Betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1948:23 INRIKE SDEPAETEMElfTE T

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LAG OM NYKTERHETSVÅRD M. M. AVGIVET AV

1946 års

S

T

alkoholistvårdsutredning

O

C 1 9

K

H

O

8 L

M

Statens offentliga utredningar 1948 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m. vid lantrnäteristyrclsen och länslantmäterikontoren. Idun. 120 s. Jo. 2. Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. Idun. 220 s. Jo. 3. Betänkande med förslag till ändrad butikstängningslagstiftning. Norstedt. 148 s. I. 4. Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. Marcus. 169 s. Ju. 5. Trädgårdsundervisningen. Norstedt. 200 s. Jo. 6. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:6—7. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. Beckman. 75 s. K. 7. Parlamentariska undersökningskommissionen angående flyktingärenden och säkerhetstjänst. 3. Betänkande angående säkerhetstjänstens verksamhet. Norstedt. 490 s., 1 pl. I. 8. Betänkande med förslag till ny Kungl. Maj:ts förordning angående explosiva varor m. m. Norstedt. I 231 s. H. 9. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 3. Smalspåriga järnvägar i östra Småland och Östergötland. Idun. 243 s. K. 10. Betänkande angående skärgårdstrafiken m. m. V. Petterson. 424 s. K.

f ö r t e c k n i n g : 11. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkandJ 4. Förslag angående partiellt arbetsföras anställ ning i allmän tjänst. Katalog och Tidskriftstrycll

12. Statens trädgårdsförsök. Norstedt. 75 s. Jo. 13. Betänkande angående statens järnvägars organisJ tion. Del 1. Den centrala ledningen. Katalog ocl Tidskriftstryck. 55 s. K. 14. Den öppna läkarvården i riket. Idun. 411 s. I. 15. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:16. Redogörell se för detalj distributörerna samt deras råkraftkostl nåder och priser vid distribution av elektrisk kräla Skaraborgs län. Beckman. 48 s. K. 16. Förslag till sjöarbetstidslag. Hseggström. 101 s. Ill 17. Betänkande angående utbildning av sjuksköterskol och annan sjukvårdspersonal. 1. Kihlström. 228 s. • 18. Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägl nämndernas arbetsuppgifter m. m. Beckman. 56 s. Kl 19. Den svenska spritfabrikationen och dess avsättnings! förhållanden. Marcus. 95 s. Fi. 20. Betänkande med förslag till åtgärder för höj ande a-J trafiksäkerheten. Kihlström. 413 s. K. 21. Betänkande med förslag till planering och utrustl ning av militära matinrättningar. Kihlström. 80 si Fö. 22. 1914 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkanda med förslag till ändrade bestämmelser angående bel skattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkJ ringstagare m. m. Marcus. 227 s. Fi. 23. Betänkande med förslag till lag om nykterhetsvårdj m. m. Marcus. 334 s., 6 pl. I.

Antn. Om särskild tryckort ej angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse' bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. = jordbruksdepartementet.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1948:23 INRIKESDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LAG OM NYKTERHETSVÅRD M.M. A V G I V E T AV

1946 års alkoholistvårdsutredning

STOCKHOLM

1948 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 478418

^'9^

Innehållsförteckning. Skrivelse

till Herr

Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Sid. 5

Inrikesdepartementet

Lagförslag

9 27

Kap.

I.

Inledning

Kap.

II.

A l l m ä n n a s y n p u n k t e r p å a l k o h o l m i s s b r u k e t , dess o r s a k e r o c h utbredning Alkoholmissbrukets skadegörelse s. 34. — Alkoholismen — vanart eller sjukdom? s. 36. — Alkoholmissbrukets utbredning i samhället s. 40.

Kap.

III.

Medicinsk behandling av alkoholmissbrukare Insulinbehandling s. 47. — Elbehandling s. 47. — s. 47. — Hormonbehandling s. 49.

45 Aversionskurer

Kap.

IV.

H u v u d l i n j e r n a för e n r e f o r m e r a d n y k t e r h e t s v å r d

50 Kap.

V.

Lagens tillämplighetsområde Gällande bestämmelser s. 56. — Grunden för tvångsingripande alltjämt social s. 57. — Ingripande i begynnelsestadiet av alkoholmissbruk s. 58. — Specialindikationerna s. 61.

56 Kap.

VI.

Öppen vård

71 Gällande bestämmelser s. 71. — Anmälningsplikten enligt 10 § Al s. 72. — Kallelseförfarandet s. 75. — Straffskydd åt uppgiftslämnare s. 75. — Utredningsskyldigheten s. 76. — Hjälpåtgärder enligt 13 § Al s. 77. — övervakningen s. 79. — Skydd åt vissa alkoholmissbrukare enligt 63 § Al s. 83. Kap.

VII.

Kap. VIII.

Halvöppen vård Gällande bestämmelser s. 86. — Förhållandet mellan öppen och halvöppen vård s. 87. — Inackorderingshemsfrågans aktuella läge s. 88. — Familjevården s. 90.

86 Medicinsk v å r d

94 Gällande bestämmelser s. 94. — Särskild utbildning för läkare rörande alkoholismen s. 95. — Utbildning för annan hälso- och sjukvårdspersonal s. 96. — Läkarna och nykterhetsnämnderna s. 96. — Polikliniker för alkoholmissbrukare s. 96. — Sjukhusvård åt alkoholmissbrukare s. 97. — Sluten paviljong å Venngarn för vissa gränsfall s. 102. — Sjukhuspräglad vårdavdelning å Venngarn s. 103. — Specialsjukhus för alkoholmissbrukare s. 107. — Heltidsarbetande läkarexpert i socialstyrelsen (tillika föredragande i medicinalstyrelsen) s. 115. Kap.

IX.

Sluten vård Gällande bestämmelser s. 117. — Den slutna vårdens utveckling, vårdplatsantal etc. s. 120. — Anstaltsklientelets sammansättning s. 120. — De nuvarande alkoholistanstalterna s. 122. — Behövas nutida slag av alkoholistanstalter och hur stort kan i så fall platsbehovet bliva i framtiden? s. 123. — Den slutna vårdens huvudmannaskap s. 126. — Vårdens innehåll

r

4 Sid. och utformning s. 127. — Differentieringen av klientelet s. 133. — De olika vårdhemmens speciella uppgifter s. 134. — Vårdtidens längd s. 138. — Åtgärder beträffande ordningsstörande intagnas. 139. —Flitpenningar s. 141. Eftervården s. 144. — Diverse vårdspörsmål s. 145. Kap.

X.

Nykterhetsvårdens organisation 147 Gällande bestämmelser s. 147. — Nykterhetsvårdsorganisationens aktuella läge s. 150. — Nykterhetsnämndsorganisationen s. 150. — Länsnykterhetsnämndernas verksamhet och organisation s. 153. — Processen vid beslut om tvångsintagning s. 160. — Personalorganisationen inom vårdhemsväsendet s. 165. — Nykterhetsvårdens centralmyndighet. — Personalutrustningen å dess nykterhetsvårdsbyrå s. 172. — Frivilliga organisationer inom nykterhetsvården s. 174. X I . Utbildning och kompetens för nykterhetsvårdspersonal 175 Gällande bestämmelser s. 175. — Kompetenskrav för nykterhetsvårdspersonal s. 175. — Undervisningen vid socialinstituten rörande alkoholmissbruk och nykterhetsvård s. 179.

Kap.

Kap. X I I I . K a p . XIV.

183 Statsbidragsfrågor Gällande bestämmelser s. 183. — Ökat stöd åt nykterhetsvården från statens sida s. 189. Kostnadsberäkningar I97 Specialmotivering till förslaget till lag om nykterhetsvård 216

Kap.

Sammanfattning

*°*

Särskilda yttranden av herrar Hedvall, Jonsson och Sundberg s. 236. — av herr Hedvall s. 240.

-0"

Kap.

XII.

XV.

Bilagor Bil 1.

Behov av vård å medicinskt ledd specialanstalt för alkoholistanstal-

Bil. 2.

ternas klientel Redogörelse för socialpsykiatriska undersökningar av klientel från 11 25 svenska alkoholistanstalter °

Bil. 3.

Sammansättningen av ett årsklientel inom den slutna nykterhetsvården 297

Bil 4

Redogörelse för socialstyrelsens undersökning av alkoholistanstalternas 30° vårdresultat Vårdtidens^ längd å alkoholistanstalter för män samt varaktigheten,

Bil. 5.

arten och omfattningen av eftervård beträffande dessas klientel

313 Bil. 6.

Omfattningen

av. nykterhetsnämndernas verksamhet under år 1946 324

Bil. 7.

Förslag till n y t t formulär för läkarbetyg angående person, för vilken sökes intagande å vårdanstalt för alkoholmissbrukare 333 Ritningar till ny- och ombyggnadsarbeten å Venngarn 335 Använd

förkortning:

Al = nu gällande alkoholistlag.

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Inrikesdepartementet.

Genom beslut den 27 september 1946 bemyndigade Kungl. Maj :t Herr Statsrådet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda med utredning rörande alkoholistvården. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades därefter såsom sakkunniga landshövdingen ThorA\ald Bergquist, tillika ordförande, presidenten i skånska hovrätten Ivar Wieslander, förste provinsialläkaren Elof Edlund, byråföreståndaren vid Göteborgs stads nykterhetsnämnd Julius Hedvall, ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren Jon N. Jonsson, överinspektören för sinnessjukvården, docenten Gunnar Lundquist, direktören i centralförbundet för nykterhetsundervisning Nils Sundberg samt ordföranden i Stockholms stads nykterhetsnämnd, medicine licentiaten Hans ö h m a n . Den 18 oktober 1946 uppdrogs åt t. f. byråinspektören i socialstyrelsen Daniel Wiklund att vara sekreterare åt de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1946 års alkoholistvårdsutredning. Den 31 januari 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt förste underläkaren vid karolinska sjukhusets psykiatriska klinik Curt Åmark att såsom expert för utredningens räkning verkställa en socialpsykiatrisk undersökning av visst anstaltsklientel inom alkoholistvården samt den 26 september 1947 åt t. f. assessorn vid Stockholms rådhusrätt Nils Gynne att i samma egenskap biträda utredningen vid utarbetande av vissa lagförslag. Genom beslut den 30 maj 1947 förordnade Kungl. Maj :t, att utredningen skulle från och med den 1 juli 1947 överflyttas från socialdepartementet till inrikesdepartementet. Till utredningen ha av Kungl. Maj:t överlämnats följande skrivelser att tagas i övervägande vid fullgörande av det givna utredningsuppdraget: 1) den 14 mars 1947 riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 mars 1947, n r 60, i anledning av väckt motion av herr Hallen m. fl. (II: 249) om skärpning av straffbestämmelserna i 63 § alkoholistlagen; 2) den 15 april 1947 riksdagens justitieombudsmans framställning till Kungl. Maj :t den 31 december 1943 angående viss ändring av 33 § stadgan den 23 december 1920 för statens tvångsarbetsanstalter och i samband med dessa anordnade alkoholistanstalter jämte däröver avgivna yttranden; 3) den 18 september 1947 statens organisationsnämnds promemoria den 7 februari 1947 angående kontorsorganisationen vid länsnykterhetsnämnderna j ä m t e däröver avgivna yttranden.

6 Den 13 december 1947 har till utredningen dessutom överlämnats en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria med en sammanställning i vad avser alkoholistvården av svar å Kungl. Maj :ts cirkulär den 6 juni 1947 till vissa förvaltningsmyndigheter angående förenkling av förvaltningsförfarandet. Till utredningen ha inkommit följande framställningar nämligen 1) från styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn med förslag till anordnande av en sluten avdelning å nämnda anstalt, 2) från styrelsen för stiftelsen Holmforshemmet med anhållan om förslag från utredningen till ett räntefritt statslån åt denna anstalt samt om statsbidrag till nybyggnadsarbete vid anstalten samt 3) från länsnykterhetsnämndernas tjänstemannaförening angående dessa nämnders personalorganisation. Med anledning av remisser har utredningen till Kungl. Maj:t avgivit följande utlåtanden: 1) den 6 november 1946 över framställning från föreningen Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund u. p. a. om erkännande av dess anstalt Björstorp såsom allmän alkoholistanstalt m. m.; 2) den 4 februari 1947 över förslag av medicinalstyrelsen angående sluten vård av vuxna psykopater; 3) den 11 juni 1947 över kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande II: Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1947: 18); 4) den 30 september 1947 över polisinstruktionsutredningens betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet (SOU 1947:45); 5) den 22 oktober 1947 över framställning av Stockholms stadsmission om anslag till dess nykterhetsvårdsbyrå; 6) den 22 oktober 1947 över socialstyrelsens anslagsäskanden för nykterhetsvården för budgetåret 1948/49. Utredningen har dessutom den 6 november 1946 avgivit en promemoria till föredragande statsrådet med anledning av socialstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 rörande statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter samt den 3 juni 1947 likaledes en promemoria till riksdagens statsutskott med anledning av motion av herr Johnsson i Stockholm (11:140) om anslag till Stockholms stadsmissions nykterhetsvårdsbyrå. Vid utredningsarbetets bedrivande har samråd ägt rum med professorerna Torsten Sjögren och Hilding Berglund, docenten Leonard Goldberg och överläkaren Helge Knöös (medicinsk behandling av alkoholmissbrukare) samt med direktören vid statens alkoholistanstalt å Venngarn John Lönnberg (allmänna vårdfrågor samt Venngarns-anstaltens nydaning). Centrala sjukvårdsberedningen har biträtt utredningen vid utarbetande av förslag till anordnande av specialsjukhus för behandling av alkoholmissbrukare. För uppgörande av ritningar och kostnadsförslag till ny- och ombyggnadsarbeten å

7 Venngarns-anstalten har slutligen byrådirektören Å. Tengelin i byggnadsstyrelsen anlitats. Etter vederbörligt medgivande har utredningen avlagt besök å de statliga alkoholistanstalterna Venngarn och Haknäs, erkända alkoholistanstalterna Björknäs, Åsbrohemmet, Ribbingebäck, Dagöholm, Vårnäshemmet och Kurön samt enskilda alkoholistanstalten Härnö. Utredningen får härmed avgiva betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. Särskilda yttranden dels av ledamöterna Hedvall, Jonsson och Sundberg gemensamt, dels av ledamoten Hedvall äro bifogade betänkandet. Stockholm den 14 februari 1948. THORWALD BERGQUIST IVAR WIESLANDER

ELOF EDLUND

JULIUS HEDVALL

JON N. JONSSON

GUNNAR LUNDQUIST

NILS SUNDBERG

HANS ÖHMAN / Daniel

Wikhind.

9 Förslag till Lag om nykterhetsvård. Inledning. 1 §• Missbrukar någon alkoholhaltiga drycker, skola i den ordning denna lag stadgar åtgärder vidtagas för hans återförande till ett nyktert liv. Alkoholmissbruk föreligger, då någon använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. Nykterhetsnämnder. 2 §•

I varje k o m m u n skall finnas en kommunal nykterhetsnämnd och i varje län en länsnykterhetsnämnd. 3 §. 1 mom. Kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd hava till uppgift, var inom sitt verksamhetsområde, att övervaka nykterhetstillståndet samt att i enlighet med vad i denna lag eller eljest är stadgat vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Därvid åligger det nykterhetsnämnd särskilt att söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenskap genom upplysningar, råd och anvisningar till systembolag och andra försäljare av alkoholhaltiga drycker samt genom åtgärder mot olaglig försäljning av sådana drycker; att verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar och yttranden till vederbörande myndigheter; samt att tillhandagå enskilda personer med de råd och upplysningar, som äga samband med nämndens uppgifter. 2 mom. Länsnykterhetsnämnd åligger därjämte att hålla sig noggrant underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet, att öva tillsyn över att de fullgöra dem tillkommande uppgifter samt att lämna dem vägledning och bistånd.

10 Finner länsnykterhetsnämnd, att kommunal nykterhetsnämnd underlåter att vidtaga åtgärd, som enligt denna lag ankommer på den kommunala nämnden, eller att sådan nämnd handlägger ärende på otillfredsställande sätt, skall länsnykterhetsnämnden söka åvägabringa rättelse. Om sådan icke vinnes genom råd och anvisningar, har länsnykterhetsnämnden att vidtaga de åtgärder i ärendet, som eljest ankomma på den kommunala nämnden. Sedan länsnykterhetsnämnden sålunda vidtagit åtgärder, må den kommunala nämnden ej taga befattning med ärendet i vidare mån än länsnykterhetsnämnden föreskriver. 3 mom. Konungen äger förordna, att viss stad skall vara undantagen från länsnykterhetsnämnds verksamhetsområde. 4 mom. Nykterhetsnämnderna skola stå under tillsyn av socialstyrelsen och rätta sig efter de anvisningar angående verksamheten, som socialstyrelsen meddelar. 5 mom. Angående nykterhetsnämnds åligganden i övrigt är särskilt stadgat. 4 §. Ledamöter i kommunal nykterhetsnämnd utses av kommunen till det antal, som med hänsyn till folkmängden och andra förhållanden erfordras, dock minst fem. Suppleanter utses av kommunen till minst ledamöternas halva antal. Till ledamöter och suppleanter skola väljas män och kvinnor, som äro kända för nyktert levnadssätt och intresse för nykterhetsvård. Minst en av ledamöterna och en av suppleanterna skall vara kvinna. Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden. Beträffande valbarhet i övrigt ävensom beträffande obehörighet, rätt att avsäga sig uppdraget, ledamots och suppleants tjänstgöringstid och avgång, vissa prästers rätt att deltaga i nämndens förhandlingar, val av ordförande, vice ordförande och kassaförvaltare, ordningen för nämndens arbete, ordförandens åligganden, ersättning åt ordförande och ledamöter, medelsförvaltning, avlämnande av utgifts- och inkomstförslag, räkenskapers förande, redovisning, granskning av nämndens räkenskaper och förvaltning samt ledamots ansvarighet skall i tillämpliga delar gälla vad i 10, 12—18 och 21 §§ lagen om fattigvården finnes stadgat rörande fattigvårdsstyrelse. Beträffande nykterhetsnämnd i Stockholm och i annan stad, som är undantagen från länsnykterhetsnämnds verksamhetsområde, gälla de bestämmelser, som Konungen på förslag av stadsfullmäktige meddelar. 5 §• 1 mom. I mån av behov må kommunal nykterhetsnämnd till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor. 2 mom. Då i kommunal nykterhetsnämnd icke finnes ledamot, som är läkare, skall vederbörande tjänsteläkare närvara vid nämndens sammanträden, i den mån han icke hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall

11 därvid äga rätt att deltaga i överläggningarna samt att få sin mening anI tecknad till protokollet. I stad med mer än en tjänsteläkare skall vad sålunda stadgats gälla förste stadsläkaren. 0 §.

Kommunal nykterhetsnämnd äger uppdraga åt ordföranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avgiva yttrande till polismyndighet eller systembolag i ärenden rörande ansökan om eller innehav av körkort eller motbok. Åtgärd, som i anledning av sådant uppdrag vidtagits, skall anmälas för nämnden så snart ske kan. Konungen äger för viss kommun förordna, att befattningen med ärenden i övrigt, vilka kommunal nykterhetsnämnd har att handlägga, må i den utsträckning och i den ordning Konungen bestämmer tillkomma ett eller flera arbetsutskott, som utsetts inom nämnden. 7 §. Länsnykterhetsnämnd skall hava följande sammansättning: en av socialstyrelsen utsedd ledamot, vilken tillika är ordförande, en av socialstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen utsedd ledamot, som skall vara läkare, en av länsstyrelsen utsedd ledamot samt två av landstinget utsedda ledamöter. I län, som omfattar två landsting, utser vartdera landstinget en ledamot. För nämnd, vars verksamhetsområde omfattar en stad, vilken icke deltager i landsting, utser landstinget en ledamot och stadsfullmäktige i staden en ledamot. Nämnd, vars verksamhetsområde omfattar två städer, vilka ej deltaga i landsting, skall, utöver de av socialstyrelsen och länsstyrelsen utsedda ledamöterna, hava tre ledamöter, av vilka landstinget utser en och vardera staden en. För varje ledamot utses på enahanda sätt en suppleant. Ledamöter och suppleanter utses bland inom länet bosatta svenska män och kvinnor, som fyllt tjugutre år. Beträffande obehörighet och rätt att avsäga sig uppdraget äger vad i 12 § 1 mom. lagen om fattigvården finnes stadgat rörande fattigvårdsstyrelse motsvarande tillämpning. Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ersättare för den tid, som återstått för den avgångne. Närmare bestämmelser angående länsnykterhetsnämndernas verksamhet meddelas av Konungen. Angående bestridandet av kostnaderna för länsnykterhetsnämndernas verksamhet är särskilt stadgat.

.

12 Anmälningsplikt. 8 §•

Polis- och åklagarmyndighet, som erhåller kännedom om att någon gjort sig skyldig till fylleri eller att någon eljest missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall Ofördröjligen göra anmälan därom hos nykterhetsnämnden. Motsvarande anmälningsskyldighet åligger systembolag. Myndighet, som i disciplinär ordning ålagt befattningshavare straff för förseelse, vilken begåtts under alkoholpåverkan, skall utan dröjsmål lämna uppgift därom till nämnden. Läkare, som i sin verksamhet erhåller kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall därom göra anmälan till nämnden. Sådan skyldighet föreligger dock icke, då den varom fråga är genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad att undanröja skadeverkningarna av missbruket, eller läkaren eljest av särskilda skäl finner åtgärd av nykterhetsnämnd icke böra ifrågakomma. Då myndighet i andra fall än ovan sagts erhållit kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, bör den till nämnden meddela förhållandet. Om skyldighet för åklagare att göra anmälan i anledning av uppkommen fråga om förvandling av böter för fylleri är särskilt stadgat. 9 §• Där åklagare gjort anmälan, som avses i 8 § sista stycket, åligger det den kommunala nykterhetsnämnden att skyndsamt och senast inom två månader efter det anmälan inkommit, lämna åklagaren meddelande om de åtgärder, som vidtagits i anledning av anmälan. Förundersökning. 10 §. Har den kommunala nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest fått grundad anledning antaga, att någon, som vistas inom kommunen eller där äger hemortsrätt, är alkoholmissbrukare, skall nämnden skyndsamt låta verkställa förundersökning och därvid inhämta noggrann kännedom om hans levnadsförhållanden och om andra omständigheter av betydelse för fallets bedömande. I samband därmed skall nämnden, om anledning därtill föreligger, föranstalta om läkarundersökning. 11 §. 1 mom. Där så erfordras, må nykterhetsnämnden kalla den som är föremål för undersökning att personligen inställa sig inför nämnden eller någon dess representant eller av nämnden anvisad läkare. Nykterhetsnämnden må ock kalla person, som förväntas kunna meddela upplysning i något till nämndens behandling hörande ärende, att inställa sig inför nämnden eller någon dess representant.

13 Kallelse som ovan sagts må ock beslutas av nykterhetsnämnds ordförande. Konungen äger förordna, att nämnden må uppdraga åt viss tjänsteman hos nämnden att besluta om kallelse. 2 mom. I kallelse må föreskrivas vite av högst 50 kronor. 3 mom. Har kallelse delgivits minst fyra dagar före inställelsedagen och utebliver den kallade utan anmält laga förfall, äger nämnden, dess representant eller den anvisade läkaren hos polismyndigheten påkalla handräckning för hans hämtande. Blir han icke samma dag inställd genom hämtning, må nämnden utdöma vite, som föreskrivits i kallelsen. Hjälpåtgärder. 12 §. Framgår av förundersökning, att den undersökte är alkoholmissbrukare, skall nämnden söka bibringa honom insikt om vådan av alkoholmissbruk, därvid nämnden har att allvarligt erinra honom om de påföljder, vilka enligt denna lag kunna inträda, om missbruket fortsätter. Nämnden skall vidare, i den mån det finnes erforderligt, vidtaga för den undersöktes tillrättaförande lämpade hjälpåtgärder, såsom att a) förhjälpa honom till lämplig anställning eller, i syfte att minska frestelserna till bruk av alkoholhaltiga drycker, bereda honom ombyte av verksamhet eller vistelseort; b) föranstalta, att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas till honom, samt förmå honom att ej besöka lokaler, där sådana utskänkas; c) förmå honom att ingå i nykterhetsförening; d) förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka lämplig vård. Nämnden må ock förordna, att under viss tid, högst ett år i sänder, rusdrycker icke må utminuteras till honom. Övervakning. 13 §. Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må av nykterhetsnämnden ställas under övervakning, då därjämte någon av följande förutsättningar föreligger. 1. Om han till följd av sitt alkoholmissbruk befinnes a) vara farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller ock för eget liv; b) utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person; c) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last; d) vara ur stånd att taga vård om sig själv eller sina angelägenheter; e) föra ett för andra grovt störande levnadssätt.

14 2. Om han under de två senast förflutna åren blivit dömd för tre eller flera förseelser innefattande fylleri eller rattfylleri; 3. Om han utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande liv (lösdrivare). 14 §. övervakning må fortgå under högst ett år från beslutet därom. Då särskilda förhållanden påkalla längre övervakningstid, må den dock utsträckas till högst två år. 15 §. Till övervakare utses därtill lämplig person. övervakare har att öva tillsyn över den övervakade och söka befordra vad som kan lända till hans hjälp. Den övervakade skall föra ett nyktert och ordentligt liv, städse hålla övervakaren underrättad om bostads- och arbetsadress samt på kallelse infinna sig hos honom. Närmare bestämmelser angående övervakning meddelas av Konungen. Tvångsintagning å vårdanstalt. 16 §.

Alkoholmissbrukare må tvångsintagas för vård å allmän vårdanstalt (sluten vård), då enligt 13 § förutsättningar för övervakning föreligga samt a) hjälpåtgärder vidtagits eller övervakning varit anordnad utan att han kunnat återföras till ett nyktert liv; b) övervakning och hjälpåtgärder uppenbarligen skulle vara gagnlösa; eller c) försök med övervakning eller hjälpåtgärder med hänsyn till hans farlighet icke kan avvaktas. 17 §.

1 mom. Om tvångsintagning beslutar länsstyrelsen. 2 mom. Ansökan om tvångsintagning göres av den kommunala nykterhetsnämnden, dock att den skall göras av polismyndigheten, om ansökan av nykterhetsnämnden finnes icke utan olägenhet kunna avvaktas med hänsyn till att alkoholmissbrukaren a) bedömes vara farlig enligt 13 § 1 a ) ; b) är lösdrivare eller eljest med hänsyn till sitt yrke eller levnadssätt kan befaras lämna orten och därefter bliva svår att anträffa; eller c) på grund av oförmåga att taga vård om sig själv bedömes vara i trängande behov av omedelbar vård. Innan polismyndighet gör ansökan, skall den samråda med nykterhetsnämnden i orten. 3 mom. Beträffande den som begått brottslig gärning men i anseende till sin sinnesbeskaffenhet icke fällts till ansvar och som vid prövning i veder-

15 börlig ordning befunnits icke vara i behov av vård å sinnessjukhus (strafffriförklarad) må länsstyrelsen även utan därom gjord ansökan besluta om tvångsintagning, om förutsättningarna därför eljest föreligga. 18 §. Har ansökan om tvångsintagning grundats på att den som avses är farlig enligt 13 § 1 a ) , utgör återkallelse av ansökningen ej hinder för länsstyrelsen att fortsätta med ärendets handläggning. 19 §. 1 mom. Då fråga uppkommit om tvångsintagning av någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, skall denne ofördröjligen på lämpligt sätt tills vidare omhändertagas av polismyndigheten (tillfälligt omhändertagande), a) om han är farlig enligt 13 § 1 a) och faran bedömes vara så överhängande, att länsstyrelsens beslut ej utan våda kan avvaktas; b) om han är lösdrivare, så ock om det med hänsyn till hans yrke eller levnadssätt kan befaras, att han, innan länsstyrelsen prövat ansökningen, lämnar orten och därefter blir svår att anträffa; eller c) om han på grund av oförmåga att taga vård om sig själv bedömes vara i trängande behov av omedelbar vård. 2 mom. Varder någon omhändertagen enligt 1 mom., innan ansökan gjorts om tvångsintagning, skall sådan ansökan utan uppskov göras. 20 §. Ansökan om tvångsintagning skall innehålla fullständig redogörelse för den i ärendet företagna undersökningen och för de övriga åtgärder, som vidtagits. Har beträffande den som ansökningen avser anmälan gjorts enligt 8 § sista stycket, skall avskrift av anmälan fogas vid ansökningen. I övrigt böra vid ansökningen fogas prästbevis och läkarbetyg. Formulär för sådant prästbevis och läkarbetyg, så ock för redogörelse, som i första stycket sägs, fastställas av socialstyrelsen. Saknas prästbevis eller läkarbetyg eller finnes den förebragta utredningen annorledes ofullständig, har länsstyrelsen att ombesörja erforderlig komplettering. Vill länsstyrelsen föranstalta om läkarundersökning, äger länsstyrelsen kalla den som ansökningen avser att inställa sig inför anvisad läkare. I sådant fall skall vad i 11 § 2 och 3 mom. sägs äga motsvarande tillämpning. 21 §. Har ansökan hos länsstyrelsen gjorts i behörig ordning, skola ansökningshandlingarna ofördröjligen delgivas den som ansökningen avser och, om han är omyndig, den som enligt lag har att sörja för hans person, med föreläggande att inom viss kort tid skriftligen förklara sig över ansökningen vid äventyr, om det försummas, att ärendet ändock avgöres. Finnes någon bora lämnas tillfälle att yttra sig över handling, som ankommit efter det ansökningen utställts till förklaring, skall sådan handling delgivas honom

J (i

22 §. Vid handläggning av ärende angående tvångsintagning skall länsstyrelsen bestå av landshövding, landssekreterare eller länsassessor såsom ordförande jämte tre sakkunniga, av vilka en skall vara läkare, en skall äga insikt och erfarenhet rörande nykterhetsvårdande verksamhet och en skall äga insikt och erfarenhet rörande annan social hjälpverksamhet eller liknande arbete. Såsom länsstyrelsens beslut skall vid lika röstetal för olika meningar gälla den mening, som ordföranden biträder. De sakkunniga jämte erforderligt antal suppleanter utses av Konungen för en tid av fyra år i sänder. 23 §. Föreligger, såvitt tillgänglig utredning utvisar, förutsättning för omhändertagande enligt 19 §, må länsstyrelsen, även innan den som ansökningen avser blivit hörd i ärendet, föranstalta om att han i avbidan på slutligt beslut tills vidare intages å allmän vårdanstalt eller, om plats å dylik anstått ej omedelbart kan beredas, omhändertages och vårdas på annat lämpligt sätt (interimistisk vård). 24 §. Är den som ansökningen avser tillfälligt omhändertagen, åligger det länsstyrelsen att utan uppskov pröva, huruvida han fortfarande skall vara tillfälligt omhändertagen, beredas interimistisk vård eller frigivas. 25 §. Förhör med den som ansökningen avser skall av länsstyrelsen anordnas, om h a n i avgiven skriftlig förklaring begärt att bliva muntligen hörd eller länsstyrelsen eljest finner förhör böra äga rum. Länsstyrelsen må ock anordna förhör med annan person, som förväntas k u n n a lämna upplysning av betydelse för ärendets bedömande. Beträffande kallelse till förhör inför länsstyrelsen, hämtning och annan påföljd av utevaro skola bestämmelserna i 11 § 2 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning. Vid förhöret skola förhandlingarna vara offentliga. Länsstyrelsen äger dock avvisa åhörare, som enligt vad känt är eller antagas må ej fyllt aderton år. När den som ansökningen avser det begär, så ock eljest, när länsstyrelsen finner omständigheterna därtill föranleda, skall handläggningen äga r u m inom stängda dörrar, därvid länsstyrelsen likväl må medgiva hans anhöriga ävensom andra, vilkas närvaro k a n förväntas bliva till nytta under förhöret, att övervara detsamma. Länsstyrelsen må höra person upplysningsvis utan att den som ansökningen avser är närvarande. Konsulenten hos länsnykterhetsnämnden eller annan, som företräder denna nämnd, så ock representant för vederbörande kommunala nykterhetsnämnd skola beredas tillfälle att närvara vid förhör inför länsstyrelsen. Protokoll skall föras över vad vid förhöret förekommer.

17 26 §.

Finner länsstyrelsen av förhållandena påkallat, att någon varder vid domstol hörd såsom vittne, äger länsstyrelsen förordna, att förhör angående uppgivna omständigheter skall äga rum vid den underrätt, som med hänsyn till tid och plats för dess sammanträden prövas lämplig. På framställning av länsstyrelsen skall rätten låta inkalla dem som skola höras ävensom underrätta sökanden i ärendet och den som ansökningen avser. 27 §.

Vid förhör enligt 25 och 26 §§ äger den som ansökningen avser, där han så önskar, åtnjuta hjälp. Om han är omhändertagen enligt 19 eller 23 §, så ock eljest om han kan antagas icke äga tillgång till gäldande av biträdesersättning, skall länsstyrelsen på begäran förordna lämplig person till hans biträde. 28 §.

I fråga om ersättning till den som enligt förordnande av länsstyrelsen inställt sig för att vittna eller upplysningsvis höras eller som av länsstyrelsen förordnats att biträda någon i ärende angående tvångsintagning, skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående ersättning av allmänna medel till vittne eller till offentlig försvarare, dock skall ersättningen alltid stanna å statsverket. Om ersättning, som här avses, beslutar länsstyrelsen, dock att ersättning till den, vilken höres som vittne enligt 26 §, bestämmes av domstolen. 29 §. Finner länsstyrelsen antagligt, att den som ansökningen avser skall låta sig rätta genom hjälpåtgärder eller övervakning, må länsstyrelsen uppdraga åt nykterhetsnämnden att föranstalta därom. 30 §.

Där länsstyrelsen ej annorlunda förordnar, må beslut om tvångsintagning gå i verkställighet utan hinder därav, att det ej äger laga kraft. 31 §. Länsstyrelsen har att själv föranstalta om verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning, a) därest beslutet grundats på att den som beslutet avser är farlig enligt 13 § 1 a) eller är lösdrivare; b) då fråga är om straffriförklarad; c) då beslutet tillkommit efter anmälan, som åsyftas i 8 § sista stycket; samt d) då den som beslutet avser på grund av oförmåga att taga vård om sig själv bedömes vara i trängande behov av omedelbar vård. I övriga fall åligger det nykterhetsnämnden att föranstalta om verkställigheten. 2—478418.

18 32 §. Den myndighet, som enligt 31 § har att föranstalta om verkställighet av beslut om tvångsintagning, äger bevilja villkorligt anstånd därmed. Då särskilda skäl föreligga, må länsstyrelsen i beslut om tvångsintagning förordna om villkorligt anstånd, ändå att enligt 31 § beslutet skall verkställas genom nykterhetsnämndens försorg. 33 §. Den myndighet, som beslutat om villkorligt anstånd, äger förklara anståndet förverkat. 34 §. I samband med beslut om villkorligt anstånd med tvångsintagning skall den beslutande myndigheten ställa den som beslutet avser under övervakning, därvid 14 och 15 §§ skola äga motsvarande tillämpning. Då sådant beslut meddelas av länsstyrelsen, skall, såvida icke särskilda skäl tala däremot, åt nykterhetsnämnden uppdragas att ombesörja övervakningen. 35 §. Såsom villkor för anstånd med tvångsintagning må den myndighet, som beslutar om anståndet, i den mån det finnes erforderligt meddela den varom fråga är föreskrifter angående hans sysselsättning, vistelseort eller annat. Sådana lydnadsföreskrifter kunna innehålla, att han skall a) underkasta sig sjukhusvård eller vård å inackorderingshem eller inom familjevården; b) vistas inom viss angiven kommun eller vissa kommuner; c) iakttaga fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker ävensom, där det prövas vara till gagn, ingå i nykterhetsförening; d) begagna sig av honom anvisad bostad eller antaga arbete eller anställning, som kan beredas honom, och icke avflytta från bostaden eller lämna anställningen utan tillstånd av nykterhetsnämnden eller övervakaren; e) bemyndiga person, som nykterhetsnämnden i orten eller övervakaren finner lämplig, att uppbära honom tillkommande arbetsförtjänst eller andra penningmedel, så ock att underkasta sig andra inskränkningar i fråga om förfogandet däröver. Då beslut om anstånd meddelas av länsstyrelsen, må åt nykterhetsnämnden uppdragas att besluta om lydnadsföreskrifter. Den som meddelat lydnadsföreskrifter må besluta om ändring av eller tillägg till desamma. 36 §. Där verkställighet av beslut om tvångsintagning ej påbörjats inom ett år efter beslutets meddelande, vare det förfallet. 37 §. Finner länsstyrelsen vid beslut om tvångsintagning, att den som beslutet avser genast bör intagas å allmän vårdanstalt, men kan plats ej omedelbart beredas, äger länsstyrelsen, när skäl därtill äro, draga försorg om att

19 han under tiden omhändertages och vårdas på annat lämpligt sätt; dock må sådan provisorisk vård ej fortgå längre tid än tre månader. 38 §.

Nykterhetsnämnd, som har att föranstalta om verkställighet av beslut om tvångsintagning, äger därvid påkalla handräckning av polismyndigheten, om så finnes erforderligt. Den slutna vården. 39 §. Allmän vårdanstalt för sluten vård enligt denna lag är statligt vårdhem eller sjukhus för alkoholmissbrukare, så ock annat vårdhem eller sjukhus, som av Konungen erkänts såsom allmän vårdanstalt. Erkännande kan återkallas, när skäl därtill äro. Med sjukhus avses även sjukhusavdelning. Allmän vårdanstalt skall stå under ledning av en styrelse, såvida icke, i fråga om sjukhus, Konungen annorledes förordnar. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående anstalternas verksamhet. 40 §. Uppsikten över de allmänna vårdanstalterna utövas av socialstyrelsen och, i den mån Konungen förordnar, av medicinalstyrelsen. 41 §. Beslut om placering å anstalt och förflyttning från en anstalt till annan meddelas i den ordning Konungen bestämmer. 42 §.

Behandlingen av de intagna skall anpassas efter vårdens syfte att återföra dem till ett nyktert och ordentligt liv. Envar intagen skall vara pliktig att följa de för anstalten gällande ordningsföreskrifterna samt att fullgöra det arbete, som ur synpunkten av ändamålsenlig vård ålägges honom. Om ersättning för arbete, som utföres av de intagna, förordnar Konungen. 43 §.

Den som på grund av slutligt beslut intagits å allmän vårdanstalt, må kvarhållas under en tid av ett år (kvar hållning säd). Har han förut varit intagen å sådan anstalt och är återintagningsbeslutet meddelat inom fem år från senaste utskrivningen, är kvarhållningstiden två år. Utskrivning från anstalten skall ske före kvarhållningstidens utgång, om grundad anledning föreligger till antagande, att den intagne efter utskrivningen skall föra ett nyktert och ordentligt liv. 44 §.

Den som med hänsyn till sin sinnesart samt sitt föregående liv och sitt förhållande i anstalten måste antagas i händelse av utskrivning icke kom-

20 ma att föra ett nyktert och ordentligt liv, må kvarhållas två år utöver den i 43 § angivna kvarhållningstiden, under förutsättning att han a) är farlig enligt 13 § 1 a ) ; b) är straffriförklarad; eller c) förut minst tre gånger varit intagen å allmän vårdanstalt och ånyo intagits enligt beslut, som meddelats inom ett år från senaste utskrivningen. Beslut om kvarhållande enligt första stycket meddelas för högst sex månader i sänder. Beslutet skall underställas uppsiktsmyndighetens prövning. 45 §. Vid bestämmande av kvarhållningstiden skall medräknas den tid, varunder den intagne före intagningen varit omhändertagen enligt 19, 23 eller 37 §. Har någon jämlikt 58 § frivilligt ingått å allmän vårdanstalt och påkallas, medan han är sålunda intagen, verkställighet av beslut om tvångsintagning, skall den tid, under vilken han frivilligt vistats å anstalten, likaledes medräknas vid bestämmande av kvarhållningstiden. 46 §.

Har någon, som intagits å allmän vårdanstalt, blivit inmanad i häkte eller överflyttad till straffanstalt för undergående av honom ådömt frihetsstraff eller förvandlingsstraff för böter eller har han avvikit från vårdanstalten, skall den tid, under vilken han sålunda ej vistats å anstalten, icke medräknas vid bestämmande av kvarhållningstiden. 47 §.

Vill någon, som är intagen å allmän vårdanstalt, frivilligt kvarstanna å anstalten efter utgången av kvarhållningstiden, må det, när skäl därtill äro, medgivas för högst fyra månader under villkor, att han skriftligen förbinder sig att kvarstanna under den tid, som bestämmes. Är han omyndig, erfordras samtycke av den som enligt lag har att sörja för hans person. 48 §. 1 mom. Där det prövas vara till gagn, må anstaltens styrelse medgiva den intagne att under återstoden av kvarhållningstiden eller under viss del därav på försök vistas utom anstalten. Anstaltens styrelse äger uppdraga åt föreståndaren för anstalten att besluta om sådan försökspermission. Skyldighet för anstaltens styrelse eller föreståndare att upptaga framställning om försökspermission till prövning föreligger icke, med mindre fyra månader förflutit från det sökanden intogs å anstalt. 2 mom. Tillfällig permission må beviljas av anstaltens styrelse eller föreståndare. 49 §. Om beslutad försökspermission har anstaltens föreståndare att, i god tid innan den intagne lämnar anstalten, underrätta den nykterhetsnämnd, som enligt 17 § tagit befattning med intagningsärendet.

21 I fall av behov har föreståndaren att med anlitande av arbetsförmedling, social hjälporganisation eller enskild person söka i tid bereda den permitterade lämplig sysselsättning samt förhjälpa honom till sysselsättningsorten <eller vidtaga andra tjänliga åtgärder till hans bistånd. 50 §. D ä r det ej på grund av särskilda omständigheter finnes obehövligt, skall anstaltens styrelse ställa den permitterade under övervakning eller uppdraga åt k o m m u n a l nykterhetsnämnd att därom besörja. Därvid skall 15 § äga motsvarande tillämpning. Vare sig övervakning anordnas eller ej, må anstaltens styrelse såsom villkor för permissionen meddela lydnadsföreskrifter, därvid 35 § skall äga motsvarande tillämpning. Anstaltens styrelse äger uppdraga åt föreståndaren för anstalten att i fråga o m den som av honom permitteras meddela lydnadsföreskrifter. 51 §. ' Undandrager sig den permitterade övervakning eller bryter han eljest mot meddelade föreskrifter, äger anstaltens styrelse eller, enligt styrelsens uppdrag, föreståndaren för anstalten besluta om hans återhämtande. Om den permitterade hämtas åter, skall den tid, under vilken han vistats utoni anstalten, icke medräknas vid bestämmande av kvarhållningstiden. 52 §. Har ej före kvarhållningstidens utgång hos anstaltens styrelse eller föreståndare fråga väckts om den permitterades återhämtande, skall beslut meddelas om utskrivning. 53 §. Om kvarhållande och utskrivning beslutar anstaltens styrelse. 54 §. Då utskrivning beslutas, skall vad i 49 § är stadgat äga motsvarande tillämpning. 55 §. Vid utskrivning skall anstaltens styrelse, där det ej på grund av särskilda omständigheter finnes obehövligt, ställa den utskrivne under övervakning för en tid av högst ett år från dagen för utskrivningen. Därvid skall 15 § äga motsvarande tillämpning. Anstaltsstyrelsen må ock uppdraga åt nykterhetsnämnd att ombesörja övervakningen. Vare sig övervakning anordnas eller ej, må anstaltens styrelse meddela den utskrivne lydnadsföreskrifter, att gälla under viss tid, dock högst ett år. I fråga om dylikt beslut skall 35 § äga motsvarande tillämpning. Den nykterhetsnämnd, som enligt 17 § tagit befattning med intagningsärendet, skall underrättas om beslut, som avses i första eller andra stycket.

22 56 §. Undandrager sig den utskrivne övervakning eller bryter han mot meddelade lydnadsföreskrifter och har han ej genom hjälpåtgärd k u n n a t återföras till ett nyktert och ordentligt liv eller prövas sådan åtgärd vara gagnlös, må han återintagas å allmän vårdanstalt. I ansökan om återintagning skall noggrant angivas, i vilka avseenden den utskrivne brutit mot de meddelade föreskrifterna, samt redogörelse lämnas för hans uppförande i övrigt under tiden efter utskrivningen. Bestämmelserna i 17—19 och 21—38 §§ skola äga motsvarande tillämpning, då ansökan om återintagning göres. 57 §. Polismyndighet har att på begäran lämna handräckning för återhämtande till allmän vårdanstalt av den som avvikit därifrån och av permitterad, som enligt meddelat beslut skall hämtas åter till anstalten, så ock för verkställighet av beslut om intagens överflyttning från en anstalt till annan. Frivilligt ingående å vårdanstalt. 58 §. 1 mom. Vill någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, frivilligt ingå å allmän vårdanstalt, må han intagas under villkor, att han i egenhändigt underskriven ansökning hos anstaltens föreståndare eller hos uppsiktsmyndigheten gjort framställning därom samt skriftligen förbundit sig att kvarstanna å allmän vårdanstalt under viss tid, som dock ej må överskrida ett år. Är han omyndig, erfordras samtycke av den som enligt lag har att sörja för hans person. Vid ansökningen skola fogas prästbevis och läkarbetyg enligt sådant formulär, som avses i 20 § tredje stycket. Den som är sålunda intagen å allmän vårdanstalt, må kvarhållas under den tid, som angives i den skriftliga förbindelsen, men må, när omständigheterna därtill föranleda, utskrivas tidigare. Vad i 41, 42, 46—54 och 57 §§ stadgats äger motsvarande tillämpning rörande frivilligt intagna. 2 mom. Bestämmelser om rätt att i annan ordning än i 1 mom. sägs för undersökning eller vård ingå å sjukhus för alkoholmissbrukare meddelas av Konungen. Besvär. 59 §. Beslut av nykterhetsnämnd må av den som beslutet rörer överklagas, om det innebär utdömande av vite eller meddelande av lydnadsföreskrift eller förordnande enligt 12 § sista stycket. Talan föres genom besvär hos länsstyrelsen inom fyra veckor från det klaganden skriftligen erhöll del av beslutet.

23 60 §. Beslut av anstaltsstyrelse eller anstaltsföreståndare må av den som beslutet rörer överklagas, om det avser fråga om försökspermission, utskrivn i n g eller annan vårdfråga eller om det innebär meddelande av lydnadsföreskrift. Talan föres genom besvär hos uppsiktsmyndigheten inom fyra veckor från det klaganden skriftligen erhöll del av beslutet. 61 §. Länsstyrelses beslut må av den som beslutet rörer överklagas, om beslutet innebär förordnande om tvångsintagning, villkorligt anstånd med verkställighet, förverkande av dylikt anstånd, utdömande jämlikt 11, 20 eller 25 § av vite, så ock då beslutet avser ersättning åt den som inkallats för att upplysningsvis höras inför länsstyrelsen eller åt den som förordnats att biträda någon i ärende angående tvångsintagning. Talan föres genom besvär, som skola ställas till Konungen och ingivas eller insändas till länsstyrelsen samt vara denna myndighet tillhanda inom fyra veckor från det klaganden skriftligen erhöll del av beslutet. Länsstyrelsen skall skyndsamt infordra förklaring över besvären, om anledning därtill ej uppenbarligen saknas, samt, efter att hava införskaffat den ytterligare utredning, som kan vara erforderlig, till inrikesdepartementet insända samtliga målet rörande handlingar tillika med eget utlåtande. Klagan över beslut, som av länsstyrelse särskilt meddelats om någons omhändertagande, må av honom föras i enahanda ordning, dock utan inskränkning till viss tid. Över annat av länsstyrelse meddelat slutligt beslut, än ovan sägs, är klagan ej tillåten. Ej heller må särskild klagan föras, där länsstyrelse under ärendes handläggning meddelat annat beslut, än förut är sagt. 62 §.

I uppsiktsmyndighetens beslut må den som beslutet rörer söka ändring hos Konungen i inrikesdepartementet inom fyra veckor från det klaganden skriftligen erhöll del av beslutet. Särskilda föreskrifter och ansvarsbestämmelser. 63 §.

Då i denna lag stadgas, att viss åtgärd skall ankomma på eller fullgöras gentemot länsstyrelsen eller nykterhetsnämnden avses därmed, såvida annat ej utsäges, länsstyrelsen i det län eller den kommunala nykterhetsnämnden i den kommun, där den som avses med åtgärden har hemortsrätt eller eljest stadigvarande vistas. 64 §. Med alkoholhaltiga drycker förstås i denna lag spritdrycker och vin ävensom sådana maltdrycker, som innehålla mer än en och åtta tiondels viktprocent alkohol.

24 Vad i lagen sägs om alkoholhaltiga drycker skall ock gälla alkoholhaltiga ersättningsmedel för sådana. 65 §. Då undersökning eller annan åtgärd enligt denna lag vidtages, bör noga tillses, att den som åtgärden avser icke utsattes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis stores i lovlig verksamhet. Vad hos nykterhetsnämnd eller annan myndighet förekommit rörande person, som är föremål för nämndens behandling, må ej yppas för obehöriga. Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke åtkommas av obehöriga. 66 §.

Myndigheter, som handlägga ärenden enligt denna lag, böra samarbeta med varandra. Inbördes samarbete bör ock äga rum mellan sådana myndigheter samt fattigvårdsstyrelser, barnavårdsnämnder och andra myndigheter ävensom vårdanstalter, sociala hjälporganisationer och systembolag. 67 §.

Delgivning av kallelser eller andra meddelanden enligt denna lag skall ske genom posten, såvida icke särskilda skäl tala däremot. Om postdelgivning ej användes, må biträde för delgivningen påkallas hos polismyndigheten. I övrigt skall beträffande delgivning i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat i 33 kap. 5—7, 14, 23 och 25 §§ rättegångsbalken. 68 §.

Finner nykterhetsnämnd, att någon, som är föremål för åtgärd enligt denna lag, bör förklaras omyndig eller att förmyndare i hans ställe eller jämte honom bör förordnas för hans myndling, har nämnden att göra anmälan därom hos överförmyndaren. 69 §. Misstankes den som enligt meddelat beslut tvångsintagits å allmän vårdanstalt, att hava före utskrivningen från anstalten begått brott, vara enligt lag icke kan följa högre straff än böter eller fängelse i sex månader; hör detta under allmänt åtal eller har det av målsägaren angivits till åtal, ankommer det, där brottet är begånget i Stockholm, å förste stadsfiskalen och eljest å landsfogden att efter hörande av anstaltens styrelse avgöra huruvida åtal lämpligen bör ske. Har brottet begåtts innan den intagne fyllt aderton år, skall frågan om åtal prövas i nämnda ordning ändå att högre straff än nyss sagts kan följa å brottet. 70 §.

Om straff för den som angriper någon för det han hos myndighet enligt denna lag gjort anmälan, avlagt vittnesmål eller eljest vid förhör avgivit utsaga eller ock för att hindra honom därutinnan, är stadgat i 10 kap. 9 § strafflagen.

25 71 §. Lämnar någon alkoholhaltiga drycker åt den som honom veterligen är ställd under övervakning enligt denna lag eller är intagen å allmän vårdanstalt, eller hjälper någon eljest sådan person att åtkomma dylika drycker, straffes med dagsböter. Äro omständigheterna försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas. 72 §.

Böter och viten, som utdömas enligt denna lag, tillfalla Kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19 . Genom lagen upphäves lagen den 12 juni 1931 (nr 233) om behandling av alkoholister. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

Förslag till Lag om ändring av 11 § lagen den 9 april 1937 (nr 119) om verkställighet av bötesstraff. Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 11 §• Uppkommer fråga om förvandling av böter, som ådömts någon för fylleri eller rattfylleri eller för sådant brott jämte annat, och har den bötfällde under de två senast förflutna åren blivit dömd till ansvar för tre eller flera förseelser, innefattande fylleri eller rattfylleri, skall åklagaren, innan talan anhängiggöres om böternas förvandling, hos vederbörande nykterhetsnämnd göra anmälan om förhållandet. Har ej inom två månader därefter ansökan jämlikt lagen om nykterhetsvård gjorts om den bötfälldes intagande å allmän vårdanstalt, före åklagaren talan om böternas förvandling. Varder på —• böternas förvandling.

Denna lag träder i kraft den 1 j a n u a r i 19

.

26 Förslag till

Lag om ändring i vissa delar av lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister. Härigenom förordnas, att 1, 2, 3, 4 och 7 §§ lagen den 20 mars 1936 om socialregister skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 1 §• I varje — — — över hjälpverksamheten och den nykterhetsvårdande verksamheten inom kommunen. 2 §.

I socialregistret i registret; 4) personer, som varit föremål för vissa åtgärder enligt lagen om nykterhetsvård. 3 §. Anteckning, som i 2 § sägs, skall innehålla kortfattade uppgifter om orsaken till, arten och omfattningen av samt tiden för hjälp som lämnats eller åtgärd som vidtagits ävensom övriga omständigheter, vilka kunna vara av betydelse vid bedömande av uppkommande fråga om ytterligare hjälp eller åtgärd beträffande person, som med anteckningen avses. I registret — stycket sägs. 4 §.

Beslutar kommunalt och bidragsförskott. Nykterhetsnämnd skall omedelbart till det registerförande organet lämna uppgift om av nämnden beslutad övervakning så ock om beslut, som av länsstyrelse meddelats om övervakning eller sluten vård av alkoholmissbrukare, med vilken nämnden har befattning. 7 §• Nykterhetsnämnder samt de i 5 § omförmälda — — — statliga bosättningslån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19

27 K A P . I.

Inledning. E n l i g t s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t för d e n 27 s e p t e m b e r 1946 m e d d e l a d e s följ a n d e d i r e k t i v för u t r e d n i n g e n : »I skrivelse den 13 maj 1944, nr 246, har riksdagen hemställt om utredning av alkoholistvårdsproblemen. Av de utskottsutlåtanden, som åberopas i riksdagsskrivelsen, framgår, att riksdagens hemställan i främsta rummet tager sikte på vissa speciella spörsmål inom alkoholistvården, vilka under senare tid tilldragit sig ökad uppmärksamhet och vilka framförallt röra anstaltsväsendet och anstaltsvården. Flertalet alkoholistanstalter i vårt land ha tillkommit på privat initiativ ocii drivas alltjämt av enskilda organisationer eller stiftelser, ehuru i regel med betydande ekonomiskt stöd från staten. Någon allmän plan för anstaltsväsendets utbyggnad h a r icke funnits utan detta har vuxit fram tämligen fritt, allteftersom behovet gjort sig gällande. Anstalternas verksamhet har i regel inriktats på att bryta ett miljöbundet alkoholmissbruk genom att vänja de omhändertagna vid ett alkoholfritt och regelbundet levnadssätt. Den arbetsterapi, som härvid ifrågakommit, h a r vanligen utgjorts av sysselsättning i jordbruk och trädgårdsskötsel samt olika hantverk. Under senare år h a r man inom alkoholistvården eftersträvat att åstadkomma en differentiering av anstaltsklientelet. Man har sökt skilja yngre alkoholister från äldre och lindrigare vårdfall från psykopatiska eller eljest svårskötta. Svårskötta alkoholister ha omhändertagits — förutom på den statliga anstalten Venngarn —• på Svartsjö, varest år 1943 iordningställts en nu nedlagd avdelning för vård av psykopater ävensom, i avbidan på överförande till anstalt inom sinnessjukvården, av sinnessjuka och sinnesslöa. En provisorisk vårdanstalt för svårskötta alkoholister h a r genom beslut den 6 september 1946 upprättats i Västervik. I övrigt ha vid alkoholistanstalterna icke funnits några särskilda anordningar för att möjliggöra ett tillfredsställande omhändertagande av psykiskt defekta alkoholister. Vid ett par anstalter har visserligen psykiatrisk sakkunskap i viss utsträckning stått till förtagande, men i stort sett ha förutsättningar saknats för att på ett tillfredsställande sätt mottaga och vårda ifrågavarande alkoholistklientel, inom vilket alkoholmissbrukare av mycket skiftande slag torde rymmas. Behovet av speciell vård åt sådana alkoholister, som äro psykiskt eller fysiskt sjuka, h a r i någon mån kunnat tillgodoses utanför anstaltsorganisationens r a m därigenom att anstaltsvårdade alkoholister blivit omhändertagna på olika sjukvårdsanstalter. Detta h a r emellertid skett endast sporadiskt och tillfällighetsbetonat. Relativt betydande insatser för behandling av alkoholister ha dock gjorts på vissa sinnessjukhus, varjämte medicinsk vård meddelats alkoholmissbrukare på ett par kroppssjukhus. En påfallande brist i fråga om den slutna alkoholistvården är, att intagning å anstalt i allmänhet icke föregås av en mera ingående fysisk läkarundersökning. Ofta torde ej heller en tillräckligt grundlig utredning föreligga beträffande de

28 sociala faktorer, som kunna ha föranlett alkoholmissbruket, och angående den aktuella sociala situationen. De brister på alkoholistvårdens område, som här berörts, jämte en stigande insikt om alkoholmissbrukets samband ej endast med sociala förhållanden utan även kroppsliga eller själsliga rubbningar ha föranlett de önskemål om bättre resurser inom alkoholistvården, vilka under senare år allt starkare gjort sig gällande och även kommit till uttryck i de motioner, som föranlett riksdagens i det föregående omnämnda skrivelse. Såvitt gäller den medicinska sidan av problemet, h a r härvid i förgrunden stått frågan om inrättande av ett specialsjukhus för alkoholister. Detta skulle ha till uppgift både att bereda vård åt vissa slag av alkoholister och att vara en diagnostisk central för hela anstaltsorganisationen. Sjukhuset skulle vidare tjänstgöra som ett centralt institut för vetenskaplig forskning r ö r a n d e alkoholismen och för klinisk undervisning i fråga om alkoholsjukdomarna. Icke minst för sistnämnda ändamål har en sådan specialanstalt ansetts erforderlig. Det har ofta framhållits, att läkarna i gemen vore bristfälligt orienterade om alkoholistproblemet även såvitt anginge dess medicinska sidor samt att läkarutbildningen fördenskull borde kompletteras med teoretisk och praktisk undervisning om alkoholsjukdomarna men att de kliniska förutsättningarna härför saknades. För egen del hyser jag den uppfattningen, att en översyn av alkoholistvården bör komma till stånd. Jag förordar därför, att särskilda sakkunniga tillkallas med u p p d r a g att verkställa härför erforderlig utredning. Utredningen bör enligt min mening icke begränsas till att avse endast anstaltsväsendet. Jag vill erinra, att de samhälleliga åtgärderna ifråga om alkoholister i betydande utsträckning äga rum utanför anstaltsorganisationens ram. Nykterhetsn ä m n d e r n a s verksamhet berör sålunda för närvarande omkring 20 000 personer. Å alkoholistanstalter intagas varje år omkring 1 300 alkoholmissbrukare. Anstaltsklientelet utgör alltså numerärt sett endast en mindre del av de alkoholister, beträffande vilka samhällsingripanden av olika slag förekomma. Det står för mig klart, att anstaltsvården också bör vara supplementär såtillvida, att intagande å anstalt bör äga rum endast i sådana fall, då erforderligt ingripande i andra och friare former icke kan anses tillräckligt. Möjligheterna att ytterligare utbygga dessa ingripanden, så att därigenom skapas en effektiv öppen vård, måste därför skänkas nödigt beaktande vid en utredning av alkoholistvårdsproblemen. Framhållas må vidare, att anstaltsvistelsens längd i de enskilda fallen uppenbarligen måste påverkas av de möjligheter till eftervård, vilka stå till buds. Sådana eftervårdande åtgärder måste givetvis, åtminstone i viss omfattning, bli av samma natur som de ingripanden, vilka företagas mot alkoholister, vilka anses kunna erhålla uteslutande öppen vård. Det nära samband, som sålunda förefinnes mellan olika former av alkoholistvård, bör därför enligt min mening medföra, att frågorna om öppen vård, sluten vård och eftervård lösas i ett sammanhang. Jag anser på grund av det anförda, att den föreslagna utredningen till behandling bör upptaga alkoholistvårdsproblemen i deras helhet. Såsom riktpunkt för utredningen bör, i överensstämmelse med den uppfattning jag förut givit tillkänna, gälla, att sådana åtgärder skola eftersträvas, att anstaltsvården, vilken innefattar ett vittgående frihetsberövande, icke erhåller större omfattning än som är oundgängligen nödvändigt. I enlighet härmed bör utredningen ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att omhändertaga alkoholister i a n d r a och friare former än genom intagning å alkoholistanstalt. Därvid bör även den eftervårdande verksamheten skänkas nödigt beaktande. Vid åtgärdernas utformning bör tillses, att vården, i den mån så är möjligt, inriktas på att bevara och stärka den enskilde individens känsla av ansvar för sitt personliga öde samt underlätta och stadga möjligheterna för honom att genom ombyte av sysselsättning — eventuellt efter omskolning eller yrkesutbildning —• eller av miljö erhålla

29 nya förutsättningar för en ordnad livsföring. Härvid kan även ifrågakomma, att tjänlig medicinsk vård beredes de alkoholskadade och att de placeras i inackorderingshem eller i familjevård. Då genomförandet av sådana åtgärder i vissa fall k a n böra medföra förflyttning från ort till annan, måste den öppna vården organiseras så, att samarbete mellan organ i olika orter kan etableras utan svårighet. Vidare böra lämpliga former sökas för samarbete i arbetsanskaffningsfrågor med de arbetsberedande organen och i sjukvårdsfrågor med de allmänna sjukhusen. I detta sammanhang bör övervägas, hur kostnaderna för sjukvård, omskolning, yrkesutbildning och miljöombyte skola bestridas. Till de problem, som alkoholistvården erbjuder, hör spörsmålet om de grunder, på vilka ingripande mot alkoholmissbrukare må äga rum. Dessa grunder angivas i alkoholistlagen. De sakkunniga böra ingående pröva, huruvida lagstiftningen i d e n n a del är tillfredsställande, och framlägga de ändringsförslag, som kunna finnas påkallade. Den nuvarande ordningen för fattande av beslut om tvångsintagning å alkoholistanstalt h a r under de senare åren utsatts för kritik. Krav ha rests på att för tvångsintagning å sådan anstalt liksom i åtskilliga andra fall av s. k. administrativt frihetsberövande skulle erfordras beslut av allmän domstol eller av särskilt tillskapade socialdomstolar av ett eller annat slag. Beslut om intagning å anstalt skulle föregås av muntlig förhandling av i huvudsak samma art som vid domstol. F ö r egen del finner jag starka skäl tala för en ändring av nuvarande regler rör a n d e intagningsförfarandet. Internering å alkoholistanstalt torde efter den reformering, som straffverkställigheten på senaste tid undergått, i stort sett från den enskilde individens synpunkt te sig i det närmaste lika starkt ingripande på den personliga rörelsefriheten som det frihetsberövande, vilket äger rum i straffrättsliga former. Interneringsklientelet å alkoholistanstalterna är även av relativt betydande storlek. Sålunda torde medelbeläggningen å alkoholistanstalterna uppgå till inemot hälften av medelbeläggningen å fångvårdsanstalterna. Medan ådömandet av frihetsstraff är kringgärdat av starka rättsgarantier, är emellertid kravet på rättsskydd vid intagning å alkoholistanstalt mindre väl tillgodosett. Även om avsaknaden av fastare rättsgarantier i sistnämnda fall icke föranlett några påtagliga missförhållanden, synes mig det nuvarande tillståndet icke tillfredsställande. Jag delar alltså uppfattningen, att intagning å alkoholistanstalt bör föregås av ett muntligt förfarande vid kvalificerad myndighet. En alkoholskadad, vars omhändertagande ifrågasattes, bör ha möjlighet att fritt framlägga sin talan inför denna myndighet, att härvid anlita rättsbiträde och att inkalla personer, på vilkas uttalanden han anser sig kunna stödja sin talan. Kostnaderna för biträde och inkallade böra kunna, då behov därav finnes, gäldas av allmänna medel. Självfallet bör tillses, att organisationen icke utformas så, att den h i n d r a r ett snabbt ingripande mot en alkoholmissbrukare då sådant ingripande är påkallat. Vikten att skydda anmälare och inkallade mot hämndåtgärder från den omhändertagnes sida bör även beaktas. Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan om förfarandet bör förläggas till allmän domstol eller om särskilda socialdomstoler eller annat lämpligt organ böra tillskapas för ändamålet, och detta så mycket mindre som spörsmålet om det administrativa frihetsberövandet berör även andra områden än alkoholistvården. Kunna de sakkunniga föreslå en för alkoholistvården lämplig ordning, vilken vid behov kan utvidgas för motsvarande uppgifter i andra ifrågakommande fall, måste detta hälsas med tillfredsställelse. Om så icke kan ske utan frågan finnes böra lösas i ett större sammanhang, torde de sakkunniga böra anmäla detta förhållande för Kungl. Maj:t och därvid redovisa de särskilda synpunkter, som för alkoholistvårdens del äro att beakta vid en dylik lösning. Vad anstaltsorganisationen angår, kan jag helt ansluta mig till uppfattningen om behovet inom alkoholistvården av specialanstalt med medicinska och psykiatriska vårdmöjligheter. Det bör övervägas, huruvida icke denna anstalt jämväl bör

30 fungera såsom diagnostisk central för hela anstaltsorganisationen. Såsom förut nämnts har även föreslagits, att vid anstalten skulle drivas vetenskaplig forskning r ö r a n d e alkoholismen och meddelas klinisk undervisning i fråga om alkoholsjukdomarna. Då alkoholismen genom sin utbredning och sina verkningar är en starkt invalidiserande företeelse i samhället, är det uppenbarligen angeläget, att studiet av alkoholismen får en helt annan ställning inom den medicinska forskningen och utbildningen än hittills. Jag är emellertid icke beredd att nu taga ställning till frågan om i vilken utsträckning nu n ä m n d a uppgifter böra åläggas ifrågavar a n d e anstalt eller om andra anordningar för tillgodoseende av forsknings- och undervisningsbehovet kunna vara mera ändamålsenliga. Givetvis kan jag icke nu uttala mig om huruvida det är tillräckligt med en anstalt för hela riket eller om två eller flera anstalter böra komma till stånd. Dessa frågor torde få n ä r m a r e övervägas vid utredningen. Det är önskvärt, att de sakkunniga utan att resultaten av deras överväganden i övrigt föregripas utarbeta förslag angående inrättande av en eller flera specialanstalter för angivna ändamål och rörande riktlinjerna för verksamheten samt med all den skyndsamhet, som finnes möjlig, framlägga dessa förslag i särskilt betänkande. Den nuvarande anstalten å Svartsjö, vilken icke tillfredsställer fordringarna på en modern alkoholistanstalt, bör enligt min mening nedläggas. Åtminstone en del av denna anstalts klientel torde kunna överföras till specialanstalt av nyss angiven karaktär. Vad anstaltsorganisationen i övrigt beträffar, bör denna bli föremål för en allmän översyn avseende såväl vårdverksamheten som anstalternas organisatoriska ställning. I fråga om vårdnaden ligger huvudvikten givetvis vid att verksamheten med beaktande av de rön, som särskilt den medicinska forskningen gjort, inriktas på att effektivt bota de intagna. Härvid bör övervägas, bland annat, att genomföra en ökad differentiering av klientelet, att skapa bättre sysselsättningsmöjligheter vid anstalterna, att införa en mera aktiv — medicinsk eller psykologisk behandling m. m. Frågan, huruvida de nuvarande normerna för anstaltsvistelsens längd äro lämpliga, bör ägnas uppmärksamhet. Vid bedömande härav föreligger för de sakkunniga den förut angivna uppgiften att undersöka möjligheterna för en friare vård i form av placering å inackorderingshem eller i familjevård och genom meddelande av tjänlig medicinsk vård. Reformer med avseende å behandlingen kunna böra föranleda, att själva anstaltsorganisationen ändras. De sakkunniga böra pröva, huruvida anstaltsväsendet kan behöva kompletteras med — förutom den förut angivna specialanstalten —• andra anstaltstyper av ny karaktär. När det gäller anstalternas organisatoriska ställning, inträder spörsmålet, huruvida det är möjligt att tillgodose behovet av en mera enhetlig planläggning av organisationen i dess helhet med bibehållande av den nuvarande ordningen med enskilda anstalter vid sidan av statliga. Vid prövningen av denna fråga böra de sakkunniga vara oförhindrade att undersöka, huruvida ett förstatligande av anstaltsorganisationen i dess helhet bör ifrågkomma. I nära sammanhang med anstaltsvårdens utformning står frågan om personalens utbildning och de för personalen önskvärda kvalifikationerna. Lone- och pensionsförhållandena för de enskilda alkoholistanstalternas befattningshavare äro för närvarande helt oreglerade. Därest så finnes av rekr\M:eringsskäl påkallat, bör utredningen vara oförhindrad att upptaga till behandling jämväl löne- och pensionsspörsmålen jämte frågan om de ändringar i statsbidragsbestämmelserna, som därav kunna påkallas. Om de sakkunniga finna anstaltsväsendet böra förstatligas, bör förslag angående personalens placering i de statliga löneplanerna framläggas. Jag vill slutligen beröra två för den öppna och slutna alkoholistvården gemensamma spörsmål, nämligen frågorna om alkoholistvårdens utbyggande med en social kuratorsorganisation och om tillgodoseende av behovet i fråga om medicinsk rådgivning och behandling.

31 Med avseende å den förstnämnda frågan bör det ankomma på de sakkunniga att utreda behovet av att tillföra nykterhetsvårdsorganen större antal socialt kunniga och helst även psykologiskt utbildade befattningshavare. Dessa befattningshavare skulle kunna tjänstgöra bland annat såsom sociala kuratorer med uppgift att lämna råd och bistånd åt personer, vilka kände sig vara hotade av ett överdrivet alkoholbruk och därför frivilligt vände sig till en kurator för att söka hjälp häremot. Kuratorerna skulle vidare kunna få betydelsefulla uppgifter såsom övervakande och hjälpande organ såväl inom den öppna alkoholistvården som beträffande eftervården av personer, vilka försökspermitterats eller utskrivits från alkoholistanstalt. Vidare skulle en sådan utbyggnad av organisationen bereda de nykterhetsvårdande myndigheterna större möjligheter än för närvarande att vid ett ingripande kunna stödja sitt bedömande av den föreliggande situationen på en utredning, vilken gåve en så långt möjligt fullständig bild av de socialt betingade faktorer, som kunna ha medverkat till att den person, som är föremål för myndighetens uppmärksamhet, förfallit till alkoholmissbruk. Möjlighet bör vidare beredas den, som känner sig hotad av alkoholmissbruk, att ställa sig under observation och erhålla behandling å sjukvårdsanstalt, övervägas bör även, huruvida icke en sådan ordning bör skapas, att intagning å alkoholistanstalt eller andra ingripanden icke må ske utan ingående läkarundersökning, som regel företagen å sjukhus. Det bör vidare prövas, huruvida icke i ökad utsträckning psykiatrisk eller sjukhusmässig vård utanför det egentliga alkoholistanstaltsväsendets ram bör kunna ifrågakomma såsom en mellanform mellan den öppna och den slutna vården. Jag vill erinra, att riksdagen i år fattat beslut om statsunderstöd för upprättande vid kroppssjukhusen av psykiatriska kliniker avsedda bland annat för alkoholister med symptom till psykisk sjukdom. Vid utredning torde böra beaktas de erfarenheter, som redan vunnits av alkoholistvården vid de allmänna sjukhusens medicinska avdelningar och psykiatriska kliniker. De sakkunnigas överväganden böra även avse frågan, huruvida och i vilken utsträckning staten bör ekonomiskt stödja sjukhusens ifrågavarande verksamhet. Jag vill till sist erinra, att en särskild kommitté — 1944 års nykterhetskommitté — tillsatts för att verkställa en allsidig och förutsättningslös omprövning av nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning. De sakkunnigas arbete torde böra bedrivas i närmaste samråd med kommittén.» Vad i dessa direktiv anförts om samråd under utredningsarbetets gång mellan alkoholistvårdsutredningen och 1944 års nykterhetskommitté har beaktats genom överläggningar mellan de båda utredningskommittéernas ordförande, genom att kommittéernas sekretariat utbytt vissa inom dessa utarbetade promemorior och annat material samt genom fortlöpande kontakt mellan alkoholistvårdsutredningen och ledaren för vissa av nykterhetskommitténs statistiska undersökningar. Utredningen började sitt arbete med en systematisk genomgång av förarbetena till tidigare och nu gällande lagstiftning rörande alkoholmissbrukares behandling. För att bilda sig en uppfattning om det aktuella läget inom den slutna nykterhetsvården infordrade utredningen dessutom uppgifter om antalet en viss dag (den 6 november 1946) å de allmänna alkoholistanstalterna närvarande personer, vilka kunde betecknas som så sjuka eller abnorma, att de erfordrade vård å medicinskt ledd specialanstalt (bil. 1). Då det emellertid snart visade sig behövligt att erhålla en närmare kännedom om sammansättningen av anstaltsklientelet med anläggande av en för samtliga anstalter gemensam synpunkt och sålunda icke endast genom uttalan-

32 den från olika anstaltsföreståndare och -läkare, tillkallade Kungl. Maj :t på utredningens förslag förste underläkaren vid karolinska sjukhusets psykiatriska klinik, med. lic. Curt Åmark att såsom expert verkställa en socialpsykiatrisk undersökning av ett representativt urval av ett genomsnittsklientel å alkoholistanstalterna. Undersökningens resultat redovisas i bil. 2. För att skapa viss klarhet över resultatet av behandlingen å alkoholistanstalterna begärde vidare utredningen hos Kungl. Maj :t, att socialstyrelsen skulle erhålla i uppdrag att verkställa en statistisk undersökning rörande de personers förhållanden intill nuvarande tid, vilka för första gången intogos å allmänna alkoholistanstalter under åren 1936 och 1937. Genom beslut den 21 mars 1947 biföll Kungl. Maj :t denna utredningens framställning. För att påskynda undersökningens färdigställande har denna sedermera begränsats till år 1936 förstagångsintagna personer. Resultatet av socialstyrelsens undersökning återfinnes i bil. 4. Utredningen har vidare under medverkan av förste aktuarien i socialstyrelsen G. Holmstedt själv verkställt en statistisk undersökning rörande den effektiva vårdtidens längd å de allmänna alkoholistanstalterna åren 1930—1945 samt rörande varaktigheten, omfattningen och arten av den eftervård, som meddelats personer, vilka för första gången intogos å dylik anstalt för män något av åren 1943—1945. Denna undersöknings resultat redovisas i bil. 5. För att erhålla en överblick över anstalternas personalförhållanden och de allmänna ekonomiska förutsättningarna för och utformningen av anstaltsvården har utredningen genom cirkulärskrivelser till anstalterna infordrat upplysningar om personalutrustning och -löner samt anstalternas ekonomiska och andra förhållanden. För att orientera sig rörande behovet av reformer på nykterhetsvårdens område i allmänhet har utredningen utsänt en cirkulärskrivelse till samtliga länsnykterhetsnämnder, vari dessa anmodats meddela sina önskemål rörande de delar av alkoholistlagstiftningen, som enligt dessa nämnders erfarenhet borde omarbetas. Särskilt önskade utredningen veta huruvida nuvarande form för frihetsberövanden jämlikt Al enligt nämndernas uppfattning borde bibehållas, revideras eller ersättas med t. ex. något slag av domstolsförfarande. Vidare önskade utredningen få del av länsnämndernas mening om ändamålsenligheten av de nuvarande förutsättningarna för ingripande och formerna för hjälpåtgärder samt om fördelningen av nykterhetsvårdens kostnader mellan staten och kommunerna. De från länsnämnderna inkomna svaren ha sammanställts i en promemoria, som legat till grund för utredningens överväganden och förslag till lösning av dessa frågor. Genom en utsänd rundfråga till vissa sinnessjukhus har utredningen informerat sig om i vilken omfattning behovet av psykiatrisk vård av alkoholmissbrukare tillgodoses genom sådana sjukhus. Genom en annan rundfråga ställd till samtliga landsting samt till vederbörande sjukvårdsförvaltningar i städer utom landsting har utredningen vidare införskaffat upplysningar om i vilken mån planer uppgjorts för inrättande av psykiatriska

33 lasarettsavdelningar, genom vilka behovet av psykiatrisk behandling även av alkoholmissbrukare i viss utsträckning skulle kunna mötas. I samband med avgivande av utlåtande över medicinalstyrelsens förslag till inrättande av en särskild psykopatvårdsorganisation har utredningen dessutom genom en förfrågan till alkoholistanstalterna orienterat sig om behovet av utpräglat psykopatiska alkoholmissbrukares omhändertagande och behandling inom en dylik organisation. Upplysningar om eventuella planer på anordnande av inackorderingshem för alkoholmissbrukares omhändertagande under fritiden ha infordrats genom en rundskrivelse till nykterhetsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Jönköping, Eskilstuna, Borås, Västerås, Uppsala, Linköping, Gävle och Umeå. I denna skrivelse begärde utredningen även att få veta nämndernas synpunkter på grunderna för statsbidrag till sådana hem, lämpliga folkrörelsers eller enskilda stiftelsers eventuella medverkan vid hemmens anordnande etc. Genom förfrågan till socialinstituten har utredningen slutligen införskaffat upplysningar om omfattningen av undervisningen för blivande socialarbetare rörande nykterhetsvårdsfrågor. Motsvarande upplysningar rörande undervisningen vid de medicinska fakulteterna ha erhållits genom nykterhetskommittén. Genom deltagande i årsmöte i Stockholm med de erkända alkoholistanstalternas centralorganisation den 10 juni 1947, i en konferens med representanter för de nordiska ländernas nykterhetsvård i Stockholm den 11—14 juli 1947, anordnad av nykterhetsnämndernas riksförbund i anslutning till sjuttonde nordiska nykterhetsmötet i Stockholm, samt i en av de större städernas nykterhetsnämnder anordnad konferens i Hälsingborg den 10 augusti 1947 har utredningen erhållit värdefulla informationer och uppslag för sitt arbete. Till utredningen ingivna framställningar från styrelsen för Venngarnsanstalten, styrelsen för stiftelsen Holmforshemmet och länsnykterhetsnämndernas tjänstemannaförening ha i allt väsentligt vunnit beaktande vid utformningen av utredningens olika förslag.

3—478418.

34 KAP. II. Allmänna synpunkter på alkoholmissbruket, dess orsaker och utbredning. Alkoholmissbrukets skadegörelse. Det är en sedan länge känd erfarenhet, att alkoholförtäring ej sällan giver upphov till svåra missförhållanden av olika slag eller påtagliga risker för att sådana missförhållanden skola uppstå. Om än inställningen till bruket av alkoholdrycker starkt skiftar bland medborgarna, är man inom alla ansvarskännande kretsar överens om att förkasta sådant alkoholbruk, som medför uppenbar skada för brukaren själv eller hans omgivning, och beteckna detta som missbruk. Skadan kan vara av fysisk, psykisk, ekonomisk eller social art. Framförallt har man reagerat mot alkoholkonsumtion, som skadar vederbörandes sociala anpassning. Bland relativt vanligt förekommande sociala alkoholskador kunna n ä m n a s brott eller förseelser av allehanda slag eller tendenser därtill, åsidosättande av medborgerliga skyldigheter t. ex. uraktlåtenhet att fullgöra försörjningsplikt eller skatteplikt, försummelse i arbetet, vållande av olycksfall i den allmänna trafiken, på arbetsplatsen eller i hemmet eller sjukdomsfall i omgivningen t. ex. genom smittospridning, fysisk eller psykisk misshandel etc. Det råder sålunda knappast några delade meningar om behovet av att med tjänliga medel bekämpa påtagligt skadlig alkoholförtäring. Enigheten därom kvarstår även sedan man på grund av de stora individuella variationerna i fråga om alkoholtolerans och hela skalan av skilda sätt att reagera för alkohol i övrigt (från pliktförgäten passivitet eller förstämning med självmordsidéer till svartsjuke- och förföljelseidéer, hämndlystnad och handgriplig aggressivitet) måst uppgiva försöken att t. ex. med angivande av storleken av den alkoholkvantitet, vars konsumtion måste anses som missbruk, med en enda enkel formel söka allmängiltigt tolka begreppet alkoholmissbruk. Skadlig alkoholreaktion framkallad av blott ringa alkoholkonsumtion och omfattande alkoholkonsumtion, som medför uppenbara skadeverkningar, utgöra för detta synsätt sålunda båda symtom på alkoholmissbruk. Beroende på de mångskiftande formerna av alkoholmissbruk och skillnaderna i reaktionssätt bland alkoholmissbrukarna kan innebörden av det i Al använda uttrycket »hemfallen åt alkoholmissbruk» icke heller definieras genom en enda sats. Hemfallenhet föreligger tydligen, då man vanemässigt missbrukar alkoholdrycker antingen detta sker ihållande el-

35 ler endast under vissa perioder, vilka bestämmas av växlingar i missbrukarens lynne eller fysiskt betingad oro eller tillfälliga yttre förutsättningar för alkoholmissbruk t. ex. penningtillgång och arbetsledighet (jfr de s. k. veckoslutssuparna). Vidare kan ofta nog den person också anses hemfallen åt alkoholmissbruk, som mera oregelbundet men dock gång efter annan uppträder alkoholpåverkad. Genom utbildad tillämpningspraxis måste det dessutom numera vara en accepterad hållpunkt vid bedömningen av frågan om hemfallenhet åt alkoholmissbruk att denna fråga bör prövas även utifrån omständigheterna i övrigt d. v. s. utifrån arten och styrkan av föreliggande skadeverkningar av i 1 § Al angiven typ. Är den sociala skadan allvarlig, fordras alltså icke ett lika kvalificerat alkoholmissbruk för att hemfallenhet skall kunna anses föreligga som i ett fall, då sådan skadeverkan visserligen föreligger men icke är så utpräglad. Hemfallenhet torde i regel föreligga även om de yttre omständigheterna någon tid närmast före bedömningstillfället icke gjort det möjligt för vederbörande att missbruka alkoholdrycker men han före dessa omständigheters inträdande varit hemfallen åt alkoholmissbruk, ett förhållande som i den praktiska lagtilllämpningen icke alltid uppmärksammats. En person, som enligt ovan angivna bedömningsgrunder måste anses hemfallen åt alkoholmissbruk och som någon kortare tid t. ex. under några månader tvingas till abstinens från alkoholdrycker genom sjukhusvistelse eller avtjänande av straff, k a n sålunda även under och omedelbart efter en sådan period av påtvingad avhållsamhet anses hemfallen åt alkoholmissbruk. Någon generell regel härvidlag kan dock icke uppställas. Bedömandet får alltså ske under hänsynstagande till omständigheterna i varje särskilt fall (styrkan i vederbörandes alkoholmissbruk, hans sociala situation, hälsoläge e t c ) . Det förhållandet, att alkoholförtäring under vissa betingelser åstadkommer högst allvarliga sociala skadeverkningar, utgör huvudmotivet för gällande alkoholistlagstiftning, som i väsentliga stycken bygger på 1913 års alkoholistlag. Kärnpunkten i denna lag var just uppfattningen av alkoholmissbrukaren som social skadegörare, mot vilken samhället bör skydda sig. Skyddssynpunkten synes också ha dominerat de första decenniernas tillämpning av alkoholistlagstiftningen. Visserligen syftade denna redan i sin första utformning också till alkoholmissbrukarens botande genom lämplig individuell behandling. Vissa stadganden peka direkt på en sådan intention. Men den egentliga avsikten även med dessa stadganden var av utpräglat social natur, nämligen att så effektivt som möjligt avvärja den »fara eller allvarliga olägenhet för samhället», som enligt fattigvårdslagstiftningskommitténs motiv till den första lagen 1 måste utgöra den lagliga grunden för ingripande mot alkoholmissbrukare. Kommittén avvisade direkt tanken på att grunda ett ingripande mot sådana personer enbart på omsorgen om missbrukaren själv och en önskan att förbättra honom. Behandlingssynpunkten kom alltså i alkoholistvårdens begynnelse mera i skymundan, även om den självfallet icke alldeles förbisågs, särskilt icke 1

Fattigvårdslagstiftningskommitténs år 1910 avgivna betänkande I, s. 95.

36 vid utformningen av vården på alkoholistanstalterna. Vid upprepade tillfällen har dock den tanken framförts, att lagstiftningen på detta område skulle givas sådan karaktär, att av densamma tydligt framginge, att »det är omsorgen om individen själv såsom medlem av samhället och av den krets därinom — särskilt familjen — där han närmast rör sig, som i främsta r u m m e t är den drivande kraften för samhällets ingripande mot honom». 1 Samhället skulle alltså anses vara pliktigt att vårda sig om den av dess medlemmar, som missbrukar alkohol, redan innan »fara eller allvarlig olägenhet för samhället» uppstått. Denna i 1926 års förslag upptagna grundsats för samhällsingripande mot alkoholmissbrukare godtogs icke av de sakkunniga, som år 1929 avgåvo betänkande med förslag till ny alkoholistlag (SOU 1929:29). Den sociala indikationen för ingripandet kvarstår därför alltjämt i gällande lagstiftning, om också den individualterapeutiska synpunkten i de delar av denna lagstiftning, som reglerar behandlingen, mer kommit till sin rätt genom 1931 års alkoholistlag, särskilt genom differentieringen av de s. k. hjälpåtgärderna (lagens 13 §). Gång på gång har dock frågan om annan grund för åtgärder mot alkoholmissbrukare än de sociala skadeverkningar, som dessa åstadkomma, och krav på alkoholistvårdens starkare inriktning på att bota icke endast socialt utan även individuellt aktualiserats. Senast skedde detta genom riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 juni 1946 (nr 386), vari hemställdes, att en i detta spörsmål väckt motion av riksdagens två läkarledamöter (motion II: 135 av herrar Österman och von Friesen) måtte överlämnas till 1944 års nykterhetskommitté för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag eller också att frågan om och i vilken utsträckning ingripande från samhället gentemot alkoholmissbrukare borde kunna ske i de fall, då missbruket medfört fara för dennes hälsa, måtte på Kungl. Maj :ts föranstaltande utredas i samband med den av 1944 års riksdag begärda utredningen rörande alkoholistvårdsproblemen. Motionärernas yrkande gick ut på att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t göra framställning om förslag till sådan ändring av 1 § Al, att ingripande mot alkoholmissbrukare även av medicinska skäl möjliggjordes. Först med utgångspunkt från en analys av alkoholmissbrukets orsaker kan ett ställningstagande till skilda motiv för ingripande mot alkoholmissbrukare och ett val mellan olika speciella motåtgärder och individuella behandlingsmetoder träffas. Utredningen övergår därför till att i korthet söka klargöra sin uppfattning om detta missbruks orsaker. Alkoholismen — vanart eller sjukdom? Särskilt under senare år har från skilda håll gjorts gällande, att alkoholmissbrukare äro sjuka eller abnorma människor. För att söka bringa klarhet över huru därmed förhåller sig är det uppenbarligen erforderligt att närmare lära känna dessa missbrukares psykiska och fysiska beskaffenhet. Som en första åtgård i detta syfte har 1

Betänkande med förslag till lag angående åtgärder mot dryckenskap och fylleri (SOU 1926:17), s. 58.

37 utredningen tillfrågat föreståndarna för de allmänna alkoholistanstalterna angående antalet fall av samtliga å anstalterna den 6 november 1946 närvarande interner, vilka enligt vederbörande läkares och föreståndares uppfattning voro så sjuka eller abnorma, att de icke borde vårdas å alkoholistanstalt av vanlig typ, emedan behov av vård å medicinskt ledd specialanstalt förelåg. Antecknade diagnoser skulle samtidigt meddelas. I tabellbilagan återfinnes en sammanställning av de inkomna svaren (s. 245 ff). Av ovan angivna dag å dessa anstalter närvarande 892 vårdtagare voro sammanlagt 291 i behov av sådan vård eller ca 33 % (27 % på grund av övervakande psykiska symtom och 6 % på grund av kroppsliga) 1 . Av de personer, som nämnda dag voro inskrivna å anstalterna men av olika anledningar frånvarande, voro dessutom minst 85 i behov av på ovan angivet sätt karakteriserad specialvård. I uttalandena från de olika anstalterna synas både terminologien vid olika sjukdoms- och abnormtillstånds redovisning och bedömningsgrunderna starkt variera. På grund härav torde de angivna siffrorna endast innebära en grov uppskattning av antalet sjuka och abnorma bland anstaltsklientelet eller böra uppfattas som minimisiffror. De i svaren ingående diagnoserna innefatta, som närmare framgår av sammanställningen, en mångfald olika sjukdomsgrupper. För att skapa ytterligare klarhet över hithörande spörsmål har vidare leg. läkaren C. Åmark såsom utredningens expert verkställt en socialpsykiatrisk undersökning av ett visst antal av ett genomsnitt anstaltsklienter. Denna undersökning genomfördes under våren 1947 och redovisas i bil. 2 (se s. 250). Av denna undersökning framgår, att av 100 undersökta, manliga vårdtagare endast 23 voro kroppsligt friska och utan defekter. Om man tillägger dem, som utan andra sjukdomssymtom besvärades av tremor, voro 35 »friska» i kroppsavseende. Den psykiska undersökningen av dessa 100 fall gav vid handen, att »olika former av psykopati samt benägenhet för insufficienstillstånd på grund av konstitutionell särprägel eller i vissa fall på grund av lesionella tillstånd efter skallskador, infektionssjukdomar m. m.>. äro vanliga bland anstaltsklientelet (se s. 280). Det är givet, att sjukdomar och abnormiteter av samma slag som dr Åmark funnit hos detta klientel förekomma även bland »normal»-befolkningen. Det är dock enligt all erfarenhet i hög grad sannolikt, att frekvensen av sådana anomalier icke är så hög som bland det undersökta klientelet å alkoholistanstalterna. Som dr Åmark framhåller måste därför resultatet av hans undersökning betraktas som anmärkningsvärt. Läkarundersökningar av ett större antal å alkoholistanstalter intagna ha tidigare utförts. Den av leg. läkarna Gunnar Adell och Gustav Jonsson år 1938 verkställda undersökningen av 120 personer intagna å statens tvångsarbets- och alkoholistanstalt å Svartsjö (81 intagna som tvångsarbetare och 1 Till jämförelse kan nämnas, att en av socialstyrelsen verkställd utredning avseende den 1 december 1943 å alkoholistanstalterna inskrivna, vilka enligt anstaltsläkarnas mening voro i behov av vård å särskilt inrättad anstalt för psykiskt sjuka och abnorma, gav ungefär samma resultat.

38 39 som alkoholister) 1 gav till resultat, att endast 15 % vid kroppsundersökning voro helt fria från sjukdom eller lyte och att praktiskt taget samtliga voro mer eller mindre psykiskt abnorma. Av en klinisk-psykologisk »tvärsnittsundersökning», som ledamoten av utredningen, överinspektören G. Lundquist, i sin egenskap av rådgivande psykiater vid Venngarns-anstalten utfört på denna anstalts klientel i juli 1946 framgår, att drygt 70 % av detta vid undersökningstillfället utgjordes av psykiskt sjuka eller abnorma. 2 Till jämförelse kan nämnas, att enligt amerikanska undersökningar alkoholister till ca 60 % bestå av neurotiska eller psykopatiska personer, vilkas mentala tillstånd anses förklara deras tendens att missbruka alkoholdrycker. Anstaltklientelet är emellertid icke representativt för hela den grupp individer, som den nutida alkoholistvården sysselsätter sig med. Särskilt är detta icke fallet i fråga om de båda sistnämnda svenska undersökningarna, som ju gällde ett urval av det mest socialt och psykiskt-biologiskt belastade anstaltsklientelet. Den största gruppen av alkoholistvårdens klientel behandlas ju utanför anstalterna ofta icke utan framgång med enbart miljösanerande och psykologiskt-pedagogiska medel, vilket talar för att det relativa antalet »sjuka» missbrukare inom denna grupp icke är så högt som inom anstaltsgruppen. Det är dock påfallande, att många bland alkoholmissbruk a r n a i genien visa tecken på sjukdom eller abnormitet, en iakttagelse som även lekmannen inom alkoholistvården ofta på senare år gjort. Som ovan visats synas sålunda åtminstone grövre alkoholmissbrukare i stor utsträckning bestå av fysiskt eller psykiskt icke normala personer (hjärt-, lever- och magsjukdomar, reumatiska åkommor, neuriter etc. å ena och psykopatier, hjärnskador, defektläkta schizofrenier, alkoholdemenser, svaghetstillstånd i samband med åldrande o. s. v. å andra sidan). I många fall kunna dylika sjukdomstillstånd vara en direkt och typisk följd av alkoholmissbruket, även om det är svårt att närmare klarlägga den roll missbruket spelat vid sjukdomsförloppet. Alkoholmissbruk kan ju f. rö. giva upphov till specifika, klart alkoholbetingade sinnessjukdomar av lättare eller svårare art (komplicerade rustillstånd, delirium tremens, alkoholhallucinos, Korsakows psykos etc.) eller av sådant missbruk direkt eller av den sociala missanpassning, som åtföljer missbruket, framkallade neurostillstånd. Vissa observerade fall av oemotståndligt alkoholbegär eller alkoholhunger (om denna hunger bortsett från den s. k. äkta dipsomanien är genuin eller förvärvad är f. n. föremål för forskning, som ännu icke avslutats) visa så abnorma drag, att de utan tvekan måste uppfattas som sjukdomsfall. Kunna, å andra sidan, dylika sjukdomssymtom i de fall de iakttagits före alkoholmissbrukets påbörjande anses vara den direkta orsaken till detta missbruk? Orsakskedjan vid uppkomsten av alkoholmissbruk är som många forskare framhållit sannolikt i de flesta fall mer komplicerad än så. Miljöfaktorer och psykologiska omständigheter spela säkerligen un1 2

Publicerad som bil. C till SOU 1939: 25. Undersökningen är publicerad i nr 31 år 1947 av Sv. Läkartidningen, s. 1600 ff.

39 dantagslöst en mycket betydande roll som alstringsorsaker. De främsta av dessa faktorer äro givetvis tillgång på alkoholdrycker och den därav betingade, allmänt förekommande alkoholseden. Redan det förhållandet, att alkoholmissbruk icke är på långt när så vanligt förekommande bland kvinnor som bland m ä n i Sverige, medan skillnaden är avgjort mindre i vissa andra länder, ställer i blixtbelysning vilken roll traditionen, de allmänna dryckesvanorna och miljöförhållandena i övrigt spela vid uppkomsten av alkoholmissbruk. Det är icke ådagalagt, att männen i större antal än kvinnorna i vårt land skulle ha konstitutionellt betingat behov av alkoholdrycker. Starka skäl tala för att olikheten mellan könen i detta avseende väsentligen förorsakas av olika psykologisk inställning. Det synes å andra sidan utan vidare klart, att personer, som befinna sig i något fysiskt eller psykiskt svaghets- eller sjukdomstillstånd, lättare än andra falla offer för det tryck alkoholseden utövar på medborgarna i gemen och att sådana personer därför torde bli överrepresenterade bland alkoholmissbrukarna. En viktig psykologisk orsaksfaktor att räkna med i detta sammanhang är vidare exemplets makt. För den karaktärsdefekte, den underbegåvade eller av mindervärdeskänslor behärskade, den depressive eller den hysteriske blir alkoholgiftet dessutom ofta en i det moderna samhället näraliggande möjlighet till bedövning och flykt undan den verklighet, i vilken han är insatt men vilken han icke förmår bemästra eller uthärda. Den kroppsligt sjuke eller abnorme kan uppenbarligen också mera aktivt taga sin tillflykt till de i samhället allmänt förekommande alkoholdryckerna av liknande skäl eller i ren hopplöshet eller desperation inför det läge, vari sjukdomen eller lytet försatt honom. Psykopaten med starka olustkänslor använder slutligen ofta alkohol medvetet som ett bland de mera lättillgängliga bedövningsmedlen för att slippa sin olust. För alla dessa grupper bör placering i en helnykter omgivning eller psykologiska åtgärder för att stimulera till avhållsamhet från alkoholdrycker givetvis kunna på ett avgörandet sätt medverka till att häva alkoholmissbruket. Det allmänna nykterhetsarbetets betydelse måste därför understrykas även då det gäller fall av alkoholmissbruk på basen av defekt- eller sjukdomstillstånd. Att negativa miljöfaktorer av materiell och psykologisk art för andra missbruksfall m å h ä n d a äro de viktigaste orsakerna till missbrukets uppkomst, framhäver ytterligare detta arbetes stora värde i kampen mot det för enskilda och samhället skadliga alkoholmissbruket. Utredningen vill även erinra om den framkastade hypotesen om en allde^ les specifik, konstitutionell eller förvärvad defekt hos den människa, som förfaller till alkoholmissbruk. För förekomsten av en sådan defekt talar den omständigheten, att vissa alkoholmissbrukare innan de börjat missbruka alkohol varit fullt friska både kroppsligen och själsligen samt socialt välanpassade men sedan trots god insikt om alkoholmissbruks skadegörande verkningar ur både social och personlig synpunkt börjat sådant missbruk för att slutligen totalt förfalla både socialt och personligt. Defekten anses av vissa forskare bestå av en ämnesomsättningsrubbning av tillsvidare icke

40 n ä r m a r e klarlagd beskaffenhet. Denna defekt skulle giva upphov till den karakteristiska benägenheten hos en del alkoholmissbrukare att förtära alkoholdrycker periodiskt eller mera ihållande på grund av en med vissa pauser återkommande eller mera permanent alkoholhunger. Redan det påfallande abnorma i detta alkoholbegär gör de fall av alkoholmissbruk, som här avses, i behov av läkartillsyn, och det är givetvis en läkaruppgift att n ä r m a r e söka utröna denna eventuella defekts natur och finna botemedel mot densamma. Alldeles uppenbart kräver detta ett grundligt och omfattande forskningsarbete. Sammanfattningsvis kan alltså framhållas, att alkoholmissbrukare ofta äro sjuka eller abnorma personer, antingen deras alkoholmissbruk betingas av psykisk eller fysisk underutveckling, felskapning eller sjukdom av något slag eller de genom sådant missbruk blivit sjuka eller felutvecklade. En viktig förutsättning för uppkomsten av alkoholmissbruk i det enskilda fallet är dock alltid beskaffenheten ur nykterhetssynpunkt av den miljö, i vilken den potentielle alkoholmissbrukaren vistas. Är miljön otillfredsställande ur denna synpunkt, äro betingelserna för utveckling av alkoholmissbruk större särskilt hos icke normalt utrustade eller med svaghet eller sjukdom behäftade individer. Uppkomsten och fortvaron av ett dylikt missbruk hos en individ består sålunda av ett komplicerat samspel mellan missbrukarens konstitutionella eller förvärvade egenskaper eller eventuella sjukdomstillstånd och hans miljöförhållanden. Alkoholmissbrukets utbredning i samhället. Om alkoholmissbrukets orsaker äro mångskiftande, måste samhällets åtgärder också anordnas på sådant sätt, att även dessa få ett så mångskiftande innehåll som möjligt. Detta kräver i sin tur en utbyggnad av hela den nykterhetsvårdande apparaten. För nödvändiga överväganden rörande föreliggande behov i detta avseende är det givetvis viktigt att om möjligt bilda sig en åsikt om alkoholmissbrukets verkliga omfattning i det nutida samhället. De i litteraturen lämnade uppgifterna på denna punkt äro grundade på otillförlitliga uppskattningar och dessutom numera föråldrade. En på säkrare uppgifter grundad statistik rörande det kända alkoholmissbrukets omfattning torde kunna erhållas genom de statistiska undersökningar, som verkställas av 19H års nykterhetskommitté. Bearbetningen av uppgiftsmaterialet för dessa undersökningar är ännu icke avslutad. Nykterhetskommittén har emellertid på utredningens hemställan gjort en preliminär sammanställning av några för utredningen särskilt betydelsefulla uppgifter. Nykterhetskommittén har sökt kartlägga alkoholvanorna i Sverige med hjälp dels av en allmän intervjuundersökning, verkställd av AB Svenska Gallupinstitutet, dels en enquéte omfattande mer än 10 000 personer i ungdomsåldrarna, dels ock en större statistisk undersökning grundad på uppgifter om de i undersökningen ingående personerna, som kunnat erhållas från 1945 års folkräkning, systembolagens register och kommunernas socialregister. Det är sistnämnda undersökning, som ligger till grund för de i det följande anförda siffrorna om det kända alkoholmissbrukets utbredning.

41 Det uppgiftsmaterial, på vilket undersökningen bygger, har erhållits på följande sätt. Vid 1945 års folkräkning inhämtades särskilt detaljerade uppgifter för ett urval omfattande ca en tolftedel av befolkningen. I detta urval ingå de personer, vilka tillhörde hushåll, vars äldste medlem var född i juli månad. Ur detta material har sedan för vissa speciella undersökningar i samband med folkräkningen helt slumpmässigt gjorts ett nytt urval omfattande en fjärdedel av tolftedelsmaterialet. I detta mindre urval återfinnes alltså ungefär en fyrtioåttondedel av totalbefolkningen vid folkräkningstillfället (ca 135 000 personer). Genom tillmötesgående från folkräkningsmyndigheten har förteckning över personerna i detta fyrtioåttondedelsurval jämte de uppgifter rörande dessa, som inkommit i samband med folkräkningen, ställts till nykterhetskommitténs förfogande att användas för vissa statistiska undersökningar. Uppgifter för samma personer ha sedermera av nykterhetskommittén inhämtats bl. a. från systembolagen och de kommunala socialregistren. De i förevarande sammanhang relevanta uppgifterna från systembolagen ha gällt anmärkningar i nykterhetsavseende (fylleriförseelser, anmälningar från myndigheter och enskilda personer om bristande skötsamhet, brott under alkoholpåverkan, tidiga och täta inköp, stora vininköp m. ni.) Från socialregistren ha inhämtats uppgifter om bl. a. åtgärder av nykterhetsnämnd. Då sistnämnda uppgifter visade sig otillförlitliga, ha särskilda förteckningar över personer med anteckning om nykterhetsanmärkning hos systembolaget under de senaste 10 åren översänts direkt till vederbörande nykterhetsnämnder med hemställan om uppgifter om vidtagna åtgärder. Vid den preliminära sammanställning, som verkställts för alkoholistvårdsutredningens räkning, ha de personer i undersökningen, vilka under perioden 1936—45 varit föremål för något slag av nykterhetsanmärkning, fördelats på tre grupper enligt följande principer. Till grupp 1 ha räknats personer, som under åren 1943—1945 varit föremål för åtgärd enligt 1 § Al. Till grupp 2 ha räknats andra grova missbrukare med upprepade fylleriförseelser (minst 3) och/eller andra grova nykterhetsanmärkningar under de senaste 10 åren vare sig de varit föremål för nykterhetsnämnds ingripande eller icke. Till grupp 3 ha räknats personer med enstaka fylleriförseelser eller med åtgärder av systembolag på grund av opålitlighet i nykterhetsavseende under de senaste 10 åren (även om sådan åtgärd övervägts eller uppskjutits). Eftersom uppgiftsmaterialet omfattar ungefär en fyrtioåttondedel av totalbefolkningen, kan man genom att multiplicera antalet personer i uppgiftsmaterialet tillhörande de olika grupperna med 48 få ungefärliga siffror över dessa kategoriers reella omfattning. Man erhåller efter en sådan multiplikation följande avrundade värden.

42 Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 1—3

Landsbygden

Städerna

Hela riket

3 800 13000 65 200 82 000

10 500 19 700 77 900

14 300 32 700 143 100

190100 Under tioårsperioden 1936—1945 ha alltså såvitt framgår av denna preliminära sammanställning sammanlagt ca 190 000 personer av dem, som levde vid årsskiftet 1945/1946, registrerats hos systembolag eller nykterhetsnämnd för anmärkning i nykterhetsavseende. Över 14 000 av dessa ha under de tre åren 1943—45 varit föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd enligt 1 § Al, och ca 33 000 ha under tioårsperioden registrerats antingen för minst tre fylleriförseelser eller för nykterhetsanmärkningar av grövre slag än enstaka fylleriförseelser. Antalet personer med nykterhetsanmärkningar är betydligt större i städerna än på landsbygden, ett förhållande, som ytterligare accentueras, om hänsyn tages till folkmängden. Skillnaden mellan stad och landsbygd är relativt större inom grupperna 1 och 2 än inom grupp 3. Enligt samlad erfarenhet inom nykterhetsvården torde en betydande del av de alkoholmissbrukare, som tillhöra grupp 2 men som av olika skäl (i de flesta fall säkerligen bristande effektivitet eller kompetens hos nämnderna) icke blivit föremål för åtgärd enligt Al, och säkerligen även en del av missbrukarna inom grupp 3 vid närmare undersökning visa sig vara att hänföra till 1 § Al. Vid denna preliminära sammanställning har uppdelning på kön ej kunnat verkställas. Andelen kvinnor torde emellertid endast uppgå till någon procent. För att få en uppfattning om storleksordningen av andelen personer inom respektive befolkningsgrupper, som tillhöra de nu berörda grupperna 1, 2 och 3, torde man därför med reservation för en senare, mindre justering k u n n a sätta ovan angivna värden i relation till antalet män över 15 år. Man erhåller då följande tablå, där antalet personer tillhörande grupperna 1, 2 och 3 angivits i procent av antalet män över 15 år (enligt 1945 års folkräkning).

Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 1—3

Landsbygden

Städerna

Hela riket

0-2 0-8 4-2

l-o 20 7-7

0-6 1-3 5-5

5-2

10-7

7-4

Såvitt nu kan bedömas, överensstämma de av nykterhetskommittén erhållna resultaten på jämförliga punkter med den ännu ej publicerade statistik över nykterhetsvården, som håller på att utarbetas inom socialstyrelsen. Antalet personer, som andra halvåret 1946 varit föremål för åtgärd enligt 1 § Al, var enligt denna statistik 7 500 (bil. 6), varav 2 500 voro nytill-

43 komna. På grundval härav kan antalet ifrågavarande nykterhetsvårdsfall under hela år 1946 uppskattas till i runt tal 10 000. Med ledning av dessa uppgifter kan man beräkna antalet fall under en treårsperiod till högst 20 000 personer under förutsättning, att ej något av de under ett år i treårsperioden avskrivna fallen återkommer på nytt under ett följande år i perioden. Då emellertid återfallsfrekvensen är relativt stor, måste ett nettoantal avsevärt understigande 20 000 personer erhållas. Med hänsyn härtill förefaller det av nykterhetskommittén erhållna antalet 14 300 för treårsperioden 1943—45 rimligt. Det bör här framhållas, att detta antal ej överensstämmer med beräkningar grundade på summariska rapporter avgivna av nykterhetsnämnderna för år 1945 rörande antalet personer under åtgärd och nämndernas årsredogörelser för år 1946. Enligt nyssnämnda rapporter skulle år 1945 antalet personer, vilka föllo under 1 § Al och mot vilka åtgärd vidtagits, vara ca 15 500 (hela antalet 1 §-fall uppskattades till 22 000 1 ). Enligt den på nykterhetsnämndernas årsberättelser grundade statistiken för år 1946 (se bil. 6, s. 330) skulle motsvarande antal uppgå till ca 15 000. De genom personförteckningar erhållna resultaten torde vara säkrare (om orsakerna till den bristande överensstämmelsen se nämnda bil.). Den tidigare berörda, inom socialstyrelsen nyupplagda nykterhetsvårdsstatistiken grundas även på personförteckningar i den mån den avser åtgärder enligt 1 § Al men är som nämnts icke ännu färdigbearbetad. Emellertid finnes ett stort antal alkoholmissbrukare, vilka icke äro registrerade hos nykterhetsnämnderna, något som de ständigt fortgående upptäckterna genom nämnderna av alkoholistfall med långvarigt föregående alkoholmissbruk giva belägg för. Dr Åmarks konstaterande av den sena tidpunkten för ingripande av nykterhetsnämnden (se s. 273 ff) talar i samma riktning. Bland dessa ännu icke kända alkoholmissbrukare torde finnas åtskilliga, som även kunna hänföras till 1 § Al. Mera detaljerade beräkningar av missbrukarnas andel av olika befolkningsgrupper m. m. torde nykterhetskommittén komma att verkställa i samband med den slutliga bearbetningen av ovannämnda material. Någon ledning till bedömande av alkoholistproblemets storlek k u n n a även gjorda beräkningar av risken att bliva föremål för behandling av nykterhetsnämnd lämna. I ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande rörande nykterhetstillståndet under krigsåren (SOU 1944: 3) återfinnas vissa sådana beräkningar. Av dessa framgår bl. a., att i städerna frekvensen av alkoholism hos män sådan den kan mätas genom antalet hos nykterhetsnämnderna kända alkoholistfall under förutsättning av uppnådd 65 års ålder år 1938 var 9,5 % och år 1942 11,9 % d. v. s. a t t om samma frekvens som för de valda undersökningsåren förelegat under en längre följd av år »mer än var 10:e manlig stadsbo under loppet av sitt liv blir föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd för alkoholism» i vårt land. Som ovan påpekats anser utredningen alkoholmissbruk föreligga, då någon använder alkoholdrycker, så att detta påtagligt skadar honom själv 1

Soc. Medd. 1947:6, s. 521.

44 eller andra. Enligt utredningens mening får den, som gjort sig skyldig till fylleriförseelse, ofta nog anses ha använt alkoholdrycker på nu angivet sätt. Till belysning av antalet sådana missbrukare i landet kan meddelas, att ca 29 500 olika personer år 1945 begått en eller flera fylleriförseelser, för vilka de även dömts till ansvar. Motsvarande siffra för år 1946 är 25 377. Det må anmärkas, att dessa förseelser självfallet i stort antal torde ha begåtts av nykterhetsnämndernas klientel (rörande alkoholisters andel i fylleriförseelserna jfr SOU 1944: 3, s. 130 ff). Till jämförelse med ovan lämnade siffermaterial rörande alkoholmissbrukets omfattning i landet k a n nämnas, att antalet sinnessjuka (å sinnessjukhus intagna, expektanter, försöksutskrivna och i familjevård) den 30 juni 1947 uppskattades till ca 36 400 personer samt att enligt uppgift från svenska nationalföreningen mot tuberkulos antalet sådana tuberkulossjuka, som vid utgången av år 1946 kvarstodo i centraldispensärernas register, uppgick till ca 90 000.

45 KAP. III. Medicinsk b e h a n d l i n g av a l k o h o l m i s s b r u k a r e . Som i kap. II framhållits äro alkoholismens orsaker mångfaldiga. I den populära diskussionen är det vanligt, att man ser dessa orsaker från en ensidig synpunkt. Än betonas, att alkoholism är en specifik sjukdom, ett rent medicinskt problem, ett uttryck för en patologisk alkoholhunger — än betonas att den är en form av vanart, ett slags social urspåring, ett rent socialt problem. Båda dessa ytterlighetsuppfattningar kunna i vissa fall vara riktiga. I flertalet fall av alkoholism torde det emellertid röra sig om ett sammansatt socialmedicinskt problem, som måste lösas både från medicinska och från sociala synpunkter. Med ett visst berättigande kan man säga, att alkoholmissbruk ofta är en sedvänja, ibland en form av vanart, som så småningom leder till sjukdoms- eller defekttillståndet alkoholism. Termen »alkoholist» är medicinsk. Den synes ej sällan ha använts en smula oegentligt. Den begagnas sålunda å ena sidan om alkoholmissbrukare, vilkas missbruk övervägande är milj obetingat eller beroende på psykologiska faktorer. I missbruket ingå då huvudsakligen social-psykologiska komponenter. Vid en sådan missbrukares behandling bör den socialpsykologiska synpunkten också vara vägledande utan att medicinsk terapi därför behöver uteslutas. Å andra sidan får denna term beteckna alkoholmissbrukare, hos vilka missbruket från början synes sammanhänga med sjukdomsanlag eller sjukdom eller hos vilka detta lett till ett sjukdomstillstånd med även periodiskt eller ihållande alkoholbegär som starkare eller svagare symtom. I sådana »medicinska» fall är det på ett helt annat sätt befogat att beteckna missbrukaren som »alkoholist», vilkens behandling bör få en starkt medicinsk prägel utan att man därvid får bortse från psykologiska och sociala synpunkter. Termen »alkoholist» bör då förbehållas denna missbrukargrupp och beteckningen »alkoholmissbrukare» såsom täckande båda här beskrivna grupper alkoholskadade enligt utredningens mening införas i lagen i stället för denna term (se utredningens lagförslag). Medicinsk behandling består icke endast i olika ingrepp, medicinering, kurer av olika slag etc. Till medicinsk behandling hör även psykoterapi i olika former, liksom ingrepp i den sjukes miljö ofta äro av väsentlig betydelse för behandlingen. Som en reaktion mot den alltför långt drivna specialiseringen har under det senaste decenniet mer och mer betonats, att patienten måste ses från helhetssynpunkt. Man behandlar icke enstaka symtom eller isolerade sjukdomar, utan man behandlar människan i olika so-

46 ciala sammanhang. Modern medicinsk vetenskap går vid sin undersökning fram på tre huvudvägar, den kroppsligt-medicinska, den psykologiskt-medicinska och den sociala. Medicinska, psykologiska och sociala aspekter måste alltid anläggas. Dessa allmänna synpunkter tala för att alkoholmissbrukaren icke generellt kan hänföras till en bestämd typ, icke är en patient med en specifik sjukdom och icke heller en vanartig, utan en person, som på grund av olika orsaker beter sig som han gör. Även vid behandlingen måste man därför gå fram på olika vägar i skilda fall och anpassa denna efter varje patients personliga egenart. Oftast behandlar man de följdtillstånd, som uppstått på grund av alkoholmissbruket. Detta bör observeras, ty de icke medicinska behandlingsmetoderna (de sociala, pedagogiska o. s. v.) ha sin största betydelse som profylaktiska åtgärder. I stort sett kan man f. n. särskilja följande huvudformer för medicinsk behandling av alkoholism: den kroppsliga (somatiska) och den psykiska (psykoterapien). Båda dessa behandlingsformer måste dock användas jämsides för att ett gott resultat skall kunna uppnås. Den rent somatiska behandlingen av alkoholmissbrukare har i stort sett varit mycket försummad. Endast i relativt blygsam omfattning ha sådana missbrukare blivit behandlade på sjukhus, främst då på sinnessjukhus (se tabell utvisande antalet intagningar av alkoholmissbrukare å vissa sådana sjukhus å s. 110). Då alkoholism sammanfattningsvis kan betraktas som en form av narcomani, och de på sjukhus intagna patienterna oftast varit akut intoxikerade vid inkomsten, har den kroppsliga behandlingen sedan länge varit en s. k. avgiftningsbehandling. Redan för 20 år sedan använde man sig sålunda av små doser insulin för att påskynda avgiftningen, och i inånga fall gavs dessutom hjärtstimulerande medel. Betydligt äldre — ehuru knappast praktiserade på våra sjukhus förrän på senare år — äro de s. k. aversionskurerna (se nedan), som väl ha anor flera hundra år tillbaka. Dessutom ha allehanda andra behandlingsmetoder blivit prövade, tyvärr dock alltför sporadiskt, som exempelvis feberbehandling, behandling med sköldkörtelpreparat och annan hormonbehandling. Vid somatisk behandling av alkoholmissbrukare å sinnessjukhus plägar man dels lämna en stärkande allmänbehandling, dels också använda vissa speciella behandlingsmetoder avpassade för de olika fallen. All behandling av svårare fall bör ske på sjukhus, varvid sträng individualisering är nödvändig. Den stärkande allmänbehandlingen består i vila, ofta nog sängläge under de första veckorna. Vidare givas f. n. stora doser C- och B-vitaminer och ofta dessutom hjärt- och kärlstimulerande medel. Uppmärksamheten riktas också på dieten, som måste vara allsidig och tillräcklig. Till allmänbehandlingen höra dessutom olika former av fysikalisk behandling (bad, värme, massage e t c ) . Under denna allmänbehandling, som gives under loppet av några veckor, meddelas samtidigt en psykisk behandling. Klarläggande och analyserande

47 samtal föras med patienten, personliga konflikter och bekymmer ventileras och patienten erhåller saklig upplysning om alkoholbrukets verkningar på organismen. Det är av största vikt, att god personlig kontakt erhålles och att patienten verkligen känner att läkaren och vårdpersonalen i övrigt vill hjälpa honom utan att nedlåtande slå ned på hans svagheter. Av de speciella behandlingsmetoder, som sedan kunna ifrågakomma, skall här schematiskt anföras följande: 1) insulinbehandling; 2) el-behandling; 3) aversionsbehandling; 4) hormonbehandling. Insulinbehandlingen kan givas i tre olika modifikationer antingen i vad man kallar små doser eller i doser, som framkalla medvetslöshet (coma), eller i smådoser kombinerat med glykostillförsel (insulin-glykosbehandling). Insulin i små doser gives huvudsakligen till patienter, hos vilka alkoholmissbruket är förenat med s. k. neurotiska rubbningar såsom ängslan, olusttillstånd, sömnlöshet o. d. Denna form av insulinterapi torde vara den mest använda vid alkoholism och har med framgång använts i många år. Insulincomabehandling, då man successivt ökar insulindoserna varje dag till dess medvetslöshet inträder, gives åt patienter, där alkoholmissbruket är sekundärt till schizofreni eller schizoidi eller därmed besläktade tillstånd. Insulincomabehandling vid alkoholism har endast använts i ett fåtal fall vid olika sjukhus såväl i Sverige som utomlands, men synes enligt den medicinska sakkunskapen värd att prövas i större utsträckning. Insulinglykosbehandling slutligen användes företrädesvis åt nedkomna och avmagrade patienter eller som »avgiftningsterapi». Elektrochockbehandling eller el-behandling gives övervägande i sådana fall, där utpräglade depressionstillstånd föreligga. Vid el-behandling ledes en svag elektrisk ström genom hjärnan, varvid ett kortvarigt tillstånd av medvetslöshet med kramper uppstår. Behandlingen brukar upprepas 5—10 gånger. Som behandlingsform vid alkoholism har den ett mycket begränsat värde, men i vissa fall, där alkoholmissbruket sammanhänger med depressionstillstånd, kan denna behandling vara indicerad. Aversionskurer avse att genom vissa läkemedel skapa motvilja hos alkoholmissbrukare mot alkoholdrycker. Dessa kurer givas som regel åt utpräglade alkoholmissbrukare, där ingen svårare psykopati eller annan psykopatologisk rubbning kunnat påvisas utan där alkoholmissbruket synes ha sin grund mera i miljöfaktorer. Särskilt böra de försökas, där patienterna uppgiva sig ha »begär» efter alkohol (»patologisk alkoholhunger») och själva gärna önska bliva befriade från detta begär. Aversionskurer ha använts i rätt stor utsträckning i Amerika och under senare år även i Sverige framförallt vid Beckomberga sjukhus i Stockholm, där docent S. Izikowitz utarbetat behandlingstekniken. I stora drag tillgår denna behandling på följande sätt. Sedan patienten blivit noggrant undersökt och inga komplicerade kroppssjukdomar kunnat påvisas, som kunna omöjliggöra behandlingen, och sedan

48 patienten genom allmänbehandling och samtal förberetts för aversionskur, får han genomgå 7—11 seanser. Dessa tillgå så, att patienten införes i ett mörkt rum, där olika spritdrycker äro framdukade på ett belyst bord. Patienten har strax förut erhållit en injektion, innehållande bl. a. apomorfin, som framkallar illamående och kräkningar inom ca 5 minuter. Patienten får se, lukta, smaka på och dricka av de olika dryckerna, som han haft för vana att missbruka, under det han känner ett av injektionen framkallat illamående med svåra kräkningar. Sedan får patienten förtära alkohol under 20—45 minuter, varefter vid behov omedelbart företages magsköljning och patienten får vila i sängen. Seanserna fortsätta sedan en för varje dag, varvid injektionsdosen successivt ökas för att de svåra kräkningarna skola vidmakthållas. Oftast göres en paus på några dagar efter fjärde seansen. Att genomföra aversionskuren kräver stor erfarenhet av läkaren, och kuren måste anpassas individuellt. I lyckade fall betingar man på detta sätt fram en mer eller mindre intensiv aversion mot alkohol. Ur ett föredras av docent Izikowitz betitlat »Om alkoholismens medicinska terapi och profylax, några synpunkter och erfarenheter» publicerat i Nordisk Medicin (1946:31:2038) återgives följande tabell utvisande resultatet av behandlingen av 112 personer enligt denna metod: Tid efter aversionskuren i mån.

> 48 36-37 24—35 12-23 6-11 2—5 Totalt

Antal

9 23 19 20 20 21 112

Totalabstinenta Grupp I

Starkt förbättrade Grupp II

Övriga Grupp III

Ej anträffade Grupp IV

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

4 9 7 12 11 10 53

44-4 39-1 36-8 60-0 55-0 47-6 47-3

3 9 5 5 3 6 31

33-3 39-1 26-4 25-0 15-0 28-6 27-7

2 5 7 3 4 1 22

22-2 21-7 368 15-0 20-0 4-8 19-7

2 4 6

10-0 19-0 5-4

Dessa 112 personer ha stått under denne läkares personliga behandling. Aversionsbehandlingen anses såsom den väsentligaste terapeutiska faktorn, även om denna utgjort endast ett led i en s. k. summationsterapi, d. v. s. en flerfrontsbehandling innefattande en individuellt anpassad, samtidigt somatisk och psykisk behandling jämsides med allmänbehandling. Tabellen över resultatet av aversionsbehandlingen kommenteras på följande sätt: »Materialet, som omfattas av denna tabell, är gallrat, varför behandlingsresultaten icke under några förhållanden få generaliseras. I tabellen har t. ex. icke medtagits sådana fall, som varit alkoholmissbrukare utan att lida av patologisk alkoholhunger, och icke heller sådana fall, som förf. lyckats få bra utan användande av aversionsbehandlingen. Tabellen omfattar svåra former av patologisk alkoholhunger, och för de allra flesta av fallen gäller, att kolleger eller förf. själv förut försökt andra behandlingsmetoder, ehuru utan framgång. Fall med lätt patologisk alkoholhunger ha icke medtagits i tabellen. Många av patienterna

49 S

s nness ukh

j v , I ^ / ; J u s eller alkoholistanstalter, ett relativt stort antal av de behandlade fallen ha lidit av äkta dipsomani, och ännu flera a l svår komplicerad psykopat!. Patienterna inom sistnämnda grupper ha givetvTs eke varit amphga for aversionsbehandling, men den har dock utfört? enär förf icke förmått motstå patienternas eller de anhörigas enträgna framftäUnZar om behandling. Vissa av fallen ha uppvisat tydlig alkoholdemens.» S t a l l m n g a r ° m Liknande resultat eller 5 0 - 6 0 % abstinens ha amerikanska läkare erhålit vid aversionsbehandling av mer än 1 000 patienter. Den amerikanska läkaren I h i m a n n i Boston framhåller, att sådan behandling i lämpliga fall och vid samtidig psykoterapi och viss tillsyn är den mest lovande och mest ekonomiska behandlingsmetoden vid alkoholism. 1 E n annan medicinsk metod är behandling med ett hormon ur sköldkörteln, en metod som under de senaste två åren försökts på alkoholistavdelningen vid S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Denna behandlingsform befinner sig emellertid alltjämt på försöksstadiet, varför några bestämda slutsatser om dess varde icke ännu lära kunna dragas. Fortsatta undersökningar pågå ö F 6 vid detta sjukhus. Under senare år har inom psykiatrin en ny behandlingsmetod införts, den s. k. lobotomien. Denna utgöres av ett hjärnkirurgiskt ingrepp, varvid vissa nervbanor avskäras. I vissa fall med utpräglad ångest och oro, som trotsat annan behandling, har denna lobotomi visat sig värdefull Det är möjligt, att denna operation även kan användas i vissa fall av avancerad alkoholism, ehuru man ännu saknar större erfarenhet härom Vad sedan den psykiska behandlingen beträffar är en rationell psykoterapi sannolikt även vid somatisk behandling av utomordentlig betydelse Har kunna de vanliga formerna av psykoterapi ifrågakomma, alltså persuasion eller klarläggande samtal, suggestionsterapi i olika former och analys Allmanna moraliserande talesätt äro givetvis icke rationell psykoterapi Man har även försökt med kollektiv psykoterapi eller gruppterapi, en behandlingsform, som väl till stor del utövas ehuru omedvetet, då en förutvarande alkoholmissbrukare genom att ingå i nykterhetsförening eller sällskapet »Länkarna» eller som i Amerika i »Alcoholics Anonymus» eller »conditioning Club» blir gynnsamt påverkad för fortsatt nykterhet. Den psykiska behandlingen måste givetvis baseras på en ingående personlig kännedom om patienten och på en inblick i de psykologiska mekanismer, som kunna ha medverkat till alkoholmissbrukets uppkomst Denna kortfattade och översiktliga orientering över de olika formerna för medicinsk behandling av alkoholmissbrukare berör endast de vanligaste och f. n. kanske mest omtalade metoderna för sådan. Många andra behandlingar kunna nämnas, exempelvis feberbehandling, medicinering med barbitursyrepreparat och difhydan hos epileptoida alkoholister o. s. v. 1 J. Thimann: The conditioned reflex treatment for alcoholics. Current Therapies of personality disorders utg. av B. Glueck, New York 1946. personal

4-478418.

50 KAP. IV. Huvudlinjerna för en reformerad nykterhetsvård. I nästfölj ande kapitel kommer utredningen att angiva de närmare motiven för sin uppfattning att grundförutsättningen för tvångsingripande mot alkoholmissbrukare även i framtiden bör vara av social natur. Då emellertid sådana missbrukare som ovan visats ofta förete sjukliga symtom, är det enligt utredningens mening angeläget, att den medicinska synpunkten vid deras behandling ägnas väsentligt större uppmärksamhet än hittills. Ej minst gäller detta inom anstaltsvården. På grund av den öppna vårdens ökade förmåga att komma till rätta med även relativt komplicerade missbruksfall kommer säkerligen framdeles huvudsakligen ett klientel av utpräglat abnorma eller svårare alkoholskadade att hänvisas till anstaltsvård. Medicinsk behandling är emellertid av behovet påkallad även beträffande den ordinäre, tillfällige eller mera avancerade alkoholmissbrukaren, hos vilken abnorma drag eller sjukdomstecken icke äro lika framträdande. Det får nämligen numera anses vara läkarvetenskapens samlade ståndpunkt, att alkoholen redan på grund av sin egen natur av ett gift verkar skadligt på den mänskliga organismen, särskilt på dess högre funktioner. Det ar därför ofta av behovet påkallat, att restitution av alkoholmissbrukaren, som i det akuta stadiet icke sällan är starkt derangerad både till kropp och själ, sker under läkares medverkan. Ett sådant återställande av hans hälsotillstånd och allmänna kondition är en viktig förutsättning för att han efter alkoholmissbrukets avbrytande (t. ex. genom sluten vård) skall kunna definitivt avhålla sig från fortsatt missbruk. Personer, som missbruka alkoholdrycker, måste därför principiellt uppfattas som fysiskt eller psykiskt alkoholskadade framför allt medan alkoholbedövningen varar och tiden närmast efter dess upphörande. De första åtgärderna vid deras behandling böra sålunda i princip vara desamma som beträffande på annat satt sjuka personer. Ett annat viktigt skäl för en starkare betoning av den medicinska sidan av arbetet på att söka lösa alkoholistproblemet i stort och i individuella fall är att de medicinska orsakssammanhangen vid alkoholism ännu äro högst ofullständigt klarlagda. Medicinsk bearbetning av detta problem genom forskning är därför i hög grad av behovet påkallad. Miljöns beskaffenhet spelar emellertid som redan tidigare betonats stor roll vid uppkomsten av alkoholmissbruk och till förhindrande av återfall i sådant missbruk. Placeras en alkoholmissbrukare i en helnykter miljö, torde betydligt större möjligheter än eljest föreligga att förhindra att han fort-

51 sätter sitt missbruk och hemfaller däråt. Att med psgkologiskt-pedagogiska hjälpmedel öva alkoholmissbrukare till att avhålla sig från alkoholdrycker tramstår därför också som ett viktigt led i modern behandling av sådana personer. Med hänsyn till medicinens relativt begränsade resurser, då det gäller att verkligen bota alkoholmissbrukare, och på grund av den personliga inställningens och miljöfaktorernas stora betydelse och den större möjligheten att rationellt påverka dessa finner utredningen nu antydda icke medicinska åtgärder vara av största värde såväl vid behandling av alkoholmissbrukare på tidigt stadium som vid behandling å anstalt och därefter. Dylika åtgärder ha i många fall visat sig vara så framgångsrika och i varje fall socialt gagneliga t. o. m. i sådana fall, som man är benägen att betrakta som obotliga (t. ex. omhändertagande och förvaring av »hopplösa» asylfall), att dessa åtgärder i fortsättningen icke endast böra begagnas utan också effektiviseras genom vidgade och förbättrade resurser åt organen för dessa åtgärders anordnande. Åtskilliga exempel visa, att även svåra alkoholmissbrukare kunna botas genom väsentligen sociala åtgärder och personlig påverkan i någon form särskilt om vederbörande själv verkligen önskar att upphöra med sitt alkoholmissbruk. Hans önskan därvidlag kan då på lämpligt sätt stimuleras och kanske leda till en stark psykisk upplevelse av något slag, genom vilken hans inställning till alkoholbruket helt omkastas, så att han både klart inser nödvändigheten av att iakttaga fullständig avhållsamhet från alkoholdrycker och förmår motstå en nedrivande miljös tryck för att leva helnyktert. Samhällets verksamhet till bekämpande av alkoholmissbruket bör sålunda gå ut på att påverka såväl sjukdoms- och abnormtillstånd som miljöfaktorer, vilka framkalla eller främja missbruket. I fråga om den första gruppen faktorer bör detta kunna ske effektivare, om ökad medverkan av läkare säkerställes inom denna verksamhet och bättre förutsättningar för medicinsk forskning rörande alkoholistproblemet skapas. Åtgärder härför tå dock icke genomföras på bekostnad av de psykologiska och sociala åtgärder, som behöva vidtagas för att påverka den senare orsaksgruppen. Medicinska, psykologiska och sociala åtgärder äro sålunda alla värdefulla. De böra dock rationellt samordnas. Målet för nykterhetsvården bör vara ätt varje missbruksfall liksom patienten på ett psykiatriskt sjukhus blir föremål för en så utvecklad och individualiserad summationsbehandling (jfr s. 48) som möjligt syftande till att skapa förutsättningar för en helnukter livsföring. Vid den översyn av nykterhetsnämndernas och alkoholistanstalternas verksamhet, som alkoholistvårdsutredningen utifrån sin sålunda tillkännagivna grundsyn på nykterhetsvårdens aktuella uppgifter företagit, har utredningen kommit till den uppfattningen, att behov av reformer eller förbättringar föreligger i huvudsakligen följande tre hänseenden: 1. Utredningen måste konstatera, att alkoholmissbrukare trots en betydande effektivisering av nykterhetsvårdsverksamheten särskilt efter länsnykterhetsnämndernas tillkomst alltjämt i stor utsträckning icke bliva fö-

52 remål för nykterhetsvårdsorganens uppmärksamhet och åtgärder. Detta förhållande har i själva verket satt sin prägel på dessa organs arbete alltifrån deras inrättande och var också rådande, då krigsårens ökade alkoholmissbruk började visa sina skadeverkningar, liksom detta förhållande utmärker även det aktuella läget. Enligt vad som framgår av bil. 6 (se s. 325) hade i ungefär V, av rikets kommuner under år 1946 ingen åtgärd enligt Al överhuvud vidtagits. Differensen mellan hela det beräknade antalet alkoholmissbrukare och antalet sådana missbrukare, som äro under behandling av nykterhetsnämnd, är också högst betydande (jfr kap. II s. 42 ff). År 1946 hade endast 58,3 % av samtliga kommuner särskild nykterhetsnämnd. Enligt nykterhetsnämndsstatistiken för nyssnämnda år synes ingripandeintensiteten vara betydligt högre i kommuner med särskilt tillsatt nykterhetsnämnd än i övriga kommuner, vilket enligt vad erfarenheten visat icke kan annat än i undantagsfall förklaras med att nykterhetstillståndet skulle vara så mycket bättre i kommuner med fattigvårdsstyrelsen fungerande som nykterhetsnämnd än i nykterhetsnämndskommuner. Icke heller lärer det förhålla sig så, att nykterhetstillståndet i den tredjedel av landets kommuner, där Al icke tillämpats, skulle de facto vara så tillfredsställande, att Al icke varit tillämplig i något enda fall. Anledningen till underlåtenheten att vidtaga åtgärder är i många fall att söka i att vederbörande kommunala nykterhetsvårdsorgan icke haft tillräcklig erfarenhet av och kunskap om alkoholistlagstiftningens bestämmelser eller saknat förutsättningar framförallt i personalhänseende för en effektiv tilllämpning av denna lagstiftning. I åtskilliga fall ha emellertid åtgärder uteblivit till följd av att nykterhetsnämnden icke ägt kännedom om vederbörande alkoholmissbrukare. _ 2. I den utsträckning åtgärder kommit i fråga ha dessa ofta icke skänkt det effektiva skydd mot alkoholmissbrukares sociala skadegörelse, som ur samhällets synpunkt måste anses erforderligt och önskvärt, eller icke i tillräcklig m å n varit ägnade att verkligen bota sociala alkoholskador. I fråga om skyddet mot missbrukares samhällsskadliga beteende är den nuvarande lagstiftningen behäftad med vissa brister särskilt då det gäller att varna medborgarna mot s. k. farliga missbrukare. Redan genom en effektivare tillämpning av nuvarande Al, ett spörsmål som icke endast är av ekonomisk utan även av organisatorisk natur och dessutom sammanhänger med lagtillämparnas personliga intresseinriktning och nära förtrogenhet med lagens olika skyddsmedel, skulle mycket kunna vinnas för ett bättre samJ hällsskydd och snabbare och effektivare botande av sociala alkoholskador, Självfallet är dock detta skydd och sådant botande också en fråga om tillräckliga ekonomiska resurser för tillämpningsorganen att anställa kompetent personal och att genom denna vidtaga olika ändamålsenliga behandlingsåtgärder. Detta gäller även den slutna vården, vars behandlingsresultat hittills ur olika synpunkter icke kan anses tillfredsställande. Återfallen bland anstaltsklientelet äro alltför talrika för att man icke skulle agns ökad uppmärksamhet åt behandlingssynpunkten och söka sätta anstalterm

53 i i stånd att skänka de intagna en rikare differentierad vård än som nu är möjlig. Utredningen hänvisar till resultatet av den undersökning, som socialstyrelsen på begäran av utredningen verkställt rörande anstalternas behandlingsresultat, samt till vissa anstalters vårdresultat (se bil. 4 s. 302 ff.). Det bör dock samtidigt betonas, att man måste vara försiktig med att ställa anspråk på anstalterna vad gäller vårdresultat i de individuella fallen, enär abnorma och sjuka personer bland anstaltsklientelet äro så talrika! Man måste också komma ihåg, att samhället och anhöriga till dem, som äro föremål för sluten vård, medan sådan vård pågår tämligen effektivt skyddas för olägenheter och faror från de vårdade alkoholmissbrukarnas sida, vilket är ett icke oviktigt resultat av anstalternas verksamhet. 3. Slutligen ha åtgärderna beträffande alkoholmissbrukare i sin praktiska utformning icke alltid motsvarat det föreliggande behovet av rationell medicinsk behandling av fysiska eller psykiska sjukdomar eller abnormiteter. Den medicinska synpunkten på alkoholistproblemet har överhuvud taget icke på nöjaktigt sätt kommit till sin rätt inom nykterhetsvården. Härutinnan bör en ändring ske genom speciella åtgärder. Vad först beträffar nykterhetsnämndsorganisationen bör enligt utredningens mening i varje kommun tillsättas en särskild nykterhetsnämnd. Som kvalifikation för ledamotskap i sådan nämnd bör gälla, att vederbörande är känd för ett nyktert levnadssätt och ådagalagt intresse för nykterhetsvårdsfrågor utan att därför krav på personlig absolutism bör uppställas. För att nykterhetsnämnderna i ökad utsträckning skola förses med uppgifter om alkoholmissbrukare böra dessutom åtgärder för ökad kommunikation mellan dessa nämnder å ena och polisen och systembolagen å andra sidan ifrågakomma. Enligt utredningens mening böra även offentliga myndigheter av olika slag i vidgad omfattning lämna upplysningar till nykterhetsnämnderna och samarbetet mellan dessa och nämnderna stärkas. Vissa lagändringar föreslås i detta syfte. Från olika håll har förslag väckts om att enskild person, som meddelar nykterhetsvårdsmyndighet gjorda iakttagelser beträffande alkoholmissbrukare, skulle erhålla samma straffskydd som gäller för vittnen i brottmål. Härigenom skulle personer, som känna till alkoholmissbrukare, kunna bli mer benägna att av egen drift eller vid tillfrågan meddela nykterhetsvårdens organ vad de veta om sådana personer. Utredningen finner önskvärt, att personer, som anmäla eller lämna uppgifter om fall av alkoholmissbruk till dylika organ, erhålla sålunda ifrågasatt straffskydd. Detta spörsmål torde emellertid komma att lösas inom den närmaste framtiden genom ändrad lagstiftning om brott mot staten och allmänheten, varom straffrättskommittén framlagt förslag. Särskilt förslag i ämnet erfordras alltså icke. Med avseende å effektiviteten hos nykterhetsvårdsorganens verksamhet och behovet av bättre resurser för att hindra alkoholmissbrukares skadegörelse torde den mest framträdande bristen vara av ekonomisk natur. Sakna dessa organ det ekonomiska underlag, som erfordras för en effektiv tilllämpning av lagstiftningen, är det uppenbarligen omöjligt att även efter

54 en reformering av denna nå ett bättre resultat. Deras organisatoriska förhållanden, av vilka personalutrustningen är en viktig del, sammanhänga givetvis på det närmaste med deras ekonomi. Utredningen är av den uppfattningen, att staten i avsevärt större utsträckning än för närvarande bör svara för kostnaderna för såväl öppen som sluten behandling av alkoholmissbrukare, så att denna kan ytterligare differentieras och förbättras och samarbetet mellan nykterhetsnämnderna och alkoholistanstalterna kan utvidgas. Utredningen föreslår därför icke oväsentligt höjda statsbidrag till såväl nykterhetsnämndernas som alkoholistanstalternas verksamhet, varj ä m t e vårdkostnaderna å anstalterna föreslås skola i sin helhet täckas med statsmedel. Till stöd för dessa förslag vill utredningen redan i detta samm a n h a n g hänvisa till det förhållandet, att staten så gott som ensam erhåller skatteintäkterna på alkoholhanteringen och därför också till huvudsaklig del själv bör svara för kostnaderna för skadeverkningarnas undanröjande. Höjning av statsbidragen till dylik verksamhet erfordras f. ö. för att denna verkligen skall kunna bedrivas på redan i nuvarande lag avsett sätt, vilket på grund av brist på medel i stor omfattning icke kunnat ske, samt på grund av önskvärdheten av att flera av alkoholmissbrukarna än hittills bliva föremål för åtgärder. Genom förbättrade ekonomiska förutsättningar böra anstalter och i erforderliga fall även nykterhetsnämnder kunna förses med behövlig och tillräckligt kvalificerad personal, varigenom deras verksamhet k a n på önskvärt sätt effektiviseras i skilda hänseenden. Särskilda kurser för utbildning av nykterhetsvårdspersonal böra anordnas genom socialstyrelsens försorg. Som ett viktigt önskemål ser utredningen, att läkarna i vidgad omfattning deltaga i nykterhetsvårdande verksamhet och föreslår vissa särskilda åtgärder härför. Utredningen har emellertid funnit behovet av medicinsk utredning och behandling av vissa grupper alkoholmissbrukare samt av medicinsk forskning rörande alkoholismens orsaker så omfattande och trängande, att utredningen föreslår inrättande av särskilda sjukhus för dessa ändamål. Anordnande och drift av dessa sjukhus bör helt bekostas av staten. Utredningen föreslår slutligen anordnande av särskilda kurser för läkare och medicine studerande rörande alkoholistproblemet och medicinska behandlingsmetoder vid alkoholism. Utredningen har också funnit sig böra utarbeta förslag till ändring eller komplettering av gällande lagstiftning i syfte att öka de lagliga möjligheterna till ingripande mot alkoholmissbrukare. Ingripandet bör kunna ske tidigare, d. v. s. på ett ur förbättringssynpunkt gynnsammare stadium av pågående alkoholmissbruk än som nu är möjligt. Den personliga friheten får dock icke onödigt inskränkas. Utredningen föreslår för att nu angivna syften skola uppnås viss utvidgning av nykterhetsnämndernas verksarahetsområde samt därjämte tydligare markering på vissa punkter av omfattningen av detta område genom en del omformuleringar av specialindikationerna i 1 § Al. Dessa förslag äro enligt utredningens mening ägnade att dels leda till att allt flera alkoholmissbrukare bliva föremål för behandling, vilket i och för sig bör kunna resultera i ett bättre samhällsskydd mot

55 sådana missbrukare, dels vid behandlingen bättre tillgodose behovet av sådant skydd. För att i de fall, där frihetsberövande påkallas, så långt som möjligt tillfredsställa rättssäkerhetens krav föreslår utredningen därjämte viss omläggning av proceduren vid beslut om alkoholmissbrukares internering. I de följande kapitlen skola dessa utredningens huvudförslag behandlas mera i detalj.

56 KAP. V. Lagens tillämplighetsområde. Gällande bestämmelser. Al gäller icke alla alkoholmissbrukare. Sålunda måste undantagslöst det allmänna villkoret uppfyllas, att den person, varom är fråga, är hemfallen åt alkoholmissbruk (generalindikation). Därjämte kräves emellertid, att alkoholmissbrukaren kan hänföras till något eller flera av de olika slag av typiska beteenden enligt 1 § Al, vilka uppstå som följd av eller stå i samband med alkoholmissbruk (specialindikation). För att alkoholmissbrukaren skall falla under lagen måste han sålunda på grund av sitt missbruk antingen 1) vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller 2) utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller 3) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller 4) vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller 5) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Lagen är också tillämplig, om någon är hemfallen åt alkoholmissbruk samt 6) under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger bötfällts för fylleri, eller 7) befinnes föra ett kringflackande liv. Den som utskrivits från alkoholistanstalt med särskilda utskrivningsvillkor kan jämlikt 48 § Al återinterneras, om han bryter mot utskrivningsvillkoren. Någon av ovan angivna indikationer behöver sålunda ej vara tilllämplig. Den, som förtär alkoholdrycker till »uppenbar skada för sig eller annan», faller så tillvida också under lagen, att nykterhetsnämnd (länsnykterhetsnämnd) jämlikt 14 § 2 mom. Al kan förordna att rusdrycker under viss tid icke må utminuteras till honom. Andra åtgärder beträffande sådan alkoholmissbrukare kunna däremot knappast vidtagas med stöd av Al. Nykterhetsnämnderna ha dock sedan länge ansett sig vara befogade att i dylikt fall ingripa med även andra lindriga åtgärder, vilket skett med hänvisning till 3 § Al, vari nykterhetsnämnds allmänna åligganden till nykterhetstillståndets höjande regleras. En så vidsträckt tolkning av detta stadgande torde dock ej överensstämma med lagstiftarens ursprungliga mening.

57 Är lagen tillämplig å en alkoholmissbrukare, har vederbörande nykterhetsnamnd icke endast möjlighet utan även skyldighet att ingripa mot honom pa satt närmare föreskrives i lagen i e n t d G t fÖr d da r å dC åaren r e ^ 1942—46 l V ^ ^ ^ f lframgår i o3 "(s.g P300). ° l i k a ^ " i n d i k a t i o n e r n a under av Kbil.

Granden rör tvångsingripande alltjämt social. Vid den ingående prövning utredningen agnat frågan om grundvalarna för en lagstiftning på detta o m !

lml,r

I" d " , n S e n „ k p o m m i t W

den

"^tygelsen, att tvångsåtgärder mot

alkoholmissbrukare alltfort endast böra vidtagas på sociala skäl. Som framgår av det följande h a r utredningen dock ansett det ofta påtalade behovet av a gärder beträffande alkoholmissbrukare på bl. a. medicinska skäl böra o c h s ' l ' v m Lhget T ' - T T " t t r v c k I i g e n f a s t s 1 ^ uykterhetsnämnds rätt och skyldighet att vidtaga forebyggande åtgärder, då skadeverkningar av fysisk e l e r psykisk natur för vederbörande själv äro påtagliga. Då utredtvån s sÖcfainsne " , - , V'"1' ^ ^ S « g ä r d e r (såvldf icke någon soeml specialmd.kation kan åberopas), har dep fäst avgörande vikt vid den medicinska sakkunskapens uppfattning, att ett objektivt fastställande av förekomsten av specifika fysiska eller psykiska skador hos missbrukaren själv ramforallt sedan alkoholbernsningen npphört, med nuvarande medicinska' undersökningsmetoder alltjämt icke är möjligt annat än i vissa speciella fall. I K I* U n d e r s 5 k a n d e « * « < » ofta påvisa olika delsymtom hos fliuf? en alkoholmissbrukare, vilka tillsammantagna kunna giva honom ett helhetsintryck av att den undersökte tagit fysisk eller psykisk skada av sitt a koho missbruk. Säkra medicinska hållpunkter för att skilja nt denna S v , T . l g a m i s s , b r u k a r e s a k n a s "ock. Även om ett sådant urval vore möjlig , ar det . avsaknad av speciella metoder förenat med betydande g F a d e n SV m e d i d n s k t hoUkadfr , T T * "iagnosticerbara" alkoholskador, som skulle kunna läggas till grund för samhälleligt tvångsL T e ' Z n t r °I a ' k o h o I m i s s b ™ k a ^ n . Härtill kommer, att sakkunniga läkare for utfärdande av den vårdattest, som måste bli en nödvändig förutsättning for tvangsingripande på medicinska skäl, icke torde inom avsevärd tid k u n n a uppbringas i erforderligt antal. Vidare skulle införande av medicinsk indikation innebära ett lagfästande av en för svensk rättsåskädning främmande grund att beröva en person friheten, nämligen svårbedömbara Slg 27„,-,T , nC 0 m e d e l b a r t " " h o t a n d e skador, som någon tillfogar 8 e S k 0 m m a Då fanken a Tv ?„ * , T " tU"e " » " " g r i p a en lagstiftning av alkohohstlagstiitningens typ för att bekämpa andra former av olämp

ved!!T / ' ' T ^ n n a r e S U l t e i ' a * k r ° P P s l i g a eller psykiska skador för v e d e r b 0 r a n d e själv (brist på sömn till följd av abnormt stegrat deltagande ' 7 * S h v ' överansträngning genom hårt arbete, en magsårspatients vägran att följa d.etforcsknfter etc.). Slutligen skulle ett godkännande i lag av medicinska skäl för tvångsåtgärd beträffande alkoholmissbrukare k u n n a komma dem av dessa, som önska söka läkare för sitt missbruk, att avhålla sig därifrån, enar de ju riskera att bliva omhändertagna av vederbörande

58 nykterhetsnämnd, om den konsulterande läkaren konstaterar sådan indikation för inskridande av denna nämnd. Utredningen önskar så långt ifrån motverka att alkoholmissbrukare vända sig till läkare att den i stället vill främja att dessa erhålla läkarbehandling även privat. Utredningen kan därför icke stödja i kap. II åberopade riksdagsmotion (s. 36), vari framlägges förslag om att i lagen införa medicinsk indikation. Utredningen har på nu anförda skäl avvisat tanken på att i lagen upptaga fara för alkoholmissbrukarens hälsa som en speciell grund för tvångsingripande. Lagstiftningen bör följaktligen även i fortsättningen vara så konstruerad, att tvångsåtgärd mot alkoholmissbrukare endast kan ske på sociala grunder. Vissa lindrigare åtgärder böra dock kunna vidtagas, om alkoholmissbrukaren genom sitt missbruk tagit skada till sin hälsa. Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamhet vid att de som så svårt missbrukat alkoholdrycker, att de drabbats av sjukdom, icke sällan kunna hänföras till specialindikationen »ur stånd att taga vård om sig själv». Utredningen föreslår nedan viss åtgärd för att möjliggöra snabbare ingripande enligt denna indikation, där så är behövligt. Utredningen har genomgått förarbeten och motiv till 1 § Al jämte denna paragrafs följdstadganden i nu gällande lydelse. Utredningen har härvid funnit, att såväl generalindikationen som specialindikationerna i princip täcka de genom alkoholmissbruk framkallade sociala missförhållandena, vilka samhället genom en särlagstiftning innefattande även tvångsmedel bör bekämpa. Några direkt nya specialindikationer anser utredningen därför icke erforderliga. Utredningen har emellertid funnit, att åtskilliga alkoholmissbrukare, av vilka många samtidigt äro potentiella eller faktiska sociala skadegörare, nu icke i önskvärd utsträckning bliva föremål för behandlingsåtgärder, vilket framförallt gäller en rad tillfällighetsmissbrukare av skiftande typ samt vissa »medicinska fall». Orsaken härtill är enligt utredningens mening utom bristande effektivitet hos tillämpningsorganen, att lagen i sin nuvarande utformning ofta ej giver stöd för ens lindrigare åtgärder eller att vissa specialindikationer, särskilt mot bakgrunden av vad man numera vet om huru formerna av sociala alkoholskador kunna skifta, icke äro tillräckligt tydligt formulerade eller att tillämpningspraxis icke kommit att överensstämma med lagstiftarens intentioner. Ingripande i begynnelsestadiet av alkoholmissbruk. I den grupp, som består av mera intermittenta alkoholmissbrukare, finnas många, vilkas missbruk trots tillfälligheten i deras alkoholförtäring leder till uppenbara sociala skadeverkningar (brott, olycksfall, gatufylleri och annat störande levnadssätt e t c ) . I åtskilliga andra fall av lindrigare missbruk är skadan för vederbörande själv eller annan av ekonomisk natur, i andra åter främst av individuell art och yttrar sig i minskad förmåga att fullgöra medborgerliga plikter eller i nedsatt psykisk eller fysisk hälsa eller består åtminstone i påtagliga risker för dylika konsekvenser. Risken att ett tillfälligt miss-

59 b r u k med hänsyn till alkoholens liksom andra narkotiska medels tillvän. jande egenskap kan leda till progressivt och mera manifest missbruk med dess i allmänhet svåra sociala följder bör också uppmärksammas. Med allt fog har man riktat den anmärkningen mot den nu gällande alkoholistlagen, att den till sin karaktär är en preventivlag men likväl har för liten preventiv effekt. Principiellt kunna visserligen icke endast mera avancerade alkoholmissbrukare göras till föremål för åtgärder enligt lagen utan även de, som genom tillfälligt alkoholmissbruk skada sig själva eller andra och uppenbarligen äro i fara att bliva hemfallna åt alkoholmissbruk. Genom att den lagliga möjligheten att ingripa beträffande den senare gruppen är endast en — indragning av rätten att på utminuteringsställe inköpa rusdrycker, en i många fall tämligen verkningslös och oftast otillräcklig åtgärd — h a r dock denna grupp i flertalet fall icke kunnat bli föremål för behövliga och effektiva åtgärder, vilket enligt utredningens mening är en uppenbar brist hos den nuvarande lagen. Det måste ju anses u t a n vidare givet, att det bör finnas större utsikter till goda resultat av ett ingripande av nykterhetsnämnden, om detta — anpassat efter omständigheterna i det individuella fallet — sker redan då de första tecknen till alkoholmissbruk visa sig och sålunda innan missbruket blivit mera fast rotat. Som ovan framhållits är ingripande i sådana fall visserligen icke alldeles främmande för nuvarande lagtillämpning på grund av att nykterhetsnämnderna ansett sina allmänna åligganden enligt 3 § Al innefatta befogenhet att vidtaga profylaktiska åtgärder jämväl beträffande personer, som visa tecken till alkoholmissbruk men ännu icke kunna betraktas som hemfallna däråt. I proposition nr 259 till 1944 års riksdag rekommenderade föredragande statsrådet direkt en sådan tillämpning av nyssnämnda lagrum. En ytterligare anvisning att ingripa på tidigare stadium än när hemfallenhet åt alkoholmissbruk föreligger erhöllo nykterhetsnämnderna samma år genom ett tillägg till 1 § kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 216) om understöd av statsmedel till nykterhetsnämndernas verksamhet, enligt vilket »såsom villkor för åtnjutande av sådant understöd skall gälla, att nykterhetsnämnden kvartalsvis till länsnykterhetsnämnden avgiver redogörelse för sina åtgärder gentemot personer, som blivit sakfällda för fylleri eller på annat sätt ådagalagt alkoholmissbruk». I stor utsträckning ha nykterhetsnämnderna också börjat vidtaga vissa förebyggande åtgärder mot tidiga yttringar av alkoholmissbruk, särskilt hos ungdom. Något direkt stadgande, med stöd av vilket en nykterhetsnämnd kan t. ex. besluta att vidtaga åtgärd enligt 13 § Al beträffande en ung torstagångsfyllerist, finnes dock icke i nu gällande Al. Enligt nykterhetsnämndernas samlade erfarenhet är det icke något ovanligt, att en första fylleriförseelse är det första officiellt registrerade tecknet utåt på ett omfattande alkoholmissbruk med åtföljande skadeverkningar, i en del fall t. o. m. av så allvarlig beskaffenhet, att 1 § Al är tillämplig. Med alkoholistlagens nuvarande konstruktion föreligger dock knappast någon laglig möjlighet eller plikt för nykterhetsnämnderna att företaga undersökning el-

60 ler vidtaga åtgärd beträffande förstagångsfyllerister, vilket särskilt med hänsyn till nyssnämnda förhållande icke kan anses tillfredsställande ^ I den s k snabbutredningens betänkande angående nykterhetstillstandet under krigsåren (SOU 1944: 3), vilket betänkande legat till grund för ovann ä m n d a proposition och ovan återgivna tillägg till kungörelsen om understöd till nykterhetsnämndernas verksamhet, har detta spörsmål uppmärksammats. Utredningen förordade sålunda, att i 1 § andra stycket Al skulle införas den bestämmelsen, att i lagen angivna åtgärder skulle vidtagas mot person under 25 år, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, även om han icke uppfyller någon av specialindikationerna men dömts till ansvar for fylleri en gång Utredningen förordade dessutom, att till 1 § Al skulle fogas ett tillägg av innehåll, att om någon, som icke fyllt 25 år, sakfällts för fylleri »eller eljest använt alkoholhaltiga drycker eller ersättningsmedel därför till uppenbar skada för sig eller annan, de i 3 kap. alkoholistlagen angivna hjälpåtgärderna må vidtagas för hans återförande till ett nyktert och ordentligt liv, ändock att sådana omständigheter ej föreligga, som eljest i 1 § av lagen sägs». I propositionen förklarade vederbörande statsråd, att det av tidsskal borde anstå med att framlägga dessa lagändringsförslag för riksdagen. Som ovan framhållits återfinnes uttrycket »uppenbar skada for sig eller annan» i 14 § 2 mom. Al. Snabbutredningen hade emellertid hämtat detta närmast från 11 § i rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag till lag om nykterhetsvård (SOU 1934:39, s. 4 0 - 4 1 och 3 1 5 - 3 1 6 ) . Enligt nämnda paragraf i revisionens förslag skulle kommunal nykterhetsnämnd vara skyldig att vidtaga lämpliga hjälpåtgärder beträffande den, som vistas inom kommunen eller där äger hemortsrätt och som »gjort sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker eller ersättningsmedel darfor till skada för sig eller annan». Någon inskränkning till viss ålderskategori föreslog icke revisionen. På grund av att alkoholistlagen reviderats så sent som år 1931 och endast verkligt behövliga lagändringar därför ansagos bora ifrågakomma, upphöjdes icke revisionens förslag på nu angivna punkt till lag Den vidgade kunskapen om alkoholmissbrukets skadeverkningar i skilda hänseenden, vårdorganens ökade erfarenhet samt den allmänna opinionens stigande krav på nykterhet tillika med den uppenbart bättre prognosen vid tidiga ingripanden utgöra enligt utredningens mening fullgoda skal for att en sådan lagändring nu genomföres att flera åtgärder inom den nuvarande lagens ram av kurativ lindrigt ingripande innebörd (jfr 13 § Al) an motboksindragning kunna vidtagas mot den som missbrukat alkoholdrycker u t a n att vara »hemfallen». En dylik lagändring utgör en naturlig fortsättning på den år 1931 genom utbyte av uttrycket »hemfallen åt dryckenskap» mot »hemfallen åt alkoholmissbruk» påbörjade, stegvisa utvidgningen av de i lagen reglerade ingreppsmöjligheterna. Med begreppet »skada» i uttrycket »skada för sig eller annan» bör avses fysisk, psykisk, ekonomisk eller social skada, som på grund av alkoholförtäring drabbat vederbörande själv

eller annan. Enligt alkoholistvårdsutredningens mening bör den grupp alkoholmissbrukare, varom här är fråga, dock endast kunna göras till föremål för åtgärd, som ej har karaktären av ett tvångsmedel, bortsett från skyldigheten i 12 § Al att på kallelse inställa sig hos nykterhetsnämnd, ombud för sådan nämnd eller av denna anvisad läkare. De hjälpåtgärder, som 13 § nu gällande Al anvisar, böra sålunda k u n n a vidtagas beträffande sådana missbrukare, med undantag av övervakning, som måste anses vara en åtgärd av så relativt ingripande natur, att den bör förbehållas de mera avancerade missbrukarna, vilka framkalla specifika sociala skador av i 1 § Al n ä m n t slag. Då på vissa håll åtgärder mot unga alkoholmissbrukare anförtrotts vederbörande barnavårdsnämnd (ungdomsnämnd) bör det vara nykterhetsn ä m n d obetaget att föranstalta om att sådan nämnd i dylika fall vidtager lämpliga åtgärder i dess ställe. Nu föreslagna åtgärdsmöjligheter beträffande person, som börjat missbruka alkoholdrycker, böra givetvis kunna utnyttjas beträffande varje alkoholmissbrukare och sålunda även beträffande längre komna »medicinska fall», på vilka nuvarande 1 § Al dock ej är tillämplig. I viss utsträckning torde därmed det motionsvis i riksdagen påtalade behovet av särskilda mojligheter att med stöd av lagen ingripa mot alkoholmissbrukare i medicinsk mening bliva tillgodosett. Ovan föreslagna lagändring kommer att vidga lagens användningsområde högst väsentligt. Då utredningen i det följande föreslår vissa andra viktiga andringar och då lagen vid flera tillfällen efter sin tillkomst försetts med olika tillagg, så att denna numera synes i stort behov av en omredigering har utredningen verkställt en fullständig överarbetning av lagen, varvid föreslagna ändringar inarbetats i lagen och de redaktionella justeringar och den omplacering av de olika stadgandena företagits, vilka erfordras för en logisk uppbyggnad av lagen. Utredningen hänvisar till utarbetat lagförslag (s. 9 tf.) och till specialmotiveringen till detta i kap. XIV. Specialindikationerna. Vad angår specialindikationerna för vidtagande av tvangsåtgärder vill utredningen föreslå nyformuleringar av några av dessa indikationer medförande viss utvidgning av lagens tillämplighetsområde. Med uttrycket »farlig för annans personliga säkerhet» avses enligt förarbetena till den första alkoholistlagen icke endast fullbordad, kroppslig misshandel utan även det fall, då någon »eljest genom sina handlingar visat sig satta andras personliga säkerhet på spel» (fattigvårdslagstiftningskommittens betänkande I, s. 98). I samband med tillkomsten av 1931 års alkohohstlag uttalade sig vederbörande departementschef i samma riktning»Jag vill dock betona, att ett ingripande från samhällets sida måste anses befogat icke allenast i sådana fall, då en fara eller allvarlig olägenhet för samhället redan klart framträtt, utan jämväl i fall, då det framstår såsom visst eller högst sannolikt, att sådan fara eller olägenhet inom en n ä r a framtid måste uppkomma, därest ej åtgärder från det allmännas sida vid-

G2

tagas till vinnande av rättelse» (proposition nr 164 till 1931 års riksdag, s. 35). Redan med nuvarande formulering av farlighets-indikationen skola alltså alkoholmissbrukare, som göra sig skyldiga till hotelser, häntydningar, åtbördor eller förberedelser av olika slag till våld, bliva föremål för ingripande, om nämligen anledning finnes att antaga, att deras beteende är allvarligt menat och sålunda måste anses innebära en fara för andra samt förutsättningar för att med våldshandlingar nå andra föreligga. Målet för lagstiftaren har under alkoholistlagstiftningens tillvaro varit att icke allenast skapa en möjlighet utöver den strafflagen erbjuder att inskrida mot påtagligt alkoholmissbrukande våldsverkare utan framför allt att förebygga sådana personers våldsutövning. Strafflagens förutsättningar för att misshandelsbrott skall anses föreligga eller med dessa förutsättningar besläktade kriterier ha dock i alltför hög grad präglat tillämpningen av farlighets-indikationen, framförallt hos polismyndigheter och länsstyrelser. Utredningen anser sig i detta sammanhang på grund av vissa svåra våldsdåd på senare tid, vilka begåtts av grova alkoholmissbrukare, i en del fall väl kända av polismyndigheten, böra särskilt påpeka detta förhållande. Samtidigt vill utredningen framhålla angelägenheten av att speciellt polismyndigheterna, som ju oftast få den första kontakten med presumtivt farliga alkoholmissbrukare, göra sig väl förtrogna med denna speciallagstiftnings anda och mening, så att de icke med strafflagens misshandelsparagraf för ögonen tillämpa Al allför restriktivt. Dessa myndigheter böra sålunda fullt ut uppmärksamma lagens skyddskaraktär och profylaktiska syfte och i det aktuella fallet redan på ett tidigt stadium av utredningen tillämpa bestämmelserna om att på eget initiativ tillfälligt omhändertaga dylika alkoholmissbrukare (jfr 17 och 20 §§ nuvarande Al) för att uppnå detta syfte. Utredningen anser sig utöver dessa påpekanden böra ytterligare understryka polisens initiativplikt beträffande vissa alkoholmissbrukare, främst de s. k. farliga, genom förslag till uttrycklig föreskrift härom (se 17 § i utredningens lagförslag, s. 14). Utredningen förutsätter dessutom, att större utrymme skall lämnas i polisskolans schema för undervisning rörande lagstiftningen om alkoholmissbrukares behandling. Samtidigt kan utredningen icke underlåta att vända sig emot en här och var förekommande tendens på åklagarhåll, att genom den möjlighet att åtala vissa våldsverkare, som den nya lydelsen av strafflagen 14:45 erbjuder, ställa farliga alkoholmissbrukare till ansvar inför domstol i stället för att medverka till att den i de flesta fall långt mer ingripande speciallagen kommer i tillämpning beträffande sådana personer. Där strafflagen och Al konkurrera, synes enligt utredningens mening — bortsett från mycket grov misshandel — i allmänhet mest ändamålsenligt att tillämpa Al. Den normal- och abnormpsykologiska forskningen samt vunna erfarenheter inom den samhälleliga vårdverksamheten beträffande alkoholmissbrukare ha emellertid lämnat nya, viktiga bidrag till belysning av spörsmålet om vad som kan innebära fara för annans personliga säkerhet. Man har sålunda funnit, att personer genom brutalt uppträdande utan att detta inne-

63 burit fysiskt våld kunnat tillfoga andra psykiska skador av så allvarlig beskaffenhet, att de måste anses likvärdiga med fysiska skador och uppträdandet följaktligen utgjort en fara för annans personliga säkerhet. I synnerhet gäller detta alkoholmissbrukare, vilka utan att göra sig skyldiga till kroppslig misshandel kanske under årtionden utsätta t. ex. h u s t r u och barn för allvarligt och ihållande tvång eller brutalt översitteri eller terrorisera dem genom råa tillmålen, störande uppträden och skrik, väckning mitt i natten o. s. v. Genom den skräck, ångest och sinnesrörelse de genom sitt leverne giva upphov till hos sina anhöriga, utsätta de dem uppenbarligen för psykisk misshandel, som kan leda till uppkomst eller utbrott av neurotiska eller psykotiska tillstånd av i en del fall t. o. m. invalidiserande art samt i undantagsfall till döden (hjärtattacker, självmord). I Tidskrift för nykterhetsnämnderna nr 1 år 1942 lämnas en belysande skildring av en dylik psykiskt farlig alkoholmissbrukares beteende: »Huvudpersonerna är ett f. d. kontorsbiträde Oskar och en förutvarande handelsidkerska Alma. Enligt utredningen är Oskar född 1888. Han är ogift men har sedan år 1914 sammanbott med Alma, som nu är 67 år gammal. Oskar är son till en vaktkonstapel, som i yngre år missbrukat sprit. Han har haft olika anställningar som springpojke och kontorsbiträde till år 1925. Sedan dess har han icke haft något egentligt arbete utan legat Alma till last. Han har missbrukat sprit sedan 21 års ålder och under åren 1921—1938 varit ådömd böter för fylleri 11 J ganger. Den 12 oktober 1941 infann sig Oskar på polisstationen i den stad där han ar bosatt och anmälde att Alma sedan föregående dag varit försvunnen ur bostaden. Senare på dagen besökte en kriminalkonstapel Almas bostad och fann henne då i ett sådant tillstånd, att hon kunde antagas vara psykiskt sjuk. Oskar som vid konstapelns besök befann sig i bostaden var berusad. Sedan Almas släktingar underrättats om förhållandet inställde sig på kvällen en läkare tillsammans med en polissyster. Oskar fanns nu sittande på golvet och så höggradigt berusad, att han inte kunde resa sig. Alma omhändertogs och överfördes till en sjukvårdsanstalt för vård. Vid därpå företagen undersökning över förhållandena i Almas bostad inhämtades av en systerdotter till Alma, att denna troligen redan år 1914 blivit bekant med Oskar, som då hyrde bostad hos hennes familj. Oskar hade redan då missbrukat sprit och ofta kommit hem i hög grad berusad. Han hade med anledning härav avhysts ur familjen. Sedan Alma skaffat sig egen bostad, hade hon llyttat samman med Oskar. Kort därefter hade denne, som haft tillfällig anställning som kontorsbiträde hos en kommunal myndighet, fått sluta sin anställning pa grund av fylleri i tjänsten. Sedan dess hade Oskar inte haft något ordentligt arbete utan levat på Alma. Efter år 1923 hade systerdottern och hennes man brukat umgås med Alma och Oskar, vilken alltjämt missbrukat sprit och under alkoholpåverkan var bråkig och ohövlig. En gång, troligen år 1932, hade Alma uppsökt systerdottern och omtalat, att Oskar sedan flera dagar varit försvunnen. Alma hade anmält detta för polisen, som låtit henne veta, att Oskar bodde på ett hotell i staden och så gott som dagligen var berusad. Sedan han supit upp sina pengar hade han åter flyttat tillsammans med Alma. På grund av hans supiga leverne och obalanserade uppträdande under rus hade systerdottern och hennes man sedan ett par ar upphört att umgås med honom och med Alma. Vid olika tillfällen under de senaste två aren hade systerdottern fått telefonbud från familjer i det hus dar Alma bodde. De hade omtalat att Oskar förde ett i hög grad supigt leverne och utsatte Alma för psykiskt lidande. Alma som under det senaste året visat sig

64 alltmer egendomlig, hade varje morgon måst hämta pilsner åt honom. E n gång hade han låst in henne på ett w . c , då hon inte velat ge honom pengar till sprit. Enligt systerdotterns uppfattning var Oskar på grund av sitt alkoholmissbruk farlig för Almas säkerhet. En fru O som bor i samma hus som Alma, meddelade, att Oskar sedan flera år missbrukat sprit och ofta kommit hem i hög grad berusad. En gång, troligen år 1939 hade h a n kommit hem berusad och strax efter hade hon hört Alma skrika samt knacka i avloppsröret. Hon hade omtalat detta för en i huset boende fabriksförman C , som gått in i Almas bostad, där han funnit Oskar berusad och Alma inlåst å w.c. För C. hade Alma omtalat, att Oskar velat tvinga henne att ge honom pengar och då hon vägrat, låst in henne på w.c. F r u O. uppgav vidare att Alma sedan mitten av år 1940 verkat egendomlig och minnesslo. Varje morgon hade fru O. sett henne gå och hämta pilsner åt Oskar och hon hade då verkat som om hon varit på något sätt 'kuvad'. Alma hade ofta talat om att hon avskydde alkoholdrycker och fru O. hade fått den uppfattningen, att Alma av Oskar tvingats att köpa pilsner åt honom. Under senaste året hade vid många tillfällen förekommit, att Alma inte blivit insläppt i sin bostad utan måst vanda sig till grannar, som givit henne mat och husrum tills hon fått komma in i sin egen lägenhet. F r u O. ansåg, att Oskar, i all synnerhet sedan Alma börjat visa tecken på psykisk sjukdom, vore en fara för hennes säkerhet. * ,. * «. En fru L., som sedan år 1929 bott i våningen ovanför Almas bostad, hade ofta h ö r t Alma uttrycka sin avsky över personer, som missbruka spritdrycker. F r u L ansåg, att Oskar utövade 'något sorts förtryck' över Alma för att förmå henne att lämna pengar till spritdrycker. Under det senaste året hade suporgier förekommit i Almas bostad, varunder olika män varit tillstädes Sedan ett år tillbaka hade Alma verkat egendomlig, frånvarande och glömsk. Vid ett tillfälle, troligen hösten 1940, hade fru L. hört oväsen i trappuppgången. Hennes man hade skyndat till och sedan omtalat att Oskar sökt rycka en handväska från Alma, som omtalade, att Oskar tidigare på dagen fått 40 kr. för att betala arrendet for en koloniträdgård. Dessa pengar hade han emellertid supit upp och hade nu velat h a vtterligare pengar, vilka Alma vägrade ge honom. F r u H., som också bodde i samma hus som Alma, omtalade, att Alma och Oskar flyttat in i huset år 1929 och att Oskar under hela tiden bott hos Alma utan att ha något arbete. Han hade ständigt varit begiven på spritdrycker, ofta kommit hem berusad och ibland haft suporgier tillsammans med andra män i bostaden samt d ä r u n d e r stört grannarnas hemfrid. Sedan två år tillbaka hade Alma verkat virrig och oredig, inte kunnat hitta hem till sin bostad. Många gånger hade hon inte fått komma in i bostaden och hade då blivit omhändertagen och fått mat av g r a n n a r n a . Vid några tillfällen hade hon beklagat sig över Oskars supiga leverne och sagt, att hon inte kunde få honom att flytta. En i huset boende f. d. tågmästare N. lämnade i stort sett samma uppgifter om Oskars levnadssätt och beteende mot Alma samt gav nya exempel på psykiska sjukdomssymtomer hos henne. Enligt hans uppfattning hade myndighcterna_ for länge sedan bort ingripa mot Oskar, som var alkoholist och systematiskt plockade Alma på de pengar hon lyckats spara ihop. FabHksförmannen C. hade vid ett tillfälle för några år sedan hört oväsen frän Almas bostad och märkt, att någon knackade i avloppsroret. C. hade då gått till Almas bostad och där funnit Oskar berusad och Alma inlåst på w.c. Han hade nu tvingat Oskar att släppa ut Alma, som omtalat, att Oskar sökt tvinga sig till pengar av henne och då hon vägrat låst in henne på w.c. F?u C hade även varit med om w.c.-episoden och hade-själv iakttagit, att Alma varit inlåst på w.c. samt hört henne berätta, att Oskar låst in henne dar emedan h o n inte velat ge honom pengar till sprit. F r u C. hade också sett Oskar rycka ifrån AlmaJ henne:^ handväska i husets trappuppgång. Alma hade flera gånger beklagat

(55 sig över Oskars supiga leverne och över, att hon inte kunde förmå honom att flytta ifrån hennes bostad. Alma hade förefallit tvingad till pilsnerinköpen om rnornarna. Fru C. styrktes i denna uppfattning därav, att Alma vid många tillfällen uttryckte sin avsky för alkoholdrycker. Den läkare, som tillkallats för Almas omhändertagande, förklarade, att hon vore sjuk men lättskött och skulle kunna vårdas i hemmet av pålitlig person under förutsättning, att hon hindrades från att åter falla i händerna på Oskar.» Det är visserligen i regel möjligt att göra den nu åsyftade kategorien alkoholmissbrukare till föremål för åtgärder enligt Al genom åberopande av vanvårds-indikationen (1 § punkt 2 Al). Som ovan skildrade exempel visar föreligger dock icke alltid formell förutsättning härför. Vederbörandes parasitism skulle också kunna åberopas (1 § punkt 3 Al). Ett omhändertagande av denna enligt utredningens mening uppenbart farliga missbrukargrupp kan dock ej ske på nyssnämnda indikationer med den snabbhet, som ofta erfordras och som vore möjlig, om bestämmelserna i 17 och 20 §§ nuvarande Al vore tillämpliga å denna grupp, varjämte kvarhållande jämlikt samma lags 37 § ej kan ske, vilket i en del fall är i hög grad påkallat. Utredningen anser, att de psykiskt farliga alkoholmissbrukarna ofta kunna vara i samma grad vådliga som de, som hota med eller begå fysiskt våld. Dessa böra följaktligen hänföras till farlighets-indikationen samt specialstadgandena om skyndsamt omhändertagande och kvarhållande. Barnavårdslagstiftningen har redan tagit konsekvensen av de senare årens förbättrade insikt om psykiska skador, deras uppkomstbetingelser och farlighet och därför jämställt beteende, som utgör en fara för ett barns fysiska hälsa, med sådant uppförande, som kan betraktas som farligt för dess psykiska välbefinnande. Enligt nu gällande lydelse av barnavårdslagens 22 § a) skall barnavårdsnämnd vidtaga åtgärd beträffande bl. a. »barn under 16 år, som i föräldrahemmet misshandlats eller utsatts för allvarlig vanvård eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa» (här kursiverat). En hustruplågare, som begagnar psykiskt våld, bör enligt utredningens åsikt till skydd för hans offer lika snabbt kunna omhändertagas som den, som använder fysiskt våld, särskilt i betraktande av att vissa alkoholmissbrukare av denna typ äga kännedom om att psykiskt våld f. n. icke betraktas som likvärdigt med fysiskt och därför anse sig kunna utan risk för ingripande utöva den förra formen av misshandel mot sin omgivning. Utredningen anser nu förda resonemang endast innebära en på nya erfarenhets- och forskningsrön byggd, mera differentierad tolkning av det redan nu som ingreppsgrund godtagna farlighetsbegreppet och sålunda i princip icke medföra behov av någon ny formulering av farlighets-indikationen. Utredningen vill likväl i klarhetens intresse föreslå, att denna indikation erhåller följande lydelse (se 13 § i utredningens lagförslag, s. 13): »Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må etc. , då därjämte någon av följande förutsättningar föreligger. 1. Om han till följd av sitt alkoholmissbruk finnes 5—178418.

a) vara farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga liga hälsa eller ock för eget liv; .

—

• — -

—

•

—

-

eller -

—

—

själs»

Om sålunda föreslagen ändring av farlighets-indikationen genomföres, anser utredningen, att Al tydligare än hittills giver polismyndighet rätt att ingripa vid s. k. lägenhetsbråk, vilka oftast sammanhänga med alkoholmissbruk och vilka ej sällan äro i hög grad psykiskt förödande för familjemedlemmar och närboende, särskilt minderåriga, genom omhändertagande av den berusade hemfridsstöraren i avvaktan på utredning och lämpliga åtgärder. Härutöver vill utredningen föreslå justeringar av 1 § Al i följande hänseenden. Beträffande punkt 2 i nuvarande 1 § Al, som avser försörjningsförsumliga alkoholmissbrukare, anser sig utredningen böra föreslå en något ändrad lydelse av denna punkt för att därunder inbegripa en viktig grupp av sådana missbrukare, som m a n vid punktens formulering i departementsförslaget till ny alkoholistlag till 1931 års riksdag torde ha förbisett. I olika lagrum finnes angivet när försörjningsplikt föreligger. Ovillkorlig försörjningsplikt för man gentemot hustru regleras t. ex. i 3 § fattigvårdslagen. Någon skyldighet »jämlikt stadgande i lag» för mannen att försörja sin frånskilda hustru finnes dock icke. Giftermålsbalken medgiver på denna p u n k t endast, att domstol k a n vid behov ålägga den ena maken att utgiva skäligt underhållsbidrag till den andra. Sådant underhållsbidrag utgår då icke »jämlikt stadgande i lag» utan jämlikt domstolsutslag. En vanlig följd av alkoholmissbruk är ju skilsmässa med åtföljande åläggande för makenalkoholmissbrukaren att betala underhåll till sin frånskilda hustru. Med ifrågavarande indikations nuvarande lydelse faller emellertid denna missbrukargrupp utanför indikationens giltighetsområde, något som också framgår av ett utslag av regeringsrätten den 4 februari 1943, i vilket denna domstol rörande ett mål om en alkoholmissbrukares tvångsintagning å alkoholistanstalt yttrade: »Reg.R. anser väl lika med K.B. att W. är hemfallen åt alkoholmissbruk, men enär, med avseende därå att make icke jämlikt stadgande i lag är skyldig försörja sin frånskilda maka, vad i målet i övrigt förts W. till last icke är av beskaffenhet att med stöd därav förordnande kan meddelas om hans intagande å allmän alkoholistanstalt, finner Reg.R. skäligt att med ändring av K.B:s resolution förklara den i målet gjorda ansökningen icke kunna bifallas.»1 Som framgår av det utarbetade lagförslaget (s. 13) har utredningen, som anser att även försörjningsplikt, vilken lagligen fastställts i annan ordning än genom direkt lagföreskrift, bör hänföras till 1 § punkt 2 Al, föreslagit, att denna punkt i sådant syfte erhåller denna lydelse (13 § i lagförslaget): 1

Publikationen »Socialvårdsmåb för år 1943 utgiven av sv. fattigvårds- och barnavårdsförbundet, s. 73.

67 b) utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person; Till p u n k t 4 i 1 § nuvarande Al »vara ur stånd att taga vård om sig själv» hänföras enligt tolkningspraxis den som 1) i omtöcknat tillstånd på grund av onykterhet begår brott eller i nyktert tillstånd på kriminell väg skaffar sig medel till fortsatt alkoholmissbruk, 2) på grund av alkoholmissbruk förlorar sin anställning eller 3) måste intagas för vård på sjukhus. Grov fysisk vanvård av den egna personen utan att sjukhusvård kan anses erforderlig för också vederbörande in under denna specialindikation. En tämligen viktig kategori alkoholmissbrukare faller emellertid utanför ifrågavarande indikation, nämligen de, som trots sitt alkoholmissbruk kunna hjalphgt sköta sin egen person men på grund av detta missbruk dock visa sig mer eller mindre inkapabla att vårda sina ekonomiska eller andra angelägenheter. Särskilt de t. ex. genom arv förmögna alkoholmissbrukarna som pa grund av sitt alkoholmissbruk sakna förmåga att handhava sin ekonomi och därför på kort tid kunna göra av med sina tillgångar, böra genom omformulering av här ifrågavarande indikation kunna hänföras till lagen och med dess hjälp förhindras att ekonomiskt ruinera sig själva och dem, mot vilka de ha försörjningsplikt. Det är enligt utredningens uppfattning ett viktigt allmänt intresse särskilt ur samhällsekonomisk synpunkt, att sådan ekonomisk förödelse på ett tidigt stadium kan avvärjas Utredningen finner möjligheten att i dylika fall ställa vederbörande under förmyndare icke vara tillräcklig för ett sådant avvärjande, och föreslår darfor, att icke endast den som är »ur stånd att taga vård om sig själv» utan även den som är ur stånd att taga vård om »sina angelägenheter» skall falla under lagen (se 13 § i lagförslaget). Personer, som äro ur stånd att taga vård om sig själva, äro ofta i behov av omedelbart omhändertagande. Utredningen anser därför, att dylikt omhändertagande i sådana fall vid behov bör kunna ifrågakomma. Enligt utredningens lagförslag (19 § s. 15) skall sålunda polismyndigheten, »då traga uppkommit om tvångsintagning av någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk», genast på lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga sådan person, ° c) om han på grund av oförmåga att taga vård om sig själv bedömes vara i trängande behov av omedelbar vård.» Till fylleri-indikationen (1 § andra stycket nuvarande Al) hänföres enligt stadgad praxis militärfylleri, ehuru någon tveksamhet på denna punkt vid enstaka tillfallen yppat sig, men däremot icke s. k. rattfylleri (brott mot 1 § lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motortordon). Enligt utredningens mening böra båda dessa former av fylleri innefattas under nu ifrågavarande indikation. Beskrivningen av fylleribrottet i 96 § strafflagen för krigsmakten och i allmänna strafflagen 18: 15 över-

68 ensstämma visserligen icke helt till formuleringen men torde dock vid lagtillämpningen tolkas likartat. Särskilt om 15 § i det i Betänkande med för- j slag till strafflagstiftning för krigsmakten (SOU 1946:83, s. 9) ingående kapitlet »Om brott av krigsmän», vilket kapitel enligt förslaget skall fogas till den allmänna strafflagen, upphöjes till lag och det allmänna rekvisitet för militärfylleri enligt detta stadgande sålunda kommer att helt täcka allm ä n n a strafflagens nya fyllerirekvisit ». . . uppträder berusad så att det framgår av hans åtbörder eller orediga tal. . .», anser utredningen likställighet mellan dessa båda slag av fylleriförseelse vid tillämpningen av fylleriindikationen ännu mer befogad. Däremot kan utredningen icke anse den lättare alkoholpåverkan, som bedömes som tjänstefel, om den förekommer i samband med militär tjänsteutövning, böra utgöra kvalifikation för fylleri-indikationens tillämplighet. Rattfylleri både i sin gravare och lindrigare form bör jämställas med vanligt fylleri vid tillämpningen av fylleriindikationen, vilket utredningen anser motiverat på grund av den kvalificerade samhällsfara ett rattfylleri alltid innebär. Utredningen vill också föreslå en mindre justering av denna indikation, vilken justering föranledes av den omständigheten, att flera fylleriförseelser framför allt på landsbygden ofta sammanföras i en dom. E n åt alkoholmissbruk hemfallen person, som visserligen dömts för ett flertal fylleriförseelser under de senaste två åren men beträffande vilken utslag rörande dessa förseelser meddelats genom endast en eller två domar, faller med nuvarande lydelse av andra stycket i 1 § Al icke under lagen, något som också ett utslag av regeringsrätten klart ådagalagt. Detta förhållande är uppenbarligen otillfredsställande ej minst ur rättvisesynpunkt. Antalet brottstillfällen, icke antalet domfällanden, bör rimligen vara avgörande vid prövningen av huruvida fylleri-indikationen är tillämplig eller icke. Utredningen föreslår därför ändring av indikationens lydelse i enlighet med denna princip. Fylleri-indikationen bör sålunda enligt utredningens mening erhålla följande lydelse (se 13 § i lagförslaget): » — ' "~ 2. Om han under de två senast förflutna åren blivit dömd för tre eller flera förseelser innefattande fylleri eller rattfylleri.» Med uttrycket »de två senast förflutna åren» avses självfallet icke de två senaste kalenderåren utan en tidrymd av 24 månader räknat från tidpunkten, då indikationens tillämplighet prövas. Vad slutligen beträffar kringflackande-indikationen har denna varit föremål för mycken diskussion både före och efter sin tillkomst år 1938. Man har sålunda ansett, att det alkoholiserade och förkomna klientelet av lösdrivare, vilket till största delen täckes av denna indikation, över huvud icke borde behandlas inom alkoholistvården och därigenom tillåtas komma i kont a k t med andra missbrukargrupper. De draga nämligen ned denna vårds anseende i allmänhetens ögon och k u n n a på grund av att de i allmänhet äro starkt socialt belastade försämra andan på alkoholistanstalterna och inverka ofördelaktigt på andra kategorier av alkoholmissbrukare.

69 Gentemot dessa invändningar vill utredningen framhålla, att en speciallag som Al icke kan utestänga en så socialt skadlig missbrukargrupp som de personer, vilka tillika med att de missbruka alkoholdrycker föra lösdrivarens tillvaro. En dylik lag måste i stället konstrueras på det sättet, att särskilt samhällsbesvärliga alkoholmissbrukare t. ex. lösdrivare också k u n n a hänföras till lagen. Det måste anses vara ett lika stort samhällsintresse att komma till rätta med diverse löst folk, som missbrukar alkoholdrycker, som med de missbruksfall, där prognosen kan betraktas som mera gynnsam och den sociala skadan icke förefaller så framträdande Att sedan nu åsyftade missbrukargrupp i regel icke bör sammanblandas med vårdfall, som bedömas ha en bättre prognos, är ett differentieringsspörsmål, som pa behandlingsstadiet måste vinna tillbörligt beaktande. Vidare har anmärkning gjorts mot att denna indikation enligt föredragande departementschefens uttalande i proposition nr 207 till 1938 års riksdag, vilket uttalande riksdagen godkänt, är tillämplig ej endast på lösdrivare, utan även på dem, som på grund av sitt yrke föra en ambulerande tillvaro. Särskilt ha alkoholmissbrukande sjömän påståtts löpa större risk att bliva intagna å alkoholistanstalt än andra yrkesmän. Det har av ps V ko ogiska skäl ansetts stötande att jämställa vissa yrkesarbetande alkoholmissbrukare och arbetsovilliga lösdrivaralkoholister och i konsekvens därmed asatta dem samma rubrik samt behandla dem på likartat sätt I lagtillampningen har man av dessa skäl på vissa håll icke velat tolka indikationen i enlighet med departementschefens uttalande Som framgår av en av socialstyrelsen verkställd undersökning rörande alla ar 1943 a de allmänna alkoholistanstalterna på kringflackande-indikationen intagna personer med yrkesbeteckningen sjömän ha dessa personer visat sig utgöra ett tämligen förkommet klientel, som står lösdrivarens sociala status nära, och dessutom på grund av sitt svåra alkoholmissbruk fyllenforseelser voro talrika bland detta klientel - varit i stort behov av behandling. Indikationens förefintlighet har sålunda visat sig i hög srad ändamålsenlig. Det må också anmärkas, att sjömännen utöva ett trafikyrke och att man, särskilt i betraktande av de senare årens många sjöolyckor pa grund av onykterhet, därför torde ha viss rätt att ställa strängare nykterhetskrav på dessa än på yrkesmän, som icke stå i kommunikationsväsendets tjänst. Ä andra sidan torde det oftast förhålla sig så, att vid alkoholmissbruk i kombination med yrkesbetingad, kringflackande livsföring även någon annan av specialindikationerna är tillämplig. Socialstyrelsens ovan åberopade undersökning omfattade 24 fall. I intagningsbeslutet för 7 av dem hade länsstyrelsen uttryckligen angivit annan intagningsgrund än kring lackande-indikationen. I ytterligare 12 (eventuellt 14) fall förelåeo faktiska förutsättningar att åberopa fylleri-indikationen. Sålunda föllo 19 (eventuellt 21) av dessa 24 fall inom Al:s tillämplighetsområde, oavsett kringflackande-indikationen. Möjligheten att tillämpa denna indikation ayen pa den nu åsyftade gruppen av alkoholmissbrukare har dock i praktiken visat sig ha mycket stor betydelse. Utan denna möjlighet skulle något

70 ingripande i de allra flesta fall icke kunnat komma till stånd på grund av svårigheterna att anträffa dessa ambulerande alkoholmissbrukare och att få dem underkastade behandling utan att omedelbart omhändertaga dem. Kringflackande-grunden, vilken möjliggör tillämpning av bestämmelserna om omedelbart omhändertagande i 17 och 20 §§ Al, är i själva verket i dylika fall att betrakta endast som ett tekniskt hjälpmedel, genom vilket lämpliga åtgärder kunna vidtagas beträffande vissa alkoholmissbrukare, vilka utan detta hjälpmedel skulle tillåtas fortsätta att ostört åstadkomma sociala skador. Utredningen finner dock av ovan berörda psykologiska skäl önskvärt, att beteckningen »kringflackande» icke användes beträffande sådana alkoholmissbrukare, som till följd av sitt yrkes karaktär befinna sig på rörlig fot och som böra tagas under behandling av nykterhetsvårdsorganen. I lagförslagets 13 § 3. begränsas ifrågavarande indikation därför till att avse det egentliga lösdrivarklientelet, därvid såsom lösdrivare betecknas den, som »utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande liv». De alkoholmissbrukare, som på grund av sitt yrke flacka omkring, kunna sålunda enligt utredningens förslag bli föremål för åtgärd med tvångskaraktär endast om de kunna hänföras till någon av de andra specialindikationerna. För att möjligheten att ingripa mot denna grupp av alkoholmissbrukare likväl icke skall bliva illusorisk har utredningen i lagförslagets 19 § b) (s. 15) upptagit såsom en grund för omedelbart omhändertagande, att vederbörande med hänsyn till sitt yrke eller levnadssätt kan befaras lämna orten och därefter bliva svår att anträffa. I sådant fall kan också enligt 17 § b) i förslaget ansökningen om tvångsintagning göras av polismyndigheten.

71 KAP. VI. Öppen vård. Gällande bestämmelser. Den normala första reaktionen från samhällets sida mot alkoholmissbrukare består i vidtagande av för deras rättelse lämpade hjälpåtgärder (13 § Al), vilka utmärkas av att de icke alls eller endast i ringa grad inskränka vederbörandes frihet, d. v. s. öppen behandling. Endast om hjälpåtgärd visat sig resultatlös eller utsikt uppenbarligen saknas att utan tvång återföra alkoholmissbrukaren till ett nyktert och ordentlig liv, får tvångsåtgärd tillgripas (undantag utgöra s. k. farliga och kringflackande alkoholmissbrukare; även i dylika fall kan dock beslutad internering utbytas mot hjälpåtgärd jämlikt 29 § fjärde stycket Al). Grundförutsättningen för att beslut om åtgärd även av lindrigaste slag skall kunna meddelas är, att missbrukaren kan hänföras till 1 § Al. Undantag härifrån utgöra alkoholmissbrukare, på vilka 1 § Al icke är tillämplig men som dock »bruka alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan». I dylika fall kan nykterhetsnämnd förordna om indragning av missbrukarens rätt att inköpa rusdrycker (14 § 2 mom. Al). Uppenbarligen måste tvenne omständigheter föreligga för att frågan om lagens tillämplighet och vidtagande av öppna behandlingsåtgärder över huvud skall kunna prövas, nämligen dels att nykterhetsnämnd, som ju är det samhälleliga organet för öppen vård, fått kännedom i någon form om alkoholmissbrukaren, dels att grundlig utredning föreligger rörande alla de förhållanden, vilka äro av beskaffenhet att påverka bedömandet av missbrukarens beteende och förutsättningarna för hans återförande till ett nyktert och ordentligt liv. I syfte att förse nykterhetsnämnderna med upplysningar om alkoholmissbrukare utöver dem, som nämnderna kunna erhålla genom anmälan från enskilda personer (t. ex. anhöriga, vänner, grannar o. s. v.) föreskrives, att läkare samt polis- och åklagarmyndighet äro pliktiga att anmäla till vederbörande nykterhetsnämnd förhållande, som bör föranleda nämndens ingripande (10 § Al). Därjämte stadgas i 60 § Al, att samarbete skall äga rum mellan nykterhetsnämnder och andra sociala organ. För att skapa garantier för att tillfredsställande utredning ligger till grund för beslut om åtgärder föreskrives vidare i 11 § Al, att nykterhetsnämnd skall, om den »genom anmälan eller eljest fått grundad anledning antaga, att någon, som vistas inom kommunen eller där äger hemortsrätt, är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs», skyndsamt föranstalta om undersökning samt söka inhämta noggrann kännedom om hans lev-

72 nadsförhållanden och andra omständigheter, som kunna vara av värde för bedömning av det fall, varom är fråga. För att underlätta undersökningens genomförande (liksom också för vidtagande av åtgärder i övrigt) äger dessutom nykterhetsnämnd att kalla alkoholmissbrukaren eller annan, som t. ex. kan lämna upplysningar om honom, till inställelse. För inställelsen k a n i sista hand polishandräckning ifrågakomma (12 § Al). Bland hjälpåtgärder nämner lagens 13 § bibringande av insikt om vådan av alkoholmissbruk samt erinran om de påföljder, vilka kunna inträda enligt Al, om rättelse ej vinnes, arbetsanskaffning, avstängning från tillgång till alkoholdrycker, inträde i nykterhetsförening, när detta prövas vara till gagn, läkarkonsultation samt frivillig vård å lämplig anstalt. E n hjälpåtgärd av tvångsmedelskaraktär kan slutligen också vidtagas nämligen övervakning. Nykterhetsnämnd torde vara oförhindrad att vidtaga även andra »för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder» än nu nämnda. Den enda lagliga åtgärd nämnden kan vidtaga beträffande fall, som avses i 14 § 2 mom. Al, är dock motboksindragning. Vid öppen vård av alkoholmissbrukare, som återvända till samhället efter behandling å alkoholistanstalt, kan utöver övervakning meddelas särskilda föreskrifter »angående vistelseort, sysselsättning och annat, som finnas erforderliga» för vederbörandes rättelse (43 och 47 §§ Al samt 15 § tillämpningskungörelsen till denna lag). Dylika eftervårdande föreskrifter kunna sålunda på ett detaljerat sätt och med bindande verkan för den från anstalt försökspermitterade eller med särskilda villkor utskrivne reglera hans livsföring. Till skydd för alkoholmissbrukare, som äro föremål för åtgärd av minst så ingripande art som övervakning, föreskrives slutligen, att den som förser sådan person med alkoholdrycker, drabbas av bötesansvar (63 § Al). Anmälningsplikten enligt 10 § Al. Vad först gäller anmälningsskyldigheten kommer denna för polisens och åklagarmyndighetens del redan utan ändring av 10 § Al att högst avsevärt utvidgas genom utredningens lagförslag. Detta förslag innebär ju bl. a., att varje person, som använder alkoholdrycker till uppenbar skada för sig eller annan, skall bliva föremål för ingripande av något slag. Detta medför i sin tur, att polis- och åklagarmyndigheter med nuvarande lydelse av 10 § Al bli skyldiga att anmäla samtliga fall av alkoholmissbruk de under sin tjänsteutövning få taga befattning med. En dylik konsekvens anser utredningen önskvärd. Dessa fall innefatta icke endast personer, som begå brott under alkoholpåverkan, utan även kriminella, vilkas beteende k a n sägas stå i samband med alkoholmissbruk u t a n att aktualbrottet begåtts i onyktert tillstånd. Personer, som omhändertagas å allmän eller enskild plats på grund av berusning, höra också uppenbarligen till dem som skola anmälas till vederbörande nykterhetsnämnd. Olycks- och sjukdomsfall, vid vilka skadan eller sjukdomen uppstått genom eller i samband med alkoholbruk och vilka polisen tagit befattning med, böra också anmälas, då ju alkoholförtäringen lett till »uppenbar skada» för vederbörande själv. Även den, som på grund av alkoholkon-

sumtion vållar olycks- eller sjukdomsfall u t a n att han själv drabbas av olyckan eller sjukdomen, bör, i den mån polismyndigheten vinner kännedom om sådan person, anmälas till nykterhetsnämnden, över huvud bör varje alkoholbetingad händelse, som kan anses skadlig för den onyktre eller hans omgivning, rapporteras till nykterhetsnämnden och detta även i sådana fall, då polismyndigheten icke företager någon åtgärd men likväl vinner upplysning om missbruk (klagomål om alkoholmissbrukares störande levnadssätt, lägenhetsbråk, vanvård av barn, ansatser till brott o. s. v.). Närmare prövning av eller utredning genom polismyndigheten om uppkomna alkoholskador utgör sålunda icke förutsättning för att denna anmälningsplikt skall föreligga. Dessa uppgifter tillkomma nämligen det specialorgan, som mottager anmälningarna. Syftet med denna utvidgade anmälningsskyldighet är givetvis, att de nykterhetsvårdande myndigheterna skola sättas i tillfälle att ingripa på lämpligt sätt så tidigt som möjligt till förhindrande av uppkomsten av djupare rotat alkoholmissbruk. Enklast torde rapporteringsskyldigheten kunna fullgöras genom översändande av kopia av upprättad polisrapport eller genom ett kortfattat meddelande av kända fakta rörande fallet i fråga. Anmälan bör självfallet göras så snart som möjligt efter att händelse av denna art blivit bekant för polismyndigheten. Beträffande fyllerister torde det i många fall vara önskvärt, att polisen tager kontakt med nykterhetsnämnden redan medan dessa ännu äro omhändertagna. I varje fall bör underrättelse om anhållande av sådana personer i enlighet med i de större städerna utbildad praxis ske efter endast några få dagar. Självfallet bör polis- och åklagarmyndighet anses befriad från anmälningsskyldighet, om anmälan rörande det aktuella fallet k a n antagas komma att ingå till nykterhetsnämnden i annan ordning eller nämnden själv skaffat sig kännedom om detta. Nykterhetsnämnderna behöva emellertid härutöver erhålla upplysningar rörande alkoholmissbrukare från andra officiella organ för att i tid och på lämpligt sätt kunna ingripa. Enskilda personer särskilt anhöriga till dessa missbrukare draga sig ju av lättförklarliga skäl ofta för att vända sig till nykterhetsnämnden. Ett stort antal offentliga myndigheter och myndighetspersoner (t. ex. skolmyndigheter, kuratorer, distriktssköterskor, mödrahjälps- och hemhjälpsnämnder, arbetsförmedlingar, präster) få emellertid under sin verksamhet kännedom om många för nykterhetsvårdsorganen okända alkoholmissbrukares sociala skadeverkningar och borde då i det allmännas intresse vidarebefordra till sådant organ vad de erfarit i nämnda avseenden. Utredningen har dock icke ansett sig böra föreslå kategorisk anmälningsplikt för sådana myndigheter och personer utan nöjt sig med att i 8 § i utredningens lagförslag i uppmaningens form vädja till dessa att underrätta nykterhetsnämnderna om vad de under sin verksamhet inhämtat beträffade alkoholmissbrukare. Orsaken till denna utredningens ståndpunkt är, att flera av dessa myndigheter och personer intaga en så ömtålig ställning, att betydande svårigheter för dessa att fullgöra anmälningsplikten i vissa fall skulle kunna uppstå. En uppmaning i lagen

74 till offentliga organ att, t. ex. i anhörigas ställe, anmäla alkoholmissbrukare torde emellertid på önskvärt sätt kunna rikta uppmärksamheten på dessa organs ansvar i nämnda avseende. Utredningen har dessutom den uppfattningen, att den förbättring och vidgning av nykterhetsnämndernas behandlingsmöjligheter, som utredningen med sina olika förslag eftersträvar, kan komma att skapa ökat förtroende för dessa organ och giva till resultat, att meddelanden om alkoholmissbrukare i framtiden inkomma från myndigheter och myndighetspersoner i större utsträckning än vad som nu är fallet. Generell anmälningsplikt anser utredningen dock böra gälla för myndighet, som äger befogenhet att ådöma disciplinstraff (militärbefälhavare, statliga kommunikationsverk, poliskollegier e t c ) , då sådan myndighet ålägger straff för förseelse begången under alkoholpåverkan. Myndighet av detta slag bör sålunda vara skyldig att bringa till nykterhetsnämnds kännedom alla sådana fall, som föranlett disciplinbestraffning. Även systembolag böra åläggas obligatorisk anmälningsplikt beträffande alla de missbruksfall, som komma till deras kännedom. Ett minimum av anmälningsplikt anser utredningen vara, att sådant bolag omedelbart vidarebefordrar till vederbörande nykterhetsnämnd vad detta erfarit som ett resultat av skyldigheten för domstolar m. fl, att meddela uppgifter till ledning för systembolagens verksamhet (jfr SFS 1938:408). Självfallet behöva dylika uppgifter dock icke översändas till vederbörande nykterhetsnämnd annat än i den mån de icke kunna förutsättas vara förut kända av nämnden. Jämlikt 10 § Al åligger det utom polis- och åklagarmyndighet jämväl läkare att göra anmälan hos nykterhetsnämnden om förhållande, som bör föranleda nämndens ingripande och som läkaren i sin verksamhet erhållit kännedom om. Denna obligatoriska anmälningsplikt för läkarna har varit föremål för mycken kritik. Sålunda har man invänt, att anmälningsskyldigheten kommer i konflikt med läkarnas tystnadsplikt. Vidare har det ansetts innebära ett orimligt anspråk på privatpraktiserande läkare, att de genom anmälan till nykterhetsnämnden skola tvingas ställa sig i motsatsförhållande till patienten-alkoholmissbrukaren. Av dessa skäl ha läkarna i mycket obetydlig utsträckning iakttagit anmälningsplikten. I viss omfattning torde också alkoholmissbrukare av rädsla för att bliva anmälda till nykterhetsnämnden ha underlåtit att på eget initiativ eller efter uppmaning av anhöriga eller arbetsgivare vända sig till läkare för sitt alkoholmissbruk. Utredningen anser alla dessa ogynnsamma konsekvenser av den generella anmälningsplikten för läkare kunna elimineras, om denna plikt utbytes mot en mindre långt gående anmälningsskyldighet. Läkare, som under sin verksamhet får kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, bör vara befriad från anmälningsplikten, därest missbrukaren genom läkarens försorg blir föremål för erforderlig behandling till alkoholmissbrukets hävande. Om alkoholmissbrukaren däremot vägrar att låta sig behandlas eller underlåter att följa läkarens ordinationer, bör denne vara pliktig att anmäla honom till nykterhetsnämnden för utredning angående lagens tillämplighet och erforderliga åtgärder. I rena undantagsfall, då åt-

75 gärd av nykterhetsnämnd av särskilda skäl icke bör lirågakomma (missbrukarens hustru, som är ekonomiskt beroende av denne, motsätter sig t. ex. bestämt att läkaren gör anmälan eller hon konsulterar denne för att hon själv är sjuk, varvid makens alkoholmissbruk föres på tal utan att hon därmed önskar framkalla åtgärder mot denne av nykterhetsnämnd eller anmälan till sådan nämnd bedömes bliva till direkt skada), bör läkaren även om missbrukaren vägrar att låta sig behandlas vara befriad från skyldigheten att göra anmälan till nykterhetsnämnden. Liksom beträffande anmälningsskyldiga myndigheter bör förutsättningen för läkarens anmälningsplikt självfallet icke vara — som 10 § Al av vissa läkare och polis- och åklagarmydigheter tolkats hittills — att lagen av den anmälnings skyldige prövas vara tillämplig. En sådan prövning tillkommer ju vederbörande speciella nykterhetsvårdsmyndighet. Anmälningsplikten bör alltså som regel inträda för läkaren så snart han i sin verksamhet får att göra med eller mottager upplysningar om alkoholmissbrukare och han icke lyckas förmå dem att frivilligt underkasta sig behandling, som är ägnad att undanröja missbrukets skadliga följder. Kallelseförfarandet. Såsom av ovanstående redogörelse framgår är nykterhetsnämnd berättigad att kalla alkoholmissbrukare till inställelse hos nämnden, särskilt ombud eller av nämnden anvisad läkare. Samma rätt tillkommer nämnden beträffande enskild person, som förutsattes sitta inne med upplysningar om alkoholmissbrukare. Hörsammas icke kallelse till inställelse, kan vederbörande ådömas böter samt föreläggas vite. I sista hand äger nämnden rätt att påkalla polishandräckning för vederbörandes hämtande. Kallelse brukar tillställas vederbörande genom skriftligt meddelande i vanlig brevförsändelse eller rekommenderad försändelse med mottagningsbevis eller ock delgivas genom polisen. I praktiken har 12 § Al, vari dessa bestämmelser återfinnas, i sin nuvarande form visat sig mindre ändamålsenlig. Behandlingen av alkoholmissbrukare bör ju oftast sättas in utan dröjsmål. Möjligheterna att vid tredska med erforderlig snabbhet inställa en alkoholmissbrukare inför nykterhetsnämnden eller läkare äro emellertid ringa, då ju kallelse, bötfällande och vitesföreläggande måste föregå en begäran om polishandräckning. Hela denna procedur kan taga flera månader i anspråk. Utredningen föreslår därför, att nämnderna tilläggas befogenhet att redan efter förfallolös utevaro första gången erhålla handräckning av polisen för vederbörandes h ä m tande. Därjämte föreslår utredningen, att formerna för delgivning av kallelse regleras i lagen (jfr 67 § i utredningens lagförslag). Straffskydd åt uppgiftslämnare. Ej sällan visa sig personer, som tillfrågas rörande alkoholmissbrukares förhållanden, obenägna att lämna begärda upplysningar. Den vanligaste orsaken härtill är att vederbörande fruktar repressalier från alkoholmissbrukarens sida, om han meddelar, vad han vet om dennes livsföring. Av samma skäl underlåta också många personer att

7G

anmäla sådan missbrukare till vederbörande nykterhetsnämnd, vilket ej sällan resulterar i att nämnderna ej kunna ingripa, förrän t. ex. svårt övervåld blivit begånget. Utredningen anser, att straffskydd åt person, som lämnar upplysningar om alkoholmissbrukare till nykterhetsnämnd, av samma slag som gäller för vittnen i brottmål skulle i viss mån k u n n a bidraga till att släktingar, grannar, arbetskamrater, arbetsgivare o. s. v. av egen drift eller på tillfrågan meddela sina iakttagelser rörande sådana personer. Denna fråga torde emellertid komma att lösas genom straffrättskommitténs förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69), enligt vilket »den som med våld eller annan otillbörlig åtgärd som medför lidande, skada eller eljest olägenhet eller med hot om sådan åtgärd angriper någon för det han vid domstol eller annan myndighet (här kurs.) gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller eljest vid förhör avgivit utsaga eller ock för att hindra honom därutinnan» skall drabbas av ansvar. I princip ansluter sig utredningen till straffrättskommitténs förslag på denna punkt. Då enligt vad utredningen erfarit förslag till lag på grundval av kommitténs ifrågavarande förslag och inbegripande ett stadgande jämväl i här förevarande avseende torde komma att föreläggas 1948 års riksdag, har utredningen icke ansett erforderligt att utarbeta särskilt förslag till lagstiftning om straffskydd åt anmälare och uppgiftslämnare till nykterhetsvårdsorganen. Utredningsskyldigheten. Utredningen har det intrycket, att nämnderna icke alltid fullgöra sin utredningsskyldighet på ett tillfredsställande sätt. Orsakerna härtill ha redan ovan delvis berörts. Åtgärder böra vidtagas för att åstadkomma ett bättre fullgörande av utredningsplikten. Detta blir så mycket angelägnare som antalet fall att utreda genom vidgningen av ingreppsmöjligheterna beträffande alkoholmissbrukare kommer att starkt öka. Å andra sidan kan det för de större nämndernas del av rent praktiska skäl komma att erbjuda stora svårigheter att fullgöra utredningsskyldigheten, då antalet utredningsfall utökas så väsentligt. Utredningen anser dock dessa svårigheter kunna till en del bemästras genom den möjlighet att öka personalen, som utredningens förslag rörande statsbidragsgivningen till nykterhetsnämnderna medför. Vidare förutsätter utredningen, att endast tämligen summariska utredningar i fall av första eller andra gången fylleri verkställas, därest allvarligare omständigheter i samband med förseelsen icke föreligga eller framkomma vid en dylik utredning. I vissa fall torde utredning i fyllerifall icke behöva företagas, enär vederbörandes förhållanden äro kända eller det uppenbarligen är fråga om en tillfällig förseelse. Finner nämnden, att någon egentlig skada icke uppstått, torde denna kunna anse sig befriad från utredningsskyldighet. Utredningen vill betona vikten av att nämndernas utredningar nedskrivas, vilket icke endast skapar ordning och reda utan även underlättar nämndernas arbete, då t. ex. skärpta åtgärder måste vidtagas eller läkare, anstalt, andra socialvårdsorgan, länsnykterhetsnämnden eller uppsiktsmyn-

77 digheten önska upplysningar i ett speciellt fall eller skifte av nämndledamöter eller funktionärer äger rum. En iögonenfallande orsak till nykterhetsnämndernas i vissa fall bristfälliga fullgörande av utredningsplikten är deras otillräckliga utrustning med personal. Detta sammanhänger i sin tur med nämndernas otillfredsställande ekonomiska försörjning. Utredningen framlägger rörande sistnämnda spörsmål särskilda förslag i kap. XII. I detta sammanhang vill dock utredningen framhålla angelägenheten av att särskilt de större nykterhetsnämnderna utrustas med speciell och tillräcklig personal för den öppna vården, i vilken utredningsarbetet vid sidan om vidtagande av egentliga behandlingsåtgärder intager en framträdande plats. Det är av största vikt att denna personal inriktar sig på att utföra kuratorsuppgifter av skilda slag, t. ex. anskaffning av lämpligt arbete genom samarbete med vederbörande arbetsförmedlingsorgan, miljöbyte och sanering av klientelets ekonomi. Viktigt är också att särskild läkare med hel- eller deltidstjänstgöring anställes hos de större nämnderna och att nykterhetsnämnder, som icke anse sig behöva anställa speciell läkare, i varje fall träffa överenskommelse med lämplig läkare att stå till förfogande för både utrednings- och behandlingsåtgärder beträffande hos dessa anmälda personer. Då behov föreligger, bör läkarundersökning ingå i en rutinutredning rörande alkoholmissbrukare (10 § i utredningens lagförslag, s. 12). För att tillförsäkra nämnderna rätt att erhålla utdrag ur kommunens socialregister bör enligt utredningens mening lagen om socialregister ändras (se lagförslag s. 26). Vad gäller den s. k. reciprocitetsprincipen, som utgör en grundförutsättning för socialregistrets funktion, anser utredningen, att nykterhetsnämnderna vid uppgiftslämnande till sådant register icke böra gå längre än till att meddela övervakningsåtgärder, meddelad sluten vård samt lämnade ekonomiska understöd. Under ökat samarbete med polismyndigheterna böra nämnderna i sina utredningar även lämna så långt möjligt fullständiga uppgifter rörande klientelets förhållanden i kriminalitetsavseende. Hjälpåtgärder enligt 13 § Al. Beträffande den öppna vårdens anordnande är det utredningens uppfattning, att lagens föreskrifter härom i stort sett äro ändamålsenligt utformade men att den praktiska tillämpningen av dessa föreskrifter icke alltid sker på tillfredsställande sätt. Särskilt torde de stöd- och vårdmöjligheter, som dessa anvisa, icke utnyttjas rationellt och målmedvetet. Utredningen vill starkt understryka vikten av att hela registret av hjälpåtgärder vid missbrukarklientelets behandling i frihet effektivt utnyttjas såväl innan sluten vård tillgripes som efter det sådan vård avslutats. Visserligen kan den i 13 § Al först nämnda hjälpåtgärden att bibringa insikt om vådan av alkoholmissbruk sägas vara den viktigaste för att få vederbörande alkoholmissbrukare att övergå till en nykter livsföring. Som medel att förmå honom därtill äro emellertid de övriga hjälpåtgärderna ofta helt enkelt oumbärliga. Handhavare av den öppna vården böra alltså låta sig angeläget vara att med begagnande av i lagen nämnda eller

78 eventuellt också andra tjänliga hjälpåtgärder söka i det aktuella fallet göra en så resultatrik, botande insats som möjligt. Detta gäller både dem, som använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, och de mera avancerade alkoholmissbrukarna, vilka i följd av sitt missbruk åstadkommit speciella sociala skadeverkningar av det slag, som namnes i Al. Behöver t. ex. alkoholmissbrukaren läkarbehandling, bör sådan beredas honom. Är han i behov av omskolning för övergång till annat yrke, böra de på senare år från samhällets sida vidtagna åtgärderna för att åstadkomma sådan omskolning utnyttjas. Är på grund av ur nykterhets synpunkt otillfredsställande förhållanden å alkoholmissbrukarens arbetsplats ett ombyte av anställning erforderligt, bör sådant även med ekonomisk uppoffring för det allmänna genomföras t. ex. genom samarbete med länsarbetsnämndernas särskilda tjänstemän för placering av partiellt arbetsföra eller den vanliga lokala arbetsförmedlingen. Föreligger behov av kläder eller utrustning i annat avseende, t. ex. verktyg åt en hantverkare, k a n det ofta nog vara ägnat att bidraga till missbrukarens återanpassning att tillgodose ett sådant behov. Överhuvud är det angeläget, att den öppna vårdverksamheten så långt möjligt effektiviseras och utbygges, så att denna blir i stånd att i alltmer ökad omfattning ersätta anstaltsvården särskilt i sådana fall, då behovet av samhällsskydd icke är så framträdande, att ett omhändertagande för vård ter sig som den enda möjliga åtgärden. Inom nykterhetsvården synes man hittills något ensidigt ha inriktat sig på att bekämpa alkoholmissbruket utan att ägna lika stort intresse åt att söka eliminera dess miljöförutsättningar eller socialt negativa följdtillstånd, något som självfallet sammanhänger med att nämnderna så gott som helt sakna ekonomiska resurser för en mera differentierad, förebyggande och eftervårdande verksamhet med sociala välfärdsåtgärder av olika slag som viktiga inslag. Nämnderna böra enligt utredningens mening ha medel till sitt förfogande för att t. ex. inköpa verktyg åt en yrkesarbetare, om han icke kan anskaffa sädana själv, fylla i smärre belopp, om det skulle fattas till hyran, avbetalningen på symaskinen eller försäkringspremien o. s. v. Dylika tillfälliga hjälpbehov böra nämnderna i större utsträckning än hittills själva kunna möta, vilket är viktigt ej minst u r synpunkten av att nämnderna ju tvingas vidtaga åtgärder, som framkalla övervägande negativa reaktioner hos klientelet. Dess negativism kan mildras högst avsevärt, om det får praktiskt erfara, att nämnderna i ett prekärt läge både vilja och kunna giva omedelbart och påtagligt positivt stöd. Det är ju också uppenbart, att en genom alkoholmissbruk eller av andra orsaker materiellt och kulturellt utarmad, olustbetonad miljö icke kan utgöra en gynnsam förutsättning för en nykter livsföring utan i allmänhet endast förstärker missbrukstendenserna. Det måste därför anses såsom en utomordentligt viktig uppgift för nykterhetsnämnderna, att de genom alkoholmissbruk uppkomna skadorna i skilda hänseenden undanröjas genom effektiva sociala åtgärder. Å andra sidan böra dylika åtgärder vidtagas först efter noggrann prövning av alla föreliggande omständigheter och endast om den ifrågasatta hjälpen såvitt kan bedömas icke kommer att missbrukas.

79 Liknande synpunkter som de nu anförda göra sig gällande också medan behandling av anstaltsklientel pågår. En viktig anledning till anstalternas relativt dåliga vårdresultat torde vara att söka i den oro för egna och anhörigas framtida försörjningsmöjligheter, som i många fall behärskar vårdtagaren. Oron upphör icke ens när han återvänt till samhället, då hans förhållanden oftast äro analoga med dem, som voro förhanden vid hans intagning på anstalten, om de icke rent av försämrats under interneringstiden. Särskild socialhjälp, för vilken staten helt bör svara, synes enligt utredningens mening böra lämnas anhöriga till alkoholmissbrukare, medan dessa äro föremål för sluten vård å anstalt eller sjukhus. Detta spörsmål är socialvårdskommittén i enlighet med givna direktiv i färd med att söka lösa. I förbigående vill utredningen i detta sammanhang erinra om det förhållandet, att inånga alkoholmissbrukare icke torde erhålla den anstaltsvård, som de äro i behov av eller som erfordras för att skydda anhöriga för deras framfart, därför att de kommunala myndigheterna ansett sig icke kunna taga de ekonomiska konsekvenser, som en internering medför i första hand på grund av därigenom uppkommande fattigvårdsbehov för alkoholmissbrukarens familj. Även detta missförhållande skulle kunna undanröjas genom en särskild socialhjälpsform för dylika fall. Säkerligen skulle sådana öppna vårdåtgärder, som innefatta visst tvång (övervakning enligt 13 och 61 §§ Al samt permissions- och utskrivningsföreskrifter jämlikt 43 och 47 §§ Al) i det konkreta fallet kunna genomföras rationellare och mera framgångsrikt, om dessa alltid stöddes av åtgärder av mera positiv karaktär för att täcka tillfälligt behov av hjälp t. ex. till försörjningen eller av de hjälpåtgärder utöver övervakning, som 13 § Al anvisar. Förmedling av socialhjälp eller miljöbyte, då behov av dylika åtgärder föreligger, kan t. ex. effektivt bidraga till att grundlägga eller befordra det förtroende mellan övervakaren och den övervakade, som är en huvudförutsättning för övervakningens riktiga och framgångsrika bedrivande. Övervakningen. Den inom olika former av samhällets individualkorrigerande verksamhet sedan slutet av 1910-talet använda hjälp- och stödåtgärden övervakning innebär i korthet, att därtill behörig myndighet utser en viss person — ofta en privatperson, som frivilligt ställer sig till förfogande — att utöva en viss tillsyn över samt därutöver i olika hänseenden stödja en på ett eller annat sätt socialt missanpassad för att söka återföra honom till en mot samhället positiv livsföring. I åtgärden ingår också kontinuerlig registrering av vederbörandes beteende. Övervakarens viktigaste uppgift är emellertid den både i personligt och materiellt avseende stödjande (enligt 61 § Al skall övervakaren »söka befordra vad som kan lända till hans — den övervakades — hjälp»). Den instruktion för övervakare, som återfinnes i 13 § tillämpningskungörelsen till Al, synes enligt utredningens mening icke vara i behov av revision. Utredningen anser emellertid, att övervakningen ej sällan arrange-

ras på ett slentrianmässigt sätt och utan den psykologiska elementärkunskap, som erfordras för en sådan vårduppgifts rätta fullgörande. Därtill kommer att övervakningsuppdragen ofta hopas på några få personer, vilka därför icke medhinna att utföra dessa på föreskrivet och ändamålsenligt sätt. Utredningen är dock samtidigt angelägen att betona, att många sådana uppdrag fullgöras med offervilligt och föredömligt nit och u t m ä r k t skicklighet. Alkoholistvårdsutredningen har vid prövning av övervakningsverksamhetens aktuella behov funnit, att vissa delvis redan prövade åtgärder böra vidtagas mera systematiskt för att stärka och vidmakthålla intresset hos allmänheten för insatser i denna verksamhet och för att öka övervakarnas allmänna kvalifikationer för fullgörande av deras åligganden. Utredningen syftar på de båda närmast liggande åtgärderna härvidlag nämligen dels att närmare reglera arvoden för sådana uppdrag, dels att söka bereda möjlighet åt flera frivilliga medarbetare med dylika uppdrag och personer lämpliga för och villiga att åtaga sig sådana att erhålla viss enklare utbildning. Vad först gäller övervakararvodena anser utredningen, att reglerna om statsbidrag till frivilliga övervakare (högst 50 kr. per uppdrag, varvid maximibeloppet kan utgå endast under förutsättning, att uppdraget fullgjorts på tillfredsställande sätt under som regel ett års tid; för längre tids övervakning kan dock statsbidrag på upp till 100 kr. undantagsvis utgå) böra anpassas efter de grunder, enligt vilka ersättning för övervakningsuppdrag inom den öppna kriminalvården eller för övervakning av vissa från statens sinnessjukhus försöksutskrivna utgår (8 kr. för första månaden och 2 kr. för varje därefter följande m å n a d ) . Utredningen föreslår sålunda, att arvode av statsmedel åt frivilliga övervakare skall konstrueras på samma sätt som övervakararvode inom kriminalvården och sinnessjukvården och följaktligen utgå med högre belopp för den första tiden, då uppdraget kräver större arbetsinsats. Lämpligen bör det statliga arvodet bestämmas till 8 kr. för första och 4 kr. för vardera av de därpå följande månaderna. Nykterhetsnämnderna böra erhålla dessa arvoden samtidigt med statsbidrag till övrig verksamhet och sålunda kunna rekvirera dem samtidigt med ansök a n om statsbidrag för annan verksamhet. En förutsättning för rekvisitionens godkännande bör vara, att det belopp staten skall utgiva till övervakningsverksamhet utgått till arvoden åt frivilliga övervakare enligt ovan angivna grunder. Statens stöd till dylik verksamhet skall sålunda icke betraktas som ett statsbidrag, som nykterhetsnämnderna böra komplettera, u t a n bestå av statliga arvoden, vilka förutsättas skola stanna vid ovan angivna belopp per månad. Som ytterligare villkor för täckande av nämndernas övervakararvoden med statsmedel bör gälla, att dessa nämnder göra anmälan till vederbörande länsnykterhetsnämnd, då övervakningsuppdrag börj a r respektive slutar. Till fast anställd personal hos nykterhetsnämnd bör särskilt övervakararvode av statsmedel ej utgå. Med avseende å den önskvärda utbildningen av övervakare vill utredningen föreslå, att en särskild kursverksamhet organiseras, vilken bör taga sikte

81 på att skapa en någorlunda fast stab av frivilliga och lämpliga övervakare ur skilda social- och intressegrupper i olika delar av landet. En dylik stab skulle säkerligen i sig innebära en bättre förankring av hela nykterhetsvårdslagstiftningen i folkets medvetande. Dess existens skulle också k u n n a bidraga till att skapa ökad förståelse bland allmänheten för denna lagstiftnings tillämpning i skilda hänseenden och måhända alldeles speciellt för den öppna vårdens sociala betydelse, syfte och arbetsvillkor. Kursverksamheten bor uppläggas på sådant sätt, att den kan giva kursdeltagarna grundläggande orientering och kunskap rörande övervakningens psykologiskt-pedagogiska, socialvårdande och formella sidor. Specialkompetenta läkare och socialarbetare samt socialpsykologer böra anlitas som föreläsare. Kurserna kunna anordnas i länsnykterhetsnämndernas regi men böra kanske ännu hellre arrangeras av distriktsorganisationerna inom nykterhetsnämndernas riksförbund eller av folkorganisationernas distriktsledningar i samverkan med lansnämnderna eller dessa nämndorganisationer, detta för att lättare kunna stimulera lämpliga medlemmar av folkorganisationerna att åtaga sig overvakningsuppdrag. Kurserna böra förläggas till olika delar av respektive lan och anordnas i mån av behov. En mera kvalificerad k u r s bor vara öppen för deltagare från hela länet och om möjligt sträcka sig over 3 a 4 dagar, medan övriga kurser lämpligen anordnas över ett veckoslut och givas mera lokal prägel. Föreläsningsarvodena böra utgå av statsmedel genom centralförbundet för nykterhetsundervisning och även andra kursomkostnader täckas med statsmedel, varjämte kursdeltagarna böra kunna erhålla reseersättning och traktamenten enligt de grunder, som tillämpas vid disponermgen av nu utgående anslag till nykterhetsnämndernas kurser och konterenser (del av anslaget under femte — senare elfte — huvudtiteln henamnt Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m ) Reseoch traktamentsersättning bör i motsats till vad som nu gäller kunna utgå även till kursdeltagare, som ej är ledamot av eller befattningshavare hos nykterhetsnämnd. Som villkor för sådan ersättning till övervakare eller overvakaraspirant bör gälla, att nykterhetsnämnd eller länsnykterhetsnämnd rekommenderat vederbörande till deltagande i övervakarkurs. För att möjliggöra en kursverksamhet av denna karaktär torde nyssnämnda delanslag omedelbart böra ökas med 20 000 kr. och bör enligt utredningens mening under de närmaste åren ytterligare förstärkas. Centralförbundet för nykterhetsundervisning beräknas behöva en förstärkning av sitt föreläsningsanslag av 5 000 kr. för ifrågavarande föreläsningskostnader. Genom en sådan kursverksamhet kunde man effektivt inrikta dem som utsetts till övervakare eller äro intresserade för att åtaga sig övervakningsuppdrag pa att icke endast tjänstgöra som samhällets kontrollanter och r e g i s t r a t o r vid sådana uppdrags fullgörande utan också att taga verkligt ansvar i socialt hänseende för vårdfallen genom att fungera som förmedlare av den samhällshjälp, på vilken exempel lämnats i det föregående Om mojhgt böra övervakare också vara i stånd att lämna råd och hjälp i rent personliga angelägenheter. I många fall är alkoholmissbruk uppen6—478418.

82 barligen åtminstone delvis baserat på någon mindre psykisk abnormitet eller någon inre personlig konflikt eller på motsättningar i familjen eller släkten. Det är självfallet önskvärt, att övervakaren har sådan läggning och besitter sådan elementär psykologisk kunskap, att han k a n fungera som rådgivare i dylika situationer eller då det t. ex. gäller att åstadkomma en avspänning hos en uppretad klient med psykopatiska drag i sin personlighet, övervakaren bör åtminstone ha ett visst sinne för psykologiska faktorers betydelse, så att han genom sina åtgöranden icke förvärrar ett uppkommet konfliktläge. T. o. m. i sådana fall av alkoholmissbruk, i vilka konstitutionella faktorer spela en framträdande roll, ha rent psykologiska åtgärder av olika slag stundom visat sig ha en gynnsam effekt. Om psykologiska sammanhang och möjligheter till förändring av mentalitet och inställning hos alkoholmissbrukaren äro kända av övervakarna, måste detta vara en tillgång för dem i deras arbete. Mycket hänger här på övervakarens personliga läggning. Uppenbarligen böra lämpliga personliga egenskaper alltid i första hand tagas i betraktande vid valet av dessa funktionärer. Jämlikt 8 § Al kan nykterhetsnämnd kalla därtill skickade personer att biträda nämnden i dess verksamhet, övervakare höra givetvis till den i detta stadgande åsyftade funktionärsgruppen. Med ordet »skickade» anser utredningen utöver allmän lämplighet böra avses, att vederbörande är känd för ett nyktert levnadssätt och intresse för nykterhetsvårdande arbete. Detta allmänna anspråk bör f. ö. ställas på alla, som arbeta inom nykterhetsvården. Vid fullgörande av sitt uppdrag bör övervakaren i den omfattning, som kan befinnas lämplig, söka etablera samarbete med ideella eller religiösa folkorganisationer eller enskilda medlemmar av dessa för att om möjligt intressera dessa att på ett diskret sätt taga sig an hans skyddsling framförallt då det gäller att infoga honom i en sund fritidsmiljö och erbjuda honom lämpligt umgänge. Utredningen vill särskilt betona, att åtgärder i sådant avseende dock måste vidtagas med största takt och finkänsla, övervakaren bör även söka skapa kontakt mellan sin klient och f. d. alkoholmissbrukare t. ex. medlemmar i föreningen Länkarna, om detta synes ändamålsenligt i det särskilda fallet. Antalet fall per övervakare, som åtager sig sådana uppdrag vid sidan om sitt vanliga yrke, bör enligt utredningens mening icke uppgå till mer än 3 å 4. För en person, som fullgör övervakningsuppdrag som yrke, torde 30 å 40 övervakningsfall vara fullt tillräckligt särskilt om han, som oftast torde vara fallet, dessutom har att verkställa utredningar rörande nyanmälda alkoholmissbrukare o. d. Utredningen anser sig särskilt böra påpeka, att sådana uppdrag icke böra pågå för länge. Så snart övervakarens medverkan icke längre kan anses erforderlig, bör han befrias från sitt uppdrag. Den norm för övervakningstidens längd, som angives i 13 § Al, bör vara vägledande även vid förordnande av övervakare för eftervårdsfall. I de flesta sådana fall bestämmas enligt nu tillämpad praxis alldeles i onödan

83 i 43 och 47 §§ Al angivna maximitider. Övervakningens varaktighet bör sålunda även i dessa fall bestämmas individuellt. Beträffande person, som medgivits anstånd med verkställande av meddelat beslut om tvångsintagande å allmän alkoholistanstalt, kan förordnande om övervakning meddelas antingen av länsstyrelse (farliga, kringflackande samt s. k. åklagaranmälda) eller av vederbörande nykterhetsnämnd (övriga fall). Utredningen är av den meningen, att särskild övervakare i alla dylika fall bör utses, vilket lämpligen kan ske genom att nykterhetsn ä m n d visserligen förordnas att verkställa övervakningen, men nämnden sedan alltid utser viss person för övervakningens fullgörande. Det synes emellertid ändamålsenligt, att den myndighet, som i det enskilda fallet har att avgöra eventuellt uppkommen fråga om medgivet anstånds förverkande (länsstyrelse eller nykterhetsnämnd), tillägges befogenhet att föreskriva andra speciella villkor för verkställighetsanstånd av i princip samma karaktär som de föreskrifter, som kunna meddelas beträffande från anstalt försökspermitterad eller efter tvångsinternering utskriven alkoholmissbrukare (jfr särskilda villkor, som kunna föreskrivas vid s. k. kvalificerad villkorlig d o m ) . Framförallt gäller detta, då placering i familjevård eller inackorderingshem ifrågakommer. I sådana fall torde ofta lydnadsbestämmelser t. ex. helnykterhetskrav icke kunna undvaras. Utredningen anser vidare önskvärt, att länsstyrelsen erhåller befogenhet att, om särskilda skäl därtill föranleda, själv avgöra frågan om verkställighetsanstånd även i sådana fall, beträffande vilka beslut härom enligt den generella bestämmelsen tillkommer vederbörande nykterhetsnämnd att meddela. Meddelar länsstyrelse beslut av nu åsyftad innebörd, bör rätten att meddela förordnande om övervakning samt lydnadsföreskrifter för det aktuella fallet och att förklara medgivet anstånd förverkat också tillkomma denna myndighet. Länsstyrelsen bör dock i sådant fall kunna uppdraga åt nykterhetsnämnden att meddela lydnadsföreskrifter (jfr 32—35 §§ utredningens lagförslag, s. 18). Skydd åt vissa alkoholmissbrukare enligt 63 § Al. I motion 11:249 vid 1947 års riksdag hemställde hr Hallen m. fl., att riksdagen ville besluta göra framställning till Kungl. Maj :t att till 1944 års nykterhetskommitté överlämna till omprövning vad motionärerna anfört till motivering för en skärpning av straffmaximum i 63 § Al. Motionärerna framhöllo, att ungdomsfyllerister och s. k. vanedrinkare skulle kunna bättre skyddas mot frestelser till alkoholförtäring, om straffsatsen i förenämnda lagrum h ö j des. 1 skrivelse den 8 mars 1947 hemställde riksdagen under åberopande av andra lagutskottets utlåtande nr 5, vilket godkänts av riksdagen, att Kungl. Maj:t ville överlämna motionen till 1946 års alkoholistvårdsutredning, för att densamma måtte tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag. Med skrivelse den 14 mars 1947 överlämnade Kungk Maj :t motionen och utskottsutlåtandet till utredningen i enlighet med riksdagens hemställan. I utlåtandet lämnades först en redogörelse till belysning av möjligheterna

84 att med straff jämlikt nuvarande 63 § Al beivra förseelser av förevarande art. Utskottet anförde därefter: »I 63 § alkoholistlagen kriminaliseras förfarandet att åt person, som veterligen är ställd under övervakning enligt nämnda lag eller är intagen å allmän alkoholistanstalt, lämna alkoholhaltiga drycker eller att eljest hjälpa sådan person att åtkomma dylika drycker. Stadgandet har till syfte att söka förhindra, att samhällets åtgärder till stöd och hjälp åt alkoholmissbrukare medvetet motverkas eller helt omintetgöras av andra personer, vilka trots kännedom om ifrågavarande åtgärder tillhandagå dessa med alkoholhaltiga drycker. Enligt utskottets mening kan emellertid ifrågasättas, om den nuvarande synnerligen lindriga straffsatsen, böter 5—200 kronor, står i rimligt förhållande till den skada, som sistnämnda personer förorsaka genom att bereda alkoholmissbrukare, som stå under behandling eller eljest under tillsyn, tillfälle till alkoholfortanng. I de fall, då överlämnandet eller tillhandahållandet av dryckerna sker mot vederlag och då sålunda vinstbegäret kan förmodas vara den drivande faktorn, skola visserligen jämväl de betydligt strängare straffsatserna i rusdrycksförordningen m fl. författningar tillämpas, men vid ett icke obetydligt antal tillfallen, såsom vid bjudande eller vid legal utskänkning, kan endast straff enligt 63 § alkoholistlagen ifrågakomma. I detta sammanhang bör observeras, att räckvidden av straffstadgandet i nämnda paragraf, vari uppställes krav på vetskap om ingripandet mot alkoholmissbrukaren hos den, som skall straffas, dock begränsas genom den diskretion, varmed nykterhetsnämndernas åtgöranden skola omgärdas. Härtill kommer emellertid att det enligt utskottets förmenande bör tagas under övervägande, om icke samhället skulle — genom att för det i nämnda lagrum beskrivna brottet utsätta strängare straff — på ett mera markant satt giva uttryck åt sin uppfattning om detta brotts förkastliga karaktär. För att en straffskärpning skall komma att få större betydelse torde vara erforderligt, att bland allmänheten sprides ökad kännedom om dessa bestämmelser.» Som av andra lagutskottets utlåtande framgår är den avgörande svårigrigheten vid tillämpningen av detta lagrum bevisningen. En nykterhetsnämnd är ju enligt 15 § Al egentligen direkt skyldig att undanhålla allmänheten, däri inbegripna supkamrater till nämndens klienter, uppgifter om vidtagna åtgärder, vilket uppenbarligen starkt inskränker möjligheterna att med stöd av 63 § samma lag hålla dem på avstånd, vilka tillhandagå klientelet med alkoholdrycker. Utredningen finner dock stadgandet vara av viss allmänpreventiv betydelse och ansluter sig till motionärernas och utskottets uppfattning att denna bör stärkas genom höjda straffsatser. Utredningen har stannat för en skärpning av straffsatserna på sådant sätt, att överträdelse av ifrågavarande art bör straffas med dagsböter eller vid försvårande omständigheter med fängelse i högst sex månader (jfr 71 § utredningens lagförslag). Allmän upplysning om denna lagbestämmelses innebörd och om vikten av att handhava alkoholdrycker på sådant sätt, att dessa drycker såvitt möjligt icke åtkommas av personer, särskilt ungdom och kända alkoholmissbrukare, beträffande vilka risken att de skola använda dem till skada för sig själva eller andra är uppenbar, är dock säkerligen en framkomligare väg än straffhot. Kunde dessa frågor behandlas t. ex. i en kortfilm på de allmänna biograferna, i radio, pressen etc. eller i en populärt hållen upplysningsskrift i alkoholfrågan i stil med den broschyr, som genom försvars-

85 ledningen utgivits för gratisutdelning till militärpersonal, skulle därmed säkerligen ökad förståelse bland folkets breda lager för angelägenheten av större ansvar i nu nämnt avseende kunna vinnas. I varje fall synas särskilda, modernt upplagda åtgärder för att upplysa allmänheten om vad den kan göra för att icke bli skuld till alkoholmissbrukares återfall böra övervägas. Utredningen utgår från att den enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 j u n i 1946 tillsatta kommittén för social upplysning kommer att pröva även behovet av dylika åtgärder och anvisa praktiska utvägar för detta upplysningsbehovs tillgodoseende. De upplysningsfilmer i alkoholfrågan, vilkas inspelning förberedes av centralförbundet för nykterhetsundervisning, torde även komma att behandla nu berörda problem.

86 KAP. VII. H a l v ö p p e n vård. Gällande bestämmelser. De hittills prövade halvöppna behandlingsformerna, vilka utgöras av alkoholmissbrukares placering antingen i särskilda inackorderingshem eller i familjevård, hava vunnit officiellt erkännande genom den år 1944 öppnade möjligheten att erhålla statsbidrag till dessa båda slag av halvöppen vård. Bidragsgivningen regleras genom SFS 1944: 566 och 567 (sistnämnda författning ändrad genom SFS 1946:414). Enligt bestämmelserna i förstnämnda författning kan landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan erhålla statsbidrag till anordnande av »särskilt inackorderingshem för omhändertagande av alkoholister under fritiden». Anordningsbidraget kan utgå med högst 1 500 kr. för inackorderingsplats, när fråga är om nybyggnad, och i annat fall med högst 1 125 kr. för sådan plats. Statsbidrag m å icke överstiga vad som från annat håll tillskjutes, om icke särskilda skäl därtill föranleda. Sökande av dylikt statsbidrag skall avgiva förbindelse att återbära bidraget, om inackorderingshemmet skulle komma att användas för annat ändamål eller avyttras. Till inackorderingshems driftkostnader samt till familjevård kan också statsbidrag utgå enligt den senare av ovan åberopade båda författningar. Förutsättning för erhållande av driftbidrag till inackorderingshem är, att de inackorderade äro obemedlade eller mindre bemedlade samt antingen åtnjuta anstånd med tvångsintagande å allmän alkoholistanstalt eller äro försökspermitterade från sådan eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt eller avgivit förbindelse om frivilligt ingående å allmän alkoholistanstalt. Dessutom kräves, att inackorderingsavgiften till hemmet utgår med skäligt belopp dock icke överstigande 3 : 50 kr. för dag och inackorderad person samt att nykterhetsnämnd bidrager till driften med minst 50 öre per dag och inackorderad person, då fråga är om fall, för vilket dylik nämnd skulle vara vårdkostnadsansvarig vid intagning å allmän alkoholistanstalt. Som villkor för att driftbidrag skall k u n n a utgå gäller slutligen, att avgift för särskild förmån icke får uttagas till högre belopp än 1 kr. för dag och inackorderad person. Till familjevård kan statsbidrag utgå, om den omhändertagne tillhör någon av de kategorier, för vilka sådant bidrag k a n utgå, om placering sker å statsunderstött inackorderingshem. I fråga om storleken av det statliga driftbidraget till inackorderingshem respektive familjevårdsbidraget gäller, att detta k a n utgå för inackorderad eller i familjevård omhändertagen med högst 2 kr. för dag och person, om

87 statsverket vid personens intagande å allmän alkoholistanstalt skulle vara vårdkostnadsansvarig (jfr 52 § Al), och med högst 1:50 kr. för dag och person i övriga fall. Ansökning om statsbidrag till anordnande och drift av inackorderingshem prövas av Kungl. Maj :t, sedan socialstyrelsen avgivit yttrande. Ärenden om statsbidrag till familjevård avgöras däremot av socialstyrelsen eller sådan länsnykterhetsnämnd, som enligt beslut av socialstyrelsen under styrelsens inseende omhänderhar familjevården i länet. Ansökan skall ingivas till socialstyrelsen eller länsnykterhetsnämnden av kommunal nykterhetsnämnd. Förhållandet mellan öppen och halvöppen vård. Öppna behandlingsåtgärder lida av den svagheten, att behandlingen icke kan fortgå helt kontinuerligt. Längre eller kortare perioder måste nämligen den som är föremål för sådana åtgärder lämnas åt sig själv. Dessa åtgärder äro därför vanligen icke tillräckliga i sådana fall, då alkoholmissbrukarens beteende innebär akut fara för andras personliga säkerhet eller hans eget liv eller hans livsföring är så ostadig, att han kan anses föra ett kringflackande levnadssätt. Dylika åtgärder kunna ju beträffande s. k. farliga missbrukare icke erbjuda tillräckligt samhällsskydd. En viktig förutsättning för öppen behandling är givetvis också, att missbrukaren befinner sig inom räckhåll för det lokala nykterhetsvårdsorganets verksamhet. Ibland är så icke förhållandet beträffande farliga alkoholmissbrukare och i fråga om kringflackande är detta sällsynt. Dessbättre är det likväl mera sällan antydda praktiska hinder göra det omöjligt att vidtaga öppna åtgärder beträffande nykterhetsnämndernas olika klientgrupper. Om dylika hinder föreligga eller en social katastrof, som sammanhänger med alkoholmissbruk, hotar eller redan inträffat eller alkoholmissbrukaren saknar fast bostad eller öppna åtgärder väl kunnat anordnas men icke lett till positivt resultat, kan m a n emellertid göra försök med ett partiellt omhändertagande för en behandling, som till sitt materiella innehåll är ett mellanting mellan sluten och öppen vård. Fördelen ej minst ur samhällsekonomisk synpunkt med en sådan »internering till hälften» eller halvöppen vård är uppenbar. Särskilt stor är denna fördel, om skyddsskäl icke kräva, att vederbörande klient för längre eller kortare tid radikalt avskäres från direkt förbindelse med sin omgivning utan han kan tillåtas uppehålla denna i den omfattning och under den kontroll över hans beteende under fritiden, som en inackordering i ett särskilt för ändamålet inrättat hem i hemkommunen medgiver. Han k a n då t. ex. ha kvar sin anställning och vid behov själv på ort och ställe söka reda ut tilltrasslade ekonomiska förhållanden under medverkan av inackorderingshemmets föreståndare eller, om han har familj, vara omedelbart till hands, då familjeangelägenheter påfordra hans personliga närvaro. Behovet av tillfällig avspänning mellan ett par makar vid motsättningar i äktenskapet, vilka ju spela stor roll i samband med alkoholmissbruk, k a n också mötas genom en placering av den alkoholmissbrukande maken i ett inackorderingshem. De familjeekonomiska förlusterna vid skilsmässa, som

88 ofta aktualiseras, då den ena kontrahenten missbrukar alkoholdrycker, kunna därmed också i många fall undvikas eller uppskjutas. Framförallt är halvöppen behandling utmärkt väl ägnad för sådana fall, då ett tillfälligt miljöbyte framstår såsom önskvärt. I vissa fall kan ett sådan byte åstadkommas på detta sätt med klientens frivilliga medverkan, i andra erfordras ett visst tvång i form av villkor antingen för anstånd med verkställande av förordnande om sluten vård eller för försökspermission respektive utskrivning från sådan vård. Både för förvårdande och eftervårdande behandling ha gjorda försök med halvöppna vårdformer visat sig framgångsrika. Framförallt vid efterbehandling av anstaltsklientel har den halvöppna vården på ett utmärkt sätt visat sig kunna fylla en uppgift som genomgångspassage för detta klientels »slussning» ut i samhället. Det ligger i sakens natur, att inackorderingshemmets användningsområde är begränsat till tätorter och speciellt större städer, där ju f. ö. de flesta fallen av alkoholmissbruk inträffa (jfr överrepresentationen av intagningsfall från större städer enligt bilaga 3). Däremot är familjevården huvudsakligen en landsbygdsföreteelse, även om dess klientel liksom inackorderingshemmets vanligen utgöres av städernas alkoholmissbrukare. Med vård i familj på landet — det är oftast fråga om lantbrukarhem — kan man åstadkomma ett visserligen tillfälligt men totalt ombyte av både fritidsmiljö och sysselsättning för just dessa missbrukare. En betydelsefull skillnad mellan de båda halvöppna behandlingsformerna är att i familjevården skyddssynpunkten kan tillgodoses i nästan lika hög grad som vid anstaltsvård, varemot den i ett inackorderingshem omhändertagne kvarstannar i hemorten och oftast också på sin förutvarande arbetsplats. En annan viktig skillnad är att en individualiserad behandling k a n drivas längre inom familjevården än å inackorderingshemmet, där ju både flera alkoholmissbrukare äro samlade på en gång och dessa endast äro närvarande å hemmet på kvällarna. Den halvöppna vården befinner sig ännu på ett mycket outvecklat stadium, vilket väsentligen beror på frånvaron intill år 1944 av särskilda statsbidrag till densamma. Vad beträffar familjevården är denna enligt sakens natur i hög grad beroende av enskildas personliga intresse. Denna vårdform har också visat sig i hög grad tidskrävande att organisera, då det ju gäller att först finna för familjevårdsarbete lämpliga personer eller familjer och sedan söka hos dem väcka intresse för sådan vård. Inom vissa delar av landet har förståelsen för denna vårdform varit framträdande, under det att på andra håll intresse härför varit svårt att frammana. Inackorderingshemsfrågans aktuella läge. För att bilda sig en uppfattning om behovet av inackorderingshem och de aktuella förutsättningarna för dylika hems anordnande och drift utsände utredningen den 9 juli 1947 en cirkulärskrivelse till nykterhetsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Jönköping, Eskilstuna, Borås, Västerås, Uppsala, Linköping, Gävle och Umeå med begäran om dessa nämnders syn-

89 punkter på och erfarenheter av sådana hems verksamhet. Vid denna tidpunkt funnos endast två sådana hem i hela landet (Stockholm och Göteborg), vilka f. ö. drivas i vederbörande kommunala nämnds regi. I Malmö pågå förberedelser för anordnade av ett sådant hem. Av de inkomna svaren har i övrigt framgått, att behov av inackorderingshem föreligger även i flera andra städer, ehuru svårigheterna att anordna sådana äro stora beroende på att n u utgående statsbidrag äro för låga samt på brist på lämpliga lokaler, vilken sammanhänger med krisen på byggnadsmarknaden. Nämnderna vitsorda i allmänhet inackorderingshemmens stora värde som en mellanform av vård för därtill lämpade fall mellan en behandling utan egentlig frihetsinskränkning och ett fullständigt omhändertagande i sluten vård. Nämnderna framhålla också vikten av att antalet platser på hemmen hålles lågt. De nu i drift varande hemmens platsantal är 15, vilket enligt utredningens mening icke bör överskridas. Utredningen anser, att statsbidragen till inackorderingshemmen böra höjas med hänsyn till dels det försämrade penningvärdet, dels önskvärdheten av att flera inackorderingshem komma till stånd. Enligt utredningens mening bör anordningskostnaden för dylika hem täckas med statsmedel till halva beloppet dock högst med 3 000 kr. per inackorderingsplats, då fråga är om nybyggnad, och med 2 250 kr. per dylik plats i annat fall. I analogi med vad som gäller för erkända alkoholistanstalter bör enligt utredningens mening driftbidrag till inackorderingshem uppdelas på ett fast bidrag (garantibidrag) till täckande av fasta kostnader för hemmets drift och ett rörligt bidrag (beläggningsbidrag) avsett att täcka utgifter för driften, som variera med växlingarna i hemmets beläggning. Garantibidraget bör utgå med högst 1 kr. för dag och inackorderingsplats och beläggningsbidraget med högst 2 kr. för dag och inackorderad person. Hemmen skulle alltså kunna erhålla ett driftbidrag av högst 3 kr. per inackorderad mot nuvarande högst 2 kr. Med avseende å de särskilda villkoren för statsbidrag föreslår utredningen, att villkoret att nykterhetsnämnd för vissa fall skall bidraga till driften med minst 50 öre per dag och inackorderad person slopas samt att statsbidrag skall utgå för varje alkoholmissbrukare, beträffande vilken nykterhetsnämnd eller ledning för vårdanstalt i för alkoholmissbrukare anser behov av omhändertagande på inackorderingshem föreligga. De nu gällande villkoren om den inackorderades status ur vårdkostnadssynpunkt, därest anstaltsvård ifrågakommer, skulle alltså utgå. Inackorderingsavgiften bör som nu utgå med skäligt belopp men maximeras till 4: 50 kr. mot nuvarande 3 : 50 kr. för dag och inackorderad person. För särskild förmån bör som f. n. icke få uttagas högre belopp än 1 kr. för dag och inackorderad person. Vad sedan gäller huvudmannaskapet för inackorderingshemmen anser utredningen, att de kommunala nykterhetsnämnderna vanligen böra svara för dessa hems anordnande. Möjlighet bör dock alltjämt stå öppen för annan huvudman att anordna och driva sådana hem. Utredningen är angelägen att betona vikten av att ifrågavarande institutioner givas en så hem-

90 liknande och trivsam prägel som möjligt. Moment av förströelse och underhållning av positivt uppbyggande art böra ingå i hemmens program. Samarbete bör därför upptagas med olika folkrörelsers lokalavdelningar för anordnande av underhållningsaftnar, förmedling av medlemsskap i sådana organisationer, studiecirkelverksamhet, där intresse för sådan verksamhet yppar sig etc. Där detta prövas vara till gagn och utrymme finnes, kunna också lämpliga medlemmar av dylika organisationer till en viss mindre kvot erbjudas bosätta sig å inackordringshemmen för att umgås med de inackorderade och härvid söka inrikta deras intresse på positiva mål. De statsunderstödda inackorderingshemmen för ungdomsvårdsskoleklientel pröva f. n. denna idés användbarhet. Statsbidrag för på sådant sätt utnyttjad inackorderingshemsplats bör dock icke utgå. Största omsorg bör ägnas valet av föreståndare, på vilken det allmänna kravet bör ställas, att han är personligt lämplig att på ett psykologiskt riktigt sätt bedriva kuratorsverksamhet bland klientelet, t. ex. förvaltning av de inackorderades penningmedel, social rådgivning e t c , i närmaste samverkan med vederbörande nykterhetsnämnd. Han bör enligt utredningens mening också uppfylla de krav rörande personlig nykterhet, som nu gälla för familjevårdsgivare (»vara känd för ett helnyktert levnadssätt och i varje fall förbinda sig att för hela den tid, varunder han i sitt hem mottager alkoholist för familjevård, iakttaga fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker»; 6 § 2 mom. i SFS 1944: 567). Utredningen vill betona, att lönen för en funktionär av detta slag icke får sättas för lågt, om verkligt lämpliga personer skola kunna förvärvas. Familjevården. Vad angår familjevården har denna ännu icke nått någon nämnvärd omfattning huvudsakligen beroende på ovan antydda svårigheter. Följande sammanställning utvisar antalet familjevårdsfall, för vilka statsbidrag utgått, från den 1 juli 1944, då möjlighet till sådant bidrag infördes, intill den 20 november 1947. I allmänhet ha dessa familjevårdsfall förmedlats av länsnykterhetsnämnd eller alkoholistanstalt. Län 1944 Stockholms — Uppsala — Södermanlands — Östergötlands — Jönköpings — Kronobergs — Kalmar — Gotlands — Blekinge — Kristianstads — Malmöhus — Hallands — Göteborgs och Bohus . . . . — Älvsborgs — Skaraborgs —

1945 1 — 1 1 2 — — — — — —m — — 2 —

1946 1 1 — — 34 — — — — — — — — 1 —

1947 2 — 1 — 23 — — — — — — — — — —

Summa 4 1 2 1 59 — — — — 3

91 Län

Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

1947 Summa

— — — — — —

3 3 1 2

•—

2 1 2 10

13 4 6 23 1 1

3 11 1 1

— —

— —

—

—

1 Summa —

119 Till familjevården har socialstyrelsen av förslagsanslaget Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader m. m. utbetalat under år 1945 1 5 0 3 : 5 0 kr., 1946 7 506:50 kr. samt under tiden 1 / 1 — 20 / u 1947 9 014 kr. eller sammanlagt 18 024 kr. Kostnaderna för familjevård under budgetåret 1947/48 ha beräknats till högst 18 000 kr. Det relativt stora antalet familjevårdsfall i Jönköpings län sammanhänger med tillkomsten av erkända alkoholistanstalten Lillegården i Eksjö, som började sin verksamhet den 1 oktober 1945. Anstalten är avsedd att tjänstgöra som genomgångsstation för familjevårdsfall, vilka placeras i olika anställningar huvudsakligen å ett antal gårdar i anstaltens närhet, med vilkas ägare anstalten träffat avtal om att de skola mottaga sådana fall från anstalten. För det merarbete, som tillsynen av de från anstalten i familjevård utplacerade medför för anstalten, utgår till denna enligt beslut av 1947 års riksdag ett särskilt tilläggsbidrag. Vistelsetiden å själva anstalten uppgår i allmänhet till endast en eller annan vecka eller ännu kortare tid. En del å anstalten intagna ha frigång för att arbeta i öppna m a r k n a d e n inom Eksjö stad. På grund av nu rådande arbetskraftsbrist erhålla de familjevårdade och självfallet också de i staden arbetande lön i nivå med gällande allmänna löneavtal eller däromkring. Av lönen förvaltas ett visst belopp av anstalten till den dag, då vårdtagaren skall avgå. Vid ett annat läge på arbetsmarknaden torde det dock icke bliva möjligt att för Lillegårdens klienter erhålla familjevårdsgivare, som äro villiga att betala arbetsmarknadslöner för dessa i jordbruksarbete ofta ovana och åtminstone till en början på grund av alkoholmissbruk endast partiellt arbetsföra personer. Enligt utredningens mening bör dock den som omhändertagits i familjevård alltid tillförsäkras skälig ersättning för sitt arbete. Utredningen anser det önskvärt, om än icke alltid erforderligt, att skriftligt avtal slutes mellan familjevårdsgivaren och det organ, som utplacerat vårdtagaren, rörande ömsesidiga förpliktelser. Familjevården liksom den öppna vården bör dock ha till huvudförutsättning förtroendefullt samarbete mellan familjevårdsgivaren och hans klient. Utredningen utgår från att familjevårdsanordningarna skola underkastas en tämligen ofta återkommande inspektion från länsnykterhetsnämnderna. Det är angeläget, att inspektionsmyndigheterna härvid icke endast utöva negativ kritik utan

92 också stimulera familjevårdsverksamhetens utveckling genom uppmuntr a n och positiva råd och anvisningar. För att skapa, vidmakthålla och utveckla intresse för familjevården och sprida kunskap om denna vårds riktiga bedrivande erfordras särskilda åtgärder exempelvis kursverksamhet för blivande och nuvarande familjevårdare av samma slag som ovan föreslagits för övervakare. Därutöver måste enligt utredningens mening statsbidraget för familjevård successivt höjas i den mån så erfordras för att utvecklingen av detta slag av halvöppen vård skall befordras. Bidraget bör dock t. v. fixeras vid högst 2 kr. för dag och omhändertagen person och utgå, om vederbörande nykterhetsnämnd eller ledning för organ för sluten vård funnit behov av familjevård föreligga. Liksom beträffande inackorderingshemmen skulle alltså icke längre vårdkostnaden i något fall delas upp mellan staten och annan vårdkostnadsansvarig. Utredningen anser, att föreskrift bör utfärdas, enligt vilken anmälan till vederbörande länsnämnd i samband med varje placering av familjevårdsfall bör utgöra villkor för statsbidrag till familjevården. Utbetalningen av dylika bidrag bör. som nu ske genom tillsynsmyndigheten men verkställas samtidigt med utbetalningen av andra statliga bidrag till kommunernas nykterhetsvård (bidrag till nykterhetsnämndernas verksamhet, övervakningsarvoden e t c ) . Ersättning för resekostnader för den vårdbehövande och eventuell vårdare bör också kunna utgå av statsmedel, då familjevård anordnas (resa vid vårdens påbörjande och avslutande). Sådan ersättning bör utbetalas i enah a n d a ordning som föreslagits bliva gällande för statsbidragets utbetalande. Svårigheten att erhålla familjevårdsgivare torde i viss mån sammanhänga med det förhållandet, att särskilda disciplinmedel icke satts i vårdgivarens hand. Några lydnadsbestämmelser för familjevårdsklientelet ha sålunda icke utfärdats i anslutning till den författningsmässiga regleringen av denna vårdverksamhet. I den mån sådana meddelats, ha dessa utfärdats antingen såsom permissionsvillkor eller utskrivningsvillkor för vårdfall, som omedelbart före familjevårdens påbörjande behandlats å alkoholistanstalt t. ex. klienter från Lillegården, eller utan uttryckligt stöd i lag eller författning meddelats av vederbörande nykterhetsnämnd såsom villkor för verkställighetsanstånd beträffande utfärdad resolution om tvångsintagning för sluten vård. Som av det föregående framgår önskar utredningen, att området för statsbidragsgivningen utvidgas till att omfatta hela gruppen av alkoholmissbrukare, för vilka behov av familjevård prövas föreligga. Vissa ordningsskäl tala för att detta utökade familjevårdsklientel borde kunna underkastas tjänliga disciplinbestämmelser, särskilt om detta kan vara ägnat att öka intresset bland lämpliga personer att åtaga sig familj evårdsuppd r a g . Utredningen, som närmare prövat dessa skäl, vill icke gå så långt som man i diskussionen rörande hithörande frågor stundom gjort, då man krävt, att varje person, som blir föremål för familjevård, innan utplaceringen sker skall inskrivas å en allmän alkoholistanstalt, varigenom för vårdtagaren skulle k u n n a tillämpas samma bestämmelser som för från dy-

93 lik anstalt försökspermitterade eller villkorligt utskrivna. I vissa »osäkra» fall kan detta vara ändamålsenligt, då därigenom vinnes, att ett snabbt överförande till alkoholistanstalt kan ske, om vederbörande skulle visa sig mindre lämplig för familjevård (jfr Lillegården). I fall, då familjevården användes som »sluss» ut till samhället för anstaltsklientel i egentlig mening, torde lydnadsbestämmelser redan nu meddelas rutinmässigt. Vissa fall fordra dock sådana bestämmelser utan att det kan anses önskvärt eller lämpligt att inskriva vederbörande å en anstalt. Här torde den av utredningen föreslagna befogenheten för de myndigheter, som k u n n a medgiva anstånd med verkställandet av utfärdad resolution om omhändertagande för sluten vård (länsstyrelser och nykterhetsnämnder), att föreskriva speciella anståndsvillkor komma väl till pass. övriga familjevårdsfall torde ur disciplinär synpunkt i regel icke vara av den svårighetsgrad, att särskilda föreskrifter för dessa erfordras. Det är angeläget, att familj evårdstagare, som på grund av sitt genom alkoholmissbruk framkallade, derangerade tillstånd fordrar sjukhusvård, före familjevårdens påbörjande verkligen erhåller sådan, så att familjevårdsgivaren besparas allt det extra arbete och besvär, som kan uppstå för honom genom vårdtagarens sjuklighet. Överhuvud bör urvalet av familjevårdsklientel ske synnerligen noggrant och endast sådana fall, som familjevården bedömes vara utan tvekan kapabel att omhändertaga, hänvisas till sådan vård. Detta är angeläget framförallt ur synpunkten av att denna värdefulla men ännu för litet prövade vårdidé icke får förfuskas och råka i vanrykte bland dem som äro lämpliga att tjänstgöra som vårdgivare.

94 KAP. VIII. Medicinsk v å r d . Gällande bestämmelser. Redan i nu gällande alkoholistvårdslagstiftning finnas vissa bestämmelser avsedda att åstadkomma ett medicinskt bedömande av klientelet respektive medicinsk behandling av detta. I 4 § Al föreskrives sålunda, att läkare, om sådan är bosatt inom kommunen, bör vara ledamot av nykterhetsnämnden. Rörande länsnykterhetsnämnds sammansättning föreskrives, att en ledamot skall vara läkare utsedd av socialstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen. För att rikta uppmärksamheten på önskvärdheten av att utnyttja den medicinska sakkunskapen i den öppna vården har bland hjälpåtgärderna i 13 § Al upptagits en anvisning till nykterhetsnämnderna att söka förmå vederbörande alkoholmissbrukare, »när anledning därtill föreligger, att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka vård å lämplig anstalt». Med uttrycket »lämplig anstalt» torde även avses sjukhus och i viss omfattning ha också alkoholmissbrukare behandlats å kropps- eller sinnessjukhus. Som förutsättning för att sluten vård skall kunna komma till stånd föreskrives vidare, att den person, vars vård å allmän alkoholistanstalt är ifrågasatt, undersökts av läkare, som utfärdat läkarbetyg avfattat å av Kungl. Maj :t fastställt formulär (jfr 18 och 50 §§ Al). Dylik läkarundersökning går endast ut på en statusundersökning framförallt till utrönande av huruvida den vårdbehövande är smittsamt sjuk eller i behov av vård å sinnessjukhus. Läkaren behöver alltså icke — som var fallet enligt tidigare föreskrifter — taga ställning till frågan om alkoholmissbrukaren är hemfallen åt alkoholmissbruk och i behov av vård. Finnes den, för vilken socialstyrelsen anvisat plats å allmän alkoholistanstalt, vara behäftad med sjukdom, som på grund av smittsamhet eller av annan anledning påkallar vård å sjukhus, m å vederbörande anstaltsföreståndare efter hörande av anstaltens läkare bestämma, att han skall överföras till sjukhus. Sjukdomsfall mottagas alltså i regel icke å alkoholistanstalterna. Ej sällan händer det därför, att sådana fall, vilka kräva sjukhusvård men för vilka plats å sjukhus av någon anledning ej kan erhållas, icke kunna bli föremål för det snabba omhändertagande de erfordra, vilket självfallet är otillfredsställande. Enligt 11 § allmänna föreskrifter rörande erkända alkoholistanstalter, meddelade den 23 december 1932 med ändringar den 11 december 1942, skall vid erkänd alkoholistanstalt finnas anställd en läkare, vars lämplighet godkänts av socialstyrelsen. Sådan läkare bör om möjligt äga särskild

95 psykiatrisk utbildning. Han skall svara för hälso- och sjukvården vid a n stalten, som han är skyldig besöka å de tider anstaltsstyrelsen bestämt, dock minst en gång i månaden samt dessutom så ofta det påkallas (13 § nyss åberopade allmänna föreskrifter). De å allmän alkoholistanstalt intagna skola så snart lämpligen k a n ske efter intagandet undersökas av anstaltsläkaren, som har att i den över respektive vårdtagare förda journalen införa noggranna anteckningar över vad som iakttagits vid undersökningen (jfr 33 § Venngarns-stadgan samt 19 § allmänna föreskrifterna). Som i kap. IV antytts bör enligt utredningens mening vid behandlingen av alkoholmissbrukare ett starkare medicinskt inslag säkerställas genom speciella åtgärder, rörande vilka utredningen i detta kapitel framläficer 6Ö förslag. Särskild utbildning för läkare rörande alkoholismen. Vid utbildning inom de medicinska fakulteterna förekommer enligt vad utredningen i n h ä m t a t ingen speciell undervisning rörande alkoholfrågan eller sjukdomstillstånd framkallade genom eller sammanhängande med alkoholmissbruk och ej heller om narcomanier i allmänhet. Alkoholistproblemet beröres visserligen i viss omfattning i kurserna i farmakologi och psykiatri, men undervisningen rörande detta problem är dock oreglerad och därför helt beroende p å vederbörande lärares personliga intresse. Blivande läkare få sålunda i regel ingen särskild undervisning rörande alkoholmissbruket och dess medicinska aspekter. Enligt utredningens mening böra blivande och i viss utsträckning även nuvarande läkare erhålla speciell utbildning rörande alkoholens giftverkningar samt övriga medicinska problem, som sammanhänga med alkoholismen, däri inbegripna medicinska behandlingsmetoder vid alkoholism och forebyggande åtgärder för dess bekämpande. I ämnena farmakologi och psykiatri bör sålunda väsentligt större utrymme än nu ägnas åt alkoholistproblemet ur medicinsk och psykiatrisk synpunkt. Dessutom böra vid en var av de medicinska fakulteterna anordnas frivilliga kurser rörande detta problem. Dessa kurser böra vara öppna för legitimerade läkare samt medicine kandidater, vilkas studier äro så långt framskridna, att de stå i färd med att avlägga medicine licentiatexamen. Därjämte böra kurserna stå öppna för ett mindre antal från socialinstitut diplomerade personer, eventuellt även några socialstuderande samt några funktionärer inom öppen och sluten nykterhetsvård. Kurserna böra utformas med tanke på i första hand de medicine studerandes behov men dock såvitt möjligt läggas upp på sådant satt, att även de icke medicinskt utbildade deltagarna utan större svårighet kunna följa undervisningen (jfr möjligheten för ett fåtal socialstuderande i Stockholm att följa medicinarnas kurs i psykiatri). Lämpligen kunde en dylik kurs uppdelas på tre avdelningar nämligen en allmän del, en somatisk och en psykiatrisk del. Utredningen anser, att deltagande i en sådan kurs, som bor sträcka sig över en tid av ungefär två månader, bör uppställas såsom

96 kompentensfordran för tjänsteläkarbefattningar. Vid de fortbildningskurser, som tid efter annan anordnas för tjänsteläkare, bör dessutom enligt utredningens mening väl tilltagen tid anslås till behandling av medicinska synpunkter på alkoholistproblemet och läkarnas medverkan i nykterhetsvårdsarbetet. Nu förslagna utbildningsåtgärder anser utredningen kunna genomföras utan dröjsmål. Efter hand som erfarenheter hunnit samlas från denna utbildningsverksamhet och så snart praktiska förutsättningar härför skapats böra emellertid blivande läkare vid vederbörande medicinska fakultet genomgå en obligatorisk tvåmånader skurs rörande alkoholistproblemet ur medicinsk synpunkt innefattande jämväl assistenttjänstgöring vid sjukhus, där specialvård för alkoholsjuka meddelas. Utbildning för annan hälso- och sjukvårdspersonal. Vid utbildning av sjukvårdspersonal framförallt personal inom sinnessjukvården bör det ökade behov av speciell undervisning i dessa frågor, som de i detta kapitel föreslagna åtgärderna medföra, fullt uppmärksammas (sjuksköterskeskolorna samt kursverksamheten vid sinnessjukhusen för utbildning av sinnessjukvårdspersonal). Enligt utredningens mening är det angeläget, att jämväl sådana funktionärer inom den förebyggande hälso- och sjukvården som distriktssköterskor och hälsovårdsinspektörer i sin verksamhet ägna uppmärksamhet även åt alkoholmissbruket och dess skadeverkningar samt nykterhetsvårdslagstiftningen och i sin mån medverka till att förebygga och bekämpa alkoholens skadliga inverkan på folkhälsan och samhällsförhållandena. Läkarna och nykterhetsnämnderna. Genom förut nämnda åtgärder är det utredningens förhoppning, att en stab av läkare med speciell kompetens för insatser i nykterhetsvården skall kunna skapas. Som utredningen framhållit å s. 77 böra nykterhetsnämnderna söka till sin verksamhet knyta egna läkare, som kunna specialisera sig på den medicinska bedömningen av nämndernas klientel och medverka i behandlingen av detta. Om möjligt bör läkare tillhöra nämnden. För att direkt säkerställa, att den medicinska synpunkten på tillbörligt sätt tillgodoses inom nykterhetsnämnderna föreslår utredningen, att tjänsteläkare i den mån han icke är hindrad av tjänsteangelägenheter skall vara skyldig att deltaga i sammanträde med sådan kommunal nykterhetsnämnd inom hans distrikt, som saknar läkarledamot (se 5 § 2 mom. i utredningens lagförslag). I samma takt som provinsialläkardistriktens ytstorlek och befolkningstal minskas och kommunsammanslagningen genomföres kommer antalet nykterhetsnämnder i varje distrikt att nedgå så starkt, att nu föreslagna skyldighet för provinsialläkarnas del icke torde bliva alltför betungande. Polikliniker för alkoholmissbrukare. På senare tid har tanken på anordnande av särskilda polikliniker för alkoholmissbrukare vunnit ökad aktualitet. Två polikliniker av detta slag äro f. n. i verksamhet. De ha tillkommit

97 på initiativ av det allmänna (vid sjukhus i Stockholm på stadens nykterhetsnämnds tillskyndan) samt av enskild institution (Stockholms stadsmissions nykterhetsvårdsbyrå, som upprättats efter att socialstyrelsen uttalat sitt positiva intresse för att en sådan byrå kom till stånd). En dylik polikliniks viktigaste uppgift torde vara konsultation och öppen behandling eller förmedling av medicinsk specialvård i sådana fall, då vederbörande alkoholmissbrukare själv önskar behandling men icke vill vända sig till nykterhetsnämnden för att erhålla sådan. Stockholms stadsmissions nykterhetsvårdsbyrå har helt inriktat sig på dessa fall och är organiserad som en mottagningsbyrå med en läkare i spetsen och en manlig socialarbetare som hans medhjälpare. Sjukhuspolikliniken i Stockholm mottager huvudsakligen nykterhetsnämndsfall men behandlar även missbruksfall vid sidan om nykterhetsnämnden. Inom kort kommer ännu en alkoholistpoliklinik att öppnas i Stockholm (å Södersjukhuset), vilken är avsedd att i första hand möta rådgivnings- och behandlingsbehovet hos alkoholmissbrukare, som själva utan medverkan av nykterhetsnämnden önska läkarkonsultation och behandling. Vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och Umedalens sjukhus vid Umeå har dessutom på vederbörande länsnykterhetsnämnds föranstaltande anordnats ett samarbete med läkare rörande mera komplicerade nykterhetsnämndsfall, som kräva medicinsk diagnos och läkares anvisningar till den kommunala nykterhetsnämnden hur behandlingen av respektive fall bör läggas. Att döma av de gynnsamma erfarenheterna av hittills gjorda försök med medicinska hjälpstationer av här förevarande slag synas dessa kunna göra värdefulla insatser, då det gäller att diagnostisera och behandla eller förmedla medicinsk vård åt alkoholmissbrukare. De torde också kunna anordnas under tämligen enkla yttre betingelser, om blott någon sakkunnig och lämplig läkare kan ställas till förfogande. Kunde en rad sådana särskilda polikliniker upprättas på olika håll i landet, torde enligt utredningens uppfattning ett icke ringa antal alkoholmissbrukare komma att giva sig till känna, vilka nu anonymt belasta t. ex. enskilda familjers eller samhällets ekonomi och vilka måhända först i ett hopplöst stadium av alkoholism bliva kända av vederbörande offentliga nykterhetsvårdsorgan. Utredningen anser idén med medicinska undersöknings- och hjälpställen av här förevarande karaktär så värdefull, att länsnykterhetsnämnder och kommunala nykterhetsnämnder, som icke tillhöra länsnämnds verksamhetsområde, böra kunna erhålla medel ur särskilt anslag för att upprätta och driva sådana relativt enkelt utrustade medicinska utrednings- och hjälporgan. Dessa böra endast anordnas provisoriskt i avvaktan på tillkomsten av psykiatriska lasarettsavdelningar, vilka i framtiden torde komma att tillgodose behovet av poliklinisk undersökning och behandling av alkoholmissbrukare (se nedan). Sjukhusvård åt alkoholmissbrukare. Alkoholmissbrukare, vilkas medicinska behandling kräver andra resurser än vad en poliklinik av nyssnämnt slag kan erbjuda eller observation av läkare under längre tid, kunna 7—478418.

98 f. n. i stort sett endast i mera begränsad utsträckning intagas å sjukhus. För sådana missbrukare i Stockholm ha dock särskilda alkoholistavdelningar upprättats vid S:t Eriks sjukhus (kroppssjukhus) och Beckomberga sjukhus (psykiatriskt sjukhus). En viss föreställning om i vilken omfattning alkoholmissbrukare behandlats å psykiatriska sjukhus i olika delar av landet kan man erhålla av tabellen å s. 110. Som av denna tabell framgår har utom i Stockholm medicinsk vård kunnat lämnas relativt många alkoholmissbrukare i Göteborg å Sahlgrenska sjukhusets klinik för psykiskt sjuka. Under år 1946 voro 20 % av klinikens manliga patienter alkoholmissbrukare. Lika stor del av de män, som under nyssnämnda år placerades i familjevård genom kliniken, missbrukade alkoholdrycker. En mycket stor del av klientelet å psykiatriska polikliniken vid detta sjukhus visade sig också vara direkt eller indirekt alkoholskadad. Psykiatriska klinikens överläkare, docenten Bengt Lindberg har nyligen under hänvisning till den allmänna platsbristen och till att vissa alkoholmissbrukare behöva omhändertagas utan att detta sker å kliniken väckt förslag hos Göteborgs stads sjukhusdirektion om anordnande av någon speciell vårdform av mindre påkostad karaktär, »där övervakningen kan vara rigorösare och den medicinska behandlingen mera individualiserad» än vad som är möjligt inom den av kliniken anordnade familjevården samt om åtgärder till stöd åt »speciellt lättledda och hemlösa alkoholskadade individer» (s. k. psykoinfantila). För nu avsedda missbruksfall samt för alkoholmissbrukare, som själva önska medicinsk behandling, böra enligt utredningens mening särskilda undersöknings- och vårdmöjligheter skapas. För lättare fall bland här åsyftade missbrukargrupp torde sådana psykiatriska avdelningar vid kroppssjukhus, som enligt medicinalstyrelsens förslag till 10-årsplan för den statliga sinnessjukvården och den statliga sinnesslövården böra anordnas, kunna på ett utmärkt sätt möta behovet av medicinsk utredning och vård. Enligt medicinalstyrelsens förslag torde å dylika avdelningar bl. a. »lämpligen böra omhändertagas alkoholister, som visa lindrigare psykiska symtom, da dessa antingen förete ett för alkoholismen grundläggande somatiskt sjukdomstillstånd eller lida av ett sådant såsom en följd av sitt alkoholmissbruk». Det är förutsatt, att dessa psykiatriska kliniker även skola utrustas med polikliniker, varigenom deras behandlingskapacitet avsevärt ökas och större möjlighet till rådgivning åt nykterhetsnämnder och alkoholmissbrukares anhöriga även skapas. Sedan statsmakterna beslutat lämna statsbidrag till uppförande och drift av dylika kliniker vid länslasaretten, torde ekonomiska förutsättningar för tillkomsten av ett flertal sådana föreligga. Av olika anledningar, bl. a. behovet av andra specialkliniker vid lasaretten samt det nuvarande läget på byggnadsmarknaden, ha planerna på komplettering av landstingssjukhusen med psykiatriska kliniker knappast ännu påbörjats. Av de inkomna svaren å en av utredningen utsänd rundfråga till samtliga landsting och sjukvårdsförvaltningar i städer utom landsting framgår, att endast två landsting (Östergötlands och Södermanlands län) utformat närm a r e planer på att anordna psykiatriska lasarettsavdelningar. Längst har

99 man kommit i Östergötland, där en provisorisk avdelning om 34 platser vid lasarettet i Linköping torde komma att börja sin verksamhet under senare hälften av år 1948. I Södermanland skall den psykiatriska avdelningen förläggas till centrallasarettet i Eskilstuna och bereda plats för 80 patienter men dess uppförande har blivit fördröjt. Utredning om anordnande av dylika vårdavdelningar pågår inom några landsting. Landstinget i Göteborgs och Bohus län ämnar inrätta en psykiatrisk klinik med 60 vårdsplatser vid centrallasarettet i Uddevalla, vilken dock ej torde kunna stå färdig förrän om ca fem år. I planerna för utbyggnad av sjukvården inom Stockholms län och Värmlands län ingår uppförandet av psykiatriska vårdavdelningar om 60 respektive 80 vårdplatser. Förverkligandet av dessa planer torde dock dröja avsevärd tid beroende på annan trängande sjukhusbyggnation. För Uppsala län torde landstingets behov av vårdplatser å psykiatriska lasarettsavdelningar tillgodoses av den av staten uppförda psykiatriska kliniken i Uppsala, vilken relativt nyligen tagits i bruk. I en motion till landstinget har begärts utredning av frågan om en speciell avdelning för alkoholmissbrukare vid någon av landstingets sjukvårdsinrättningar. Den begärda utredningen härom pågår. Uppförande av en modernare och större psykiatrisk klinik i Malmö än den nuvarande om 34 vårdplatser planlägges f. n., varvid önskemål om ökade vårdmöjligheter för alkoholmissbrukare kommer att beaktas. Den av Malmöhus läns landsting drivna psykiatriska kliniken i Lund, som under många år mottagit även alkoholmissbrukare för vård, omfattar 114 vårdplatser. F r å n de synpunkter utredningen har att företräda vill utredningen starkt understryka önskvärdheten av att psykiatriska kliniker och polikliniker vid kroppssjukhus så snart omständigheterna det medgiva anordnas i landets olika delar, varigenom behovet av medicin sk-psykiatrisk konsultation och behandling av alkoholmissbrukare i betydande omfattning skulle kunna motas. I avvaktan på att dessa specialanstalter komma till stånd är det angeläget att behovet av medicinsk behandling och vård av alkoholmissbrukare så långt förefintliga resurser medgiva tillgodoses vid befintliga sjukhus. Vid kroppssjukhus är det önskvärt att psykiatriska konsulter anställas i avvaktan på att särskilda psykiatriska behandlings- och vårdresurser vid dessa kunna skapas. Dessa konsulter skulle kunna lämna god medverkan vid behandlingen av alkoholmissbrukare vid sådana sjukhus. Psykiatriska avdelningar och polikliniker vid centrallasarett och liknande val differentierade sjukhus i de största städerna böra sålunda enligt utredningens mening i framtiden fylla en viktig uppgift i nykterhetsvården, t o r vissa komplicerade missbruksfall, som kräva sluten vård och där klienterna ådagalägga indisciplinärt uppförande och i övrigt visa sig svårskotta på grund av grava psykopatiska symtom, bör ett avskiljande från nykterhetsvården för behandling i den av medicinalstyrelsen föreslagna speciella psykopatvårdsorganisationen ifrågakomma. I utlåtande över detta forslag, till vilket Kungl. Maj :t och riksdagen i princip uttalat sin anslutning, anförde utredningen bl. a. följande:

100 »Genom det föreliggande förslaget avser medicinalstyrelsen att möjliggöra ett avskiljande av det svår skötta psykopatklientelet från olika vårdområden och sålunda jämväl från alkoholistanstalterna. För att kunna taga ställning till detta förslag har utredningen närmare prövat arten av den vård psykopaterna inom alkoholistvårdens anstaltsklientel erfordra. Utredningen har härvid funnit, att denna vård pa grund av de vårdbehövandes starka benägenhet att missbruka alkoholdrycker for deras återuppfostran till nykterhet kräver vissa pedagogiska inslag i vårdrutinen liknande dem som karakterisera vården å alkoholistanstalterna. Utredningen finner det emellertid möjligt, att denna speciella sida av vårdverksamheten beträffande här ifrågavarande klientel kan tillbörligt tillgodoses även inom sinnessjukvårdens ram. Utredningen har vidare uppmärksammat, att alkoholmissbrukare, som för vård intagits å något av de föreslagna psykopatsjukhusen, vid avgång från sjukhuset icke komma att åtnjuta det skydd mot frestelser till alkoholförtäring, som 63 § alkoholistlagen erbjuder. Enligt utredningens mening är det önskvärt, att ett skydd av detta slag lämnas även dessa alkoholmissbrukare. Utredningen har dessutom funnit angeläget, att avgången från ett sådant sjukhus föregås av en prövning ej endast av det aktuella hälsotillståndet hos vederbörande alkoholmissbrukare utan även av dennes rent sociala förutsättningar i frihet av vilka hans förmåga till nykterhet och anpassning i samhället i flertalet fall är direkt avhängig. En sådan prövning äger alltid rum beträffande dem som skola försökspermitteras eller utskrivas från alkoholistanstalterna Utredningen anser dock icke erforderligt, att särskilda bestämmelser i sådant avseende utfärdas, då en häremot svarande princip vid utskrivningsfragornas avgörande vid psykopatsjukhusen torde kunna komma i tillämpning genom utbildande av lämplig praxis. Vid sina överväganden har utredningen av nu nämnda skal kommit till det resultatet, att de vårdkrav, som psykopaterna inom den slutna alkoholistvården ställa, icke äro så speciella, att en särskild psykopatans alt mom alkoholistvårdens anstaltssystem anses behövlig. Inom ett till alkoholistvården angränsande vårdområde, nämligen fångvården, har den senaste ti dens utveckling gått i den riktningen, att fångvården själv i princip skall omhändertaga kriminella psykopater. Utredningen finner denna av frånvaron av en särskild psykopatvårdsorganisation betingade utveckling icke bora eftersträvas inom den slutna alkoholistvården, som i stället bör överlämna motsvarande klientgrupp till den n u föreslagna, speciella vårdverksamheten för psykopater. Medicinalstyrelsens förslag är sålunda enligt utredningens mening ägnat att tillgodose även alkoholistvårdens behov av särskilt omhändertagande av dess svårskötta psykopatklientel. Utredningen har vid detta sitt ställningstagande förutsatt, att medicinalstyrelsen vid föreliggande förslags förverkligande beaktar de av utredningen anförda synpunkterna på den pedagogiska sidan av vården av psykopater med tendens att missbruka alkohol samt vikten av samarbete mellan sjukhusen och alkoholistvården.»

101 Under hänvisning till den slutna alkoholistvårdens trängande behov att snarast k u n n a bereda det svårskötta psykopatklientelet ett u r olika synpunkter tillfredsställande omhändertagande hemställde utredningen, a t t bearbetandet och förverkligandet av det av medicinalstyrelsen framlagda forslaget måtte bedrivas med största möjliga skyndsamhet. Utredningen framhöll slutligen i sitt remissutlåtande, att därest medicinalstyrelsens förevarande förslag genomfördes en betydelsefull del av utredningens uppdrag syntes vinna sin lösning. Begreppet »specialanstalt» i utredningens direktiv omfattar visserligen också ett flertal andra vårdproblem. Den viktigaste uppgiften för ett snabbt återställande av arbetsro och trivsel både för personal och vårdtagare inom den slutna nykterhetsvärden ar dock enligt utredningens mening att skapa praktiska förutsättningar for de svåranpassbara psykopaternas ändamålsenliga omhändertagande. Utredningen anmälde därför i utlåtandet, att den tills vidare icke hade för avsikt att framlägga särskilt betänkande angående specialanstalter for vårdbehövande alkoholister utan ämnade avgiva förslag i detta ämne samtidigt med förslag till övriga utredningsfrågors lösning. Utredningen tillade dock, att den tilltänkta psykopatvården för nykterhetsvårdens del sannolikt icke kunde helt ersätta den nuvarande Svartsjö-anstalten Utredningen anförde därefter: »Vidkommande antalet vårdplatser, som skulle erfordras för alkoholistvärdens del inom den tilltänkta psykopatvården, h a r utredningen genom en utsänd rundskrivelse till de allmänna alkoholistanstalterna sökt erhålla hallpunkter for en uppskattning av detta antal. Enligt anstalternas svar å denna skrivelse funnos den 6 november 1946 närvarande å dessa anstalter 139 man, som enligt vederbörande anstaltslednings bedömande kunde beecknas som psykopater av mera svårdisciplinerad typ. Motsvarande antal or kvinnornas del var 1. Dessutom voro minst 41 m ä n av samma typ vid samma tidpunkt inskrivna å anstalterna men av olika anledningar (avvikna, forsokspermitterade, intagna å fångvårdsanstalt för att avtjäna straff ande l s S t a h e r n r n r SmneSS ^ U l*****' ^ ^ * 1946 ö v e r f -des från alkoholistUS 9 8 m ä n

^ t r hl J f > varjämte 17 å anstalterna intagna n a n voro i behov av värd å sinnessjukhus, ehuru sådan vård på grund av platsbnst eller av andra orsaker icke kunde beredas dem. Motsvarande al tal for kvinnorna voro respektive 5 och 1. En relativt talrik grupp av dewa vårdfall torde utgöras av psykopater. E n del av dessa fall torde därför ocl å

wandet^ ^ ** " ^ * * t i d p U n k t å ^oholistanstalterna närvarande interner, som av respektive anstaltsledningar bedömdes som svårskotta psykopater. P å grund av att den valda tidpunkten ligger så W t mot slutet av aret utgöres denna del dock sannolikt av endaff ett f Z ' X t tagare. P a grundval av de anförda siffrorna uppskattar alkoholis vårdsut d PlatSbeh V in m de W 3 tal w 200 TofT? ° ett°20-tal*platser Parade Ä W till iirunt platser 7 for man och för kvinnor Utred ningen U g å r vid sitt tillstyrkande av medicinalstyrelsens f ö X frän a t t alkohohstvarden uttryckligen garanteras minst detta antal vårdplatser vM

102 psykopatsjukhusen, något som är en viktig förutsättning för möjligast friktionsfria kommunikation mellan alkoholistanstalterna och dessa sjukhus.» Medicinalstyrelsens här ifrågavarande förslag är f. n. föremål for närmare bearbetning genom särskilt tillkallade sakkunniga, som skyndsamt skola framlägga förslag i ämnet. Sluten paviljong å Venngarn för vissa gränsfall. Som av ovanstående framgår anser utredningen den föreslagna psykopatvårdsorganisationen sannolikt icke kunna helt tillgodose nykterhetsvårdens behov av vårdmöjligheter for svårskött klientel. Bland detta klientel torde nämligen finnas ett gränsskikt, som icke direkt k a n hänföras till de sinnesabnorma men likväl på grund av sitt uppträdande, t. ex. genom rymning från vårdanstalt, införande av alkoholdrycker till sådan anstalt e t c , temporärt erfordra ett omhändertagande i annan form än den som sluten vård av vanlig typ erbjuder. Vissa andra gränsfall äro i behov av omhändertagande i speciell form inom nykterhetsvårdens r a m för observation och undersökning, innan m a n kan avgöra, om de böra överflyttas till psykopat- eller sinnessjukvård. Utredningen anser av dessa skäl nödvändigt att skapa ett särskilt, slutet vårdutrymme med ett relativt begränsat antal vårdplatser, vilket utrymme lämpligen bör förläggas till nybyggnad inom Venngarns-anstaltens område i enlighet med en av styrelsen för denna anstalt i skrivelse till utredningen gjord hemställan. Chef för denna avdelning eller slutna paviljong, som bör h a sjukhusliknande prägel, bör vara läkare. I administrativt hänseende bör paviljongen lyda under Venngarns-anstalten men i övrigt utgöra en helt självständig vårdenhet. Rörande den närmare utformningen av densamma får utredningen anföra följande. Efter utredningens anvisningar har byrådirektören Åke Tengehn i byggnadsstyrelsen utarbetat preliminärt förslag till en nybyggnad för den föreslagna slutna paviljongen. Denna förlägges ca 400 meter söder om Venngarns öppna paviljong, vilken är belägen ca 800 meter söder om huvudbyggnaden och utanför det egentliga anstalts- och bebyggelseområdet (se förminskad reproduktion av situationsplan i slutet av betänkandet efter bilaga 7). Byggnaden får ett avskilt läge å ett mot sydväst helt öppet, plant område i gränsen av en större hagmark, den s. k. Lunden, som är vackert bevuxen med lövträd. Området är genom kuperad terräng skyddat mot nordliga och östliga vindar. Förslaget avser en envåningsbyggnad ca 100 meter lång och 11 meter bred med fasad huvudsakligen mot sydväst (se förslagsritningar i reproduktion i slutet av betänkandet). Den administrativa avdelningen omfattande expedition, lakar- och undersökningsrum förlägges till byggnadens nordvästra del. F r å n där befintligt väntrum vinnes tillträde till vårdavdelningens korridor, som genomlöper hela byggnaden. Samtliga patientrum förläggas på korridorens sydvästra sida under det att badrum, snyggningsrum och andra ekonomi- och sanitetslokaler placeras mot nordost. Hela den slutna paviljongen avses omfatta 36 vårdplat-

103 ser jämte två särskilda isoleringsrum för demolerande eller eljest svårt störande vårdtagare. Den uppdelas emellertid i två vårdenheter. Närmast administrationsavdelningen anordnas en avdelning med 18 vårdplatser, varav 9 å tre mot korridoren öppna rum med vardera 3 sängplatser samt 9 å enkelrum. I byggnadens mittparti anordnas två dagrum mot sydväst och två matsalar mot nordost. Mellan matsalarna förlägges gemensamt serviskök. Liksom fallet är vid den nuvarande öppna paviljongen skall maten tillhandahållas från köket i anstaltens huvudbyggnad. Dagrummen ansluta till korridoren, som här avstänges med en dörr. Den andra avdelningen, som avses för mera svårskötta, omfattar endast enkelrum, av vilka 14 genom korridoren hava öppen förbindelse till avdelningens dagrum under det att 4 j ä m t e de två särskilda isoleringsrummen förläggas så, att de genom dörr kunna avskiljas från avdelningen i övrigt och sålunda bilda en isoleringsavdelning. Denna del av byggnaden föreslås erhålla särskild utformning. Bredden minskas till ca 7 meter och fasaden viker ca 30° mot ost. Samtliga r u m förläggas mot söder och korridoren förses med fönster mot norr. Utvändiga förbindelser anordnas till samtliga avdelningar. En sluten promenadgård anordnas i anslutning till isoleringsavdelningen. Området kring hela byggnaden bör fredas genom uppförande av ordinärt stängsel, som utestänger obehöriga. I källaren placeras värmecentral, persedelförråd och förvaringslokaler, för vilka ändamål emellertid källarvåning behöver anordnas endast under en del av byggnaden. Ä isoleringsavdelningens vind anordnas en arbetssal. Det måste antagas, att en del vårdtagare på grund av sin sinnesbeskaffenhet äro oförmögna till eller vägra utföra arbete Andra torde under uppsikt kunna sysselsättas i utomhusarbete. Personalbehovet å slutna paviljongen kan beräknas till en uppsyningsman (lonegradsplacerad i Ca 15), en förste vårdare (Ca 13) samt 11 vårdare (Ca 11). För tillsynen beräknas ständigt två vårdare, även nattetid, varjämte för promenader, arbetsledning, särskild tillsyn å isoleringsavdelningen m. m. torde erfordras en vårdare under dagtid och en reservvakt under natten För personalen å den slutna avdelningen bör i regel krävas erfarenhet och utbildning i sinnessjukvård. Så snart psykopatvårdsorganisationen tillkommit och slutet vårdutrymme Pa föreslaget sätt anordnats vid Venngarns-anstalten, böra alkoholistanstalterna a Svartsjö och vid fångvårdsanstalten i Västervik upphöra med sin verksamhet. Sjukhuspräglad vårdavdelning å Venngarn. Som av utredningens inventering av antalet »sjuka» vårdtagare inom den slutna vården (bil 1) och av dr Ämarks undersökning (bil. 2) framgår finnes ett stort antal kroppsliga och psykiska sjukdomstillstånd eller lyten företrädda bland alkohohstanstalternas vårdtagare. Vissa kroppssjuka, som ej erfordra sjukhusvård omhändertagas å det för arbetsoförmögna eller mindre arbetsföra vårdtagare anordnade vårdhemmet Ribbingebäck, där de dock icke kunna göras till loremal för rationell medicinsk behandling. En del av dessa t ex

104 alkoholiserade åldringar eller personer med svåra kroppslyten, äro dock i allmänhet icke i behov av annan vård än den som Ribbingebäckshemmet k a n lämna. I den mån vårdbehövande alkoholmissbrukare visa sig erfordra sjukhusvård men sådan icke utan dröjsmål kan ordnas t. ex. på grund av den vårdbehövandes vägran att underkasta sig detta slag av vård, platsbrist å sjukhus e t c , k u n n a de enligt 5 § c) tillämpningskungörelsen till Al intagas å sluten anstalt (för män Svartsjö och Västervik). Stadgandet tillämpas sällan men har dock använts t. ex. beträffande socialt förkomna och svåranpassbara tuberkulossjuka, som äro smittoförande och ej efterkomma anmodan att ingå å sjukhus. För fall av sistnämnda slag och för vissa personer bland Ribbingebäcks-klientelet, som behöva medicinsk behandling under läkares kontinuerliga medverkan, samt för ett tämligen stort antal ur medicinsk synpunkt »oklara» fall inom hela den slutna vårdverksamheten skulle det enligt utredningens mening vara ändamålsenligt att ha tillgång till undersöknings- och vårdresurser på i det närmaste sjukhusmässig standard inom denna verksamhets ram för medicinska observations- och behandlingsåtgärder av längre eller kortare varaktighet. Även vissa vårdtagare, för vilka den föreslagna paviljongen av sluten karaktär å Venngarn avses skola komm a till användning, torde behöva underkastas regelrätt medicinsk undersökning eller någon kortare tids sjukhusbehandling. Efter övervägande av alla dessa vårdbehov har utredningen funnit sig böra föreslå, att huvudbyggnaden å Venngarns-anstalten omändras till en sjukhus präglad vårdavdelning. Läkarchefen för den slutna paviljongen bör vara chef även för denna sjukavdelning, som liksom paviljongen dock bör administreras från Venngarns-anstalten. Som skäl för detta förslag vill utredningen även anföra, att ifrågavarande anstaltsbyggnad å Venngarn är av äldre kaserntyp och därför icke längre kan anses lämplig som förläggningsbyggnad. Däremot torde en i olika avseenden differentierad sjukavdelning med alla de behov av utrymmen för olika ändamål en sådan medför med fördel kunna inrymmas i denna byggnad, sedan den på lämpligt sätt ombyggts. Rörande erforderliga ombyggnadsarbeten samt avdelningens detaljutformning och utrustning får utredningen anföra följande. Huvudbyggnaden vid Venngarn uppfördes vid anstaltens anordnande för över 30 år sedan. Under åren 1938—40 utfördes vissa ändringsarbeten, varvid dels köksavdelningen fick en fullt modern inredning, dels antalet enkelr u m utökades och en särskild mottagnings- och sjukavdelning anordnades. Byggnaden innehöll från början 90 vårdplatser, fördelade å tre våningar, vardera omfattande 2 femmansrum, 5 tremansrum och 5 enkelrum; korridorerna avsågos fungera såsom dagrum. Sedan särskild verkstadsbyggnad uppförts, togs en tidigare arbetssal i anspråk för ett logement om 10 platser. Genom om- och tillbyggnad år 1938 tilkommo 15 enkelrum. Dessförinnan (år 1932) hade uppförts en mindre anstaltsbyggnad, den s. k. paviljongen, med 26 vårdplatser, fördelade på 6 tremansrum och 8 enkelrum. Hela platsantalet vid anstalten utökades härigenom till 140. Sedan hösten 1946 har dock beläggningssiffran reducerats till 120, varigenom tre av de

105 större logementsrummen i huvudbyggnaden kunnat disponeras såsom dagrum. Paviljongen har sedan hösten 1945 tagits i anspråk såsom särskild avdelning för vård av nervösa och ömtåliga klienter under överinseende av anstaltens rådgivande psykiater. Med biträde av byrådirektören Tengelin och direktören vid anstalten John Lönnberg har utredningen låtit uppgöra preliminärt förslag till behövliga ombyggnadsarbeten inom huvudbyggnaden för anordnande av en sjukavdelning, vilket i huvudsak innebär följande (se förslagsritningar i reproduktion i slutet av betänkandet). Den nuvarande sjuk- och mottagningsavdelningen i bottenvåningen ändras till undersöknings- och behandlingsavdelning. Nuvarande lakar- och undersökningsrum bibehållas. Ett personalrum och ett sjukrum tagas i anspråk som behandlingsrum. I återstående två sjukrum inredas apotek och laboratorium. Mottagningsavdelningens nuvarande dagrum användes som väntrum och en sovsal ändras till expeditionsruin. Av fem enkelrum tages ett i anspråk som avdelningsförråd under det att återstående r u m omdisponeras till ett större och ett mindre r u m för fysikalisk terapi jämte omklädningsrum. Vidare inredes badrum för medicinska bad. Den till mottagningsavdelningen anslutna isoleringsavdelningen, tillbyggd år 1938, omfattar fyra enkelrum, som lämpligen kunna bibehållas för att användas till provisorisk förläggning av nyintagna patienter. Våningen en trappa upp kan utan andra byggnadsarbeten än sammanslagning av två enkelrum till en personalexpedition inredas till sjukavdelning för sådana patienter, som äro sängliggande eller eljest föremål för kontinuerlig medicinsk behandling. Avdelningen skulle rymma 22 platser, fördelade på 5 tremansrum och 7 enkelrum. Nuvarande femmansrum disponeras som dagrum och arbetssal. Ett personal- och ett expeditionsrum tagas i anspråk som besöks- och samtalsrum, avsedda jämväl för patienter förlagda till avdelningen två trappor upp. Våningen två trappor upp måste bli föremål för mera omfattande ändringsarbeten i syfte att erhålla huvudsakligen enkelrum, varav erfarenhetsmässigt stort behov föreligger. Den nuvarande korridoren bör sålunda u p p delas till 6 enkelrum och ny korridor anordnas på andra sidan byggnadens hjärtmur, varvid utrymme tages i anspråk från nuvarande 5 tremansrum, vilka i samband därmed ändras till enkelrum. Erforderlig belysning av korridoren erhålles genom att ett av nuvarande femmansrum sammanslås med en del av nuvarande korridor till en öppen hall med fönster från byggnadens båda sidor. I denna hall erhållas utrymmen för arbetsterapi. Återstående femmansrum, som är ett hörnrum, disponeras som dagrum. I oförändrat skick bibehållas 8 nu befintliga enkelrum. Avdelningen i denna våning skulle sålunda komma att omfatta 19 enkelrum. I samma våning, åtskild genom trapphallen, finnes en i ekonomiflygeln inredd mindre avdelning med 13 vårdplatser, fördelade å en sal om 6 platser, ett tremansrum och 4 enkelrum. Denna avdelning kan bibehållas i oförändrat skick för förläggning av sådana patienter, som icke kräva närmare tillsyn. Till våningen

106 två trappor upp skulle förläggas sådana intagna, som någorlunda regelbundet kunna sysselsättas å anstaltens verkstäder eller i trädgårds- och liknande arbeten. Endast en mindre del skulle sysselsättas inom avdelningen. Den stora matsalen å nedre våningen bör lämpligen minskas genom en avbyggnad, varigenom kan erhållas kapprum och ett mindre dagrum. I källarvåningen befintliga utrymmen (bastu, persedelförråd, mottagningsexpedition med bad och omklädningsrum) bibehållas oförändrade. I köksavdelningen och värmecentralen äro ej heller några arbeten påkallade. I ekonomiflygeln inrymda personalbostäder torde åtminstone tills vidare böra bibehållas. Enligt det uppgjorda förslaget skulle sålunda i stora anstaltsbyggnaden k u n n a anordnas en sjukavdelning, som — frånsett de fyra intagningsrummen i bottenvåningen — skulle omfatta 54 vårdplatser, varav 30 å enkelr u m , 15 å sjuksalar med tre sängar samt 9 å två sovsalar med respektive 6 och 3 sängar. De diagnostiska och terapeutiska resurserna, som äro koncentrerade till bottenvåningen, böra vara i det närmaste i nivå med dessa resurser å ett vanligt sjukhus. Den heltidsanställde läkaren, som skall var chef för sjukavdelningen och för den slutna paviljongen, bör självfallet vara väl förtrogen med medicinsk behandling av alkoholmissbrukare och ha vissa möjligheter att bedriva forskningsarbete. Den nuvarande personalen vid anstalten saknar, med något undantag, varje utbildning i sjukvård. Med stöd av erfarenhet från sinnessjukvården synes det lämpligt, att för vårdarbetet å sjukavdelningen anställes kvinnlig personal. Närmast under läkaren bör en översköterska svara för vårdarbetets behöriga gång och ordningen å avdelningen. Förutom en laboratorie- och apotekssköterska erfordras en sköterska för undersökning och behandling. Sjukavdelningen en trappa upp bör under dagtid stå under ständig tillsyn av en sjuksköterska. Då arbetstiden vid anstalten är fastställd till 48 timmar per vecka, erfordras härför två sköterskor förutsatt att erforderlig avlösning kan erhållas genom anlitande av de förut nämnda sjuksköterskorna. Därjämte bör finnas minst två sjukvårdsbiträden. För tillsynen av våningen två trappor upp liksom för nattvakt torde tills vidare k u n n a disponeras fyra av anstaltens nu i sådan tjänst använda förmän. Vidare torde en förste förman behövas dels för att biträda översköterskan med tillsyn av ordningen, dels för patienternas arbetsplacering och redovisning av deras flitpengar och andra medel, inbegripet ombesörjande av deras inköp av olika förnödenheter för personligt bruk. För mottagning av nya patienter (inskrivning, badning, mottagande av medförda kläder och andra persedlar till förvar) och bestyren med avgående (i betydande omfattning anskaffning och utprovning av nya kläder) samt tillsyn av anstaltens förråd erfordras, i likhet med vad nu är fallet, en förste förman och ett förrådsbiträde. Om den nuvarande benämningen förman utbytes mot den för arbetet å en sjukavdelning lämpligare titeln vårdare, synes denna kunna användas gemensamt för manlig och kvinnlig personal. Sam-

107 manfattningsvis kan då personalbehovet för sjukavdelningen med angivande av lämplig lönegradsplacering redovisas sålunda: En översköterska (Ca 15); Två förste vårdare (Ca 13); (två nuvarande förste förmän); En laboratorie- och apotekssköterska (Ca 12); Sju vårdare (Ca 11); (tre sjuksköterskor och fyra nuvarande f ö r m ä n ) ; T r e ekonomibiträden (Ca 9 ) ; (två sjukvårdsbiträden och ett nuvarande manligt förrådsbiträde). Utöver ovan anförda beräkningar av personalbehovet för det direkta vårdarbetet vid den slutna paviljongen och sjukavdelningen har utredningen icke ansett sig böra upptaga till prövning frågan om anstaltens personalorganisation, som därför förutsattes bli föremål för särskilt övervägande, om de framlagda förslagen till omändringar vid anstalten komma till utförande. I samband därmed torde även få prövas frågan om nybyggnad av personalbostäder. Rörande Venngarns-anstaltens användning i övrigt hänvisas till vad därom anföres i kap. IX. Specialsjukhus för alkoholmissbrukare. Emellertid anser utredningen nu n ä m n d a vårdmöjligheter icke tillräckliga för att lämna den medicinska synpunkten vid samhällets verksamhet för alkoholistproblemets lösning det utrymme, som bör tillkomma den, detta bl. a. därför att på alkoholismen mera speciellt inriktad medicinsk-psykiatrisk behandling och forskning icke torde kunna anordnas i önskvärd omfattning å de undersökningsoch behandlingsställen, vilka ovan föreslagits eller för vilka i det föregående lämnats redogörelse. I utredningens direktiv anföres bl. a., att såvitt gäller den medicinska sidan av alkoholistproblemet frågan om inrättande av ett specialsjukhus för alkoholmissbrukare på senare år aktualiserats på grund av ökad insikt om alkoholmissbrukets samband med även kroppsliga och själsliga rubbningar. I två likalydande motioner vid 1946 års riksdag, väckta av herrar Elon Andersson och Bergquist (I: 121) och herrar Österman, Verner Hedlund och von Friesen (II: 223), föreslogs, att »riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning rörande inrättande av ett för medicinsk vård av alkoholister och forskning på alkoholsjukdomens område avsett sjukhus». Då alkoholistvårdsutredningens tillsättande var nära förestående, föranledde motionerna icke någon riksdagens åtgärd. I dessa anfördes följande: »De ågärder, som samhället vidtagit mot alkoholmissbruket, ha hittills inriktat sig huvudsakligen på en begränsning av dess sociala skadeverkningar. Härunder har studiet av alkoholmissbrukets medicinska följdsymtom och även av dess djupare biologiska orsaker kommit att intaga en relativt undanskymd plats. En följd haray har varit, att alkoholforskningen i vårt land blivit efter i förhållande till den oerhörda utveckling av den medicinska vetenskapen, som eljest präglat de sista decennierna. Icke minst framträder denna diskrepans mellan alkoholforskningens och andra medicinska discipliners nuvarande läge vid en jämförelse med förhållandena i andra länder, särskilt Förenta staterna och Sovjetunionen. I dessa

108 länder föreligger på detta specialområde ett stort forskningsintresse, medan i vårt land endast ett fåtal forskare ägnat intresse åt alkoholmissbrukets medicinska problem. Under de senaste åren ha dock särskilt två sidor av alkoholismens problem uppmärksammats av härför intresserade svenska läkare, nämligen sambandet mellan alkoholbegär och vissa ämnesomsättningsrubbningar samt möjligheten att utnyttja de s. k. betingade reflexerna för genomförande av avvanjningskurer Något särskilt sjukhus, där alkoholister behandlas och där forskning på området kan äga rum, finnes emellertid ej i Sverige. I praktiken torde fall av alkoholmissbruk, där de medicinska (kroppsliga och psykiska) symtomen dominerat behandlas på sinnessjukhusen, framför allt de stora städernas, samt pa vissa statliga eller kommunala psykiatriska kliniker. Ett särskilt för alkoholmissbrukare avsett sjukhus skulle under sådana forhållanden fvlla flera uppgifter. För det första skulle det tjäna som vetenskapligt centrum för forskning på området och utbildning av läkare med bekämpande av alkoholmissbruk och alkoholskador som huvuduppgift. Att betydelsen av aktivitet på ifrågavarande område står klar för myndigheterna, framgår av att i arets statsverksproposition upptagits ett anslag för främjande av medicinsk forskning på 500 000 kronor, varav ett belopp av minst 30 000 kronor avses for forskning på ^ t l t Z l l ^ n n l på ett sjukhus av ifrågavarande karaktär en differentiering av det skiftande klientelet ske efter medicinska grunder och efter noggrann, saklunnig undersökning, som tager sikte på eugeniska och nnljobrtonadc adorer likaväl som på klientelets psykiska och fysiska sjukdomssymtom. Det förutsattes nlmligen att ett dylikt sjukhus ingalunda skulle komma att onodiggora e J L e r s ^ v a V e sig de'egentliV alkoholistanstalterna eller samhällets övriga ^ l ^ J ^ t ^ , sjukhus en rationell modern medicinsk behandling av a kohoLissbruka^e kunna genomföras. Förutom de fall, dar bakom alkoholmissbruket eventuellt ligger en rubbning av ä- n esomsattningen foete nam ligen, som ovan antytts, många alkoholister en rad kroppsliga och V***** sjuk domstecken som kräva behandling. I detta sammanhang bor man ej förbise en p " s k faktor, nämligen, att det torde vara lättare att förmå e n ^ k o h o l m i s . brukare att i tid söka vård på en anstalt med sjukhuskaraktar an på en vanlig alkoholistanstalt. Alkoholmissbrukets egenskap av sjuklig; r u b b n i n i enl g M m J modernt medicinskt betraktelsesätt skulle också unders rykas g e n o m ^ ^ m r t e n av ett för behandling av denna rubbning speciellt avsett sjukhus I sin tur skulle d e t t a S e / a u i , att mlnga alkoholmissbrukare, som - skamkända och ™dsha o omgivningens moraliska domar i det längsta söka dölja sin s. k. last men själva inse sitt nödläge och plågas därav, i tid självmant söka vard.» Ett specialsjukhus för alkoholister skulle, enligt utredningens direktiv, ha till uppgift att bereda 1) vård åt vissa slag av alkoholmissbrukare och att vara 2) diagnostisk central för hela den slutna vårdorganisationen. Sjukhuset skulle vidare tjänstgöra som 3) centralt institut för vetenskaplig forskning rörande alkoholismen och för 4) klinisk undervisning i fråga om sjukdomstillstånd i samband med alkoholmissbruk. Direktiven överensstämma sålunda med vad motionärerna anförde Föredragande statsrådet anslöt sig till uppfattningen att behov av specialsjukhus av detta slag föreligger men uttalade, att frågorna om antalet sådana sjukhus samt deras närmare uppgifter torde få upptagas till övervägande vid utredningen T d sin prövning av hela detta frågekomplex har utredningen kommit tall den slutsatsen, att speciella alkoholistsjukhus med i direktiven angivna fyra

109 huvuduppgifter böra anordnas så snart detta låter sig göra. Med hänsyn till angelägenheten av att förvärva och tillgodogöra sig praktiska erfarenheter av verksamhet vid ett sådant specialsjukhus föreslår utredningen, att ett statligt sjukhus av detta slag anordnas i Stockholm såsom en första etapp på vägen till en medicinsk vårdorganisation för alkoholmissbrukare om sammanlagt fyra sjukhusenheter. Då dessa specialsjukhus böra begagnas även för utbildningsändamål — utredningen förutsätter, att ovan föreslagna undervisning för läkare rörande alkoholistproblemet i sinom tid förlägges till dessa sjukhus — torde de böra uppföras i de städer, där medicinsk undervisning bedrives, och i nära anslutning till andra undervisningskliniker. Sålunda bör ett alkoholistsjukhus inrättas i Stockholm (om möjligt förlagt till karolinska sjukhusets område), ett i Lund och ett i Göteborg. Denna förläggning av sjukhusen är motiverad även med hänsyn till att de flesta alkoholmissbrukarna synas befinna sig i Stockholm, Göteborg och Malmö (jfr bil. 3, s. 297). Det fjärde sjukhuset torde dock böra förläggas till den plats, dit det av den s. k. norrlandskommittén förordade centralsjukhuset kommer att förläggas (enligt kommitténs förslag Umeå; jfr SOU 1947: 70, s. 81). Då den sålunda föreslagna sjukhusorganisationen färdigbyggts, böra sådana fall av alkoholmissbruk, vilka kräva sluten vård, i regel först intagas å dylikt alkoholistsjukhus. Undantag härifrån bör dock uppenbarligen medgivas för alkoholmissbrukare, som tidigare varit föremål för undersökning av speciellt sakkunnig läkare och därför kunna anses tillfredsställande klarlagda ur medicinsk synpunkt. Intagandet å sjukhuset bör k u n n a ske tvångsvis genom förordnande av vederbörande länsstyrelse eller på egen ansökan enligt lagen eller på egen begäran efter sjukhuschefens beprövande vid sidan om lagen. Sistnämnda intagningsform är motiverad med hänsyn till önskvärdheten av att den som önskar erhålla medicinsk behandling för sitt alkoholmissbruk under diskretion och ställer sig lojal mot den behandlande läkaren och sjukhuset också skall kunna få sådan behandling under dessa villkor. Ur juridisk synpunkt skall alltså alkoholistsjukhuset till den del Kungl. Maj:t fastställer intaga ställningen som allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, till vilken platsanvisning för vårdfall, som skola intagas enligt lagen, skall meddelas av socialstyrelsen. Denna myndighet bör efter läkarens hörande också ha att besluta om överflyttning från sjukhuset till alkoholistanstalt av sådana vårdfall, som intagits enligt lagen och kräva fortsatt sluten vård men i annan form än å sjukhus. Vad gäller vårdkostnaden på alkoholistsjukhus utgår utredningen från att det första av dessa icke står färdigt förrän den obligatoriska sjukförsäkringen genomförts. Vården på sådant sjukhus blir sålunda kostnadsfri. Rörande platsbehovet vid alkoholistsjukhusen vill utredningen framhålla, att någon exakt beräkning av detta icke låter sig göra på grund av att ett sannolikt stort antal alkoholmissbrukare, som nu äro okända för de nykterhetsvårdande organen, torde k o m m a att giva sig till känna för att erhålla medicinsk behandling, om sådan kan erbjudas dem på ett välutrustat specialsjukhus av detta slag.

110 Utredningen har som redan i kap. II meddelats begärt uppgift å antalet å alkoholistanstalterna den 6 november 1946 närvarande klienter, vilka erfordra vård å medicinskt ledd specialanstalt (se bil. 1 s. 245). Detta antal var 240 -f 51 = 291. Frånräknas de 139 + 1 = 140 vårdtagare, som enligt vederbörande anstaltslednings bedömande kunde anses lämpade för omhändertagande i den av medicinalstyrelsen föreslagna särskilda psykopatvården, återstår 151. Under år 1946 överfördes från alkoholistanstalterna till sinnessjukhus 98 + 5 = 103 personer, varjämte 17 -f 1 = 18 interner skulle behövt överföras till sådant sjukhus, vilket dock icke kunde ske på grund av platsbrist eller av andra orsaker. Genom förfrågan hos vissa, i nedanstående tabell angivna sinnessjukhus och psykiatriska kliniker har utredningen vidare sökt bilda sig en uppfattning om omfattningen av intagningarna av alkoholmissbrukare direkt å sådana sjukhus och kliniker åren 1945 respektive 1946. 1946

1945 Sjukhus

Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik, Stockholm 2 Beckomberga, Stockholm . . Långbro, Stockholm Sahlgrenska sjukhusets psykiatriska klinik, Göteborg Malmö Östra, Malmö S:ta Maria, Hälsingborg Psykiatriska kliniken, Lund Sidsjön, Sundsvall Sundby, Strängnäs Summa

Inremittering genom Inremittering genom Antal Antal alkohol- nykter- alkoalkohol- nykter- alkoannans annans miss misshets- holisthets- holistförförbrukare nämnd anstalt brukare nämnd anstalt 1 sorg 1 sorg

93 286 72

263 49

79 378 53

117 22 23 33 15 13

23 16

2 23

368 29

155 44 23 21 20 14

1 20 1 4

154 24 21 17 18 11 642

, 7 123 34 24 39 17 13

5 12

6 1

1 1

2 3 15

1 Vederbörande kan t. ex. ha gått in på egen ansökan, ansökan av anhörig eller polismyndighet eller under medverkan av olika läkare. I många fall har också nykterhetsnämnd medverkat till intagning genom att endast råda vederbörande att söka sjukhusvård. Nämndernas insatser i här förevarande avseende torde därför vara större än vad siffrorna ovan utvisa. — 2 Uppgifter om organ för inremittering saknas.

Som framgår av tabellen har ett relativt stort antal alkoholmissbrukare intagits särskilt å de större städernas sinnessjukhus och å de psykiatriska klinikerna. Även sedan ett alkoholistsjukhus uppförts kommer sannolikt en del alkoholmissbrukare att intagas å dylika sjukhus och kliniker. Det synes emellertid uppenbart, att flertalet alkoholmissbrukare då kominer att hänvisas till specialsjukhuset. Å S:t Eriks sjukhus i Stockholm (kroppssjukhus) öppnades år 1945 en särskild avdelning för alkoholmissbrukare. För åren 1946 och 1947 var antalet intagningar å denna avdelning ca 160 per år.

Ill De sålunda redovisade siffrorna rörande antalet sjukhusfall å alkoholistanstalterna och intagningsfrekvens å vissa sjukvårdsanstalter avseende alkoholmissbrukare k u n n a givetvis icke uppfattas som uttryck för det faktiska totalbehovet av sjukhusplatser särskilt som enligt utredningens förslag alla missbruksfall, som fordra sluten vård och ej förut blivit föremål för medicinsk specialundersökning, i framtiden skola hänvisas till alkoholistsjukhus (för eventuell fortsatt vård sedermera å vårdhem) och sålunda skapa ett vid nuvarande ordning för vårdklientelets differentiering icke aktuellt behov av sjukhusplatser. Utredningen har med hänsynstagande till jämväl sistnämnda grupp vårdbehövande alkoholmissbrukare (en mindre del av dessa torde dock redan nu före eller i samband med sluten nykterhetsvård belägga platser å de vanliga sjukhusen) ansett sig böra r ä k n a med ett behov av vårdplatser å alkoholistsjukhus för hela landet av 200 å 300. Till denna minimisiffra kommer sedan det sannolikt väsentligt större antalet alkoholmissbrukare, som nykterhetsnämnderna nu sakna kännedom om men som äro i behov av medicinsk behandling och till viss del k u n n a väntas giva sig tillkänna, om sådana sjukhus skapas. För det första specialsjukhusets del bör antalet vårdplatser icke sättas högre än 82. Utredningen har då räknat med en genomsnittlig vårdtid å sjukhuset av omkring 1—2 månader, vilken tid torde vara tillräcklig för en fullständig undersökning av en patient ur somatisk och psykiatrisk synpunkt samt för viss specialbehandling. Omsättningen kan då hållas vid 700 å 800 patienter om året å detta sjukhus, för vilket platsantalet beräknats jämväl med hänsyn till det patientantal, som en överläkare vid ett sjukhus med så stark omsättning av patienter kan förutsättas medhinna. Beträffande den närmare planläggningen av det första alkoholistsjukhuset far utrednmgen framlägga följande preliminära förslag, vilket utarbetats på utredningens begäran och efter dess anvisningar av centrala sjukvårdsberedningen efter att professorerna Torsten Sjögren och Hilding Berglund tin utredningen meddelat sina synpunkter på hithörande spörsmål och docenten Leonard Goldberg lämnat vissa informationer rörande medicinska vardmojhgheter för alkoholmissbrukare i U. S. A. Förslaget har även prövats och godkänts av sjukvårdsberedningens arbetsutskott. Sjukhuset kan lämpligen byggas med 4 vårdavdelningar om 17 patienter a varje avdelning (se förslagsritningar å s. 112-113). Denna storlek av vårdavdelning har visat sig särskilt lämplig vid psykiatriska lasarettsavdelningar Behovet av enkelrum är mycket stort, varför 7 enkelrum å varje avdelning bora finnas, därav ett av isoleringskaraktär. I övrigt kan vårdavdelningen bestå av 3 tvåmansrum och 1 fyrmansrum. Å varje avdelning skall finnas ett mindre undersöknings- och behandlingsrum samt dagrum, m a t r u m och rökrum. Förutom dessa 4 vårdavdelningar bör finnas en mindre vårdavdelning med 14 platser, vilken kan användas som privatavdelning eller för mera ömtåliga patienter. Den skall helt bestå av enkelrum Poliklinikbyggnaden, som bör vara direkt ansluten till vårdavdelningarna, skall i nedre hallen ha mottagningslokaler med väntrum, expeditioner för

~an tjrz

fl 3 O O

03 C C id

•3 3

O

8418.

114 läkare, kuratorer och skrivbiträden. Här bör även finnas ett mindre r u t i n laboratorium. . En trappa upp i poliklinikbyggnaden inrättas forskningslaboratorier med såväl större som mindre r u m samt särskild expedition för klinisk laborator. Två trappor upp i poliklinikbyggnaden är rumsavdelningen med 14 platser P

Tre trappor upp i poliklinikbyggnaden anordnas föreläsningssal, bibliotek samt ett större rum för sociolog (statistiker) med biträde. Suterrängvåningen under vårdavdelningarna avses för undersökningsoch behandlingsrum. Här skola sålunda finnas undersökningsrum för ekgoch hjärtfunktionsundersökning, rum för eventuell aversions- och elchockbehandling, rum för fysikalisk terapi samt ett par r u m för sysselsättningsterapi. Som utredningen tidigare framhållit måste alkoholistproblemet angripas från många sidor. Det är dels ett medicinskt-biokemiskt problem, dels ett psykologiskt-psykiatriskt och dels ett socialt problem. Erfarenheten visar, att alkoholmissbrukaren i första hand manifesterar psykiska symtom och visar social missanpassning. De läkare, som under årens lopp sysslat med alkoholistproblemet, ha mest varit psykiatrici. Det synes därför vara uppenbart att alkoholistsjukhuset bör förestås av en psykiater som överläkare och chef (lönegrad Ca 32). Med hänsyn till den stora vikt, som måste tillmätas den biokemiska forskningen på området, bör även en läkare med biokemisk skolning finnas anställd och föreslås därför inrättandet av en klmisk laborator med invärtesmedicinsk och kemisk laboratorieutbildning (Ca 31). Vidare bör det viktiga sociala och socialstatistiska forskningsarbetet möjliggöras genom anställande av en kvalificerad, vetenskapligt utbildad sociolog (Ca 29) med ett biträde ( C a l l ) . Antalet underläkare bör vara tillräckligt stort för att det löpande arbetet och behandlingen skall k u n n a skötas tillfredsställande. Vid psykiatriska lasarettsavdelningar räknar man i medeltal med en underläkare på 15—20 vårdplatser. Då arbetet här närmast kan jämföras med arbetet på en psykiatrisk klinik, synes därför vara rimligt med minst fyra underläkare (arvodesanställda), ett antal som sannolikt snart måste ökas särskilt med hänsyn till poliklinikarbetet. Polikliniken bör förestås av en särskild läkare med hög kompetens (deltidstjänst mot arvode). Dessutom böra å polikliniken tjänstgöra en översköterska (Ca 12) och en kurator (Ca 15), varjämte en kurator erfordras för de inneliggande patienterna. Varje vårdavdelning om 17 (respektive 14) platser bör ha en översköterska och en assistentsköterska (Ca 10), varjämte erfordras avlösare för dessa. Behandlingsavdelningen kräver likaså en översköterska och slutligen behövs en nattöversköterska. Dessutom erfordras biträdespersonal (Ca 3 ) . Laboratoriepersonalen bör förutom av laboratorn bestå av två laboratoriesköterskor (Ca 12) och två laboratoriebiträden med utbildning i kemi (Ca 11). Dessutom böra finnas två städerskor (ekonomibiträden; Ca 2).

115 Frågan om huruvida viss utrustning med manlig vårdpersonal erfordras a alkohohstsjukhus bör bliva föremål för särskilt övervägande, sedan någon tids erfarenhet från verksamheten vid det första sjukhuset kunnat -samlas. Rörande sjukhusets apparatutrustning och inredning hänvisas till kostnadsberäkningarna i kap. XIII. Heltidsarbetande läkarexpert i socialstyrelsen (tillika föredragande i medicinalstyrelsen). Den förbättring av möjligheterna till medicinsk vård av alkoholmissbrukare och den medicinska synpunktens starkare betoning mom nykterhetsvården i allmänhet, son. ovan framlagda förslag medföra! kräver enligt utredningens mening en medicinskt specialutbildad heltids" " ' ' T , ' J C n C e n t r S l a l e d n i n « e n ^ nykterhetsvården. Socialstyrelsens deltidsarbetande expert på detta område, vilken är psykiater, bör därför utbytas mot en heltidsarbetande läkarexpert, helst också han liksom hi tills en psykiater med hög vetenskaplig kompetens. Denne experts uppgif bö vara att centralt företräda den medicinska synpunkten vid nykterhetsvårds organens verksamhet samt i övrigt biträda socialstyrelsen n f e d u l girande

av deSS aI g g

y

d

säsom uppsiktsmyndi

öyer

kterhetsv.rd

frande

bor han härvid eda arbetet inom styrelsens nykterhetsvårdsbyrå med dffe-' .ent.er.ng av vardbehövande alkoholmissbrukare. Han bör också d e C a i styrelsens inspektionsverksamhet. Enligt utredningens f a r d a ^ t o n ^ Ä tohetarardeni hela sin omfattning, däri inbegripna olika förebyTandc i S t o o S bHethäf T *? ? " f- "' ( å å v e r k a n av l ä S n s f o l C h s uk r M.H• , ° J ^ dsangelägenhet av betydande mått

sjukvtXn SDyelSen TT

Ä

« rh I v t ^ n ' m m m n D V a k t t a g a T

« t o « « * -er allmänna Z t

^

^

"

"

^

Ä

och

^

dighe att följa halso- och sjukvårdsangelägcnhcter i anknvfnina till d»„ Ä " f . f h ^ ä r d e n kommer att fkas a.lteftersom S d n " g t " torslag leda till .fragasatta åtgärders förverkligande. Det synes därför er forderhgt, att medicinalstyrelsen erhåller personalförstärknhT ft f •! varande nppgifter. Dä medicinalstyrelsens befattning m d n y k t e r h e « I i framt.den uppenbarligen kommer att få allt större h e t X i l ! • . ?. mthnt samarbete i dessa frågor förekomma I Z Z ^ Z ^ C ^

116 socialstyrelsen. Utredningen anser, att den medicinska sakkunskapen i dessa frågor inom medicinalstyrelsen titts vidare kan och bör omhänderhavas av socialstyrelsens heltidsanställde expert. Denne bör sålunda bli föredragande i nykterhetsvårdsfrågor i medicinalstyrelsen och där på ändamålsenligt sätt söka främja verksamheten för dessa frågors lösning på det praktiska planet samt utöva den inspekterande verksamhet över nykterhetsvålden, som kan ankomma på medicinalstyrelsen. Han bör också där vara målsman för forskningen inom nykterhetsvården och befordra den medicinska undervisningen för medicine studerande, läkare och nykterhetsvårdspersonal rörande behandling och vård vid alkoholism. Experten bör förslagsvis placeras i lönegrad Cp 12. Därest utredningens olika förslag realiseras, kan det i längden dock icke bli möjligt att tillgodose medicinalstyrelsens behov av medicinsk sakkunskap samt av personal för att fullgöra inspektionsskyldighet, taga nya initiativ i nykterhetsvårdsfrågor etc. enbart genom socialstyrelsens heltidsanställde läkarexpert såsom föredragande i medicinalstyrelsen. Helt visst kommer därför kanske ganska snart behov av personalförstårkning for nykterhetsvården att göra sig gällande i medicinalstyrelsen. Utredningen har icke tagit ställning till hur detta behov skall tillgodoses u t a n anser, att erfarenheter, som vinnas, härvid böra bliva vägledande. Rörande läkarnas medverkan i den slutna vården hanvisas till kap. IX.

117 KAP. IX. Sluten v å r d . Gällande bestämmelser. Med avseende å rätten att kvarhålla äro organen för sluten vård — alkoholistanstalterna — av två slag: allmänna, å vilka de intagna k u n n a kvarhållas med tvång, och enskilda utan kvarhållningsrätt. P å de förstnämnda, vilka äro statliga eller av staten erkända, kan intagningen ske antingen tvångsvis efter beslut härom av vederbörande länsstyrelse på framställning av nykterhetsnämnd eller i vissa fall polismyndighet (s. k. farliga och kringflackande) eller frivilligt. Länsstyrelsen kan också på eget initiativ förordna om tvångsintagning å allmän alkoholistanstalt av straffriförklarad, på vilken 1 § Al är tillämplig och vilken icke är i behov av vård å sinnessjukhus (25 § Al). Meddelat beslut om tvångsintagande är giltigt ett år eller i vissa fall (s. k. åklagaranmälda återfallsfyllerister; 31 § Al) två år. Intagningsbeslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Endast om öppen vård genom vidtagande av hjälpåtgärder icke visat sig framgångsrik eller utsikt uppenbarligen saknas att utan tvång återföra alkoholmissbrukaren till ett nyktert och ordentligt liv, föreligger formell förutsättning för framställning om tvångsåtgärd. Kan farlighets- eller kringflackande-grunden åberopas för åtgärd enligt Al, äger nykterhetsnämnd eller polismyndighet dock göra dylik framställning även utan att något av nyssnämnda villkor uppfyllts. Länsstyrelsen skall taga under omprövning, huruvida den person, vars tvångsintagande å anstalt ifrågasattes, kan antagas låta sig rätta genom hjälpåtgärd och må i sådant fall i stället för att förordna om sluten vård vidtaga dylik åtgärd eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att föranstalta därom. Tyngdpunkten i behandlingen av alkoholmissbrukare ligger alltså i Al på den öppna vården. Nykterhetsvårdens nuvarande anstaltssystem består sålunda av statliga och statserkända anstalter ( = allmänna) samt enskilda anstalter (f. n. endast en). Landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan må stå såsom huvudman för anstalt, som av Kungl. Maj :t erkännes såsom allmän alkoholistanstalt. Till anordnande av sådan anstalt k a n utgå statsbidrag (med högst 3 000 kr. för vårdplats, när fråga är om nybyggnad, och i annat fall med högst 2 250 kr. för vårdplats). Statsbidraget må icke överstiga vad från annat håll tillskjutits, om icke särskilda skäl föranleda därtill. Ansökning om anordningsbidrag skall innehålla förbindelse att återbära bidraget, därest anstalten skulle komma att användas för annat ändamål, nedläggas eller avyttras samt dessutom, om detta låter sig göra, åtagande att säkerställa för-

118 bindelsens fullgörande genom överlämnande av inteckning i anstaltens fastighet, . liggande inom det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet eller det värde, som vid särskild, av socialstyrelsen godkänd värdering åsatts fastigheten. Till enskild anstalt kan anordningsbidrag icke utgå av statsmedel. Bestämmelserna om dylika bidrag ha meddelats i SFS 1944: 566. Driftbidrag kan utgå till erkänd alkoholistanstalt med högst 3: 50 kr. för dag och vårdplats — garantibidrag — samt därutöver med högst samma belopp för dag och vårdad person — beläggningsbidrag. Till enskild alkoholistanstalt, som »är ägnad att på tillfredsställande sätt bereda vård åt å anstalten intagna», kan driftbidrag utgå med högst 3: 50 kr. respektive 3 kr. Dessa bestämmelser återfinnas i SFS 1947: 547 angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. driftbidragskungörelsen (SFS 1944:567). Kungl. Maj :t har att bestämma storleken av driftbidragen för varje anstalt. Det bör påpekas, att nyssnämnda bidragsbelopp äro maxim,ibelopp och att anstalterna därför icke överlag erhålla driftbidrag med de högsta belopp författningen medgiver. Kostnad för tvångsintagen alkoholmissbrukare bestrides av statsverket, om den intagne är 1) farlig eller kringflackande, 2) att hänföra till 25 § Al (straffriförklarad), 3) åklagaranmäld återfallsfyllerist eller 4) kvarhållen utöver eljest gällande vårdtid (37 § Al). I övriga fall svarar den nykterhetsnämnd, som ansökt om tvångsintagande å allmän alkoholistanstalt respektive ombesörjt intagande på ansökan av den vårdbehövande, för den del av vårdkostnaden, vilken icke bestrides av eljest tillgängliga medel. I sistnämnda fall kan även enskild person teckna ansvarsförbindelse för vårdkostnaden. Erkänd och enskild alkoholistanstalt kan åtnjuta statsbidrag till driftkostnaderna endast om den vårdkostnad, som uttages i form av avgift till anstalten och avser kostnad för kost och logi, uppvärmning och belysning, bad och tvätt ävensom annan sjukvård än specialbehandling, icke överstiger 50 öre för dag och vårdad person. Som villkor för driftbidrag av statsmedel är dessutom föreskrivet, att avgift icke får uttagas för den vårdades beklädnad under anstaltsvistelsen samt att i avgift för annan särskild vårdkostnad än nu nämnts icke får uttagas högre belopp än 1 kr. för dag och vårdad person. Utöver nu nämnda vårdavgifter har den vårdkostnadsansvarige att gälda kostnad för sjukhusvård samt övriga av vården föranledda kostnader (såsom för resa, underhåll, kläder och annan personlig utrustning vid försökspermission eller utskrivning samt kostnader för återhämtande till anstalten efter sådan permission eller avvikande eller avtjänat straff eller för överflyttning till annan allmän alkoholistanstalt eller, om vårdtagaren skulle avlida, för begravning). För vårdtagare, för vilken vårdkostnaden åvilar statsverket, erläggas alltså här åsyftade kostnader av staten. Numera räknas till sådana kostnader även utgifter för nödvändig tandvård samt för resor vid inställande inför domstol. Med sluten vård åsyftas, att de, som äro föremål för denna vård, »skola genom arbete och moralisk påverkan sättas i stånd att återgå till ett nyktert och ordentligt liv» (1 § Venngarns-stadgan samt 1 § allmänna föreskrifter rörande erkända alkoholistanstalter). Envar å allmän alkoholistanstalt in-

119 tagen är »pliktig att fullgöra det arbete, som ur synpunkten av en ändamålsenlig vård ålägges honom» (34 § Al) samt ställa sig till noggrann efterrättelse gällande ordningsregler samt tillsägelser, som meddelas av anstaltspersonalen. Den intagne bör sysselsättas på sätt, som är ägnat att giva honom förmåga att efter utskrivningen genom arbete förvärva sitt uppehälle. Behörig hänsyn skall härvid tagas till hans hälsotillstånd och arbetsförmåga. Till u p p m u n t r a n och belöning för flit och välförhållande må den intagne tilldelas flitpenning. Den intagne får icke utan särskilt tillstånd inneha penningar eller värdeföremål. Han må icke mottaga besök utan att anstaltens föreståndare givit tillstånd därtill. Föreståndaren har också att övervaka den intagnes brevväxling och är berättigad att för detta ändamål granska hans ankommande och avgående post. De allmänna alkoholistanstalterna, som skola stå under ledning av en styrelse jämte föreståndare, stå under uppsikt av socialstyrelsen, som under vissa förutsättningar kan förordna om överflyttning från en allmän alkoholistanstalt till en annan. Uppsiktsmyndigheten har också att avgöra, på vilken av de olika allmänna anstalterna intagning i varje särskilt fall skall ske. Denna myndighet är även instans för besvär över beslut av anstaltsstyrelse i ärende rörande försökspermission, kvarhållande, utskrivning eller behandling av intagen eller återhämtande av försökspermitterad (jfr 10 § Venngarns-stadgan och 9 § allmänna föreskrifter). Den som på grund av slutligt beslut intages å allmän alkoholistanstalt m å kvarhållas under ett år. Har han förut varit intagen å sådan anstalt och har beslutet meddelats inom fem år från senaste utskrivningen, m å h a n kvarhållas under två år. Om grundad anledning till antagande föreligger, att den intagne efter utskrivningen skall föra ett nyktert och ordentligt liv, skall utskrivning dock ske tidigare än efter ett respektive två år. Den som intagits frivilligt kan aldrig kvarhållas längre tid än ett år. Intagen k a n frivilligt kvarstanna å anstalten efter längsta kvarhållningstiden under högst fyra månader, om han skriftligen förbinder sig att kvarstanna under den bestämda tiden. Anstaltsstyrelsen eller på uppdrag av styrelsen vederbörande föreståndare må medgiva den intagne att under återstoden av kvarhållningstiden på försök vistas utom anstalten, när detta prövas vara till gagn. Före sådan försökspermission har föreståndaren att vidtaga vissa förberedelser till övervinnande av de svårigheter, som möta den intagne vid hans återinträde i samhället (42 § Al). Vederbörande anstaltsstyrelse skall, om ej särskilda omständigheter onödiggöra detta, ställa den försökspermitterade under övervakning samt må meddela de lydnadsförskrifter avseende vistelseort, sysselsättning och annat, som finnas erforderliga för hans återanpassning. Motsvarande gäller vid utskrivning av person, som tvångsintagits å sådan anstalt. Längsta tiden för övervakningens varaktighet respektive sådana föreskrifters giltighet vid försökspermission är densamma som permissionstiden. Motsvarande maximitid vid utskrivning av tvångsintagen är ett år.

120 För vissa vårdtagare, nämligen s. k. farliga och dem, för vilka intagningsbeslutet meddelats med åberopande av 25 § Al (straffriförklarade), samt beträffande dem, som förut minst tre gånger varit intagna å allmän alkoholistanstalt och ånyo intagits enligt inom ett år från senaste utskrivningen meddelat slutligt beslut, kan kvarhållning under två år utöver den tid vederbörande i vanliga fall längst k a n kvarhållas ifrågakomma, dock endast om vårdtagaren »med hänsyn till sin sinnesart samt sitt föregående liv och förhållande i anstalten måste antagas i händelse av utskrivning icke komma att föra ett nyktert och ordentligt liv» (37 § Al). Frågan om utskrivning av sålunda kvarhållen skall sedermera ånyo prövas minst en gång varje halvår. Anstaltsstyrelses beslut, vid vilket 37 § Al tillämpats, skall underställas socialstyrelsens prövning. Vissa åtgärder i form av inskränkning i friheter och förmåner, isolering på viss tid samt förverkande av flitpenningar kunna ifrågakomma, om intagen visar klandervärt uppförande (se vidare härom s. 139). Tvångsintagande å allmän alkoholistanstalt har den verkan, att meddelat beslut om bötesförvandling är förverkat. Förvandling av före intagandet ådömda böter må ej heller ske. Böter, som ådömts efter intagandet men före utskrivningen, må ej förvandlas ined mindre anstaltens styrelse påkallar detta (9 § bötesverkställighetslagen; SFS 1937:119). Den slutna vårdens utveckling, vårdplatsantal etc. Den slutna vårdens utveckling vad gäller vårdplatser och intagningsfrekvens under årens lopp framgår av diagrammet å s. 189. I tabellen å s. 121 angivas storleken av och växlingen i beläggningen å de olika anstalterna vid olika tidpunkter under år 1946 samt jämförelsesiffror för åren 1940—1945. Av denna tabell framgår, att antalet nyintagningar under år 1946 med 4 % understeg motsvarande antal för år 1945, då den hittills högsta intagningssiffran noterades. Intagningsfrekvensen var ca 25 % högre än före krigsutbrottet, då omkring ett tusental personer årligen intogos på anstalterna. Antalet inskrivna på anstalterna vid årsskiftena har ökat varje år och nådde den 31 december 1946 siffran 2 057. Då vårdplatsantalet endast uppgår till något mer än hälften, befunno sig alltså ca 50 % av de inskrivna utanför anstalterna (de flesta av de sålunda frånvarande voro försökspermitterade). Anstaltsklientelets sammansättning. I kap. II ha vissa uppgifter lämnats rörande anstaltsklientelets beskaffenhet ur medicinsk-psykiatrisk aspekt (jfr även bil. 1 s. 245). I redogörelsen för dr Åmarks socialpsykiatriska undersökning (bil. 2) ha de av honom undersökta vårdtagarna fördelats med hänsyn till bl. a. åldersgrupp, hemvist, civilstånd, yrken, intagningsgrunder, kriminalitet etc. Till jämförelse lämnas i bil. 3 (s. 297) siffermaterial belysande motsvarande och vissa andra förhållanden avseende ett aktuellt årsklientel.

121 B e l ä g g n i n g i n o m a n s t a l t s s y s t e m e t vid o l i k a t i d p u n k t e r å r 1946 s a m t å r e n 1940—1945.

Anstalter

Antal vårdplatser år 1946 l

Statsanstalter: Venngarn Svartsjö Västervik 6/o—31/'ia 46 Haknäs Karlstad Vi—31/? 4 6 . . Växjö Vs—-31/ia 46 .. Tillhopa

140 140 15 10

/l«

Vi

v*

120 140 14 15

337 230

355 212

344 221

23 5

20 7

20 7

70 90 52 58 178 48 40 40 42 75 20 16 21 25 10

157 157 122 132 294 99 75 63 97 149 36 15 21

168 158 120 143 282 90 76 63 98 14H 33 24 20

överflyttningar *

utskriv ningar

160 + 165 — 124 20 + 69- 22 3 + 14- 1 10 + 5- 4 1 + 2— 6 1 + 8 — 195 + 263- 157

200 93 4 12 2

intag-

7io

Via ningar

351 210 3 20

338 204 12 22

173 151 122 143 284 83 81 75 97 138 27 34 16 6

175 135 112 132 277 73 78 71 101 132 23 42 12 17

10 305

9 Erkända anstalter: Älvgården Björknäs Västkusthemmet . . . . Holmahemmet Åsbrohemmet Holmforshemmet.... Dagöholm Ribbingebäck Vårnäshemmet Kurön Granbytorp Lillegården Hagbyhemmet Hägerstad 2 Björstorp 3

81 52 58 178 48 40 40 42 75 20 12 21

Tillhopa

181 122 + 13- 25 148 99 + 13- 31 116 80 + 4- 10 123 101 + 4- 26 286 113 + 26- 40 78 47 + 3- 14 - — 18 81 86 72 38 + 24- 10 93 81 + 6- 14 141 144 + 2- 11 17 + 57- 58 52 51 + 3- 9 11 14 5 3L 31 10 + 10 785 1417 1423 1430 1380 1440 1007 + 105-271

Enskild anstalt: Härnö

15 Samtl. a n s t a l t e r ; Tvångsintagna Frivilligt intagna enl. Al Frivilligt intagna utom Al Tillhopa 1945 års siffror 1944 > 1943 » 1942 » 1941 > 1940 > »

1040 1084

z

1783 1786 1788 1744 1792 229 231 234 228 233

15 15 27 29 28 1055 1099 2 039 2 040 2 050 1052 1 055 1853 1868 1890 1 025 1052 1729 1791 1800 968 1025 1464 1523 1572 988 968 1373 1307 1301 988 988 1368 1368 1369 948 988 1365 1356 1340

er ^

Under år 1946 företagna

Antal inskrivna år 1946

28 32 2000 2 057 1982 2 039 1805 1853 1618 1729 1366 1464 1394 1373 1335 1368

884 318 35 1237 1290 1143 1173 1051 971 986

+ :00 L00

428 328 273 226 201 130 133

CU

O:

c. *-> s g"

+ 1 - 26 + 12 1 5 + 9 311 - 10 86 90 80 88 107 57 62 43 77 143 18 8 19

+ 24 9 6 9 8 - 21 + 6 + 9 4 8 - 19 + 37 - 10 + 31 + 10 + 23

30 +

975 + 214 +

9 4

30 + 5 1219 + 18 1104 + 186 1019 + 124 908 + 265 960 + 91 965 + 6 983 + 3

1 I denna kolumn beteckna plustecknen överflyttning till och minustecknen överflyttning från ifrågavarande anstalt eller intagningsform. — 2 Fr. o. m. 20/6 1946. — 3 Fr. o. m. 22 /n 1946. — 4 Därav 1 permitterad från allmän anstalt.

122 De nuvarande alkoholistanstalterna. Följande sammanställning lämnar en översikt över de f. n. i drift varande alkoholistanstalterna i landet, deras belägenhet, vårdkapacitet, huvudmannaskap och karaktär med hänsyn till anstaltstyp och klientel. Siffrorna inom parentes avse vårdplatsantalet den 30 november 1947. A. Anstalter för män. I. S t a t l i g a

anstalter.

1. Statens alkoholistanstalt å Venngarn, Sigtuna (120). Denna anstalt är en öppen specialanstalt för psykopatiskt betonat, tämligen svårtskött klientel. 2. Statens alkoholistanstalt å Svartsjö, Svartsjö (140). En sluten anstalt, avsedd för svår skötta och mera oförbätterliga samt sådana smittosamt sjuk a alkoholmissbrukare, som vägra ingå å sjukvårdsanstalt. 3. Statens alkoholistanstalt i Västervik, Västervik (14). En mindre, sluten anstalt, som tillfälligt anordnats å fångvårdsanstalten i Västervik för att omhändertaga särskilt svårskötta alkoholmissbrukare av »Svart sjö-typ». Sedan maj 1947 ha dessutom ett fåtal platser å fångvårdens sinnessjukavdelning å Haga, Södertälje, disponerats för alkoholmissbrukare av sådan typ, att de icke kunna vårdas å Svartsjö eller Västerviks-anstalten. II. E r k ä n d a

anstalter.

(Samtliga öppna.) 4. Hemmet Älvgården, Hedemora (70). Drives av en för ändamålet bildad förening. 5. Arbetshemmet Björknäs, Järlåsa (90). Denna anstalt användes i allt större utsträckning särskilt för s. k. kringflackande, relativt lättskötta vårdtagare. Drives av svenska diakonsällskapet. 6. Västkusthemmet, Sundholmen (52). Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. 7. Holmahemmet, Höör (58). Drives av Lunds stifts prästers nykterhetsoch diakoniförbund. 8. Åsbrohemmet, Åsbro (178). Anstalten är avsedd för någorlunda lättskötta alkoholmissbrukare med ständiga återfall (s. k. asylister). Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. 9. Holmforshemmet, Boden (48). Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. 10. Dagöholm, Lerbo (40). Ungdomsanstalt. Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse inom godtemplarorden. 11. Vårnäshemmet, Vingåker (42). Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. 12. Hemmet Ribbingebäck, Järlåsa (40). Anstalten är avsedd för mindre arbetsföra. Drives av Stockholms stadsmission.

123 13. Kurön, på ön med samma namn i Björkfjärden i Mälaren, adress box 570, Stockholm 1 (75). Drives av frälsningsarmen. 14. Granbytorp, Sigtuna (18). Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. Annexanstalt till Venngarn. 15. Björstorp, Emmaljunga (14). Drives av Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund. Är under uppbyggnad och får färdigställd ett 50-tal vårdplatser. 16. Lillegården, Eksjö (16). Genomgångsanstalt för familjevård. Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. 17. Hägerstad, Solvesta (25). Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. III. E n s k i l d

anstalt.

(Öppen.) 18. Härnö, Taxinge-Näsby (21). Drives av Strängnäs stifts telse.

diakonistif-

B. Anstalter för kvinnor. I. S t a t l i g a

anstalter.

19. Statens alkoholistanstalt i Växjö (10). Anstalten är av sluten karaktär (anordnad i anslutning till fångvårdsanstalten i Växjö). På denna intagas sådana kvinnor, som på grund av svår social eller kriminell belastning eller på grund av svårskötthet ej kunna vårdas å öppen anstalt. 20. Statens alkoholistanstalt å Haknäs, Knivsta (15).

II. E r k ä n d

anstalt.

21. Hagbyhemmet, Almunge (21). Drives av en för ändamålet inrättad stiftelse. De båda sistnämnda anstalterna äro öppna. Det totala platsantalet i nykterhetsvårdens anstaltssystem uppgår f. n. (den 30 november 1947) till 1 112 (därav 46 platser för kvinnor). Behövas nutida slag av alkoholistanstalter och hur stort kan i så fall platsbehovet bliva i framtiden? I kap. VIII har närmare redogjorts för utredningens uppfattning om behovet och önskvärdheten av medicinska vårdmöjligheter av kvalificerat slag för behandling av alkoholmissbrukare. Med den kraftiga upprustning av nykterhetsvården med sådana vårdresurser, som där föreslagits, kan man ifrågasätta, huruvida nu använda slag av slutna vårdanordningar i framtiden komma att bliva behövliga. I varje fall synes det av nu antydda skäl tänkbart, att behovet av dylika anordningar kommer att minskas. Härtill äro också utredningens olika förslag till ytterligare effektivisering av den öppna behandlingen av alkoholmissbrukare och utbyggnad av densamma ägnade att bidraga. Hur stort kan under sådana förhållanden detta behov beräknas bliva i framtiden?

124 Till besvarande av detta spörsmål vill utredningen anföra, att vissa grupper alkoholmissbrukare, som erfordra sluten vård, torde göra anstaltsutrymmen likartade de nuvarande behövliga ur både skydds- och vårdsynpunkt även sedan speciella medicinska vårdmöjligheter ställts till nykterhetsvårdens förfogande. Dessa grupper äro följande: 1. För en viss del av det klientel, som frivilligt behandlats med medicinska metoder å sjukhus, torde komma att yppa sig behov av ett omhändertagande under någon konvalescenstid omedelbart efter den medicinska behandlingens upphörande. Detta torde också komma att gälla efter den sjukhusvård, som enligt utredningens mening i regel bör beredas även alkoholmissbrukare, som tvångsintages och icke förut erhållit sluten vård (jfr s. 109). Den fortsättning eller fullföljd av den å sjukhus påbörjade behandlingen, innefattande åtgärder för att genom upplysning, personlig påverkan och lämplig sysselsättning stärka de omhändertagna att för framliden iakttaga fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker, skulle i många fall icke vara möjlig att anordna utan någon tids omhändertagande i den helnyktra miljö, som en vanlig alkoholistanstalt erbjuder. Till nu åsyftade vårdtagargrupp torde också kunna hänföras sådana fall, som utan resultat behandlats medicinskt och därför böra beredas en tids på uppfostran till en helnykter livsföring och arbetsterapi speciellt inriktad behandling. 2. En annan klientgrupp, som gör vårdplatser vid sidan om särskilda sjukhusanordningar erforderliga, utgöra alkoholmissbrukare, vilkas prognos på grund av deras psykiska beskaffenhet (framförallt imbecillitet och lätt psykopati, som icke erfordrar omhändertagande i den nya psykopatvårdsorganisationen) redan i behandlingens utgångsläge är osäker. Dessa missbrukares sociala missanpassning är i en del fall av så allvarlig art, att de av skyddsskäl ofta under längre tid behöva omhändertagas utan att det kan anses erforderligt eller ens lämpligt att detta sker å sjukhus. Det väsentliga vid dessa missbrukares behandling måste utöver påverkan på olika sätt till helnykterhet gå ut på att skydda anhöriga och samhället för verkningarna av deras ej sällan starkt aggressiva alkoholreaktion. 3. En tredje grupp alkoholmissbrukare, som gör platsutrymmen av i princip samma slag som vårdplatserna å de nuvarande alkoholistanstalterna erforderliga även i fortsättningen, består av personer, som genom långvarigt och ihållande alkoholmissbruk erhållit alkoholskador av bestående art. Till denna grupp höra i de flesta fall missbrukare, beträffande vilka meddelad behandling och vård i olika former icke lett till varaktig förbättring eller ej givit egentligt resultat. Dessa fall utvecklas tyvärr ofta trots olika vårdåtgärder förr eller senare till rena asylfall, vilka behöva omhändertagas för oftast ganska avsevärda tidsperioder. 4. Slutligen kan regelrätt sjukhusvård i många fall icke väntas medföra större resultat beträffande sådana alkoholmissbrukare, vilkas arbetsförmåga på grund av kroppsliga lyten eller kroniska sjukdomar är nedsatt eller helt saknas. Dessa missbrukare böra givetvis å andra sidan i m å n av

125 behov ägnas all den vård även av medicinsk natur, som en human människobehandling fordrar. Den nya sjukavdelningen å Venngarn bör i första hand möta ifrågavarande vårdbehov. I åtskilliga fall torde dock sådan vård k u n n a arrangeras på fullt tillfredsställande sätt å anstalt av t. ex. Ribbingebäckshemmets typ, särskilt om ett sådant hems läkare besöker detta ganska ofta och poliklinisk behandling på grund av hemmets närhet till något sjukhus utan egentliga svårigheter vid behov kan beredas vårdtagarna. Speciellt de grupper, som avses under 2. och 3. här ovan, torde vara mindre tillgängliga för medicinsk behandling mot alkoholmissbruket. Även allmänt taget måste emellertid medicinens möjligheter att bota alkoholmissbrukare bedömas såsom tyvärr ännu tämligen begränsade. Det är därför bl. a. av skyddsskäl nödvändigt att bibehålla ett avsevärt utrymme för en avvänjningsterapi i den nutida anstaltsvårdens form och detta även om resultatet i form av botade alkoholmissbrukare icke skulle bliva särskilt betydande. Som utredningen redan tidigare framhållit förete alkoholmissbrukare ofta en rad kroppsliga eller själsliga svagheter eller brister, vilka i många fall äro svåråtkomliga för läkarbehandling. Allmänheten ser ofta icke dessa svagheter och brister hos klientelet utan är snar att vid ett återfall beskylla den slutna nykterhetsvården för att litet eller ingenting uträtta. Sådana personers isolering under någon tid måste anses betydelsefull ur samhällsskyddets synpunkt t. o. m. om de tämligen snart efter isoleringens upphörande skulle återfalla i alkoholmissbruk. Deras ofta plågade familjer och andra närlevande ha fått en behövlig andhämtningspaus. Från kriminalpolitisk synpunkt har deras omhändertagande i många fall fyllt en viktig brottsförebyggande uppgift. De ha dessutom för en tid hindrats att utöva dåligt inflytande på ungdom och umgängeskrets. Det framstår också rätt besett som ett utslag av humanitet att intaga alkoholmissbrukare med ständiga återfall å alkoholistanstalt för att därigenom bromsa upp det personliga förfallet hos dem, om de också själva skulle finna det inhumant att kanske upprepade gånger beredas anstaltsvård. En även på samhällsskydd inriktad verksamhet beträffande en betydande del av nykterhetsvårdens klientel torde därför även i framtiden komma att behöva bedrivas genom slutna vårdenheter av i huvudsak samma slag som de nuvarande alkoholistanstalterna. Ett visst bestånd av platser inom sluten vård måste även finnas för att upprätthålla allvaret i åtgärder av öppen karaktär beträffande alkoholmissbrukare. I ett icke obetydligt antal fall är orsaken till framgången med öppna vårdåtgärder säkerligen att söka i det förhållandet, att klienten äger vetskap om att dessa k u n n a utbytas mot ett frihetsberövande. Denna allmänpreventiva verkan redan av förefintligheten av sluten vård spelar givetvis största rollen beträffande alkoholmissbrukare, vilkas missbruk såvitt kan bedömas huvudsakligen är milj obetingat. Om sålunda behov av sluten vård till sin idé överensstämmande med den nuvarande kommer att föreligga i fortsättningen, blir nästa fråga, om behovet av vårdplatser inom denna vård kommer att öka eller minska. Det

126 är givetvis omöjligt att erhålla säkra hållpunkter för en prognos härom. Vad gäller de närmaste åren torde platsbehovet knappast k o m m a att minska. Det torde nämligen komma att taga avsevärd tid att anordna den vård av olika slag i sjukhusmässiga former, som föreslagits i kapitel VIII. Den effektivisering av den öppna vården i olika hänseenden, vilken ovan skisserats, torde å andra sidan komma att leda till att ännu fler alkoholmissbrukare än hittills k u n n a återföras till ett nyktert levnadssätt utan frihetsberövande. Resultatet borde då bli en minskning av platsbehovet. En tendens till effektivisering av denna vård har emellertid under flera år varit märkbar men likväl icke lett till ett minskat platsbehov. Detta torde med största sannolikhet bero på, att den öppna vårdens effektivisering också resulterar i att allt flera fall av alkoholmissbruk upptäckas, vilka kräva sluten vård, varigenom platsbehovet kvarstår oförändrat eller ökar (jfr diagrammet över vårdplatsantalets ökning, vilken skett jämsides med en ständigt fortgående förbättring av den öppna vården; s. 189). Säkerligen är nämligen det faktiska antalet alkoholmissbrukare, som äro att hänföra till nuvarande 1 § Al, mycket större än det antal missbrukare, som äro föremål för nykterhetsnämndernas uppmärksamhet (jfr antalet av nykterhetsnämnderna behandlade fall — se bil. 6 — och beräkningen av hela antalet kända missbruksfall i landet, s. 42). Genom den av utredningen föreslagna utvidgningen av lagens tillämplighetsområde och ytterligare effektivisering av nykterhetsnämnderna torde ännu flera »anstaltsfall» sannolikt komma att upptäckas. Man kan icke heller alldeles utesluta möjligheten av att alkoholismen i landet kan befinna sig i ökning, något som dock svårligen går att bringa klarhet över med statistiska metoder, bl. a. av det skälet, att denna företeelse har en utpräglad benägenhet att leva »underjordiskt». Såvitt kan bedömas kommer sålunda behovet av vårdplatser under de närmaste åren att kvarstå ungefär oförändrat, eventuellt visa tendens till ökning. Försiktigheten bjuder dock att platsantalet (totalt 1 112 den 30 november 1947) icke ytterligare ökas annat än om detta i det aktuella läget visar sig oundgängligt. Under senaste högbeläggningstid — anstalterna bruka genomgående visa högre beläggningssiffror under vinterhalvåret (se tabellen å s. 121) — visade sig platsutrymmet tillräckligt. Efter hand som olika anordningar för medicinsk behandling av alkoholmissbrukare komma till stånd och förbättringen av den öppna och halvöppna vården fortskrider, synes däremot behovet av platser inom den slutna vården komma att minska. Den reduktion av platsantalet, som då bör genomföras, bör dock icke i första hand företagas genom att nedlägga en eller flera vårdenheter utan genom en minskning av platsantalet per sådan enhet. Av skäl, som utredningen anför å s. 129, bör detta antal normalt icke överstiga 40. Den slutna vårdens huvudmannaskap. Inom den slutna vården har enskilt initiativ och intresse för alkoholmissbrukares botande gjort sig starkare gällande än inom den öppna vården, något som sammanhänger med att

127 statsmakterna redan i nykterhetsvårdens begynnelse funnit sig böra direkt u p p m u n t r a sådant initiativ och intresse genom relativt betydande statsbidrag till vårdanordningar i enskild regi. Bland skälen till denna hållning från statens sida kan nämnas den erfarenheten, att behandling och vård av alkoholmissbrukare är en så svår och åtminstone hittills föga hoppingivande verksamhet, att personligt intresse och enskildas eller folkliga organisationers självuppoffring betraktats såsom av utomordentligt värde för en dylik verksamhets anordnande och bedrivande. Dessutom har det visat sig ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, att den slutna vården under erforderligt statligt överinseende bedrives med enskilda personer eller organisationer som huvudmän. Denna vårdverksamhet uppehälles därför alltjämt till största delen av särskilt för ändamålet bildade stiftelser bestående av enskilda, för nykterhetsvårdsarbete intresserade personer eller av folkrörelser (se översikten av de nuvarande alkoholistanstalterna å s. 122—123). Utredningen anser det personliga intresset för alkoholmissbrukares vård fortfarande vara av så stor betydelse för dess riktiga bedrivande, att den slutna vårdens förstatligande icke är önskvärt. Den bör sålunda vad gäller huvudmannaskapet i princip uppbyggas på samma sätt som från början. Staten bör emellertid ikläda sig betydligt större ekonomiskt ansvar än f. n. för vårdanordningar, för vilka enskilda stiftelser eller organisationer stå som huvudmän, och därigenom söka bibehålla det enskilda intresset för denna vård (se kap. XII). Vårdens innehåll och utformning. Kritiken mot de nuvarande alkoholistanstalterna torde icke gälla så mycket anstaltstyperna som fast mer den vård dessa anstalter meddela. Självfallet bör den slutna vården icke endast vara i stånd att på ett humant sätt förvara de intagna till samhällets skydd och avhålla dem från alkoholförtäring under intagningstiden utan — inom ramen för de vårdmöjligheter av väsentligen psykologisk och pedagogisk art denna vård praktiskt kan innefatta — verkligen också lämna sådan vård och behandling, som kan medverka till att vårdtagarna återföras till ett nyktert levnadssätt. I bil. 4 återfinnas tabeller till redovisning av resultatet av en av socialstyrelsen på utredningens begäran verkställd statistisk undersökning rörande de personers förhållanden under årens lopp fram till utgången av år 1946, vilka under år 1936 för första gången intogos å alkoholistanstalterna. Av denna undersökning framgår bl. a., att av de i undersökningen ingående, den 31 december 1946 kvarlevande personerna vid nyssnämnda tidpunkt det relativa antalet, som kunde betecknas som grova alkoholmissbrukare eller som visade tendens till missbruk, var för männen 68 % och för kvinnorna 67 %. För anstalter med godartat klientel var återfallsfrekvensen ej så hög. Det bör emellertid särskilt betonas, att undersökningen avser en så relativt lång period som 10 år och att åtskilliga av de personer, som inskrevos å alkoholistanstalt år 1936 och som ingå i undersökningen, torde h a tidvis, särskilt under tiden närmast efter anstaltsvistelsen, skött sig till*

.

128 fredsställande eller i varje fall bättre än före denna vistelse, om de också vid utgången av år 1946 åter befunnos missbruka alkoholdrycker. De väsentliga orsakerna till att vårdresultatet i vad detta gäller antalet botade alkoholmissbrukare av denna undersökning att döma är nedslående torde vara att söka i de i kap. II påvisade, starkt framträdande konstitutionella eller förvärvade svagheterna av olika slag hos en stor del av anstaltsklientelet — svagheter som ofta äro föga tillgängliga för medicinsk eller annan behandling — i förening med dåliga miljöbetingelser vid de vårdades återvändande till samhället. Man kan dock icke bortse från att brister i den slutna vårdens innehåll i vissa, kanske många fall också kunna ha bidragit till det dåliga utfallet av samhällets åtgärder. Vid sina besök å olika alkoholistanstalter har utredningen kunnat konstatera, att anstaltsmiljön i flera fall gör ett direkt torftigt och trist intryck (bristfällig möblering, dåligt underhållen målning av väggar, otillfredsställande sanitära förhållanden e t c ) . Detta sänker otvivelaktigt trivseln för många intagna och minskar på sitt sätt möjligheterna till ett gott vårdresultat. Redan om den behandling den slutna vården lämnar endast skulle avse att fylla en samhällsskyddande uppgift, bör dess allmänna standard enligt utredningens mening icke oväsentligt höjas. Då emellertid denna vård bör syfta till att om möjligt också bota de intagna genom rationell psykologisk och pedagogisk behandling, är en sådan standardhöjning ännu mera eftersträvansvärd (jfr 42 § i utredningens lagförslag). Utredningen vill i det följande draga upp riktlinjer för den förbättring av den slutna vården i skilda hänseenden, som utredningen sålunda anser behövlig och önskvärd. Allvarligare klagomål över de yttre anstaltsanordningarna ha icke egentligen avhörts. Lantgården, som ju utgör ramen för de flesta anstalter inom den slutna nykterhetsvården, kan eller bör åtminstone kunna skänka de yttre förutsättningarna för trivsel och skapa hemprägel över de intagnas tillvaro. Torftigheten i miljön på flera anstalter måste dock allvarligt påtalas. Utredningen anser av olika delvis berörda skäl nödvändigt, att tjänliga åtgärder vidtagas för att befrämja en utveckling av den slutna vårdens utformning från anstalt med allt av tristess och opersonlig kollektivitet, som detta begrepp gärna drager med sig, till vårdhem, i vilken benämning utredningen vill inlägga så mycket av den personliga omvårdnad och det personliga intresse för individen, som över huvud är möjligt att skänka på en institution av detta slag.1 Begreppet »anstalt» bör därför så långt detta låter sig göra utmönstras ur nykterhetsvårdens terminologi. Utredningen är övertygad om att de lokala ledningarna och huvudmännen för den slutna nykterhetsvården i sin verksamhet drivits av ambitioner, som överensstämma med denna utredningens uppfattning. Deras strävanden för att skapa hemstil och trivsel över vårdanordningarna ha dock icke kunnat förverkligas i av dem önskad omfattning på grund av bristande ekonomiska resurser härför, framförallt under krigsåren och åren därefter. Sär1

Då i detta kap. termen »vårdanstalt> begagnas, avses liksom i lagförslaget både alkoholistsjukhus och vårdanordningar av annat slag än sjukhus.

129 skilt h a r det visat sig svårt att till den slutna vården knyta tillräcklig och för uppgifterna lämplig och speciellt utbildad personal, då ju lönerna t. o. ra. för den ledande personalen i regel icke kunnat sättas i nivå med vad som gällt för anställningar av motsvarande karaktär på andra områden (jfr tabeller utvisande löneförhållandena för vårdpersonal i ledande ställning å erkända vårdhem samt för Venngarns-personalen å s. 166—169 samt 171). Den slutna vårdens notoriskt svaga ekonomiska underlag är enligt utredningens mening huvudorsaken till att denna vård icke kunnat utformas så som dess huvudmän önskat. Utredningen föreslår i kap. XII höjning av samt andra beräkningsgrunder för statsbidragen till de erkända vårdhemmen. Genom dessa förslag önskar utredningen skapa säkrare ekonomisk ställning åt vårdhemmen och bättre förutsättningar för dessas utrustning med behövlig och i olika hänseenden kvalificerad personal. Som utredningen redan tidigare i detta kapitel framhållit bör det normala vårdplatsantalet icke överstiga 40. För vissa vårdhem med speciell uppgift k a n dock högre platsantal behöva ifrågakomma (t. ex. för asylklientel). Genom att begränsa detta antal torde en viktig förutsättning för att skapa ett med beteckningen »vårdhem» överensstämmande innehåll i den slutna vården kunna uppnås. Utredningen anser, att en successiv reducering av vårdplatsantalet vid sådana vårdhem utan speciell uppgift, vilkas platsantal överstiger 40, bör företagas i den mån minskad efterfrågan på vårdplatser möjliggör detta. I samband med platsminskningen böra flera enkelrum anordnas. Sådana rum böra i framtiden utgöra merparten av vårdhemmens förläggningsutrymmen, vilket är en viktig förutsättning för att skapa en hemliknande miljö åt vårdtagarna. För ett normalhem, vilket uppfyller dessa krav på storlek och förläggningsutrymmen, bör en viss minimiutrustning med personal finnas enligt av socialstyrelsen fastställd personalstat och personalens löneförmåner utgå i enlighet med av statsmakterna godkända grunder. I kap. X drager utredningen upp riktlinjer för vårdhemmens personalutrustning och personallöner. Utöver anordnande av ett ökat antal enmansrum, den enligt utredningens mening normala formen för förläggning av vårdtagarna, och utrustning med erforderlig, personligt lämplig och utbildad personal böra även andra anordningar träffas för att göra den slutna vårdens olika organ mera lämpliga för sina uppgifter. Sålunda böra vårdhemmen alltid utrustas med ett eller flera särskilda dagrum och andra särskilda utrymmen för fritidssysselsättningar (såsom läsrum, hobbylokaler, anordningar för idrott e t c ) . Särskilt böra sådana behov tillgodoses vid vårdhem för yngre klientel. Om möjligt bör särskilt utrymme ställas till förfogande för intagna, som ostört önska avlyssna föredrag, musik, gudstjänster etc. per radio. Biblioteken å vårdhemmen böra kompletteras med nyare litteratur och samarbete rörande deras skötsel och nyanskaffning av böcker upptagas med ortens allmänna bibliotek. Där detta lämpligen kan ordnas böra de intagna beredas tillfälle att utnyttja dylikt bibliotek, vilket i en del fall torde kunna ske i sådan utsträckning, att eget bibliotek icke erfordras. 9—478418.

130 Till en tillfredsställande vård hör även en god omvårdnad av klientelet ur medicinsk synpunkt. Vårdhemsvistelsen bör för dem, som direkt överförts från sjukhus till vårdhem, givas karaktären av läkarordinerad efterbehandling. Detta kommer att öka behovet av medicinsk omvårdnad vid vårdhemmen. Som i kap. VIII framhålles böra till varje vårdhem i allmänhet knytas en kroppsläkare (lämpligen vederbörande tjänsteläkare) och en rådgivande psykiater. Vid vissa vårdhem kan det dock anses tillfredsställande och lämpligt att psykiatern även fungerar som hemmets kroppsläkare Kroppsläkarens besöksskyldighet bör så långt detta låter sig göra utvidgas. Det kan icke anses tillräckligt, att denne besöker vårdhemmet endast en gång i månaden, vilket nu är vanligt förekommande, om ej särskild anledning föranleder besök utöver de regelbundna, månatliga besöken. Även psykiatern bör besöka vårdhemmet oftare än en gång per månad. Någon för hela vårdhemssystemet generell regel för läkarbesökens omfattning torde dock icke kunna uppställas. Utredningen vill nöja sig med att helt allmänt uttala, att dessa besök böra förekomma till det antal, som befinnes påkallat med hänsyn till vederbörande vårdhems storlek, beskaffenhet och ändamål samt övriga omständigheter, dock minst tva gånger per månad. Lämpligen böra läkarnas skyldigheter i olika avseenden regleras genom avtal, vari särskilt angives omfattningen av skyldigheten att avlägga regelbundna besök å vårdhemmet. Varje sådant hem bor utrustas med ett särskilt läkarrum jämte enkel apparatur för mindre undersökningar och enklare behandlingar. Sjukrum med två ä tre platser bör även finnas. Sådant sjukrum bör kunna effektivt tillstängas for att förhindra oroliga intagna, som tillfälligt måst omhändertagas å sjukrummet, att avvika. För längre tids vård av sådana intagna bör självfallet sjukhus'ifrågakomma. Å varje vårdhem bör också finnas någon befattningshavare med speciell sjukvårdsutbildning. För att giva ledande befattningshavare — föreståndare och assistent — tillfälle att fungera som de direkta vårdledarna böra dessa så långt möjligt frigöras från arbetsuppgifter av rutinkaraktär eller av mindre vikt. Föreståndaren bör vara chef för vårdhemmet både vad det gäller de intagnas vård och hemmets drift i olika hänseenden men likväl i största möjliga mån befrias från befattning med räkenskaper, jordbrukstekniska spörsmål av mindre betydelse o. s. v. Assistenten, som bör vara fullt maskinskrivningskunnig, bör visserligen föra olika slags vårdliggare och diarier samt kassaböcker, där dylika uppgifter icke kunna anförtros åt kontors- och bokföringsutbildad personal, men bör dock ej belastas med dylika göromål i större utsträckning än att han kan fungera som verklig kurator åt de intagna, genom wilken de kunna erhålla r å d och vagledning i personliga angelägenheter samt även direkt medverkan, då det gäller socialhjälp åt de anhöriga, ekonomiska svårigheter i övrigt o. s. v. Om detta visar sig lämpligt, kan husfadern sköta bokföringsuppgifterna tillika med vården av de intagnas personliga tillhörigheter, kläder, forråd

131 av olika slag o. s. v. Vårdarbetet bör under alla förhållanden läggas upp på sådant sätt, att anstaltsledningen ägnar merparten av sin tid åt att bedriva en aktiv individualterapi och omvårdnadsverksamhet under tillbörligt hänsynstagande till och verkligt intresse för det individuella alkoholmissbrukets faktiska och djupare orsakssammanhang. Psykologiska och pedagogiska medel för de intagnas resocialisering och återuppfostran till ett nyktert levnadssätt böra effektivt utnyttjas. Härvid torde lämpliga fritidssysselsättningar i därför speciellt avsedda lokaler liksom ökad tillgång på e n m a n s r u m vara viktiga, allmänterapeutiskt verkande faktorer ägnade att öka möjligheterna att skapa rikare och mera nyanserat innehåll i behandlingen. Om någon speciell befattningshavare kan utses att leda fritidsarbetet och inrikta de intagnas intresse på hobbyverksamhet eller andra mera utvecklande fritidssysselsättningar vore detta säkerligen av stort värde. Vid den höjning av vårdens kvalitet, som avses med dylika åtgärder, får icke betydelsen av saklig, pedagogiskt lämpligt upplagd upplysningsverksamhet i alkoholfrågan och valda delar av lagstiftningen till denna frågas lösning förbises. Sådan upplysning kan ske både individuellt och kollektivt t. ex. genom kortare föredrag, gruppsamtal under sakkunnig och speciellt kvalificerad persons ledning (jfr vissa intressanta försök med gruppterapi för alkoholmissbrukare i Amerika), film etc. Vårdanstalterna böra samarbeta med de ideella och religiösa folkrörelserna, då det gäller att arrangera underhållningsprogram för de intagna. Lämpliga själasörjare av olika konfessioner böra dessutom beredas tillfälle att hålla gudstjänster samt ägna sig åt enskild själavård (sådana själasörjare böra f. ö. beredas möjlighet att i lämplig omfattning medverka även i den öppna vården av alkoholmissbrukare). De intagna skola dock fullt frivilligt få välja, om de önska religiös hjälp eller icke. Deltagande i gudstjänster bör därför alltid vara frivilligt. De intagnas arbete bör mera medvetet inriktas på att främja vårdens syfte och väljas mera med hänsyn till den enskilde intagnes individuella arbetsförutsättningar. Det bör därför få mer av arbetsterapi över sig, vilket också är ett skäl för ökad medverkan av läkare i vårdhemsarbetet. Det kan ifrågasättas, huruvida de intagnas sysselsättning i jordbruk i fortsättningen bör intaga en så dominerande plats vid vårdhemmen som f. n. Som dr Åmark framhållit medgiver många intagnas hälsotillstånd icke hårdare arbete. Vårdhemmens arbetsdrift synes därför härefter i högre grad än hittills böra inriktas på även andra arbetsobjekt än jordbruk (t. ex. trädgårdsskötsel, som kan giva lättare sysselsättning än jordbruk men dock medför vistelse i det fria, vilket i inånga fall är önskvärt). Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att de flesta intagna komina från storstäderna och att inånga av dem tillhöra industriyrkena (se bil. 3, s. 297—299). Det är uppenbart, att vid arbetet på att förbättra den slutna vårdens kvalitet i olika avseenden även bör uppmärksammas den allmänna trivselns betydelse. Utredningen är av den meningen, att härvidlag kvinnlig

132 personal i större utsträckning än hittills skulle kunna göra värdefulla insatser, framförallt vid de olika vårdutrymmenas inredning och förseende med trevnadsskapande inslag av olika art. Åtgärder av detta slag böra lämpligen vidtagas under vederbörande husmors ledning. I hennes uppgift bör ingå att mera fortlöpande söka bidraga till att skapa en på olika sätt trivsam vårdhemsmiljö. För all anstaltspersonal torde gälla, att den riskerar att avskäras från umgänge med »vanligt folk» och förlora kontakten med det allmänna samhällslivet, vilket i vissa fall k a n leda till vantrivsel hos personalen med ogynnsamma återverkningar på klientelet. Icke heller vårdhemspersonalen torde undgå en sådan risk. Det är därför angeläget inom den slutna vården att sörja även för personalens trivsel. Åtgärder för uppförande av personalbostäder böra sålunda vidtagas vid sådana vårdhem, där detta behov ännu icke är tillgodosett i tillräcklig omfattning. Kunna speciella utrymmen för personalens sammankomster därjämte anordnas, är detta givetvis ägnat att öka trivseln i vårdarbetet och stärka känslan av samhörighet mellan olika befattningshavare. Åsbrohemmet synes ha träffat anordningar i nu nämnt syfte, vilka kunna betraktas såsom föredömliga. Genom de olika åtgärder för att meddela nykterhetsvårdspersonalen speciell utbildning för sin uppgift, vilka utredningen kommer att föreslå i kap. XI, torde nu åsyftade isoleringstendens bland vårdhemspersonalen även kunna i sin mån brytas, då personal från olika vårdhem och från öppen vård träffa samman till gemensamma studier. Vid förekommande resor med de intagna bör vårdhemspersonalen alternera, varigenom olika befattningshavares kontakt med andra nykterhetsvårds- och socialvårdsorgan samt med förhållanden i allmänhet utanför vårdhemmet torde k u n n a uppehållas och stimuleras. För att befordra ett intimt och förtroendefullt samarbete mellan olika befattningshavare böra genom vederbörande föreståndares försorg då och då anordnas sammankomster för hela personalen, varvid olika både allmänna och speciella vårdhemsspörsmål k u n n a dryftas. Även andra personalstimulerande åtgärder än nu nämnda k u n n a givetvis ifrågakomma. Dessa allmänna krav på den slutna vårdens utformning och standard hava närmast uppställts för normaltypen av vårdhem om maximum 40 vårdplatser, mot vilken den slutna vårdens utveckling bör inriktas. Vårdhem, vilka på grund av särskilda vårduppgifter icke böra eller kunna minska vårdplatsantalet, böra i tillämpliga delar söka anordna vården i överensstämmelse med dessa krav. Utredningen övergår nu till att i korthet redogöra för sin uppfattning om huru vårduppgifterna böra fördelas mellan de olika vårdhemmen i det nuvarande vårdhemssystemet samt de förändringar av dessa hems vårdanordningar, som äro påkallade för att hemmen skola motsvara de dem av utredningen tilldelade specialuppgifterna. Dessförinnan bör emellertid utredningens mening rörande ordningen för klientelets differentiering redovisas.

133 Differentieringen av klientelet. F. n. tillgår differentieringen av den slutna vårdens klientel på det sättet, att avgörande om å vilken anstalt intagande i varje särskilt fall skall äga rum träffas av socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå efter granskning av till styrelsen ingivna intagningshandlingar. Stundom företages i anslutning till denna granskning en komplettering av föreliggande uppgifter rörande det vårdfall, varom är fråga. Mot den nuvarande differentieringsproceduren har riktats den anmärkningen, att en tillfredsställande sortering av klientelet överhuvud icke kan ske pappersvägen samt att de upplysningar, som nu äro tillgängliga vid fördelningen av klientelet, på grund av intagningshandlingarnas ofta bristfälliga beskrivningar av de vårdbehövande äro i hög grad otillräckliga för en sådan fördelning. Särskilt hava föreliggande medicinska utredningar ofta nog varit alltför ytliga, vilket lett till att t. o. m. rena sjukhusfall t. ex. svårt sinnessjuka samt personer med kroppsliga sjukdomar i smittosamt stadium (veneriska sjukdomar, tuberkulos etc.) emellanåt omhändertagits inom den slutna vården. För att åstadkomma en bättre och säkrare klassificering av denna vårds klientel har från vissa håll påyrkats, att varje person, som behöver sluten vård, skall passera ett alkoholistsjukhus med uppgift bl. a. att fungera som sorteringscentral för nykterhetsvårdens vårdhemssystem. Som utredningen redan framhållit i närmast föregående kapitel anser utredningen, att man bör eftersträva en ordning för differentieringen i enlighet därmed. Fall, som på grund av tidigare behandling för alkoholmissbruk redan blivit föremål för medicinsk utredning, skola givetvis icke behöva passera ett dylikt sjukhus, innan de hänvisas till något vårdhem. Den formella differentieringen, som alltfort bör handhavas av socialstyrelsen, skulle sålunda i framtiden i normalfall gå ut på en anvisning av vårdplats å ett alkoholistsjukhus. För de vårdfall, som efter en tids sjukhusvård kräva fortsatt omhändertagande å ett vårdhem, skulle sorteringen realiter ligga i händerna på vederbörande läkare å sjukhuset, men till formen beslutas i socialstyrelsen, som bör ha befogenhet att i enlighet med nu gällande grunder företaga omflyttningar mellan de olika vårdhemmen (liksom återflyttning från vårdhem till alkoholistsjukhus) samt besluta om intagning direkt å något vårdhem. Vad beträffar differentieringsgrunderna äro dessa utan att några sådana blivit i författning eller på annat sätt fixerade f. n. i huvudsak fyra, nämligen 1) den vårdbehövandes beteendetyp ur vårdsynpunkt, 2) eventuellt föreliggande vårdbehov av speciell art, 3) ålder samt 4) avstånd mellan det för den behövliga vården lämpliga vårdhemmet och vårdtagarens hemort. Den juridiska etikett enligt Al, som åsättes vederbörande vårdbehövande av intagningsorganen genom angivande av viss specialindikation, har sålunda hittills icke i och för sig utgjort någon differentieringsgrund. Följaktligen ha t. ex. frivilliga intagits å samma vårdhem som tvångsintagna, kringflackande å vårdhem, dit på andra indikationer vårdbehövande hänvisats, åtminstone lättare kriminellt belastade blandats med ostraffade o. s. v. De nuvarande differentieringsgrunderna synas i huvudsak kunna bibehållas. Det urpräglade lösdriveriklientelet, för vilket man ansett erforderligt att

134 avdela ett särskilt vårdhem, föres redan med nu tillämpade fördelningsgrunder i största utsträckning för sig på grund av att detta klientel tillhör en beteendetyp, som i allmänhet kräver ett avskiljande från andra vårdtagargrupper. Ännu en synpunkt gällande för både frivilliga och tvångsintagna bör dock i fortsättningen tillmätas speciell betydelse vid sorteringen i socialstyrelsen, nämligen vederbörandes inställning till vårdbehovet. För vården avgjort positivt inställda och i samhället i nyktert tillstånd välanpassade förstagångsfall, för vilka prognosen torde kunna bedömas som mera hoppfull, böra hänvisas till ett speciellt vårdhem t. ex. Vårnäshemmet, som kunde bliva något av ett försökshem för dessa fall. Att som m a n från vissa håll föreslagit låta något eller några vårdhem emottaga endast frivilliga synes på ovan anförda skäl icke lyckligt annat än vad gäller enskilt vårdhem, där j u intagningen alltid är frivillig. För att skapa ännu ett vårdhem utöver Härnö-hemmet med enbart klienter, som själva önska vård, föreslår utredningen, att Kurön åter blir enskilt vårdhem (se n e d a n ) . Dessutom torde ju frivilliga vårdbehövande kunna i framtiden slippa sammanblandning med tvångsintagna genom att söka vård å alkoholistsjukhus, där de som äro föremål för tvångsbehandling torde komma att i möjlig mån hållas avskilda från de frivilliga. Möjligen skulle man inom det allmänna vårdhemssystemet kunna pröva förslaget om ett speciellt vårdhem för frivilliga, om man kunde erhålla garantier för att frivillighet verkligen förelåg i varje särskilt fall. Man kan även med sådana garantier dock icke räkna med att klientelet komme att bli någorlunda homogent med avseende på beteendearten. De olika vårdhemmens speciella uppgifter. Utöver vad ovan anförts rörande önskvärda förändringar i den slutna vårdens utformning och for alt redovisa utredningens åsikt om de lämpligaste speciella vårduppgifterna for de olika enheterna inom vårdhemssystemet vill utredningen med utgångspunkt från vad denna genom besök å olika vårdhem och på andra vägar inhämtat anföra följande. 1 kapitlet om medicinsk vård har utredningen föreslagit anordnande av en sluten paviljong å Venngarn, som dock i övrigt bör bibehållas såsom öppet vårdhem med särskild uppgift att emottaga sådana klienter frän de andra vårdhemmen, vilka missköta sig å dessa men likväl icke kräva omhändertagande i slutet vårdutrymme. Om stora anstaltsbyggnaden omändras till siukavdelning i enlighet med vad som föreslagits i kap. VIII, kommer att där placeras det klientel, som f. n. är förlagt till den nuvarande s. k. paviljongen. Denna byggnad med sina 26 vårdplatser bör då användas såsom förläggningskärna i detta vårdhems öppna del för klientel, som icke ar i behov av fortlöpande medicinsk tillsyn eller behandling eller omhändertagande å den slutna paviljongen. Huvudsakligen torde den komma att beläggas med sådana intagna, som vid utskrivning från sjukavdelmngen av sociala skäl icke lämpligen kunna omedelbart lämna anstalten, samt med från övriga vårdhem överflyttade, som ej erbjuda speciella vårdsvangheter

135 utan flyttats till Venngarn på grund av uppkomna komplikationer av enklare slag. Deras arbetsförmåga bör vara någorlunda god, så att de, med tillämpning av den dagordning, som nu gäller för Venngarns-anstalten i allmänhet, k u n n a placeras i arbete under full tid å verkstäder (snickeri, skomakeri, skrädderi och smedja), i byggnadsreparationer, i trädgårds- och jordbruksdrift m. m. I jordbruket sysselsattes f. n. ett 30-tal intagna, därav ungefär hälften i ladugård och svinhus samt såsom körkarlar. Då nämnda arbetsuppgifter ofta vinna de intagnas intresse och innebära vissa möjligheter till en yrkesomskolning, som i flera fall medfört gynnsamma miljöombyten, synes det angeläget att träffa sådana anordningar, att viss del av klientelet fortfarande kan sysselsättas i dessa arbeten. På grund av arbetets art synes lämpligen särskild förläggning böra ifrågakomma. Denna torde t. v. kunna anordnas i ett nu av anställda jordbruksarbetare bebott äldre bostadshus, benämnt Granbacken, vilket beräknas bliva disponibelt, när planerade nya personalbostäder få uppföras. Sammanlagt 12 intagna kunna förläggas i denna byggnad utan att omändringsarbeten äro behövliga. Det förutsattes, att någon ständig tillsyn av personal icke skall vara erforderlig; uppsyningsmannen i den nuvarande paviljongen bör kunna utöva uppsikt över förläggningen. Under förutsättning att denna grupp vårdtagare sättes i arbete under förhållanden, som ansluta sig till vad som gäller å den öppna arbetsmarknaden, synas dessa i stället för flitpengar kunna komma i åtnjutande av lön (se nedan). Sedan år 1944 finnes i anslutningtill Venngarns-anstalten anordnad en mindre anstalt, Granbytorp med 18 vårdplatser, belägen ca en halv mil från Venngarn. Till densamma permitteras från Venngarn ömtåliga men relativt lättskötta intagna. Arbetsdriften vid Granbytorp omfattar trädgård med växthus samt ett mindre jordbruk. På grund av sin begränsade storlek har denna anstalt en hemliknande karaktär och synes härigenom väl fylla sin uppgift. Den bör därför bibehållas såsom annex till Venngarns-anstalten. Granbytorp är anordnad såsom erkänd alkoholistanstalt och sålunda i administrativt avseende skild från Venngarn. Det torde böra övervägas, om den icke bör även formellt anslutas till den statliga anstalten, varvid arrendekontraktet lämpligen bör övertagas av staten. Om Venngarns-anstalten anordnas i enlighet med vad som här och i kap. VIII föreslagits, skulle den sålunda komma att omfatta 54 vårdplatser å sjukavdelning, 36 å sluten paviljong, 38 å öppen avdelning (26 å den nuvarande paviljongen och 12 i provisorisk förläggning) samt 18 å Granbytorp, tillhopa 146 vårdplatser. Självfallet böra goda kommunikationer upprätthållas i båda riktningarna mellan sjukavdelningen respektive den slutna paviljongen och den öppna delen med dess olika vårdenheter. Därigenom skulle man säkerligen alltjämt i öppen form kunna behandla många vårdtagare, som stört ordningen inom andra delar av vårdhemssystemet och därför överflyttats till Venngarn. ^ Åsbrohemmet bör fortfarande utgöra asyl för ett mindre förbättringsbart återfallsklientel, vartill hemmet synes särskilt väl ägnat med sin starkt utvecklade arbetsdrift och sina många fritidsanordningar och därmed större

136 förmåga att vårda ifrågavarande klientel med dess förhållandevis långa vårdtider och därav betingade större behov av omväxling i arbetet och under fritiden. För ifrågavarande klientgrupp synes kravet på minskning av värdplatsantalet till maximiantalet 40 platser icke behöva uppfyllas, enär nackdelarna med stora vårdenheter icke spela samma roll för detta som för ett ur vårdsynpunkt mera godartat klientel. För Åsbrohemmets del skulle en platsminskning dessutom ställa sig särskilt svårgenomförbar, enär stora investeringar gjorts för att så mycket som möjligt differentiera arbetsdriften, något som f. ö. av ekonomiska skäl icke skulle kunna ske å ett mindre vårdhem. Det är dock önskvärt, att även vid detta vårdhem flera enkelrum anordnas. Björknäshemmet torde böra användas för sitt nuvarande ändamål, nämligen för omhändertagande och vård av ett någorlunda lättskött klientel, som står asylklientelet nära. Hemmet synes därför kunna bibehållas i sin nuvarande storlek, särskilt som detta ju med sina 90 vårdplatser består av två vårdenheter på stort avstånd från varandra. Övriga vårdhem synas i huvudsak böra bibehållas för sina nuvarande uppgifter. Holmforshemmet, Älvgården samt Västkusthemmet böra sålunda i framtiden begagnas som nu för presumtivt lättskötta första- och andragångsfall med osäker, ehuru icke alltför dålig prognos (eventuellt bör Holmforshemmet flyttas något längre söderut för att få en centralare belägenhet i Norrland). Unga alkoholmissbrukare synas böra som nu hänvisas till Dagöholm. Styrelsen för detta vårdhem undersöker f. n. möjligheterna att skapa bättre arbetsförhållanden å hemmet med inriktning på yrkesutbildning, något som med hänsyn till hemmets karaktär av ungdomshem bör särskilt uppmärksammas. Det synes vara lämpligt att använda några platser å detta hem för välartade vårdtagare i 35—40-årsåldern, så att klientelet icke kommer att enbart bestå av personer i ungdomsåren. För klientel med avgjort gynnsam utsikt att återvinna hälsa böra Björstorp och Hägerstad reserveras. För sådana sjuka eller arbetsoförmögna alkoholmissbrukare, för vilka mera kvalificerad sjukvård ej är erforderlig, bör som f. n. Ribbingcbäck användas liksom även Holmahemmet, vilket på grund av bristen på arbete vintertid är mindre lämpligt för sitt nuvarande ändamål. Alkoholmissbrukare, som själva önska erhålla sluten vård men icke vilja hänvända sig till offentligt organ härför, böra enligt utredningens mening i ökad omfattning beredas tillfälle och uppmuntras att underkasta sig dylik vård under diskreta former vid sidan om Al eller såsom hjälpåtgärd. Vårdplatsantalet å enskilda vårdhem torde därför behöva ökas. Detta torde enklast kunna ske genom att Kurön utbrytes ur kedjan av erkända vårdhem och återgår till sin ursprungliga karaktär av enskilt vårdhem. Frälsningsarmén, som är huvudman för vårdhemmet, önskar själv en sådan återgång. Någon risk för att detta hem, om det åter blir enskilt, skall bli för lågt belagt för att statsbidrag för samtliga dess 75 platser skall anses motiverat, torde icke behöva befaras, om vårdbehövande i ökad omfattning få klart för sig, att vård å enskilt vårdhem kan ordnas utan medverkan av nyk-

137 terhetsvårdsmyndigheterna. Lågbeläggning å Kurön tillika med brist på vårdplatser å erkända vårdhem var nämligen huvudanledningen till att detta hem år 1943 på initiativ av socialstyrelsen blev erkänt vårdhem. Vid en återgång till enskilt hem bör dock statsbidraget till hemmet avpassas på sådant sätt, att hemmets ekonomiska ställning icke försämras. Som enskilda vårdhem böra alltså i framtiden fungera Kurön samt Hörnöhemmet, som bör behålla sin nuvarande uppgift. Lillegården har sin givna uppgift som genomgångshem för familjevårdsklientel. Beträffande Vårnäshemmet hänvisas till avsnittet om differentieringen (s. 134). Vårdutrymmena för alkoholmissbrukare å Svartsjö och å fångvårdsanstalten i Västervik böra snarast möjligt slopas. Vad gäller vårdhem för kvinnor böra dessa tills vidare användas med den uppdelning av klientelet på de båda hemmen (Hagbyhemmet och Haknås), som n u är gängse. Då det första alkoholistsjukhuset och psykopatvårdsorganisationen tillkommit, bliva Värryö-anstaltens vårdplatser obehövliga. Flertalet av Haknäs-klientelet torde komma att behandlas i de sjukhusmässiga former, som då erbjuda sig, och Haknäs därigenom friställas för ett bättre klientel, varvid behovet av Hagbyhemmets fortsatta verksamhet sannolikt kommer att minska, eventuellt upphöra. Vid Haknäshemmet, som i administrativt hänseende bör tillhöra Venngarn och därför med tillhörande markområde bör inköpas av staten, erfordras vissa byggnadsarbeten. Härom vill utredningen anföra följande: För Haknäshemmet förhyres f. n. en mangårdsbyggnad av sten, tillhörande Haknäs egendom i Vassunda socken. Vid anstaltens anordnande år 1940 utfördes en del omändringsarbeten, som helt bekostades av staten. I källarvåningen finnas pannrum, mangelrum, tvättstuga, två badrum, kapprum samt förrådsrum. Bottenvåningen inrymmer en större entréhall, en matsal, vilken jämväl disponeras såsom arbetssal för vävning, ett expeditionsrum, två personalrum samt kök. En trappa upp finnes en större hall, som användes dels såsom dagrum, dels såsom arbetsplats för strumpstoppning och liknande arbeten, ett personalrum samt fyra rum, vilka disponeras till förläggning av vårdtagarna. Å vinden har slutligen inretts ett personalrum. Till Haknäs överflyttades sådana åt alkoholmissbruk hemfallna kvinnor, som tidigare vårdats å anstalten i Landskrona. De hade där haft enkelrum, och det ansågs angeläget att å Haknäs söka bereda dem sådan förläggning, att envar såvitt möjligt fick en avskild plats. Då anstalten endast skulle ha provisorisk karaktär, och flyttningen dessutom var brådskande, kunde några större byggnadsarbeten icke ifrågakomma. De fyra rum, som avsågos till förläggning av de intagna, blevo därför genom enkla skärmväggar avdelade i mindre utrymmen, så att 13 av anstaltens 15 vårdplatser blevo avskilda »hytter». Denna provisoriska anordning har visat sig ändamålsenlig och för flertalet vårdtagare tillräcklig. Bristen på enkelrum för ömtåliga, sjuka eller störande är emellertid uppenbar. Om hemmet fortfarande skall vara förlagt till Haknäs, är det därför erforderligt att anordna ett antal enkelrum. Även en del andra förbättringsarbeten torde få anses ofrånkomliga, om hemmets verksamhet skall kunna bedrivas tillfredsställande. Kan framdeles ordnas på annat sätt för vården av åt alkoholmissbruk hemfallna kvinnor, torde Haknäs kunna disponeras för annat vårdändamål, t. ex. för konvalescenter från Venngarn. Följande arbeten böra utföras vid Haknäs. En paviljongsbyggnad av trä i en våning uppföres. Densamma bör inrymma 6 a 10 enkelrum för vårdtagare, ett mindre dagrum, snyggningsrum, kapprum samt ett beklädnadsförråd,

138 för vilket nu saknas nöjaktigt utrymme. I ett särskilt bostadshus anordnas två personalbostäder, vardera omfattande en dubblett med kokvrå och toalettrum samt ett för personalen gemensamt badrum. Gemensam värmecentral anordnas för den nuvarande byggnaden och nybyggnaderna. I den nuvarande byggnaden, liksom i de planerade, installeras vattenklosetter, vilket erfordrar särskilda arbeten. Ett större rum i övre våningen, vilket nu genom skärmväggar är avdelat till fyra »hytter», av vilka tre sakna direkt fönsterbelysning, tages i anspråk till arbetsrum, varigenom matsalen icke vidare behöver begagnas såsom vävsal och övervåningens hall kan helt disponeras såsom dagrum. Det i samma våning belägna personalrummet reserveras till sjuk- och isoleringsrum. Enligt detta förslag skulle alltså hemmet komma att disponera 11 vårdplatser (varav 2 böra betraktas som reservplatser) och 1 sjukrumsplats i den nuvarande byggnaden samt det antal platser, som anordnas i nybyggnad. Om man stannar vid 6 nya enkelrum, skulle platsantalet bli oförändrat 15 men med marginal för överbeläggning till 18. Beträffande föreslagna personalbostäder bör beaktas, att anstaltens 4 befattningshavare nu endast disponera enkelrum, varav 2 icke kunna anses fylla skäliga krav på tjänstebostäder. Det å vinden anordnade rummet är mycket svårtillgängligt och alltför litet för varaktig bostad. Det kan bibehållas såsom gästrum. Att bo inom anstalten utan möjlighet att under fritid avkoppla från samvaron med vårdtagarna är i längden alltför psykiskt påfrestande, varför det får anses vara rimligt, att åtminstone två tjänstebostäder anordnas med mera avskilt läge och möjlighet till privatliv. När den vårdverksamhet för alkoholmissbrukare genom olika sjukhusanordningar, vilken ovan föreslagits eller berörts, i en framtid byggts upp, kan det möjligen visa sig ändamålsenligt och lämpligt, att varje vårdhem för genomsnittsklientel anknytes till en eller flera psykiatriska lasarettsavdelningar respektive alkoholistsjukhus för att bl. a. fungera som efterbehandlingsställe tor dessa sjukvårdsorgan. Vårdtidens längd. Från anstaltshåll har vid en del tillfällen hemställts, att vissa minimitider för den slutna vårdens längd skulle fastställas för tvångsintagna antingen efter vissa generella regler i lagen eller genom beslut av den myndighet, som har att bestämma om tvångsintagning å allmän vårdanstalt. Som skäl för denna begäran har anförts, att de intagnas ovisshet om tidpunkten för deras återvändande till samhället ofördelaktigt inverkar på vården. Utredningen kan emellertid icke anse tillrådligt och lämpligt att i förväg bestämma den minsta vårdtidens varaktighet, vilket skulle strida mot själva vårdidén. Denna tid bör alltså som hittills bestämmas under hänsynstagande främst till den vårdades förbättring, hans arbetsutsikter och övriga förutsättningar för ett så gynnsamt resultat av vården som möjligt. Utredningen hyser den förhoppningen, att i den mån den slutna vårdens standard höjes olägenheterna av frånvaron av fixerade minimivårdtider skola minska. Utredningen vill dock föreslå, att styrelse för vårdanstalt icke skall vara pliktig (men väl oförhindrad) att upptaga till prövning ansökan om försökspermission innan fyra månaders vårdtid förflutit (jfr 48 § i utredningens lagförslag).

139 Å s. 315 återfinnes en tabell utvisande vårdtidens längd under senare år å de olika anstalterna för män. I genomsnitt pågick vården för förstagångsfall under år 1945 ca 5 månader. En påtaglig tendens har under senare år gjort sig gällande att minska de effektiva vårdperioderna, vilket delvis torde sammanhänga med det ökade behovet av arbetskraft i samband med försvarsberedskapen och den allmänna arbetskraftsbristen efter krigets slut. Vårdhemsklientelet har ju nämligen på grund av den stora efterfrågan på arbetskraft relativt snart kunnat återplaceras i arbete ute i samhället. Utredningen vill dock starkt ifrågasätta, om ej tendensen till allt starkare avkortning av den genomsnittliga vårdtiden vid de allmänna värdhemmen nu bör hejdas. Utredningens förslag om möjlighet för styrelse för vårdanstalt att underlåta att pröva försökspermissionsansökan, om ej fyra månaders vårdtid förflutit, får ses mot denna bakgrund. Det ligger ju i sakens natur, att för en påverkan till nykterhet och återvinnande av kroppslig och psykisk hälsa erfordras en icke alltför kort tid. Å andra sidan måste givetvis vid bestämmande av vårdtidens längd tillbörlig hänsyn städse tagas till den uppenbara nackdel en längre tids isolering från samhället genom vistelse å ett vårdhem alltid medför. För å alkoholistsjukhus intagna göra sig speciella synpunkter på den erforderliga vårdtiden gällande. För asylklientel synes det vara angeläget, att relativt långa vårdtider tillämpas. Åtgärder beträffande ordningsstörande intagna. De särskilda medel utöver begäran om förflyttning från en anstalt till en annan, vilka stå till de allmänna vårdanstalternas förfogande vid något ur ordnings- eller vårdsynpunkt olämpligt uppträdande av en intagen, ha väsentligen repressiv karaktär. Behovet av sådana medel kommer säkerligen i en framtid att minska högst avsevärt, då ju det svår skötta psykopatklientelet kommer att kunna överföras till en speciell vårdorganisation och genom inrättande av en sluten paviljong å Venngarn möjligheter öppnas att på ett ändamålsenligare sätt omhändertaga andra bråkiga eller störande vårdtagare. Utredningen anser dock, att visst behov av särskilda åtgärder beträffande ordningsstörande klienter kommer att kvarstå även efter dessa anordningars tillkomst. De nuvarande åtgärdsmöjligheterna synas emellertid på grund av sin straffkaraktär vara i stort behov av översyn, vilken bör ske utan att avvakta tillblivelsen, av psykopatvårdsorganisationen eller de nya behandlingsformerna inom den slutna nykterhetsvården. I framställning den 31 december 1943 föreslog riksdagens justitieombudsman — efter klagomål från en å Svartsjö intagen alkoholmissbrukare över att han under pågående, längre bestraffning icke vid något tillfälle fått vistas utomhus — hos Kungl. Maj :t viss ändring av 33 § stadgan den 23 december 1920 för statens tvångsarbetsanstalter och i samband med dessa anordnade alkoholistanstalter. I denna paragraf föreskrives bl. a. såsom disciplinmedel mistning av redan intjänta arbetspremier eller del därav, inneslutning under högst 30 dagar i straffcell och sådan inneslutning kombinerad med hårt nattläger under högsta 8 dagar av strafftiden.

140 Justitieombudsmannen anförde bl. a., att då någon undergår dylik bestraffning tillfälle bör beredas honom att någon stund dagligen, förslagsvis en halv timme, vistas utomhus. Framställningen remitterades till socialstyrelsen för utlåtande efter hörande av Svartsjö-anstaltens styrelse. Vid behandlingen av ärendet inom socialstyrelsen fann styrelsen, att Svartsjö-stadgans bestämmelser om disciplinstraff voro i behov av revision även i andra delar än den, som berörts i justitieombudsmannens framställning. Förslag uppgjordes därför till ny lydelse av 33 § i denna stadga. De disciplinära bestämmelserna i detta förslag voro lindrigare än motsvarande föreskrifter för öppna vårdanstalter (42 § Venngarns-stadgan och 28 § i de allmänna föreskrifterna rörande erkända alkoholistanstalter). Dessa föreskrifter borde alltså också revideras, varför förslag till ny lydelse av dessa utarbetades inom socialstyrelsen. Det förutsattes därvid, att samma disciplinbestämmelser i allt väsentligt borde gälla för alla anstalter för alkoholmissbrukare. Förslaget sammanställdes i en promemoria, över vilken styrelserna för de allmänna alkoholistanstalterna bereddes tillfälle avgiva yttrande. Sedan socialstyrelsen jämte eget utlåtande överlämnat promemorian samt avgivna yttranden över densamma till Kungl. Maj :t, ha handlingarna i ärendet överlämnats till alkoholistvårdsutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget. Uppgift om de huvudsakliga disciplinmedlen å Svartsjö har lämnats härovan. Vid de öppna allmänna alkoholistanstalterna utgöres det egentliga disciplinmedlet av isolering, varom föreståndaren äger bestämma för högst 7 dagar och vederbörande anstaltsstyrelse för längre tid. På grund av avvikande kan dessutom intagens flitpenningar efter beslut av styrelsen förklaras förverkade och tillfalla då anstaltens besparingskassa. Vid fastställande av disciplinbestämmelserna för anstalterna torde man ha utgått från att de intagna i allmänhet äro normalt utrustade personer. Som i det föregående visats förete dock inånga av dessa svåra psykiska brister. Ordningsstörande uppträdande från någon intagen torde som regel bero på bristande psykisk jämvikt i följd av psykiska abnormiteter av olika slag. I likhet med socialstyrelsen anser utredningen därför åtgärder, som till sin idé äro av straffkaraktär, icke vara ändamålsenliga medel att motverka dylikt uppträdande. Utredningen delar också helt socialstyrelsens uppfattning, att en åtgärd med anledning av en intagens störande uppträdande bör anknyta icke till förseelsen utan till det sinnestillstånd, som är dess egentliga orsak. I den utsträckning, som är möjligt och lämpligt, böra dessutom yttre orsaker till beteendet undanröjas. Såsom socialstyrelsen framhållit böra de särskilda åtgärder, vilka härutöver k u n n a behöva vidtagas, syfta till att lugna ordningsstöraren och hindra det övriga klientelet att efterfölja hans beteende. Han bör därför kunna isoleras. I en del fall kan det vara tillräckligt, att han lägges till sängs å sjukrum och erhåller lugnande medicin. I andra fall k a n ett avskiljande från det övriga klientelet i särskilt isoleringsrum bli erforderligt. Så-

141 dant r u m bör alltså finnas vid varje vårdanstalt. Den isolerade bör sysselsättas på lämpligt sätt genom arbete eller läsning. Måste han hållas avskild under längre tid, bör han erhålla möjlighet till daglig friluftsvistelse, om ej hans sinnesförfattning eller allmänna uppförande hindrar detta eller lugn och ordning bland de övriga intagna skulle kunna äventyras därigenom. Utredningen delar socialstyrelsens mening att beslut om isoleringsåtgärd bör ankomma på vederbörande föreståndare och läkare i samråd. Då isolering bör ifrågakomma endast på medicinska och psykologiska skäl, är det icke möjligt att bestämma i förväg hur lång tid ett avskiljande behöver pågå. Så snart den intagne icke längre visar det beteende, som föranledde isoleringen, och risk för upprepande av detta icke anses föreligga, bör isoleringen upphöra. Då alltså isoleringstiden icke bör maximeras, måste det till förhindrande av opåkallade isoleringsåtgärder åligga vederbörande anstaltsstyrelse att noggrant följa dylika frihetsinskränkningar genom att fortlöpande granska förd journal över sådana åtgärder. Föreskrift bör därjämte meddelas om att anstaltsstyrelsens ordförande eller verkställande ledamot skall underrättas om isolering, som sträcker sig över mer än två dygn. Reducering av flitpenningor bör endast ifrågakomma såsom åtgärd mot dåligt uppförande i arbetet eller bristande arbetsvilja ådagalagd t. ex. genom rymning. En dylik åtgärd bör alltså icke vidtagas mot bristande anpassning i övrigt. Nu angivna riktlinjer för en reformering av bestämmelser om åtgärder beträffande ordningsstörande vårdtagare överensstämma i allt väsentligt med vad socialstyrelsen anfört i sitt utlåtande över justitieombudsmannens framställning. Utredningen anser en dylik reformering böra ske utan ytterligare dröjsmål. Härför måste en omarbetning verkställas av 33 § Svartsjö-stadgan, 42 § Venngarns-stadgan samt 28 § allmänna föreskrifter föi erkända alkoholistanstalter. Jämväl 4, 15, 27, 30 och 34 §§ Svartsjö-stadgan, 4, 14, 37 och 47 §§ Venngarns-stadgan och 4, 12, 23 och 33 §§ nyssnämnda allmänna föreskrifter erfordra samtidigt viss översyn. Flitpenningar. Speciellt två brister vidlåda det nuvarande flitpenningsystemet, nämligen att detta icke är enhetligt för hela vårdhemssystemet samt dessutom att vårdhemmens ekonomiska möjligheter att betala flitpenningar äro så begränsade, att den individuella flitpenningen i allmänhet ligger på för låg nivå, vilket på grund av penningvärdets fall särskilt varit förhållandet under senare år. Vad beträffar sistnämnda spörsmål har från olika håll föreslagits, att flitpenningar borde ersättas med daglöner enligt gängse arbetsmarknadspris, varvid förutsatts, att den intagne själv skulle bekosta sin vård och dessutom bidraga till försörjningen av dem, mot vilka h a n är försörj ningspliktig. Man har vidare rekommenderat, att ackordsbetalning skulle användas i större utsträckning än f. n. Nackdelen med de betydande variationer, som förekomma vad gäller flitpenningsbeloppen vid skilda vårdhem, består framförallt i den olust oenhet-

142 ligheten i detta avseende skapar bland de intagna, ej minst bland dem, som flyttas från ett vårdhem till ett annat eller placeras på olika vårdhem under olika intagningsperioder. Utredningen vill förorda ett för samtliga vårdhem så långt möjligt enhetligt flitpenningsystem, vilket torde lättare gå att genomföra, om vårdhemmen såsom utredningen i annat sammanhang föreslår erhålla högre statsbidrag. Detta system bör vara så enkelt konstruerat som möjligt. Närmare föreskrifter böra meddelas av Kungl. Maj :t (jfr 42 § i utredningens lagförslag) och lämna möjligheter öppna för ackordssättning vid utförande av visst slag av arbete samt för tillämpningen av principen om betalning av arbetsmarknadslöner vid visst vårdhem eller viss avdelning av vårdhem samt för arbete åt arbetsgivare utanför vederbörande vårdhem. Utredningen vill sålunda icke rekommendera införande av generell betalning åt de intagna med lön efter arbetsmarknadspriser. Såsom utredningen ovan visat består nämligen vårdhemsklientelet av en stor procent icke fullt arbetskapabla individer. Även om allmän betalning av arbetsmarknadslöner skulle kunna stimulera arbetslusten och sålunda bidraga till den arbetsträning, som bör ingå som ett viktigt led i den slutna vården, skulle sådan betalning till ett ur den individuella arbetsförmågans synpunkt så heterogent klientel som vårdhemsklientelet komma att medföra stora orättvisor, vilka skulle kunna högst ogynnsamt inverka på vårdarbetet. De intagnas arbete vid vårdhemmen bör mera betraktas såsom en behandlingsåtgärd än som ett medel att täcka vårdkostnaden och garantera de anhörigas försörjning. Den arbetsterapeutiska synpunkten bör alltså ständigt hållas i minne vid bedömningen av hithörande spörsmål. Vad gäller flitpenningens storlek varierar denna f. n. högst betydligt å de olika vårdhemmen. Följande sammanställning lämnar uppgifter rörande utgående flitpenningsbelopp per • dag vid de öppna alkoholistanstalterna för m ä n : Björknäs: 60 öre under hela vårdtiden; för arbete i stall, ladugård etc. 1: 20 kr. Ingen gradering efter vårdtid. Gratifikation vid avgången rätt vanlig (i regel 20 å ,30 kr.). Björstorp: l:a—3:e mån. 50 öre, 4:e—5:e mån. 60 öre, däröver 70 öre. Tillägg för mera krävande arbete (t. ex. körkarlar 1: 10 kr.). Föreståndaren kan medgiva tilläggspremie vid synnerligen god arbetsprestation. Dagöholm: 50 öre under hela vårdtiden. Åt ladugårdskarlar tilläggspremie å 15 kr. per mån. Som regel gratifikation vid avgången (10—25 kr. samt i enstaka fall högre belopp). Granbytorp: I regel 50 öre oberoende av vårdtid; eldare och i vissa fall kökshjälp 1 kr. Djurskötare 1: 50 kr. För söndagsarbete dubbel flitpenning. Holmahemmet: Samma system tillämpas å detta hem som å Björstorp. Holmforshemmet: l:a mån. 25 öre, 2:a mån. 40 öre, 3:e mån. 50 öre, 4:e mån. 60 öre o. s. v. upp till 1 kr. Tillägg vid kvalificerat arbete redan från början. Häst- och ladugårdsskötare, panneldare 1 ä 1: 20 kr. Vid ackordsarbete i jord- och skogsbruk samt specialarbete i hantverk kan intagen komma upp till 2 å 3 kr. per dag. Sjukskrivna 10 öre; om skadad i arbetet 8A av flitpenningen. De som börja arbeta före ordinarie arbetstiden få tillägg av 20 öre per arbetsdag.

143 Hägerstad: 50 öre under hela vårdtiden. Extrapremie kan ifrågakomma för särskilt arbete. Kurön: De tre första månaderna 50 öre, 4:e—6:e mån. 60 öre, därefter 70 öre. Tillägg för arbete i stall och ladugård 70 öre, med tvätt och eldning, i kök, bageri, snickareverkstad samt såsom överstädare 25 öre. Lillegården: De första 14 dagarna 50 öre, därefter förhöjning i förhållande till arbetsprestationen, i något fall upp till 3 kr. Vid Lillegården betalas endast de värdtagare med flitpengar, vilka ej äro fullt arbetsföra, de som ej erhålla arbete i fria marknaden eller ej kunna placeras i familjevård. De som arbeta utom anstalten betalas efter gällande avtal. Ribbingebäck: 40 öre under hela vårdtiden. Tillägg för längre arbetstid eller svårare arbete. För arbete i tvätten 1:10 kr. Venngarn: 50 öre under i allmänhet de två första månaderna. Därefter 15 öres tillägg och vid särskild duglighet ytterligare 15 öre. Dessutom utgår under hela vårdtiden 15 öre per arbetsdag (utbetalas först vid avgången). För speciella arbetsuppgifter, som kräva tidigare uppstigning, upp till 1: 10 kr. Vid ackordsarbete kan intagen komma upp i högst 2 kr. per dag. V årnäshemmet: De första 14 dagarna 40 öre. Under denna tid visar det sig, om någon är arbetsskygg, ointresserad e. d., då han får kvarstanna i denna grupp, medan andra flyttas till närmast högre = 50 öre. Skötsamma yrkesmän, körkarlar o. d. erhålla 60 öre (redan från början 10 öre högre än andra). För övertid tilllägg av 20 öre per timme, för tidigare uppstigning 10 öre. Körkarl kommer upp till 1 kr. per dag. I vissa fall gratifikation vid avresan (i regel högst 30 kr.). Västkusthemmet: l:a—2:a mån. 40 öre, 3:e—4:e mån. 60 öre, efter 6 mån. 70 öre. För arbete i stall och ladugård samt för körkarlar 20 öre extra. Körkarlar efter 4 mån. 1 kr. Särskild premie kan utgå (i regel 10 % på det intjänade beloppet). Ackordsarbete förekommer i rätt stor utsträckning. Åsbrohemmet: l:a mån. 40 öre, 2:a mån. 50—60 öre, 3:e mån 60—70 öre. Ladugårdskarlar 1: 50 kr., körkarlar med två hästar 1: 40 kr., maskintvättare 1: 50 kr., tillägg till övriga i tvätten 30 öre, eldare 1: 25 kr., tillägg i köket 20 öre, städare högst 70 öre. Vid ackordsarbete kan intagen komma upp till högst 4 kr. per arbetsdag. Älvgården: I regel 50 öre under första två mån. Därefter förhöjning med 10 öre per mån. upp till 80 öre. Särskild flit och duglighet premieras genom tidigare förhöjningar. Tydlig arbetsolust medför, att den intagne icke flyttas upp till högre flitpenning. Tillägg för arbete i stall och svinhus med 30 öre och i ladugård med 40 öre. Gratifikation vid utmärkt arbetsinsats. Vid de flesta vårdhem förekommer sålunda extra tillägg till utgående flitpenning för arbete av speciell natur, t. ex. till körkarlar och djurskötare. I en del fall utbetalas även vid avgången från vårdhemmet mindre gratifikationer för väl utfört arbete. Ackordsbetalning förekommer också t. ex. för brådskande arbete såsom skördearbete. Utredningen anser, att vid nuvarande penningvärde ett normalläge för flitpenning bör vara 1 kr. per arbetsdag. Beloppet bör kunna höjas, om den intagne visar utmärkt flit och arbetsskicklighet eller om arbetet har karaktären av förtroendeuppdrag eller kan betraktas såsom särskilt värdefullt. Maximibeloppet bör icke sättas högre än 1:50 kr. Flitpenningens normalläge vid oförmåga till arbete bör ligga vid 25 öre per dag. Intagen, som drabbas av olycksfall i arbete, synes böra erhålla större delen av den flitpenning han uppbar vid olyckstillfället t. ex. 3A (jfr Holmforshemmet). Då

144 ackord ifrågakommer, bör dess belopp bestämmas av vederbörande föreståndare enligt grunder, som fastställts av vårdhemsstyrelsen. Viss del av intjänta flitpenningar, uppburna ackordsbelopp eller erhållen lön, bör besparas för att ställas till den intagnes förfogande vid hans avgång från vårdhemmet eller sändas till anhöriga för dessas underhåll. Av besparade medel bör också den intagne betala sina resor vid tillfälliga permissioner. I vilken omfattning intagen, som avlönas för sitt arbete enligt arbetsmarknadspris, bör betala ersättning till vårdhemmet eller fullgöra försörjningsplikt av sin uppburna lön torde böra bestämmas av vårdhemsledningen för varje särskilt fall. Vårdhemmets föreståndare bör åligga att ombesörja utbetalning av det bestämda försörjningsbidraget till hustrun eller annan lämplig anhörig. Befattningshavare vid vårdhemmet bör även kvittera sådan intagens avlöning, som utför arbete utanför hemmets område åt enskild arbetsgivare. Eftervården. De synpunkter på den öppna vården utredningen anfört i kap. VI gälla i stort sett även eftervården av de olika vårdanstalternas klientel. Utredningen vill därför endast här framhålla vikten av att erforderliga och lämpliga åtgärder vidtagas från respektive anstaltslednings sida för att i god tid förbereda de vårdades återinpassning i samhället. Av den undersökning utredningen verkställt rörande arten och omfattningen av eftervårdande hjälpåtgärder i samband med försökspermission och utskrivning beträffande personer, som för första gången intogos å allmän alkoholistanstalt för män något av åren 1943—1945, framgår, att speciellt behov av arbets- respektive bostadsanskaffning i de flesta fall icke förelåg (se redogörelse för denna undersökning i bil. 5, s. 313 ff.). Detta resultat sammanhänger säkerligen med att efterfrågan på arbetskraft under de valda undersökningsåren var mycket stor samt med att bostadsbrist under dessa år visserligen förelåg men dock icke var så omfattande som f. n. I relativt många fall hade dock ledningen för respektive anstalter anskaffat arbete eller bostad, då anställning eller tillflyktsort vid vårdens upphörande saknats. Liksom man icke kan bortse från möjligheten att brister i själva anstaltsvården i sin mån kunna ha bidragit till att vårdresultatet i form av botade alkoholmissbrukare icke kan anses tillfredsställande, bör man icke heller förbise, att svagheter i eftervården kunna ha medverkat härtill. Eftervårdsundersökningen har knappast lämnat några hållpunkter för en bedömning av huru därmed förhåller sig. Utredningen vill understryka, att i ett förändrat läge (vad gäller bostadsförsörjningen har ju detta redan inträffat) betydelsen av olika eftervårdsinsatser kommer att kraftigt öka. Anstaltsledningarna böra då öka sin medverkan vid anordnande av en effektiv eftervård av klientelet. Den öppna nykterhetsvårdens hjälpoch stödresurser, som i framtiden torde komma att förbättras, böra alltså i god tid före en intagens återgång till samhället mobiliseras för att på allt sätt förhindra, att ett uppnått vårdresultat spolieras på grund av bristande tillsyn och stöd åt den vårdade. I detta syfte bör på de vägar, som

145 må befinnas tjänliga, samarbetet mellan den slutna och den öppna nykterhetsvården ytterligare stärkas. Likaså är det av vikt att föreståndarna för vårdanstalterna söka få till stånd ett förtroendefullt samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen. Diverse vårdspörsmål. Då det i något sammanhang ifrågasatts att slopa de olika anstaltsledningarnas rätt att granska de intagnas post, anser sig utredningen böra uttala, att denna rätt bör kvarstå. En anstaltsledning bör alltså ha möjlighet att t. ex. förhindra en befordran av hotelser i brev till anhöriga eller att kontrollera, om paketförsändelser innehålla alkoholdrycker eller pengar. Då någon generell granskningsplikt icke föreligger utan endast en skyldighet att övervaka de intagnas brevväxling och en befogenhet att till fullgörande av denna skyldighet närmare granska de intagnas korrespondens och avgående och ankommande paket, bör det vara sådan ledning obetaget att helt eller delvis avstå från att verkställa sådan granskning, om olägenhet därav vid viss vårdanstalt icke uppstår och den ålagda övervakningsskyldigheten anses kunna fullgöras utan regelrätt detalj granskning av de intagnas postförsändelser. Kostnaderna för vårdbehövandes resor, vilka föranledas av hans intagning å allmän vårdanstalt, böra täckas av statsmedel. Sålunda bör t. ex. resekostnaden vid intagningen å och avgången från anstalten i samtliga fall (sålunda även beträffande frivilliga) betalas av statsverket liksom kostnad för intagens jämte vårdares resa för inställande inför domstol i mål, vid vars handläggning personlig inställelse påkallas. Resekostnad i samband med s. k. kortpermission bör också efter anstaltsstyrelsens beprövande, då särskilda skäl föreligga t. ex. nära anhörigs sjukdom eller dödsfall, kunna ersättas med statsmedel. Polishandräckning även för överflyttning av en intagen från en allmän vårdanstalt till en annan bör kunna ifrågakomma, varför utredningen föreslår införande av bestämmelse härom (se 57 § i utredningens lagförslag). I en del fall befinner sig vårdtagaren, som skall överflyttas till en a n n a n vårdanstalt, i ett sådant sinnestillstånd, att polisens medverkan vid överflyttningens verkställande uppenbarligen påfordras (hotelser mot befattningshavare eller försök till våld mot dessa, rymningsbenägenhet e t c ) . Att genomföra en överflyttning av en sådan vårdtagare kan erfordra flera vårdares medverkan. Särskilt de mindre vårdhemmens personalresurser äro emellertid alltför knappa för att medgiva flera befattningshavares frånvaro under den tid en överflyttnings verkställande kräver. Polismyndighet bör av dessa skäl vara skyldig att på begäran av föreståndare för allmän vårdanstalt verkställa jämväl beslut om överflyttning från en dylik vårdanstalt till en annan. Enligt 57 § nuvarande Al skall socialstyrelsen pröva beslut om kvarhållande å vårdanstalt av vissa vårdtagare utöver eljest gällande maximitid samt om utskrivning av sålunda kvarhållna personer. Enligt utredningens mening bör denna bestämmelse såtillvida ändras, att utskrivning i dessa 10—478414.

146 fall bör kunna ske utan socialstyrelsens godkännande (se 44 § i lagförslaget). Socialstyrelsens beslut i dylika ärenden bör sålunda endast innefatta ett medgivande till vårdanstaltens styrelse att kvarhålla personen i fråga, medan denna styrelse bör ha rätt att med iakttagande av vad som i övrigt gäller för beslut om utskrivning själv meddela definitivt beslut härom. Vad beträffar intagens rätt att anföra besvär över beslut i vårdfrågor bör denna rätt inskrivas i lagen. Utredningen föreslår därför, att bestämmelserna härom överflyttas till lagen (se 60 § i lagförslaget).

147 KAP. X. N y k t e r h e t s v å r d e n s organisation. Gällande bestämmelser. För den öppna nykterhetsvården gäller, att kommunal nykterhetsnämnd skall finnas i varje kommun och länsnykterhetsnämnd i varje län (2 § Al). Om särskild kommunal nykterhetsnämnd icke tillsatts, skall nykterhetsnämnden utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse. I sådant fall skall kommunen utse en av styrelsens ledamöter att bereda och föredraga de ärenden, som ankomma på nykterhetsnämndens prövning. Kungl. Maj :t kan på framställning av länsnykterhetsnämnd föreskriva, att k o m m u n skall tillsätta särskild nykterhetsnämnd. I kommunal nykterhetsnämnd (fattigvårdsstyrelse) skall länsnykterhetsnämnden utse därtill lämplig person att vara dess ombud. Sådant ombud äger deltaga i den kommunala nämndens överläggningar men ej i besluten. Ledamöter i särskild kommunal nykterhetsnämnd utses av kommunen till det antal, som med hänsyn till folkmängden och andra förhållanden erfordras, dock å landet minst tre och i stad minst fem. Av ledamöterna skall minst en vara kvinna. Om läkare är bosatt inom kommunen, bör denne vara ledamot av nämnden. Beträffande valbarhet, obehörighet, rätt att avsäga sig uppdraget, ledamöters tjänstgöringstid och avgång, vissa prästers och läkares rätt att deltaga i nämndens förhandlingar, val av ordförande, vice ordförande och kassaförvaltare, ordningen för nämndens arbete, ordförandens åligganden, ersättning åt ordförande och ledamöter, medelsförvaltning, avlämnande av utgifts- och inkomstförslag, räkenskaper och förvaltning samt ledamots ansvarighet äger vad i 10, 12—18 och 21 §§ fattigvårdslagen finnes stadgat rörande fattigvårdsstyrelse motsvarande tilllämpning. Kungl. Maj:t äger för viss kommun förordna, att befattning med ärenden, som nykterhetsnämnden har att handlägga enligt Al, må i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer tillkomma ett inom nämnden valt arbetsutskott. Föreskrifter om sådant utskotts sammansättning och verksamhet meddelas av Kungl. Maj :t. Länsnykterhetsnämnd skall bestå av en ledamot, tillika ordförande, utsedd av socialstyrelsen, en läkarledamot utsedd av samma myndighet efter samråd med medicinalstyrelsen, en ledamot utsedd av länsstyrelsen samt två ledamöter utsedda av landstinget (9 § Al). För län, som omfattar två landsting, och för städer utanför landsting finnas särskilda bestämmelser

148 om valsättet. Ledamöter utses bland inom länet bosatta svenska m ä n och kvinnor, som fyllt 23 år. Beträffande obehörighet och rätt att avsäga sig uppdraget äger vad i 12 § 1 mom. fattigvårdslagen är stadgat rörande fattigvårdsstyrelse motsvarande tillämpning. Särskilda bestämmelser gälla för utseende av suppleanter för ledamöter i nykterhetsnämnd respektive länsnykterhetsnämnd. Kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd ha till uppgift var inom sitt verksamhetsområde att övervaka nykterhetstillståndet samt att i enlighet med vad i Al sägs eller eljest finnes stadgat vidtaga erforderliga åtgärder för dess förbättring. I 3 § Al finnes närmare angivet vad som härvid är av särskild vikt. Länsnykterhetsnämnd skall hålla sig noggrant underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet, öva tillsyn över dem samt lämna dem vägledning och bistånd. Kommunal nykterhetsnämnd skall följa »av länsnykterhetsnämnden meddelade råd och anvisningar» (3 § fjärde stycket Al). Länsnämnd skall utöva sin verksamhet på sätt som är ägnat att främja ett förtroendefullt samarbete med de kommunala nämnderna (1 § instruktionen för länsnykterhetsnämnderna, SFS 1938: 666). Om ärende rörande enskild alkoholmissbrukare enligt länsnykterhetsnämndens mening icke handlagts på tillfredsställande sätt och länsnämnden icke genom råd och anvisningar kunnat åvägabringa rättelse, äger nämnden vidtaga åtgärder i ärendet i den kommunala nämndens ställe. Denna nämnd m å därefter icke taga befattning med ärendet i vidare mån än länsnykterhetsnämnden föreskriver (14 § Al). Om kommunal nykterhetsnämnd på grund av olämplig sammansättning eller av brist på erforderligt kommunalt anslag eller av annan orsak, som beror på kommunen, icke kan på nöjaktigt sätt fullgöra sina uppgifter, skall länsnykterhetsnämnden genom framställning till vederbörande kommunala myndigheter söka åstadkomma ändring i sådant förhållande. Länsnykterhetsnämnd bör också verka för att särskild nykterhetsnämnd tillsättes, då på grund av folkmängdens storlek eller andra omständigheter de nykterhetsvårdande arbetsuppgifterna äro av sådan omfattning, att fattigvårdsstyrelsen icke bör handha dessa. Länsnämnderna skola hålla mottagning för allmänheten å tid och plats, som på lämpligt sätt offentliggjorts. Årlig berättelse över nykterhetstillståndet inom nykterhetsnämnds område samt angående nämndens verksamhet skall avgivas av kommunal nykterhetsnämnd till länsnykterhetsnämnden samt till stadsfullmäktige respektive kommunalfullmäktige (kommunalstämma) och av länsnykterhetsnämnd före den 1 maj till länsstyrelsen och socialstyrelsen. Som organ för beslut om tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare fungerar alltifrån nykterhetsvårdens begynnelse länsstyrelsen i respektive län. Processen i samband med meddelande av sådant beslut är i allmänhet skriftlig. Länsstyrelsen är skyldig att utställa ingivna ansökningshandlingar i intagningsärende — fullständig redogörelse för företagen undersökning och övriga vidtagna åtgärder samt prästbevis och lakar-

149 betyg avfattade enligt av Kungl. Maj :t meddelade anvisningar — till förklaring av den, vilken ansökningen avser. Då länsstyrelsen finner förhör böra hållas med denne, kan han inkallas till dylikt förhör. Förhör kan efter länsstyrelsens beprövande även hållas med annan än alkoholmissbrukaren själv. Vid förhör inför länsstyrelsen skola förhandlingarna vara offentliga. Det är dock länsstyrelsen obetaget att avvisa åhörare under 18 år eller att bestämma, att handläggningen skall äga rum inom stängda dörrar, om den som ansökningen gäller begär detta eller länsstyrelsen finner omständigheterna föranleda därtill. Länsstyrelsen kan därvid medgiva hans anhöriga eller andra, vilkas närvaro k a n förväntas vara till nytta under förhöret, att övervara detsamma. Protokoll skall föras över vad vid förhöret förekommer. I övrigt finnas icke särskilda stadganden om formerna för processen hos länsstyrelsen i intagningsärenden. Finner länsstyrelsen av förhållandena påkallat, att någon höres såsom vittne vid domstol eller är den som skall höras upplysningsvis så avlägset boende, att hans hörande vid länsstyrelsen är förenat med oskälig omgång eller kostnad, äger länsstyrelsen förordna om förhör vid med hänsyn till tid och tingsställe lämplig underrätt. Ersättning utgår till den som enligt länsstyrelsens förordnande inställt sig vid domstol för att vittna eller höras upplysningsvis. Grunderna för vittnesersättning i brottmål skola härvid tillämpas. Ersättningen skall dock alltid utgå av statsmedel. Länsstyrelses slutliga beslut i intagningsärende jämte besvärshänvisning skall skriftligen mot bevis ofördröj ligen delgivas den sökande samt den, som beslutet avser. Underrättelse skall också översändas till nykterhetsnämnden i hemortskommunen, om denna nämnd icke är sökande i ärendet, liksom också till annan nykterhetsnämnd, som tagit befattning med detta. Om länsstyrelsen ej annorlunda förordnar, må beslut om tvångsintagning gå i verkställighet, innan detta vunnit laga kraft. Länsstyrelse är besvärsinstans i ärende angående av nykterhetsnämnd utdömda böter eller viten samt rörande åtgärd jämlikt 14 § 2 mom. Al (motboksindragning) . Socialstyrelsen är uppsiktsmyndighet över nykterhetsvården i riket och skall i denna egenskap vaka över att vården å allmänna och statsunderstödda institutioner inom nykterhetsvården utövas i enlighet med gällande bestämmelser och i övrigt på sätt som är ändamålsenligt. Styrelsen äger verkställa inspektioner samt infordra uppgifter rörande verksamheten och övriga förhållanden vid nämnda slag av institutioner samt hos familjevårdsgivare. Socialstyrelsen är även tillsynsmyndighet för nykterhetsnämnderna, vilka av styrelsen kunna erhålla råd och anvisningar med skyldighet för nämnderna att iakttaga sådana anvisningar. Styrelsen tillkommer att underkasta även nykterhetsnämnd inspektion samt att infordra uppgifter rörande dess verksamhet och övriga förhållanden. Jämväl i övrigt skall styrelsen ha sin uppmärksamhet riktad på företeelserna å nykterhetsvårdens område samt verka för vårdens ändamålsenliga bedrivande och utveckling. Hos styrelsen skall finnas anställd en särskild sakkunnig för

150 ärenden rörande nykterhetsvården. Denne expert förordnas av Kungl. Maj :t och ingår som ledamot av styrelsen, om han deltager i ett ärendes handläggning inom styrelsen. Rörande utrustningen med personal hos de kommunala nykterhetsnämnderna finnas inga särskilda bestämmelser. De enda stadgandena i sådant avseende återfinnas i 8 och 61 §§ Al. Enligt förstnämnda paragraf må kommunal nykterhetsnämnd i den mån det finnes erforderligt till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor, till vilka efter kommunens bestämmande särskild ersättning kan utgå. Enligt sistnämnda paragraf »bör till övervakare utses därtill lämplig person, förening eller stiftelse». Kommunerna ha sålunda frihet att själva avgöra storleken och arten av personaluppsättningen hos de kommunala nykterhetsnämnderna. Hos länsnykterhetsnämnder, som av Kungl. Maj :t bestämmas, m å ombudsmän med full tjänstgöringsskyldighet finnas anställda (11 § länsnykterhetsnämndsinstruktionen). Beträffande anställande av annan arbetskraft hos länsnykterhetsnämnd beslutar socialstyrelsen, dock att till befattningshavare högre arvode än 325 kr. per månad icke utan Kungl. Maj :ts medgivande kan utgå. Befattning som heltidsanställd ombudsman ävensom annan befattning hos länsnykterhetsnämnd tillsättes av socialstyrelsen. F. n. finnas 13 heltidsanställda ombudsmän (10 i lönegrad Ce 23 och 3 i lönegrad Cg 21). Beträffande den slutna vården är föreskrivet, att å erkänt vårdhem skola vara anställda en föreståndare och en läkare jämte i övrigt erforderlig personal. Föreståndares och läkares lämplighet skall hava godkänts av socialstyrelsen. För de statliga vårdhemmen är personaluppsättningen närmare reglerad av Kungl. Maj :t. Nykterhetsvårdsorganisationens aktuella läge. Till belysning av nykterhetsnämndsorganisationens aktuella läge har socialstyrelsen sammanställt statistiska uppgifter rörande nykterhetsnämndernas verksamhet under år 1946, vilka uppgifter före avsedd publicering i annat sammanhang ställts till utredningens förfogande. Enligt denna statistik, som ingår som bil. 6 till detta betänkande (s. 324), fanns särskilt tillsatt nykterhetsnämnd i endast 58 % av rikets kommuner (57,s % år 1945). Härutöver lämnar nämndstatistiken upplysningar rörande antalet personer, som varit föremål för åtgärder av olika slag, samt nämndernas ekonomiska förhållanden (se närmare nyssnämnda bilaga). Kommunernas totalutgifter uppgingo till ca 1 442 600 kr. (ca 951 000 kr. år 1943) motsvarande 10,3 öre per invånare på landsbygden och 37,6 öre i städerna. Rörande nykterhetsvårdsorganisationens nuvarande läge i övrigt ha uppgifter lämnats i kapitlen om öppen, halvöppen och sluten vård. Nykterhetsnämndsorganisationen. Då det visat sig, att den öppna nykterhetsvården, vars huvudorgan i princip skall utgöras av en speciell kommunal nämnd, fungerar effektivare, om dylik nämnd tillsatts än om fattig-

151 vårdsstyrelsen handlägger nykterhetsvårdsärenden (jfr skillnaden i ingripandefrekvens i städerna, där särskild nämnd i allmänhet tillsatts, och på landsbygden), vill utredningen föreslå, att nykterhetsnämnd skall tillsättas i varje kommun. Denna reform, genom vilken sålunda nykterhetsnämndsidén på det organisatoriska planet fullständigt förverkligas, torde f. ö. sannolikt bli nödvändig att genomföra, då kommunindelningen reformerats och nykterhetsvårdsuppgifterna i respektive kommuner därigenom torde bli så omfattande, att särskild nykterhetsnämnd erfordras. Sedan de större primärkommunerna tillkommit genom ny kommunindelning, bör minimiantalet ledamöter för samtliga kommuners nykterhetsnämnder fastställas till fem, varav minst en kvinna. Om i kommunal nykterhetsnämnd icke finnes ledamot, som är läkare, bör tjänsteläkaren i distriktet kallas och vara skyldig att närvara vid nämndens sammanträden, om h a n icke är hindrad av sin tjänst. För en ändamålsenlig nykterhetsvårdande verksamhet är det utan vidare givet, att ledamöterna böra vara intresserade för denna verksamhet och i varje fall icke genom sin egen livsföring skapa missaktning för nämndens verksamhet. Utredningen föreslår därför, att för valbarhet skall gälla, att de, som skola väljas till ledamöter i sådan nämnd, äro kända för nyktert levnadssätt och intresse för nykterhetsvård (jfr liknande kompetensvillkor för vissa ledamöter av barnavårdsnämnd enligt 3 § 1 mom. d) barnavårdslagen). Vad gäller personalutrustningen vid de kommunala nykterhetsnämnderna ställer sig personalbehovet så olika i de olika kommunerna, att några allmänna riktlinjer för personalorganisationen för de kommunala nykterhetsvårdsorganen näppeligen kunna uppdragas. Hittills ha endast de större kommunerna ansett sig böra anställa särskild personal. Denna personal har dock icke alltid varit tillräcklig för fullgörande av respektive nämnders arbetsuppgifter. Beträffande många av de nykterhetsnämnder, som icke anställt särskild personal för de utredande och verkställande uppgifterna, ha frivilliga funktionärers eller ledamöters insatser icke heller varit tillräckliga för att bedriva en effektiv nykterhetsvård. Nämndernas sålunda ej sällan otillfredsställande personalutrustning sammanhänger i främsta rummet med att dessa icke annat än i mycket begränsad omfattning kunna erhålla statligt understöd till sin verksamhet. Rörande skälen till att kommunerna äro mindre benägna att själva anslå medel till nykterhetsvården hänvisas till vad därom anföres i det följande. Utredningen anser en väsentlig förutsättning för en effektiv nykterhetsvård vara att nämnderna i allmänhet successivt upprustas i personalhänseende och föreslår nedan åtgärder för att skapa ekonomiska förutsättningar härför. Heltidsanställda befattningshavare behövas i de större städerna och i vissa andra av de största kommunerna. Även i många andra kommuner synas hel- eller deltidsanställda funktionärer erfordras. I de fall, då nykterhetsnämndernas ledamöter k u n n a sköta arbetet u t a n a n n a n arbetskraft, är det motiverat, att särskilt arvode utgår till den eller de ledamöter, som i större omfattning ha att utföra utredningsuppdrag eller

152 andra tidskrävande uppgifter. Utredningen vill understryka angelägenheten av att kommunerna vid personalrekryteringen söka finna för nykterhetsvård speciellt lämpad arbetskraft samt vikten av att denna arbetskrafts ersättning blir sådan, att en dylik rekrytering möjliggöres. Särskilt i betraktande av de betydligt utvidgade arbetsuppgifter för nämnderna, som utredningen föreslagit, är det viktigt, att personalutrustningen hos de kommunala nykterhetsnämnderna blir tillräcklig. För de större städernas del torde arbetsuppgifternas utvidgning komina att innebära en så starkt ökad arbetsmängd, att en betydande personalökning och allmän rationalisering av verksamheten torde bli nödvändig. I dessa städer torde det även med en utökad personaluppsättning dock icke bli möjligt att verkställa ingående undersökningar rörande samtliga fyllerifall eller andra fall av för vederbörande själv eller andra skadligt alkoholmissbruk. Utredningen anser dock, att åtskilliga fyllerifall icke behöva föranleda särskild utredning utöver polisutredningen. Detta gäller icke endast förut kända alkoholmissbrukares fylleriförseelser utan även vissa andra fall, t. ex. där det uppenbarligen varit fråga om en tillfällig förseelse. Dessutom kan en påbörjad utredning ofta nog giva sådant resultat, att något skäl att fortsätta densamma icke föreligger, emedan det redan på ett tidigt stadium av utredningen visats, att skada för vederbörande själv eller andra icke uppstått eller skadan varit ringa. Därest de större nämnderna på grund av det stora antalet missbruksfall nödgas begränsa omfattningen av sin utredningsverksamhet, synes alkoholmissbrukare i åldrarna under 25 år främst böra bli föremål för utredning och erforderliga åtgärder. Detta är motiverat med hänsyn till unga personers större risker i olika avseenden vid alkoholmissbruk samt till vikten av att ingripande sker på tidiga stadier av dylikt missbruk. Utredningen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att nykterhetsnämnderna i första hand fullgöra skyldigheten att vidtaga åtgärder i individuella fall av alkoholmissbruk och sålunda icke eftersätta denna skyldighet för mindre väsentliga ärenden t. ex. motboksärenden. Både kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd äro skyldiga att avgiva årlig berättelse över nykterhetstillståndet i kommunen respektive länet samt angående nämndens verksamhet. För den kommunala nykterhetsnämnden är icke stadgad någon viss tidpunkt, före vilken berättelsen skall föreligga, varemot för länsnykterhetsnämnd denna tidpunkt är fastställd till den 1 maj varje år (10 § länsnykterhetsnämndsinstruktionen). Enligt utredningens mening bör tidpunkt för avgivande av kommunal nykterhetsnämnds årsberättelse också bestämmas. Förslagsvis bör sådan berättelse avgivas före den 1 maj varje år. Då länsnykterhetsnämnderna vid utarbetande av sina årsberättelser böra ha tillgång till de kommunala nämndernas årsredogörelser, bör den tidpunkt, inom vilken länsnämndernas årsberättelser skola föreligga, flyttas till den 1 juni. Betämmelserna beträffande dessa tidsfrister äro enligt utredningens mening icke av den karaktär, att de böra inskrivas i lagen utan lämpligen böra upptagas i tilllämpningskungörelse till densamma.

153 Enligt utredningens mening har systemet med särskilt utsedda ombud för länsnykterhetsnämnden hos de kommunala nykterhetsnämnderna icke visat sig fungera på sådant sätt, att detta bör bibehållas. Genom ombudssystemet önskade man skapa en fortlöpande kontakt mellan de kommunala organen och länsorganet. Då dessa ombud i allmänhet icke kunna erhålla någon ersättning för uppdraget, vilket bl. a. lett till att rekryteringen av ombuden icke alltid blivit tillfredsställande, synes ombudssystemet ofta ha fungerat mindre effektivt. Detta system tillkom ju också under den förutsättningen, att länsnykterhetsnämnderna endast i begränsad utsträckning skulle kunna genom anställd personal uppehålla kontakt med de kommunala organen. Genom tillkomsten av större primärkommuner i framtiden torde bättre förutsättningar för funktionsdugliga kommunala nykterhetsnämnder komma att skapas, varigenom behovet av speciella länsnämndsombud hos dessa nämnder torde komma att minska. På nu anförda skäl vill utredningen föreslå, att ombudssystemet slopas. Vissa av de större nykterhetsnämnderna äro uppenbarligen så tillfredsställande organiserade, att de icke behöva hänföras till länsnykterhetsnämnds verksamhetsområde. Redan nu finnes ingen särskild nämnd i Stockholm med motsvarande uppgifter som en länsnykterhetsnämnd i ett län. Utredningen anser även vissa andra större städers nykterhetsnämnder böra efter Kungl. Maj :ts bestämmande i varje särskilt fall kunna undantagas från länsnämnds tillsyn (3 § 3 mom. i utredningens lagförslag). Sådan kommunal nykterhetsnämnd bör då tilläggas rätt att i länsnykterhetsnämnds ställe rekvirera utdrag ur kontrollstyrelsens straffregister rörande fylleri och vissa andra brott samt införa uppgifter i den s. k. spärrlistan (bilaga till tidningen Polisunderrättelser) till kringflackande alkoholmissbrukares efterlysning. Den kommunala nykterhetsnämnden i Stockholm har i nu nämnda avseenden betraktats såsom länsnykterhetsnämnd. Härigenom skulle också länsnykterhetsnämnderna i berörda län kunna koncentrera sitt arbete på de mindre nykterhetsnämnderna och slippa sysselsätta sig med granskning av nu åsyftade större och ur personalorganisatorisk synpunkt bättre utrustade nykterhetsnämnders verksamhet. Kommunal nykterhetsnämnd, som undantages från länsnämnds verksamhetsområde, bör givetvis stå under socialstyrelsens direkta tillsyn. Länsnykterhetsnämndernas verksamhet och organisation. Som en allmän synpunkt vill utredningen uttala, att länsnykterhetsnämnderna böra begränsa sina arbetsuppgifter till den i lagen huvudsakligen åsyftade, nämligen att vägleda och bistå de kommunala nämnderna. Länsnämnderna böra sålunda exempelvis icke annat än om det visar sig alldeles nödvändigt övertaga ett ärendes handläggning från kommunal nykterhetsnämnd. För att länsnämnderna i tillräcklig omfattning skola kunna giva de kommunala nämnderna råd och bistånd i deras verksamhet bör bl. a. tidsödande registreringsarbete så långt möjligt rationaliseras och på lämpligt sätt begränsas, så att nämndens konsulterande funktionär i största möjliga utsträckning frigöres från rutinmässigt kontorsarbete.

154 Utredningen anser, att respektive länsnämnders skriv- och registreringsarbete även med den begränsning av sådant arbete, som sålunda bör iakttagas, dock är så omfattande, att erforderlig kontorsorganisation för detta arbetes utförande måste skapas. F. n. utgå smärre anslag till länsnämnderna för extra skrivhjälp, vilka dock visat sig i hög grad otillräckliga. Statens organisationsnämnd har i en den 7 februari 1947 dagtecknad promemoria uttalat sig för att sådana statliga länsorgan, vilkas kontorsorganisation är av mindre omfattning, för bestridande av kontorsgöromålen böra anlita de andra statliga regionala myndigheter, vilka för sitt behov äro utrustade med större permanent sådan organisation. Enligt organisationsnämndens uttalande torde härvid i första hand länsstyrelserna k u n n a komma i fråga. Även till länsarbetsnämnderna skulle en anknytning k u n n a tänkas. Organisationsnämnden uttalade därjämte, att man också borde undersöka, om icke länsnykterhetsnämnderna mot en viss ersättning skulle kunna få anlita något kommunalt organ för att få sitt skrivarbete utfört. Sedan denna promemoria för yttrande remitterats till arbetsmarknadskommissionen, socialstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Västerbottens län, har promemorian jämte de avgivna yttrandena överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörande av det till utredningen lämnade uppdraget. De myndigheter, som yttrat sig över promemorian, förklarade sig samtliga icke kunna förorda, att länsnykterhetsnämndernas behov i lokal- och personalhänseende löses genom anknytning till länsstyrelsen eller länsarbetsnämnden. Ingen av de tillfrågade länsmyndigheterna ha nämligen f. n. lokaler eller personal att ställa till förfogande. Endast länsstyrelsen i Kronobergs län förordade ett tillgodoseende av länsnykterhetsnämndernas här ifrågavarande behov genom överenskommelse för detta läns vidkommande med systembolaget eller socialvårdsbyrån i Växjö. Socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen ifrågasatte av principiella skäl lämpligheten av den lösning organisationsnämnden funnit böra n ä r m a r e övervägas. Socialstyrelsen framhöll sålunda, att länsnykterhetsnämndernas arbete är av mycket grannlaga natur. Vad som förekommer hos länsnykterhetsnämnd rörande personer, som äro föremål för nämndens behandling, får ej yppas för obehöriga. Nämndens handlingar äro underkastade sekretesslagen. Det är därför icke lämpligt att låta personal med övervägande andra arbetsuppgifter syssla med länsnykterhetsnämndernas arbetsmaterial. Överhuvud måste enligt socialstyrelsens mening vid prövning av frågan om en anknytning av länsnykterhetsnämndernas kontorsorganisation till annat organ övervägas, om diskretionen ej äventyras genom en sådan anknytning. Arbetsmarknadskommissionen uttalade, att man icke bör bortse från den omständigheten, att en kombination länsarbetsnämndlänsnykterhetsnämnd skulle kunna bibringa arbetssökande den uppfattningen, att de båda institutionernas uppgifter äga visst sammanhang. Även länsstyrelsen i Stockholms län anförde sistnämnda principiella invändning. Socialstyrelsen påpekade dessutom, att åtskilliga länsnykterhetsnämnders expeditioner (f. n. i 15 av de 24 länen) äro förlagda till de hel- eller halv-

155 tidsanställda tjänstemännens privatbostäder. En dylik expeditionsförläggning är i många fall till fördel, då ju länsnykterhetsnämnderna böra fungera så diskret som möjligt och kontakt med länsnämndens tjänsteman ofta måste sökas även på kvällarna. Länsnykterhetsnämndernas lokal- och personalbehov för rena kontorsuppgifter sammanhänger självfallet med nämndernas personalorganisation i stort. F. n. äro 13 ombudsmän heltidsanställda och 11 halvtidsanställda hos länsnykterhetsnämnderna. De senaste årens erfarenheter visa, att länsnykterhetsnämndernas verksamhet är effektivare i sådana län, där länsnämnderna förfoga över heltidsanställda tjänstemän. Det skulle sålunda vara till stor fördel för den nykterhetsvårdande verksamheten, om samtliga länsnykterhetsnämnder hade tillgång till heltidsanställda tjänstemän. I flertalet län äro arbetsuppgifterna numera så omfattande, att länsnämnderna väl behöva och därför även böra utrustas med var sin heltidsanställd tjänsteman. Några mindre län böra dock två och två kunna sammanslås till ett distrikt med en heltidsarbetande tjänsteman för varje dylikt distrikt. Dessa län äro enligt utredningens mening Uppsala—Västmanlands, Södermanlands—Örebro, Kronobergs—Blekinge samt Hallands—Göteborgs och Bohus län. För Gotlands län torde det vara lämpligt att bibehålla den nuvarande ordningen med en arvodesanställd tjänsteman enbart för detta län. Länsnämndernas tjänstemän böra sålunda med undantag för Gotlands län icke som f. n. är fallet med de halvtidsanställda ombudsmännen jämsides med nykterhetsvårdande arbete vara sysselsatta på något annat arbetsområde. Därigenom elimineras en i de flesta fall oundviklig risk för att tjänstemannen splittrar sitt intresse på vitt skilda arbetsuppgifter. I tabellen å s. 156 har utredningen u P P g J o r t förslag till distriktsindelning för heltidsanställda tjänstemän hos länsnykterhetsnämnderna. Vid uppgörande av detta förslag till distriktsindelning har hänsyn framförallt tagits till länens folkmängd och i någon mån till deras areal och allmänna struktur, varemot med hänsyn till den förestående kommunindelningsreformen något större avseende icke fästs vid kommunantalet i respektive län. Rörande de distrikt, som enligt utredningens mening böra omfatta två län, vill utredningen anföra följande. Uppsala och Västmanlands län ha båda för låg folkmängdssiffra för att f. n. heltidsanställd befattningshavare hos vartdera av länets länsnykterhetsnämnd kan komma ifråga. Tillsammans komina dessa län att utgöra ett distrikt, som till folkmängden är av ungefär samma storlek som vartdera av Stockholms, Östergötlands och Älvsborgs län. De båda länens läge i förhållande till varandra med en lång gemensam gräns är gynnsamt. Tjänstemannen bör vara stationerad i Uppsala. Södermanlands och Örebro län ha tillsammans en folkmängd av omkring 437 000 personer. Den gemensamma befattningshavarens distrikt skulle sålunda bli stort i befolkningshänseende. Å andra sidan äro kommunika-

156 Fördelning av länen på distrikt för heltidsanställda konsulenter hos länsnykterhetsnämnderna. Distrikt (ingående län)

Konsulentens stationeringsort Stockholm >Uppsala

f Södermanlands län

[Örebro Norrköping Jönköping >Växjö Kalmar Kristianstad Malmö

\ Göteborgs och Bohus län 11. Älvsborgs län

16.

20. 1

[Göteborg

Borås Mariestad Karlstad Falun Gävle Sundsvall Västernorrlands län Östersund Umeå Boden Gotlands län (arvode) . . Visby

Areal i kvkm

Folkmängd Vi 1946

Antal Därav Kommuner städer Vi 1946

7 734

321 061

* « } 12 085 183 273J 16 39 *00 9541 235 884/

6g}l55

f3}l58

332 933 253 591

152 136

7 8

lm\ °

11049 11 522 9 909\ 3 038} 1 2 9 4 7 11541 6 436 4 847

SS}"»»» 12 739 8 466 19 234 . 30170 19 706 25 703 51712 59148 105 544 3173

wZ}•»" 231316 253 185 1 551 647 339 378 244 613 272 513 253 920 275 528 278 786 143 155 228 252 229 661 59 566

> 112 150 244

6 4 9

92}l83

222 265 92 56 54 67 62 32 29 92

6 7 4 6 5 4 1 o 4 1

2 Om Malmö stad frånräkn as 383 762. -- Om Göteboi gs stad frånräkna s 369 623.

tionerna i dessa län tämligen goda. Tjänstemannen bör lämpligen vara stationerad i Örebro. Om en utökning av antalet länsnämnder med egen tjänsteman i framtiden blir aktuell, torde dessa län i första hand böra ifrågakomma. Kronobergs och Blekinge län ha också båda för små befolkningstal för att heltidsanställd tjänsteman f. n. kan anses böra komma ifråga hos envar av länsnykterhetsnämnderna i dessa län. Tillsammans skulle länen emellertid komma att utgöra ett distrikt av lämplig storlek. Det är relativt goda kommunikationer mellan de båda länen. Tjänstemannens stationeringsort bör vara Växjö såsom den mera centralt belägna residensstaden. Även Hallands län torde till folkmängden vara för litet för att dess länsnykterhetsnämnd f. n. skulle k u n n a erhålla egen heltidsanställd tjänsteman. Kombinationen med Göteborgs och Bohus län, som föreslås såsom den mest ändamålsenliga, kommer att innebära, att distriktet blir mycket långsträckt. Om emellertid befattningshavaren stationeras i Göteborg, blir avståndet från stationeringsorten till södra delen av verksamhetsområdet

157 föga längre än avståndet till nordligaste Bohuslän. Distriktets folkmängd blir till synes stort, enligt de senaste folkmängdssiffrorna ca 666 000 personer. Det är emellertid att märka, att den nuvarande Göteborgs- och Bohusn ä m n d e n av praktiska skäl och med hänsyn till angelägenheten av att n ä m n den i första hand sysselsätter sig med de mindre nämnderna endast i mycket obetydlig utsträckning tager befattning med Göteborgs stad. Om denna stads folkmängd frånräknas, kommer distriktet att omfatta en folkmängd på ca 370 000 personer. Till jämförelse kan nämnas, att även Malmöhus län, som har en befolkning på omkring 551 000 personer, utgör ett mycket stort arbetsområde för en tjänsteman. Om emellertid Malmö stad, med vilken länsnykterhetsnämnden av samma skäl som för Göteborgs stads del knappast tager någon befattning, frånräknas, blir folkmängdssiffran ej fullt 384 000, som ju något överstiger den som nyss angivits för distriktet Halland—Bohuslän. Städerna Göteborg och Malmö torde sannolikt komma att i framtiden genom beslut av Kungl. Maj :t även i formellt avseende falla utanför respektive länsnämnders verksamhetsområden, om — såsom ovan föreslagits —• laglig möjlighet härtill öppnas. Tjänsteman hos den nya länsnykterhetsnämndsorganisationen, vars distrikt utgöres av två län, bör anordna regelbunden mottagning även i det län, där h a n icke är stationerad. För de två nordligaste länen synes på grund av storleken av dessa läns areal behov föreligga av heltidsanställd assistent åt envar av respektive länsnykterhetsnämnds tjänsteman (jfr skyddsassistenterna i de nordligaste skyddskonsulentdistrikten). För länsnämndens i Norrbottens län räkning har under någon kortare tid tjänstgjort en kurator för arbete i Tornedalen, där nykterhetstillståndet varit sådant, att särskilda nykterhetsvårdsåtgärder varit påkallade. Denne tjänstemans arbete gav otvivelaktigt den erfarenheten, att behov av en biträdande tjänsteman hos länsnykterhetsnämnden föreligger i detta län. Så torde emellertid också vara fallet med Västerbottens län. Utredningen föreslår alltså inrättande av två assistentbefattningar i lönegraden Ge 20 hos länsnykterhetsnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län respektive med placering i Umeå och Boden. Även beträffande vissa andra vidsträckta eller tättbefolkade län kan behov av en biträdande tjänsteman komma att yppa sig längre fram. Nu framlagda plan tager sikte på att göra länsnykterhetsnämnderna till fullt funktionsdugliga organ i stånd att övervaka nykterhetstillståndet, bistå och råda de kommunala nykterhetsnämnderna i arbetet samt se till, att dessa nämnder fullgöra sina skyldigheter och att vidtagna åtgärder äro ändamålsenliga liksom att hjälpåtgärder, särskilt övervakningen, genomföras på ett rationellt sätt. Vill m a n nå detta syfte, torde en personalorganisation av minst den föreslagna omfattningen vara erforderlig. För att denna organisation skall bli fullt effektiv erfordras emellertid också, att frågan om skrivhjälp å länsnämndernas expeditioner löses på ett tillfredsställande sätt. På skäl, som ovan anförts, anser utredningen, att denna fråga i princip måste lösas genom anställande av ett kontors-

158 biträde på heltid vid varje expedition, så att länsnämndens tjänsteman icke betungas med maskinskrivnings- och registreringsarbete, som med fördel k a n utföras av mindre kvalificerad arbetskraft. I de distrikt, där möjlighet yppar sig att tillgodose behovet av skrivhjälp genom samarbete med annan myndighet, bör självfallet en sådan möjlighet utnyttjas. En särställning intager länsnykterhetsnämnden i Gotlands län, vid vars expedition icke torde erfordras annat än deltidsarbetande kontorsbiträde. Som ett ytterligare skäl för att länsnämndernas expeditioner i allmänhet böra utrustas med egna kontorsbiträden vill utredningen åberopa, att det är av synnerlig vikt att telefonpassningen å länsnämndernas expeditioner är ordnad på ett tillfredsställande sätt, då ju polismyndigheter och nykterhetsnämnder i ej sällan förekommande brådskande ärenden behöva snabbt komma i telefonförbindelse med länsnämndens tjänsteman. Om denne befinner sig på tjänsteresa, finnes f. n. å de flesta expeditioner ingen hos nämnden anställd person, som kan besvara telefonförfrågningar från myndigheter eller den rådsökande allmänheten och giva anvisning om var eller när tjänstemannen är att anträffa. Heltidsanställt kontorsbiträde hos länsnykterhetsnämnd bör vid nyanställning placeras i lönegrad Cf 4 med föreskriven befordringsgång. Då länsnykterhetsnämnderna äro att betrakta som statliga organ, anser utredningen, att länsnämnderna böra erhålla tjänstebrevsrätt, vilken skulle minska deras expeditionsarbete, då bl. a. de ca 2 500 postförsändelser, som enligt uppgift i genomsnitt årligen avgå från varje länsnykterhetsnämnd, måste införas i särskild postbok för nyssnämnda kostnaders verifiering. Tjänstemännen hos länsnämnderna böra erhålla större möjligheter än f. n. att företaga resor i sina distrikt. För att ernå en effektivare nykterhetsvård måste tjänstemännen beredas tillfälle till täta personliga överläggningar med nykterhetsnämnderna, polismyndigheterna och övriga berörda samhällsorgan. För familjevårdens och övervakningsverksamhetens utveckling och kontroll är det av utomordentligt värde, om tjänstemannen snabbt på ort och ställe kan konstatera, om en föreslagen familjevårdsgivare eller övervakare är lämplig för sin uppgift, eller giva en sådan frivillig medarbetare erforderliga råd och anvisningar. Av största vikt är också att tjänstemannen snabbt kan infinna sig på en ort för att lämna den kommunala nämnden bistånd vid behov därav. Liksom är fallet med vissa andra statliga tjänstemän bör tjänsteman hos länsnykterhetsnämnd därför beredas skälig ersättning för nyttjande av egen bil för förekommande resor i tjänsten. I den mån länsnämndstjänstemännen äro innehavare av bil och äro villiga att använda denna för tjänstebruk skulle mycken tjänstetid k u n n a användas på effektivt arbete i stället för att för spillas under särskilt i norrlandslänen ofta långa vänteperioder vid anlitande av reguljära trafikmedel. 1 allmänhet synes dessa tjänstemäns reseverksamhet vara så omfattande, att användning av egen bil för deras tjänsteresor torde ställa sig förmånlig för statsverket. Utredningen anser följaktligen, att länsnämndstjänsteman bör tilläggas rätt att utan hinder av föreskrifterna i

159 4 § allmänna resereglementet åtnjuta resekostnadsersättning för tjänsteresor, som han företager med egen bil. I förenämnda avseende bör sådan tjänsteman likställas med statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter rörande vilka Kungl. Maj :t den 24 oktober 1947 med giltighet tills vidare fr. o. m. den 1 november 1947 förordnat, »att envar av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter med undantag av tattigvårds- och barnavårdskonsulenten i Gotlands län skall utan hinder av föreskrifterna i 4 § allmänna resereglementet äga att för tjänsteresor, som han företager med honom tillhörig bil, åtnjuta resekostnadsersättning enligt de i allmänna resereglementet för färd med annan bil än taxebil stadgade grunderna, dock med Joljande inskränkningar, överstiger den under kalenderåret tillrvggalagda väeangd, for vilken resekostnadsersättning sålunda utgår, 600 mil med bil vars tjanstevikt uppgår till minst 1 100 kilogram, eller 400 mil med bil, vars tjänstevikt ar lägre utgör ersättningen för varje överskjutande vägkilometer i förstnämnda fall 15,5 öre och i sistnämnda fall 12 öre eller, såvitt avser fattigvårdsoch barnavårdskonsulenterna i tolfte och trettonde distriktet, i förstnämnda fall 10,5 ore och i sistnämnda fall 13 öre.» Beträffande de nuvarande tjänstemännen hos länsnykterhetsnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län har beslut meddelats samma dag rörande bilersättning efter samma grunder, som sålunda gälla för fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna i de båda nordligaste distrikten. Vid beräkning av väglängderna bör enligt utredningens mening gälla, att våglängd, som assistent åt länsnämndstjänstemannen tillryggalagt med den sistnämnde tjänstemannens bil utan att denne medföljt på resan, skall inräknas i den våglängd, som bilägaren har att åberopa vid beräkningen av sina olika resekostnadsersättningar. Har assistent egen bil, bör han erhålla ersättning för det bruk han gör av bilen i tjänsten enligt de grunder, som ioreslagits skola gälla för hans förman. Frågan om resekostnadsersättningen vid begagnande av egen bil i tjänsten bor tagas upp till förnyat övervägande, om väsentliga förändringar i kostnaderna för att hålla bil skulle inträffa. Anslaget till tjänstemännens resor, vilka måste anses som en av grundförutsättningarna för en rationell rådgivande och inspekterande verksamhet, måste uppenbarligen höjas, då detta visat sig alltför knappt tilltaget tor denna verksamhets bedrivande i tillräcklig omfattning. Vad gäller lönegradsplaceringen för de 19 tjänstemännen i de lika många lansnämndsdistrikten anser utredningen, att dessa tjänstemän böra erhålla samma loneställning som skyddskonsulenterna. Deras arbetsuppgifter äro nämligen fullt jämförbara med dessa konsulenters. De böra dock bliva ordinarie tjänstemän och följaktligen placeras i lönegrad Ca 24. De böra dessutom benämnas konsulenter i stället för ombudsmän. Den nuvarande benamningen synes nämligen enligt utredningens mening lätt giva anledning till förväxling med tjänstemän, som äro privatanställda och arbeta på helt andra områden än det sociala. Även om konsulenttiteln också kan leda till missförstånd, överensstämmer den dock bättre med arten av dessa tjänstemäns verksamhet.

160 Processen vid beslut om tvångsintagning. Vad gäller interneringsprocessen inom nykterhetsvården har denna såsom typ för processen vid s. k. administrativa frihetsberövanden varit föremål för mycken kritik. Man har inenat, att de som äro föremål för dylika frihetsberövanden på grund av själva processens utformning lätt bliva negativt inställda till den vård, som genom vederbörandes omhändertagande åsyftas. Processens huvudsakliga brist består enligt kritikernas mening i att den som botas av frihetsberövande ej får tillfälle att i tillfredsställande ordning framföra sina synpunkter, enär det endast i undantagsfall förekommer muntligt förhör inför vederbörande beslutande organ. Vidare har man påpekat, att processen i allmänhet icke är förbunden med domstolsförhandlingens rättsgarantier i övrigt (offentlighet, vittnesförhör samt juridiskt biträde på det allmännas bekostnad åt den, vars omhändertagande ifrågasattes). För att skapa ökat rättsskydd åt personer, som falla inom de olika vårdlagarnas tillämplighetsområde, har man därför föreslagit, att avgörandena i interneringsfrågor skulle förläggas till domstol. I alkoholistvårdsutredningens direktiv beröres också denna fråga. Enligt dessa är det önskvärt, att utredningen framlägger förslag till en för nykterhetsvården lämplig processordning, vilken skulle kunna användas som modell för administrativa frihetsberövanden på andra områden. Även i riksdagen har frågan om ökad social rättssäkerhet varit föremål för uppmärksamhet. I motion II: 309 år 1947 hemställde sålunda herrar Hedlund i Rådom och Olsson i Mellerud om utredning i syfte att bereda ökad rättssäkerhet vid administrativa frihetsberövanden. I utlåtande över denna motion anförde andra lagutskottet (utlåtande nr 16), att enligt allmänt förhärskande uppfattning med här ifrågavarande slag av frihetsberövanden avses sådana omhändertaganden, som »beslutade i första instans av annan myndighet än domstol fullfölja ett självständigt ändamål vanligen av social natur — såsom att meddela vård eller verka uppfostrande och utbildande — och icke är allenast av provisorisk art». Till sådana frihetsberövanden höra i första hand utom tvångsintagning å alkoholistanstalt dylik intagning å sinnessjukhus, å sinnesslöanstalt, å allmänt sjukhus, å epidemisjukhus, tvångsarbete, intagning och kvarhållande å fattigvårdsanstalt, frihetsberövande efter arbetsföreläggande och omhändertagande för skyddsuppfostran. Efter att ha lämnat en redogörelse för förutsättningarna för nyssnämnda olika slag av ingripanden samt de moment i förfarandet vid beslut om intagning och utskrivning, som äro av speciellt intresse ur rättssäkerhetssynpunkt, anförde utskottet bl. a. följande: »Otvivelaktigt kan synnerligen välbefogad kritik resas mot gestaltningen av det offentligrättsliga förfarandet i fråga om administrativa frihetsberövanden. De processuella föreskrifterna äro i flertalet fall mycket knapphändiga och lämna i och för sig icke alltid garanti för att varje ärende blir så allsidigt utrett och så noggrant prövat, som måste krävas med hänsyn till de allvarliga och djupt ingripande inskränkningar i den personliga friheten, som äro förknippade med ifrågavarande beslut. Som särskilt brist-

161 fälligt torde kunna betecknas det förfarande, vari beslut fattas om arbetsföreiäggande för försumlig försörj are, vilket vanligen innebär intagning på arbetshem eller annan fattigvårdsanstalt. Det primära beslutet om intagning får i detta fall icke ens överklagas. Oklarhet råder även om förutsättningarna för och förfarandet vid intagning och kvarhållande av understödstagare å fattigvårdsanstalt. Då det gäller att avgöra på vad sätt de nuvarande bristerna i förfarandet bäst skola avhjälpas, måste uppenbarligen skillnad göras mellan sådana frihetsberövanden, vilka helt ha sin grund i medicinska bedömanden, och dem, beträffande vilka starka sociala intressen göra sig gällande antingen som allena förhärskande eller vid sidan av de medicinska. Särskilt i fråga om förfarandet vid sist angivna arter av frihetsberövanden, mot vilket kritik framför allt riktats, vill utskottet anföra vissa allmänna synpunkter utan att för den skull taga närmare ställning till de av motionärerna anvisade lösningarna. Av vikt är sålunda enligt utskottets mening, att den, som kommer att träffas av beslutet, får tillfälle att muntligen höras inför den beslutande myndigheten och för den utveckla sina synpunkter beträffande den ifrågasatta åtgärden. Besvärsförfarande måste alltid finnas att tillgå. Därvid måste dock beaktas, att det i vissa fall är av vikt att besluten kunna gå i verkställighet utan hinder av förd klagan. Vidare kan pekas på önskvärdheten av att de personella säkringsmedlen bliva föremål för en så noggrann reglering, att övergrepp äro uteslutna. Tveksamt synes det däremot utskottet vara att överflytta avgörandet i dessa frågor till de allmänna domstolarna ävensom att i detalj kopiera förfarandet i brottmål vid domstolarna. Det socialvårdande arbetet kan nämligen befaras komma att i hog grad försvåras, därest man i dylika åtgärder kunde finna stöd for den uppfattningen, att fråga vore om en kriminalisering av bl. a. de sjukdomstillstånd, för vilkas bekämpande frihetsberövandena anlitas. Om alltså å ena sidan brister i förfarandet äro uppenbara, kan å andra sidan invändas, att såvitt känt är de nuvarande bestämmelserna icke givit anledning till påtagliga missförhållanden. Något omedelbart behov av andringar i lagstiftningen synes därför icke föreligga. Ej heller i övrigt torde särskilda åtgärder vara påkallade i nuvarande läge. Möjligheterna för en omgestaltning av förfarandet vid tvångsintagning a alkoholistanstalt, vilket frihetsberövande kan betraktas som representativt för gruppen av åtgärder i dess helhet, utredas för närvarande av 1946 års alkoholistvårdsutredning, som i motionen också angives. Enligt direktiven till utredningen tankes denna skola om möjligt finna en ordning för tvångsintagning å alkoholistanstalt, som skulle kunna användas även beträffande andra administrativa frihetsberövanden. Under angivna omständigheter torde en allmän översyn av den ifrågavarande lagstiftningen icke böra nu begäras, utan i stället de resultat avvaktas, vartill alkoholist vårdsutredningen kan nå fram. Önskvärt vore att utredningen kunde framlägga förslag till ett förfarande att användas vid administrativa frihetsberövanden, som tillgodosåge på en gång individens rättssäkerhetskrav och samhällets behov av att kunna effektivt gripa in, då så erfordras. Det kan också förutsättas, att vid de mera allmänna undersökningar rörande förvaltningsförfarandet, vartill ovannämnda förberedande utredning i ämnet kan giva anledning, uppmärksamheten är inriktad jämväl på behöl l — 478418.

162 vet av rättssäkerhetsgarantier vid handläggning av ärenden av i motionen berört slag.» 1 Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, vilket också blev dess beslut. Efter debatt i första k a m m a r e n beslöt dock denna kammare, att utskottets uttalande om obehövligheten av omedelbara ändringar i lagstiftningen rörande administrativa frihetsberövanden skulle utgå ur motiveringen för beslutet. Även om man icke kan hänvisa till konkreta exempel på opåkallade, i administrativ ordning beslutade frihetsberövanden i fall av alkoholmissbruk, utgör likväl enligt utredningens mening det förhållandet, att på vissa håll misstro förefinnes mot den nuvarande ordningen tillräcklig anledning fölen omprövning av det processuella förfarandet vid dylika frihetsberövanden. Denna misstro synes huvudsakligen bottna däri, att alkoholmissbrukaren med nuvarande ordning icke har tillfälle att, om han så önskar, muntligen inför det beslutande organet själv eller med biträde av rättsbildad person, som ställes till hans förfogande på allmän bekostnad, framlägga sin mening rörande föreliggande omständigheter. Om alkoholmissbrukare erhålla starkare rättsskydd genom åtgärder för ökad muntlighet vid handläggningen av ärenden angående omhändertagande och vård genom tvång, torde den benägenhet för kverulans, som ofta utmärker sådana personer, i viss mån också kunna elimineras och deras inställning till vården därmed bliva mindre negativ. Även åtgärder för att öka allmänhetens förtroende för handläggningen av dessa ärenden torde vara ägnade att främja en mera positiv inställning till nykterhetsvården och förståelse för nödvändigheten i vissa fall av omhändertagande genom tvång. Vad först gäller organet för beslut om alkoholmissbrukares omhändertagande för vård ansluter sig utredningen till andra lagutskottets mening att avgörandet i här ifrågavarande slag av ärenden icke bör överflyttas till allmän domstol, vilket kunde giva allmänheten och klientelet intryck av att dylika ärenden jämställas med brottmål. Därtill kommer att domstolarna med sin nuvarande sammansättning icke torde besitta för sådana ärenden lämplig kompetens och erfarenhet. Då länsstyrelserna, som f. n. ha att handlägga dessa ärenden, förvärvat omfattande erfarenhet av och kunskap om de sociala förhållandena i allmänhet inom respektive län, synes det enligt utredningens mening opåkallat, att så socialt betonade mål som de ifrågavarande överflyttas till organ utanför länsstyrelsen, t. ex. särskilt inrättade socialdomstolar. Dylika specialorgans inrättande skulle också säkerligen bliva kostsamt. 1 Den utredning, som här åsyftas, har utförts av professor Nils Herlitz, vilken såsom sakkunnig inom justitiedepartementet framlagt förberedande] utredning angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor (SOU 1946: 69). Utredningen syftade till att klarlägga behovet av lagstiftningsåtgärder och mynnade ut i uttalanden om önskvärdheten av lagstiftning rörande olika till förvaltningsförfarandet hörande ämnen. Såsom förtjänt av uppmärksamhet och vidare utredning angavs i första hand besvärsinstitutet och bland övriga spörsmål även frågan om enskilds skyldighet att medverka vid utredning.

163 Enligt utredningens mening bör sålunda länsstyrelsen alltfort fungera som nykterhetsvårdens organ för beslut om omhändertagande. Utredningen anser dock, att ett visst inflytande i processen i dylika ärenden från representanter för den mera speciella sakkunskapen på medicinens, nykterhetsvårdens och den allmänna socialvårdens områden bör säkerställas. Sålunda bör i handläggningen av tvångsbehandlingsärenden utom en representant för länsstyrelsen såsom ordförande (landshövdingen, landssekreteraren eller länsassessor) deltaga tre, av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år förordnade personer, av vilka en bör vara läkare med lämplig utbildning, en äga förutsättningar att ur nykterhetsvårdens synpunkt bedöma förekommande fall av ifrågasatt omhändertagande för vård och en äga sådan erfarenhet, att han kan bedöma med dylika fall sammanhängande frågor ur allmänna sociala synpunkter (se 22 § i utredningens lagförslag; s. 16). Såsom länsstyrelsens beslut bör gälla den mening, som flertalet av de närvarande omfattar. Ett dylikt kollegium inom länsstyrelsen bör kunna användas som förebild för det beslutande organets sammansättning vid tilllämpning av bestämmelserna om tvångsbehandling i andra vårdlagar av social natur, enligt vilka omhändertagandet ej har sin grund i ett rent medicinskt bedömande, såsom t. ex. i barnavårdslagen (nykterhetsvårdsrepresentanten kunde då utbytas mot någon person med erfarenhet från barnavårdsarbetet), fattigvårdslagen (då ett motsvarande utbyte borde ske) etc. Vad sedan gäller själva handläggningen av interneringsärenden bör ökad muntlighet vid denna eftersträvas. Sålunda bör förhör med den som ansökning om omhändertagande avser alltid anordnas, då denne i avgiven skriftlig förklaring begärt att bliva muntligen hörd eller länsstyrelsen eljest finner förhör böra äga rum (25 § i utredningens lagförslag), t. ex. då förklaring uteblivit eller avgiven förklaring innehåller bestridande av lämnade uppgifters riktighet utan att formlig begäran framställts om muntligt förhör inför länsstyrelsen. Liksom nu bör förhör kunna anordnas även med annan person, som kan förväntas kunna lämna upplysning av betydelse för ärendets handläggning. Formerna för kallelse till dylikt förhör böra revideras i enlighet med vad som föreslagits rörande kallelseförfarandet hos nykterhetsnämnd samt angivas i lagen (se 11 § och 25 § tredje stycket i utredningens lagförslag). Representanter för länsnykterhetsnämnden och för vederbörande kommunala nykterhetsnämnd böra beredas tillfälle att närvara, då förhör inför länsstyrelsen anordnas. De nuvarande bestämmelserna om offentlighet vid förhöret samt om länsstyrelses möjlighet att avvisa åhörare och besluta om handläggning inom stängda dörrar (21 § fjärde stycket nuvarande Al) böra fortfarande gälla liksom möjlighet alltjämt bör finnas för länsstyrelsen att, om förhållandena påkalla detta, förordna om förhör vid domstol. Länsstyrelsen bör vara befogad att upplysningsvis höra annan person än alkoholmissbrukaren även i dennes frånvaro, om särskilda skäl föranleda därtill t. ex. att den som skall höras är nära anhörig till alkoholmissbrukaren eller eljest står i beroendeställning till den-

164 ne. Bestämmelserna i 14 och 39 §§ sekretesslagen böra särskilt noggrant iakttagas vid process av detta slag till förhindrande av att anmälare och uppgiftslämnare utsättas för hämndåtgärder från alkoholmissbrukarens sida. För att avhålla från sådana åtgärder torde det straffskydd för uppgiftslämnare, som straffrättskommittén föreslagit (se närmare härom å s. 75), kunna komma att spela en viss roll. Länsstyrelsen bör tilläggas befogenhet att förordna lämplig person att biträda vederbörande vid förhör inför länsstyrelsen, om han själv begär biträde och är omhändertagen av polismyndighet i avbidan på länsstyrelses beslut eller interimistiskt tvångsintagen å allmän vårdanstalt eller han kan antagas icke kunna själv betala biträdesersättningen (se 27 § i lagförslaget). I dylika fall bör sådan ersättning utgå av allmänna medel enligt samma grunder, som gälla för offentlig försvarare i brottmål. Utredningen anser sig icke härutöver behöva lämna detaljerade anvisningar rörande förfarandet vid beslut om alkoholmissbrukares omhändertagande utan har endast velat draga upp principiella riktlinjer för den framtida processen i sådana mål. Utredningen vill i detta sammanhang betona angelägenheten av att dylika ärenden avgöras så skyndsamt som möjligt. Beträffande de handlingar, som skola ingivas till länsstyrelsen i tvångsbehandlingsärenden (redogörelse för verkställd undersökning, prästbevis, läkarbetyg samt — i ärende, beträffande vilket som ingreppsgrund åberopas upprepade fylleriförseelser — bevis om fylleridomarna genom utdrag ur kontrollstyrelsens straffregister, en form av bevis, som börjat alltmer användas i stället för domstolsutslag och bör erhålla officiell sanktion genom stadgande i administrativ författning), vill utredningen föreslå, att blanketter till de tre förstnämnda slagen av handlingar skola fastställas av socialstyrelsen (se 20 § tredje stycket i utredningens lagförslag). Vad gäller prästbeviset anser utredningen, att den rubrik på det nuvarande formuläret till sådant bevis, vilken direkt utsäger, att beviset skall användas vid ansökan om alkoholmissbrukares omhändertagande, bör ersättas med en text, som endast angiver, att handlingen är identitetsbevis. Helst borde prästbeviset ersättas med sådan officiell handling innehållande erforderliga identitetsuppgifter, vilken användes även för andra ändamål. Därigenom skulle missbrukarens ställning såsom klient hos nykterhetsvården icke behöva röjas vid rekvisition av dylik identitetshandling. Enligt utredningens mening bör vidare läkarbetygsformuläret omarbetas. Den undersökande läkaren bör på ett helt annat sätt än vad det nuvarande formuläret till läkarbetyg giver anledning till vara skyldig att giva en på egna undersökningar och iakttagelser baserad medicinsk beskrivning av den vårdbehövande samt om möjligt uttala sin på den medicinska undersökningen grundade uppfattning om den lämpligaste behandlingen av denne. Betyget bör dock icke innehålla någon attest om vårdbehov, även om läkaren självfallet måste anses oförhindrad att uttala sig om vårdbehovet. I bilaga 7 å s. 333 återfinnes ett av utredningen utarbetat förslag till nytt formulär

165 till läkarbetyg. I fråga om arvodet för läkarundersökningen (till tjänsteläkare utgår f. n. 10 kr. för sådant betyg) synes detta böra höjas. Storleken bör bestämmas av socialstyrelsen. Det har påyrkats, att även till ansökningar om återintagning av från sluten vård utskrivna borde fogas läkarbetyg till förhindrande av att sådana vårdtagare återintagas i tillstånd, som fordra sjukhusvård. Med anledning härav vill utredningen allenast föreslå en särskild bestämmelse, enligt vilken läkarundersökning av sådana fall skall företagas så snart ske kan efter intagningen å allmän vårdanstalt. Personalorganisationen inom vårdhemsväsendet. Såsom utredningen i det föregående framhållit har ett av de väsentligaste hindren för den slutna vårdens effektiva bedrivande varit, att vårdhemspersonalen på grund av vårdhemmens svaga ekonomi varit både otillräcklig och för lågt avlönad. Sistnämnda förhållande, till vars belysning tabeller angående löneförmåner för den ledande personalen å de erkända vårdhemmen upprättats (se s. 166—169), torde också vara anledningen till att vissa svårigheter yppat sig att på tillfredsställande sätt rekrytera denna personal med personligt lämpad och kvalificerad arbetskraft. För att r å d a bot på nyssnämnda missförhållanden vill utredningen föreslå vissa åtgärder, som giva de erkända och enskilda vårdhemmen en säkrare ekonomisk ställning. Enligt utredningens mening bör socialstyrelsen för varje erkänt vårdhem upprätta och fastställa en personal stat, innefattande förteckning över minimiantalet ordinarie befattningar och övriga behövliga befattningar å respektive vårdhem samt utgående löneförmåner. Dessa böra bestämmas med utgångspunkt från det statliga lönesystemet och taga avlöningsförhållandena å Venngarn som norm för lönegradsplaceringarna. Personal, som anställts direkt för jordbruk eller verkstadsdrift, bör avlönas med vederbörande vårdhems avkastning på jordbruks- och verkstadsdriften. Då sådan personals löner sålunda icke böra utgå av statligt bidrag till respektive vårdhems allmänna drift, torde denna personal ej böra upptagas i de av socialstyrelsen fastställda personalstaterna för de olika vårdhemmen. En grundläggande princip för dessa stater bör vara, att personalen avlönas med bruttolöner. Vid varje erkänt vårdhem av normalstorlek (40 vårdplatser) bör såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag krävas minst följande ordinarie befattningshavare i följande lönegradsplacering (enligt det statliga avlöningsreglementet) : En föreståndare (Ca 26), » assistent (Ca 21), » husfader (Ca 17), » husmoder (Ca 10) samt lägre personal (i uppsyningsmans- eller förmansställning eller i lägre ställning) till det antal socialstyrelsen på grund av de särskilda förhållandena vid respektive vårdhem anser behövligt och med avlöningsförmåner motsvarande dem som tillkomma sådan personal å Venn-

166 Lone- och pensionsförmåner vid de erkända alkoholistanstalterna (juli J947). Föreståndarna. % Avgår Årslön rörl. årlig Ålderstillägg, kr. till- pensions- år och belopp avgift agg

BostadsÅrsh. storlek, inkl. modern eller värme omodern o. ljus

Älvgården

9 576

3, 6 o. 9 å 576 612, 612

3 r. o. k., modern

Björknäs

4 700 20-7

231 Västkusthemmet

5 400 31

Holmahemmet

8052 Björstorp

Anstalt

Naturaförmåner

1428 För t v ä t t bet. g. bef.-hav. 48 o. og. 24 kr./år. Mjölk 25 ö./l. Vissa mat-v. t. självk.pris.

3, 6 o. 9 å 300 4 r. o. k., rel. modern

600 Fam. fritt vivre.*

4. 8 o. 12 å 480, 6 r. o. k., 540 o. 540 modern

—

3, 6 o. 9 å 468, 3 r. o. k. 492, 564 modern

—

7 680

12 Ännu oregi.

3, 6 o. 9 å 456, 5 r. o. k., 468 o. 564 omodern

Åsbrohemmet

12 624

900; erl. av anst.

3, 6 o. 9 å 588, 6 r. o. k. + 1220 588 o. 504 jungfru-k., modern

Holmforshemmet

6 000 31

3, 6 o. 9 å 720 3 r., halvmodern

— Fri bostad o. kost.

Dagöholm

4 200 10-9i

3, 6, 9 o. 12 å 4 r. o. kokvrå, modern 360

—

Ribbingebäck

4 500

—

3, 6 o. 9 å 300 4 r. o. k., modern

— Fritt vivre.

Vårnäshemmet

3 600

2, 5, 8 o. 10 å 300

3 r. o. kokvrå, modern

— Fri bostad, tvätt o.

Kurön

2 340

3 r., modern

— Fri möbl. bostad,

2 r., omodern

480 Som bef.-hav. 2 r., i 18:el.-gr.enl. omodern äldre, statl. avi -regi.; nyregl. ännu ej verkställd

500 Pens, gm frälsn.armén

Granbytorp

—

Lillegården

5 292 31

420 Hägerstad

4 500

—

Ännu oregi.

Hagbyhemmet

4 200

— 251; erl.

av anst.

Utgår en dast å 3 600 k r.

—

Anst. under uppbyggnad; mod. bostad erhålles senare.

—

»

kost Anst. erl. 150 kr. av pens.-avg. lj., värme, tvätt o. kost samt skatt.

—

—

Ej def. ordnad

— Fritt vivre.

—

2r, modern

— Fri bostad,lj.,tvätt o. kost.

167 Lone- och pensionsförmåner vid de erkända alkoholistanstalterna (Juli 1947). Assistenterna.

Anstalt

Årslön kr.

Avgår % årlig rörl. till- pensionsavgift lägg

Älvgården

6 288

3, 6 o. 9 å 2 r. o. k., 252, 300, modern 324

1032 Se i tab. för föreståndarna.

Björknäs

2 600

20-7

—

3, 6 o, 9 å 200

2 r. o. k., rel. modern

45u

Kontantersättn. 965 kr jämte fri mjölk o. potatis.

Västkusthemraer

3 900

3, 6 o. 9 å 300

3 r. o. k., modern

—

Holmahemmet

6 288

—

3, 6 o. 9 252,300 o. 324

2 r. o. k., modern

—

Björstorp

6 000

—

3, 6 o. 9 240, 288 o. 300

2 r. o. k., omodern

—

Modern bostad erhålles senare.

Åsbrohemmet

8 520

3, 6 o. 9 Pens.avg. erl. å 492, 564 o. 576 av anst.

5 r. o. k., modern

1020 Holmforshemmet

4 800

19-6

2 r. o. k., omodern (saknar vatten o. avlopp)

540 Ålderstillägg, år och belopp

3, 6 o. 9 å 300

BostadsÅrsh. storlek, inkl. modern eller värme Naturaförmåner omodern o. ljus

—

~

Dagöholm

3 000

10-91

3, 6, 9 o. 12 å 300

3 r. o. kokvrå, modern

— Fri bostad o. kost.

Ribbingebäck

4 200

-

—

3, 6 o. 9 å 300

3 r. o. k., modern

— Fri bostad,

Vårnäshemmet

2 400

2, 4 o. 6 å 200

1 r., modern

— Fri bostad, kost

Kurön (l:e assistent)

2 418 (häri ingår barnbidrag)

2 r., modern

Fri, möbl. bostad, lj., värme, tvätt o. kost samt skatt.

Granbytorp

—

—

—

—

—

—

—

Lillegården

—

—

—

—

—

—

—

Hägerstad

2 700

—

—

—

Hagbyhemmet

—

—

—

—

1 Utgår endast å 2 400 kr.

—

— Pens, gm frälsn.armén

Ej def. ordnad

—

värme o. lj.

o. tvätt.

— Fritt vivre. —

—

168 Lone- och pensionsförmåner vid de e r k ä n d a alkoholistanstalterna (juli 1947). Husfäderna. % Anstalt

Årslön rörl. kr. tilllägg

Avgår Ålderstillägg, årlig år och pensionsbelopp avgift

Årsh. Bostadsstorlek, inkl. modern eller värme omodern o. ljus

Naturaförmåner

Älvgården

—

3, 6 o. 9 å 228

1 möbl. r., modernt

480 Se tab. för föreståndarna

Björknäs

2 400

20-7

—

3, 6 o. 9 å 100

2 r. o. k., omodern

400 Kontantersättn. 965 kr. jämte fri mjölk o. potatis

Västkusthemmet

2 880

3, 6 o. 9 å 180

3 r. o. k., halvmodern

—

Holmahemmet

6 288

—

3, 6 o. 9 252, 300 o. 324

2 r. o. k., modern

—

Björstorp

• —

—

-

—

—

Husfader ännu ej anställd

Åsbrohemmet

6 840

12 Pens.-avg. erl.av anst.

3, 6 o. 9 å 324, 432, 456

3 r. o. k., modern

—

Holmforshemmet (husfader o. tillsyningsman)

4 080

19-6

3, 6 o. 9 å 300

1 r. o. k., omodern (saknar vatten o. avlopp)

396 Dagöholm

—

—

—

—

—

—

Ribbingebäck

—

—

—

—

—

—

Vårnäshemmet

—

—

—

—

—

—

Kurön (2:e assistent)

1798 Granbytorp

—

—

—

—

—

—

—

Lillegården

—

—

—

—

—

—

—

Hägerstad

—

—

—

—

—

—

—

Hagbyhemmet

—

—

—

—

—

—

— Fri möbl. bostad, lj., värme, t v ä t t o. kost samt skatt.

2 r., modern

Pens, gm frälsn.armén

—

169 Lone- och pensionsförmåner vid de erkända alkoholistanstalterna (juli 1947). Husmödrarna. %

BostadsÅrsh. Avgår Ålderstillägg, storlek, inkl. årlig år och modern eller värme pensionsbelopp avgift omodern o. ljus

Anstalt

Årslön kr.

rörl. tilllägg

Älvgården

4 392

—

3, 6 o. 9 å 252, 240 o. 240

1 möbl. r., modern

360 Se tab. för föreståndarna.

Björknäs (Östforaavd.)

20-7

3, 6 o. 9 ä 100

Förest, o. husmor äro makar

—

Se tab. för föreståndarna.

Västkusthemmet

2 940

3, 6, 9 o. 12 å 180, 240, 240 o. 240

1 r, modern

—

Holmahemmet

5 352

3, 6 o. 9 å 228

2 r. o. kokvrå, modern

—

Björstorp

12 Ännu oregi.

3. 6 o. 9 å 216

Förest, o. husmor äro makar

—

—

Åsbrohemmet (köksföreståndare).

6 036

12 Holmforshemmet

2 700

10-9

3, 6 o. 9 ä 3U0

2 r.

—

Fri bostad, värme, kost o. tvätt.

Dagöholm

10-91

—

—

—

—

Fri kost.

Ribbingebäck

2 400

—

3, 6 o. 9 å 300

Förest, o. husmor äro makar

—

Se tab. för föreståndarna.

Vårnäshemmet

2, 5 o. 8 å 200

Förest, o. husmor äro makar

Se tab. för föreståndarna. Anst. erl. 83 kr. av pens.-avg.

Kurön

1248 Fri, möbl. bostad, lj., värme, tvätt o. kost samt skatt.

Naturaförmåner

3, 6 o. 9 Pens.-avg. erl. av anst. å 252, 252 o. 300

— Pens, gm

—

1 r.

frälsn.armén

Granbytorp

3 516

—

—

Förest, o. husmor äro makar

—

Lillegården

2, 5 o. 8 å 200

Förest, o. husmor äro makar

—

Se tab. för föreståndarna.

Hägerstad

2 000

—

Ännu oregi.

—

Förest, o. husmor äro makar

—

Se tab. för föreståndarna.

Hagbyhemmet

—

—

—

—

—

—

1 Utgår endast å 900 kr.

—

•

•

—

170 garn (vid vissa vårdhem k a n det visa sig rationellt att anställa särskilt kontorsbiträde). I den omfattning, som befinnes erforderligt, bör för visst vårdhem den ledande liksom övrig personal k u n n a kompletteras med icke-ordinarie personal efter socialstyrelsens beprövande. Vid varje erkänt vårdhem bör alltid finnas minst en arvodesanställd läkare. Assistenten och husfadern böra dela på uppgiften att ordna lämplig fritidssysselsättning för de intagna. Denna uppgift kan även anförtros åt någon person, som tillfälligt knytes till vederbörande vårdhem, om detta skulle visa sig ändamålsenligt. Direktörerna, direktörsassistenterna och köksföreståndarna å Venngarn och Åsbrohemmet böra i lönehänseende likställas. De böra placeras i högre löneställning än motsvarande befattningshavare vid erkända vårdhem av normaltyp, nämligen i Ga 29, Ca 22 och Ca 15 respektive. Chefen för sjukvårdsanordningarna å Venngarn (läkare) bör placeras i Ca 31. Föreståndarna för Lillegården och Hägerstad samt föreståndarinnan för Hagbyhemmet böra med hänsyn till att vårdplatsantalet vid dessa vårdhem är så avsevärt mycket lägre än vid övriga vårdhem placeras i lönegraden Ca 24. Även husfadersbefattningen vid de båda förstnämnda vårdhemmen bör i lönehänseende placeras något lägre än motsvarande befattning vid andra erkända vårdhem eller i Ca 16. Assistentbefattning vid de båda sistnämnda hemmen torde knappast vara erforderlig. Då både Granbytorp och Haknäs avses skola utgöra särskilda vårdenheter under Venngarn, böra deras nuvarande chefer benämnas avdelningsföreståndare (-föreståndarinna) och placeras i lönegrad Ca 21 (föreståndarinnan å Haknäs erhåller f. n. utöver utgående löneförmåner i lönegraden Ca 20 ett årligt arvode av 408 k r . ) . Med hänsyn till Granbytorpshemmets karaktär och ringa platsantal förutsättas husfaders- och husmodersbefattningar i sådan löneställning, som ovan föreslagits för normalhemmet, icke vara behövliga vid detta. Hagbyhemmets ledande personal utöver föreståndarinna bör bestå av husmoder och trädgårdslärarinna, den sistnämnda placerad i Ca 19. För den öppna delen av Venngarn samt vid Åsbrohemmet (eventuellt också vid andra större vårdhem; jfr kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande I: Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m., enligt vilket kommittén förordar inrättande av kurator sbefattningar å en rad olika alkoholistanstalter) synes enligt utredningens mening erforderligt, att särskild befattningshavare anställes för arbetsanskaffning och bistånd i personliga frågor åt de intagna (kurator), vilken bör placeras i lönegraden Ca 19. Vid Åsbrohemmet bör nuvarande assistenttjänsten i Ca 19 ersättas med kuratorsbefattning. Husmoder, som icke har full tjänstgöring, bör avlönas i enlighet med vad som gäller för statlig personal i deltidstjänst i motsvarande arbetsuppgift. Enligt utredningens mening böra vid uppkommande vakans deltidsarbetande husmödrar vid vårdhemmen — i allmänhet hustrur till föreståndarna — ersättas med befattningshavare med heltidstjänstgöring. 1

SOU 1946: 24.

171 Till jämförelse med ovan uppdragna riktlinjer för personalens löneplacering vid de erkända vårdhemmen återgives här en sammanställning av personalutrustning och löneställning för olika befattningshavare å Venngarn enligt nu gällande personalstat: Befattning

Ordinarie: Direktör Assistent Redogörare Inspektor Husfar Uppsyningsman l:e förman Trädgårdsmästare . . . Maskinist. Förman Köksföreståndare

Lönegrad Ca

Begynnelselön i kr. per år utan rörl. tillägg

29 22 21 21 19 15 13 13 13 11 10

12 408 8412 7 932 7 932 7 152 6 072 5 592 5 592 5 592 5112 4 860

Befattning

Lönegrad Ce

Begynnelselön i kr. per år utan rörl. tillägg

Icke-ordinarie: Assistent Uppsyningsman . l:e förman Yrkesmästare Förman Kanslibiträde Eldare Chaufför Ekonomibiträde., Kontorsbiträde 1 ,

20 15 13 13 11 11 10 10 9

7 488 6 072 5 592 5 592 5112 5112 4 860 4 860 4 596 4 344

1 De nu tjänstgörande kontorsbiträdena inplacerade i denna lönegrad enligt bestämmelserna om reglerad bef ord ringsgång för sådan personal.

Vad gäller pensioneringen av den ordinarie personalen vid de erkända vårdhemmen bör denna i princip ordnas genom statens pensionsanstalt. Redan nu är pensioneringen av föreståndare och husmoder vid sådant vårdhem i regel ordnad genom denna anstalt. Utarbetande av förslag till lösning av pensionsfrågan i sin helhet bör ankomma på 1944 års pensionsutredning, som upptagit denna fråga till övervägande med anledning av ifrågasatt vidgad pensionering genom statens pensionsanstalt av Åsbrohemmets personal. Härvid bör även frågan om pensionsåldern särskilt prövas. Då arbete vid vårdhemmen för alkoholmissbrukare vanligen är speciellt påfrestande för personalen, synes pension lämpligen böra utgå till dylik personal vid 60 års ålder (samma pensionsålder som gäller för t. ex. ledande personal vid statens ungdomsvårdsskolor). Genom utredningens förslag till personalorganisation hos länsnykterhetsnämnderna och de erkända vårdhemmens personalutrustning har grunden lagts till en befordringsgång för den ledande personalen inom nykterhetsvården. Frånvaron av egentliga befordringsmöjligheter för denna personal har i sin mån verkat hämmande på en god personalrekrytering. Om utredningens förslag genomföres, skulle befordringsgången för en person med lämpliga personliga egenskaper och utbildning t. ex. kunna te sig på följande sätt. Efter praktik och någon tids tjänstgöring i kommunal nykterhetsvård eller å underordnad befattning vid vårdhem kunde efter socialstyrelsens godkännande av vederbörandes lämplighet anställning erhållas som ordinarie assistent vid något vårdhem (lönegrad Ca 21 eventuellt

172 Ca 22). Efter några års väl vitsordad tjänstgöring i denna egenskap borde befordran kunna vinnas genom antagning till konsulent hos länsnämnd (Ca 24). Slutligen skulle befordran till föreståndare vid vårdhem k u n n a nås (Ca 26 eventuellt Ca 29). Nykterhetsvårdens centralmyndighet. — Personalutrustningen å dess nykterhetsvårdsbyrå. Utredningen anser, att socialstyrelsen alltjämt i princip bör vara uppsiktsmyndighet över den slutna och halvöppna nykterhetsvården samt tillsynsmyndighet för den öppna vården. Då emellertid enligt utredningens förslag den slutna nykterhetsvården bör kompletteras med särskilda sjukhus för behandling av alkoholmissbrukare, bör det ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra hur uppsikten över sådana sjukhus skall fördelas mellan socialstyrelsen och medicinalstyrelsen. Utredningens olika förslag och därav följande aktivisering av nykterhetsvården komma att väsentligt öka personalbehovet å socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå, som vid reformens genomförande torde komma att utsättas för särskilda påfrestningar nödvändiggörande en god personaltillgång. Om byråns personalbehov vill utredningen anföra följande. Personalen å byrån utgöres f. n. av: En byråchef (Ce 33), » byråinspektör (Ca 27), » byråinspektör (Ce 25), » amanuens (Ce 23), två amanuenser (Ce 22) och (Ce 20) respektive, en kontorist (Ca 13), ett kontorsbiträde (Ce 8), » skrivbiträde (Cf 6), två skrivbiträden (Cf 4) och en expert (med arvode av 4 500 kr. per å r ) . Byråns personal har länge varit otillräcklig i betraktande av socialstyrelsens omfattande arbetsuppgifter på nykterhetsvårdens område och vid jämförelse med utrustningen med speciell personal för andra vårdområden vid vederbörande centralmyndighet. Medan nykterhetsvården kvantitativt befunnit sig i stark och fortgående utveckling har en påtaglig eftersläpning förekommit inom den centrala förvaltningen beträffande personaltillgången. En orsak till att nykterhetsvårdsbyråns personalutrustning ej hållit jämna steg med nykterhetsvårdens allmänna utveckling är, att det på grund av själva beskaffenheten av de uppgifter, som ankomma på denna byrå, är svårt att konkret angiva dess arbetsbelastning. Såsom exempel härpå må nämnas besök från allmänheten, såsom av försökspermitterade eller eljest permitterade intagna på vårdhemmen, av anhöriga till dessa eller anhöriga till personer, som äro i behov av nykterhetsvård eller uppgivas vara i behov därav, eller av representanter för vårdhem och nykterhetsnämnder ute i landet. Den kraftiga utvecklingen av nykterhetsvården har självfallet medfört en stark ansvällning av de löpande ärendena på byrån. Byrån inrätta-

173 des den 1 juli 1944. År 1945 uppgick antalet sådana ärenden till ej mindre än 5 670. Utan att någon ny grupp ärenden tillkommit var år 1946 motsvarande antal ca 6 500. Även om dessa ärenden självfallet till viss del avse enkla frågor, som icke kräva mycken tid, förekomma bland rutinärendena även många, som äro tidsödande. Detta gäller särskilt vårdfall, där det fordras, att tjänstemannen sätter sig in i en ofta mycket omfattande aktsamling angående vederbörande. Avfattande av framställningar och utlåtanden i frågor, som avse nykterhetsvården och den allmänna nykterhetspolitiken, är ej sällan särskilt arbets- och tidskrävande. På grund av socialstyrelsens ställning såsom den centrala myndigheten inom nykterhetsvården är det ofta ofrånkomligt, att utredningar i dylika ärenden bli ganska omfattande och därmed starkt personalkrävande. Den nuvarande situationen i arbetshänseende för nykterhetsvårdsbyrån kan med hänvisning till vad som sålunda anförts karakteriseras så, att det löpande arbetet tager den ledande personalen å byrån i anspråk så fullständigt, att denna icke har möjlighet att ägna någon egentlig tid åt planeringen av nykterhetsvårdens fortsatta utveckling. För att uppskatta nykterhetsvårdsbyråns behov av arbetskraft har man att beakta, att dess arbetsuppgifter omfatta två huvudgrupper av ärenden, nämligen å ena sidan länsnykterhetsnämndernas och de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet och ekonomiska förhållanden samt öppen medicinsk vård för alkoholmissbrukare och å den andra sluten vård av sådana missbrukare. Även om det icke finnes någon skarp skiljelinje mellan dessa grupper — ärenden rörande familjevård och inackorderingshem för alkoholmissbrukare kunna t. ex. vara att hänföra till endera av dessa allt efter de särskilda förhållandena i olika fall — är det likväl lämpligt att i detta sammanhang hålla dem åtskilda. Byrån har enligt utredningens mening numera behov av en ledande tjänsteman för vart och ett av dessa båda områden för att nödvändig effektivisering av verksamheten skall kunna genomföras. Det måste betonas, att det för dessa poster erfordras personer, som äro verkliga experter på området. För att kunna förvärva och behålla en tjänsteman, som fyller sådana krav, är det nödvändigt att kunna erbjuda honom en relativt hög löneställning, som giver befattningen karaktären av slut tjänst. Enligt utredningens mening bör av dessa skäl på nykterhetsvårdsbyrån inrättas två nya befattningar i byrådirektörs tjänsteställning, den ena för den öppna vården och den andra för den slutna vården. De nuvarande byråinspektörsbefattningarna i Ca 27 och Ce 25 böra samtidigt ersättas med en förste byråsekreterarebefattning i Ga 27 samt en byråinspektörsbefattning i Ca 25 (för intagningsärenden) . Dessutom erfordras en tjänsteman med uppgift att ägna sig åt de olika ekonomiska frågor, som ankomma på nykterhetsvårdsbyrån. Det gäller statsbidrag av olika slag, vårdhemmens ekonomi och bokföring, länsnykterhetsnämndernas anslag till avlöningar och omkostnader, lönegradsplacering av befattningshavare å vårdhem m. m. Dylika arbetsuppgifter ha hittills

174 i alltför stor utsträckning tagit tid och arbetskraft i anspråk för byråchefen och de övriga ledande tjänstemännen på byrån, vilket hindrat dem att ägna sig åt de egentliga vårduppgifterna. Ifrågavarande befattningshavare synes lämpligen böra erhålla ställningen såsom byråsekreterare (Ca 24). Socialstyrelsens expertbefattning för nykterhetsvårdsärenden bör omändras till en befattning med heltidstjänstgöring. På skäl, som anföras å s. 115, bör denne befattningshavare även vara föredragande i dylika ärenden i medicinalstyrelsen och placeras i Gp 12. Byråchefsbefattningen bör bliva ordinarie. Den ordinarie personalen å socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå bör sålunda ha följande sammansättning: En byråchef (Ca 33), två byrådirektörer (Ca 31), en förste byråsekreterare (Ca 27), » byråinspektör (Ca 25), » byråsekreterare (Ca 24) samt » expert (eventuellt benämnd överinspektör; Cp 12). För en utrustning av nykterhetsvårdsbyrån med högre personal av denna omfattning erfordras preliminärt fyra amanuenser samt kanslipersonal bestående av en kansliskrivare och fem biträdestjänster. Frivilliga organisationer inom nykterhetsvården. De frivilliga organisationerna till stöd och information på nykterhetsvårdens område (nykterhetsnämndernas riksförbund, föreningen för främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet u. p. a. och de erkända alkoholistanstalternas centralorganisation) böra slutligen i detta sammanhang uppmärksammas. Dessa organisationer spela utan tvivel en mycket viktig roll vid strävandena att skapa en effektiv nykterhetsvårdsorganisation och äro värda all u p p m u n t r a n från det allmännas sida. Utredningen hälsar med tillfredsställelse, att undersökning igångsatts rörande en eventuell samordning av dessa organisationer. I samband härmed synes frågan om central anskaffning och därmed förbilligande av materiel av olika slag även för den öppna nykterhetsvården böra prövas. Det synes t. ex. önskvärt, att kostnaderna för blankettförmedlingen kunde nedbringas.

175 KAP. XL

Utbildning och kompetens för nykterhetsvårdspersonal. Gällande bestämmelser. Några speciella utbildningsmöjligheter för nykterhetsvårdspersonal finnas icke liksom icke heller några formella kompetensvillkor för anställning inom nykterhetsvården i regel uppställts. För anställning vid den speciellt för alkoholmissbrukares vård anordnade statens alkoholistanstalt å Venngarn gälla dock följande särskilda behörighetsvillkor för personalen, där ej den anställande myndigheten för visst fall på grund av särskilda omständigheter medgiver undantag: 1) för direktör och assistent att hava avlagt studentexamen och äga god insikt och erfarenhet rörande anstaltsvård, social hjälpverksamhet eller annat liknande arbete, 2) för räkenskapsförare och redogörare att hava avlagt avgångsexamen från statsunderstödd handelsskola eller från tekniskt läroverk eller annan jämförlig examen samt dessutom besitta goda kunskaper i bokföring och 3) för lantbruksinspektor att vara teoretiskt och praktiskt utbildad jordbrukare. Till husfader, uppsyningsman, maskinist, förste förman och förman vid denna anstalt må endast antagas personer, som äga förutsättningar att fostra och leda de intagna samt undervisa dem i förekommande yrkesarbeten (13 § Venngarns-stadgan; SFS 1932:318). F ö r d e till tvångsarbetsanstalt och fångvårdsanstalt förlagda statliga alkoholistanstalterna gälla inga för den alkoholistvårdande verksamheten speciellt upp. ställda kompetensvillkor för personalen. Till föreståndare för (och läkare vid) erkänd alkoholistanstalt slutligen k a n endast den utses, vilkens lämplighet godkänts av socialstyrelsen (11 § allmänna föreskrifter rörande erkända alkoholistanstalter). Kompetenskrav för nykterhetsvårdspersonal. Med hänsyn till de krav man i allmänhet måste ställa på nutida funktionärer inom människovårdande verksamhet är en höjning av nykterhetsvårdspersonalens kompetens påkallad. En sådan höjning skulle kunna ernås genom att uppställa krav på viss examenskompetens för anställning som befattningshavare i åtminstone ledande ställning inom nykterhetsvården samt genom anordnande av speciell utbildning för personer, som inställt sig på att rekrytera fasta beställningar inom nykterhetsvården. Sådan specialutbildning skulle då k u n n a uppställas som villkor for ordinarie anställning inom denna vårdverksamhet. Vad först gäller den öppna nykterhetsvården anser sig utredningen icke kunna föreslå några bestämda fordringar på formell kompetens för nykter-

176 hetsnämndspersonal. Uppfyllande av vissa kompetenskrav föreskrives dock för denna personal i 8 § Al, enligt vilken paragraf kommunal nykterhetsnämnd må »till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor». Med uttrycket »skickade» avses uppenbarligen ett krav på personlig lämplighet, vilket torde få anses innebära, att den som anlitas såsom biträde åt nykterhetsnämnd skall vara känd för ett nyktert levnadssätt och besitta lämpliga egenskaper i övrigt (jfr bestämmelse gällande befattningshavare, som anvisats bostad i byggnad inom område för erkänt vårdhem för alkoholmissbrukare, att vara absolutist; 14 § ovan åberopade allmänna föreskrifter). Motsvarande bör självfallet gälla för befattningshavare hos länsnykterhetsnämnd. Lämpliga personliga egenskaper äro av grundläggande betydelse for ett riktigt handhavande av de ömtåliga uppgifter organen inom den öppna nykterhetsvården ha att lösa och kunna ofta kompensera brister i fråga om sakkunskap och formell kompetens. Enligt utredningens mening är det dock önskvärt, att konsulent hos länsnykterhetsnämnd avlagt examen vid socialinstitut på den sociala linjen eller på annat sätt förvärvat jämförlig kompetens. För att erhålla anställning som länskonsulent bör alltså icke viss examen uppställas som ovillkorligt kompetenskrav. För sådan befattningshavare bör dock undantagslöst gälla, att han före antagandet till konsulent ådagalagt intresse för nykterhetsvårdande verksamhet samt visat sig val förtrogen med gällande lagstiftning rörande denna verksamhet. Därjämte bör han äga vitsordad förmåga att på tillfredsställande sätt behandla svenska språket samt uppsätta skrivelser och rapporter. Beträffande den slutna nykterhetsvården bör enligt utredningens mening kraven på personalens kompetens skärpas. Som förutsättning för statsbidrag till erkänt vårdhem böra uppställas vissa speciella kompetensvillkor, vilka självfallet även böra gälla statligt vårdhem. Innehavare av ordinarie befattning som föreståndare (direktör) eller assistent vid vårdhem för alkoholmissbrukare skall sålunda enligt utredningens mening ha avlagt sådan examen (eller förvärvat jämförlig kompetens), som ovan förordats som önskvärd för konsulent vid länsnämnd. Därutöver skall för innehav av sådan befattning fordras att vederbörande praktiserat inom den allmänna nykterhetsvården under minst ett års tid, därav minst sex månader inom sluten vård. Vidare bör den, som önskar erhålla dylik befattning, ha förvärvat praktik vid ur personalutbildningssynpunkt kvalificerat sinnessjukhus eller psykiatrisk lasarettsavdelning under minst tre månader. Denna praktik, som helst bör förläggas till tid, då utbildningsk u r s för sjukhuspersonal pågår, bör även innefatta praktiskt deltagande i av vederbörande sjukhus anordnad hjälpverksamhet för patienter, som lämnat sjukhuset men behöva tillsyn. Genomgång av speciell utbildningskurs för nykterhetsvårdspersonal bör självfallet räknas som särskild merit. Dispens från kravet på avlagd examen (eller motsvarande kompetens) och nykterhetsvårdspraktik för föreståndare och assistent bör kunna meddelas av socialstyrelsen, vars godkännande av vederbörandes lämplighet för sådan befattning liksom nu är fallet i fråga om föreståndare alltid bör krävas för ordinarie anställning. Även för arvodesbefattning som vårdhemsläkare bör

177 socialstyrelsens lämplighetsförklaring liksom gäller f. n. alltid erfordras. I den m å n särskild redogörare vid större vårdhem erfordras böra nu gällande kompetensvillkor för redogörarbefattningen vid Venngarn gälla för sådan befattningshavare. För lägre personal bör icke krävas någon speciell skolutbildning. Däremot skall genomgång av särskild utbildningskurs erfordras, om antagning till ordinarie skall kunna ifrågakomma. Dylik kurs bör i mån av behov eller förslagsvis vart tredje år anordnas av socialstyrelsen och pågå under en tid av tre månader. Lämpligen bör kursen förläggas till stad, där socialinstitut och alkoholistsjukhus finnes, så att åhörande av föreläsningar å sådant institut samt å specialsjukhuset liksom även studiebesök och praktik å större nykterhetsnämnd möjliggöras. Den första kursen synes böra förläggas till internat i stockholmstrakten (eventuellt kan kursen förläggas till Venngarn, om förläggningsutrymmen där kunna ställas till förfogande). Kursen bör i första hand stå öppen för lägre vårdhemspersonal, som anställts såsom extra men önskar erhålla ordinarie anställning. Som villkor för deltagande i kursen bör gälla, att kursdeltagare praktiserat å sinnessjukhus samt erhållit utbildning minst motsvarande ordinär korrespondenskurs i svenska språket och något samhällsämne, t. ex. socialvård, socialpolitik eller socialpsykologi. Socialstyrelsen bör efter lämplighetsprövning av dem som ansökt att få genomgå utbildningskurs äga verkställa urval av kursdeltagare. Statsanslag till erforderligt belopp bör beviljas till täckande av kursdeltagarnas löneförlust under den tid kursen pågår samt till deras resekostnader och traktamenten. Vid en kurs av detta slag bör genom föreläsningar och seminarieövningar behandlas alkoholens fysiologiska och psykiska verkningar, dess tillvänjningsrisk, alkoholmissbrukets omfattning, orsaker och skadeverkningar, alkoholmissbrukarnas psykologi och symtomatologi, olika former för medicinsk behandling av sådana missbrukare, den slutna vårdens uppgifter inom nykterhetsvården, vårdhemspedagogiska och -psykologiska problem e t c , varjämte lagar och författningar på området böra utförligt genomgås och kommenteras. Vidare böra frågor i samband med eftervården (den första tidens risker för den vårdade, åtgärder för miljöbyte och arbetsanskaffning etc.) behandlas. Dessutom bör lämnas en översikt av övrig nykterhetslagstiftning. Av mera allmänna ämnen synas i första hand allmänpsykologiska synpunkter på människovårdande arbete böra upptagas till behandling liksom den lagstiftning, som gäller till nykterhetsvården angränsande vårdområden, såsom sinnessjukvård, kriminalvård, barna- och ungdomsvård eller som avser att tillgodose behov, vilka bruka aktualiseras i samband med alkoholmissbruk, t. ex. behov av materiell hjälp genom den allmänna socialvården, och sålunda är av betydelse för det praktiska nykterhetsvårdsarbetet. Elementär undervisning rörande de viktigaste psykopatologiska problemen bör också meddelas. Platsernas antal i en specialutbildningskurs av denna typ bör icke överstiga 35. Några av dessa platser, t. ex. 5 a 10, böra reserveras för befattningshavare inom den öppna nykterhetsvården. Därigenom skulle utöver 12—173418.

178 dessa befattningshavares egen förkovran vinnas, att även den öppna vårdens synpunkter på vårdproblemen under de överläggningar, som förutsättas få stort utrymme på kursprogrammet, kunde få tillfälle att göra sig gällande och att önskvärd kontakt skapas mellan den öppna och den slutna nykterhetsvårdens personal. Utredningen föreslår därjämte, att fortbildningskurser för vårdhemspersonal av alla kategorier anordnas med vissa mellanrum genom socialstyrelsens försorg. Uttagande av deltagare till sådana kurser bör också ske genom socialstyrelsen. En kurs av detta slag bör pågå under ungefär tre veckors tid och uppläggas som en förminskad kopia av ovan föreslagna utbildningskurs. Särskild vikt bör dock självfallet läggas vid aktuella problem inom nykterhetsvården samt nyare erfarenheter av olika metoder vid behandling av alkoholmissbrukare. För deltagande i fortbildningskurs bör liksom för de längre utbildningskurserna särskilt anslag beviljas för att hålla kursdeltagarna skadeslösa i lönehänseende och för uppehället utom hemorten under kurstiden. De erkända alkoholistanstalternas centralorganisation ha i skrivelse till socialstyrelsen föreslagit anordnande av en dylik kurs, vartill socialstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 begärt erforderliga medel. Detta förslag har utredningen tillstyrkt. Utredningen anser, att fortbildningskurser av detta slag bl. a. kunna komma att spela stor roll, då det gäller att på ett önskvärt sätt bryta vårdhemspersonalens isolering och väcka nya impulser i arbetet. Detta torde särskilt k u n n a bli fallet, om förslagsvis ett 10-tal befattningshavare i öppen nykterhetsvård tillåtas deltaga i varje dylik kurs. Kortare perioders utbyte av personal mellan den öppna och den slutna nykterhetsvården torde också kunna verka i samma riktning, varför utredningen vill rekommendera sådana utbyten. Slutligen anser utredningen, att en särskild kurs av mera informatorisk k a r a k t ä r bör anordnas för äldre vårdhemsfunktionärer i lägre ställning. Kursen, som bör anordnas en gång såsom en åtgärd för att förbereda övergången till den reformerade nykterhetsvårdsverksamheten, bör utformas på sådant sätt, att den sätter dessa funktionärer in i de nya kraven och synp u n k t e r n a på denna verksamhet. Även denna kurs bör anordnas i socialstyrelsens regi och deltagarna utväljas av detta ämbetsverk, varjämte dessas kostnader för resor och uppehälle böra utgå av statsmedel. Kursen bör lämpligen fortgå under en tid av tre å fyra dagar. Den närmare utformningen av kursprogram och vidtagande av åtgärder i övrigt för kursernas anordnande bör uppdragas åt socialstyrelsen. Utredning pågår f. n. om en eventuell samordning av de olika frivilliga organisationer, som bedriva informations- och stödverksamhet bland nykterhetsvårdsorganen och dess funktionärer (nykterhetsnämndernas riksförbund, föreningen för främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet u. p. a. och de erkända alkoholistanstalternas centralorganisation). Kommer en dylik samordning till stånd, synes böra närmare övervägas, om ej de sålunda samordnade, frivilliga informations- och stödorganen böra stå för ovan föreslagna kursers anordnande.

179 Beträffande utbildning av blivande läkare rörande alkoholismen och dess behandling hänvisas till vad därom anförts i kap. VIII (s. 95). Rörande undervisning om nykterhetsvårdslagstiftningen för polispersonal vill utredningen hänvisa till sitt uttalande härom i kap. V (s. 62). Undervisningen vid socialinstituten rörande alkoholmissbruk och nykterhetsvård. Enligt vad som föreslagits i kap. VIII böra några från socialinstitut diplomerade (eventuellt även vid sådant institut studerande) samt några nykterhetsvårdsfunktionärer beredas tillfälle att deltaga i den specialkurs rörande alkoholismen samt sjukdoms- och samhällsproblem i samband med denna, som föreslagits skola anordnas för läkare och medicine studerande. Emellertid böra socialstuderande i allmänhet erhålla undervisning rörande såväl alkoholfrågan och dess betydelse i det moderna samhället som nykterhetsvårdslagstiftningen. En del av dessa torde ju k o m m a att anställas inom nykterhetsvården. Då alkoholmissbruk är en av de viktigaste orsakerna till behovet av åtgärder inom de mest skilda områden av det sociala arbetsfältet, bör dock uppenbarligen krävas, att varje socialarbetare ingående lär känna denna samhällsföreteelse och dess följdverkningar samt samhällets olika motåtgärder. I avsikt att bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning studerande vid socialinstituten i Stockholm, Göteborg och Lund erhålla undervisning rörande alkoholismen har utredningen infordrat upplysningar härom från dessa institut. Härvid har framgått, att speciella föreläsningar anordnas vid instituten rörande dessa frågor, som även beröras i samband med undervisningen i ett flertal undervisningsämnen. Vid institutet i Stockholm ingår alkoholistlagstiftningen i ämnet sociallagstiftning. I detta ämne i dess helhet omfattar undervisningen för betyget Godkänd 44 föreläsningar samt en övningskurs på 28 timmar. Institutet meddelar, att »av dessa undervisningstimmar pläga 4 föreläsningar och 4 timmar av övningskursen särskilt ägnas åt nykterhets- och alkoholistvårdslagstiftningen men genom jämförelser mellan socialvården i övrigt och nämnda specialområde blir detta senare även vid undervisningen i övrigt föremål för viss uppmärksamhet. Därjämte erhålla eleverna genom litteraturanvisningar m. m. handledning i sina studier i denna såsom i andra delar av ämnet. För att i ämnet sociallagstiftning erhålla överbetyg skall en studerande deltaga i särskild undervisning i 2 eller 3 av 6 grenar, som tillsammans bilda ämnet i dess helhet. Denna undervisning för överbetyg omfattar i avseende på alkoholistvården 8 föreläsningar. För överbetyg skall vidare elev deltaga i seminarier över socialvårdsfrågor, som omfatta 6 övningar (dubbeltimmar). Vissa av dessa övningar gälla nykterhetsvård och alkoholistvård men något bestämt antal kan icke uppgivas. Det eftersträvas emellertid en gruppindelning av eleverna med viss specialisering, varigenom t. ex. de, som särskilt specialisera sig på bl. a. alkoholistvården, kunna få tillfälle att deltaga i flera övningar gällande just detta ämne. Härutöver ingår i examensämnet hygien och socialmedicin en kurs i alkoholfrågor, vilken omfattar 10 föreläsningstimmar. Denna kurs är avsedd för studerande, som önska erhålla överbetyg i ämnet och utgör del av ett bland flera alternativ för en specialisering av i princip samma slag som inom ämnet sociallagstiftning.»

180 Vid Göteborgs-institutet är ämnet socialrätt delat på tre ämnen: 1) socialförsäkring, fattigvård m. m., 2) familjerätt, barnavård m. m. och 3) alkoi holistvård och skyddsverksamhet. Inom sistnämnda delämne behandlas dels Al, dels vissa bestämmelser i strafflagen, lagarna om villkorlig dom, villkorlig frigivning, bötesförvandling m. fl. under ca 12 timmar. Föreläsningarna rörande dessa lagar kompletteras av vissa specialföreläsningar i samband med institutets praktiska kurs. I direkt anslutning härtill hålles en kurs på 8 timmar om nykterhetsvård. I denna kurs lämnas exempel på nykterhetsvårdens praktiska bedrivande, varjämte eleverna erhålla tillfälle att diskutera olika bestämmelser i Al. På praktiska kursens program förekomma vidare två föreläsningar om restriktionssystemet och två föreläsningar om nykterhetsrörelsen som folkrörelse. Samtliga dessa föreläsningar avslutas med en skrivning i alkoholistvård och skyddsverksamhet för betyget Godkänd i ämnet socialrätt. För att erhålla detta betyg i hela ämnet krävas godkända prov i vart och ett av de särskilda delämnena 1—3. För betyget Med beröm godkänd i hela ämnet kräves detta betyg i delämnena 1 och 2 eller av sådana elever, som ha för avsikt att ägna sig åt alkoholistvård eller skyddsverksamhet, i delämnena 1 och 3. Vid tentamen för betyget Med beröm godkänd i alkoholistvård och skyddsverksamhet kräves givetvis fördjupade kunskaper i ämnet. Grundkursen i ämnet psykologi vid institutet omfattar såväl allmän psykologi som psykiatri. I denna grundkurs behandlas även de psykiska sjukdomstillstånd, som ha sin grund i alkoholmissbruk. Vid sidan av föreläsningarna bedriva eleverna litteraturstudier. Läroboken i psykiatri upptager även psykiska alkoholsjukdomar till behandling. För betyget Med beröm godkänd fordras specialstudier i något av följande delämnen: 1) allmän psykologi, 2) barnpsykologi, 3) yrkespsykologi. Utom litteraturstudier krävas här författande av en uppsats samt försvar vid seminarium. Det har förekommit, att elever skrivit uppsats om psykiska rubbningar, som ha sin grund i alkoholmissbruk, och sedan tenterat i delämnet allmän psykologi. Ett önskemål är, att undervisningen kunde kompletteras med föreläsningar i kriminalpsykologi, där spritmissbrukets betydelse som brottsframkallande faktor kunde belysas. Institutet har förhoppningar om att inom en snar framtid kunna anordna föreläsningar i denna specialitet. Ämnet socialhygien är uppdelat på två delämnen: 1) allmän hygien och medicinsk yrkeshygien, 2) yrkeslagstiftning och social yrkeshygien. Vissa av föreläsningarna i detta ämne ägnas åt alkoholens medicinska skadeverkningar. Möjligheter till specialstudier för högre betyg utifrån denna aspekt på alkoholfrågan föreligga men ha hittills icke utnyttjats. Beträffande frågan om utbildningen av personal inom nykterhetsvården framhåller Göteborgs-institutet, att saneringen och rehabiliteringen av den familj, där någon av familjemedlemmarna är alkoholmissbrukare, ofta kräva ingripande av ett flertal sociala organ. Härvid är det särskilt angeläget att tjänstemannen, som å nykterhetsnämndens vägnar företager utredningen, har sådana insikter i sociallagstiftning, att han kan påkalla ingripande av

181 kie rätta sociala organen. Vid sidan härav får det väl anses vara av vikt, betonar institutet, att tjänstemannen är i besittning av så mycken formell bildning, att han hjälpligen kan tolka gällande författningar, så att han icke medverkar till att nykterhetsnämnden företager åtgärder i strid med vad författningarna föreskriva. Båda instituten erinra om att den praktik, som erfordras för studier och examen vid dessa, ofta erhålles jämväl inom nykterhetsvården. Socialinstitutet i Lund har nyligen påbörjat sin verksamhet och därför endast planerat ämnesfördelningen utan att denna ännu kunnat prövas i praktiken. Enligt vad institutet meddelar kommer alkoholfrågan att behandlas dels vid en översikt av den moderna befolkningspolitiken, som ingår i ämnet socialpolitik, dels i en särskild föreläsningsserie, ingående i ämnet socialrätt, där särskilt nykterhetslagstiftningen kommer att genomgås. Vidare kommer alkoholfrågan att tagas upp från medicinsk synpunkt i den kurs i psykiatri, som skall ingå i ämnet psykologi. Slutligen kan man räkna med att vid en del seminarier diskussioner om nykterhetsvården komma att äga r u m i anslutning till elevuppsatser för överbetyg. Med allt fog efterlyser Göteborgs-institutet lämplig kurslitteratur. Även för undervisningen vid socialinstituten vore det enligt institutets mening I av största värde, om en ny handbok om nykterhetsvården kunde utarbetas. Vad Göteborgs-institutet framhållit om vikten av att nykterhetsnämndstjänstemännen äga kunskap om allmän sociallagstiftning vill utredningen understryka samtidigt som den å andra sidan måste betona angelägenheten av att de vid socialinstituten utbildade tjänstemännen, som anställas inom andra sociala vårdområden, under sin utbildning göras fullt förtrogna med alkoholmissbruket som en av de främsta orsakerna till asociala beteenden av olika slag och med lagstiftningen angående behandling av alkoholmissbrukare. Utredningen anser undervisningen härom vid socialinstituten f. n. otillräcklig och föreslår därför en väsentlig ökning av antalet undervisningstimmar vid dessa utbildningsanstalter. Förslagsvis bör för betyget Godkänd erfordras deltagande i 10 dubbeltimmar och särskild skrivning rörande denna del av det vid instituten något olika rubricerade ämne, som rör de olika sociallagarna. För överbetyg böra fordringarna i motsvarande mån skärpas. Utredningen vill i likhet med Göteborgs-institutet framhålla önskvärdheten av att en ny handbok för nykterhetsvården utgives, vilket bör ske så snart som möjligt efter att dess reformering beslutats. Boken bör givetvis i första hand utgivas till tjänst för nykterhetsvårdsorganen men också komma till användning som lärobok vid de olika utbildningskurser, som ovan föreslagits, samt vid socialinstituten. Vad beträffar utbildning av frivillig personal inom nykterhetsvården (övervakare och familjevårdsgivare) hänvisas till kap. VI och VII. Utredningen vill i detta sammanhang betona önskvärdheten av att de speciella föreläsningar och överläggningar för nykterhetsnämnder (ledamöter och tjänstemän) och polispersonal, vilka förekomma i samband med de av cen-

182 tralförbundet för nykterhetsundervisning anordnade allmänna upplysningskurserna i olika delar av landet, även i fortsättningen upptagas på dessa kursers program. Ifrågavarande kursverksamhet har genom nyssnämnda speciella programinslag på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att tillgodose behovet av fortlöpande instruktion och vägledning åt nykterhetsvårdens handhavare och polismän genom sakkunniga föreläsares behandling av nykterhetsvårdslagstiftningen och därmed sammanhängande frågor. Av andra organisationer vidtagna åtgärder för att vid kurser och sammankomster av skilda slag meddela saklig information till nykterhetsnämndsledamöter och frivilliga medarbetare inom nykterhetsvården rörande nykterhetsvårdsverksamhetens syfte och förutsättningar ha också varit värdefulla och böra därför främjas genom det allmännas stöd i olika avseenden. Utredningen vill slutligen rekommendera, att förmedling av auskultanttjänstgöring av ledamöter av mindre nykterhetsnämnder hos de större kommunala nämnderna åter upptages genom användning av de anslagsmedel, som stå till socialstyrelsens förfogande härför. Om möjligt bör denna form för utbildning av medarbetare inom den öppna nykterhetsvården stödjas genom arvode av statsmedel åt de tjänstemän hos större nämnder, vilka anförtros att handleda sådana auskultanter.

183 KAP. XII. Statsbidragsfrågor. Gällande bestämmelser. Å s. 117 har utredningen redogjort för gällande bestämmelser om statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter. I följande sammanställning återfinnas uppgifter om hittills beviljade statsbidrag härtill (här medtagas även anordningsbidrag till Älvsborgshemmet — inackorderinghem i Göteborg för alkoholmissbrukare — samt särskilda anslag till enskilda alkoholistanstalten Härnö, d. v. s. vad som hittills totalt utgivits av statsmedel till anordnande av erkända och enskilda alkoholistanstalter och inackorderingshem). Anstalt eller inackorderingshem

Älvgården Björknäs , Västkusthemmet , Holmahemmet . . , Hagbyhemmet . . , Åsbrohemmet Holmforshemmet. Dagöholm Ribbingebäck

Anordningsbidrag, kr. Antal vårdper platser sammanvårdlagt plats 70 90 52 58 21 178 48 40 40

157 102 2 244 145 500 1617 98 500 1894 69 000 1190 905 19 000 258 000 1449 72 000 1500 201 000' 5 025 60 000 1500

Anstalt eller inackorderingshem

Vårnäshemmet Granbytorp Lillegården Hägerstad Björstorp Kurön Härnö Älvsborgshemmet.. Summa

Anordningsbidrag, kr. Antal vårdper platser sammanvårdlagt plats 42 18 16 25 14 75 21 15 823

94 500 2 250 17 000 944 36 000 2 250 56 250 2 250 75 0002 (5 357) 90 0003 1200 28 227* 1343 16 875 1125 1493 954 (1815)

1 Dagöholm har fått åtnjuta ett särskilt anslag, utöver det författningsenliga, å 105 000 kr. till särskilda byggnadskostnader m. m. föranledda av att kronoegendom upplåtits för anstaltens anordnande. 2 Björstorp har beviljats 147 750 kr. för anordnande av 50 vårdplatser, av vilka ännu ej mer än 14 äro färdiga. 3 Kurön har efter särskilda medgivanden av riksdagen fått åtnjuta fem speciella anslag å tillsammans 40 000 kr. samt dessutom år 1932 erhållit ett räntefritt lån från rusdrycksmedelsfonden å 50 000 kr. * Särskilda anslag efter medgivande av riksdagen.

Å s . 118 har utredningen lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser angående statsbidrag till driften vid icke statliga alkoholistanstalter. Det bör erinras om att de där angivna driftbidragens maximibelopp innebär en höjning av dessa med giltighet från den 1 januari 1947, vilken höjning närmast föranletts av penningvärdets fall. Samtidigt bör dock påpekas, att icke alla vårdhem tillerkänts driftbidrag till det högsta belopp veder-

184 börande författning medgiver. För uppkomna förluster under krigsåren ha vissa erkända alkoholistanstalter tillerkänts ersättning i form av engångsbidrag av statsmedel till täckande av kvarstående underskott från dessa år (se kap. XIII, s. 200). Vad beträffar det statliga understödet till nykterhetsnämndernas verksamhet har detta liksom statsbidragen till alkoholistanstalterna utgått enligt under årens lopp högst växlande principer. F. n. gäller, att understöd av statsmedel kan tilldelas kommun såsom bidrag till kostnaderna för fullgörande av de uppgifter, vilka åligga nykterhetsnämnd (jfr SFS 1932: 216; ändrad genom SFS 1944:569). Om nykterhetsnämnden utgöres av fattigvårdsstyrelsen, kan sådant understöd utgå endast om kommunen visat nit och intresse för nykterhetsvården. Understöd utgår i främsta rummet till kommun med särskild arbetskraft för nykterhetsvårdsverksamheten. Såsom villkor för statsunderstöd gäller vidare, att nykterhetsnämnden kvartalsvis till länsnykterhetsnämnden avgiver redogörelse för sina åtgärder gentemot personer, som blivit sakfällda för fylleri eller på annat sätt ådagalagt alkoholmissbruk. Understödet avser kalenderår och utgår i efterskott med högst 1 000 kr. eller, då särskilda omständigheter därtill föranleda, med högst 1 500 kr. men är maximerat till 3A av de utgifter, som nykterhetsnämnden fått vidkännas under det år understödet avser. Ansökning om understöd, vilken skall göras hos socialstyrelsen senast den 1 mars året efter det, för vilket understödet sökes, skall enligt 4 § nyssnämnda författning innehålla redogörelse för »nämndens organisation samt den hos nämnden anställda personalen och dennas arbetsuppgifter; nämndens verksamhet under det år, för vilket understödet sökes, med särskilt angivande av de omständigheter, som må hava förorsakat ökade utgifter under året; storleken och användningen av samtliga de bidrag av statliga, kommunala eller andra medel, som under de två senast förflutna åren utgått till nämndens verksamhet, med angivande av utgifternas fördelning under förekommande utgiftsrubriker; den plan för verksamheten jämte det förslag till inkomst- och utgiftsstat, som uppgjorts för året efter det, för vilket understödet sökes; samt därest särskild nykterhetsnämnd blivit tillsatt inom kommunen, tidpunkten från vilken sådan nämnd utövat sin verksamhet.» Efter ansökningstidens utgång meddelar socialstyrelsen efter samråd med kontrollstyrelsen beslut i anledning av inkomna ansökningar, varvid hänsyn skall tagas till det inom vederbörande kommun förefintliga behovet av statsunderstöd till nykterhetsvården samt till ändamålsenligheten av de vidtagna anordningarna. Socialstyrelsen kan vid beviljande av understöd uppställa de villkor, som befinnas påkallade till främjande av det med understödet avsedda syftet. Följande sammanställning lämnar en översikt över denna understödsverksamhet under de senaste femton åren.

185 Ansökningsår

1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

Ökning i Antal jämförelse ökning sökande med per år komföregåeni % muner de år

303 327 360 382 417 460 541 633 745 780 873 917 961 1051 1124

36 24 33 22 35 43 81 92 112 35 93 44 44 90 73

12-5

7-9 10-1

6-1 9-2 10-8 17-6 17-0 17-7

4-7 11-9

5-0 4-8 93 6-5

Ansökningsbelopp,

kr. 61500 72 500 83 261 86 375 104 380 117 276 139 101 158 736 168 225 178 937 192 014 213 841 229 487 283 950 338 261

I% Beviljade av anbelopp, sökningskr. beloppet

52 750 47 025 46 625 69 450 87 380 105 500 125 500 131 450 125 050 125 935 125 290 125 000 175820 250 105 259 675

85-8 64-9 55-5 80-4 83-7 90-0 90-2 82-8 74-3 70-4 65-3 58-5 76-6 88-1 76-8

I tabellen å s. 186 lämnas en redovisning länsvis rörande understödssökande nykterhetsnämnders utgiftsbelopp år 1946 samt ansökningsbelopp och beviljade understödsbelopp år 1947 med jämförelsesiffror för år 1945. År 1947 inkommo ansökningar om understöd från nykterhetsnämnder (eller fattigvårdsstyrelser) i ca 45 % av rikets kommuner. Nykterhetsnämnderna erhålla i viss omfattning ekonomiskt stöd av statsmedel även i annan form än genom bidrag till deras allmänna verksamhet. Kommun, som är ansvarig för vårdkostnaden för å allmän alkoholistanstalt tvångsintagen person, kan sålunda ur ett särskilt förslagsanslag erhålla statsbidrag till bestridande av vårdkostnader för denne, om kommunen har ringa ekonomisk bärkraft och den intagne före vårdens påbörjande begått brott, för vilket han blivit ådömd frihetsstraff. Statsbidrag må utgå antingen med viss andel av vårdkostnaden eller ock med ett bestämt belopp, dock i intet fall med högre belopp än 500 kr. Kommun, som har att svara för vårdkostnaden för å allmän alkoholistanstalt tvångsintagen person, äger vidare erhålla ersättning av statsmedel för vårdkostnaden, om den intagne antingen är svensk medborgare men icke äger hemortsrätt inom kommunen och vid tiden för ingivandet av ansökningen om tvångsintagning under minst två år stadigvarade vistats utom hemortsrättskommunen eller är svensk medborgare utan att hans hemortsrätt kunnat utrönas eller också saknar svenskt medborgarskap. Bestämmelserna om statsbidrag respektive ersättning i nu avsedda vårdfall återfinnas i SFS 1932: 219 (ändrad genom SFS 1937:206). Kommun, som är ansvarig för vårdkostnaden för tvångsintagen person, kan också erhålla ersättning av statsmedel för resekostnaderna 1) vid hans inställande å anstalten, om detta ombesörjts av nykterhetsnämnden, 2) vid

186 Län

Understöd Antal Utgifter sökande under år som kunnat utgå enl. nykter1946 författn. hetskr. kr. nämnder 1

Stockholms stad o. l ä n . .

Göteborgs o. Bohus

Västmanlands

Västerbottens Hela riket Hela riket 1945 års siffror

56 19 36 42 57 64 62 45 27 81 40 37 34 48 71 71 47 40 48 49 63 29 32 26 1 124 1 051

Ansökningsbelopp kr.

Beviljat belopp i % av Beviljat belopp utgifter kr. under kol. 3 år 1946

•A

21477 5160 10 397 13 836 14 230 9 455 14 210 4 350 10 601 13 553 14 114 7 576 12 355 17 068 13 372 17 756 17 040 13 604 26 031 25 053 29 018 6 308 24 214 24 971

21428 4 973 9182 11002 11242 7 932 13 854 3 772 8 814 12 524 13 432 7 673 13163 15 633 14 093 22192 15 033 13 445 21467 20 262 25 087 6 358 24 149 21551

16 805 4 425 7 205 9 380 9 300 6110 9 915 3125 7185 9 080 11 420 5 570 9 635 12 740 8 270 12 930 12 665 9 685 17 820 17 535 19 510 4 515 17 225 17 625

365 749 291124

338261 283 950

259675 250 105

4-9 19-2 27-6 17-5 31-9 41-0 41-8 24-4 35-5 39-8 6-5 39-2 5-2 22-0 351 37-2 23-6 31-3 42-2 32-8 35-0 38-0 34-0 355 18-4 20-5

78-2 85-8 693 67-8 65-4 64-6 69-8 71-8 67-8 67-0 78-9 73-5 78-0 74-6 61-8 72-8 74-3 71-2 68-5 70-0 67-2 71-6 71-1 70-6 71-0 85-9

344 732 23 057 26 091 53 570 29184 14 897 23 693 12 797 20 261 22 807 175 215 14 227 186 402 58 022 23 559 34 782 53 727 30 923 42 273 53 380 55 729 11869 50 667 49 665 1411529 1216 262

av socialstyrelsen beslutad överflyttning till annan alkoholistanstalt samt 3) vid resa från anstalten till hemorten eller till annan ort inom riket (i sistnämnda fall ersättas resekostnader, som överstiga kostnaderna för resa till hemorten, med statsmedel endast när särskilda skäl föranleda därtill). Särskilda bestämmelser äro meddelade rörande beräkningen av resekostnaderna. Bestämmelserna om ersättning av statsmedel för nu nämnda kostnader äro meddelade i SFS 1932: 220 (ändrad genom SFS 1936: 146). Som bidrag till arvode åt av nykterhetsnämnderna anlitade frivilliga övervakare kan statsbidrag också utgå (se vidare härom s. 80). Även genom andra ekonomiska åtgärder än genom direkta bidrag till nykterhetsnämndernas allmänna verksamhet eller genom bidrag respektive ersättningar för deras kostnader i enskilda vårdfall främjar staten de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet. Resekostnader för ledamöter av nykterhetsnämnder för bevistande av konferenser och kurser för nykterhetsnämnderna kunna sålunda täckas av statsmedel. Auskultanttjänstgöring av ledamöter i mindre kommuners nykterhetsnämnder hos någon storstads-

187 S t a t e n s k o s t n a d e r för n y k t e r h e t s v å r d e n i k r .

Budgetår

Venngarn

1916 1917 1918 1919 1920

165 500 92 700 110 500 192 000 148 500

KostnaErk. och Till Till läns- Till nykSumma Slutna ensk. an- anord- der vid nykter- terhets- SocialnämnderSumma utgifter anstalters nande tvångshetsstyrelnas verkutgifter index stalter driftkost- av erk. intagnämnsen ning samhet 1914 = 100 nader anstalter m. m.1 derna 2 m. m.

— — — — —

30 300 60 600 56 600 46 900 51800

3 400 10 000 8 000 2 000 6 600

, 1700 700 1800 5100

1921 65 800 1922 106 600 7i- 3 %23 3 47 000 1923/24 79 900 1924/25 66 200 1925/26 76 700

30 000 44 000 18 000 36 000 33 000 38 000

153 200 112 400 54 400 100 000 87 700 101 500

10 700 12 000 5 800 6 800

4 500 4100 1900 4 400 4 400 5 400

1926/27 1927/28 1928/29 1929/30 1930/31

2SOO0 50 000 60 000 65 000 86 000

125 300 151 300 178 500 193 300 219 900

18100 23 400

96 300 106 400 116 300 110 600 177 200

_ — — — —

3 600 3 600 3 600 3 600 3 600

202 800 168 600 179 400 246 300 215 600

145 900 106 038 79 733 94 368 80149

24 000 29 000 15 600 7 800 19 700 18.800

3 600 3 600 1800 3 600 3 600 3 600

291 800 311 700 144 500 238 500 214 600 244 000

121 079 159 846 136 286 122 629 139 828

25 200 32 800 33 800 38 300 53 300

12 000 12 000 12 000 12 000 15 000

309 200 381100 409 400 451 400 569 800

180 819 223 192 238 717 269 091 351 728

70 900 88 600 74100 68 200 93 000

15 000 702 100 15 000 889 700 20 000 908 900 20 000 1 038 400 20 000 1199 100

445 778 574 927 593 083 669 935 762 544

123 000 150 000 165 000 159 800 137 000

20 000 1 371 860 865 489 25 000 1 455 700 887 622 32 500 1936500 1159 581 35 700 2 2L5 300 1 258 693 38 200 2 249 800 1106 913

92 400 141100 137 000 121 400 127 200 137 000 140 900 133 000 142 000 15 750 165 300 174 200 190 000 83 750 1182 600 1234 300 1 274 200

39100 2 245 900 994 862 39 300 2 296 600 961 927 42 500 2 527 800 1 053 250 48 700 2 801450 1158 800 51 200 3 108 450 1285 791

— —

— 15 000

—

4 300 5 200 8 800 17 200 18 400

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

1931/32 171 200 88 000 1932/33 203 100 90 000 1933/34 187 700 114 000 1934/35 185000 146 000 1935/36 218 400 185 000

297 300 38100 343 500 128 400 410 700 78 000 488 500 101 000 571 900 74100

21600 21100 24 400 29 700 36 700

1936/37 254 900 229 060 1937/38 254 500 283 000 1938/39 303 200 269 300 1939/40 419 400 310 500 1940/41 496 500 290 300

657 000 42 700 661 900 26100 778 700 236 000 929 300 125 600 988 100 70 200

45 200 55 200 66 400 85 400 79 900 155 100 86 500 143 000

1941/42 376 100 291100 1169 100 1942/43 412 900 376 600 1 082 200 1943/44 419 100 383 600 1 266 700 1944/45 440 600 403 700 1 363 200 1945/46 477 800 384 700 11 419 900 1

— — —

Omfattar: t. o. m. budgetåret 1931/1932 Statens kostnader för farliga alkoholister. fr. o. m. » 1932/1933 Tillfälligt omhändertagande av farliga alkoholister m. m. r y 1928/1929 Resor vid tvångsinternering av alkoholister. » » 1929/1930 Interneringskostnader i vissa fall. 2 Omfattar: Understöd åt nykterhetsnämnder. Konferenser och kurser m. m. Understöd åt sammanslutningar av nykterhetsnämnder. Statsbidrag till Tidskrift för nykterhetsnämnderna m. m. Fr. o. m. budgetåret 1944/45 bidrag till övervakningsarvoden. 8 För att ej giva en felaktig uppfattning om utgiftsnivån är summan i den grafiska framställningen fördubblad, då det här endast är fråga om ett halvår.

188 nämnd stimuleras också genom att statsmedel kunna utgå till rese- och traktamentskostnader vid sådan tjänstgöring. Genom statsbidrag till nykterhetsnämndernas riksförbund och dess olika distriktsorganisationer ha organisationssträvandena bland nykterhetsnämnderna vidare befrämjats, även om bidragen varit tämligen begränsade. Dessa organisationer ha likväl kunnat göra en mycket betydelsefull insats för att höja den allmänna nivån inom nykterhetsnämnderna med avseende å deras förmåga att fullgöra de uppgifter, som lagstiftningen ålägger dem. I allmänhet ha nykterhetsnämndskurser och -konferenser anordnats av dylika organisationer. Även efter länsnykterhetsnämndernas tillkomst ha dessa distriktsorganisationer av nykterhetsnämnder liksom riksförbundet på ett värdefullt sätt kompletterat den statliga informationsverksamheten på nykterhetsvårdens område. För deltagande i nykterhetsnämndskonferenser i anslutning till av centralförbundet för nykterhetsundervisning anordnade allmänna upplysningskurser ha resekostnadsersättningar även utgått av statsmedel. Genom att kostnadsfritt utdela en av socialstyrelsen och kontrollstyrelsen utarbetad handbok rörande nykterhetsvårdslagstiftningen (boken numera föråldrad och utgången) har staten också främjat nykterhetsnämndsverksamheten liksom genom statligt bidrag till kostnaderna för utgivning av Tidskrift för nykterhetsnämnderna. Sistnämnda bidrag är förbundet med det villkoret, att ett exemplar av tidskriften utan kostnad skall utgå till varje nykterhetsnämnd (fattigvårdsstyrelse). En av byråchefen å socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå A. Åman på styrelsens uppdrag utarbetad tryckt redogörelse för alkoholistlagstiftningen har slutligen genom särskilt statsanslag kunnat ställas till polismyndigheternas förfogande. För att belysa omfattningen av statsbidragsgivningen i egentlig mening till nykterhetsvården liksom statens totala utgifter för denna återgives å s. 187 en sammanställning av de belopp, som till olika nykterhetsvårdsändamål utgått alltsedan den samhälleliga nykterhetsvården organiserades. De nominella utgifterna, vilka hämtats ur den årliga budgetredovisningen (anslagen äro sålunda förda till utbetalningsåret), ha i sista kolumnen omräknats med levnadskostnadsindex (1914 = 100) för att erhålla tal, som äro oberoende av penningvärdets förändringar. Vissa kostnader ha i sammanställningen ej kunnat direkt angivas utan ha måst beräknas (t. ex. vad alkoholisternas vård kostat å statliga anstalter, som användas även för annat klientel). Statens indexvägda utgifter ha ökat från ej fullt V/, öre per invånare år 1920 till 19 å 20 öre budgetåret 1945/46. Vad gäller fördelningen av de statliga utgifterna på olika vårdformer dominera kostnaderna för sluten vård. Under budgetåret 1945/46 utgick till öppen vård endast 16 % av statens nominella totalutgifter till nykterhetsvården. Utvecklingen av de statliga utgifterna för nykterhetsvården belyses också av följande diagram, där även inlagts kurvor utvisande ökningen av antalet intagningar och vårdplatser å de allmänna alkoholistanstalterna under årens lopp. En särskild kurva visar utvecklingen av statens ekonomiska insatser, om hänsyn tages till penningvärdets växlingar.

189 .. 3500 .

-3500 . Antal vårdplatser den 1 januari ~ Antal intagningar per å r

3000 Statens utgifter i 1 000-tal k r o n o r i

Statens utqifter vid oförändrat penningvärde (1914 = 100)

i

i

i

i

i 2500

1 1 ..- —^. 1

2000-

/ / i 1

I500

/

/ v

f I000

/ ^ 's*

nn -

/

/

/

/

/

/

/;

r- j ,

t•

;

tj

•x

/ '--

^>>zi

^ # 500

-_ *, ._- --' -——-—_---''

-•^ 0 IS 16

35 AO

*55

50 Ökat stöd åt nykterhetsvården från statens sida. Det är utredningens övertygelse, att en effektiv nykterhetsvård skulle högst avsevärt kunna nedbringa det allmännas kostnader för undanröjande av skilda sociala missförhållanden, vilka ha sin grund i alkoholmissbruk. Den allmänna socialpolitikens inriktning under senare år torde vara ägnad att lindra detta missbruks ekonomiska och sociala följder. Däremot synes det mera diskutabelt, om bättre sociala förhållanden generellt kunna antagas motverka, att alkoholmissbruk uppstår med negativa följdverkningar av detta som resultat. Speciella åtgärder mot alkoholmissbruket genom effektiva organ behövas därför även efter en allmän förbättring av den sociala standarden. Dylika åtgärder äro i hög grad ägnade att avlägsna en av de viktigaste orsaksfaktorerna vid olika former av social nöd och missanpassning och därmed reducera behovet av fattigvård, barna- och ungdomsvård, kriminalvård, sjukhusvård etc. Det måste härvid givetvis vara samhällsekonomiskt fördelaktigt, att åtgärderna vidtagas på ett så tidigt stadium som möjligt, innan skadeverkningar av olika slag uppstått. Även om tidigt insatt nykterhetsvårdande behandling skulle bliva relativt kostsam för det allmänna, torde den dock säkerligen ur

190 nationalekonomisk synpunkt ställa sig gynnsam. Statens utgifter för att bekämpa kriminaliteten skulle t. ex. säkerligen kunna avsevärt minska, om nykterhetsvården erhölle sådana resurser, att den vore i stånd att ingripa med lämpliga medel på tidigt stadium mot varje alkoholmissbrukare. Brottsligheten visar sig nämligen i större omfattning än vad man i allmänhet föreställer sig sammanhänga med alkoholbruk. En inom fångvårdsstyrelsen verkställd undersökning avseende de fångar, som år 1938 intogos i fängelserna och de som åren 1939 och 1940 frigåvos, visade, att inemot 60 % av hela antalet manliga fångar varit alkoholpåverkade vid brottets begående. Beträffande våldsbrottslingar var detta fallet med omkring 80 %. Bland dem, som uppgivits nyktra vid brottets begående, funnos åtskilliga, beträffande vilka alkoholförtäring av olika anledningar likväl påtagligt medverkat till brottet. Den kriminalpolitiska betydelsen av en effektivt arbetande nykterhetsvård är mot bakgrunden av dessa siffror odiskutabel. Man k a n också hänvisa till det intima sambandet mellan alkoholmissbruk å ena och miljöskador hos barn med social missanpassning som följd, olycksfall i den allm ä n n a trafiken eller på arbetsplatserna etc. å den andra sidan. På nu anförda skäl anser utredningen, att samhället i eget intresse bör nedlägga avsevärt mycket högre kostnader på nykterhetsvården än f. n., så att för öppen, halvöppen och sluten vård av alkoholmissbrukare denna verksamhet kan erhålla en tillfredsställande organisation och de viktiga medicinska synpunkterna vid verksamhetens bedrivande kunna tillgodoses i önskvärd utsträckning. Om det sålunda står klart, att nykterhetsvården bör erhålla väsentligt bättre ekonomiska förutsättningar för sin verksamhet, vill utredningen hävda, att denna vård ännu mycket mer än hittills bör betraktas som en statlig angelägenhet. Statsinkomsterna av alkoholhanteringen uppgå till mycket höga belopp (för nu löpande budgetår beräknas dessa inkomster till lägst 573 milj. k r . ) . Detta förhållande berättigar i och för sig icke till större anspråk på staten för bedrivande av nykterhetsvård. Även om dessa inkomster användas till nykterhetsvården (ehuru till obetydlig del; jfr sammanställningen å s. 187), får icke förbises, att dessa ingå i statskassan för att begagnas till att täcka statsutgifterna för andra allmännyttiga ändamål. Då emellertid alkoholhanteringen med skador på individ och samhälle av olika slag såsom följd försiggår med statens godkännande och inkomsterna numera i huvudsak tillfalla staten, icke kommunerna, bör staten i ännu högre grad än hittills svara för nykterhetsvårdens kostnader och därvid i syfte att skapa en effektiv vårdorganisation väsentligt öka sina ekonomiska åtaganden för denna organisation. Som ett viktigt skäl för kommunernas obenägenhet att anslå medel till nykterhetsvården åberopas allt oftare, att dessa endast i relativt liten omfattning eller icke alls ha del i det ekonomiska resultatet av alkoholhanteringen. En jämnare lagtillämpning både inom öppen och sluten vård torde också kunna främjas genom vidgat statligt stöd åt nykterhetsvårdsverksamheten.

191 Om sålunda staten bör nedlägga avsevärt högre kostnader för nykterhetsvården, böra dessa kostnader enligt utredningens mening i betydligt större utsträckning än hittills omfatta även andra vårdgrenar än den slutna vården. Som av sammanställningen och diagrammet å sidorna 187 och 189 framgår har tyngdpunkten vid medelsfördelningen alltsedan offentlig nykterhetsvård började bedrivas legat på den slutna vården, vilket sammanhänger med skyddssynpunktens starkare betoning i det praktiska nykterhetsvårdsarbetet under tidigare skeden och med att den öppna nykterhetsvården länge haft svårt att finna de lämpligaste och effektivaste arbetsformerna. Utredningen anser, att denna Öppna vård nu bör erhålla avsevärt kraftigare statligt stöd än hittills och sålunda även vid medelstilldelningen tillmätas den vikt, som bör tillkomma den redan med dess nuvarande arbetsuppgifter och som blir ännu större, om utredningens förslag om vidgning av dessa uppgifter genomföres. Genom ovan framlagda förslag till olika åtgärder för den slutna nykterhetsvårdens förbättring och nyinriktning särskilt genom anordnande av alkoholistsjukhus behövas dock starkt höjda anslag också till denna vårdgren. Om också den öppna nykterhetsvården även i fortsättningen enligt utredningens mening bör bedrivas huvudsakligen genom kommunalt valda organ och till dessa knutna frivilliga eller anställda funktionärer, böra kostnaderna för denna vård i betydligt större omfattning än nu falla på statsverket. Sålunda bör statsbidrag utan behovsprövning lämnas till de kommunala nykterhetsnämnderna med 3A av deras kostnader utan maximering. Genom den hittillsvarande maximeringen ha nykterhetsnämnderna i de större städerna, där behovet av nykterhetsvård i allmänhet är störst, med det statliga understödet icke kunnat täcka mer än en eller annan procent av sina kostnader, vilket måste anses särskilt otillfredsställande. Socialstyrelsen bör äga en motsvarande befogenhet som f. n. att uppställa de speciella villkor, som kunna befinnas påkallade till främjande av syftet med det ökade statliga stödet. Vid prövningen av ansökningar om statsbidrag bör hänsyn tagas till skäligheten i nykterhetsnämndernas kostnader och ändamålsenligheten i nämndernas olika anordningar för den öppna vårdens bedrivande. Då det enligt utredningens mening måste i princip anses oriktigt att, som fallet varit under en följd av år, kommunerna på grund av otillräckligt statsanslag ofta icke trots maximeringen kunnat erhålla det understöd, som de författningsenligt varit berättigade till (jfr tabellen å s . 186), bör ifrågavarande anslag samtidigt med att detta höjes givas karaktären av förslagsanslag. Socialstyrelsen bör erhålla i uppdrag att utarbeta en förteckning över sådana typiska kostnader, för vilka bidrag av statsverket med 3/i av dessa skola utgå. Utredningen vill bland sådana kostnader nämna personallöner och -arvoden, sammanträdesarvoden åt ledamöter, vissa kostnader betingade av åtgärder för miljöbyte, omskolning och yrkesutbildning samt övriga förebyggande och eftervårdande åtgärder, läkararvoden, driftkostnader vid poliklinik för alkoholmissbrukare, kostnader för vård å enskilt vårdhem inklusive därav föranledda resor, expenskostnader etc. Det nuvarande villkoret

192 för understöd av statsmedel, nämligen att nykterhetsnämnden varje kvartal till länsnykterhetsnämnden skall avgiva rapport om sina åtgärder beträffande alkoholmissbrukare, bör med hänsyn till utredningens förslag om effektivisering av länsnämndernas verksamhet och till den praktiska svårigheten för särskilt de större kommunala nykterhetsnämnderna att uppfylla villkoret bortfalla. I samband med ansökan om statsbidrag till kostnaderna för den allmänna verksamheten bör nykterhetsnämnd hos socialstyrelsen kunna rekvirera de ersättningar för övervakningsarvoden och bidrag till familjevård, vilka föreslagits i kapitlen VI och VII. Som där framhålles bör som villkor för dessa ersättningars och bidrags åtnjutande endast gälla, att anmälan om övervaknings respektive familjevårds påbörjande och avslutande lämnats till länsnykterhetsnämnden. Någon granskning i socialstyrelsen av journaler eller andra handlingar i övervakningsfall bör sålunda i allmänhet ej längre ingå som led i prövningen av ansökningar av förevarande slag. I kap. IX har föreslagits, att kostnaderna för resor, vilka äro nödvändiga på grund av vård å allmänt vårdhem eller alkoholistsjukhus (frivilligt enligt lagen eller med tvång), böra täckas av statsmedel liksom sådana kostnader i samband med familjevård (jfr kap. VII). I den mån nu nämnda resekostnader erlagts av vederbörande nykterhetsnämnd bör ersättningen för dessa också k u n n a rekvireras samtidigt med ansökan om statsbidrag till nämndens kostnader för den allmänna verksamheten. Härigenom bör en förenkling av ansöknings- och utbetalningsförfarandet kunna ernås. Det förutsattes givetvis, att kostnader för vårdares resor, i den mån sådan erfordras, skola täckas i enahanda ordning som vårdbehövandes och vårdades resekostnader. Slutligen bör den öppna vårdens organ helt befrias från kostnader för sluten vård genom att samtliga kategorier vårdbehövande erhålla sin behandling å allmänt vårdhem kostnadsfritt. Vården å alkoholistsjukhus förutsattes bli fri genom den obligatoriska sjukförsäkringen. Kommunerna skulle sålunda bliva vårdkostnadsansvariga endast för vårdfall å enskilt vårdhem. Kommuns eller enskilds avgift för sådant vårdfall bör bibehållas oförändrad (högst 50 öre per dag och vårdad person samt för annan särskild vårdkostnad än som avser kost och logi, uppvärmning och belysning, bad och tvätt samt annan sjukvård än specialbehandling högst 1 kr. per dag och vårdad person). Som bidrag till täckande av sådan utgift liksom för resor vid dylik vård bör dock enligt vad ovan föreslagits kommun kunna erhålla ersättning av statsverket med s / 4 av kostnaderna. I princip bör uppdelningen av statsbidrag till erkända och enskilda vårdhem i bidrag till anordnande av erkända vårdhem och bidrag till erkända och enskilda vårdhems driftkostnader bibehållas oförändrad. Driftbidraget till erkända vårdhem bör emellertid uppdelas i tre bidragsformer, nämligen personallönebidrag, garantibidrag och beläggningsbidrag. Till enskilt vårdhem bör driftbidraget utgå som nu d. v. s. i form av garantibidrag och beläggningsbidrag.

193 Vad gäller anordningsbidraget bör detta höjas från nuvarande högst 3 000 kr. för vårdplats, då fråga är om nybyggnad, respektive högst 2 250 kr. för vårdplats i annat fall, till högst 5 000 kr. vid nybyggnad respektive högst 4 000 kr. i annat fall. Enligt vad utredningen inhämtat från ledningen för Björstorpshemmet, vilket är under uppbyggnad, beräknas kostnaden för anordnande av vårdhemmets 50 platser (nybyggnad) uppgå till ca 10 650 kr. per vårdplats. Enligt en teoretisk kostnadskalkyl för anordnande av ett vårdhem med 30 vårdplatser (under förutsättning av nyanläggning av förläggningsbyggnad, verkstadsbyggnad och byggnad för personalbostäder) torde anordningskostnaderna vid nuvarande läge på byggnadsmaterialpriser och arbetslöner komma att uppgå till ca 14 000 kr. per vårdplats. Anordningskostnaden torde dock kunna reduceras, om platsantalet höjes till 40 platser. Enligt utredningens mening bör i princip högst hälften av anläggningskostnaden per vårdplats täckas genom statsbidrag (jfr förslaget om motsvarande princip för statsbidrag till anordnande av inackorderingshem, s. 89). På grundval av nyssnämnda kostnadsuppgifter föreslår utredningen, att anordningsbidraget i författningen höjes till ovan angivna maximibelopp. Med hänsyn till önskvärdheten av att främja tillkomsten av enskilda vårdhem bör även sådant hem kunna erhålla anordningsbidrag enligt samma grunder, som gälla för erkänt vårdhems anordnande. Vad sedan angår statens kostnader för de erkända vårdhemmens drift gäller f. n., att erkänd alkoholistanstalt för vissa kategorier tvångsintagna, nämligen s. k. statsalkoholister ( = vårdtagare, för vilka statsverket jämlikt 52 § Al svarar för hela vårdkostnaden) samtidigt med rekvisition hos socialstyrelsen av det allmänna driftbidraget kan debitera sådana särskilda kostnader, som i andra fall den vårdskostnadsansvarige enligt ansvarsförbindelsen har att erlägga utöver vårdavgiften å 50 öre per dag. Dessa kostnader avse utgifter för vårdtagarens resor, underhåll och kläder vid försökspermission eller utskrivning, kostnader för överförande till sjukhus eller fångvårdsanstalt samt återhämtande därifrån, återförande efter försökspermission eller avvikande (om detta ej verkställes med polis), överflyttning till annan allmän alkoholistanstalt, vårdavgift å sjukhus samt begravningskostnad (4 § driftbidragskungörelsen; SFS 1944: 567). Även tandvård, varav den intagne är i trängande behov, har enligt en under senare år utvecklad praxis medtagits bland dylika speciella kostnader för statsalkoholisters vård. Jämväl kostnaderna för vårdtagares personliga inställelse inför domstol för att bevaka sin talan eller för att uppträda som svarande ha numera upptagits bland kostnader, för vilka anstalten erhåller ersättning vid sidan om statsbidraget till de allmänna driftkostnaderna. I kostnaderna för nu nämnda olika slag av inställelser eller återförpassningar av vårdtagare ingå också i förekommande fall resekostnader för vårdare. Alla dessa kostnader liksom driftbidragen utgå ur förslagsanslaget till erkända och enskilda anstalters driftkostnader. Om vården för alla slag av vårdtagare å allmän vårdanstalt och sålunda även å erkänt vårdhem i framtiden skall vara kostnadsfri, bör 13—478418.

194 sådant vårdhem k u n n a erhålla ersättning av statsmedel även för kostnader av detta mera speciella slag för samtliga kategorier intagna. Enklast torde detta k u n n a ordnas på det sättet, att alla intagna erhålla samma status som de nuvarande s. k. statsalkoholisterna. Erkänt vårdhem bör alltså i framtiden k u n n a rekvirera ersättning för sina kostnader av ovannämnda slag för hela sitt klientel, dock med den inskränkningen, att kostnaderna för utrustning med kläder vid avgången (enligt gällande föreskrift bör den som lämnar allmän alkoholistanstalt som försökspermitterad eller utskriven »vara försedd med nödiga gångkläder»), vilka kostnader i motsats till övriga speciella vårdkostnader i stort sett torde vara lika stora vid de olika alkoholistanstalterna, böra hänföras till vederbörande vårdhems allmänna driftkostnader och sålunda icke kunna rekvireras som en särskild vårdkostnad. Däremot bör resekostnad vid s. k. kortpermission också kunna utgå av statsmedel, om vederbörande vårdhemsstyrelse funnit särskilda skäl föranleda därtill. Alla nu ifrågavarande särskilda vårdkostnader för klientel å statlig vårdanstalt böra givetvis täckas av vederbörande anstalts driftkostnadsanslag. Nu tillämpad praxis att intagen vid avresa från allmän alkoholistanstalt vid försökspermission själv får lägga ut resekostnaden och först vid utskrivningen från anstalten erhåller ersättning för denna kostnad bör bibehållas. För s. k. statsalkoholister har vederbörande vårdhem att hos socialstyrelsen rekvirera och sedan via nykterhetsnämnden utbetala sådan ersättning. Med hänsyn till önskvärdheten av att förenkla betalningssättet bör vederbörande nämnd själv i framtiden kunna rekvirera den statliga ersättningen för sådan kostnad för samtliga vårdfall. Det må anmärkas, att sjukvårdsavgifter i framtiden på grund av den obligatoriska sjukförsäkringen torde komma att försvinna. Beträffande driftkostnaderna i övrigt vid de erkända vårdhemmen böra personallönerna i samband med att dessa regleras i enlighet med i kap. X uppdragna riktlinjer utgå av statsmedel genom ett särskilt personallönebidrag. För att erhålla en uppfattning om vad därefter återstående allmänna driftkostnader gå till vid de erkända vårdhemmen och på grundval härav kunna erhålla hållpunkter för en uppskattning av de högstbelopp, som böra fastställas för garanti- respektive beläggningsbidragen för att i princip de egentliga vårdkostnaderna helt skola kunna täckas av dessa bidrag, har utredningen infordrat uppgifter angående vårdkostnaden vid vissa erkända alkoholistanstalter beräknad per underhållsdag och intagen under år 1946. De tillfrågade vårdhemmen ha fått lämna uppgift om sina fasta kostnader (löner och pensionsavgifter bortsett från sådan personal, som icke deltager i egentligt vårdarbete, arvoden till läkare och styrelseledamöter, respektive styrelsers och föreståndares resekostnader, kostnader för värme och lyse, underhåll av byggnader och inventarier, räntor å i vårdhemsfastigheterna bundet kapital, försäkringar, skatter samt diverse omkostnader av expenskaraktär, vilka belastat vårdhemmens ekonomi oavsett beläggningens storlek) samt övriga kostnader (dessa kostnader bestå sålunda av utgifter, som

195 kunna växla allt efter förändringarna i beläggningen, t. ex. bespisningskostnader, flitpenningar etc.). De fasta kostnaderna (bortsett från personalkostnaderna) och övriga kostnader för angivna år kunna givetvis icke utan vidare läggas till grund för en beräkning av erforderliga maximibelopp för garanti- och beläggningsbidrag. Som utredningen närmare utvecklat i kap. IX bör den slutna vårdens allmänna standard höjas för att därigenom främja ändamålet med vården. Detta kan i sin tur icke ske utan att driftkostnaderna tendera att öka, vilket kommer att nödvändiggöra, att högre maximibelopp för bidrag till dessa kostnader fastställas. Detta torde gälla såväl garanti- som beläggningsbidragen. Förslaget om en allmän höjning av flitpenningsbeloppen och genomförande av ett enhetligt flitpenningssystem måste också komma att fördyra driften. En relativt viktig utgiftspost i de allmänna driftkostnaderna, vilken måste särskilt uppmärksammas, är utrustningen med kläder åt de intagna vid deras återvändande till samhället. I princip bör gälla, att den vårdtagare, som är i behov av utrustning med gångkläder, en gång under samma intagning bör kostnadsfritt erhålla sådan genom vederbörande vårdhemslednings försorg. Om nykterhetsnämndernas rätt betydande kostnader för dylika klädesutrustningar åt andra vårdtagare än s. k. statsalkoholister överflyttas på vårdhemmen, måste dessas driftkostnader uppenbarligen komma att väsentligt öka. Vidare medför vårdavgiftens slopande (50 öre per dag och vårdad person) ett bortfall av en inkomstpost för vårdhemmen. Härutöver bör beaktas, att vårdkostnaderna av olika anledningar, bl. a. förändringar i den allmänna prisnivån, även vid oförändrad standard icke äro desamma på de olika vårdhemmen under skilda år. I förhållande till år 1946, vilket år utredningens infordrade uppgifter om driftkostnaderna avse, äro dessa kostnader på grund av penningvärdeförsämringen säkerligen högre under år 1947. Efter övervägande av alla dessa omständigheter och under förutsättning att lönerna för vårdpersonal komma att täckas genom ett särskilt statsbidrag, har utredningen kommit till den uppfattningen, att garantibidraget för de närmaste åren bör fastställas till högst 4 kr. per dag och vårdplats och beläggningsbidraget till högst 4: 50 kr. per dag och vårdad person. Vad gäller enskilt vårdhem böra principerna för statens ekonomiska förpliktelser till täckande av driftkostnaderna vid sådant hem icke ändras, vilket alltså innebär, att nykterhetsnämnd eller enskild, som förmedlar intagning av vårdbehövande å sådant hem, i den utsträckning, som vederbörande författning nu angiver, blir ansvarig för vårdkostnaden (angående vårdavgiftens storlek och möjligheterna för nykterhetsnämnd att erhålla erSättning för utgivna kostnader för vård å enskilt vårdhem jfr s. 192). Garanti- och beläggningsbidragen böra dock höjas särskilt i betraktande av att speciellt lönebidrag ej skall utgå till sådant hem. Det synes erforderligt, att samma högstbelopp fastställas för dessa bidrag som ovan föreslagits för erkända vårdhem. Det bör påpekas, att enskilt vårdhems driftkostnader kunna hållas lägre än de erkända hemmens bl. a. beroende på att personalkostnaderna vid enskilt hem på grund av mindre personalbehov vanligen

196 äro något lägre och sådant hem på grund av i allmänhet bättre ekonomisk ställning hos de intagna eller deras anhöriga ansetts icke behöva åläggas samma förpliktelser gentemot vårdtagarna som fastställts för de erkända hemmen (t. ex. i fråga om klädesutrustning vid avgången). Ordningen för utbetalningen av driftbidragen till vårdhemmen bör såtillvida förändras, att utom garantibidraget viss del av beläggningsbidraget — beräknat efter 50 % på det för sistförflutna kvartal utbetalda beläggningsbidraget — får utbetalas kvartalsvis i förskott. Personallönebidraget bör utgå på rekvisition i slutet av varje månad. Som utredningen framhållit i kap. IX är det önskvärt, att vårdhemmens standard med avseende å byggnaders underhåll samt beskaffenheten av fast inredning, värme- och sanitetsanläggningar samt möbler och sängutrustningar höjes. Åtgärder för erforderliga omändrings- och moderniseringsarbetens utförande i sådant syfte samt för renovering eller utbyte av möbler eller sängkläder böra enligt utredningens mening kunna uppmuntras genom ett särskilt statsbidrag till täckande intill 3 / 4 av kostnaderna härför. Dylikt statsbidrag bör kunna utgå till såväl erkänt som enskilt vårdhem. Beträffande särskilt ekonomiskt stöd av staten till Holmforshemmet med anledning av därom gjord framställning till utredningen hänvisas till kap. XIII (s. 199).

197 KAP. XIII.

Kostnadsberäkningar. Utredningen framlägger följande överslagsberäkningar avseende merkostnaderna för statens del, om utredningens olika förslag genomföras. Dessa beräkningar få dock endast betraktas som approximativa. Byggnadskostnaderna ha kalkylerats av centrala sjukvårdsberedningen (alkoholistsjukhuset i Stockholm) respektive byrådirektören Tengelin (sjukavdelningen och slutna paviljongen å Venngarn). Kostnaderna för det första alkoholistsjukhusets utrustning och för löner till dess personal samt för driften i övrigt vid detta sjukhus ha beräknats med ledning av erfarenheterna vid psykiatriska klinikerna i Uppsala och vid karolinska sjukhuset. Vid löneberäkningarna har med nuvarande ortsgruppering hänsyn tagits till den ortsgrupp, där vederbörande befattningshavare tjänstgör eller föreslås skola tjänstgöra. Däremot har genomgående bortsetts från det rörliga tillägget för befattningshavare i statlig tjänst och i av statsmyndigheterna lönereglerad tjänst i statsunderstödd verksamhet, f. n. 12 %. Den av utredningen föreslagna löne- och pensionsregleringen för vårdpersonal vid de erkända vårdhemmen torde böra bli föremål för särskild överarbetning och därefter, liksom varit fallet beträffande avlöning av exempelvis viss personal vid sinnesslöskolorna, skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen föranleda utfärdande av speciell författning, varigenom statens allmänna avlöningsreglemente helt eller delvis göres tillämpligt på vårdhemmens egentliga vårdpersonal. Härigenom bliva bl. a. grunder för ersättningar åt vikarier vid semester, sjukdom etc. bestämda. Med hänsyn härtill har utredningen icke kunnat beräkna erforderligt belopp till sistnämnda slag av löneersättningar till de erkända vårdhemmen. Utredningen har i kap. X använt de statliga lönegradsbeteckningarna för personal vid dessa vårdhem endast för att angiva den lönenivå, på vilken respektive befattningar enligt utredningens mening i framtiden böra placeras. Även i övrigt synes dock denna personal böra tillerkännas samma förmåner, som gälla för personal i motsvarande istatliga befattningar, t. ex. vara befriad från pensionsavgifter, erhålla fri läkarvård etc. Då frågor av denna art icke heller kunna lösas annat än i samband med ifrågavarande personals definitiva löne- och pensionsreglering, ha särskilda kostnader, som sammanhänga med dylika förmåner, ej kunnat beräknas. Det beräknade beloppet för de erkända vårdhemmens personalkostnader är sålunda att betrakta som minimibelopp.

198 Engångskostnader. 1. U p p f ö r a n d e av ett a l k o h o l i s t s j u k h u s i S t o c k h o l m (82 platser) 1 850 000 k r Fullt utbyggd skulle nykterhetsvårdens sjukhusväsen e n l i g t u t r e d n i n g e n s förslag o m f a t t a fyra alkoholistsjukh u s . D å e m e l l e r t i d efter det f ö r s t a s j u k h u s e t s t i l l k o m s t d e t r e å t e r s t å e n d e b ö r a b y g g a s först s e d a n e r f a r e n h e t e r h u n n i t s a m l a s f r å n v e r k s a m h e t e n vid det första, k u n n a a n l ä g g n i n g s k o s t n a d e r n a för de övriga t r e s j u k h u s e n ej nu beräknas. 2. U t r u s t n i n g av det f ö r s t a a l k o h o l i s t s j u k h u s e t i enlighet m e d f ö l j a n d e specifikation ( n u t i d a p r i s e r ) : Möbler 99 800 kr. Sängutrustning 21 800 » Möbeltyg 2 000 » Gardiner 18 000 » Mörkläggningsgardiner till föreläsningssalen 2 400 » Snickeriinredning 6 000 » Läkarinstrument: a. poliklinik och vårdavdelningar 30 000 b. laboratorieutensilier 40 000 70 000 » Diverse projektionsapparater 23 000 » Belysningsarmatur 14 200 » Fotografiutensilier 3 700 » Diverse sjukvårdsinventarier 5 100 » Trädgårdsmöbler o. mindre inventarier 3 000 » Transportvagnar 10 000 » Brandredskap 6 300 » Verktyg och redskap 6 700 » Porslin 3 500 » Glas 470 » Servisutrustning för matsalar och tekök 15 700 » Benhållningsartiklar 3 150 » Linne, gång- och sängkläder •. 34 600 » Elektr. väggur 4 500 » Telefon 4 000 » Sökareanläggning 6 000 » Effekter för patienternas förströelse 10 000 » Diverse inventarier 30 000 » Bitnings-, entreprenad-, kontroll-, besiktnings- och administrationskostnader 20 000 » Diverse omkostnader och oförutsedda utgifter 35 000 » 458 920 k r K o s t n a d e r n a för l a b o r a t o r i e u t r u s t n i n g e n h a b e r ä k n a t s g e n o m f ö r d u b b l i n g av k o s t n a d e r n a för m o t s v a r a n d e u t r u s t n i n g vid p s y k i a t r i s k a k l i n i k e n i U p p s a l a . L a b o r a t o r i e u t r y m m e t i a l k o h o l i s t s j u k h u s e t ä r till y t a n u n g e f ä r d u b b e l t så s t o r t s o m u t r y m m e t för d e n n a k l i n i k s l a b o r a t o r i u m . A n s k a f f n i n g s k o s t n a d e n för s j u k h u s e t s l a b o r a t o r i e r t o r d e d o c k i p r a k t i k e n bli s t ö r r e ä n det p å d e t t a s ä t t

199 beräknade beloppet, då dessa med hänsyn till forskningsarbetet torde få vissa specialuppgifter, som kräva särskild apparatutrustning. 3. Ombyggnad av huvudbyggnaden å Venngarn för anordnande av en sjukavdelning (54 platser) 40 000 kr. 4. Inredning och apparatur för laboratorium och behandlingsrum å denna sjukavdelning 35 000 kr. 5. Komplettering av sängutrustningar och övriga inventarier å Venngarn för samma sjukavdelning 10 000 kr. 6. Uppförande av sluten paviljong å Venngarn (36 platser 800 000 kr. 7. Komplettering och viss nyanskaffning av sängutrustningar och övriga inventarier å Venngarn för denna paviljong 10 000 kr. E h u r u det framstår som synnerligen angeläget, att den föreslagna slutna paviljongen uppföres snarast möjligt, anser sig utredningen i nuvarande tidsläge böra räkna med något års uppskov. Utredningen vill framhålla, att den föreslagna sjukavdelningen såsom betydligt mindre kostnads- och arbetskrävande bör anordnas utan dröjsmål. Därigenom skulle ett första steg utan allt för långt dröjsmål tagas mot en förbättrad sluten vård och närm a r e erfarenheter kunna vinnas för det fortsatta reformarbetet. 8. Uppförande i trä å Haknäs av en byggnad för personalbostäder samt en för enkelrum för vårdtagare jämte erforderliga moderniseringsarbeten (värmecentral, avlopp och vattenklosetter) 100 000 kr. Kostnaden för inköp av Haknäs med tillhörande markområde kan icke utan underhandlingar med ägaren angivas. Enligt vad utredningen inhämtat uppgår senast fastställda taxeringsvärde till 20 000 kronor. 9. Bestridande av % av kostnaderna för renoveringsarbeten och annan önskvärd standardförbättring (främst smärre reparationer, målning och nödvändig nyanskaffning eller utbyte av olika slags inventarier och persedlar) å erkända och enskilda vårdhem torde kräva ett anslag å . . 300 000 kr. 10. Med hänsyn till utredningens förslag om höjning av bidragen till inrättande av inackorderingshem bör reservationsanslaget till erkända vårdhems och inackorderingshems anordnande förstärkas med 100 000 kr. 11. I anledning av en till utredningen gjord framställning från styrelsen för stiftelsen Holmforshemmet om ekonomiskt stöd till hemmet får utredningen föreslå, att hemmet, därest detta skall kvarligga å sin nuvarande plats, erhåller ett räntefritt statslån för att befria vårdhemssty-

200 relsens ledamöter från personlig borgen för nödvändiga lån till täckande av uppkomna skulder. Lånet torde böra uppgå till ca 90 000 kr. i enlighet med socialstyrelsens förslag enligt bilaga 13 till 1948 års statsverksproposition (s. 186). Härutöver bör hemmet preliminärt erhålla ett anslag å 147 000 kr., vilket bör utgå under samma villkor som författningsenligt gälla för anordningsbidrag. Anslaget, som är avsett för uppförande av en planerad, ny förläggningsbyggnad om 42 platser, till en kostnad, vilken icke torde understiga 200 000 kr., är beräknat på följande sätt. Med det av utredningen föreslagna maximibeloppet i anordningsbidrag per vårdplats vid nybyggnad (5 000 kr.) skulle 210 000 kr. kunna utgå som sådant bidrag. För lika många vårdplatser, som skola ersättas med platserna i den nya byggnaden, har hemmet dock erhållit 63 000 kr. i anordningsbidrag (42 X 1 500 k r . ) , varför anordningsbidraget torde böra utgå med (210 000 — 63 000) 147 000 kr. Statsverkets kostnader skulle alltså komina att uppgå till (90 000 + 147 000) 12. Utöver vad utredningen sålunda föreslagit för Holmforshemmets del vill utredningen understryka angelägenheten av att de vårdhem, vilkas ekonomi av olika anledningar bl. a. förluster under kriget alltjämt är otillfredsställande, efter ansökan av vederbörande vårdhemsstyrelse genom statliga åtgärder av engångsnatur bringas på en sund ekonomisk bas. Genom beslut av 1947 års riksdag (prop, nr 218) höjdes driftbidragen till vårdhemmen och kompenserades vissa erkända vårdhem (Björknäs, Dagöholm, Holmahemmet, Vårnäshemmet och Holmforshemmet) för sina förluster under räkenskapsåren 1940—1945 genom ett anslag å 121 000 kr. men däremot ej för räkenskapsåret 1946. Kurön, vars styrelse med socialstyrelsens tillstyrkan begärde 27 000 kr. till täckande av förluster före år 1946, erhöll icke någon kompensation. Anledningen till att 1946 års förluster för förstnämnda vårdhem och Kuröns hela förlust under krigsåren icke kompenserades genom detta beslut var enligt föredragande statsrådets uttalande, att med hänsyn till utredningens pågående arbete endast för vårdarbetets ändamålsenliga bedrivande oundgänglig ekonomisk hjälp av staten då borde ifrågakomma. För att täcka totalförlusterna under år 1946 för samtliga ovannämnda vårdhem föreslog socialstyrelsen enligt propositionen (s. 6), att ett anslag av lägst 60 000 kr. skulle utgå. Utredningen anser, att lägst (27 000 -)- 60 000) 87 000 kr. därför böra beviljas för att sanera vårdhemmens ekonomi

237 000 kr.

87 000 kr.

201 Utredningen har föreslagit, att platsantalet vid de erkända vårdhemmen för genomsnittsklientel bör minskas till 40. För att stimulera därtill böra de vårdhem, som av denna anledning reducera sitt platsantal, erhålla befrielse från skyldigheten att återbetala uppburet anordningsbidrag för slopade platser (samma befrielse bör lämnas, därest något vårdutrymme måste tagas i anspråk för anordnande av s j u k r u m ) . De härav föranledda minskningarna av statens fordringar ha ej beräknats, då det är ovisst när och i vilken omfattning en platsreducering är möjlig att genomföra. Komplettering av personalbostäderna å Venngarn har icke kostnadsberäknats, då omfattningen av behovet icke utan vidare kan förutses. Vissa engångskostnader för anskaffning av erforderliga smärre inventarier för länsnykterhetsnämnderna i samband med genomförande av dessa nämnders kontorsorganisation ha icke beräknats. Årliga kostnader. A. L ö n e k o s t n a d e r . 13. Personalkostnaden å alkoholistsjukhuset i Stockholm (begynnelselöner) torde oberäknat vikariatsersättningar och bortsett från köks-, vaktmästar- etc. personal (det förutsattes nämligen, att sjukhuset skall utgöra del av större sjukhusanläggning och att sådan personal därför kan delas med andra vårdenheter inom anläggningen) kunna uppskattas till i runt tal Personalen för sjukhusets olika avdelningar — 17 patienter på varje avdelning — och en rumsavdelning — 14 patienter beräknas fördela sig enligt följande (jfr även s. 114): a. / sjukhusets ledning. En överläkare (Ca 32) En läkare (föreståndare för polikliniken med arvode å 11 760 kr.; ej full tjänstgöring) En klinisk laborator (Ca 31) En sociolog (Ca 29) Fyra underläkare (arvode å 16 128 kr. per tjänst) Två kuratorer (Ca 15) Ett kanslibiträde (Ca 11) Tre skrivbiträden (Cf 4 med föreskriven befordringsgång) b. Sjukvårdspersonal per vårdavdelning. Dag. En översköterska (Ca 12) En sjuksköterska (Ca 10) Tre sjukvårdsbiträden (Ca 3) (som avlösare erfordras l/« sjukvårdsbiträde)

346 000 kr.

202 Natt. Ett sjukvårdsbiträde (Ca 3) (som avlösare erfordras V» sjukvårdsbiträde) c. För samtliga vårdavdelningar gemensam personal. En nattöversköterska (Ca 12) (som avlösare erfordras V* sjuksköterska) d. Behandlingsavdelning. En översköterska (Ca 12) Ett sjukvårdsbiträde (Ca 3) e. Polikliniken. En översköterska (Ca 12) f. Laboratorierna. Två laboratoriesköterskor (Ca 12) Två laboratoriebiträden (Ca 11) Två ekonomibiträden (Ca 2) Erforderlig sköterske- och biträdespersonal i egentligt sjukvårdsarbete utgöres alltså av 10 översköterskor, varav 2 laboratoriesköterskor, 5V 3 sjuksköterskor, 2 laboratoriebiträden, 25 Va sjukvårdsbiträden samt 2 ekonomibiträden. 14. Oberäknat vikariatsersättningar uppgå lönekostnaderna för den å sidorna 103, 106 och 170 närmare specificerade nya personalen å Venngarn beräknat efter begynnelselöner till 67 896 kr. (slutna paviljongen) -f 35 952 kr. (sjukavdelningen) -f 7 152 kr. (kurator) -f 6 072 kr. (fritidsassistent) = 117 072 kr. Härtill kommer merkostnaden för heltidsanställd läkare å 8 420 kr. (13 620 — 5 200 kr., vilket sistnämnda belopp utgör de sammanlagda arvodena till nuvarande husläkaren respektive rådgivande psykiatern). Läkare i den uppgift, som här avses, tillerkännas vid statliga institutioner fri bostad eller hyresersättning. För sådan ersättning bör beräknas en kostnad av 2 500 kr. (Det förutsattes, att läkaren bor utom anstalten och sålunda har möjlighet att utöva privat praktik i viss omfattning.) Slutligen medför köhsföreståndarens placering i lönegrad Ca 15 en merkostnad av 960 kr. (6 072 — 5 112 k r . ) . Sammanlagt skulle kostnadsökningen för Venngarns del sålunda uppgå till (117 072 + 8 420 + 2 500 + 960) avrundat 15. För länsnykterhetsnämndspersonalen har merkostnaden för löner beräknats under den förutsättningen, att nu heltidsanställda ombudsmän hos länsnämnder vinna befordran till konsulenter i lönegraden Ca 24. Med hänsyn till väntade löneklassplaceringar för denna personal under budgetåret 1949/50, då den nya länsnämndsorganisationen tidigast torde kunna träda i verksamhet, och med tillämpning av de s. k. sneddningsreglerna skulle grundlönerna för 19 konsulenter då uppgå till tillhopa 188 712 kr. Härtill komma grundlöner för två assistenter (Ce 20) å 15 948

203 kr. samt 19 skrivbiträden (Cf 4) å 67 908 kr. Då ingen underlydande personal finnes att tillgå för att uppehålla vikariat, böra kostnaderna till vikariatsersättningar också beräknas. Ersättningar till vikarier för konsulenter och assistenter synas böra upptagas till 16 000 kr. För tillfällig skrivhjälp och annat arbetsbiträde vid länsnykterhetsnämnden i Gotlands län samt till vikarier för heltidsanställda skrivbiträden under semester torde böra beräknas 2 000 kr. Kallortstillägg för sex befattningshavare beräknas uppgå till 1 008 kr. Avlöningskostnaderna skulle sålunda komina att uppgå till (188 712 + 15 948 -f 67 908 + 16 000 + 2 000 + 1 008) avrundat 292 000 kr. Då motsvarande avlöningskostnader för budgetåret 1947/48 enligt den fastställda staten uppgå till 182 000 kr., skulle merkostnaden sålunda uppgå till (292 000 — 182 000) . . 16. För den av utredningen föreslagna personaluppsättningen å socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå beräknas — bortsett från vikariatsersättningar — avlöningskostnaden uppgå till 174 112 kr., om nuvarande befattningshavare å byrån vid personalförstärkningen komma att kvarstå i nuvarande lönegrader genom övertagande av ur lönesynpunkt likvärdiga befattningar å byråns föreslagna personalstat och hänsyn tages till de nu anställdas löneklassplacering budgetåret 1949/50. Under budgetåret 1947/48 kan den totala lönekostnaden för byrån beräknas till 95 412 kr. Merkostnaden skulle alltså uppgå till (174 112 — 95 412) B. ö v r i g a

110 000 kr.

78 700 kr.

kostnader.

17. För den nya länsnämndsorganisationen måste omkostnadsanslaget ökas. Anslaget till sjukvård torde böra beräknas till 1 000 kr. Behovet av medel till reseersättningar måste beräknas komma att bliva avsevärt högre än nu. Om de olika konsulentdistrikten beräknas komma att behöva i genomsnitt 3 500 kr. till ändamålet, bör anslaget upptagas till 70 000 kr. Till expenser, hyror m. m. torde komina att erfordras likaledes 70 000 kr. Konsulentdistrikten torde nämligen i allmänhet bli nödsakade att utöka sina expeditionslokaler till minst två rum, då konsulenterna, som bl. a. ha att betjäna allmänheten vid telefonsamtal och besök, icke gärna kunna dela arbetsrum med skrivbiträdet. Omkostnaderna kunna sålunda beräknas till (1 000 + 70 000 + 70 000) 141 000 kr. Då omkostnadsstaten för länsnämnderna för budgetåret 1947/48 uppgår till 90 500 kr., blir kostnadsökningen

50 500 kr.

18.

Till kostnaderna för drift i länsnykterhetsnämndernas regi av förslagsvis 20 polikliniker för alkoholmissbrukare — beräknat efter 5 000 kr. per år och poliklinik — böra upptagas 19. Den årliga kostnadssumman för statsunderstöden till nykterhetsnämndernas allmänna verksamhet har under senare åren utgjort omkring 250 000 kr. Det exakta beloppet för budgetåret 1946/47 var 259 675 kr. För budgetåret 1947/48 är för detta ändamål anvisat ett belopp av 300 000 kr., varjämte stå till förfogande eventuella besparingar på andra delposter av nykterhetsnämndsanslaget. Antalet ansökande nykterhetsnämnder har såsom framgår av sammanställningen å s. 185 stigit oavbrutet. För budgetåret 1948/49 räknar socialstyrelsen med minst 1 200 sökande nykterhetsnämnder. Jämsides med ökningen av antalet ansökningar ha de ansökande nykterhetsnämndernas utgifter för verksamheten stigit. De sammanlagda utgifterna utgjorde under åren 1944,1945 och 1946 respektive 1 063 883, 1 216 262 och 1 351 529 kr., motsvarande en stegring mellan de två första åren med 14,3 % och mellan de två senare åren med l l , i %. För den händelse statsunderstöd hade utgått med 3/4 av nykterhetsnämndernas utgifter utan begränsning av beloppets storlek, skulle statens merutgifter härför under de tre senaste åren uppgått till de belopp, som angivas i slutraden i följande sammanställning: 1945 års un- 1946 års un-1947 års understöd (avser derstöd (avser derstöd (avser 1944 års 1945 års 1946 års nämnd sut- nämndsutnämndsutgifter) gifter) gifter)

(1) Nykterhetsnämndernas utgifter, kr 1 063 883 1 216 262 1 351 529 (2) 3/t av dessa utgifter, kr. 797 912 912 197 1 013 647 (3) De faktiskt utgående statsunderstöden, kr. 175 820 250 105 259 675 Skillnaden mellan (2) och(3), kr. 622 092 662 092 753 972 För beräkning av kostnadsökningen för det första år, varunder den nya ordningen faktiskt skulle komma att gälla, förslagsvis år 1950 (avseende 1949 års utgifter för nykterhetsnämnderna), kunna följande förutsättningar uppställas. Nykterhetsnämndernas verksamhet bedrives på ungefär samma sätt som f. n. Deras sammanlagda utgifter beräknas då stiga med 10 % årligen under de närmaste åren. Anslagsposten till understöd åt nykterhetsnämnderna bibehålles — till dess den nya ordningen in-

100 000 kr

205 träder — vid det belopp, 300 000 kr., som anvisats under det nu löpande budgetåret. Under dessa förutsättningar skulle motsvarande tablå som ovanstående för åren 1948—1950 bli följande: 1948 års un-1949 års un-1950 års understöd (avser derstöd (avser derstöd (avser 19*7 års 194b års 1949 års nämndsutnämndsutnämndsutgifter) gifter) gifter)

(1) Nykterhetsnämndernas beräknade utgifter, kr 1 486 682 1 635 350 1 797 534 (2) 3/i av dessa utgifter, k r . . 1 115 012 1 226 513 1 348 151 (3) De faktiskt utgående statsunderstöden, kr 300 000 300 000 (300 000) Skillnaden mellan (2)och (3),kr. 815 012 926 513 1 048 151 Enligt dessa förutsättningar skulle kostnadsökningen genom det av utredningen föreslagna slopandet av maximeringsregeln för statsunderstöden (-bidragen) till nykterhetsnämnderna sålunda komina att för debutåret, år 1950, uppgå till omkring 1 050 000 kr. Kommunsammanslagningen kan icke antagas komma att få annan betydelse i detta sammanhang, än att antalet ansökningar givetvis kommer att minska. Däremot torde ansökningsbeloppet härigenom icke komma att undergå någon minskning. Emellertid torde utvidgningen av lagens tillämplighetsområde och den allmänna intensifieringen av nykterhetsnämndsverksamheten bl. a. i fråga om övervakningen, som utredningen med sina olika förslag åsyftar, samt den allmänna prisökningen komma att till en början medföra en sådan kostnadsökning, att utredningen anser sig böra beräkna ett belopp av 1 300 000 kr. Anslaget till nykterhetsnämndsverksamhetens främjande, varur dessa statsbidrag hämtas, bör erhålla karaktären av förslagsanslag, så att nämnderna verkligen kunna garanteras att av staten erhålla 75 % av sina kostnader. Rörande förslag till höjning av vissa andra delposter hörande till detta anslag se nedan under punkt 24. 20. Driftkostnaden utöver personalkostnaden för ett alkoholistsjukhus kan beräknas på följande sätt. Enligt från karolinska sjukhuset inhämtade upplysningar beräknas den för olika vårdenheter inom detta sjukhus genomsnittliga driftkostnaden för budgetåret 1948/49 vid 90 % medelbeläggning till 34: 69 kr. per dag och vårdplats (häri inräknat alla personalkostnader och byggnaders underhåll men däremot ej räntekostnader). Till jämförelse kan nämnas, att den verkliga driftkostnaden vid

206 sjukhuset budgetåret 1946/47 uppgick till 26: 18 kr. per dag och vårdplats. Om driftkostnaden antages bli densamma vid det första alkoholistsjukhuset vid tidpunkten för dess tillkomst som kostnaden vid karolinska sjukhuset budgetåret 1948/49, skulle den totala driftkostnaden per år vid alkoholistsjukhuset komma att uppgå till omkring 940 000 kr. Om härifrån dragés den ovan beräknade personalkostnaden vid detta sjukhus (346 000 kr.; se dock anmärkningen under punkt 13 angående köks-, vaktmästar- etc. personal) återstår 594 000 kr. 21. En beräkning av statens årliga merkostnad, om utredningens förslag om höjda statsbidrag till de erkända och enskilda vårdhemmen samt inackorderingshemmen och till familjevården, slopande av alla vårdavgifter och höjning av flitpenningsnivån vid de allmänna vårdhemmen bifallas, har verkställts enligt följande. a I samråd med socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå ha preliminära personalstater upprättats för samtliga nu erkända vårdhem utom Kurön, som ju avses skola åter bliva enskilt vårdhem. Härvid har approximativt uppskattats personalbehovet vid de olika vårdhemmen med bortseende från sådan jordbruks- och verkstadspersonal, som icke direkt deltager i vårdarbete och vars löner därför böra bäras av jordbruks- respektive verkstadsdriften vid vårdhemmen. Den behövliga personalen har därefter inplacerats i löneställningar i enlighet med i kap. X angivna grunder (s. 165) och lönekostnaden beräknats, som om personalen skulle nyanställas i statstjänst. För Åsbrohemmets del ha dock beräkningarna byggts på nuvarande löneklassplaceringar. Denna personals löner ha ju tidigare reglerats i enlighet med det statliga lönesystemet. För heltidsanställd personal vid de erkända vårdhemmen uppgår personalkostnaden, som enligt vad utredningen föreslagit skall bäras av staten genom ett särskilt personallönebidrag till sådana vårdhem, under nu angivna förutsättningar inklusive kallortstillägg till tillhopa 1 030 000 kr. Därtill komma 40 000 kr., utgörande beräknade kostnader för arvoden åt vid vårdhemmen anställda läkare. Kostnaderna för personallönebidrag till erkända vårdhem torde sålunda kunna beräknas till totalt (1030 000 + 40000kr.) 1070000 kr b. För att beräkna vad de av utredningen föreslagna högstbeloppen för garanti- och beläggningsbidrag till erkända och enskilda vårdhem och inackorderingshem samt

höjningen av familjevårdsbidragets maximibelopp torde k o m m a att medföra i merkostnader för statsverket har följande överslagsberäkning företagits. Enligt utredningens förslag böra garanti- och beläggningsbidrag för såväl erkända som enskilda vårdhem utgå med högst 4 respektive 4: 50 kr. (kap. X, s. 195). Härigenom skulle en allmän standardhöjning och höjning av flitpenningsnivån kunna ernås och vårdavgifter (50 öre per dag och vårdad person) för sådana vårdtagare, för vilka nykterhetsnämnd eller enskild person tecknat ansvarsförbindelse, kunna slopas, varjämte kostnader för klädesutrustning i samband med vårdtagares avgång skulle kunna täckas av dessa driftbidrag. Olika vårdhem torde vara kostnadskrävande i olika grad, varför ej alla vårdhem torde kunna erhålla högsta möjliga driftbidrag. Utredningen har dock ansett sig vid sina beräkningar kunna för samtliga vårdhem använda de föreslagna maximibeloppen. Den sammanlagda kostnaden för statsverket för garantibidrag till ifrågavarande båda slag av vårdhem vid nuvarande totalantal vårdplatser — 808 — kommer under angivna förutsättningar att uppgå till 1 179 680 kr. och statens kostnad för erläggningsbidrag till dessa vårdhem, om antalet vårddagar uppskattas till sammanlagt 245 000, till 1 102 500 kr. eller tillhopa 2 282 180 kr. Då för budgetåret 1947/48 de statliga driftbidragen till de erkända alkoholistanstalterna kunna uppskattas till 1 839 000 kr. och till Härnö till ca 39 000 kr. eller tillhopa 1 878 000 kr., skulle alltså merkostnaden för statsverket genom den föreslagna höjningen av maximibeloppen för garanti- och beläggningsbidrag till driftkostnaderna för sluten vård i enskild regi kunna uppskattas till (2 282 180—1 878 000) avrundat 405 000 kr. Under förutsättning att inackorderingshemmens platsantal uppgår till 44 (ett hem i vardera av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö) och i genomsnitt 80 % av platserna äro belagda samt driftbidrag utgår med de av utredningen föreslagna maximibeloppen (högst 1 kr. i garantibidrag per dag och inackorderingsplats och högst 2 kr. i beläggningsbidrag per dag och inackorderad person) kommer höjningen av driftbidragen till inackorderingshemmen att medföra en kostnad för staten av omkring 42 000 kr. Man bör dock förutsätta, att flera inackorderingshem kommit till stånd, då utredningens förslag skola genomföras. Om man förutsätter, att lågt räknat ytterligare tre inackorderingshem komma att anordnas, skulle

208 nyssnämnda summa komma att fördubblas och avrundat k u n n a upptagas till 80 000 kr. Med nu gällande statsbidragsregler och med ett statsbidrag av i genomsnitt 1: 75 kr. per inackorderad person och dag skulle vid 80 % beläggning av 44 inackorderingsplatser driftbidraget till inackorderingshemmen kunna beräknas till 22 400 kr. Statens merkostnad för höjningen av driftbidragen till inackorderingshemmen kan alltså uppskattas till (80 000 — 22 400) 57 600 kr. Den föreslagna höjningen av statsbidraget till familjevård till högst 2 kr. per dag och omhändertagen person torde — förutsatt att maximibeloppet alltid utgår och att förslagsvis ca 100 alkoholmissbrukare ständigt i framtiden befinna sig i familjevård — komma att medföra en kostnad av 73 000 kr. Om man utgår från att antalet familjevårdsfall oavsett utredningens förslag om höjning av statsbidragets maximum skulle ha nått upp till ständigt 50 vid den tidpunkt, då utredningens förslag förverkligas, och under förutsättning att i genomsnitt 1: 75 kr. då utgår per sådant fall och dag, skulle årskostnaden för familjevård uppgå till omkring 32 000 kr. Merkostnaden till familjevård uppgår alltså till (73 000 — 32 000) 41000 kr. Merkostnaden under punkt 21 b) blir alltså (405 000 + 57 600 + 41 000) avrundat 500 000 kr c. Om staten i enlighet med vad utredningen föreslagit skall svara för i 4 § driftbidragskungörelseri nämnda särskilda vårdkostnader — utöver de vårdavgifter, som i detta författningsruin avses (50 öre per dag och vårdad person), och kostnader för klädesutrustning vid vårdtagarens avgång (jfr s. 194) — för samtliga kategorier vårdtagare å allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare, d. v. s. även för personer, som icke äro s. k. statsalkoholister, kommer detta att medföra vissa merkostnader, vilka kunna beräknas på följande sätt. Antalet vårddagar avseende statsalkoholister under år 1946 vid de erkända alkoholistanstalterna uppgick till 83 098. Vårdavgifter och särskilda vårdkostnader för dessa inklusive kostnader för klädesutrustningar vid avgången från anstalterna uppgingo till 124 787 kr. eller ca 1:50 kr. per vårddag. Hela antalet vårddagar å dessa anstalter för samma år var 233 123, varför antalet vårddagar för andra än statsalkoholister uppgick till 150 025. Förutsatt att även för dessa vårdtagare gäller, att den vårdkostnadsansvarige i genomsnitt haft att erlägga 1: 50 kr. per vårddag, skulle statens övertagande av de vård-

kostnadsansvarigas kostnader komma att medföra en utgiftsökning för statsverket av omkring 225 000 kr. Härifrån bör emellertid dragas summan av vårdavgifter (50 öre per dag och vårdad person) för icke statsalkoholister under ifrågavarande år samt utgifterna för klädesutrustning för dem som lämna anstalterna. Nu ifrågavarande avgifter och utgifter skola ju för alla vårdtagare täckas av respektive vårdhems allmänna driftbidrag. Av vårdkostnadsansvariga erlagda vårdavgifter uppgingo till ca 75 000 kr. Beräknat efter i genomsnitt 150 kr. per fall och en avgångsfrekvens av 880 fall skulle nyssnämnda beklädnadsutgifter vidare kunna uppskattas till 132 000 kr. Då ej alla intagna vid avgången torde vara i behov av utrustning med kläder genom respektive vårdhems försorg, k a n beloppet approximativt upptagas till 100 000 kr. Här åsyftade merkostnader för staten skulle alltså uppgå till 225 000 — 175 000) 50 000 kr. Vid denna beräkning har Kurön medräknats, enär antalet vårdade å de erkända vårdhemmen även sedan nyssnämnda vårdhem åter blivit enskilt torde komma att bli ungefär oförändrat genom tillkomsten inom kort av ett 30-tal nya vårdplatser å Björstorpshemmet och en av den allmänna effektiviseringen av nykterhetsvården betingad, fullständigare beläggning av de erkända vårdhemmen i framtiden. Med ledning av den fördelning av klientelet på olika kategorier, som gällde år 1947 å statsanstalterna, kan man räkna med att s. k. statsalkoholister utgöra omkring 50 % av hela antalet å sådana anstalter intagna. Antalet vårddagar för andra än statsalkoholister å dylika anstalter kan då beräknas till 38 000. Statens övertagande av kostnaderna för vårdavgifter och andra särskilda vårdkostnader för denna vårdtagargrupp skulle alltså leda till en ökad utgift för statsverket av omkring (38 000 X 1: 50) 57 000 kr. Om m a n utgår från ett sammanlagt vårddagsantal av 80 000 å de statliga anstalterna, skulle en höjning av flitpenningsnivån för dessa anstalter med i genomsnitt 50 öre per vårddag medföra en ökad driftkostnad av 40 000 kr. Under år 1947 beräknas den genomsnittliga resekostnaden för vårdbehövandes inställande å de allmänna alkoholistanstalterna, en kostnad som vederbörande vårdkostnadsansvarige har att erlägga för frivilligt ingående, uppgå till 75 kr. per intagningsfall. Om staten i enlighet med utredningens förslag övertager inställelsekostnaderna även för frivilliga, skulle merkostnaden för staten vid 14—478418.

210 en antagen intagningsfrekvens i framtiden av frivilliga för hela anstaltssystemet av 500 (d. v. s. en ökning med 25 % jämfört med samma frekvens år 1947, ett försiktigt antagande, som föranledes av det första alkoholistsjukhusets tillkomst och väntade höga omsättningstal för särskilt frivilligt ingångna patienter; för många av dessa patienter torde dock ej ifrågakomma några inställelsekostnader, då de äro bosatta i Stockholm) och en genomsnittskostnad av 75 kr. per fall uppgå till 37 500 kr. Det bör i detta sammanhang påpekas, att kostnaderna för ifrågavarande vårdtagares hemresor skola täckas av statsmedel såsom särskild vårdkostnad enligt ovan. De sammanräknade merkostnaderna under punkt 21 c) uppgå alltså till (50 000 -f 57 000 + 40 000 + 37 500) 184 500 kr. Då i dessa kostnader ingå olika slags resekostnader, bör ifrågavarande totalbelopp höjas. Biljettpriserna ha nämligen stigit med 20 %. Vidare kan man räkna med ett ökat antal resor med för vård omhändertagna alkoholmissbrukare dels på grund av det första alkoholistsjukhusets tillkomst (detta sjukhus skall ju bl. a. fungera som sorteringsanstalt), dels med hänsyn till ett sannolikt större antal resor med vårdtagare för personlig inställelse vid domstolarna. Höjda traktamenten vid resor av förevarande slag torde också öka kostnaderna för dessa (i bilaga 13 till 1948 års statsverksproposition, s. 191, föreslås traktamentsersättningen för vårdbehövande och vårdad alkoholmissbrukare höjd från nuvarande högst 2 till högst 4 kr. per dygn att gälla från den 1 juli 1948). Hänsyn har här icke tagits till andra prishöjningar än för resor samt till att det första alkoholistsjukhuset torde få taga hand om vissa vårdtagare, som ej behöva överföras till vårdhem för fortsatt vård utan återgå till samhället direkt från sjukhuset och som föranleda kostnader för detta av samma karaktär som »särskilda vårdkostnader», t. ex. för klädesutrustning vid avgången. Slutligen ha ersättningar för resekostnader vid familjevård ej beräknats. Utredningen anser på nu anförda grunder erforderligt, att ytterligare omkring 80 000 kr. upptagas under denna punkt. Under punkt 21 c) skulle alltså behöva upptagas ett totalbelopp av (184 500 + 80 000) avrundat Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till de speciella förändringar i statsverkets belastning med kostnader av förevarande olika slag, vilka kunna betingas av

265 000 kr

nedläggande av de statliga alkoholistanstalterna å Svartsjö, i Västervik och Växjö. Nyssnämnda alkoholistanstalters upphörande och överförande av huvuddelen av deras klientel till den nya psykopatvårdsorganisationen torde alldeles avgjort komma att verka minskande på dessa kostnader. Alkoholistsjukhusets tillkomst och nykterhetsvårdens allmänna effektivisering kan å andra sidan möjligen komina att snabbt kompensera denna minskning. Några säkra hållpunkter för ett bedömande av h u r u därmed kommer att förhålla sig kan utredningen dock icke angiva. Det synes lämpligt att alla statsverket enligt utredningens förslag åvilande resekostnader för vårdbehövande eller vårdade alkoholmissbrukare utgå ur ett och samm a förslagsanslag. I detta anslag bör i framtiden även ingå det förslagsanslag, som nu benämnes »Tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m.» och från vilket kostnaderna för bl. a. vårdtagares inställande å anstalt genom polishandräckning utgå. Andra under denna punkt nämnda särskilda vårdkostnader än resekostnader, vilka skola ersättas erkänt vårdhem eller kommun, böra utgå från ett särskilt förslagsanslag vid sidan om ett allmänt driftkostnadsanslag för erkända och enskilda vårdhem, inackorderingshem och familjevård. Kostnader för höjning av den allmänna vårdstandarden å Venngarn och Haknäs (för Venngarns del erforderlig bl. a. på grund av sjukavdelningens tillkomst) bör upptagas till ca Kostnaderna för anordnande av de tre olika typer av kurser för nykterhetsvårdspersonal, för vilka redogöras i kap. XI, ha beräknats på följande sätt: a. För den särskilda utbildningskurs, vars genomgång skall krävas för antagning till ordinarie i lägre befattning i vårdarbete vid vårdhemmen, beräknas kostnaderna för kursens anordnande en gång uppgå till preliminärt 78 650 kr. enligt följande specifikation. Om hänsyn tages till höjningen av biljettpriserna på järnvägarna med 20 %, torde det genomsnittliga beloppet till täckande av resekostnader kunna uppskattas till 50 kr. per kursdeltagare. Till jämförelse kan nämnas, att kommittén för kommunal upplysningsverksamhet i sitt betänkande beräknar bortsett från biljettprisförhöjningarna en genomsnittlig resekostnad av 40 kr. per deltagare i av denna kommitté föreslagna kurser för kommunala förtroendemän i anledning av kommunindelningsreformen (SOU 1947:76, s. 127). Vad sedan traktamentsersättningen beträffar torde man behöva räkna med en genomsnittskostnad av 20 kr. per tur- och

212 returresa och person (fullt traktamente torde i många fall icke vara erforderligt, halvt i flertalet fall och intet traktamente i ej så få fall). I ersättning för resor för 35 kursdeltagare torde sålunda böra beräknas 35 X 50 = 1 750 kr. och för traktamenten 35 X 20 = 700 kr. eller tillhopa 2 450 kr. Inackorderingskostnader böra beräknas till i genomsnitt 10 kr. per kursdeltagare och dag. Det är möjligt, att detta belopp kan bliva något lägre, om deltagarna förläggas i internat. Om internatsförläggning ej kan ifrågakomma, kan å andra sidan denna kostnad komma att ligga genomsnittligt högre än 10 kr. per person och dag. I nyss åberopade avsnitt av kommitténs för kommunal upplysningsverksamhet betänkande beräknas inackordederingskostnaden till 60 kr. per kursdeltagare och vecka. Ersättning för inackorderingskostnaden bör tillerkännas samtliga deltagare i kursen, alltså även deltagare från olika nykterhetsnämnder. Undantag bör göras för deltagare, som äro bosatta på kursorten. Antalet av dessa kan icke i förväg bestämmas men torde knappast kunna förutsättas bliva högre än 2 å 3 personer. Inackorderingskostnaderna för deltagare i kursen kunna därför beräknas till 33 X 10 X 90 = 29 700 kr. Utbildningskursen skall sträcka sig över ca 13 veckor. Å envar av 5 veckodagar torde 6 lektioner (föreläsningar) kunna komma att givas, vartill komma 4 lektioner å lördagar. Sammanlagda antalet lektioner skulle sålunda komma att uppgå till 442. För studiebesök vid anstalter, nämnder och andra institutioner liksom för mellankommande helgdagar m. m. torde detta timantal behöva reduceras till ca 350. Det genomsnittliga arvodet till olika föreläsare, vilka så gott som samtliga förutsättas finnas tillgängliga på kursorten, torde kunna beräknas till 25 kr. per lektion. I sitt betänkande berör kommittén för kommunal upplysningsverksamhet frågan om vissa föreläsningsarvodens storlek (s. 114). Kommittén räknar t. v. med 30 kr. per timme men påpekar samtidigt, att vid socialinstituten hemställan gjorts om en höjning av arvodet till 40 kr. per timme. Med hänsyn till att ifrågavarande kurs är relativt lång och vissa föreläsare därför böra kunna koncentrerat ägna sig åt densamma genom att lägga upp serier av lektioner anser sig utredningen kunna räkna med den något lägre genomsnittskostnaden av 25 kr. per lektion (för vissa särskilt kvalificerade föreläsare högre arvode och för andra lägre). Rese- och traktamentsersättningar till föreläsare torde behöva förekomma endast i mindre utsträckning. Kostnaderna för arvoden, rese- och traktamentsersättningar till föreläsare skulle då uppgå till 350 X 25 = 8 750 kr., vilket belopp med tanke på eventuellt förekommande resekostnader och traktamentsersättningar bör rundas av till 9 000 kr. För resor med abonnerad buss vid olika studiebesök, referat av föreläsningar och sammanställning av dessa, duplicering av kompendium m. m. torde man behöva räkna med ett belopp av 5 000 kr. Om socialstyrelsen står som anordnare, torde särskild kostnad för administration ej behöva upptagas. Utredningen har föreslagit (s. 177), att kursdeltagarna erhålla full lön under den tid de äro tjänstlediga för att genomgå kursen. Kostnaderna för avlöning åt vikarier för de 25 kursdelta-

garna från den slutna vården torde kunna preliminärt uppskattas till 25 000 kr. Då nykterhetsnämnderna skola kunna täcka bl. a. personalkostnaderna till V* med statsmedel, skulle för de 10 deltagarna från nykterhetsnämnd med tillämpning av samma grund för beräkning av vikariekostnaden statsverket komma att ytterligare belastas med en kostnad av V* • 10 000 = 7 500 kr. Kurskostnaderna skulle alltså uppgå till (2 450 + 29 700 + 9 000 + 5 000 + 25 000 + 7 500) 78 650 kr. b. Fortbildningskursen för vårdhemspersonal skall begränsas till en tid av tre veckor. I övrigt bör denna kurs i huvudsak vara en kopia av den längre utbildningskursen. Kostnadsberäkningen för en sådan fortbildningskurs kan därför verkställas efter i stort sett samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av kostnaderna för den längre kursen. För detaljberäkningarna hänvisas alltså till kostnadsberäkningen för sistnämnda kurs. De sammanlagda rese- och traktamentskostnaderna för kursdeltagare kunna beräknas till 2 450 kr. Inackorderingskostnaderna beräknas uppgå till 33 x 10 X 21 = 6 930 kr. Endast ett 80-tal föreläsningar torde medhinnas under denna kurs. Det genomsnittliga föreläsningsarvodet torde därför böra sättas högre än vid utbildningskursen eller till 35 kr. per föreläsning. Efter tillägg av 100 kr. utgörande beräknade rese- och traktamentsersättningar till enstaka föreläsare, torde det sammanlagda erforderliga beloppet för föreläsningarna kunna upptagas till 2 900 kr. Diverse utgifter (såsom för resor med abonnerad buss till olika institutioner —• 300 kr., referat av föreläsningar och duplicering av kompendium — 1 000 kr., kursledning — 500 kr. och övriga omkostnader — 600 kr.) torde sammanlagt komma att belöpa sig till 2 400 kr. Utredningen förutsätter även ifråga om denna kurs, att kursdeltagarna erhålla full lön under den tid de är tjänstlediga för att genomgå kursen. Statens kostnader för avlöning åt vikarier för de 25 kursdeltagarna från den slutna vården och för ersättning med V* av vikariatsersättningar till vikarierna för de 10 deltagarna från den öppna vården torde böra upptagas till sammanlagt lägst 7 500 kr. Kostnaderna för anordnande av en första fortbildningskurs kunna sålunda preliminärt uppskattas till 22 180 kr. c. En kostnadsberäkning för den föreslagna särskilda kursen av mera informatorisk karaktär för äldre vårdshemsfunktionärer (3 å 4 dagar) torde också kunna verkställas efter i huvudsak samma beräkningsgrunder som ifråga om tremånaderskursen. Inackorderingskostnaderna för deltagarna torde med tanke på det avsevärt mindre antalet kursdagar behöva beräknas något högre än ifråga om de båda andra kurserna, förslagsvis genomsnittligt 12 kr. per dag. Även för denna kurs beräknas en genomsnittlig kostnad av 35 kr. per föreläsning. Kurskostnaderna torde komma att uppgå till sammanlagt 5 480 kr.

214 Totalt skulle alltså kostnaderna uppgå till (78 650 + 22 180 + 5 480) avrundat 106 300 kr. 24. Anslaget till konferenser och kurser, vilket f. n. ingår i det större anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet, har i socialstyrelsens petita för budgetåret 1948/49 upptagits till oförändrat 20 000 kr. Med hänsyn till bl. a. önskvärdheten av att flera kurser för nykterhetsnämndsledamöter, övervakare och familjevårdsgivare komma till stånd bör ifrågavarande anslag höjas med 20 000 kr. Anslaget till nykterhetsvårdens officiella informationsorgan Tidskrift för nykterhetsnämnderna, vilket anslag — under senare år utgående med 2 000 kr. — också ingår i nykterhetsnämndsanslaget, bör likaledes höjas förslagsvis med 6 000 kr. Härigenom skulle tidskriften kunna knyta till sig en fast medarbetarstab, vilket med nu utgående statsunderstöd icke varit möjligt. Frivilliga sammanslutningar av nykterhetsnämnder böra stimuleras i sin verksamhet genom att det statliga understödet till dessa, vilket jämväl utgör en del av nykterhetsnämndsanslaget och av socialstyrelsen för budgetåret 1948/49 föreslagits till oförändrat 10 000 kr., höjes med 10 000 kr. Sammanlagt bör nämndsanslaget alltså ökas med (20 000 -f 6 000 + 10 000) 36 000 kr. 25. Föreläsningsanslaget till centralförbundet för nykterhetsundervisning bör på skäl, som anförts å s. 81, höjas med 5 000 k r 5 000 kr. 26. Det föreslagna nya förfarandet vid länsstyrelsernas handläggning av interneringsärenden torde slutligen medföra vissa kostnadsökningar för statsverket. Sålunda bör ett belopp av ca 40 000 kr. upptagas till arvoden åt personer, som förordnats att deltaga i länsstyrelses prövning av dylika ärenden, ca 40 000 kr. till offentliga försvarare åt alkoholmissbrukare samt omkring 20 000 kr. till ersättningar åt andra personer än sådana missbrukare, vilka inkallas till länsstyrelserna för att höras i dylika ärenden. Under denna punkt skulle alltså erfordras (40 000 + 40 000 + 20 000) 100 000 kr. Särskild kostnad för tjänstebrevsrätt för länsnykterhetsnämnderna har ej beräknats. För anordnande av psykiatriska lasarettsavdelningar (jfr kap. VIII s. 98) utgår statsbidrag enligt särskild författning (SFS 1946: 422). Utredningens förslag torde enligt ovanstående beräkningar komma att medföra en engångskostnad för statsverket av preliminärt ca 4 milj. kr. och därutöver en

årlig merkostnad, för det första budgetår, då förslagen genomförts, approximativt beräknad till lägst ca 5 milj. kr. Till jämförelse erinras om att statens totalutgifter för nykterhetsvården budgetåret 1945/46 uppgick till ca 3 milj. kr. samt att kommunernas kostnader för denna vård kalenderåret 1946 belöpte sig till ca 1,4 milj. kr. (jfr s. 187 och 186). Det bör påpekas, att utredningens förslag, som sålunda medföra avsevärda årliga merkostnader för staten främst för nykterhetsnämnderna och för fri vård åt samtliga kategorier vårdbehövande alkoholmissbrukare, till stor del endast medföra en överflyttning av kostnader, som redan åvila det allmänna, från kommunerna till statsverket (jfr tabellen å s. 332 utvisande nykterhetsnämndernas aktuella utgifter). Tillkomsten av alkoholistsjukhus torde vidare komma att minska belastningen å landstings och kommuners sjukhus av alkoholmissbrukare och därmed minska driftkostnaderna vid dessa. Därtill kommer den reducering av kostnaderna för andra samhälls- och människovårdande organ av en mångfald olika slag, vilken en effektiv nykterhetsvård torde komma att leda till (jfr vad därom anföres å s. 189 ff.). Nedläggandet av statens till tvångsarbets- och fångvårdsanstalter förlagda alkoholistanstalter medför en mätbar minskning av statens årliga kostnader för nykterhetsvården. Driftkostnaderna för dessa anstalter för budgetåret 1947/48 torde k u n n a beräknas uppgå till approximativt 170 000 kr., varav ca 135 000 kr. avse Svartsj ö-anstalten.

216 KAP. XIV. S p e c i a l m o t i v e r i n g beträffande förslaget till lag o m n y k t e r h e t s v å r d . Lagens rubrik och disposition. Utredningen har ansett önskvärt, att lagen erhåller ett namn, som giver vid handen, att densamma är tillämplig även på andra i nykterhetsavseende misskötsamma personer än alkoholister i egentlig mening. Det är j u sakligt oriktigt och särskilt ur psykologisk synpunkt betänkligt att redan genom lagens rubrik stämpla varje alkoholmissbrukare, på vilken lagen göres tilllämplig, som alkoholist. Vid övervägande av tänkbara alternativ till lagens rubricering har utredningen stannat vid »lag om nykterhetsvård». Namnet är icke helt adekvat, eftersom ju lagen alltjämt huvudsakligen har avseende å vården av alkoholmissbrukare och icke uttömande reglerar samhällets verksamhet av nykterhetsvårdande natur. Någon olägenhet härav anser utredningen dock knappast kunna uppstå. Uttrycket »nykterhetsvård» användes redan sedan några år tillbaka i den här åsyftade speciella betydelsen i namnet på socialstyrelsens sjätte byrå, nykterhetsvårdsbyrän. De ändringar i fråga om lagens avfattning, vilka utredningen föreslår, äro i främsta rummet betingade av de materiella nyheter med avseende å nykterhetsvården, som utredningen i betänkandets skilda kapitel förordat och motiverat. Den mest genomgripande ändringen härvidlag är utvidgningen av lagens tillämplighetsområde därhän, att åtgärder enligt lagen skola kunna vidtagas på ett tidigare stadium än vad nuvarande Al förutsätter. Enligt utredningens förslag skall ingripande äga rum, så snart någon befinnes använda alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. Den i 1 § Al angivna generalindikationen »hemfallenhet åt alkoholmissbruk» och de i samma paragraf upptagna specialindikationerna komma efter berörda utvidgning icke längre att höra hemma i ett kapitel om lagens tillämplighetsområde. De olika indikationerna bibehållas visserligen i utredningens förslag men endast såsom speciella förutsättningar för vissa slag av åtgärder nämligen sådana, som ha tvångskaraktär, eller sålunda övervakning och tvångsintagning å allmän vårdanstalt. Utredningen har med hänsyn härtill funnit det vara mest följdriktigt och ändamålsenligt att placera det stadgande, som motsvarar 1 § Al, i början av den avdelning, vilken behandlar ingripande genom övervakning. Ytterligare en del ändringar i fråga om lagens allmänna uppbyggnad ha, såsom framgår av lagtexten, vidtagits i syfte att uppnå större överskådlig-

217 het och en mer logisk disposition. Även inom de skilda avdelningarna ha vissa omplaceringar i samma syfte företagits. Särskilt gäller detta beträffande den avdelning, som behandlar tvångsintagning å vårdanstalt. Vissa stadganden, som nu ha sin plats i Al, ha i den föreslagna nykterhetsvårdslagen uteslutits av den anledningen, att de ansetts vara av sådant slag, att de ha sin rätta plats i tillämpningskungörelsen. Å andra sidan ha vissa bestämmelser i den nuvarande tillämpningskungörelsen inarbetats i lagen. Ett stort antal paragrafer i nuvarande Al ha bibehållits praktiskt taget oförändrade. I åtskilliga andra har omarbetning skett i formellt hänseende. Utredningen har därvid haft för ögonen, att lagen i stor utsträckning skall tillämpas av icke jurister. Största möjliga enkelhet i fråga om den språkliga utformningen har därför eftersträvats. Inledning. 1 §• Denna paragraf saknar direkt motsvarighet i Al. Här angives den generella förutsättningen för att det överhuvud taget skall kunna bli fråga om någon åtgärd enligt lagen om nykterhetsvärd. Som förut anmärkts kräves i detta hänseende enligt förslaget icke »hemfallenhet» åt alkoholmissbruk. I detta sammanhang hänvisas närmare till kap. V, s. 58 ff. Av vad där anföres framgår, att utvidgningen av lagens tillämplighetsområde är ett lagfästande av en på vissa håll redan utvecklad praxis, som i visst avseende grundat sig på det år 1938 tillkomna stadgandet i 14 § 2 mom. och som ytterligare vunnit stöd genom ett tillägg år 1944 till 1 § kungörelsen om understöd av statsmedel till nykterhetsnämndernas verksamhet (SFS 1932:216; ändrad genom SFS 1944:569). I andra stycket fastslås vad som i lagen åsyftas, då där talas om att missbruka alkoholhaltiga drycker. En närmare redogörelse för vad utredningen åsyftar med begreppet »skada» återfinnes å s. 60 i kap. V. Definitionen på alkoholhaltiga drycker återfinnes i 64 §, som även innehåller uttrycklig bestämmelse om att alkoholhaltiga ersättningsmedel jämställas med alkoholhaltiga drycker. Nykterhetsnämnder. 2 §

motsvarar 2 § Al, vars andra stycke emellertid överflyttats till ett 4 mom. i 3 §. Såsom närmare utvecklats i kap. X s. 151, anser utredningen, att regeln om en särskild kommunal nykterhetsnämnd i varje kommun bör vara undantagslös. Förslaget innehåller därför ingen motsvarighet till Al:s stadgande i 4 § om att kommuns fattigvårdsstyrelse skall kunna utgöra nykterhetsnämnd. Utredningen förutsätter, att den nya kommunindelningsre-

218 formen kommer att ha trätt i kraft och att nykterhetsnämnder skola hinna tillsättas i de nya storkommunerna, innan lagen om nykterhetsvård träder i tillämpning. Någon övergångsbestämmelse i detta hänseende har därför icke ansetts erforderlig. 3 §

motsvarar närmast 3 § Al. Stadgandets 1 mom. samt första stycket av 2 mom. äro praktiskt taget ordagrant hämtade därifrån. I 14 § 1 mom. Al finnes en bestämmelse om skyldighet för länsnykterhetsnämnden att i där avsett fall ingripa korrigerande, då kommunal nykterhetsnämnd i fråga om visst ärende icke handlat på nöjaktigt sätt. Motsvarande stadganden finnas, för vissa andra fall, i 16 § 2 mom., 17 § sista stycket, 28 § tredje stycket och 48 § tredje stycket Al. Dessa bestämmelser ersättas i det föreliggande förslaget av ett generellt stadgande i 2 mom. andra stycket av 3 §, vilket stadgande utformats efter mönster av 14 § 1 mom. Al (jfr vidare kap. X s. 153). Beträffande Stockholm gäller, att den kommunala nykterhetsnämnden icke lyder under någon länsnykterhetsnämnd. Detta följer av att Stockholm icke tillhör något län. I 3 § 3 mom. öppnas nu möjlighet att undantaga även andra städer än Stockholm från länsnykterhetsnämnds verksamhetsområde. Beträffande skälen härtill hänvisas till kap. X s. 153. I 4 mom. har den formella ändringen vidtagits, att uttrycket »råd och anvisningar» ersatts med enbart »anvisningar». 3 § femte stycket Al har uteslutits i det föreliggande förslaget. Utredningen anser nämligen, att stadgandet hellre bör upptagas i tillämpningsförfattning. 4 §

motsvarar 4 § Al, vars båda första stycken emellertid helt uteslutits av skäl, för vilka förut redogjorts (jfr kommentaren till 2 §). Vid sidan av en viss formell bearbetning i förenklande syfte innebär den föreslagna lydelsen den nyheten i materiellt hänseende, att i tredje stycket införts bestämmelse om bl. a. »nyktert levnadsätt» såsom kvalifikation för ledamöter och suppleanter i nykterhetsnämnder. Uttrycket avser givetvis icke krav på helnykterhet (jfr även kap. X s. 151). På grund av det kvalificerade sättet att utse länsnykterhetsnämndernas ledamöter har utredningen ansett onödigt att i lagen inskriva en motsvarande kvalifikation för sådana ledamöter. Utredningen förutsätter sålunda, att icke heller till ledamot av länsnykterhetsnämnd skall utses person, som ej uppfyller kravet på nyktert levnadssätt. I fjärde stycket har den ändringen vidtagits, jämfört med femte stycket i 4 § Al, att orden »och läkares» utelämnats. Skälet till denna ändring är, att genom det nya 2 mom. i 5 § i annan ordning skapats garanti för att den medicinska sakkunskapen blir företrädd i kommunal nykterhetsnämnd.

219 Nuvarande 5 § Al har ingen motsvarighet i det föreliggande lagförslaget. Dess andra stycke blir ju överflödigt av skäl, som framgå av kommentaren till 2 §. Om anledningen till slopandet av bestämmelsen i första stycket, se kap. X s. 153. Även 6 § Al saknar motsvarighet i utredningens lagförslag. Anledningen är, att stadgandet ansetts bättre höra hemma i tillämpningsförfattning. 5 §• 1 mom. motsvaras i Al av 8 §. Den i 8 § andra stycket Al upptagna bestämmelsen om ersättning h a r ansetts obehövlig och utelämnats. I detta sammanhang må erinras om att ersättning till övervakare utgår i särskild ordning (jfr kap. VI s. 80). Om innebörden av uttrycket »skickade» se kap. VI s. 82. 2 mom. har ingen motsvarighet i Al. Med uttrycket »vederbörande tjänsteläkare» åsyftas provinsialläkaren eller extra provinsialläkaren i det distrikt, dit kommunen hör, eller, i förekommande fall, stadsläkaren, köpingsläkaren eller municipalläkaren. Stadgandet i 2 mom. andra stycket torde ej ofta komma att bli tillämpligt, eftersom i sådan stad, som där åsyftas, nämnden i regel med hänsyn till stadgandet i 4 § tredje stycket sista punkten torde ha en läkare bland ledamöterna. I vissa städer med mer än en tjänsteläkare är det endast den främste av dem, som benämnes stadsläkare. Lagens uttryck »förste stadsläkaren» bör då givetvis tolkas såsom avseende honom. Att läkare, som på grund av stadgandet i 5 § 2 mom. deltager i nykterhetsnämnds sammanträde, icke äger rätt att deltaga i besluten, har icke ansetts behöva uttryckligen utsägas. 6 §

motsvarar 7 § Al, vari dock vissa jämkningar av i huvudsak formell n a t u r vidtagits. En saklig ändring är, att nykterhetsnämnd tillagts möjlighet att delegera körkorts- och motboksärenden icke blott till ordföranden utan även till en eller flera ledamöter (exempelvis ett utskott) eller viss befattningshavare hos nämnden. Då utredningen föreslår denna ändring, sker detta särskilt med tanke på förhållandena i de större städernas nykterhetsnämnder. Givetvis förutsattes, att endast väl kvalificerade personer k o m m a i fråga vid tillämpningen av delegationsrätten. Lämpligen bör nämnden fastställa vissa allmänna normer för ärendenas behandling av delegerade. Tveksamma frågor böra alltid hänskjutas till avgörande av nämnden. 7 § motsvarar 9 § Al. Endast smärre redaktionella ändringar ha här vidtagits.

220 Anmälningsplikt. Av skäl, som närmare utvecklats i kap. VI s. 72 ff., föreslår utredningen bestämmelser om betydligt utvidgad anmälningsskyldighet. I samband därmed har det ansetts vara ändamålsenligt att utbryta ifrågavarande bestämmelser ur kapitlet om hjälpåtgärder och låta dem bilda en avdelning för sig. 8 §. Första stycket motsvarar första punkten i 10 § Al. Den ändring, som företagits, är närmast av formell natur men innebär i praktiken också en vidgning av gränserna för polis- och åklagarmyndighets anmälningsplikt, eftersom nykterhetsnämnderna enligt utredningens förslag skola ingripa redan vid lindrigare former av alkoholmissbruk. Då i första stycket talas om det fall, att någon gjort sig skyldig till fylleri, är detta avsett såsom exemplifiering till det därefter följande uttrycket »missbrukar alkoholhaltiga drycker». Detta uttryck skall givetvis tolkas i överensstämmelse med vad som sägs i 1 §. Anmälan skall göras till »nykterhetsnämnden». Att därmed i första hand avses den kommunala nämnden framgår av 63 §. Om emellertid en anmälan i stället gjorts till länsnykterhetsnämnden, bör den likväl anses behörigen fullgjord. Länsnykterhetsnämnden har givetvis i sådant fall att vidarebefordra anmälningen till vederbörande kommunala nämnd. Beträffande andra stycket må här påpekas, att stadgandet bl. a. innebär skyldighet för .systembolag att omedelbart till vederbörande nykterhetsnämnd vidarebefordra de uppgifter, som till systembolagen ingå från domstolar m. fl. på grund av bestämmelserna i SFS 1938: 408. Den i fjärde stycket upptagna bestämmelsen om anmälningsplikt för läkare har erhållit ny utformning. Då här åt läkare lämnats möjlighet att underlåta anmälan även i vissa fall, då vederbörande icke genom läkarens försorg blir föremål för behandling, avser utredningen, att sagda möjlighet skall utnyttjas endast i rena undantagsfall (jfr uttrycket »av särskilda skäl»; se vidare kap. VI s. 74). I paragrafens sista stycke åsyftas, liksom i Al, stadgandet i 11 § lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff (SFS 1937: 119). 9 § är en direkt motsvarighet till 11 § andra stycket Al. Förundersökning. Reglerna om det förberedande undersökningsförfarandet ha ansetts böra utbrytas ur kapitlet om hjälpåtgärder och bilda en egen avdelning i lagen. Närmare kommentar till ifrågavarande regler återfinnes i kap. VI s. 76 samt kap. X s. 152.

221 10 § motsvaras i Al av 11 § första stycket. Utöver en ändring av redaktionell natur innehåller 10 § såsom en nyhet, att n ä m n d e n i samband med förundersökningsförfarandet skall föranstalta om läkarundersökning, om anledning därtill finnes. Om en nykterhetsnämnd får kännedom om exempelvis att en eljest oförvitlig person blivit dömd för fylleri och omständigheterna klart tyda på att fråga är om en rent tillfällig förvillelse, kan man uppenbarligen icke anse, att vederbörande är alkoholmissbrukare, vilket ju enligt 1 § innebär, att h a n »missbrukar» alkoholdrycker till uppenbar skada för sig eller annan. Det får anses ligga i sakens natur, att nämnden i sådana fall icke bör igångsätta ett ingående undersökningsförfarande utan kan avskriva ärendet efter en mera summarisk behandling. Se vidare kap. VI s. 76. 11 § motsvarar 12 § Al. Den omarbetning, som skett, innebär ingen annan ändring i sak än att kallelseförfarandet förenklats i syfte att möjliggöra snabbare handläggning (jfr kap. VI s. 75). I anslutning till tredje stycket må här anmärkas, att det uppenbarligen icke föreligger hinder för en nykterhetsnämnd att, även om icke särskilt förordnande av Kungl. Maj :t utverkats, låta tjänsteman besluta om och utfärda kallelse. I sådant fall föreligger dock alltid den risken, att den kallade uteblir utan att man har möjlighet att tillämpa de i 3 mom. omförmälda påföljderna, hämtning respektive utdömande av vite. En annan sak är, att då nämnden eller dess ordförande beslutat utfärda kallelse å viss person, kallelsen k a n på nämndens vägnar undertecknas av någon nämndens tjänsteman, som är därtill bemyndigad. Reglerna i 11 § ha i första hand tillämpning å de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet. Det ligger dock i sakens natur, att motsvarande regler gälla beträffande länsnykterhetsnämnd i sådana fall, då dylik n ä m n d på grund av stadgandet i 3 § 2 mom. andra stycket övertagit handläggningen av visst ärende. Beträffande formerna för delgivning av kallelse, se 67 §. Hjälpåtgärder. Under denna rubrik upptagas lagens bestämmelser rörande sådana åtgärder beträffande alkoholmissbrukare, som kunna vidtagas redan i fråga om de mindre långt avancerade fallen. Jfr utförlig kommentar i kap. V s. 58 ff. och kap. VI s. 77 ff. 12 § motsvarar 13 § Al, frånsett dess sista stycke, varjämte här upptagits j ä m väl en motsvarighet till bestämmelsen i 14 § 2 mom. Al. Beträffande första stycket se kap. IV s. 51.

222 Anmärkas må, att de under a)—d) angivna åtgärderna endast äro avsedda såsom exemplifiering. Då under d) talas om att frivilligt söka »lämplig vård», vilket uttryck ersätter den gamla 13 § :ens uttryck »vård å lämplig anstalt», åsyftas därmed, förutom medicinsk vård, bl. a. vård å inackorderingshem eller inom familjevården. Jfr vad som i kap. VII anföres om den s. k. halvöppna vår-j den. I fråga om sista stycket må anmärkas, att den där åsyftade åtgärden i viss mån får anses äga tvångskaraktär. Utredningen har dock ansett denna bestämmelse böra, i överensstämmelse med vad som redan gäller enligt Al, ha sin plats bland de åtgärder, vilka få vidtagas redan på ett tidigare stadium av alkoholmissbruk. Övervakning. Som ovan antytts anser utredningen övervakning vara en åtgärd av så allvarlig natur, att den ej skall kunna tillgripas gentemot varje alkoholmissbrukare enligt 1 § utan endast under enahanda huvudförutsättningar, som föreslås gälla för tvångsintagning. Ett skäl härtill är även, att det praktiska värdet av övervakningen ofta skulle bli mycket ringa, därest möjlig-1 het icke förelåge att skrida till tvångsintagning av den övervakade, då han undandrager sig övervakningen. Bestämmelserna om övervakning ha med hänsyn till vad nu sagts måst utbrytas ur kapitlet om hjälpåtgärder. Det har också ansetts lämpligt att i en och samma avdelning sammanföra lagens bestämmelser såväl om förutsättningarna som om formen för övervakning. 13 §. Den närmaste motsvarigheten till denna paragraf är 1 § Al jämförd med sista stycket av 13 § Al. Angående innebörden av uttrycket »hemfallen åt alkoholmissbruk», sej kap. II s. 34. Beträffande innebörden av de olika i paragrafen upptagna specialindikationerna hänvisas till kap. V s. 61 ff. Här må erinras om att samma förutsätt-' ningar gälla även för tvångsintagning enligt 16 §, där dock ytterligare vissa krav uppställas. Beträffande »farlighets-indikationen» i 1 a) har genomförts en ändring,! åsyftande att till indikationen hänföra även den s. k. psykiska misshandeln. Jfr närmare kap. V s. 61 ff. Ändringen i fråga om indikationen i 1 b) innebär, att stadgandet blir tilllämpligt även då den försörjningsplikt, som försummas, icke är föreskriven i lag. Jfr kap. V s. 66. I 1 d) ha tillkommit orden »eller sina angelägenheter». Om skälen till denna utvidgning läses i kap. V s. 67. I 1 e) ha orden »närboende eller» uteslutits. Anledningen härtill är, att uttrycket »närboende eller andra» i praxis icke ansetts ha avseende å samboende familjemedlemmar, detta med hänsyn till att alkoholmissbrukare,

223 som grovt stör sådana personer, i allmänhet är att hänföra till den indikation, som talar om uppenbar vanvård av försörjningsberättigad. Om emellertid den störde i här avsedda fall är vuxen, är det ej alltid möjligt att anse »uppenbar vanvård» föreligga. Genom att utesluta orden »närboende eller» i ifrågavarande indikation har utredningen velat vidga dess tillämplighetsområde, så att den avser varje person, som blivit grovt störd av en alkoholmissbrukare oavsett om den störde är en person, mot vilken missbrukaren har försörjningsplikt eller icke. Beträffande ändringen i fråga om »fylleri-indikationen», se kap. V s. 67. Den gamla »kringflackande-indikationen» har enligt punkt 3 ändrats på ett sätt, som inskränker dess tillämplighetsområde. I sin nya lydelse kan denna ingreppsgrund åberopas endast beträffande det egentliga" lösdrivarklientelet. Sådana alkoholmissbrukare, som på grund av sitt yrke föra en ambulerande tillvaro, kunna sålunda icke längre bli föremål för ingripande med stöd av denna indikation. I praktiken torde detta dock icke innebära någon avsevärd inskränkning, då de alkoholmissbrukare, som man velat nå med ifrågavarande indikation, i de allra flesta fall äro att hänföra även till någon annan av specialindikationerna. Genom stadgandet i 19 § b) bibehålles möjligheten att omedelbart omhändertaga alkoholmissbrukare, som äro »kringflackande» i den gamla bemärkelsen. Jfr vidare kap. V s. 68 ff. 14 § motsvaras i Al av ett stadgande i 13 § sista stycket. Jfr kommentar i kap. VI s. 79 ff. 15 § motsvarar 61 § Al. Ingen annan saklig ändring har vidtagits än att orden »förening eller stiftelse» i första stycket utgått. Den i sista punkten av 61 § andra stycket Al befintliga bestämmelsen om diskretion har uteslutits såsom obehövlig med hänsyn till det allmänna stadgandet i 65 §. Tvångsintagning å vårdanstalt. Beträffande 4 kap. Al har utredningen företagit en relativt genomgripande omarbetning. De flesta nyheterna syfta dock icke till någon ändring"i sak utan endast till att skapa större klarhet och lättlästhet hos bestämmelserna. 16 § motsvarar 16 § 1 mom Al. 17 §. I 1 och 2 mom. ha sammanförts stadganden, som i annan form återfinnas i 16 och 17 §§ Al. I 2 mom. första stycket c) samt andra stycket finnas dock även två stadganden, som innebära nyheter i materiellt hänseende.

224 I 2 mom. första stycket har utredningen velat klart angiva, att det i princip är nykterhetsnämnden, som skall taga initiativ till tvångsintagning. 1 likhet med vad redan nu gäller h a r utredningen dock inrymt möjlighet och skyldighet för polismyndigheten att i särskilda fall göra ansökan om tvångsintagning. Beträffande 2 mom. första stycket b ) , se även kap. V s. 68 ff. I fråga om samma moment c) m å påpekas, att oförmåga att taga vård om »sina angelägenheter» icke är tillräcklig grund för polismyndigheten att göra ansökan. Sista stycket av detta moment innebär en nyhet. Det ligger i sakens natur, att samrådet ej behöver ske med den församlade nykterhetsnämnden. Föreskriften får anses uppfylld, då polismyndigheten samrått med någon nämndens ledamot eller tjänsteman i ansvarig ställning. 3 mom. motsvarar 25 § Al. Utredningen anser stadgandet ha sin rätta plats i förevarande paragraf, eftersom det innebär ett undantag från den i 2 mom. givna huvudregeln om att initiativet till tvångsintagning skall utgå från nykterhetsnämnden eller, i förekommande fall, polismyndigheten. Utredningen vill i detta sammanhang understryka vikten av att domstolarna hålla vederbörande länsstyrelser underrättade om straffriförklaring av person, som är alkoholmissbrukare. För undanröjande av eventuell möjlighet till missuppfattning har i sista punkten tillagts orden »om förutsättningarna därför eljest föreligga». 18 § motsvarar 17 § första stycket sista punkten Al. 19 § har i Al sin motsvarighet i 17 § andra stycket, jämfört med första stycket. I sak har ingen annan ändring här vidtagits än att under c) upptagits en ny grund för omhändertagandet. Utredningen har icke ansett sig böra föreslå, att redan oförmåga att taga vård om sina angelägenheter skall vara skäl till omhändertagande enligt 19 §. Jfr 17 § 2 mom. c). Beträffande b), se kap. V s. 70 samt kommentaren till 13 § 3. 20 §

motsvarar 18 § Al med vissa huvudsakligen formella ändringar i förenklande syfte. Beträffande den i sista stycket upptagna regeln, att länsstyrelsen har att ombesörja erforderlig komplettering, må anmärkas, att länsstyrelsen härvid har flera olika möjligheter. Sålunda kan länsstyrelsen förelägga sökanden att inkomma med det som felas. Hos länsnykterhetsnämnden kan länsstyrelsen påkalla hjälp, och vidare kan länsstyrelsen själv införskaffa felande utredning, exempelvis genom att låta någon av sina tjänstemän uppsöka den eller de personer, som böra höras till komplettering av de uppgifter, som lämnats i ansökningen. Biträde av polismyndigheten bör enligt utredningens uppfattning anlitas endast då särskilda skäl därtill föreligga.

225 21 § överensstämmer med 19 § Al. Denna § och de närmast följande behandla det processuella förfarandet hos länsstyrelsen i ärenden angående tvångsintagning. Närmare kommenI tärer härtill återfinnas i kap. X s. 160 ff. 22 §

har icke någon motsvarighet i Al. Jämför kap. X s. 163 ff. Under begreppet »ärende angående tvångsintagning» faller även beslut enligt 33 § om förverkande av villkorligt anstånd. 23 § motsvaras av 20 § Al. Vid sidan av den formella ändringen, att orden »när skäl därtill äro» såsom obehövliga uteslutits, ha här genomförts vissa ändringar, som äro en direkt konsekvens av de nyheter, vilka i 19 § införts beträffande tillfälligt omhändertagande. 24 § har icke någon motsvarighet i Al. 25 § motsvarar 21 § Al. Förutom en förenkling av kallelseförfarandet innebär omarbetningen av paragrafen en vidgning av förutsättningarna för muntligt förfarande inför länsstyrelsen i tvångsintagningsärenden. Jfr kap. X s. 163. I anslutning till sista satsen i första stycket må anmärkas, att det förhållandet, att den som ansökningen avser bestritt ansökningen, många gånger bör betraktas såsom en särskild anledning att anordna förhör. 26 §

har i Al sin motsvarighet i 22 §. Ur stadgandet har uteslutits vad som sägs därom, att förhör inför domstol skall kunna anordnas även av det skälet, att den som skall höras upplysningsvis är avlägset boende. Orsaken till denna ändring är, att det i sådant fall ofta är lämpligare, att någon länsstyrelsens tjänsteman uppsöker den som skall höras. 8 27 innehåller en nyhet för lagen om nykterhetsvård. 28 §

har sin motsvarighet i 23 § Al. Den ändring, som vidtagits, utgör en direkt följd av det nya stadgandet i 27 §. 15—478418.

226 Någon motsvarighet till 26 § Al har icke upptagits i lagförslaget, enär utredningen är av den uppfattningen, att ifrågavarande stadgande har sin plats i tillämpningsförfattning. 29 §. Motsvarande stadgande i Al, 24 §, har helt omarbetats. Någon saklig nyhet innebär ändringen icke. Uttryckligt stadgande om att länsstyrelsens beslut även kan gå ut på tvångsintagning (jämför 24 § andra stycket Al) har icke ansetts behövligt. 30 § motsvarar helt 27 § Al. 31 och 32 §§. Här återfinnas i väsentligen omarbetad form de nuvarande bestämmelserna i 28 och 29 §§ Al. Ändringar av saklig betydelse innehålla paragraferna endast i 31 § d) och 32 § andra stycket, varjämte i 32 § första stycket införts en enhetlig regel av innebörd, att underlåtenhet att verkställa beslut om tvångsintagning alltid skall föregås av ett formligt beslut om villkorligt anstånd. Beträffande skälen till det i 32 § andra stycket upptagna stadgandet, se kap. VI s. 83. Såsom exempel på vad som åsyftas med stadgandet må nämn a s det fall, att alla förutsättningar för beslut om tvångsintagning föreligga samt länsstyrelsen finner det vara sannolikt, att alkoholmissbrukaren skall k o m m a att bättra sig utan verkställighet men icke är övertygad om att nykterhetsnämnden är av samma uppfattning. Man kan också tänka sig fall, då det av psykologiska skäl kan anses betydelsefullt, att lydnadsföreskrifterna i samband med anståndet meddelas av länsstyrelsen. Anmärkas må, att länsnykterhetsnämndens rätt enligt 3 § 2 mom. att ingripa rättande mot åtgärd av kommunal nykterhetsnämnd givetvis kan bli tillämplig även i fråga om beslut avseende villkorligt anstånd. 33 §

innebär till formen en nyhet. I materiellt hänseende torde stadgandet däremot överensstämma med vad som förut gällt. Då beslut om förverkande av villkorligt anstånd skall meddelas av länsstyrelsen, förutsattes givetvis, att länsstyrelsen har den sammansättning, som angives i 22 §. Däremot bör icke föreligga någon skyldighet för länsstyrelsen att i detta sammanhang föranstalta om förhör. Även kommunikation kan i många fall underlåtas, då det är uppenbart, att vederbörande för ett sådant liv, att grunden för det villkorliga anståndet bortfallit, exempelvis om han blivit dömd för fylleri. Den prövning, som skall ligga till grund för länsstyrelsens beslut om anståndets förverkande, behöver endast avse omständigheter av betydelse för frågan huruvida verkställighet av beslutet är erforderlig eller icke. Någon ny prövning av förutsättningarna för tvångsintagning enligt 16 § skall givetvis icke äga rum.

227 34 § motsvaras i Al av vissa bestämmelser i 28 § andra stycket och 29 § fjärde stycket. Beträffande innebörden av uppdrag till nykterhetsnämnden att »ombesörja övervakningen», se kap. VI s. 83. 35 § saknar motsvarighet i Al. I huvudsak motsvarande bestämmelser återfinnas f. n. i tillämpningskungörelsens 15 §. Jfr kap. VI s. 83. Bestämmelsen i första stycket a) är ny. Jfr vad utredningen i kap. VII anfört om den halvöppna vården. 36 §.

Motsvarande bestämmelse i 31 § Al har ändrats därhän, att regeln om ett års giltighetstid för beslut om tvångsintagning skall gälla utan undantag. 37 §

upptager i huvudsakligen oförändrad form det nuvarande stadgandet i 29 § tredje stycket. 38 § motsvaras av 30 § Al. Omarbetningen är helt av redaktionell natur. Den slutna vården. 39 § motsvarar 32 § Al. Jfr kap. VIII (s. 97 ff.) och IX. Beträffande paragrafens andra stycke synes möjlighet saknas att i förväg bedöma, huruvida särskild styrelse för alkoholistsjukhus erfordras eller icke. Rätt att avgöra permissions- och utskrivningsfrågor torde lämpligen k u n n a utan vidare tilläggas sjukhuschefen, som sålunda vid dessa frågors behandling skulle ha anstaltsstyrelses befogenhet. Om 44 § kommer att behöva tilllämpas å sjukhusets klientel, vilket f. n. är svårt att förutse, synes emellertid böra övervägas, om icke sjukhusets chef bör med en styrelse dela ansvaret vid denna paragrafs tillämpning. 40 §

har sin motsvarighet i 33 § Al. Tillägget beträffande medicinalstyrelsen motiveras av att enligt den nya 39 § även sjukhus skall kunna vara allmän vårdanstalt enligt denna lag. 41 §. motsvaras av 35 § Al. Beträffande frågan om differentieringen av vårdnadsklientelet samt önskvärdheten av att den som första gången intages till en början placeras någon tid på ett sjukhus, se kap. IX s. 133 ff.

228 42 §

upptager det nuvarande stadgandet i 34 § Al med vissa tillägg. Beträffande grunderna för ersättning för arbete, se kap. IX s. 141 ff. 43 § utgör en direkt motsvarighet till 36 § Al. 44 §. Motsvarande stadgande i 37 § Al har väsentligt omarbetats i formellt hänseende. I sista stycket har upptagits en bestämmelse, som f. n. jämte annat återfinnes i 57 § Al. Se även kommentaren till 62 §. 45 § motsvarar 38 § Al. Omarbetningen av första stycket är av redaktionell natur. 46 och 47 §§. Här ha i praktiskt taget oförändrat skick upptagits stadgandena i 39 och 40 §§ Al. 48 §. De båda första styckena i denna paragrafs första moment utgöra en direkt motsvarighet till 41 § Al. Tredje stycket i samma moment innebär en nyhet. Jfr härom kap. IX s. 138. I den tid av fyra månader, som omtalas i tredje stycket, skall givetvis även inräknas tid, varunder den intagne varit intagen på annan anstalt, såväl som tid för frivillig anstaltsvistelse enligt 58 §. Om den intagne varit omhändertagen enligt 19, 23 eller 37 §, bör uppenbarligen även detta beaktas vid bedömande av huruvida framställningen om försökspermission skall upptagas till prövning. Andra momentet innebär endast ett uttryckligt lagfästande av den s. k. kortpermissionen, som hittills för särskilda ändamål medgivits med stöd av 41 § Al. 49 § motsvarar 42 § Al. Ändringen innebär att den nykterhetsnämnd, som varit verksam i samband med tvångsintagning, skall underrättas även för det fall att ansökan gjorts av polismyndigheten. 50 § h a r sin motsvarighet i 43 § Al. De vidtagna ändringarna innebära icke någon nyhet i sak. 51 § motsvarar första och tredje styckena av 44 § Al.

229 52 §.

Här upptages såsom en särskild paragraf stadgandet i 44 § andra stycket Al med visst tillägg. Initiativ till återhämtande av försökspermitterad kan utgå från exempelvis nykterhetsnämnden eller övervakaren eller polismyndigheten, men frågan kan även väckas direkt av föreståndaren eller styrelsen för anstalten. 53 § motsvarar första stycket av 45 § Al. Någon motsvarighet till stadgandet i andra stycket av sistnämnda paragraf har utredningen icke ansett sig böra medtaga i förslaget. 54 §

upptager i oförändrat skick stadgandet i 46 § första stycket Al. Andra stycket i sistnämnda paragraf har icke medtagits i utredningens förslag, enär stadgandet numera ansetts överflödigt. 55 § motsvarar 47 § Al med vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell natur. Beträffande den eftervårdande verksamheten, se närmare kap. IX s. 144. 56 § motsvarar 48 § Al. Utredningen anser, att bestämmelserna i 17—19 och 21—38 §§ böra äga tillämpning även beträffande ärenden angående återintagning. För undanröjande av den möjlighet till missuppfattning i detta hänseende, som avfattningen av 48 § Al kan föranleda, har här införts uttryckligt stadgande h ä r u t innan. I övrigt har ingen ändring vidtagits. 57 § motsvarar 49 § Al. Den ändring, som vidtagits, innebär, att handräckning kan påkallas även vid överflyttning från en anstalt till annan. Se härom kap. IX s. 145. Frivilligt ingående å vårdanstalt. 58 §. 1 1 mom. har i praktiskt taget oförändrat skick upptagits 50 § Al. 2 mom., som innebär en nyhet, avser att öppna möjlighet för alkoholmissbrukare att, då så finnes lämpligt, frivilligt söka vård å alkoholistsjukhus utan att påföljderna enligt 1 mom. inträda. Bestämmelserna om kostnader i 51—54 §§ Al ha icke någon motsvarighet i föreliggande lagförslag. Se härom kap. XII (s. 192).

230 Besvär. 59 § motsvarar 55 § Al. Besvärsrätt har införts över beslut om meddelande av lydnadsföreskrifter, varjämte klagotiden angivits till fyra veckor från det klaganden skriftligen erhöll del av beslutet. Samma klagotid föreslås i 60, 61 och 62 §§. 60 § har icke någon motsvarighet i Al. 61 § upptager bestämmelserna i 56 § Al. Ändringarna äro huvudsakligen av redaktionell natur. 62 § motsvarar 58 § Al. Den i 57 § Al upptagna bestämmelsen om underställning av beslut om kvarhållande enligt 37 § Al har, såsom ovan anmärkts, upptagits i 44 §. Den motsvarande bestämmelsen om underställning av beslut om utskrivning har ansetts obehövlig. Särskilda föreskrifter och ansvarsbestämmelser. Nuvarande 59 § Al har icke någon motsvarighet i utredningens förslag, då stadgandet av förut angivna skäl blir överflödigt. 63 § saknar direkt motsvarighet i Al. 64 §. Första stycket motsvarar 63 § första stycket andra punkten Al. Andra stycket utgör en nyhet. 65 §. Här har upptagits stadgandet i 15 § Al. 66 § motsvarar 60 § Al. Omformuleringen åsyftar att tydligare angiva, att samarbetet mellan de angivna myndigheterna bör vara ömsesidigt. 67 §

innebär en nyhet för lagen om nykterhetsvård. 33 kap. 5 § rättegångsbalken hänvisar till delgivningskungörelsen den 10 juli 1947 (SFS 1947:641), som sålunda också blir tillämplig.

231 68 § upptager i oförändrat skick 62 § Al. 69 §. Här har placerats nuvarande 49 a § Al. 70 § har icke någon motsvarighet i Al. Det torde icke råda något tvivel om att den föreslagna 9 § i 10 kap. strafflagen kommer att vara tillämplig även i fall som här avses. Utredningen har likväl, närmast av psykologiska skäl, ansett det lämpligt att här medtaga en erinran om stadgandet. Se närmare kap. VI s. 75. 71 § upptager straffbestämmelserna kap. VI s. 83.

i 63 § Al med viss straffskärpning.

Jfr

72 § motsvarar 64 § Al med vissa ändringar. Särskilda övergångsbestämmelser till lagen ha icke ansetts erforderliga. De fall, där en konfliktsituation skulle kunna tänkas uppkomma mellan gamla och nya lagen, torde vara mycket fåtaliga och därtill av sådan karaktär, att därmed sammanhängande frågor enligt utredningens uppfattning lämpligen böra lösas av de tillämpande organen enligt allmänna rättsregler och med hänsyn till vad som ur praktisk synpunkt kan anses föranlett av omständigheterna.

232 KAP. XV. Sammanfattning. Under hänvisning till vad i de föregående kapitlen framhållits konstaterar utredningen, att anordnande och bedrivande av en rationell nykterhetsvård genom det allmännas försorg är eftersträvansvärt ur ekonomisk, social samt hälso- och sjukvårdssynpunkt. F. n. lider denna vårdverksamhet av påtagliga brister ifråga om organisation samt ekonomiska och övriga resurser, varjämte den medicinska behandlingen av alkoholmissbrukare icke är så omfattande och ingående, som denna viktiga hälso- och sjukvårdsfråga kräver. Utredningen framlägger i huvudsak följande förslag för en reformering av den nykterhetsvårdande verksamheten. 1) Området för lagens tillämplighet bör vidgas i följande hänseenden. Personer, som genom fylleri eller eljest ådagalagt alkoholmissbruk utan att k u n n a anses hemfallna däråt, böra med stöd av direkta bestämmelser i lagen göras till föremål för ingripande av hjälpåtgärdskaraktär genom nykterhetsnämnderna. Beträffande de nuvarande specialindikationernas tillämplighetsområde, inom vilket tvångsbehandling i sista hand kan ifrågakomma, bör detta utvidgas. Även alkoholmissbrukare, vilka äro farliga för annans psykiska hälsa, böra genom ändrad lydelse av farlighets-indikationen föras inom detta område, varjämte tre andra specialindikationer böra omformuleras, så att dessa indikationer göras tillämpliga vid ytterligare några former av social skadegörelse i följd av hemfallenhet åt alkoholmissbruk. Försummelse av sådan försörjningsplikt, som bestämts i annan ordning än genom direkt stadgande i lag, bör sålunda jämväl föra den försumlige in under de lagens bestämmelser, vilka möjliggöra tvångsåtgärder. Rattfylleri bör vidare jämställas med vanligt fylleri vid tillämpningen av fylleri-indikationen. Jämväl den som ej kan taga vård om sina angelägenheter bör slutligen kunna bli föremål för tvångsbehandling. Ur tillämpningsteknisk synpunkt böra dessutom följande lagändringar genomföras. Till kringflackande-indikationen böra endast hänföras egentliga lösdrivare. För att andra kategorier kringflackande än lösdrivare vid behov skola k u n n a beredas omedelbar vård bör sådan person, som med hänsyn till sitt yrke eller levnadssätt kan befaras lämna orten och därefter bli svår att anträffa, k u n n a interimistiskt omhändertagas, därest annan specialindikation än kringflackandet föreligger. Vidare bör även den som är ur stånd att taga

233 vård om sig själv och därför är i trängande behov av omedelbar vård kunna genast omhändertagas i avvaktan på beslut om tvångsintagning för sluten vård. 2) Tillämpningen av lagstiftningen bör genom olika åtgärder effektiviseras. Särskild nykterhetsnämnd med minst fem ledamöter bör finnas i varje k o m m u n . Som kvalifikation för ledamotskap bör gälla, att vederbörande är känd för ett nyktert levnadssätt och intresse för nykterhetsvård. Tjänsteläkare bör vara skyldig att närvara vid sådan nykterhetsnämnds sammanträden, som saknar läkarledamot. Samarbetet mellan nykterhetsnämnder och andra samhällsorgan bör förstärkas. Polisens och åklagarmyndighetens anmälningsplikt beträffande alkoholmissbrukare bör vidgas. Läkare bör vara befriad från anmälningsplikt, om alkoholmissbrukaren genom läkarens försorg beredes ändamålsenlig vård eller läkaren av särskilda skäl finner åtgärd av nykterhetsnämnd icke böra ifrågakomma. I samband med åläggande av disciplinstraff för förseelse, vilken begåtts under alkoholpåverkan, bör myndighet, som ålagt straffet, vara skyldig att lämna nykterhetsnämnden uppgift därom. Även systembolag böra åläggas anmälningsplikt rörande alla fall av alkoholmissbruk, varom de erhålla kännedom. Jämväl andra myndigheter, som få kännedom om alkoholmissbrukare, böra meddela nykterhetsnämnden vad de erfarit i sådant hänseende. Länsnykterhetsnämndernas verksamhet bör effektiviseras genom att dess tjänstemän, som böra benämnas konsulenter, heltidsanställas (vissa av dem dock med tvenne till varandra angränsande län såsom arbetsområde). Dessa konsulenter böra erhålla ersättning för tjänsteresor med egen bil. A länsnykterhetsnämnds expedition bör anställas skrivbiträde med heltidstjänstgöring. Konsulenterna böra i lönehänseende likställas med skyddskonsulenterna och göras till ordinarie tjänstemän. Länsnämnderna böra erhålla tjänstebrevsrätt. Vid handläggning av ärenden om tvångsbehandling i länsstyrelsen, som alltjämt bör vara organet för prövning av dylika ärenden, bör denna bestå av landshövdingen, landssekreteraren eller länsassessor såsom ordförande samt dessutom tre av Kungl. Maj :t förordnade sakkunniga (en läkare samt en person med insikt och erfarenhet rörande nykterhetsvård och en med insikt och erfarenhet rörande annan social hjälpverksamhet eller liknande arbete). Muntliga förhör inför länsstyrelsen böra hållas i större utsträckning än hittills. Vid förhör bör den, vars omhändertagande tvångsvis ifrågasattes, äga anlita biträde, i vissa fall efter länsstyrelsens förordnande på det allmännas bekostnad. Konsulenten hos länsnykterhetsnämnden eller annan företrädare för denna och representant för den kommunala nykterhetsnämnden böra beredas tillfälle närvara vid förhör. Socialstyrelsen bör alltfort vara centralmyndighet för den offentliga nykterhetsvården, dock med de inskränkningar Kungl. Maj :t med hänsyn till särskilda sjukvårdsanordningar inom nykterhetsvården kan finna skäl föreskriva. Styrelsens nykterhetsvårdsbyrå bör erhålla erforderlig personaiför-

234 stärkning. Dessutom föreslås anställande av en medicinsk expert hos socialstyrelsen med heltidstjänstgöring och uppgift att tillika vara föredragande i medicinalstyrelsen i nykterhetsvårdsfrågor. Myndighet, som beviljat anstånd med verkställande av förordnande om tvångsbehandling, bör tilläggas befogenhet att meddela särskilda lydnadsföreskrifter. 3) Behandlingen av alkoholmissbrukare bör ytterligare differentieras och som regel även innefatta medicinsk behandling. Sådan behandling bör kunna lämnas vid psykiatriska kliniker och polikliniker vid länslasaretten, varför utredningen starkt understryker vikten av att dylika vårdmöjligheter skapas. Utredningen betonar också angelägenheten av att nykterhetsnämnderna samarbeta med läkare. För att möta behovet av speciell medicinsk vård för alkoholmissbrukare böra fyra statliga alkoholistsjukhus anordnas, av vilka ett bör uppföras i Stockholm snarast möjligt och de övriga tre sedan erfarenheter vunnits av det första sjukhusets verksamhet. Sjukhusen böra fungera som 1) diagnostiserings- och behandlingsställen för nykterhetsvården (i princip bör varje person, som för första gången skall beredas sluten vård, intagas å sådant sjukhus för att sedan vid behov överföras till fortsatt vård genom vårdorgan av de nuvarande, öppna alkoholistanstalternas typ), 2) institutioner för medicinsk forskning rörande alkoholismen samt 3) centraler för utbildning av läkare och i viss utsträckning också av nykterhetsvårdspersonal rörande alkoholistproblemet. De nuvarande öppna alkoholistanstalterna böra tills vidare bibehållas men deras allmänna standard höjas bl. a. genom en begränsning av antalet vårdplatser och anordnande av flera enmansrum samt bättre personalutrustning. De böra benämnas vårdhem. Å Venngarn bör anordnas en sjukhuspräglad vårdavdelning samt en sluten paviljong. Båda dessa vårdutrymmen böra stå under chefskap av en läkare. Så snart den planerade psykopatvårdsorganisationen kan träda i verksamhet, bör det svårskötta psykopatklientelet inom den slutna vården överföras till psykopatvården, varvid de till tvångsarbets- och fångvårdsanstalter förlagda alkoholistanstalterna böra nedläggas. 4) Särskild utbildning rörande alkoholismen och dess behandling bör anordnas genom kursverksamhet dels för blivande läkare, dels för nykterhetsvårdspersonal främst vårdhemspersonal. Även behovet av fortbildning för läkare och vårdpersonal rörande hithörande frågor bör tillgodoses. Kursverksamhet för frivilliga medarbetare (övervakare och familjevårdsgivare) bör också organiseras. 5) För att åstadkomma en ändamålsenlig och effektiv nykterhets vård och därmed nedbringa arbetsmängden för sjuk-, social- och kriminal vårdande samhällsorgan är det nödvändigt, att kostnadsramen för denna vårdverksamhet högst betydligt vidgas, vilket enligt utredningens mening bör ske genom betydligt ökade ekonomiska insatser från statens sida. Utom anslag till vårdanordningar i egen regi (specialsjukhusen samt sjukavdelningen och den nya paviljongen å Venngarn) bör staten lämna avsevärt höjda statsbidrag till öppen, halvöppen och sluten vård. Sålunda böra bidrag till nyk-

235 terhetsnämnds allmänna verksamhet utgå oinskränkt med 3 / 4 av kostnaderna. Kostnaderna för sluten vård åt alkoholmissbrukare tvångsvis eller frivilligt böra i sin helhet bäras av statsverket. Statens ekonomiska stöd åt inackorderingshem och icke-statliga vårdhem bör väsentligt höjas dels på grund av penningvärdets fall, dels för att möjliggöra en önskvärd standardhöjning i olika hänseenden. Driftbidragen till de erkända vårdhemmen böra uppdelas på tre bidragsformer nämligen personallönebidrag, garantibidrag och beläggningsbidrag. Driftbidraget bör i princip täcka de faktiska driftkostnaderna. I fråga om anordningsbidraget bör detta täcka högst hälften av de verkliga anordningskostnaderna. I samband med höjningen av statens driftbidrag till de erkända vårdhemmen bör en löne- och pensionsreglering genomföras, vilken jämställer dessa hems personal med motsvarande personal i statstjänst. För varje sådant hem bör socialstyrelsen fastställa en personalstat.

236 Särskilda yttranden av herrar Hedvall, Jonsson

och

Sundberg.

Undertecknade ledamöter ha en från utredningens majoritet avvikande mening rörande bestämmelserna om muntligt förhör inför länsstyrelsen vid prövning av interneringsärende och få anföra följande därom. Vi dela den uppfattningen med övriga ledamöter, att möjlighet bör finnas att anordna muntliga förhör inför länsstyrelsen. Denna möjlighet finnes redan till följd av bestämmelserna i 21 § nuvarande Al. Där föreskrives, att länsstyrelsen har att förordna om förhör, då den finner, att förhör bör hållas med den, som ansökningen avser, eller att annan bör inför länsstyrelsen höras upplysningsvis. — Under senare tid ha dylika förhör anordnats i större utsträckning än tidigare, särskilt beträffande farliga alkoholister, som av polismyndighet omhändertagits, innan länsstyrelsen beslutat i interneringsfrågan. Utredningens förslag innebär i jämförelse med den nuvarande ordningen en väsentlig utvidgning av förhörsförfarandet hos länsstyrelsen, i det att bestämmelser tillkomma, som skulle göra att förhör i betydande utsträckning bli obligatoriska och icke göras beroende av prövning, huruvida de äro behövliga eller lämpliga. Självfallet måste man vid olika former av frihetsberövande genom samhällets tvångsmedel skapa tillräckliga rättsliga garantier mot personliga övergrepp och maktmissbruk från samhällsorganens sida. Enligt vår mening fylla emellertid de nuvarande bestämmelserna detta krav. Ett belägg härför är att man saknar exempel på att interneringsbeslut hittills kommit till stånd i oträngt mål. Utredningen har själv icke funnit några sådana belägg. I själva verket ger nykterhetsvårdens sätt att arbeta en kedja av garantier mot felaktiga tvångsingripanden. Då nykterhetsnämnd eller polismyndighet upptager ett ärende, skall först en noggrann utredning göras. Därvid höres alkoholmissbrukaren själv och i erforderlig omfattning andra personer, som känna hans förhållanden. I regel äga nykterhetsnämnderna ingående kännedom om de individuella fallen, då de ha att taga ställning till frågan, huruvida framställning om tvångsinternering skall göras. Med undantag av farliga och kringflackande och vissa socialt mycket förkomna alkoholister skola nämligen i första hand hjälpåtgärder prövas, och tvångsåtgärder kunna ifrågakomma, först om hjälpåtgärderna visat sig gagnlösa. Nykterhetsnämndernas verksamhet granskas av länsnykterhetsnämnderna, som därvid även ha att kontrollera handläggningen av enskilda vårdfall. Då framställning om tvångsinternering gjorts hos länsstyrelsen, har denna att granska de inkomna handlingarna, och om den därvid finner utred-

237 ningen otillräcklig, föranstalta att den kompletteras. Handlingarna i ärendet skola delgivas den, som ansökningen avser, och denne har tillfälle att inkomma med förklaring. Länsstyrelsen har vidare för att vinna klarhet i ärendet möjlighet att muntligt höra den, som ansökningen avser, och andra personer, som känna hans förhållanden. Om så anses önskvärt, kan länsstyrelsen vidare föranstalta om vittnesförhör vid domstol. — Då beslut om tvångsåtgärder meddelats, kan detta överklagas hos Kungl. Maj :t. De åtgärder, som utredningen föreslagit i syfte att förbättra nykterhetsvården, komma också att i flera hänseenden stärka garantierna mot oberättigade frihetsberövanden. Vad sålunda föreslagits för att öka nykterhetsnämndernas kvalifikationer, kan bl. a. väntas medföra, att utredningarna bli mera ingående och uttömmande. Här bör erinras om att den nya kommunindelningen, som medför att många små kommunala enheter försvinna och större kommuner tillskapas, också bör höja nämndernas funktionsduglighet. Nykterhetsnämndernas ökade kompetens i förening med en ökad aktiv medverkan av läkare även i den öppna vården bör medföra en säkrare och mera nyanserad bedömning av vårdfallen. Där polismyndighet skall ansöka om tvångsåtgärder, skall samråd först ske med nykterhetsnämnden. Åtgärder föreslås för en betydande effektivisering av länsnykterhetsnämnderna, varigenom deras möjligheter att ge råd åt nykterhetsnämnderna och granska deras verksamhet i avsevärd grad ökas. Härtill kommer den viktiga nyheten, att länsstyrelsen vid handläggningen av interneringsärenden skall biträdas av tre särskilt utsedda sakkunniga personer, därav en skall vara läkare. Det förtjänar även framhållas, att bevisningen i ärenden rörande internering av alkoholmissbrukare skiljer sig till arten väsentligt från bevisningen i brottmål. I det senare fallet rör det sig ofta om en eller några starkt tidsbegränsade handlingar, medan det i det förra fallet gäller ett i tidshänseende utsträckt levnadssätt av mer eller mindre kronisk karaktär. Risken för juridiska misstag måste därför vara långt mindre i fråga om tvångsinternering av alkoholmissbrukare. Nu anförda omständigheter synas oss tala för att rättskravet blir tillräckligt tillgodosett vid interneringsproceduren även utan den föreslagna utvidgningen av förhörsförfarandet vid ärendets handläggning hos länsstyrelsen. Att vi vilja avråda från att införa ett i vissa fall obligatoriskt förhörsförfarande motiveras dock även av andra skäl. Enligt vår uppfattning skulle dessa bestämmelser vid sin tillämpning komma att i många fall skapa svårigheter för nykterhetsnämndernas arbete och leda till minskat skydd för alkoholmissbrukarens anhöriga och andra personer i hans omgivning. Välkänt är, att alkoholmissbrukare ofta äro hämndlystna, aggressiva och i många fall uppenbart farliga. Hos många höra hämndeaktioner mot personer, som de betrakta som ovänner, till de påtagliga riskerna. Detta förhållande skapar stora svårigheter för nykterhetsvården. För nykterhetsnämnderna, som ständigt konfronteras med dessa risker, har det tett sig

238 som en nödvändig arbetsform att i dylika fall iakttaga tystlåtenhet även inför alkoholmissbrukaren rörande anmälarens och andra sagesmans identitet. I framställningar till länsstyrelsen rörande beslut om tvångsåtgärder nöjer m a n sig ofta med en sammanställning av sakmaterialet i ärendena u t a n att ange, från vilka personer, nämnden inhämtat uppgifter. Denna arbetsmetod bottnar icke i någon lust till hemlighetsmakeri utan i en uppfattning att nykterhetsnämnden såsom det allmännas organ också har plikt att så långt som möjligt skydda dessa personer för trakasserier och hot från alkoholmissbrukarens sida. — Vid iakttagandet av denna diskretion har m a n som lagligt stöd åberopat 14 § sekretesslagen (lag den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar). Den skräck, som många alkoholmissbrukare sprida omkring sig, gör, att anhöriga och andra personer, som känna förhållandena, ofta icke våga påkalla ingripande från nykterhetsvårdsorganen. Icke sällan förbli fall av svår alkoholism fördolda för nykterhetsnämnden, ända tills alkoholmissbrukaren gör sig skyldig till sådana brutala våldshandlingar eller andra alarmerande övergrepp, som väcka uppmärksamhet utåt. Erfarenheten visar också, att det icke sällan är mycket svårt att få folk att inför nykterhetsnämnden tala om vad de känna till om en alkoholist av den aggressiva typen, då nykterhetsnämnden har att göra sin utredning. Det torde snarast vara regel vid sådana utredningar, att vittnen kunna förmås lämna mera ingående uppgifter av verklig betydelse, endast om de få en försäkran om att vederbörande icke skall få kännedom om att de uppträtt som sagesman i hans ärende. Icke minst av psykologiska skäl är det angeläget, att samhällsorganen inom nykterhetsvården uppträda så öppet som möjligt mot alkoholmissbrukaren. Men även de som hålla hårt på öppenhet och rättframhet, bruka när de deltaga i praktiskt nykterhetsvårdsarbete i inånga fall finna det ofrånkomligt att för alkoholmissbrukaren hemlighålla sådant, som skulle röja ursprunget för de uppgifter, på vilka nämndens ingripande grundas. Arbetet måste i detta hänseende ständigt präglas av en på ansvar byggd avvägning mellan vad å ena sidan rättvisa och psykologiska hänsyn gentemot alkoholmissbrukaren kräver och å andra sidan vad klokheten bjuder i fråga om uppgiften att skydda andra människor för oförskyllda risker. Nu anförda synpunkter ha icke lämnats obeaktade vid utredningens prövning av förhörsförfarandet inför länsstyrelsen. Vi anse emellertid, att de bort föranleda en mera restriktiv utformning av förhörsproceduren. Enligt vår uppfattning kommer det föreslagna förfarandet att äventyra den diskretion, som i många fall är påkallad, enligt vad en omfattande erfarenhet ådagalagt. Enligt huvudregeln skola förhören vara offentliga och »parterna» sålunda höras i varandras närvaro. Länsstyrelsen har visserligen stor frihet att låta handläggningen försiggå inom stängda dörrar och att höra personer upplysningsvis utan att den, som ansökningen avser, är närvarande. Även där man väljer denna senare utväg, torde det emellertid av praktiska skäl merendels vara nödvändigt, att förhör med olika personer i ett ärende äger

239 rum vid ett och samma tillfälle. Vidare skall under alla omständigheter protokoll föras »över vad vid förhöret framkommer». Den som ansökningen avser, har rätt att taga del av detta protokoll. Alkoholmissbrukaren k a n sålunda under alla förhållanden skaffa sig kännedom om vilka personer länsstyrelsen hört, och vad de uppgivit om honom. Då huvudvittnena oftast — och i helt annan omfattning än exempelvis vid brottmålsprocesser — äro hustrur, andra närstående, grannar eller andra personer, som stå i beroendeförhållande till alkoholmissbrukaren, låter det sig väl tänkas, att många ömtåliga, icke sällan riskabla konfliktsituationer på detta sätt k u n n a tillskapas. Det är sannolikt att vittnena ofta icke våga tala om sanningen, och att förhöret därför icke blir så mycket värt. Man kan också befara, att allmänheten till följd av att möjligheten till diskretion beskäres kommer att bli ännu mindre benägen än hittills att påkalla myndigheternas ingripanden mot hotfulla och farliga alkoholmissbrukare. Rättsskyddet för alkoholmissbrukarna träder icke först i blickfältet, då man granskar behovet av reformer inom den nuvarande nykterhetsvården. Däremot framstår det som en högst angelägen uppgift att söka bereda ett bättre skydd för dem, som alkoholmissbrukaren kan åsamka lidande och hot till den personliga säkerheten. Där reformsträvandena beträffande å ena sidan rättsskyddet för missbrukaren och å andra sidan skyddet för andra människor komma i konflikt med varandra, synes därför i nuvarande läge den sistnämnda skyddssynpunkten böra väga tyngre. F r å n de synpunkter, som anförts i det föregående, synes oss förhörsförfarandet böra utformas så, att inga obligatoriska föreskrifter givas om förhör utan att det, såsom nu är fallet, får bero av länsstyrelsens prövning, h u r u vida förhör skall anordnas. Enligt vår uppfattning borde sålunda 25 § första stycket i lagförslaget ha följande lydelse: »Finner länsstyrelsen, att förhör bör hållas med den, som ansökningen avser, eller att annan bör inför länsstyrelsen höras upplysningsvis, har länsstyrelsen att förordna om dylikt förhör.» Därmed vinnes huvudsyftet, att man vid den praktiska tillämpningen kan smidigare anpassa sig efter vad som är lämpligt med hänsyn till samhällsskyddets krav. Dessutom kan man vinna vissa andra praktiska fördelar. I många fall är saken så pass uppenbar, såsom då ett omfattande objektivt bevismaterial, t. ex. i form av ett stort antal aktuella fylleriförseelser föreligger, att förhör inför länsstyrelsen är överflödigt. Icke minst skulle detta spela stor praktisk roll vid s. k. interimistisk internering jämlikt 23 § i det nya lagförslaget. I regel torde förhör med en enligt sådant beslut omhändertagen person k u n n a äga rum först efter det att han intagits på en allmän vårdanstalt. Att därefter inställa honom för länsstyrelsen medför självfallet olägenheter, varför det är en fördel, att detta icke behöver ske annat än där förhör verkligen påkallas för ärendets klarläggande. Då proceduren för beslut om intagning av alkoholmissbrukare på allmän vårdanstalt diskuteras, bör man beakta omhändertagandets syfte och den behandling dessa personer komma att få. Omhändertagandet h a r i utpräg-

240 lad grad ett vårdsyfte. Vårdkaraktären får en ännu skarpare markering genom en rad olika förslag, som utredningen framlägger. Om förslaget rörande alkoholistsjukhus realiseras, torde efter någon tid den normala gången bli, att förstagångsinterner intagas på alkoholistsjukhus och få en rent medicinsk vård. Med hänsyn till den starkt framträdande vårdkaraktären hos denna sociallagstiftning synes det oss angeläget att man söker undvika, att förhöret hos länsstyrelsen mer eller mindre får prägel av en juridisk process mellan två parter. Vi anse det därför tveksamt, huruvida man bör införa en bestämmelse om att den, for vilken intagningsbeslut sökes, skall kunna tilldelas rättsligt biträde på det allmännas bekostnad. Med den av oss föreslagna utformningen av förhörsförfarandet vilja vi emellertid icke motsätta oss utredningens förslag i detta stycke. av herr

Hedvall

I lagförslagets 32 §, andra stycket, har utredningens majoritet föreslagit, att då särskilda skäl föreligga, länsstyrelsen må i beslut om tvångsintagning förordna om villkorligt anstånd, ändå att enligt § 31 beslutet skall verkställas genom nykterhetsnämndens försorg. Jag har icke kunnat ansluta mig till utredningens förslag på denna punkt. Förslaget innebär nämligen, att den redan förut allt för stora gruppen av tvångsintagningsbeslut, vilka — sedan anstånd medgivits — måste handläggas ännu en gång i länsstyrelsen, innan de verkställas, ytterligare utökas. Riktigare hade enligt min mening varit att undersöka, om icke denna grupp kunnat minskas och om icke beslut om tvångsintagning av s. k. farliga alkoholmissbrukare, som medgivits anstånd, vid behov kunde regelmässigt verkställas utan delgivning och ny procedur inför länsstyrelsen. Förslaget synes mig gå stick i stäv mot den önskvärda utvecklingen och utgör ett allvarligt avsteg från vad som under den nuvarande lagens giltighetstid visat sig vara förnuftigt och ändamålsenligt. Någon bärande motivering för majoritetens ståndpunkt har enligt min mening icke lämnats och några exempel på att nykterhetsnämnd i oträngt mål verkställt länsstyrelsens beslut om tvångsintagning ha icke påvisats. Majoriteten synes ha förbisett eller icke tillräckligt beaktat de garantier, som redan finnas mot ett förhastat verkställande av meddelat tvångsintagningsbeslut. Självfallet ligger den starkaste garantien däri, att beslut icke meddelas utan fullständig utredning och laga grund. Men skulle länsstyrelsen i något fall vilja att nykterhetsnämnden ytterligare tänker på saken, innan beslutet verkställes, kan länsstyrelsen förordna att beslutet icke får verkställas, innan detsamma vunnit laga kraft. Därigenom tvingas nämnden att fundera på saken ännu en månad. Beslut om tvångsintagning sändas ju dessutom numera vanligen i avskrift till länsnykterhetsnämnden, som således får kännedom om ärendet, om den icke redan förut har det.

241 Frågan om verkställighet av beslut om tvångsintagning och medgivande av villkorligt anstånd därmed är ingen ny fråga. Den har även tidigare varit föremål för övervägande av särskilt tillkallade sakkunniga. Jag tillåter mig därför att hänvisa till och i tillämpliga delar åberopa, vad som anföres därom i betänkande med förslag till lagstiftning om alkoholistvård (SOU 1929:29, s. 2 och följande). På grund av vad jag sålunda anfört och åberopat anser jag, att andra stycket av 32 § i utredningens lagförslag bör utgå ur förslaget.

16—478118.

BILAGOR

245 Bilaga 1.

Behov av vård å medicinskt ledd specialanstalt för alkoholistanstalternas klientel. Den 6 nov. 1946 å de allmänna alkoholistanstalterna närvarande, vilka — enligt på begäran av utredningen efter samråd m e d vederbörande anstaltsläkare och rådgivande psykiater gjorda uttalanden av r e s p . aristaltschefer — erfordra vård å medicinskt ledd specialanstalt (jfr anm. å s. 37 om omdömenas heterogena a r t ) . (Där både psykiska och kroppsliga symtom föranleda behov av specialvård, ha de av dessa symtom, som förefallit starkast framträdande, varit avgörande vid fördelningen av fallen mellan tabell 1 och 2.) Tab. 1. Vårdbehov föranlett av psykiska symtom. Fall av psykisk sjukdom el. abnormitet, som indicerar specialvård

Hela antalet narv.

Antal fall

Venngarn

31 Svartsjö

67 Västervik

100 Haknäs

16-7

Växjö

3 Anstalt

I % av Några ofta förekommande diagnoser i uttalandena (siffror inom parentes liga angiva antal gånger diagnosen nämnts)

Anm.

Psykopati (35), psykopa- Av angivna dag å anstalti + debilitet (6), imten intagna men för becillitet (6), debilitet vård å sjukhus, straff, (5), neuros (5), asteni permission el. på gr. av (3), epilepsi (2), schizorymn. frånvarande anfreni, depression, hypersågos 24 personer i betymi hov av specialvård. Flertalet av dessa visade grava symtom på psykisk sjukd. el. defekt Psykopati (42), oligofreni Angivna dag voro dess(7), demens (3), traum. utom 9 interner intagna encephalopati, hypof. vård å sinnessjukhus mani, schizofreni, epilepsi Psykopati i förening med Under den korta tid andebilitet (7), oligofreni stalten använts ha 4 in+ hysteri terner måst överföras till sinnessjukhus, varav en till den s. k. fasta paviljongen vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik Epileptisk demens, pre- Nästan alla intagna imbemenstruell dysfori (cykcilla eller debila. AT hos lotym) dem psykiskt och somatiskt f. n. bättre än vanligt. Behovet av specialvård för Haknäsklientelet därför för tillfället ej så framträdande som normalt brukar vara fallet Samtliga 3 närvarande psykopater, vilka dock ej krävde specialvård

246 Fall av psykisk sjukdom el. abnormitet, som indicerar specialvård Anstalt

Hela antalet närv.

Antal fall

I % av samtliga närv. 7'9

Älvgården

63 Björknäs

74 Västkusthemmet Holmahemmet

51 59

25 Åsbrohemmet

15 Holmforshemmet

3'8

Dagöholm

30 Ribbingebäck

41-9 1-9

29 Några ofta förekommande diagnoser i uttalandena (siffror inom parentes angiva antal gånger diagnosen nämnts)

Anm.

Alkoholdemens.(2), psyko- Klientelet ej ännu fullständigt genomgånget p a t i med benägenhet beroende på att anstalför insufficienstillstånd, ten först Vi» 1946 anpsykasteni, hysteri .Två ställde rådg. psykiater av de intagna med något av dessa symtom voro dessutom undermåliga Psykopati (13), neuros (11), debilitet (2), hjärnskada (2) Psykopati Oligofreni (3), depres- En intern, som angivna dag var förrymd, var på sion (3), hypofreni (2), gr. av sitt psyk. status eprlepsi (2), senil dei behov av specialvård mens (2), psykasteni, — Holmahemmets läk. ixofren psykos, postär anst.-läkare även å traum. encephalopati, Kurön. Dennes grundschizofreni (?) syn på vårdproblemen, sådan den är antecknad i motsvarande kolumn för Kurö-anstalten (se nedan) präglar därför även uttalandet rörande Holmahemmets klientel Psykopati (minst 7), im- I flera fall ha intet direkt sjukdomssymtom angibecillitet vits utan svårigheten a t t sköta vederbörande t. ex. på gr. av affektlabilitet, rymn.-benägenhet o. d. ansetts erfordra specialvård Angivna dag voro dessParanoia utom 2 interner intagna för vård å sinnessjukhus samt 3 inskrivna, vilkas psykiska status ansågs kräva specialvård, försökspermitterade Psykoneuros (4), psyko- Av angivna dag av olika orsaker frånvarande anpati (2), imbecillitet (2) sågos 17 å anstalten inskrivna på gr. av sitt psykiska status erfordra specialvård (c:a 3 8 % av hela antalet samma dag frånvarande) 8 fall betecknades av olika 4 angivna dag från anstalten försökspermitterade orsaker som svårskötta personer ansågos på gr. (hysteriska, paranoida, av psykiska symtom i schizoida, affektlabila, behov av specialvård psykasteniska, skallska-

247 Anstalt

Hela antalet närv.

Fall av psykisk sjukdom el. abnormitet, som indicerar specialvård

Antal fall

I % av Några ofta förekommande diagnoser i uttalandena samt(siffror inom parentes liga angiva antal gånger närv. diagnosen nämnts).

Anm.

dade, debila), medan återstående 4 fall ansågos psykiskt ömtåliga o. därför krävde specialvård, därav 2 neurotiker Vårnäshemmet

37 Kurön

24 Enl. samma uppdeln. som Angivna dag voro 2 interför Ribbingebäcks-kliner intagna å sinnesentelet voro 5 fall svårsjukhus, varjämte 13 skötta (varav 3 psykopafrån anstalten försökster med affektlabila el. permitterade ansågos på hysteriska drag, 1 fall gr. av psykiska symtom med skallskada o. 1 i behov av specialvård med demens) samt 4 fall psykiskt ömtåliga, vilkas behov av vård å specialanstalt var indicerat på grund av psykopati, senilitet, affekt labilitet eller demens

57 Schizoidi (4), hypofreni Angivna dag befunno sig 4 (2), bromism (2). 2 fall interner å sjukhus. Andiagnosticerades som staltsläkaren anser, a t t psykoser, 1 fall beteckalla alkoholistvårdens nades som encephalit, anstaltsfall borde berelikaledes 1 fall behövde das sjukhusmässig spespecialvård på gr. av decialvård dels för medipression och 1 fall på cinsk och psykiatrisk gr. av flera organneuroutredning, dels för prövlogiska symtom. E t t ning av olika medicinstort antal andra mera ska behandlingsmetoobestämda diagnoser der, såvida ingen kontraindikation häremot föreligger. Särskilt behöva ofta förekommande digestions-o. ämnesomsättningsrubbningar, bristsjukdomar etc. hos alkoholister ägnas rationell medicinsk behandling

Granbytorp

17*

47 Psykopati (2), neuros (2), asteni (2), psykisk ömtålighet

Lillegården

13 14

7'7

Imbecillitet

Hägerstad

Anstaltsledningen anser sig icke ännu h a erhållt tillräcklig erfarenhet (anstalten varit i drift endast sedan maj månad 1946) för a t t den skall kunna uttala sig.

Endast 2 voro formellt inskrivna; övriga voro perm. fr. Venngarn.

248 Fall av psykisk sjukdom el. abnormitet, som indicerar specialvård Anstalt

Hela antalet närv.

Antal fall

1% av samtliga närv.

Några ofta förekommande diagnoser i uttalandena (siffror inom parentes angiva antal gånger diagnosen nämnts)

Anm.

Anstaltens läkarvård dessutom vid tidpunkten för utredningens förfrågan icke ännu definitivt ordnad Hagbyhemmet

16-6

26-9

Sviter efter subkronisk Ingen svårighet a t t inremittera fall, som ej kunbromylförgiftning n a t vårdas å anstalten, till sjukhus har yppat sig bl. a. beroende på a t t anstalten länge varit lågt belagd

14 Härnö Summa

892 T a b . 2. V å r d b e h o v f ö r a n l e t t av k r o p p s l i g a s y m t o m .

Anstalt

Hela antanärv.

Venngarn

130 Svartsjö

67 Västervik

8 Haknäs

12 Växjö Älvgården

3 Björknäs Västkusthemmet Holmahemmet

Fall av kroppslig sjukdom el. abnormitet, som indicerar specialvård Antal fall

I % av samtl. närv.

Några ofta förekommande diagnoser i uttalandena (siffror inom parentes angiva antal gånger diagnosen nämnts)

13 Nedsatt el. obefintl. arb.-förm. (14), mindre gott allmäntillstånd (11), magkatarr (7), myocardit (6), hypertoni (4), ischias (3), skallskada (2), njursten (2), krön. bronchit (2), org. hjärtfel (2), neurit, lues, krön. sinusit, reum. besvär, tbc. pulm., diabetes, magsår, exsudativ pleurit, chockskada efter explosion, div. extremitetsskador (6) Endast 2 intagnas kroppsliga symtom ansågos indicera specialvård. Den ene av dessa betecknas dock som psykopat och hänföres därför till de »psykiatriska» fallen. Vanligast förekommande kroppsliga sjukdom bland de närvarande var kronisk gastrit E U fall av organisk nervsjukdom, vilket dock redan på gr. av psykiska symtom erfordrar specialvård

1*5

8-3

Hypertoni + asthma bronchiale

15 Hypertoni (2), org. hjärtfel (2), tbc. pulm. (2), asthma bronchiale, diabetes Diabetes (2), reum. besvär (2), l u n g - t b c , eksem, muskulär hypotoni, armfraktur, som kräver massage o. kir. efterbehandl.

63 74

249 Anstalt

Hela antalet närv.

Fall av kroppslig sjukdom el. abnormitet, som indicerar specialvård Antal fall

I % av samtl. närv.

Några ofta förekommande diagnoser i uttalandena (siffror inom parentes angiva antal gånger diagnosen nämnts) Tbc. pulm. (5), astma (3), åderförkalkn. (3), hernia epigastrica, magsår, ledgångsreumatism, bronchit emfysem

Åsbrohemmet

5 Holmfors hemmet Dagöholm

—

—

30 41

—. 1

—.

Ribbingebäck

2 Betr. flera av de fall, som på gr. av psykiska symtom ansågos kräva specialvård och därför uppförts i tabell 1, var behovet av sådan vård starkt framträdande redan på gr. av grava kroppsl. symtom (hypertoni, arterioskleros, diabetes e t c ) . 3 diabetiker kunna vårdas å anstalten eudast tack vare dess belägenhet relativt nära sjukhus, där de kunna kontrolleras

Vårnäshemmet Kuröu

37 47

1 3

2-7 6

Bråck i operationsärr

Granbytorp

•17 13 14 6 14 892

1 — — — — 51

5'8 — — — — 5-7

Lillegården Hägerstad Hagbyhemmet Härnö Summa

Hjärtfel + hypertoni, cancer, org. nervsjukdom -f diabetes + arterioscler. cerebri, reumatism. Transitoriska ledbesvär

* Endast 2 voro formellt inskrivna; övriga voro p e r m i t t . fr. Venngarn.

250 Bilaga 2.

Redogörelse för socialpsykiatriska undersökningar av klientel från 11 svenska alkoholistanstalter. Av med. lic. C U R T

ÅMARK.

Inledning. På framställning av 1946 års alkoholistvårdsutredning uppdrog Kungl. Maj:t i januari 1947 åt undertecknad att med biträde av en socialassistent utföra vissa socialpsykiatriska undersökningar av ett representativt urval av klientelet från vissa alkoholistanstalter i landet. Undersökningarna ha utförts under m å n a d e r n a mars—juni 1947 och ha omfattat sammanlagt 107 personer, varav 7 äro kvinnor. Själv h a r jag gjort de psykiatriska undersökningarna samt en allmän medicinsk utredning rörande var och en av de utvalda. Därjämte har jag sökt att klarlägga vissa socialt betydelsefulla frågeställningar. Medhjälpare vid de sociala undersökningarna har varit en av kuratorerna vid Stockholms stads sjukhus direktion, fröken Brit Linder, som genom välvilligt tillmötesgående från sjukhusdirektionen beviljades tjänstledighet från sin befattning därstädes. Fröken Linder h a r deltagit i de sociala utredningarna, utfört experimentalpsykologiska testningar på var och en av de utvalda samt gjort besök i de flesta av de giftas och en del av de frånskildas hem. Under undersökningens gång har kontakt hela tiden hållits med alkoholistvårdsutredningens sekreterare, byråinspektör Daniel Wiklund. Värdefulla råd och anvisningar ha vid förberedelserna samt vid bearbetningen av materialet lämnats av professor Torsten Sjögren vid Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik samt av med. d:r Gunnar Lundquist, ledamot av alkoholistvårdsutredningen. Bearbetningen av materialet h a r skett på psykiatriska kliniken på Karolinska sjukhuset. De vid undersökningarna på anstalterna och vid hembesöken erhållna uppgifterna ha sedermera kompletterats genom förfrågningar hos myndigheter i hemorterna, hos födelseförsamlingarnas pastorsämbeten samt på sjukhus och anstalter, där de intagna tidigare vårdats. Detta arbete har visat sig vara betydligt mera tidskrävande än som från början förutsågs. Korrigeringar kunna därför senare tänkas bli nödvändiga. Då vid undersökningens början bestämda krav framställdes på, att resultaten skulle föreligga senast den 1 augusti 1947, måste jag framlägga dem nu, ehuru utredningen icke i alla avseenden ar fullständig. En vetenskaplig bearbetning av materialet med statistisk analys av detsamma har varit omöjlig att genomföra på den korta tid, som stått till förfogande. Ej heller ha jämförande beräkningar kunnat göras med hänsyn till motsvarande förhållanden inom genomsnittsbefolkningen. Jag har fått inskränka mig till en redovisning av det undersökta klientelets sociala förhållanden samt av de medicinska och psykiatriska fynd, som gjorts inom detsamma. Bearbetningen av materialet fortsätter, och jag hoppas att efter komplettering av detsamma med från annat håll insamlat material, som blir av sådan storleksordning och representativitet, att det tillåter bl. a. en metodisk och statistisk analys, kunna framlägga mera definitiva slutsatser.

251 Materialets sammansättning och representativitet. Avsikten med undersökningen angavs av utredningen vara att söka erhålla en bild av sammansättningen av det klientel, som för närvarande vårdas på de erkända alkoholistanstalter i landet, som icke mottaga ett mera avancerat eller svårskött klientel. Det sistnämnda ansåg man sig ha tillräcklig kännedom om, dels genom Svartsjöutredningen 1937 och dels genom en undersökning, som nyligen utförts på Venngarn av Gunnar Lundquist. De anstalter, som skulle besökas, uttogos från början i samråd med alkoholistvårdsutredningens sekreterare. När' det gällde de manliga alkoholisterna, föll det sig av ovannämnda skäl naturligt att först utesluta de statliga anstalterna å Venngarn, Svartsjö och i Västervik. Vidare uteslöts Åsbrohemmet, som huvudsakligen tar emot avancerade recidivister ur det socialt lägst stående alkoholistvårdsklientelet. Granbytorp ansågs icke böra ifrågakomma, då denna anstalt huvudsakligen fungerar som ett annex till Venngarn. Man hade där anledning förvänta ett urval i riktning mot psykopatiska personligheter. Hemmet Ribbingebäck är en anstalt för sjuka eller arbetsoförmögna alkoholister, varför denna anstalt icke ansågs böra ifrågakomma. Slutligen uteslöts Lillegården med dess karaktär av familjevårdskoloni för alkoholister på grund av att vissa svårigheter ansågos föreligga att där genomföra de omfattande undersökningarna. Den enskilda anstalten Härnö borde icke heller ifrågakomma. Det återstod därefter 10 anstalter med ett sammanlagt platsantal på 510. Dessa voro: Hemmet Älvgården, Hedemora, med 70 platser Arbetshemmet Björknäs, Järlåsa, » 90 » Västkusthemmet, Sundholmen, » 52 » Holmahemmet, Höör, » 58 » Holmforshemmet, Boden, » 48 » Dagöholm, Lerbo, » 40 » Vårnäshemmet, Vingåker, » 42 » Björstorp, Emmaljunga, » 10 » Kurön, Stockholm 1, »75 » Hägerstad, Solvesta, » 25 » Antalet manliga alkoholister, som skulle undersökas, bestämdes till 100. Man ansåg sig med detta antal få en tillräckligt representativ bild av klientelet. När det gällde att välja ut klientelet, mötte man den svårigheten, att anstalternas beläggning kunde vara mycket växlande. Undersökningarna beräknades behöva pågå 3—4 månader. Platserna på en anstalt kunde vara belagda till 100 % i mars och till endast 60 eller 70 % i juni. Vid undersökningens början voro icke alla anstalter fullbelagda, men de kunde tänkas bli det, tills besöket skulle äga rum. Uttagandet av antalet patienter på varje anstalt måste ske redan vid undersökningens början. Man bestämde sig därför att utvälja antalet fall på varje anstalt i proportion till platsantalet. Vid ankomsten till varje anstalt skulle därefter fallen uttagas till undersökning genom förprickning av var fjärde eller var femte intagen på förteckningar, som upprättats i ordningsföljd efter intagningsnummer. Antalet undersökningsfall fördelade sig på de olika anstalterna sålunda: Älvgården 14 fall, Björknäs 18, Västkusthemmet 10, Holmahemmet 11, Holmforshemmet 9, Dagöholm 8, Vårnäshemmet 8, Björstorp 2, Kurön 15 och Hägerstad 5. Genom att göra uttagningen efter intagningsnummer kunde man räkna med att få en representativ bild av förhållandet mellan på anstalterna vårdade mera avancerade fall och lättare fall. De mera avancerade fallen kvarhållas i regel längre, varjämte de oftare recidivera och återkomma till anstalterna. De lättare fallen däremot försöksutskrivas tidigare och återkomma icke i samma utsträckning. Det gjorda urvalet blir därför representativt för det vid denna tidpunkt

252 vårdade klientelet men icke för det klientel, som överhuvud taget intages på anstalterna. Det utvalda materialet kommer tydligtvis att innehålla något flera svåra alkoholister än det klientel, som genomsnittligt intages på anstalterna. Å andra sidan ha ju anstalterna för det svårare klientelet från början uteslutits, varför undersökningsresultatet dock torde ge en viss bild i stort av dem, som bli intagna på alkoholistanstalterna. När det gällde de kvinnliga alkoholisterna visade det sig vara omöjligt att utföra en representativ undersökning av anstaltsklientelet. Landets enda erkända alkoholistanstalt för kvinnor, Hagbyhemmet, hade endast 2 intagna vid undersökningens början, och man hade icke anledning att förvänta någon ökning. Av de två statliga anstalterna, å Haknäs och i Växjö, ansågs Haknäs-anstalten ha det minst avancerade klientelet. De intagna där hade emellertid icke på länge överstigit 10. Alkoholistvårdsutredningen önskade dock, att de, som voro intagna på Haknäs, skulle undersökas, även om man icke kunde förvänta några mera vittgående slutsatser. Undersökningsmetoder. Var och en av de undersökta h a r genomgått en ingående psykisk exploration. Härvid har utforskats olika moment, som kunnat tänkas ha inverkat vid uppkomsten av social missanpassning och alkoholmissbruk. Sålunda har ärftligheten utforskats genom att noggrant genomgå föräldrars, syskons och av vederbörande kända övriga anförvanters levnadsförhållanden och ev. förekommande sjukdomssymtom. Vidare har uppväxtmiljön analyserats, varvid gynnsamma och ogynnsamma moment ingående diskuterats. Den undersökte har fått redogöra för skolgång, utbildning och anställningar, och han h a r då även utfrågats om det sätt, på vilket han reagerat vid de särskilda situationer, som för hans del varit karakteristiska i yrkesarbetet. Sexuella förhållanden, förlovningar, äktenskap och skilsmässor ha genomgåtts, varvid särskild hänsyn tagits till om kontroverser eller slitningar förekommit. Detaljerad utfrågning har gjorts om föregående sjukdomar med kroppsliga eller psykiska symtom, varvid speciell vikt lagts vid veneriska åkommor, skalltraumata, hjärt- och magsjukdomar samt sjukdomstillstånd med nervösa besvär. Slutligen ha alkoholvanorna och deras samband med miljöfaktorer av olika slag diskuterats. Vid diagnostiken av den undersöktes psykiska tillstånd har icke blott eftersträvats en psykiatrisk diagnos utan även gjorts försök till mera ingående personlighetsanalys med genomgång av vederbörandes speciella läggning, reaktioner i vissa miljösituationer, benägenhet för depressionstillstånd o. d. samt levnadsvanor och intressen. En vanlig kroppsundersökning har utförts, varvid speciell uppmärksamhet ägnats cirkulations- och matsmältningsorganen samt nervsystemet. En bedömning av allmäntillståndet, kroppstypen och graden av kroppsligt förfall har även gjorts. I några enstaka fall fanns möjlighet att komplettera den kroppsliga undersökningen genom remiss till sjukhus för röntgen- eller elektrocardiografiundersökning. Av socialassistenten utfördes en serie psykotekniska prov. I första hand gällde det att diagnostisera vederbörandes intellektuella utvecklingsnivå, varvid i flertalet fall Terman-Merrill-Hellströms metod kom till användning. Några få debila eller imbecilla testades enligt Point Scale. Man gjorde också en prövning av vederbörandes kunskapsförråd och intresseinriktning med användande av frågeformulär, som utarbetats på Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik. För bedömning av minnesdefekter och uppmärksamhetsrubbningar gjordes också vissa prov. Vid testningarna iakttogs den undersöktes beteende och jämfördes med resultatet av den psykiatriska explorationen, som på så sätt ofta kunde värdefullt kompletteras. Socialassistenten fick också tillfälle till ett längre samtal med den un-

253 dersökte, varvid ibland framkommo detaljer, som förut icke varit kända. Hon gjorde också en utredning av hans hem- och miljöförhållanden, vilken senare kompletterades vid hembesök och samtal med hustru eller fästmö eller vid förfrågningar hos nykterhetsnämnder och fattigvårdsstyrelser. Var och en av de undersökta utfrågades också om sina åsikter angående alkoholistvården enligt ett i förväg färdigställt frågeformulär. Det gällde därvid att få fram verkliga eller förmenta olägenheter, uppfattning om den egna situationen samt önskemål om förbättringar på vissa angivna punkter. Undersökningsresultatet har slutligen kompletterats med studier i tillgängliga handlingar rörande de intagna samt med föreståndarnas uppfattning och intryck av vederbörande. Vidare ha journaler och akter från sjukhus och anstalter, där de intagna tidigare vistats, rekvirerats, varefter utdrag eller avskrifter verkställts. Förfrågningar angående familjer och hemförhållanden under uppväxten ha gjorts hos pastorsämbeten och kommunala förtroendemän. I förekommande fall ha även journaler rörande nära anhöriga rekvirerats. Detta arbete har ännu ej kunnat avslutas på grund av att svar på alla förfrågningar icke inkommit. Den psykiatriska undersökningen och kroppsundersökningen tog i regel 2 ij2— 3 timmar i anspråk, testningarna och socialassistentens samtal ungefär lika lång tid. Därtill kom sedan genomgången av handlingarna och samtalet med föreståndaren samt den gemensamma diskussionen av fallet. Om härvid framkommo detaljer, som icke beaktats eller diskuterats vid den första undersökningen, fick vederbörande återkomma för ett nytt samtal. Den sammanlagda tid, som sålunda ägnades varje fall, uppgick i genomsnitt till mellan 7 och 8 timmar. En del okomplicerade fall klarades på kortare tid, men det fanns å andra sidan några fall, där enbart den psykiatriska undersökningen tog en tid av 5—6 timmar, uppdelad i olika repriser.

U n d e r s ö k n i n g e n s g e n o m f ö r a n d e och förlopp. De utvalda anstalterna ha besökts i tur och ordning under mars—juni 1947. I regel kunde medhinnas 2 eller 3 fall varje dag. Emellan besöken gjordes 2—3 dagars och vid ett par tillfällen något längre uppehåll. Tiden ägnades då åt renskrivning av undersökningsjournaler och protokoll, rekvisition av handlingar Iran andra håll och utsändande av förfrågningar. Socialassistenten gjorde då också sina hembesök, varvid i flertalet fall tidsödande resor måste företagas. Uttagningen av dem, som skulle undersökas, skedde omedelbart efter ankomsten till anstalten med ledning av förteckningar i nummerföljd över dem, som samma dag voro närvarande. Den som stod först på förteckningen, uttogs alltid till undersökning. På de anstalter, som voro fullbelagda, uttogs därefter var femte intagen och på de övriga var fjärde. I några fall inträffade, att det efter den näst sista, som uttagits, icke återstodo 4 resp. 5 personer. Såsom den siste uttogs då den, som senast hade ankommit till anstalten. De anstalter, där var fjärde person uttogs, voro Björknäs, Holmahemmet, Dagöholm och Kurön. F r å n anstaltsföreståndarnas sida möttes undersökningen alltid av stor förståelse och välvilja, och stora ansträngningar gjordes för att underlätta arbetet. Klientelet ställde sig i regel villigt till förfogande, och det var ofta möjligt att få en mycket god inblick i såväl deras levnadsförhållanden som i deras sätt att umgås med alkoholen. Det inträffade sålunda, att samtalet med vederbörande gav flera och mera värdefulla fakta om ett mycket avancerat alkoholmissbruk än innehållet i handlingarna gjorde. Egentliga svårigheter vid undersökningens genomförande visade endast klientelet på Björknäs-anstalten. En av de till undersökning uttagna avvek från anstalten, innan undersökningen hunnit påbörjas, och en annan måste försöksutskrivas. I dessas ställe utlottades två andra bland dem,

254 som icke hade kommit med vid den första uttagningen. Anstaltens avdelning på östfora erbjöd sedan inga svårigheter, medan avdelningen på Björknäs beredde mycket bekymmer. En av de intagna, en imbecill trådarbetare, vägrade kategoriskt att underkasta sig testningen. Försök att övertala honom gjordes av bägge undersökarna samt av föreståndaren, men han var hela tiden fullkomligt avvisande och yttrade vid ett tillfälle: »Hellre får di arkebusera mej». En annan, en normalbegåvad agent med svår psykopati, lämnade testaren mitt under proven och gick ut samt vägrade därefter att återkomma. En tredje, en debil och epileptoid psykopat, avbröt också testningen, innan denna hunnit avslutas. Ett par av de undersökta protesterade till en början mot den psykiatriska undersökningen och vägrade att svara, men de mjuknade så småningom, varför den psykiska och kroppsliga undersökningen kunde genomföras beträffande samtliga. Två eller tre intagna på ett par andra anstalter gjorde också svårigheter, innan de underkastade sig undersökningen, men efter en orientering om syftet med densamma gåvo de med sig. För samtliga undersökta klargjordes, att undersökningen var av medicinsk karaktär och att sjukhistorier icke skulle publiceras. På Haknäs-anstalten gjordes undersökningarna på liknande sätt som ovan skildrats, dock med det undantaget att intelligenstestningarna utfördes med Point Scale-metoden samt att frågeformuläret angående åsikterna om alkoholistvården uteslöts. Undersökningarna kunde genomföras friktionsfritt. Det var dock svårt att av de undersökta få några uppgifter om deras sexuella förhållanden. Samtliga undersökningar voro avslutade omkring den 20 juni 1947. Tiden har därefter ägnats åt bearbetning av materialet samt åt utarbetandet av föreliggande redogörelse. Kort översikt över tidigare svenska undersökningar. Systematiska undersökningar rörande alkoholister äro i svensk vetenskaplig litteratur sparsamt förekommande. Enstaka svenska läkare ha dock gjort värdefulla insatser på området. Den svenske läkaren Magnus Huss präglade sålunda för snart 100 år sedan begreppet Alcoholismus chronicus och byggde sin framställning om denna sjukdom på ett av honom själv undersökt och bearbetat material. Ivan Bratt och Alfred Petrén gjorde betydelsefulla insatser i den kommitté, som på uppdrag av Svenska läkarsällskapet år 1912 avgav betänkandet »Alkoholen och samhället». Detta betänkande, som delvis ligger till grund för vår första alkoholistlag, bygger på personlig erfarenhet om alkoholister, som de och andra medverkande läkare hade samlat. En bearbetning av det till nykterhetsnämnden i Stockholm under åren 1916—1930 anmälda klientelet har publicerats 1934 av Gunnar Dahlberg och Sven Stenberg. Intressanta rön ha av dem gjorts rörande vissa av alkoholismens sociala sidor samt rörande frekvensen av och risken för kronisk alkoholism. En annan redogörelse för nykterhetsnämndernas klientel med särskild aspekt på alkoholismens sociala skadeverkningar är publicerad 1936 under titeln »Livsförödelse» av G. Steenhoff. Gunnar Dahlberg har utfört ytterligare en undersökning av nykterhetsnämndsklientel, publicerad i Meddelanden från Svenska läkarnas nykterhetsförening 1941 och 1942 och grundad på material från nykterhetsnämnden i Malmö. I en skrift med titeln »Läkaren och alkoholistvården» har Olof Kinberg framlagt sin erfarenhet på området. Josua Tillgren, som ägnat sin uppmärksamhet åt somatiska sjukdomar hos alkoholister, skriver härom i Festskrift för Johan Scharffenberg, Oslo 1939. Den första undersökningen av anstaltsklientel utfördes på Svartsjö 1937 av Gunnar Adell och Gustav Jonsson (publicerad i 1937 års lösdriverilagstiftningskommittés betänkande). Under titeln »Alkoholism och konstitution» redogör Carl-Gustaf Berglin i Tirfing 1940 för en undersökning, som utförts på Venngarn. Gösta Carlsson, som varit läkare på

255 Dagöholm sedan denna anstalt öppnades, framlägger i Tidskrift för nykterhetsnämnderna 1943 resultaten av socialpsykiatriska undersökningar av det på denna anstalt vårdade klientelet. Helge Knöös, sedan många år tillbaka läkare på Holmahemmet och Kurön, har lämnat redogörelser för klientelets psykiatriska beskaffenhet i anstalternas årsberättelser under senare år samt i Festskrift för Henrik Sjöbring, Lund 1944. En intressant utredning rörande fattigvårdsbehov, skatteskolkning och skilsmässofrekvens hos alkoholister i jämförelse med genomsnittsbefolkningen göres av Erik Englund i Tirfing 1944. Bidrag till förståelsen av alkoholismens psykopatologi ha vidare lämnats av bl. a. Jakob Billström och 5. Izikowitz. Tidigare har omnämnts Gunnar Lundquists undersökning av Venngarnsklientelet 1946, publicerad i Svenska Läkartidningen 1947. I Karl Gustav Dahlgrens år 1946 utgivna doktorsavhandling finnas uppgifter av stort intresse rörande suicidalförsök bland alkoholister. Slutligen ber jag att få hänvisa till två egna uppsatser. Begreppsbestämning. Äro de undersökta alkoholister? Innebörden i begreppet alkoholist har ofta varit föremål för diskussion. Helt nyligen har även i dagspressen förts en debatt kring frågeställningen: »Är alkoholism en sjukdom eller en form av vanart?» Magnus Huss, som gjorde en noggrann beskrivning av den kroniska alkoholismens kliniska bild, fäste sig uteslutande vid de sjukdomssymtom, som han hade iakttagit hos alkoholisterna. Med benämningen alcoholismus chronicus avser han sålunda »sammanfattningen av de sjukdomsyttringar från nervsystemet, såväl dess psykiska som motoriska och sensitiva sfärer», som förekomma hos personer, som under längre tid förtärt alkobolhaltiga drycker. Den tyske psykiatern Kraepelin har tagit fasta på ett annat moment i den kroniska alkoholismens bild, nämligen det psykiska tillstånd, som inträder hos den, som förtär en ny dos alkohol, innan verkan av en föregående ännu gått över. Knöös definierar alkoholism såsom den form av narkomani, som utlöses av förtärandet av ethylalkohol. lzikowitz framhåller, att den viktigaste förutsättningen för uppkomsten av alkoholism är den patologiska alkoholhungern. Författarna av »Alkoholen och samhället» diskutera ingående definitionsfrågan och komma fram till, att det kroniska alkoholmissbruket betingas av karakteristiska olustsensationer, som momentant lindras eller bringas till försvinnande genom nya alkoholdoser. I och med tillkomsten av den svenska alkoholistlagen skötos alkoholismens sociala skadeverkningar i förgrunden. Anledningen härtill torde ha varit svårigheten att med till buds stående undersökningsmetoder avslöja alkoholhungern eller olustsensationerna hos dem, som behövde bli föremål för åtgärder från samhällets sida. Man kom då i stället in på att använda en definition, som utgick från vederbörandes beteende under inflytande av alkohol. Den definition, som av de flesta anföres (Kinberg, Billström, Steenhoff m. fl.), innebär, att med alkoholist avses en person, som använder alkohol i sådan mängd eller på sådant sätt, att han själv eJIer andra på ett eller annat sätt kunna skadas därav. Gunnar Lundquist menar med alkoholism, att en person använder alkohol i sådana kvantiteter eller så regelbundet, att hans sociala anpassning blir lidande. Här skall icke diskuteras de olika definitionernas berättigande och praktiska användbarhet. Jag önskar dock framhålla, att enligt min erfarenhet ett viktigt led i den kroniska alkoholismens utvecklingskedja är uppträdandet av olustsensationer och behov av nya doser alkohol, när verkan av den tidigare intagna dosen håller på att försvinna. Detta gäller både dem, som dagligen under längre tid förtära stora kvantiteter sprit och dem, som populärt bruka betecknas som periodsupare. Om man nu försöker att bedöma de undersökta 100 manliga internerna med hänsyn till möjligheten att inpassa dem i någon av de ovannämnda definitioner-

256 na, kan man med hänsyn till deras alkoholvanor indela dem i fyra grupper enligt nedanstående uppställning. 1. Huvudsakligen vid veckosluten 2. Dagligen under längre tider 3. Perioder med längre tids fritt intervall 4. Tillfälligt 2—3 dagar i följd

19 st. 40 st. 19 s t 2 2 st -

De båda mellersta grupperna (2. och 3.) innefatta sådana, som otvivelaktigt äro alkoholister enligt den medicinska definitionen, ehuru svårighetsgraden givetvis är olika. Det karakteristiska för dem är, att de underhålla en kronisk eller periodisk alkoholintoxikation och att olustsensationer eller verkligt spritbegär är en väsentlig orsak till att de icke kunna sluta. Gruppen veckoslutsupare innefattar sådana personer, som regelbundet dricka sprit under 3—4 dagar varje vecka med början avlöningskvällen. Även hos dem underhålles intoxikationen ofta på grund av behov eller olustsensationer, men de äro i stånd till att avbryta sin alkoholkonsumtion åtminstone under loppet av den första arbetsdagen i veckan. Gruppen 4. slutligen innefattar sådana, som i regel icke äro alkoholister i den meningen, att de på grund av behov eller olust måste underhålla alkoholintoxikationen. Det bör dock tilläggas, att en del av dem ha företett sådana symtom, att man kan misstänka, att de så småningom skulle ha glidit över i de alkoholvanor, som karakterisera de tre första grupperna. Det gäller särskilt om en del sjömän och anläggningsarbetare. Av de sociala definitionerna synes mig den, som angivits av Gunnar Lundquist, vara den vidaste och mest användbara. Den är också tillämplig på så gott som hela det undersökta klientelet. Den rymmer även dem, som mera tillfälligt dricka sprit men som dricka så stora kvantiteter, att de upprepade gånger bli anhållna för fylleri eller att deras sociala utvecklingskurva visar en ständigt sjunkande tendens. Undantag utgöra endast två av de undersökta. Den ene är en 37-årig frånskild diversearbetare, invalid sedan tidiga barndomen på grund av barnförlamning. Han har upprepade gånger vårdats på sinnessjukhus för narkoman! (huvudsakligen chloralmissbruk), har aldrig varit anhållen för fylleri eller tidigare varit i kontakt med nykterhetsnämnd och har frivilligt ingått på anstalt. Han h a r blott vid enstaka tillfällen använt alkohol och aldrig i så stora kvantiteter, att annat än måttlig berusning inträtt. Den andre är en 26-årig frånskild sjöman, debil psykopat med utpräglad affektlabilitet och explosivitet, intagen såsom farlig för annans säkerhet. Han har även i nyktert tillstånd varit mycket häftig och uppbrusande. I lätt alkoholpåverkat tillstånd har han slagit hustrun, som även är en debil, explosiv psykopat, socialt rätt derangerad. Det undersökta klientelet består sålunda ur medicinsk synpunkt till allra största delen av klara eller presumtiva alkoholister och ur social synpunkt så gott som uteslutande av alkoholister. Det bör kanske redan här påpekas, att indikation för ingripande från samhällets sida förefunnits även i de båda undantagsfallen, men det borde icke ha skett enligt alkoholistlagen. För de undersökta kvinnliga alkoholisternas del är materialet alldeles for litet för att tillåta någon bedömning. I flertalet fall h a r det dock icke rört sig om ett verkligt begär efter sprit eller på olustsensationer grundat behov att fortsatta att dricka. Samtliga undersökta voro prostituerade eller förde ett sådant levnadssätt som står prostitutionen nära. Alkoholmissbruket hos dem stod närmast i samband med detta levnadssätt. I fortsättningen redogöres först för det undersökta manliga klientelet. De undersökta kvinnorna avhandlas sist under särskild rubrik.

» 257 Åldersfördelning. De undersökta manliga internerna ha i tab. 1 uppdelats efter ålder i 6 olika 10-årsgrupper. Av tabellen framgår, att de flesta, 34 stycken, befinna sig i åldersgruppen 40—45 år. Åldersgrupperna närmast före och efter ha vardera 26 fall. Över 60 år gamla äro endast några få. Liknande förhållanden ha observerats också i tidigare undersökningar. Sålunda fann Magnus Huss bland 139 alkoholister följande antal i de olika åldersgrupp e r n a : 20—30 år 14 st.. 30—40 år 44 st., 40—50 år 57 st., 50—60 år 53 st., över 60 år 1 st. Han anser, att det hör till de sällsynta undantagen, att någon lider av alkoholism efter det 60:de året. I Dahlbergs och Stenbergs arbete finnas tabeller over åldersfördelningen för till Stockholms stads nykterhetsnämnd anmälda personer, som ansetts hemfallna åt alkoholmissbruk. Här finns det största antalet fall inom åldersgrupperna 30—39 och 40—49 år, ungefär lika många inom varje grupp. Även här inträder en påtaglig minskning med 60-årsåldern. I Tillgrens material från medicinska avdelningen på Maria sjukhus framträder anhopningen av fall i 35—55-årsåldern. Tillgren anser, att de sociala lesionerna av alkoholmissbruket komma c:a 5 år tidigare än de somatiska.

Civilstånd. Vid Svartsjö-undersökningen funno Adell och Jonsson icke mindre än 83 % ogifta bland det undersökta klientelet. Antalet gifta var 5 % och antalet frånskilda 11 %. På Venngarn fann Gunnar Lundquist 43,7 % ogifta, 32,1 % gifta 3,7 % änklingar och 20,5 % frånskilda. Englund har beräknat skilsmässofrekvensen bland alkoholister i Stockholm till 7,8 %. I det här föreliggande undersökningsmaterialet är, såsom tab. 2 utvisar, antalet ogifta 35 st., vilket procentuellt sett icke avviker från genomsnittsbefolkningen. Antalet gifta är 32 st. och antalet frånskilda eller hemskilda 27 st. Det senare måste betraktas som en hög siffra. Uppgiften om civilstånd för de gifta och frånskilda har kontrollerats hos pastorsämbetena, och därvid har framkommit, att uppgifterna i handlingarna icke alltid voro riktiga. Antalet frånskilda blev efter kontrollen högre än handlingarna utvisade. Frekvensen frånskilda i genomsnittsbefolkningen uppgår icke till mera än omkring 1 %. Antalet änklingar är för litet för att en jämförelse skall kunna göras med genomsnittsbefolkningen. Tab. 1. Åldersgrupper. Ålder 20—29 30-39 40-49 50—59 60—69 70-79 Summa

Tab. 2. Civilstånd.

Antal

Ogifta

Gifta

9 26 34 26 4 1

32 Fransk. Hemsk. 21

6 Änkl.

Summa

100 Hemort o c h bostadsort. Det är ett bekant förhållande, att de flesta alkoholister äro bosatta i storstäderna. I Gunnar Lundquists material kommer 40 % från Stockholm och Göteborg. Det av mig undersökta klientelet har uppdelats dels efter hemort och dels efter bostadsort. I flertalet fall är hemorten densamma som bostadsorten. Undantag ut17—478418.

258 göra de, som sakna fast bostad. Dessa äro de på landsbygden kringresande agenterna och försäljarna, de flesta sjömännen samt en del grovarbetare och anläggningsarbetare, som flytta från en ort till en annan. I de tre största städerna bor det stora flertalet alkoholister, nämligen närmare Vs. I befolkningshänseende representera dessa städer icke mera än 1/s av landets hela befolkning. I a n d r a städer bor ytterligare 1/3 av alkoholisterna. Bosatta på landsbygden äro icke flera än 11 stycken. 29 stycken sakna fast bostad. Av dessa äro 10 från städerna, där de flytta omkring på olika ungkarlshotell eller logera hos bekanta. 19 flacka omkring på landsbygden från plats till plats. Beträffande hemortsförhållandena kan nämnas, att det största antalet av de undersökta kommer från Stockholms stad och från de båda folkrikaste länen, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Hereditära förhållanden. Frågan om alkoholismen kan bero på ärftlig disposition har sedan länge intresserat forskningen. Tyska ärftlighetsforskare ha gjort särskilt ingående utredningar av frågan. Pohlisch (1933) fann sålunda i 47 % av fallen alkoholism hos fäderna och i 2 % av fallen alkoholism hos mödrarna. Brugger (1934) har vid familjeundersökningar konstaterat, att 24,8 % av fäderna, 5,5 % av m ö d r a r n a och 11,7 % av syskonen voro alkoholister. Ännu större bli procenttalen, om man inbegriper sinnessjukdom och psykopati. Sålunda fann Binswanger (1928) hos nära 90 % av sina alkoholister psykopati i släkten. I två svenska undersökningar ha de hereditära förhållandena registrerats. Adell och Jonsson funno bland 120 undersökta interner på Svartsjö hereditär belastning i 87 fall. Gösta Carlsson fann ärftlig disposition i 53 % av fallen. I bägge undersökningarna rörde det sig i flertalet fall om alkoholism, i ett mindre antal fall om sinnessjukdom, psykopati och kriminalitet. I det av mig undersökta anstaltsklientelet förekommer alkoholism hos fadern i 31 fall, alkoholism hos modern i 2 fall och alkoholism hos syskon i 24 fall. I 19 fall har förekommit sinnessjukdom, psykopati eller höggradig nervositet hos föräldrarna och i 15 fall hos syskonen. Fallen utan känd hereditär belastning äro 35. Fallen av sinnessjukdom ha oftast varit schizofreni och i några fall praesenila och senila psykoser. Då vid undersökningens avslutande journaler och handlingar r ö r a n d e många av de anhöriga icke stodo till mitt förfogande, har någon vetenskaplig bearbetning av materialet ur ärftlighetssynpunkt icke kunnat göras. Uppväxtmiljö. I åtskilliga arbeten omnämnas ogynnsamma förhållanden under barna- och uppväxtår som orsaksfaktorer vid uppkomsten av alkoholism. Systematisk bearbetning av klientelet från denna synpunkt har gjorts av Adell och Jonsson. I deras material fanns 24 %, som voro födda utom äktenskapet. Hemförhållandena under uppväxtåren karakteriseras som dåliga och utpräglat fattiga i 18 %, som enbart fattiga i 15 % och som enbart dåliga i 22 %. Steenhoff har registr e r a t omkring hälften av hemmen såsom dåliga. I den här föreliggande undersökningen voro 12 personer födda utom äktenskap. De flesta av dessa ha växt upp hos mor eller hos släktingar och ha i sin skildring av uppväxtmiljön givit en övervägande gynnsam bild av förhållandena. Utpräglad fattigdom har dock förekommit i ett par fall. Av de 88 personer, som voro födda i äktenskap, ha 84 växt upp i hemmet. I 21 fall hade endera av föräldrarna och i ett fall båda föräldrarna dött före patientens 15 :e år. I 2 fall voro föräldrarna skilda under patientens barndom. I flera av de övriga fallen ha svåra slitningar förekommit mellan föräldrarna och i några

259 fall utpräglad fattigdom. Av dem, som förlorat far eller mor tidigt, ha 10 stycken fått styvfar eller styvmor. Alla dessa ha förklarat, att de känt sig åsidosatta och flera, att styvfadern eller styvmodern varit hårda eller elaka. Harmoniska u p p växtförhållanden i hem med både far och mor ha 41 stycken haft. Yrken o c h sysselsättningar. En fråga av stort intresse är, huruvida vissa yrken disponera för alkoholmissbruk. Det behöver då icke vara yrket som sådant utan snarare den speciella atmosfär, som är rådande i yrket eller de karakteristiska situationer, som kunna uppstå i detsamma. Redan Magnus Huss intresserade sig för yrkesfördelningen. Hans båda största yrkesgrupper utgjordes av »Arbetare i hantverk (mest gesäller)» och »Drängar och daglönare». Därnäst kommo »f. d. Underofficerare och Soldater vid värfvade regementen», »Afsigkomna personer, hvilka tillhört de mera bildade samhällsklasserna» samt »Vaktmästare (förnämligast vid tullstaten)». De båda största grupperna hos Steenhoff utgöras av yrkesutövare, tillh ö r a n d e kategorien transport och samfärdsel samt av grov- och tillfällighetsarbetare. Därnäst komma köpmän, resande, butiksbiträden. Gunnar Lundquist fann 34,8 % grov- och diversearbetare, 14,3 % köpmän och försäljare samt Tab. 3. Yrken och sysselsättningar. Grovarbetare, bergsprängare, anläggningsarbetare m. fl 19 Metallarbetare, verkstadsarbetare, fabriksarbetare m. fl 10 Försäljare, köpmän, agenter, torghandlare m. fl 10 Skomakare, snickare, skräddare, målare, frisörer 10 Sjömän, maskinister, eldare m. fl 8 Diversearbetare, åkeriarbetare, hamnarbetare m. fl 8 Byggnadsarbetare, murare m. fl 5 Kontorister, affärsbiträden 5

Plåtslagare, rörarbetare, rörläggare, smeder 4 Lantbrukare, trädgårdsmästare, trädgårdsarbetare 3 Ingenjörer, tjänstemän i överordnad ställning m. f 1 3 Skådespelare, konstnärer, musiker 2 Charkuteriarbetare 1 Akademiker 1 Servitörer, hovmästare m. fl 0 Vedkapare, sågare, slipare m. fl 0 övriga 11 Summa 100

10,7 % sjömän. Yrkesfördelningen i det av mig undersökta anstaltsklientelet presenteras i tab. 3. Härav framgår, att den största gruppen liksom på Venngarn utgöres av grovarbetare, bergsprängare, anläggningsarbetare m. fl., 19 st. Med största sannolikhet föreligger överrepresentation bland alkoholisterna. Så torde däremot icke vara fallet med den andra gruppen, bestående av metallarbetare, verkstadsarbetare och fabriksarbetare, 10 st. Den förstnämnda yrkesgruppen utgöres av personer, som föra ett mycket rörligt och kringflyttande liv. Flera av dem äro anläggningsarbetare och ambulera mellan brobyggen, vägbyggen, kraftstationsanläggningar o. d. ute i landet. Även de vanliga grovarbetarna, föra en ambulerande tillvaro. Ofta äro de tillfällighetsarbetare, som ta arbete vid husbyggen i städerna och på landsbygden, vid vägbyggen eller i skogen. Alkoholvanorna inom denna kategori bestå till en början av tillfälligt missbruk. Medan man ligger ute på landsbygden, använder man sällan sprit, men ibland tar man sig ledigt och reser in till närmaste stad, där man »blir på fyllan» under några dagar, varefter man återvänder till yrket, sedan de hopsparade pengarna äro slut. Metall- och fabriksarbetarna å andra sidan äro m e r a bofasta. Deras spritmissbruk pågår antingen dagligen eller i perioder. Ofta äro de veckoslutsupare. De arbeta ordentligt tidvis, och ofta äro de ansedda som duktiga yrkesmän.

260 Gruppen »Försäljare, köpmän, agenter, torghandlare» uppgår till 10 %, vilket är betydligt mera än i genomsnittsbefolkningen. Den består till största delen av hemlösa och kringflackande individer, som ta in på enklare hotell eller resanderum. De mest förkomna logera åtminstone sommartid i lador eller sova u n d e r bar himmel. Den vanligaste sysselsätttningen bland dessa tycks vara att ta u p p order för olika firmor, t. ex. på förstoringar av familjefotografier, gärna i färg. Flera ha den något missvisande titeln ståltrådsarbetare. De resa omkring med en rulle ståltråd och en kombinationstång i packningen. På kvällarna sitta de och förfärdiga vispar, tallriksställ, leksaker o. d., och på dagarna vandra de omkring i byarna och sälja sina alster. När de fått en liten slant sparad, resa de in till en stad, där de ta sig en rejäl fylla, och sedan fortsätta de att sprita så länge pengarna räcka. Därefter fortsätter åter försäljningen på landsbygden. 4 personer av denna kategori ingå i materialet. Yrkesgruppen »Skomakare, snickare, skräddare, målare, frisörer m. fl.» består till största delen av en kategori yrkesutövare, som man skulle kunna beteckna som egna småföretagare. De ha i allmänhet en liten verkstad men de ha inga anställda. Ibland ha de endast en liten skrubb eller ett kyffe för sina verktyg. De åtaga sig småarbeten eller reparationer eller arbeta tillfälligt åt a n d r a arbetsgivare. Ofta blir deras verkstad eller deras skrubb ett tillhåll för alkoholister, som ta sin tillflykt dit, när de skola dricka ur sin halvpanna eller sin rödspritsliter. Som tack för husrum och vänligt bemötande blir verkstadsinnehavaren bjuden att delta i pokulerandet. Dessa yrkesutövare äro i hög grad sina egna, och det betyder föga eller ingenting för rörelsen, om verkstaden hålles stängd en fredagseftermiddag eller en hel måndag. En del av dessa småföretagare äro eller ha tidigare varit duktiga yrkesmän, och när de hålla sig nyktra, ha de därför ofta icke svårt att få arbete. »Sjömän, maskinister, eldare» äro i materialet 8 stycken. Deras alkoholmissbruk äger i regel rum i hamnarna. Ofta rör det sig om sådana sjömän, som ha korta anställningar på varje båt. De lämna en båt, så snart den anlöper en hamn, gå några dagar i hamnen och driva, tillbringa tiden på krogar och ölkaféer så länge pengarna räcka och fortsätta sedan att arbeta på första bästa båt. Sällan gå de med långtradare. I regel ta de båtar i östersjö- eller nordsjöfart, som ofta anlöpa h a m n . Sjömännen äro sannolikt överrepresenterade i alkoholistklientelet. Diversearbetare, åkeriarbetare, hamnarbetare äro likaledes 8 stycken. De äro även tillfällighetsarbetare, som ta arbete när det passar dem. Några av dem gå p å arbetsförmedlingen och få tillfällighetsjobb, andra arbeta på cykelexpresser eller på åkerier med enklare sysslor. Hamnarbetaren är en kategori, som är särskilt utsatt. På utländska fartyg, som anlöpa svensk hamn, finnes ofta rikligt med spritvaror, och möjligheterna att kunna prångla ut dem bland arbetarna i hamnen förefalla vara nästan obegränsade. Byggnadsarbetarna ha ansetts vara stora konsumenter av alkoholhaltiga drycker, och det är därför förvånande, att de icke uppgå till mera än 5 stycken. Förklaringen kan ligga i, att en del byggnadsarbetare stå registrerade som grovarbetare eller anläggningsarbetare och ambulera mellan husbyggen, brobyggen, kraftstationsanläggningar o. dyl. Övriga yrkeskategorier äro sparsamt företrädda. Det bör påpekas, att materialet innehåller endast en lantbrukare, en trädgårdsmästare och en trädgårdsarbetare. Hovmästare och servitörer äro icke företrädda, ej heller skådespelare eller konstnärer. Två restaurantmusiker ha påträffats. (Tabellen h a r sammanställts efter samma grunder som tabellen över yrkesfördelningen i min uppsats i Svenska läkartidningen 1946. Registreringen har utförts efter det yrke, som funnits upptaget i vederbörandes intagningshandlingar.)

261 Skolgång, yrkesutbildning. I tab. 4 ha de undersöktas nuvarande yrken i förspalten sammanförts u n d e r 7 huvudrubriker. Tveksamhet har ibland uppstått till vilken kategori ett visst yrke skulle föras. I stort stort sett mötte dock inga svårigheter. I tabellens huvud finnas dels 3 kolumner för skolutbildningen och dels 2 kolumner för yrkesutT a b . 4.

1. Grovarbetare, byggnadsarbetare, diversearbetare och likställda 2. Metallarbetare, fabriksarbetare, verk-

Utbildning.

Folk- Högre Stud. skola skolor ex.

S:a

15 3. Hantverkare,

lantbrukare,

Yrkesutbildn.

7. Försäljare, resande, köpmän och likställda Summa

S:a

frisörer,

4. Kontorister, affärsanställda, vaktmästare och likställda 5. Egna storföretagare, ingenjörer, högre tjänstemän, lärare, musiker och lik-

Ingen yrkesutbildning

4 7

4 1

8 8

5 1

3 7

8 8

2 21

bildningen. Antalet personer inom varje huvudgrupp finnes sammanräknat i spalten längst till höger. Det framgår, att flertalet av de undersökta, n ä r m a r e 90 %, endast ha folkskoleutbildning. Till kategorien med Högre skolor ha förts alla, som ha genomgått skolor utöver folkskola, t. ex. folkhögskola, realskola eller handelsskola. Även kortare kurser ha medräknats här. Trots detta r ä k n a r denna kategori ej mera än 7 personer. Studenterna äro 4 stycken. Även yrkesutbildningen måste betecknas som mager. Här ha först inräknats alla, som tagit någon examen, genomgått handelsskola eller exempelvis kvällskurser i maskinskrivning och bokföring samt alla, som gått i lära inom något visst yrke. Däremot ha ej medräknats sådana, som utan lärotid genom längre tids verksamhet inom yrket ha förvärvat yrkeskunskaper och skicklighet. */ av klientelet har fått yrkesutbildning i någon form. Yrkesväxlingar. Karakteristiska yrkessituationer. Den bristande stabiliteten inom klientelet åskådliggöres ytterligare av tab. 5, som är uppgjord med hänsyn till de intagnas sysselsättningar fram till 20 års ålder eller tidpunkten för värnpliktstjänstgöringen. Alla olika sysselsättningar ha givetvis icke där kunnat komma med, utan det mest karakteristiska har samlats under några rubriker i tabellens huvud. Yrkesgrupperna i förspalten äro desamma som i föregående tabell och avse alltså det nuvarande yrket. Åt studier ha de 4 studenterna ägnat sin huvudsakliga tid. I springpojksgruppen ha endast de upptagits, som någon längre tid varit springpojkar, sålunda ej de som haft tillfälliga anställningar någon enstaka gång med en eller annan månads varaktighet. Ett par personer, som haft en tids anställning som expediter och som

262 Tab. 5. Sysselsättningar före militärtjänsten (20 års ålder). Studier

1. Grovarbetare, byggnadsarbetare, diversearbetare och likställda 2. Metallarbetare, fabriksarbetare, verkstadsarbetare och likställda.. 3. Hantverkare, lantbrukare, frisö1 4. Kontorister, affärsanställda, vakt5. Egna storföretagare, ingenjörer, högre tjänstemän, lärare, musiker 3

4 Stamanställd

Ofta bytt platser

1 6

3 4

1 14

7. Försäljare, resande, köpmän och Summa

Springpoj- Arbete Arbete Till inom ke, affärs- i fars blivande sjöss anställd rörelse yrke kortare tid

2 4

1 1

3 14

2 3 28

senare ha övergått till annan verksamhet, ha också förts hit. 14 personer ha arbetat i faderns rörelse, de flesta av dem mera stadigvarande. Det r ö r sig här i allmänhet om sådana fall, där fadern haft affär eller varit hantverkare. Inom blivande yrke ha 28 arbetat mera stadigvarande. 14 ha i sin ungdom varit till sjöss och 9 ha varit stamanställda. Slutligen ha 41 personer bytt platser ofta. och i flertalet fall är det här fråga om mycket täta växlingar med endast ett fåtal månader på varje anställning och även ombyte av yrke flera gånger. Av tabellen kan också utläsas, att de, som senare bli grovarbetare, byggnadsarbetare eller diversearbetare oftare byta platser än andra kategorier. De undersöktas sysselsättningar efter militärtjänsten framgår av tab. 6, som är uppgjord enligt samma principer som föregående tabell. Klientelet har nu blivit mera stabilt i fråga om yrket. 66 stycken, alltså omkring 2 / 3 , h a arbetat stadigvarande inom samma yrke. Avbrott, som betingats av arbetslöshet, A.K.-arbeten eller inkallelser, ha icke influerat på placeringen i denna grupp. Av intresse är, att det fortfarande är närmare */. av klientelet, som bytt yrke flera gånger. De som ofta bytt platser, utgöra omkring % av klientelet, och detta illustrerar att det finnes flyktighet och ombytlighet även bland dem, som hålla sig inom Tab. 6. Sysselsättningar efter 21 års ålder. Sifferbeteckning 1

Stadig-

Bytt yrke flera inom gånger samma yrke

Ofta bytt platser

1 2 3 4 5 6 7

16 9 14 7 6 6 8

10 4 1 1 1 1 1

10 4 5

Summa

— 2 1

—

Siffrornas beteckning se föreg'. tabell.

AK-arbeten längre tider

Längre inkallelser

Arbete utomlands

— —

—

2 2 3 3

— —

— —

1 8

2 12

Arbetslös längre tider 4 2

1 3

— — 1 — 5

•

—

— — — 9

263 samma yrke. De som längre tid haft A.K.-arbeten, äro kanske icke så många, som m a n skulle ha väntat, och icke heller de, som varit inkallade i långa perioder. 5 stycken ha haft arbete utomlands, i regel i Norge eller i U. S. A., och 9 ha varit arbetslösa under längre tid. Även av denna tabell framgår, att det är grovarbetare, byggnadsarbetare, diversearbetare och likställda, som oftast byta yrke och platser. Slutligen har ett försök gjorts att få fram, hur många av klientelet som någon gång u n d e r livet befunnit sig i någon yrkessituation, som visat sig vara m e r a utsatt, n ä r det gällt uppkomsten av spritmissbruk. Det visar sig, att sammanlagt omkring V« av klientelet någon gång varit till sjöss, och lika stor del h a r någon gång varit agenter eller försäljare. 17 personer ha varit kringflyttande grov- eller anläggningsarbetare, 22 ha varit diversearbetare, expressarbetare eller byggnadsarbetare. Som hamn- och stuveriarbetare ha sammanlagt 12 arbetat. V* h a r någon gång haft en egen liten rörelse. I de flesta fall har det varit inom något hantverk, i en del fall har det varit en agentur eller minutaffär.

Äktenskap. F ö r h å l l a n d e till hustrun o c h familjen. Författarna av »Alkoholen och samhället» konstatera, att alkoholen h a r ett »förråande inflytande på andan inom hemmet och äktenskapet». Alkoholens skadeverkningar inom familjelivet äro ju numera så allbekanta, att en närmare skildring h ä r a v icke här förefaller motiverad. Hos Steenhoff finner man analyser av ett flertal fall ur denna synpunkt. De äktenskapliga konflikternas roll vid uppkomsten eller förvärrandet av ett alkoholmissbruk äro å andra sidan icke närmare uppmärksammade. Förf. h a r i annat sammanhang framhållit, att man ofta träffar alkoholisthustrur, som äro hysteroida, debila, infantila eller explosiva. Deras temperament och bristande förmåga till förståelse för mannens psykiska egenheter och även för orsakerna till hans alkoholmissbruk brukar inverka irriterande och deprimerande på mannen, och detta har nytt alkoholmissbruk till följd. Det är i dessa fall upprepade små psykiska traumata och mer eller m i n d r e kontinuerliga stridigheter, som förvärra ett redan påbörjat alkoholmissbruk eller framkalla ett alkoholmissbruk, som tidigare ej funnits. I en hel del fall är det fråga om en växelverkan. Hustrun blir irriterad och förargad över mannens alkoholmissbruk och möter honom med ovett och förebråelser, när han kommer hem eller när han vaknar nästa morgon. Detta h a r ofta den effekten på mannen, att han går ut och fortsätter att dricka. Man får komma ihåg, att alkoholisterna ofta äro psykiskt särpräglade människor eller psykopater, som reagera på annat sätt på tillvarons besvärligheter än genomsnittsmänniskan. Man finner också fall, där alkoholmissbruket påtagligt förvärras i anslutning till hustruns sjukdom eller död. Även otrohet från hustruns sida kan uppföras som orsaksfaktor. Vid undersökningen av anstaltsklientelet har den äktenskapliga situationen analyserats både vid samtal med den intagne själv och vid det efterföljande hembesöket och samtalet med hustrun. Det har också gått att vid förfrågningar hos nämnder och institutioner få en del upplysningar om hustrurna och om förhållandena i hemmen. Ibland innehålla också handlingarna utförliga skildringar. I de flesta äktenskap har fötts barn. Av de 32 gifta ha 30 barn i äktenskapet, av de sex änklingarna 5 och av de 27 frånskilda eller hemskilda 21. 6 av de undersökta ha barn utom äktenskap. Uppgifterna äro säkerligen icke helt tillförlitliga, och någon kontroll av dem h a r icke varit möjlig att utföra. I de fall, där vederbörande haft underhållsskyldighet, torde de utomäktenskapliga barnen vara registrerade i handlingarna, och i dessa fall har icke heller gjorts försök att förtiga saken vid samtalet. När barnen blivit vuxna och underhållsplikten icke längre

264 Tab. 7. Äktenskapets karaktär.

Gifta Skilda Änklingar Summa 1

Harmoniskt

Slitningar, som föregått eller haft avgörande inflytande på alkoholmissbruket 1

Slitningar på grund av alkoholmissbruket l

Hustrun otrogen

3 — 4

12 4 1

24 16 2

8 11

15 11 1

27 Hustrun debil, höggradigt nervös, socialt lågt stående

7 gifta och 1 änklirig ha förts till bägge grupperna.

förefinnes, torde det endast vara ett ringa fåtal, som medge ett utomäktenskapligt barn. De 6 fallen med u. ä.-barn representera därför en minimumsiffra. Gösta Carlsson fann på Dagöholms-klientelet, att 11 av 86 gifta hade barn u. ä. Eftersom Dagöholm företrädesvis tar emot yngre alkoholister, kan man vänta sig, att barnen här på grund av underhållsplikten äro fullständigt registrerade. Äktenskapens karaktär har närmare analyserats i tab. 7, som även indelats med hänsyn till civilståndet vid undersökningen. Frågan om äktenskapet varit harmoniskt h a r bedömts huvudsakligen med ledning av hustruns uppgifter. Endast 3 av de gifta ha ett någorlunda harmoniskt hemliv. Det rör sig i två fall om arbetare, som tillfälligt missbrukat sprit och då blivit anhållna för fylleri eller råkat i slagsmål ute. De ha aldrig uppträtt bråkigt eller störande i hemmet, och de uppges hemma vara snälla, hjälpsamma och omtänksamma om familjen. Det tredje fallet är en tjänsteman, vars alkoholmissbruk står i intimt samband med ett psykiskt sjukdomstillstånd. Han har inte heller någon gång uppträtt störande i hemmet. Det är anmärkningsvärt, att de flesta änklingarna ha uppgivit, att äktenskapet varit harmoniskt. Deras uppgifter ha icke kunnat kontrolleras, men det framgår av handlingar och förfrågningar, att deras alkoholmissbruk börjat först i samband med hustruns sjukdom eller död, varför man icke har direkt anledning att betvivla riktigheten av uppgifterna om äktenskapet. De slitningar, som förefunnits i äktenskapet, ha såsom framgår av tabellen i flertalet fall haft sin grund i mannens alkoholmissbruk. I 17 fall ha de äktenskapliga kontroverserna haft avgörande inflytande på uppkomsten eller utvecklingen av detsamma. I några fall har det varit fråga om en växelverkan, och dessa ha då registrerats i båda grupperna. Icke alla disharmoniska äktenskap ha registrerats bland dem, där slitningar förekommit. Några av dem återfinnas under rubriken »Hustrun otrogen». Det är fråga om sådana fall, där äktenskapet till en tid varit harmoniskt men där mannen, t. ex. vid hemkomsten från en inkallelse, h a r upptäckt att hustrun varit otrogen. I andra fall har hustruns otrohet föregåtts av slitningar i äktenskapet och alkoholmissbruk från mannens sida. I en kolumn h a r upptagits några psykologiska karakteristika rörande hustrurna. Den bygger på vad som kunnat konstateras vid hembesöken och i enstaka fall på uppgifter, som erhållits vid förfrågningar. Eftersom hembesök gjorts hos det stora flertalet gifta men endast hos en liten del av de frånskilda, ha de giftas hustrur kommit i en något ogynnsammare dager i tabellen. Orsakerna till skilsmässa ha också närmare penetrerats. En viss osäkerhet vidlåder emellertid sammanställningen härom, då man huvudsakligen fått hålla sig till de intagnas egna uppgifter. 15 av 27 ha erkänt, att det varit deras alkoholmissbruk, som närmast orsakat skilsmässan. 9 ha skyllt på hustruns otrohet.

265 Det h a r slutligen synts mig vara av intresse att undersöka, hur det gått för vederbörande alkoholist efter skilsmässan eller hustruns död. Det r ö r sig om sammanlagt 33 fall. Av dessa ha 6 knutit stadigvarande nv förbindelse och sammanbo. 5 ha flyttat till föräldrar, 2 bo inackorderade i familj. De övriga 20 alltså betydligt över hälften, ha i socialt avseende sjunkit betydligt. 12 flacka o m k r i n * och forsörja sig genom tillfälliga arbeten, medan 8 äro hänvisade till ungkarls* hotellen med deras avancerade lösdrivar- och alkoholistklientel. 11 av de 33 ha börjat missbruka sprit eller ökat på ett redan tidigare förefintligt missbruk I 7 fall h a r någon inverkan på alkoholmissbruket icke förorsakats av skilsmässan eller hustruns död. Ogifta. Sexuella förhållanden,

bostadsförhållanden.

Sammanlagda antalet ogifta inom det undersökta klientelet är 35. Endast 2 av dem bo kvar i föräldrahemmet, medan 10 ha egen lägenhet eller bo i rum som forhyras mera stadigvarande. Omkring */, av de ogifta bo på ungkarlsnotell eller i baracker och tillfälliga bostäder på de platser, där de arbeta. De kringresande försäljarna frekventera landsbygdens enklaste hotell och resanderum. Mera stadigvarande sexuella förbindelser hade vid undersökningstillfället endast 3. Det stora flertalet, 29 stycken, hade uteslutande tillfälliga sexuella förbindelser. Att märka är, att flera av de ogifta tidigare varit förlovade. I 3 fall h a r fästmön dött och dessa ha uppgivit, att deras alkoholmissbruk förvärrades i samband därmed! I de fall, där förlovningen brutits, h a r orsaken oftast varit patientens alkoholmissbruk. Föregående kroppsliga sjukdomar. En allsidig och systematisk undersökning av det föregående hälsotillståndet bland ett alkoholistklientel synes tidigare icke ha företagits. Adell och Jonsson ha efterforskat förekomsten av veneriska infektioner och funnit, att sådana förekommit i 42 %. Gunnar Lundquist fann en utpräglad infektionsbenägenhet hos klientelet i 33 % av fallen och lättare eller svårare skallskador hos 21 %. Frekvensen av venerea och skallskador hos det undersökta anstaltsklientelet framgår av tab. 8, som delvis endast bygger på patienternas egna uppgifter. Handlingarna innehålla sällan några uppgifter av värde för denna frågeställning. Man ser av tabellen, att 37 % av fallen varit smittade med gonorrhé, syfilis eller mjuk schanker. Gonorrhéfallen äro naturligt nog talrikast. Endast 5 ha haft syfilis. Icke m i n d r e än 10 ha varit smittade 2 eller flera gånger. Fallen med skallskador i anamnesen äro 33. Även detta är en minimumsiffra, då det hos alkoholisterna säkerligen föreligger en tendens att »glömma b o r t » ' å t minstone lindriga skallskador. Varje fall h a r endast registrerats under en rubrik. Tab. 8. Föregående somatiska sjukdomar. Venerea

o

Lyte sedan tidiga barndomsår

c

Skelettskada m. inskränkning av arbetsform.

+ 2" re

r

Upprepade skalltraumata med medvetslöshet

»•JO.

ro 1 ^ a

o

Skalltrauma med längre medvetslöshet

o

Skalltrauma, medvetslöshet upp till en timme

3 TO S3.

O i-tro <i

Skalltrauma utan medvetslöshet

O o a

övriga kroppsskador, lyten

Skallskador

4 G o c Cfl

TO 3

in

C/3

266 Tab. 9. Föregående somatiska sjukdomar.

ro £, < 3"

O! O

pr

S'

8? 3.

4 Pneumoni, svår influensa

Mera ihållande magbesvär 14

5. <

Mera ihållande hjärtbesvär

Ulcus ventriculi s. duodeni 11

S3: tn

-.53 o o &«<

r c 3 OQ CT O

sa g S3

13 B * 23 P i-l S3 S3: O

3 ff

> 3 p 3 CP 0 c

dä' «S2. B'

1 p,

15 I gruppen med upprepade skalltraumata ha uppförts de fall, där flera skallskador med medvetslöshet ha förekommit. I tab. 8 ha också införts de fall, som varit utsatta för andra svårare kroppsskador, t. ex. benbrott, ryggskador, som krävt sjukhusvård, luxationer eller meniskskador med inverkan på arbetsförmågan m. m. I tab. 9 ha slutligen sammanförts några andra sjukdomar, som förekommit hos klientelet. Föregående psykiska sjukdomstillstånd. Dessa ha uppförts i tab. 10. Här ha dock endast medtagits de fall, som anamnestiskt företett mera långvariga depressionstillstånd eller neurastheniska tillstånd, som inverkat på arbetsförmågan eller allmäntillståndet. Olustsensationer, lättare psykogent utlösta depressions- eller insufficienstillstånd och reaktiva tillstånd av snabbt övergående natur hos psykopater ha sålunda icke medtagits. Det framgår av tabellen, att 10 patienter ha haft depressioner. I två av dessa fall förefunnos sådana symtom, att man kunde antaga, att det rört sig om lättare skov av schizofreni, och i ett annat fall var det fråga om en långvarig depression hos en utpräglat schizoid psykopat. 3 fall ha vårdats på psykiatrisk klinik eller sinnessjukhus för andra sjukdomstillstånd än sådana, som stått i samband med deras alkoholism. Det har rört sig om psykopater med reaktiva tillstånd i anslutning till militärtjänst eller andra påfrestande situationer. I 4 fall har förekommit infektionssjukdomar med cerebrala symtom. En viktig grupp utgöra fallen med neurastheniska syndrom. De mest framträdande symtomen här utgöras av irritabilitet, ökad uttröttbarhet, affektlabilitet, ängslan, motorisk oro, i vissa fall också nedstämdhet, huvudvärk, yrsel m. m. Sammanlagt 31 fall ha haft sådana symtom. I 8 fall hade dessa symtom uppkommit i anslutning till skalltrauma (i flertalet fall med skalltrauma hade sålunda mera framträdande nervösa symtom icke uppträtt) och i 4 fall i anslutning till en svår infektionssjukdom. I de övriga fallen fanns intet tydligt samband. Slutligen ha i tabellen också medtagits de fall, där medicinmissbruk förekommit. Det är sammanlagt 10 fall. I 7 fall rörde det sig om missbruk av bromyl eller brom, vilket i intet fall pågått under längre tid. I 3 fall var det fråga om missb r u k av hypnotica, exempelvis chloral, phenemal. Missbruk av morfin, opium e. d. har icke förekommit hos någon. Ingen har medgivit användning av fened r i n annat än högst tillfälligt. Tab. 10. Föregående psykiska och nervösa sjukdomssymton.

Depression

10 Vård å Hallucina- psyk.klin. tioner, hän- eller sinnessjuksyftningshus, ej för idéer alkohol. 2

3 Missbruk av brom, bromyl 7

NeuraInfektioNeuraMiss- ner med Neurasthen. synsthen. bruk av cerebradrom post sthen. hypno- la sym- syndrom syndrom traum. post infekt. tica capitis tom 3

267 Alkoholvanor. Det är åtskilliga frågeställningar, som äro av intresse att få belysta, n ä r det gäller klientelets förhållande till alkoholen. Det gäller t. ex. att utreda, om några särskilda faktorer spela roll vid utvecklingen från ett mera ordinärt och vanligt begagnande av alkoholhaltiga drycker till missbruk och verklig alkoholism. Det är då i regel ett komplicerat spel av orsaksfaktorer, som gör sig gällande. Ofta är det fråga om en utveckling, som äger rum under flera år, kanske ett eller två decennier. Det är åtskilliga miljöfaktorer, som en individ under denna t i d r y m d kommer i kontakt med. Men även endogena faktorer spela med all säkerhet roll. Sådana personer, som äro i psykiskt avseende mera ömtåliga än andra och sådana, som förete ett speciellt reaktionssätt i förhållande till alkohol, löpa troligen större risk att bli alkoholister. Det är även troligt, att den kvantitet, som fortares, spelar roll. Om missbruket pågår kontinuerligt eller med fria intervall, är också av betydelse. Redan Magnus Huss diskuterar utförligt dessa frågor. Han skildrar levnadssättet inom en stor del av arbetarklassen i Stockholm för c:a 100 år sedan. Det var då vanligt, att man under dagens lopp till måltiderna förtärde sammanlagt 5—6 supar brännvin och därjämte det dubbla under söndagen. Detta synes ha gått under benämningen måttlighet på den tiden. Omåttlighet och en första övergång till verkligt superi inträdde, när vederbörande började förtära brännvin mellan måltiderna och utan att samtidigt intaga föda. För att symtom på den av Huss skildrade sjukdomen alcoholismus chronicus skulle uppkomma, erfordrades 8—12, ja ända u p p till 20 supar dagligen under 5, 10 eller 20 år. Även författarna av »Alkoholen och samhället» diskutera alkoholismens uppkomstmekanism och framhålla nödvändigheten av en alkoholmissbrukets orsakslära, som skulle omfatta dels sociologiska undersökningar och dels individuella studier av alkoholister. Möllerström och öhman ha i en uppsats i Svenska läkartidningen 1944 framkastat möjligheten, att alkoholismens utveckling hos vissa individer vore att hänföra till rubbningar i kolhydratomsättningen. Enligt personliga meddelanden av Hammargren och Öhman skulle fortsatta undersökningar ha givit belägg för, att särskilt de s. k. perioderna i flertalet fall stå i samband med uppträdande av patologiska ämnesomsättningsprodukter. Mot denna åsikt invänder Gunnar Lundquist, att perioderna enligt hans erfarenhet oftast igångsättas av yttre anledningar och att alkoholisten sedan fortsätter på grund av att ett alkoholbegär uppväckes av den först förtärda kvantiteten. Det nu undersökta klientelets första kontakt med alkoholen har i några fall skett i mycket tidig ålder. I regel komma de då från en hemmiljö, som måste karakteriseras som underhaltig. Ett par ha berättat, att de redan i 6- eller 7-årsåldern ha berusat sig med brännvin, som kvarlämnats vid de äldres festande. Ett par något äldre ha berättat, att de blivit bjudna på brännvin eller öl i hemmet Tab. 11. Ålder vid första kontakt med alkohol. Ålder 20—29 30-39 40-49 50-59 60-69 70Summa

< 10 år 10—12 13—15

— 1 1

— 2

— — 1

1 1 4 3 2 1 12

20 -21

4 2

1 2 5 5

5 3 2

2 6 9 5

—

—

4 4 8 4 1

—

—

—

21—25 > 25 år

— 3

2 1

—

3 S:a 9 26 34 26 4 1 100

268 redan som skolpojkar, och en har omtalat, att han i Il-årsåldern började att. dricka öl, när han kom bort till bönder på landet för att arbeta. Ölet bars ut i stora kaggar på gärdena, och det var bara att gå och ta sig ett glas, när man var törstig. Liknande fall utgöra emellertid undantag. Av tab. 11 framgår de undersöktas ålder vid första kontakten med alkoholen. Det är anmärkningsvärt, att 16 stycken tagit sitt första glas redan före 16 års ålder. Vidare bör observeras, att många ha börjat i 18-årsåldern och i 20-årsåldern, medan 19 år är en relativt ovanlig ålder. De båda vanliga åldrarna sammanfalla med åldern för den första kontakten med dansbanan och de äldre kamraterna (17—18 års ålder) samt med åldern för värnpliktstjänstgöringen. Efter 21 års ålder är det ovanligt att någon av de undersökta tagit sin första snaps. Den högsta angivna åldern var 32 år. Tab. 12. Omständigheter, som spelat roll vid första kontakt med alkohol.

3 .T" era

Sup före eller under besök vid dansbana

Bjuden i föräldrahemmet eller av nära anhöriga

il

3 ** era »

2!3 5 T "I

CL » a <-*• 3 . CD

rt> t3. c o : era

5 Värnplikt, stamanställning

Yrkets karaktär (t. ex. sjömän, stuveriarb., byggnadsarb.)

era »'• HH

o

ct>

8g <9

i*

3 era

a.»

ST Ch (i

en

'

er en Ej 3 (i

M

>

era

ro

3 n

en

a s

O: en

era a ST

sr

en

h-.

pr pr **

en

(T

in

a 6 TB -o ara

c 3 3

100 S9

De omständigheter, som spelat roll vid den första kontakten med alkoholen, ha sammanförts i tab. 12. Det framgår, att kamraterna och gängbildningen varit den betydelsefullaste faktorn. Icke mindre än 43 ha uppgivit, att den första snapsen intogs tillsammans med kamrater vid någon festlighet eller tillställning eller i samband med att gänget skramlade till en halvliter. Den därnäst viktiga faktorn har varit yrkets karaktär, seden på arbetsplatsen. Arbetskamrater ha naturligtvis också spelat en roll i denna grupp. Men i en del av dessa fall har den undersökte uppgivit, att han av t. ex. arbetskamraterna brukade skickas att köpa brännvin och att han sedan vid något tillfälle blev bjuden. Vidare ha hit förts sjömännen, som i allmänhet på sin första resa följa med kamrater för att göra ett krogbesök, när fartyget har anlöpt en hamn. När det gällt stuveri- och byggnadsarbetare h a r det varit seden på arbetsplatsen, som fört dem i kontakt med spriten. När alla andra tagit sin snaps under en paus i arbetet, har också nykomlingen gjort det. I 11 fall har uppgivits, att den första snapsen tagits omedelbart före eller under ett besök på en dansbana. Motiveringen har ofta varit, att man önskade skaffa sig ökad säkerhet i uppträdandet. I övrigt hänvisas till tabellen. Av intresse är, att psykiska traumata och konfliktsituationer spela en mycket underordnad roll. Endast 2 uppge som anledning tvistigheter med hustrun. Det förtjänar observeras, att de undersökta vid sin första snaps äro för unga både att ha motbok och att bli serverade på restaurant. Den första snapsen tycks ej heller som regel intagas vid restaurantbesök. Någon systematisk utfrågning på denna punkt har icke ägt rum, men stickprov utvisa, att det ofta förhåller sig så, att äldre personer utlåna sina motböcker eller sälja redan inköpt brännvin till ungdomarna, som själva bruka »skramla» till en halvliter. Hos de undersökta tar missbruket ofta sin början på ett tidigt stadium. Det är ibland svårt att få klara besked om tidpunkten och omständigheterna, då missbruket började. I regel lyckas det dock vid genomgång av utvecklingen att få fastställt en tidpunkt, då vederbörande övergick från ett mera tillfälligt och måttligt alkoholbruk till regelbundna vanor och relativt stora kvantiteter. Denna tidpunkt är endast en etapp på vägen mot utbildad alkoholism. I tab. 13 visas de åldrar, då alkoholmissbruket tagit sin början. Före 17 års ålder har i intet fall

269 Tab. 13. Ålder vid missbrukets början. Ålder 20-29 30—39 40-49 50-59 60-69 70Summa

17—20 2 1 - 2 3 2 6 - 3 0 31—35 3 6 - 4 0 4 1 2 4 2

—

5 9 17 9 1 1

—

12 7 6

3 7 4 1 15

>40

S:a

1 1

—

—

9 25 34 25 4 1

98 Hos en har missbruk ej konstaterats (narkoman), för en saknas uppgift.

regelbundet missbruk ägt rum, men i åldern 17—20 år finner man redan, att 13 varit missbrukare. De yngsta alkoholisterna ha startat tidigast. Huvudparten av klientelet har börjat i 21—25 års ålder. Efter 35 års ålder är det endast 3 personer, som börjat sitt missbruk. I tabellen saknas två av de undersökta. Den ene är den tidigare nämnde, som var narkoman, den andre har icke kunnat ange någon bestämd ålder. Omständigheter, som medverkat vid missbrukets början, ha sammanförts i tab. 14. Här intaga konfliktsituationer och psykiska traumata en mera framskjuten plats än vid den första kontakten med alkohol. Den väsentligaste orsaken är nu speciella förhållanden i yrket. Beträffande de vanligaste av dessa hänvisas till kapitlet om yrken och sysselsättningar. Kamrater och gängbildning spela också en viktig roll. De äktenskapliga konflikterna samt hustruns död eller otrohet ha inverkat i sammanlagt 12 fall, föräldrars död i 3 fall. Den speciella miljön u n d e r det sista krigets inkallelser har för många inneburit en intensivare kontakt med alkohol än de tidigare varit vana vid. I 6 fall har missbruket startat under en inkallelseperiod. A.K.-arbeten och plötsliga ekonomiska förändringar (t. ex. konjunkturbetonade förtjänster i en affärsrörelse) samt utlandsvistelse ha i några fall varit av betydelse. Slutligen har missbruket i 4 fall stått i samband med en genomgången nervsjukdom eller depression. I V« av fallen kunde miljömoment av väsentlig betydelse icke konstateras. Där utvecklade sig missbruket så småningom under några års lopp. Det kan vara av vikt att omnämna, att icke heller i de åldrar, då missbruket börjat, klientelet alltid uppnått sådan ålder, att de haft motbok. I dessa å l d r a r bli emellertid restaurantbesöken vanligare, men i allmänhet förtäras de stora alkoholkvantiteterna icke vid restaurantbesök. Även här spelar den motbokssprit, som åtkommes på kamraters motböcker eller genom andrahandsköp av redan uttagen sprit, den största rollen. Ibland tycks det vara flyttning till en ny arbetsplats eller ombyte av kamratgäng, som är orsak till att missbruket börjar. Det är flera som Tab. 14. Omständigheter, som medverkat vid missbrukets början.

270 berätta, att deras missbruk startade, när de började på den eller den verkstaden. Då kommo de i kontakt med något gäng, som spritade. Alkoholmissbrukets vidare utveckling och uppkomsten av den kroniska alkoholismen sker ofta under inflytande av samma slags miljöfaktorer, som konstaterats vara verksamma vid missbrukets uppkomst. I denna utveckling är det ofta svårt att bestämma en tidpunkt. I enstaka fall har missbrukets övergång till alkoholism skett hastigt, men i flertalet fall har det varit en flytande övergång, där både endogena moment och miljöfaktorer varit verksamma. I 35 fall var miljön utan väsentlig betydelse. Yrkessituationerna och kamratgängen spela fortfarande den viktigaste rollen och ha haft betydelse i sammanlagt 43 fall. Äktenskapliga konflikter, skilsmässor, hustruns otrohet eller död ha spelat roll i sammanlagt 25 fall. Bostadsförhållandena ha, som förut visats, i många fall varit mycket dåliga, men inverkan på alkoholmissbrukets utveckling har endast konstaterats i 7 fall, där vederbörande långa tider nödgats bo på ungkarlshotell. Konfliktsituationer p å arbetsplatsen och inkallelser, som medfört ekonomiska förluster i vederbörandes affärsrörelse, ha spelat roll i 6 fall och plötsliga ekonomiska förändringar i 4 fall. Tab. 15 och 16 ha utarbetats för att åskådliggöra några speciella förhållanden beträffande de undersöktas alkoholvanor. Klientelet har i tabellerna också indeTab. 15. Alkoholvanor.

Ålder

20-29 30-39 40—49 50-59 60-69 70— Summa

Huvud- HuvudsakHuvud- sakligen ligen illegalt Haft Dag- Perio- Tillmot- TidiHuvud- ligen der med fälligt, sakligen legal inköpt sprit, bok gare krogsakligen under längre 2 - 3 sprit i langarsprit, till motbesök, hemmet vecko- längre tids fritt dagar på lånta restaur., intag- bok slut tider intervall i följd kaféer eller hos motböcker ningen kamrater inköpt sprit 2 10 4 3

1 6 19 13

1 40

1 3 10 3 2

5 7 1 7 2

5 17 12 13 1

2 5 9 3 2

2 4 13 10 1 1

12 15 13 1

3 4 2

9 11 15 11 3 1 50

Summa 100

Summa 100

Summa 100

Ej haft motbok

Tab. 16. Alkoholvanor.

Ålder

20—29 30-39 40-49 50-59 60—69 70— Summa

Hårvatten Huvud- Blåsprit, RödHemApoeller raksakligen tillfälligt sprit, Huvudbränt, Huvud- sakligen Brännteks- av egen tillfälligt vatten, tillvin, ellersakligen bränn- vin och punsch fälligt eller sprit, tillverkeller mera öl öl mera kon- droppar mera vin och ning konstant konstant stant grogg

1 2 4

4 7 6 2

5 18 25 18 4 1

71 Summa 100

1 2

1 4 11 5

2 2 10 7

1 3

1 22

6 6 1

2 1

271 lats i åldersgrupper. Det framgår, såsom också i ett tidigare avsnitt nämnts, att den talrikaste gruppen utgöres av sådana, som förtära alkohol dagligen i större eller m i n d r e kvantiteter. Det r ö r sig här aldrig om personer, som nöja sig med att ta en eller annan snaps till maten. Det har ibland mött svårigheter att få uppgifter om de kvantiteter, som ha använts. En del alkoholister hålla icke reda på mängderna. De flesta ha emellertid beredvilligt gjort en uppskattning av den mängd alkohol, som går åt på en dag. De bruka framhålla, att mängderna växla och att det förekommer, att de en eller annan dag icke dricka något alls. I regel understiga emellertid kvantiteterna icke 30—40 cl per dag. Den högsta angivna mängden uppgår till 1 liter brännvin per dag, men några ha medgivit, att det funnits dagar, då det icke stannat vid detta. De alkoholister, som ha perioder med längre tids fritt intervall, uppgå i materialet till 19 stycken. I endast ett fall rörde det sig om verklig dipsomani. I de återstående fallen hade perioderna uppträtt under alkoholmissbrukets gång. Det hade från början varit ett kontinuerligt missbruk eller rört sig om en avancerad veckoslutssupning. Efter några år hade så perioderna uppträtt. Endast ett fåtal av de 19 uppgåvo, att perioderna föregingos av olust eller förstämning. När m a n noggrant analyserade periodernas uppkomstmekanism, fick man i flertalet fall fram, att vederbörande efter en tid av nykterhet hade varit bortbjuden eller h a d e blivit inbjuden av kamrater att delta i »skramling». När han så h a d e druckit ett par snapsar, h a d e behov efter mera sprit uppstått och perioden varit i gång. I ett antal fall hade perioden börjat i anslutning till en äktenskaplig kontrovers eller en motgång i arbetet. Vederbörande hade känt sig nedstämd och druckit ett p a r snapsar för att pigga upp sig, därefter hade han känt behov efter mera och så hade perioden varit i gång. De kvantiteter, som periodsuparna använda, äro merendels större än de dagliga alkoholkonsumenternas. Nästan alla ange dagskvantiteten till 1 liter brännvin. Många uppge, att det efter några dagars spritande inträder en slags mättnadskänsla, som medför att de sluta utan svårighet. Andra ha betydande abstinensbesvär och måste ligga till sängs ett par dagar. Bland veckoslutssuparna ha de personer inräknats, som regelbundet begagna arbetspausen kring lördagen och söndagen till spritförtäring. De bruka starta på fredagskvällen med ett par krogbesök. På lördagseftermiddagen och kvällen bruka de ta sig en ordentlig fylla tillsammans med kamrater, och det är många, som dricka en liter brännvin en sådan kväll. På söndagsmorgonen tas återställare, och under söndagsdygnet förtär man en eller annan snaps i den mån b r ä n n v i n finns tillgängligt. I annat fall frekventerar man ölkaféerna. På måndagen arbetar man som vanligt, och under veckan brukar man hålla sig nykter. Veckoslutssuperiet avancerar ofta så småningom. Det brukar då vara så, att även måndagsmorgonen blir så svår, att det behövs återställare, och det brukar också bli en liten fylla mitt i veckan. Vederbörande glider sedan så småningom över i dagliga alkoholvanor eller i ett periodiskt j n i s s b r u k . De, som använda sprit mera tillfälligt, äro sammanlagt 22 stycken. I de flesta fall är det fråga om sjömän eller grovarbetare, som vid ankomsten till en hamn eller vid en stadsresa berusa sig och sedan fortsätta en eller ett par dagar, ofta så länge pengarna räcka. Det kan även i dessa fall bli fråga om avsevärda kvantiteter. Även de kringresande försäljarna finnas ibland inom denna kategori. Det är intressant att försöka utröna, vad vederbörande dricker. I tab. 16 återfinnas uppgifter angående detta. I regel är det aldrig fråga om enbart b r ä n n v i n , enbart öl eller enbart vin. Men de undersökta ha grupperats med hänsyn till, vad som vanligen förekommit. Man ser då, att de som huvudsakligen dricka öl icke äro många, endast 7 stycken. Av dem är det bara en eller två, som blivit alkoholister enbart genom ölet. I de övriga fallen har ölmissbruket föregåtts av brännvinsmissbruk. De flesta, 71 stycken, begagna både brännvin och öl. Det vanliga är då, att man börjar med att dricka brännvin och fortsätter med brännvin,

272 så länge sådant finnes att tillgå. När brännvinet tagit slut, övergår man till öl. Det är avsevärda ölkvantiteter, som kunna konsumeras. Vanligt är 20—30 flaskor p e r dag, och man hör ibland uppgifter om upp till 50 flaskor per dag. Många gå från det ena ölkaféet till det andra, medan en del köpa hem. De, som huvudsakligen dricka vin, punsch och grogg, äro litet bättre situerade än det övriga klientelet och hålla företrädesvis till på l:a klass restauranter. Samtliga undersökta ha tillfrågats, om de någon gång ha använt sig av blåsprit, rödsprit eller hårvatten. Många ha medgivit att de gjort detta. De flesta, som övergått till denaturerade drycker, ha prövat på både blåsprit och rödsprit, ett p a r ha bara prövat det ena. Det är sålunda omkring V* av klientelet, som druckit blå- eller rödsprit eller bådadera (tab. 16). I allmänhet föredrar man blåspriten. Den drickes stundom i det skick den befinner sig, medan somliga späda den med loranga eller sockerdricka. En del förklara, att man då får en dryck, som är mycket bättre än likör. Rödspriten drickes i allmänhet icke utan någon form av redenaturering. De, som dricka hårvatten, bruka späda med sockerdricka e. d. Somliga dricka det som det är. Ett fåtal ha använt apotekssprit, 96 %-ig alkohol, som ej alltid har spätts ut. Även olika slags sprithaltiga droppar, som inköpas på apotek, ha använts av enstaka personer. En man från Tornedalen hade eget hembränneri. I enstaka andra fall har man också fått uppgift om, att hembränt har använts. Av tab. 15 framgår, att omkring hälften av klientelet huvudsakligen brukar hålla till på restauranger, när de dricka sprit. För flertalet betyder det en rundvandring till 3—4 3:djeklasskrogar på en kväll och därefter besök på ett par ölkaféer. V» av de undersökta bruka hålla till i hemmet eller med kamrater och klara sig då med den sprit, som går att få på kamratgängets motböcker. Bland dem brukar det tillgå så, att en viss kvantitet av den månatliga motbokstilldelningen köpes ut till varje lördag, varefter alltsammans drickes samma kväll. Flertalet har 2 liter i månaden på boken, vilket betyder, att en halv liter dricks under kvällens lopp. För många förslår icke denna kvantitet, utan de bruka komplettera sin egen motboks möjligheter med nyktrare kamraters eller med restaurantoch kafébesök. Det mest avancerade klientelet slutligen har ej motböcker och brukar ej heller frekventera restauranter. De tillhandla sig brännvin på den s. k. svarta börsen. Priset står för närvarande i 15 kr. halvlitern. Till större helger brukar det stiga till 20 kr. halvlitern. På landsbygden kan en liter brännvin vid storhelgerna betinga ett pris av 50—60 kr. Varje avancerad alkoholist känner till ett flertal ställen, där illegal sprit går att få. Den som ej känner till ställena, vet åtminstone på vilka ölkaféer han kan träffa villiga hämtare. Slutligen framgår av tab. 15, att jämnt 50 % av klientelet aldrig har haft motbok och att endast 9 stycken voro i besittning av motbok vid omhändertagandet på anstalt. Fylleriförseelser. Kriminalitet. I den på sista tiden förda diskussionen om möjligheterna att på ett tidigare stadium ingripa mot en alkoholmissbrukare ha fylleriförseelserna spelat en viktig roll. Det har föreslagits, att man redan vid själva förseelsen skulle ordna ett omhändertagande på sjukhus och samtidigt vid en snabbutredning skaffa sig en uppfattning om, huruvida fylleriet var ett led i ett begynnande eller manifest alkoholmissbruk eller mera hade tillkommit av en olycklig tillfällighet. En sammanställning av klientelets fylleriförseelser enligt i handlingarna tillgängliga uppgifter (själva hålla alkoholisterna i regel ej reda på antalet fylleriförseelser utan betrakta dem ungefär på samma sätt som andra betrakta sina förkylningar) h a r

273 T a b . 17. Ingen känd Ogifta Gifta Änkl Skilda Summa

1 10 2 4 17

Fylleriförseelser.

1—3 st.

4—10

11—20

21—50

> 50

Fylleri + förargelse

Fylleri + våldsamt motstånd

6 9

8 5 2 4

3 1

2 4

3 1

9 7 1 7 24

2 8

1 3

gjorts i tab. 17. Härav framgår, att 17 aldrig ha haft någon fylleriförseelse. 24 ha haft u p p till 3 förseelser. Tillsammans utgöra alltså de u r fylleriförseelsesynpunkt lindriga fallen 40 % av hela klientelet. Flera ha långa r a d e r av förseelser. Den med högsta antalet, en grovarbetare ur de kringflyttandes kategori, hade 89. Man kan vidare av tabellen utläsa, att de flesta med över 20-talet förseelser äro ogifta. Bland de gifta finnes största antalet personer utan någon känd förseelse. I tabellen h a r slutligen införts det antal, som förutom vanliga fylleriböter vid ett eller flera tillfällen samtidigt ådömts böter för förargelseväckande beteende eller våldsamt motstånd. I varje kategori finnas 8 fall. Kriminaliteten bland klientelet är, som tab. 18 visar, förhållandevis stor. Det hade varit önskvärt, att handlingarnas uppgifter kunnat kontrolleras genom straffregisterutdrag, men detta har ej medhunnits. De 42 straffade ha registrerats under olika rubriker alltefter brottens karaktär. Om vederbörande begått t. ex. både stöld och våldsbrott, har han uppförts u n d e r bägge rubrikerna. Tab. 18. Kriminalitet. Stöld, inbrott Ingen känd

58 Våldsbrott

1 g

2-flera ggr

1 g

2-flera ggr

Förskingring, förfalskning, bedrägeri

9 Lösdriveri varning

intagning

3 Rattfylleri

Olaga sprithantering

Brott mot krigslagarna

10 Tidpunkten för första k o n t a k t e n m e d s a m h ä l l e t s nykterhetsvårdande organ s a m t för första intagningen. Vid studiet av handlingarna h a r framgått, att nykterhetsnämnderna ofta haft kontakt med vederbörande långt innan anstaltsvård tillgripits. De ha fått en eller flera varningar och ha ofta stått u n d e r övervakning. Undantag utgöra de farliga, om vilka nykterhetsnämnderna ofta varit ovetande. Tab. 19 har uppgjorts för att åskådliggöra tidpunkten för de intagnas första kontakt med nykterhetsnämnd eller anstaltsvård. Det h a r sitt intresse att jämföra denna tabell med tab. 13, där tidpunkten för missbrukets början hade förts u p p . Där framgick, att missbruket för de flesta börjat i åldern mellan 20 och 30 år. Tidpunkten för nykterhetsnämndernas första åtgärder ligger betydligt senare. Den vanligaste åldern för första kontakten med nykterhetsnämnderna synes vara 36—40 år med 21 fall. I över 1/s av fallen h a r ingripandet kommit först efter 40årsåldern. Innebörden av denna tabell blir sålunda, att missbruket ofta pågått 10—20 år, innan det tagit sig sådana uttryck, att de första åtgärderna från nykterhetsnämndernas sida kunnat komma till stånd. 18—478418.

274 Tab. 19. Ålder vid första kontakt med nykterhetsvårdande organ. < 2 1 år 21—25 2 6 - 3 0 31—35 3 6 - 4 0 4 1 - 4 5 46—50 51—55 5 6 - 6 0 >60 år Antal

Ålder 20-29 30-39 40-49 50—59 60-69 70—

1 Summa

5 3

3 9 3 1

7 9

7 9 4

9 4

4 10

7 3

1 I 8

9 26 34 26 4 1 100

När det gäller tidpunkten för första omhändertagandet på anstalt eller sjukhus (för alkoholmissbruk) har ytterligare en förskjutning uppåt i åldersgrupperna skett. Detta åskådliggöres av tab. 20, där materialet också uppdelats med hänsyn till om tidigare vård på alkoholistanstalt eller sjukhus har förekommit. Om man jämför slutsummorna inom varje åldersgrupp med motsvarande siffra i tab. 19, finner man att upp till 35 år är antalet inom varje åldersgrupp större i tab. 19 än i tab. 20. Därefter sker med ett par undantag en omkastning till motsatta förhållandet. Detta innebär, åtminstone för de yngre åldrarna, att nykterhetsnämnderna ibland ha haft långvarig kontakt med vederbörande, innan anstaltsvård tillgripits. Tab. 20. Ålder vid första omhändertagande på anstalt eller sjukhus. 2 1 - 2 5 2 6 - 3 0 31—35 3 6 - 4 0 4 1 - 4 5 4 6 - 5 0 5 1 - 5 5 56—60 >60 år Summa ar Alkoholistanstalt . . . . Sjukhus . . . . Tidigare ej intagen.... Summa

3 1

4 4

7 3

20 i

5 1

5 3

3 3

— —

— —

47 16

6 14

4 14

4 25

9 15

3 11

6 12

2 2

2 2

37 100

5 Av tab. 20 framgår också, att nära 40 % av de undersökta tidigare icke varit intagna på anstalt eller sjukhus. 16 personer ha före anstaltsvistelsen vårdats på sjukhus (kroppssjukhus, sinnessjukhus eller psykiatrisk klinik). 47 stycken ha tidigare vårdats på alkoholistanstalt. Som tidigare anstaltsvård har då endast räknats en vårdperiod, från vilken vederbörande varit utskriven. Hänsyn till försökspermissioner har sålunda icke tagits. Det är anmärkningsvärt, att antalet recidivister är så stort, trots att undersökningen endast omfattat anstalter för det lättare klientelet. Resultaten av den kroppsliga undersökningen. Vid Svartsjö-undersökningen funno Adell och Jonsson, att endast 15 % av de undersökta voro helt fria från sjukdom eller lyte. Flertalet led av plattfot, ryggradsdeformitet eller annat statiskt bildningsfel. I övrigt förekommo hjärtåkommor och sjukdomar i andningsorganen i många fall. Även Berglin påvisade vid sin undersökning av 25 interner på Venngarn 1940, att frekvensen av kroppsliga sjukdomar var hög. Kroppstyperna ha undersökts i bägge de nämnda undersökningarna, varjämte Knöös på Kurön och Gunnar Lundquist gjort bedömningar av

275 T a b . 21. T ä n d e r

Allmäntillstånd Ålder Gott

20—29 30-39 40—49 50-59 60—69 70—79

9 21 27 11 1

Summa

69 Proteser, Protes i ö.-k., Enst. tillfredständer de- saknas eller ställande fekta i u.-k. defekta

Blek, klen, sjuklig

I förtid åldrad o. sliten

4 1 6 1 1

L 6 9 2

4 5 2

1 3 3 2

9 Omskötta 9

Dåligt skötta

Usla, saknas helt

1 10 10 7

£4 5 7 3

1 5 3 5

1 2 5 6 2 1

kroppstypen. Någon enhetlig bild har icke framkommit. Knöös har funnit p y k n i k e r i över hälften av materialet, medan Lundquist endast har 10 % pykniker. Vid den här föreliggande undersökningen har bedömningen av kroppstypen givit till resultat, att hälften av de undersökta hade leptosom habitus och att en fjärdedel voro pykniker. 18 hade en atletisk konstitution, medan 5 hade en utpräglat dysplastisk kroppstyp. Bedömningen av de undersöktas allmäntillstånd framgår av tab. 21, där även gjorts en sammanställning av tändernas tillstånd. Omkring y 3 av klientelet har företett lyten, missbildningar eller deformiteter av hållnings- och rörelseorganen, vilket framgår av tab. 22. T a b . 22. Lyten,

Gongenitala

missbildningar,

Ryggradsdeformiteter svära, lätta, ininskränka skränka ej arbetsarbetsförmågan förmågan 3

deformiteter

Höftleder, nedre extrem.

Armar, händer

m. m.

svåra

lätta

svåra

lätta

Hörselnedsättning, förorsakande olägenhet

5 Inga missbildAnnat ningar eller deformiteter 4

68 Fynden från cirkulationsorganen ha sammanförts i tab. 23. I de fall, där blodtrycket varit förhöjt, har kontrollmätning utförts minst en gång. Hjärtundersökningarna försvårades på grund av brist på resurser. De i tabellen uppförda fynden grunda sig på den vanliga fysikaliska undersökningen. I 4 fall k u n d e denna kombineras med elektrocardiogram, vilket dock icke avslöjade något nytt. Tydlig nedsättning av hjärtfunktionen samt sjukdomssymtom från hjärtat förefunnos i 20 fall. De två fallen med extrasystoli voro kombinerade med blodtrycksförhöjning. Det påträffades i intet fall tecken till pågående tuberkulos. Symtom från a n d ningsorganen voro sällsynta. Ett par hade emfysem och ett par kroniska b r o n c h i t e r . En patient företedde en stämbandspares med uttalad heshet. En patient hade ulcus ventriculi, konstaterat vid röntgenundersökning, till vilken han kunde remitteras. I 5 fall konstaterades leverförstoring. En patient, som just återkommit från permission, hade en akut gonorrhé. Fallen med neurologiska fynd ha sammanförts i tab. 24, till vilken jag h ä n visar.

276 Tab. 23.

<<!

i-»

o

i—»

o O

i—

w SO

Crt

OJ

cc CO o All 1 o1 to t-» i—' oc CO c to CD

co

20-29 9 30—39 21 4 40—49 26 4 50-59 15 i) 60—69 2 1 70-79 Summa 73 11

1 3

1 1 3 1

1 1

1 ]

ja M

o<< -

T3

a. »• 3

0 •

vf O

<3 W

<•+

O

•

-r-d 2.0

HJ

If sa sa

rf

7 1

1 5 1 1 8

1 Status post apoplex.

K» O* O K

Kärlsystem

n < Perifer artscleros

A

Tecken till hj ärtförstoring

Ålder

Hjärta o

1 1 9 2 1

1 Hjärta 0. kärlsystem u. a. Systol. blodtr. ej över 150

Blodtryck

9 22 28 8 1 68

Tab. 24. Neurologiska

fynd

BetyTics, Sensib.Encephaav Bortfall rubbn. dande lop. chorea- Bortfall och Neuritis tremor traum. patellarav tiska eller och achil- achilles- bortfall av Andra optica ansiktei m. neuro- myoklona achilles- fynd lesrefl. refl. 1. händer log, symt. ryckningar refl. 34 1 2

12 Utan neurologiska fynd 51

Härav 2 st. med bortfall å endast vänster sida. Härav 1 st. med bortfall å endast höger sida.

Som sammanfattning av undersökningsresultatet kan sägas, att klientelet i stor utsträckning företett symtom på sjukdomar i cirkulationsorganen och nervsystemet samt att flera varit behäftade med lyten eller deformiteter. Den kroppsliga hygienen har varit dålig och fallen med förfall eller för tidigt åldrande talrikt förekommande. De, som voro kroppsligt friska och utan defekter, voro endast 23 stycken. Om man därtill lägger dem, som hade tremor men i övrigt icke företedde några sjukdomssymtom, kommer man till 35 fall. Även om sjukdomssymtomen i många av de återstående 65 fallen voro lindriga, är dock resultatet anmärkningsvärt. Man vet dock icke, huru stor frekvensen av de uppräknade sjukdomssymtomen äro i en svensk normalbefolkning. Resultaten av den psykiatriska u n d e r s ö k n i n g e n . Vid Svartsjö-utredningen kunde Adell och Jonsson konstatera, att största delen av klientelet företedde intelligensdefekter, psykopati, schizofreni eller organisk hjärnskada. Utan grövre psykopatologiska drag voro blott 3 av 120. Gösta Carlsson fann på Dagöholm 40 % utan grövre psykopatologiska drag. Vanligast var psykopati, men dessutom fann han 11 % imbecilla och 10 % debila. Knöös h a r p å Kurön funnit ett stort antal patienter med konstitutionell eller förvärvad benägenhet för psykiska insufficienstillstånd. Gunnar Lundquists undersökning avslöjade också ett mycket stort antal fall med konstitutionella svaghetstillstånd. I icke mindre än 50 % fann han s. k. conativ underutveckling.

277 Vid den h ä r föreliggande undersökningen ställdes en psykiatrisk diagnos omedelbart efter den psykiska explorationens avslutande. I ett 10-tal fall måste diagnosen revideras, sedan resultatet av testningarna blivit bekant och innehållet i handlingarna genomgåtts. Det fanns ett fall av dipsomani och ett av narcomani. Psykoserna (4 st.) utgjordes av en praesenil psykos med schizofrena symtom, en subakut hallucinos med hänsyftningsidéer, förföljelseidéer och splittringssymtom, sannolikt schizofreni, möjligen alkoholhallucinos, samt två incipienta psykoser med depressiva och schizofrena symtom. I 5 fall förelåg encephalopati av traumatisk eller annan genes (infektion, insult). 8 undersökta voro klart imbecilla. Psychopathia gravis diagnostiserades i 26 fall och insufficienstillstånd av lättare grader hos psykiskt särpräglade individer i 44 fall. I 11 fall kunde psykopati eller konstitutionell särprägel icke konstateras. Mera höggradiga neurastheniska syndrom konstaterades dessutom i 12 fall och en tydlig demens i 16 fall. I ett fall fanns tecken till Korsakows sjukdom (tydlig minnesrubbning samt tecken till poly n e u r i t ) . Resultaten av intelligenstestningarna ha sammanförts i tab. 25. Det framgår, att flertalet undersökta äro normalbegåvade personer. Antalet debila och imbecilla uppgår till 22 stycken, av vilka de flesta falla inom den debila gruppen (debilitet har ansetts föreligga, om intelligenskvoten understiger 90 och imbecillitet om kvoten understiger 70). Om man r ä k n a r med, att de, som ha en intelligenskvot på 130 och däröver äro överbegåvade, får man 9 st. överbegåvade. Det är icke säkert, att frekvensen av debilitet och imbecillitet bland klientelet avviker från genomsnittsbefolkningen. Som exempel kan nämnas, att Terman och Merrill vid testningar på amerikanska b a r n med samma metodik som i föreliggande undersökning funnit, att 23 % hade en I.K. under 88. Som tidigare nämnts har även prövning på kunskapsförråd och intressen ägt rum. Resultaten redovisas i tab. 26. De använda proven äro ännu icke systematiskt standardiserade på ett normalmaterial, men de ha begagnats så ofta vid testning av både psykiskt sjuka och friska, att god erfarenhet vunnits av dem. De flesta normalbegåvade komma i kunskapsprovet upp till åtminstone 60 poäng, men 50—59 poäng kan icke anses vara ett dåligt resultat. Under 50 poäng tyder dock på ett dåligt kunskapsförråd. I alkoholistklientelet komma endast 16 personer upp till en poängsumma, överstigande 60, och endast hälften av fallen ha över 50 poäng. Även om man tar hänsyn till, att de debila och imbecilla befinna sig i den grupp, som icke når u p p till 50 poäng, är resultatet påtagligt dåligt. På liknande sätt förhåller det sig med intresseprovet. Hos normalbegåvade perTab. 25. I.K. enligt Terman-Merrill-Hellström (91 st.) och Point Scale (7 st.).

Tabell 26. Kunskapsprov. Intresseprov.

I. K.

Antal

Poäng

Antal

Poäng

Antal

5 0 - 59 6 0 - 69 7 0 - 79 80— 89 9 0 - 99 100—109 110-119 120-129 130-139 140—149 Summa

4 3 7 8 15 16 27 9 8 1

0— 9 10—19 20-29 30—39 40-49 50—59 60—69 70-79

2 7 13 13 13 34 12 4 98

1— 4 5— 8 9—12 13-16 17-20 Summa

13 30 41 14 1 99

98 Summa

278 söner är det ovanligt med en poängsumma, understigande 9, och de normalbegåvade ha i regel minst 12 poäng. 43 av 99 alkoholister uppnå icke 9 poäng. De prov, som utförts för att konstatera minnes- eller uppmärksamhetsrubbningar, äro svåra att redovisa i tabellform. Som en sammanfattning av dem kan nämnas, att fullständiga serier kunnat utföras på 98 patienter, medan 2 vägrat. Endast 10 klarade proven mycket bra, och i 25 fall var resultatet ordinärt. Tecken till lätta minnesrubbningar förefunnos hos 29 och tecken till svåra minnesrubbningar hos 8. Tecken till lätta uppmärksamhetsrubbningar funnos hos 25 personer, medan 19 hade tecken till svåra uppmärksamhetsrubbningar. Vid undersökningen har en ingående analys av vederbörandes personlighetstyp ägt rum i avsikt att försöka få fram frekvensen av olika personlighetsradikaler hos klientelet. Det måste anses vara av stor vikt att ägna en avsevärd del av den psykiatriska undersökningen av en alkoholist åt analysen av personligheten. Olika personlighetstyper ha nämligen sitt speciella reaktionssätt, och ett klarläggande av personlighetens typ är därför viktigt för att förstå vederbörandes beteende i olika situationer. I själva verket är kännedomen om vederbörandes personlighet och om de miljösituationer, i vilka han befunnit sig, avgörande för den psykoterapeutiska och psykologiska behandlingens framgång. När det gäller personlighetsanalysen, kan man naturligtvis uppställa ett stort antal egenskaper och undersöka deras förekomst. Ett sådant tillvägagångssätt är dock alldeles för tidsödande och torde heller icke vara nödvändigt. Det kan räcka med att fastställa ett relativt litet antal radikaler eller syndrom, som äro relativt väl avgränsade. I tab. 27 har gjorts en sammanställning av de personlighetsradikaler och syndrom, som ha efterforskats vid undersökningen. En uppdelning h a r också gjorts på grupperna »psykopati», »insufficienstillstånd hos konstitutionellt särpräglade» och »övriga». Vid registreringen h a r medtagits alla grader av t. ex. psykastheni, sålunda även de lätta formerna. Det framgår av tabellen, att psykastheniska drag h a konstaterats hos 39 undersökta, cyklothyma drag hos 51 och psykoinfantilism hos 12. Benägenhet för dysphoriska förstämningstillstånd uppvisade 37, och 3 voro utpräglat depressiva typer. Ett explosivt temperament eller en epileptoid personlighetstyp uppvisade 39. 32 stycken voro lättsuggestibla och lättledda och 14 hysteroida. Schizoida voro 11 och hyperthyma 23. De debila och imbecilla voro 23. Primitiva drag funnos hos 16, 7 voro hållningslösa och 15 känslokalla. I de flesta fallen har det varit fråga om en kombination av flera olika personlighetsradikaler. Detta är anledningen till, att man påträffar förhållandevis många syndrom i gruppen »Insufficienstillstånd hos konstitutionellt särpräglade». Det är ofta i dessa fall fråga om lätta grader av t. ex. psykastheni, cyklothymi och suggestibilitet. Psykopaterna äro i regel mera renodlade typer. Anmärkningsvärd är den vanliga förekomsten av hyperthyma och explosiva psj'kopater. Det saknas undersökningar om frekvensen av de här efterforskade radikalernas förekomst hos normalbefolkningen. Essen-Möller har vid värnpliktsundersökningar Tab. 27. Frekvens och fördelning av olika personlighetsradikaler. n n <<i P pr

P

P

»

>-•

en

Psykopati 26 st Insufficienstillstånd 44 st övriga 30 st Summa

vP£ ; o*

3 27 9 39

3 9 31 11 51

Cn

n

ö *%

en

<T> O *0 en

<< o

1 9 2 12

7 18 12 37

~

en en

<

ej??

—

3 — 3

20 7 39

CA

_ c nca •rCfQ

6 19 7 32

X ^ a o

6 6 2 14

SM

t/i

o er N

3 Ér

<

B

2 5 11

•-i

«

4 1 23

•o 9 7 8 24

4 3 9 16

tu S

.— SD° O: K en —

p

sr 3.

en O*

eni

pr

ST

8 , .

— 7

7 15

279 efterforskat vissa radikaler. Det är dock icke möjligt att våga sig på några jämförelser. De flesta erfarna alkoholistvårdsläkare (Kinberg, Petrén, Knöös, Izikowitz, Lundquist m. fl.) äro dock ense om, att frekvensen av psykopater och särpräglade personligheter är mycket stor på alkoholistanstalterna. Mitt eget bestämda intryck är också, att de flesta av de efterforskade radikalerna och syndromen, äro mycket vanligare bland alkoholister än bland genomsnittsmänniskor (t. ex. cyklothyma, infantila, dysphoriska, epileptoida, hyperthyma drag, suggestibilitet). Hos det undersökta klientelet äro sålunda cyklothyma drag vanligt förekommande. De cyklothyma människorna äro tillgängliga, öppna och vänliga. De ha lätt att tycka synd om andra och dela gärna med sig. Ofta äro de utpräglade sällskapsmänniskor och ha tråkigt, när de bli lämnade ensamma. De äro veka och känsliga, och många av dem ta livets små motgångar och tråkigheter hårt. I mera utpräglade fall påträffar man en tydlig benägenhet för depressiva reaktioner vid motgångar. I regel äro dessa snabbt övergående, men tillvaron får ändå, medan de pågå, en mörkare slöja över sig, något av vemod och mollton. Exempel på omständigheter, som kunna utlösa dylika depressiva reaktioner, äro tvistigheter med hustrun eller andra anhöriga, ett gräl vid middagsbordet, en misslyckad affär eller en vän, som har svikit, i vissa fall t. o. m. en tillrättavisning eller ett hårt ord i arbetet. Det tycks vidare vara så, att alkoholen lättar depressionen och kommer livet att ånyo framstå i ljusare dager. Vemodet förflyktigas, och det går lättare att betrakta det, som inträffat, som den bagatell det i själva verket h a r varit. I många fall äro de cyklothyma dragen kombinerade med suggestibilitet och lättleddhet. Dessa människor äro livliga, snabba och rörliga, ha behov av omväxling, ha svårt att hålla på åsikter och principer, glömma lätt föresatser och fattade beslut för stundens stämning och ingivelse. De försöka att gå omkring obehagen i livet, de vilja ej stöta sig med folk. De gripas lätt både av livets sorger och glädjeämnen, och de ha svårt att på ett balanserat sätt bära bådadera. Alkoholen kan därför bli deras följeslagare både i kamratlivets glada stunder och när vemodet gör sinnet mörkt. Mera uttalade depressioner hos cyklothyma personligheter äro endast i enstaka fall representerade bland de undersökta. Ett fåtal ha i tabellen uppförts som depressiva typer. Mycket vanligt är däremot en benägenhet för olustbetonade depressionstillstånd med missmod och retlighet, s. k. dysphori. I mycket uttalade fall förefinnes ständigt en dysphorisk sinnesstämning. Dessa människor äro alltid sura, vresiga och avvisande, missnöjda med allt och alla. De behöva spriten för att, som de uttrycka det, »kunna känna sig som en människa». I de fall, där det finnes benägenhet för depressiva reaktioner med dysphoriskt inslag hos människor, vilkas sinnesstämning i vanliga fall inte nämnvärt avviker från andras, är det också så, att alkoholen har förmåga att skingra olusten och dysterheten. Det dysphoriska tillståndet kan ibland vara mycket obehagligt och förenat med ångestkänslor, och det är därför begripligt, att den som är utsatt för sådant, söker den lindring, som han känner till. De 12 fallen med infantila drag är en mycket viktig grupp inom alkoholistklientelet. De infantila äro icke svåra att känna igen för den, som fått upp ögonen för dem. De mera uttalade fallen äro de personer, som aldrig bli riktigt fullvuxna i psykiskt hänseende. De äro naiva och barnsliga i hela sitt sätt att vara. Ofta ha de något mycket hjälplöst och vädjande över sig. De äro i regel känslomässigt starkt fixerade till någon anhörig. Det kan vara modern eller hustrun, i enstaka fall en äldre syster. Om detta stöd tas ifrån dem, ramlar allt samman för dem. Man finner också infantila, vilkas spritmissbruk börjar i anslutning till moderns eller hustruns död eller hustruns otrohet. I m i n d r e uttalade fall påträffar man nästan alltid den känslomässiga fixationen till någon anhörig, och man kan se,

280 h u r alkoholismen utvecklar sig i anslutning till att det h ä n d e r den anhöriga något. En del av de infantila ha börjat sprita därför att de vilja hävda sig i kamratkretsen och visa sig lika duktiga som alla andra, vilket lätt medför, att de slå över. De epileptoida dragen bestå bl. a. i tröghet och omständlighet, envishet och explosiv häftighet, i vissa fall benägenhet för misstänksamhet och känsla av orättvis behandling. I många fall äro dessa drag kombinerade med benägenhet för olust och förstämning, som kommer i anslutning till motgångar. Dessa människor kunna reta sig och förarga sig över sådant, som de anse vara orättvist eller gör dem ledsna. De bli då vresiga och uppbrusande. Somliga av dem säga, att de måste h a ett p a r supar för att lugna sig. Alkoholen verkar hos dem utjämnande och lättande. De psykastheniska typerna karakteriseras av osäkerhetskänsla, benägenhet för mindervärdeskänslor, ängslan och oro för nya uppgifter, överdriven försiktighet, ängslan för andra människors omdöme, benägenhet för pedanteri, ökad uttröttbarhet m. m. I regel förekomma sådana drag i alkoholistklientelet endast i kombination med suggestibilitet och lättleddhet. Inför stundens osäkerhet och ängslan måste man ha någonting, som inger en känsla av säkerhet och oberördhet, och alkoholen har just denna egenskap. Det skulle föra för långt att i detalj skildra det, som särskilt karakteriserar vart och ett av de i tabellen upptagna syndromen. Det sagda må tjäna som illustration till att en viss miljösituation icke uppleves på samma sätt av olika människor. Hur den uppleves, beror på den psykiska konstitutionens beskaffenhet. Det sätt, på vilket somliga människor uppleva tillvarons små och stora besvärligheter, är ofta orsaken till, att de tillgripa alkoholen. En människa, som känner till dess verkningssätt och som inte kan bära stundens sorger eller besvikelser, torde därför löpa större risk än andra att glida in i missbruk. Som en sammanfattning av resultaten av den psykiska undersökningen kan alltså sägas, att blott en ringa del av klientelet företer tecken till sinnessjukdom eller imbecillitet. Vanliga äro däremot olika former av psykopati samt benägenhet för insufficienstillstånd på grund av konstitutionell särprägel eller i vissa fall på grund av lesionella tillstånd efter skallskador, infektionssjukdomar m. m. Intellektuell undermålighet är icke påfallande vanlig. I övrigt förekomma ofta cyklothyma, psykastheniska, infantila och epileptoida drag, suggestibilitet, hyperthymi och benägenhet för dysphoriska depressionstillstånd.

Kritiska synpunkter på alkoholistvården av i dag. När man besöker ett stort antal anstalter i följd, har man möjlighet att med färska intryck från varje anstalt anställa jämförelser. Vid en undersökning som denna kan man icke heller undgå att konfronteras med klientelets synpunkter och att åhöra mer eller mindre berättigade klagomål. Undersökarna konfronterades också med anstalternas ekonomiska problem och med olika svårigheter beträffande vården av de intagna. Intagningsgrunderna. Vid undersökningarna påträffades intet fall, där ett ingripande i någon form från samhällets sida kunde sägas vara onödigt eller omotiverat. Flertalet fall voro, som redan tidigare nämnts, definitiva eller presumtiva alkoholister. I de fall, där samtalet med den intagne ingivit tveksamhet i denna fråga, lämnade handlingarna, hembesöket eller förfrågningarna sådana uppgifter, att klar motivering för åtgärd måste anses ha förefunnits. I de fall, där ingripandet skett mindre på grund

281 av avancerat alkoholmissbruk än på grund av asocial livsföring eller stort antal fylleriförseelser, hade indikationerna för åtgärd också varit klara. Emellertid fanns det ett antal fall, där man undrade, om icke åtgärder av mindre ingripande k a r a k t ä r först kunde ha försökts. Förut h a r också nämnts, att i tvenne fall ingripande icke borde ha skett enligt alkoholistlagen. En del fall borde h a hänvisats till läkare eller ålagts att söka sjukhusvård, och med ett p a r av de kringflackande kunde varning ha försökts, innan anstaltsvården tillgripits. Några av dem, som varnats eller stått under övervakning, kunde ha beretts ännu en chans att sköta sig. Man fick också ett allmänt intryck av att nykterhetsnämnderna voro benägna att underskatta den frivilliga intagningens betydelse. Det fanns en del personer, som av allt att döma skulle ha underskrivit en ansökan om frivillig intagning men som i stället genom resolution hade tvångsintagits på anstalt. Det är betydelsefullt att påpeka detta, enär tvångsintagning så gott som undantagslöst skapar trotsinställning. Det var också många, som kverulerade över nykterhetsnämndernas handläggning av deras ärenden. Det psykologiska utgångsläget för en framgångsrik terapi är mycket bättre, om intagningen skett frivilligt. Ännu sorgligare var att bevittna, att det fanns några, som hade gått in frivilligt på anstalt men efter en tid fått meddelande, att nykterhetsnämnden hade uttagit resolution. Då detta tycktes ha skett mera av ekonomiska skäl än av omtanke om den intagne, ä r det begripligt, om denne var förargad och uppbragt. I tab. 28 h a r gjorts en sammanställning över de intagningsgrunder, som tillämpats vid nuvarande intagning. Fallen ha fördelats efter de anstalter, där de vårdats, och dessas namn återfinnas i förspalten. Siffran efter namnet anger antalet undersökta fall. Den första rubriken i tabellens huvud avser dem, som frivilligt ingått på anstalt och d ä r resolution sedermera icke uttagits. Den andra kolumnen upptar de fall, som ingått frivilligt och sedan blivit föremål för ingripande med resolution. Det v a r 31 stycken, som hade gått in frivilligt, och i 9 av dessa fall hade sedan resolution uttagits. De övriga kolumnerna äro indelade i två underavdelningar, betecknade a och b. Till gruppen a h a r hänförts alla fall, där den i rubriken för hela kolumnen angivna indikationen tillämpats antingen enbart eller nämnts först av två eller flera indikationer. Till gruppen b h a r förts de fall, där indikationen h a r angivits jämte en eller flera andra. De fall, som upptagits under r u b r i k e r n a Tab. 28.

Dagöholm 8 Holmahemmet 11 . Holmforshemmet 9 .. Hägerstad 5 Kurön 15 . Vårnäshemmet 8 .. .. Västkusthemmet 1 0 . . Älvgården 14

1 1 4

— —

a

b

a

b

a

b

a

b

3 C/J di p en -<

«> 5 M : CL

a

2 2

2 9 3 1 1

b 1

22 Summa 22

— 3 — 8 — 13 1

2 2

1 2 2

9, ?,

—

1 1 ?, 1 1 1

.

1 1 3 6

11 Sö 3 3 TO O. '

a

b

a

4 1

4 1

2 3 1

1 1

M»

b

— 1 — —

_

8 Brott mot ut skr.villkor

Björknäs 18

a

Upprepade fylleriförseelser

»+

a

P-OQ JO w, O:

Ur stånd taga vård om sig själv

£±TO TO' o f*

Legat det allmänna eller fam. till last

Alkoholistanstalterna

o 5.

Pliktförsummelse mot familj

•-i

<

Inta gningsgrund e r .

b

a

b

4 8

— — 1 — — 4 — 2 — 3 12 8 10 — 14 3 3

282 »Frivilliga» och »Frivilliga + resolution», ha icke upptagits under några andra rubriker. För enkelhetens skull kan man benämna den indikation, som nämnts enbart eller först bland två eller flera, huvudindikation. Genom att summera antalet i gruppen a under resp. rubriker upptagna fall, erhåller man huvudindikationerna i procent. Genom att summera antalet i både grupperna a och b u n d e r resp. rubrik, erhåller man det antal gånger, som indikationen tillämpats. Man finner sålunda, att de vanligast tillämpade indikationerna äro »Upprepade fylleriförseelser» och »Brott mot utskrivningsvillkor». Detta synes mig anmärkningsvärt, då det i dessa fall gäller individens förhållande till samhället, medan någon annan part i regel icke beröres av vederbörandes uppträdande. Vid flertalet a n d r a indikationer gäller det förutom samhällets intressen också en annan människas, ofta hustruns. Vidare är det vid de båda nämnda indikationerna ofta svårt att konstatera, om vederbörande verkligen är hemfallen åt alkoholmissbruk. Det synes icke heller finnas några enhetliga regler för vad som skall menas med hemfallenhet. Att skrida till internering av en person, mot vilken inga andra a n m ä r k n i n g a r kunna riktas än att han har ett antal fylleriförseelser, torde sålunda icke vara välmotiverat. När det gäller indikationen »Brott mot utskrivningsvillkor», synes det också finnas möjlighet att ingripa av den anledningen, att vederbörande undanhåller sig och underlåter att anmäla sig hos nämnden. Den ur många synpunkter viktigaste gruppen av de tvångsinternerade alkoholisterna, de farliga, är icke så stor, som man kunde vänta. Endast 8 äro internerade såsom farliga för annans personliga säkerhet. Förfaringssättet vid interneringen av dessa alkoholister synes vara ägnat att uppväcka missnöje och irritation. Endast i Stockholm finnes, mig veterligt, ordnat för deras intagning på sjukhus u n d e r den tid, som utredningen pågår. På andra platser måste den av polisen såsom farlig omhändertagne tillbringa en ofta lång väntetid i polisarresten i avvaktan på vederbörande länsstyrelses beslut i resolutionsfrågan. De flesta såsom farliga omhändertagna ha beklagat sig över behandlingen i polisarresten. Det hade sålunda inträffat, att andra anhållna trakterades med cigarretter och fingo stå i förbindelse med anhöriga eller juridiskt biträde, men den såsom farlig omhändertagne alkoholisten förmenades alla förmåner. Det tycktes också vara så, att det h a n hade att säga till sitt försvar eller såsom förklaring icke ansågs förtjäna avseende, varjämte hans anhållanden om att få ta emot besök för ordnande av personliga angelägenheter avslogos. Den tid, som vederbörande alkoholist fick tillbringa i polisarresten, kunde vara avsevärd och uppgick i ett fall till 17 dagar. De första dagarnas abstinens kunna för en alkoholist vara mycket plågsamma, och han är u n d e r den tiden alltid att betrakta som en sjuk människa. Antalet kringflackande alkoholister är relativt stort. Även dessa få ibland tillbringa lång väntetid i polisens arrestlokaler i väntan på beslut i interneringsfrågan. — Tillämpningen av övriga indikationer har icke varit av sådan beskaffenhet, att de h ä r behöva särskilt kritiseras. I tab. 28 bör slutligen uppmärksammas, att Kurön har det största antalet frivilliga. Även på Hägerstad fanns det många frivilliga, men det slumpade sig så, att i materialet kom att ingå två, där resolution efteråt hade uttagits. Som i inledningen omnämndes, ha de undersökta utfrågats enligt ett från början iordningställt formulär om sina åsikter om alkoholistvården m. m. Den andra frågan, som återfinnes under 2. i tab. 29, löd: »Vad har Ni för åsikt om de åtgärder, som vidtagits mot Eder?» Såsom framgår av tabellen ansågo drygt 50 %, att åtgärderna voro felaktiga, orättvisa eller oberättigade. Endast 32 intagna, bland vilka m a n återfinner flertalet frivilliga, ha svarat, att de anse vården behövlig, att den inneburit en välbehövlig vila e. d. Det avgivna svaret har i 17 fall bedömts som tveksamt. Det kan kanske synas obehövligt att fästa avseende vid vad en alkoholist, som i olika avseenden svårt misskött sig, har för åsikt om samhällets reaktion mot honom. Meningen med vården borde emellertid icke enbart vara att

283 T a b . 29. 1.

H a r Ni haft n å g r a o l ä g e n h e t e r av att Ni gått i n frivilligt p å a n s t a l t ? F r i v i l l i g a Anstalt olägenhet

Björknäs Björstorp Dagöholm Holmahemmet Holmforshemmet Hägerstad Kurön Vårnäshemmet Västkusthemmet Älvgården

icke olägenhet

17 1 4 9

8 12 3

2 3 5 7 11

18 2 8 11 9 5 15 8 10 14

32 G8

2 12

Summa

1 1 4 2

1 2 1

3 1 Summa

2.

Icke frivilliga

>hemligt frivilliga >

Vad h a r Ni för å s i k t o m d e å t g ä r d e r , s o m vidtagits m o t E d e r ? Felaktigt, orättvist, oberättigat

Motiverat, välbehövlig vila

Tveksamt svar

Summa

3.

A n s e r Ni Eder b e h ö v a v å r d p å s j u k h u s , v i l o h e m e. d.?

Anser sjukhusvård berättigad

Anser sig ej behöva vård på sjukhus eller vilohem

Ej svar

Summa

l ö r e n t i d o s k a d l i g g ö r a h o n o m u t a n o c k s å att s ö k a t e r a p e u t i s k t p å v e r k a h o n o m . U t g å n g s l ä g e t l ö r e n t e r a p i ä r d o c k s y n n e r l i g e n o g y n n s a m t för alla, s o m a n s e å t g ä r d e r n a v a r a f e l a k t i g a e l l e r o r ä t t v i s a . De fall, d ä r m a n h a r u t s i k t e r a t t k u n n a u t r ä t t a n å g o t m e d a n d r a m e d e l ä n r e n a s k r ä m s e l n , u t g ö r a d ä r f ö r ej m e r a ä n i/ 8 a v hela antalet undersökta. Anstaltvårdens

personalresurser.

P å alla a n s t a l t e r fick m a n ett i n t e n s i v t i n t r y c k a v att e n m y c k e t s t o r a r b e t s b ö r d a o c h ett s t o r t p e r s o n l i g t a n s v a r å v i l a d e f ö r e s t å n d a r e n . H a n ä r i c k e b l o t t a n s v a r i g för d e i n t a g n a s v å r d o c h b e h a n d l i n g . P å d e flesta a n s t a l t e r ä r h a n d e s s u t o m d r i f t s c h e f för ett s t o r t j o r d b r u k , v a r s e k o n o m i h a n o c k s å s k a l l s k ö t a . H a n belastas i regel m e d m y c k e t r a p p o r t s k r i v e r i . T r o t s att f ö r e s t å n d a r n a ä r o driftiga o c h d u k t i g a m ä n n i s k o r , k a n d e r a s t i d o m ö j l i g t r ä c k a till för alla u p p g i f t e r . F ö r det mesta syntes det v a r a den p e r s o n l i g a h a n d l e d n i n g e n av de intagna, s o m fick eftersättas. E n d a s t någon enstaka f ö r e s t å n d a r e h a d e haft tid och möjlighet att s ä t t a sig i n i d e i n t a g n a s p e r s o n l i g a p r o b l e m o c h d i s k u t e r a d e s s a m e d d e m . D e n u n d e r o r d n a d e p e r s o n a l e n var överallt otillräcklig. P å flera anstalter v a r d e n o c k s å , m e d u n d a n t a g för e n d e l a s s i s t e n t e r o c h » h u s f ä d e r » , a l l d e l e s f ö r o k v a l i -

284 ficerad för sin många gånger mycket ömtåliga uppgift. Föreståndarna påpekade, att avlöningsförmånerna voro så ogynnsamma, att all kvalificerad personal sökte sig åt annat håll, såvida det icke fanns ett personligt intresse hos dem för alkoholistvården. Den okvalificerade personalen kunde icke vara föreståndaren till någon som helst hjälp när det gällde psykologisk påverkan av klientelet. Bristerna genomskådades också av de intagna, som ibland icke försummade att utnyttja situationen för att få ett övertag. Anstalternas sjukvårdsresurser. Dessa voro ofta mycket bristfälliga. Endast på Kurön fanns utbildad sjuksköterska. Sjukrum funnos på de flesta anstalter, men deras standard var ofta dålig. Anstaltens läkare fick ibland hålla sin mottagning på föreståndarens expedition. Där mottagningsrum fanns, var det endast på ett fåtal ställen hyggligt utrustat. Möjlighet till längre ostörda samtal fanns endast undantagsvis (detta gällde dock icke denna undersökning, för vilken speciella anordningar vidtagits, där läkarmottagningen icke kunde begagnas). På ett par anstalter klagade de intagna över, att tillräcklig uppmärksamhet icke ägnades deras kroppsliga krämpor. På de flesta anstalter fanns psykiatrisk konsult, men den ringa tid, som han kunde ägna anstalten, räckte endast till nödtorftig diagnostik och bedömande av vårdbehov på specialanstalter. Kuröns läkare ägnade så riklig tid åt anstalten, att i en del fall psykoterapi kunde medhinnas. I enstaka fall skedde detta också på ett p a r andra anstalter. Det var vanligt, att de intagna klagade över, att de icke hade någon att tala med om sina svårigheter. I en del fall ansåg man, att sjukhusvård borde ha kommit i fråga i stället för anstaltsvård. En fråga h ä r o m ställdes också till de undersökta: »Anser Ni Eder behöva vård på sjukhus, vilohem e. d.» Som framgår av tab. 29 p . 3, ansåg 7« av klientelet, att sådan vård i stället för anstaltsvård borde ha beretts dem. Anstalternas utrustning, allmänna standard m. m. Den trevligast ordnade och mest trivsamma av de besökta anstalterna var Kurön, sannolikt beroende på förläggningen i småvillor. På flera anstalter hade man ordnat alldeles för många platser på den lilla yta, som stod till förfogande. Även här spelade ekonomiska skäl huvudrollen, då statsbidragets storlek bestämmes av antalet platser. Man fick sålunda ibland det intrycket, att liggplatser hade ordnats i alla upptänkliga utrymmen, medan dagrum och fritidslokaler saknades. Den allmänna trivseln på en sådan anstalt måste alldeles utebli. De intagna voro hänvisade till att tillbringa fritiden på sina rum. På några anstalter funnos trevliga sällskapsrum och dagrum med tidningar, sällskapsspel och musikinstrument. De anstalter, där den största irritationen bland klientelet förmärktes, voro bristfälligt utrustade med fritidslokaler. På en del håll deltog personalen i umgänget med de intagna på kvällarna, vilket synbarligen mycket uppskattades. Förhållandet mellan de intagna inbördes var också ibland irriterat. P å de flesta anstalter förekom ett motsatsförhållande mellan dem, som hade gått in frivilligt, och de tvångsintagna. De senare sågo ned på de frivilliga, och det förekom att dessa kallades för idioter, därför att de hade kommit på idén att frivilligt söka vård. De frivilliga föredrogo därför ibland att hemlighålla sättet för intagningen. En på Björknäs intagen berättade, att han alldeles isolerades av kamraterna, när dessa fingo reda på att han kommit frivilligt. Han ansåg sig nödsakad att rymma och skaffa sig en ordentlig fylla, så att han hamnade hos polisen, för att rehabilitera sig i kamraternas ögon. Vid undersökningen ställdes följande fråga till de intagna: »Har ni haft några olägenheter av att Ni gått in frivilligt på anstalt?» Svaren redovisas u n d e r 1. i tab.

285 29. De frivilliga ha uppdelats i 3 grupper: sådana, som haft olägenhet, sådana som icke haft olägenhet och sådana som hållit frivilligheten hemlig. Det framgår, att de som märkt olägenheter endast voro 3, medan de »hemligt frivilliga» voro 7. Dessa läto förstå, att de fruktade att bli hånade av kamraterna, om de röjde, att de kommit in frivilligt. Av tabellen kan utläsas, att endast på Björstorp, Kurön och Vårnäshemmet vågade man vara frivillig öppet och utan att bli utsatt för obehag. (Att tabellen upptar 32 frivilliga, medan tab. 28 endast upptar 31, beror på att en, som vid tidigare intagning varit frivillig, vid frågeformulärets besvarande redovisade sig som sådan.) Vårdtidens längd. Diskussionsämnet bland de intagna sinsemellan rörde ofta vårdtidens längd. Den fråga, som ständigt stöttes och blöttes, var den, när man kunde få »försök». Den, som icke lyckades erhålla försökspermission efter lika lång vårdtid som flertalet andra, fick ofta en svår psykisk knäck. Den allmänna uppfattningen bland de intagna var, att den som fått en sådan knäck också samtidigt förlorade lusten att försöka sköta sig, sedan han lämnat anstalten. Frågan om tidpunkten för »försöket» tycktes också vara den, som man vanligen diskuterade, när man sökte föreståndaren på hans mottagning. De intagnas åsikter om denna fråga redovisas i tab. 30. Endast 11 ansågo, att den obestämda vårdtiden var bra, varmed de dock avsågo, att det för deras egen del icke varit till någon olägenhet, att vårdtiden var obestämd. Frågan om det vore bättre med en fixerad tid på 3 mån. har av flertalet besvarats jakande. 4 ha ansett t. o. m. denna tid vara för lång, medan ett par ansett sig behöva ännu längre tid. Förtroendet till läkarens möjlighet att bedöma vårdtiden tycks vara mycket stort, om man får döma av frågan nr 6. Endast 9 ansågo, att läkaren icke borde få bestämma tiden. Tab. 30. 4. Hur ställer Ni Eder till att vårdtiden är obestämd? V å r d t i d e n

o b e s t ä m d

Bra

Dåligt

Tveksamt

Summa

5. Anser Ni, att det borde vara bättre med en fixerad tid på 3 mån.? Fixerad mindre än 3 mån. 4

3 mån. 6 mån. 1

tid

bör

vara

1 år

ej angiven tid

ovisst hur lång tid

Summa

6. Anser Ni, att tiden borde få bestämmas av läkaren? Tiden bör bestämmas av läkaren Ja

Nej

Tveksamt

Summa

286 Bibringar anstaltsvården de intagna insikt o m alkoholmissbrukets vådor? Man kan icke komma ifrån, att behandlingsresultatet är beroende av om man lyckas bibringa den behandlade insikt om, att han icke förmår dricka måttligt. Resultatet av anstaltsvården på denna punkt är dock magert. Endast hälften av de undersökta hade, trots att de ibland hade vårdats flera gånger, någon insikt om nödvändigheten av abstinens. De uppfattade sig icke heller som alkoholister. Som tab. 31 utvisar besvarade endast 14 av de undersökta frågan, om de ansågo sig vara alkoholister, jakande. Alkoholmissbruk medgavs endast av */«• Av tab. 32 Tab. 31. 7. Anser Ni Eder vara alkoholist? Anser sig vara alkoholist Ja

Nej

Tveksamt

Summa

8. Anser Ni Eder vara alkoholmissbrukare? Anser sig vara alkoholmissbrukare Ja

Nej

Tveksamt

Summa

100 Tab. 32. 9. Anser Ni, att Ni behöver ändra Edra alkoholvanor? Ja

Nej

Tveksamt

Summa

10. Anser Ni, att Ni behöver bli absolutist? Ja

Nej

Tveksamt

Summa

11. Tror Ni, att någon särskild åtgärd eller upplevelse skulle vara av betydelse i Edert fall? (ex. religiös, erotisk, ny livsåskådning, ombyte av yrke, bättre bostadsförhållanden).

Ingen

Religiös upplevelse, ideell förening, fritidssysselsättning

Bättre förhållande till hustru eller fästmö

Bättre bostad, ordnade förhållanden

Annat yrke, stadigvarande arbete

Hjälp till start efter utskrivning

Miljöbyte

Tveksamt

287 framgår, att 85 ansågo sig behöva ändra sina alkoholvanor och att 48 ansågo att de behövde bli absolutister. Många av de tillfrågade tillade dock, att denna åsikt berodde på, att de annars icke skulle kunna undgå fortsatta interneringar eller övervakningar. Eftervården. Många av de undersökta beklagade sig över den efter anstaltsvården följande övervakningen, som de funno besvärande och irriterande. Det var sällan någon som insåg dess nödvändighet. Att de funno den olustig, syntes i många fall bero på, att den sköttes av samma myndighet eller tjänsteman, som ombesörjt utredningen och interneringen. En av de intellektuella på Kurön talade utförligt h ä r o m och ansåg, att övervakningen var det värsta för en försöksutskriven alkoholist »Man känner förmynderskapet, och man h a r ju ett stort frihetsbegär.» Han ansåg, att övervakningen var orsak till många misslyckanden under försökspermission. Det tycktes vara så, att övervakningen hos en del alkoholister uppväckte trotsinstallning och kontrasuggestiva föreställningar. Man fick för sig, att man skulle visa, att man kunde ta ett par supar utan att det hände något, men man tog ej med i beräkningen, att det skulle komma ett behov efter mera och att de båda suparna skulle bli inledningen till ett recidiv. Mycket stora brister vidlåda också eftervården. Nykterhetsnämndernas personal ar for liten för att smidigt och effektivt kunna sköta övervakningen, och på en del håll tycks den underordnade personalens kvalifikationer för uppgiften vara dåliga. Nämndernas ekonomiska resurser äro alltför små. Tjänstemännen i de större nämnderna borde vara utrustade med bilar för att snabbt kunna förflytta sig till de klienter, som råkat i en kritisk situation. Nu hinner man ofta ej mera än att försöka uppta telefonkontakt och i brist på andra hjälpmedel uttala mer eller mindre tydliga hotelser om, hur det kommer att gå, om vederbörande ej iakttar skotsamhet. Övervakaren borde ej tillbringa sin mesta tid på tjänsterummet utan ute bland klientelet. De ekonomiska resurserna för hjälp åt utskrivna eller försökspermitterade äro också alldeles för små. Hos klientelet finnes nu ofta hjälpbehov, som ej k u n n a tillgodoses eller som icke bli beaktade. De undersökta ha tillfrågats, om de ansågo, att någon särskild åtgärd eller upplevelse skulle vara av betydelse för dem. Som exempel nämndes religiös och erotisk upplevelse, ny livsåskådning, ombyte av yrke och bättre bostadsförhållanden. Svaren fördela sig såsom framgår av tab. 32. 17 ansågo sig vara i behov av bättre eller ordnade bostadsförhållanden och 19 i behov av yrkesbyte eller stadigvarande arbete. Vidare är anmärkningsvart, att 11 nämnde bättre förhållande till hustru eller fästmö såsom väsentligt, nar det gällde att klara upp den kritiska situationen efter anstaltsvården. Ungefar hälften av de undersökta ansågo, att de hade det bra som det var. Den förut nämnde patienten på Kurön framhöll, att en del utskrivningar misslyckas, därför att de ske utan att den utskrivne har arbete eller bostad, när han kommer från anstalten. »Det borde vara en kurator, som ordnar sådana saker.» Här kommer sålunda en väsentlig sida av bristerna i övervakningen fram. Till stor del på grund av brist på ekonomiska resurser och överhopning med arbete måste övervakaren inskränka sig till att hålla reda på, om hans klienter supa ner sig eller inte. En väsentlig del av hans arbete borde i stället ägnas åt att hjälpa vederbörande att skaffa sig en hygglig bostad och ett ordentligt arbete. Man kan ju tycka, att alkoholisten borde ha så mycket initiativ, att han kunde ordna detta själv. Men det behövs ofta inte mera än ett p a r avslag, när han försöker h y r a rum eller skaffa sig arbete, för att han skall bli modlös och olustig. Det är i den situationen, som han tycker, att han behöver ett par supar för att styrka sig, och så är recidivet snart ett faktum. Många övervakare finna det hopplöst att skaffa

288 rum och arbete och lägga ned pengar på klienterna, när de veta, att en del av dem omedelbart missbruka det förtroende, som visats dem. Det är också klart, att risken att förlora ett investerat kapital är mycket större, när det gäller alkoholister än andra socialvårdsfall. Icke dess m i n d r e måste man säga sig, att det lönar sig mera att ge ordentliga handtag än att icke ge några handtag alls. En viktig sida av eftervården gäller slutligen de gamla eller klena alkoholisterna. Deras arbetsförmåga är för liten för ett arbete i fria marknaden, men på anstalten kunna de hyggligt klara en enklare syssla. Enligt nu gällande bestämmelser kunna de icke kvarstanna på anstalten längre tid än högst 4 år. Ibland går det sedan att placera dem på ett ålderdomshem eller ett vårdhem, men de stora städernas vårdhem för det förkomna klientelet äro mestadels mycket otrivsamma i jämförelse med många alkoholistanstalter. E n d a sättet för dem att få komma tillbaka till anstalten är att supa ner sig, så att de bli omhändertagna av polis eller nykterhetsnämnd och få en ny resolution, som ger dem i bästa fall ytterligare 4 års frist. Ofta fördystras emellertid deras tillvaro på anstalten av kamraterna, som ansätta dem med frågor, varför de inte »lägger in om försök». Det finns bara ett sätt att klara den situationen, och det är att begära försökspermission, resa till någon stad och supa ned sig och bli återförd med poliseskort. Då h a r man ju bevisat, att man fortfarande är en oförbätterlig alkoholist!

Några förslag till förbättringar i n o m alkoholistvården. Många förslag till reformer inom anstaltsvården ha framställts u n d e r senare tid. Gemensamt för de flesta av dem är, att de vilja ge ökat utrymme åt medicinsk sakkunskap och medicinsk behandling. F r å n en del håll har också framställts förslag om, att alkoholistvården helt borde förläggas till sjukvårdsanstalter. Kunna alkoholistanstalter undvaras? Vid studiet av det undersökta klientelet har framgått, att det till en icke oväsentlig del utgöres av socialt förkomna individer. Många äro gamla eller sjukliga, och deras arbetsförmåga är nedsatt. I en del fall måste prognosen även med användande av den medicinska vetenskapens alla nu kända hjälpmedel och en intensifierad övervakning betraktas som hopplös. I undersökningsmaterialet ingår ju icke heller intagna från anstalterna för det mest avancerade klientelet. För närvarande äro sjukvårdens resurser tagna i anspråk till bristningsgränsen. Utbyggnadsbehovet för ett stort antal sjukhus är synnerligen trängande, men även de mest påtagliga behoven måste ställas på framtiden. Även om det vore teoretiskt möjligt att utbygga sjukvården så, att alla alkoholister utan omgång skulle kunna tas om hand, är detta dock för närvarande och under åtskilliga år framåt praktiskt ogenomförbart. För sjukvården i stort gäller nu den regeln, att endast de akuta fallen med kvalificerat vårdbehov kunna få ta de d y r b a r a sjukhusplatserna i anspråk. De övriga hänvisas till sekundärsjukhus, vårdhem för kroniskt sjuka, vilohem o. s. v. En rationellt utbyggd alkoholistvård måste enligt min mening bygga på liknande principer. Akuta fall, förbättringsbara fall och fall med kvalificerat värdbehov böra beredas plats på sjukhus eller med sjukhusresurser utrustade vårdhem. Kroniska fall, recidivister och fall med från början dålig prognos böra beredas vård på anstalter med enklare utrustning. Dessa anstalter skola därför icke vara otrivsamma och regimen icke onödigt sträng. Åsikten att alkoholisten bör vantrivas på anstalten för att han skall akta sig för att komma igen är förlegad. Vården skall för alla göras trivsam.

289 Det undersökta klientelets vårdbehov. Sedan undersökningen av en patient avslutats och handlingarna genomgåtts, gjordes omedelbart en bedömning av vårdbehovet. Det gällde att ta ställning till om anstaltsvården i sin nuvarande form var tillräcklig eller om man genom annan behandling eller i annan vårdform skulle kunna uppnå bättre resultat. I senare fallet gjordes en bedömning av frågan, om resultat skulle kunna nås genom att anstalten blev bättre tillgodosedd med resurser för medicinsk behandling och psykoterapi, eller om vård på psykiatrisk klinik eller alkoholistsjukhus med kvalificerade resurser kunde behövas. Resultatet av denna bedömning blev, att omkring 1/a av klientelet icke var i behov av annan vård än det rena omhändertagandet (i vissa fall borde överflyttning ske till andra vårdformer, se n e d a n ) . Omkring Va av klientelet kunde vårdas på anstalter med resurser för medicinsk behandling och psykoterapi. Den återstående tredjedelen behövde vård på psykiatrisk klinik eller alkoholistsjukhus, antingen för undersökning och specialbehandling eller också för kvalificerad psykoterapi i kombination med medicinsk behandling. Man måste tänka sig, att en del av dessa efter en tids sjukhusvård eller ett p a r recidiv så småningom skulle komma att överföras till någon av de båda a n d r a kategorierna. Det måste givetvis också finnas differentieringsmöjligheter och möjligheter till överflyttning till andra vårdformer. En uppdelning av klientelet i grupper efter sådana synpunkter ger följande resultat: 1. Huvudsakligen i behov av enbart omhändertagande 33 st. a. På sinnessjukhus 4 st. b. På anstalt för imbecilla 3 st. c. På psykopatanstalt 4 st. d. På anstalt av nuvarande typ 22 st. 2. Huvudsakligen i behov av vård på anstalter med resurser för psykoterapi m. m 32 st. 3. Huvudsakligen i behov av vård på psykiatrisk klinik eller alkoholistsjukhus 33 st. a. För specialundersökning eller behandling för annat än alkoholism 11 st. b. För behandling för alkoholism 22 st. 4. Tveksamma fall (psykopatanstalt eller alkoholistvård) 2 st. Reformering av intagningsgrunderna och intagningsförfarandet. Sättet för intagningen måste göras oberoende av ekonomiska faktorer, och statsbidragets storlek till vården måste vara lika stort, vare sig intagningen skett på frivillig väg eller efter resolution. I främsta rummet måste eftersträvas frivillig intagning. Nykterhetsnämnderna böra u p p m a n a s att först när alla andra vägar ha försökts, begagna sig av de tvångsmedel för klienternas tillrättaförande, som lagen kan komma att anvisa. Liksom i a n d r a sammanhang bör regeln att hellre fria än fälla begagnas, där icke farlighet föreligger eller familjens och samhällets intressen kräver omedelbart inskridande. Det viktigaste skälet härtill är, att i annat fall de psykologiska förutsättningarna för behandlingens genomförande bli ogynnsamma. Det första omhändertagandet av farliga och kringflackande alkoholister måste göras på sinnessjukhus eller upptagningsanstalter, och ingen alkoholist bör annat än tillfälligt inburas i polisarrest i avvaktan på utredning och resolution. Om detta skall kunna genomföras, kräves att sinnessjukvårdens och kroppssjukvårdens läkare icke neka sin medverkan, när det gäller omhändertagandet av alkoholister. När de psykiatriska lasarettsavdelningarna ha kommit till stånd, tor19—478418.

290 de möjligheterna bli betydligt bättre än nu. Så länge de icke finnas, måste sinnessjukvårdens övriga anstalter kunna stå till förfogande. Man bör undersöka möjligheterna att få medicinalstyrelsens medverkan till att ett litet antal platser på statliga och kommunala sinnessjukhus samt på kommunala upptagningsanstalter för sinnessjuka reserveras för alkoholister. Den medicinska och psykiatriska undersökning, som skall föregå intagningen på anstalt, bör göras betydligt mera ingående än nu. Formuläret till läkarintyg bör sålunda utökas avsevärt, och man bör kräva, att det skall utfärdas av psykiatrisk specialist. I undersökningen bör ingå ett bedömande av den undersöktes intelligensnivå och ett intensivt efterforskande av symtom på sinnessjukdom eller a n d r a grövre psykopatologiska symtom, som motivera specialbehandling. Härigenom undgår man att belasta alkoholistvården med sinnessjuka, imbecilla och svårskötta psykopater, vilka redan efter denna första undersökning skola hänvisas till resp. specialanstalter. Då huvudparten av alkoholisterna komma från storstäderna eller från andra städer, bör det endast i undantagsfall vara svårigheter att få psykiatrisk expert för intygets utfärdande. I mindre städer och på landsbygden kunna givetvis olägenheter uppkomma. Många tjänsteläkare ha emellertid viss psykiatrisk utbildning eller åtminstone viss erfarenhet från andra verksamhetsfält. I de fall, där psykiatrisk expert icke kan erhållas, borde därför intyget kunna utfärdas av tjänsteläkare, även om formuläret blir betydligt utökat. I läkarundersökningen bör också ingå en mera omfattande kroppsundersökning än den, som nu äger rum. Undersökningsläkaren eller nykterhetsnämnden bör ha möjlighet att anlita undersökningsresurserna på lasaretten för diagnostik av hjärtåkommor, magsår, leverrubbningar o. d. I vissa fall torde intagning på medicinsk avdelning erfordras. På dessa avdelningar är platsbristen stor, men i flertalet fall torde undersökningarna kunna avklaras på ett par dagar, och därför behöver stockning i intagningen av andra vårdbehövande icke uppkomma. När det gäller de fall, som skola intagas på grund av u p p r e p a d e fylleriförseelser eller brott mot utskrivningsföreskrifter, böra i ökad utsträckning förebyggande åtgärder försökas, innan anstaltsvård tillgripes. Om nämnderna utrustas med större och bättre utbildad personal samt med resurser för snabba utryckningar, bör övervakningen kunna högst betydligt effektiviseras. I en del fall h a r intagningen motiverats med, att man riskerar att vederbörande avviker från orten, om man icke tar honom omedelbart. Enligt min mening är detta icke tillräckligt skäl för ingripande med anstaltsvård. Det kan icke hjälpas, om vederbör a n d e avviker. Antingen sköter han sig då, så att han icke vidare kommer i kontakt med polisen, eller också får han flera fylleriförseelser, och då kan man begagna tillfället på den ort, där han då befinner sig. För att underlätta polisens och nykterhetsnämndernas arbete med övervakningarna kunde man tänka sig, att länsnykterhetsnämnderna tillhandahölles ett register över samtliga övervakade i landet. En utredning av begreppet hemfallenhet bör göras och enhetliga p r i n c i p e r utarbetas för tillämpning av hemfallenhetsbegreppet. Man bör icke eftersträva ett så tänjbart begrepp som möjligt. Det måste ju även finnas andra möjligheter for tillrättaförande av socialt missanpassade individer än att tillämpa alkohohstlagen. Behov av alkoholistsjukhus. Otvivelaktigt finnes ett stort behov av sjukhus för alkoholister eller åtminstone av platser för alkoholister på redan befintliga sjukhusinrättningar. Mest lämpade för omhändertagande av alkoholister bland redan befintliga vårdanstalter äro de psykiatriska klinikerna. Utbyggnad av denna vårdform planeras, och när den kommer till stånd, kan ett relativt stort antal alkoholister beredas vård pa psykiatriska lasarettsavdelningar. Dessa böra då utrustas så, att gängse behandlings-

291 metoder mot alkoholism kunna komma till användning, vilket torde kunna ske med relativt enkla medel. Specialsjukhus enbart för alkoholister kunna ur många synpunkter vara önskvärda, men de torde bli mycket svårskötta. Det torde icke heller vara möjligt att för närvarande uppföra tillräckligt antal sjukhus på olika håll i landet. Det synes mig därför bättre att inrätta ett enda sjukhus och att utrusta detta så, att det kan fungera som en central för forskning och undervisning. När erfarenhet vunnits, kan man bygga flera sjukhus, om så visar sig behövligt. Anstaltsvårdens allmänna organisation. Den utförda undersökningen samt de därvid gjorda erfarenheterna pekar bestämt i den riktningen, att man bör reservera en del anstalter för enbart frivilliga. Med nuvarande frekvens av frivilliga skulle 1/3 av platsantalet behövas för detta ändamål. Det finnes emellertid ett latent behov av anstaltsvård, som för närvarande icke blir tillgodosett, därför att intagningsförfarandet lägger hinder i vägen. Anstaltsvård måste kunna beredas alkoholister utan att anmälan till nykterhetsnämnd behöver göras. För denna kategori behövs ett antal anstalter av samma storlek och karaktär som Härnö. Anstalterna för övriga frivilliga böra också ha hemkaraktär och en mera ombonad prägel. Om man önskar bibehålla anstalternas nuvarande karaktär och huvudsakliga klientel, böra för de frivilliga i första hand ifrågakomma Kurön, Västkusthemmet och Hägerstad. Även Vårnäshemmet, Holmahemmet och Björstorp kunna ifrågakomma. Anstalterna för frivilliga kunna tänkas uppdelade på sådana med utrustning för medicinsk b e h a n d ling och psykoterapi och sådana med nuvarande resurser. För de icke frivilliga bör en differentiering äga rum, så att de förbättringsbara komma för sig och de mera kroniska fallen för sig. För de förbättringsbara böra anstalter med resurser för medicinsk behandling och psykoterapi reserveras. Särskilt lämplig för detta ändamål synes mig Björstorpsanstalten kunna bli efter pågående utbyggnad. Dagöholm bör också kunna ifrågakomma, liksom Älvgården och Holmforshemmet. Icke förbättringsbara fall kunna som hittills intagas på Björknäs, men platserna där kanske icke bli tillräckliga, och då får någon av de andra anstalterna tas i anspråk. Om anstalter skola nybyggas eller nyinrättas, böra de i främsta rummet avses för frivilliga eller för förbättringsbara tvångsinternerade, medan flera av de gamla anstalterna i stället tas i anspråk för det kroniska klientelet. Anstalter för medicinsk behandling och psykoterapi. Dessa böra utrustas med sjukavdelning, där alla nyintagna vårdas under åtminstone de första 2—3 veckorna av anstaltsvistelsen. De skola då bli föremål för undersökning och behandling samt få tillfälle att leva sig in i anstaltsmiljön. De skola under denna tid icke deltaga i arbete. På sjukavdelningen skall tjänstgöra minst en sjuksköterska eller sjukvårdare med kvalificerad utbildning. Bland den övriga personalen skall finnas sjukvårdsutbildad avlösare. På anstalten skall finnas en läkare med psykiatrisk utbildning. Helst bör denne vara halvtidsanställd, vilket dock för närvarande kan vara svårt att genomföra. Han skall även bedriva psykoterapi. De medicinska resurserna böra i första hand utgöras av apparatur för fysikalisk terapi, t. ex. bågljusbehandling, badbehandling, kortvågsbehandling, sjuk- och friskgymnastik, samt för injektionsbehandling, t. ex. vitamin- och insulininjektioner. Efter avslutad kur på sjukavdelningen överflyttas den intagne till de vanliga förläggningsavdelningarna och börjar deltaga i arbetet. Även de, som deltaga i arbetet, skola kunna få behandlingar, då detta befinnes önskvärt. Det arbete, som skall förekomma på anstalten, skall vara av sådan karaktär, att det kan betecknas som arbetsterapi. Det skall sålunda finnas möjlighet för l ä k a r e att dosera arbetet, och arbetstvång bör icke ifrågakomma.

292 Anstalter för enbart omhändertagande. Även dessa skola vara utrustade med sjukavdelning, men denna kan vara mindre och behöver ej förestås av sjuksköterska. Uppehållet på sjukavdelningen efter intagningen kan inskränkas till några dagar. Annan medicinsk behandling än ordination av medel mot akuta åkommor eller mot orostillstånd omedelbart efter intagningen torde icke behöva ifrågakomma. Den, som förestår sjukavdelningen, skall ha genomgått sjukvårdskurs e. d. I övrigt kan den allmänna behandlingen på anstalten försiggå efter ungefär samma linjer som nu. Mera hänsyn än nu bör dock tagas till vederbörandes arbetsförmåga. Undersökningen har ju ådagalagt, att en stor del av klientelet är behäftat med hjärtåkommor och neurologiska symtom. Bedömningen av arbetsförmågan skall överlåtas på anstaltsläkaren, som kan vara någon för uppgiften lämpad tjänsteläkare i grannskapet. Denne bör också kunna utöva den psykoterapi, som i enstaka fall kan tänkas behöva ifrågakomma. Psykiatrisk konsult skall finnas tillgänglig men behöver endast anlitas, då anstaltsläkaren finner behovet påkallat. Den ovan skisserade intagningsproceduren förutsattes nämligen garantera, att endast i undantagsfall sinnessjuka, imbecilla eller svårskötta psykopater komma till anstalterna. Ålderdomshem för alkoholister. Äldre alkoholister, som uppenbart ha svårt att klara sig ute i livet och ha svårt att få arbete i fria marknaden, böra frivilligt få kvarstanna inom alkoholistvården för återstoden av sitt liv. En särskild anstalt bör finnas för denna kategori. Anstalten skall vara inrättad som ett ålderdomshem med trivsamma rum, dagrum, sällskapsrum o. d. Tillfälle till lättare arbete skall finnas, t. ex. i hönseri, svinskötsel och trädgård samt skomakeri eller annan verkstad. Sjukavdelning för sjuka och orkeslösa bör finnas. Husmodern bör ha sjukvårdsutbildning och bör huvudsakligen ägna sig åt att sköta om de intagna samt sörja för deras trevnad. F ö r ändamålet synes Holmahemmet bäst lämpa sig. 8 a 10 av de undersökta skulle kunna beredas vård på en sådan anstalt. Omhändertagandet av unga alkoholister. Undersökningen har ådagalagt, att klientelet i mycket stor utsträckning saknar yrkesutbildning och att det i ungdomen ambulerar mellan ett flertal olika yrken. När man omhändertar unga alkoholister, b o r d e man därför tillse, att tiden på anstalten utnyttjades mera rationellt. Ofta äro de yngre ej så svårt alkoholiserade, men deras alkoholmissbruk kan vara led i en tilltagande asocial livsföring. Det synes därför kunna anföras skäl för att omhändertagandet borde kunna göras på något längre sikt i vissa fall och att vederbörande åtminstone kunde åläggas att stanna så länge, att han hinner genomgå viss utbildningskurs. Man skulle då tänka sig en anstalt för omhändertagna yngre alkoholmissbrukare. Denna anstalt skulle vara utrustad med verkstadslokaler, och bland personalen skulle finnas yrkeslär a r e inom vissa lämpliga utbildningsgrenar. Under vårdtiden skulle man dels lägga an på fostran till regelbundet arbete och dels på utbildning inom viss yrkesgren. Denna skulle redan från början bestämmas av den intagne och föreståndaren i samråd, och därefter skulle tillses, att den intagne fullföljde utbildningskursen. För detta ändamål skulle Dagöholm kunna användas efter om- och tillbyggnad. Ett tiotal undersökta skulle k u n n a tas om hand i denna vårdform.

293 Allmänna synpunkter på anstaltsvården. Undersökningen har givit vid handen, att psykiska traumata och långvariga konfliktsituationer ofta ligga till grund för ett alkoholmissbruk eller i varje fall underhålla detsamma. Alkoholisterna äro ofta psykopater eller psykiskt särpräglade individer. Vid undersökningen av en alkoholist måste därför huvudvikten läggas på uppspårandet av konfliktsituationerna och på personlighetsanalysen. I behandlingen måste ingå försök att tillrättalägga konflikterna. Även i övrigt måste den moderna medicinens landvinningar utnyttjas i behandlingen. Härav följer, att all undersökning och behandling av alkoholister måste läggas i händerna på specialutbildade läkare. Prognosen bör betraktas som dålig endast i de fall, där ett flertal behandlingsförsök ha misslyckats. Man bör därför överväga, om icke vissa anstalter böra förestås av läkare. Skulle detta för närvarande befinnas omöjligt att genomföra, bör i varje fall huvudansvaret för de intagnas vård på de anstalter, som skola utrustas med resurser för medicinsk behandling och psykoterapi, åvila läkaren. Föreståndaren bör ha ansvaret för ekonomi, verkstäder, lantbruk och expeditionsgöromål. På anstalterna för frivilliga bör läkaren få bestämma vårdtidens längd och föreståndaren endast ha rådgivande ställning. Nykterhetsnämnderna få icke ha vetorätt beträffande de frivilliga, men nämndernas råd skall kunna inhämtas. När det gäller anstalterna för tvångsintagna bör övervägas, om icke redan i resolutionen bör utsägas något om den kortaste vårdtid, som bör ifrågakomma. I dessa fall är det ju samhällsintresset, som främst skall tillgodoses, och därför bör samhället också kunna diktera villkoren. Inom vissa gränser bör läkaren ha möjlighet att moderera tiden, och det bör finnas en överordnad myndighet i stil med sinnessjuknämnden, till vilken såväl den intagne som läkaren och föreståndaren kunna vända sig. Nästan alla anstalter äro i behov av genomgripande restaurering och komplettering av utrustningen. Det bör tillses, att tillräckligt stora lokaler för sällskaplig samvaro och fritidssysselsättning åstadkommas. Ekonomiska skäl få icke bli bestämmande för antalet vårdplatser. Klientelets arbetsförmåga torde i genomsnitt vara sämre än man i allmänhet föreställer sig. Det relativt tunga jordbruks- och skogsarbetet, som för närvarande bedrives på nästan alla anstalter, bör i viss utsträckning utbytas mot lättare arbete inom t. ex. hönseri, trädgård, verkstäder. Personalen behöver överallt utökas och bli bättre kvalificerad. Olämpliga personer böra beredas möjlighet att sluta inom alkoholistvården, och vid nyanställningar bör hänsyn tagas till vederbörandes lämplighet. Utbildningskurser och fortbildningskurser måste anordnas. Kuratorer böra anställas på de anstalter, där föreståndaren eller någon av assistenterna icke kan åtaga sig denna uppgift. Under den tid, som alkoholisten vistas på anstalten, bör denne stå i intim kontakt med de anhöriga. Om han är gift, bör hustrun uppmanas att en eller flera gånger besöka honom. Både läkaren och föreståndaren böra samtala med hustrun, bedöma hennes psykiska hälsotillstånd och kvalifikationer samt ge henne r å d för den fortsatta omvårdnaden om mannen. Hustrun bör även undervisas om vikten av att mannen iakttar avhållsamhet i fråga om alkohol. En viktig förutsättning härför är, att miljön i hemmet är sanerad. En del hustrur tyckas alls icke ha detta klart för sig och bruka försöka hålla mannen hemma med tillhjälp av sprit, som de själva köpa hem. I regel medför detta endast, att mannen dricker så länge det räcker, varefter han ändå ger sig i väg ut. Även andra anhöriga behövde erhålla undervisning i denna fråga. Det inträffar alltför ofta, att man i hemmen fortsätter att begagna sprit som om ingenting hänt och väntar sig att den försöksutskrivne alkoholisten antingen skall kunna ta en sup utan att det händer något eller också se på hur andra dricker utan att ta något själv.

294 Eftervården. Denna måste övergå från att vara en övervakande verksamhet till att bli en stödjande. Övervakaren måste vara den utskrivne behjälplig med att anskaffa arbete och bostad. Det går icke att endast hänvisa till arbetsförmedling och hyresförmedling. Övervakaren måste själv ingripa åt alkoholisten, ty denne gör det sällan av eget initiativ. Eftervården är en tidsödande uppbyggande verksamhet. Vidare måste övervakaren vid hembesöken göra sig underrättad om stämningen i hemmet och försöka lägga tillrätta uppkomna misshälligheter. Hänvisning till läkare bör i ökad utsträckning ifrågakomma vid recidiv. Man bör överväga, om icke övervakningen åtminstone i en del fall skulle kunna skötas från anstalterna och dessa utrustas med personal härför. Skälet härtill ä r vad som ovan anförts angående klienternas uppfattning och inställning till nykterhetsnämndernas övervakning. För att övervakningen skall ha effekt fordras, att den övervakade accepterar den, men detta synes för närvarande ofta icke vara fallet. På anstalten har man haft bättre tillfälle att lära känna den intagnes personlighet än man kanske haft hos nykterhetsnämnden tidigare. Psykologiskt torde det också betyda något, om samme person som ombesörjer intagningen icke senare behöver, vara övervakare. På de anstalter, där frivilliga tagas emot utan nykterhetsnämndernas medverkan, bör övervakningen skötas från anstalten. Personal bör finnas tillgänglig för ändamålet och utrustas med automobil. Vid undersökningen har det visat sig, att alkoholister, som bli skilda eller änklingar, snart hamna på ungkarlshotell eller i nödbostäder. Man bör försöka finna utvägar att förhindra detta. Att helt sanera samhället så, att ungkarlshotellen bli överflödiga, torde vara omöjligt inom överskådlig tid. Frånskilda eller ensamma alkoholmissbrukare, om vilka nykterhetsnämnderna ha eller få kännedom, böra beredas möjlighet till andra bostäder än ungkarlshotellen. Det kan ofta vara svårt att i storstäderna hyra rum åt dessa personer. Man bör därför fortsätta på den redan inslagna vägen med inackorderingshem. Dessa böra emellertid icke göras för stora och helst böra de föreslås av en husmor, som kan ägna sig åt att göra hemmet trivsamt.

Kvinnliga alkoholister. Som tidigare nämnts omfattade undersökningen av de kvinnliga alkoholisterna endast 7 fall. Alla dessa voro intagna på Haknäs. Undersökningsmaterialet är för litet och för ensidigt för att tillåta några som helst slutsatser angående kvinnliga alkoholister eller vårdbehovet för dem. En kortfattad redogörelse för vad som framkommit beträffande de sju skall dock lämnas. Av de undersökta är den yngsta 27 år, den äldsta 63. Två äro i åldern 30—39 år, en i åldern 40—49 och två i åldern 50—59. 3 äro ogifta, 2 gifta och 2 frånskilda. 4 äro från Stockholm, 2 från Göteborg och 1 från Jönköping. De båda gifta samt en av de frånskilda sköta hemmet och ha ej arbete vid sidan. En är servitris, en köksbiträde, en sömmerska och en fabriksarbeterska. Samtliga undersökta äro födda i äktenskapet. I två fall har far dött före p a t : s 15 :e år, i ett fall mor. Den sistnämnda är 27-åringen, och hennes mor dog, då hon var 13 år gammal. Sedan kom hon på barnhem och skyddshem, och därefter har hon tillbragt största delen av sitt liv på anstalter. En av de undersökta h a r haft ett mycket fattigt föräldrahem, och en har växt upp i ett hem med svåra stridigheter mellan föräldrarna. De andra ange hemförhållandena såsom goda. Två ha syskon, som äro sinnessjuka, tre ha far eller syskon, som äro alkoholister. I tre fall fanns ingen hereditär belastning. En av de undersökta har genomgått kurser i aftonskola efter avslutad skolgång, de övriga ha endast gått i folkskola. De flesta lämnade föräldrahemmet vid

295 14—16 års ålder. De flesta voro i ungdomen hembiträden, städerskor eller servitriser och ambulerade mellan dessa yrken. Två voro under flera år fabriksarbeterskor. De flesta slutade med regelbundet yrkesarbete i 20—25-årsåldern. Ett par gifte sig då, ett par blevo sjuka och de övriga började föra en oregelbunden tillvaro, tidvis sammanboende. (33-åringen har varit inregistrerad som prostituerad. De tre ogifta började redan strax före eller i 20-årsåldern att inleda lösa sexuella förbindelser. En av dem har barn u. ä. Av de fyra gifta och frånskilda ha två varit gifta 2 gånger. Skilsmässorna ha alla föranletts av, att männen varit alkoholister eller otrogna. Av de båda gifta lever en i stridigt äktenskap, det andra i ordningen, och den andra i ett någorlunda hyggligt. De båda frånskilda äro bägge sammanboende, den ena med en alkoholist och den andra med en m a n , som tillåter henne att i hemmet supa och ha samlag med andra män. Av dem som äro eller varit gifta, är en barnlös, en har barn både i och utom äktenskapet och de båda a n d r a ha barn i äktenskapet. F y r a av de undersökta ha haft veneriska åkommor, en av dem både gonorrhe och syfilis, de övriga enbart gonorrhe. 3 ha haft salpingiter. Två ha vårdats på sjukhus för lungtuberkulos och en har vårdats för magsår. En har i många år haft psoriasis och en har länge lidit av Meniéres sjukdom. Två ha missbrukat bromyltabletter, och en av dessa har upprepade gånger vårdats på sinnessjukhus för sömnmedelsmissbruk. Endast en av de undersökta uppger, att hon började smaka sprit före 20 års ålder. 5 ha börjat mellan 20 och 30 år, och 1 icke förrän hon var 50 år gammal. Som orsak till första kontakten med alkohol anges av 3 stycken h e r r sällskap och restaurantbesök, av 2 kalas eller tillställningar och av 2 skilsmässa. 5 av de undersökta äro anhållna för fylleri, alla vid flera tillfällen. 5 ha angivit, att de kunna dricka sprit utan att behov uppstår. De båda yngsta ha däremot märkt, att de ha spritbegär. Den ena av dem har uppgivit, att hon dricker u p p till en liter brännvin om dagen. En av de undersökta har uppgivit, att hon huvudsakligen dricker pilsner, de övriga dricka brännvin eller vin. Beträffande samtliga undersökta har framgått, att de ha varit prostituerade eller i sexuellt avseende levat på ett sätt, som står prostitutionen nära. Även två av de äldsta, 54 och 63 år gamla, brukade fortfarande gå på gatorna. Åtminstone den ena av dem utnyttjades som sexualobjekt huvudsakligen av alkoholister eller förkomna individer. De flesta av de undersökta ha varnats för lösdriveri, ett p a r ha tidigare vårdats på alkoholistanstalt. Vid den kroppsliga undersökningen konstaterades hos en utpräglat dåligt allmäntillstånd med stark avmagring och hos de övriga hyggligt allmäntillstånd. Två voro kroppsligt friska. Av de övriga behandlades en för nyligen ådragen syfilis och en för psoriasis. Tre hade blodtrycksförhöjning och hjärtbesvär. Vid den psykiatriska undersökningen och testningarna konstaterades, att samtliga voro debila eller imbecilla. Den lägsta intelligenskvoten var 54. Fyra hade en intelligenskvot på mellan 60 och 70. En hade en kvot på 81 och en på 90. Det var alltså sammanlagt 5 imbecilla. Samtliga hade mycket dåliga kunskapsprov och mycket torftiga intressen. I tre fall var intelligensdefekten kombinerad med psykopati. Detta gällde särskilt de båda debila. En var narkoman (broinyl, sömnmedel), och den djupt imbecilla med en kvot på 54 oerhört primitiv och neurasthenisk. Endast de båda yngsta, bägge psykopater och den ena därjämte imbecill, voro alkoholister enligt den medicinska definitionen, de övriga voro det i social mening. Insikten var dålig med undantag för den yngstas. Undersökningsresultatet kan ge anledning till den slutsatsen, att samtliga de undersökta skulle kunna överföras till anstalter för asociala imbecilla eller till psykopatanstalt. Den intellektuella undermåligheten tycks spela huvudrollen för klientelets sociala missanpassning. Materialet är så litet, att generella slutsatser

296 o m d e t k v i n n l i g a a l k o h o l i s t v å r d s k l i e n t e l e t m e d l e d n i n g av r e s u l t a t e n i c k e få d r a g a s . Att d e t p å H a k n ä s v å r d a d e k l i e n t e l e t g e n o m g å e n d e f ö r e t e t t i n t e l l e k t u e l l a d e f e k t e r b e k r ä f t a d e s d o c k a v f ö r e s t å n d a r i n n a n , s o m i c k e k u n d e e r i n r a sig, a t t h o n u n d e r d e å r a n s t a l t e n v a r i t i f u n k t i o n , h a d e s e t t m e r a ä n 3 e l l e r 4 m e d fullgod intellektuell utrustning. De u n d e r s ö k t a u t g ö r a s a v ett s o c i a l t f ö r k o m m e t k v i n n l i g t a l k o h o l i s t k l i e n t e l . D e t finnes dock även a n d r a kvinnliga alkoholister. L ä k a r n a på de stora städernas k v i n n l i g a s i n n e s s j u k a v d e l n i n g a r k o m m a i k o n t a k t m e d ett r e l a t i v t s t o r t a n t a l av dem. L ä n g r e tids v å r d k u n n a de icke d ä r b e r e d a s . Det t o r d e därför finnas ett g a n s k a s t o r t l a t e n t b e h o v a v a l k o h o l i s t a n s t a l t e r för ett s o c i a l t m e r a h ö g t s t å e n de kvinnligt klientel.

Litteratur* »Alkoholen och samhället» 1912. Betänkande avgivet av kommitterade, utsedda av Svenska Läkaresällskapet, Stockholm. Adell, G. och Jonsson G. 1939. I betänkande m. förslag t. lag om arbetsfostran m. m. Stockholm. — Acta Psych, et neurol. XIII: 4. Berglin, C.-G. 1940. Alkoholism och konstitution. Tirfing 34. Billström, J. 1939. T a n k a r om prognosen av etylismus chronicus. Festskrift till J o h a n Scharffenberg, Oslo. Binswanger, L. 1928. Alkoholismus. Neue dtsch. Klin. Brugger, C. 1934. Familienuntersuchungen be i chronischen Alkoholikern. Z. Neur. 151. Carlsson G. 1943. Sinnesabnormklientelet å en av våra alkoholistanstalter. Tidskr. f. nykt e r h e t s n ä m n d e r n a 22. Dahlberg, G. och Stenberg, S. 1934. Alkoholismen som samhällsproblem. Stockholm. Dahlberg, G. 1941. Alkoholismens förekomst och behandling. Medd. fr. Svenska läkarnas nykterhetsförening. Dahlgren, K. G. 1945. On Suicide and Attempted Suicide. Lund. Englund, E. 1944. Några nyare undersökningar r ö r a n d e alkoholskadorna. Tirfing 38. Essen-Möller, E. 1942. Psykiatrisk-psykologisk snabbdiagnostik vid värnpliktsundersökningar. Tidskr. f. mil. hälsovård. Huss, M. 1849. Alkoholismus chronicus. Stockholm. Izikowitz, S. 1946. Om .alkoholismens medicinska terapi och profylax, några synpunkter och erfarenheter. Nord. Med. 31. Kinberg, O. 1939. Läkaren och alkoholistvården. Stockholm. — 1945. Om behovet av alkoholistsjukhus. Sv. Läkartidn. 42. Knöös, H. 1944. Är alkoholism sjukdom? Festskr. för Henrik Sjöbring, Lund. — 1945. Alkoholism och kriminalitet. Nord. Kriminalist. Årsbok 1944—45. Kr&pelin, E. 1910. Psychiatrie, Leipzig. Lundqvist, G. 1947. Om alkoholism och alkoholistvård. Sv. Läkartidn. 44. Möllerslröm, J. och Öhman, H. 1944. Studier över den kroniska alkoholismens biokemi. Sv. Läkartidn. 41. Petrén, A. 1942. Om behovet av samarbete mellan sjukhusen och alkoholistvården. Ströskr. fr. Sv. Läk. Nykterhetsfören. Stockholm. Pohlisch, K. 1933. Soziale und persönliche Bedingungen des chronischen Alcoholismus. Leipzig. Steenhoff, G. 1936. Livsförödelse. Ströskr. fr. Sv. Läk. Nykterhetsfören. Stockholm. Tillgren, J. 1939. Alkoholistsjukdomens vård p å kroppssjukhus. Festskr. f. J o h a n Scharffenberg, Oslo. Åmark, C. 1946. Några synpunkter på miljöförhållanden och konstitutionella faktorer vid kronisk alkoholism. Sv. Läkartidn. 43. — 1946. Socialmedicinska och psykopatologiska synpunkter på alkoholfrågan. Tirfing 40.

297 Bilaga

3.

Sammansättningen av ett årsklientel inom den slutna nykterhetsvården (år 1946). T i l l j ä m f ö r e l s e m e d l ä m n a d e u p p g i f t e r o m s a m m a n s ä t t n i n g e n a v k l i e n t e l e t å 11 v å r d h e m för a l k o h o l m i s s b r u k a r e i b i l a g a 2 s a m t t i l l a l l m ä n o r i e n t e r i n g r ö r a n d e sammansättningen av vårdhemsklientelet lämnas h ä r nedan statistiska uppgifter r ö r a n d e ett å r s k l i e n t e l i n o m hela v å r d h e m s s y s t e m e t ( å r 1946 m e d j ä m f ö r e l s e r m e d n ä r m a s t f ö r e g å e n d e å r s a m t — b e t r ä f f a n d e f ö r d e l n i n g e n efter å b e r o p a d e s p e cialindikationer — med närmast föregående femårsperiod). U n d e r å r 1946 i n t o g o s å a l k o h o l i s t a n s t a l t e r n a 1 2 3 7 p e r s o n e r ( 1 2 9 0 å r 1 9 4 5 ) . H ä r a v v o r o 971 tvångsintagna (1 040 å r 1945) o c h 266 frivilligt i n g å n g n a (250 f ö r e g å e n d e å r ) . M i n s k n i n g e n m e d 53 p e r s o n e r föll u t e s l u t a n d e p å g r u p p e n t v å n g s i n t a g n a , u n d e r d e t att a n t a l e t frivilligt i n g å n g n a v i s a d e s t e g r i n g , v i l k e n f. ö. f o r t g å t t s e d a n a p r i l 1943. S i f f r o r n a för a n t a l e t i n s k r i v n a a v d e n n a k a t e g o r i v i d d e fem s e n a s t e å r s s k i f t e n a ä r o 110, 137, 1 6 1 , 229 o c h 250. S a m m a n l a g t p l a c e r a d e s 195 eller 15-8 % p å s t a t s a n s t a l t e r n a (257 u n d e r å r 1 9 4 5 ) , 1 0 0 7 e l l e r 81-4 % p å d e e r k ä n d a a n s t a l t e r n a ( 1 0 0 2 u n d e r å r 1945) s a m t 35 e l l e r 2 8 % p å d e n e n s k i l d a a n s t a l t e n (31 u n d e r å r 1 9 4 5 ) . F ö r d e l n i n g e n a v d e i n t a g n a efter v i s t e l s e 1 ä n e t v i d o m h ä n d e r t a g a n d e t f r a m g å r av n e d a n s t å e n d e t a b e l l . D e å r 1946 i n t a g n a s f ö r d e l n i n g e l t e r v i s t e l s e l ä n vid o m h ä n d e r t a g a n d e t . Intagna under år 1946 L ä n

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

antal (1)

procent (2)

Länets andel av folkmängden (3)

169 48 16 17 51 21 6 28 4 17 21 180 15 244 65 20 41 41 29 26 55 29 18 23 53 1237

13-7 3-9 1-3 1-4 41 1-7 05 2-3 0-3 1-4 1-7 14-5 1-2 19-7 5-3 1-6 33 3-3 2-3 2-1 4-4 2-3 1-5 19 4-3

9-9 4-7 2-2 3-0 5-0 3-8 2-3 35 0-9 2'2 3-8 8-3 2-3 7-6 5-1 3-7 4-1 35 2-7 3-8 4-2 42 2-2 3-5 35

100 0

Kol. 2 i förhållande till kol. 3 (4) 138 83 59 47 82 45 22 66 33 64 45 175 52 259 104 43 80 94 85 55 105 55 68 54 123

298 Ungefär hälften (47-9 %) av de vårdbehövande kommo från Stockholms stad o c h storstadslänen Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. Kol. 4 giver en jämförelse mellan de olika länens procentuella andel av intagningarna samt folkmängden och lämnar därigenom ett mått på intagningsfrekvensens intensitet i de olika länen. Den relativt starkare tillströmningen av vårdfall från län med större .städer än från övriga län har länge varit utmärkande för sammansättningen av d e n slutna vårdens klientel. De intagnas å l d e r s f ö r d e l n i n g redovisas i följande tabell. De intagnas fördelning efter ålder.

Åldersgrupper

Antal (1) 41 86 167 215 202 187 145 106 58 25 5

19—24 år 25—29 > 30—34 > 35—39 » 40—44 > 45-49 > 50—54 > 55—59 , 60—64 > 65—69 > Samtliga

1237 Den manliga befolkningen över Kol. 2 i för18 år enl. 1940 hållande till Procent års folkräkning, kol. 3 % (4) (2) (3) 3-3 7-0 13-5 17-4 16-3 15-1 11-7 8-6 4-7 2-0 0-4 1000

12-2 11-9 12-1 11-0 10-0 8-8 7-9 7-0 6-0 4-9 8-2

27 59 112 158 163 172 148 123 78 41 5

1000 Av tabellen finner man, att åldersgrupperna under 35 år omfattade omkring en fjärdedel (23-8 % ) , åldersgrupperna 35—49 år ungefär hälften (48 8 % ) , och åldersgrupperna 50 år och däröver omkring en fjärdedel (27-4 %). Genomsnittså l d e r n var 4475 år mot 423A år under 1945. Relativtalen i kolumn 4 i tabellen, där tal över 100 markera överfrekvens och tal under 100 underfrekvens, visa att alla åldersgrupper från 30—59 år voro överrepresenterade, vilket även var fallet u n d e r år 1945, medan de lägsta och högsta åldersgrupperna visade underrepresentation, dock icke lika utpräglad som u n d e r föregående år. Fördelningen på de olika åldersgrupperna har under år 1946 visat någon utjämning, starkast framt r ä d a n d e bland åldersgrupperna 35—54 år. Fördelningen av de intagna efter c i v i l s t å n d framgår av följande tabell. De intagnas fördelning efter civilstånd.

Civilstånd

Antal (1)

Gifta

Samtliga

Den manliga befolkningen över Procent 18 år enl. 1940 års folkräkning, % (3) (2)

467 582 37 151

37-8 40-0 3-0 122

35-3 58-1 5-7 0-9

100-0

Kol. 2 i förhållande till kol. 3 (4) 107 81 53 1356

299 De ogifta utgjorde alltså 467 eller 37-s % av samtliga mot 4 0 i % år 1945 och voro, såsom framgår av kol. 4, något överrepresenterade inom detta klientel i jämförelse med civilståndsfördelningen inom den manliga befolkningen i dess helhet. Bland de ogifta inom detta klientel torde dock finnas ett stort antal sammanboende utan äktenskap. De gifta uppgingo till 47 % av samtliga mot 44 5 c/o år 1945 och utgjorde den största gruppen men voro likväl, liksom tidigare år, tydligt underrepresenterade inom detta klientel, såsom kol. 4 angiver. Antalet frånskilda visade knappast någon förändring (151 mot 155 år 1945). Denna grupp var sålunda även under år 1946 kraftigt överrepresenterad, med jämförelsetalet 1 356, vilket otvivelaktigt är ett uttryck för hög frekvens av alkoholmissbruk bland manliga frånskilda överhuvud taget inom befolkningen. Uppgifter om fördelningen av de intagna i y r k e s g r u p p e r återfinnas i nedanstående tabell. Den synnerligen starka överrepresentationen av de okvalificer a d e yrkena samt de yrkeslösa inom detta klientel (grov- och diversearbetare, gårdfarihandlare m. fl.) kvarstod även under år 1946, ehuru något försvagad. Dessa grupper utgjorde jämnt 30 % av samtliga mot 31-7 % år 1945, varav 14 kvinnliga alkoholister utan särskilt yrke. Jordbruket med binäringar är alltjämt kraftigt underrepresenterat inom detta klientel med endast 76 intagna år 1946 mot 97 år 1945, vilket utan tvivel även motsvaras av låg frekvens av alkoholism inom dessa befolkningsgrupper. Till en viss del torde dock denna underrepresentation bero på genomsnittligt svagare effektivitet hos landsbygdens nykterhetsnämnder. Fördelningen av de intagna efter yrke.

Yrkesgrupper

Jordbruk m'ed binäringar Lantbrukare Arbetare Industri och hantverk Egna företagare . . . Hantverkare Byggnadsarbetare.. Industriarbetare . . . Handel och samfärdsel . . . . Köpmän, handlande . . . . Affärsanställda, agenter . Sjömän Andra transportarbetare Diverse yrken Allmän tjänst och fria yrken.... Stats- och kommunalanställda. Diverse yrken Övriga Grov- och diversearbetare (ej byggnads-) Gårdfarihandlare, kringflackande, yrkeslösa m. fl Samtliga

Antal

76 14 62 346 20 110 72 144 333 47 87 82 55 62 111 60 51

Den manliga befolkn. över 18 Procent år enl. 1940 års folkräkning, % 61 1-1 5-0

28-0

1-6 8-9 5-8 11-7 26-9

3-8 7-0 6-6 4-5 5-0 9-0 4-9 4-1

371 275 96

30-0 22-2

7-8 100

300 Fördelningen av de intagna efter frekvensen av t i d i g a r e a n s t a l t s v å r d för a l k o h o l i s m angives i följande sammanställning. Tidigare vårdats TillFörstagångsIntagna för Intagna för tre eller flera hopa intagna andra gången tredje gången gånger 90 1237 Antal 702 324 121 1000 7-3 Procent 56-7 26'2 98 De förstagångsintagna voro under år 1946 något färre än under tidigare år och utgjorde drygt hälften av hela antalet. Antalet andragångsintagna var under år 1946 större än under något tidigare år, även procentuellt, och utgjorde mer än en fjärdedel av samtliga (26-2 % mot 25-1 % år 1945). De som under år 1946 intogos för minst tredje gången utgjorde 1 7 i %, mot 16 % under år 1945. Fördelningen av de intagna efter u n d e r g å n g n a straff m. m. var följande. Icke undergått Undergått frihets- Undergått tvångs- Undergått både ^,.., frihetsstraff eller straff men ej arbete men ej frihetsstraff och jjnna p tvångsarbete tvångsarbete frihetsstraff tvångsarbete Antal 804 354 27 52 1237 Procent 65"0 28'6 2'2 4-2 100a Det procentuella antalet intagna, som tidigare icke undergått frihetsstraff eller tvångsarbete, h a r under åren 1942—1946 visat rätt stora växlingar med den högsta siffran 68-3 % år 1943. Siffran för år 1946 kan sägas vara normal. Även i övrigt var fördelningen på de olika grupperna under år 1946 nära genomsnittssiffrorna för femårsperioden. Fördelningen av de intagna efter de åberopade specialindikationer angives i nedanstående tabell, vilken för jämförelse även upptager motsvarande uppgifter för åren 1942—1945. Fördelning efter åberopade specialindikationer. P rocen t

\n t a1 Beteckningar 1942

206 195 15-6 16-8 14-2 15-9 158 163 197 8.9 7-8 9-8 12-8 115 97 10-9 115 146 9-9 8-4 6-9 128 104 8-0 10-2 120 79 Dåliga försörjare 1-4 2-6 17 3-6 3-4 3-1 39 33 41 Fattigvårdsfall 2-1 2-0 2-6 25 3-3 31 30 36 27 6-9 7-7 9'1 10-4 11-8 85 135 122 100 Hjälplösa 1-4 1-4 18 2-0 2-3 2-3 26 18 24 Grovt störande 206 15-1 159 17-0 15-5 16-7 194 200 187 Återfallsfyllerister 211 223 12-5 13-4 12-2 16-4 18-0 139 Brott mot utskrivningsvillkor 157 266 19-9 15-2 15-9 19-4 21-5 178 181 250 Frivilliga 0-4 0-2 o-i 0-2 1 0-2 2 2 4 Övriga(straffriförklarade m. fl.) Tillhopa 1051 1173 1142 1290 1237 1000 100-0 1000 1000 1000 164 114 84 33 35 96 24 159 131 209 2

Man finner här liksom år 1945 fyra stora huvudgrupper nämligen de frivilligt ingångna, vilka ökat sedan föregående år, de som blivit intagna på anstalt på grund av brott mot utskrivningsföreskrifterna, vilka även ökat under år 1946, de farliga, vilka procentuellt sett utgöra lika stor del av de intagna som u n d e r år 1945, samt återfallsfyllerister na, vilka ökat något och utgöra den enda grupp, som visat oavbruten stegring under hela femårsperioden 1942—1946. Sammanlagt omfattade dessa fyra grupper mer än två tredjedelar av hela klientelet.

301 I ratt stor utsträckning förekommer, att flera specialindikationer angivas av lansstyrelsen. I fråga om de 1 237 intagna under år 1946 åberopades en indikation i 1 039 fall, två i 197 fall och tre i 1 fall. I ovanstående tabell har endast en indikation redovisats för varje fall, medan eventuellt andra indikationer lämnats å sido. Tabellen blir härigenom något missvisande, såtillvida som vissa indikationer blivit något överrepresenterade. Fördelningen på de olika specialindikationerna företedde stora ojämnheter mellan länen. Fördelningen av de intagna med hänsyn till det i n i t i a t i v t a g a n d e o r g a n e t lämnas i följande tablå. T •*• *• * Initiativtagare

Antal

Procent

Ökning ( + ) el. minskning ( - ) från år 1945 _ 3g

Kommunala nykterhetsnämnder 973 73.7 Därav i Stockholm samt städer i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län 486 393 _ 12 i andra städer - "1 32 y 2 66 på landsbygden !58 12-3 _ "« Länsnykterhetsnämnder + 16 58 4-7 Polismyndigheter 176 142 - 26 Därav i Stockholm samt städer i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län 72 53 _ fi i andra städer 7g y.3 - 17 på landsbygden 26 2l - 3 Enskilda personer (avser endast frivilligt ingångna). 29 23 — 3 Länsstyrelser (avser straffriförklarade) 1 QI — 1 Tillhopa 1237 100-0 - 53 Närmare fyra femtedelar av intagningarna kommo till stånd på de kommunala nykterhetsnamndernas föranstaltande. Denna andel var något lägre under år 1945 Nykterhetsnämnderna i storstadslänens städer uppvisade procentuellt sett en stegring. I övrigt är det endast av länsnykterhetsnämnderna verkställda intagningar, som ha ökat under år 1946. Ökningen var så kraftig som 16 eller n ä r m a r e 40 %. I själva verket ha dock länsnykterhetsnämnderna varit initiativtagare till flera interneringar än vad som här redovisats. I många fall, där de kommunala nykterhetsnämnderna ombesörjt intagningen, ha länsnykterhetsnämnderna ta^it initiativet.

302 Bilaga 4.

Redogörelse för socialstyrelsens undersökning av alkoholist anstalternas vårdresultat. Av förste aktuarien

GUSTAF

HOLMSTEDT.

Undersökningens tillkomst och syfte. På framställning från 1946 å r s alkoholistvårdsutredning har Kungl. Maj:t genom beslut den 21 mars 1947 givit socialstyrelsen i uppdrag att verkställa en statistisk undersökning av vårdresultatet beträffande på alkoholistanstalter intagna personer. Syftet med undersökningen har angivits vara att få en belysning av huru från alkoholistanstalterna intagna personer förhållit sig i olika avseenden under en viss längre observationstid efter anstaltsvistelsen. Framför allt gällde det att få belyst vederbörandes förhållande till alkoholen, om en förbättring inträtt i detta avseende eller icke. Innan denna undersökning närmare kommenteras, kan det vara lämpligt att lämna en redogörelse för resultatet av vissa tidigare undersökningar. Tidigare undersökningar. Resultatet av alkoholistvården har tidigare varit föremål för en del undersökningar, vilka verkställts av ledningen vid vissa av alkoholistanstalterna. Sålunda har i Tidskrift för nykterhetsnämnderna (1944, h. 4) publicerats en redogörelse för vårdresultatet å Holmahemmet under åren 1931—40 och årsberättelsen över verksamheten vid Åsbrohemmet under år 1946 (stencil) innehåller vissa uppgifter om vårdresultatet beträffande interner, utskrivna från anstalten under åren 1942—46. Dessutom har till alkoholistvårdsutredningens förfogande ställts otryckt utredningsmaterial avseende vårdens resultat å Västkusthemmet under åren 1937—46 samt å Dagöholm under åren 1939—41. Vid dessa undersökningar har anstaltsledningen inhämtat vissa uppgifter från nykterhetsnämnderna om vederbörandes skötsamhet i förhållande till alkohol under tiden efter anstaltsvistelsen. De principer, som kommit till användning, ha varit något olika i olika undersökningar. Beträffande deras resultat kan anföras följande. Beträffande Holmahemmet har undersökningen omfattat samtliga 627 personer, som nyinskrivits vid anstalten under åren 1931—40. Även sådana personer, som överflyttats till eller från annan anstalt, ha medtagits. Förteckningar över dessa personer ha tillställts nykterhetsnämnderna i resp. hemortskommuner. I dessa förteckningar ha funnits fyra kolumner, och nämndernas uppgift har varit att genom ett streck i en av dessa kolumner beteckna en person som »skötsam», »relativt förbättrad», »återfallen» eller i en kolumn »anmärkningar i övrigt» angiva personen i fråga såsom död, okänd e. d. Denna gruppering utmärkes av sin enkelhet, men har givetvis även sin begränsning. I förfrågningen ha sålunda begreppen »skötsam», »relativt förbättrad» eller »återfallen» icke definierats, varför bedömningen icke kunnat bli enhetlig. Omdömena äro dessutom av skiftande värde allt efter observationstidens olika längd. I fråga om de under undersökningsperiodens första år intagna torde omdömena om resultatet av anstaltsvården vara säkrare och icke fullt jämförbara med dem, som avse de under senare år intagna. I varje fall torde risken för återfall i alkoholmissbruk ökas med observationstiden. Några av dem som intagits under periodens senare år, voro vid tiden för undersökningens verk-

303 ställande ännu försökspermitterade, varför bedömningen av deras skötsamhet icke kan anses vara definitiv. På grund härav hade det varit lämpligt att undersökningsfallen indelats efter år för intagning och att vårdresultatet belysts för de olika årsklientelen. Så har emellertid icke skett. Undersökningen ger endast en genomsnittlig bild av skötsamheten bland de under tioårsperioden 1931—40 intagna personerna. Under undersökningsperioden hade 56 personer eller 9 % av samtliga i undersökningen ingående avlidit. Nykterhetsnämndernas kännedom om deras skötsamhet har varit mycket ofullständig, varför det befunnits lämpligt att skilja ut dessa från de övriga. De vid undersökningen kvarlevande personernas gruppering efter skötsamhet efter sista utskrivningen enligt nykterhetsnämndernas uppgifter framgår av nedanstående tablå. Absoluta tal Städer LKar\dHs- Tillbygd hopa 502 69 571

Antal undersökta personer Därav enligt nykterhetsnämnderna a) skötsamma b) relativt förbättrade c) återfallna d) skötsamhet okänd

136 138 218 10

23 13 30 3

159 151 248 13

Relativ fördelning Lands- Tilld """"* bygd hopa 100 100 100

s

27 27 44 2

32 19 44 5

28 26 44 2

De återfallna utgöra en mycket stor grupp. Då hänsyn tages till de personer, vilkas skötsamhet är okänd för nykterhetsnämnden, är återfallsprocenten lika för stad och landsbygd, nämligen 44. Av intresse är att notera, att procentsiffrorna för såväl dem, som komma u n d e r rubriken skötsamma, som dem, vilka komma under rubriken relativt förbättrade, i stort sett stiger oavbrutet med åldern, samt att återfallsprocenten på det hela taget faller allt efter stigande ålder, såsom framgår av följande tablå. Ålder vid

Antal personer angivna såsom relativt å sköt-

• ~

sarama -

21-30 31-40 41—50 51—60 6J-70

71-

fiS,

Därav i % relativt .

Till-

- g - -Pa « .

sköt-

-.

-£ ~ j -

8 27 61 50 13

9 37 53 44 8

35 72 83 44 11

1 5 4 3

53 141 201 141 32

15 19 30 36 41

17 26 27 31 25

66 51 41 32 34

2 4 2 1 -

Summa 159

3 248

3 571

100 44

2 Undersökningsfallen ha även fördelats på vissa större yrkesgrupper. Det visar sig, att den högsta återfallsprocenten förekommer bland grov- och diversearbetare (56 % ) , därnäst bland jordbrukare (50 %) och sjömän (48 % ) . Lägsta återfallsprocenten visar personer i allmän tjänst (32 % ) . Detta senare förhållande anses enligt kommentarerna till utredningen bero på »att dessa personer i allmänhet återfå sina platser efter interneringen och ha en jämförelsevis säker ekonomisk ställning». Antalet undersökningsfall är dock inom vissa yrkesgrupper, såsom jordbruk med binäringar, sjöfart samt allmän tjänst, relativt få, varför resultaten få tolkas med försiktighet. I fråga om Västkusthemmet h a r undersökningen utförts på i princip ungefär samma sätt som vid Holmahemmet. Denna undersökning omfattar samtliga från anstalten utskrivna personer u n d e r en tioårsperiod, åren 1937—46. Klientelet h a r efter skötsamhet vid utgången av år 1946 grupperats på fyra grupper, »skötsamma», »relativt förbättrade», »återfallna» och »ej anträffade». Vid redovisningen ha

304: emellertid resultaten i detta fall angivits för varje årsklass utskrivna för sig. Utesluter man de under perioden avlidna och sammanför de nio första årsklasserna tre och tre, får man följande bild av vårdresultatet vid Västkusthemmet. 193739 Antal utskrivna personer .. 112 Därav angivna såsom a) skötsamma 32 b) relativt förbättrade . 20 c) återfallna 41 d) ej anträffade 19

R elativ f ördelni ag Absoluta tal TillTill1940— 1943- 1946 hopa 1937- 1940- 1943- ' 1946 hopa 45 39 42 42 45 100 100 100 100 100 559 196 171 80

41 36 60 34

43 49 74 30

22 30 BO 8

138 135 195 91

28 18 37 17

24 21 35 *0

22 25 38 15

27 38 25 10

25 24 35 16

I genomsnitt hade 35 % av de under tioårsperioden från Västkusthemmet utskrivna återfallit i alkoholmissbruk vid utgången av år 1946. Relativa antalet återfallna är alltså i detta fall något mindre än i fråga om Holmahemmet. Återfallsfrekvensen är — som väntat — minst beträffande de under år 1946 utskrivna (25 % ) , men företer ingen mera betydande skillnad mellan övriga årsklasser. De skötsamma uppgå till 25 % av klientelet och de relativt förbättrade till 24 %. Sistnämnda grupp ökar i relativt antal med avtagande observationstid. Antalet ej anträffade är förhållandevis stort (16 % ) , sannolikt beroende på att en stor del av internerna på Västkusthemmet kommer från Göteborg och utgöres av sjöfolk. Undersökningen av de från Åsbrohemmet utskrivna under åren 1942—46 visar för de vid utgången av år 1946 kvarlevande följande resultat. Absoluta tal rp.,, Relativ fördelning 1942— 1944- 11Q4R £ " : 1942— 1944- i q . R 946 h o p a 43 45 43 45 174 198 101 473 100 100 100

Antal utskiivna personer Därav angivna såsom a) helt avhållsamma från alkohol . . 9 b) skötsamma i arbetet men ej helt avhållsamma från alkohol 26 c) återfallna i alkoholmissbruk 115 d) ej anträffade 24

45 122 25

40 42 12

111 279 61

15 66 14

23 61 13

Till

/"*" p 100 7

40 41 12

5 23 59 13

Grupperingsschemat är här något annorlunda än i de tidigare refererade undersökningarna. Gruppen återfallna kan dock läggas till grund för en jämförelse. Återfallsfrekvensen är i fråga om Åsbrohemmet avsevärt större än vid Holmahemmet och Västkusthemmet. Anledningen till att vårdresultatet i detta fall är så dåligt sammanhänger med anstaltens karaktär av asjd. Den på alkoholistanstalten Dagöholm företagna undersökningen avser de å anstalten under åren 1939—41 intagna. Undersökningen företogs i början av åren 1945, 1946 och 1947, alltså omkring fem år efter det att försökspermission eller utskrivning skett. Intagna, som överflyttats till a n d r a anstalter, ha icke medtagits i undersökningen. I detta fall har man icke nöjt sig med enbart nykterhetsnämndernas uppgifter utan även inhämtat upplysningar från kontrollstyrelsens straffregister. Det har visat sig, att nykterhetsnämnderna i stor utsträckning sakna kännedom om ett vårdfall, där övervakning upphört, och då ingen känd anmärkning förelegat, har man antagit, att personen skött sig. Genom utdrag ur straffregistret h a r visshet vunnits, om personen erhållit anmärkning från annat håll. Undersökningen har dock icke enbart kunnat grundas på straffregistret, enär en hel del personer misskött sig utan att bli bötfällda för fylleri eller intagna på anstalt. Genom att kombinera de båda uppgiftskällorna ha värdefulla resultat framkommit. Undersökningen omfattar 111 av de 136 å anstalten intagna personerna under åren 1939—41. Av de övriga ha 21 överflyttats till annan anstalt, 2 intagits på

305 sinnessjukhus och 2 avlidit. Undersökningsfallens fördelning efter skötsamhet framgår av nedanstående tablå. Antal personer intagna å Dagöholm år 1939 1940 1941 17 43 5^

T,.,,, Tillhopa antal

%

Antal undersökta personer... m jon Därav ha a) återfallit, ånyo internerats 8 15 13 36 33 b) återfallit, ej återinternerats 4 14 19 37 c) skött sig tillfredsställande, dock bötfällda för fylleri 4 5 12 21 19 d) skött sig tillfredsställande med mindre anmärk, n , in g 6 1 7 6 e) skött sig utan anmärkning 1 3 g IQ 9 Omkring 2A av internerna å Dagöholm hade återfallit i alkoholmissbruk fem å r efter anstaltsvistelsen, */, av dem hade åter internerats. Ny internering hade verkställts efter nedanstående antal år. Antal personer Intagningsår internerade ånyo 1939 1940 1941 Summa inom l å r — 1 2 3 1—2 > 3 7 4 14 2-3 > _ _ 4 4 3—4 > 1 5 ! 7 4—5 > 4 2 2 8 Summa 8 15 13 36 Undersökningsfallen hade i 80 fall bötfällts för fylleri efter anstaltsvistelsen. Av de 31 icke bötfällda hade 12 återfallit i alkoholmissbruk. Första fylleriförseelsen efter anstaltsvistelsen inträffade efter nedanstående antal år. Antal personer med första Intagningsår fylleriförseelsen 1939 1940 1941 Summa inom 1 år 2 12 9 23 l~l » 2 11 17 30 2-3 > 2 3 5 10 B ~i » 6 2 5 13 4 5 ~ ' 2 2 4 Summa 12 30 38 80 En belysning av huru lång tid internerna skött sig utan anmärkning efter anstaltsvistelsen får man av följande sammanställning. Antal personer utan Intagningsår anmärkning 1939 1940 1941 Summa under V2 år 17 43 51 m V»-l » 9 27 42 78 J-| » 8 21 28 57 f-3 » 5 12 19 36 3-4 > 2 8 12 22 4 5 ~ » 1 6 6 13 Det bör framhållas, att Dagöholm bland sitt unga klientel får mottaga många, som tidigt visa tendens till grov asocialitet. Detta framgår bl. a. därav, att av de 1 ovanstående undersökning ingående ha 22 efter anstaltsvistelsen dömts sammanlagt 41 gånger till frihetsstraff. Undersökningens innehåll och uppläggning. För den av socialstyrelsen verkställda undersökningen utvaldes undersökningsobjekt ur socialstyrelsens register över alkoholistanstalternas klientel. I planen för undersökningen ingick, att undersökningsperioden skulle sträckas ut över ett antal år, som icke borde vara för litet eljest riskerades att resultaten skulle bli för bräckliga. Perioden fick dock icke ut20—47?4!8.

306 sträckas alltför långt, då härigenom svårigheterna ökas att kunna återfinna personerna i fråga och att kunna följa dem under hela observationstiden. Tio år ansågs dock vara en undersökningsperiod av lämplig längd. Undersökningen borde också läggas så att observationstiden blev densamma för samtliga undersökningsobjekt. . Med utgångspunkt härifrån planerades ursprungligen, att undersökningen skulle omfatta de personer, som intogos på alkoholistanstalterna första gången under åren 1936 och 1937. Dessa personers förhållanden skulle genom undersökningen följas från första utskrivningen från alkoholistanstalt fram till utgången av år 1946. F ö r att påskynda undersökningens färdigställande befanns det emellertid sedermera nödvändigt att begränsa undersökningen till endast förstagångsinternerna år 1936. Uppgifter till undersökningen ha inhämtats från tre olika håll, nämligen från nykterhetsnämnden i hemortskommunen, från systembolagen och från straffregistret hos fångvårdsstyrelsen. Från nykterhetsnämnderna ha erhållits vissa allmänna demografiska uppgifter om vederbörande (om civilstånd och familjeförhållanden, yrke och sysselsättning). Därutöver skulle nämnderna bl. a. uppgiva, om de haft anledning ingripa mot vederbörande under tioårsperioden — i så fall när och på vad sätt — samt lämna vissa upplysningar r ö r a n d e vederbörandes bruk av alkohol, förekomsten av fylleri etc. under de senaste åren. De uppgifter, som inhämtats från systembolagen, ha avsett vederbörandes motboksinnehav, tilldelningsförhållanden och uttag samt anmärkningar i nykterhetsavseende (anmälan från nykterhetsnämnd, fylleriförseelsernas antal under olika år, brott under alkoholpåverkan e t c ) . Därjämte ha systembolagen haft att avge ett allmänt omdöme om vederbörande persons alkoholvanor enligt ett visst schema. Ur straffregistret ha erhållits uppgifter om begångna brott, brottets art samt ådömda straff. Av samtliga 864 personer, som intogos på alkoholistanstalterna under år 1936, ha i undersökningen medtagits 565 personer. Därvid ha utsöndrats 287 personer, som intogos för andra eller ytterligare gång i ordningen, och 12 utlänningar. Relativt fullständiga uppgifter ha kunnat erhållas om 546 av de personer, som ingå i undersökningen. I fråga om övriga 19 har undersökningen icke kunnat genomföras, enär de antingen voro obefintliga och vagabonderande eller okända för uppgiftslämnarna i de kommuner, där de söktes. Undersökningens resultat. Resultatet av socialstyrelsens undersökning i vad den avser det för alkoholistvårdsutredningen viktigaste spörsmålet om vederbörande personers alkoholvanor och skötsamhet efter anstaltsvistelsen, framgår av följande redogörelse. Omdömen om de undersökta personernas alkoholvanor ha inhämtats från säval nykterhetsnämnder som systembolag. Dessa omdömen skulle avges på grundval av vad resp. uppgiftslämnare hade sig bekant rörande vederbörandes förhållande till alkohol under de tre sista åren av undersökningsperioden, nämligen åren 1944 —46. Personerna skulle efter sina alkoholvanor indelas i fem grupper, nämligen 1) grova missbrukare, 2) personer med tendens till missbruk, 3) måttliga alkoholförbrukare, 4) nästan absolutister och 5) absolutister. Grupperna skulle därvid avgränsas på följande sätt. Såsom grov missbrukare skulle betecknas dels person, som under åren 1944—46 varit föremål för åtgärd enligt 1 § Al, dels annan grov missbrukare med upprepade fylleriförseelser och/eller andra grova nykterhetsanmärkningar under de senaste 3 åren, vare sig han varit föremål för nykterhetsnämnds ingripande eller icke. Till gruppen person med tendens till missbruk skulle räknas person, som gjort sig skyldig till enstaka fylleriförseelse eller varit föremål för åtgärd från systembolaget på grund av opålitlighet i nykterhetsavseende under de senaste 3 åren. Såsom måttlig alkoholförbrukare skulle betecknas person, som sedan minst 3 år varit utan nykterhetsanmärkning och fylleriförseelse och som varken är missbrukare eller absolutist. Till absolutister skulle räknas alla, som med säkerhet voro helt avhållsamma från alkohol (även vin och öl), samt där-

307 j ä m t e s å d a n a , s o m e n d a s t u n d a n t a g s v i s a n v ä n d e öl e l l e r v i n , m e n a l d r i g e l l e r p r a k tiskt taget aldrig a n v ä n d e spritdrycker. Nykterhetsnämndernas och systembolagens omdömen om alkoholvanorna ha — s å s o m v ä n t a t — i c k e a l l t i d v a r i t s a m s t ä m m i g a . D e t t a f r a m g å r av t a b . 1, s o m v i s a r i a b s o l u t a t a l d e t u n d e r s ö k t a k l i e n t e l e t s f ö r d e l n i n g efter a l k o h o l v a n e g r u p p på g r u n d v a l av såväl n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a s som systembolagens uppgifter. Tabellen visar i horisontell led fördelningen p å a l k o h o l v a n e g r u p p enligt n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a s uppgifter o c h i vertikal led enligt systembolagens. I t a b . 1 l i k s o m i f ö l j a n d e t a b e l l e r h a r d e t m e d h ä n s y n till u p p g i f t e r n a s f u l l s t ä n d i g h e t v a r i t n ö d v ä n d i g t att skilja d e v i d u n d e r s ö k n i n g s p e r i o d e n s slut k v a r l e v a n d e från d e m som avlidit u n d e r de å r u n d e r s ö k n i n g e n avser. Den förra g r u p p e n o m f a t t a r 474 p e r s o n e r o c h d e n s e n a r e 72. T a b . 1.

F ö r d e l n i n g efter a l k o h o l v a n o r d e l s enligt n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a s uppgifter, dels enligt systembolagens. Alkoholvanegrupp enligt nykterhetsnämndernas uppgifter

Alkoholvanegrupp enligt systembolagens uppgifter

Grova Ten- Måttliga Nästan InSumma miss- dens alkohol- abso- Abso- tagna Uppg. till lutissakförbrubru- misslutiså an- nas ter kare kare bruk ter stalt

I. Kvarlevande personer 31/»2 1946. 1. Grova missbrukare 2. Personer med tendens till missbruk 3. Måttliga alkoholförbrukare . . 4. Nästan absolutister 5. Absolutister 6. Personer intagna å anstalt .. 7. Uppgift saknas Samtliga

4 3

39 7

29 45

7 106

22 112

134 II. Avlidna personer under åren 1936—46

4 10 1 1

17 16 1 1

95 86 2 5

10 I n e d a n s t å e n d e t a b l å h a d e a b s o l u t a t a l e n i t a b . 1 o m r ä k n a t s i promille antalet kvarlevande.

av hela

Alkoholvanegrupp enligt nykterhetsnämndernas uppgifter Alkoholvanegrupp enligt systembolagens uppgifter

Grova Tendens Måttliga InSumma misstill alkohol- Nästan Abso- tagna Uppbrumissförbru- absolu- lutis- å an- gift tister ter kare bruk kare stalt saknas 266

9 6

82 15

60 95

9 21 o 2

2 10

2. Personer med tendens till 3. Måttliga

alkoholförbrukare

2 6. Personer intagna å anstalt Samtliga kvarlevande

19 57

5 6 27

2 4

36 34 2 2

200 181 ; 4 ! 11

74 169

166 1000 1

308 S y s t e m b o l a g e n r e d o v i s a r e l a t i v t f l e r a g r o v a m i s s b r u k a r e (44 % ) ä n n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a (28 % ) m e n f ä r r e m å t t l i g a a l k o h o l f ö r b r u k a r e , n ä s t a n a b s o l u t i s t e r o c h a b s o l u t i s t e r . S y s t e m b o l a g e n h a b e t e c k n a t t i l l s a m m a n s 64 % a v d e u n d e r s ö k t a p e r s o n e r n a såsom a n t i n g e n grova m i s s b r u k a r e eller såsom p e r s o n e r m e d t e n d e n s till m i s s b r u k , m e d a n n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a h ä n f ö r t 51 % till d e s s a g r u p p e r . Vilka uppgifter som ä r o de tillförlitligaste, n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a s eller systembolagens, ä r naturligtvis omöjligt att avgöra. D e b å d a uppgiftskällorna k o m p l e t t e r a v a r a n d r a i o l i k a a v s e e n d e n . D e t t a f r a m g å r b l . a. d ä r a v , a t t e n l i g t t a b . 1 u p p g i f t e r o m a l k o h o l v a n o r n a s a k n a t s i 80 fall f r å n n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a o c h i 78 fall f r å n s y s t e m b o l a g , m e n e n d a s t i 35 fall f r å n b å d a d e s s a h å l l . D e t t o r d e d ä r f ö r v a r a lämpligt att k o m b i n e r a n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a s o c h systembolagens uppgifter o m a l k o h o l v a n o r n a p å så sätt, a t t m a n i d e fall, d ä r o l i k a a l k o h o l v a n e g r u p p e r u p p g i v i t s , h ä n f ö r v e d e r b ö r a n d e till d e n g r u p p , s o m i t a b . 1 h a r d e t l ä g r e n u m r e t a v d e t v å . Med t i l l ä m p a n d e av d e n n a p r i n c i p får m a n följande fördelning av de k v a r l e v a n d e på alkoholvanegrupper.

Antal personer Fördelning i procent

Därav tillhörande alkoholvanegrupp

Antal undersökta personer

Grova missbrukare

474 100-0

216 45-6

Personer

M***,.,.

med ten- M a t t I l § a , .... alkoholmissbruk f ö r b r u k a r e 105 98 22-1 20-7

VTK * Nastan

absolutister 11 2-3

Absolutister

Okända alkoholvanor

1-7

36 7-6

Vid bedömande av resultatet av v å r d e n på alkoholistanstalt få de båda grupp e r n a »grova missbrukare» och »personer med tendens till missbruk» betraktas såsom alltjämt oförbättrade fall tio å r efter den första anstaltsvistelsen. Dessa utgöra tillsammans mer än 2/3 av samtliga undersökta fall. Omkring x/„ av fallen är enligt uppgift »måttliga alkoholförbrukare» och 4 % ha betecknats antingen såsom »nästan absolutister» eller såsom »absolutister». En mycket stor andel av dem som intogos på alkoholistanstalt, h a r ådömts straff av olika slag. Bortser man från s m ä r r e förseelser och endast tar i betrakt a n d e sådana brott, som registreras i straffregistret, får man följande siffror för brottsfrekvensen inom det undersökta klientelet. Kvarlevande personer 31/i2 1946 Antal % Straffade personer 219 46 a) före 1936 och ej senare .. 95 20 b) efter 1936 och ej tidigare. 53 11 c) såväl före som efter 1936. 71 15 Ostraffade personer 255 54 Summa 474 10(1

Avlidna personer 1936 - 4 6 Antal % 36 50 25 38 4 6 4 6 36 50 72 100

Sum Antal 255 123 57 75 291 546

m a % 47 23 10 14 53 100

Brottsfrekvensen är störst bland de grova a l k o h o l m i s s b r u k a r n a o c h sjunker m e d fallande alkoholmissbruk, såsom framgår av följande tablå, avseende d e v i d utg å n g e n a v å r 1946 k v a r l e v a n d e . Grova missbrukare Antal kvarlevande Därav i procent straffade...

216 63

Personer , , . . , , . XT.. . , . Mattliga alkohol- Nastan absolu- A.b.s o l u, ed te dens till tister" ™ H - förbrukare alkohol- ahsnlntister missbruk 98 11 105 28 13 27 38 m

„.,. Summa saknas PP§lft

T1 U

36 36

474 46

De olika uppgifter om alkoholvanor och skötsamhet, som erhållits om det undersökta klientelet, ha kombinerats på följande sätt. Inom gruppen kvarlevande h a de personer, som antingen av n y k t e r h e t s n ä m n d e r eller systembolag betecknats

309 såsom grova missbrukare eller såsom personer med tendens till missbruk, hänförts till en grupp. Ur återstoden ha utsorterats dels de personer, som enligt nykterhetsnämnderna icke varaktigt förbättrats, dels de under undersökningsperioden straffade. Resten har underindelats på återstående alkoholvanegrupper. Denna uppdelning h a r tillämpats i kombination med a) de intagnas kön och civilstånd (tab. 2), b) klientelets ålder (tab. 3), c) hemvist (tab. 4), d) intagningsgrunder (tab. 5), e) anstaltstyper (tab. 6) och f) yrkesgrupper (tab. 7). Följande tablå visar i sammandrag resultatet av de kvarlevandes indelning efter alkoholvanor och skötsamhet (jfr tab. 2). Antal L personer 31 Antal kvarlevande /i2 1946 474 100 Därav: 1) grova missbrukare eller personer med tendens till missbruk 321 68 2) övriga ej varaktigt förbättrade 25 5 3) straffade någon gång under åren 1936—1946 12 2 4) måttliga alkoholförbrukare 52 11 5) nästan absolutister 8 2 6) absolutister 7 2 7) personer vars alkoholvanor äro okända 49 10 Relativa antalet missbrukare eller personer med tendens till missbruk bland männen var 68 % och bland kvinnorna 67 %. Bland de gifta är andelen missbrukare väsentligt lägre (57 %) än bland ogifta (78 %), frånskilda (77 %) samt änkor och änklingar (73 % ) . Tab. 2. Fördelning efter alkoholvanor och skötsamhet inom olika kön. Därav Män

Kvin- Summa nor

Ogifta

Gifta

Från- Änkor skilda o. änklingar

/. Kvarlevande personer S1/is 1946 1. Grova missbrukare eller personer med tendens till missbruk 2. Övriga ej varaktigt förbättrade i förhållande till alkohol 3. Straffade någon gång efter anstaltsvistelsen 4. övriga personer Därav: måttliga alkoholförbrukare nästan absolutister absolutister personer med okända alkoholvanor

12 113

12 116

2 26

6 74

3 12

1 4

51 8 7 47

10 2 2 12

37 5 4 28

3 1

52 8 7 49

1 1

//. Avlidna personer åren 1936—46

1 Frekvensen av alkoholmissbrukare är störst i de lägre åldrarna och sjunker med stigande ålder (se tab. 3), såsom nedanstående sammanställning visar. Ålder vid första intagning år 1936 —30 30-40 40-50 50—60 60— år år år år år Procentuella antalet grova missbrukare eller personer med tendens till missbruk 78 77 65 57 44 Åldersåren i ovanstående tablå få genomgående ökas med 10 för att erhålla åldern år 1946.

310 Fördelas vederbörande personer efter hemort vid omhändertagandet (se tab. 4 ) , får man för olika orter eller grupper av orter följande frekvens av missbrukare. Hemort vid omhändertagandet 1936 Landskommuner övriga Städer jordstäder Stock- Göteunder industribruksöver holm borg Malmö 30 000 30 000 o. tät- o. bland. inv. orter kominv. muner 84 61 64 76 Procentuella antalet missbrukare... 55 77 72 Det absoluta antalet undersökningsobjekt på varje ort är relativt litet, varför de slumpvisa variationerna kunna vara rätt stora. Bidragande till den lägre frekvensen av missbrukare i Stockholm är den relativt stora andelen av fall med obekanta alkoholvanor (25 % ) . T a b . 3. Fördelning efter alkoholvanor och skötsamhet inom olika å l d r a r . Ålder —30 år i I. Koarlevande personer 81/ia 1946 1. Grova missbrukare eller personer med 3. Straffade någon gång efter anstaltsvis1

II. Avlidna personer under åren

1936—46....

30—40 4 0 - 5 0 5 0 - 6 0 år år år

60år

S:a

33 2

125 6

99 6

56 11

321 25

2 5

5 27

5 42

2 1

20 3 1 18

13 3 2 14

12 1 3 11

1 4

52 8 7 49

72 Därav:

personer med okända alkoholvanor . .

( å r 1 9 3 6)

12 116

T a b . 4. Fördelning efter alkoholvanor och skötsamhet i fråga om p e r s o n e r med olika hemvist. Personer hemmahörande i övriga Städer Landskommuner Stock- Göte- Malmö städer under jordbr.inöver 30 000 dustriholm borg o. bland, 30 000 inv. o. tät- kommuinv. ner orter 129

71 6

53 10

34 1

65 2

54 5

19 1

5 47

2 4

1 9

3 26

1 13

11 2 1

8 3

14 3 3

1. Grova missbrukare eller personer 2. övriga ej varaktigt förbättrade .. 3. Straffade någon gång efter anstaltsDärav: måttliga alkoholförbrukare . . . . nästan absolutister absolutister personer med okända alkohol7/. Avlidna personer under åren 1936—46

5 4 1

311 F ö r d e l a s k l i e n t e l e t efter d e s p e c i e l l a i n t a g n i n g s g r u n d e r n a , s å s o m s k e t t i t a b 5, f i n n e r m a n f ö r d e k v a r l e v a n d e i n o m v a r o c h e n a v d e s s a f ö l j a n d e r e l a t i v a a n t a l g r o v a m i s s b r u k a r e e l l e r p e r s o n e r m e d t e n d e n s till m i s s b r u k . Intagningsgrunder Utsatt ÅterFriGrovt fallsAndr a . Hjälp- stöFar- någon Fattigvilligt för nöd vårds- P a r a s j " lösa fylleliga el. vanrande rister intagna terande fall vård Procentuella antalet alkoholmiss64 85 79 60 60 68 71 brukare 64 M a t e r i a l e t h a r v i d a r e f ö r d e l a t s p å f y r a o l i k a t y p e r av a n s t a l t e r : a ) e n s k i l d a a n s t a l t e r m e d g o d a r t a t k l i e n t e l ( K u r ö n o c h H ä r n ö h e m m e t ) , b ) a n s t a l t e r för a s y l - o c h l ä t t a r e d i s c i p l i n f a l l ( V e n n g a r n o c h Å s b r o h e m m e t ) , c ) a n s t a l t e r för s v å r a r e d i s c i p l i n f a l l o c h s o c i a l t b e l a s t a d e fall ( S v a r t s j ö o c h L a n d s k r o n a ) s a m t d ) ö v r i g a a n stalter. D e n n a i n d e l n i n g h a r givetvis endast k u n n a t göras i stora drag. F r e k v e n s e n av m i s s b r u k a r e i n o m var och en av dessa g r u p p e r framgår av följande s a m m a n ställning. Anstaltstyp **y}- °Svåra Godartat lattar.e disciplin- övriga klientel discip inf ^ fall 68 69 88 Procentuella antalet alkoholmissbrukare 56 P å g r u n d a v a t t m a t e r i a l e t i n o m v i s s a g r u p p e r ä r r ä t t litet (se t a b . 6 ) , b ö r a förefintliga skillnader bedömas m e d försiktighet. T a b . 5.

F ö r d e l n i n g efter a l k o h o l v a n o r o c h s k ö t s a m h e t v i d f ö r s t a i n t a g n i n g e n å r 1936.

samt

Intagningsgrunder

Därav till följd av nedanst. intagningsgrunder Samtliga intagna

2;* KB

474 /. Kvarlevande personer aijn 1946 1. Grova missbrukare eller personer 321 med tendens till missbruk 25 2. övriga ej varaktigt förbättrade.. 12 3. Straffade någon gång 1936—46 . . 116 4. övriga personer Därav: 52 måttliga alkoholförbrukare nästan absolutister absolutister personer med okända alkohol49 vanor //. Avlidna personer under åren 1936—46

3 <

» P 3 O.

P-2.Q

a

O: O -I I » O

en r

CL f"

CO £ , <•+ J 3

1-

93 <

XI-

2 to

42 4 3 17

41 3 2 12

17 1

12 1 1 6

19 2 1 10

56 2

118 10 3 54

2 1 1

3 1

9 1

1 2

"I en K B

3 3". tf TO

24 5 5 20 II

25 U n d e r s ö k n i n g s f a l l e n s f ö r d e l n i n g p å y r k e s g r u p p e r f r a m g å r a v t a b . 7. I n o m o l i k a h u v u d g r u p p e r av y r k e n v a r i e r a r a n d e l e n a l k o h o l m i s s b r u k a r e p å sätt som f r a m g å r av följande tablå.

312 Y r k e s g r u p p e r JordAllm. bruk Industri Handel tjänst Hälso- Husl. Grov-o m. binä- o. hänt- o. sam- o. fria o. sjuk- arbete diverseverk färdsel vård arbete ringar yrken Procentuella antalet alkoholmissbrukare 78 72 60 48 33 82 71 T a b . 6.

F ö r d e l n i n g efter a l k o h o l v a n o r o c h s k ö t s a m h e t a v p e r s o n e r från o l i k a slag av a n s t a l t e r . Anstaltstyp Enskilda anstalter med godartat klientel

Asyl- och lättare disciplinfall

Svåra disciplinfall och socialt belastade

övriga

/. Kvarlevande personer 31/i2 1946 1. Grova missbrukare eller personer med tendens till missbruk 2. övriga ej varaktigt förbättrade .... 3. Straffade någon gång 1936—46 4. Övriga personer Därav: måttliga alkoholförbrukare nästan absolutister absolutister personer med okända alkoholvanor

40 7

120 6 8 40

131 10 4 49

//. Avlidna personer under åren 1936—46

25 9 3 5

2 2

22 4 1 13

19 1 1 28

32 T a b . 7. F ö r d e l n i n g efter a l k o h o l v a n o r o c h s k ö t s a m h e t s a m t y r k e s g r u p p e r . Antal personer tillhörande

SS

3 & 83: er

sr 3 83 £L

83 X

3 g

3-B

3. C

C

83:

83 3

5" sr

< o

/. Kvarlevande personer 31/«2 1946 1. Grova missbrukare eller personer med tendens till missbruk 2. Övriga ej varaktigt förbättrade 3. Straffade någon gång 1936—46 4. övriga personer Därav: måttliga alkoholförbrukare nästan absolutister absolutister personer med okända alkoholvanor //. Avlidna personer under åren 1936—46

< Cl -i 3 t/i O a> << T

n j^

er o

105 5 6 30

49 5 4 24

18 4 1 14

9 1

117 10 1 37

321 25 12 116

13 2

12 2

6 1 3 4

16 2 3 16

52 8 7 49

72 Materialet ä r i n o m vissa y r k e s g r e n a r m y c k e t litet o c h talen d ä r f ö r s y n n e r l i g e n osäkra, såsom i n o m g r u p p e r n a allmän tjänst, hälso- o c h s j u k v å r d samt husligt arbete.

313 Bilaga

5.

Vårdtidens längd å alkoholistanstalter för män samt varaktigheten, arten och omfattningen av eftervård beträffande dessas klientel. Alkoholistvårdsutredningen h a r företagit undersökningar dels angående vårdtidens längd på allmänna alkoholistanstalter för män, dels angående varaktigheten, arten och omfattningen av eftervård i samband med försökspermission och utskrivning och har för detta ändamål inhämtat uppgifter från dessa alkoholistanstalter och från nykterhetsnämnder. För att erhålla ett renodlat klientel ha undersökningarna begränsats till sådana förstagångsinterner, vilka under hela intagningsperioden tillhört en och samma anstalt och vid sin återgång till samhället såsom for första gången försökspermitterade gjorts till föremål för eftervård, d. v. s. »normalfall». I undersökningarna ha sålunda icke medtagits personer, som överflyttats till annan alkoholistanstalt eller försökspermitterats till anstalt av a n n a n karaktär eller sjukhus av något slag, avvikna under intagningstiden, avlidna etc. Vårdtidens och försökspermissionens längd. Beträffande vårdtiden ha från anstalterna inhämtats uppgifter av två olika slag. Det ena slaget består av en tabellansk redovisning från varje anstalt av internernas fördelning efter längden av vårdtiden före första försökspermissionen under åren 1930, 1932 1934 1936 och 1938, samt vart och ett av åren 1940—45. Därjämte ha för var och en av dem som mtogos på anstalter första gången under åren 1943—45 inhämtats individuella uppgifter för beräkning av längden av a) vårdtiden på anstalt före törsta forsokspermissionen, b) första försökspermissionen, c) vårdtiden på anstalt mellan första och andra försökspermissionen samt d) andra försökspermissionen. ^ På grundval av anstalternas uppgifter om internernas fördelning efter vårdtidens längd före första försökspermissionen har sammanställts tab. 1, vilken omfattar samtliga anstalter, som varit i drift under någon längre tid under undersökningsperioden. För var och en av anstalterna har dessutom i tab. 2 beräknats den genomsnittliga vårdtiden före första försökspermissionen under vart och ett av de år undersökningen omfattar. Internerna ha i båda dessa tabeller fördelats på tvångsintagna och frivilligt intagna. Såsom framgår av tab. 1 företer vårdtiden före första försökspermissionen en stark spridning med avseende på sin längd. Redan av denna tabell framgår att vårdtidens längd efter hand avtagit. Detta förhållande framträder emellertid klarare i tab. 2. Antalet vårdmånader före första försökspermissionen uppgick i början av 1930-talet i medeltal till 7 å 8 månader, men har under 1940-talet successivt nedgått och uppgår f. n. till ungefär 5 månader. För de olika anstalterna äro medeltalen i tab. 2 något varierande beroende på de stora variationer i vårdtiden som förekomma och på att antalet interner, varpå medeltalen äro beräknade stundom är rätt litet. De förstagångsinterner under åren 1943—45, som ingå i denna del av undersökningen, utgöra (enligt tab. 1) 1457, varav 1189 voro tvångsintagna och 268 frivilligt intagna. I fråga om dessa ha från anstalterna erhållits mera ingående individualuppgifter rörande längden av vårdtiden på anstalt samt om försökspermissionernas varaktighet. Dessa senare uppgifter ha varit sammankopplade

314 Tab. 1. Förstagångsinterner å allmänna alkoholistanstalter åren 1930—45 fördelade efter vårdtidens längd före första försökspermissionen. Därav före första försökspermissionen vårdade nedanstående antal månader Intag- Antal ningsår personer

i-»

Ml

| ts

W

05 CO o 1 «1£> 1 I •—

|

| -J

cc

A. Tvångsintagna. 4 6 1 2 111 1930 1 5 10 8 138 1932 1 2 5 6 1934 148 1 5 15 24 1936 209 3 2 10 24 44 246 1938 1 3 11 25 43 266 1940 1 2 6 31 48 277 1941 326 4 6 16 52 62 1942 2 8 29 68 97 417 1943 3 11 22 92 82 1944 379 4 6 38 116 121 393 1945

12 11 19 45 57 57 64 51 85 67 57

23 26 33 46 47 51 50 58 69 47 28

18 19 26 28 20 26 29 30 19 27 8

B. Frivilligt into gna. 1 28 1930 44 — — 2 1932 91 — 2 5 1934 80 3 1 2 1936 87 — 7 5 193S 69 — — 2 1940 1941 64 1 — 4 54 — 2 4 1942 71 — 5 5 1943 1944 79 — 2 15 118 3 8 12 1945

8 3 7 6 24 17 20 8 17 10 14 13 17 9 17 4 21 9 13 5 15 4

|

|

| o»

05 K-»

4^

1 3 7 9 10 19 8 12 10 21 36

5 2 4 9 12 8 12 9 11 16 27

6»

1 1

i—' CO

>*-

OS

CO

13 — 18 17 3 9 1 7 — 11 1 13 2 8 4 9 3 5 1 3 1

— 2 — — — 1 2 — 2 1 1

— — 1 — 1 — — — — — —

— 2 — — — — — — 1 2 —

4 3 2 1 — — 7 1 2 1 8 2 9 4 — 7 7 3 6 4 3 3 10 1 8 5 3 4 3 2 3 1 3 1 4 1 5 2 1 2 — 2 1 — — 1 2 2 1 3 — 1 2 2 1 1 1 — 2 1 5 3 3 2 — —

— 1 1 — — — 1 — 1

— 2 1 1 1 — — — — 1 -~

— — — — — — — — — —

14 8 10 14 11 11 12 10 13 13 9 13 12 7 12 16 9 11 9 9 11 19 6 10 16 4 5 10 5 4 6 4 —

to

—

•

—

med de uppgifter rörande hjälpåtgärder under eftervården, varom uppgifter inhämtats från nykterhetsnämnderna i vederbörandes hemort. I 119 fall ha några uppgifter icke erhållits om eftervården från hemortens nykterhetsnämnd, varför de även fått utgå ur undersökningen rörande vårdtiden. I denna senare del av undersökningen om vårdtiden ha därför medtagits 1 338 eller 92 % av de 1 457 interner, som ingå i den förra delen av undersökningen. Efter antalet intagningar å anstalt och förekomsten av försökspermission ha internerna på grundval av anstalternas uppgifter fördelats på följande fem grupper: 1) män utskrivna utan första försökspermission 2) » > efter » > 3) » » utan andra » 4) » » efter » » 5) » ånyo återförda till anstalt efter andra försökspermission. Internernas fördelning på dessa grupper framgår av tab. 3, dels för samtliga i undersökningen ingående män, dels för interner med olika intagningsår, civilstånd, ålder och hemort samt på olika slag av anstalter. I denna tabell redovisas också för var och en av grupperna medelantalet månader, som vederbörande varit inskrivna å alkoholistanstalt under ifrågavarande första intagning, inräknat hela tiden mellan inskrivningsdag och utskrivningsdag, alltså såväl sammanlagda vårdtiden å anstalt som försökspermissionens (-ernås) längd. I tab. 4 h a r framräknats

315 T a b . 2. Genomsnittlig vårdtid å alkoholistanstalterna å r e n 1930—45. Anstaltens namn

A. Tvångsinlagna. Venngarn Svartsjö Älvgården Björknäs Västkusthemmet Holmahemmet Åsbrohemmet Holmf orshemmet Dagöholm Ribbingebäck Vårnäshemmet Kurön Samtliga anstalter B. Frivilligt intagna. Venngarn Älvgården Björknäs Västkusthemmet Holmahemmet Åsbrohemmet Holmforshemmet Dagöholm Ribbingebäck Vårnäshemmet Kurön Samtliga anstalter

Medeltal vårdmånader år 1930 1932 1934 1936 1938 1940 1941 1942 1943 1944 1945

8-1 6-8 5-9

7-0 5-8 5-6 8-7

7-6 9-7 8-6 7-4

67 8-0 6-8 6-1

5-9 10-1 6-4 5-8 4-9

7-2 8-0

61 7-0

52 7-1 7-0

5-4 9-4

5-7

6-3 7-3 5-4 5-3 9-1

6-6 5-2 5-6 8-5 6-0

56 6-3

63 5-8 4-7

5-0 7-4 5-8 6-9 4-3 5-0 8-6 6-1 51 8-2 4-8

4-6 7-3 5-1 6-4 4-6 4-4

90 6-2 4-8 7-4 5-0 4-5

5-0

65 4-4 6-3 4-4 4-2 8-7 6-2 4-5 5-9 5-0 4-2 5-4

6-9

6-8 8-1

6-8

6-6 6-5

5-8

8-6 7-6 6-0

7-6 6-4 6-8

8-3 7-1 6-6

4-8

5-5

8-5 7-1

12-4

6-4 7-8

6-7 4-7 5-9 4-8 6-8

3-5 6-0 5-5 4-7 6-0

35 45

5-5 4-5 7-5 4-5 5-1 5-8 5-8

4-0

5-ft 3-8 8-9

6-9

?5

6-1 5-4 5-6 5-4 61

96 3-5 5-8 3-5

55 4-9 6-1 7-5 3-5 6-0

8-0 5-3

57 7-4

7-2

6-7

5-7 5-7

6-1

5-5

8-5 3-0 3-7

53 4-3

5-1

4-8 6-5 4-1 5-3 3-6 41 6-7 4-2

45 73 4-6 41 o-O

11-6

38 55 35 41 55 35 3-4

35 4-1 5-1 4-9

för var och en av grupperna den genomsnittliga längden i månader av a) vårdtiden å anstalt före första försökspermissionen ( = Vi), b) första försökspermissionen ( = fpO, c) vårdtiden å anstalt mellan första och andra försökspermissionen ( = v2) för den som återhämtats till anstalt efter första försökspermissionen samt d) andra försökspermissionen ( = fp 2 ). Medeltal för vårdtidens och försökspermissionens längd redovisas i tab. 4 för var och en av ovan nämnda grupper 2—4, vari internerna indelats. I fråga om grupp 1, som utskrivits utan någon försökspermission, redovisas hela vårdtiden före utskrivningen redan i tab. 3 och h a r därför icke medtagits i tab. 4. Varken i tab. 3 eller tab. 4 ha framräknats några genomsnittstal för vårdtidens och försökspermissionens längd beträffande de interner, som tillhöra grupp 5, beroende på att gruppen är mycket liten och u p p gifterna om framförallt vårdtiden å anstalt efter andra försökspermissionen mycket ofullständiga. Med avseende på internernas hemort ha i dessa och följande tabeller tillämpats följande indelning. I fråga om städerna redovisas de tre största var för sig, medan övriga städer efter folkmängd indelats i två grupper, städer över och städer u n d e r 30 000 invånare. Landskommunerna ha efter i folkräkningarna tillämpade p r i n ciper uppdelats efter näringskaraktär i två grupper, nämligen å ena sidan industrioch tättbebyggda kommuner samt jordbruks- och blandade kommuner å den andra. Anstalterna ha efter sin typ indelats i grova drag i följande fem g r u p p e r : 1) Björknäs-, Äsbro- och Holmforshemmen (för återfalls- och kringflackande

316 Tab. 3. Internernas fördelning efter förekomsten av fp samt totala vårdtidens längd (inkl. fp) i genomsnitt. Medeltal vårdmånader totalt (inkl. fp) för män utskrivna Antal män utan efter utan efter efter utan efter utan efter första första andra andra andra första första andra andra återf. fp fp fp fp fp fp fp fp Därav ( i %) utskrivna

Samtliga i undersökningen in52

72-5

9-5

2-2

10-o

12 2

16 9

9-0 38 2-6 1070 3-7 301 l-o 268 110 481 6-9 35 717 37 13-5 103 5-8

69-9 70-7 76-8 72-8 88-4 71-4

12-6 12-2 7-1

5-9 11-9 10-8

2-6 i-4 2-7

9-0 114 11-4

12-2 12-2 12-1

11-5 3-0 7-0

2-3 16 1-8

18-1 59 10-8 8-7

11-9 12-0 7-6 11-1 7-3 12-0 135

12-2 12-4 11-9 12-3 12-1 11-8 12-0

16-3 16-8 17-3 17-1 18-1 15-9

64-4 78-8 62-2 70-0

97 6-0 8-8 8-5 9-8 10-8 11-7

14-9 15-3 14-1 14-9 15-3 14-4 14-8 14-5 153 160

16-7 17-0 18-0 16-5

194 174 119 305 292 156 98

4-1 2-9 4-2 4-9 7-9 8-3

71-6 69-0 79-0 69-8 70-2 73-1 86-7

9-8 12-6 4-2 14-5 11-3 9-6 4-1

11-9 13-2 10-9 8-2 8-9 7-1 6-1

2-6 2-3 1-7 2-6 1-7 T9 3-1

10-5 11-6 10-2 8-5 10-6 9-8

12-3 12-1 12-1 12-0 12-2 12-6 12-0

14-3 14-6 14-0 15-5 14-5 15-3 13-3

17-4 15-5 18-4 16-6 16-8

42 104 l-o 187 16 255 3-9 4-3 258 186 5-9 133 7-5 95 15-8 7-5 53 19 21-1 6

71-4 72-1 76-0 71-8 72-1 71-5 72-2 67-4 81-2 68-4 83-3

191 12-5 11-2 9-8 9-7 11-8 9-8 8-4 7-5 105 16-7

7-1 12-5 9-1 11-8 10-8 10-2 7-5 63 1-9

2-4 1-9 2-1 2-7 3-1 06 3-0 2-1 1-9

12-0 8-7 10-4 7-4 8-8 12-2 10-0 11-8 130

12-8 12-3 12-2 12-2 12-1 12-1 12-0 11-8 122 120 12-0

14-4 151 14-5 14-5 150 15-3 14-5 153 15-5 14-5 16-0

19-0 15-3 16-6 16-9 17-4 17-1 17-4 16-4 17-0

19-7 04 11-1 1-4 2-1

53-7 72-7 77-8 73-6 79-5

20-4 14-8 11-1 12-5 4-6

6-2 10-3

1-8 2-1 34

12-3 12-1 14-4 12-4 121

15-0 14-6 16-0 14-6 15-0

17-8 16-5

10-4 104

9-3 10-0 12-0 115 12-4

1338 Därav a) intagna å anstalt år 1943 1944 1945 b) tvångsintagna därav farliga frivilligt intagna

änklingar d) hemmahörande i Stockholm Göteborg Malmö övr. städer över 30 000 inv. städer under 30 000 inv... industri- och t ä t o r t e r . . . . jordbr.- o. bland. komm. e) i åldern vid intagning —25 år 25-30 > 30—35 > 35-40 > 40-45 > 45—50 > 50-55 > 55—60 » 60-65 » 65-70 > 70— > f) intagna å anstalter av typ l 2 3 4

458 427 453

259 271 9 144 655

2-1 2-0 2-7 3-8

1K-Ö 15-8

18-1 16-6

alkoholister), 2) Älvgården och Dagöholm (för yngre klientel), 3) Svartsjö, 4) Venngarn (för lättare disciplinfall, ofta med psykopatisk läggning) samt 5) övriga anstalter. Indelningen är naturligtvis ej oantastlig, då en alldeles strikt differentiering av vårdbehövande mellan olika anstalter ej förekommit. Det har dock varit nödvändigt att företaga något slags indelning för att icke behöva dela u p p det statistiska materialet för mycket. Såsom framgår av tab. 3 har ett litet antal av internerna (5 %) utskrivits från anstalt utan föregående första försökspermission. Det övervägande flertalet (73 %)

317 T a b . 4. G e n o m s n i t t l i g a l ä n g d e n a v a) v å r d t i d e n å a n s t a l t f ö r e f ö r s t a fp ( = v^, b) f ö r s t a fp ( = f p ^ , c) v å r d t i d e n å a n s t a l t m e l l a n f ö r s t a o c h a n d r a fp ( = v 2 ) s a m t d) a n d r a fp ( = fp 2 ). Medeltal vårdmånader för män utskrivna efter första fp

utan andra fp

fPi

Samtliga i undersökningen ingående män Därav a) intagna å anstalt år 1943 1944 1945

efter andra fp

fp.

fPa

fPi

4-6

7-6

0-8

3-2

5-8

4/3

å-4

3-9

4-3

4-9 4-6 4-3

7-3 7-6 7-8

5-7 6-2 5-5

3-4 3-4 2-4

5-8 5-7 6-2

4-5 4-4 42

3-7 4-2 4-9

4-0 3-8 3-9

4-1 4-4 4-3

4-6 42 4-4

7-6 8-2 7-5

3-2 3-9 3-0

5-8 6-0 60

4-4 4-8 4-1

4-6 3-8 4-0

3-7 3-7 ,4-6

45 5-8 33

51 4-2 4-9 5-0

7-2 7-9 6-9 7-0

59 54 5-4 5-9 5-7 53 5-4

3-0 3-1 3-5 4-9

5-9 5-7 6-5 5-7

4-8 41 50 4-1

39 4-7 55 4-2

4-2 3-6 4-7 3-7

3-8 4-6 2-8 4-5

d) hemmahörande i Stockholm Göteborg Malmö övr. städer över 30 000 inv städer under 30 000 inv industri- och tätorter jordbr.- o. bland. k o m m . . . .

4-8 4-5 4-4 4-8 4-7 4-4 4-2

7-5 7-6 7-7 7-2 7-5 8-2 7-8

6-1 5-6 6-2 6-0 5-8 5-4 4-8

2-6 30 3-0 37 2-8 4-0 1-5

5-6 6-0 4-8 5-8 5-9 5-9 7-0

4-3 4-0 4-4 4-6 4-7 3-9 3-6

4-5 3-2 4-9 4-2 4-5 6-6 3-8

3-3 4-3 4-5 3-9 3-9 3-4 4-2

5-3 4-0 4-6 3-9 3-7 4-7 4-2

e) i åldern vid intagning — 2 5 år 25—30 » 30—35 » 35—40 » 40-45 > 45-50 » 50—55 » ' 55—60 » 60—65 > 65—70 » 70— ,

43 4-5 4-3 4-5 4-4 4-6 4-8 51 5-5 5-3 7-0

8-5 7-8 7-9 7-7 7-7 7-5 7-2 6-7 6-7 6-7 5-0

61 5-2 5-2 5-5 5-6 63 6-6 6-6 6-2 6-5 7-0

4-0 3-5 2-9 2-8 35 3-6 2-2 3-0 35 2-6 4-0

4-3 6-4 6-4 6-2 5-9 5-4 5-7 5-7 5-8 5-5 50

50 4-3 4-6 4-3 4-1 4-2 4-6 5-0 4-0

3-3 3-3 4-4 4-9 4-4 4-3 5-2 3-2 5-0

5-0 4-0 3-4 4-0 3-9 3-6 4-fi 3-2 5-0

5-7 3-7 4-2 3-7 5-0 5-0 3-1 5-0 3-0

f) intagna å anstalter av typ 1 2 3 " 4 5

57 4-3 6-3 4-6 4-4

6-6 7-8 8-1 7-8 7-7

6-4 5-2 6.0 5-5 5-9

3-0 35 4-0 33 3-0

5-6 5-9 6-0 5-8 6-1

5-1 4-4

5-2 43

4-0 3-3

3-5 4-5

4-7 4-1

33 44

34 4-2

6-7 39

b) tvångsintagna därav farliga frivilligt intagna c) ogifta gifta änklingar frånskilda

h a r u t s k r i v i t s efter f ö r s t a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n e n . I ö v r i g a fall, v i l k a u t g ö r a 22 % a v samtliga, h a r första försökspermissionen avbrutits på g r u n d av återfall och vederb ö r a n d e å t e r f ö r t s till a n s t a l t , 11 % h a u t s k r i v i t s efter f ö r n y a d a n s t a l t s v å r d u t a n e f t e r f ö l j a n d e a n d r a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n , c a 9 % h a u t s k r i v i t s efter e n a n d r a förs ö k s p e r m i s s i o n o c h d r y g t 2 % h a å t e r f ö r t s till f ö r n y a d a n s t a l t s v å r d . R e l a t i v a a n t a l e t u t s k r i v n a u t a n f ö r s t a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n h a r efter h a n d a v t a g i t u n d e r d e t r e å r u n d e r s ö k n i n g e n o m f a t t a r ( f r å n 9 % å r 1943 till c a 2 1 / , % å r 1 9 4 5 ) . F r e k v e n s e n av å t e r f ö r a n d e till anstalt u n d e r första f ö r s ö k s p e r m i s s i o n e n är minst

318 Tab. 5. Vårdade män fördelade efter behovet av åtgärder från anstalternas sida för arbets- och bostadsanskaffning. Därav (i %) antal personer, för vilka Hela behov av arbetsanskaffning antalet per- förelåg men icke soner ej kunde tillgodoses förelåg av anstalt Samtliga i undersökningen ingående män Därav a) intagna å anstalt år 1943 1944 1945 därav farliga frivilligt intagna c) ogifta gifta änklingar

behov av arbete bostadsanskaffning bostad ordnats förelåg men ordnats, icke genom genom ej kunde anstalt tillgodoses före- anstalt låg av anstalt

79-0

7-9

8*6

84-4

7-1

458 427 453

15-5 10-1 13-7

76-6 82-2 78-4

7-9 7-7 7-9

81-9 88-5 83-2

7-2 6-6 7-5

1070 301 268 481 717 37 103

14-6 6-3 7-3 17-3 9-9 21-6 13-6

77-6 900 84-6 68-6 86-9 67-6 76-7

7-8 3-7 8-1

109 49 9-3 9-8 4-0 3-3

83-4 93-7 88-6

14-1 3-2 10-8 9-7

12-0 5-0 16-2 12-6

75-3 923 703 77-7

6-8 2-3 8-1 12-7 2-7 135 9-7

194 174 119 305 292 156 98

' 7-7 13-8 6-7 17-0 151 16-0 8-2

79-4 79-3 899 74-8 76-4 79-5 847

12-9 6-9 3-4 8-2 8-6 4-5 7-1

10-3 8-0 5-0 8-5 8-9 9-6 6-1

78-9 86-2 91-6 849 82-9 85-3 85-7

10-8 5-8 34 6-6 82 5-1 8-2

146 442 444 228 72 6

82 12-0 HO 18-0 27-8 167

78-8 82-4 80-9 74-1 639 66-6

130 5-6 81 7-9 8-3 16-7

4-8 5-9 7-2 145 19-5 16-7

86-3 88-9 85-4 77-6 72-2 50-0

8-9 5-2 7-4 7-9 8-3 33-3

259 271 9 144 655

34-5 100

533 79-7 88-9 90-3 848

122 10-3 11-1 83 5-3

280 33

58-5 89-3 1000 90-3 89-8

13-5 7-4

d) hemmahörande i Göteborg Malmö övr. städer över 31) OUO inv. städer under 30 000 inv... industri- och tätorter jordbr.- o. bland. komm. e) i åldern vid intagning —29 år 30-39 » 40-49 » 50—59 > 60—69 > 70— > f) intagna å anstalter av typ l 2 3 4 5

1-4 9-9

1-4 5-5

8-3 47

bland de gifta (18 %) och störst bland de ogifta (29 % ) . Den är större bland städernas klientel än bland landsbygdens, störst i göteborgsklientelet (28 %) och minst bland internerna från jordbrukskommuner (13 % ) , störst i åldrarna under 30 år och minst i åldrarna över 50 år. Av de olika anstalterna förete de, som äro avsedda för svårare kategorier av alkoholmissbrukare, den största frekvensen av återförande och de, som äro avsedda för mera godartat klientel, den minsta. Återhämtningarna äro bland de tvångsintagna relativt flera (24 %) än bland de frivilligt intagna (18 %). Bland de farliga alkoholister, som ingå i undersökningen, ha endast 11 % återhämtats under första försökspermissionen, d. v. s. färre än bland övriga.

319 C42 tCB O c«

M CO

o o o c o i s a i a i a o o w o i

N W M O M l O t ^

io oo IO s) coto N n IO •* c b ^ å i t ^ i ^ c M c b o e b iI H CM

<D • * N (N -H

Ol t > < 0 !fi i O N

t ^ r - r - - ^ f CM CM cb i—I I—I i-l i—I i-H i-l

c b • * CM c b CM c b i-H i-< i—I i-t . - I i H

« 5 i O i-H t~~ -tfl l--. - <

os i > o i+i t » t <H c b iå? o b c b c b

CO t > C l 0 0 ©

©

00 CO © - # 00

*9 t3iT"3 J

*5 >, a3

O "Ö lo CO

c CO

as «

t-* •o 51 cu

•o c O)

iO «

O H H I N O O

"3.2 * H 4-.

—^ « "o ti n

C r C <u <- .3 ' X! :cS c .** •O n -4-i 3 •*> ? S?

I-H A

»Q< Q0<

0 0 < N 3 ) H t B O ( C O O C 1 M

G

*s

4-S 3

i^cbebcMcbebi^-i-^icbab

cb cb eb t^- ib -*f t~-

( M H H t M

00. i-H 7 * ?H I—I i-l

8 <Meot^aico-«*cocoa5

H-<j( H

i O N O ) > s i f l < o a o o i a o o

i—i T*I —i to t> eo eo

i-i

« o < j CO

60 CJi-li-l<N

Q 0 ( 0 « J I S J : O O CM a l i - i »-i

CM

IO

es>

»a

lO rt w o

00 00 O 6 ) • * (>.

t-

N d J i J N

cb t^-co ö T* cb T*I co eo eo-# ^H

cHi^-icbih'H eoTfieoeoeo

CM t-- i-i co co • eo co !>• • * I H

eo c o o ** CM

eo in co co co »c —i r -co-<+i co -H ineo

O N O O ^ H - ^ M N i C O O i l N i O O O N t D i n H ' * i - l ^H i-H "** i - l i-ICO

5 t- u O ;o -u to K -jj

•<* l O « 3 1 ^

«

•**! i^- so ers co TH coco-«*icDeo

t .

N H i O fl) »

N

i-l

O N W O i O ^ O O i l t O t l !

( O t N H T(( H ^

cb cb ö co t~-do r--cb ob ib

•* cb t--cb cb ö co

ebcbebcbibcb

cb <-»-* ^ti ib

Tfi r f ! i n i O •«* CO -<*l •>* Tt* i £ i

»T5 CO i O i O i O r t i CO

CO i O " * CO r t t T H

r j i iT5 -ett i f i Tji

t^05-*COt>.

OOO)»MCOOTHCON

NHNio^occinHio

i i-i

c o N c o o H o o - < t»t~-eo lONCNOtoooHno

«5 G

CO

Th Tji •**! O

CO CO T * t-

Tji Tji CT5 i O CO CD GO O S ! > • i—I O CTi l£5 CT5 r - l i-H T H CO CO i - l

i-H

CD c o -uti o o c o c o T U Tji TJI c o r>» T-ITjC^fCM

CO

er» T-i as-»ti I O CM i>. T*I a o G0C0 iHCD

.2 w

8 a •o

> • * ;

eo c

^ S o JS 60

u cu 4->

• O c o 4-i rt C

"3 i

cd

S M

"a c 3 rt e o ••* i O gg Tji Tfl " 3 0 0 ^ 0 5 0 5 o» C {jj i—I i—I i—I

1°

c

E. ä c + J

.5*- &

c

to G es

O-c

! *

to a . i 0:o

t-OO

A

o o o

60 > S a5 | 6C£ 3 ^ - £S e o - ? in co 1-7 c E 2+="2 "C V. S V ~ •« .fe .s JS £ i >^ o ^ > »t g eoä C O 6 C : « <S X I C/3 O Ä I O

to.S.S;,rt

A

* • -

' •

•« ; RTHCMCO-^IO

o o o o o is a CC^iO!flt^.a+j

320 T a b . 7.

Arten av hjälpåtgärder i samband med försökspermission och utskrivning. Därav (i %) hjälpta i form av Antal personer läkar- kon- inträde bovilka varit arbetsbe- tant el. i nykterstadsanföremål för hjälp skaff- anskaff- hand- natura- hetshjälp förening ling ning åtgärder ning

1. Hjälpåtgärder u n d e r försökspermission. 64-5

7-9

220 210 229

32-3 30-5 37-6

20-0

18-3

6-4 9-0 8-3

556 143 103

32-9 29-4 36-9

14-6 10-5 25-2

7'fl 9-8 9-7

c) ogifta gifta änklingar frånskilda

230 354 18 57

42-2 28-8 44-4 24-6

130 16-4 22-2 26-3

5'7 9-6 5-6 7-0

d) hemmahörande i Stockholm Göteborg Malmö övriga städer över 30 000 inv. städer under 30 000 invånare industri- och tätorter jordbruks- o. blandade komm.

106 63 68 172 155 63 32

151 4-8 2-9 43-0 46-5 61-9 46-9

30-2 3-2 7-4 12-8 15-5 25-4 25-0

36-8 12-7 10-3 12-8 135 111 94

65-1 82-5 868 69-2 56-8 365 46-9

9-4 7-9 8-8 5-8 9-7 4-8 9-4

93 248 193 91 33 1

366 28-2 35-7 40-7 303

16-1 141 14-0 24-2 27-3

16-1 18-1 18-1 7-7 15-2

61-8 68-5 61-1 64-8 606

9-7 6-0 10-9

107 157 4 78 313

449 363

24-3 11-5

7-5 12-7

4-7 10-8

256 30-7

20-5 15-7

21-8 19-8

636 694 75-0 62-8 62-6

7-2

190 127 158

295 27-6 310

7-4 5-5 8-2

27-7 20'8 392

241822-i 19-

50-5 52-8 456

401 101 74

50-9 40-6 4-2

163 257

39-9 21-8 40-0 32-5

14-7 15-0 15-8 14-2 7-9 2-0 20-9 9-7 40-0 17-5

6-5 8-9 1-1 5-5 8-9 6-7 2-5

e) i åldern vid intagning —30 år 30—40 > 40—50 > 50—60 > 60—70 » 70— f) intagna å anstalter av typ 1 2 3 4 5

16 5

162 Samtliga hjälpta interner (män) Därav a) intagna å anstalt år 1943 1944 1945 b) tvångsintagna därav farliga frivilligt intagna

io-o

6-6 3-0

3-8 8-6

II. H j ä l p å t g ä r d e r efter utskrivning. Samtliga hjälpta interner Därav a) intagna å anstalt år ly43 1944 1945 b) tvångsintagna därav farliga frivilligt intagna c) ogifta gifta änklingar frånskilda

(män)..

*40

ill

421203335-

45-4 52-5 53-3 45-0

34-2 36-6 2-7

35-0 31-1 ö'd3 375

321 T a b . 7 (forts.). Antal Därav (i %) hjälpta i form av personer, vilka varit arbetsboläkar- kon- inträde stöd el. föremål anbe- tant- el. i nykter- hjälp i stadsför hjälp- skaff- anskaff- hand- natura- hetsannan åtgärder ning ling ning hjälp förening form d) hemmahörande i Stockholm Göteborg Malmö övriga städer över 30 000 inv. städer under 30 000 invånare industri- och tätorter jordbruks- o. blandade komm. e) i åldern vid intagning — 3 0 år 30-40 > 40-50 » 50-60 > 60-70 > 70>

72 25 43 133 116 55 31

23-6 8-0 9-3 27-1 31-0 49-1 38-7

64 167 142 69 32 1

f) intagna å anstalter av typ 1 2 3 4 5

91 113 3 51 217

19-4 9-3 10-6 12-1 21-8 29-0

48-6 32-0 18-6 14-3 16-4 18-2 19-4

43-1 48-0 72-1 58-6 67-2 25-5 29-0

4-2 16-0 9-3 6-8 7-8 3-6 9-7

56 12-0 4-7 51-1 58-6 43-6 29-0

31-3 27-5 29-6 34-8 21-9

14-1 10-8 14-1 18-8 34-4

25-0 21-0 27-5 14-5 18-8

500 52-1 44-4 46-4 62-5

6-3 7-8 6-3 11-6

25-0 32-9 35-2 34-8 37-5

39-6 26-6

22-0 7-1

14-3 12-4

4-4 10-6

19-6 295

19-6 15-7

52-8 59-3 66-7 569 41-0

34-1 46-0 333 23-5 28-1

—

—

—

33-3 28-6

—

3-9 7-4

G e n o m s n i t t l i g a i n t a g n i n g s t i d e n u p p g å r för d e i n t e r n e r , s o m u t s k r i v i t s u t a n f ö r e g å e n d e f ö r s t a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n , till 10 m å n a d e r o c h ö k a s s u c c e s s i v t för ö v r i g a kategorier. De i n t e r n e r , som åtnjutit en första försökspermission före utskrivninge n , h a u t s k r i v i t s i m e d e l t a l u n g e f ä r 12 m å n a d e r efter i n t a g n i n g e n . E n l i g t t a b . 4 h a r v e d e r b ö r a n d e i d e t t a fall v i s t a t s p å a n s t a l t i g e n o m s n i t t u n g e f ä r 4 y 2 m å n a d e r o c h h a r d ä r e f t e r v a r i t f ö r s ö k s p e r m i t t e r a d i u n g e f ä r T/2 m å n a d e r . I d e fall, d å v e d e r b ö r a n d e å t e r h ä m t a t s efter f ö r s t a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n e n , h a r u t s k r i v n i n g s k e t t efter c a 15 m å n a d e r , d å n å g o n a n d r a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n i c k e f ö r e k o m m i t , o c h efter u n g e f ä r 17 m å n a d e r , d å v e d e r b ö r a n d e å t n j u t i t e n a n d r a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n . E n l i g t t a b . 4 h a r v e d e r b ö r a n d e i f ö r r a fallet v i s t a t s p å a n s t a l t v a r d e r a g å n g e n c a 6 m å n a d e r o c h d ä r e m e l l a n v a r i t f ö r s ö k s p e r m i t t e r a d i 3, i s e n a r e fallet v å r d a t s å anstalt första gången något över 4 m å n a d e r , varit f ö r s ö k s p e r m i t t e r a d första gången ungefär lika länge, vistats på anstalt a n d r a gången ungefär 4 m å n a d e r och åtnjutit andra försökspermission i drygt 4 månader. Beträffande interner med olika intagningsår, civilstånd och h e m o r t samt p å olika slag av anstalter f ö r e k o m m a i c k e några k a r a k t e r i s t i s k a s k i l l n a d e r i v å r d tidens längd. Däremot framträda i tab. 4 tydliga skillnader mellan interner i olika å l d r a r s ä r s k i l t för d e n v a n l i g a s t f ö r e k o m m a n d e g r u p p e n a v i n t e r n e r , n ä m l i g e n d e s o m u t s k r i v i t s efter f ö r s t a f ö r s ö k s p e r m i s s i o n e n . I n o m d e n n a g r u p p ä r v å r d t i d e n å a n s t a l t k o r t a s t för d e y n g s t a v å r d t a g a r n a o c h ö k a s i a l l m ä n h e t m e d s t i g a n d e å l d e r . T i l l följd h ä r a v ä r f ö r s ö k s p e r m i s s i o n e n l ä n g r e i d e y n g s t a å l d r a r n a o c h k o r t a r e för de ä l d r e i n t e r n e r n a . Hjälpåtgärder i s a m b a n d med försökspermission och utskrivning. Samtidigt m e d uppgifterna om vårdtidens längd ha från alkoholistanstalter och nykterhetsnämnd e r även i n h ä m t a t s vissa individuella uppgifter r ö r a n d e förekomsten av hjälpå t g ä r d e r i s a m b a n d m e d försökspermission och utskrivning från anstalterna. Un21—478418.

322 dersökningen har i denna del omfattat de förstagångsinterner under åren 1943—| 45, vilka ingå i den tidigare refererade undersökningen angående vårdtiden. Hos! anstalterna har efterhörts, huruvida behov av hjälp till anskaffning av arbete eller bostad förelåg i samband med vederbörandes försökspermission eller utskrivning och om detta behov kunde tillgodoses av anstalten eller icke. Vidare h a r från nykterhetsnämnderna erhållits uppgifter om vilka hjälpåtgärder dessa vidtagit u n d e r försökspermission och efter utskrivning. I detta sammanhang h a r också efterfrågats, huruvida vederbörande ånyo anmälts för tvångsinternering u n d e r utskrivningsvillkorens giltighetstid och huruvida den nya resolutionen verkställts, varvid i första fallet skulle angivas dagen för resolutionens meddelande och i sen a r e fallet, när den verkställdes. Med avseende på behovet av arbets- och bostadsanskaffning ha internerna i tab. 5 på grundval av anstalternas uppgifter indelats i tre grupper. I första grupp e n förelåg behov av arbets- eller bostadsanskaffning, men det hade icke kunnat tillgodoses av anstalten, i den andra förelåg icke något dylikt behov och i den tredje hade arbete eller bostad anskaffats genom anstalten. Beträffande det stora flertalet av internerna förefanns enligt anstalternas u p p gifter icke något behov av hjälp vare sig till arbetsanskaffning eller till bostadsanskaffning. Behov av arbetsanskaffning förefanns i 21 % och av bostadsanskaffning i 16 °/o av fallen. Av anstalterna hade arbete ordnats för 8 % och bostad för 7 % av internerna. Av tab. 6, sammanställd på grundval av nykterhetsnämndernas egna uppgifter, framgår i vilken utsträckning nämnderna vidtagit hjälpåtgärder i samband med försökspermission eller utskrivning. I tab. 7 ha de interner, som blivit föremål för nämndernas eftervårdande hjälpåtgärder, fördelats på olika arter av vidtagna åtgärder. Av samtliga interner har nära hälften (49 %) varit föremål för hjälpåtgärder från nykterhetsnämndernas sida under försökspermission och drygt en tredjedel (35 %) h a r åtnjutit nämndernas hjälp efter utskrivning. Vissa skillnader i frekvensen av hjälpta förefinnas mellan olika grupper av interner. Särskilt framträdande är den i jämförelse med andra orter lägre frekvensen av hjälpåtgärder i Göteborgs stad samt i jordbrukskommunerna. Man lägger vidare märke till att hjälpåtgärder åtminstone vid försökspermission förekomma i något större utsträckning bland yngre än bland äldre interner. I övriga fall torde mera utpräglade skillnader bero på tillfälligheter. Frekvensen av hjälpåtgärder ökas i allmänhet med antalet återhämtningar och försökspermissioner såsom framgår av följande tablå. Interner,

vilka varit föremål

för

hjälpåtgärder.

Under fp antal

antal

i % av samtliga

49-3

35-5

476 83 81 19

48-8 58-5 63-8 63-3

24 306 73 54 18

34-8 31-6 51-4 42-5 60-0

Därav utskrivna 1) utan första fp

5) efter förnyad återhämta. . .

efter utskrivning

i % av samtliga

Såsom framgår av tab. 7 äro hjälpåtgärder av ekonomisk art de vanligast förekommande. Kontant- eller naturahjälp har utgått till närmare två tredjedelar av dem som erhållit hjälp under försökspermissionen och till ungefär hälften av de efter utskrivning hjälpta. Därnäst komma arbetsanskaffning samt stöd eller hjälp

323 i andra former än de i tabellen särskilt angivna. Stora lokala olikheter i frekvensen av olika hjälpåtgärder framträda i tabellen, men dessa torde icke få tillmätas någon större betydelse beroende på att de i fråga om delgrupperna ofta grunda sig på ett alltför litet material. I tab. 6 lämnas också uppgifter om i vilken omfattning ny resolution för tvångsinternering utfärdats under utskrivningsvillkorens giltighetstid samt i vilken utsträckning den nya resolutionen verkställts. Av samtliga 1 338 interner, som ingå i undersökningen, hade 245 eller 18 % ånyo anmälts för tvångsinternering. I 191 eller 78 % av dessa fall hade den nya resolutionen verkställts. Detta visar, att ny resolution för tvångsinternering merendels anskaffats endast i svårartade fall. "Vid bedömningen av värdet av den del av de företagna undersökningarna, vilka avse åren 1943—1945, bör särskilt beaktas, att dessa år kännetecknats av god arbetstillgång. Undersökningarna ha ju också visat, att behovet av speciell hjälp åt anstaltsklientelet genom nykterhetsnämnderna under ifrågavarande år varit mera begränsat. Skillnaden mellan frekvensen av hjälpåtgärder i Göteborg och andra större städer bör ses mot denna bakgrund. "Vid en sämre konjunktur komma givetvis väsentligt större krav att ställas på nykterhetsnämndernas förmåga att förmedla hjälp åt det klientel, som vårdats å anstalt. Gustaf Holmstedt.

324 Bilaga 6.

Omfattningen av nykterhetsnämndernas verksamhet under år 1946. Socialstyrelsen påbörjade under år 1947 en årlig statistik över nykterhetsvården i riket och inhämtade för detta ändamål vissa uppgifter från nykterhetsn ä m n d e r n a rörande deras verksamhet under år 1946. Därvid ha bearbetats vissa summariska uppgifter rörande nämndernas verksamhet, vilka ingå i de årsberättelser nykterhetsnämnderna enligt 3 § Al skola avge. Dessutom har på grundval av individualuppgifter, som nämnderna avlämnat, företagits en mera ingående undersökning rörande de personer, på vilka 1 § Al varit tillämplig och under a n d r a halvåret 1946 blivit föremål för åtgärd enligt Al. Sedan den på årsberättelserna grundade statistiken nu färdigställts, lämnas i det följande en översikt över omfattningen av nykterhetsnämndernas verksamhet u n d e r år 1946. En utförligare redogörelse kommer att lämnas i annat sammanhang, sedan bearbetningen av övriga uppgifter, som ingå i statistiken, avslutats. En årsstatistik liknande den, som nu upprättats för år 1946, uppgjordes även för år 1945 av 1944 års nykterhetskommitté på grundval av särskilt inhämtade uppgifter och en sammanfattande redogörelse för denna har publicerats i Sociala Meddelanden årg. 1947, nr 6 (s. 511 ff). Härigenom kunna i det följande vissa jämförelser göras med år 1945. Vissa ofullständigheter och brister vidlåda denna påbörjade statistik. Sålunda h a r det icke varit möjligt att erhålla uppgifter från samtliga nykterhetsnämnder. Denna omständighet inskränker dock icke mera väsentligt statistikens värde, enär det i flertalet fall torde röra sig om nämnder, som icke bedrivit någon egentlig verksamhet. Allvarligare äro vissa brister, som förefinnas i redovisningen. Till dessa återkommer framställningen i det följande. Förekomsten av särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. I tab. 1 lämnas en översikt över, i vilken utsträckning kommunerna ha särskilt tillsatt nykterhetsnämnd eller uppdragit den nykterhetsvårdande verksamheten åt fattigvårdsstyrelsen. Av de 125 städerna i riket hade under år 1946 122 särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. Fattigvårdsstyrelsen fungerar som nykterhetsnämnd i städerna Djursholm, Sundbyberg och Skanör med Falsterbo. Av de 2 387 landskommunerna h a d e 1 342 särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. Sådan saknades alltså i 1 045 landskommuner. Av rikets samtliga 2 512 kommuner hade 1 464 eller 58 % särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. Antalet kommuner med särskilt tillsatt nykterhetsnämnd h a r ökat betydligt de senare åren. Sedan år 1943 har detta antal ökat med 85 eller från 54 % till 58 %. År 1939 hade 43 % av kommunerna särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. Mellan de olika länen föreligga betydande variationer i fråga om frekvensen av särskilt tillsatt nykterhetsnämnd, till största delen beroende på landskommunernas varierande storlek. Frekvensen av särskilt tillsatt nykterhetsnämnd ökar med storleken hos kommunerna. Detta framgår av följande uppgifter för år 1945, som sammanställts

325 T a b . 1.

F ö r e k o m s t e n av s ä r s k i l t tillsatt n y k t e r h e t s n ä m n d i de o l i k a l ä n e n .

Därav med Hela Därav med Hela Hela antalet särskilt till- antalet särskilt till- antalet kom- satt nykter- kom- satt nykter- kommuner hetsnämnd muner hetsnämnd muner

Län

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands . . . . Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands . . . Jämtlands Västerbottens Norrbottens S:a för år 1946 » » » 1945 av

Tillhopa

Städerna

Landsbygden

109 85 88 145 128 87 106 91 37 146 235 86 85 216 258 88 57 63 50 49 63 61 29 25

56 36 44 65

1 11 2 7 7

76 72 20 24 91 85 46 49 90 L01 63 41 50 39 42 61 56 29 24

2 6 1 4 4 9 5 7 6 7 4 6 5 6 5 4 1 3 4

2 387

2 391

nykterhetskommittén

och

1325 visar

123 Därav med särskilt tillsatt nykterhetsnämnd Antal |

%

1 9 2 7 7 8 2 6 1 4 4 8 5 7 6 7 4 6 5 6 5 4 1 3 4 122

1 120 87 95 152 136 89 112 92 41 150 244 91 92 222 265 92 63 68 56 54 67 62 32 29 2 512

1 65 38 51 72 90 78 78 21 28 95 93 51 56 96 108 67 47 55 45 47 65 57 32 28

54-2 43-7 54-7 47-4 66-2 87-6 69-6 22-8 68-3 63-3 38-1 56-0 60-9 43-2 40-8 72-8 74-6 80-9 80-4 87-0 97-0 91-9 100-0 96-6

58-3

2 514

57-5

fördelning

på

storleks-

landskommunernas

—

grupper. Storleksgrupp Högst 300 inv 300—1000 » 1 000—2 000 » 2 0 0 0 — 3 000 > 3 0 0 0 — 5 000 » mer än 5 000 »

.an^kommuner 202 992 635 266 171 125

Därav med särskilt tillsatt ^nykterhetsnämnd^ 28 368 413 229 165 122

13*9 37-1 65"0 86" i 965 97'6

N ä r k o m m u n e r n a k o m m a till d e n storleksordning, som b e r ä k n a s bli den n o r m a l a efter k o m m u n i n d e l n i n g s r e f o r m e n , v i s a r d e t sig alltså, att p r a k t i s k t t a g e t s a m t liga a n s e t t sig b ö r a h a s ä r s k i l t t i l l s a t t n y k t e r h e t s n ä m n d . Handlagda motboksärenden. E n översikt av n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a s m e d m o t b o k s ä r e n d e n ges a v f ö l j a n d e u p p g i f t e r . Landsbygden A n t a l h a n d l a g d a m o t b o k s ä r e n d e n . . . 1 1 3 362 Därav med anmärkning i nykterhetshänseende 9 335

befattning p

Städerna

^ g

35 322

148 684

^iö

4 033

13 3 6 8

12 4 9 3

326 Materialet kan förmodas vara behäftat med betydande felkällor. Systembolagens praxis vid remittering av motboksärenden till nykterhetsnämnderna är mycket olika. I stor utsträckning ha systembolagen särskilda kommunombud, som företa utredningarna, och ej sällan är kommunombudet just ordföranden i nykterhetsnämnden. I vilken utsträckning de anförda siffrorna verkligen gälla remisser till själva nykterhetsnämnderna och ej ordförandena personligen anförtrodda utredningsuppdrag är svårt att bedöma. I runt tal 149 000 handlagda motboksärenden rapporteras emellertid under år 1946 mot 131 000 under år 1945. Till jämförelse kan nämnas, att antalet motboksansökningar håller sig omkring 100 000 per år. Givetvis få nykterhetsnämnderna till behandling ej bara nya ansökningar utan även ansökningar om förhöjd tilldelning m. m. Den låga siffran i städerna beror på att systembolagen där i stor utsträckning verkställa utredningarna själva. Anmärkningsfrekvensen är ungefär 10 %, obetydligt lägre på landsbygden än i städerna. Handlagda körkortsärenden. Under år 1946 ha av nykterhetsnämnderna handlagts ca 148 000 körkortsärenden, varav 94 000 av landsbygdsnämnderna och 54 000 av stadsnämnderna. Sedan år 1945 ha dessa ärenden ökat enormt till följd av bensinrestriktionernas upphörande i slutet av november 1945. ökningen uppgår på landsbygden till 59 000 ärenden (168 % ) , i städerna till 31000 (136 %) eller i hela riket till inalles 90 000 (156 % ) . Bedömningen har föranlett anmärkningar i 1,7 % av fallen på landsbygden och 3,8 % i städerna. Åtgärder enligt alkoholistlagen. I tab. 2 redovisas det antal personer, som u n d e r år 1946 varit föremål för något slag av ingripande av nykterhetsnämnderna. Redovisningen omfattar icke endast personer, på vilka 1 § Al varit tillämplig, utan även de fall, där endast undersökning eller lindriga förebyggande åtgärder förekommit. Den summariska redovisning nykterhetsnämnderna lämnat om sina åtgärder i årsberättelserna är rätt bristfällig. Nämnderna ha tillämpat rätt skiftande principer vid redovisningen, och uppgifterna äro i åtskilliga fall tämligen osäkra. Trots att socialstyrelsen i det formulär, som skall användas för årsberättelserna, infört en särskild tablå med en enhetlig rubricering av åtgärdernas art, ha nämnderna ändock i stor utsträckning gjort egna sammanställningar av olika typer, vilket försvårat en enhetlig behandling av materialet. Beträffande vissa åtgärder äro uppgifterna särskilt osäkra. Detta gäller framför allt de lindriga förebyggande åtgärder nämnderna företagit mot personer, som ej ansetts falla under 1 § Al. Under redovisningsåret hade i 1 517 landskommuner och 124 städer ingripanden enligt Al förekommit. Dessa kommuner utgöra ungefär 7 , av samtliga kommuner i riket. I 870 landskommuner och 1 stad hade inga åtgärder vidtagits. Sammanlagt ha rikets nykterhetsnämnder under året tagit befattning med 26 216 personer, 10 056 på landsbygden och 16 160 i städerna. Sedan år 1945 har antalet nedgått med inalles 2 400 eller 8 %. Den största nedgången har ägt rum på landsbygden (med 1900 personer eller 16 % ) , varför den kan förmodas i någon mån sammanhänga med en minskad rapporteringsfrekvens under år 1946. I fråga om städerna uppgår nedgången i runt tal till 500 personer eller 3 %. Om antalet personer, som varit föremål för ingripande, sättes i relation till folkmängden, visar det sig att städernas nykterhetsnämnder ingripa ungefär dubbelt (5,8 °/oo) så ofta som landsbygdens (2,7 % o ) . Alldenstund huvudparten av de personer, som äro föremål för ingripande, utgöres av män över 20 år, h a r det även beräknats, huru stor andel de utgöra av den manliga befolkningen över samma ålder. Det har därvid framgått, att nämnderna under året inskridit i lands-

327 T a b . 2.

Antal p e r s o n e r , s o m v a r i t f ö r e m å l för i n g r i p a n d e n av n y k t e r h e t s n ä m n d l ä n s v i s å r 1946. Ingripanden (personer) på landsbygden

Län Antal

Stockholms stad . . . Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens S u m m a för år 1946 » i i 1945

I%o av folkmängden

tillhopa

i städerna Antal

Antal

2 743 1296 513 768 709 892 387 479 229 504 728 2 823 649 2 609 1717 796 1009 1144 1107 655 1189 1032 495 986 757 26216

4-1 4-1 3-5 3-8 2-1 3-6 2-7 2-1 3-8 3-4 2-9 5l 4-2 5-1 6-1 3-3 4-3 4-8 6-0 2-7 4-5 3-7 3-4

28 629

4-3

718 168 392 229 287 302 276 122 261 480 447 200 341 683 424 725 441 342 436 566 729 272 677 538

3-5 1-8 3-4 1-3 1-8 2-5 1-6 2-7 2-8 2-3 2-1 2-0 2-4 3-0 2-4 4-0 3-4 3-5 2-3 3-1 3-2 2-2 3-4 2-8

2 743 578 345 376 480 605 85 203 107 243 248 2 376 449 2 268 1034 372 284 703 765 219 623 303 223 309 219

10 056

2-7

4-1 5-3 6-3 4-3 3-2 6-5 3-6 3-4 7-8 4-6 6-0 7-1 8-1 6-2 9-1 5-9 5-4 6-6 9-0 4-3 7-6 6-2 11-4 10-1 6-2 5-8

16 670

6-1

3-1

I °/oo av folkmängden

I°/oo av folkmängden

4-3 3-3 4-0

k o m m u n e r n a m o t 7 o c h i s t ä d e r n a m o t 17 p e r 1 000 a v s a m t l i g a m ä n ö v e r

20-

Årsåldern Betydande olikheter i ingripandefrekvensen förekomma mellan de olika länen, v i l k e t f r a m g å r av t a b e l l e n . . Av s a m t l i g a 26 200 p e r s o n e r , m o t v i l k a n ä m n d e r n a p å ett e l l e r a n n a t s a t t i n g r i p i t , h a d e 6 000 eller u n g e f ä r V, ej a n s e t t s falla u n d e r 1 § Al o c h d a r f o r e n d a s t g j o r t s t i l l f ö r e m å l för l i n d r i g a f ö r e b y g g a n d e å t g ä r d e r , till s t ö r s t a d e l e n b e s t å e n d e i f ö r m a n i n g u n d e r h a n d a v e n s k i l d t j ä n s t e m a n eller n ä m n d l e d a m o t . V i s s a a v d e s s a 6 000 fall t o r d e s e n a r e u n d e r å r e t h a f ö r a n l e t t a l l v a r l i g a r e å t g å r d e r I h u r u m å n g a fall d e t t a s k e t t ä r d o c k o m ö j l i g t att u p p s k a t t a , l ^ 0 * ™ * * } ™ ^ a n t a l e t p e r s o n e r , p å v i l k a 1 § Al ej a n s e t t s t i l l ä m p l i g , n e d g å t t m e d 1 000 e l l e r U/o Den högsta frekvensen av l i n d r i g a förebyggande å t g ä r d e r f ö r e k o m m e r p å l a n d s b y g d e n , d ä r d e u t g ö r a 26,5 % a v s a m t l i g a å t g ä r d e r . S t ä d e r n a s m o t s v a r a n d e p r o c e n t t a l ä r 21,0. Med h ä n s y n t i l l d e n o s ä k e r h e t , s o m v i d l å d e r u p p g i f t e r n a i d e t t a fall, t o r d e s k i l l n a d e n i c k e få t i l l m ä t a s n å g o n s t ö r r e b e t y d e l s e . D e n n a o s ä k e r h e t t o r d e också delvis vara orsaken till de m e r a påfallande olikheterna mellan länen, n ä r det gäller såväl l a n d s b y g d s o m städer. I n y k t e r h e t s k o m m i t t é n s u n d e r s ö k n i n g p å 1945 å r s m a t e r i a l k o n s t a t e r a d e s p å s a m m a sätt en h ö g r e frekvens av l i n d r i g a förebyggande å t g ä r d e r p å l a n d s b y g d e n . O r s a k e n härtill angavs v a r a av r e d o v i s n i n g s m ä s s i g natur, l a n d s b y g d s n a m n d e r n a

328 hade varit mera benägna att hänföra ingripandena under denna rubrik. Detta förklarades bero på att den praktiska utformningen av nykterhetsnämndernas arbete på landsbygden, med tyngdpunkten lagd på ordförandens personliga insats och ofta utan protokollförda beslut eller hänvisning till lagen, gjorde det svårt för uppgiftslämnarna att draga en bestämd gräns mellan de olika ärendenas natur. Det förmodades, att ett icke ringa antal av de av landsbygdens nykterhetsnamnder redovisade åtgärderna under denna rubrik borde ha rubricerats som »allvarlig erinran» mot personer, å vilka 1 § Al varit tillämplig. Dylika redovismngsmässiga brister angåvos även vara förklaringen till olikheterna mellan de olika länen med avseende å landsbygden. De stora olikheterna mellan städernas frekvenser av lindriga förebyggande åtgärder ansågos däremot till väsentlig del bero på olika praxis i fråga om ingripanden vid enkla fylleriförseelser. En redovisning av de åtgärder nykterhetsnämnderna vidtagit under år 1946 lämnas i tab. 3. I denna tabell ha också medtagits dels de lindriga förebyggande åtgärderna mot personer, som ej ansetts falla under 1 § Al, dels också de fall, som ej föranlett någon åtgärd utom undersökning. I följande tablå ha sammanställts några huvudsiffror avseende olikheterna mellan landsbygden och städerna. I tablån anges andelen av respektive åtgärder i procent av hela antalet personer, som varit föremål för ingripanden. Åtgärdernas art Lindriga, förebyggande åtgärder Enbart avstängning Allvarlig erinran Undersökning av läkare Vård på sjukhus Frivillig intagning på alkoholistanstalt Andra hjälpåtgärder Övervakning enl. 13 § Al Ansökan om tvångsinternering Verkställande av tvångsinternering Hjälpåtgärder efter anstaltsvård Överlämnad till annan nykterhetsnämnd Ingen åtgärd utom undersökning

Landsbygden % 26*5 14-3 23'2 09 0*4 Os 0 9 Il-o 2*2 2-3 3-3 l-e 25-7

Städerna % 21-o 8.2 189 4-5 1-6 1-2 9-5 22-3 3-7 5o u-3 2-o 13-7

Hela riket % 23*1 10.6 20'5 3-1 ii i-o 62 18"0 3-1 3-1 8-2 1-9 17-7

Det framgår av tablån, att i runt tal 7* av alla åtgärder bedömts såsom lindriga forebyggande åtgärder mot personer, som ej falla under 1 § Al. I ca Va av fallen har vidare ingen åtgärd utom undersökning företagits. Detta gäller dels personer, som avlidit eller ej kunnat anträffas, dels ock personer, som ej hunnit bli föremål för åtgärd vid årets utgång men som senare beräknats bli det, och slutligen den kategori, som efter undersökningen befunnits ej giva anledning till åtgärd. Av åtgärderna är allvarlig erinran (varning) den vanligaste; 5 400 personer eller mer än var femte med ingripande erhöll varning. Därnäst följer övervakning, vilken ålades 4 700 eller ca 18 % av de personer, som varit föremål för ingripanden. 1 3071 personer (4,1 %) rapporteras som intagna på alkoholistanstalt (varav ca 275 frivilligt), medan för ytterligare ungefär 820 personer interneringsansökan inlämnats men ännu ej lett till åtgärd vid årets utgång. Den avsevärda skillnaden mellan 1945 och 1946 i antalet ansökningar om tvångsintagning beror på att för 1946 nästan uteslutande endast redovisats de ansökningar, vilka senare under året ej lett till verkställande av tvångsintagning, över 2 000 personer ha varit föremål för hjälpåtgärder efter anstaltsvistelse, huvudsakligen övervakning. Lakar- eller sjukhusvård bereddes ungefär 1 100 personer eller 4,2 % (varav enbart i Stockholm 800). 1

Enligt anstaltsstatistiken intogos 1 237 personer på alkoholistanstalterna under år 1946.

329 T a b . 3. Antal å t g ä r d e r av o l i k a slag å r 1946. Antal fall, där nedanstående åtgärder vidtagits O 3

Län

w. "I O *

re 2 :

P

< 55. M »3: 3 3 er

OQ P

3 2.

re > 3 g. B' p< ^ re q 3 | £ g 8. 3 re g-

Landsbygden. Stockholms 127 41 167 49 15 32 Uppsala 3 27 Södermanlands . . . . 177 35 63 Östergötlands 17 38 85 Jönköpings 67 18 63 Kronobergs 77 59 37 Kalmar 101 4 6 Gotlands 71 34 Blekinge 86 76 Kristianstads 193 123 96 Malmöhus 35 94 162 Hallands .... 11 51 100 Göteborgs o. Bohus 27 118 71 Älvsborgs 74 107 267 Skaraborgs 80 58 113 83 178 Värmlands 205 51 Örebro 241 36 107 Västmanlands 70 Kopparbergs 84 117 79 Gävleborgs 166 140 115 Västernorrlands. . . . 229 76 166 Jämtlands 104 47 54 Västerbottens 245 178 97 Norrbottens 6 56 144 S:a för landsbygden 2 660 1440 2 329

T) 'V P» "I

B.1

2 O P3° 3> E< eraco coO : P° ET • re 5' *

r+ Q. 2 •, ena OQ

p „, 3 3 CO r+

<-t- sa

8L& £3

>-t

P

SE

P 3

cog So >S' 3-3

X 2- p p: a •SO. o <—r» act < B> r-, c-«•1

S-TO

67 14 36 23 23 45 51 11 30 45 56 27 31 80 36 52 67 24 54 54 94 20 87 78 1105

15 5 4 2 2 4 2 9 15 8 3 11 14 7 17 6 7 12 11 18 7 10 29 218

C re

<5J50 re

16 1 8 5 — 1 10 — 3 8 11 2 11 21 8 11 13 7 18 22 15 6 5 31 233

3 3 CO (JQ O : ja:

t»r >-t

3 P-

5" 3 3 3

3 P D-3

38 26 262 3 9 51 6 144 13 6 14 92 9 80 9 100 1 50 5 32 3 33 11 39 11 143 5 39 11 110 17 197 9 148 20 12 194 7 16 84 9 11 84 4 24 56 5 24 91 35 17 133 5 13 86 25 13 105 4 231 17 334 159 2 584

Städerna. Stockholms s t a d . . . 298 110 600 200 1400 780 215 104 466 84 261 Stockholms 115 57 178 17 9 13 14 99 85 16 30 17 Uppsala 204 17 53 3 9 4 13 31 8 14 26 42 Södermanlands . . . . 187 2 68 3 9 61 33 7 33 12 Östergötlands 43 86 93 6 21 76 29 24 39 52 Jönköpings 82 107 276 4 14 4 50 55 12 30 Kronobergs 14 36 1 25 1 7 20 7 1 Kalmar 11 98 51 4 15 45 15 20 21 Gotlands 3 76 1 25 3 — 13 Blekinge 35 82 12 63 19 5 19 39 Kristianstads 105 40 3 13 40 8 — 49 77 429 Malmöhus 683 29 59 922 129 253 7 77 108 Hallands 68 1 22 44 20 13 119 32 382 Göteborgs o. Bohus 72 29 40 533 226 571 619 Älvsborgs 276 159 172 8 23 129 37 79 239 Skaraborgs 98 57 43 5 8 49 4 12 100 Värmlands 34 122 40 5 11 3 6 11 19 58 Örebro 45 366 23 4 23 45 27 36 44 219 Västmanlands 238 151 194 17 8 26 15 40 56 32 97 Kopparbergs 30 39 60 25 9 5 4 4 13 50 28 Gävleborgs 155 181 77 5 9 24 35 117 105 Västernorrlands. . . . 60 54 93 1 17 5 9 30 15 43 53 Jämtlands 79 23 36 19 7 6 6 13 14 11 14 Västerbottens 18 152 24 15 3 14 40 22 6 47 Norrbottens 42 19 59 1 21 2 3 12 18 35 47 S:a för städerna 3 389 1335 3 048 731 265 196 1542 3 596 602 799 1822 328 2 047 S:a för hela riket år 1946 6 049 2 775 5 377 825 301 275 1629 4 701 820 1032 2156 487 4 631 » 1945 7 056 3144 6 707 1287 453 298 891 3 598 1471 975 2 056 931 5 075

330 Beträffande olikheterna mellan landsbygden och städerna visar tablån en betydligt mångsidigare behandling av missbrukarna i städerna än på landsbygden. Sådana åtgärder som lakar- och sjukhusvård, övervakning samt anstaltsvård voro sålunda betydligt vanligare i städerna. Såsom förut nämnts, redovisade landsbygden en större andel lindriga förebyggande åtgärder. Det framgår av tablån, att även andelen »ingen åtgärd utom undersökning» var avsevärt större på landsbygden. Av den summariska redovisningen i nykterhetsnämndernas årsberättelser är det icke möjligt att få någon exakt uppgift om huru många av nykterhetsvårdsfallen under året, som falla under 1 § Al. Vissa beräkningar ha verkställts men de ha givit ett rätt osäkert resultat, beroende på att någon sträng gränsdragning mellan fall, på vilka 1 § Al varit tillämplig, och andra icke genomförts i redovisningen. Vid dessa beräkningar ha de 26 000 personer, vilka varit föremål för nykterhetsnämndernas ingripanden, i första hand minskats med de 6 000 personer, vilka varit föremål för lindriga förebyggande åtgärder. F r å n de återstående 20 000 ha dessutom dragits de 5 000 personer, vilka ej föranlett någon åtgärd utom undersökning eller överlämnats till annan nykterhetsnämnd. Enligt denna kalkyl skulle alltså antalet nykterhetsvårdsfall, å vilka 1 § Al varit tillämplig, uppgå till 15 000, varav 4 600 komma på landsbygden och 10 400 på städerna. Detta antal är avsevärt mycket större än det, som kan beräknas på grundval av den redovisning nykterhetsnämnderna i särskilda förteckningar lämnat över de under andra halvåret 1946 aktuella nykterhetsvårdsfall, vilka falla under 1 § Al. I dessa förteckningar redovisade nämnderna ungefär 5 000 nykterhetsvårdsfall vid såväl början Tab. 4. Beräknat antal nykterhetsvårdsfall, å vilka 1 § Al varit tillämplig, länsvis under år 1946. Landsbygd Län

Stockholms stad . . . Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens S u m m a för år 1946

Antal

148 49 71 70 33 86 111 20 67 108 163 52 98 135 98 169 107 106 141 222 179 115 145 209 2 702

I %o av folkm.

0-70 0-54 0'62 0-38 0-21 0-65 0-65 0-44 0-71 0-51 0-75 0-52 0-68 0-60 0-54 0-83 0-83 1-08

ris 0-78 093 0-73 1-07 0-70

Städer Antal

I °/oo av folkm.

1623 171 109 98 213 215 54 97 23 100 80 867 109 1316 291 127 200 235 195 101 272 136 13 128 121

2-42 1-57 1-99 1-13 1-42 2'32 2-31 1-61 1-67 1-88 T93 2-59 1-96 3-58 2-57 2-02 2-91 2-20 2-28 1-44 1-8I 2-79 0-66 4-19 3-44

2-44

331 som slutet av halvåret, varjämte ca 2 500 voro nytillkomna under halvåret. P å grundval härav kan antalet ifrågavarande nykterhetsvårdsfall under hela år 1946 uppskattas till i runt tal 10 000. Sistnämnda siffra, som grundar sig på en noggrann individualredovisning av fallen, är väsentligt tillförlitligare än den på grundval av årsberättelserna beräknade. I tab. 4 lämnas en redovisning av det beräknade antalet nykterhetsvårdsfall länsvis. Nykterhetsnämndernas utgifter under år 1946 uppgingo enligt sammanställningen av kommunernas rapporter i tab. 5 till 1 442 600 kr. Härtill kommer en m i n d r e summa, utgörande diverse utgifter för expenser i ett mindre antal av de kommuner, där särskild nykterhetsnämnd ej funnits tillsatt och fattigvårdsstyrelsens räkenskaper ej möjliggjort särredovisning av de utgifter, som kommit på denna i egenskap av nykterhetsnämnd. Till sin verksamhet erhöllo de kommunala nykterhetsnämnderna under samma tid statsbidrag med 275 200 kr, varför deras nettoutgifter utgjorde ca 1 167 400 kr. Bruttoutgifternas fördelning på olika utgiftsposter framgår av följande sammanställning. Landsbygden Städerna Hela riket Kr % Kr % Kr % Sammanträdeskostnader. 53 397 13*7 11615 1*1 65 012 4*5 Arvoden till l e d a m ö t e r . . 124 658 32-0 63 210 6*0 187 868 13'0 Ersättning till annan arbetskraft 30 580 7-8 491192 46*7 521772 36-2 Utredningar 10 632 27 7 589 0*7 18 221 1-s Vårdkostnader 50 025 12-8 209^509 19-s 259 534 18"o Upplysningsverksamhet . 21 688 5*6 29*377 28 51 065 3*5 Litteratur 12 687 3'3 2 539 0*2 15 226 l-i Expenser 48 762 12'5 49 555 4-7 98 317 6'8 Övriga 37 464 9-6 188 086 17*9 225 550 15'6 Summa kronor 389 893

100o

1052 672

100o

1442 565

100o

I 935 eller ungefär 37 % av kommunerna understego årsutgifterna 10 kr. Största delen av dessa n ä m n d e r redovisade inga utgifter alls, medan en mindre del (ca 200) redovisade några kronors utlägg, huvudsakligen för årsavgift till vederb ö r a n d e distriktsorganisation av nykterhetsnämndernas riksförbund. Gränsen h a r satts vid 10 kr på grundval av vid granskningen vunnen erfarenhet, att de nämnder, som ej haft någon egentlig verksamhet att rapportera, i regel icke överskridit detta belopp. I tab. 5 ha för varje län angivits de kommunala nykterhetsnämndernas utgifter, uttryckta i öre per invånare med åtskillnad mellan landsbygd och städer. Räknat i öre per invånare ha städerna för nykterhetsvården i genomsnitt givit ut ett nära fyra gånger större belopp än landskommunerna. Genomsnittligt h a r nykterhetsnämndernas verksamhet sålunda kostat per invånare i städerna 37 öre men på landsbygden 10 öre. Betydande variationer kunna registreras vid en jämförelse mellan de olika länen. Variationerna äro större i fråga om städerna än beträffande landskommunerna.

332 Tab. 5.

Län

N y k t e r h e t s n ä m n d e r n a s utgifter å r 1946. Landsbygden Antal nämnder Totalmed utgifter Utgifutgift för underter i samtliga öre stigande per nämnder, 10 kr. inv. kr.

Totalutgift för samtliga nämnder, kr.

Utgifter i öre per inv.

341 217 33 317 18 869 21040 43160 23 369 5 802 13 562 9 200 12 579 9 833 99 909 8 669 165 641 46 322 15 635 17 696 37176 22 854 13 924 28 052 23 832 5 546 21614 13 854 1052 672

50-8 30-5 34-4 24-3 28-8 25-2 24-9 22-5 67-1 23-7 23-8 29-9 15-6 45-1 40-9 24-9 33-4 34-8 26-8 27-1 34-3 48-9 28-3 70-8 39-4

988 752

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens S u m m a för år 1946 »

»

» 1945

23 053 6 502 7 902 12187 7 629 10 463 13 065 4575 8 962 16 690 11894 6 905 11607 15 026 10 027 18 598 19 252 11078 30 835 26 745 35 327 10 361 32 045 39165

389 893

11-2 7-1 6-9 6-7 4-9 8-7 7-6 10-0 9-5 8-0 5-5 6-9 8-1 6-7 5-6 10-4 14-9 11-3 16-1 14-6 15-4 8-4 16-2 20-1 10-3

325 051

8-4

36 52 44 84 67 8 30 35 6 38 144 34 39 135 149 1 12 10 3 1 5

Städerna

37-6 35-2

333 Bilaga 7.

LÄKARBETYG1 ang. person, för vilken sökes intagande å vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Fullständigt namn: Födelsedag och -år:.. . Boningsort (kommun, län): Civilstånd, yrke: Identiteten intygas av:.

-

-

-

-

-

-

-

--

(personens namn angives) I. Anamnes (föregående hälsotillstånd) (Läkaren bör före betygets utfärdande ha tagit del av nykterhetsnämndens redogörelse). H ä r lämnade uppgifter böra framförallt omfatta vad som har medicinskt intresse, (sålunda förekomsten av psykisk sjukdom, abnormitet, alkoholism, suicidium el. dyl. i den undersöktes släkt, föregående sjukdomar av kroppslig eller psykisk art, varvid särskilt uppmärksammas sjukdom i centrala nervsystemet, tidpunkten för ev. symtoms början, förekomsten av lues, skallskada m. m.):

II.

Status prsesens den (nuvarande hälsotillstånd)

Status somaticus. (kroppsligt tillstånd) Härunder angives kroppskonstitutionens allmänna typ (astenisk, pyknisk, atletisk), avvikelser, som häntyda på inresekretoriska rubbningar, samt lyten. Vidare angivas kroppsliga svaghets- och sjukdomstillstånd, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt eventuellt förefintliga defekttillstånd efter hjärnsjukdomar eller hjärnskador, samt motilitetens (rörlighetens) och de viktigaste reflexernas beskaffenhet.

Finnas tecken på smittosam sjukdom? 1

Ersättning till läkaren utgår med av socialstyrelsen fastställt belopp.

334 Status psychicus. (psykiskt tillstånd) Härunder lämnas en kortfattad skildring av den undersöktes allmänna uppträdande och stämningsläge, uppmärksamhet, uppfattningsförmåga och orientering, inpräglingsförmåga och övriga minnesfunktioner samt omdömesförmåga. Den undersöktes egen uppfattning om alkoholbruket och dess motiv? Summarisk undersökning av den intellektuella utrustningen verkställes. Där så ske kan angives klinisk diagnos.

Kan den undersökte ur medicinsk synpunkt anses vara ur stånd att taga vård om sig själv?

Föranleder undersökningen något förslag rörande behandlingen av den undersökte? Vård å alkoholistsjukhus, lasarettsavdelning, vårdhem för alkoholmissbrukare, sinnessjukhus? Poliklinisk behandling?

Sålunda undersökt och befunnet intygas på heder och samvete. den

Leg. läk. Tjänstetitel:

19.

RITNINGAR TILL NY- OCH OMBYGGNADSARBETEN Å VENNGARN

v •

.

••

ti

me

-

Anstni^s by|^twwi*<

i .

o

#

'>3

5i»ti«i

a i.

/* *** """""** ~ ^"""--._. - ^ J~-*T ^

21 v;

•

)

; 1*

o

.

i1

so

ri»

aes

-M«

Aoo

3k» f » 4 t 4 c m t i

'E33

JMffctttåfc

fat

Em

«v*«i jr****-**» b«i»)s^«.J«.

'i

Jr 4

å

*/*

if

SJ•ij

j v^

, V

i/*

pyj^

:

Am

\ttuutttmu.

xyjt JK155 TILL 5LUTEM AVDELMlhq VID VfeltHQARN

\w.

•J &.o

ab i i i i i i i i i I i i i i

.'

i i

i-r

'• 7'' '••ti,

I?

./"

'0 .-• A-%-

*

i-

'(3 iwuUtie

M7 N Ä ^ m L L A H Atl51kLTEH OCH IT R 3a H A LE H t.

PRlTIOiOHRA PE - f i o

C/IXVIKEM

5F-

:

VENNGARN. ANSTALT5BYGGNADEN. BOTTLNVANINQ.

FWIKALIJK TERAPJ

I

I

I

i

I

I

I

K/ 47 /II ^ / tttA*t6*v,

VENNGARN. AN5TALT5BYGGNADEN, VAN1N6

1TR..UPR

^PATItNT.

i 1 PATIENT.

a a [

I I

1 PATIENT

I

i ED I

5K0TEKKEEXP.

T=T

en :o:

r ^ "

f - ^ l —,

_!rrr-T

IE

•T.^ II

ARBETSSAL.

k=d

3 PATIENTER

3 PATIENTER

^a:

II

' U

II

BESÖKS 2 iAMTALSROM. BESOK'iOSAMTALSRUM ' HUSFARS bOSTAT»

ku. 5A, 47 Iliii

I

I

I

i

i

;

i

;

i

i

i

i

J— i

i

i

i

\txK*tfUss\

VENNGARN. ANSTALTSBYGGNADEN

jETEiirxz: i _u

L__J

c

~1

i

T

h.u.J'y

Statens offentliga utredningar 1948 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Betänkande med förslag till ändrad butikstängningslagstiftning. [3] Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. [4]

Vattenväsen. Skogsbruk. B e r g s b r u k .

Industri. Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

H a n d e l och sjöfart. Betänkande med förslag till ny Kungl. Maj:ta föörordning ang. explosiva varor m. m. [8]

Kommunalförvaltning.

Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkriugstagare m. m. [22] Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 3. Betänkande ang. säkerhetstjänstens verksamhet. [7]

Nationalekonomi och socialpolitik. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 4. Förslag ang. partiellt arbetsföras anställning i allmän tjänst. [11] Förslag till sjöarbefcstidslag. [16] Betänkande med förslag till lag om nykterhets vård m. m. [23]

Kommunikationsväsen. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvvägar. Del 3. Smalspåriga järnvägar i östra Smålandd och Östergötland. [9] Betänkande ang. skärgårdstrafiken m. m. TIO] Betänkande ang. statens järnvägars organisations Del 1. Den centrala ledningen. [131 Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägnnämndernas arbetsuppgifter rn.m. [18] Betänkande med förslag till åtgärder för höjandde av trafiksäkerheten. [20]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. H ä l s o - o c k sjukvård. Den öppna läkarvården i riket. [14]

A l l m ä n t näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:6—7. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. [6] 2:16. Skaraborgs lön. [15] Den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden. [19] F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m. vid lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoren. [1] Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. [2]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. Trädgårdsundervisningen. [5] Statens trädgårdsförsök. [12] Betänkande ang. utbildning av sjuksköterskor ocjch annan sjukvårdspersonal. [17]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till planering och utrusistninf: av militära matinrättningar. [22]

Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l r ä t t .

Isaac Marcus Boktr.-A.-B- 478418