Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av Byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

A STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1925:13

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BYGGNADSSTYRELSE SAKKUNNIGAS BETÄNKANDE ANGÅENDE

OMORGANISATION AV BYGGNADSSTYRELSENS BYGGNADSBYRÅ M. M.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Kronologisk

förteckning

Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Betänkande med utredning och förslag angående Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E. socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. Tull- och traktatkommitténs utredningar och beFi. tänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien Betänkande med förslag till grunder för avsättning med särskild hänsyn till förhållandena före världstill de under Kungl. kommunikationsdepartementet kriget. Av Hj. Heimburger. Marcus. 108 s. Fi. lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt Tull- och traktatkommitténs utredningar och beför användning och placering av förnyelsefondernas tänkanden. 29. Den svenska skoindustrien med medel. Norstedt. 44 s. K. särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 1(1. Förslag till förordning angående statlig inkomstAv W. Smith. Tullberg.' 104 s. Fi. ochi förmögenhetsskatt jämte motiv. Norstedt. 40 s. Tull- och traktatkommitténs utredningar ocli beFi. tan kanden. 30. Den svenska cementindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 11 Del svenska skogsbrukets förutsättningar ocli histoAv O. Edström. Marcus. 48 s. Fi. ria. Av N. Schager. Tiden, viij, 168 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar och beenskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, tänkanden. 32. Den svenska porslinsindustrien med \2 Sveriges viij., 285 s. Fi. särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 13. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. Fi. omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsTull- och traktatkommitténs utredningar och bebyrå m. m. Marcus. 110 s. K. tänkanden 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. Fl. 14 Utkast till ändrad lydelse av 1—12, 19, 21—24. 26, 28 Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag jämte —35. 40 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan den 22 personalrepresentanternas särskilda yttrande. Fahljurui 1920 med vissa föreskrifter angående domcrantz. 140 s. Fö. sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. — ecklesiastikdepartementet, J o . — jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:13

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BYGGNADSSTYRELSE SAKKUNNIGAS BETÄNKANDE ANGÅENDE

OMORGANISATION AV BYGGNADSSTYRELSENS BYGGNADSBYRÅ M. M.

STOCKHOLM

1925 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

3 Till herr statsrådet och chefen för kungl.

kommunikationsdepartementet.

Jämlikt bemyndigande den 29 juni 1923 har dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet uppdragit åt riksgäldsfullmäktigen C. G. Ekman, f. d. byggnadsrådet I. G. Clason, byggnadschefen och ledamoten av arméns kasernbyggnadsnämnd E. Lindh, numera översten och överdirektören C. H. P. Meurling samt numera generaldirektören I. J. Tengbom att i enlighet med vad närmare angivits i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden samma dag i egenskap av sakkunniga, med riksgäldsfullmäktigen Ekman såsom ordförande, inom departementet biträda vid utredning av vissa frågor rörande byggnadsstyrelsens organisation och därmed sammanhängande spörsmål. Sakkunniga, vilka antagit benämningen byggnadsstyrelsesakkunniga, hava såsom sekreterare anlitat kanslirådet T. E. Löfgren. Med skrivelse den 20 oktober 1923 hava sakkunniga överlämnat förslag till vidtagande av provisoriska åtgärder för nedbringande av kostnaderna för arméns kasernbyggnadsnämnds verksamhet, vilket förslag legat till grund för Kungl. Maj :ts beslut i ämnet den 12 november 1923. Vidare hava sakkunniga, till följd av remiss, den 18 november 1924 avgivit utlåtande över en av byggnadsstyrelsen gjord framställning om förändring av en kvinnlig kanslibiträdestjänst till kvinnlig kontorsskrivarebefattning. Sakkunniga få härmed överlämna betänkande angående omorganisation av bygpadsstyrelsens byggnadsbyrå och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Sakkunnigas utredningsarbete har härigenom avslutats utom så vitt avser det till sakkunniga hänskjutna spörsmålet angående åtgärder för nedbringande av arkitektarvodena vid statens byggnadsföretag. Med

herr statsrådets medgivande har beträffande sistnämnda fråga för sakkunnigas räkning inom byggnadsstyrelsen igångsatts viss utredning; och komma sakkunniga att i denna del avgiva särskilt yttrande. På grund av sjukdom, ådragen genom olycksfall, har översten Meurling icke kunnat deltaga i den slutliga justeringen av sakkunnigas nu avlämnade betänkande. De till ifrågavarande betänkande hörande handlingar överlämnas härjämte. Stockholm den 23 januari 1925.

CARL EKMAN. I. GUST. CLASON.

IVAR TENGBOM.

.

ERNST LINDrl.

Torsten Löfgren.

Register. Sid. 7

Inledning-. Överintendentsåmbetets

omorganisation

till byggnadsstyrelsen

.

Anledningarna till 1917 års omorganisation Huvuddragen av 1917 års omorganisation Nu gällande instruktion m. m. 1921 års lönereglering för byggnadsstyrelsen Sakkunnigas uppdrag m. m. Motioner vid 1921 års riksdag Anmärkningar av riksdagens revisorer Arméns kasernbyggnadsnämnd Riktlinjer för byggnadsstyrelsesakkunnigas uppdrag Av s a k k u n n i g a v e r k s t ä l l d a u t r e d n i n g a r m . m Förberedande utredningar Byggnadsstyrelsen

och förslag m. m.

Byggnadsstyrelsens allmänna ämbetsbefattning Byggnadsstyrelsens allmänna organisation Anslag till byggnadsstyrelsen Byggnadsstyrelsens uppgifter beträffande nybyggnads- och dit hänförliga frågor Byggnadsbyråns organisation Byggnadsstyrelsens befattning med statistik Byggnadsstyrelsens verksamhet i fråga om planläggning av statens husbyggnadsverksamhet, granskning och kontroll m. m. Byggnadsstyrelsens verksamhet i fråga om upprättande av förslag till byggnadsföretag för statsverkets räkning samt utförande av dylika företag Arméns

kasernbyggnadsnämnd

Kasernbyggnadsnämndens allmänna organisation Kasernbyggnadsnämndens organisation under dess arbeten i egen regi Nämndens byggnadskostnader Kasernbyggnadsnämndens verksamhet vid årsskiftet 1924—1925 Kostnaderna för kasernbyggnadsnämndens huvudexpedition och arbetsledning å byggnadsplatserna Övriga organ för statens husbyggnadsverksamhet Fångvårdsstyrelsen Arméförvaltningens fortifikationsdepartement Medicinalstyrelsen Pensionsstyrelsen Generalpoststyrelsen Telegrafstyrelsen Riksbanken Tekniska högskolans byggnadskommitté •'

7 7 8 11 12 12 12 13 14 16 17 17 19 19 20 21 24 25 27 30 33 37 37 38 43 44 44 45 46 47 48 49 50 50 52 52

6 Sid. Sammanställning av föregående uppgifter genom byggnadsstyrelsen och vissa andra

rörande statens husbygynadsverksamhet husbyggande myndigheter

Byggnadsstyrelsen Fångvårdsstyrelsen Arméförvaltningens f ortif ikationsdepartement Medicinalstyrelsen Pensionsstyrelsen Generalpoststyrelsen Telegrafstyrelsen Jämförelse Jämförelse

mellan omfattningen mellan kostnaderna

av de olika myndigheternas byggnadsverksamhet för byggnadsföretag, utförda av olika myndigheter

52 53 54 54 55 55 55 56 56 58

1- Utgifter för administration av byggnadsföretagen 59 2. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för de egentliga byggnadsarbetena 61 3. Utgifter för utrednfngar, förslag och ritningsarbete m. m. för värme- och sanitärtekniska anläggningar och d y l i k t 64 4. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för elektriska anläggningar och dylikt 66 5. Kostnader för utförda byggnadsföretag per kubikmeter byggnadsvolym (volympris) 68 Sakkunnigas yttranden och förslag Frågan Frågan Frågan Frågan

om om om om

sättet för utförande av statens husbyggnadsarbeten kasernbyggnadsnämndens bibehållande utvidgning av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen

Behov av uppdelning av nuvarande byggnadsbyrån De nya byråernas uppgifter Utredningsbyrån Byggnadsbyrån Kostnaden för genomförande av sakkunnigas förslag Sakkunnigas hemställan

70 70 76 77 84 84 86 87 °" 92 93

Inledning. överintendentsämbetets omorganisation till byggnadsstyrelsen. I en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 258, framlade Kungl. Maj:t förslag till omorganisation och lönereglering av dåvarande öyerintendentsämbetet. Sedan detta förslag i allt väsentligt av riksdagen bifallits (riksdagens skrivelse nr 269), genomfördes den beslutade nya organisationen vid 1918 års ingång, i samband varmed ämbetets namn förändrades till byggnadsstyrelsen. Beträffande anledningarna till och det huvudsakliga syftet med den sålunda genomförda omorganisationen må erinras följande. Vid tiden för berörda omorganisation var överintendentsämbetets verk- Anledninsamhetsområde fastställt genom instruktion av den 14 november 1879 med garna till års däri den 5 december 1884 vidtagna ändringar. Verket hade därigenom i 1917 omorgastort sett anvisats plats inom statsförvaltningen såsom centralmyndighet nisation. å det husbyggnadstekniska området, överintendentsämbetet hade sålunda att för byggnadsväsendets främjande med uppmärksamhet följa dess utveckling och framsteg såväl inom riket som i främmande länder, att avgiva utlåtanden i byggnadsfrågor och göra av omständigheterna föranledda framställningar i avseende å byggnadsväsendet i riket, att med råd och upplysningar i byggnadsärenden tillhandagå offentliga auktoriteter samt menigheter, att upprätta ritnings- och kostnadsförslag till byggnadsarbeten, att granska av annan myndighet uppgjorda sådana förslag, att verkställa byggnadsarbeten, att utöva kontroll över verkställigheten av byggnader, som uppfördes för allmänna medel, att förvalta kronans i civilt ändamål anslagna hus och byggnader, vilka icke voro ställda under annat ämbetsverks förvaltning, med mera. För ämbetets verksamhet i avseende å nämnda förvaltning voro reglerande bestämmelser givna. Ämbetets befattning med statens byggnadsverksamhet i övrigt var däremot i stort sett icke på förhand reglerad. Sålunda hade ämbetet egentligen endast att på särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t eller annan vederbörande taga befattning med en byggnadsfråga. I denna punkt inträdde genom omorganisationen en principiell förändring i verkets ställning till statens husbyggnadsväsen i allmänhet. Vid tiden för omorganisationen utövades statens husbyggnadsverksamhet av närmare ett fyrtiotal olika myndigheter, vilka, vad byggnadsärendenas handläggning beträffade, praktiskt taget voro isolerade från varandra. Den kommunikation dem emellan, som i det stora hela mera undantagsvis ägde rum, skedde egentligen endast via Kungl. Maj:t. Med denna saknad

av gemenskap i en eller annan form direkt mellan dessa byggnadsorgan hade självfallet uppstått vissa brister vid planläggningen och utövandet av statens husbyggnadsverksamhet. Detta hade jämväl givit anledning till upprepade anmärkningar och framställningar från riksdagen och dess revisorer. De sålunda framställda anmärkningarna hade bottnat i den fortgående stegringen av utgifterna för samma verksamhet och i strävan att i möjligaste mån begränsa dessa utgifter. Bortsett från mera fristående anmärkningar mot något visst byggnadsföretag var det två huvudsakliga anmärkningar, som gjorts i nämnda syfte, nämligen mot bristande planmässighet vid statens byggnadsverksamhet, och mot bristande sparsamhet vid de särskilda statsbyggnadernas uppförande. Bristerna i planmässighet hade framför allt yttrat sig däruti, dels att byggnadsbehov för särskilda statsändamål hade tillfredsställts var för sig,, utan hänsyn till huruvida flera dylika behov skulle kunna till byggnadskostnadernas nedbringande genom ett och samma byggnadsföretag avhjälpas, dels att statens byggnadsverksamhet hade utövats skäligen ojämnt och ofta så, att den infallit å tider, som från statsfinansiella och samhällsekonomiska synpunkter sett varit mindre lämpliga, och dels att erfarenheter och rön, som gjorts vid ett av staten utfört byggnadsföretag, mången gång icke tillgodogjorts vid sedermera utförda statsbyggen. Beträffande den bristande sparsamheten vid statsbyggnadernas utförande skulle densamma yttra sig bland annat däri, att byggnaderna försetts med obehövliga och kostsamma ornamentala utsmyckningar samt att hallar, trappuppgångar och även andra utrymmen tilltagits onödigt rymliga. På grund av de anmärkningar, som sålunda framställts, anhöll riksdagen i skrivelse den 31 maj 1911, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställaL utredning angående de åtgärder, som kunde vara erforderliga till vinnamde av större planmässighet i statens byggnadsverksamhet. Sedan överintendentsämbetet erhållit i uppdrag att verkställa omförmälda utredning, uttalade 1912 års statsrevisorer, vilka även funnit anledning att upptaga frågan om statens byggnadsväsen, önskvärdheten av att utredningen vidgades till att omfatta frågan om statens byggnadsverksamhet i hela dess vidd samt att utredningen måtte bedrivas med den skyndsamhet, som frågans stora ekonomiska och praktiska betydelse påkallade. I skrivelse den 16 maj 1913 uttalade riksdagen sin anslutning till revisorernas uppfattning. Med anledning av bland annat de från riksdagens sida framställda, önskemålen tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet jämlikt av Kungl. Maj:t den 24 oktober 1913 givet bemyndigande särskilda sakkunniga för att inom nämnda departement efter verkställd utredning avgiva förslag till omorganisation av överintendentsämbetet jämte lönereglering för befattningshavare i ämbetsverket. Dessa sakkunniga avgåvo den 1 november 1915 sitt betänkande, vilket i huvudsak låg till grund för Kungl. Maj:ts förslag i ovan berörda proposition till 1917 års riksdag. HuvudK u n g l . Maj:ts proposition i ämnet u t m y n n a d e i förslag dels, såsom ovan dragen av nämnts, till en omorganisation och lönereglering av överintendentsämbetet 1917 års s a m t vissa a n d r a d ä r m e d sammanhängande åtgärder och dels till beredande °-?.°J!a" av medel för a n s t ä l l a n d e av ett antal stats tjänare av en ny kategori, länsmsation.

arkitekter. I främsta rummet avsåg Kungl. Maj:ts förslag att råda bot för de an-

märkta missförhållandena vid statens byggnadsverksamhet. I detta hänseende upptogs först frågan om centralisering av all statens ifrågavarande verksamhet. Därvid gjordes den uppfattningen gällande, att en sådan centralisering icke vore tillrådlig, varemot en partiell centralisering förordades så, att den byggnadsverksamhet, som då utövades av post- och telegrafverken samt riksbanken — eller just de myndigheter, som egentligen föranlett anmärkningarna mot den bristande planmässigheten vid statens byggnadsverksamhet och vilka myndigheter, ehuru de utövat en mycket omfattande byggnadsverksamhet, dock ej voro organiserade för en sådan — skulle i huvudsak förläggas till byggnadsstyrelsen samt att under styrelsens omedelbara inseende skulle ställas vissa fastigheter, som då icke stodo under teknisk myndighets vård. Såsom de egentliga och över hela området av statens husbyggnadsverksamhet nående medlen mot de ifrågavarande missförhållandena föreslogs emellertid dels och i främsta rummet förberedande utredning av de särskilda byggnadsfrågorna, dels granskning av uppgjorda ritningar och förslag, dels ock ett slags inspektion vid byggnadsarbetenas utförande, allt grundligare och allsidigare än under dåvarande förhållanden hade kunnat ske. I vissa principiella avseenden skulle dessa uppgifter läggas i händerna på en myndighet, nämligen byggnadsstyrelsen, så att å ett enda centralt ställe skulle kunna vid varje tidpunkt lätt erhållas en samlad överblick av statens byggnadsverksamhet, såväl av den redan fullbordade och pågående som av den under närmaste tiden då förestående, något som dittills icke kunnat åstadkommas utan ingående och tidsödande undersökningar hos ett stort antal verk och myndigheter. En ofrånkomlig förutsättning för att byggnadsstyrelsen skulle kunna fullgöra dessa nya åligganden ansågs vara, att styrelsen städse ägde tillgång till exakta uppgifter angående statens husbyggnadsverksamhet i hela dess omfattning, d. v. s. att inom styrelsen fördes en fortlöpande och ändamålsenligt inrättad byggnadsstatistik. Denna byggnadsstatistik angavs utgöra en kärnpunkt i förslaget och innebära centraliseringen av statens husbyggnadsverksamhet, i den mån sådan lämpligen kunde ske. Vidare skulle enligt Kungl. Majrts förslag dels i sammanhang med byggnadsstatistiken genom insamlande av ritningar till byggnadsföretag, varmed staten tagit befattning, inom byggnadsstyrelsen bildas ett centralt statsarkiv för ritningar, och dels, till fromma särskilt för statens byggnadsverksamhet, men även för byggnadsverksamheten i allmänhet i landet, av styrelsen utövas en upplysningsverksamhet genom publicerande av meddelanden om iakttagelser och rön av allmännare intresse, vilka gjorts vid utförandet av byggnadsföretag eller eljest. Vidare skulle hos styrelsen inrättas en provsamling av byggnadsmaterialier av aktuellt intresse. Ehuru i och för sig av nytta för den offentliga byggnadsverksamheten skulle det egentliga gagnet av nämnda åtgärder, såsom ovan antytts, vara att sätta byggnadsstyrelsen medel i händerna att så utföra den på styrelsen lagda förberedande utredningen, granskningen och inspektionen av byggnadsföretag för statens räkning, att denna styrelsens verksamhet bleve av åsyftad effekt för statens husbyggnadsväsende. Ändamålet med den omläggning av statens byggnadsväsen, som sålunda ifrågasattes, var att skapa ett enande och sammanhållande band mellan statens samtliga husbyggande organ. Detta skulle ske genom den principiella förändringen i byggnadsstyrelsens ställning till statens husbyggnadsväsen i allmänhet, att verket, som dessförinnan i regel endast i sär-

skilda fall och då efter befallning av Kungl. Maj:t eller hänvändelse från annan vederbörande myndighet befattat sig med byggnadsföretag för statsverkets räkning, därefter skulle som regel i större eller mindre grad deltaga i varje statens husbyggnadsföretag, särskilt i den för företaget grundläggande förberedande utredningen. En annan fråga, som behandlades i Kungl. Maj:ts förslag och som jämväl hade stor inverkan på byggnadsstyrelsens organisation, var den sedan länge aktuella frågan om en förbättrad kulturhistorisk byggnadsvård. Den omfattning, vari staten vid tiden för omorganisationen befattade sig med byggnadsminnesmärken såsom sådana, var tämligen inskränkt. Bortsett från ruinerna, var det egentligen endast kyrkor, vid vilkas vård de kulturhistoriska synpunkterna kornmo till sin rätt, i den mån omständigheterna det medgåvo. Kungl. Maj:ts förslag i ämnet avsåg att åstadkomma ett fördjupande av byggnadsmännesvården, dels genom dess utsträckande till nya föremål och dels genom förbättrande av själva beskaffenheten av samma vård. Statens funktioner beträffande dessa uppgifter skulle utövas av byggnadsstyrelsen och riksantikvarien under ett intimt och i fasta former ordnat samarbete. I Kungl. Majtts förslag upptogs även åtskilliga andra spörsmål, som rörde byggnadsstyrelsens verksamhetsområde och följaktligen, ehuru i mindre grad än de ovan berörda, inverkade på verkets organisation. Sålunda ifrågasattes, bland annat, att befattningen med statens tomtförsäljningar, vari för det dåvarande enhetlighet fullständigt saknades, skulle överlämnas till byggnadsstyrelsen samt att styrelsen skulle omhänderhava de ofta förekommande förhyrningarna av lokaler för statsändamål (för ämbetsverk och kommittéer etc). Vid tiden för omorganisationen bestod överintendentsämbetet av en teknisk och en administrativ avdelning. Verkets styrelse utgjordes av en överintendent, chef för verket, samt, såsom ledamöter, två förste intendenter, den ene för den tekniska och den andre, tillika sekreterare, för den administrativa avdelningen. Enligt Kungl. Majrts ifrågavarande förslag skulle ämbetsverket utvidgas så, att detsamma komme att bestå av fem byråer, benämnda byggnadsbyrån, intendentsbyrån, kulturhistoriska byrån, stadsplanebyrån och administrativa byrån. Verkets styrelse skulle utgöras av en generaldirektör såsom chef samt, såsom ledamöter, fem byråchefer. Ämbetsverkets åligganden skulle fördelas mellan byråerna på huvudsakligen följande sätt: Byggnadsbyrån, vilken byrå skulle omfatta två avdelningar, en byggnadsavdelning och en utredningsavdelning, skulle tilldelas dels de ärenden, som avsåge utredning av byggnadsfrågor, och dels de ärenden, som avsåge granskning av upprättade förslag till byggnadsföretag och utförande av sådana företag. Å denna byrå skulle falla så gott som alla de nya uppgifter, vilka tillfördes verket i fråga om statens byggnadsverksamhet. Vården av statens under ämbetsverkets inseende ställda hus och byggnader skulle bliva intendentsbyråns egentliga uppgift. Härtill skulle komma verkets befattning rned förhyrningar för statsändamål samt förvaltningen av vissa statens möbler och andra inventarier. Byrån skulle till sin huvudsakliga karaktär bliva en ny form av den tekniska deleri av den dåvarande administrativa avdelningen med dess två underavdelningar för vården av statens byggnader i Stockholm och i landsorten.

11 Den kulturhistoriska byrån och stadsplanebyrån skulle, den förra övert a g a överintendentsämbetets dåvarande befattning med kyrkobyggnadsfrågor s a m t därtill de n y a åligganden, som genom den föreslagna organisationen av den kulturhistoriska byggnadsvården skulle tilläggas verket, och den senare utöva det på verket ankommande inseendet över stadsplaneväsendet i riket. Den administrativa byrån slutligen skulle hava a t t svara för den formella och rättsliga sidan a v ämbetsverkets verksamhet samt förrätta kansli- och kamerala göromål, däribland sekreteraregöromål för hela verket. A v verkets n y a uppgifter var det huvudsakligen befattningen med försäljning och inköp av tomtmark, som skulle tillkomma byrån. E t t för överintendentsämbetet karakteristiskt d r a g var, a t t verket bestod av, utom den ordinarie eller extra personalen med regelbunden tjänstgöring, ett antal vid verket fastade arkitekter utom stat. Dessa arkitekter, som i regel voro fritt praktiserande, voro huvudsakligen avsedda för sådana särskilda uppdrag, för vilka den nyssnämnda personalen icke beräknats, såsom exempelvis u p p r ä t t a n d e av ritningsförslag till byggnadsföret a g för statens räkning, uppgörande av förslag till stadsplan å staten tillhörigt område samt vissa granskningsuppdrag m. m. E r s ä t t n i n g till dessa arkitekter utgick i regel för varje särskilt uppdrag. Nu berörda för överintendentsämbetet säregna d r a g skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag bibehållas, dock med den j ä m k n i n g beträffande användningen av dessa arbetskrafter, att en del ärenden, särskilt mindre sådana, vilkas handläggning på grund av bristen på arbetskrafter inom det egentliga, överintendentsämbetet överlämnats till arkitekter utom stat, skulle överflyttas till ämbetsverkets regelbundet tjänstgörande personal. Kungl. Majrts förslag innebar slutligen, a t t ämbetsverket, som tidigare saknat tekniskt förfarna lokala organ och därför för tillsyn å företag i landsorten måst vid behov anlita helt och hållet utom verket stående och mången gång för uppdragen mindre lämpliga personer, skulle beredas tillg å n g till dylika lokala organ genom anställande a v en kategori n y a befattningshavare, länsarkitekter. Dessa arkitekter skulle emellertid erhålla sin egentliga k a r a k t ä r a v sin ställning till länsstyrelserna. Deras främsta uppgift skulle nämligen bliva a t t v a r a byggnadstekniska biträden å t länsstyrelserna. De riktlinjer, som s å l u n d a i Kungl. Majrts proposition uppdragits för överintendentsämbetets omorganisation och lösning a v i samband därmed stående frågor, föranledde ej erinran från riksdagens sida. Nu gällande instruktion m. m. Byggnadsstyrelsens verksamhetsområde och organisation m. m. äro angivna i den för verket utfärdade instruktionen av den 31 december 1917 (nr 986) med däri genom kungörelse den 31 december 1921 (nr 799) vidtagna ändringar. Härutöver regleras byggnadsstyrelsens uppgifter i vissa avseenden genom särskilda författningar. Sålunda återfinnas i kungörelsen den 26 november 1920 (nr 744), med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet, sådan densamma lyder enligt kungörelsen den 21 oktober 1921 (nr 651), bestämmelser rörande styrelsens befattning med byggnadsminnesmärken, k y r k o r samt statistik över statens husbyggnadsväsen m. m. Dessa bestämmelser äro emellertid i vissa avseenden tills vidare upphävda genom kun-

12 görelsen den 4 maj 1923 (nr 201) angående anläggning, utvidgning eller ann a n förändring a v k y r k o g å r d eller begravningsplats. Bland byggnadsstyrelsens verksamhet reglerande författningar må vidare h ä r n ä m n a s dels kungörelsen den 23 mars 1917 (nr 147) angående ett centralt möbelförråd för statsändamål, dels kungörelsen den 26 november 1920 (nr 746) angående förfarandet vid a v y t t r i n g a r av staten tillhörig tomtm a r k av visst slag, dels ock Kungl. Majrts reglemente den 30 december 1922 (nr 626) angående tjänstebostäder i vissa statsverket tillhöriga byggnader. Byggnadsstyrelsens uppgifter ifråga om granskning av förslag till kommunala byggnadsföretag, för fångvårdens behov, hälsovårds- och undervisningsändamål m. m. finnas n ä r m a r e angivna i åtskilliga dylika företag rörande specialförfattningar. 1921 års lönereglering för byggnadsstyrelsen. I samband med den allmänna lönereglering, som för civilförvaltningens del år 1921 beslutades av Kungl. Majrt och riksdagen, kom jämväl beträffande byggnadsstyrelsens ordinarie befattningshavare en reglering av lönerna till stånd. Avlöningsförmånerna för n ä m n d a befattningshavare finnas angivna i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för statsdepartement och vissa a n d r a verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket reglemente trädde i tillämpning från och med år 1922. Byggnadsstyrelsens icke-ordinarie befattningshavare äro underkastade bestämmelserna i Kungl. Majrts kungörelse den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa a n d r a verk. Därjämte h a r Kungl. Majrt beträffande avlöningarna till vissa icke-ordinarie befattningar hos styrelsen årligen meddelat beslut i samband med frågan om användningen av det extra anslaget till byggnadsstyrelsens verksamhet. Sakkunnigas uppdrag m. m. Den utredning rörande byggnadsstyrelsens organisation och därmed samm a n h ä n g a n d e spörsmål, som uppdragits åt byggnadsstyrelsesakkunniga, h a r föranletts dels a v vissa anmärkningar, som jämväl under senare å r framkommit mot bristande planmässighet och sparsamhet vid bedrivandet a v statens husbyggnadsverksamhet, dels ock av vissa spörsmål, sona stå i samband med avvecklingen av arméns kasernbyggnadsnämnd. Motioner Uti en vid 1921 å r s riksdag av herr Lindman m. fl. i riksdagens a n d r a vid 1921 k a m m a r e avlämnad motion (nr 72) om ändring av Kungl. Majrts d å föreårs nks- i i g g a n c i e förslag till lönereglering för chefen för byggnadsstyrelsens byggag ' nadsbyrå m. m. påtalades den tendens till stegring i anspråk på byggnadernas u t r y m m e n och beskaffenhet, den »byggnadslyx», som enligt motion ä r e r n a tillhandakomna uppgifter från skilda delar av landet skulle h a v a gjort sig gällande icke blott vid statens u t a n även vid kommuners och enskildas byggnadsverksamhet. F ö r statens vidkommande ansågs denna fråga böra sorgfälligt prövas i samband med beviljande av anslag till de olika byggnadsföretagen. Enligt motionärernas mening kunde sparsamhet vid byggnadsarbeten utövas dels genom uppskov med nybyggnader eller inskränkningar a v deras

13 u t r y m m e n , dels genom planmässighet, enkelhet och ekonomisering i utförandet. Efter a t t vidare hava erinrat om den å r 1917 beslutade omorganisationen a v överintendentsämbetet, numera byggnadsstyrelsen, framhöllo motionärerna, a t t de synpunkter och strävanden till planmässighet och sparsamhet vid statens byggnadsföretag, som tagit sig uttryck vid omorganisationen, fortfarande ägde sin fulla giltighet. Emellertid kunde ifrågas ä t t a s i v a d mån dessa strävanden blivit tillgodosedda. De alltjämt hörda a n m ä r k n i n g a r n a om bristande sparsamhet gjorde det angeläget att så vitt möjligt vinna upplysning om verkningarna av reformen och utsikterna för uppnående av det åsyftade resultatet. Motionärerna ansågo icke uteslutet, a t t brister i organisationen redan framträtt, exempelvis genom att man möjligen icke kunnat förfoga över tillräckligt högt kvalificerade, jämväl praktiskt och ekonomiskt erfarna arbetskrafter för det synnerligen maktpåliggande initiativ- och organisationsarbete, som påvilade styrelsens byggnadsbyrå. Skulle så v a r a förhållandet borde dessa brister snarast utredas och avhjälpas, även om därigenom skulle vållas någon ökning i lönestaten, som dock bleve a v underordnad betydelse med hänsyn till de mycket betydande värden det gällde att hushålla med. Motionärerna, vilka jämväl p å y r k a d e förbättrad löneställning för byggn a d s b y r å n s chef, — i vilket hänseende motionen kommer a t t i det följande vidare beröras — hemställde med anledning av det anförda, att riksdagen m å t t e hos Kungl. Majrt anhålla om skyndsam utredning, bland annat, i vad m å n den genomförda omorganisationen av byggnadsstyrelsen medförde eller kunde väntas medföra åsyftad planmässighet och sparsamhet i utför a n d e t av statens husbyggnadsarbeten, j ä m t e de förslag, som möjligen a v utredningen kunde föranledas. E n motion (nr 104) i liknande syfte väcktes vid samma riksdag i första k a m m a r e n av herr J . B. Johansson. Beträffande det sålunda motionsvis framförda spörsmålet om behovet a v vissa organisatoriska förändringar i fråga om byggnadsstyrelsen, närmast avseende dess byggnadsbyrå, anförde riksdagen i skrivelse den 17 j u n i 1921, n r 6 A, att, enligt v a d riksdagens vederbörande utskott inhämtat, insikten om nödvändigheten av åtgärders vidtagande i angivet syfte redan föranlett byggnadsstyrelsen att själv igångsätta u t r e d n i n g härom, samt a t t vid sådant förhållande någon särskild framställning från riksdagens sida i detta hänseende icke då borde ifrågakomma. I anslutning till vad motionärerna anfört rörande angelägenheten av a t t vid bedrivandet av statens byggnadsverksamhet planmässighet och sparsamhet iakttoges ville riksdagen emellertid framhålla vikten av, att intet underlätes till vinnande av angivna syften och a t t vid utarbetande av de organisationsförslag, vartill ovannämnda u t r e d n i n g kunde giva anledning, de av motionär e r n a anförda synpunkterna vunne tillbörligt beaktande. I sin år 1921 avgivna berättelse framställde riksdagens revisorer vissa Anmärka n m ä r k n i n g a r beträffande byggnadsstyrelsens förvaltning. ningar av Eevisorerna förklarade därvid, bland annat, a t t de icke k u n n a t undgå riks.dagB&a a t t lägga märke till den tendens, som hos byggnadsstyrelsen i flera fall syn- revi80rer tes hava gjort sig gällande a t t vid prövning av styrelsen underställda ärenden angående ny- eller ombyggnader påkalla mera omfattande och följaktligen också mera kostsamma åtgärder än de ursprungligen förslagsställande myndigheterna. Efter a t t i detta hänseende hava hänvisat till vissa byggnadsföretag, som v a r i t föremål för särskilt omnämnande i revisions-

berättelsen, yttrade revisorerna, att den påpekade tendensen syntes innebära en fara att de kostnadsberäkningar, som för riksdagen framlades, kunde komma att ställa sig högre än som vore oundgängligen nödvändigt eller med hänsyn till det statsfinansiella läget lämpligt. Då byggnadsstyrelsen vid behandlingen av frågor som dessa hade att företräda statens intressen och icke de särskilda institutionerna, vilka, enligt vad erfarenheten visade, själva plägade i tillbörlig grad lägga sig vinn om att deras behov icke underskattades, syntes man hava rätt fordra, att styrelsen, givetvis under iakttagande av att kostnadsberäkningarnas tillförlitlighet icke minskades, i högre grad än vad dittills varit fallet beaktade vikten av att statsverkets utgifter för hithörande ändamål holies inom rimliga gränser. I detta sammanhang ville revisorerna jämväl ifrågasätta lämpligheten av de beräkningsgrunder, vilka av byggnadsstyrelsen tillämpades vid bestämmande av arvoden åt styrelsens utom stat anställda arkitekter, då dessa anförtroddes uppdrag för styrelsens räkning. De sålunda framförda anmärkningarna bemöttes av byggnadsstyrelsen i avgiven förklaring och föranledde ej heller uttalande från riksdagens sida. Frågan om arkitekt- och kontrollantarvodena vid byggnadsstyrelsens arbeten återupptogs i den av riksdagens revisorer år 1922 avgivna berättelsen. Med avseende särskilt å beräkningen av dessa arvoden framhölls därvid, hurusom svenska teknologföreningens arkitekttaxa i regel härvid lades till grund, icke sällan utan att någon större reduktion i de däri angivna procentsatserna förekommit. Detta förhållande, och då nämnda taxa allmänt betraktades såsom maximitaxa, tydde enligt revisorernas mening på, att de inom statens byggnadsverksamhet utbetalade arkitektarvodena i vissa fall överskridit vad som efter sedvanliga grunder bort ifrågakomma. Den omständigheten, att arvodet i regel utgått i proportion efter den beräknade byggnadskostnaden hade jämväl i viss mån bidragit till att motarbeta det intresse för förenklingar och besparingar, vars förekomst hos arkitekten det borde ligga i statens intresse att söka befrämja. Härjämte ifrågasatte revisorerna, vilka gjorde gällande, att de byggnadsföretag, som utförts av byggnadsstyrelsen, i allmänhet dragit mycket höga kostnader, huruvida icke en ändring härutinnan till det bättre kunde vinnas genom att i större utsträckning, än som dittills varit fallet, inom styrelsen bereda plats för den praktiska erfarenheten. Sedan byggnadsstyrelsen avgivit förklaring med anledning av revisorernas anmärkningar, uttalade riksdagen i skrivelse den 23 maj 1923 (nr 192) sin anslutning till vad revisorerna anfört ifråga om de höga arkitektarvodena; och anhöll riksdagen på anförda skäl, att Kungl. Majrt måtte vidtaga sådana åtgärder, som kunde bidraga till nedbringande av arkitektarvodena vid statens byggnadsföretag. Beträffande arméns kasembyggnadsnämnd kommer i fortsättningen en Arméns kasern- mera utförlig redogörelse att lämnas. I detta sammanhang må allenast byggnads- erinras följande. nämnd.

Det härordningsförslag, som antogs vid 1901 års riksdag, förutsatte uppförandet av ett betydande antal nya kasernetablissemang. De kasernbyggnadsarbeten, som för fullföljandet av denna plan beslutades av Kungl. Majrt och riksdagen, omhänderhades till en början av chefen för fortifikationen. Emellertid framkommo åtskilliga anmärkningar beträffande de i denna ordning utförda arbetena. Dessa anmärkningar föranledde jämväl 1906 års riksdag att i samband med beslut om uppförande av femton då

15 återstående, ännu icke påbörjade etablissemang för infanteriet hos Kungl. Majrt göra framställning om ändrat förfaringssätt beträffande ledningen av ifrågavarande byggnadsverksamhet för arméns räkning, därvid riksdagen uttalade sig för att civila element borde anlitas i större utsträckning än dittills skett. Sedan vissa utredningar på grund därav verkställts, framlade Kungl. Majrt för 1907 års riksdag förslag om tillsättande av en särskild kasernbyggnadskommission med uppdrag att enligt de bestämmelser, Kungl. Majrt meddelade, såväl tekniskt som ekonomiskt omhänderhava de arbeten, som voro förenade med planläggningen och utförandet av nyssnämnda femton kasernetablissemang, ävensom av andra byggnader för armén, vilkas utförande av Kungl. Majrt överlämnades till kommissionen under den tid kommissionens verksamhet för uppförandet av nämnda kasernetablissemang fortginge. Vad Kungl. Maj rt sålunda föreslagit, blev av riksdagen bifallet. Kungl. Majrt beslöt i enlighet härmed genom brev den 14 juni 1907 att tillsätta en dylik kasernbyggnadskommission, som under benämningen »arméns kasernbyggnadsnämnd» skulle träda i verksamhet den 1 juli samma år. Närmare bestämmelser rörande nämndens organisation och verksamhet meddelades dels i nyssnämnda brev, dels ock i en samma dag utfärdad instruktion. Från och med den 1 januari 1914 genomfördes en förändrad organisation av nämnden i huvudsakligt syfte att nedbringa nämndens administrationskostnader. Närmare bestämmelser härom finnas meddelade dels i Kungl. Majrts brev den 19 december 1913, dels ock i en samma dag utfärdad ny instruktion för nämnden. Sistnämnda instruktion har sedermera i vissa delar ändrats genom särskilda kungörelser den 16 oktober 1914 och den 29 juni 1917. Nämndens ursprungliga uppdrag omfattade uppförande av kasernetablissemang för följande femton infanteriregementen, nämligen r Livregementets grenad järer invid Örebro, Första och Andra livgrenadj är regementena invid Linköping, Västgöta regemente invid Vänersborg, Upplands infanteriregemente invid Uppsala, Skaraborgs regemente invid Skövde, Södermanlands regemente invid Strängnäs, Kronobergs regemente invid Växjö, Jönköpings regemente invid Jönköping, Älvsborgs regemente invid Borås, Bohusläns regemente invid Uddevalla, Kalmar regemente invid Eksjö, Värmlands regemente invid Karlstad, Norra skånska infanteriregementet invid Kristianstad samt Södra skånska infanteriregementet invid Lund. Härutöver har nämnden genom Kungl. Majrts särskilda beslut erhållit uppdrag att utföra följande arbeten: 1) uppförande av sjukhus för Västernorrlands regemente och Norrlands trängkår i Sollefteå; 2) återuppförande efter eldsvåda av ammunitionsfabriken vid Marieberg med tillhörande bostadshus; 3) uppförande av sjukhus för Upplands artilleriregemente i Uppsala; 4) uppförande av tvenne paviljonger m. m. för oroliga sjuka vid Västerviks hospital; 5) om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Boden; 6) återuppbyggnad av en genom eldsolycka skadad ekonomibyggnad vid Kalmar regementes kasernetablissemang i Eksjö; och 7) utförande av grundläggningsarbeten m. m. för hospitalet i Hälsingborg. De åt kasernbyggnadsnämnden anförtrodda arbetena utfördes till en

16 början med anlitande av entreprenadsystem. Sedan emellertid unde? sen a r e delen a v å r 1916 förhållandena på material- och arbetsmarknaden blivit sådana, a t t tillfredsställande entreprenadanbud icke längre kunde erhållas, medgav Kungl. Maj :t genom beslut den 29 juni 1917, på framställn i n g av nämnden, a t t densamma finge utföra återstående arbeten under egen arbetsledning (egen regi). E t t sådant förfaringssätt hade jämväl riksdagens revisorer å r 1916 alternativt förutsatt. De företag, där entreprenadsystem helt eller i huvudsak tillämpats, aro kasernbyggena invid Örebro, Vänersborg, Uppsala, Skövde, Jönköping, Borås, Uddevalla och Karlstad. Övriga arbeten hava däremot utförts under egen arbetsledning. De arbeten, vilka u p p d r a g i t s åt kasernbyggnadsnämnden, äro numera till huvudsaklig del fullbordade. Kedan i slutet av å r 1922 hade nämndens verksamhet minskats så, att frågan om nämndens avveckling blivit aktuell. Denna fråga berördes jämväl av chefen för försvarsdepartementet i den till 1923 å r s riksdag avlåtna statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln s. 193 och 194). Efter en redogörelse för de särskilda arbeten, nämnden fått i u p p d r a g a t t utfpra, framhöll departementschefen därvid, att nämnden, som komme att bliva sysselsatt utöver ursprungligen beräknad tid, icke borde upplösas, u t a n att dessförinnan en noggrann omprövning ägt rum, h u r u v i d a även för framtiden behov kunde anses föreligga av ett sådant organ för byggnadsverksamhet, som staten under mer än femton år ägt i nämnden. Enligt departementschefens mening vore det nämligen klart, a t t man, om ett sådant behov förelåge, borde h a v a möjlighet att tillgodogöra sig nämndens organisation och erfarenheter. Emellertid förutsattes, a t t i a v v a k t a n på denna frågas slutliga prövning nämndens organisation och administration noga anpassades till omfattningen av dess arbetsuppgifter. I skrivelse den 27 a p r i l 1923, n r 4 A, punkten 51, uttalade riksdagen s m a n s l u t n i n g till vad departementschefen anfört i fråga om kasernbyggnadsnämndens fortsatta verksamhet. Eiktiinjer Sedan riksdagens skrivelse i berörda del för vidare handläggning överför bygg- l ä m n a t s till kommunikationsdepartementet, anmäldes frågan av chefen for nadsstyrei- sistnämnda departement inför Kungl. Majrt den 29 juni 1923, därvid besesakkun- j t f a t t a d e s o m igångsättandet av den åt de sakkunniga anförtrodda utnigas upp-

drag

.

redningen. , , I sitt anförande till statsrådsprotokollet förordade föredragande departementschefen till en början igångsättandet av den av chefen för forsvarsdepartementet i 1923 å r s statsverksproposition ifrågasatta utredningen samt framhöll, a t t denna fråga stode i n ä r a samband med vissa spörsmål, berörande byggnadsstyrelsens organisation och verksamhet. ^ Efter a t t v i d a r e h a v a erinrat om riksdagens uttalande i förenämnda skrivelse den 17 juni 1921, n r 6 A, samt om den däri omnämnda av byggnadsstyrelsen igångsatta utredningen rörande verkningarna av 1917 å r s omorganisation, anförde departementschefen bland a n n a t följande: »Enligt vad j a g från byggnadsstyrelsen inhämtat, har den mom styrelsen sålunda igångsatta utredningen ännu icke blivit slutförd. F r å g a n om v e r k n i n g a r n a av styrelsens omorganisation och vad som kan v a r a att ytterligare å t g ö r a för vinnande av större planmässighet och sparsamhet < vid bedrivandet av statens byggnadsverksamhet står emellertid uppenbarligen i n ä r a samband med spörsmålet, h u r u v i d a behov finnes a t t för framtiden tillgodogöra sig kasernbyggnadsnämndens organisation och erfarenheter.

17 Om ett dylikt behov kan anses föreligga, synes det nämligen ligga närmast till hands att vidtaga vissa organisatoriska ändringar i fråga om byggnadsstyrelsen, närmast avseende styrelsens byggnadsbyrå, varvid även den omständigheten påkallar uppmärksamhet, att kasernbyggnadsnämnden i stor omfattning utfört sina arbeten i egen regi. Vid bedömande av föreliggande spörsmål bör i övrigt särskilt övervägas dels den ställning i avlöningshänseende, som bör tillkomma chefen för nämnda byrå i byggnadsstyrelsen, och de kompetenskrav, som skola ställas på denne befattningshavare, dels ock huruvida den ordning, som utvecklat sig i fråga om utförandet av större byggnadsföretag för statens räkning genom andra myndigheters försorg, kan anses tillfredsställande. Att sålunda berörda frågor nu bringas till sin lösning finner jag desto mer angeläget, som under den närmaste framtiden befattningen som chef för byggnadsbyrån skall förses med ny innehavare. I samband med nyss berörda organisatoriska spörsmål synes även frågan om beredande av mera ändamålsenliga lokaler åt byggnadsstyrelsen påkalla uppmärksamhet. Slutligen vill jag erinra, att 1923 års riksdag, med anledning av 1922 års statsrevisorers berättelse, i skrivelse den 23 maj 1923, nr 192, anhållit, att Kungl. Majrt måtte vidtaga sådana åtgärder, som kunde bidraga till nedbringande av arkitektarvodena vid statens byggnadsföretag. Även om de i detta hänseende påtalade förhållandena i viss omfattning synes sammanhänga med den senaste tidens hastiga växlingar i byggnadskostnader och därpå grundade arvodesdebiteringar, torde utredning jämväl i den av riksdagen sålunda framförda frågan böra i nu förevarande sammanhang verkställas. Utredningen beträffande samtliga nu berörda spörsmål torde lämpligen böra verkställas inom departementet med tillkallande av särskilda sakkunniga, som under fullgörande av sitt arbete böra samråda med departementschefen. De sakkunniga torde böra avlämna sitt förslag i så god tid, att framställning i ämnet kan avlåtas till nästkommande års riksdag. Emellertid torde de sakkunniga böra i första hand överväga, huruvida i avvaktan på framläggande av dylikt förslag provisoriska åtgärder kunna vidtagas för nedbringande av kostnaderna för kasernbyggnadsnämndens verksamhet samt, därest sådant finnes påkallat, inkomma med särskild framställning härutinnan.»

Av sakkunniga verkställda utredningar m. m. Förberedande utredningar och förslag m. m. Enligt de direktiv, som sålunda givits för sakkunnigas utredningsarbete, hade sakkunniga att i första hand överväga frågan om provisoriska åtgärder för nedbringande av kostnaderna för kasernbyggnadsnämndens verksamhet. I skrivelse den 20 oktober 1923 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet framlade sakkunniga förslag i berörda fråga, därvid sakkunniga, med hänsyn till de begränsade arbetsuppgifter, som dåmera åvilade nämnden, förordade viss inskränkning av nämndens dåvarande organisation. I enlighet med sakkunnigas förslag utfärdade Kungl. Majrt genom brev den 12 november 1923 bestämmelser rörande ändrad 2— 5949.

Byggnadsstyrelsesakk.

sammansättning av nämnden, att tillämpas från och med den 1 januari 1924. Beträffande övriga sakkunnigas prövning underställda spörsmå, så hade, enligt samma direktiv, sakkunniga bort avlämna sitt förslag i så god tid att framställning i ämnet kunnat avlåtas till 1924 års rikslag. Redan i slutet av år 1923 funno emellertid sakkunniga, att vissa svårigheter skulle möta mot uppdragets fullgörande inom från början beräknad tid. Sedan detta förhållande anmälts för chefen för kommunikationsdepartementet samt förhandlingar ägt rum mellan honom och sakkunniga rörande beräknandet av anslagen till byggnadsstyrelsen för budgetåret 1924 —1925, upptogos i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag nämnda anslag utan hänsyn därtill, att utredningsarbetet skulle kunna komma att medföra ökning av byggnadsstyrelsens arbetskrafter. Departementschefen anförde härom, att han efter nyssnämnda förhandlingar ansett sig kunna utgå från, att även om en omläggning av sättet för bedrivande av sta:ens byggnadsverksamhet komme till stånd i sådan riktning, att därav påkallades en utvidgning av byggnadsstyrelsens fasta organisation, en dylik omläggning i varje fall icke behövde träda i tillämpning å sådan tid, att anslagen till byggnadsstyrelsen för budgetåret 1924—1925 därav påverkades. Oavsett huruvida beslut om en förändring av styrelsens organisation i antydd riktning kunde komma att fattas vid 1924 års riksdag, kunde därför, enligt departementschefens mening, anslagen till byggnadsstyrelsen redan då bestämmas med hänsyn till den nuvarande organisationen; och fann sig departementschefen böra tillstyrka att så skedde. Departementschefen hade därvid även tagit hänsyn till att vissa svårigheter kunde möta att till 1924 års riksdag hinna framlägga ett slutligt förslag i föreliggande frågor. Kasernbyggnadsnämndens ställning i händelse av uppskov med framläggandet av ett dylikt förslag berördes jämväl av departementschefen. Efter en redogörelse för nämndens ännu återstående arbetsuppgifter samt under erinran, att en upplösning av nämnden icke kunde ske utan riksdagens prövning, anförde departementschefen därvid, att, därest av skäl, som ovan antytts, ett uppskov till 1925 års riksdag med framläggandet av förslag i de frågor, som voro föremål för sakkunnigas utredning, bleve nödvändigt, ett dylikt uppskov förutsatte, att nämnden under mellantiden erhölle lämpliga arbetsuppgifter, vilka kunde motivera ett bibehållande i motsvarande omfattning av dess organisation. Därvid borde emellertid Kungl. Majrt vara oförhindrad att antingen tilldela nämnden ytterligare självständiga uppgifter eller ock att, där så prövades lämpligt, i en eller annan form provisoriskt anknyta dess organisation till byggnadsstyrelsens verksamhet. Mot vad sålunda anförts framställdes från riksdagens sida ingen erinran. Beträffande byggnadsstyrelsens lokalfråga, så är, som bekant, verket för närvarande splittrat på två olika ställen. Huvuddelen av styrelsen är sålunda förlagd till det statsverket tillhöriga Preisiska huset, nr 36 vid Drottninggatan, under det för två av styrelsens byråer, nämligen byggnadsbyrån och kulturhistoriska byrån, vilka icke kunnat beredas utrymme inom nämnda fastighet, lokaler förhyrts i huset nr 18 vid Klara Södra Kyrkogata. Utredning rörande lämpligaste sättet för beredande av tillfredsställande lokaler åt styrelsen har sedan länge pågått och åtskilliga förslag till lösande av denna fråga hava framkommit. Sålunda kan erinras, att byggnadsstyrelsen i en till sakkunniga för yttrande överlämnad

19 skrivelse den 13 september 1923 framlagt förslag, avseende styrelsens inr y m m a n d e i den staten tillhöriga fastigheten Fredrikshov i Stockholm. Sedermera h a r styrelsen emellertid, i samband med förslag om ändrad planläggning av den under uppförande varande ämbetsbyggnaden å tomten n r 3 i kvarteret M u r m ä s t a r e n i Stockholm, föreslagit byggnadsstyrelsens i n r y m m a n d e i n ä m n d a nybyggnad, och h a r Kungl. Majrt genom beslut den 18 juli 1924 godkänt detta förslag. Härigenom torde byggnadsstyrelsens lokalfråga för n ä r v a r a n d e v a r a löst; och hava sakkunniga därför icke ansett sig behöva göra denna fråga till föremål för ytterligare utredning. F ö r bedömande av återstående spörsmål h a v a sakkunniga dels införskaffat n ä r m a r e upplysningar rörande byggnadsstyrelsens och kasernbyggnadsnämndens organisation och verksamhet, dels efter departementschefens medgivande från vissa a n d r a statsmyndigheter, vilka bedrivit byggnadsverksamhet i m e r a betydande omfattning, införskaffat uppgifter rörande kostnaderna för av dessa myndigheter utförda byggnadsföretag, dels ock i n h ä m t a t upplysningar rörande ledningen av den statliga byggnadsverksamheten i vissa a n d r a länder, i vilket sistnämnda avseende hänvisas till en såsom bilaga till utlåtandet fogad, av sekreteraren gjord sammanställning. Vidare h a r jämlikt medgivande av chefen för kommunikationsdepartementet för sakkunnigas r ä k n i n g inom byggnadsstyrelsen igångsatts en utredning angående ifrågasatt n y t t system för beräknande av arkitektarvodena vid statliga byggnadsföretag. I denna del komma sakkunniga a t t framdeles avgiva särskilt yttrande. Sakkunniga övergå härefter till en redogörelse för byggnadsstyrelsens uppgifter, organisation och verksamhet, så vitt sammanhänger med nu föreliggande spörsmål. Byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsens allmänna ämbetsbefattning angives i den för styrel- Byggnadssen gällande instruktionen sålunda: styreisens Byggnadsstyrelsen, som ä r den centrala statsmyndigheten på husbygg- ä^g""* nadisväsendets, däri inbegripet stadsplaneväsendets, område och därför befattning" till främsta uppgift h a r att verka för en sund utveckling av husbyggnadsväsendet, åligger att, i enlighet med instruktionen och i övrigt gällande föreskrifter samt i den m å n meddelade bestämmelser angående särskilda grenar av det offentliga byggnadsväsendet i riket ej annat föranleda, öva högsta inseende över det offentliga husbyggnadsväsendet i riket, särskilt i de avseenden, varom i instruktionen n ä r m a r e förmäles, samt uppgöra eller granska förslag och i övrigt handlägga ärenden, som därmed äga sammanhang. Styrelsen bör med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen på dess verksamhetsområde såväl inom landet som ock, i den m å n det är möjligt, i utlandet samt själv vidtaga eller hos Kungl. Majrt föreslå de åtgärder, som styrelsen finner påkallade. Styrelsen skall vidare tillhandagå offentliga myndigheter, menigheter och institutioner med av dem önskade r å d och upplysningar, som ligga inom området för styrelsens verksamhet, ävensom i övrigt, i den mån så lämpligen k a n ske, till myndigheter och institutioner lämna meddelanden uti under styrelsens verksamhet fallande spörsmål. Det åligger ock styrelsen att, med iakttagande av de särskilda förf att-

ningar och föreskrifter i övrigt, som därom äro eller bliva utfärdade, förvalta kronans för civilt ändamål anslagna hus och byggnader, vilka icke äro ställda under a n n a n myndighets inseende, förvalta eller taga befattning i särskilda avseenden med a n n a n kronans egendom, fast eller lös, samt handlägga administrationsfrågor angående ifrågavarande statsegendoms vård och underhåll eller densamma eljest rörande förhållanden. Byggnadsstyrelsens åligganden äro beträffande vissa grenar av dess verksamhetsområde genom instruktionen n ä r m a r e angivna. Så är fallet i fråga om styrelsens befattning med dels nybyggnads- och dit hänförliga frågor samt statistik över statens husbyggnadsväsende, dels förvaltning m. m. av staten tillhörig egendom, dels den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården, dels stadsplaneväsendet, dels ock frågor rörande förh y r n i n g a r av lokaler för statsmyndigheter m. m. samt a v y t t r i n g av kronan tillhörig tomtmark. Byggnads- Byggnadsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt, såsom styreisens ledamöter, fem byråchefer. orgwSwJ Byråcheferna förestå v a r sin byrå, nämligen: byggnadsbyrån, intention, dentsbyrån, kulturhistoriska byrån, stadsplanebyrån och administrativa byrån. Med undantag för chefen för administrativa b y r å n benämnas byråcheferna byggnadsråd. E t t av byggnadsråden förordnas att tjänstgöra såsom generaldirektörens ställföreträdare. Hos byggnadsstyrelsen äro anställda ordinarie befattningshavare i enlighet med vad gällande personalstat angiver samt, i m å n av behov, ickeordinarie personal, Den ordinarie personalen utgöres enligt nu gällande personalstat a v — förutom generaldirektören och förenämnda fem byråchefer — sex intendenter, en sekreterare, en kamrerare, två kvinnliga kanslibiträden, två kvinnliga kontorsbiträden, en förste expeditionsvakt och en expeditionsvakt. Sekreteraren och k a m r e r a r e n äro placerade på administrativa b y r å n . Av intendenterna äro två placerade på vardera av byggnads- och intendentsbyråerna samt en på v a r d e r a av kulturhistoriska och stadsplanebyråerna. Å de särskilda byråerna skola i allmänhet handläggas följande ärenden: å byggnadsbyrån: ärenden, som r ö r a nybyggnads- och dit hänförliga frågor, byggnadsstatistiken och den genom styrelsen utövade upplysningsverksamheten å husbyggnadsområdet; å intendentsbyrån: ärenden angående förvaltning m. m. av staten tillhörig egendom samt angående förhyrning av lokaler och tillsyn över förh y r d a sådana; å kulturhistoriska byrån: ärenden rörande den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården och därmed sammanhängande ämnen; å stadsplanebyrån: ärenden angående stadsplaneväsendet med vad därmed sammanhänger; samt å administrativa byrån: ärenden, som röra styrelsens medelsförvaltning, avyttring och förvärv av tomtmark, styrelsens organisation och personal samt redigeringen a v meddelanden och berättelser ävensom administrativa ärenden, som ej tillhöra a n n a n byrå. Samtliga byråerna skola, var i vad dess verksamhetsområde angår, v e r k ställa den sakliga granskningen (attestering) av inkomna räkningar s a m t

21 lämna bidrag till styrelsens årsberättelse och deltaga i styrelsens upplysningsverksamhet. Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i de ärenden, i vilkas prövning han deltager, dock med undantag för vissa ärenden, som skola avgöras kollegialt, nämligen ärenden rörande fel eller försummelse i tjänsten, föreläggande av vite eller utdömande av förelagt vite eller rörande återkallande av behörighet att utöva verksamhet, som står under byggnadsstyrelsens inseende. I de fall generaldirektören ensam beslutar, åligger det föredragande eller annan tillstädesvarande ledamot av styrelsen, vilkens mening icke överensstämmer med fattat beslut, att låta i protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. I ärenden av beskaffenhet, att de icke skäligen böra i varje fall underställas byggnadsstyrelsens prövning, äga vederbörande byråchefer, var inom sitt verksamhetsområde, u t a n föregående föredragning i styrelsen, fatta beslut. N ä r m a r e föreskrifter om de ärenden, vilka få behandlas i n u nämnd ordning, meddelas i instruktionen, i styrelsens arbetsordning eller i särskilda tjänsteföreskrifter eller ock av generaldirektören. Generaldirektören förordnas a v Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år. Generaldirektörens ställföreträdare förordnas, efter anmälan av generaldirektören, av K u n g l . Maj:t för en tid av högst tre år. Byråchefer utnämnas eller, om befattningen är upptagen å e x t r a stat, förordnas av Kungl. Maj:t efter a n m ä l a n av generaldirektören. Sekreteraren, kamreraren och intendenterna tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen. Övriga ordinarie befattningar tillsättas av styrelsen, som jämväl antager den icke-ordinarie personalen. Beträffande kompetensfordringar för styrelsens befattningshavare stadgas i instruktionen bland annat, a t t generaldirektören och byggnadsråden skola hava förvärvat grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet i husbyggnadskonsten i allmänhet och envar av byggnadsråden särskilt beträffande de områden därav, han inom styrelsen skall representera. Av intendenterna böra minst tre hava fullständig arkitektutbildning och en av dessa därjämte ingående kunskaper och praktisk erfarenhet beträffande den kulturhistoriska byggnadsvården. Intendenterna i övrigt skola hava genomgått tekniska högskolans fackskola för arkitektur eller för väg- och vattenbyggnadskonst eller på a n n a t sätt hava förvärvat för husbyggnadsverksamheten likvärdig utbildning, dock att för en av intendenterna genomgången kurs i teknisk skolas byggnadsavdelning må v a r a tillräcklig under förutsättning, a t t han ådagalagt stor praktisk erfarenhet och duglighet under utövningen av husbyggnadsyrket. Avlöningarna till byggnadsstyrelsens ordinarie befattningshavare samt Anslag till till icke-ordinarie personal med regelbunden tjänstgöring i verket bestri- oyggnadsdas från de i riksstaten uppförda anslagen till byggnadsstyrelsen. F r å n 8t y relsen n ä m n d a anslag bestridas jämväl i viss omfattning gratifikationer och ersättningar till av styrelsen anlitade tillfälliga biträden och arkitekter utom stat. För berörda ändamål uppfördes i riksstaten för år 1918 ett bestämt ordinarie anslag till byggnadsstyrelsen med 157,200 kronor. Detta anslag upptogs sedermera i riksstaten för år 1919 med oförändrat belopp, för å r 1920 med 159,600 kronor samt för år 1921 med 161,400 kronor.

22 Enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd stat för byggnadsstyrelsen avsågs av detta anslag ett belopp å 36,800 kronor till vikariatsersättningar samt arvoden åt arkitekter u t o m stat och e x t r a biträden n . m. Detta belopp visade sig emellertid redan under styrelsens första verksamhetsår för knappt tilltaget, varför det blev nödvändigt att till anslagets förstärkning anvisa medel å extra stat. Sålunda anvisades för ändamålet å tilläggsstat för å r 1919 15,000 kronor, å riksstaten för å r 192) ett extra anslag å 30,000 kronor samt å tilläggsstat för samma å r 7,000 kronor, å riksstaten för år 1921 ett extra anslag å 44,000 kronor samt å tilUggsstat för samma år 15,000 kronor. Med anledning av den å r 1921 beslutade löneregleringen for civilförvaltningen förändrades från och med 1922 det tidigare i riksstaten till tyggnadsstyrelsen uppförda bestämda ordinarie anslaget till ordinarie förslagsanslag, och uppfördes detta anslag för samma å r med 238,000 kronor. Samtidigt godkände riksdagen följande stat för byggnadsstyrelsen att tillämpas från och med år 1922: Stat: Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag 168,000 kronor Vikariatsersättningar, förslagsanslag 4,500 » Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag, högst • • • • 65,500 » Förslagsanslag 238,000 kronor. Det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen h a r sedermera i riksstaten för första halvåret 1923 upptagits med 119,000 kronor samt för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 med 238,000 kronor. Utöver nu berörda ordinarie förslagsanslag har riksdagen för upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet såsom e x t r a anslag anvisat för å r 1922 90,000 kronor, för första halvåret 1923 48,000 kronor, för budgetåret 1923—1924 75,000 kronor samt för budgetåret 1924—1925 85,000 kronor. Dessa å extra stat anvisade anslag h a v a avsetts till avlöning, i den mån det ordinarie anslaget till byggnadsstyrelsen ej förslår, a v extra tjänstemän och tillfälliga biträden. Beträffande beloppet av det extra anslaget för budgetåret 1923—1924 må erinras, a t t byggnadsstyrelsen i sin framställning i ämnet ifrågasatt, a t t anslaget skulle bestämmas till 145,400 kronor. Den sålunda i förhållande till föregående å r begärda ökningen av anslaget var avsedd dels för uppflyttning i högre löneklass av vissa icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen och dels för anställande av vissa ytterligare extra arbetskrafter därstädes. Vid a n m ä l a n av denna framställning den 8 j a n u a r i 1923 förklarade sig Chefen för kommunikationsdepartementet på anförda skäl icke k u n n a tillstyrka, att ifrågavarande extra anslag upptoges till högre belopp, än som motsvarade det för första halvåret 1923 beviljade anslaget eller sålunda, för helt å r räknat, 96,000 kronor. Departementschefen förutsatte därvid, a t t kostnaderna för avlöningsförhöjningar åt sådana hos styrelsen anställda icke-ordinarie befattningshavare, för vilka Kungl. Maj:t fastställt lönegrad, skulle bestridas från särskilt anslag. Departementschefen framhöll emellertid, att det för styrelsen måste bliva förenat med vissa svårigheter a t t begränsa sitt anslagsbehov inom föreslagen r a m och att det där-

23 för m å h ä n d a bleve nödvändigt, liksom vid vissa a n d r a verk, att söka begränsa själva arbetsuppgifterna, därvid i främsta rummet syntes kunna ifrågakomma en, eventuellt provisorisk, inskränkning i vissa a v de åligganden, som tillkomme styrelsen enligt kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. I enlighet med departementschefens förslag upptogs jämväl i statsverkspropositionen till 1923 å r s riksdag det extra anslaget till upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet med 96,000 kronor. Vid frågans behandling i riksdagen blev emellertid, med hänsyn till den allmänna depressionen, anslaget nedsatt till det belopp, som ovan angivits, eller 75,000 kronor. Under åberopande av den sålunda verkställda nedsättningen a v byggnadsstyrelsens anslag hemställde styrelsen i skrivelse den 16 april 1923, att Kungl. Maj:t m å t t e medgiva ett provisoriskt undanskjutande av vissa av styrelsens arbetsuppgifter. Kungl. Maj:t beslöt i anslutning härtill den 4 maj 1923, att byggnadsstyrelsen finge, i den mån så med hänsyn till tillgängliga anslag funnes oundgängligen erforderligt, tills vidare under budgetåret 1923—1924 undanskjuta styrelsen åliggande uppgifter i avseende å förande av statistik över statens husbyggnadsväsende eller a n d r a arbetsuppgifter, beträffande vilka en tillfällig inskränkning av styrelsens verksamhet prövades u t a n väsentliga olägenheter kunna ske. Därjämte utfärdade K u n g l . Maj:t samma dag kungörelse angående anläggning, utvidgning eller a n n a n förändring av kyrkogård eller begravningsplats, varigenom byggnadsstyrelsen tills vidare befriades från handläggning a v ärenden rörande dylika anläggningar. I skrivelse den 7 september 1923 gjorde byggnadsstyrelsen framställning om anslag till styrelsens verksamhet för budgetåret 1924—1925 samt meddelade därvid, a t t styrelsen med stöd a v Kungl. Maj:ts ovannämnda bemyndigande den 4 m a j 1923 beslutat att tillsvidare under budgetåret 1923— 1924 undanskjuta förandet a v statistik över statens husbyggnadsväsende. Genom denna åtgärd samt upphörandet av styrelsens handläggning av kyrkogårdsärenden beräknade styrelsen sig kunna inbespara i det närmaste 21,000 kronor eller alltså skillnaden mellan det av Kungl. Maj:t äskade och det a v riksdagen beviljade anslaget för n ä m n d a budgetår. Styrelsen funne emellertid av största vikt, a t t styrelsen inom kort sattes i tillfälle a t t återupptaga de tillsvidare undanskjutna arbetsuppgifterna, och hade j ä m v ä l haft under övervägande a t t redan nu göra framställning om anvisande av för sådant ändamål erforderliga medel. Styrelsen hade emellertid funnit lämpligheten bjuda att a v v a k t a resultatet av byggnadsstyrelsesakkunnigas utredning, innan någon ändring ifrågasattes i styrelsens nuv a r a n d e verksamhet. Vid sådant förhållande hade styrelsen icke för det d å v a r a n d e haft anledning föreslå någon ökning av det extra anslaget till styrelsens verksamhet. Styrelsen förutsatte emellertid därvid, a t t löneförhöjningar till sådana hos styrelsen anställda icke-ordinarie befattningshavare, för vilka Kungl. Maj:t fastställt lönegrad, finge såsom dittills bestridas från särskilt anslag. I statsverkspropositionen till 1924 å r s riksdag upptogs det e x t r a anslaget till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1924—1925 med ovan angivna, av riksdagen sedermera beviljade belopp 85,000 kronor. Denna höjning av det extra anslaget föranleddes därav, a t t de avlöningsförhöjningar till vissa icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen, som u n d e r budgetåret 1923—1924 bestritts från e t t under sjunde huvudtiteln

24 uppfört anslag till avlöningsförhöjningar å t vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, ansågos hädanefter t ö r a utgå direkt av byggnadsstyrelsens anslag. Efter framställning a v byggnadsstyrelsen har Kungl. Maj:t genom beslut den 18 juli 1924 l ä m n a t medgivande för styrelsen a t t vidtaga samma inskränkningar i styrelsens verksamhet under budgetåret 1924—1925, som genom o v a n n ä m n d a b r e v den 4 maj 1923 medgivits beträffande föregående budgetår. I detta sammanhang må erinras, att ersättningarna till av byggnadsstyrelsen anlitade arkitekter utom stat till väsentlig del utgå av a n d r a medel än anslagen till byggnadsstyrelsen. Enligt de riktlinjer, som av föredragande departementschefen vid framläggande av förslag till byggnadsstyrelsens s t a t för år 1918 i berörda hänseende förordades och av riksdagen lämnades u t a n erinran, skulle sålunda ersättning till dessa arkitekter för uppdrag att uppgöra förslagsritningar till byggnadsföretag för statsverkets r ä k n i n g eller förslag till stadsplan å kronan tillhörigt område, beredas av särskilda medel. A v byggnadsstyrelsens anslag borde däremot utgå gottgörelse för vissa n ä r m a r e angivna gransknings- eller kontrolluppdrag.. Dessa riktlinjer h a v a allt sedermera följts, och hava på grund därav de anslag, som beviljats till byggnadsstyrelsen, icke beräknats till täckande av kostnader för uppdrag, hänförliga till den förra gruppen. Uppdrag tillhörande den senare gruppen förekomma huvudsakligen inom den kultur-? historiska b y r å n s och stadsplanebyråns arbetsområden. Till täckande av kostnaderna för genom byggnadsstyrelsen verkställda utredningar eller a n d r a förberedande åtgärder, vilka enligt ovanberörda riktlinjer icke skola bekostas från styrelsens anslag eller med särskilt för ändamålet anvisade medel, har riksdagen för vart och ett a v budgetåren 1923—1924 samt 1924—1925 anvisat ett e x t r a reservationsanslag å 25,000 kronor. Det h a r därvid förutsatts, att, därest byggnadsanslag beviljas till företag, för vilka förberedande åtgärder vidtagits med anlitande av ifrågavarande anslag, till sistnämnda anslag bör återföras vad därav för ändamålet utgivits. Byggnads- Med avseende på nybyggnadsoch dit hänförliga frågor åligger det styrelsens byggnadsstyrelsen enligt instruktionen r uppgifter arfct verkställa u t r e d n i n g a r om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnybygg-6 n a d o r av hus för statens räkning böra företagas; nåds- och a t t utfärda allmänna bestämmelser i fråga om organisering av statens dit hänför- husbyggnadsföretag samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar, materialier,. liga frågor, arbete och kontroll m. m. vid sådana företag; att efter vederbörligt uppdrag verkställa utredningar med skissritningar, kostnadsförslag, eventuella uppgörelser om tomtplats m. m. rörande a n skaffande a v lokaler för statsverkets räkning; att, om enligt intyg av vederbörande länsstyrelse förslagsritningar e j kunna åstadkommas inom länet, tillhandagå offentliga myndigheter och menigheter med upprättande av sådana; dock, därest r i t n i n g a r n a utarbetats av a n n a n än befattningshavare å styrelsens stat, mot den gottgörelse till ritningsförfattaren, som av styrelsen bestämmes; att efter vederbörligt uppdrag låta med användande av för ändamålet anvisade medel utföra byggnadsföretag för statens räkning, därvid styrelsen h a r att organisera desamma, träffa uppgörelse med arkitekter, a r -

25 betsledare och kontrollanter, granska entreprenadhandlingar, sluta avtal med entreprenörer och leverantörer, öva tillsyn vid verkställigheten av företagen, föranstalta erforderliga besiktningar m. m.; att granska och, om så visar sig erforderligt, omarbeta sådana ritningsoch kostnadsförslag, som icke utarbetas inom styrelsen, men, enligt meddelade bestämmelser, skola av styrelsen granskas med eller u t a n Kungl. Majrts efterföljande prövning; börande i förra fallet, innan förslagen insändas till Kungl. Majrt, vederbörande lämnas tillfälle att y t t r a sig över nya r i t n i n g a r och sådana förändringar i till styrelsens granskning överlämnade ritningar, varigenom kostnaden ökas eller byggnadsformen väsentligen förändras; att avgiva utlåtanden i fråga om författningar rörande statens byggnads-, upphandlings- och entreprenadväsende samt angående spörsmål av byggnadsteknisk innebörd m. m.; att, i fall av uppdrag eller n ä r anledning därtill eljest förekommer, upprätta normaltyper för särskilda slag a v husbyggnader; att införskaffa uppgifter till och föra den statistik över statens husbyggnadsväsende, varom särskilt stadgas, ävensom a t t utarbeta de förslag och ombesörja de publikationer, som h ä r a v kunna föranledas; att verkställa undersökningar och provningar av byggnadsmaterialier och konstruktioner; att anordna och vidmakthålla en typsamling av förekommande byggnadsmaterialier ; att ordna och bearbeta a v byggnadsstyrelsen införskaffade eller för styrelsen eljest tillgängliga uppgifter rörande av styrelsen, a n d r a myndigheter eller enskilda gjorda prov, undersökningar, erfarenheter och rön beträffande byggnadsmaterialier och -konstruktioner s a m t övriga husbyggnadsväsendet rörande förhållanden; att insamla från landets skilda delar, ordna och bearbeta uppgifter å pris på förekommande byggnadsmaterialier och arbete inom husbyggnadsfacket; samt att genom besök av sakkunniga personer på arbetsplatserna i n h ä m t a kännedom om h u r u husbyggnader för statens räkning utföras och h u r u av styrelsen utfärdade allmänna bestämmelser rörande statens husbyggnadsföretag tillämpas och motsvara sin bestämmelse. Vidare åligger det byggnadsstyrelsen att på grundvalen av det kunskapsmateriel på husbyggnadsväsendets område, som samlas hos styrelsen, under formen av »meddelanden från byggnadsstyrelsen» utöva en upplysningsverksamhet, omfattande n y a r e erfarenheter och rön, som gjorts vid husbyggnadsföretag. Ifrågavarande meddelanden avses a t t tryckas samt tillställas de statens och andra offentliga myndigheter, som handlägga byggnadsärenden, ävensom de statens och a n d r a m e r a betydande undervisningsanstalter, vari undervisning i byggnadskonsten meddelas. Meddelandena skola vidare tillhandahållas envar, som därom framställer begäran, u t a n a n n a n ersättning än, i förekommande fall, för belöpande postbefordTingsavgifter. Nu berörda åligganden handläggas å byggnadsbyrån, vilken ä r organi- Byggnadsserad på två avdelningar, utredningsavdelningen och byggnadsavdelninbyråns gen. Å den förra avdelningen skola handläggas huvudsakligen de aren- or s ani8 *tion. den, som avse u t r e d n i n g av byggnadsfrågor med vad därmed äger samband, och å den senare avdelningen huvudsakligen de ärenden, som avse

26 utförande av byggnadsföretag och g r a n s k n i n g av förslag till sådana företag. Vardera avdelningen skall förestås a v en intendent. I nedanstående uppställning angivas de befattningar, som för närvarande finnas å byggnadsbyrån, samt å b y r å n utgående lönebelopp (oavsett dyrtidstillägg). Siffrorna inom parentes ange minimi- och maximilöner enligt för vederbörande befattningar gällande lönegrader. A t t utgående lönebelopp beträffande vissa icke-ordinarie befattningar överstiga maximilönerna enligt vederbörandes lönegrad har sin grund i e x t r a ordinarie tjänstemans r ä t t att under vissa förutsättningar uppflyttas i högre löneklass än som finnes upptagen i den för hans befattning gällande löneplanen: Kr.

Gemensam för båda avdelningarna: Ordinarie befattning. 1 byggnadsråd

Kr.

(10,500—11,940)

vakant

(8,580-10,020)

9,540

(5,304-5,676) (2,040— 2,160)

6,048 2,160

1 intendent 1 kvinnligt kontorsbiträde

(8,580-10,020) (2,160— 2,574)

10,020 2,436

Icke-ordinarie befattningarr 1 assistent (för kostnadsberäkningar) 1 assistent (för konstruktionsgranskning) 1 biträdande ingenjör (för kostnadsberäkningar)... 1 biträdande ingenjör (för konstruktionsgranskning) 1 manligt kontorsbiträde (för räkningsgranskning) 1 bokhållare 1 kvinnligt kontorsbiträde

(6,048— 7,212) (6,048— 7,212) (4,596— 4,932) (4,596— 4,932) (4,104— 4,350) ( 2 , 9 8 8 - 3,144) (1,920— 2,040)

6,816 7,212 6,048 4,932 4,350 3,144 2,040

Utredningsavdelningen

:

Ordinarie befattning. 1 intendent Icke-ordinarie 1 biträdande arkitekt 1 kvinnligt kanslibiträde

befattningarr

Byggnadsavdelningen: Ordinarie befattningarr

Avlöningsförmåner för ovannämnda två assistenter samt den biträdande arkitekten å utredningsavdelningen ä r o fastställda genom K u n g l . Majrts beslut senast den 18 juli 1924 angående avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare i byggnadsstyrelsen m. m. Avlöningarna till övriga icke-ordinarie befattningshavare å b y r å n äro fastställda av styrelsen med tillämpning av kungörelsen den 31 december 1921 med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa a n d r a verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

27 S a k k u n n i g a vilja härefter något n ä r m a r e redogöra för byggnadsstyrelsens arbete å de områden, som för den föreliggande utredningen äro av största intresse. Såsom av det ovan anförda framgår, avsåg 1917 års omorganisation a t t Byggnadsi byggnadsstyrelsen skapa ett centralt organ för frågor rörande statens styrelsens byggnadsverksamhet. E n ofrånkomlig förutsättning för a t t verket skulle ^®Jt1JJ^f. kunna p å ett tillfredsställande sätt fullgöra de n y a uppgifter, som härigeatik. nom tillföres verket, ansågs emellertid vara, att styrelsen städse hade tillgång till e x a k t a uppgifter i erforderliga avseenden angående statens husbyggnadsverksamhet i hela dess omfattning, det vill säga att inom verket fördes en fortlöpande och ändamålsenligt i n r ä t t a d byggnadsstatistik. Beträffande innebörden av denna statistik anförde sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation i huvudsak följande: Byggnadsstatistiken borde, med hänsyn till de syften densamma vore avsedd att tjäna, innefatta två huvudavdelningar, nämligen en för de uppgifter, som avsågo ernåendet av planmässighet såväl i statsfinansiellt som i byggnadsekonomiskt avseende vid statens byggnadsverksamhet; och en för de uppgifter, som avsåge ett rationellt tillgodogörande a v erfarenheter och iakttagelser, som gjordes vid de särskilda statsbyggena. Av dessa avdelningar borde den förstnämnda i formellt avseende lämpligen utdanas i överensstämmelse med övrig statistik i egentlig mening. Den senare avdelningen däremot, som vore a t t betrakta m e r a som en upplysningsverksamhet än statistik i egentlig mening, syntes därför också böra organiseras såsom en dylik upplysningsverksamhet. Den egentliga byggnadsstatistiken skulle sålunda närmast åsyfta ett möjliggörande av större planmässighet vid statens byggnadsverksamhet särskilt i de två byggnadsverksamhetens allmänna planläggning rörande avseendena, nämligen tillgodoseendet av olika statsinstitutioners lokalbehov genom de särskilda byggnadsföretagen samt byggnadsverksamhetens lämpliga fördelning å olika tidsperioder. Statistikens ändamål skulle alltså v a r a att gagna statens framtida byggnadsverksamhet. Men för att över h u v u d taget k u n n a u t n y t t j a de uppgifter, som avsåge framtida byggnadsbehov, vore det nödvändigt att alltid äga tillgång till fullständiga, överskådliga och tillförlitliga uppgifter om h u r u statens lokalbehov vid den innevarande tidpunkten vore tillgodosett. H ä r a v gåves den ifrågavarande statistikens omfattning i stort sett samt uppdelning i två avdelningar, den ena avseende uppgifter om de för statens räkning redan disponerade eller redan tillgängliga lokalerna och den a n d r a uppgifter angående statens ä n n u ej tillgodosedda lokalbehov. I sammanhang härmed berörde de sakkunniga ett med inrättandet av en byggnadsstatistik besläktat önskemål, nämligen inrättandet av ett fullständigt centralt statsarkiv för ritningar, vilket syntes de sakkunniga v a r a av högt ej endast teoretiskt u t a n även praktiskt värde. Till vad sakkunniga i detta hänseende anfört anslöt sig jämväl föredragande departementschefen. Beträffande omfattningen av de ifråga satta åtgärderna s a m t kostnaderna härför anförde departementschefen d ä r v i d bland a n n a t : Inrättandet av en byggnadsstatistik skulle givetvis medföra ett avse^ v ä r t arbete, dels för införskaffande av primäruppgifterna, i vilket avseeende det naturligen måste falla huvudsakligen å de särskilda byggande

28 myndigheterna, och dels för tillsynen över att n ä m n d a uppgifter vederbörligen inflöte samt för uppgifternas statistiska bearbetande. I sistnämnda avseenden komme arbetet att drabba byggnadsstyrelsen, som till en a v sina uppgifter skulle h a v a att verkställa utredningar i byggnadsfrågor med särskild hänsyn till den enskilda byggnadsfrågans ställning till statens byggnadsverksamhet i dess helhet. Sedan statistiken bringats i höjd med tillståndet hos statens husbyggnadsväsen, komme styrelsens befattning med densamma a t t tillföra ämbetet en tämligen jämn och fortvarande ström av göromål, som därför givetvis borde förrättas a v ämbetets ordinarie arbetskrafter. Däremot komme det första uppläggandet av statistiken att förorsaka styrelsen ett tillfälligt, å en relativt kort tidsperiod koncentrerat, men dock mycket drygt arbete, vilket därför icke torde kunna helt påbördas ämbetets fasta arbetskrafter u t a n vartill följaktligen extra biträde måste anlitas. I enlighet med av de sakkunniga gjord hemställan förordade departementschefen, att ett engångsanslag av 15,000 kronor borde ställas till styrelsens förfogande för bestridande av kostnaderna för statistikens första uppläggande. Vid beräknande av anslagsbehovet för nämnda ändamål togs särskild hänsyn till a t t vad Stockholm beträffar ett för statistiken särdeles värdefullt material hopsamlats av de u t a v chefen för finansdepartementet jämlikt bemyndigande den 29 juni 1912 tillkallade sakkunniga för uppgörande av en allmän plan för statens byggnadsverksamhet ^Stockholm (byggnadssakkunniga). Å extra s t a t för år 1918 anvisades jämväl för bestridande av de med uppläggandet av en byggnadsstatistik förenade särskilda kostnaderna såsom reservationsanslag ett belopp av 15,000 kronor, vilket sedermera ställts till byggnadsstyrelsens disposition. Byggnadsstyrelsens uppgifter rörande byggnadsstatistiken hava n ä r m a r e angivits genom bestämmelser i § 3 av styrelsens instruktion. Statistiken skall enligt dessa bestämmelser omfatta vissa detaljuppgifter dels beträffande staten tillhöriga tomter, dels beträffande staten tillhöriga hus och dels beträffande av staten förhyrda eller annorledes u t a n äganderätt disponerade lokaler. Slutligen skall byggnadsstatistiken avse, dels h u r u v i d a och n ä r i staten tillhörigt hus belägna eller eljest av staten disponerade lokaler kunna antagas bliva lediga att användas för annat ändamål, dels ock huruvida för något statsändamål n y a lokaler behövas, n ä r de behövas samt deras önskvärda läge, storlek och beskaffenhet i övrigt. Ytterligare föreskrifter rörande byggnadsstatistiken och det centrala ritningsarkivet ä r o meddelade i kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. Enligt § 40 i denna kungörelse skall sålunda inom byggnadsstyrelsen enligt de n ä r m a r e bestämmelser, som därom äro eller varda meddelade, föras statistik över statens husbyggnadsväsen i vad det avser dels i städer och stadsliknande samhällen samt deras omedelbara närhet belägna, staten tillhöriga eller av staten helt eller delvis disponerade fastigheter, såväl bebyggda som obebyggda, dels ock statens annorstädes belägna fastigheter, såväl bebyggda som obebyggda, i den m å n desamma ej äro uteslutande avsedda för jordb r u k eller skogsbruk. H u s eller mark, vars läge eller beskaffenhet av en eller annan orsak bör hemlighållas, skall dock icke inbegripas i nämnda statistik. Därjämte stadgas i § 41 skyldighet för vederbörande myndigheter a t t

tillhandahålla byggnadsstyrelsen för ifrågavarande statistik erforderligt material. I § 6 av samma kungörelse meddelas vidare föreskrift om skyldighet för vederbörande byggande myndigheter att till byggnadsstyrelsen insända kopior av fastställda huvudritningar jämte tillhörande situationsplaner och tomtkartor rörande husbyggnadsföretag, vartill förslag godkänts av Kungl. Maj:t eller av byggnadsstyrelsen, eller som utan godkännande i isådan ordning utföres för statens räkning. Genom brev den 30 september 1921 har Kungl. Maj:t sedermera medgivit vissa inskränkningar i de järnvägsstyrelsen enligt sistnämnda kungörelse åliggande skyldigheter i fråga om insändande av ritningar m. m. För arbetet med byggnadsstatistiken, vilken ankommer på utredningsavdelningens handläggning, upptogs i den från och med 1918 gällande staten för byggnadsstyrelsen en statistiker med ett arvode av 4,000 kronor. Sedan ny stat fastställts att gälla från och med år 1922, medgav Kungl. Maj:t genom brev den 24 februari samma år, att hos styrelsen finge, räknat från och med årets ingång, finnas anställd, förutom vissa andra ickeordinarie befattningshavare, en statistiker, vilken i lönehänseende likställdes med de i det föregående omnämnda assistenterna. Det må här anmärkas, att den manliga personalen å utredningsavdelningen intill den 15 september 1921 endast utgjordes av intendenten och statistikern. Då de löpande ärendena hastigt så stego i antal, att de icke medhunnos av intendenten ensam, nödgades därför statistikern under denna tid i stor utsträckning biträda vid gransknings- och utredningsarbetet, varför han endast i jämförelsevis ringa utsträckning kunde ägna sig åt byggnadsstatistiken. Under år 1922 och första halvåret 1923 har statistikern isåsom medhjälpare haft en biträdande ingenjör samt ett kvinnligt extra kontorsbiträde. Sedan, på sätt förut omnämnts, byggnadsstatistiken från och med den 1 juli 1923 tills vidare undanskjutits, har särskild personal för ändamålet icke varit anställd. Vid byggnadsstatistikens uppläggande hava byggnadsstyrelsens åtgärd i främsta rummet avsett dels att erhålla en fullständig, dokumenterad förteckning över statens egendomar, företrädesvis i eller invid städer och stadsliknande samhällen med i möjligaste mån detaljerade uppgifter rörande de olika fastigheterna, dels ock att genom hopsamlande av ett centralt ritningsarkiv för alla statens husbyggnader erhålla nödigt material för besvarandet av en mängd viktiga frågor av ekonomisk och teknisk natur på husbyggnadsområdet. Å förstnämnda uppgift har huvudparten av arbetet nedlagts. Resultatet föreligger dels i en förteckning över alla för styrelsen kända, staten tillhöriga fastigheter i eller invid städer och stadsliknande samhällen, dels i reproduktioner av kartor över samtliga de städer, över vilka kartor kunnat erhållas, å vilka reproduktioner statens egendomar blivit markerade, dels ock i detaljuppgifter rörande de olika i förteckningen upptagna fastigheterna, i den mån dessa uppgifter hunnit insamlas. Samlandet av detaljuppgifter har huvudsakligen skett genom skriftliga förfrågningar och genom användande av förefintliga källor, exempelvis adresskalendrar över de större städerna, de affärsdrivande verkens berät-. telser, äldre och nyare kartor m. m. I åtskilliga fall hava jämväl upplysningar inhämtats genom personliga besök å orterna, därvid fastigheterna preliminärt besiktigats och bildmaterial (fotografier) i största möjliga utsträckning insamlats. För detta arbete har tidvis tillfällig hjälp anlitats.

30 Det centrala ritningsarkivet har bildats och kompletterats dels genom anskaffande i den m å n det med tillgängliga medel eller eljest v a r i t möjligt a v ritningar till redan uppförda i förteckningen upptagna, staten tillhöriga husbyggnader och dels genom det till byggnadsstyrelsen på grund av bestämmelserna i ovanberörda kungörelse den 26 november 1920 efter hand inflytande rit- och kartmaterialet. Vidkommande Stockholm har statistikarbetet p å g å t t i samband med de jämlikt bemyndigande den 29 juni 1912 tillkallade byggnadssakkunnigas utredningar; och föreligger för huvudstaden detaljerade uppgifter i fråga om såväl kronans egna som av kronan förhyrda lokaler, dock ä r ritningsmaterialet ä n n u bristfälligt. . m I detta s a m m a n h a n g kan nämnas, att byggnadsstyrelsen i skrivelse den 13 oktober 1921 gjort framställning om anslag för komplettering av ritningsarkivet. Enligt styrelsens beräkning skulle kostnaderna för anskaffande av föreskrivna ritningar till alla då uppförda, staten tillhöriga byggnader, av beskaffenhet a t t böra införlivas med arkivet, draga en kostnad a v 350,000 kronor, därvid räknades med en arbetstid av två å r . I de sålunda angivna kostnaderna, vilka huvudsakligen avsågo kopiering och reproduktion, ingingo ej utgifter för mätningar av de byggnader, för vilka ritningar saknades. Med hänsyn till det statsfinansiella läget föranledde denna framställning ej åtgärd. ; , ,, f . , i l l Undersökningar av olika byggnadstyper, avseende forhallandet mellan, å ena sidan, nyttig golvyta samt, å a n d r a sidan, korridorer, m u r a r och dylikt, hava å utredningsavdelningen i viss utsträckning bedrivits. De byggnadstyper, som undersökts, avse byggnader, inrymmande tjänstelokaler, skolbyggnader, sjukhus samt i mindre utsträckning bostadshus. Dessa analyser hava, ehuru omfattningen av undersökningsmaterialet varit väl ringa, dock, enligt vad styrelsen meddelat, givit för utrednings- och granskningsarbetet praktiskt användbara resultat, i det att rent matematiska utgångspunkter erhållits för bedömande av, vid utredningar den erforderliga byggnadens ungefärliga storlek och kostnad u t a n tidsödande skissningsarbete, vid granskningar de underställda förslagens ekonomiska lösning. Den rent ekonomiska statistiken, avseende insamlande avjippgifter och pris på förekommande byggnadsmaterialier och arbeten inom husbyggnadsfacket, faller enligt instruktionen utom den egentliga byggnadsstatistiken. Insamlandet av sådana uppgifter har dock i viss m å n skett på byggnadsavdelningen. Efter den 1 juli 1923 har fortlöpande arbete å byggnadsstatistiken ej ägt rum. Dock har, i den m å n under styrelsens verksamhet i övrigt uppgifter av intresse för statistiken hopsamlats, en komplettering skett. Byggnads- Beträffande byggnadsstyrelsens uppgift a t t verkställa utredning om styreisens plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus för statens räkning verksam- böra företagas, har, såsom ovan antytts, vad Stockholm beträffar, en inhet i fråga g å e r i d e utredning i detta hänseende verkställts av de jämlikt bemyndigande läg^ng^v den 29 juni 1912 tillkallade byggnadssakkunniga. Inom byggnadsstyre]statens sen sker dylik utredning i den m å n de speciella byggnadsfrågor, varmed husbygg- styrelsen kommer att taga befattning, därtill giva anledning, därvid utnadsverk- j ^ j j f o g ^ g i v e t v i s i regel allenast avser den ort, där ifrågakommande grlSning byggnadsföretag planeras. Såsom exempel må anföras, a t t styrelsen med och kontroll m. m.

31 anledning a v frågan om en hovrätt för Norrland verkställt utredning rörande statens lokalförhållanden i Härnösand. E n liknande utredning pågår för n ä r v a r a n d e rörande lämpligaste sättet för tillgodoseende a v vissa statens lokalbehov i Linköping. Vid utredningar av ifrågavarande a r t utnyttjas i möjligaste mån den hos styrelsen förda byggnadsstatistiken. Det kan i detta s a m m a n h a n g erinras, att § 42 av kungörelsen med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet innehåller stadganden därom, a t t vid förberedande utredning för husbyggnadsföretag, som skall utföras för statens r ä k n i n g eller vartill staten på ett eller annat sätt skall bidraga, bör myndighet, som handlägger utredningen, låta sig angeläget v a r a att av byggnadsstyrelsens statistik utvinna de upplysningar, som k u n n a v a r a av betydelse för den förevarande byggnadsfrågan såväl i och för sig som i dess förhållande till statens övriga husbyggnadsverksamhet. Vid dylik utredning har byggnadsstyrelsen skyldighet medverka. Styrelsens uppgift a t t granska, och, om så erfordras, omarbeta ritningsoch kostnads för slag, som icke utarbetas inom styrelsen, omfattar icke blott statens egna u t a n även i vissa fall kommuners och landstings byggnadsföretag m. fl. Man har h ä r att skilja mellan a) förslag, som skola fastställas av styrelsen själv eller sidoordnad myndighet, nämligen förslag till: allmänna läroverk och byggnader för kyrkliga ändamål, vilka, med undantag av förslag till kyrkor och kapell, fastställas av styrelsen; häradshäkten, vilka fastställas av styrelsen tillsammans med fångvårdsstyrelsen; länslasarett, epidemisjukhus, sjukstugor och tuberkulosanstalter, vilka fastställas a v medicinalstyrelsen; b) förslag, som skola prövas av Kungl. Maj:t, avseende i allmänhet byggnadsföretag för statens r ä k n i n g eller byggnader, som skola uppföras med statsbidrag, exempelvis byggnader för telegrafverkets behov, hospital och större fängelsebyggnader. Däremot plägar byggnadsstyrelsen i regel icke höras beträffande förslag till byggnader för statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller lotsverket. Då fråga varit om byggnad av större betydelse ur estetisk synpunkt, exempelvis stationshus i större städer, har emellertid byggnadsstyrelsens y t t r a n d e ansetts böra inhämtas. Den granskning av ritningar, som tidigare verkställts a v överintendentsämbetet, hade till ändamål a t t undersöka, huruvida byggnadsförslaget ur såväl teknisk, konstruktiv och ekonomisk som estetisk s y n p u n k t kunde anses tillfredsställande. Granskning av byggnadsprogram, d. v. s. undersökning, h u r u v i d a de i förslaget upptagna lokalerna motsvarade behovet, ansåg sig ämbetet däremot icke hava skyldighet eller ens befogenhet a t t utföra. Beträffande den fördjupade granskning, som vid 1917 års omorganisation förutsattes, y t t r a d e d å v a r a n d e sakkunniga, a t t det icke kunde bliva fråga om någon principiell förändring av granskningsarbetet, endast den fördjupning därav, som kunde betingas av omständigheterna i varje särskilt fall och möjliggjordes a v ökade arbetskrafter och den i byggnadsstatistiken samlade, lätt tillgängliga erfarenheten. Genom ett likformigt bearbetande av det statistiska materialet skulle m a n nämligen k u n n a erhålla normerande tal, vilka skulle u n d e r l ä t t a granskning av kostnadsberäkningar, men vilka även för anslagsbeviljande myndigheter skulle tjäna

32 till ledning för bedömandet av beräknade byggnadskonstnader såväl med hänsyn till byggnadsmassa som till program eller, med andra ord, m a n skulle erhålla en norm för bedömandet av, h u r u v i d a byggnadskostnaden vore rimlig i förhållande till byggnadens storlek och till det avsedda ändamålet. De sålunda uppdragna riktlinjerna för byggnadsstyrelsens granskningsarbete hava hittills a v styrelsen tillämpats. Styrelsen h a r därför i regel icke ansett sig böra m e r a ingående pröva, huruvida de av vederbörande fackmyndigheter uppgjorda byggnadsprogrammen ä r o vidlyftigare ä n som för tillgodoseende av det föreliggande behovet kräves. Enligt instruktionen åligger byggnadsstyrelsen a t t genom besök av sakkunniga personer å arbetsplatserna utöva viss kontroll över husbyggnader, som utföras för statens räkning genom annan myndighet än styrelsen. Denna bestämmelse utgör ett uttryck för den uppfattning, som vid 1917 års omorganisation gjorde sig gällande och som i en central kontroll å de statliga husbyggnadsarbetenas utförande såg ett av medlen mot då föreliggande missförhållanden vid statens husbyggnadsverksamhet. Beträffande innebörden av denna kontroll, vilken från åtskilliga myndigheters sida mötte motstånd, yttrade föredragande departementschefen, a t t den ifrågavarande uppgiften icke vore en kontroll i egentlig bemärkelse u t a n i främsta rummet en befogenhet för byggnadsstyrelsen att till varje byggnadsplats, där hus för statsverkets räkning uppfördes, för sin representant erhålla obehindrat tillträde för att k u n n a s a m l a de iakttagelser, som voro till gagn för byggnadsstyrelsen i dess verksamhet såsom centralen för det statliga husbyggnadsväsendet, samt därjämte en skyldighet för styrelsen att, om vid något statsbygge felaktighet eller olämpligt förfarande eller dylikt observerades, på lämpligt sätt fästa vederbörandes uppmärksamhet därå. P å grund av bristande arbetskrafter m. fl. omständigheter torde kontroll i den bemärkelse, som nu angivits, icke i nämnvärd omfattning h a v a utövats a v byggnadsstyrelsen. Beträffande normaltyper för särskilda slag av husbyggnader må nämnas, a t t byggnadsstyrelsen utarbetat och till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till normaltyp för prästgårdar på landet, varjämte inom styrelsen utredning verkställts rörande normaltyper för vissa slag av byggnader för medicinalväsendets behov. Vad angår instruktionens stadganden om skyldighet för styrelsen att utfärda allmänna bestämmelser i fråga om organisering av statens husbyggnadsföretag samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar, materiaiier, arbete och kontroll m. m., så h a r styrelsen icke ansett dessa bestämmelser innebära befogenhet för styrelsen att direkt ingripa i övriga husbyggande statsorgans byggnadsverksamhet. Allenast i den m å n sådant av vederbörande påkallats, hava åtgärder h ä r u t i n n a n vidtagits. Styrelsen h a r emellertid, efter inhämtande av yttrande från vederbörande myndigheter, u p p r ä t t a t förslag till formulär rörande kontrakt med entreprenörer av olika slag m. m., avsedda a t t tillämpas vid statlig husbyggnadsverksamhet i allmänhet, vilka förslag underställts Kungl. Maj:ts prövning. I anledning a v vissa anmärkningar, som framkommit mot förslagen, har sederm e r a en omarbetning d ä r a v igångsatts. De uppgifter, som åligga byggnadsstyrelsen i fråga om insamlandet av tekniska rön från husbyggnadsområdet, bearbetandet av inkommet^ mate^ rial samt undersökningar och prov beträffande byggnadsmaterialier oeh

konstruktioner m. m., hava på grund av bristande tillgång på personal endast i ringa utsträckning fullföljts. Åtskilliga prov å byggnadsmaterialier hava visserligen införskaffats för åstadkommande av en typsamling men ett systematiskt ordnande härav har, bland annat på grund av brist pa lämplig lokal, icke kunnat ske. På grund av nu berörda omständigheter har jämväl den styrelsen åliggande upplysningsverksamheten kunnat utövas allenast i ringa omfattning. Av »meddelanden från byggnadsstyrelsen» har från trycket utkommit allenast ett nummer, innehållande en av professor H Kreuger å styrelsens uppdrag verkställd utredning om klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. I tryck föreligga vidare styrelsens årsberättelser tor aren 1918 och 1919, innehållande åtskilliga upplysningar av mera allman^ intresse. Arbetet med årsberättelserna för följande år har efter samrad med kommunikationsdepartementet under några år undanskjutas men har nu ånyo återupptagits. Byggnadsstyrelsens verksamhet ifråga om upprättande av förslag till Byggnadsoyggnaasioretag for statsverkets räkning samt utförande av sådana före- styrelsens tag vilken verksamhet utövas genom byggnadsbyrån, har i huvudsak vvfrkffomfattat ambetsbyggnader, folkskoleseminarier, landsstatshus, arkivbyggIJllT nåder och posthus. .?" / p " rattande av

Då byggnadsstyrelsen låter utarbeta förslag till byggnadsföretag för f J rslag t m statens räkning, sker detta såsom regel efter uppdrag av Kungl. Majrt rl!Ss% men kan även undantagsvis ske på anmodan av något ämbetsverk. Dylikt statsuppdrag lämnas av Kungl. Majrt antingen i form av remiss på av stats- arkets myndighet gjord framställning om dylik utredning eller ock i form av rakning direkt befallning. Dessa ärenden handläggas å utredningsavdelningen. £££*"„ Uppgörandet av de för förslagets framläggande erforderliga skissrit- företa dylika ningarna överlämnas vanligen åt någon av styrelsens arkitekter utom ^ stat. Undantagsvis har dock annan arkitekt anlitats för ändamålet I dylikt arkitektuppdrag ingår bland annat skyldighet att underhandla med byggnadens blivande utnyttjare angående byggnadsprogram samt att avgiva kostnadsförslag beträffande byggnadsarbetena. Arkitekten har att, om sa erfordras, på egen bekostnad för konstruktionsberäkningar anlita fackman. I uppdraget ingår däremot ej förberedande arbeten, såsom uppmätningar, avvägningar av byggnadsplatsen, grundundersökningar och dylikt. For sådant ändamål anlitar styrelsen i regel någon specialist. Likaledes anlitas utom verket stående specialister för erhållande av kostnadsforslag till värme-, vatten- och sanitärtekniska samt elektriska anläggningar. Eventuellt erforderliga underhandlingar rörande förvärvande eller upplåtande av tomtplats föras genom styrelsens försorg. _ Under sitt arbete skall arkitekten intimt samarbeta med vederbörande mom styrelsen för erhållande av direktiv. Arkitektens arvode utgår enligt arkitekttaxan med viss reduktion. ^ Nu berörda arvode till arkitekten liksom ersättningar till i övrigt anlitade fackmän utom verket, vilka utgifter intagas i den till förslaget horande kostnadsberäkningen, förskotterades tidigare från för styrelsen tillgängliga medel för att sedermera, om byggnadsanslag beviljades avforas därå. I annat fall hade styrelsen att hos Kungl. Majrt göra framställning om medel för förskottets täckande. Numera har, såsom i det foregående omnämnts, ett anslag beviljats å extra stat, varifrån utgifter 3 — 6 94 9.

Byggnadsstyrelsesakk.

av ifrågavarande slag kunna bestridas i avvaktan på att byggnadsanslag kan komma att beviljas. De av arkitekten samt övriga anlitade fackmän till styrelsen avgivna förslagen granskas i första hand av utredningsavdelningen. Avdelningen äger därvid för granskningen av konstruktions- och kostnadsberäkningar påkalla biträde av byggnadsavdelningens i dessa hänseenden sakkunniga personal. Ärendet föredrages sedermera av byggnadsbyråns chef inför generaldirektören, varefter förslagen, eventuellt efter erforderlig omarbetning, med styrelsens yttrande överlämnas till Kungl. Majrts prövning eller till det verk, på vars anmodan utredningen verkställts. Utförandet genom byggnadsstyrelsens försorg av byggnadsföretag för statens räkning sker — frånsett på intendentsbyrån ankommande underhållsarbeten — endast på särskild befallning av Kungl. Maj rt och med för ändamålet anvisade medel. Dylika uppdrag avse i regel arbeten, vartill förslag utarbetats inom styrelsen, samt handläggas å byggnadsavdelningen. Vid arbeten av ifrågavarande slag har hittills i regel entreprenadsystem tillämpats. Byggnadsstyrelsens första åtgärd för igångsättande av ett byggnadsföretag är att åt lämplig arkitekt — vanligen författaren av förslagsritningarna — uppdraga att utarbeta fullständiga ritningar och beskrivningar i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Majrt godkänd plan samt att under styrelsen leda arbetenas utförande. Arkitektens åtaganden samt rätt till ersättning fastställas genom särskilt kontrakt. Enligt vanligen tillämpade kontraktsbestämmelser åligger det arkitekten huvudsakligen: att utarbeta huvudritningar och kostnadsberäkningar samt, med nedan angivna undantag, entreprenadhandlingar, omfattande fullständiga arbetsritningar, beskrivningar och konstruktionsberäkningar; att utarbeta förslag till arbetsplan, avseende arbetenas uppdelande å olika entreprenader samt entreprenadernas fördelning å olika tider; att under byggnadstiden utarbeta uppställnings- och detaljritningar, utöva arbetsledning i enlighet med av styrelsen utfärdade bestämmelser och hava konstnärlig tillsyn över arbetenas utförande; samt att, där så påfordras, närvara i styrelsen vid behandlingen av byggnadsföretaget berörande ärenden. För uppgörandet av statiska beräkningar och detaljkonstruktioner anlitas i regel särskild ingenjör eller ingenjörsfirma. Härmed förbundna kostnader åvila arkitekten, vilken jämväl själv ansvarar för alla sina kontorskostnader. , I arkitektens åtagande ingår däremot ej att tillhandahålla ritningar och beskrivningar för värme-, gas-, vatten-, avlopps- och elektriska anläggningar, hissar eller andra maskinella anordningar. För erhållande av dylika handlingar träffar byggnadsstyrelsen i regel avtal med särskilda konstruktionsfirmor. Däremot åligger det arkitekten att på byggnadsritningarna ävensom i arbetsbeskrivning i samråd med respektive konstruktörer införa bestämmelser om sådana delar av ifrågavarande anläggningar, som sammanhöra med byggnadens konstruktion och blivande byggnadsentreprenörs arbeten. Sedan kontraktsuppgörelse träffats, åligger det arkitekten att i samrad med den eller de myndigheter, för vilka byggnaden avses, utarbeta huvudritning och arbetsbeskrivning och att inom viss i kontraktet bestämd tid till styrelsen inlämna fullständiga entreprenadhandlingar.

35 Arkitekten åligger jämväl a t t från de av styrelsen utsedda specialisterna införskaffa och efter g r a n s k n i n g till styrelsen överlämna nödiga entreprenadhandlingar rörande anläggningar, vilka falla utom arkitektens uppdrag. De sålunda inkomna handlingarna, vilka genom byggnadsavdelningens försorg granskas med hänsyn till de föreslagna å t g ä r d e r n a s och materialens kostnad och ändamålsenlighet samt konstruktivt riktiga uppbyggnad, läggas sedermera till g r u n d för infordrande av entreprenadanbud, eventuellt efter av granskningen föranledda ändringar. Vid entreprenadanbudens infordrande uppdelas i regel arbetena i följande h u v u d g r u p p e r : 1) g r u n d g r ä v n i n g och grundläggning; 2) stommen, bjälklag, y t t e r t a k samt inre och yttre p u t s ; 3) värmelednings-, vatten- och avloppsledningar; 4) elektriska ledningar och hissar; 5) målnings- och inredningsarbeten. Infordrande och prövning av anbud samt kontraktsuppgörelser med entreprenörer verkställas i enlighet med gällande upphandlings- och entreprenadförordning. Inkomna anbud skola i första hand granskas av arkitekten. I regel igångsattes intet byggnadsföretag förrän styrelsen genom inkomna anbud å de ovan under 1—3 angivna arbeten erhållit viss g a r a n t i för att företaget skall k u n n a fullbordas för den beräknade kostnaden. För det ständiga övervakandet av arbetet på byggnadsplatsen anställes en dagkontrollant, som under hela arbetstiden skall vaka över, att arbetena utföras i överensstämmelse med r i t n i n g a r och kontrakt och a t t entreprenörerna i allo fullgöra sina åligganden. Genom månatliga arbetsrapporter från kontrollanten följer arkitekten och byggnadsavdelningen arbetets fortskridande. I övrigt övervakar avdelningen arbetet genom arkitekten och specialkonstruktörerna samt, där så anses erforderligt, genom inspektion å byggnadsplatsen av någon av styrelsens tjänstemän. Uppkommer fråga om avvikelser från den ursprungliga arbetsplanen, v a r e sig de avse tillägg eller avdrag, åligger det arkitekten att utreda frågans ekonomiska, tekniska och estetiska innebörd. Alla dylika förä n d r i n g a r beslutas av styrelsen efter avgivna anbud. Under arbetets gång föras å byggnadsavdelningen räkenskaper, så ordnade, att man vid varje tidpunkt k a n erhålla en överblick över den ekonomiska ställningen. Dessutom ä r arkitekten skyldig a t t månatligen verkställa och till styrelsen insända ett s a m m a n d r a g av byggets ekonomiska ställning. Inkomna r ä k n i n g a r å ersättning för utfört arbete granskas i första hand av kontrollanten och arkitekten samt därefter av byggnadsavdelningen, varefter räkningen föredrages för styrelsen och i händelse av godkännande likvideras genom administrativa b y r å n s försorg. Samtliga arvoden till arkitekt, kontrollanter samt konstruktörer av specialanläggningar påföras vederbörande byggnadsanslag. Detta anslag kommer sålunda att belastas med alla å byggnadsföretaget belöpande utgifter, frånsett dess andel i de hos styrelsen anställda tjänstemännens löner samt byggnadsavdelningens expensutgifter. Sedan byggnadsarbetena avslutats, verkställes på anmälan av vederbörande entreprenör slutbesiktning. Befinnas därvid arbetena kontraktsenligt utförda, godkänner styrelsen arbetet i fråga samt låter utbetala slutlikvid. Därvid innehålles dock i regel visst belopp till ansvarstidens

36 u t g å n g såsom säkerhet för att entreprenören vidtager på honom ankommande åtgärder för avhjälpande av under ansvarstiden uppkommande brist fällisrheter. Vid ansvarstidens u t g å n g hålles ansvarsbesiktning. Befinnes därvid entreprenörens åtaganden fullgjorda, godkänner styrelsen arbetet slutgiltigt och byggnadsavdelningens befattning därmed upphör. Enligt från byggnadsstyrelsen inhämtade uppgifter rörande dess byggnadsverksamhet h a r under åren 1918—1923 slutförts nedan angivna 22 byggnadsföretag för en sammanlagd kostnad av 17,810,800 kronor 80 öre, innefattande jämväl å företagen belöpande utgifter för styrelsens tjänstemän, expenser m. m., nämligen: 1) restaurering av Ulriksdals slott kr. 566,171:8 3 2) seminarium i Luleå » 730,357:33 3) patentverkets nybyggnad i Stockholm » 2,595,543: i i 4) provningsanstaltens nybyggnad i Stockholm » 1,758,860:76 5) ombyggnad av posthuset i Trälleborg » 83,053: oi 6) nybyggnad för Drottning Sofias stiftelse i Lund » 2,034,639:49 7) telegrafhus i Sundsvall » 758,142:49 8) grundförstärkningar under posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm » 68,850: — 9) elektrisk anläggning inom Tomteboda blindinstitut ... » 15,598: — 10) blindskola i Kristinehamn » 492,143:88 11) om- och påbyggnad av vetenskapsakademiens gamla byggnad i Stockholm till ämbetslokaler » 4,507,820:9 0 12) posthus i Ludvika » 388,263: — 13) seminarium i Karlstad » 1,587,350:80 ; 14) om- och påbyggnad av pensionsstyrelsens fastighet i Stockholm » 483,991:5 5 15) om- och påbyggnad av posthus i Ystad » 131,608:09 16) landsstatshus i Göteborg » 875,442:40 17) om- och påbyggnad av landsstatshus i Luleå » 273,485:6 6 18) rättsmedicinska institutets nybyggnad i Stockholm .... » 69,120: 6 6 19) till- och ombyggnad av länsresidens i Jönköping » 190,525:38 20) byggnads- och inredningsarbeten för seminarium i Murjek » 34,583: 4 8 21) till- och ombyggnad av landsstatshus i Kalmar » 138,804:24 22) restaurering av gravmonument å John Ericssons grav i Filipstad » 26,444: 74. Vid 1923 års u t g å n g pågingo följande byggnadsföretag under styrelsens ledning: Beräknad kostnad

1) grundförstärkningsarbeten under Kungl. slottet kr. 875,000: — 2) ombyggnad av legationsbyggnad i Hälsingfors » 600,000: — 3) ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i Stockholm » 3,950,000: — 4) ämbetsbyggnad i kvarteret Murmästaren i Stockholm » 3,400,000: — 5) om- och påbyggnad av länsresidens i Karlstad » 442,500: — 6) seminarium i Umeå » 1,925,000: — 7) » i Lycksele » 640,000: — 8) posthus i Göteborg » 7,790,000: — 9) posthus i Hudiksvall » 246,000: — 10) nybyggnad för lantmäterikontor i Umeå » 128,000: —.

37 Arméns kasernbyggnadsnämnd. Beträffande kasernbyggnadsnämndens tillsättande samt arbetsuppgifter Kasernh a r i det föregående en redogörelse lämnats. Närmare bestämmelser byggnadsrörande nämndens n u v a r a n d e organisation återfinnas i Kungl. Maj:ts in- nämndens struktion för nämnden av den 19 december 1913 med däri sedermera vid- allmänna organitagna ä n d r i n g a r . sation. Under den tid nämnden bedrivit sin byggnadsverksamhet under egen arbetsledning har, intill utgången av år 1923, beträffande nämndens centrala organisation i huvudsak gällt följande: Nämnden har utgjorts av en ordförande och tre ledamöter, av vilka sistnämnda en tillika v a r i t byggnadschef. Byggnadschefen h a r v a r i t chef för all personal hos nämnden samt för personalen å vederbörande byggnadsplatser. Personalen hos nämnden h a r fördelats dels å en rit- och byggnadsbyrå, dels å ett kansli- och ekonomikontor. Eit- och byggnadsbyrån har föreståtts a v en arkitekt eller en ingenjör, varjämte å byrån varit anställda tjänstemän och biträden i m å n av behov. Kansli- och ekonomikontoret h a r föreståtts av en sekreterare. Å kontoret h a r varit anställd en kassaförvaltare, vilken i första hand varit ansvarig för nämndens kassa, samt tillfälliga skrivbiträden till erforderligt antal. F ö r beslutmässighet h a r fordrats, att, förutom ordföranden, minst två av nämndens ledamöter v a r i t tillstädes. Ärendena hava avgjorts genom enkel majoritet. Vid lika röstetal har den mening segrat, till vilken ordföranden anslutit sig. I vissa fall h a r dock ordföranden ensam beslutat, på förslag av byggnadschefen. Byggnadschefen har vid inspektioner å arbetsplatserna ägt r ä t t a t t ensam besluta i ärenden, som ej tålt uppskov. Nämndens ordförande ävensom byggnadschefen och nämndens övriga ledamöter hava förordnats av Kungl. Maj:t. Arkitekt, ingenjör, sekreterare, kassaförvaltare och övrig personal h a v a tillsatts av nämnden. Från och med 1924 års ingång har, såsom i det föregående omnämnts, viss inskränkning genomförts beträffande kasernbyggnadsnämndens cent r a l a organisation. Då de vid denna tidpunkt återstående arbetena till huvudsaklig del voro av teknisk art, h a r denna inskränkning i främsta rummet avsett den administrativa personalen. Enligt av Kungl. Maj:t i brev den 12 november 1923 meddelade bestämmelser utgöres nämnden från och med den 1 j a n u a r i 1924 av allenast två ledamöter, därav den ene tillika ordförande och den andre tillika byggnadschef. Vid förfall för ordföranden skall byggnadschefen i hans ställe v a r a ordförande, därvid den ingenjör, som förestår nämndens rit- och byggnadsbyrå, ingår såsom ledamot av nämnden med skyldighet att fullgöra den på byggnadschefen eljest ankommande föredragningen. F ö r a t t nämnden skall v a r a beslutmässig erfordras, att båda ledamöterna äro tillstädes. Uppstå skiljaktiga meningar, gäller den mening, som företrädes av ordföranden. Vidare har föreskrivits, att de i nämndens instruktion omförmälda sekreterare- och kassaförvaltarebefattningarna skola, därest nämnden så finner u t a n olägenhet kunna ske, hållas obesatta, och äger nämnden för sådant fall meddela de föreskrifter rörande fullgörandet av med respektive befattningar förenade arbetsuppgifter, som kunna finnas erforderliga.

38 E n l i g t instruktionen skola de byggnadsarbeten, som h a n d h a v a s av nämnden, utföras antingen på entreprenad, efter uppgörelse under hand eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande, omedelbart genom nämndens försorg. Genom K u n g l . Maj:ts förenänmda beslut den 29 juni 1917 h a r kasernbyggnadsnämnden erhållit generellt bemyndigande att utföra då återstående arbeten under egen arbetsledning. Vid varje arbetsplats, där arbeten på entreprenad pågått, h a r a v nämnden tillsatts en fackkunnig kontrollant ävensom, om förhållandena därtill föranlett, ett biträde till honom. Vid byggnadsföretag, som utförts omedelbart genom nämndens egen försorg, h a r nämnden tillsatt en lämplig arbetsledare å platsen samt i övrigt erforderlig personal. De medel, som erfordrats för utförande av de i nämndens u r s p r u n g l i g a uppdrag ingående kasernetablissemangen, h a r nämnden i m å n av behov ägt rekvirera hos arméförvaltningens civila departement av de för ändamålet av K u n g l . Maj:t anvisade belopp. Kostnaderna för utförande av a n d r a arbeten, vilka uppdragas åt nämnden, h a v a bestritts av de för sådant ä n d a m å l anvisade medel enligt av Kungl. Majrt i varje fall pa iorslag av nämnden meddelade beslut. . Avlönings- och omkostnadsstat för nämnden har av Kungl. Majrt fastställts för ett å r i sänder eller, beträffande år 1924, för halvår Utgifterna enligt denna stat hava i första hand bestritts av anslaget till fullföljande av arbetena å kasernetablissemang för femton infanteriregementen. Sedermera h a r enligt Kungl. Majrts beprövande till detta anslag återförts den andel i nämndens organisationskostnader, som ansetts bora belöpa a anslagen för de övriga byggnadsföretag, som uppdragits åt nämnden. H ä r m e d följer en redogörelse för kasernbyggnadsnämndens organisation, Kasernbyggnads- sådan den gestaltat sig under nämndens verksamhet vid arbeten i egen nämndens regi, innan ä n n u på grund av arbetenas nedgång en avveckling påbörjats, organieller alltså i huvudsak under åren 1917—1923. sation under dess Kasernbyggnadsnämnden h a r under sagda tid i regel s a m m a n t r ä t t en arbeten i gång i veckan. Byggnadschefen, som är nämndens verkställande ledamot egen regi.

och vid sammanträdena varit föredragande, har av nämnden erhållit viss befogenhet att träffa avtal angående mindre omfattande mkop och arbeten, varom h a n sedermera haft att göra anmälan till nämndens protokoll. Likaså har byggnadschefen i regel ensam beslutit angående konstruktiva detaljer, arbetsbeskrivningar o. dyl., samt rörande fordringar a materia, lier m. m. för den händelse den av nämnden fastställda allmänna materialbeskrivningen icke k u n n a t tillämpas. . Kasernbyggnadsnämnden h a r vid olika tillfällen samfällt verkställt inspektioner å byggnadsplatserna. Byggnadsplatserna h a v a av byggnadschefen för inspektion besökts i regel en gång varje månad. Inom huvudexpeditionen h a r i enlighet med instruktionen arbetet fordelats på en rit- och byggnadsbyrå under ledning av nämndens förste ingenjör (i instruktionen endast kallad ingenjör) och ett kameral- och kassakontor, som föreståtts av sekreteraren. Rit- och byggnadsbyrån h a r varit uppdelad på följande avdelningar r en arkitektavdelning, en upphandlings- och entreprenadavdelning, en konstruktionsavdelning, en värme- och sanitärteknisk avdelning,

en elektrisk avdelning, samt en avdelning för kostnadsberäkningar, teknisk revision och byggnadsstatistik. Arkitektavdelningen har stått under ledning av en högskolebildad arkitekt med en förste ritare som närmaste man, vilken under arkitekten svarat för ordningen inom kontoret och vid förfall varit arkitektens ersättare. Därjämte hava å avdelningen varit anställda ritbiträden efter föreliggande behov. På avdelningen hava utarbetats alla skiss-, huvud-, arbetsoch detaljritningar, vilka erfordrats för nämndens byggnadsverksamhet, För detta ändamål hava utomstående arkitekter icke i något fall anlitats. Antalet ritbiträden har normalt uppgått till 12 å 13 och maximalt stigit till 20 (1915). Allt efter som nämndens arbeten avtagit, har ritbiträdenas antal minskats. Under senaste delen av år 1923 var allenast ett ritbiträde anställt. Inom upphandlings- och entreprenadavdelningen hava handlagts de ärenden, som beröra nämndens direkta byggnadsverksamhet utåt, sålunda i förhållande till leverantörer, entreprenörer och arbetsbefäl. Nämndens arbeten i egen regi hava i huvudsak omfattat grundläggnings- och byggnadsarbeten. Ledningsarbeten av olika slag samt maskinella anläggningar hava i regel utförts med tillämpning av entreprenadsystem. I åtskilliga fall har dock nämnden tillhandahållit materialier för arbeten, som utlämnats på entreprenad, samt även utfört utvändiga ledningsarbeten i egen arbetsledning. Eörgravsarbeten hava städse utförts med egna arbetare, i följd varav ledningsentreprenörerna befriats från dylika, utom deras egentliga verksamhetsfält liggande arbeten. Efter beslut i varje fall av nämnden har upphandlingsavdelningen verkställt uppköp av större delen av de för arbetena behövliga materialier, maskiner och redskap. Arbetscheferna å respektive byggnadsplatser hava dock varit befogade att verkställa mindre inköp, till ett värde, för varje gång, av 300 kronor. Behövliga kontrakt och avtal hava ordnats genom avdelningen. Nämnden har i vissa fall vidtagit särskilda åtgärder för anskaffande av materialier till rimliga priser. Sålunda har nämnden på sin tid själv drivit tegelbruksrörelse vid arrenderat bruk invid Kristianstad och därstädes tillverkat största delen av det för kasernbygget i sagda stad behövliga teglet. För nedbringande av kostnaderna för erforderligt tegel till kasernbygget i Linköping har nämnden tillhandahållit respektive tegelbruk behövligt bränsle, därvid huvudparten av bränslet anskaffats från statsverkets skogar. Virke har i flera fall inköpts från domänstyrelsen och även från statens järnvägar. Nämnden har dessutom inköpt vissa å staten tillhörig mark befintliga skogsbestånd, vilka avverkats och försågats genom nämndens försorg. Ifrågavarande avdelning har jämväl haft att ombesörja erforderliga utbud och avtal rörande förekommande entreprenadarbeten. Vid dylika arbeten hava vederbörande arbetschefer varit kontrollanter och vederbörande tjänstemän inom nämndens huvudorganisation, sålunda värmelednings- och elektroteknikerna, överkontrollanter. Slutligen hava de för nämndens grundläggnings- och byggnadsarbeten behövliga beskrivningarna upprättats inom ifrågavarande avdelning. Konstruktionsavdelningen har ålegat att upprätta förslag, beräkningar och ritningar till grundläggningsarbeten, bjälklag, betongtak, trä- och

40 järnkonstruktioner, broar och kulvertar o. dyl. Avdelningens arbeten hava letts av en högskolebildad ingenjör. Avdelningen för värme- och sanitär tekniska anläggningar h a r ombesörjt upprättandet av behövliga förslag till värme-, sanitärtekniska och maskinella anläggningar, dock med u n d a n t a g för de byggnader, som utförts för medicinalstyrelsens och arméförvaltningens räkning. Dessa avdelningens arbeten hava letts av en högskolebildad ingenjör, vilken till sitt biträde haft två a tre fackutbildade ritare. Det kan h ä r nämnas, att under större delen av den tid, nämndens arbeten utfördes enligt entreprenadsystemet, eller till år 1915, förslag och ritningar till värme- och sanitärtekniska anläggningar utarbetades av utomstående experter. Nämnden fann emellertid sistnämnda system mindre tillfredsställande, särskilt då det gällde kontroll å anläggningarnas utförande och de städse under arbetenas fortgång ifrågakommande utredning a r n a inom expeditionen. Enligt vad n ä m n d e n meddelat h a r genom utrednings- och ritningsarbetenas ombesörjande genom nämndens egen personal väsentliga besparingar i administrationskostnaderna åstadkommits. Förslag och ritningar till värme- och sanitärtekniska anläggningar inom ovanberörda byggnader för medicinalstyrelsens och arméförvaltningens räkning, nämligen hospitalsbyggnader i Västervik samt sjukhusbyggnader i Uppsala och Boden, hava utförts av utomstående experter och tillhandahållits nämnden av vederbörande ämbetsverk. Avdelningen för elektriska belysningsoch kraftanläggningar, vilken ägt bestånd allt sedan nämndens verksamhet påbörjades år 1907, h a r utfört alla projekt för elektrisk belysning inom av nämnden uppförda byggnader — dock med u n d a n t a g av förslag till dylika anläggningar inom hospitalsbyggnaderna i Västervik — ävensom till hissar, ring- och telefonledningar m. m. E n högskolebildad ingenjör h a r u p p r ä t t a t förslagen till anläggningarna och övervakat ritarbetets utförande, för vilket arbete tidvis disponerats ett ritbiträde från arkitektavdelningen. Avdelningen för kostnadsberäkningar och teknisk revision m. m. h a r ålegat att verkställa utredningar och kostnadsberäkningar för nämndens arbeten samt att revidera r ä k n i n g a r med hänsyn till mass- och prisuppgifter. Beträffande kostnadsberäkningarna föreligger, enligt vad kasernbyggnadsnämnden framhållit, en väsentlig skillnad mellan förhållandena under den tid, nämnden begagnat entreprenadsystemet för dess byggnadsverksamhet, och under den tid, då nämnden utfört sina arbeten i egen regi. I förra fallet erhöllos de för beräkningarna erforderliga prisuppgifterna i a n d r a hand genom entreprenörerna, varför tillförlitligheten av dessa uppgifter i åtskilliga fall kunde v a r a tvivelaktig. Under den tid nämnden arbetat i egen regi hava behövliga prisuppgifter vunnits genom egen erfarenhet. De av nämnden u p p r ä t t a d e kostnadsberäkningarna hava föregåtts av noggranna undersökningar beträffande materialanskaffningar inom respektive orter, sålunda beträffande föreliggande möjligheter att anskaffa tegel, sand, grus, makadam, virke, n a t u r l i g sten till grunder och murar, snickerier e t c , rörande transporter, lossningsanordningar vid h a m n och järnväg, möjlighet att framdraga spår till byggnadsplatsen, arbetarefrågor m. m. Vidare h a v a underhandlingar ägt r u m med tekniska statsmyndigheter och kommunala organ på respektive arbetsplatser rörande möjligheten att anskaffa materialier till billigaste pris. P å grund a v dessa omständigheter h a v a kostnadsberäkningarna enligt nämndens

41 mening under den senare perioden blivit av väsentligt större tillförlitlighet och värde. Den tekniska revisionen h a r omfattat inkomna r ä k n i n g a r s granskning med h ä n s y n till u p p t a g n a massor och priser samt, där r ä k n i n g a r n a avsett entreprenadarbeten, deras överensstämmelse med kontraktens betalningsföreskrifter. Den direkta siffergranskningen av räkningarna, vilken skett före den tekniska revisionen, har åvilat kassaavdelningen. Kassaavdelningen h a r föreståtts av kassaförvaltaren med nämndens sekreterare som kassakontrollant. Alla r ä k n i n g a r hava attesterats av byggnadschefen och därefter föredragits vid nämndens sammanträden för godkännande. För likvidering av a r b e t a r n a s tim- och ackordsarbeten samt för betalning av vissa mindre leveranser, huvudsakligen från leverantörer inom byggnadsorten, hava förskott utlämnats till arbetscheferna. Arbetscheferna hava varit ålagda att månatligen inkomma med medelsredovisningar i enlighet med utställda formulär. Av nämnden omhänderhavda penningemedel hava redovisats beträffande byggnadsföretag, tillhörande försvarsdepartementet, till arméförvaltningens civila departement och med avseende på hospitalsbyggena till riksräkenskapsverket. Inom nämndens expedition h a r upplagts en bokföring, varigenom nämnden k u n n a t erhålla uppgifter om alla särkostnader vid de olika byggnadsföretagen. Härigenom h a r material erhållits för fortsatt utrednings- och beräkningsarbete, varjämte viss kontroll vunnits såväl över penningemedlens handhavande som beträffande verkställda kostnadsberäkningar. Beträffande statistik i övrigt så h a r nämnden sökt att genom utnyttjande av det material, som härvidlag stått till buds, belysa vissa spörsmål, som för nämndens verksamhet varit av intresse. Så har nämnden exempelvis sökt utröna den verkliga arbetstidens förhållande till den teoretiska Ver år för olika fack, arbetsprestationer per timme för olika arbeten å skilda platser, inkomster per timme för arbetare på ackordsarbete o. dyl. Då emellertid särskild arbetskraft icke k u n n a t disponeras för ändamålet, h a r detta arbete fått anstå till tillfällen, då av någon orsak en tillfällig l ä t t n a d i övriga arbeten å nämndens expedition uppstått. Med avseende på arbetarnas ställning vid de olika byggnadsföretagen, hava, enligt vad nämnden meddelat, kollektiva avtal för olika byggnadsplatser avslutats med till landsorganisationen anslutna arbetareorganisationer, i främsta r u m m e t med grovarbetare, träarbetare, m u r a r e och målare. Dessa avtal, vilka enligt nämndens mening givit stadga åt förhåll a n d e ^ mellan nämnden och arbetareorganisationerna, hava i allmänhet anslutit sig till de i allmänna arbetsmarknaden gällande. Vissa avvikelser h a v a dock förekommit, såsom angående avlöningsveckan, giltighetsområde, skiljedomsbestämmelser vid tvister o. dyl. Såsom avtalets giltighetsomr å d e har städse fastställts vederbörande byggnadsplats, varigenom s. k. gångtidsersättning icke k u n n a t förekomma. Skiljedomsbestämmelserna h a v a föreskrivit en särskild skiljenämnd, bestående av tre av nämnden utsedda medlemmar, tre a v respektive grovarbetare-, träarbetare- och murarefacken utsedda medlemmar samt en sjunde opartisk ordförande, utsedd av de sex övriga medlemmarna gemensamt eller eventuellt, därest dessa icke kunnat enas, av chefen för socialdepartementet. Arbetscheferna på respektive arbetsplatser hava stått direkt under befäl av nämndens byggnadschef. Varje arbetschef h a r varit arbetsledare vid

de arbeten, som vid ifrågavarande byggnadsföretag utförts under s. k. egen regi, samt kontrollant beträffande sådana arbeten, vilka utförts på entreprenad. Han har jämväl haft att svara för byggets förråd och kassaförvaltning. För arbetschefen och kontrollanten hava särskilda instruktioner utfärdats, varjämte detaljerade föreskrifter meddelats rörande materialvård och kassaförvaltning. För belysande av kasernbyggnadsnämndens organisation under dess byggnadsverksamhet i egen regi återgives här nedanstående schema, avseende såväl den centrala organisationen som arbetsplatserna. Byggena äro i schemat med hänsyn till storleken uppdelade i fyra grupper, A-, B-, C- och D-typ. Avdelning för upprättande av ritningar till husbyggnader (arkitektavdelning) Avdelning för upphandling av byggnadsmaterialier m. m. och för entreprenader å specialarbeten Rit- och byggnadsbyrån l:e ingenjören

Byggnadskonstruktionsavdelning Avdelning för konstruktion av värme-, vatten- och avloppsledningar samt maskinella anordningar Avdelning för elektriska kraft- och belysningsarbeten, hissar m. m. Avdelning för kostnadsberäkningar och revision samt

Nämndens centrala organisation

t{

Kansliekonomi kontoret

byggnadsstatistik Sekretariat och skrivbiträden Kassaavdelning

Arméns kasernbyggnadsnämnd.

Förste verkmästare o. arbetschefsersättare

Byggnadschefen

Arbetschef. Tillika kontrollant å förekomFörrådsmande enförvaltare. . treprenader Tillika kassa-

A-typ

förvaltare

Arbetsplatser

\

B-typ

Arbetschef. Tillika kontrollant å förekommande en. treprenader

Andre verkmästare för murnings- o. cementarbeten m. m. Andre verkmästare för träarbeten Schaktmästare för planerings- o. vägarbeten Andre verkmästare transportarbeten Målareverkmästare Förrådsvaktmästare Skrivare för förrådsbokföring Skrivare för värdebokföring och kassavård

Förste verkmästare, tillika arbetschefens ersättare (specialverkmästare i mureri- eller träarbetarefacken m. m.) Andre verkmästare (specialverkmästare i annat fack än l:ste verkmästaren) Förråd sf örvaltar e, kassaförvaltare

G-typ

D-typ

Arbetschef. Tillika kontrollant o. kassaförv.

för

..„,,

tllllka

( Förrå dsvakt{ mästare I Skrivare

Verkmästare, tillika arbetschefens ersättare

Förrådsbokhållare Arbetsledare Tillika kon- Arbetsförman trollantl. °" I Förrådsbiträde kassaförv orv. V

43 Kostnaderna för av kasernbyggnadsnämnden utförda byggnadsarbeten Nämndens — organisationskostnaderna inräknade — u p p g å till i det n ä r m a s t e 64 mil- *Jggna^sjoner kronor, sålunda fördelader B y g g n a d

Byggnadstid

Byggnadskostnad kronor

Kasernetablissemang i Örebro » i Karlstad » i Uppsala » i Uddevalla > i Skövde » i Jönköping » i Borås » i Vänersborg » i Växjö » i Eksjö » i Strängnäs » i Linköping » i Kristianstad » i Lund garnisonssjukhus i Sollefteå ammunitionsfabrik i Stockholm hospitalsbyggnader i Västervik militärsjukhus i Uppsala garnisonssjukhus i Boden

1909—1912 1909—1913 1909—1913 1910-1913 1910—1913 1911—1914 1912—1915 1915—1917 1917-1921 1917—1921 1918—1922 1919—1923 1918—1922 1918—1919 1920—1921 1921—1922 1922—1924 1922—1923 1922—1925

2,320,223r 90 2,341,915:08 2,094,300: 80 2,313,753: 58 1,996,269: 43 2,194,658: 06 2,226,524:29 2,663,339: 06 6,532,053:92 6,126,739: 62 7,263,908:3 9 11,983,704:4 9 7,400,372:5 2 1,668,823: 27 679,905: 80 835,498:21 562,553: 48 211,441: 10 1,550,000: — (beräknade)

grundläggningsarbeten vid hospitalet i Hälsingborg återuppförande av ekonomibyggnad i Eksjö ...

1922—1924 1922—1924

438,759: 64 265,009: 25.

Förestående byggnadstider avse de tidsperioder, under vilka byggnadsföretagen i allt väsentligt genomförts. Vissa kompletteringar h a v a utförts vid olika byggnadsföretag å a n d r a tider. Så hava exempelvis sjukhus och marketenterier vid infanteriregementets etablissemang i Uppsala av vissa orsaker icke uppförts förrän åren 1915 och 1916, under det att huvuddelen av byggnadsföretaget genomfördes åren 1909—1912. Därjämte kan anmärkas, att byggnadsprogrammet för de senaste uppförda kasernetablissemangen ganska betydligt utvidgats, bland a n n a t med hänsyn till 1914 -års härordningsförslag. Nämndens årsutgifter för byggnadsverksamheten h a v a v a r i t sålunda fördelade:

ar 1907.

1908. 1909. 1910. 1911. 1912. 1913. 1914. 1915.

er. 75,000r » 80,271r 33 » 362,286ris » 2,480,296r 05 » 2,732,024r os » 3,462,610r9 4 » 3,519,476r 8 6 » l,712,666r 2 8 » 1,535,386-. 4 7

år 1916 » 1917 » 1918 » 1919 » 1920 » 1921 » 1922 » 1923 » 1924

kr. 2,173,737r33 » 3,676,555r9i » 8,407,954r83 » 9,307,193:40 » 8,194,437:03 » 8,332,856:80 » 3,608,623:31 » 1,713,175:37 » 1,434,050:11.

44 Kasernbyggnadsnämndens verksamhet vid årsskiftet 1924— 1925.

Arbetena med uppförande a v de i nämndens ursprungliga u p p d r a g ingående femton kasernetablissemangen äro i huvudsak slutförda, utom så v i t t avser kasernetablissemanget invid Lund. Sistnämnda byggnadsföret a g har enligt statsmakternas beslut å r 1919 tillsvidare inställts i a v v a k t a n på försvarsrevisionens resultat. Vid etablissemanget är stommen till ett av kasernhusen uppförd samt grunder lagda till ytterligare tre kasernhus, varjämte sommarstall, vinterstall, halmbod och ammunitionsförråd äro uppförda under tak. Av det ursprungligen mycket omfattande byggnadsförrådet har större delen försålts, men ä n n u återstå i förrådet vissa mängder materialier och inventarier a t t realisera. J ä m v ä l vid etablissemanget i Linköping finnes ett materialförråd, vilket ännu ej till fullo realiserats. Beträffande övriga till kasernbyggnadsnämnden lämnade byggnadsuppdrag, så äro jämväl dessa fullbordade med u n d a n t a g av garnisonssjukhuset i Boden. Vid senaste årsskiftet voro tvenne av de större nybyggnaderna, nämligen epidemi- och ekonomibyggnaderna, färdiga att tagas i anspråk för sjukvårdens behov. Byggnadsföretaget beräknas v a r a i sin helhet slutfört under förra delen av å r 1925.

KostnaDe specificerade utgifterna för kasernbyggnadsnämndens expedition derna för under det år dess verksamhet nådde sin största omfattning, nämligen å r kasernbyggnads- 1919, samt under åren 1923 och 1924 framgå av nedanstående redogörelse. nämndens Kasernbyggnadsnämnden: huvud1923 1919 1924 expedition och arbets- ordförande 3,000: 4,500 4,500: — kr. ledning å 15,000: 15,000 15,000: — » byggnads- byggnadschef 6,000 6,000; — » platserna. tvenne ledamöter

kr.

25,500

Kasernbyggnadsnämndens centrala expedition: » 9,150: — förste ingenjör » 6,000: — andre » » 6,000: — arkitekten » 5,000: — sekreteraren 4,000: — värme- och sanitärteknisk ingenjör » » 4,793: 5 0 elektroteknisk ingenjör 3,000: — kassaförvaltare (kassaförv. o. sekr.) » » 4,389: 15 bokhållare » 45,266:2 6 ingenjörs- och ritbiträden » 4,074: 6 3 skrivbiträden » 3,240: — vaktmästare lokal jämte belysning, eldning och 12,153: 24 städning 65: — inventarier 8,112; 25 ritmaterialier 7,527r85 diverse expenser 8,291: 20 reseersättningar ' kr. 131,063:08 Summa kr. 156,563: 08

25,500: —

18,000:

9,200 — 7,200 — 7,200 — 5,000 — 3,632 4 0 2,400 — 3,000 — 4,200 — 4,993 — 4,080 — 3,420 —

9,200 7,200 7,200 — 800 1,200 3,000 4,200 4,500 3,360 2,220

8,289:12

7,400: —

2,168: 79 6,337: 09 4,122: 7 0 75,243: 10 100,743:10

500 3,000 2,750 "56,530 74,530

45 Antalet ingenjörs- och ritbiträden utgjorde under å r 1919 i medeltal 19 och under år 1923 ett å två. Under 1924 h a r ett biträde funnits anställt. De kontrollanter, vilka voro anställda vid nämndens byggnadsföretag, då dessa uppfördes enligt entreprenadsystem, sålunda före å r 1917 uppburo i allmänhet ett årligt arvode a v 6,000 kronor. Den befälspersonal, som varit anställd vid kasernbyggnadsnämndens byggnadsarbeten under egen regi, hava avlönats med följande belopparbetschefer: 7,200, 8,200, 9,200 och 10,200 kronor per å r allt efter kompetens och tjänsteår, förste v e r k m ä s t a r e : 5,100, 6,000 och 6,600 kronor, efter enahanda grunder a n d r e verkmästare och schaktmästare: 2,700 upp till 4,200 kronor allt efter arbetenas omfattning och befattningshavarens tjänsteår, samt ' förrådsförvaltare: 2,100 upp till 3,600 kronor efter enahanda grunder som a n d r e verkmästare. Övriga organ för statens husbyggnadsverksamhet. Statens husbyggande verksamhet är allt fortfarande fördelad på ett flertal olika statsorgan. De myndigheter, vilka, förutom byggnadsstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden, sedan år 1918 utövat dylik verksamhet i någon större omfattning ä r o : fångvårdsstyrelsen: byggnader för fångvårdens behov; arméförvaltningens fortifikationsdepartement: vissa byggnader för lantförsvarets r ä k n i n g ; marinförvaltningens fortifikationsavdelning: byggnader för marinens räkning; i medicinalstyrelsen: hospital- och bostadsbyggnader för hospitalspersonal; pensionsstyrelsen: sjukvårdsanstalt i Åre; generalpoststyrelsen: bostadsbyggnader för verkets personal; telegrafs tyr elsen : järnvägsstyrelsen: samtliga byggnader för verkens vattenfallsstyrelsen: behov; lotsstyrelsens fyringenjörskontor: domänstyrelsen: vissa byggnader för'domänverkets r ä k n i n g ; riksbanken: vissa byggnader för riksbankens behov. Till fullgörande a v sitt u p p d r a g hava sakkunniga funnit erforderligt a t t taga n ä r m a r e kännedom om den husbyggnadsverksamhet, som utövas av vissa av dessa myndigheter. Därvid hava sakkunniga ansett sig kunna lämna åsido den husbyggnadsverksamhet, som utövas av statens j ä r n v ä g a r , statens vattenfallsverk, domänverket och lotsverket. Denna byggnadsverksamhet torde i regel v a r a av speciell n a t u r och intimt sammanhängande med verkens tekniska uppgifter samt med hänsyn härtill intaga en särställning i förhållande till statens husbyggnadsverksamhet i övrigt. F r å n följande myndigheter, vilka i förevarande avseende synts vara av största intresse, hava sakkunniga infordrat specificerade kostnadsuppgifter beträffande byggnadsföretag, som avslutats under åren 1913—1923 nämligen fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, byggnadsstyrelsen (överintendentsämbetet) samt arméns kasernbyggnadsnämnd.

46 Vissa av dessa myndigheter hava jämväl på anmodan lämnat uppgifter rörande de husbyggnadsföretag, vilka av ämbetsverken planlades eller, så vitt vederbörande verks förvaltningsområde anginge, ansågos behövliga att igångsättas under femårsperioden 1924—1928. Beträffande riksbanken hava upplysningar inhämtats rörande omfattningen av dess byggnadsverksamhet under åren 1918—1924. Till en början lämnas här en kortfattad redogörelse för byggnadsverksamhetens organisation hos vissa av ifrågavarande myndigheter samt uppgift å de större byggnadsföretag, som av samma myndigheter under senare tid blivit utförda. Fångvårds- Fångvårdsstyrelsen är chefsmyndighet för statens fångvårdsanstalter styreisen. Gch handlägger i sådan egenskap dessa anstalter angående byggnads- och underhållsfrågor. Som biträde härvid är hos styrelsen anställd en arkitekt med ett årligt arvode av 6,000 kronor jämte rätt till ersättning enligt resereglementet för tjänsteresor. Ifrågavarande arkitekt åligger bland annat att i första hand taga befattning med frågor rörande de årliga underhålls- och förbättringsarbetena, och har han i detta hänseende att med ledning av de vid respektive anstalter verkställda syner utarbeta förslag till stater för byggnads- och reparationsarbeten beträffande fängelsebyggnaderna samt fångvårdens bostadslägenheter. Dessa stater fastställas numera av fångvårdsstyrelsen inom de för ändamålet av Kungl. Maj:t i vederbörande omkostnadsstat anvisade belopp. De arbeten, som upptagas i byggnads- och reparationsstaterna, utföras i regel genom de lokala fångvårdsmyndigheternas försorg men övervakas av styrelsen med biträde av arkitekten, vilken ofta meddelar detaljanvisningar under arbetets gång. Utförandet av större ändrings-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten omhänderhaves i regel direkt av styrelsen med biträde av arkitekten. Upprättandet av förslag och ritningar m. m. till dylika företag åligger arkitekten, vilken dock kan för sådana uppdrag erhålla särskild ersättning, som av Kungl. Maj:t för varje gång bestämmes. Under senare år har emellertid arkitekten icke behövt anlitas för arbeten av sådan art och omfattning, att särskild ersättning ansetts böra utgå. Byggnadsarbetena utlämnas i regel på entreprenad. I vissa fall utföras dock arbetena helt eller delvis i egen regi med fångar som arbetskraft, därvid verkmästare eller annan sakkunnig person fungerar såsom arbetsledare. I detta sammanhang må erinras, att statens tvångsarbetsanstalter, vilka tidigare stått under fångvårdsstyrelsen, från och med år 1921 undantagits från styrelsens förvaltning och ställts under särskilda styrelser, som tillsättas av Kungl. Maj:t. Dessa styrelser handlägga vederbörande anstalt berörande byggnadsfrågor, vilka dock i viss omfattning skola underställas Kungl. Majrt. För de årliga underhålls- och reparationsarbetena anlitas i regel anstalternas personal. Vid nybyggnader eller större arbeten tillkallas, i den mån så erfordras, arkitekt mot ersättning, varom överenskommelse träffas i varje särskilt fall. Under perioden 1913—1923 hava följande nybyggnadsarbeten verkställts under fångvårdsstyrelsens ledning.

47 B y g g n a d s f ö r e t a g

Byggnadstid

Kostnad kronor

fem bostadshus vid centralfängelset i Härianda 1911 -1913 *33,599i so 6 nybyggnader för centralfängelset i Malmö 1911-1914 ° ^ 7 7 r 46 : 62 kök och snickareverkstad vid Gävle straffängelse 1920 J J hägnad kring straffängelset i Karlskrona j^l-1922 18,966: 90 logement och bostadshus i Singeshult-Vrå 1922-1923 37,177. 25 1 bostadshus å Långholmen » » S t 7J7! Il hägnad kring straffängelset i Uppsala » » ^M*w. 69 hägnad och promenadgårdar vid straffängelset i Karlstad •• » 46 J 617^o_ eller tillhopa 1,124,523: 71. Därjämte h a r en större ombyggnad a v centralfängelset å Långholmen ägt rum. Detta arbete h a r emellertid till största delen utförts med fångar som arbetskraft. Husbyggnadsverksamheten för arméns behov h a r sedan å r 1907 till över- Arméförvägande del handhafts av arméns kasernbyggnadsnämnd. E n betydande vaitbyggnadsverksamhet h a r dock vid sidan h ä r a v bedrivits av armeforvalt^ ^ ningens fortifikationsdepartement. tionsdepar Ärenden rörande fortifikationsdepartementets husbyggnadsverksamhet tement. handläggas å departementets kasernbyrå, som är organiserad på två sektioner, den ena avsedd för nybyggnader och större ändringsarbeten och den a n d r a för underhållsarbeten. Chefen för b y r å n och sektionscheferna utgöras av officerare på fortifikationens stat. Till kasernbyrån hör ett ritkontor med civilpersonal under en arkitekts ledning. Denne arkitekt uppbär ett fast arvode av 6,000 kronor. Därjämte finnes inom fortikationsdepartementet en maskin- och värmebyra med huvudsakligt åliggande a t t h a n d h a v a ärenden rörande värme-, vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt maskinella anordningar. Denna b y r å förestås av en maskiningenjör med ett arvode av 10,000 kronor. . R i t n i n g a r och kostnadsberäkningar för nybyggnads- och forandrmgsarbeten uppgöras å ritkontoret. R i t n i n g a r för lednings- och maskinella anläggningar utföras dock delvis å maskin- och värmebyrån. Inom kasernbyrån med tillhörande ritkontor verkställas utredningar angående erforderliga nybyggnader och a n d r a ä n d r i n g a r i inkvarteringsplaner, varom u p p d r a g lämnats fortifikationsdepartementet av Kungl. Majrt. Större nybyggnads- och förändringsarbeten ävensom mera omfattande reparationsarbeten utföras i regel genom entreprenörer. Endast undantagsvis samt inom fästningarna, där fast byggnadsorganisation med verkstäder, maskiner och personal funnits, h a r fortifikationsdepartementet utfört sina byggnadsarbeten under egen byggnadsledning. De större nybyggnadsföretag, vilka av fortifikationsdepartementet utförts under åren 1913—1922, äro följande r

48 _ . .. B y g g n a d s f ö r e t a g

T. i i.-j Byggnadstid

Kostnad kronor

byggnad för krigshögskolan 1911—1913 fredsexpedition och bostadsbyggnad i Boden 1912—1913 nya lokaler för tygstation i Kristianstad 1914—1915 byggnader för arméns intendenturförråd i Boden 1916—1917 förrådsbyggnad i Tomelilla 1917-1918 elektrisk kraftstation i Boden 1915—1917 nybyggnader för Norrbottens regemente 1915—1918 nybyggnader för Norrbottens kavallerikår 1917 1919 nybyggnader för Bodens artilleriregemente 1917—1920 officersbyggnad vid Vaxholms grenadjärregemente 1920—1921 havremagasin i Östersund 1918-1921 nybyggnader för Norrlands artilleriregemente i Östersund 1917-1920 kasernetablissemang för Svea ingenjörkår i Stockholm 1916—1922 nybyggnader för Bodens ingenjörkår 1916—1920 sjukhus vid Göta artilleriregemente 1919—1921 sjukhus för Norrlands artilleriregemente 1920—1921 sjukhus vid Norrlands dragoner 1921-1922

440,000 136,000 148,859 376,273 130,150 152,372 1,274,149 721,500 1,492,000 503,125 641,290 1,442,765 4,737,264 744,450 395,000 193,000 315,000.

Kostnaderna för ovannämnda byggnadsföretag samt övriga av fortifikationsdepartementet under åren 1913—1922 uppförda byggnadsföretag med en byggnadskostnad av lägst 20,000 kronor h a v a uppgått till sammanlagt 22,369,573 kronor. Härutöver h a r under n ä m n d a tidsperiod genom fortifikationsdepartementets försorg uppförts en mångfald mindre byggnader för arméns behov. Medicinal- Medicinalstyrelsen handlägger å dess hospitalsbyrå byggnadsfrågor anstyrelsen, gående rikets hospital och asyler och h a r som biträde härvid en arkitekt. Denne är anställd mot ett årligt arvode av 5,000 kronor jämte r ä t t till ers ä t t n i n g vid tjänsteresor enligt resereglementet. Det åligger arkitekten a t t lämna styrelsen allt det biträde med tillsyn, u t r e d n i n g a r och förslag i fråga om hospitalsbyggnader, som av styrelsen påfordras, dock att h ä r i må efter Kungl. Majrts beprövande göras u n d a n t a g för större ny- eller, ombyggnad. Därest arkitekten, vilket torde v a r a regel, anlitas i sistn ä m n d a avseende, äger han uppbära särskild ersättning. Vid utförandet a v nybyggnad eller större ombyggnadsföretag fungerar arkitekten i regel som byggnadschef. F ö r detta bestyr u p p b ä r arkitekten, utöver förut n ä m n d ersättning, visst belopp för å r räknat, för n ä r v a r a n d e bestämt till 6,000 kronor, avseende arbetsledning vid samtliga styrelsens i g å n g v a r a n d e byggnadsföretag. Styrelsens arbeten utföras i regel genom entreprenad; vissa reparationer och smärre nybyggnadsarbeten utföras dock genom lokala hospitalsförvaltningar av egna arbetare och, i den m å n sådant erfordras, av lejda arbetare. Dessutom hava, som förut omnämnts, tvenne byggnadsföretag utförts genom arméns kasernbyggnadsnämnd. Följande byggnadsföretag hava av styrelsen utförts och avslutats under tiden från 1913 års ingång till den 1 november 1923.

49 B y g g n a d s f ö r e t a g

hospital vid Östersund bostadshus för personal vid Uppsala hospital och asyl utvidgning och ändring av elektrisk anläggning vid Lunds hospital och asyl överläkarebostad och ekonomibyggnad m. m. vid Stockholms hospital hospital i Strängnäs bostäder för personal vid Vänersborgs hospital och asyi läkarebostad vid samma hospital bostäder för personal vid Kristinehamns hospitel

_ . Byggnadstid

Kostnad kronor

1911-1915

2,341,435:05

1913-1914

135,785:54

1913—1914

106,778: 42

1914-1916 1915-1921

410,319:0 8 9,099,099:46

1915-1916 1915—1916

62,824:6 7 28,643: 14

1915—1916

61,595:04

1915—1916

76,812:99

1918—1922 1921—1922 1922—1923

877,455:2 6 41,331: 7 0 50,610: 6 5

48,809:73

1922—1923

278,268: 10

bostäder för personal vid Lunds hospital och asyl

om- och tillbyggnad av sistnämnda hospital o c h asyl ombyggnad av bro vid Lunds hospital och asyl bostadshus för personal vid Härnösands hospital påbyggnads- och ändringsarbeten vid Kristinehamns hospital bostäder för personal vid Uppsala hospital och asyl

tillbyggnad av maskinhuset vid Stockholms hospital

1922-1923 44,305: 4 7 eller tillhopa 13,664,074: 3o.

Härförutom h a r styrelsen uppfört en sjukpaviljong m. m. i Tomtebo inom Korsberga socken, för vilket ändamål beviljats ett anslag av 41,000 kronor. Då samtidigt med ifrågavarande byggnadsföretag a n n a t byggnadsarbete utförts, har styrelsen icke kunnat specificera kostnaderna. Den 1 november 1923 voro följande byggnadsföretag under utförande: hospital vid Hälsingborg; nya paviljonger vid Säters och Västerviks hospital; n y ekonomibyggnad och påbyggnadsarbeten vid Göteborgs hospital; bostadshus för personal vid olika hospital; vattenreningsverk vid Östersunds hospital. Vid samma tid förelågo beslut om uppförande a v n y a paviljonger vid Östersunds hospital samt ombyggnad av värmeledningen i vissa paviljonger vid Lunds hospital, vilka arbeten emellertid då ännu ej påbörjats. F ö r pågående eller ännu icke igångsatta av riksdagen beslutade byggnadsföretag funnos den 1 november 1923 anvisade eller hade av styrelsen vid samma tid disponerats sammanlagt omkring 15,700,000 kronor. Pensionsstyrelsens byggnadsverksamhet h a r omfattat nybyggnader för Pensionss y r e sen dess sjukvårdsverksamhet i Åre. ' Kostnaderna för dessa byggnadsarbeten u p p g å till sammanlagt 945,020 kronor 26 öre. F ö r u p p r ä t t a n d e av förslag och r i t n i n g a r till ifrågavarande arbeten samt för biträde med arbetsledning h a r styrelsen tillkallat en praktise4 — 594 9.

Byggnadsstyrelsesakk.

50 rande arkitekt, vilken för sitt arbete uppburit särskilt arvode. Byggnadsarbetena hava utförts genom entreprenörer. GeneralFör postverkets behov erforderliga nybyggnadsföretag utfördes till 1918 P°8tå r s ingång genom generalpoststyrelsen. Denna byggnadsverksamhet h a r styreisen. d a r e f t e r övertagits av byggnadsstyrelsen, dock med u n d a n t a g av då redan påbörjade företag samt bostadsbyggnader för postverkets personal, vilka arbeten fortfarande omhänderhafts a v generalpoststyrelsen. Vid utövande av byggnadsverksamhet h a r generalpoststyrelsen anlitat särskilda arkitekter för u p p r ä t t a n d e av förslag och r i t n i n g a r samt för den direkta ledningen av byggnadsföretagen. Dessa arkitekter, vilka icke v a r i t fast anställda vid verket, hava u p p b u r i t arvode för varje särskilt uppdrag. Åtskilliga av generalpoststyrelsens byggnadsföretag hava kombinerats med byggnadsföretag för telegrafverkets och riksbankens räkning. Genom generalpoststyrelsens försorg h a v a följande byggnadsföretag från och med år 1913 uppförts och fullbordats. Under åren

1913—1918.

B y g g n a d s f ö r e t a g

_ . ... Byggnadstid

Kostnad kronor

post- och telegrafhus i Trälleborg » » » i Västervik » » riksbanksbyggnad i Norrköping tillbyggnad av centralposthuset i Stockholm .... post- och telegraf hus i Uddevalla » » » i Linköping posthus i Kristianstad

1911—1913 1912—1914 1914—1916 1915—1917 1915—1917 1916-1918 1916—1917

274,403: 55 152,208: 88 420,000: — 785,269:2 6 234,661: 7 5 398,179:220,918:50.

Under åren

1921—1923.

B y g g n a d s f ö r e t a g

bostadshus i Charlottenberg » i Falun » i Stockholm » i Sundsvall » i Vilhelmina » i Gällivare » i Lycksele » i Malmö » i Göteborg

Kostnad kronor

112,098: 46 134,885: 25 1,145,803:40 280,899:7 7 89,049:5 5 56,151: 45 66,535: — 428,544: 44 276,637:99.

Kostnaden för ovannämnda byggnadsföretag u p p g å r till sammanlagt 5,076,246 kronor 25 öre. Därjämte har generalpoststyrelsen på vissa orter uppfört bostadshus av s t a n d a r d t y p av mindre storlek. TelegrafTelegrafstyrelsen åligger jämlikt gällande instruktion bland annat a t t styreisen. v å r d a och vidmakthålla telegrafverkets fasta egendom ävensom att utföra de byggnader och anläggningar, som kunna betingas av _ telegraf verkets växande rörelse — nya husbyggnader samt större om- och tillbyggnader a v befintliga hus, dock endast i den m å n Kungl. Majrt så förordnar. Som bi-

51 trade v i d handläggningen a v byggnadsfrågor h a r styrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1920 hos sig anställt en arkitekt mot ett årligt arvode a v för n ä r v a r a n d e 7,200 kronor jämte r ä t t till ersättning för tjänsteresor enligt gällande resereglemente. Därest arkitekten anlitas för uppgörande av förslag och r i t n i n g a r till större ny- eller ombyggnader äger han u p p b ä r a särskild ersättning efter Kungl. Maj:ts bestämmande. F ö r u p p d r a g a v nu angiven art, i den m å n de icke utföras av verkets tekniska personal, anlitas emellertid oftast arkitekter utom verket. Den direkta ledningen a v arbetena utövas i regel a v styrelsen. Uti de kostnadsuppgifter, som a v telegrafstyrelsen lämnats rörande dess byggnadsverksamhet, hava utgifter för utredningar och kontroll, vilka i allmänhet påförts verkets driftkostnader, i regel icke medtagits. F ö r radioväsendets byggnader hava dock dessa kostnader medtagits bland anläggningskostnaderna. Genom styrelsens försorg sedan å r 1913 fullbordade byggnadsföretag voro enligt a v styrelsen i november 1923 lämnade uppgifter följande: B y g g n a d s f ö r e t a g

Byggnadstid

Kostnad kronor

stationsbyggnad i Borås stationshus i Landskrona » i Lund stationsbyggnad i Örebro stationshus i Karlshamn stationsbyggnad i Eskilstuna bostadshus i Boden radiostation och bostadshus i Härnösand stationsbyggnad i Uppsala radiostation och bostadshus i Karlsborg stationsbyggnad och bostadshus i Göteborg .... bostadshus i Nynäshamn » i Eskilstuna » i Ludvika » i Norrköping stationsbyggnad i Ange » i Finspong bostadshus och överdragsstation i Alingsås ... » » » i Gudhem .... bostadshus i Gävle förrådshus i Hässleholm bostadshus och överdragsstation i Lyrestad .... bostadshus i Malmö » i Stockholm » i Sundsvall överdragsstation i Örebro bostadshus i Östersund överdragsstation i Enköping radiostation i Hållö bostadshus i Mörby » i Spånga » i Sundbyberg » i Vallentuna • • » och förrådsbyggnad i Älvsjö

1911--1913 1911--1913 1911--1914 1911--1914 1913--1914 1914--1917 1915--1917 1915--1917 1915--1918 1916--1917 1918--1920 1918--1922 1919--1920 1919--1920 1919--1922 1919 1920--1921 1921--1922 1921--1922 1921--1922 1921 1921--1922 1921 1921--1922 1921 1921--1922 1921 1922--1923 1922 1922 1922 1922 1922 1922

367,750: 6 9 238,749: 8 6 340,539: 45 427,901: 88 270,152: 5 7 353,631: 2 8 58,758: — 110,557: — 458,746: 2 6 221,091: — 1,611,999:9 9 882,900: — 202,848: 38 119,944: 59 519,662: ie 93,697:4 3 146,768: 16 150,257: 49 135,924: 09 252,829: 26 48,377: — 143,563: 34 431,216: 3 7 249,930: 76 345,885: 33 118,145: o? 240:397:61 93,241: 14 17,297: — 13,870: 50 33,225: 7 8 37,400: — 13,102: — 120,866: 30

eller tillhopa 8,871,227: 7 4.

52 I november 1923 pågingo följande byggnadsföretag för telegrafverkets räkning: Beräknad kostnad kronor

stationsbyggnad i Strömsund i Motala i Vilhelmina radiostationsbyggnad och bostadshus m. m. i Grimeton » i Kungsbacka eller tillhopa Riksbanken.

ooo'nnn' " ?n?*22n iHHnn lo'cnn Dd,»UU: — 827,200

Byggnadsverksamheten för riksbankens r ä k n i n g omhänderhaves a v fulli riksbanken. För u p p r ä t t a n d e a v förslag och ritningar till byggnadsföretag samt för biträde med arbetsledning anlitas enskilt praktiser a n d e arkitekter. , . „.. ,... , n Under åren 1918—1924 hava följande större byggnadsföretag utförts eller påbörjats:

mäktige

Anvisat belopp kronor

År 1918 ombyggnad av riksbankens fastighet i Karlskrona för utvidgning av telegrafverkets lokaler därstädes 1920 uppförande av bostadshus och verkstadsbyggnad vid Tumba bruk •;••••• 1924 uppförande av ytterligare bostadshus m. m. vid Tumba Druk

110,848r— 498,000rlU8,UUUr —

1924 om- och tillbyggnad av riksbankens fastighet i Karlskrona för beredande av förbättrade lokaler for postkontoret därstädes li:^.^:::::^JJ>4!UUlh eller tillhopa 870,848r —. Tekniska i detta s a m m a n h a n g k a n erinras, a t t uppförandet av tekniska högskohögskoians l a n g n y W g n a d i Stockholm omhänderhafts av en särskild byggnadskombyggnadskommitté.

^

^

Byggnadsföretaget, vilket genomfördes under åren 1913—1917, har dragit en kostnad av 3,708,555 kronor 73 öre.

Sammanställning av föregående uppgifter rörande statens husbyggnadsverksamhet genom byggnadsstyrelsen och vissa andra husbyggande myndigheter. P å grundval av de a v vederbörande verk lämnade uppgifterna hava sakkunniga sökt erhålla en i möjligaste m å n tillförlitlig bild av omfattningen a v statens normala husbyggnadsverksamhet, bortsett frän byggnader for statens j ä r n v ä g a r , statens vattenfallsverk domänverket, lotsverket samt a n d r a mera speciella behov. F ö r sådant ändamål har en sammanställning skett av de verkliga eller beräknade kostnaderna under vissa ar ior den husbyggnadsverksamhet, som ankommer på byggnadsstyrelsen (overmten-

53 dentsämbetet), fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen. Sammanställningen avser dels byggnadsföretag, som fullbordats eller påbörjats under tidsperioden 1913—1923, dels byggnadsföret a g som a v vederbörande verk planerats eller ansetts erforderliga under tidsperioden 1924—1928. Kostnaderna för redan utförda eller vid tiden för utredningens verkställande pågående byggnadsföretag hava fördelats lika på de byggnadsår, under vilka varje byggnadsföretag utförts eller beräknats pågå. De sålunda erhållna delkostnaderna hava s a m m a n r ä k n a t s för de olika åren. F ö r de planerade byggnadsföretagen h a v a kostnaderna, med ledning av från vederbörande verk lämnade uppgifter, approximativt uppskattats. Delkostnaderna hava a v r u n d a t s på h u n d r a t a l kronor när. De kostnadssummor, som enligt dessa beräkningsgrunder erhållits för de gångna åren, överensstämma givetvis icke med de räkenskaper, vilka förts inom vederbörande verk, men torde bättre än dessa räkenskaper lämna en bild av själva verksamhetens omfattning under de olika åren. Särskilt vid tilllämpning av entreprenadsystemet torde utbetalningarna för byggnadsarbetena m. m. göras väsentligt senare än respektive arbeten verkställts och hopa sig mot slutet av byggnadstiderna, d å de som säkerhet innehållna medlen pläga utbetalas och slutuppgörelse med entreprenörerna sker. I förevarande uppställning har icke r ä k n a t s med kasernbyggnadsnamndens verksamhet för arméns behov, då denna verksamhet torde falla utom statens normala byggnadsverksamhet och knappast kan förväntas återkomma under den n ä r m a r e framtiden. E j heller har av liknande skäl räkn a t s med den byggnadsverksamhet, som handhafts av tekniska högskolans byggnadskommitté. Under ovan angivna förutsättningar h a v a kostnaderna för av byggnads- ^ £ f n 8 " styrelsen under åren 1918—1923 utförda byggnadsarbeten beräknats till: 1918 » 1919 » 1920 » 1921 » 1922 » 1923

år

kronor » » » » »

3,020,300 3,624,200 4,888,200 5,624,100 6,114,600 5,006,100.

I den beräknade kostnaden för å r 1918 ingår ett belopp å 413,200 kronor, avseende byggnadsföretag, som påbörjats av förutvarande överintendentsämbetet. , Kostnaderna för samtliga de byggnadsföretag, som av byggnadsstyrelsen planerats eller i övrigt beräknats kunna komma till utförande genom styrelsens försorg under femårsperioden 1924—1928, hava approximativt beräknats till sammanlagt 28,000,000 kronor. Genomsnittskostnaderna per år för byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet skulle i enlighet med ovanstående beräkningar u p p g å till: för åren 1918—1923 » » 1924—1928

kronor 4,712,900 »• 5,600,000.

54 Överintendentsämbetets byggnadsverksamhet under å r e n 1913—1917 representeras av följande belopp: år 1913 kronor 804,300 » 1914 » 954,900 » 1915 » 1,042,100 » 1916 » 574,500 » 1917 » 526,400. Beträffande fångvårdsstyrelsens arbeten hava i föreliggande sammanstyreisen. s t ä l l n i n g endast upptagits de större byggnadsföretag, som av styrelsen utförts under åren 1913—1923, under det de mindre byggnadsföretag och hägnadsarbeten, vilka n ä r m a s t äro hänförliga till underhållsarbeten, lämnats åsido. Kostnaderna för ifrågavarande arbeten uppgå till: kronor 211,400 år 1913 166,800 1914 82,100 1922 82,100. 1923 Under åren 1915—1921 h a v a större byggnadsföretag icke utförts. Då fångvårdens lokalbehov för den n ä r m a r e framtiden torde v a r a väl tillgodosett, h a v a n y a byggnadsföretag icke planerats. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Beträffande den byggnadsverksamhet, som utövats av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, h a r u r sammanställningen uteslutits sådana mindre om- och tillbyggnader, enstaka stallar och f ö r r å d s h u s a v olika slag, vilka k u n n a anses såsom kompletteringar vid redan färdigställda etablissemang och sålunda n ä r m a s t äro a t t hänföra till underhållsverksamheten. Med denna begränsning beräknas kostnaderna för fortifikationsdepartementets nybyggnadsverksamhet under åren 1913—1923 till: år 1913 kronor 236,900 1914 » 130,400 1915 .'.'.: » 443,800 1916 » 1,459,500 1917 » 2,470,200 1918 » 2,459,100 1919 » 2,272,200 1920 Z'.'. » 2,752,900 1921 » 1,858,600 1922 » 1,105,900 1923 '. » 808,500. Genomsnittskostnaderna för fortifikationsdepartementets här ovan omförmälda byggnadsverksamhet utgöra: för åren 1913—1917 » » 1918—1923

kronor 948,000 » 1,876,200

Någon större nybyggnadsverksamhet för lantförsvarets räkning^ torde icke v a r a att påräkna under den närmaste tiden. Däremot kunna i sam-

55 band med den n y a härordningens genomförande en del omändringar eller tillbyggnader vid redan färdiga etablissemang bliva erforderliga. Omfattningen av denna byggnadsverksamhet ä r emellertid under n u v a r a n d e förhållanden icke möjlig a t t bedöma och h a r därför i detta s a m m a n h a n g lämnats å sido. Medicinalstyrelsens byggnadsverksamhet under åren 1913—1923 har be- Medicinalstyrelsen. räknats till följande belopp r 1913 ar 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 Z . Z 1921 1922 1923

kronor » » » » » » » » » »

589,600 726,300 2,019,900 1,551,600 1,299,900 1,475,400 1,942,900 1,942,900 1,809,800 1,397,700 1,201,600.

Kostnaderna för de nybyggnader för medicinalväsendets behov, vilka av medicinalstyrelsen planlagts a t t utföras u n d e r åren 1924—1928, h a v a approximativt beräknats till sammanlagt 17,000,000 kronor. De genomsnittliga värdena av styrelsens byggnadsverksamhet per å r skulle i enlighet härmed utgöra r för åren 1913—1917 » » 1918-1923 » » 1924—1928

kronor 1,237,500 » 1,628,300 » 3,400,000.

Pensionsstyrelsens byggnadsverksamhet h a r v a r i t inskränkt till åren 1921—1923 och representerat en årlig genomsnittskostnad a v 315,00U

Pensionsstyrelsen.

Ytterligare byggnadsföretag äro för n ä r v a r a n d e icke planlagda. Generalpoststyrelsens byggnadsverksamhet under åren 1913—1923 kan angivas med följande belopp: år 1913 » i9i4 » 1915 '.'.'.'. » 1916 » 1917 » 1918 » 1919 » 1920 » 1921 » 1922 » 1923

kronor » » » » » » » » » »

142,200 190,700 590,400 723,200 472,700 132,700 — -"748,100 1,328,600 513,900.

Generalpoststyrelsen.

56 Som redan tidigare erinrats h a r generalpoststyrelsens byggnadsverksamhet under senare å r endast omfattat bostadsbyggnader. Kostnaderna för sådan byggnadsverksamhet under tidsperioden 1924—1928 har approxim a t i v t uppskattats till sammanlagt 450,000 kronor. Den genomsnittliga byggnadsverksamheten per år skulle alltså kunna angivas till: för åren 1913—1917 kronor 423,900 » » 1918—1923 » 453,900 » » 1924—1928 » 90,000. Telegrafstyrelsen.

Telegrafstyrelsens byggnadsverksamhet under åren r ä k n a t s till följande belopp: år 1913 kronor » 1914 » » 1915 » » 1916 » » 1917 » » 1918 » » 1919 » » 1920 » » 1921 » » 1922 » » 1923 »

1913—1923 h a r be529,400 415,600 235,900 382,000 382,000 1,126,700 1,239,000 643,000 1,933,100 1,199,800 490,400.

Kostnaderna för av telegrafstyrelsen planerade byggnadsföretag under tidsperioden 1924—1928 hava approximativt u p p s k a t t a t s till sammanlagt 1,000,000 kronor. I medeltal per år skulle alltså telegrafstyrelsens byggnadskostnader uppgå till: för åren 1913—1917 kronor 388,900 » » 1918—1923 » 1,105,300 » » 1924—1928 » 200,000

Jämförelse mellan omfattningen av de olika myndigheternas byggnadsverksamhet. De sammanlagda årliga byggnadskostnaderna för ifrågavarande ämbetsverk, u t r ä k n a d e på sätt förut angivits, h a v a för tiden 1913—1923 uppg å t t till följande belopp: år 1913 kronor 2,513,800 1914 » 2,584,700 1915 » 4,332,100 1916 » 4,690,800 1917 » 5,151,200 1918 » 8,214,200 1919 » 9,078,300 1920 » 10,227,000 1921 » 12,288,700 1922 » 11,543,700 1923 » 8,417,600.

57 F ö r tiden 1924—1928 u p p g å r den beräknade byggnadskostnaden för ifrågavarande verk till sammanlagt 46,450,000 kronor. Av det ovanstående framgår, att de årliga byggnadskostnaderna under åren 1913—1917, då kristidens stegringar av material- och arbetspriser icke ännu gjort sig fullt gällande, r ä t t väsentligt understiga de efterföljande årens kostnader. Under förstnämnda å r utgör årskostnaden i medeltal 3,854,500 kronor. • . ., , 0Ci gnn Under åren 1918—1923 h a r årskostnaden stigit till i medeltal 9,961,6Vg Kostnaden för de företag, som planerats att komma till utförande under åren 1924—1928, u p p g å r till i medeltal per år cirka 9,300,000 kronor och närm a r sig sålunda det genomsnittsbelopp, vartill de årliga byggnadskostnaderna stigit under tidsskedet 1918—1923. Det bör emellertid framhållas, a t t de beräknade årskostnaderna tor tiden 1924—1928 troligen komma att visa sig för höga. De av vederbörande verk uppgjorda p r e l i m i n ä r a byggnadsprogrammen, vilka legat till grund tor beräkningen, komma med all sannolikhet att av statsfinansiella skal i åtskilliga avseenden beskäras såväl av verken själva som ock av de anslagsbeviljande statsmakterna. Å a n d r a sidan kunna givetvis n y a byggnadsbehov uppkomma. ... ,. Av de i föreliggande sammanställning upptagna ämbetsverken hai byggnadsstyrelsen utövat den ojämförligt största b y g p a d s v e r k s a m h e t e n , representerad u n d e r åren 1918-1923 a v en årlig medelkostnad av 4,712,900 kronor eller o m k r i n g 47 % av den sammanlagda byggnadskostnaden. Därnäst komma arméförvaltningens fortifikationsdepartement och medicinalstyrelsen med en medelkostnad per å r under samma period av respektive 1,876,200 och 1,628,300 kronor, sålunda cirka 19 %, respektive Ib % av den sammanlagda byggnadskostnaden. ,11ftl,„nn Telegrafstyrelsen, därnäst i ordningen, representeras av beloppet l,iu&,duu kronor, motsvarande omkring 12 % av den sammanlagda byggnadskostGeneralpoststyrelsen kommer för samma period endast upp till en medelkostnad per å r av 453,900 kronor eller något mera än 4 % av den samm a n l a g d a årskostnaden. Siffrorna rörande fångvårdsstyrelsen och pensionsstyrelsen utvisa en relativt obetydlig verksamhet pa hithörande 0D

Till jämförelse må framhållas, a t t årskostnaderna för kasernbyggnadsnämndens byggnadsverksamhet u p p g å t t för tiden från och med ^senator verksamhetens början år 1909 till och med år 1917 till i medeltal 2,406,100 kronor och för åren 1918-1922 till i medeltal 7,570,200 kronor. Under a r 1923 hade nämndens byggnadsverksamhet så väsentligt avtagit, att arskostnaden, som av det föregående framgår, uppgick till ett belopp av endast cirka 1,713,000 kronor.

58 Jämförelse mellan kostnaderna för byggnadsföretag, utförda av olika myndigheter. Med ledning a v de specificerade kostnadsuppgifter, som av vissa myndigheter lämnats rörande byggnadsföretag, vilka avslutats från och med 1913 års ingång, h a v a sakkunniga låtit verkställa en u t r e d n i n g för belysande av de olika myndigheternas kostnader för byggnadsverksamhet i följande avseenden: I. Utgifter för administration av byggnadsföretagen. I I . Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för de egentliga byggnadsarbetena. I I I . Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för värme- och sanitärtekniska anläggningar. IV. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för elektriska anläggningar. V. Kostnaden per kubikmeter byggnadsvolym. Utredningen omfattar byggnadsstyrelsen (överintendentsämbetet^ fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, arméns kasernbyggnadsnämnd samt byggnadskommittén för tekniska högskolan. Förslag och ritningar till de byggnadsföretag, som utföras av dessa myndigheter, utarbetas, såsom a v den föregående utredningen torde framgå, i allmänhet av arkitekter, vilka h a v a a t t själva hålla ritkontor. Allenast arméförvaltningens fortifikationsdepartement och kasernbyggnadsnämnden projektera husbyggnadsföretag och u t a r b e t a r i t n i n g a r för desamma på eget ritkontor. Den gjorda sammanställningen g r u n d a r sig å specificerade kostnadsuppgifter beträffande byggnadsföretag till nedan angivet a n t a l och omfattning: Överintendentsämbetet: 5 byggnadsföretag, utförda under åren 1909—1918, med en sammanlagd kostnad a v kronor 6,247,886:67. Byggnadsstyrelsen: 7 om- och tillbyggnadsföretag, utförda under å r e n 1918—1923, med en sammanlagd kostnad av kronor 5,809,288 r 83; 10 nybyggnadsarbeten, utförda u n d e r åren 1918—1923, med en sammanlagd kostnad a v kronor 11,289,863:92. Fångvårdsstyrelsen: 3 byggnadsföretag, utförda under åren 1911—1914 samt 1922—1923, med en sammanlagd kostnad av kronor 965,194: 55. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement: 4 byggnadsföretag, utförda under åren 1916—1922, med en sammanlagd kostnad av kronor 7,362,570: 04.

59 Medicinalstyrelsen: 3 om- och tillbyggnadsarbeten, utförda under åren 1918—1923, med en sammanlagd kostnad av kronor 963,092: 43; T n y b y g g n a d s a r b e t e n , utförda under åren 1911-1923, med en sammanlagd kostnad av kronor 12,378,342: 55. Pensionsstyrelsen: Sjukvårdsanstalten i Åre, uppförd under åren 1921-1923, för en kostnad av kronor 945,020 r 26. Generalpoststyrelsen : 18 nybyggnadsföretag, utförda under åren 1911-1923, med en sammanlagd kostnad av kronor 5,076,246:25. Telegrafs tyr elsen : Samtliga under tiden från och med 1913 års i n g å n g till den 1 oktober 1923 avslutade byggnadsföretag. Uppgifterna hava emellertid icke v a r i t sa specificerade, att d ä r a v framgått kostnaden för administration, utredningar och r i t n i n g a r m. m. Kasernbyggnadsnämnden: Samtliga av nämnden utförda kasernbyggnadstoretag. Tekniska högskolans byggnadskommitté: Tekniska högskolans n y b y g g n a d under åren 1913—1917.

1. Utgifter för administration av byggnadsföretagen.

Med administrationskostnader menas i detta sammanhang samtliga utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbeten för byggnadsföretagen samt på desamma fallande del av kostnaden för respektive myndigheters fasta personal, hyror och övriga expenser. Däremot hava vid entreprenadarbeten utgifter för kontroll å byggnadsplatserna och vid arbeten i egen regi den å arbetsplatsen fungerande arbetsledningen icke medräknats. Administrationskostnaderna, sådana de nu angivits, hava vid byggnads- Byggnadsstyrelsens nybyggnadsföretag u p p g å t t i genomsnitt till 5 82 % och vid om- styreisen. och tillbyggnadsarbeten till 5.99 % a v samtliga kostnader for byggnadstore^Administrationskostnaderna vid överintendentsämbetets byggnadsföretag under åren 1913—1918 svara mot 4.55 % av samtliga utgifter for byggnadsföretagen. F ö r fångvårdsstyrelsens byggnadsföretag h a v a administrationskostna- Fångvårdsderna av n ä m n d a styrelse beräknats utgöra för företag, utförda aren 1913 styrelsen. - 1 9 1 4 4 i % och för företag, utförda åren 1922-1923, 4.2G % av samtliga byggnadskostnaderna. H ä r v i d bör emellertid a n m ä r k a s att en del ritningsarbete för dessa byggnader utförts av verkets egen arkitekt u t a n särskild ersättning samt a t t styrelsen icke beräknat någon kostnad for dess egen verksamhet, vare sig för personal eller lokaler och dylikt.

60 Arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

De uppgifter, vilka avlämnats rörande administrationskostnaderna vid byggnadsföretag utförda genom arméförvaltningens fortifikationsdepartement, utvisa, att sagda kostnader v a r i e r a mellan 0.76 och 1.44 % av samtliga byggnadskostnader. De sålunda uppgivna administrationskostnaderna avse emellertid endast utgifter för personal m. m. å kasernbyråns ritkontor och för vissa år jämväl det till fortifikationsdepartementets arkitekt utgående arvodet. För de senaste åren har detta arvode, vilket då u t g å t t av annat anslag än byggnadsmedlen, ej medräknats. E j heller ingå i de uppgivna kostnaderna utgifter för å departementets kasernbyrå anställda tjänstemän eller för lokalhyra, expenser och dylikt. Det kan framhållas, att de lämnade uppgifterna om kostnaderna for' ritkontoret ganska väl överensstämma med motsvarande kostnader inom kasernbyggnadsnämndens administrationsutgifter.

Medicinalstyrelsen.

Enligt av medicinalstyrelsen lämnade uppgifter hava beträffande de under åren 1913—1923 fullbordade arbetena styrelsens administrationskostnader uppgått till 2.37 % av samtliga byggnadskostnaderna. För den del av dessa arbeten, som utförts under åren 1918—1923, h a v a administrationskostnaderna upptagits till 2.35 %. I de sålunda uppgivna administrationskostnaderna ingå emellertid varken de fasta årliga arvodesbeloppen till styrelsens arkitekt, ej heller avlöningar till övriga befattningshavare i styrelsen, vilka t a g a befattning med byggnadsfrågor, dock med u n d a n t a g för en bokförare.

Pensionsstyrelsen.

Administrationskostnaderna för pensionsstyrelsens byggnadsföretag h a v a beräknats till 5.26 % av samtliga byggnadskostnaderna. I n ä m n d a belopp ingå dels utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete, dels ock viss andel i avlöningar till de befattningshavare i styrelsen, vilka handlagt byggnadsärendena.

Generalpoststyrelsen.

Vid generalpoststyrelsens byggnadsföretag h a v a administrationskostnaderna beräknats för åren 1913—1917 till 4.45 % och för åren 1918—1923 till 4.9i % av samtliga byggnadskostnader. P å byggnadsföretagen belöpande andelar i avlöningar till posttjänstemän, vilka jämte övriga göromål jämväl handlagt byggnadsärenden, h a v a därvid approximativt uppskattats till 1 % av samtliga kostnader för respektive företag.

Kasernbyggnadsnämnden.

Kasernbyggnadsnämndens administrationskostnader h a v a beräknats till i genomsnitt 3.7 % på alla byggnadsföretag. Beträffande denna beräkning har nämnden anfört, att kostnaderna^ för nämnden och dess huvudexpedition icke i räkenskaperna fördelats på de olika byggnadsföretagen u t a n blivit sammanförda till en gemensam utgiftspost. I de till sakkunniga lämnade uppgifterna hade administrationskostnaden därför måst uppdelas å de olika byggnadsföretagen i proportion till byggnadskostnadernas storlek. I dessa administrationskostnader ingå alla nämndens utgifter för dess personal i Stockholm, omkostnader för lokaler, ritkontor och expenser m. m. samt utgifter för resor för nämnden och dess sakkunniga.

Tekniska Administrationskostnaderna för byggnadskommittén för tekniska höghögskolans skolan h a v a beräknats till 6.7 % a v byggnadskostnaderna, därav kornbyggnadskommitté.

61 mittens egna direkta utgifter utgå med 2.2 % och utgifter för utredningar, förslag och r i t n i n g a r samt arbetsledning med 4.5 /o. Den sammanställning, som sålunda verkställts torde v a r a fullt klarläggande endast så vitt avser administrationskostnader for ^ b e t e n utförda av byggnadsstyrelsen (överintendentsämbetet), kasernbyggnadsn ä m n d e n och tekniska högskolans byggnadskommitté. F r å n övriga myndigheter hava, såsom av det ovan anförda framgår, uppgifter icke k u n n a t erhållas rörande alla hithörande kostnader. „ rtT1Q/lo Av nyssnämnda tre byggnadsorgan, byggnadsstyrelsen, kasernbyggnadsnämnden och tekniska högskolans byggnadskommitté, har nämnden procentuellt de lägsta administrationskostnaderna. Detta har jamval sm n a t u r l i g a förklaring i nämndens under lång tid kontinuerliga i stort sett likartade byggnadsverksamhet. A t t byggnadskommittén tätt de procentuellt högsta administrationskostnaderna ä r jamval förklarligt, da det. här gällt att skapa en engångsorganisation för ett enda byggnadsföretag.

2. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för de egentliga byggnadsarbetena.

I den gjorda sammanställningen av utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för de egentliga byggnadsarbetena h a v a dessa kostnader ställts i relation till kostnaderna för sagda byggnadsarbeten, .bor flertalet i sammanställningen ingående myndigheter h a v a ^ ^ g a y a r a n d e utgifter fördelats dels på arvoden till de arkitekter, som verkställt utrednings- och ritningsarbete, dels ock på verkens egna organisationskostnader, i den m å n de ansetts böra falla å ifrågavarande u t r e d n m g a r m. m. Vid de tio nybyggnadsföretag, för vilka byggnadsstyrelsen lämnat de- Byggnadstal juppgifter, hava kostnaderna utgjort tillhopa: för egentliga byggnadsarbeten » arkitektarvoden » styrelsens egna utgifter

kronor 9,029,636:80 3 5 » o ' ^ : 9? » 173,425:3 6.

I förhållande till de egentliga byggnadskostnaderna ^ a 7 l a , ^ l t s ^ / ' d t j 2 " t e r n a för ifrågavarande utredningar m. m. utgjort i medeltal 5.89 % dära v belöper på arkitektarvoden 3.97 % och på övriga kostnader 1.92 %. Vid de sju om- och tillbyggnadsarbeten, för vilka byggnadsstyrelsen l ä m n a t detaljuppgifter, hava kostnaderna utgjort tillhopa: för egentliga byggnadsarbeten kronor 4,796,816: i i » arkitektarvoden » 191,725:95 » styrelsens övriga kostnader .... » 84,787:6 5. I förhållande till de egentliga byggnadskostnaderna kava alttså utgifterna för ifrågavarande utredningar m. m. utgjort i medeltal 5.77 %, dära v belöper på arkitektarvoden 4.o % och på styrelsens egna kostnader 1.77 %.

62 Överintendentsämbetet.

Vid de fem av överintendentsämbetet utförda byggnadsföretag, beträffande vilka specialuppgifter lämnats, hava kostnaderna utgjort sammanlagt: för egentliga byggnadsarbeten kronor 5,036,619: 7 6 » arkitektarvoden » 157,715: — » ämbetets egna kostnader » 51,207: 8 2. I förhållande till de egentliga byggnadskostnaderna hava alltså utgifterna för ifrågavarande utredningar m. m. utgjort i medeltal 4.15 %, därav belöper på arkitektarvoden 3.13 % och på ämbetets egna kostnader 1.02

%.

Fångvårds- Vid de tre byggnadsföretag, beträffande vilka uppgifter i förevarande styreisen. a v s e e n d e lämnats a v fångvårdsstyrelsen, hava särskilda arkitektarvoden erlagts. Kostnaderna för egentliga byggnadsarbeten vid dessa företag uppgå till kronor 845,982: 74 och arkitektarvoden till kronor 34,804: 82, motsvar a n d e 4.ii %. N å g r a egna omkostnader har styrelsen icke uppgivit för dessa arbeten. ArméförDe uppgifter, som erhållits rörande kostnader av ifrågavarande slag vid valtning- a v arméförvaltningens fortifikationsdepartement utförda b y g g n a d s å r e ns fortifi - t & g ^ a y s ^ såsom förut nämnts, endast utgifterna för departementets ritpartSment kontor, beträffande fyra större byggnadsföretag. Vid dessa byggnadsarbeten, vilka betingat en egentlig byggnadskostnad av kronor 5,762,321:73, utgjorde ritkontorsutgifterna kronor 82,188:72 eller i medeltal 1.43 %. I dessa utgifter ä r o icke inbegripna kostnader för lokalhyra m. m. och omfatta icke i alla fall ersättning till departementets arkitekt. Medicinal- Såsom förut nämnts, h a r specificerad uppgift angående kostnaderna för styreisen. medicinalstyrelsens egen organisation, i vad den berör byggnadsverksamhet, icke erhållits. De sju nybyggnadsföretag, varom n ä r m a r e detaljuppgifter lämnats, h a v a betingat en sammanlagd kostnad för egentliga byggnadsarbeten av kronor 8,714,802: 08. Arkitektarvodena för dessa arbeten uppgå till kronor 193,356: 07 eller i genomsnitt 2.22 % av byggnadskostnaderna. De tre om- och tillbyggnadsarbeten, för vilka styrelsen redogjort, h a v a betingat en sammanlagd kostnad för egentliga byggnadsarbeten av kronor 808,002:55. Arkitektarvodena h a v a u t g å t t med tillhopa kronor 20,373: 09 eller 2.52 % av byggnadskostnaderna. Pensionsstyrelsen.

Vid det genom pensionsstyrelsens försorg utförda byggnadsföretaget uppgå kostnaderna för egentliga byggnadsarbeten till kronor 647,336: 91 samt arkitektarvodet till kronor 33,597: 64 eller alltså 5.19 % av byggnadskostnaderna. Styrelsens egna utgifter hava beräknats till 0.64 % av nämnda byggnadskostnader. Kostnaderna för ifrågavarande utredningar m. m. skulle sålunda uppgå till sammanlagt 5.83 % a v de egentliga byggnadskostnaderna.

GeneralGeneralpoststyrelsens 18 nybyggnadsföretag, varom detaljerade uppgifpoststyrei- ter föreligga, hava dragit en kostnad för egenliga byggnadsarbeten av sam-

63 m a n l a g t kronor 4,319,189:92. Arkitektarvodena för dessa arbeten h a v a uppgått till kronor 156,507: 35 eller i genomsnitt 3.63 % a v byggnadskostnaderna. Styrelsens egna omkostnader äro beräknade till 1 %. De sammanlagda kostnaderna vid dessa byggnadsföretag för ifrågavarande utredningar m. m. kunna alltså beräknas till i medeltal 4.63 %. Kostnaderna för egentliga byggnadsarbeten vid kasernbyggnadsnämndens egna byggnadsföretag hava uppgått till sammanlagt kronor

b

Kasernree nads -

4 5 , 6 8 0 , 0 5 2 : 16.

nämnden.

Ritkontorets omkostnader, omfattande arvoden till arkitekt och personal, h a v a betingat en kostnad av tillhopa kronor 797,464:82 eller 1.74 % a v byggnadskostnaderna. Nämndens egna kostnader i övrigt uppgå för sagda byggnadsarbeten till 2 % av byggnadskostnaderna. De sammanlagda utgifterna för utredningar m. m. för egentliga byggnadsarbeten uppgå alltså i medeltal till 3.74 % av byggnadskostnaderna. De vid tekniska högskolans nybyggnad utförda egentliga byggnadsår- Byggnadsbetena hava enligt uppgift dragit en kostnad av kronor 3,011,963:10. kommittén Utgifterna för utredningar, förslag och ritningar samt arbetsledning vid l \ t t kni " dessa arbeten hava uppgått till 127,600 kronor, utgörande 4.24 % a v bygg- *f£0wT nadskostnaderna. Kommitténs egna kostnader hava enligt uppgift uppgått till 2.34 %, varför alltså kostnaderna för ifrågavarande utredningar m. m. sammanlagt utgjort 6.58 % a v arbetskostnaderna. Sammanställning av medelkostnaden vid olika verk för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för egentliga byggnadsarbeten. Arkitektarvoden

Institutionens Summa , eSna kostnader I % av kostnaderna för egentliga byggnadsarbeten

I. Institutioner utan eget ritkontor. Byggnadsstyrelsen: nybyggnadsarbeten om- och tillbyggnadsarbeten överintendentsämbetet Fångvårdsstyrelsen Medicinalstyrelsen: nybyggnadsarbeten om- och tillbyggnadsarbeten Pensionsstyrelsen Generalpoststyrelsen Kungl. tekniska högskolans byggnadskommitté .

.

I I . Institutioner med eget ritkontor. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement Kasernbyggnadsnämnden

3.9 7 4. o o 3.1 3 4.11

1.92 1.77 1.02

5.89 5.77 4.15

2.22 2.52 5.19 3.63

— — 0.64 l.'oo

5.83 4.63

6.58.

3.74.

Eitkontors-

personal I.43 I.74

3. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för värme- och sanitärtekniska anläggningar och dylikt. Till utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för värme-, gas-, vatten- och avloppsledningar samt maskinella anläggningar hänföras i det följande dels ingenjörsarvoden, inklusive överkontroll, dels ock respektive ämbetsverks egna omkostnader, i den mån desamma ansetts böra påföras ifrågavarande anläggningar. ByggnadsVid de tio nya byggnadsföretag, för vilka detaljuppgifter lämnats, utstyreisen. g ö r a d e s a m m a n l a g d a kostnaderna: för värme- och sanitärtekniska anläggningar m. m kronor 1,377,817: 4 8 » ingenjörsarvoden (inkl. överkontroll) » 87,232:81 » styrelsens egna kostnader » 26,499:83. Ifrågavarande utgifter uppgå alltså vid dessa byggnadsföretag till i medeltal 8.26 % av kostnaderna för de värme- och sanitärtekniska anläggningarna. Å ingenjörsarvodena belöpa 6.34 % och å styrelsens egna kostnader 1.92

%.

Vid de sju om- och tillbyggnadsföretag, varom detaljuppgifter lämnats, utgöra de sammanlagda kostnaderna: för värme- och sanitärtekniska anläggningar m. m. kronor 688,750:0 5 » ingenjörsarvoden (inkl. överkontroll) » 59,449: 4 7 » styrelsens egna kostnader » 12,196:44. Ifrågavarande utgifter utgöra alltså vid dessa om- och tillbyggnadsföretag i medeltal 10.40 % av anläggningskostnaderna. Å ingenjörsarvodena belöpa 8.63 % och å styrelsens egna kostnader 1.77 %. överinten- Den sammanlagda kostnaden för värme- och sanitärtekniska anorddentsäm- ningar m. m. vid de fem av överintendentsämbetet utförda byggnadsförebetet. t a g > beträffande vilka uppgifter lämnats, uppgå till kronor 723,136: 27. Vid samma företag utgöra kostnaderna: för ingenjörsarvoden samt överkontroll kronor 44,191:5 9 » styrelsens egna kostnader 7,151:55. Ifrågavarande utgifter uppgå alltså vid dessa företag till i medeltal 7.io % a v kostnaderna för berörda specialanläggningar, därvid belöpa å ingenjörsarvoden m. m. 6.11 % och å ämbetets administration 0.99 %. Fångvårds- Beträffande utgifter för värme- och sanitärtekniska anläggningar har styreisen. fångvårdsstyrelsen endast lämnat uppgifter rörande ett byggnadsföretag, nämligen centralfängelset i Malmö, där ingenjörsarvodet för dessa anläggningar stigit till 6.23 % av kostnaderna för sagda anläggningar. Medicinal- N ä r m a r e uppgifter rörande medicinalstyrelsens egna utgifter för värmestyrelsen, och sanitärtekniska anläggningar samt maskinella anordningar föreligga icke.

65 Vid de nybyggnadsföretag, varom uppgifter föreligga, hava kostnaderna för ifrågavarande anläggningar uppgått till sammanlagt kronor 2,963,303: 46. Ingenjörsarvodena, inklusive överkontroll, hava u t g å t t med kronor 124,434: 98 eller alltså med 4.20 % a v förstnämnda kostnader. Uppgifter rörande kostnader för anläggningar av ifrågavarande slag vid om- och tillbyggnadsarbeten föreligga rörande tvenne dylika arbeten. Vid dessa arbeten h a v a ingenjörsarvodena utgått med i medeltal 5.32 % a v anläggningskostnaderna. Ingenjörsarvodet för de värmetekniska och s a n i t ä r a anläggningarna vid Pensionssjukvårdsanstalten i Åre har, enligt vad pensionsstyrelsen meddelat, upp- st y relsen g å t t till 4.92 % och styrelsens egna kostnader till 0.64 % av kostnaderna för anläggningarna. Uppgifter i förevarande avseende h a v a lämnats beträffande tio av gene- GeneralTalpoststyrelsens byggnader, där samtliga kostnader för värme- och sani- poststyrelsen tärtekniska anordningar uppgått till kronor 434,470: 09. Ingenjörsarvodena h a v a u t g å t t med kronor 31,899: 54 eller 7.34 % av anläggningskostnaderna. Styrelsens egna kostnader äro angivna till 1 % a v anläggningskostnaderna. Den totala utgiften för ifrågavarande utredningar m. m. utgör alltså i medeltal 8.34 % av samtliga kostnader för anläggningarna. Under åren 1909—1914, då nämnden låtit utföra projekt och r i t n i n g a r Kasemtill hithörande anläggningar av utomstående sakkunniga, u t g ö r a kostna- byg&nadsderna:

nämnden.

för värme- och sanitärtekniska anordningar m. m » arvoden till ingenjörer » nämndens egna kostnader

kronor 2,160,068: 8 5 ,.. » 110*352: 12 » 44*969:72.

Sistnämnda två utgiftsposter utgöra tillhopa 7.19 % av anläggningskostnaderna, därvid belöpa å ingenjörsarvodena 5.n % och å nämndens egna kostnader 2.08 %. Under åren 1915—1923, då projekt och r i t n i n g a r till hithörande anläggn i n g a r utförts av hos nämnden anställd personal, hava kostnaderna utgjort: för värme- och sanitärtekniska anordningar kronor 7,094,173:9 3 » för nämndens värme- och sanitärtekniska avdelning » 148*020: 77 nämndens egen kostnad i övrigt » 137446* 97, Sistnämnda två utgiftsposter utgöra tillsammans 4.oi % av anläggningskostnaderna, därvid belöpa å värme- och sanitärtekniska avdelningen 2.08 % och på kostnaden i övrigt I.93 %. Anläggningskostnaderna för hithörande arbeten vid tekniska högsko- Byggnadslans nybyggnad hava enligt erhållen uppgift stigit till kronor 356,644: 36. kommittén Kostnaderna för utredningar, förslag, ritningar och arbetsledning för för tekni " s a m m a arbeten samt kommitténs egna utgifter h a v a beräknats till 7.56 % L\™ respektive 2.34 % eller tillhopa 9.90 % a v anläggningskostnaderna. Beträffande företag, utförda av arméförvaltningens fortfikationsdepartement och telegrafstyrelsen, föreligga ej närmare uppgifter rörande anläggn i n g a r av ifrågavarande slag. o — 5 94 9.

Byggnadsstyrelsesakk.

66 Sammanställning av medelkostnaden vid olika verk för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för värme- och sanitär tekniska anlag g ninqar och dylikt. Institutionens IngenjörsSumma egna arvoden kostnader I %' av anläggningskostnaden

Byggnadsstyrelsen: nybyggnadsarbeten om- och tillbyggnadsarbeten Överintendentsämbetet Fångvårdsstyrelsen Medicinalstyrelsen: nybyggnader om- och tillbyggnader Pensionsstyrelsen Generalpoststyrelsen Kasernbyggnadsnämnden: åren 1909-1914

6.34 8.6 3 6.11 "- 2 3

1.92 1.7 7 0.99

*.«6 ±u.4o (.**

f-20 5.32 4.92 7.34

0.64 l.oo

&.S6 ».34

2-08

7,1»

1.98 ^5.34

4.oi ».»o.

Värme- och sanitärtekn. avd.

åren 1915-1923 Tekniska högskolans byggnadskommitté

2.08 7.56

4. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för elektriska anläggningar och dylikt.

Till utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete ni. m. för elektriska ledningar och hissar hänföras dels ingenjörsarvoden, inklusive överkontroll för n ä m n d a anläggningar, dels ock respektive verks egna kostnader, i den m å n de ansetts belöpa å dylika anläggningar. Bv^nadsVid de tio av byggnadsstyrelsen utförda nybyggnadsföretag beträffande styrelsen, vilka detaljuppgifter föreligga, utgöra de sammanlagda kostnaderna: för elektriska anläggningar kronor 364,893:2 3 ö » ingenjörsarvoden (inkl. överkontroll) » yAtt \ l » styrelsens egna kostnader ''4t' * Sistnämnda två poster utgöra tillhopa 10.29 % av anläggningskostnaderna, därvid å ingenjörsarvoden m. m. belöpa 8.25 % och a styrelsens egen administration 2.04 %. ... l a T O T , 0 + a Vid de sju om- och tillbyggnadsarbeten, varom detaljuppgiftei Lämnats, utgöra de sammanlagda kostnaderna: för elektriska anläggningar m. m kronor 229,772:73 » ingenjörsarvoden (inkl. överkontroll) 3 qqq. ,0 yyy » styrelsens egna kostnader * ' ' '

67 Utgifterna för ifrågavarande utredningar m. m. uppgå alltså vid dessa arbeten till i medeltal 11.74 % av anläggningskostnaderna, därvid å ingenjörsarvoden m. m. belöpa 10 % samt å administration 1.74 %. Vid de fem av överintendentsämbetet utförda byggnadsföretag, beträf- Överintenfande vilka uppgifter lämnats, utgöra de sammanlagda kostnaderna: dentsämför elektriska anläggningar kronor 238,418:41 » ingenjörsarvoden (inkl. överkontroll) » 16,650: — » ämbetets egna kostnader » 2,292:9 2. Sistnämnda två poster uppgå till sammanlagt 7.96 % av anläggningskostnaderna. Ä ingenjörsarvodena belöpa 6.99 % samt å administration O.97 %. Uppgifter rörande kostnaden för elektriska anläggningar hava av fång- Fångvårdsyårdsstyrelsen lämnats endast beträffande centralfängelset i Malmö, där 8tyrel8eQingenjörsarvodet för dessa anläggningar uppgått till 14.87 % av anläggningskostnaderna . Beträffande medicinalstyrelsens egna kostnader för anläggningar av Medicinalifrågavarande slag föreligga ej n ä r m a r e uppgifter. styrelsen. Vid fem nybyggnadsarbeten, beträffande vilka detaljuppgifter föreligga, uppgå de sammanlagda kostnaderna för elektriska arbeten till kronor 562,713:13 samt ingenjörsarvoden (inklusive överkontroll) till kronor 40,308: 26 eller alltså 7.17 % av förstnämnda kostnader. Detaljuppgifter föreligga vidare beträffande de elektriska anläggningarna vid två om- och tillbyggnadsarbeten. Vid dessa hava arvodena uppgått till i medeltal ll.oi % av anläggningskostnaderna. Ingenjörsarvodet för de elektriska anläggningarna vid sjukvårdsanstal- Pensionaten i Åre har uppgått till 6.08 % och styrelsens egna administrationskost- st y relsen nader till 0.64 %, sammanlagt 6.72 % av anläggningskostnaderna. Vid sju av generalpoststyreLsen utförda byggnadsföretag, beträffande Generaiviika uppgifter i förevarande avseende lämnats, hava samtliga kostnader Postst>rrplse för elektriska anläggningar uppgått till kronor 85,555: 40 samt ingenjörs"' arvodena till kronor 5,492:17 eller 6.42 % av förstnämnda summa, Då styrelsens egna kostnader beräknats till 1 %, skulle alltså samtliga, utgifter för ifrågavarande utredningar m. m. kunna beräknas till 7.42 % av anläggningskostnaderna. Vid kasernbyggnadsnämndens arbeten hava såsom förut omförmälts Kasen-.projekt och ritningar till hithörande anläggningar utförts av nämndens byggnadspersonal, nämnden. Vid dessa arbeten hava de sammanlagda kostnaderna utgjort: för elektriska anläggningar kronor 1,394,996:9 4 » nämndens elektriska avdelning » 62,596:49 » nämndens övriga på dessa arbeten fallande utgifter » 26*583:4 7. Sistnämnda två poster utgöra tillhopa 6.39 % av anläggningskostnaderna. Å den elektriska avdelningen belöpa 4.49 % och å administrationen i övrigt 1.90

%.

68 Tekniska Anläggningskostnaderna för elektriska ledningar och hissar m o m tekhögskoians n i s k a högskolans nybyggnad uppgå till kronor 70,326: 63 och ingenjorsarbyggnadsd f ö r d e s a m m a till kronor 9,355:30 eller 13.30 % a v anläggnmgskostkommitté.

» v w « * * *«•••

Då kommitténs egna på dessa anläggningar fallande kostnader beräknats till 2.34 %, skulle samtliga utgifter för ifrågavarande u t r e d n i n g a r m m. uppgå till 15.64 % a v anläggningskostnaderna.

Sammanställning av medelkostnaden vid olika verk för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för elektriska anläggningar. Institutionens IngenjörsSumma arvoden kostnader I % av samtliga kostnader för de elektriska anläggningarna

Byggnadsstyrelsen: nybyggnadsarbeten om- och tillbyggnadsarbeten Överintendentsämbetet Fångvårdsstyrelsen Medicinalstyrelsen: nybyggnadsarbeten om- och tillbyggnader Pensionsstyrelsen Generalpoststyrelsen

8.25 10. o o 6.99 14.87 7.17 H.9i 6.08 6.42

2.04 1.7 4 0.97

iu.^9 11.74 i.9$

— 0.64 l.oo

~ b.72 /-42

1.90 2.34

6.39 ia.64.

Elektriska avd.

Kasernbyggnadsnämnden Tekniska högskolans byggnadskommitté

5.

4.49 13.30

K o s t n a d e r för u t f ö r d a b y g g n a d s f ö r e t a g p e r k u b i k m e t e r b y g g n a d s v o l y m (volympris).

De uppgifter, som erhållits rörande kostnaderna för uppförda och inredda byggnader per kubikmeter byggnadsvolym, hava sammanförts 1 sju särskilda tabeller, vilka fogas såsom bilagor vid detta utlåtande Uppgifterna avse byggnader, utförda av byggnadsstyrelsen (överintendentsämbetet), fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och arméns kasernbyggnadsnämnd. I tabellerna h a v a de uppgifter, som i förevarande avseende lämnats a v vederbörande verk, oförändrade införts. Byggnadstiden för var 3 e särskilt byggnadsföretag h a r angivits sålunda, a t t ett streck dragits over kolumn e r n a för de år, varunder byggnaden uppförts. _ , . M I tabell nr 1 h a v a sammanställts vissa byggnader, innehallande ambetslokaler, uppförda a v byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, fortfikationsdepartementet och kasernbyggnadsnämnden.

69 I tabell nr 2 hava sammanställts kostnaderna för vissa ekonomibyggnader, utförda av medicinalstyrelsen, fortifikationsdepartementet och kasernbyggnadsnämnden. I tabell nr 3 hava sammanförts uppgifter angående volympriser å vissa kasernhus, hospitalsbyggen och sjukhus, utförda av byggnadsstyrelsen, fortifikationsdepartementet, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen samt kasernbyggnadsnämnden. Dessa byggnader äro likartade så tillvida, att de innehålla relativt stora lokaler och äro av särskilt solid konstruktion. Av byggnaderna i fråga äga kasernhusen den enklaste inredningen, under det att sjukhusen särskilt med hänsyn till de sanitärtekniska förhållandena kräva de dyraste inredningsanor aningarna. I tabell nr 4 hava sammanställts volympris å vissa bostadsbyggen av sten, utförda genom fångvårdsstyrelsen, fortifikationsdepartementet, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden. I tabell nr 5 hava sammanställts uppgifter rörande vissa bostadsbyggen av trä, utförda av fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden. I tabell nr 6 hava sammanförts uppgifter rörande skolbyggnads, utförda av byggnadsstyrelsen och överintendentsämbetet. I tabell nr 7 återfinnas de uppgifter, vilka avse vissa mera speciella byggnader, uppförda av byggnadsstyrelsen, överintendentsämbetet, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen. Flertalet av dessa byggnader äro post- eller telegrafhus. Vid bedömande av resultaten enligt förestående tabeller bör emellertid beaktas, att de angivna volymprisen i vissa fall icke äro fullt jämförbara. Vid infordrande av ifrågavarande uppgifter angåvo de sakkunniga såsom byggnadsvolym den rymd, som begränsades av yttermurarnas utsidor, källargolvets överyta och ett plan genom takfoten. Därest någon del av vinden vore inredd med rum, skulle volymen ökas med de inredda rummens halva volym. Denna princip för byggnadsvolyms beräkning har jämväl legat till grund för de lämnade uppgifterna, utom så vitt avser byggnaderna vid kasernetablissemanget i Frösundavik. Beträffande dessa byggnader är, enligt vad fortifikationsdepartementet meddelat, byggnadsvolymen beräknad efter en mätningsregel, så tillvida avvikande från den ovan angivna, att byggnadernas höjd räknats från markytan till takfoten. Den senare metoden medför emellertid, att vid byggnader med källare byggnadsvolymen blir mindre än enligt förstnämnda metod och att i följd härav volympriset i motsvarande grad ökas. Denna ökning kan uppskattas vid sjukhusbyggnaden till 13 % och vid övriga byggnader till 8 å 9 %. Ur denna synpunkt äro de av fortifikationsdepartementet angivna volymprisen för ifrågavarande kasernetablissemang för höga i förhållande till övriga i jämförelsen upptagna byggnader. Å andra sidan äro i volymprisen ej medräknade ämbetsverkets egna å byggnaderna belöpande omkostnader och ej heller kostnader för kontroll å byggnadsplatsen. Uppskattas dessa approximativt till sammanlagt 4.5 % av byggnadskostnaderna, vilket torde vara rimligt, bör för erhållande av ett jämförbart resultat, de av fortifikationsdepartementet uppgivna enhetsprisen minskas med i runt tal för sjukhuset 8.5 % och för övriga byggnader 4 %.

70 Vidare är att märka, att telegrafstyrelsen icke i volymprisen i n r ä k n a t n å g r a utgifter för verkets egen administration. Övriga myndigheter h a v a däremot r ä k n a t med sådana utgifter, dock torde allenast de beräkningar, som i detta hänseende verkställts rörande överintendentsämbetets, byggnadsstyrelsens och kasernbyggnadsnämndens arbeten, innefatta samtliga utgifter av hithörande slag. Särskilt torde de för medicinalstyrelsens del i beräkningen ingående administrationskostnaderna — i medeltal 2.37 % av samtliga byggnadskostnaderna — v a r a för låga. Till jämförelse må erinras, a t t administrationskostnaderna beräknats i medeltal för byggnadsstyreisen vid nybyggnadsarbeten till 5.82 % och vid om- och tillbyggnadsarbeten till 5.99 %, för överintendentsämbetet till 4.55 %, för fångvårdsstyrelsen under åren 1922—1923 till 4,26 %, för pensionsstyrelsen till 5.26 %, för generalpoststyrelsen under åren 1918—1923 till 4.91 % samt för kasernbyggnadsnämnden till 3.7 %.

Sakkunnigas yttranden och förslag. Frågan om sättet för utförande av statens husbyggnadsarbeten. E t t av de u t m ä r k a n d e dragen för kasernbyggnadsnämndens verksamhet under de senare åren har varit, att dess byggnadsarbeten till övervägande del utförts i egen regi. Sakkunniga hava därför ansett sig böra taga under omprövning, huruvida de erfarenheter, som vunnits från sagda verksamhet, k u n n a påkalla omläggning i ett eller annat avseende a v byggnadsstyrelsens verksamhet samt i samband därmed någon förändring av styrelsens organisation. Husbyggnader för statens räkning utfördes före kristiden i regel pa entreprenad. Under kristiden inträdde i detta hänseende viss ändring, föranledd därav, att de då ytterst osäkra arbetsförhållandena med mycket varierande materialpriser och arbetslöner samt brist på såväl materialier som arbetskrafter försvårade uppgörelser av ifrågavarande slag på för staten antagbara villkor. Vissa byggande myndigheter såsom kasernbyggnadsnämnden, statens järnvägar och statens vattenfallsverk övergingo därför under kristiden i större eller mindre utsträckning till systemet med egen regi. Byggnadsstyrelsen åter har med endast några få undantag städse anlitat "entreprenörer. Så har jämväl varit fallet beträffande medicinalstyrelsen. F r å g a n om de olika systemens företräde vid statens byggnadsföretag h a r tidigare varit föremål för uttalanden från åtskilliga håll; och k a n härom erinras följande. I en vid 1922 års riksdag väckt motion, nr 182, hemställde nuvarande landshövdingen Liibeck, att riksdagen m å t t e besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och på vad sätt staten kunde systematiskt stödja och genom sina olika organ befordra utvecklingen inom landet av ett väl ordnat och u t r u s t a t entreprenadväsende för byggnadsarbeten. I motiven till berörda hemställan framhölls bland annat, a t t under kristiden en del förhållanden bidragit till a t t ställa entreprenadväsendet såsom sådant i ogynnsam dager, att den huvudsakliga fördelen med entreprenadsystemet ej vore att få den fixa summan för entré-

71 prenadarbete bestämd utan främst att omedelbart k u n n a för ett byggnadsarbete förfoga över en färdig organisation med v a n a arbetsledare, för-> m ä n och specialarbetare samt erforderliga arbetsmaskiner och redskap', a t t statens växande byggnadsverksamhet i egen regi föranlett anställande av personal och inköp av arbetsmaterial i en omfattning, som kunnat begränsas, om entreprenader i större omfattning kommit till användning, samt att detta statens arbete i egen regi även medfört oreda och oklarhet i arbetsmarknaden och i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Över motionen hördes åtskilliga myndigheter och institutioner, bland andra, järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden. Järnvägsstyrelsen framhöll, att den d å v a r a n d e fria konkurrensen mellan statens egna byggande organ och olika entreprenörer och dessa senare sinsemellan icke torde kunna förnekas hava v a r i t i stort sett till gagn för den statliga byggnadsverksamheten. Därest statens byggande verk genom tvång att i allt större utsträckning låta utföra sina arbeten av entreprenörer gjort sig av med sina byggande organ och sålunda frånhänt sig möjligheten att åtminstone i nämnvärd utsträckning bygga i egen regi, kunde staten befaras komma i ett alltför besvärande beroende a v entreprenörerna. Styrelsen ville jämväl bestrida, att statens arbeten under egen regi i och för sig medfört oreda i arbetsmarknaden. Byggnadsstyrelsen anförde, att enligt styrelsens erfarenhet vore entreprenadsystemet det för statsverket ekonomiskt fördelaktigaste och det enda, som under stabila ekonomiska förhållanden kunde lämna g a r a n t i för att de av riksdagen beviljade byggnadsanslagen icke överskredes. På sätt motionären framhållit, anförde styrelsen vidare, måste det bet r a k t a s som ett allmänt intresse, särskilt för statsverket såsom landets största byggherre, att stödja utvecklingen av ett sunt entreprenadväsen i landet och genom avhjälpande av dess brister söka möjliggöra en behövlig större tillgång på ekonomiskt och tekniskt fullgoda entreprenörfirmor, organiserade enligt moderna tids- och arbetsbesparande principer och försedda med förstklassig utrustning av arbetsmaskiner och arbetskraft. Kasernbyggnadsnämnden lämnade i sitt utlåtande en redogörelse för dess verksamhet i egen regi samt uttalade i anslutning härtill som sin allm ä n n a uppfattning om de båda systemen för byggnadsarbetenas bedrivande, att ganska betydande olägenheter medföljde entreprenadsystemet, då det gällde så stora, över så relativt lång tid sig sträckande byggnadsföretag, som de, vilka omhänderhafts av nämnden, under det a t t systemet med egen regi visat sig vara fördelaktigt med hänsyn till såväl arbetenas kvalité som kostnaderna. Det senare systemet hade varit en väsentligt smidigare form för arbetenas genomförande. Beträffande den egna regins fördelar anförde kasernbyggnadsnämnden i huvudsak följande: Den egna regin innebure möjlighet till betydande ekonomiska vinster vid upphandling av byggnadsmaterialier för olika byggnadsföretag på grund av den centralisering av materialupphandlingen för byggnadsföretagen hos vederbörande myndighet, som vid detta system ägde rum i motsats mot vid entreprenadsystemet, då upphandlingen av materialier i regel lämnades till de olika entreprenörerna. Då materialkostnaderna vid ett husbyggnadsföretag uppginge till mellan hälften och två tredjedelar av byggnadskostnaderna samt statsverkets årliga byggnadsarbeten uppginge till ett flertal miljoner kronor, gällde det härvidlag betydande belopp. Genom den direkta centralupphandlingen av byggnadsmaterialier kunde statsver^

ket tillgodogöra sig den fördel, detsamma ägde att kunna göra inköpen per extra kontant till lägsta möjliga priser ooh med betydliga rabatter, desto, större ju flera ooh mer omfattande företag, som samlades hos ett statsorgan. Den egna regin torde borga för, att arbetena bleve utförda med fullgoda materialier och under användande av de rätta arbetsmetoderna och de tekniskt riktiga principerna. Vid egen regi bortfölle vidare kontrollantpersonalen av såväl högre som lägre grad. Statsverkets egen arbetsledning motsvarade i stort sett entreprenörernas administrationsstab. Vid entreprenadsystem måste det till viss omfattning finnas dubbel administration och arbetsledning, statsverkets och entreprenörens, jämväl med avseende på kassavård och bokföring. Då statsverket i realiteten måste betala bådadera, borde den egna regin innebära en väsentlig besparing i administrationskostnaderna. Vid egen regi inbesparade statsverket den nettovinst, entreprenörerna beräknade å arbetena. Om ett byggnadsföretag bedreves under egen regi, kunde arbetena successivt igångsättas och föras framåt, allt efter som utredningar och ritningar fullbordades. Förändringar med avseende på de ursprungligen fastställda byggnadsprogrammen, betingade av olika orsaker, ävensom realiserande av nya uppslag till mera praktiska anordningar än som från början planerats, materialförändringar och dylikt, kunde lättare genomföras vid egen direkt arbetsledning. Vid entreprenadsystem åstadkomme oftast dessa ändringar väsentliga besvärligheter, tidsutdräkt och onödiga merkostnader, med vilka entreprenörerna ofta räknade till egen fördel. De erfarenheter, som en statsinstitution vunne och kontinuerligt samlade genom arbetenas utförande under egen regi, gåve på ett helt annat och betydligt säkrare sätt än vid entreprenadsystem vid handen, huru arbetena, konstruktionerna och valet av material skulle genomföras, för att bästa möjliga ekonomiska resultat skulle ernås. En fond av verklig sakkunskap samlades hos den byggande myndigheten genom erfarenheter i första hand. Vid arbeten under egen regi tvingades myndigheten jämväl att pä ett helt annat sätt följa och studera arbetena ooh hade helt andra möjligheter än vid entreprenadsystem att tillvarataga alla tillfällen att förbilliga arbetena beträffande val av material och konstruktion. Enligt nämndens mening borde staten, som utan tvivel vore landets största byggherre, utnyttja denna egenskap för att nedbringa omkostnaderna för arbetena i möjligaste mån, och detta syntes nämnden böra ske därigenom att staten, åtminstone beträffande alla dess stora byggnadsföretag och sådana arbeten, där alla en entreprenörs risker icke kunde tydligt angivas, varigenom en entreprenör tvingades att beräkna en utvidgad säkerhetsmarginal, utförde arbeten i egen regi. För arbeten åter, vilka omfattade en relativt kort tid, ävensom arbeten, vilka fordrade en specialisering, kunde entreprenadsystemet under vissa förhållanden erbjuda åtskilliga fördelar. För arbeten å mindre centralt belägna orter kunde det jämväl vara förhållandet, att en entreprenör på orten vore bättre rustad för arbetena än den statliga regin. Att sålunda helt och hållet utestänga entreprenörverksamheten vid de statliga arbetena syntes nämnden icke vara tillrådligt. Nämnden funne jämväl en viss tävlan mellan de olika systemen vara till fördel såsom ägnad att egga till ansträngningar att nå bästa möjliga ekonomiska resultat.

73 Av intresse torde jämväl vara ett utlåtande över ifrågavarande motion, vilket avgivits av en kommitté, särskilt för ändamålet tillsatt av svenska teknologföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst. Kommitterade, vilka tillstyrkte den av motionären ifrågasatta utredningen, anförde därvid bland annat: Som landets största byggherre ägde staten möjlighet att för bedrivande av sin byggnadsverksamhet i egen regi utbilda organisationer, som under insiktsfull och energisk ledning vore väl ägnade att utföra främst de arbeten, där den egna regin hade de största och entreprenaden de minsta utsikterna att göra sig gällande vid inbördes tävlan. Till dylika arbeten torde främst böra räknas sådana arbetsföretag, som på grund av sitt omfång sträckte sig över relativt lång tid, eller som till stor del utfördes under särskilt växlande och komplicerade förhållanden, vilka i hög grad försvårade uppgörandet av tillförlitliga kostnadsberäkningar, varförutan det rena entreprenadsystemet icke borde tillämpas. Vid de stora arbetsföretagen kunde det — speciellt vid konjunkturväxlingar — vara önskvärt att vidtaga programändringar, utökningar eller reduktioner, för redan beslutade och påbörjade arbeten, vilket lättare läte sig göras, om arbetena bedreves i egen regi. Genom att till en viss omfattning hava tillgång till egen arbetsledning ägde staten dessutom medel att under högkonjunktur framtvinga skäliga konkurrenspriser på utförandet av sina arbeten eller — om sådana ej kunde uppnås — möjlighet att få arbetena utförda utan anlitande av entreprenörer. Till sist kunde framhållas, att staten borde kunna intaga en god ställning vid materialupphandlingar. Skulle emellertid staten framdeles övergå att i allt för stor utsträckning driva sina arbeten i egen regi, utan att ett välorganiserat entreprenadväsen bereddes tillfälle till konkurrens om statens arbeten, skulle därmed kunna följa den faran, att statens organisationer för arbetsledningens handhavande genom byråkratiska former skulle förlora i effektivitet. Härvid borde särskilt bemärkas, att ett statens verk i högre grad än entreprenören vore bundet gentemot sin personal och hade större svårigheter för personalgallring än entreprenörerna, vilka genom konkurrensen bland annat tvingades till att städse obönhörligt utvälja sitt arbetsbefäl bland dem, som visat sig äga speciell förmåga att ekonomiskt organisera ett arbetes bedrivande. Entreprenören ägde även möjlighet att anlita den sporre till rationell ekonomi vid arbetets bedrivande, som låge däri, att arbetsbefälet gjordes ekonomiskt intresserat i arbetsresultatet, en princip som icke blivit tillämpad vid statens egen arbetsledning. Entreprenörerna ägde dessutom den fördelen, att de hade full frihet att specialisera sig å utförandet ay vissa slags arbeten och därigenom i första hand ägde möjlighet att uppnå bättre ekonomiska resultat inom sina respektive specialområden, än vad som i allmänhet kunde åstadkommas med en statens egen arbetsledning. Gällde det slutligen att taga ställning till ovan i korthet anförda skäl för och emot entreprenadsystemets ekonomiska berättigande för utförande av statens byggnadsarbeten, torde man kunna antaga, att de ekonomiska fördelar, som vore avsedda att utvinnas genom ett välordnat entreprenadvasen och vore så att säga förknippade med systemets väsen, även borde göra sig gällande vid utförande av statsarbeten i konkurrens med statens egen arbetsledning. En bekräftelse på riktigheten av denna uppfattning torde kunna sökas i det förhållandet, att entreprenadsystemets kraftiga utveckling i de stora kulturländerna nått därhän, att statsarbetens utfö-

74 rande i egen regi därstädes torde förekomma endast i ringa utsträckning. Man torde kunna utgå ifrån, att denna utveckling icke ägt ram i länder som t. ex. Danmark, Tyskland och Förenta staterna, om den ej ägt sitt berättigande på grund av vunna gynnsamma ekonomiska erfarenheter av entreprenadsystemet. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket ifrågavarande motion hänvisades, framhöll i sitt utlåtande bland annat, att den reella innebörden av motionärens yrkande icke syntes fullt klar. I den mån motionären skulle avse att åstadkomma ett generellt uttalande från riksdagens sida om önskvärdheten av att i större utsträckning än vad då vore fallet, entreprenadsystemet komme till användning vid de statliga byggnadsarbetena, kunde utskottet icke skänka motionen sitt stöd. Den i ärendet förebragta utredningen och särskilt det av kasernbyggnadsnämnden avgivna utlåtandet utvisade enligt utskottets uppfattning med erforderlig tydlighet, att de byggande myndigheterna icke borde bindas vid något visst system för byggnadsarbetenas utförande, utan äga frihet att använda sig a v de för de särskilda fallen bäst avpassade arbetsformerna. Kasernbyggnadsnämnden hade genom sin framställning i ämnet även givit ett starkt stöd för uppfattningen, att en byggnadsverksamhet »under egen regi» under givna förutsättningar kunde äga företräde framför entreprenadformen. Utskottet antoge emellertid, att de byggande myndigheterna använde sig av det byggnadssätt, som för varje särskilt fall befunnes v a r a det ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga. På dessa och i övrigt anförda skäl hemställde utskottet, att motionen icke m å t t e föranleda någon andra k a m m a r e n s åtgärd. Denna hemställan blev jämväl av kammaren bifallen. För egen del vilja sakkunniga i den föreliggande frågan framhålla följande: A t t den egna regin varit till fördel vid kasernbyggnadsnämndens verksamhet för uppförande av kasernetablissemang, finna sakkunniga bestyrkt av den föreliggande utredningen. Det är emellertid att märka, a t t det här gällt en jämförelsevis lång kontinuerlig verksamhet, omfattande vid varje tid ett antal relativt likartade byggen av betydande storlek. Denna verksamhet har jämväl infallit under en tid, då entreprenadsystemet på grund a v den rådande osäkerheten på arbetsmarknaden för staten medfört olägenheter, vilka under mera stabila förhållanden icke torde i tillnärmelsevis samma utsträckning göra sig gällande. Vissa av de arbeten, som av kasernbyggnadsnämnden utförts utöver det ursprungliga uppdraget, hava erhållits i direkt konkurrens med enskilda anbudsgivare. Så är fallet beträffande sjukhusbygget för Upplands artilleriregemente invid Uppsala, uppförandet av tvenne paviljonger för oroliga sjuka vid Västerviks hospital, grundiäggningsarbetena för hospitalet i Hälsingborg samt sjukhusbygget i Boden. Börande resultatet av denna verksamhet har kaseriibyggnadsnämnden l ä m n a t följande uppgifter, avseende nämndens beräknade och verkliga, kostnader för byggnadsarbeten, å vilka enskilda entreprenadanbud avgivits:

75 Sjukhus för Upplands artilleriregemente, uppfört under åren1922—1923: lägsta enskilda anbud kronor 143,650: — av nämnden uppgjort kostnadsförslag » 137,500: — den verkliga kostnaden för nämndens arbeten » 137,236: 7 4. Tvenne paviljonger för oroliga sjuka vid Västerviks hospital, uppförda under åren 1922—1924: lägsta enskilda anbud kronor 404,000: — av nämnden uppgjort kostnadsförslag » 380,000: — den verkliga kostnaden för nämndens arbeten » 377,308:31. Grundläggningsarbeten för hospitalet invid Hälsingborg, utförda 'under åren 1922—1924: lägsta enskilda anbud kronor 405,900: — av nämnden uppgjort kostnadsförslag » 360,000: — den verkliga kostnaden för nämndens arbeten » 328,539: 37. Garnisonssjukhus i Boden: lägsta enskilda anbud kronor 996,190: — av nämnden uppgjort kostnadsförslag » 781,000: —. Arbetena, som påbörjats under hösten 1922, äro ännu icke slutförda, men beräknas kostnaden komma att uppgå till cirka » 880,000: —. Vid dessa arbeten synes sålunda den egna regin hava medfört väsentliga besparingar för statsverket. Det bör emellertid anmärkas, att i vissa a n d r a fall, då kasernbyggnadsnämnden beretts tillfälle att verkställa kostnadsberäkningar å byggnadsarbeten, vilka sedermera utlämnats på entreprenad, nämndens kostnadssiffra varit högre än det antagna anbudet. Emellertid torde de resultat, som av kasernbyggnadsnämnden uppnåtts under dess i huvudsak under kristiden infallande verksamhet i egen regi, icke u t a n vidare kunna läggas till grund för bedömande av detta systems lämplighet vid byggnadsstyrelsens arbeten i allmänhet, Dessa arbeten äro sinsemellan växlande såväl till art som omfattning och i regel av väsentligt mindre storlek än kasernbyggnadsnämndens arbeten. Att vid ifrågavarande verksamhet helt övergå till egen regi skulle säkerligen medföra en mycket tyngande organisation och torde knappast kunna ifrågasättas. Under normala förhållanden torde också entreprenadsystemet i flertalet fall bäst lämpa sig för byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten. Men även vid denna verksamhet k a n den a n d r a arbetsformen i åtskilliga fall v a r a att föredraga. Detta gäller särskilt under tider med osäkra arbetsförhållanden, då växlande arbets- och materialpriser försvåra erhållande av för staten tillfredsställande entreprenadavtal. Den egna regin kan j ä m v ä l v a r a lämplig vid arbeten, vilkas omfattning från början icke kan med säkerhet beräknas och där entreprenörerna alltså måste r ä k n a med en betydande säkerhetsmarginal eller vilka k u n n a föranleda kostsamma tillläggsarbeten. Över h u v u d bör uppenbarligen detta system komma till användning, då en tillförlitlig utredning utvisar att därigenom en besparing för statsverket står att vinna. P å g r u n d av det anförda hålla sakkunniga före, att möjlighet bör förefinnas att vid statens husbyggnadsföretag tillämpa den arbetsform, som i varje särskilt fall befinnes v a r a den ur ekonomisk synpunkt mest ändamålsenliga. För a t t möjlighet till ett sådant val mellan olika alternativ

skall kunna sägas föreligga, bör staten på husbyggnadsverksamhetens område äga tillgång till ett organ, som är rustat för verksamhetens bedrivande jämväl i egen regi. Därigenom får staten också en starkare ställning än eljest till de enskilda entreprenörerna och kan skydda sig mot eventuella försök till exploatering från deras sida. Sakkunniga komma att i det följande förorda en upplösning av kasernbyggnadsnämnden, sedan dess nu pågående byggnadsföretag avslutats. Härigenom skulle staten mista det organ, som hittills i största utsträckning bedrivit husbyggnadsverksamhet under ifrågavarande arbetsform. Det gäller därför enligt sakkunnigas mening att tillse, att den centrala myndigheten på detta område, byggnadsstyrelsen, är rustad för uppgifter av ifrågavarande slag. Vad som sålunda kräves är, att byggnadsstyrelsen och i första hand dess byggnadsbyrå är så organiserad, att den dels med stöd av vunnen erfarenhet och tillförlitliga kostnadsberäkningar kan i varje fall sakkunnigt bedöma, vilket system för byggnadsarbetenas utförande, som är det för staten fördelaktigaste, dels ock har möjlighet att, därest så finnes lämpligt, organisera och leda byggnadsarbeten i egen regi. Detta behöver emellertid icke innebära, att man nu fullt bygger ut den organisation, som skulle erfordras vid en eventuell omläggning i antydd riktning av styrelsens arbetssätt, Frågan om kasernbyggnadsnämndens bibehållande. Av sakkunnigas utredning framgår, att kasernbyggnadsnänmdens ursprungliga uppdrag, omfattande uppförande av femton kasernetablissemang för infanteriet, numera blivit i huvudsak slutfört, i den mån uppdraget av statsmakterna ansetts böra fullföljas. Jämväl övriga till nämnden lämnade arbetsuppgifter äro till huvudsaklig del fullbordade. Ännu återstående arbeten, avseende garnisonssjukhuset i Boden, kunna beräknas bliva avslutade under förra halvåret 1925. Med hänsyn till dessa arbeten möter alltså ej hinder mot en upplösning av kasernbyggnadsnämnden under den närmaste tiden. Vid nämndens inrättande torde jämväl hava förutsatts, att nämnden icke skulle bibehållas längre tid än som erfordrades för fullgörandet av dess huvuduppdrag. I anledning av de erfarenheter, som vunnits av nämndens verksamhet och organisation, hava sakkunniga nyss framhållit, att i samband med en eventuell upplösning av kasernbyggnadsnämnden bör tillses, huruvida byggnadsstyrelsen är så rustad, att den vid utförande av husbyggnadsföretag för statens räkning kan tillämpa det arbetssätt, som för nämndens verksamhet under senare år varit särskilt utmärkande, nämligen den egna regin; och komma sakkunniga att i det följande närmare beröra de organisatoriska förändringar inom styrelsen, som i anledning därav eller eljest kunna vara påkallade. Därest de av sakkunniga ifrågasatta åtgärderna komma till stånd, torde ett bibehållande av nämnden för nya arbetsuppgifter vara motiverat allenast under förutsättning, att statens husbyggnadsverksamhet med hänsyn till sin beräkneliga omfattning icke skulle kunna tillfredsställande ombesörjas av statens permanenta husbyggande myndigheter. Vad försvarsväsendet beträffar, torde någon nybyggnadsverksamhet i större omfattning icke komma till stånd under de närmaste åren. Däremot synes det icke uteslutet, att försvarsfrågans lösning kan föranleda

åtskilliga ändringsarbeten beträffande det nuvarande byggnadsbeståndet. En dylik byggnadsverksamhet lärer emellertid knappast kunna bliva av den art, att densamma medför behov av ett särskilt byggnadsorgan av det slag, som representeras av kasernbyggnadsnämnden. I varje fall hava sakkunniga ansett sig icke böra räkna med en dylik möjlighet. Jämväl beträffande statens husbyggnadsverksamhet för civilt ändamål torde man med stöd av den verkställda utredningen kunna utgå från, att denna verksamhet icke får en omfattning, som skulle medföra behov av en särskild organisation vid sidan av byggnadsstyrelsen och övriga husbyggande myndigheter. Av nu anförda skäl vilja sakkunniga förorda, att kasernbyggnadsnämnden upplöses, sedan ännu pågående arbeten avslutats samt nämndens nuvarande verksamhet hunnit avvecklas, vilket torde kunna ske före ingången av nästkommande budgetår. Emellertid anse sakkunniga önskvärt, att där en förstärkning eller annan förändring av byggnadsstyrelsens arbetskrafter kan finnas erforderlig, man därvid i den mån så lämpligen kan ske använder sig av nämndens ännu kvarvarande personal, vilken, enligt vad sakkunniga inhämtat, är anställd på sådana villkor, att anställningen eljest upphör i och med kasernbyggnadsnämndens upplösning. Frågan om utvidgning av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet. Innan sakkunniga närmare ingå på frågan om de organisatoriska förändringar, som kunna finnas erforderliga beträffande byggnadsstyrelsen, vilja sakkunniga till behandling upptaga spörsmålet, huruvida den ordning, som utvecklat sig i fråga om utförandet av större byggnadsföretag, för statens räkning genom andra myndigheters försorg kan anses tillfredsställande. En prövning av detta spörsmål i samband med föreliggande utredning torde närmast avse lämpligheten av en överflyttning till byggnadsstyrelsen i större eller mindre utsträckning av sådan statlig byggnadsverksamhet, som enligt nu tillämpad praxis utövas av andra myndigheter. Frågan om omfattningen av den byggnadsverksamhet, som bör ankomma på byggnadsstyrelsen, har, såsom av utredningen torde framgå, i samband med 1917 års omorganisation varit föremål för en ingående utredning. De civila ämbetsverk, vilka — förutom överintendentsämbetet — för det dåvarande togo befattning med husbyggnadsföretag, hänfördes av de sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation till vissa huvudgrupper. En första grupp omfattade sådana ämbetsverk, vilkas verksamhet var av teknisk natur och där utförandet av på verken ankommande husbyggnadsarbeten i allmänhet måste ske i nära sammanhang med utförandet av andra ämbetsverkets åligganden av teknisk art. Dit hänfördes järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, lotsstyrelsen samt i vissa avseenden domänstyrelsen. Till en andra grupp hänfördes sådana verk, vilkas speciella verksamhet var mer eller mindre bunden vid byggnader eller byggnadskomplex av vissa särskilda slag, men för vilka dock själva uppförandet av dessa byggnader föll utanför deras huvuduppgift. Hit hänfördes fångvårdsstyrelsen samt medicinalstyrelsen. En tredje grupp omfattade byggande myndigheter, vilkas befattning

78 med byggnadsfrågor enligt n y s s n ä m n d a sakkunnigas mening kunde hänföras till historiska grunder eller eljest till något särskilt lämplighetsskal, exempelvis generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen. Beträffande den av staten för militära ändamål utövade kontinuerliga byggnadsverksamheten v a r denna förlagd till armé- respektive marmforv a l t n i n g a r n a och dessa myndigheter underlydande organ. Tanken p å sammanförandet av all statens genom dessa myndigheter utövade husbyggnadsverksamhet under en gemensam ledning upptogs a v 1912 års statsrevisorer i samband med deras inledningsvis omnämnda framställning om utredning rörande statens husbyggnadsväsende. Med anledning av vad statsrevisorerna y t t r a t i berörda ämne framhöll överintendentsämbetet i ett den 14 j a n u a r i 1913 avgivet yttrande, a t t möjlighet knappast förelåg att centralisera all statens byggnadsverksamhet. Enligt ämbetets mening måste obestridligen större planmassighet vinnas ju mera ordnandet av statens byggnadsverksamhet samlades till ett ämbetsverk, men åtminstone syntes icke då tillräckliga skäl föreligga a t t d r a g a in under en gemensam ledning den byggnadsverksamhet, vilken handhades av med särskilda arkitektkontor utrustade ämbetsverk såsom fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen samt arme- och marin förvaltningarna. m De sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation mtogo i denna fråga principiellt samma ståndpunkt som överintendentsämbetet samt framhöllo bland annat följande: Därest all statens husbyggnadsverksamhet förlades under en enda central myndighets ledning, vilken myndighet väl då skulle bliva överintendentsämbetet såsom den speciella fackmyndigheten på ifrågavarande område kunde m a n befara, att ämbetets åligganden i ett slag skulle erhålla en sådan omfattning, a t t det säkerligen bleve förenat med mycket stora svårigheter att vid fullgörandet d ä r a v förena erforderlig snabbhet med åsyftad effektiv enhetlig ledning. Dessutom skulle genom en sådan åtg ä r d ämbetets k a r a k t ä r undergå en ingalunda önskvärd förändring, i del ämbetsverket väl knappast kunde undgå a t t förvandlas till ett statens byggnadskontor, ett förhållande, som kunde befaras inverka menligt pa ämbetets verksamhet i övrigt, såsom med avseende pa kulturhistorisk byggnadsvård, stadsplaneväsende m. m. De byggnader, vilka övriga med byggnadsverksamhet i mer avsevärd omfattning sysselsatta ämbetsverk hade att besörja, vore i allmänhet till sin utdaning så intimt beroende av de speciella ämbetsverkens uppgifter, att ett skiljande av dessa ämbetsverk från den omedelbara befattningen med byggnadernas uppförande i hög grad skulle försvåra ämbetsverkens nödvändiga sakkunniga inflytande på byggnadernas utformning. Dessa myndigheters byggnadsverksamhet syntes för övrigt v a r a så kontinuerlig och omfattande samt med endast få u n d a n t a g , så ändamålsenligt organiserad, a t t pa det hela taget någon vägande a n m ä r k n i n g mot denna verksamhet i och for sig e] rattvisligen kunde framställas. . .. P å nu anförda skäl funno ifrågavarande sakkunniga att de ämbetsverk, vilka dittills utövat en mer kontinuerlig byggnadsverksamhet och ägde en enligt de sakkunnigas åsikt härför ändamålsenlig organisation, ^ lortiar a n d e borde få själva h a n d h a v a dylik verksamhet. H ä r m e d avsagos de myndigheter, vilka hänförts till de båda förstnämnda två grupperna av byggande myndigheter. De ämbetsverk åter, vilka oaktat deras byggnads verksamhet v a r i t relativt kontinuerlig dock saknade dylik organisation,

79 borde överlåta sin byggnadsverksamhet pä överintendentsämbetet, I enlighet härmed föreslogs, att utförandet av nybyggnads- och ombyggnads företag för post- och telegrafverkens samt riksbankens r ä k n i n g ävensom större reparationer å dessa institutioners byggnader skulle överlämnas till överintendentsämbetet. Beträffande s å d a n a statsmyndigheter, vilka utövade byggnadsverksamhet mindre kontinuerligt och i ringare omfattning och vilka i regel befattade sig med byggnadsföretag endast efter särskilt u p p d r a g av Kungl. Maj:t, a n s å g ifrågavarande sakkunniga, a t t frågan om vilken myndighet, som skulle utföra nybyggnadsföretag och dit hänförliga arbeten för dessa verks r ä k n i n g borde såsom dittills skett i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Maj:t. De myndigheter, vilka hördes över detta förslag, hade beträffande frågan om. total centralisation i huvudsak intet att erinra. Fångvårdsstyrelsen framhöll, bland annat, att den specifika a r t av byggnader, som fångvården behövde, ovillkorligen krävde särskilt skolad arkitekt med byggnadskontor inom styrelsen samt speciell ledning och övervakning av pågående byggnadsarbeten. Medicinalstyrelsen betonade, att den byggnadsverksamhet, som styrelsen dittills handhaft, allt fortfarande borde tillhöra styrelsens ämbetsåligganden. Denna byggnadsverksamhet, som nästan uteslutande gällde uppförande av nya hospital och reparationsarbeten vid redan befintliga, krävde nämligen en ingående kännedom om behövliga anordningar inom sådana sjukhus. Styrelsens skiljande från den omedelbara befattningen med byggnadernas uppförande skulle i hög grad försvåra styrelsens nödiga sakkunniga inflytande på byggnadernas utformning såväl under de förberedande å t g ä r d e r n a som under själva byggnadsarbetet, Mot förslaget att till överintendentsämbetet överflytta den byggnadsverksamhet, som då utövades av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsenoch riksbanken, inlade berörda myndigheter sin bestämda gensaga. Därvid framhölls, att beskaffenheten a v de byggnader, som erfordrades för ifrågavarande myndigheters behov, i väsentlig grad vore beroende av dessa myndigheters speciella verksamhet. I f r å g a v a r a n d e myndigheter vore i detta avseende likställda med den grupp av byggande myndigheter, som omfattade järnvägsstyrelsen med flera verk, eller i varje fall med den grupp, som omfattade fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen. De skäl, som ansetts tala mot ett överflyttande av sistnämnda myndigheters byggnadsverksamhet till överintendentsämbetet, kunde jämväl åberopas mot en dylik å t g ä r d för ifrågavarande tre myndigheters vidkommande, Vidare anfördes, bland annat, a t t den dåvarande anordningen medgåve fritt val av arkitekt, varigenom den erforderliga speciella sakkunskapen kunde bättre tillgodoses än om valet av arkitekt skulle ankomma på en utomstående myndighet. De sålunda framförda i n v ä n d n i n g a r n a vunno emellertid ej beaktande. Såsom av den föregående utredningen framgår, godkände statsmakterna den ståndpunkt, som i föreliggande fråga intagits av sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation. E t t avgörande skäl h ä r v i d torde h a v a varit, att ifrågavarande tre myndigheter för det d å v a r a n d e vore i avsakn a d av sakkunniga organ för husbyggnadsverksamhet. De vid omorganisationen u p p d r a g n a riktlinjerna för byggnadsstyrelsens verksamhet p å ifrågavarande område h a v a emellertid icke kommit att tilllämpas i full utsträckning. Såväl telegrafstyrelsen som riksbanken h a v a

so fortfarande fått ombesörja sin byggnadsverksamhet, varjämte även generalpoststyrelsen utövat byggnadsverksamhet i rätt betydande omfattning. Vissa andra myndigheter utan fast byggnadsorganisation, exempelvis pensionsstyrelsen, hava i särskilda fall erhållit uppdrag att utföra nybyggnadsarbeten. Vid bedömande av föreliggande fråga hava sakkunniga icke funnit anledning att frångå den ståndpunkt, som tidigare av statsmakterna intagits beträffande husbyggnader för statens järnvägar samt övriga till den ovan nämnda första gruppen hänförda verk. Utförandet av dessa husbyggnader sammanhänger så nära med utövningen av verkens uppgifter i övrigt, att ett särskiljande härvidlag icke torde vara lämpligt. Beträffande statens husbyggnadsverksamhet i övrigt kunna vissa allmänna skäl anföras för en åtminstone i viss grad ökad koncentrering av nämnda verksamhet till statens speciella byggnadsorgan, byggnadsstyrelsen, under förutsättning att detta organ är sä rustat, att en härigenom vidgad byggnadsverksamhet kan på ett tillfredsställande sätt fullgöras. I detta hänseende kan framhållas följande. Den planmässighet och sparsamhet vid statens husbyggnadsverksamhet, som bör eftersträvas, torde i huvudsak innebära, dels att omfattningen av statens vid varje tid pågående byggnadsverksamhet i möjligaste mån avpassas med hänsyn till det statsfinansiella och samhällsekonomiska läget, dels att den inbördes ordningen för de olika byggnadsföretagens utförande enhetligt planlägges efter rationella och ekonomiska synpunkter, dels ock att vid de enskilda byggnadsföretagens planläggning och utförande nödig sparsamhet och ekonomisering iakttages. Vid ett ökat sammanförande till ett centralt byggnadsorgan av den statliga husbyggnadsverksamheten torde det byggande organet erhålla klarare överblick över denna verksamhet och alltså vinna ökade möjligheter att, i enlighet med ovan berörda synpunkter, planlägga densamma. Sålunda kan framhållas, bland annat, att en enhetlig ledning av. de olika på skilda myndigheter nu splittrade byggnadsföretagen skapar större förutsättningar för en affärsmässigt ordnad materialupphandling, materialens ekonomiska utnyttjande, ett rationellt ordnande av för olika företag gemensamma transportfrågor och dylikt, allt åtgärder, som kunna verka till förbilligande av de särskilda företagen. I den mån centraliseringen genomföres kunna vidare enhetliga bestämmelser rörande tekniska och juridiska frågor i full utsträckning komma till tillämpning vid statens husbyggnadsverksamhet. De byggande myndigheternas praxis i förevarande avseende — exempelvis i fråga om fordringar på inredning och detaljarbete, kontroll m. m. — är för närvarande i viss mån olika. Visserligen hava strävanden till enhetlighet härutinnan kommit till synes, men ett genomförande av full enhetlighet torde alltid komma att möta svårigheter så länge olika myndigheter skola bära ansvaret för byggnadsföretagen. En centralisering kan därför underlätta, genomförandet av standardisering och övriga liknande åtgärder för åstadkommande av enhetlig sparsamhet vid byggnadsföretagens utförande. Genom en till viss gräns genomförd centralisering kan även besparing vinnas i administrationskostnaderna för de särskilda företagen. En utvidgning av byggnadsstyrelsens verksamhetsområde bör jämväl vara ägnad att hos detta verk samla mera omfattande och ingående fack-

kunskaper på husbyggnadsverksamhetens skilda områden och alltså Öka verkets kompetens för sin uppgift. Det torde därför kunna sägas ligga i sakens natur, att, därest staten i byggnadsstyrelsen äger tillgång till ett för ifrågavarande byggnadsverksamhet särskilt avsett och fullt rustat organ, detta organ jämväl i regel bör omhänderhava nämnda verksamhet och att alltså andra myndigheter, vilkas arbetsuppgifter falla på för byggnadsverksamheten främmande områden, endast där särskilda omständigheter föreligga själva böra ombestyra byggnader för verkens behov. Å andra sidan har såsom skäl mot åtgärder i antydd riktning anförts, .att sammanförandet av byggnadsverksamhet i allt för stor omfattning till en myndighet skulle kunna befaras medföra en tyngande organisation, så att den för arbetenas ändamålsenliga bedrivande erforderliga snabbheten och enhetliga ledningen äventyrades. Vidare har framhållits, bland annat, att uppförandet genom en utomstående myndighet av byggnader, vilkas beskaffenhet vore särskilt beroende av det speciella ändamål de hade att tjäna, skulle förhindra de för byggnadernas utnyttjande ansvariga myndigheterna att vid de förberedande åtgärderna och under byggnadstiden göra sin sakkunskap gällande i erforderlig grad. Under utredningen i föreliggande ämne hava sakkunniga samrått med vederbörande inom fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement och medicinalstyrelsen. Beträffande byggnader för fångvårdens behov har från fångvårdsstyrelsens sida framhållits, att vissa byggnadsarbeten lämpligen kunde utföras med anlitande av fångar såsom arbetskrafter och att jämväl i åtskilliga andra fall arbeten vid redan i bruk tagna anstalter måste anordnas med särskild hänsyn tagen till fångvårdstjänsten. I nu berörda fall borde enligt vederbörandes mening byggnadsarbetenas utförande ankomma på fångvårdsmyndigheterna. Beträffande åter fristående nybyggnadsföretag mötte från fångvårdsstyrelsens sida ej väsentliga hinder, att dessa utfördes genom byggnadsstyrelsen, därvid dock förutsattes att erforderligt samarbete mellan vederbörande myndigheter komme till stånd. Däremot motsatte sig vederbörande inom såväl arméförvaltningens fortifikationsdepartement som medicinalstyrelsen bestämt en överflyttning, till utomstående myndighet av den byggnadsverksamhet, som hittills ankommit på dessa verk, och åberopades därvid i huvudsak de skäl, som tidigare i sådant hänseende anförts. I det föregående har utredning verkställts rörande omfattningen av statens byggnadsverksamhet genom de myndigheter, som här närmast äro i fråga, nämligen byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen. Denna utredning torde i viss mån kunna tjäna till ledning för bedömande av frågan, huruvida en utvidgning av byggnadsstyrelsens verksamhetsområde skulle kunna befaras medföra en överbelastning av verket med därav följande olägenheter. Kostnaderna för av berörda myndigheter utförda byggnadsföretag hava i avrundade tal genomsnittligt per år utgjort under åren 1913—1917 3,850,000 kronor och under åren 1918—1923 9,960,000 kronor. Av sistnämnda belopp faller på byggnadsstyrelsens verksamhet i runt tal 4,700,000 kronor eller alltså cirka 50 %. Till jämförelse må erinras, att den årliga genomsnittskostnaden för kasernbyggnadsnämndens verksamhet under tidsperioden 1918—1922 uppgått till i runt tal 7,570,000 kronor. ; *i — 594 0.

Byggnadsslyrelsesakk.

82 Den årliga genomsnittskostnaden för de företag, som planerats a t t genom ifrågavarande verk komma till utförande under åren 1924—1928, h a r i det föregående approximativt uppskattats till 9,300,000 kronor, d ä r a v å byggnadsstyrelsens verksamhet beräknats belöpa cirka 5,600,000 kronor. A v förut anförda skäl måste emellertid de sålunda beräknade kostnaderna anses v a r a för höga. U t g å r man från att allenast 75 % av de planerade företagen komma till utförande — en siffra som även den sannolikt ä r för hög — skulle under tidsperioden 1924—1928 den årliga byggnadsverksamheten för ifrågavarande verk uppgå till i medeltal omkring 7,000,000 kronor. I sistnämnda belopp ingå även på sagda, tid belöpande kostnader för vissa a v de skilda myndigheterna redan påbörjade företag, vilka under alla förhållanden torde böra slutföras av respektive myndigheter. Sakkunniga h a v a för sin del kommit till den uppfattningen, a t t den beräkneliga omfattningen av statens ifrågavarande byggnadsverksamhet icke genom sin storlek i och för sig bör u t g ö r a hinder för åtgärder i syfte a t t hos byggnadsstyrelsen koncentrera denna verksamhet. A v betydelse för ifrågavarande spörsmål ä r jämväl det ekonomiska resultatet av de olika myndigheternas byggnadsverksamhet; och hava sakk u n n i g a i det föregående sökt samla material för en jämförelse i detta hänseende genom sammanställning av volymkostnaderna vid byggnadsföretag av relativt likartad beskaffenhet. Det måste emellertid framhållas, a t t enbart en dylik sammanställning icke kan läggas till grund för ett tillförlitligt bedömande av de olika myndigheternas sätt att handhava sina byggnadsföretag. Oavsett de allmänna prisfluktuationerna äro byggnadskostnaderna beroende av en mångfald faktorer, över vilka den byggande myndigheten icke råder, exempelvis grundförhållanden, transportsvårigheter, olika orters prisförhållanden och dylikt. F ö r en fullt rättvis jämförelse skulle därför erfordras att äga ingående kännedom om de särskilda byggnadsföretagen, vilket givetvis icke för sakkunniga v a r i t möjligt. A v de i sammanställningen ingående byggnadsföretagen utvisa i stort sett generalpoststyrelsens bostadsbyggen samt kasernbyggnadsnämndens arbeten de lägsta och jämnaste volymkostnaderna. Motsvarande siffror från övriga myndigheters verksamhet äro väsentligt växlande och i vissa fall påfallande höga. Oavsett nu berörda förhållande torde det emellertid kunna sättas i fråga, h u r u v i d a byggnadsorganisationen hos vissa av ifrågavarande myndigheter kan anses fullt tillfredsställande med hänsyn till omfattningen a v myndigheternas byggnadsverksamhet. Angående byggnadsstyrelsen vilja sakkunniga i a n n a t s a m m a n h a n g n ä r m a r e y t t r a sig. Beträffande övriga myndigheter ä r spörsmålet n ä r m a s t aktuellt i fråga om medicinalstyrelsen, v a r s byggnadsverksamhet under den n ä r m a s t e tiden kan näst byggnadsstyrelsens beräknas bliva den ojämförligt största. Kostnaden för medicinalstyrelsens byggnadsarbeten har i det föregående beräknats till i medeltal per år under tidsperioden 1918—1923 cirka 1,600,000 kronor och under femårsperioden 1924—1928 i r u n t tal 3,400,000 kronor. Sistn ä m n d a belopp torde möjligen komma a t t väsentligt reduceras, men m a n lärer dock h a v a anledning a n t a g a , att byggnadsverksamheten under en n ä r m a r e framtid icke kommer a t t understiga den nuvarande. Den ekonomiska ledningen av ifrågavarande verksamhet u t ö v a s av medicinalstyrelsen med allenast ett byggnadstekniskt sakkunnigt biträde, den hos styrelsen anställda arkitekten, vilken jämväl i regel u t a r b e t a r erforderliga

förslag och ritningar samt dessutom förutsattes kunna utöva enskild praktik. Den ovan nämnda organisationen synes — även om medicinalstyrelsen har tillgång till en så erkänt skicklig arkitekt som den nuvarande — dock vara svagt utbyggd i förhållande till byggnadsverksamhetens omfattning. Skall medicinalstyrelsen fortfarande bibehållas vid denna verksamhet, bör därför en förstärkning av styrelsens byggnadsorganisation komma till stånd. Sakkunniga vilja emellertid icke förorda en dylik utväg. I det följande kommer förslag att framläggas om vissa organisatoriska förändringar beträffande byggnadsstyrelsen, avseende en förstärkning av byggnadsbyrån. Vinner detta förslag beaktande av statsmakterna, torde övervägande skäl tala för, att byggnadsstyrelsen får övertaga utförandet av byggnadsföretag för medicinalstyrelsens räkning. — De invändningar, som av styrelsen framställts mot en dylik anordning, kunna av sakkunniga icke tillmätas avgörande betydelse. Med den ordning, som byggnadsstyrelsen för närvarande tillämpar och jämväl fortfarande i regel torde komma att tillämpa vid uppgörande av förslag och ritningar till byggnadsföretag, synes ett samarbete mellan vederbörande verk kunna utan allt för stora svårigheter ordnas så, att vederbörande fackmyndighet får erforderligt inflytande på utformningen av byggnaderna. Under förutsättning att en förstärkning av byggnadsbyrån kommer till stånd, torde jämväl de riktlinjer för byggnadsstyrelsens verksamhet i förevarande avseende, som av statsmakterna godkändes i samband med 1917 års omorganisation, böra i full utsträckning tillämpas, och synes även lämpligt, att fångvårdsstyrelsens nybyggnadsverksamhet överflyttas till byggnadsstyrelsen. Vad nu är sagt gäller emellertid endast nybyggnader samt större omoch tillbyggnader, under det beträffande mindre arbeten och löpande reparationsarbeten anledning till förändring i nu gällande ordning ej föreligger. Även för större företag kunna emellertid i vissa fall hinder mot en överflyttning möta på grund av arten av myndigheternas speciella verksamhet. Så kan exempelvis vara fallet beträffande telegrafverkets radiostationer. Frågan i vad mån en centralisering på antytt sätt till byggnadsstyrelsen bör ske, synes därför böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning, sedan den ifrågasatta förändringen av byggnadsstyrelsens organisation blivit genomförd. De byggnadsföretag, varom här är fråga, utföras sä gott som undantagslöst allenast efter särskild befallning av Kungl. Maj:t, som sålunda har tillfälle att i varje särskilt fall avgöra, åt vilken myndighet byggnadsuppdraget bör lämnas. Beträffande byggnadsföretag för riksdagens verks räkning torde motsvarande förfarande kunna tillämpas. Vid prövning rörande vederbörande myndigheters byggnadskompetens, torde de av sakkunniga nu framförda synpunkterna böra vinna vederbörligt beaktande.

84 Frågan om organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen. Behov av uppdelning av nuvarande byggnadsbyrån.

I det föregående har en närmare redogörelse lämnats för de uppgifter beträffande statens husbyggnadsväsende, som åligga byggnadsstyrelsen; och hava sakkunniga jämväl sökt utreda huru dessa uppgifter av styrelsen fullgjorts. Av denna utredning lärer framgå, att styrelsens verksamhet i åtskilliga avseenden icke kommit att få den omfattning, som vid 1917 års omorganisation ansågs önskvärd och som jämväl i instruktionen förutsattes. Särskilt gäller detta i fråga om styrelsens ställning såsom den centrala myndigheten på husbyggnadsområdet, En bidragande orsak till berörda förhållande ligger utan tvivel däri, att styrelsen icke till sitt förfogande haft medel för anställande av erforderliga biträdande arbetskrafter å byggnadsbyrån. Den främsta orsaken torde dock vara att söka i sistnämnda byrås i förhållande till dess organisation allt för omfattande uppgifter. De ärenden rörande husbyggnadsverksamhet, som ankomma på byggnadsbyrån, kunna i stort sett uppdelas i två huvudgrupper. Den ena avser utredning av byggnadsfrågor och granskning av förslag till byggnadsföretag, den andra avser utförande av byggnadsföretag för statens räkning. Sakkunniga hava med stöd av den verkställda utredningen kommit till den uppfattningen, att dessa två huvuduppgifter, vilka för anlett byråns uppdelning i två avdelningar, utredningsavdelningen och byggnadsavdelningen, sinsemellan äro allt för olikartade och jämväl var för sig för omfattande för att byråns chef skulle kunna taga erforderlig del i och leda båda avdelningarnas arbete. Beträffande byggnadsavdelningens verksamhet framträder olägenheten av den nuvarande splittringen av byråchefens arbetsuppgifter främst däri, att den centrala ekonomiska ledningen av styrelsens byggnadsföretag icke erhåller den fasthet och styrka, som torde böra förefinnas. Behovet av en stark central byggnadsledning kommer helt naturligt att göra sig mera gällande än för närvarande, därest, såsom sakkunniga under angivna förutsättningar velat förorda, området för styrelsens byggnadsverksamhet utvidgas och dess arbetssätt i viss omfattning omlägges till egen regi. Enligt sakkunnigas mening kräver därför arten och omfattningen av styrelsens byggnadsverksamhet, att styrelsens byggande avdelning organiseras såsom särskild byrå och ställes under en egen chef, vilken alltså odelat kan ägna sig åt denna gren av styrelsens arbetsuppgifter. — Därest en förstärkning i nu antydd riktning av styrelsens byggnadsorganisation kommer till stånd, bör styrelsen jämväl bliva i tillfälle att i större utsträckning än hittills fullfölja sina uppgifter i fråga om samlandet av kunskapsmaterial och utövande av upplysningsverksamhet beträffande husbyggnadsväsendet samt över huvud såsom ledande myndighet på detta område. Vidkommande utredningsavdelningen må till en början återgivas följande av styrelsen lämnade uppgifter rörande antalet diarieförda ärenden, vilka under åren 1920—1923 varit föremål för utredningsavdelningens handläggning.

85 Granskning av förslag till: nybyggnader om-, till- eller påbyggnader Utredningar angående: nybyggnader om-, till- eller påbyggnader anskaffande av lokaler inköp eller försäljning av fastigheter Utlåtanden

....

Summa

1920 44 55

1921 71 45

1922 56 62

1923 73 33

10 4 7 3 29

12 8 9 — 31

8 9 6 — 22

5 4 9 1 30

155 Dessa siffror ä r o emellertid icke fullt belysande för avdelningens arbetsbörda, då ett granskningsärende icke sällan avser ett flertal byggnadsföretag, exempelvis samtliga epidemisjukhus för ett landstingsområde. Även utredningsärendena äro ofta av synnerligen omfattande och tidsödande n a t u r samt kunna, särskilt då fråga ä r om anskaffande av lokaler för statens behov, föranleda ingående förhandlingar med vederbörande myndigheter samt upprättandet a v ett flertal skissförslag. A v den verkställda utredningen framgår, att avdelningens utredande och granskande verksamhet omfattar icke blott statens husbyggnader u t a n också i stor utsträckning byggnadsföretag för menigheters r ä k n i n g . Avdelningen h a r sålunda ett vidsträckt arbetsfält och följaktligen stora möjligheter a t t verka till förenkling och sparsamhet samt jämväl i övrigt till gagn inom det offentliga byggnadsväsendet. Det ligger uppenbarligen stor vikt på, a t t avdelningens arbete i sådant syfte bedrives p å ett energiskt och målmedvetet sätt. E n l i g t hittills tillämpad praxis h a r styrelsen i regel icke ansett sig böra mera ingående pröva, h u r u v i d a de a v vederbörande fackmyndigheter uppgjorda byggnadsprogrammen äro vidlyftigare ä n som för tillgodoseende av det föreliggande behovet k r ä v t s . I detta hänseende synes emellertid en principiell ä n d r i n g böra ske. Ordalagen i styrelsens instruktion torde ej heller lägga hinder häremot. Under senare å r h a v a vid flera tillfällen inom riksdagen framförts klagomål över att såväl statens som kommuners och menigheters byggnadsföretag förd y r a t s p å g r u n d av allt för stora k r a v på utrymmen och hög s t a n d a r d i övrigt. H u r u v i d a dessa klagomål v a r i t berättigade k a n ej i detta samm a n h a n g bedömas. Av naturliga skäl måste emellertid från de m y n d i g heters eller institutioners sida, vilka skola u t n y t t j a planerade byggnadsföretag, en viss tendens* göra sig gällande att framställa väl långt gående anspråk på utrymmen. F ö r att få en motvikt mot dylika strävanden och även med h ä n s y n till byggnadsstyrelsens allmänna uppgifter torde det böra åligga styrelsen a t t vid u t r e d n i n g av byggnadsfrågor och granskning a v förslag till husbyggnadsföretag ingå i en noggrann p r ö v n i n g rörande utrymmesbehovet och byggnadens standard i övrigt. Den n u ifrågasatta fördjupningen a v styrelsens arbete torde komma a t t ställa icke oväsenligt ökade k r a v p å utredningsavdelningens arbetskrafter, icke minst p å dess chef. P å dennes kompetens och auktoritet torde det i m å n g a fall komma att bero, särskilt då det gäller a t t vid förhandlingar med likställda myndigheter verka för sparsamhet i fråga om u t r y m m e och dylikt, h u r u v i d a styrelsens strävanden skola kunna genomföras. Med h ä n s y n till n u berörda förhållande och till betydelsen av avdelningens

86 arbetsuppgifter torde det v a r a fullt motiverat att densamma erhåller en starkare organisation än hittills och liksom byggnadsavdelningen ställes under en egen chef. P å grund av det anförda anse sig sakkunniga böra föreslå, att den nuvarande byggnadsbyrån uppdelas så, att dess båda avdelningar var för sig komma att bilda en ny byrå under egen chef. De nya byråerna torde lämpligen kunna benämnas utredningsbyrån och byggnadsbyrån. I detta s a m m a h a n g vilja sakkunniga framhålla angelägenheten a v a t t den n y a utredningsbyrån sättes i tillfälle att fullfölja arbetet med den s. k. byggnadsstatistiken. Det bör emellertid beaktas, a t t detta arbete, sådant det i instruktionen angives och jämväl i tillämpningen utförts, icke är statistik i egentlig mening. Vad som h ä r avses ä r styrelsens åliggande a t t införskaffa och ordna sådana uppgifter rörande statens tomter, byggnader och lokalbehov, som äro av grundläggande betydelse för a t t styrelsen skall få erforderligt underlag för sin planläggande och utredande verksamhet samt nödig överblick över statens husbyggnadsväsende. De nya byråernas uppgifter. Enligt sakkunnigas förslag skulle de ifrågasatta n y a byråerna övertaga de uppgifter, som ankomma på motsvarande avdelningar inom n u v a r a n d e byggnadsbyrån. I enlighet härmed skulle de ärenden, som tillhöra sistn ä m n d a byrå, fördelas mellan de nya byråerna sålunda: Den nya utredningsbyrån: 1) u t r e d n i n g a r om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus för statens räkning böra företagas; 2) utredningar m. m. rörande anskaffande a v lokaler för statsverkets räkning; 3) upprättandet av förslag och ritningar samt därmed sammanhängande u t r e d n i n g a r rörande byggnadsföretag, vilka skola utföras genom styrelsens försorg; 4) tillhandagående i vissa fall åt offentliga myndigheter och menigheter med förslagsritningar; 5) granskning, eventuellt omarbetning a v sådana ritnings- och kostnadsförslag, som icke utarbetats inom styrelsen men, enligt meddelade bestämmelser, skola av styrelsen granskas; 6) u p p r ä t t a n d e av normaltyper för särskilda slag av husbyggnader; 7) införskaffande och ordnande av de för styrelsens planläggande och utredande verksamhet erforderliga uppgifter rörande statens tomter, byggnader och lokalbehov; 8) utlåtanden i frågor, berörande byråns verksamhet. Den nya byggnadsbyrån: 1) utförande av byggnadsföretag för statens r ä k n i n g ; 2) verkställande av utredningar rörande grundläggningsförhållanden, byggnadskonstruktioner, ledningar och kostnadsberäkningar; 3) u p p r ä t t a n d e av förslag till allmänna bestämmelser i fråga om organisering av statens husbyggnadsföretag samt rörande avtal, arbetsbeskrivn i n g a r m. m. vid sådana företag; 4) undersökningar och provningar av byggnadsmaterialier, ordnande a v typsamling av förekommande sådana materialier s a m t insamlande och bearbetande av kunskapsmaterial i övrigt på husbyggnads väsendets område ävensom utarbetandet av de publikationer, som därav kunna föranledas;

87 5) viss tillsyn i fråga om byggnadsföretag för s t a t e n s räkning, utförda genom a n d r a myndigheters försorg; 6) utlåtanden i frågor, berörande byråns verksamhet. Den ovan föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter mellan de ifrågas a t t a n y a byråerna avse ärenden, vars handläggning hittills ankommit på byggnadsbyrån. Härutöver vilja sakkunniga emellertid förorda, a t t ärenden rörande förhyrningar av lokaler för statens behov, vilka n u handläggas ä intendentsbyrån, överflyttas till den n y a utredningsbyrån. Då sistn ä m n d a byrå har a t t verkställa utredningar om statens lokalbehov ocli avgiva förslag om dess tillgodoseende, torde det ligga n ä r m a s t till hands a t t även ifrågavarande hyresärenden där handläggas. Utredningsbyrån.

De uppgifter, som äro avsedda för den föreslagna n y a utredningsbyrån, komma att på dess chef ställa höga anspråk i olika avseenden. H a n bör således, jämte gott konstnärligt omdöme, äga utpräglat sinne för p r a k t i s k a ooh ekonomiska frågor samt mångsidig erfarenhet på husbyggnadsområdet. Av vikt ä r jämväl, att h a n äger förmåga a t t leda utredningar samt föra erforderliga förhandlingar med a n d r a myndigheter och institutioner, vilka förhandlingar, särskilt då det gäller förslag i fråga om tillgodoseende a v statens lokalbehov, kunna ställa stora k r a v på chefens auktoritet. Det formella kompetenskravet för denne byråchef torde böra v a r a dets a m m a som för de nuvarande byggnadsråden. I avlöningshänseende bör utredningsbyråns chef likställas med styrelsens ordinarie byråchefer. Hans tjänstetitel torde lämpligen böra bliva byggnadsråd.

Byrån» chef -

Beträffande för byrån behövlig personal i övrigt k a n erinras, a t t å ut- övrig perredningsavdelningen nu äro placerade dels en ordinarie intendent, dels 30nalock en biträdande arkitekt samt ett extra-ordinarie kvinnligt kanslibiträde. Denna personal ä r jämväl behövlig för den n y a utredningsbyrån. Därj ä m t e torde en förstärkning av dess arbetskrafter v a r a nödvändig, därest, såsom byråns uppgifter kräva, densamma skall k u n n a återupptaga och fullfölja arbetet med införskaffande och ordnande av erforderliga uppgifter rörande statens fastigheter och lokalbehov (den s. k. byggnadsstatistiken). Före den 1 juli 1923 voro å utredningsavdelningen för ifrågavarande arbetsuppgift anställda dels en arkitekt (statistikern), vilken i avlöningshänseende var likställd med assistenterna å byggnadsavdelningen, dels en biträdande ingenjör, dels ock ett extra kvinnligt biträde. Sistnämnda biträde anlitades dock även för andra å avdelningen förekommande göromål. Då intendenten och den biträdande arkitekten k u n n a beräknas bliva fullt upptagna av sina hittillsvarande uppgifter, torde u t r e d n i n g s b y r å n s nyssnämnda personal av ifrågavarande anledning böra förstärkas med dels en befattningshavare, motsvarande den förutvarande statistikern, och dels en biträdande ingenjör. I byggnadsstyrelsens instruktion föreskrives, att statistikern, för vilken såsom förut n ä m n t s ett särskilt arvode fanns upptaget i styrelsens s t a t för åren 1918—1921, skall hava vana vid handhavandet ooh bearbetandet a v statistiskt material samt kännedom om byggnadsförhållanden. Det arbete, varom nu är fråga, är emellertid, såsom sakkunniga tidigare framhållit, icke statistik i egentlig mening, varför det formella kravet på statistisk-

utbildning icke torde behöva vidhållas för den befattningshavare, som skall motsvara den förutvarande statistikern. Med hänsyn till arbetets art ooh omfattning lärer emellertid någon lägre löneställning för honom icke kunna ifrågasättas, utan torde han böra likställas med assistenterna. Med hänsyn härtill och då benämningen statistiker är i viss mån missvisande,, synes jämväl ifrågavarande befattningshavare kunna benämnas assistent. Sakkunniga hava ovan uttalat sig för en överflyttning till utredningsbyrån av ärenden rörande förhyrningar för statens behov. För handläggning av dylika ärenden samt ärenden rörande statens centrala möbelförråd, vilka nu ankomma på intendentsbyrån, finnas där placerade en befattningshavare med löneställning motsvarande biträdande ingenjör samt ett biträde åt denne med ett årligt arvode av 3,200 kronor. Därest sakkunnigas förslag i denna del vinner beaktande, torde en överflyttning av personal från intendentsbyrån till utredningsbyrån bliva nödvändig. Av denna anledning kan det jämväl vara lämpligt, att sistnämnda byrå övertager ärenden rörande statens centrala möbelförråd. Då den nu ifrågasatta personalöverflyttningen icke inverkar på byggnadsstyrelsens anslag i dess helhet, har hänsyn till densamma icke tagits i den följande kostnadsberäkningen. I detta sammanhang vilja sakkunniga omnämna, att fångvårdsstyrelsen under hand framhållit de fördelar för statsverket, som stode att vinna, därest anskaffningar och reparationer för möbelförrådets räkning finge ombesörjas av styrelsen med anlitande av fångar som arbetskrafter. Sakkunniga, som finna ett samarbete i detta hänseende mellan de båda verken kunna bliva till gagn, förutsätta att byggnadsstyrelsen upptager denna fråga till närmare övervägande. I enlighet med vad sålunda föreslagits skulle personaluppsättningen på utredningsbyrån — frånsett de befattningshavare, som kunna behöva överföras från intendentsbyrån för handläggning av hyresärenden och frågor rörande statens centrala möbelförråd — bliva följande: ordinarie befattningar: 1 byggnadsråd, 1 intendent, icke-ordinarie befattningar : 1 assistent, 1 biträdande arkitekt, 1 » ingenjör, 1 kvinnligt kanslibiträde. Kostnaden för avlöningar till å utredningsavdelningen nu anställd ickeordinarie personal uppgår för innevarande budgetår—dyrtidstillägg oberäknade — till 8,208 kronor. En utökning av denna personal på sätt sakkunniga föreslagit med en assistent och en biträdande ingenjör föranleder en årlig kostnadsökning av i runt tal 10,600 kronor, därest man räknar med de för vederbörande befattningar fastställda begynnelselönerna. Byggnadsbyrån.

Byråns chef.

Vid behandlingen av frågan om sättet för utförandet av byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten har framhållits, att byggnadsbyrån bör vara så rustad, att den kan sakkunnigt bedöma, vilken form för byggnadsföretagens utförande, som i varje särskilt fall är ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktig, samt att den har möjlighet att organisera och leda arbeten

89 jämväl i egen regi. Vidare har ock betonats behovet av en till styrelsen förlagd stark central ekonomisk ledning av byggnadsföretagen. I v a d m å n dessa och övriga k r a v , som måste ställas på byggnadsbyrån, komma a t t bliva tillgodosedda, torde i främsta rummet bliva beroende p å lämpligheten och dugligheten hos b y r å n s chef. H a n bör därför v a r a en praktiskt skolad arbetsledare med ingående teknisk och ekonomisk erfarenhet a v husbyggnadsverksamhet samt kompetent a t t leda byggnadsföretag såväl med tilllämpning av entreprenadsystem som ock i egen regi. H a n bör ä g a förmåga a t t med öppen blick för ekonomiska realiteter planlägga entreprenader samt u n d e r h a n d l a med entreprenörer och leverantörer, bedöma förmånligaste sättet för materialanskaffning, underhandla med arbetareorganisationer, ordna transportfrågor, välja arbetsledning vid arbetsplatserna ooh dylikt. F o r d r i n g a r n a på formell kompetens för byggnadsbyråns chef böra uppställas så, a t t tillräcklig frihet vinnes att välja den för befattningen bäst lämpade. I detta hänseende torde böra föreskrivas, a t t byggnadsbyråns chef skall hava förvärvat grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet i utövande och ledande av husbyggnadsverksamhet. Beträffande löneställningen för b y r å n s chef må erinras, att vid 1921 å r s riksdag, i samband med då föreliggande förslag till lönereglering för, bland annat, byggnadsstyrelsen, motionsvis yrkande framkommit om en a n n a n tjänsteställning för chefen för nuvarande byggnadsbyrån ä n för övriga byggnadsråd. I de inledningsvis omnämnda, a v herr L i n d m a n m. fl. vid sagda riksdag väckta motionerna framhölls sålunda, a t t en ä n d r i n g vore a v nöden i den u t a v Kungl. Maj:t då föreslagna placeringen av samtliga byggnadsråd i 20:e lönegraden. U t a n a t t vilja underskatta de övriga byggnadsrådens var för sig viktiga uppgifter funno motionär e r n a dock en jämförelse giva vid handen, att en särskilt maktpåliggande arbetsbörda påvilade byggnadsbyråns ohef. Det förelåge enligt motionärernas mening s t a r k a skäl a t t för en befattning av så krävande tekniskekonomisk och organisatorisk n a t u r tillämpa den i likartade fall alltmer vanliga utvägen med förordnande p å viss tid. Som skäligt arvode föreslogo motionärerna det för distriktschef vid statens j ä r n v ä g a r då nyligen bestämda eller 16,000 kronor per år. Motionärernas y r k a n d e vann ej riksdagens bifall. Behovet av den ifrågasatta åtgärden blev emellertid ej föremål för n ä r m a r e prövning, då det ansågs att en sådan borde ske i samband med en eventuell utredning rörande behovet a v organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen. Med stöd a v den n u m e r a i berörda hänseende verkställda utredningen hava sakkunniga för egen del kommit till den uppfattningen, a t t de skäl, som J ö r a n l e t t a t t vissa högre befattningar vid de affärsdrivande verken tillsättas med förordnande på viss tid, jämväl i stort sett kunna åberopas för att tillämpa detta system på ifrågavarande befattning. E n sådan anordning synes jämväl motiverad a v omfattningen av den byggnadsverksamhet, för vilken byggnadsbyråns chef har a t t ansvara. Sakkunniga vilja därför förorda berörda anställningsform för byggnadsbyråns chef, därvid tiden för förordnandet torde böra bestämmas till högst sex år. Beträffande storleken a v det årliga arvodet h a v a sakkunniga, efter en jämförelse med arvodesbeloppen för befattningshavare i motsvarande ställning vid de affärsdrivande verken, ansett sig böra stanna vid e t t belopp a v 15,000 kronor. Därvid förutsattes, a t t byggnadsbyråns chef blir pensionsberättigad i samma utsträckning, som i allmänhet gäller be-

90 träffande befattningar, tillsatta genom förordnande på viss tid. Med hänsyn till det föreslagna arvodesbeloppets storlek skulle pensionsunderlaget för befattningen bliva 7,000 kronor. B y g g n a d s b y r å n s chef torde lämpligen erhålla benämningen byggnadschef. I förhållande till generaldirektören synes han böra givas enahanda, ställning, som enligt instruktionen tillkommer övriga byråchefer. övrig per- Behovet av biträdande arbetskrafter på byggnadsbyrån k a n komma att sonai. bliva r ä t t växlande under olika tider, beroende dels på en ökning eller minskning av byggnadsverksamheten, dels ock i viss m å n på det arbetssätt, som tillämpas vid de olika företagen. Byrån bör därför givas sådan organisation, att dess personal kan smidigt anpassas efter föreliggande behov, vadan möjlighet till viss rörlighet och omsättning bland personalen ä r önskvärd. Det synes därför i regel icke lämpligt a t t binda ifrågavarande personal genom ordinarie anställning. De två ordinarie befattningar, som finnas å n u v a r a n d e byggnadsavdelningen, en intendent ooh ett kvinnligt kontorsbiträde, böra emellertid överföras till den n y a b y r å n och bibehållas tills vidare, i varje fall så länge de nuvarande befattningshav a r n a k v a r s t å i samma tjänster å byggnadsbyrån. För vinnande av ökad möjlighet att avpassa personalstyrkan efter det föreliggande behovet vilja sakkunniga därjämte föreslå, att kostnaden för avlöningar till byråns icke-ordinarie personal direkt påföres byggnadsanslagen i stället för a t t såsom nu är fallet bestridas från byggnadsstyrelsens anslag. En eventuellt behövlig förstärkning av dessa arbetskrafter k a n då snabbt genomföras u t a n en motsvarande ökning av nyssnämnda anslag, vilket i varje särskilt fall skulle nödvändiggöra en framställning till riksdagen. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t a t t årligen fastställa stat för ifrågavarande personal ävensom bestämma, i vad m å n de olika företagen skola bidraga till kostnaden för densamma. U r principiell synpunkt A^ore det måhända riktigast att låta byggnadsföretagen b ä r a hela kostnaden för den centrala byggnadsorganisationen. Sakkunniga h a v a emellertid funnit det lämpligt a t t begränsa förslaget på angivet sätt och förutsätta alltså, att avlöningarna till nyssnämnda ordin a r i e befattningshavare liksom till byggnadschefen skola utgå från byggnadsstyrelsens ordinarie löneanslag. Även byråns expensutgifter torde i regel av lämplighetsskäl böra bestridas på sätt sker beträffande dylika utgifter för styrelsen i övrigt. En sådan begränsning k a n jämväl vara berättigad av den anledning, att byggnadsbyrån torde komma a t t få utföra åtskilliga utredningar för andra byråers räkning och jämväl arbete i övrigt, som ej direkt är a t t hänföra till byggnadsföretagen. Nu berörda förslag förutsätter, att byggnadsanslagen beräknas a t t bära på respektive företag belöpande andel av kostnaden för byggnadsbyråns icke-ordinarie personal. Då så hittills ej varit fallet kan förslaget icke omedelbart genomföras, utan erfordras en övergångsanordning, som i det följande kommer a t t beröras. P å byggnadsavdelningen finnas nu — förutom nyssnämnda ordinarie befattningar — två assistenter, två biträdande ingenjörer, ett manligt kontorsbiträde, en bokhållare samt ett kvinnligt kontorsbiträde. Därest styrelsens byggnadsverksamhet blir av den a r t och får den omfattning, sakkunniga tänkt sig, synes en förstärkning av nyssnämnda personal böra ske; och vilja sakkunniga därom framhålla följande: För a t t biträda byggnadschefen med mera kvalificerade uppgifter torde

91 erfordras två befattningshavare med högre teknisk utbildning, arkitekter eller ingenjörer. Av dessa bör den ena närmast chefen svara för byråns arbete samt i hans frånvaro fungera såsom ställföreträdare. Den andre erfordras för granskning ooh beräkning av byggnadskonstruktioner och bör alltså v a r a speciellt sakkunnig på detta område. Då för närvarande å byggnadsavdelningen allenast finnes en befattningshavare med högre teknisk utbildning, den ordinarie intendenten, skulle alltså ytterligare en befattningshavare med dylik utbildning behöva anställas. För att kunna förvärva en för ifrågavarande uppgift fullt kvalificerad arbetskraft, lärer m a n därvid nödgas räkna med samma lönebelopp som för ordinarie intendent. Byggnadsstyrelsen har hittills, såsom av utredningen framgår, städse anlitat enskilt praktiserande specialister för utredningar och förslag rörande värme- och sanitärtekniska samt elektriska anläggningar ävensom för granskning av dylika förslag och kontroll å anläggningarnas utförande. Dylika anläggningar ingå emellertid numera normalt i varje husbyggnad ooh utgöra en så viktig detalj av byggnadsföretagen, a t t även sakkunskapen på detta område synes böra v a r a representerad inom styrelsen. Å byggnadsbyrån böra därför finnas anställda specialister, vilka kunna biträda vid utredningar och granskningar samt kontroll å utförande av anläggningar av ifrågavarande slag. Dessa befattningshavare k u n n a utnyttjas icke blott för byggnadsbyrån u t a n jämväl för a n d r a byråers behov. De främsta fördelarna med denna anordning äro, att förutsättningar vinnas för enhetlighet vid såväl granskning och utredning som kontroll. Sakkunniga hava icke förutsatt, att styrelsen beträffande utarbetandet a v förslag till n y a anläggningar av berörda art i regel skulle frångå det hittills tillämpade systemet att anlita utomstående experter. I den mån så lämpligen kan ske, böra dock de ifrågasatta nya befattningshavarna anlitas även för dylika uppgifter. Det torde kunna antagas, a t t den föreslagna specialisten för värme- och sanitärtekniska anläggningar får full sysselsättning inom styrelsen, under det m a n för elektrikern synes kunna r ä k n a med endast halv tjänstgöringstid. I den följande kostnadsberäkningen har det årliga arvodet till specialisten för värme- och sanitärtekniska anläggningar upptagits med 9,000 kronor samt för elektrikern med hälften av detta belopp eller 4,500 kronor. Inom byggnadsstyrelsen verkställda utredningar giva vid handen, att anställandet a v dessa specialister icke skulle medföra någon total kostnadsökning för statsverket, då de föreslagna arvodena i varje fall icke överstiga n u till utomstående experter utgående ersättningar för sådana arbeten, som hädanefter skulle utföras inom styrelsen. Snarare synes man kunna beräkna viss besparing. Utöver de n y a icke-ordinarie befattningar, som sålunda föreslagits, torde den n y a byggnadsbyrån få behov av icke-ordinarie personal i ungefärligen samma utsträckning som den nuvarande byggnadsavdelningen. Dock torde, därest berörda förstärkning kommer till stånd, någon minskning av de n u v a r a n d e befattningarnas antal kunna ske. I det följande har i detta hänseende r ä k n a t s med en manlig kontorsskrivarebefattning. Av den utredning, som i det föregående återfinnes rörande kostnaden vid olika verk för utredningar, förslag och ritningsarbete för egentliga byggnadsarbeten, framgår, a t t arkitektarvodena vid institutioner u t a n eget ritkontor ställa sig procentuellt högre än kostnaden för ritkontor vid

92 institutioner, som äro försedda med sådana, nämligen arméförvaltningens fortifikationsdepartement och kasernbyggnadsnämnden. Det kunde med h ä n s y n härtill ifrågasättas, a t t m a n jämväl för byggnadsstyrelsens del borde övergå till sistnämnda system. Sakkunniga h a v a emellertid funn i t betydande olägenheter förbundna med en dylik anordning, n ä r det gäller en så skiftande verksamhet som byggnadsstyrelsens; och h a v a därför i varje fall icke ansett sig k u n n a förorda upprättandet a v ett permanent ritkontor hos styrelsen. Därest det emellertid för visst fall skulle finnas lämpligt a t t styrelsen direkt anställer personal för utförande av förslag och r i t n i n g a r för byggnadsföretag, torde hinder däremot icke möta, under förutsättning a t t h ä r a v föranledda kostnader kunna direkt påföras vederbörande byggnadsanslag. Avlöningarna till den icke-ordinarie personalen på byggnadssavdelningen uppgå för innevarande budgetår till sammanlagt 34,542 kronor. E t t genomförande av sakkunnigas förslag skulle v a d den n y a byggnadsbyrån beträffar medföra en ökad kostnad för icke-ordinarie personal av i r u n t tal 19,200 kronor. Kostnaden tör genomförande av sakkunnigas förslag.

Sakkunniga förutsätta, a t t de föreslagna förändringarna a v styrelsens organisation skola genomföras från och med ingången av n ä s t a budgetår. Kostnaderna för den nuvarande byggnadsbyråns personal för innevarade budgetår u p p g å r — om m a n r ä k n a r med en byråchef slön enligt näst högsta löneklassen — till i r u n t tal 76,200 kronor. Personalkostnaden för de föreslagna n y a b y r å e r n a k a n med angiven personaluppsättning beräknas till sammanlagt omkring 121,000 kronor, därvid dock hänsyn icke tagits till eventuella ålderstillägg isamt de löneförhöjningar, som kunna föranledas a v en blivande lönereglering för kvinnliga befattningshavare. Denna ökning, 44,800 kronor, redovisas sålunda: avlöning till byggnadschef kronor 15,000: — förstärkning av icke-ordinarie personal å utredningsbyrån » 10,600: — » » » » » byggnadsbyrån » 19,200: — eller sammanlagt kronor 44,800: —. Förslaget förutsätter alltså en ökning a v anslaget till avlöningar åt ordin a r i e tjänstemän med 15,000 kronor. Däremot skulle en minskning av anslagen till icke-ordinarie personal k u n n a ske, därest m a n redan från och med ingången av n ä s t a budgetår kunde, på sätt sakkunniga ifrågasatt, påföra byggnadsanslagen avlöningskostnaden för den icke-ordinarie personalen å den n y a byggnadsbyrån. Denna minskning skulle motsvara skillnaden mellan å ena sidan n u v a r a n d e avlöningar till icke-ordinarie personal å byggnadsavdelningen, 34,542 kronor, samt å a n d r a sidan den ber ä k n a d e ökningen av utredningsavdelningens personal, 10,600 kronor, eller alltså i r u n t tal 24,000 kronor. Emellertid torde sakkunnigas förslag i denna del icke i full utsträckning k u n n a genomföras Tedan från och med den 1 juli 1925. F r å n byggnadsstyrelsen i december 1924 infordrade uppgifter utvisa, a t t anslagen för pågående byggnadsföretag icke k u n n a täcka de ökade kostnader, som skulle uppkomma, därest företagen belastades med på dem fallande andelar a v kostnaderna för byggnadsbyråns icke-ordinarie personal. Någon förändr i n g i förevarande avseende beträffande dessa företag k a n därför lamp-

98 ligen icke ske, u t a n torde den ifrågasatta anordningen böra genomföras först beträffande n y a byggnadsföretag. Man torde ock k u n n a antaga, att redan inom den närmaste tiden nybyggnader komma a t t igångsättas i såd a n utsträckning, a t t åtminstone någon del av ifrågavarande personalkostnader kan dem påföras. Sålunda kan erinras, a t t K u n g l . Maj:t den 31 december 1924 uppdragit åt byggnadsstyrelsen a t t gå i författning om utförande av nybyggnad för dubbelseminariet i Linköping. Då sakkunniga emellertid icke äro i tillfälle a t t med säkerhet bedöma storleken a v de medel, som under budgetåret 1925—1926 på nu angivet sätt k u n n a komma att stå till förfogande, och för a t t u n d e r alla omständigheter säkerställa den n y a byggnadsbyråns personalbehov, vilja sakkunniga föreslå, a t t vid bestämmandet av anslagen till byggnadsstyrelsen för sagda budgetår för sistnämnda byrås icke-ordinarie personal beräknas ett belopp, motsvarande kostnaden för den nuvarande icke-ordinarie personalen ; byggnadsavdelningen eller alltså i r u n t tal 35,000 kronor. I den m å n detta belopp icke behöver tagas i anspråk för den nya byggnadsbyråns räkning, bör detsamma få användas för tillgodoseende av utredningsbyråns ökade personalbehov. Allenast under denna förutsättning hava sakkunniga ansett sig k u n n a underlåta att föreslå någon särskild anslagsökning med häns y n till den a v sakkunniga ifrågasatta förstärkningen a v sistnämnda b y r å s personal, motsvarande en kostnad av i runt tal 10,600 kronor.

Sakkunnigas hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts föreslå sakkunniga: att kasernbyggnadsnämnden upplöses, sedan dess ännu pågående verksamhet hunnit avvecklas, eller från och med den 1 juli 1925; att inom byggnadsstyrelsen n u v a r a n d e byggnadsbyrån från och med den 1 juli 1925 uppdelas i två särskilda byråer, en utredningsbyrå och en byggnadsbyrå; att å de föreslagna n y a byråerna skola huvudsakligen handläggas följande på byggnadsstyrelsen ankommande ärenden; å utredningsbyrån: utredning av byggnadsfrågor samt handhavandet a v därtill hörande arkiv, granskning av förslag till byggnadsföretag, förh y r n i n g a v lokaler för statsverkets räkning och förvaltning av statens centrala möbelförråd; å byggnadsbyrån: ekonomiska och konstruktiva utredningar, organisation eller utförande av byggnadsföretag för statens r ä k n i n g samt utövandet av upplysningsverksamhet å husbyggnadsområdet; att vid handläggning a v dessa ärenden de av sakkunniga förordade riktlinjer i fråga om utredning av byggnadsfrågor och granskning a v förslag till byggnader samt i fråga om sättet för utförande av byggnadsföretag komma till tillämpning; att utredningsbyrån ställes under ledning av ett ordinarie byggnadsråd s a m t byggnadsbyrån under en byggnadschef, tillsatt genom förordnande p å högst sex år, mot ett årligt arvode av 15,000 kronor;

94 att byråernas personaluppsättning i övrigt bestämmes på sätt sakkunniga föreslagit; att kostnaden för avlöningar till icke-ordinarie personal å byggnadsbyrån, i den m å n så k a n ske, direkt påföres vederbörande byggnadsanslag, börande det ankomma på Kungl. Maj:t a t t fastställa stat för n ä m n d a personal, ävensom att bestämma den andel av ifrågavarande kostnad, som skall påföras respektive företag; att det å byggnadsstyrelsens s t a t uppförda förslagsanslaget till avlön i n g a r till ordinarie tjänstemän höjes med 15,000 kronor, motsvarande det föreslagna arvodet till byggnadschefen; samt att vid bestämmande av anslagen för budgetåret 1925—1926 till avlöningar å t icke-ordinarie befattningshavare i byggnadsstyrelsen för ifrågav a r a n d e t v å byråer gemensamt beräknas ett belopp, motsvarande avlön i n g a r n a till den nuvarande byggnadsbyråns icke-ordinarie personal. Därjämte hemställa sakkunniga, a t t därest de nu ifrågasatta organisatoriska förändringarna inom byggnadsstyrelsen komma till stånd, Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av de av sakkunniga anförda synpunkterna, t a g a under omprövning, i vad mån en centralisering av statens husbyggnadsverksamhet till byggnadsstyrelsen bör ske. Stockholm den 23 januari 1925.

CARL EKMAN. I. GUST. OLASON.

IVAR TENGBOM.

ERNST L1NDH.

Torsten Löfgren.

95 Bilaga 1.

Sammanställning av inhämtade upplysningar rörande ledningen av statlig eller kommunal husbyggnadsverksamhet i vissa främmande länder. Med tillstånd av chefen för kommunikationsdepartementet hava byggnadsstyrelsesakkunniga genom en delegation, bestående av ledamöterna f. d. byggnadsrådet I. G. Clason och majoren E. Lindh jämte sekreteraren, kanslirådet T. E. Löfgren vid besök i Köpenhamn under hösten 1923 inhämtat uppgifter rörande den husbyggnadsverksamhet, som utövas av danska staten samt Köpenhamns kommun. Vidare h a r biträdande arkitekten hos byggnadsstyrelsen, Ä. Tengelin, vilken, med bidrag från den Rothsteinska stipendiefonden, företagit en studieresa inom olika europeiska länder för a t t studera statlig byggnadsstatistik och fastighetsregistrering m. m., lämnat de sakkunniga vissa uppgifter rörande ledningen av den statliga husbyggnadsverksamheten i de länder, vilka han i studiesyfte besökt. Beträffande vad sålunda inhämtats lämnas i det följande en kortfattad redogörelse. Danska staten. De statliga byggnaderna i D a n m a r k sortera under skilda ministerier allt Danmark, efter byggnadernas användning. Sålunda höra exempelvis till inrikesministeriet de kungliga slotten och ämbetsverken, till justitieministeriet rättsbyggnader och fängelser, till ministeriet för offentliga arbeten post-, telegraf- och järnvägsbyggnader, till försvarsministeriet arméns byggnader m. m. Varje ministerium handlägger frågor om underhåll av de under detsamma stående byggnader samt ärenden rörande nybyggnader för dess räkning. Centrala ämbetsverk förefinnas i Danmark i ett synnerligen begränsat antal, varför ett flertal områden, vilka i Sverige tillhöra ett centralt ämbetsverks verksamhet, direkt falla under ministerierna. Något ämbetsverk motsvarande den svenska byggnadsstyrelsen finnes icke. F ö r den civila underhålls- och nybyggnadsverksamheten disponera de olika ministerierna i regel de under inrikesministeriet stående kungl. byggnadsinspektörerna, vilka äro akademiskt utbildade arkitekter. U n d a n t a g härifrån utgöra statens j ä r n v ä g a r , vilka äga särskilt ritkontor och a r k i tekt. Vissa större byggnadsföretag hava jämväl överlämnats till utomstående arkitekter. F ö r försvarsväsendet finnes särskild organisation för underhåll och nybyggnader. De under inrikesministeriet stående byggnadsinspektörerna äro för närv a r a n d e till antalet sex, d ä r a v fem äro »konstituerade» och en »fungerande». Varje inspektör förestår ett a v de sex inspektörsdistrikt, v a r i landet nu ä r indelat. Inspektörerna, vilka ej äro ordinarie tjänstemän, äga tillstånd a t t utöva enskild verksamhet i obehindrad utsträckning. Deras

96 arvode fastställes för varje särskilt å r genom anslag av riksdagen. Inspektörerna äro ej pensionsberättigade. Genom inrikesministeriet b r u k a r dock understöd beredas avgången inspektör eller änka efter sådan. Nästlidet budgetår utgjorde det årliga arvodet till de konstituerade inspektörerna 6,000 kronor jämte 20 % dyrtidstillägg. Den fungerande uppbar ett arvode av 3,000 kronor jämte samma tillägg. Utöver nyssnämnda arvode h a v a inspektörerna tillagts vissa belopp för bestridande av de med deras arbete förenade utgifter. Dessa bidrag, vilka äro avsedda dels för de av inspektörerna anställda kontrollanterna och dels för inspektörens ritkontorsomkostnader (»konduktör- och kontorhold»), bestämmas med hänsyn till storleken av varje inspektörs tjänsteområde. F ö r finansåret 1922—1923 växlade bidragen till kontrollanter mellan 5,000 och 10,000 kronor och till kontorsomkostnader mellan 1,000 och 3,000 kronor. Inspektörerna, vilka ej äro redovisningsskyldiga för användningen a v nu berörda bidrag, anställa själva erforderliga biträden och bestämma deras avlöningar. Inspektörerna äro berättigade till ersättning för resor i tjänsten enligt de för statens tjänstemän gällande grunder. Vidare äro inspektörerna, på sätt nedan n ä r m a r e beröres, berättigade till särskild ersättning för av dem ledda större reparationsarbeten samt om- och tillbyggnadsarbeten (hovedistandsaettelse) och nybyggnader. F ö r finansåret 1 april 1922—31 m a r s 1923 hava statens fasta utgifter för byggnadsinspektörerna varit följande: Arvoden till byggnadsinspektörerna Bidrag till kontrollanter » » ritkontorskostnader

kronor » » Summa kronor

39,600: — 44,000: — 13,500: — 97,100: —

vartill komma dagtraktamenten och resekostnader, som utgjort » 26,081: — Summa kronor 123,181: —. Byggnadsinspektörerna åligger att, v a r och en inom sitt distrikt, öva tillsyn över de staten tillhöriga byggnader, som icke äro ställda under särskild förvaltning (statens j ä r n v ä g a r s och militära byggnader). Inspektören h a r att i sådant hänseende förrätta årliga syner och till vederbörande ministerium inlämna förslag till erforderliga underhålls- och reparationsarbeten jämte kostnadsberäkningar. Sedan ministeriet hos riksdagen u t v e r k a t medel till dessa arbeten, ankommer det på inspektören att ombesörja verkställigheten av de beslutade åtgärderna. Medel till de normalt återkommande underhålls- och reparationsarbetena u p p t a g a s i riksstaten. Finnes det nödigt att igångsätta brådskande underhålls- eller reparationsarbete, vartill medel i nämnda ordning ej beviljats, i n h ä m t a r i regel vederbörande ministerium medgivande härtill från det mellan r i k s d a g a r n a fungerande »finansudvalget». Utgift, som av detta utskott blivit godkänd, upptages sedermera i tilläggsbevillning. Beträffande vanliga underhållsarbeten inhämtas anbud i regel allenast från en eller ett par hantverksmästare, som pläga utföra arbetet vid den byggning, varom fråga är. De a v riksdagen för arbeten av ifrågavarande slag beviljade beloppen utbetalas direkt genom vederbörande ministerium.

97 För erhållande av förslag till större reparationsarbeten, däri jämväl inbegripet om- och tillbyggnader (hovedistandscettelse) eller nybyggnader, äger vederbörande ministerium frihet att vända sig till byggnadsinspektör eller enskild arkitekt, I regel utarbetas dock dylika förslag av byggnadsinspektören i respektive distrikt. För denna utredning äger inspektören ej rätt till särskild ersättning utöver honom tillkommande fasta arvode. Kommer byggnadsföretaget sedermera till stånd, uppdrages ritningsarbetet och arbetsledningen oftast till vederbörande byggnadsinspektör. Han äger därvid enligt praxis att tillgodoräkna sig särskild ersättning med 3 % av de verkliga byggnadskostnaderna. Vid beräknandet av nämnda ersättning tillämpas dock ej fullt enhetliga grunder. Sålunda beräknas i vissa ministerier nämnda procent även å kostnaderna för ingenjörsarbeten och arkitektens eget arvode, under det att i andra ministerier reducering äger rum. I byggnadskostnaderna inräknas dock alltid kostnaderna för särskild platskontrollant (konduktör), då sådan erfordras. Platskontrollanten, vilken är en utbildad arkitekt, antages av inspektören. Från vederbörande ministerium erhåller kontrollanten i regel en ersättning av 1J4 % av byggnadskostnaden. I den mån kontrollant ej kan erhållas för denna ersättning, får kontrollantens ersättning bestridas av inspektören. Den särskilda ersättning, som utgår till inspektören vid arbeten av nu angivet slag, täcker enligt uppgift icke alltid, särskilt vid mindre byggnadsföretag, inspektörens direkta utgifter för ritningar och dylikt. Vid större byggnadsföretag uppgives ersättningen i de flesta fall vara tillfredsställande. Därest byggnadsföretagen varit av särskilt komplicerad art, har dock inspektörernas ersättningar visat sig vara knappa. Emellertid äro platser som byggnadsinspektör synnerligen eftertraktade. Det har uppgivits, att vid senaste ledighet anställningen söktes av 23 stycken kompetenta arkitekter. Orsaken härtill torde vara, att med ställningen som byggnadsinspektör följer ökat förtroende för ifrågavarande arkitekt från allmänhetens sida. För ledningen av större reparationer och nybyggnader kan vederbörande ministerium även anlita enskild arkitekt, ehuru detta i regel ej sker. Vid bestämmandet av ersättningen till enskilda arkitekter tillämpas vanligen arkitekt taxan, enligt vilken arkitektarvodet utgår med från 5 till 8 % av byggnadskostnaden, allt efter arbetets beskaffenhet och nämnda kostnads storlek. Vid större reparationer och nybyggnader tillämpas entreprenadsystem, därvid anbud infordras genom offentlig kungörelse (licitation). Generalentrepenad förekommer i regel icke, utan infordras anbud särskilt å murningsarbete, timmerarbete och snickeriarbete o. s. v. Undantagsvis förekommer dock gemensam entreprenör. Inkomna anbud granskas av vederbörande inspektör eller arkitekt och underställas sedermera ministeriet, där det slutliga antagandet sker. Ifrågavarande förfarande är icke reglerat genom särskild författning, varför ministeriet kan antaga eller förkasta de inkomna anbuden efter fri prövning. Det åligger vederbörande inspektör eller arkitekt att granska inkomna räkningar å utfört arbete. Likviderandet av godkända räkningar sker genom vederbörande ministerium, som ock har att tillse att beviljade byggnadsanslag ej överskridas. Byggnadsinspektören må vidtaga mindre ändringar inom ramen av fastställda kostnader. Orsakar ändringarna en ökning av kostnaden, måste ärendet avgöras av vederbörande ministerium. I allmänhet anses, att när 7 — 6 94 9.

Byggnadsslyrelsesakk.

98 planen för ett byggnadsföretag fastställts a v riksdagen, n å g r a ä n d r i n g a r av detsamma därefter icke må ifrågakomma. Byggnadsinspektörernas arbetsuppgifter och befogenheter äro ej fastslagna genom särskild instruktion u t a n regleras genom praxis. Enligt denna åligger det inspektörerna att b i t r ä d a samtliga ministerier m e d yttranden i förekommande byggnadsfrågor. Denna inspektörernas verksamhet är j ä m v ä l av betydande omfattning, då inom flertalet ministerier byggnadssakkunniga tjänstemän icke finnas anställda. F ö r s l a g och r i t n i n g a r till byggnadstekniska konstruktioner av olika slag utarbetas, där så erfordras, av särskild konstruktör. Konstruktören tillkallas a v respektive ministerium på förslag av byggnadsinspektören och erhåller sitt arvode direkt från ministeriet. F ö r s l a g och r i t n i n g a r till värme- och sanitärtekniska samt elektriska anläggningar anskaffas på enahanda sätt. Det h a r dock varit ifrågasatt a t t direkt anställa särskild tekniker för berörda ändamål. A r k i v för r i t n i n g a r till statsverkets byggnader saknas. Någon statistik över statens byggnadsverksamhet föres ej heller. Ledningen a v den militära byggnadsverksamheten, vilken sorterar under krigsministeriet, är i huvudsak uppbyggd efter samma system som den civila. Landet är uppdelat i militära byggnadsdistrikt. Varje distrikt förestås av en ingenjörkapten, vilken till biträde (konduktör) h a r premierlöjtnanter. Dessa kaptener fungera i huvudsak på samma sätt som byggnadsinspektörerna men kunna erhålla hjälp vid b y g g n a d s r i t n i n g a r n a s utförande av civila arkitekter. Det bör slutligen anmärkas, a t t organisationen av danska statens husbyggnadsväsende under senare tid visat sig otillfredsställande i vissa avseenden och att under år 1924 en kommitté blivit tillsatt för u t r e d n i n g av denna fråga. Enligt lämnad uppgift hava nedanstående belopp använts för statliga nybyggnadsföretag i Danmark under budgetåren 1920 — 1921

899,271 av inrikesministeriet kronor 568,000 » justitieministeriet » 885,588 » finansministeriet » 2,100,719 » jordbruksministeriet » » ministeriet för offentliga arbeten : 6,500,000 för statsbanorna » 1,375,000 i övrigt » » kyrkoministeriet » 226,000 » undervisningsministeriet .... » 1,111,696 » krigsministeriet » 261,000 » marinministeriet » » handelsministeriet » — » utrikesministeriet » Summa kronor 13,927,274

1921 — 1922

1922 — 1923

661,214 1,116,103 1,131,753 2,477,276

502,193 1,453,698 1,385,684 1,271,052

5,600,000 2,688,000

4,300,000 972,000

668,000 854,583 305,000

1,419,500 486,507

— 15,501,929

— 11,790,634.

99 Undantagas de utgifter, som avse byggnadsföretag för statsbanorna samt för krigs- och marinministerierna, återstå för budgetåret 1920—1921 kronor 6,054,578 » » 1921—1922 » 8,742,346 » » 1922—1923 » 7,004,127. Sistnämnda byggnadssummor torde avse arbeten, som verkställts genom byggnadsinspektörernas försorg. Beträffande byggnadskostnaderna hava de sakkunniga från byggnadsinspektören i Köpenhamn Magdahl-Nielsen bekommit följande uppgifter: TJ _ _ _ , 15 y g sr n a il

„ .o Uv<rgnadsar

Byggnadskostnad M , kronor

Volympris kronor , , -, , per kubikmeter

Posthus i Holte 1915 33,100:— 20:50 i Fejö 1717 45,600:— 29: — » i Birkeröd 1818 79,000:— 48: — » i Jyderup 1918 55,200:— 36: — » i Ballerup 1918 62,000:— 40: — » i Frederiksvaerk 1919 101,152:— 48: — i Hellerup 1919—1921 602,270:— 75: — Skolbyggnad i Hilleröd 1919—1920 220,000:— 66: — » i Lyngby 1921—1923 345,000:— 48: — Gymnastikhus i Lyngby 1921-1923 200,000:— 59:—. De fyra sist omförmälda byggnaderna äro försedda med centralvärmeledning. Köpenhamns kommun. Nybyggnader samt större om- och tillbyggnader för kommunens r ä k n i n g stå i regel under ledning av stadsarkitekten. F r å n stadsarkitektens ämbetsområde äro dock undantagna byggnader för gas-, elektricitets- och vattenverken, samt vissa större monumentala byggnadsföretag 1 , såsom rådhuset, polishuset, Bispebjergs sjukhus, vilka uppförts genom privata arkitekter. Kommunens underhållsarbeten verkställas av en särskild, av stadsarkitekten oberoende avdelning, vilken står under ledning av en arkitekt. Stadsarkitekten h a r till sitt förfogande ett kommunalt ritkontor. Där uppgöras i regel förslag och ritningar till de byggnader, varmed stadsarkitekten har a t t taga befattning, såsom bostäder, skolor, sjukhus, slakthus o. d. Enskilt praktiserande arkitekter, vilka gottgjorts efter gällande arkitekttaxa, hava dock anlitats för större enstaka byggnadsföretag samt då kommunens byggnadsverksamhet svällt ut så mycket att stadsarkitektkontoret icke räckt till för arbetet. Denna ansvällning har huvudsakligen haft sin g r u n d i ett ökat kommunalt bostadsbyggande. Ritningar, vilka u p p r ä t t a t s av utomstående arkitekter, granskas i regel av stadsarkitekten. Stadsarkitektkontoret arbetar på tre avdelningar, var och en under ledning av en avdelningsarkitekt. Projekt till ingenjörsarbeten av olika slag u p p r ä t t a s å stadsingenjörskontoret genom å detsamma fast anställd personal. Vid utförande av byggnadsarbeten, som stå under stadsarkitektens ledning, h a r denne till sitt biträde »byggnadskonduktörer». Arbetena utföras enligt entreprenadsystemet, därvid arbetena vanligen uppdelas såsom vid

100 de statliga byggnadsföretagen. Arbeten i full egen regi eller på generalentreprenad h a v a icke förekommit. Stadsarkitektens administrationsutgifter omfatta löner till all personal å stadsarkitektkontoret, expensutgifter för kontoret samt b i d r a g till de å kontoret anställda befattningshavarnas pensionering. F r å n och med räkenskapsåret 1923—1924 påföras de olika byggnadsföretagen vissa b i d r a g till ifrågavarande administrationskostnader. Dessa b i d r a g äro avsedda a t t täcka kostnaderna för statsarkitektämbetets verksamhet, bortsett från dess verksamhet såsom rådgivande åt stadens magistrat i byggnadsfrågor. Å stadsarkitektens kontor voro i november 1923 anställda följande befattningshavare med nedan angivna lönebelopp: 1 stadsarkitekt (1. löneklassen) kronor 13,830: — 2 avdelningsarkitekter (2. löneklassen) » 8,630: — (lönetillägg vart 3. år med 850 upp till 10,330 kronor) 7 arkitekter (4. löneklassen) » 6,880: — (lönetillägg vart 3. år med 575 upp till 8,030 kronor) 5 arkitekter (5. löneklassen) » 5,760: — (lönetillägg vart 3. år med 560 upp till 6,880 kronor) 20 icke fast anställda arkitekter, lön efter ålder och kvalifikationer, varierande mellan 1,560 till 5,980 kronor om året. 1 sekreterare (4. löneklassen) ] 2 fullmäktige (5. » ) } » 4,960: 1 överassistent (7. » ) j (lönetillägg vart 3. år med 400 upp till 5,760 kronor) 2 assistenter (9. löneklassen) » 3,220: — (lönetillägg vart 3. år, 3,220, 3,520, 3,820, 4,160, 4,560 och 4,960 kronor) 2 kontorister (14. löneklassen) » 2,340: — (lönetillägg vart 3. år, 2,340, 2,630, 2,925 och 3,220 kronor). Utöver ovan angivna löner utgingo dyrtidstillägg, 594 kronor till gifta och 396 kronor till ogifta, dock högst 33 % respektive 22 % av grundlön och ålderstillägg sammanlagda. E n l i g t av stadsarkitekten lämnad uppgift hava kostnaderna för de till hans utgiftstitel hörande nybyggnader, ombyggnader och m i n d r e byggn a d s ä n d r i n g a r under budgetåren 1916/17—1922/23 uppgått till följande belopp: Arbeten, ledda av stadsarkitekten kronor

Arbeten, ledda av privata arkitekter kronor

S u m m a

Käkenskapsår

1916—1917 1917—1918 1918-1919 1919—1920 1920—1921 1921-1922 1922-1923

914,375:43 1,927,196:96 3,233,014:97 4,476,149:2 9 6,315,463:96 3,561,321:50 2,956,099:5 2

82,958:83 3,499,559:4 5 10,385,790:9 8 12,305,344:5 3 7,741,050:73 8,105,791; 6 6 3,784,409:0 7

997,334:26 5,426,756:41 13,618,805:9 5 16,781,493:82 14,056,514:6 9 11,667,113:16 6,740,508:5 9.

kronor

101 I Preussen är ministerialstyrelse genomförd och de olika ministerierna preu förvalta genom hos dem anställda arkitekter v a r t och ett sina egna byggnader. Det egentliga tekniska centralorganet för byggnadsfrågors handläggning ä r emellertid finansministeriets byggnadsavdelning. I administrativt hänseende ä r landet uppdelat i provinser med v a r sin provinsstyrelse, vars chef kallas »oberpräsident». Varje provins å t e r är • uppdelad i smärre områden, vilka var för sig styras av en »regierung» med en »regierungspräsident» i spetsen. Under varje »regierung» sorterar ett större eller mindre antal statliga byggnadsmyndigheter, kallade »kreishochbauämter». Vid dessa myndigheter äro fast anställda ett a n t a l arkitekter med hög utbildning, rekryterade efter en m å n g å r i g provtjänstgöring bland landets bästa arkitekter. De hava icke rättighet att genom privat p r a k t i k skaffa sig extra inkomster. Dessa statsarkitekter utföra i tjänsten alla ritningar för statens byggnader och h a n d h a v a ledningen av byggnadsföretagens utförande. D å det gällt särskilt omfattande byggnadsverk av större konstnärlig betydelse, hava dock allmänna pristävlingar anordnats, öppna för såväl statsanställda som privata arkitekter. F r a m s t ä l l n i n g om n y a byggnader eller ändring av redan uppförda byggnader göres av den myndighet eller institution, för vars r ä k n i n g byggnadsföretaget erfordras, hos vederbörande fackminister. Därest denne finner behov av det ifrågasatta byggnadsföretaget föreligga, ankommer det på de lokala byggnadsmyndigheterna att uppgöra byggnadsprogram, skissförslag och kostnadsberäkningar. _ F r å g a n underställes därefter finansministern, som, därest h a n ansluter sig till vederbörande fackministers krav, upptager den beräknade kostnaden i budgetförslaget för lantdagens prövning. Därest medel till byggnadsföretaget beviljas, lämnar fackministern meddelande därom till vederbörande »regierungspräsident», vilken uppdrager åt vederbörande tjänstem a n a t t igångsätta arbetena, sedan behövliga ritningar och utförligt kostnadsförslag upprättats. Arbetena utföras antingen i egen regi eller genom fackvis uppdelade entreprenader. Kontrollen handhaves av den ordinarie tjänstepersonalen. Over den statliga nybyggnads- eller ombyggnadsverksamhet, beträffande vilken finansministeriets byggnadsavdelning på något sätt medverkat, föres en noggrann, huvudsakligen pa ekonomiska data inriktad statistik, som årligen publiceras. Byggnadsledningen, i Sachsen är ganska likartad med den preussiska. Sachs Den centrala ledningen är lagd hos finansministeriet. P å å t t a olika platser i landet finnas »lantbauämter». F ö r större byggnadsföretag tillsättas särskilda »neubauämter». Vid ett statligt byggnadsföretags planerande lämnar vederbörande fackmimster u p p d r a g åt det lantbauamt, inom vars verksamhetsområde byggnadsföretaget skall ifrågakomma, a t t uppgöra förslag till företaget i samr å d med den myndighet, för vilken byggnadsföretaget avses. Under utredningsarbetets gång skall ifrågavarande lantbauamt konferera med finansministeriet. Upprättade förslag till byggnadsföretag granskas inom finansministeriet. Däremot ankommer det på fackministeriet a t t sedan byggnadsanslag beviljats giva vederbörande lantbauamt befallning att i samråd med finansministeriet låta verkställa byggnadens uppförande.

102 Byggnadsarbetena utföras medelst entreprenadsystem och med uppdelning i små utbud. Vid större entreprenaduppgörelser fordras finansministeriets bifall. Över byggnadsverksamheten föres en utförlig statistik, som årligen publiceras. De för den statliga byggnadsverksamheten anställda tjänstemännen hava i stort sett samma ställning i förhållande till staten och enskilda som i Preussen. De högre tjänstemännen äro högt skolade arkitekter och de underordnade tjänstemännen hava lägre teknisk utbildning. De statsanställda arkitekterna äro oförhindrade att deltaga i arkitektpristävlingar och tillåtas åtaga sig genom sådana förvärvade uppdrag. I Bayern sorterar statens husbyggnadsverksamhet under inrikesministeriet, inom vilket en avdelning ä r organiserad för byggnadsfrågor, husbyggnader såväl som väg- och vattenbyggnader. Chefen för denna avdelning skall vara tekniskt utbildad och utses till befattningen omväxlande en husbyggare och en väg- och vattenbyggare. Under ministeriet lyda åtta provinsstyrelser (kreisregierungen). I var och en av dessa finnes en avdelning för byggnadstekniska spörsmål. Under dessa provinsstyrelser sortera 27 lägre tekniska myndigheter, kallade »bauämter fur hochbau» (lantbauämter), och 2 s. k. »aussenstellen», underordnade v a r t och ett sitt lantbauamt, samt 3 »universitätsbauämter». Personalen vid dessa myndigheter utgöres dels av högskoleutbildade arkitekter och dels lägre teknisk personal. Till denna organisation knytes, när något större och mera betydelsefullt byggnadsföretag pågår, t. ex. det n y a justitiepalatsbygget i Munchen, en enbart för detta bygge avsedd särskild byggnadsledning, lydande direkt under inrikesministeriets byggnadsavdelning. Som ledare för en dylik särstående organisation förordnas antingen en statsanställd arkitekt eller en privat arkitekt med betydande erfarenhet och anseende, eller, vilket oftast sker, en statsarkitekt och en privatarkitekt tillsammans, varvid den förre svarar för byggnadsledningen och den senare för ritningsarbetet. Vidare finnes vid byggnadsavdelningen inom ministeriet en nämnd, bestående dels av ordinarie tjänstemän, dels ock av ett antal mera betydande privatarkitekter, vilken n ä m n d (Baukunstausschuss) h a r att pröva alla byggnadsprojekt av monumental betydelse samt alla kyrkobyggnadsfrågor. Uppstår behov av byggnadsföretag för statens räkning, åligger det den institution, som d ä r a v närmast beröres, a t t göra framställning i ämnet till vederbörande provinsstyrelse (kreisregierung), som h a r a t t konstatera om ett verkligt behov föreligger eller ej. Om behov prövas föreligga, låter provinsstyrelsen genom vederbörande statsarkitekt uppgöra skisser och kostnadsförslag till det ifrågasatta byggnadsföretaget. Dessa insändas till ministeriets byggnadsavdelning för granskning och eventuellt godkännande. Det godkända förslaget underställes lantdagen för medels beviljande. N ä r medel erhållits, utarbetas genom de statsanställda arkitekterna h u v u d r i t n i n g a r och utförliga kostnadsberäkningar, vilka underställas ministeriets byggnadsavdelning för slutlig prövning och fastställelse, varefter arbetena igångsättas. Arbetena utföras alltid på entreprenad, varvid desamma i största möjliga utsträckning uppdelas i fackentreprenader.

103 Över nybyggnadsverksamheten föres en noggrann, årligen publicerad ekonomisk statistik. Den franska staten äger stor tillgång till äldre byggnader, varför nybyggnader relativt sällan förekomma. Varje ministerium förvaltar själv sina fastigheter. Därest behov a v mera omfattande byggnadsarbeten uppkommer, överlämnar vederbörande ministerium ett byggnadsprogram till »direction des beaux arts», som antingen anmodar någon statsanställd arkitekt a t t uppgöra erforderliga ritningar m. m. eller föranstaltar om en offentlig pristävlan. Förslagen granskas av »direction des beaux arts» och ministeriet gemensamt. Byggnadsarbeten, vartill medel beviljats, ombesörjas a v direktionen. Den franska byggnadsstatistiken inskränker sig till en ren bokföringsåtgärd, men är i så måtto fullständigare än åtskilliga a n d r a länders statistik, a t t den omfattar alla statens fastigheter. I England handhavas husbyggnader, väg- och vattenbyggnader, statlig fastighetsförvaltning, hyresfrågor och ämbetsverkens inkvarteringsfrågor av »his majesty's office of works», vars chef är minister. Vissa specialbyggnader liksom ock stadsplanefrågor sortera under a n d r a ministerier, såsom sjuk- och fångvårdsanstalter samt militära byggnader. Inom »office of works» finnas alla grenar av byggnadsteknisk sakkunskap representerade. E n av dess byråer handlägger bland a n n a t registrerings-, hyres- och inkvarteringsfrågor. När ett byggnadsföretag ifrågasattes, göras de första undersökningarna rörande lokalbehovet genom sistnämnda byrå. Om u t r e d n i n g a r n a anses böra fullföljas, utser ministern för ändamålet en arkitekt, varvid tillkallas antingen en i statstjänst anställd arkitekt eller en icke statsanställd, som utses i samråd med arkitektföreningens förtroendemän eller efter allmän tävlan. Det sistnämnda tillvägagångssättet torde v a r a det vanligaste. Den ekonomiska ledningen a v byggnadsföretag, vartill medel beviljats av parlamentet, handhaves a v vederbörande avdelning inom ministeriet. Arbetena utbjudas i regel på entreprenad. Vid vissa tillfällen, då entreprenadsystemet i en eller a n n a n form icke lämpligen k u n n a t begagnas, hava arbetena utförts under statsanställda arbetsledare men a v arbetare, som av entreprenörer enligt viss uppgörelse ställts till förfogande. Härvid åvilade allt fortfarande alla en arbetsgivares skyldigheter entreprenörerna och icke staten. Byggnadsstatistiken är i E n g l a n d rationellt ordnad. D ä r föras två varandra kompletterande statistiska system. Det ena avser a t t hålla en alltj ä m t fortlöpande kontroll över engelska statens verkliga utgifter för av densamma disponerade lokaler, därvid räknas med r ä n t a på det i fastigheterna investerade kapitalet. Det andra systemet avser dels att genom jämförande av den nyttiga golvytan med antalet tjänstemän kontrollera lokalernas utnyttjande och dels a t t erhålla kännedom om lokalbeståndet, a t t systematisera förekommande in- och utbetalningar samt a t t övervaka hyreskontraktsuppgörelser m. m.

104 Bilaga 2. Kostnader för utförda byggnadsföretag per kubikmeter byggnadsvolym. Tabell nr 1. ! Byggnadens kost- 1009 19101 1911 i 1912 1913 i 1914 ' 18U 1916 nad i j ä m n t i tusental

Ambetslokaler.

19i;

1919 i 1920 I 1921 I

192J

:

Byggnadsstyrelsen. Patentverket 2,596,Ood Göteb. landsstatshus... 876,000

68.i» o' 64.—

Medicinalstyrelsen. Administrationsb3'ggnad för Östersunds i } ; hospital 152,000 D:o för Strängnäs hospital ,.. 431,000

17.19 62.3 3

Arméförvaltningen. Kanslibyggnad, Frösundavik

I 251,000

67.+ 1

Kasernbyggnadsnämnden. Kanslibyggnad: Örebro Uppsala Karlstad Uddevalla Skövde Jönköping Borås Vänersborg Växjö Eksjö • • Strängnäs Linköping Kristianstad

Byggnad e r n a lika s t o r a ; genomsnittlig kostnad — 131,000

17.90 16.80 17.50 17.90

15.— 16.80 18.50-...

19.— 45.2 0' 38.10

Byggnaderna lika s t o r a ; genomsnittlig kostnad 342,000

55.49.—!

Tabell nr 2. Byggnadensi kost-• X909 19101 1911 I 1912 nad ljamnt tusental

1915 ' 1916

1P30 I 1921

Ekonomibyggnader. Medicinalstyrelsen. Östersunds hospital Strängnäs hospital Armé

Medeltal

117,000 281,000

-19.66 66.2 0

förvaltningen.

Svea ingenjörkår: Kokinrättning Bad- o. tvättinrättning Proviantbod Gymnastikhus

191,0001 174,000| 34,000 148,000!

57.04 155.16(byggn.-kostn.89.9C)

96.39J ]29.79|_

105 Tabell nr 2 (forts.). Byggnadens k o s t - 1909 1910 nad i jamni tusental

Kasernbyggnadsnämnden. Kokinrättningsbyggader: Örebro Uppsala ByggnaKarlstad derna lika Uddevalla s t o r a ; genomsnittlig Skövde kostnad — Jönköping 130.000 Borås Vänersborg

17.50 — 20.25 20.4 0 19.70 17.30 20.50 19.20

20.—

Ekonomibyggnadsoniplex(kokinrättning, ymnastikhus, badhus, vättinrättning och ångentral): Växjö Byggnaderna lika : Eksjö s t o r a ; ge- j Strängnäs nomsnittlig! Linköping kostnad ~ ! 999,000 Kristianstad

45. 44.50

45. Tabell nr 3.

Byggnadens kost- 1909 1910! 1911 nad i jiimnt tusental

Kasernhus. Armé

förvaltningen.

Svea ingenjörkår

1,339,000

45.06 Kasernbyggnadsnämnden. Örebro Jppsala arlstad Jddevalla kövde fönköping 3orås Vänersborg /axjö ksjö »trängnäs inköping Kristianstad

Byggnad e r n a lika s t o r a ; genomsnittlig kostnad = 336.000

13.90 13.50 13.50

15.— 12.90 13.70 14.30 15.6 0

Byggnad e r n a lika s t o r a ; genomsnittlig kostnad — 542,000

37.2 0

34.— 40.—

lospitalsbyggnader. M edicin alstyrelsen. istersund Strängnäs

Medeltal

176,000 623,000

17.88 61.24

106 Tabell n r 3 (forts.). Byggnadens kost- 1909 1910 1911 nad i jämnt tusental

1915 i 1916

1922 1192

Sjukhus o c h d ä r m e d j ä m f ö r l i g a byggnader. Byggnadsstyrelsen. Lund, Drottning Sofias 2,035,000 stiftelse

76.S0

Arméförvaltningen. Sjukhus, Frösundavik..

84.2 3

113,000

Pensionsstyrelsen. Sjukvårdsanstalt, Are...

68.6 4

869,000

Kasernbyggnadsnämnden. Sjukhus om 66 sjukplatser : Örebro 1 Uppsala j .lönköping ... J Sjukhus om platser : Karlstad Uddevalla Borås Vänersborg

17. 22.5 0:

113,000 22.5 0

38 sjuk^ ( ( J

20.

90,000

24. 124.5 0

Sjukhus om 22 sjukplatser : Skövde

57,000

Sjukhus om platser : Eksjö Sollefteå

90 sjuk527,000 680,000

Sjukhus om platser : Linköping

96 sjuk-

63.— 66.—

I 492,000

Tabell n r 4. Byggnadens kost1910 1911 nad i jämnt 1909 tusental

Bostadsbyggnader av s t e n . Medicinalstyrelsen. Östersunds hospital.45,000 Uppsala » ... 47,000 Strängnäs * , I medeltal ! 108,000 Vänersborgs hospital...! 29,000 Lunds » ...! 77,000

1913 I 1914 ! 1915

15.60 17.27

74.27.60 21.43

1919 ! 1920

1922 192

107 Tabell nr 4 (forts.). Byggnadens kost- 1900 1910 1911 nad i jämnt tusental

1921 ! 1922 11923

Arméföroaltningen. ] Ivea ingenjörkar, F r ö sundavik

72,000

69.5 9

Generalpoststyrelsen. tockholm: Kv. Hugin » Vågskivan Malmö löteborg tockholm: ! Kv. Verdandi

372,000 : 451,000 j 429,000 ' 277,000

46.76 50.55 37.19 49.89

323,000

76,000

53.6 5

Pensionsstyrelsen. \re Teleyrafstyrelsen. Alingsås iävle fiöteborg(landsh.-h)... Malmö Norrköping »tockholm: Dannemoragatan .

53,000 253,000 584,000 335,000 431,000 306,000 214,000;

36.3 6 42.36 58.50 64.26 74.51 56.89 38.3 7 47.4 0

250,000

Fångvårdsstyrelsen. .angholmen Kasern byyynadst nämnden. Örebro Karlstad •••• Uddevalla • Skövde Jönköping . Vänersborg. Eksjö Strängnäs . Linköping (Kristianstad

164,000 (Ai-betet till stor del utfört av fångar)

1 Vid varje regemente tvenne byggnader, i genomsnitt kostnad, resp.: 57,000 S7,000

"47,000! 276,000! 376,0001 46,000!

—

20.15 18.60 15.50 18.25 37—

50.55.48.53.

108 Tabell nr 5. Byggnadens kost- 1909 1910 1911 nad i jämnt tusental

1911 ! 1915

1917 I 1918 ! 1919

1922 Bostadsbyggnader av t r ä . Medicinalstyrelsen. Uppsala hospital Strängnäs > , medeltal Vänersborgs hospital Kristinehamns > Härnösands »

53,000

18.51 25.9 0

92,000 63,000 62,000 51,000

21.06 21.12 38.—

Gener al poststyrelsen. Charlottenberg Falun Sundsvall Vilhelmina Gällivare Lvcksele Kil Älmhult Ödeshög Bräcke

34.89 36.2 3 47.98 42.5 9

112,000 135,000 281,000 89,000 56,000 67,000 31,000 25,000 14,000 23,000

39.4 0 32.33 37.18 141.76 99. u l 36.47

Telegrafstyrelsen. Boden i Eskilstuna Gudhem Göteborg (landsh.-h.) Härnösand . Karlsborg • Ludvika Lyrestad ... Mörby Nynäshamn.

Spång" SundbybergSundsvall... Vallentuna . Älvsjö . Östersund .

32.2 8

59,000 203,000 57,000 584,000 335,000 71,000 131,000 120,000 65,000 14,000 36,000 45,000 93,000 45,000 93,000; 98.000J 33,000 37,000 346,O00| 13,000! 36,000:

;49.7 5 67.8(

58.50 64.2 0 36.7:

41.51 58.65 41.89 55.4 8

60.3 3 48.3 0 43.4 3 {48.3 0

43.52 47.26 i

44.80 I47.04J

61.401i

58.0*

210,000

Fångvårdsstyrelsen. St. Härianda

134,000

Kasernbyggnadsnämnden. Växjö

! 45,000

54.-!

.55.0 5 38.56

109 Tabell nr 6. Byggnadens kost- 1909 191()i lflli nad i jämnt' tusental I

1922 1923

Skolbyggnader. Byggnadsstyrelsen. 61.7 5

730,000: Luleå seminarium Kristinehamns blind492,000! skola Karlstads seminarium. 1,587,0001

76.90 47.30

Överintendentsämbetet. 526,000 645,000! 753,000 1,050,000]

Falu seminarium Uppsala seminarium • Skogshögskolan Lunds seminarium...

17.2 0 J17.10

29. 28.10

Tabell nr 7. Byggnadens kost- 1909 1910 1911 nad i jämnt tusental

1922 1923!

Speciella b y g g n a d e r . Byggnadsstyrelsen. 1,759,000 Provningsanstalten Sundsvalls telegraf hus.- 758,000 388,000 Ludvika posthus Rättsmedicinska insti69,000 tutet Överintendentsämbetet.

73.50 77.80 64.70 53.20

i

Riksmuseet

3,273,000

20.

274,000 152,000

23.68 Generalpoststyrelsen. Irälleborg, post- och telegraf hus Västervik, d:o d:o Norrköping, post- och riksbankshus Stockholm, tillbyggnad av centralposthuset Uddevalla, post- och telegrafhus Kristianstad, posthus ... Linköping, post- och telegraf hus

94.19 21.16

420,000

785,000

235,000 221,000

24.41 27.83 40.68

398,000

Telegrafstyrelsen. (Byggnader av sten) Alingsås, överdragsstation Borås, station Enköping, överdragsstation

97,000 368,000 93,000

64.19 28.22 39.71

110 Tabell nr 7 (forts.). Byggnadens kost- > 19091910 1911 nad ijämntj tusental | Eskilstuna, station Finspång, » Gudhem, överdragsstation Göteborg, station Karlsborg, » (sten och trä) Karlshamn, station Landskrona, » Lund, » Lyrestad, överdragsstation Uppsala, station Örebro, »

1912 ! 1913

1914 ! 1915

1921 ! 1922 I I

25.4 7

354,000 147,000

59.16 52.2!)

79,000 693,000 90,000 270,0001 239,000 341,000

1917 OO.S'1

42.4 3 27.4 s 27.10 21.15 52. s 5

79,000 459,000 118,000

17,000 39,000) 94,0001

144.8 2

52.2 5

(Byggnader av trä.) Hållö, radiostation Härnösand, d:o Ange, station

57.61; 46.41

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. domsagornas förvaltning. [14]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Hyggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens, hvggnadsbvrå m. m. [13]

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen. Tull- ocb traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsdrivande verkens förnyelsefonder in. m. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10]

Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi. Försäkringsväsen. Betänkande med utredning och förslag angående soeialförsäkringens organisation. [8]

Socialpolitik. Det svenska skogsbrukets förutsättningar ocli historia. [11] Sveriges enskilda skogar. [12J Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1|

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Onderolficerssakkunriigas yttrande och förslag. [7|

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

•Sthlm 1925, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.