål, jämte 422 gipsavgjutningar. Vid 1885 års början hade den stigit till 1,190 nummer. För dessa under årens lopp tillkomna skulpturföremål hade plats måst så gott sig göra låtit beredas i de för den ursprungliga skulptursamlingen anvisade lokalerna; någon möjlighet att på ett eller annat sätt inom museerna för dem upplåta ytterligare utrymme förefanns icke. Enligt Eders Kungl. Maj:t för Nationalmuseum gällande nådiga stadgar skola till skulptur samlingen hänföras samlingarna av egyptisk-orientaliska och av grekisk-romerska fornsaker. Vid överflyttningen till Nationalmuseum år 1866 uppgick denna avdelning till 925 nummer, vid 1885 års början räknade den 1,881 nummer. Tavelsamlingen inflyttades i Nationalmuseum år 1867. Då innehöll densamma 1,066 nummer, varibland 1,040 oljemålningar och 26 målningar i kritor och vattenfärg. Under perioden 1867—1885 ökade samlingen till 1,534 nummer. Bland de nytillkomna målningarna märkas så stora dukar som Georg von Rosens Erik XIV (3.71X3.55 m e t e r , Kiörboes Konung Carl XV till häst (2.85X2.28), Winges Kråka (2.48X2.75) och Tors strid med jättarne (4.87 X 3.36), Arbos Valkyria (2.63 X2.03), Kronbergs Jaktnymf (2.69 X 1.40), Höckerts Slottsbranden (2.14X2.84), Cederströms Carl Xll:s likfärd (2.65X3.71 meter) m. fl. Även gravyr- och handteckningssamlingarna växte naturligtvis under denna period, Men då sådana föremål icke upptaga något större utrymme, förvarade som de till största delen äro i portföljer, hade denna tillväxt icke något avsevärdare inflytande ur utrymmessynpunkt. Här må endast nämnas, att, för att möjliggöra utställandet av dyrbarare blad, skåp och bordmontrer försågos med glasdörrar samt större r a m a r anskaffades, vilka upphängdes på skärmar i gravyrsalens olika delar.

Av den nu lämnade redogörelsen för konstsamlingarnas tillväxt under perioden 1866—1885 framgår, att det till disposition ställda utrymmet i museum redan sistnämnda år var starkt anlitat och delvis otillräckligt. För att avhjälpa detta missförhållande vidtog Nämnden, på förslag av intendenten, till en början följande åtgärder. I mellanvåningen voro fem rum (Plan 1, lit. E. M. N. O. P.) upplåtna till tjänsterum, ett (Y) till förvaring av vaktmästarnes ytterkläder och livréer samt ett, som har dålig dager, för den ornamentala gipssamlingen. Mest i behov av ökat utrymme i mellanvåningen var konstslöjdsamlingen. Därför upplåts arbetsrummet E för en del av densamma, varjämte salen D med smårummen C och F utrymdes, då de skulpturer, som haft sin plats därstädes, hopträngdes i närliggande tvenne salar H och I, varefter nämnda sal D med smårummen C och F upplåts för en del av konstslöjdsamlingen (centralasiatiska fajanser, kinesisk och japansk Kleinkunst, för samlingen av silver, fickur och glas m. m). I rummet Y åter inflyttades den stora kakelsamlingen. Sedan det visat sig, att den i källarvåningen förvarade egyptiska samlingen delvis tog skada av den där rådande fuktiga luften samt kölden, uppflyttades och hopträngdes densamma i arbetsrummen O, F, Q, R, vilka upplätos för allmänheten. Den tjänsteman, som haft sin plats därstädes, erhöll ett mindre arbetsrum i övre våningen (Plan 2, lit. 1). Med de sålunda vidtagna anordningarna i mellanvåningen sökte man ännu ett par år reda sig. För beredande av ökat utrymme i övre våningen, där tavelsamlingen var inrymd,

522 ingick Nationalmusei Nämnd den 30 september 1888 med en underdånig skrivelse — därefter av Nämnden åberopad i lika underdåniga skrivelser av den 30 sept. 1889, 30 sept. 1890 och 26 sept. 1891 — av innehåll, att till den sydöstra salen (Plan 2, lit.' C), som upptogs av den italienska målningssamlingen, slöt sig en alkov av ungefär 30 fots längd och 15 fots bredd, vilken var förenad med nämnda sal genom en på kolonner vilande bågöppning, samt att fönstren voro förbyggda med en plankvägg, som bildade rummets bakgrund. I motsvarande del av den nordöstra (svenska) målningssalen (Plan 2, lit. ?) var förhållandet detsamma. Nämnden anhöll då, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i och för vidtagande av en ombyggnad av dessa alkover i syfte att på ett bättre och ändamålsenligare sätt än dittills använda det där befintliga utrymmet, av Riksdagen i nåder äska ett anslag av 8,000 kronor. I nådig skrivelse av den 15 juni 1892 meddelade Eders Kungl. Maj:t Nationalmusei intendent, alt Biksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning på extra stat för år 1893 anvisat 7,500 kronor till förändrad inredning av dessa rum. Det sålunda ökade utrymmet användes dels för samlingen av akvareller, pasteller och miniatyrer (Plan 2, I), dels till arbetsrum (Plan 2, K) för amanuensen vid målningssamlingen, som hittills haft sin lokal i mellanvåningen, dels till biblioteket för konstsamlingarna (I och K), dels till packnings- och undansättningsrum (L). Därmed var allt möjligt utrymme även i denna våning taget i anspråk och målningssamlingen kan lika litet som de övriga konstsamlingarna räkna på något ytterligare utrymme i de nu för Nationalmusei Konstavdelning anvisade våningarna. Naturligtvis växa samtliga samlingarna fortfarande, än genom inköp från de ordinarie och extra anslagen samt från donationsfonderna, än genom gåvor. För tillväxten äro följande siffror upplysande. De visa antalet föremål i de olika samlingarna åren 1865 (66), 1897 och maj 1902.

Skulptursamlingen Fornsakssamlingen Egyptiska samlingen Målningssamlingen Miniatyrsamlingen Handteckningssamlingen Gravyrsamlingen Konstslöjdsamlingen

år

år

år

1865, 66

1902 (maj)

973 122 803 1,040 26 13,000 50.000 369

1,373 1,663 948 1,521 4,252 24,000 90,500 10,561

1,403 1,672 948 1,826 4,755 24,540 93,225 11,160

Tillsammans 66,333 134,818 139,529

Av det föregående torde nogsamt framgå, med huru stora svårigheter det varit förenat att särdeles under de senaste tiotalen av år på ett ej alltför otillfredsställande sätt anordna statens konstsamlingar i det för dem anvisade utrymmet i Nationalmuseum. Sina bekymmer med avseende på missförhållandena i detta avseende ha Nämnden och intendenten också vid olika tillfällen i underdånighet framställt för Eders Kungl. Maj.t. Nämnden ber att här få i korthet erinra om dessa framställningar.

523 1 intendentens årsberättelse för 1889 heter det med avseende på utrymmet i tavelsamlingen, att man redan då måst tillgripa nödfallsåtgärden att placera tavlor å skärmar mitt på golvet. I årsberättelsen för år 1891 klagar intendenten, under framhållande av vikten utav specialutställningars anordnande inom konstens och konstslöjdens områden, att det strängt upptagna utrymmet i Nationalmuseum dock numera lägger nästan oöverstigliga hinder i vägen därför, åtminstone inom konstslöjdavdelningen. I årsberättelsen för 1894 heter det, att genom de nya förvärven behovet av ökat utrymme för möbelavdelningen blivit allt kännbarare samt att önskligt vore, att åtgärder ju förr desto hellre vidtoges för att fylla detta behov, som med varje år inverkade allt mera h ä m m a n d e på konstslöjdavdelningens utveckling och ändamålsenliga anordning. I 1895 års berättelse yttrar intendenten följande: Vad skulptursamlingens anordning beträffar, förefinnas missförhållanden, som torde så vitt möjligt i en snar framtid rättas. Den starka tillökning, som särskilt gipsavgjutningssamlingen fått under årets lopp, har, i förening med denna samlings fördelning på två håll i museibyggnaden, i anordningen vållat oegentligheter, som för varje år springa skarpare i ögonen. Å ena sidan har huvudsamlingen av antika arbeten i övre vestibulen ökats med så många smärre nummer, att deras anordning i detta, ur dekorativ synpunkt anspråksfullaste rum i museet blivit allt annat än dekorativt tilltalande. Å den andra har i den första våningens s. k. tornsal och närgränsande rum måst sammanföras en så brokig samling av arbeten representerande så vitt skilda tider och skolor (även antika), att varken en historiskt instruktiv eller en dekorativt verksam uppställning varit möjlig. Vidare heter det: Såsom redan förut llerfaldiga gånger framhållits, har bristen på utrymme, särskilt i konstslöjdavdelningen, under de senare åren visat sig mycket kännbar. Tillväxten under senast gångna år har kommit detta missförhållande att ännu skarpare framträda. De för avdelningen upplåtna lokalerna äro, liksom i dem varande utslällningsskåp och montrer, nu så fyllda, att de ej gärna kunna emottaga någon tillökning av föremål. En blick på den keramiska samlingen visar detta likaväl som samlingen av glas och oädla metaller. Möbelkabinetten äro redan för länge sedan för få och för små för alla de möbler, som numera tillhöra samlingen, varav följden också blivit, alt de båda kabinett, som inrymma rococotidens samt det gustavianska tidevarvets möbler, mera förtjäna namnen möbelmagasin, än de lämpa sig att giva en bild av de respektive stilperiodernas smak och yrkesskicklighet, vilket dock torde vara deras uppgift. Också bäva de från A. W. Lundins sterbhus (under året) överlämnade möblerna, vilka tillhöra sistnämnda tidevarv, icke kunnat få plats därstädes, utan måst uppställas i den stora möbelsalen, där de förrycka samlingens systematiska anordning ur kronologisk synpunkt. Och dock hava flera specialsamlingar magasinerats för att lämna plats för annat, såsom t. ex. hela den till inemot 1,000 nummer uppgående textila samlingen, de kinesiska och japanska lackarbetena, moderna porsliner och fajanser, en del av emaljsamlingen o. s. v. Trängseln blir så mycket kännbarare, som antalet personer, vilka för fackstudier begagna konstslöjdavdelningen, högt väsentligt stigit under de senare åren. 1 1897 års berättelse klagar intendenten däröver, att utrymmet är så upptaget, alt

524 det är förenat med stor svårighet att i samlingarna inpassa ett mera skrymmande föremål, t. ex. en staty, en större gipsavgjutning, en oljemålning, en möbel eller vävnad. För sådant ändamål måste som oftast hela rumanordningar ändras eller serier av konstverk flyttas, vilket kräver ej blott omtanke, utan också tid och penningar. Men även i de skåp och montrer, som äro avsedda för inrymmande av handteckningar och gravyrer, av miniatyrmålningar, av smärre konstslöjdföremål i metall, glas, fajans o. s. v. är utrymmet så strängt anlitat, att man numera nästan måste uppgiva tanken på en dekorativ och överskådlig anordning och låta sig nöja med att bereda nödigt förvaringsrum och skydd mot åverkan. Därefter heter det: Att anordna någon mera omfattande och tillfällig specialutställning av äldre eller moderna föremål, vilket eljest plägar ingå i de moderna konstslöjdmuscernas program, är av brist på tjänlig lokal ej i Nationalmuseum vidare möjligt. Men det möter också stor svårighet att bereda arbetsplats åt dem, som önska studera i samlingarna, särskilt dess konstslöjdavdelning. En särskild studiesal vore här som i andra museer för detta ändamål behövlig. Något utförligare berörde intendenten utrymmesfrågan i ett den 20 nov. 1895 uppsatt underd. memorial angående omflyttning av vissa delar av samlingen, över vilket Nationalmusei Nämnd den 8 maj 1896 avgav underdånigt utlåtande. Däri vidrördes även förhållandet mellan Nationalmusei konstslöjdavdelning å ena sidan och å den andra Statens historiska museum och Nordiska museet, vilka tre institutioners verksamhetsområden nu till någon del sammanfalla och där ett uppdragande av mera bestämda gränser därför i en framtid vore önskligt. Medan Historiska museet och Nordiska museet sins emellan förete stor frändskap både med avseende å arten av samlade föremål och med avseende å samlingarnas vetenskapliga och folkuppfostrande betydelse, sluter sig konstslöjdavdelningen, såsom redan namnet angiver, på det närmaste till de egentliga konstsamlingarna. Därför vore det, säger intendenten, önskligt, att det lokala sambandet mellan dessa senare två slag av samlingar fortfarande uppehölles, ett samband, för vilket tala både teoretiska och praktiska skäl, såsom enklare förvaltning, möjligheten av gemensamt bibliotek och mönsterbladsamling m. m. Nödigt utrymme för konst- och konstslöjdsamlingarnas tillökning skulle bäst vinnas genom upplåtelse åt dessa av hela den nuvarande Nationalmuseibyggnaden, således även av de lokaler, vilka för närvarande disponeras av Statens historiska museum. En naturlig följd härav vore, att åt detta senare nya utrymmen måste beredas.

Denna tanken att för Nationalmusei konstavdelning, särskilt konstslöjdavdelningen, vinna även bottenvåningen i museet har av Nämnden upptagits och n ä r m a r e motiverats i dess underdåniga skrivelse av den 29 september 1898, till vilken Nämnden här tilllåter sig att i underdånighet hänvisa. Detta låg så mycket närmare till hands, som föreståndaren för den institution, som disponerar dessa lokaler, eller riksantikvarien, redan för flera år sedan uttalat sig för en flyttning av därvarande Statens historiska museum, nämligen dels i en år 1880 i Antikvarisk tidskrift offentliggjord uppsats, där han uppvisade, huruledes en särskild byggnad vore nödvändig för dessa samlingar, dels i en uppsats i tidskriften Ord och bild för år 1898 (sid. 125 o. f.) däri han under yttrande, att Statens historiska museum nu vuxit så, att det håller på att spränga de

525 murar, inom vilka det för närvararde är inrymt, uttalar såsom sin åsikt att, då Nationalmusei konstsamlingar för närvarande förfoga över tvenne tredjedelar av Nationalmuseibyggnaden, ligger det onekligen närmast till hands att låta den institution, som förfogar endast över en tredjedel, maka åt sig. På grund av dessa och andra skäl, vilka närmare framhöllos i den nämnda underdåniga skrivelsen av den 29 sept. 1898, anhöll Nämnden, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att den nedre våningen i Nationalmuseibyggnaden finge ju förr desto hellre disponeras för Nationalmusei konstavdelning. Sedan detta skrevs har ytterligare närmare fyra år förflutit. För den ansenliga till.växten under dessa år har Nämnden ovan redogjort. Svårigheterna att anordna samlingarna i lokalerna hopa sig alltmera. Sveriges Nationalmuseum hotar att bliva ett stort magasin, där svenska statens dyrbara konstsamlingar magasinerats, snarare än ett museum, där samlingarnas dekorativa och konsthistoriska anordning borde vara ägnad att skärpa blicken för konstens verk och därmed inverka uppfostrande och förädlande på den allmänna smaken. Vilka nödfallsutvägar måst på sista tiden vidtagas i detta avseende och huru de olika samlingarnas anordning ter sig den dag som i dag är tillåter sig Nämnden att här i korta drag antyda. Målningssamlingen. Oaktat på sista tiden ett större antal tavlor utgallrats, hava många värdefulla tavlor i såväl den svenska som utländska avdelningen måst placeras högst upp under takgesimsen i tredje och fjärde raden från cimäsen räknat och hopträngas i vrår, där belysningen är synnerligt ofördelaktig och där de ingalunda göra sig gällande såsom de borde. I den italienska målningssalen (Plan 2, C) ha tvenne skärmar måst uppsättas, vilka, sinsemellan förenade genom ett överstycke, dela denna sal i två avdelningar. I den ena ha målningarna tillhörande den äldre italienska och spanska skolan hopträngts, den andra avdelningen, som sålunda utrymdes, upplåts för större norska och danska dukar, som förr hade sin plats bland de svenska målningarna, där de ej längre fingo rum. Dessa skärmar inverka synnerligen störande på belysningsförhållandena i salen och äro synneligen vanprydande för densammas arkitektur. Vad den utmed nämnda s. k. italienska sal löpande raden av små kabinett (Plan 2, D—H) beträffar är här — jämte tavlornas trängsel — att märka, att de två italienska kabinetten (S H) med tavlor från gammal tid omedelbart och utan något slags övergång följas av två kabinett (E F) med moderna norska och danska målares alster samt av ett kabinett (D) med modern kontinental konst: fransk, tysk o. s. v. Detta sista kabinett är emellertid redan fyllt och dessutom alldeles för litet för något så när stora dukar, vadan också redan en dylik större utländsk tavla måst sättas i salen utanför, i hörnet mellan en svensk och en dansk norsk vägg. Behovet av ett särskilt större rum för dylik utländsk målningskonsf gör sig numera mycket starkt gällande, i samma mån Nationalmuseum bättre än förr satts i tillfälle att göra inköp från utlandet och sedan till museet i dagarna såsom gåva överlämnats en förträfflig och ytterst dyrbar samling av aderton målningar av moderna franska mästare. Ett antal av de större svenska dukarna har placerats i den nuvarande handtecknings- och gravyrsalen, men naturligtvis ovanför de väggarna beklädande skåpen, på en höjd av närmare 4 meter. Det säger sig själv, att denna höjd är ofördelaktig för de flesta målningarna.

5 26 Under nuvarande förhållanden har det varit omöjligt att i hela galleriet finna annan plats för K. G. Pilos utmärkta stora Gustavianska kröningstavla än i nämnda sal, på en höjd av 5 meter över golvet och i en omgivning av idel moderna målningar från 1800-talets senare del eller slut. Detta är, bland andra, ett talande exempel på de oegentligheter i konstverkens anordning, vartill utrymmesbristen tvingar. Av pastell- och akvarellsamlingen har en del måst placeras i arbetsrummen. Den inemot 5,000 nummer starka miniatyrsamlingen har till mer än tre femtedelar måst magasineras. Skulptursamlingen. De kolossala Pcrgamon-relieferna samt tvenne Klazomene-sarkofager ha måst utställas i den antika marmorsalen (Plan 1, H i stället för i den till trängsel fylda kupolsalen (I), dit de egentligen höra, och där för övrigt föremål från de mest skilda tidevarv och skolor måst sammanföras, såsom fornegyptiska och fornassyriska figurer vid sidan av Sebaldusmonumentet, Houdons, Fogelbergs och Paul Dubois m. fl:s arbelen. Att märka i denna avdelning är, att bristen på utrymme lägger ett avgjort hinder i vägen för varje större tillökning av gipsavgjutningssamlingen. Detta är så mycket beklagligare, som en dylik samling på grund av sin natur är ägnad alt vara en av de instruktivaste i ett modernt konstmuseum, och som dess komplettering eller avrundning genom systematiska inköp icke numera erbjuder några större svårigheter ur ekonomisk synpunkt. Fornsakssamlingen. Även denna samling har måst splittras på grund av bristande utrymme. En del har måst sammanställas med den egyptiska avdelningen Plan 1, O—R), under det att samlingens huvuddel upptager större delen av det s. k. bronsrummet mellan antiksalen och den keramiska avdelningen. Och likväl ha några mera skrymmande föremål — de 1901 förvärvade forngrekiska sarkofagerna — såsom ovan nämnts måst inhysas i en främmande avdelning. Konstslöjdsamlingen. Denna omfattar möbler och smärre träföremål, keramiska föremål, glas, emaljer, guld och silver, ur, oädla metaller, elfenben, bernsten, textil konst samt diverse. För möbelavdelningen äro i mellanvåningen salarna och rummen A—F samt U—Y (Plan 1) upplåtna. Denna senare avdelning räknar omkring 400 fritt placerade föremål. De övriga föremålen inom konstslöjdsamlingen äro till allra största delen inrymda i 39 väggskåp, 44 fristående skåp, 10 bordmontrer, 21 lådor och 11 ramar. Oaktat föremålen hopträngts på ett för desammas studium ytterst störande sätt, ha även andra lokaler i museet måst tagas i anspråk för några konstslöjdgrupper, såsom ett större skåp innehållande moderna svenska glas i övre kupolsalen, ett skåp och en stor bordmonter för samlingen av moderna Sévres föremål i den franska målningssalen, ett större modernt bord i romersk mosaik i den antika marmorsalen m. m., varjämte nästan hela textilsamlingen (omkring 1,000 nummer) ej alls kunnat utställas och ej heller omkring 600 dosor och fickur. Dessutom äro tillsammans omkring 600 konstslöjdföremål förvarade i undansättningrummen samt omkring 200 keramiska föremål icke utställda, i väntan på utrymme. Att märka är för övrigt att av de av Konung Carl XV till museet testamenterade möblerna mer än halva antalet kvarstår på Ulriksdals slott med nådigt tillstånd av H. M. Konungen.

527 Att bristen på utrymme högst ofördelaktigt inverkat på konstslöjdsamlingarnas studium framgår särskilt av den omständigheten, att antalet föremål, som tillhandahållits för studier och kopiering, under år 1901 nedgått till 265 vid 243 studiebesök. Motsvarande siffror år 1900 voro 447 och 424.

Av ovanstående redogörelse för missförhållandena inom Nationalmuseum emellan samlingarnas omfattning å ena sidan och det för dem anvisade utrymmet å den andra, täcktes Eders Kungl. Maj:t i nåder finna, att det nuvarande tillståndet är ohållbart och att en tillfredsställande lösning av denna fråga redan under den allra närmaste framtiden är av högsta behovet påkallad. Med avseende härpå fasthåller Nämnden vid den utväg, som Nämnden i sin meranämnda underdåniga skrivelse av den 29 september 1898 anvisade, eller att även bottenvåningen i Nationalmuseibyggnaden skulle upplåtas för Nationalmusei konstavdelning. Härför talar särskilt den omständigheten, att den myndighet, som för närvarande disponerar denna våning eller Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien i ett den 19 november 1898 avgivet underdånigt utlåtande över Nämndens nämnda skrivelse förklarat sig villig att för ändamålet avstå dessa lokaler, alldenstund desamma äro alldeles otillräckliga för de under Akademiens inseende ställda statssamlingarna, under förutsättning att Akademien för dessa samlingar erhåller en lokal, som till läge och utrymme kan befinnas fullt tillfredsställande. Nämnden får alltså härmed i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som kunna finnas erforderliga för att den nedre våningen i Nationalmuseibyggnaden med tillhörande lokaler, vilka nu disponeras av Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien och Statens historiska museum, må ju förr desto hellre få disponeras av Nationalmusei konstavdelning. Två plankartor bifogas.

PL.l.

KARTA

BETECKNINGAR

arven

STOCKHOLM MED DJURGÅRDEN

Staten Ii I Ihöriga fastigheter: inom stadsplanen ulanförsladsplanen Stockholm stadsfastigheter: Hjorthagen Hamnområde

PL.2.

PL.3.

IZTZCKN//VCJAK. 3 I I

i

QATC/AAA/C MQAEWDE / 'JTADSPIAN JOMAV ALDER &ESTÅR". I iTATENi TOMTMAIUC. BE&YciW MMÄ/A/AD ElLEKD/SfONERAP 1

"

•

A/WÄNDZTZC

QAZA,TORQ

K.>^SM STATEN- T/U/f ORJG

GATVS1ARX.

1 I STOCKHOLM STADS

7VA1TMAKK.

I

1 GATi/MARX.

I

I TOMTMARK

I

I

(fATl/MARK

I

I

JÄRNVÅEiyiAM

I

I

"

"

T/LL EVRtfARE>.

ELIERHAMHOMRÅDE. RIDDARHUS

I

I

\ M ™*F

ÖVRE

-

T/LLHORJGEMSJOLD.

mftfVART/LLÅGAmERÄTrEVÅRCM7V/m

RIDDARHCMEN. nETER 10|||,,|||„p

pa

|80 |3Q ^ 0 |50 po

|/o

|«o p>o poo |

i

|

|

p

|

|

|

|

ALTER

PL.4

LZZ1 6AVUA BK5&WEX. Kk£SM6M ATT AMRSrA • Rim. NYB/GGAZADER..

,O.OQ-

&m6ffiaÖJDEKJåU?JB^AA7T&bE1£4i

GööT) Mi GATUHÖJPEX.. OA/uATcyir<fAZi/yj£Ä

AETER ^jiinlinf

po |*> p° po S | Q fro |» |«o I» I"» |

)

I

I

g

|

|

|

|

1*°°*™* CENTRMTRYCXERItlT.STOrKHOtM.

PL. 5

PL. 6 .

KRONANS FASTIGHETER A KUNGSHÖJDEN I KVARTEREN ASPLUNDEN. BERGAMOTTRÄDET. PÄRONTRÄDET OCH GÖKEN .

föefecénaj'gram för ^a/e/ss

r.T.f.r.t

J

forxfer.

PL. 7

FÖRSLAG TILL STADSPLAN FOR KVARTEREN ASPLUNDEN,BERGAMOTTRÄDET,PÄRONTRÄDET OCH GÖKEN,

*12.*o

KUNQ5-

H0LAV5-

TOK6.

U

N

O

R

R

n

A

L

A

T

"R

A

N

~ " ~ BETECKNAR MAHRANDE TOMTGRÄNSER. ——— • EVRE3LAGEA'XMRTERJGRÄAiS . 1 I ' TOMTMARK RESERVERAD råR STATSÄNDAMÅL.

T.TiT.T.T.T

i

»po.

JO0..MET —T '

KZ5I

"

HrsysöNAD

— OO.oo) H).oo

' •

GAMMAL S/GSAIAD FORE3LA6AA GATUflQ/nER. MVmRAAWE "

OA1RADEAT C/PPLATATA TILL : 5jukvårdsans£a/éer. • Tefencsfe-uefenskap/ega ansfa/éer. CD Mc/efåra cnsfctafco72.er. Cd Idrott. FS! S(ock/iot'm-7?cm6ojå'r/2.väg CZ3 RenftåMncngssfatéon. OAlJSADZLNr FÖRE SLAGJ^A TILL.: Cn Ufvcdgrx. au TeAn.. Hogrsfe. oc/j Provn.anst. O 7e/en.fV6g<s^o/anL-s <?/<?f/sår. Cn T<efe7X. uetens*?ap/cga érxsfcfc/éconer; Ce/iéKfC/cncsfefsjc/fe/JLt/s oc/> J£ano/£>2SA?a crtsc.

•

UFPIATELSE AV J*\ARKOMRÄDEN UTMED VALHAIIAVAGEN.

A/fmann par&. Bosfadsfevarfer.

/MOO

O.

lOO.

200.

300.

400.

600.

700,

800.

$00.

1000M.|

III

Ml

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

PL. 9 .

C . N I KALTRYCKtFiET, STOCKHOLM.

PL.IO

I

K A R L B E R G S O M R A B E T : KARTA ÖVER OMRÅDET EMELLAN NORRA BRUNNSVIKEN OCH ULVSUNDAS JON UTEFTER STADENS N O R M

GRANS

SVEA HOVRÄTT I GAMLA RADHUSET

LED

9. DIV.

• il *

Plan av

jordvåningen,.

Plan av <*». /o

Sessionssalar Notarier o. rum fi ledamöfer

Aktuar/e

dt

bottenvåningen. o.

to.

Plan av våningen jo.

\o.

Kffl

Plan av våningen

1 tr. upp

2 tr upp.

SO /HE.T.

Arkiv

Fiskal er

Skrivbiträden

PL.12.

GAJMLA RIKSDAGSHUSET.

Bete ek, n ing ar.Kommersekollegium. Socialstyrelsen. Statistiska

Centralbyrån.

jCagberedruo.

Xagbyrån.

rXarntnarrciUéeris arkiv. Reserver. A7asklrtisto.

eldare. Jo rotvoL n ing e rv.

BotteriK/amrtqerh.

M.

to.

5.

o.

1 irapp CL upp.

3 trappor

upp

2 trappor

Vindsvåning

en,.

upp.

50.

MET.

Statens

offentliga

utredningar

S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utkast till ä n d r a d lydelse av vissa paragrafer i k u n g l . stadgan den 22 j u n i 1920 m e d vissa föreskrifter a n g . domsagornas förvaltning. [14J

Vattenväsen.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående, omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbvrå m. m. [13J Betänkande ang. o r d n a n d e t av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15]

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

Kommunikations väsen. Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [41 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6]" Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsJrivande verkens förnyelsefonder m. m. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10] Poiiti.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e socialförsäkringens organisation. 8

Socialpolitik. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. Sveriges enskilda skogar.

[12]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. \ Utredning av vissa frågor r ö r a n d e p r i v a t l a r o v e r k e n . [1]

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom.

Försvarsväsen. Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag.

Jordbruk med binäringar.

C E N T R A L T R Y C K E R I E T,

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

S T O C K H O L M

1 9 2 5

[7J