Betänkande angående psykopatvård m. m.

= tdCjFE National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1952:46

INRIKESDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

PSYKOPATVÅRD M. M. AVGIVET AV 1947 ÅRS PSYKOPATVÅRDSUTREDNING

STOCKHOLM 19 5 2

Statens offentliga utredningar 1952 Kronologisk

1. 1949 ars uppbordssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Haeggström. 457 s. Fl. 2. Förslag till lag om bankrörelse m. m. Gummesson. 212 s. Fi. 3. Löneplan eller kollektivavtal. Kihlström. 99 s. C. 4. Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. Beckman. 38 e. U. 5. Det yngsta fångvårdsklientelet. Av T. Eriksson. Kihlström. 19 s. Ju. 6. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. Hseggström. 173 s. C. 7. Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 96 s. Ju. 8. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av E. Hastad. Bilaga 1 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 216 s. Ju. 9. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. Av E. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 159 s. Ju. 10. Sjömännens sjukförsäkring. Appelberg. Uppsala. 152 e. Ha

11. Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. Beckman. 66 s. Fl. 12. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. Victor Petterson. 95 s. Fi. 13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. Marcus. 246 s., 1 karta. Jo. 14. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. Kihlström. 447 s. I. 15. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. Beckman. 135 s. H. 16—17. Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkanden nr 2 och 3. Gernandt. 31 resp. 15 s. U. 18. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Bilaga 3 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 88 s. Ju. 19. Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. Gernandt. 53 s. S. 20. Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 163 s. K. 21. Räjongplan för fångvården. Gernandt. 67 s. Ju. 22. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. Gummesson. 219 s. I.

förteckning

23. Bokutredningen. Kihlström. 310 s. E. 24. Betänkande med förslag till allmän förfogandel) allmän ransoneringslag. Katalog och Tidskrift 276 s. H. 25. Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med I till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. Sydj Dagbladet, Malmö. 186 s. Ju. 26. Betänkande med förslag till ändrade bestäri rörande vägföreningar m. in. Appelberg, Uppsala.

27. Betänkande med förslag till förbättrade komm tioner i Härjedalen och nordvästra Hälsingland.: man. 542 s. K. 28. Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om! rätt m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 115 s. I 29. Vidgat tillträde till högre studier. Av F . SÉ Gernandt. 237 s. E. 30. Rekrytering och utbildning av polispersonal. Gu son. 310 s. I. 31. Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 192(f tens Reproduktionsanstalt. 80 s. Fi. 32. Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- o| stadskreditorganisationerna. Beckman. 131 s. Flj 33. Den första lärarhögskolan. Haeggström. VIII, 298 34. Betänkande med förslag angående arbetsmarknad stiken. Kihlström. 143 B. S. 35. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organi Victor Petterson. 85 s. K. 36. Stöd åt änkor och vissa andra ensamstående k m. m. Haeggström. 189 s. S. 37. Behovsprövning på bostadsmarknaden. Hyresregli kommitténs betänkande. 1. Idun. 251 s. Ju. 38. Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs betänka! Victor Petterson. 103 s., 20 pl. S. 39. Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring och I skadeförsäkring. Gernandt. 332 s. S. 40. Militärpsykologi och personaltjänst. Arbetsuppgift central organisation. Kihlström. 269 s. Fö. 41. Den jordbruksekonomiska undersökningen. Gumn 100 s. Jo. 42. Yrkesvägledningen och skolan. Gernandt. 79 s. E 43. Nordiskt patentsamarbete. Gernandt. 112 s. H. 44. Principbetänkande angående driftbidrag till prima muner. Kihlström. 180 s. S. 45. Bestämmelser och praxis rörande statens budget.' ström. 224 s. Fi. 46. Betänkande angående psykopatvård m. m. Haegsj 286 s. I.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynneli stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E = ecklesiastikdepartementet, J o = bruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R

1952:46

INRIKESDEPARTEMENTET

BETANKANDE ANGÅENDE

PSYKOPATVÅRD M.M AVGIVET AV 1947 ÅRS PSYKOPATVÅRDSUTREDNING

STOCKHOLM

IVAR H J E G G S T R O M S

1952 BOKTRYCKERI A. B.

Till Herr

Statsrådet

och

Chefen

för

Kungl.

Inrikes-

departementet.

Genom beslut den 30 juni 1947 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet biträda med fortsatt utredning rörande psykopatvårdens organisation samt därmed sammanhängande lagstiftningsfrågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades därefter såsom sakkunniga numera borgmästaren i Hälsingborg L. G. Ohlsson, tillika ordförande, medicinalrådet Peder Björck, överläkaren vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg Torsten S:son Frey, ledamoten av riksdagens andra kammare Verner Hedlund, numera överläkaren vid Ryhovs sjukhus Hjalmar Kjellin, dåvarande ombudsmannen numera ordföranden i statens sjukhuspersonals förbund A. Enmark samt numera borgmästaren i Landskrona William Gripmark. Det uppdrogs sedermera åt Gripmark att fr. o. m. den 21 oktober 1947 vara sekreterare åt de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1947 års psykopatvårdsutredning. På därom gjord framställning har därefter chefen för inrikesdepartementet den 31 januari 1948 entledigat Gripmark från uppdraget att vara utredningens sekreterare och därtill utsett numera förste byråsekreteraren Ingvar Höjer. På framställning av utredningen uppdrog Kungl. Maj:t den 9 juni 1948 åt arkitekten Hakon Ahlberg att såsom expert biträda utredningen med upprättande av principskisser och förslag till anstalter för vård av psykopater. En del av de ritningar, som Ahlberg till fullgörande av detta uppdrag utarbetat, ha återgivits såsom bilagor till förevarande betänkande. Originalen till dessa ritningar ävensom övriga ritningar överlämnas samtidigt med detta betänkande. Med anledning av remisser har utredningen till Kungl. Maj:t avgivit utlåtanden 1) över statens sinnessjukvårdsberednings promemoria med förslag om inrättande av lokala utskrivningsnämnder vid sinnessjukhusen, 2) över av kommittén för partiellt arbetsföra avgivet betänkande angående industrihem m. m. (stencilerat), 3) över av kommittén för partiellt arbetsföra avgivet betänkande rörande särskilda åtgärder för partiellt arbetsföras sysselsättande (SOU 1948: 54)

4) över av 1948 års lösdriveriutredning avgivet betänkande med förslag om lösdrivarlagens upphävande (SOU 1949: 4) samt 5) över medicinalstyrelsens förslag angående fortsatt tillämpning av lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus. I december 1947 företogo utredningens ledamöter med vederbörligt medgivande en resa till fångvårdsanstalterna i Norrköping och Skenas för att studera arbetsdriften vid nämnda anstalter varjämte ledamöterna i september 1950 gjort ett studiebesök vid psykopatanstalterna i Herstedvester i Danmark. Utredningens ledamöter ha härjämte besönt centrala verkstadsskolan i Häggvik. Ledamoten Björck har vid resor till ett antal städer i olika delar av landet undersökt de lokala förutsättningarna för en förläggning dit av psykopatsjukhus. I samband med behandlingen av frågor rörande arbetsdriften vid de föreslagna sjukhusen ha upplysningar inhämtats från fångvårdsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Benägen medverkan i nämnda frågor har även lämnats av direktören vid Stockholms stads skolor för yrkesundervisning Einar Forssell. Byrådirektören i medicinalstyrelsen S. Assarsson samt intendenten P. Söderlund ha biträtt utredningen vid beräkningen av utrustnings- och driftskostnaderna. Byggnadskostnaderna ha beräknats av utredningens expert, arkitekten Ahlberg. Genom beslut den 21 december 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att uppdraga åt psykopatvårdsutredningen att inom departementet biträda jämväl med fortsatt utredning av vissa frågor rörande behandlingen av lösdrivarklientelet. I dessa frågor ha överläggningar ägt rum med representanter för bland annat ungdomsvårdsskoleutredningen. Psykopatvårdsutredningens båda uppdrag redovisas i föreliggande betänkande som omfattar tre delar. Del I avhandlar anstaltsorganisationen, del I I lagstiftningsfrågor rörande omhändertagande av psykopater och del I I I fortsatt utredning och förslag rörande behandlingen av det s. k. lösdrivarklientelet. Utredningen får härmed överlämna ifrågavarande betänkande angående psykopatvård m. m. Betänkandet är enhälligt. Stockholm den 1 december 1952. L. G. OHLSSON PEDER BJÖRCK A. ENMARK WILLIAM GRIPMARK VERNER HEDLUND

TORSTEN S:SON IREY HJALMAR KJELLIN / Ingvar Hej er

DEL I ANSTALTSORGANISA.TIONEN

Kap. 1. Psykopatibegreppet. Psykopatibegreppet som en psykiatriskt avskild diagnostisk enhet är mer än 100 år gammalt. Redan på 1820-talet avskiljde fransmännen Pinel och Esquirol från övriga psykiska förändringar ett särskilt slags psykiska tillstånd, som avveko från övriga i det avseendet, att de ej företedde några grövre intelligensrubbningar eller mera framträdande förvirringstillstånd eller vanupplevelser. Engelsmannen Prichard byggde vidare på dessa teorier och var den förste, som konstituerade det sedermera en tid så flitigt brukade och kanske även i viss mån missbrukade diagnostiska begreppet moral insanity. Härmed avsåg han en form av psykiska förändringar, som yttrade sig i en sjuklig förvrängning av affektlivet och individens inställning till omvärlden samt i en bristande moralisk hänsyn till andra människor utan att någon egentlig defekt i intellektuellt avseende eller några grövre förändringar i form av hallucinationer och vanföreställningar kunde påvisas. Detta Prichards diagnostiska begrepp innefattade ett flertal olika tillstånd av skiftande ursprung och motsvarade icke vad man i våra dagar avser med begreppet moral insanity. Mot slutet av 1850-talet framlade fransmannen Morel sina teorier om ärftlighetens betydelse för utvecklingen av de psykiska sjukdomstillstånden. Dessa teorier stodo i motsats mot den då rådande helt symtomatiska uppfattningen. Morel ansåg, att vid utvecklingen av psykiska sjukdomstillstånd arvsbiologiska faktorer spelade en dominerande roll så att en gradvis försämring av arvsmassan ned till idioti och därmed inträdande sterilitet kunde äga rum under generationsväxlingen. Denna ärftlighetslära med dess tröstlösa perspektiv spelade för en del psykiatriker en stor roll i deras uppfattning om de psykiska sjukdomarna och särskilt då psykopatien. Från denna tidpunkt härleder sig senare tiders psykopatibegrepp som beteckning för ett hereditärt betingat, konstant abnormtillstånd. I och med den tyske sinnessjukläkaren Kochs försök till systematisering av de psykiska abnormtillstånden i det av honom utgivna arbetet »Die psychopatischen Minderwertigkeiten» kan man tala om de första försöken att differentiera de psykiska abnormtillstånden, en differentiering, som vidare utvecklades av bl. a. hans landsmän Birnbaum, Kahn, Schneider och Kraepelin. Kraepelin tog upp Kochs lära om de psykiska abnormtillstånden i sin lärobok i psykiatri, och i de senare upplagorna av denna talar han om »Die psychopatischen Persönlichkeiten», vilka förklarades bestå av ett stort antal typer. Några av dessa skildrar han som »der geborene Verbrecher,

die Haltlosen, die krankhaften Schwindler und Liigner und der Pseudokverulant». Själva termen psykopatisk synes just i Kraepelins bok ha fått den karaktär av beteckning på en särskild grupp av psykisk abnormitet, som den sedan dess in till våra dagar bibehållit. Birnbaum, som i sina skrifter ägnat en betydande uppmärksamhet bland annat åt psykopatibegreppet, definierar år 1930 i en handbok i medicinsk psykologi psykopaterna som personlighetstyper, som stå på gränsen mellan hälsa och sjukdom. Avvikelserna som de förete, beröra särskilt viljans, känslans och driftlivets områden. Han anser, att man bör uppfatta psykopaterna som abnorma psykofysiska konstitutionstyper, och han framhåller såsom karaktäristiskt för dem deras tendenser till inadekvata reaktioner på olika stimuli, bristen på psykisk måttlighet och harmoni och deras bristande jämvikt med benägenhet för patologiska psykiska reaktioner. Han är den förste, som på ett mera klart och bestämt sätt pekar på miljöfaktorernas betydelse för psykopatiens utveckling. Han nämner dock ingenting om betydelsen av inverkan av olika skador på centrala nervsystemet, men framhåller vikten av att komma ihåg förbindelserna mellan soma och psyke. Då han ej anser sig kunna lämna en tillfredsställande biologisk indelning av psykopattyperna, ansluter han sig till ett av Schneider uppställt schema med rent symtomatiska psykopattyper. — Med utgångspunkt från Schneiders deskriptivtkliniska indelning har Kahn i Handbuch der Geisteskrankheiten år 1928 sammanställt 16 olika psykopatgrupper med var för sig karaktäristiska kliniska kännemärken. Han talar t. ex. om de nervösa, de ängsliga, de känsliga psykopaterna, tvångsmänniskorna, de retbara, de hyperthyma, de depressiva, de stämningslabila, de känslokalla, de viljesvaga, de sexuellt perversa, de hysteriska o. s. v. I övrigt indelar han psykopaterna i 3 stora grupper med hänsyn till förändringarnas samband med driftliv eller känsloliv, temperament eller viljeliv, och karaktär varjämte han särskiljer en särskild grupp, de komplexa psykopaterna. Den kände danske psykiatern Helweg har i sin bok »Den retslige psykiatri i kort omrids» år 1939 karaktäriserat psykopatien som en abnormitet i personligheten, en förskjutning i den jämna harmoniska karaktärsutvecklingen. Man kan tala om psykopati, då avvikelse från det normala träffar sådana egenskaper som målmedvetenhet, det planmässiga fasthållandet vid en föresats, över huvudtaget stabiliteten i den psykiska inställningen, förmågan att svara med kvalitativt och kvantitativt adekvata reaktioner på yttre intryck, förmågan av självbehärskning och självuppskattning, anpassning efter en viss situation, inordnandet under givna regler, motståndsförmåga mot icke önskade påverkningar. Han framhåller även, att dessa egenskaper normalt variera mycket. Hur man skall avgränsa psykopatien beror alltså på huru stort spelrum man vill ge den normala variationsmöjligheten. Helweg anser att man måste ha en ganska ingående kännedom om individens tidigare livsfö-

9 ring och reaktioner gentemot olika livsförhållanden för att få en uppfattning om vad som från praktisk synpunkt kan och bör komma in under begreppet psykopati. I de flesta fall torde man därigenom kunna komma till klarhet om diagnosen psykopati är berättigad eller icke och kunna vidtaga de i anledning härav betingade åtgärderna. Man bör dock icke låta sig förleda till den ståndpunkten att kategoriskt uppställa brist på förmåga av social anpassning som ett avgörande definitionsmässigt kriterium på förefintligheten av en psykopati i det särskilda fallet. Diagnosen bör vila på en samlad värdering av individens karaktärsutveckling och ett påvisande av att denna på ett väsentligt sätt avviker från det normala, men därvidlag bör man alltid ha i minnet den normala karaktärsuppbyggnadens mycket betydliga variationsbredd. Man bör sålunda för att begreppet psykopati skall få en någorlunda praktiskt brukbar avgränsning fordra, icke blott en avvikelse som är tydligt uttalad utan även att avvikelsen är av närmare preciserbar art. Den svenske barnpsykiatrikern Regnér har i en uppsats »Vissa psykopatiers uppkomst» i tidskriften Människa och miljö år 1947 bl. a. betonat miljöns stora betydelse för psykopatiernas uppkomst och utveckling. Miljöinflytelserna ha enligt Regnér en ofantligt mycket större betydelse i detta avseende än vad man tidigare antagit eller velat antaga. Han tar därvid begreppet miljö i dess vidsträcktaste betydelse och avser därmed alla icke konstitutionellt betingade faktorer, som kunna påverka själslivets utveckling. För att kunna rubricera beteenderubbningar som psykopatiska skulle enligt Regnér fordras att två kriterier uppfylldes, nämligen att det finnes en arvsbetingad — d. v. s. konstitutionell — benägenhet för beteenderubbningar, och att symtomen uppvisa en kontinuitet. Den konstitutionella benägenheten för beteenderubbningar skulle kunna klassificeras enligt det schema för s. k. konstitutionsvarianter som uppställts av professor Sjöbring i Lund. 1 Ytterligare ett moment måste emellertid tillkomma, individen skall vara socialt missanpassad. Hållningslösheten t. ex., som ju betraktas som ett karaktäristiskt patologiskt drag, är enligt Regnér icke konstitutionsbunden 1 Sjöbring räknar med fyra anlagsbetingande faktorer vilka han benämner kapacitet, validitet, stabilitet och soliditet. Dessa s. k. konstitutionsradikaler variera var och en för sig. Minusvarianterna benämnas subkapacitet, subvaliditet, substabilitet och subsoliditet. Den subkapable är underbegåvad, kortsynt och trög. De subvalida personligheterna disponera mindre psykisk energi än genomsnittsmänniskan och bli därför fort trötta. De äro därjämte försiktiga och osäkra på sig själva men ordentliga, samvetsgranna och te sig ej sällan som pedanter och vanemänniskor. De substabila personligheterna kännetecknas av ett rikt känsloliv med benägenhet för förstämningsreaktioner. Vad de subsolida typerna slutligen beträffar, representeras de i mera utpräglad form av de hysteriska personligheterna. Den subsolide utmärker sig för obeständighet och nyckfullhet, framför allt i känsloreaktionerna, samt egocentricitet och utpräglad subjektivitet. Plusvarianterna benämnas superkapacitet, supervaliditet, superstabilitet och supersoliditet. Den superkapable är begåvad och anpassningsbar med rikhaltiga reaktionsmöjligheter, den sapervalide, som disponerar mer hjärnenergi än genomsnittet, initiativrik, energisk, uthållig och självsäker. Den superstabile skildras som känslokall samt driftig och skicklig, medan den supersolide utmärkes av en viss långsamhet och eftertänksamhet jämte en sansad objektiv inställning.

10 d. v. s. den tillhör icke viss typ såsom ett psykiskt särdrag. Bland Sjöbrings konstitutionsvarianter finns det subkapabla och subsolida liksom även superkapabla och supervalida, som alla visa hållningslöshet som ett framträdande symtom. Hållningslösheten skulle alltså icke vara ärftlig men däremot vederbörande konstitutions variant. Hållningslösheten d. v. s. missanpassningen, psykopatien är ett senare genom miljön, framförallt uppväxtmiljön, framkallat reaktionssätt gentemot omvärlden. Missanpassning är ett socialt fenomen och innebär att vederbörande står i ett disharmoniskt förhållande till de anhöriga, arbetsgruppen, det sociala skiktet, samhället, ja, hela den mänskliga gemenskapen. Psykopatibegreppet har därför blivit mera socialt än medicinskt och Regnér anser i likhet med Birnbaum och engelsmannen Patridge, att man i stället borde införa termen sociopati för att markera just den sociologiska synpunkten. Han pekar även på betydelsen av det sociala värdeomdömet, då det gäller diagnosen psykopati och hänvisar till den förändring som i detta fall gjort sig gällande på grund av i tidsutvecklingen betingade förändrade moraliska principer (samhällsprinciper). Docenten Bo Gerle är i sin bok »Psykopatibegreppets bankrutt» (1947) inne på samma linjer som de nyss nämnda, fast han ännu mera avviker från den hittills gängse uppfattningen om psykopatibegreppet och ifråga om differentieringen av olika psykopattyper. Han hänvisar till Sjöbrings lära om de olika konstitutionsvarianterna och anser, att man i intet fall kan få psykopatibegreppet att tillfredsställande täcka de många skiftande tillstånd, som sammanpressas därinom. Professor Olof Kinberg har likaledes i olika sammanhang skarpt kritiserat rådande praxis beträffande användningen av diagnosen psykopati och har därvid med skärpa hävdat, att det funnits en tendens att använda denna diagnos som en skräphög, dit man förde allt, som icke med lätthet kunde klassificeras, och att begreppet på så sätt befordrade tankelättja och motverkade vetenskaplig utveckling och rationell individuell behandling på detta område. Även andra svenska läkare än de senast nämnda ha lämnat bidrag till den diskussion som på senare tid förts angående psykopatibegreppet och dess innebörd.1 1 Följande litteraturhänvisningar må här lämnas: Björnberg, Joen: Till frågan om psykopatvårdens ordnande. Svensk läkartidning nr 42, 1937. Essen Möller, Erik: Psychiatrische Untersuchungen an einer Serie von Zwillingen. Acta psychiatrica et neurobgica. Suppl. XXIII, 1941. Schizoidbegreppet. Ur festskrift för Henrik Sjöbring. Gleerups Univ.-bokhandel, Lund 19^4. Gerle, Bo: Psykopatibegreppets bankrutt. Gleerups Univ.-bokhandel, Lund 1947. Hedenberg, Sven: Om brister inom det s. k. viljelivets område. Svensk läkartidning nr 12, 1948. Forts, på nästa sida.

11 Utanför de medicinska fackkretsarna har psykopatibegreppet blivit uppmärksammat bl. a. i samband med den diskussion som väckts genom straff| lagberedningens år 1942 avgivna betänkande angående strafflagens tillräkI nelighetsbestämmelser, sinnesundersökning m. m. (SOU 1942: 59). Det må påpekas, att benämningen psykopati icke återfinnes i vare sig strafflagens 5 kap. 5 § eller eljest i lagtext. Sinnessjuklagen omnämner sålunda endast sinnessjukdom och sinnesslöhet såsom grund för vård å sinnessjukhus och i andra lagar har man städse, när behov förelegat att omnämna psykopati, använt något omskrivande uttryck (»annan rubbning av själs verksamheten» m. m.). Straff lagberedningen byggde emellertid sitt förslag till nya straffrihetsregler på en bestämd åtskillnad mellan begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet, å ena, samt psykopati å andra sidan. Sinnessjukdom och sinnesslöhet skulle medföra straffrihet, psykopati icke. Vid remissbehandlingen föranledde vad beredningen uttalat angående gränsdragningen mellan dessa kategorier en livlig diskussion, som belyser remissinstansernas uppfattning om innebörden av begreppet psykopati. Mot bakgrunden av den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av psykopatibegreppet må därför här återgivas det väsentliga av denna diskussion, innan psykopatvårdsutredningen går att framföra vissa egna synpunkter på frågan. Strafflagberedningen utgick från att indelningen av de psykiska abnormtillstånden i tre huvudformer, sinnessjukdom, sinnesslöhet och psykopati byggde på dels skillnaden mellan sjukliga förändringar och konstitutionella egenskaper, varigenom sinnessjukdom å ena sidan ställdes i motsättning till intellekInghe, Gunnar: Socialpsykologiska synpunkter på lösdrivare och prostituerade. Bil. 2 till betänkande med förslag om Jösdrivarlagens upphävande m. m. (SOU 1949: 4). Klientelet på arbetshemmen (SOU 1949: 37). Kinberg, Olof: Varför bli människor brottsliga? Natur & Kultur, Stockholm 1935. Det biopsykologiska konstitutionsproblemet i »Människokunskap och Människobehandling», Natur & Kultur, Stockholm 1941. Incestproblemet i Sverige, Natur & Kultur, Stockholm 1935 (tills, med Gunnar Inghe och Svend Riemer). On the concept of »Psychopathy» and the Treatment of so called »Psychopaths». Acta Psychiatric» et Neurologica. Suppl. 47, 1947. Kinmark, Folke: Om psykopater och psykopatvård. Tidskrift för kriminalvård. Oktober 1947. Lundquist, Gunnar: Sol- och vårmannens psykologi. Ur festskrift för Henrik Sjöbring. Gleerups Univ.-bokhandel, Lund 1944. Regnér, Elis: Vissa psykopatiers uppkomst. Menneske og Milj0. Nr. 4, 1947. Sjöbring, Henrik: Psykisk konstitution och psykos. Sv. Läkaresällskapets Handlingar 1919, 45. Clinic, Science and Man. Acta Medica Scandinav. Suppl. CLXX, 1946. Åmark, Kurt: Redogörelse för social psykiatriska undersökningar av klientel från 11 svenska alkoholistanstaltct. Bil. 2 till betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948:23).

12 tuell undermålighet och psykopati å den andra, dels ock skillnaden mellan intellektuella brister samt brister på känslo- och viljelivets område, varigenom intellektuell undermålighet avgränsades gentemot psykopati. Psykopati innebure sålunda bestående brister på känslo- och viljelivets område, vilka framför allt framträdde i oförmåga eller svårighet a t t anpassa sig i samlevnaden med andra människor och vilka hade sin grund i ärftliga anlag eller i sjukdomar och skador, som inträffat så tidigt i barndomen att de blivit bestämmande för karaktärsutvecklingen. Beredningen har beträffande psykopatien vidare anfört: I jämförelse med begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet är psykopati ett mera obestämt och tänjbart begrepp. När det gäller de egenskaper, vilka ingå som bestående komponenter i en människas psykiska konstitution, måste det nämligen erbjuda särskilda vanskligheter att fastslå vad som bör räknas som abnormt och normalt och att särskilja sådana egenskaper, som få anses innebära psykopatiska karaktärsdefekter, från de psykiska särdrag, som utgöra varianter inom den psykiska normalitetens område. Den osäkerhet, som synes råda angående psykopatibegreppets omfattning, framträder i de skiljaktiga uppfattningar, som även bland fackmän göra sig gällande, särskilt vid bedömande av kriminella handlingar och annan asocialitet som psykiska missanpassningsfenomen. Medan å ena sidan den åsikten har sina förespråkare, att en kriminalitet, som ej endast är av tillfällig natur, i regel får anses tyda på en psykopatisk karaktärsläggning, varna å andra sidan många psykiatrici för att identifiera kriminalitet och psykopati och för att räkna varje karakterologisk egendomlighet som ett psykopatiskt drag, så att endast de mest banala genomsnittsmänniskorna skulle undgå att bliva betraktade som psykopater. Inom de psykopatiska tillståndens stora grupp finnas ett flertal sinsemellan olikartade typer och skiftande symtombilder. Om psykopatibegreppet i sig självt är i viss mån obestämt och gränsbestämningen osäker, så gäller det i än högre grad om de olika typerna av psykopati, att gränserna här äro oklara och övergångarna flytande. Någon allmänt vedertagen indelning i huvudtyper kan icke anses föreligga, och olika vetenskapliga författare följa vid sin typbeskrivning olika linjer. Bland de i den psykiatriska litteraturen beskrivna psykopattyperna kunna nämnas den hållningslösa, viljeslappt ombytliga, den mytomana fantasilögnaren, den känslokalla, ofta hänsynslöst amoraliska psykopaten, den affektlabila typen, den schizoida enstöringen samt den hyperthyma, fladdrande idérika och ytligt verksamma psykopattypen. Benägenheten för kriminalitet är ingalunda något för psykopater överhuvud taget utmärkande drag utan förekommer i mycket olika utsträckning vid olika former av psykopati. Medar, den konstitutionella läggningen i vissa fall, t. ex. hos den hållningslösa och den känslokalla typen, i betydande grad predestinerar för kriminella handlingar, brukar vid andra former av psykopati disharmonien i den psykiska läggningen och den bristande anpassningsförmågan mera sällan taga sig uttryck i asocial; beteende. Beträffande avgränsningen och den närmare innebörden av begreppet sinnessjukdom har beredningen uttalat, att till sinnessjukdom hörde ej erdast vad som i dagligt tal kallades för sinnessjukdom utan även psykiska peisonlighetsförändringar i samband med åldrandet eller efter hjärnskador, vissa

13 neurotiska spänningstillstånd, tillfälliga omtöckningar och andra tillstånd, vilka innebure en sjuklig förändring av själslivet. I sin betydelse av en sjuklig förändring av själslivet av djupgående natur skilde sig sinnessjukdom från de : konstitutionella abnormtillstånden och samtidigt uteslötes varjehanda obetydliga rubbningar av den psykiska jämvikten, t. ex. stämningsrubbningar vid lindriga infektioner och liknande alldagliga företeelser. Beredningen framhöll vidare, att det i praktiken ofta kunde vara förenat i med svårigheter att ställa rätt diagnos och fall, vilka till en början uppfattats [ som sinnesslöhet eller psykopati, kunde därför vid närmare observation visa sig vara kroniska tillstånd av sinnessjukdom. Likaså kunde närmare forsk| ningar giva vid handen, att ett psykiskt abnormtillstånd borde hänföras till en annan huvudgrupp än man ursprungligen med hänsyn till symtombilden haft anledning antaga. I litteraturen funne man emellanåt, att en psykisk personlighetsförändring efter epidemisk hjärninflammation, vilken ej sällan företedde yttre likheter med symtombilden vid konstitutionell psykopati, hänfördes till psykopatierna, ehuru den enligt den av beredningen angivna begreppsbestämningen vore att räkna som sinnessjukdom. De neurotiska tillstånden, som inneslöte alla övergångar mellan lätta nervösa besvär av alldaglig art och grava, ofta starkt invalidiserande neuroser, behandlades i medicinsk litteratur vanligen som en särskild grupp vid sidan av sinnessjukdomarna. De neuroser, som krävde vård på sinnessjukhus, brukade utgöras av mera grava fall och dessa syntes böra falla under begreppet sinnessjukdom. Vad åter anginge lätta nervösa rubbningar syntes beteckningen sinnessjukdom icke överensstämma med detta ords innebörd av en sjuklig förändring av mera djupgående och väsentlig natur. Medicinalstyrelsen anförde i anledning av strafflagberedningens uttalande följande. Beträffande beredningens framställning av den psykiska abnormitetens huvudformer måste medicinalstyrelsen framhålla, att detta kapitel i betänkandet från vetenskaplig synpunkt är mycket otillfredsställande. Så definieras sinnessjukdom som »en sjuklig förändring av själslivet av djupgående natur» och häri »skiljer sig sinnessjukdom från de konstitutionella abnormtillstånden». Beredningen understryker vidare, att »till sinnessjukdom hör ej endast vad som i dagligt tal kallas sinnessjukdom utan även psykiska personlighetsförändringar i samband med åldrandet eller efter hjärnskador, vissa neurotiska spänningstillstånd, tillfälliga omtöckningar och andra tillstånd, vilka innebära en sjuklig förändring av själslivet. Denna definition av sinnessjukdom saknar allt stöd i psykiatrisk vetenskap och synes i hög grad bära improvisationens prägel. Vad först beträffar kriteriet »djupgående förändringar av själslivet» kan man fråga sig vad som exempelvis skall betraktas som mest djupgående, en lindrig depressiv förstämning vid den manisk-depressiva sinnessjukdomen eller tillståndet hos en hysteroid, känslokall och amoralisk psykopat. Vid definitionen av psykopati anföres, att hit räknas förutom konstitutionella brister på känslo- och viljelivets område sådana till-

14 stånd, som ha sin grund i »sjukdomar och skador, som inträffat så tidigt i barndomen, att de blivit bestämmande för karaktärsutvecklingen». Om sålunda en person »tidigt i barndomen» haft exempelvis en encephalit, som »blivit bestämmande för karaktärsutvecklingen» så skall han betraktas som en psykopat, men enligt den givna definitionen på sinnessjukdom räknas dit »psykiska personlighetsförändringar» efter hjärnskador och »andra tillstånd, vilka innebära en sjuklig förändring av själslivet». I betänkandet anges till och med en psykisk personlighetsförändring efter epidemisk hjärninflammation ( = encephalit) såsom hänförlig till sinnessjukdom. Som synes för alltså beredningens definitioner till den egendomliga konsekvensen, att en psykisk förändring efter encephalit i tidiga barndomen skulle räknas till psykopatierna men en encephalit i senare år (gräns ej angiven), med liknande förändringar skulle räknas till sinnessjukdom. Detta senare begrepp har för övrigt i betänkandet givits en så vid och obestämd innebörd, att dit kan räknas praktiskt taget vilka rubbningar som helst. Psykopaterna utgöras av en synnerligen heterogen grupp abnorma vilka i diagnostiskt avseende ofta erbjuda stora vanskligheter. I stort sett och med en viss schematisering kan påstås, att de omfatta dels en rad konstitutionella, ärftligt betingade abnormtillstånd, dels en stor grupp under livet förvärvade organiska defekttillstånd, där mestadels förändringar till följd av hjärnskador eller hjärnsjukdomar ligga till grund för rubbningen. Vissa psykiatrici räkna dit även en grupp svårt neurotiserade människor, där tillståndet kan sägas vara en produkt av konstitutionella brister och svåra miljöförhållanden. I det enskilda fallet är det ofta omöjligt att med full säkerhet avgöra vilken ätiologi, som föreligger. Man ställer diagnosen på den kliniska bilden och med hjälp av psykologiska och sociala kriterier. En encephalografisk undersökning kan eventuellt påvisa förändringar, som måste uppfattas som uttryck för en hjärnskada. Den påvisade psykopatologiska symtombilden kan då vara uttryck för denna skada, men behöver icke nödvändigt vara det. Avgörandet huruvida psykopati eller sinnessjukdom (enligt beredningens definitioner) föreligger i det enskilda fallet blir då beroende på den skäligen slumpartade omständigheten, om encephalografiska hjärnförändringar kunna påvisas eller icke, om dessa med vetenskaplig grad av visshet äro att anse som orsak till den påvisade psykiska rubbningen och på tidpunkten för dessa eventuella förändringars uppkomst. Beredningen hänför ju »tidigt i barndomen» uppkomna hjärnskador, som »verkat bestämmande på karaktärsutvecklingen» till psykopati och senare uppkomna hjärnskador med psykiska förändringar till sinnessjukdom. Medicinalstyrelsen vill sålunda framhålla, att rubbningarnas ätiologi ofta är synnerligen vansklig att fastställa, och att diagnosen ofta måste ställas på symtombilden som sådan och på anamnesen. Det bör också observeras, att ett rent konstitutionellt lidande ofta är lika svårt som eller svårare än ett lidande till följd av vissa hjärnläsioner, och individens särställning i samhället betingas ingalunda av den olika etiologi, som ligger bakom rubbningarna. Även Svenska psykiatriska föreningen och Svenska läkaresällsJcapet ställde sig kritiska till straff lagberedningens definition och anförde följande. De termer beredningen använder sig av för att exemplifiera olika tillstånd av sinnessjukdom rymma mycken obestämdhet och stor tänjbarhet och äro i hög grad ägnade att framkalla subjektiva tolkningar, vilket allt beredningen med rätta säger vara väsentliga brister, som böra bortelimineras.

15 Såväl sinnesslöa som psykopater äro genom anlag eller tidigare hjärnskador utvecklingshämmade och defekta människor, även om defekten i den ena gruppen ligger på det intellektuella, inom den andra på det emotionellt-konativa planet. När beredningen nu föreslår att de förra böra straffriförklaras, men de senare straffas, så är detta en helt godtycklig uppdelning, vilken torde sammanhänga med den ålderdomliga, av nutida psykologi vederlagda uppfattningen att känslo- och viljelivet skulle ha mindre inflytande på människans beteende än förståndslivet. Det framhålles i betänkandet, att psykiska abnormtillstånd med viss gemensam symtombild vid närmare och noggrannare undersökningar kunna visa sig tillhöra »en annan av de tre huvudgrupperna än man ursprungligen med hänsyn till symtombilden hade anledning antaga». Detta är ett synnerligen viktigt påpekande, alldenstund det är en nästan alldaglig företeelse för en modernt utbildad psykiater, att han vid efterforskningar rörande psykopaters levnadsöden finner en encephalit, ett skalltrauma eller någon annan hjärnskada såsom orsak till den psykiska förändring hos individen, vilken gjort att han betraktas som psykopat. Då man finner en sådan orsak, säger beredningen, skulle individen icke längre vara att räkna till psykopaterna utan hans psykiska tillstånd torde » enligt här ovan angivna begreppsbestämning vara att räkna som sinnessjukdom». Att genom lagbestämmelser undantaga psykopaterna från straffrihet under sådana förhållanden, då diagnosen psykopati ej är fastare grundad, kan icke vara riktigt, ty, som ovan sagts, måste diagnosen psykopati ändras, om vid noggrannare undersökning vissa omständigheter kunna påvisas som motivera en annan diagnos, vilken dessutom enligt beredningen bör föranleda straffrihet. Psykopatiproblemet är ett av psykiatriens mest aktuella problem och djuplodande arbeten hava de sista åren sett dagen både i vårt land och utomlands, varför man torde kunna räkna med som en möjlighet att problemet åtminstone praktiskt taget skulle kunna föras avsevärt närmare sin lösning. För närvarande är situationen den, att allt flera av dem som hittills gått under diagnosen psykopati tendera att vid närmare undersökning falla under en annan klinisk rubrik. Kan det då vara förnuftigt att, när så mycket rör sig och när brickorna byta plats, med lagskrivning fixera en uppfattning, som redan nu är minst sagt tvivelaktig och som i längden icke kan angivas genom lagstiftning utan endast genom vetenskapligt forskningsarbete. En lagändring som icke har någon annan grund a t t bygga på än de växlande diagnosernas flygsand kan icke vara vare sig motiverad eller tillrådlig. I själva definitionsfrågan anförde professor Kinberg i ett av Sveriges läkarförbund åberopat yttrande följande. Å andra sidan är »psykopati» icke en sjukdomsenhet med känd etiologi och nosologi. Det är i stället en provisorisk nominaldiagnos för ett antal psykiska rubbningar vilkas natur och ursprung är okända. Det finns för närvarande tre hypoteser angående »psykopatins» natur. Enligt den första skulle den vara en arvsbetingad utvecklingsrubbning, analog med den äkta oligofrenin, men med den skillnaden att den drabbar icke hjärnsubstratet för de kognitiva funktionerna utan i stället den emotionellt-konativa sfären. Enligt en andra hypotes är åtminstone vissa »psykopatier» ingenting annat än tidiga neurostillstånd som

16 fixerats, alltså tillstånd framkallade genom miljöinverkningar på särskilt disponerade individer. Enligt den tredje hypotesen utgöres vissa »psykopatier» av defekter, eventuellt kombinerade med utvecklingsrubbningar, efter encephaliter och andra hjärnskador. Några objektiva stöd, genom hjärnpatologiska fynd, för den första hypotesen finns såvitt jag känner inte. Däremot är det otvivelaktigt att vissa former av »psykopati» beror på en neurotisk utveckling, liksom också att vissa former sammanhänger med hjärnskador av olika slag. Slutligen må här återgivas en del av sinnessjuknämndens

inlägg i debatten.

Enligt stadgad praxis omfattar sålunda begreppet sinnessjukdom i sinnessjuklagen även vissa slag av psykopati. Strafflagen 5 kap. 5 § och sinnessjuklagen torde gripa så in i varandra, att det icke är möjligt att låta begreppet »sinnessjukdom» hava en betydelse i förstnämnda lagrum och en annan i sinnessjuklagen. Beredningen vill emellertid nu, att begreppet sinnessjukdom i strafflagen 5 kap. 5 § icke skall få omfatta jämväl psykopati utan allenast sinnessjukdom i inskränkt bemärkelse. Då beredningen icke diskuterar, vilken inverkan denna betydelse av begreppet »sinnessjukdom» skulle få på samma begrepp i sinnessjuklagen, förefaller det nästan, som om beredningen icke observerat, att den brukat begreppet i strafflagen 5 kap. 5 § i en annan betydelse än i sinnessjuklagen. Därest sinnessjukdom i strafflagen får den betydelse, beredningen föreslagit, förefaller det vara naturligast, att sinnessjukdom även får samma betydelse i sinnessjuklagen. Härav skulle följden bliva, att även de icke straffriförklarade psykopaterna skulle betraktas såsom icke sinnessjuka och sålunda avföras från sinnessjukhusen. Detta skulle även bäst överensstämma med beredningens hela resonemang. Psykopaterna äro ju enligt beredningen icke sinnessjuka och icke i behov av vård å sinnessjukhus. Då beredningen emellertid icke nämner något om att de icke straffriförklarade psykopaterna skola avföras från sinnessjukhusen och omhändertagas på annat sätt — de torde ostridigt vara i behov av någon form av vård — måste man antaga att beredningen avsett att de icke straffriförklarade psykopaterna skulle få vara kvar å sinnessjukhusen. Detta synes nämnden inkonsekvent. Dessutom vill nämnden anmärka, att de icke straffriförklarade, till stor del utgöras av enahanda klientel som de straffriförklarade. Om en psykopat kommer att bliva straffriförklarad eller ej beror ofta på en tillfällighet. Nämnden anser att de straffriförklarade och de icke straffriförklarade psykopaternas problem hänger så nära ihop att det måste avgöras i ett sammanhang. Beredningen har bortsett från de icke straffriförklarade. D e t anförda belyser vanskligheten av a t t söka definiera begreppet psykopati. Psykopatvårdsutredningen finner det för sin del otvivelaktigt a t t man stundom a n v ä n t och använder diagnosen psykopati för en synnerligen heterogen samling av abnormtillstånd, vilkas ursprung varit oklart och vilkas symtom huvudsakligen varit a t t hänföra till asociala manifestationer. Vissa försök a t t närmare definiera psykopatibegreppet h a varit ur flera synpunkter mindre lyckliga. H ä r må erinras om Schneiders mycket citerade och ofta accepterade försök till definition: »Psykopatiska personligheter äro sådana abnorma personer, som lida av sin egen psykiska beskaffenhet, eller som därigenom förorsaka sin omgivning lidande». Den förra gruppen

17 : människor torde mera sällan komma att

rubriceras som psykopater. Säkerligen föreligger en allmän tendens att rubricera människor, som lida av sin i egen psykiska beskaffenhet, men som icke förorsaka sin omgivning obehag [eller lidande med andra diagnostiska termer, såsom t. ex. psykoneuros, [ ångestneuros, psykasteni, tvångstankesjuka m. m. Anledningen härtill är säkert att man på grund av den anstrykning av moraliskt fördömande, som J psykopatidiagnosen dragit på sig, finner det mindre angenämt att »stämpla» | icke asociala personer med denna diagnos. Uppenbart är även, att denna grupp icke kräver omhändertagande på sluten anstalt på samma sätt som [gruppen med asociala manifestationer och att den mera hör hemma på de psykiatriska lasarettsavdelningarna. Det torde sålunda vara klart, att om sluten anstaltsvård är motiverad för psykopater, så gäller detta i första hand individer vilkas abnormitet manifesterats i asocialitet eller kriminalitet av ett eller annat slag. Psykopatvårdsutredningen finner sig sakna anledning att syssla med psykopatibegreppet i vidare mån än det gäller dylika individer. Vad i det följande anföres är fördenskull begränsat härtill. Diskussionen huruvida de psykiska abnormtillstånd som det här är fråga om endast äro betingade av arvsanlag eller miljö är steril. Det rör sig ständigt jom ett »både och». Man kan nästan alltid tänka sig en miljö i vilken även en mycket särpräglad person lever utan konflikter. Omvänt kan man tänka sig en miljö i vilken flertalet sådana människor, som vi nu beteckna som genomsnittsmänniskor, skulle kunna stämplas såsom asociala. Det är samhällets uppfattning om hur normerna för samlevnaden böra utformas, som avgör huruvida konfliktanledningarna bli få eller många. Antalet individer som stämplas som »asociala psykopater» kommer alltid att bli beroende |av samhällsnormernas utformning. Även om samhällsnormer och miljö i trängre mening samt ärvda anlag spela en stor roll för uppkomsten av asociala manifestationer, är det säkert, att även sjukdomstillstånd bl. a. i centrala nervsystemet ha ett stort inflytande. Generellt kan sägas, att skador i hjärnan kunna leda till en nivåsänkning omfattande såväl känsloliv som intellektuella funktioner. Den hjärnskadade är benägen för att reagera »primitivt», mindre överlagt och mera impulsivt. Man kan säga, att hans handlande, särskilt i pressande situationer, ofta kommer till stånd utan att den aktuella situationen nått samma medvetenhetsgrad som normalt är fallet. Härtill kommer ökad psykisk uttröttbarhet och nedsättning av de elementära psykiska funktionerna, kanske även pressande huvudvärk, som gör honom handicapad även i vardagslivets skiftande situationer. Förutom dessa mera allmänna symtom kunna hjärnskador ge upphov till ett otal mera specifika sådana, betingade dels av den skadande faktorns natur, dels av skadans lokalisation i hjärnan. När fråga är om abnormtillstånd, som medföra risk för asociala manifestationer kan en indelning av dessa tillstånd följa antingen den etiologiska eller 2

18 den deskriptiva linjen. Den förra linjen syftar till ett klarläggande av förändringens orsak, den senare till att erhålla en gruppering, som underlättar uppställandet av vissa praktiska behandlingsnormer. Efter den etiologiska linjen torde man med vår nuvarande kunskapsnivå endast i undantagsfall kunna med säkerhet placera fallen, men det är dock — närmast ur vetenskaplig synpunkt men även med hänsyn till behandlingen — önskvärt att uppställa etiologiskt avgränsade grupper och sträva efter att i mån av möjlighet med mer eller mindre stor sannolikhetsgrad söka inrangera fallen i dessa grupper. Med utgångspunkt från abnormitetens orsaker (d. v. s. ur etiologiska synpunkter) skulle man kunna uppställa följande grupper: 1. Övervägande konstitutionellt, ärftligt betingade avvikelser från normen. Om en eller flera allmänt förekommande grundegenskaper hos någon individ i mera extrem grad avviker från genomsnittet medför detta ofta, att han får svårt att anpassa sig efter genomsnittets samhällsnormer. Om flera grundegenskaper avvika från genomsnittet kommer givetvis risken att bli större för att ogynnsamma verkningar därav skola komma till synes. Sedan gammalt har man inom psykiatrisk sjukvård vant sig vid att särskilja en sådan grundegenskap, den intellektuella kapaciteten, från de övriga och av praktiska skäl avskilt vården av individer med grövre intelligensdefekter från övrig sjukvård. Vid bedömning av psykopatologiska tillstånd med huvudsakligen asociala manifestationer måste man dock även räkna med denna faktor vid totalbedömningen av individen. Man är icke ense om beskaffenheten av övriga grundegenskaper, men de linjer, som uppdragits av Sjöbring, torde tillsvidare kunna ge en viss grundval att bygga på. Till konstitutionellt betingade abnormtillstånd måste man även räkna sådana, som betingas av att ett enda eller en viss kombination av speciella, klart sjukliga anlag ärves enligt de mendelska ärftlighetslagarna. Flera sådana sjukdomar inom centrala nervsystemet äro kända, men man vet ännu föga om denna ärftlighetsforms betydelse för de psykiska abnormtillstånd det här är fråga om. Ärftlighet av detta slag behöver ej med nödvändighet manifestera sig alltifrån födelsen. Det kan mycket väl ligga så till, att individen måste uppnå en viss mogenhetsgrad, en viss nivå i utvecklingen, för att anlaget skall komma till synes. Det kan även vara så, att den egenskap, som ärves, icke i och för sig ger upphov till psykiska symtom, men att denna egenskap för med sig en ökad sårbarhet i vissa situationer vilka kunna vara så vanligt förekommande, att praktiskt taget varje individ möter dem i livet. Man har även anledning att tro, att åldersförändringarna i kroppen, vilka man ser tydliga spår av redan i medelåldern hos det stora flertalet individer, kan utgöra den faktor, som medför att ett ogynnsamt anlag framträder. Till de konstitutionellt betingade abnormtillstånden får man väl även ännu så länge räkna de, som ligga på gränsen till de s. k. endogena psykoserna (sinnessjukdomarna). Många fakta tala för att vissa

19 psykopatier i själva verket böra uppfattas som symtomfattiga psykoser, bl. a. den omständigheten, att man vid undersökningar av familjer, som företett anhopning av endogena psykoser även funnit anhopning av s. k. psykopater med vissa fundamentala likheter i den mindre dramatiska och frapperande delen av symtomfloran. För denna uppfattning talar även, att man icke sällan, då man konfronteras med en abnorm personlighet av denna typ, vid noggrann penetration kan få fram en lättare, kanske långt tillbaka i tiden liggande akut fas i sjukdomsförloppet. På grund av dess föga dramatiska och alarmerande karaktär har denna fas icke tillmätts sin rätta innebörd utan endast betecknats som en »kris», ett »sammanbrott», en »neuros» eller något dylikt. 2. Av övervägande »skadlig miljö» betingade abnormtillstånd. Denna grupp skulle bestå av individer med ordinära konstitutionella grundegenskaper, som sedan den tidiga barndomen fått sina beteenden (omfattande även moralvärderingar) snedvridna genom att de utsatts för alltför mycket från normen avvikande upplevelser. Härigenom har deras förutsättningar att uppleva massans moralnormer minskats. Härtill kommer att vissa abnorma familjesituationer kunna ge upphov till mindre generella, begränsade personlighetsawikelser, som kan resultera i mer specifika former av psykisk abnormitet med asociala manifestationer. Denna senare grupp torde särskilt inom anglosachsiska länder numera betecknas som psykoneuroser. 3. Av slvxdor betingade abnormtillstånd. Denna grupp omfattar fall av psykisk abnormitet, vilkas sjukhistoria med relativt stor säkerhet tillåter slutsatsen, att en viss bestämd kroppslig defekt — framkallad antingen genom sjukdom, förgiftning etc. eller yttre påverkan — medfört en personlighetsförändring, som är relevant för den asocialitet, som manifesterat sig. Ur denna synpunkt betydelsefulla faktorer äro framför allt tidiga hjärnskador genom olycksfall och infektioner med hjärnsymtom. Även alkoholen måste räknas som en viktig faktor av betydelse i detta sammanhang. Stundom kan orsaken förbli outredd men den kliniska symtombilden dock vara så typisk, att man erfarenhetsmässigt vågar säga, att det måste röra sig om ett av skada orsakat tillstånd. Som redan påpekats höra något så när »rena» fall till undantagen. I det stora flertalet fall har man att räkna med ett samspel mellan ovan skisserade faktorer. Det är läkarens uppgift att i mån av förmåga söka utreda den verkliga grunden till abnormtillstånden och att härefter rätta behandlingen. Många typindelningar av »psykopater», med utgångspunkt från deras psykiska egenskaper, ha sett dagens ljus och en del ha naturligtvis kunnat tjäna vissa praktiska syften. Det är emellertid uppenbart, att de »typiska» fallen icke äro desamma som de vanligaste. Den stora massan av abnorm-

tillstånd skiftar på grundvalen av den skiftande, mångfaldiga etiologien. Typfallen utgöra extrema, relativt sällsynta varianter. Ett exempel: En framgångsrik svindlare torde konstitutionellt besitta ungefär följande egenskaper: Hög intelligensnivå, fantasifullhet med utpräglad verbal talang, framåtanda, kraft och energi samt en viss grad av känslokyla. Med Sjöbrings terminologi skulle han betecknas som superkapabel, supervalid, subsolid och superstabil. Endast med denna egenskapskombination kan man bli en svindlare på det högre planet, men förutsättningen är nog även, att den miljö individen vuxit upp i icke givit honom de ur den rådande samhällsformens synpunkt adekvata impulserna. En annan individ med samma förutsättningar som den ovannämnda svindlaren, ehuru utrustad med en betydligt lägre intellektuell kapacitet, manifesterar kanske sin asocialitet i form av smärre okomplicerade bedrägerier, stölder och enklare sol- och vårhistorier. Eliminerar man ur konstitutionsformeln den hysteroida komponenten (subsoliditeten), behöva måhända inga asociala tendenser alls framträda, och eliminerar man känslokylan och i stället tänker sig vederbörande utrustad med ett varmt och rikt känsloliv, kanske han kommer att framstå som en idérik, medryckande, högtstående samhällsförbättrare. Lagrar sig på den konstitutionella och milj obetingade personlighetsgrunden olika former av hjärnskador (sviter efter skallskador, alkoholskador, åderförkalkning i hjärnan, praesenila förändringar m. m.), förgrovas de eventuella avvikelserna från normen, som finnas. Omdömesförmågan försämras, moraluppfattningen får en mindre fast förankring och en allmän känslolabilitet inträder och disponerar för primitiva reaktioner. Mot bakgrunden av det anförda är det lätt att förstå, att det icke låter sig göra att med utgångspunkt från psykiska, kvalifikationer verkställa en typindelning av s. k. psykopater så att varje individ kan hänföras till en för hans psykiska egenskaper karaktäristisk grupp. Däremot kan det vara givande att undersöka vilka särdrag som bruka förefinnas vid asocialitet av visst slag. Typindelningen sker alltså här med utgångspunkt från det sätt, varpå abnormiteten manifesterat sig i asocialitet. Det må framhållas att även om flertalet av de här uppställda grupperna karaktäriseras därav att vederbörande begår kriminell handling, de flesta psykopater, som behöva omhändertagas på grund av ådagalagd asocialitet, vid närmare efterforskning torde kunna även formellt hänföras under den ena eller andra gruppen. 1. Bedragare, sol- och vårmän, notoriska förskingrare, svindlare. Den konstitutionella grundvalen har redan ovan antytts. Den hysteroida läggningen karaktäriseras av stor verbal lätthet med förmåga att dupera och suggestivt påverka. Individen i fråga lever sig in i ögonblickets roll och suggererar både sig själv och omgivningen till att acceptera det för ögonblicket opportuna. Hans känslokyla, oförmåga att själv uppleva djupa och långvariga

21 affekter gör honom oförstående för andras lidande och resulterar i vad vi kalla hänsynslöshet. Det antal brott han begår, kvantiteten, blir bl. a. beroende av • hans framåtanda, hans energitillgång. Kvaliteten på brotten betingas av det intellektuella plan, han står på. Givetvis behöver man icke tänka sig, att varje förskingrare företer den för j bedragaren typiska hysteroida karaktärskomponenten. Många besitta ordinära konstitutionella egenskaper, men glida under trycket av speciella omständigheter in i kriminalitet. Bland dessa finnas sådana som efter årtionden av oförvitlig tjänstgöring plötsligt befinnas ha förskingrat. I sådana fall torde uttröttning, jäkt, ökad arbetsbörda samtidigt med på grund av stigande ålder minskad arbetskapacitet, senila hjärnförändringar, alkoholskador uppkomna genom fullgörandet av s. k. representationsplikter m. fl. andra läsionella moment ofta ha spelat en avgörande roll. 2.

Vanetjuvar, inbrottstjuvar, småbedragare.

Denna grupp är ganska oenhetlig. Vi finna typer, som i mycket ansluta sig till dem, som skildrats i den första gruppen, alltså känslokalla och fantasifulla (superstabila, subsolida) men utan de intellektuella resurser eller den framåtanda och energi, som erfordras för att kunna åstadkomma, mer kvalificerade brott. Mestadels härröra de även från ett socialt skikt, som icke ger dem möjlighet att begå brott av samma storleksordning. En annan typ är den • »slappa, indolenta, lättledda», hypofrena, som saknar uthållighet och ambition. Ofta nog har man svårt att vid personlighetsanalys få fram några konstitutionella särdrag. Däremot framkommer icke sällan vissa fakta, som tyder på att det kan röra sig om tidigt hjärnskadade individer. Under perioder av arbetslöshet få de stundom anknytning till andra mera aktiva kriminella ele| ment och komma sålunda att dragas med i ligor. Individer tillhörande denna I grupp gå ofta under benämningarna »hållningslösa, viljesvaga». 3.

Våldsverkare, familjeplågare, mördare, dråpare.

Denna grupp av psykiskt abnorma är synnerligen oenhetlig. För brottslighet i allmänhet spelar alkoholen en stor roll, men det kan icke råda något tvivel om, att den för våldsbrott av grövre slag är av en alldeles speciellt stor betydelse. Få sådana handlingar torde komma till stånd utan alkohol direkt eller indirekt. Det kallt planerade och genomförda mordet är en sällsynthet och torde, om man bortser från vad som kan hända under trycket av massuggestion (politiska massmord, gangsteratmosfär m. m.) endast utföras av psykiskt gravt abnorma individer. Överlagt mord kan utföras av vinningslystnad eller hämndeskäl. Icke sällan rör det sig i sådana fall om lågt stående, primitiva och intellektuellt efterblivna individer som på grund av sina bristande förståndsgåvor kunna utföra sådana brutala handlingar som vedergällning för relativt små oförrätter eller för att nå relativt små vinster. Denna kategori

av individer hör hemma på anstalter för asociala imbecilla eller säkerhetspaviljonger. Överlagda mord kunna även begås av s. k. schizoida psykopater och naturligtvis även av individer med klart manifesta schizofrena symtom, men dessa höra väl mera hemma under den egentliga sinnessjukvården såvida inte deras farlighetsgrad motiverar deras omhändertagande på fast paviljong eller sluten avdelning vid specialsjukhusen. De schizoida psykopaternas nosologiska ställning kan ej sägas vara fullt klar. Man är knappast enig om huruvida det kan röra sig om en extrem »normal» variant eller om ett resttillstånd efter en genomgången lätt schizofren psykos. Redan tidigare har påpekats, att en del fakta tala för att det senare är fallet. Möjligen föreligger hos den s. k. schizoida psykopaten konstitutionellt en känslokyla och dålig förmåga till kontakt med omgivningen (superstabilitet). På grundval av denna konstitutionella egenskap uppkommer så, sedan det schizofrena anlaget manifesterat sig, den schizoide, den »praekatatona» personligheten, med disposition för paranoida reaktioner och för omgivningen överraskande våldsdåd. En särdeles svårartad karaktär får den schizoida psykopatien, om den känslokalla karaktärskomponenten kombinerar sig med en hysteroid läggning. En individ så utrustad blir, om han dessutom står på en relativt hög intelligensnivå, en fascinerande personlighet, som kan ha stort inflytande på människor i sin omgivning och förleda dem till handlingar, som eljest skulle vara dem relativt främmande. — Svartsjukedåden torde vanligen utföras av schizoida-hysteroida personer. Dock är det uppenbart, att graden av avvikelser från normen vid denna form av brott behöver vara mindre än vad annars är fallet. Intet känsloengagemang torde kunna konkurrera med det som uppstår vid obesvarad kärlek. Mindre ofta torde svartsjukedåden vara kallt planlagda i egentlig mening. Ofta nog leker den engagerade med tanken på hämnd och förintelse, men själva dådet synes ofta mera ha karaktären av dråp. En personlighetstyp, som torde vara speciellt disponerad för grova våldsdåd är den grovt ixoida, epileptoida personligheten. Det för den ixoide typiska är en viss malande omständlighet, »tjatighet», klibbighet, tendens att häfta vid situationer, oförmåga att på stunden avreagera affekterna. Han »laddar upp sig», går och mal på bagatellartade oförrätter. Härtill kommer explosionsartade affekturladdningar, som kunna få en sådan intensitet, att medvetandesfältet starkt inskränkes och man kan tala om en verklig omtöckning samt benägenhet för periodiska, relativt hastigt växlande förstämningstillstånd. Alkoholintolerans, »dåligt ölsinne» med benägenhet för under ruset uppträdande omtöckningstillstånd eller oklarhetstillstånd under vilka svåra våldsdåd kunna begås höra till bilden. De ixoida karaktärsdragen förstärkas oerhört av ruset och ett stort antal våldshandlingar, dråp och misshandel torde begås av ixoida alkoholister. De utgöra sannolikt också den mest svårartade kategorien av familjeplågare.

23 Typens etiologiska bakgrund är icke klar, men man anser f. n., att den på något sätt är förenad med en disposition för epilepsi. Anledningen härtill är, att vissa forskare funnit en anhopning av individer med denna beskaffenhet i släkter, som även uppvisa fall av epilepsi. Vidare anser man, att de förete liknande karaktärsdrag, som framträda i vissa fall av epilepsi. Hereditära faktorer spela med viss sannolikhet en roll, möjligen i form av så småningom insättande degenerativa förändringar. I andra fall tycker man sig kunna se, att en hjärnskada leder till en personlighetsförändring av ixoid typ. En annan form av familjeplågare representerar den personlighetstyp, som framför allt präglas av känslokyla (superstabilitet) kombinerad med utpräglat psykasteniska, subvalida insufficienssymptom (pedanteri och tvångsföreställningar) . Genom deras hänsynslöshet och deras oerhörda krav på att familjen skall rätta sig efter deras sjukliga tvång uppstår i hemmet ofta olidliga situationer. Explosiva affektreaktioner med våldshandlingar förekomma även hos dessa som en reaktion mot omgivningens oförmåga att helt underkasta sig deras krav. På arbetsplatserna och för omgivningen i övrigt framstå icke sällan dessa personer som exemplariska. De recidiverande mordbrännama utgöras, i den mån de kunna anses vara psykiskt abnorma, huvudsakligen av oligofrena eller schizofrena personer. En del utgöres dock av personer med annan psykisk abnormitet. Någon speciell typ av dessa torde vara svår att fastställa. 4.

Sexualförbrytare.

Även denna grupp är synnerligen oenhetlig. Fallen av äkta kleptomani, fetischism ledande till upprepade stölder m.fl. sällsynta sexualabnormiteter kunna näppeligen konstitutionellt karaktäriseras och torde endast mycket sällan antaga utpräglat asociala proportioner. Deras etiologiska bakgrund får t. v. uppfattas som övervägande neurotisk (miljobetingad). Våldtäktsbrotten torde i stor utsträckning begås av primitiva oligofrena, som på grund av den bristande psykiska utvecklingen äro handicapade, då det gäller att etablera normal kontakt med det motsatta könet. Det odifferentierade psyket disponerar även för ett mera abrupt, animalt krav på driftens tillfredsställande. En del våldtäktsbrott begås av symtomfattiga, enstöriga schizofrena eller schizoida psykopater. Stegring av sexualdriften anses mera sällan föreligga, men däremot en »lätt väckbar drift». De sällsynta s. k. lustmorden, bottnande i sadistisk sexualnjutning, kunna möjligen ha en neurotisk etiologi, men dessutom måste man förutsätta vissa väsentliga konstitutionella särdrag, kanske framför allt en utpräglad känslokyla (superstabilitet). Flertalet sådana brott torde dock begås av schizoida (defekta schizofrena?) eller klart schizofrena personer. Bland »barnskändare» urskiljer man ett flertal typer. En grupp utgöres av oligofrena, som har svårt att få kontakt med vuxna sexualobjekt, och som

därför följer minsta motståndets lag och söker sig till barnen. En annan grupp utgöres av utpräglat infantila, »barnkära» personer, heterosexuella eller homosexuella, De trivas bäst i barnsällskap, och deras »kärvänlighet» övergår lätt i verkliga sexualhandlingar, oftast i form av fingrande på genitalia, smekningar och kyssar. En tredje grupp utgöres av mer eller mindre impotenta äldre personer med försvagad normal sexualdrift och arteriosclerotiska eller andra senila hjärnförändringar, som avtrubbat såväl deras omdöme som deras etiska och moraliska känsla. Konstitutionellt förefalla de ofta ha en synton (substabil) läggning. Homosexualiteten intresserar i detta sammanhang endast i den mån den riktar sig mot barn och ungdom eller ger upphov till kriminella ligor. Fortfarande räknar man med tvenne former av homosexualitet: En huvudsakligen konstitutionell och en huvudsakligen milj obetingad, »neurotisk» form men Kinsey-rapportens siffror talar icke för att en sådan uppfattning är riktig. Tvärtom stöder den teorin om en kontinuerlig variation mellan två extremgrupper: rena homosexuella och rena heterosexuella. Konstitutionellt varierar för övrigt den homosexuella efter samma linjer som den heterosexuella, och det saknas därför förutsättningar för en speciell typskildring. I den mån homosexuella personer kriminalisera sig, komma vederbörandes brott i stort sett att ha samma karaktär som de heterosexuellas alltefter personlighetens övriga struktur. På grund av den relativa isolering, som den homosexuella individen befinner sig i, föreligger måhända en mindre samhörighets- och solidaritetskänsla gentemot samhället. Detta kan i vissa fall medföra en ökad tendens till brottslighet. Incestbrotten begås erfarenhetsmässigt i betydande utsträckning, särskilt vad beträffar syskonincesten, av djupt oligofrena, som i den mån de böra bli föremål för psykiatrisk behandling höra hemma på sjukhus för asociala imbecilla. I fall av fader-dotterincest spelar alkohol och avtrubbning genom åldersförändringar eller andra hjärnskador stor roll. Dock finnas fall av despotiska, hänsynslösa, kalla (superstabila) fäder, som under speciella omständigheter kunna framtvinga långvariga incestförhållanden med döttrarna. 5. Alkohol- och andra

giftmissbrukare.

Alkoholen spelar för samtliga grupper av psykopati en oerhört stor, ofta nog avgörande roll. Först under inverkan av ruset komma ofta de abnorma reaktionerna till synes eller bortfalla de sociala och moraliska hämningar, som eljest garderat mot brott och vanart. Att skildra den »typiske alkoholisten» låter sig icke göra och ingen har heller lyckats därmed. Från svenskt håll har påpekats, att de psykoinfantila samt de steniska-hysteroida (supervalida-subsolida) skulle vara särskilt rikligt representerade bland alkoholmissbrukarna. Om vissa tillstånd som äro karaktäriserade av alkoholintolerans (hjärnskador, ixoidi) har redan talats. Härtill kan läggas, att alkoholmissbrukaren

25 genom giftkonsumtionen under årens lopp tillfogar sig fysisk skada, som leder till en mer eller mindre utpräglad alkoholintolerans med dess typiska symtom (lätt uppkommande minnesförluster för rustiden, explosivitet, tjatighet, tendens till våldshandlingar, paranoida reaktioner m. m.). Så småningom kan en del av dessa symtom, särskilt det paranoida reaktionssättet, kverulansen, explosiviteten bli bestående även under spritfria perioder, och man frestas då att tala om alkoholpsykopatier. En stor del av s. k. försumliga familjeförsörjare torde utgöras av genom alkoholmissbruk fysiskt och psykiskt skadade individer, vilkas primära personlighet kan vara nog så svår att fastställa, men som ändock på grund av sitt beteende komma att betecknas som »psykopater». En del alkoholmissbrukare glider in i missbruk av även andra narkotika än alkohol (morfin och morfinliknande preparat, fenedrin, brompreparat m. m.) ofta nog under försök att komma ifrån alkoholen, och denna kategori torde ofta vara i behov av vård på specialsjukhus. Rena narkomanier torde dock endast i undantagsfall komma i fråga härför, då de i huvudsak höra hemma på de vanliga psykiatriska sjukhusen eller lasarettsavdelningarna. Äkta dipsomanier (periodisk alkoholism) med plötsligt påkommande förstämningsperioder med krav på alkoholkonsumtion höra givetvis sjukvården till i högre grad än nykterhets vården. Dessa fall äro icke så vanliga. I mycket grava fall med täta perioder torde speciella vårdformer vara påkallade medan så ej kan anses erforderligt där det endast kan bli fråga om kortare vårdtider. 6. Lösdrivar e. Även denna grupp är heterogent sammansatt. Den »genuina luffartypen» torde i stor utsträckning utgöras av defektläkta, symtomfattiga schizofrenier. En stor del av de övriga karaktäriseras konstitutionellt framför allt av låg intelligensnivå (subkapacitet) och hysteroidi (subsoliditet). Åtskilliga utgöras av alkoholskadade, vilkas sociala kapacitet stadigt sjunkit, så att de endast under kortare tidsintervaller syssla med tillfälliga arbeten och då huvudsakligast i syfte att skaffa sig sprit. Enstaka affektlabila, alkoholintoleranta, »farliga alkoholister» finner man även bland lösdrivarklientelet. Vissa lösdrivare präglas av aktivitet, hänsynslöshet och arrogans (»sutenörtyper») under det att andra äro mera passiva och beskedliga och uppföra sig väl under ständig tillsyn men icke själva förmå hålla sig uppe på en socialt acceptabel nivå. För nästan alla gäller att alkoholmissbruk spelar en stor etiologisk roll och det är ofta mer att betrakta som en tillfällighet om en lösdrivare blir omhändertagen inom nykterhetsvården eller inom den övriga socialvården. Det kan dock icke råda något tvivel om att psykiatrisk specialvård är påkallad för en avsevärd del av detta klientel.

7.

Prostituerade.

Den följande karaktäristiken avser endast sådana fall av kvinnlig prostitution, som föranlett ingripande från myndigheternas sida. Då det endast är de grövsta formerna av prostitution som föranleder sådant ingripande och då därvid prostitutionen ofta är kombinerad med andra asociala yttringar såsom stölder, häleri, koppleri, fylleri med eller utan våldsamt motstånd etc. är det icke överraskande att praktiskt taget alla här ifrågavarande fall visat sig vara på ett eller annat sätt psykiskt abnorma. Ofta föreligger konstitutionellt låg intellektuell kapacitet samt hysteroidi (subsoliditet). En påfallande allmän psykisk omognad (psykoinfantilism) anses även rätt ofta föreligga. Hos yngre framträder denna bristande överensstämmelse mellan den kroppsliga och den psykiska utvecklingen på ett frappant sätt. Ett stort antal av dessa yngre prostituerade torde emellertid undergå en försenad mogningsprocess och så småningom återgå till det normala samhällslivet. Alkoholmissbruk torde vara en faktor av stor betydelse för såväl prostitutionens debut som för dess vidmakthållande och bidrager till att förgrova den psykopatologiska bilden hos många av de prostituerade, som bli föremål för omhändertagande. Hypersexualitet synes spela en ringa roll för prostitutionen. Däremot torde frigiditet vara vanlig hos dessa kvinnor. Till belysning av det anförda har psykopatvårdsutredningen föranstaltat om en undersökning av klientelet å de nuvarande specialpaviljongerna för psykopater vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus. Därvid har klientelet av vederbörande sjukvårdsläkare fördelats på de ovan under 1—7 upptagna grupperna, Undersökningen avsåg såväl för vård intagna som försöksutskrivna patienter och omfattade vid S:t Sigfrids sjukhus 115 och vid Sidsjöns sjukhus 106 psykopater. En sammanställning i tabellform av undersökningens resultat återfinnes nedan å sid. 199. Eftersom åtskilliga av de intagna befunnos kunna hänföras till mera än en av de uppställda grupperna, blev summan av till resp. grupper hänförliga patienter vid S:t Sigfrids sjukhus 7 i grupp 1, 53 i grupp 2, 45 i grupp 3, 11 i grupp 4 och 50 i grupp 5 samt vid Sidsjöns sjukhus 3 i grupp 1, 55 i grupp 2, 39 i grupp 3, 9 i grupp 4, 43 i grupp 5 och 1 i grupp 6. Undersökningen ger sålunda belägg för vad ovan anförts därom att för anstaltsvård omhändertagna psykopater i stor utsträckning kunna hänföras till här uppställda grupper.

27 Kap. 2. Straffriförklaring av psykopater. I anslutning till diskussionerna vid tiden omkring sekelskiftet rörande behovet av en särskild vårdform för det kriminella abnormklientelet (kriminalhospital) inrättades år 1906 en paviljong på omkring 100 vårdplatser vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö för behandling av särskilt svårskötta manliga, i första hand kriminella sinnessjuka. På denna paviljong torde redan från början ha intagits ett antal svårare psykopater. Huvuddelen av klientelet på paviljongen kom emellertid under lång tid framåt att utgöras av patienter, som voro i egentlig mening sinnessjuka, Så småningom kom dock ett ökat antal psykopater att intagas där, och under senare år har paviljongen alltmera kommit att få karaktär av specialpaviljong för det svårskötta psykopatklientelet. Ytterligare en paviljong för samma ändamål inrättades år 1943 vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall. För närvarande finnas utöver nämnda specialpaviljonger samt de s.k. fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik och Säters sjukhus, å vilka bl. a. en del särskilt farliga psykopater intagits, inga specialanordningar för denna kategori av patienter. Huvuddelen av de på sinnessjukhusen omhändertagna psykopaterna, vilkas antal numera är betydande, vårdas på samma avdelningar som sjukhusens övriga patienter. Att psykopaterna i stigande antal kommo att intagas på sinnessjukhusen, sammanhängde med en vid mitten av 1930-talet inträdande förändring i fråga om praxis beträffande straffriförklaring av psykopater. Det blev sålunda allt vanligare att de medicinska instanserna i utlåtanden vid rättspsykiatrisk undersökning förordade tillämpning av 5 kap. 5 eller 6 § strafflagen, en utveckling som i tillämpningen hänförde sig närmast till psykopaterna. Domstolarna följde i allmänhet de medicinska utlåtandena, varför antalet straffriförklarade psykopater steg kraftigt. Ännu under femårsperioden 1916—1920 hade antalet straffriförklarade i förhållande till antalet tilltalade varit ytterst ringa — endast 0,4 procent1 — men därefter inträdde en fortgående ökning, vilken ökning under mitten av 30-talet av nyss angivna skäl blev särskilt markerad. Det absoluta antalet straffriförklaringar, som under perioden 1916—1920 utgjorde omkring 65 per år, uppgick under perioden 1941—1945 till i genomsnitt 605 per år. Den i det föregående berörda ökningen av antalet psykopater på sinnessjukhusen hänförde sig dock endast delvis till ökningen av antalet straffriförklarade psykopater, vilket framgår därav att — enligt en av strafflagberedningen verkställd utredning rörande förhållandena vid I fråga om denna och följande uppgifter se tab. 2 nedan.

1941 års utgång — endast 61 procent av de manliga och 28 procent av de kvinnliga psykopaterna på sinnessjukhusen voro straffriförklarade. Utvecklingen av praxis vid straffriförklaring upptogs av strafflagberedningen till behandling i dess betänkande angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning m. m. (SOU 1942: 59). Genom den mycket omfattande diskussion som föranleddes av de i betänkandet framförda synpunkterna och förslagen kom frågan om den adekvata vårdformen för psykopater att bli belyst från olika utgångspunkter. Det är med hänsyn härtill lämpligt att i förevarande sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för densamma. Strafflagberedningen ställde sig avgjort kritisk till den ovan berörda ökningen av antalet straffriförklaringar och framhöll att straffriförklaring ej sällan förekommit för personer, vilka för lekmannen framstode som psykiskt normala. Det framhölls även att ojämnheten i bedömningen och växlingarna i rättspsykiatrisk praxis givit allmänheten intryck av att de rättspsykiatriska avgörandena präglades av en viss godtycklighet. Å andra sidan framhölls, att den frihetsförlust i form av vistelse å sinnessjukhus, eventuellt med efterföljande övervakning, vilken i flertalet fall bleve följden av straffriförklaring, vore av så ingripande betydelse för den enskilde, att det kunde ifrågasättas, om man icke här komme i strid med berättigade hänsyn till individens frihet. Invändningarna mot straffriförklaringarna erhöllo särskild tyngd på grund av de mindre tillfredsställande förhållanden som rådde i fråga om omhändertagandet av straffriförklarade. Beredningen ansåg det ur allmänpreventiv synpunkt vara av betydelse att området för straffriheten begränsades till sådana abnormtillstånd som skapade en undantagsställning i samhällslivet för de sjuka. Ur individualpreventiv synpunkt ansåg beredningen att samhällets reaktion visserligen måste ta sikte på brottslingens psykiska egenart och söka undanröja risken för nya brott genom en behandling, som ginge ut på att upphäva abnormtillståndet eller, där detta icke läte sig göra, mildra och motverka symtomen, men enligt beredningens mening vore det anförda icke i större utsträckning tillämpligt i förevarande fall, eftersom behandlingen av psykopaterna icke kunde gå ut på att eliminera de konstitutionella psykiska defekter, som utgjorde de djupare liggande orsakerna till de psykiska reaktionerna, utan måste taga sikte på de yttre symtomen. På grund av de psykiska abnormtillståndens karaktär hade — yttrade beredningen — psykopatvården icke till sin hjälp några sådana metoder för radikalbehandling som sinnessjukvården förfogade över utan bleve väsentligen en uppfostrande vård, där en huvudsak måste bliva att genom lämplig verksamhet och yrkesutbildning giva psykopaterna möjlighet att med insikt om förpliktelserna för en god levnadsföring utveckla sina positiva egenskaper. Psykopatvården bleve sam-

29 tidigt i hög grad en fråga om sanering av miljön och om psykiskt defektas inpassande i det normala samhälleliga livet. Beredningen förklarade sig anse, a t t den behandling, som borde komma de kriminella psykopaterna till del, kunde åstadkommas inom straffverkställighetens ram, därest vissa reformer som gingo u t på en förstärkning av fångvårdens psykiatriska resurser genomfördes. P å grundval av de synpunkter, som nu återgivits, föreslog beredningen a t t de dåvarande bestämmelserna i SL 5: 5 skulle utbytas mot ett stadgande av innehåll att ej någon må fällas till ansvar för gärning, som han begått under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet. I jämförelse med de närmaste föregående årens praxis innebar förslaget en inskränkning såtillvida, a t t psykopater — ävensom vissa lindrigt intellektuellt undermåliga — vilka tidigare i stor utsträckning blivit straffriförklarade, skulle falla utanför det straffria området och som en följd härav bliva omhändertagna inom fångvården i stället för inom sinnessjukvården. Vid remissförfarandet biträddes beredningens uttalanden och förslag helt av en del av den juridiska expertisen. Andra remissmyndigheter visade en välvillig inställning till beredningens principiella utgångspunkt att inskränka det straffria området, ehuru de uttalade tvivel huruvida beredningens förslag a t t helt utesluta psykopaterna från det straffria området utgjorde en tillfredsställande lösning av problemet. Även en del läkare biträdde dessa synpunkter. Fångvårdsstyrelsen gick närmare in på de egentliga vårdfrågorna och anförde därvid bl. a. följande: Vad psykopaterna och de lindrigt intellektuellt undermåliga behöva är icke sjukvård utan pedagogisk fostran, yrkesutbildning och eftervård. De allmänna sinnessjukhusen, i huvudsak avsedda för ett helt annat klientel, äga icke tillräckliga förutsättningar för att kunna omhändertaga dessa intagna på ett sådant sätt, att de under anstaltsvistelsen kunna effektivt beredas för ett socialt liv i frihet. Detta beror bl. a. på sinnessjukhusens bristande differentieringsmöjligheter, som leda till att straffriförklarade psykopater ofta nog måste sammanföras med straffriförklarade, som äro sinnessjuka. Olämpligheten av ett dylikt sammanförande har vid flerfaldiga tillfällen påtalats även från läkarhåll. I de fall, där psykopater eller oligofrena placeras i särskilda anstalter, möter den olägenheten, att å dessa med hänsyn till vårdkapaciteten mycket stora anstalter ett sammanförande sker av inbördes mycket olika patienter, unga och gamla, djupt förkomna och tillfällighetsbrottslingar. Även med en uppdelning av klientelet på olika avdelningar kan det icke undgås, att en gemensamhet skapas, som även med sorgfällig övervakning medför moraliska och sociala vådor. Även arbetsförhållandena inom sinnessjukvården äro av naturliga skäl icke tillrättalagda för ett klientel, som i första hand måste erhålla yrkesutbildning och tränas att arbeta efter mönster, som så nära som möjligt ansluter sig till det fria arbetslivets förhållanden. Hur värdefull och oumbärlig den medicinska expertisen än är i fråga om behandling av människor, som förete avvikelser från det normala, kunna medi-

30 cinska åtgärder åtminstone icke på medicinens nuvarande stadium avlägsna konstitutionella eller anlagsbetingade brister i personligheten. Sinnessjukvården nödgas därför inför dessa fall i huvudsak lita till psykologisk och pedagogisk behandling. Sådan behandling kan med större framgång praktiseras på anstalter, som icke ha sjukvård som sin väsentligaste uppgift. Erfarenheten från verksamheten på förvarings- och ungdomsanstalter bestyrker detta. Enligt fångvårdsstyrelsens mening borde de kriminella psykopaternas vårdbehov kunna tillgodoses inom ramen för fångvårdens behandlingsformer, dock under förutsättnmg att vissa reformer genomfördes. Flertalet medicinska organ hävdade däremot med större eller mindre skärpa att jämväl psykopater borde kunna straffriförklaras samt att erforderlig vård kunde beredas dem endast inom sinnessjukvårdens ram. Svenska psykiatriska föreningen och Svenska läkaresällskapet yttrade sålunda, a t t det icke vore förenligt med läkarekallets värdighet att skjuta ifrån sig ett vårdklientel, som otvivelaktigt tillhörde läkarens arbetsområde men av praktisk-tekniska skäl vållade svårigheter. Det erinrades om a t t utvecklingen ginge i den riktningen, att mera svårskötta psykopater av viss t y p överfördes till specialavdelningar, där huvudvikten lades på en medicopedagogisk behandling med yrkesutbildning eller arbetsterapi. Platsbristen hade medfört besvärligheter och irritation samt givit upphov till önskemålet a t t sinnessjukhusen skulle befrias från psykopaterna. Dessa vårdtekniska problem kunde emellertid lösas på administrativ väg och borde därför icke anföras som motiv för ifrågavarande lagändring. Medicinalstyrelsen liksom medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala upptog till särskilt bemötande beredningens påstående a t t psykopaterna icke intoge någon särställning i samhällslivet. D e t framhölls a t t såväl p å sinnessjukhusen som på alkoholistanstalterna och bland lösdrivarna återfunnes många psykopater som icke intagits på grund av kriminalitet samt a t t bland dem som efter självmordsförsök intoges på lasarett psykopaterna utgjorde flertalet. Härtill komme de många fall där anhöriga till asociala eller besvärliga psykopater sökt råd hos läkare. A t t de gravare icke kriminella psykopaterna icke vore omhändertagna i större utsträckning syntes bero på a t t den offentliga psykopatvården icke blivit i tillräcklig grad utbyggd. För de manliga psykopaterna vore platserna på specialpaviljongerna otillräckliga och för de kvinnliga psykopaterna funnes överhuvudtaget inga speciella vårdmöjligheter. Nyssnämnda remissmyndigheter framhöllo vidare a t t psykopatvården vore det mest försummade psykiatriska vårdområdet. Många psykopater, hos vilka alkoholism eller lösdriveri endast vore ett symtom på deras allmänna psykiska abnormitet, vårdades på alkoholist- eller tvångsarbetsanstalter och de recidiverade ständigt efter utskrivningen, emedan deras psykiska abnormitet gjorde en social anpassning omöjlig. För detta klientel liksom för andra

31 kategorier av vårdbehövande psykopater funnes inga adekvata vårdmöjligheter, och en utbyggnad av den statliga sinnessjukvårdens möjligheter' att i erforderlig utsträckning Omhändertaga psykopater skulle därför även tillgodose ett allmänt socialmedicinskt behov. E n rationell utbyggnad av sinnessjukvårdens möjligheter att omhändertaga vårdbehövande psykopater kunde förväntas få betydelse även ur allmän brottsprofylaktisk synpunkt. Beredningens påstående att psykopatvården på grund av de psykopatiska abnormtillståndens karaktär icke till sin hjälp hade några sådana metoder för radikalbehandling som sinnessjukvården förfogade över upptogs till bemötande i ett av Sveriges läkarförbund åberopat yttrande av professor Olof Kinberg, vari bl. a. anfördes följande: Genom att överdriva den radikala, d. v. s. kausala terapins möjligheter i fråga om sinnessjukdomarna och bestrida dess existens i fråga om 'psykopaterna' har beredningen åstadkommit en konstlad motsättning som saknar erfarenhetsgrund. Den radikala terapins användning i fråga om sinnessjukdomarna är ännu dess värre ytterst begränsad. Om man vill beteckna den nya chockbehandlingen (elektrochock, insulinchock o. s. v.) såsom 'radikal' så använder man termen på ett missledande sätt. Ty denna terapi är visserligen högst ingripande, vilket kanske populärt och litet slarvigt kan översättas med radikal, men vad som sker vid denna terapi är ännu okänt och det måste också tills vidare starkt ifrågasättas om den är radikal i meningen kausal. När beredningen helt frankt påstår att någon radikal behandling av psykopati inte står till förfogande är detta en sanning med modifikation. Fall av 'psykopati', vilka i själva verket äro fixerade neurotiska tillstånd, äro kända, där en rationell, kausal, terapi 'löst' neurosen och sålunda hävt psykopatin. Nyare undersökningar över lätta encephaliter i anslutning till banala virus- och andra infektionssjukdomar synes också ge vid handen att dylika tillstånd, om de inte inträffat under barna- och uppväxtåren och givit upphov till en bestående utvecklingsrubbning, kan vara botbara eller åtminstone förbättringsbara genom medicinsk terapi (huruvida denna är radikal eller inte torde i detta sammanhang vara utan betydelse). I varje fall måste beredningens slutsats att psykopaterna på grund av bristen på radikal medicinsk terapi bör överlämnas åt straffverkställighetsbehandling bestämt avvisas såsom felaktig. F r å n flera håll, bl. a. av sinnessjuknämnden och av sjukhuschefen vid Sidsjöns sjukhus, hemställdes om ny utredning där psykopatproblemet i dess helhet upptoges till behandling. D e t förordades i samband härmed inrättande av specialsjukhus, där även behovet av pedagogisk fostran och ordnad yrkesutbildning kunde bättre tillgodoses än vad som dittills kunnat ske. Den i anslutning till strafflagberedningens förslag förda diskussionen redovisades i proposition 207 till 1945 års riksdag. Departementschefen biträdde här i avsevärd utsträckning de av strafflagberedningen framförda synpunkterna. Han ansåg det emellertid nödvändigt att möjligheter alltjämt funnes att i viss utsträckning straffriförklara psykopater och hänvisa dem till omhänder-

32 tagande av sinnessjukvården. I den av riksdagen slutgiltigt fastställda lagtexten betecknades — efter av lagrådet och utskottet föreslagna justeringar — de psykiska abnormtillstånd, vilka vid sidan av sinnessjukdom och sinnesslöhet skulle kunna medföra straffriförklaring, såsom »annan själslig abnormitet av så djupgående natur, a t t den måste anses jämställd med sinnessjukdom». Rörande innebörden av d e t t a uttryck har justitiedepartementet i en promemoria (1946:1) anfört följande: Till annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom kunna vid tillämpning av 5: 5 komma att hänföras: 1) vissa undantagsfall av konstitutionell psykopati; 2) vissa psykiska defekttillstånd av djupgående natur, vilka orsakats av hjärnskador eller hjärnsjukdomar; 3) vissa svårare neurotiska sjukdomstillstånd eller svåra fixerade neuroser; samt 4) vissa ålderdomsförändringar inom gränsområdet till verklig senil demens. I fråga om gruppen 1) förutsattes för straffriförklaring, att 'den konstitutionella karaktärsanomalien är så uttalad att den ständigt måste sägas balansera på gränsen till det psykotiska'. Straffriförklaring på grund av konstitutionell psykopati får med hänsyn till denna inskränkande bestämning — som blott utgör ett klarläggande av lagtextens rekvisit — endast äga rum i undantagsfall. De under 2—4 upptagna abnorm- eller sjukdomstillstånden kunna föranleda straffrihet under förutsättning att abnormiteten i varje särskilt fall är av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom. Till ledning för rättstillämpningen bör vidare uppmärksammas lagrådets av utskottet åberopade uttalande, att exempelvis de psykopater, vilka äro utpräglat känslokalla och amoraliska, icke enbart på den grund att de till graden kunna anses utvisa stor avvikelse från det normala böra straffriförklaras. Att de i regel äro normalt utrustade i intellektuellt avseende måste, enligt vad lagrådet underströk, inverka på bedömandet och avlägsnar i väsentlig mån betänkligheterna mot reaktion inom det straffrättsliga systemet. Över huvud måste med skärpa framhållas, att den minskning av antalet straffriförklaringar, som avsetts med revisionen av tillräknelighetsbestämmelserna, i främsta rummet tager sikte just på psykopaterna. Endast i sådana fall, i vilka det psykopatiska abnormtillståndet är av så djupgående natur, att det i likhet med sinnessjukdom i strafflagens mening medför att vederbörande intager en särställning i samhällslivet, skall straffriförklaring enligt den nya lagstiftningen äga rum. Den reform i fråga om strafflagens tillräknelighetsbestämmelser som sålunda genomförts innebar i fråga om de kriminella psykopaterna a t t man i stort sett avvisade den vanliga sinnessjukvården såsom vårdform för psykopater. Även i andra sammanhang har emellertid frågan om den lämpliga vårdformen för psykopater upptagits till diskussion. E n redogörelse härför återfinnes i följande kapitel.

33 Kap. 3. Särskilda anstalter för vård av psykopater. År 1938 aktualiserades frågan om att nedlägga verksamheten vid Psykiatriska sjukhuset i Stockholm. Ifråga om anskaffande av ersättningsplatser hänvisade 1939 års riksdag till möjligheten att vid en eller flera av de befintliga sinnessjukhusen uppföra ytterligare en paviljong. Sedan Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att inkomma med utredning och förslag rörande inrättande av en sådan paviljong, föreslog styrelsen i skrivelse den 22 februari 1940 att vid Sundby sjukhus vid Strängnäs skulle inrättas en specialpaviljong på hundra vårdplatser för svårskötta och opålitliga manliga sjuka, företrädesvis psykopater. Enligt förslaget skulle paviljongen skilja sig från de för sinnessjuka avsedda paviljongtyperna genom ett större antal enkelrum, rymligare arbetssalar samt kraftigare säkringsanordningar till förebyggande av rymning. Direktionen för sjukhuset framhöll i sitt yttrande, att anhopningen av straffriförklarade psykopater gjorde sig kännbar på ett olidligt sätt vid sinnessjukhusen och fängelserna, varför en utbyggnad av vårdmöjligheterna för dessa patienter måste ske i någon form. Den bästa lösningen vore emellertid, att vården av psykopater koncentrerades till en centralanstalt för straffriförklarade. Sett från sjukhusets egen ståndpunkt vore en förläggning dit av en avdelning av straffriförklarade enbart av ondo, särskilt på grund av att de kriminella psykopaterna vore en ständig oroskälla för sina medpatienter och i sexuellt avseende en fara för kvinnliga patienter och t. o. m. för den kvinnliga personalen. Även sjukhusets nära belägenhet till huvudstaden ansågs utgöra en viss olägenhet. Ifrågavarande element hade en obetvinglig dragning till storstäder, där de lätt kunde försvinna efter en eventuell rymning. Under hänvisning härtill ansåg sig direktionen böra avråda från att förlägga en kriminalpaviljong till Sundby sjukhus. Medicinalstyrelsen framhöll i anledning av det anförda att paviljongen vore avsedd även för andra svårskötta och besvärliga patienter än straffriförklarade samt att en centralisering av samtliga patienter, tillhörande denna kategori, av olika skäl icke vore önskvärd. Styrelsen hävdade att behov förelåge av en centralt i mellersta Sverige belägen paviljong för psykopater. Proposition i frågan framlades vid 1944 års riksdag (nr 231). Departementschefen framhöll därvid att med den rådande platsbristen och med den förskjutning av beläggningen å statens sinnessjukhus mot ett mera svårskött och oroligt klientel som under de senaste åren ägt rum, det icke funnes något 3

tvivel om att en paviljong av den byggnadstyp varom här vore frågan vore av behovet påkallad. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen att å allmän beredskapsstat I I I för budgetåret 1944/1945 skulle uppföras ett anslag för inrättande av den ifrågavarande specialpaviljongen. I enlighet med särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t överlämnade medicinalstyrelsen den 11 september 1945 en tioårsplan för sinnessjuk- och sinnesslövårdens utbyggande. I denna plan förordades bl. a. att den ovan berörda specialpaviljongen vid Sundby sjukhus i stället skulle anslutas till ett — jämväl i tioårsplanen föreslaget — nytt sinnessjukhus i Västerås. Såsom skäl härför åberopades att arbetsmöjligheterna för psykopater vore avsevärt bättre i en industriellt betonad stad än i Sundby sjukhus' omgivningar, där i huvudsak endast jordbruksarbete stode till buds. Erfarenheten hade nämligen visat att psykopater oftast icke trivdes med jordbruksarbete utan oemotståndligt drogos in till städerna. Vidare föreslog medicinalstyrelsen att en specialpaviljong på åttio platser för svårskötta kvinnliga psykopater skulle inrättas. Denna skulle uppföras vid ett sjukhus, i vars närmaste omgivning tillgången till arbete för försöksutskrivna patienter vore god, dock ej gärna i Stockholmstrakten. Vid remissbehandlingen av detta förslag underströk statens sjukhusutredning bl. a. att det syntes erforderligt att psykopaterna på ett effektivt sätt särskildes från det övriga klientelet, eftersom de inverkade i hög grad störande och även i andra avseenden menligt å övriga patienter. Det framhölls att psykopatvård skilde sig från egentlig sinnessjukvård bl. a. genom att däri borde ingå sysselsättning genom arbete i större omfattning och i viss mån av annan art än i vården av övriga sinnessjuka. Det syntes även sjukhusutredningen ändamålsenligt att speciell yrkesutbildning anordnades för detta klientel. Sjukhusutredningen föreslog att utöver den av medicinalstyrelsen föreslagna manliga psykopatpaviljongen — och utöver de tidigare inrättade paviljongerna vid Sidsjöns och S:t Sigfrids sjukhus — ytterligare en sådan paviljong för omkring hundra patienter skulle uppföras. Därjämte tillstyrkte utredningen medicinalstyrelsens förslag om inrättande av en ny psykopatpaviljong för kvinnor, vilken dock enligt utredningen borde utvidgas till hundra i stället för föreslagna åttio vårdplatser. Medicinalstyrelsens tioårsplan upptogs till närmare behandling i proposition nr 177/1946. Departementschefen yttrade här att en komplettering av styrelsens utredning bl. a. rörande anstaltsorganisationen för psykopaterna syntes erforderlig. Riksdagen anslöt sig till detta departementschefens uttalande. Sedan Kungl.Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att verkställa ytterligare utredning angående den statliga sinnessjukvårdens utbyggande har styrelsen i skrivelse den 14 december 1946 uppdragit vissa riktlinjer för omhändertagande

35 av psykopater på särskilda anstalter. Styrelsen har i denna skrivelse anfört bl. a. följande. Medicinalstyrelsen är väl medveten om att det förslag till lösning av denna fråga, som ingick i styrelsens framlagda tioårsplan av den 11 september 1945, hade väsentliga nackdelar. Styrelsen föreslog i nämnda plan, att i enlighet med av statsmakterna redan fattat principbeslut ytterligare en specialpaviljong med cirka 100 platser skulle uppföras vid något lämpligt sjukhus. Organisationen för vård av svårskötta psykopater skulle därmed omfatta tre till andra sinnessjukhus anslutna paviljonger med plats för cirka 300 patienter. Styrelsen föreslog utvidgningen av vårdmöjligheter för detta klientel efter dittills tillämpade principer även av ekonomiska skäl, då därmed det behövliga antalet nya vårdplatser både vad anläggnings- och driftkostnader anginge skulle vinnas på för det allmänna minst kostbara sätt. Dessa tre paviljonger avsågos för omhändertagandet av manliga patienter. För kvinnliga psykopater föreslog medicinalstyrelsen inrättandet av en till ett sinnessjukhus likaledes ansluten paviljong med cirka 80 vårdplatser. En dylik tredelning av vårdplatserna för män och anslutning till andra sinnessjukhus är emellertid förenad med avsevärda nackdelar både för psykopatvården och den egentliga sinnessjukvården vid de sjukhus, där dessa specialpaviljonger äro eller komma att bliva förlagda. Den uppblandning med andra patienter av ett så svårskött patientmaterial, som psykopaterna i många fall utgör, och som icke utan långt gående restriktioner med avseende å arbete och frigång kan undvikas, har nämligen allt mer visat sig medföra så stora svårigheter, att styrelsen nu anser sig böra söka lösa frågan efter andra riktlinjer. De nya principer för bedömandet av kriminella psykopaters rättsliga behandling, som lagfästs och nu sedan den 1 januari 1946 tillämpas, komma helt säkert att i någon mån påverka antalet straffriförklarade, men i vilken utsträckning detta kan komma att ske är emellertid ännu icke möjligt att förutsäga. Någon större minskning torde dock knappast vara att förvänta, då det visat sig att psykopater, som tidigare bedömts efter 5 kap. 5 § strafflagen och i år efter ny undersökning dömts med tillämpning av 6 § i samma kapitel, redan måst skiljas från säkerhetsanstalt för att överföras till sinnessjukvården. Till detta antal psykopater, som redovisas från den statliga sinnessjukvården, kommer emellertid ett avsevärt antal bland annat i alkoholistvården omhändertagna och med vilka denna vård för närvarande icke kan komma tillrätta. Huru stort detta antal är eller kommer att bliva, sedan alkoholistvården omorganiserats, kan näppeligen nu bedömas. Storleken av detta klientel är emellertid av underordnad betydelse vid en principiell diskussion av problemet. Vid sina överväganden av frågan har medicinalstyrelsen numera kommit till den uppfattningen, att särskilda anstalter, sidoordnade med sinnessjukvården i mera inskränkt betydelse, böra organiseras. På utredningens nuvarande ståndpunkt är medicinalstyrelsen emellertid icke beredd att taga ställning till frågan om antalet erforderliga specialanstalter för psykopater. Medicinalstyrelsen får beträffande anstalternas organisation till en början framhålla, att de synas böra till sin slutna del organiseras såsom väl utrustade och med riklig tillgång å läkarkrafter försedda fristående sjukhus, där retentionsrätt med stöd av sinnessjuklagen må tillämpas. Då patientmaterialet till en del blir synnerligen opålitligt och även av andra orsaker svårskött, kan en dylik anstaltskärna icke göras allt för stor och lämpligen ej större, än att där cirka

36 200 a 250 patienter kunna omhändertagas. De olika vårdavdelningarna böra ej heller konstrueras för mer än 20 eller högst 25 interner och varje byggnad synes böra inrymma högst 4 vårdavdelningar. Möjligheterna att sysselsätta patienterna i verkligt produktivt arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, måste särskilt beaktas. I sin meromnämnda 10-årsplan föreslog medicinalstyrelsen, att den på beredskapsstat uppförda tredje specialpaviljongen lämpligen borde infogas i ett förslagsvis till Västerås förlagt nytt sinnessjukhus och icke uppföras vid Sundby sjukhus, 'enär arbetsmöjligheterna för psykopater äro avsevärt bättre i en industriellt betonad stad än i Sundby sjukhus omgivning, där i huvudsak endast jordbruksarbete står till buds å det område, inom vilket en effektiv övervakning under en försöksutskrivning kan ske från sjukhusets sida. Erfarenheten har nämligen visat, att psykopater oftast icke trivas med jordbruksarbete utan oemotståndligt dragas in till städerna.' Vad angår detta spörsmål håller styrelsen före, att verkstäderna vid dessa nya, fristående sjukhus i huvudsak böra organiseras och utrustas så, att samarbete kan inledas med lämpliga industrier, så att sjukhuset må kunna åtaga sig att utföra lämpliga arbetsoperationer på av vederbörande industri tillhandahållet material. Det synes styrelsen, att patienterna för sålunda utförda arbetsprestationer skulle i stort sett kunna få tillgodoräkna sig avtalsenliga löner. Med ett sådant arrangemang skulle en av de nu besvärligaste frågorna angående ordnandet av internernas sysselsättning på ett för dem själva tillfredsställande sätt kunna lösas och trivseln och lugnet på sjukhuset avsevärt befordras. Givetvis måste därvid beaktas det enligt styrelsens förmenande berättigade i att interner, som få avsevärda inkomster av sitt arbete, också själva till sjukhuset betalade skälig ersättning för kost och logi så länge vårdavgifter över huvud taget komme att uttagas. E t t sådant ordnande av patienternas arbete kräver givetvis, att i anstaltens personalstat ingå tjänster, som kunna besättas med väl kvalificerat folk för utbildning och arbetsledning å de verkstäder, som kunna komma att inrättas. Inom ovan skisserade slutna anstalt måste enligt medicinalstyrelsens förmenande flertalet vårdbyggnader och verkstäderna ligga tämligen nära anslutna till varandra med hänsyn till att för detta centrala område kräves en relativt betryggande inhägnad, där mera pålitliga interner kunna tillåtas röra sig fritt om ock icke utan varje tillsyn. Att helt slopa promenadgårdarna vid de för de farligaste och mest opålitliga avsedda paviljongerna torde icke vara möjligt. Utanför den centrala slutna anstalten anser medicinalstyrelsen, att mindre kolonibyggnader böra uppföras för sådana interner, som på grund av sitt goda uppförande prövats böra betros med större friheter. Dessa kunna antingen arbeta inom de centrala verkstäderna eller tillåtas taga anställning i den fria marknaden, företrädesvis inom närbelägna industrier. Familjevård i nu gängse betydelse torde icke lämpligen anslutas till de föreslagna anstalterna, enär det här är fråga om i stort sett fullt arbetsföra individer, över vilka genom hjälpverksamheten tillräcklig uppsikt kan förväntas bliva genomförd under den försöksutskrivning, som undantagslöst torde komma att föregå ett definitivt skiljande från sjukhuset. Det torde därvid böra övervägas, om en del av dessa kolonier lämpligen borde vara så fristående, att de icke inginge i sinnessjukhuset i teknisk mening, varigenom försöksutskrivning till denna mera fria vårdform möjliggjordes. Anstalter av här föreslagen typ skulle sålunda dels övertaga såväl det patient-

37 material, som för närvarande vårdas å specialavdelningarna vid S:t Sigfrids sjukhus och Sidsjöns sjukhus, som ett avsevärt antal psykopater, som nu försvåra vården å vanliga sinnessjukhus och ej heller där kunna erhålla den för dem bäst avpassade regimbehandlingen, dels tjäna såsom centrum i en lokalt ordnad mera öppen vård. För de allra farligaste psykopaterna, där säkerhetskravet icke kan tillåta att några risker tagas, måste allt fortfarande de fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik och Säters sjukhus tagas i anspråk. Vad angår användandet av de nu befintliga båda specialpaviljongerna i Växjö och Sundsvall kunna dessa lämpligen disponeras för omhändertagandet av en del straffriförklarade, som lida av sinnessjukdom i inskränkt betydelse, och vilkas avskiljande inom särskilda avdelningar av olika anledningar endast bleve till sjukvårdens fromma, Medicinalstyrelsen vill i detta sammanhang endast nämna, att den 1 maj 1946 å de statliga sinnessjukhusen vårdades 497 strafffriförklarade män under diagnosen schizofreni. Medicinalstyrelsen finner, att utredningen ådagalagt behovet av minst två fristående anstalter för manliga psykopater och en för kvinnliga. Medicinalstyrelsens nu återgivna förslag redovisades i proposition nr 244/1947. Yttranden över förslaget hade avgivits av socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, sinnessjuknämnden, interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, straff lagberedningen och 1946 års alkoholistvårdsutredning ävensom av svenska läkaresällskapet och svenska psykiatriska föreningen. E n sammanställning av yttrandena finnes intagen i propositionen sid. 7—19. D å remissyttrandena äro av grundläggande betydelse för de sakkunnigas arbete, har det ansetts riktigast att redovisa dem även i detta betänkande. Medicinalstyrelsens förslag, a t t för de psykopater, som äro omhändertagna å de statliga sinnessjukhusen, skulle inrättas fristående anstalter har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena. Socialstyrelsen uttalade sålunda sin tillfredsställelse över förslaget, vilket skulle öppna ytterst värdefulla möjligheter till en rationell differentiering av sinnessjuka personer och vuxna psykopater. Anordnandet av specialsjukhus för psykopater i enlighet med de principiella riktlinjerna i det framlagda förslaget skulle betyda ett stort framsteg ur såväl humanitära och medicinska som socialvårdens synpunkter. Den blandning av oroliga och våldsamma sinnessjuka med klara och ordnade psykopater, som för närvarande på grund av platsbristen i viss utsträckning måste äga rum, betydde givetvis ett onödigt lidande för de senare. Socialstyrelsen ansåg emellertid, att den föreliggande differentieringsfrågan redan från början borde principiellt vidgas till att omfatta vården av s. k. kriminalpatienter överhuvudtaget. Sinnessjukvårdens höjande fordrade ovillkorligen att kriminalpatienterna, såväl sinnessjuka som psykopater, erhölle vård å särskilda sjukhus. P å sina håll vore ända till 30 procent av dem,

38 som vårdades å sinnessjukhusens mansavdelningar, sådana kriminalpatienter. Styrelsen ville därför ansluta sig till ett av styrelsens expert i alkoholistvårdsärenden professorn Kinberg i en vid styrelsens yttrande fogad promemoria gjort uttalande till förmån för en särskild vårdorganisation åtminstone för alla dem, som begått svåra brott. Även straff lagberedning en hälsade medicinalstyrelsens förslag om inrättande av specialanstalter för psykopaterna med stor tillfredsställelse. Beredningen yttrade. Beredningen har tidigare med skärpa givit uttryck åt sin uppfattning att nuvarande sinnessjukvård icke utgör den rätta behandlingsformen för det stora antalet kriminella psykopater. När medicinalstyrelsen numera såsom en ledande synpunkt för psykopatbehandlingen framhåller nödvändigheten att särskilt beakta möjligheterna att sysselsätta patienterna i verkligt produktivt arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, sammanfaller denna synpunkt med vad beredningen tidigare förordat i fråga om behandlingen inom fångvården av där omhändertagna psykopater och med principer, som fångvården redan tillämpar inom sitt vårdområde. Medicinalstyrelsens förslag äger beröringspunkter med ett tidigare från annat håll framfört förslag om inrättande av kriminalhospital, men äger företräde framför detta därigenom att klientelets karaktär av kriminellt icke understrykes och att klientelet över huvud icke begränsas till kriminella. Komma de föreslagna psykopatanstalterna till stånd, torde de komma att jämte de kriminellt belastade främst upptaga vissa mera svårartade fall, som för närvarande omhändertagas inom alkoholist- och lösdrivarvården, en uppgift vilken i sig själv synes i hög grad beaktansvärd. Psykopatvården — detta hittills mycket försummade vårdområde — kommer sålunda vid sidan om kriminalvården att bli samhällets kanske främsta form av asocialvård. Införandet av psykopatvård på specialanstalter kommer emellertid icke att utesluta att å sinnessjukhus fortfarande kommer att intagas en och annan psykopat som med hänsyn till vårdbehovets art uppenbarligen är att jämställa med sinnessjuk. Beredningen vill emellertid framhålla, att det i många fall torde vara möjligt att omhändertaga psykopater på annat sätt än i de föreslagna psykopatanstalterna. Tillfälle till en mera kortvarig anstaltsvård kommer sålunda att erbjudas vid de planerade psykiatriska klinikerna vid länslasaretten. Synnerlig uppmärksamhet bör också ägnas åt möjligheterna att anordna psykopatvård utan frihetsberövande. Interneringsnämnden anförde i sitt yttrande. Det torde utan tvivel föreligga ett skikt av svårskötta psykopater, vilka äro i behov av att på ett särskilt sätt tagas om hand för att kunna beredas erforderlig och lämplig vård. Detta omhändertagande bör enligt interneringsnämndens förmenande ske inom ramen för sinnessjukvården. Interneringsnämnden vill emellertid erinra om den ändrade lagstiftning angående straffriförklarade, som trädde i kraft den 1 januari 1946 och vars huvudsakligaste innebörd var, att behandlingen av kriminella psykopater i stor utsträckning överfördes från sinnessjukvården till fångvården. Motiven för denna lagstiftning voro delvis av allmänpreventiv natur och bottnade delvis i den uppfattningen, att sinnessjukvårdens institutioner icke ägde bättre förutsättningar att omhändertaga och vårda detta ofta svårskötta klientel än fångvårdens. En förbättring av sinnes-

39 sjukvårdens resurser beträffande omhändertagande av grava psykopater kan, i allt fall om den medicinska behandlingen av psykopater skulle göra avsevärda framsteg, komma att föranleda en förnyad översyn av bestämmelserna angående de kriminella psykopaternas behandling. Frågan härom torde dock icke bliva aktuell förrän den av medicinalstyrelsen föreslagna nya ordningen någon tid prövats och erfarenheter från densamma vunnits. Interneringsnämnden finner det vara av värde att medicinalstyrelsens förslag genomföres och tillstyrker alltså detsamma. Sinnessjuknämnden ansåg, a t t inrättandet av särskilda anstalter för vården av vuxna psykopater skulle vara till stort gagn såväl för dessa själva som för de kategorier, som nu vårdades å samma anstalter som psykopaterna. N ä m n den framhöll vidare, a t t den föreliggande frågan enligt nämndens mening vore av den vikt för sinnessjukvården och ej minst för den allmänna opinionens inställning till hithörande problem, a t t skyndsamma åtgärder i saken vore av nöden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansåg uppenbart, a t t ett trängande behov förelåge av ytterligare anstalter för psykopater. Sett ur samhällssynpunkt vore det långt ifrån tillfredsställande, att platsbristen framtvingade en försöksutskrivning av omhändertagna kriminella psykopater i stor omfattning på ett alltför tidigt stadium. E t t särskiljande av psykopatvården från den egentliga sinnessjukvården vore vidare en högst angelägen åtgärd. Tillskapande av specialanstalter för asociala psykopater vore alltså ett mycket viktigt önskemål, vars tillgodoseende länsstyrelsen livligt tillstyrkte. Länsstyrelsen i Malmöhus län ansåg likaledes principen, att psykopater icke vidare skulle omhändertagas å sinnessjukhus utan överföras till särskilda anstalter, utan tvivel riktig. Därigenom gåves möjlighet a t t bereda dem en för deras psykiska tillstånd avpassad vård och behandling. E n betydande fördel av förslagets genomförande bleve jämväl, att sinnessjukhusen reserverades för de i egentlig mening sinnessjuka. Svenska läkaresällskapet förklarade sig dela medicinalstyrelsens uppfattning angående olämpligheten av att flertalet psykopater, såsom hittills varit fallet, vårdades på de vanliga sinnessjukhusen, varigenom såväl dessas utveckling i nivå med övriga sjukhus försvårades som behovet av för psykopaterna speciellt avpassade vårdåtgärder ej kunde rationellt tillgodoses. Speciellt gällde dessa båda synpunkter de kriminella och eljest asociala psykopaterna, vilka nu utgjorde en avsevärd belastning för sinnessjukhusen. Sällskapet anslöte sig därför helt till medicinalstyrelsens förslag om inrättandet av särskilda psykopatanstalter, sidoordnade med sinnessjukvården i mera inskränkt bemärkelse. Vidare anförde sällskapet, att det för hela den övriga sinnessjukvårdens rationella ordnande vore av största vikt, a t t den föreslagna organisationen snarast möjligt komme till stånd. Vad medicinalstyrelsen anfört därom, a t t de föreslagna nya anstalterna

40 skulle avses även för andra psykopater än sådana, som nu omhändertagas inom sinnessjukvårdens ram, har föranlett uttalanden i flera av de avgivna yttrandena, Sålunda erinrade 1946 års alkoholistvårdsutredning om a t t det svårskötta manliga psykopatklientelet inom alkoholistvården för närvarande omhändertoges vid de slutna alkoholistanstalterna å Svartsjö och i Västervik. Ingen av dessa anstalter kunde dock anses lämpad a t t omhändertaga nu ifrågavarande klientel. Enligt de för utredningen meddelade direktiven borde därför Svartsjöanstalten nedläggas. Västerviksanstalten, som tillkommit under hösten 1946, vore endast a t t betrakta som en provisorisk avlastningsanstalt för Svartsjöanstalten och syntes därför komma att upphöra med sin verksamhet, så snart andra vårdmöjligheter stode till buds. Med hänsyn till dessa anstalters mycket framträdande brister hade också i utredningens direktiv uttalats önskvärdheten av att de sakkunniga, utan att resultaten av deras överväganden i övrigt föregrepes, utarbetade förslag angående inrättande inom alkoholistvården av en eller flera specialanstalter, som er b j öde medicinska och psykiatriska vårdmöjligheter, och rörande riktlinjerna för dessas verksamhet samt med all den skyndsamhet, som funnes möjlig, framlade dessa förslag i särskilt betänkande. Alkoholistvårdsutredningen anförde vidare följande. Genom det föreliggande förslaget avser medicinalstyrelsen att möjliggöra ett avskiljande av det svårskötta psykopatklientelet från olika vårdområden och sålunda jämväl från alkoholistanstalterna. För att kunna taga ställning till detta förslag har utredningen närmare prövat arten av den vård psykopaterna inom alkoholistvårdens anstaltsklientel erfordra. Utredningen har härvid funnit, att denna vård på grund av de vårdbehövandes starka benägenhet att missbruka alkoholdrycker för deras återuppfostran till nykterhet kräver vissa pedagogiska inslag i vårdrutinen liknande dem som karakterisera vården å alkoholistanstalterna. Utredningen finner det emellertid möjligt, att denna speciella sida av vårdverksamheten beträffande här ifrågavarande klientel kan tillbörligt tillgodoses även inom sinnessjukvårdens ram. Utredningen har vidare uppmärksammat, att alkoholmissbrukare, som för vård intagits å något av de föreslagna psykopatsjukhusen, vid avgång från sjukhuset icke komma att åtnjuta det skydd mot frestelser till alkoholförtäring, som 63 § alkoholistlagen erbjuder. Enligt utredningens mening är det önskvärt, att ett skydd av detta slag lämnas även dessa alkoholmissbrukare. Utredningen har dessutom funnit angeläget, att avgången från ett sådant sjukhus föregås av en prövning ej endast av det aktuella hälsotillståndet hos vederbörande alkoholmissbrukare utan även av dennes rent sociala förutsättningar i frihet, av vilka hans förmåga till nykterhet och anpassning i samhället i flertalet fall är direkt avhängig. En sådan prövning äger alltid rum beträffande dem som skola försökspermitteras eller utskrivas från alkoholistanstalterna. Utredningen anser dock icke erforderligt, att särskilda bestämmelser i sådant avseende utfärdas, då en häremot svarande princip vid utskrivningsfrågornas avgörande vid psykopatsjukhusen torde kunna komma i tillämpning genom utbildande av lämplig praxis. Vid sina överväganden har utredningen av nu nämnda skäl kommit till det resultatet, att de vårdkrav, som psykopaterna inom den slutna alkoholistvården

41 ställa, icke äro så speciella, att en särskild psykopatanstalt inom alkoholistvårdens anstaltssystem anses behövlig. Inom ett till alkoholistvården angränsande vårdområde, nämligen fångvården, har den senaste tidens utveckling gått i den riktningen, att fångvården själv i princip skall omhändertaga kriminella psykopater. Utredningen finner denna av frånvaron av en särskild psykopatvårdsorganisation betingade utveckling icke böra eftersträvas inom den slutna alkoholistvården, som i stället bör överlämna motsvarande klientgrupp till den nu föreslagna, speciella vårdverksamheten för psykopater. Medicinalstyrelsens förslag är sålunda enligt utredningens mening ägnat att tillgodose även alkoholistvårdens behov av särskilt omhändertagande av dess svårskötta psykopatklientel. Utredningen har vid detta sitt ställningstagande förutsatt, att medicinalstyrelsen vid föreliggande förslags förverkligande beaktar de av utredningen anförda synpunkterna på den pedagogiska sidan av vården av psykopater med tendens att missbruka alkohol samt vikten av samarbete mellan sjukhusen och alkoholistvården. Utredningen framhöll slutligen, att därest medicinalstyrelsens förslag genomfördes, en betydelsefull del av utredningens utredningsuppdrag syntes vinna sin lösning. Begreppet »specialanstalt» i utredningens direktiv omfattade visserligen också ett flertal andra vårdproblem än det här förevarande. Den viktigaste frågan för ett snabbt återställande av arbetsro och trivsel både för personal och vårdtagare inom den slutna alkoholistvården vore dock de svåranpassbara psykopaternas ändamålsenliga omhändertagande. Utredningen anmälde därför, att den tills vidare icke hade för avsikt att framlägga särskilt betänkande angående specialanstalter för vårdbehövande alkoholister utan ämnade avgiva förslag i detta ämne samtidigt med förslag till övriga utredningsfrågors lösning. Utredningen tillfogade dock, att den tilltänkta psykopatvården för alkoholistvårdens del sannolikt icke kunde helt ersätta den nuvarande Svartsjöanstalten. Socialstyrelsen ansåg för sin del angeläget, att den föreslagna speciella vårdorganisationen ställdes öppen för klientel från socialvårdens olika områden. Styrelsen yttrade härom huvudsakligen följande. Erfarenheten särskilt från alkoholistvården och även från fattigvården visar, att antalet personer, som på grund av social missanpassning icke kunna utan stora svårigheter klara sig på egen hand, är avsevärt. Tusentals familjers liv och lycka förstöras ständigt mer eller mindre därför att psykiskt sjuka familjemedlemmar icke kunna få lämplig vård. På ålderdomshemmen måste psykopater i en iögonfallande omfattning beredas vård till stort men för övriga pensionärer och till tålamodsprövande påfrestning för personalen. I hemunderstödsverksamheten äro de psykopatiska kverulanterna synnerligen besvärliga på grund av sitt ständiga missnöje. Alkoholistanstalternas behov att kunna slussa ut psykopater till särskilda psykopatsjukhus är sedan länge skriande och har vid olika tillfällen gett anledning till framställningar från uppsiktsmyndigheten. Det är därför mycket viktigt, att den nya vårdorganisationen ställes öppen för klientel från socialvårdens olika områden. För att den nya organisationen skall kunna bli till avsett gagn för socialvården i dess helhet är det också nödvändigt, att vederbörande myndigheter, som ha att förvalta socialvården, få remissrätt

42 till de föreslagna anstalterna. Vidare må framhållas vikten av att utskrivning icke sker utan samråd med vederbörande socialvårdsmyndighet. En utvidgning av retentionsrätten till dubbla indikationer — hänsyn till det psykiska hälsotillståndet och den sociala prognosen — är oundgänglig, om socialvården i sin helhet skall få avsedd nytta av den föreslagna vårdorganisationen. Vad särskilt alkoholistvården angår vill styrelsen betona, att ett icke ringa antal av de på allmänna alkoholistanstalter intagna äro psykiskt abnorma eller sjuka (hjärnskadade, defektläkta och stationära schizofrenier, alkoholdemenser, arteriosclerotiska svaghetstillstånd m. m.) eller av annan anledning svårskötta. De lämpa sig därför icke för vård på alkoholistanstalt. Hit hör otvivelaktigt huvudparten av de på de slutna alkoholistanstalterna å Svartsjö och i Västervik intagna. För närvarande vistas omkring 90 vårdtagare på dessa anstalter. Även på de öppna alkoholistanstalterna vårdas emellertid åtskilliga svårskötta personer av nämnda kategori. Särskilt talrika äro sådana vårdtagare på Venngarnsanstalten (med för närvarande omkring 120 vårdtagare) och Åsbrohemmet (med för närvarande omkring 190 vårdtagare). För vården av ifrågavarande klientel kan man tänka sig antingen anstalter inom alkoholistvårdens ram eller ock s. k. psykopatanstalter av den typ medicinalstyrelsen föreslår. Då vårdbehovet i dylika fall icke är att anse såsom tillfälligt —såsom alköholistlagen i princip förutsätter — och då en tidsbegränsad vård, såsom alkoholistvård, därför icke är ändamålsenlig, samt alkoholmissbruket i dylika fall ofta icke är den primära anledningen till vårdbehovet, är det lämpligast att detta klientel överföres till psykopatvården, sådan denna planeras av medicinalstyrelsen. Enligt socialstyrelsens mening borde vidare möjligheter finnas att intaga psykiskt abnorma och sjuka alkoholmissbrukare, som icke lämpligen kunde vårdas på alkoholistanstalter, direkt på psykopatanstalter. Socialstyrelsen framhöll emellertid, a t t de av styrelsen ifrågasatta åtgärderna i fråga om remissrätt till sinnessjukhus för socialvårdens organ och rörande förutsättningarna för utskrivning därifrån syntes förutsätta ändringar i sinnessjuklagen. Det gällde här frågor av stor principiell betydelse och med vittgående konsekvenser. Styrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida icke dessa lagstiftningsfrågor borde göras till föremål för särskild utredning. Svenska psykiatriska föreningen uttalade a t t vare sig fångvården eller alkoholistvården hittills visat sig kunna omhänderha de svårskötta psykopaterna på ett tillfredsställande sätt. Föreningen ansåg det därför allvarligt böra övervägas, huruvida icke från rationella vård- och kostnadssynpunkter hela det svårskötta psykopatklientelet från sinnessjukvården, fångvården och alkoholistvården borde sammanföras på gemensamma anstalter. Sådana anstalter skulle ha medicinsk ledning och vara underordnade medicinalstyrelsen som inspektionsmyndighet. D e borde icke ligga vid sinnessjukhus utan vara helt fristående. Vad beträffar det erforderliga antalet vårdplatser förklarade socialstyrelsen, a t t det genom medicinalstyrelsens utredning ådagalagda behovet av minst t v å anstalter för manliga och en för kvinnliga psykopater säkerligen

43 låge i underkant. Socialstyrelsen funne det likväl riktigt och lämpligt a t t utbyggnaden skedde undan för undan, allteftersom erfarenheter vunnes. D e t första utbyggandet kunde lämpligen ske p å det sätt som det framlagda förslaget innebure. Socialstyrelsen framhöll emellertid samtidigt, a t t det, även om utbyggandet av den nya vårdorganisationen lämpligen borde starta från e t t begränsat platsantal, vore angeläget, a t t man redan från början planerade organisationen så a t t den täckte det faktiska behovet. 1946 års alkoholistvårdsutredning anförde angående antalet erforderliga vårdplatser för alkoholistvårdens del följande. Vidkommande antalet vårdplatser, som skulle erfordras för alkoholistvårdens del inom den tilltänkta psykopatvården, har utredningen genom en utsänd rundskrivelse till de allmänna alkoholistanstalterna sökt erhålla hållpunkter för en uppskattning av detta antal. Enligt anstalternas svar å denna skrivelse funnos den 6 november 1946 närvarande å dessa anstalter 139 män, som enligt vederbörande anstaltslednings bedömande kunde betecknas som psykopater av mera svårdisciplinerad typ. Motsvarande antal för kvinnornas del var 1. Dessutom voro minst 41 män av samma typ vid samma tidpunkt inskrivna å anstalterna men av olika anledningar (avvikna, försökspermitterade, intagna å fångvårdsanstalt för att avtjäna straff o. s. v.) frånvarande från dessa. Under år 1946 överfördes från alkoholistanstalterna till sinnessjukhus 98 män, varjämte 17 å anstalterna intagna män voro i behov av vård å sinnessjukhus, ehuru sådan vård på grund av platsbrist eller av andra orsaker icke kunde beredas dem. Motsvarande antal för kvinnorna voro respektive 5 och 1. En relativt talrik grupp av dessa vårdfall torde utgöras av psykopater. En del av dessa fall torde därför också tillhöra den grupp vid nyss angivna tidpunkt å alkoholistanstalterna närvarande interner, som av respektive anstaltsledningar bedömdes som svårskötta psykopater. På grund av att den valda tidpunkten ligger så långt mot slutet av året utgöres denna del dock sannolikt av endast ett fåtal vårdtagare. På grundval av de anförda siffrorna uppskattar alkoholistvårdsutredningen alkoholistvårdens platsbehov inom den planerade psykopatvården till i runt tal 200 platser för män och ett 20-tal platser för kvinnor. Utredningen utgår vid sitt tillstyrkande av medicinalstyrelsens förslag från att alkoholistvården uttryckligen garanteras minst detta antal vårdplatser vid psykopatsjukhusen, något som är en viktig förutsättning för möjligast friktionsfria kommunikation mellan alkoholistanstalterna och dessa sjukhus. Fångvårdsstyrelsen fann det mycket osäkert, om minskningen av antalet straffriförklarade efter ändringarna av 5 kap. strafflagen komme att bliva av den storleksordning, a t t den mera avsevärt komme att påverka platsbehovet för psykopatklientelet inom sinnessjukvården. Styrelsen upplyste, att vid fångvårdens sinnessjukavdelningar 52 straffriförklarade psykopater avvaktade, att plats vid statens sinnessjukhus skulle bli ledig. Flertalet av dessa syntes ur vårdsynpunkt lämpa sig mindre väl för vård å vanligt sinnessjukhus. För dem syntes anstalter av den av medicinalstyrelsen föreslagna typen vara tjänligare. Strafflagberedningen ville hålla det för sannolikt, att intagandet å sinnessjukhus via straffriförklaring komme a t t i hög grad inskränkas på grund av

44 den sedan 1 januari 1946 gällande snäva begränsningen av rätten för domstol att straffriförklara kriminella psykopater. Komme rationellt organiserade specialanstalter för psykopater till stånd, syntes man emellertid kunna räkna med att domstolarna komme a t t medverka till att kriminella psykopater, som vore i behov av medicinsk anstaltsvård men ej lämpligen kunde omhändertagas av de psykiatriska klinikerna vid länslasaretten, tillfördes dessa anstalter via den villkorliga domen. D å domstolarna emellertid icke kunde föreskriva sådan vård med mindre antingen den tilltalade frivilligt underkastade sig densamma eller ock gällande sinnessjuklagstiftning medgåve hans intagande oberoende av domstolens beslut, förefölle det angeläget, a t t genom en revision av sinnessjuklagen klara bestämmelser erhöllos angående omhändertagandet av vårdbehövande psykopater för anstaltsvård. Enligt beredningens mening vore en utredning av detta spörsmål av brådskande natur. Vid en sådan utredning borde synnerlig uppmärksamhet ägnas frågan om garantier för a t t psykopaternas frihetsberövande icke utsträcktes över längre tid än som ur samhälleliga synpunkter vore erforderligt. Försöksutskrivning och eftervård borde sålunda ställas under kontroll även av annan än medicinsk myndighet. Den »retentionsrätt med stöd av sinnessjuklagen», som medicinalstyrelsen förutsatte, kunde alltså icke u t a n vidare förordas. Den sålunda förordade utredningen borde emellertid icke utgöra hinder för tillgodoseende snarast möjligt av det trängande behovet av ökat platsutrymme inom sinnessjukvården genom uppförande av nya specialanstalter för psykopater. Strafflagberedningen framhöll vidare, att det av medicinalstyrelsen beräknade totala platsutrymmet säkerligen komme att helt tagas i anspråk för psykiskt abnorma, som nu vore intagna på andra vårdanstalter. Bland annat borde förhoppning kunna hysas om att sådana straffriförklarade, som alltjämt å för ändamålet olämpliga fångvårdsanstalter avvaktade plats å sinnessjukhus — i centrala fångregistrets rapport för den 1 januari 1947 angivna till 52 — äntligen kunde bli omhändertagna på ett samhället värdigt sätt. Sinnessjuknämnden ansåg av medicinalstyrelsens utredning klart framgå, att antalet i sluten vård omhändertagna psykopater för närvarande vore så stort, a t t det kunde bilda underlaget för särskilda psykopatanstalter. Vad anginge antalet psykopat vårdfall framdeles hölle nämnden för sannolikt, att de den 1 januari 1946 ikraftträdda ändringarna i 5 kap. strafflagen komme att huvudsakligen påverka antalet psykopatfall av sådan natur, att de enligt de grunder, vilka tillämpats vid den av medicinalstyrelsen vidtagna inventeringen per den 1 maj 1946, borde bedömas icke vara i behov av vård i en särskild psykopatvårdsorganisation. I avvaktan på ytterligare erfarenhet härutinnan syntes man emellertid böra vid en eventuell planläggning av särskilda psykopatanstalter till en början räkna med ett bibehållande av de nuvarande psykopatavdelningarna vid Sidsjöns och S:t Sigfrids sjukhus och alltså upp-

45 ställa det begränsade målet att psykopatvård å allmänna sinnessjukavdelningar ej skulle vidare förekomma, i den mån den medförde allvarliga olägenheter för vården i övrigt å dylik avdelning. Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrade att man, i brist på fullt säkra bedömningsgrunder beträffande det erforderliga antalet anstalter, vid utbyggnaden av psykopatvårdsorganisationen borde iakttaga en viss försiktighet men samtidigt — med tanke på den stora samhälleliga betydelsen, icke minst för familjelivet, av att psykopater i god tid omhändertoges — ägna hithörande problem en fortlöpande uppmärksamhet, så att i fall av behov en snar utbyggnad av anstaltsväsendet kunde komma till stånd. Svenska läkaresällskapet ansåg det av medicinalstyrelsen föreslagna antalet anstalter alltför litet. Med hänsyn till den nuvarande platsbristen på sinnessjukhusen syntes nämligen det i medicinalstyrelsens utredning angivna, på sinnessjukhusen omhändertagna antalet psykopater väsentligt understiga det verkliga antalet vårdbehövande. Härtill komme ett avsevärt antal för närvarande på alkoholistanstalter omhändertagna psykopater, som ävenledes syntes komma att hänvisas till de föreslagna nya anstalterna. Om dessa beräknades kunna mottaga vardera cirka 200 patienter, syntes därför minst fem anstalter för närvarande erfordras. Svenska psykiatriska föreningen ansåg en utförligare utredning erforderlig om antalet behövliga anstalter. Vad härefter angår den föreslagna anstaltsorganisationens närmare utformning uttalade fångvårdsstyrelsen, att den kombination av sluten anstaltsvård och en mera fri vårdform, som föreslagits av medicinalstyrelsen, förefölle vara väl avvägd och erbjöde beröringspunkter med den moderniserade straffverkställighet, som börjat tillämpas inom fångvården. Fångvårdsstyrelsen ansåg emellertid ett platsantal av 200—250 för stort ur synpunkten av patienternas sysselsättning. Ett platsantal av 100—150 syntes vara lämpligare. Anordningen med ett system av mer eller mindre fristående kolonier, vilket rätt länge prövats inom fångvården och med gott resultat, borde för sinnessjukvårdens del lämpligen kunna utbyggas med kolonier eller sammanslutningar av kolonier av fullt fristående art, vilkas klientel (eventuellt efter försöksutskrivning) borde kunna beredas arbete i den öppna arbetsmarknaden. Att medicinalstyrelsen vid övervägande angående anordnande även av de mera slutna anstalterna beaktat denna synpunkt vore ett steg i rätt riktning. Fångvårdsstyrelsen ville emellertid understryka vikten av att det ungdomliga klientelet under anstaltsvistelsen bereddes möjligheter till fullgod yrkesutbildning inom olika yrken och att sålunda icke utbildningsfrågan åsidosattes för den mera nära till hands liggande uppgiften att inordna detta klientel i produktionsapparaten. Vissa svagheter härutinnan syntes icke kunna f rånkännas den nu va-

46 rande sinnessjukvårdsorganisationen. Av synnerlig vikt vore det därför, a t t psykopatanstalterna finge tillgång till lämpliga yrkeslärarkrafter inom sin personalkader. Beträffande verkstadsdriften vid de föreslagna anstalterna yttrade fångvårdsstyrelsen följande. Medicinalstyrelsen har anfört, att möjligheterna att sysselsätta patienterna i verkligt produktivt arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, måste särskilt beaktas. Det måste emellertid starkt ifrågasättas, om såsom medicinalstyrelsen håller före, verkstäderna vid dessa nya fristående sjukhus böra organiseras och utrustas så, att samarbete kan inledas med lämpliga industrier, så att sjukhuset må kunna åtaga sig att utföra lämpliga arbetsoperationer på av vederbörande industri tillhandahållet material. Under nuvarande konjunkturer med brist på arbetskraft äro nog de privata industrierna intresserade av ett samarbete även med sinnessjukhusen. Vid ökad tillgång på arbetskraft torde med säkerhet inställningen både från industriernas och från arbetssammanslutningarnas sida bliva en annan. Arbetet bör därför enligt fångvårdsstyrelsens mening inriktas på tillverkning för det allmännas räkning. Sinnessjukhusens egna behov torde giva mer än tillräcklig sysselsättning åt psykopatanstalterna. Medicinalstyrelsens uttalande synes vidare syfta på att tempobetonade arbeten skola förekomma vid psykopatanstalterna, och att där skola tillverkas halvfabrikat. Enligt fångvårdsstyrelsens åsikt bör emellertid på arbetets art ställas sådana fordringar som att arbetet i så stor utsträckning som möjligt skall giva patienterna tillfälle att sköta maskiner, att arbetet visserligen ej bör yara alltför invecklat att lära men ej heller för tempobetonat och att arbetet i största möjliga utsträckning bör giva till resultat produkter, som — ur verkstadens synpunkt — äro att anse som helfabrikat. Vad ersättning för utfört arbete beträffar torde ett ackordssystem böra tilllämpas, konstruerat så att det sporrar till goda arbetsprestationer. Hur många yrken som böra finnas vid varje anstalt blir beroende på anstaltens storlek. Lämpligt synes vara med ett eller två huvudyrken och ett eller annat biyrke. Kunna patienterna utan större svårighet flyttas mellan anstalterna kan det räcka med ett huvudyrke och en mindre arbetsgren. Trädgård med bänkar och växthus böra finnas vid varje anstalt, såväl för yrkesmän som för konditionsarbete. Socialstyrelsen ansåg förslaget a t t ordna patienternas arbete inom verkstäder vid de förordade specialsjukhusen och i närbelägna industrier samt a t t låta patienterna till sjukhuset betala viss del av sina arbetsinkomster i princip erbjuda en lösning av den besvärliga sysselsättningsfrågan, som borde närmare utformas och praktiskt prövas. I anslutning härtill borde en kuratorsverksamhet anordnas för beredande av arbetsanställning och överhuvudtaget eftervård till säkerställande av sjukhusvårdens resultat. Styrelsen framhöll vidare, att vad medicinalstyrelsen anfört rörande de planerade anstalternas utrustning med sysselsättningsmöjligheter vore tillfredsställande, även om det här icke, såsom medicinalstyrelsen förutsatte, vore fråga om i stort sett arbetsföra individer. Visserligen funnes i många

47 fall inga fysiska hinder för arbetssysselsättning, men i stället voro de psykiska defekterna ofta så utpräglade, att arbetsförmågan vore väsentligt nedsatt. Detta gällde i varje fall en stor del av alkoholisterna. Vården borde också taga sikte på uppfostran till nykterhet. Socialstyrelsen anförde härjämte, att det för att garantera att vederbörlig hänsyn toges till sociala synpunkter vid behandlingen av alkoholistklientelet syntes ändamålsenligt, att det inrättades särskilda organ med uppgift att pröva frågor om utskrivning, öva tillsyn över försöksutskrivna och eljest eftervårdade m. m. Dessutom vore det av vikt, att varje anstalt erhölle erforderligt antal väl kvalificerade socialarbetare för att handha den sociala omvårdnaden av klienterna. 1946 års alkoholistvårdsutredning ansåg de i medicinalstyrelsens förslag berörda planerna för de å psykopatsjukhusen intagnas sysselsättning, enligt vilka de intagna skulle få åtaga sig att utföra lämpliga arbetsoperationer på av industrier tillhandahållet material mot i stort sett avtalsenliga löner, tilltalande utan att utredningen därmed på nuvarande stadium av utredningsarbetet fattade ståndpunkt i fråga om sådana sysselsättningsprincipers tillämpning även inom alkoholist vår den. Utredningen ville endast påpeka, att dessa planer med hänsyn till konsekvenserna för alkoholistanstalterna, som hittills av olika skäl tillämpat ett flitpenningsystem med relativt låga dagspremier, icke borde genomföras isolerat utan först efter samråd mellan företrädare för den föreslagna psykopatvården och för den med denna besläktade, slutna alkoholist vården. Strafflagberedningen ifrågasatte, med hänsyn till de mindre goda erfarenheter som på skilda områden gjorts av stora anstalter, huruvida icke ett platsantal av 200 å 250 vid varje psykopatanstalt vore för stort. Ett flertal mindre anstalter vore att föredraga. I fråga om arbetsdriftens organisation har beredningen beträffande frågan, huruvida arbetet för statens behov eller åt enskilda industrier på av vederbörande industri tillhandahållet material vore att förorda, hänvisat till beredningens betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff m. m. (SOU 1944: 50 s. 158 f). Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrade att siffran 200 borde utgöra maximigränsen för det antal patienter, som skulle mottagas å varje anstalt. Med tanke på nödvändigheten av att psykopater bereddes en i största möjliga utsträckning individuell omvårdnad och med hänsyn till att detta klientel ofta vore mycket svårhanterligt borde nämligen varje anstalt icke göras större än att å anstalten verksamma läkarkrafter — och då i första hand den för anstaltsvården ansvarige överläkaren — finge möjlighet att ägna varje patient den omtanke, som i det individuella fallet vore nödvändig.

48 I fråga om patienternas sysselsättning under anstaltsvistelsen anförde länsstyrelsen vidare bland annat följande. Man måste inrikta sig på att förbättra psykopaternas utkomstmöjligheter efter utskrivningen från anstalten. Men man får härvidlag icke förbise att psykopater just på grund av sin psykiska abnormitet ofta utgöra arbetsmarknadens »vagabonder» och på grund av sin hållningslöshet sakna erforderlig utbildning för att kunna godtas som fullgoda yrkesmän. Det är därför av vikt att ägna all nödig omsorg åt att patienten erhåller en tillfredsställande utbildning för ett i det särskilda fallet lämpligt yrke samt beredes möjlighet att i sina prestationer finna för honom nödvändig arbetsro och tillfredsställelse. Men det är icke säkert, att det ofta enformiga industriarbetet med utförandet av ett eller flera enkla handgrepp är för psykopaten det bästa botemedlet. En hantverksutbildning kan härvidlag vara av större intresse för tillrättaförande av patientens anpassningsförmåga. Hänsyn bör jämväl tagas till att intellektuellt mera utvecklade psykopater icke lämpligen kunna eller böra sysselsättas med rent industriellt arbete utan böra beredas tillfälle till fortsatt utveckling envar på sitt område. Vidare bör all möjlig omtanke ägnas åt psykopaternas fritidsverksamhet. Vid anstalten bör härför lämpliga anordningar vidtagas. Framför allt böra sportmöjligheterna tillgodoses, men jämväl genom amatörteater och musik kan möjlighet vinnas att vid sidan av yrkesutbildning återföra psykopaten till sådan själslig jämvikt, att han har möjlighet att fullgöra en samhällsnyttig uppgift. Sinnessjuknämnden underströk, under hänvisning till sin erfarenhet rörande önskvärdheten i många fall av försöksutskrivningar till platser i närheten av vederbörande sjukhus, angelägenheten av att anstalterna placerades i trakter med rikt utvecklat näringsliv. Västerås syntes ur denna synpunkt vara en lämplig förläggningsort. Svenska läkaresällskapet betonade för sin del nödvändigheten av a t t anstalterna utrustades med en så avpassad läkarstab, a t t klientelet kunde beredas en effektiv medicinskt-psykologisk behandling. Den av medicinalstyrelsen angivna högsta storleken av vårdavdelningarna, 20—25 platser, ansåge sällskapet vara ett absolut maximum, som i varje fall ej borde överskridas. Sällskapet delade medicinalstyrelsens uppfattning, att interner med mera avsevärd dagsinkomst av under anstaltstiden utfört arbete borde lämna skälig ersättning för kost och logi, men sällskapet ansåge ej, att denna skyldighet borde bortfalla, även om sjukhusvården i övrigt bleve kostnadsfri. Sällskapet har vidare understrukit vikten av att retentionsrätten vid dessa anstalter tillämpades i vidare utsträckning än hittills varit möjligt beträffande psykopaterna och med speciellt hänsynstagande till prognostiska och sociala synpunkter. Svenska psykiatriska föreningen ansåg ävenledes, att antalet patienter på varje anstalt icke borde vara för stort och att 200 platser syntes vara ett maximum. Anstalternas vårdavdelningar borde vara konstruerade med enkelrum i största möjliga utsträckning. Antalet platser per avdelning finge icke

49 överstiga 20. P å Haga omfattade varje avdelning 25 platser och erfarenheterna därifrån visade, att detta vore för mycket. Anstalterna borde ha retentionsrätt i sinnessjuklagens bemärkelse. Föreningen anförde vidare bland annat följande. Det synes föreningen orimligt att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, inom en muromgärdad anstalt inrätta kvalificerade verkstäder. Dessa senare komma att utnyttjas för utbrytningar och dess verktyg för härjningståg i den kringliggande trakten. Föreningen anser, att det svårskötta psykopatklientel, varom här är fråga, tills vidare icke kan bemästras utan att anstalten omges med mur. Ur terapeutisk synpunkt måste det anses viktigare att åstadkomma en uppfostran till arbete än en kvalificerad verkstadsindustri inom anstalten. Föreningen anser därför, att arbetslokalerna huvudsakligen böra ha en enklare utrustning än den av medicinalstyrelsen föreslagna. Det torde icke kunna undvikas, att anstalten blir något av en oroshärd. Placeringsfrågan är därför synnerligen svårlöst. Om anstalten förlägges till en stor eller medelstor stads omgivningar, kommer snart »den undre världen» att upprätta förbindelser med anstalten. Så har skett i Sundsvall i anslutning till specialpaviljongen på Sidsjöns sjukhus. Om anstalten förlägges till landsbygden, kommer det att bli omöjligt att få kvalificerad personal. Föreningen anser, att personalens kvalifikationer är det viktigaste och vill därför förorda anstaltens förläggning intill en medelstor stad. Möjligheterna till effektiv övervakning från anstalten av de försöksutskrivna bli därigenom också större, då detta klientel dragés till industriorterna. För att få kvalificerad personal till den ofta mycket krävande tjänsten på dessa anstalter torde det vara nödvändigt med vissa lönetillägg. Föreningen vill vitsorda behovet av mindre hem för från anstalterna försöksutskrivna personer. Dessa böra emellertid icke ligga i omedelbar närhet av anstalten, ty kommunikationen mellan de intaga och de försöksutskrivna bör i görligaste mån inskränkas. Av samma skäl böra de försöksutskrivna icke heller tillåtas arbeta på anstaltens verkstäder, då därigenom in- och utsmuggling kommer att försiggå på ett sätt, som äventyrar anstaltens skötsel. Vad slutligen beträffar frågan om användandet av de nu befintliga specialavdelningarna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus har Svenska läkaresällskapet ansett, a t t därest dessa, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, skulle tågas i anspråk för vissa straffriförklarade, som lede av sinnesjukdom i inskränkt betydelse, därvid närmast borde ifrågakomma grovt kriminella sinnessjuka, beträffande vilka säkerhetskravet dock ej nödvändiggjorde vård på de s. k. fasta paviljongerna. Sällskapet ville dock framhålla önskvärdheten av a t t speciella fristående anstalter även för detta klientel toges under övervägande. Vidare torde böra nämnas, a t t strafflagberedningen ställde sig tveksam till medicinalstyrelsens ståndpunkt, a t t sinnessjukvårdens nuvarande fasta paviljonger fortfarande skulle tagas i anspråk för de farligaste psykopaterna. D å psykopatvården fullständigt omorganiserades borde det enligt beredningens mening övervägas, huruvida man icke u t a n a t t eftersätta krai

50 ven på säkerhet kunde finna andra, mera ändamålsenliga former för omhändertagande av farliga psykopater, varvid bland annat borde övervägas, om möjligheterna till sysselsättning av patienterna kunde ökas. M o t bakgrunden av vad sålunda uttalats i yttrandena anförde föredragande statsrådet i propositionen följande angående det av medicinalstyrelsen framställda förslaget: Medicinalstyrelsens förslag, att de svårskötta psykopaterna skulle överföras från sinnessjukhusen till särskilda anstalter, har genomgående hälsats med tillfredsställelse i de avgivna yttrandena. Även för egen del vill jag giva förslaget min principiella anslutning. E t t realiserande av förslaget skulle enligt min mening utgöra ett synnerligen värdefullt led i strävandena att förbättra möjligheterna för en rationell vård av de sinnessjuka. Även ur psykopatvårdens synpunkt betyder det framlagda förslaget ett stort framsteg. Medan den nuvarande sinnessjukvården äger mycket begränsade möjligheter att giva psykopaterna en för dem avpassad behandling, skulle de nya anstalterna organiseras direkt med tanke på de speciella krav, som vården av detta klientel ställer. Socialstyrelsen har för sin del ansett, att alla s. k. kriminalpatienter, alltså såväl sinnessjuka i egentlig mening som psykopater, borde avskiljas från sinnessjukvården. Åtminstone borde enligt styrelsens mening inom den föreslagna nya vårdorganisationen mottagas alla sådana kriminalpatienter, som begått svårare brott. Med anledning härav vill jag framhålla att den föreslagna nya organisationen, som skulle uppbyggas med direkt tanke på det särpräglade vårdbehovet för psykopaterna, knappast torde vara bättre ägnad än de nuvarande sinnessjukhusen att omhändertaga kriminalpatienter, som äro sinnessjuka i egentlig mening. Även om vissa skäl tala för styrelsens uppfattning att ett frånskiljande av samtliga kriminalpatienter från sinnessjukhusen vore önskvärt, kan jag sålunda icke tillstyrka, att alla dessa överföras till den nu föreslagna psykopatvården. Vad angår psykopatklientelet utom den nuvarande sinnessjukvårdens ram har 1946 års alkoholistvårdsutredning såsom sin mening uttalat, att den föreslagna nya vårdorganisationen vore väl ägnad att tillgodose även alkoholistvårdens behov av ett särskilt omhändertagande av dess svårskötta psykopatklientel. E t t förverkligande av det föreliggande förslaget skulle enligt utredningens uppfattning lösa den betydelsefulla del av dess uppdrag, som avsåge tillskapande av mera ändamålsenliga vårdmöjligheter för huvuddelen av det klientel, vilket nu omhändertoges vid alkoholistanstalterna å Svartsjö och i Västervik. Även socialstyrelsen har ansett de av medicinalstyrelsen föreslagna psykopatsjukhusen väl lämpade för alkoholistvårdens psykopatklientel. Under sådana förhållanden har jag för egen del intet att erinra mot att organisationen avses jämväl för ifrågavarande klientel. Härutöver torde såsom socialstyrelsen framhållit den nya organisationen böra stå öppen för psykopatklientelet även från andra områden inom socialvården. Med prövning av frågan om ett eventuellt omhändertagande å dessa anstalter jämväl av psykopater, som enligt nuvarande bestämmelser undergå frihetsstraff eller eljest äro intagna å fångvårdens anstalter, torde böra anstå, till dess erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Däremot böra givetvis snarast möjligt till de nya anstalterna överföras sådana straffriförklarade psykopater, som nu

51 ofta under lång tid måste å fångvårdens anstalter avvakta plats vid sinnessjukhus. Bedömandet av vårdplatsbehovet för psykopatklientelet försvåras i viss mån av frågan om vilken inverkan de från och med den 1 januari 1946 gällande nya tillräknelighetsbestämmelserna komma att ha på tillströmningen till sinnessjukvården av straffriförklarade psykopater. I denna fråga ha delade meningar kommit till uttryck vid remissbehandlingen. Huru än utvecklingen i detta hänseende kommer att gestalta sig, synes mig dock utredningen i ärendet giva vid handen, att — om såväl alkoholistvårdens psykopater som psykopaterna från socialvårdens övriga områden skola mottagas å de nya anstalterna — behov i varje fall föreligger av minst två anstalter för män och en för kvinnor eller alltså sammanlagt tre anstalter. Av platserna på dessa anstalter torde i runt tal 200 böra avses för klientelet från alkoholistvården. Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget rörande den nya organisationens närmare utformning är endast a t t betrakta som en principskiss, avsedd att ligga till grund för den fortsatta utredningen i ärendet. För egen del kan jag i stort sett giva min anslutning till de av styrelsen framlagda riktlinjerna. Jag utgår emellertid från att vid förslagets vidare bearbetande vederbörligt beaktande ägnas de olika synpunkter, som framkommit i de avgivna yttrandena, Såsom från skilda håll framhållits torde den nya organisationen påkalla vissa ändringar i eller kompletteringar av gällande lagstiftning om omhändertagande och vård av det klientel, för vilket de nya anstalterna äro avsedda. Jämväl detta spörsmål torde böra närmare undersökas under den fortsatta utredningen i ärendet. Härvid torde bland annat böra övervägas lämpligheten av en särskild lagstiftning för ifrågavarande klientels omhändertagande. Riksdagen (skrivelse nr 352) fann icke anledning till erinran mot vad som sålunda anförts och föreslagits. I anslutning till de i proposition nr 244/1947 anmälda och framlagda förslagen samt till riksdagens beslut i frågan utfärdades — i protokollet över socialärenden den 30 iuni 1947 — direktiv för fortsatt utredning av de berörda frågorna. Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde statsrådet Mossberg därvid — efter att ha redogjort för riksdagsbehandlingen av frågan — bl. a. följande. Såsom av det anförda framgår har alltså vid innevarande års riksdag principbeslut fattats av innebörd, att särskilda anstalter skola inrättas för psykopaterna. Vidare har för den närmaste framtiden ställning tagits till frågorna om avgränsningen av det klientel, som bör omhändertagas på de nya anstalterna, och om antalet anstalter. Åtskilliga frågor återstå emellertid att lösa, innan definitiva förslag rörande anstaltsorganisationen kunna föreläggas riksdagen. Därvid är till att börja med att märka, att vad medicinalstyrelsen i sin skrivelse anfört rörande anstaltsorganisationens närmare utformning endast är att betrakta som en principskiss. Fortsatt utredning erfordras alltså rörande denna organisationsfråga. Vad beträffar anstalternas planläggning i stort har medicinalstyrelsens förslag, att varje anstalt skulle omfatta dels en central sluten del, dels ock ett antal utanför denna belägna mindre kolonibyggnader för sådana patienter, som ansetts

52 kunna betros med större friheter, icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena. Däremot ha delade meningar kommit till uttryck rörande de nya anstalternas storlek. Medicinalstyrelsen har för sin del föreslagit, att varje anstalt skulle avses för cirka 200 a 250 patienter. Detta platsantal har emellertid från flera håll ansetts vara alltför stort. Frågan härom bör övervägas på nytt. Därvid bör beaktas de mindre goda erfarenheter, som på olika områden gjorts av alltför stora anstalter. Å andra sidan bör vid fixerandet av anstalternas storlek hänsyn tagas till att alltför små anstalter erbjuda otillräckliga möjligheter att i erforderlig omfattning differentiera patienterna och den för dem avsedda yrkesverksamheten. Vid ställningstagandet till frågan om anstalternas storlek bör givetvis även hänsyn tagas till de driftekonomiska faktorerna. Vid sidan av de rent sjukvårdande uppgifterna blir en av de nya anstalternas väsentligaste uppgifter att bereda patienterna erforderlig skolning och utbildning för deras återinträde i livet utanför anstalterna. Särskild uppmärksamhet bör därför ägnas frågan om de lämpligaste formerna för meddelande av denna skolning och utbildning. Medicinalstyrelsen har för sin del ansett, att vid anstalterna borde inrättas verkstäder så utrustade, att samarbete kunde inledas med närbelägna industrier i den formen, att anstalten skulle åtaga sig att utföra lämpliga operationer på material, som tillhandahållits av vederbörande industri. I anledning härav har fångvårdsstyrelsen påpekat, att de privata industrierna visserligen under nu rådande brist på arbetskraft kunde vara villiga att inleda dylikt samarbete men att vid ökad tillgång på arbetskraft inställningen från industriernas sida säkerligen komme att bliva en annan. Enligt fångvårdsstyrelsens mening borde därför arbetet inriktas på arbete för det allmännas räkning. Jag vill även erinra om att svenska psykiatriska föreningen hävdat, att det ur terapeutisk synpunkt måste anses riktigare att åstadkomma en uppfostran till arbete än en kvalificerad verkstadsindustri inom anstalternas ram, samt därför uttalat sig för att arbetslokalerna borde ha enklare utrustning än den av medicinalstyrelsen föreslagna. De nu berörda frågorna böra prövas ytterligare under den fortsatta utredningen, varvid böra kunna utnyttjas de erfarenheter, som fångvården vunnit rörande liknande spörsmål inom sitt område. Jämväl för bedömande av övriga spörsmål i samband med patienternas sysselsättning, såsom exempelvis antalet yrken vid varje anstalt och ersättningen till patienterna för utfört arbete, torde ledning kunna erhållas från fångvården. Härjämte bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om anstalternas läge under beaktande av vad vid remissbehandlingen framkommit i denna del. Övervägas bör tillika, huruvida till en av anstalterna lämpligen bör förläggas en rättspsykiatrisk undersökningsstation. Sedan ställning tagits till de sålunda berörda och övriga mera väsentliga frågor rörande anstalternas utformning och läge, torde böra utarbetas fullständiga förslag till de nya anstalterna och uppgöras beräkningar rörande kostnaderna för anstalternas uppförande. För att erhålla en uppfattning om de samlade kostnaderna för anstaltsorganisationen torde vidare böra upprättas en i varje fall summarisk personalstat för anstalterna samt framläggas överslagsberäkningar rörande kostnaderna för avlöningar och omkostnader vid anstalterna. Såsom jag antytt i den förut omnämnda propositionen torde den nya organisationen även påkalla vissa ändringar i eller kompletteringar av gällande lagstiftning rörande omhändertagande och vård av det klientel, för vilket de nya anstalterna äro avsedda. Strafflagberedningen har sålunda ansett angeläget, att klara bestämmelser erhölles angående omhändertagande av vårdbehövande psy-

53 kopater för anstaltsvård. Vidare har socialstyrelsen i sitt remissutlåtande berört frågan om förutsättningarna och formerna för utskrivning från de nya anstalterna. Jämväl hithörande spörsmål torde böra närmare undersökas. Härvid torde bland annat böra övervägas lämpligheten av en särskild lagstiftning för omhändertagande av det klientel, varom nu är fråga. Jag vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på att årets riksdag (skr. nr 322) anhållit om skyndsam utredning angående på vad sätt omhändertagande och vård av andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa bör i lag regleras. I enlighet med dessa direktiv har psykopatvårdsutredningens arbete i första hand avsett utredning rörande de ifrågasatta psykopatanstalternas planering och närmare utformning samt de av den nya vårdorganisationen påkallade lagstiftningsfrågorna.

54 Kap. 4. Klientelets avgränsning. Utredningar rörande klientelets omfattning och karaktär. Vissa uppgifter rörande psykopatklientelet vid de statliga sinnessjukhusen ha av medicinalstyrelsen inhämtats den 1 maj 1946 och motsvarande uppgifter av psykopatvårdsutredningen den 1 oktober 1947. Vid den senare undersökningen inhämtades även uppgifter från sinnessjukhusen i de tre största städerna samt från fångvårdens sinnessjukavdelningar — i sistnämnda fall rörande straffriförklarade psykopater, som avvaktade överföring till sinnessjukhus. Kompletterande uppgifter rörande sinnessjukhusens psykopatklientel ha av statens sinnessjukvårdsberedning inhämtats per den 31 december 1948 och av psykopatvårdsutredningen per den 1 mars 1950. Vid förstnämnda båda undersökningar uppdelades patienterna dels i sådana som voro i behov av vård å specialavdelning enligt nu tillämpade regler eller eljest lämpade för vård å särskild psykopatanstalt, och dels i sådana som ej voro i behov av sådan särbehandling. Vid den av sinnessjukvårdsberedningen per den 31 december 1948 genomförda utredningen — som egentligen syftade till en beräkning av platsbehovet inom hela den statliga sinnessjukvården — efterfrågades i fråga om psykopaterna endast antalet psykopater för vilka den lämpligaste vårdformen ansågs vara psykopatsjukhus. Enahanda var förhållandet vid den av psykopatvårdsutredningen föranstaltade utredningen per den 1 mars 1950. Antalet psykopater i de ovan berörda grupperna vid undersökningarna åren 1946, 1947, 1948 och 1950 framgår av följande uppställning. Tabell 1. Antalet psykopater å de statliga sinnessjukhusen som ansetts vara i behov av vård å specialanstalt. Den 1/5 1946 män kvinnor Den 1/10 1947 män kvinnor

537 129 Summa 666 478 124 Summa 602

55 Den 31/12 1948 män kvinnor

3561 392 Summa 395

Den 1/3 1950 män kvinnor

361 60 Summa 421 3

Siffrorna i tab. 1 utvisa för åren 1946—1948 en kraftig fortgående minskning av antalet psykopater som äro i behov av vård å specialanstalt. 1950 kännetecknades av en mindre ökning av vårdbehovet, speciellt i fråga om kvinnorna. Antalet psykopater vid de statliga sinnessjukhusen sammanhänger med antalet straffriförklarade eftersom dessa åtminstone i fråga om männen utgöra huvudparten av klientelet. Vid undersökningen år 1946 voro av 690 manliga psykopater på sinnessjukhusen 455 straffriförklarade. Motsvarande siffra för kvinnorna var 82 av 252. År 1947 voro av 478 män 336 och av 124 kvinnor 50 straffriförklarade. Man har på vissa håll räknat med att 1945 års ändringar av tillräknelighetsbestämmelserna skulle medföra en minskning av antalet straffriförklarade. I detta sammanhang är det av intresse att ta del av en av statistiska centralbyrån verkställd undersökning rörande antalet straffriförklarade. Undersökningen som redovisas i tab. 2 nedan, finnes publicerad i Statistiska Meddelanden Ser. A. Band VI: 3 (1949). I statistiska centralbyråns kommentar till tab. 2 har framhållits, att de nya tillräknelighetsbestämmelser, som beslutades vid 1945 års riksdag och som trädde i kraft med ingången av år 1946 icke synes »ha haft någon märkbar inverkan på antalet straffriförklarade i relation till antalet tilltalade personer under åren 1946 och 1947». Härtill må anföras att det absoluta antalet straff friförklarade visserligen sjönk från 503 till 429 men att antalet straffriförklarade i förhållande till antalet tilltalade endast sjönk från 2,7 % till 2,4 %. Det är emellertid icke omöjligt, att en ändring i praxis inträdde redan genom riksdagsbeslutet i nämnda fråga år 1945, ty den största procentuella förändringen under senare tid inträdde just mellan åren 1944 och 1945 då det procentuella antalet straffriförklarade personer sjönk från 3,2 till 2,6 d. v. s. med omkring 20 %. Under åren 1945, 1946 och 1947 var däremot skillnaderna i det procentuella antalet straffriförklarade tämligen ringa (respektive 2,6, 2,7 1

Därav 25 exspek tanter. Därav 1 exspektant. 3 Dessutom vårdades å de statliga specialanstalterna för sinnesslöa sammanlagt 20 män och 7 kvinnor som ansågos lämpade för vård å särskild psykopatanstalt. 2

56 och 2,4). Under det första året då de nya bestämmelserna tillämpades, nämligen 1946, inträdde sålunda t. o. m. en mindre höjning procentuellt sett av antalet straffriförklaringar. Den procentuella minskning av antalet straffriförklarade som ägde rum under år 1947 kan under sådana förhållanden knappast antagas stå i något samband med genomförandet av de nya tillräknelighetsbestämmelserna. Av tab. 2 framgår emellertid klart, att det absoluta antalet straffriförklarade stadigvarande och avsevärt sjunkit under ifrågavarande tidsperiod. Detta synes sammanhänga med att brottsligheten avtagit. År 1944 var antalet straffriförklarade det högsta som någonsin förekommit eller 712. För åren 1945, 1946 och 1947 voro siffrorna 550, 503 och 438. Antalet för strafflagsbrott (utom 11:15 och 18:15) i första instans sakfällda var under samma år (1944—1947) i jämna hundratal respektive 20.100, 18.800, 17.000 och 16.600.1 Antalet straffriförklarade psykopater i framtiden skulle enligt det anförda närmast bli beroende av brottslighetens omfattning. Det är omöjligt att härvidlag ställa några prognoser. Möjligen kommer emellertid om någon tid en stabilisering att inträda efter den genomgångna krisperioden. Till ledning vid bedömningen av de i tab. 1 lämnade uppgifterna må ytterligare framhållas följande. Formuleringen av de utsända frågorna var icke exakt densamma i de båda senare utredningarna som i de två föregående. I de sistnämnda hade efterfrågats antalet patienter som voro i behov av vård å specialavdelning enligt nu tillämpade regler eller som eljest lämpade sig för vård å särskild psykopatanstalt. I de senare undersökningarna efterfrågades däremot patienter för vilka psykopatsjukhus var den lämpligaste vårdformen. Vidare är att märka, att vid de båda tidigare utredningarna efterfrågades antalet inneliggande eller i familjevård omhändertagna patienter under det att vid de senare utredningarna efterfrågades inneliggande patienter samt exspektanter. Det bör även framhållas, att prövningen av vårdformen i förevarande fall måste bli i hög grad subjektiv och att därför bedömningen måste utfalla i viss mån olika i den mån den verkställes av olika läkare. Belysande i detta avseende är att en av de uppgiftslämnande sjukvårdsläkarna endast diagnostiserat sådana patienter som psykopater, vilkas huvudsakliga symtom utgjordes av mera påtagliga sociala beteenderubbningar utan iakttagbar psykisk sjukdom i övrigt. Det är knappast antagligt att dessa normer tillämpats av alla uppgiftslämnande läkare vid de olika undersökningarna. Undersökningen år 1947 vid de tre största städernas sinnessjukhus är ofullständig bl. a, emedan uppgift icke inkommit från samtliga avdelningar. Sam1 Tab. 1 i Statistiska Meddelanden. Ser. A. Band VI: 3. År 1948 var antalet straffriförklarade 319 och antalet för strafflagsbrott i första instans sakfällda omkring 13.100.

I o/o av hela antalet tilltalade

B •o cS 1

o " T-T co" —" crT eo co CM co co co - *

to t o os" c c i o i n ' t-- i a cc T-T CM" [ ^cocococo-^ico-^f^co-^

"c3

Förfalskningso. förmögenhetsbrott (12, 20 — 23 kap.)

I o/o av hela antalet tilltalade

Sedlighetsbrott (15: 12— 1 5 a 18 kap. utom 15 §)

I o/o av hela antalet tilltalade

te

I o/o av hela antalet tilltalade

*-> <

13 s <3

.S B :cj u

M o u

13 s

H H i - < H

T-HCMCMCMT-HT-HCMT-H-H

T-H T-H

I O Ol O! lO I O OO o " ©" o " T-H" co" co"

(O W O ö N * CN^ OC^ i-<_ CO^ ff^ i coco cd co" co"co" TJTCO"-* co"co"

,_, er, ^ ^ H ^ - H CO CM CO t ~ CO —' ,_, ^

CM CO O CM CO CO Ci O O i O •** CO t « a C 0 C » O t » C 3 O C i r r H ' j T-H T-H T-H r-i CM CM Tji iC. *# CO CO CM

l - CO tD O •"*< O O " T-H" CM" CC T-T .-H" T-H T—I

• * O! O N C OO H m COfflCC CM" CM" CM" CO" O " <T. O " O " CM T-H T-H 1 T—1 T-H 1—1 T-H T-H T-H T-H T-H T—1

C~CMCOT-<IOCT5

O

,-( CM - * Oi t> t~O O O O T-H T-H

t c a H i O O f i O N O H f ) j CM" O " CM" T-H T-H CM T-H T-H T-H CO T-H

H

cOCMtO-^CO-^CM-^COiXlCMCM

T-HT-H-*HL~05

H U • * L O Tj<

CM "X! I O T—I CO CM O

r-

O

i!0 CM

c o o s c o i o t a i ^ a o - ^ c c i i T-H T-H T-H

Andra misshandelsbrott (14 kap. i övrigt)

I o/o av hela antalet tilltalade

<

••<

o" ©"o" o" o" o"

c c o c i c o f - ers

B

co -*i eo TJI o

,_,

N

T-i r-t ©fl

t o t o t i i c • * w N cc x_ o_ o ^ |

o" o" o" o" o" o" o" o" o" o" T-H"

h-cnoiowcMO^wr-r-co ^H^HCMT-HT-HCMCOCOCOCMCOCM

Mord, mordförsök o. dråp (14: 1, 2 o. 3)

I o/o av hela antalet tilltalade

Samtl. strafflagsbrott utom förargelseväckande beteende och fylleri

I o/o av hela antalet tilltalade

<

13 CD I O H O H 00

° „ < : - > . ° „ <-L " ^ " v ^

"^,

W t N t H H O l ö O V t E " *2 £J O i O f l O O O O t f O K O O t - i O »

IC5 I O CD t - O CO

t>CMOJ

• * to 00 d ifl a o " o " o " T-H" CM" CM"

CM" CM" CM" CM" CM" CM CO" CO" CO" • » CM" CM

I O r^ CM CO CJ} i f i ffl t o c . c c CM o T-H c o c o

O C T i t — tOC75T-H(J5CO<MOCOCO T H ^ O H H H / T - t O T - i o o a : coeocococO"<*icoL-i— u o o ^

,-H T-H

<

t o t i 00 »

CO"T-H"C-"-n/ofco" COCO^iTil-l^

T-H

C C M J > l i C t ^ - * T # 0 0 I—i T-H

T-HT-HT-HT-HT-H

ifl I O to M O 18 O O O IO 1» <*

3 V

.S?

O

iO O iO O i f l

rr> — I C C H C 3 - 1 T-H rM CM CO CO •"* o i 01 a i c i as cs

CONCOCOOHCMCOtJliOCOh; COCOXCO-^TjttJI^-^Tf-T"* cjicj3cna300^oc:aia;aiCT5

58 maniagda redovisade antalet psykopater — manliga och kvinnliga — var endast 39. Vid kompletterande undersökningar år 1948 och 1950 redovisades sammanlagt 165 resp. 221 psykopater av vilka 82 resp. 69 ansågs lämpade för vård å psykopatsjukhus. Dessa och andra uppgifter från sistnämnda undersökningar redovisas i tab. 3 nedan. Tabell 3. Antalet å de tre största städernas sinnessjukhus den 31 december 1948 och den 1 mars 1950 inneliggande psykopater, som ansetts lämpade för vård ä psykopatsjukhus respektive sinnessjukhus. Summa Män Kvinnor Antal män o. kvinnor vårdplat- Psykopat- Sinnes- Psykopat- Sinnes- Psykopat- Sinnessjukhus sjukhus sjukhus sjukhus sjukhus sjukhus ser 1948. 1950 1948. 1950 1948. 1950 1948. 1950 1948. 1950 1948. 1950 1686 888 1167 532

Långbro Lillhagen Summa

37 16 7 3

36 5 11 1

39 — 12 6 57

35 47 9 6 97

15 4

13 4

23 — — 3 26

43 11 1 — 55

52 20 7 3

49 8 11 1

62 78 — 58 12 10 9 6 83 152

Av uppgifterna i tab. 3 framgår att stockholmssjukhusen (Beckomberga och Långbro) ha ett procentuellt större antal psykopater än de övriga sjukhusen. Härvidlag kunna sådana omständigheter ha spelat in som den mer storstadspräglade miljön i Stockholm, den olika tillgången på vårdplatser eller de vårdmöjligheter som utanför sinnessjukhusen kunna erbjudas detta klientel. Säkerligen har emellertid även uppgiftslämnarnas bedömning av vårdbehovet utfallit olika. Det kan anmärkas att vid den senare undersökningen — omkring ett år efter den första — hela antalet psykopater som voro intagna på ifrågavarande sjukhus hade ökat med 56, men att antalet psykopater i behov av vård på psykopatsjukhus hade minskat med 13. Härvid bör observeras att storstädernas sinnessjukhus icke mottaga straffriförklarade patienter. Dessa intagas å de statliga sinnessjukhusen. En viss uppfattning rörande storleken av psykopatklientelet kan även erhållas av tab. 4 nedan, som anger antalet patienter på sinnessjukhusen vilka redovisats under rubriken »abnorm personlighet». Ännu år 1934 utgjorde enligt tab. 4 hela antalet under diagnosen »abnorm personlighet» vårdade patienter å de statliga sinnessjukhusen och de tre största städernas sinnessjukhus sammanlagt endast 343 varav 186 män och

59 Tabell 4. På de statliga sinnessjukhusen och de tre största städernas sinnessjukhus patienter under diagnosen »abnorm personlighet».

vårdade

1 Den 31/12

1920-23 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1934 1935 1940 1944 1945 . 1946 1947 1948 1949 1950

Män

Kvinnor

Summa

Sjukdomsformen ej angiven

92 85

73 65

165 150

82 128

78 79 89 106 136 157

160 207 233 256 333 343

309 414

659 1212 1884 2038 2018 1832 1753 1568 1720

" 144

150 197 186 350 798 1330 1434 1412 1279 1207 1026 1108

554 604 606 553 546

542 612

157 kvinnor. Under åren 1945 och 1946 hade antalet stigit till omkring 2.000. Därefter sjönk antalet men har sedermera åter stigit något. Slutligen må i detta sammanhang även lämnas en redovisning för antalet psykopater vid olika sjukhus. Härvid hänvisas i första hand till sammanställningen i tab. 5 som grundar sig på de ovan omnämnda av psykopatvårdsutredningen i mars 1950 inhämtade uppgifterna. Som därav framgår har respektive läkare räknat med att huvuddelen av klientelet på S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus skola överföras till de nya anstalterna. Hela antalet psykopater som beräknats kvarbliva på sinnessjukhusen är av i stort sett samma storleksordning som antalet psykopater som skola överföras till psykopatsjukhus. Förekomsten av psykopater på de olika sjukhusen är synnerligen ojämn. Vid vissa sjukhus intagas psykopater endast i undantagsfall. Vad som anförts i det föregående har närmast haft avseende på omfattningen av klientelet vid sinnessjukhusen. Vid en del av de ovan berörda utredningarna inhämtades även vissa uppgifter rörande klientelets karaktär. Härom må anföras följande. Som av uppgifterna i tab. 1 framgår ansågos år 1947 478 av de manliga och 124 av de kvinnliga patienterna vid de statliga sinnessjukhusen lämpligen

60 Tabell 5. Antal å sinnesssjukhusen1

den 1 mars 1950 inneliggande psykopater,

för vård å särskild psykopatvårdsanstalt

respektive

som äro lämpade

som, ej äro i

behov av sådan särbehandling. a) Antal å sjukhuset inneligganb) Antal psykopater, som ej äro de patienter, som äro lämpai behov av särbehandling ende för vård å särskild psykoligt a). patvårdsanstalt.

Ulleråker Sundby Birgitta Ryhov S:t Sigfrid . . . S:ta Gertrud 2 S:t Olof S:t Lars S:ta Maria . . S:t Jörgen . . . Källshagens . Restad Marieberg . .. Säter Sidsjön Gådeå Frösö Umedalen . . . Furunäset . . . S:t Annas . . . Psykiatriska . Långbro . . . . Beckomberga Lillhagen . . . Malmö Östra Vipeholm . . . Västra Marks Salberga . . . . Västra Ny . . .

Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

26 23 5 4 93 7 2 13 28 1 17 5 3 9 103 4 7 6 1

30 30 6 4 95 9 2

8 14 2 2 2 16 3 7 7 1 15 8 9 7 8 2 10 5 1 2 3 11 43 1

22 21 8

4 4 2 1 3 4 3 2

18 39 5 17 9 7 11 104 7 11 9 3

—

—

—

14 7 6 7 15 15 9 7 20 7 48 18 6 14 9 1 14 9 5 2

4 5 36 11 1

1 3 13

5 8 49 11 1

47 35 9 6

* 1

— 0

— 5 11 4

—

— —

—

—

— —

!)

—

<j

17 31 12 14 27 8 63 26 15 21 17 3 24 14 6 4 12 58 78 10 6

—

—

16 3

— —

5 16 3

7 20

1 De statliga sinnessjukhusen, inklusive de fyra statliga specialanstalterna för sinnesslöa, samt de tre största städernas sinnessjukhus. 2 Dessutom vårdas å sjukhusets fasta paviljong 11 psykopater.

böra överföras till psykopatsjukhus. I fråga om dessa patienter ha från sjukhusen lämnats vissa specialuppgifter vilka nedan sammanställts i tabellerna 6 och 7 (avseende respektive manliga och kvinnliga patienter).

61 Tabell Personliga uppgifter beträffande

6.

å statliga sinnessjukhus

liggande eller i familjevård omhändertagna ansetts lämpligen böra överföras till

den 1 oktober 1947 inne-

manliga

psykopater,

som

psykopatvårdsorganisationen.

Under 19—23 24—35 36—50 Över år 50 år år 19 år år A.

Samtliga

Uppväxtmiljö.

1. Storstadsmiljö 1 2. Medelstora och mindre städer el. tätorter , 3. Landsbygdsmiljö ,

3 7 4

11 21 21

43 63 81

30 42 60

17 30 45

104 163 211

Summa

1. Storstadsmiljö 1 2. Medelstora och mindre städer el. tätorter 3. Landsbygdsmiljö

3 7 4

16 17 20

65 65 57

39 51 42

25 33 34

148 173 157

Summa

5 5

40 5 2

98 13 9 4 8

65 9 7 3 8

336 47 33 14 48

B. Hemort vid tiden för omhändertagandet.

C. Huvudskäl till

omhändertagandet.

1. Straffriförklaring 2. Brott som ej åtalats 3. Missbruk av alkohol och/eller narkotika 2 4. Lösdriveri o. dyl.2 5. Annan anledning

— 2 2

— 6

128 15 15 5 24

Summa

2 2 4

14 10 9 1 1 18

38 42 52 14 2 39

39 21 33 17 5 17

19 15 32 4 5 17

112 90 130 36 13 97

478 D. Tidigare huvudsakliga

sysselsättning.

1. Jordbruks- el. trädgårdsarbete 2. Okvalificerat kroppsarbete 3. Industriellt arbete el. hantverk 4. Agentur- o. försäljarverksamhet 5. Kontorsarbete och liknande 6. Annan sysselsättning

— — Summa

1 2

Stockholm, Göteborg, Malmö med deras närmaste omgivningar. Ej straffriförklarade eller kriminella.

Av uppgifterna under C i tab. 6 framgår, att det ojämförliga flertalet av ifrågavarande patienter ha åtminstone i något avseende kriminell eller asocial förhistoria. Icke mindre än 336 av 478 patienter voro straffriförklarade och 47 hade begått brott som ej åtalats. Deras förhållande i övrigt till samhällslivet framgår icke av utredningen. Åtskilliga av dem torde emellertid vara att betrakta som personer med asocial livsföring. De redovisade alkoholisterna 33 st. och lösdrivarna 14 st. torde vara av i stort sett samma typ som en del av alkoholistanstalternas och tvångsarbetsanstalternas klientel.

62 Frågan om i vilken utsträckning olika brottskategorier äro representerade bland de straffriförklarade belyses i viss utsträckning av uppgifterna i tab. 2 ovan. Det framgår därav att under olika år straffriförklaring förekom vid mord, mordförsök och dråp i mellan 50—100 % av fallen, vid mordbrand i mellan 30 och 50 % av fallen och vid sedlighetsbrott i 10—12 % av fallen. Inom övriga brottskategorier förekom straffriförklaring endast med högst några % av antalet tilltalade. Trots detta dominerar förmögenhetsbrotten bland de straffriförklarade vilket givetvis beror på den ojämförligt mycket högre frekvensen av dessa brott. I fråga om miljön fäster man sig i 1947 års utredning vid att 211 patienter hade vuxit upp i landsbygdsmiljö men endast 157 hade hemort på landsbygden vid tiden för omhändertagandet samt att 104 hade vuxit upp i storstadsmiljö men att 148 hade hemort i storstäderna vid tiden för omhändertagandet. Dessa siffror antyda — vad som för övrigt är allmänt känt — att psykopater ha en stark dragning till storstäderna. Uppgifterna rörande sysselsättningen utvisa att de större yrkesgrupperna äro tämligen jämnt representerade. Jordbruksarbete, industriarbete, grovarbete och »annan sysselsättning» förekommer sålunda i ungefär samma utsträckning. Även icke kroppsarbetare äro emellertid representerade i viss utsträckning (omkring 10 % ) . Ålderssiffrorna visa att 92 patienter voro över 50 år och 386 under 50 år. 67 voro under 23 år. Klientelet har sålunda ett icke oväsentligt ungdomligt inslag. Slutligen må anmärkas att 33 av patienterna ansetts kräva vård å »fast paviljong», medan flertalet eller 359 skulle kunna vårdas å vanlig sluten avdelning och 86 i öppnare vårdform. Av tabell 7 framgår att mindre än hälften av kvinnorna voro kriminella. Mera anmärkningsvärt är måhända att av de 124 undersökta fallen endast 3 voro alkoholister och endast 8 prostituerade. Det kvinnliga klientelet utmärkes av samma dragning till storstäderna som det manliga. 15 voro uppvuxna i storstadsmiljö och 31 hade hemort i storstad vid tiden för omhändertagandet. 80 voro uppvuxna i landsbygdsmiljö — ett i och för sig anmärkningsvärt stort antal — men endast 55 hade hemort på landsbygden vid tiden för omhändertagandet. Åldersfördelningen bland kvinnorna överensstämde i stort sett med det manliga klientelets. 20 av de 124 kvinnorna voro under 23 år. Som vårdform har i 6 fall rekommenderats »fast paviljong» och i 81 fall vanlig sluten avdelning. I övriga fall rekommenderades »öppnare vårdform».

63 Tabell 7. Personliga

uppgifter

beträffande

å statliga

eller i familjevård

omhändertagna

lämpligen

böra överföras

sinnessjukhus kvinnliga till

den 1 oktober

inneliggande

psykopater,

som

ansetts

psykopatvårdsorganisationen. Under 19—23 24—35 36—50 Över år år år 50 år 19 år

A.

Samtliga

Uppväxtmiljö.

1. Storstadsmiljö 1 2. Medelstora och mindre städer el. tätorter . 3. Landsbygdsmiljö

1 3 3

5 8

4 10 19

5 8 27

5 3 23

15 29 80

Summa

1. Storstadsmiljö 1 2. Medelstora och mindre städer el. tätorter . 3. Landsbygdsmiljö

4 3

2 7 4

10 11 12

10 13 17

9 3 19

31 38 55

Summa

8 1

3 24

7 2 1 1 20

50 4 3 8 59

1 3 4 5 18

1 16 6 6 7 88

124 B. Hemort vid tiden för

C. Huvudskäl till

omhändertagandet.

omhändertagandet.

1. Straffriförklaring 2. Brott som ej åtalats 3. Missbruk av alkohol och/eller narkotika 2 . 4. Lösdriveri o. dyl. 2 5. Annan anledning Summa D. Tidigare huvudsakliga

— —

—

1 4

1 3

20 1 2 2 8

3 1

5 2

— —

— —

3 3 2 1 31

— —

sysselsättning.

1. Jordbruks- el. trädgårdsarbete 2. Okvalificerat kroppsarbete 3. Industriellt arbete el. hantverk 4. Agentur- o. försäljarverksamhet 5. Kontorsarbete och liknande 6. Annan sysselsättning

— — 1 4 Summa

—

Stockholm, Göteborg, Malmö med deras närmaste omgivningar. Ej straffriförklarade eller kriminella.

Vid 1947 års undersökning infordrades även personliga uppgifter rörande psykopatklientelet på storstädernas sinnessjukhus. Härvid framkom följande. 20 av de 39 psykopaterna ansågos lämpade för vård å psykopatsjukhus. Hela antalet hade — naturligt nog — omhändertagits i storstadsmiljö och flertalet hade vuxit upp i sådan miljö. Sysselsättningen fördelade sig tämligen jämnt på olika yrkesgrupper. Bland skälen till omhändertagandet märktes i ett relativt stort antal fall missbruk av alkohol eller narkotika. Samtliga ansågos böra vårdas å vanlig1 sluten avdelning.

64 Psykopatvårdsutredningen har även infordrat uppgifter från fångvårdens sinnessjukavdelningar rörande straffriförklarade psykopater som å dessa avdelningar avvaktade överföring till sinnessjukhus. Hela antalet i denna grupp uppgick till 19 — samtliga män. Av dessa ansågos 17 lämpade för vård inom psykopatorganisationen. 9 patienter av de 17 hade omhändertagits i storstadsmiljö. 6 hade vuxit upp i sådan miljö. Fördelningen på olika sysselsättningar var tämligen jämn. Endast en av de 17 var över 50 år, 7 voro under 23 år. Vård å fast paviljong ansågs erforderlig för en, sluten avdelning för 10 och öppnare vårdform för 6 patienter. Klientelet på alkoholistanstalterna har varit föremål för upprepade och ingående undersökningar, av vilka den senaste verkställts av med. lic. C. Åmark på framställning av 1946 års alkoholistvårdsutredning och redovisats i dess betänkande (SOU 1948:23). Av undersökningen framgår att olika former av psykopati voro vanliga bland alkoholister. Sålunda betecknades 26 av de 100 manliga undersökta som psykopater. Såsom särskilt anmärkningsvärd betecknades den vanliga förekomsten av s. k. explosiva och hyperthyma psykopater. Beträffande klientelets vårdbehov anfördes att omkring en tredjedel av de undersökta voro i behov av vård på psykiatrisk klinik eller alkoholistsjukhus, antingen för undersökning och specialbehandling eller för kvalificerad psykoterapi i kombination med medicinsk behandling. Kriminaliteten var förhållandevis stor; 42 av de 100 undersökta manliga patienterna voro tidigare straffade. De vanligaste brotten voro olaga sprithantering och bedrägeri. Lösdriveri hade förekommit i 11 fall och tvångsarbete i 3. De vanligaste intagningsgrunderna voro — förutom upprepade fylleriförseelser — pliktförsummelse mot familj, bristande förmåga att taga vara på sig själv och farlighet. Bland tidigare utförda undersökningar på ifrågavarande klientel må här endast nämnas en av dr Gunnar Lundquist i juli 1946 genomförd socialpsykiatrisk studie av klientelet på Venngarns alkoholistanstalt (publicerad i Svenska läkartidningen nr 31, 1947). Resultaten från denna undersökning giva i stort sett samma bild som de från Åmarks utredning ovan lämnade uppgifterna. Då Venngarn är en centralanstalt, som i stor utsträckning får mottaga alkoholister, vilka tidigare varit intagna på andra anstalter, är det dock naturligt, att såväl kriminalitet och asocialitet som svårare psykiska defekter vid Lundquists undersökning visade sig vara vanligare på Venngarn än på de andra anstalterna.

65 Ingående och aktuella undersökningar rörande lösdrivarklientelets karaktär ha redovisats i bil. I 1 och 22 till lösdriveriutredningens betänkande med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. (SOU 1949:4). Undersökningarna giva vid handen att det manliga lösdriveriet oftast endast är en detalj i ett asocialt levnadssätt överhuvudtaget, som vuxit fram så småningom med diverse missanpassningssymtom under uppväxtåren som förebud. Senare har tillstött allt oregelbundnare arbetsvanor, spritmissbruk, stölder, småbedrägerier och kringstrykande samt frihetsförluster då och då, när samhället gripit in. Endast en ringa del av klientelet ansågs sakna grövre psykopatologiska symtom. Sinnessjukvård, alkoholistvård och psykopatvård ansågs erforderlig i ungefär lika utsträckning. Bland klientelet på Svartsjö tvångsarbetsanstalt år 1945 ansågs 13 st. (28 %) vara i behov av psykopatvård. Härmed avsågs dock icke enbart anstalts vård utan även öppen vård. I vissa fall ansågs det tillräckligt även för psykiskt abnorma med öppen socialvård av annat slag. Bland de prostituerade förekomma psykiska sjukdomar eller abnormiteter i en utsträckning, som i olika utredningar angivits variera mellan 50 och 100 %. Vanligast är efterblivenhet, som tycks förekomma i minst en tredjedel av de undersökta fallen. Psykopatiska och neurotiska tillstånd äro även vanliga. Sinnessjukdom förekommer däremot sällan. Det är en känd sak att spritmissbruk ingår i de prostituerades hela livsföring. Ibland förekommer också narkomanier av olika slag. De vanligaste brotten, utom fylleri och motstånd mot polis, äro kanske kundstölder, häleri, koppleri, brott mot lex veneris samt spritlangning, vilka samtliga brottskategorier nära sammanhänga med de prostituerades hantering. Bland dem, som varit utskrivna från tvångsarbetsanstalt längre än fem år, hade endast omkring hälften klarat sig utan ingripande enligt strafflagen eller lösdrivarlagen. Många av dessa hade dock fortsatt som prostituerade. Omkring en fjärdedel av de utskrivna kunde vid efterundersökningen betecknas som skötsamma. Den lägsta förbättringsfrekvensen visade de psykiskt abnorma. Arbetshemmen rekryteras dels av försumliga försörjare som enligt 71 § fattigvårdslagen eller 72 § barnavårdslagen erhållit arbetsföreläggande å dylik anstalt, dels av understödstagare, som störa ordningen på ålderdomshemmen och dels slutligen av vissa för skyddsuppfostran omhändertagna. Dr. G. Inghe har på uppdrag av socialstyrelsen verkställt en socialpsykologisk undersökning av detta klientel (Klientelet på arbetshemmen SOU 1949: 37). Undersökningen — till vilken här hänvisas — omfattade 127 män och 29 kvinnor som år 1946 voro intagna på arbetshem. Av männen voro 75 försumliga försörjare och 52 1 Bilaga 1. »Statistisk undersökning rörande lösdrivarlagens tillämpning i vissa delar» av Gunnar Dahlberg och Torgny Lindberg.

Bilaga 2. »Socialpsykologiska synpunkter på lösdrivare och prostituerade» av Gunnar Inghe. 5

66 understödstagare, därav 42 störande vårdtagare på ålderdomshemmen och 3 omhändertagna för skyddsuppfostran. Av de undersökta ansågos endast 25 % vara utan grövre psykopatologiska symtom. Arbetsförmågan ansågs på grund av psykopatiska särdrag vara nedsatt i 44 % av fallen. Behov av sluten psykopatvård ansågs föreligga ifråga om 10 försumliga försörjare samt 5 manliga och 2 kvinnliga understödstagare, d. v. s. i sammanlagt 17 av de 156 undersökta fallen. Beräkning av vårdplatsbehovef. Som av det föregående framgår skulle enligt 1947 års riksdagsbeslut, liksom enligt utredningens direktiv, på de nya anstalterna i första hand omhändertagas psykopater, som icke lämpligen böra vårdas på sinnessjukhusen. Den nya organisationen skulle jämväl avses för alkoholistvårdens svårskötta psykopatklientel samt för psykopatklientelet från andra områden inom socialvården. Däremot skulle med prövningen av frågan om omhändertagande på anstalterna även av fångvårdens psykopatklientel anstå till dess erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Sedermera har intet framkommit, som motiverar någon avvikelse från de sålunda angivna riktlinjerna. Sinnessjukvårdsberedningen har i sitt betänkande med förslag till generalplan för sinnessjukvårdens tillgodoseende (avgivet den 11 januari 1950) utgått från att det svårskötta psykopatklientelet skulle överföras till särskilda psykopatsjukhus. Även 1946 års alkoholistvårdsutredning har i sitt betänkande (SOU 1948: 23) räknat med att sådana sjukhus skulle inrättas och att alkoholistvårdens svårskötta psykopatklientel skulle överföras dit. Behovet av nya vårdresurser för psykopatklientelet från andra områden inom socialvården har aktualiserats bl. a. genom vissa av socialvårdskommittén i dess betänkande angående lag om socialhjälp m. m. (SOU 1950:11) framförda förslag samt genom förslaget om upphävande av lösdrivarlagen. En viss del av lösdrivarklientelet — såväl det manliga som det kvinnliga — torde vara i behov av vård inom psykopatorganisationen och det har ansetts att frågan om lösdrivarnas behandling icke kan lösas annat än i samband med tillkomsten av lämpliga vårdformer för psykopatklientelet. Här gäller det icke blott de relativt fåtaliga internerna vid tvångsarbetsanstalterna utan även en del av lösdrivarlagens varningsklientel. Ny lagstiftning angående omhändertagande av detta klientel föreslås i del III av detta betänkande. Ytterligare ett antal platser komma att erfordras för vård av psykopater som nu vårdas på ålderdomshem, försörjningshem och dylika anstalter liksom i skolor, tillhörande barna- och ungdomsvården, eller som äro föremål för öppen socialvård. En tillsvidare okänd faktor är det klientel som kan komma att överföras till psykopatsjukhusen från de psykiatriska klinikerna efter hand som denna

organisation blir utbyggd. Avsikten är att sådana kliniker skola inrättas i samtliga landstingsområden. För närvarande finnas psykiatriska kliniker endast i de tre största städerna samt i Uppsala, Lund och Linköping. En under sommaren 1948 verkställd, summarisk undersökning vid psykiatriska kliniken i Göteborg har ansetts tyda på att under nämnda år ett hundratal psykopater enbart därifrån lämpligen skulle kunnat överföras till psykopatsjukhus.1 Flertalet av dessa patienter tillhörde socialvårdsorganens i staden klientel. Det anförda ger en antydan om omfattningen av det behov som kan inträda sedan den psykiatriska klinikorganisationen utbyggts i hela landet och socialvårdsorganen i de olika kommunerna blivit rustade att ägna närmare uppmärksamhet åt det psykiatriska klientelet inom socialvården. Ännu en fråga, som kan få betydelse för anstaltsorganisationens omfattning i framtiden är frågan om tilltalads överlämnande till psykopatvård. Strafflagberedningen har i en den 24 september 1948 avgiven promemoria (Promemoria med förslag till lagstiftning om domstols rätt att nedsätta eller eftergiva påföljd för brott samt om eftergift av åtal, SOU 1948: 40) uttalat att den pågående utredningen angående nya psykopatanstalter kan ge anledning till ändrade bestämmelser om tilltalads överlämnande till psykopat vård. Beredningen har även sedermera utarbetat ett utkast till dylika bestämmelser enligt vilket även tilltalad, som icke kan frias från ansvar enligt 5 kap. 5 § SL. men som lider av själslig abnormitet skulle kunna överlämnas till psykiatrisk vård utom fångvården. Genomförandet av dylika bestämmelser skulle givetvis medföra ytterligare behov av vårdplatser. Slutligen må framhållas, att här liksom på andra områden där en ny organisation växer fram, ett ökat behov kan förväntas inträda i och med att nya vårdmöjligheter tillskapas och tillgången på vårdplatser ökar. Den nuvarande platsbristen på sinnessjukhusen torde i viss utsträckning ha inverkat hämmande på intagningarna på sinnessjukhusen och denna hämning torde icke minst ha gjort sig gällande i fråga om en del av psykopatklientelet. Dessutom har platsbristen medfört att vårdtiderna i en del fall måhända blivit alltför korta. Längre vårdtider medför givetvis behov av en ökning av antalet platser. Samtliga i det föregående anförda omständigheter verka i riktning mot en mer eller mindre kraftig ökning av vårdplatsbehovet. En viss minskning av platsbehovet återigen kan inträda, därest antalet straffriförklarade psykopater skulle minska. Denna minskning kan emellertid med hänsyn till det redan nu relativt ringa antalet straffriförklarade psykopater endast erhålla en mycket begränsad omfattning. Det anförda ger vid handen att man för närvarande knappast kan komma längre än att ange det antal platser som enligt den gjorda utredningen erfordras för att tillgodose behovet av specialvård för psykopater som hittills 1

Antalet skulle emellertid efter en dylik sanering troligen efter hand komma att nedgå.

vårdats inom andra vårdområden. Sedan psykopatvårdsorganisationen utbyggts till denna kapacitet torde man tämligen snart erhålla hållpunkter fölen mera definitiv uppskattning av behovet. Enligt tab. 5 ovan uppgick i mars 1950 antalet å de statliga sinnessjukhusen, inklusive de fyra statliga specialanstalterna för sinnesslöa, samt å de tre största städernas sinnessjukhus vårdade patienter som lämpligen borde överföras till särskild psykopatanstalt till 434 män och 83 kvinnor. Straff; friförklarade psykopater vilka i oktober 1947 på fångvårdens sinnessjukavdelningar avbidade överföring till sinnessjukhus och som voro i behov av vård å psykopatsjukhus utgjorde 17 (samtliga män). Sammanlagda vårdplatsbehovet skulle sålunda för sinnessjukvårdens del — om man utgår från att den genomsnittliga vårdtiden blir oförändrad — utgöra (434+83+17=) 534 varav 451 platser för män och 83 för kvinnor. Vad angår antalet vårdplatser, som inom den tilltänkta psykopatvårdsorganisationen skulle erfordras för alkoholistvårdens del har alkoholistvårdsutredningen sökt erhålla vissa hållpunkter genom en rundskrivelse till de allmänna alkoholistanstalterna. Härvid torde man ha utgått från att till psykopatvårdsorganisationen huvudsakligen skulle överföras psykopater av mera svårdisciplinerad typ. På grundval av de inkomna svaren uppskattade alkoholistvårdsutredningen alkoholistvårdens platsbehov inom den planerade psykopatvården till i runt tal 200 platser för män och ett 20-tal platser för kvinnor. Utredningen utgick vid sitt tillstyrkande av medicinalstyrelsens förslag från att alkoholistvården uttryckligen skulle garanteras minst detta antal vårdplatser vid psykopatsjukhusen. Emellertid har sedan nämnda utredning verkställdes den nya behandlingsmetoden med s.k. antabus börjat tillämpas med delvis gott resultat. Närmare erfarenhet av denna och andra medicinska behandlingsmetoder torde komma att föreligga innan den nya psykopatvårdsorganisationen blivit fullt utbyggd. Möjligt är att härigenom vårdplatsbehovet för alkoholistklientelet på psykopatsjukhusen kommer att minska. Psykopatvårdsutredningen har på grund härav ansett sig kunna räkna med att vårdplatsbehovet för män skall stanna vid omkring 150 platser och för kvinnor vid omkring 15 platser. Omedelbart vårdbehov på de nya anstalterna kan enligt det föregående vidare anses föreligga för troligen omkring 10 av lösdrivarklientelet och ungefär lika många av det manliga klientelet på arbetshemmen och ungdomsvårdsskolorna. Av det kvinnliga klientelet på motsvarande anstalter torde man kunna räkna med att sammanlagt ett 10-tal böra överföras till de nya anstalterna. Med utgångspunkt alltjämt från att ingen förändring i vårdtiderna inträffar skulle det senast anförda föranleda ett ungefärligt behov av 30 platser för män och 10 för kvinnor. En sammanställning ger vid handen att minimibehovet för de ovan berörda kategorierna skulle motsvara omkring 625 vårdplatser för män och 100 för kvinnor.

69 Kap. 5. Allmänna riktlinjer för anstaltsorganisationens utformning. Brister i den nuvarande organisationen. Upprinnelsen till 1947 års riksdagsbeslut rörande inrättande av en särskild anstaltsorganisation för psykopatvården hänför sig i första hand till de svårigheter som visat sig vara förenade med psykopat vård på sinnessjukhusen. Särskilt torde härvid psykopaternas störande inverkan på vården av de i egentlig mening sinnessjuka ha trätt i förgrunden. Även de bristande möjligheterna att på sinnessjukhusen — som äro inrättade endast för sistnämnda klientel — meddela ändamålsenlig vård åt psykopaterna ha starkt understrukits i förarbetena till riksdagsbeslutet. De sakkunniga finna att bristerna i psykopatvården på sinnessjukhusen kunna karakteriseras på följande sätt. Det är ur psykologisk synpunkt mycket ogynnsamt att vårda psykiskt klara och ordnade personer tillsammans med sådana, som lida av mer eller mindre framträdande symtom såsom hallucinationer och vanföreställningar. Den förra gruppen känner sig missförstådd och blir från början fientligt inställd till regimen på sjukhuset. De tröttna aldrig att påpeka att de »inte äro sinnesjuka» och att de ej »passa på en sådan avdelning». Att med denna primärt negativa inställning hos klientelet erhålla terapeutiska resultat är icke lätt. För att i möjligaste mån undvika en blandning av psykopater och andra psykiskt sjuka söker man placera de förra i största möjliga utsträckning på de lugnaste avdelningarna. Då det visar sig att vederbörande icke äro tillräckligt pålitliga för att vistas på lugn avdelning, tvingas läkaren icke sällan göra förflyttningar till oroligare avdelning, där i huvudsak svårt psykiskt sjuka med skrämmande symtom vistas. Dylika förflyttningar uppfattas av vederbörande som ett straff och den negativa attityden gentemot vårdpersonalen förstärkes. Redan den omständigheten att det manliga psykopatklientelet vårdas på samma sjukhus som kvinnliga psykiskt abnorma patienter kan medföra avsevärda svårigheter. Den uppdelning som kan åstadkommas inom samma, sjukhusanläggning — i manliga och kvinnliga paviljonger och avdelningar — är sålunda icke alltid tillräcklig ifråga om psykopatklientelet. Regimen på ett sinnessjukhus motsvarar icke alls det behov, som föreligger

för en stor del av psykopatklientelet. För detta bör dagordningen i största möjliga utsträckning efterlikna det fria livets. Sålunda erfordras tillgång till regelbundet arbete helst av sådan karaktär, att den sjuke kan tänkas komma att ha nytta av det efter utskrivningen. Härtill kommer behovet av fritidssysselsättning och förströelse, som avgjort är större för psykopatklientelet. Vidare är att märka att många sådana sinnessjuka vilkas sjukdom icke manifesterat sig genom asocialitet finna det plågsamt att vårdas tillsammans med asociala patienter, vilka även under vårdtiden ådagalägga bristande förmåga till anpassning och till förfång för övriga patienter överträda sjukhusets förordningar. Härigenom kunna stundom kollektiva säkerhetsåtgärder, som skapa en terapeutiskt ogynnsam atmosfär, bli nödvändiga. Vissa psykopaters benägenhet att ständigt klaga över deras behandling på sjukhuset skapar även en för känsliga medpatienter olidlig miljö och det är välkänt, att en enda sådan person på en sinnessjukavdelning kan fördärva atmosfären och därmed den psykologiskt viktiga kontakten mellan vårdpersonalen och de övriga patienterna. Psykopatklientelet kräver, om erforderlig kontakt skall kunna etableras mellan de vårdade och personalen, mycken tid. Under nuvarande förhållanden kunna de endast erhålla en ringa del av den erforderliga tiden. Följden blir irritation och misstämning samt en negativ attityd gentemot praktiska terapeutiska åtgärder. Härtill kommer att övriga sjuka på sinnessjukhusen, vilka äro mindre påträngande och fordrande, berövas välbehövlig kontakt med läkaren och övrig sjukvårdande personal. Vid planeringen av de nya specialsjukhusen måste man givetvis i första hand se till att brister av ovan angivet slag förebyggas. Med denna utgångspunkt ha de i det följande angivna riktlinjerna uppdragits.

Specialsjukhus eller specialavdelningar. Vad i det föregående anförts rörande den störande inverkan, som psykopatklientelet utövar på de i egentlig mening sinnessjuka, och om de bristande vårdmöjligheterna för psykopaterna på sinnessjukhusen ger vid handen, att psykopatvården måste i den utsträckningen rent lokalt utbrytas ur den allmänna sinnessjukvården, att erforderlig differentiering möjliggöres. Vid den fortsatta diskussionen av detta spörsmål är det emellertid att beakta att frågan ter sig något olika om det rör sig om manligt eller kvinnligt klientel. Ifråga om det manliga svårskötta psykopatklientelet är det önskvärt att varje kontakt med kvinnliga patienter — såväl sinnessjuka som andra psykiskt abnorma — förhindras. Detta kan endast ske genom att för de manliga psykopaterna inrätta sjukhus, som äro lokalt helt skilda från de van-

71 liga sinnessjukhusen. Även ur andra vårdsynpunkter skulle en sådan anordning vara fördelaktig. Den relativt blygsamma ökning av kostnaderna som härav kan föranledas — det gäller främst anläggningskostnaderna — är enligt de sakkunnigas mening väl motiverad. Utredningen föreslår därför att för det manliga psykopatklientelet inrättas sjukhus som äro lokalt helt skilda från de vanliga sinnessjukhusen. Nästa fråga blir huruvida de nya specialsjukhusen skola erhålla egen administration eller i administrativt avseende utgöra annex till ett närbeläget sinnessjukhus. Genom att göra de nya specialsjukhusen till sådana annex skulle både byggnads- och driftkostnaderna kunna i någon mån nedbringas. Då emellertid verksamhetens art och inriktning vid de nya specialsjukhusen i väsentlig grad kommer att skilja sig från verksamheten vid vanliga sinnessjukhus anse de sakkunniga det vara lämpligast att sjukhusen erhålla en även ur administrativ synpunkt helt fristående ställning. För att vinna erforderlig belysning av frågan om hur vården av de kvinnliga psykopaterna lämpligen bör ordnas ha de sakkunniga från fyra överläkare med särskild erfarenhet av detta klientel infordrat yttranden om deras erfarenhet och uppfattning om de båda möjliga alternativen, specialsjukhus eller specialavdelningar. Av de i stort sett samstämmiga svaren framgår att vården av de kvinnliga psykopaterna väl kunde ordnas vid specialpaviljonger inom ramen för ett vanligt sinnessjukhus men att man därvid måste räkna med att manliga psykopater av samma typ icke komme att vårdas inom samma sjukhus. Som ytterligare förutsättningar angavs vissa krav rörande förläggningarnas utformning, arbetslokaler, personal, placeringsort och dylikt, vilka önskemål tillgodosetts i de sakkunnigas i det följande framlagda förslag rörande de manliga psykopaterna. Det underströks att de mest trängande olägenheterna skulle kunna undanröjas enbart genom att det svårare manliga psykopatklientelet överflyttades till andra sjukhus. Då de kvinnliga psykopaterna i mindre grad än de manliga äro besvärande vid vården av sinnessjuka patienter, dela de sakkunniga den av nyssnämnda överläkare hävdade uppfattningen, att ett särskilt sjukhus för det mera svårskötta kvinnliga psykopatklientelet icke är erforderligt. Då något direkt krav på specialsjukhus för detta klientel ej heller framställts torde det få anses vara försvarligt att beträffande ordnandet av denna gren av den slutna psykopatvården låta de ekonomiska synpunkterna vara avgörande. Psykopatvårdsutredningen räknar därför med att de specialplatser för kvinnliga psykopater, som först skola nyskapas, anordnas såsom specialpaviljonger vid befintliga eller nyanlagda sinnessjukhus. Som förutsättning för en sådan organisation måste emellertid gälla att dessa paviljonger komma att inrymma så många platser, att de tillsam-

mans kunna bliva en egen avdelning under särskild sjukvårdsläkare och sålunda i sjukvårdsavseende bliva lika självständiga som de avdelningar under egen sjukvårdsläkare äro, som nu ingå i befintliga större sinnessjukhus. Att dessa specialpaviljonger med avseende å personal av olika kategorier och utrustning i olika avseenden skola bliva proportionsvis lika väl tillgodosedda som de föreslagna specialsjukhusen för manligt klientel måste även gälla såsom förutsättning. Även om de kvinnliga psykopaterna hittills kunnat i viss utsträckning beredas erforderlig sysselsättning genom att placeras å befintliga arbetslokaler tillsammans med övriga patienter, äro särskilda för dem avsedda arbetslokaler ofrånkomliga. Paviljongerna ifråga böra vidare givas i stort sett samma utformning som de för det manliga klientelet föreslagna om ock säkerhetsanordningarna med hänsyn till det kvinnliga klientelets mindre farlighet kunna göras något enklare, varigenom en önskvärd besparing i byggnadskostnader blir möjlig.

Anstalternas storlek och antal. Medicinalstyrelsen föreslog i skrivelsen den 14 december 1946 att varje anstalt skulle avses för högst 200 a 250 patienter. Vid remissförfarandet framhölls från flera håll att detta platsantal vore alltför stort. Bl. a. framhölls vådan av att vid en anstalt sammanföra ett större antal patienter av ett så opålitligt och svårskött klientel som det här ifrågavarande. Fångvårdsstyrelsen uttalade i sitt remissyttrande att ur synpunkten av patienternas sysselsättning ett platsantal av 100—150 borde vara det lämpligaste. Framförallt underströks emellertid — särskilt från läkarhåll — betydelsen av att psykopaterna beredas en i största möjliga utsträckning individuell omvårdnad och att läkarna och i första hand överläkaren måste få möjligheter att ägna varje patient ingående uppmärksamhet. Otvivelaktigt är den personliga kontakten med läkarna i förevarande fall av utomordentlig betydelse. De sakkunniga anse därför att frågan om en lämplig avvägning av läkarkrafterna måste tillerkännas grundläggande betydelse vid avgörandet av frågan om specialsjukhusens storlek. Som ovan framhållits är vården av det specialklientel som skall omhändertagas å de planerade sjukhusen synnerligen tidskrävande. Irritation och en negativ attityd gentemot terapeutiska strävanden uppstår lätt om icke möjlighet finnes att ägna rikligt med tid åt varje individ. Psykologisk påverkan är endast möjlig, om läkarna kunna stå i daglig kontakt med var och en och taga del av deras bekymmer och önskningar. Därför måste avsevärd tid ägnas åt klarläggande och stimulerande samtal och kanske även — efter anglo-sachsiskt mönster — åt s. k. gruppterapi (förtroliga samtal mellan grupper av patienter, vårdpersonal och läkare). Härav följer att de hittills vid sinnessjukhusen tillämpade normerna i

fråga om läkarkårens storlek icke kunna tillämpas vid specialsjukhusen. Vid de nya sjukhusen synes man böra räkna med minst en läkare på omkring 40 patienter. I detta sammanhang är det av särskild vikt att fastställa vilket patientantal en överläkare lämpligen bör ha hand om. En överläkare, som även är sjukhuschef, måste belastas med vissa administrativa uppgifter. Det är lämpligt att även frågor rörande differentiering av klientelet på olika vårdavdelningar, på verkstäder etc. — vilka frågor närmare avhandlas i det följande — personligen handläggas av överläkaren. Härtill kommer den utomordentligt betydelsefulla personliga kontakten med samtliga patienter. I viss mån torde man dock kunna räkna med att en förste läkare, som stannar å sjukhuset en längre tid, bör kunna övertaga en del av överläkarens omedelbara kontakt med patienterna. Även under denna förutsättning kan man dock under inga förhållanden sträcka sig till ett så högt patientantal som 200. De sakkunniga anse att 125 patienter per överläkare är ett maximum. Förutom överläkaren skulle efter ovan angivna normer — 40 patienter per läkare — erfordras ytterligare två läkare per överläkaravdelning. Angivna platsantal — 125 — är enligt de sakkunnigas mening tillräckligt för möjliggörande av erforderlig differentiering av patientmaterialet. Se härom i följande avsnitt. Det kan diskuteras att sammanföra flera sådana överläkaravdelningar till en större administrativ enliet, som sålunda skulle bestå av flera ur vårdsynpunkt helt skilda enheter. Härvid skulle otvivelaktigt vissa fördelar ur anläggningsoch driftekonomiska synpunkter kunna ernås. Framför allt gäller detta anläggningskostnaderna för ekonomilokaler samt kostnaderna för administrations- och ekonomipersonal vilka helt naturligt ställa sig förmånligare vid större anstalter än vid mindre. Även utrustningen för undersöknings- och laboratorieändamål blir förhållandevis dyrbar vid mindre anstalter. Emellertid är det ett genom erfarenhet från närliggande vårdområden bestyrkt förhållande att vårdresultatet ogynnsamt påverkas av alltför stora anstalter. I synnerhet då det gäller ett klientel sådant som det här avsedda anser utredningen det vara ett önskemål av hög angelägenhetsgrad att i görligaste mån eliminera anstaltskaraktären hos anläggningen. Härigenom skulle ett gynnsammare utgångsläge erhållas för den psykiatriska och socialpedagogiska verksamheten vid sjukhusen. Det är inom psykopatvården önskvärt att vid olika överläkaravdelningar olika metoder prövas i fråga om den dagliga rutinen och sådana frågor som frigång, utskrivning etc. Å andra sidan är det av stor betydelse att tillämpningen i dylika fall blir enhetlig inom samma sjukhus. Enligt psykopatvårdsutredningens mening talar det nu anförda starkt mot ett sammanförande av flera överläkaravdelningar till en

enhet. Ett ytterligare skäl för att icke dubblera verksamheten vid ifrågavarande sjukhus är att de svårigheter och kostnader som sammanhänga med patienternas intagning och utskrivning, besök av anhöriga, arbetsanskaffning m. m. givetvis bli större om verksamheten koncentreras till något eller några större sjukhus än om den fördelas på flera mindre, över landet spridda sjukhus. Med hänsyn till det anförda och då de besparingar i driften, som enligt ovan skulle kunna göras vid en dubblering av verksamheten, i varje fall endast kunna motsvara en mycket ringa del av driftkostnaden, vill utredningen föreslå, att de nya specialsjukhusen endast skola innefatta en överläkaravdelning motsvarande enligt ovan omkring 125 vårdplatser. Med utgångspunkt från att specialsjukhusen få en storlek av 125 platser skulle, för att täcka det i kapitel 4 angivna, omedelbara vårdplatsbehovet för män — omkring 625 platser — erfordras fem specialsjukhus. För det kvinnliga klientelet erfordras omkring 100 vårdplatser å specialavdelningar för kvinnliga psykopater.

Frågor rörande differentiering av klientelet. På sätt framgår av vad tidigare anförts komma de psykopater, som omhändertagits för anstaltsvård, att genom vederbörande läkares försorg delas upp i sådana som lämpligen böra vårdas på de nya sjukhusen och sådana som lämpligen böra vårdas å sinnessjukhus. Redan härigenom verkställes sålunda en viss differentiering av psykopatklientelet. Det är emellertid klart att en noggrann differentiering måste företagas även inom det klientel som sålunda hänvisats till de nya sjukhusen. Även bland detta klientel kommer att finnas personer som med hänsyn till sin psykiska egenart, föregående verksamhet, vanart etc. skilja sig i sådan grad från andra patienter att de kräva speciell behandling eller sysselsättning. Där kommer också att finnas patienter — framför allt i de yngre åldersklasserna — som böra skyddas från påverkan av mera socialt förkomna intagna. Frågan huruvida den differentiering som här åsyftas lämpligen kan åstadkommas inom vart och ett av de nya sjukhusen eller om det är erforderligt att härför inrätta specialiserade anstalter har varit föremål för överväganden inom utredningen. I första hand har de sakkunniga härvid undersökt i vad mån en godtagbar differentiering av klientelet kan åstadkommas inom vart och ett av de nya sjukhusen. De sakkunniga få härvid hänvisa till den principlösning av förläggningsfrågan som framlagts i kap. 11 av detta betänkande (med förslag till Boxhults sjukhus). Enligt detta förslag synes det möjligt att verkställa en tämligen långtgående differentiering av klientelet inom varje sjukhus. Dessa

75 äro planerade att omfatta dels sex från varandra helt skilda vårdavdelningar förlagda i tre paviljonger inom ett inhägnat område och dels två rent kolonibetonade avdelningar i var sin byggnad utanför stängslet. De sex vårdavdelningarna disponera egna kök, matsalar, terapilokaler, promenadgårdar etc. Samtliga ha kulvertförbindelse med gemensamma verkstadslokaler. Avdelningarna äro små (15—16 platser) och flertalet intagna äro förlagda i enkelrum. Det sistnämnda är av utomordentlig betydelse med hänsyn till behovet av avskildhet för ifrågavarande klientel. Många konflikter patienterna emellan kunna undvikas om möjlighet finnes för flertalet att draga sig tillbaka till sitt eget rum. Härtill kommer att sexualproblemen på sjukhus och anstalter av denna typ äro stora. Även detta talar för behovet av enskilda rum i största möjliga utsträckning. De sakkunniga anse sig kunna räkna med att genom det ovan berörda förläggningssystemet, som inom varje sjukhus medgiver olika former av sjukhusvård och gör det möjligt att i viss utsträckning undvika, inflytelser från olämpliga kamrater, samt genom de rikt differentierade sysselsättningsmöjligheter som komma att anordnas vid sjukhusen (se de sakkunnigas förslag i kap. 6) behovet av en differentiering av den nya organisationens klientel skall i tillbörlig mån kunna tillgodoses. En annan sak är att man genom specialisering av vissa sjukhus givetvis erhåller rikare möjligheter till differentiering av klientelet. Härvid bör dock märkas att en dylik specialisering även medför påtagliga nackdelar. Upptagningsområdet för ett specialiserat psykopatsjukhus måste omfatta hela landet, vilket medför stora svårigheter och kostnader i samband med intagning och utskrivning, besök av anhöriga, arbetsanskaffning etc. I den mån fråga uppstår att inrätta flera olika slag av specialiserade sjukhus kommer antalet icke specialiserade sådana att minska och då det som här endast är fråga om en begynnelseorganisation på 5 anstalter (för män) kan följden lätt bli att även de icke specialiserade sjukhusen få upptagningsområden av en storlek som medför allvarlig olägenhet för verksamheten. Med hänsyn till det anförda och då behovet av den mer effektiva differentiering av klientelet som en specialisering av psykopatsjukhusen skulle föranleda knappast kan helt överblickas förrän man vunnit en tids erfarenhet av den nya organisationen ha de sakkunniga funnit sig — åtminstone tillsvidare — böra avvisa tanken på en specialisering av psykopatsjukhusen. Det har sålunda räknats med att de första 5 psykopatsjukhusen för män liksom givetvis även den kvinnliga anstalten i varje fall tillsvidare skola mottaga alla slag av psykopater som anses vara i behov av vård på psykopatsjukhus. I detta sammanhang må anmärkas att differentieringen av klientelet säkerligen kommer att föranleda speciella svårigheter under den tid då den nya organisationen utbygges. Till de först inrättade psykopat sjukhusen torde det

sålunda komma att finnas exspektanter vida överstigande antalet vårdplatser. I anledning härav föreligger risk för att dessa sjukhus komma att övervägande beläggas med sådant klientel som andra anstalter äro särskilt angelägna att bli av med. De sakkunniga finna det ur flera synpunkter olyckligt om rekryteringen av klientelet skulle ske efter dylika grunder. Det torde böra ankomma på medicinalstyrelsen att tillse att sammansättningen av klientelet blir väl avvägd med hänsyn till de nya sjukhusens uppgifter. Även om de sakkunniga av skäl som anförts i det föregående funnit sig för närvarande böra avvisa tanken på att genomföra en differentiering av klientelet de olika anstalterna emellan, följer därav icke att en sådan differentiering bör vara utesluten vid en i framtiden företagen utbyggnad av verksamheten. Det är sålunda icke omöjligt att erfarenheterna från verksamheten vid de nya sjukhusen kommer att ge vid handen att en ytterligare utbyggnad av organisationen bör ske i form av någon eller några specialiserade anstalter. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga funnit lämpligt att redovisa de synpunkter på behovet av specialanstalter som framförts under utredningens gång. Önskemålet att hålla det yngre, relativt lättpåverkade klientelet avskilt från mera socialt förkomna, äldre intagna, har föranlett de sakkunniga att överväga inrättandet av en speciell ungdomsanstalt för psykopater. En sådan åtgärd skulle även medföra den fördelen att man försöksvis kunde låta sysselsättningen vid anstalten få form av verklig yrkesutbildning samtidigt som anstalten i vissa avseenden skulle kunna ges en öppnare prägel än de allmänna psykopatsjukhusen. De sakkunnigas utredningar ge anledning till antagande att ett hundratal av de c:a 625 manliga psykopater för vilka plats bör beredas å psykopatsjukhus voro under 24 år. Det ungdomliga inslaget synes sålunda betydande. Huruvida det är tillräckligt för att fylla en dylik anstalt kan emellertid ifrågasättas eftersom det givetvis även bland de unga finnas många, som på grund av djupgående abnormitet eller vanart icke böra sammanföras med andra ungdomar. Man bör enligt de sakkunnigas mening under psykopatvårdsorganisationens utbyggnad ha uppmärksamheten särskilt inriktad på huruvida sjukhusen i den utformning de sakkunniga föreslagit erbjuda tillräckliga möjligheter att skydda det yngre klientelet från påverkan av socialt mera förkomna individer. Skulle så icke vara fallet bör frågan om det ungdomliga klientelets hänvisande till viss anstalt och eventuellt inrättande av en ungdomsanstalt med därav betingade särskilda anordningar upptagas till förnyat övervägande. Bland psykopatklientelet finnas åtskilliga, som utan att vara i egentlig mening arbetsskygga likväl — på grund av affektiv explosivitet eller annan psykisk ömtålighet — haft svårt att inordna sig i vanliga förhållanden. För

dessa patienter kan ett industribetonat arbete med dess maskinmässiga jäkt och anhopningar av många människor i samma arbetslokal ofta vara mindre lämpligt. Här kan jordbruksarbete ha en plats att fylla. Detta arbete ger stundom större utrymme åt självständigt sysslande än industriarbete och kan därigenom på ett fördelaktigt sätt stimulera självkänslan samtidigt som det avlägsnar de irritationsmoment, som en alltför nära kontakt i arbetet med andra människor innebär för många psykopater. Möjligheterna att efter utskrivningen placera patienterna i jordbruksarbete äro även tämligen gynnsamma. Om klientel av ifrågavarande slag i större utsträckning skall sysselsättas i jordbruk torde detta — i motsatts mot annan sysselsättning — förutsätta att en särskild förläggning — en jordbruksanstalt — inrättas för ändamålet. Emellertid är det otvivelaktigt att ifrågavarande klientel allmänt har en stark dragning till livet i städerna och att man därför knappast kan hysa några större förhoppningar om att ens sådana patienter, som tidigare haft jordbruk som sysselsättning och som tillbringat anstaltstiden på en jordbruksanstalt, efter den slutliga utskrivningen komma att kvarstanna i detta yrke. Då jordbruksdriften numera är föga personalkrävande erbjuder det även stora svårigheter att få fram en jordbruksanstalt av sådan storlek att den kan bära de tämligen höga personalkostnader som ifrågavarande verksamhet kräver. Av anförda skäl ha de sakkunniga avvisat tanken på att inrätta ett psykopatsjukhus med jordbruk som huvudsaklig sysselsättning. Syftet att erhålla lämplig sysselsättning för de patienter, som icke äro lämpade för arbete i verkstäder eller för de övriga arbetsuppgifter som de allmänna psykopatsjukhusen kunna erbjuda, ha de sakkunniga ansett kunna ernås genom inrättande av en handelsträdgård vid vart och ett av sjukhusen. En del av patienterna torde även kunna tillåtas arbeta hos jordbrukare i närheten av resp. sjukhus. Härvidlag hänvisas till framställningen i kap. 6. Inom det från sinnessjukhusen redovisade psykopatklientelet (se kap. 4) finnas en del patienter, som företett speciellt dålig arbetsprognos och som överhuvudtaget icke kunnat terapeutiskt påverkas under långvarig vård å sinnessjukhus. Det är här ofta fråga om patienter i högre åldersklasser. Icke sällan äro de tämligen besvärliga ur vårdsynpunkt. De sakkunniga ha diskuterat, huruvida icke ifrågavarande patienter med hänsyn bl. a. till driftskostnaderna och till deras ogynnsamma inverkan på övriga patienter, borde sammanföras till någon eller några sekundärpaviljonger vid psykopatsjukhusen där kraven på sysselsättning och personal kunde sättas lägre än vid övriga paviljonger. Vad som bl. a. talar emot att sammanföra ifrågavarande klientel till specialförläggningar är att möjligheterna till ett tillfrisknande därigenom skulle bli sämre än om de blandades med övriga intagna på psykopatsjukhusen. Det

vore otvivelaktigt ur psykologisk synpunkt olyckligt — även med hänsyn till övriga patienter — om någon paviljong vid psykopatsjukhusen skulle erhålla stämpeln av att vara reserverad för obotliga. Härtill kommer att arbetet på en dylik paviljong skulle bli tämligen tröstlöst för personalen och att därför svårigheter kunna uppstå att erhålla den kvalificerade personal som är erforderlig, om överhuvudtaget någon förbättring skall kunna påräknas bland dessa patienter. Med hänsyn till det anförda ha de sakkunniga icke räknat med att specialpaviljonger för det här avsedda klientelet skola anordnas vid psykopatsjukhusen. Dessa patienter synas sålunda tillsvidare böra vårdas tillsammans med övriga intagna på psykopatsjukhusen (eller på sinnessjukhusen om vederbörande läkare ansett att de helst böra vårdas där. Se kap. 4). Därest erfarenheten sedermera skulle ge vid handen att ett avskiljande från övriga patienter är önskvärt, bör förläggningsfrågan upptagas till förnyat övervägande, varvid jämväl bör prövas huruvida eventuellt erforderliga specialförläggningar av här avsett slag lämpligen skola förläggas till psykopatsjukhus eller till sinnessjukhus. Inom Boxhults sjukhus tomtområde har med hänsyn till det anförda plats reserverats för två sekundärpaviljonger på sammanlagt ett 50-tal vårdplatser (se kap. 11). I kap. 4 ha de sakkunniga räknat med att omkring 150 av alkoholistanstalternas nuvarande manliga klientel skulle överföras till psykopatsjukhusen. Även bland det klientel på sinnessjukhusen som ansetts lämpligen böra överföras till psykopatsjukhus funnos åtskilliga alkoholmissbrukare. En avsevärd del av klientelet på psykopatsjukhusen torde följaktligen komma att utgöras av alkoholister. Med anledning härav ha de sakkunniga diskuterat huruvida hänsynen till övriga patienters vård och trivsel liksom de speciella pedagogiska inslag i vården som bli erforderliga för de alkoholsjuka borde föranleda att dessa avskildes för behandling å särskild anstalt. 1946 års alkoholistvårdsutredning har icke framfört några önskemål om en sådan differentiering. Icke heller de sakkunniga finna en dylik differentiering erforderlig. Alkoholismen är i dessa fall en följd av viss psykisk abnormitet. De omhändertagna böra därför här liksom i övriga fall i första hand differentieras med hänsyn till den abnormtyp som de representera. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att en viss fördelaktig differentiering av klientelet mellan olika anstalter skulle möjliggöras därest verkstäder inom olika yrken inrättades vid de särskilda anstalterna. Denna fråga beröres närmare i följande kapitel. Här må endast förutskickas, att de sakkunniga i sina förslag rörande arbetsdriften icke åsyfta någon systematisk fördelning av verkstäder inom olika yrken vid de skilda anstalterna. Valet av verkstadstyper vid de olika sjukhusen måste enligt de sakkunnigas mening i första hand träffas efter andra grunder.

79 N ä r de sakkunnigas uppdrag genom beslut den 21 december 1949 utvidgades till a t t avse jämväl utredning av vissa frågor om behandlingen av lösdrivarklientelet anfördes i direktiven bl. a. att de sakkunniga borde taga under övervägande huruvida icke ett av professor O. Kinberg framfört förslag om intagning av lösdrivarklientelet för observation på en medicinskt ledd anstalt kunde genomföras inom ramen för psykopatvårdens anstaltsorganisation. I anledning härav få de sakkunniga anföra följande. Professor Kinberg hade 1 föreslagit, att sedan viss preliminär utredning i ett lösdrivarärende företagits och denna givit vid handen att fortsatt undersökning och observation vore nödvändiga, den anhållne skulle intagas på en medicinskt ledd »psykopatanstalt för lösdrivare och alkoholister». Kinberg anförde härom vidare: För dylikt ändamål skulle nuvarande svartsjöanstalten, på lämpligt sätt omorganiserad och försedd med medicinsk, psykologisk och social arbetskraft, kunna bli ett utmärkt organ, eventuellt efter namnförändring. Sedan en lösdrivare intagits på denna sorterings- och behandlingsanstalt skulle en ingående medicinsk-psykologisk och social utredning företagas för att ställa en så noggrann psykiatrisk och socialpsykologisk diagnos på fallet som möjligt. I sådana fall där det befinnes lämpligt erhåller den intagne medicinsk och psykiatrisk vård på anstalten. I andra fall kan vården å allmänt sjukhus eller å sinnessjukhus befinnas vara den lämpligaste vårdåtgärden. I andra åter överlämnas fallet till alkoholistvården, vilket i många fall innebär att individen kan överföras till en öppen alkoholistanstalt. I andra fall slutligen överlämnas den intagne till någon annan form av socialvård inom sin hemortskommun (fattigvård, ungdomsvård, sinnessjukvård på kommunal anstalt etc). D e t anförda skulle i korthet innebära att inom psykopatvårdsorganisationen skulle inrättas en medicinskt ledd specialanstalt för lösdrivarklientelet, med uppgift att verkställa observation å nämnda klientel och a t t därefter sortera ut detsamma till andra anstalter eller vårdområden. E n del skulle kvarbliva å anstalten för vård. Gentemot detta förslag kan anmärkas a t t en centralisering av ifrågavarande undersökningar till en enda anstalt måste medföra avsevärda olägenheter ifråga om transporter av de intagna, kontakten med hemortskommunen etc. D e sakkunniga ha vidare r ä k n a t med a t t samtliga psykopatsjukhus skola få en sådan inredning, utrustning och personal att observation av ifrågavarande klientel bör kunna verkställas där för den händelse ett observationsförfarande av antydd art skulle anses böra införas. Vad beträffar förslaget att utnyttja Svartsjö tvångsarbetsanstalt för ifrågavarande ändamål få de sakkunniga i första hand hänvisa till vad som i det följande anföres rörande psykopatsjukhusens förläggning. Det framgår därav a t t enligt de sakkunnigas mening psykopatsjukhusen icke böra placeras 1 I särskilt yttrande som bilagts strafflagberedningens utlåtande den 31 maj 1949 över lösdriveriutredningens betänkande med förslag om lösdrivarlagens upphörande m. m.

i närheten av någon storstad men att å andra sidan närheten till en medelstor industristad måste uppställas som ett önskemål. Då Svartsjö saknar anknytning till annan stad än Stockholm följer därav att platsen enligt de sakkunnigas uppfattning är olämplig för ändamålet. Härtill vilja de sakkunniga erinra om det olustiga i att just till Svartsjö förlägga ett psykopatsjukhus. Vidare må ifråga om förslaget att ombygga Svartsjö till psykopatsjukhus framhållas, att det enligt de sakkunnigas mening överhuvudtaget icke är önskvärt att ombygga äldre anstalter till psykopatsjukhus. Utformningen av anstaltsbyggnaderna är inom psykopat vården av så stor betydelse att man härvid icke bör vara bunden av en planering som verkställts för att tillgodose andra ändamål.

Rättspsykiatriska undersökningar. Enligt direktiven skall psykopatvårdsutredningen även taga under övervägande frågan huruvida till en av de nya anstalterna bör förläggas en rättspsykiatrisk undersökningsstation. I anledning härav få de sakkunniga anföra följande. Vid 1945 års riksdag beslöts viss omorganisation av sinnesundersökningsväsendet. Enligt beslutet skulle vid sinnessjukhusen inrättas 8 rättspsykiatriska undersökningsstationer för icke häktade och vid fångvårdens sinnessjukavdelningar 7 sådana stationer för häktade. Undersökningarna skulle huvudsakligen utföras av för uppgiften heltidsanställda läkare. Föredragande departementschefen framhöll vid förslagets framläggande — i proposition 239 — att det kunde befinnas bli ändamålsenligt att i framtiden helt eller delvis anknyta undersökningsväsendet till särskilda psykopatanstalter därest sådana skulle komma till stånd. I avbidan å utvecklingen borde man i viss mån hålla möjligheterna för en framtida mera omfattande omreglering av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet öppna. Det har i praktiken visat sig vara svårt att besätta läkartjänsterna vid stationerna. Detta har medfört långa väntetider. Att tillföra stationerna erforderliga läkarkrafter är en åtgärd på lång sikt, i synnerhet som även den egentliga sinnessjukvården är i avsaknad av tillräckligt antal utbildade psykiatrer. Vissa åtgärder för att underlätta läkarrekryteringen ha emellertid redan vidtagits. Sålunda har 1950 års riksdag beslutat genomföra en avsevärd förbättring av avlöningsförhållandena för läkarna vid statens sinnessjukhus. Olika åtgärder ha även vidtagits för att öka antalet medicine studerande i landet. Slutligen må anmärkas att 1948 års läkarutbildningskommitté erhållit

81 i uppdrag att undersöka möjligheterna att väsentligt utöka undervisningen i psykiatri vid de medicinska studierna. I syfte att erhålla en omedelbar förbättring av undersökningsstationernas kapacitet tillsattes år 1949 en utredning (om anvisningar för bedrivandet av sinnesundersökningar) med uppdrag att överväga alla möjligheter att rationalisera undersökningstekniken och avfattningen av utlåtanden. Även möjligheterna att genom utsträckt användning av biträdande personal minska den del av arbetet som faller på läkarna skulle undersökas. Betänkande i ämnet har den 24 april 1950 avgivits av utredningen (SOU 1950: 24). Av den föregående redogörelsen framgår att den mest aktuella frågan rörande undersökningsförfarandet för närvarande är rekryteringen av läkarbefattningarna. De åtgärder som vidtagits för att öka rekryteringen verka endast på lång sikt, och man torde därför få räkna med att stora svårigheter skulle uppstå att förvärva kompetenta läkare om man i nuvarande läge ökade antalet undersökningsstationer. De specialutbildade läkare som efter hand kunna tillföras organisationen torde i första hand böra insättas på vakanserna vid de förefintliga stationerna. Först sedan man besatt samtliga redan inrättade läkartjänster vid organisationen, samt vidtagit åtgärder som kunna föranledas av den ovan berörda rationaliseringsutredningen eller med andra ord först sedan man vidtagit erforderliga åtgärder för en förstärkning av stationernas kapacitet inom ramen för den förefintliga organisationen, torde man kunna överblicka behovet av en ökning av antalet undersökningsstationer. Beträffande frågan huruvida det överhuvudtaget är lämpligt eller önskvärt att förlägga undersökningsstationer till psykopatsjukhus må framhållas följande: De sakkunniga ha räknat med att vid psykopatsjukhusen en del av patienterna skola ha möjlighet att röra sig fritt inom och utom anstalterna. Det bynes därför omöjligt att undvika att en viss kontakt uppstår mellan dessa och undersökningsklientelet, i den mån det är fråga om undersökning av icke häktade. Denna kontakt kan ur vissa synpunkter vara mindre lämplig. En ytterligare omständighet som gör det olämpligt att förlägga undersökningsstationer för icke häktade till psykopatsjukhusen är att de senare komma att placeras på visst avstånd från medelstora städer under det att man för undersökningsstationerna av praktiska skäl bör eftersträva en mera central placering. Angivna invändningar äga givetvis icke giltighet i fråga om undersökning av häktade. De sakkunniga utgå emellertid från att en sådan omläggning av principerna för det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation, att häktade undersökningsfall skulle mottagas på psykopatsjukhusen, icke ifrågakommer. Detta skulle förutsätta att de häktade komme att hållas isolerade i särskild paviljong och att särskild personal ställdes till förfogande för undersökningarna. Varken den personal eller de lokaler på psykopatsjukhu6

sen som äro avsedda för vården av de intagna torde nämligen kunna utnyttjas för ifrågavarande undersökningar. Under sådana förhållanden synes föga vara att vinna med en förflyttning av stationerna till psykopat sjukhusen särskilt som det är önskvärt att fångvårdsmyndigheterna i största möjliga utsträckning vid sina egna anstalter få tillgång till psykiatrisk sakkunskap. Denna fråga liksom hela frågan om en framtida, mera omfattande reglering av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet torde böra prövas i ett vidare sammanhang. Anledning torde också finnas att antaga att frågan om en översyn av rådande ordning för rättspsykiatriska undersökningar skall upptagas till behandling inom justitiedepartementet.

Anstalternas placering. Även om man anser att specialsjukhusen för män såväl lokalt som administrativt böra skiljas från sinnessjukhusen är därmed givetvis icke sagt att man bör undvika varje kontakt mellan de olika vårdformerna. Vissa kontakter böra tvärtom eftersträvas. Skäl kunna sålunda anföras för att förlägga de nya sjukhusen till orter som ej äro alltför avlägsna från sinnessjukhus. Därigenom skulle möjligheten till smidiga omflyttningar mellan specialsjukhusen och sinnessjukhusen ökas, vilket vore av påtagligt praktiskt värde då sådana omflyttningar kunna antagas bli tämligen vanliga. Klientelet på de nya specialsjukhusen kan nämligen icke på något sätt skarpt avgränsas från de i egentlig mening sinnessjuka. En del av klientelet på specialsjukhusen torde sålunda komma att utgöras av sådana fall som periodvis eller sporadiskt komma att förete psykotiska tillstånd under vilka de med fördel kunna vårdas på vanligt sinnessjukhus. Även vissa av de på sinnessjukhus intagna patienterna torde stundom kräva vård på specialsjukhus. Vidare torde man kunna räkna med att i regel en del av patienterna på specialsjukhusen komma att intagas där via sinnessjukhusen. För personalen och främst för läkarna borde det vara en fördel att möjligheter skapas att med kolleger utbyta erfarenheter inom yrket. Även ur rekryteringssynpunkt kan en dylik kontakt vara värdefull. Slutligen skulle måhända de olika anstalternas tekniska resurser — och i enstaka fall personal — kunna i viss utsträckning komplettera varandra. De nämnda fördelarna äro dock icke av den art att de böra tillerkännas utslagsgivande betydelse vid valet av förläggningsort. Mera betydelsefullt är att ett väl utrustat centrallasarett med psykiatrisk avdelning finnes på specialsjukhusets förläggningsort eller eljest lätt tillgängligt. Då psykopatierna ofta ha somatisk bakgrund är en ingående kroppslig undersökning av ifrågavarande klientel erforderlig. E t t anmärkningsvärt stort antal av patienterna klaga även över kroppsliga besvär. Patienterna äro

kritiska beträffande kvaliteten av den kroppsvård som beredes dem och påfordra själva ofta ingående undersökningar av olika slag. Det är givet att icke alla slag av sådana undersökningar kunna utföras på specialsjukhus även om dessa erhålla en god utrustning. Överföring av patienter till kroppssjukhus för undersökning eller vård torde därför ofta bli aktuell. Som tidigare framhållits, synes man böra räkna med att specialsjukhusen i framtiden komma att samarbeta med de psykiatriska klinikerna. Det kan antagas, att de senare i avsevärd utsträckning komma att remittera patienter till specialsjukhusen. Med hänsyn härtill samt till vad som ovan anförts rörande kroppssjukvården och de somatiska undersökningarna har utredningen utgått från att specialsjukhusen skola förläggas till orter med ett väl utbyggt centrallasarett som innefattar eller kan beräknas komma att innefatta psykiatrisk klinik. Även med hänsyn till verkstadsdriften och möjligheterna att anskaffa lämpligt arbete åt patienterna medan de ännu bo kvar på sjukhuset under s. k. utsträckt frigång äro särskilda omständigheter att beakta vid placeringen av psykopatsjukhusen. Om verkstadsdriften vid dessa sjukhus och arbetet under utsträckt frigång — såsom delvis förutsattes i det följande — skall organiseras för samarbete med någon industri, böra sjukhusen givetvis förläggas i närheten av en oit med industri som lämpar sig för ett dylikt samarbete. För rekrytering av personalen torde det vara ofrånkomligt — i synnerhet i nuvarande arbetsmarknadsläge — att psykopatsjukhusen förläggas i närheten av städer av icke alltför obetydlig storlek. Även med en sådan ur personalsynpunkt relativt fördelaktig förläggning torde personalfrågan komma att bereda vissa svårigheter med hänsyn till den krävande tjänstgöringen på ifrågavarande sjukhus och de särskilda kvalifikationer som där måste ställas på flertalet befattningshavare. De tre största städerna i riket böra icke ifrågakomma som förläggningsort med hänsyn bl. a. till de stora möjligheter som patienterna skulle ha att vid besök i staden knyta förbindelser med asociala kretsar. Vissa risker härför föreligga givetvis även i de mindre industristäderna, men dessa risker äro enligt utredningens mening icke av sådan storleksgrad att de motväga de skäl som ovan anförts för sjukhusens förläggning till medelstora städer med industrier. Slutligen måste vid val av förläggningsort hänsyn tagas till patienternas och deras anhörigas intresse av att sjukhuset icke blir alltför avlägset beläget från patienternas hemorter. Även geografiska och demografiska synpunkter böra därför tillerkännas viss betydelse vid val av förläggningsort. Med utgångspunkt från det anförda har utredningen trätt i förbindelse med vederbörande kommunala myndigheter i vissa lämpligt belägna medelstora

städer med viss industriell verksamhet, där ett väl utrustat centrallasarett finnes eller planeras och där lämpligt tomtområde kunnat ställas till förfogande, för att efterhöra intresset för en förläggning dit av ett psykopatsjukhus. Tomtområden och övriga lokala förhållanden ha undersökts vid besök på platsen. Med hänsyn till vad som därvid framkommit får utredningen föreslå, att de första fem psykopatsjukhusen för män förläggas till städerna Kristianstad (eller Landskrona), Uddevalla, Eskilstuna, Gävle (eller Jönköping) och Umeå samt de första specialpaviljongerna för kvinnor till ett planerat sinnessjukhus i Falköping. De sakkunniga föreslå att de fem psykopatsjukhusen för män snarast möjligt komma till utförande. Det i kap. 11 redovisade detalj förslaget till Boxhults sjukhus i Uddevalla är avsett att vara ett principförslag för de övriga psykopatsjukhusen. Då i enlighet med vad som tidigare anförts psykopatsjukhusen böra vara från sinnessjukhusen helt skilda anstalter följer härav att de nuvarande specialpaviljongerna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus icke komma ifråga såsom psykopatsjukhus utan kunna, därest så befinnes lämpligt, utnyttjas för annat ändamål. Däremot bör inrättandet av särskilda psykopatsjukhus icke föranleda någon ändring i fråga om de fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds och Säters sjukhus. Dessa torde jämväl i fortsättningen få omhändertaga några av de farligaste psykopaterna.

85 Kap. 6. Arbetsdriftens art och omfattning. Arbetsdriften vid sinnessjukvården har behandlats av statens sjukhusutredning i dess betänkande rörande sinnessjukvården (SOU 1948:37), och vid fångvården av strafflagberedningen i dess betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff m . m . (SOU 1944: 50) samt vid alkoholistvården av 1946 års alkoholistvårdsutredning i dess betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m . m . (SOU 1948:23). Samtliga dessa utredningar äro av stort intresse i förevarande sammanhang. Vissa avsnitt av utredningarna upptagas till närmare behandling i det följande. Sysselsättningsfrågan har givetvis även avhandlats i medicinalstyrelsens förslag den 14 december 1946 rörande psykopatvården och remissyttrandena däröver samt vid riksdagsbehandlingen av angivna förslag. Härvidlag hänvisas till redogörelsen i kap. 3 av detta betänkande samt till den följande redogörelsen. Redogörelse för förhållandena vid sinnessjukhusen. Här må i första hand återgivas vissa delar av vad statens sjukhusutredning anfört i sitt ovan berörda betänkande rörande sinnessjukvården. Vid sinnessjukhusen sysselsättas, åtminstone i viss utsträckning, omkring 50 % av patienterna. Vid några sjukhus uppgår denna siffra dock till 70 % eller ännu högre tal. De stora skillnaderna sjukhusen emellan beträffande antalet sysselsatta patienter i förhållande till beläggningen synas delvis bero på större eller mindre intresse för sysselsättningen hos sjukhusledning och läkare samt olika lämplighet och kunnighet hos personal, som handleder patienterna. Orsakerna till det på många håll bristande intresset för sysselsättningen torde vara liera. Den stigande tilltron till och tillämpningen av moderna behandlingsmetoder är en av dem. Därjämte äro ofta möjligheterna att på lämpligt sätt sysselsätta patienterna bristfälliga. Såväl personal som lokaler och andra materiella resurser äro i stor utsträckning otillräckliga. Den under de senaste åren till följd av förbättrad behandling, utbyggnad av vården för lättskötta sinnessjuka m. m. något stegrade patientomsättningen har också ökat svårigheterna att sysselsätta patienterna vid sinnessjukhusen i samma omfattning som tidigare. Betydande skiljaktigheter förefinnas även ifråga om patientsysselsättningens fördelning på arbeten inom och utom vårdavdelningarna samt på arbeten av olika slag. Detta torde bero på sådana omständigheter som mer eller mindre goda verkstadsutrymmen, omfattningen av trädgård, jordbruk m. m. De arbeten, med vilka patienterna sysselsättas, äro antingen direkt hänförliga till sjukhusens drift (t. ex. städning, tvättning-, köks- och bageriarbeten, reparationer av patient- och personalkläder, trädgårdsarbeten, byggnadsarbeten, gårds-

86 renhållning) eller anordnade huvudsakligen i syfte att bereda patienterna sysselsättning (t. ex. vävning, knyppling, bokbinderiarbete, träslöjd, korgmakeri, borstbinderi och jordbruksarbete, ävensom sysselsättning av enklaste slag såsom repning av drev). Genom arbeten av det förra slaget ersätta patienterna i viss utsträckning arbetskraft, som eljest hade måst anskaffas. Genom arbeten av det senare slaget framställas produkter av olika slag, vilka antingen användas av vederbörande sjukhus eller försäljas, huvudsakligen till befattningshavare och andra sjukhus. De flesta patienterna sysselsättas inom vårdavdelningarna och relativt många deltaga i arbetet med dessa avdelningars drift och skötsel, huvudsakligen diskning och städning. E t t ännu större antal är där ock sysselsatt med arbete av annan art, såsom drev- och trasselrepning, vävning av band (i handvävstol eller i vävram), stickning och stoppning av strumpor o. d. Mera kvalificerade arbeten anordnas endast i mycket begränsad omfattning inom vårdavdelningarna, bl. a. emedan lämpliga lokaler härför saknas. Sålunda anses t. ex. vävning i större vävstol och maskinsömnad vanligtvis alltför störande, då endast de ofta knappa dagrumsutrymmena stå till buds. Den till särskilda verkstäder eller arbetssalar förlagda sysselsättnings- och arbetsterapien är mest utvecklad för de kvinnliga patienterna, beroende på de stora variationsmöjligheter, som textilarbeten erbjuda. Inom sy- och vävsalar sysselsättas nämligen sådana patienter med sömnad och textilslöjd av allehanda slag. Verkstadsarbeten av annan art äro däremot i allmänhet ej anordnade för kvinnorna. Den närmaste orsaken till att sysselsättningen av manliga patienter i hantverk o. d. är föga omfattande torde vara, att de flesta verkstäderna äro så gott som helt inriktade på att tillgodose sjukhusen med för driften erforderliga produkter m. m. Verksamheten därstädes är sålunda ej i främsta rummet tillrättalagd för sysselsättnings- och arbetsterapi. Sådana arbeten som bokbinderi, korgmakeri, borstbinderi och träslöjd bedrivas dock huvudsakligen för patientsysselsättningens skull, men ofta sakna sjukhusen tillräckliga eller lämpliga lokalutrymmen eller andra förutsättningar för utveckling av dessa sysselsättningsformer. Sjukhusutredningens undersökning utmynnade i förslag om en betydande upprustning av sinnessjukhusens resurser för patientsysselsättning. Detta förslag avsåg emellertid endast vården av de i egentlig mening sinnessjuka. Utredningen hade nämligen utgått från a t t psykopatvården i enlighet med 1947 års riksdagsbeslut skulle utbrytas ur den egentliga sinnessjukvården och förläggas till särskilda anstalter. Vissa delar av utredningens förslag beröras närmare i det följande. För patienterna på specialpaviljongerna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus är behovet av sysselsättning betydligt bättre tillgodosett än inom sinnessjukvården i övrigt. D e sakkunniga ha från nämnda sjukhus inhämtat uppgifter rörande sysselsättningsförhållandena vid specialpaviljongerna. Uppgifterna, som avse en av respektive sjukvårdsläkare såsom representativ ansedd dag på sommaren 1948 respektive vintern 1949 redovisas i tabellerna 8 och 9 nedan.

87 Tabell 8. Uppgifter rörande sysselsättningsförhållandena å specialpaviljongen vid S: t Sigfrids sjukhus. Uppgifterna under 4 och 5 avse den 15 juli 1948 och den 15 januari 1949, vilka dagar av sjukvårdsläkaren ansetts representativa för sysselsättningsförhållandena under respektive sommaren och vintern.

1. Antal vårdplatser 2. Antal arbetsplatser på verkstäderna, summa 3. Antal arbetsplatser fördelade på olika verkstäder Skomakeriet Skrädderiet Slöjd- och vävsal Maskin-, snickeri- och måleri verkstaden (på huvudsjukhuset)

7 8 12 5

15 juli

15 jan.

4. Antal patienter 93 5. Antal patienter i arbete (inkl. handräckning) 78 Därav i verkstäder (fördelat efter yrken) Skomakeriverkstaden 7 Skrädderiverkstaden 8 Slöjdverkstaden och vävsal 9 Maskin-, snickeri- och mål er i verkstaden (på huvudsjukhuset) 3 Summa i verkstäder 27 Därav i handräckning (fördelat efter arbetsplats) Köket å avdelningen Städning å avdelningen Central-köket Cent ral-t vatten

100 32

100 78 6 9 12 2 29

6 7 3 3

6 9 2 2

Summa i handräckning 19

19 Därav i annat arbete Jordbruksarbete Transport av ved och torv Trädgårdsarbete samt diverse annat arbete

10 9 13

7 15 8

Summa i annat arbete 32

30 Summa patienter enligt 5. 78

88 Tabell 9. Uppgifter rörande sysselsättningsförhållandena å specialpaviljongen vid Sidsjöns sjukhus. Uppgifterna under p. 4 och 5 avse den 16 juli 1948 och den 21 januari 1949, vilka dagar av sjukvårdsläkaren ansetts representativa för sysselsättningsförhållandena under respektive sommaren och vintern.

1. Antal vårdplatser 2. Antal arbetsplatser på verkstäderna, summa (dessutom sysselsättas några av patienterna vid snickeriverkstaden och slöjdverkstaden på huvudsjukhuset) 3. Antal arbetsplatser fördelade på olika verkstäder: Konfektions verkstaden Kuvertverkstaden Bokbinderiverkstaden 16 juli 1948

26 12 8 6

21 jan. 1949

4. Antal patienter 97 5. Antal patienter i arbete (inkl. handräckning) 49 Därav i verkstäder (fördelat efter yrken) Konfektion (stängd för personalsemester) — Kuvertverkstaden 7 Bokbinderiverkstaden 5 Snickeri- och slöjdverkstäderna (på huvudsjukhuset) 4 Tapetserarverkstaden (på huvudsjukhuset) —

96 58

Summa i verkstäder 16

32 Därav i handräckning (fördelat efter arbetsplats) Städning på avdelningen Kökshandräckning på avdelningen Strumpstoppning på avdelningen Diverse i maskinavdelningen (på huvudsjukhuset)

12 9 6 4 1

9 5 4 1

7 5 1 1

Summa i handräckning 19 Därav i annat arbete: Utearbetslag, diverse mindre arbeten 8 I trädgården 4 I biblioteket (på huvudsjukhuset) 1 I skomakeriverkstaden (på huvudsjukhuset) 1

14 Summa i annat arbete 14

12 Summa patienter enligt 5. 49

7 3 1 1

89 Till komplettering av uppgifterna i tabell 9 kan nämnas att antalet dagsverken på kuvertverkstaden vid Sidsjöns sjukhus under år 1948 utgjorde summa 2.579 vilket motsvarar i medeltal 8,6 sysselsatta per dag. Motsvarande siffror för konfektionsverkstaden voro 2.774 och 9,6. I bokbinderiet sysselsattes i medeltal 5,9 patienter per dag. Av tabellerna 8 och 9 framgår att antalet i arbete sysselsatta patienter synes utgöra mellan 50 % och 75 % av hela antalet patienter. Av de sysselsatta synas ungefär lika många ha arbetat i verkstäder, med handräckningsarbete (kök, t v ä t t och städning) och utearbete. P å vintern torde i runt tal var tredje patient ha sysselsatts med verkstadsarbete. 12 till 15 patienter sysselsattes dagligen med städning eller kökshandräckning.

Redogörelse för tidigare framförda synpunkter. Medicinalstyrelsen har i skrivelsen den 14 december 1946 anfört följande rörande arbetsdriften. Möjligheterna att sysselsätta patienterna i verkligt produktivt arbete, som kan giva dem skolning för återinträde i socialt liv, måste särskilt beaktas. Vad angår detta spörsmål håller styrelsen före, att verkstäderna vid dessa nya, fristående sjukhus i huvudsak böra organiseras och utrustas så, att samarbete kan inledas med lämpliga industrier, så att sjukhuset må kunna åtaga sig^ att utföra lämpliga arbetsoperationer på av vederbörande industri tillhandahållet material. Det synes styrelsen, att patienterna för sålunda utförda arbetsprestationer skulle i stort sett kunna få tillgodoräkna sig avtalsenliga löner. Med ett sådant arrangemang skulle en av de nu besvärligaste frågorna angående ordnandet av internernas sysselsättning på ett för dem själva tillfredsställande sätt kunna lösas och trivseln och lugnet på sjukhuset avsevärt befordras. Givetvis måste därvid beaktas det enligt styrelsens förmenande berättigade i att interner, som få avsevärda inkomster av sitt arbete, också själva till sjukhuset betala skälig ersättning för kost och logi så länge vårdavgifter över huvud taget komme att uttagas. E t t sådant ordnande av patienternas arbete kräver givetvis, att i anstaltens personalstat ingå tjänster, som kunna besättas med väl kvalificerat folk för utbildning och arbetsledning å de verkstäder som komma att inrättas. Utanför den centrala slutna anstalten anser medicinalstyrelsen, att mindre kolonibyggnader böra uppföras för sådana interner, som på grund av sitt goda uppförande prövats böra betros med större friheter. Dessa kunna antingen arbeta inom de centrala verkstäderna eller tillåtas taga anställning i den fria marknaden, företrädesvis inom närbelägna industrier. Den särställning som psykopaterna intaga i förhållande till arbetet har särskilt understrukits av överläkaren vid fångvårdsanstalten i Malmö som i yttrande över medicinalstyrelsens förslag framhållit, att den samhällsbesvärlighet som psykopaterna representera nästan undantagslöst vore i ett eller annat avseende knuten till deras arbetsförhållanden. Klientelet ansågs komma

90 att utgöras dels av arbetsskygga och dels av sådana som icke vore arbetsskygga men på grund av affektiv explosivitet eller annan psykisk ömtålighet vore svåra att inordna i vanliga arbetsförhållanden. För den förra grup>pen finge vid psykopatanstalternas planering disciplin- och säkerhetshänsyn särskild betydelse, och den slutna anstalten med möjlighet till industribetonat verkstadsarbete ansågs här ge goda möjligheter till en uppfostrande arbetsterapi, under förutsättning att arbetet dock bleve tillräckligt varierat och intresseväckande. För den senare gruppen, de affektivt ömtåliga men icke arbetsskygga, vore öppna vårdavdelningar ofta lämpligast, och här vore det industribetonade arbetet ofta skadligt med dess maskinmässiga jäkt, anhopningen av många människor i samma arbetslokal och det opersonliga sysslandet med materialet. För dessa psykopater behövdes i stället sådant hantverkseller jordbruksarbete, som gåve det självständiga sysslandet större rum och som därigenom kunde stimulera självkänslan och avlägsna de irritationsmoment som en alltför nära kontakt med andra människor under arbete innebure för en ömtålig person. Det underströks särskilt i förevarande yttrande att psykopatanstalternas arbetsresurser överhuvudtaget måste vara plastiska och i viss mån medgiva experimenterande och improvisationer. Medicinalstyrelsen hade enligt yttrandet alltför litet understrukit behovet av mångsidighet i arbetsresursema och icke heller tillräckligt framhållit, att utbildningen till arbete vore det väsentliga. Det kunde synas, som om medicinalstyrelsen alltför mycket tänkt på det ekonomiskt lönsamma i det arbete som skulle utföras på psykopatanstalterna (en sak som dock för statsverket vore av försvinnande liten betydelse i jämförelse med kostnaderna för anstalterna i dess helhet). Slutligen underströks i yttrandet synnerligen kraftigt att utbildningen måste vara den ledande principen för arbetet på psykopatanstalter. Detta gällde icke endast unga psykopater utan även de till åren äldre, vilka numera som regel saknade verklig yrkesutbildning. Betydelsen av yrkesutbildning för psykopatklientelet har starkt understrukits även i flera andra remissyttranden, främst av fångvårdsstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus län. Fångvårdsstyrelsen har bland annat framhållit vikten av att särskilt det ungdomliga klientelet under anstaltsvistelsen bereddes möjlighet till fullgod yrkesutbildning inom olika yrken och att sålunda utbildningsfrågan icke åsidosattes för den mera nära till hands liggande uppgiften att inordna detta klientel i produktionsapparaten. Länsstyrelsen i Malmöhus län har återigen framhållit att man under alla omständigheter måste inrikta sig på att förbättra psykopaternas utkomstmöjligheter efter utskrivningen. Psykopaterna vore ofta på grund av sin abnormitet ett slags arbetsmarknadens vagabonder som sakna verklig yrkesutbildning. »Det är icke säkert att det ofta enformiga industriarbetet med utförandet av ett eller flera enkla handgrepp är för psykopaten det bästa botemedlet. En hantverks-

91 utbildning kan härvidlag vara av större intresse för tillrättaförande av patientens anpassningsförmåga. Hänsyn bör jämväl tagas till att intellektuellt mera utvecklade psykopater icke lämpligen kunna eller böra sysselsättas med rent industriellt arbete utan böra beredas tillfälle till fortsatt utveckling envar på sitt område.» Socialstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om att det här icke är fråga om i stort sett arbetsföra individer. Trots att i många fall inga fysiska hinder förelåge för deras sysselsättning vore ofta de psykiska defekterna så utpräglade att arbetsförmågan blivit väsentligt nedsatt. Bland övriga uttalanden i denna fråga må här även pekas på en uppsats i Tidskrift för kriminalvård nr 2—3 1947 av överläkaren Folke Kinnmark. Kinnmark framhöll där att handhavandet av psykopater förutsatte handlag, tålamod och förståelse för olika människors särart och sätt att handla, d. v. s. i första hand rent personliga kvalifikationer, och att arbetsterapeutiska åtgärder därför måste bli av underordnad betydelse. Betydelsen av yrkesutbildning och yrkesförkovran, underströks ofta men i ivern att få med tillräckligt många yrkesgrenar kunde man glömma, att klientelet ofta stannade alltför kort tid för a t t hinna lära ett yrke, a t t det av praktiska skäl aldrig kunde bli tal om annat än ett mycket begränsat yrkesval, att många vore för unga för att riktigt veta, vad de ville bli eller passa för, och att en del vore för gamla eller oförmögna att lära ett mer kvalificerat yrke. För en stor grupp interner bleve det mindre fråga om yrkesval och yrkesutbildning än om arbetsfostran överhuvud, och det syntes författaren välbetänkt a t t för denna grupp välja sådant arbete, som varje människa kunde syssla med utan särskilda förkunskaper och inskränka på sådant, som tarvade längre inlärning och övning. I allt arbete, icke minst där arbetsfostran vore det väsentliga, måste skapas god affektiv inställning och intresse för uppgiften, och monotonien med dess biverkningar undvikas. Arbetshämningar fordrade alltid uppmärksamhet, de kunde ha olika orsaker, som man måste söka klargöra, och man finge icke nöja sig med endast ett konstaterande eller skylla ifrån sig på »lättja». Också den arbetsterapeutiska uppgiften måste ta hänsyn till många skilda faktorer. Psykologiskt viktiga detaljer vore arbetsresultatet, insikten om arbetets nödvändighet och påvisandet av egna framsteg. Slutligen må i detta sammandrag återgivas de riktlinjer för sysselsättningen inom fångvården som strafflagberedningen i sitt ovan berörda betänkande uppdragit. Vid avgörandet av vilket slags arbete som lämpligen bör utföras kunna olika synpunkter framhållas. Det kan sålunda göras gällande att de dömda böra placeras i sådant arbete som de med hänsyn till sin tidigare sysselsättning äro kompetenta att utföra, d. v. s. för majoriteten ett okvalificerat arbete. Även om en viss hänsyn bör tagas till denna synpunkt, torde den emellertid icke bära så långt, emedan just de dömdas misslyckande under den tidigare livsföringen

92 kan tyda på att de böra växlas in på andra spår. Mera vägande skäl kunna anföras för att arbetet bör avpassas efter de intagnas anlag, att det bör vara ägnat att väcka deras intresse, att det bör vara fysiskt härdande och stärkande, att det såvitt möjligt bör giva dem en yrkesutbildning som de kunna få användning för efter frigivningen samt att det bör vara sådant att det medger en tillfredsställande avlöning under anstaltstiden. Dessa önskemål framträda mer eller mindre skarpt i skilda fall, delvis på bekostnad av varandra. I många fall har det den största betydelsen att den dömde utbildas i ett yrke som ger honom möjlighet att försörja sig efter frigivningen. Utbildningssynpunkten får emellertid icke drivas för långt. För intagna med kort anstaltstid låter det sig över huvud taget icke göra att bibringa dem ens ett ringa mått av yrkeskunskap under den tid som står till buds. Ju kortare anstaltstiden är, desto mindre vikt behöver man därför lägga vid de intagnas utbildning. Man bör då i stället inrikta sig på att den dömde över huvud taget sysselsattes på ett förnuftigt sätt och får vänja sig vid regelbundet arbete. Det. är av vikt att det arbete som utföres är fysiskt stärkande och att det är förenat med inkomst. Ej heller vid längre intagningstider låter det sig alltid göra att yrkesutbilda den dömde, t. ex. på grund av bristande anlag eller intresse hos honom. Det förhåller sig vidare ofta så, att den intagne, även om han verkligen erhållit en längre tids utbildning å anstalten, icke ägnar sig åt samma sysselsättning efter frigivningen. Beredningen har låtit verkställa en undersökning å fångvårdsstyrelsens centrala fångregister angående den utsträckning i vilken de under åren 1942 och 1943 frigivna straffångar, som haft längre strafftid än ett år, efter frigivningen erhållit arbete inom i huvudsak samma yrke som det vari de sysselsatts å anstalten. Av utredningen framgår, att man åtminstone för närvarande icke kan räkna med att större delen av långtidsfångarna efter frigivningen får omedelbar användning för den yrkesutbildning de erhållit på anstalten. E t t icke obetydligt antal synes emellertid ha vunnit utkomst inom samma yrke som de där utövat. Särskilt inom yrkesgrenarna snickeri, jordbruk och trädgårdsskötsel synes läget vara relativt fördelaktigt i detta hänseende. 1 I fråga om skomakeri, skrädderi, sömnad och vävning är läget däremot ogynnsamt. För dem som icke placerats i samma yrke behöver naturligtvis utbildningen å anstalten icke ha varit meningslös; de kunna vid senare tidpunkt erhålla anställning inom samma yrkesgren eller i någon annan sysselsättning i viss mån nyttiggöra sina kunskaper. I några yrken, t. ex. trädgårdsskötsel och snickeri, kan det vidare sägas vara av värde för var och en att besitta någon utbildning, även om den ej kommer till direkt användning i förvärvsarbete. Emellertid torde det kunna göras gällande, att även om man beträffande intagna med längre strafftid alltid bör ha deras utbildning för ögonen, det i många fall kan vara berättigat att av särskilda skäl sysselsätta dem med ett arbete som de icke kunna beräknas ägna sig åt efter frigivningen. Den intagnes förmåga att försörja sig efter frigivningen främjas i många fall bäst genom att han på anstalten erhåller ett arbete som stärker hans fysiska och andliga kondition. Det låter sig för övrigt av praktiska skäl icke göra att driva utbildningssynpunkten alltför långt. Å andra sidan får naturligtvis arbetsdriftens 1 De publicerade siffrorna tyda på att läget är väl så fördelaktigt i mekaniskt arbete. (Psykopatvårdsutredningens anm.).

93 eller samhällsnyttans krav icke åberopas till stöd för en ren exploatering av de intagnas arbetskraft. Fångvårdens historia erbjuder talrika avskräckande exempel i detta hänseende. De sakkunniga få anledning att närmare precisera sin ståndpunkt till angivna uttalanden i det följande. H ä r må endast understrykas betydelsen av a t t den individuella behandling av patienterna vid psykopatsjukhusen som i annat sammanhang förordats av de sakkunniga även kommer a t t tillämpas i frågor rörande sysselsättningen.

Psykopatvårdsutredningens synpunkter. Den olikhet, som klientelet på psykopatsjukhusen torde komma att förete i fråga om ålder, psykisk läggning, tidigare utbildning och sysselsättning etc. samt den omständigheten att patienterna icke intagas på en gång utan vid olika tidpunkter under året ävensom olikheten i vårdtider torde medföra stora svårigheter att anordna utbildningskurser av större längd. Yrkesutbildningen vid psykopatsjukhusen synes därför — i varje fall till en början — huvudsakligen böra bedrivas individuellt och i allmänhet i form av praktiskt yrkesarbete. Skulle det sedermera — efter några års erfarenhet — synas sannolikt att även undervisning i kurser med framgång kan bedrivas bland patienterna, bör givetvis försök härmed göras. Som tidigare framhållits bör sysselsättningen vid psykopatsjukhusen likaväl som annan behandling anpassas efter varje patients individuella förutsättningar. E t t sådant system förutsätter att de nya anstalterna erhålla ett tillräckligt urval av sysselsättningsmöjligheter. D e t t a innebär emellertid icke att man nödvändigtvis måste ha tillgång till verkstäder inom ett flertal yrkesgrenar. E n sådan anordning skulle knappast kunna vara ekonomiskt försvarlig vid mindre anstalter. A t t systematiskt inrätta verkstäder i olika yrkesgrenar vid olika anstalter i syfte a t t dirigera patienterna dit allt efter deras anlag och andra förutsättningar synes icke heller utan vidare kunna rekommenderas. Ifrågavarande klientel saknar i stor utsträckning uthållighet i arbetet och ett dylikt system skulle otvivelaktigt medföra risk för onödiga förflyttningar. E n annan sak är att det möjligen i en framtid kan visa sig ändamålsenligt att inrätta något eller några sjukhus där utbildning av speciellt slag bedrives (t. ex. i jordbruk eller för ungdomar). Härvidlag hänvisas till vad som i det föregående under kap. 5 anförts rörande differentiering av klientelet på olika anstalter. Emellertid torde enligt utredningens mening ett tillräckligt urval av sysselsättningsmöjligheter kunna ordnas vid vart och ett av ifrågavarande sjukhus även med en relativt begränsad verkstadsorganisation. Tillgång bör sålunda

vid varje sjukhus kunna ordnas förutom till mer eller mindre industribetonat verkstadsarbete inom vissa yrken även till hantverksarbete, grovarbete, trädgårdsarbete och handräckningsarbeten av olika slag ävensom till sysselsättningsterapeutiskt betonat arbete. Härtill komma fritidssysselsättningar av olika slag. Patienterna på koloniavdelningarna böra huvudsakligen sysselsättas genom arbete i den närbelägna staden. Verkstadsarbete. Beträffande verkstadsarbetet finner utredningen tillräckligt att större verkstäder för två olika yrken firmas vid varje sjukhus. Härvid bör tillses att i första hand sådana yrkesgrenar bli representerade som de intagna kunna beräknas söka sig till efter utskrivningen. Av föreliggande utredningar synes framgå att inom fångvårdsklientelet mekaniskt arbete och snickeri blivit särskilt frekventerade efter frigivningen. Dessa yrken äro även särskilt lämpliga ur terapeutisk synpunkt eftersom de äro intresseväckande och taga de arbetandes uppmärksamhet väl i anspråk. De kunna även lätt organiseras för tempodrift och göras tillgängliga även för outbildad arbetskraft. Arbetstillgången torde vara god. Bland annat kan man räkna med ett tämligen stort konstant nyanskaffningsbehov av möbler inom statsförvaltningen. Snickeriverkstäderna kunna förutom med tillverkning av möbler syssla med reparationsarbeten för sjukhusens räkning samt med tempoarbeten av olika slag. En snickeriverkstad kan för en relativt ringa kostnad kompletteras med sprutlackeringsverkstad och tapetserar verkstad, vilket givetvis är att betrakta som en fördel ur sysselsättningssynpunkt. Mekaniskt arbete torde vara det arbetsområde inom vilket anställning lättast kan beredas de utskrivna. Då yrket i huvudsak är lokaliserat till städer och större samhällen, är det även av denna anledning lämpligt för ifrågavarande klientel, som har en stark dragning till dylika platser. Psykiatriska föreningen har i utlåtande över medicinalstyrelsens förslag av den 14 december 1946 framfört vissa betänkligheter mot att inrätta kvalificerade verkstäder inom anstalter av ifrågavarande slag. Föreningen befarade att de för arbetet erforderliga verktygen skulle komma att utnyttjas för utbrytning och för härjningståg i den kringliggande trakten och föreslog att verkstäderna skulle erhålla en enklare utrustning än den ifrågasatta. Psykopatvårdsutredningen är väl medveten om att vissa risker av angiven art kunna vara förenade med att låta patienterna handha exempelvis snickeriverktyg och att även personalen därigenom utsattes för vissa risker. Erfarenheten från verksamheten vid de nuvarande specialavdelningarna vid S:t Sigfrid och i Sidsjön synes dock ge vid handen att dessa risker icke böra övervärderas. Utredningen finner under alla förhållanden att förhanden varon av dylika risker icke bör föranleda att man avstår från en verkstadsgren

95 som är ur behandlingssynpunkt särskilt värdefull. Stor omsorg bör emellertid nedläggas på att söka eliminera riskerna. Med hänsyn till vad som anförts i det föregående anse de sakkunniga att man vid inrättande av nya psykopatsjukhus i första hand bör överväga att dit förlägga verkstäder i mekaniskt arbete och snickeri och i anslutning till den senare eventuellt tapetserarverkstad och sprutlackeringsverkstad. Andra verkstadstyper än de nu nämnda böra dock kunna ifrågakomma därest särskilda skäl tala därför. Sålunda är det ur arbetsanskaffningssynpunkt betydelsefullt — icke minst med hänsyn till de frigångare som skola arbeta i den närbelägna staden (se härom i det följande) — att patienterna äga färdighet i sådana arbetsuppgifter som kunna erbjudas i staden. Även med hänsyn till tillverkningen är det givetvis fördelaktigt om avsättning där kan erhållas för de på sjukhusets verkstäder tillverkade produkterna. Skulle sålunda förutsättningar föreligga för att samarbete inledes med någon industri i den närbelägna staden och skulle detta samarbete förutsätta att en verkstad inom annan yrkesgren än mekaniskt arbete eller snickeri inrättas vid sjukhuset bör så även kunna ske. Fångvårdsstyrelsen har i sitt yttrande över medicinalstyrelsens förslag av den 14 december 1946 framfört vissa erinringar mot förslaget att organisera sjukhusverkstäderna för samarbete med någon närbelägen industri. Styrelsen har sålunda framhållit att de privata industrierna, så länge brist på arbetskraft består, säkerligen äro intresserade av ett samarbete, men att inställningen både från industriernas och arbetarsammanslutningarnas sida torde bli en annan vid ökad tillgång på arbetskraft. Arbetet borde därför, enligt fångvårdsstyrelsens mening, inriktas på tillverkning för det allmännas räkning. Härvidlag syntes sinnessjukhusens egna behov ge mer än tillräcklig sysselsättning åt psykopatsjukhusen. Enligt fångvårdsstyrelsens åsikt borde på arbetets art ställas sådana fordringar som att arbetet i så stor utsträckning som möjligt skulle giva patienterna tillfälle att sköta maskiner, att arbetet visserligen ej borde vara alltför invecklat att lära men ej heller för tempobetonat och att arbetet i största möjliga utsträckning borde giva till resultat produkter som — ur verkstadens synpunkt — vore att anse som helfabrikat. De sakkunniga finna att något slutgiltigt ställningstagande till de av fångvårdsstyrelsen berörda frågorna ännu icke är erforderligt. Det synes även i dessa frågor klokt att avvakta erfarenheterna från de tidigast inrättade anstalterna. Sysselsättningen vid psykopatsjukhusen kommer att utgöra ett led i delvis nya behandlingsmetoder av psykiska sjukdomar och det är under sådana omständigheter svårt att i förväg avgöra om patienterna på de nya sjukhusen därvid komma att representera en sådan arbetskapacitet att man, såsom fångvårdsstyrelsen antagit, huvudsakligen kan tillverka helfabrikat på beställning. Den hittillsvarande erfarenheten från specialpaviljongerna ger knappast belägg för ett dylikt antagande. De sakkunnigas förslag att patienterna under en del

96 av sjukhusvistelsen skola sysselsättas med arbete vid industrier i den närbelägna staden kommer också att medföra att frågan ställes i ett annat läge. Tillsvidare synes sålunda de nya sjukhusen genom respektive intendent — som enligt de sakkunnigas mening även bör anförtros vissa uppgifter i samband med arbetsdriften — böra lämnas fria händer att mottaga beställningar såväl från enskilda som från statsverket. I sistnämnda fall synes förmedlingen av beställningar lämpligen kunna ske under medverkan av medicinalstyrelsen — eventuellt i samarbete med fångvårdsstyrelsen. Psykopatvårdsutredningen erinrar i detta sammanhang om att statens sjukhusutredning i ovan berörda betänkande (SOU 1948: 37) framhållit angelägenheten av att medicinalstyrelsen i sin egenskap av överstyrelse för sinnessjukhusen ägnar vederbörlig uppmärksamhet åt att sysselsättnings- och arbetsterapin vid dessa sjukhus bedrives på rationellt sätt samt vad angår de statliga sjukhusen förmedlar eller ombesörjer avsättning av framställda produkter och i lämplig omfattning verkställer central upphandling av material m. m. Det kan tänkas bli lämpligt att medicinalstyrelsen efter förslag av intendenten vid resp. sjukhus underrättar fångvårdsstyrelsen om i vilken utsträckning sjukhusen önska åtaga sig statliga beställningar. Uppgift härom skulle sedermera kunna inflyta i den fölteckning — rörande artiklar som kunna tillverkas inom fångvården — som fångvårdsstyrelsen har att vid början av varje budgetår tillställa resp. statliga förvaltningsmyndigheter. Sedan år 1926 åligger det nämligen statsförvaltningen i dess helhet att vid behov anlita fångvården för sådana beställningar som där kunna utföras. Valet av yrkesgrenar vid psykopatsjukhusens verkstäder bör alltid föregås av en på platsen verkställd undersökning rörande de lokala förhållandena. Denna undersökning synes lämpligen kunna verkställas av medicinalstyrelsen i samråd med respektive länsarbetsnämnd. Medicinalstyrelsen synes även böra erhålla uppdrag att sedan beslut om inrättandet av psykopatsjukhus fattats, efter ovan angivna riktlinjer och på grundval av nyssnämnda undersökning i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning träffa avgörande rörande verkstädernas typ och utrustning. (Se i övrigt vad som i förevarande fråga anförts under kap. 11.) Sjukhusutredningen har i nyssnämnda betänkande vidare framhållit att det bör åligga medicinalstyrelsen att tillse att prissättningen av produkter vid sinnessjukhusen sker i överensstämmelse med gällande handelspriser, ehuru skälig jämkning nedåt borde kunne ske med hänsyn till arbetets kvalitet, leveranstid och övriga på frågan inverkande omständigheter. Samma normer böra enligt psykopatvårdsutredningens mening tillämpas vid psykopatsjukhusen. I fråga om antalet erforderliga arbetsplatser må framhållas följande. Av patienterna på psykopatsjukhusen torde man kunna räkna med att omkring 40 st. av olika anledningar (det psykiska tillståndet, sängläge för

behandling, etc.) icke kunna sysselsättas utanför avdelningarna. Av resten (omkring 85 patienter) ha de sakkunniga räknat med att omkring 45 skola kunna sysselsättas i de stora verkstäderna, ett tiotal hos hantverkare, i växthus, i handräckning i centralköket m. m. samt återstoden i arbete i den närbelägna staden eller i utearbete av olika slag. Vid sådana yrken som snickeriarbete och mekaniskt arbete synes 15 arbetsplatser utgöra en lämplig storleksordning för varje verkstad. Psykopatsjukhusen skulle sålunda om verkstäder i angivna yrken inrättades erhålla tre större verkstäder vardera. Hantverksarbete. Hantverksarbete kan därest verkstäder inrättas i snickeri och mekaniskt arbete i viss utsträckning anordnas i anslutning till dessa. Det är emellertid önskvärt att varje anstalt får flera hantverksbetonade sysselsättningsmöjligheter. Det kan här vara fråga om patienter som tidigare ha viss utbildning i något annat hantverksyrke, exempelvis skrädderi, och helst vilja fortsätta med detta arbete, men det kan även gälla patienter som icke vilja eller böra arbeta i gemenskap med andra i större verkstäder och som därför lämpligast placeras som medhjälpare åt någon vid sjukhuset anställd hantverksföreståndare. I kap. 11 föreslår utredningen anställande av tre sådana befattningshavare, nämligen en skomakare och en skräddare (för bl. a. reparation av patienternas och personalens kläder), samt en elektriker-reparatör. Arbetsplatser bör hos var och en av dessa hantverkare anordnas för någon eller några patienter. Trädgårdsarbete. Trädgårdsarbete utgör ur motions- och rekreationssynpunkt ett komplement till verkstads- och andra inomhusarbeten och bidrager verksamt till att bryta isoleringen och instängdheten vid anstalterna. Inom såväl sinnessjukvården som fångvården har trädgårdsarbetet lämnat goda resultat. De sakkunniga ha räknat med att ett växthus samt en öppen trädgårdsanläggning skulle inrättas vid vart och ett av psykopatsjukhusen. Arbetet vid växthusen har beräknats under större delen av året sysselsätta 4—5 man förutom trädgårdsmästaren. Produkterna böra i första hand utnyttjas för psykopatsjukhusets räkning. Grovarbete. Tillfälle till grovarbete bör — i varje fall temporärt — kunna ordnas genom att den för sjukhuset planerade parkanläggningen liksom den öppna träd7

gårdsanläggningen och idrottsplatsen (se härom i det följande) delvis iordningställas genom patienternas försorg. I kostnadsberäkningen liksom i personalstaten har utredningen även utgått från ett dylikt, successivt iordningställande av ifrågavarande anläggningar. Detta arbete kan — så länge det varar — sysselsätta ett relativt stort antal patienter. Det är emellertid i viss utsträckning att betrakta som säsongarbete. Möjligen kan det även ifrågasättas att låta mera pålitliga patienter som bo på sjukhusets koloniavdelningar utföra dagsverken åt jordbrukare i trakten. Handräckningsarbete

m. m.

Handräckningsarbete förekommer nu i avsevärd utsträckning såväl inom fångvården och vid anstalter av motsvarande slag som vid sinnessjukhusen, inklusive specialpaviljongerna. Härvid hänvisas i första hand till uppgifterna i tab. 8 och 9 ovan rörande sysselsättningsförhållandena vid specialpaviljongerna. Arbetena äro i allmänhet av tämligen okvalificerad beskaffenhet, men åtskilliga patienter finna sig åtminstone tidvis väl tillrätta därmed. Det torde även alltid bland ett klientel sådant som det ifrågavarande finnas några patienter som lämpligen böra sysselsättas med dylikt arbete. Handräckningsarbete bör emellertid aldrig tilldelas patienter som ur terapeutisk synpunkt lämpligare kunna sysselsättas med andra uppgifter. Av redogörelsen i kap. 4 rörande klientelets sammansättning fnimgår att åtskilliga bland dem som från sinnessjukhusen ansetts böra överföras till de nya sjukhusen tillhöra de s. k. manschettyrkena (13 kontorsarbetare och 36 försäljare). Även för dessa kan ofta praktisk sysselsättning vara att föredraga framför exempelvis kontorsarbete. Bland inomhusarbeten är ofta bokbinderi särskilt lämpligt för denna typ av patienter. Även kontorsarbete bör emellertid kunna ordnas därest det i något fall skulle visa sig särskilt önskvärt. Sysselsättningsterapi. För de patienter som icke få lämna avdelningen bör ordnas arbeten av huvudsakligen sysselsättningsterapeutisk karaktär såsom träslöjd, måleri, monteringsarbeten, papp-, bast- och halmarbeten m. m. Även möjlighet till sådan sysselsättning som mattvävning eller mattknyppling, maskinstickning och bokbinderi bör finnas på avdelningarna. Särskilda lokaler härför böra ordnas. (Se kap. 11. »Boxhults sjukhus».) Ifrågavarande arbeten böra ledas av en arbetsterapeut med biträde av härför särskilt lämpade skötare. Vid uppläggningen av verksamheten böra de av sjukhusutredningen framförda synpunkterna utnyttjas.

99 Fritidssysselsättningar. Som fritidssysselsättningar böra vid psykopatsjukhusen regelbundet förekomma filmförevisning, teater, föredrag, samkväm och radioutsändningar. Samarbete med ideella föreningar med dylika intressen på sitt program bör etableras. Samlingssal med apparatur och inredning för angivna ändamål bör finnas vid varje anstalt. Ansvaret för ledningen av verksamheten bör under sjukhuschefens inseende, åvila en särskild befattningshavare vid sjukhuset, i regel den i kapitel 8 föreslagne psykologen. ^ Av särskild betydelse är att en centralradioanläggning finnes. Radio har sin kanske största betydelse för personer, som av en eller annan anledning måste leva isolerade. Genom indragning av centralradio kan man bereda de intagna tillfälle till individuellt lyssnande utan att radioutsändningen blir störande för andra. Man kan också utsända lokala program innefattande föredrag, grammofonmusik, etc. Tillkomsten av studiecirklar och korrespondenskurser bör stimuleras. Som lärare bör utnyttjas lämplig person bland personalen — i första hand psykologen — eller från den närbelägna staden. Lånebiblioteksverksamhet bör ordnas på varje sjukhus, avseende jämväl lämpliga tidskrifter. ^ Det är angeläget — icke minst ur fritidssynpunkt — att erforderliga lokaler finnas där patienterna kunna ägna sig åt läsning, studier, radiolyssnande etc. Detta önskemål har av de sakkunniga tillgodosetts bland annat genom att flertalet intagna förlagts i enkelrum. Hobbyverksamhet (slöjd och handarbete) av olika slag bör uppmuntras. Biträde bör lämnas av arbetsterapeuten. Lämpliga lokaler för denna verksamhet skola anordnas på avdelningarna. Tillfälle till motionsgymnastik och idrott under kvalificerad ledning bör regelbundet beredas patienterna. Samlingssalen bör även kunna användas till gymnastiksal. En idrottsplats för fri idrott och fotboll bör anordnas. Vid anläggningen därav böra såsom tidigare nämnts patienterna medverka.

100 Kap. 7. Ersättning för patienternas arbete m. m. Ersättningsfrågan inom fångvården, alkoholistvården och sinnessjukvården. F å n g v å r d e n . Ersättningsfrågan inom fångvården har ingående behandlats i strafflagberedningens betänkande rörande verkställigheten av frihetsstraff m. m. (SOU 1944: 50) som ligger till grund för gällande bestämmelser i frågan. Beredningen uttalade i nämnda betänkande att ersättning borde utgå efter ackord så snart så vore möjligt med hänsyn till arbetets art. Ersättningsbeloppen borde påverkas endast av arbetsprestationens kvalitet — ej av dess art. Vid arbeten inom olika yrken som icke vore lika lönande borde sålunda motsvarande arbetsprestationer ersättas lika. Beredningen ägnade även — med utgångspunkt bland annat från vissa riksdagsmotioner — särskild uppmärksamhet åt möjligheten att ersätta de intagna efter den öppna marknadens lönenivå och att samtidigt låta dem själva bestrida kostnaderna för sitt uppehälle å anstalten. Systemet — som tidigare utan större framgång prövats i England och i Nordamerikas Förenta stater — syntes beredningen i princip tilltalande men ansågs medföra en mängd svårlösta praktiska problem. Det skulle bland annat komma att medföra orättvisor då icke allt arbete på anstalten kunde vara lika lönsamt och då endast ett fåtal patienter kunde erhålla arbete som de voro vana vid före anstaltsvistelsen. Många av de intagna saknade all yrkesutbildning och skulle knappast kunna avlönas så högt att det blev något över sedan kostnaderna för deras vård blivit täckta. Särskilda spörsmål uppkomme även beträffande sådana personer som hade inkomst av kapital eller pension samt — framförallt — beträffande sådana som under anstaltstiden genomginge yrkesutbildning. Av anförda skäl fann sig beredningen ej kunna föreslå ett generellt införande av ett självförsörjningssystem baserat på avlöning efter den fria marknadens grunder. Då det emellertid icke kunde helt uteslutas att det å vissa anstalter med ett homogent och arbetsdugligt klientel eller beträffande vissa grupper skulle vara fördelaktigt att försöksvis pröva ifrågavarande principer föreslog beredningen att Konungen beträffande viss anstalt eller vissa intagna skulle äga förordna att utfört arbete skulle avlönas efter andra grunder än dem som i regel gäller. En sådan bestämmelse blev intagen i § 74 av den nya verkställighetslagen. Hittills har denna bestämmelse emellertid endast kommit till användning beträffande ett mindre antal intagna som arbeta hos

101 arbetsgivare utom anstalten (frigångare) eller vid kolonier. Härvid har arbetslönen delats i tre lika delar av vilka en del — dock högst 4 kronor per arbetsdag — tillfaller fångvården såsom bidrag till dess underhålls- och vårdkostnader, en del innehålles av anstalten för att efter styresmannens bestämmande tagas i anspråk till underhåll av anhöriga och till betalning av skadestånd samt slutligen en del tillfaller den intagne och fördelas i två lika delar, disponibla och sparade medel. För närvarande gäller inom fångvården att ersättning för utfört arbete utgår med visst belopp för arbetsdag (dagspremie) eller efter ackord (ackordspremie). Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas till den intagnes flit och arbetsskicklighet. Lägsta dagspremie för godkänt arbete är 75 öre. Om den intagne visar flit och arbetsskicklighet kan premien höjas till 1 krona 20 öre och vid särskild arbetsskicklighet till 1 krona 60 öre. Om arbetet innebär ett förtroendeuppdrag eller är av särskilt värde kan dagspremien höjas ytterligare. Blir den intagnes arbete till följd av hans lättja eller försumlighet av ringa värde, kan dagspremien sänkas till 50 öre eller ännu lägre belopp. Dagspremie utgår även när intagen under arbetstid deltager i undervisning som anordnats vid anstalten eller när han som belöning för arbetsflit och gott uppförande erhållit medgivande att under arbetstid ägna sig åt studier eller annan utbildning. Ackordspremiens storlek fastställes av fångvårdsstyrelsens arbetsbyrå efter förslag av styresmannen vid resp. anstalt. Olika system tillämpas vid olika anstalter. Det vanligaste är att varje enhet betalas med samma belopp oberoende av den arbetsmängd som utföres per dag. Vid vissa arbeten, där tillverkningen omfattar en stor kvantitet per dag och där arbetstakten icke regleras av maskinens kapacitet, användes en stigande premieskala. Ackord kan även beräknas på veckoprestationer och på den arbetskvantitet som utföres av ett visst arbetslag. Ackordssystemet medför vanligen en avsevärt högre inkomst än dagspremiesystemet. Det har visat sig vara en effektiv metod att stimulera den intagne till goda arbetsprestationer. Fängelsefånge äger fritt förfoga över intjänt arbetspremie. För annan intagen fördelas arbetspremien i sparade och disponibla medel. Om dagsinkomsten ej uppgår till 80 öre bestämmer styresmannen hur stor del av inkomsten som skall sparas. Är åter inkomsten 80 öre eller högre skall hälften, dock högst 75 öre, sparas. A l k o h o l i s t v å r d e n . Inom alkoholistvården utgår för närvarande i allmänhet ersättning i form av flitpenning och någon gång i form av ackord. Flitpenningens storlek och grunderna för dess beräkning varierar högst betydligt vid de olika vårdhemmen vilket bland annat sammanhänger med de olika ekonomiska resurserna vid olika anstalter. Vid vissa anstalter utgår sålunda

102 ett enhetligt belopp — ofta 50—60 öre per dag — under hela vårdtiden under det att vid andra flitpengar utgår med exempelvis under första månaden 25 öre per dag, under 2:dra 40 öre, under 3:e 50 öre etc. upp till 1 krona.1 Vidare förekommer särskilda tillägg för vissa arbetsuppgifter men även dessa tillägg variera mycket. Vid vissa anstalter förekommer ackordsarbeten men vid vissa icke. Alkoholistvårdsutredningen förordade ett för de olika anstalterna såvitt möjligt enhetligt flitpenningsystem med ett normalläge för flitpenningen vid dåvarande penningvärde om 1 krona per arbetsdag. Vid utmärkt flit och skicklighet skulle ersättningen kunna höjas till 1 krona 50 öre. Vid oförmåga till arbete borde den utgöra 25 öre. Ersättning efter ackord borde kunna förekomma vid visst slag av arbete. Då ackord förekomme borde dess belopp bestämmas av vederbörande föreståndare enligt grunder som fastställts av vårdhemsstyrelsen. Viss del av ersättningen borde sparas för underhåll av anhöriga eller för den intagnes underhåll under tiden efter utskrivningen. Icke heller alkoholistvårdsutredningen har vågat sig på att rekommendera införandet av generell ersättning med lön efter arbetsmarknadspriser. Utredningen framhöll i detta sammanhang att vårdhemsklientelet till stor del bestode av icke arbetskapabla individer och att ett allmänt genomfört system med lön efter arbetsmarknadspriser därför skulle medföra stora orättvisor vilket i sin tur skulle ogynnsamt kunna inverka på vårdarbetet. Det underströks att de intagnas arbete mera borde betraktas som terapi än som ett medel att täcka vårdkostnaderna och garantera de anhörigas försörjning. Utredningen förordade emellertid att vid visst vårdhem eller viss avdelning av vårdhem möjligheter skulle lämnas öppna för betalning av lön efter arbetsmarknadspriser. I huvudsak bygger emellertid utredningens förslag på tilllämpningen av ett enhetligt flitpenningsystem. S i n n e s s j u k v å r d e n . Sjukhuscheferna vid de statliga sinnessjukhusen må jämlikt 81 § sinnessjukvårdsstadgan tilldela patienterna flitpengar enligt de föreskrifter medicinalstyrelsen meddelar. Medicinalstyrelsen har med stöd härav i cirkulärskrivelse den 12 december 1930 föreskrivit att arbetande kroniskt sjuka, vilka antagas icke kunna bereda sig trevnad eller nytta av kontanta medel, eller intagna, vilkas arbetsprestationer äro av ringa betydelse, böra erhålla endast flitportion. Övriga arbetande intagna må därutöver erhålla flitpenningar. Dessa skola beräknas efter ett belopp för fullt dagsverke, som må bestämmas till 10, 20, 30 eller undantagsvis 40 öre, allt efter arbetets art och utförande. Anses i särskilt fall skäl föreligga för högre ersättning, må framställning därom göras hos medicinalstyrelsen. Intjänade flitpengar må av den, som vistas å sjukhuset eller i kontrollerad familjevård, användas allenast i den omfattning och på det sätt, sjukhuschefen bestämmer. Genom cirkulärskrivelse den 10 februari 1948 har medicinalstyrelsen medgivit, att 1

Angivna belopp ha höjts något under 1952.

103 flitpengar — utan hänvändelse till styrelsen — undantagsvis må beräknas efter belopp upp till 80 öre. Genom ny cirkulärskrivelse den 15 augusti 1952 ha sjukhusdirektionerna bemyndigats bestämma att flitpenning må utgå även med högre belopp. Samtidigt därmed har styrelsen förordnat, att flitportioner icke längre skola utgå. Vid beräkning av flitpengar har hänsyn tagits såväl till patienternas flit och skicklighet som till deras olika behov av medel vilket senare bland annat sammanhänger med de begränsade ekonomiska resurser som stå sjukhusen till buds för att bistå obemedlade patienter. Vid storstädernas sinnessjukhus utgår ersättning enligt i stort sett samma grunder som vid de statliga sjukhusen. Förslag om ändring av nämnda bestämmelser har framlagts i statens sjukhusutrednings betänkande rörande sinnessjukvården (SOU 1948: 37). I detta har sjukhusutredningen inledningsvis hänvisat till att man i förslag rörande arbetsterapi vid kroppssjukhusen (SOU 1947:44) icke räknat med att någon ersättning för utfört arbete skulle utgå till patienterna men att dessa skulle kunna beredas viss förtjänst genom försäljning av tillverkade produkter. Enligt utredningens uppfattning borde förevarande spörsmål för sinnessjukhusens del bedömas från delvis andra utgångspunkter. Vid sinnessjukhusen vore det nämligen av största vikt, att patienterna åstadkomme påtagliga, goda arbetsresultat emedan det till stor del vore just dessa synliga bevis på förmåga, som hos psykiskt sjuka medförde terapeutisk effekt. Denna effekt förstärktes ytterligare genom det erkännande av prestationsförmågan, som en ersättning för arbetsresultatet utgjorde. Vidare ansåg utredningen att behovet av att genom ersättning hålla patienternas intresse för sysselsättningen levande bleve ytterligare markerat vid sinnessjukhusen emedan vårdtiden där vore avsevärt längre än vid kroppssjukhusen. Erfarenheten hade enligt utredningen visat att ersättningen vore av stor betydelse för att stimulera patienternas intresse för arbetet. Då ersättningen under kriget begränsades, inverkade detta sålunda i hög grad hämmande på arbetsvilligheten. Sjukhusutredningen förutsatte att ersättning i form av naturaförmåner — flitportioner etc. — icke längre skulle förekomma. Ur terapeutisk synpunkt vore det angeläget att patienterna bemödade sig att åstadkomma goda resultat. Viss pekuniär ersättning och ej endast flitportion borde därför — om ersättningen uppenbarligen stimulerade arbetsvilja och flit — utgå även om vederbörande patient icke lyckades åstadkomma arbetsresultat av nämnvärt ekonomiskt värde. Den nuvarande benämningen å ersättningen »flitpengar» föreslog utredningen skulle ersättas med benämningen » arbetspremier». Utredningen framhöll att arbetspremierna i viss mån måste individuellt avvägas efter vederbörandes arbetsinsats om de på ett ändamålsenligt sätt skulle kunna utnyttjas såsom psykoterapeutiska hjälpmedel. Då det lämpligen kunde

104 ske, borde i sådant syfte ackordsystem tillämpas. Sjukhusen borde alltså äga rätt att tilldela patienter ackordspremier. Några generella normer eller taxor för ersättning av detta slag borde icke på förhand fastställas utan successivt utformas i samband med praktisk tillämpning av systemet. Närmare bestämmelser rörande ackordspremie skulle fastställas av respektive sjukhusdirektion. Härvid skulle hänsyn tagas till storleken av dagspremierna (se nedan). Emellertid ansåg utredningen tillämpning av ackordspremier icke vara möjlig eller lämplig i flertalet fall. I allmänhet borde därför ersättningsbeloppen bestämmas per tidsenhet. Härvid borde avvägning ske i förhållande till arbetets art — högre premie för kvalificerat eller tyngre arbete samt lägre för enklare och lättare arbete — i relation till de normer, som gällde på allmänna arbetsmarknaden. Hänsyn skulle i viss mån jämväl tagas till den effektiva arbetstiden i de olika fallen. Sysselsatta patienter arbetade nämligen långt ifrån alltid under hela den som »arbetstid» avsedda delen av dagen, och det \kge i sakens natur, att arbetstidens längd i princip borde avpassas individuellt. Då tillämpning av timpenning skulle innebära stora praktiska svårigheter och bland annat medföra ett alltför betungande bokföringsarbete, förordade utredningen en begränsning till två slag av premier — heldagspremie för omkring 6 timmars arbete och halvdagspremie för omkring 3 timmars arbete per dag. För att göra arbetspremierna mer stimulerande krävdes enligt utredningen vidare, att de erhölle ett betydligt högre ekonomiskt värde än de nuvarande flitpenningarna, som genom sina låga belopp i åtskilliga fall föranlett irritation. Med hänsyn till det behov av arbetskraft som patienterna i realiteten fylla, ansågs högre ersättningar motiverade även ur skälighetssynpunkt. Sjukhusutredningen förordade att högsta helgdagspremien vid dåvarande penningvärde skulle bestämmas till två kronor och halvdagspremien till 1 krona. Som villkor för att komma i åtnjutande av dessa högsta premier skulle gälla, att vederbörande patient utfört ett arbete, för vilket särskild personal i annat fall skulle ha anlitats eller som eljest vore uppenbarligen värdefullt. Då dessa villkor ej uppfylldes, men arbetsresultaten dock vore av visst ekonomiskt värde, borde enligt utredningens mening heldagspremierna utgå med 1 krona 50 öre eller 1 krona och halvdagspremien med 75 öre eller 50 öre. Slutligen förordade utredningen att en enhetlig premie om 50 öre skulle — utan gradering på hel- och halvdag — utgå i sådana fall då den uppenbarligen stimulerade arbetsvilja och flit men patienterna likväl icke lyckades åstadkomma arbetsresultat av nämnvärt ekonomiskt värde. De borde dock under ej alltför kort tid av dagen ha ägnat sig åt arbete för sjukhusets räkning. Utredningen utgick från att överläkarna liksom nu skulle besluta i fråga om ersättning för arbete. De befattningshavare, som närmast handhade ledningen av sysselsättningen, d. v. s. arbetsterapeuter, slöjdföreståndare och hantverksföreståndare ävensom uppsyningsmän, borde i regel avgiva förslag om till vilka patienter och med vilka belopp premier skulle utgå. Sjukhusutredningen räk-

105 nade med att det föreslagna ersättningssystemet även skulle bidraga till en lösning av patienternas ekonomiska svårigheter vid och under den närmaste tiden efter utskrivningen. Viss del av arbetspremien borde i sådant syfte innehållas av sjukhuset. Utredningen föreslog, att patient i regel skulle äga rätt att under vistelse vid vederbörande sjukhus disponera hälften, dock minst 50 öre per arbetsdag, av intjänade arbetspremier. I de fall då premie ej utgick med högre belopp än 50 öre per arbetsdag, skulle det ankomma på läkaren att avgöra huruvida hela beloppet eller endast en del därav finge disponeras. Utredningen underströk dock att ytterligare åtgärder för att minska patienternas svårigheter efter utskrivningen syntes erforderliga. Som av det föregående framgår har sjukhusutredningen räknat med att arbetspremie skulle utgå utan hänsyn till patientens bättre eller sämre ekonomiska förhållanden. Med hänsyn härtill föreslog utredningen att sjukhusen skulle beredas viss möjlighet att ekonomiskt bistå patienter, som på grund av sitt hälsotillstånd icke kunde arbeta och helt saknade medel. Värdet härav borde enligt utredningen maximeras till hälften av det belopp, som patient med folkpension minst äger uppbära av denna pension d. v. s. till 100 kronor per år. Slutligen föreslogs att vissa belopp skulle anvisas till inköp av julklappar till patienter. Ersättningsfrågan i förarbetena till 1947 års riksdagsbeslut. Medicinalstyrelsen anförde i skrivelsen den 14 december 1946 att patienterna för utförda arbetsprestationer borde i stort sett kunna erhålla avtalsenliga förmåner. Härvid måste enligt styrelsens förmenande beaktas det berättigade i att de intagna, som finge avsevärda inkomster av sitt arbete, också själva till sjukhuset betalade skälig ersättning för kost och logi så länge vårdavgifter över huvud taget komme att uttagas. I de yttranden, som avgåvos över medicinalstyrelsens förslag, berördes ersättningsfrågan endast i ett fåtal. Av därvid framförda synpunkter må här återgivas följande. Alkoholistvårdsutredriingen fann medicinalstyrelsens förslag rörande ersättningen tilltalande. Utredningen framhöll emellertid att dessa planer med hänsyn till konsekvenserna för alkoholistanstalterna, som ju hittills av olika skäl tillämpat ett flitpenningsystem med relativt låga dagspremier, icke borde genomföras isolerat utan först efter samråd mellan företrädare för den föreslagna psykopatvården och för den med denna besläktade, slutna alkoholistvården. I ett av länsstyrelsen i Malmöhus län åberopat yttrande framhöll överläkaren Sondén att frågan om avtalsenliga löner vore synnerligen komplicerad och bland annat sammanhängde med frågan huruvida patienter som utförde

106 exempelvis handräckningsarbete också skulle kunna göra anspråk på ersättning efter motsvarande principer. Skulle man för dessa senare och i anslutning härtill kanske också för patienterna vid de allmänna sinnessjukhusen införa avtalsenliga löner vid psykopatanstalterna, skulle detta medföra en stegring av utgifterna för statens sinnessjukvård med enorma belopp. Sondén anförde vidare att det visserligen numera i vissa fall förekomme avtalsenliga löner inom fångvården, men detta hade hittills varit en förmån, som givits åt vissa härav särskilt förtjänta fångar. Även vid vissa sinnessjukhus, t. ex. vid S:t Lars sjukhus i Lund, hade under senare år förekommit, att på sjukhuset intagna patienter fått om dagarna arbeta hos lantbrukare i trakten mot avtalsenlig lön. Denna anordning hade emellertid delvis tillkommit för att kompensera de alltför otillräckliga anslagen för flitpengar. Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle avtalsenlig lön utgå åt patienter vid psykopatanstalter, som inom anstalten sysslade med visst verkstadsarbete. Detta skulle icke kunna vara någon förmån, som gavs härtill särskilt förtjänta, utan måste bli beroende av yrkeskunnighet och andra särskilda förhållanden, vilket för övriga patienter måste te sig som godtycke och orättvisa. Slutligen framhölls att frågan om avtalsenliga löner åt på statsanstalter tvångsvis intagna vore alltför svår och komplicerad för att kunna avgöras utan mycket noggranna överväganden av bland annat statsekonomisk natur och att planeringen av psykopatanstalterna därför icke borde bindas vid denna förutsättning. Vad sålunda förekommit redovisades i propositionen 244/1947 utan att föredraganden tog någon ståndpunkt till frågeställningen.

Psykopatvårdsutredningens synpunkter. De abnormtillstånd varom här är fråga föranleda ofta svårigheter att kontinuerligt sköta ett arbete. Det under remissbehandlingen fällda yttrandet att man här har att göra med ett i stort sett arbetsfört klientel är därför enligt utredningens förmenande knappast hållbart. Ett icke ringa antal måste betraktas som i högre eller lägre grad partiellt arbetsföra. Behandlingen måste i viss utsträckning direkt inriktas på att eliminera de faktorer som i det fria förvärvslivet vållat patienten avbräck i arbetet. Ur denna synpunkt är det bland annat angeläget att finna ett avlöningssystem, som bidrager till att skapa en positiv inställning till arbetet d. v. s. som stimulerar patienterna till goda arbetsprestationer. De för sinnessjukvården föreslagna ersättningsbestämmelserna synas knappast tillräckligt effektiva i förevarande fall. Å andra sidan bör man undvika alltför stora olikheter ifråga om ersättningsbeloppen inom sinnessjukvården och psykopatvården då eljest en viss irritation skulle kunna uppstå vid det utbyte av patienter som kan förutsättas komma till stånd.

107 Det av medicinalstyrelsen förordade lönesystemet innebär som ovan angivits att ersättning skall utgå i enlighet med den fria arbetsmarknadens löner och att patienter som erhålla sådan ersättning skola erlägga betalning till sjukhuset för kost och logi. Detta förslag som ur vissa synpunkter ter sig synnerligen tilltalande har avvisats såväl inom fångvården som alkoholistvården och sinnessjukvården med hänvisning till bland annat att endast en del av patienterna skulle kunna komma i åtnjutande av eller helt utnyttja de föreslagna förmånerna och att detta hos de övriga skulle kunna skapa berättigad irritation. Inom fångvården har emellertid systemet tillämpats för ett begränsat antal omhändertagna. Dessa äro dock ännu synnerligen fåtaliga. Även inom psykopatvården skulle motsvarande svårigheter uppstå. Också här måste man sålunda räkna med att vissa patienter skulle få lönsamt arbete och till och med arbete inom sitt eget yrke under det att andra nödgades syssla med relativt lågt betalt handräckningsarbete eller med för dem ovant arbete. Härtill kommer att systemet knappast låter sig förena med utbildningsverksamhet. Patienternas intresse för yrkesutbildning — som ju icke kan honoreras särskilt högt — skulle säkerligen minska i den mån förtjänstmöjligheterna bleve bättre inom annan tillgänglig sysselsättning. Många psykopater äro även särskilt känsliga för vad som kan framstå som en orättvis fördelning av förmånerna. Slutligen må understrykas att det här är fråga om att bereda de intagna vård och icke i första hand arbete. Patienterna böra få klart för sig att hänvisningen till sjukhuset i första hand är att betrakta som en medicinskt motiverad ordination. Till det anförda kommer att ett ersättningssystem som till huvudsaklig del grundas på den fria arbetsmarknadens löner måste bli tämligen kostsamt. Med hänsyn till det anförda ha de sakkunniga funnit sig böra avvisa tanken på att vid arbete inom psykopatsjukhusen tillämpa en ersättning beräknad efter den fria arbetsmarknadens löner. För den del av patienterna som under s. k. utsträckt frigång skall utföra arbete hos arbetsgivare i den närbelägna staden eller i sjukhusets omgivningar i övrigt torde emellertid i regel avtalsenliga löner böra tillämpas. I överensstämmelse med vad som gäller för frigångare inom fångvården synes därvid visst belopp böra innehållas av sjukhuset som ersättning för kost och logi. Sistnämnda ersättning torde i enhetlighetens intresse böra fastställas av medicinalstyrelsen. Med angivna utgångspunkter kvarstår emellertid frågan efter vilka grunder ersättningen för utfört arbete skall beräknas för alla de patienter på psykopatsjukhusen som komma att sysselsättas inom anstalterna. Härvid är att märka att ackordsersättning — såsom bland annat strafflagberedningen och sjukhusutredningen konstaterat — i regel verkar mer stimulerande på arbetsintensiteten än en per tidsenhet utgående ersättning. Ackordsersättning är tämligen

108 vanlig inom fångvården men förekommer endast i ringa utsträckning inom sinnessjukvården. Sjukhusutredningen har emellertid räknat med att ersättningen vid sinnessjukhusen skall utgå efter ackord i alla de fall då så lämpligen kan ske. Även alkoholistvårdsutredningen har räknat med att ersättning skall kunna utgå efter ackord vid vissa arbeten. Enligt de sakkunnigas mening bör även inom psykopatvården ersättningen utgå efter ackord där så lämpligen kan ske. Icke endast vid arbeten i verkstäderna, vid utomhusarbete etc. utan även vid visst arbete på avdelningarna bör ackordsprincipen kunna tillämpas. Ersättning per tidsenhet bör sålunda endast utgå för arbetsuppgifter vilka icke lämpligen kunna ersättas efter ackordssystemet — exempelvis visst trädgårdsarbete, städningsarbete och verkstadsarbete som huvudsakligen har karaktär av utbildning. Som tidigare framhållits får inom psykopatvården tilldelningen av arbetspremie i alldeles särskild grad en terapeutisk karaktär. Överläkaren bör därför ha frihet att, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, bestämma dels — med tillämpning av nyssnämnda huvudregel — huruvida ackordspremie eller premie per tidsenhet skall utgå och dels — inom vissa gränser — även premiens belopp. Någon fastställd gradering av premien bör sålunda icke förekomma. De sakkunniga föreslå att den per tidsenhet utgående dagspremiens storlek, med hänsyn till vad som i det föregående anförts rörande det berättigade i att inom psykopatvården utbetala något högre ersättningar än inom andra vårdområden, vid nuvarande penningvärde maximeras till 3 kr. Som ytterligare huvudregel torde böra gälla att en under hel dag arbetande patient endast i undantagsfall bör erhålla lägre premie än 1 kr. 50 öre. Grunder för ackordssättningen vid arbete i verkstäderna synas i enhetlighetens intresse böra fastställas av medicinalstyrelsen. Härvid synes utgångspunkten böra vara att ackordsarbete vid normal dagsprestation bör lämna högre dagsförtjänst än arbete med ersättning per tidsenhet. Då maximiersättningen i sistnämnda fall enligt det föregående skall utgöra 3 kr. torde ackordspremien böra så fastställas att en väl arbetande patient kommer upp i en dagsförtjänst på omkring 4 kr. 50 öre. Grunder för ackordssättningen vid annat arbete än i verkstäderna torde böra fastställas av överläkaren, som härvid liksom vid fastställande av ersättning som skall beräknas per tidsenhet bör taga hänsyn till såväl arbetsresultatet som till psykologiska och pedagogiska faktorer. Skäl synas tala för att — i likhet med vad som gäller vid fångvårdens anstalter — innehålla hitjänta arbetspremiemedel till gäldande av vad intagen uppsåtligen eller av vårdslöshet skadat eller förstört av anstaltens tillhörigheter. Vid tillämpning av denna bestämmelse bör dock tillbörlig hänsyn tagas

109 till patientens sinnesbeskaffenhet. Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas att utsträcka betalningskyldigheten till att avse jämväl vissa andra kostnader som intagen tillskyndat anstalten exempelvis kostnader för återtransport efter rymning. Såväl straff lagberedningen som alkoholistvårdsutredningen och sjukhusutredningen ha var och en inom sina områden förordat att viss del av de arbetspremiemedel som intjänats genom arbete på anstalten skola innehållas till patienternas beklädnad och underhåll under utsträckt frigång och under tiden efter utskrivningen. Inom psykopat vården torde en motsvarande tillämpning knappast bli aktuell. Patienter som fått tillstånd att arbeta under s. k. utsträckt frigång komma ju därvid att erhålla tillräckliga förtjänster för att själva sörja för beklädnad och underhåll. Icke arbetsföra eller endast i ringa grad arbetsföra patienter som försöksutskrivas, ha knappast under sjukhusvistelsen haft möjlighet att göra sådana arbetsförtjänster att någon del därav rimligen kunnat innehållas för ifrågavarande ändamål. I sådana fall måste, då andra tillgångar saknas, understöd jämlikt § 86 sinnessjukstadgan tillgripas. Såsom de sakkunniga i annat sammanhang angivit räkna de sakkunniga med att — vid en förestående ändring av nämnda bestämmelse i samband med den fria. sjukhusvårdens genomförande — de i författningsrummet angivna understödsbeloppen skola komma att väsentligt höjas. Även i övrigt bör enligt de sakkunnigas mening de intagnas arbetsförtjänst lämnas fri från avdrag. Detta blir en konsekvens av den ståndpunkt som de sakkunniga i det föregående intagit att arbetspremien huvudsakligen skall fullfölja ett terapeutiskt syfte. Härav följer bl. a. att läkarens prövning av ersättningen icke lämpligen bör påverkas av sådana i förevarande sammanhang ovidkommande faktorer som patientens underhållsplikt eller skadeståndsskyldighet. Med ovan angivna utgångspunkter blir det inom psykopatvården intet utrymme för den av sjukhusutredningen föreslagna ersättningen — 50 öre — som skulle utgå i de fall då något arbete av nämnvärt ekonomiskt värde icke utförts men då arbetet uppenbarligen stimulerat patientens arbetsvilja och flit. Vid tillämpning av de ovan föreslagna reglerna skulle en patient som icke arbetade och som saknade egna tillgångar kunna bli helt utan egna ekonomiska resurser. För motsvarande fall inom sinnessjukvården har, som i det föregående angivits, sjukhusutredningen föreslagit att visst understöd skulle få utgå. Socialvårdskommittén har i socialhjälpsbetänkandet (SOU 1950:11) stannat för att det bör vara en uppgift för socialhjälpen att efter prövning av behovet förse sjukhuspatienter med erforderliga fickpengar. Den här berörda frågan torde således komma att prövas i ett vidare sammanhang.

110 Kap. 8. Medicinsk utrustning. Personal. Medicinsk utrustning. I det föregående har framhållits att en ingående kroppslig undersökning av ifrågavarande patienter är ofrånkomlig. Den omständigheten att en avsevärd del av de intagna kommer att ha varit föremål för rättspsykiatrisk undersökning gör icke en dylik grundlig somatisk undersökning överflödig. Även en fortlöpande kontroll av patientens tillstånd under vistelsen på psykopatsjukhuset synes erforderlig. Det är givet att överföring till centrallasarett för dylika rutinmässiga undersökningar i regel icke bör förekomma även om centrallasarettet är beläget på samma ort. Härav följer att psykopatsjukhusen måste vara utrustade att själva utföra sådana undersökningar. Bland annat måste laboratoriet vara synnerligen väl utrustat och ha tillgång till skolad personal i erforderlig utsträckning. Psykopatierna förete — enligt vad som framgår av redogörelsen i kap. 3 — en kvalitativt lika skiftande psykopatologi som andra psykiska abnormtillstånd. Med hänsyn härtill och då psykopatsjukhusen för män enligt det föregående skola vara helt fristående från sinnessjukhusen måste de ha tillgång till alla de diagnostiska och terapeutiska resurser som krävas på ett sinnessjukhus. Psykopatsjukhusen bli de första specialsjukhusen i landet för behandling av psykopater. Det säger sig självt att de resurser som här ställas till förfogande även böra utnyttjas för forskningsarbete. I enlighet med det anförda finner psykopatvårdsutredningen att varje psykopatsjukhus måste disponera över följande lokaler med utrustning. Kemiskt laboratorium för rutinundersökningar. Röntgenlaboratorium. Elektroencephalografiskt laboratorium. Psykologiskt laboratorium för experimentalpsykologiska undersökningar. Behandlingsrum för fysikalisk behandling (massage, sjukgymnastik, ljus m. m.) vilket kan kombineras med behandlingsrum för smärre ingrepp samt för vissa psykiatriska specialbehandlingar. Rum för tandbehandling samt Forskningslaboratorier. Å röntgenavdelningen bör plats beredas för installation av skallbord. Anskaffande av skallbord torde emellertid kunna anstå tillsvidare. Det kan tänkas

Ill att ifrågavarande undersökningar utan alltför stora besvärligheter kunna utföras å centrallasarettet i den närbelägna staden. Elektroencephalograf är enligt de sakkunnigas mening erforderlig med hänsyn till de speciella diagnostiska svårigheter som råda beträffande ifrågavarande klientel. Tillgången på läkare med tillräcklig utbildning och erfarenhet för att sakkunnigt kunna bedöma elektroencephalogram torde ännu vara mycket begränsad. Tillräcklig färdighet i apparaturens handhavande för att kunna upptaga fullt användbara elektroencephalogram kan emellertid tämligen lätt förvärvas. Möjlighet att upptaga encephalogram bör därför ordnas på varje sjukhus. Encephalogrammen kunna därefter sändas till specialist för bedömande om erforderlig expert härför icke skulle stå till förfogande på psykopatsjukhuset.

Personal. I fråga om läkarna hänvisas i första hand till vad som härom anförts vid diskussionen i kap. 5 rörande anstalternas storlek. De sakkunniga räkna sålunda med tre läkare per psykopatsjukhus. De sakkunniga utgå vidare från att en röntgenkonsult och en inre-medicinsk konsult från det närbelägna kroppsjukhuset minst en gång i veckan skola besöka psykopatsjukhuset. Man torde kunna utgå från att överläkaren och till en viss grad även förste läkaren kommer att representera den medicinska kontinuiteten vid sjukhusen. Däremot torde andre läkaren knappast kunna beräknas vilja kvarstanna å sin tjänst under något mera avsevärt antal år. E t t utbyte mellan psykopatsjukhusen och sinnessjukhusen av andre läkare torde sålunda bli vanligt. Detta anse de sakkunniga vara till fördel för den psykiska sjukvården i dess helhet. Då psykopatsjukhusen avses få en förstklassig utrustning och den medicinska verksamheten inklusive terapien kan förutsättas bli av hög klass måste tjänstgöring som underordnad läkare vid dessa sjukhus ge en erfarenhet, som bör kunna tillmätas stort värde vid övergång till den vanliga sinnessjukvården. De sakkunniga räkna också med att den tjänstgöring om minst 2 år vid statligt eller därmed jämförligt sinnessjukhus, som nu kräves för vinnande av behörighet till ordinarie andre läkaretjänst inom sinnessjukvården, jämväl skall kunna fullgöras vid psykopatsjukhusen. En social kurator kan icke undvaras vid specialsjukhusen. Dennes uppgift blir att inhämta kompletterande data beträffande patienternas sociala anamnes, att utgöra förbindelselänk mellan de omhändertagna och deras anhöriga, arbetsgivare, kamrater på arbetsplatsen m. m. samt att efter försöksutskrivning genom personlig eller indirekt kontakt följa patienternas vidare öden och uppmärksamma symtom som motivera förnyat intagande.

112 En synnerligen betydelsefull uppgift för socialkuratorn blir att — eventuellt med biträde av uppsyningsmännen — i samarbete med arbetsförmedlingsorganen anskaffa lämpligt arbete utanför sjukhuset så snart patienten får taga dylikt arbete. För behörighet till tjänsten bör krävas utbildning vid socialinstitut samt erfarenhet från arbetsberedning och från arbete bland psykiskt abnorma. Sjukhusen böra disponera över en kvalificerad psykolog med uppgift att utföra allehanda experimentalpsykologiska undersökningar (intelligensprövningar m. m.) samt att biträda med forskningsarbete. Han bör även ha till uppgift att inspirera patienterna till fritidssysselsättning. Vid den praktiska utformningen av fritidssysselsättningen bör han biträdas av den eller de av den övriga personalen som visat särskild fallenhet härför. För behörighet till tjänsten som psykolog bör krävas avlagd fil. kand. examen med bl. a. ämnet psykologi samt såvitt möjligt praktisk erfarenhet av abnormklientel, även om man måhända till en början måste ge avkall på detta krav. Sökande bör helst också ha visat fallenhet för att handha fritidssysselsättning exempelvis som ledare för föreningsverksamhet och dylikt. För att leda patienternas sysselsättning bör finnas specialutbildad personal av två typer, nämligen dels yrkeslärare vid de egentliga verkstäderna och dels en arbetsterapeut. Den senare bör ha till uppgift att handha sysselsättningen för de patienter, som av vissa skäl icke kunna arbeta i verkstäderna. Han bör jämväl — mot särskild ersättning — biträda vid sådan av patient bedriven hobbyverksamhet som äger rum under fritiden (slöjd etc). För behörighet till tjänsten som arbetsterapeut bör tillsvidare krävas att vederbörande genomgått den utbildning som med stöd av statsmedel försöksvis bedrivits vid slöjdföreningens skola i Göteborg efter normer som godtagits av 1949 års riksdag. Även på yrkeslärarna måste speciella lämplighetskrav ställas. För att få urvalet av yrkeslärare så stort som möjligt bör i görligaste mån formella kompetenskrav undvikas. Yrkeslärarna böra vid arbetet i verkstäderna biträdas av därtill särskilt lämpade skötare. För att assistera vid laboratoriearbete samt upptaga elektroencephalogram m. m. bör anställas en laboratorieassistent. Övrig sjukvårdande personal bör vara rikligt tilltagen bl. a. därför att arbetsschemata bör vara så uppgjorda, att patienterna ha möjlighet att vara uppe längre än vad för närvarande är fallet på många av våra sinnessjukhus. Personalen bör givetvis i stor utsträckning vara manlig, särskilt på avdelningar för svårare sjuka. Dock bör på övriga avdelningar möjlighet lämnas öppen för anställande av lämplig kvinnlig sjukvårdspersonal. E t t inslag av omsorgsfullt utvald kvinnlig personal är ägnat att minska sjukhusens karaktär av specialanstalter och kommer säkert att bidraga till allmänt ökad trevnad.

113 Hantverksföreståndare måste anställas för sjukhusdriften. Någon eller några arbetsplatser för patienter bör ordnas vid deras verkstäder. Personalens utbildningsfråga är svårlöst. Det måste av personalen bl. a. krävas att den har förmåga att i de olika abnorma beteendemönstren se sjukliga biologiska fenomen och att på grundval härav avstå från moraliska värde, omdömen. Detta kräver stort tålamod och psykologisk insikt och det torde | dröja avsevärd tid innan specialutbildad personal i tillräckligt antal kan ställas ! till psykopatsjukhusens förfogande. För att under övergångstiden bibringa personalen erforderlig insikt i hithörande frågor synes det önskvärt att vederbörande läkare successivt meddelar vårdpersonalen viss undervisning utöver [ den teoretiska utbildning personalen i allmänhet erhåller.

S

114 Kap. 9. Eftervård. Inom sinnessjukvården meddelas eftervård huvudsakligen genom den s. k. hjälpverksamheten. Även familjevården kan i viss utsträckning ha karaktären av eftervård. Då familjevården är avsedd för relativt stillsamma och lättskötta patienter som utan större slitningar kunna inpassas i enskilda personers hushåll, och följaktligen är mindre lämpad för psykopatklientelet har det icke ansetts erforderligt att i denna redogörelse närmare ingå på densamma. Hjälpverksamheten regleras genom sinnessjukvårdsstadgan 93—100 §§. Den har avseende å såväl exspektanter till sinnessjukhusen som från sjukhusen utskrivna. Exspektanterna samt dem närstående personer skola erhålla råd rörande vården av de sjuka samt till förekommande av befarade sjukdomsutbrott. Från sinnessjukhusen utskrivna patienter skola erhålla hjälp till bl. a. anställning, bostad, arbetsredskap etc. eller till fortsatt vård på annan anstalt. För straffriförklarade och andra patienter, vilka ansetts böra ställas under särskild tillsyn anskaffas stundom övervakare. Skyldighet att underkasta sig dylika åtgärder kan åläggas försöksutskrivna patienter jämlikt bestämmelserna i 19 § sinnessjuklagen. Åsidosattes sådant föreläggande kan förordnande meddelas om återintagning. Hjälpverksamheten utövas i form av mottagning på sinnessjukhusen samt genom besök hos patienterna. Vården är kostnadsfri. En vid sjukhuset anställd läkare — i regel en överläkare — handhar verksamheten med biträde av en eller flera föreståndarinnor vilka i allmänhet äro sjuksköterskor. Dessa skola söka kontakt med bland annat vederbörande tjänsteläkare och distriktssköterskor samt med kommunala förtroendemän och med föreningar och andra sammanslutningar som utöva social verksamhet. I vissa fall ha socialpsykiatriska utredningar verkställts på uppdrag av olika myndigheter. Mottagningarna inom hjälpverksamheten ha i regel hållits en gång i veckan — antingen på sinnessjukhusen eller på annan plats. De ha hittills i allmänhet varit fåtaligt besökta, vilket antagits sammanhänga med att de i allmänhet icke i tillräcklig utsträckning förlagts till lämpligt belägna platser inom verksamhetsområdet. Den andra formen av verksamheten — resorna och hembesöken — ha varit mer betydelsfulla. Från och med budgetåret 1946/47 ha vid vissa sinnessjukhus inrättats särskilda tjänster för överläkare med heltidstjänstgöring inom hjälpverksamheten. Denna organisation, som delvis varit av försökskaraktär, har

115 budgetåret 1952/53 vuxit till 14 heltidsanställda hjälpverksamhetsöverläkare. Hjälpverksamhetsöverläkarna och föreståndarinnorna ha även tagits i anspråk för tillsyn av de i familjevård placerade patienterna. Det har visat sig, att den nya organisationen är av den största betydelse dels för att göra den öppna vården mer effektiv — varigenom en del intagningar på sjukhusen kunna undvikas och utskrivningar underlättas m. m. — och dels för att avlasta läkarna för den slutna vården den mängd arbetsuppgifter, som hjälpverksamhet och familjevård medföra. Sinnessjukvårdsberedningen uttalade på grundval av dessa erfarenheter i sitt förslag den 11 januari 1950 till generalplan för sinnessjukvårdens tillgodoseende att det vore angeläget att den påbörjade utvecklingen fullföljdes, så att så småningom överläkartjänster för hjälpverksamhet kunde inrättas vid samtliga sinnessjukhus med eget upptagningsområde. Beredningen föreslog ytterligare att öppna mottagningar skulle anordnas på ett flertal orter inom sinnessjukhusens upptagningsområden. Jämväl inom andra vårdområden förekommer eftervård efter anstaltsbehandling och en betydande vikt lägges vid dylika åtgärder. Inom fångvården, alkoholistvården och barnavården är sådan eftervård regel och i allmänhet mera utförligt reglerad än vad fallet är inom sinnessjukvården. Psykopatvårdsutredningen hänvisar i detta sammanhang till vad som rörande öppen vård och eftervård anförts i fångvårdsstyrelsens utredning angående skyddsarbetets organisation m. m. (Kriminalvård i frihet SOU 1949: 6) samt till 1946 års alkoholistvårdsutrednings betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård (SOU 1948:23). Vidare får utredningen hänvisa till redogörelsen i Del III av detta betänkande för 1948 års lösdriveriutrednings synpunkter på frågan om öppen vård av psykopater bland lösdrivarklientelet. Då utredningens uppdrag — om man bortser från lagstiftningsfrågor — avser tillskapandet av lämpliga vårdformer för vissa psykopater, som äro i behov av anstaltsvård, faller frågan om anordnande av en helt öppen medicinsk vård för psykopatklientelet utanför de sakkunnigas uppdrag. Behovet av anordningar för dylik vård kan för övrigt enligt de sakkunnigas mening icke helt överblickas förrän man vunnit en tids erfarenhet av den nya organisationen. I detta sammanhang må emellertid erinras om, att helt öppen vård — även för psykopater — redan nu kan erhållas å de psykiatriska lasarettsklinikerna samt i vissa fall genom hjälpverksamheten. Det må även anmärkas att det förekommer — vid straffriförklaringar där den undersökte enligt läkarutlåtandet icke är i behov av vård å sinnessjukhus — att domstolen förordnar att sinnessjukhusens hjälpverksamhet skall inkopplas å

116 fallet. Något tvångsmedel för genomförande av dylika föreskrifter finnes emellertid icke. Vad angår frågan om eftervård för de nya psykopatsjukhusens patienter får utredningen anföra följande. De sakkunniga ha räknat med att vården vid psykopatsjukhusen skall så anordnas, att i allmänhet en successiv övergång sker från slutna till alltmer öppna avdelningar och att patienterna vid slutskedet av anstalts vistelsen skola vara bosatta i helt öppna koloniavdelningar och sysselsättas med arbeten i den närbelägna staden. Om detta system genomföres, borde man kunna räkna med att de svårigheter som eljest bruka möta vid övergången från anstalts vård till det fria förvärvslivet i icke ringa grad skola bortfalla. Eftervårdens problem böra sålunda med detta system bli i hög grad förenklade. Med hänsyn till klientelets beskaffenhet och de starka kraven på en individualiserande behandling synas några närmare normer för hur eftervården skall bedrivas icke böra uppställas. Då det är önskvärt, att läkartillsynen icke upphör i och med försöksutskrivningen, är det naturligt att eftervården vid psykopatsjukhusen anordnas efter mönster av hjälpverksamheten inom sinnessjukvården. Så länge patienterna efter försöksutskrivning äro bosatta i närheten av psykopatsjukhuset synes läkartillsyn, arbetsanskaffning och annan eftervård böra handhavas av härför avsedd personal på psykopatsjukhuset (läkare, kurator, uppsyningsman). Annorlunda ställer det sig när patienten avflyttar från trakten t. ex. till en mer eller mindre avlägset belägen hemort. För dessa fall vilja de sakkunniga föreslå att hjälpverksamheten vid det sinnessjukhus inom vars upptagningsområde patienten bosätter sig inkopplas på fallet. Härvid förutsattes att hjälpverksamheten utbygges till den omfattning och kapacitet, som föreslagits av sinnessjukvårdsberedningen. Av synnerlig vikt är vidare att hjälpverksamhetspersonalen i fall av ifrågavarande slag håller god kontakt — förutom med psykopatsjukhuset — med arbetsförmedlingen och arbetsberedningsorganen samt att särskild omsorg nedlägges på att erhålla goda övervakare i de fall då övervakning anses erforderlig. Psykopatvårdsutredningen förutsätter att i fråga om ersättning för övervakningen samma regler skola bli tillämpliga som vid de vanliga sinnessjukhusen. Man måste givetvis — vid genomförande av en ny verksamhet av sådant slag som den ifrågavarande — räkna med att erfarenheten kan visa, att de från början planerade åtgärderna icke komma att vara tillfyllest. Ifråga om eftervården får man troligen räkna med, att en ytterligare utbyggnad eller förstärkning utöver den nu skisserade ordningen kan bli erforderlig. För närvarande finner sig psykopatvårdsutredningen icke böra framlägga några förslag härutinnan.

117 Kap. 10. Vissa administrativa frågor. Huvudmannaskap. Den kvalificerade sinnessjukvården har sedan gammalt ansetts vara en statens angelägenhet. Då en praktiskt taget permanent platsbrist förelegat vid de statliga anstalterna — vilket sammanhänger med den ständiga stegringen av behovet — ha vissa kommuner för att i någon mån undanröja de därmed förenade olägenheterna drivit egna sinnessjukhus. I och med tillkomsten av bestämmelserna om statsbidrag till inrättande och drift av vårdhem för lättskötta sinnessjuka, vilka äro i kraft sedan den 1 juli 1937, ha några av dessa kommunala sinnessjukhus förändrats till vårdhem. Ännu finnas dock i flertalet län smärre kommunala sinnessjukhus. Behovet av vårdplatser i förhållande till folkmängden är i storstäderna betydligt större än i landet i övrigt. Storstäderna ha i vissa avseenden större möjligheter att överblicka och måhända även att tillgodose behovet av vårdplatser. Det har bl. a. med hänsyn härtill ansetts ändamålsenligt att de tre största städerna — Stockholm, Göteborg och Malmö — mot visst vederlag av staten, själva övertoge sin sinnessjukvård. Avtal härom med Stockholm och Göteborg godkändes av 1925 års riksdag1 och med Malmö av 1927 års riksdag.2 En redogörelse för innebörden av avtalen lämnas under följande avsnitt som avhandlar finansieringen av psykopat vården. Sinnessjukvårdsberedningen har — i ett den 11 januari 1950 dagtecknat betänkande med förslag till generalplan för sinnessjukvårdens tillgodoseende — till diskussion upptagit frågan huruvida icke huvudmannaskapet för den kvalificerade sinnessjukvården lämpligen borde överflyttas från staten till landstingen och städerna utanför landsting. Som skäl för en överflyttning av huvudmannaskapet för den kvalificerade sinnessjukvården från staten till landstingen anförde beredningen i huvudsak följande. En jämförelse mellan den av landstingen omhänderhavda kroppssjukvården och den statliga sinnessjukvården måste utfalla till landstingsvårdens fördel. Någon garanti för att sinnessjukvårdens nuvarande läge skulle ha varit avsevärt bättre om landstingen haft ansvaret jämväl för denna vårdgren förelåge emellertid icke. Dylika jämförelser måste i mycket bli missvisande på grund av klientelets art och de skilda problemställningar som kropps- och sinnes1

Prop. 150/1925. 2 Prop. 246/1927.

118 sjukvården bjuder. Emellertid talade till landstingsorganisationens förmån den större handlingsfrihet som tillkommer landstingens beredande och verkställande organ samt den intimare kontakt mellan »de intresserade parterna» som möjliggjordes av de relativt korta avstånden inom landstingsområdena och gynnades av den lokala samhörigheten. De möjligheter till jämförelser sjukvårdsområdena emellan som landstingsorganisationen erbjuder verkade även i den riktningen att huvudmannens intressen och resurser utnyttjades till fullo. Vidare framhölls att landstingen i sin lönepolitik vore mindre bundna än staten. Ytterligare anfördes att det ur sjukvårdssynpunkt tedde sig som en naturlig utveckling a t t kropps- och sinnessjukvården med hänsyn till det alltmer ökade behovet av samarbete dem emellan förenades under en huvudman. Härigenom skulle icke blott samarbetet mellan kropps- och sinnessjukvården i de enskilda fallen underlättas, u t a n också jämvikten mellan de båda vårdformerna befrämjas med avseende å läkares och övrig sjukvårdspersonals anställnings-, löne- och arbetsförhållanden. Vidare skulle en önskvärd decentralisering av sinnessjukvårdens förvaltning göras. Möjligheterna att öka befogenheterna för sinnessjukhusens lokala direktioner hade tidigare undersökts och befunnits mycket begränsade. Beredningen utgick från a t t en ev. överflyttning av huvudmannaskapet till landstinget icke skulle behöva medföra en försämring av landstingens ekonomiska ställning, då dessa i princip därvid borde beredas full ersättning för sina ökade utgifter. Å andra sidan förklarade sig beredningen väl medveten om a t t vissa omständigheter, närmast av tidsbetonad karaktär, talade emot en överflyttning av huvudmannaskapet för den kvalificerade sinnessjukvården till landstingen. Härom anförde beredningen. I första hand är att märka, att landstingen f. n. äro fullt engagerade med lösningen av de olika problem, som handhavandet av deras övriga uppgifter och därvid främst den slutna sjukvården för med sig, samt att de upplagt stora planer för denna sjukvårds utbyggande, vilka avses bli realiserade så snart regleringen på byggnadsmarknaden det medgiver. Något större utrymme för tillgodoseende av sinnessjukvårdens aktuella utbyggnadsbehov genom landstingens försorg än genom statens torde därför icke föreligga. Härtill kommer att det överhuvudtaget icke kan vara tilltalande för landstingen att övertaga ansvaret för den kvalificerade sinnessjukvården i det skick, vari den nu befinner sig, och under de ovissa ekonomiska aspekter, som känneteckna den närmaste framtiden. Lämpligheten av en dylik överflyttning kan jämväl ifrågasättas ur den synpunkten, att det under den forcerade uppbyggnadsperiod, som erfordras för att bringa sinnessjukvården i nivå med nutida krav, torde bli nödvändigt att i viss utsträckning överföra patienter från ett sjukhus till ett annat, oberoende av deras hemort, för att underlätta ett snabbt och praktiskt genomförande av föreslagna moderniseringar av befintliga sinnessjukhus. I detta sam-

119 manhang torde böra beaktas, att medan f. n. åtta landsting sakna tillgång till ett sjukhus för kvalificerad sinnessjukvård inom sitt eget område, detta antal efter genomförande av beredningens generalplan kommer att nedbringas till högst fem. Sammanfattningsvis uttalade beredningen, att den kommit till den uppfattningen, att ehuru mycket talade för e t t överförande av all sinnessjukvård på landstingen och städerna utanför landsting, någon förändring av huvudmannaskapet för denna vård av skilda orsaker dock tills vidare icke borde äga m m . D e t syntes därför böra ankomma på staten att sörja för att vårdresurserna för sådana sinnessjuka, som krävde kvalificerad behandling ellei kontinuerlig tillsyn, snarast möjligt utökades och bringades i nivå med den moderna terapiens krav. Härvid borde dock tillses, att en eventuell senare överflyttning till de lokala huvudmännen i görligaste mån underlättades, en synpunkt som ock beredningen sökt beakta vid utarbetandet av sitt förslag till generalplan för sinnessjukvårdens modernisering och utbyggnad. I betraktande av de fördelar, som enligt vad i det föregående anförts vore förenade med ett gemensamt huvudmannaskap för sinnessjukvård och kroppssjukvård, ansåg beredningen naturligt, att frågan om överförande av den kvalificerade sinnessjukvården till de lokala huvudmännen upptoges till förnyad prövning vid utbyggnadsperiodens slut, då de organisatoriska förutsättningarna härför syntes vara avsevärt gynnsammare än nu vore fallet, eller eljest så snart omständigheterna det motiverade. Vid remissbehandlingen uttalade sig medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, svenska landstingsförbundet och ungefär hälften av de lokala huvudmännen i anslutning till sinnessjukvårdsberedningens ståndpunkt. Statskontoret, centrala sjukvårdsberedningen, svenska psykiatriska föreningen och ett antal direktioner för statens sinnessjukhus uttalade sig för ett successivt överförande av huvudmannaskapet till landstingen och städerna utanför landsting. Härjämte förordade några remissinstanser, bl. a. svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation, omedelbara åtgärder i angivna syfte. Departementschefen uttalade (i prop. 113/1950) att det vore oundgängligen nödvändigt a t t staten påtoge sig den erforderliga upprustningen av den kvalificerade sinnessjukvården, därest denna skulle komma till stånd inom rimlig tid. H a n anslöt sig i denna fråga till sinnessjukvårdsberedningens ståndpunkt. Så blev även riksdagens beslut. I fråga om huvudmannaskapet för övriga här aktuella vårdgrenar må framhållas följande. Anstalterna inom den organiserade alkoholistvården äro av t r e slag, nämligen statsanstalter, erkända alkoholistanstalter, d. v. s. av landsting, kommuner, föreningar eller stiftelser anordnade anstalter, vilka av Konungen erkänts

120 såsom allmänna, samt statsunderstödda enskilda anstalter. Den genom alkoholistlagen reglerade alkoholistvården avser vård efter tvångsintagning eller efter frivilligt ingående enligt 50 § med retentionsrätt. Sådan vård kan äga rum å de allmänna, d. v. s. de statliga och de erkända anstalterna, medan vården å de enskilda anstalterna har helt frivillig karaktär. De statliga anstalterna utnyttjas huvudsakligen för svårare fall med dålig prognos liksom för kroppssjuka, alkoholmissbrukare som vägra ingå å sjukvårdsanstalt. Enligt förslag av 1946 års alkoholistvårdsutredning skall 4 statliga sjukhus för alkoholmissbrukare inrättas. Skyldigheten att inrätta arbetshem åligger landsting eller stad utom landsting. I allmänhet ha flera landsting eller städer förenat sig om gemensamt arbetshem. Frågan om arbetshemmens fortsatta verksamhet har upptagits till prövning av socialvårdskommittén, som föreslagit bibehållande av två arbetshem avsedda för vissa försumliga försörjare. Dessa arbetshem skulle enligt förslaget drivas i statlig regi. Tvångsarbetsanstalterna drivas i statlig regi. Frågan om deras nedläggande vid en senare tidpunkt är som bekant aktuell. Vården av sinnesslöa ombesörjes huvudsakligen å särskilda, av landstingen, icke landstingsstäder eller enskilda inrättade anstalter, till vilkas drift staten lämnar bidrag efter vissa grunder. Vissa grupper sinnesslöa, vilka kräva speciella vårdanordningar, bl. a. blinda och vanartade sinnesslöa, vårdas å särskilda, staten tillhöriga anstalter. 1946 års sinnesslö vårdsutredning har i sitt betänkande om sinnesslövården (SOU 1949:11) föreslagit att landstingen skola vara huvudmän för all sinnesslövård med undantag av vården av komplicerade och svårskötta bildbara och obildbara sinnesslöa, vilka även i fortsättningen böra beredas vård på statliga anstalter. Principiellt torde emellertid de nya uppgifter, som landstingen föreslås skola få inom sinnesslövården, böra åvila staten. Staten bör därför, enligt utredningen, täcka de kostnader, som den väsentliga ökningen av landstingens uppgifter inom sinnesslövården kommer att medföra. Slutligen må nämnas att verksamheten vid ungdomsvårdsskolorna — av vilka en del reserverats för klientel av motsvarande typ som vid psykopatsjukhusen — fr. o. m. den 1 juli 1950 helt förstatligats. Psykopatvårdsutredningen får beträffande frågan om huvudmannaskapet för de föreslagna nya psykopatsjukhusen anföra följande. Det ligger nära tillhands att räkna med att sinnessjukvården och psykopatvården skola drivas av gemensam huvudman. Klientelet är i avsevärd utsträckning likartat, och det blir ofta en omdömesfråga hos vederbörande läkare, om patienten skall vårdas på sinnessjukhus eller psykopatsjukhus. Det bör alltså krävas starka skäl om man vill överlåta psykopatvården till annan huvudman än sinnessjukvårdens. Så länge staten är huvudman för sinnes-

121 sjukvården föreligger enligt de sakkunnigas mening icke anledning att söka annan huvudman för psykopat vården. I storstäderna är, som framgår av det föregående, städerna själva huvudmän för sinnessjukvården, vilket i enlighet med det nyss anförda skulle tala för att de själva borde ta hand också om psykopatvården. Även vissa andra skäl, t. ex. det stora vårdplatsbehovet, kunna tala för en sådan anordning. Dessa skäl äga emellertid giltighet endast i fråga om en mindre del av klientelet vid de nya sjukhusen. En stor del torde komma att utgöras av straffriförklarade och dessa ha redan från början — genom ovan berörda avtal — undantagits från städernas huvudmannaskap. De vårdas sålunda uteslutande på de statliga sjukhusen. För detta klientel synes det, med hänsyn till de speciella statsintressen som göra sig gällande vid ifrågavarande vård, alltjämt önskvärt att bibehålla ett statligt huvudmannaskap. I detta sammanhang erinras om att det mera svårskötta klientelet inom alkoholistvården och sinnesslövården ansetts böra vårdas å statliga anstalter. Då en klyvning av storstädernas psykopatklientel — motsvarande den som nu förekommer i fråga om storstädernas sinnessjukklientel — så att de kriminella skulle överföras till statliga psykopatsjukhus och de övriga vårdas på särskilda av storstäderna upprättade sådana sjukhus, enligt de sakkunnigas mening varken kan motiveras av hänsyn till klientelets sammansättning eller av administrativa skäl, ha de sakkunniga stannat för att de föreslagna psykopatsjukhusen skola mottaga även storstadsklientelet. De fördelar, som eljest skulle kunna vinnas genom en samordning av storstädernas sinnessjukvård och psykopatvård — liksom även socialvård och psykopatvård — komma att betydligt reduceras genom kravet på att psykopatsjukhusen måste förläggas på avsevärt avstånd från storstäderna. Att dessa på sätt nu nämnts befrias från skyldighet att sörja för erforderlig anstalts vård åt en del av psykopatklientelet torde, såsom i det följande kommer att närmare beröras, motivera en viss bidragsskyldighet för storstäderna.

Central myndighet. Det synes naturligt att överinseendet över och tillsynen av psykopatvården handhaves av samma organ, som har hand om motsvarande uppgifter inom sinnessjukvården, d. v. s. medicinalstyrelsen och överinspektören för sinnessjukvården. I verksamheten förekommande frågor, som beröra andra ämbetsverks arbetsområden, exempelvis frågor rörande yrkesutbildning, verkstadsdrift, alkoholistvård och kriminalvård synas knappast böra föranleda någon reglerad översyn av resp. verk. En annan sak är att medicinalstyrelsen i före-

122 kommande fall givetvis kan ha behov av att samråda med här avsedda ämbetsverk, främst överstyrelsen för yrkesutbildning, socialstyrelsen och fångvårdsstyrelsen. Härom torde inga anvisningar erfordras.

Finansieringsfrågor. I detta sammanhang är det närmast finansieringen av den kvalificerade sinnessjukvården som är av intresse. Som i föregående avsnitt angivits bedrives denna sjukvård under huvudmannaskap av staten och de tre största städerna. Huvudmännen äga emellertid att av de intagna uttaga vårdavgift såsom bidrag till kostnaderna. Avgifterna vid de statliga sinnessjukhusen regleras genom bestämmelserna i 76—80 §§ av gällande sinnessjukstadga. Dessa bestämmelser innehålla i korthet följande. Med hänsyn till de förmåner, som de intagna må åtnjuta, indelas dessa i rumspatienter och salspatienter. Avgifternas belopp bestämmes av Kungl. Maj:t. Förslag till sådana avgifter uppgöres minst vart tredje år av medicinalstyrelsen. För salspatient erlägges halv avgift, därest i viss ordning styrkes, att vederbörandes ekonomiska situation är svag (exempelvis genom intyg av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd att den intagne är berättigad till fattigvård). Avgift erlägges även för straffriförklarad, som är intagen för vård. Avgiftsfrihet föreligger när någon intagits för rättspsykiatrisk undersökning eller för under sökning i samband med ifrågasatt ådömande av tvångsarbete eller där någon på begäran av polismyndigheten intagits för observation och vid denna befunnits icke vara i behov av vård å sinnessjukhus. Befrielse från avgift kan även medgivas för salspatient, som skall betala halv avgift, och som anmälts till intagning inom en månad från sjukdomens utbrott. I detta fall kan befrielsen avse de två första månaderna av sjukhusvistelsen. Storstäderna ha förbundit sig att icke tillämpa högre sjukvårdsavgifter i förhållande till vårdkostnaden än staten tillämpar i förhållande till vårdkostnaden vid de statliga sinnessjukhusen. Innebörden av de avtal mellan staten och de tre största städerna, varigenom dessa övertagit ansvaret för hela sin sinnessjukvård, är i korthet a t t städerna mot viss ersättning av statsmedel åtagit sig att ansvara för sinnessjukvården beträffande i städerna hemortsberättigade sinnessjuka. Åtagandet avser likväl icke vården av a) patienter å psykiatrisk klinik, varmed vid denna tid åsyftades för akademisk undervisning utnyttjade sjukvårdsenheter, b) kriminalpatienter, varmed åsyftades dels straff- och rannsakningsfångar, dels sinnessjuka, som tilltalats för brott men som på grund av sjukdomen icke kunnat fällas till ansvar utan överlämnats till vederbörande myndighet för uppsikt och vård, samt dels personer som för utredande av rättsmedicinsk

123 fråga, på vederbörande myndighets förordnande äro underkastade undersökning i anseende till sin sinnesbeskaffenhet, c) patienter i första betalningsklassen å statliga sinnessjukhus eller motsvarande klass å stadens anstalt (dessa klasser motsvaras nu av rumspatienter) samt d) patienter vårdade i s. k. familjevård. Statens bidrag utgår dels i form av driftskostnadsbidrag och dels i form av I s. k. platskostnadsbidrag (byggnadsersättning). Driftkostnadsbidraget utgår årligen för ett på nedan angivet sätt uträknat antal underhållsdagar »statsbidragsdagar», med ett belopp per statsbidragsdag, som motsvarar på statsverket belöpande medelkostnad för underhållsdag under samma tid vid statens anstalter för sinnessjuka, frånräknat psykiatriska kliniker. Statsbidragsdagarnas antal beräknas enligt följande grunder. Med ledning av antalet underhållsdagar under året å statens anstalter för sinnessjuka — frånräknat underhållsdagar för kriminalpatienter etc. — och folkmängden inom dessa anstalters upptagningsområden, uträknas motsvarande antal underhållsdagar för staden efter dess folkmängd, »folkmängdskvot» . Därjämte fastställes det verkliga antalet underhållsdagar under året för i staden hemortsberättigade sinnessjuka å såväl stadens godkända sinnessjukanstalter som statliga sinnessjukhus (så länge stadens patienter ännu vårdas där). Av dessa underhållsdagar för städernas patienter skola som statsbidragsdagar räknas dels ett antal, motsvarande folkmängdskvoten och dels viss kvotdel av överskjutande antalet underhållsdagar, nämligen 1/3 intill dubbla folkmängdskvoten och för därutöver överskjutande antal 1/9 intill tredubbla folkmängdskvoten. Det antal underhållsdagar, som överstiga tredubbla folkmängdskvoten räknas icke som statsbidragsdagar. Platskostnadsbidraget, som avser att bereda städerna ersättning för anskaffat anstaltsutrymme, utgår med ett årligt belopp motsvarande 5 % av ett å visst sätt beräknat kapital, den s.k. byggnadsfonden. Byggnadsfonden, som numera i princip är fixerad till visst belopp, kan likväl ökas, då staten för utvecklingen av sin anstaltsvård haft utgift, som icke ingått i driftskostnaderna och som sålunda icke motsvaras av driftskostnadsbidrag till staden. Ökningen skall tillämpas från och med det år under vilket staten haft ifrågavarande utgift, med ett belopp, som står i samma proportion till statsutgiftens belopp som antalet statsbidragsdagar för nämnda år till antalet underhållsdagar vid de statliga sinnessjukhusen, sådant detta lagts till grund för uträkningen av samma års folkmängdskvot. Som statsutgift av denna art skall anses jämväl värdet av anstaltsplatser å statliga sinnessjukhus, som frigjorts genom annan

124 kommuns övertagande av sin sinnessjukvård mot statsbidrag. Platsvärdet skall därvid beräknas i enlighet med avtalsbestämmelserna rörande sådant övertagande. Uppsägningstid är icke stipulerad i avtalen. Utöver den nu lämnade redogörelsen för sinnessjukvårdens anstalter må för översiktlighetens skull nämnas något om finansieringen av övriga anstalter som kunna ha aktualitet i detta sammanhang. S.k. anordningsbidrag utgår av statsmedel till de erkända icke statliga alkoholistanstalterna men icke till de enskilda. Statligt driftsbidrag utgår såväl till erkända som till vissa enskilda anstalter. Vårdavgiften utgör 50 öre per dag och bestrides i allmänhet av vederbörande kommunala nykterhetsnämnd. För farliga samt straffriförklarade och kringflackande alkoholister ävensom för av åklagare enligt bötesverkställighetslagen anmälda återfallsfyllerister samt för enligt 37 § alkoholistlagen kvarhållna vårdbehövande bestrider statsverket samtliga vårdkostnader. Alkoholistvårdsutredningen föreslog, att kostnadsramen för nykterhetsvården skulle avsevärt vidgas. Utom anslag till vårdanordningar i egen regi1 borde staten enligt utredningen lämna avsevärt höjda statsbidrag till öppen, halvöppen och sluten vård. Kostnaderna för sluten vård skulle, även i fråga om de frivilligt intagna, i sin helhet bäras av statsverket. Driftsbidraget skulle sålunda i princip täcka de faktiska driftskostnaderna. I fråga om anordningsbidraget skulle detta täcka högst hälften av de verkliga anordningskostnaderna. Statens ekonomiska stöd åt inackorderingshem och icke statliga vårdhem skulle väsentligt höjas. Till arbetshem utgår statsbidrag såväl för uppförandet som för driftskostnaderna, Fattigvårdssamhällena och barnavårdsnämnderna ha icke att erlägga någon avgift för intagna försörjningspliktiga men äro i andra fall skyldiga att erlägga vårdavgift, som av arbetshemmets ägare bestämmes. I fråga om finansieringen av sinnesslöanstalterna hänvisas till vad som härom anförts vid redogörelsen för huvudmannaskapet. Slutligen må erinras om att verksamheten vid ungdomsvårdsskolorna helt förstatligats. Vården är avgiftsfri och staten erhåller icke heller på annat sätt bidrag till finansieringen vid de övertagna anstalterna. Mot bakgrunden av den nu lämnade redogörelsen får psykopatvårdsutredningen anföra följande angående finansieringen av de nya psykopat sjukhusen. Av vad som i det föregående anförts rörande huvudmannaskapet framgår bl. a., att statsintressena inom psykopatvården — med dess nära anknytning till vården av kriminella och asociala — äro stora och närmast större än inom 1

Bl. a. fyra statliga specialsjukhus.

125 den kvalificerade sinnessjukvården i övrigt. Med hänsyn härtill synes det knappast kunna ifrågasättas att kommuner eller landsting skulle i större utsträckning än i fråga om den kvalificerade sinnessjukvården bidraga till kostnaderna för psykopatvården. Något direkt bidrag till driftskostnaderna för den kvalificerade sinnessjukvården ha landstingen och kommunerna med undantag för storstäderna, vilka i särskilda avtal förbundit sig att ansvara för hela sin sinnessjukvård, hittills icke lämnat. Här bortses då från de smärre kommunala sinnessjukhus som ännu kvarstå som en relikt från ett tidigare skede. De bidrag, som nu utgå i form av avgifter till sinnessjukhusen skola efter den fria sjukhusvårdens genomförande försvinna utan att — vid de statliga sjukhusen — ersättas av annat bidrag. Kommunerna och landstingen torde emellertid även haft utgifter för vård av det ifrågavarande klientelet å vissa andra anstalter än sinnessjuhusen — det gäller här sådana personer på arbetshem, alkoholistanstalter och ålderdomshem som på grund av platsbrist icke kunnat intagas på sinnessjukhus eller som icke ansetts vara i så hög grad psykiskt abnorma att ansökan om intagning ansetts motiverad. Anförda omständighet synes emellertid knappast böra föranleda någon ekonomisk ansvarighet för kommunerna i fortsättningen. Den ekonomiska innebörden av avtalen rörande storstädemas sinnessjukvård är, enligt vad som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen, att storstäderna själva få bära en del av kostnaderna. Frågan är nu om samma princip skall gälla ifråga om psykopat vården — som icke omnämnts i avtalen — så att storstäderna, även om staten skall bli huvudman för deras psykopatvård, likväl skall ansvara för någon del av kostnaderna. Det må då först framhållas att den föreslagna psykopatvårdsorganisationen är avsedd för ett klientel som hittills i viss utsträckning omhändertagits på storstädernas sinnessjukhus. Samtliga å storstädernas sinnessjukhus intagna psykopater ha medräknats vid beräkningen av statsbidraget. Frågan gäller nu huruvida och i vilken utsträckning städerna därigenom kunna anses ha åtagit sig ekonomiskt ansvar för psykopat vården. Härom må anföras följande. Otvivelaktigt kommer psykopatvårdsorganisationens uppbyggnad att medföra en viss avlastning av storstädernas sinnessjukhus. Detta skulle, om psykopatvården komme att helt finansieras av statsmedel, medföra en ekonomisk fördel för storstäderna, eftersom dessa icke av staten erhålla full ersättning för sina vårdkostnader för sinnessjuk vården. Enligt gällande avtal ha ju städerna att, i den mån antalet underhållsdagar överstiger viss storlek, ansvara för större delen av kostnaden per vårdplats vid sina sinnessjukhus. Varje minskning av antalet underhållsdagar kommer därför, så länge beläggningen överstiger nämnda storlek, att medföra en minskning av städernas kostnader, motsvarande — per plats — större delen av platskostnaden. Den omständig-

126 heten att städernas kostnad för vissa patienter på städernas sinnessjukhus på detta sätt i viss utsträckning övertages av statsverket kan, i varje fall om den ses isolerad från andra omständigheter, tala för att städerna böra i viss utsträckning bidraga till kostnaderna för psykopatvården. Det synes lämpligt att denna fråga som har en icke ringa ekonomisk räckvidd göres till föremål för överläggning mellan de berörda parterna.

127 Kap. 11. Detaljförslag till »Boxhults sjukhus» vid Uddevalla. Den föregående framställningen har tagit sikte på en generell planläggning av verksamheten vid psykopatsjukhusen. I förevarande kapitel framlägges detaljerade förslag om inrättande av ett psykopatsjukhus som skulle bli det första i en rad liknande anstalter. Sjukhuset, som beräknats för 124 patienter och för en personal på 100 personer, skall enligt förslaget uppföras invid Uddevalla på staden tillhörig mark som staden efter överläggningar med psykopatvårdsutredningen förbundit sig att under förutsättning av statsmakternas godkännande kostnadsfritt ställa till statens förfogande. Beskrivning av tomtområde och byggnader. (Se ritningar vid slutet av detta kap.)

Sjukhuset har placerats på ett område, Boxhult, intill den nordliga huvudtrafikleden från Uddevalla till Strömstad och på mindre än 2 km avstånd från stadens centrum. I ett preliminärt generalplansförslag är sjukhusområdet upptaget som bostadsområde. Det gränsar enligt förslaget i öster och sydväst mot andra bostadsområden, men är väl avskilt från dessa. Möjligheterna att ansluta sjukhusets ledningsnät till stadens förefalla att vara goda. Boxhultsområdet utgöres av odlingsmark, som i huvudsak sluttar mot söder och på tre sidor omgives av skog på relativt branta bergsluttningar. Fjärde sidan, den södra, är öppen. SV om själva sjukhusområdet och skilt från detta av en utskjutande, skogbeklädd höjdformation ligger en södersluttning, som enligt förslaget skall bebyggas med personalbostäder. Platsen förefaller sålunda att i flera avseenden vara lämplig för här avsett ändamål. Den knalliga, småkuperade terrängen, typisk för Uddevallatrakten och för Bohuslän i allmänhet, vållar dock svårigheter vid planeringen av en anläggning, där flertalet byggnader skall förenas med en trafikkulvert. Av de områden, som stadens myndigheter erbjudit för ändamålet, är dock intet i sistnämnda avseende förmånligare. Boxhultsområdet är det enda av de diskuterade områdena, som är stort nog för detta ändamål. Sjukhuset är planerat att omfatta sex vårdavdelningar i tre paviljonger inom det inhägnade området samt två s. k. koloniavdelningar i var sin byggnad utanför stängslet. Inom inhägnaden har reserverats plats för ytterligare två

128 sjukpaviljonger, omfattande vardera två vårdavdelningar. Utom ovannämnda byggnader ingår i sjukhuskomplexet en byggnad för administration och medicinskt centrum, en ekonomibyggnad rymmande kök, värmecentral, personalmatsal och kombinerad gymnastik- och samlingssal, en verkstadsbyggnad inrymmande jämväl centralförråd och garage samt ett växthus, en portvaktsbyggnad och en liten kiosk. Byggnaderna inom inhägnaden äro med undantag för portvaktsbyggnaden, kiosken och växthuset förenade medelst en trafikkul vert. Koloniavdelningarna ligga utanför trafikkulvertsystemet. Mattransporter och liknande till dessa avdelningar har man tänkt sig skall ske per bil eller handkärra. Sjukhusbyggnaderna komma, om koloniavdelningama frånses, att ligga utefter en linje med ekonomibyggnaderna och administrationsbyggnaden i var sin ända, För en anläggning av denna ringa storleksordning torde avstånden ej bli så stora, att systemet skulle innebära en olägenhet. Fullt utbyggd kommer sjukhusanläggningen att i princip bilda en ring med ekonomi- och administrationsbyggnaderna belägna diametralt mot varandra. Med denna huvudgruppering ha byggnaderna anpassats efter terrängen. För en anläggning av denna art, vilken lätt får en avskräckande karaktär av anstalt eller fängelse, är det givetvis en fördel, att terräng och vegetation få spela in. De olika byggnaderna ha planerats som nedan namnes. Administrationsbyggnaden, som även rymmer medicinskt centrum, har utom huvudingången en ingång från trafikkulverten. Sistnämnda ingång, som via en trappa står i förbindelse med byggnadens bottenvåning, är avsedd för huvuddelen av trafiken från vårdavdelningarna. Bottenvåningen och i viss mån källaren rymmer de lokaler, till vilka patienterna ha ärende, medan den övre våningen, vilken kan nås genom huvudtrappan utan kontakt med patienterna, upptas av sjukhuskontor, läkare- och kuratorsexpeditioner etc. Rumsfördelningen är följande: I. Expeditioner m. m. a) expedition för sjukhuschef b) väntrum c) undersökningsrum d) expedition för förste läkare e) expedition för andre läkare f) expedition för social kurator g) gemensamt väntrum för d, e, f h) expedition för uppsyningsman (2 arbetsplatser) i) ett reservrum j) ett rum för två maskinskri verskor k) rum för medicinskt bibliotek, tillika sammanträdesrum för direktionen

129 II. Sjukhuskontor. a) rum för sjukhusintendent b) kontorsrum med disk för allmänheten (3 arbetsplatser) c) arkiv d) valv III. Apotek, laboratorier, operationsavdelning m. m. a) apotek med utlämningsfack mot korridor, ett för varje avdelning ^ | laboratorier, tre rum, från ett av dessa ut- och inlämningsfack som ' apotekets

%l°

e) apoteks- och laboratorieförråd i källaren f) psykologiskt laboratorium (tillika expedition) g) rum för elektroencephalografi h) operationsrum i) omläggningsrum j) steriliseringsrum mellan h och i k) undersökningsrum 1) tandläkarrum m) steriliseringsrum mellan k och 1 n) väntrum o) fotorum (i suterrängvåning) p) post med utlämningsfack (i suterrängvåning) q) rum för patientbibliotek Till I, II och I I I finnas dessutom kapprum, toalettrum, städskrubbar och omklädningsrum. Vårdpaviljong erna. De 8 vårdavdelningarna ha betecknats på nedan angivet sätt: S Ci och C2 slutna avdelningar för opålitliga patienter Bi och B 2 slutna avdelningar för tämligen pålitliga å verkstäder arbetande patienter Ai sluten avdelning för pålitliga, arbetande patienter, även frigående inom området A2 öppen avdelning för pålitliga, arbetande frigångare Ki och K2 Koloniavdelning, belägen utom stängslet, för pålitliga, åtminstone delvis utom anstalten arbetande patienter. Avdelningarna Kx och K2 ha skilda byggnader, i övrigt äro avdelningarna med samma bokstavsbeteckning sammanförda två och två i samma hus. 9

130 Rumsfördelning: Ci och C 2 vardera 15 enkelrum Bi och B 2 » 7 » , 2 salar för 4 pat Ai och A2 » 16 » K i och K 2 » 4 » , 6 dubbelrum

30 pat. 30 » 32 » 32 »

84 enkelrum, 12 dubbelrum, 4 salar. Summa 124 sängar. Till varje vårdavdelning höra förutom patientrummen följande utrymmen: IV. a) matsal beräknad för samtliga avd. patienter b) serveringskök c) dagrum med toalett d) i avd. B och C ett arbetsrum, i avd. A ett hobbyrum samt i avd. B utom arbetsrummet ett hobbyrum i källaren e) avdelningsexpedition f) samtalsrum för besökande och för läkare g) kapp- och klädrum, låsbart så att patienternas kläder nattetid kunna förvaras där h) personalrum i) toalett för personal och för besökande j) snyggningsrum med tre tvättställ och skål för tandborstning samt toalettskåp för varje patient k) badrum med fottvättställ och dusch förutom badkar och tvättställ samt sköljrum 1) toalett med 2 wc-stolar och 1 pissoir m) förråd n) i källaren: soprum, rum för smutsvätt och skyddsrum som samtidigt är avd. förråd och förråd för patienternas mera skrymmande saker o) toaletter tillgängliga från promenadgårdarna Vårdavdelningarna ha planerats bl. a. utgående från en strävan till möjligast klara rumsfördelning och rediga trafikförhållanden, varigenom personalens arbete underlättas och patienterna förmodligen även kan ges något större rörelsefrihet inom avdelningen. Huvudentrén och huvudtrappan som användes endast vid trafik till och från avdelningarna övervakas från avd. expeditionerna. Detsamma gäller trafiken mellan avdelningarna och resp. promenadgårdar. Från avd. i bottenvåningen kan man via ett vindfång direkt komma u t till avdelningens promenadgård, medan avdelningen 1 tr. upp har en separat trappa till sin promenadgård. Dagrumsavdelningen, som består av tre rum, i vilka patienterna få vistas (dagrummet, matsalen och hobby- eller arbetsrummet), har fönster åt östligt och västligt väderstreck. Dagrummet har dessutom ett fönster åt söder. Själva

131 dagrummet är i huvudsak orienterat åt öster, varigenom utsikten från rummet är fri. Fönstren åt väster vätta mot promenadgårdarna. Koloni avdelningarna ha planerats efter helt andra principer än vårdavdelningarna i övrigt. Avsikten är att så litet som möjligt ge dem prägeln av anstalt. Byggnadskroppen är splittrad på smärre flyglar, för att minska byggnadens skala. Entré och gemensamhetsrum bilda ett mittparti till vilket flyglarna med patientrummen ansluta sig. Nära entrén i en suterrängvåning ha planerats badrum samt duschar, omklädningsrum och förvaringsrum för patienternas kläder. Avsikten är att patienterna, som arbeta i staden och kanske på omgivande landsbygd, skall kunna snygga sig innan de gå upp på sina rum. — Patientrummen äro försedda med tvättställ. Toaletter finnas för var och en av de tre rumsgrupperna samt vid entrén. Intill entrén är en mindre expedition belägen. Rumsstorlekarna i vårdpaviljongerna framgå av tabell 10 där för jämförelse antecknats motsvarande arealmått enligt statens sjukhusutrednings vårdavdelningsplaner för sinnessjukhus. V ericstadsbyggnaden med centralförråd och garage. Lokalerna äro principiellt planerade som vanliga verkstadslokaler med lätt flyttbara mellanväggar. Två trappor förmedla trafiken till trafikkulverten. Kring dem gruppera sig i tre grupper biutrymmen, vilka bestå av omklädnings- och toalettrum, expeditioner för arbetsledare och vårdpersonal samt smärre förråd. I byggnadens ena ända, där snickeriverkstaden tankes förlagd finnes torkrum för virke och intill detta ett kapningsrum. Centralförrådet upptar större delen av byggnadens källare. I källaren finnes dessutom ett litet tekök. I närheten av verkstadsbyggnaden har planerats ett växthus jämte erforderliga bänkgårdar. Ekonomibyggnaden. Kökslokaler med förråd, personalmatsal och värmecentral med bilokaler äro beräknade så att de räcka till även vid eventuell utbyggnad med 4 avdelningar. Gymnastik- och samlingssalen (11,5X16,5 m) har en liten scen och ett biografmaskinrum. Den har försetts med kapprum och omklädningsrum samt stolförråd och förråd för gymnastikredskap. Personalbostäder. Familjebostäderna äro planerade i villor och radhus i två våningar. De senare innehålla lägenheter om tre rum och kök.

132 n

C3

a

jO.

CO

ft

'

1 CM

rH to

c

"a

to

l-H

CO

-i>

-«

3 .*ä

»0

•a»

e

of

'

CM

1—1

c

e

a

'a

"a

s a

"a

CO

'

CN

Og

»3

&

"a

00* 4-i cS

•a

:0

a £

M

co

*

S3

0 Q

"a £ »

g

CO

0~

O"

*

2 £

0 O'

CM

CO

5S

g

c-i O

3 R, c^

g K

* a •£

a

0 a 2" co

<

0 Q

ca

a ^

co a ° " b. 0"

t~o

<M

»» 0"

cq t)tö t.

o

^ *tt aa £^ <>> ~ c 4M « K a fl

CO

Ö

&N

CO

e

CO

a 3

•5^

Pi

p»

,£) 0

•8 1

a

a

< 2 £

'a £

>o

a

QO

1 « <*

T-T

co

a

co

CO" <M

i

'

' »»

cd

•4-> C3

c*

4->

a £

a ^

2 -5:

ft >

co

a

,o

2 Q

a

£

<N

CO

•**a

«

CO

CM

co

ca J2

ca 1—t

a

K

s S) 3 5-

CJ Ä

•W

a u

""t3

3 H 60

< 2 £ »0

g

c

Cä

fl fl

O. -!C

in % *g CM

OS

Q

"-—-

fl

0 Q

2 £ iO

CN

g

<N"

ft

s_

tO

e3

4J

"a

ca ^ft "a

CM"

CM"

to

c 0

•> PL,

*

e

cc

<

'O

4U

P IT.

IX

IT

i*

B

c/;

>

t

Cl '. -t->

m a -

5 o. fl. -* (M

*= ^

.= c/:

>

tn

- r - . CO

» -S T-H"

T-t

a

•5 ^2 5 « - • ft --; cs

4->

s ft

w

133 Unigkarlsbostäderna äro planerade i ett tvåvåningslamellhus med tre trappor kring' vilka rummen gruppera sig. I allmänhet äro de enkelrum med tvättställ i rummet samt i varje våningsplan bad, toalett och kokvrå gemensamma. 4 äro dubletter även de med gemensamt bad, toalett och kokvrå. Fördelningen av bostäderna framgår av följande uppställning: Familjebostäder (26 st.) Sjukhuschef 7 rum och kök Förste läkare 6 » » » Andre läkare 6 » » » Intendent 5 » » » Maskinmästare 3 » » » ca 87 kvm 2 för uppsyningsmän 3 » » » » 87 » -j- ännu en lägenhet på 3 » » » »87 » 18 för övrig personal 3 » » » » 78 » Bostäder för ogift personal (23 st.) 4 dubbletter med biutrymmen (avsedda för psykolog, laboratoriesköt., kurator, kassör) 16 enkelrum (i block om 4) för vårdare etc. 3 » i portvaktstugan. Samtliga rum förses med entréutrymmen och garderob samt eget tvättställ. Bostäderna äro tillgängliga från särskild, från sjukhuset i övrigt skild infartsväg. De sakkunniga anse att garage bör anordnas i de större bostäderna och i radhusen där så kan ske till rimliga, kostnader. Tvättstuga bör inrättas för personalen. Byggnadskostnader. Hänsyn har tagits till att erforderligt tomtområde kostnadsfritt ställes till förfogande av Uddevalla stad och att stadens ledningar äro framdragna till området samt att de äro av tillräcklig kapacitet. Kostnadsberäkningarna har verkställts i början av år 1949. Med hänsyn till därefter inträdda prisstegringar torde byggnadskostnaderna vid betänkandets avlämnande till tryckning böra höjas med omkring 40 %. I kostnadsberäkningarna ingå ej kostnader för möbler, elektrisk armatur, gymnastiksalsinredning samt övrig lös inredning och utrustning. Administrationsbyggnad och med. centrum. Byggnadsarbeten 235.000: — Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning 67.000: — Elektriska ledningar 18.000: —

320.000: —

134 Paviljong A. Byggnadsarbeten 290.000: — Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning 71.000: — Elektriska ledningar 20.000: —

381.000: —

Paviljong B. Byggnadsarbeten 300.000: — Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning 70.000: — Elektriska ledningar 20.000: —

390.000: —

Paviljong C. Byggnadsarbeten 305.000: — Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning 71.000: — Elektriska ledningar 20.000: —

396.000: —

Paviljong K 1. Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

130.000: — 32.000: — 8.000: —

Paviljong K 2. = K1

170.000: —

170.000: —

Portvaktstuga. (Expedition och 3 enkelrum.) Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

30.000: — 6.800: — 2.200: —

39.000: —

Verkstadsbyggnad. Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

220.000: — 36.000: — 18.000: —

274.000: —

135 Ekonomibyggnad. Byggnadsarbeten 425.000: Pannskorsten 15.000: Panncentral 65.000: Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning 83.000: Köksutrustning: Kokgrytor, kokskåp, såskokare, universalmaskin, diskmaskin, potatisskalningsmaskin samt el. stekbord och spis 35.000: Kylanläggning 20.000: Elektriska ledningar 12.000: Elektrisk hiss 15.000: —

670.000: —

Personalmatsalsbyggnad. Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska, ledningar

60.000: — 16.000: — 5.000: —

81.000:

Radhus för personal (tegelhus). (16 enrummare, 4 dubbletter) Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

165.000: — 24.000: — 11.000:—

200.000:

i Radhus för personal (trähus). (4 st. 3-rumslägenheter å 87 nr) Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

95.000: — 22.000: — 8.000:—

125.000:

Byggnadsarbeten 335.000: — Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning 120.000: — Elektriska ledningar 30.000: —

485.000:

Radhus (3 st.) för personal (trähus). (18 st. 3-rumslägenheter å 78 m2)

136 Bostäder för läkare, 2 lika byggnader. Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

87.000: — 17.400: — 5.600: —

110.000: —

Bostad för anstaltschef. Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

56.000: — 10.600: — 3.400: —

70.000: —

Bostad för intendent. Byggnadsarbeten Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning Elektriska ledningar

38.000: — 6.000: — 2.000: —

46.000: —

De sakkunniga ha ansett sig böra räkna med att Uddevalla stad kommer att medverka till att få fram erforderliga bostäder för den personal för vilken tjänstebostäder icke uppförts liksom att statsmakterna därest fråga uppstår om byggnadstillstånd skola i särskild grad beakta angelägenheten av att dylika bostäder komina till stånd. Kostnader för å situationsplanen angivet växthus m.m. (överslagsvis)

95.000: —

Yttre arbeten. Idrottsplats och fotbollsplan ha beräknats kunna iordningsställas med utnyttjande av patienternas arbetskraft. Detsamma gäller vissa parkarbeten samt den öppna trädgårdsanläggningen. Promenadgårdar med omfattningsmurar samt stängsel 55.000: — Gångbara kulvertar 20.000: — Sammanbindningsgång 45.000: — Vägar, planering samt schakt och återfyllning för ledningar 200.000: — 1 Detta belopp är även avsett till inköp av material till park-, trädgårds- och idrottsanläggning, såsom buskar, jord, grus etc.

137 Värmeledningar i gångbara kulvertar Värmeledningar inkl. kulvert Vatten- och avloppsledningar Stängsel runt området Ritningar, kontroll, administration och oförutsett

12.000: — 51.000: — 50.000: — 40.000: —

473.000: — 500.000: —

Kronor

4.995.000: —

Med 40 % förhöjning härå komma byggnadskostnaderna att stiga till Kronor

6.993.000: —

Inventarie- och utrustningskostnader (bortsett från verkstadsutrustning). 1. Möbler a. sjukavdelningar: 124 järnsängar CSB-21 a 156:— .. övriga möbler b. expeditioner, väntrum etc. (13X1-400) c. personalrum (4 dubbletter å 2.200: — » 19 enkelrum a 1.400: —) 2. Gardiner, konst o. dyl 3 1 Belysningsarmatur, inkl. verkstäderna (124X155) 4. Linne, gång- och sängkläder till patienter (124X800) . . till personal (85X950) . . 5. Husgeråd, serveringspersedlar m. m. a. centralköket b. vårdavdelningar m. m 6. Toalett- och renhållningspersedlar 7. Brandredskap 8. Motorfordon (1 personbil och 1 lastbil) 91 Centralradioanläggning 10. Biografanläggning 11. Utrustning i gymnastiksal — samlingssal (gymnastikredskap, stolar etc.) 12. Trädgårdsredskap och div. andra yttre inventarier 13. Röntgenanläggning 141 Elektroencephalografiapparatur 15. Tandläkarutrustning 161 Övrig medicinsk utrustning 17. Diverse utrustning och oförutsedda kostnader omkr. 10% Kronor 1

Se kommentarer nedan.

19.344: — 70.000: — 18.200: — 35.400: — 9.000: — 19.220: — 99.200: — 80.750: — 36.000: — 18.000: — 7.000: — 6.000: — 25.000: — 8.000: — 12.000: — 6.000: — 12.000: — 38.000: — 25.000: — 15.000: — 60.000: — 60.886: — 680.000: —

138 I fråga om posten 1 a, möbler på sjukavdelningarna, erinras om att ifrågavarande sjukhus har ett ovanligt stort antal patienter förlagda i enkelrum (84 st.) och i dubbelrum (24 st.) men endast 16 salsplatser vilken fördelning medför relativt hög möbelkostnad. Det erinras även om att var och en av de 8 avdelningarna försetts med matsal och dagrum samt samtalsrum för besökande och personalen varjämte flertalet avdelningar även disponerar eget arbetsrum eller hobbyrum. Posten under 3, belysningsarmatur, har räknats lika med motsvarande post vid under senare år uppförda kroppssjukhus, vilka i detta fall äro mer kostnadskrävande än sinnessjukhusen. Anledning till att belysningsarmaturen vid psykopatsjukhusen blir mer kostnadskrävande än vid sinnessjukhusen, är det relativt stora antalet enkelrum och gemensamhetsutrymmen, bland vilka senare särskilt märkas verkstads- och andra arbetslokaler. Centralradioanläggningen under punkt 9 avser bl. a. att bereda patienterna möjlighet att avlyssna radioprogrammen med hörlurar. Beloppet avser även införskaffandet av apparat som möjliggör lokalutsändningar från sjukhuset. I fråga om punkt 14 hänvisas till vad som anförts under kap. 8, medicinsk utrustning. Posten under 16, övrig medicinsk utrustning, avser bl. a. utrustning av operationsrum (för smärre ingrepp, för vissa psykiatriska specialbehandlingar exempelvis el-chock samt för fysikalisk behandling), steriliseringsrum, undersökningsrum, kemiskt, psykologiskt, elektroencephalografiskt samt forskningslaboratorium ävensom apotek. Utrustningen är avsedd att även tjäna forskningsändamål.

Kostnader för verkstadsutrustning. I kap. 7 har framhållits att arbetet i verkstäderna vid psykopatsjukhusen gärna bör vara av sådant slag att någon form av samarbete kan inledas med industrier i den närbelägna staden. Vid preliminära undersökningar som de sakkunniga företagit under hösten 1949 rörande arbetsmöjligheterna inom industrien i Uddevalla har det visat sig att viss efterfrågan på arbetskraft förelegat från AB Schwartzman & Nordströms Konfektionsfabrik samt från Uddevallavarvet AB (Thordénvarvet) vilka industrier vardera hade omkring 1.000 anställda. Sålunda hade varvsföretaget haft ett tämligen permanent behov av svetsare. Även konfektionsfabriken, där likväl omkring 600 av de 1.000 anställda voro kvinnor, hade haft ett visst permanent behov av manliga arbetare. Skulle det vid närmare undersökning visa sig att dessa eller andra industrier skulle vara intresserade av samarbete med Boxhults sjukhus för erhållande av arbetskraft eller för annat samarbete i produktionen kan det ifrågasättas att i viss utsträckning anpassa verkstadsdriften vid sjukhuset

139 därefter. Innan man definitivt beslutar sig för vilka yrkesgrenar arbetsdriften skall omfatta och vilka maskiner som skola anskaffas synes man emellertid på ort och ställe böra ytterligare undersöka möjligheterna till samarbete. Även möjligheterna att annorstädes finna avsättning för produkter från sjukhusets verkstäder synes böra undersökas. Härvid bör som i kap. 7 framhållits i görligaste mån eftersträvas att i första hand få fram arbetsuppgifter inom de ur terapeutisk synpunkt förmånliga yrkesgrupperna mekaniskt verkstadsarbete och snickeri. De sakkunniga ha räknat med att det närmare ställningstagandet till de ovan berörda frågorna och därmed till detaljerna i fråga om verkstadsutrustningen lämpligen kunde uppskjutas till dess riksdagen fattat beslut om sjukhusets inrättande. I förevarande förslag synes det tillräckligt att ange den ungefärliga ramen för kostnaderna. De sakkunniga ha härvid funnit lämpligt att utgå från utrustningen vid verkstäder i mekaniskt arbete och snickeri vid de centrala verkstadsskolorna. Denna utrustning belöper sig för närvarande till resp. 72.000 kronor och 42.000 kronor. I sistnämnda belopp ingår kostnaden för utrustning av sprutlackeringsverkstad. Då de sakkunniga preliminärt räknat med två mekaniska och en snickeriverkstad skulle kostnaden uppgå till sammanlagt 186.000 kronor.

fersoi lamenov OCJ i avionmgssiii i .

Begynnelselöner i ortsgrupp 3 inkl. rörligt tillägg. Kronor

Ca 32 » 31 » 29

21.636: — 20.736: — 18.912: —

» 25 » 17 » 11

15.216: — 10.032: — 7.968: —

I. Läkarpersonal. 1 överläkare 1 förste läkare 1 andre »

II. Kontorspersonal. 1 sjukhusintendent 1 kassör 1 kanslibiträde 1 2 biträden enligt befordringsgången 1 , 2

III.

Sjukvårdspersonal m fl 1 psykolog 1 förste uppsyningsman 1 uppsyningsman

Cf 4—Ce

8 (6.204)

Ce 25 Ca 19 » 16

12.408: —

15.216: — 10.932: — 9.648: —

1 Kanslibiträdet och ett av de övriga biträdena ha beräknats erforderliga för läkarna och psykologen samt för sjukhuschefens administrativa uppgifter. 2 Kostnaden beräknad enligt lönegrad 6.

140 1 social kurator Ca 17 10.032 8 överskötare » 14 (8.916) 71.328 8 förste skötare » 13 (8.604) 68.832 1 översköterska » 14 8.916 47 skötare Ce- - C a 12 (8.280) 389.160 1 laboratorieassistent (encephalograf) Ca 14 8.916 1 första sköterska » 12 8.280 1 arbetsterapeut » 14 8.916

IV.

Ekonomipersonal

m.fl.

Maskin- och eldarpersonal 1 maskinmästare 1 reparatör 2 eldare Personal i verkstäder 3 yrkeslärare (verkstadsföreståndare) 1 hantverksföreståndare (elektriker-reparatör) 2 hantverksföreståndare (skomakare, skräddare) Personal i kök 1 köksföreståndare 2 ekonomibiträden 1 » 2 » Lönetillägg för ek. bitr. i lgr Övrig ekonomipersonal 1 trädgårdsmästare 1 ekonomibiträde 1 ekonomibiträde (trädgård) 1 telefonist tillika portvakt 1 biträde (städning m. m.) Lönetillägg för ek. bitr.

Summa 100 tjänster

Ca 17 » 13 C e - - C a 10 (7.632)

Ca 19 (10.932) 32.796 Ca 13

8.604 Ca 13 (8.604)

17.208 Ca 16 Ca 7 (6.564) Ce 6 » 4 (5.568) » 4 (180)

9.648 13.128 6.204 11.136 360

Ca 16 » 11 C e - - C a 10 Cf 4 —Ce 8 1 Ce 4 » 4

Kronor

A vlöningsför stärkning ar 1 överläkare 1 förste läkare 1 andre » 2

Kostnaden beräknad enligt lönegrad G.

10.032 8.604 15.624

9.648 7.968 7.632 6.204 5.568 180

5.004 4.008 3.000 Kronor

141 Direktionssekreterararvode Arvode till sjukhuschef » » internmedicinsk konsult » » röntgenkonsult » » predikant m. m

1.200 720 3.120 3.120 2.280 Kronor

10.440 Summa Kronor

910.080 Vid full beläggning skulle sålunda de fasta avlöningskostnaderna per vårddag uppgå till

= \124X365

20: — kr. /

Driftkostnader. Enligt det föregående skulle de fasta avlöningskostnaderna per år komma a t t uppgå till omkring Kostnaderna för vikarier under tjänstemännens semester och tjänstledigheter torde kunna beräknas uppgå till omkring en tolftedel h ä r a v eller Kostnaderna för personalens sjukvård m. m. ha uppskattats till omkring Salberga sjukhus i Sala har trots de stora olikheterna ansetts utgöra det lämpligaste jämförelseobjektet i fråga om vissa omkostnader (reseersättningar, bränsle, lyse, vatten, skrivmaterialier, inventarier, tvätt, 1 renhållning, kosthåll, linne, gång- och sängkläder, läkemedel, automobiler och transporter, patienternas sysselsättning och förströelse m . m . ) . Angivna poster uppgå vid Salberga till 1.265 kr. per år och patient. Inkomsten vid Salberga sjukhus av trädgårds- och verkstadsdriften uppgår till 100 kr. per patient och år. M e d hänsyn till de större arbetssvårigheter, som torde komma a t t föreligga för patienterna vid psykopatsjukhusen liksom till de föreslagna högre ersättningarna till patienterna vid psykopatsjukhusen för utfört arbete (se kap. 7) synes man försiktigtvis icke böra räkna med någon större nettobehållning av verkstadsdriften. 1.265 kr. per år och patient motsvarar för 124 patienter omkr.

910.000:

76.000: 3.000:

157.000:

Summa Kronor 1.146.000: 1 De sakkunniga ha räknat med att tvätten vid ifrågavarande sjukhus skall lämnas bort till tvättanläggning vid närbeläget sinnessjukhus eller på annat håll.

142 Om de ovan berörda omkostnaderna vid Salberga sjukhus tagas till utgångspunkt vid ifrågavarande beräkning skulle sammanlagda driftkostnaderna vid Boxhults sjukhus stanna vid 1.146.000 kronor eller omkring 25 kronor per vårddag vilket motsvarar den nuvarande ungefärliga kostnaden per vårddag vid specialpaviljongerna vid Sidsjöns och S:t Sigfrids sjukhus samt vid de förefintliga s. k. fasta avdelningarna vid sinnessjukhusen. Driftkostnaderna ha sålunda beräknats till kronor 1.146.000:

Sammanställning av kostnaderna för Boxhults sjukhus. (124 vårdplatser) Kronor 6.993.000: —

Byggnadskostnader eller 56.395 kronor per vårdplats. Utrustningskostnader: Inventarie- och utrustningskostnader (bortsett från verkstadsutrustning) 680.000: — Kostnader för verkstadsutrustning 186.000: — Summa utrustningskostnader Kronor eller 6.984 kronor per vårdplats.

866.000: —

Diiftkostnader: Personalkostnader 989.000: — Övriga omkostnader 157.000: — Summa driftkostnader Kronor 1.146.000: eller 25 kronor per vårddag.

RITNINGAR TILL

ROXHULTS SJUKHUS VID UDDEVALLA

145 Ritning 1.

^ £

D

Q

flfl DDöoaa DIREKTIONSRUM . BIBLIOTEK

D fl

IZZ1

"ANTR. SJUKHUSCHEF

Ht*

UNDERS.R

INTENDENT.

VA1V

KONTOR OR

C KUB |KAP:

•• I C

w

\i

.

1=3

MJ

STERIL,

^UNDERS.R

f ^ ,

] D

azn

J

a

en

I

.

[>

l TANDLAKÄH [VANTS^

1 .

fit SL

J

STERIL H

f=i i —nUäl

b

Jdi

RÖNTGEN MAN.R

EL ENCFWALOa

C

T

BOTTENVÅNING

KALLARE

Förslag till psykopatsjukhus i Uddevalla. Byggnad för medicinskt centrum och administration, skala II'400. Hakon Ahlberg, arkitekt SAR.

148 Ritning

VAN. 1TR (AVD A 2 )

PPOttENADtiAF FÖR AVD. E-|

EOTTENVÅN. (AVD

A,}

PROMENAD&AÉ

FÖR A V D .

TRAFIKKULVERT

SM I 5IOCDDSRUM.AVD.roRRAD

SKYDDSRUM. AVTS.FORK

OUToRAVT

Förslag till psykopatsjukhus i Uddevalla. Paviljong A, skala 11400. Hakon Ahlberg, arkitekt SAR.

B

149 Ritning 4-

VAN.

1 T R . (AVD.

B2)

PROMENAD&A.RD FOR AVD. B,

JL L/L

PROMENADC.ARD

FÖR AVD. B j

P7

BOTTENVAN

(AVD. B-,)

PROMENADGÅRD FÖR AVD. B.)

P R 0 M E N A D 6 A R D FOR

AVD.

B,

PROMENADGARE FÖR AVD. C , D T O A L . TOR tr> A"D. Bz (DTOAL.

Förslag till psykopatsjukhus i Uddevalla. Paviljong B, skala 11400. Hakon Ahlberg, arkitekt SAR.

CL FOR

150 Ritning 5.

VÅN.

1 TR. (AVD.

Cz)

BOTTENVÅN. (AVD.

C,)

s n

SKYDDSRUM O. AVD.FÖRR

rfa*AVD.FORR t SKYDDSRUM^

\-7 Förslag till psykopatsjukhus i Uddevalla. Paviljong C, skala 11400. Hakon Ahlberg, arkitekt SAR.

151 Ritning 6.

VÅNING 1 TRAPPA

£* PÅKIADN

BOTTENVÅNING

Förslag till psykopatsjukhus i Uddevalla. Paviljong K 2, skala II400. Hakon Ahlberg, arkitekt SAR.

152 Ritning

nr

±1

D

[

I

::: D £

^auyi O B (i-O a u.

Förslag till psykopatsjukhus i Uddevalla. Arbetsterapilokaler och centralförråd, skala II400. Hakon Ahlberg, arkitekt SAR.

7.

Ritning 8.

DEL II LAGSTIFTNINGSFRÅGOR RÖRANDE OMHÄNDERTAGANDE AV PSYKOPATER

157 Inledning. I direktiven för psykopatvårdsutredningen har framhållits, att den nya organisationen torde påkalla vissa ändringar i eller kompletteringar av gällande lagstiftning rörande omhändertagande och vård av det klientel, för vilket de nya anstalterna äro avsedda. Beskaffenheten av detta klientel torde i huvudsak framgå av de redogörelser, som härutinnan lämnats i första delen av detta betänkande. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att en betydande del — och kanske den största delen — av klientelet på de nya sjukhusen kommer att utgöras av straffriförklarade personer. För närvarande bliva dessa omhändertagna å sinnessjukhus i enlighet med de särskilda regler sinnessjuklagstiftningen innehåller härom. Vissa farliga psykopater, som synas böra erhålla vård å de nya sjukhusen, torde för närvarande omhändertagas därigenom att bestämmelserna rörande farliga sinnessjuka i sinnessjuklagens fjärde kapitel tillämpas å dem. Vad angår återstoden av det klientel, för vilket de nya psykopatsjukhusen äro avsedda, torde större delen därav utgöras av sådana alkoholister, som för närvarande omhändertagas på anstalt med stöd av alkoholistlagstiftningen. Resten eller åtminstone huvudparten därav synes vara sådana socialt missanpassade individer, vilka nu bli omhändertagna eller kunna omhändertagas enligt annan socialvårdslagstiftning: fattigvårds-, barnavårds- och lösdriverilagstiftning. Det framgår av det anförda, att det klientel som skall sammanföras på de nya psykopatsjukhusen för närvarande omhändertages eller kan omhändertagas för anstaltvård med anlitande av en rad olika lagstiftningskomplex. Förutsättningarna för att ett sådant omhändertagande skall komma till stånd och de former under vilka detta skall ske variera från vårdområde till vårdområde och skilda normer gälla på olika områden för befogenheten att kvarhålla den en gång intagne och beträffande frågan när utskrivning skall ske. Med hänsyn härtill finner sig psykopatvårdsutredningen böra, innan utredningen går närmare in på de lagstiftningsproblem som aktualiseras genom tillkomsten av särskilda psykopatsjukhus, lämna en redogörelse för sådan nu gällande lagstiftning som är aktuell i förevarande sammanhang. I samband härmed kommer utredningen att jämväl redogöra för reformförslag på de områden det gäller samt särskilt beröra ett spörsmål som för all hithörande lagstiftning är av synnerlig betydelse, nämligen frågan om den enskildes rättssäkerhet vid s. k. administrativa frihetsberövanden.

158 Kap. 1. Gällande lagstiftning. Sinnessjuklagstiftningen. Förutsättningarna för a t t någon skall k u n n a för vård intagas på sinnessjukhus äro enligt sinnessjuklagen den 19 september 1929 a t t han är sinnessjuk och i behov av vård å sinnessjukhus. M e d den som är sinnessjuk jämställes enligt uttryckligt stadgande i lagen den som är sinnesslö. Däremot namnes i lagen intet om andra själsligt abnorma eller om psykopater. Emellertid har, såsom framgår av första delen av d e t t a betänkande, sinnessjuklagen i betydande utsträckning tillämpats även å psykopater. E n närmare redogörelse för den diskussion, som härav föranletts, kommer a t t lämnas i e t t senare sammanhang. R ä t t a t t göra ansökan om någons intagning för vård å sinnessjukhus tillkommer, förutom den sjuke själv, hans förmyndare, gode man, make eller anförvant ävensom ordföranden i hälsovårdsnämnden eller i fattigvårdsstyrelsen i den ort, där den sjuke vistas, och polismyndigheten därstädes eller vad angår sinnessjuk som är i militärtjänst, vederbörande befälhavare. N ä m n d a myndigheter äro pliktiga a t t föranstalta om erforderlig vård åt den sjuke, där ej förmyndare, god man, make eller annan vidtager åtgärd härför. Beträffande sinnessjuk som är intagen å fattigvårdsanstalt utan r ä t t a t t lämna anstalten, å skola tillhörande barna- och ungdomsvården, å alkoholistanstalt, tvångsarbetsanstalt, anstalt som står under fångvårdsstyrelsens inseende, militärhäkte eller härads- eller stadsfängelse åvilar skyldighet a t t föranstalta om vård endast den som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna har a t t sörja därför och denne är ensam behörig a t t göra ansökan om den sjukes intagande för vård å sinnessjukhus. Den som har r ä t t a t t göra ansökan om annan persons intagande å sinnessjukhus äger också föranstalta om a t t han undersökes av läkare för utrönande av frågan huruvida behov av sådan vård föreligger. N ä r ansökan om intagning å sinnessjukhus för vård göres av den sjuke själv fordras inga andra intagningshandlingar än en av honom själv undertecknad ansökan, försedd med intyg av t v å oj aviga personer a t t han frivilligt undertecknat densamma. D å ansökan om sinnessjuks intagande å sinnessjukhus för vård göres av annan än den sjuke själv, skola vid ansökningen fogas dels ett av läkare utfärdat utlåtande, grundat p å personlig undersökning som verkställts högst en m å n a d före den dag då ansökningen göres, s a m t innefattande förklaring, a t t den sjuke är i behov av vård å

159 sinnessjukhus (vårdattest), och dels av någon eller några trovärdiga personer meddelade uppgifter angående sådana den sjukes förhållanden, som äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd (levnadsberättelse). Om det i vårdattesten intygats att den sjuke är i trängande behov av vård på sinnessjukhus, må dock levnadsberättelsen ingivas efter intagningen. Prästbevis angående den sjuke bör vara fogat vid ansökningen. Göres ansökning om omyndigs intagande å sinnessjukhus icke av den, som enligt vad ovan sagts har att föranstalta om erforderlig vård, eller av den, som enligt lag har att sörja för hans person, fordras vidare, att ett skriftligt medgivande till åtgärden av den sistnämnde skall fogas vid ansökningen. Vårdattest, levnadsberättelse och prästbevis skola vara avfattade enligt formulär, som fastställts av medicinalstyrelsen. Vårdattest får utfärdas allenast av legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens särskilda bemyndigande, av annan som av styrelsen förordnats att uppehålla läkarbefattning. För vissa fall äro närmare regler om utfärdande av vårdattest meddelade i lagen.1 Därest polismyndighet gjort ansökan om intagning av någon och det i bifogat läkarintyg intygas, att han på grund av sinnessjukdom är farligför annans personliga säkerhet eller eget liv, kräves icke att vårdattest och levnadsberättelse ingivas samtidigt med ansökningen. Sådant läkarintyg skall vara utfärdat efter personlig undersökning som verkställts högst fjorton dagar före ansökningens ingivande samt angiva de iakttagelser, å vilka intygsgivarens åsikt grundas. Polismyndigheten är pliktig att senast andra dagen efter intagningen tillställa sjukvårdsläkaren polisförhörsprotokoll, utvisande de omständigheter som föranlett ansökningen, varjämte sjukvårdsläkaren har att av polismyndigheten skyndsamt infordra levnadsberättelse. Likartade regler gälla för viss militär personal. Intagning för observation på sinnessjukhus kan ske dels där någon själv önskar att få sin sinnesbeskaffenhet undersökt å sinnessjukhus (exempelvis för att få en omyndighetsförklaring hävd eller för att erhålla ett för vinnande av lysning erforderligt friskbetyg) och dels då det av någons uppträdande finnes uppenbarligen framgå, att han är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, samt det av läkare intygas, att anledning föreligger till antagande att vederbörande är sinnessjuk. I sistnämnda fall skall intagningen ske å sinnessjukhus, tillhörande staten eller stad som övertagit hela sin sinnessjukvård. Rätt att i dessa fall påkalla intagning tillkommer polismyndighet och beträffande den som är i militärtjänst jämväl vederbörande befälhavare. Intagning för observation kan vidare beträffande den som är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten, å skola tillhörande barna- och ungdomsvården eller å alkoholist- eller tvångsarbets1 Förslag till viss utvidgning av rätten att utfärda vårdattest har hösten 1952 remitterats till lagrådet.

160 anstalt, under enahanda förutsättningar som gälla för polismyndighet, påkallas av den, som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna har att sörja för vård åt den intagne. Polismyndigheten är här ej berättigad göra ansökan liksom ej heller i fråga om den som är intagen i fångvårdsanstalt eller häkte. Att märka är däremot att polismyndighet kan påkalla, att den som frivilligt ingått å sjukhuset för observation skall anses intagen på ansökan av polismyndigheten, varigenom de för detta fall eljest gällande reglerna komma att tillämpas, liksom också att polismyndighet kan begära att den som intagits för vård, skall därest fråga om hans omedelbara utskrivning uppstår anses vara intagen för observation. Beträffande ansökan om frivilligt ingående å sinnessjukhus för observation gäller i huvudsak detsamma som beträffande frivillig ansökan om intagning för vård. Ansökan av polismyndighet om en samhällsfarligt uppträdande persons intagande å sinnessjukhus för observation skall vara åtföljd av dels av läkare utfärdat utlåtande, grundat på personlig undersökning som verkställts högst en månad före den dag då ansökningen göres, samt innefattande försäkran, att anledning finnes till antagande att den undersökte är sinnessjuk (observationsattest), och dels polisförhörsprotokoll utvisande de omständigheter som föranlett ansökningen. Vidare har polismyndigheten att samtidigt med ansökningen eller så snart ske kan till sjukvårdsläkare avlämna dels prästbevis, dels av någon eller några trovärdiga personer meddelade uppgifter angående sådana den intagnes förhållanden, som äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd (uppgifter för observation). Vårdattest och levnadsberättelse kunna ersätta observationsattest och uppgifter för observation. Om intagning å sinnessjukhus av för brott eller för lösdriveri misstänkt person för undersökning av hans sinnesbeskaffenhet gälla särskilda bestämmelser, vilka här förbigås. Likaså synes det ej erforderligt att här lämna någon närmare redogörelse för sinnessjuklagens regler angående beredande av vård å sinnessjukhus åt person, som straffriförklärats och är i behov av sådan vård. Den som intagits å sinnessjukhus för vård är därmed — även om intagningen skett på egen ansökan — berövad sin frihet och kan underkastas det tvång som finnes vara nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen eller till skydd för honom själv eller omgivningen. Till säkerställande av att vårdbehov föreligger är emellertid föreskrivet att den för sjukvården vid sjukhuset ansvarige läkaren (sjukvårdsläkaren) skall sist å fjortonde dagen (eller i vissa fall sist å tionde dagen) efter intagningen hava prövat, huruvida den intagne är i behov av vård å sinnessjukhus. Framgår härvid icke att vårdbehov föreligger skall den intagne ofördröj ligen utskrivas. Den intagne själv, hans förmyndare, gode man,

161 make eller anförvant ävensom den som är ansvarig för kostnaden för hans vårdande å sjukhuset äger vidare hos sjukvårdsläkaren göra framställning om den intagnes utskrivning och, om sådan lämnas utan bifall, hänskjuta utskrivningsfrågan till sinnessjuknämndens prövning. Meddelande om rätten härtill skall lämnas intagen, som givit tillkänna att han anser sig icke böra kvarhållas å sjukhuset. Beträffande den som intagits för observation gäller, att om intagningen skett på egen ansökan den intagne när som helst äger påkalla observationens avbrytande och lämna sjukhuset, medan däremot i andra fall den intagne i avbidan på observationens avslutande skall kvarhållas å sinnessjukhuset. Sjukvårdsläkaren är skyldig att skyndsamt och sist inom fyrtioåtta timmar ha företagit en första undersökning av den intagne. Observationen får ej pågå längre tid än som oundgängligen erfordras för bedömande av den intagnes sinnesbeskaffenhet och skall vara avslutad inom två månader, med rätt dock för läkaren till viss förlängning, när förhör inför domstol blivit påkallat i ärendet enligt de särskilda regler därom som meddelats i sinnessjuklagen. Befinnes vid observationen att den intagne är i behov av vård å sinnessjukhus, skall sjukvårdsläkaren besluta att han skall kvarbliva där för vård. I motsatt fall skall polismyndigheten, respektive beträffande den som överförts från fattigvårdsanstalt, skola tillhörande barna- och ungdomsvården, alkoholist- eller tvångsarbetsanstalt den som gjort ansökningen, underrättas om observationens utgång. Har ej inom fyrtioåtta timmar efter underrättelsens avsändande polismyndigheten omhändertagit den intagne, skall denne omedelbart skiljas från sjukhuset. Intagen som överförts från någon anstalt av nyssnämnda slag skall genom anstaltens försorg återföras dit. Även den som är intagen för observation äger, om han anser att tillräckliga skäl för hans intagande ej förelegat eller att han eljest obehörigen kvarhålles, påkalla sinnessjuknämndens prövning av frågan därom. Om utskrivning av den som intagits å sinnessjukhus för vård gäller i princip, att utskrivning skall ske när behov av vård å sjukhuset icke längre föreligger. Utskrivning må dock under vissa förutsättningar ske tidigare, om den sjuke kan vistas utom sjukhuset utan fara för annans personliga säkerhet eller eget liv, dock icke såvitt angår den som på grund av sin sinnesbeskaffenhet av domstol förklarats icke kunna fällas till ansvar för begånget brott, eller som enligt vad känt är under inflytande av sinnessjukdom begått mot annans personliga säkerhet riktat brott, vilket icke blivit beivrat, eller som intagits å sinnessjukhus i samband med frigivning från straffarbete eller fängelse eller utskrivning från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt. Beträffande intagna som nu nämnts gäller vidare, att frågan om utskrivning skall prövas av en central nämnd, sinnes-

162 sjuknämnden, medan eljest sjukvårdsläkaren beslutar om utskrivning. Sinnessjuknämnden kan dock uppdraga åt sjukvårdsläkaren att meddela beslut om utskrivning av viss intagen. Överinspektören för sinnessjukvården har samma befogenhet att utskriva intagen som sjukvårdsläkaren. Vad nu sagts avser slutlig utskrivning från sjukhuset. Merendels föregås sådan utskrivning av utskrivning på försök. Härom kan förordnas för viss bestämd tid eller tills vidare, när den intagnes tillstånd icke innefattar fara för annans personliga säkerhet eller eget liv. Beträffande befogenheten att besluta om försöksutskrivning gälla samma regler som i fråga om slutlig utskrivning. Därest i samband med försöksutskrivning meddelade föreskrifter åsidosättas eller eljest fortsatt vård å sjukhuset anses erforderlig, kan den försöksutskrivne genom förordnande av sjukvårdsläkaren återintagas å sjukhuset. Försöksutskrivning kan ej ske beträffande den som överflyttats till sinnessjukhus från vissa anstalter, med mindre den intagne blivit utskriven från anstalten. Så länge detta ej skett kan han alltså ej skiljas från sinnessjukhuset annat än genom slutlig utskrivning och därvid skall han återföras till vederbörande anstalt. Såsom tidigare nämnts kan sinnessjuknämnden få att pröva jämväl fråga om utskrivning av den, vars utskrivning eljest ankommer på sjukvårdsläkaren. Har denne lämnat framställning om utskrivning utan bifall, äger nämligen envar, som har rätt att påkalla utskrivning av den intagne, hänskjuta utskrivningsfrågan till sinnessjuknämndens prövning. Nämnden är dock icke skyldig att mer än en gång var fjärde månad pröva framställning om utskrivning. Sinnessjuknämnden består av fem ledamöter, av vilka chefen för medicinalstyrelsen är självskriven, medan de övriga särskilt utses av Kungl. Maj:t. Av dessa skola två vara i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare. Av de båda övriga får ingendera vara läkare och skall den ene vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete. Nämndens beslut kan ej överklagas. Sinnessjuknämndens befattning med utskrivningsfrågor kan, i den mån Kungl. Maj:t beträffande visst sinnessjukhus förordnar därom, i allt väsentligt övertagas av en för sjukhuset särskilt utsedd lokal utskrivningsnämnd. De närmare bestämmelserna härom ha meddelats i lag den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus. Lagen, som ursprungligen gällde endast t. o. m. den 30 juni 1952, har genom lag den 30 maj 1952 förlängts att gälla ytterligare tre år och innehåller i huvudsak följande. Vid sinnessjukhus, beträffande vilket förordnande meddelats om tilllämpning av lagen, skall en särskild s. k. utskrivningsnämnd utses för prövning av utskrivningsfrågor. Nämnden skall bestå av sjukvårdsläkaren, en lagfaren ordförande och en person med erfarenhet i allmänna värv. Nämn-

163 dens ledamöter skola skaffa sig personlig kännedom om den om vars utskrivning är fråga. I de fall, där enligt sinnessjuklagen sjukvårdsläkaren icke är behörig besluta om utskrivning, tillkommer det — i stället för sinnessjuknämnden — utskrivningsnämnden vid sinnessjukhuset att besluta om utskrivning. I övriga fall ankommer det här liksom vid de sjukhus, där sinnessjuklagens utskrivningsbestämmelser gälla, på sjukhusläkaren respektive överinspektören för sinnessjukvården att besluta om utskrivning. Läkaren kan dock hänskjuta frågan om utskrivning till den lokala nämndens prövning. Beslut av utskrivningsnämnden leder till utskrivning endast därest nämndens ledamöter äro om beslutet ense. Äro de ej ense, skall, därest någon ledamot så önskar, ärendet hänskjutas till sinnessjuknämndens prövning. Utskrivningsnämnden är — i likhet med sinnessjuknämnden — icke skyldig att mer än en gång var fjärde månad pröva framställning om utskrivning. För att tillgodose samhällsskyddets intresse har överinspektören för sinnessjukvården och statsåklagarna i vissa fall tillerkänts rätt att hos sinnessjuknämnden överklaga av nämnden fattat beslut om utskrivning. I fråga om avslagsbeslut å framställning om utskrivning gälla samma regler för överklagande till sinnessjuknämnden som sinnessjuklagen innehåller beträffande klagan över av sjukvårdsläkaren meddelat sådant beslut. Hittills ha lokala utskrivningsnämnder inrättats vid fyra sinnessjukhus, däribland Sidsjöns och S:t Sigfrids sjukhus, vid vilka specialavdelningar för psykopater finnas. En utökning av antalet lokala utskrivningsnämnder torde emellertid vara att förvänta. Alkoholistlagen. E t t samhällsingripande mot alkoholister förutsätter enligt alkoholistlagen den 12 juni 1931, att den mot vilken åtgärden riktas är hemfallen åt alkoholmissbruk och i följd därav finnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar van vård eller eljest grovt brista i sma plikter mot sådan person, ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, vara ur stånd att taga vård om sig själv eller föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Dessutom kan ett ingripande ske, där någon som är hemfallen åt alkoholmissbruk blivit under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri eller om han för ett kringflackande liv. I första hand skall för alkoholmissbrukarens återförande till ett nyktert och ordentligt liv tillgripas öppen vård genom hjälpåtgärder av olika slag. Ha sådana ej lett till avsett resultat eller saknas eljest uppenbarligen utsikt att utan tvång tillrättaföra vederbörande, kan tvångsintagning å allmän alkoholistanstalt ifrågakomma. Sådan kan, även utan att hjälpåtgärder föreli

164 gått, dessutom tillgripas gentemot den som i följd av sin hemfallenhet åt alkoholmissbruk finnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande liv. Likaså kan i fråga om straffriförklarad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk men som icke är i behov av vård å sinnessjukhus, förordnande meddelas om hans intagande å allmän alkoholistanstalt. Intagning å allmän alkoholistanstalt kan ske jämväl på egen ansökan. Härvid förutsattes dock att vederbörande skriftligen förbinder sig att kvarstanna å sådan anstalt under viss tid, högst ett år. Är han omyndig, erfordras samtycke av den som enligt lag har att sörja för hans person. Rätt att påkalla tvångsintagning å allmän alkoholistanstalt tillkommer den kommunala nykterhetsnämnden samt beträffande farliga och kringflackande alkoholister jämväl polismyndigheten i orten. Även länsnykterhetsnämnd kan göra ansökan om tvångsintagning, när kommunal nykterhetsnämnd eller polismyndighet underlåtit detta. Beslutande organ är länsstyrelsen, vars beslut kan överklagas i regeringsrätten. Det material, som ligger till grund för länsstyrelsens prövning av gjord ansökan om någons intagande å allmän alkoholistanstalt, utgöres främst av ansökningshandlingarna. Nykterhetsnämnd eller polismyndighet skall i ansökningen lämna en fullständig redogörelse för den i ärendet företagna undersökningen och för de åtgärder som vidtagits. Prästbevis och läkarbetyg, avfattade enligt av Kungl. Maj:t meddelade anvisningar, böra fogas vid ansökningen. Finnes den förebragta utredningen ofullständig, skall länsstyrelsen söka få densamma kompletterad. Vidare äger länsstyrelsen kalla den som ansökningen avser att inställa sig till läkarundersökning inför anvisad läkare och genom hämtning eller vitesföreläggande tillse att undersökningen blir verkställd. Ansökningshandlingarna skola ofördröj ligen delgivas den ansökningen avser och, om han är omyndig, den som enligt lag har att sörja för hans person, med föreläggande att inkomma med förklaring inom viss kort tid. För utrednings vinnande kan länsstyrelsen kalla den som ansökningen avser ävensom annan person till förhör och genom tvångsmedel förmå dem till inställelse. Förhöret är i princip offentligt men kan på begäran av den som ansökningen avser eller om länsstyrelsen finner omständigheterna föranleda därtill äga rum inom stängda dörrar. Med annan person kan förhör anordnas även inför domstol. Beslut om någons omhändertagande på allmän alkoholistanstalt må, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, gå i verkställighet utan hinder därav att det ej äger laga kraft. Verkställigheten av beslutet ankommer på sökanden utom beträffande farliga och kringflackande alkoholister (samt alkoholister som omhändertagas i samband med straffriförklaring), i vilka fall länsstyrelsen har att föranstalta om verkställigheten. I sistnämnda fall kan länsstyrelsen medgiva villkorligt anstånd med beslutets verkställande,

165 därvid den som beslutet avser må ställas under övervakning under högst ett eller i vissa fall två år. Är sökanden nykterhetsnämnd, kan nämnden, om beslutet ej omedelbart verkställes, ställa den som beslutet avser under övervakning högst ett år. Underlåter kommunal nykterhetsnämnd att föranstalta om verkställighet av beslutet, kan länsnykterhetsnämnden föranstalta därom. I detta sammanhang må anmärkas, att i vissa fall ett omhändertagande kan ske redan innan länsstyrelsen meddelat beslut i frågan. Sålunda äger bland annat polismyndighet, när fara för liv och säkerhet från alkoholistens sida är så överhängande att åtgärd av länsstyrelsen ej utan våda kan avvaktas eller då det föreligger anledning befara att vederbörande kommer att avvika från orten, ofördröjligen på lämpligt sätt tills vidare omhändertaga honom. Länsstyrelsen kan likaledes under ärendets handläggning föranstalta om att farlig eller kringflackande alkoholist i avbidan på slutligt beslut tills vidare intages å allmän alkoholistanstalt eller, om plats å dylik anstalt ej omedelbart kan beredas, omhändertages och vårdas på annat lämpligt sätt. Motsvarande gäller om straffriförklarad, som finnes böra omhändertagas såsom alkoholist. I samband med slutligt beslut kan länsstyrelsen vidare, om plats å allmän alkoholistanstalt ej genast kan beredas någon, om vars intagande länsstyrelsen förordnat, draga försorg om hans omhändertagande och vårdande under tiden på annat lämpligt sätt, dock att sådan vård ej får fortgå under längre tid än tre månader. Har verkställighet av beslut om intagande å allmän alkoholistanstalt ej påbörjats inom ett (eller i vissa fall två) år efter beslutets meddelande, är beslutet förfallet. Tvångsintagning får såsom framgår av det sagda endast ske på de s. k. allmänna alkoholistanstalterna, d. v. s. de statliga eller av Kungl. Maj:t såsom allmänna godkända anstalterna. Sådan anstalt skall stå under ledning av särskild styrelse och står under uppsikt av socialstyrelsen. Socialstyrelsen avgör på vilken av de olika anstalterna intagning i varje särskilt fall skall ske och kan under vissa förutsättningar förordna om överflyttning från en anstalt till en annan. Om kvarhållande på allmän alkoholistanstalt och utskrivning därifrån beslutar anstaltens styrelse. Socialstyrelsen som uppsiktsmyndighet äger jämväl, efter anstaltsstyrelsens hörande, förordna om utskrivning. Den som utskrives skall i regel ställas under övervakning, som må fortgå högst ett år. Vare sig övervakning ordnas eller ej, kan skyldighet åläggas den utskrivne att under en tid av intill ett år underkasta sig särskilda föreskrifter om vistelseort, sysselsättning och annat. Undandrager sig den utskrivne övervakning eller bryter han mot meddelade föreskrifter, kan nykterhetsnämnd eller polismyndighet ansöka hos länsstyrelsen om förnyat förordnande om intagning.

166 Den som tvångsintagits å allmän alkoholistanstalt må kvarhållas under en tid av ett år eller, om han förut varit intagen och beslutet meddelats inom fem år från senaste utskrivningen, två år. Utskrivning skall dock ske tidigare, om grundad anledning föreligger till antagande att den intagne efter utskrivningen skall föra ett nyktert och ordentligt liv. Beträffande farlig eller straffriförklarad alkoholist ävensom den som förut minst tre gånger varit intagen och intagits enligt slutligt beslut, som meddelats inom ett år från senaste utskrivningen, kan kvarhållandetiden utsträckas med två år utöver den tid han eljest längst kunnat kvarhållas. Fråga om hans utskrivning skall därvid upptagas till prövning minst en gång varje halvår. Beslut om kvarhållande och utskrivning — före längsta tidens utgång — skall i dessa fall underställas socialstyrelsens prövning. Vid beräkning axtiden för kvarhållande inräknas tid, varunder den intagne genom provisoriskt beslut varit omhändertagen liksom också i förekommande fall tid varunder han frivilligt vistats å anstalten. Däremot inräknas ej tid varunder den intagne varit häktad, avtjänat straff eller varit avviken från anstalten. Den som frivilligt ingått på allmän alkoholistanstalt må kvarhållas under den tid han vid intagningen förbundit sig att kvarstanna å anstalten. När omständigheterna föranleda därtill må han dock utskrivas tidigare. Utskrivning föregås i regel av försökspermission. Anstaltens styrelse eller efter dess uppdrag föreståndaren för anstalten kan nämligen medgiva den intagne att under återstoden av den tid han längst må kvarhållas eller under viss del därav på försök vistas utom anstalten. Om ej särskilda omständigheter föranleda till annat, skall den permitterade ställas under övervakning, och kunna sådana särskilda skyldigheter åläggas honom med avseende å vistelseort, sysselsättning och annat, som finnas erforderliga för hans rättelse. Undandrager han sig övervakning eller bryter han mot meddelade föreskrifter äger styrelsen eller efter dess uppdrag föreståndaren besluta om hans återhämtande. Förslag till ny alkoholistvårdslagstiftning har framlagts av 1946 års alkoholistvårdsutredning i dess år 1948 avgivna betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23). Förslaget innefattar en utvidgning av lagens tillämpningsområde beträffande den öppna vården av alkoholmissbrukare, medan däremot förutsättningarna för övervakning och tvångsintagning å allmän alkoholistanstalt (i förslaget benämnd allmän vårdanstalt) bibehållas, om än med vissa modifikationer. Jämväl i fråga om tiden för kvarhållande å sådan anstalt och reglerna för utskrivning därifrån ansluter sig förslaget till vad nu gäller. Beträffande förfarandet vid handläggningen av dylika ärenden har emellertid förslaget upptagit vissa nyheter, för vilka en närmare redogörelse kommer att lämnas i ett följande avsnitt av detta betänkande. Anmärkas må att alkoholistvårdsutredningen

167 starkt betonat vikten av a t t de medicinska synpunkterna tillräckligt beaktas inom nykterhets vården. Utredningen föreslår också uppförandet av särskilda alkoholistsjukhus för a t t möta behovet av speciell medicinsk vård för alkoholmissbrukare jämsides med a t t utredningen förordar a t t det svårskötta psykopatklientelet inom den slutna alkoholistvården överföres till psykopatvården. Fattigvårdslagstiftningen. Enligt lag om fattigvården den 14 juni 1918 åligger det inom varje fattigvårdssamhälle fattigvårdsstyrelsen a t t ombesörja a t t den som vistas inom samhället och finnes vara i behov av fattigvård erhåller sådan. Denna skyldighet föreligger oavsett om anmälan angående behovet av fattigvård skett. Fattigvårdssamhälle skall i regel ha anstalt (ålderdomshem, försörjningshem, vårdhem) för mottagande av understödstagare, vilka äro i behov av vård samt ej lämpligen kunna understödjas i hemmet eller utackorderas. Vidare skall genom landstingens respektive icke-landstingsstädernas försorg finnas arbetshem för mottagande av dels i någon mån arbetsföra behövande, vilka äro i behov av anstalts vård, men ej lämpligen kunna mottagas eller behållas å annan fattigvårdsanstalt, och dels försörjningspliktiga, vilka erhållit arbetsföreläggande enligt vad nedan närmare beskrives. I viss utsträckning kan tvångsintagning å fattigvårdsanstalt förekomma. Sålunda gäller a t t om någon, som gjort sig förfallen till bettleri eller lösdriveri, enligt därom gällande bestämmelser — för vilka närmare redogöres i del III av detta betänkande — överlämnats till fattigvårdsstyrelse, enär han varit i behov av fattigvård, och för vård intagits å fattigvårdsanstalt, han ej är berättigad lämna anstalten, med mindre grundad anledning finnes a t t antaga a t t han skall ärligen försörja sig utanför anstalten. Avviker han, kan polismyndighet anlitas för hans återhämtande. Några föreskrifter om den tid under vilken kvarhållande m å ske eller om utskrivning av den kvarhållne finnas icke. Fattigvårdsstyrelsens beslut om kvarhållande kan överklagas hos länsstyrelsen av den som beslutet angår. Beslutet går dock i verkställighet, där ej förbud däremot meddelas av länsstyrelsen. Över dennas beslut kunna besvär anföras hos kammarrätten såsom sista instans. Härjämte m å erinras, a t t länsstyrelsen på anmälan äger förordna om sådan åtgärd som kan vara erforderlig till avhjälpande av missförhållande i här omförmälda hänseenden. Tvångsintagning å fattigvårdsanstalt kan vidare ske efter arbetsföreläggande. Sådant kan av fattigvårdsstyrelse meddelas den som genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga barn eller adoptivbarn eller sin hustru sådan nöd, a t t fattigvård måste lämnas dem. Även om fattigvården endast är tillfällig kan den försumlige försörj aren åläggas a t t inställa sig till och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt eller eljest an-

168 visat arbete. Den försörjningspliktige må, oavsett om fattigvården upphört, kunna kvarhållas å anstalten eller i arbetet intill dess grundad anledning föreligger till antagande att han skall söka efter förmåga försörja sig själv och de sina, dock icke i oavbruten följd under längre tid än ett år. För den försörjningspliktiges inställande till arbete eller överförande till arbetshem, å vilket arbetsskyldigheten skall fullgöras, kan polishandräckning meddelas liksom för återhämtande av försörjningspliktig som olovligen avvikit från fattigvårdsanstalt å vilken han varit intagen. Om intagning i arbetshem beslutar dess styrelse, jämväl då fråga är om överflyttning från annat arbetshem. Utöver vad nu sagts saknas närmare föreskrifter om förfarandet vid intagningen och om rätten att kvarhålla den intagne. Över beslut om arbetsföreläggande kan klagan ej föras. I fråga om besvär över beslut om kvarhållande gälla enahanda regler som ovan återgivits beträffande kvarhållande av bettlare och lösdrivare. Slutligen kan enligt fattigvårdslagen i vissa fall tvångsarbete ådömas. Undandrager sig någon, som intagits å anstalt eller inställt sig eller hämtats till förrättande av arbete utanför anstalt, att fullgöra anvisat arbete eller lämnar han utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska att efterkomma givna föreskrifter eller gör han sig skyldig till uppförande som strider mot sedlighet eller god ordning, kan varning meddelas honom. Låter han ej rätta sig av varningen, äger fattigvårds- eller anstaltsstyrelsen göra framställning hos länsstyrelsen om hans dömande till tvångsarbete. Länsstyrelsen har att lämna den felande tillfälle att yttra sig i ärendet och kan jämväl hålla förhör eller föranstalta om förhör vid domstol. Ålägges tvångsarbete skall tiden därför bestämmas till minst en och högst sex månader. Förekommer anledning att den felande håller sig undan, kan länsstyrelsen förordna om hans häktande i avbidan på att målet avgöres eller att utslaget vinner laga kraft. Blir den dömde sedermera oförmögen till arbete, får på sätt gäller angående tvångsarbete som ådömes med stöd av lösdriverilagstiftningen utslaget ej verkställas eller påbörjad verkställighet fortfara. Besvär över länsstyrelsens utslag i mål rörande ådömande av tvångsarbete anföras hos hovrätten. Till fattigvårdslagstiftningens nu återgivna bestämmelser om behandlingen av försumliga försörjare hänvisas i barnavårdslagen den 6 juni 1924. Enligt denna föreligger skyldighet att efter föreläggande av barnavårdsnämnd inställa sig till och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt eller eljest anvisat arbete dels den, som av lastbarhet, vårdslöshet, lättja eller liknöjdhet så försummar sina skyldigheter mot sitt barn, som ej fyllt sexton år, att skyddsuppfostran eller samhällsvård måste beredas detta, och tillika undandrager sig den honom åliggande ersättningsskyldigheten härför, dels ock den som enligt domstolsutslag eller avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbi-

169 drag till sitt barn, som ej fyllt sexton år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att fullgöra denna plikt och härigenom föranleder sådan försämring av det uppehälle och den uppfostran, som lagligen tillkommer barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande. Förslag till ändrad lagstiftning på här förevarande områden har framlagts såväl av 1948 års lösdriveriutredning i dess betänkande med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. (SOU 1949: 4) som av socialvårdskommittén i dess betänkande XVII med utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m. (SOU 1950:11). Lösdriveriutredningen, som konstaterade att åtgärden att ådöma försörjningspliktiga och understödstagare tvångsarbete syntes vara stadd på avskrivning, föreslog att i samband med ett upphävande av lösdrivarlagstiftningen bestämmelserna i fattigvårdslagen och barnavårdslagen angående tilldelande av varning och ådömande av tvångsarbete jämväl skulle utan vidare upphävas. I fråga om arbetsföreläggande enligt sistnämnda lagar föreslog utredningen visst tillägg till de gällande bestämmelserna av innebörd att arbete som anvisades borde vara ägnat att främja den omhändertagnes arbetsförmåga och utsikterna för honom att försörja sig, varjämte bestämmelse föreslogs om rätt till ersättning för utfört arbete. Utredningen föreslog upphävande jämväl av bestämmelserna i fattigvårdslagen om kvarhållande å fattigvårdsanstalt av bettlare och lösdrivare. I stället föreslog utredningen kriminalisering under vissa förutsättningar av vanemässigt bettleri. Socialvårdskommittén, som i ett tidigare betänkande med utredning och förslag om ålderdomshem m. m. (SOU 1946: 52) framfört tanken att försummelse av försörjningsplikt skulle kriminaliseras — i syfte att via villkorlig dom med föreskrifter anordna en lämplig behandling av vederbörande — övergav i sitt betänkande med förslag till lag om socialhjälp m. m. denna linje. I stället framlade kommittén i betänkandet ett förslag till särskild lag om arbetsföreläggande. Förutsättningarna för att arbetsföreläggande skall kunna ges äro enligt förslaget praktiskt taget desamma som enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna, ehuru vissa formella justeringar vidtagits. Det skall sålunda föreligga en försummelse i egentlig mening (lättja o. s. v.) och därjämte skall socialhjälp utgå till arbetsoförmögen make eller minderårigt barn eller bidragsförskott utgå eller ock minderårigt barn vara omhändertaget av barnavårdsnämnd. Vidare förutsattes att den underhållsskyldige underlåter att ersätta socialnämnden (barnavårdsnämnden) för dess kostnader. Enligt förslaget innebär arbetsföreläggandet skyldighet att inneha viss arbetsanställning och därvid underkasta sig föreskrifter om förfogandet över inkomsterna och även andra föreskrifter såsom angående bostad m. m.

170 Föreläggandet skall avse en tid av två år och meddelas av länsstyrelse på framställning av socialnämnd (i vissa fall barnavårdsnämnd). Länsstyrelsen förordnar övervakare. Beträffande utredningen och processen inför länsstyrelsen och dennas sammansättning i mål av denna art ansluter sig förslaget nära till vad som föreslagits av alkoholistvårdsutredningen i fråga om tvångsintagning av alkoholister. Närmare redogörelse härför kommer att lämnas i ett senare sammanhang. Enligt förslaget skall vidare gälla, att om den underhållsskyldige icke kan förmås att ställa sig givna föreskrifter till efterrättelse, länsstyrelsen på ansökan av socialnämnden kan besluta om hans intagande på arbetshem. Nämnden bestämmer själv om tiden för verkställigheten. På arbetshemmet kan han kvarhållas högst ett år men bör i regel villkorligt utskrivas senast efter sex månader. Utskrivning beslutas av arbetshemmets styrelse. I samband med villkorlig utskrivning fastställes en prövotid på ett år, som har ungefär samma innebörd som det ursprungliga föreläggandet, men om han under denna tid ej sköter sig kan han direkt återhämtas till arbetshemmet efter beslut av hemmets styrelse. Arbetshem föreslås skola inrättas av staten genom socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet. En inom socialstyrelsen inrättad socialöverdomstol bör enligt kommitténs förslag vara sista instans i mål angående arbetsföreläggande. De egentliga fattigvårdsanstalterna skola enligt av kommittén framlagt förslag till lag om vissa socialvårdsanstalter utgöras av ålderdomshem, försörjningshem och vårdhem. Ålderdomshemmen böra enligt kommittén utformas i enlighet med av 1947 års riksdag fattat principbeslut därom. Försörjningshem upprättas av landsting för inom området bosatta yngre och medelålders personer, vilka ehuru i viss utsträckning arbetsföra sakna förmåga att försörja sig samt äro i behov av omvårdnad och tillsyn å anstalt. Intagning skall i allmänhet ske på framställning av socialnämnden i vistelsekommunen. Denna erhåller rätt till handräckning för vederbörandes överförande till försörjningshemmet. Däremot, skall, då försörjningshemmen äro att anse som öppna anstalter, handräckning icke kunna erhållas för att återhämta en person, som avvikit från hemmet. En sådan person bör i stället kunna betraktas såsom svårhanterlig eller störande och som sådan eventuellt kunna intagas på vårdhem. Vårdhemmen föreslås skola upprättas av staten och avses för personer, vilka på ålderdomshem eller försörjningshem visat sig vara svårhanterliga eller störande för de övriga vårdtagarna. Endast två mindre hem för män och två för kvinnor ha ansetts erforderliga. Socialstyrelsen blir beslutande myndighet i fråga om intagning på vårdhem. Intagning skall icke medgivas utan att vårdtagaren undersökts av psykiater. En sådan skall vara knuten till varje vårdhem. Även personer, som äro själsligt abnorma, ehuru icke i behov av vård på sinnessjukhus, skola kunna

171 intagas p å vårdhem. Utskrivningen föreslås ankomma på anstaltsstyrelsen, som efter omkring tre månader bör ompröva utskrivningsfrågan. Styrelsen för ålderdomshem och försörjningshem erhåller r ä t t till handräckning för vederbörandes överföring till vårdhem. Däremot bör man enligt kommittén åtminstone tills vidare söka klara sig utan bestämmelser om r ä t t till handräckning för a t t återföra en person, som avvikit från vårdhemmet till detsamma. Även vårdhemmen skola alltså i princip ha öppen karaktär. Barnavårdslagstiftningen. Utöver vad i det föregående omnämnts kan enligt barnavårdslagen ett omhändertagande för anstaltsvård åvägabringas genom beslut om skyddsuppfostran. Föremål för dylikt ingripande kunna bliva dels barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsattes för allvarlig vanvård eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa eller som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga a t t fostra barnet är i fara a t t bliva vanartat, dels barn under aderton år, som befinnes vara så v a n a r t a t , a t t särskilda uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande, dels ock person i åldern mellan aderton och tjuguett år, som befinnes föra e t t oordentligt, lättjefullt eller sedeslöst levnadssätt eller eljest visat svår oart och beträffande vilken särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaförande, allt under förutsättning a t t vissa lindrigare åtgärder prövats gagnlösa eller vidtagits utan a t t rättelse vunnits. De båda sist angivna kategorierna kunna i anledning av beslutet intagas i skola tillhörande barna- och ungdomsvården. Beslutet om skyddsuppfostran fattas av barnavårdsnämnd. Föräldrarna eller vårdnadshavaren till den, vars omhändertagande ifrågasattes, och även denne själv, därest han fyllt femton år, skola beredas tillfälle till skriftligt eller muntligt yttrande i ärendet. Inför nämnden eller understundom inför särskilt ombud för denna kan anordnas personligt förhör med den, vars omhändertagande ifrågasattes, liksom med hans föräldrar. Under vissa omständigheter, bland annat om beslutet gäller person i ålder mellan aderton och tjuguett år eller om föräldrarna ej samtyckt till omhändertagande av barn under aderton år, skall barnavårdsnämndens beslut underställas länsstyrelsens prövning. Förfarandet vid länsstyrelsens prövning av beslutet har processuell karaktär, därvid parterna å ömse sidor, barnavårdsnämnden å ena samt den beslutet avser och dennes föräldrar å andra sidan, få tillfälle y t t r a sig. Utöver de möjligheter a t t införskaffa utredning genom förhör och annorledes, som stå barnavårdsnämnden till buds, äger länsstyrelsen också befogenhet a t t förordna om förhör med någon vid domstol, när anledning därtill föreligger. Om verkställighet av beslut angående omhändertagande för skyddsupp-

172 fostran ankommer på barnavårdsnämnden att föranstalta. Beträffande intagning i skola tillhörande barna- och ungdomsvården gäller härvid att sådan intagning beslutas av den för skolan tillsatta styrelsen. Socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet har emellertid att anvisa plats på viss skola och har härigenom ett vidsträckt inflytande på frågan om intagning. För skyddsuppfostran omhändertagen kan villkorligt utskrivas där så prövas lämpligt. Villkorlig utskrivning av elev i skola tillhörande barnaoch ungdomsvården bör dock ej, utan att särskilda omständigheter föranleda därtill, äga rum förrän ett år förflutit sedan eleven blivit intagen i skolan, eller senare än att eleven får tillfälle att vistas utom skolan minst sex månader, innan han slutligt utskrives. Beträffande elever, som genom skolans försorg utackorderats i enskilt hem, gälla vissa särskilda regler. Beslut om villkorlig utskrivning meddelas beträffande elev i skola tillhörande barnaoch ungdomsvården av skolans styrelse och innefattar rätt för denna att när som helst återtaga den utskrivne, om hans uppförande eller annat förhållande föranleder därtill. Villkorlig utskrivning förenas med särskilda villkor och övervakning. Slutlig utskrivning av barn som omhändertagits för skyddsuppfostran skall i princip äga rum senast då barnet fyller aderton år men kan beträffande elev i skola tillhörande barna- och ungdomsvården uppskjutas till dess tre år förflutit från intagandet eller, om barnets uppförande varit opålitligt, till dess det fyllt tjuguett år. Slutlig utskrivning av ungdom som omhändertagits efter fyllda aderton år skall äga rum senast då två år förflutit från omhändertagandet. När särskilda förhållanden det föranleda kan utskrivning dock uppskjutas ytterligare högst ett år. Även i samband med slutlig utskrivning kan tillsyn anordnas under viss tid. Beslut om slutlig utskrivning fattas av skolans styrelse, respektive barnavårdsnämnden. Klagan över länsstyrelsens beslut om omhändertagande för skyddsuppfostran föres i regeringsrätten. Över barnavårdsnämnds eller skolstyrelses beslut om avslag å framställning om slutlig utskrivning kunna besvär anföras hos länsstyrelsen, som därjämte liksom enligt fattigvårdslagen har en allmän befogenhet att förordna om erforderlig åtgärd till avhjälpande av föreliggande missförhållanden. De bestämmelser för vilka nu redogjorts äro för närvarande föremål för övervägande inom den år 1950 tillkallade barnavårdskommittén, som erhållit i uppdrag att verkställa en allmän översyn av barnavårdslagstiftningen i dess helhet, ävensom inom den samma år tillkallade ungdomsvårdsskoleutredningen. I direktiven för förstnämnda kommitté ha berörts vissa spörsmål angående förfarandet, till vilka psykopatvårdsutredningen senare vill återkomma.

173 Lösdrivarlagstiftningen m.m. De normer, som gälla för omhändertagandet av lösdrivare samt förfarandet därvid, komma a t t redovisas i tredje delen av detta betänkande, varför här endast hänvisas dit. För fullständighetens skull vill psykopatvårdsutredningen vidare erinra om a t t bestämmelser av social karaktär rörande tvångsintagning p å anstalt finnas även på andra områden än de här ovan nämnda, exempelvis i lagen den 30 juni 1944 om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa— vilken lag i e t t av 1951 års sinnesslö vårdsutredning i februari 1952 avgivet betänkande föreslagits skola avlösas av en lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna — samt i lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar och i epidemilagen den 19 juni 1919.

174 Kap. 2. Rättssäkerhetskravet. I föregående kapitel ha redovisats en rad olika former för omhändertagande från samhällets sida av personer, vilka ansetts vara i behov av sådant omhändertagande. Grunden till att ett dylikt behov ansetts föreligga är uppenbarligen av olika slag för de olika vårdområdena. I fråga om sinnessjukvården gäller det att tillgodose ett rent medicinskt vårdbehov, medan det i fråga om andra vårdformer mera gäller att tillgodose samhällets behov av skydd mot element, som störa ordningen och säkerheten. En kombination av det enskilda vårdbehovet och samhällets skyddsbehov kan väl dock sägas utmärka flertalet av ingripandena. Gemensamt för dem alla är att de innebära ett ingrepp i den personliga friheten och att med hänsyn härtill garantier måste finnas för att ett dylikt ingrepp icke sker i oträngt mål. Det avvägningsproblem, som här möter, har icke minst under senare tid varit föremål för livlig debatt i vårt land. Kritik har i olika hänseenden riktats mot den gällande lagstiftningens utformning och krav på åtgärder för att bereda den enskilde ökad rättssäkerhet vid de här ifrågavarande s. k. administrativa frihetsberövandena ha framförts. I det följande skall en kortfattad redogörelse lämnas för det väsentliga av den diskussion som förekommit i denna fråga. Början göres härvid med sinnessjuklagstiftningen, inom vars område diskussionen måhända stått hetast och där problemet var omdebatterat redan i samband med sinnessjuklagens tillkomst. Inledningsvis erinras härvid om att huvudindikationen för omhändertagande på sinnessjukhus enligt sinnessjuklagen är — och även enligt tidigare sinnessjuklagstiftning var — att »behov av vård å sinnessjukhus» föreligger. Angående innebörden av denna indikation anförde 1926 års sinnessjuksakkunniga, att den måste innefatta krav på »behov av vård å en anstalt som är utrustad med den mera utvecklade tvångsrätt, som tillkommer sinnessjukhusen» (SOU 1927:10, s. 48). Tvångsrätten grundas på »det allmänna intresset att samhället må kunna taga i förvar och effektivt skydda sig mot sådana sinnessjuka, som på grund av farliga böjelser eller eljest vådliga tendenser utgöra en fara för sig och sin omgivning» (1923 års förslag s. 102). Ett av huvudskälen för den nya lagstiftningen angavs vara »allmänhetens anspråk på å ena sidan garantier mot obehörigt intrång i den personliga friheten vid vården av sinnessjuka och å andra sidan skydd mot allmänfarliga sinnessjuka». Lagstiftarna synas sålunda ha utgått från att frågan, huruvida

175 vårdbehov skall anses föreligga, bör avgöras efter en avvägning mellan å ena sidan den enskildes frihetsintresse och å andra sidan allmänhetens skyddsintresse respektive den sjukes behov av omvårdnad. Någon närmare anvisning om hur denna avvägning skall företagas har icke lämnats. Redan i förarbetena till 1929 års sinnessjuklag framhölls — av 1926 års sinnessjuksakkunniga — att den föreställningen på sina håll vunnit insteg hos allmänheten och även då och då kommit till uttryck i tidningspressen, att vederbörande läkare skulle ha en överdriven benägenhet att konstatera behov av vård å sinnessjukhus. Vid den undersökning, som de sakkunniga verkställde, kunde emellertid i intet fall belägg erhållas för den uppfattningen, att läkarna skulle visat benägenhet att i oträngt mål vilja intaga eller kvarhålla någon å sinnessjukhus. Tvärtom hade de sakkunnigas undersökningar givit vid handen, att större risk förelåge för att — på grund av rådande platsbrist och överbeläggning — patienten utskrevs i fall, då behov av sjukhusvård alltjämt funnes. De sakkunniga yttrade vidare, att även om det vore antagligt att sinnessjuk, som icke vore i behov av vård å sinnessjukhus, i ett eller annat fall kvarhållits å sådant sjukhus, det näppeligen torde kunna påvisas något enda fall, i vilket någon kvarhållits å sinnessjukhus utan att åtminstone lida av sinnessjukdom eller därmed analog psykisk abnormitet. De sakkunniga funno det därför tvivelaktigt, huruvida ytterligare anordningar i den personliga frihetens intresse vore påkallade utöver den redan tidigare förefintliga möjligheten för de intagna att anföra klagomål — bland annat i utskrivningsfrågor — hos medicinalstyrelsen. När de sakkunniga icke desto mindre föreslogo att ett nytt klagoinstitut skulle införas, motiverades detta visserligen i viss utsträckning med att det knappast stod klart för alla vederbörande, att nämnda klagomöjlighet förelåg. Förslaget grundades dock huvudsakligen på de sakkunnigas uppfattning, att det vore av ytterlig vikt att intet underlätes, som kunde bidraga till att undanröja eller hindra vidare utbredning av den förut berörda, på sina håll förekommande och enligt de sakkunnigas mening oriktiga uppfattningen, att å sinnessjukhus intagna kunde där kvarhållas utan fullgiltiga skäl och utan säker möjlighet för vare sig dem själva eller dem närstående att vinna rättelse. Enligt de sakkunnigas förslag (1927 års förslag) skulle den nya klagoinstansen utgöras av en från medicinalstyrelsen fristående nämnd, sinnessjuknämnden, om fem ledamöter, av vilka en skulle vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete och en vara en i sinnessjukvård särskilt kunnig läkare. I de yttranden, som infordrades över 1927 års förslag, gingo åsikterna rörande den föreslagna sinnessjuknämnden rätt mycket isär. Mot förslaget uttalade sig bland andra Psykiatriska föreningen, Medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund. Psykiatriska föreningen ansåg, att de sakkunniga kunnat i hög grad medverka till den allmänna meningens lugnande genom

176 att fullt ut ta konsekvenserna av sin erfarenhet och uttala, att gällande föreskrifter till den personliga frihetens skydd vore tillfyllestgörande samt att ytterligare åtgärder icke vore erforderliga. En sådan förklaring ansåg föreningen i längden betyda mera än tillskapandet av en ny nämnd, vilken icke kunde undgå att snart nog misstänkliggöras på samma sätt som ofta skedde med sinnessjukläkarna. Föreningen ville emellertid kraftigt understryka, att det icke förelåge den ringaste motvilja från sinnessjukläkarnas sida att ställa retentionsrätten under lekmannakontroll. Tvärtom ansåge läkarna, att en lämpligt anordnad lekmannakontroll borde kunna vara dem till gagn i deras verksamhet i det att därigenom sakkunniga och inflytelserika personer erhölle en inblick i sinnessjukvårdens verkliga handhavande. På sådant sätt skulle samhällets intressen kunna länkas till sinnessjukvårdens verkliga problem, vilka nu skötos i bakgrunden för det gamla spöket, faran för den personliga friheten. Föreningen ansåg emellertid, att den föreslagna nämnden endast i ringa grad skulle tjäna sådana syften. Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund fann den nya institutionen icke vara lämplig eller av behovet påkallad och ansåg ej heller, att de sakkunniga förmått framlägga tillräckliga skäl för dess införande. Även medicinalstyrelsen ansåg, att några ytterligare anordningar för kontroll av ärenden av ifrågavarande slag icke vore behövliga. Departementschefen framhöll i den proposition (nr 87/1929), vari förslaget till den ännu gällande sinnessjuklagen framlades, att den omständigheten, att nämnden i 1927 års förslag erhållit lekmannamajoritet, kunde medföra en viss risk för ett underkännande av sakkunskapens berättigade synpunkter. Nämndens införande skulle även medföra en dualism inom ledningen av sinnessjukvården. Vidare skulle möjligheten av en motsättning mellan de myndigheter, som hade att bedöma tilltalads tillräknelighet, och den myndighet, som hade att besluta om utskrivning av straffriförklarade, komma att ökas. På sålunda anförda skäl frångick departementschefen förslaget och föreslog i stället att överinstansen liksom hittills skulle vara medicinalstyrelsen. Vid avgörandet av ifrågavarande ärenden borde emellertid två lekmän, av vilka en varit eller vore domare, deltaga. I övrigt skulle styrelsen bestå av generaldirektören eller en av honom utsedd byråchef, som vore läkare, chefen för sinnessjukvårdsbyrån samt en psykiater ur medicinalstyrelsens vetenskapliga råd. Av lagrådets ledamöter funno sig tre kunna godtaga departementsförslaget. Den fjärde, justitierådet Tiselius, yttrade bland annat att det vore av stor vikt, att den allmänna uppfattningen befriades från alla fördomar mot sinnessjukvården och icke minst att den omdömesgilla allmänheten vunne full visshet om att obehörigt kvarhållande å sinnessjukhus icke kunde förekomma. Klagorätten vore i detta hänseende av ej ringa betydelse. Det kunde ifrågasättas, om icke 1927 års förslag härvidlag ägde företräde fram-

177 för det remitterade förslaget. Medicinalstyrelsen kunde i sin egenskap av högsta ledning för sinnessjukvården misstänkliggöras för en viss solidaritet med de i första hand beslutande psykiatrerna. Någon risk för a t t lekmannamajoriteten i den av 1926 års sakkunniga föreslagna nämnden skulle i rent medicinska frågor avvika från en samstämmande uppfattning bland de sakkunniga läkarna torde icke behöva befaras. D e t t a innebure emellertid ingalunda, a t t lekmännens deltagande skulle sakna reell betydelse, t y det inträffade ofta — och särskilt i de mest betydelsefulla gränsfallen — a t t avgörandet måste grundas icke blott på ett medicinskt bedömande u t a n även på ett skäligt hänsynstagande till praktiska och allmänmänskliga förhållanden; tveksamheten gällde i allmänhet mindre, huruvida patienten vore sinnessjuk än huruvida han behövde vård å sinnessjukhus. Tiselius förordade på anförda skäl en återgång till 1927 års förslag, dock med den ändringen a t t av sinnessjuknämndens fem ledamöter t v å borde vara i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare, varjämte för beslutförhet borde fordras deltagande av alla fem ledamöterna. Härigenom komme, om psykiatrerna inom nämnden vore ense, deras mening a t t segra såframt de blott kunde för densamma vinna någon bland de tre lekmännen. Vid 1929 års riksdag väcktes i frågan tre motioner, av vilka t v å — av respektive herrar Schlyter och Hamrin — i huvudsak gingo u t p å a t t 1927 års förslag om en särskild sinnessjuknämnd skulle genomföras. Även andra lagutskottet (utlåtande nr 35) förordade a t t klagoinstansen skulle organiseras som en särskild nämnd. N ä m n d e n skulle ha lekmannamajoritet och utgöra högsta instans. Utskottet anförde bland annat följande: De skäl, som åberopas till förmån för en särskild sinnessjuknämnd, sammanhänga nära med dem, som föranlett förslaget att överhuvudtaget införa en lagstadgad klagorätt. Skall verkligen en sådan rätt få åsyftad betydelse, är det av vikt, att man skapar en klagoinstans, som för allmänheten i möjligaste mån framstår såsom på en gång opartisk och auktoritativ, så att den blir i stånd att skänka den på detta område i hög grad önskvärda trygghetskänslan. Denna synpunkt tillgodoses bättre genom en särskild nämnd än genom medicinalstyrelsen, i det att nämnden kommer att stå mera fri än styrelsen gentemot de i första hand beslutande sinnessjukläkarna. Systemet med nämnd innefattar också den fördelen, att Kungl. Maj:t blir helt obunden vid valet av medlemmar i klagoinstansen och således kan beakta angelägenheten av att klagoinstansen får en sådan sammansättning, att den kan förväntas komma i åtnjutande av allmänhetens förtroende. Vad angår frågan, huruvida denna nämnd bör hava lakar- eller lekmannamajoritet, är att erinra om att såsom skäl för läkarmajoritet i propositionen anföres, att en lekmannamajoritet skulle innebära en viss risk för ett underkännande av sakkunskapens berättigade synpunkter. Denna farhåga kan utskottet icke dela. Utskottet anser sig hava all anledning att räkna med att lekmännen skola handla i riktig insikt om att sinnessjukhusens ändamål är ej blott att vårda sinnessjuka utan även att skydda samhället mot farliga sådana.

178 Det kan alltså enligt utskottets mening förväntas, att lekmännen i nämnden skola, å ena sidan, då det gäller en icke farlig patient, kräva övertygande skäl för att behov av sjukhusvård föreligger, och å andra sidan, i fråga om farliga patienter, begära tillfredsställande utredning om att utskrivning kan ske utan fara för annans personliga säkerhet. Vid riksdagens behandling av frågan stannade kamrarna i olika beslut, i d e t a t t första kammaren gick på lagutskottets förslag, under det a t t andra kammaren biföll det i propositionen framlagda förslaget. Vid den sammanjämkning, som i anledning härav företogs (andra lagutskottets memorial nr 43) erhöllo bestämmelserna om sinnessjuknämnden sin ännu gällande lydelse. Nämnden erhöll sålunda förutom uppgiften a t t vara klagoinstans i fråga om utskrivning av sådana å sinnessjukhus intagna, som kunna utskrivas av sjukvårdsläkaren, även uppgiften a t t vara första och enda instans i fråga om utskrivning av straffriförklarade och därmed i utskrivningsavseende jämställda personer. Sistnämnda anordning tillkom som en garanti mot för tidig utskrivning av samhällsfarliga personer. Den dubbla uppgift, som på sätt nu nämnts uppdrogs åt sinnessjuknämnden, nämligen a t t å ena sidan vara en klagoinstans till skydd m o t obehörigt omhändertagande och kvarhållande å sinnessjukhus och å andra sidan bevaka samhällets intresse av a t t icke vissa sinnessjuka bleve utskrivna i förtid, ledde efterhand — delvis och m å h ä n d a närmast till följd av a t t sinnessjuknämndens arbetsbörda genom ökningen av antalet strafffriförklaringar under 1930-talet blev betydande — till reformkrav. Sedan genom lagändring år 1941 sinnessjuknämnden berättigats a t t i viss utsträckning överlåta åt sjukvårdsläkaren a t t meddela beslut om utskrivning i nämndens ställe, framlade straff lagberedningen i ett år 1942 avgivet betänkande angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning m. m. (SOU 1942: 59) förslag om överflyttande av sinnessjuknämndens utskrivningsbefogenheter med avseende å straffriförklarade och med dem i utskrivningshänseende jämställda å lokala utskrivningsorgan, bestående av sjukvårdsläkaren och t v å av Kungl. Maj:t för ändamålet utsedda personer, av vilka den ene skulle vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete och den andre vara erfaren i allmänna värv. I motiveringen till förslaget anfördes bland annat a t t sinnessjuknämnden vid dess genomförande skulle erhålla den ställning som ursprungligen ansetts skola tillkomma densamma såsom en klagoinstans till skydd för de intagna. Strafflagberedningens ifrågavarande förslag ledde ej till lagstiftning, men ligger till grund för den år 1949 genomförda och vid 1952 års riksdag förlängda försökslagstiftningen angående lokala utskrivningsnämnder. Under riksdagsbehandlingen av denna fråga har, i högre grad än vad fallet var i strafflagberedningens förslag, betonats a t t anordningen med lokala utskrivningsnämnder måste anses innebära ett m å t t av ökad rättssäkerhet för den

179 enskilde dels genom lekmannainslaget i nämnderna och dels därigenom a t t i dessas verksamhet en personlig kontakt vinnes med dem som skola utskrivas. Före sistnämnda lagstiftnings tillkomst hade emellertid omhändertagandebestämmelserna i sinnessjuklagen ställts under förnyad debatt. Bland a n n a t upptogs spörsmålet till diskussion i ett av Hilding Eek år 1943 publicerat arbete »Administrativa frihetsberövanden» med undertitel »Bidrag till studiet av rättssäkerhetsmomentet i socialrätten» och i ett av Carl Björkman j ä m t e Eek redigerat, några år senare utkommet samlingsarbete, betitlat »Rätten a t t leva», däri bland annat Eek ånyo utvecklade sina synpunkter. I huvuddrag kunna dessa återgivas på följande sätt. Rekvisitet för tvångsintagning på sinnessjukhus är i lagen angivet utan större stringens. Uttrycket »behov av vård å sinnessjukhus» lämnar icke någon hållhake för vilka synpunkter, som skola vara avgörande för bedömande av behovet. Någon avgränsning mellan det rent medicinska behovet av vård och behovet av att ur skyddssynpunkt vidtaga ett frihetsberövande har icke verkställts. Även tolkningen av vad ett rent medicinskt vårdbehov innebär medför vissa svårigheter. Lagtexten ger icke heller uttryck åt grundsatsen, att omhändertagandet bör göras avhängigt av en avvägning mellan vårdbehovet och den enskildes frihetskrav. Att en sådan avvägning åsyftats framgår emellertid bland annat av att jurister och andra personer utan medicinsk utbildning satts in som ledamöter i den avgörande instansen (sinnessjuknämnden). Nackdelen av denna lagens bristande stringens blir särskilt framträdande därigenom, att bestämmelserna skola tillämpas av personer utan juridisk utbildning, nämligen läkare. Gentemot själva förfarandet erinrar författaren om att sinnessjuknämnden närmast har karaktär av en medicinsk överinstans över sjukvårdsläkaren, även om det rena läkarinslaget i nämnden kan komma i minoritet, om medicinalstyrelsens chef icke är läkare. Vid avgörandet av andra rättsfrågor anses domarna skickade att tillgodogöra sig sakkunskap och att på grundval därav träffa ett tillfredsställande avgörande. Beaktandet av den enskildes frihetsintresse liksom av samhällsskyddet är en rättsfråga, icke en psykiatrisk angelägenhet, och behovet av konsekvens och formell stringens måste göra sig gällande här som på andra områden av förvaltningen. Den juridiska avvägningen mellan vårdbehovet och frihetskravet, vilken måste anses vara åsyftad med inrättandet av sinnessjuknämnden, kan med hänsyn till det anförda icke anses i tillräcklig grad ha blivit möjliggjord av den organisation, som nämnden fått. Bestämmelserna i sinnessjuklagen om förhör vid domstol angående omständigheter av betydelse för bedömande av vårdfrågan innefatta icke garantier för att den intagne skall kunna hävda sina synpunkter på samma sätt, som är möjligt i rättegång eller i ett förvaltningsprocessuellt förfarande. Den intagne måste sålunda vända sig till prövningsmyndigheten med hemställan om förhör och har icke ens någon rätt att närvara vid förhöret. Enligt sinnessjuknämndens årsberättelser för åren 1931—1939 har domstolsförhör icke någon enda gång under dessa år av nämnden påkallats. Nämnden torde ha ansett den särskilda utredning tillräcklig, som kunnat åstadkommas vid de sammanträden nämnden plägar hålla å skilda sinnessjukhus. Slutligen erinras om att det här liksom vid andra administrativa frihetsberövanden föreligger ett påtagligt behov av rättshjälp och sammanfattningsvis 12

180 framhålles, att en viss rättsosäkerhet eller i varje fall en viss känsla hos allmänheten av rättsosäkerhet måste bli följden av att indikationen för intagning är oklar och att möjligheter till en grundlig rättslig prövning av omhändertagandefrågan icke står till buds. Även övriga former av administrativt frihetsberövande avhandlades, p å sätt nedan omtalas, i Eeks berörda arbeten och ett livligt meningsutbyte utvecklade sig i fackpressen och även i dagspressen. Vid 1948 års nordiska juristmöte i Köpenhamn upptogs därefter på programmet för mötets förhandlingar ämnet »Administrativ frihedsbero'velse». Referenten i frågan, expeditionssekreteraren Tyge Haarl0v, redogjorde i sitt referat ingående för den svenska lagstiftningen på olika områden och för den debatt, som förekommit i Sverige. Med avseende å sinnessjukvården påyrkade h a n för danskt vidkommande, a t t besvärsinstansen i ärenden rörande tvångsomhändertagande av sinnesabnorma, som i D a n m a r k utgjordes av socialministeriet eller justitieministeriet, skulle utgöras av en central nämnd bestående av en domare, en psykiater och en socialpolitiker. Förfarandet vid nämnden skulle vara av sådan karaktär, a t t det erbjöde samma garantier som domstolarna. Bland a n n a t borde envar, vilkens omhändertagande ifrågasattes, ha r ä t t a t t utala sig muntligen inför nämnden. Från dansk sida underströks vidare särskilt behovet av bestämmelser, som säkrade »bevisoptagelsen» med samma grundlighet som inför allmän domstol. Därvid efterlystes även bestämmelser, som i viss utsträckning skulle göra förhandlingarna offentliga. F . d. hovrättspresidenten Schlyter redogjorde vid mötet för den svenska sinnessjuknämndens uppgifter och beklagade, a t t nämnden från början icke erhållit som enda uppgift a t t vara besvärsinstans. I stället hade nämnden främst kommit a t t bli det organ, som bevakade det allmännas intresse av a t t en i något avseende farlig sinnessjuk icke utskrevs för tidigt. Schlyter refererade det då föreliggande förslaget till bestämmelser om lokala utskrivningsnämnder, som han ansåg lovande med hänsyn till de möjligheter, som därigenom erbjöds för ledamöter a t t skaffa sig en p å personlig kännedom av vederbörande grundad uppfattning i omhändertagandefrågan. Vid juristmötet föreslogs — bland annat av referenten — a t t avgöranden om tvångsintagning och utskrivning av farliga sinnesabnorma, de s. k. farlighetsdekreten, skulle överföras från administrationen till domstolarna. D e t framhölls, a t t denna fråga var av särskilt intresse med hänsyn till önskemålet a t t åstadkomma en utvidgning av möjligheten a t t omhändertaga psykiskt abnorma personer, som genom hotelser och dylikt väckt misstanke om farlighet. Polismyndigheten borde enligt referenten erhålla behörighet a t t omedelbart omhändertaga de ifrågasatt farliga och skyldighet a t t därefter föranstalta om a t t saken upptogs vid domstol till vidare behandling

181 under straffrättsliga former. Även frågan om utskrivning borde den intagne ha rätt att få upptagen vid domstol, dock med den begränsningen att viss tid, exempelvis ett år, skulle ha förflutit mellan varje gång. Schlyter ansåg det ur svensk synpunkt självklart, att farlighetsdekreten skulle ankomma på domstolarna. Eek underströk vid mötet vikten av att snarast möjligt finna en enhetlig form för förfarandet vid administrativa frihetsberövanden bland annat med hänsyn till den i Sverige väckta frågan om lagstiftning för omhändertagande av psykopater. Han fann det mycket tveksamt, om en sådan lagstiftning överhuvudtaget vore tillrådlig i en tid, då psykiatrin redan från början förklarat psykopatibegreppet i konkurs. Skulle emellertid en sådan lagstiftning komma till stånd måste man räkna med att klagomålen skulle bli betydande från allmänhetens sida. Känslan av rättsosäkerhet kunde förväntas ta sig påtagliga uttryck, om man inte redan vid tillkomsten av en sådan lagstiftning hade tillgång till ett ur rättssäkerhetssynpunkt tillförlitligt förfarande för handläggning av hithörande frågor. Såsom nämnts hade jämväl frågan om rättssäkerheten vid andra administrativa frihetsberövanden än omhändertagande för vård å sinnessjukhus dryftats i debatten. Härvid hade uppmärksamheten fästs särskilt vid spörsmålet om proceduren vid omhändertagandet och de beslutande organens sammansättning. Professor Nils Herlitz hade redan år 1942 i en riksdagsmotion (nr 141) inför antagandet av den nya rättegångsbalken framhållit, att det alltid funnits ett drag av domstolsmässighet hos vår förvaltning och att detta i väsentlig grad kunde hänföras till det inflytande som den rättsliga proceduren vid domstolarna utövat på förvaltningen. Mycket inom förvaltningsförfarandet vore emellertid oenhetligt och oreglerat och det innebure fördenskull vissa faror för rättssäkerheten om den grundval som rättegångsbalken dittills utgjort bortfölle. Tiden syntes vara inne att överväga om man ej åt lagstiftningen om förfarandet hos förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter kunde skänka en större grad av klarjhet, fasthet, följdriktighet och fullständighet, så att rättssäkerhetens krav i möjligaste mån tillgodosåges. Sedan riksdagen anslutit sig till motionen och i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning i ämnet, erhöll Herlitz i uppdrag att verkställa en förberedande dylik utredning. Detta uppdrag redovisade han i ett betänkande om förvaltningsförfärandet (SOU 1946:69). Däri framhålles bland annat på tal om kravet å säkerhet inom förvaltningsrätten att strävandet efter förvaltningens obundenhet så snart det gäller medborgares rätt lätteligen kan komma i allvarlig konflikt med det fundamentala rättssäkerhetskravet och att detta framträder med särskild styrka, där det gäller avgöranden av stor ekonomisk betydelse eller kännbara ingrepp i den per-

182 sonliga friheten, exempelvis frihetens berövande. Det framhålles vidare att det icke är en tillfällighet att frågan om ett mera rättsskipningsliknande förfaringssätt bland annat rests beträffande ömtåliga ingripanden i den personliga friheten. Med sistnämnda yttrande synes Herlitz — som själv ej framlade några egentliga förslag — ha åsyftat vissa uppslag som i den dittills förda diskussionen framkommit angående inrättande av särskilda organ (»länssocialnämnder», »socialdomstolar» eller »socialkollegier», jfr SOU 1942: 56, s. 178 ff, SJT 1946, s. 66 ff och s. 371 ff) för prövning av mål om frihetsberövande. Det har även i övrigt under den diskussion, som här åsyftats, anförts att det på de administrativa frihetsberövandenas område icke vore på ett i allo tillfredsställande sätt sörjt för att de personer, som beröras av frihetsberövandet, få möjlighet att inför den ansvariga beslutande myndigheten framföra sina synpunkter och lägga fram sitt material. De i förevarande avseende vid allmän domstol tillämpade principerna borde — har man ansett — i en helt annan utsträckning än hittills komma till användning även vid prövningen av omhändertagandefrågor av ovan angivet slag. I fråga om vissa frihetsberövanden har kritik även riktats mot rekvisitet för omhändertagandet, åtgärdernas natur samt de intagnas möjligheter att få sina synpunkter på behandlingen å anstalterna och utskrivningen därifrån beaktade. Det har från angivna utgångspunkter ifrågasatts dels att i en del fall ersätta det administrativa ingripandet med kriminalisering eller att eljest låta avgörandet fattas av domstol och dels att överföra handläggningen av frågor rörande frihetsberövanden till sådana särskilda socialdomstolar eller liknande organ, som ovan omnämnts. Vidare har det ifrågasatts — bland annat i riksdagsmotion år 1947 — om icke vid sidan av justitie- och militieombudsmannen en särskild riksdagens ombudsman borde tillsättas med uppgift att utöva kontroll över behandlingen av de frihetsberövade eller alternativt om icke personalen vid justitieombudsmannaämbetet borde förstärkas i sådant syfte. Å andra sidan har i diskussionen också framhållits att förvaltningsverksamheten och icke minst förvaltnings justisen innebär tillämpning av rättsregler, vilka ofta måste vara tämligen vagt utformade och därför medgiva stort utrymme för myndigheternas fria avgörande. Förvaltnings justisen liksom den rent förvaltande verksamheten kan i långt mindre grad än t. ex. straff rätts justisen bindas genom noggrant angivande av förutsättningarna för myndigheternas handlande. Lagtillämpningen blir här i långt högre grad än vid de allmänna domstolarna beroende av hänsynstagande till det allmänna syfte, som uppbär rättsreglerna. Man har vidare framhållit, att det i stora grupper mål och ärenden i särskilt hög grad finnes behov av person- och ortskännedom samt erfarenhet av praktiskt socialvårdsarbete. Icke minst gäller detta vid de vanligast förekommande fallen av omhän-

183 dertagande, nämligen enligt alkoholistlagen och enligt barnavårdslagen. I sådana frågor har det personliga momentet ansetts böra träda i förgrunden. Det anförda har i flera inom socialvården centrala förslag, som avgivits under senare år, ansetts tala för att avgörandet i frågor rörande frihetsberövanden alltjämt bör förbehållas administrativa myndigheter men att de vid domstolsförfarandet tillämpade principerna om offentlighet, muntlighet, rättshjälp och besvär böra beaktas vid utformningen av det administrativa förfarandet samt att lekmän med erfarenhet av sociala frågor liksom även läkare böra inkopplas såsom bisittare i det beslutande organet. I direktiven för 1946 års alkoholistvårdsutredning framhöll föredraganden, dåvarande statsrådet Mossberg, att den nuvarande ordningen för fattande av beslut om tvångsintagning å alkoholistanstalt utsatts för kritik samt att krav rests på att för tvångsintagning å sådan anstalt liksom i åtskilliga andra fall av administrativt frihetsberövande skulle erfordras beslut av allmän domstol eller av särskilt tillskapade socialdomstolar av ett eller annat slag ävensom att beslut om intagning å anstalt skulle föregås av muntlig förhandling av i huvudsak samma art som vid domstol. Härefter anfördes i direktiven, att medan ådömandet av frihetsstraff vore kringgärdat av starka rättsgarantier kravet på rättsskydd vid intagning å alkoholistanstalt vore mindre väl tillgodosett. Intagning å alkoholistanstalt borde föregås av ett muntligt förfarande vid kvalificerad myndighet. En alkoholskadad, vars omhändertagande ifrågasattes, borde ha möjlighet att fritt framlägga sin talan inför denna myndighet, att härvid anlita rättsbiträde och att inkalla personer, på vilkas uttalande han ansåge sig kunna stödja sin talan. Kostnaderna för biträde och inkallade borde kunna vid behov gäldas av allmänna medel. Vidare framhöll föredraganden, att han icke vore beredd att taga ställning till frågan om förfarandet borde förläggas till allmän domstol eller om särskilda socialdomstolar eller annat lämpligt organ borde tillskapas för ändamålet, och detta så mycket mindre som spörsmålet om det administrativa frihetsberövandet berörde även andra vårdområden än alkoholistvården. Kunde de sakkunniga föreslå en för alkoholistvården lämplig ordning, vilken vid behov kunde utvidgas för motsvarande uppgifter i andra if rågakommande fall, måste detta hälsas med tillfredsställelse. Likartade synpunkter som de nu återgivna anfördes i en vid 1947 års riksdag av herr Hedlund i Rådom m. fl. väckt motion (II: 309) angående rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden. I motionen framhölls, att angivna frihetsberövanden vore väsentligt flera än frihetsstraffen. Förfarandet inför respektive administrativa myndigheter skilde sig emellertid i hög grad från domstolsförfarandet. Handläggningen vore sålunda icke offentlig och icke anordnad så att bevismaterialet i dess helhet punkt för punkt klarlades under medverkan av den bevisningen riktades mot. Det vore icke heller sörjt för att sakkunnigt biträde stode till förfogande. I fråga om offent-

184 lighetsprincipen erinrades dock om a t t denna icke finge föranleda a t t m a n till skada för den, som åtgärden riktade sig mot, eller den, som stode honom nära, blottade privata förhållanden. Bland tidigare i den allmänna debatten framförda förslag omnämndes inrättande av särskilda socialdomstolar samt överflyttande av vissa slag av ärenden å allmän domstol. Vidare omnämndes ett vid samma riksdag framlagt förslag rörande inrättande av en socialvårdsombudsman med motsvarande uppgifter som riksdagens justitie- och militieombudsmän. Motionen u t m y n n a d e i en hemställan om utredning i syfte a t t bereda ökad rättssäkerhet vid administrativa frihetsberövanden. Andra lagutskottet y t t r a d e i anledning av motionen (utlåtande nr 16) a t t en synnerligen välbefogad kritik otvivelaktigt kunde resas m o t gestaltningen av det offentligrättsliga förfarandet vid administrativa frihetsberövanden. D e processuella föreskrifterna vore i flertalet fall mycket knapphändiga och lämnade i och för sig icke alltid garanti för a t t varje ärende bleve så allsidigt u t r e t t och så noggrant prövat, som måste krävas med hänsyn till de allvarliga och djupt ingripande inskränkningar i den personliga friheten, som vore förknippade med ifrågavarande beslut. Utskottet y t t r a d e vidare: Då det gäller att avgöra på vad sätt de nuvarande bristerna i förfarandet bäst skola avhjälpas, måste uppenbarligen skillnad göras mellan sådana frihetsberövanden, vilka helt ha sin grund i medicinska bedömanden, och dem, beträffande vilka starka sociala intressen göra sig gällande antingen som allena förhärskande eller vid sidan av de medicinska. Särskilt i fråga om förfarandet vid sist angivna arter av frihetsberövanden, mot vilket kritik framför allt riktats, vill utskottet anföra vissa allmänna synpunkter utan att för den skull taga närmare ställning till de av motionärerna anvisade lösningarna. Av vikt är sålunda enligt utskottets mening, att den, som kommer att träffas av beslutet, får tillfälle att muntligen höras inför den beslutande myndigheten och för denna utveckla sina synpunkter beträffande den ifrågasatta åtgärden. Besvärsförfarande måste alltid finnas att tillgå. Därvid måste dock beaktas, att det i vissa fall är av vikt att besluten kunna gå i verkställighet utan hinder av förd klagan. Vidare kan pekas på önskvärdheten av att de personella säkringsmedlen bliva föremål för en så noggrann reglering, att övergrepp äro uteslutna. Tveksamt synes det däremot utskottet vara att överflytta avgörandet i dessa frågor till de allmänna domstolarna ävensom att i detalj kopiera förfarandet i brottmål vid domstolarna. Det socialvårdande arbetet kan nämligen befaras komma att i hög grad försvåras, därest man i dylika åtgärder kunde finna stöd för den uppfattningen, att fråga vore om en kriminalisering av bland annat de sjukdomstillstånd, för vilkas bekämpande frihetsberövandena anlitas. D å emellertid — såvitt k ä n t — de gällande bestämmelserna icke givit anledning till påtagliga missförhållanden, ansåg utskottet något omedelbart behov av ändring i lagstiftningen icke för det dåvarande föreligga. U t skottet erinrade om a t t 1946 års alkoholistvårdsutredning enligt direktiven skulle söka finna en ordning för tvångsintagning å alkoholistanstalt, som skulle kunna användas även beträffande andra administrativa frihetsberö-

185 vanden. Under angivna omständigheter ansåg utskottet, att en allmän översyn av den ifrågavarande lagstiftningen icke nu borde begäras utan att man i stället borde avvakta de resultat, vartill alkoholistvårdsutredningen kunde nå fram. Riksdagen biträdde detta utskottets förslag. Utskottets uttalanden om att påtagliga missförhållanden ej förelåge och att något omedelbart behov av ändrad lagstiftning saknades blevo emellertid under debatten föremål för kritik och uteslötos i anledning därav i beslutet. När alkoholistvårdsutredningen sedermera framlade sitt betänkande (SOU 1948: 23) anfördes däri beträffande handläggningen av interneringsärenden angående alkoholister, att ökad muntlighet borde eftersträvas vid denna. Sålunda borde förhör med den som ansökningen avsåge alltid anordnas, då denne i avgiven förklaring begärt att bliva muntligen hörd eller länsstyrelsen eljest funne förhör böra äga rum. Liksom nu borde förhör kunna anordnas även med annan person, men formerna för kallelse till dylikt förhör borde revideras. Vidare föreslogs att i vissa fall lämplig person borde kunna förordnas att biträda vederbörande vid förhör inför länsstyrelsen och att i dylika fall ersättning skulle utgå av allmänna medel enligt samma grunder, som gälla för offentlig försvarare i brottmål. Härjämte gjordes vissa uttalanden om de handlingar, som skola företes i tvångsbehandlingsärenden; bland annat föreslogs omarbetning av formuläret till läkarbetyg. Beträffande organet för beslut om alkoholmissbrukares omhändertagande för vård anslöt sig alkoholistvårdsutredningen till meningen att avgörandet i dessa ärenden icke borde överflyttas till allmän domstol, vilket kunde giva allmänheten och klientelet intryck av att dylika ärenden jämställdes med brottmål. Därtill komme att domstolarna med sin nuvarande sammansättning icke torde besitta för sådana ärenden lämplig kompetens och erfarenhet. Då länsstyrelserna förvärvat omfattande erfarenhet av och kunskap om de sociala förhållandena inom respektive län, syntes det opåkallat att så socialt betonade mål som de ifrågavarande överflyttades till organ utanför länsstyrelsen, t. ex. särskilt inrättade socialdomstolar. Utredningen ansåg dock att ett visst inflytande i processen från representanter för den mera speciella sakkunskapen på medicinens, nykterhetsvårdens och den allmänna socialvårdens områden borde säkerställas. Sålunda borde i handläggningen av tvångsbehandlingsärenden utom en representant för länsstyrelsen såsom ordförande (landshövdingen, landssekreterare eller länsassessor) deltaga tre av Kungl. Maj: t för en tid av fyra år förordnade personer. Av dessa borde en vara läkare med lämplig utbildning, en äga förutsättningar att ur nykterhetsvårdens synpunkt bedöma förekommande fall av ifrågasatt omhändertagande för vård och en äga sådan erfarenhet, att han kunde bedöma med dylika fall sammanhängande frågor ur allmänna sociala synpunkter. Såsom länsstyrelsens beslut borde gälla den mening

186 som flertalet av de närvarande omfattade. Ett dylikt kollegium inom länsstyrelsen borde kunna användas som förebild för det beslutande organets sammansättning vid tillämpning av bestämmelserna om tvångsbehandling i andra vårdlagar av social natur, enligt vilka omhändertagandet ej hade sin grund i ett rent medicinskt bedömande, såsom t. ex. i barnavårdslagen (nykterhetsvårdsrepresentanten kunde då utbytas mot någon person med erfarenhet från barnavårdsarbetet), fattigvårdslagen (då ett motsvarande utbyte borde ske) etc. Alkoholistvårdsutredningen accepterade sålunda icke de förslag som framförts att förlägga prövningen i fråga om frihetsberövande till särskilda organ. Bland annat hade Eek (i SJT 1946 s. 66 ff) föreslagit en socialdomstol i varje län, bestående av lagfaren ordförande och som bisittare exempelvis två lekmän och två läkare. Domstolen skulle övertaga länsstyrelsens befogenheter i fråga om administrativa frihetsberövanden enligt alkoholistlagen, barnavårdslagen och fattigvårdslagen, eventuellt också enligt en reviderad lösdrivarlag, varjämte domstolen skulle vara en klagoinstans bland annat beträffande sjukvårdsläkares på sinnessjukhus beslut i frågor som hade betydelse för den enskilde medborgarens frihet och som rörde lagens tolkning. Det sålunda framlagda förslaget vann instämmande från flera håll (jfr t. ex. SJT 1946 s. 371 f.) men har sedermera icke ånyo aktualiserats. 1948 års lösdriveriutredning framlade i stället i sitt betänkande (SOU 1949:4) vissa synpunkter på frågan huruvida det av alkoholistvårdsutredningen framlagda förslaget i här ifrågavarande del borde utsträckas att avse andra vårdformer. Utgångspunkten härför var att lösdriveriutredningen föreslog upphävande av lösdrivarlagen, enär den del av lösdrivarklientelet, mot vilken ett samhällsingripande erfordrades, kunde omhändertagas i andra former, dels på straff rättslig väg och dels av socialvårdens organ. Lösdriveriutredningen framhöll till en början, att de principer, på vilka alkoholistvårdsutredningens förslag byggde, uppenbarligen ej ägde tillämpning vid vidtagande av tvångsåtgärder inom sinnessjuklagens tillämplighetsområde. Frågan om tvångsintagning måste här bedömas från rent medicinska synpunkter och lösdriveriutredningen fann ej anledning till erinran mot de bestämmelser till rättssäkerhetens skydd, som sinnessjuklagen innehöll. Beträffande härefter fattigvårdslagens och barnavårdslagens regler om arbetsföreläggande för försörjningspliktiga fann lösdriveriutredningen önskvärt att förfarandet reglerades i enlighet med de principer som kommit till uttryck i alkoholistvårdsutredningens förslag men hänvisade till att hela fattigvårdslagstiftningen och i samband därmed även frågan om behandlingen av de försörjningspliktiga vore under utredning av socialvårdskommittén. Vad angår förfarandet vid omhändertagande för skyddsuppfostran förmenade lösdriveriutredningen att det nuvarande systemet för omhändertagan-

187 de av personer under 18 år, enligt vilket för verkställighet fordrades att barnavårdsnämndens beslut kompletterades med föräldrarnas godkännande, måste betecknas som smidigt och lämpligt samt även ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande. Det syntes vidare kunna utsträckas att avse även den som fyllt 18 år, om såväl vederbörande själv som hans vårdnadshavare medgåve verkställighet. I ärenden som underställdes länsstyrelsen syntes vissa jämkningar i det nu gällande förfarandet böra komma till stånd. Sålunda borde länsstyrelsen vid saklig prövning av ifrågavarande ärenden ha den sammansättning alkoholistvårdsutredningen föreslagit. Ovillkorlig rätt att bliva muntligen hörd borde tillkomma dels den som avsåges med beslutet, så snart han fyllt femton år, och dels hans föräldrar, i fall då han stode under deras vårdnad, och rätt att anlita sakkunnigt biträde borde finnas. En förstärkning av länsstyrelsen vid prövning av olika socialvårdsfrågor hade redan långt före avgivandet av de nu omnämnda betänkandena övervägts av socialvårdskommittén, om än därvid rättssäkerhetsspörsmålet spelat en underordnad roll. Kommittén uppdrog i sitt betänkande nr VI angående socialvårdens organisation m. m. (SOU 1942: 56) vissa principer för organisationen av socialvårdens länsinstans. Sedan kommittén erinrat om att under länsstyrelsens kompetens låge en mångfald socialvårdsärenden, där det icke så mycket gällde att avgöra rent rättsliga frågor som att bedöma fallen ur social synpunkt, utvecklade kommittén närmare sin ståndpunkt och förklarade i anslutning härtill att den ansåge önskvärt att utrymme kunde beredas för lekmannainflytande inom socialvårdens länsorganisation. Kommittén dryftade härvid två huvudalternativ. Det ena avsåg att med bibehållande av länsstyrelsens nuvarande funktion på socialvårdens område infoga lekmän i länsstyrelsen med uppgift att deltaga i handläggning av socialvårdsärenden. Enligt det andra alternativet skulle skapas ett fristående länsorgan för socialvården, vilket skulle övertaga huvudparten av länsstyrelsens socialvårdsuppgifter och i vilket lekmannaintresset skulle vara representerat. Kommittén stannade preliminärt för en kompromisslösning, enligt vilken huvudparten av socialhjälps-, barnavårds- och alkoholistärendena skulle överföras från länsstyrelsens direkta handläggning till särskilda länsorgan, förslagsvis benämnda länssocialnämnder, i vilka landshövdingen obligatoriskt skulle vara ordförande med landssekreteraren som suppleant. Härutöver skulle nämnden ha tre ordinarie ledamöter och i vissa ärenden kunna förstärkas. Socialvårdskommittén har sedermera i sitt betänkande XVII med förslag till lag om socialhjälp m. m. (SOU 1950:11) icke fullföljt sina nu redovisade tankegångar utan utgått från att länsstyrelserna skola vara länsorgan för socialhjälpen och barnavården under hänvisning till att särskilda sakkunniga tillkallats för utredning om länsstyrelsernas organisation och ställning inom den lokala förvaltningen och att i direktiven för dessa sak-

188 kunniga framhållits bland annat a t t det förelåge fara för a t t länsstyrelsernas centrala ställning i länen försvagades genom a t t det inrättades fristående organ för länsområdet. Beträffande frågan om lekmäns medverkan i länsstyrelsen har kommittén uttalat, a t t kommittén funne det nödvändigt a t t på socialhjälpsområdet erfarna personer i förtroendeställning bereddes inflytande på dylika ärendens prövning hos länsstyrelserna. D e t tillkomme emellertid icke kommittén a t t ange i vilken form dylikt inflytande skulle få göra sig gällande. Endast i e t t speciellt sammanhang har kommittén g å t t in på denna fråga, nämligen beträffande länsstyrelses sammansättning vid handläggning av ärenden angående arbetsförläggande, där kommittén rekommenderat en ordning motsvarande den som föreslagits av alkoholistvårdsutredningen för alkoholistärendenas behandling. D e av socialvårdskommittén åsyftade sakkunniga för utredning om länsstyrelsernas organisation m. m. — länsstyrelseutredningen — ha i e t t sedermera avgivet betänkande angående länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950: 28) utförligt redogjort för frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen. Utredningen, som i vissa avseenden nära anknutit till alkoholistvårdsutredningens förslag, föreslår, a t t ett lekmannakollegium med olika sammansättning för olika slag av ärenden skall medverka i en stor del av de beslut, som ankomma på länsstyrelserna. D e t t a gäller bland annat beslut rörande frihetsberövanden. D e deltagande lekmännens antal bör i allmänhet icke överstiga tre. De skola utses av Kungl. Maj:t och landstinget respektive stad utom landsting. Handläggningen bör ledas av landshövdingen eller landssekreteraren. Landssekreteraren eller hans ställföreträdare skall alltid deltaga i handläggningen av här avsedda mål. Vid 1952 års riksdag genomfördes på grundval av länsstyrelseutredningens förslag en viss reform av länsstyrelserna. Någon mera genomgripande ändring av förfarandet vid administrativa frihetsberövanden genomfördes dock icke. Föredragande departementschefen anförde härom följande i proposition nr 155/1952: Spörsmålet om medverkan av lekmän i länsstyrelsen i socialvårdsfrågor har behandlats av alkoholistvårdsutredningen, 1948 års lösdriveriutredning och socialvårdskommittén, till vilkas förslag i detta avseende slutlig ställning ännu icke tagits. Under hand har jag inhämtat, att motsvarande frågor äro föremål för överväganden inom barnavårdsutredningen och 1947 års psykopatvårdsutredning. Vidare torde frågan om administrativa frihetsberövanden överhuvudtaget komma att bliva föremål för närmare överväganden. Med hänsyn till nu angivna förhållanden finner jag mig icke kunna för närvarande taga slutlig ställning till förslaget om lekmannamedverkan i länsstyrelserna. Även andra lösningar av frågan om lekmäns medverkan vid besluts fatt a n d e om administrativa frihetsberövanden än de i det föregående refererade äro givetvis tänkbara. H ä r m å nämnas, a t t 1951 års sinnesslö vårds-

189 utredning i betänkande med förslag till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna m. m. (stencilerat) för att tillgodose rättssäkerhetskravet föreslagit inrättande av särskilda anstaltsnämnder — en i varje landstingsområde — för bland annat handläggning av vissa ärenden om inskrivning och utskrivning. Efter mönster av de lokala utskrivningsnämnderna vid vissa sinnessjukhus skall sådan nämnd bestå av lagfaren ordförande och två ledamöter samt vid behandling av ärenden om inskrivning och utskrivning även av läkaren hos landstingets centralstyrelse för undervisning och vård av psykiskt efterblivna samt vederbörande rektor eller vårdföreståndare. Slutligen är att nämna att frågan om rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden vid 1952 års riksdag tagits upp ur en helt ny synpunkt. I likalydande motioner (I: 306 och II: 410) framhölls inledningsvis, att 1951 års riksdag beslutat godkänna Sveriges anslutning till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Därefter anfördes, att i art. 5 av konventionen inskrivits grundsatsen, att envar har rätt till frihet och personlig säkerhet, samt att ingen må berövas sin frihet utom i vissa uppräknade fall och då blott i den ordning, som den nationella lagen föreskriver, ävensom att i fortsättningen av artikeln vissa rättssäkerhetsgarantier lämnats dem som på detta sätt berövats friheten. Härefter anfördes i motionen att särskilt i fråga om de s. k. administrativa frihetsberövandena konventionens krav icke torde vara helt uppfyllda i vårt land. Motionen utmynnade i en hemställan att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om att en allmän översyn av i vårt land förefintliga regler företoges med utgångspunkt från art. 5 i Europarådets konvention samt att förslag till erforderliga lagändringar i syfte att bringa vår rätt på området i största möjliga överenskommelse med konventionens krav förelades riksdagen. Över motionen infordrades yttranden från olika håll. I dessa tillstyrktes allmänt den begärda utredningen. Särskilt strafflagberedningen gjorde därvid den gällande lagstiftningen till föremål för en ingående analys ur rättssäkerhetssynpunkt. Första lagutskottet förklarade sig i utlåtande (nr 17) över motionen anse goda skäl förefinnas för att vår lagstiftning rörande frihetsberövanden underkastades en mera ingående granskning och översyn med ändamål att bringa den i full samklang med konventionen. Härutöver anförde utskottet bland annat följande: Det straffprocessuella förfarandet, som kan leda fram till att domstol i anledning av brott ådömer tilltalad frihetsstraff eller annan påföljd, som innebär förlust av friheten, är omgärdat med en mängd garantier till skydd för rättssäkerheten. Det framstår som ett tämligen självfallet önskemål, att de administrativa förfaranden, genom vilka enskilda på likartat sätt — om ock på andra

190 grunder kunna berövas sin frihet, icke väsentligen stå straffprocessen efter i rättssäkerhetshänseende eller att i vart fall — t. ex. då omedelbara ingripanden äro av nöden — möjlighet finnes till att i efterhand få ett ingripande omsorgsfullt prövat av kvalificerad myndighet. Otvivelaktigt brister det härutinnan i gällande svenk rätt. Sålunda måste ställas ökade fordringar på förbättrad utredning i mål av hithörande slag, t. ex. genom vidgad användning av muntlighet. Den, vars frihet står på spel, bör ha rätt att få biträde. Av största vikt är att de beslutande myndigheterna äro högt kvalificerade och ha en för sina uppgifter lämpad sammansättning. Även om måhända missförhållandena i praktiken göra sig mera tydligt märkbara endast i undantagsfall, anser likväl utskottet kravet på förbättrade rättssäkerhetsgarantier vid administrativa frihetsberövanden vara så välgrundat, att det snarast bör tillgodoses genom en reform av de processuella reglerna på området. Då det gäller den närmare utformningen av dessa processuella bestämmelser, råda emellertid mycket delade meningar. Olika utvägar ha diskuterats. Stundom har övervägts att på ett eller annat sätt — t. ex. genom kriminalisering av vissa asociala beteenden — överflytta avgörandet beträffande administrativa frihetsberövanden till domstolarna. För några år sedan fördes en livlig debatt om inrättande av särskilda socialdomstolar. Strafflagberedningen har fört fram tanken att efter norskt mönster anlita lokala kommunala nämnder förstärkta med domare för att avgöra frågan om frihetsberövande. 1946 års alkoholistvårdsutredning tänkte sig att länsstyrelsen, utvidgad med lekmannaelement till en kollegial myndighet, skulle ha hand om dessa ärenden. Denna tankegång har sedermera tagits upp och förts vidare av andra utredningar. Inom sinnessjuk väsendet ha för vissa utskrivningsfrågors avgörande införts lokala till sjukhusen knutna utskrivningsnämnder. Det föreligger förslag att fortsätta på denna väg inom sinnesslövården genom inrättande av särskilda anstaltsnämnder. Det saknas alltså ingalunda uppslag till lösning av frågan om en ändamålsenlig och ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande ordning för avgörande av frågor om administrativa frihetsberövanden. På ett flertal områden har redan viss utredning verkställts, t. ex. beträffande alkoholistvården av 1946 års alkoholistvårdsutredning, angående barnavården av 1948 års lösdriveriutredning, rörande försumliga försörjares arbetsskyldighet av socialvårdskommittén och i fråom de psykiskt efterblivna av 1951 års sinnesslövårdsutredning. På andra områden pågår utredningsarbete, t. ex. beträffande omhändertagande enligt barnavårdslagen inom barnavårdskommittén och rörande omhändertagande av psykopater inom 1947 års psykopatvårdsutredning. Nämnda utredningars huvudsakliga intresse har emellertid varit eller är inriktat på vårdfrågorna och andra liknande spörsmål. Endast mera periferiskt ha de processuella problemen blivit berörda. Enligt utskottets mening är det uppenbarligen mest ändamålsenligt att, då det gäller att utreda de materiella förutsättningarna för ett tvångsingripande, dessa överväganden företagas på varje område för sig. Då det emellertid blir fråga om att utforma reglerna för förfarande vid beslut om frihetsberövande m. fl. liknande ingripanden, böra andra arbetsmetoder komma till användning. En kommitté, som fått till uppgift att utreda ett visst område, t. ex. nykterhetsvården, kan knappast antagas vara i stånd att lägga fram förslag till en processordning, som kan tillämpas å de övriga områden, där frihetsberövanden förekomma. Endast om utredningens direktiv omspänna hela fältet av administrativa frihetsberövanden, skapas förutsättningar för en allsidig prövning av alla

191 de olika möjligheter som stå till buds. Hithörande spörsmål av processuell natur böra därför upptagas alla i ett sammanhang. Därmed är självfallet icke sagt, att det är möjligt att tillämpa samma förfarande beträffande alla arter av frihetsberövanden. Men prövningen bör icke från början vara begränsad' till allenast vissa slag av ingripanden. Utskottet hemställde a t t riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning angående ett förbättrat förfarande vid administrativa frihetsberövanden. Denna hemställan bifölls.

192 Kap. 3. Tidigare behandling av frågan om lagstiftning angående omhändertagande av psykopater. Psykopatvårdsutredningen har i det föregående lämnat en redogörelse för de lagstiftningsregler, enligt vilka för närvarande ett omhändertagande på anstalt kan ske av det klientel, för vilket de av utredningen föreslagna psykopatsjukhusen äro avsedda. Därvid har utredningen tillika omnämnt aktuella reformförslag och den diskussion angående rättssäkerheten vid s. k. administrativa frihetsberövanden, som under lång tid förts. På sätt kommer att framgå av det följande kan denna diskussion icke lämnas åsido, när det gäller att ta ståndpunkt till frågan i vad mån tillskapandet av särskilda psykopatsjukhus bör föranleda ändringar eller komplettering av gällande lagstiftningsregler. Såsom tidigare påpekats gälla för närvarande skilda normer för omhändertagande av det klientel varom här är fråga. De rekvisit som skola vara fyllda för att ett omhändertagande skall kunna ske variera. Likaså råda betydelsefulla olikheter i fråga om den formella handläggningen av omhändertagandefrågan. Genomgående är emellertid att lagstiftningarna äro grundade på överväganden, däri mot varandra ställts å ena sidan det i det aktuella fallet föreliggande behovet av ett omhändertagande — vare sig detta i främsta rummet grundas på den enskildes behov av vård och hjälp eller på samhällets behov av att skydda sig mot element, som störa den allmänna ordningen och säkerheten— och å andra sidan de enskilda medborgarnas rätt till skydd för den personliga integriteten. Utifrån sistnämnda synpunkt ha mer eller mindre ingående föreskrifter tillskapats i syfte att säkerställa att ett ingripande från samhällets sida, som innebär att den mot vilken åtgärden riktas blir berövad sin frihet, icke kommer till stånd utan att betryggande garantier finnas för att ingripandet är påkallat. I nu ifrågavarande hänseende föreligger en viss skillnad mellan sinnessjuklagstiftningen, å ena, samt den här aktuella socialvårdslagstiftningen, å den andra sidan. För intagning å sinnessjukhus för vård förutsattes att vederbörande är i behov av vård å sådant sjukhus; frågan om och när sådant vårdbehov skall anses föreligga prövas före intagningen i huvudsak endast av den läkare, som utfärdar vårdattesten, låt vara att även sjukvårdsläkaren skall medge att intagning må ske. Efter det att intagningen skett — och frihetsberövandet sålunda är ett faktum — blir frågan huruvida den intagne må kvarhållas å sjukhuset beroende på en prövning av i första

193 hand den för vården ansvarige läkaren och i andra hand sinnessjuknämnden, respektive i vissa fall lokal utskrivningsnämnd. Garantierna för att ett frihetsberövande enligt sinnessjuklagstiftningen icke sker i oträngt mål ligga sålunda väsentligen i tiden efter det den frihetsberövande åtgärden vidtagits. Inom socialvården är i allmänhet förhållandet det motsatta: för att frihetsberövandet överhuvud skall komma till stånd kräves en prövning i särskild ordning. Rättssäkerhetssynpunkterna beaktas här — om än i växlande grad på olika områden — redan innan frihetsberövandet sker. Jämväl i fråga om rätten att kvarhålla den intagne föreligger en motsvarande betydelsefull skillnad mellan sinnessjuklagstiftningen och socialvårdslagstiftningen, i det att enligt den förra den tid under vilken ett kvarhållande må ske icke är i lag maximerad utan frågan därom av vederbörande beslutande organ bedömes med hänsyn till dess uppfattning huruvida ett behov av fortsatt vård å sjukhuset alltjämt föreligger. I sociallagstiftningen däremot förekommer en rad bestämmelser om under vilken tid ett kvarhållande längst må ske. I medicinalstyrelsens i det föregående omnämnda skrivelse den 14 december 1946 till Kungl. Maj: t, däri styrelsen framlade sitt förslag om omhändertagande av psykopater på särskilda anstalter, berörde styrelsen endast i förbigående frågan vilka lagstiftningsnormer, som skulle gälla för psykopaters omhändertagande på de nya anstalterna. Styrelsen synes ha utgått från att dessa skulle bliva jämställda med sinnessjukhus, i det att styrelsen på tal om de nya anstalterna uttalade att dessa till sin slutna del borde organiseras som fristående sjukhus »där retentionsrätt med stöd av sinnessjuklagen må tillämpas». Denna medicinalstyrelsens antydan, att å de nya anstalterna sinnessjuklagstiftningens regler om intagande och kvarhållande av de omhändertagna borde vinna tillämpning, föranledde vissa remissinstanser till särskilda uttalanden beträffande detta spörsmål. Sålunda framhöll strafflagberedningen — såsom tidigare i detta betänkande (s. 43 f.) återgivits — i syfte att underlätta omhändertagandet på de nya anstalterna av psykopater som begått brott att det förefölle angeläget att genom en revision av sinnessjuklagstiftningen klara bestämmelser erhölles angående omhändertagandet av vårdbehövande psykopater för anstaltsvård. Vid en utredning härom borde synnerlig uppmärksamhet ägnas frågan om garantier för att psykopaternas frihetsberövande icke utsträcktes över längre tid än som ur samhälleliga synpunkter vore erforderligt. Försöksutskrivning och eftervård borde sålunda ställas under kontroll även av annan än medicinsk myndighet. Den »retentionsrätt med stöd av sinnessjuklagen» som medicinalstyrelsen förutsatte kunde alltså icke utan vidare förordas. Socialstyrelsen underströk i sitt yttrande (se s. 41 f.) vikten av att den

194 nya vårdorganisationen ställdes öppen för klientel från socialvårdens olika områden och att socialvårdsmyndigheterna finge remissrätt till de föreslagna anstalterna. Vidare framhöll styrelsen vikten av att utskrivning icke skedde utan samråd med vederbörande socialvårdsmyndighet. En utvidgning av retentionsrätten till dubbla indikationer — hänsyn till det psykiska hälsotillståndet och den sociala prognosen — vore enligt socialstyrelsen oundgänglig om socialvården i sin helhet skulle få avsedd nytta av den nya vårdorganisationen. Möjligheter borde vidare finnas att intaga psykiskt abnorma och sjuka alkoholmissbrukare, som icke lämpligen kunde vårdas på alkoholistanstalter, direkt på psykopatanstalter. Styrelsen framhöll avslutningsvis att de av styrelsen ifrågasatta åtgärderna i fråga om remissrätt till sinnessjukhus för socialvårdens organ och rörande förutsättningarna för utskrivning därifrån syntes förutsätta ändring i sinnessjuklagen och att det här gällde frågor av stor principiell betydelse och med vittgående konsekvenser. I Svenska läkaresällskapets yttrande framhölls (s. 48) vikten av att retentionsrätten vid de nya anstalterna tillämpades i vidare utsträckning än hittills varit möjligt beträffande psykopaterna och med speciellt hänsynstagande till prognostiska och sociala synpunkter. Mot bakgrunden av sålunda gjorda uttalanden framhölls i statsrådsanförandet i den proposition (nr 244/1947), vari medicinalstyrelsens förslag redovisades, och sedermera i direktiven för psykopatvårdsutredningen, att den nya psykopatvårdsorganisationen torde påkalla vissa ändringar i eller komplettering av gällande lagstiftning rörande omhändertagande och vård av det klientel, för vilket de nya anstalterna vore avsedda. Därvid nämndes särskilt vad strafflagberedningen och socialstyrelsen i sina remissutlåtanden anfört och framhölls, att under utredningsarbetet torde böra övervägas lämpligheten av en särskild lagstiftning för omhändertagande av psykopatklientelet. I direktiven riktades vidare uppmärksamheten på att 1947 års riksdag i skrivelse (nr 322) anhållit hos Kungl. Maj:t om skyndsam utredning angående på vad sätt omhändertagande och vård av andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa borde i lag regleras. Upphovet till denna riksdagsskrivelse var en i andra kammaren väckt motion (nr 168) av herrar Österman, Hedlund i Östersund m. fl., däri föreslogs sådan ändring av sinnessjuklagen, att dess tillämplighet på psykiska abnormtillstånd av annan art än sinnessjukdom och sinnesslöhet tydligt fastställdes. Innan en närmare redogörelse lämnas för motionens innehåll och riksdagsbehandlingen av densamma synes här böra redovisas den utveckling som ägt rum beträffande sinnessjuklagens tillämpning på sådana abnormtillstånd, som åsyftades i motionen.

195 1901 års sinnessjukstadga, som gällde till ikraftträdandet av 1929 års sinnessjuklag, avhandlade endast vård av sinnessjuka och sinnesslöa. Av den senare kategorien skulle vid sinnessjukanstalterna endast få intagas sådana från barndomen sinnesslöa, vilka såsom våldsamma och opålitliga icke kunde annorledes erhålla ändamålsenlig vård. År 1913 tillsattes särskilda sakkunniga för revision av stadgans bestämmelser. Dessa sakkunniga avgåvo den 26 november 1923 betänkande med förslag till lag om vård av sinnessjuka med flera författningar (SOU 1923: 74). Förslaget, som i det följande benämnes 1923 års förslag, blev föremål för en omarbetning, som anförtroddes 1926 års sinnessjuksakkunniga. År 1927 avgåvo sistnämnda sakkunniga betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning angående sinnesbeskaffenhet m. m. (SOU 1927: 10), i det följande benämnt 1927 års förslag. Nyheterna i detta hänförde sig dels till frågan om intagning för observation å sinnessjukhus och dels till frågan om r ä t t för på sinnessjukhus intagen person a t t få frågan om sitt kvarhållande på sjukhuset underkastad prövning. Sedan på grundval av betänkandet förslag till ny sinnessjuklag framlagts i proposition nr 87/1929 antogs vid samma års riksdag sinnessjuklagen. Såväl i 1923 års förslag (48 §) som i 1927 års förslag (7 §) och i 1929 års lag (7 §) stadgades a t t bestämmelserna om sinnesjuka i tillämpliga delar skulle gälla beträffande alla sinnesslöa. Några motsvarande allmänna bestämmelser rörande lagens tillämplighet på psykiska abnormtillstånd av a n n a t slag hade varken upptagits i 1923 eller 1927 års förslag och inflöto ej heller i 1929 års lag, vilket i och för sig tyder på a t t någon allmän tillämpning av lagen på sådana abnormtillstånd icke åsyftats. A t t så varit fallet synes jämväl framgå av förarbetena till bestämmelserna angående tvångsintagning för observation, vilka i 1923 års förslag hade följande lydelse: Finnes anledning förmoda, att någon, av vilkens uppträdande synes framgå, att han är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, är sinnessjuk, eller psykiskt abnorm x skall han, på skriftlig framställning av polismyndighet, för observation intagas å hospital, därest legitimerad läkare i utlåtande, grundat på personlig undersökning och avfattat enligt formulär, fastställt av Konungen, intygat, att skäl finnas för sådan förmodan. I motiveringen till det sålunda föreslagna stadgandet anfördes följande: Här må emellertid tilläggas några ord angående anledningen till att bestämmelserna i denna paragraf ha avseende på icke endast sinnessjuk utan även psykiskt abnorm. Till en början må härvid framhållas, att sinnessjukdom och psykisk abnormitet äro två principiellt sett helt olika avvikelser från normen. Vid sinnessjukdom är det nämligen — liksom vid varje annan sjukdom — fråga om en aktiv process, medan psykisk abnormitet är en habituell egenskap. Under det att anledningen till den sinnessjukes intagande å hospital i allmänhet är 1

13 Kursiverat av psykopatvårdsutredningen.

196 den att han behöver vård för sin sjukdom bör det givetvis icke ifrågakomma att den psykiskt abnorme intages på sinnessjukhus i andra fall än där han begått brott eller uppträder på sådant sätt, att han synes farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv. Den vanligast förekommande formen av psykisk abnormitet är karakteriserad av en bristande psykisk utveckling med ett gemensamt namn betecknad som sinnesslöhet. Även vid åtskilliga andra former av psykisk abnormitet (såsom sexuell perversitet, paranoid karaktärsläggning, epileptisk karaktärdegeneration o. s. v.) är ett samhällsvådligt uppträdande vanligt. Till förekommande av våldshandlingar från den psykiskt abnormes sida hava de sakkunniga därför ansett sig böra föreslå, att polismyndighet får befogenhet att för observation å hospital dit inremittera en samhällsvådligt uppträdande person, icke endast i de fall, då läkare funnit skäl misstänka förekomsten av sinnessjukdom utan även i de fall, då det av läkare intygas, att det finnes skäl förmoda, att psykisk abnormitet föreligger. I den sålunda föreslagna bestämmelsen företogs efter förslag i remissyttranden av bland annat medicinalstyrelsen, psykiatriska föreningen och vissa överläkare tämligen genomgripande ändringar genom 1927 års förslag. I stort sett syftade dessa ändringar till a t t understryka observationsinstitutets k a r a k t ä r av ett undantagsförfarande. Psykiatriska föreningen hade anfört a t t det syntes egendomligt a t t psykiskt abnorma skulle kunna intagas för observation, fastän de icke kunde intagas direkt för vård, då läkarundersökningen i det föreslagna observationsförfarandet bleve mindre omfattande än i övriga fall och då läkaren icke behövde konstatera a t t vederbörande var sinnesabnorm. Med hänsyn till angivna omständigheter och då stor platsbrist förelåg å sinnessjukhusen ansåg föreningen redan bestämmelsen om intagning för observation av sinnessjuk utgöra en fara för ett undanträngande av de akut mera vårdbehövande sinnessjuka till förmån för de antisociala. Än mer ansågs detta bli fallet om även de för psykisk abnormitet misstänkta skulle falla under bestämmelsen. D e t samhällsskydd, som därmed avsågs, borde hellre tillgodoses i samband med lagstiftning rörande de halvabnormas behandling. Föreningen förordade i anslutning till det anförda a t t uttrycket »eller psykiskt abnorm» skulle utgå. Medicinalstyrelsen y t t r a d e sig i samma riktning. Uttrycket ströks också i 1927 års förslag med följande motivering: Slutligen har av bland annat medicinalstyrelsen och psykiatriska föreningen den anmärkningen framförts, att ifrågavarande interneringsrätt borde omfatta allenast för sinnessjukdom misstänkta och ej såsom i 1923 års förslag förordats, jämväl sådana, som misstänkas för psykisk abnormitet. Även denna anmärkning är enligt de sakkunnigas mening befogad. Ett medtagande av alla psykiskt abnorma skulle innefatta en avvikelse från de principer, på vilka förevarande lagstiftning är byggd. Man skulle komma till den betänkliga inkonsekvensen, att vid otvetydigt psykiskt abnormitet, som icke är att hänföra till sinnesslöhet, intagning för vård i allmänhet icke skulle kunna äga rum ens vid konstaterad samhällsfarlighet, men att vid samhällsfarlighet i förening med icke säkert konstaterad psykisk abnormitet av nyss angivet slag intagning för observation med

197 därpå följande kvarhållande för vård skulle kunna förekomma. Praktiskt sett skulle dessutom medtagandet av psykiskt abnorma innefatta en svåröverskådlig och för sinnessjukvården i egentlig mening hindersam utvidgning av sinnessjukhusens verksamhetsområde. De sakkunniga hava därför gjort stadgandet tilllämpligt allenast på sådana, som kunna misstänkas för sinnessjukdom, men erinra därvid om, att enligt förslaget 8 § sinnesslöa äro jämställda med sinnessjuka. Även den utformning farlighetsrekvisitet erhållit i 1923 års förslag blev föremål för kritik i 1927 års förslag. I sistnämnda förslag anfördes sålunda följande: Medicinalstyrelsen, psykiatriska föreningen och vissa överläkare hava vidare i sina yttranden framhållit, att 1923 års förslag genom att såsom förutsättning för tvångsintagning för observation i avseende å samhällsfarlighet upptaga allenast, att av vederbörandes uppträdande »synes framgå, att han är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv», möjliggjort, att personer kunna bHva av alldeles otillräcklig anledning sända till observation. I följd härav föreslås, att man skall kräva, att vederbörandes farlighet »påtagligen» framgår av hans uppträdande. Vad sålunda anmärkts är enligt de sakkunnigas uppfattning värt beaktande. Polismyndigheten bör icke vara berättigad att föranstalta om någons intagande för observation utan att hava funnit sig övertygad om vederbörandes samhällsfarlighet. Och denna polismyndighets övertygelse måste bygga på fullt objektiva grunder, vilka polismyndigheten icke kan underlåta att angiva i det polisförhörsprotokoll, som enligt nästföljande paragraf skall bifogas polismyndighetens ansökan. Emellertid torde man hava anledning att gå något längre. E t t starkt samhällsintresse synes kräva, att ifrågavarande nya institut icke missbrukas. De sakkunniga fästa sig därvid icke så mycket vid att i följd^ av dylikt missbruk intagande å statens sinnessjukhus av en eller flera mera vårdbehövande skulle kunna fördröjas. Denna risk har sin verkliga, orsak icke i de föreslagna bestämmelserna utan däri, att antalet platser å statens sinnessjukhus är alldeles för litet. Av avgörande vikt är däremot intresset av att ingen varder berövad sin frihet utan fullgiltiga skäl, och de sakkunniga hava med hänsyn härtill i väsentlig överensstämmelse med vad som förordats i omförmälda yttranden föreslagit, att intagning icke må ske, om icke polismyndighet funnit vederbörandes samhällsfarlighet uppenbarligen framgå av hans uppträdande. Vid remissbehandlingen av 1927 års förslag rörande intagning för observation föreslog medicinalstyrelsen a t t med den, som vore farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, skulle jämställas den, som vore på a n n a t sätt samhällsfärlig. Departementschefen avvisade (i prop. 87/1929) ifrågavarande utvidgning av förslagets tillämplighetsområde med hänvisning till a t t bestämmelserna om tvångsintagning för observation innefattade ett n y t t , av samhällets intressen motiverat ingrepp i individens personliga rättssfär och a t t det därvid torde vara skäl a t t gå fram med största försiktighet. Medicinalstyrelsen föreslog även en motsvarande utvidgning av det i gällande sinnessjuklag 11 § 2 mom. stadgade snabbare förfarandet vid in-

198 tagning av farliga sinnessjuka. Departementschefen anförde härom, att något skäl att i förevarande fall eftergiva de vanliga garantierna för den personliga säkerheten icke syntes föreligga. I fråga om sinnessjuka, som icke vore farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv, torde utan större olägenhet vårdattestens utfärdande kunna avvaktas. I detta sammanhang torde böra påpekas, att bestämmelserna i sinnessjuklagen rörande omhändertagande av straffriförklarade liksom reglerna om sinnesundersökning i brottmål redan från början torde ha avsett även andra psykiskt abnorma än sådana, som äro sinnessjuka eller sinnesslöa. Riktigheten härav bestyrkes av uttalanden under förarbetena till lagen. I 1923 års förslag uttalades sålunda, att bestämmelser rörande psykiskt abnorma brottslingar hade sin plats i lagstiftningen om vård av sinnessjuka endast i den mån de antingen hade till uppgift att reglera tillvägagångssättet för utrönande, huruvida den psykiska abnormiteten vore att hänföra till de sjukliga tillstånd, som avsåges i strafflagen 5 kap. 5 och 6 §§, eller avsåge behandling av för brott tilltalade psykiskt abnorma, vilka av domstol förklarats icke kunna fällas till ansvar på grund av sin sinnesbeskaffenhet. Kort tid efter sinnessjuklagens ikraftträdande blev, såsom i del I av detta betänkande angivits, en successiv förändring märkbar i de medicinska myndigheternas syn på vårdbehovet för psykopater. I anslutning härtill intogos psykopater i starkt stigande antal på sinnessjukhusen. Ökningen sammanhängde med en — för övrigt redan tidigare skönjbar — förändring i praxis i fråga om straffriförklaring av psykopater. Även ett antal icke strafffriförklarade men likväl till största delen kriminella eller på annat sätt asociala psykopater intogos på sinnessjukhusen. Beträffande det nuvarande psykopatklientelets belastning i ifrågavarande hänseende vill psykopatvårdsutredningen utöver vad som framgår av vad tidigare anförts här redovisa en undersökning av psykopatklientelet vid de nuvarande specialavdelningarna å S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus. Resultatet av undersökningen, som avser förhållandena den 1 september 1950, redovisas i tabell 11 här nedan. I den i det föregående omnämnda motionen till 1947 års riksdag, däri påyrkades sådan ändring av sinnessjuklagen att dess tillämplighet på andra psykiska abnormtillstånd än sinnessjukdom och sinnesslöhet bleve fastställt, erinrades inledningsvis, att ett stort antal psykopater årligen intogos på statens sinnessjukhus. Det framhölls såsom angeläget att en sedan sinnessjuklagens tillkomst bestående riktig och nödvändig praxis beträffande psykopaternas behandling uttryckligen lagfästes. Härigenom skulle också mycket av den osäkerhet i bedömningen av dessa frågor, som härrörde ur den vanliga uppfattningen av sinnessjukdom och psykopati som två biologiskt och socialt helt väsensskilda tillstånd undanröjas. Med hän-

199 Tabell

11.

Uppdelningen på olika asocialgrupper av psykopatklientelet på specialavdelningarna vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns sjukhus i Sundsvall. S:t Sigfrids sjukhus' specialavdelning

Sidsjöns sjukhus' specialavdelning

Kol. 1

Kol. 2

Kol. 2

Antal som i första hand hänförts till resp. gr.

Av de i kol. 1 angivna ha samtidigt hänförts

Kol. 3 Kol. 1 Summa som jäm- Antal som i första likt kol. 1 o. 2 hand hänförts till hänförts resp. gr. till resp. gr.1

Av de i kol. 1 angivna ha samtidigt hänförts

Kol. 3 Summa som jämlikt kol. 1 o. 2 hänförts till resp. gr.1

Grupp 1. Bedragare, sol- och vårmän, notoriska förskingrare, svindlare

1 till gr. 2 och 1 till gr. 5

2 till gr. 5

1 till gr. 3 och 15 till gr. 5. 18 voro debila

2 till gr. 3 och 6 till gr. 5. 14 voro debila

1 till gr. 2 och 15 till gr. 5

5 till gr. 2 och 8 till gr. 5. 10 voro debila

2 till gr. 2 och 1 till gr. 5

3 voro debila

4 till gr. 2 och 10 till gr. 3

10 till gr. 2, 10 till gr. 3 och 1 till gr. 6. 5 voro debila

0 Grupp 2. Vanetjuvar, inbrottstjuvar, småbedragare Grupp 3. Våldsverkare, familjeplågare, mördare, dråpare Grupp 4. Sexualförbrytare

Grupp 5. Alkohol- och andra giftmissbrukare

Grupp 6. Lösdrivare Grupp 7. Prostituerade Summa psykopater

1 Exempel: På S:t Sigfrids sjukhus ha till grupp 2 hänförts dels 45 personer jämlikt kol. 1 och dels 8 personer jämlikt kol. 2 grupperna 1, 3, 4 och 5.

200 syn till de allt vanligare vålds- och råhetsbrotten vore tidiga åtgärder mot latent farliga personer ett första rangens intresse. Läkares och myndigheters medverkan för skyddsåtgärder vore emellertid ej alltid lätt a t t erhålla, om vid en förberedande undersökning av vederbörande mera påtagliga symtom av psykisk abnormitet ej påvisades. Sådana framkomme oftast först vid upprepade undersökningar och måste alltid bedömas med hänsyn till vederbörandes hela sociala anamnes. D e t vore ej ägnat a t t förvåna, a t t efter den kampanj mot de s. k. administrativa frihetsberövandena, som pågått några år, myndigheter och läkare iakttoge varsamhet, så snart tvivel om åtgärdernas berättigande kunde råda. Vidare pekades i motionen på a t t polismyndigheten i mycket ringa omfattning var initiativtagare till intagning för observation. Motionärerna ansågo med hänsyn till det senast anförda, att ett vidsträckt fält förelåge för en med hänsyn till samhäll skyddet skärpt observans. Om observationsförfarandet aktualiserades genom ett förtydligande tillägg till sinnessjuklagen, varigenom fastsloges, a t t densamma vore direkt tillämplig även på de psykiskt abnorma, skulle detta sannolikt medföra en större villighet hos olika socialvårdande organ a t t tilllämpa lagen på denna kategori. Yttranden över nämnda motion avgåvos av medicinalstyrelsen, sinnessjuknämnden, straff lagberedningen och svenska psykiatriska föreningen. Samtliga med undantag för straff lagberedningen tillstyrkte bifall till motionen. Medicinalstyrelsen anförde a t t psykopater med svåra uppföranderubbningar ofta icke ansetts kunna remitteras till sinnessjukhus av tjänsteläkarna, och a t t läkarna vid sinnessjukhusen å sin sida ansett sig icke kunna mottaga dessa fall för vård såvida de icke företett uppenbara och grova symtom på rubbad själs verksamhet. D e t syntes styrelsen icke uteslutet a t t uppfattningen om psykopaternas behov av vård å sinnessjukhus kunde ändras, därest sinnessjuklagens tillämpningsområde utvidgades a t t avse jämväl psykiska abnormtillstånd av nu ifrågavarande slag eller psykopatier. Genom en sådan lagändring komme läkaren å sinnessjukhusen säkerligen a t t anse sig icke blott berättigad utan även skyldig a t t å sjukhuset mottaga personer med mera uttalade former av själslig abnormitet. Sinnessjuknämnden framhöll a t t enligt stadgad praxis begreppet sinnessjukdom i sinnessjuklagen även omfattade vissa slag av psykopati. N ä m n den anförde vidare: Det är enligt sinnessjuknämndens mening otillfredsställande att begreppet sinnessjukdom ej har samma bemärkelse i strafflagen och i sinnessjuklagen. Nämnden saknar visserligen erfarenhet av huruvida därav, såsom motionärerna göra gällande, följt praktiska olägenheter. Nämnden har närmast den uppfattningen, att sinnessjuklagens tillämplighet jämväl å psykopater så trängt in i det allmänna medvetandet, att några missförstånd härutinnan icke göra sig gallan-

201 de. Men oavsett huru härmed må förhålla sig, är det givetvis önskvärt, att sinnessjuklagens mening kommer till klart uttryck i lagtexten, vilket nu icke kan anses vara fallet. Svenska psykiatriska föreningen anförde, a t t då det ibland ställts i tvivelsmål huruvida svåra psykopater verkligen med stöd av sinnessjuklagen kunde intagas p å sinnessjukhus det i lagen borde tydligt uttryckas a t t så verkligen kan ske. Strafflagberedningen framhöll a t t det förhållandet a t t psykopatibegreppet erhållit olika omfattning i olika lagar självfallet vore ägnat a t t leda till osäkerhet och ojämnhet i lagtillämpningen. Beredningen ansåg a t t frånvaron av allmänna lagbestämmelser om tvångsintagning å vårdanstalt av s. k. psykopater måste betecknas som en mycket allvarlig brist, som icke kunde avhjälpas endast genom a t t sinnessjuklagens bestämmelser om sinnessjukdom gjordes tillämpliga på s. k. psykopati eller helt generellt på psykiska abnormtillstånd av annan art än sinnessjukdom och sinnesslöhet. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste befogenheten a t t beröva en på känslo- och viljelivets område abnorm person hans frihet dels begränsas till närmare bestämda former av abnormitet, dels ock närmare regleras med hänsyn till såväl den abnormes som det allmännas intresse. E n dylik reglering skedde enligt beredningens mening lämpligast i sinnessjuklagen. Beredningen tillstyrkte en skyndsam utredning i vad mån sinnessjuklagens bestämmelser borde göras tillämpliga p å psykiska abnormtillstånd av annan art än sinnessjukdom och sinnesslöhet eller över huvud på vad sätt omhändertagande och vård av andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa borde i lag regleras. Första lagutskottet förde ytterligare:

anknöt till vad strafflagberedningen y t t r a t och an-

Det förhållandet att, i avsaknad av bestämmelser om andra abnormtillstånd än sinnessjukdom och sinnesslöhet, sinnessjuklagen i stor utsträckning måst tilllämpas även på andra kategorier av psykiskt abnorma är enligt utskottets uppfattning ägnat att väcka betänkligheter. Det är visserligen uppenbart att även andra abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa kunna vara i behov av psykiatrisk vård eller av omhändertagande till skydd mot fara som hotar från deras sida, men det är icke förenligt med rättssäkerheten att så allvarliga ingripanden mot den enskilde som de varom här är fråga skola kunna ske utan uttryckligt stöd i lag. Det är också otillfredsställande att begreppet sinnessjukdom genom nämnda praxis kommit att erhålla olika innebörd vid tillämpning av sinnessjuklagen och av andra lagar. På grund av det nu anförda vill utskottet förorda att en utredning av den i motionen upptagna frågan snarast kommer till stånd. I likhet med strafflagberedningen hyser emellertid utskottet den uppfattningen att de föreliggande bristerna i lagstiftningen icke kunna avhjälpas blott därigenom att sinnessjuklagens bestämmelser om sinnessjukdom göras tillämpliga på andra psykiska abnormtillstånd än sinnessjukdom och sinnesslöhet. Med hänsyn till att det mången gång kan vara svårt att avgöra, huruvida en abnormitet på känsloeller viljelivets område är av sådan beskaffenhet att ett omhändertagande av

202 den abnorme mot hans vilja kan anses påkallat, torde det böra närmare undersökas, om icke ur rättssäkerhetssynpunkt särskilda begränsningar böra uppställas för befogenheten att besluta om frihetsberövande beträffande andra psykiskt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa. Utskottet föreslog med hänsyn till det anförda, a t t riksdagen skulle besluta om skyndsam utredning angående på vad sätt omhändertagande och vård av andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa borde i lag regleras. Riksdagen biträdde förslaget, varvid dock i enlighet med andra kammarens beslut utskottets motivering uteslöts.

203 Kap. 4. Psykopatvårdsutredningens synpunkter och förslag. I enlighet med de för psykopatvårdsutredningen meddelade direktiven har utredningen ingående övervägt frågan vilka lagstiftningsåtgärder som kunna erfordras i anledning av tillskapandet av särskilda för psykopater avsedda sjukhus. Därvid har det inledningsvis gällt att avgöra om de nya sjukhusen skola erhålla en fullt självständig och fristående ställning, d. v. s. om vård å psykopatsjukhus skall — lagtekniskt och organisatoriskt — betraktas såsom en särskild vårdform, sidoordnad med anstaltsvård, som ombesörjes av sinnessjukvården, alkoholistvården, fattigvården etc. Väljes icke denna väg utan finnes psykopatvården böra anknytas till något redan befintligt vårdområde, torde det vara tämligen uppenbart att endast sinnessjukvården kan komma i fråga. Att anknyta vården å psykopatsjukhus till exempelvis alkoholistvården kan tydligen ifrågakomma endast såvitt angår alkoholistklientelet och det motsvarande gäller i fråga om övriga sociala vårdformer. Av organisatoriska skäl är det emellertid uppenbart omöjligt att låta psykopatsjukhusen samtidigt sortera under flera centrala myndigheter. En enhetlig ledning av verksamheten vid psykopatsjukhusen är nödvändig. Därest denna verksamhet skall organisatoriskt anknytas till någon redan existerande vårdform är därför, såsom nämnts, sinnessjukvården den enda vårdform som kan komma i fråga. Valet står sålunda mellan att låta psykopatsjukhusen bliva organisatoriskt fristående, eller att inordna dem inom sinnessjukvårdens ram såsom specialsjukhus. I förstnämnda fall måste en särskild lagstiftning skapas angående omhändertagande och vård å psykopatsjukhus. I sistnämnda fall åter står denna fråga öppen och dess avgörande blir närmast beroende av huruvida det kan anses lämpligt att låta sinnessjuklagstiftningen — i befintligt skick eller med vissa modifikationer — bliva tillämplig även å psykopatsjukhusen och deras klientel. Otvivelaktigt kunna skäl anföras för att giva psykopatsjukhusen en i organisatoriskt hänseende fristående ställning. Vid upprepade undersökningar av anstaltvårdade psykopater har befunnits, att de i allmänhet blivit omhändertagna i anledning av begånget brott eller ådagalagd asocialitet av annat slag. Grunden till att ett omhändertagande ansetts erforderligt — och troligen också till att frågan därom över huvud aktualiserats — är alltså asocialiteten. Det är merendels icke i första hand hänsynen till den omhän-

204 dertagne själv som dikterat ingripandet. I många fall har detta kommit till stånd genom något samhällets organ, i andra kan det ha skett på föranstaltande av anhöriga, som velat söka förhindra en fortsatt utveckling av ådagalagda asociala tendenser. Psykopatvården kan i betraktande av det nu sagda i viss mån sägas utgöra en allmän vårdform för asociala, låt vara a t t en ytterligare förutsättning är a t t asocialiteten väsentligen har sin grund i psykiska defekter. D e t synes finnas anledning antaga, a t t fortsatta utredningar och forskningar skola komma a t t visa a t t asocialitet, framför allt allvarligare sådan, i större omfattning än man hittills antagit är grundad i psykiska bristfälligheter som kräva en medicinskt ledd vård. Psykopat vården kan följaktligen komma att så småningom omfatta en mycket betydande del av vården av asociala. Med hänsyn härtill kunde det synas lämpligt a t t redan från början inrikta sig på en fristående psykopatvårdsorganisation. I samma riktning tala skäl, som sammanhänga med den diskussion som förts angående rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden. Om nämligen omhändertagandet av psykopater väsentligen grundas på ådagalagd asocialitet, kan det göras gällande, a t t i rättssäkerhetens intresse särskilda regler böra uppställas såväl med avseende å de indikationer, som skola kunna föranleda ett omhändertagande av en psykopat, som angående proceduren, tidslängden för kvarhållandet och utskrivningsreglerna. D e t skulle då kunna ligga nära till hands a t t också skapa en särskild organisation för tillämpningen av dessa regler. Psykopatvårdsutredningen har emellertid funnit övervägande skäl tala mot a t t giva psykopatsjukhusen en i organisatoriskt hänseende fristående ställning. Av vad som anförts i del I av d e t t a betänkande framgår a t t e t t nära samarbete måste förekomma mellan de av utredningen föreslagna nya psykopatsjukhusen och sinnessjukhusen. Redogörelsen för klientelets sammansättning utvisar a t t sjukvårdsläkarna på sinnessjukhusen funnit en betydande del av psykopatklientelet icke vara i behov av vård å specialanstalt utan kunna vårdas å sinnessjukhusen. Psykopatvårdsutredningen har anslutit sig till denna ståndpunkt. Även i fortsättningen böra alltså enligt utredningens mening sinnessjukhusen i viss utsträckning fungera som vårdanstalter för psykopater, och psykopatsjukhusen reserveras för det klientel, beträffande vilket de särskilda anordningarna vid dessa sjukhus äro av behovet påkallade. D e t torde kunna förväntas, a t t omflyttningar mellan dessa specialsjukhus och de vanliga sinnessjukhusen måste bli ganska vanliga. Beträffande en del av klientelet på specialsjukhusen torde det sålunda efter någon tids vård visa sig a t t de lämpligen böra vårdas — periodvis eller för längre tid — på vanligt sinnessjukhus, och omvänt torde ej sällan behov uppstå av a t t överföra psykopater, som intagits på sinnessjukhus, till psykopatsjukhus. Det må vidare framhållas a t t lokal- och transportförhållanden mången gång torde göra det så gott som nödvändigt att — även där

205 vård å psykopatsjukhus redan från början synes vara den lämpliga vårdformen — intagning sker å vanligt sinnessjukhus, varifrån sedermera överföring till psykopatsjukhuset kan ske. I alldeles särskild grad torde detta bli erforderligt under utbyggandet av den nya organisationen, vilket torde komma att ta avsevärd tid i anspråk. I detta sammanhang må för övrigt även erinras om de utomordentligt stora vanskligheter som gränsdragningen mellan psykopati och andra psykiska abnormtillstånd erbjuder. Psykopatvårdsutredningen har, bland annat mot bakgrunden av vad sålunda anförts, funnit det naturligt icke blott att överinseendet och tillsynen över psykopatsjukhusen handhas av samma organ som ha hand om motsvarande uppgifter inom sinnessjukvården, d. v. s. av medicinalstyrelsen och överinspektören för sinnessjukvården, utan även att psykopatsjukhusen i organisatoriskt hänseende likställas med de vanliga sinnessjukhusen. Otvivelaktigt kommer detta att i hög grad främja smidigheten vid verksamhetens bedrivande. Alternativet att skapa en från såväl sinnessjukvården som andra vårdområden helt fristående organisation, för vilken särskilda bestämmelser skulle gälla, synes icke för dessa senare vårdområden kunna innebära några påtagliga fördelar. För förhållandet mellan sinnessjukvården och psykopat vården skulle det av ovan anförda skäl vara till övervägande nackdel. Med hänsyn till det anförda föreslår psykopatvårdsutredningen, att de nya psykopatsjukhusen jämställas med sinnessjukhus i sinnessjuklagens mening, så att enhetliga regler komma att gälla för omhändertagandet av psykopater för medicinsk vård, vare sig denna skall äga rum å vanligt sinnessjukhus eller å psykopatsjukhus. Härav följer dock icke utan vidare att sinnessjuklagstiftningen i dess gällande lydelse bör vara tillämplig å alla psykopater, som anses vara i behov av sluten vård. Tvärtom synas de ökade möjligheter till omhändertagande av psykopater, som tillkomsten av psykopatsjukhusen ger, böra medföra en omprövning av frågan huruvida man skall godtaga den rättstillämpning, enligt vilken psykopater utan uttryckligt stöd i lagstiftningen anses vara jämställda med sinnessjuka och sålunda falla under sinnessjuklagens bestämmelser. Av vad tidigare återgivits från förarbetena till sinnessjuklagen vill det synas som om lagstiftarna ursprungligen tänkt sig att andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa skulle kunna intagas å sinnessjukhus endast då fråga vore om straffriförklarade. Icke ens uppenbart farliga psykopater skulle enligt förarbetena få intagas på sinnessjukhus. I tillämpningen har man emellertid icke kunnat fasthålla vid en strikt gränsdragning mellan sinnessjukdom (resp. sinnesslöhet), å ena sidan, och annan själslig abnormitet, å den andra, och i angelägna fall har man analogt utnyttjat sinnessjuk-

lagens bestämmelser även å psykopater. Det är en utbredd uppfattning att denna vidgade tillämpning står i överensstämmelse med lagen. Oavsett huru härmed förhåller sig torde det numera knappast råda någon meningsskiljaktighet om det önskvärda i att det genom uttryckligt stadgande i lag fastslås att även andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa kunna för vård eller observation intagas å sinnessjukhus. Psykopatvårdsutredningen, som i det föregående framhållit att även efter upprättandet av särskilda psykopatsjukhus åtskilliga psykopater komma att vårdas å vanliga sinnessjukhus och som på anförda skäl föreslagit att psykopatsjukhusen i organisatoriskt hänseende skola likställas med sinnessjukhus, ansluter sig till denna mening. Inom utredningen har ingående diskuterats på vad sätt en dylik utvidgning av de lagstadgade indikationerna för vård å sinnessjukhus bör genomföras. Härvid har hävdats att den ändamålsenligaste och mest rationella lösningen vore att icke vidtaga annan lagstiftningsåtgärd än att i sinnessjuklagen införa ett stadgande därom att med sinnessjukdom jämställdes i lagen, förutom sinnesslöhet, jämväl annan själslig abnormitet. Å andra sidan har anförts, att ett uttryckligt lagstadgande, som medger psykopaters intagande å sinnessjukhus, innebär en sådan utvidgning av sinnessjuklagens hittillsvarande tillämpningsområde, att det — särskilt i betraktande av de ökade vårdmöjligheter som tillkomma genom psykopatsjukhusens inrättande — är nödvändigt att i den enskilda rättssäkerhetens intresse uppställa särskilda begränsningar i fråga om psykopaters omhändertagande för vård å sinnessjukhus, inklusive psykopatsjukhus. Till stöd för den förra av dessa meningar kan framhållas bland annat att de psykiska abnormtillstånd det här gäller icke ens teoretiskt och än mindre i praktiken kunna lätt särskiljas från sådana psykiska sjukdomar, som böra rubriceras som sinnessjukdom. Icke nog med att det ofta kan vara svårt att avgöra om ett visst sinnestillstånd hos en person bör betecknas som »psykopatiskt» eller »psykotiskt»; en och samma person kan, beroende på yttre psykisk press eller inre rytmiska förändringar, den ena dagen te sig som »psykopatisk» och den andra som »psykotisk». Under dessa förhållanden kan en särlagstiftning för psykopater komma att vålla stora vanskligheter i tillämpningen. Då det alltid måste vara läkarens sak att avgöra arten och graden av den psykiska abnormiteten, kan det lätt tänkas att, där ett uppenbart vårdbehov föreligger, läkaren påverkas härav vid det medicinska bedömandet. Det mål man önskar vinna genom särlagstiftningen kan därigenom i icke ringa utsträckning förfelas. Det är vidare utomordentligt svårt att uppställa bestämda indikationer för omhändertagande av psykopater. Göras indikationerna snäva, riskerar man att personer som äro i mycket stort behov av vård och kanske äro utomordentligt farliga för sin omgivnings liv och

säkerhet, icke kunna omhändertagas. Omvänt gäller att om rekvisiten för ett omhändertagande utformas liberalt, de i praktiken icke ha någon återhållande effekt och snarare kanske bidraga till ett lättvindigare bedömande av frågan huruvida ett omhändertagande verkligen är påkallat. Mot en lagstiftning, som kringgärdar omhändertagandet av psykopater med särskilda föreskrifter angående förfarandet, kan anmärkas, att det i det stora flertalet fall här gäller att handla snabbt. Det rör sig ofta om tillstånd, som innebära omedelbar fara för eget eller annans liv, och något avvaktande av en på särskilt sätt ordnad prövning av att ett vårdbehov föreligger bör därför ej få förekomma. Detsamma gäller om en grupp av psykiskt abnorma, som icke äro omedelbart farliga men där behovet av ett snabbt ingripande ändock är mycket stort. Hit höra exempelvis vissa svåra alkoholmissbrukare, som befinna sig i ett förstadium till alkoholsinnessjukdom och beträffande vilka ett dröjsmål med omhändertagandet med all sannolikhet kommer att inom mycket kort tid medföra att ett klart vårdbehov enligt sinnessjuklagen utkristalliseras. Hit höra också narkotikamissbrukare, om vilka man vet, att en spontan förändring till det bättre aldrig inträder, utan missbruket fortskrider, successivt undergrävande fysik och psyke och medförande en smygande omdömesförsämring. Då narkotikamissbrukarna ofta tillhöra yrkesgrupper, vilkas omdöme är av stor betydelse för allmänhetens säkerhet, är det av vikt att möjligheter finnas till ett snabbt ingripande. En särlagstiftning beträffande omhändertagandet av psykopater skulle vidare försvåra ett ingripande mot vissa asociala, vilka på grund av anhörigas eller andra närståendes åtgärder tidigare lyckats undgå ett omhändertagande, men där de anhöriga, även om de vilja göra allt för att undvika åtal eller anmälan till offentlig myndighet, gärna se att observation och eventuell vård av den missanpassade åvägabringas. Slutligen har i detta sammanhang anförts att de garantier som enligt sinnessjuklagen finnas mot obehörigt kvarhållande å sinnessjukhus synas på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodose de krav på beaktande av den enskildes rättssäkerhet, som kunna anses föreligga. Gentemot de argument, som sålunda åberopats till stöd för att göra sinnessjuklagstiftningen i dess nuvarande utformning helt tillämplig även å psykopater, har vid de diskussioner som förts inom psykopatvårdsutredningen anförts följande. Det synes påtagligt, bland annat mot bakgrunden av den diskussion, som förts angående de administrativa frihetsberövandena, att det inom vårt land finnes en icke obetydlig opinion, som hävdar att sinnessjuklagstiftningens nuvarande utformning innebär vissa osäkerhetsmoment för den enskilda rättssäkerheten. Denna opinion kan antagas komma att vinna i styrka, om sinnessjuklagstiftningen göres uttryckligen tillämplig även å psykopater. Även om hittillsvarande erfarenheter synas tala för att ett omhändertagande av psykopater å sinnessjukhus regelmässigt

sker på ett mycket sent stadium, då behovet av ett omhändertagande är tämligen uppenbart, kan det lätt tänkas att denna situation förändras om vårdmöjligheterna ökas. Därest så sker, komma de olikheter, som föreligga mellan ett omhändertagande med stöd av sinnessjuklagstiftningen och ett omhändertagande som sker i annan form, att bli mera påtagliga och uppmärksammade. Medan i det ena fallet den inremitterancle läkarens uppfattning att det föreligger behov av vård å sinnessjukhus blir avgörande för att vederbörande omhändertages för vård å sluten anstalt, kräves det i ett annat — till det yttre till synes likartat fall — ett av särskilda föreskrifter omgärdat förfarande för att ett motsvarande frihetsberövande skall kunna ske. Det synes ofrånkomligt att taga hänsyn till den inkonsekvens som på detta sätt kan komma att förefinnas med avseende å omhändertagandet på anstalt av vissa asociala element. Psykopatvårdsutredningen har efter ingående överväganden funnit vad sålunda anförts böra leda till att sinnessjuklagstiftningens regler om beredande av vård å sinnessjukhus icke böra vara utan vidare tillämpliga jämväl å psykopater. De skäl som kunna åberopas för en dylik ordning äro emellertid otvivelaktigt av sådan styrka, att det måste anses angeläget att de särregler, som böra införas i fråga om psykopater, utformas så att avvikelserna från sinnessjuklagen icke bliva större än vad nödig hänsyn till rättssäkerheten kräver. I förbigående må anmärkas, att det bland annat med hänsyn härtill icke synes föreligga anledning att i fråga om psykopater göra avvikelser från vad sinnessjuklagstiftningen innehåller beträffande behandlingen under vårdtiden av den intagne. Särregler kunna däremot tänkas erforderliga såväl i fråga om rekvisitet för omhändertagandet som beträffande intagningsförfarandet, liksom det också synes böra övervägas om särskilda föreskrifter kunna vara erforderliga angående tidslängden för omhändertagandet och beträffande utskrivningsförfarandet. De skäl som kunna anses tala för en särlagstiftning beträffande psykopater ha sin största betydelse när fråga är om ett tvångsingripande mot den som befinner sig på fri fot. Ur rättssäkerhetssynpunkt synas några starkare skäl icke kunna andragas mot att psykopater efter egen ansökan intagas på sinnessjukhus (inkl. psykopatsjukhus) i de former som gälla för sinnessjuka. Förutom till den omständigheten att det här är fråga om sjukvård, kan man här hänvisa till att även inom alkoholistlagstiftningen sådan intagning förekommer. Dessutom synes det icke minst av psykologiska skäl önskvärt att möjligheter till intagning på egen ansökan finnas, då vårdfrågan härigenom — eventuellt genom anhörigas påtryckning — kan ordnas utan myndighets ingripande. Det synes vidare klart, att i fråga om psykopater som straffriförklarats eller som efter prövning i vederbörlig ordning på grund av ådagalagd asocialitet intagits på sluten anstalt, några rättssäkerhetssynpunkter icke trädas

209 för nära genom att vård på sinnessjukhus (inkl. psykopatsjukhus) får träda i stället för den anstaltsvård som eljest skolat beredas den intagne. När det åter gäller psykopater vilka befinna sig på fri fot kan enligt psykopatvårdsutredningens mening avkall icke givas på kravet att vissa garantier skola föreligga för att anstaltsvård är ur samhällelig synpunkt motiverad, Att en direkt tillämpning av det i sinnessjuklagen stadgade relativt formlösa intagningsförfarandet skulle innebära påtagliga praktiska fördelar för de samhällets organ, som ha ansvaret för att ett föreliggande vårdbehov tillgodoses, är uppenbart. Det ligger i sakens natur att ju mindre formbundet ett förfarande är, desto smidigare är det att handha. De socialvårdande organen skulle vid en direkt tillämpning av sinnessjuklagen på psykopater erhålla möjlighet att efter företagen läkarundersökning få vårdfrågan ordnad utan större formaliteter och med minsta möjliga tidsutdräkt. Å andra sidan skulle med denna ordning socialvårdslagstiftningens regler för ett omhändertagande i betydande utsträckning kunna sättas ur spel, i den mån plats kunde beredas vederbörande på sinnessjukhus. Prövningen av frågan om förefintligheten av de rekvisit, som på skilda områden stadgats såsom en förutsättning för ett omhändertagande, skulle ersättas av ett mera fritt bedömande av vårdbehovet, och de regler som givits beträffande förfarandet skulle heller icke behöva iakttagas. Med hänsyn till vad nu anförts har psykopatvårdsutredningen funnit det angeläget att i fråga om psykopater som befinna sig på fri fot som en förutsättning för deras intagande på sinnessjukhus kräva att en prövning skett i former, som motsvara dem, vilka komma till användning inom socialvården då det gäller att bereda vårdbehövande anstaltsvård. Detta innebär att man på omhändertagandefrågan i förevarande fall tillämpar samma garantier för den enskildes rättssäkerhet som eljest gälla beträffande de s. k. administrativa frihetsberövandena. Psykopatvårdsutredningen är väl medveten om att dessa garantier ingalunda på alla områden och i alla avseenden äro tillfredsställande. Det kan emellertid icke anses lämpligt att i fråga om omhändertagandet av psykopater föreslå andra regler än de som i allmänhet gälla och det ligger utanför psykopatvårdsutredningens uppdrag att underkasta hela problemkomplexet om rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden en omprövning. Utredningen vill endast framhålla att med den ståndpunkt utredningen här intagit varje förbättring av rättssäkerheten i fråga om de administrativa frihetsberövandena automatiskt kommer att ha motsvarande verkan såvitt angår psykopaters omhändertagande på sinnessjukhus. Utredningen utgår från att de regler som befinnas vara tillfredsställande i övrigt äro det jämväl i fråga om psykopater. I enlighet med det anförda har psykopatvårdsutredningen funnit det böra såsom en allmän förutsättning för tvångsintagning av psykopater å sin-

210 nessjukhus krävas, att i socialvårdslagstiftningens former beslut meddelats av innebörd att anstalts vård är motiverad. Personer, som redan efter prövning i vederbörlig ordning äro omhändertagna på anstalt, böra i enlighet härmed utan vidare kunna överföras till psykopatsjukhus, om erforderlig vårdattest föreligger. Beträffande åter den som befinner sig på fri fot bör intagning kunna ske först efter det ett beslut av här avsett innehåll kommit till stånd. Det synes vidare kunna ifrågasättas om man icke beträffande vissa vårdområden, exempelvis ungdomsvården, bör inskränka möjligheterna till intagning å psykopatsjukhus till sådana fall där anstaltsvård redan kommit till stånd. Detta spörsmål avhandlas närmare i det följande. Innan den sålunda principiellt intagna ståndpunkten definitivt godkännes, synes emellertid böra undersökas i vad mån den låter sig förena med de effektivitetskrav, som skäligen kunna uppställas på förevarande område. Främst är här att uppmärksamma behovet av att kunna omhändertaga psykiskt abnorma personer som äro farliga för sin omgivning eller för sig själva. I sinnessjuklagen ha för dylika fall givits särregler som möjliggöra ett snabbt omhändertagande. Enligt 11 § sinnessjuklagen kan sålunda på polismyndighets ansökan intagning för vård av farlig sinnessjuk ske utan andra formaliteter än företeende av läkarintyg som visar att han på grund av sinnessjukdomen är farlig, och enligt 28 § äger polismyndighet föranstalta om intagning för observation av den, av vars uppförande uppenbarligen framgår att han är farlig för annans personliga säkerhet eller för eget liv och beträffande vilken anledning föreligger till antagande att han är sinnessjuk. Därest i enlighet med vad psykopatvårdsutredningen föreslår det i lag fastställes att även andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa skola kunna intagas å sinnessjukhus, men samtidigt vissa begränsningar härvidlag göras, uppställer sig frågan huruvida dessa begränsningar skola gälla även för de nu ifrågavarande farlighetsfallen. Enligt psykopatvårdsutredningens mening bör detta ej vara fallet. De synpunkter som i det föregående åberopats till stöd för införande av särregler beträffande psykopaters omhändertagande på sinnessjukhus äga ringa eller ingen bärkraft, då fråga är om personer vilka genom sitt uppträdande framstå som farliga för annans personliga säkerhet. Inför nödvändigheten av allmän trygghet till liv och lem synes kravet på hänsyn till den enskilde från vilken denna trygghet är hotad böra vika. Kvar står dock en fordran på att det skall vara på tillfredsställande sätt sörjt för att de fakta på vilka antagandet om farlighet bygger äro riktiga. I detta hänseende finns emellertid ingen skillnad mellan psykopater och egentligt sinnessjuka. Vidare kan anmärkas, att när den från den omhändertagne hotande faran är avvärjd frågan om hans fortsatta kvarhållande i princip kommer i samma läge som om han befunnit sig på fri fot. Beträffande det spörsmål som här föreligger till besvarande vill psyko-

211 patvårdsutredningen utöver vad redan anförts erinra om att frågan icke blir aktuell, därest den läkare som tillkallas för att avge farlighetsintyg eller observationsattest finner att vederbörande är eller kan antagas vara sinnessjuk. I detta fall äro sinnessjuklagens regler tillämpliga och psykopatvårdsutredningen ifrågasätter icke någon ändring härutinnan. För det fall däremot att läkaren anser sig kunna utesluta förefintligheten av sinnessjukdom men väl konstatera att en psykopati föreligger eller (i observationsfallen) kan antagas föreligga, måste ståndpunkt tagas till frågan om intagning skall kunna ske utan att de regler iakttagas, som eljest gälla för omhändertagande av psykopater. Enligt psykopatvårdsutredningens uppfattning bör detta tillåtas. Farligheten är i sig själv nog att ersätta den prövning av det berättigade i ett omhändertagande som enligt psykopatvårdsutredningens mening eljest bör vara förutsättningen för ett omhändertagande av psykopater. Utredningen vill i detta sammanhang jämväl påpeka att enligt alkoholistlagen farliga alkoholister kunna av polismyndighet omedelbart omhändertagas i avbidan på prövning av frågan om anstalts vård. Det har inom utredningen ifrågasatts att begränsa möjligheterna att omedelbart omhändertaga farliga psykopater på så sätt, att i dessa fall intagning alltid skulle ske för observation, och att frågan om det fortsatta kvarhållandet skulle bli beroende av att under observationstiden ansökan enligt socialvårdslagstiftningen gjordes om beredande av anstalts vård. Mot denna tanke kan emellertid göras samma invändningar som mot det likartade förslag som upptagits i 1923 års förslag till sinnessjuklag, nämligen att det är ologiskt att medge intagning för observation när abnormiteten är tveksam, om man ej är beredd att medge intagning för vård när det är klart att abnormitet föreligger. Med hänsyn härtill synes någon skillnad icke böra göras i fråga om rätten att intaga farliga psykopater för vård och för observation. Kvar står dock frågan huru man bör förfara när en psykopat som — för vård eller observation — intagits på grund av sin farlighet, befinnes icke längre vara farlig men väl vara i behov av fortsatt vård. Strängt logiskt borde — med den ståndpunkt psykopatvårdsutredningen intagit — här krävas att den intagne icke finge kvarhållas med mindre ett beslut komme till stånd av innehåll att anstalts vård är motiverad. Emellertid föreligger det en viss skillnad mellan en åtgärd som innebär ett första frihetsberövande och en åtgärd som endast innefattar en fortsättning av en redan påbörjad vård. I det senare fallet synas kraven på en särskild prövning icke fullt lika starka. Det måste vidare alltid ankomma på den för vården ansvarige läkaren att avgöra när farligheten skall anses ha upphört. Liksom i fråga om sinnessjuka är det därför här närmast fråga om att skapa tillräckliga garantier i utskrivningshänseende. Härutinnan hänvisas till vad i det följande kommer att anföras om utskrivningsfrågan. Ur effektivitetssynpunkt synes den här ovan ifrågasatta särlagstiftningen 14

212 i fråga om psykopaters intagande på sinnessjukhus böra närmare granskas jämväl med avseende å vissa i det föregående berörda psykiskt abnorma, som visserligen icke äro farliga men där behovet av ett snabbt och enkelt förfarande är stort. De fall det här närmast gäller kunna sammanföras till tre grupper, nämligen alkoholmissbrukare, som befinna sig i e t t förstadium till alkoholsinnessjukdom, narkomaner och en del s. k. »hållningslösa», vilka genom anhörigas ingripande eller eljest undgått a t t bli föremål för åtgärd från myndigheternas sida. Vad de här avsedda alkoholmissbrukarna och »hållningslösa» beträffar torde möjligheter så gott som alltid föreligga a t t åvägabringa ett omhändertagande för psykiatrisk vård även med de särregler beträffande psykopaters omhändertagande som psykopatvårdsutredningen förutsatt. Frågan gäller här närmast i vad mån man kan tillmötesgå anhörigas eller närståendes önskan a t t få vederbörande omhändertagen för vård u t a n a t t anlita myndigheternas medverkan. Enligt utredningens mening torde man härutinnan kunna räkna med a t t risken för omhändertagande på alkoholistanstalt eller annan socialvårdsanstalt, respektive risken för lagföring och dom i hög grad måste påverka vederbörandes villighet a t t ingiva egen ansökan om vård. Skulle han emellertid vägra a t t frivilligt ingå på sjukhus synes det vara fullt i sin ordning a t t man av hänsyn till rättssäkerheten vidhåller kravet p å a t t ett förfarande i socialvårdslagstiftningens former, respektive en lagföring, bör föregå intagningen. I fråga om narkomaner saknas ofta möjligheter a t t anlita myndigheternas hjälp för ett omhändertagande. Beträffande vissa yrkesgrupper där e t t ingripande är särskilt motiverat (läkare, apotekare, sjuksköterskor), har m a n emellertid a t t räkna med a t t trycket från överordnade tjänstemän och organ ofta kan föranleda den sjuke a t t ingiva egen ansökning. I annat fall kunna sådana yrkesutövare fråntagas sin legitimation eller på a n n a t sätt begränsas i sin yrkesutövning. H a r missbruket av narkotika gått så långt, a t t avsevärd omdömesrubbning inträtt, torde merendels tillräckliga skäl föreligga för utfärdande av vårdattest på sinnessjukdom. Vid farlighet för annans personliga säkerhet eller eget liv kan giftmissbrukaren i enlighet med vad ovan framhållits omhändertagas på grund av sin farlighet. D e t anförda synes utvisa a t t en lagstiftning enligt de i det föregående uppdragna principiella riktlinjerna skulle, samtidigt som den innebär ett tillgodoseende av kravet på den enskildes rättssäkerhet, innefatta tillräckliga möjligheter för ett ingripande mot psykopater i sådana fall där detta kan anses påkallat. I det föregående har icke berörts frågan om intagande på sinnessjukhus (psykopatsjukhus) av psykopater som omhändertagits i anledning av begånget brott. Härom vill psykopatvårdsutredningen, vad först angår sådana fall där lagföringen lett till straffriförklaring, anföra a t t någon som helst

213 anledning icke synes föreligga att här införa andra regler än dem som för närvarande gälla. Intagning å sinnessjukhus av straffriförklarade psykopater bör alltså ske i enlighet med de föreskrifter härom som äro meddelade i 6 kap. sinnessjuklagen. Vad åter beträffar psykopater, vilka icke straff riförklarats utan dömts till straff rättslig påföljd samt intagits i fångvårdsanstalt, leder den ståndpunkt som utredningen i det föregående intagit till att något hinder icke borde föreligga att överföra dessa till sinnessjukhus. Emellertid är sinnessjuklagen så uppbyggd att fångvården i princip själv skall sörja för den psykiatriska vård som kan erfordras under verkställighetstiden. Vidare har i direktiven för psykopatvårdsutredningen utsagts, att frågan om eventuellt omhändertagande å psykopatsjukhus av psykopater, som undergå frihetsstraff eller eljest äro intagna å fångvårdens anstalter, borde anstå till dess erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Psykopatvårdsutredningen har alltså icke funnit anledning öppna möjligheter för intagning av dylika psykopater å psykopatsjukhus. I detta sammanhang vill utredningen anmärka, att utredningen av nyss anförda skäl icke heller tagit någon ståndpunkt till frågan i vad mån inrättandet av särskilda psykopatsjukhus kan eller bör påverka frågan om utformningen av strafflagens tillräknelighetsbestämmelser eller den straffrättsliga behandlingen överhuvud av psykiskt abnorma. Det hittills sagda har avsett förutsättningarna och formerna för ett omhändertagande av psykopater på sinnessjukhus. Rättssäkerhetssynpunkterna ha emellertid, såsom tidigare anmärkts, uppenbarligen betydelse också när det gäller att avgöra frågan om rätten att kvarhålla den som omhändertagits och frågan om hans utskrivning. Hänsyn till den omhändertagne kräver att garantier finnas för att, sedan frihetsberövandet väl skett, han icke kvarhålles längre än som är nödvändigt och att frågan om hans utskrivning blir handlagd och prövad på tillfredsställande sätt. Mellan sinnessjuklagstiftningen och socialvårdslagstiftningen föreligger här den skillnaden, att enligt den förra någon maximitid för kvarhållandet icke finnes utan vårdbehovet är ensamt avgörande för tidslängden av frihetsberövandet, medan motsatsen regelmässigt är fallet i socialvårdslagstiftningen. Enligt psykopatvårdsutredningens uppfattning saknas emellertid anledning att för psykopater som omhändertagas på sinnessjukhus göra några avvikelser från de utskrivningsregler som eljest gälla för sinnessjukhusen. Även om utredningen på sätt framgår av det föregående funnit sig böra i fråga om omhändertagandet av psykopater nära anknyta till socialvårdslagstiftningens regler om beredande av anstaltsvård åt asociala element, måste det fasthållas att omhändertagandet har sin grund icke enbart i asocialiteten utan också däri att denna asocialitet bottnar i psykiska defekter. Den medicinska vårdformen är betingad av förefintligheten av dessa psykiska brister och det synes där-

214 för icke böra ifrågakomma att uppställa några fixa tidsmått för vårdens och behandlingens längd. Man synes vidare ha anledning räkna med att utskrivningsorganen skola låta sig angeläget vara att vid bedömande av utskrivningsfrågan taga i beaktande anledningen till omhändertagandet och, där ej särskilda omständigheter föranleda till annat, föranstalta om utskrivning inom tid som med hänsyn härtill kan anses rimlig. Psykopatvårdsutredningen föreslår alltså att i fråga om utskrivning några särregler ej skola gälla för psykopater. Härmed vinnes också att enhetliga utskrivningsregler komma att gälla för alla på sinnessjukhus intagna, något som måste anses vara av vikt framför allt beträffande psykopater som vårdas å vanliga sinnessjukhus. Sinnessjuknämndens och de lokala utskrivningsnämndernas sammansättning synes vidare vara en tillräcklig garanti för att frågan om utskrivning skall bli behandlad på ett ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

215 Kap. 5. Närmare utveckling av psykopatvårdsutredningens förslag. Psykopatvårdsutredningens ställningstagande i det föregående innebär, att bestämmelserna i sinnessjuklagen i princip skola äga tillämpning även på andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa men att vissa särbestämmelser skola gälla för intagning på sinnessjukhus för vård av sådana själsligt abnorma. Lagtekniskt erfordras inga vidlyftiga ändringar i sinnessjuklagen. Anledning synes därför icke föreligga att upptaga särbestämmelserna i en särskild lag. Sinnessjuklagens tillämpningsområde är angivet i 7 §. I enlighet med vad som tidigare anförts bör däri nu införas stadgande om att vad i lagen stadgas om sinnessjukdom och sinnessjuk skall jämväl gälla icke blott såsom hittills beträffande sinnesslöhet och sinnesslö utan också beträffande annan själslig abnormitet och annan själsligt abnorm. I fortsättningen användes för dessa själsligt abnorma benämningen psykopater. Det kan icke förnekas att området för sinnessjuklagens tillämplighet genom detta tillägg kommer att te sig synnerligen vidsträckt. Psykopatvårdsutredningen har diskuterat möjligheterna att begränsa den föreslagna utvidgningen till vissa speciella former av abnormitet eller till »abnormitet av svårare art» eller något liknande uttryckssätt. Att en begränsning av det förra slaget icke låter sig på tillfredsställande sätt genomföra torde framgå av den redogörelse för psykopatibegreppet som lämnats i första delen av detta betänkande. Vad angår den ifrågasatta begränsningen till »abnormitet av svårare art» torde denna vara alltför vag och obestämd för att kunna lämna någon verklig vägledning, varför psykopatvårdsutredningen funnit sig ej böra föreslå någon sådan begränsning. Utredningen vill i detta sammanhang anmärka, att utredningen jämväl varit inne på tanken att, närmast med avseende på psykopaterna, söka närmare definiera innebörden av begreppet »i behov av vård å sinnessjukhus». Detta skulle i så fall ske genom införande av någon form av social indikation i vårdbehovsbegreppet. Det är emellertid påtagligt att dylika indikationer måste bli synnerligen vagt utformade och den avsedda nyttan med desamma måste då också bli minimal. Då härjämte anledning saknas att för de egentligt sinnessjuka införa en dylik social indikation, har psykopatvårdsutredningen avstått därifrån även i fråga om psykopater.

216 En genomgång av sinnessjuklagen synes visa, att den utvidgning av lagens tillämpningsområde som sålunda föreslås icke påkallar andra ändringar i lagen än de som erfordras på grund av utredningens principiella ståndpunktstagande till frågan om intagning av psykopater för vård å sinnessjukhus. Här må dock nämnas några ord om bestämmelserna i 48 § angående beredande av sinnessjukvård åt fångar. Såsom tidigare nämnts har i direktiven för psykopatvårdsutredningen framhållits att utredningen icke borde befatta sig med psykopatklientelet inom fångvården. I 48 § 1 mom. sinnessjuklagen regleras frågan om fånges överförande till sinnessjukavdelning vid fångvården. Stadgandet kommer, om annat ej föreskrives, att genom den ovan föreslagna utvidgningen av sinnessjuklagens tillämpningsområde få avseende även å psykopater. Att överföra alla inom fångvården omhändertagna psykopater till sinnessjukavdelning är emellertid varken möjligt eller erforderligt. I enlighet härmed synes den föreslagna utvidgningen av sinnessjuklagens tillämpningsområde icke böra avse stadgandet i 48 § 1 mom. sinnessjuklagen. Det må erinras att ett sådant undantag icke utesluter möjligheten att överföra fångar, som äro psykopater, till sinnessjukavdelning. Med den avfattning 48 § 1 mom. sinnessjuklagen har innefattar den nämligen icke något hinder för fångvårdsmyndigheterna att till sinnessjukavdelning överföra envar fånge som är i behov av psykiatrisk vård. Annorlunda ställer det sig med möjligheterna att överföra honom till sinnessjukhus utanför fångvården, en möjlighet som icke är omnämnd i sinnessjuklagen men som är förutsatt i lagen om verkställighet av frihetsstraff (28 §). Därest den här föreslagna utvidgningen av sinnessjuklagens tillämpningsområde icke göres tillämplig på 48 § i lagen, komma fångar som äro psykopater icke att kunna överföras till sinnessjukhus för vård. Detta kommer måhända att innebära en viss inskränkning i hittillsvarande praxis. De fall då överföring till sinnessjukhus utanför fångvården aktualiseras torde dock såvitt angår psykopater vara begränsade till sådana, där den omhändertagne drabbats av en tillfällig psykos eller mer eller mindre stadigvarande balanserar på gränsen till psykos. I allmänhet torde alltså förutsättningar finnas för att anse hans tillstånd som sinnessjukdom, i vilket fall 48 § 1 mom. blir tillämpligt på honom. Vad beträffar 48 § 2 mom. sinnessjuklagen, enligt vilket stadgande fångvårdsmyndigheterna ha skyldighet att föranstalta om vård å sinnessjukhus åt fånge, som vid strafftidens slut kan antagas vara i behov därav, synes ännu mindre än i fråga om 48 § 1 mom. den föreslagna utvidgningen av sinnessjuklagens tillämpningsområde böra gälla. Psykopatvårdsutredningen finner den som avtjänat honom ådömt straff i princip böra anses jämställd med den som befinner sig på fri fot. Är han psykopat, bör alltså intagning på sinnessjukhus icke kunna ske med mindre särskild prövning skett av frågan huruvida anstaltsvård är motiverad. Avsteg härifrån bör visserligen

217 få göras beträffande den som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv. Härvidlag vill psykopatvårdsutredningen emellertid erinra om den enligt 3 § förvaringslagen förefintliga möjligheten a t t ådöma fånge förvaring, om h a n är a t t anse såsom vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. D e n n a möjlighet a t t omhändertaga psykopater efter utståndet straff bör enligt utredningens mening anses vara tillfyllest. I enlighet med det anförda föreslår psykopatvårdsutredningen a t t 48 § sinnessjuklagen i dess helhet skall undantagas från den föreslagna utvidgningen av sinnessjuklagens tillämpningsområde. Bestämmelse härom synes böra inflyta i 7 § sinnessjuklagen. Utöver vad nu sagts begränsa sig de i anledning av psykopatvårdsutredningens förslag erforderliga ändringarna i sinnessjuklagen till reglerna om intagningsförfarandet. P å sätt framgår av vad i föregående kapitel anförts ifrågasätter psykopatvårdsutredningen icke a t t några särskilda regler skola gälla för intagning av psykopater för observation eller för intagning för vård när fråga är om psykopater som på grund av sin psykiska abnormitet äro farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv. Reglerna i 4 kap. sinnessjuklagen skola sålunda liksom 11 § 2 mom. gälla även psykopater. Övriga bestämmelser om intagning för vård beröras däremot av det förslag till särbestämmelser för psykopater, som beredningen i det föregående skisserat. I fråga om dessa bestämmelser är till en början a t t märka, a t t rätten a t t göra ansökan om någons intagande för vård å sinnessjukhus är hopkopplad med bestämmelserna i 6 § sinnessjuklagen om skyldighet a t t sörja för a t t erforderlig vård beredes den sjuke. Med den restriktiva ståndpunkt psykopatvårdsutredningen intagit beträffande psykopaters intagande för vård på sinnessjukhus synes det mycket vidsträckta stadgandet i 6 § sinnessjuklagen böra begränsas såvitt angår psykopater. Lämpligen torde dett a kunna ske så a t t skyldighet a t t föranstalta om erforderlig vård åt psykop a t ålägges allenast den, som enligt de föreskrifter psykopatvårdsutredningen föreslår äger göra ansökan om hans intagande på sinnessjukhus. E n föreskrift av d e t t a innehåll synes böra införas i 7 § sinnessjuklagen i samband med a t t denna ändras p å förut angivet sätt. I samband härmed bör paragrafen formellt omredigeras och dess innehåll uppdelas på särskilda moment. D e t nyss angivna stadgandet om skyldighet a t t bereda psykopater vård bör härjämte föranleda en redaktionell ändring i 10 § 2 mom., i vilket lagrum förekommer en hänvisning till de i 6 § meddelade bestämmelserna om skyldighet a t t bereda sinnessjuk erforderlig vård. Frågan vem som är behörig a t t göra ansökan om intagande för vård å sinnessjukhus regleras i 8 § sinnessjuklagen. Ansökningen m å göras av den sjuke själv eller av hans förmyndare, gode man, make eller anförvant eller av myndighet som enligt 6 § har a t t sörja för a t t erforderlig vård beredes

218 den sjuke. Beträffande sinnessjuk som är intagen å anstalt, där han kan kvarhållas tvångsvis, må ansökan dock endast göras av den som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna har att sörja för vård åt den sjuke. Den vidsträckta initiativrätt som enligt de nu återgivna bestämmelserna föreligger i fråga om beredande av vård å sinnessjukhus låter icke förena sig med psykopatvårdsutredningens uppfattning om psykopaters intagande för vård å sådant sjukhus. På sätt utvecklats i föregående kapitel anser utredningen att intagning av psykopater för vård å sinnessjukhus bör få ske — förutom efter egen ansökan och i farlighetsfallen samt i fråga om straffriförklarade — endast därest i socialvårdslagstiftningens former beslut meddelats av innebörd att anstaltsvård är motiverad. Vid sina överväganden angående den närmare utformningen av detta förslag har psykopatvårdsutredningen funnit den bästa lösningen vara att begränsa kretsen av dem som äga göra ansökan om en psykopats intagande för vård på sinnessjukhus till dem som ha att svara för att anstaltsvård, när sådan beslutats, också kommer till stånd. Utgångspunkten för psykopatvårdsutredningens ställningstagande har nämligen varit att behovet av ett omhändertagande i allmänhet grundar sig på ådagalagd asocialitet och att denna icke bör få föranleda omhändertagande på sinnessjukhus, med mindre asocialiteten enligt eljest tillämpade grunder motiverar anstalts vård. Med hänsyn härtill böra endast de organ, som eljest kunna föranstalta om anstaltsvård, äga göra ansökan om en psykopats intagande för vård på sinnessjukhus. I enlighet med det sagda finner psykopatvårdsutredningen reglerna i 8 § sinnessjuklagen icke böra äga tillämpning i fråga om psykopater utan särbestämmelser böra införas angående dem. Dessa särbestämmelser torde böra placeras i en ny 8 a § i sinnessjuklagen. I denna nya paragraf synes inledningsvis kunna angivas att ansökan må göras av den sjuke själv och i farlighetsfallen av polismyndigheten i den ort där den sjuke vistas. Liksom i 8 § måste dock här göras undantag för den som är intagen på anstalt som avses i 6 § andra stycket, d. v. s. anstalt som han ej utan lov äger lämna. Här kan det nämligen icke ifrågakomma att annan än vederbörande anstaltsmyndighet skall äga rätt att taga initiativ till ett överförande till sinnessjukhus. Vad angår föreskriften att ansökan må göras av den sjuke själv uppställer sig till besvarande frågan huruvida, när han är omyndig, ansökan skall kunna göras även av den, som enligt lag har att sörja för hans person, eller man alltid skall kräva att ansökningen göres av den omyndige själv. Det sistnämnda synes i fråga om psykopater vara det riktiga med hänsyn till arten av den själsliga abnormiteten och i betraktande därav att omhändertagande på sinnessjukhus icke rimligen kan ifrågakomma förrän vederbörande nått en sådan ålder, att han själv bör kunna ta ställning till vårdfrågan. Emellertid bör givetvis den som har att sörja för den

219 omyndiges person biträda hans ansökan om intagande för vård å sinnessjukhus. Härom behövs intet särskilt stadgande, då 10 § 2 mom. innehåller föreskrift härom och detta lagrum genom den föreslagna nya lydelsen av 7 § blir tillämpligt även å psykopater. I den föreslagna 8 a § bör vidare införas stadgande av innehåll att beträffade den som är intagen å sådan socialvårdsanstalt, som han ej utan lov äger lämna, ansökan om hans intagande å sinnessjukhus för vård må göras av den som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna har att sörja för vård åt honom. Beträffande detta stadgande må i anledning av ett uttalande av socialstyrelsen i dess yttrande över medicinalstyrelsens skrivelse den 14 december 1946 (se sid. 194 ovan) anmärkas, att detsamma icke innefattar fri remissrätt för socialvårdsorganen till sinnessjukhusen resp. psykopatsjukhusen. Det måste nämligen alltid få ankomma på den för vården på sjukhuset ansvarige läkaren att avgöra huruvida den vars överföring begäres skall mottagas för vård å sjukhuset. Någon annan remissrätt än den som ligger i rätten att göra ansökan om den omhändertagnes överförande finner sig psykopatvårdsutredningen icke kunna förorda. De anstalter, från vilka överföring skall kunna ske, äro sådana som omnämnas i 6 § andra stycket sinnessjuklagen, d. v. s. fattigvårdsanstalter — närmast arbetshem —, skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, alkoholistanstalter och tvångsarbetsanstalter. Sistnämnda anstalter skola enligt vad statsmakterna uttalat försvinna, men under en övergångstid innan lösdrivarlagen definitivt försatts ur kraft torde möjlighet böra finnas att överföra på tvångsarbetsanstalt intagna till sinnessjukhus, resp. psykopat sjukhus. Härefter återstår att i den föreslagna 8 a § reglera rätten att göra ansökan om intagning tvångsvis på sinnessjukhus av psykopater som befinna sig på fri fot och som icke äro farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv. Såsom ovan nämnts har psykopatvårdsutredningen förutsatt att sådan ansökan skall få göras endast under förutsättning att beslut meddelats av innebörd att anstalts vård är motiverad. För sådant beslut skola, enligt de synpunkter psykopatvårdsutredningen anlagt på frågan, gälla samma rekvisit och samma regler angående förfarandet som eljest. Frågan huruvida psykopatvård kan komma till stånd är i viss mån oviss, eftersom det ankommer på vederbörande sjukvårdsläkare på det sjukhus där intagning begäres att avgöra om han vill för vård mottaga den som avses med beslutet. Detta bör med hänsyn härtill i princip gå ut på beredande av anstaltsvård i den ordning den tillämpliga socialvårdslagstiftningen förutsätter, och endast som ett alternativ därtill bör vård å sinnessjukhus kunna träda i stället. Det bör ankomma på den myndighet som har att verkställa beslutet att med bifogande av vårdattest göra ansökning om intagande för

vård på sinnessjukhus av den för vilken sådan vård finnes mera lämpad än vård å den anstalt där han eljest skolat intagas. Det sålunda angivna förfarandet finner psykopatvårdsutredningen väl ägnat att tillämpas i fråga om alkoholister. Av flera skäl har emellertid utredningen ställt sig tveksam till frågan om samma förfaringssätt bör tillämpas i fråga om dem som omhändertagas för skyddsuppfostran och dem som bli föremål för sådan åtgärd enligt fattigvårds- eller barnavårdslagarna som innebär intagande på anstalt under sådana förhållanden att rätt att lämna anstalten icke tillkommer den intagne. Vad först angår skyddsuppfostran är att märka att ett beslut härom icke nödvändigtvis innebär att anstaltsvård kommer till stånd, även om i och med beslutet sådan kan följa. Beslutet om skyddsuppfostran är vid sådant förhållande icke lämpligt att uppställa som alternativ till intagning för vård på sinnessjukhus. Vidare vill det synas att man i fråga om barn och ungdomar icke bör tillgripa vård på sinnessjukhus såsom resocialiseringsåtgärd, innan det visat sig att barna- och ungdomsvårdsorganisationernas egna resurser icke äro tillräckliga. Vården av missanpassad ungdom innefattar så speciella problem, att den därför särskilt tillskapade organisationen i första hand synes böra anlitas, innan vård å sinnessjukhus kommer i fråga. Möjligheten att från barna- och ungdomsvårdsskolorna överföra där intagna till sinnessjukhus, inkl. psykopatsjukhus, bör därför enligt psykopatvårdsutredningens mening icke kompletteras med rätt till omedelbar intagning å sinnessjukhus. Detsamma torde böra gälla beträffande fattigvårdsfallen. Här saknas visserligen särskilda vårdmöjligheter inom anstaltsorganisationens ram för psykopater, men åtgärderna ha mera karaktären av tvångsmedel än av vård och det torde med hänsyn härtill icke kunna anses olämpligt att någon tids anstaltsvistelse prövas innan initiativ tages till intagning för vård å sinnessjukhus. Härtill kommer att den erkänt otillfredsställande ordning, som för närvarande är stadgad för meddelande av beslut i ärenden av förevarande art, icke lämpligen synes böra läggas till grund för rätt att göra ansökan om intagning å sinnessjukhus, en åtgärd som för den därav berörde kan te sig betydligt allvarligare än intagningen å fattigvårdsanstalt. Vad härefter angår lösdrivarklientelet förutsätter psykopatvårdsutredningen att lösdrivarlagen kommer att upphävas. Emellertid föreslår psykopatvårdsutredningen i del III av detta betänkande att i samband därmed skall genomföras en lagstiftning, som ger polismyndigheterna rätt att i viss omfattning ingripa mot personer tillhörande lösdrivarklientelet i syfte att bereda dem anstaltsvård som kan anses erforderlig. Härvid har utredningen räknat med att vård å sinnessjukhus skall kunna komma i fråga. En bestämmelse som hänvisar till denna möjlighet bör därför, vid sidan av en bestämmelse om intagning av alkoholister, utformad i enlighet med vad ovan sagts, införas i den föreslagna 8 a §.

221 Några ändringar i sinnessjuklagen utöver de nu föreslagna finner psykopatvårdsutredningen ej erforderliga. Såsom tidigare nämnts föreslår utredningen att bestämmelserna om intagning av farliga sinnessjuka för vård eller observation skola bliva i oförändrad lydelse tillämpliga jämväl å psykopater. Inom utredningen har ifrågasatts huruvida det i detta sammanhang kunde vara motiverat att vidga möjligheterna att föranstalta om förhör vid domstol för vinnande av utredning angående den intagnes farlighet. Något behov därav kan dock enligt utredningens mening icke anses föreligga. I detta sammanhang vill utredningen påpeka, att i fråga om psykopater som intagits för observation sjukvårdsläkaren äger besluta att den intagne skall för vård kvarbliva å sjukhuset, och att utredningen anser att någon föreskrift icke bör meddelas därom att de eljest gällande reglerna angående psykopaters omhändertagande å sinnessjukhus skola gälla för detta fall. Det motsvarande gäller prövningen av fråga om kvarhållande av den som på ansökan av polismyndighet intagits för vård med stöd av 11 § 2 mom. Utredningen har ansett, att sedan intagning en gång skett, det bör ankomma på de myndigheter, som eljest ha att svara för att ingen onödigtvis kvarhålles på sinnessjukhus, att avgöra frågan om den intagnes fortsatta vårdande. Härvid förutsätter utredningen, att de grundläggande synpunkter psykopatvårdsutredningen anlagt på frågan om tvångsintagning av psykopater å sinnessjukhus skola tillbörligen beaktas och att vid behov samråd sökes med socialvårdsorganen. Enahanda synpunkter göra sig gällande när en patient intagits såsom sinnessjuk och sedermera befinnes ej lida av sinnessjukdom men väl vara psykopat. I anslutning till det sagda vill psykopatvårdsutredningen framhålla önskvärdheten av att, där lokal utskrivningsnämnd finnes inrättad, sjukvårdsläkaren i alla frågor om utskrivning av psykopater upptager ärendet i nämnden, även då formell skyldighet därtill ej föreligger. De skäl som föranlett inrättandet av lokala nämnder synas nämligen med särskild styrka göra sig gällande i fråga om psykopater. Med hänsyn härtill synes det vara självklart att lokala nämnder böra inrättas vid psykopatsjukhusen. Utredningen förutsätter vidare att i samband med utskrivningsfrågan kontakt sökes med det socialvårdsorgan som tagit initiativ till intagningen. Några uttryckliga föreskrifter om sådant samråd synes utredningen dock icke erforderliga. Från socialvårdshåll har under den tidigare diskussionen angående inrättandet av särskilda psykopatanstalter framhållits, att vid prövningen av utskrivningsfrågan hänsyn borde tagas jämväl till den sociala prognosen, och det synes därvid ha ifrågasatts att detta borde föranleda ändringar i sinnessjuklagens utskrivningsregler. Psykopatvårdsutredningen vill i anledning därav framhålla, att enligt 19 och 25 §§ sinnessjuklagen särskilda regler gälla beträffande utskrivning av den som överförts till sinnessjukhus från anstalt, som han icke utan lov äger lämna. Försöksutskrivning må så-

lunda ej ske utan att den intagne blivit utskriven från anstalten, och vid slutlig utskrivning skall han återföras till anstalten. Psykopatvårdsutredningen föreslår ingen ändring av dessa regler, som giva socialvårdsorganen vissa möjligheter att kvarhålla kontakten med och kontrollen över den omhändertagne, därest så anses önskvärt. Merendels bör väl dock förutsättas, att när vård å sinnessjukhus trätt i stället för annan anstaltsvård, den förra vårdformen skall, så snart fråga ej är om en allenast tillfällig vård, helt ersätta vård i annan form. För psykopatvårdsutredningens synpunkter på frågan om eftervård av psykopater, som för vård intagits å psykopatsjukhus, har redogjorts i del I av detta betänkande. Av skäl som där anförts synas några ändringar i sinnessjuklagstiftningen på denna punkt icke erforderliga. Utredningen har vidare framhållit att frågan om anordnande av en helt öppen vård för psykopatklientelet faller utom utredningens ursprungliga uppdrag och att för övrigt behovet av anordningar för dylik vård icke kan överblickas förrän man vunnit en tids erfarenhet av den nya anstaltsorganisationen. Några lagstiftningsåtgärder syftande till att tvångsvis bereda psykopater vård i öppna former finner utredningen följaktligen icke böra vidtagas. Om erforderliga intagningshandlingar föreligga, kan ändock vederbörande sjukvårdsläkare, där han skulle finna det önskligt, åvägabringa en öppen vård på så sätt att han redan i samband med intagningen föranstaltar om försöksutskrivning med tillsyn av hjälpverksamheten. Härvid kan den försöksutskrivne åläggas särskilda skyldigheter med avseende å bostad, sysselsättning o. s. v. Med hänsyn härtill synes utskrivningsfrågan i allmänhet böra även i dessa fall av sjukvårdsläkaren upptagas till behandling i den lokala utskrivningsnämnden, där sådan finnes inrättad. De i det föregående föreslagna ändringarna i sinnessjuklagen torde icke påkalla några följdändringar i andra lagar. Möjligheten att överföra den som är intagen på socialvårdsanstalt till sinnessjukhus föreligger redan nu utan att särskilda stadganden därom ansetts erforderliga i resp. socialvårdslagar. Förslaget att länsstyrelse, som meddelat beslut om någons intagande å alkoholistanstalt, skall kunna i stället ansöka om hans intagande å sinnessjukhus eller uppdraga åt annat verkställighetsorgan att göra detta innebär i princip intet annat än att sinnessjukvård skall, då förutsättningar därför föreligga, träda i stället för alkoholist vård. Något omnämnande av denna möjlighet i alkoholistlagen synes ej erforderligt, då densamma reglerats i sinnessjuklagen. I detta sammanhang må erinras, att alkoholistvårdsutredningen i sitt yttrande över medicinalstyrelsens skrivelse den 14 december 1946 uttalade sig för att 63 § alkoholistlagen bleve tillämplig även å alkoholmissbrukare, som intagits å psykopatsjukhus. I nämnda lagrum straff belägges tillhandagående med anskaffande av rusdrycker åt person, som är ställd under över-

vakning enligt alkoholistlagen eller är intagen å allmän alkoholistanstalt. Alkoholistvårdsutredningen fann det önskvärt, att det skydd mot frestelser till alkoholförtäring som stadgandet innebure utsträcktes till alkoholmissbrukare som intagits på psykopatsjukhus. En sådan utvidgning av stadgandets tillämpningsområde torde emellertid i praktiken med hänsyn till bevissvårigheter och eljest icke bliva särskilt värdefull. Psykopatvårdsutredningen har därför icke funnit anledning framlägga förslag därom. Tidpunkten för ikraftträdandet av de av psykopatvårdsutredningen här ovan föreslagna ändringarna i sinnessjuklagen synes böra bli beroende av när det första psykopatsjukhuset kan bli färdigställt. De vidgade möjligheter som den nya lagstiftningen ger att omhändertaga psykopater på sinnessjukhus torde icke böra öppnas förrän vårdmöjligheterna ökats. Psykopatvårdsutredningen föreslår fördenskull att lagändringarna skola träda i kraft den dag Konungen bestämmer. De nya reglerna för psykopaters omhändertagande för vård å sinnessjukhus torde erfordra översyn av vissa formulär, varjämte den för psykopatsjukhusen föreslagna organisationen torde påkalla vissa ändringar i sinnessjukstadgan m. m. Det synes kunna uppdragas åt medicinalstyrelsen att i sinom tid framlägga förslag till dylika administrativa författningsändringar.

DEL III BEHANDLINGEN AV LÖSDRIVARKLIENTELET

227 Kap. 1. Gällande lagstiftning. Lagen angående lösdrivares behandling utfärdades den 12 juni 1885 och har sedan dess undergått endast smärre ändringar. Lagen är icke tvingande. Ingripande kan ske, om det finnes påkallat, men underlåtas, om så anses lämpligt. Det är sålunda möjligt att lämna lagen åsido, därest social omvårdnad kan lämnas enligt annan lagstiftning. Såsom lösdrivare behandlas enligt lagen dels den som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, där ej omständigheterna ådagalägga att han söker arbete, dels den som eljest, utan att äga medel till sitt uppehälle, undei låter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet. Under lagen falla sålunda icke blott de s. k. luffarna utan även åtskilliga andra asociala element, de s. k. stationära lösdrivarna. Till sistnämnda grupp kunna enligt stadgad praxis sådana kategorier hänföras som exempelvis spritlangare, bondfångare, yrkesspelare, sutenörer och prostituerade av båda könen. Det stationära lösdriveriet är huvudsakligen en storstadsföreteelse. Personer under 21 år behandlas ej som lösdrivare (1 §). Lagen var ursprungligen tillämplig å personer över 15 års ålder, men åldersgränsen höjdes år 1924 i samband med barnavårdslagens tillkomst till 18 år samt år 1934 till 21 år samtidigt som barnavårdslagens tillämpning i vissa fall utstäcktes till att avse även personer mellan 18 och 21 års ålder. Den som beträdes med lösdriveri må anhållas av polisman eller av tillsyningsman, som jämlikt 92 § fattigvårdslagen utsetts att ha tillsyn å bettlare. I 15 § stadgas, att polisman skall hålla noggrann tillsyn över lösdrivare. Samma skyldighet åligger sådan tillsyningsman som nyss nämnts. Sedan länge har det emellertid varit ur bruk att utse sådana tillsyningsman. Den anhållne skall ofördröj ligen inställas till förhör, å landet inför landsfiskal och i stad där stadsfiskal finnes inför denne. Befinnes vid förhöret lösdriveri föreligga, må fiskalen meddela den anhållne varning. I stad kan denna befogenhet efter särskilt bemyndigande tillkomma poliskommissarie. Varningen blir icke omedelbart definitiv utan skall underställas länsstyrelsens prövning. Är den varnade missnöjd med varningen, har han möjlighet att vid muntligt förhör eller genom skriftliga påminnelser försvara sig inför länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen efter företagen prövning varningen befogad, kungör länsstyrelsen densamma för rikets polismyndigheter genom att införa den i tidningen Polisunderrättelser. Är 15

anhållen lösdrivare okänd och kan hans identitet ej utredas, skall han häktas och sändas till länsstyrelsen, som införskaffar erforderliga upplysningar till fastställandet av hans identitet och därefter själv meddelar varning, därest sådan anses böra ifrågakomma (2 §). Jämte denna i lagen reglerade skriftliga eller s. k. offentliga varning tilllämpas sedan länge av flertalet polismyndigheter även muntlig eller s. k. enskild varning. Då bestämmelser därom saknas i lagstiftningen, medför den enskilda varningen icke några särskilda rättsverkningar. Den som inom två år från kungörandet av offentlig varning ånyo be trades med lösdriveri må efter hållet förhör häktas och sändas till länsstyrelsen. Detsamma gäller om den som inom två år efter frigivning från tvångsarbetsanstalt ånyo gör sig skyldig till lösdriveri. Den häktade underkastas förhör av länsstyrelsen, som, därest lösdriveri anses föreligga, kan döma honom till tvångsarbete i minst en månad och högst ett år eller, om försvårande omständigheter förekommit, i högst tre år. Föreligga förmildrande omständigheter, kan länsstyrelsen låta det stanna vid förnyad varning (3 och 4 §§). Över utslag, varigenom länsstyrelse dömt någon till tvångsarbete, kan den dömde besvära sig i hovrätten. Beslut om varning får överklagas endast i samband med besvär över utslag, varigenom tvångsarbete ådömts (6 §). Enligt 9 § skall tvångsarbete förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt, som skall vara så ordnad att för brott förut straffade i allmänhet skola vara skilda från andra samt att de dömda skola hållas till lämpligt arbete efter arbetsförmåga. För män verkställes tvångsarbete vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö. Till tvångsarbete dömda kvinnor intagas på en vid fångvårdsanstalten i Växjö anordnad avdelning för verkställighet av tvångsarbete eller på arbetshem. Därest den som undergår tvångsarbete kommer i förändrade villkor, så att hans kvarhållande i anstalten ej längre är av nöden, kan enligt 13 § länstyrelsen i det län, där anstalten är belägen, förordna om hans frigivande. Den som till följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärva vad till livets uppehållande oundgängligen erfordras, må enligt 7 § lösdrivarlagen ej dömas till tvångsarbete. Detta stadgande jämte bestämmelsen i 3 § 2 mom. därom, att länsstyrelsen skall i sitt protokoll införa läkarbetyg synes förutsätta att åtminstone den för vilken tvångsarbete ifrågasattes skall ha undersökts av läkare. Däremot torde någon läkarundersökning i allmänhet icke företagas, då endast varning kan ifrågakomma. I detta sammanhang erinras om att 46 § sinnessjuklagen innehåller bestämmelser om sinnesundersökning i mål om ådömande av tvångsarbete. Sådan undersökning skall före-

229 tagas, där anledning föreligger till antagande, att vederbörande är sinnessjuk. I stad med poliskammare, i vilken stadsfiskal icke är ledamot, utövar poliskammaren i fråga om lösdrivares behandling med vissa undantag den myndighet, som eljest tillkommer länsstyrelsen. Undantagen gälla huvudsakligen förfarandet i samband med frigivning. Tvångsarbete kan ådömas även enligt fattigvårdslagen och barnavårdslagen. Om understödstagare eller försörjningspliktig, som enligt någon av nämnda lagar intagits å anstalt eller inställt sig eller hämtats till förrättande av arbete utanför anstalt, undandrager sig att fullgöra anvisat arbete eller visar tredska att efterkomma givna föreskrifter eller gör sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet eller god ordning, samt varning i viss stadgad ordning ägt rum utan att den felande låter rätta sig av varningen, kan han på framställning av fattigvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden eller vederbörande anstaltsstyrelse av länsstyrelsen ådömas tvångsarbete under minst en och högst sex månader (74—76 §§ fattigvårdslagen och 72 § barnavårdslagen). Dessa bestämmelser ha i första hand avseende på försörjningspliktiga ,som genom lättja eller liknöjdhet försummat att draga försorg om de sina och på grund därav i samband med arbetsföreläggande intagits på arbetshem eller eljest ålagts arbete. Bestämmelserna rikta sig också mot understödstagare, som äro arbetsskyldiga enligt 70 § fattigvårdslagen, d. v. s. åtnjuta obligatorisk fattigvård av icke tillfällig natur eller för egen försörjning äro intagna på fattigvårdsanstalt. Varning och tvångsarbete ha här uteslutande karaktär av disciplinmedel. Enligt 92 § i fattigvårdslagen må vidare den, som efter fyllda 21 år gör sig förfallen till bettleri, tillåter barn under sexton år, som står under hans vård, att bettla eller använder barn eller andra att bettla för sin räkning, anhållas och behandlas såsom lösdrivare. Denna bestämmelse gäller ej för den som är i så nödställd belägenhet att han bör erhålla fattigvård. Om sådan nödställd person bettlat eller gjort sig förfallen till lösdriveri samt blivit för vård intagen å fattigvårdsanstalt må han ej lämna anstalten med mindre anledning finnes antaga att han skall ärligen försörja sig. Om honom gäller härefter de ovan berörda bestämmelserna i 74—76 § § i fattigvårdslagen. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 21 december 1949 uppdragit åt 1947 års psykopatvårdsutredning att inom departementet biträda med fortsatt utredning av vissa frågor om behandlingen av lösdrivarklientelet, föreslogs i proposition nr 90 till 1950 års riksdag att i avvaktan på resultatet av utredningens arbete vissa ändringar skulle genomföras i lösdrivarlagen, ägnade att för den tid, som kunde återstå till dess lagen i dess helhet kunde upphävas, undanröja de allvarligaste bristerna i lagen, främst i fråga om

230 verkställighet av tvångsarbete och eftervård. Propositionen ledde till utfärdandet av en lag den 1 december 1950 (om ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling). De väsentligaste nyheterna återfinnas i 9 a § , 9 b § , 1 0 § och 12 § av lagen. Genom bestämmelserna i 9 a § skapades vissa möjligheter till permission under tvångsarbetstiden. I 9 b § stadgas, a t t den som undergår tvångsarbete m å frigivas i förtid sedan hälften av den i domen bestämda tvångsarbetstiden, dock minst t v å månader, förflutit. Frågan om förtida frigivning skall prövas av anstaltens styrelse utan framställning från den dömdes sida. Härvid skall särskilt beaktas den dömdes uppförande under anstalts vistelsen, hans sinnesriktning vid den tid, då frigivning ifrågasattes samt de förhållanden, i vilka han kommer a t t försättas efter frigivningen. Arbetsanstaltens styrelse skall jämlikt 12 §, där så kan ske, förordna lämplig och villig person a t t under t v å år från dagen för frigivningen bistå den frigivne och tilllse, a t t h a n på lämpligaste sätt anpassas till samhället. I 10 § stadgas, a t t den frigivne skall av anstaltens föreståndare förpassas till ort, där han erhållit eller kan väntas erhålla lämplig arbetsanställning eller till sin hemort. Den frigivne skall efter ankomsten snarast anmäla sig hos den, som m å ha förordnats a t t bistå honom. Genom lagen upphävdes de tidigare i 12 § 2—6 mom. meddelade bestämmelserna rörande vistelsetvång och anmälningsskyldighet för polismyndighet m. m. I 16 a § stadgades a t t Konungen ägde meddela närmare bestämmelser för tillämpning av den nya lagen. I inrikesdepartementet har i anslutning till den ovan berörda lagändringen den 1 december 1950 sammanställts en den 5 januari 1951 dagtecknad promemoria med anvisningar rörande tillämpningen av lösdrivarlagen. Denna promemoria har tillställts myndigheter som h a a t t taga befattning med lösdrivarärenden. I promemorian har anförts bland annat följande. Statsmakterna anse, att lösdrivarlagen bör tillämpas med urskiljning och restriktivitet. Vid ingripande från polisens sida mot någon, som faller under lösdrivarlagen, bör därför synnerlig uppmärksamhet ägnas åt frågan om icke i stället för behandling enligt lösdrivarlagen åtgärd av annat slag kan vidtagas. I lösdrivarärenden böra polismyndigheterna i största möjliga utsträckning samråda med socialvårdsorgan, enskilda hjälporganisationer och den offentliga arbetsförmedlingen. E t t icke ringa antal av lösdrivarna har tidigare varit föremål för samhällsingripande. Hos skilda myndigheter kan därför ofta utredning angående vederbörandes personliga förhållanden finnas tillgänglig. De möjligheter, som sålunda stå till buds att få en mångsidig bild av vederbörandes person, böra tillvaratagas. En viktig uppgift vid bekämpandet av lösdriveri är att söka bereda lösdrivaren arbete. Särskilt då det gäller yngre personer kan yrkesutbildning vara lämplig. Det bör eftersträvas att med sådana medel motverka återfall i lösdriveri. Önskvärt synes vara att envar, som anhållits för lösdriveri, åtminstone sum-

231 mariskt undersökes av läkare, om det icke är uppenbart att sådan undersökning är onödig. Det är angeläget att vid behov fattigvård eller kroppssjukvård beredes, De möjligheter till observation och eventuellt vård på sinnessjukhus, vilka givas i sinnessjuklagen den 19 september 1929, böra i förekommande fall utnyttjas. I vissa fall kan det vara påkallat att åtgärder vidtagas enligt alkoholistlagen den 12 juni 1931. I detta sammanhang erinras särskilt om innehållet i 1 § sista stycket, 10 § och 17 § i sistnämnda lag. Den som kan övertygas om brott skall i stället för att behandlas såsom lösdrivare lagforas, varvid möjligheterna till villkorlig dom med åtföljande omvårdnad böra tillvaratagas. Den som är föremål för öppen straffrättslig vård bör icke underkastas lösdrivarbehandling, utan mot honom böra, om så erfordras, de åtgärder vidtagas som äro möjliga jämlikt bestämmelserna om den tilllämpade vårdformen. Härvid kan det ofta vara lämpligt att ärendet överlämnas till vederbörande skyddskonsulent. Om varning befinnes ofrånkomlig, böra de hjälpåtgärder vidtagas, som äro möjliga för att motverka att den varnade återfaller i lösdriveri. Den varnade bör få vådorna i allmänhet av lösdriveri klarlagda för sig och icke blott risken att bliva ådömd tvångsarbete.

232 Kap. 2. Tidigare förslag rörande lösdrivarvården. Frågan om revision av lösdriverilagstiftningen har varit föremål för ett flertal utredningar och vid åtskilliga tillfällen behandlats av riksdagen. Olika förslag till ny lagstiftning ha framlagts 1922, 1926, 1929, 1930, 1931, 1939 och 1948. 1939 års förslag framlades av 1937 års lösdriverilagstiftningskommitté och 1948 års förslag av 1948 års lösdriveriutredning. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de två sistnämnda förslagen. I fråga om de tidigare förslagen hänvisas till redogörelsen i lösdriveriutredningens betänkande (SOU 1949:4 sidorna 67—76). I l ö s d r i v e r i l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s betänkande (SOU 1939: 25) gjordes i fråga om formerna för samhällsingripandet åtskillnad mellan egentliga lösdrivare och prostituerade. Beträffande de egentliga lösdrivarna framhöll kommittén, att det vore lösdrivarvårdens kardinalpunkt att åstadkomma en differentierad behandling av olika lösdrivartyper. Icke sällan vore lösdrivarna behäftade med psykiska eller fysiska defekter i sådan utsträckning att vård vore erforderlig. En reformerad lösdrivarlagstiftning borde därför ägna en icke oväsentlig uppmärksamhet åt frågan om anordnandet av hjälpåtgärder av olika slag. Att den nuvarande formen för tvångsåtgärder mot lösdrivarna, d. v. s. ådömande av tvångsarbete på bestämd tid, icke erbjöde tillfredsställande möjligheter till rationell behandling vore allmänt vitsordat. I fråga om organet för vidtagande av hjälpåtgärder yttrade kommittén bland annat, att några bärande invändningar av principiell natur näppeligen kunde framställas mot anordningen att låta polismyndigheten få ett mycket stort inflytande vid lösdrivarlagstiftningens tillämpning så länge behandlingen av lösdrivare — såsom fallet vore enligt gällande lag — huvudsakligen hade repressiv karaktär. I viss mån annorlunda bleve förhållandet om vidtagandet av förebyggande och stödjande åtgärder infogades som ett led i lösdrivarvården. Att helt utesluta nämnda myndighet från befattning med lösdrivarärenden kunde emellertid icke komma i fråga. Bland lösdrivarklientelet funnes ju kriminella element i stor utsträckning och det stode i full överensstämmelse med polismyndighetens uppgift att svara för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i samhället, om man till nämnda myndighet överläte rätten och skyldigheten att ingripa mot de svårare formerna av lösdriveri. Ett system med differentierade åtgärder förutsatte emellertid prövning av vederbörande individs karaktär,

233 livsföring och förbättringsbarhet, och detta bedömande skilde sig i hög grad från det straffrättsliga avgörandet av frågan, huruvida en person gjort sig skyldig till en gärning, som krävde mera repressiva åtgärder från samhällets sida. D e t vore av största vikt a t t de organ, som i första hand skulle omhänderhava denna synnerligen grannlaga prövning, omfattades med föltroende av den allmänna folkmeningen. D e t t a antogs säkrast bliva fallet, om e t t lekmannaelement deltoge i prövningen. Efter övervägande av olika möjligheter för frågans lösning stannade kommittén vid a t t föreslå, a t t primärorganet för handhavande av lösdrivarvården skulle vara den övervakningsnämnd, som omförmäles i lagen om villkorlig dom. Denna nämnd skulle göras obligatorisk. Beslut om tvångsåtgärder skulle fattas av de allmänna domstolarna. Av de särskilda bestämmelserna i kommitténs förslag till åtgärder mot egentliga lösdrivare m å här återgivas följande. 2 §•

Där någon som fyllt tjuguett år och som, under kringstrykande eller eljest, visat sig vara hemfallen åt ett lättjefullt eller oordentligt leverne 1. på ohederligt sätt förskaffar sig medel till sitt uppehälle eller eljest genom sitt levnadssätt måste anses farlig för allmän ordning och säkerhet eller 2. gör sig skyldig till bettleri eller låter annan bettla för sin räkning skola enligt vad nedan sägs åtgärder vidtagas för hans tillrättaförande. 3 §• Polis- och åklagarmyndighet åligger att, när den erhållit kännedom om fall som i 2 § sägs och som bör föranleda övervakningsnämnds ingripande, efter verkställd utredning göra anmälan därom hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den för lösdriveri misstänkte anträffats. Sådan anmälan skall ock göras av fattigvårdsstyrelse, nykterhetsnämnd eller barnavårdsnämnd, som erhåller kännedom om fall vilket bör upptagas av övervakningsnämnd. Vid polisutredningen skall, där så erfordras, från det i 34 § omförmälda registret införskaffas upplysning angående den misstänkte; och skall erforderlig utredning förebringas angående hans uppehållsorter och sysselsättning under den närmast förflutna tiden, hans hälsotillstånd, möjlighet att försörja sig samt levnadsförhållanden i övrigt, så ock angående de hjälpåtgärder som kunna ifrågakomma samt vad som eljest kan vara av betydelse vid ärendets prövning av övcrvakningsnämnden. Om lösdrivare lämpligen borde omhändertagas för fattigvård, sjukvård eller alkoholistvård, skulle nämnden söka föranstalta om a t t sådan vård komme till stånd. I annat fall skulle det åligga nämnden att, där så erfordrades, under samarbete med andra offentliga eller enskilda institutioner, efter omständigheterna söka anskaffa lämpligt arbete å t lösdrivåren, söka bereda honom stöd hos anhöriga eller andra, som befunnos lämpliga och villiga a t t omhändertaga honom, söka bereda honom vård i hem eller

anstalt av offentlig eller enskild natur eller vidtaga annan lämplig hjälpåtgärd. Om nu nämnd åtgärd beslutats, skulle nämnden ställa vederbörande under övervakning, såvida ej av särskilda skäl kunde antagas att han ändå skulle låta sig rätta. Beslut om övervakning skulle kunna förenas med åläggande för den övervakade att ställa sig till efterrättelse särskilda bestämmelser beträffande hans utbildning, arbetsanställning etc. Lösdriverilagstiftningskommittén räknade med att övervakningsnämnder och övervakare i sin verksamhet skulle biträdas av skyddskonsulenterna, Åsidosatte den övervakade sina skyldigheter skulle övervakningsnämnden kunna hänskjuta ärendet till domstol för prövning av frågan om den övervakades intagande i arbetsanstalt. Sådan åtgärd skulle kunna tillgripas även utan att nämnden dessförinnan vidtagit ovan angivna mildare åtgärder. I vissa fall skulle åklagare äga att själv anhängiggöra talan om intagande i arbetsanstalt. Beträffande lösdrivare, som lede av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själs verksamheten och som på grund därav vore i behov av vård å särskild vårdanstalt, skulle domstolen förordna om omhändertagande för sådan vård. I fråga om de prostituerade föreslog kommittén att psykiskt efterblivna kvinnor i åldern 21—24 år, vilka förde ett oordentligt, lättjefullt eller sedeslöst liv, skulle kunna omhändertagas enligt barnavårdslagen. Prostituerade, som vore hemfallna åt alkoholmissbruk, skulle kunna behandlas enligt alkoholistlagen. Beträffande kriminella prostituerade skulle finnas möjlighet för domstol att i samband med villkorlig dom meddela föreskrift angående omhändertagande av den dömda för arbetsfostran eller alkoholistvård. Kommittén föreslog slutligen införande av vissa nya bestämmelser i 18 kap. strafflagen, varigenom vissa med prostitutionen sammanhängande gärningar av anstötlig art skulle kriminaliseras. Kritiken vid r e m i s s b e h a n d l i n g e n a v l ö s d r i v e r i l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t e n s f ö r s l a g kan sammanfattas på följande sätt: Alla remissinstanser voro ense om att gällande lösdriverilagstiftning vore otidsenlig och att en omgestaltning av densamma måste vidtagas. Beträffande innehållet i och utformningen av den nya lagstiftning, som borde tillskapas, vore emellertid meningarna i flera viktiga hänseenden mycket delade. Särskilt på två punkter, nämligen i fråga om vilken myndighet som skulle utgöra första instans vid lösdrivares behandling samt vilken myndighet som skulle vara dömande i lösdrivarmål, rönte lösdriverilagstiftningskommitténs förslag starkt motstånd. Kommitténs i fråga om de sedeslösa intagna principståndpunkt att samhällsingripande mot en vuxen prostituerad icke kunde motiveras enbart av den sedliga förvillelse, som

235 vederbörande ådagalade i sitt levnadssätt, rönte även kritik i flera yttranden. Sålunda framhöll överståthållarämbetet vådorna av att varje reaktion mot prostitutionen som sådan skulle avskaffas. Följden skulle enligt ämbetet bliva den att prostitutionen småningom komme att anses såsom tillåtlig, en uppfattning, som sannolikt skulle komma att på prostitutionens bana leda in en del svaga personer, som tidigare avhållits därifrån genom nuvarande samhällsreaktioner. Å andra sidan möttes kommitténs principiella ståndpunktstagande i fråga om prostitutionen i åtskilliga yttranden med gillande. Lösdriverilagstiftningskommitténs betänkande ledde icke till några lagstiftningsåtgärder. Frågan om ändring av lösdriverilagstiftningen har emellertid i riksdagen berörts bland annat i interpellationer samt i samband med ändrad lagstiftning angående homosexualitetens straffrättsliga behandling (se första lagutskottets utlåtande nr 12/1944) — ävensom i anslutning till en år 1945 inom andra kammaren väckt motion (nr 72) av herr Hedlund i Östersund, som hemställde om framläggande för 1946 års riksdag av förslag till ny lösdriverilagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med lösdriverilagstiftningskommitténs förslag. Över motionen avgåvos yttranden av socialstyrelsen och straff lagberedningen. Andra lagutskottet, som behandlade motionen, anförde i sitt utlåtande nr 76 bland annat följande: Svårigheterna att komma tillrätta med ifrågavarande problem voro stora. Kritik hade riktats även mot lösdriverilagstiftningskommitténs förslag särskilt beträffande spörsmålet vilka myndigheter som skulle taga befattning med lösdrivarvården. Man måste här i första hand göra klart för sig, om det överhuvudtaget förelåg något behov av en särskild lösdriverilagstiftning. Tidigare hade det allmänt antagits, att ett sådant behov förelåg. Även lösdriverilagstiftningskommittén hade varit av denna uppfattning. Beträffande den kvinnliga prostitutionen ansåg emellertid kommittén, att samhället borde begränsa sig till att vidtaga förebyggande åtgärder mot de tre grupperna unga, alkoholiserade och psykiskt abnorma prostituerade samt bekämpa vissa ur social synpunkt särskilt skadliga verkningar av prostitutionen men däremot icke söka lösa den praktiskt taget ogenomförbara uppgiften att genom lagstiftning komma prostitutionsföreteelsen som sådan till livs. Strafflagberedningen hade delat lösdriverilagstiftningskommitténs uppfattning ifråga om åtgärder mot kvinnliga prostituerade. Vad de manliga lösdrivarna beträffade hade beredningen icke ansett det utan vidare klart, att reglerna i lösdrivarlagen, när de upphävdes, måste ersättas av en särskild mera socialt inriktad lösdriverilagstiftning. Beredningen hade ifrågasatt, huruvida icke det behov av samhälleligt ingripande mot ifrågavarande klientel, som kunde föreligga, kunde utan särskild lösdriverilagstiftning tillgodoses genom andra sociala vård-

former jämte straff rättsskipningen. Även utskottet ansåg starka skäl tala för att något behov av en särskild lösdriverilagstiftning ej förelåg, därest vissa mindre kompletteringar av strafflagen vidtogos. En viktig synpunkt, som icke borde förbises i detta sammanhang vore, att kostnaderna för behandlingen av lösdrivarklientelet säkerligen skulle bli avsevärt lägre, om den av beredningen skisserade lösningen av frågan kunde genomföras än om lösdrivarvården reformerades i anslutning till lösdriverilagstiftningskommitténs förslag. Emellertid vore spörsmålet om behovet av en särskild lösdriverilagstiftning icke tillräckligt belyst. En förutsättning för en reform enligt de av beredningen uppdragna riktlinjerna vore, att densamma komme att erbjuda erforderliga garantier för omhändertagande av asociala element, vilkas verksamhet utgjorde en fara för samhället, och för tillrättaförande av lösdrivarna på ett tidigt stadium, d. v. s. då deras asocialitet ännu icke vore så utpräglad. Med hänsyn till det anförda ansåg utskottet frågan böra underkastas en mera ingående undersökning. Utskottet hemställde därför om skyndsam utredning i frågan. Riksdagen biföll denna utskottets hemställan. I anledning av riksdagens skrivelse förordnades i augusti 1945 särskild sakkunnig att å socialdepartementets rättsavdelning biträda med den av riksdagen begärda utredningen. I maj 1948 tillkallades därefter tre sakkunniga för att inom inrikesdepartementet fullfölja den tidigare påbörjade utredningen. De saidkunniga, vilka antogo benämningen 1 9 4 8 å r s l ö s d r i v e r i u t r e d n i n g , avgåvo den 18 december 1948 utredning med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. (SOU 1949: 4). Lösdriveriutredningen drog vissa slutsatser om lösdrivarklientelets beskaffenhet av de statistiska och psykiatriska undersökningar av lösdrivarklientel, som verkställts 1923 och 1925 av socialstyrelsen, 1938 av nuvarande överläkarna Gunnar Adell och Gustav Jonsson samt, under utredningsarbetets gång, dels av chefen för statens rasbiologiska institut professor Gunnar Dahlberg och ledamoten av lösdriveriutredningen Lindberg, och dels av socialläkaren Gunnar Inghe. Det konstaterades, att lösdrivarna i stor utsträckning utgjorde kriminella element, att alkoholmissbruk vore synnerligen vanligt bland lösdrivarna samt att dessa i betydande omfattning företedde avvikelser från det normala i psykiskt hänseende. Utredningen ansåg, att det på goda grunder kunde antagas, att kriminalitet förelåg i ännu högre grad än vad som kunde statistiskt påvisas. Vissa brott komme säkerligen ofta ej till myndigheternas kännedom, t. ex. sutenörernas utpressningar. I en del andra fall vore bevissvårigheterna så stora att vederbörande ej bleve sakfälld. Som exempel härpå nämndes falskspel och vissa av de s. k. bondfångarnas bedrägliga åtgöranden. Flertalet lösdrivare vore hemfallna åt bettleri, vilket ansågs åtminstone ur ordningssynpunkt störande och vilket därjämte emellanåt skedde under former, som krävde

samhällelig reaktion. Ett synnerligen allvarligt förhållande vore, att lösdrivarna genom det inflytande de övade lockade andra, särskilt yngre personer, som ej ännu blivit rotfasta i samhället, att likaledes föra ett lättjefullt och oordentligt liv med risk att allt mera förfalla. Mycket ofta förorsakade lösdrivarna samhället betydande kostnader för vård av olika slag. Vad särskilt de kvinnliga lösdrivarna anginge fann utredningen med stöd av de gjorda undersökningarna, att beträffande varningsklientelet grunden för varningen varit prostitution i över 95 % av fallen. De prostituerades brottslighet bestode i väsentlig utsträckning i tillgrepp från deras kunder. Antagligt vore, att många dylika brott ej komme till myndigheternas kännedom. De prostituerade utgjorde vidare ofta nog ett ordningsstörande element i samhället. Inbjudande till otukt vore i den mån det skedde å offentlig plats stötande för anständighetskänslan. Det med ifrågavarande levnadssätt ofta förenade spritmissbruket ledde till att de prostituerades hela livsföring ofta nog bleve i hög grad ordningsstörande, särskilt för grannar och närboende. De prostituerade utgjorde vidare en fara därigenom att de till prostitution lockade flickor eller unga kvinnor med alla de risker, som detta innebure för dessa att framdeles sjunka allt djupare. Enligt utredningens uppfattning vore det ej minst i sistnämnda hänseende som de prostituerade utgjorde en samhällsfara. I fråga om de prostituerades roll vid spridning av veneriska sjukdomar konstaterade utredningen, att flertalet av de prostituerade visserligen så småningom smittades men att deras smittofarlighet icke vore så stor som man skulle kunna befara. Samband mellan könssjukdomarnas utbredning och åtgärder enligt lösdrivarlagen hade icke konstaterats. Otvetydigt vore däremot att prostitutionen för dem som hemfölle däråt synnerligen ofta ledde till ett djupt förfall, vilket i sin tur föranledde att samhället finge vidkännas betydande kostnader för vård åt dem i en eller annan form. Utredningen ansåg att lösdrivarlagen borde upphävas utan att ersättas av annan lagstiftning av motsvarande natur. Jämväl de bestämmelser i fattigvårds- och barnavårdslagarna, som anslöte sig till lösdrivarlagen, borde upphöra att gälla. I samband därmed skulle även fattigvårdslagens stadganden i övrigt om tvångsåtgärder mot personer, som vore intagna å fattigvårdsanstalt, reformeras. För att möjliggöra tillfredsställande behandling av lösdrivarklientelet förordades i stället vissa ändringar i bland annat strafflagen, lagen om villkorlig dom, fattigvårdslagen och barnavårdslagen. Utredningen uttalade att samhället alltid måste ha möjlighet att ingripa då ett asocialt levnadsätt såsom lösdriveri toge sig det uttrycket att vederbörande funne sin försörjning genom bettleri. I anslutning härtill föreslogs kriminalisering av bettleri under vissa förutsättningar. Straffbestämmelserna skulle intagas i strafflagens 11 kap. 9 a §. I motiveringen angavs att

det avgörande borde vara att tiggandet vore uttryck för en asocial livsföring. Kriminaliseringen angavs vara föranledd allenast av nödvändigheten att efter ett upphävande av lösdrivarlagen möjliggöra ingripande mot bettlande lösdrivare, som ej tvångsvis kunde omhändertagas inom de särskilda vårdformerna. Utredningen tänkte sig härvid en betydande användning av villkorlig dom. I detta sammanhang föreslogs att 8 § i lagen om villkorlig dom skulle utvidgas till att avse åläggande jämväl att underkasta sig vård å fattigvårdsanstalt. Bestämmelsen skulle tillämpas endast då den dömde vore ur stånd att taga vård om sig själv och då han ej lämpligen kunde omhändertagas på annat sätt. Jämväl i lagen om särskild förundersökning i brottmål föreslogs vissa ändringar som bland annat syftade till att särskilda förundersökningar som regel skulle göras bland annat i mål om ansvar för bettleri. I fråga om yrkestjuvar, bondfångare, spritlangare, yrkes- eller falskspelare och andra som hemfallit till för lösdrivarklientelet betecknande kriminalitet föreslogs ingen ny lagstiftning. Utredningen ansåg någon tvekan icke kunna råda därom att genom ett effektivt utnyttjande av de möjligheter till ingripande som de särskilda vårdformerna och kriminalisering av bettleriet erbjöde omhändertagande kunde ske i sådan utsträckning att den återstående gruppen bleve relativt liten. Ehuru det i och för sig måste anses önskvärt att kunna ingripa mot alla lösdrivare av denna typ, ansåg utredningen dock med hänsyn till rättssäkerheten nu gällande ordning betänklig. Enligt denna kunde vid misstanke om brott, även om denna misstanke icke bleve bestyrkt, något så obestämt och svårbedömt som en oordentlig livsföring tagas till intäkt för ett ingripande av betydlig stränghet. I fråga om de s. k. parasiterna, d. v. s. vuxna arbetsföra men arbetsovilliga personer, som för egen räkning utnyttja understöd eller hjälp som beredes deras föräldrar eller andra nära anhöriga, föreslogs vissa smärre ändringar i några socialvårdslagar i syfte att minska möjligheten till missbruk. Sutenörerna straffas huvudsakligen jämlikt bestämmelserna i 18 kap. 11 § andra stycket strafflagen, som ha avseende å den som för egen vinning stadigvarande utnyttjar annans otuktiga levnadssätt. Bestämmelsen tilllämpas endast i ytterst begränsad omfattning med hänsyn till svårigheterna att bevisa utnyttjandet. Lösdriveriutredningen föreslog en ytterligare utvidgning av det straffbara området. Med hänsyn till att — enligt utredningens mening — särskilda bevissvårigheter vållades av kravet på att utnyttjandet skulle vara stadigvarande föreslogs att nämnda krav skulle borttagas. Samtidigt begränsades bestämmelsen till att avse utnyttjande av otukt övad mot ersättning i tillfälliga förbindelser som bereder utnyttjaren en otillbörlig vinning.

239 I fråga om de prostituerade uttalade utredningen till en början att den ansåg tvångsingripande motiverat vid alla sådana fall av prostitution, där den prostituerade företedde psykisk rubbning eller defekt eller vore alkoholmissbrukare. Tvångsåtgärder vore även erforderliga för att skydda ungdomen mot. prostitution. Även för kvinnor, som äro något äldre än 21 år, måste enligt utredningen tvångsingripande kunna företagas. Härvid ansågs enbart hemfallandet åt prostitution utgöra tillräcklig grund för ingripandet. Utredningen förslog därför, att under e) i 22 § barnavårdslagen skulle upptagas en bestämmelse av innehåll att barnavårdsnämnd har att vidtaga åtgärder beträffande person i åldern 21—23 år, som vanemässigt mot ersättning inlåter sig i tillfälliga sexuella förbindelser och beträffande vilken särskilda åtgärder uppenbarligen krävas för hans anpassning i samhället. I samband härmed föreslogs ändringar även av andra stadganden i barnavårdslagen i syfte att tydligare framhäva, att vidtagna åtgärder skulle syfta till att bibringa den, som bleve föremål för ingripandet, även utbildning. I övrigt ansåg utredningen att endast förledande till prostitution samt på allmän plats på anstötligt sätt gjord inbjudan eller uppmaning till otukt skulle kunna föranleda tvångsingripande. Sistnämnda bestämmelse skulle kunna utnyttjas mot på gatorna kringstrykande prostituerade. Däremot vore dess tillämplighet begränsad beträffande prostituerades uppträdande å dansrestauranter, där inbjudan till otukt förekommer. Även kundkretsen skulle drabbas av ifrågavarande stadgande. Med otukt avsågs även homosexuell otukt. Lösdriveriutredningen räknade med att, sedan angivna lagändringar genomförts, det skulle bliva möjligt att omhändertaga lösdrivarklientelet inom förefintliga vårdformer, framför allt fattigvård, alkoholist vård, sinnessjuk- och sinnesslö vård samt den planerade psykopat vården. I fråga om alkoholistvården hänvisades helt till alkoholistvårdsutredningens förslag. Någon utökning av där angivna specialindikationer för tvångsintagning fann utredningen icke erforderlig i samband med lösdriverilagstiftningens upphävande. Den för ordföranden i hälsovårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse i 6 § sinnessjuklagen föreskrivna skyldigheten att ombesörja vård åt sinnessjuk borde enligt utredningen utsträckas till att gälla även ordföranden i nykterhetsnämnd och barnavårdsnämnd. Med hänvisning bland annat till att socialvårdskommittén hemställt om uppdrag för medicinalstyrelsen att utarbeta bestämmelser rörande tvångsintagning å vårdhem för lättskötta sinnessjuka av sådana sinnessjuka personer, vilka höggradigt vanvårda sig själva, föreslog utredningen att frågan om meddelande av öppen vård tvångsvis av sinnessjuka och sinnesslöa skulle bli föremål för nämnare utredning, antingen i samband med ovannämnda av socialvårdskommittén berörda spörsmål eller i anslutning till utredningen om psykopatvården, I fråga om psykopatvården anförde lösdriveriutredningen följande.

240 Beträffande lösdrivare, som äro att hänföra till psykopater, är sålunda läget för närvarande det att utom lösdrivarlagstiftningens område vissa, nämligen de, som kunna anses vara i behov av vård å sinnessjukhus, kunna tvångsvis omhändertagas enligt sinnessjuklagen, medan övriga, i den mån de ej falla in under andra vårdformer, såsom t. ex. alkoholistvård, icke kunna bliva föremål för tvångsåtgärder. Resultatet av undersökningarna å det manliga tvångsarbetsklientelet torde dock utvisa, att flertalet psykopatiska manliga lösdrivare kunna omhändertagas tvångsvis. Uteslutas kan dock icke att inom varningsklientelets ej alltför obetydliga restgrupp finnas vissa psykopater, som ej med nu gällande lagstiftning kunna beredas vård mot sitt bestridande. Vad åter angår de prostituerade synes det som om bland dem funnes ganska många psykopater, som icke med nu gällande lagstiftning kunna omhändertagas annorledes än enligt lösdrivarlagen. Utredningens principiella ståndpunkt är visserligen att ingripande mot prostitutionen som sådan ej bör ske, men enligt utredningens uppfattning är det. likväl nödvändigt att kunna ingripa mot de prostituerade, som äro att hänföra till psykopaterna. Då det nämligen får antagas, att det just är deras psykiska abnormitet, som föranleder eller i vart fall bidrager till att de hemfalla åt prostitutionen, måste därigenom en sådan omständighet anses föreligga, som berättigar samhället att i deras eget intresse vidtaga åtgärder mot dem. Även om enligt redan nu gällande lagstiftning ingripande är möjligt mot en stor del av de psykopatiska lösdrivarna och prostituerade, kvarstår dock, att den sjukhusvård, som nu kan beredas dem, ej är särskilt anpassad för de för dem utmärkande egenskaperna, låt vara att dylik vård dock är bättre än den som beredes dem enligt lösdrivarlagstiftningen, samt att de utgöra ett element, som ofta verkar störande och är till olägenhet på sjukhusen. Åtskilliga av psykopaterna bland lösdrivarna och de prostituerade äro säkerligen icke i behov av vård å anstalt men å andra sidan måste man räkna med att de i många fall ej frivilligt vilja medverka, då fråga uppkommer att vidtaga rena hjälpåtgärder. Det är därför nödvändigt, att möjlighet finnes att kunna ingripa även mot vederbörandes bestridande och det oavsett om behov av vård på anstalt föreligger. Huru stor den grupp bland de psykopatiska lösdrivarna och prostituerade kommer att bliva, som icke kan omhändertagas på de blivande psykopatanstalterna, kan för närvarande icke angivas utan beror på vad bestämmelserna om psykopat vården komma att innehålla om förutsättningarna för intagning på nämnda anstalter. Utformningen av förutsättningarna för ingripande mot psykopatiska lösdrivare och prostituerade, vilka kräva endast öppen vård, är avhängig av hur lagstiftningsfrågorna rörande vården på psykopatanstalterna lösas. Det synes därför lämpligast att även spörsmålet om meddelande av öppen psykopatvård tvångsvis upptages av psykopatvårdsutredningen. Här må blott anmärkas, att då en person med sådan psykisk abnormitet, som brukar hänföras under beteckningen psykopati, hemfaller åt sådant asocialt levnadssätt som lösdriveri eller åt prostitution, enligt utredningens uppfattning förutsättningar föreligga för ingripande från samhällets sida, vid behov med tvångsåtgärder. Ingripandets art — öppen eller sluten vård — får bero på omständigheterna i det särskilda fallet. Med hänsyn till psykopaterna skulle sålunda ej obetydliga olägenheter uppkomma vid ett omedelbart avskaffande av lösdrivarlagstiftningen och olägenheterna äro enligt utredningens mening av den omfattning att i varje fall tidpunkten för ett upphävande av lösdrivarlagstiftningen måste i viss mån göras beroende av lösningen av psykopat vårdsproblemet.

241 I fråga om lösdriveriutredningens förslag rörande förfarandet hänvisas till vad härom anförts i del II. Efter tillkomsten av en särskild psykopatvärd och efter genomförandet av de ovan berörda lagändringarna borde enligt utredningens mening ett tillfredsställande skydd ernås för samhället mot den fara lösdrivarna och de prostituerade utgjorde. Ur samhällsskyddets synpunkt vore följaktligen därefter någon särlagstiftning icke erforderlig. Då det därjämte ur behandlingssynpunkt vore fördelaktigast att lösdrivare och prostituerade omhändertoges inom de särskilda vårdformerna, ansåg utredningen lösdrivarlagstiftningen kunna upphävas utan att ersättas med annan särlagstiftning. Tidpunkten för upphävandet måste dock bli beroende av när en lösning av psykopatvårdsproblemet komme till stånd. Härutinnan anfördes skiljaktig mening av ledamoten Lindberg, som ansåg, att lösdrivarlagen omedelbart kunde upphävas. Uttalandena vid r e m i s s b e h a n d l i n g e n av lösdriveriu t r e d n i n g e n s f ö r s l a g kunna sammanfattas som följer: Ingen remissinstans gav uttryck åt den meningen att lösdriveri i egentlig mening borde lämnas utan åtgärder från samhällets sida. Utredningens tanke att samhället måste ha möjligheter att inskrida underströks allmänt. Meningarna delade sig emellertid, då det gällde att välja medlen. Å ena sidan anslöto sig åtskilliga remissinstanser till utredningen och ansågo att genomförandet av dess förslag skulle ge samhället tillräckliga medel i kampen mot lösdriveriet. Hit hörde exempelvis fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och straff lagberedningen. Å andra sidan framförde åtskilliga remissinstanser betänkligheter mot de av utredningen föreslagna lagändringarna. Förslaget om kriminalisering av bettleriet rönte stark kritik. Svea Hovrätt framhöll bland annat att det borde vara uteslutet att tillgripa kriminalisering av bettleri för att därmed vinna tillfälle till ett ingripande, icke mot gärningen som sådan, utan mot en viss grupp inedborgare, vars allmänna livsföring man ville reformera. För sådant ändamål kunde ett godtyckligt bestraffande av en enstaka, i och för sig ej straffvärd yttring av denna livsföring ej få utgöra medlet. Än mindre kunde det förmenta brottet beläggas med annat straff än gärningens straffbarhet föranleder eller i förevarande fall, därest en ordningsförseelse skulle anses föreligga, böter. Tanken att lösdrivande bettlare skulle intagas å fattigvårdsanstalter avvisades av ett stort antal socialvårdsorgan, främst med hänsyn till klientelets ofta djupt asociala beskaffenhet. Utredningens ståndpunkt att inskridande mot prostituerade borde ske endast i speciella fall delades av åtskilliga remissinstanser, bland annat av strafflagberedningen och medicinalstyrelsen. Vissa instanser ansågo emellertid, att prostitutionen såsom sådan borde kunna föranleda tvångsåtgärder.

242 De huvudsakligaste anmärkningarna m o t förslaget a t t göra barnavårdslagen tillämplig på prostituerade i åldern 21—23 år gingo ut på a t t det icke vore lämpligt a t t inordna äldre personer under barnavårdslagen, då det kunde befaras a t t barnavårdsnämnderna icke skulle kunna bemästra de svårigheter, som härvid uppstode. Nämndernas arbetsbelastning vore för övrigt redan nu hård. Några remissinstanser intogo den ståndpunkten a t t det visserligen vore önskvärt a t t tillfredsställande möjligheter funnes till ingripande mot unga prostituerade som fyllt 21 år men a t t spörsmålets reglering borde ske genom särskild lag. Vidare framhölls från flera håll a t t det icke vore lämpligt a t t föregripa den bebådade översynen av barnavårdslagens bestämmelser. Strafflagberedningen anslöt sig till de sakkunnigas allmänna syn på frågan om lösdrivarlagens upphävande och om lösdrivarklientelets omhändertagande genom andra vårdformer, men kunde icke dela den av de sakkunnigas majoritet uttalade meningen a t t upphävandet av lösdrivarlagen borde göras beroende av a t t psykopat vårdsproblemet vunne sin lösning genom uppförandet av nya psykopatanstalter. Lösdrivarlagens upphävande kunde nämligen enligt beredningens mening icke tänkas komma a t t medföra en mera väsentlig ökning av antalet personer i behov av sluten psykiatrisk vård utöver de i 46 § sinnessjuklagen förutsatta fallen. Av större vikt vore den av de sakkunniga berörda frågan om införande av öppen sinnessjukoch sinnesslö vård. Denna fråga hade beträffande de för brott lagförda efter medgivande av justitieministern redan upptagits till behandling av strafflagberedningen, som därvid tydligen måste taga hänsyn även till lösdrivarklientelet. I ett till strafflagberedningens yttrande fogat särskilt yttrande av professor Kinberg anfördes bland annat följande: Ingångsporten för sociala åtgärder beträffande lösdrivarna måste självfallet vara polisen. När polisen anhållit iakttagna eller anmälda fall kunde den fortsatta proceduren — när brott inte föreligger och strafflagsmaskineriet sålunda inte sättes igång — ordnas så att utredningen överlämnades till en särskild socialbyrå under ledning av en socialläkare på sådana platser där tillgång finnes på dylika organ. Så är förhållandet i Stockholm, Göteborg och några andra städer och det är väl en tidsfråga när länsstyrelsernas residensstäder kommer att ha tillgång till dylika socialvårdsorgan. Där så ännu icke skett kunde dylika socialbyråer anordnas under ledning av psykiater som är förtrogen med psykosociala utredningar, exempelvis läkare vid länslasarettens psykiatriska avdelningar. Vid socialbyrån skulle företagas en preliminär undersökning av fallet, innefattande även läkarundersökning. Härvid skulle byrån ha tillgång till allt material angående den undersökte som står till polisens förfogande och äga rätt att påkalla polisens medverkan vid utredningen. Befinns fallet vara av så lindrig natur att det lämpligen kan tagas om hand av vederbörande socialvårdsorgan inom kommunen bör det överlämnas dit, varmed polisens omedelbara befattning med saken upphör. Detta gäller exem-

243 pelvis flertalet fall av alkoholism. Dessa överlämnas till vederbörande nykterhetsnämnd. Endast då farlighet föreligger handlägges enligt alkoholistlagens bestämmelser dessa ärenden av polismyndighet. I andra fall där ett direkt ingripande från ett socialvårdsorgan inte anses kunna ske eller där fallets natur kräver en mera ingående och tidskrävande utredning och medicinsk undersökning beslutes om intagande på en under medicinsk ledning stående anstalt för fortsatt observation och behandling. Behörighet att fatta beslut härom kunde lämpligen anförtros åt ett särskilt organ bestående av en domare, den socialläkare som deltagit i den preliminära utredningen samt en socialvårdare. Finner detta organ i likhet med den socialvårdsbyrå som utfört den preliminära utredningen, att fortsatt undersökning och observation är nödvändiga beslutar det att den anhållne skall intagas på den medicinskt ledda anstalten där en sådan fortsatt undersökning och utredning kan verkställas. Denna anstalt skulle vara en »psykopat»anstalt för lösdrivare och alkoholister. Sedan en lösdrivare intagits på denna sorterings- och behandlingsanstalt skulle en ingående medicinsk-psykologisk och social utredning företagas för att ställa en så noggrann psykiatrisk och socialpsykologisk diagnos på fallet som möjligt. I sådana fall där det befinnes lämpligt erhåller den intagne medicinsk och psykiatrisk vård på anstalten. I andra fall kan vård å allmänt sjukhus eller å sinnessjukhus befinnas vara den lämpligaste vårdåtgärden. I andra åter överlämnas fallet till alkoholistvården, vilket i många fall innebär att individen kan överföras t i l l i n öppen alkoholistanstalt. I andra fall slutligen överlämnas den intagne till någon annan form av socialvård inom sin hemortskommun (fattigvård, ungdomsvård, sinnessjukvård på kommunal anstalt etc). Lösdriveriutredningens förslag upptogs till behandling i den inledningsvis berörda propositionen nr 90 till 1950 års riksdag. Därvid uttalade föredragande departementschefen a t t han delade lösdriveriutredningens mening a t t en speciallagstiftning av lösdrivarlagens natur icke borde finnas. Lagen fyllde emellertid en viss funktion i kampen mot asocialiteten. A t t upphäva den utan särskilda åtgärder inom andra lagstiftningsområden borde icke ifrågakomma. D e t måste tillses, a t t samhället vid lagens upphävande vore utrustat med tillräckliga medel för a t t erforderliga ingripanden skulle kunna ske. I detta sammanhang anförde departementschefen följande: Uppenbart är, att de lösdrivare, som äro sinnessjuka eller sinnesslöa eller kunna betecknas som psykopater, böra behandlas medicinskt. Socialläkaren i Stockholm Inghe, som 1947 undersökt ett visserligen icke så stort antal tvångsarbetare och i Stockholm anhållna lösdrivare, har funnit att av de undersökta männen 24 procent lämpligen borde åtnjuta sinnessjukvård, 4 procent sinnesslö vård och 28 procent psykopatvård samt att motsvarande procenttal för kvinnorna vore 4, 14 och 41. Det måste tillses att vid lösdrivarlagens upphävande möjligheter finnas att bereda vård åt dessa grupper. För närvarande äro åtskilliga psykopater underkastade behandling enligt sinnessjuklagen, vilket torde vara den enda form av medicinsk vård som med nuvarande lagstiftning kan användas mot ifrågavarande klientel. På grund av platsbristen på sinnessjukhusen kan detta emellertid endast ske i begränsad utsträckning och överhuvud 16

244 finnes icke nu inom denna vårdform utrymme för en ökad tillströmning av patienter. Medicinalstyrelsen har också med skärpa understrukit, att platsbristen inom sinnessjuk- och sinnesslövården måste undanröjas för att icke en reform på lösdrivarlagstiftningens område skall gå ut över andra sjuka. Jag ansluter mig helt härtill. I samband med psykopat vårdsproblemets teoretiska och praktiska lösning torde man emellertid kunna förvänta att läget förbättras. Även genom att möjligheterna till öppen vård utvidgas synes en lättnad i sinnessjukhusens beläggning kunna ernås. De platser, som härigenom möjligen bliva tillgängliga, lära dock knappast kunna utnyttjas för lösdrivarklientelet. Med hänsyn till detta klientels grava asocialitet synes det nämligen mindre lämpligt att psykopaterna bland lösdrivarna intagas på sinnessjukhus. Öppen vård för dem torde endast i undantagsfall vara att räkna med. Även om den av lösdriveriutredningen föreslagna lösningen av lösdrivarfrågan i princip skulle godtagas är det, såsom också utredningsmajoriteten funnit, ur dessa synpunkter ofrånkomligt att avvakta skapandet av en tillfredsställande psykopatvård med tillräckligt antal vårdplatser. Jag kan därför redan på denna grund icke ansluta mig till den av en av de sakkunniga uttalade meningen att lösdrivarlagen omedelbart skall upphävas. D å det måste antagas dröja ett antal år, innan de antydda hindren för lagens upphävande undanröjts och lagen i synnerhet i vad anginge reglerna om verkställighet av tvångsarbete vore mycket föråldrad och i behov av modernisering, föreslogs i propositionen a t t vissa provisoriska ändringar skulle genomföras i lagen. D e t framhölls därvid a t t syftet med de föreslagna ändringarna endast vore a t t för den tid som kunde återstå innan lagen upphävdes utjämna de allvarligaste olägenheterna vid verkställighet av tvångsarbete. En så inskränkt reform ansågs icke kunna av de tillämpande myndigheterna tagas till intäkt för vidgad användning av lagen. För a t t motverka varje tendens i den riktningen syntes det lämpligt att det genom i administrativ ordning utfärdade anvisningar underströks, a t t den nuvarande restriktiva tillämpningen av lösdrivarlagen borde fortfara och a t t alla de vid sidan därav befintliga vård- och hjälpåtgärderna borde tillgripas i första hand. Rörande innebörden av de föreslagna ändringarna får psykopatvårdsutredningen hänvisa till den inledningsvis lämnade redogörelsen. I propositionen erinrades vidare därom a t t flertalet lösdrivare vore grovt ordningsstörande, vilket skärptes av a t t de ofta missbrukade sprit. Genom sitt levnadssätt råkade de i ett alltmera markerat förfall och förorsakade därför med tiden samhället betydande kostnader för vård av olika slag. E n icke oväsentlig omständighet vore a t t de stundom lockade andra, särskilt yngre personer, till a t t hemfalla åt lösdriveri med alla dess menliga följder. Lösdrivarna gjorde sig även i stor utsträckning skyldiga till brott, som emellertid ofta icke såsom sådana föranledde någon reaktion från samhällets sida, därför att de ej kommo till myndigheternas kännedom eller därför a t t bevissvårigheterna voro oöverstigliga, Med hänsyn till det anförda ansåg departementschefen det i princip vara påkallat a t t samhället i någon form

245 skulle ingripa mot huvudparten av det egentliga lösdrivarklientelet. Därmed vore emellertid icke sagt, att detta alltid borde ske med tvång. Även hjälpåtgärder av olika slag borde komma ifråga. Tvångsingripande mot lösdrivare borde ske endast då starka skäl förelågo. Så vore icke fallet då lösdriveriet vore en isolerad företeelse, såsom exempelvis i fråga om vissa prostituerade och oförargliga luffare. I likhet med de sakkunniga ansåg departementschefen därför att till utgångspunkt för inskridande från samhällets sida borde tagas de vid sidan av lösdriveriet dokumenterade formerna av grov asocialitet eller grava psykiska defekter. Den av de sakkunniga föreslagna kriminaliseringen av bettleriet avvisades av departementschefen med hänvisning såväl till principiella betänkligheter som till de bevissvårigheter, som kunde förutses uppkomma, I stort sett likartade anmärkningar riktades mot de föreslagna ändringarna i 18 kap. strafflagen. Dock ansågos åtminstone några av de gärningar, som avsågos med dessa ändringar, i och för sig straffvärda. Då emellertid straffrättskommittén för närvarande vore sysselsatt med bland annat en överarbetning av nämnda kapitel i strafflagen, syntes det knappast finnas anledning att föregripa denna genom att införa några helt nya regler av omstridd betydelse. Ifråga om prostitutionen erinrades om att en del remissmyndigheter uttalat att prostitutionen som sådan med hänsyn till graden av dess samhällsfarlighet borde kunna föranleda tvångsåtgärder. Departementschefen ansåg dock att nämnda myndigheter överskattade samhällsfärligheten. Han vore av den uppfattningen att prostitutionen i och för sig icke borde föranleda tvångsåtgärder, åtminstone såvitt anginge vuxna prostituerade. Med det anförda ville han dock icke säga att samhället över huvud icke borde ingripa mot de vuxna prostituerade. Denna form av lösdriveri hade ofta sådana konsekvenser både för samhället och för de prostituerade själva att de icke helt kunde lämnas åt sitt öde. Förslaget om en utvidgning av bestämmelserna i 25 § d) barnavårdslagen till att avse personer i åldern 21—23 år kunde emellertid icke biträdas. I anledning av proposition nr 90/1950 avlätos i riksdagen 8 motioner, varav 4 inom vardera kammaren (nr 395, 396, 397 och 402 i första kammaren och 481, 493, 494 och 495 i andra kammaren). I motionen 395/1 hemställdes, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen nr 90, antingen besluta att lösdrivarlagen skulle upphöra att gälla från och med den 1 juli 1950, eller, därest detta icke lämpligen kunde ske, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa att förslag till bestämmelser om lösdrivarlagens upphävande och de frågor som ha nödvändigt samband därmed — dit hänfördes icke bettleriets rättsliga reglering och

246 ej heller frågan rörande omhändertagande av s. k. psykopater — måtte framläggas för riksdagen snarast möjligt och senast vid höstsessionen av 1950 års riksdag. Motionerna 396/1 och 4 8 1 / I I , vilka voro likalydande, utmynnade i en hemställan om a t t de föreskrifter ifråga om lagens tillämpning, som enligt departementschefens uttalande i proposition nr 90 skulle utfärdas i administrativ ordning m å t t e underställas riksdagens prövning. I likalydande motionerna 397/1 och 494/11 samt i motionen 493/11 hemställdes på i stort sett samma grunder som anförts av reservanten Lindberg i lösdriveriutredningen a t t riksdagen ville besluta, a t t lösdrivarlagen omedelbart skulle upphöra a t t gälla. I likalydande motionerna 402/1 och 494/11 hemställdes, a t t riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 90 ville dels eftertryckligt uttala, a t t lösdrivarlagen snarast möjligt efter det att andra behandlingsmöjligheter i erforderlig mån stode till buds borde upphävas och, därest verkligt behov kunde anses föreligga, därvid ersättas med en helt ny lagstiftning samt a t t ändringar i den nuvarande lösdrivarlagen ej borde föranleda något uppskov därmed, dels för sin del besluta vissa i motionen föreslagna ändringar i lösdrivarlagen samt a t t vederbörande u t s k o t t m å t t e utarbeta erforderlig lagtext. Ändringarna avsågo vidgad möjlighet till särskild förundersökning och summarisk läkarundersökning samt reglering av avgången från tvångsarbetsanstalt i överensstämmelse med vad som enligt alkoholistlagen gäller för tvångsintagna alkoholister. A n d r a l a g u t s k o t t e t anförde i utlåtande över proposition nr 90/1950 samt över nyss angivna motioner bland annat följande: Med hänsyn främst till de svårigheter som möta att med utgångspunkt från livsföringen avgränsa- de fall, då ett ingripande är motiverat, måste det betraktas som en avsevärd vinning, därest man till grund för ingripandet kunde taga andra, mera bestämda yttringar av asocialiteten. Förutom den större rättssäkerhet, som skulle följa därav, skulle vederbörande individ erhålla just den vård och behandling, som han är i behov av. Vad angår prostitutionsföreteelsen är såväl utredningen som departementschefen av den uppfattningen, att prostitutionen i och för sig icke bör föranleda tvångsåtgärder från samhällets sida, åtminstone icke när det gäller vuxna prostituerade. Såsom framhållits, kan det dock icke ifrågakomma, att samhället skall underlåta att ingripa med tvångsåtgärder i de fall, då prostitutionen är förenad med yttringar, som medföra särskild fara för samhället. Utskottet vill i anslutning härtill understryka önskvärdheten av att samhället i största möjliga utsträckning medelst rena hjälpåtgärder söker förmå envar prostituerad att övergå till ett ordentligt och samhällsnyttigt liv. Av särskilt vikt torde vara att sådana åtgärder sättas in på ett så tidigt stadium som möjligt. Utskottet ansluter sig sålunda till den i propositionen framförda meningen, att till utgångspunkt för inskridande mot lösdrivarklientelet bör tagas icke själva livsföringen såsom sådan utan andra former av grov asocialitet eller psy-

247 kiska defekter, och att någon speciallagstiftning av lösdrivarlagens natur icke bör finnas. Vad härefter angår den lösning av lösdrivarfrågan, som utredningen med nu angivna utgångspunkter föreslagit, anser sig utskottet, i likhet med departementschefen och ett flertal remissmyndigheter, i vissa väsentliga delar icke kunna ansluta sig till densamma. Utskottet avser härvid främst den föreslagna kriminaliseringen av bettleri och den tilltänkta användningen av villkorlig dom ävensom utredningens förslag att göra barnavårdslagen tillämplig på prostituerade i åldern 21—23 år. Mot utredningens förslag härutinnan har riktats tungt vägande kritik. Av de verkställda klientelundersökningarna får anses framgå, att därest lösdrivarlagen upphäves utan att övriga av lösdriveriutredningen föreslagna lagändringar samtidigt genomföras, det s. k. restklientelet skulle bliva ganska avsevärt. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna ha emellertid av psykopatvårdsutredningen i dess remissyttrande ansetts i stort sett överflödiga sedan en psykopatvårdsorganisation kommit till stånd. Psykopatvårdsutredningen har förmenat, att efter ett förverkligande av en sådan organisation och under förutsättning att polismyndigheterna sättas i tillfälle att taga initiativ till erforderlig undersökning av lösdrivarklientelet, det skulle visa sig möjligt att för praktiskt taget samtliga fall åstadkomma lämplig vård. Utskottet finner frågan om dylik möjlighet för samhällets organ att kunna taga initiativ till ingripande vara av särskild vikt. Bortsett från lösdrivarlagen torde de nuvarande möjligheterna härvidlag få anses vara begränsade. Därest lösdrivarlagen skulle upphävas utan att ersättas av någon lagstiftning, som kunde utgöra grund för dylikt ingripande, skulle samhället sannolikt i många fall komma att sakna möjlighet att ingripa, oaktat detta skulle framstå såsom befogat. Utskottet har således icke blivit övertygat om att samhället kan undvara en dylik lagstiftning, som lämnar möjlighet, i första hand åt polisen, att ingripa och omhändertaga vederbörande för att, när förutsättningar därför föreligga, hänvisa honom till socialvård eller sjukvård. Då det sålunda måste vara av vikt för bedömande av lösdrivarproblemet att i varje fall äga vetskap om hur psykopatvården kan tänkas bliva utformad och då framför allt den till synes ofrånkomliga frågan om lagstiftning angående polisens initiativrätt är under utredning, har utskottet kommit till den uppfattningen, att psykopatvårdsutredningens förslag som är att förvänta inom en nära framtid bör avvaktas, innan slutlig ställning tages till frågan om när lösdrivarlagen kan upphävas. Utskottet kan således icke tillstyrka, att riksdagen nu skall besluta om lagens upphävande. Härmed vore emellertid icke sagt, a t t lösdrivarlagen icke kunde upphävas förrän den planerade psykopatvårdsorganisationen blivit utbyggd. D e t t a kunde antagas komma a t t dröja en ganska avsevärd tid. P å grund härav och med hänsyn till den förhållandevis lilla grupp av psyktpatklientelet, varom här vore fråga, ansåg utskottet, a t t det borde allvarligt övervägas, huruvida icke frågan om upphävande av lösdrivarlagen kunde bringas till en lösning utan avbidan p å den tillämpade psykopatvårdsorganisationens utbyggnad. Utskottet förklarade sig förvänta, a t t Kungl. Maj: t,

sedan psykopatvårdsutredningens förslag avgivits, skulle taga frågan under omedelbar omprövning och — därest så skulle befinnas möjligt — förelägga riksdagen förslag till lagens upphävande. De i propositionen nr 90 föreslagna provisoriska ändringarna i lösdrivarlagen tillstyrktes av utskottet. Vad som rörande dessa ändringar anförts i de ovan berörda motionerna föranledde sålunda icke utskottet att påyrka någon ändring av Kungl. Maj:ts förslag. Ändringarna föreslogos träda i kraft den 1 januari 1950. Riksdagen (skr. nr 384) följde utskottets förslag.

249 Kap. 3. Direktiven för psykopatvårdsutredningen. Genom beslut den 21 december 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1947 års psykopatvårdsutredning a t t inom departementet biträda med fortsatt utredning av vissa frågor om behandlingen av lösdrivarklientelet. Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen anförde chefen för inrikesdepartementet härvid följande. I sitt den 18 december 1948 avgivna betänkande med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. (SOU 1949: 4) har 1948 års lösdriveriutredning förordat att lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående lösdrivares behandling skall upphävas samt att lösdrivarklientelet i den mån detsamma kan anses vara i behov av vård skall omhändertagas inom andra vårdformer. Jag delar lösdriveriutredningens mening att lösdrivarlagen icke bör bibehållas samt att lösdrivarklientelet, i den mån det i samhällsskyddets intresse eller av hänsyn till lösdrivarens eget bästa kan anses påkallat, bör bliva föremål för behandling inom andra vårdformer. Såsom utredningen påvisat torde lösdriveri i stort sett icke utgöra ett specifikt fenomen utan allenast en bland flera yttringar av asocialt levnadssätt. Dessa yttringar vid sidan av lösdriveri såsom sådant böra föranleda ingripande och omvårdnad. Härvid stå redan under nuvarande förhållanden flera vårdformer till buds, nämligen sinnessjuk-, sinnesslö-, alkoholist- och fattigvård samt straff rättslig vård. Samhällets möjligheter att mot någons vilja föranstalta om intagning för observation på sinnessjukhus äro emellertid starkt begränsade. Alkoholistlagen medger visserligen tvångsingripande på sociala indikationer, bland annat på den grund att vederbörande för ett kringflackande liv, men sådant ingripande förutsätter hemfallenhet åt alkoholmissbruk. Fattigvård bör icke ifrågakomma som en tvångsåtgärd. Straffrättslig vård förutsätter, att vederbörande begått en kriminell handling, som kan förskylla frihetsstraff. Lösdriveriutredningen har vid sitt ståndpunktstagande företrädesvis tagit sikte på lösdrivarlagens otillfredsställande utformning i allmänhet samt dess omoderna reaktionssystem med det teoretiskt och praktiskt synnerligen förlegade tvångsarbetsinstitutet. I dessa delar är jag av alldeles samma mening som utredningen. Utredningen har emellertid icke tillräckligt beaktat, att polismyndigheterna med stöd av lagen äga möjlighet att anhålla grovt asociala element och åtminstone ytligt undersöka deras fall. Visserligen skulle de av utredningen föreslagna ändringarna i strafflagen medföra, att samhället skulle kunna inskrida i straffprocessuell ordning mot åtskilliga, som icke nu kunna föranleda ingripanden annorledes än enligt lösdrivarlagen. Men sannolikt skulle likväl efter lösdrivarlagens upphävande ett antal personer, mot vilka ingripande i samhällsskyddets intresse torde vara nödvändigt, icke kunna gripas av polismyndigheterna eller eljest tvångsvis omhändertagas. Därtill kommer, att jag av skilda orsaker icke anser mig kunna förorda de ifrågasatta kriminaliseringarna.

250 Utredningen har icke i vidare mån tagit ställning till frågan om samhällets rätt till ingripande än att utredningen hänvisat till de möjligheter, som nu i allmänhet stå till buds vid sidan av lösdrivarlagen, samt i allmänna ordalag uttalat, att initiativet till ingripande antagligen i flertalet fall komme att åvila polisen och att polismyndigheten måste ha befogenhet att påkalla vidtagande av åtgärder. Däremot har utredningen icke allsidigt belyst frågan om rättsgrunden för polisens ingripande. Saken har under betänkandets remissbehandling uppmärksammats av flera remissinstanser. Sålunda har den berörts av 1947 års psykopatvårdsutredning, som i sitt remissvar anfört, att det vore en oundgänglig förutsättning för lösdrivarlagens upphävande, att polismyndigheterna sattes i tillfälle att taga initiativ till erforderlig undersökning av lösdrivarklientelet för att möjliggöra dess omhändertagande med rätt att på grund av asocialt beteende begära intagning av vederbörande för observation och eventuellt vård på sinnessjukhus eller psykopatsjukhus. Sedan departementschefen härefter refererat det huvudsakliga av vad som ovan återgivits av professor Kinbergs yttrande över lösdriveriutredningens förslag anfördes ytterligare följande. De synpunkter, som anförts i de nu refererade yttrandena, finner jag förtjänta av beaktande. Åtskilliga av de personer, som enligt nuvarande praxis hänföras under lösdrivarlagen, äro i behov av vård eller tillsyn i någon form från det allmännas sida. Möjligheterna för samhällets social- och sjukvårdsorgan att komma i kontakt med de vårdbehövande bland detta klientel äro begränsade. I själva verket torde emellertid lösdrivarlagen på denna punkt — trots sin otillfredsställande utformning — fylla en viss uppgift, i det att den reglerar polisens befogenhet att omhändertaga vederbörande för att i den mån förutsättningar för åtgärd från de social- och sjukvårdande myndigheternas sida föreligga, hänvisa honom till sådan myndighet. Till de oförvitliga medborgarnas skydd och även av hänsyn till det ifrågavarande klientelets eget bästa torde samhället ej heller framdeles kunna undvara bestämmelser om rätt för polisen att anhålla grovt asociala element. Jag kan sålunda icke ansluta mig till utredningens förslag om upphävande av lösdrivarlagen, med mindre en lagstiftning av antydd innebörd genomföres. Psykopatvårdsutredningen har i sitt remissvar utgått från, att lösdrivarklientelet till en alldeles övervägande del är av sådan beskaffenhet, att intagning på psykopatvårdsanstalt kan ifrågasättas. Med hänsyn härtill anser jag det tänkbart, att polismyndighetens möjlighet att ingripa mot grovt asociala personer skulle kunna ske inom psykopatvårdslagstiftningens ram sålunda, att polisen erhölle rätt att på sociala indikationer anhålla sådana personer med skyldighet att föranstalta om undersökning av om de äro i behov av vård å psykopatvårdsanstalt eller böra omhändertagas inom annan samhällelig vårdform. I detta sammanhang synes jämväl frågan om tillskapande för lösdrivarklientelet av någon form av övervakning eller tillsyn, när andra socialvårdsformer ej stå till buds eller lämpa sig, vara förtjänt av ett övervägande. Såsom förut sagts är jag ense med lösdriveriutredningen därom att lösdrivarlagen bör upphävas. Beträffande det förfarande, som efter lagens upphörande bör tillämpas vid inskridandet mot grovt asociala individer, kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter, som legat till grund för det av professor Kinberg skisserade programmet. Detta program synes mig innehålla uppslag,

251 som böra kunna utgöra en grundval för fortsatt utredning på området. Då utformade förslag icke föreligga i fråga om väsentliga delar av problemkomplexet, anser jag det nämligen ofrånkomligt att detsamma ytterligare utredes. För att möjliggöra att lösdrivarlagen upphäves snarast möjligt bör denna utredning komma till stånd utan dröjsmål. Departementschefen anförde slutligen, a t t då utredningen n ä r a berörde psykopatvårdsutredningens uppdrag, densamma borde anförtros åt psykopatvårdsutredningen. Härvid komme jämväl i betraktande a t t om möjligheter till särskild observation av det slag, som skisserats av professor Kinberg, borde finnas, det borde övervägas, huruvida icke sådan observation kunde ordnas inom ramen för psykopatvårdens anstaltsorganisation. 1

1 Beträffande sistnämnda spörsmål, se sid. 79 ovan.

252 Kap. 4. Psykopatvårdsutredningens synpunkter och förslag. Inledning. Utgångspunkten för det utredningsuppdrag psykopatvårdsutredningen erhållit i fråga om lösdrivarna är a t t lösdrivarlagstiftningen i dess nuvarande gestaltning skall upphävas. Någon meningsskiljaktighet råder emellertid icke därom a t t ett ingripande från samhällets sida är både berättigat och påkallat mot i varje fall huvudparten av det klientel, som för närvarande blir eller kan bli föremål för åtgärd enligt lösdrivarlagen. D e t har emellertid ansetts, a t t i den mån det i samhällsskyddets intresse eller av hänsyn till lösdrivarens eget bästa är erforderligt, a t t ett dylikt ingripande sker, detta bör leda till vård i andra former än de som lösdrivarlagen anvisar. Möjligheterna a t t bereda lösdrivarklientelet psykopatvård inta härvid en framskjuten plats. D e t har icke ansetts lämpligt a t t t a slutlig ställning till frågan om lösdrivarlagens upphävande innan psykopatvårdsutredningen framlagt förslag rörande psykopat vårdens ordnande. I del I av detta betänkande har psykopatvårdsutredningen föreslagit upprättande av särskilda sjukhus inom sinnessjukvårdens ram för vård av psykopater. Vidare har utredningen i del I I av betänkandet framlagt förslag till lagstiftning angående psykopaters omhändertagande för vård eller observation å sinnessjukhus, psykopatsjukhus däri inbegripna. Frågan rörande omhändertagande för psykiatrisk vård av psykopater, tillhörande lösdrivarklientelet, har emellertid därvid lämnats öppen. Utredningen har nämligen ansett lämpligt, a t t denna fråga upptages till behandling i samband med den utredning rörande lösdrivarklientelets behandling, som i övrigt uppdragits åt utredningen. Förutsättningarna och formerna för ett omhändertagande å sinnessjukhus av psykopater, som tillhöra lösdrivarklientelet sammanhänga nämligen med frågan på vad sätt man reglerar samhälleliga åtgärder i övrigt mot detta klientel. I sistnämnda hänseende har i direktiven för psykopatvårdsutredningen framhållits, a t t polisen även efter lösdrivarlagens upphävande måste ha befogenhet a t t ingripa mot vårdbehövande bland lösdrivarklientelet för a t t hänvisa dem till vederbörande social- eller sjukvårdande myndighet. Departementschefen fann sig icke kunna ansluta sig till lösdriveriutredningens förslag om upphävande av lösdrivarlagen med mindre en lagstiftning av

253 antydd innebörd genomfördes. Han ansåg det tänkbart, att polismyndighetens möjlighet att ingripa mot grovt asociala personer skulle kunna regleras inom psykopatvårdslagstiftningens ram sålunda att polisen erhölle rätt att på sociala indikationer anhålla sådana personer med skyldighet att föranstalta om undersökning av om de voro i behov av vård å psykopatvårdsanstalt eller borde omhändertagas inom annan samhällelig vårdform. I detta sammanhang borde även frågan om tillskapande för lösdrivarklientelet av någon form av övervakning eller tillsyn, när andra socialvårdsformer ej stode till buds eller lämpade sig tagas under övervägande. Vid behandlingen sedermera i riksdagen av lösdrivarfrågan fann andra lagutskottet frågan om möjligheterna för polismyndigheterna att ta initiativ till erforderlig undersökning av lösdrivarklientelet vara av särskild vikt och förväntade, att så snart psykopatvårdsutredningens förslag härutinnan förelåge Kungl. Maj:t skulle ta frågan om lösdrivarlagens upphävande under förnyat övervägande och förelägga riksdagen förslag härom. Detta uttalande föranledde ingen erinran vid riksdagens fortsatta behandling av frågan. Det anförda ger vid handen, att psykopatvårdsutredningens uppdrag i förevarande hänseende är begränsat att avse den närmare utformningen av en lagstiftning, som till sin karaktär och omfattning blivit i huvudsak bestämd genom de i direktiven och vid frågans behandling i riksdagen uppdragna riktlinjerna. Vad det gäller är dels att avgöra under vilka förutsättningar och i vilka former vård å sinnessjukhus, inklusive psykopatsjukhus, skall kunna beredas psykopater tillhörande lösdrivarklientelet, dels ock att utforma en lagstiftning, som skapar möjligheter för polismyndigheterna att på sociala indikationer ingripa mot vårdbehövande lösdrivare och ombesörja att erforderlig social- eller sjukvård beredes dem. I samband härmed har utredningen att överväga frågan om tillskapande för lösdrivarklientelet av någon form av övervakning eller tillsyn i sådana fall, där andra vårdformer ej stå till buds eller lämpa sig. Genomföres en lagstiftning av nu angivet slag, kommer det givetvis att kunna sägas, att man därmed bibehåller en särskild lösdriverilagstiftning, låt vara i annan form och av annat innehåll än den nuvarande lösdrivarlagen. Detta är emellertid ofrånkomligt, om man vill upprätthålla den samhälleliga kontrollen över sådana asociala element, som hittills kunnat omhändertagas med stöd av lösdrivarlagen. Den nya lagen får emellertid en annan syftning och karaktär än den nuvarande. Dennas system av repressiva åtgärder ersattes av ett förfarande avsett att bereda vederbörande sådan vård, som är ägnad att undanröja de bakomliggande orsakerna till den asociala livsföringen. För lösdrivarna kommer icke att finnas någon specifik behandling; ett omhändertagande från samhällets sida leder icke

254 till annat än en vård, som kommer även andra än lösdrivare till del. Från denna synpunkt sett kommer själva lösdrivarbegreppet a t t försvinna. Enligt psykopatvårdsutredningens mening bör man i den nya lagstiftningen också undvika a t t använda benämningen lösdrivare på det klientel som faller under lagen. Med denna allmänna syn på den föreliggande lagstiftningsfrågan har psykopatvårdsutredningen icke funnit anledning a t t gå närmare in på spörsmålet i vad mån det i samband med lösdrivarlagens upphävande kan finnas behov av a t t införa särskilda repressiva åtgärder — exempelvis genom kriminalisering av vissa beteenden — vid sidan av den lagstiftning utredningen föreslår. Utredningens förslag torde öppna möjligheter a t t för vård i en eller annan form omhändertaga alla sådana personer, vilkas asociala livsföring motiverar ett omhändertagande. E n kriminalisering av vissa beteenden, som dylika personer göra sig skyldiga till, kan måhända ur allmän ordningssynpunkt befinnas önskvärd. D e t torde emellertid få anses ligga utanför psykopatvårdsutredningens uppdrag a t t taga ståndpunkt till dylika politi- och straffrättsligt betonade frågor. Beredande av vård å sinnessjukhus åt psykopater tillhörande lösdrivarklientelet. Såsom lösdriveriutredningen framhållit är lösdriveri icke något specifikt fenomen utan endast ett utslag av förefintliga svårigheter a t t flyta in i samhället och anpassa sig efter de normer, som utvecklats för samlevnaden mellan medborgarna. Lösdriveri är i allmänhet ej det första tecknet på dylika svårigheter. Den blivande lösdrivaren har — enligt vad som framgår av de i lösdriveriutredningens betänkande redovisade undersökningarna — i regel redan i barna- och ungdomsåren visat tydliga tecken på bristande förmåga a t t anpassa sig i samhället. D e t är givet a t t psykiska rubbningar spela en väsentlig roll härvidlag. De av lösdriveriutredningen åberopade klientelundersökningarna (Adell-Jonsson 1938 och Inghe 1945) utvisa, a t t hela tvångsarbetsklientelet på några få undantag när föret e t t grova psykopatologiska drag och a t t psykiatrisk vård av olika slag ansetts påkallad i mer än hälften av fallen. För omkring fjärdedelen av de manliga fallen och 30 a 40 procent av de kvinnliga rekommenderades psykopatvård såsom lämplig vårdform. D e t är sålunda tydligt a t t möjligheter böra skapas a t t bereda vårdbehövande psykopater inom lösdrivarklientelet erforderlig vård, och d e t t a vare sig lösdrivarlagen upphäves eller icke. I det förslag till lagstiftning angående psykopaters omhändertagande för vård å sinnessjukhus, som framlagts i del I I av d e t t a betänkande, ha emellertid möjligheterna a t t tvångsvis intaga psykopater å sinnessjukhus — om man bortser från straff-

255 friförklarade — huvudsakligen anknutits till gällande socialvårdslagstiftnings regler angående omhändertagande för anstaltsvård. Såsom allmän förutsättning för rätten att mot hans egen vilja intaga en psykopat för vård å sinnessjukhus har psykopatvårdsutredningen uppställt att i socialvårdslagstiftningens former beslut skall ha meddelats som innebär att anstalts vård är motiverad. I övrigt skall enligt förslaget möjligheter till tvångsmässigt omhändertagande av psykopater föreligga endast beträffande sådana personer, som äro farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv. En följd av denna psykopatvårdsutredningens principiella inställning är, att om lösdrivarlagen upphäves möjligheter icke skulle finnas att ingripa mot psykopater tillhörande lösdrivarklientelet, med mindre de kunna omhändertagas för anstalts vård enligt annan socialvårdslagstiftning (t. ex. alkoholistlagen) eller de äro farliga i ovan angiven betydelse. Att påräkna deras frivilliga medverkan till intagningen å sinnessjukhus torde vara tämligen utsiktslöst. De föreslagna bestämmelserna måste på grund av det anförda kompletteras med föreskrifter som skapa möjlighet till intagande å sinnessjukhus av sådana psykopater tillhörande lösdrivarklientelet, beträffande vilka ett tvångsmässigt ingripande anses påkallat och vilka icke kunna anses farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv. En första förutsättning för att ett dylikt ingripande skall få ske är givetvis att den psykiska abnormiteten och det därav betingade behovet av sluten vård vitsordats av läkare i en i sedvanlig ordning utfärdad vårdattest. Av skäl som närmare utvecklats i del II av detta betänkande finner psykopatvårdsutredningen emellertid nödvändigt att härutöver kräva att även vissa ytterligare förutsättningar skola vara fyllda för att intagning på sinnessjukhus skall få ske. Utredningen har nämligen funnit att man i fråga om psykopater borde på omhändertagandefrågan tillämpa samma garantier för den enskildes rättssäkerhet som eljest gälla beträffande de s. k. administrativa frihetsberövandena. Beträffande lösdrivarklientelet leder detta till den konsekvensen, att man, om lösdrivarlagen upphäves, måste kräva att utöver det medicinskt konstaterade vårdbehovet ett på sociala indikationer uppbyggt rekvisit bör vara fyllt, liksom också att prövningen härav sker i former, som kunna anses tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Till sistnämnda spörsmål återkommer utredningen i det följande. Dessförinnan skall till behandling upptagas frågan om det sociala rekvisitets innehåll, eller med andra ord i vilka fall ett tvångsmässigt omhändertagande å sinnessjukhus av psykopater tillhörande lösdrivarklientelet kan anses berättigat. Såsom den inledningsvis lämnade redogörelsen för gällande rätt visar har förfarandet enligt lösdrivarlagen avseende dels å personer, som sysslolösa stryka omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle (kring-

256 strykande lösdrivare) eller som utan att äga medel till sitt uppehälle underlåta att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika föra ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet (s. k. stationära lösdrivare), dels (jämlikt 92 § fattigvårdslagen) å bettlare och den som låter annan bettla för sin räkning, oavsett om han är lösdrivare enligt nyssnämnda bestämmelser eller ej, dels slutligen (jämlikt 74—76 §§ fattigvårdslagen) å understödstagare eller försörjningspliktiga, som enligt vissa bestämmelser i fattigvårdslagen och barnavårdslagen intagits å fattigvårdsanstalt eller inställt sig eller hämtats till förrättande av arbete utanför sådan anstalt. Den nyss berörda kategori, gentemot vilken åtgärder enligt lösdrivarlagen huvudsakligen tillgripas såsom disciplinmedel (74—76 §§ fattigvårdslagen), torde numera helt och hållet utgöras av personer, som äro intagna på fattigvårdsanstalt. Omhändertagande av detta klientel för psykopat vård torde i praktiskt taget samtliga fall då behov därav föreligger, kunna ske jämlikt de bestämmelser psykopatvårdsutredningen föreslagit i del II av detta betänkande. Vad detta klientel beträffar torde således några ytterligare regler om intagning å sinnessjukhus icke vara erforderliga. Frågan huruvida bestämmelserna i 74—76 §§ fattigvårdslagen vid lösdrivarlagens upphävande böra ersättas med andra bestämmelser av disciplinär innebörd faller utom psykopatvårdsutredningens uppdrag. Vad angår det klientel i övrigt som blir föremål för lösdrivarbehandling framgår av de i lösdriveriutredningens betänkande redovisade undersökningarna att ett gemensamt drag är motviljan mot ordnat arbete. Klientelet utmärkes vidare av att asocialitet i någon form — särskilt bettleri, vissa typiska former av kriminalitet och prostitution — genomgående kunnat konstateras. Antalet bettlare, luffare och nasare utgjorde omkring tre fjärdedelar av det manliga varningsklientelet. Spritmissbruk var i denna grupp vanligt och i viss utsträckning förekom även kriminalitet, företrädesvis i form av stölder eller snatterier. Förutom av bettlare, luffare och nasare utgjordes det manliga varningsklientelet av personer, som i undersökningarna rubricerats såsom langare, bondfångare, sutenörer och våldsverkare. Det kvinnliga varningsklientelet utgjordes, såsom ovan nämnts, i 95 % av fallen av prostituerade. Av resten rubricerades flertalet såsom langare eller bettlare. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att lösdriveriklientelet består av individer, vilka haft svårt att anpassa sig i arbetslivet och i stället hemfallit åt ett levnadssätt, som tagit sig sådana uttryck som bettleri, vissa slag av kriminellt beteende eller prostitution. Lösdriveriutredningen ansåg det icke kunna råda någon tvekan om att med hänsyn till den fara som lösdriveriet — här bortses tills vidare från prostitutionen — utgjorde, samhället till de oförvitliga samhällsmedlemmarnas skydd måste kunna ingripa mot detsamma. Lösdrivarnas levnadssätt

257 ledde vidare ofta nog till djupt förfall och förorsakade dem betydande lidanden. Det kunde med hänsyn härtill ifrågasättas om icke till deras egen hjälp ett ingripande borde kunna ske oavsett deras egen önskan. I vart fall vore detta berättigat med avseende å ungdom och personer, som på grund av psykisk defekt eller sjukdom saknade erforderlig omdömesförmåga. Beträffande prostitutionen intog utredningen den ståndpunkten, att prostitutionen såsom sådan i allmänhet icke borde föranleda tvångsingripande annat än då det gällde personer under 24 års ålder. I andra fall borde sådant ingripande kunna ske allenast då prostitutionen vore förenad med yttringar som medförde särskild fara för samhället. Utredningen framhöll i annat sammanhang, att enligt utredningens uppfattning borde förutsättningar finnas för samhällsingripande, vid behov med tvångsåtgärder, då en person med sådan psykisk abnormitet, som brukade hänföras under benämningen psykopati, hemfölle åt sådant asocialt levnadssätt som lösdriveri eller åt prostitution. Departementschefen å sin sida anförde, att lösdriveri, taget i dess nuvarande vidsträckta bemärkelse och jämväl inbegripande prostitution, oftast utgjorde endast ett utslag av lösdrivårens asocialitet, som jämväl brukade taga sig uttryck på andra sätt, exempelvis genom alkoholism eller brottslig verksamhet. Därtill komme, att lösdrivarna, såsom de gjorda undersökningarna gåve vid handen, i många fall vore psykiskt defekta och det vore antagligt att defekterna ofta vore grova. Lösdriveri såsom sådant vore en företeelse, som toge sig uttryck i vederbörandes hela leverne. Det vore förenat med betydande svårigheter att med utgångspunkt från livsföringen avgränsa de fall som borde föranleda inskridande från samhällets sida. Det måste tillses, att rättssäkerhetens krav bleve fullt tillgodosedda. Tvångsingripande borde ske endast då starka skäl förelåge och sålunda icke då lösdriveriet vore en isolerad företeelse, såsom exempelvis i fråga om vissa prostituerade och oförargliga luffare. I likhet med lösdriveriutredningen fann departementschefen därför att till utgångspunkt för inskridande från samhällets sida borde tagas de vid sidan av lösdriveriet dokumenterade formerna av grov asocialitet eller grava psykiska defekter, bortsett från prostituerade, som ej fyllt 21 år, beträffande vilka barnavårdslagens nuvarande regler vore uttryck för en riktig princip. Vid riksdagsbehandlingen av frågan förklarade sig andra lagutskottet — vars utlåtande godkändes av riksdagen — ansluta sig till den i propositionen framförda meningen att till utgångspunkt för inskridande mot lösdrivarklientelet borde tagas icke själva livsföringen såsom sådan utan andra former av grov asocialitet eller psykiska defekter. I likhet med departementschefen ansåg sig emellertid utskottet i vissa väsentliga delar icke kunna ansluta sig till den lösning av lösdrivarfrågan, som utredningen föreslagit. Beträffande utredningens förslag och departementschefens och riks-

258 dagens ställningstagande till desamma torde här få hänvisas till den i föregående kapitel lämnade redogörelsen. De nu återgivna uttalandena beträffande frågan, i vilka fall ett samhällsingripande mot lösdrivare (prostituerade däri inbegripna) kan anses berättigat, äro enligt psykopatvårdsutredningens mening i viss mån oklara. Såväl lösdriveriutredningen som departementschefen ha givit tämligen ingående redovisning av sin ståndpunkt till frågan i vad mån det nuvarande lösdrivarklientelet även efter lösdrivarlagens upphävande bör kunna bl? föremål för ett samhällsingripande. Samtidigt därmed ha emellertid gjorts uttalanden, som antyda att i fråga om psykopater ett samhällsingripande alltid skulle vara motiverat på grund av vederbörandes psykiska defekter. Psykopatvårdsutredningen vill i anledning härav för sin del framhålla, att den principiella ställning utredningen intagit till frågan om psykopaters omhändertagande för vård å sinnessjukhus medför, att psykopater tillhörande lösdrivarklientelet icke böra bli föremål för ett tvångsingripande från samhällets sida, med mindre man skulle vara beredd att företaga motsvarande ingripande även om vederbörande icke vore psykopat. Ingripandet bör enligt utredningens mening grundas på den omständigheten, att vederbörande är hemfallen åt en så asocial livsföring, att samhället icke anser sig kunna tolerera densamma. De psykiska defekterna däremot komma i betraktande endast såtillvida att de motivera en viss vårdform. Utredningen vill anmärka, att vad nu sagts synes överensstämma med de synpunkter som anförts i de för psykopatvårdsutredningen meddelade direktiven. Vad härefter angår frågan i vilka fall det skall anses föreligga en asocial livsföring av den art, att ett tvångsingripande från samhällets sida är påkallat, finner psykopatvårdsutredningen god ledning kunna hämtas från vad lösdriveriutredningen och departementschefen anfört. Utredningen ansluter sig till den väsentliga modifikation i lösdriveriutredningens förslag som departementschefen förordat beträffande ingripande mot vuxna prostituerade. Ett sådant ingripande bör kunna ske endast där prostitutionen lett till ett sådant levnadssätt, att livsföringen även i övrigt måste betraktas såsom klart asocial. Såsom departementschefen anfört är det förenat med betydande svårigheter att med utgångspunkt från livsföringen på ett riktigt sätt avgränsa de fall, som böra föranleda inskridande från samhällets sida. Vad sålunda angår exempelvis bettlarna är det ingalunda givet att bettleriet såsom sådant innefattar tillräcklig anledning för ett ingripande. Det är ingalunda säkert att bettlaren för ett sådant levnadssätt, att åtgärder från samhällets sida äro påkallade mot honom (annat än möjligen ur ren ordningssynpunkt). Mången gång torde emellertid bettleriet vara ett utslag av eller ett dominerande inslag i en livsföring, som gör ett sådant omhändertagande önskvärt. Den form, under vilken bettleriet utövas — om det sker öppet eller i

259 maskerad form, genom dörrknackning, försäljning av skosnören eller med anlitande av barn eller andra (jfr 92 § fattigvårdslagen) — torde härvidlag spela mindre roll. Avgörande bör i stället vara den bakomliggande livsföringen. Detsamma gäller de kriminella element, som ingå i lösdrivarklientelet. Sutenörskap är straffbelagt i 18 kap. 11 § andra stycket strafflagen, men denna bestämmelse tillämpas endast i ytterst begränsad omfattning med hänsyn till de svårigheter, som föreligga att bevisa, att vederbörande stadigvarande utnyttjar annans otuktiga levnadssätt. Däremot torde det sällan möta några svårigheter att konstatera, att vederbörande saknar ordnat arbete samt sammanbor med eller regelmässigt sällskapar med en eller flera prostituerade under omständigheter, som även i övrigt göra det sannolikt, att han samarbetar med dessa i deras verksamhet. I fråga om andra brottstyper, som äro vanliga bland lösdrivarklientelet — småstölder och kundstölder av prostituerade, koppleri, utpressning, falskspel, bondfångeri, olaga sprithantering — äro likaledes bevissvårigheterna stora. Personer, som tidigare straffats för dylika brott eller i varje fall upprepade gånger förekommit i sammanhang med dylik brottslighet och som underlåta att utnyttja de arbetstillfällen, som erbjuda sig, och fortsätta att förekomma i misstänkt sammanhang, synas emellertid ofta böra kunna omhändertagas. Lösdriveriutredningen anmärkte i denna del visserligen att, ehuru det måste anses önskvärt att kunna ingripa mot lösdrivare av nu nämnda typer, så måste dock med hänsyn till rättssäkerheten nu gällande ordning anses betänklig; enligt denna kunde vid misstanke om brott, även om denna icke bleve bestyrkt, något så obestämt och svårbedömbart som en oordentlig livsföring tagas till intäkt för ett ingripande av betydlig stränghet. Häremot anmärkte departementschefen att i fall av förevarande art åtgärder syntes motiverade för att förebygga brottslighet. Psykopatvårdsutredningen delar denna uppfattning, i synnerhet som de betänkligheter varåt lösdriveriutredningen givit uttryck minskas väsentligt, därest ingripandet har till ändamål att bereda lösdrivåren ändamålsenlig vård. Härutöver kan erinras att lösdriveriutredningen med sitt förslag i fråga om bettlarna just åsyftat att ingripa mot den oordentliga livsföringen såsom sådan. Beträffande slutligen de prostituerade torde det ligga i sakens natur, att konkreta omständigheter, som motivera ett omhändertagande genom samhällets försorg, svårligen kunna angivas. Avgörande för behovet av ett omhändertagande måste alltså vara totalbilden av det levnadssätt den prostituerade för. Härvid komma givetvis i betraktande sådana förhållanden som att grannar och närboende höggradigt störas, att den prostituerade förleder andra, särskilt ungdomar, till prostitution och att den prostituerades uppsökande av kunder sker på sätt som är ägnat att oroa och störa den allmänna ordningen. Mot bakgrunden av det nu anförda har psykopatvårdsutredningen fun17

nit det sociala rekvisitet böra angivas i ordalag, som hänsyfta på att vederbörandes livsföring är asocial i den mening och omfattning, som antytts i det föregående. Utredningen föreslår fördenskull, att ett ingripande för att bereda vård å sinnessjukhus åt psykopater skall kunna ske, om vederbörande är hemfallen åt ett så oordentligt eller lastbart levnadssätt, att fara därav uppstår för allmän ordning eller säkerhet. Då det i direktiven för psykopatvårdsutredningen förutsatts, att polisen skulle taga initiativet till omhändertagandet, synes det vara en fördel, att bestämmelsen anknyter till vad som är polisens uppgift, nämligen att sörja för upprätthållandet av den allmänna ordningen och säkerheten. Beträffande bestämmelsens avfattning må också hänvisas till 31 § barnavårdslagen, där enahanda uttryckssätt använts för att angiva de fall, där polismyndighet äger provisoriskt omhändertaga ungdom i åldern mellan 18 och 21 år. Bl. a. med tanke på de prostituerade synes denna överensstämmelse i uttryckssätt vara en fördel. Den innebär givetvis icke att samma normer komma att gälla för omhändertagande av vuxna prostituerade och prostituerade ungdomar, eftersom i fråga om de senare 22 § d) barnavårdslagen ger utrymme för ett vidsträcktare omhändertagande än vad 31 § medger. Psykopatvårdsutredningen vill anmärka, att det nu föreslagna sociala rekvisitet för omhändertagande å sinnessjukhus av psykopater tillhörande lösdrivarklientelet möjliggör ett omhändertagande för sådan vård även av t. ex. vissa alkoholmissbrukare, mot vilka åtgärd icke skulle kunna företagas med stöd av alkoholistlagstiftningen. Detta resultat kan synas strida mot de synpunkter utredningen hävdat i del II av detta betänkande. I själva verket är det emellertid i dylikt fall icke fråga om ett omhändertagande på grund av att vederbörande är alkoholmissbrukare, utan därför att han hemfallit åt en asocial livsföring, som med eller utan alkoholmissbruket är sådan, att samhället finner sig böra ingripa. Det är sålunda icke fråga om att medgiva intagning å psykopatsjukhus av en alkoholmissbrukare, som man icke kan komma åt enligt alkoholistlagstiftningen, utan om intagning av en person tillhörande det från alkoholistlagstiftningens tilllämpningsområde avskilda klientel, som blir föremål för samhällsingripande på grund av sin asociala livsföring. Polismyndighets ingripande mot vårdbehövande psykopater. Såsom förut nämnts åligger det enligt direktiven psykopatvårdsutredningen att närmare utforma en lagstiftning, som skapar möjligheter för polisen att i samhällsskyddets intresse men även av hänsyn till vederbörandes eget bästa ingripa mot lösdrivarklientelet i syfte att, om så erfordras, bereda den omhändertagne vård. Grunden till detta uppdrag är den, att de möjligheter polisen med stöd av lösdrivarlagen har att föranstalta

261 om undersökning av en lösdrivares förhållanden skulle försvinna, om lösdrivarlagen upphäves. Det vårdbehov, som föreligger beträffande en stor del av lösdrivarklientelet, skulle då i många fall icke kunna bliva tillgodosett, eftersom de vanliga social- och sjuk vårdande organens möjligheter att nå kontakt med detta klientel äro begränsade. Även om social- och sjukvårdsorganen i samband med lösdrivarlagens upphävande skulle söka intensifiera sin verksamhet vad lösdrivarklientelet beträffar, torde avsevärda svårigheter härför föreligga. Personer tillhörande lösdrivarklientelet bilda sällan familj (70—90 procent av såväl männen som kvinnorna voro ogifta vid första varningen). De sakna genomgående fast arbete och ofta även fast bostad. Den vanliga vägen, på vilken de social- och sjukvårdande myndigheterna erhålla kontakt med klientelet, d. v. s. genom familjen eller arbetsplatsen, ligger sålunda här icke öppen. Vad polisens medverkan angår finnes vid sidan av lösdrivarlagen viss möjlighet för polisen att ingripa i fall, då behov av vård eller omhändertagande uppenbarligen föreligger (se 10 § första stycket och 17 § alkoholistlagen, 6, 8 och 16 §§ sinnessjuklagen, 23 § fjärde stycket fattigvårdslagen samt 17 § andra stycket och 31 § tredje stycket barnavårdslagen) men dessa möjligheter äro i viss mån begränsade och syfta endast till undersökning rörande behovet av den i respektive speciallagstiftning avsedda vården. Beträffande lösdrivarklientelet kan det emellertid redan från början stå klart, att vård i någon form är motiverad, men närmare undersökning kan vara önskvärd för att avgöra, vilken vårdform som skall tillämpas. Härtill kommer, att bestämmelser, som syfta till ett omhändertagande för psykopatvård, komma att helt saknas i den mån sinnessjuklagen ändras på sätt psykopatvårdsutredningen i det föregående föreslagit. Med hänsyn till det anförda synes det erforderligt att i samband med lösdrivarlagens upphävande skapa möjligheter för polismyndigheterna att tillfälligt omhändertaga personer tillhörande lösdrivarklientelet för undersökning rörande deras behov av vård i en eller annan form. Förutsättningarna för att ett omhändertagande av sådant slag som här avses skall få ske böra givetvis fastställas med hänsynstagande till vad som är syftet med åtgärden. Då utgångspunkten är att lösdrivarklientelet skall omhändertagas för erforderlig vård, lärer det få anses oundvikligt att uppställa krav på att det med fog kan antagas att ett vårdbehov föreligger. Givetvis skulle lagstiftningens verkan och effektivitet bli mera vidsträckt, om polisen erhölle rätt att ingripa i vidsträcktare omfattning mot ordningsstörande element än nu sagts. Enligt psykopatvårdsutredningens mening böra emellertid ingripanden mot personer, ifråga om vilka det redan från början står klart, att de icke lämpligen kunna göras till föremål för vårdåtgärder, undvikas. Det måste självfallet ofta vara svårt för polisen att avgöra när vårdbehov

skall anses föreligga. Med hänsyn härtill och då det är angeläget framför allt ur de enskilda medborgarnas synpunkt att förebygga onödiga ingripanden, föreslår utredningen, att ett omhändertagande för närmare undersökning av vårdbehovet skall få ske endast i de mera påtagliga fallen, d. v. s. då det med fog kan antagas att behov föreligger av sluten vård, varmed utredningen i detta sammanhang avser vård å anstalt som vederbörande ej äger lämna utan lov. Sådana fall som här närmast komma ifråga äro alltså intagning å sinnessjukhus (inkl. psykopatsjukhus) av sinnessjuka, sinnesslöa och psykopater, å alkoholistanstalt enligt alkoholistlagen, å skola tillhörande barna- och ungdomsvården enligt barnavårdslagen samt intagning å arbetshem av personer, som avses i 33 § fattigvårdslagen. Även intagning å kroppssjukhus enligt lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar synes böra räknas hit. Någon skyldighet för polisen att ingripa synes med hänsyn till lagstiftningens karaktär icke böra stadgas; liksom den nuvarande lösdrivarlagen bör alltså ingripande kunna underlåtas när så anses lämpligt. I enlighet med det anförda skulle alltså ett ingripande icke vara berättigat när ett vårdbehov föreligger men det står klart att endast öppen vård kommer ifråga, I dylika fall giva emellertid de i det föregående berörda stadgandena polisen möjligheter att — liksom för närvarande — genom anmälan till det socialvårdsorgan som fallet närmast synes angå fästa dess uppmärksamhet på önskvärdheten av att vårdåtgärder vidtagas. Vad angår den del av lösdrivarklientelet, som icke kan bli föremål för öppna vårdåtgärder enligt annan lagstiftning, har psykopatvårdsutredningen, på sätt i det följande kommer att närmare utvecklas, funnit sig icke kunna framlägga förslag om sådan vård i annan form än genom intagning å sinnessjukhus i samband med omedelbar försöksutskrivning. Behov av vård å sluten anstalt får givetvis i detta fall anses föreligga. Vad beträffar förfarandet i sådana fall, där förutsättningar föreligga för tillämpning av den här ifrågavarande lagstiftningen, har i direktiven för psykopatvårdsutredningen åberopats ett av professor Olof Kinberg vid remissbehandlingen av lösdriveriutredningens förslag avgivet yttrande. I direktiven har anförts att det av Kinberg däri framlagda programmet syntes innehålla uppslag som borde kunna utgöra en grundval för den fortsatta utredningen. Kinberg har i nämnda yttrande föreslagit, att när polisen anhållit iakttagna eller anmälda fall utredningen rörande vårdbehovet skulle överlämnas till en särskild socialbyrå under ledning av en socialläkare eller — i varje fall intill dess socialläkarorganisationen fullt utbyggts — under ledning av någon psykiater, exempelvis någon läkare vid länslasarettens psykiatriska avdelningar. Där fallets natur krävde en mera ingående och tidsödande utredning och medicinsk undersökning, skulle in-

263 tagning kunna ske på en under medicinsk ledning stående anstalt för fortsatt observation och behandling. Psykopatvårdsutredningen har icke kunnat ansluta sig till detta förslag. Vad i första hand förslaget om en särskild socialbyrå beträffar må framhållas, att även om man utnyttjar psykiaterna vid länslasaretten eller om socialläkarorganisationen utbygges, man alltid måste räkna med att dylika byråer endast kunna inrättas på ett fåtal håll. En så glest utbyggd organisation skulle föranleda olägenheter bl. a. med hänsyn till behovet av kontakt vid utredningen med hemkommunens myndigheter, förpassning av de omhändertagna etc. Vad beträffar förslaget om intagning på en under medicinsk ledning stående anstalt för mera långvarig observation får psykopatvårdsutredningen hänvisa till att utredningen i del II av detta betänkande med hänsyn till rättssäkerhetskravet icke funnit sig kunna förorda tvångsintagning på sinnessjukhus för observation av andra psykopater än sådana, som äro farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv. Någon anledning att beträffande personer tillhörande lösdrivarklientelet frångå detta ställningstagande synes utredningen icke föreligga. Psykopatvårdsutredningen finner i stället goda skäl föreligga för att den fortsatta handläggningen av ifrågavarande ärenden verkställes av den myndighet, som enligt det föregående skall företaga det preliminära ingripandet, d. v. s. polismyndigheten. Polisen är den myndighet, som genom sin allmänna verksamhet närmast kommer i kontakt med och förvärvar kännedom om ifrågavarande klientel. Den kommer också genom sin verksamhet i kontakt med de sociala myndigheterna i kommunen. I vissa fall — exempelvis ifråga om sutenörer — måste utredning rörande brottslig verksamhet företagas. Polisen har vidare god vana vid snabbutredningar rörande personliga förhållanden. Den har även möjligheter att under utredningen hålla den omhändertagne i förvar. På anförda skäl finner psykopatvårdsutredningen att den fortsatta handläggningen av ifrågavarande ärenden bör kunna anförtros polismyndigheten. Angående ärendenas fortsatta handläggning får psykopatvårdsutredningen anföra, att då anledning därtill föreligger sedvanlig polisutredning givetvis i första hand kommer att verkställas rörande ifrågasatt brottslig verksamhet. Där vederbörande är föremål för öppen straffrättslig vård, kunna åtgärder mot honom enligt gällande föreskrifter ifrågasättas. I andra fall träder det i förevarande lagstiftning närmast åsyftade förfarandet i kraft-. Skulle det visa sig att förutsättningar för ingripande enligt den ifrågasatta lagstiftningen icke föreligga, skall den omhändertagne givetvis omedelbart frigivas och ärendet avskrivas. I motsatt fall bör polisen snarast söka kontakt med de socialvårdsmyndigheter, som komma ifråga, nämligen nykterhetsnämnd, barnavårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse och hälsovårdsnämnd. Uppgifter angående den omhändertagne böra redan dessförinnan ha inhäm-

tats från socialregistret. Redan på detta förberedande stadium av undersökningen kan det konstateras, om den omhändertagne är för de kommunala myndigheterna känd. Ofta nog torde det också omedelbart framgå om myndigheterna finna erforderligt att vidtaga hjälp- eller vårdåtgärder gentemot honom. Därest de sociala myndigheterna finna önskvärt, att läkarundersökning kommer till stånd innan myndigheten fattar beslut, synes sådan böra kunna komma till stånd genom polisens försorg. Om de sociala myndigheterna, eventuellt efter det läkarundersökning skett, förorda att vederbörande överlämnas till dem för åtgärd enligt respektive speciallagstiftning, skall polismyndigheten förordna om sådant överlämnande, varigenom polisen skiljer ärendet från sig. I andra fall än nu angivits, d. v. s. då myndigheterna icke uttalat önskemål om att den omhändertagne skall omedelbart överlämnas till dem eller om att läkarundersökning skall verkställas, har polismyndigheten, om den finner åtgärd mot den omhändertagne påkallad, att föranstalta om att sådan undersökning företages i syfte att utröna huruvida behov av psykiatrisk vård föreligger. Anses den omhändertagne böra släppas, saknas däremot anledning att låta läkare undersöka honom. För läkarundersökningen bör om möjligt anlitas en psykiater. Om vid läkarundersökningen befinnes, att den omhändertagne är sinnessjuk eller sinnesslö och att han är i behov av vård å sinnessjukhus, har läkaren att utfärda sedvanlig vårdattest, varefter jämlikt 6 § sinnessjuklagen ansökan om intagning på sinnessjukhus göres av polismyndigheten. Är den omhändertagne icke sinnessjuk eller sinnesslö, men lider han av annan psykisk abnormitet och är han tillika farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, kan likaledes polismyndigheten göra omedelbar ansökan om hans intagande å sinnessjukhus i enlighet med den lagstiftning härom, som föreslagits i del I I av detta betänkande. Även bestämmelserna i 28 § sinnessjuklagen om intagning på sinnessjukhus (psykopatsjukhus) för observation av personer som äro farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv kunna komma till användning. Finner läkaren återigen att den omhändertagne icke är sinnessjuk eller sinnesslö — och icke heller farlig i ovan angiven mening — men likväl själsligt abnorm och i behov av vård å sinnessjukhus (psykopatsjukhus), bör enligt psykopatvårdsutredningens mening frågan om omhändertagandet eller i varje fall prövningen av den sociala indikationen underställas någon icke-medicinsk myndighet. Beträffande grunden härtill hänvisas till vad tidigare i detta betänkande anförts därom att prövningen av sociala indikationer av sådant slag som här föreslagits bör äga rum i former, som tillgodose vedertagna krav på dylik prövning. Frågan vilken myndighet som är lämpligast för denna uppgift liksom utformningen av förfarandet inför denna myndighet berör frågan rörande förfarandet vid administrativa frihetsberövanden överhuvudtaget. I denna

265 fråga har psykopatvårdsutredningen gjort vissa uttalanden i del II av detta betänkande, vartill här hänvisas. Utredningen får särskilt peka på redogörelsen för alkoholistvårdsutredningens förslag rörande förfarandet i alkoholistärenden (sid. 185). Psykopatvårdsutredningen har mot bakgrunden av vad alkoholistvårdsutredningen anfört och med hänsyn till den stora överensstämmelse, som i många avseenden föreligger mellan ärenden rörande omhändertagande för psykopatvård och alkoholistärenden, funnit lämpligt att de handläggas å likartat sätt. Det anförda innebär, att länsstyrelsen bör bli det organ som har att träffa avgörandet i vårdfrågan. Utredningen kan även i stort sett ansluta sig till de synpunkter och förslag rörande länsstyrelsens sammansättning och förfarandet i övrigt som framförts i alkoholistvårdsutredningens förslag. Då innevarande års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt om en allmän översyn av gällande bestämmelser rörande förfarandet vid administrativa frihetsberövanden, torde något omedelbart genomförande av alkoholistvårdsutredningens förslag icke vara att vänta. Tills vidare synes därför beträffande länsstyrelsens sammansättning samt förfarandet därstädes i ärenden varom här är fråga böra gälla vad som i ärenden angående alkoholistvård är föreskrivet. Bestämmelser härom synas kunna meddelas i administrativ ordning. I enlighet med det anförda har sålunda polismyndighet, som vill föranstalta om vård å sinnessjukhus (psykopatsjukhus) av någon som omhändertagits enligt den här ifrågasatta lagstiftningen, att — därest polismyndigheten ej eljest äger göra ansökan om sådan intagning — hänskjuta frågan huruvida sådan ansökan bör ske till länsstyrelsen. Det torde ävenledes, sedan länsstyrelsen fattat beslut i ärendet, böra ankomma på polismyndigheten att vid bifall till framställningen fullfölja ärendet genom sådan ansökans ingivande. I enlighet med lagens fakultativa karaktär synes det dock böra stå polismyndigheten fritt att, om så skulle anses lämpligt, avvakta den fortsatta utvecklingen innan ansökningen sker. I enlighet med vad som för motsvarande fall gäller inom alkoholistlagstiftningen synes dock under alla förhållanden uppskov med verkställigheten icke böra få äga rum längre än ett år. Vid handläggningen i länsstyrelsen av ärenden som här avses har länsstyrelsen att i första hand pröva, huruvida förutsättningar för tillämpning av det sociala rekvisitet föreligga. Länsstyrelsen bör givetvis även konstatera, att vederbörlig vårdattest föreligger. Länsstyrelsen synes ytterligare — likaväl som polismyndighet äger begagna sig av lagstiftningen eller underlåta att göra detta — böra ha befogenhet att besluta, att omhändertagande för psykopatvård icke skall äga rum, även om vårdattest utfärdats och det sociala rekvisitet är uppfyllt. Härvid kan ifrågakomma att länsstyrelsen i stället hänvisar vederbörande till öppen vård enligt vad som därom gäller i exempelvis alkoholistlagstiftningen.

266 Med hänsyn till den medicinska karaktären hos ifrågavarande ärenden och möjligheten att klaga hos de medicinska instanserna synes det icke erforderligt att skapa möjligheter till besvär i administrativ ordning över länsstyrelsens beslut. Utöver vad nu sagts vill psykopatvårdsutredningen beträffande den närmare utformningen av en lagstiftning efter antydda riktlinjer anmärka, att syftet med lagstiftningen näppeligen kan vinnas med mindre polismyndigheten tillerkännes rätt att under viss kortare tid kvarhålla den omhändertagne i avbidan på utredningens verkställande. Denna bör självfallet bedrivas med all nödig skyndsamhet. Enligt utredningens mening bör, bl. a. med hänsyn till vad som i 24 kap. 12 § rättegångsbalken är stadgat rörande tid för kvarhållande av anhållen i avbidan på häktning, den som omhändertagits enligt den ifrågavarande lagstiftningen få kvarhållas i högst fem dagar. Har under denna tid utredningen ej hunnit slutföras, bör den omhändertagne lösgivas i avbidan på den fortsatta utredningen, såvida han icke kan kvarhållas med stöd av andra lagstiftningsbestämmelser, exempelvis såsom farlig alkoholist. Den föreslagna tiden av fem dagar torde dock i allmänhet vara tillräcklig för att åstadkomma ett beslut om omhändertagande i sådana fall, där behovet därav är trängande. Lösdrivarlagen är endast tillämplig på personer över 21 år. Det kan ifrågasättas, huruvida denna åldersgräns skall bibehållas i den här ifrågasatta lagstiftningen eller om omhändertagande för psykopatvård skall få ske även beträffande ungdom under 21 år. Till en början må här erinras om att bl. a. befattningshavare i kommunens tjänst — alltså även polismän — jämlikt 17 § andra stycket barnavårdslagen ha att, då de i sin verksamhet erhållit kännedom om förhållande, som bör föranleda barnavårdsnämndens ingripande, ofördröjligen göra anmälan därom till nämnden. Någon befogenhet att på annat sätt ingripa mot vederbörande är däremot ej stadgad i denna bestämmelse. Det må här även anmärkas, att barnavårdsnämnden i Stockholm under sistlidna året anställt särskild personal för handhavande av frågor rörande lösdriveri bland ungdomar. I denna personals åligganden ingår även att verkställa patrullering på gatorna. Befogenhet för polisen att ingripa mot ungdomar tillhörande ifrågavarande klientel stadgas i 31 § barnavårdslagen, enligt vilken polismyndighet äger på lämpligt sätt omhändertaga personer i åldern 18—21 år — liksom även personer vilkas ålder icke kunnat utrönas — vilka beträdas med ett oordentligt eller lastbart levnadssätt som innebär fara för allmän ordning eller säkerhet. Det kräves dock — om åldern kunnat utrönas — att faran skall vara så överhängande, att åtgärd, som ankommer på barnavårdsnämnd eller dess ordförande, ej utan våda kan avvaktas. Detta krav innebär en begränsning, som synes göra det önskvärt att nu ifrågavarande lagstiftning

med dess krav på omedelbara åtgärder för undersökning av den omhändertagnes vårdbehov — vare sig detta skall tillgodoses inom ungdomsvårdsorganisationen eller eventuellt inom annan vårdform, såsom sinnessjukvården eller alkoholistvården — blir tillämplig. I annat fall kunna sådana situationer tänkas uppstå, att primärt ingripande mot yngre personer av lösdrivartyp som med fog kunna antagas vara i behov av vård icke kan ske därför att vederbörande ännu icke fyllt 21 år och faran för allmän ordning eller säkerhet icke kan anses vara överhängande. Lagstiftningen synes sålunda böra medge möjligheter till primärt ingripande även mot yngre personer av lösdrivartyp. Vad åter beträffar möjligheterna till tvångsvis intagning av ungdom under 21 år å sinnessjukhus (psykopatsjukhus) för psykopatvård erinras om att den i del II av detta betänkande föreslagna lagstiftningen icke medger att ansökan om intagning för psykopatvård — bortsett från farlighetsfallen — göres annat än beträffande den som är intagen för sluten vård (t. ex. å skola tillhörande barna- och ungdomsvården) eller beträffande vilka beslut meddelats om intagande å alkoholistanstalt. Anledning saknas uppenbarligen att vidga dessa möjligheter i fråga om den som icke fyllt 21 år. I enlighet härmed bör polismyndighets rätt att hos länsstyrelsen inhämta medgivande att göra ansökan om intagande å sinnessjukhus av den som omhändertagits med stöd av den här ifrågasatta lagstiftningen begränsas att avse personer som fyllt 21 år. I enlighet med de riktlinjer som nu angivits har psykopatvårdsutredningen utarbetat ett förslag till lag om åtgärder för omhändertagande av vissa vårdbehövande. Någon detaljmotivering till lagförslaget torde icke erfordras utöver vad redan anförts. Lagen synes böra träda i kraft vid den tidpunkt, då möjligheterna att ådöma tvångsarbete enligt lösdrivarlagen avskaffas. Beträffande frågan om lösdrivarlagens upphävande har förslag till lagstiftning därom framlagts av lösdriveriutredningen. Psykopatvårdsutredningen har med hänsyn härtill ej funnit anledning upptaga denna fråga till närmare behandling.

Frågan om tillskapande av öppen vård för lösdrivare. Vid det i föregående avsnitt avhandlade förfarandet kommer givetvis en del av de undersökta att befinnas icke vara i behov av vård- eller hjälpåtgärder från de social- eller sjukvårdande myndigheternas sida. I andra fall kan lagstiftningens begränsning medföra, att någon vård icke kommer till stånd. Därest något ingripande i dylika fall icke skulle kunna företagas, kan detta tänkas komma att försvåra bekämpandet av viss asocialitet,

därvid särskilt prostitutionen kommer i betraktande. Vård- och hjälpåtgärder kunna i viss utsträckning vidtagas enligt alkoholist-, sinnessjuk- eller i en del fall fattigvårdslagstiftningen, men om dessa möjligheter icke föreligga, måste vederbörande släppas om hon eller han fyllt 21 år och sålunda icke längre kan göras till föremål för åtgärder enligt barnavårdslagen. Det i sistnämnda lag stadgade förfarandet — eller något därmed jämförligt förfarande — kan emellertid uppenbarligen mången gång ge ett verksamt stöd för en ändrad livsföring. Lösdriveriutredningen föreslog också att förfarandet enligt barnavårdslagen skulle utsträckas till att gälla personer i åldern 21—23 år. De huvudsakligaste anmärkningarna i remissförfarandet mot detta förslag gingo ut på att barnavårdsnämnderna icke skulle kunna bemästra de svårigheter, som därvid uppstodo. Förslaget avvisades av statsmakterna bl. a. under hänvisning till att barnavårdslagen stode inför en allmän översyn. Ehuru vissa skäl otvivelaktigt kunna åberopas för genomförande av lösdriveriutredningens förslag eller något därmed likartat förfarande finner psykopatvårdsutredningen att man under förevarande omständigheter bör avvakta barnavårdskommitténs förslag, innan ståndpunkt tages till frågan om tillskapande av något slag av övervakning eller tillsyn av prostituerade i åldersgrupperna närmast över 21 år. Något annat slag av icke-medicinsk tillsyn eller övervakning av personer tillhörande lösdrivarklientelet synes psykopatvårdsutredningen icke lämpligen kunna genomföras. E t t sådant system skulle förutsätta, att även i fråga om äldre personer möjligheter funnes att tillgripa tvångsmedel om givna föreskrifter åsidosattes och detta i sin tur skulle leda till ett förfarande som i mycket erinrade om det av alla vederbörande avvisade varnings- och tvångsarbetssystemet. Vad beträffar frågan rörande en under medicinska former ordnad öppen vård eller tillsyn får psykopatvårdsutredningen erinra om att utredningen i del II av detta betänkande funnit sig böra ställa frågan om en särskilt för psykopater lämpad öppen vård på framtiden. Utredningen har emellertid därvid även diskuterat möjligheterna att anordna ett slags öppen psykopatvård genom formell intagning på sinnessjukhus med därpå omedelbart följande försöksutskrivning under tillsyn av hjälpverksamheten. Vad som i angivna sammanhang anförts kommer att gälla även psykopater, som omhändertagits i egenskap av lösdrivare. Förutsättningarna för att dylik vård skall kunna genomföras beträffande personer tillhörande lösdrivarklientelet torde dock vara relativt ringa.

LAGFÖRSLAG

271 Förslag till lag om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 3 2 1 ) . Härigenom förordnas, a t t 7 och 8 §§ samt 10 § 2 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 1 ) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt a t t i lagen skall införas en ny paragraf, benämnd 8 a §, av den lydelse nedan sägs. 7 §. 1. Vad i denna lag stadgas om sinnessjukdom och sinnessjuk skall, där ej annorlunda sägs, i tillämpliga delar gälla beträffande sinnesslöhet och sinnesslö, så ock beträffande annan själslig abnormitet och den som lider av sådan abnormitet. 2. Beträffande sinnesslövården skall vad i denna lag stadgas om överinspektören för sinnessjukvården i stället gälla en av Konungen förordnad inspektör för sinnesslövården. 3. Vad i 48 § är stadgat skall icke äga tillämpning beträffande annan själslig abnormitet än sinnessjukdom eller sinnesslöhet. 4. Skyldighet a t t bereda erforderlig vård åt annan själsligt abnorm än sinnessjuk eller sinnesslö skall åligga allenast den som enligt vad nedan sägs äger göra ansökning om hans intagande å sinnessjukhus för vård eller observation. 8 §. Sinnessjuk m å nedan stadgas. Ansökningen m å den sjuke. Vad i andra stycket stadgas skall icke tillämpas i avseende å ansökan om intagning av den som lider av annan själslig abnormitet än sinnessjukdom eller sinnesslöhet, u t a n skall därom gälla vad i 8 a § finnes föreskrivet. 8 a §. Beträffande ansökan om intagande för vård å sinnessjukhus av den som lider av annan själslig abnormitet än sinnessjukdom eller sinnesslöhet skall gälla följande: 1. Ansökningen må, utom beträffande den, som är intagen å anstalt, varom i 6 § andra stycket förmäles, och, vad angår å fattigvårdsanstalt intagen, ej är berättigad a t t lämna anstalten, göras av den sjuke, så ock, 1

Senaste lydelse av 7 §, se SFS 1941:509.

i fall som avses i 11 § 2 mom., av polismyndigheten i den ort, där den sjuke vistas. 2. Beträffande den, som är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten eller i skola tillhörande barna- och ungdomsvården eller å alkoholistanstalt eller tvångsarbetsanstalt, må ansökning göras av den, som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna har att sörja för vård åt honom. 3. Har länsstyrelse meddelat beslut om någons intagande å alkoholistanstalt, må, där i ärendet förebragt utredning föranleder därtill, länsstyrelsen eller annan myndighet som har att verkställa beslutet göra ansökan om hans intagande för vård å sinnessjukhus. 4. Angående rätt för polismyndighet att i vissa fall göra ansökan om intagning är stadgat i lagen den om åtgärder för omhändertagande av vissa vårdbehövande. 10 §. 2. Göres ansökning om omyndigs intagande å sinnessjukhus, skall, där ej ansökningen göres av någon som jämlikt stadgande i denna lag har att föranstalta om erforderlig vård åt den omyndige, eller av den, som enligt lag har att sörja för hans person, vid ansökningen vara fogat skriftligt medgivande till åtgärden av den sistnämnde. Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Förslag till lag om åtgärder för omhändertagande av vissa vårdbehövande. Härigenom förordnas som följer. 1 §• Kan någon som är hemfallen åt ett så oordentligt eller lastbart levnadssätt att fara därav uppstår för allmän ordning eller säkerhet med fog antagas vara i behov av omhändertagande från samhällets sida för vård å sinnessjukhus, alkoholistanstalt eller annan anstalt, som han ej äger lämna utan lov, må polismyndighet för åtgärd enligt denna lag taga honom i förhör och, där så är erforderligt, kvarhålla honom i högst fem dagar. 2 §.

Polismyndigheten skall skyndsamt verkställa utredning angående den omhändertagnes personliga förhållanden. För utredningen äger polismyn-

digheten påfordra biträde av nykterhetsnämnd, barnavårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse och hälsovårdsnämnd. Där så finnes erforderligt, skall den kvarhållne genom polismyndighetens försorg underkastas undersökning av läkare, om möjligt en psykiater. 3 §.

Finnes den kvarhållne ej vara i behov av vård som i 1 § sägs, skall han omedelbart frigivas. 4 §. Har vid utredning som i 2 § sägs nykterhetsnämnd, barnavårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse eller hälsovårdsnämnd tillstyrkt att ärendet överlämnas till myndigheten för åtgärd, varom denna äger föranstalta, skall polismyndigheten förordna om sådant överlämnande. Föreligger ej fall som i första stycket sägs men har vid utredningen befunnits, att den kvarhållne är i behov av vård å sinnessjukhus, skall beträffande sinnessjuk och sinnesslö, så ock beträffande annan själsligt abnorm, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, polismyndigheten enligt vad därom är föreskrivet ansöka om hans intagning för vård å sådant sjukhus. Beträffande annan själsligt abnorm än nu sagts må, om han fyllt 21 år, polismyndigheten till länsstyrelsen hänskjuta frågan, huruvida ansökan om sådan intagning bör göras. Beslutar länsstyrelsen att så får ske, ankommer det å polismyndigheten att göra sådan ansökan. Har ansökan ej gjorts inom ett år från det länsstyrelsen meddelat sitt beslut, vare medgivandet förfallet. 5 §. Över beslut som meddelas enligt denna lag må klagan ej föras. Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

SAMMANFATTNING

I enlighet med de utredningsuppdrag psykopatvårdsutredningen erhållit omfattar förestående betänkande tre delar. I den första av dessa behandlas frågan om tillskapandet av särskilda för psykopater lämpade vårdanstalter, i den andra spörsmålet om vilka lagstiftningsåtgärder, som i anledning härav kunna erfordras, och i den tredje delen slutligen framlägges förslag till ny lagstiftning rörande behandlingen av det s. k. lösdrivarklientelet. I ett inledningskapitel i första delen av betänkandet lämnas en redogörelse för psykopatibegreppets utveckling och den diskussion som förts angående dess innebörd och omfattning. Psykopatvårdsutredningen, som funnit sig ha anledning att syssla huvudsakligen med sådana psykopater, vilkas abnormitet manifesterats i asocialitet eller kriminalitet av något slag, har närmare redogjort för vissa typer av sådana psykopater. Beträffande frågan om särskilda anstalter för vård av psykopater har utredningen i anslutning till gjorda utredningar i vårdfrågan räknat med att en del psykopater kunna vårdas på vanliga sinnessjukhus. Dessa komma alltså att även i fortsättningen i viss utsträckning fungera som vårdanstalter för psykopater. I övrigt böra vårdbehövande psykopater i enlighet med vad som förutsatts vid psykopatvårdsutredningens tillsättande beredas vård å särskilda sjukhus för psykopater. Psykopatsjukhusen skola utgöra specialsjukhus inom den statliga sinnessjukvårdens ram. De böra sålunda betraktas som sinnessjukhus i sinnessjuklagens mening och överinseendet över och tillsynen av dem bör handhas av samma organ som ha hand om motsvarande uppgifter inom den egentliga sinnessjukvården, d. v. s. medicinalstyrelsen och överinspektören för sinnessjukvården. Specialsjukhusen böra såväl lokalt som i administrativt hänseende vara fristående från sinnessjukhusen. Ifråga om vården av kvinnliga psykopater synes dock tills vidare en lokal anknytning till de vanliga sinnessjukhusen vara motiverad. Behovet av vårdplatser inom den nya vårdorganisationen är svårt att överblicka. Psykopatvårdsutredningen har efter gjorda utredningar räknat med att det omedelbara vårdplatsbehovet för sinnessjukvårdens, alkoholistvårdens och andra socialvårdsgrenars del är sådant, att det sammanlagt erfordras omkring 625 vårdplatser för män och 100 för kvinnor på de nya specialsjukhusen. Psykopatsjukhusen böra enligt utredningens mening avses för omkring 125 patienter. Med hänsyn härtill erfordras till en början fem psykopatsjukhus för män och ett för kvinnor. Städer, som i första hand böra ifråga18*

komma som förläggningsorter äro: Uddevalla, Kristianstad (eller Landskrona), Eskilstuna (eller Jönköping), Gävle och Umeå. Vårdplatserna för kvinnor synas lämpligen kunna förläggas till specialavdelningar vid det planerade sinnessjukhuset i Falköping. De nuvarande specialpaviljongerna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus böra framdeles icke utnyttjas för vård av psykopater. Däremot bör inrättandet av psykopatsjukhusen icke föranleda någon ändring i fråga om de fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds och Säters sjukhus, vilka även i fortsättningen böra få omhänderta de farligaste patienterna också bland psykopaterna. Differentieringen av klientelet inom den nya vårdorganisationen har ansetts kunna tillgodoses utan att särskilda specialsjukhus inrättas för vissa kategorier. Frågan om särskilda psykopatsjukhus för exempelvis ungdomar har sålunda ställts på framtiden. De enskilda sjukhusen ha emellertid planerats så att en långtgående differentiering av klientelet möj liggöres. Varje sjukhus beräknas komma att omfatta sex skilda vårdavdelningar och två kolonibetonade avdelningar i särskilda byggnader utanför sjukhusets inhägnade område. Avdelningarna omfatta 15—16 platser. Flertalet intagna äro förlagda i enkelrum. Tanken att till någon av de nya anstalterna förlägga en rättspsykiatrisk undersökningsstation har avvisats. Psykopatsjukhusen avses ha. tillgång till alla de diagnostiska och terapeutiska resurser som krävas på ett sinnessjukhus. Då psykopaterna böra beredas en i största möjliga utsträckning individuell omvårdnad, måste psykopatvården bli tämligen personalkrävande. Antalet tjänster vid varje sjukhus beräknas till omkring 100, därav tre läkare och en psykolog. För patienternas sysselsättande böra inrättas väl utrustade verkstäder. Vidare skall möjlighet finnas till hantverksarbete, grovarbete, trädgårdsarbete och handräckningsarbete av olika slag, ävensom — inom respektive avdelning — till sysselsättningsterapeutiskt betonat arbete. Härtill kommer fritidssysselsättningar av olika slag. Vissa patienter torde kunna sysselsättas genom arbete utom anstalten. Avlöningssystemet bör utformas så, att det bidrager att skapa en positiv inställning till arbetet. Vården vid psykopatsjukhusen bör så anordnas, att i allmänhet en successiv övergång sker från slutna till alltmer öppna avdelningar. Vid slutskedet av anstaltsvistelsen skola patienterna kunna få vistas i helt öppna koloniavdelningar och sysselsättas med arbeten i närbelägen stad. Man bör med hänsyn härtill kunna räkna med att de svårigheter som eljest bruka möta vid övergången från anstaltsvård till det fria förvärvslivet i icke ringa grad skola minska. Eftervården bör anordnas under samverkan med hjälpverksamheten inom sinnessjukvården som förutsattes snarast komma att utbyggas ytterligare.

279 Så länge staten är huvudman för sinnessjukvården saknas anledning att söka annan huvudman för psykopatvården. Detta gäller även för sjukhus som skola mottaga storstadsklientelet. Finansieringen av verksamheten bör vara helt statlig. Då de tre största städerna i riket genom särskilda avtal förbundit sig att mot viss ersättning av statsmedel själva ansvara för sin sinnessjukvård, torde förhandlingar böra upptagas om en justering av nämnda ersättningar. I sista kapitlet av del I framlägges detaljförslag och ritningar till »Boxhults sjukhus» vid Uddevalla. Detta förslag är avsett att vara normgivande även för utformningen av övriga psykopatsjukhus. Byggnadskostnaderna belöpa sig till 6.993.000 kronor, utrustningskostnaderna till 866.000 kronor och driftskostnaderna till 1.146.000 kronor om året, varav 989.000 kronor i personalkostnader. Driftskostnaderna motsvara omkring 25 kronor per vårddag. I del I I avhandlas de lagstiftningsfrågor som aktualiseras genom utredningens förslag i del I. Utredningen föreslår, att det genom uttryckligt stadgande i sinnessjuklagen fastslås, att även andra själsligt abnorma än sinnessjuka och sinnesslöa kunna för vård eller observation intagas på sinnessjukhus (inklusive psykopatsjukhus). Inom utredningen har ingående diskuterats om och i vad mån en dylik utvidgning av de lagstadgade indikationerna för vård å sinnessjukhus bör medföra ändringar i sinnessjuklagen i övrigt. Härvid har å ena sidan hävdats, att den ändamålsenligaste och mest rationella lösningen vore att icke göra någon dylik ändring utan att med sinnessjukdom och sinnesslöhet helt jämställa annan själslig abnormitet. Å andra sidan har hävdats, att man i den enskilda rättssäkerhetens intresse icke kan göra sinnessjuklagen tillämplig på psykopater, med mindre man i fråga om dessa inför en begränsning av de i lagen stadgade möjligheterna till omhändertagande å sinnessjukhus (psykopatsjukhus). Utredningen har stannat för att en dylik begränsning bör införas. Då emellertid starka skäl även kunna åberopas till stöd för en lagstiftning, varigenom psykopater helt skulle jämställas med sinnessjuka, måste det anses angeläget, att de särregler, som införas i fråga om psykopater, utformas så att avvikelserna från sinnessjuklagen icke bli större än vad nödig hänsyn till rättssäkerheten kräver. Ur rättssäkerhetssynpunkt synas några starkare skäl icke kunna andragas mot att psykopater efter egen ansökan intagas på sinnessjukhus i de former som gälla för sinnessjuka. Ej heller föreligger enligt utredningens mening något behov av särregler för psykopater, som straffriförklarats eller som efter prövning i vederbörlig ordning på grund av ådagalagd asocialitet intagits på sluten anstalt. I dessa fall bör sålunda sinnessjuklagen utan inskränkning bli tillämplig på psykopater. Likaså äga de synpunkter som

280 åberopats för en begränsning av möjligheterna till tvångsintagning ringa eller ingen bärkraft i fråga om personer, vilka genom sitt uppträdande framstå som farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv. Farligheten är enligt utredningens mening i sig själv nog att berättiga ett omhändertagande. I farlighetsfallen bör därför ingen inskränkning ske av de i sinnessjuklagen stadgade möjligheterna till omhändertagande. Bestämmelserna i 4 kap. sinnessjuklagen liksom i 11 § 2 mom. samma lag böra alltså gälla även psykopater. Vad åter gäller tvångsintagning av psykopater, vilka befinna sig på fri fot, kan enligt utredningens mening avkall icke givas på kravet att vissa garantier skola föreligga för att anstalts vård är ur samhällelig synpunkt motiverad. I annat fall skulle omhändertagandebestämmelserna i socialvårdslagstiftningen i betydande utsträckning kunna sättas ur spel i den mån plats kunde beredas vederbörande på sinnessjukhus. Såsom en allmän förutsättning för tvångsintagning av psykopater å sinnessjukhus bör därför enligt utredningens mening i princip krävas, att i socialvårdslagstiftningens former beslut meddelats av innebörd, att anstaltsvård är motiverad. Av flera skäl har emellertid utredningen icke funnit lämpligt att, innan anstaltsvård i annan form prövats, medgiva tvångsintagning å sinnessjukhus av psykopater, beträffande vilka beslut meddelats om omhändertagande för skyddsuppfostran eller om sådan åtgärd enligt fattigvårdsoch barnavårdslagarna, som innebär intagande på anstalt utan rätt att lämna anstalten. Frågor rörande omhändertagande för psykiatrisk vård av psykopater, vilka dömts till straff rättslig påföljd, har av utredningen icke ansetts böra upptagas till behandling i förevarande sammanhang. Delvis i anslutning härtill ha bestämmelserna i 48 § sinnessjuklagen icke gjorts tillämpliga på psykopater. Omhändertagandet för psykiatrisk vård av personer tillhörande det s. k. lösdrivarklientelet har avhandlats i del III (se härom i det följande). Med hänsyn till den medicinska karaktären av vården saknas enligt utredningens uppfattning anledning att för psykopater, som omhändertagits på sinnessjukhus göra någon avvikelse från de utskrivningsregler som eljest gälla vid sinnessjukhusen. Några lagstiftningsåtgärder syftande till att tvångsvis bereda psykopater öppen vård har utredningen för närvarande icke funnit sig kunna föreslå. Utredningens ställningstagande att sinnessjuklagen i princip skall göras tillämplig på psykopater har föranlett en omredigering av 7 §. I en ny paragraf, betecknad 8a §, ha bestämmelser meddelats rörande rätt att göra ansökan om intagning tvångsvis på sinnessjukhus av psykopater som befinna sig på fri fot. Angivna ändringar samt ett par mindre ändringar av huvudsakligen redaktionell karaktär i 8 § och 10 § 2 mom. sinnessjuk-

281 lagen äro de enda som behöva genomföras i anledning av utredningens förslag. De föreslagna lagändringarna böra enligt utredningens mening träda i kraft den dag Konungen förordnar. Del I I I innefattar utredningens förslag rörande behandlingen av det s. k. lösdrivarklientelet. Det har för utredningen gällt dels att avgöra under vilka förutsättningar och i vilka former vård å sinnessjukhus, inklusive psykopatsjukhus, skall kunna beredas psykopater, tillhörande lösdrivarklientelet, dels ock att utforma en lagstiftning som skapar möjligheter för polismyndigheterna att på sociala indikationer ingripa mot vårdbehövande lösdrivare och ombesörja att erforderlig social- eller sjukvård beredes dem. I förstnämnda fråga har utredningen framhållit, att den principiella ställning utredningen i del I I intagit till frågan om psykopaters omhändertagande för vård å sinnessjukhus medför, att psykopater tilhörande lösdrivarklientelet icke böra bli föremål för ett tvängsingripande från samhällets sida, med mindre vederbörande är hemfallen åt en så asocial livsföring, att samhället icke anser sig kunna tolerera densamma. De psykiska defekterna komma i betraktande såtillvida att de motivera en viss vårdform. I lagtexten har det sociala rekvisitet bland annat mot bakgrunden av ordalydelsen i 31 § barnavårdslagen utformats till att avse den som är hemfallen åt ett så oordentligt eller lastbart levnadssätt, att fara därav uppstår för allmän ordning eller säkerhet. Dessutom har som förutsättning för ett primärt ingripande stadgats, att det skall med fog kunna antagas, att behov föreligger av vård å anstalt som vederbörande ej äger lämna utan lov. I direktiven har förutsatts att det primära ingripandet skall verkställas av polismyndigheten. Psykopatvårdsutredningen finner goda skäl föreligga för att även den fortsatta handläggningen av ifrågavarande ärenden verkställes av denna myndighet. Härvid bör polisen snarast söka kontakt med de socialvårdsmyndigheter, som komma i fråga. I förekommande fall skall polisen förordna om att den omhändertagne överlämnas till socialvårdsmyndigheten för åtgärd som det ankommer på denna att vidtaga. I andra fall har polisen, om den finner åtgärd mot den omhändertagne påkallad, att föranstalta om läkarundersökning. Om det därvid befinnes, att den omhändertagne icke är sinnessjuk eller sinnesslö och icke heller kan betraktas såsom farlig enligt sinnessjuklagens bestämmelser men likväl är själsligt abnorm och i behov av vård på sinnessjukhus (psykopatsjukhus), bör frågan om omhändertagandet enligt utredningens mening underställas länsstyrelsen. Polismyndighetens utredning bör självfallet bedrivas med all nödig skyndsamhet. Kvarhållande för utredningen bör få äga rum under högst fem dagar. Vid handläggningen i länsstyrelsen bör ifråga om länsstyrelsens sammansättning samt förfarandet därstädes gälla vad som i ärenden angående

alkoholistvård är föreskrivet. Bestämmelser härom synas tills vidare kunna meddelas i administrativ ordning. Länsstyrelsen bör ha befogenhet att besluta att omhändertagande för psykopatvård icke skall äga rum, även om det sociala rekvisitet är uppfyllt och vårdattest utfärdad. Det bör ankomma på polismyndigheten att vid bifall till framställningen fullfölja ärendet genom ingivande av ansökan om intagning å sinnessjukhus (psykopatsjukhus). Polismyndigheten bör dock ha frihet att om så skulle anses lämpligt — under en tidrymd av högst ett år — avvakta den fortsatta utvecklingen innan ansökan göres. Någon begränsning för polisens primära ingripande till att avse personer över 21 år — såsom fallet är i lösdrivarlagen — bör enligt utredningens mening icke stadgas. Däremot bör polismyndighetens rätt att hos länsstyrelsen inhämta medgivande att göra ansökan om intagande å sinnessjukhus begränsas till att avse personer som fyllt 21 år. Ungdomar under 21 år förutsättas skola i första hand omhändertagas med stöd av barnavårdslagstiftningen. Utredningens förslag ha sammanförts i en särskild lag om åtgärder för omhändertagande av vissa vårdbehövande. Denna synes böra träda i kraft vid den tidpunkt då möjligheterna att ådöma tvångsarbete enligt lösdrivarlagen avskaffas. I direktiven har ifrågasatts, huruvida icke någon form av öppen vård eller tillsyn borde tillskapas för lösdrivare. Utredningen har icke kunnat förorda att dylik vård genomföres för ifrågavarande klientel. Härvid har framhållits, att vissa möjligheter föreligga att anordna ett slags öppen psykopatvård genom formell intagning på sinnessjukhus med därpå omedelbart följande försöksutskrivning under tillsyn av hjälpverksamheten.

INNEHÅLL

Skrivelse Del

till Herr

Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Inrikesdepartementet

I. Anstaltsorganisationen

3 5

Kap. 1. Psykopatibegreppet

17 Kap. 2. Straffriförklaring

av psykopater

Kap. 3. Särskilda anstalter för vård av psykopater

33 Kap. 4. Klientelets avgränsning

54,

Utredningar rörande klientelets omfattning och karaktär (sid. 54)'. Beräkning av vårdplatsbehovet (sid. 66). K a p . 5. A l l m ä n n a riktlinjer för anstaltsorganisationens utformning

69 Brister i den nuvarande organisationen (sid. 69). Specialsjukhus eller specialavdelningar (sid. 70). Anstalternas storlek och antal (sid. 72). Frågor rörande differentiering av klientelet (sid. 74). Rättspsykiatriska undersökningar (sid. 80). Anstalternas placering (sid. 82). Kap. 6. Arbetsdriftens art och omfattning

35 Redogörelse för förhållandena vid sinnessjukhusen (sid. 85). Redogörelse för tidigare framförda synpunkter (sid. 89). Psykopatvårdsutredningens synpunkter (sid. 93). Kap. 7. Ersättning för patienternas arbete m. m

100 Ersättningsfrågan inom fångvården, alkoholistvården och sinnessjukvården (sid. 100). Ersättningsfrågan i förarbetena till 1947 års riksdagsbeslut (sid. 105). Psykopatvårdsutredningens synpunkter (sid. 106). Kap. 8. Medicinsk utrustning. Personal

HQ

Medicinsk utrustning (sid. 110). Personal (sid. 111). K a p . 9. E f t e r v å r d

i u

K a p . 10. Vissa a d m i n i s t r a t i v a frågor

117 Huvudmannaskap (sid. 117). Central myndighet (sid. 121). Finansieringsfrågor (sid. 122). K a p . 1 1 . Detaljförslag till »Boxhults sjukhus» vid Uddevalla

127 Beskrivning av tomtområde och byggnader (sid. 127). Byggnadskostnader (sid. 133). Inventarie- och utrustningskostnader (sid. 137). Kostnader för verkstadsutrustning (sid. 138). Personalbehov och avlöningsstat (sid. 139). Driftkostnader (sid. 141). Ritningar till Boxhults sjukhus vid Uddevalla (sid. 143). Del II. Lagstiftningsfrågor

rörande

omhändertagande

av psykopater

155 Inledning

157 Kap. 1. Gällande lagstiftning

15g

Sinnessjuklagstiftningen (sid. 158). Alkoholistlagen (sid. 163). Fattigvårdslagstiftningen (sid. 167). Barnavårdslagstiftningen (sid. 171). Lösdrivarlagstiftningen m.m. (sid. 173).

284 Kap. 2. Rättssäkerhetskravet

174 Kap. 3. Tidigare behandling av frågan om lagstiftning angående omhändertagande av psykopater

192 Kap. 4. Psykopatvårdsutredningens synpunkter och förslag

203 Kap. 5. Närmare utveckling av psykopatvårdsutredningens förslag

215 Del III.

225 Behandlingen

av lösdrivarklientelet

Kap. 1. Gällande lagstiftning

227 Kap. 2. Tidigare förslag rörande lösdrivarvården

232 Kap. 3. Direktiven för psykopatvårdsutredningen

249 Kap. 4. Psykopatvårdsutredningens synpunkter och förslag

252 Inledning (sid. 252). Beredande av vård å sinnesjukhus åt psykopater tillhörande lösdrivarklientelet (sid. 254). Polismyndighets ingripande mot vårdbehövande psykopater (sid. 260). Frågan om tillskapande av öppen vård för lösdrivare (sid. 267).

Lagförslag

269 Förslag till lag om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (sid. 271). Förslag till lag om åtgärder för omhändertagande av vissa vårdbehövande (sid. 272).

Sammanfattning

27o Tabellbilagor.

Tabell 1. Antalet psykopater å de statliga sinnessjukhusen som ansetts vara i behov av vård å specialanstalt

J

4 Tabell 2. Genom utslag i första instans för brott enligt strafflagen straffriförklarade personer, åren 1916—1947

°'

Tabell 3. Antalet å de tre största städernas sinnessjukhus den 31 december 1918 och den 1 mars 1950 inneliggande psykopater, som ansetts lämpade för vård å psykopatsjukhus respektive sinnessjukhus

58 Tabell 4.. På de statliga sinnessjukhusen och de tre största städernas sinnessjukhus vårdade patienter under diagnosen »abnorm personlighet»

59 Tabell 5. Antal å sinnessjukhusen den 1 mars 1950 inneliggande psykopater, som äro lämpade för vård å särskild psykopatvårdsanstalt respektive som ej äro i behov av sådan särbehandling

60 Tabell 6. Personliga uppgifter beträffande å statliga sinnessjukhus den 1 oktober 1947 inneliggande eller i familjevård omhändertagna manliga psykopater, som ansetts lämpligen böra överföras till psykopatvårdsorganisationen

61 Tabell 7. Personliga uppgifter beträffande å statliga sinnessjukhus den 1 oktober 1947 inneliggande eller i familjevård omhändertagna kvinnliga psykopater, som ansetts lämpligen böra överföras till psykopatvårdsorganisationen

285 Tabell 8. Uppgifter rörande sysselsättningsförhållandena å specialpaviljongen vid S:t Sigfrids sjukhus

37 Tabell 9. Uppgifter rörande sysselsättningsförhållandena å specialpaviljongen vid Sidsjöns sjukhus

gg

Tabell 10. Storleken på rummen i vårdpaviljongerna vid Boxhults sjukhus

132 Tabell 11. Uppdelning på olika asocialgrupper av psykopatklientelet på specialavdelningarna vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns sjukhus i Sundsvall 199

Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Fast egendom.

Det yngsta fångvårdsklientelet. [5] Räjongplan för fångvården. [21] Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. [24] Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. [25] Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomträtt m. m. [28] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Löneplan eller kollektivavtal. [3] Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. [6] Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. [7] Bilaga 1. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. [8] Bilaga 2. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Bilaga 3. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [18] Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation. [35] Kommunalförvaltning. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. [14] Statens och kommunernas finansväsen. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1] Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. [44] Bestämmelser och praxis rörande statens budget. [45] Politi. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. [12]

Jordbruk med binäringar.

Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden ir lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kra vattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [13] Den jordbruksekonomiska undersökningen. [41]

Vattenväsen. Barrskogstillgångarna ning. [15]

Skogsbruk. och

Bergsbruk.

skogsindustriens

råvaruförsfi

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till 1 räknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussförel m. m. [20] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörai vägföreningar m. m. [26] Betänkande med förslag till förbättrade kommunikatioi i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. [27]

Bank-, kredit- och penningväscn. Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostac kreditorganisationerna. [32]

Försäkringsväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänKyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig kande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. [11] odling i övrigt. Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. [19] Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. Bokutredningen. [23] [34] Vidgat tillträde till högre studier. [29] Stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m. Rekrytering och utbildning av polispersonal. [30] [36] Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. [31] Behovsprövning på bostadsmarknaden. Hyresregleringskom- Den första lärarhögskolan. [33] mitténs betänkande. 1. [37] Yrkesvägledningen och skolan. [42] Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs betänkande. 1. [38] Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring. [39] Försvarsväsen. Militärpsykologi och personaltjänst. central organisation. [40]

Hälso- och sjukvård. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. [22] Betänkande angående psykopatvård m. m. [46] Allmänt näringsväsen. Nordiskt patentsamarbete. [43]

Utrikes ärenden.

Arbetsuppgifter

Internationell rätt.

Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4] Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan nordiska ländenia. Betänkanden nr 2 och 3. [16—17]

Stockholm 1952 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B. 501S90