Betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av Karolinska sjukhuset m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1930:34 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH

ÖVERARBETAT FÖRSLAG RÖRANDE

TUPPFÖRANDE AV KAROLINSKA SJUKHUSET M. M. AVGIVET AV 1930 ÅES SJtJKHUSKOMMISSIOK.

S T O C K H O L M 1 9

3 0

Statens offentliga utredningar 1930 Kronologisk förteckning 1. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande IS Distriktsvelerinärlönesakkunnigas utredning ocln förslag beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas angående åtgärder för vete- och rågmarknadens stödanställnings- och avlöningsförhållanden. Marcus. I l l jande. Beckman. 76 s. J o . s. J o . 2. Jordbruksutredningens betänkanden. 2. Betänkande 19. Utredning angående beredande av större möjlighet för angående jordbrukets kreditförhållanden. Beckman, skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga viij, 179 s. J o . skolor och skolavdelningar. Haeggström. (2), 88 s. E. 3. Skydd för äldre kulturföremål. Idun. 191 s. H . 4. Jordbruksutredningens betänkanden. 3. Betänkande 20 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslaig till lönereglering för befattningshavarevid undervisningsangående vissa åtgärder för mejerihanteringens och väsendet. Norstedt, vij, 371 s. F i . smörexportens befrämjande. Beckman, vi], 129 a. Belänkande angående granskning av för vissa sjukhus 11 pl. J o . gällande särbestämmelser. Norstedt. 97 s. S. 5. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande 22. Medicinalstyrelsens utlåtande och förslag till epizootiav partibeteckningar. Norstedt. (4), 38 s. J u . lag och enizootiförordning. Norstedt. 58 s. J o . 6. Gränsen för Sveriges territorialvatten. Av Torsten Gihl. •2:',. Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för Norstedt. 312 s. U. bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Beckman. 7. Betänkande med förslag till lotsförordning samt andra 124 s. J o . författningar och föreskrifter rörande lotsverket. Mar24. Brott emot myndighet m. m. Förberedande utkasi cus, xv, 365 s. H . till strafflag. Speciella delen. 9. Av J. C. W. Tbyién. 8. Domänverkets omfattning:, uppgifter och organisation. Lund, Berling. 312 s. J u . Tiden. 333 s. 1 karta. F i . 9. Betänkande med förslag angående ordnande av den 25. Förslag till lag om upplagshus med rätt att utfärda upplagsbevis m. m. Norstedt. 206 s. J u . lägre lantbruksundervisningen. Marcus. 727 s. J o . 10. Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad 26. Förslag till förordning angående film. Marcus. 35 s. K . användning av svenska lantbruksprodukter vid all- 27. Supplement nr 4 till Sveriges familjenamn 1920. Stat. Repr.-anst. 44 s. J u . männa inrättningar m. m. Marcus. 21 s. 8 tab. J o . till förordning angående biografer och bio11 Utkast till lagbestämmelser om befraktning. Norstedt. 28. Förslag grafföreställnins:ar m. m. Marcus. 50 s. K. 154 s. J u . 29. Betänkande med förslag till lag om handläggning av 12. Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt inskrivningsärenden m. m. Marcus, vij, 200 s. J u . behov av försvarskrafter. Beckman, vij, 325 s. F ö . 30. Normalbestämmelser för leverans och provning av 18. Utredning angående kommunalförvaltningens ordnande cement (cementbestämmelser) samt för byggnadsi städerna efter processreformens genomförande. Marverk av betong och armerad betong (betongbestftmcus. 250 s. S. melser) [tredje upplagan] jämte tilläggsbestämmelser 11. Utredning och förslag rörande praktiska bildnings[andra upplagan]. Norstedt. 44 s. K. linjer på realskolans åldersstadium. Norstedt. 327 s. E. 15 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisa- 31. Förberedande utredning angående omorganisation av landsfiskalsbefattningarna m. m. Marcus. 64 s. » . tionssakkunniga. Statistiska undersökningar samt 32. Betänkande med förslag angående omorganisation av kostnadsberäkningar. Norstedt. 402 s. S. undervisningen vid navigationsskolorna och därmed 16. Betänkanden med förslag angående skärpta kontrollsammanhängande frågor. Norstedt, vij, 140 s. H . föreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. 33. Utredning och förslag beträffande Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden. Idun. 129 s. Beckman. 199 s. S. 9 kartor. F ö . 17 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän 84. Betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av Karolinska sjukhuset m. m. Hseggström. tillhörande den civila statsförvaltningen. Norstedt. viij, 78 s. 2 situationsplaner. E . 346 s. F i .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1 9 3 0 : 3 4 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH

ÖVERARBETAT FÖRSLAG RÖRANDE

UJPPFÖRANDE AV KAROLINSKA SJUKHUSET M. M. AVGIVET AV 1930 ÅRS S J U K H U S K O M M I S S I O N .

STOCKHOLM 1930 IVAR H.EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

\ V. KH c#

TILL KONUNGEN.

Med föranledande av riksdagens skrivelse den 11 juni 1930, nr 386, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition den 14 mars 1930, nr 232, angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. uppdrog Eders

IV

Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juli 1930 åt en kommission att ej mindre upptaga n y a förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för Karolinska sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden m å t t e å sjukhuset belägga ett större antal platser än enligt det förevarande avtalsförslaget, än även verkställa en överarbetning av föreliggande förslag till byggnader för sagda sjukhus, i syfte att kostnaderna för byggnaderna m å t t e avsevärt nedbringas; och skulle nämnda förhandlingar och överarbetning — vilka kommissionen hade att slutföra i så god tid a t t på desamma g r u n d a t förslag kunde föreläggas 1931 års riksdag — verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som av riksdagen i dess n ä m n d a skrivelse framhållits. Tillika förordnade Eders Kungl. Maj:t till ordförande i berörda kommission förutvarande statsrådet, landshövdingen C. A. G. MALMROTH samt till övriga ledamöter av densamma ledamoten av riksdagens första kammare, landshövdingen S. H. KVARNZELIUS och ledamoten av riksdagens a n d r a kammare, möbelsnickaren C.*R. JANSSON i F a l u n . Med stöd av nådigt bemyndigande h a r chefen för ecklesiastikdepartementet den 21 augusti 1930 för att inom kommissionen biträda vid behandlingen av hos kommissionen förekommande frågor tillkallat dels såsom sakkunniga generalfältläkaren F. J. BATTER, professorerna vid Karolinska institutet G. HEDRÉN, C. G. A:SON FORSSELL och E. S. H. K E T samt f. d. professorn vid Tekniska högskolan E. J. LALLERSTEDT, dels ock för att tjänstgöra såsom kommissionens arkitekt arkitekten C. WESTMAN. Till sin sekreterare har kommissionen, som antagit benämningen 1930 års sjukhuskommission, utsett kanslirådet N. T. LÖWBEER. Sedermera har Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 26 september 1930 ställt 270 000 kronor av det av riksdagen till förberedande arbeten för Karolinska sjukhuset för budgetåret 1930/1931 anvisade extra reservationsanslaget å 300 000 kronor till kommissionens förfogande att på visst angivet sätt användas. Överarbetningen av förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset har utförts av arkitekten Westman i s a m r å d med professorn Lallerstedt. Därjämte h a r biträde anlitats av särskilt tillkallade personer. Dessa hava varit desamma, som b i t r ä t t vid uppgörande av 1926 års sjukhuskommissions förslag, nämligen Kaptenen E. WIBORGH för kostnadsberäkning av vägar m. m. Ingenjören W I L L I A M ANDERSSON för a n l ä g g n i n g a r n a för värme, vatten, avlopp m. m. Kaptenen E. G. WERSÄLL för köksanläggningen. Överingenjören T. HOLMGREN för elektriska anläggningar. Ingenjörsfirman LOOSTRÖM & G E L I N för byggnadsgrunder. Ingenjören E. RIGNÉR för kostnadsberäkningen för byggnader.

v Därjämte h a r kommisionen beträffande byggnadsförslagen rådfört sig med ingenjören C. H. CEDERSTRÖM. Till fullgörande av sitt genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 14 juli 1930 erhållna uppdrag får kommissionen — med a n m ä l a n att de tillkallade sakkunniga anslutit sig till det av kommissionen framlagda förslaget — härmed i underdånighet överlämna bifogade »Betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av Karolinska sjukhuset m. m.» ävensom i särskilt konvolut av arkitekten Westman u p p r ä t t a d e förslagsritningar m. m. till sjukhuset. , Stockholm den 28 november 1930. Underdånigst CARL MALMROTH. S. H. KVARNZELIUS.

C. R. JANSSON.

/

Nils

Löwbeer.

VII

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Konungen Första

kapitlet.

Sjukhusfrågans behandling vid 1930 års riksdag. Kommissionens uppdrag. Kungl. Maj:ts förslag, sid. 1. Motioner, sid. 4. Statsutskottet, sid. 6. Riksdagens skrivelse, sid. 8. Kommissionens uppdrag, sid. 13. Andra

III

kapitlet.

Förhandlingar med Stockholms stad och Stockholms län Förslag till avtal med Stockholms stad och län, sid. 15. Förhandlingar med Stockholms stad, sid. 17. Förhandlingar med Stockholms län, sid. 24.

15 Tredje kapitlet. Överarbetning av förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset A. Inledning

27 27

B. Allmän översikt över besparingsåtgärder Byggnadernas förläggning å tomten, sid. 29. Byggnadsplan, sid. 30. Byggnadshöjd, sid. 32. Företagna åtgärder för koncentration och minskning av byggnadsvolymen, sid. 35.

29 C. Redogörelse för vidtagna ändringar beträffande varje särskild byggnad. 1. Huvudkomplexet 2. Radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V jubileumsklinik) 3. Patologisk-anatomiska institutionen 4. Entrékomplexet 5. Ekonomikomplexet " 6. Begravningskapellet 7. Bostadshuset för manlig personal 8. Bostadshusen för direktör och vissa överläkare

36 3g 40 42 4g 44 47 48 48

u

48 49

- Byggnadskonstruktion och materialanvändning E. Vägar och tomtens iordningställande F. Jämförelse mellan 1928 års förslag och det nu föreliggande, med avseende å byggnadernas kubikinnehåll

49 Fjärde kapitlet. Kostnadsberäkningar

52 Femte kapitlet. Byggnadsföretagets finansiering

61 Sjätte kapitlet. Hemställan

(53

VIII Bilaga

A.

P. M. angående professor Israel Holmgrens i motion 1:341 vid 1930 års riksdag framställda anmärkningar beträffande planläggning av det röntgen diagnostiska institutet vid Karolinska sjukhuset. Av professorn GÖSTA FORSSELL

Bilaga

B.

P. M. angående av professor Israel Holmgren i motion 1:341 vid 1930 års riksdag gjorda uttalanden angående vissa byggnads- och organisationsdetaljer inom Karolinska sjukhuset. Av professorn E I N A R K E T .

FÖRSTA

KAPITLET.

Sjukhusfrågans b e h a n d l i n g vid 1930 års riksdag. K o m m i s s i o n e n s uppdrag. I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1926 års sjukhuskommis- Kungl. Maj ds sion avgivet förslag (Statens offentliga utredningar 1928: 26) avlät Kungl. förslag. Maj:t till 1930 års riksdag proposition (nr 232) angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. Enligt denna proposition skulle ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, samt n y a lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag upplåtits för berörda ändamål. Byggnadsföretaget skulle utföras i tre etapper. Med iakttagande härvid av den principen, att de institutioner och kliniker, vilkas behov av nya lokaler vore störst, i första hand borde tillgodoses, hänfördes till den första etappen följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik ävensom ett röntgendiagnostiskt institut, vidare vissa för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning samt slutligen en patologisk institution. I avseende å denna första etapp innefattade propositionen hemställan, att riksdagen måtte besluta dess utbyggande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C. Westman upprättade r i t n i n g a r och kostnadsförslag. Med den radioterapeutiska kliniken skulle enligt propositionen sammanföras cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med riktlinjer, som en av H a n s Maj:t Konungen tillsatt kommitté i betänkande av den 23 maj 1929 avgivit och som av honom godkänts, samt i enlighet med den n ä r m a r e överenskommelse, som Kungl. Maj:t kunde komma att träffa med styrelsen för Konung Gustaf V jubileumsfond och cancerföreningen. Kungl. Maj:ts förslag innebar vidare, att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skulle sammanslås med Karolinska sjukhuset sålunda, att förstnämnda sjukhus nedlades och för garnisonens sjuka inrättades särskilda avdelningar för medicinska och kirurgiska fall å Karolinska

2 sjukhuset. För ögonsjukdomar samt öron-, näs- och halssjukdomar skulle däremot garnisonens sjuka erhålla v å r d å det nya sjukhusets olika specialkliniker. Sammanlagda antalet platser å den första etappens sjukavdelningar skulle utgöra 900, v a r a v 779 allmänna platser och 121 enskilda. För garnisonsavdelningen skulle disponeras 100 av de allmänna platserna, d ä r a v 50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken samt 8 av de enskilda platserna. 50 av de till 100 beräknade allmänna platserna å den radioterapeutiska kliniken samt 7 av de enskilda platserna därstädes skulle bekostas av medel, som skulle ställas till förfogande av cancerföreningen och Konung Gustaf V jubileumsfond. Av övriga 629 allmänna vårdplatser skulle 315 avses för Stockholms stad, 110 för Stockholms län och 204 för landet i övrigt. De a l l m ä n n a vårdavdelningarna skulle envar omfatta 25 sängplatser; dock skulle en vårdavdelning å obstetriska kliniken omfatta endast 20 platser. De enskilda vårdavdelningarna varierade i storlek mellan 6—13 platser. De olika klinikerna upptogo följande platsantal å allmän vårdavdelning: medicinska och kirurgiska klinikerna v a r d e r a 1501, oftalmologiska kliniken samt öron-, näs- och halskliniken v a r d e r a 75, obstetriska kliniken 70, gynekologiska kliniken 50 och radioterapeutiska kliniken 100. H ä r t i l l kom en isoleringsavdelning om 9 platser. Såsom en ledande princip vid bestämmandet av klinikernas storlek hade gällt, att dessa icke borde omfatta större antal platser än som för bedrivande av undervisningen vore oundgängligen erforderligt. Totalkostnaden för sjukhusets utbyggande i första etappen uppskattades i propositionen till 24 078 509 kronor. I detta belopp ingingo ej vissa bidrag, som cancerföreningen och jubileumsfonden utfäst sig att lämna till jubileumsklinikens uppförande m. m., samt ej heller kostnaderna för uppförande av tre bostadshus för klinikchefer, vilka kostnader voro avsedda att helt gäldas med lån samt förräntas och amorteras av influtna hyresmedel. Av nämnda belopp, 24 078 509 kronor, beräknades 5 588 264 kronor direkt betingade av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter samt av merutgifterna för Norrbackatomtens iordningställande. Sistsagda summa ansågs vid beräkning av kostnaden per vårdplats böra frånräknas totalkostnaden, enär eljest icke en med platskostnaden å sjukhus i allmänhet jämförbar siffra erhölles. Efter avdrag av 5 588 264 kronor från totalkostnaden, 24 078 509 kronor, återstod ett belopp av 18 490 245 kronor. Om denna summa fördelades lika å var och en av de första etappens 843 vårdplatser 2 , erhölles en platskostnad av 21934 kronor. 1

Utom de 50 sängarna å garnisonsavdelningen. De av cancerföreningen och jubileumsfonden bekostade 57 platserna äro härvid frånräknade. 2

3 Till kostnaden för sjukhusets uppförande skulle staten, Stockholms stad och Stockholms län bidraga, v a r j ä m t e medel för byggande av de enskilda platserna skulle anskaffas genom upplåning. Staden och länet skulle dock icke på grund av sina bidrag erhålla någon del i äganderätt till byggnader eller tomt. Vad a n g å r Stockholms stads och Stockholms läns delaktighet i sjukhuset, hade träffats preliminärt avtal, enligt vilket av sjukhusets vårdplatser, på s ä t t förut nämnts, 315 skulle avses för sjuka från staden och 110 för sjuka från länet. F ö r varje vårdplats skulle staden erlägga 18 000 kronor och länet 17 000 kronor. Dessa belopp skulle anses täcka byggnadskostnader och tomtavgift. För platsernas u t r u s t n i n g skulle särskild ersättning utgå. Stadens bidrag till byggnadskostnaderna skulle alltså utgöra 5 670 000 kronor och länets 1870 000 kronor eller tillhopa 7 540 000 kronor. Dessa bidrag skulle gäldas på det sättet, att staden och landstinget upplånade och till staten utlånade de erforderliga beloppen, vilka staden och landstinget därefter skulle hava att amortera. De årliga annuiteterna skulle fördelas på vederbörandes v å r d d a g a r i form av s. k. platskostnadsavgift, som under förutsättning av 40-årigt, 4 % procents amorteringslån skulle per säng och dag utgöra för staden 2 kronor 68 öre och för landstinget 2 kronor 53 öre. Genom lån skulle för de enskilda vårdplatserna anskaffas 2 325 004 kronor att förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Återstående beloppet, 14 213 505 kronor, skulle bestridas medelst statsanslag. Kostnaderna för sjukhusets u t r u s t n i n g beräknades till omkring 3 600 000 kronor, som skulle fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden. Vad kostnaderna för sjukhusets drift beträffar, skulle dessa i första rummet bestridas av inflytande vårdavgifter. För Stockholms stad och län skulle därvid enligt det träffade preliminära avtalet gälla, att, i den mån vårdkostnaderna icke kunde täckas genom patienternas egna legosängsavgifter, staden respektive länet skulle erlägga vad som belöpte å antalet vårddagar för stadens och länets sjuka; dock att dagskostnaden ej finge överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaden för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. I fråga om de 204 för patienter från riket i övrigt avsedda platserna skulle vederbörande patienter själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften; dock att för patienter, som insjuknat i Stockholm eller i Stockholms län eller som remitterats till Karolinska sjukhuset, hemlandstinget skulle lämna vårdbidrag om 2 kronor 50 öre; återstoden av legosängsavgiften skulle gäldas av patienten själv. Den del av kostnaderna för sjukhusets drift, som icke täcktes på ovan angivet sätt, skulle bestridas genom statsbidrag. Detta uppskattades till omkring 560 000 kronor per år. I den kungl. propositionen hemställdes, att överenskommelse rörande

4 samarbetet för sjukhusets uppförande och drift måtte få träffas mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet med de i propositionen förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser. Vidare begärdes godkännande av de föreslagna principerna för byggnadsföretagets finansiering samt bemyndigande att vidtaga åtgärder för Norrbackaområdets ianspråktagande, för markutbyte och tomtreglering. För ifrågavarande byggnadsarbeten i första etappen begärdes anvisande av ett e x t r a reservationsanslag av 14 213 505 kronor, v a r a v 300 000 kronor för budgetåret 1930/1931 att användas till förberedande arbeten, uppgörande av definitiva ritningar m. m. Av sistnämnda belopp avsågos högst 30 000 kronor till förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt, åt vilken enligt propositionen tomt skulle upplåtas å Norrbackaområdet. I anledning av Kungl. Maj:ts proposition väcktes inom riksdagen t r e motioner, i vilka av olika skäl yrkades, att förslaget icke m å t t e av riksdagen godtagas. E n kort redogörelse för huvudinnehållet i motionerna torde här v a r a på sin plats. I motionen nr 333 i första k a m m a r e n hemställde herrar OLOF OLSSON och K. G. WESTMAN, att riksdagen, med förklarande att den icke funne sig beredd att nu taga slutgiltig ställning till det föreliggande förslaget, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att skyndsam utredning verkställdes, h u r u v i d a och under vilka villkor överenskommelse m å t t e kunma träffas med Stockholms stad om förläggande av den kliniska undervisningen inom Karolinska institutet till stadens sjukvårdsinrättningar, och a t t denna utredning och d ä r a v föranledda förslag förelades riksdagen till omprövning antingen tillsammans med det föreliggande förslaget eller, d ä r e s t utredningen skulle visa, att den i motionen förordade lösningen bleve för statsverket förmånligare, ensamt, samt att de teoretiska institutionernas byggnadsfråga m å t t e så utredas, a t t riksdagen kunde bilda sig en menimg såväl om denna frågas samband med det kliniska sjukhuset som ock oan de anslagskrav, vilka under den n ä r m a s t e tiden för nämnda institutioner vore att förvänta från Karolinska institutet. H e r r a r O. CARLSTRÖM och A. PEHRSSON i Bramstorp yrkade i motionen n r 520 i a n d r a kammaren, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts p r o position, m å t t e hos Kungl. Maj :t hemställa om förnyad utredning r ö r a n d e det Karolinska sjukhuset. Den förnyade utredningen borde särskilt beakta nödvändigheten att åstadkomma besparingar för statens del genojm a) ett b ä t t r e samarbete med Stockholms stad, varvid med h ä n s y n till detita samarbete särskilt borde undersökas möjligheterna att vid stadens sjukhus helt eller delvis på ett tillfredsställande sätt ordna den medicinska undervisningen t. ex. i huvudsaklig överensstämmelse med de principe3i\ som tillämpades vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, sannt b) nedbringandet av själva byggnadskostnaderna eventuellt genom t i l l -

lämpandet av andra och billigare principer för planläggningen än de, på vilka det föreliggande förslaget byggde, för de nyanläggningar, vilka slutligen visade sig erforderliga. Slutligen hemställde herr I. HOLMGREN i motionen nr 341 i första kammaren, att riksdagen, under uttalande att det föreliggande förslaget till kliniskt sjukhus icke kunnat godtagas, ville besluta hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt framläggande av nytt förslag till sådant sjukhus med beaktande av de synpunkter och önskemål, som i motionen framhållits för vinnande av en mera ändamålsenlig och ekonomisk planläggning av byggnader och organisation. Såsom jämväl framgår av de ovan refererade yrkandena inriktade sig kritiken mot Kungl. Maj:ts förslag väsentligen på samma punkter i båda de förstnämnda motionerna. Kungl. Maj:ts förslag ansågs alltför dyrbart för statsverket. De höga kostnaderna hade enligt motionärernas mening föranletts av att i förslaget tillbörligt beaktande ej ägnats av riksdagen förut givna direktiv, vilka dels pekat på önskvärdheten av begränsningar av klinikutrymmen och lokaler för laboratorier och andra för vetenskapliga undersökningar avsedda utrymmen, dels ock tagit sikte på ett samarbete mellan staten och Stockholms stad enligt det s. k. Malmöhuslänssystemet, d. v. s. i stort sett enligt principen, att staten allenast svarade för undervisningskostnaderna, under det att kommunen vore sjukhusföretagare och alltså påtoge sig själva sjukvårdskostnaderna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag finge staten bära för stor anpart av kostnadssumman. Det vore enligt motionärernas mening sannolikt, att den medicinska undervisningen vid Karolinska institutet kunde handhavas på ett tillfredsställande sätt, om den förlades till stadens sjukvårdsinrättningar. I varje fall hade närmare utredning härom bort förebringas. Genom ett samarbete med staden på sådant sätt skulle förslaget bliva för staten billigare, och dessutom skulle härigenom trygghet vinnas för att städse ett tillräckligt och fullgott sjukmaterial stode till undervisningens förfogande. I sistnämnda avseende lämnade Kungl. Maj:ts förslag ingen säkerhet, då enligt detta endast ett relativt ringa antal platser komme att upptagas av staden och länet. Med undervisningens förläggande till stadens sjukhus måste visserligen kravet på ett sammanförande till en plats av alla Karolinska institutets inrättningar uppgivas, men nödvändigheten eller fördelarna av enhetstankens förverkligande hade icke blivit påvisade. Behovet av ett rikssjukhus kunde med rätta ifrågasättas, sedan länssjukvården genom centrallasarettens inrättande nått en mycket hög ståndpunkt. Man kunde i själva verket befara, att tillkomsten av Karolinska sjukhuset kunde inverka hämmande på centrallasarettens utveckling. Slutligen framhölls, att all utredning saknades rörande de följande byggnadsetapperna och kostnaderna för dessa. I herrar Olssons och Westmans motion påpekades särskilt, att ingen klarhet förelåge i fråga om de teoretiska

6 institutionernas byggnadsbehov och huru snart man hade att förvänta krav från deras sida på förbättrade lokaler. Herr Holmgren åter utgick vid sin kritik av Kungl. Maj:ts förslag väsentligen från byggnadsekonomiska och sjukhusorganisatoriska synpunkter. I särskilda bilagor till detta betänkande äro de viktigare av hans anmärkningar mera ingående behandlade. Här må endast erinras om att även enligt herr Holmgrens mening det nya sjukhusförslaget vore för dyrbart. Han framhöll dock, att Karolinska sjukhuset till följd av sin egenskap av undervisningssjukhus alltid måste ställa sig dyrare än våra vanliga kommunala sjukhus och länslasarett, varför man icke finge hava överdrivet stora förväntningar om vad som kunde göras för att nedbringa kostnaderna. Herr Holmgren riktade härefter erinringar mot olika delar av förslaget, vilka han ansåg hava onödigt fördyrat detsamma eller brista i ändamålsenlighet. Främst drabbade hans erinringar den röntgendiagnostiska avdelningen, som han fann alltför stort tilltagen. Även organisationen av den radioterapeutiska kliniken hade enligt hans mening gjorts obehövligt dyrbar i såväl anläggning som drift. Med avseende å sjukhusförslaget i övrigt hade vid planerandet av sjukavdelningarna misshushållats med utrymmet. Sköterskornas bostäder borde både av ekonomiska och andra skäl hava placerats i ett särskilt bostadshus. Antalet sängplatser å sjukavdelningarna borde kunna något utökas, varigenom en väsentlig besparing kunde göras. Ur ändamålsenlighetens synpunkt vore åtskilligt att anmärka mot förslaget. Det vore sålunda mycket tvivelaktigt, om det kunde vara lämpligt att inkorporera fyra garnisonssjukavdelningar med den medicinska och kirurgiska kliniken och giva dem en delvis militär organisation. Placeringen av sjukhusets polikliniker vore otillfredsställande, i det poliklinikerna genom sin belägenhet i centrum av sjukhusanläggningen saknade varje möjlighet till utveckling. Även vid de särskilda poliklinikernas utformning funnes påtagliga brister av olika slag. Inom Karolinska institutets lärarkollegium hade också meningarna om förslaget ej varit så enhälliga, som synts framgå av kollegiets yttrande. Missnöje hade försports från flera håll, men detta hade ej kommit till synes i yttrandet. Lärarkollegiet hade aldrig haft tillfälle att se förslaget, förrän det erhållits på remiss från Kungl. Maj:t. Då allvarliga anmärkningar mot förslaget på detta stadium måste vara liktydigt med ett allvarligt hot mot dess liv, hade man föredragit att tiga. Inom statsutskottet (utlåtande nr 197) delade man sig vid ärendets behandling på två linjer. Majoriteten ansåg Kungl. Maj:ts förslag böra godtagas utom vad angick dels själva byggnadsförslaget, vilket befanns vara i behov av överarbetning i syfte att nedbringa kostnaderna och eventuellt även öka förslagets ändamålsenlighet, dels ock samarbetet med Stockholms stad, i vilket avseende förnyad utredning påkallades för att

om möjligt söka intressera staden för att övertaga ett större antal platser på det nya sjukhuset än enligt Kungl. Maj:ts förslag. I överensstämmelse med denna ståndpunkt ansåg majoriteten, att riksdagen icke borde för det dåvarande fatta beslut i ämnet, såvitt anginge omfattningen av första etappens byggnader och den radioterapeutiska klinikens ställning, överenskommelserna med Stockholms stad och län samt byggnadsföretagets finansiering, samt föreslog, att riksdagen allenast måtte besluta, att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å Norrbackaområdet, att garnisonssjukhuset skulle sammanslås med detta nya sjukhus, att åtgärder skulle vidtagas för Norrbackaområdets ianspråktagande, att till förberedande arbeten för Karolinska sjukhuset anvisa det av Kungl. Maj:t för budgetåret 1930/1931 äskade beloppet, samt att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om dels framläggande för 1931 års riksdag av en överarbetning av byggnadsförslaget, dels ock upptagande av nya förhandlingar med Stockholms stad i ovan angivet syfte samt framläggande för 1931 års riksdag av det förslag, vartill berörda förhandlingar kunde giva anledning. Minoriteten inom statsutskottet — frånsett en ledamot, som avgav blank reservation — ställde sig i stort sett på motionärernas ståndpunkt. Den ansåg nödvändigt att, innan riksdagen toge definitiv ståndpunkt till frågan om ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm, en undersökning komme till stånd rörande möjligheterna till ett samarbete med Stockholms stad efter andra, ur det allmännas synpunkt gynnsammare linjer än Kungl. Majrts förslag erbjöde. Två utvägar för ett sådant samarbete angåvos såsom förtjänta att närmare övervägas. Den ena vore, att den kliniska undervisningen vid institutet även hädanefter fastän under bättre förhållanden med avseende å utrymmen och utrustning inrymdes vid någon av stadens nuvarande eller blivande sjukvårdsinrättningar. Den andra utvägen vore, att staden, som umginges med planer på en omläggning av sitt sjukhusväsende, helt eller delvis nedlade verksamheten vid något av sina nuvarande sjukhus t. ex. Sabbatsberg samt förflyttade denna verksamhet till Norrbackaområdet antingen så, att staden där ställde sig som sjukhusföretagare, eller så, att staden övertoge ett större antal sjuksängar än i Kungl. Maj:ts förslag avsetts. Om till äventyrs en lösning av frågan på någondera av dessa vägar mötte oöverstigliga hinder, syntes den i Kungl. Maj:ts förslag anvisade utvägen böra tagas under övervägande. Men detta förslag kunde dock icke oförändrat vinna godkännande. De mot själva byggnadsförslaget riktade anmärkningarna syntes väl befogade i så måtto, att förslaget syntes i och för sig alltför dyrbart. Vidare saknades varje utredning eller ens approximativ beräkning rörande andra och tredje byggnadsetappernas kostnader, liksom rörande de teoretiska institutionernas lokalbehov. Minoriteten fann därför, att under alla förhål-

8 landen det föreliggande byggnadsförslaget borde undergå en omarbetning, i syfte att kostnaderna för de n y a byggnaderna m å t t e nedbringas och dessa eventuellt göras mera ändamålsenliga. Såväl berörda överarbetning som den förnyade undersökningen rörande samarbete med Stockholms stad borde bedrivas med den största skyndsamhet, så att ett avgörande icke onödigtvis uppehölles. Om möjligt borde den nya utredningens resultat föreligga till 1931 å r s riksdag. I överensstämmelse h ä r m e d föreslogs skrivelse till Kungl. Maj:t. Riksdagens Vad statsutskottets majoritet föreslagit blev riksdagens beslut. I skriskrivelse. velse den 11 j u n i 1930, n r 386, anmälde nämligen riksdagen, att riksdagen dels beslutat 1) att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för Karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet upplåtits; 2) att det n u v a r a n d e garnisonssjukhuset i Stockholm skulle sammanslås med Karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de allm ä n n a grunder, som av chefen för försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 förordats; samt 3) att de av chefen för ecklesiastikdepartementet i samma statsrådsprotokoll omförmälda å t g ä r d e r n a för Norrbackaområdets ianspråktagande för m a r k u t b y t e och för reglering av tomtgränsen skulle vidtagas; dels ock till förberedande arbeten för Karolinska sjukhuset anvisat för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 300 000 kronor, av vilket belopp högst 30 000 kronor finge disponeras för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet. H ä r j ä m t e anhöll riksdagen i samma skrivelse, att Kungl. Maj:t täcktes dels låta verkställa och till 1931 års riksdag framlägga en överarbetning av föreliggande förslag till byggnader för Karolinska sjukhuset, i syfte a t t kostnaderna för b y g g n a d e r n a måtte avsevärt nedbringas, dels ock låta u p p t a g a n y a förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för sjukhusets uppförande och drift, i syfte a t t staden m å t t e å sjukhuset belägga ett större a n t a l platser än enligt det n u förevarande avtalsförslaget samt för 1931 å r s riksdag framlägga det förslag, vartill dessa förhandlingar kunde giva anledning. Eiksdagens motivering för sitt beslut, vilken motivering helt sammanfaller med utskottsmajoritetens, skall här in extenso återgivas. Riksdagen anförde: I föreliggande ärende synes vara ostridigt, att Karolinska institutet, landets största medicinska undervisningsanstalt, är i trängande behov av bättre, rymligare och mera modernt inrättade och utrustade lokaler för att kunna meddela en fullgod läkarutbildning. Häremot har, såvitt riksdagen kunnat finna, icke gjorts några invändningar av beskaffenhet att kunna till-

9 mätas betydelse. Detta behov har av riksdagen själv erkänts genom dess uttalanden och beslut om förberedande åtgärder i ämnet vid 1926 och 1927 årens riksdagar. Sålunda fann 1926 års riksdag en »skyndsam utredning» om ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola »synnerligen önsklig», och 1927 års riksdag upplät tomt för ändamålet. Även i fråga om sättet, varpå förbättrade undervisningslokaler borde beredas, kan riksdagen i visst avseende redan sägas hava tagit ställning. Såväl från institutets sida som ock av de sakkunnigkommissioner, som handhaft frågans utredning, har med styrka hävdats den s. k. enhetstanken, d. v. s. önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka Karolinska institutet för sin verksamhet är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande anläggning. Till denna tanke torde riksdagen få anses hava givit sin anslutning, då riksdagen år 1927 beslöt att »till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för Karolinska institutet» upplåta det s. k. Norrbackaområdet. Det är vid sådant förhållande naturligt, att de sedermera vidtagna både långvariga, mödosamma och ganska dyrbara utredningarna inriktat sig på enhetstankens förverkligande. Riksdagen, som nu har att taga ställning till det föreliggande förslaget till frågans definitiva lösning, har, med avseende å behovet av förbättrade lokalförhållanden för Karolinska institutet och dess kliniker samt åstadkommandet av dylika genom de olika avdelningarnas sammanförande till ett helt, icke av den förebragta utredningen funnit anledning frångå den ståndpunkt, riksdagen sålunda tidigare härutinnan intagit. Fastmera har riksdagen, av vad som i berörda hänseenden ytterligare förekommit, stärkts i sin uppfattning om det synnerligen berättigade i kravet på drägligare yttre arbetsförhållanden för ifrågavarande medicinska högskola, och att en lösning av frågan bör ske efter enhetstankens princip. Vad särskilt sistnämnda spörsmål angår, har i motionen 11:520 och även i motionen 1:333 dess berättigande eller nödvändighet dragits i tvivelsmål. Häremot stå enhälliga uttalanden av Karolinska institutets lärarkollegium vid upprepade tillfällen sedan mer än tio år tillbaka och av ett flertal offentliga utredningskommissioner, andra sakkunniga myndigheter onämnda. Riksdagen vill särskilt hänvisa till den klargörande framställning av enhetstankens betydelse, som givits av lärarkollegiet i dess senaste yttrande i frågan och som finnes återgivet å sid. 30—31 i den kungl. propositionen. Då det göres gällande, att denna fråga icke är tillräckligt utredd, kan därför riksdagen ej finna, att denna mening är riktig. Olägenheterna av den nuvarande splittringen såväl som det av läkarvetenskapens utveckling betingade behovet av ett även lokalt samband mellan de olika institutionerna och klinikerna synas riksdagen tvärtom på ett auktoritativt sätt klarlagda. I jämförelse härmed måste ett blott och bart påstående i motsatt riktning, utan närmare motivering och utan stöd från sakkunnigt håll, väga lätt. Då riksdagen från nu angivna utgångspunkt går att granska det föreliggande förslaget mera i detalj och de mot detsamma framställda invändningarna, vill riksdagen ytterligare betona, att riksdagen finner de skäl, som anförts för ett omedelbart avgörande av Karolinska institutets byggnadsfråga, så starka, att riksdagen anser ett vidare undanskjutande av denna fråga icke vara försvarligt under annan förutsättning, än att någon sådan utväg anvisas, vilken klart och otvetydigt innebär ur statens synpunkt bestämda fördelar framför Eders Kungl. Maj:ts förslag.

10 Mot förslaget har framför allt anmärkts, att detsamma icke tillräckligt tager sikte på möjligheterna att genom samarbete med Stockholms stad lösa lokalfrågan i syfte att dels vinna en kostnadsbesparing för statsverket, dels ock erhålla bättre garantier för ständig tillgång till ett fullgott sjukmaterial för undervisningen. I avseende härå har man särskilt erinrat om 1926 års riksdags uttalande, att vid en utredning rörande överenskommelse med Stockholms stad borde tagas i betraktande, huruvida icke i tillämpliga delar det s. k. Malmöhuslänssystemet kunde tjäna till ledning, samt velat göra gällande, att vederbörande på denna punkt icke ställt sig riksdagens anvisningar till efterrättelse. Riksdagen vill då först med några ord beröra innebörden av detta system. Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten allenast bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i den kungl. propositionen angives, har staten delvis bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts till hälften av staten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare år lämnat bidrag till driftskostnaderna för de vårdplatser, som upptagas av utomlänspatienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna dagskostnad, som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna för legosängsavgifterna för 20 procent av underhållsdagarna vid barnbördsavdelningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes — yttrar departementschefen — vara den, att staten bestrider byggnads- och underhållskostnaderna för de särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar, som betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter, samt täcker sjukhusägarens kostnader för de vårdplatser, som äro behövliga för undervisningen men ej krävas för sjukvårdsområdets eget behov. Riksdagen vill icke förneka, att en lösning av förevarande byggnadsfråga efter nu angivna linjer sannolikt skulle hava ställt sig ur statens synpunkt ekonomiskt fördelaktigare. Men riksdagen har icke kunnat finna ådagalagt, att denna väg är framkomlig utan enhetstankens uppgivande. Riksdagen har undersökt de möjligheter, som kunna tänkas erbjuda sig att till någon av stadens hittillsvarande sjukvårdsanstalter förlägga de institutioner och kliniker, som för Karolinska institutets verksamhet äro erforderliga, och enligt den uppfattning, vartill riksdagen kommit vid dessa överväganden, står någon tomt, där alla dessa inrättningar med möjlighet till framtida utvidgning skulle kunna inrymmas, icke till buds. De under den offentliga diskussionen i sådant hänseende framkastade förslagen synas riksdagen icke vara av den beskaffenhet, att de kunna anses förtjänta av ett närmare övervägande och alltså utgöra tillräcklig anledning till ett uppskov med frågans avgörandle. Riksdagen vill tillägga, att även om man frånginge enhetsprincipen så tall vida, att Karolinska institutets teoretiska institutioner förlades till annan plats än klinikerna, riksdagen håller före, att det skulle möta stora svårigheter att å någon av stadens för sjukhusinrättningar avsedda tomter finna tillräckligt utrymme för institutets kliniker och därmed sammanhörande anstalter. Med avseende å att 1926 års sjukhuskommission i sitt betänkande icke nä.rmare dryftat utvägen till en överenskommelse enligt Malmöhuslänslinjen torde även böra beaktas, att då kommissionen hade att taga slutgiltig ståndpunkt till frågan, 1926 års riksdags uttalande, som utgick från sjukhusbyg/gnadssakkunnigas förslag av år 1925, efterföljts av 1927 års riksdags besliut om upplåtande av det staten tillhöriga Norrbackaområdet, varigenom spör-s-

11 målet i så måtto kom i ett annat läge än förut, att kommissionen hade skäl att taga för givet, att frågan skulle lösas enligt enhetsprincipen och med staten såsom sjukhusföretagare. Kommissionen synes vid sådant förhållande knappast haft anledning att framlägga utredning rörande Malmöhuslänslinjen, då denna väl icke kan tänkas tillämpad under annan förutsättning, än att kommunen är tomt- och alltså också sjukhusägare. En ytterligare omständighet, som synes utesluta möjligheten av någon annan än staten såsom sjukhusföretagare i detta fall, är garnisonssjukvårdsfrågan. Enligt riksdagens mening tala starka skäl för ett nedläggande av det nuvarande garnisonssjukhuset, vilket numera icke kan erhålla full beläggning med militära patienter. Att ersätta detta sjukhus med ett nytt särskilt militärsjukhus synes av ekonomiska och andra skäl ej lämpligt. Under sådana förhållanden synes det riksdagen vara en lycklig lösning av detta sjukvårdsproblem att samordna den militära sjukvården i Stockholm med det nya kliniska sjukhuset, som därvid får en del av sitt platsbehov fyllt. De invändningar mot en sådan organisation, som gjorts från vissa militära myndigheter, förefalla riksdagen icke vara bärande. Och det militära sjukvårdsmaterialets användbarhet för kliniskt ändamål har vitsordats av den medicinska sakkunskapen. Om man alltså i likhet med riksdagen utgår från att den föreslagna omorganisationen bör komma till stånd, synes det riksdagen uteslutet, att en dylik samorganisation skulle kunna inordnas i det kommunala sjukhusväsendet på ett sådant sätt, att såväl statens, d. v. s. de speciellt militära och undervisningens, som ock samtidigt kommunens intressen kunde i tillbörlig grad tillgodoses. Vad angår invändningen att sjukmaterialet å det föreslagna sjukhuset ej skulle kunna förväntas bliva fullgott för undervisningen eller ej tillräckligt genom att anläggningen ej väsentligen byggde på det egna sjukvårdsområdets behov, synes riksdagen dessa farhågor ogrundade. Bebyggelsen i de trakter, där sjukhuset skulle hava sin plats, är synnerligen livlig och visar en stark tendens till ökning. Samtidigt växer det allmänna sjukvårdsbehovet i landet med stor hastighet. Av sistnämnda anledning synes det riksdagen ej heller befogat att i tillkomsten av det nya kliniska sjukhuset se ett hinder för utvecklingen av landsbygdens centrallasarett. Bägge organisationsformerna komma otvivelaktigt att hava sitt fulla existensberättigande och på erforderligt sätt komplettera varandra. I fråga om det förslag till avtal med staden och länet, som av Eders Kungl. Maj:t framlagts och till vilket staden anslutit sig, synes det riksdagen obestridligt att, såsom ock av departementschefen framhålles, detta avtal är för staten ekonomiskt fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas tidigare förslag. Enligt sistnämnda förslag torde stadens bidrag kunna uppskattas till omkring 15 300 kronor per säng; enligt nu föreliggande förslag är det 18 000 kronor. Enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag skulle staden svara allenast för halva skillnaden mellan dagskostnaden (med frånräknande av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften; enligt det nu framlagda förslaget kommer på staden hela denna skillnad. Jämväl i övrigt synes det nuvarande avtalsförslagets bestämmelser vara sådana, att man kan säga, att staden genom att godtaga desamma lagt i dagen sitt intresse för att icke genom överdrivna anspråk förhindra frågans avgörande. Man torde alltså med fog kunna göra gällande, att sistnämnda förslag fyller den av 1926 års riksdag uppställda fordran på ett avtal, som väsentligt bättre tillgodosåge statens intressen än sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag.

12 Vad riksdagen nu senast anfört innebär emellertid icke, att riksdagen aiser det föreliggande avtalsförslaget utan vidare böra godtagas. Härtill återkommer riksdagen i det följande. I kritiken mot Eders Kungl. Maj :ts föreliggande förslag rörande det s. k. Karolinska sjukhuset har även framförts den anmärkningen, att varje itredning saknades rörande de teoretiska institutionernas byggnadsbehov cch kostnaderna för beredande åt dem av nya lokaler. I anledning härav vill riksdagen framhålla, att det här gäller ett synnerligen omfattande byggnadsföretag, vilket man tänkt sig genomfört i tre olika etapper. Under hela den tid, utredningen i ämnet pågått — mera än 10 år — har det aldrig varit frå?a om annat än att i första hand tillgodose klinikernas byggnadsbehov, och häremot har varken från Karolinska institutets, Eders Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida framförts någon erinran. Även institutets teoretiska professorer hava enhälligt ställt sig på denna ståndpunkt. Det ligger i sakens natur, att fullständiga nybyggnader för de teoretiska institutionerna komma att kräva ganska avsevärda kostnader. Men att redan nu uppgöra beräkningar för ett byggnadsföretag, som ligger så långt i framtiden som detta, torde vara sliäligen meningslöst. Då de, som vid institutet bära ansvaret för den teoretiska utbildningen, samfällt förordat frågans lösning på föreslaget sätt, måste det förutsättas, att de också gjort klart för sig, att de teoretiska institutionerna tills vidare kunna hjälpa sig fram utan omfattande nybyggnader. Riksdagen kan därför icke tillmäta ovanberörda invändning någon större betydelse. Riksdagen anser sig härmed hava bemött de väsentligaste av de invändningar, som framställts mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, utom vad angår själva byggnadsförslaget, sådant det föreligger i de av arkitekten C. Westman upprättade ritningarna med kostnadsförslag, ävensom avtalsförslagets innehåll i och för sig. I fråga om byggnadsförslaget må erinras, att den av sjukhuskommissionen beräknade kostnadssumman utgör 24 339 077 kronor och att departementschefen genom uteslutning av den djurexperimentella avdelningen och emanationslaboratoriet kunnat minska detta belopp till 24 078 509 kronor. I sistnämnda summa ingå ej cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag samt ej heller kostnaderna för vissa klinikchefers bostadshus, vilka sistnämnda kostnader äro avsedda att helt bestridas genom lån, som skulle förräntas och amorteras av inflytande hyresmedel. Mot byggnadsförslaget hava särskilt i motionen 1:341 riktats åtskilliga anmärkningar, och i motionen har påkallats uppskov med frågans avgörande, för att nytt förslag i detta avseende må kunna föreläggas riksdagen till nedbringande av kostnaderna och vinnande av en mera ändamålsenlig planläggning av byggnaderna. Riksdagen kan visserligen icke i allo dela de i berörda motion framförda synpunkterna — sålunda synes den i motionen mot den radioterapeutiska kliniken riktade kritiken icke befogad, om hänsyn tages till utvecklingen på detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna del av sjukhusanläggningen så, att den motsvarar behovet för en avsevärd tid framåt — men i övrigt torde åtskilligt av vad i motionen anförts vara värt beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas. Även riksdagen har den uppfattningen, att kostnadssumman är hög, och håller före, att man med god vilja skall lyckas väsentligt nedbringa densamma. Riksdagen kan emellertid icke finna nödvändigt, att av denna anledning ett positivt avgörande i frågan uppskjutes. Enligt vad riksdagen förvissat sig om, äro de

13 nu äskade 300 000 kronorna väsentligen avsedda för sådana förberedande arbeten — planering av tomten, väg- och ledningsarbeten m. m. — som kunna komma till utförande, oavsett hur det slutgiltiga byggnadsförslaget kommer att te sig. Riksdagen anser därför, att ett avgörande av frågan nu kan ske, oberoende av själva byggnadsförslaget. I avseende å detta vill riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t låter verkställa en överarbetning av nämnda förslag, i syfte att kostnaderna för byggnaderna må väsentligt nedbringas. En dylik revision får givetvis icke leda till ett eftersättande av ändamålsenligheten; tvärtom är det angeläget att därvid även undersöka, om ej vissa ändringar möjligen kunna anses påkallade för att göra anläggningen bättre lämpad för sitt ändamål. Berörda överarbetning torde med hänsyn till sakens brådskande beskaffenhet böra föreläggas 1931 års riksdag. Till frågan, huruvida det framlagda förslaget till avtal mellan staten och Stockholms stad respektive län är sådant, att det nu bör av riksdagen godkännas, har riksdagen ännu icke tagit ståndpunkt. Enligt riksdagens mening hade det ur statens synpunkt varit önskvärt, att staden å det nya sjukhuset tagit i anspråk vårdplatser i avsevärt större utsträckning än som skett. Härigenom skulle nämligen för staten kostnaderna för sjukhusanläggningen och dess drift givetvis kommit att ställa sig billigare. Under de hittills med staden förda förhandlingarna har visserligen från stadens sida framhållits, att staden icke har något egentligt intresse av Norrbackasjukhuset såsom förläggningsplats för en del av sin sjukvård. Men riksdagen kan icke frigöra sig från tanken, att nya överväganden av denna sak möjligen skulle kunna, giva ett annat resultat. Staden står veterligen för närvarande inför nödvändigheten att på flera av sina sjukvårdsinrättningar, bl. a. det Norrbackaområdet relativt närbelägna Sabbatsberg, företaga omfattande ny- och ombyggnader. Enligt riksdagens tanke borde det icke vara uteslutet, att staden vid nya förhandlingar kunde finna med sin fördel förenligt att i samband med inskränkning av sin sjukvårdsverksamhet på en eller annan av sina nuvarande sjukvårdsinrättningar belägga ett större antal platser på det blivande kliniska sjukhuset å Norrbackaområdet. Med hänsyn till vad nu anförts, synes det riksdagen, att då i allt fall en överarbetning av byggnadsförslaget av riksdagen förutsatts, jämsides med denna överarbetning nya underhandlingar i ämnet lämpligen borde upptagas med staden, så att bägge dessa frågor kunde samtidigt på nytt föreläggas 1931 års riksdag. Vid sådant förhållande torde det icke vara tillrådligt, att riksdagen nu fastslår omfattningen av första etappens utbyggnader utan lärer härmed böra anstå till nästkommande riksdag, då detta spörsmål uppenbarligen måste bedömas med hänsyn tagen till resultatet av de nya förhandlingarna med staden. Detsamma gäller naturligtvis även frågorna om byggnadsföretagets finansiering och beviljandet av för anläggningen erforderligt totalbelopp. Däremot torde vad riksdagen nu beslutat icke utgöra hinder för ett godkännande vid denna riksdag av Eders Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, vilket riksdagen anser sig böra bifalla. P å grund av detta riksdagens beslut uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juli 1930 åt kommissionen att ej mindre upptaga nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för Karolinska sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset belägga ett större

14 antal platser än enligt det förut omtalade avtalsförslaget, än även verkställa en överarbetning av föreliggande förslag till byggnader för sagda sjukhus, i syfte att kostnaderna för byggnaderna måtte avsevärt nedbringas. Nämnda förhandlingar och överarbetning — vilka kommissionen hade att slutföra i så god tid, att på desamma grundat förslag måtte kunna föreläggas 1931 års riksdag — skulle verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som av riksdagen i dess ovan berörda skrivelse framhållits.

ANDRA

KAPITLET.

Förhandlingar med Stockholms stad och Stockholms län. D e n ö v e r e n s k o m m e l s e m e d r e p r e s e n t a n t e r för S t o c k h o l m s s t a d och l ä n , Förslag till s o m p r e l i m i n ä r t t r ä f f a t s a v 1926 å r s s j u k h u s k o m m i s s i o n och som, b o r t s e t t avtal med f r å n e r i n r i n g a r p å v i s s a p u n k t e r , g o d k ä n t s a v s t a d e n s och l ä n e t s m y n d i g - Stockholms stad och län. h e t e r , h a d e m e d de j ä m k n i n g a r , v i l k a f ö r o r d a d e s i p r o p o s i t i o n e n t i l l 1930 å r s r i k s d a g , följande lydelse: 1. D e t n y a s j u k h u s e t u p p f ö r e s g e n o m s t a t e n s försorg och a n s l u t e s s å s o m en r e n s t a t s i n s t i t u t i o n till K a r o l i n s k a i n s t i t u t e t . 2. S j u k h u s e t s drift ombesörjes a v en särskild direktion, bestående a v sju l e d a m ö t e r , a v v i l k a K u n g l . M a j : t u t s e r två, d ä r a v en såsom o r d f ö r a n d e , K a r o l i n s k a i n s t i t u t e t s l ä r a r k o l l e g i u m två, Stockholms s t a d s f u l l m ä k t i g e t v å och S t o c k h o l m s läns l a n d s t i n g en. 3. A v s j u k h u s e t s v å r d p l a t s e r skola 315 avses för s j u k a f r å n Stockholms stad och 110 för s j u k a från Stockholms län. Dessa p l a t s e r skola så fördelas p å de olika k l i n i k e r n a , a t t s t a d e n respektive länet e r h å l l a : Stockholms stad 65 vårdplatser 75 » 30 » 25 » 60 » 30 » 30 »

Stockholms län 40 vårdplatser 15 . » 10 » 35 » 5 » — » 5 »

Summa 315 vårdplatser

110 vårdplatser

å medicinska kliniken » kirurgiska » » ögon » » öron » » obstetriska » » gynekologiska » » radioterapeutiska kliniken . . . .

S t a d e n och l ä n e t skola v a r a b e r ä t t i g a d e att, d ä r e s t u n d e r b y g g n a d s t i d e n eller s e d e r m e r a a n n a n f ö r d e l n i n g a v de s t a d e n r e s p e k t i v e länet t i l l f ö r s ä k r a d e v å r d p l a t s e r n a önskas, e r h å l l a j ä m k n i n g i fördelningen, u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t h i n d e r h ä r f ö r icke m ö t e r från s j u k h u s e t s sida. F ö r den händelse s t a d e n u n d e r b y g g n a d s t i d e n ö n s k a r e r h å l l a ökat a n t a l v å r d p l a t s e r å medicinska och k i r u r g i s k a k l i n i k e r n a , skall staden, likaledes u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t h i n d e r h ä r f ö r icke möter från s j u k h u s e t s sida, v a r a därtill b e r ä t t i g a d . D ä r e s t en p e d i a t r i s k k l i n i k uppföres, skall s t a d e n v a r a b e r ä t t i g a d att, u t över förut a n g i v n a 315 v å r d p l a t s e r , e r h å l l a 35 p l a t s e r å d e n n a klinik. L ä n e t skall å n ä m n d a klinik e r h å l l a 15 platser, d ä r v i d det länet t i l l f ö r s ä k r a d e antalet p l a t s e r skall m i n s k a s å m e d i c i n s k a kliniken till 30 och å k i r u r g i s k a kliniken till 10. 4. F ö r v a r j e v å r d p l a t s skall s t a d e n e r l ä g g a ett belopp a v 18 000 k r o n o r och länet ett belopp a v 17 000 k r o n o r . Dessa belopp skola anses t ä c k a b y g g n a d s -

IG kostnader och tomtavgift, För vårdplatsernas utrustning skall särskild ersättning utgå med belopp, motsvarande den verkliga utrustningskostnaden, dock högst det belopp staden — länet — skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat sjukhus. 5. Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anordnande å sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18 000 X 315 = 5 670 000 kronor, länets totala platskostnadsbidrag, 17 000 X 110 = 1 870 000 kronor) skall betalas på följande sätt: Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser. Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till Karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden — länet — förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas sålunda: 315 vårdplatser X 365 vårddagar = 114 975 vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 114 975 vårddagar, skall utgöra stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall beräknas sålunda: 110 vårdplatser X 365 vårddagar = 40150 vårddagar. Annuiteten å detta amorteringslån, fördelad på 40150 vårddagar, skall utgöra länets platskostnadsavgift per vårddag. Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet — tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets — egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå. För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden — länet — äga uppbära särskild ersättning, motsvarande ränta och amortering å stadens — länets — lån till sjukhuset. 6. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad orn, i vilken omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas. 7. Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men erhåller däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt. 8. Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgi ft, vars storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stockholms stad, avgöras av stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun. Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, v;ad som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, do<ck

17 med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges av staten. 9. Erforderlig mark för Norrtullsvägens breddning och för eventuell huvudgata i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, om och när så av staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten. Riksdagen tog, såsom i första kapitlet omförmälts, vid sin behandling av Förhandfrågan om Karolinska sjukhuset icke någon definitiv ställning till ovan- Ungar med stående avtalsförslag, enär det enligt riksdagens mening vore önskvärt, att Stockholms stad först en undersökning ägde rum, huruvida icke staden vore villig att å sjukhuset taga i anspråk ett större antal platser än de överenskomna 315. I n n a n kommissionen inlät sig på förhandlingar med staden på denna punkt, gällde det för kommissionen att för sig klargöra, vad som h ä r u t i n n a n ytterligare kunde erbjudas staden u t a n att frångå den princip, som legat till grund för 1926 års sjukhuskommissions förslag och som av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen måste anses godkänd genom 1930 års proposition och riksdagsbeslut, nämligen att sjukhuset skulle uppföras såsom en statens anläggning och icke erhålla annan eller större omfattning, än som betingades av den medicinska undervisningens behov. F r å n denna utgångspunkt kunde det icke ifrågakomma att utöka det totala antalet vårdplatser å sjukhuset eller att göra n å g r a mera genomgripande ändringar i fråga om platsernas fördelning på de olika klinikerna. Då vidare någon rubbning i fråga om de för länet avsedda platserna givetvis icke kunde ske samt beträffande garnisonsplatserna och de enskilda vårdplatserna, vilka senare för övrigt icke inverka på den statsfinansiella sidan av frågan, det beräknade sängantalet måste betraktas såsom ett minimum, kom frågan att gälla, huruvida det vore möjligt att till stadens förmån reducera antalet sängar för »landet i övrigt». Antalet platser för landet i övrigt skulle enligt 1926 års sjukhuskommissions, av Kungl. Maj:t h ä r u t i n n a n godkända förslag utgöra 204, fördelade på följande sätt: Medicinska kliniken Kirurgiska » Ögon » Öron » Obstetriska » Gynekologiska » Radioterapeutiska kliniken Isoleringsavdelningen

45 60 35 15 5 20 15 9 Summa 204

18 H u r u man kommit till dessa siffror skall här n ä r m a r e klarläggas. Antalet platser å de olika klinikerna har beräknats med stöd av föreliggande erfarenheter rörande beläggningen å stadens sjukhus med utomstadspatienter. Av följande tablå, vars siffror äro hämtade ur en av generalfältläkaren F . Bauer verkställd utredning, framgår medeltalet av å Stockholms stads sjukhus under tiden från och med den Vo 1927 till och med den 31/s 1928 per dag vårdade patienter från andra orter än Stockholms stad och Stockholms län: Kirurgi Maria sjukhus 20,7 Sabbatsbergs sjukhus .' 5,8 Asö sjukhus — S:t Görans sjukhus . . 0,3 Södra B. B. — Summa 26,8

Medicin

Öron

Ögon

^"y^0 Obstetrik

6,4 2,8 3,9 4,2 — 17,3

— 11,4

— 2,5

0,5

— — 11,4

— — 2,5

— 0,5

7,4 7,4

Man brukar beräkna, a t t en sjuksäng på grund av vädring, behövliga reparationer m. m. kan v a r a belagd blott under 325 d a g a r årligen. Om man med hänsyn härtill, på grund av antalet per dag belagda vårdplatser, ber ä k n a r det a n t a l sängar, som varit upptagna av utomstadspatienter å stadens sjukhus under nämnda tid, erhållas de siffror, som angivas i det följande. P å den otiatriska (öron-)kliniken har alltså sängbehovet å stadens sjukhus för utomstadspatienter under nämnda tid varit i medeltal omkring 13. F ö r landet i övrigt äro å Karolinska sjukhusets otiatriska klinik beräknade 15 sängar. Att m ä r k a är, att på sistnämnda klinik även skola inläggas hithörande fall från Stockholms garnison. Följaktligen finnas h ä r praktiskt taget inga reservplatser. Vid bedömandet av behovet av platser å oftalmiatriska (ögon-)kliniken å Karolinska sjukhuset måste man t a g a hänsyn även till de vårdplatser å Serafimerlasarettets oftalmiatriska klinik, som äro belagda med patienter från landet i övrigt, enär denna klinik skall överflyttas till Karolinska sjukhuset. I medeltal har sängbehovet för utomstadspatienter å Serafimerlasarettet varit 35 och å stadens sjukhus 3 eller tillsammans omkring 38 platser, under det att det beräknade antalet platser för utomstadspatienter å Karolinska sjukhuset är endast 35. Blott en enda gynekologisk (kvinno-)avdelning finnes å stadens sjukhus. P å grund av platsbrist är man här tvungen att v ä g r a intagning av n ä s t a n alla utomstadspatienter. H ä r a v förklaras den låga siffra, ovanstående tablå utvisar. Antalet 20 å Karolinska sjukhusets gynekologiska klinik grundar sig på en av vederbörande överläkare vid Sabbatsbergs sjukhus verkställd uppskattning av platsbehovet, varvid särskild hänsyn t a g i t s till det förhållandet, att även på de större centralsjukhusen med special-

19 avdelningar endast på ett fåtal orter gynekologiska avdelningar äro upprättade. P å den obstetriska (förlossnings-)avdelningen vid Södra barnbördshuset har sängbehovet för utomstadspatienter visat sig v a r a omkring 8, under det a t t 5 platser för ändamålet beräknats på Karolinska sjukhuset. A v det nu anförda framgår, att vårdplatserna för utomstadspatienter på Karolinska sjukhusets specialavdelningar måste anses beräknade i knappaste laget och att därför ingen minskning av dessa platser bör ifrågakomma. Gå vi så till de medicinska och kirurgiska avdelningarna vid stadens sjukhus, finna vi, att å de förra omkring 20 och å de senare omkring 30 sängar varit belagda med utomstadspatienter. Antalet platser för landet i övrigt å motsvarande kliniker vid Karolinska sjukhuset är respektive 45 och 60, vadan här förefinnas reserver å respektive 25 och 30 platser eller tillhopa 55 platser. 1926 års sjukhuskommission ansåg tillrådligt att hålla denna reserv, då man räknade med en ökad tillströmning till Stockholm av utomstadspatienter efter Karolinska sjukhusets tillkomst på den grund, att legosängsavgiften d ä r säkerligen komme att ställa sig lägre än den avsev ä r t höga avgift (8 kronor per dag på allmän sal), som Stockholms stad för n ä r v a r a n d e å sina sjukhus upptager av patienter, som ej tillhöra staden, givetvis i syfte att i möjligaste mån undvika intagning av i Stockholm ej hemmahörande sjuka. E h u r u de sålunda gjorda beräkningarna torde komma att motsvaras av det blivande behovet, har dock 1930 års kommission, med hänsyn till att här i allt fall förelåg allenast en sannolikhetskalkyl, ansett försvarligt att, om någon minskning av antalet platser för landet i övrigt skulle ske, denna finge göras med avseende å de medicinska och kirurgiska avdelningarnas 55 reservplatser. Dessa 55 platser har kommissionen alltså funnit sig kunna erbjuda staden utöver de förut överenskomna 315 platserna. Efter det kommissionen kommit till detta resultat, upptogos med representanter för Stockholms stad förhandlingar i ämnet. Såsom delegerade för staden hade stadskollegiet utsett ledamöterna av Stockholms stads sjukhuskommitté direktören C. Juhlin-Dannfelt, borgarrådet Wictor Karlsson, ledamoten av försäkringsrådet Alfred Carlsson och överläkaren d r Samuel Hybbinette. Sedan vid första sammanträdet frågan förehafts till principiell överläggning, ingåvo stadens delegerade vid ett andra sammanträde till svar å det av kommissionen framställda erbjudandet följande skrivelse, vilken innehåller en sammanfattning av de synpunkter, som under förhandlingarna framförts från stadens sida: »Till Statens Sjukhuskommission av år 1930. Till besvarande av den av Eder till Stockholms stads sjukhuskommitté ställda frågan, huruvida staden kunde tänkas vara villig att å det nya kli-

20 niska rikssjukhuset å Norrbackaområdet belägga ett större antal platser in det i föreliggande avtalsförslag fixerade, får sjukhuskommittén — som rhållit i uppdrag att å stadens vägnar förhandla med Eder i angivna spösmål — anföra följande. Såsom från stadens sida upprepade gånger framhållits, är den av stasmakterna beslutade förläggningsplatsen för det nya rikssjukhuset ur s?npunkten av stadens intresse att erhålla en lämplig lokal fördelning av tllgängliga vårdplatser synnerligen olämplig. Att staden det oaktat varit vilig att lämna sin medverkan till sjukhusets tillkomst på denna plats och påtagit sig kostnaden för 315 av sjukhusets platser, har uteslutande berott därpå itt staden icke velat underlåta att i sin mån medverka till åstadkommande iv bättre förhållanden för den medicinska undervisningen i huvudstaden. Genom de utredningar rörande Stockholms stads sjukhusbyggnadsfråg)r, som på senare tid verkställts av sjukhuskommittén, har det framstått såsmi alltmera klart, att stadens deltagande i rikssjukhuset, om hänsyn endist tages till stadens egna sjukvårdsintressen, måste anses vara synnerligen ofirdelaktigt. För att närmare belysa detta skall här lämnas en kort samrmnfattning av huvudpunkterna i den allmänna plan för omläggning och utvicgning av stadens sjukhusväsen, som av sjukhuskommittén utarbetats och sun nyligen i princip enhälligt godtagits av stadskollegiet i Stockholm. Ifrågavarande plan bygger på principen om en koncentration av den kommunala lasarettssjukvården till ett färre antal stora sjukhus. Det föresås sålunda, att stadens lasarettssjukvård skall koncentreras till tre stora sjikhus, ett på Norrmalm, ett på Kungsholmen och ett på Södermalm, under let att övriga lasarettssjukhus (bl. a. sjukhuset S:t Erik) föreslås skola nedliggas. Härigenom vinnas, förutom en lämplig lokal fördelning av vårdplats3rna, stora fördelar i ekonomiska och andra hänseenden. Av kommitténs undersökningar har framgått, att å Södermalm finnas tvmne staden tillhöriga tomtområden, av vilka vart och ett synnerligen väl limpar sig som förläggningsplats för en sjukvårdsanstalt av stora mått (ned 1700 vårdplatser eller mer). Vidare hava verkställda utredningar visat, itt Sabbatsbergs sjukhus i samband med en under alla förhållanden nödvänlig genomgripande ombyggnad med fördel kan högst väsentligt utvidgas. ÄTen sjukhuset S:t Göran är efter den nu avslutade om- och tillbyggnaden så crdnat, att en ytterligare tillbyggnad där kan ske för låg kostnad. För intet av sistnämnda sjukhus erfordras härför ianspråktagande av ny tomtmark. >et har utretts, att staden genom utbyggnad av nämnda tre anstalter kan erhilla ett antal vårdplatser, som ej blott täcker det nuvarande behovet (däri inriknat ersättning för de sjukhus, som föreslås skola nedläggas) utan därutöver kan tillgodose sjukvårdsbehovet under lång tid framåt. Genom full utbyrgnad av dessa sjukhus kunna nämligen enligt föreliggande beräkningar erhållas c:a 1400 vårdplatser utöver vad som motsvarar nu förefintligt befov. Genom att i fråga om de planerade nybyggnaderna tillämpa ett koncenrerat byggnadssätt (med blocksjukhus) och genom att giva anläggningarna stora dimensioner har det visat sig möjligt att, utan att sänka anspråken i kvalitetshänseende, nedbringa kostnaderna, per plats räknat, högst avsevirt. Under det att man ännu för två år sedan räknade med en platskostnad (såväl tomt- som byggnadskostnad) för ett nytt kommunalt sjukhus av c :a 18 000 kronor (vilket belopp ju även lades till grund för beräkningen av stadens kostnaler för platser vid rikssjukhuset), tyda verkställda preliminära beräkningar beträffande nu omförmälda sjukhusprojekt på att denna kostnad vid en tillänp-

21 ning av ovan angivna principer torde komma att ställa sig betydligt lägre. Detta gäller såväl beträffande utbyggnadsplanens första etapp (d. v. s. en utbyggnad motsvarande ungefär nuvarande vårdbehov) som ock i än högre grad de följande framtida utbyggnadsetapperna. Då ifrågavarande byggnadsföretag redan från början i avseende å ekonomilokaler och andra gemensamma anordningar planeras med tanke på framtida utvidgningar, kunna nämligen senare utbyggda platser erhållas för allt lägre kostnad. Genom ett successivt realiserande av ovan antydda utbyggnadsplan synes Stockholms stad, åtminstone såvitt för närvarande kan bedömas, hava goda förutsättningar att ernå en rationell lösning av sitt sjukhusbyggnadsproblem och torde staden härigenom kunna bliva i stånd att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt tillgodose sina invånares sjukvårdsbehov under åtskilliga decennier framåt. Redan av vad nu anförts torde framgå, att det näppeligen kan vara något stadens intresse att binda sig för flera platser vid rikssjukhuset än dem, som staden redan åtagit sig att bekosta. En faktor av stor betydelse härvidlag är givetvis kostnadsfrågan. Skulle staden tillmötesgå en anmodan att övertaga ytterligare platser vid rikssjukhuset, kunde ett dylikt övertagande givetvis endast tänkas ifrågakomma till ett pris, motsvarande stadens egen självkostnad för motsvarande platser, vilken med hänsyn till de verkställda beräkningarna rörande kostnader för den kommunala sjukhusplanens senare utbyggnadsetapper synes kunna uppskattas till ett belopp per vårdplats, som snarare under- än överstiger 10 000 kronor. Även om — mot all förmodan — staten skulle vara villig att å staden överlåta ytterligare platser vid rikssjukhuset för ett i förhållande till statens egna kostnader så lågt kostnadsbelopp, torde det dock vara uteslutet, att staden skulle kunna gå med på en överenskommelse i dylik riktning, med hänsyn nämligen till de bestämda olägenheter i vissa andra hänseenden, som härav skulle förorsakas. Genom en utökning av antalet av stadens platser å rikssjukhuset skulle den av sjukhuskommittén uppgjorda utbyggnadsplanen för det kommunala sjukhusväsendet i flera hänseenden rubbas. Sålunda komme härigenom en lämplig lokal fördelning av vårdplatserna på olika stadsdelar att försvåras. De norra stadsdelarna äro redan förut väl tillgodosedda med vårdplatser, under det att stor platsbrist råder å Södermalm. Uteslutet vore därför under alla förhållanden att låta en av en ökad beläggning å rikssjukhuset föranledd minskning av stadens eget utbyggnadsprogram gå ut över det planerade södersjukhusets platser och enda möjligheten skulle väl i så fall bliva att flytta det erforderliga antalet platser från Sabbatsbergs sjukhus till rikssjukhuset, ehuru ju även detta, med hänsyn till det senares mera avlägsna läge, för stadens sjukvård skulle betyda en försämring. Men icke heller en dylik anordning synes gärna kunna komma i fråga, då det förslag till ombyggnad och förbättring av de lokala förhållandena vid Sabbatsbergs sjukhus, som föreligger och som under alla förhållanden måste komma till utförande, är så uppgjort, att det intimt sammanhänger med och förutsätter att samtidigt en avsevärd utbyggnad av sjukhuset verkställes. En minskning av denna utbyggnad skulle därför ekonomiskt och tekniskt ofördelaktigt påverka hela planen för detta sjukhus omdaning. Åstadkommandet av en rationell lösning av Stockholms stads sjukhusfrågor har avsevärt fördröjts på grund av ovissheten huruvida och i vad mån

22 staden skulle komma att medverka till åstadkommande av ett nytt kliniskt rikssjukhus. Sedan nu efter många års förhandlingar överenskommelse i detta hänseende träffats, har staden erhållit en fast utgångspunkt för vidtagandet av de andra åtgärder till förbättring av sjukvårdsförhållandena i Stockholm, som äro erforderliga. Såsom ovan anförts har i och för ordnandet av dessa förhållanden en allmän plan nu kunnat uppgöras, till vilken stadsfullmäktige inom den allra närmaste tiden torde komma att i princip taga ställning. Denna plan, som utgör ett sammanhängande helt, bygger bl. a. på den förutsättningen att staden skall belägga 315 platser vid rikssjukhuset. Därest överenskommelsen i denna punkt komme att upprivas, skulle ett nytt ovisshetsmoment uppstå och befaras kunde, att ett realiserande av stadens sjukhusplan bleve ytterligare fördröjt, vilket med hänsyn till det trängande behov av åtgärders vidtagande, som på ifrågavarande område i åtskilliga hänseenden föreligger, för stadens vidkommande skulle innebära en synnerligen allvarlig olägenhet. En annan omständighet, som i föreliggande fråga förtjänar beaktande, är följande. Därest staden skulle belägga ytterligare platser vid rikssjukhuset, komme motsvarande minskning att ske i fråga om de platser vid sjukhuset, som äro avsedda för landsortsbor. Detta måste ur stadens synpunkt anses som ofördelaktigt. Vid stadens sjukhus äro för närvarande platser i rätt stor omfattning belagda med landsortsbor, varigenom tillgodoseendet av vårdbehovet för stadens egna invånare försvåras. Genom rikssjukhusets tillkomst synes en viss avlastning från stadens sjukhus av dylika utomstadspatienter kunna bliva möjlig. I den mån emellertid antalet för landsortsbor avsedda platser vid rikssjukhuset reduceras, bliva emellertid möjligheterna härtill mindre och staden får i så fall även i fortsättningen räkna med att vid sina egna sjukhus hava ett väsentligt antal platser belagda med landsortsbor. En sådan fördelning av klientelet, att de kommunala sjukhusen i största möjliga utsträckning förbehållas stadens egna invånare och landsortsborna hänvisas till rikssjukhuset synes böra eftersträvas. En anordning, som skulle medföra en ökad beläggning av rikssjukhuset med Stockholmsbor på bekostnad av de för landsorten avsedda platserna, skulle ju däremot direkt motverka en dylik rationell fördelning av klientelet och kan därför åtminstone från Stockholms stads sida ej anses lämplig. De farhågor, som kommit till uttryck, att rikssjukhuset, därest Stockholms stad icke komme att belägga flera platser därstädes än de förut överenskomna 315, icke skulle komma att erbjuda tillräckligt material för den kliniska undervisningen, sakna enligt kommitténs uppfattning all grund. Med de förstklassiga anordningar och de framstående läkarkrafter, som detta sjukhus kommer att få, torde detsamma alltid komma att bliva eftersökt av patienter från såväl Stockholm som landsorten. Särskilt för tillgodoseende av det inom Stockholms län förefintliga sjukvårdsbehovet torde rikssjukhuset för övrigt kunna få en stor uppgift att fylla. Sjukhuskommittén kan sålunda för sin del icke tillstyrka någon som helst utökning av det antal platser vid rikssjukhuset, som staden åtagit sig a t t bekosta. Denna ståndpunkt får givetvis icke tolkas som någon avoghet från stadens sida mot den medicinska undervisningen. Denna har staden som bekant, trots att här är fråga om en statsangelägenhet, på olika sätt främjat, bl. a. genom att upplåta sina egna sjukhus för undervisningsändamål samt nu senast genom att lämna sin medverkan till det nya kliniska sjukhusets till-

23 komst, ehuru denna medverkan icke kan motiveras av ett stadens eget sjukvårdsintresse. Även i framtiden torde man hava anledning att förvänta, att Stockholms stad städse skall ställa sig välvilligt gentemot de önskemål och behov, som kunna komma att föreligga från den medicinska undervisningens sida. Stockholm den 15 oktober 1930. Å Stockholms stads sjukhuskommittés vägnar: Wictor Karlsson. I

Tor

Löfquist.»

Såsom av förestående skrivelse framgår, hava stadens representanter ställt sig helt avvisande till tanken på att staden nu skulle, utöver vad den redan träffade preliminära överenskommelsen innehåller, t a g a i anspråk ytterligare platser på Karolinska sjukhuset. Skälen härtill äro flera. Utom det förhållandet, att Norrbackaområdet av staden ansetts olämpligt beläget ur synpunkten av stadens sjukvårdsbehov, åberopas i skrivelsen — och detta utgör uppenbarligen det förnämsta skälet — att om staden övertoge flera platser å Karolinska sjukhuset än hittills avtalats, d e t t a skulle åstadkomma en rubbning i den generalplan för ordnandet av stadens sjukhusväsende, som n u m e r a föreligger och som man är angelägen att snarast bringa till utförande. Med hänsyn härtill avböjes från stadens sida ett anbud om utökat platsantal å Karolinska sjukhuset, även om detta anbud kunde tänkas förknippat med gynnsammare ekonomiska villkor för staden än enligt ovannämnda preliminära avtal. Såsom ännu ett skäl för stadens hållning anföres, att staden har ett direkt intresse av a t t ej Karolinska sjukhusets för »landet i övrigt» avsedda vårdplatser reduceras, enär eljest härigenom möjligheten att från stadens sjukhus avlasta utomstadspatienterna skulle minskas. I detta sammanhang göra emellertid stadens representanter ett uttalande, som kommissionen, med hänsyn till den framkomna kritiken mot förslaget om Karolinska sjukhuset, vill särskilt fästa uppmärksamheten på, nämligen att enligt deras uppfattning farhågorna för att Karolinska sjukhuset med den föreslagna platsfördelningen icke skulle komma att få tillräckligt material för den kliniska undervisningen »sakna all grund». »Med de förstklassiga anordningar» — heter det i skrivelsen — »och de framstående läkarkrafter, som detta sjukhus kommer att få, torde detsamma alltid komma att bliva eftersökt av patienter från såväl Stockholm som landsorten.» Till de av staden gjorda b e r ä k n i n g a r n a angående platskostnaden för av staden planerade sjukhusbyggnader återkommer kommissionen i det följande. Kommissionen anser sig här böra nämna, att, ehuru kommissionen, såsom ovan anförts, uppfattat 1930 års riksdags beslut om Karolinska sjuk-

24 huset såsom innebärande ett bestämt godtagande av principen, att staten å detta undervisningssjukhus skall hava företagarens ställning, från kommissionens sida likväl under förhandlingarna med stadens representanter framställts den frågan, h u r u v i d a staden kunde tänkas v a r a villig att, i stället för att fullfölja sina planer om utbyggande eller nyanläggningar på annat håll, exempelvis vid Sabbatsbergs sjukhus, nedlägga sin sjukvårdsverksamhet därstädes och flytta den till ett sjukhus på Norrbackaområdet, där sedermera staten skulle få inhysa den kliniska undervisningen. P å denna fråga avgavs emellertid ett klart nekande svar under åberopande av ungefär de skäl, som finnas anförda i ovanintagna skiivelse. Sedan sålunda de av riksdagen och Kungl. Maj:t anbefallda förhandlingarna med Stockholms stad givit ett negativt resultat, har kommissionen, oaktat detta, formellt sett, icke föll inom ramen för kommissionens uppdrag, ansett sig böra undersöka, om ej från Stockholms läns sida intresse kunde föreligga för övertagande av ett större antal platser än de 110, som länet förbehållit sig. Det föreföll nämligen kommissionen, som om, därest från statsmakternas sida det ansåges önskvärt, att flera platser toges i anspråk av det n ä r m a s t berörda sjukvårdsområdet, det låge minst lika n ä r a till hands att förutsätta villighet härtill hos Stockholms län, inom vars gränser Karolinska sjukhuset skulle komma att ligga och där veterligt platsbrist vore rådande, som beträffande Stockholms stad. Och från statens synpunkt tycktes det ju icke spela någon större roll, vilkendera av dessa två parter, som utökade sitt platsantal å Karolinska sjukhuset. Kommissionen inledde därför underhandlingar i ämnet med sjukvårdsavdelningen av landstingets förvaltningsutskott och framställde till avdelningen samma erbjudande om ytterligare 55 platser, som förut gjorts staden. Efter att vid ett s a m m a n t r ä d e muntligen hava dryftat saken med sjukvårdsavdelningens ledamöter h a r kommissionen från förvaltningsutskottet fått mottaga följande skriftliga svar: »1930 års sjukhuskommission. Stockholm. I skrivelse av den 18 oktober 1930 har 1930 års sjukhuskommission hemställt att från Stockholms läns landstings sida måtte tagas i övervägande, huruvida intresse kan föreligga att utöver redan enligt preliminärt avtal disponerade 110 sängplatser övertaga ytterligare tillhopa 55 sängplatser å de medicinska och kirurgiska avdelningarna å Karolinska sjukhuset. Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, som tagit frågan i övervägande, får härmed meddela, att förvaltningsutskottet icke anser sig kunna föreslå landstinget att fast teckna ytterligare sängplatser å Karolinska sjukhuset utöver enligt preliminärt avtal redan disponerade 110 platser, vilka

25 torde få anses fylla det merbehov av sjukvårdsplatser för specialvård samt för kirurgisk och medicinsk behandling, varav dels länet som helhet, dels den Stockholm närmast belägna sjukvårdsrayonen kan vara i behov. Av avgörande betydelse för förvaltningsutskottets ställningstagande till frågan är även den omständigheten, att eventuellt behov av ytterligare sjukvårdsplatser för allmän värd i länets övriga delar kan fyllas genom länslasarettens till- och påbyggnader till en kostnad för länet, som betydligt understiger det pris, landstinget iklätt sig beträffande de redan avtalade platserna. Förvaltningsutskottet tillåter sig vidare uttala den åsikten, att de sjukvårdsplatser för riket i dess helhet, vilka å Karolinska sjukhuset i dess egenskap av en statens undervisningsanstalt beräknats, i stället böra utökas, då erfarenheten talar för att desamma torde komma att tillfullo utnyttjas. Stockholm den 27 oktober 1930. Enligt uppdrag A. Piscator. Landstingsdirektör.»

Även från länets sida har man alltså ställt sig avvisande till erbjudandet att övertaga ett större antal platser. J ä m v ä l förvaltningsutskottet har emellertid gjort ett uttalande rörande behovet av de för landet i övrigt beräknade 204 platserna. Enligt utskottets mening vore snarare en utökning av deras antal påkallad, enär, såsom utskottet yttrar, »erfarenheten talar för att desamma torde komma att tillfullo utnyttjas». Kommissionen måste givetvis finna det beklagligt, att det icke visat sig möjligt att vinna vad riksdagen åsyftade, då den påkallade nya förhandlingar om platsfördelningen. Emellertid vill kommissionen framhålla, att den besparing, statsverket skulle hava gjort, därest staden (eller länet) accepterat det gjorda erbjudandet om 55 ytterligare platser å Karolinska sjukhuset icke torde hava blivit av någon större omfattning, även under förutsättning, att staden (länet) förbundit sig att för dessa sängar betala samma pris som för de redan överenskomna platserna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall nämligen staden (länet) v a r a skyldig att, i den mån sängar å sjukhuset beläggas med patienter från staden (länet) utöver de avtalade 315 (110), erlägga platskostnadsbidrag med 2 kronor 50 öre per säng och vårddag. Stadens (länets) platskostnadsavgift för de avtalade 315 (110) platserna skulle enligt av 1926 års sjukhuskommission verkställda beräkningar komma att utgöra 2 kronor 68 öre (2 kronor 53 öre). Skillnaden är alltså endast 18 (3) öre per säng och vårddag. H ä r v i d bör dock givetvis beaktas, att staden (länet) för de platser, den kontraktsenligt förbundit sig att övertaga, har skyldighet att erlägga platskostnadsavgift vare sig platsen är belagd med patient från staden (eller länet) eller står oanvänd, under det att sådan betalningsskyldighet i fråga om övriga platser icke föreligger i vidare mån än faktisk beläggning förekommit.

26 Då förhandlingarna med staden och länet icke lett till åsyftat resultat, befinner sig alltså frågan i denna del uti samma läge, som då propositionen om Karolinska sjukhuset underställdes 1930 års riksdag. Vid sådant förhållande hemställer kommissionen, att det förslag till avtal mellan staten å ena, samt staden respektive länet, å andra sidan, som i propositionen förordades, måtte ånyo föreläggas riksdagen för godkännande.

TREDJE

KAPITLET.

Ö v e r a r b e t n i n g av f ö r s l a g e t till b y g g n a d e r för Karolinska sjukhuset. A.

Inledning.

Kommissionen skall n u redogöra för på vad sätt den fullgjort det a n d r a av de båda uppdrag, Kungl. Maj:t lämnat kommissionen, nämligen a t t i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som av 1930 års riksdag framhållits i dess förut berörda skrivelse (nr 386), verkställa en överarbetning av det för samma riksdag framlagda förslaget till byggnader för Karolinska sjukhuset, i syfte att kostnaderna för byggnaderna måtte avsev ä r t nedbringas. Då kommissionen gått till sin uppgift att överarbeta byggnadsförslaget, har den alltså haft att hålla i sikte vad riksdagen uttalat beträffande d e t t a förslag. Såsom redan i första kapitlet erinrats, fann riksdagen kostnadssumman för den första byggnadsetappen hög och sade sig hålla före, att m a n med god vilja skulle lyckas väsentligt nedbringa densamma. Den revision av byggnadsförslaget, riksdagen fann påkallad, finge dock, enligt vad riksdagen uttryckligen framhöll, icke leda till ett eftersättande av ändamålsenligheten; tvärtom vore det angeläget att därvid även undersöka, om ej vissa ändringar möjligen kunde anses påkallade för att göra anläggningen bättre lämpad för sitt ändamål. Utöver vad riksdagen sålunda mera allmänt uttalade rörande överarbetningens syfte, pekade riksdagen särskilt på de anmärkningar, som framförts mot byggnadsförslaget i herr I. Holmgrens motion (I: 341). Riksdagen sade sig visserligen icke i allo dela de i denna motion framförda synpunkterna samt avvisade den i motionen mot den radioterapeutiska kliniken riktade kritiken såsom icke befogad, om hänsyn toges till utvecklingen på detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna del av sjukhusanläggningen så, att den motsvarade behovet för en avsevärd tid framåt. »Men i övrigt torde» — heter det i riksdagsskrivelsen — »åtskilligt av vad i motionen anförts v a r a v ä r t beaktande och i varje fall förtjänt a t t n ä r m a r e övervägas.» Som synes har riksdagen, bortsett från den radioterapeutiska kliniken, icke yttrat sig rörande enskildheterna i byggnadsförslaget och i fråga om dem icke påyrkat några preciserade ändringar utan begränsat sig till att fordra en revision av förslaget i allmänt syfte att minska kostnaderna för förslagets

28 genomförande utan eftersättande av ändamålsenligheten eller eventuellt med ökande av anläggningens lämplighet för sin uppgift, varvid riksdagen hänvisat till herr I. Holmgrens motion såsom förtjänt att i vissa, dock ej angivna delar närmare övervägas. Kommissionen har allvarligt bemödat sig att efterkomma riksdagens önskan om kostnadernas nedbringande. Detta har också lyckats kommissionen i en omfattning, som enligt kommissionens mening måste sägas vara betydande. Totalkostnaden för sjukhusets uppförande i första etappen har nedbragts från 24 078 509 kronor till 21319 050 kronor eller alltså med 2 759 459 kronor. Kostnadsminskningen har uppnåtts genom vissa ändringar i planläggningen, begränsningar av åtskilliga utrymmen och förenklingar i byggnadssättet. Till en del innebära de vidtagna ändringarna, att reservlokaler, av vilka behovet kunnat beräknas inträda först längre fram i tiden, borttagits. Men i väsentlig utsträckning har kostnadsbesparingen vunnits icke genom vissa anordningars ställande på framtiden utan genom åtgärder, som äro liktydiga med verkliga besparingar en gång för alla. Nu angivna resultat hava ernåtts utan att i något fall byggnadernas ändamålsenlighet försämrats. Otvivelaktigt tillfredsställde 1926 års sjukhuskommissions förslag (i det följande kallat »1928 års förslag») högre ställda fordringar i fråga om utrymmenas storlek och arkitektoniska utformning, men i det stora hela torde även enligt kommissionens mening det nu överarbetade förslaget vara att föredraga framför 1928 års förslag, icke blott därför, att det ställer sig avsevärt billigare, utan även emedan den förnyade granskningen givit kommissionen tillfälle att vidtaga en del rättelser och ändringar, som medfört viktiga förbättringar. Kommissionen har jämväl enligt riksdagens önskan tagit under närmare övervägande de anmärkningar mot 1928 års förslag, som i förenämnda motion framförts av herr I. Holmgren och som icke av riksdagen själv avvisats såsom obefogade. Dessa anmärkningar hava bemötts av professorerna GÖSTA FORSSELL och EINAR K E Y i till kommissionen inlämnade promemorior, vilka kommissionen ansett sig böra foga till detta betänkande såsom Bilagorna A och B och till vilka kommissionen här tillåter sig hänvisa. Såvitt kommissionen kunnat finna, hava professorerna Forssell och Key i dessa promemorior visat, att professor Holmgrens kritik till övervägande delen antingen grundar sig på missuppfattning av 1928 års förslag eller är, sakligt sett, ohållbar. I vissa hänseenden hava dock hans erinringar ansetts befogade och föranlett ändringar i förslaget. Slutligen vill kommissionen framhålla, att de nu vidtagna ändringarna i 1928 års förslag skett i samråd med och godkänts av vederbörande klinikchefer utom professor I. Holmgren, som avböjt att taga del av ändringsförslagen under hänvisning till sina inlägg i riksdagen. Såvitt angår garnisonsavdelningarna, apoteket och tandvårdsavdelningen, har ändringsförslaget granskats och godkänts av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

29 B.

Allmän

översikt

över

besparingsåtgärder.

Kommissionen har vid sin överarbetning av 1928 års förslag till förnyad prövning upptagit såväl planen för byggnadernas gruppering som använda byggnadstyper och inre byggnadsanordningar och underkastat varje särskild byggnad en detaljerad granskning i syfte att utröna, h u r u v i d a en kostnadsminskning vore möjlig och dessutom större ändamålsenlighet kunde ernås. Do huvudlinjer, efter vilka byggnadernas förläggning å tomten skett i Byggnader1928 å r s förslag, synas kommissionen v a r a de lämpligaste. Genom att in- nns förlafl9nmg om m d r a g a sjukhusets huvuduppfartsväg norrifrån lämnas södra tomtområdet fritt från trafikleder, erbjudande utvecklingsmöjligheter för sjukhuset och plats till parkområde för de sjuka. Genom den nämnda sträckningen av uppfartsvägen och förläggningen av sjukhusets entré till den norra sidan h a v a sjukhusets huvudkomplex (I) 1 samt Konung Gustaf V jubileumsklinik (III) kunnat förläggas på den platå, som bildar tomtens mest j ä m n a område, med sin största utsträckning i öster och väster. P å detta sätt h a r även flertalet av vårdavdelningarna kunnat anbringas i ostört läge åt söder. Den patologiska institutionen (IV) har erhållit en god byggnadsplats i n ä r a anslutning till sjukhusets huvudkomplex och gravkapellet ( V I I I P ) . Ekonomibyggnaderna (VIII) hava genom placering omedelbart norr om huvudkomplexet erhållit en n ä r a anslutning till detsamma och på samma gång ett bekvämt tillträde från uppfartsvägen. Vid utbyggande av följande etapper komma ekonomibyggnaderna att ligga än mera centralt i förhållande till anläggningen i övrigt. Bostadshusen för sjukvårds- och ekonomipersonal (VII) äro likaledes anbragta inom n o r r a delen av området i n ä r a anslutning till respektive arbetsplatser u t a n att upptaga utrymmen, lämpade för sjukvårdsbyggnader. Bostäderna för sjukhusets direktör och för vissa överläkare (X) ligga i något större avskildhet men med bekväm kommunikation till sjukhuset och på en plats, som icke synes kunna komma i fråga för sjukvårdsbyggnader. För de pediatriska (II) och psykiatriska (XII) klinikerna, som beräknas k u n n a komma till uppförande i en ej alltför avlägsen framtid, finnas, såsom av situationsplanen framgår, goda tomtplatser inom områdets östra delar i n ä r a anslutning till första etappens byggnader. Förutom det att byggnadernas förläggning sålunda synes kommissionen v a r a ändamålsenlig med hänsyn till yttre och inre kommunikationer, torde även det för byggnaderna valda området av tomten v a r a den del därav, som är billigast att bebygga. Kommissionen har av n ä m n d a skäl funnit, att den uppgjorda planen till byggnadernas förläggning är utförd med all möjlig hänsyn till ernående av ett ekonomiskt byggnadssätt och 1

De romerska siffrorna och de stora bokstäver, vilka i texten satts inom ( ), hänvisa till den vid betänkandet fogade situationsplanen rörande 1930 års förslag.

30 ekonomisk drift och har därför icke ansett anledning finnas att föreslå en ändring av densamma. De olika problem, som möta vid planläggning av ett stort undervisningssjukhus, hava före framläggandet av 1928 års förslag v a r i t föremål för prövning av Karolinska institutets samtliga professorer, vilka v a r och en för sin institution skriftligen y t t r a t sig över dessa frågor. Såväl vid uppgörande av 1928 års förslag som under utförande av den här framlagda överarbetningen av detsamma hava dessa frågor ingående granskats, och kommissionen h a r noga övervägt, vilken byggnadsplan som u r ekonomiska synpunkter och med hänsyn till sjukvårdens och undervisningens lämpliga organisation och drift vore att föredraga. Två medlemmar av 1926 års sjukhuskommission, liksom även dess arkitekt och dess medicinska sakkunniga, hava före framläggandet av sjukhusplanen studerat ett flertal moderna universitetssjukhus i Tyskland, Österrike och Danmark. Därjämte hava två av kommissionens medicinska sakkunniga och dess arkitekt ingående studerat moderna sjukhusbyggnader i Amerika och Skandinavien, varjämte t v å av de medicinska sakkunniga studerat ett flertal moderna sjukhusbyggnader i England. Universitetssjukhusen h a v a i allmänhet uppförts efter två olika grundprinciper. Antingen har varje klinik byggts som en sluten enhet i egen byggnad, försedd med egna speciallaboratorier såväl för sjukvårdsarbetet som för undervisningen och med egna forsknings- och föreläsningslokaler. Eller också har ett större eller mindre a n t a l kliniker sammanförts i en byggnad, delvis med gemensamma laboratorier och undervisningslokaler. I senare fallet hava i synnerhet i Amerika byggnader med stor höjd kommit till användning med de olika klinikerna uppförda ovanpå v a r a n d r a . Båda byggnadstyperna hava sina fördelar och sina nackdelar. Enkliniksystemet har den stora fördelen, a t t varje klinik bildar ett slutet och ostört arbetsområde med alla hjälplokaler och laboratorier ordnade efter dess speciella behov samt att klinikens utveckling kan ä g a r u m såväl i horisontell som vertikal led utan att hänsyn därvid behöver tagas till övriga kliniker. Den svåraste nackdelen med detta system torde v a r a de höga byggnads- och driftkostnader, som orsakas genom klinikens fullständiga utrustning med egna institutioner för sjukvård och undervisning samt genom dess uppförande helt på egen grund. Därtill kommer svårigheten att erhålla ett bekvämt och i driften billigt samarbete med övriga kliniker och med administrationsavdelningarna. Fördelen av blockbyggnadssystemet — med flera kliniker i samma byggnad — är framför allt: l ä t t a r e och mera ekonomiska kommunikationer genom n ä r a anslutning av sjukhusets olika avdelningar till v a r a n d r a samt möjligheten att bygga på höjden och därigenom minska byggnadskostnaderna. Genom detta byggnadssystem underlättas även i hög grad bruket av gemensamma laboratorier och övriga institutioner, vilket i sin t u r med-

31 för billigare anläggnings- och driftkostnader. Den stora nackdelen med blockbyggnadssystemet är svårigheten att bereda möjlighet till vidare utveckling av sjukhusets olika avdelningar, oberoende av varandra, samt att a n s l u t a nytillkommande kliniker. Dessutom är det med detta system s v å r a r e att tillgodose varje kliniks individuella behov och a t t bereda densamma ostörd ro och arbetstrevnad samt direkt och bekväm kommunikation med yttervärlden. Belysnings-, ventilations- och ljudisoleringsproblemen försvåras också i samma mån, som byggnadskroppen tillväxer i storlek och höjd. Kommissionen har vid planläggningen av Karolinska sjukhuset sökt a t t tillgodogöra sig såväl enkliniksystemets som blockbyggnadssystemets fördelar och att i möjligaste m å n undvika deras nackdelar samt har i övrigt tagit hänsyn till den moderna sjukhusbyggnadskonstens rön och till de särskilda krav, som i Sverige anses böra ställas på ett undervisningssjukhus. Vid uppgörande av byggnadsplanen h a r h ä n s y n måst tagas icke blott till de kliniker, som skola byggas i den första etappen, nämligen en medicinsk och en kirurgisk klinik, omfattande j ä m v ä l garnisonssjukhusets medicinska respektive kirurgiska avdelningar, en obstetrisk-gynekologisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en radioterapeutisk klinik, ett för samtliga kliniker gemensamt röntgendiagnostiskt institut samt en patologisk-anatomisk institution, u t a n även till de kliniker, som med sannolikhet komma att i en n ä r a framtid anslutas till n ä m n d a byggnadsgrupper. Den patologisk-anatomiska institutionen (IV), den enda av Karolinska institutets teoretiska institutioner, som upptages i detta förslag, h a r — liksom i 1928 års förslag — i överensstämmelse med det av Karolinska institutets lärarkollegium uppställda programmet förlagts i en egen byggnad, men i n ä r a anslutning till sjukhuset. Den radioterapeutiska kliniken, »Konung Gustaf V jubileumsklinik» (III), som skall uppföras under medverkan av Konung Gustaf V jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm, h a r m a n ansett böra förläggas till en egen byggnad, ehuru n ä r a intill och i bekväm kulvertförbindelse med övriga kliniker. Denna klinik måste nämligen anbringas i omedelbar förbindelse dels med den särskilda byggnad ( I I I X), som av de nämnda stiftelserna uppföres för jubileumsklinikens forskningsavdelningar för radioterapi vid kräfta, dels med det radioterapeutiska behandlingsinstitutet och avdelningen för cancerstatistik, vilka båda på grund av det nära samarbetet med nämnda forskningsavdelningar icke ansetts böra förläggas i ett från desamma avskilt större byggnadskomplex. Övriga i den första etappen ingående kliniker har m a n ansett sig böra sammanbygga till ett byggnadskomplex, i beskrivningarna benämnt huvudkomplexet. Bland de kliniker, som i närmaste byggnadsperiod komma att erhålla

32 nybyggnad, har m a n ansett, att den pediatriska kliniken (barnkliniken) och den psykiatriska kliniken (kliniken för sinnessjuka) böra förläggas i n ä r a anslutning till den första etappens byggnader. Dessa kliniker böra emellertid på grund av klientelets art förläggas till särskilda hus. För i senare etapper tillkommande kliniker, liksom för de teoretiska institutionerna, finnes riklig plats inom det upplåtna tomtområdet. Inom huvudkomplexet (I) hava vårdavdelningarna sammanförts i en södra och en norra byggnadslänga, vilka förenas av en central byggnadskropp, det s. k. mittpartiet, som innehåller dels undervisnings- och behandlingslokaler för huvudkomplexets kliniker, dels för dessa kliniker i större eller mindre utsträckning gemensamma lokaler, dels ock deras polikliniker. I huvudkomplexets södra länga (A—E) äro de stora medicinska ocli kirurgiska klinikerna förlagda, i byggnadens mitt sammanfogade i horisontell led. I norra längans (K—N) östra flygel befinner sig den obstetriskgynekologiska kliniken. N o r r a längans västra flygel innesluter den otolaryngologiska kliniken och den oltalmologiska kliniken. Dessa kliniker äro anslutna till v a r a n d r a i vertikal riktning, detta för att genom det samlade antalet av deras vårdavdelningar nå upp till samma höjd som för övriga klinikbyggnader i huvudkomplexet. Mittpartiet (F, G, I, H) innehåller, grupperade omkring ljusgårdar — förutom de nämnda klinikernas polikliniker och en tandpoliklinik — centralbadet, det centrala röntgendiagnostiska institutet, ljusbehandlingsavdelning, elektro-terapeutisk avdelning, gymnastikavdelning och en för hela sjukhuset gemensam fotograferings- och reproduktionsavdelning samt en stor föreläsningssal (F) och ett system av smärre föreläsningslokaler. Genom hissar vid södra och norra längornas föreningspunkter med mittpartiet stå samtliga vårdavdelningar i direkt och bekväm förbindelse dels med sina polikliniker, dels med de nämnda gemensamma behandlings-, undersöknings- och undervisningslokalerna. Genom de omförmälda hissarna och a n d r a hissförbindelser, anbragta mellan avdelningarna inom klinikbyggnaderna, äro förbindelserna konsekvent så ordnade i hela anläggningen, att transport k a n äga rum från samtliga vårdavdelningar till behandlings-, undersöknings- och undervisningslokaler, u t a n att passera a n n a n vårdavdelning. De för hela sjukhuset gemensamma vetenskapliga centrallaboratorierna ligga i den medicinska klinikens bottenvåning (A, B), där de via mittpartiet äro direkt anslutna till hela huvudkomplexets kommunikationssystem. V a r e sig man bestämmer sig för ett byggnadssystem med skilda klinikbyggnader eller för ett sammanförande av flera kliniker i ett byggnadskomplex, gäller det att t a g a ställning till problemet, huruvida en relativt låg eller en relativt hög byggnadstyp skall komma till användning. Det förra byggnadssättet h a r hittills i Sverige, liksom i det övriga Europa, varit dominerande, så att sjukhusbyggnader sällan uppförts i större höjd

än tre ä fyra våningar. I Amerika hava däremot, i synnerhet under det senaste decenniet, sjukhusbyggnader i de stora städerna uppförts till betydande höjd, stundom ända upp till tjugo våningar. Sjukhusbyggnadstypen har i stort sett följt med utvecklingen av byggnadstypen för bostadsoch affärshusen, ehuru sjukhusen i allmänhet icke uppförts till så stor höjd som de sistnämnda. Den förnämsta drivkraften till hushöjdens stegring har varit av ekonomisk natur. Ökandet av våningsantalet har framför allt betingats av stegrade tomtvärden. Denna stegring har flerstädes varit så stor, att en betydlig ökning av våningsantalet lönat sig, trots de vid stor byggnadshöjd väsentligt stegrade byggnadskostnaderna. Vid ett visst tomtpris blir byggnadskostnaden per rymdenhet nedbringad genom att till en viss gräns öka antalet våningar, under förutsättning att samma eller snarlik rumsindelning användes. Därigenom att byggnadskostnaderna för grund och tak fördelas på ett större antal våningar, att rörstammar göras gemensamma för ett stort antal våningar samt trappor och hissar koncentreras till färre punkter, sänkes byggnadskostnaden. Även ur sjukvårdssynpunkt och med hänsyn till driftkostnader synas flera skäl tala för att vid större sjukvårdsanläggningar använda ett vertikalt byggnadssystem. Därigenom vinnas nämligen en förkortning av de besvärliga horisontaltransporterna och fördelen att kunna använda det genom hissar lättare vertikala transportsystemet. Såväl ekonomiska synpunkter som hänsyn till transport- och andra krav vid sjukhusets organisation och drift göra det emellertid nödvändigt att ej driva byggnaden för Karolinska sjukhuset över en viss höjd. Trots fördelen ur kostnadssynpunkt med gemensam grund och gemensamt tak för ett större antal våningar, färre trappor och enklare rörledningar stiger byggnadskostnaden per rymdenhet, då byggnadens höjd ökas över en viss gräns. Mera invecklade byggnadsmetoder måste nämligen tillgripas, och arbetslönerna stiga vid ökad byggnadshöjd. Därtill kommer, att antalet hissar måste betydligt ökas vid ökad hushöjd, och kostnaderna för dessa hissar uppgå till stora belopp. Vid mycket höga tomtvärden kunna de stegrade byggnadskostnaderna vid byggnad på höjden kompenseras genom sparad tomtkostnad, så att ett dylikt byggnadssätt likväl blir ekonomiskt. För ett sjukhus med fritt läge på jämförelsevis billig och rikligt tilltagen tomtmark, såsom i fråga om det Karolinska sjukhuset, uppväger dock icke den ekonomiska fördelen av långt driven vertikalbyggnad nackdelarna därav. Beträffande byggnadskostnaderna för bostadshus inom Stockholms stads område har utredning gjorts,1 av vilken framgått, att den ekonomiska gränsen torde ligga vid sex a sju våningar. Detsamma torde gälla sjukhus inom stadens område. Arkitekt Sven Wallander: Hur inverka stadsplan, hushöjd m. fl. faktorer på smålägenheternas kostnad (Tidskriften Byggmästaren, häfte 17, 1930). 3

34 Flera a n d r a omständigheter m a n a till försiktighet, d å det gäller att stegra våningsantalet inom sjukhus upp till en större höjd. E n ej oväsentlig omständighet är den vid eldsvåda i ett mycket högt sjukhus ökade risken för människoliv. Brandchefen i Stockholm har på förfrågan redan vid den första planläggningen av Karolinska sjukhuset meddelat, att den högsta våningshöjd, som ur brandsäkerhetssynpunkt k a n tillrådas för ett sjukhus i Stockholm, är en höjd av 24 meter upp till den översta våningens fönsterbröstning, detta med h ä n s y n därtill, att i händelse av eldsvåda möjligheten att med stegar r ä d d a människor från översta våningen eljest äventyras. Med en höjd av c:a 3,30 meter från golv till tak bör sålunda sju våningars höjd, åtminstone tills vidare, sättas såsom maximum för ett sjukhus. E t t annat viktigt skäl mot att alltför mycket d r i v a sjukhusbyggnaden i höjden är faran för att stockning i trafiken under vissa tider på dagen inträder i de vertikala kommunikationslederna. J u högre sjukhuset uppföres, desto mer måste kommunikationerna i vertikalled verkställas genom hissar. Redan med en höjd av sex v å n i n g a r måste ett stort a n t a l hissar insättas för att tillgodose den dagliga trafiken i ett sjukhus, vilken omfatt a r transporter av läkare, personal och studenter, av patienter till och från behandlings-, undersöknings- och undervisningslokaler samt, under vissa t i m m a r av dagen, av en stor ström av besökande till de sjuka. Därtill komma transporter av mat, tvätt m. m. J u större antal våningar, desto flera hissar måste insättas, om trafikstopp ej skall inträda. E n alltför stark koncentration i vertikalled försvårar i hög grad utvecklingsmöjligheterna för de olika klinikerna. Tillbyggnad av en klinik, som är inbyggd mellan andra kliniker, är icke möjlig u t a n en fullständig omgruppering inom hela byggnadspartiet. Tillbyggnad på höjden är möjlig endast för den överst i huset belägna kliniken och k a n för denna ske, endast om det u r brandskyddssynpunkt högsta tillåtna våningsantalet ej genom tillbyggnaden överskrides och eljest husets konstruktion tillåter en påbyggnad. Vid grupperingen av de i sjukhusbygget ingående byggnadsenheterna måste man även i mycket hög grad t a g a hänsyn till varje särskild kliniks speciella krav, till samarbetet mellan sjukhusanläggningens olika delar, till möjligheten att erhålla en praktisk och ekonomisk drift av sjukhuset samt till sjukhusets behov av framtida utveckling. Vid ett undervisningssjukhus tillkommer problemet att på ett så effektivt och ekonomiskt sätt som möjligt anordna undervisnings- och forskningslokaler för varje kliniks behov och för gemensamma uppgifter. Av ovan anförda skäl har kommissionen ansett sig icke böra i allmänhet överskrida en byggnadshöjd av sex våningar. P å grund av de principer, som enligt vad ovan n ä r m a r e angivits varit gällande vid uppgörande av hela sjukhusplanen samt vid planläggningen a v sjukhusets drift och av

35 undervisningen, har icke heller en större höjd än sex våningar vid sjukhusets första utbyggande ansetts lämplig annat än i mittpartiet av den n o r r a l ä n g a n av sjukhusets huvudkomplex, som enligt föreliggande förslag från början skall uppföras till sju våningars höjd. Kommissionen h a r icke ansett sig böra frångå ovan angivna planläggning a v sjukhuset, enär kommissionen håller före, att man genom denna planläggning vunnit den grad av koncentration, som under förhandenvarande omständigheter är möjlig u t a n att obehörigt i n k r ä k t a på de olika klinikernas arbetsfrihet och utvecklingsmöjligheter. Genom sammanbyggande i horisontell led av klinikbyggnaderna och dessas uppförande till en höjd av i allmänhet sex våningar har man på samma gång uppnått synnerligen goda kommunikationer mellan sjukhusets samtliga delar och bibehållit möjligheten till en framtida utveckling av varje klinik genom till- eller påbyggnad. Kommissionen har av ovan anförda skäl icke ansett sig böra öka höjden Företagna dtav huvudkomplexets södra länga utöver de sex våningar, som upptagits i gärder för 1928 års förslag. Sidopartierna av n o r r a längan hava sänkts från sju till koncentration sex våningars höjd för att nedbringa byggnadskostnaderna, på sätt som < H *T* , l , * l , j* nedan i samband med redogörelse för personalbostäderna skall nämnas. E n ° * J w ^ koncentrering av byggnadssättet med ökad byggnadshöjd har emellertid kunnat äga r u m genom omarbetning av den längst åt öster belägna delen (N) av norra längan, som i n r y m m e r den obstetrisk-gynekologiska klinikens operations- och förlossningsavdelningar samt en del underläkar- och kandidatrum. Denna flygel h a r väsentligt förminskats i horisontell led och i stället påbyggts. Inom den radioterapeutiska kliniken (III) har en stark koncentration av byggnaden ägt rum, i det att g r u n d y t a n väsentligt förminskats men byggnaden samtidigt uppförts till större höjd. Vårdavdelningarna, som förut anbragts i en norra och en södra länga, hava nu samtliga förlagts i den södra längan, som uppförts till fem våningars höjd. Samtidigt h a v a klinikens övriga partier uppförts till t r e våningars höjd. Härigenom h a r en avsevärd kostnadsbesparing kommit till stånd. Den patologiska institutionens byggnad (IV), tvättbyggnaden ( V I I I Q) och den med pannhuset ( V I I I O) förenade verkstadsbyggnaden hava minskats i volym. Köksbyggnaden ( V I I I R) har sänkts med en våning genom utbrytande av en till personalbostäder inredd våning. Vattentornet har slopats och ersatts med en hydroforanläggning, vilket medfört kostnadsminskning. Lokalerna för sjukvårdspersonalens bostäder hava underkastats en grundlig revision. Flerstädes såväl inom huvudkomplexet som inom den radioterapeutiska kliniken voro såsom reserv för framtida utvidgning personalrum inlagda inom avdelningarna eller i deras närhet. Bland annat var sålunda en hel v å n i n g inlagd i den norra längans m i t t p a r t i

36 (I L) inom huvudkomplexet. Dessa personalrum, som d r a g a relativt stor kostnad, d å de uppföras inom klinikbyggnaden, hava flyttats till det stora personalhuset (VII U) inom entrékomplexet. Dit hava även förflyttats de personalbostäder, som förut förlagts inom köksbyggnaden. Enligt 1928 års förslag skulle en del av den radioterapeutiska klinikens personalbostäder förläggas i ett eget personalhus invid n ä m n d a klinik. Hela detta hus har slopats från byggnadsplanen, och även denna personal har förlagts till entrékomplexet. Byggnaden för manlig gift och ogift personal (IX), vilken är belägen invid uppfartsvägens fortsättning åt väster, har något förskjutits för att lämna bättre plats för eventuell senare utbyggnad och har uppförts med ytterligare en våning för att i n r y m m a t r e vaktmästarbostäder, som flyttats från den patologiska institutionens byggnad, samt eldarbostäder, förut belägna i ovannämnda verkstadsbyggnad. 1928 års förslag upptog tre byggnader med bostadslägenheter för sjukhusets direktör och för vissa överläkare (X), med två bostadslägenheter i varje hus. I föreliggande förslag hava för detta ändamål i stället planer a t s två bostadshus med t r e lägenheter i varje hus. Golvytan har därjämte betydligt minskats i dessa bostadshus. Den enda byggnad, som ej berörts av förändringar, är entrébyggnaden (VII T), genom vilken infarten till anläggningen går. Byggnaden för jubileumsfondens forskningsavdelningar ( I I I X), som ej bekostas av staten, har ej heller undergått förändring på annat sätt, än att den genom den radioterapeutiska klinikens koncentrering och något ändrade läge förskjutits till en längre norr ut belägen plats.

C. Redogörelse

för vidtagna särskild

ändringar byggnad.

beträffande

varje

F ö r u t o m de under B. nämnda förändringarna i byggnadernas allmänna planläggning och konstruktion h a v a en del förbättringar i rumsdispositionen och förminskningar i rumsarealerna kunnat vidtagas. H ä r nedan redogöres för de huvudsakligaste förändringarna i varje byggnad. I övrigt hänvisas till de vid betänkandet fogade ritningarna.

1. Huvudkomplexet

(I).

I de tre mittersta sektionerna av södra längan (B, C, D) hade enligt 1928 års förslag intill varje vårdavdelning lagts ett rum för en assistentsköterska såsom reserv för i framtiden eventuellt uppträdande behov av utvidgning. I dessa vårdavdelningar, där direkt ändljus i mittkorridoren ej finnes, hade dagrummet uppdelats på t v å m i n d r e rum för att tillföra korri-

37 doren m e r ljus. För att reducera kostnaderna har ovannämnda r u m för assistentsköterskan uteslutits och de båda dagrummen sammanslagits till ett r u m , v a r s golvyta något understiger de båda dagrummens sammanlagda yta. Genom dessa åtgärder har vårdavdelningens längd kunnat minskas. Därjämte hava p a r t i e r n a mellan avdelningarna, upptagande trappor, hissar och ligghallar, något minskats i utsträckning. Hela den södra l ä n g a n har genom ovannämnda reduktioner förkortats med omkring 20 meter. De y t t e r s t a sektionerna av södra längan (A, E) hava ej förkortats, då h ä r inga reservrum varit inplacerade, utom i översta våningen på östra flygelsektionen, där två r u m för provsystrar voro förlagda. Dessa r u m h a v a borttagits och två r u m för operationspersonal i stället inlagts närmast operationsavdelningen. Genom ovannämnda inskränkning inom de t r e mellersta sektionerna hava vissa omläggningar och inknappningar måst göras i ovanför och nedanför belägna våningar, som upptagas av respektive operationslokaler samt laboratorier och expeditionslokaler m. m. Det oaktat hava en del förbättringar av rumsdispositioner här kunnat göras. Genom förminskningen av de mellersta sektionernas längd i södra längan har mittbyggnaden i huvudkomplexet även inknappats och dess östra och västra längor (G, H) konvergera något mot södra längan. I huvudkomplexets källarvåning har badavdelningen koncentrerats genom intagningsbadens placering intill den allmänna badavdelningen. Denna har något indragits i byggnadskroppen. Inom karbadsavdelningarna hava sänghallarna förskjutits från avdelningarnas mitt till deras södra ände. Bottenvåningen i mittpartiet upptages av samma lokaler som förut, men entrén mot norr har minskats från fem till tre portar med något mindre vestibulutrymme. Härigenom har ökat u t r y m m e för sociala byrån m. m. vunnits. Den förut genom två v å n i n g a r gående mitthallen har sänkts till en vånings höjd. Härigenom h a r visserligen den önskvärda monumentaliteten i detta p a r t i försämrats, men utrymme vunnits i den ovanför belägna våningen, och genom den förenklade arkitektoniska behandlingen av hallen erhålles en kostnadssänkning. Även har hela hallpartiets bredd inknappats, och h u v u d t r a p p a n och hissarna i dess fond h a v a förenklats. Dispositionen av de medicinska och kirurgiska poliklinikernas lokaler har något ändrats. E n mittkorridor har införts, varigenom byggnadsytan kunnat mera ekonomiskt utnyttjas. Därjämte har ett b ä t t r e sammanförande av samhöriga lokaler vunnits och hela polikliniken fått en b ä t t r e utformning. Pelarsystemet i nämnda poliklinikers v ä n t r u m h a r betydligt förenklats och förbilligats.

38 Genom minskning av mitthallens höjd i bottenvåningen h a r ett centralt beläget utrymme vunnits i våningen en t r a p p a upp inom södra delen av mittpartiet. Därigenom har en för den d ä r belägna röntgendiagnostiska avdelningen fördelaktig koncentration k u n n a t äga rum. Bildgransknings-, demonstrations- och expeditionslokalerna för röntgendiagnostikinstitutet hava nämligen kunnat förskjutas till det centrala området mellan ljusg å r d a r n a och diagnostiklaboratorierna grupperas r u n t kring detta cent r a l a område. Kommissionen har icke ansett sig böra minska antalet laboratorier inom denna avdelning. Däremot h a r professorns särskilda arbetsr u m helt strukits och lokalerna för museum och demonstrationsrum samt utrymmet för en del av röntgenlaboratorierna något minskats. Av det utrymme, som vunnits genom de sålunda företagna reduktionerna samt genom sänkning av mitthallen, har en del tagits i anspråk till en för hela sjukhuset gemensam rit- och reproduktionsavdelning samt fotografiateljé. Återstoden har lagts i reserv. Den i våningen två trappor upp belägna oftalmologiska polikliniken är i stort sett oförändrad. Sammandragningen av u t r y m m e n a ovan mitthallen kompenseras av ett förenklat pelarsystem, vilket medgiver större lätthet vid lokalernas inplacerande. Tandpolikliniken upptager samma totalutrymme som förut. Det har ansetts lämpligt ur såväl belysnings- som behandlingssynpunkt, a t t uppdela det ursprungliga, störa behandlingsrummet på flera smärre, samt att minska rumsdjupet. Man har därför inlagt en mittkorridor och vid dennas gårdssida erhållit plats för önskvärda bilokaler, såsom vaktrum, vilr u m m. m. Gynekologiska polikliniken har i stort sett sitt ursprungliga utseende. Dock hava smärre ändringar gjorts på grund av fönsterförskjutning. Oto-laryngologiska polikliniken, t r e trappor upp, är i stort sett oförändrad. Minskningen av byggnadskroppen ovan mitthallen har skett på bekostnad av mittkorridorens bredd. De till våningen t r e trappor upp förlagda bostadsrummen för operationspersonal hava genom de ändrade fönsteravstånden k u n n a t reduceras till samma mått som övriga personalrum. Därigenom har den där befintliga rumsreserven erhållit ett mindre tillskott. Gymnastikavdelningen i våningen fyra trappor upp har ej u n d e r g å t t n å g r a väsentliga förändringar. Den enligt 1928 års förslag i norra längans mittsektion (L) fem trappor upp inrymda personalavdelningen h a r överflyttats till entrékomplexet, och till dess plats hava ovanliggande oftalmologiska och gynekologiska enskilda vårdavdelningar nedflyttats. I deras ställe hava den obstetriska och den oto-laryngologiska klinikens enskilda vårdavdelningar, som enligt det förra förslaget förlagts till den översta våningen i norra längans fly-

39 gelsektioner (K, N), enligt d e t t a förslag anbragts i mittsektionens översta våning. De båda flygelsektionernas övervåningar hava borttagits. P å deras plats kan vid framtida behov en våning påbyggas. U t o m den sänkning av den v ä s t r a sektionen av norra längan, som sålunda ä g t rum, hava inga väsentliga ändringar där företagits. I n o r r a längans östra sektion, inrymmande obstetrisk-gynekologiska kliniken, h a v a t r a p p a n och hissarna längst österut omlagts för att erhålla b ä t t r e tillträde till operationsavdelningen från intilliggande vårdavdelning. Obstetrisk-gynekologiska klinikens operations- och förlossningsavdeln i n g a r voro i 1928 års förslag förlagda till en vinkelbyggnad, till större delen i t v å våningar. Grundtanken var att sammanföra förlossnings- och operationsavdelningarna med intim kontakt åt ena sidan med klinikens vårdavdelningar, åt andra sidan med bostäderna för tjänstgörande kandidater, som på detta sätt förlades utanför den egentliga sjukhusbyggnaden. Men denna utsträckta, låga byggnad ställde sig i jämförelse med övriga, högre byggnader relativt dyr. Genom den nu föreslagna starkare koncentreringen vertikalt med åtföljande inskränkning i plan, kan kostnadsminskning uppnås och plats för framtida utvidgning i närheten av huvudkomplexet erhållas. Byggnaden h a r nu utlagts i direkt fortsättning av norra längans östra del och i fyra våningars höjd. Dess bottenvåning inrymmer som förut förlossningavdelningen. H i t h a r även placerats det laboratorium, som förut v a r förlagt till operationsavdelningen. Våningen en trappa upp upptager den gynekologiska operationsavdelningen. Med direkt ingång från t r a p p a n ligger doprum. Våningen två trappor upp innehåller 10 underläkardubbletter och våningen t r e trappor upp 2 underläkardubbletter samt 17 kandidatrum. I båda bostadsvåningarna finnas ett mindre samlingsrum och bad. Storleken av sjukrummen och vårdavdelningarnas bilokaler, bredden av vårdavdelningarnas korridorer och höjden på dessa lokaler äro i förslaget till Karolinska sjukhuset, trots a t t sjukhuset är avsett till undervisning, ej större ä n på vanliga länslasarett. Måtten av dessa lokaler hava därför ej kunnat minskas. Hissarna i huvudkomplexet h a v a ytterligare studerats, och på samma gång som omläggningar av desamma och intilliggande trappor skett, hava storlek och typ på hissarna ändrats. Genom den sedan år 1928 medgivna större hastigheten för hissar med konduktör och den n u utexperimenterade s. k. mikroinställningen, varigenom hissarna, i första hand sjukhissarna, kunna exakt inställas vid stannplanen, hava flera av hissarna åtskilligt fördyrats. Det har vidare synts lämpligare beräkna en del av de hissar, som äro avsedda såväl för patienter som för besökande, för ett större antal personer än i förra förslaget. Däremot hava n å g r a hissar beräknats för ett mindre antal personer än i föregående förslag samt en hiss

40 uteslutits. Tre hisschakt hava liksom i 1928 års förslag bibehållits som reserv för framtida behov. E n mindre hiss h a r tillkommit i sektionen för den obstetrisk-gynekologiska klinikens förlossnings- och operationsavdelning, sedan denna sektion uppförts i 4 våningar. Genom de föreslagna förbättringarna i hisskonstruktionerna och vissa hissars ökade kapacitet h a r en ökning av kostnaden uppstått. Vid anläggandet av filmarkiv, för vilka skärpta bestämmelser utfärdats, hava vidlyftigare anordningar än i föregående förslag måst vidtagas. Den i 1928 å r s förslag upptagna kulverten mellan n o r r a och södra längornas västra flyglar har i besparingssyfte slopats. 2. Radioterapeutiska

kliniken

(III).

(Konung Gustaf V jubileumsklinik.) Den radioterapeutiska kliniken intager en särställning bland Karolinska sjukhusets kliniker därigenom, a t t densamma i vida större utsträckning än övriga kliniker skall utgöra en central v å r d a n s t a l t för hela mellersta och norra Sverige. Dessutom skall denna klinik ej blott tjäna undervisning och forskning vid Karolinska institutet u t a n även v a r a ett centrum för hela landets forskningsarbete inom området för radioterapi vid kräfta. För att den radioterapeutiska kliniken skall k u n n a fylla dessa speciella och vidare uppgifter, hava Konung Gustaf V jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm utfäst sig att bidraga med halva byggnadskostnaden för jubileumsklinikens byggnad och därtill hörande personalbostäder samt att helt bekosta uppförandet och utrustningen av de till denna klinik anslutna forskningsavdelningarna. Förutsättningen för nämnda bidrag var bland annat, att jubileumskliniken skulle uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med 1926 års sjukhuskommissions förslag. Riksdagen har, såsom förut framhållits, ej heller funnit anledning till anmärkning mot planläggningen av denna del av sjukhusanläggningen. Då det emellertid nu gällt a t t nedbringa byggnadskostnaderna, h a r kommissionen, ehuru den funnit sig icke k u n n a företaga n å g r a större inskränkningar av jubileumsklinikens lokaler, likväl i samråd med representanter för jubileumsfonden och för cancerföreningen sökt att genom ett mera ekonomiskt byggnadssätt åstadkomma besparingar i kostnaderna för klinikens uppförande. Sålunda hava de flesta av de personalrum, vilka såsom reservutrymme inlagts i jubileumsklinikens byggnad, nämligen nio r u m för sjukvårdspersonal (provsystrar, elever och biträden) och en underläkardubblett flytt a t s bort från kliniken och förlagts till personalbyggnaden i entrékomplexet. Tre underläkar- och amanuensdubbletter hava däremot bibehållits samt ett r u m för avdelningssköterskan intill varje avdelning. Det särskilda personalhus, som enligt 1928 års förslag skulle uppföras invid jubi-

leumskliniken, h a r helt och hållet slopats och motsvarande lokaler förl a g t s till sjukhusets gemensamma personalhus. P å grund av jubileums klinikens relativt avskilda läge erbjöd det invid kliniken belägna särskilda personalhuset en avsevärd fördel för jubileumsklinikens personal. Olägenheterna av förflyttningen torde dock icke v a r a större, än a t t de u p p v ä g a s av den ekonomiska vinst, som därigenom uppnås. Enligt 1928 års förslag skulle jubileumsklinikens vårdavdelningar uppföras i från v a r a n d r a skilda huslängor av fyra våningars höjd, en norra och en södra, dels för a t t på detta sätt skilja de vårdavdelningar, som skulle bekostas av staten, från de av jubileumsfonden och cancerföreningen bekostade, dels ock för att giva större tillfälle till vidare utveckling genom ett påbyggande på höjden. I vardera av dessa längors nedre v å n i n g a r voro jämväl inrymda åtskilliga behandlings-, undervisnings- och expeditionslokaler. De norra och södra längorna förenades genom en östra och en västra byggnadslänga av två våningars höjd, vilka något norr om byggnadens mitt förbundos genom en tvärbyggnad, ävenledes av två vån i n g a r s höjd. Genom denna tvär byggnad i husets mitt avskildes en inom byggnadens södra del belägen öppen gård från en norr därom belägen v ä n t h a l l av en vånings höjd. Inom hela byggnadens bottenvåning samt i v å n i n g a r n a en trappa upp inom de östra, västra och norra längorna fördelades klinikens mottagningsavdelning, dess avdelningar för röntgen-, radium- och ljusbehandling, dess övervaknings-, statistik- och expeditionsavdelningar samt särskilda lokaler för undervisning och forskning. Kommissionen h a r ansett det v a r a fördelaktigt såväl ur ekonomisk som u r sjukvårdssynpunkt att sammanföra alla vårdavdelningarna till en byggnadssektion, som endast inrymmer dessa avdelningar, och har således förlagt såväl de fyra allmänna vårdavdelningarna som den enskilda vårdavdelningen till den södra längan, som uppförts till fem våningars höjd. Kommissionen h a r så mycket mer ansett sig kunna föreslå denna sammanslagning av samtliga vårdavdelningar till en enhet, som jubileumsfonden och cancerföreningen, sedan 1928 års förslag framlades, förbundit sig att överlämna den av dessa stiftelser bekostade delen av jubileumskliniken i statens ägo, och hela jubileumskliniken kommer att stå under förvaltning av direktionen för Karolinska sjukhuset. Hela den övriga delen av byggnaden har förkortats, så a t t den norra längan skjutits c:a 19 meter n ä r m a r e den södra. De norra, östra och västra längorna hava uppförts till tre v å n i n g a r s höjd, under det att tvärlängan på mitten uppförts i endast en vånings höjd med en souterrängvåning. Genom denna koncentrering av byggnadskroppen h a r grundarealen minskats med en y t a av c:a 850 m2, vilket bidragit till att en betydande besparing i byggnadskostnaden uppnåtts. Vänthallen h a r reducerats till c:a 220 m 2 eller ungefär halva sin förra utsträckning och den monumentala rotundan i dess mitt borttagits. I stal-

42 let har denna hall så ordnats, a t t den vid behov kan tjäna som föreläsningssal för en större åhörarskara. Föreläsningslokalerna hava med hänsyn härtill avsevärt minskats, varjämte föreläsningssalen flyttats ned från våningen en t r a p p a upp till nedre botten. Röntgenbehandlingslokalerna hava minskats från fjorton till tolv laboratorier, men däremot hava dess bilokaler något ökats. De två särskilda matrum, som i 1928 å r s förslag voro beräknade för vårdavdelningarnas patienter, hava borttagits. Å samtliga vårdavdelningar skall enligt det föreliggande förslaget dagrummet jämväl tjäna som m a t r u m för de uppegående patienterna. J ä m t e de ekonomiska fördelar, som v u n n i t s genom en ökad koncentration av jubileumsklinikens byggnad, hava därigenom även avsevärda fördelar vunnits i byggnadens inre konstruktion och för klinikens drift. Förutom det att vårdavdelningarna koncentrerats till den södra längan, hava även såväl mottagningsavdelningen som röntgen- och radiumbehandlingsavdelningarna erhållit en mera samlad gruppering av sina lokaler. Dessa avdelningar hava förlagts över v a r a n d r a inom den västra längan och den norra längans västra hälft, så att mottagningsavdelningen befinner sig å nedre botten, radiumbehandlingsavdelningen en t r a p p a och röntgenbehandlingsavdelningen två trappor upp, genom bekväma hissförbindelser — en hiss har tillkommit — förbundna med v a r a n d r a . I den östra längan och den norra längans östra hälft befinna sig på nedre botten föreläsningssal samt administrations- och arkivlokaler, en t r a p p a upp biblioteks-, arkivoch studierum, två trappor upp en mindre ljusavdelning samt de tre underläkardubbletterna. Inom envånings-tvärlängan äro expeditionslokaler förlagda. I källarvåningen befinna sig, såsom förut, dels ett kliniskt laboratorium, dels museilokaler och reservrum, dels ock badlokaler för vårdavdelningarnas patienter och för personal. Genom utflyttningen av de nämnda personallokalerna ur klinikbyggnaden har densamma berövats en del reservutrymme för sin närmaste utveckling. Men å andra sidan hava genom den skedda omgrupperingen förutsättningarna för behandlings- och arkivavdelningarnas tillväxt genom påbyggnad på höjden väsentligt förbättrats. Vårdavdelningssektionen kan likaledes utvidgas genom påbyggnad av två våningar. Dessutom ä r bättre tillfälle berett till utveckling av vårdavdelningarna genom tillbyggnad i sidoled åt öster, därigenom att byggnaden för forskningsavdelningarna flyttats mera norrut till jämnhöjd med jubileumsklinikens norra länga, till vilken de anslutits genom en sluten förbindelsegång. Hela jubileumsklinikens byggnadskomplex har förskjutits något åt norr och väster. 3. Patologisk-anatomiska

institutionen

(IV).

I 1928 å r s förslag v a r byggnaden för den patologisk-anatomiska institutionen planerad så, att i framtiden institutionen för allmän patologi kun-

43 de tillbyggas i horisontell led, och vissa lokaler voro dimensionerade med avsikt att tjänstgöra för båda institutionerna. Kommissionen har emellertid kommit till den uppfattningen, att det är bättre att nu uppföra den patologisk-anatomiska institutionen som ett slutet helt, Om i framtiden en tillbyggnad för den allmänna patologiska institutionen kommer att äga r u m , får denna då ske genom påbyggnad. Byggnaden h a r fått längre utsträckning i norr och söder och kortare i väster och öster, och en våning har borttagits från den i norr—söder gående längan. Den del, som i föregående förslag i huvudsak omfattade obduktionslokalerna, var förlagd åt väster i en lågt belägen terräng, där grundförhållandena voro ganska dåliga. I föreliggande förslag har man genom denna västra flygels inskränkning undvikit den sämsta grunden och sålunda erhållit billigare grundkostnader. E n omläggning av vissa lokaler h a r gjorts. Så hava obduktionslokalerna med i källaren tillhörande likrum placerats längst norr ut, närmast begravningskapellet, och frigjorts från det n ä r a sambandet med djurstallarna, Dessa senare hava något utökats genom uppförande av två låga längor, så att en instängd gård erhållits, dit djuren kunna föras för erhållande av motion i det fria. F ö r övrigt hava beträffande de olika lokalerna de inskränkningar gjorts, som befunnits möjliga. Så h a r museet betydligt reducerats och obduktionslokalerna något minskats. Även höjden har, där så k u n n a t ske, sänkts, exempelvis för obduktionsavdelningen. Tre lägenheter om två rum och kök för vaktmästare, såsom förut beskrivits, hava överflyttats från denna byggnad till bostadshuset för gift och ogift manlig personal. Genom de företagna ä n d r i n g a r n a av byggnadsplanen för den patologiskanatomiska institutionen hava avsevärda besparingar kunnat göras. 4. Entrékomplexet

(VII).

Till entrékomplexet h a r största delen av bostadslokalerna för kvinnlig Personalrum. sjukvårds- och ekonomipersonal blivit förlagd. Det är endast avdelningssköterskorna, vilka fortfarande bo intill sina respektive sjukavdelningar. E n del av operationspersonalen har sina r u m i närheten av kirurgiska klinikens operationslokaler och förlossningsavdelningarna. Till entrékomplexet hava vidare överflyttats några läkarbostäder, vilka förut varit placerade i jubileumsklinikens personalhus. Även ekonomipersonalen har, såsom nämnts, förlagts till entrékomplexet. För att inrymma alla bostäder, som flyttats från a n d r a byggnader, har entrékomplexet uppförts till större höjd. E n våning h a r tillagts utom å personalhusets (U) m i t t p a r t i åt uppfartsvägen, där två våningar på-

44 byggts. N ä m n d a personalhus har även åt öster utökats något i längd. A andra sidan har, som förut nämnts, jubileumsklinikens personalhus helt utgått liksom personalvåningen i köksbyggnaden, och personalvåningen i huvudkomplexets norra länga h a r upptagits för annat ändamål. Genom dessa anordningar har en betydlig besparing gjorts. Denna besparing har ytterligare ökats genom förenklingar och inskränkningar i entrékomplexet. Genom uppförandet av endast en h j ä r t m u r av sten i personalhusen, genom minskning av måtten å r u m och korridorer, så långt det ansetts möjligt, samt genom borttagande av garderober och dessas ersättning med klädskåp i rum för assistentsköterskor, biträden och elever, hava en betydande volymminskning och därav härflytande ekonomisk vinst erhållits. E n viss reserv finnes för upptagande av någon utökning av personalen. Vid eventuell större utvidgning av sjukhuset och i sammanhang härmed uppkommande behov av fler personalrum h a r m a n tänkt att i första hand k u n n a belägga en del enkelrum med två personer, där detta låter sig göra, och därefter a t t utflytta såväl sjukvårds- som ekonomibiträden ur entrékomplexet och för dem uppföra ett särskilt hus i närheten av och parallellt med byggnaden för ogift och gift manlig personal. Härigenom kan plats beredas i entrékomplexet för eventuellt erforderlig ny sköterske- och elevpersonal. Slutligen k a n den östra flygeln tillbyggas och sammanbindas med elevhuset, varigenom ytterligare tillskott av personalrum kan erhållas. I sjukavdelningen för personalen, belägen liksom i 1928 års förslag i Sjukavdelning för per- bottenvåningen till mitthuset åt uppfartsvägen, har genom nämnda insonal. knappning av byggnaden sjukrummens djup så minskats, att man måst övergå från tresängsdjup till tvåsängsdjup. E n omläggning av dessa sjukr u m h a r därför blivit gjord. Antalet sängar h a r dock ej minskats, enär tvä dubbletter för personal utflyttats och placerats på annat håll. Genom inknappning av byggnadsstommarna hava apotekslokalerna (V) Apotek och sysslomans- något minskats, men u t a n att de nödvändiga rumstorlekarna och det kon tor. praktiska arbetet i apoteket äventyrats. Detsamma gäller sysslomanskontoret (S). Den i entrékomplexet ingående entrébyggnaden (T) har bibehållits oförEntrébyggnaden. ändrad. E n mindre besparing genom förenklad materialbehandling har likväl erhållits. F ö r övrigt h a v a i stort sett plananordningarna med rummens gruppering m. m. i entrékomplexet bibehållits från 1928 å r s förslag. 5. Ekonomikomplexet Kökshyggnaden.

(VIII).

I 1928 års förslag upptogs i köksbyggnaden (R) den mellersta våningen av betjäningsrum. Emellertid medförde det ansenliga djup, som köksbygg-

45 n å d e n måste hava, ett r ä t t oekonomiskt utnyttjande av en våning till personalrum. Denna våning h a r slopats och betjäningsrummen överflyttats till personalhuset i entrékomplexet. E t t inläggande av dessa r u m i det påb y g g d a entrékomplexet, redan avpassat för bostadsrummens dimensioner, ställer sig ekonomiskt fördelaktigare. Härigenom vinnes även den fördelen, a t t kök och matsalar komma i intimare förbindelse med varandra. I vindsvåningen h a r ett m i t t p a r t i uppförts och där inlagts en större samlingssal, r y m m a n d e cirka 300 personer. E n dylik sal var ej upptagen i 1928 å r s förslag, men kommissionen har ansett, att det Karolinska sjukhuset, i likhet med de flesta sjukhusanläggningar utomlands, borde förses med en samlingssal. E n större samlingssal är behövlig för större vetenskapliga sammanträden och för akademiska fester. Till dess att nybyggn a d sker för Karolinska institutets teoretiska institutioner, saknar nämligen institutet en större sådan sal. E n samlingssal har dessutom en viktig uppgift att fylla genom att bereda sjukhuspersonalen tillfälle a t t samlas till åhörande av föredrag, musikaliska och a n d r a föreställningar samt till enklare samkväm. Visserligen drager inrättandet av en dylik sal med tillh ö r a n d e entréer en kostnad, som ej förut varit medtagen, men kommissionen h a r ansett, att denna kostnad, omkring 80 000 kronor, väl uppväges av den n y t t a och den trevnad, som härigenom k a n beredas sjukhuset och dess personal. Vid blivande eventuell utvidgning av köksbyggnaden kan hela vindsvåningen utbyggas till full höjd. F ö r vinnande av ett lättare arbete inom köks- och matsalsavdelningarna hava en del omläggningar vidtagits. Så h a r i köksvåningen det stora köket uppdelats på två, genom ett diskrum skilda delar. Av dessa ä r den ena avsedd huvudsakligen för kokning, den andra för stekning. I n ä r m a r e förbindelse med det stora köket och med kallskänken h a r dietköket förlagts, varigenom samarbetet mellan de stora anrättningsrummen ävensom utlämningen av maten till v a g n a r n a i vagnhallen underlättats. F ö r övrigt h a r anordningen med m a t v a g n a r n a s transport medelst hissar upp från källaren och kulverten från sjukhuset bibehållits. I 1928 års förslag hade planlagts en särskild utlämningsplats över markens plan för transport av maten medelst automobiler till blivande kliniker, som sakna kulvertförbindelse med köket. Denna anordning h a r ansetts böra bibehållas. Matsalsvåningen har omlagts. Det stora köket går i sin y t t r e del upp genom t v å våningar. Över den inre delen av köket, som sålunda blott upptager en vånings höjd, h a r serveringsrummet förlagts. Härigenom h a r detta erhållit ett mera centralt läge i förhållande till matsalarna. Även i källaren hava omflyttningar av en del u t r y m m e n blivit gjorda,

46 syftande till hopförande av samhöriga lokaler. E t t r u m för undervisning av studenter i dietmatlagning med lätt tillträde utifrån har h ä r inlagts. Köks- och matsalsutrymmena äro så tilltagna, a t t utvidgning av sjukhuset med n å g r a kliniker kan ske u t a n väsentliga förändringar. Vid större utvidgning får utbyggnad norrut företagas och, som ovan nämnts, vindsvåningen fullbyggas. Personhissarna i huvudtrapporna h a v a borttagits, men plats h a r lämnats för dylika, om i framtiden vid påbyggnad behov av hissar skulle göra sig gällande. Köksbyggnaden h a r minskats något i y t a och betydligt i volym genom utbrytandet av personalvåningen. Trots att samlingssalen tillagts i vindsvåningen, har en ej oväsentlig besparing i byggnadskostnad erhållits. TvättbyggTvättbyggnaden (Q) var i förra förslaget större än som med hänsyn till nåden. sjukhusets första utbyggnad behövdes, detta för a t t man, då sjukhuset tillbyggdes och arbetet inom tvätten därigenom ökades, skulle kunna öka tvättens kapacitet u t a n att behöva bygga till tvättlokalerna. Kommissionen har ansett, att en viss reduktion av tvättbyggnaden kan ske, men a t t dock lokalerna böra göras så stora, att utbyggnad ej skall behöva komma i fråga för att även kunna mottaga tvätten från kliniker, som ytterligare komma att byggas. Då vidare grundförhållandena äro sådana, att paining måste vidtagas för byggnadens norra del, har det ansetts lämpligt a t t redan nu utbygga huset ända fram till gatan, varigenom grundarbeten, som senare äro synnerligen besvärliga, undvikas. Däremot h a r bredden på den norra delen av tvättbyggnaden något minskats, och genom en ändrad konstruktion har höjden väsentligt kunnat reduceras. Den södra delen har däremot något breddats och samtidigt något sänkts. Dels på grund av den minskade bredden av den norra delen av byggnaden, dels ock för att underlätta driften vid tvättningen hava vissa omläggningar av lokalerna vidtagits. Liksom i föregående förslag är själva tvätthallen, trots de inskränkningar som gjorts, större än som med hänsyn till första utbyggnaden av sjukhuset är nödvändigt. Den norra delen av detta r u m blir till en början ej upptagen av den maskinella utrustningen u t a n står i reserv för utökningen av densamma. U t r y m m e n a för centralförrådet h a v a minskats, men kommissionen anser, att de ändock äro tillräckliga för det behov, som till en början framträder. Då ökade utrymmen i framtiden erfordras, k a n det södra partiet påbyggas. Totala kuben på tvättbyggnaden h a r sålunda minskats och kostnaden för denna byggnad i ej ringa grad nedbringats. Pann- och verkstadshuset.

Inom pann- och verkstadshuset (O) ä r själva pannhuset oförändrat. I 1928 å r s förslag v a r pannanläggningen beräknad även för den pediatriska klinikbyggnaden och för byggnaden för den djurexperimentella avdelningen samt för en ej oväsentligt större volym i övriga byggnader. Genom

47 a t t den pediatriska kliniken och den djurexperimentella avdelningen num e r a uteslutits samt till följd av de inskränkningar av byggnadernas volym, som kommissionen vidtagit, h a r pannanläggningen kunnat minskas med en panna. A t t med anledning h ä r a v minska själva pannhuset, synes kommissionen dock ej klokt. E n utvidgning skulle i så fall bliva nödvändig vid tillkomsten a v pediatriska och psykiatriska klinikerna, och det blir relativt d y r a r e a t t då tillbygga pannhuset än att nu uppföra detsamma till den förut planerade storleken och sedermera endast insätta behövliga nya pannor. Kostnaden för själva pannanläggningen blir givetvis i första utbyggnadsstadiet något reducerad. Övriga delen av detta byggnadskomplex h a r däremot minskats. Den mellan pannhuset och verkstadshuset liggande låga delen av byggnaden h a r något reducerats genom inknappning på där liggande rum, och återstoden av komplexet har även väsentligen reducerats i volym. Maskinavdelningen med tillhörande u t r y m m e n h a r bibehållits i samma storlek som förut men verkstäderna starkt reducerats. 1928 års förslag innebar ett rikligt utbyggande av verkstäder för sjukhuset. P å grund av erfarenheter huvudsakligen från de stora tyska sjukhusen ansågs nämligen, att det vore klokt att till sjukhuset förlägga för olika ändamål avsedda verkstäder, där ej blott reparationer u t a n även tillverkning av en del nödiga utensilier för sjukhuset kunde verkställas. E n besparing i drift av sjukhuset kunde härigenom vinnas. Då det emellertid gällt att söka nedbringa anläggningskostnaden för sjukhuset, h a r kommissionen ansett, a t t dessa verkstäder i första byggnadsetappen kunde erhålla mindre dimensioner, under förutsättning att de så planerades, a t t de vid senare utbyggande av sjukhuset kunde utvidgas. Byggnaden h a r reducerats med två verkstadsvåningar och verkstäder endast förlagts till ena delen av bottenvåningen, förut upptagen av r u m för eldare, vilka flyttats till a n n a t ställe, samt till vindsvåningen, som erhållit en något ökad höjd. Vid utvidgning kan en eller flera våningar påbyggas. I källaren till h ä r berörda byggnadsdel är r u m för hydroforerna berett. Till följd av så väl reducerad byggnadskub som reducerad pannanläggning har ekonomisk vinst erhållits. Kostnad h a r tillkommit för hydroforanläggningen, men den kostnad, som a v g å r genom vattentornets slopande, är betydligt större. 6. Begravningskapellet

(VIII

P).

Begravningskapellet h a r i huvudsak lämnats oförändrat. Själva kapellet har något förenklats genom borttagande av inre, utefter väggen placerade pelare. Härigenom har kapellet något minskats i volym och en sänkning av kostnaden sålunda erhållits.

48 7. Bostadshuset

för manlig personal

(IX).

Byggnaden ä r omplacerad med fasaderna åt öster och väster och h a r uppförts till större höjd ä n i 1928 års förslag. Som ovan nämnts, hava hit förlagts 3 bostäder för patologiska institutets vaktmästare och r u m för eldare. Därjämte h a r i byggnaden anordnats bostadslägenhet för en mekaniker. Genom huvudaxelns placerande i norr och söder har under en del av byggnaden en souterrängvåning erhållits, dit eldarbostäderna förlagts. Övriga ungkarlsrum h a v a placerats i bottenvåningen och bostäderna för gift personal i de övre våningarna. Två mindre hissar hava med anledning av ökningen av byggnadens höjd inlagts vid trapporna. Genom liknande förfaringssätt i fråga om inknappning och byggnadskonstruktion som vid entrékomplexet har en betydande besparing i volym erhållits, så a t t byggnaden, oaktat den innehåller ett större antal rum, upptager ungefär samma volym som i 1928 ars förslag. Härigenom har en avsevärd minskning av kostnaderna uppnåtts. 8. Bostadshusen

för direktör

och vissa överläkare

(X).

1928 års förslag upptog tre byggnader om vardera två våningar. Föreliggande förslag upptager två byggnader med t r e våningar vardera. De omfatta, i likhet med 1928 års förslag, bostäder om 8 r u m och kök för sjukhusdirektören, 3 professorer, en överläkare vid jubileumskliniken och föreståndaren för jubileumsklinikens fysiska forskningsavdelning. Bostäderna hava väsentligt omarbetats och en hiss i vardera huset inlagts. Genom våningarnas förenkling och koncentrering har en betydande besparing erhållits u t a n att nödiga k r a v på utrymme och komfort åsidosatts. I likhet med vad i 1928 års förslag var kalkylerat, är kostnaden för byggnaderna ej upptagen i föreliggande sjukhusförslag. Berörda kostnad skall nämligen bestridas med lånemedel, vilka av bostadsinnehavarna skola förr ä n t a s och amorteras. Nödiga vägars anläggning och tomternas iordningställande äro dock u p p t a g n a i de allmänna kostnaderna för sjukhuset. Så är även — i olikhet mot 1928 års förslag — fallet med kostnaderna för huvudledningar för elektrisk belysning, gas, vatten och avlopp. Kostnaden per våning, efter vilken skälig h y r a av innehavaren skall betalas, belöper sig på omkring 80 000 kronor mot omkring 100 000 kronor i 1928 års förslag. D.

Byggnadskonstruktion

och

materialanvandning.

Vad beträffar byggnadernas konstruktion och förekommande materialanvändning och materialbehandling, äro de i huvudsak desamma som de i 1928 ärs förslag beräknade. E n förenklad konstruktion är dock i en del fall föreslagen. Så är vid beskrivningen av entrékomplexet påpekat, att i samband med minskningen i

49 bredd a v denna byggnads längor användningen av bärande m u r a r ins k r ä n k t s och t u n n a r e väggar kommit till större användning. Det bärande pelarsystem, som redan i 1928 års förslag kommit till användning, h a r i föreliggande förslag använts i större utsträckning såväl i huvudkomplexet som i ekonomibyggnader, patologiska institutionen och jubileumskliniken. Därigenom hava dels besparingar, dels ock större rymlighet och b ä t t r e ljus till korridorer uppnåtts. E n viss inskränkning i mer påkostad materialbehandling har m a n vid b e r ä k n i n g a r n a av besparingar avsett. E n del lokaler, såsom laboratorier och dylikt, kunna sålunda färdigställas med mindre långt driven ytbehandling för väggar och tak. E t t mindre och lättare tegel kan säkerligen i r ä t t stor utsträckning komma till användning, varigenom besparing kan erhållas. A t t emellertid på detta stadium alltför mycket pressa materialpriserna synes ej klokt. F ö r värme-, ventilations-, vatten-, avlopps-, gas- och elektriska installationer gäller i huvudsak vad som därom sagts i 1928 ä r s förslag. Som förut n ä m n t s har dock vattentornet slopats och ersatts . av hydroforanläggning. E.

Vägar och tomtens

iordningställande.

I fråga om v ä g a r utom och inom tomten samt arbetena på tomtens iordningställande hava vissa inskränkningar och besparingar vidtagits. Dels h a r för vissa vägsträckor enklare beläggning föreslagits eller v ä g a r n a s bredd minskats, dels h a r en del v ä g a r uteslutits, där byggnader i 1928 å r s förslag helt u t g å t t eller där med anläggandet av v ä g a r n a kan anstå. Slutligen hava sprängningsarbeten föreslagits i mindre utsträckning än förut beräknats, nämligen å vissa områden, där sprängning u t a n olägenhet kan anstå till senare tid eller helt undvikas genom omläggning av närliggande vägar. I 1928 års förslag upptaget belopp för tomtens iordningställande har ej minskats. Kostnaden för en del mindre t e r r ä n g v ä g a r s anläggning får nämligen tagas från detta belopp och iordningställandet av tomten drager avsevärda kostnader förutom de utgifter, som nyplanteringar, anläggning av gräsmattor m. m. medföra. F.

Jämförelse

mellan

1928 års förslag

seende å byggnadernas

och det nu föreliggande,

med av-

kubikinnehåll.

De ändringar i 1928 års förslag, som av kommissionen ovan föreslagits, hava medfört en betydande minskning av sjukhusbyggnadernas kubikinnehåll. Då denna minskning i sin m å n utgör en m ä t a r e på omfattningen av de av kommissionen ifrågasatta besparingsåtgärderna, har kommissio4

50 nen ansett sig böra här nedan lämna n ä r m a r e uppgifter i berörda hänseende. Enligt 1928 års förslag utgjorde det totala kubikinnehållet av första etappens byggnader 451493 m 3 . Motsvarande siffra för kommissionens nu föreliggande förslag (nedan kallat 1930 års förslag) är 399 053 m 3 . Minskningen uppgår alltså till 52 440 m 3 eller omkring 11 % av 1928 års kubiksiffra. De mest betydande reduceringarna komma på centralbyggnaden (I) med 18 020 m 3 och ekonomikomplexet (VIII) med 13 575 m 3 , men även den patologiska institutionen (IV) och den radioterapeutiska kliniken (III) hava undergått avsevärda inskränkningar med respektive 7 326 m 3 och 7 217 m3, varjämte sistnämnda kliniks personalhus (III), som enligt 1928 års förslag innefattade 6 900 m 3 , helt uteslutits. Dessutom hava bostadshusen för sjukhusets direktör och vissa överläkare (professorsbostäder) minskats med 2 315 m 3 . Däremot har för att möjliggöra vissa av de nyss nämnda i n s k r ä n k n i n g a r n a entrékomplexet (VII) ökats med 2 903 m3, varjämte en mindre ökning förekommer i fråga om bostadshuset för gift och ogift manlig personal (IX). Efterföljande tablå utvisar skillnaden i kubikinnehåll mellan 1928 års förslag och det nu föreliggande beträffande varje särskild byggnad: Tablå, utvisande skillnaden i kub mellan förslag och 1928 års förslag. Centralbyggnaden (I). 1928 års förslag 243 785 1930 » » 225 765 Patologiska institutionen (IV). 1928 års förslag 19 819 1930 » » 12 493 Ekonomikomplexet (VIII). K ö k s b y g g n a d e n (R). 1928 års förslag 26 475 1930 » » 21750 Å n g p a n n e - och verks t a d s h u s (O). 1928 års förslag 1930 » »

18 943 12 543

T v ä t t och c e n t r a l f ö r r å d (Q). 1928 års förslag 1930 » » Begravningskapellet 1928 års förslag 1930 » »

9 896 7 496 (P). 2 230 2180

1930 års

mining 18 020

7 326

4 725

6 400

2 400

^

g

51 Minskning m8

Entrékomplexet

Ökning m3

(VII).

B y g g n a d för sysslomansk o n t o r , s k ö t e r s k o r m. fl. (S). 1928 års förslag 9 058 1930 » » 9 201 E n t r é b y g g n a d (T). 1928 års förslag 1930 » »

570 570

B y g g n a d för apotek, e l e v e r m. fl. (V). 1928 års förslag 10 630 1930 » » 10 688 B y g g n a d med b o s t ä d e r för läkare, provsystrar m. fl. (U). 1928 års förslag 1930 » »

35 958 38 660

Bostadshus för gift och ogift manlig personal (IX). 1928 års förslag 7 920 1930 » » 7 930 Radioterapeutiska kliniken (III). 1928 års.förslag 50 054 1930 » » 42 837 Radioterapeutiska klinikens personalhus (III). 1928 års förslag 6 900 1930 » » utgår Professorsbostäder (X). 1928 års förslag 3 st. med 2 vån. 9 255 1930 års förslag 2 st. med 3 vån. 6 940

2 702

7 217

6 900

2 315

Summa 55 353 m3 Minskning 55 353 m3 Avgår ökning 2 913 m3 Återstår besparing 52 440 m3

2 913 mn

FJÄRDE

KAPITLET.

Kostnadsberäkningar. Vid beräkningen av kostnaderna för Karolinska sjukhusets uppförande enligt det nu överarbetade förslaget har kommissionen u t g å t t från samma priser, som lågo till grund för beräkningarna i 1928 års förslag. Härigenom underlättas en jämförelse med detta förslag, och dessutom torde i och för sig icke tillräcklig anledning kunna anses föreligga a t t vid ifrågavarande beräkningar tillämpa andra beräkningsgrunder. Visserligen har, sedan 1928 å r s förslag utarbetades, en viss prisstegring i n t r ä t t å ledningsoch måleriarbeten, under det att priset å vissa andra materialier minskats. Med hänsyn härtill och då det gäller ett byggnadsföretag sådant som det h ä r förevarande, d ä r byggnadsperioden kommer att sträcka sig över en avsevärd tidrymd, har kommissionen icke ansett det v a r a nödvändigt att r ä k n a med dylika mer eller mindre tillfälliga fluktuationer i prisnivån i vidare mån, än att kommissionen, på sätt framgår av femte kapitlet, vid beräkningen av den erforderliga anslagssumman a v r u n d a t denna uppåt från 21319 050 kronor till 21400 000 kronor. Enligt ovan angivna, av kommissionen verkställda beräkningar skulle totalkostnaden för utförande av det överarbetade förslaget komma att, efter avdrag av på jubileumsfonden och cancerföreningen belöpande andel samt med frånräknande av kostnaden för de två bostadshusen för sjukhusets direktör m. fl., u p p g å till 21319 050 kronor. H u r u denna kostnad fördelar sig på de olika byggnaderna framgår av nedanstående tablå, vilken j ä m v ä l upptager kubikpriset för varje byggnad samt tillika innefattar specificerade uppgifter rörande den på jubileumsfonden och cancerföreningen belöpande kostnaden ävensom kostnaden för n ä m n d a bostadshus. Kostnad

för uppförande av Karolinska sjukhuset, fördelad på respektive byggnader.

Centralbyggnaden (I). Byggnadskostnad 7 727 000 Värme, vatten och avlopp m. m 1480 000 Elektriska ledningar, hissar m. m 691000 Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 890 250: — 3

3 Kubikinnehåll: 225 765 m . Pris per m = 47,78 kronor.

10 788 250:

53 Patologisk-anatomiska institutionen (IV). Byggnadskostnad Värme, vatten och avlopp m. m Kylanläggning Elektriska ledningar, hissar m. m Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 3

439160: — 82 000: — 34 000: — 39 500: — 53 340: —

648 000: —

3 Kubikinnehåll: 12 493 m . Pris per m = 51,87 kronor. Ekonomikomplexet (VIII). K ö k s b y g g n a d e n (R). Byggnadskostnad 697 500: — Köksanläggning 164 550: — Kylanläggning 120 000: — Värme, vatten och avlopp m. m 139 400: — Elektriska ledningar, hissar m. m 79 000: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 108 250: — 1308 700: — Kubikinnehåll: 21750 m3. Pris per m3, inklusive kostnad för köks- och kylanläggning = 60,12 kronor. Å n g p a n n e h u s m e d v e r k s t ä d e r (O). Byggnadskostnad 425 500: — Värme, vatten och avlopp, ångpannor m. m 729 900: — Elektrisk anläggning, elektriska ledn., hissar m. m. 152 000: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 117 900: — 1425 300: — 3 3 Kubikinnehåll: 12 543 m . Pris per m , inklusive ångpanne- och elektricitetsanläggning = 113,63 kronor. T v ä t t o c h c e n t r a l f ö r r å d (Q). Byggnadskostnad 241000: — Värme, vatten, avlopp, tvättanläggning m. m 122 200: — Elektriska ledningar, hissar m. m 27 500: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 35 300: — 426 000: — 3 3 Kubikinnehåll: 7 496 m . Pris per m , inklusive tvättanläggning — 56,83 kronor. B e g r a v n i n g s k a p e l l e t (P). Byggnadskostnad 121000: — Värme, vatten och avlopp m. m 10 500: — Kylanläggning 26 000: — Elektriska ledningar m. m 2100: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 14 400: — 174 000: — Kubikinnehåll: 2180 m3. Pris per m3, inklusive svepningsrum och kylanläggning = 79,81 kronor. Entrékomplexet (VII). B y g g n a d för s y s s l o m a n s k o n t o r , sköterskor m. fl. (S). Byggnadskostnad 319 000: — Värme, vatten och avlopp m. m 49 700: — Elektriska ledningar, hissar m. m 29 800: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 35 500: — Kubikinnehåll: 9 201 m3. Pris per m3 = 47,17 kronor.

434 000: —

54 E n t r é b y g g n a d e n (T). Byggnadskostnad 46 600: — Värme, vatten och avlopp m. m 11500: — Elektriska ledningar m. m 1850: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 5 550:— 3 3 Kubikinnehåll: 570 m . Pris per m = 114,90 kronor. B y g g n a d f ö r a p o t e k , e l e v e r m. fl. (V). Byggnadskostnad 409 490: — Värme, vatten och avlopp m. m 60 600: — Elektriska ledningar, hissar m. m 37 000: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 45 255: — 3 3 Kubikinnehåll: 10 688 m . Pris per m = 50,71 kronor. Byggnad med b o s t ä d e r för l ä k a r e , p r o v s y s t r a r m. fl. (U). Byggnadskostnad 1 448135: — Värme, vatten och avlopp m. m 215 800: — Elektriska ledningar, hissar m. m 106 000: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 159 515: — 3

65 500: —

552 345: —

1929 450: —

3 Kubikinnehåll: 38 660 m . Pris per m = 49,11 kronor. Bostadshus för gift och ogift manlig personal (IX). Byggnadskostnad 299 003: — Värme, vatten och avlopp m. m 50 700: — Elektriska ledningar, hissar m. m 30100: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 34 007: — 3

413 810: —

3 Kubikinnehåll: 7 930 m . Pris per m = 51,83 kronor. Radioterapeutiska kliniken (III). Byggnadskostnad 1441835: — Värme, vatten och avlopp m. m 296 550: — Elektriska ledningar, hissar m. m 196 000: — Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 174 615: —

2109 000: —

Kubikinnehåll: 42 837 m3. Pris per m3 = 49,23 kronor. Diverse. Kulvertar Vänthall vid spårvägsstationen Yttre huvudrörledningar Spillvatten- och dagvattenledningar Yttre elektriska ledningar Vägar utanför tomten Vägar inom tomten och terrasseringar Tomtens iordningställande Stängsel och grindar Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. Avgår för jubileumsfondens del hälften av kostnaden för lakar- och personalbostäder hela kostnaden för en assistentbostad

84104: — 10 000: — 512 050: — 241100: — 56 600: — 418 000: — 561000: — 200 000: — 45 000: — 191506:— 2 319 360:Kronor 22 593 715: — 149 630: — 18 570: —

55 hälften av kostnaden för radioterapeutiska kliniken 1054 500 hälften av kostnaden för huvudrörledningar 14 905 hälften av kostnaden för vägar och terrasseringar 37 060

1274 665:

Kronor 21319 050: 2 st. bostadshus för sjukhusets direktör m. fl. (X). Kostnad för ett hus. Byggnadskostnad Värme, vatten och avlopp m. m Elektriska ledningar, hissar m. m Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

190 600: 19 650: 12 750: 20 000: 243 000

Således för båda Kronor 3

486 000: —

3 Kubikinnehåll: 3 470 m för varje hus. Pris per m = 70 kronor. Till förestående tablå må anmärkas, att kommissionen med beteckningen »administration» avser utgifter för den blivande byggnadskommittén (arbetsledning, utredningar, arvoden till sakkunniga m. m.). H ä r nedan lämnas en sammanställning av byggnadskostnaderna enligt nu föreliggande förslag. Till jämförelse h a r återgivits motsvarande sammanställning enligt 1928 års förslag. Med hänsyn till att Kungl. Maj:ts förslag till 1930 års riksdag icke upptog den pediatriska kliniken och den djurexperimentella avdelningen samt emanationslaboratoriet, hava kostnaderna för dessa institutioner jämte å desamma belöpande andelar i kostnaderna för vägar, huvudrörledningar m. m. ej heller här medtagits. Kostnaderna för bostadshus åt sjukhusets direktör m. fl. äro ej medräknade. I sammanställningarna har ej, såsom skedde i 1926 års sjukhuskommissions betänkande, särskilt för sig under varje h u v u d r u b r i k upptagits det allmännas andel i jubileumskliniken; i stället h a r i en post avdragits det totalbelopp, som enligt de olika förslagen a v g å r för jubileumsfondens och cancerföreningens del. De båda sammanställningarna te sig på följande sätt: 1928 drs 1930 års förslag förslag Byggnadskostnader Kr. 16 209 400: — 13 709 327: — Kostnad för panncentral, uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, desinfektions-, steriliserings- och maskintvättanläggningar med tillbehör » 3 374 850:— 3 248 850: — Huvudrörledningar för pumpvarmvatten, ånga, kondensvatten, gas, kall- och varmvatten » 487 300:—1 512 050: — Spillvatten och dagvattenledningar med rörgravar utanför tomten » 98 000:— 98 000: — 1

I 1928 års förslag fördes kostnaden, 30 000 kronor, för huvudledningar till byggnaderna för direktör och vissa överläkare, till kostnadssumman för dessa byggnader. I 1930 års förslag ingår motsvarande kostnad i kronor 512 050.

56 1928 ån?

1930 års

förslag

förslag

Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar inom tomten jämte övriga rörgravar Kr. 162 000 — 143100: — Köksanläggning » 164 550 — 164 550: — Elektrisk belysnings- och kraftanläggning, hissar, elektrisk svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning » 1435 050: — 1448 450:— 1 Kylanläggning » 180 000 — 180 000 — Väg utanför tomten » 465 000 — 418 000 : — Vägar inom tomten, terrasseringar m. m » 846 800 — 561000 — Tomtens iordningställande » 230 000 — 2 200 000 : — Stängsel och grindar » 45 000 — 45 000 — Administration, arvoden och oförutsedda utgifter » 2132 388 — 1865 388 — » 25 830 338 - 22 593 715.— Avgår för jubileumsfondens del » 1 751829 — 1274 665 — Kronor 24 078 509. - 21319 050 — Av förestående sammanställningar framgår, att den genom förut omtalade inskränkningar och övriga förändringar v u n n a besparingen u p p g å r till ett belopp av 2 759 459 kronor. Bostäderna för sjukhusets direktör m. fl. kostade enligt 1928 å r s förslag 606 258 kronor. Motsvarande kostnad utgör enligt 1930 års förslag 486 000 kronor. Medräknas även denna kostnadsminskning stiger besparingen till 2 879 717 kronor. Om totalkostnaden enligt 1930 års förslag, 21319 050 kronor, fördelas på sjukhusets 843 vårdplatser, blir kostnaden per vårdplats 25 289 kronor. E r i n r a s må, att motsvarande siffra enligt 1928 års förslag utgjorde 28 563 kronor och enligt Alternativ I av det s. k. Gärdesförslaget 28 163 kronor. Såsom emellertid såväl av 1926 å r s sjukhuskommission som ock av vederbörande departementschef i propositionen till 1930 å r s riksdag uttryckligen betonats, ä r det icke riktigt a t t vid bedömandet av kostnaderna för Karolinska sjukhuset i jämförelse med vanliga sjukhus u t g å från en ber ä k n i n g sådan som den nyss gjorda. Om man ej vill giva en skev framställning i detta hänseende, är det nödvändigt a t t t a g a i betraktande, att det h ä r gäller att bygga, icke ett vanligt sjukhus, u t a n en medicinsk undervisningsanstalt. Sjukhusanläggningen måste i sin helhet och i sina detaljer uppföras med hänsyn till dess uppgift att v a r a ett statens undervisningssjukhus. Man skapar ej ett sådant sjukhus endast genom att i planen för ett vanligt sjukhus i n r y m m a föreläsningssalar och undervisningslaboratorier. Hela sjukhuset måste uppföras med tanke på att undervisning skall äga r u m i praktiskt taget alla dess delar. Trappor och kor1

Den höjda kostnadssumman i 1930 års förslag beror på kostnadsökning för hissar. I summan ingår med 30 000 kronor halva kostnaden för tomtens iordningställande vid jubileumskliniken och hela kostnaden för tomtens iordningställande vid personalhuset vid samma klinik. 2

57 ridorer m å s t e inrättas med hänsyn till a t t sjukhuset skall r y m m a icke blott patienterna och den vanliga sjukvårdspersonalen u t a n också en stor skara studenter. Själva sjukvårdslokalerna, såsom vårdavdelningar, operationssalar, röntgendiagnostikavdelning och gymnastikavdelning, måste anordnas med tillräckligt u t r y m m e för undervisning. Detsamma gäller sjukhusets alla övriga undersöknings- och behandlingslokaler. Poliklinikerna vid ett undervisningssjukhus måste göras betydligt större än vid ett vanligt sjukhus. Det polikliniska klientelet spelar nämligen en mycket viktig roll för undervisningen. Poliklinikerna vid ett undervisningssjukhus måste därför givas sådana mått, a t t de kunna i n r y m m a ett vida större a n t a l besökande än vid ett vanligt sjukhus, där poliklinikerna huvudsakligen äro i n r ä t t a d e för att undersöka inträdessökande till sjukhuset och att kontrollera sjukdomsförloppet närmaste tiden efter patienternas utskrivning från sjukhuset. E n byggnadskostnad, som ytterligare tillkommer på g r u n d av sjukhusets undervisningsuppgift, ä r kostnaden för bostadslokaler för sådan personal, som ä r betingad av undervisningens särskilda behov och icke kräves på ett vanligt sjukhus. E n direkt jämförelse mellan byggnadskostnaderna för ett undervisningssjukhus och motsvarande kostnader för ett vanligt sjukhus av samma storlek kan således icke äga rum. Utom kostnaderna för att forma sjukhuset till en medicinsk undervisningsanstalt tillkomma vid Karolinska sjukhuset vissa a n d r a utgifter, som icke tynga byggnadskostnaderna vid en vanlig sjukhusanläggning. Dit höra otvivelaktigt kostnaderna för garnisonsavdelningarnas administrationslokaler, liksom för lokalerna för garnisonens apotek och apoteksförråd. Dit torde även kunna r ä k n a s kostnaderna för den utökning av lokaler inom kök, tvätt- och ångpannehus utöver det omedelbara behovet, som beräknats med hänsyn till framtida utvidgning av sjukhuset med en pediatrisk och en psykiatrisk klinik, en reserv, som är ojämförligt mycket större än som b r u k a r beräknas vid en vanlig sjukhusanläggning. Till dessa merkostnader torde m a n även med fog k u n n a r ä k n a åtminstone en del av de kostnader, som betingas därav, att tomten ä r belägen utanför stadsgränsen och saknar färdigställda v ä g a r och y t t r e ledningar, liksom de kostnader för tomtens iordningställande, som betingas av tomtens särskilda beskaffenhet. 1926 års sjukhuskommission utförde icke någon detaljerad beräkning beträffande merkostnaderna för det Karolinska sjukhuset på grund av dess speciella uppgifter samt tomtens läge och beskaffenhet, u t a n verkställde en approximativ uppskattning av dessa kostnader utom beträffande de uteslutande för undervisning och forskning avsedda lokalerna, vilka kostnader relativt lätt k u n n a fastställas. N ä m n d a kommission kom vid sin berörda uppskattning till ett belopp av 5 848 832 kronor, som den ansåg böra avräknas från totalkostnaden.

58 1930 års kommission har vid n ä r m a r e prövning funnit dessa beräkningar t a r v a en mera noggrann granskning. Då saken tillagts stor betydelse i den offentliga diskussionen om Karolinska sjukhuset, har kommissionen låtit sig angeläget v a r a att mycket ingående undersöka de faktorer, som betinga det Karolinska sjukhusets relativt höga byggnadskostnad i förhållande till ett vanligt sjukhus av motsvarande omfattning. Resultatet av dessa beräkningar återgives i nedanstående tablå, vid v a r s utarbetande följande principer tillämpats. Såsom särskilda undervisnings- och forskningslokaler hava r ä k n a t s dels föreläsningslokaler, dels ock sådana laboratorie-, biblioteks- och studielokaler, som icke b r u k a förekomma i ett vanligt sjukhus. Bland dessa lokaler äro medräknade lokalerna för den patologiska institutionen med undantag av de obduktionslokaler, laboratorier, likkällare m. m., som anses nödvändiga även för ett vanligt sjukhus. Den utvidgningav sjukvårdslokalerna, som kräves för undervisningens behov, är vida svårare a t t med säkerhet beräkna, men kommissionen h a r för varje särskild lokal tagit i övervägande den större dimensionering av sjukvärdslokalerna, som enligt vid den medicinska undervisningen i Stockholm vun nen erfarenhet måste anses oundgängligen behövlig.

Tablå över kostnaden för olika lokaler och arbeten vid Karolinska sjukhuset utöver vid vanliga sjukhus gängse. JJnder visningslokaler: inom huvudkomplexet 24 204 m3 a kr. 47:78 = 1156 462 inom radioterapeutiska kliniken 4 975 » » » 49:23 = 244 920 inom patologiska institutionen 10 200 » » » 51:87 = 529 740 Diverse bostäder inom entrékomplexet - 4870 » » » 49:11 = 239165 Diverse bostäder för gift och ogift personal 1140 » » » 51:83= 59 088 2229375 Ökning av kliniklokaler på grund av undervisning: inom huvudkomplexet 15 023 m3 å kr. 47: 78 = inom radioterapeutiska kliniken 736 » » » 49:23= inom entrékomplexet 759 » » » 50:71 = Diverse lokaler, korridorer, trappor, hissar m. m 7 000 » » » 47:78= Ökning av

717 798 36 064 38 489 334 460 1126 811

polikliniklokaler:

inom huvudkomplexet 9 214 m3 a kr. 47: 78 = inom radioterapeutiska kliniken 477 » » » 49:23= Samtliga ovannämnda lokalers del i ångpannehuset

440 245 23 482

463 727 294 742 4114 655

59 För garnisonens administrationslokaler: inom huvudkomplexet 2304 m3 a kr. 47: 78 = Garnisonens del i apotek samt apoteksförråd i entrékomplexet 1853 » » » 50:71= Del i ångpannehus

110 851 93 965 15 589

Lokaler inom kök, tvätt- och ångpannehus, vilkas storlek beräknats med hänsyn till framtida utvidgning av sjukhuset. Reserv i kök 225 000 » » tvätt och förråd 110 000 125 000 » » ångpannehus Härtill kommer Arbeten utom tomten (vägar och ledningar) 516 000 + 9 % för administration, arvoden m. m Halva kostnaden för inre vägar, planeringar, tomtens iordningställande + 9 % l /« av kostnaden för kulvertar, huvudrörledningar, spillvattenledningar, elektriska huvudledningar + 9 % (utgörande samma del i kostnaden som summan av ovan angivna kuber utgör del i totala kuben)

220 405

460 000

562 440 414 745

173 500 1150 685

Summa kronor 5 945 745 F r å n totalkostnaden, 21 319 050 kronor, bör alltså vid en jämförelse med kostnaden för uppförande av ett icke kliniskt sjukhus avräknas 5 945 745 kronor. Återstoden, 15 373 305 kronor, utgör det belopp, som vid en dylik jämförelse bör upptagas för Karolinska sjukhusets del. Vid fördelning av denna summa på de 843 vårdplatserna erhålles en sängkostnad av 18 236 kronor. Denna sängkostnad torde icke kunna anses hög för ett modernt sjukhus av denna omfattning. I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att då Stockholms stads sjukhuskommitté i sin i a n d r a kapitlet h ä r ovan återgivna skrivelse gör gällande, a t t stadens självkostnad per vårdplats vid blivande utbyggnad »snarare under- än överstiger 10 000 kronor», härmed tydligen avses vårdplatser, som erhållits genom tillbyggnad till redan förefintliga sjukhusanläggningar, i vilket fall kostnaden naturligtvis alltid ställer sig avsevärt lägre än vid ren nybyggnad. Ovan angivna sängkostnad kan givetvis ytterligare nedbringas genom att redan i den första etappen medtaga flera kliniker än som i 1928 års förslag förutsattes. N ä m n d a kostnad sjunker nämligen, i den m å n som antalet vårdplatser ökas. De kliniker, som härvid främst borde komma i fråga, äro den psykiatriska och den pediatriska kliniken. Vad den senare beträffar, pågår i samband med frågan rörande omläggning av Allmänna

60 barnhusets verksamhet särskild utredning om den pediatriska undervisningens klinikbehov, varför kommissionen icke anser sig böra n ä r m a r e ingå på spörsmålet härom. Vad åter den psykiatriska kliniken angår, vill kommissionen erinra om att nämnda klinik för n ä r v a r a n d e ä r förlagd till det staten tillhöriga Stockholms hospital å Konradsbergsområdet, som likaledes ä r statens tillhörighet. Hospitalet tjänstgör även såsom upptagningsanstalt för Stockholm, och hospitalets samtliga platser för allmän klass, 235, äro avsedda för sjuka från Stockholms stad. F r å n och med den 1 j a n u a r i 1933 skall emellertid staden själv övertaga sin sinnessjukvård, för vilket ändamål beslut fattats om uppförande av ett stort sinnessjukhus vid Beckomberga utanför Stockholm. Det mellan staten och staden h ä r u t i n n a n träffade avtalet omfattar dock icke v å r d e n av patienter å psykiatrisk klinik. I och med stadens övertagande av sin sinnessjukvård kommer följaktligen den psykiatriska kliniken att v a r a avsedd för patienter från hela landet. Ur såväl undervisnings- som forskningssynpunkt ä r det ett viktigt önskemål, a t t denna klinik förlägges i samband med övriga undervisningskliniker, en princip, som redan v u n n i t statsmakternas gillande genom 1928 års riksdags beslut i fråga om anordnande av en sådan klinik vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. Det förefaller kommissionen, som om ovan angivna förhållanden tala för att frågan om nedläggande av Stockholms hospital och den psykiatriska klinikens förflyttning i samband härmed till Karolinska sjukhuset snarast möjligt bör göras till föremål för n ä r m a r e utredning. Det önskv ä r d a i ett slopande a v hospitalet och den psykiatriska klinikens uppförande i första etappen h a r särskilt understrukits av medicinalstyrelsen i dess y t t r a n d e över 1926 års sjukhuskommissions betänkande. De ekonomiska fördelarna för staten av en dylik förändring äro u t a n vidare påtagliga. Härigenom skulle nämligen det synnerligen värdefulla Konradsbergsområdet frigöras och av staten kunna på annat sätt utnyttjas. Enligt en genom kronans fastighetskommission verkställd uppskattning representerar berörda område i n ä r v a r a n d e stund ett tomtvärde a v omkring 7 630 000 kronor. Emellertid anser sig sjukhuskommissionen böra betona, att en eventuell utredning i nu berörda hänseende icke bör få inverka fördröjande på igångsättandet av sjukhusets uppförande. Intet sakligt hinder möter nämligen för att, om beslut fattas vid 1931 års riksdag om första etappens omfattning, denna vid en följande riksdag utökas med en psykiatrisk klinik.

FEMTE

KAPITLET.

Byggnadsföretagets finansiering. I fråga om byggnadsföretagets finansiering h a r kommissionen ansett sig böra u t g å från de beräkningsgrunder, som chefen för ecklesiastikdepartementet funnit sig böra följa i propositionen till 1930 års riksdag. Med h ä n s y n härtill tarvas allenast en omräkning i anledning av d e n minskning i kostnadssumman, som den av kommissionen verkställda överarbetningen av byggnadsförslaget medfört. Totalkostnaden för den första byggnadsetappen, fränsett den del, som skall bekostas av jubileumsfonden samt kostnaden för bostadshusen för sjukhusets direktör m. fl., utgör enligt det överarbetade förslaget 21319 050 kronor, vilket belopp kommissionen såsom angivits i fjärde kapitlet ansett sig böra a v r u n d a uppåt till 21400 000 kronor. H ä r i f r ä n skola till en början avgå stadens och landstingets bidrag, tillhopa 7 540 000 kronor. Vidare skola kostnaderna för de 106 enskilda vårdplatserna bestridas genom upptagande av lån att förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Enligt vederbörande departementschefs u t t a l a n d e i propositionen skola dessa platser deltaga i byggnadskostnaderna med ett belopp, motsvarande den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela sjukhuset, d. v. s. med 18 236 kronor per säng. Deras bidrag skulle alltså u t g ö r a (106 X 18 236 = ) 1 9 3 3 016 kronor, vilket belopp j ä m v ä l bör a v r ä k n a s från totalkostnaden. Återstående beloppet, 11926 984 kronor, skulle utgöra statens kostnader för Karolinska sjukhuset. Motsvarande kostnad enligt Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag var 14 213 505 kronor. Med den i propositionen angivna byggnadstiden av omkring 8 å r synes byggnadskostnaden lämpligen böra fördelas enligt följande tablå.

62 Tablå över erforderliga belopp under och deras fördelning. Byggn.

ar 1 2 3 4 5 6 7 8

byggnadstiden

Anslag från riksdagen 300 0001 1500 000 1900 000 1900 000 1900 000 1900 000 1900 000 626 984

Anslag från Stockholms stad

Anslag från Stockholms län.

Genom lån (106 enskilda vårdpl.)

— —

— —

— —

1100 000 1100 000 1100 000 1100 000 1270 000

400 000 400 000 400 000 400 000 270 000

—

—

350 000 350 000 350 000 350 000 350 000 183 016

300 000 1500 000 3 750 000 3 750 000 3 750 000 3 750 000 3 790 000 810 000

11926 984

5 670 000

1870 000

1933 016

21400 000

Summa

Då det är möjligt, att en kortare byggnadstid än 8 år kan medföra vissa besparingar i byggnadskostnaderna, synes frågan härom förtjänt att tagas under övervägande.

1 Av det utav 1930 års riksdag för budgetåret 1930—1931 beviljade anslaget å 300 000 kronor skola 30 000 kronor användas till förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt. Sistnämnda belopp skall dock sedermera ersättas av medel, som komma att beviljas för vanföreanstaltens uppförande.

SJÄTTE

KAPITLET.

Hemställan. Under åberopande av vad i det föregående anförts får kommissionen hemställa, att Kungl. Maj:t m å t t e föreslå 1931 års riksdag a t t dels besluta att uppförandet av det n y a kliniska sjukhus, benämnt Karolinska sjukhuset, varom 1930 års riksdag fattat beslut, skall i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C. Westman å r 1928 upprättade, numera överarbetade ritningar och kostnadsförslag i första byggnadsetappen omfatta: a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut; b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorium, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, t v ä t t i n r ä t t n i n g , begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning; samt c) en patologisk institution; att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras cancerföreningens i Stockholm n u v a r a n d e vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som en av H a n s Maj:t Konungen tillsatt kommitté i betänkande den 23 maj 1929 angivit och som av honom godkänts, samt i enlighet med den n ä r m a r e överenskommelse, som Kungl. Maj:t kan komma att träffa med styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen; att avtal må träffas rörande samarbete för sjukhusets uppförande och drift mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet med av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över eck-

lesiastikärenden den 14 mars 1930 förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser; att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig överensstämmelse med de av nämnda departementschef i samma statsrådsprotokoll förordade grunderna; dels ock i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten i första etappen bevilja ett extra reservationsanslag av 11626 9841 kronor samt därav för budgetåret 1931 —1932 anvisa 1500 000 kronor.

1 Det av riksdagen för budgetåret 1930—1931 beviljade beloppet, 300 000 kronor, har frånräknats.

65 Bilaga

A.

P. M. angående professor Israel Holmgrens i motion 1:341 vid 1930 års riksdag framställda anmärkningar beträffande planläggning av det röntgendiagnostiska institutet vid Karolinska sjukhuset. I sin motion 1:341 vid 1930 års riksdag gör professor Israel Holmgren gällande, att lokalerna för det röntgendiagnostiska institutet vid det Karolinska sjukhuset liksom dess personal skulle av 1926 års sjukhuskommission vara mycket för rikligt beräknade. Utgångspunkten för professor Holmgrens kritik är det av honom gjorda antagandet, att i nämnda förslag »ensamt de diagnostiska laboratorierna för röntgen upptaga 16 gånger så stort utrymme, som på nuvarande Serafimerlasarettet upptas av diagnostiklaboratorierna, terapilaboratorierna och undervisningslokalerna sammanslagna». I en utredning, offentliggjord i Social-Medicinsk Tidskrift nr 5 år 1930, har undertecknad framlagt de erfarenheter och beräkningar, som legat till grund för planläggningen av såväl det röntgendiagnostiska institutet som den radioterapeutiska kliniken vid Karolinska sjukhuset. H ä r nedan skola i korthet anföras grunderna för beräkningen av det röntgendiagnostiska institutets lokaler och personal. Vid beräkning av behövligt utrymme för en röntgendiagnostikavdelning, som skall stå färdig om c:a 10 år, har man att taga hänsyn ej blott till det nuvarande behovet utan även till teknikens sannolika utveckling och till den ökning av arbetsuppgifterna, som på grund av vunnen erfarenhet med sannolikhet kan förutsättas inträffa. Då det nuvarande röntgeninstitutet å Serafimerlasarettet år 1911 uppfördes, erhöll röntgendiagnostikavdelningen därstädes (oberäknat filmarkivet) en c:a 9 gånger så stor golvyta (c:a 365 m2) som vid det år 1908 upprättade centrala röntgeninstitutet (c:a 40 m2). Vid den tidpunkten var det vida svårare än nu att förutse radiologiens utveckling. Det visade sig emellertid inom få år, att utrymmet ej var för rikligt beräknat. I närvarande stund — efter icke fullt två decennier — behöver utrymmet å diagnostikavdelningen betydligt ökas för att arbetet därstädes skall kunna utföras på ett för undervisning och sjukvård tillfredsställande sätt. En utvidgning av diagnostikavdelningen med ett utrymme av c:a 285 m2 golvyta är ock av direktionen föreslagen i samband med lasarettets ombyggnad. Efter den planerade utvidgningen kommer Serafimerlasarettets röntgendiagnostikavdelning sålunda att — förutom filmarkivet — hava en golvyta av c:a 650 m2 med 4 diagnostiklaboratorier. Då röntgendiagnostikavdelningen i Gärdesförslaget planlades (åren 1924 —1925), utgick man från den erfarenheten, att Serafimerlasarettets dåvarande röntgendiagnostikavdelning (c:a 365 m2) behövde ökas ungefär till det dubbla för att motsvara de redan då aktuella kraven på röntgenarbetet samt från den förutsättningen, att Gärdessjukhuset skulle hava mer än dubbelt så 5

66 stort sängantal som nuvarande Serafimerlasarettet. Därför beräknades Gärdessjukhusets röntgendiagnostikavdelning c:a fyra gånger så stor (1487 m2) som Serafimerlasarettets diagnostikavdelning (365 m 2 ). Dessa siffror äro professor Holmgren väl bekanta. Vid beräkningen av röntgendiagnostikavdelningen å Karolinska sjukhuset ansåg man sig på grund av de under de senaste åren gjorda erfarenheterna vara nödsakad att väsentligen öka det utrymme, som i Gärdesförslaget beräknats för denna avdelning. Orsakerna härtill äro att söka i trenne omständigheter. Frekvensen av röntgenundersökningar har företett en oavbruten, stark stegring, som icke visar några tendenser att avtaga. På de sista 10 åren har antalet röntgenundersökningar å Serafimerlasarettet betydligt mer än fördubblats (stigit från 5 000 till 11400). Det är all anledning antaga, att denna stegring kommer att fortsätta. Stegringen av undersökningsfrekvensen beror nämligen därpå, att röntgenundersökningen utsträckes till allt större områden samt att säkerheten i diagnostiken alltjämt ökas och därmed även förtroendet för densamma. Det stegrade behovet av röntgenundersökning bekräftas genom erfarenheten från de större lasaretten såväl i Sverige som i utlandet. Så hava röntgenundersökningarnas antal vid Maria sjukhus' centralröntgeninstitut under senaste 10 år mer än fyrdubblats (från c:a 2 000 år 1919 till c:a 9 000 år 1929). Vid den kirurgiska kliniken i Frankfurt-am-Main har antalet röntgenundersökningar på fem år stigit från c:a 2 500 år 1923 till c:a 6 500 år 1928. Den andra omständigheten, som föranleder en ökning av röntgendiagnostikavdelningarnas utrymme, är det stegrade behovet av specialinstrumentarium och särskilda lokaler för speciella undersökningar, vilket under de senaste åren har nödvändiggjort en uppdelning av arbetet på speciallaboratorier inom röntgeninstitutet. Vid undervisningssjukhuset i Frankfurt inrymmer den nybyggda röntgendiagnostikavdelning, som betjänar endast en klinik, nämligen den kirurgiska, 6 undersökningslaboratorier för olika ändamål. Vid planläggning av röntgendiagnostikavdelningen å ett undervisningssjukhus måste man för det tredje taga hänsyn till de stegrade krav på utrymme, som bliva en följd av det stegrade behovet av undervisning. De senaste årens erfarenheter från Serafimerlasarettet, sedan undervisningen i röntgendiagnostik år 1926 väsentligt utsträcktes, visar, att undervisningen ställer mycket större krav på utrymme inom röntgendiagnostikavdelningen än som förelågo, då Gärdesförslaget uppgjordes. P å grund av alla dessa de senare årens erfarenheter kan man med mycket stor sannolikhet antaga, att röntgendiagnostikavdelningen om cirka 10 år skall vara i behov av ett vida större utrymme än som i Gärdesförslaget beräknats. 1926 års sjukhuskommission ansåg sig därför böra föreslå ungefär dubbelt så stor golvyta som i Gärdesförslaget eller 2 748 m2. Detta motsvarar ej fullt åtta gånger Serafimerlasarettets dåvarande röntgendiagnostikavdelnings golvyta och cirka fem gånger hela den golvyta (520 m2), som då upptogs av röntgenavdelningens diagnostiklaboratorier, terapilaboratorier och undervisningslokaler tillsammantagna, icke sexton gånger denna senare yta såsom professor Holmgren i motionen uppgiver. Köntgendiagnostikinstituten hava i olika delar av världen organiserats efter två olika principer, nämligen dels efter en decentralisationsprincip, dels efter en centralisationsprincip. Enligt den förra principen förlägges det röntgendiagnostiska arbetet till särskilda röntgenavdelningar vid varje klinik.

67 Enligt den senare principen koncentreras röntgendiagnostikarbetet till ett centralt röntgendiagnostikinstitut för hela sjukhuset, med undantag av,några mindre laboratorier på vissa avdelningar. I Skandinavien, Amerika och England h a r centralisationsprincipen blivit så gott som genomgående tillämpad, liksom vid ett flertal kommunala sjukhus i det övriga Europa. Vid undervisningssjukhusen i Tyskland har däremot i stor utsträckning en decentralisation ägt rum med röntgenlaboratorier vid varje klinik, såsom nyss beträffande Frankfurt blivit skildrat. Centraliseringsprincipen betyder en stor ekonomisk fördel, som framträder mer och mer, ju mer behovet av specialinstrumentarium och speciallaboratorier för särskilda undersökningar framträder. P å Karolinska sjukhuset är röntgendiagnostiken centraliserad till det röntgendiagnostiska institutet. Detta är uppdelat i två enheter. Den ena omfattar 4 undersökningslaboratorier med tillhörande bilokaler, huvudsakligen avsedda för de medicinska, oto-laryngologiska och oftalmiatriska klinikerna med polikliniker. Den andra omfattar dels ett övningslaboratorium, dels 4 laboratorier, huvudsakligen avsedda för de kirurgiska och obstetriskgynekologiska klinikerna med polikliniker. Vid behov kunna de båda enheterna använda varandras specialutrustning. De särskilda undervisningslokalerna äro gemensamma för båda, likaså expeditionslokaler, bibliotek m. m. Då man vet, att de olika klinikerna utomlands ofta äro utrustade var och en med flera röntgenlaboratorier och då man tar hänsyn till de ovan nämnda omständigheterna, torde det ej vara svårt att inse, att Karolinska sjukhusets röntgendiagnostikinstitut icke av 1926 års sjukhuskommission blivit oskäligt stort tilltaget. Genom den sänkning av centralhallen i huvudkomplexet, som under överarbetningen ägt rum, har det blivit möjligt att utforma en mera koncentrerad plan för röntgeninstitutet och att spara utrymme. Dessutom har en del av de särskilt för forskning avsedda lokalerna, såsom bibliotek, museum och professorns särskilda arbetsrum, av besparingsskäl beskurits. Därigenom har en golvyta av c:a 400 m2 vunnits. Hela golvytan, mindre mellanväggar inberäknade, utgör enligt det överarbetade förslaget c:a 2 348 m2, därav c:a 1654 m2 arbetslokaler och c:a 694 m2 korridorer och sänghallar. Antalet röntgenlaboratorier (9) har icke minskats, och anser sig undertecknad icke kunna taga på sitt ansvar att tillråda en reduktion av desamma. Göras ytterligare indragningar, måste sannolikt inom ett decennium efter röntgeninstitutets öppnande dyrbara till- och ombyggnader äga rum. Om golvytan i det röntgendiagnostiska institutet vid Karolinska sjukhuset enligt det överarbetade förslaget (c:a 2 348 m2) jämföres med golvytan (c:a 650 m2) i Serafimerlasarettets röntgenavdelning efter lasarettets nu pågående ombyggnad, så finner man, att det utrymme, som beräknats för det dubbelt så stora Karolinska sjukhusets behov om 10 år och därefter, är endast något mer än tre och en halv gång större än utrymmet å Serafimerlasarettets röntgendiagnostikavdelning, vars utrymme efter ombyggnaden tages fullt i anspråk för det omedelbara behovet. Personalen vid röntgeninstitutet måste ökas i samma mån som arbetet tilltager, ökning av personalen behöver emellertid icke ske i samma grad som lokalernas ökning, emedan lokalernas ökning i mycket stor utsträckning äger rum för att underlätta arbetet och undvika, att specialundersökningarna hindra och fördröja arbetet på den övriga avdelningen. Å den nuvarande röntgendiagnostikavdelningen å Serafimerlasarettet äro följande läkare sys-

68 selsatta: 1 professor, 1 biträdande läkare, 1 underläkare, 1 amanuens samt 1 extra amanuens (oavlönad). Av dessa är en läkarkraft till största delen upptagen av terapiarbetet, så att inalles fyra läkarkrafter äro upptagna av sjukvårds- och undervisningsarbetet å diagnostikavdelningen. För det Karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning äro planerade sammanlagt åtta läkarkrafter, därav 3 extra amanuenser. Den övriga personalen vid Serafimerlasarettets diagnostikavdelning utgöres för närvarande av 2 översköterskor, 3 elever, 2 röntgenbiträden, 2 fotografiska biträden, 2 skrivbiträden och 1 sjukbärare. För Karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning har planerats: 3 översköterskor, 6 elever, 6 röntgenbiträden, 2 fotografiska biträden, 3 skrivbiträden, 1 städerska och 2 sjukbärare, alltså inalles 23 personer eller en ökning med 11 personer. Böntgendiagnostikavdelningens hela personal är alltså vid Karolinska sjukhuset beräknad ungefär dubbelt så stor som vid Serafimerlasarettet. Om någon anmärkning skall kunna göras mot denna beräkning, icke är det, att personalen är för rikligt tilltagen. Mera sannolikt är det, att arbetet skall kräva en större personal. I vart fall kan icke någon i saken ansvarig person vid en kalkyl över driftkostnaderna beräkna mindre personal än som skett. Holmgren framhåller i sin motion, att utgifterna för Serafimerlasarettets röntgeninstitut »för instrument och därmed sammanhörande förbrukningsartiklar» — d. v. s. huvudsakligen röntgenfilm och röntgenrör — under budgetåret 1922 uppgick till kronor 23 738: 02, under budgetåret 1923—1924 till kronor 33 215: 27 samt under budgetåret 1927—1928 till kronor 54 718: 23, under det att utgifterna »under samma rubrik» för Serafimerlasarettets samtliga övriga avdelningar uppgick till sammanlagt kronor 12 888:54. Härtill är att anmärka, att röntgeninstitutet icke tjänar något självändamål utan utför röntgenarbetet för lasarettets samtliga övriga avdelningar och att utgifterna nödvändigt måste stiga med arbetets omfång, enär röntgendiagnostikarbete icke kan utföras utan förbrukning av film och röntgenrör. Vid det nya sjukhuset kommer självfallet motsvarande utgiftspost att stiga med undersökningarnas antal och omfattning. Utgifterna för driften torde icke minskas, om lokalerna göras otillräckliga för arbetets praktiska bedrivande. Stockholm den 24 november 1930. Gösta Forssell.

69 Bilaga B.

P. M. angående av professor Israel Holmgren i motion 1:341 vid 1930 års riksdag gjorda uttalanden angående vissa byggnadsoch organisationsdetaljer inom Karolinska sjukhuset. Ingången

till Karolinska

sjukhuset.

I sin motion 1:341 vid 1930 års riksdag gör professor Israel Holmgren gällande, att det är olämpligt, att huvudingången till sjukhuset är gemensam för sjukhuset och polikliniken. En gemensam huvudingång, där hela trafiken regleras och kontrolleras, erbjuder emellertid stora fördelar. Å Karolinska sjukhuset är tillträdet till sjukhuset planlagt på följande sätt. Vid entrén till sjukhuset finnes en inkörsport för ambulansvagnar och för dem, som färdas åkande till sjukhuset, samt tvenne mindre ingångar. I ett intill entrén beläget rum erhållas besökskort med upplysningar om, varest patienterna ligga m. m. Entrén leder in till en förgård, från vilken man kommer till ingångarna till centralbyggnaden, förlossningsavdelningen, olycksfallsstationen, garnisonsavdelningen, jubileumskliniken och personalbostäderna. Till ekonomibyggnaderna finnas ingångar såväl härifrån som från gatan för leveranser. Vid huvudingången i huvudkomplexet finnas tre intill varandra liggande portar, som leda in till en vestibul, där genast en uppdelning av de besökande till trenne skilda trafikleder äger rum. En trafikled för rätt fram till poliklinikerna och undervisningslokalerna. En trafikled åt höger leder till oftalmiatriska, oto-laryngologiska och medicinska klinikerna samt en tredje trafikled åt vänster till obstetrisk-gynekologiska och kirurgiska klinikerna. Entrén är således ordnad på så sätt, att besökandeströmmen med lätthet ledes såväl till sjukhusets olika byggnader som till huvudkomplexets olika delar. Poliklinikpatienterna hava ej tillträde till klinikerna, och poliklinikerna äro ostörda av besöken till vårdavdelningarna. Professor Holmgrens anmärkning beträffande sjukhusets huvudingång saknar således fog. Även med hänsyn till vakthållningen är det föreliggande förslaget till entré för sjukhuset bättre och billigare än professor Holmgrens förslag, som förutsätter skilda ingångar med särskild vakthållning för kliniker och polikliniker. Poliklinikerna. Professor Holmgren anser, att poliklinikerna skulle hava lagts i en särskild byggnad. Denna åsikt kan jag ej dela. Det är nämligen viktigt, att poliklinikerna ligga i nära anslutning såväl till sina egna kliniker som till övriga polikliniker och kliniker. Särskilt är det av vikt, att de oftalmiatriska och oto-laryngologiska poliklinikerna ligga intill dessa klinikers övriga arbetslokaler. Med hänsyn till dessa principer hava poliklinikerna förlagts såsom i förslaget till Karolinska sjukhuset skett.

70 Professor Holmgren anser, att poliklinikblocket ej kan utveckla sig. Detta är dock ett misstag. Utvidgning av lokalerna för poliklinikerna liksom för de i samma hus inrymda behandlings- och laboratorielokalerna kan erhållas dels genom att taga vissa reservlokaler i anspråk, dels genom påbyggnad och dels slutligen genom tillbyggnad av flyglar i tvenne våningar såväl åt söder som åt öster och väster. För övrigt vill jag påpeka, att om en poliklinik växer så, att de ursprungliga lokalerna bliva för trånga, kan man ofta i stället för att utvidga lokalerna, hjälpa sig med att utsträcka polikliniktiden, varigenom lokalerna mera effektivt komma till användning. Professor Holmgren anser, att föreläsningssalen å medicinska polikliniken, som rymmer 70 åhörare (det antal, som av professorerna i medicin begärts), är för liten. Plats har i det överarbetade förslaget beretts för 90. Professor Holmgrens i motionen framställda påstående, att överläkarna vid Serafimerlasarettet skulle hava uttalat vissa ofördelaktiga omdömen om 1926 års sjukhuskommissions förslag till planläggning av Karolinska sjukhusets polikliniker, är ej med verkliga förhållandet överensstämmande, såsom av lärarkollegiets härvid fogade protokoll den 8 ma j 1930 framgår. (Se Bilaga B 2.) Professor Holmgrens förslag att inrätta en del polikliniker även för discipliner, som ej i första etappen erhålla kliniker vid Karolinska sjukhuset, anser jag ej lämpligt, och har detta förslag ej heller godtagits av lärarkollegiet. Man kan hoppas, att det i en relativt snar framtid skall byggas för de kliniker, vilka ej äro medtagna i första etappen, och för vilkas polikliniker professor Holmgren vill, att redan nu skall byggas i poliklinikhuset. Ett utbyggande av polikliniklokaler för dessa kliniker enligt professor Holmgrens förslag skulle verka föregripande på dessa klinikers byggnadsfråga och försvåra densamma. Gymnastikavdelningen. Angående denna avdelning skriver professor Holmgren: »Denna avdelningborde hava förlagts i samband med polikliniken, varifrån den får den övervägande delen av sitt klientel. Så vitt jag hört har icke professorn i ortopedi granskat detta förslag, och icke heller ha professorerna i medicin rådfrågats därom.» J a g vill då först framhålla, att planen till gymnastikavdelningen var uppgjord av professoren i ortopedi, professor P. Haglund, som tillika är föreståndare för Serafimerlasarettets gymnastikavdelning, i samråd med biträdande läraren i medicinsk rörelsebehandling, Gunnar Frostell, som är anställd vid Serafimerlasarettets gymnastikavdelning. Vidare får jag framhålla, att gymnastikavdelningen ligger i samma byggnad som poliklinikerna och i direkta hissförbindelser med dem. Den är alltså inlagd i sjukhusplanen på samma sätt som övriga polikliniker. • I samband med den företagna överarbetningen av förslaget har professor Haglund beretts tillfälle att ånyo genomgå förslaget till gymnastikavdelningen. I en skrivelse till sjukhuskommissionen av den 4 oktober 1930 framhåller han, att även om utrymmet i gymnastikavdelningen något litet skulle kunna minskas, »såvida det uteslutande vore fråga om behandlingen av sjukhusets egna patienter och undervisningen av medicine kandidater, är det ej tillrådligt att företaga en dylik reduktion, som endast kunde bliva synnerligen obetydlig».

71 H a n tillägger: »Man torde nämligen kunna anse det ganska säkert, att det snart kommer att ställas krav på, att denna gymnastikavdelning skall även användas i sjukgymnastikutbildningens tjänst, då utan tvivel det nu beräknade utrymmet kommer att visa sig väl behövligt. — Å andra sidan finner jagingen anledning att på grund av det sålunda antydda framtida behovet föreslå omarbetning av förslaget i denna punkt, avseende erhållandet av större lokaler, alldenstund avdelningen torde med praktisk organisation av både medicine kandidaters och sjukgymnasters undervisning komma att räcka till. För en del undervisning i sjukdomslära m. m. kunna säkerligen andra klinikers, särskilt den ortopediska klinikens, ej särdeles belastade auditorier och övriga undervisningsanordningar få disponeras.» Vårdavdelningarna. Professor Holmgren anser, att vårdavdelningarna fått en ganska opraktisk lösning, att det har slösats med utrymmet samt att hänsyn ej tagits till den utredning, som framlagts i de »Eåd och anvisningar för planläggning av lasarett», som utarbetats av en kommitté, tillsatt av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen för att undersöka frågan om. möjligheterna att nedbringa kostnaderna för de allmänna sjukvårdsanstalterna. Professor Holmgren anser, att »stora utrymmen förbrukas, för att släppa in dager från sidan av mittkorridoren». Vad korridorens belysning angår, får jag framhålla följande. I Holmgrens reservationsförslag till Gärdessjukhuset erhöll mittkorridoren i vårdavdelningarna ingen eller otillräcklig direkt belysning. Planen till vårdavdelningarna i hans reservationsförslag blev utsatt för stark kritik, och planen godtogs ej av lärarkollegiet. I ovannämnda »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» yttras bl. a. följande med avseende på vårdavdelningarnas mittkorridor: »Utomlands ser man ofta korridorsystem med mycket få eller alls inga fönster. I sjukhusbyggnader och särskilt sjukavdelningar bör dock otvivelaktigt trevnaden i möjligaste mån tillgodoses, och den kan icke tillvaratagas med en helt mörk eller mycket illa belyst korridor.1 Vidare måste möjlighet finnas till lätt och effektiv vädring. Genom att anordna fönster i ändan av korridoren och ett eller flera ljusintag i densamma — dagrum, vaktrum m. m. — kan tillräcklig belysning erhållas, i all synnerhet om ljusintagen göras med tillräcklig bredd och därtill god möjlighet till utluftning. Framför allt är det emellertid av vikt att rikligt med ljus insläppes från korridorändan, ty detta är ur belysningssynpunkt avgjort det värdefullaste ljuset.» Här framhålles således i motsats till Holmgren, att mittkorridoren i vårdavdelningarna ej bör göras mörk eller illa belyst. Det synes mig vara synnerligen viktigt, att dessa korridorer ej bliva för mörka. Det är betydelsefullt såväl för de sjuka som för den arbetande personalen, att denna korridor ej blir för dyster och att den effektivt kan vädras. Det är ej riktigt, som Holmgren uttalar, att »stora utrymmen förbrukas för att släppa in dager från sidan i denna korridor». Belysningen sker genom dagrum och vaktrum, vilka äro inlagda som utvidgningar av korridoren i enlighet med ovannämnda kommittés råd, och har ej större mått beräknats för dem än som är vanligt i våra nyare länssjukhus. Då Karolinska sjukhuset på grund av sin storlek måste byggas i sektioner, så att avdelningarna sammanbyggas med varandra, kan ej på alla avdelningar erhållas ljus från ändan av korridoren. Det är därför särskilt av vikt, att belysningen från sidan göres god. 1

Kurs. av' Key.

72 Holmgren framhåller vidare, att om man betraktar de i »Råd och anvisningar för planläggning av lasarett» meddelade planerna för sjukavdelningar, så finner man, att det i desamma hushållats med utrymmet på ett helt annat sätt än å Karolinska sjukhuset. Holmgren skriver vidare: »Skillnaden är så stor, att Norrbackaförslaget torde kräva 25 procent större utrymme för samma antal patienter, utan att jag kan se, att därmed vunnits något av betydelse.» Detta uttalande är ej riktigt. I ovannämnda »Råd och anvisningar» angives 2,25 m som minimimått för" korridorbredden å en vårdavdelning å ett mindre lasarett och 2,50 m som ett vanligt mått. Å de åtföljande planritningarna använder man sig av minimimåttet (2,25 m). För ett stort undervisningssjukhus är denna bredd på vårdavdelningarnas korridor absolut för liten. Trots att det här gäller ett undervisningssjukhus, har i förslaget till Karolinska sjukhuset blott beräknats med en korridorbredd på 2,50 m, vilket som nämnt är ett vanligt mått för icke kliniska sjukhus. Måtten å sjukrum och bilokaler äro i det stora hela lika. Måtten å 6-sängsrummen äro desamma, 3-sängsrummen äro obetydligt större och 1-sängsrummen i allmänhet något mindre i förslaget till Karolinska sjukhuset. Behandlingsrummet och tvättrummet äro lika stora i de båda planerna. Vaktrummet, förrådet och teköket äro obetydligt mindre å planen i »Råd och anvisningar» men sköljrummet däremot något större. Trots att det gäller ett stort undervisningssjukhus, har storleken av dessa rum i förslaget till Karolinska sjukhuset ej tagits till större än som i allmänhet brukas å nyare svenska sjukhusanläggningar. Dagrummet har å planen i »Råd och anvisningar» gjorts gemensamt för två vårdavdelningar och lagts mellan och utanför dem, ehuru det i texten står, att de böra förläggas som ljusintag till vårdavdelningarnas mittkorridor. I denna plan ingår ej heller något rum för avdelningssköterskan, utan har detta förlagts å annat håll, under det att i förslaget till Karolinska sjukhuset avdelningssköterskans rum ligger intill vårdavdelningen. Härtill kan läggas, att planerna i »Råd och anvisningar» gälla mindre lasarett, där trappor och vestibuler ej behöva göras så stora och hissarna ej så många och stora som å ett stort undervisningssjukhus, uppfört i många våningars höjd. Planerna i »Råd och anvisningar» äro därför ej direkt jämförbara med dem för Karolinska sjukhuset. I den mån jämförelse kan ske framgår, att det ej slösats med utrymmet i planerna till Karolinska sjukhusets vårdavdelningar och att rumsmåtten ej tagits till för stora. För övrigt får jag beträffande Holmgrens åsikt, att »planen för sjukavdelningarna fått en ganska opraktisk lösning och att det misshushållats betydligt med utrymmet» hänvisa till vad medicinalstyrelsen yttrar om dessa avdelningar. Styrelsen framhåller, att fordringarna på sjukavdelningarna synts styrelsen mycket måttfulla samt att den finner avdelningarnas storlek väl avvägd, och har intet att erinra mot deras planläggning. Även byggnadsstyrelsen har ingen erinran att göra, utan framhåller i sitt utlåtande, att anläggningens olika avdelningar synes vara i och för sig väl planlagda och motsvara högt ställda anspråk på ändamålsenlighet. Professor Holmgren anser, att man kan använda större sjuksalar än förslaget anger samt att dessa större salar kunna avdelas med skärmväggar i likhet med som det är anordnat å vissa andra sjukhus. Genom att dela av större salar med skärmväggar, kan ej beredas samma ro för patienterna, som om de vårdas å mindre rum. Genom skärmväggar går även den fördel för-

73 lorad, som man eljest skulle vinna å de större salarna, nämligen den lättare öv ervak ningen. Sjukhuskommissionen har av humanitära skäl ej planlagt större salar än för sex patienter och detta i överensstämmelse med erfarenheterna av under senare å r inom landet byggda eller planlagda sjukhus. (Se bifogade översikt, Bilaga Bl). Professor Holmgren anser, att antalet sängar å vårdavdelningarna är »mycket litet och att detta betydligt fördyrar anläggningen». Han förmenar vidare, att man genom att öka patientantalet med en säng per vårdavdelningskulle kunna spara in en vårdavdelning. Så kan dock ej ske. Endast om det funnes 26 allmänna vårdavdelningar inom en och samma klinik skulle man kunna inbespara en vårdavdelning genom att öka de övriga 25 vårdavdelningarna med en säng. Klinikerna omfatta ett vida mindre antal vårdavdelningar. De oftalmiatriska, oto-laryngologiska och obstetriska klinikerna hava vardera tre, den gynekologiska två samt de medicinska och kirurgiska vardera sex allmänna vårdavdelningar. Om det t. ex. ökas med en säng på tvenne vårdavdelningar inom den oftalmiatriska kliniken, så kan ej den tredje vårdavdelningen därigenom inbesparas. Vid bestämmandet av sängantalet å allmän vårdavdelning måste även hänsyn tagas till det totala sängantalet på kliniken, så att en lämplig fördelning av totalantalet patienter erhålles på vårdavdelningarna. Med allmänna vårdavdelningar på 25 sängar erhålles en lämplig indelning i det föreliggande sjukhusförslaget. En vårdavdelning bör givetvis ej göras större, än att avdelningssköterskan kan med biträde av underordnad personal på ett tillfredsställande sätt ombesörja vården av patienterna på avdelningen. Kravet på en avdelningssköterska har alltmera ökats. Erfarenheten har givit vid handen, att vårdavdelningar med 30 patienter eller däromkring (en ofta förekommande storlek på äldre lasarett) äro för stora för en avdelningssköterska, även om en eller flera stora sjuksalar finnas å avdelningen. Av bifogade översikt över vårdavdelningarnas storlek å de under senare åren byggda svenska lasaretten framgår, att man övergått till mindre vårdavdelningar, vanligen för 25—26 patienter. Å de lasarett, Avesta och Mörby, där större avdelningar kommit till användning, har erfarenheten givit vid handen, att avdelningarna äro för stora. Om vårdavdelningar med 30 sängar visat sig vara för stora å de äldre lasaretten, där en eller flera stora salar finnas å avdelningen, är så än mer fallet om blott mindre sjuksalar komma till användning. På ett kliniskt sjukhus torde det ligga proportionsvis mera svårskötta fall än på ett icke kliniskt och ställas än mer krav på en avdelningssköterska. Det är därför av största vikt, att på ett kliniskt sjukhus med mindre salar vårdavdelningarna ej äro för stora. På grund av ovan anförda skäl har sjukhuskommissionen ansett, att vårdavdelningarnas storlek ej bör överstiga 25 sängar. Av delnings sköt er skor nas bostäder. Professor Holmgren anser, att avdelningssköterskornas bostadsrum ej borde förlagts intill vårdavdelningarna utan i särskilda bostadshus. Frågan om avdelningssköterskorna böra bo intill vårdavdelningarna eller i särskilda personalhus sammankopplar Holmgren med frågan om sköterskornas arbetstid och gör gällande, att om arbetstiden ej är för lång och om särskilda nattsköterskor finnas, kan avdelningssköterskan bo i ett personalhus.

74 Å varje större och väl organiserat sjukhus i landet torde avdelningssköterkans arbetstid numera vara ordnad så, att hon så vitt möjligt får en bestämd ledighet och ej för lång arbetstid per dag samt en ledig dag i veckan, och att för nattjänstgöring finnas särskilda skolade nattsköterskor. Även i föreliggande förslag är räknat med för dessa ändamål tillräcklig avlösande personal, vilket framgår av förslaget till personalstat. Ehuru avdelningssköterskornas arbetstid på så sätt är ordnad och begränsad, så anser jag dock, att deras bostadsrum böra ligga intill vårdavdelningarna. Sköterskors liksom läkares arbetsförhållanden kunna ej jämställas med industriarbetares. Det går ej att fullständigt ordna arbetet i skift. Den avlösande sköterskan kan i en del fall ej på samma sätt bedöma ett kritiskt tillstånd hos en dålig patient som avdelningssköterskan. Även om i regel den avlösande sköterskan ej behöver anlita avdelningssköterskan och väcka henne om nätterna, så förekomma dock sådana kritiska situationer, att hon behöver snabbt rådfråga avdelningssköterskan eller begära hennes hjälp. För patienternas skull anser jag därför, att avdelningssköterskan bör bo intill vårdavdelningen. För läkarna är det en stor trygghet att hava henne boende där. Holmgren skriver vidare: »Kommissionen har tydligen sökt tillmötesgå de framställda anmärkningarna om vantrevnad för sköterskorna att bo på sina sjukavdelningar och har föreslagit, att hon bor utanför sjukavdelningen, men intill densamma. Detta anser jag vara en försämring.» Redan i Gärdesförslaget var flertalet bostadsrum för avdelningssköterskor förlagda intill vårdavdelningarna, men utanför desamma, och så hava de även förlagts i flera nybyggda svenska länslasarett. Härigenom vinnes samma fördel, som om sköterskorna bo inom vårdavdelningen, men de få mera lugn och trevnad. Badavdelningen. Professor Holmgren anser, att antalet badkar i Karolinska sjukhusets badavdelning är för litet. Emellertid gör han sig härvidlag skyldig till en felräkning, beroende på bristande kännedom om förslaget till Karolinska sjukhuset, och torde det beräknade antalet ej vara för litet. Holmgren har nämligen förbisett, att förutom de enskilda avdelningarna så hava den medicinska klinikens isoleringsavdelningar, sjukhusets gemensamma isoleringsavdelning, oftalmiatriska och oto-laryngologiska klinikernas allmänna vårdavdelningar egna badrum samt jubileumskliniken egen badavdelning. Tages hänsyn till detta, så blir antalet patienter per badkar i centralbadet detsamma å Karolinska sjukhuset som å Serafimerlasarettet efter dess ombyggnad*. Å Karolinska sjukhuset är det dessutom planerat med tillräckligt antal badkar för personalen i anslutning till deras bostäder. Å Serafimerlasarettet skall även framdeles en del personal bada i centralbadet. Antalet badkar i förslaget till Karolinska sjukhuset är därför relativt större än å Serafimerlasarettet. Det är svårt att beräkna det antal badkar, som kommer att behövas. För den skull har också i förslaget till badavdelningen å Karolinska sjukhuset upptagits en del reservrum, vilka lätt kunna apteras till badrum och därigenom antalet badkar lätt ökas. Vad beträffar Holmgrens anmärkning, att »ingen av professorerna i medicin har rådfrågats om badavdelningen, vilket är anmärkningsvärt», så är

75 den oriktig. Förslaget till badavdelning var granskat och godkänt av den ena professorn i medicin, professor Jacobaeus. Obstetrisk-gynekologiska

kliniken.

Professor Holmgren finner det oriktigt, att föreläsningssalen endast är beräknad för 25 åhörare, och framhåller, att den enligt hans åsikt måste göras större med hänsyn till att antalet tjänstgörande kandidater å den obstetriska kliniken bör ökas. Framhållas bör då, att f. n. tjänstgöring i obstetrik blott sker å Allmänna barnbördshuset, och att högsta antalet tjänstgörande ä r bestämt till 25 stycken. I och med att den obstetriska kliniken öppnas å Karolinska sjukhuset, stå två kliniker till förfogande för undervisningen i obstetrik, och är det avsett att anordna parallellkurser, och torde antalet deltagare bliva högst 15 i varje kurs. Såsom kurserna äro anordnade, bruka extra åhörare ej närvara vid föreläsningarna. Föreläsningssalen är därför fullt tillräcklig. Elevkåren

och uppgörelsen

med

Sophiahemmet.

Professor Holmgren framhåller, att det förefaller vara meningen, att Sophiahemmet skall hava en föreståndarinna för sjukhusets elevhem med expedition och väntrum, och gör erinran häremot. För en sådan elevkår, som det här är fråga om, behoves en särskild föreståndarinna, och är det nödvändigt, att hon har ett expeditionsrum. Det är meningen, att hon skall tillhöra sjukhusets personal, och i förslaget till personalstat är hon också upptagen å sjukhusets stat. Sjukavdelning

för kvinnlig

sjukvårdspersonal.

Professor Holmgren har missuppfattat meningen med den sjukavdelning, som finnes inlagd i bostadshuset för kvinnlig sjukvårdspersonal. Han framhåller, att de, som icke kunna vårdas å sina rum, böra inläggas å en vårdavdelning, där de få bättre vård. Det är meningen, att om en av den kvinnliga sjukvårdspersonalen får en sjukdom, som kräver vård å en vårdavdelning, hon då även skall inläggas å en dylik. Den ifrågavarande sjukavdelningen är ej heller beräknad för dylika fall, utan för mera kortvariga akuta infektionssjukdomar, såsom halsfluss m. m. Det visar sig, att en stor procent, särskilt av den yngre sjukvårdspersonalen (framför allt elevkåren), brukar angripas härav. Det är svårt att sköta dem kringspridda på deras rum, och då de vanligen ligga två och två på ett rum, smitta de lätt ned varandra. Att lägga in dem på vårdavdelningarna på sjukhuset är ej heller lämpligt, då de lätt smitta ned de andra patienterna. Pä modernt inrättade elevhem, såsom på Röda korsets elevhem å Sabbatsbergs sjukhus, har man inrättat en dylik sjukavdelning och har haft stor nytta av densamma. Sysslomannens

bostad.

Professor Holmgren anser, att sysslomannens bostad är för liten, om man skall få en tillräckligt kvalificerad sjukhussyssloman. Han torde hava förbisett, att i förslaget är räknat med en särskild direktör utan annan sysselsättning. Under sådana omständigheter behövs ej en så högt kvalificerad man på sysslomansplatsen, och torde den föreslagna våningen vara tillfyllest.

76 Bostadshus

för direktör

och vissa

överläkare.

P r o f e s s o r H o l m g r e n anser, a t t ö v e r l ä k a r b o s t ä d e r n a b ö r a f ö r l ä g g a s till östra t o m t g r ä n s e n . Vid p l a n l ä g g n i n g a v K a r o l i n s k a s j u k h u s e t u n d e r s ö k t e s även d e n n a p l a t s med t a n k e p å m ö j l i g h e t e n att hit f ö r l ä g g a ö v e r l ä k a r b o s t ä d e r n a , m e n befunnos t e r r ä n g f ö r h å l l a n d e n a v a r a s å d a n a , a t t b o s t ä d e r n a ej kunde f ö r l ä g g a s hit u t a n a t t l i g g a h i n d r a n d e i v ä g e n för sjukhusets u t v e c k l i n g . F r å n ö v e r l ä k a r h å l l f r a m f ö r d e s ä v e n den önskan, a t t b o s t ä d e r n a skulle förl ä g g a s litet avsides, så a t t ö v e r l ä k a r n a skulle få så l u g n t som möjligt, men dock ej h a v a för l å n g t till s j u k h u s e t . F ö r a t t t i l l m ö t e s g å denna r i m l i g a beg ä r a n h a v a b o s t ä d e r n a f ö r l a g t s så som de gjorts, och med den p l a c e r i n g , som de fått, ligga de ej h i n d r a n d e i v ä g e n för s j u k h u s e t s utveckling. Stockholm den 25 n o v e m b e r 1930. Einar Key.

Bilaga

Bl.

Översikt över rumsindelningar å allmänna vårdavdelningar å en del nyuppförda eller planlagda lasarett. Norrköpings

lasarett.

3 st. 6-sängsrum 2 » 3 » 2 > 1 »

Gävle 18 6 _2

lasarett

med.

avd.

1 st. 11-sängsrum 1 » 5 »

11 5

3 »

»

26 Ludvika

lasarett.

3 st. 6-sängsrum

18 3 2 1

1 2 2 1

Linköpings lasarett st. 12-sängsrum » 4 » 2 » » > 1

kir.

24 Bollnäs

Hälsingborgs 2 st. 8-sängsrum 1 » 4 » 1 » 2 » 3 » 1 »

12 4 _1 25

lasarett.

2 st. 6-sängsrum 2 » 2 » 1 » 9 » 1 » 1 »

avd.

Mörby 12 4 9 1

1 4 2 2

34 Enligt förutvarande lasarettsläkaren, dr. K. H. Giertz' uppgift äro avd. för stora. Giertz anser, att vårdavd. ej böra överstiga 24—25 sängar.

lasarett. 16 4 2 __3 25

st. 12-sängsrum » » 4 * » 2 » » 1

lasarett. 12 16 4 _2

77 Uppsala Akad. sjukhus kir. klinik. 2 st. 12-sängsrum 24 3 » 2 » __6 30

3 st. 6-sängsrum 1 » 3 » 2 »2 >

1 » 1

»

Lidköpings 18 3 4

J_

Borås lasarett. 1 st. 1 O-sängsrum 5 » 3 * 1 » 1 » lasarett. 1 st. 6-sängsrum 4 » 4 » 1 » 2 »

6 16 2

1 » 1

J_

»

26 4 st. 6-sängsrum 2 » isoleringsrum 2 » halvenskilda 2 » enskilda

Avesta 24 2 4 2

10 15 J. 26

25 lasarett. 4 st. 6-sängsrum 1 » isoleringsrum 2 » halvenskilda 2 » enskilda

24 1 4 2

32 31 Enligt förutvarande lasarettsläkaren, dr. Utterströms uppgift äro avdelningarna för stora och tungarbetade. Bil. B 2. Utdrag ur protokoll, hållet i Karolinska institutets lärarkollegium den 8 maj 1930. Närvarande: Rektor professoren Hedrén samt professorerna Dalen, G. Holmgren, Almkvist, I. Holmgren, Haglund, Jundell, Forssell, Jacobasus, Forssner, Pettersson, Ahlström, Key, Marcus, Bergstrand, Liljestrand, Hammarsten, Söderlund och Gertz. §11. Till lärarkollegiet hade inkommit följande skrivelse: »Till — Gunnar Hedrén.» Vidare avgavs nu följande skrivelse: »Till Karolinska institutets lärarkollegium. I professor I. Holmgrens motion nr 341 i riksdagens första kammare i anledning av propositionen angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus, förekommer å sid. 8 följande yttrande 'Överläkarna vid Serafimerlasarettet förklara, att de polikliniklokaler de nu fått genom lasarettets modernisering, äro bättre än de, som enligt förslaget till nytt kliniskt sjukhus skulle ställas till deras förfogande.' Med anledning härav önska undertecknade, överläkare vid Serafimerlasarettet, till dagens protokoll få antecknat, att ovan anförda förklaring icke avgivits av oss. Stockholm den 8 maj 1930. Albin Dalen. »Professoren Gertz

Henry Marcus.

H. C. Jacobasus.» Israel Holmgren.»

78 Professoren Söderlund anförde: »Herr Rektor. Mina Herrar. J a g har icke skrivit under den av professor Marcus upplästa skrivelsen, emedan jag vid ett privat samtal med arkitekt Birch-Lindgren uttalat, att den just vid denna tid färdiga kirurgiska polikliniken å Serafimerlasarettet med hänsyn till dispositionen av rummen syntes mig bättre än ritningarna för den planerade kirurgiska polikliniken å Karolinska sjukhuset. J a g har däremot helt naturligt icke kunnat förklara, att den nuvarande Serafimerlasarettspolikliniken vore bättre än den poliklinik vi en gång skulle få å Karolinska sjukhuset, och detta därför att det är oriktigt och missvisande att jämföra en redan färdigbyggd poliklinik med de första ritningarna till en planerad sådan. Den nya kirurgiska polikliniken å Serafimerlasarettet torde hava ritats om ett 20-tal gånger, innan den definitiva planen för densamma fastställdes. De första ritningarna till densamma voro högst otillfredsställande. — J a g är ledsen över professor Holmgrens motion i riksdagen, därför att jag tror den vara ägnad att skada de Karolinska institutets byggnadsplaner, som ligga mig och de flesta i kollegiet så varmt om hjärtat. J a g anser nämligen, att det förslag till nytt kliniskt sjukhus å Norrbackaområdet, som Kungl. Maj:t framlagt, är ett bra förslag, och jag tror icke alls som professor Holmgren, att en omarbetning, verkställd av nya män, annan arkitekt och andra medicinska målsmän skulle resultera i ett bättre förslag. J a g kan därför ej annat än djupt beklaga, att professor Holmgren i sin mot Kungl. Maj:ts förslag riktade motion tagit fasta på mitt ovan anförda privat till arkitekten fällda yttrande, vilket mera avsåg att uttrycka min glädje över att vi på Serafimerlasarettet ernått en enligt min mening så lyckad ombyggnad av kirurgiska polikliniken än att utöva någon kritik mot Karolinska sjukhuset. Hade jag kunnat tänka mig att mitt under ett samtal med annan person fällda yttrande skulle av professor Holmgren upptagas i och anföras såsom stöd för hans argument i en riksdagsmotion skulle jag givetvis varit försiktigare i mitt uttalande.» Professoren Forssell

!

justerad. Ur protokollet: Nils Löwbeer.

\

KAROLINSKA SJUKHUSET 1^2.8

XRS FÖRSLÅS

I

SITUATIONSPLAN

M.foo

nnrin~tT~rrrt

loo

IE

[2.0OAV

WVUDXOMPIÖCCT

mmwsfcA wmx&t

Ht JimmWSFWDCMS B&GNZ&SZDMPL€X W PATOLOGISKA WSTITVT£GN€K ~Y~ ÖJUR€XP€BIM£NT&L JmtlNim \ 1 VATT6NTOZN. M l CimZ€KQMPL€X£T IZffl £XCN0MIK0MPL6X£T K SotTADSmS T6R GIFT OG£ OGIFT MAULPt&SolW* X - • — # — • - bmacTöR ocu PBoFcssoxen. 5T aR7VPO)lSKA KUMKåfl: OCU VM'FÖ££AJV>STALT£N.

TATFNS REPR0DUKTKDNSANSTAL1 1930

KAROLINSKA SJUKHUSET 1<pO ÅR5 FÖR5LAG.

SITUATIONSPLAN

I H IH

mvwwMPLExcr. PLATS FOR POlATPISKÄ FLIN/KOM. JUBll £UM5?om)£?S5 BYOGMADSTdOFfPlQC.

TS

PATOLOGISKA INSTITITIONOF.

YU fimzo&MPiQcer \ J H QtäNöMlKOMPLÖfäF.

K

X IXE 5H M/QO

i

t!

Joo

BOSTADSHUS få? GIFT OCH'OGIFT' MAUL. PERSONAL. —* mexTVR ÖCN PFOFSSSOFCR. ÖKTOPeDlSKA KUFIFöY/ OCK VÅNFÖK£AM5TÅLT£N. PLATS FÖR PSYKIATRISKA. FLINlKCF.

I2JOO

XI 1 1 | 1 I I 1 I

Fv ^r \ ri

' •Mt^

STATENS f?CPRGDUKTIONSANSTAiT 1930

Statens offentliga utredningar 1930 Systematisk förteckning. (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Brott emot myndighet m. m. [24] Betänkande med förslag till lag om handläggning av Industri. inskrivningsärenden m. m. [29] Förberedande utredning ang. omorganisation av lands- Cement- och betongbestämmelser (tredje upplagan) ]i fiskalsbefattningarna m. m. [31] tilläggsbestämmelser (andra upplagan). [30] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av Handel och sjöfart. partibeteckningar. [5] Betänkanden med förslag ang. skärpta kontrollforesknfter Betänkande med förslag till lotsförordning samt andi rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattfattningar och föreskrifter rörande lotsverket. [7] ningshavares medelsförvaltning m. m. [16] Utkast till lagbestämmelser om befraktning. [11] 1928 års lönekommitté Betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen. [17] Distriktsveterinärlönesakkunnigas utredning och förslag Kommunikationsväsen. beträffande ordnandet av distriktsveterinärernas anställnings- och avlöningsförhållanden. [18] 1928 års löuekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. [20[ Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Kommunalförvaltning. Utredning ang. kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformens genomförande. [13] Statens och kommunernas finansväsen. Politi. Förslag till förordning ang. film. [26] Förslag till förordning ang. biografer och biografföreställningar m. m. [28] Socialpolitik. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. [8] H ä l s o - och sjukvård. Betänkande ang. granskning av för vissa sjukhus gällande särbestämmelser. [21] Medicinalstyrelsens utlåtande och förslag till epizootilag och epizootiförordning. [22] Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. [23] Betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av Karolinska sjukhuset m. m. [34]

Försäkringsväsen. 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisat sakkunniga. Statistiska undersökningar samt kost beräkningar. [15]

Kyrkoväsen.

U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig odling i övrigt. Skydd för äldre kulturföremål. [3] Betänkande med förslag ang. ordnandet av den lägre lantbruksundervisningen. [9] Utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer pa realskolans åldersstadium. [14] | Utredning ang. beredande av större möjlighet för skoldi-: strikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor och skolavdelningar. [19] Supplement nr 4 till Sveriges famUjenamn 1920. [27. Betänkande med förslag ang. omorganisation av undervisningen vid navigationsskolorna och därmed samman-. hängande frågor. [32]

Försvarsväsen. Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samtij behov av försvarskrafter. [12] Förslag till lag om upplagshus med ratt att utfärda uppUtredning och förslag beträffande Stockholms flottstations lagsbevis m. m. [25] förflyttning från huvudstaden. [33] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande ang. åtgärder för vete- och rågmarknadens • stödjande. [1] Utrikes ärenden. Internationell rätt. 2. Betänkande ang. jordbrukets kreditförhållanden. 12] Gränsen för Sveriges territorialvatten. [6] 3. Betänkande ang. vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande. [4] Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m . m . [10]

Stockholm 19^0, Ivax Hajggströms Boktryckeri A. B.