Betänkande och förslag angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m.

%

^

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1934:47 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

STATENS ÖVERTAGANDE AV VISSA KOSTNADER FÖR FOLKSKOLEVÄSENDET M. M. AVGIVET AV INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

3 4

Statens offentliga utredningar 1934 Kronologisk förteckning

1. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, 24. Forslas till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsala,] Almqvist & Wiksell. viij, 704 s. E . band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. S. Förslag till alternativa koraler. Centraltryckeriet. (4), 31 s. E. 2. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av A. 26. Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. Marcus. 48 s. K. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bil. S. 3. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta 27. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet.j Del 1. Vägar. Hseggström. 434 s. K. statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. E . 28. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägvftsendet. 4. Betänkande med utredning och förslag rörande orgaDel 3. Avgivna utlåtanden. Hseggström. 47 s. K. nisationen av försöksverksamheten på växt- och träd29. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande rörande fa-1 gårdsodlingens område. Kihlström. 198 s. J o . miljepensionering för tjänstemän vid den civila stats5. Betänkande med förslag angående frågan om lämpliga förvaltningen och för arbetare i statens tjänst. Noråtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska stedt. 167 s. F i . hamnar. Idun 208 s. H . 30. Utlåtanden över betänkande med förslag till lag an-1 gående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. ra. (Tret-i 6. Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande tonmannakommissionens betänkande.) Norstedt. 227• av billiga egnahemsbyggnader. Lindström. 56 s. J o . s. S. 7. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för 31. Betänkande angåande omorganisation av landsfogde medellång och långfristig kreHitgivning åt företag inom tjänsterna. Norstedt. 111 s. J u . näringslivet. Marcus. 54 s. F i . 32. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning 8. Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. Norstedt. m. m. Marcus. 188 s. J o . 130 s. H . 33. Järnvägs- och automobiltraflk. Tullberg. (2), ix, 260 s. 9. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämK. melser angående statsbidrag till avlöning åt distrikts- 34. Varutrafiken med bil samt statistisk och kartograflsk sköterskor m. m. Marcus. 66 s. S. översikt av totala varutrafiken till och från Stockholm 10. Utlåtanden över utredningen angående tredje mans rätt under maj månad 1932. Av O. Jonasson. Separattill neutralitet i arbetstonflikter m. m. Norstedt. 214 s. S. bilaga till 1932 års trafikutrednings betänkande den 19 jan. 1934. Tullberg. 52, 44 s. K. 11. Utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. Beckman. (2), 176 s. S. 35. Betänkande med utredning och förslag angående sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvaru12. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, städgau m. m. Marcus, vj, 612 s. S. band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar smn medel mot arbetslöshet. Av B. Ohlin. 36. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser' Norstedt, viij, 176 s. S. rörande frihamnsväsendet, Norstedt. 253 s. F i . 13. Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till 37. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag förordningar angående konungariket Sveriges stadshytill förordning angående statens lånefond för sekunpotekskassa samt angående grunderna för stadshvpodärlån mot inteckning i jordegendom, m. m. Beckman. teksföreningars bildande och verksamhet m. m. Mar147 s. J o . cus. 102 s. F i . 38. Betänkande angående arbetsfördelning m. m. för tull14. Undersökningar angående det sociala hjälpklientelet. taxerings- och kontorsgöromål vid tullverket. Marcus. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 s. S. 227 s. F i . 15. Betänkande med förslag till bestämmelser angående 39. Betänkande med förslag till rusdryeksförordning m. m. upphandling av lantbruksprodukter m m. för statens Norstedt. 710 s. F i . och kommunala inrättningars behov. Marcus. 88 s. FI. 40. Utredning och förslag rörande de extra ordinarie lärar16. Betänkande med förslag till lag angående vissa ekononas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanmiska stridsåtgärder m. m. Norstedt. 106 s. S. den m. m. Norstedt, vj, 159 s. E . 17. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. 41. Utredning och förslag angående en förbättrad ställning Norstedt. 56 s. K. för ämnena latin och grekinka vid de allmänna läroverken. Idun. 112 s. E . 18. 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsför- 42. 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie personal. säkringen. Beckman, vij, 362 s. S. Betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom allmänna civil19. Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning förvaltningen. Marcus. 83 s. F i . av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. 43. Betänkande med förslag angående avsättningen av Beckman. 26 s. S. smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung. Marcus. 190 s. J o . 20. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära 44. Allmänna arbeten för arbetslöshetens bekämpande i anläggningar m. m. Marcus. 54 s. F i . Sverige 1929—1934. Norstedt. 38 s. S. 21. 1933 års teaterutredningsbetänkande. Del 2. Utredning 45. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag rörande teaterförbållandena i riket. Norstedt. 139 s. till kungörelse angående lån till jordbrukare för ge8 pl. E . nomförande av ackord m. m. Beckman. 93 s. J o . 22. Betänkande angående den slutna kroppssjukvården i 46. Statens organisationsnämnd. Betänkande med förslag riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. rörande lotsverkets personalfråga och därmed sammanNorstedt, (2), 753 s. S. hängande förhållanden Marcus 217 s. H . 23. Betänkande med förslag angående bemanning av sven- 47. Betänkande och förslag angående statens övertagande ska fartyg jämte statistisk utredning angående svenska av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. Hsegghandelsflottans bemanning år 1931. Norstedt. 174 s. H . ström. 219 s. E .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

1934:47

BETÄNKANDE OCH FÖKSLAG ANGÅENDE

STATENS ÖVERTAGANDE AV VISSA KOSTNADER FÖR FOLKSKOLEVÄSENDET M. M. AVGIVET AV INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1934 IVAR H . E G C S T R Ö M S BOKTRYCKERI A. B. 342809

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. Skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

5 Kap.

I. Utredningsuppdraget

7 Kap.

II. Statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet A. Redogörelse för gällande bestämmelser samt historik Gällande bestämmelser om tillhandahållande av byggnader för folkskoleväsendet sid. 15. — 1920 års riksdagsskrivelse sid. 17. — 1921 års sakkunniga sid. 17. — Särskilda skolbyggnadsbidrag till vissa skoldistrikt sid. 20. — Skatteutjämningsberedningens förslag sid. 21. — Mot skatteutjämningsberedningens förslag framförda invändningar sid. 24.

15 15

B. De sakkunnigas utredning och förslag Inledning. Skolbyggnadskostnaderna Vissa allmänna önskemål i fråga om statsbidragssystemets beskaffenhet Statsbidrag bör utgå såväl för redan uppförda som för blivande skolbyggnader De huvudsakliga utgiftsposter, för vilka statsbidrag bör utgå Byggnadsbidrag för anskaffande av nya skollokaler. Grunder för bidragets utgående Byggnadsbidrag för redan befintliga skollokaler Provisoriskt byggnadsbidrag Hyresbidrag för skollokaler Underhållsbidrag Underhåll av skollokaler Bränsle, lyse, renhållning o. d Inventarier Undervisningsmateriel Gemensamt statsbidrag för lokalernas underhåll samt för tillhandahållande av inventarier och undervisningsmateriel (underhållsbidrag) Tjänstebostadsbidrag Särskilda bestämmelser Kostnadsberäkning

2(i 26

I TI. Statsbidrag till lärares avlöning A. Redogörelse för gällande bestämmelser och skatteutjämningsberedningens förslag Bestämmelser om avlöning och statsbidrag för lärare vid folk- och småskolor sid. 83. — Bestämmelser om avlöning och statsbidrag för lärare i slöjd och hushållsgöromål sid. 86. — Bestämmelser om dyrtid8tillägg och provisorisk avlöningsförbättring sid. 88. — Bestämmelser om avlöning och statsbidrag för undervisning i fortsättningsskola sid. 88. — Skatteutjämningsberedningens förslag sid. 89.

32 35 37 38 47 59 60 62 63 64 64 66

60 67 7] 78 83 83

4 .Sid.

B. De sakkunnigas utredning och förslag Naturaförmånerna De kontanta löneförmånerna Statsbidragsvillkor Ersättning för övertidsläsning "'.... Arvoden för undervisning i slöjd och hushållsgöromål . . . Arvoden åt överlärare Inrättande av nya lärartjänster, förflyttning av lärare Tillsättning av lärarbefattningar Kostnadsberäkning I V . Statsbidrag till anordnande av skolskjutsar Förut beviljade anslag och i ämnet gällande bestämmelser Skatteutjämningsberedningen De sakkunnigas förslag Kostnadsberäkning

90 \ 9(1 91 92 i 93 94 95 102 117 134 136 136 1 39 139 146

Kap.

V. Statsbidrag till inackordering av skolpliktiga barn Förut beviljade anslag och i ämnet gällande bestämmelser Skatteutjämningsberedningen De sakkunnigas förslag Kostnadsberäkning

146 146 148 148 151

Kap.

VI. Statsbidrag till skolhem Förut anvisade anslag och i ämnet gällande bestämmelser . Skatteutjämningsberedningen De sakkunnigas förslag Kostnadsberäkning

151 151 153 153 155

Kap.

VII. Anslagsbehovet under budgetåret 1935/1936

150 Kap. VIII. Sammanfattning av de sakkunningas förslag Statsbidrag för skolbyggnader Statsbidrag till lärares avlöning Statsbidrag till skolskjutsar Statsbidrag till inackordering av skolpliktiga barn Statsbidrag till skolhem Kostnadsberäkning

159 159 160 162 162 163 163

Kap.

1.65 166

Kap.

IX. Hemställan Bilaga. Utkast till författningsbestämmelser

Särskilda yttranden

5 Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet.

Undertecknade få härigenom överlämna »Betänkande och förslag angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m.» Stockholm den 27 november 1934. Vördsamt NILS LÖWBEER GUSTAF ANDERSSON

J. ENGVALL

N I L S PERSSON

/ Enar

Sahlin.

Kap. I.

Utredningsuppdraget.

Genom beslut den 29 december 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet a t t tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet b i t r ä d a med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående folkskoleväsendet. I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departementschefen anmälde berörda ärende, anförde departementschefen bland annat följande. »Skatteutjämningsberedningen framlade i december 1932 sitt principbetänkande, som i fråga om folkskoleväsendet innefattar flera betydelsefulla reformförslag. Sedan dess har betänkandet i denna del varit utremitterat till ett stort antal myndigheter och i frågan intresserade enskilda sammanslutningar, och svaren på remisserna föreligga sedan någon tid tillbaka. En granskning av dessa ger vid handen, att grundtankarna i beredningens förslag, nämligen statens övertagande i väsentligt större utsträckning än hittills av kostnaderna tor folkskoleväsendet samt en ökad koncentration och rationalisering av detsamma i organisatoriskt hänseende, i allmänhet vunnit förståelse och anslutning. Däremot har mycken kritik framkommit gentemot de olika anordningar, som beredningen projekterat för sina reformtankars förverkligande. Eör att kunna till en snar lösning föra fram de trängande frågorna om åstadkommandet av en väsentlig lättnad i kommunernas utgifter för folkskoleväsendet och en rationalisering av detta skolväsendes organisation, synes det i denna situation vara lämpligast att underkasta skatteutjämningsberedningens förslag — som för övrigt till sin karaktär är summariskt och icke befattar sig med någon ingående diskussion av de olika problemens detaljer - en bearbetning med hänsyn tagen till den framkomna kritiken och i syfte att få de föreliggande spörsmålen även i detaljerna utredda. Denna bearbetning bör ske med skyndsamhet och slutföras i så god tid, att det kan bliva möjligt att för 1935 års riksdag framlägga ett förslag i ämnet. Med hänsyn härtill och på grund av den föreliggande arbetsuppgiftens omfattande beskaffenhet är det nödvändigt att för ändamålet särskilda sakkunniga tillkallas. J a g skall i det följande återkomma till frågan härom och framställa förslag om de sakkunnigas antal m. m. Nu närmast vill jag emellertid med några ord beröra de väsentligaste av de spörsmål, vilka böra bliva föremål för de sakkunnigas arbete. Den i ekonomiskt hänseende mest tyngande delen av de förpliktelser, som åvila kommunerna för folkskoleväsendet, är skyldigheten att tillhandahålla skollokaler och lärarbostäder samt att ansvara för underhållet av dessa. Frågan om att på denna punkt åstadkomma en lättnad i de kommunala utgiftsbördorna tränger sig därför helt naturligt i förgrunden. Skatteutjämningsberedningen har i sådant syfte föreslagit, att nämnda skyldighet skulle över-

8 tagas av staten, dock med den inskränkningen i fråga om städer, som ej deltaga i landsting, att dessa städer alltjämt skulle bära en tredjedel av ifrågavarande kostnader. I samband med denna kostnadsöverflyttning skulle de nuvarande skolhusen överlåtas till staten. Endast undantagsvis skulle förekomma, att kommunerna för redan uppförda byggnader erhölle ersättning av statsverket, nämligen i form av bidrag till annuiteter å lån, som upptagits för skolbyggnadsändamål. Såsom en konsekvens av de sålunda ifrågasatta bestämmelserna har beredningen jämväl föreslagit, att bestämmanderätten i frågor rörande skolbyggnaders anläggning, underhåll och användning skulle tillkomma staten. Mot skatteutjämningsberedningens förslag i nu berörda del hava från de hörda myndigheternas sida gjorts i mitt tycke vägande invändningar. Ehuru man allmänt synes inse och behjärta behovet av en lättnad för kommunerna i fråga om kostnaderna för skolbyggnader, har tämligen enhälligt framhållits, att ett överförande helt på staten av ovan angivna förpliktelser skulle medföra stora svårigheter. Övertagandet av äganderätten till redan befintliga skolhus och lärarbostäder och skyldigheten att ansvara för dessas underhåll ävensom att ombesörja tillhandahållandet av och underhållet av erforderliga nya sådana byggnader för de till ett antal av omkring 2 500 uppgående skoldistrikten skulle innebära, att staten pålades en ny förvaltningsuppgift av ovanligt stora mått. För att genomföra en sådan anordning torde en väsentlig utvidgning av den administrativa apparaten bliva nödvändig och det lärer ändock vara tvivel underkastat, om det för staten kunde vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt handhava dessa angelägenheter. J a g finner därför nödigt, att de sakkunniga företaga en utredning rörande möjligheten av att på en annan väg ernå en önskvärd avlastning från kommunerna av berörda kostnader. Flera av de hörda myndigheterna hava förordat, att i stället systemet med statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet skall anlitas. Det förefaller mig, som om denna utväg borde vara framkomlig. Den torde icke förutsätta någ*ra mera vidlyftiga administrativa anordningar och kommer därför, även om statsbidrag lämnas i avsevärd omfattning, säkerligen att ställa sig för statsverket mindre kostsam än skatteutjämningsberedningens förslag. Ett sådant system äger ock den fördelen, att det icke i samma grad som nämnda förslag avkopplar det lokala intresset för att i varje fall erhålla de mest praktiska, billiga och samtidigt u r undervisningssynpunkt mest tillfredsställande anordningarna. Det får bliva de sakkunnigas uppgift att närmai*e undersöka, efter vilka grunder dylika statsbidrag lämpligen böra utgå, och om bidragen eventuellt böra avse även distriktens utgifter för inventarier och undervisningsmateriel samt lokalernas uppvärmning, belysning och renhållning. Flera olika möjligheter torde härvid kunna komma i åtanke, exempelvis statsbidrag, normerade efter skattetrycket i de olika kommunerna enligt en fastställd skala eller i form av ersättning (hyra) för upplåtna lokaler (eventuellt inventarier och materiel) efter uppskattning i varje särskilt fall. Huruvida någon åtskillnad i princip mellan olika slag av kommuner (de större städerna och övriga kommuner) därvid bör göras, såsom föreslagits av skatteutjämningsberedningen, kan jag icke nu bedöma; även detta spörsmål bör av de sakkunniga närmare utredas och begrundas, liksom ock frågan, huruvida statsbidrag bör utgå till andra skolbyggnadsanordningar, än de så att säga obligatoriska t. ex. skolhem, utrymmen för slöjd, hushållsgöromål, gymnastik, läkarundersökningar,

9 skolbad o. s. v. Det är uppenbarligen av vikt, att ej de statsunderstödjande åtgärderna bliva av sådan beskaffenhet, att distriktens intresse för åstad; kommande av dylika anordningar försvinner eller försvagas. Mot skatteutjämningsberedningens förslag i fråga om skolbyggnaderna har invänts, att det icke gör rättvisa åt de kommuner, som redan bragt sitt skolväsende, i vad angår lokalerna, i ett tillfredsställande skick. Såsom jag förut nämnt, skulle endast sådana kommuner, som för detta ändamål upptagit lån, och dessa blott undantagsvis, kunna ifrågakoinma till ersättning av stats\ verket. J a g anser önskvärt, att detta spörsmål uppmärksammas av de sakkunniga. Rent principiellt sett synes det knappast föreligga fog för att sätta dessa skoldistrikt i en mindre gynnad ställning, och det förefaller mig icke uteslutet att finna en möjlighet för utgående av statsbidrag eller ersättning mera allmänt även i nu avsedda fall. I fråga om lärarlönerna har skatteutjämningsberedningen föreslagit, att kostnaden härför skulle helt övertagas av staten. På denna punkt har beredningens förslag i huvudsak icke mött några gensagor. Dock föreligga här vissa frågor, vilka tarva ytterligare utredning, -såsom angående kostnaden för överlärare och s. k. övertidsläsning, anordningar, som innebära en förstärkning av skolväsendet utöver det normala och som därför i och för sig måste ur allmän synpunkt betraktas såsom gagneliga. Särskilt överlärarfrågan har under de senare åren aktualiserats genom skolväsendets överflyttning till den borgerliga kommunen och avskaffandet av prästernas självskrivenhet såsom skolstyrelseordförande. J a g förutsätter, att de sakkunniga skola ägna uppmärksamhet häråt. Även frågorna om statsbidrag i större utsträckning än hittills för skolvskjutsar och inackordering har av skatteutjämningsberedningen upptagits. Beredningen har tänkt sig, att staten skulle svara för tre fjärdedelar av dessa kostnader. Under ärendets remissbehandling hava krav framkommit på väsentligt större bidrag i nämnda hänseende än beredningen sålunda ifrågasatt, detta särskilt med tanke på de möjligheter, som erbjudas att genom skolskjutsar och även genom inackordering åstadkomma ökad koncentration och därmed ett förbilligande av skolväsendet. Otvivelaktigt är, att staten, därest den skulle i så stor utsträckning, som här ifrågasatts, övertaga folkskolekostnaderna, har ett än starkare direkt ekonomiskt intresse än hittills, att åtgärder, som möjliggöra en dylik koncentration, komma till stånd i alla de fall, där så lämpligen kan ske. Det synes därför vara påkallat, att de sakkunniga ur denna synpunkt ytterligare utreda frågorna om fördelningen av kostnaderna för skolskjutsar och inackordering. Såsom förut framhållits, har skatteutjämningsberedningen jämsides med sitt syfte att åstadkomma en lindring av kommunernas kostnader för folkskoleväsendet tagit sikte på önskvärdheten av att ernå en ur ekonomisk synpunkt mera rationell skolorganisation. Såsom en naturlig konsekvens av den utav beredningen förordade långt gående överflyttningen på staten av kommunernas skyldigheter i detta hänseende har beredningen tänkt sig, att bestämmanderätten i fråga om skolväsendets anordning på de olika orterna skulle på avgörande punkter förbehållas staten. Förutom angående skolbyggnaders anläggning och användning skulle statliga organ besluta rörande skolorganisationen i varje distrikt och lärarplatsers inrättande, och särskilda myndigheter, skolkretsstyrelser, däri de statliga intressena skulle vara företrädda, skulle tillerkännas viktiga funktioner i fråga om skolärendenas skötsel. An-

10 talet lärare skulle årligen fastställas av Kungl. Maj:t och ny lärartjänst skulle icke få inrättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Flyttningsskyldighet i viss utsträckning skulle åläggas lärare, som tillsattes efter reformens genomförande. För min del finner jag det uppenbart, att om staten skall ikläda sig väsentligt ökade bördor för folkskoleväsendet, den även måste fordra ett större inflytande än hittills i frågor, som avse eller sammanhänga med skolväsendets organisation och skötsel i övrigt ute i orterna. Därest statsbidragsvägen beträffande skolhusbyggnader och lärarbostäder väljes, är det emellertid icke uteslutet att gränsen mellan den statliga och den kommunala bestämmanderätten bör i vissa avseenden dragas annorlunda än skatteutjämningsberedningen föreställt sig. Att finna en lämplig avvägning härutinnan mellan de statliga och de kommunala organen synes mig böra bliva en av de sakkunnigas uppgifter. I samband härmed bör uppmärksammas den för en rationaliseringav skolväsendet viktiga frågan om möjligheten att, där en ur organisationssynpunkt lämpligare skoldistriktsindelning erfordras, åstadkomma en sådan på mera lättframkomliga vägar än med nuvarande lagstiftning är fallet. Vad angår lärarnas anställningsvillkor synes det mig önskvärt, att de sakkunniga närmare utreda det tidigare vid flera tillfällen dryftade spörsmålet om lärarnas flyttningsskyldighet. De åtgärder, som hittills härutinnan av statsmakterna vidtagits, synas mig även under nuvarande förhållanden icke tillfyllestgörande, och med ett för staten utökat ekonomiskt ansvar för skolväsendet te de sig än mindre tillfredsställande. Flyttningsskyldighet inom stiftet eller åtminstone inom inspektionsområdet lärer bliva nödvändigt att föreskriva för nytillkommande lärare, därest skolväsendet skall kunna erhålla den smidighet, som erfordras för vinnande av en ökad koncentration utan alltför lång tidsutdräkt. För prövning av frågor om lärares förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat torde folkskolinspektörerna eller domkapitlen kunna utgöra lämpliga organ. I varje fall synas mig ej de tilltänkta nya mellaninstanserna, skolkretsstyrelserna, vara ovillkorligen erforderliga för detta ändamål. Vad i övrigt angår behovet av dessa nya administrativa organ förefaller det mig, som om med de riktlinjer, jag här ovan angivit för föreliggande frågors lösning, det måhända skulle låta sig göra att vid skolärendenas behandling på mellanstadiet åtnöjas med de myndigheter, som i folkskolinspektörer, domkapitel och länsstyrelser för närvarande stå till buds. Säkerligen skulle skolkretsstyrelserna icke bliva en för staten eller eljest för det allmänna billig anordning. Och under rådande förhållanden är det i särskilt hög grad angeläget att förhindra utökningar av det allmännas förvaltningskostnader. J a g anser därför önskvärt, att de sakkunniga undersöka, huruvida det icke åtminstone tillsvidare är möjligt att undvika den utvidgning av administrationen, som här avses. J a g har nu angivit de viktigaste av de frågor, som aktualiserats genom skatteutjämningsberedningens förslag och som böra av de sakkunniga tagas under ytterligare behandling och bearbetning. Åtskilliga andra sådana spörsmål, av mindre intresse i detta sammanhang ehuru ej oviktiga, har jag ansett mig här kunna förbigå, vilket givetvis icke innebär, att de sakkunniga skulle vara förhindrade att upptaga även dem till prövning och därutinnan framställa förslag, därest de finna det erforderligt eller lämpligt i samband med uppdragets fullgörande. Det återstår emellertid en fråga av mycket stor betydelse, som, ehuru ej

omedelbart sammanhängande med de ovan dryftade problemen, jag likväl tänkt mig även skola anförtros åt de sakkunnigas övervägande, då den i allt fall indirekt står i samband med här föreliggande ämne och av skolöverstyrelsen i dess yttrande över skatteutjämningsberedningens förslag bragts i erinran. Frågan gäller en eventuell utvidgning av den obligatoriska lärotiden i folkskolan med ett sjunde skolår. Skolöverstyrelsen har upptagit detta spörsmål i förevarande sammanhang för att, såsom den säger, 'lämna ett konkret exempel, hurusom folkskolans utveckling i organisatoriskt hänseende icke kan sägas vara avslutad utan tvärtom alltjämt måste fortgå, varför de ekonomiska förändringar i fråga om folkskoleväsendet, som kunna komma till stånd, icke få vara ägnade att hämma denna utveckling utan i stället böra befrämja denna'. Därest staten, såsom jag anser önskvärt, övertager huvudparten av kostnaderna för folkskoleväsendet, komma statsmakterna för visso att göra stora ansträngningar för att hålla berörda kostnader inom skäliga gränser. Detta blir ofrånkomligen nödvändigt med hänsyn till den väldiga utgiftspost, det här är fråga om. A andra sidan måste efter en sådan reform statens ansvar för detta skolväsendes standard komma att kännas ännu starkare än tidigare. Strävandena att åstadkomma ett ur ekonomisk synpunkt välordnat skolväsende få icke undanskymma omsorgen om skolans utveckling. Genom statens stegrade inflytande på skolärendenas skötsel ökas även möjligheten för statsmakterna att medverka till önskvärda förbättringar. Bland dem, som äro sysselsatta på folkskolans arbetsfält, har det länge framstått såsom ett alltmer trängande önskemål att genom en förlängning av den nuvarande sexåriga lärokursen med ett sjunde år stärka den gemensamma barndomsskolan och dymedelst skapa ett mera solitt underlag för vår allmänna medborgarbildning. Man har pekat på att folkskolestadgan i själva verket genom sina bestämmelser om skolålderns omfattning förutsätter en sjuårig folkskola, och man har hänvisat till att i ett flertal av de västerländska kulturländerna folkskolans lärokurs är avsevärt längre än hos oss, i Norge och Danmark 7, i Tyskland och Österrike 8 och i England 9 år. Under de senare åren har spörsmålet tilldragit sig ett särskilt intresse genom den omfattande arbetslösheten bland den ungdom, som nyss avgått ur folkskolan, och det har framhållits, att de vådor, som av denna arbetslöshet framkallas, bäst skulle avhjälpas genom att ännu ett år behålla ungdomen under skolans tillsyn och ledning. J a g tillerkänner för min del dessa synpunkter en stor vikt. Det må ytterligare framhållas, att de stora krav, som det demokratiska statsskicket ställer på den enskilde medborgarens deltagande i det offentliga livet, i vilken ställning han än må befinna sig, och den intensiva utveckling, som försiggått på alla områden av mänsklig verksamhet, alltmer hava stegrat behovet av en i möjligaste mån solid allmänt medborgerlig skolutbildning. J a g har den uppfattningen, att vår folkskola i detta hänseende, trots dess stora förtjänster och lärarkårens nitälskan för sitt kall, icke helt fyller måttet, och jag ser därför i kravet på lärotidens utökning till sju år det förnämsta målet för pedagogiska reformsträvanden på folkundervisningens område under den kommande tiden. Det sjunde läsåret är icke oprövat i vårt land. I åtskilliga skoldistrikt inrättades redan tidigt, frivilligt men för distriktets barn obligatoriskt, sjuårig folkskola, och under de sista femton åren har antalet skoldistrikt med sådan

12 anordning ej oväsentligt stegrats. Av skolöverstyrelsens yttrande framgår, att under det antalet skoldistrikt med sjuårig folkskola år 1920 utgjorde 76, hade det år 1931 vuxit till 340. Det är särskilt Skåne, som gått i spetsen för denna utveckling. Vi hava alltså en ej alldeles ringa erfarenhet att bygga på här i landet, då det gäller att bedöma föreliggande spörsmål. Då de sakkunniga, som nu skola taga befattning med frågan om en ändrad fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för folkskoleväsendet och möjligheterna att genom ökad koncentration och på annat sätt vinna en mera rationell organisation av detta skolsystem, därvid, på sätt framgår av vad jag förut anfört, komma att syssla med de flesta av de mera viktiga organisatoriska problem, som röra vår folkundervisning, har det synts mig lämpligt, att de jämväl verkställa en undersökning rörande de förutsättningar, som kunna föreligga för att i vårt land genomföra en allmän obligatorisk utökningav folkskolans lärokurs till att omfatta sju år, samt överväga, på vad sätt en sådan reform skulle vara möjlig att åstadkomma. J a g förbiser ingalunda de svårigheter, som föreligga för att komma fram till det här avsedda målet. Dessa svårigheter äro dels av ekonomisk art, och dels ligga de i den mera känslobetonade obenägenhet mot en förlängning av skoltiden, som otvivelaktigt på många håll är förhanden. Vad den ekonomiska sidan av saken beträffar, är det önskvärt, att de sakkunniga noga beakta densamma och söka att åtminstone approximativt uppskatta, vad en reform av denna innebörd skulle medföra i kostnader för det allmänna i fråga om såväl lärarkrafter som lokalutrymmen m. m. Med hänsyn till de ovan omtalade svårigheterna torde det i alla händelser bliva nödvändigt att räkna med en ganska långvarig övergångstid för reformens genomförande. Ett problem, som i detta samband icke kan undvikas, är frågan om fortsättningsskolans ställning i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola. Kostnadssynpunkten och hänsynen till att den obligatoriska skolgången dock för den enskilde även representerar en kännbar belastning av ekonomisk och annan art göra, att det för mig närmast framstår såsom den lämpliga lösningen att i och med inrättandet av obligatorisk sjuårig folkskola fortsättningsskolan får försvinna eller riktigare, om det eljest låter sig göra och befinnes önskvärt, inbygges i det sjunde skolåret. Det må med rätta kunna sägas, att tillkomsten av ett obligatoriskt sjunde skolår för vårt folkundervisningsväsende skulle innebära ett så stort steg framåt, att denna vinst icke betalas för dyrt med förlusten av de relativt kortvariga fortsättningsskolkurserna. De sakkunniga böra därför i första rummet undersöka, huruledes en lösning av frågan må ur tekniskt-pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska syn pnnkter te sig efter denna nu angivna linje. J a g har emellertid klart för mig, att särskilt bland skolman den meningen är ganska utbredd, att ett slopande av den efter många års strider och svårigheter till slut skapade obligatoriska fortsättningsskolan skulle, även om folkskolan gjordes sjuårig, innebära en allvarlig förlust för vårt folkundervisningsväsende, och likaledes har det på fackmannahåll gjorts gällande, att det i fråga om de svagare skolformerna rent tekniskt skulle ställa sig svårt, för att icke säga ogenomförbart, att i det sjunde läroåret inarbeta fortsättningsskolans kurs. Det är min önskan, att de sakkunniga skola söka finna en väg, varpå dessa betänkligheter och svårigheter kunna neutraliseras. Finna de sakkunniga en sådan väg till slut dock ej framkomlig, vill jag icke betaga dem rätten att överväga något alternativ, som

13 innebär ett bevarande av det mest värdefulla i fortsättningsskolan i form av en kortare påbyggnad på folkskolan, obligatorisk eller frivillig. Till slut vill jag i fråga om de sakkunnigas arbete framhålla, dels att jag förväntar att de, så långt sig göra låter, skola i detalj genomarbeta de olika här föreliggande problemen och låta sitt blivande betänkande åtföljas av sådana kostnadsberäkningar och författningsförslag, som äro ägnade att underlätta ärendets fortsatta beredning i och för den efterföljande riksdagsbehandlingen, dels ock att, då deras arbetsuppgift i väsentliga stycken utgör en del av den stora skatteutjämningsfrågan, de sakkunniga skola låta sig angeläget vara att under utredningens gång upprätthålla vederbörlig kontakt med finansdepartementet, som har att handlägga denna fråga.» Den 3 j a n u a r i 1934 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga expeditionschefen i ecklesiastikdepartementet Nils Teofil Löwbeer, ledamoten av riksdagens a n d r a kammare, riksgäldsfullmäktigen Gustaf Henning Andersson, Easjön, undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen Josef Emanuel E n g v a l l och folkskolinspektören i Sydskånes östra inspektionsområde Nils Anton Persson, varjämte åt Löwbeer uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Till sekreterare hos de sakkunniga utsåg enligt vederbörligt bemyndigande chefen för ecklesiastikdepartementet den 8 januari 1934 förste amanuensen i nämnda departement E n a r Cyprianus Sahlin. De sakkunniga höllo sitt första sammanträde den 4 j a n u a r i 1934. Sedan vissa förberedande arbeten, avseende utredningens planerande, verkställts, upptogo de sakkunniga sina överläggningar den 17 j a n u a r i 1934, efter vilken tid arbetet oavbrutet bedrivits i form av dylika överläggningar eller genom olika frågors bearbetning av de enskilda ledamöterna och sekreteraren. Med vederbörligt tillstånd företogo de sakkunniga i april, maj och juni under sammanlagt femton dagar resor till olika skoldistrikt i riket för studier och undersökningar rörande folkundervisningsväsendet, särskilt frågorna om statsbidrag till skolhusbyggnader och den s j u å r i g a folkskolan. J ä m l i k t vederbörligt bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 29 maj 1934, efter därom av de sakkunniga gjord framställning, ledamoten av riksdagens a n d r a kammare, folkskolläraren J. J. E. Weijne, överläraren i Vilhelmina skoldistrikt K. A. E. Petré, folkskolläraren A. F r a n k m a n , Löberöd och folkskolläraren G. Pettersson, Myra, Vreta kloster, för a t t såsom experter med de sakkunniga överlägga rörande frågorna om ett obligatoriskt sjunde läsår i folkskolan samt angående fortsättningsskolornas ställning vid en utökning av folkskolekursen med ett dylikt sjunde läsår. Med n ä m n d a experter höllo de sakkunniga överläggningar under tiden den 11—14 juni 1934. Dessutom hava de sakkunniga under hand rörande frågan om skoldi-

14 striktsindelningen rådplägat med representanter för svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet. P å därom a v de sakkunniga gjord framställning medgav chefen för ecklesiastikdepartementet den 18 september 1934 att ledamoten av processlagberedningen, revisionssekreteraren P e r Vilhelm Santesson finge under viss begränsad tid biträda de sakkunniga såsom expert i vissa lagstiftningsfrågor, berörande den kommunala indelningen. Till de sakkunniga hava, för a t t tagas i övervägande vid utredningen, genom remisser överlämnats följande h a n d l i n g a r : 1) en av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor den 9 j a n u a r i 1934 gjord framställning om vidtagande av åtgärder för revider i n g av vissa bestämmelser i gällande boställsordning för lärare vid folkoch småskolor, 2) en av folkskolläraren L. J. Mårtensson gjord framställning om viss ändring i boställsordningen, 3) dels en av styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund i skrivelse den 20 juni 1932 gjord framställning om vidtagande av vissa ändringar av bestämmelserna rörande sättet för upprättande av förslag till lärartjänster och tillsättande av vikarie å lärartjänster, dels ock en av skolöverstyrelsen med utlåtande av den 30 j a n u a r i 1934 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse av den 11 oktober 1932 från centralstyrelsen för Sveriges allmänna f olkskollärarförening i samma ämne, 4) en av länsstyrelsen i Luleå med eget utlåtande av den 20 april 1932 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse från länsarkitekten E. Loven med förslag till ändrade bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, 5) en a v centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening i skrivelse av den 6 mars 1934 gjord framställning om vidtagande av åtgärder för ett allmännare genomförande av ett sjunde skolår och om fortsättningsskolans bibehållande som överbyggnad på den sjuåriga folkskolan, 6) ytterligare en av samma centralstyrelse i skrivelse den 27 april 1934 gjord framställning i sistnämnda ämne, 7) dels en a v domkapitlet i Luleå hos skolöverstyrelsen gjord framställning av den 15 j a n u a r i 1930 angående vidtagande av åtgärder för lösning av frågan om anställande av överlärare i de finsktalande skoldistrikten, dels ock en av Sveriges överlärarförbund i skrivelse till överstyrelsen a v den 25 j a n u a r i 1933 gjord framställning angående statsbidrag till överlärartjänster, vilka framställningar a v överstyrelsen med eget yttrande av den 12 juni 1934 till Kungl. Maj:t överlämnats. Vidare har styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund i en till de sakkunniga ställd skrivelse av den 25 juni 1934 hemställt, a t t de sakkunniga

15 måtte vid sin utredning" beakta frågan om utsträckt giltighetstid för folkskollärares tjänstgöringsbetyg. Då det framstått såsom angeläget, att förslag särskilt i de frågor av större ekonomisk räckvidd, vilkas n ä r m a r e utredning föranletts av skatteutjämningsberedningens betänkande, måtte kunna framläggas redan för 1935 års riksdag och det icke varit möjligt att till innevarande tidpunkt slutföra utredningen rörande samtliga de delvis ganska omfattande och svårlösta problem, som förelagts de sakkunniga, hava de sakkunniga be! slutat uppdela sitt betänkande i två delar, nämligen dels den n u föreliggande, som huvudsakligen avser förstnämnda frågor, dels ock en del, som kommer att senare avlämnas och som kommer att innefatta de sakkunnigas utredning av frågorna om den sjuåriga folkskolan och fortsättningsskolan. I detta senare betänkande komma de sakkunniga jämväl att taga ståndpunkt till spörsmålen om skoldistriktsindelningen och behovet av särskilda mellaninstanser för folkskoleärendens behandling.

Kap. II. A.

Statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Redogörelse för gällande bestämmelser samt historik.

I n n a n de sakkunniga n ä r m a r e ingå på frågan om åtgärder för åstadkommande a v lättnad i skoldistriktens utgifter för skolbyggnader (skolhus och lärarbostäder), vilja de sakkunniga lämna en kortfattad redogörelse för nu gällande bestämmelser om dylika byggnader och för hittills av statsmakterna vidtagna åtgärder till hjälp åt skoldistrikten, i vad angår i deras byggnadstunga. Gällande bestämmelser om tillhandahållande av byggnader för folkskoleväsendet. Enligt bestämmelserna i kap. 7 a v gällande folkskolestadga är anskaffandet och underhållet av skollokaler en kommunal angelägenhet. Det åligger varje skoldistrikt att anskaffa och underhålla tjänliga r u m för de skolor, som av distriktet blivit inrättade, samt att förse dessa med ändamålsenliga skolmöbler och undervisningsmateriel. Då fråga är om uppförande av ny skolhusbyggnad, skall skolrådet (folkskolestyrelsen) visserligen inhämta yttrande från folkskolinspektören angående den tilltänkta platsens läge och ändamålsenlighet samt, sedan ritningar jämte beskrivning blivit uppgjorda, jämväl angående de särskilda lokalernas lämplig; het för sitt ändamål, men det ä r vederbörande kommunala myndighet, d. v. s. kyrkostämman respektive kommunal- eller stadsfullmäktige, som beslutar i saken. Detsamma gäller, då redan befintlig byggnad skall oineller tillbyggas. Skolrådet har vidare att d r a g a försorg om lokalernas underhåll samt

16 deras uppvärmning och städning ävensom att tillse, att undervisningsmateriel och övriga inventarier väl vårdas. Även tillhandahållandet av tjänstebostäder åvilar skolkommunen, som, därest bostad in n a t u r a icke ställes till lärarens förfogande, ä r skyldiglämna denne kontant ersättning enligt ortens pris. I fråga om tjänstebostadens beskaffenhet äro utförliga bestämmelser meddelade i kungörelsen den 18 september 1918 (nr 792) angående boställsordning för lärarpersonalen vid folk- och småskolor. Av dessa bestämmelser m å i detta samm a n h a n g endast återgivas de, som avse tjänstebostadens storlek. Tjänstebostaden skall innehålla: för ordinarie manlig folkskollärare minst 3 r u m och kök; för ordinarie kvinnlig folkskollärare minst 2 r u m och kök; samt för a n n a n lärare minst 1 rum och kök. Boställsordningen innehåller vidare bestämmelser om rummens golvyta och höjd, bostadens inredning, bostaden tillhörande utrymmen, vatten, bränsle, t r ä d g å r d och utfartsväg. Vid uppförande av byggnad, inrymmande lärarbostad, eller vid om- och tillbyggnad av redan befintlig sådan byggnad gälla i fråga om inhämtande av folkskolinspektörens yttrande samma bestämmelser, som då fråga ä r om skolhusbyggnad. D ä r tjänstebostad icke innehåller det stadgade antalet rum, skall tjänstinnehavaren enligt hyrespriset i orten erhålla kontant ersättning för vad i sådant avseende brister. Tjänstinnehavare, vilken icke åtnjuter bränsle in n a t u r a , äger a t t härför erhålla kontant ersättning, som skall utgå enligt ortens pris. Medan skoldistriktens kostnader för tillhandahållande av såväl lokaler för själva undervisningen som bostäder för lärarpersonalen under folkskoleväsendets tidigare år uppgingo till relativt mindre betydande belopp, hava utgifterna för detta ändamål under de sista 20 åren stegrats i höggrad. E n god föreställning härom erhåller man genom a t t taga del av den å sid. 29 i detta betänkande införda tabellen. Den utvisar, att sedan den 1 j a n u a r i 1916, alltså under en tidrymd av icke fullt 20 år, i v å r t land nybyggts 9 335 klassrum och 1542 gymnastiksalar. Då sammanlagda antalet skoldistrikten tillhöriga klassrum utgör omkring 26 000 och sammanlagda antalet gymnastiksalar omkring 2 100, h a r således 36 procent av hela klassrumsbeståndet och ej mindre än 72 procent av hela antalet gymnastiksalar färdigställts under de sista 20 åren. Kostnadssumman för de i tabellen u p p t a g n a skolanläggningarna uppgår till i runt tal 173.4 miljoner kronor, varvid ä r att märka, att i tabellen icke redovisas tjänstebostäder, som uppförts skilda från skollokalerna. Orsakerna till denna stegring av skolbyggnadsutgifterna äro flera. Sålunda h a r övergången från halvtidsläsande till heltidsläsande skolor i stor utsträckning medfört anskaffande av n y a lärosalar och tjänstebostäder.

17 Från det allmännas sida hava samtidigt fordringarna på skollokalernas beskaffenhet stegrats, och genom den av Kungl. Maj:t år 1918 utfärdade boställsordningen för lärarpersonalen vid folk- och småskolor hava kraven på skoldistrikten ökats även med avseende å tjänstebostädernas standard. En följd av denna utveckling på folkskoleväsendets område har blivit, att byggnadsskyldigheten för i ekonomiskt hänseende mindre bärkraftiga skoldistrikt blivit i hög grad betungande. 1920 års riksdagsskrivelse. Stegringen i de kommunala skolutgifterna och den ojämnhet, med vilken de drabba de skilda skoldistrikten,"hava vid flera tillfällen åberopats såsom skäl för ett lättande av den skoldistrikten ålagda byggnadsskyldigheten genom anvisande av statliga medel i en eller annan form. Frågan bragtes motionsvis under riksdagens prövning åren 1914, 1917, 1918 och 1919 utan att dock föranleda någon åtgärd. Efter motion vid 1920 års riksdag hemställde emellertid riksdagen i skrivelse den 15 juni 1920, nr 365, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad mån och på vad sätt staten skulle kunna lämna bidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket. Riksdagen framhöll därvid, hurusom i hundratals fattiga, skattetyngda kommuner skolväsendet, trots stora ansträngningar, av ekonomiska skäl icke kunnat ordnas på ett tillfredsställande sätt, samt betonade, att ur såväl skatteutjämningssynpunkt som med hänsyn till skolväsendets bästa det vore av allra största betydelse, att skoldistrikten genom anslag av statsmedel bereddes behövliga lättnader i de dryga kostnaderna för anskaffande av skollokaler. 1921 års sakkunniga. Med anledning av riksdagens skrivelse bemyndigade Kungl. Maj:t den 8 april 1921 skolöverstyrelsen att för närmare utredning i ämnet tillkalla särskilda sakkunniga. De av skolöverstyrelsen med stöd av detta bemyndigande utsedda sakkunniga (ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren K. V. Rydén, ledamoten av riksdagens första kammare, folkskolinspektören N. J. F. Almkvist, ledamoten av riksdagens första kammare, landstingsdirektören A. Hult, kyrkoherden A. Ihrmark samt ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren P. Nilsson) avgåvo den 22 juni 1923 betänkande och förslag angående statsbidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket. Huvudsyftet med de sakkunnigas förslag, som avsåg skolbyggnader i riket i dess helhet, var att främja anskaffande inom rimlig tid av skolbyggnader inom de olika skoldistrikten, på samma gång förslaget emellertid även avsåg att medföra en begränsad utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet. De sakkunniga, som togo bestämt avstånd från ett statens övertagande av det väsentliga av eller hela skolbyggnadsskyldigheten, funno statens hjälp böra erhålla formen av ett efter skoldistriktens behov 2

18 avpassat statsbidrag. Det verkliga behovet för ett skoldistrikt av bidrag från statens sida finge man enligt de sakkunnigas mening fram genom en kombination av det allmänna skattetrycket med utdebiteringen för folkskolan. Graden av det föreliggande behovet kunde fastställas genom en jämförelse mellan dessa siffror, och storleken av statsbidraget kunde utm ä t a s med hänsyn tagen till det sålunda konstaterade behovet. För r ä t t e n till bidrag föreslogos vissa minimisatser såväl för det allmänna skattetrycket som för utdebiteringen till folkskoleväsendet. Såsom allmänna grunder för statsbidrag uppställdes sålunda, a t t skoldistrikt med ett kommunalt medelskattetryck — beräknat för senaste femårsperioden och i övrigt huvudsakligen enligt de vid skattelindringsförfarandet tilllämpade beräkningsgrunderna — av minst 8 kronor för inkomsthundra borde erhålla statsbidrag för uppförande av byggnader för folkskoleväsendets behov, dock att skoldistrikt, som under senaste femårsperioden ej haft en utdebitering för folkskoleväsendet av i medeltal minst 1 krona för inkomsthundra, ej borde komma i åtnjutande av sådant bidrag. Bidragets procentuella storlek ansågo de sakkunniga böra göras beroende a v allenast utdebiteringen för folkskoleväsendet. De sakkunniga förordade en bidragsskala, enligt vilken skoldistrikten, oberoende av det allmänna skattetrycket, så snart d e t t a n å t t ett minimum av 8 kronor per inkomsthundra, skulle vid en utdebitering för folkskoleväsendet av 1—1:49 kronor per inkomsth u n d r a erhålla 16 % procent av de beräknade byggnadskostnaderna, vid en utdebitering av 1:50—1:99 kronor 20 procent, vid en utdebitering av 2—2: 49 kronor 25 procent, vid en utdebitering av 2: 50—2: 99 kronor 33 % procent samt vid en utdebitering av 3 kronor och därutöver 50 procent. Beträffande skoldistrikten inom Västerbottens och Norrbottens läns lappm a r k e r ansågo emellertid de sakkunniga, möjligheter böra hållas öppna för att dessa skoldistrikt skulle kunna efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall komma i åtnjutande av ett högre statsbidrag, dock ej över 80 procent av den beräknade byggnadskostnaden. De sakkunniga föreslogo vidare den generella begränsningen av statsbidragens storlek, att statsbidrag ej finge utgå med högre belopp än 200000 kronor. Slutligen ansågo de sakkunniga, att Kungl. Maj:t borde lämnas fria händer att avgöra, om i ett eller annat fall sådana omständigheter kunde anses föreligga, som borde föranleda en sänkning av statsbidragets belopp eller ett avslag på begäran om statsbidrag. Statsbidrag skulle utgå för uppförande av nödiga byggnader för folk- och småskolor ävensom fortsättningsskolor samt för tjänstebostäder. Beträffande städerna skulle dock gälla den inskränkningen, att dessa icke vore berättigade till statsbidrag för uppförande av lärarbostäder. Statsbidrag skulle i fråga om skolbyggnad utgå för följande u t r y m m e n och anläggningar ävensom för till desamma hörande fast inredning, nämligen lärosalar till samma antal som det beräknade

19 antalet läraravdelningar, nödiga u t r y m m e n för undervisningen i gymnastik, slöjd och hushållsgöromål, nödiga trappor, förstugor, avklädningsrum, korridorer och tamburer, materiel- och förrådsrum, vindar och källare, bekvämlighetsinrättningar och uthus samt för lokalerna erforderliga, inom byggnad belägna ledningar och anordningar för uppvärmning, ventilation, vatten och avlopp. För andra utrymmen än de h ä r u p p r ä k n a d e skulle statsbidrag icke utgå. Av de sakkunniga uppskattades totalkostnaden för statsverket enligt den av dem förordade bidragsskalan till 56 202901 kronor. Denna beräkning grundades på synnerligen ingående undersökningar rörande det byggnadsbehov, som förelåg år 1919. Vid kostnadsförslagets uppgörande hade de sakkunniga utgått från ett medelpris för hela landet beträffande byggnad skostn åder för de olika slagen av byggnader, om vilka i förslaget v a r fråga. Detta medelpris utgjorde: för klassrum för folkskola 12 000 kronor, för annat klassrum (för småskola, mindre folkskola) 10000 kronor, för lärarbostad 3 000 kronor för eldstad, d. v. s. för manlig folkskollärare 12 000 kronor, för kvinnlig folkskollärare 9 000 kronor samt för annan l ä r a r e 6 000 kronor. Vid beräknandet av prisen för lärosalar hade hänsyn tagits j ä m v ä l till med desamma normalt förenade övriga utrymmen. För en folkskola, exempelvis av B 2 typen, beräknades sålunda hela den egentliga skolbyggnaden med utrymmen för slöjd och gymnastik m. m. kosta 22 000 kronor. De sakkunniga behandlade jämväl spörsmålet, hur man skulle förfara med de skoldistrikt, som redan vidtagit mer eller mindre omfattande åtgärder för att på ett tillfredsställande sätt ordna sitt skolväsen, och som av denna anledning fått vidkännas ökade skatter eller åsamkat sig skulder. De sakkunniga inskränkte sig därvid till att antyda de allmänna grunder, efter vilka en lösning av detta spörsmål syntes böra ske. Som generell regel uppställdes den föreskriften, att som bidrag för under tiden den 1 j a n u a r i 1916—den 30 juni 1923 påbörjade eller beslutade byggnader för folkskoleväsendet skulle — under förutsättning att förut angivna villkor i fråga om minimum, av medelskattetryck och medelutdebitering för folkskoleväsendet vore uppfyllda — utgå ett till summan bestämt statsbidrag, förslagsvis 2 000 kronor för en folkskolesal och 1500 kronor för en sal för småskola eller mindre folkskola samt i fråga om lärarbostäderna 500 kronor för eldstad. Anledningen till att gränsen bakåt sattes till den 1 j a n u a r i 1916 var, att vid denna tidpunkt dyrtiden inom byggnadsindustrien började göra sig mera kännbar och att den nyorganiserade folkskolinspektioI nen t r ä t t i kraft den 1 j a n u a r i 1915. Totalkostnaden för dessa bidrag uppskattades till i runt tal 7 miljoner kronor. Det av nämnda sakkunniga framlagda, h ä r ovan i korthet relaterade förslaget har icke föranlett någon framställning till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida.

20 Särskilda skolbyggnadsbidrag till vissa skoldistrikt. Om sålunda skoldistrikten hittills i allmänhet måst fullgöra sin skyldighet a t t tillhandahålla skollokaler u t a n något understöd från statens sida, hava emellertid u n d a n t a g från denna regel under n å g r a år gjorts i fråga om vissa skoldistrikt i Norrland, där de stora ytvidderna, befolkningsförhållandena och kommunernas i regel synnerligen svaga ekonomiska bärkraft ansetts motivera särskilt ingripande från statsmakternas sida. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har sålunda riksdagen till statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i vissa a v rikets nordligaste gränsorter (de s. k. finsktalande församlingarna) anvisat för budgetåren 1924—1928 samt budgetåren 1929—1932 tillhopa 2150 000 kronor. Av dessa anslag h a v a bidrag lämnats till såväl skolhus som lärarbostäder, dock ej efter någon fixerad skala u t a n med belopp, som Kungl. Maj:t vid prövning i varje särskilt fall funnit skäligt. Bidragen hava växlat mellan 60—80 procent av byggnadskostnaderna. Författningsbestämmelser i ämnet äro meddelade genom kungörelsen den 5 november 1924 (nr 468) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i vissa a v rikets nordligaste gränsorter. I detta sammanhang bör även erinras om att staten för enstaka skolor i dessa trakter (skolor, tillhörande gruppen: statsfolkskolor) helt bekostat byggnadernas uppförande. Behov av statsunderstöd till skolhusbyggnader gjorde sig emellertid starkt gällande även i åtskilliga skoldistrikt i Norrland utom de finsktalande. I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har också riksdagen såsom statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom J ä m t l a n d s , Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, anvisat för budgetåret 1928—1929 och budgetåren 1930—1982 tillhopa 700 000 kronor. Grunder och villkor för statsbidragens utgående, i allt väsentligt analoga med dem, som gällde angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i vissa av rikets nordligaste gränsorter, äro av Kungl. Maj:t meddelade genom kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 293) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom vissa skoldistrikt i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Vidare har riksdagen till anskaffande av lokaler m. m. för kolonatskolor i Norrland och Dalarna beviljat för budgetåren 1930—1933 tillhopa 90 000 kronor. Och slutligen h a r för hudgetåret 1933—1934 av medel, som ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för arbetslöshetens bekämpande, sammanlagt omkring 2 miljoner kronor anvisats till uppförande ävensom om- eller tillbyggnad av lokaler för folkskoleväsendet i olika delar av riket, varför utom av dylika medel under 5 år räntefria lån beviljats för enahanda ä n d a m å l till ett sammanlagt belopp av omkring 300 000 kronor.

21 I samtliga fall, där statsbidrag utdelats enligt ovannämnda kungörelser, : hava skoldistrikten, förutom a t t de fått p å t a g a sig den del av byggnads, kostnaderna, som icke täckts a v de beviljade statsbidragen, själva måst i anskaffa tomt ävensom s v a r a för byggnadernas v å r d och underhåll. Vad a n g å r tomts anskaffande har dock för kolonatskolorna det undantaget gjorts, att kostnadsfri upplåtelse av staten tillhörig m a r k medgivits. Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår, stå numera inga särskilda anslag till åstadkommande av skolbyggnader till buds. Det m å emellertid framhållas, a t t de av riksdagen för beredande av utjämning av skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet från och med budgetåret 1930—1931 beviljade anslagen å sammanlagt 39267 500 kronor givetvis medfört en viss, i m å n g a fall ej oväsentlig lättnad i distriktens utgiftsbörda även för skolbyggnaderna. Skatteutjämningsberedningens förslag. I sitt den 12 december 1932 avgivna principbetänkande med förslag till skatteutjämnande åtgärder genom överflyttning till staten eller till större kommunala utdehiteringsområden a v kostnader för kommunala förvaltningsuppgifter har den på grund a v Kungl. Maj:ts den 18 oktober 1929 givna bemyndigande tillsatta skatteutjämningsberedningen vid behandlingen av frågan om finansieringen av folkskoleväsendet framlagt en rad betydelsefulla förslag, avseende överflyttning på staten i mycket stor omfattning av de kommunerna påvilande utgifterna för folkskoleväsendet. Som avgörande skäl för a t t staten bör övertaga skolkostnaderna framhåller beredningen — förutom den principiella uppfattningen att folkundervisningen i främsta rummet ä r ett statsintresse —• att staten redan påtagit sig nästan hela kostnaden för l ä r a r n a s lagstadgade avlöning, ävensom a t t staten inom vissa delar a v landet lämnar avsevärda bidrag till skolbyggnadskostnaderna och till de med byggnadskostnaderna n ä r a samhörande utgifterna för skolskjutsar o. d., samt vidare, att en lättnad av det totala kommunala skattetrycket ä r starkt av behovet påkallad. Med beredningens förslag åsyftas ej allenast åstadkommande av skatteutjämning u t a n även omorganisation a v skolväsendet i syfte att planmässigt åstadkomma ökad koncentration. Det i ekonomiskt hänseende och ur förvaltningssynpunkt mest betydelsefulla av beredningens reformförslag i fråga om folkskoleväsendet utgör förslaget, att skoldistriktens kostnader för skolbyggnaders (även tjänstebostäders) uppförande och underhåll skola med vissa smärre u n d a n t a g i sin helhet övertagas a v staten. Genom en dylik kostnadsöverflyttning - skulle enligt beredningens mening de h å r t skattetyngda kommunerna v i n n a icke blott en välbehövlig iitgiftsminskning u t a n också få från sig avlyftad en skattebörda, som i allmänhet, om än ej i varje fall, vore en av de främst bidragande orsakerna till skattetryckets tyngd. Avlyftningen

22 från skoldistrikten av särskilt kostnaderna för skolbyggnaders uppförande och underhäll vore vidare enligt beredningens mening en nödvändig förutsättning för åstadkommande av en på samma gång ekonomisk och ändamålsenlig organisation. I fråga om redan förefintliga skolbyggnader, vilka bekostats av vederbörande skoldistrikt, anser beredningen, att dessa byggnader med sina tomter böra u t a n särskilt vederlag ställas till statens förfogande. Därest emellertid staten övertager kommunernas utgifter för skolbyggnaderna, bör enligt beredningens mening också bestämmanderätten i dessa frågor läggas hos den, som skall bestrida utgifterna, d. v. s. staten. Beredningen framhåller, att en överflyttning i större omfattning av kommunernas utgifter på staten, u t a n att möjlighet skapas för en effektiv ledning av och kontroll över skolorganisationen, skulle medföra risk för att dessa utgifter komme att ytterligare avsevärt stiga u t a n motsvarande n y t t a för staten eller kommunen. I överensstämmelse med beredningens här angivna uttalanden föreslår beredningen, att bestämmanderätten i frågor rörande uppförande och underhåll a v skolhus och lärarbostäder förbehålles staten. I så måtto bibehålles emellertid enligt beredningens förslag de lokala skolmyndigheternas befattning med byggnadsfrågorna, att det borde åligga skolråden respektive folkskolestyrelserna att årligen uppgöra och till vederbörande myndighet ingiva förslag å de byggnadsarbeten, som under det följande året ansåges böra komma till utförande, samt a t t i den omfattning, som påkallades, omhänderhava verkställandet av beslut i byggnadsfrågor. I fråga om kostnaderna för skolbyggnaderna innebär beredningens förslag, att skoldistrikten — bortsett från skyldigheten att anskaffa tomtm a r k för skolhusbyggnad, vilken skyldighet enligt beredningens mening med hänsyn till skoldistriktens långt större möjlighet att på rimliga villkor anskaffa lämpliga tomtområden, alltjämt borde åvila kommunerna — befriades från skyldigheten att anskaffa och underhålla skolbyggnader. H ä r v i d har emellertid beredningen uppdragit en skillnad mellan å ena sidan städer, som icke deltaga i landsting, och å a n d r a sidan övriga kommuner. Nämnda städer föreslås sålunda skola själva bestrida en tredjedel av kostnaderna för uppförande och underhåll av skolbyggnader. Som skäl för denna särställning anför beredningen, att för dessa städer med deras rikliga skatteunderlag kostnaderna för skolbyggnader i regel spelade en relativt underordnad roll, att anspråken på skolbyggnadernas beskaffenhet i storstäderna vore betydligt högre än i andra städer och landskommuner, varför ett övertagande från statens sida av storstädernas byggnadskostnader skulle innebära ett förhållandevis större bidrag till dem än övriga kommuner, samt att storstäderna i fråga om skolväsendets skötsel intoge en något friare ställning i förhållande till staten ä n a n d r a kommuner, i det att den lokala inspektionen av skolväsendet i dessa städer utövades

23 av kommunala befattningshavare. Beträffande samtliga kommuner borde gälla, att byggnad för folkskoleväsendet eller anordning eller utstyrsel därå, som staten icke funne erforderlig, kunde komma till stånd endast för den händelse, att staten ansåge byggnadsarbetet, ehuru icke nödvändigt, dock n y t t i g t och lämpligt, samt att arbetet bekostades av kommunen. Då n y a skolhus uppfördes helt eller huvudsakligen på statens bekostnad, borde tomtmarken med äganderätt överlåtas till staten. U t a n statens medgivande borde varken de redan förefintliga skolhusen eller de skolhus, som framdeles uppfördes, få användas för annat än skoländamål. Då av skoldistrikt helt eller huvudsakligen bekostad skolbyggnad befunnes överflödig, borde densamma återgå till skoldistriktets förfogande. I de fall, då lokaler för undervisningens behov förhyrdes, borde staten påtaga sig hyresutgifterna för ifrågavarande lokaler. I fråga om ersättning till skoldistrikt för redan uppförda skolhus och tjänstebostäder anser beredningen, att principiellt hänsyn ej bör tagas till den omständigheten, a t t en överflyttning i av beredningen föreslagen omfattning av kommunernas byggnads- och underhållskostnader på staten icke kommer att i samma omfattning gynna alla kommuner, av vilka somliga skaffat tillräckliga och goda byggnader samt för dessa måst vidkännas dryga utgifter och upptagit ännu ej återbetalda lån, medan andra underlåtit att eller ej k u n n a t tillgodose behovet och därigenom åsamkats relativt små utgifter för ändamålet. Att i berörda hänseende åstadkomma en r ä t t v i s vidräkning mellan staten och kommunerna skulle enligt beredningens mening av både praktiska och finansiella skäl omöjliggöra den av beredningen föreslagna kostnadsöverflyttningen. Där emellertid i en komm u n lån för skolbyggnadsändamål helt eller delvis vore oguldet, samt dels kommunens ekonomi vore svag och dels skulden av beskaffenhet att avsev ä r t inverka på den kommunala utdebiteringsprocenten, anser beredningen dock skäligt, att bidrag till lånekostnadens gäldande k a n lämnas av staten. Dylikt bidrag, motsvarande annuiteten eller viss del av densamma, att årligen utbetalas av statsverket, intill dess lånet guldits, synes beredningen böra u t g å av skatteutjämningsmedel och beviljas av Kungl. Maj:t efter ansökning i varje särskilt fall. Då utgifterna för inventarier och undervisningsmateriel ofta n ä r a samm a n h ä n g a med anskaffandet av skollokaler, anser beredningen det ligga n ä r a till hands att på staten överflytta jämväl kostnaderna för inventarier. Med h ä n s y n till kommunernas möjligheter att nedbringa dessa kostnader anser beredningen det emellertid icke lämpligt a t t låta staten helt övert a g a dessa utgifter u t a n föreslår en uppdelning av kostnaderna, så att staten bidrager med två tredjedelar och skoldistrikten svara för en tredjedel. Beträffande skoldistriktens utgifter för" uppvärmning och belysning a v skollokalerna samt deras renhållning anser beredningen med hänsyn till

24 dessa utgifters storlek ett statligt bidrag motiverat. Skoldistrikten h a v a emellertid enligt beredningens uppfattning stora möjligheter a t t genom omtanke och sparsamhet hålla berörda kostnader nere. Såväl med hänsyn härtill som till svårigheten av kontroll vid bidrag till dessa kostnader h a r beredningen icke ansett sig böra föreslå någon ändring i fråga om sättet för deras bestridande. Till belysande a v de ekonomiska verkningarna av genomförandet av beredningens förslag har beredningen med ledning av den officiella statistikens uppgifter u p p r ä t t a t en specifikation å kommunernas utgifter för h ä r ifrågavarande ändamål för år 1928. Denna specifikation utvisar följande utgiftsbelopp, avrundade i miljoner kronor: Landskommunerna

Städerna Städer, som ej deltaga i Övriga städer landsting Anskaffning av fastighet. 10.5 1.7 0.8 0.9 Underhåll av fastighet. . 5.7 2.2 1.4 0.8 Inventarier 1.1 0.6 0.4 0.2 Undervisningsmateriel . . 2 1.3 0.8 0.5 Bränsle, lyse, renhållning 9.4 3 1.6 1.4 Med utgångspunkt från dessa sålunda specificerade utgiftsbelopp har beredningen beräknat, att, om beredningens förslag ägt tillämpning för år 1928, av kommunernas n ä m n d a utgifter följande belopp (i miljoner kronor) skulle h a v a överförts p å staten: Samtlica städer

Anskaffning av fastighet (10.5 + 2/3 X 0.8 + 0.9) 12 Underhåll av fastighet (5.7 + 2/a X 1.4 + 0.8) 7.4 Förhyrande av skollokaler, förslagsvis uppskattat till 1 Inventarier och undervisningsmateriel (2/ä X 5) 3.3 Ersättning för bostäder till lärarpersonalen i städerna, förslagsvis uppskattad till 4.5 28.2 Till n u angivna kostnader kommer ytterligare ersättning för bostäder åt l ä r a r e i landskommunerna. Mot skatteutjämningsberedmngens förslag framförda invändningar. Över skatteutjämningsberedningens betänkande h a v a yttranden avgivits av ett stort a n t a l myndigheter och a v frågan intresserade sammanslutningar. A v dessa yttranden framgår, att m a n allmänt anser s t a r k t behov föreligga av lättnad för kommunerna i fråga om kostnaderna för skolbyggnader, ävensom a t t denna lättnad bör ernås genom ett överförande på staten i större utsträckning än hittills av berörda kostnader. Beredningens

25 förslag i fråga om sättet för genomförande av en dylik kostnadsöverflyttning har emellertid mött många invändningar. Av såväl statliga myndigheter som kommunernas representativa sammanslutningar uttalas sålunda farhågor för att, även om en i och för sig värdefull skatteutjämning skulle åstadkommas genom förslagets realiserande, de totala kostnaderna för skolväsendet likväl komme att oskäligt ökas. Sålunda framhålles såsom särskilt betänkligt, att det lokala sparsamhetsintresset komme att vid behandlingen av byggnadsfrågor så gott som fullständigt avkopplas. Genom en avlastning från kommunerna av det ekonomiska ansvaret för skolbyggnaderna förelåge starka skäl för antagandet, att det kommunala sparsamhetsintresset komme att i hög grad försvagas, och att kommunernas anspråk i fråga om skolbyggnader och deras underhåll komme att stegras. Vidare framhålles, att den statliga byggnadsverksamheten enligt erfarenheten i allmänhet plägade ställa sig dyrare än den kommunala. Handläggningen av ifrågavarande ärenden komme att erfordra en omständlig och jämförelsevis kostsam förvaltningsapparat, som komme att arbeta tungt och medföra stor tidsspillan. De av beredningen anförda skålen för att städer, som icke deltaga i landsting, skulle själva vidkännas en tredjedel av byggnads- och underhållskostnaderna för sina skolbyggnader, hava ej ansetts bärande, och staten har ansetts böra övertaga byggnadskostnaderna för sådana städer i samma omfattning som för rikets övriga kommuner. Beredningens förslag, att staten skulle övertaga de skoldistrikten nu tillhöriga skolhusbyggnaderna, utan att i regel någon ersättning lämnades till distrikten, har mottagits med stark kritik. Med skärpa har därvid framhållits, att, då staten endast i undantagsfall skulle komma att bidraga till amortering och förräntande av de mångenstädes avsevärda lån, kommunerna upptagit för skolbyggnadsändamål, beredningens förslag komme att innebära stor orättvisa mot de kommuner, som gjort betydande ekonomiska uppoffringar för sina skolanläggningar. Dessa kommuner skulle i regel icke erhålla någon ersättning, medan de skoldistrikt åter, som i större eller mindre grad försummat skolbyggnadsfrågorna, komme att få dessa lösta på statens bekostnad, en anordning som innebure nära nog en premiering av de försumliga. Svårigheter komme även att uppstå för en uppgörelse mellan staten och kommunerna i alla de fall, där de nu befintliga skolbyggnaderna inrymde ej blott skollokaler utan även utrymmen för andra ändamål. Beredningens förslag, att kommunerna skulle på staten överlåta sina lärarbostäder, har ansetts innebära en uppenbar orättvisa framför allt mot landskommunerna, där dylika bostäder uppförts för betydande kostnader, medan städerna i allmänhet lämna lärarna kontant bostadsersättning. Ett mycket stort antal myndigheter har ansett det syfte, som skatteutjämningsberedningen med sitt förslag velat nå, kunna vinnas genom statsbidrag till uppförande av

26 skolhusbyggnader. I allmänhet har därvid förordats ett statsbidragssystem, enligt vilket bidragens storlek avpassades med hänsyn till de olika kommunernas ekonomiska bärkraft och varierade mellan hälften och två tredjedelar av kostnaderna. Statskontoret h a r förordat, a t t kommunerna till bestridande av utgifterna för skolbyggnaders uppförande och underhåll samt anskaffning av inventarier och undervisningsmateriel skulle erhålla statsbidrag, fastställda efter ett för varje skoldistrikt inom landet lika ber ä k n a t belopp för läraravdelning, eventuellt ett j ä m v ä l lika beräknat belopp för skolbarn. Detta statsbidrag, som sålunda i fråga om grunderna ansluter sig till det nuvarande statsbidraget för utjämnande a v kostnaderna för folkskoleväsendet, föreslås vidare så avvägt, att det motsvarar ungefär halva kostnaden för ifrågavarande ändamål inom ett skoldistrikt, d ä r dyrorts- och befolkningsförhållandena få anses såsom för landet i dess helhet normala. Vad beredningens förslag om statsbidrag med två tredjedelar av kostnaden för anskaffande av inventarier och undervisningsmateriel beträffar, h a r detta i allmänhet icke mött n å g r a invändningar. A v skolans representanter hava visserligen uttryckts vissa farhågor för att d e t t a statsbidrag skulle beträffande undervisningsmateriel medföra en viss standardisering, som m å h ä n d a skulle k u n n a verka i utvecklingshämmande riktning, men å a n d r a sidan framhålles samtidigt, a t t dylikt statsbidrag komme att för m å n g a skolor innebära möjlighet till utrustning med åtminstone det nödvändigaste i materielväg. I några fall h a r förordats, att statens bidrag borde höjas till tre fjärdedelar a v kostnaderna. Beredningens förslag, att skoldistrikten själva skola bestrida kostnaderna för uppvärmning, belysning och renhållning av skollokalerna, har i det s t o r a hela tillstyrkts.

B. De sakkunnigas utredning och förslag. Inledning. Skolbyggnadskostnaderna. Som av direktiven för de sakkunnigas arbete framgår, ankommer det på de sakkunniga att verkställa utredning rörande möjligheterna att på annan väg än den a v skatteutjämningsberedningen förordade söka ernå en avlastning från kommunerna av kostnaderna för tillhandahållande av skollokaler och lärarbostäder och underhållet av skolbyggnaderna. Med hänsyn till statsrådets och chefens för ecklesiastikdepartementet i direktiven h ä r u t i n n a n gjorda uttalanden finna de sakkunniga det överflödigt att ytterligare ingå på en diskussion av den av skatteutjämningsberedningen rekommenderade linjen — innebärande i princip byggnadskostnadernas fullständiga överförande på staten — och anse sig följaktligen k u n n a begränsa sin utredning i denna fråga till en undersökning av möjligheterna att genom ett system med statsbidrag

27 bereda kommunerna lättnad i deras skolbyggnadsutgifter. Det torde nämligen förhålla sig så, a t t det är dessa två vägar, det fullständiga statsövertagandets och statsbidragets, m a n h a r att välja på, om m a n vill söka en lösning av föreliggande problem. Beredande av möjlighet till statslån på billiga villkor för skolbyggnadsändamål kunde visserligen tänkas komma i fråga, men på den vägen ernås ingen slutgiltig och effektiv utgiftslindring för kommunerna, och dessutom bringar man med denna metod icke någon hjälp å t skoldistrikten för de skolbyggnadskostnader, de r e d a n fått vidkännas. Då det gäller att finna ett bidragssystem, varigenom ett både tillräckligt verksamt och i övrigt väl avvägt understöd för skolbyggnadskostnader lämnas, ä r det i första rummet behövligt a t t söka bilda sig en någorlunda klar föreställning rörande omfattningen av det medelsbehov, som här dels blivit täckt genom att skoldistrikten — med eller u t a n upptagande av lån — fått vidkännas kostnaderna för redan uppförda byggnader, dels ock alltjämt återstår att tillgodose. P å grund a v den relativt korta tid, som för de sakkunniga stått till buds, hava de i detta avseende väsentligen varit hänvisade till tidigare verkställda utredningar; allenast på vissa, punkter kunna de sakkunniga åberopa a v dem själva framskaffade uppgifter och utförda beräkningar. I det följande skola lämnas n å g r a siffror, avsedda att belysa här förevarande sakförhållanden. Enligt Sveriges officiella statistik funnos vårterminen 1916 sammanlagt 22 079 klassrum, d ä r a v dock endast 18 615 tillhörande skoldistrikten. Den 31 december 1922 hade antalet distrikten tillhöriga klassrum, på sätt framgår av 1921 å r s sakkunnigas betänkande, vuxit till 21498, a v vilka emellertid 1075 angåvos såsom otjänliga. Under dessa sex år hade alltså tillkommit 2 883 klassrum. Tolv år därefter eller vid slutet a v å r 1934 kan totala antalet skoldistrikten tillhöriga klassrum, enligt uppgifter, som de sakkunniga införskaffat, uppskattas till 26 012, innebärande ett ytterligare tillskott av 4 514 klassrum. Under tidsperioden 1916—1934 har alltså, om m a n r ä k n a r endast med skoldistriktens egna, för ändamålet uppförda lokaler, klassrumsbeståndet ökats från 18 615 till 26 012 eller med 7 397. De av de sakkunniga inhämtade uppgifterna utvisa emellertid, att byggnadsverksamheten på folkskoleväsendets område sedan den 1 j a n u a r i 1916 i själva verket haft en ännu större omfattning, än vad siffrorna för totala klassrumsbeståndet vid de olika tidpunkterna giva vid handen, tydligen beroende på att äldre otjänliga lokaler i avsevärd omfattning ersatts med nya. Av n ä m n d a uppgifter framgår nämligen, att 9 335 n y a klassrum uppförts sedan den 1 j a n u a r i 1916. Härtill kommer ett betydande antal gymnastikrum, slöjdrum, skolkök, naturkunnighetsrum och teckningsrum, sammanlagt 4 753, varförutom redovisas övriga utrymmen, såsom lokaler för

28 skolbad, barnbespisning, lakar- eller tandvård, samlingsrum o. s. v., tillhopa 1089. Man förstår, att det är synnerligen betydande kostnader, skoldistrikten fått vidkännas genom denna omfattande byggnadsverksamhet. De a v de sakkunniga i n h ä m t a d e uppgifterna utvisa härutinnan, a t t för de sedan den 1 j a n u a r i 1916 tillkomna skolhusbyggnaderna kostnadssumman för hela riket uppgår till omkring 173.4 miljoner kronor, v a r a v såsom statsbidrag u t g å t t omkring 2.6 miljoner kronor. Det bör dock anmärkas, att, då vissa av de h ä r avsedda byggnadsföretagen innefattat jämväl uppförande av tjänstebostäder, för vilka den p å dem belöpande kostnaden kan, efter ett medelpris av 8 000 kronor per bostad, approximativt uppskattas till 23.8 miljoner kronor, nyss angivna summa å 173.4 miljoner kronor bör undergå en reduktion till 149.6 miljoner kronor, vilken sistnämnda summa alltså utgör kostnaden för själva skollokalerna renodlad. Skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder representerar en avsev ä r d t u n g a för distrikten. Beträffande tjänstebostäderna m å följande uppgifter meddelas. Enligt 1921 års sakkunniga tillkomnio under tiden den 1 j a n u a r i 1916 —den 31 december 1922 genom nybyggnad samt om- eller tillbyggnad 2 746 tjänstebostäder. Hela antalet skoldistrikt tillhörande tjänstebostäder utgjorde den 31 december 1922 enligt samma sakkunniga 16 070. Av skatteutjämningsberedningen våren 1931 h ä r u t i n n a n verkställda undersökningar gåvo vid handen, att under tiden efter den 30 juni 1923 tillkommit 3 156 tjänstebostäder. N å g r a uppgifter rörande totalkostnaderna för denna del av skoldistriktens byggnadsverksamhet h a v a icke stått till buds. Men om medelkostnaden per bostad antages utgöra 8 000 kronor, skulle de till ett a n t a l av omkring 5 900 uppgående tjänstebostäder, vilka tillkommit under åren 1916—1931, representera en utgiftssumma av 47.2 miljoner kronor. Beträffande de tjänstebostäder, som tillkommit efter å r 1931, saknas uppgifter. Sammanlagt skulle alltså enligt dessa b e r ä k n i n g a r kommunernas utgifter för nyanskaffning a v lokaler för folkskoleväsendet under de sista 20 åren k u n n a uppskattas till omkring 194.2 miljoner kronor (149.6 + 47.2 — 2.e), vartill bör läggas kostnaden för efter år 1931 uppförda tjänstebostäder. F ö r finansiering av dessa byggnadsföretag h a r från kommunernas sida skuldsättning ägt r u m i avsevärd omfattning. De av oss införskaffade uppgifterna utvisa, a t t totalbeloppet av de för skolbyggnadsändamål upptagna, v å r e n 1934 ä n n u kvarstående skulderna utgjorde omkring 122 % miljoner kronor. I tablån å sid. 29 lämnas länsvis en sammanfattning av de av de sakk u n n i g a införskaffade uppgifterna. Uppgifterna h a v a avgivits av skolrådens (folkskolestyrelsernas) ordförande enligt formulär, som uppgjorts av de sakkunniga.

29 « 3 S ® fl b 13 ^

( N O ( O t e O O C O O N N O S t O i 0 0 5 0 i O t » N i O H H ® t 0 0 3 ^ N corHcoo^co<X)oo(>j"*c<ii>-CT5io-*ini<>ieo-r-ico-^co-^coio r^COWrHC^C<5C--l>-l>-OOT-ll>-l>-OOCOur5Tf<l>-iOaiOC-CO'rHtD

7* a

lOt-t^inOCDCDCOOSOOSOOeOiflHiO^OOSt-CDCOOXIM O

CD

COCOCOiCiOCOC^T-Ht^CJseO-^aii-Ht^CMaOCOCMCOiOCOCO^iO OCMCM-^E^-^COrfl

CD OS

fcC ^

m

CM«OCOT-t«D«Oi«THTt<COeNCNeOr-lCN'^

O

«£•••* E3 ro :o3 03

-2 C rG r2

• ^

S S - p M g O

'Ö A ' > o3 2 3 fl CD

O O O O O IO H O t O O O W

I I

CO i—' ""# CM l O (NHCOCO

.5 » » CO

co3 o3 G

o3 c3'

O f t f f l O t - O O i O O O l O O ^ O O O t O i O O ^ O t ^ O i O O O ^ f f l O i O O O ^ O f f l O O O O O O N n O i O O f f l O i G O O t - 0 5 0 5 ^ 0 i O H C 0 0 0 - * O O C 0 C 0 t O C 0 0 0 O » ^ t>- T-l (J5 CO CO ^H CJO G &C ro >» O pq

*

vaktmästare eller städerska

3 COCMOT-HCDCTJIT-COI—ICO^I—iCO^CMiOCX>t-iOt~-CMCOCOiO(M iOO^«DiO(X)iO^O05OC0a)«3t-^>t-l>tO00iOOH(Mt-

a n n a n lärare (sm&skollär., bitr. lär. v. folksk., lärare v. m. folksk., e. o. lärare, vik. lärare)

^CCCOCMiHCO-^^iHCMCO^^i-l^r-^Oin>cr>COi«CMCOCO GM ^H CM CO ID i-H CM i-l CM CO r-t CO CM CM r-( -i-l CM CM

i I

m ^ c o H ^ ^ H O ^ c o o i o ^ ^ o n m ^ n ^ H i o a i c o •*COHa-*iO«DHCOiQCOCOirvOOOHMcOCOOOCMC~iflO

ord. folkskollärarinna

H i O C O H ^ t - O O O J C O C O t O t - C R t ^ l M O H O H C O ^ C O H C O CO r - l i-H CO CM CM CMCNGMr-l CMiO^THCMiO-^COCMiDCM

ord. folkskollärare

i cr>io-^CT5COiOi--ic^co-*coi-i(J5a5inco-*iOiC5 0 t o c N c ^ c o I CMCMr-ltMCM-^-* rHCOCOCM-r-l-^COiOCMCM-^^-^CMCOCO

teckningsrum naturkunnighetsrum skolkök slöjdrum gymnastikrum klassrum

^HCOCOrHCMCOi-tCMICOCM-^CMeOtDriHr-ICMI

OCOCMHOiflCO'* ( N H i-H

I I

I T H C M I

COt-ClCMC-iXiCO-^T^COCMirSGOCO-*'^ tH i-l

T - C f l H c M C O T H f f ä T f l Ä C O i O ^ O S ^ ^ H C T S f C ^ t - O O i O i f l O S i-H -^1 CM T-l CM i—I CM H ^ t O H i O K ) H H C O H ( N m i n ( N ( N C O

CD

G

C0O^Cft<aDC0r)<<MC0HC000OCftCCrsH05C»C0CftC0Ot0^ m e o t c i O H t » ( f l O r t ^ H B 3 ^ i c M O O f f l « i o o s H C j j Q O C Ä ( S

H H H H < M C O O J J ( O l O O C O H W H t ^ H ^ a i C O c O O H H l > CO O i Q T H f - i Q 1C1 O T-IOSI—ICO^CGOCOOOOCMiOCOCOC—TtlCO

Oi-ICOCOC^-COOCOiO-^COOOC^iC-^CO-^aiCMCOC-CMCMCO-^ t O H O S Q O i f l i O a ^ i O N ' t O i O t - i f l c N i f l c n c s m ^ ^ N O N COIT3IHT-I"<^COCM^ ( N O T i O H i O T t i ^ i i f l c q H r o ^ i o r o t o i o

G

: :

ro G ' . . G G . o -2 PQ

G :o3

o3

: s : : : : : : : : : : .

.

.

.

.

.

.

: s .

CX

O-

o

s s

iS G ro SbSP G

la

fl ro bfl se fe a

hr

2 iGt 03 c3 G :'.« cS O ^ Q. 3? "S 3 .r A !H S o3J SO OJ

Prao £ W « O3

G G tO

c

G

o

, OJ

CD

•61

CD - p >2 :o3 £ :o3 O > ro G ro *i :o3 :o3 . 2 :o3 O

30 Om sålunda skoldistrikten å ena sidan för den av dem redan fullgjorda byggnadsskyldigheten haft att vidkännas högst avsevärda kostnader, komma å a n d r a sidan i fortsättningen alltjämt stora k r a v att ställas i ekonomiskt hänseende dels därigenom att äldre byggnader efter hand måste ersättas med nya, dels ock på grund av skolväsendets fortgående utveckling genom omorganisationer från lägre till högre skolformer, ändringar i bebyggelsen o. s. v. 1921 års sakkunniga verkställde en utredning angående totalantalet behövliga klassrum, under förutsättning att folkskoleväsendet i riket anordnades på ett fullt ändamålsenligt sätt. De kommo härvid till det resultatet, att en sådan organisation av skolväsendet krävde sammanlagt 28 880 klassrum. Man bör emellertid beakta, att vid den tid, då 1921 års sakkunniga framlade denna siffra, frågan om skolväsendets rationalisering genom skolskjutsar och a n d r a centraliseringsåtgärder ännu icke blivit aktuell, och vidare, att nämnda sakkunniga icke torde hava tagit i beräkning det till följd av den sjunkande nativiteten sig alltmer minskande antalet skolpliktiga barn. P å grund h ä r a v kan man utgå från att nämnda antal klassrum, 28 880, bör undergå en viss reduktion. Nuvarande faktiska antalet klassrum utgör enligt vår utredning 26 012. Skillnaden mellan den av 1921 års sakkunniga angivna siffran 28 880 och nuvarande totalantalet klassrum enligt vår utredning, 26 012, utgör 2 868, vilken sistnämnda siffra alltså borde beteckna det maximiantal egentliga klassrum (gymnastiksalar, slöjdsalar o. d. u t r y m m e n följaktligen ej inberäknade), som ytterligare kräves för skolväsendets anordnande på ett fullt tillfredsställande sätt. P å grund av den avsevärda förändring, som förhållandena undergått, sedan 1921 å r s sakkunniga verkställde sina beräkningar, kan dock sistnämnda siffra icke antagas giva någon tillförlitlig ledning för bedömande av det återstående byggnadsbehovet. Skatteutjämningsberedningen har även låtit företaga undersökningar i detta avseende och därvid ansett sig kunna, under förutsättning av centralisering av skolväsendet i viss utsträckning, uppskatta det återstående byggnadsbehovet i fråga om lärosalar till 2 578 klassrum. Dessa undersökningar äro emellertid verkställda å r 1931, och sedan dess har enligt de av de sakkunniga införskaffade uppgifterna tillkommit icke mindre än 1 611 klassrum. Visserligen får m a n h ä r a v icke draga den slutsatsen, att det av beredningen uppskattade återstående byggnadsbehovet sedan år 1931 minskats till skillnaden mellan 2 578 och 1 611 eller 967 klassrum, ty dels hava i stor utsträckning äldre skollokaler omändrats till tjänstebostäder, varvid nya skollokaler måst i stället uppföras, dels ingå i de 1 611 klassrummen säkerligen till avsevärd del ersättningsbyggnader för uttjänta lokaler i större utsträckning, än som förutsatts vid skatteutjämningsberedningens undersökning. Men tydligt är dock, a t t även det av beredningen angivna återstående byggnadsbehovet k a n i väsentlig utsträckning nedskrivas.

31 Då m a n söker bedöma storleken av det återstående behovet av lärosalar i för folkskoleväsendet, är det av vikt att beakta de verkningar, som den sjunkande nativiteten kan komma att föra med sig i detta avseende. Enligt av skatteutjämningsberedningen anförda siffror kommer antalet skolpliktiga barn under tioårsperioden efter redovisningsåret 1928/1929 a t t minskas med n ä r a 23 %, och senare utförda undersökningar i ämnet hänvisa på en fortsatt minskning i tiden därefter. Visserligen får man ingalunda r ä k n a med att behovet av lärosalar kommer a t t nedgå i proportion härtill, då barnminskningen ju drabbar olika skolor mycket olika och det vidare icke alltid är säkert, att en läraravdelning kan indragas, därför att b a r n a n t a l e t är ringa, men klart är, att ett icke oväsentligt antal avdeln i n g a r skola komma att försvinna till följd av barnantalets nedgång. Under sådana förhållanden torde det i alla händelser saknas anledning att uppskatta det återstående byggnadsbehovet högre än till omkring 1500 klassrum. Härtill kommer så behovet av ersättningsbyggnader samt ytterligare specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar o. s. v. Vad angår det återstående behovet av tjänstebostäder beräknas detta av skatteutjämningsberedningen år 1931 utgöra 2 815 bostäder, varvid liksom i fråga om lärosalarna förutsatts, att åtgärder i avsevärd omfattning vidtagas för indragning av såsom obehövliga ansedda läraravdelningar. Även här måste man givetvis utgå från att nybyggnad i avsevärd utsträckningägt rum, sedan dessa beräkningar utfördes. Enligt de sakkunnigas mening torde m a n kunna förutsätta, att genom sådana nybyggnader det återstående byggnadsbehovet nedbragts i ungefär samma proportion som i fråga om undervisningslokalerna. Man skulle då kunna angiva det återstående behovet av tjänstebostäder till omkring 1 600. Vill m a n försöka uppskatta kostnaden för åvägabringandet av de sålunda ytterligare erforderliga klassrummen och tjänstebostäderna, är det nödvändigt att r ä k n a med a n t a g n a medelpriser för hela riket för dels ett klassrum, dels ock en tjänstebostad. Efter verkställda undersökningar rörande kostnaderna för skolbyggnader av skilda typer inom olika delar av landet anse sig de sakkunniga k u n n a u t g å från ett medelpris för ett klassrum av 10 000 kronor och för en tjänstebostad av 8 000 kronor. Kostnaden för 1 500 klassrum skulle i enlighet härmed k u n n a beräknas till 15 miljoner kronor och kostnaden för 1600 tjänstebostäder till 12.8 miljoner kronor. Totalkostnaden för tillgodoseende av det återstående behovet av klassrum och tjänstebostäder skulle alltså u t g ö r a omkring 27.8 miljoner kronor, vartill ytterligare böra läggas utgifter för anskaffande och iordningställande av tomt samt uppförande av eventuellt förekommande gymnastiksalar, slöjdsalar o. d. u t r y m m e n ävensom givetvis för tillgodoseende av det kontinuerliga behovet av ersättningsbyggnader. Vidare bör framhållas, att med skyldigheten för skoldistrikten att tillhandahålla lokaler för skolväsendet även följer åliggandet att underhålla

32 dessa lokaler och bestrida kostnaderna för deras uppvärmning, belysning och städning. H i t kunna j ä m v ä l hänföras distriktens utgifter för lokalernas förseende med skolmöbler och undervisningsmateriel. Börande denna sistnämnda grupp av kostnader (för lokalernas underhåll, uppvärmning, belysning och städning samt förseende med möbler och undervisningsmateriel) m å ur årsbok för Sveriges kommuner meddelas följande siffror, avseende år 1930: för byggnaders underhåll 8.7 miljoner kronor, för bränsle, lyse, renhållning o. d. 11.9 miljoner kronor, för inventarier 2.1 miljoner kronor och för undervisningsmateriel 3.6 miljoner kronor. Det bör emellertid observeras, att, enligt vad de sakkunniga vid verkställda undersökningar funnit, i denna sistnämnda siffra ingår ett belopp av 1.5 miljoner kronor för sådan materiel, som vissa kommuner tillhandahålla barnen kostnadsfritt men som i vanliga fall barnens föräldrar hava att anskaffa. De n u lämnade uppgifterna giva vid handen, att skoldistrikten hittills fått vidkännas synnerligen betydande kostnader för folkskoleväsendets tillgodoseende med erforderliga byggnader, samt att en mycket stor del av n ä m n d a kostnader komma på de senaste decennierna. Vidare k a n med stöd av berörda uppgifter göras gällande, att byggnadsbehovet, i vad det gäller tillkomsten av lokaler, erforderliga i anledning av n y a läraravdeln i n g a r s inrättande eller eljest på grund av omorganisationer, visserligen till den övervägande delen redan blivit fyllt, men a t t likväl en avsevärd kostnadssumma ytterligare kräves för att bringa skolväsendet i ett sådant skick, a t t det k a n sägas hava fått en fullt nöjaktig anordning. Det ä r med utgångspunkt från dessa faktiska förhållanden statsbidragsproblemet bör tagas under diskussion. Vid övervägande av detta problem anse vi det obehövligt a t t n ä r m a r e utveckla de speciella skälen för ett statens ingripande till kommunernas hjälp. Dessa skäl hava på ett uttömmande sätt klarlagts av skatteutjämningsberedningen genom ingående utredningar rörande kommunernas finansiella förhållanden, och vi tillåta oss att h ä r u t i n n a n hänvisa till beredningens principbetänkande och därtill hörande statistiska undersökningar. Vissa allmänna önskemål i fråga om statsbidragssystemets beskaffenhet. I n n a n de sakkunniga ingå på en n ä r m a r e undersökning av den föreliggande frågans lösning, vilja de angiva vissa a l l m ä n n a önskemål, som enligt deras mening böra uppställas i fråga om beskaffenheten av ett statsbidragssystem för h ä r avsett ändamål. Såsom de sakkunniga tidigare erinrat om, torde väl kunna sägas, att kommunerna redan kommit i åtnjutande av en viss lättnad även i nu ifrågavarande utgifter genom det a v statsmakterna sedan n å g r a år tillbaka beviljade anslaget för beredande av utjämning av kostnaderna för

33 folkskoleväsendet, vilket anslag under de första åren utgick med 200 kronor per läraravdelning och 5 kronor per skolpliktigt barn men sedermera inskränkts till att omfatta allenast nyssnämnda per läraravdelning beräknade understöd. Av de förut lämnade uppgifterna rörande skoldistriktens kostnader enbart för byggnader framgår klart, att berörda understöd i sin nuvarande omfattning icke kan anses bereda kommunerna en tillfyllestgörande ekonomisk lättnad. H ä r u t i n n a n fyller otvivelaktigt skatteutjämningsberedningens förslag mycket långt gående önskemål, om m a n bortser från de av kommunerna redan nedlagda kostnaderna på skolbyggnaI ders anskaffande. Då detta förslag av a n d r a skäl befunnits icke böra förverkligas, synes det emellertid v a r a angeläget att, i enlighet med beredningens allmänna strävan, grundad på en noggrann och klargörande utredning om kommunernas finansiella ställning och behov, såsom ett k r a v på ett system med statsbidrag ställes den allmänna fordran, att detsamma ä r ägnat a t t bereda kommunerna en effektiv hjälp till ifrågavarande kostnaders bestridande. I fordran på effektivitet hos statsbidragssystemet inlägga de sakkunniga den betydelsen, att understöden ställas i en viss relation till kostnaderna för det ändamål, varom fråga är, att genom understöden täckes en avsevärd del av dessa kostnader, samt att understöden icke h a v a en tillfällig eller provisorisk k a r a k t ä r eller u t g å efter en godtycklig prövning från fall till fall u t a n — grundande sig på ett bestämt åtagande från statens sida att under vissa närmare fixerade förutsättningar svara för en fastställd anpart av h ä r ifrågakommande utgifter — kunna av kommun e r n a under angivna förutsättningar med säkerhet påräknas. Det bör emellertid framhållas, att, om ett h u v u d k r a v å statsbidragssystemet bör vara, att detsamma bereder kommunerna en effektiv hjälp, måste å andra sidan tillses, att denna hjälp hålles inom sådana gränser och lämnas under sådana villkor, att kostnadsöverflyttningen icke medför en obehörig stegring av h ä r ifrågavarande utgifter. Skatteutjämningsberedningens förslag har särskilt u r sistnämnda synpunkt blivit föremål för mycken och enligt de sakkunnigas mening vägande kritik. Allmänt h a r d ä r v i d framhållits, att en avkoppling av kommunernas intresse av sparsamhet vid uppförande av skolanläggningar otvivelaktigt komme att medföra en viss ekonomisk ovarsamhet vid handhavandet av sådana företag, och att det följaktligen vore att befara, att ett genomförande av beredningens förslag komme att i stället för a t t medföra en önskvärd begränsning av hithörande utgifter uppvisa en r a k t motsatt effekt. Även om den sålunda framförda kritiken närmast r i k t a r sig mot ett statens fullständiga övertagande av byggnadsskyldigheten, måste enligt de sakkunnigas mening de därvid framförda synpunkterna tillmätas stor betydelse, jämväl d å fråga uppkommer om överflyttning på staten av en väsentlig del 3

av ifrågavarande kostnader. På samma gång kommunerna således böra beredas en verklig lättnad i utgifterna för skolbyggnaderna, är det enligt de sakkunnigas mening angeläget att tillse, att å staten icke överflyttas större del av kostnaderna, än att hos kommunerna alltjämt bibehålles ett starkt direkt intresse av att ifrågavarande utgifter hållas inom skäliga gränser. En annan viktig fordran på statsbidragssystemet är, att det verkar i möjligaste mån rättvist. Att delade meningar i detta fall måste yppa sig om vad som kan anses vara en rättvis fördelningsgrund är självklart. Genom den kommunerna åliggande skyldigheten att på ett för hela riket i stort sett likartat sätt ordna sitt skolväsen komma utgifterna för skolhusbyggnaderna till följd av kommunernas skiftande ekonomiska bärkraft att synnerligen ojämnt drabba de särskilda kommunerna. Det kan då synas vara ett rättvist krav, att statens övertagande av en del av dessa kostnader sker på sådant sätt, att utgifterna för här ifrågavarande ändamål, i vad de kvarstanna på kommunerna, kunna uttagas av de skattskyldiga efter en och samma för hela riket gällande utdebiteringsprocent. Att på statsbidragsvägen nå fram till en dylik ideal kostnadsutjämning synes dock på grund av skolväsendets år från år till storleken starkt skiftande och på förhand svårberäkneliga behov ej vara möjligt. Såsom en rättvis understödsnorm torde vidare mången vilja anse bidragets avpassande efter varje särskild kommuns prestationsförmåga. Det är emellertid en ytterst vansklig sak att finna en för alla fall praktiskt användbar, enkel metod att på ett riktigt sätt utmäta ett efter en sådan regel utgående bidrag. Varken den kommunala utdebiteringens storlek, antingen ensam för sig eller — såsom i 1921 års sakkunnigas förslag — kombinerad med storleken av utdebiteringen för folkskoleväsendet särskilt, eller antalet skattekronor per invånare torde utgöra någon för alla fall tillförlitlig norm för uppskattning av understödsbehovets relativa styrka. Även skatteutjämningsberedningen har ansett ett efter dylika eller andra liknande grunder differentierat statsbidragssystem icke vara lämpligt. Vi hänvisa i detta avseende till vår framställning sid. 38. Vid övervägande av olika alternativ för bestämmande av fördelningsgrunden hava de sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att man i fråga om kravet på en rättvis fördelningsgrund icke kan i detta sammanhang komma längre än att upprätthålla den principen, att inga skoldistrikt med hänsyn till kommunbildningens karaktär eller förvaltningsformer sättas i någon undantagsställning beträffande rätten till statsbidrag, samt att bidragets relativa storlek göres i möjligaste mån lika för alla distrikt. Ett på sådant sätt konstruerat statsbidragssystem förutsätter för utjämningskravets tillgodoseende med nödvändighet vid sin sida fortsatt statlig bidragsverksamhet i skattelindrande syfte. Detta först och

35 främst därför att bidragen avse endast en del av den kommunala verksamheten, folkskoleväsendet. Men, även om en överflyttning på staten i större I utsträckning än hittills a v ifrågavarande kostnader torde komma a t t för i kommunerna innebära en icke oväsentlig ekonomisk hjälp och statsbidraget samtidigt därmed kommer att i sin m å n verka i skatteutjämnande riktning, lära av rent statsfinansiella skäl bidragen icke kunna sättas så höga, att behov av skattelindringsbidrag, motsvarande de nuvarande statliga understöden till synnerligen skattetyngda kommuner, försvinner. E n viktig sak är slutligen, att statsbidragssystemet blir enkelt i tillämpning. Med den väldiga omfattning, statens bidragsverksamhet numera har, måste det enligt de sakkunnigas mening anses synnerligen önskvärt, att den administrativa handläggningen av statsbidragsfrågorna icke göres tyngande. Genom sin invecklade beskaffenhet svårhanterliga beräkningsgrunder och ett omständligt prövningsförfarande böra därför undvikas. Med ett så utformat system torde ock vinnas den ej oväsentliga fördelen, att kommunerna kunna med ledning av i ämnet meddelade bestämmelser vid uppgörandet av de kommunala s t a t e r n a på förhand beräkna statsbidragens storlek. Statsbidrag bör utgå såväl för redan uppförda som för blivande skolbyggnader. E t t av de första spörsmål, som härefter torde böra upptagas till behandling, är frågan, huruvida statsbidraget skall begränsas att utgå allenast för blivande skolbyggnader eller ock utsträckas att gälla även redan uppförda byggnader. Skatteutjämningsberedningens förslag om överflyttning av skolbyggnadskostnaderna på staten avser huvudsakligen byggnader, vilka komme att uppföras efter förslagets förverkligande, medan, på sätt här ovan under avd. A omtalats, kommuner, som redan ordnat sina skolbyggnadsfrågor, endast i särskilda fall skulle komma i åtnjutande av lindring i kostnaderna härför. Mot förslaget i sistnämnda del hava emellertid i de över detsamma avgivna y t t r a n d e n a riktats allvarliga erinringar, för vilka de sakkunniga i nyssnämnda avdelning redogjort. De sakkunniga hava icke kunnat undgå att finna den mot beredningens förslag framförda kritiken v ä r d beaktande. Såsom av de förut lämnade statistiska uppgifterna framgår, uppgå de utgifter, kommunerna redan haft att v i d k ä n n a s för byggnadsskyldighetens fullgörande, till högst betydande summor och, om man bortser från nödvändigheten att efter hand ersätta äldre lokaler med nya, k a n behovet av skolanläggningar genom denna kommunernas byggnadsverksamhet i n ä r v a r a n d e stund sägas v a r a till den övervägande delen fyllt. Enligt skatteutjämningsberedningens förslag skulle staten övertaga befintliga byggnader, u t a n att i regel någon ersättning till kommunerna härför skulle utgå, samt helt ikläda sig ansvaret för det framtida byggnadsbe-

36 hovets fyllande. Om nu staten icke väljer denna väg u t a n i stället accept e r a r statsbidragslinjen, måste det för kommunerna t e sig såsom en föga tillfredsställande anordning, om staten, n ä r den principiellt träder in såsom medansvarig för byggnadsbehovets tillgodoseende, undandrager sig huvudparten av ifrågavarande utgiftsbörda, nämligen de av kommunerna r e d a n nedlagda kostnaderna för nuvarande skolanläggningar. E n s å d a n ståndpunkt leder ock till den obilliga konsekvensen, att de kommuner, som av olika anledningar, i vissa enstaka fall måhända rent av med avsiktlig tredska, underlåtit att ordna sina skolbyggnadsfrågor, ställas i en gynnsammare ställning än de kommuner, som lojalt och i många fall under mycket kännbara ekonomiska uppoffringar sökt att i god tid till skolväsendets bästa anskaffa lämpliga lokaler. Staten komme sålunda a t t premiera de försumliga, och det skulle icke v a r a ägnat att förvåna, om i och med ett dylikt systems genomförande intresset i berörda kommuner för framtida åtgärder till skolornas utveckling komme att i hög grad försvagas. Oskäligheten i en sådan anordning bleve mest iögonenfallande i fråga om de kommuner, vilka för skolbyggnadernas uppförande upptagit amorteringslån, å vilka i m å h ä n d a många år efter systemets ikraftträdande skulle utan bidrag fullgöras räntebetalning och amorteringar. Att komm u n e r n a s lån för skolbyggnaderna innebära ett kraftigt onus, torde med önskvärd tydlighet framgå av den förut i n t a g n a tablån. De sakkunniga erinra om, a t t totalsumman av kommunernas den 1 januari 1934 kvarstående skulder för folkskoleväsendet, vilka sannolikt till allra största delen k u n n a hänföra sig till skolbyggnaderna, utgjorde 122.5 miljoner kronor. Men även för de kommuner, som tillgodosett behovet av skollokaler utan a t t för detta ändamål upptaga lån, måste ett uteslutande från möjligheten a t t erhålla statsbidrag med r ä t t a kännas såsom en orättvisa. Såsom vi förut omnämnt, innebar skatteutjämningsberedningens förslag, att de kommuner, som alltjämt hade a t t bära bördan av r ä n t o r och amorteringar å lån för skolbyggnadsändamål, skulle komma i en gynnsammare ställning än kommuner, som bestritt byggnadskostnaderna genom uttaxering, på sådant sätt, att de förra efter prövning från fall till fall skulle k u n n a komma i åtnjutande av statens hjälp för lånets avbetalning. Någon tillräcklig grund för a t t h ä r u t i n n a n göra åtskillnad mellan kommunerna k u n n a de sakkunniga icke finna v a r a för handen. Den omständigheten, att skolbyggnadernas uppförande ej finansierats lånevägen, utgör nämligen alldeles icke ett bevis på, att ej kostnaderna för byggnaderna inneburit stora ekonomiska ansträngningar för kommunen, vilka sträcka sina verkningar långt fram i tiden. Det är ingalunda så, som kanske mången föreställer sig, a t t det i regel är de ekonomiskt svagaste kommunerna, som anlita lånevägen. E n blick på den ovan å sid. 29 intagna tablån ger vid han-

den, att Norrlandskommunerna, av vilka många äro fattiga, i relativt ringa utsträckning upptagit lån för skolbyggnadsändamål, under det att motsatsen varit fallet i södra delen av riket, där i allmänhet kommunerna : äro bättre ekonomiskt situerade. Detta förhållande kan icke förklaras vare sig med att några av de förra åtnjutit statsbidrag till sina byggnader och de senare icke, ty de utdelade statsbidragen utgöra blott en mindre del av de havda kostnaderna, eller — mera än till en ringa grad — med att kostnadernas uttaxering öppnat möjlighet för kommunen att erhålla understöd av skattelindringsmedel. Huruvida en kommun bestrider sina utgifter på det ena eller andra sättet bestämmes ofta av förhållanden, som sammanhänga med rådande tradition inom den kommunen, växlande politiska inflytelser eller andra, mera tillfälliga faktorer av skilda slag. Att låta omständigheter av här antydd art bliva av avgörande betydelse för bidragets utgående synes icke vara befogat. Enligt de sakkunnigas mening är det principiellt och sakligt väl motiverat, att statsbidragssystemet erhåller sådan räckvidd, att bidrag kommer att utgå ej endast för blivande byggnader utan jämväl för redan uppförda, oavsett om kostnaderna för dessa bestritts genom uttaxering eller genom upptagande av lån, som ännu återstå oguldna. De sakkunniga vilja i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att enligt den principiella ståndpunkt, de sakkunniga intagit i fråga om de allmänna grunderna för statsbidrag till här ifrågavarande ändamål, nämligen att inga kommuner böra med hänsyn till kommunbildningens karaktär eller förvaltningsformer placeras i undantagsställning, de sakkunniga icke biträda skatteutjämningsberedningens förslag, att statsbidrag skall för de större städerna utgå med reducerat belopp. De huvudsakliga utgiftsposter, för vilka statsbidrag bör utgå. Skoldistriktens

utgifter för skolbyggnader (skolhus och lärarbostäder) kunna sammanfattas under följande huvudrubriker: l:o anskaffande och iordningställande av tomt; 2:o byggnadernas uppförande; 3:o byggnadernas underhåll; 4:o skollokalernas förseende med skolmöbler och undervisningsmateriel; 5:o skollokalernas uppvärmning, belysning och städning samt 6:0 hyra för skollokaler respektive lärarbostäder i de fall, då distriktet icke tillhandahåller egna sådana. De av nämnda utgiftsposter, för vilka enligt de sakkunnigas mening statsbidrag bör utgå, äro: byggnadernas uppförande, byggnadernas underhåll, skollokalernas förseende med skolmöbler och undervisningsmateriel samt hyra. Statsbidrag skulle alltså lämnas för var och en av ifrågavarande utgiftskategorier med undantag av dels kostnaderna för anskaffande och iordningställande av tomt, dels ock kostnaderna för skollokalernas uppvärmning, belysning och städning. I fråga

38 om dessa utgiftsposter anse de sakkunniga i likhet med skatteutjämningsberedningen, att kostnaderna alltjämt böra helt bestridas av distrikten. Beträffande skälen härtill få de sakkunniga hänvisa till v a d beredningen h ä r u t i n n a n anfört (se sid. 22 o. f. i de sakkunnigas betänkande). Byggnadsbidrag för anskaffande av nya skollokaler. Grunder för bidragets utgående. Såsom skatteutjämningsberedningen i sitt principbetänkande framhållit, kan, när en utgift delvis överflyttas till staten, den anordningen tänkas, att statsbidraget bestämmes till en efter skattekrontal eller skattetryck varierande kvotdel. Beredningen har, på sätt de sakkunniga tidigare antytt, emellertid med s t y r k a betonat, att det berättigade i differentieringsregler av antydd n a t u r måste anses tvivelaktigt. Beredningen har härom anfört bland a n n a t följande: »Att ställa ett antal statsbidrag i relation till det av enbart den ifrågavarande förvaltningsuppgiften föranledda skattetrycket kan leda till det från utjämningssynpunkt otillfredsställande resultatet, att den totala skattebördan minskas i högre grad för en föga skattetyngd kommun än för en hårt skattetyngd. För övrigt skulle härigenom eller genom liknande anordningar erfordras ett omfattande arbete för beräkning av anslagsbehov och tilldelning av understöd ävensom för kontroll av kommunernas förehavanden i syfte att förskaffa sig största möjliga bidrag.» I likhet med beredningen anse de sakkunniga ett efter angivna grunder differentierat statsbidrag icke böra ifrågakomma och h a v a redan i det föregående angivit skälen för denna sin uppfattning. Då statsbidrag redan u t g å r till utjämning av kommunernas kostnader för folkskoleväsendet, kunde det synas ligga n ä r a till hands, att den kostnadsöverflyttning, v a r o m h ä r är fråga, anknöte till den för det nuvarande utjämningsbidraget gällande fördelningsgrunden eller antalet läraravdelningar. Liksom nyssnämnda utjämningsbidrag tidigare anknutit jämväl till antalet skolpliktiga barn, skulle en fördelningsgrund med hänsyn till b a r n a n t a l i förening med a n t a l e t läraravdelningar eller med hänsyn till barnantalet enbart även k u n n a tänkas som grund för statsbidragets fördelning. Såväl barnantalet som läraravdelningar äro ju faktorer, som i allmänhet utöva inverkan på skolbyggnadskostnaderna. De n u senast angivna u t v ä g a r n a lida emellertid samtliga av svagheter, vilka enligt de sakkunnigas mening icke göra deras tillämpning önskvärd, n ä r det gäller något mera än ett provisorium. Mot dem kan främst r i k t a s den anmärkningen, att kostnaderna för skolbyggnaderna icke kunna med säkerhet beräknas stå i en bestämd relation till någon av de senast angivna faktorerna. Till detta kommer, att särskilt b a r n a n t a l men även antalet läraravdelningar alltför mycket äro underkastade variationer. Ur synpunkten av skolväsendets bästa är en anordning efter h ä r antydda linje ej heller att förorda.

39 Vid övervägande av olika grunder för statsbidragets utmätande hava de sakkunniga ägnat ingående undersökningar åt den i departementschefens direktiv antydda formen av hyresersättning för upplåtna lokaler. Rent teoretiskt sett förefaller denna tanke ganska tilltalande. Distriktet anskaffar lokalerna och svarar för deras underhåll samt, när det gäller skollokaler, även för deras utrustning. Nyttjanderätten till lokalerna upplåtes för folkundervisningens behov till staten, som härför erlägger en efter prestationens värde skäligen avpassad hyra. Även ur praktisk synpunkt synes en dylik anordning onekligen erbjuda vissa fördelar. Systemet kan direkt anknyta till antalet lokaler och deras beskaffenhet. Dessa faktorer äro för varje distrikt tämligen konstanta, varför täta och på förhand svårberäkneliga variationer i statsbidragets storlek ej behöva förekomma. Det vill alltså synas, som om ett bidragssystem i denna form skulle fylla ganska höga fordringar i fråga om effektivitet, rättvisa och enkelhet. Emellertid visar det sig vid en närmare undersökning, att även hyresformen lider av åtskilliga svagheter. Särskilt framträder detta, när det gäller att bestämma storleken av hyresbeloppet. Detta kan givetvis ej ske i vanlig ordning för prissättning å den fria hyresmarknaden genom överenskommelse mellan staten å ena sidan och distriktet å andra sidan från fall till fall utan måste mer eller mindre tvångsvis regleras genom författningsföreskrifter. Särskilda organ torde böra finnas för en kontinuerlig värdering av nyttjanderätt^ värdet och avgörande av uppkommande meningsskiljaktigheter mellan nyttjanderättsupplåtaren och nyttjanderättshavaren. Med hänsyn till upplåtelsens mera säregna art erbjuder det ganska stora svårigheter att finna jämförelsepunkter för hyresbeloppets fastställande. Under normala förhållanden utgående hyresersättningar torde i regel så kalkyleras, att de innefatta amortering och skälig ränta å nedlagt kapital samt täcka kostnaderna för årsunderhåll. En sålunda beräknad skolbyggnadshyra skulle medföra, att kommunen, förutom en viss ränta å det nedlagda kapitalet, efter vissa år får även detta helt ersatt av staten. Icke desto mindre skulle staten alltjämt i fortsättningen lämna årlig hyresersättning. Ett sådant resultat ter sig ur statens synpunkt icke tillfredsställande. Rent statsfinansiellt sett leder systemet till en stark påfrestning på statskassan, så mycket mera som vid oförändrat prisläge hyresutgifterna under oöverskådlig tid alltjämt komme att stegras eller åtminstone i stort sett kvarstå oförminskade. Skall man kunna undgå detta, måste hyresersättningen på något sätt begränsas med hänsyn till beloppets storlek eller tiden för dess utgående eller bäggedera, men därmed har man också avlägsnat sig så långt från de för ett hyresförhållande karakteristiska normerna, att hyresprincipen i själva verket övergivits. På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett sig böra avstå från tanken på att giva statsbidraget formen av en hyresersättning.

40 Vid sina överväganden av olika sätt för statsbidragets beräknande hava de sakkunniga trott sig finna, att ett ur förut anförda synpunkter jämförelsevis tillfredsställande resultat ernås, om till grund för beräkningen läggas byggnadskostnaderna, sålunda att bidraget i varje särskilt fall utgår med en för alla skoldistrikt lika kvotdel av nämnda kostnader. Ett så beskaffat bidrag är i princip av samma konstruktion som de hittillsvarande bidragen till lärarlönerna. Oavsett distriktens varierande skattetryck och liknande faktorer utgå dessa med en bestämd, för alla distrikt lika del av lönekostnaden. Man kan invända, att lönebeloppen äro, inom var och en av de olika lärargrupperna, standardiserade, under det att byggnadskostnaden växlar för varje byggnadsföretag allt efter det föreliggande behovet, men om man ser till distriktens totala medelsbehov för lärarlöners bestridande, skiftar även detta högst betydligt allt efter skolväsendets organisation på de olika platserna. Man vinner alltså här fördelen av att kunna anknyta till förefintlig tradition och erfarenhet. Om staten således, då det gäller blivande byggnadsföretag, enligt de sakkunnigas mening bör åtaga sig att bära en bestämd, för varje fall lika stor del av byggnadskostnaden, är det självfallet för staten ett synnerligen viktigt intresse, att den tillerkännes ett ökat inflytande på de för kostnadernas storlek avgörande frågorna. Staten kan uppenbarligen icke finna sig i att genom kommunernas åtgärder ställas inför betydande utgifter, vilkas behörighet den icke varit i tillfälle att kontrollera. Den hittillsvarande nästan fullständiga friheten för kommunerna att besluta i sina skolbyggnadsfrågor måste följaktligen undergå en inskränkning. Sålunda måste det ur statens synpunkt vara angeläget att kunna förhindra, att skolhus uppföras, utan att stadigvarande behov därav kan anses föreligga, att skolhus förläggas till en ur centraliseringssynpunkt eller eljest olämplig plats, samt att kostnaderna överskrida vad som för en lämplig och ändamålsenlig skolbyggnad kan anses skäligt. Detta krav på ökat inflytande från statens sida i skolbyggnadsfrågor gör det nödvändigt att såsom villkor för statsbidrags utgående till skolbyggnads uppförande fordra, att statlig myndighet lämnat tillstånd till byggnadsföretagets utförande samt prövat kostnadssumman och fastställt ett maximum för statsbidragsbeloppet, motsvarande den bestämda kvotdelen av den såsom skälig befunna kostnadssumman. Bidraget bör därefter utgå med angivna kvotdel av den verkliga byggnadskostnaden, dock högst ett belopp, som svarar mot nämnda maximum. Återstående kostnaden faller på skoldistriktet. Vill ett distrikt utföra en byggnad på ett dyrbarare sätt eller eljest för högre kostnad, än som av den statliga myndigheten fastställts, liksom ock om ett distrikt vill uppföra en skolbyggnad helt på egen bekostnad, synes detta böra få vara distriktet obetaget. Det kan visserligen diskuteras, om ej ovillkorlig skyldighet borde gälla för skoldistrikten

41 att hålla sig inom ramen för den fastställda kostnadssumman och om ej statlig myndighets medgivande borde erfordras även i det fall, a t t statsbidrag till byggnadens uppförande icke påkallas, detta med hänsyn till skolväsendets k a r a k t ä r av en framför allt statlig angelägenhet, v a r s skötsel staten bör hava möjlighet att i sista hand reglera, samt det allmännas intresse av att kommunerna ej till äventyrs ådraga sig onödiga utgifter. De sakkunniga hava emellertid ansett, att, då n u ett ingrepp i det kommunala självstyret i dessa frågor befunnits nödvändigt, det k a n v a r a lämpligt att ej gå längre, än vad ovan sagts. Det kommunala initiativet i skolfrågor har varit a v den allra största betydelse för folkskolans utveckling, och det synes därför angeläget att ej beskära detta initiativ i vidare mån, än statens intressen oundgängligen erfordra. H u r stor del av byggnadskostnaderna, som skall täckas av statsbidraget, måste naturligtvis alltid i sista hand bliva i avgörande grad beroende av statsfinansiella överväganden. Vid fastställande av storleken a v statens a n p a r t är det emellertid, såsom tidigare framhållits, av vikt att tillse, å ena sidan att kommunerna till här ifrågavarande utgifter erhålla en effektiv hjälp, å andra sidan att kommunernas andel blir så stor, a t t deras intresse av att sparsamhet iakttages vid byggnadsärendenas skötsel hålles livaktigt. Ur dessa synpunkter hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, att statens bidrag bestämmes till 75 procent eller tre fjärdedelar av de på ovan angivet sätt bestämda byggnadskostnaderna. Det ä r emellertid att märka, att de sakkunniga i det följande föreslå, att statsbidraget skall u t g å icke på en gång med hela sitt belopp u t a n fördelas med lika belopp på en tidrymd av 40 år. Detta innebär, att kommunen har att förskottera hela byggnadsbeloppet för a t t sedermera i form av statsbidrag under 40 år återfå så mycket, som. svarar mot tre fjärdedelar av n ä m n d a belopp. Sett ur kommunens synpunkt k a n därför totalkostnaden för anläggningen sägas utgöra summan a v de årliga annuiteter (ränta + amortering), som k r ä v a s för att byggnadsbeloppet skall bliva slutamorterat på 40 år. U t g å r m a n från en räntefot av 4 procent, vilket visserligen för n ä r v a r a n d e ä r högt beräknat men som kan anses representera en normal medelränta, och antager, att annuiteterna utgå med lika belopp för varje år, visar det sig, att den på detta sätt beräknade totalkostnaden (summan av räntor och amorteringar under 40 år) motsvarar två gånger byggnadsbeloppet. E t t statsbidrag å % av byggnadsbeloppet kommer därför att utgöra endast 37 % procent av totalkostnaden. (Exempel: Byggnadsbelopp 50 000 kronor. Årsannuitet 50 X 0.05 = 2 500 kronor. Totalkostnad 40 X 2 500 = 100 000 kronor. Statsbidrag K X 50 000 = 37 500 kronor.) Ville m a n n å upp till ett statsbidrag, som motsvarade hälften av totalkostnaden, måste följaktligen bidraget bestämmas till samma belopp som byggnadsbeloppet. Det bör emellertid beaktas, att många kommuner bestrida sina byggnadskostnader genom uttaxering eller anlitande av för ändamålet i n r ä t t a d e kassor (fon-

!

42 der), vadan de icke hava n å g r a verkliga utgifter för förräntning och amortering av i skolbyggnaderna nedlagt kapital. De sakkunniga h a v a fördenskull icke ansett sig böra gå längre i fråga om statsbidragets storlek, än ovan angivits. Genom ett på föreslaget sätt avmätt byggnadsbidrag torde i allt fall kommunerna k u n n a sägas erhålla ett verksamt understöd, på samma gång som de själva hava att svara för så stor del av kostnaderna, att de måste hava ett levande intresse av att dessa hållas inom skäliga gränser, u t a n att därmed ändamålsenlighetens fordringar bliva eftersatta. Såsom de sakkunniga redan framhållit, äro byggnadskostnaderna mycket varierande i olika kommuner. Anledningarna härtill kunna naturligtvis v a r a fullständigt oberoende av kommunernas åtgöranden. Men i en del fall torde det nog kunna sägas, att till följd av bristande ekonomisk omtanke vid byggnadernas uppförande kostnaderna för desamma kommit att överstiga, vad som kan anses försvarligt. Den ordning, de sakkunniga föreslå för byggnadsärendenas handläggning, nämligen prövning i varje särskilt fall av statlig myndighet, som bestämmer en viss m a x i m i g r ä n s för det kostnadsbelopp, v a r a statsbidrag m å åtnjutas, torde komma att befrämja ett mera ekonomiskt byggnadssätt, samtidigt som härigenom bättre garantier erhållas för a t t ej sådana anläggningar komma till stånd, som u r skolans synpunkt måste anses mindre tillfredsställande. Med hänsyn till de statsfinansiella konsekvenser, prövningen av byggnadsärendena kommer att medföra, synes det de sakkunniga tillrådligt, att n ä m n d a prövning, såvitt gäller mera kostnadskrävande anläggningar, lägges i Kungl. Maj:ts hand. S m ä r r e ärenden åter, där fråga är om en relativt ringa byggnadskostnad, synas lämpligen k u n n a avgöras av länsstyrelserna, till vilkas handläggning ju eljest likartade ärenden höra. Uppdelningen a v ärendena mellan Kungl. Maj:t och länsstyrelserna synes de sakkunniga böra ske efter den regeln, att, där länsstyrelsen finner byggnadskostnaden skäligen böra komma att överstiga ett belopp av 3 000 kronor, länsstyrelsen har att för ärendets hänskjutande till Kungl. Maj:t överlämna detsamma till skolöverstyrelsen. Ifrågavarande procedur, särskilt n ä r ärendena skola underställas Kungl. Maj:t, kommer visserligen att innebära en viss omgång och tidsutdräkt, men dessa olägenheter få distrikten söka att kompensera genom att i god tid gripa sig an med och skyndsamt bedriva sina byggnadsangelägenheter. Det torde ock få förutsättas, att ifrågavarande byggnadsärenden av myndigheterna komma att behandlas såsom brådskande. Det är vidare klart, att det här föreslagna förfarandet kommer att d r a g a med sig en avsevärd ökning av arbetsbördan ej endast för lokala skolmyndigheter u t a n även och alldeles särskilt för folkskolinspektörerna, länsstyrelserna, skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet. Det torde icke v a r a möjligt att nu bedöma, huru-

vida och i så fall i vilken omfattning en ökning av nämnda myndigheters arbetskrafter kan bliva erforderlig; erfarenheten får giva svar på dessa frågor och till dess så skett, synes det vara tillräckligt att träffa sådana anordningar, att man i mån av behov kan vidtaga tillfälliga förstärkningar av personalen. Med största säkerhet blir det nödvändigt att åter förse skolöverstyrelsen med det byggnadssakkunniga biträde, varöver denna myndighet tidigare i många år förfogade men som numera sedan någon tid icke stått överstyrelsen till buds. Allt som allt är det uppenbart, att förslaget gör en viss ökning av förvaltningskostnaderna ofrånkomlig, ehuru denna visserligen kan beräknas bliva försvinnande liten i jämförelse med den stegring i administrationskostnaderna, som skulle komma att uppstå, därest staten, på sätt skatteutjämningsberedningen föreslagit, såsom ägare övertoge alla skolbyggnader och svarade för deras skötsel och underhåll. Emellertid synes den merkostnad, som de sakkunnigas förslag kan giva anledning till, icke böra få verka avskräckande; man får hålla i minnet", att därmed vinnes möjlighet att från statens sida på ett tillfredsställande sätt leda och kontrollera en verksamhet, som för det allmänna har en mycket stor betydelse, såväl ekonomiskt som ur undervisningssynpunkt. Frågan om sättet för byggnadsbidragets utgående bör härefter behandlas. För de tidigare utgående statsbidragen till skolbyggnader i Norrland gällde den ordningen, att halva statsbidraget utbetalades vid byggnadsarbetets påbörjande, en fjärdedel, då byggnaden var under tak, och återstående fjärdedelen, sedan arbetet blivit avsynat och godkänt. För skoldistrikten vore det säkerligen att betrakta som en fördel, om enahanda ordning kunde komma till användning i fråga om nu förevarande statsbidrag. Distriktens besvär med finansieringen av byggnadsföretagen komme då i begynnelsen sannolikt att begränsas till anskaffning av allenast en fjärdedel av det erforderliga byggnadskapitalet. Det förhållandet, att vid ett allmänt understödjande av skolbyggnadsverksamhet från statens sida anspråken på statskassan med angivna ordning komme att gälla mycket avsevärda belopp, har emellertid föranlett de sakkunniga att överväga en sådan form för statsbidragens utgående, som kunde göra den ifrågasatta utvidgningen av bidragsverksamheten något mindre kännbar för statsverket. Detta syfte synes lämpligen kunna vinnas genom en uppdelning av bidraget på ett visst antal år. J u flera år, bidragsperioden kommer att omfatta, desto mindre blir det belopp, som årligen kommer att erfordras i anslag av statsmedel. Perioden bör dock icke göras så lång, att bidraget med hänsyn till årsbeloppets ringa storlek ej kommer att för distriktet kännas såsom en effektiv hjälp, och bör givetvis ej heller sträcka sig över längre tid, än som kan anses motsvara den vanliga livslängden för en tjänlig skolbyggnad. Enligt de sakkunnigas mening kan perioden

44 lämpligen bestämmas till 40 år, r ä k n a t från och med det redovisningsår, under vilket anläggningen blivit avsynad och godkänd. Under dessa 40 år skulle den för varje fall enligt förut angivna grunder bestämda bidragssumman utbetalas med 1 / 40 varje år. Härigenom uppnås a t t statens kostnad för blivande skolbyggnadsföretag fördelas på ett relativt stort antal år och anknytning vinnes till en vid upptagande av lån för skolbyggnadsändamål vanlig amorteringstid. För en kommun, som för skolbyggnads uppförande upptager lån, medför en sådan uppdelning den fördelen, att ett till beloppet bestämt statsbidrag tillfaller kommunen under hela amorteringstiden. Skulle under löpande bidragsperiod skolbyggnaden i fråga bliva obehövlig för skoländamål, synes ett sådant förhållande icke u t a n vidare böra föranleda indragning av bidraget. E n sådan påföljd måste anses oskälig, då statlig myndighet en gång prövat byggnadsbehovet och givit sitt tillstånd till byggnadens uppförande. Om däremot kommunen u t n y t t j a r den ledigblivna lokalen för annat ändamål på sådant sätt, a t t kommunen härigenom bereder sig en inkomst eller en lättnad i sina utgifter för a n d r a ä n skoländamål, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, h u r u v i d a statsbidraget skall upphöra a t t utgå och i vilken m å n åtnjutef bidrag skall återbetalas. Vid fastställandet av den kostnadssumma, v a r a byggnadsbidraget skall beräknas, torde för vissa fall u n d a n t a g böra göras från regeln, a t t det totala byggnadsbeloppet skall läggas till grund för beräkningen. Då nämligen byggnadsarbetet föranledes av a t t äldre lokal blivit förstörd genom eldsvåda och sistnämnda lokal varit brandförsäkrad, bör rimligen från kostnadssumman avräknas brandskadeersättningen och statsbidraget ber ä k n a s blott på den summa, varmed nybyggnadskostnaden eventuellt överskjuter den ersättning, distriktet uppburit. Detta bör gälla såsom en ovillkorlig föreskrift. Skulle den av eld förstörda lokalen icke hava v a r i t försäkrad, synes vederbörande myndighet, som prövar statsbidragsfrågan, böra tillerkännas befogenhet att i allt fall, där så befinnes skäligt, minska kostnadssumman, v a r a statsbidrag skall beräknas, med ett belopp, motsvarande värdet å den förstörda lokalen. E n liknande befogenhet bör tillkomma n ä m n d a myndighet i de fall, d å nybyggnad sker för a t t ersätta äldre byggnad, genom vars försäljning eller upplåtelse för annat ändamål skoldistriktet berett sig eller beräknas k u n n a bereda sig inkomst. F ö r att kunna fixera den kostnadssumma, å vilken byggnadsbidraget skall beräknas, är det nödvändigt a t t n ä r m a r e klargöra, för vilka i totalutgifterna för en skolbyggnad ingående poster statsbidrag skall utgå. De för folkskoleväsendet erforderliga byggnaderna äro av två huvudslag: skolhus och tjänstebostäder. Vad de sistnämnda angår, anse de sakkunniga, att kommunerna böra åtnjuta statsbidrag till sina kostnader för

dessa byggnader likaväl som för skolhusen. Men detta bör enligt de sakkunnigas mening lämpligen ske i form av särskilda, för varje lärartjänst årligen utgående tjänstebostadsbidrag, till beloppet olika för de olika lärarkategorierna, och ej genom bidrag, beräknade i anslutning till de för varje fall uppkomna byggnadskostnaderna. För nämnda slag av bidrag, tjänstebostadsbidragen, redogöra de sakkunniga längre fram i betänkandet. Nu förevarande bidragsform, byggnadsbidrag för blivande skolbyggnader, avser alltså allenast undervisningslokaler. I den mån ett byggnadsföretag omfattar även uppförande av bostad för lärare, skall följaktligen avräknas den del av kostnaderna, som belöper härå. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, lärer en sådan avräkning icke möta några tekniska svårigheter. Vad beträffar kostnaderna för anskaffande av tomt, hava de sakkunniga förut framhållit, att de i likhet med skatteutjämningsberedningen anse dessa kostnader i sin helhet böra gäldas av kommunen ensam. Med nu berörda kostnader böra enligt de sakkunnigas mening jämställas kostnaderna för tomtens planering och inhägnande, iordningställande av brunn samt framdragande av ledningar till skolhuset. Vad därefter angår utrymmena i själva skolhusbyggnaden, synas alla sådana kostnader böra få medräknas, som betingats av anordningar, vilka kunna anses nödiga eller nyttiga för egentligt undervisningsändamål. Utrymmen, som tillkommit på grund av andra, om än fullt legitima behov än det egentliga undervisningsarbetets, måste i detta sammanhang betraktas såsom icke hithörande. Rena överflödsanordningar böra också självfallet utsöndras. Skiljelinjen mellan det för undervisningen nödiga eller nyttiga å ena sidan och övriga anordningar å andra sidan får i varje särskilt fall uppdragas vid prövningen av byggnadsärendet. Vad som för ett fall kan te sig såsom en överflödighet, kan i ett annat fall vara med hänsyn till skolans organisation nödvändigt eller i varje fall synnerligen nyttigt. För egentliga klassrum samt gymnastikrum, slöjdrum och rum för undervisning i hushållsgöromål ävensom för till nyssnämnda lokaler hörande nödiga biutrymmen av olika slag såsom trappor, förstugor, avklädningsrum, korridor, materiel- och förrådsrum, vindar och källare, toaletter och nödiga uthus bör dock under alla förhållanden statsbidrag utgå. Gäller det åter s. k. specialrum, såsom rum för undervisning i naturkunnighet, teckning o. s. v., kan ett sådant utrymme i en skolanläggning vara erforderligt eller i varje fall önskvärt, under det att ett dylikt specialrum i en annan skolanläggning måhända ter sig onödigt. Sammalunda är förhållandet med t. ex. lärarrum och samlingssalar. Gemensamt för samtliga senast uppräknade lokalutrymmen är, att de icke äro obligatoriska. Trots detta hava särskilt de större samhällena i stor utsträckning utrustat sina skolanläggningar med dylika lokaler. J u större skolanläggningen är, desto

mera gör sig naturligtvis också behovet av specialrum gällande. På andra håll åter, där läraravdelningarna äro få, torde väl för närvarande varken behov av eller anspråk på specialrum föreligga. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan det icke anses befogat att utesluta ifrågavarande utrymmen från statsbidrag. Deras förefintlighet kännetecknar en god standard hos skolväsendet, och i regel ifrågasattes deras utförande icke, utan att ett varaktigt behov är för handen. Här får det emellertid ankomma på den prövande myndigheten att i varje särskilt fall besluta efter föreliggande omständigheter. En särställning intaga de numera i de större samhällena allt oftare förekommande utrymmena för skolbad, barnbespisning, läkarundersökning och tandvård. De äro otvivelaktigt i högsta grad till lärjungarnas fromma men äro betingade av andra behov och intressen än undervisningens. Sociala eller socialhygieniska hänsyn hava föranlett deras tillkomst. Hur behjärtansvärt det i och för sig än är att uppmuntra strävanden av denna art, måste dock kostnader, som uppkomma till följd av berörda anordningar, åtminstone tills vidare uteslutas, då det gäller statsbidrag för folkundervisningens behov. Även om specialutrymmen av sistnämnda slag för närvarande uteslutas från bidragsrätt, torde det icke behöva befaras, att kommunerna, som hittills i ej ringa utsträckning utan något som helst byggnadsbidrag tillgodosett jämväl förefintliga behov härav, skola, sedan de kommit i åtnjutande av ett icke oväsentligt bidrag till utgifterna för skolbyggnaderna, befinnas mindre benägna att genom anordnande av berörda lokaliteter främja lärjungarnas bästa. Vad särskilt lokaler för skolbad beträffar, må i förbigående påpekas, att kommunerna i vissa fall kunna från pensionsförsäkringsfonden erhålla bidrag till anordnande av badlokaler i skolbyggnad. En förutsättning härför är emellertid, att sistnämnda lokaler äro avsedda ej endast att tillgodose skolbarnens behov av badmöjligheter utan även att bereda den intill skolan boende befolkningen möjligheter till bad. Denna bidragsmöjlighet har av kommunerna i ganska stor omfattning utnyttjats. Till de kostnader, för vilka statsbidrag bör utgå, torde även böra hänföras utgifter för alla slags inomhusledningar ävensom i övrigt för installation av värme, vatten och avlopp. Dit synas jämväl böra räknas kostnader för ritningar, arbetsledning och kontroll. Statsbidrag synes böra utgå för nybyggnader, allenast under förutsättning att nybyggnaden innefattar uppförande av lärosal av något slag. För sådana nybyggnadsarbeten, som avse exempelvis allenast utförande av ny uthusbyggnad, bör alltså statsbidrag icke ifrågakomma. Bidrag bör utgå ej endast för nybyggnader utan även, såsom fallet varit i fråga om statsbidragen till skolbyggnader i Norrland, även för om- och tillbyggnader. Dock synes här den begränsningen böra göras, att därest icke genom

om- eller tillbyggnaden något nytt utrymme, vartill motsvarighet tidigare saknats, vunnits för undervisningens ändamål, rätt till statsbidrag icke föreligger. Om- eller tillbyggnadsarbeten, vilka avse allenast att sätta redan befintliga lokaler i bättre skick eller giva en lämpligare disposition av dessa, äro alltså uteslutna från bidragsrätt. I fråga om lokalernas utrustning med möbler och övriga lösa inventarier hava de sakkunniga, såsom i det följande inhämtas, tänkt sig, att särskilt statsbidrag skulle utgå för lärosalarnas förseende med skolmöbler och underviningsmateriel på sådant sätt, att ett av de sakkunniga föreslaget årligt underhållsbidrag skulle beräknas även med hänsyn till dessa kostnader. I övrigt hava de sakkunniga icke ansett sig böra ifrågasätta något anskaffningsbidrag till lösa inventarier, i vad angår utrymmen för undervisning i läsämnen. Beträffande däremot gymnastiksalar, slöjdrum och lokaler för undervisning i hushållsgöromål vilja de sakkunniga föreslå, att i byggnadskostnaderna få inräknas även kostnaderna för dylika utrymmens förseende med en första uppsättning av dithörande inventarier. Motiven härför äro väsentligen, att nämnda lokaler utan dylika inventarier knappast kunna sägas äga sin speciella karaktär samt framför allt, att berörda utrustning ställer sig relativt dyrare än lokalutrustningen i övrigt. Byggnadsbidrag för redan befintliga skollokaler. De sakkunniga hava tidigare uttalat, att enligt deras mening byggnadsbidrag bör utgå till kommunerna även för redan uppförda skolanläggningar. Dock anse sig de sakkunniga icke kunna förorda sådant bidrag för alla redan befintliga skolbyggnader, oavsett deras ålder, utan vilja ifrågasätta en begränsning av bidragsrätten på det sätt, att för byggnader, vilka varit i bruk mer än en viss angiven tidrymd, något byggnadsbidrag icke må utgå. Denna gräns anse de sakkunniga lämpligen böra bestämmas till 40 år sålunda, att för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande varit i bruk mera än 39 år, intet byggnadsbidrag skulle erhållas. Detta innebär alltså, att, därest beslut i ämnet fattas av 1935 års riksdag att äga giltighet från och med den 1 juli 1935, rätt till bidrag icke kommer att vara förhanden beträffande lokaler, som tagits i bruk före den 1 juli 1896. Det vill förefalla de sakkunniga, som om en sådan utskiftning av bidraget icke kan sägas medföra för kommunerna oskäliga konsekvenser. Helt utan byggnadsbidrag för redan uppförda byggnader torde på detta sätt ej många kommuner bliva, och i varje fall torde, efter förloppet av en så pass avsevärd tidrymd som 40 år, den havda utgiften för byggnadens uppförande näppeligen längre för kommunen hava några mera kännbara verkningar. De sakkunniga föreställa sig, att det av statsfinansiella skäl skulle möta

svårigheter att lämna statsbidrag för här ifrågavarande byggnader i form av engångsbidrag. Berörda engångsbidrag måste nämligen för att utgöra en effektiv hjälp åt kommunerna komma att sammanlagt uppgå till högst betydande belopp. Även i dessa fall synas därför byggnadsbidragen böra utgå såsom årsbidrag. Efter vilka grunder böra då dessa årsbidrag utgå? Man kunde givetvis tänka sig att, sedan byggnadsbidragets totalbelopp fastställts, detta belopp, uppdelat i årsbidrag såsom vid byggnadsbidrag för anskaffande av nya lokaler, utginge under en för alla byggnader lika lång tidsperiod, räknat från de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Härigenom skulle alla de skoldistrikt, om vilka fråga är i detta sammanhang, komma i samma ställning med avseende å bidragsrätt. En sådan ordning skulle emellertid först och främst kräva mycket betydande ekonomiska uppoffringar av statsverket, vilka skulle bliva desto kännbarare, ju kortare bidragsperioden gjordes. Denna kan å andra sidan icke utsträckas över en godtyckligt lång period, emedan det då kunde inträffa, att ett skoldistrikt komme att åtnjuta bidrag, även sedan byggnaden icke längre vore användbar för sitt ändamål. Vidare skulle den antydda ordningen medföra, att skillnaden mellan de bidragsberättigade distrikten och de distrikt, vilkas byggnader tillkommit så tidigt, att bidragsrätt icke förelåge, bleve mycket skarpt markerad. Enligt de sakkunnigas mening är detta en olägenhet, som man bör försöka undvika. Detta synes kunna i nöjaktig grad ske genom att bestämma, att rätten till årsbidrag för redan uppförda byggnader upphör, så snart byggnaden varit i bruk under viss tid, vilken lämpligen torde kunna fixeras till 40 år. Denna 40-årsperiod bör räknas från och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen togs i bruk, till och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk under 40 år. Skulle lokalen under denna period någon tid hava stått oanvänd, skall denna tid självfallet likväl inräknas. För en byggnad, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande enligt nyss angivna beräkningssätt varit i bruk 39 år, utgår alltså blott ett årsbidrag, för en byggnad, som använts under 38 år, två årsbidrag o. s. v. Har byggnaden vid angivna tidpunkt varit i bruk blott under ett år, komma årsbidragen att utgå under 39 år, och är byggnaden vid samma tidpunkt färdigställd men ännu icke tagen i bruk, åtnjutas årsbidragen under hela den fastställda maximitiden, 40 år. Totala byggnadsbidraget för redan uppförda byggnader blir följaktligen till storleken omvänt proportionellt mot lokalernas ålder. Förutom att detta torde få anses sakligt befogat, göres härigenom övergången mellan icke-bidragsberättigade och bidragsberättigade mindre märkbar, vartill kommer att utgifterna för statsverket för detta ändamål bliva lättare överkomliga. Den sålunda förordade ordningen torde även kunna anses lämplig ur en

annan synpunkt. Ju äldre en byggnad är, desto mindre betydelse hava givetvis byggnadskostnaderna för kommunernas nuvarande ekonomi. Huru länge den av byggnadskostnaderna förorsakade ekonomiska påfrestningen gör sig gällande i de olika kommunerna, är naturligtvis omöjligt att generellt angiva. I de fall emellertid, då kommunerna för skolbyggnadsändamål upptagit amorteringslån, kan amorteringstiden sägas utgöra en mätare på dessa verkningars räckvidd. I allmänhet torde åtminstone tidigare amorteringstiden vid nyssnämnda lån hava bestämts till 40 år. I många fall har den varit betydligt kortare, men med största sannolikhet har den icke överskridit nämnda tid. Om nu, såsom de sakkunniga förorda, maximiantalet årsbidrag bestämmes till 40, komma således ifrågavarande kommuner att under alla förhållanden under återstående amorteringstid lör eventuellt upptagna lån åtnjuta amorteringshjälp av staten. Fastställandet av byggnadernas ålder torde i allmänhet icke komma att möta några svårigheter. Emellertid synes det böra fordras, att skoldistriktens uppgifter om den tid, byggnaderna varit i bruk, bestyrkas genom protokollsutdrag, intyg av trovärdiga personer eller på annat tillförlitligt sätt. Vi komma så till frågan om i vilken omfattning staten bör efter ovan angivna grunder lämna byggnadsbidrag för redan uppförda byggnader. I fråga om motsvarande bidrag för blivande byggnader hava de sakkunniga förordat, att bidraget skall utgå med tre fjärdedelar av byggnadsbeloppet. Det kan då synas ligga nära till hands att följa samma linje beträffande redan färdiga byggnader. Mot en sådan beräkningsgrund tala dock vissa skäl, som förmått de sakkunniga att övergiva tanken härpå och föranlett dem att söka sig fram på en annan väg. Först och främst bör det framhållas, att staten enligt hittills gällande bestämmelser haft ringa möjlighet att öva inflytande på kostnadsfrågan. Författningarna uppdraga visserligen en del allmänna riktlinjer i fråga om skolanläggningarnas beskaffenhet, men kommunerna äga i övrigt fri förfoganderätt, när det gäller anläggningens närmare utformning, byggnadsmaterial och övriga detaljer, och hava härmed i sin hand att reglera kostnaden. Under sådana förhållanden kan det knappast ifrågasättas, att staten utan vidare skulle såsom grundläggande för beräkningen av byggnadsbidraget godtaga den av kommunen havda kostnaden för byggnadens uppförande. Där kunna förekomma en rad av utgifter, vilka ur statlig synpunkt måste betecknas såsom betingade av överflödsanordningar eller i varje fall såsom varande av den beskaffenhet, att staten icke har anledning bidraga till desamma. En revidering av byggnadsföretaget med hänsyn härtill måste därför alltid förutsättas, om man väljer senast angivna linje. Det torde med rätta kunna antagas, att en sådan revidering kommer att ställa sig ganska besvärlig. Men även ur en annan synpunkt blir det nödvändigt att underkasta byggnadskostnaderna en revision. Dessa kunna vara alltför höga ej endast 4

på grund av överflödsanordningar o. d., utan även emedan kommunen för arbetena fått vidkännas en med hänsyn till de vid tiden i fråga rådande prisförhållandena oskälig kostnad. Härom måste således jämväl en ingående undersökning verkställas, vilken säkerligen i många fall icke blir lätt att genomföra, Vad själva de av skoldistrikten lämnade kostnadsuppgifterna angår, synes det visserligen av den utav de sakkunniga företagna undersökningen härutinnan framgå, att det i allmänhet icke möter hinder för distrikten att med ledning av protokoll och entreprenadhandlingar framskaffa dylika. I åtskilliga fall lärer detta dock svårligen låta sig göra, och under alla förhållanden torde det bliva nödvändigt att kritiskt granska de uppgifter, som lämnas. På grund av nu angivna förhållanden har det icke synts de sakkunniga tillrådligt att välja en procedur, där det uteslutande gäller att avväga statsbidraget med hänsyn till de verkliga byggnadskostnaderna, även om en sådan procedur måhända förefaller ägnad att ur rättvisans synpunkt giva det mest tillfredsställande resultatet. I stället hava de sakkunniga sökt finna en utväg, som med beaktande i största möjliga mån av nämnda synpunkt lämnar möjlighet till ett mera enkelt, summariskt och på nu föreliggande faktiska förhållanden grundat förfaringssätt. En sådan utväg erbjuder sig, om man till utgångspunkt tager byggnadernas tjänlighet för sitt ändamål vid tiden för byggnadsbidragets åtnjutande. Det förefaller i och för sig vara en med skäligheten väl överensstämmande princip att beträffande byggnader, i fråga om vilkas anordnande staten icke haft ett avgörande inflytande, men som staten är hänvisad att begagna för här förevarande ändamål, utmäta byggnadsbidraget med hänsyn till det värde, utrymmet kan anses äga såsom undervisningslokal. För att en sådan princip skall bliva enkel i tillämpningen, är det dock nödvändigt att godtaga en viss schematisering av värdeförhållandena. Eljest skulle, då knappast i något fall fullständig likvärdighet råder mellan olika lokaler, förfarandet leda till en värdesättning, som bleve minst lika besvärlig, ja sannolikt vida svårare än den förut nämnda proceduren med bidragets beräknande efter verkliga byggnadskostnaden. Den åsyftade förenklingen ernås genom fastställande av ett mindre antal klasser, till vilka de olika lokalerna hänföras, och fixerande av årsbidragens belopp, varierande för de skilda klasserna. Vad angår frågan om klassernas antal vill det synas, som om en uppdelning av lokalerna med hänsyn till deras värde ur undervisningssynpunkt i fyra grupper: klass I, II, I I I och IV, skulle möjliggöra ett tillbörligt hänsynstagande till förefintliga huvudvariationer med avseende å beskaffenheten. Till klass I skulle då hänföras lokaler av förstklassig beskaffenhet, i regel relativt nya sådana och betingande en ganska hög kostnad. Hit torde få anses höra moderna skolanläggningar särskilt i vissa stä-

53 der och större samhällen, utrustade med erforderliga biutrymmen och specialrum av olika slag. Under klass I I skulle föras fullt tjänliga men dock mera medelmåttiga, något äldre skolanläggningar av en enklare typ, sannolikt flertalet skolor av B 1 och B 2 formen, men även många A-skolor och skolor av lägre form. Skolor av klass I I skulle i regel hava betingat en normal kostnad i uppförande. Till klass I I I skulle räknas visserligen användbara lokaler men sådana av enklare slag, ofta endast bestående av en lärosal med avklädningsrum och nödiga uthus, alltså bland annat ett stort a n t a l av nu befintliga B 3- och D-skolor. Även större skolanläggningar skulle dock kunna komma under denna rubrik, därest de på grund av ålder och otillfredsställande underhåll eller andra omständigheter befunne sig i ett mindre gott skick. Till klass I V slutligen skulle hänföras lokaler, vilkas användning visserligen av myndigheterna tolererades på grund av omöjligheten eller synnerlig stor svårighet att anskaffa andra lokaler men som emellertid vore i ett sådant skick, att de icke kunde sägas fylla fordringarn a på tjänlighet. För lokaler, hänförda till klass IV, skulle intet bidrag utgå. För klass I skulle bidraget v a r a högst, för klass I I I lägst. E n indelning av detta slag förutsätter nödvändigtvis ett särskilt värderingsförfarande för varje befintlig skollokal. De sakkunniga hava övervägt en mera summarisk automatiskt verkande klassificeringsmetod, såsom efter lokalens ålder, efter skolformen eller med hänsyn till en efter byggnadspriserna genomförd dyrortsgruppering, men hava på denna väg icke funnit någon lösning av tillfredsställande art. Vare sig byggnadens ålder eller skolformen eller dyrortsförhållandena enbart gjordes normerande, skulle systemet leda till orimligheter. E n klassificeringsprocedur, avseende de speciella fallen, synes därför ofrånkomlig. Mot ett klassificeringssystem kan naturligtvis främst riktas den anmärkningen, a t t det kommer att k r ä v a ett ganska betungande prövningsförfarande. H ä r o m äro de sakkunniga fullt medvetna. Även om de sakkunniga själva med hänsyn till nämnda förhållande hyst en viss tvekan a t t förorda en dylik anordning, hava de likväl ansett denna tveksamhet böra t r ä d a tillbaka för de obestridliga fördelar, systemet måste anses besitta u r a n d r a synpunkter. Det bör ock framhållas, a t t sedan befintliga lokaler väl en gång blivit föremål för klassificering, denna procedur icke vidare behöver förekomma a n n a t än i enstaka fall, då en lokal finnes böra flyttas från en klass till en annan, och i vilka fall förfarandet k a n äga r u m under avsevärt enklare former än den allmänna klassificeringen. Vidare m å påpekas, a t t den föga invecklade konstruktion, de sakkunniga givit klassindelningen, och de allmänna riktlinjer för själva klassättningen, som ovan angivits, torde göra det möjligt att utföra prövningen u t a n alltför stora svårigheter. Beträffande en stor del av de förefintliga lokalerna kommer det att förefalla ganska lätt att bestämma, att de skola

placeras i klass I eller klass III eller klass IV, då de karakteristiska drag, som inverka avgörande för lokalernas hänförande till nämnda klasser, i många fall torde vara starkt framträdande. Svårare blir givetvis spörsmålet, när det gäller att bestämma, om en lokal skall inrangeras i klass II. Här komma statens och kommunernas ekonomiska intressen till sin skarpaste motsättning, och det kan därför antagas, att i dessa fall vederbörande klassificeringsmyndighet blir ställd inför rätt ömtåliga frågor. Det ligger med hänsyn härtill stor vikt uppå, att denna myndighet besitter erforderlig kompetens och auktoritet och att den utrustas med fullständiga och tydliga instruktioner för sitt arbete. Önskvärt är naturligtvis, att klassificeringen utföres efter så enhetliga normer som möjligt. Det bästa A^ore fördenskull, att den verkställdes av en och samma värderingsmyndighet för hela landet. På grund av det stora antalet över hela riket spridda lokaler, om vilka här är fråga, torde en sådan anordning emellertid vara ogenomförbar. För att de nya bidragsbestämmelserna, såsom angeläget är, må kunna träda i tillämpning sa snart som möjligt, bör klassificeringen genomföras med skyndsamhet. Anförtrodd åt ett enda organ skulle den säkerligen taga åtskilliga år i anspråk. Om man skall kunna undgå en dylik tidsutdräkt, torde det icke föreligga annan möjlighet än att låta klassificeringen verkställas av ett relativt stort antal värderingsmyndigheter. Inom det ecklesiastika boställsväsendet verkställes uppskattning av löneboställenas normalavkastning av särskilda boställsnämnder, var och en bestående av tre i särskild ordning utsedda ledamöter, varjämte, då skog finnes å bostället, jämväl stiftsjägmästaren eller annan i skogsskötsel kunnig person inträder som ledamot i nämnden. Frågan om sättet för klassificeringen av befintliga skollokaler har, då ifrågavarande arbete icke lämpligen torde kunna påläggas någon nuvarande myndighet, synts de sakkunniga kunna lösas efter lik nande linjer som uppskattningsförfarandet vid nämnda boställen. De sakkunniga anse sålunda, att den allmänna klassificering, vilken såsom ett engångsförfarande erfordras för tillämpning av det här avsedda bidragssystemet, bör verkställas av särskilda för detta ändamål inrättade nämnder, skolhusvärderingsnämnder, var och en med vederbörande län såsom verksamhetsområde. I varje nämnd bör först och främst finnas en byggnadssakkunnig ledamot. Vidare böra med hänsyn till lokalernas ändamål de pedagogiska synpunkterna vara företrädda, och slutligen bör vederbörande skoldistrikt beredas tillfälle att bevaka sina intressen. Nämnden torde alltså behöva vara sammansatt av tre ledamöter. Av dessa synes den byggnadssakkunnige representanten lämpligen böra utses av vederbörande länsstyrelse för samtliga skoldistrikt inom länet. Den sålunda utsedde bör även vara ordförande i nämnden. De pedagogiska synpunkterna torde böra

53 företrädas av statens vederbörande folkskolinspektör, vilken dessutom pä g r u n d av sin ämbetsutövning vanligen besitter en icke obetydlig insikt i byggnadsfrågor och tillika i allmänhet v ä l k ä n n e r till de olika skollokalerna inom sitt inspektionsområde. Med h ä n s y n till de erfarenheter, folkskolinspektörerna äga i hithörande frågor, anse de sakkunniga även lämpligt, att inspektören, i vad a n g å r hans inspektionsområde, tjänstgör som föredragande och tillika sekreterare i nämnden, i idlkeii egenskap det bör åligga honom att föra protokoll över nämndens beslut och även ombesörja d ä r a v föranledda expeditioner. Vad slutligen det kommunala inslaget i nämnden beträffar, torde det lämpligen böra beredas r u m på sådant sätt, att vederbörande skoldistrikt utser den tredje ledamoten av nämnden. Skolhusvärderingsnämnden får således icke en alltigenom konstant sammansättning. Endast den byggnadssakkunnige ordföranden, som utses av länsstyrelsen, blir en och densamme för alla inom länet befintliga skoldistrikt. På honom ankommer därför att tillse, a t t en viss kontinuitet och enhetlighet i arbetet upprätthållas. I viss m å n k a n denna uppgift även fyllas av folkskolinspektörerna, vilka visserligen komma att växla allt efter inspektionsområde men som pläga u p p r ä t t h å l l a en god kontakt med v a r a n d r a i arbetet. Den tredje, av vederbörande distrikt utsedda ledamotens uppgift åter blir helt naturligt i övervägande grad att söka tillvarataga sitt distrikts intressen. E n på detta sätt organiserad myndighet synes de sakkunniga h a v a goda förutsättningar att kunna arbeta sakförståndigt och effektivt. Sannolikt torde det bliva möjligt att med hjälp a v dessa nämnder få klassificeringen färdig under loppet av ett år. För att u n d e r l ä t t a proceduren torde det böra stadgas, att besvär icke må anföras mot nämndens beslut. Givetvis kommer klassificeringen att förorsaka vissa kostnader. Först och främst äro vissa expeditionskostnader, såsom för skrivmateriel, skriv hjälp, porton, lokaler m. m. ofrånkomliga. Vidare torde såväl den av länsstyrelsen utsedde byggnadssakkunnige ordföranden-ledamoten som folkskolinspektören för sitt arbete böra av staten erhålla särskilt arvode ävensom ersättning för de av f ö r r ä t t n i n g a r n a föranledda resekostnaderna. E r s ä t t n i n g till den a v skoldistriktet utsedda ledamoten synes däremot med hänsyn till det stora kommunala intresset av frågan böra, i den m å n sådan ersättning anses påkallad, vilket får bliva varje distrikts sak att avgöra, gäldas av distriktet. Då på grund av de olikartade förhållandena inom olika län och inspektionsområden arbetet säkerligen kommer att till sin omfattning i hög grad växla för de olika nämndsordförandena och folkskolinspektörerna, torde det v a r a lämpligast att icke på förhand arvodena åt dem fixeras, u t a n a t t dessa fastställas av Kungl. Maj:t efter framställning av vederbörande

54 länsstyrelse. Likaledes böra till expeditionskostnader medel anvisas från fall till fall. Vad resekostnaderna beträffar, förefaller det de sakkunniga icke bliva nödvändigt, att nämnden alltid verkställer syn på ort och ställe. I åtskilliga fall torde det nämligen v a r a möjligt att u t a n besiktning utföra uppskattningen med hjälp av inhämtade skriftliga beskrivningar och uppgifter eller med stöd av de upplysningar, som lämnas av folkskolinspektö ren och distriktsombudet. H u r u v i d a syn skall förrättas eller ej, torde få ankomma på nämnden att själv bestämma. Det framgår av ovanstående, att det för närvarande icke ä r möjligt att med någon större g r a d a v säkerhet beräkna totalkostnaden för klassificeringsproceduren. E n l i g t en av de sakkunniga verkställd approximativ uppskattning skulle n ä m n d a kostnad sannolikt icke komma att överstiga 200 000 kronor. H ä r v i d h a v a de sakkunniga u t g å t t från ett genomsnittsarvode av 2 000 kronor för varje nämndsordförande och 1000 kronor för varje folkskolinspektör samt från en genomsnittskostnad för varje län av 1000 kronor för expedition och 3 000 kronor för resekostnader, varjämte vissa kostnader förorsakas d ä r a v , att det torde bliva nödvändigt att i någon utsträckning bereda folkskolinspektörerna ledighet för deltagande i nämndernas arbete. Det a n g i v n a totalbeloppet ä r ju icke oväsentligt, men det får ihågkommas, att det blott är fråga om en engångsutgift, som tjänar ett viktigt ändamål. Skulle, sedan klassificeringen en gång skett, sådana ändringar med avseende å en lokals beskaffenhet inträda, att lokalen bör uppflyttas respektive nedflyttas i klass, synes ett dylikt ärende k u n n a handläggas av vederbörande länsstyrelse i samband med prövning av statsbidragsrekvisitionen. Förutsättningen härför bör v a r a , att yrkande p å en omprövning av klassificeringen framställes a n t i n g e n av skoldistriktet eller av folkskolinspektören. E j heller över länsstyrelsens beslut h ä r u t i n n a n böra besvär få anföras. Även beträffande de redan uppförda skolbyggnaderna uppställer sig till besvarande frågan, vilka u t r y m m e n , som skola tagas i betraktande vid byggnadsbidragets beräknande. Liksom i fråga om blivande byggnader avse de sakkunniga icke, a t t tjänstebostäder i detta s a m m a n h a n g skola komma i betraktande. P å sätt förut nämnts föreslå de s a k k u n n i g a i det följande ett särskilt tjänstebostadsbidrag, vilket skall u t g å lika för redan befintliga ocli blivande byggnader. Beträffande bidragsrättens räckvidd i övrigt hava de sakkunniga av rent statsfinansiella skäl ansett sig böra föreslå en ganska stark begränsning, i motsats mot vad som är fallet med avseende å byggnadsbidrag för

blivande byggnader. Det synes de sakkunniga icke kunna betraktas såsom oskäligt att här göra dylika restriktioner, då nu ifrågavarande bidrag har karaktären av en hjälp från statens sida, som kommunerna näppeligen haft anledning räkna med vid den tid, då utgiften gjordes. Enligt de sakkunnigas förslag bör byggnadsbidrag för redan befintliga lokaler utgå allenast för egentliga klassrum och för gymnastiksalar. Uteslutna äro alltså specialrum av olika slag, såsom naturkunnighetsrum, teekningsrum o. s. v. samt utrymmen för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom givetvis lokaler för bad, läkarundersökningar o. d. För nu angivna åtskillnad mellan klassrum och gymnastiksalar, å ena sidan, samt övriga utrymmen, å andra sidan, tala utom de statsfinansiella synpunkterna även rent tekniska skäl. Under det att i fråga om klassrummen och gjrmnastiksalarna en viss standardisering gjort sig gällande, som medför, att klassificeringen underlättas, äro de för övriga speciella undervisningsändamål anordnade lokalerna av en synnerligen skiftande beskaffenhet, som i hög grad försvårar en jämförande värdesättning. Åtskilliga av dem äro visserligen, särskilt i de större samhällena, inrättade efter moderna principer och ganska ensartade, men i fråga om flertalet gäller, att variationerna äro mycket stora. Ofta, i synnerhet på landsbygden, äro anordningarna av så enkel natur, att det knappast kan ifrågasättas, att staten skall behöva lämna ekonomiskt stöd. Sålunda förekommer ej sällan, att rum för slöjd eller hushållsgöromål erhållits, genom att den behövliga materielen, till en början kanske såsom ett provisorium, anbragts i ett ledigt vinds- eller källarutrymme utan någon avsevärd kostnad för distriktet. Det torde vidare få anses skäligt, att byggnadsbidrag av här ifrågavarande slag utgår allenast för lokal, som alltjämt användes för sitt ändamål. Om t. ex. ett klassrum efter några år blir obehövligt på grund av minskat barnantal, bör bidragsrätten upphöra. Likaså bör givetvis bidrag ej heller åtnjutas för lokal, som tidigare inrättats för undervisningsändamål men som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande ej längre härtill användes. Skulle åter lokalen efter någon tid ånyo komma i bruk, bör bidrag utgå. Byggnadsbidrag bör vidare icke utgå för andra lokaler än dem, som tillhöra distriktet och för vilkas inrättande detta haft att vidkännas kostnad. Har en byggnad t. ex. tillfallit distriktet genom gåva eller kostnadsfritt upplåtits till detsamma eller eljest helt tillkommit utan att distriktet härför haft någon utgift, finnes uppenbarligen ingen anledning för staten att lämna understöd. Beträffande de fall, då inrättandet av en lokal visserligen förorsakat distriktet utgifter men en del av kostnaden burits av annan, hänvisas till den följande framställningen.

56 Vi övergå härefter till frågan om storleken av årsbidragen i de särskilda klasserna. Vid övervägande av detta spörsmål h a r man a t t t a g a h ä n s y n å ena sidan till de statsfinansiella synpunkterna, vilka n ä r m a s t tala för en viss återhållsamhet i fråga om retroaktiv understödsverksamhet, samt ä a n d r a sidan till behovet för kommunerna av en effektiv hjälp även vad a n g å r kostnaderna för redan uppförda byggnader. De statsfinansiella skälen torde verka i riktning mot relativt låga bidrag. F r å n kommunernas synpunkt åter bör det te sig rimligt, att bidragen avpassas så, a t t kommunerna beträffande r e d a n nedlagda skolbyggnadskostnader komma ungefärligen i samma ställning som eller i varje fall icke i mycket ogynnsamm a r e läge, än när det gäller framtida utgifter för samma ändamål. I klassificeringssystemets n a t u r ligger, att fixerandet av bidragens belopp för de tre klasserna sker på ett summariskt sätt. Inom varje särskild klass komma a t t v a r a sammanförda lokaler, vilka visserligen i stort sett ä r o av ensartad beskaffenhet men som givetvis förete ganska stora variationer t. ex. med avseende å anläggningskostnaden. Bidraget k a n därför icke avpassas så, att det för de olika fallen står i samma relation till nämnda kostnad, vilket ju heller icke varit syftet med detsamma. Dess belopp bör i stället v a r a så tillmätt, att det kan anses u t g ö r a ett skäligt understöd till den kostnad, som lokaler av den för vederbörande klass u t m ä r k a n d e karaktären i genomsnitt betinga. H ä r v i d måste det naturligtvis i många fall komma att inträffa, att den relativa storleken av statens a n p a r t blir större för ett byggnadsföretag än för ett annat. F ö r en lokal, som tillkommit under inflationstiden eller som eljest uppförts för onormalt hög kostnad, blir statens bidrag jämförelsevis mindre än för en lokal, som i n r ä t t a t s till billigt eller normalt pris. Detta missförhållande torde dock komma att, vad de olika skoldistrikten inbördes angår, i hög grad utjämnas därigenom, att det för många distrikt gäller ett flertal byggnadsföretag, vilka utförts under olika prisförhållanden. Även om vissa ojämnheter i allt fall komma att kvarstå, kunna de enligt de sakkunnigas mening icke tillmätas någon större betydelse i betraktande av de stora praktiska fördelar, systemet i övrigt erbjuder. I fråga om genomsnittskostnaden för skolanläggningar av olika typer hava de sakkunniga med användning av det material, som stått dem till buds, utfört vissa beräkningar, som synas visa, a t t medelkostnaden per rumsenhet (klassrum och gymnastiksalar) för de sista 20 åren k a n angivas till följande ungefärliga belopp: vid A-skolor 12 500 kronor; vid B l - och B 2-skolor 8 000 kronor och vid skolor med allenast ett klassrum 6 800 kronor. Till grund för b e r ä k n i n g a r n a ligga undersökningar beträffande 75 Askolor, 84 B 1-skolor, 93 B 2-skolor och 70 skolor med allenast ett klassrum, sammanlagt alltså 322 skolanläggningar från olika delar av landet och

57 med avseende å tiden för deras tillkomst någorlunda j ä m n t fördelade över de senaste 20 åren. Vid uträkning av kostnaden per rumsenhet hava såsom likvärdiga enheter r ä k n a t s klassrum, gymnastikrum, slöjdrum, r u m för undervisning i hushållsgöromål, n a t u r k u n n i g h e t s r u m och teckningsrum. I fråga om den första hälften av ifrågavarande 40-årsperiod har något material icke s t å t t de sakkunniga till buds. För deras syfte är det emellertid önskvärt att erhålla en medelprisberäkning, avseende hela nämnda period. E n visserligen ytterst approximativ sådan hava de sakkunniga, i avsaknad av berörda material, ansett sig, efter samråd med byggnadsteknisk sakkunskap, k u n n a göra på det sätt, a t t de sakkunniga, med kännedom om att under den första hälften av 40-årsperioden priserna inom byggnadsbranschen lågo i genomsnitt ungefär 50 % lägre än under periodens senare hälft, verkställt en häremot svarande reduktion av de erhållna, ovan angivna medelpriserna för sistnämnda del av 40-årsperioden. Genomsnittspriserna för hela 40-årsperioden skulle efter denna beräkningsmetod bliva, i a v r u n d a d e tal: för A-skolor 9 400 kronor; för B l - och B 2-skolor 6 000 kronor samt för skolor med allenast ett klassrum 5 100 kronor, allt per rumsenhet. De sakkunniga äro fullt medvetna om den osäkerhet, som vidlåder dessa siffror, och de invändningar, som k u n n a riktas mot beräkningarnas i höggrad summariska k a r a k t ä r . Då de sakkunniga i allt fall funnit sig kunna ätnöjas med desamma, beror detta på att det h ä r icke är fråga om tillgodoseende av rättsligen grundade ersättningsanspråk u t a n allenast utmätande av understöd efter en skälighetsprövning, och för detta ändamål hava beräkningarna synts de sakkunniga tillfyllestgörande. Vidare bör h ä r uttryckligen betonas, att d å de sakkunniga vid sina ifrågavarande beräkningar utgått från en gruppindelning av skolanläggningarna, som hänför sig till skolformen och a n l ä g g n i n g a r n a s storlek i avseende å antalet klassrum, detta ingalunda innebär, a t t enligt de sakkunnigas mening klassificeringen ovillkorligen måste följa en dylik indelningsgrund. A t t så icke varit meningen, framgår med tydlighet av de riktlinjer, de sakkunniga förut uppdragit för klassificeringens verkställande. Enligt dessa kan det mycket Aräl inträffa, att en A-skola bör placeras i klass I I eller I I I , under det att t. ex. en B 2-skola ä r hänförlig till klass I. Den ovannämnda gruppindelningen efter skolform och skolanläggningens storlek h a r använts allenast såsom en praktisk u t g å n g s p u n k t för kalkylerna, och emedan det i kostnadshänseende torde i stort sett r å d a en viss överensstämmelse mellan denna och den t ä n k t a klassindelningen. Om ovannämnda för 40-årsperioden beräknade, genomsnittliga anläggningskapital per rumsenhet, respektive 9 400 kronor, 6 000 kronor och 5100

58 kronor, lika fördelas på 40 år, blir årskvoten respektive 235 kronor, 150 kronor och 127: 50 kronor eller i r u n t tal 125 kronor. Under förutsättning att staten med förut angivna begränsningar normalt övertager omkring 75 procent av denna kostnad, vilja de sakkunniga föreslå, att årsbidragen bestämmas till följande, på skäligt sätt jämkade belopp: för klass I 180 kronor, för klass I I 120 kronor och för klass I I I 90 kronor. Totala maximibeloppet av årsbidrag skulle alltså komma a t t utgöra för klass I (40 X 180 = ) 7 200 kronor, för klass I I (40 X 120 = ) 4 800 kronor och för klass I I I (40 X 90 =) 3 600 kronor, allt per bidragsberättigad rumsenhet, Enligt ovan angiven grund för utgåendet av ifrågavarande bidrag skulle bidraget uppgå till nämnda maximibelopp allenast för sådana lokaler, som tillkommit enligt nu gällande bestämmelser, alltså u t a n att byggnadsförslaget varit underkastat förut omförmälda prövning av statlig myndighet, men som icke tagits i bruk förrän efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. I övrigt må följande framhållas beträffande det sätt, varpå här föreslagna bidragsgrunder komma att verka. Om vi antaga, a t t ett skoldistrikt befinner sig i det nyssnämnda, ur bidragssynpunkt gynnsammaste läget och skolhusbyggnaden, inrymmande 6 klassrum samt gymnastiksal, slöjdrum och skolkök, dragit en kostnad av 100 000 kronor, kommer det totala byggnadsbidraget, därest lokalerna placeras i klass I, att utgöra (40 X 180 X 7 = ) 50 400 kronor, således omkring 50 procent av byggnadsbeloppet. Skulle åter byggnaden hava tagits i b r u k för t. ex. 10 år sedan, minskas totalbidraget till (30 X 180 X 7 = ) 37 800 kronor eller omkring 37 procent av byggnadsbeloppet. Är byggnaden 20 å r gammal men alltjämt i sådant skick, att den blir placerad i klass I, kommer totalbidraget a t t utgöra allenast (20 X 180 X 7 = ) 25 200 kronor eller omkring 25 procent av byggnadsbeloppet. Uppgår byggnadens ålder till 30 år, blir totalbidragets belopp (10 X 180 X 7 = ) 12 600 kronor, utgörande något mera än 12 procent av byggnadsbeloppet. Minsta statsbidrag för byggnaden blir (1 X 180 X ? —) 1260 kronor, alltså omkring 1 procent av byggnadsbeloppet. I det n u antagna fallet hava vi u t g å t t från en något så när normal byggnadskostnad. Åtskilliga äro emellertid de fall, då kostnaderna för skolhusbyggnader, även bortsett från inflationstiden, stigit till abnormt höga belopp. I dessa fall ställer det sig, såsom förut framhållits, avsevärt ogynnsammare i fråga om statsbidragets relativa storlek, liksom även i de fall, då lokalerna placeras i lägre klass. I ett skoldistrikt i Östergötlands län uppfördes år 1930 ett skolhus, inrymmande 7 klassrum, 1 gymnastiksal, 2 slöjdrum, 1 n a t u r k u n n i g h e t s r u m och 1 teckningsrum, till en kostnad av 223 000 kronor, alltså en medelkostnad per rumsenhet av omkring 18 000 kronor, vilket är ett högt pris. Under antagande a t t skolhuset togs i bruk den 1 j a n u a r i 1931 och att statsbidrag efter här angivna grunder kommer att

59 1

u t g å från och med den 1 juli 1936 , blir totalbidraget för denna byggnad, därest lokalerna placeras i klass I, (34 X 180 X 8 —) 48 960 kronor, således endast omkring 21 procent av byggnadsbeloppet. I ett annat fall h a r ett skoldistrikt i K a l m a r län år 1920, alltså under inflationstiden, uppfört ett skolhus, innehållande allenast 1 klassrum, för en kostnad av 13 OCK) kronor. Vi antaga, a t t lokalen tagits i bruk den 1 j a n u a r i 1921, och att den placeras i klass I I . Totala byggnadsbidraget blir d å (24 X 120 X D 2 880 kronor eller blott omkring 22 procent av byggnadskostnaderna. Ä a n d r a sidan finnas åtskilliga fall, där byggnadskostnaderna ställt sig så billiga, att bidraget kommer att täcka avsevärt mera än 75 procent a v den nominella byggnadskostnaden. Ett skoldistrikt i K a l m a r län uppförde är 1925 ett skolhus, inrymmande 1 klassrum och 1 gymnastiksal, till en kostnad av 8 000 kronor. Under antagande att skolhuset togs i bruk den 1 j a n u a r i 1926 och att lokalerna placeras i klass I I , blir byggnadsbidragets totalbelopp (29 X 120 X 2 = ) 6 960 kronor eller 87 procent av byggnadsbeloppet. I enstaka fall, där byggnadskostnaden är särskilt låg, k a n till och med inträffa, att byggnadsbidragets totalbelopp kan komma att överstiga nämnda kostnad, om man därvid icke r ä k n a r med annat än det nominella belopp, lokalen kostat i uppförande. Dessa växlingar i byggnadsbidragets relativa storlek komma, såsom de sakkunniga förut påpekat, att till stor del u t j ä m n a s därigenom, att samma skoldistrikt i m å n g a fall kommer att hava flera bidragsberättigade skolanläggningar, vilka uppförts under olika prisförhållanden. Det bör också Framhållas, att de mycket dyra och mycket billiga skolhusen höra till undantagen. Enligt sakens n a t u r är flertalet skolhus sådana, som uppförts för normala priser. Där kommunen vidkänts endast en del av byggnadskostnaden, under det staten eller annan bestritt återstoden av samma kostnad, torde frågan om arsbidragets storlek böra avgöras av Kungl. Maj:t från fall till fall efter av vederbörande skoldistrikt gjord framställning. Provisoriskt byggnadsbidrag. Verkställandet av den av de sakkunniga föreslagna klassificeringen av redan uppförda och i bruk \ T arande skollokaler hava de sakkunniga beräknat skola k u n n a genomföras på omkring ett år. Det ä r emellertid möjligt, a t t den i verkligheten kommer att visa sig mera tidskrävande, än de sakkunniga förutsatt, och vid sådant förhållande skulle kommunerna kanske få v ä n t a längre tid på understöd för redan havda skolbyggnadsutgifter. Det synes emellertid v a r a angeläget, att kommunerna 1 Klassificeringen av lokalerna beräknas, såsom förut nämnts, taga i anspråk hela budgetåret 1935/1936. Innan denna slutförts, kunna här omförmälda bidragsgrander icke tillämpas. För budgetåret 1935/1936 skulle i stället, på sätt framgår av det följande, provisoriskt byggnadsbidrag utgå.

60 snarast möjligt erhålla denna hjälp, och fördenskull hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att för tiden intill dess att klassificeringen blivit genomförd provisoriska byggnadsbidrag för redan befintliga skollokaler skola utgå. Dessa bidrag måste självfallet med hänsyn till den synnerligen skiftande beskaffenheten hos de särskilda lokalerna och för att icke före gripa det blivande definitiva bidraget sättas lågt. För att dock det provisoriska byggnadsbidraget överhuvudtaget skall k u n n a bliva av någon mera väsentlig betydelse för kommunerna, torde det knappast böra understiga bidraget i lägsta klassen i det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet. De sakkunniga föreslå därför, att, så länge klassificeringen ännu icke blivit genomförd och således de förut angivna bidragsbestämmelserna icke k u n n a tillämpas, för varje befintligt klassrum och varje gymnastiksal med undantag av sådana, för vilka på grund av deras ålder ovan föreslagna byggnadsbidrag för redan befintliga lokaler icke skulle k u n n a utgå, skall åtnjutas provisoriskt byggnadsbidrag med 90 kronor ärligen. Under den av de sakkunniga a n t a g n a förutsättningen, att det här föreslagna statsbidragssystemet kommer att träda i funktion från och med den 1 juli 1935, skulle alltså för budgetåret 1935/1936 det provisoriska byggnadsbidraget utgå blott för sådana lärosalar och gymnastiksalar, vilka vid nämnda tidpunkt icke varit i bruk mera än 39 år, d. v. s. icke tagits i bruk före den 1 juli 1896. Om tilläventyrs klassificeringen ej hinner slutföras under nämnda budgetår, kommer för budgetåret 1936/1937 provisoriskt byggnadsbidrag att åtnjutas endast för de klassrum och gymnastiksalar, som icke tagits i b r u k före den 1 juli 1897 o. s. v. Beträffande de provisoriska byggnadsbidragen synas i övrigt böra gälla i stort sett samma bestämmelser som för de definitiva bidragen till redan befintliga lokaler. Med hänsyn till att lokalerna ä n n u icke undergått den värdesättning, som avses med klassificeringsproceduren, bör dock något undantag icke göras för lokaler, som äro av sådan beskaffenhet, att de kunna a n t a g a s bliva hänförda till klass IV, u t a n bidraget synes böra åtnjutas för alla h ä r ifrågakommande lokaler utan åtskillnad, blott deras användning av skolmyndigheterna tillätes. Hyresbidrag för skollokaler. P å åtskilliga håll, särskilt i landskommunerna, förekommer, a t t lokaler för undervisningens behov förhyras. Om staten i av de sakkunniga föreslagen omfattning skall deltaga i kostnaderna för anskaffning av skollokaler, torde staten jämväl böra i en eller annan form lätta kommunernas utgifter för förhyrande av lokaler. Då det av de sakkunniga förordade byggnadsbidraget till kommunernas egna skollokaler icke ansetts v a r e sig böra eller k u n n a erhålla sådan storlek, a t t det täcker kommunens byggnadskostnader, torde anledning icke föreligga a t t sätta kommunen i en mera gynnsam ställning, när det gäller

61 av dem förhyrda lokaler. I överensstämmelse med och som en konsekvens av vad som föreslagits i fråga om byggnadsbidragen torde följaktligen på staten böra överflyttas allenast en del av hyreskostnaderna. E n sådan anordning torde få anses motiverad även ur a n d r a synpunkter. Skulle staten helt övertaga de faktiska hyreskostnaderna för av kommunerna tillhandahållna skollokaler, bleve lätt nog följden den, att kommunernas intresse för anskaffande av egna skollokaler minskades. Det vore ju ganska naturligt, om en kommun i vetskap om a t t den finge hyreskostnaden till fullo ersatt av staten hellre förhyrde lokaler än anskaffade egna skolbyggnader, för vilkas uppförande kommunerna finge vidkännas en avsevärd del av byggnadskostnaden. Vidare kunde det befaras, att, om kommunen icke hade ett eget ekonomiskt intresse att bevaka vid förhyrande av skollokaler, hyresersättningen komme att överstiga vad som kunde anses utgöra skälig hyra. F a r a n låge således n ä r a till hands, a t t staten komme a t t få vidkännas oskäligt stora kostnader för här ifrågavarande ändamål. Ännu en synpunkt torde böra beaktas i detta sammanhang. Såsom de sakkunniga redan tidigare framhållit, varierar beskaffenheten av de lokaler, som av kommunerna förhyras för skoländamål, i högst väsentlig grad. Mångenstädes torde de förhyrda lokalerna v a r a av sådan beskaffenhet, att de måste betecknas som otillfredsställande. Att de likväl godtagits, har berott därpå, a t t hittills möjligheter icke förelegat a t t ordna lokalfrågan på annat sätt. I dessa fall föreligger emellertid ett starkt statligt intresse, att kommunerna göra ansträngningar för a t t anskaffa ändamålsenligare lokaler antingen genom anordnande av egna lokaler eller genom förhyrande av sådana, som u r undervisningssynpunkt kunna betraktas som fullt tillfredsställande. Om staten, som de sakkunniga föreslå, för framtiden övertager en stor del av byggnadskostnaderna, torde också från statens sida kunna uppställas s t a r k a r e k r a v på, a t t kommunen genom uppförande av egna skollokaler tillgodoser skolväsendets behov. Nu angivna skäl synas de sakkunniga tala för, att i de fall, d å det gäller förhyrda skollokaler, statsbidraget sättes jämförelsevis lågt. Även om det vore synnerligen önskligt a t t för enkelhetens skull kunna bestämma bidragen till fixa belopp, torde detta likväl knappast v a r a görligt. Det lär er v a r a tillräckligt a t t härvid erinra om de stora variationer, som hyrorna förete. De sakkunniga hava från statens folkskolinspektörer införskaffat uppgifter å hyresbeloppen för över 400 lokaler, och bland dessa utgöres högsta beloppet av 1150 kronor, medan lägsta hyresbeloppet uppgår till allenast 50 kronor. De sakkunniga hava vid övervägandet av frågan om hyresbidragens storlek ansett sig böra förorda, a t t bidraget bestämmes till hälften av den a v skoldistriktet erlagda hyran. Den faktiska h y r a n torde dock enligt de sakkunnigas mening icke under alla förhållanden kunna läggas till g r u n d för bidragets storlek. Skulle så ske, vore det att befara, att hyresbeloppen komme att sättas alltför högt. För att

62 förhindra detta torde det v a r a nödvändigt att tillägga utanordningsmyndigheten befogenhet att, därest h y r a n uppenbarligen överstiger det belopp, som enligt ortens pris k a n anses skäligt, reducera statens bidrag till hälften av sistnämnda belopp. E n dylik prövning kan måhända förefalla vansklig, men om utanordningsmyndigheten beredes tillgång till uppgifter om den hyra, som faktiskt u t g å t t under exempelvis de tre senaste åren, torde det icke komma att möta större svårigheter att bedöma hyresbeloppets skälighet. Med tillgång till sådana uppgifter och med den insikt, länsstyrelserna — vilka de sakkunniga anse böra fungera som utanordningsmyndighet — förvisso redan hava i frågor av denna art, torde den sålunda föreslagna anordningen icke behöva möta några betänkligheter. Underhållsbidrag. De sakkunniga hava i det föregående behandlat frågorna om bidrag åt kommunerna till kostnaderna för anskaffande av skollokaler. Med skollokalernas tillhandahållande följa emellertid, såsom tidigare framhållits, för kommunerna även a n d r a utgifter, vilka tillsammans uppgå till väsentliga belopp, nämligen kostnaderna för lokalernas underhåll, för lokalernas uppvärmning, belysning och städning samt för lokalernas förseende med inventarier och undervisningsmateriel. Rörande dessa kostnader har i det föregående återgivits av skatteutjämningsberedningen verkställda beräkningar. Härutöver torde dessa kostnader kunna i viss mån belysas även med ledning av en del i den officiella statistiken ingående uppgifter. U r årsbok för Sveriges kommuner för åren 1933 och 1934 erhålles sålunda följande sammanställning av utgifter för ifrågavarande ändamål åren 1926—1930. 1926

i

7 626 293 7 206 532 7 930 322 8 587 793| 8 723 616J Bränsle, lyse, renhållning m. in. . . 11 . 940 51012 328 42512 383 05312 412 691 11939 822 Inventarier

1 726 120 1 817 503 1 684 515 1887 403) 2 117 7311 3 138 569 3 211 482, 3 320 211 3 393 724 3 681 492

Vid bedömandet av de båda förstnämnda utgiftsposterna måste emellertid beaktas, att i dem innefattas utgifter för ej endast skollokaler utan även tjänstebostäder, varför, när fråga är om enbart skollokalerna, samma utgiftsposter torde böra. icke oväsentligt reduceras. Beträffande undervisningsmateriel torde även böra erinras om, att i de statistiska uppgifterna ingen åtskillnad göres mellan undervisningsmateriel, som kommunerna äro skyldiga att tillhandahålla, och av vissa kommuner beviljad s. k. fri materiel åt skolbarn, för vilken sistnämnda kostnaden, såsom tidigare angivits, kan uppskattas till omkring 1.5 miljon kronor årligen. Den i statistiken u p p t a g n a siffran för undervisningsmateriel bör följaktligen

reduceras med nämnda belopp, för att en riktig uppgift å kostnaden för egentlig undervisningsmateriel må erhållas. Innan de sakkunniga ingå på övervägandet av frågan om bidrag från staten till här ifrågavarande utgifter, vilja de sakkunniga framhålla, att, om och i den mån dylika bidrag anses böra utgå, det enligt de sakkunnigas mening för undvikande av ett alltför komplicerat statsbidragssystem är önskvärt, att så vitt möjligt de särskilda bidragen sammanföras till ett gemensamt statsbidrag. Detta synes även vara sakligt motiverat, med hänsyn till att de utgifter, varom här är fråga, stå i mycket nära samband med varandra. Underhåll av skollokaler. Vad först underhållet av skollokalerna beträffar, synes ett statligt bidrag till kommunernas kostnader för detta ändamål vara påkallat främst med hänsyn till storleken av dessa kostnader. Då emellertid behovet av nybyggnader för skoländamål i icke oväsentlig grad är betingat av det sätt, varpå underhållsskyldigheten fullgöres, synes en kostnadsöverflyttning enligt de sakkunnigas mening vara att förorda jämväl från synpunkten av önskvärdheten att bereda staten större möjligheter än hittills att vaka över underhållsskyldighetens behöriga fullgörande. Om nämligen, som de sakkunniga förorda, staten skall övertaga en viss del av kostnaderna för de blivande skolhusen, uppstår självfallet för staten ett starkt ekonomiskt intresse av att såväl blivande skolhusbyggnader som redan befintliga skolanläggningar genom omsorgsfullt underhåll erhålla största möjliga livslängd. Då statsmakterna måste anses oförhindrade att som villkor för ett dylikt statsbidrags utgående uppställa krav på omsorgsfullt underhåll av skolfastigheterna, torde följaktligen en anordning med statsbidrag vara ägnad att på ett enkelt och dock effektivt sätt tillvarataga statens berörda intresse. Vad formerna för ett dylikt statsbidrag beträffar, äro olika utvägar tänkbara. På grund av underhållskostnadernas samhörighet med byggnadskostnaderna kunde det måhända synas ligga närmast till hands att utmäta byggnadsbidraget med hänsyn till jämväl underhållskostnaderna. Enligt de sakkunnigas mening är emellertid en anordning med särskilt bidrag till underhållskostnaderna lämpligare ur kontrollsynpunkt. I fråga om grunderna för statsbidrag till underhållskostnaderna kan ifrågasättas att bestämma bidraget till en viss kvotdel av kommunernas verkliga utgifter för ändamålet. Underhållskostnadernas storlek är emellertid i hög grad beroende av de särskilda kommunernas ekonomiska omtanke, och angivna grund för bidragets utmätande förutsätter därför en ganska besvärlig administrativ procedur för kontroll av berörda utgifter, vartill kommer att genom ett på detta sätt beräknat bidrag statsutgifterna för ändamålet skulle bliva underkastade ständiga växlingar. En lösning av frågan på denna väg torde med hänsyn härtill icke vara att förorda.

64 De sakkunniga hava i stället ansett sig böra stanna vid a t t föreslå, att ifrågavarande bidrag fixeras till ett visst belopp per lärosal, lika för alla, därvid med lärosal böra likställas befintliga specialrum, alltså r u m för undervisning i visst ämne, såsom naturkunnighet, teckning, gymnastik, slöjd och hushållsgöromål. Underhållsbidraget, som icke har avseende å tjänstebostäderna, bör enligt de sakkunnigas mening utgå såväl för redan befintliga som för blivande u t r y m m e n efter samma grunder. A t t utesluta de äldre lärosalarna eller placera dem i en mindre förmånlig ställning än de blivande lokalerna synes så mycket mindre böra ifrågakomma, som de förra väl i allmänhet torde k r ä v a större underhållsarbeten än senare tillkomna. Med hänsyn till kommunernas möjlighet a t t genom ekonomiskt väl avvägda åtgärder kunna nedbringa underhållskostnaderna, synes bidragets belopp böra sättas lågt, Som redan framhållits, h a v a de sakkunniga ansett att, därest statsbidrag k a n finnas böra u t g å till ytterligare någon eller några av de utgifter, varom här är fråga, de särskilda bidragen lämpligen synas böra sammanslås till ett gemensamt belopp. De sakkunniga återkomma därför längre fram till frågan om bidragsbeloppets storlek. Bränsle, lyse, renhållning o. d. Som av de här ovan lämnade kostnadssiffrorna torde framgå, utgöra utgifterna för bränsle, lyse och renhållning en av de större posterna i kommunernas utgiftsstater för folkskoleväsendet. Med hänsyn till önskvärdheten a t t lätta kommunernas ekonomiska bördor skulle väl därför en överflyttning av en del av ifrågavarande kostnader på staten v a r a motiverad. P å g r u n d av dessa utgifters speciella k a r a k t ä r torde emellertid, såsom skatteutjämningsberedningen i sitt betänkande framhållit, utgiftsposten i fråga bland kommunernas utgifter för skolväsendet v a r a den, som minst lämpar sig för en överflyttning till staten. Vid ett övervägande av detta spörsmål måste nämligen beaktas den stora handlingsfrihet, kommunerna äga i hithörande frågor, och de möjligheter, som därmed också förefinnas för dem a t t genom god ekonomisering hålla ifrågavarande utgifter nere. I likhet med beredningen anse de sakkunniga det v a r a a t t befara, a t t ett statens deltagande i dessa kostnader komme att verka försvagande på kommunernas intresse av sparsamhet i hithörande frågor. Med hänsyn härtill, och då det vidare knappast torde v a r a möjligt a t t åstadkomma en effektiv kontroll till förhindrande av a t t staten i fråga om statsbidrag av här antydd a r t får v i d k ä n n a s större kostnader, ä n vad som i de särskilda fallen kan anses skäligt, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda bidrag från staten till bestridande a v kommunernas ifrågavarande utgifter. Inventarier. I n ä r a samband med kostnaderna för anskaffande av skollokaler stå vidare utgifterna för deras förseende med erforderliga och lämpliga inventarier såsom skolbänkar, svart tavla, kateder, kartställ, skåp, förva-

65 ringslådor m. m. samt den speciella inredning, som erfordras för gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. Beträffande de sistnämnda tre slagen av lärosalar hava de sakkunniga ovan föreslagit, att utgifterna för den första uppsättningen av inventarier må inräknas i den byggnadskostnad, som lägges till grund för utmätande av statsbidrag till blivande skolhusbyggnader. I övrigt synes — bortsett från det fall, a t t inventarierna äro att betrakta som en del av själva skolfastigheten, då i fråga om blivande byggnader givetvis kostnaden för desamma skall inräknas i byggnadskostnaden — särskilt bidrag till anskaffning av inventarier ej böra utgå i vidare m å n än såsom hjälp till täckande av det normala, löpande behovet av förnyelse på g r u n d av förslitning och komplettering. H ä r u t i n n a n råder n ä r a överensstämmelse med själva skollokalerna, då deras tillhandahållande i lämpligt skick för kommunerna medför utgifter för reparationer och underhåll. S a m m a skäl, som föranlett de sakkunniga att föreslå statsbidrag till lättande av kommunernas tunga för skollokalernas underhåll, tala enligt de sakkunnigas mening för att statsbidrag i någon form lämnas även för inventariernas hållande i vederbörligt skick. Måhända kunde det anses ligga närmast till hands, att ett sådant statsbidrag ställdes i en viss relation till kommunernas verkligen havda kostnader för inventarierna, K l a r t är emellertid, att, liksom i fråga om skolfastigheternas underhåll, med en dylik anordning ur statlig synpunkt måste förknippas en viss kontroll över kommunernas anskaffning av inventarier. Först och främst måste kommunernas verkliga utgifter för inventarierna underkastas prövning, så a t t icke staten finge vidkännas oskäliga kostnader. E n prövning enbart u r kostnadssynpunkt skulle emellertid icke komma att innebära några garantier för att lämpliga inventarier också tillhandahölles. Härför skulle ytterligare erfordras en prövning jämväl av lämpligheten a v till inköp ifrågasatta inventarier. Men ej nog härmed. Syftemålet med sistnämnda prövning skulle helt säkert icke k u n n a vinnas, om ej samtidigt i varje särskilt fall redan befintliga inventarier underkastades granskning. Kontrollen måste följaktligen för att bliva effektiv utsträckas till såväl redan befintliga inventarier som sådana inventarier, vilka ifrågasattes till anskaffande. E n dylik kontroll torde emellertid enligt de sakkunnigas mening bliva så pass besvärlig, att en lösning efter denna linje måste anses utesluten. E n mera framkomlig väg torde därför vara att, på samma sätt som beträffande underhållskostnaderna för själva byggnaderna, låta statsbidraget utgå med ett visst mindre årligt belopp per lärosal. Häremot skulle visserligen den invändningen kunna göras, att med denna anordning det särskilda statsbidraget kan komma att bliva endast ett tillskott till skolkassan, och att inga garantier föreligga för bidragets användande till avsett ändamål. Då emellertid för statsbidrags utgående överhuvudtaget måste uppställas det redan n u för avlönings5

bidraget gällande villkoret, a t t skollokalerna äro lämpliga och a t t de förses med ändamålsenliga inventarier, torde därmed i skolmyndigheternas händer läggas ett påtryckningsmedel av så effektiv art, a t t det knappast torde behöva befaras, att kommunerna komma a t t åsidosätta berättigade krav härutinnan. De sakkunniga anse sig sålunda böra förorda, att som bidrag till kommunernas kostnader för tillhandahållande av inventarier i lämnas ett visst årligt statsbidrag per lärosal efter samma grunder som j det förut n ä m n d a underhållsbidraget. Undervisningsmateriel. I kommunernas åligganden i avseende å skollokalernas utrustning ingår jämväl skyldigheten att tillhandahålla erforderlig undervisningsmateriel. Såsom exempel på sådan må nämnas läsböcker, kar- j tor, planscher, enklare fysikalisk och kemisk a p p a r a t u r , uppstoppade allm ä n n a r e fåglar och fiskar, skioptikon o. d. I detta sammanhang bortse de sakkunniga från s. k. fri skolmateriel, v a r s tillhandahållande är beroende på kommunens frivilliga åtagande. Medan i fråga om inventarierna utgifterna väsentligen äro av engångsnatur, torde undervisningsmaterielen i allmänhet kunna sägas representera en mera konstant årlig utgift. Tillgången till god och tillräcklig undervisningsmateriel utgör en viktig förutsättning för att undervisningen skall leda till ett tillfredsställande resultat. H ä r u t i n n a n lämnar dock v å r t folkskoleväsendes tillstånd på många håll åtskilligt övrigt att önska, särskilt på landsbygden. Den stora förståelse och det intresse för skolans krav, som i allmänhet ådagalagts från kommunernas sida, har i mindre grad kommit till synes, n ä r det gäller undervisningsmaterielen. E t t visst ökat statsinflytande i fråga om detta undervisningsmedel torde därför få anses angeläget. Då med ett statsbidrag till undervisningsmateriel torde vinnas, förutom ökad redobogenhet från kommunernas sida att även på denna punkt söka tillgodose undervisningens skäliga krav, en långt större möjlighet för staten än hittills att utöva inflytande på materielanskaffningen, anse sig de sakkunniga böra förorda statsbidrag jämväl till kostnaderna för undervisningsmateriel. I fråga om formen för ett dylikt statsbidrag torde samma synpunkter göra sig gällande, som beträffande frågan om kostnaderna för inventarierna. Enligt de sakkunnigas mening torde följaktligen ett statsbidrag till kostnaderna för undervisningsmateriel böra utgå efter samma grunder som för inventariekostnaderna, alltså i form av ett visst mindre årligt belopp per lärosal. Gemensamt statsbidrag för lokalernas underhåll samt för tillhandahållande av inventarier och undervisningsmateriel (underhållsbidrag). Som de sakkunniga i det föregående framhållit, synes det av praktiska skäl v a r a önskvärt, a t t ett gemensamt statsbidrag lämnas för nu förevarande utgifter, d. v. s. för lokalernas underhåll samt för tillhandahållande av inventarier och undervisningsmateriel. Alla dessa utgifter stå också i så n ä r a samband med var-

67 andra, a t t ett gemensamt statsbidrag k a n anses motiverat. Bidraget kan enligt de sakkunnigas mening lämpligen betecknas såsom underhållsbidrag. Underhållsbidraget bör, såsom tidigare anförts, utgå lika för alla salar, som äro i användning, dock synes i fråga om förhyrda salar befogat, a t t bidraget bestämmes till endast hälften av eljest utgående belopp. I fråga om underhållsbidragets storlek hava de sakkunniga funnit sig böra förorda, att detsamma bestämmes till 50 kronor, när det gäller skoldistrikten tillhöriga lokaler, och 25 kronor, såvitt fråga ä r om förhyrda lokaler, allt per lärosal och år. Beloppet kan m å h ä n d a vid ett första påseende förefalla ringa, då det gäller bidrag till tre olika utgiftsgrupper. De sakkunniga vilja emellertid betona, att det här är fråga endast om bidrag till och icke ett totalt övertagande av kommunernas kostnader för berörda ändamål. Dessa kostnader variera vidare i hög grad för de olika skolanläggningarna och de olika distrikten, och bidraget måste avpassas efter genomsnittet. Även med ett belopp av 50 kronor per å r och lokal, torde dock flertalet kommuner erhålla en icke obetydlig lättnad i sina ifrågavarande utgifter. Tjänstebostadsbidrag. Den kommunerna åvilande skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder åt l ä r a r e eller ersättning härför innebär för kommunerna en betydande börda. H ä r u t i n n a n kan hänvisas till den föregående framställningen, där vissa uppgifter lämnats, som belysa den ekonomiska omfattningen av berörda förpliktelse. Redan en erinran om lärarkårens stora numerär, över 28 000 befattningshavare, torde emellertid v a r a tillräcklig för att man skall erhålla ett begrepp om ifrågavarande kostnaders stora betydelse för kommunernas ekonomi. Med hänsyn till angivna förhållande synes det icke kunna försvaras, att då det gäller att bereda kommunerna en effektiv lättnad i utgifterna för folkskoleväsendet, lämna kostnaderna för tjänstebostäderna ur räkningen. Statsåtgärder, som togc sikte allenast på utgifterna för skollokalerna, måste anses såsom en halvmesyr, en lösning, vilken i själva verket lämnat halva problemet olöst. De sakkunniga finna det därför nödvändigt, att den nu ifrågavarande kostnadsöverflyttningen från kommunerna till staten sträcker sig även till tjänstebostäderna. F r å g a n är då, efter vilka grunder ett statsbidrag till dessa kostnader lämpligen bör utgå. Särskilt på landsbygden torde det v a r a regel, att lärarna åtnjuta bostad in n a t u r a . Då kommunerna för fullgörande av dem åliggande prestanda gentemot l ä r a r n a hava uppfört särskilda tjänstebostäder eller inrett bostäder i redan befintliga, kommunerna tillhöriga byggnader, ligger måhända n ä r a till hands a t t tänka sig, att statsbidraget här liksom i fråga om skollokalerna bestämmes under hänsynstagande på ett eller annat sätt till byggnadskostnaderna. Vid övervägandet av en så-

68 d a n lösning bör emellertid beaktas den möjlighet, kommunerna hava att i stället för uppförande av bostäder a n v ä n d a sig av den i boställsordningen medgivna utvägen att utbetala hyresersättning till sina lärare. Städer och stadsliknande samhällen torde i mycket stor utsträckning hava begagnat sig av denna möjlighet. Av denna olikhet i sättet för fullgörande av kommunernas h ä r ifrågavarande åliggande följer, att ett enhetligt statsbidragssystem icke k a n vinnas genom a t t a n k n y t a statsbidraget till byggnadskostnaderna. Då kostnadsöverflyttningen torde böra ske efter samma grunder för alla kommuner, lära a n d r a u t v ä g a r för frågans lösning böra sökas. H ä r t i l l synes så mycket större anledning föreligga, som frågan om statsbidrag till kommunernas kostnader för den l ä r a r n a tillkommande förmånen av bostad eller ersättning härför står i ett visst samband med lärarnas löneförhållanden. Spörsmålet om bibehållandet av folk- och småskollärarkårernas naturaförmåner h a r v a r i t föremål för ingående överväganden i samband med tidigare u t r e d n i n g a r om nyreglering av lärarnas löner. Medan i lärarlönekommitténs den 15 augusti 1923 avgivna förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter naturaförmånerna bibehöllos och hänsyn till dessa togos vid lärarpersonalens placering i lönegrader i det föreslagna lönesystemet, intog 1928 års lönekommitté i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet den ståndpunkten, att n a t u r a förmånernas inordnande i lönen, bruttolönesystemet, vore nödvändigt, och att bruttolönen skulle u t g å efter vederbörlig löneklass i det allmänna lönesystemet. F ö r tjänstebostad skulle l ä r a r e n till bostadens upplåtare erlägga ersättning med för olika ortsgrupper föreslagna belopp, där ej särskild värdering av läraren begärdes. De h ä r n ä m n d a kommittéförslagen, i vad de avse l ä r a r k å r e n vid folk- och småskolor, hava emellertid ännu icke föranlett något Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen. Det torde väl dock k u n n a antagas, att även nämnda löneregleringsfråga inom en icke alltför avlägsen framtid m å k u n n a vinna sin lösning. I samband därmed måste synbarligen också frågan om l ä r a r n a s naturaförmåner komma till ett avgörande. Då alltså ifrågavarande löneförmåner kunna sägas stå inför en omreglering, bör m a n uppenbarligen undvika a t t kläda en statshjälp till kostnaderna för tjänstebostäderna i en sådan form, som för sin tillämpning förutsätter fortbeståndet av hittills gällande bestämmelser om lärarpersonalens naturaförmåner. Överhuvudtaget synes denna statshjälp böra givas en helt och hållet provisorisk karaktär, avsedd att äga giltighet allenast, intill dess löneregleringsspörsmålet vunnit sin lösning. E n möjlighet vore att låta statsbidragets storlek bestämmas efter de särskilda orternas indelning i dyrortsgrupper. Enligt de sakkunnigas me-

69 ning kunde det emellertid befaras, a t t en sådan anordning lätt nog komme att betraktas som prejudicerande vid en blivande lönereglering. Då det vidare icke v a r i t möjligt för de sakkunniga att verkställa någon ingående undersökning av bostadsförmånernas v ä r d e och betydelse för lär a r k å r e n u r avlöningssynpunkt, en undersökning, som för övrigt skulle falla utom ramen för de sakkunnigas uppdrag, torde för övrigt även av denna anledning den senast antydda lösningen a v frågan få anses utesluten. Tjänstebostäderna k u n n a enligt gällande boställsordning indelas i tre olika grupper (Grupp I, I I och I I I ) med hänsyn till sin beskaffenhet: l:o) tjänstebostad för ordinarie manlig folkskollärare, bestående av minst 3 r u m och kök; 2:o) tjänstebostad för ordinarie kvinnlig folkskollärare, omfattande minst 2 r u m och kök, samt 3:o) tjänstebostad för a n n a n lärare, bestående av minst 1 r u m och kök. De sakkunniga hava, med beaktande av här förut framhållna synpunkter, kommit till den uppfattningen, a t t den lämpligaste utvägen torde v a r a a t t bestämma statsbidraget till kommunernas utgifter för tillhandahållande af lärarbostäder — i vilka utgifter de sakkunniga då även inbegripa kostnaderna för bostädernas underhåll — till ett såsom skäligt befunnet lika belopp för alla tjänstebostäder, som tillhöra samma kategori, men varierande för de olika grupperna, högst för den först n ä m n d a och lägst för den sist nämnda. Vissa kommuner lämna, såsom förut påpekats, i stället för bostad in natura, kontant ersättning. Även för sådana fall bör emellertid statsbidrag utgå. Likaså bör statsbidrag u t g å i sådana fall, då tjänstebostaden icke tillhör kommunen u t a n av denna förhyres till bostad åt läraren. Någon anledning att för de nu angivna olika eventualiteterna göra åtskillnad i fråga om statsbidragets storlek synes icke föreligga i vidare mån, än att för de fall, då kontant ersättning lämnas eller bostad förhyres av kommunen, den begränsningen torde böra göras, att bidragets belopp icke må överstiga sålunda utgående ersättning eller hyra. Av det sagda följer, a t t bidragsgrunderna böra så avfattas, att bidraget såsom regel knytes, icke till en viss tjänstebostad u t a n till en viss lärartjänst. Detta innebär, vilket för övrigt framgår av det ovanstående, a t t i fråga om nu förevarande bidrag någon åtskillnad icke göres mellan redan befintliga och blivande byggnader. För bestämmande a v tjänstebostadsbidragets storlek för de olika grupperna synes det v a r a av intresse att äga kännedom om dels vilka belopp, som i allmänhet av kommunerna betalas vid förhyrande av tjänstebostäder, dels ock storleken av den kontanta ersättning, som utgår i stället för tjänstebostad. De sakkunniga hava låtit införskaffa en del uppgifter härom. Då det knappast a n n a t än som undantagsfall torde förekomma, att i städerna kommunerna själva förhyra tjänstebostäder, hava uppgifter här-

70 utinnan införskaffats endast beträffande landsbygden. E n sammanställning av dessa uppgifter, som omfatta 30 bostäder för ordinarie manlig folkskollärare, 41 bostäder för ordinarie kvinnlig folkskollärarinna och 122 bostäder för a n n a n lärare, utvisar, att hyresbeloppet i medeltal utgör för grupp I 521 kronor, för grupp I I 320 kronor och för grupp I I I 221 kronor. Vad ersättningen för tjänstebostad beträffar, föreligger ett betydligt större antal uppgifter, omfattande 352 bostäder, tillhörande grupp I, 326 bostäder, tillhörande grupp I I , och 428 bostäder, tillhörande grupp I I I . Uppgiiterna avse förhållandena såväl i stad som på landsbygden. Enligt sistnämnda uppgifter utgör den kontanta ersättningen i medeltal: för ordinarie manlig folkskollärare 640 kronor, för ordinarie kvinnlig folkskollärarinna 470 kronor och för a n n a n lärare 310 kronor. I dessa siffror ingå inga kostnader för bränsle. Med utgångspunkt från detta siffermaterial hava de sakkunniga övervägt storleken av de belopp, varmed staten skäligen kan anses böra bidraga till bestridande av kommunernas utgifter för tjänstebostäder. H ä r v i d hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att bostadsbidraget skall utgå med 160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare, med 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare och med 80 kronor för övriga lärare. I dessa belopp skall i de fall, då kommunerna äga tjänstebostäderna, anses inneslutet bidrag jämväl till kostnaderna för underhåll av desamma. De av de sakkunniga, föreslagna beloppen kunna m å h ä n d a förefalla ringa. Bidragen måste emellertid sättas lågt såväl av statsfinansiella skäl som för att utesluta varje möjlighet till en prejudicerande verkan vid en blivande lönereglering efter de av 1928 års lönekommitté angiva riktlinjerna. I åtskilliga fall torde dock beloppen täcka en ganska avsevärd del av kommunernas utgifter för bostäderna. Skyldighet för kommunerna att tillhandahålla tjänstebostad eller ersättning därför föreligger icke allenast med avseende å ordinarie och extraordinarie lärare. I visst fall inträder samma skyldighet gentemot vikarierande lärare. Enligt kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning skall nämligen åt vakansvikarie och vikarie för lärare, som är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom, bostad och bränsle eller ersättning därför tillhandahållas av kommunen. Även i dylika fall bör enligt de sakkunnigas mening tjänstebostadsbidrag utgå. H a r därvid distriktets skyldighet att tillhandahålla bostad avsett allenast del av redovisningsår, torde statsbidraget böra utgå med så stor del, som belöper på den tid, bostad eller ersättning skolat tillhandahållas, och synes bidraget lämpligen kunna beräknas efter samma tidsenhet som den kontanta avlöningen till vederbörande lärare. I några, ehuru ej särdeles många fall h a r förekommit, a t t staten lämnat

71 särskilt understöd för uppförande av tjänstebostad. Dessa fall torde böra underkastas prövning av Kungl. Maj:t för bestämmande av, huruvida och i vilken mån reduktion av tjänstebostadsbidraget bör vidtagas. P å samma sätt torde de fall böra behandlas, där skoldistriktet tillhörig tjänstebostad tillkommit genom tillskott från enskild. I de fall, då tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distriktet, torde något bidrag överhuvudtaget icke böra utgå. I n n a n de sakkunniga l ä m n a denna fråga, anse de sig böra ännu en gång betona tjänstebostadsbidragets provisoriska k a r a k t ä r . Det är uppenbart, att om en lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal kommer till stånd, som innebär, att kommunerna av vederbörande tjänstinnehavare skola erhålla ersättning för upplåten bostad, motivet för ett statligt tjänstebostadsbidrag till kommunerna bortfaller. Särskilda bestämmelser. Om staten skall, på sätt de sakkunniga föreslagit, ikläda sig en väsentlig del av kostnaderna för skolbyggnaderna måste, såsom de sakkunniga redan tidigare påpekat, därav följa, att staten erhåller ökad medbestämmanderätt i hithörande frågor för vinnande av effektiv ledning av och kontroll över skolorganisationen. I sådant syfte böra för de föreslagna statsbidragens utgående uppställas vissa villkor ävensom i samband med det n y a statsbidragssystemets genomförande jämväl i övrigt meddelas vissa bestämmelser, vilka de sakkunniga skola här nedan närmare sysselsätta sig med. Den viktigaste av de nya bestämmelserna hava de sakkunniga redan förut redogjort för, nämligen föreskriften att, för att byggnadsbidrag för blivande lokaler skall kunna utgå, Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras, n ä r byggnadsarbetet drager en kostnad, överstigande 3 000 kronor, samt eljest länsstyrelsens medgivande. P r a k t i s k t taget kominer denna föreskrift säkerligen att medföra, att i flertalet fall inga nya skolhusbyggnader av mera avsevärd omfattning komma till stånd u t a n Kungl. Maj:ts medgivande. Det statliga inflytandet på skolorganisationens gestaltning och skolväsendets skötsel blir givetvis genom nu angivna föreskrift i hög grad förstärkt. Vad eljest beträffar skolhusbyggnadsbidragen (bidrag för blivande lokaler, bidrag för redan befintliga lokaler och provisoriskt byggnadsbidrag), synas n å g r a särskilda villkor, som hava avseende på skolväsendets anordning och skötsel, såsom beträffande undervisningstidens längd m. m. icke böra eller behöva uppställas. Huvudförutsättningen för dessa bidrags utgående är, att byggnadsprestationen blivit fullgjord, och så snart detta är fallet, torde skoldistriktet böra, oavsett skolväsendets tillstånd i övrigt, v a r a berättigat till bidrag, därest eljest de förut angivna a l l m ä n n a betingelserna härför föreligga. Den garanti, staten kan behöva äga för att skolväsendets löpande förvaltning nöjaktigt handhaves, torde på ett tillfyllest-

görande sätt erhållas genom att, såsom nu är fallet, sådana särskilda villkor, som ovan antytts, uppställas med avseende å statsbidrag till lärarpersonalens avlönande. Skulle lokal av en eller annan anledning stå oanvänd under någon del av året, skall alltså byggnadsbidrag, oberoende härav, utgå med oavkortat belopp. Angående det fall, att lokal blir helt obehövlig för undervisningsändamål, hänvisa de sakkunniga till den föregående framställningen. För utfående av bidrag till blivande lokaler bör gälla, att lokalerna stå i överensstämmelse med fastställda ritningar och i övrigt givna föreskrifter, att lokalerna äro brandförsäkrade till av länsstyrelsen godkänt belopp, samt att distriktet i övrigt ställer sig till efterrättelse de föreskrifter, som må hava meddelats vid bidragets beviljande. I fråga om hyresbidragen torde det vara skäligt att uppställa den fordran, att den förhyrda lokalen skall av folkskolinspektören hava för ändamålet godkänts. Beträffande underhållsbidragen bör såsom villkor gälla, att lokalerna av distriktet underhållas på nöjaktigt sätt, samt att de äro försedda med ändamålsenliga skolmöbler och erforderlig undervisningsmateriel. Om lokal under någon del av året står oanvänd, synes detta förhållande icke böra inverka på underhållsbidragets storlek, enär i regel icke någon nämnvärd minskning i distriktets utgifter för lokalens underhåll m. m. härav föranleder Skulle lokal däremot under helt år vara oanvänd eller bliva för framtiden obehövlig för undervisningen, bör rätten till underhållsbidrag bortfalla. Såsom ett allmänt villkor för tjänstebostadsbidrags utgående torde böra stadgas, att skoldistriktet med avseende å den ifrågavarande läraren iakttagit gällande föreskrifter angående tillhandahållande av tjänstebostad eller ersättning härför. Då under redovisningsåret lärartjänst indragits eller nyinrättats och skoldistriktets skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad eller ersättning härför alltså avsett allenast del av året, bör tjänstebostadsbidraget reduceras på sådant sätt, att detsamma utgår med så mycket, som belöper på den tid, bostad eller ersättning skolat tillhandahållas. Liknande reduktion skall ske, då fråga är om vakansvikarie eller sjukvikarie för del av redovisningsår. I övrigt synes även i fråga om tjänstebostadsbidraget böra gälla, att till detsamma icke knytas några villkor, som hava avseende på skolväsendets löpande skötsel. I samband med frågan om särskilda villkor för statsbidrag till skolhusbyggnader torde även böra beaktas det för rationalisering av skolväsendet betydelsefulla spörsmålet om möjligheten att på mera framkomlig väg, än som för närvarande står till buds, åstadkomma ändring i skoldistriktsindelningen. Enligt lagen om församlingsstyrelse den 6 juni 1930 äger varje territo-

73 riell församling att efter vad i lagen n ä r m a r e bestämmes själv v å r d a folkoch fortsättningsskolväsendet i församlingen. Två eller flera församlingar eller delar av skilda församlingar kunna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande v a r a förenade i ett skoldistrikt. F ö r u t s ä t t n i n g för dylikt förordnande är emellertid, att församlingarna samtyckt därtill eller åtgärden finnes v a r a av allmänt behov påkallad. I lands- eller stadskommun, som sammanfaller med skoldistrikt och där kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, skall jämlikt lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner folk- och fortsättningsskolväsendet u t g ö r a en för den borgerliga kommunen gemensam angelägenhet. Uppstår i sistnämnda fall behov av ändring i skoldistriktsindelningen, torde emellertid, i olikhet med vad som gäller, n ä r skolväsendet faller under den kyrkliga kommunen, en sådan icke kunna komma till stånd annat än i samband med ändrad indelning för den kommunala förvaltningen i sin helhet. Med de i 3 § i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning givna bestämmelserna om förutsättningarna för sådan indelningsändring torde det för övrigt knappast föreligga någon möjlighet för Kungl. Maj:t att mot ett skoldistrikts bestridande skapa ur det allmännas synpunkter lämpliga förvaltningsenheter på folkskoleväsendets område. De sakkunniga anse sig redan n u böra framhålla, att, om staten i av de sakkunniga föreslagen omfattning utvidgar sin ansvarighet för kostnaderna för skolanläggningar, det synes kunna med skäl sättas i fråga, h u r u v i d a ej Kungl. Maj:ts befogenhet med avseende å den skolkommunala indelningen bör utvidgas därhän, att nämnda indelning må k u n n a på ett bättre och smidigare sätt, än n u ä r fallet, anpassas efter vad som med hänsyn till organisatoriska och ekonomiska förhållanden är lämpligast. Denna fråga är emellertid ingalunda lätt att lösa. Särskilt svår behandlad ter den sig på grund av sitt sammanhang med kommunallagstiftningen i övrigt. De sakkunniga h a v a ansett ämnet k r ä v a ytterligare övervägande och vilja därför uppskjuta sitt ståndpunkttagande i detta spörsmål till det betänkande, som de framdeles komma att avgiva angående vissa andra i utredningsuppdraget ingående ämnen. E n a n n a n bestämmelse, som synes erforderlig i samband med genomförande av det föreslagna statsbidragssystemet, åsyftar att giva ökad effektivitet åt folkskolinspektörens medverkan vid organisationen och skötseln av skolväsendet. I och med att staten p å t a g e r sig en större del av kostnaderna för folkskoleväsendet, blir det för staten av allt större vikt, att skolorganisationen inom varje distrikt erhåller den ur såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt lämpligaste anordningen. För att statens intressen h ä r u t i n n a n m å kunna b ä t t r e tillvaratagas ä n hittills, synes folkskolinspektören böra tillerkännas i n i t i a t i v r ä t t i reglementsärenden på sådant sätt, att av honom framställda förslag om ä n d r i n g a r i gällande skolreglementen skola röna samma behandling som reglementsförslag i övrigt,

74 d. v. s. skolrådet (folkskolestyrelsen), och lärarpersonalen skola y t t r a sig över förslaget samt kyrkostämman och i förekommande fall kommunalfullmäktige fatta beslut med anledning av detsamma, varefter frågan hänskjutes till domkapitlet, som har att fastställa förslaget eller i fall av meningsskiljaktighet mellan domkapitlet och folkskolinspektören över j lämna ärendet till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande. Liknande behandling torde böra vederfaras andra av folkskolinspektören gjorda yrkanden, vilka, ehuru ej påkallande reglementsändringar, beröra skolväsendets allmänna anordning inom distriktet. Den för nu angivna ändamål erforderliga författningsändringen torde lämpligen k u n n a ske genom ett tillägg till § 10 mom. 3 folkskolestadgan av följande lydelse: »Har förslag till reglemente eller ändring däri framställts av folkskolinspektören, skall skolrådet y t t r a sig över förslaget, varefter detsamma behandlas på sätt i detta moment är föreskrivet om där eljest avsedda reglementsförslag; skolande A7ad n u stadgats i tillämpliga delar gälla jämväl andra, av folkskolinspektören gjorda yrkanden, så vitt de avse skolväsendets allmänna anordning inom distriktet». Vad angår ordningen för prövning av frågan om r ä t t till statsbidrag och sättet för bidrags utanordnande torde i fråga om bidrag till redan befintliga lokaler, provisoriskt byggnadsbidrag, hyresbidrag, underhållsbidrag och tjänstebostadsbidrag kunna i det stora hela tillämpas samma förfarande som för avlöningsbidrag. Bidragen skulle alltså årligen rekvireras av skoldistrikten, rekvisitionerna granskas av folkskolinspektörerna och länsstyrelserna utbetala bidragsbeloppen. Tiden för rekvisitionernas ingivande torde liksom i fråga om avlöningsbidragen böra förläggas till juli och augusti månader budgetåret närmast efter det, rekvisitionen avser. För rekvisitionerna bör formulär fastställas av skolöverstyrelsen. Förskottsutbetalning av h ä r berörda bidrag synes icke böra ifrågakomma. Beträffande åter bidrag till blivande byggnader äro i förevarande hänseende särskilda bestämmelser erforderliga, då prövningen här ju kommer att bliva av en annan art än beträffande övriga bidrag. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag till blivande skollokaler, torde böra till statens folkskolinspektör ingiva till länsstyrelsen ställd ansökning om tillstånd till byggnadsarbetets utförande jämte anhållan om bidrag härtill. För att byggnadsfrågan skall kunna bliva föremål för allsidig prövning, bör kommunen v a r a skyldig att vid ansökningen foga de handlingar och upplysningar, som äro erforderliga för en sådan prövning. H ä r v i d torde med vissa smärre ändringar böra i det väsentliga gälla enahanda föreskrifter som de, vilka äro meddelade i kungl. kungörelsen den 5 november 1924 (nr 468) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i vissa av rikets nordligaste gränsorter. Utgångspunkten vid ett skolbyggnadsärende är det beslut, varigenom

75 vederbörande kommunala representation bestämt sig för byggnadens utförande. Vid ansökningen torde sålunda först och främst böra fogas vederbörligt protokollsutdrag, utvisande dels a t t beslut fattats om uppförande av den byggnad, för vilken statsbidrag äskas, dels ock att av folkskolinspektören godkänd tomt finnes för ändamålet tillgänglig. Enligt nu gällande bestämmelser skall, såsom redan tidigare erinrats, folkskolinspektören, n ä r fråga är om uppförande av skolhusbyggnad, y t t r a sig över tomtens ändamålsenlighet och, sedan ritningar med tillhörande beskrivningar över skolhusbyggnaden blivit uppgjorda, över lokalernas lämplighet för sitt ändamål. Denna granskning från folkskolinspektörens sida, varom stadgas i § 53 folkskolestadgan, bör av praktiska skäl utföras, innan ansökning om byggnadsbidrag ingives. Granskningen torde nämligen icke så sällan föranleda a n m ä r k n i n g a r , vilka göra en omarbetning av r i t n i n g a r n a önskvärd. Verkställes denna granskning, innan ansökningen ingivits, erhålla kommunerna möjlighet att redan på ett förberedande stadium vidtaga d ä r a v föranledda ändringar, vilket måste anses v a r a av stor betydelse särskilt med hänsyn till de kostnadsberäkningar, vilka böra åtfölja ansökningen om byggnadsbidrag. De sakkunniga anse sig sålunda böra. föreslå, att ansökningen skall v a r a åtföljd av u t a v folkskolinspektören i vederbörlig ordning granskade huvudritningar. Samma förslag framställdes på sin tid av de i det föregående omtalade 1921 års sakkunniga. Då enligt vårt förslag byggnadsbidraget skall utgå med högst ett belopp, som motsvarar 75 procent av en av Kungl. Maj:t respektive länsstyrelsen fastställd kostnadssumma, torde det v a r a nödvändigt, att fölen realprövning av kostnaderna ansökningen åtföljes av ritningar, arbetsbeskrivning och fullständig kostnadsberäkning. E n sådan föreskrift fanns meddelad i förutnämnda kungörelse den 5 november 1924. Att vissa olägen; heter kunna vara förbundna härmed kan ej bestridas. Dessa olägenheter hava särskilt påpekats i en till de sakkunniga överlämnad, till Kungl. Maj:t inkommen framställning av länsarkitekten E. Loven om ändrade bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Däri framhålles, att de till ansökningar om statsbidrag fogade byggnadsförslagen i många fall måste omarbetas; och att stundom helt nya förslag måste uppgöras. De för de underkända förslagens uppgörande utgivna kostnaderna kunde därför många gånger framstå såsom förspillda. I fråga om skolhusbyggnaderna syntes kostnadsberäkningar, i likhet med vad som eljest i allmänhet gällde, kunna uppgöras på grundval av ett skriftligt uppställt program, varvid erforderlig byggnadskub konstaterades med hjälp av enkla planskisser. E n tillämpning av detta förfaringssätt syntes v a r a så mycket mera att förorda beträffande statens understödsverksamhet för folkskoleväsendet, som numera ett stort a n t a l byggnadstyper blivit uppgjorda och stode till skoldistriktens samt de granskande myndigheternas disposition.

76 Enligt de sakkunnigas mening är vad i n ä m n d a framställning påpekats i viss mån befogat, n ä r det gäller de nuvarande förhållandena. Uppenbart är emellertid, såsom ock i yttranden över framställningen uttalats, att ett eftergivande av kravet på fullständig kostnadsberäkning icke kan ifrågakomma, om icke därmed förknippas bestämmelse om godkännande i en eller annan form av de slutliga ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, efter vilka byggnaden sedermera uppföres. Vid den närm a r e utformningen k u n n a eljest lätt nog komma att vidtagas ur skolsynpunkt ogynnsamma förändringar. Med den omfattning, statens bidragsverksamhet här är avsedd att få, torde dock en sådan dubbelgranskning få anses av praktiska skäl utesluten. De sakkunniga anse följaktligen, att de n u gällande bestämmelserna om kostnadsberäkningar i liknande fall böra oförändrade gälla även i fråga om de av de sakkunniga föreslagna byggnadsbidragen. Vid ansökningen torde slutligen böra fogas en redogörelse för det sätt, v a r p å kontroll över arbetets utförande ä r avsedd att ske. Även detta spörsmål har berörts i förutnämnda framställning. Sålunda har däri framlagts förslag, a t t åt länsarkitekten skulle uppdragas att utöva kontroll över byggnadsföretaget. Enligt de sakkunnigas mening lärer det, åtminstone i den utsträckning, varom h ä r är fråga, v a r a omöjligt att lägga kontrollarbetet på länsarkitekten. Härför skulle givetvis erfordras åtskillig hjälpkraft åt länsarkitekten och därmed följande kostnadsökningar för länsarkitekternas verksamhet. Då det för övrigt i allmänhet torde finnas tillgång till enskilda fackmän med tillräcklig kompetens att u r både teknisk och ekonomisk synpunkt kontrollera ett skolbygge, synes knappast anledning föreligga att centralisera kontrollarbetet till länsarkitekten. Detta utesluter naturligtvis icke, att vid prövningen a v byggnadsföretaget även de av kommunen föreslagna kontrollåtgärderna böra göras till föremål för granskning. Därest, såsom de sakkunniga tidigare ifrågasatt, skolöverstyrelsen ånyo förses med det byggnadssakkunniga biträde, varmed överstyrelsen förut varit utrustad, synes det böra åläggas överstyrelsen att, efter hänvändelse från skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag, tillhandagå distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd och upplysningar i övrigt rörande det ifrågasatta byggnadsarbetet. Sedan ansökningshandlingarna inkommit till folkskolinspektören, skall det ankomma på denne att granska dem samt, om så erfordras, införskaffa kompletterande uppgifter. Vid folkskolinspektörens granskning bör det åligga denne att undersöka, huruvida den planerade skolanläggningen är av behovet påkallad samt om dess uppförande ä r ägnat att befrämja skolväsendets planmässiga och ändamålsenliga utveckling icke endast med hänsyn till förhållandena i det skoldistrikt, där byggnaden skall uppföras,

77 u t a n även med beaktande av skolförhållandena i angränsande skoldistrikt. Detta måste anses v a r a av synnerlig vikt för befrämjande a v rationaliseringssträvandena. Efter verkställd granskning av ansökningshandlingarna torde dessa böra av folkskolinspektören med dennes yttrande översändas till länsstyrelsen. Det synes de sakkunniga icke v a r a behövligt att i förevarande ärendens handläggning indraga domkapitlen. Dessa hava att befatta sig endast med organisationsfrågor, och, där byggnadsfrågan sammanhänger med organisationsändring, bör detta sistnämnda spörsmål v a r a prövat och avgjort, innan förevarande ansökningsprocedur sättes i gång. Såsom tidigare av de sakkunniga föreslagits, skall länsstyrelsen avgöra ärendet, där den finner kostnaderna för arbetet icke böra överstiga 3 000 kronor. Kommer åter länsstyrelsen till det resultatet, att kostnadssumman skäligen bör uppgå till högre belopp, har länsstyrelsen att med eget yttrande och bevis, att skoldistriktets beslut vunnit laga kraft, översända handlingarna till skolöverstyrelsen. Det skall icke förnekas, att den arbetsbörda, som i och med berörda ärenden lägges på länsstyrelserna, k a n bliva ganska betungande. Önskvärt hade varit, att överhuvudtaget i detta sammanhang undvika en utökning av dessa myndigheters ämbetsåligganden, vilka redan nu torde v a r a alltför omfattande. De sakkunniga hava emellertid icke förmått finna någon a n n a n lämplig ordning för ärendenas behandling. Det torde emellertid kunna antagas, att med den erfarenhet, länsstyrelserna äga i byggnadsfrågor, och med den utredning av ärendena, som redan föreligger, då dessa komma inför länsstyrelsen, handläggningen av desamma skall kunna u t a n större olägenheter infogas bland n ä m n d a myndigheters arbetsuppgifter. Skolöverstyrelsen bör, så snart ske kan, överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t och d ä r v i d foga eget yttrande och förslag. I händelse Kungl. Maj:ts (respektive länsstyrelsens) beslut går i positiv riktning, bör beslutet innefatta besked, h u r u v i d a den ifrågasatta byggnaden må uppföras, ävensom bestämmelse om det högsta byggnadsbelopp, v a r a statsbidrag i enlighet med de av de sakkunniga föreslagna grunderna må utgå. Finnes byggnaden icke v a r a behövlig, måste avslag å ansökningen följa. Anser Kungl. Maj:t (respektive länsstyrelsen) vissa utvidgningar eller inskränkningar i byggnadsförslaget böra ske, bör det tillkomma Kungl. Maj:t (respektive länsstyrelsen) att förordna om sådana. Likaså bör Kungl. Maj:t (respektive länsstyrelsen) äga befogenhet a t t bestämma, att skolan skall h a v a en a n n a n belägenhet än den föreslagna; i sistnämnda fall torde det v a r a nödvändigt att återförvisa ärendet för utredning om n y tomtplats och de ändringar beträffande byggnadsförslaget, som d ä r a v m å påkallas. Vad a n g å r frågan, när byggnadsbidraget skall börja utgå, anse de sak-

78 kunniga, att det är nödvändigt att låta bidraget utgå, först sedan byggnaden avsynats och godkänts och byggnadsbidragets definitiva storlek således kan fastställas. Visserligen komma kommunerna icke med en sådan anordning i åtnjutande av byggnadsbidraget förrän bygget är fullbordat, men denna olägenhet måste dock med hänsyn till hela byggnadsbidragets uppdelning på ett stort antal år bliva ringa, då kommunerna under alla förhållanden bliva tvungna att med egna medel eller genom upplåning till en början ensamma bestrida de med skolbyggnadens uppförande förbundna kostnaderna. Med hänsyn till statens deltagande i byggnadskostnaden är det av vikt, att avsyningen av ett uppfört skolhus sker under betryggande former. Då de bestämmelser, som h ä r u t i n n a n gällt i fråga om byggnader för folkskoleväsendet i rikets nordligaste gränsorter, till vilkas uppförande statsbidrag utgått, visat sig tillfredsställande, torde samma bestämmelser i oförändrad form k u n n a tillämpas även i det nu föreslagna nya statsbidragssystemet. Avsyningen torde sålunda böra förrättas av folkskolinspektören med biträde av en byggnadssakkunnig, av länsstyrelsen förordnad person. Därmed torde staten tillförsäkras en effektiv kontroll med hänsyn till såväl de pedagogiska som de ekonomiska och byggnadstekniska intressena. Härjämte torde ett ombud för skoldistriktet böra deltaga i avsyningen för att bevaka och tillvarataga kommunens intressen. Med de väsentliga lättnader i utgifterna för skolväsendet, som kommunerna komma att beredas genom byggnadsbidragen, lärer det icke kunna anses oskäligt, att de kostnader, som föranledas av den byggnadssakkunniges deltagande i synen, läggas på kommunen. Kostnaden för kommunernas eget ombud bör självfallet bestridas av kommunen, under det a t t utgifterna lör folkskolinspektörernas deltagande i syneförrättningen böra åvila statsverket. Vid syneförrättningen böra av distriktets ombud företes alla räkenskaper och övriga handlingar, som beröra byggnadsföretaget. Med ledning av dessa handlingar bör i det protokoll, som inspektören u p p r ä t t a r över avsyningen, angivas det byggnadsbelopp, vara enligt förrättningsmännens mening statsbidrag skall utgå, allt under förutsättning, att byggnadsarbetet godkännes. Protokollet insändes av inspektören till länsstyrelsen, som därefter, sedan distriktet beretts tillfälle att y t t r a sig i anledning av protokollets innehåll, h a r att fastställa statsbidragets definitiva storlek med angivande av dess fördelning på 40-årsperioden samt omedelbart utanordna första årsbidraget. Utanordning av återstående årsbidrag torde sedermera av länsstyrelsen lämpligen kunna verkställas utan särskild rekvisition i början av j a n u a r i varje år. Kostnadsberäkning. Med ledning av tillgängligt material ur den officiella statistiken och uppgifter, som av de sakkunniga, inhämtats, skola de sak-

79 kunniga nu framlägga sina beräkningar rörande storleken av de utgifter, som komme att åvila staten, därest den i av de sakkunniga föreslagen omfattning övertager skolbyggnadskostnaderna. Därvid bör emellertid redan från början betonas, a t t dessa beräkningar måste bliva i ganska hög grad summariska. Särskilt gäller detta av självklara skäl behovet av anslag till blivande skolhusbyggnader och jämväl, framför allt med hänsyn till ovissheten om klassificeringens resultat, anslagsbehovet för redan befintliga skollokaler. Vad först a n g å r kostnaderna för byggnadsbidrag till blivande lokaler, hava de sakkunniga tidigare uttalat, att behovet av n y a klassrum syntes k u n n a uppskattas till 1 500. Härtill komma emellertid ytterligare lokaler lör gymnastik, slöjd och hushållsgöromål. Uppskattningen av behovet av nämnda tre specialrum måste av naturliga skäl bliva mycket approximativ, då någon bestämd relation mellan antalet lärosalar och specialrum icke föreligger. Behovet av dylika specialrum hava av de sakkunniga ansetts lämpligen kunna sättas till 500 salar. Tillsammans skulle då behovet av n y a lokaler kunna uppskattas till 2 000 salar. Härvid avses r e n a nyanläggningar, alltså icke ersättningsbyggnader. Även dessa sistnämnda måste dock tagas i betraktande, ehuru det svårligen låter sig göra a t t häru t i n n a n ens tillnärmelsevis siffermässigt angiva behovets omfattning. Byggnadskostnaderna, som i olika delar av landet äro ytterst växlande, kunna givetvis endast beräknas på ett ungefär. Med ledning av inkomna uppgifter å byggnadskostnaderna för under de senaste åren uppförda skolhus hava de sakkunniga ansett sig kunna uppskatta det nuvarande medelpriset per rumsenhet till 10 000 kronor. Totalkostnaden för behövliga nya skollokaler skulle sålunda kunna uppskattas till (2 000 X 10 0 0 0 = ) 20 miljoner kronor. Enligt de sakkunnigas förslag skulle staten h ä r a v övertaga 75 procent eller 15 miljoner kronor. H u r u denna utgiftssumma i verkligheten kommer att fördela sig på olika år, är naturligtvis omöjligt att nu beräkna. Det bör emellertid framhållas, att det praktiskt taget helt kommer att ligga i statens hand att reglera den takt, i vilken nybyggnadsverksamheten skall fortgå, därigenom att sannolikt inga n y a anläggningar komma till stånd u t a n statens ekonomiska medverkan. För att belysa huru det föreslagna bidragssystemet i princip verkar med avseende på anslagsbehovet, vilja de sakkunniga göra det antagandet, att det kommer att åtgå 10 år för tillgodoseende av det beräknade behovet av rena nyanläggningar. Säkerligen komma under denna period understödskraven a t t med avseende å beloppens storlek växla från år till år, men för enkelhetens skull förutsattes h ä r u t i n n a n en lika fördelning på cle särskilda åren. Den på staten belöpande andelen av det årliga nybyggnads-

80 beloppet blir då ( — x - = ) 1.5 miljon kronor, vilket sistnämnda belopp lika fördelas på 40 år. Sammanlagda erforderliga beloppet av årsbidrag skulle då första anslagsåret bliva 37 500 kronor, andra året 2 X 37 500 kronor, tredje året 3 X 37 500 kronor o. s. v. upp till tionde året 10 X 37 500 eller 375 000 kronor, som alltså betecknar m a x i m u m för årsbidragssummans storlek. P å denna maximinivå håller sig därefter bidragssumman till och med fyrtionde året, varefter den årligen minskas med 37 500 kronor. Nu är emellertid att märka, att vissa faktorer göra det nödvändigt att r ä k n a med avsevärt högre årsbelopp än som nyss angivits. Dels föreligger, såsom förut framhållits, ett behov av kontinuerligt ersättande och komplettering av äldre lokaler, dels ock skulle till distrikten utgå bidrag till kostnaderna för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. De sakkunniga föreställa sig, att det för statsbudgetens uppgörande kommer att visa sig erforderligt, att skolöverstyrelsen varje år i sina riksdagspetita framlägger en på rapporter från folkskolinspektörerna grundad ungefärlig uppskattning av det behov av nybyggnader, ersättningsbyggnader och kompletteringar, som anses böra för nästkommande budgetår tillgodoses. Endast på detta sätt torde det bliva möjligt att erhålla en någorlunda tillförlitlig utgångspunkt för beräkningen av nästa års anslag till byggnadsbidrag för blivande byggnader. Vad beträffar storleken av det anslag, som bör upptagas i riksstaten under det första året, då de n y a statsbidragsbestämmelserna äga tillämpning, torde böra beaktas, å ena sidan att det visserligen kommer att dröja någon tid, innan dessa bestämmelser bliva så kända, att distrikten kunna vidtaga sina dispositioner i anledning av dem och att bidragen icke skola utbetalas, förrän lokalerna avsynats och godkänts, men å a n d r a sidan att, under de sista åren, då frågan om statens övertagande av eller deltagande i skolbyggnadskostnaderna varit aktuell, en viss anhopning av nybyggnadsbehovet skett, därigenom att i fråga om m å n g a nybyggnadsföretag, som eljest skulle hava kommit till utförande, distrikten hållit sig avvaktande men i stället gjort så pass grundliga förberedelser för desamma, att man måste r ä k n a med möjligheten av att statsbidragsfrågan kan komma att slutbehandlas och byggnaden färdigställas redan under det första året. Med beaktande av dessa förhållanden och under jämförelse med den omfattning, v a r i nybyggnadsverksamhet på folkskoleväsendets område bedrivits under de senaste åren, hava de sakkunniga ansett sig böra uppskatta nybyggnadsbehovet under det första anslagsåret till 250 salar (klassrum, specialrum, gymnastiksalar, slöjdrum och skolkök). Byggnadskostnaden för dessa beräknas efter förut angiven g r u n d till (10 000 X 250 = ) 2 500 000 kronor, v a r a v statens a n p a r t skulle utgöra 1875 000 kronor. V«o av

81 sistnämnda summa ä r i r u n t tal 46 000 kronor, vilket belopp skulle motsvara årsbidragens summa under det första anslagsåret. Sistnämnda belopp synes lämpligen böra höjas till 60 000 kronor, med vilken summa enligt de sakkunnigas mening medelsbehovet för blivande byggnader bör under det första anslagsåret kunna ungefärligen täckas. Under därpå följande anslagsåret torde det erforderliga beloppet kunna uppskattas till 100 000 kronor. Vad härefter angår kostnaderna för byggnadsbidrag till redan befintliga lokaler torde totalantalet redan befintliga, skoldistrikten tillhöriga klassrum kunna uppskattas till 26 000 och totalantalet gymnastiksalar till 2100. Då emellertid en del av dessa lokaler på grund av ålder eller dålig beskaffenhet icke kunna enligt de av de sakkunniga föreslagna grunderna ifrågakomma till statsbidrag för redan befintliga lokaler, torde m a n enligt de sakkunnigas mening k u n n a uppskatta antalet bidragsberättigade lokaler till sammanlagt 20 000. Någon beräkning på förhand av antalet till de särskilda klasserna hänförliga lokaler är givetvis omöjlig. E n ungefärlig kostnadssumma torde emellertid kunna erhållas, om m a n u t g å r ifrån ett bidrag efter klass I I eller med 120 kronor för varje sal. Under första året efter klassificeringens genomförande skulle då för här ifrågavarande ändamål komma att erfordras (120 X 20 000 = ) 2 400 000 kronor. U t a n kännedom om de olika salarnas ålder är det naturligtvis icke möjligt a t t nu angiva storleken av de anslag, som erfordras i fortsättningen. I överensstämmelse med de grunder, som föreslagits för här ifrågavarande bidrag, ä r det emellertid tydligt, att anslagsbehovet årligen kommer att minskas för att efter 40-årsperiodens u t g å n g helt försvinna. Under antagande, att antalet bidragsberättigade salar med avseende på tiden för sin tillkomst jämnt fördela sig på de 40 åren, skulle det erforderliga anslaget a n d r a året komma a t t minskas med 500 X 120 eller 60 000 kronor, varför det erforderliga årsanslaget andra året skulle bliva 2 340 000 kronor. Under tredje året skulle det erforderliga anslaget utgöra 2 280 000 kronor o. s. v. Det bör framhållas, att anslag för h ä r ifrågavarande ändamål icke behöver beräknas i riksstaten, förrän efter det klassificeringsförfarandet slutförts. För detta förfarande beräknas, såsom förut nämnts, en engångskostnad a v 200 000 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag skall provisoriskt byggnadsbidrag utgå för varje redan befintlig lärosal och gymnastiksal, v a r s ålder ej utesluter den från bidragsrätt, med 90 kronor för år, oavsett lokalens beskaffenhet. Kostnaden härför under det första år, då medel för ändamålet bliva erforderliga, anse de sakkunniga kunna beräknas till (90 X 21 000 = ) 1890 000 kronor. Denna kostnad skulle emellertid bortfalla, sedan klassificeringsförfarandet genomförts. 6

82 Beträffande kostnaden för hyresbidrag torde enligt uppgifter, som av de sakkunniga inhämtats från folkskolinspektörerna, sammanlagda antalet förhyrda lärosalar k u n n a uppskattas till i r u n t tal 1900. Vad hyresbeloppen beträffar, växla dessa givetvis i mycket hög grad. E n av de s a k k u n n i g a verkställd sammanställning av ett stort a n t a l uppgifter utvisar ett medelhyrespris per lärosal av 300 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag skulle staten övertaga halva hyreskostnaden. Vid sådant förhållande torde m a n h ä r k u n n a räkna med ett medelhyresbidrag av 150 kronor per lärosal. Det för ändamålet erforderliga årsanslaget skulle alltså komma att u p p g å till (1900 X 150 =) 285 000 kronor. I fråga om underhållsbidrag torde för n ä r v a r a n d e antalet sådana här if rågakommande salar (klassrum, specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök), vilka tillhöra distrikten, kunna uppskattas till omkring 35 000 (26 000 klassrum och 9 000 övriga salar). För dessa skulle summan av underhållsbidrag uppgå till (50 X 35 000 = ) 1750 000 kronor. Vidare finnas h y r d a salar till ett a n t a l av 1900, för vilka underhållsbidraget skulle utgå med 25 kronor per sal. S u m m a n a v sistberörda bidrag utgör alltså 47 000 kronor. Sammanlagt skulle följaktligen för h ä r ifrågavarande ä n d a m å l under första anslagsåret erfordras 1797 500 kronor, vilket belopp torde böra avr u n d a s uppåt till 1800 000 kronor. I den m å n lärosalbeståndet genom nyanläggningar växer, kommer givetvis anslagsbehovet på denna punkt att ökas. F ö r u t omförmälda anslag till 1) byggnadsbidrag för blivande skollokaler, 2) byggnadsbidrag för r e d a n befintliga skollokaler respektive provisoriskt byggnadsbidrag, 3) hyresbidrag samt 4) underhållsbidrag synas de sakkunniga i budgetärt hänseende lämpligen böra såsom särskilda poster ingå i ett geme?isamt anslag med r u b r i k : »Statsbidrag för tillhandahållande och underhåll av undervisningslokaler för folkskoleväsendet». Slutligen återstår a t t beräkna kostnaden för tjänstebostadsbidragen. Enligt den officiella undervisningsstatistiken utgjorde vid slutet a v läsåret 1931—1932 antalet l ä r a r e av nedan angivna huvudkategorier följande: Manliga folkskollärare Kvinnliga » Övriga lärare

7 932 5 827 14 660

De sakkunniga hava ansett sig kunna utgå från dessa siffror vid beräkning av anslagsbehovet för tjänstebostadsbidrag under det första anslagsåret, varvid dock antalet manliga folkskollärare a v r u n d a t s till 8 000 och antalet kvinnliga folkskollärare till 5 850, under det a t t siffran 14 660 för övriga lärare bibehållits oförändrad. Då enligt de sakkunnigas förslag tjänstebostadsbidrag skall u t g å med 160 kronor för ordinarie manlig folk-

83 skollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare samt med 80 kronor för a n n a n lärare, skulle det för här ifrågavarande ändamål behövliga årsanslaget k u n n a beräknas sålunda: 8 000 X 160 5 850X120 14 6 6 0 X 8 0

kronor 1 280 000 » 702 000 » 1172 800 Summa kronor 3 154 800

eller i r u n t tal 3150 000 kronor. Anslaget synes lämpligen k u n n a erhålla beteckningen: »Statsbidrag för tillhandahållande av tjänstebostäder åt folk- och småskollärare». Vad angår frågan om de ovan behandlade anslagens natur torde med hänsyn till de svårigheter, som möta för en m e r a exakt beräkning av statens ifrågavarande utgifter, berörda anslag böra erhålla k a r a k t ä r e n a v förslagsanslag. Någon betänklighet synes icke behöva föreligga häremot, då g r u n d e r n a för anslagens utgående äro noggrant fixerade och staten dessutom enligt de föreslagna bestämmelserna i avsevärd omfattning erhåller ett avgörande inflytande på de faktorer, som äro bestämmande för anslagsbehovet.

Kap. III. Statsbidrag till lärares avlöning. A.

Redogörelse för gällande bestämmelser och skatteutjämningsberedningens förslag.

Bestämmelser om avlöning och statsbidrag för lärare vid folk- och småskolor. Kostnaderna för avlöning a v lärarpersonalen vid folk- och småskolor vilade till en början helt och hållet p å kommunerna. Endast särskilt fattiga kommuner, vilka icke förmådde bestrida dessa kostnader, kunde efter Kungl. Maj:ts bestämmande från fall till fall erhålla statsbidrag härtill. Utvecklingen h a r emellertid efter h a n d gått i den riktningen, a t t staten kommit att övertaga allt större del av ifrågavarande utgifter, i v a d a n g å r de kontanta lönerna. F r å n och med å r 1915 h a r staten svarat för nio tiondelar a v de till l ä r a r n a utgående kontanta begynnelselönerna, varjämte hela kostnaden för ålderstillägg betalats av statsmedel. Enligt n u gällande kungörelse den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt l ä r a r e vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning åtnjuter l ä r a r e dels viss kontant avlöning, dels ock i enlighet med vad därom ä r särskilt stadgat fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris. § 1 i kungörelsen stadgar, a t t den kontanta av-

84 löningen skall utgöra för ordinarie lärare vid folkskola 2100 kronor för manlig och 1900 kronor för kvinnlig lärare, vartill kunna komma tre ålderstillägg, v a r t och ett å 300 kronor för manlig och 200 kronor för kvinnlig lärare. F ö r extra ordinarie och vikarierande folkskollärare skall den kontanta avlöningen utgöra 1700 kronor för manlig och 1500 kronor för kvinnlig lärare. Enligt bestämmelserna i § 2 mom. 1 av nämnda kungörelse skall den kontanta avlöningen för ordinarie l ä r a r e vid småskola ävensom för l ä r a r e vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tills vidare med ömsesidig r ä t t till minst fyra månaders uppsägning, utgöra 1200 kronor, vartill komma tre ålderstillägg, v a r t och ett å 150 kronor. F ö r extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola samt för lärare vid mindre folkskola och biträdande l ä r a r e vid folkskola, vilken blivit anställd på viss tid eller såsom vikarie, skall avlöningen utgöra 1000 kronor. För manlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola ävensom manlig biträdande l ä r a r e vid folkskola, vilken blivit anställd före den 1 j a n u a r i 1919, skall avlöningen utgå med 200 kronor utöver vad lärare, tillhörande småskollärarkåren, i allmänhet åtnjuter. De sålunda angivna avlöningsbeloppen utgöra av Konungen och riksdagen fastställda minimilöner och innebära icke hinder för skoldistrikt att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja högre avlöning. F ö r den stadgade avlöningen är lärare skyldig a t t årligen tjänstgöra å t t a månader eller 3 4 ^ veckor. P å g å r undervisningen mer än åtta månader om året, skall lärare härför erhålla särskild gottgörelse, utgörande för varje månad minst en åttondel a v den kontanta minimiavlöningen. L ä r a r e är dock skyldig a t t u t a n särskild ersättning fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven återläsning. I detta sammanhang bör ock erinras om, att jämlikt bestämmelse i § 4 mom. 2 av förutnämnda kungörelse lärare är skyldig att u t a n särskild ersättning underkasta sig den ökade tjänstgöringsskyldighet, som för honom k a n uppkomma, därest genom-beslut av Konung och riksdag förlängning av den nu lagstadgade årliga undervisningstiden a v 34/^ veckor varder för samtliga skoldistrikt stadgad. Till bestridande av kostnaderna för den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning erhåller skoldistriktet enligt förutnämnda kungörelse bidrag av statsmedel, bestämt i förhållande till den lagstadgade kontanta avlöningen, därvid dock skall iakttagas, att statsbidrag icke utgår för längre undervisningstid än åtta månader om året. Ersättning till l ä r a r e för s. k. övertidsläsning bestrides således helt och hållet av skolkommunerna. Statsbidraget u t g å r i allmänhet med belopp, motsvarande nio tiondelar av grundlönen för kvinnlig lärare, samt, om läraren ä r man, därutöver hela skillnaden mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare. Därjämte betalar staten det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må v a r a berättigad.

85 Statsbidrag till vikaries avlöning är beroende av vikarieanställningens art. För vikarie å ordinarie folkskollärartjänst och å extra ordinarie folkskollärartjänst utgår statsbidraget, om tjänsten är ledig eller om innehavaren av tjänsten åtnjuter tjänstledighet, utan att statsbidrag utgår till hans avlöning, med nio tiondelar av arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten samt, om vikarien är man, därutöver med hela skillnaden mellan arvodet för manlig och kvinnlig vikarie. För vikarie å lärartjänst vid småskola, lärartjänst vid mindre folkskola eller tjänst som biträdande lärare vid folkskola utgår statsbidraget i samma fall med nio tiondelar av arvodet för vikarie å tjänsten. Om innehavaren av lärartjänst eller, därest tjänsten är ledig, den, som under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom — därvid den tjänstledige läraren skall avstå en tredjedel av den för honom i avlöningskungörelsen stadgade kontanta begynnelseavlöningen — utgår statsbidrag med belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras till arvode åt vikarien. Har lärare erhållit tjänstledighet för att på grund av särskilt förordnande eller val fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, ankommer det på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall bestämma dels vad den tjänstledige läraren skall avstå av sina kontanta avlöningsförmåner, dels ock storleken av statsbidraget till vikaries avlöning. Därvid skall iakttagas, att ingen ändring sker i fråga om det belopp, som skoldistriktet är skyldigt att tillskjuta till den tjänstledige lärarens avlöning. Vid tjänstledighet för lärare av annan anledning än här förut nämnts — i vilket fall den tjänstledige läraren jämlikt bestämmelserna i § 8 i förutnämnda kungörelse är berättigad att åtnjuta de honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmånerna med avdrag av ett belopp, motsvarande den stadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten — utgår, därest manlig vikarie förordnas för lärare, som erhållit dylik ledighet, jämlikt bestämmelserna i § 15 mom. 3 d) av samma kungörelse särskilt statsbidrag med skillnaden mellan arvodet för manlig och kvinnlig vikarie å tjänsten. Statsbidrag får dock ej utgå på nyssnämnda sätt, därest den ordinarie lärarens ledighet omfattar mer än sex veckor under ett och samma kalenderår (redovisningsår), med mindre vederbörande folkskolinspektör vitsordat, att statsbidrag till den tjänstledige lärarens avlöning må utan hinder av tjänstledigheten utgå, eller, då folkskolinspektören icke ansett sig kunna tillstyrka statsbidrags utgående, skolöverstyrelsens medgivande erhållits. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag gäller bland annat, att skolan är anordnad i enlighet med gällande föreskrifter, att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader om året, därest icke Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning i den sålunda stadgade un-

dervisningstiden eller skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning befriat skoldistriktet från skyldighet att uppehålla undervisningen genom vikarie, att skoldistriktet för undervisningen tillhandahåller lämpliga lokaler samt ändamålsenliga skolmöbler och erforderlig undervisningsmateriel, att lärarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som ock naturaförmånerna, fullt motsvara vad i sådant avseende stadgas, samt att, om bidrag sokes till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie, folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet. Skoldistriktens kostnader för lärarnas kontanta minimiavlöning utgöra enligt ovan omförmälda bestämmelser 190 kronor för varje ordinarie folkskollärare, 150 kronor för varje e. o. folkskollärare, 120 kronor för varje ordinarie småskollärare, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola med anställning tills vidare samt 100 kronor för varje e. o. småskollärare, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola med anställning på viss tid. Med utgångspunkt från antalet lärare av olika kategorier år 1928 har skatteutjämningsberedningen uppskattat totalbeloppet av kommunernas utgifter för lärarnas grundlöner till i runt tal 4.2 miljoner kronor årligen. Härutöver utgå på åtskilliga håll, företrädesvis i städerna, kommunala lönetillägg. Enligt skatteutjämningsberedningen uppgingo kostnaderna för dylika tillägg i städerna år 1930 till sammanlagt i runt tal 3.7 miljoner kronor. Till nu angivna utgifter komma så kostnaderna för tillhandahållande av tjänstebostäder eller bostadsersättningar samt på vissa håll, särskilt i städerna, kommunala pensionstillägg. Bestämmelser om avlöning och statsbidrag för lärare i slöjd och hushållsgöromål.

För undervisning i slöjd och hushållsgöromål utgå särskilda arvoden enligt kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572) angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola och kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 573) angående statsbidrag för undervisning i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt. Arvodet till lärare för undervisning i såväl manlig som kvinnlig slöjd skall utgå med minst 1 krona 20 öre för varje undervisningstimme, därest undervisningen bestrides av lärare, vilkens tjänst för beredande av pensionsrätt åt tjänstinnehavaren är reglerad jämlikt § 5 i reglementet för statens pensionsanstalt, och eljest med minst 1 krona för undervisningstimme. Som bidrag till slöjdlärares avlöning utgår statsbidrag med i förra fallet 1 krona 8 öre för undervisningstimme och eljest med 90 öre för undervisningstimme, dock att statsbidrag i intet fall utgår med högre belopp för slöjdavdelning under ett kalenderår än 133 kronor 92 öre respek-

tive 111 kronor 60 öre, motsvarande bidrag för 124 timmar. Storleken av det till skoldistrikt för kalenderår (redovisningsår) utgående statsbidraget beräknas i förhållande till antalet slöjdavdelningar, som vid de särskilda skolorna varit anordnade, samt till den tid, under vilken undervisningen i varje slöjdavdelning pågått. Slöjdavdelning skall, om blott en avdelning av ettdera eller vartdera slaget (gosslöjd och flickslöjd) förekommer, bestå av minst 10 elever, dock att å det egentliga folkskolestadiet slöjdavdelning må omfatta lägst 6 deltagare, under förutsättning att den består av samtliga de detta stadium tillhörande gossar respektive flickor, vilka prövas skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen. Äro flera slöjdavdelningar av vartdera slaget inrättade, utgår statsbidrag till så många avdelningar, som erhållas, om sammanlagda antalet av de i respektive slöjdavdelningar deltagande lärjungar delas med talet 15. Skulle därvid en rest på minst 10 uppkomma, må denna räknas som en avdelning. Slöjdundervisningen skall under året omfatta minst 64 timmar och pågå minst 26 veckor med 2—6 timmar i veckan och högst 4 timmar om dagen. Som villkor för statsbidragets utgående gäller bland annat, att slöjdundervisningen varit förlagd utanför den för undervisningen i de för folkskolan obligatoriska ämnena på vederbörligt sätt fastställda tiden, att undervisningen varit anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med undervisningsplanen för rikets folkskolor, samt att arvodet till läraren utgått med minst ovan angivna timarvodesbelopp. Lärarinna i hushållsgöromål, anställd av skoldistrikt, landsting, hushållningssällskap eller annan av Kungl. Maj:t godkänd organisation, skall, därest statsbidrag utgår till hennes avlöning, i arvode erhålla minst 255 kronor för varje skolkökskurs om minst 34 undervisningsdagar och en daglig undervisningstid av i regel 5 timmar. Skulle av särskilda i författningen närmare angivna anledningar arvode utgå för kortare tid än den för hel kurs bestämda, skall arvodet beräknas efter minst 7 kronor 50 öre för arbetsdag. Förutom nu angivna löneförmåner, är lärarinna i hushållsgöromål berättigad till fri bostad jämte nödigt bränsle eller ersättning därför samt i sammanhang med de praktiska övningarna fri kost vid läroanstalten. Ambulerande lärarinna äger därjämte av statsmedel åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning. Till skoldistrikt, landsting, hushållningssällskap eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd organisation, som i egentlig folkskola eller i särskild anstalt anordnar undervisning i hushållsgöromål, utgår statsbidrag till lärarinnas avlöning med belopp, motsvarande nio tiondelar av den för kurs bestämda minimiavlöningen, således 229 kronor 50 öre för varje kurs eller 6 kronor 75 öre för arbetsdag. Som villkor för statsbidragets utgående gäller bland annat, att undervisningen är anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med undervisningsplanen för rikets folkskolor, att lärarinnans avlönings-

88 förmåner motsvara vad i författningen är bestämt, att skolköket ä r tillräckligt rymligt, i hygieniskt avseende tillfredsställande och i övrigt ändamålsenligt i n r ä t t a t samt u t r u s t a t med lämplig, i förhållande till lärjungeantalet tillräcklig materiel, att elevantalet i varje k u r s u t g ö r minst 8 och högst 16 eller efter folkskolinspektörens medgivande högst 20, att undervisningen ej meddelas åt a n d r a lärjungar ä n flickor, som a n t i n g e n äro intagna i egentlig folkskola och v a r e sig där uppflyttats till folkskolans sjätte årsklass eller u p p n å t t 12 års ålder eller ock avslutat sin skolgång, dock att på skolöverstyrelsens beprövande må bero, om även gossar i visst fall skola få deltaga i undervisningen. Enligt skatteutjämningsberedningen k a n kommunernas andel för avlönande av l ä r a r e i slöjd och hushållsgöromål — uppgiften avser år 1928 — uppskattas till omkring 0.5 miljon kronor. Bestämmelser om dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbättring. Till h ä r avsedda olika kategorier a v lärare u t g å r dyrtidstillägg av statsmedel. Grunder för dyrtidstillägget innefattas i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 307) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor samt vissa sjukvårdsanstalter, högre folkskolor, kommunala mellanskolor och vissa småskoleseminarier med d ä r i sedermera vidtagna ändringar. Dyrtidstillägget beräknas å ett belopp, motsvarande det för l ä r a r e stadgade statsbidraget, dock att dyrtidstillägg till vikarie för tjänstledig lärare alltid u t g å r å ett belopp, motsvarande statsbidraget till vikarie å ledig tjänst. Å det sålunda beräknade tilläggsunderlaget u t g å r dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar hälften av det utav Kungl. Maj:t fastställda talet för levnadskostnadsökningen efter ingången av augusti m å n a d 1914, i förekommande fall avjämnat till närmast lägre tal. H ä r u t ö v e r u t g å till befattningshavare, som vid början av det kalenderkvartal, dyrtidstillägget avser, underhåller barn, som icke uppnått 16 års ålder, särskilt barntillägg enligt vissa i författningen angivna grunder. Utöver här förut a n g i v n a avlöningsförmåner och dyrtidstillägg utgår jämlikt kungörelsen den 5 juli 1929 (nr 241) angående provisorisk avlöningsförbättring åt l ä r a r e vid folk- och småskolor samt vid högre folkskolor, a v statsmedel provisorisk avlöningsförbättring till lärare vid folkoch småskolor med belopp, som för de olika kategorierna av lärare äro bestämda i förhållande till dyrortsgrupperingen. J ä m v ä l till särskilda lär a r e i slöjd och hushållsgöromål vid folk- och småskolor utgår provisorisk avlöningsförbättring jämlikt kungörelsen den 5 juni 1931 (nr 191) om provisorisk avlöningsförbättring åt lärare i slöjd och hushållsgöromål vid folk- och småskolor och därmed jämförlig läroanstalt. Bestämmelser om avlöning och statsbidrag för undervisning i fortsättningsskola. F ö r undervisning i fortsättningsskola u t g å r arvode till vederbörande lä-

89 r a r e enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 december 1932 (nr 587) om avlöning åt l ä r a r e vid fortsättningsskolan samt statsbidrag till sådan avlöning. I olikhet med vad som gäller i fråga om sättet för utgörande av folk- och småskollärares avlöning u t g å r till lärares i fortsättningsskolan avlöning statsbidrag med belopp, motsvarande hela det stadgade minimiarvodet. Av folkundervisningskommitténs betänkande framgår, a t t ett av skälen härtill var, a t t m a n ville i någon mån främja en behövlig utjämning av det kommunala skattetrycket genom statens fullständiga övertagande av fortsättningsskollärarnas avlöning. Skatteutjämningsberedningens förslag. Skatteutjämningsberedningen har i sitt betänkande intagit den ståndpunkten, att kostnaderna för lärarpersonalens avlöning böra i princip helt övertagas a v staten. Beredningen, som ansett en dylik reform k u n n a genomföras, utan att de grunder, p å vilka n u v a r a n d e lönereglering vore uppbyggd, behövde uppgivas, h a r sålunda föreslagit, a t t staten skulle bestrida hela kostnaden för de lärarpersonalen författningsenligt tillkommande avlöningarna och minimiarvodena och även sörja för tillhandahållandet av erforderliga tjänstebostäder. Som en konsekvens av statens övertagande av skyldigheten att tillhandahålla lärarpersonalen tjänstebostäder borde enligt beredningens förslag följa vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande naturaförmåner. Beredningen har därvid uttalat, att det näppeligen kunde v a r a erforderligt att bibehålla de n u v a r a n d e detaljerade föreskrifterna i gällande boställsordning, vilka tillkommit väsentligen för a t t utgöra en g a r a n t i mot att skoldistrikten eftersatte sina skyldigheter mot l ä r a r n a . Beredningen h a r icke ingått i någon n ä r m a r e utredning a v de med kostnadsöverflyttningen sammanhängande lönetekniska spörsmålen. Beredningen h a r ansett någon ändring i skoldistriktens befogenhet a t t tillhandahålla lärare kommunala lönetillägg icke böra ifrågasättas i samband med kostnadsöverflyttningen. Under erinran om 1928 å r s lönekommittés i dess år 1930 avgivna betänkande framlagda löneregleringsförslag, enligt vilket lärarpersonalen skulle inordnas i det för den statliga förvaltningspersonalen gällande lönesystemet, h a r emellertid beredningen u t t a l a t sin anslutning till den a v lönekommittén u t t r y c k t a åsikten, att en oundgänglig förutsättning för det av kommittén föreslagna lönesystemets tillämpning borde vara, a t t uttryckligt förbud stadgades för kommunal samfällighet eller myndighet a t t till l ä r a r e lämna särskilt tillägg till den i författningen bestämda lönen. Skatteutjämningsberedningens förslag, a t t staten helt skulle övertaga kostnaderna för l ä r a r n a s kontanta avlöning, h a r i stort sett icke rönt någon invändning från dem, som y t t r a t sig över beredningens förslag. Vad a n g å r frågan om naturaförmånerna hava mot förslaget om statens övertagande av skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder framkommit i huvudsak samma invändningar som beträffande skollokalerna.

90 B. De sakkunnigas utredning och förslag. Naturaförmånerna. Vad först angår frågan om de lärarna tillkommande naturaförmånerna, har detta spörsmål av de sakkunniga behandlats redan under kap. II. De sakkunniga erinra om, att de intaga den ståndpunkten, att kommunerna fortfarande böra svara för dessa förmåner, och att lättnad i kommunernas utgifter för desamma bör beredas genom särskilda statsbidrag, s. k. tjänstebostadsbidrag. De sakkunniga hava i samband med sitt förslag till dylika statsbidrag betonat, att anordningen bör betecknas som ett provisorium, till dess att frågan om lönereglering för lärarkåren vinner sin lösning. I samband därmed torde nämligen bestämmelserna rörande naturaförmånerna komma att underkastas av löneregleringen påkallad revidering. Genom remisser hava till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag överlämnats dels en av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor gjord underdånig framställning av den 9 januari 1934 om vidtagande av åtgärder för revidering av vissa bestämmelser i gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor, dels ock en av folkskolläraren L. J. Mårtensson gjord underdånig framställning i samma syfte. Folkskollärarkårens representantskap har anfört, att boställsordningen, som vid dess tillkomst hälsades med tillfredsställelse av lärarkåren, genom sedermera vidtagna ändringar och ogynnsamma tolkningar av bestämmelserna visat sig ej längre tillfredsställa lärarens rättmätiga anspråk på behöriga löneförmåner, trygghet och trevnad. Under erinran om att i samband med verkställda utredningar rörande lönereglering för lärarkåren boställsordningens avskaffande ifrågasatts, har samtidigt framhållits, att på grund av svårigheten, ja, omöjligheten av att särskilt på landsbygden i skolans omedelbara närhet finna en bostad, vilken för övrigt ägde de kvalifikationer, som en person i lärarens ställning kunde ha rätt att åtnjuta, lärarkåren sökte värna om boställsordningens och naturaförmånernas bibehållande. Framställningen utmynnar i en hemställan om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av vissa i framställningen sammanfattade önskemål, avseende ändringar i boställsordningen. I den av folkskolläraren Mårtensson gjorda framställningen framhålles, att med de nuvarande bestämmelserna vid hyresersättningens bestämmande hänsyn icke toges till hyrespriset å bostäder med värmeledning, vilket ej kunde anses motsvara tidsutvecklingen. Framställningen slutar med en hemställan, att bestämmelserna i § 12 mom. 1 av boställsordningen måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att hyresersättningen skulle beräknas enligt ortens medelpris för samtliga bostäder av sådan storlek och beskaffenhet, som i boställsordningen stadgades.

91 Då boställsordningen uteslutande har till uppgift att reglera lärarnas lönerättsliga ställning, i vad angår tjänstebostäderna, anse sig de sakkunniga, som icke hava att taga befattning med lönefrågor i vidare mån, än som gäller avvägandet av statens och kommunernas ömsesidiga ekonomiska ansvarighet för folkskolekostnaderna, ej böra ifrågasätta några ändringar i nämnda författning, även om det kunde vara önskvärt att få sådana till stånd på vissa punkter, där nu oklarhet råder eller bestämmelserna eljest icke kunna anses tillfredsställande. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att om staten i den utsträckning, som av de sakkunniga föreslås, övertager kostnaderna för tjänstebostäderna, det torde kunna förväntas, att en för närvarande på en del håll förefintlig motsättning i uppfattningen rörande boställsordningens föreskrifter kommer att försvinna. De nu framförda önskemålen om revidering av boställsordningen böra uppenbarligen företagas till prövning i samband med en blivande lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor. På grund av det anförda anse sig de sakkunniga böra hemställa, att ifrågavarande framställningar ej måtte föranleda någon åtgärd i samband med den av de sakkunniga föreslagna kostnadsöverflyttningen från kommunerna till staten. De kontanta löneförmånerna. Såsom redan i skatteutjämningsberedningens betänkande påvisats och jämväl av ovanstående redogörelse för gällande statsbidragsbestämmelser framgår, betalar staten enligt nämnda bestämmelser sammanlagt mer än nio tiondelar av folk- och småskollärares minimiavlöning. Tager man dessutom hänsyn även till det sedan några år av statsmedel med 200 kronor för varje läraravdelning utgående bidraget för utjämning av skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet, torde staten, även om utjämningshidraget icke avser allenast kostnaderna för lärarna, kunna sägas hava i verkligheten i det närmaste övertagit de kontanta minimiavlöningarna för den obligatoriska undervisningen. En fullständig överflyttning till staten av kostnaderna för sistnämnda avlöningar torde följaktligen få betraktas som en naturlig och nära till hands liggande konsekvens av den hittillsvarande utvecklingen. Ur skatteutjämningssynpunkt är givetvis en dylik kostnadsförflyttning en fördel, även om verkningarna av densamma för de särskilda kommunerna till följd av deras ringa bidrag till nuvarande minimiavlöningar måhända icke bliva så påtagliga. Uppenbart är, att statens övertagande av hela minimiavlöningen dessutom kommer att bidraga till förenkling vid tillämpningen av avlöningsbestämmelserna och vid rekvisitionsförfarandet. De sakkunniga anse sig därför i likhet med skatteutjämningsberedningen böra förorda, att staten övertager hela kostnaden för den kontanta minimiavlöningen till lärare vid folk- och småskolor.

92 Det bör framhållas, att ett sådant övertagande icke avses skola medföra någon ändring i lärarnas ställning såsom kommunalt anställda. Skoldistrikten böra alltjämt vara att betrakta såsom huvudmän i förhållande till lärarna med skyldighet att ombesörja deras anställande och att gentemot dem ansvara för lönens utbetalning. Skillnaden blir endast den, att statens bidrag till lönen hädanefter kommer att omfatta hela den kontanta minimavlöningen, under det att distrikten allenast hava att fullgöra naturaprestationerna. En annan sak är, att, såsom de sakkunniga i det följande skola föreslå, i samband med den utvidgade statliga bidragsskyldigheten statens inflytande på lärartillsättningarna och dispositionen av lärarkrafterna bör ökas. Enligt gällande bestämmelser äro kommunerna oförhindrade att av kommunala medel bevilja lärarna tillägg till de författningsenliga lönerna, och, på sätt förut omtalats, utgå dylika lönetillägg på åtskilliga håll. Så länge lärarna äro att betrakta som anställda i kommunens tjänst, synes det böra vara kommunerna obetaget att tillerkänna lärarna extra förmåner av denna art, men å andra sidan bör staten icke ikläda sig någon del av kostnaderna för desamma. Den ojämnhet i lönestandarden, som de kommunala tilläggen i deras nuvarande form medföra, har tillkommit utan statlig kontroll och prövning av beloppens skälighet och är åtminstone delvis icke betingad av något statligt intresse. Enligt de sakkunnigas mening böra därför kommunerna fortfarande själva helt svara för de kommunala tilläggen. Vid en blivande ny lönereglering för lärarpersonalen torde tidpunkten vara inne, att till avgörande upptaga frågan om de kommunala lönetilläggens vara eller icke-vara. Statsbidragsvillkor. Som villkor för statsbidrag till lärares avlöning gäller för närvarande, bland andra, att skolan är anordnad i enlighet med gällande föreskrifter. Villkoret är alltså knutet till en viss skolanläggning, varav följer, att om skolväsendet i övrigt inom distriktet är behäftat med kanske högst betänkliga brister, bidrag i allt fall måste utbetalas, såvitt angår den ifrågavarande skolan. Enligt de sakkunnigas mening är detta icke tillfredsställande. Det är nämligen ingalunda otänkbart, att den ekonomiska risken för ett skoldistrikt av att åsidosätta gällande föreskrifter i avseende å skolväsendets anordning vid en viss skola ter sig alltför ringa för att verka som ett tillräckligt kraftigt incitament till rättelse. Med de ökade ekonomiska förpliktelserna för staten bör följa möjlighet för staten att vägra statsbidrag för viss skola även på den grund, att missförhållanden äro tillfinnandes med avseende å annan eller andra skolor inom distriktet. Först då kan staten sägas äga ett fullt effektivt medel att åvägabringa rättelser i fråga om skolväsendets anordning inom ett distrikt, i det att staten då kan, för den händelse ett skoldistrikt i fråga om en skola

åsidosätter gällande bestämmelser, helt fråntaga distriktet statsbidrag till ; dess skolväsende, såvitt angår avlöningsmedel. Detta bör kunna ske icke endast när åsidosättandet avser en eller annan skolas organisation, utan även när bristfällighet vidlåder t. ex. utrustningen med skolmöbler eller inventarier eller överhuvudtaget överträdelse eller underlåtenhet föreligger i fråga om skolväsendets skötsel. För vinnande av detta syfte torde ifrågavarande statsbidragsvillkor böra erhålla den formuleringen, att distriktets skolväsende skall vara anordnat i enlighet med gällande föreskrifter. De sakkunniga förutsätta, att en kraftåtgärd av nu antydd innebörd icke tillgripes för andra fall, än där uppenbar tredska eller allvarlig vanskötsel är förhanden. I detta avseende torde man kunna förlita sig på de handläggande myndigheternas goda omdöme, så att bestämmelsen icke kommer till användning, då allenast brister av mera bagatellartad karaktär föreligga eller då missförhållandena ha sin grund i svårigheter, som distriktet rimligen icke kunnat övervinna. I övrigt synas nu gällande villkor för statsbidrag till lärarnas avlönande kunna bibehållas i huvudsak oförändrade. Ersättning för övertidsläsning. I sitt yttrande över skatteutjämningsberedningens förslag har skolöverstyrelsen berört frågan om ersättningen för övertidsläsning. Överstyrelsen har därvid anfört, att beredningen i sitt förslag icke uttalat någon mening, huruvida skoldistriktens utgifter för övertidsläsning borde efter ett genomförande av beredningens förslag gäldas av staten eller fortfarande helt bestridas av distrikten. Under framhållande, att på många orter, särskilt i städer och stadsliknande samhällen, där barnen egentligen icke finge tillfälle varken till ett verkligt friluftsliv eller till för dem lämpliga sysselsättningar, det framstått som naturligt att sysselsätta barnen i folkskolan en längre tid av året än den, som är den vanliga, och att därför övertidsläsning införts, har överstyrelsen uttalat, att enligt dess mening starka skäl förefunnes för att även denna utgift övertoges av staten. Såsom de sakkunniga tidigare erinrat skall lärare för övertidsläsning åtnjuta särskild ersättning, vilken helt bestrides av kommunen. Förutom i de av skolöverstyrelsen berörda fallen förekommer övertidsläsning även på landsbygden och då vanligen som en kompensation för svag skolform. I samtliga fall, där övertidsläsning äger rum, utgör den obestridligen en förbättring av skolformen och är alltså en ur det allmännas synpunkt i och för sig gagnelig åtgärd. Läsåret är hos oss kortare än i de flesta andra kulturländer, och svårigheterna att medhinna kurserna på den tillmätta tiden äro allmänt kända. Starka skäl kunna därför synas tala för att staten ikläder sig kostnaden även för den del av läraravlöningarna, som förekommande övertidsläsningsersättning representerar. Ehuru uttömmande uppgifter om den utsträckning, vari övertidsläsning äger rum, icke stå till

buds, torde det kunna antagas, att en dylik kostnadsöverflyttning icke komme att för staten betyda någon mera avsevärd merutgift. Emellertid kunna mot en dylik generell kostnadsöverflyttning i förevarande fall anföras vissa skäl, vilka icke synas kunna frånkännas betydelse. Tanken på en allmän utökning av läsårets längd och därmed förbunden skyldighet för lärarpersonalen att utan gottgörelse bestrida härav föranledd ökad tjänstgöring är icke statsmakterna främmande. Såsom de sakkunniga förut erinrat, gäller enligt § 4 mom. 2 av 1918 års avlöningskungörelse, att lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig den ökade tjänstgöringsskyldighet, som för honom kan uppkomma, därest Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om utsträckning i samtliga skoldistrikt av undervisningstiden utöver 34 % veckor. Spörsmålet har diskuterats i samband med frågan om en blivande ny lönereglering och torde sannolikt bliva föremål för omprövning vid denna frågas lösning. Vid sådant förhållande lärer det icke vara lämpligt, att staten i detta sammanhang generellt påtager sig jämväl övertidsersättningen. Det bör vidare uppmärksammas, att, objektivt sett, icke alltid lika starka skäl motiverat tillkomsten av övertidsläsning. Även med hänsyn härtill synes det mindre tillrådligt, att staten övertager här ifrågavarande utgifter över hela linjen. Vad emellertid beträffar de fall, då undervisningstiden utsträckts för att förstärka en svag skolform, såsom vid halvtidsläsande skolor eller skolor av tredje B-formen och första D-formen, torde det statliga intresset av åtgärden få anses vara så starkt, att det rimligen icke bör påläggas kommunerna att bära de merutgifter till löner, som härav föranledas, då staten eljest svarar för läraravlöningarna. Ofta kan på detta sätt en värdefull förbättring av undervisningsmöjligheterna vinnas för en relativt ringa kostnad. Även i dessa fall torde dock en viss kontroll från statens sida vara erforderlig, och det torde därför böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter prövning av varje särskilt fall avgöra, huruvida ersättning av statsmedel skall utgå för övertidsläsning. Då emellertid denna fråga får en särskild betydelse vid genomförande i större utsträckning av ett sjunde skolår, vilja de sakkunniga icke nu framställa förslag om statens övertagande i begränsad omfattning av kostnaderna för övertidsläsningen utan skola återkomma till förevarande spörsmål i sitt betänkande om det sjunde skolåret. Arvoden för undervisning i slöjd och hushållsgöromål. Enligt § 12 i folkskolestadgan bör i den utsträckning, omständigheterna medgiva, undervisning i slöjd anordnas vid folkskola för de gossar och flickor, som anmälas att deltaga i sådan undervisning. Likaledes bör undervisning i hushållsgöromål beredas åt de flickor, som begära och erhålla tillstånd att däri deltaga. Genom senare tillkomna författningar har möjlighet beretts

95 för skoldistrikten att göra båda dessa slag av undervisning obligatoriska för lärjungarna. Om staten, som de sakkunniga föreslå, övertager kostnaderna för lärarnas minimiavlöning, synes, enligt de sakkunnigas mening och på sätt jämväl skatteutjämningsberedningen föreslagit, staten även böra övertaga de delar av minimiavlöningen till lärare i slöjd och hushållsgöromål, som kommunerna nu svara för. En dylik kostnadsöverflyttning på staten torde allenast innebära en naturlig konsekvens av statens I övertagande av kostnaderna för läraravlöningarna i allmänhet. Arvoden åt överlärare. I samband med frågan om kostnaderna för läraravlöningarnas bestridande torde lämpligen till behandling böra upptagas ett med denna fråga nära sammanhängande spörsmål, vara uppmärksamheten särskilt riktats i de direktiv, som meddelats för de sakkunnigas arbete, nämligen frågan om skoldistriktens kostnader för arvoden åt överlärare. Till en början må erinras om gällande bestämmelser rörande överlärare. Jämlikt § 8 mom. 4 i folkskolestadgan äger skolrådet (folkskolestyrelsen), där skolväsendets omfattning eller förhållanden i övrigt inom distriktet göra det behövligt, åt särskild person uppdraga att närmast under skolrådet utöva ledningen och tillsynen över distriktets skolor eller vissa av dessa. Dylik ledare kan erhålla anställning antingen som kommunal folkskolinspektör, eller, om rådande förhållanden anses påkalla, att ledaren av skolväsendet tillika tjänstgör som lärare vid skola inom distriktet, som överlärare. Ytterligare erforderligt antal överlärare kan av skolrådet utses till biträde vid ledning och tillsyn av skolväsendet. Förutsättningen för anställande av kommunal inspektör eller överlärare är emellertid, att kommunen beviljar erforderliga medel till inspektörens eller överlärarens arvoden. De skyldigheter, som åligga dylik inspektör eller överlärare, skola angivas i särskild instruktion, vilken för att bliva gällande skall fastställas av överstyrelsen. Befattningar av detta slag tillsättas av den lokala skolstyrelsen, men ansökningshandlingarna granskas av skolöverstyrelsen, som har att avgiva yttrande angående de sökandes lämplighet för befattningen, och endast den, som av överstyrelsen förklarats lämplig, kan erhålla förordnande såsom överlärare. I de fall, då befattningen enligt skoldistriktets reglemente är bunden vid ordinarie lärartjänst inom distriktet, behöver ledigförklarande icke ske; eljest skall tillsättning ske efter kungörande av ledigheten. Förordnande för kommunal folkskolinspektör eller överlärare meddelas för viss tid; dock kan under vissa förutsättningar här ifrågavarande befattningshavare givas en fastare anställning. För utövande av tillsynen över den dagliga ordningen vid särskilt skolhus eller särskild skola, där två eller flera lärare tjänstgöra, ävensom för fullgörande av andra i skoldistriktets reglemente närmare angivna uppgifter i fråga om skolarbetets yttre anordning äger vidare skolråd eller skolsty-

96 relse att såsom biträde åt folkskolinspektören eller överläraren bland de i skolhuset eller skolan tjänstgörande lärarna utse särskild tillsyningslärare. Jämväl i fråga om tillsyningslärare ankommer det på kommunen att ensam bestrida för tillsyningsuppdraget eventuellt utgående ersättning. Som av det föregående framgår, är för närvarande beträffande skolledarfrågan initiativet helt och hållet överlämnat åt skoldistrikten själva. I åtskilliga skoldistrikt med ett mera utvecklat skolväsen hava redan tidigt kommunala folkskolinspektörer eller överlärare anställts. Till belysande av i vilken omfattning överlärare redan finnas anställda i skoldistrikten, vilja de sakkunniga här nedan med ledning av uppgifter, som de sakkunniga erhållit genom Sveriges överlärarförening, lämna några sammanställningar rörande antalet kommunala inspektörer och överlärare med av skolöverstyrelsen fastställd instruktion vid folkskolor i riket år 1929 samt deras löneförmåner och arbetsförhållanden. Vad att börja med beträffar kommunala folkskolinspektörer, voro sådana anställda till ett antal av 32 inom 31 skoldistrikt (i Stockholm finnas 2 inspektörer för folkskolorna). Av dessa skoldistrikt tillhörde 28 städerna och 3 landsbygden. Överlärare i egentlig mening med av skolöverstyrelsen fastställd instruktion funnos anställda till ett antal av 189, vilka fördelade sig på 186 skoldistrikt. Av dessa senare voro 68 städer och 118 tillhörde landsbygden. Det särskilda överlärararvodet varierade mellan 100 kronor och 3 000 kronor på sätt, som närmare framgår av nedanstående tabell. Belopp kronor 100— 600 601—1 200 1 201—1 800 1 801—2 400 2 401—3 000

Antal overlärare 89 69 23 6 2 189

Ovan angivna belopp utgjorde grundarvoden. I vissa fall åtnjöto överlärarna ålderstillägg, extra bostadsförmåner och dyrtidstillägg ävensom ersättning för resekostnader och expenser. Antal läraravdelningar per överlärare fördelade sig på följande sätt. Antal läraravdelningar Ej över 10 11—20 21—30 31—45 46-60 61—80 över 80

Antal överlärare 28 73 39 29 14 3 3 189

97 Utöver här upptagna läraravdelningar kommo i de flesta fallen jämväl ett varierande antal läraravdelningar i fortsättningsskolan. Antalet undervisningstimmar för överlärare fördelade sig approximativt på sätt nedanstående tabell utvisar. Antal undervisningstimmar per vecka 2—9 10—14 15-19 20-24 24-30

Antal överlärare 22 28 31 44 _63 1881

Det bör framhållas, att ovanstående sammanställningar äro av summarisk karaktär. De torde dock vara ägnade att giva en översiktlig föreställning om överlärarinstitutionens nuvarande utbredning och anordning. Anmärkas kan dock, att skolöverstyrelsen i sin nedannämnda skrivelse av år 1930 uppgivit ett avsevärt högre antal befintliga överlärartjänster än det ovan angivna. I åtskilliga skoldistrikt förekommer emellertid ett växlande antal tillsy nings (över) lärare, vilka i varje fall åtnjuta särskilda arvoden med varierande belopp. Vid flera tillfällen har skolöverstyrelsen gjort framställning om statsbidrag till avlöning åt överlärare vid folkskolor. Senast i underdånig skrivelse den 30 augusti 1930 med framställning angående anslagsbehoven för budgetåret 1931/1932 upptog överstyrelsen frågan om statsbidrag till överlärare till behandling. Överstyrelsen framhöll därvid, att vårt moderna skolväsen även ute i de särskilda distrikten, som i många fall kunde inom sig rymma ett 20-tal eller ännu flera skolor och då givetvis ett flerdubbelt större antal lärarkrafter, på grund av omöjligheten för skolstyrelsens ordförande att kunna ägna skolväsendet ingående omvårdnad krävde icke blott sammanhållning och ledning av mera administrativ art utan även, att skolans närmaste ledare vore en verklig pedagogisk fackman, som kunde giva lärarpersonalen erforderlig hjälp och ledning i det dagliga skolarbetet. Överstyrelsen förordade, att statsbidraget bestämdes till två tredjedelar av det till överläraren utgående arvodet, dock med sådan begränsning uppåt, att statsbidraget utginge med högst 800 kronor. Statsbidraget borde icke utgå till andra överlärartjänster än sådana, som avsåges i § 8 i folkskolestadgan och i fråga om vilka staten således ägde ett visst kontrollerande inflytande. Vidare borde för vinnande av starkare garantier för att överlärartjänsterna bleve på fullt tillfredsställande sätt besatta, en eventuell ändring i grunderna för överlärares tillsättande vinna sin fastställelse i sam1

7 Beträffande 1 överlärare saknas uppgift om antal undervisningstimmar.

band med statsbidragsfrågans lösning. Som villkor för statsbidrag förordade överstyrelsen, att inom överlärarområdet skulle finnas minst sex läraravdelningar. Frågan om statsbidrag borde vidare enligt överstyrelsen underkastas prövning i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. Skolöverstyrelsens omförmälda framställning har icke föranlett något Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen. I sitt över skatteutjämningsberedningens betänkande avgivna yttrande har skolöverstyrelsen framhållit, att beredningen icke ingått på spörsmålet om kostnaderna för avlöning åt kommunala folkskolinspektörer och överlärare. Under erinran om överstyrelsens tidigare framställning i denna fråga, har överstyrelsen uttalat, att, om skäl redan tidigare talat för att ifrågavarande utgifter övertoges av staten, än starkare skäl talade för att staten jämväl bekostade utgifterna för lokal tillsyn och ledning, därest staten i större utsträckning än hittills komme att påtaga sig utgifterna för folkskoleväsendet. Sedan skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnat dels en av domkapitlet i Luleå i skrivelse den 15 januari 1930 hos skolöverstyrelsen gjord hemställan om vidtagande av åtgärder för en snar lösning av frågan om anställande av överlärare i de finsktalande skoldistrikten i Norrbottens län, dels ock en av styrelsen för Sveriges överlärarförbund i skrivelse den 25 januari 1933 hos överstyrelsen gjord hemställan om åtgärder, avseende utvidgning av överlärarinstitutionen, statlig normering inom vissa gränser av kommunala skolledares löner, obligatoriskt inräknande av överlärararvodet i pensionsunderlaget för vederbörande befattningshavare samt införande av nya bestämmelser rörande tillsättning av överlärare, hava nämnda två framställningar genom remiss överlämnats till de sakkunniga för att tagas under övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag. Styrelsen för Sveriges överlärarförbund har i sin förutnämnda skrivelse hemställt, bland annat, att storleken av statsbidrag till överlärares arvode måtte ställas i viss relation till antalet i skolan undervisade barn. Styrelsen har vidare uttalat sig för ett upphävande av den nu gällande rätten för skoldistrikten att förbehålla överlärartjänst för lärare inom distriktet. Enligt de sakkunnigas mening är önskemålet om statligt bidrag till bestridande av kostnaderna för den lokala skolledarinstitutionen värt beaktande. I äldre tider med ett relativt ringa antal skolor och lärarkrafter och med jämförelsevis enkla krav i fråga om skolornas utrustning och undervisningens beskaffenhet ställde folkskoleväsendets administrering icke så stora krav på dess ledare. I flertalet skoldistrikt kunde då prästerna såsom självskrivna ordförande i de lokala skolstyrelserna på ett tillfredsställande sätt fullgöra funktionen såsom skolväsendets styresmän och nedlade för övrigt på denna uppgift i mångtaliga fall ett ytterst värdefullt

99 arbete. Senare tillkom den statliga folkskolinspektionen, vilken nödvändiggjordes såväl av de stegrade kraven på en förbättrad undervisning som av behovet för staten att i och med dess ökade deltagande i kostnaderna för folkskolan k u n n a på ett verksamt sätt öva kontroll och tillsyn över statsanslagens användning. Med den utveckling, folkskoleväsendet n u m e r a nått i såväl inre som yttre avseende, har uppgiften för den lokala skolstyrelsen avsevärt försvårats, särskilt i skoldistrikt med ett större antal skolor och läraravdelningar. Förutom att den rent pedagogiska sidan av denna uppgift k r ä v e r speciella förutsättningar i långt högre grad än tidigare, ställer det alltmera ökade och komplicerade administrativa arbetet stora fordr i n g a r på den lokala skolledningen. H ä r t i l l hava icke minst bidragit de senare årens strävanden mot vad man kallat folkskoleväsendets rationalisering. Skolstyrelserna ställas här inför problem, vilkas bemästrande — även med den hjälp, statens folkskolinspektörer kunna och äro skyldiga att lämna — tager mycken tid och arbete i anspråk och som endast med svårighet kunna föras till en gynnsam lösning u t a n ingående kännedom om distriktsorganisationens detaljer, förbunden med översikt över denna organisation såsom en helhet betraktad. Det kan heller icke förnekas, att avskaffandet av prästernas självskrivenhet såsom skolstyrelsernas ordförande i samband med folkskoleväsendets kommunalisering på sina håll kommit n u antydda svårigheter att framträda med större skärpa, därigenom att icke alltid lämplig ersättare på ordförandeplatsen stått till buds. Av ovan anförda skäl h a r det för många skoldistrikt framstått såsom ett ofrånkomligt behov att överlämna den närmaste ledningen av och tillsynen över skolväsendet åt särskilda personer. Då denna anordning tillkommer i syfte att befrämja skolans bästa och är ägnad att underlätta genomförandet av en rationell skolorganisation samt innebär ökade garantier för att de av staten till distriktets förfogande ställda anslagsmedlen komma till sin r ä t t a användning, synes det, principiellt sett, befogat, att staten, där ett verkligt behov av anordningen prövas föreligga, lämnar bidrag till kostnaderna härför. Det bör i detta sammanhang erinras om att i fråga om andra slag av skolor staten i stor utsträckning vidtagit åtgärder för tillgodoseende av effektiv lokal tillsyn och ledning. För att taga endast ett exempel har varje högre folkskola, även med det obetydligaste elevantal, sin rektor, till vars avlönande staten bidrager, under det att intet h ä r u t i n n a n från statens sida åtgjorts beträffande folkskoleväsendet, h u r u vittomfattande och svåradministrerat ett skoldistrikt än må vara. Man kan invända, att staten bekostar folkskolinspektionen, men denna har ju en annan funktion än den här avsedda. Dess uppgift ä r att bevaka de statliga intressena, och för övrigt kunna folkskolinspektörerna, med de många skoldistrikt, de hava att övervaka, endast jämförelsevis sällan besöka varje särskild skola och läraravdelning. Under sådana förhållanden är det givetvis omöjligt för dem att utöva någon mera fortlöpande lokal tillsyn och

ledning i administrativt och pedagogiskt hänseende. Att behov av särskild sådan ledning mångenstädes föreligger, lärer väl redan framgå av det faktum, att, såsom vi sett, överlärartjänster på kommunernas bekostnad inrättats i ett stort antal skoldistrikt. Behovet av överlärare framträder, på sätt förut framhållits, starkast i skoldistrikt med ett stort antal läraravdelningar. Men även i mindre skoldistrikt med ett flertal lärare, där dessa ofta hava sin verksamhet på vitt skilda ställen, kan behov av överlärare göra sig gällande. I en hel del fall hava ekonomiska skäl hindrat införande av överlärarinstitutionen, oaktat behov därav otvivelaktigt förelegat. De sakkunniga tänka därvid närmast på vissa norrländska skoldistrikt av betydande utsträckning, i fråga om vilka år efter år framställningar gjorts om statsbidrag till avlönande av överlärare, då sådant bidrag med hänsyn till distriktens svaga ekonomi ansetts såsom en ofrånkomlig förutsättning för åvägabringande av den för distriktens skötsel nödiga ledningen genom inrättande av överlärartjänster. De sakkunniga vilja på ovan anförda grunder förorda, att staten i viss utsträckning lämnar understöd för bestridande av kostnaderna för de lokala skolledarnas avlönande. Då det här gäller en verksamhet, för vilken statsunderstöd hittills icke utgått, synes det de sakkunniga lämpligast att, på sätt jämväl skolöverstyrelsen på sin tid föreslagit, frågan, huruvida statsunderstöd bör utgå, första gången underkastas prövning av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall. Däremot torde det icke vara erforderligt, att Kungl. Maj:t sedermera årligen prövar behovet av statsbidrag. Har Kungl. Maj:t en gång medgivit statsbidrags utgående, torde sedermera sådant bidrag böra utgå automatiskt efter rekvisition av skoldistriktet. Vid prövningen av frågan, huruvida statsunderstöd skall utgå, bör hänsyn tagas först och främst till skolväsendets omfattning och beskaffenhet i övrigt samt det härav betingade behovet av överlärare. Då det här gäller en icke obligatorisk anordning, synes vidare berättigat att vid prövningen fästa ett visst avseende vid kommunens ekonomiska ställning. Ett förhållande, som även bör beaktas vid nämnda prövning, är den inverkan på lärarantalet, som anställandet av överlärare kan medföra. Som regel gäller, att överlärarna samtidigt tjänstgöra som folkskollärare. Deras tjänstgöring i sistnämnda hänseende är emellertid, såsom framgår av här förut intagna tablå, mycket olika i olika distrikt. I vissa fall är sålunda tjänstgöringsskyldigheten inskränkt till ett fåtal timmar, medan i andra distrikt överläraren har ända till full tjänstgöring som folkskollärare. I de förra fallen kan det inträffa, att inrättandet av överlärartjänst medför sådan inskränkning i befattningshavarens undervisningstid som folkskollärare, att en ny lärarkraft måste anställas. Därmed följer då, att staten får vidkännas kostnaden för den nya lärarkraften. En inskränkning av

tiden för undervisningsskyldigheten behöver emellertid icke alltid medföra inrättande av en ny lärartjänst. I många fall torde förutsättningar finnas att på andra lärare fördela det antal undervisningstimmar, varmed överlärarens tjänstgöring minskats. Lämpligt synes vara, att Kungl. Maj:ts beslut i hithörande ärenden så avfattas, att, där överläraren har sig ålagd undervisningsskyldighet, av beslutet framgår, vilket minimiantal undervisningstimmar förutsattes för statsbidragets utgående. Såsom förut nämnts äro de kommunala skolledartjänsterna av två slag, dels folkskolinspektörsbefattningar, dels ock överlärarbefattningar. Enligt de sakkunnigas mening bör statsbidrag åtminstone tills vidare icke utgå för andra skolledarbefattningar, än sådana, med vilka är förenad skyldighet att bestrida undervisning. Vidare synes de sakkunniga den begränsningen böra göras, att ett och samma skoldistrikt icke må åtnjuta bidragför mer än en skolledartjänst. Ehuru en prövning av frågan om statsunderstöd till överlärartjänst bör ske från fall till fall, torde det dock vara önskligt, att vissa normer uppdragas för bestämmandet av bidragets storlek. De sakkunniga hava ansett, att statens bidrag lämpligen bör kunna fixeras till högst hälften av det för befattningen bestämda arvodet, dock att bidraget i intet fall må utgå med mera än 1 000 kronor för år. För att komma i åtnjutande av statsbidrag till arvode åt kommunal skolledare synes det böra åligga skoldistriktet att till vederbörande statens folkskolinspektör ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning härom. I ansökningen bör därvid lämnas utförlig redogörelse för de förhållanden, som anses påkalla särskild skolledares anställning. Vidare torde det böra åligga distriktet att vid ansökningen foga uppgift å skolledarens arvodesförmåner, det antal undervisningstimmar, vilka skola åligga skolledaren i dennes egenskap av lärare vid skola inom distriktet, ävensom angående det sätt, varpå återstoden av den med lärartjänsten förbundna undervisningsskyldigheten är avsedd att fullgöras, instruktion för skolledare och avskrift av det för skoldistriktet gällande reglementet. Efter verkställd granskning av ansökningshandlingarna torde dessa böra av folkskolinspektören med dennes yttrande översändas till skolöverstyrelsen, som med sitt utlåtande har att underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Har Kungl. Maj:t vid prövning av ärendet medgivit, att statsbidrag må utgå, bör skol distriktet, såsom förut nämnts, äga att efter rekvisition, som ingives till folkskolinspektören och av denne granskas, utbekomma statsbidrag. Folkskolinspektören bör med eget yttrande översända rekvisitionen till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, som har att efter prövning av rekvisitionen utbetala statsbidrag. Formulär för här ifrågavarande rekvisition torde lämpligen böra fastställas av skolöverstyrelsen. Såväl skolöverstyrelsen som styrelsen för Sveriges överlärareförbund hava uttalat, att en ändring av grunderna för tillsättning av överlärar-

befattning borde i samband med statsbidragsfrågans lösning komma till stånd i syfte att skapa garantier för att överlärarbefattningarna bleve på ett fullt tillfredsställande sätt besatta. Skall staten i föreslagen utsträckning bidraga till kostnaderna för överlärares arvoden, finna de sakkunniga starka skäl tala för, att statsmyndigheterna tillerkännas ett ökat inflytande vid tillsättandet av överlärartjänster. Till detta spörsmål återkomma de sakkunniga i det följande. I vissa skoldistrikt finnas, såsom nämnt, jämväl anställda kommunala tillsyningslärare. Tillräckliga skäl för staten att ekonomiskt understödja dylika befattningar hava de sakkunniga icke ansett föreligga. Inrättande av nya lärartjänster, förflyttning av lärare. Om staten övertager

kostnaderna för folkskoleväsendet i den utsträckning, som av de sakkunniga föreslås, synes det, såsom de sakkunniga redan förut framhållit, vara i sin ordning, att staten erhåller ett väsentligt större inflytande än hittills på frågor, som avse eller sammanhänga med detta skolväsendes handhavande. Med hänsyn till lönekostnadernas stora betydelse ur statsfinansiell synpunkt är det uppenbarligen angeläget för staten att i sin hand äga medel, genom vilka staten kan reglera lärarantalet så, att detta så nära som möjligt anpassas efter förefintligt oundgängligt behov och icke sväller ut till större proportioner, än vad härav kan anses betingat. I detta hänseende hava de senaste årens rationaliseringssträvanden medfört en del författningsändringar, men vissa ytterligare åtgärder i samma syfte synas erforderliga, för att en ur statens synpunkt tillfredsställande kontroll över berörda förhållanden skall kunna anses vara förhanden. Här må till en början erinras om huvudinnehållet av nu gällande bestämmelser, som i detta sammanhang äga betydelse. Enligt § 2 i folkskolestadgan, sådan denna lyder enligt kungörelsen den 30 december 1932 (nr 582), skola vid varje skoldistrikts skolor vara inrättade ordinarie lärartjänster till det antal, som kan anses motsvara det stadigvarande behovet av lärarkrafter. Till varje folkskola eller småskola skall vara förlagd minst en ordinarie lärartjänst, därest icke skolöverstyrelsen på framställning av vederbörande skolråd (folkskolstyrelse) med hänsyn till skolans tillfälliga natur eller förestående omorganisation av distriktets skolväsen medgiver undantag. Utöver det antal ordinarie lärare, som här förut sagts, skola till det antal, som prövas nödigt, anställas extra ordinarie lärare eller ock, då fråga är om folkskola, biträdande lärare. Extra ordinarie lärare bör anställas i det fall, att växling i lärjungeantalet, förestående omorganisation av distriktets skolväsen eller annan anledning gör sådant erforderligt, och skall i varje fall anledningen angivas i skolrådets protokoll. Skolrådet åligger att årligen före läsårets slut pröva, huruvida skälig anledning fortfarande förefinnes, att befattning uppehälles med extra ordinarie lärare.

103 F ö r att statsbidrag skall kunna erhållas till n y i n r ä t t a d ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie, fordras enligt § 18 h) i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760), sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den 30 december 1932 (nr 583), att folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet. Med här återgivna stadganden böra sammanställas bestämmelserna i § 19 i folkskolestadgan, sådan denna paragraf lyder enligt ovannämnda kungörelse den 30 december 1932 (nr 582). I berörda paragraf föreskrives, att, då ordinarie lärartjänst vid distriktets skolor eller ock befattning med anställning tills vidare som biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola blir ledig, skolrådet skall taga under övervägande, huruvida tjänsten bör återbesättas, förändras till extra ordinarie eller till befattning med anställning på viss tid eller ock i n d r a g a s ; jämväl skall tagas under övervägande, huruvida den lediga tjänsten bör återbesättas genom förflyttning av lärare. I n n a n skolrådet fattar beslut i frågan, skall y t t r a n d e i n h ä m t a s från statens vederbörande folkskolinspektör. Äro skolrådet och folkskolinspektören ense, har skolrådet a t t omedelbart vidtaga erforderliga åtgärder, varvid först reglementsändring, där så kräves, i stadgad ordning skall vidtagas. K u n n a skolrådet och folkskolinspektören icke enas, skall ärendet underställas skolöverstyrelsen eller, därest ändring av reglementet erfordras, vederbörande domkapitels avgörande. Detta är i huvudsak de bestämmelser, som reglera inrättandet och bibehållandet av lärartjänster inom folkskoleväsendet. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang äro emellertid även stadgandena om förflyttning av lärare, varför en redogörelse för dessa stadganden jämväl h ä r må lämnas. Tvångsförflyttning av lärare förekommer i vår folkskolelagstiftning, endast när det gäller förflyttning inom ett och samma skoldistrikt. I fråga om sådan förflyttning äro bestämmelser meddelade i § 22 folkskolestadgan, sådant detta författningsrum lyder enligt omförmälda kungörelse den 30 december 1932 (nr 582). Skolråd i skoldistrikt uti stad äger r ä t t att, när skolans bästa det kräver, förflytta ordinarie l ä r a r e från en tjänst till en a n n a n inom distriktet u t a n iakttagande av de för tillsättning av lärartjänst eljest gällande bestämmelser. Därest i skoldistrikt på landsbygden vid den omprövning, som, enligt vad här tidigare erinrats, jämlikt § 19 i folkskolestadgan skall verkställas vid uppkommen ledighet vid lärarbefattning inom distriktet, skolråd eller folkskolinspektör finner, att till ledig tjänst lämpligen bör förflyttas ordinarie l ä r a r e vid distriktets skolor, skall ärendet underställas domkapitlets prövning och avgörande. Erfordras reglementsändring på grund av förflyttningen, skall frågan om ändring a v reglementet först avgöras. I n n a n domkapitlet fat-

tar beslut i fråga om förflyttning av lärare, skall denne beredas tillfälle att yttra sig. Kan domkapitlet icke godkänna av folkskolinspektören gjort yrkande, skall ärendet underställas skolöverstyrelsens avgörande. Sedan domkapitlets eller skolöverstyrelsens beslut om förflyttning av ordinarie lärare vunnit laga kraft, äger skolrådet förflytta ifrågavarande lärare. Som villkor för förflyttning inom skoldistrikt såväl i stad som på landsbygden gäller, att förflyttningen icke må medföra minskning i lärarens löneförmåner. I syfte att befrämja indragning av överflödiga skolor och lärartjänster kompletterades, efter förslag av särskilda sakkunniga, de nu återgivna föreskrifterna om tvångsförflyttning med särskilda bestämmelser, avseende att underlätta flyttning av lärare på frivillighetens väg från ett distrikt till ett annat. Detta skedde genom kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. För tillsättning av tjänster enligt denna kungörelse äro rikets inspektionsområden sammanförda i 13 områdesgrupper. Då lärartjänst inom ett skoldistrikt skall kungöras ledig, skall skolrådet från vederbörande folkskolinspektör inhämta uppgift, huruvida inom något av de inspektionsområden, som tillhöra gruppen, finnes övertalig tjänst. Är detta fallet, skall tjänsten kungöras ledig med ansökningsrätten begränsad till endast ordinarie eller i förekommande fall tills vidare anställda lärare från skoldistrikt med övertaliga lärartjänster inom något av de inspektionsområden, som tillhöra ifrågavarande områdesgrupp. Om ingen behörig sökande anmäler sig, skall tjänsten ånyo kungöras ledig utan begränsningav ansökningsrätten. Detsamma gäller, om endast en behörig sökande anmäler sig och vederbörande valkorporation icke låter sig nöja med det ofullständiga förslaget. Som en naturlig konsekvens av den av skatteutjämningsberedningen förordade överflyttningen på staten av kommunernas ekonomiska skyldigheter med avseende å folkskoleväsendet har beredningen föreslagit en överflyttning på staten i stor utsträckning jämväl av bestämmanderätten med avseende å den lokala organisationen av skolväsendet. De av beredningens förslag härutinnan, som stå i närmaste samband med kostnaden för läraravlöningarna, avse bland annat kontroll över inrättandet av nya tjänster och åtgärder för åstadkommande av vidgad flyttningsskyldighet för lärarpersonalen. Enligt skatteutjämningsberedningens förslag skulle sålunda skolöverstyrelsen efter yttranden av vederbörande lokala myndigheter årligen hos Kungl. Maj:t framlägga förslag angående det antal lärare, ordinarie och extra ordinarie, som erfordrades för det följande året, varefter, sedan medel för ändamålet blivit av riksdagen anvisade, antalet skulle fastställas av Kungl. Maj:t. Vidare skulle ny tjänst icke få

inrättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. För underlättande av skolväsendets anpassning efter växlande förhållanden borde enligt beredningen lärare icke bindas vid viss skola eller visst skoldistrikt utan anställas vid den av beredningen föreslagna skolkretsens (landstingsområdets) skolor med placering tills vidare vid viss skola och med skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan lärartjänst inom skolkretsen. Beträffande vid reformens genomförande redan antagna lärare borde i samband med ny lönereglering såsom villkor för deras rätt att övergå till denna föreskrivas skyldighet att, då så erfordrades, låta sig förflytta på sätt nyss sagts. Beslut om förflyttning borde ankomma på kretsstyrelsen eller skolöverstyrelsen. Av de över beredningens förslag hörda myndigheterna hava särskilt skolöverstyrelsen och lärarorganisationerna ställt sig betänksamma emot det av beredningen föreslagna sättet för bestämmandet av antalet årligen erforderliga tjänster. Skolöverstyrelsen har därvid framhållit, att enligt dess mening statsmakterna genom de år 1932 vidtagna ändringarna i folkskolestadgan och de år 1933 utfärdade bestämmelserna angående tillsättning av lärartjänster redan tillförsäkrats ett så betydande inflytande beträffande lärarantalet, att det redan nu kunde anses vara omöjligt för skoldistrikten att inrätta lärartjänster, som icke vore av behovet påkallade. Vid bedömandet av beredningens här ifrågavarande förslag borde enligt överstyrelsens mening tagas i betraktande, att det, då folkskolan måste mottaga alla barn, som enligt gällande föreskrifter vore pliktiga att deltaga i dess undervisning, särskilt i skoldistrikt med mera rörlig befolkning icke vore möjligt att en längre tid i förväg beräkna, hur stort antal lärare, som erfordrades ett efterföljande läsår. Under den långa tid, som komme att förflyta från det de lokala skolmyndigheterna verkställde sina beräkningar och till dess Kungl. Maj:t, sedan riksdagen beviljat för ändamålet erforderliga medel, fastställde lärarantalet, skulle utan tvivel i många fall inträffa betydligt ändrade förhållanden i fråga om barnantalets storlek och klassavdelningarnas antal. Skulle statsmakterna tillförsäkra sig större inflytande än nu i hithörande frågor, syntes detta kunna vinnas genom mindre tidsödande och mindre omständliga former än de föreslagna. I fråga om skatteutjämningsberedningens förslag rörande flyttningsskyldighet har skolöverstyrelsen framhållit, att bestämmandet av skolkretsen (landstingsområdet) såsom flyttningsområde för folkskolans lärare skulle medföra den oegentligheten, att lärare i de städer, som ej deltoge i landsting, icke skulle vara underkastade skyldighet att låta förflytta sig till annat skoldistrikt. Vidare funne skolöverstyrelsen det knappast lämpligt, att beslutanderätten skulle tillkomma överstyrelsen.

106 E h u r u genom 1932 och 1933 års ovan refererade författningsändringar statens kontroll över lärartjänsternas antal avsevärt förstärkts, finna de sakkunniga det erforderligt, att den av dem föreslagna utvidgningen av statens deltagande i kostnaderna för folkskoleväsendet förknippas med ökat inflytande för staten i fråga om folk- och småskollärartjänsters inrättande. Staten, som genom övertagande av totalkostnaderna för de kont a n t a minimilönerna och genom tjänstebostadsbidragen kommer att påtaga sig den övervägande delen a v utgifterna för l ä r a r n a s avlönande, bör erhålla största möjliga garantier mot att genom kommunernas eller underordnade myndigheters åtgöranden nya tjänster inrättas, vilka komma lönekostnaderna a t t v ä x a u t a n att v a r a av behovet oundgängligen påkallade. Kedan nu äro lärarlönebidragen en tung börda för staten, och denna börda blir ännu tyngre, om de sakkunnigas förslag förverkligas. Det är dä naturligt, att från statens sida ganska stränga fordringar på ledning och kontroll i nu berörda avseende måste uppställas. Kommunernas minskade rörelsefrihet kompenseras av minskningen i deras ekonomiska ansvar. Om således ökade befogenheter torde böra tillerkännas staten, n ä r det gäller att bestämma antalet lärare för folkskoleväsendets behov, torde det dock enligt de sakkunnigas mening icke v a r a erforderligt och ej heller lämpligt att, såsom skatteutjämningsberedningens förslag innebär, årligen underställa frågan om antalet lärartjänster i riket Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning. E n sådan ordning tillämpas i fråga om de allm ä n n a läroverken och är d ä r möjlig a t t genomföra, ehuru erfarenheten torde hava visat, att den medför åtskilliga svårigheter. Läroverksorganisationen är dock långt mindre till sin omfattning och mycket mindre skiftande till sin gestaltning på de olika orterna ä n folkskoleväsendet. Behovet av lärarkrafter är därför lättare att överblicka för läroverkens vidkommande, än när det gäller folk- och småskolorna. Skolöverstyrelsen har också i sitt yttrande över skatteutjämningsberedningens förslag framhållit, att det komme a t t uppstå betydande svårigheter för beräkning av antalet erforderliga folk- och småskollärare. Överstyrelsen har erinrat om de stora växlingarna i barnantalet olika år och om vanskligheterna att särskilt i samhällen med stor in- och utflyttning k u n n a beräkna barnantalet för kommande år. För skolöverstyrelsen vore det erforderligt att äga tillgång till uppgifter i detta hänseende på våren ena året för bestämmande av lärarantalet för hösten det påföljande året. Under sådana förhållanden syntes det starkt k u n n a ifrågasättas, om resultaten av den årliga prövningen av antalet lärartjänster komme att medföra något påtagligt praktiskt resultat. De sakkunniga k u n n a helt ansluta sig till denna överstyrelsens uppfattning. I likhet med skatteutjämningsberedningen anse emellertid de sakkun-

niga, att ny ordinarie tjänst — varmed de sakkunniga i detta sammanhang jämställa tills vidare anställda lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola — icke bör få inrättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Varje ny sådan tjänst betyder en icke obetydlig merutgift för staten under ett oberäkneligt antal år framåt, och det bör fördenskull ligga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma, huruvida staten kan och bör påtaga sig denna merutgift. Med berörda anordning kommer visserligen att följa en viss tidsutdräkt, innan fråga om ny lärartjänsts inrättande avgöres, men olägenheterna härav torde kunna undvikas genom att framställning i ämnet göres i god tid. Står tjänstens inrättande i samband med reglementsändring, bör reglementsfrågan först avgöras. Avslår sedermera Kungl. Maj:t framställning om tjänstens inrättande, får reglementsfrågan upptagas till förnyad prövning. Det kan invändas, att behovet av ny tjänst ofta icke kan förutses i så god tid, att Kungl. Maj:ts tillstånd hinner inhämtas, innan den nye läraren skall träda i funktion, men i dylika fall får distriktet, såsom för övrigt redan nu många gånger sker vid uppkommande behov av ny lärarkraft, tills vidare för ändamålet antaga lärare med anställning på viss tid. Härtill återkomma de sakkunniga i det följande. I ärenden av nu förevarande slag torde alltid folkskolinspektörens, domkapitlets och skolöverstyrelsens yttranden böra inhämtas, innan Kungl. Maj:t fattar ståndpunkt. Vad beträffar den på Kungl. Maj:t ankommande prövningen, bör denna kunna resultera antingen i bifall eller avslag eller i en förklaring, att tills vidare lärare skall anställas allenast på viss tid. Å andra sidan bör det icke vara uteslutet att, där från skoldistriktets sida ifrågasatts anställande av lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, Kungl. Maj:t finner tjänsten böra erhålla annan karaktär, t. ex. ordinarie folkskollärartjänst. Vad angår de extra ordinarie tjänsterna, varmed i detta sammanhang jämställas på viss tid anställda biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola, hava de sakkunniga, med hänsyn till att frågor om tjänster av denna art ofta kräva ett mycket snabbt avgörande, hyst någon tvekan, huruvida Kungl. Maj:ts tillstånd borde krävas för inrättande av dylik tjänst. Enligt de sakkunnigas mening tala emellertid övervägande skäl för att som regel Kungl. Maj:ts tillstånd skall inhämtas även för inrättande av extra ordinarie tjänst. Visserligen är sådan tjänst i och för sig att betrakta såsom något tillfälligt, men den utgör ofta upprinnelsen till en mera bestående anordning, på det sätt nämligen, att, sedan någon tid förflutit, ett stadigvarande behov av den nya lärarkraften anses konstaterat och tjänstens förvandling till ordinarie blir aktuell. P å grund härav är det av vikt, att Kungl. Maj:t får tillfälle att närmare pröva de för-

hållanden, som inverka på lärarbehovet, redan då den extra ordinarie tjänstens inrättande ifrågasattes. Men även ur en annan synpunkt kan en dylik prövning vara önskvärd. Om Kungl. Maj:ts prövning erfordrades, endast när det gällde inrättande av ordinarie tjänster, kan det befaras, att skoldistrikten, för att slippa ifrån denna prövning, i större utsträckning, än som är lämpligt, sökte tillgodose ett ökat lärarbehov genom extra ordinarie lärare. En sådan utveckling skulle enligt de sakkunnigas mening vara till skada för skolväsendet och är ur lärarkårens synpunkt icke önskvärd. Kungl. Maj:ts prövning i nu förevarande fall synes alltså icke böra inskränka sig till ett konstaterande av huruvida behov av ny lärarkraft föreligger, utan den torde även — förutsatt att sådant behov finnes vara för handen — böra avse att utröna, om tillräckliga skäl anförts för att fylla detta behov med extra ordinarie lärarkraft. Skulle därvid befinnas, att behovet har en så konstant natur, att ordinarie lärare bör anställas, synes det önskvärt, att detta kommer till uttryck i Kungl. Maj:ts beslut antingen i motiveringen för det avslag, som tydligen bör följa på framställningen om anställande av extra ordinarie lärare, eller möjligen genom en med avslagsbeslutet förbunden föreskrift, att ordinarie lärare skall anställas. Mot förslaget att Kungl. Maj:t skall pröva frågor om inrättande av extra ordinarie tjänster kan enligt de sakkunnigas mening med visst fog invändas, att den tidsutdräkt, en sådan procedur förorsakar, kommer att vara till olägenhet i de ej sällan förekommande fall, då behovet av tjänsten måste skyndsamt tillgodoses. Ofta är också ifrågavarande behov av rent tillfällig natur, och proceduren ter sig då onödigt omständlig. Med hänsyn härtill synes frågans underställande på angivet sätt icke böra påfordras i andra fall, än där den extra ordinarie tjänsten visar sig mera konstant behövlig. Extra ordinarie tjänst bör därför kunna efter vederbörande folkskolinspektörs medgivande förekomma under en tid av högst tre år. Om vid utgången av denna tid fortsatt behov av tjänsten anses föreligga, skall däremot Kungl. Maj:ts tillstånd till tjänstens bibehållande inhämtas. Sådant tillstånd torde böra lämnas att gälla tills vidare. På vederbörande folkskolinspektör bör därefter ankomma att övervaka, huruvida den extra ordinarie tjänsten bör bibehållas, indragas eller förändras till ordinarie tjänst. Finner inspektören ändring i ena eller andra avseendet böra ske, har han att hänvända sig till vederbörande lokala skolstyrelse, varefter ärendet synes böra behandlas på samma sätt, som i § 19 mom. 1 folkskolestadgan är föreskrivet beträffande återbesättande av lärartjänster, dock att, därest fråga blir om tjänstens förändring till ordinarie, det slutliga avgörandet alltid skall tillkomma Kungl. Maj: t. Vad angår frågan om återbesättande av redan förefintliga tjänster hava

109 under senare tid, såsom av den föregående redogörelsen inhämtas, utfärdats föreskrifter, som påbjuda en omsorgsfull prövning av behovet av sådana tjänster vid inträffande ledigheter. Väl kunde det sättas i fråga, om icke jämväl h ä r u t i n n a n kontrollen borde skärpas. Men då det i dessa fall icke gäller statsverkets belastande med n y a utgifter, och då det i varje fall torde v a r a skäl a t t förskaffa sig tillräcklig erfarenhet om berörda föreskrifters effektivitet, innan ändringar företagas, hava de sakkunniga avstått från att framställa förslag i sist angivna syfte. Till följd av den betydande minskning a v barnantalet, som redan i n t r ä t t och under överskådlig tid framåt ytterligare är att emotse, har behovet av att kunna genom indragning av skolor p å ett smidigt sätt anpassa folkskoleorganisationen efter de sålunda ändrade förhållandena gjort sig starkt gällande. De svårigheter, som möta vid skolindragningar, äro av flera slag. Osäkerheten hos varje förhandsberäkning om barnantalet, hänsyn till tradition och ortsbefolkningens känslor, beaktandet av skolans allmänna kulturbefrämjande betydelse samt lärarpersonalens ställning, allt d e t t a är faktorer, som göra nedläggandet av en skola till en ömtålig och svårbehandlad sak. Det starkaste hindret utgör h ä r v i d vanligen det förhållandet, a t t vederbörande lärare innehar ordinarie eller däremot svarande anställning. Med de n u m e r a gällande bestämmelser rörande förflyttning av lärare, för vilka de sakkunniga i det föregående redogjort, hava väl ökade möjligheter erhållits att genom obligatorisk förflyttning av lärare inom ett och samma skoldistrikt samt lärares frivilliga förflyttning från ett distrikt till ett annat placera lärarkrafter, som genom indragning av skolor eljest skulle bliva övertaliga. Men även om det med skäl kan förväntas, att dessa bestämmelser skola visa sig tillfyllest för genomförande av en stor del av de önskvärda indragningsåtgärderna, torde det dock alltid komma att föreligga fall, där en ur rationaliseringssynpunkt tillfredsställande organisation av skolväsendet icke k a n komma till stånd, för så vitt icke skyldighet för lärare att underkasta sig transport till tjänst inom annat skoldistrikt är stadgad. E h u r u de sakkunniga äro fullt medvetna om att problemet om flyttningsskyldighet för folk- och småskollärare ställer sig vida mera invecklat och vanskligt att lösa än i fråga om den statliga förvaltningspersonalen, för vilken sådan skyldighet sedan länge varit föreskriven, hava de sakkunniga likväl med hänsyn till den av dem ifrågasatta betydande utvidgningen av statens ekonomiska ansvarighet för folkskoleväsendet ansett ofrånkomligt att söka i detta sammanhang finna en utväg att komma till r ä t t a med förevarande spörsmål. I de direktiv, som meddelats de sakkunniga, har även departementschefen som sin uppfattning framhållit, att en utsträckning av flyttningsskyldigheten syntes er-

forderlig för vinnande av den smidighet, som erfordrades för ernående av ökad koncentration av skolväsendet utan alltför stor tidsutdräkt. I överensstämmelse med inom statsförvaltningen vedertagna principer torde det icke böra ifrågakomma att ålägga lärarna generell flyttningsskyldighet annat än i samband med en lönereglering. På grund härav måste från de nya bestämmelsernas tillämplighetsområde undantagas de lärare, som vid bestämmelsernas ikraftträdande redan innehava ordinarie eller däremot svarande tjänst. Detta undantag torde dock ej behöva göras vidsträcktare, än att det avser allenast den ifrågavarande tjänsten. Söker läraren ny tjänst och erhåller sådan, förefaller det icke vara oskäligt att förknippa flyttningsskyldighet med den nya anställningen. Beträffande sistnämnda fall torde det dock av skäl, som i det följande skola utvecklas, vara tillrådligt, att låta anstå någon tid med de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Vidare kunna bestämmelser om flyttningsskyldighet icke göras tillämpliga å innehavare av med klockar- och organisttjänst eller endera av dessa befattningar förenad lärartjänst, detta med hänsyn till de speciella föreskrifter, som gälla för dylika förenade befattningar. Åläggande av flyttningsskyldighet kommer alltså enligt de sakkunnigas förslag att tills vidare få en ganska begränsad räckvidd. Även i ett annat avseende synas bestämmelsernas tillämplighet böra inskränkas, nämligen på det sätt, att de, i överensstämmelse med ovan anförda motivering för deras tillkomst, endast komma att gälla fall, där lärartjänst blivit överflödig. Härmed uteslutas sådana fall, då det av andra skäl kan vara önskvärt att transportera en lärare från den ort, där han har sin verksamhet. De sakkunniga tänka härvid närmast på de skarpa intressemotsättningar, som stundom uppkomma mellan en lärare och barnens målsmän. Ej sällan hava dylika konflikter visat sig synnerligen svåra att bilägga. Motsättningarna, i de flesta fall från början kanske bottnande i rena småsaker, kunna med åren hava antagit allt större dimensioner, och situationen blir till sist ohållbar. Här skulle enligt de sakkunnigas mening många gånger det lämpligaste sättet att avveckla konflikten vara att verkställa förflyttning av läraren. I åtskilliga av de här avsedda fallen skulle, därest läraren på ett tidigt stadium kunnat förflyttas till annan tjänst, denne varit i stånd att utan störande motsättningar utöva en gagnande lärarverksamhet. Tyvärr blir nu utvecklingen merendels i stället den, att läraren efter många års stridigheter bryts ner och måhända för framtiden blir oduglig för sitt kall. Från lärarsynpunkt synes knappast något kunna vara att invända mot en tvångsförflyttning under angivna förhållanden, vilken fråga givetvis efter noggrann prövning av varje särskilt fall borde avgöras av Kungl. Maj:t. Emellertid måste med hänsyn till det mottagande skoldistriktet en dylik förflyttning alltid framstå såsom ett vanskligt företag. Det är nämligen att befara, att för sistnämnda distrikt åtgärden kom-

Ill

mer att te sig mindre önskvärd, och att på denna grund stora svårigheter skola möta läraren i hans nya verksamhet. Måhända torde denna fråga lättare kunna lösas, därest i en framtid det blir mera vanligt, att lärare transporteras från ett distrikt till annat. För närvarande torde tiden icke vara mogen för spörsmålets lösning på ovan antytt sätt, och de sakkunniga hava därför icke ansett sig böra låta sitt förslag om tvångsförflyttning omfatta även nu avsedda fall. Med avseende å tillämpningen av en tvångsförflyttningsprocedur bör vidare framhållas, att det måste anses vara av stor vikt, att icke genom bestämmelser härom en stagnation av den frivilliga förflyttningen åstadkomines. Skulle tvångsförilyttningsbestämmelserna omedelbart göras tilllämpliga på lärare, som efter ansökning vinna transport från en ordinarie tjänst till en annan, kan det befaras, att lärarna skola känna sig obenägna att frivilligt söka sig bort från innehavande tjänster. En sådan effekt kan icke anses önskvärd, eftersom det ur såväl skoldistriktens som lärarnas synpunkt måste vara att föredraga, att den förflyttning, som nödvändiggöres på grund av förefintligheten av övertaliga lärarbefattningar, sker på frivillighetens väg. Med hänsyn härtill synes det de sakkunniga lämpligt, att bestämmelserna om tvångsförflyttning under en viss övergångstid icke göras tilllämpliga å de fall, då ordinarie lärare efter ansökan erhålla annan ordinarie befattning, på det att så många som möjligt av de nuvarande övertaliga tjänsterna må avvecklas på frivillighetens väg. Den tid, som härför erfordras, uppskatta de sakkunniga till fem år. Efter förloppet av denna tid böra de nya bestämmelserna om flyttningsskyldighet träda i kraft, även vad angår nu avsedda fall. I ju större utsträckning den frivilliga förflyttningen äger rum, i desto färre fall behöver sedermera tvångsförflyttning förekomma. Bestämmelserna om tvångsförflyttning skulle alltså få omedelbar giltighet allenast för lärare, som efter bestämmelsernas utfärdande första gången erhålla ordinarie eller däremot svarande anställning. Införandet av tvångsförflyttning i ökad utsträckning bör enligt de sakkunnigas mening överhuvudtaget ske med stor försiktighet. Hänsyn måste nämligen tagas till, att skyldighet för läraren att låta sig förflytta från ett skoldistrikt till ett annat innebär såväl ett allvarligt ingrepp i lärarens ställning, som en inskränkning i kommunernas självbestämmanderätt i fråga om val av lärare. Det är vid bedömande av denna fråga nödvändigt att hava klart för sig den åtskillnad i fråga om arbetsförhållanden, som råder mellan statsförvaltningens personal i allmänhet och folk- och småskollärarna. Inom den statliga administrationen äro för samma tjänstegrad nämnda förhållanden i stort sett ensartade, oavsett tjänstgöringsortens läge, under det att, när det gäller folkskoleväsendet, variationerna

äro betydande, allt efter skolformens, skollokalernas, barnmaterialets och tjänstebostadens beskaffenhet. I hög grad inverka även på lärarens verksamhet platsens läge ur kommunikationssynpunkt och bebyggelsen i trakten. Härtill kommer, att avlöningsförhållandena ställa sig ganska olika inom olika skoldistrikt. Med vissa tjänster följa inkomster genom övertidsläsning, undervisning i slöjd och i fortsättningsskola samt kanske kommunala lönetillägg och extra pensionsförmåner, under det att på andra håll dylika möjligheter att förbättra den ekonomiska ställningen helt eller delvis saknas. Med hänsyn till vad sålunda anförts synes vid prövning av frågor om tvångsförflyttning den principen böra gälla, att det, så vitt möjligt, tillses, att läraren erhåller en tjänst, som med avseende å avlöningsförmåner, tjänstebostads beskaffenhet och läge, skolform samt övriga förhållanden kan anses åtminstone likvärdig med den tjänst, läraren lämnar. Lärarens ålder blir helt naturligt även en faktor att taga hänsyn till. Det bör icke ifrågakomma att flytta en äldre lärare, som kanske genom längre tids verksamhet på en ort vuxit starkt samman med denna. En uppryckning ur den gamla miljön skulle här helt visst icke lända vare sig lärare eller skola till gagn. Man torde kunna utgå från att det i de flesta fall skall vara möjligt att träffa sådana dispositioner i fråga om förflyttning, att undantag från regeln om förflyttning till likvärdig tjänst icke skola behöva förekomma. Skulle för tillfället likvärdig tjänst icke stå till buds, torde det i allmänhet utan svårare olägenheter låta sig göra att uppskjuta förflyttningen någon tid, till dess lämplig befattning blir ledig. Emellertid måste man, åtminstone teoretiskt sett, räkna även med sådana situationer, där flyttning bör ske, oaktat den tjänst, till vilken flyttningen äger rum, i ett eller annat avseende icke erbjuder samma fördelar som den befattning, läraren skall lämna. Fråga uppkommer då, om och i vad mån läraren skall hållas skadeslös för den minskning i förmåner, han sålunda får vidkännas. Enligt de sakkunnigas mening bör ersättning icke ifrågakomma, i vad som angår annat än de kontanta löneförmånerna och pensionsrätten. De försämringar i lärarens ställning, som hänföra sig till andra förhållanden, äro — om man bortser från tjänstebostädernas beskaffenhet i och för sig — alltför svåra att värdesätta, ja delvis helt ovägbara och huvudsakligen beroende av en rent subjektiv inställning. Vad tjänstebostäderna beträffar, förete dessa visserligen i de enskilda fallen variationer, som inverka på kvaliteten, men deras standard i de mest väsentliga avseendena regleras genom boställsordningen, och i den mån det brister härutinnan, är läraren berättigad till ersättning av distriktet. Vad lärarens kontanta avlöningsförmåner angår, är det lätt att siffer-

mässigt fastställa genom flyttningen förorsakad minskning. Vid förflyttning i statens tjänst gäller som regel, att befattningshavare vid tvångsförflyttning till annan tjänst icke skall lida någon minskning i sina avlöningsförmåner. Denna inom statsförvaltningen allmänt gällande princip bör enligt de sakkunnigas mening under alla förhållanden iakttagas beträffande ifrågavarande lärares avlöningsförmåner så till vida, att staten bör ikläda sig att — därest och så länge de till läraren vid den nya tjänsten författningsenligt utgående avlöningsförmånerna understiga de till den förra tjänsten likaledes författningsenligt hörande avlöningsförmåner, till vilka han skulle varit berättigad, om han alltjämt innehaft denna tjänst — lämna läraren lönefyllnad med så stort belopp, som motsvarar skillnaden. Återstår så spörsmålet, huruvida hänsyn jämväl bör tagas till sådana avlöningsförmåner, som läraren under sin anställning å den förra tjänsten åtnjutit utöver den författningsenliga minimilönen. Dessa extra avlöningsinkomster kunna uppdelas i två grupper, nämligen dels sådana, som utgå såsom ett lönetillägg vid den egentliga tjänsten, alltså utan någon motsvarande merprestation från lärarens sida (kommunala lönetillägg och tilläggspensioner), dels ock sådana, som utgöra ersättning för viss arbetsprestation utöver den minimitjänstgöring å den egentliga tjänsten, som enligt gällande författning kräves för statsbidrag till lärarens avlönande (ersättning för övertidsläsning, arvode för undervisning i slöjd och i fortsättningsskola) . Vad först angår de kommunala lönetilläggen, förekomma fall, där lönetilläggen beviljats under sådan form, att kommunerna äro rättsligen förpliktade att utbetala dessa tillägg under viss tid eller så länge läraren kvarstår vid sin befattning. En förflyttning av lärare, som på detta sätt är rättsligen tillförsäkrad kommunalt lönetillägg, torde enligt de sakkunnigas mening icke kunna ske, utan att den tvångsförflyttade på sin nya plats får åtnjuta lönetillägg till samma belopp och för samma tid, som om han alltjämt innehaft den förra tjänsten. Skyldighet att utbetala detta lönetillägg kan givetvis efter förflyttning icke åvila det distrikt, varifrån förflyttningen sker, och ej heller påläggas det skoldistrikt, till vilket läraren förflyttas. I nämnda fall torde det bliva nödvändigt, att staten träder emellan och bestrider kostnaden för dessa lönetillägg. Utgifterna härför torde ej komma att uppgå till några större belopp, särskilt som hänsyn givetvis bör tagas till nu antydda omständighet vid avgörande av fråga om förflyttning. I vissa fall förekommer, att lärare jämväl äro lagligen tillförsäkrade kommunala pensionstillägg. Även dessa förmåner torde böra bibehållas av lärare, som tvångsförflyttas, och kostnaderna härför bestridas av statsmedel. Beträffande den andra gruppen av extra löneinkomster torde även 8

i fråga om dem förekomma, att vid tillsättande av tjänst utfästelse från skoldistrikts sida gjorts på sådant sätt, att läraren kan hava rättsligen grundade anspråk på inkomstens bibehållande, så länge han innehar den ifrågavarande tjänsten. Oavsett huru härmed förhåller sig, synes det de sakkunniga icke böra ifrågakomma, att staten, därest läraren efter förflyttningen till den nya tjänsten icke vidare har att fullgöra det arbete, för vilket han åtnjutit berörda extra löneinkomst, skulle det oaktat till läraren utbetala häremot svarande vederlag. Vid förflyttning inom statsförvaltningen torde ingen hänsyn tagas till liknande biinkomster, och någon anledning att här förfara annorlunda synes icke föreligga. I praktiken torde här avsedda fall icke komma att spela någon nämnvärd roll, då det måste förutsättas, att förflyttning under angivna omständigheter såsom regel undvikes. Förflyttning torde ej utan tvingande nödvändighet böra ske, såvida ej läraren på den nya tjänsten erhåller undervisning av minst samma omfattning och alltså minst lika stor inkomst, som vid sin förra plats. Ännu ett spörsmål av ekonomisk betydelse för lärarna bör i detta sammanhang klargöras, nämligen frågan om ersättning till dem för flyttningskostnader. Som allmän regel inom andra statens förvaltningsområden torde gälla, att den, som måste underkasta sig tvångsförflyttning, jämväl plägar tillerkännas ersättning för dylika kostnader, vilken ersättning bestrides av statsmedel. Vid förflyttning av lärare inom ett och samma skoldistrikt gäller enligt folkskolestadgan § 22, att vederbörande distrikt är skyldigt att bestrida kostnaderna för flyttningen. Då fråga blir om förflyttning av folk- och småskollärare från ett skoldistrikt till ett annat på grund av att tjänst blivit övertalig, torde det vara självklart, att flyttningskostnaden icke bör åvila läraren eller det mottagande skoldistriktet. Möjligen skulle det kunna ifrågasättas, att det skoldistrikt, från vilket läraren förflyttas och för vilket flyttningen medför en utgiftsminskning, borde åtminstone deltaga i flyttningskostnadens bestridande. Då emellertid staten enligt de sakkunnigas förslag kommer att hava huvudintresset av att flyttningen kommer till stånd, vilja de sakkunniga förorda, att staten påtager sig att ensam svara för ersättning åt läraren i förevarande hänseende. I fråga om beräkning av denna ersättning torde särskilda bestämmelser icke vara erforderliga. Beloppets storlek kommer givetvis att bliva i hög grad beroende av avstånd, transportmedel, boets storlek m. m., och det torde vara ogörligt att på förhand uppdraga några bestämda normer för ersättningsbeloppets fastställande. Frågan härom synes därför böra för varje särskilt fall prövas och avgöras av Kungl. Maj:t. Enligt vad i det följande skall närmare utvecklas, kommer den av de sakkunniga förordade flyttningsproceduren att bestå av två etapper, en första, där försök göres att genomföra flyttningen på frivillighetens väg, och en

andra, där, i händelse nämnda försök ej leder till resultat, tvångsförflyttning tillgripes. Enligt de sakkunnigas mening bör, vad angår nämnda procedur, ersättning för flyttningskostnad icke begränsas att utgå allenast vid den senare etappen, den egentliga tvångsförflyttningen. Skulle så ske, föreligger fara för, att detta verkar hindrande på den frivilliga förflyttningen. Det torde nämligen få anses ganska naturligt, att en lärare med vetskap om att vid tvångsförflyttning utgår ersättning för flyttningskostnad, hellre väljer tvångsförflyttning än förflyttning på frivillighetens väg. För att underlätta den sistnämnda bör därför enligt de sakkunnigas förslag även den lärare, som förflyttas enligt bestämmelserna för den första etappen, erhålla ersättning för flyttningskostnader. Vi övergå härefter till frågan om själva flyttningsprocedurens anordning. Beträffande det område, inom vilket förflyttningsskyldighet för vederbörande lärare skulle föreligga, är det tydligt, att ju större området är, desto större bliva möjligheterna att på ett lämpligt sätt placera de flyttningsskyldiga lärarna. Å andra sidan synes skälig hänsyn till att ej lärarna genom flyttningen bliva nödsakade att underkasta sig alltför genomgripande förändringar i sina levnadsförhållanden göra det önskvärt med flyttningsområden av en relativt måttlig omfattning. Tänkas kunde, att man anknöte till läns- eller stiftsindelningen. En olägenhet möter dock härvid däri, att vissa inspektionsområden äro delade på mera än ett län eller stift. Enligt de sakkunnigas mening erhålles en användbar indelningsgrund, om man låter flyttningsområdena sammanfalla med de 13 områdesgrupper, vari riket sammanförts, då det gäller tillsättning i vissa fall av lärare enligt kungörelsen den 20 juli 1933. Därmed vinnes den fördelen, att man anknyter till en anordning, som tillkommit i samma syfte som den förevarande, och att såväl den frivilliga förflyttningen som den utsträckta förflyttningsskyldighet, de sakkunniga ansett sig böra förorda, komina att avse samma områden. Flyttningsskyldighete.n skulle alltså i nu berörda avseende innebära, att här ifrågavarande lärare skola vara skyldiga att låta sig förflytta till ledig tjänst i skoldistrikt inom samma flyttningsområde (områdesgrupp), som det skoldistrikt, där läraren är anställd. Rätten att besluta om tvångsförflyttning torde med hänsyn till dylika frågors ömtåliga beskaffenhet böra läggas i Kungl. Maj:ts hand. Enligt de sakkunnigas mening bör det tillkomma såväl skoldistrikt som vederbörande folkskolinspektör att, då lärartjänst finnes icke vidare vara behövlig och indragning ej kan ske genom lärares förflyttning till annan tjänst inom samma skoldistrikt, omedelbart hos skolöverstyrelsen göra framställning om åtgärder för tjänstens indragning genom lärares förflyttning till annan ledig tjänst inom flyttningsområdet. Har framställ-

ning av angiven innebörd gjorts, torde skolöverstyrelsen böra omedelbart verkställa undersökning angående den eller de tjänster i annat skoldistrikt inom flyttningsområdet, till vilka förflyttning lämpligen må kunna ifrågakoinma. För detta ändamål torde det bliva erforderligt, att skolöverstyrelsen från andra folkskolinspektörer inom flyttningsområdet infordrar uppgift å ej allenast vid tiden i fråga lediga tjänster utan även de tjänster, som beräknas bliva lediga under ett år framåt. Därvid böra för varje av dessa tjänster uppgivas skolans och tjänstebostadens beskaffenhet, löneförmånerna vid tjänsten och eventuellt förekommande extra löneinkomster samt överhuvudtaget alla omständigheter, som kunna vara av betydelse för prövningen av frågan, till vilken tjänst förflyttning bör ske, utan att den förflyttade läraren kan anses lida någon minskning i sina förutvarande förmåner. Sedan utredning i ärendet sålunda verkställts, har skolöverstyrelsen att överlämna detsamma till Kungl. Maj:t med eget yttrande och förslag och därvid foga uppgift angående såväl de övertaliga tjänster, som förefinnas inom flyttningsområdet, som ock de tjänster, till vilka flyttning kan ifrågasättas. Med stöd av skolöverstyrelsens utredning meddelar Kungl. Maj:t därefter beslut i saken. I detta beslut angives — under förutsättning, att Kungl. Maj:t prövar skäl till förflyttning föreligga — till vilken tjänst med anledning av den gjorda framställningen förflyttning av lärare skall ske. Härefter bör emellertid tvångsförflyttningen ej omedelbart gripa in. Såsom de sakkunniga redan tidigare framhållit, bör enligt deras mening tvångsförflyttning ifrågakomma, först sedan det visat sig omöjligt att genom frivillig förflyttning indraga övertalig tjänst. Tjänst, till vilken lärare, enligt vad här förut sagts, skall förflyttas, torde därför först böra kungöras ledig med viss begränsad ansökningsrätt. Denna rätt synes i första rummet böra avse lärare av ifrågavarande slag från det skoldistrikt, som gjort berörda framställning om indragning av tjänst genom förflyttning. Med en så begränsad ansökningsrätt torde det emellertid i vissa fall ej vara möjligt att erhålla fullständigt förslag. I dylika fall och även eljest, då så finnes lämpligt, torde ansökningsrätten böra utsträckas även till lärare från det eller de övriga skoldistrikt inom flyttningsområ.det, där övertaliga tjänster finnas. Vid beslut om förflyttning till viss tjänst torde Kungl. Maj:t därför samtidigt böra bestämma omfattningen av ansökningsrätten. I fråga om ansökningsrätten synes ordinarie tjänst vid småskola samt tjänst för lärare med anställning tills vidare vid mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola böra betraktas som tjänster av samma slag. Sedan Kungl. Maj:t meddelat sitt beslut, torde det få ankomma på skolstyrelsen inom det distrikt, dit förflyttning skall ske, att utfärda kungörelse om den lediga tjänsten, i vilken kungörelse bör angivas, att tjänsten ledigförklaras för sökande från det eller de av Kungl. Maj:t bestämda skoldistrikten. Skolstyrelsens ord-

förande skall om kungörandet omedelbart underrätta skolstyrelsens ordförande i vart och ett av de distrikt, där ansökningsberättigade lärare finnas, med skyldighet för sistnämnda ordförande att delgiva dessa lärare kungörelsens innehåll. Anmäla sig två eller flera behöriga sökande till sålunda ledigförklarad tjänst, torde förslag böra upprättas och val ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad därom är föreskrivet i folkskolestadgan. Först om ingen behörig sökande finnes eller om endast en behörig sökande anmält sig och vederbörande icke åtnöjas med ofullständigt förslag, måste tvångsförflyttning tillgripas. Förfarandet synes då lämpligen böra bliva, att skolstyrelsen omedelbart underrättar Kungl. Maj:t om ärendets läge, varefter Kungl. Maj:t bestämmer, vilken av lärarna i skoldistrikt med övertaliga tjänster inom flyttningsområdet, som skall förflyttas till den lediga tjänsten. Innan ärendet av Kungl. Maj:t avgöres, torde tillfälle böra lämnas de lärare, som kunna ifrågakomma till förflyttning, att yttra sig i ämnet. Det bör här framhållas, att Kungl. Maj:t vid detta bestämmande icke har sitt val begränsat till allenast innehavarna av de tjänster, som befunnits överflödiga, utan att, om av ett eller annat skäl någon av dessa befattningshavare anses ej böra flyttas till annat skoldistrikt, valet i stället kan falla på annan lärare inom vederbörande distrikt, som innehar tjänst av motsvarande beskaffenhet. Härvid bör dock alltid iakttagas, att ordinarie lärare endast må förflyttas till annan ordinarie tjänst. Det skall icke förnekas, att den nu föreslagna proceduren kan förefalla omständlig och invecklad. Att så är förhållandet beror på att de sakkunniga strävat att så vitt möjligt åt förflyttningsåtgärderna bevara frivillighetens karaktär. Denna deras strävan har dikterats av hänsyn såväl till skoldistrikten, från vilkas sida ett tvångsförfarande i dessa fall måste ses med ovilja och misstro, som ock till lärarna, för vilka ett dylikt förfarande kan betyda ett synnerligen allvarligt ingrepp i deras levnadsförhållanden. Tillsättning av lärarbefattningar. Att lärartjänsterna vid folkskoleväsendet tillsättas med personer, som äro väl skickade för sin uppgift, är en allmänviktig angelägenhet, som staten sökt befrämja, förutom genom anordnande på dess bekostnad av en lärarutbildning av hög kvalitet, medelst föreskrifter om tillsättningsförfarandet, som åsyftat att skapa vissa garantier för att urvalet till lärartjänsterna framför allt toge sikte på skolans bästa. I och med att staten ikläder sig avsevärt utökade ekonomiska förpliktelser för folkskoleväsendets upprätthållande, måste det för staten framstå såsom allt viktigare, att berörda förfarande fungerar på ett ur angivna synpunkt tillfredsställande sätt. Det är från denna utgångs-

118 punkt de sakkunniga funnit anledning upptaga spörsmålet om tillsättningsordningen till behandling, därtill jämväl föranledda av n å g r a framställningar i ämnet, som blivit remitterade till de sakkunniga. De sakkunniga vilja till en början i korthet erinra om nu gällande huvudsakliga bestämmelser i ämnet, vilka återfinnas i §§ 19 och 21 i folkskolestadgan. Då ordinarie tjänst skall återbesättas u t a n förflyttning, åligger det skolrådet att i föreskriven ordning utfärda kungörelse om ledigheten. Kungörelsen skall en gång offentliggöras i den tidning, i vilken officiella meddelanden införas. Tjänsten sökes hos skolrådet senast inom fyrtiotvå d a g a r från första dagen, då ledigheten kungjordes i nämnda tidning. Så fort ske kan efter ansökningstidens utgång, skall skolrådet pröva de sökandes behörighet. Om skolrådet så prövar nödigt, äger skolrådet a t t därefter förelägga de såsom behöriga ansedda sökandena eller en eller flera av dem undervisningsprov. Underlåtenhet att fullgöra förelagt undervisningsprov utgör dock icke hinder för sökande att vid tjänstens tillsättande komma i åtanke. J ä m l i k t § 19 mom, 6 skall skolrådet, då prov ej förelägges de sökande, efter ansökningstidens utgång, men eljest sedan den för provs avläggande av skolrådet bestämda tiden gått till ända, så s n a r t ske k a n och senast inom trettio dagar, på förslag uppföra tre av de sökande i den ordning, i vilken de med avseende på sin lämplighet för tjänsten anses böra komma i åtanke. Härvid bör hänsyn t a g a s till såväl de egenskaper, som enligt § 18 i folkskolestadgan erfordras hos lärare, nit samt förmåga att u p p r ä t t h å l l a ordning i skolan och att i övrigt leda barnens uppfostran som undervisningsskicklighet, kunskaper och färdigheter samt under föregående tjänstgöring förvärvad erfarenhet. Senast inom trettio d a g a r efter förslagets u p p r ä t t a n d e bör enligt § 21 kyrkostämma företaga v a l bland de å förslaget uppförda. J ä m l i k t lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner tillkommer det i kommun, där folk- och fortsättningsskolväsendet handhaves av den borgerliga kommunen, folkskolestyrelsen att tillsätta lärare. I Stockholm ankommer det jämlikt § 21 i förnyade stadgan den 22 juni 1923 (nr 294) angående folkundervisningen i Stockholm på folkskoledirektionen att antaga lärare. I fråga om tillsättning av lärarbefattning, med vilken ä r förenad organist- eller klockarsyssla eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning, gälla bestämmelserna i lagen den 6 april 1894 (nr 14) angående ändring i gällande stadganden om tillsättning av organist- och klockarbefattningar ävensom stadgan den 4 m a j 1894 (nr 20) huru förfaras skall vid tillsättning av folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist- och klockarbefattningar. Biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola skola,

där de anställas tills vidare, tillsättas enligt samma ordning som ordinarie lärare, dock att skolrådet här även företager val av läraren. Då biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola anställas på viss tid, liksom ock då extra ordinarie lärare vid folkskola och extra ordinarie lärare vid småskola skola anställas, och fråga ej är om förnyad anställning av lärare, som redan är anställd inom distriktet, bör befattningen, jämlikt § 24 mom. 2 respektive mom. 3 folkskolestadgan, såvida hinder ej möter, på lämpligt sätt kungöras ledig och de grunder, som enligt § 19 mom. 6 skola följas vid förslags upprättande, tillämpas. Vikarierande lärare antagas av skolrådet. Några bestämmelser i övrigt om ordningen för deras tillsättande äro icke meddelade. Skatteutjämningsberedningen har — bortsett från frågan om flyttningsskyldighet — icke närmare sysselsatt sig med spörsmålet om ordningen för tillsättning av lärare. Beredningen har allenast uttalat, att, då lärartjänst skall tillsättas utan förflyttning, hinder icke syntes möta för ett bibehållande i huvudsak av härutinnan gällande bestämmelser. I de över skatteutjämningsberedningens förslag avgivna yttrandena hava särskilt skolöverstyrelsen och Sveriges folkskollärarförbund ifrågasatt, om icke lärarlönekostnadernas överflyttande på staten också borde för staten medföra ett avgörande inflytande på lärarnas tillsättning. Sveriges folkskollärarförbund har därvid uttalat, att tillsättning och entledigande av lärare borde läggas i statlig myndighets hand. Skolöverstyrelsen har ansett det böra undersökas, huruvida icke, i analogi med vad som gäller i fråga om tillsättning av ordinarie prästerliga tjänster, även i fråga om lärartjänst förslag borde upprättas av domkapitel och skoldistriktet sedermera välja bland de å förslaget uppförda. Även vissa domkapitel hava berört det föreliggande spörsmålet, därvid de ansett en ändring av den nuvarande ordningen böra komma till stånd antingen genom att låta förslaget upprättas av statlig myndighet eller ock genom att låta statlig myndighet tillsätta lärarbefattning. För att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag hava genom remiss till de sakkunniga överlämnats dels en av styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund i underdånig skrivelse den 20 juni 1932 gjord framställning om ändrade grunder för tillsättande av folkskollärartjänster, dels ock en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening i skrivelse den 11 oktober 1932 till skolöverstyrelsen gjord framställning om vidtagande av åtgärder för befrämjande av ett rättvisare och snabbare tillsättningsförfarande beträffande lärartjänsterna vid folkskolan. Över de båda framställningarna har skolöverstyrelsen den 30 januari 1934 avgivit utlåtande. Styrelsens för Sveriges folkskollärarförbund framställning åsyftar när-

mast ett förtydligande av sättet för beräkning av sökandes meriter. Särskilt berör framställningen frågan om tjänstemeriterna. Enligt styrelsens mening syntes man vid bedömandet av sistnämnda meriter icke kunna undgå att tillgripa ett system med poängberäkning. Med hänsyn till de olika principer vid avgivande av vitsord över lärares tjänstgöring, som tillämpades i de särskilda skoldistrikten, borde emellertid vid denna beräkning hänsyn endast tagas till längden av den tid, under vilken sökande oförvitligt tjänstgjort. Jämväl centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening berör i sin framställning frågan om befordringsgrunderna. Enligt centralstyrelsens mening syntes det nödvändigt, att dessa grunder närmare preciserades i sitt inbördes förhållande till varandra. I framställningen uttalas vidare såsom önskvärt, att folkskolinspektörens yttrande måtte inhämtas i de fall, då förslag ej är enhälligt. Vidare föreslår centralstyrelsen vissa ändringar i fråga om annonsering av ledig tjänst, kortare ansökningstid och åtgärder i övrigt för ett snabbare tillsättningsförfarande m. m. Enligt de sakkunnigas mening lida de nuvarande tillsättningsbestämmelserna av vissa brister, vilka föranlett, att proceduren i åtskilliga fall kommit att fungera på ett ur det allmännas synpunkt mindre tillfredsställande sätt. Huvudfelen torde vara att söka dels i befordringsgrunderna, dels ock i ordningen för förslagets upprättande. Det torde vara obestridligt, att de av skolråden eller skolstyrelserna upprättade förslagen mången gång icke stått i överensstämmelse med befordringsgrundernas anda och mening. Den väsentligaste orsaken härtill har måhända legat i de nuvarande befordringsgrundernas vaga avfattning, som dels framkallat missförstånd om deras rätta innebörd men dels också möjliggjort, att ovidkommande synpunkter kunnat öva ett avgörande inflytande å förslaget. Väl står det med gällande ordning sökande till lärartjänst öppet, att, om han anser sig hava blivit med orätt förbigången vid förslags upprättande, besvärsvägen få förslaget prövat av statlig myndighet, men denna möjlighet torde i realiteten vara av ringa betydelse för en sökande. Det lärer nämligen ytterst sällan hava inträffat, att en sökande, som först efter anförda besvär blivit uppförd å förslag till en tjänst, också sedermera valts till innehavare av densamma. En revision av bestämmelserna i ovan angivna hänseenden, åsyftande ej mindre ett förtydligande av befordringsgrunderna än även beredande av ökad trygghet för att dessa grunder varda iakttagna vid förslagets uppgörande, synes de sakkunniga nödvändig. Bristerna i de nuvarande bestämmelserna om befordringsgrunderna bestå enligt de sakkunnigas uppfattning väsentligen däri, att det mångty-

diga begreppet »lämplighet» angives såsom den faktor, vilken skall vara avgörande för ordningen mellan de sökande, att, då det gäller de förhållanden, som skola vara bestämmande för »lämplighetens» bedömande, stadgandet erhållit sådan avfattning (»Härvid bör hänsyn tagas» etc), att ett hänsyntagande även till andra omständigheter kan uppfattas såsom tilllåtet, att vidare berörda förhållanden, som, enligt bestämmelsernas lydelse, i varje fall böra såsom befordringsgrunder komma i betraktande vid fastställandet av »lämpligheten», framställts allenast genom en uppräkning utan någon som helst systematisering eller avgränsning från varandra, samt slutligen att regler icke givits för en jämförande värdesättning av dessa olika befordringsgrunder. För de sakkunniga framstår det såsom önskvärt, att uttrycket »lämplighet» avlägsnas ur stadgandena om befordringsgrunderna. Om i stället, såsom fallet är i läroverksstadgan, befordringsgrunderna var för sig klart och tydligt karakteriseras i författningen och uttrycklig bestämmelse meddelas om dessa grunders relativa betydelse i förhållande till varandra, synes det fullt tillfredsställande med en föreskrift, att de sökande skola på förslaget uppföras i den ordning, i vilken de med hänsyn till de stadgade befordringsgrunderna anses böra komma i åtanke till den lediga tjänsten. Stadgandet om »lämplighet» såsom grundläggande och avgörande befordringsmerit torde på sin tid hava tillkommit för att vid tillsättning av lärarbefattningar inom folkskoleväsendet möjliggöra en viss frihet för skoldistrikten att låta även andra förhållanden bestämma valet än sådana, som eljest i regel skola fälla utslaget vid befordringar i det allmännas tjänst. Men med den utveckling, folkskoleväsendet sedan dess undergått och väl ytterligare kommer att undergå hän emot allt mera ökat statligt deltagande i och ansvarighet för dess angelägenheter, synes numera icke finnas tillräcklig anledning att på detta område i befordringshänseende tillämpa andra principer än de vanliga, som hava avseende på de sökandes skicklighet och förtjänst, detta så mycket mindre som det kan påvisas, att nu gällande stadgande i åtskilliga fall ej endast föranlett missförstånd utan även möjliggjort uppenbara missbruk. När det så gäller att angiva, vilka förhållanden som skola gälla såsom särskilda befordringsgrunder, göres i det nuvarande stadgandet först en hänvisning till § 18, som innehåller de allmänna behörighetsbestämmelserna. Denna hänvisning torde böra utgå såsom obehövlig och icke på sin plats i förevarande sammanhang. Stadgandets återstående del, vari omförmälas nit, förmåga att upprätthålla ordning i skolan och att i övrigt leda barnens uppfostran, undervisningsskicklighet, kunskaper och färdigheter samt under föregående tjänstgöring förvärvad erfarenhet, synes innefatta en i stort sett riktig och uttömmande uppräkning av de förhållanden, som böra komma i betraktande

122 såsom befordringsgrunder vid tillsättning av lärarbefattningar av här ifrågavarande slag. Stadgandet är dock enligt de sakkunnigas mening i denna del i behov av vissa ändringar och kompletteringar dels i förtydligande syfte, dels ock för att erhålla en klarare och mera systematisk uppställning av befordringsgrunderna i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i läroverksstadgan. Med beaktande h ä r a v synas de angivna faktorerna böra sammanföras i tre huvudgrupper, var och en betecknad såsom en befordringsgrund för sig enligt följande avfattning: a) undervisningsskicklighet och nit samt förmåga att i skolan upprätthålla ordning och att i övrigt leda barnens uppfostran; b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen; samt c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, v a r v i d dock skälig hänsyn skall tagas även till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter. Den under a) upptagna befordringsgrunden innehåller som synes intet, som ej har sin motsvarighet i nu gällande stadgande, ehuru ordningsföljden mellan de uppräknade faktorerna ändrats. De här berörda förhållandena kunna vitsordas genom examensbetyg eller tjänstgöringsbetyg. Vad beträffar betyget för undervisningsskicklighet i folkskollärarexamen, vilja de sakkunniga framhålla behovet av att sådan ändring vidtages i fråga om bestämmelserna för efterprövning till denna examen, att det blir möjligt för lärare att efter viss tids tjänstgöring avlägga efterprövning även i undervisningsskicklighet. I normala fall stegras uppenbarligen lärarens undervisningsförmåga under den praktiska verksamhetens fortgång, och det torde ej sällan inträffa, a t t en lärare, som vid avgången från seminariet icke förmått fylla fordringarna för mera än ett relativt lågt betyg i undervisningsskicklighet, sedermera under sin tjänstgöring så småningom utvecklas till en skicklig lärare. Det synes då rimligt, a t t tillfälle beredes honom att på något sätt annorledes än genom tjänstgöringsbetyget dokumentera detta, vilket givetvis även u r det allmännas synpunkt har en mycket stor betydelse med hänsyn till utvalet vid tjänstetillsättningarna. Det synes de sakkunniga önskvärt, a t t denna fråga beaktas vid den nu pågående utredningen rörande seminarieorganisationen. Vidkommande tjänstgöringsbetygen har lämpligheten av den nuvarande ordningen för deras utfärdande vid flera tillfällen ställts under diskussion. Det har anmärkts, att dessa betyg, som utfärdas av de lokala skolstyrelserna eller representanter för dessa, icke i allmänhet giva en tillförlitlig ledning för bedömande av däri vitsordade förhållanden, i det att dels bedömningen stundom påverkas av ovidkommande hänsyn, dels ock enhet-

liga normer icke följas vid värdesättningen av lärarnas ådagalagda förmåga i olika hänseenden. Det kan enligt de sakkunnigas mening icke bestridas, att fog föreligger för den sålunda framkomna kritiken. Det är emellertid ingalunda någon lätt sak att råda bot på de angivna missförhållandena, vilka torde vara tillfinnandes även på andra vittutgrenade förvaltningsområden, där tjänstemeriter skola betygsättas. Bäst vore givetvis, om tjänstgöringsbetygens utfärdande lades i händerna på central myndighet, men detta låter sig uppenbarligen av praktiska skäl ej göra. Tänkas kunde ock, att ifrågavarande funktion överlämnades till folkskolinspektörerna, eller att det kravet uppställdes, att inspektörens yttrande skulle inhämtas, innan tjänstgöringsbetyg utfärdades, men även en sådan anordning torde möta praktiska svårigheter, då det i många fall torde inträffa, att inspektören icke varit i tillfälle att förskaffa sig för ändamålet erforderlig kännedom om den ifrågavarande lärarens förhållande i tjänsten. Det har jämväl ifrågasatts, att graderingen av betygen borde avskaffas och betygets innehåll inskränkas till blott en uppgift om tjänstgöringens art och tiden för densamma. Ej heller detta förslag kunna de sakkunniga finna tillfredsställande, då en sådan ordning skulle medföra, att varje möjlighet att av tjänstgöringsbetyget draga några slutsatser om lärarens kvalifikationer uteslutes, och då det kan befaras, att i stället framträder en benägenhet att genom underhandsupplysningar, avgivna i icke-officiell väg, härutinnan förskaffa sig kännedom. De sakkunniga hava för sin del icke kunnat finna någon tillfredsställande lösning av denna fråga, vars mera ingående dryftande tiden för övrigt icke medgivit. En viss förbättring i de nuvarande förhållandena hava de emellertid trott vara möjlig, därest föreskrift meddelades, att tjänstgöringsbetygen skola utfärdas efter ett av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Nu angivna föreskrift torde lämpligen böra inflyta i § 8 mom. 2 folkskolestadgan. Härigenom vinnes större enhetlighet i fråga om betygens avfattning ävensom garantier för att betygen verkligen komma att upptaga de förhållanden, som i dem skola vitsordas. Ett spörsmål, som berörts av Sveriges folkskollärarförbund i en till de sakkunniga ställd skrivelse, är frågan om giltighetstiden för folkskollärares tjänstgöringsbetyg. Jämlikt § 19 mom. 3 e) skall lärare vid ansökning till tjänst foga betyg av vederbörande myndighet över den tjänstgöring såsom lärare, sökande må hava fullgjort; och skall därvid det betyg, som avser i tjänst varande lärares senaste tjänstgöring, icke vara utfärdat tidigare än tre månader före ansökningstidens utgång. Folkskollärarförbundet har framhållit såsom önskvärt, att en utsträckning av giltighetstiden för tjänstgöringsbetyget till sex månader borde komma till stånd. Då den nuvarande giltighetstiden av tre månader kan vid upprepat behov av tjänstgöringsbetyg förorsaka såväl lärare som skolstyrelse rätt mycket

besvär, anse sig de sakkunniga böra förorda en utsträckning av betygets giltighetstid, på sätt förbundet hemställt. Den under b) här ovan upptagna befordringsgrunden motsvarar uttrycket »kunskaper och färdigheter» i nuvarande bestämmelser. Det har ansetts lämpligt att poängtera, att kunskaperna och färdigheterna skola vara vederbörligen dokumenterade genom särskilda vitsord. Dessa kunna hava erhållits i examen eller efterprövning till examen eller vid fortbildningskurser eller vid tentamina o. s. v. Vidare bör givetvis vid prövning av en lärares kvalifikationer enligt denna befordringsgrund jämväl författarverksamhet, som är ägnad att belysa här avsedda förhållanden, kunna komma i betraktande. Befordringsgrunden under c) slutligen motsvarar det nuvarande stadgandet om »under föregående tjänstgöring förvärvad erfarenhet». Detta sistnämnda uttryck har synts de sakkunniga mindre lyckligt, eftersom en objektiv värdesättning av den erfarenhet, som framgått som resultat av fullgjord tjänstgöring, alltid måste möta stora svårigheter. Riktigast torde vara att här, liksom i fråga om läroverkstjänster, lägga tonvikten på tjänstgöringstidens längd, vilken städse låter sig fastställas. Det torde få anses vara befogat, att härvid i första rummet tages hänsyn till tjänstgöring inom folkskoleväsendet, då lärarverksamhet på detta område ställer till sin art särskilda krav på utövaren. Emellertid bör tydligen även tillerkännas betydelse åt lärargärning, som utförts vid andra läroanstalter, för vilket ändamål befordringsgrunden försetts med det tillägget, att skälig hänsyn jämväl skall tagas till tjänstgöring av sistberörda slag, för så vitt den ägt rum vid läroanstalt, som står under skolöverstyrelsens inseende. Sedan de sakkunniga sålunda sökt precisera de olika befordringsgrundernas innehåll, övergå de till det andra spörsmålet, som synes önskvärt att i detta sammanhang lösa, därest större stadga och objektivitet vid tjänsteförslagens upprättande skall kunna vinnas, nämligen ordningen för en jämförande värdesättning av meriter, tillhörande skilda befordringsgrunder. Mycket av den godtycklighet, som stundom synes vidlåda tjänsteförslagen, skulle uppenbarligen försvinna, därest härutinnan bestämda normer gällde, som gjorde det möjligt att för varje sökande fastställa ett visst värde å hans sammanlagda meriter. Graderingen av de sökande bleve under sådana förhållanden en lätt sak. För möjliggörande av en dylik ordning synes det emellertid vara nödvändigt att i siffror uttrycka värdet av de särskilda meriterna enligt olika befordringsgrunder, och detta på ett sådant sätt att den relativa betydelsen av de olika faktorerna i varje fall kunde anses riktigt avvägd. Liksom kunskapsbetygen bruka uttryckas i tal, skulle alltså sammalunda ske med övriga kunskapsmeriter, med tjänstgöringstidens längd och måhända även med de förhållanden, som

125 hänföra sig till lärarskickligheten (befordringsgrunden under a) här ovan). De sakkunniga hava ganska ingående sysselsatt sig med att försöka utfinna en metod, efter vilken en värdesättning av detta slag skulle kunna genomföras, men hava icke funnit det möjligt att på denna väg nå ett godtagbart resultat. Rent teoretiskt sett förefaller ett dylikt system riktigt och rättvisande, men det är ytterligt svårt att finna sådana regler, som i de enskilda fallen också verka på detta sätt. Det synes emellertid mot en ordning av antytt slag även kunna anföras, att den i alltför hög grad mekaniserar meritbedömningen och fråntager den myndighet, som skall uppgöra förslaget, varje möjlighet till en på självständigt omdöme grundad prövning. Någon motsvarighet till regler av berörda art torde ej heller finnas på andra liknande områden. Enligt de sakkunnigas mening bör man därför avstå från att anlita den nu omförmälda utvägen att lösa förevarande fråga. I stället torde det vara skäl att söka nå det avsedda syftet med samma medel, som kommit till användning inom läroverksorganisationen. Där möjliggöres den jämförande värdesättningen av meriterna därigenom, att en bestämd ordning mellan befordringsgrunderna fastställts, varjämte gäller, att en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund må kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare. En liknande anordning med avseende å befordringsgrunderna för folkskoleväsendets lärarkår skulle, om icke avhjälpa alla svårigheter, dock säkerligen i hög grad underlätta förfarandet och befrämja en rättvis bedömning, i synnerhet om den kompletteras med viss ändring i fråga om ordningen för förslags upprättande, varom de sakkunniga i det följande göra hemställan. Vad så beträffar ordningen mellan de tre befordringsgrunderna, här korteligen benämnda: undervisningsskicklighet, kunskapsmeriter och tjänstgöringstidens längd, gäller enligt läroverksstadgan, att undervisningsskicklighet är första, kunskapsmeriter andra och tjänstgöringstidens längd tredje befordringsgrund. De sakkunniga anse tillräckliga skäl ej föreligga att för nu ifrågavarande lärarkårs vidkommande frångå denna ordning, som länge prövats inom läroverksväsendet och där torde hava befunnits i det stora hela verka gynnsamt såväl ur det allmännas som ur lärarnas synpunkt. På sina håll har den meningen gjorts gällande, att vid upprättande av förslag till folk- och småskollärartjänster hänsyn i första rummet borde tagas till tjänstgöringstidens längd, detta dels därför att denna faktor enklast kan objektivt fastställas, dels ock emedan det vore skäligt, att en längre tids tjänstgöring, varunder lärarens undervisningsförmåga och allmänna erfarenheter i lärarkallet måste antagas hava vuxit, under alla förhållanden berättigade till ett försteg framför sökande med mindre erfarenhet. De sakkunniga tro dock, att ett sådant tillmätande av företräde åt tjänstgöringstiden skulle komma att i längden visa sig mindre lyckligt

för vårt folkskoleväsende, därigenom att det möjligen skulle komma att försvaga lärarnas intresse av att genom fortsatta studier och utbildning förkovra sig för sin uppgift. De sakkunniga vilja förorda, att ordningen mellan befordringsgrunderna blir följande: l:o) undervisningsskicklighet, 2:o) kunskapsmeriter, 3:o) tjänstgöringstidens längd. Om så här dessutom samma tillägg göres som för läroverkstjänsterna av innehåll, att en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund må kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare, synes likväl skälig hänsyn hava tagits till de synpunkter, som legat till grund för tanken på att sätta tjänstgöringstidens längd i första rummet. Utöver nu angivna befordringsgrunder synes i de fall, då det gäller tillsättning av lärartjänst, med vilken är förenad överlärarbefattning, böra gälla, att hänsyn jämväl må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Motsvarande bestämmelse finnes t. ex. för tillsättning av med rektorstjänst förenad lärarbefattning vid högre folkskolor. Enligt nu gällande bestämmelser upprättas förslag till ledig tjänst av vederbörande lokala skolstyrelse och tjänsten tillsättes av kommunens egna organ. Redan i det föregående hava de sakkunniga framhållit, att uppgiften att uppgöra tjänsteförslag icke alltid av skolstyrelserna handhaves på ett sätt, som med hänsyn till det allmännas intresse kan anses tillfredsställande. Visserligen torde det vara att vänta, att de sakkunnigas förslag i fråga om befordringsgrunderna skall leda till en förbättring härutinnan, men därutöver synas beträffande själva proceduren för förslags uppgörande vissa ändringar böra ske, i syfte att större trygghet må erhållas för att skicklighet och förtjänst bliva utslagsgivande vid förslagens upprättande. Ökad säkerhet för ett så vitt möjligt efter objektiva grunder fungerande befordringssystem skulle säkerligen föreligga, om tillsättningen av tjänster inom folkskoleväsendet låge i statlig myndighets hand. Erfarenheten visar för övrigt, att en sådan anordning icke behöver föranleda svårigheter, i det att vid de s. k. statsskolorna i Norrbotten domkapitlet sedan länge utnämner lärarna efter förslag av vederbörande lokala skolstyrelse, utan att några olägenheter härav försports. Det kommunala inflytandet har där alltså icke uteslutits, men man har förbehållit åt statlig myndighet att träffa själva avgörandet, tydligtvis närmast av den anledningen, att staten i dessa fall helt bestrider kostnaden för lärarens kontanta lön samt jämväl i övrigt i större utsträckning än eljest bidrager till utgifterna för folkskoleväsendet. Onekligen kan det synas befogat att förorda samma ordning för riket i övrigt, om staten, såsom de sakkunniga föreslagit, ikläder sig avsevärt vidgade förpliktelser med avseende å

folkskoleväsendets uppehållande. Emellertid hålla de sakkunniga före, att tiden ännu icke är mogen för en sådan reform, vilken säkerligen skulle kännas såsom ett alltför starkt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Enligt de sakkunnigas mening torde det ej heller vara nödvändigt att tillgripa en så långt gående åtgärd. Mot ett bibehållande av det nuvarande valförfarandet synas nämligen icke kunna framställas några mera vägande invändningar, om blott det allmännas intresse vid förslagets upprättande blir i görligaste mån tillgodosett. För att vinna detta syfte äro olika utvägar tänkbara, En lösning vore, att låta vederbörande folkskolinspektör upprätta förslaget. Det torde dock knappast vara lämpligt att på detta sätt göra förslaget helt beroende av en enda persons prövning. Ur denna synpunkt vore det måhända att föredraga, att förslaget upprättades av vederbörande domkapitel efter yttrande av inspektören. På grund av sin stora erfarenhet på detta område borde domkapitlen hava goda förutsättningar att handlägga hithörande frågor. Genom en sådan anordning skulle också vinnas en långt enhetligare behandling av ifrågavarande ärenden, än vad hittills varit fallet. Åtskilliga skäl måste emellertid anses tala mot en överflyttning av förslagets upprättande till domkapitlen. Sålunda skulle härigenom tillsättningsförfarandet bliva ganska omständligt, varjämte domkapitlens arbetsbörda genom överflyttningen komme att väsentligt ökas. Vad de sakkunniga emellertid framför allt ansett tala emot berörda tanke, är den sedan lång tid tillbaka aktuella frågan om omorganisation av domkapitlen, ett spörsmål som för närvarande är föremål för utredning av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Att under sådana förhållanden pålägga domkapitlen en ny arbetsuppgift av så betydande omfattning torde enligt de sakkunnigas mening icke vara lämpligt. Då här förut antydda utvägar för vinnande av en mera tillfredsställande ordning vid upprättande av förslag till lärartjänsterna icke synts de sakkunniga böra anlitas, hava de sakkunniga tagit under övervägande, huruvida icke det föreliggande behovet av en omläggning av proceduren skulle kunna tillgodoses på ett sätt, som närmare anknöte till den nu gällande ordningen. Enligt de sakkunnigas mening skulle en betydande förbättring vinnas allenast med den anordningen, att, då flera än en sökande anmält sig till ledig tjänst, vederbörande folkskolinspektör, innan skolstyrelsen upprättar förslag till tjänsten, granskar ansökningshandlingarna och avgiver yttrande till skolstyrelsen. I detta yttrande bör på anförda skäl angivas de tre eller färre sökande, vilka inspektören med hänsyn till gällande befordringsgrunder finner främst böra komma i fråga vid tjänstens tillsättning, samt den ordning, i vilken dessa sökande böra komma i åtanke. I folkskolinspektörens prövning bör därvid självfallet även ingå en prov-

ning av de sökandes behörighet. På denna punkt hava skolstyrelserna i stor utsträckning felat, och det torde därför få anses starkt av behovet påkallat, att jämväl den formella behörigheten granskas av folkskolinspektören. Med den här beskrivna ordningen erhålles från början av tillsättningsproceduren ett på objektiva grunder och med hänsyntagande till det allmännas intresse grundat uttalande rörande de sökandes skicklighet, ett uttalande, som måste vara av största värde såväl för skolstyrelsen vid förslagets upprättande som vid eventuella besvär även för de statsmyndigheter, som hava att pröva och avgöra besvären. Mot folkskolinspektörens medverkan vid förslagets upprättande, i den utsträckning de sakkunniga här föreslagit, kan måhända riktas den invändningen, att han på detta sätt kan komma i en ömtålig ställning i förhållande till tjänstens blivande innehavare. Denna invändning synes de sakkunniga icke kunna tillmätas någon större betydelse. Det torde härutinnan vara tillräckligt att erinra om det förfarande, som äger rum vid tillsättning av tjänster vid läroverken. Där skall rektor avgiva förord för den sökande, han anser främst böra komma i åtanke. Så vitt de sakkunniga hava sig bekant, har ingen olägenhet ansetts förknippad med denna anordning. Samtidigt må erinras om, att i besvärsmål rörande förslag till lärartjänst inom folkskoleväsendet folkskolinspektörens yttrande redan nu i mycket stor utsträckning infordras av domkapitlen. Att den av de sakkunniga här förordade proceduren kommer att för folkskolinspektören medföra ökad arbetsbörda torde vara obestridligt. Särskilt torde granskningen av ansökningshandlingarna kunna bliva mycket betungande. För att underlätta inspektörens arbete torde det därför böra åläggas skolstyrelsen att, så fort ske kan efter ansökningstidens utgång, uppgöra en promemoria över de sökandes meriter. Då det måste anses vara av synnerlig vikt, att denna promemoria innehåller alla för ett bedömande av de sökandes meriter erforderliga uppgifter, torde promemorian böra avfattas efter formulär, som lämpligen synes kunna fastställas av skolöverstyrelsen. Upprättandet av en dylik promemoria kan icke innebära någon arbetsökning för skolstyrelserna, då även under nuvarande förhållanden självfallet en detaljerad sammanställning av de sökandes meriter måste upprättas, om skolstyrelsen skall kunna bedöma dessa. Sedan inspektörens yttrande inkommit till skolstyrelsen, bör det åligga denna att snarast möjligt efter tagen del av nämnda yttrande pröva sökandenas behörighet och upprätta förslag. Därvid skall å förslaget uppföras de tre, eller, om allenast två behöriga sökande finnas, de två sökande, vilka skolrådet finner med hänsyn till befordringsgrunderna mest meriterade, och skola dessa sökande upptagas i den ordning, skolstyrelsen anser dem enligt samma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens tillsättning.

129 Man torde kunna utgå från att skolstyrelserna merendels skola komma till samma resultat som inspektören. Skulle emellertid inträffa, att i något fall så ej sker, synes det böra åligga skolstyrelsen att hänskjuta frågan om förslaget till domkapitlet. Domkapitlet bör i sådan händelse hava att upprätta förslag till tjänsten. De betänkligheter, som ovan anförts med avseende å tanken att helt och hållet överlämna uppgiften att uppgöra tjänsteförslag till domkapitlen, kunna ej gälla en sådan anordning som den senast angivna, då, på sätt nyss antytts, det endast mera sällan torde komma att inträffa fall av meningsskiljaktighet mellan skolråden och folkskolinspektörerna. Enligt nu gällande bestämmelser få besvär över förslag icke anföras, förrän val ägt rum. För de fall, då domkapitlet, enligt vad nu sagts, upprättat förslaget, synes det av praktiska skäl önskvärt med en sådan jämkning av berörda bestämmelser, att valförrättningen skall anstå, till dess domkapitelsförslaget vunnit laga kraft. Eljest skulle vid samtidigt anförande av besvär över förslag och valförrättning svårigheter uppkomma därigenom, att instansordningen för dessa olika slag av besvär ej blir densamma. Genom nyssnämnda jämkning uppkommer visserligen en tidsutdräkt, som kan vara till olägenhet för de sökande, men detta förhållande synes icke behöva tillmätas större betydelse, då nu avsedda fall säkerligen komma att bliva ganska sällsynta. I fråga om besvärsproceduren kommer i berörda fall även den ändringen att ske, att besvär över domkapitelsförslag skola gå direkt till Kungl. Maj:t i statsrådet och ej, såsom eljest, till regeringsrätten och först därefter till Kungl. Maj:t i statsrådet. Det torde emellertid få förutsättas, att Kungl. Maj:t i dessa mål kommer att infordra regeringsrättens yttrande. Med det här förordade förfarandet vid förslags upprättande bevaras i stort sett det kommunala inflytandet på tillsättningsärendena, samtidigt som bättre garantier erhållas för att vid behandlingen av ifrågavarande ärenden det allmännas intressen tillvaratagas. Vad ovan föreslagits i fråga om folkskolinspektörens och eventuellt domkapitlets medverkan vid förslags upprättande har synts de sakkunniga icke behöva göras tillämpligt å de skoldistrikt, vilkas folkskoleväsende enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t undantagits från den statliga inspektionen. Det gäller här de största stadskommunerna, där folkskoleväsendet står under särskild fackkunnig lokal ledning, vilket förhållande ansetts onödiggöra tillsyn genom de av staten anställda inspektörerna. Samtidigt med vidtagande av ändringar i bestämmelserna rörande befordringsgrunderna och sättet för förslags upprättande hava de sakkunniga ansett det önskvärt, att jämväl en del smärre, mindre betydelsefulla ändringar komma till stånd beträffande vissa av tillsättningsbestämmelserna i övrigt. 9

130 Det är uppenbarligen av vikt, särskilt för lärarna, att tillsättningsförfarandet ej kräver alltför lång tid. De sakkunniga vilja därför föreslå vissa föreskrifter, ägnade att åstadkomma en snabbare behandling av förevarande ärenden. Först och främst synes den nuvarande ansökningstiden om fyrtiotvå dagar kunna numera utan olägenhet avkortas till trettio dagar, eller samma tid, som gäller för offentliga tjänster i allmänhet. I övrigt torde det böra ankomma på skolstyrelsen att utan dröjsmål vidtaga alla på densamma ankommande åtgärder, för att förslag må kunna föreligga så fort som möjligt. Vad undervisningsproven beträffar, synas dessa numera hava förlorat rätt mycket av sin betydelse såsom ledning för skolstyrelserna vid förslagens upprättande. I än högre grad synes detta bliva fallet, därest de sakkunnigas förslag i fråga om befordringsgrunderna genomföres. Däremot kan det hava sin betydelse för ett skoldistrikt att, innan valet hålles, de röstberättigade bliva satta i tillfälle att genom åhörande av undervisningsprov bilda sig en föreställning om de på förslaget uppförda sökandenas kvalifikationer. Med hänsyn härtill synas undervisningsproven, där sådana anses behövliga, böra förläggas i tiden efter förslagets upprättande och avse allenast dem, som blivit på förslaget uppförda. Genom en sådan anordning blir det möjligt att skrida till förslagets upprättande redan kort tid, efter det folkskolinspektören avgivit sitt yttrande. De sakkunniga anse sig härutinnan böra föreslå den föreskriften, att förslaget skall upprättas inom tio dagar, sedan folkskolinspektörens yttrande inkommit. Med avseende å sådana lärartjänster, som äro förenade med överlärarbefattningar, torde dock på grund av vad i det följande föreslås i fråga om ordningen för tillsättning av sistnämnda befattningar, vara lämpligt stadga, att med åtgärder för förslags upprättande, alltså även med ansökningshandlingarnas överlämnande till folkskolinspektören, skall anstå, till dess skolöverstyrelsen fattat beslut angående det yttrande om de sökandes lämplighet för överlärartjänst, som överstyrelsen har att avgiva. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har i sin förut berörda framställning uttalat såsom önskligt, att, då lärartjänst vore till ansökan ledig, tillkännagivandet därom skulle införas även i en av de mest spridda skoltidningarna. I stor utsträckning torde skolstyrelserna, oavsett den officiella annonseringen, låta införa annonser om lediga tjänster i en eller flera lärartidningar. Att föreskriva detta såsom en skyldighet för distrikten anse sig de sakkunniga dock icke böra förorda. Jämlikt § 19 mom. 4 må sökande ej, förrän förslag blivit upprättat eller, därest han blivit å förslaget uppförd, val ägt rum, anmäla sig såsom sökande till sådan tjänst inom annat skoldistrikt, vid äventyr att, därest han ej före förslagets upprättande skriftligen återkallar sin ansökning till den först sökta tjänsten, anses obehörig till varje av dessa tjänster.

131 Ifrågavarande stadgande torde knappast kunna sägas i dess nuvarande avfattning lämna någon klar bestämmelse om under vilka förutsättningar obehörighet inträder i det fall, som stadgandet åsyftar. Särskilt har ovisshet gjort sig gällande rörande tidpunkten, när återkallelse skall ske, för att behörigheten må bevaras. Av förarbetena till det nuvarande stadgandet i § 19 mom. 4 framgår, att syftet med detsamma ursprungligen var att fastslå en tidigare gällande praxis, nämligen att en sökande, som återkallade sin ansökning, var berättigad att, redan innan förslag upprättats eller val ägt rum, söka annan folkskollärartjänst. Det för tillgodoseende av detta syfte av särskilda sakkunniga framlagda förslaget till bestämmelse inflöt emellertid ej i oförändrat skick i folkskolestadgan. Enligt nämnda sakkunnigas förslag hade senare delen av stadgandet följande lydelse: »vid äventyr, att, därest han ej dessförinnan skriftligen återkallar sin ansökning till den först sökta tjänsten, anses obehörig till varje av dessa tjänster». Vid införandet av bestämmelsen i folkskolestadgan ersattes emellertid ordet »dessförinnan» med orden »före förslagets upprättande». Med den formulering, som stadgandet erhöll, har emellertid vid stadgandets ti 11lämpning en viss tvekan framkommit, huruvida orden »före förslagets upprättande» avse den först sökta tjänsten eller den senare sökta. Stadgandet har också blivit föremål för olika tolkningar härutinnan. Enligt de sakkunnigas mening är det lämpligt, att stadgandet gives den avfattningen, att därav tydligt framgår, att i avsedda fall obehörighet inträder, om ej återkallelse skett före upprättande av förslag till den först sökta tjänsten. En sådan omredigering står också i överensstämmelse med den tolkning, som senast genom regeringsrättsutslag givits åt detta författningsrum. Sökande, som samtidigt anmäler sig till mer än en tjänst, torde böra förklaras skyldig att i sin ansökning lämna uppgift om detta förhållande. Skulle sökande, sedan ansökningshandlingarna ingivits men innan förslag till den sökta tjänsten upprättats, anmäla sig såsom sökande till tjänst inom annat skoldistrikt, torde det jämväl böra åligga honom att härom ofördröjligen underrätta skolrådet. I fråga om sökandes rätt att återkalla ansökning synes det av gällande bestämmelser icke tydligt framgå, huruvida rätt föreligger för sökande, som blivit på förslag uppförd, att avgå från detsamma. Härom torde uttryckligt stadgande böra meddelas av innehåll, att det skall ankomma på skolstyrelsen att pröva av sökanden i sådant syfte ingiven ansökning. Sådan rätt bör alltså i regel icke utan vidare tillkomma sökande utan bör bliva beroende på skolstyrelsens övervägande. I det fall dock, där sökande uppförts på av domkapitlet upprättat förslag men detta förslag överklagas av annan än den ifrågavarande sökanden, synes det rimligt att tillerkänna denne ovillkorlig rätt att avgå från förslaget, detta med hänsyn till att val skall i dessa fall hållas, först sedan besvären över förslaget blivit avgjorda.

132 Enligt § 19 mom. 7 folkskolestadgan skall, om i s a m m a skoldistrikt två eller flera tjänster av samma beskaffenhet skola tillsättas samtidigt, skolrådet antingen u p p r ä t t a särskilt förslag till var och en a v dem eller, om skolrådet så finner lämpligare, för alla de ifrågasatta tjänsterna u p p r ä t t a ett gemensamt förslag, vari skolrådet bland de såsom behöriga ansedda sökande skall föreslå ett antal, motsvarande tre gånger de lediga tjänsterna i den ordning, i vilken de sökande med tillämpning av de i § 19 mom. 6 omförmälda befordringsgrunderna anses böra komma i åtanke. Väljer skolrådet det första alternativet med flera skilda förslag, k a n härigenom befordringsordningen komma att i väsentlig grad förryckas. Förhållandet torde bäst belysas genom ett exempel. Om i ett skoldistrikt två tjänster skola tillsättas samtidigt och sökande äro A, B, C, D, E och F , vilka med hänsyn till befordringsgrunderna böra i n u nämnd ordning komma i åtanke, kan det tänkas, att skolrådet å det förslag, som först uppgöres, uppsätter sökandena A, B och C i nämnd ordning såsom varande de mest meriterade bland de sökande, samt å det andra förslaget B, C och D. Härigenom utestängas E och F från möjligheten att komma i åtanke till någon av tjänsterna. Det riktiga i sådana fall är uppenbarligen, att samtliga första förslagsrum först besättas, därefter samtliga a n d r a förslagsrum och slutligen samtliga tredje, så att antalet på förslag uppförda även i d e t t a fall kommer a t t uppgå till tre gånger tjänsternas antal. E n ändring av bestämmelserna i denna riktning torde böra vidtagas. I de fall, då på grund av besvär n y t t förslag skall upprättas, hava mången gång komplikationer uppstått av den anledningen, a t t på det nya förslaget uppsatts sökande, som av olika anledningar icke längre varit behöriga eller ej vidare önskat komma i åtanke vid tjänstens besättande. F ö r att dylika olägenheter må undvikas, anse sig de sakkunniga böra föreslå, att i § 19 folkskolestadgan införes en bestämmelse av innehåll, att i dessa fall på det senare förslaget icke m å uppföras a n d r a sökande än de, som efter tillkännagivande av skolrådet om det förestående n y a förslagets upprättande inom i nämnda tillkännagivande förelagd tid av fjorton d a g a r hos skolrådet anmält sig alltjämt önska ifrågakomma till tjänsten. Sådant tillkännagivande torde böra offentliggöras på s a m m a s ä t t som kungörelse om ledig tjänst. Vid ett bifall till de av de sakkunniga ovan förordade ä n d r i n g a r n a i folkskolestadgan, torde motsvarande bestämmelser i stadgan angående folkundervisningen i Stockholm böra bringas till överensstämmelse med vad av de sakkunniga sålunda föreslagits, dock att bestämmelserna om undervisningsprov där synas böra förbliva oförändrade. I samband med att de sakkunniga i det föregående förordat statsbidrag till avlöning åt överlärare, hava de sakkunniga som sin mening uttalat, att

starka skäl syntes tala för att staten tillerkändes ett ökat inflytande vid tillsättning av överlärartjänster. Enligt de nu gällande bestämmelserna i § 8 mom. 4 i folkskolestadgan skall, då fråga är om förordnande av ny inspektör eller ny överlärare, ledigheten genom skolrådets försorg kungöras i den tidning, vari officiella meddelanden införas. Är emellertid i skoldistriktets reglemente bestämt, att vid förordnande av inspektör eller överlärare någon av de vid distriktets skolor anställda ordinarie lärarna därtill skall utses, erfordras icke, att befattningen i nyss nämnd ordning förklaras ledig. I sistnämnda fall ankommer det på skolrådet att lämna samtliga inom distriktet anställda ordinarie lärare tillfälle att giva tillkänna, huruvida de önska ifrågakomma till förordnandet, samt att för sådant ändamål inlämna nödiga handlingar. I båda fallen skall skolrådet insända ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen för inhämtande av yttrande angående de sökandes lämplighet för befattningen, varefter skolrådet har att bland de sökande, vilka av skolöverstyrelsen förklarats vara för befattningen lämpliga, meddela förordnande för den, som med hänsyn till insikter, erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan, befinnes vara lämpligast. Enligt de sakkunnigas mening synes, oavsett huruvida statsbidrag till ifrågavarande befattningshavares arvoden kommer att utgå eller ej, den nu förefintliga möjligheten att genom bestämmelse i reglementet begränsa ansökningsrätten till att gälla ett fåtal lärare mindre lämplig ur skolans synpunkt. I många fall torde den kunna sägas hindra, att inspektörs- eller överlärartjänsten blir på ett tillfredsställande sätt tillsatt. Begränsningen av ansökningsrätten kan ock medverka till att ovidkommande synpunkter få en avgörande betydelse vid befattningens tillsättande. Enligt de sakkunnigas mening böra ifrågavarande befattningar som regel kungöras lediga med samma ansökningsrätt, som gäller för lärarbefattningar i allmänhet. I vissa fall torde dock alltjämt, när fråga är om överlärarbefattning, ett behov av möjligheten att inskränka ansökningsrätten komma att föreligga. De sakkunniga syfta därvid på de fall, då vid överlärares avgång i rån befattningen eller då ny överlärartjänst skall inrättas, ledig lärartjänst att förena med överlärartjänsten icke står till buds. I dessa sist avsedda fall synes det lämpligen kunna överlämnas åt skolöverstyrelsen att efter särskild ansökan därom från skoldistriktet bestämma, att vid förordnande av överlärare någon av de vid distriktets skolor anställda ordinarie lärarna därtill skall utses. Redan med den av de sakkunniga här förordade ändringen av bestämmelserna rörande ansökningsrätten till överlär ar befattning torde ökad säkerhet vinnas för att överlärarbefattningarna bliva på ett tillfredsställande sätt besatta. Klart är emellertid, att, om skolöverstyrelsens yttrande

134 alltjämt endast skall avse, h u r u v i d a de sökande äro lämpliga eller ej, u t a n någon gradering av de sökande med hänsyn till deras kvalifikationer, det lätteligen kan inträffa, att obehöriga hänsyn bliva avgörande för befordringsfrågans utgång. För att så vitt möjligt hindra detta anse de sakkunniga det önskvärt med en föreskrift, att skolöverstyrelsen i sitt yttrande jämväl skall angiva de tre sökande, som överstyrelsen finner främst böra ifrågakomma till förordnandet jämte ordningen dem emellan. Härefter har skolrådet att meddela förordnande för den bland dessa tre sökande, som skolrådet finner för befattningen lämpligast. Den här föreslagna anordningen synes de sakkunniga ägnad att skapa ganska goda garantier för ett u r det allmännas synpunkt tillfredsställande resultat. Kostnadsberäkning. De sakkunniga skola nu framlägga sina beräkningar angående de ökade utgifter, deras förslag i fråga om förut omförmälda lönekostnaders bestridande kommer att medföra för staten. P å grund av å ena sidan barnminskningen och rationaliseringssträvandena och å a n d r a sidan arbetet på skolförbättringar med övergång från lägre till högre skolformer ställer det sig mycket svårt att uppgöra n å g r a tillförlitliga beräkningar beträffande den fortsatta utvecklingen. Då det överhuvudtaget icke är möjligt att i förväg k u n n a med någorlunda bestämdhet uppskatta vare sig l ä r a r a n t a l eller antalet undervisningsavdelningar, måste beräkningarna grundas på senast tillgängliga uppgifter rörande förhållandena under förfluten tid. Vad först angår kostnaderna för avlöning åt lärare vid folk- och småskolor, hava de sakkunniga till g r u n d för sina beräkningar lagt uppgifterna i den senast tillgängliga undervisningsstatistiken, vilken avser förhållandena vid slutet av v å r t e r m i n e n 1932. Vid s i s t n ä m n d a tidpunkt var lärarantalet (vikarier för tjänstlediga lärare d ä r i ej inräknade) följande: Ordinarie folkskollärare 13 759 e. o. folkskollärare och vakansvikarier 1547 ordinarie småskollärare, lärare vid m i n d r e folkskola och biträdande l ä r a r e vid folkskola 12 187 e. o. småskollärare, vakansvikarier m. fl 926 Kommunernas bidrag till dessa lärares grundlöner utgjorde: 13 759 X 190: — 2 614 210 1547 X 150: — 232 050 12187 X 120: — 1 462 440 926 X 100: — 92 600 Kronor 4 401300

135 Med hänsyn härtill hava de sakkunniga ansett sig kunna räkna med, a t t statens övertagande av hela läraravlöningen kommer att för staten medföra en kostnadsökning av i r u n t tal 4 400 000 kronor. Denna ökning överstiger med omkring 200 000 kronor den av skatteutjämningsberedningen med ledning av utgifterna under år 1928 beräknade kostnadsökningen. Förklaringen härtill torde få sökas i den utveckling, som folkskoleväsendet undergått efter år 1928. Till nyssnämnda belopp böra läggas ökade kostnader jämväl för avlönande av föreståndarinna och biträdande föreståndarinna för skolhem eller arbetsstuga inom J ä m t l a n d s , Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter. Den kontanta minimilönen till dessa befattningshavare bestrides nämligen på samma sätt som för folk- och småskollärare sålunda, att — så vitt a n g å r de kommunala skolhemmen, och det ä r givetvis endast dessa, om vilka här k a n bliva fråga — skoldistriktet har a t t betala Vio av grundlönen och återstoden u t g å r av statsmedel. Grundlönen för föreståndarinna utgör 1200 kronor och för biträdande föreståndarinna 1000 kronor. Antalet befattningshavare av vardera slaget kan för budgetåret 1935/1936 uppskattas till 19. Kostnadsökningen för ifrågavarande ändamål torde vid sådant förhållande böra beräknas till (19 X 120 + 19 X 100 = ) 4180 kronor eller i r u n t tal 4 000 kronor. Till utgångspunkt för beräkningen av statens merkostnad för undervisningen i slöjd och hushållsgöromål anse sig de sakkunniga böra taga de anslagsbelopp, som för ändamålet voro i riksstaten uppförda för budgetåret 1933—1934. Motsvarande anslag för n u löpande budgetår lämpa sig icke för detta ändamål, då anslagen för sistnämnda budgetår på grund av den år 1934 beslutade övergången från kalenderår till budgetår såsom tidsenhet för statsbidragets beräkning kunnat bestämmas till lägre belopp, än vad eljest normalt skulle h a v a erfordrats. För budgetåret 1933—1934 utgjorde förslagsanslaget till undervisning i slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola 2 632 000 kronor. Då de sakkunnigas förslag innebär, att staten hädanefter skulle bestrida hela slöjdarvodet, alltså även den 10-del, som hittills påvilat kommunerna, u p p g å r ökningen i händelse av bifall till de sakkunnigas förslag till (Vo X 2 632 000 = ) 292 444 kronor eller i r u n t tal 292 000 kronor. Förslagsanslaget till anordnande av undervisning i hushållsgöromål i egentlig folkskola var i riksstaten för budgetåret 1933—1934 upptaget med ett belopp av 295 000 kronor. Den erforderliga ökningen utgör här (Vo X 295 000 =) 32 777 kronor eller i r u n t tal 32 000 kronor. Enligt gällande bestämmelser utgår, på sätt förut nämnts, till folk- och småskollärare av olika slag ävensom l ä r a r e i slöjd och i hushållsgöromål vid folkskoleväsendet dyrtidstillägg a v statsmedel å den del av lönen, som

136 motsvarar statsbidraget. Om n u staten övertager hela den kontanta minimiavlöningen, synes konsekvensen h ä r a v böra bliva, att dyrtidstillägget ber ä k n a s å minimilönens totalbelopp. Följaktligen kommer vid genomförande av de sakkunnigas förslag ökat medelsbehov att uppkomma j ä m v ä l å åttonde huvudtitelns förslagsanslag till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter. Den erforderliga höjningen k a n enligt en av de sakkunniga verkställd approximativ uppskattning, under förutsättning av oförändrade grunder för dyrtidstilläggens utgående och med tillämpning a v nu gällande procenttal, beräknas till i runt tal 1200 000 kronor. För en n ä r m a r e uppskattning av kostnaderna för statsbidrag till överlärares avlöning skulle erfordras en ingående undersökning av behovet av överlärar kr af ter i de särskilda skoldistrikten. Då det med hänsyn till den korta tid, som stått de sakkunniga till buds, icke varit dem möjligt att utföra en sådan undersökning, måste självfallet beräkningen av ifrågavarande kostnader bliva i hög grad osäker. Enligt de sakkunnigas mening torde emellertid antalet fall, då statsbidrag k a n väntas komma att utgå till överlärares avlöning, under det första året knappast komma a t t överstiga 100. Vad storleken av statsbidraget beträffar, h a v a de sakkunniga ansett sig k u n n a r ä k n a med ett medelbelopp av 500 kronor. Det för statsbidrag till överlärares avlöning erforderliga anslaget, vilket bör erhålla förslagsanslags natur, torde följaktligen böra beräknas till 100 X 500 = 50 000 kronor. Dyrtidstillägg å ifrågavarande bidrag h a r icke avsetts skola utgå.

Kap. IV.

Statsbidrag till anordnande av skolskjutsar.

Förut beviljade anslag och i ämnet gällande bestämmelser. Bland de åtgärder, som under senare åren från s t a t s m a k t e r n a s sida vidtagits för vinnande av kostnadsbesparingar och samtidigt förbättringar i skolväsendet, utgör beviljandet av anslag till anordnande av skolskjutsar ett betydelsefullt led. Anslag för detta ändamål beviljades första gången år 1926. Enligt de till en början för ifrågavarande statsbidrag gällande bestämmelserna utgick statsbidrag företrädesvis för skjutsning av barn, som hade lång eller eljest svår väg till skolan, och i sådana fall, där kostnaderna för skolskjutsarnas anordnande kunde anses uppvägas av besparingar för skolväsendet i andra avseenden. F ö r statsbidragets utgående gällde vidare, a t t det i regel ej finge överskrida hälften av kostnaderna för skolskjutsarna. Statsbidragen beviljades av Kungl. Maj:t. Anslaget, som de första åren utgick med jämförelsevis litet belopp eller 30 000 kronor, höjdes år 1929 till 60 000 kronor,

137 år 1931 till 85 000 kronor, år 1932 till 150000 kronor och år 1934 ytterligare till 175 000 kronor. Anslaget hade till och med budgetåret 1932/1933 extra anslags natur. Vid anmälan av sitt beslut om anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1932/1933 uttalade riksdagen önskvärdheten av att förslag till fixerade normer för skjutsbidrags utgående bleve utarbetat och förelagt riksdagen, på det att anslagets förändring från extra anslag till förslagsanslag måtte kunna tagas under övervägande. Först genom en sådan förändring bleve det nämligen möjligt att fullt utnyttja skolskjutsanordningen till vinnande av kostnadsbesparingar och samtidigt förbättringar i skolväsendet, Riksdagen framhöll vidare, att enligt dess mening det under sådana förhållanden vore särskilt angeläget a t t vid disponerandet av skolskjutsanslaget framför allt sådana fall ifrågakomme till bidrag, där genom anordnande av skolskjutsar det allmännas utgifter för skolväsendet kunde nedbringas. Sedan härefter med anledning av riksdagens uttalande skolöverstyrelsen på K u n g l . Maj:ts befallning utarbetat förslag till grunder för utgående av statsbidrag för ifrågavarande ändamål, uttalade 1933 års riksdag sin anslutning i huvudsak till de av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda ändrade g r u n d e r n a för statsbidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn. I samband därmed ändrades anslagets n a t u r från extra anslag till förslagsanslag. Nu gällande bestämmelser för statsbidrag till ifrågavarande ändamål återfinnas i kungörelsen den 2 juni 1933 (nr 288) angående statsbidrag för anordnande a v skolskjutsar för skolpliktiga barn. Enligt dessa bestämmelser är anordnandet av skolskjutsar frivilligt och alltså helt beroende på skoldistriktens beslut i frågan. Statsbidrag till skolskjutsar u t g å r företrädesvis, d å genom anordnandet av skolskjutsar besparingar i det allm ä n n a s utgifter för skolväsendet i övrigt uppstå. Statsbidrag må dock i särskilda fall även kunna utgå, då allenast besvärlig skolväg åberopas såsom skäl för bidrag, nämligen d å barnens skolgång vid synnerligen lång eller svår skolväg genom skolskjuts avsevärt underlättas. Som regel utgår statsbidrag med hälften av kostnaderna för skolskjutsarna. Statsbidraget må dock, då särskilda förhållanden därtill föranleda, kunna utgå med högre belopp, dock högst med SA av kostnaderna. Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag, har att till vederbörande statens folkskolinspektör ingiva till skolöverstyrelsen ställd ansökan härom. Avser ansökningen statsbidrag till högre belopp än hälften, av kostnaderna, skall ansökningen av skolöverstyrelsen överlämnas till Kungl. Maj:t för prövning och avgörande. Detsamma gäller, då statsbidrag äskas allenast till underlättande av besvärlig skolväg. I övriga fall tillkommer beslutanderätten skolöverstyrelsen. Skoldistrikt, som för ett budgetår tilldelats statsbidrag för anordnande av skolskjuts och som för nästföljande budgetår önskar erhålla

138 statsbidrag till lika stort eller lägre belopp för anordnande av skolskjuts a samma sträcka och för i huvudsak samma b a r n a n t a l som föregående år, må u t a n ytterligare ansökning till vederbörande folkskolinspektör ingiva till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse ställd rekvisition. Skulle därvid statskontoret eller länsstyrelsen i något fall finna sig förhindrad att utanordna rekvirerat statsbidrag eller del därav, skall ärendet underställas antingen skolöverstyrelsen eller Kungl. Maj:t, beroende på, huruvida beslutanderätten vid prövning av en första gången gjord ansökning om motsvarande statsbidrag tillkommer skolöverstyrelsen eller förbehållits Kungl. Maj:t. Till belysande av statsbidragens fördelning för budgetåret 1934/1935 vilja de sakkunniga här lämna några uppgifter, som sammanställts med ledning av år 1934 a v skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t i ämnet fattade beslut. Antalet inom de olika länen befintliga skoldistrikt, som av skolöverstyrelsen eller Kungl. Maj:t beviljats statsbidrag, var följande: Stockholms län 7, Uppsala län 1, Södermanlands län 2, Östergötlands län 11, Jönköpings län 3, Kronobergs län 1, K a l m a r län 12, Gotlands län 1, Blekinge län 1, Kristianstads län 2, Malmöhus län 6, Hallands län 6, Göteborgs och Bohus län 7, Älvsborgs län 8, Skaraborgs län 1, Värmlands län 8, Örebro län 8, Västmanlands län 2, Kopparbergs län 8, Gävleborgs län 4, Västernorrlands län 12, J ä m t l a n d s län 7, Västerbottens län 16 och Norrbottens län 9 eller tillsammans 143 skoldistrikt. Totalsumman av de av skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t utdelade understöden utgjorde 122 895 kronor. Av detta belopp utdelade skolöverstyrelsen 31590 kronor och Kungl. Maj:t 91 305 kronor. Lägsta av skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t tilldelade understöd utgjorde 25, respektive 15 kronor. Högsta understöden utgjorde 2 200, respektive 6 915 kronor. Fördelas det utdelade beloppet på samtliga 143 skoldistrikt, erhålles som medelsiffra för storleken av understödens belopp i avrundat tal 860 kronor. Till de av skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t sålunda beviljade beloppen kommer emellertid ett stort antal understöd, som till följd av a t t skoldistriktet tidigare beviljats statsbidrag till skolskjutsar utan ansökning rekvireras direkt hos länsstyrelserna. Då de sakkunniga icke haft möjlighet att införskaffa uppgifter å de belopp, som av länsstyrelserna utbetalats på grund av hos länsstyrelserna direkt gjorda rekvisitioner, k u n n a de sakkunniga icke lämna någon uppgift å totalbeloppet av h ä r ifrågavarande understöd för budgetåret 1934/1935. I samband härmed må emellertid nämnas, att skolöverstyrelsen i sin framställning om anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1935/1936 ansett en höjning av det nuvarande anslaget å 175 000 kronor till 200 000 kronor v a r a erforderlig.

139 Skatteutjämningsberedningen. Skatteutjämningsberedningen har i sitt betänkande uttalat, att, då det för en ändamålsenlig och ekonomisk skolorganisation vore av största betydelse, att skolskjutsar verkligen komme till stånd i alla de fall, då så lämpligen kunde ske, anordnande av skolskjutsar icke längre borde v a r a beroende på allenast initiativ från kommunernas sida, u t a n att statens organ borde kunna bestämma, att skolskjutsar skulle ingå som ett led i skolorganisationen och i enlighet därmed anordnas. Beträffande utgifterna för skolskjutsarna har beredningen ansett, att, även om skolskjutsanordningen främst skulle komma staten till godo genom minskade utgifter för skolhus och således vissa skäl kunde tala för att staten ensam svarade för kostnader för skolskjutsarna, kommunerna likväl med hänsyn till den ekonomiska fördel, som anordningen även för dem innebure, alltjämt borde deltaga i kostnaderna. Praktiska skäl syntes även tala för a t t de kommunala skolmyndigheterna fortfarande handhade den omedelbara vården om denna angelägenhet. Genom medverkan från kommunernas sida och genom att ekonomiskt intressera dem i utgifterna för ifrågavarande anordning, kunde också en garanti vinnas för att kostnadern a för desamma holies inom rimliga gränser. Med hänsyn till de sålunda av beredningen anförda skälen har beredningen föreslagit, att kostnaderna för anordnande av skolskjutsar skulle fördelas med i allmänhet tre fjärdedelar (i undantagsfall mera) på staten och en fjärdedel på vederbörande skoldistrikt. Detta skatteutjämningsberedningens förslag har på det hela taget icke framkallat n å g r a invändningar från de över förslaget hörda myndigheterna. Skolöverstyrelsen har emellertid ansett att, under förutsättning att beredningens förslag om statens övertagande av skolbyggnadsverksamheten komme att vinna bifall, statens andel i kostnaderna i allmänhet borde omfatta nio tiondelar. Även om den utvägen valdes a t t genom statsbidrag till skolbyggnader och ökade bidrag till l ä r a r n a s avlöning lätta kommunernas skattebördor, ansåge överstyrelsen det kunna ifrågasättas, om icke statsbidraget till skolskjutsar borde höjas med hänsyn, bland annat, till önskvärdheten att åstadkomma största möjliga koncentration i skolväsendet. De sakkunnigas förslag. Anordningen med skolskjutsar utgör enligt de sakkunnigas mening ett av de mest användbara och verksamma medlen att erhålla ett rationellt organiserat folkskoleväsende såväl ekonomiskt som med hänsyn till skolformernas beskaffenhet. Till följd av den starka utveckling, som vägväsendet och motortrafiken under de senare åren undergått, hava möjligheterna att anordna skolskjutsar blivit i hög grad ökade, och erfarenheten av skolskjutsarna under de jämförelsevis få år, som denna anordning varit i bruk i v å r t land, utvisar i det stora hela

mycket gynnsamma resultat. I ett betydande antal fall hava tack vare skolskjutsarna kostnadsbesparingar genom indragning av skolor eller skolavdelningar med lågt barnantal kunnat vinnas, och ofta har denna förändring inneburit, att barnen förmedelst skjutsningen kunnat hänvisas till skolor av bättre typ än den, de förut besökt. Vad särskilt verkningarna av skolskjutsarna ur kostnadssynpunkt beträffar, hava de sakkunniga med ledning av från statens folkskolinspektörer infordrade uppgifter sökt göra en ungefärlig uppskattning av antalet till följd av skolskjutsar indragna lärartjänster. En sammanfattning av dessa uppgifter utvisar, att till och med läsåret 1933/1934 till följd av statsunderstödda skolskjutsar kunnat indragas omkring 49 lärartjänster vid folkskola, 56 lärartjänster vid småskola och 112 lärartjänster vid mindre folkskola, motsvarande en årlig utgiftsminskning för staten av — bortsett från kostnader för ålderstillägg och dyrtidstillägg — lågt räknat omkring 245 000 kronor. I jämförelse med det av riksdagen senast beviljade skjutsbidragsanslagets storlek, 175 000 kronor, te sig de sålunda vunna besparingarna ganska avsevärda. En uppskattning av skolskjutsarnas ekonomiska betydelse för kommunerna är svårare att verkställa utan ingående undersökningar. Med hänsyn till det genom indragningarna minskade behovet av lärosalar och tjänstebostäder torde emellertid även för kommunerna besparingarna representera ett betydande värde. I det föregående har hänsyn endast tagits till de indragningar av skolor och läraravdelningar, som till följd av skolskjutsarna kunnat ske. Av de av folkskolinspektörerna lämnade uppgifterna framgår emellertid, att genom anordnande av skolskjutsar åtskilliga lärartjänster, vilka eljest skulle varit erforderliga, icke behövt inrättas. I sin helhet torde det följaktligen kunna sägas, att anordningen med skolskjutsar redan haft stor betydelse såsom en utgiftsbesparande faktor. Det förtjänar emellertid framhållas, att skolskjutsarna kunna spela en viktig roll även ur en annan synpunkt än den rent ekonomiska. Genom skolskjutsar kunna för en relativt ringa kostnad barn överföras från svagare skolformer med otillräckligt utbildade lärarkrafter till skolor av högre form och från bristfälliga lokaler till i hygieniskt och pedagogiskt avseende fullt tillfredsställande sådana. Vidare är det tack vare skolskjutsar möjligt att i särskilda fall bereda lärjungarna lättnad beträffande lång eller eljest besvärlig skolväg. På grund av samtliga här ovan anförda omständigheter anse sig de sakkunniga böra framhålla vikten av att vid planläggning av organisatoriska förändringar i skolväsendet möjligheten att vinna förbättringar, såväl ekonomiskt som pedagogiskt, genom anlitandet av skolskjutsar beaktas i än högre grad än hittills. Samtidigt som de sakkunniga sålunda rekommendera en utsträckt an-

141 v ä n d n i n g a v skolskjutsar, vilja de emellertid icke underlåta att betona nödvändigheten av a t t m a n härvid iakttager tillbörlig måttfullhet, så att dylika anordningar icke drivas fram, där a n d r a välgrundade skäl tala för en skolas bibehållande. I vissa avsides liggande t r a k t e r h a r tillvaron av även en blygsam skolanläggning en kulturell och folkuppfostrande betydelse, som, då fråga uppstår om skolans indragning, icke bör underskattas. Vidare bör observeras, att på vissa håll klimatiska förhållanden och v ä g a r n a s beskaffenhet kunna försvåra anordnande av skjutsar på ett särskilt för de minsta barnens hälsa betryggande sätt. De n u avsedda fallen torde emellertid tillhöra undantagen, och såsom en allmän regel synes böra gälla, att skolskjutsar böra komma till stånd överallt, d ä r ringa barnantal i en skola möjliggör skolans indragning och eljest vanliga betingelser för skolskjuts inrättande föreligga. Övertager staten i den utsträckning, de sakkunniga föreslå, kostnaderna för folkskoleväsendet, bör enligt de sakkunnigas mening staten även kunna genom sina organ u t n y t t j a den möjlighet till skolväsendets organiserande på ett rationellt sätt, som anordnandet a v skolskjutsar innebär. E n förutsättning härför är emellertid, att tillkomsten av skolskjutsar icke, såsom nu är fallet, helt beror av vederbörande skoldistrikts eget bestämmande. Det synes nödvändigt, att de statsmyndigheter, som hava att pröva och fastställa förslag till skolreglementen eller ä n d r i n g a r däri, äga befogenhet att i samband härmed till övervägande u p p t a g a de möjligheter till ett förnuftigt ordnande av skolväsendet, som anordningen med skolskjutsar erbjuder. Skulle vid denna prövning befinnas, att en skola kan u r ekonomiska och organisatoriska synpunkter med fördel indragas, om skjutsar med statsunderstöd anordnas för de till skolans område hörande barnen, bör enligt de sakkunnigas mening den statliga myndigheten även mot skoldistriktets bestridande kunna bestämma en sådan organisation av skolväsendet, som förutsätter anordnandet av skolskjutsar. Skulle beslutet i organisationsfrågan hava meddelats av domkapitlet, bör det i dylika fall underställas skolöverstyrelsens prövning. Fall a v detta slag torde dock komma att inträffa relativt sällan. Vid sidan av skolskjutsar av den nu beskrivna obligatoriska k a r a k t ä r e n komma givetvis alltjämt att finnas skolskjutsar, som tillkommit på s a m m a sätt som hittills, genom att distrikten av eget initiativ besluta om deras anordnande. Såsom redan erinrats beviljas statsbidrag för n ä r v a r a n d e i regel med blott halva kostnaden för skjutsarna. Övertager staten i långt större utsträckning än hittills utgifterna för skolväsendet, torde det v a r a att förvänta, att genom skolskjutsanordningen besparingarna för statsverket komma att bliva väsentligt större än de besparingar, som komma skolkommunerna till godo. Under sådana förhållanden torde en höjning av det nu

utgående statsbidraget vara motiverad. Detta måste anses så mycket mer befogat, som, i enlighet med vad de sakkunniga förordat, de statliga myndigheterna skola äga befogenhet att fastställa sådan organisation av skolväsendet, som förutsätter skolskjutsar. Enligt de nu gällande bestämmelserna skola vid statsbidragets bestämmande hänsyn tagas även till skoldistriktets ekonomiska förhållanden. Med beaktande härav kunde det ifrågasättas, huruvida icke vid en höjning av bidraget detta borde ställas i någon mera bestämd relation till kommunernas ekonomiska bärkraft. I enlighet med sin redan i Kap. II angivna principiella ståndpunkt beträffande frågan om differentiering av statsbidragen efter dylika grunder anse sig dock de sakkunniga icke heller med avseende å förevarande bidrag kunna förorda ett på nyss antytt sätt avvägt bidragssystem. Även här finna sig de sakkunniga böra tillstyrka, att bidragets relativa storlek blir densamma för alla distrikt. Vad därefter angår den föreslagna höjningens storlek, hava de sakkunniga övervägt, huruvida icke, på sätt skolöverstyrelsen förordat, bidraget borde utsträckas till nio tiondelar av kostnaden för skjutsarna. Även om skäl kunna tala för en sådan utökning av statsbidraget, hava de sakkunniga likväl ansett sig böra stanna för ett något lägre belopp. Av största betydelse är nämligen, att statsbidraget icke blir så stort, att kommunernas intresse av att nedbringa kostnaderna för skolskjutsarna avkopplas. De sakkunniga hava för sin del funnit lämpligt, att bidraget bestämmes till åtta tiondelar av de styrkta verkliga utgifterna för skjutsarna. För att emellertid förhindra, att de, som utföra skjutsningen, härför betinga sig oskälig ersättning, en fara, som torde ligga nära till hands, då huvudparten av kostnaden betalas av staten, synes det erforderligt att stadga en sådan begränsning uppåt av statsbidraget, att detta under inga förhållanden må överstiga vad som motsvarar åtta tiondelar av den efter ortens förhållanden såsom skälig ansedda kostnaden för skjutsarnas anordnande. Erfarenheten av de nu utgående statsbidragen har redan ådagalagt behovet av en dylik föreskrift. Liksom hittills synes statsbidrag till skolskjutsar företrädesvis böra utgå, då genom anordnande av skjutsar besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet kunna vinnas. De sakkunniga förutsätta härvid, att bidrag bör kunna utgå icke allenast, då fråga är om skjutsar inom ett och samma skoldistrikt, utan även i sådana fall, då skjutsar komma till stånd för barn från ett distrikt till skola inom ett angränsande distrikt. Förutom i de fall, där anordningen med skjutsar betingas av en i vederbörlig ordning fastställd organisation, torde statsbidrag böra kunna ifrågakomma, även när anordningen är föranledd av mera tillfälliga förhållanden. Såsom förut påpekats, kunna i vissa fall med hjälp av skolskjutsar för en

143 jämförelsevis obetydlig kostnad vinnas skolförbättringar, vilka eljest skulle medföra betydande utgifter. Även om det därvid icke k a n pekas på n å g r a besparingar, som stå att vinna genom skolskjutsarna, synes det dock icke böra v a r a uteslutet, att statsbidrag kan utgå jämväl i dylika fall. Därjämte bör enligt de sakkunnigas mening liksom n u statsunderstöd k u n n a ifrågakomma, när skjutsarna avse allenast underlättande av särskilt svåra skolvägar. Att, såsom någon gång torde hava ifrågasatts, för sistnämnda fall meddela för hela riket gällande bestämmelser rörande viss minimilängd för v ä g a r n a torde icke låta sig göra. E n sådan föreskrift skulle lätt nog k u n n a få till resultat, att skoldistrikten ansåge sig berättigade till statsbidrag, så snart skolväg uppginge till denna längd. K l a r t är emellertid, att vid prövningen av frågan om statsunderstöd i h ä r avsedda fall den prövande myndigheten måste uppställa s t r ä n g a fordringar. Med den rika erfarenhet, som föreligger från prövningen av tidigare likartade fall, torde emellertid redan n u en tämligen väl utbildad praxis finnas till ledning vid bedömande av dessa frågor. För att vid skolskjutsarnas anordnande de ekonomiska intressena skola från början bliva vederbörligen beaktade, torde bland bestämmelserna rörande statsbidraget böra intagas uttrycklig föreskrift om åläggande för skoldistrikten att tillse, att skjutsarna anordnas på billigast möjliga sätt. Vidare bör det åligga distrikten att tillse, att skjutsarna anordnas på sådant sätt, att barnens säkerhet och hälsa ej äventyras. I fråga om färdsättet vid befordran till och från skola synas nu gällande bestämmelser böra bibehållas. Statsbidrag bör sålunda kunna utgå vid befordran med järnväg, motorfordon, hästskjuts, båt eller annat lämpligt fortskaffningsmedel. Om för statsbidraget kunde meddelas sådana bestämmelser, att detsamma kunde utgå och rekvireras på i stort sett samma sätt som statsbidrag till lärares avlöning, skulle u t a n tvivel därmed stora praktiska fördelar uppnås. Men de förhållanden, som kunna föranleda anordnandet av skolskjutsar, äro så mångskiftande och synas för varje särskilt fall k r ä v a en så pass ingående prövning, att det icke torde låta sig göra att här tillämpa enbart ett dylikt automatiskt rekvisitionsförfarande. Den n u v a r a n d e anordningen med särskild ansökning och grundlig prövning genom central myndighet av de enskilda fallen första gången, statsbidrag ifrågasattes, samt därefter, i händelse av oförändrade förhållanden, vanligt rekvisitionsförfarande torde följaktligen böra bibehållas. Förstagångsprövningen bör, såsom nämnts, enligt de sakkunnigas mening alltjämt verkställas av central myndighet. Detta är önskvärt därför, att här ifrågavarande ärenden så vitt möjligt böra bedömas u r enhetliga synpunkter. För n ä r v a r a n d e utövas beslutanderätten i fråga om statsbidrag till skolskjutsar i en del fall av skolöverstyrelsen och i a n d r a fall

åter av Kungl. Maj:t. Enligt de sakkunnigas mening torde det knappast föreligga anledning att i fortsättningen bibehålla denna uppdelning av prövningsrätten. Då en överflyttning av prövningen i sin helhet till Kungl. Maj:t knappast kan ifrågasättas, har det synts de sakkunniga lämpligt, att beslutanderätten i samtliga fallen må tillkomma skolöverstyrelsen. Härigenom kommer avgörandet att kunna ske snabbare än för närvarande är fallet, och detta är synnerligen önskvärt ur skoldistriktens synpunkt. Överstyrelsen torde vidare numera besitta en ganska omfattande erfarenhet rörande skolskjutsarna och äger dessutom särskilda förutsättningar för att med sakkunskap kunna bedöma de med dessa ärenden oftast sammanhängande organisatoriska spörsmålen. Visserligen har skolöverstyrelsens prövningsrätt tidigare icke omfattat en del av skolskjutsärendena, men genom den av Kungl. Maj:t i dessa fall utövade beslutanderätten har dock en ganska bestämd praxis utbildats, vilken skolöverstyrelsen torde kunna och böra tillgodogöra sig. Som de sakkunniga redan framhållit, torde det särskilda ansökningsförfarandet under vissa förutsättningar kunna undvaras. Från den allmänna regeln, att särskild prövning av rätten till statsbidrag skall föregå utanordnandet av dylikt bidrag, torde sålunda undantag kunna göras för de fall, där statsbidragsfrågan redan en gång prövats och fortsatt behov av bidrag föreligger under i huvudsak oförändrade förhållanden. Detta bör gälla icke endast, sedan förstagångsprövning ägt rum med tillämpning av de här föreslagna nya bestämmelserna, utan även de fall, där sådan prövning redan skett enligt nu gällande föreskrifter. De sakkunniga vilja i sistnämnda avseende förorda en föreskrift av sådan innebörd, att i alla de fall, då skoldistrikt åtnjutit statsbidrag för skjutsar budgetåret närmast före det, då de av de sakkunniga föreslagna nya bestämmelserna träda i kraft, samt inga väsentliga ändringar i förhållandena inträtt, statsbidrag enligt de av de sakkunniga föreslagna grunderna må kunna rekvireras direkt hos länsstyrelsen, sedan folkskolinspektören vitsordat, att i rekvisitionen lämnade uppgifter äro riktiga, och att ingen mera betydande förändring i förutsättningarna för statsbidragets utgående skett. Härigenom lättas avsevärt den arbetsbörda, som de nya bestämmelserna komma att medföra för skolöverstyrelsen. I övriga fall torde till skolöverstyrelsen ställd ansökning böra av skoldistriktet ingivas till vederbörande folkskolinspektör före den 1 februari närmast före det budgetår, för vilket statsbidrag önskas. Ansökningen torde böra åtföljas av uppgifter i enlighet med formulär, som lämpligen synes böra fastställas av skolöverstyrelsen. Inspektören har att med eget yttrande översända ansökningen till domkapitlet. Att domkapitlet bör lämnas tillfälle att yttra sig, anse de sakkunniga vara nödvändigt av det skälet, att skolskjutsanordningen i allmänhet sammanhänger med till domkapit-

lets handläggning hörande organisations- och reglementsfrågor. Av domkapitlet böra handlingarna i ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen i så god tid, att beslut hinner fattas före nästa läsårs början. På skolöverstyrelsen ankommer det att efter prövning av åberopade skäl för statsbidrag meddela beslut, huruvida dylikt bidrag må av skoldistriktet åtnjutas. Beslutet bör däremot icke innefatta något bestämmande av det belopp, som skall utgå, då enligt de sakkunnigas förslag statsbidraget i samtliga ifrågakommande fall kommer att utgå med åtta tiondelar av de verkliga och såsom skäliga ansedda kostnaderna för skjutsarnas anordnande. Sedan skolöverstyrelsen meddelat sitt beslut, äger skoldistriktet att hos länsstyrelsen rekvirera statsbidrag. Rekvisitionen, avfattad i enlighet med formulär, som lämpligen torde böra fastställas av skolöverstyrelsen, skall därvid i två likalydande exemplar ingivas till vederbörande statens folkskolinspektör. Rekvisitionen skall vara åtföljd av kvitto av den, som utfört skjutsningen, på det belopp, han därför uppburit av skoldistriktet. Vad tiden för rekvisitionen beträffar, synes den böra ingivas till folkskolinspektören efter ingången av juli och utgången av augusti näst efter det redovisningsår, rekvisitionen avser. Sedan folkskolinspektören granskat rekvisitionen, skall han snarast möjligt översända ett exemplar av densamma till vederbörande länsstyrelse, som efter verkställd prövning av skäligheten av de uppgivna kostnaderna, så fort ske kan bör utanordna skoldistriktet tillkommande statsbidrag. Skulle i något fall på grund av förekomna omständigheter länsstyrelsen finna sig förhindrad att utanordna rekvirerat statsbidrag eller del därav, gäller enligt nuvarande författning, att ärendet skall underställas skolöverstyrelsen respektive Kungl. Maj:t. Med hänsyn till de här föreslagna nya grunderna för skjutsbidragets utgående synes anledning saknas att längre bibehålla denna anordning. I samband med spörsmålet om statsbidrag till skolskjutsar hava de sakkunniga haft anledning att beakta vissa bestämmelser i gällande motorfordonsförordning av den 20 juni 1930 (nr 284) och den betydelse, dessa bestämmelser kunna hava för möjligheterna att på ett ur kostnadssynpunkt tillfredsställande sätt ordna skolskjutsarna. Enligt nämnda förordning torde utförandet av skolskjutsar vara att betrakta som yrkesmässig trafik. Därmed följer att den, som vill verkställa skolskjutsar med automobil, måste hava erhållit för sådan trafiks utförande erforderligt trafiktillstånd av vederbörande länsstyrelse. Med de många formaliteter, som äro förknippade med förvärvandet av trafiktillstånd, är det naturligt, att åtskilliga personer, som eljest skulle vilja åtaga sig skjutsningen av skolbarn och vara i stånd att fullgöra denna på ett betryggande sätt, äro obenägna att allenast för sådant ändamål skaffa sig dylikt tillstånd. En följd härav är, att på många orter ingen konkurrens 10

146 uppstår om skolskjutsarna, vilket i sin t u r medför, att kostnaderna för dessa ofta bliva högre, än vad eljest skulle h a v a behövt v a r a fallet. Enligt de sakkunnigas mening vore det önskvärt, a t t särskilt tillstånd för utförande av skolskjutsar kunde meddelas under enklare former än de, som gälla för yrkesmässig trafik i allmänhet. De sakkunniga anse sig sålunda böra ifrågasätta, om det icke borde v a r a tillräckligt, att för utförande av skolskjutsar allenast fordrades medgivande av polismyndigheten i orten. Vid utfärdandet av dylikt tillstånd borde givetvis meddelas de säkerhetsföreskrifter rörande skjutsningen, som av polismyndigheten ansåges påkallade. I sistnämnda avseende synes böra beaktas, att vid skjutsning av skolbarn maximiantalet passagerare utan risk torde kunna sättas något högre än vid vanlig personbefordran plägar ske. Det synes de sakkunniga angeläget, att senast berörda frågor bliva föremål för skyndsam behandling och särskilt förslag av 1932 års trafikutredning. Kostnadsberäkning. Det är uppenbarligen icke möjligt att med någon säkerhet beräkna storleken av det anslag till skolskjutsar, som kan bliva erforderligt under första året, därest de sakkunnigas förslag vinner bifall. Med all sannolikhet torde dock anspråken på understöd av statsmedel bliva avesvärt större än tidigare enbart av den anledningen, att bidragsprocenten enligt de sakkunnigas förslag komme att bliva avsevärt större än förut. I samma riktning verka givetvis de pågående centraliseringsåtgärderna. F ö r budgetåret 1934/1935 är till skjutsbidrag i riksstaten uppfört ett anslag å 175 000 kronor. Enligt de sakkunnigas mening bör det vara tillfyllest, om vid genomförande av deras förslag anslaget första året upptages med ett belopp a v 250 000 kronor.

Kap. V. Statsbidrag till inackordering av skolpliktiga barn. Förut beviljade anslag och i ämnet gällande bestämmelser. Anslag till statsbidrag för inackordering av skolbarn beviljades första gången redan å r 1902. Anslaget, som utgjorde 5 00€ kronor, skulle användas för att åt fattiga, inom vissa församlingar i Norrland på längre avstånd från församlingens skolor boende skolpliktiga b a r n bereda möjlighet till skolgång. Sedermera hava ökade medel ställts till förfogande för ändamålet och under stöds verksamheten utsträckts till ett större a n t a l skoldistrikt. Vid 1931 års riksdag bestämdes sålunda, att ifrågavarande understödsverksamhet skulle omfatta skolpliktiga b a r n inom Västernorrlands, Jämtlands,

147 Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter. För ändamålet är i riksstaten för budgetåret 1934/1935 uppfört ett ordinarie reservationsanslag å 548 000 kronor. De för anslagets utgående gällande bestämmelserna äro meddelade i kungörelsen den 29 m a j 1931 (nr 130). Sedan frågan om beredande av möjlighet till statsbidrag för inackordering vid skola av vissa skolbarn inom övriga delar a v riket än de fyra nordligaste länen flera gånger v a r i t föremål för utredning och förslag, anvisade 1932 års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning för ändamålet ett extra anslag a v 15 000 kronor. Anslaget, som år 1933 förändrades till reservationsanslag, ä r för budgetåret 1934/1935 i riksstaten upptaget med ett belopp av 24 000 kronor. Bestämmelserna rörande sistnämnda anslag återfinnas i kungörelsen den 28 juli 1932 (nr 380). Enligt omförmälda kungörelser u t g å r statsbidrag för inackordering i skolhem eller enskilda hem av skolpliktiga barn av fattiga, avlägset från skola boende föräldrar med belopp, som av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall bestämmes. B a r n under å t t a år må icke ifrågakomma till inackordering, därest ej skolöverstyrelsen, efter av vederbörande skolråd i sådant hänseende verkställd utredning, prövar särskilda omständigheter föranleda undantag. Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag för ifrågavarande ändamål, skall därom göra ansökan hos skolöverstyrelsen, som fattar beslut i ärendet. I n g a normer äro i författningarna meddelade för statsbidragets storlek. Till belysande av inackorderingsverksamhetens omfattning anse sig de sakkunniga h ä r böra återgiva n å g r a uppgifter rörande budgetåret 1934/1935, som meddelats av skolöverstyrelsen i dess till Kungl. Maj:t ingivna framställning om anslag till enahanda ändamål för budgetåret 1935/1936. Av skolöverstyrelsen beviljade statsbidrag från anslaget till inackordering av vissa skolbarn i de fyra nordligaste länen — utom rikets nordligaste gränsorter. Antal skoldistrikt

L ä n

Enligt skolöverstyrel- Tillerkända statssens beräkning bidrag, belopp antal antal kronor barn dagar

Västernorrlands

71860 Jämtlands

239 396

105 000

Västerbottens

2 455

463 222

204 660

Norrbottens utom rikets nordligaste gränsorter

380 477

192 640

Summa

6 014

1154 955

532 070

29 770

148 Av skolöverstyrelsen beviljade statsbidrag från anslaget till inackordering av vissa skolbarn i andra delar än de fyra nordligaste länen. Antal skoldistrikt

L ä n

Stockholms

antal barn

antal dagar

totalkostnad

Tillerkän da statsbidrag, belopp kronor

3 230

3 269

1360 605

Enligt skolöverstyrelsens beräkning

1676 Östergötlands

90 Kronobergs

120 Kalmar

750 Södermanlands

. . . .

Göteborgs och Bohus

450 Värmlands

2 850

Örebro

665 Kopparbergs

25 400

12 040

Gävleborgs

10 935

10 406

5 070

57 705

48 829

24 000

Summa

37 F ö r u t o m de understöd, som u t g å t t av här förutnämnda anslag, hava medel för inackordering årligen av Kungl. Maj:t anvisats från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål, och från förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Skatteutjämningsberedningen. Skatteutjämningsberedningen har ansett, att i likhet med skolskjutsarna j ä m v ä l inackordering av skolbarn borde, såsom utgörande ett medel att åstadkomma en ändamålsenlig och ekonomisk skolorganisation, anordnas i alla de fall, där så lämpligen kunde ske, och att följaktligen statens organ skulle kunna bestämma, att inackordering skulle ingå som ett led i skolorganisationen och i enlighet därmed anordnas. Samtidigt h a r beredningen föreslagit, att staten borde bestrida tre fjärdedelar, i undantagsfall mera av kostnaderna för inackorderingen. Skolöverstyrelsen h a r i sitt yttrande över beredningens betänkande uttalat sig för ett väsentligt högre statsbidrag än det av beredningen föreslagna. De sakkunnigas förslag. Liksom skolskjutsarna utgör inackorderingen av skolbarn ett viktigt hjälpmedel, då det gäller att övervinna de svårigheter, som till följd av gles bebyggelse och besvärliga skolvägar möta vid arbetet på skolväsendets ändamålsenliga anordning. I vissa delar av v å r t land, särskilt i de till arealen mycket stora norrländska skoldistrikten, är i åt-

skill iga fall inackordering i enskilda hem eller skolhem en nödvändig åtgärd, om barn från avsides belägna platser överhuvudtaget skola kunna beredas skolundervisning. Inackorderingsverksamhetens betydelse sträcker sig emellertid längre. Tack vare anordningen med inackordering av skolbarn hava i åtskilliga fall skolor med ringa barnantal kunnat indragas. Förutom den härigenom uppkomna besparingen i lärarlöner och övriga med skolornas uppehållande förenade kostnader har, då de indragna skolorna i regel torde hava tillhört de svagare formerna, även den fördelen vunnits, att barnen kunnat för undervisning hänvisas till skolor av bättre typ. Det bör emellertid framhållas, att man vid anlitandet av inackordering såsom ett medel att genomföra skolorganisatoriska förbättringar eller vinna besparingar i kostnaderna för skolväsendet bör framgå med försiktighet. På många håll, särskilt i mellersta och södra Sverige, torde föräldrarna hysa en stark obenägenhet för att lämna sina barn till inackordering i främmande hem. Till dessa föräldrarnas känslor måste givetvis tagas största möjliga hänsyn. Inackordering synes i dylika fall böra tillgripas, endast om andra, synnerligen starka skäl tala härför och skolskjutsar icke kunna komma till användning. För att den möjlighet, som systemet med inackordering av skolbarn i vissa fall erbjuder att åstadkomma en billigare och bättre skolorganisation, må kunna i lämplig utsträckning utnyttjas, anse de sakkunniga önskvärt, att, i likhet med vad i föregående kapitel framhållits beträffande anordnande av skolskjutsar, de statsmyndigheter, som hava att pröva och fastställa förslag till skolreglementen eller ändringar däri, äga befogenhet att jämväl mot skoldistriktets bestridande giva skolväsendet en sådan organisation, som förutsätter inackordering, dock endast i enskilda hem. Även i dessa fall böra reglementsbeslut av sådan innebörd, därest de meddelats av domkapitlet, underställas skolöverstyrelsens prövning. Av de här förut intagna tablåerna framgår, att inackorderingsverksamheten åsamkar skoldistrikten betydande utgifter. Dessa bliva så mycket kännbarare, som de distrikt, där inackordering i större utsträckning förekommer, ofta äro ekonomiskt svaga. Till följd av den utvidgning, verksamheten undergått, hava de utgående statsbidragens procentuella storlek minskats trots de betydande höjningar av statsanslagen, som skett under senare år. Medan bidragen sålunda ursprungligen avsetts skola utgöra omkring två tredjedelar av kostnaderna för inackorderingarna, uppgå de för budgetåret 1934—1935 beviljade inackorderingsbidragen enligt av skolöverstyrelsen lämnade uppgifter i medeltal till i de fyra norrländska länen endast något över 45 procent och i övriga delar av landet något över 49 procent av de beräknade kostnaderna för inackorderingen. Med

hänsyn till nu anförda förhållanden finna de sakkunniga i likhet med skatteutjämningsberedningen en höjning av det nu utgående statsbidraget motiverad. Härför talar ock förslaget, att de statliga myndigheterna skola äga befogenhet att fastställa en skolorganisation, som förutsätter inackordering. Vad beträffar grunderna för statsbidragsbeloppets fastställande, hava de sakkunniga funnit lämpligt, att inackorderingsbidraget liksom skjutsbidraget bestämmes till åtta tiondelar av de styrkta verkliga kostnaderna för ändamålet. Skulle kostnaderna befinnas oskäligt höga, bör utanordningsmyndigheten äga befogenhet att reducera bidraget till åtta tiondelar av ett såsom skäligt ansett belopp. Av samma principiella skäl, som förut anförts i fråga om andra av de sakkunniga ifrågasatta bidrag för folkskoleväsendet, bör denna beräkningsgrund gälla lika för alla distrikt, som ifrågakomma till understöd. Enligt nu gällande bestämmelser för statsbidrag till inackordering av skolbarn är detta begränsat till barn av fattiga föräldrar. Denna begränsning torde i praktiken ej hava strängt upprätthållits, och enligt de sakkunnigas mening bör den bortfalla, om inackorderingsverksamheten skall i större utsträckning än hittills komma till användning i rationaliseringssyfte. Samma skäl, som av de sakkunniga i föregående kapitel anförts mot ett helt och hållet automatiskt rekvisitionsförfarande, när det gäller statsbidrag till skolskjutsar, torde hava tillämplighet även i avseende å statsbidrag till inackordering. Den nuvarande ordningen med särskild ansökning och grundlig prövning genom skolöverstyrelsen av de enskilda fallen torde sålunda böra bibehållas. Enligt de sakkunnigas mening synes emellertid med de grunder för statsbidraget, som av de sakkunniga föreslagits, ett årligen återkommande ansökningsförfarande knappast vara erforderligt för varje särskilt fall. Även i fråga om inackorderingsbidragen torde utan olägenhet kunna tillämpas den för statsbidrag till skolskjutsar förordade anordningen med en förstagångsprövning, samt därefter, i händelse av oförändrade förhållanden, vanligt rekvisitionsförfarande. Har statsbidragsfrågan redan en gång prövats och fortsatt behov av bidrag föreligger under i huvudsak oförändrade förhållanden, bör bidraget kunna utan föregående prövning rekvireras direkt hos den utanordnande myndigheten. Detta bör gälla icke endast, sedan förstagångsprövning ägt rum med tillämpning av de här föreslagna nya bestämmelserna, utan även i de fall, där sådan prövning skett enligt nu gällande föreskrifter. De sakkunniga vilja alltså i fråga om prövning av ansökningar om statsbidrag till inackordering och rekvisition av dylika statsbidrag föreslå enahanda bestämmelser som beträffande statsbidrag till skolskjutsar.

151 Kostnadsberäkning. F ö r en ungefärlig uppskattning av det anslag till inackorderingsbidrag, som k a n bliva erforderligt under första året, därest de sakkunnigas förslag genomföres, torde man k u n n a u t g å från ovan anförda, av skolöverstyrelsen i dess framställning om anslag för ifrågavarande ä n d a m å l för budgetåret 1935/1936 lämnade uppgifter. Enligt dessa utgjorde antalet inackorderingsdagar, för vilka statsbidrag beräknats för budgetåret 1934/1935, i a v r u n d a t tal 1200 000. Efter en beräknad medelkostnad av 1 krona per dag, skulle inackorderingskostnaderna för nämnda antal d a g a r uppgå till 1200 000 kronor. Övertager staten 8 /i 0 av denna kostnad, skulle alltså det erforderliga beloppet utgöra 960 000 kronor. För att möta ett eventuellt ökat behov av bidrag torde det emellertid v a r a lämpligt att ber ä k n a statens utgifter för ändamålet till 1000 000 kronor, avseende hela riket utom de nordligaste gränsorterna. Då för budgetåret 1935/1936 äro till inackorderingsbidrag u p p t a g n a anslag å tillhopa 572 000 kronor, skulle ett bifall till de sakkunnigas förslag innebära en merkostnad för staten å 428 000 kronor. Med hänsyn till beskaffenheten av de grunder för bidragens utgående, som de sakkunniga förordat, ä r det nödvändigt, att anslaget erhåller karaktären av förslagsanslag.

Kap. VI. Statsbidrag till skolhem. Förut anvisade anslag och i ämnet gällande bestämmelser. För underlättande av skolgången för avlägset från skola boende skolpliktiga b a r n i övre Norrland anvisades av riksdagen under åtskilliga år särskilda anslag till bidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning. Sålunda beviljade 1919 års lagtima riksdag såsom bidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning ett belopp av 240 000 kronor, d ä r a v för vart och ett av åren 1920, 1921 och 1922 anvisades 80 000 kronor. Något anslag för ändamålet äskades därefter icke förrän vid 1925 års riksdag, som beviljade ett anslag för budgetåret 1925/1926 å 100 000 kronor. Understödsverksamheten, som ursprungligen avsåg byggnader inom lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning i Västerbottens och Norrbottens län samt i Överkalix församling i sistnämnda län, utsträcktes enligt statsmakternas beslut å r 1926 att avse skolhemsbyggnader i skoldistrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock med u n d a n t a g för rikets nordligaste gränsorter. Anslaget utgick därefter för budgetåret 1926/1927 med 150 000 kronor samt från och med budgetåret 1927/1928 till och med budgetåret 1931/1932 med 100 000 kronor årligen. Efter sistnämnda tid har emellertid av statsfinansiella skäl särskilt anslag för ändamålet icke ansetts k u n n a ställas till förfogande. Av de till

152 kommunala beredskapsarbeten anvisade anslagen hava emellertid även efter sistnämnda budgetår av statsmedel beviljats bidrag till uppförande av skolhem. Följande sammanställning utvisar belägenheten av redan uppförda eller under uppförande varande skolhem och storleken av de statsmedel, som utgått till deras uppförande och inredning. År, då statsbidrag beviljats

Skoldistrikt och förläggningsplats inom distriktet Norrbottens

1928 1929 1931, 1932 1931 1933

Arvidsjaur Arjeplog Jokkmokk Överkalix Arvidsjaur Arvidsjaur Råneå Råneå Överkalix Piteå landskommun

Statsbidrag kronor

län.

Kyrkbyn . . . . Kyrkbyn . . . . Kåbdalis . . . . Kyrkbyn . . . . Kyrkbyn . . . . Glommersträsk Gunnarsbyn . . Melderstein . . . Svartbyn . . . . . . . Långträsk . . . .

45 000 65 000 65 000 65 000 19 800 70 600 70 600 64 000 77 600 1 65 625 (max.helopp)

Jokkmokk

1 Vuollerim

1 2 0 000

(även för skolhus)

1933 1933

Tore Edefors

Morjärv . Svartlå .

1 1

60 500 91 800

(max.belopp)

Västerbottens

län.

1927 1927,1929,1931 1927, 1929 1931 1932

Sorsele Risbäck Vilhelmina Dorotea Stensele

1929 1934

Kall Frostviken

Kyrkbyn . Gäddede .

Frostviken

Jormvattnet

Kyrkbyn . . Kyrkbyn . Kyrkbyn . . Bergvattnet Uninäs . . Jämtlands

70 000 86 150 64 300 71200 72 000

län. 1

70 600 81 000

(max.belopp) 1

54 000

(max.belopp) 1

Statsbidrag, som utgått av anslag till kommunala beredskapsarbeten.

Skolhemmet Svartbyn i Överkalix är avsett för 50 barn, övriga skolhem med ett par undantag för 40 barn. Enligt de för här ifrågavarande statsbidrag meddelade bestämmelserna i kungörelsen den 28 maj 1926 (nr 140) utgick statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnader samt till anskaffande av erforderliga inventarier för skolhem med belopp, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämde med hänsyn till skoldistriktets bebyggelse, ekonomiska förhål-

153 landen och övriga omständigheter. Skolhemsbyggnaden skulle förläggas till en med hänsyn till dess ändamål och verksamhet samt möjligheten att öva nödig tillsyn välbehagen ort och uppföras på lämplig tomt samt vara avsedd för minst 20 och i regel för högst 40 barn. Kostnaderna för tomt skulle bestridas av skoldistriktet. Distrikt, som önskade komma i åtnjutande av statsbidrag, hade att härom hos Kungl. Maj:t göra ansökning med uppgift om det äskade beloppet. Ansökningen skulle åtföljas av bland annat ritningar, fullständig kostnadsberäkning samt uppgifter rörande kommunens ekonomiska förhållanden ävensom distriktets skolförhållanden. Beviljat statsbidrag fick lyftas med hälften vid byggnadsarbetets påbörjande samt en fjärdedel, då byggnaden var under tak. En fjärdedel skulle innehållas, till dess byggnaden blivit avsynad och godkänd. Skoldistrikt, som tilldelats statsbidrag, förpliktades, jämte annat, att, sedan skolhem blivit färdigbyggt och i vederbörlig ordning avsynat, övertaga detsamma samt ansvara för byggnadens och inventariers vård och underhåll. Skatteutjämningsberedningen. Skatteutjämningsberedningen har i sitt betänkande framhållit skolhemmens betydelse för åstadkommande av en ändamålsenlig och ekonomisk skolorganisation. Enligt beredningens meJ ning borde det av statens organ kunna bestämmas, att skolhemsbyggnader skulle ingå som ett led i organisationen. Då skolhemsbyggnaderna syntes böra jämställas med skolhusen, ansåge beredningen, att det borde ankomma på staten att helt bestrida kostnaderna för deras uppförande och underhåll. Skatteutjämningsberedningens förslag i denna del har i allmänhet icke föranlett några egentliga invändningar från de över förslaget hörda myndigheterna. I några yttranden har emellertid betonats nödvändigheten av att i fråga om skolhemsverksamheten framgå med en viss försiktighet. De sakkunnigas förslag. Det förhåller sig utan tvivel så, att skolhemsinstitutionen i vissa kommuner är av stort värde för åstadkommande av en ur olika synpunkter ändamålsenlig skolorganisation. På en del håll utgöra skolhemmen en nödvändig förutsättning för att vissa barn överhuvudtaget skola kunna komma i åtnjutande av skolundervisning, nämligen då skolvägarna äro alltför långa eller eljest besvärliga, skolskjutsar icke kunna anordnas och lämpliga enskilda inackorderingshem saknas. I andra fall möjliggör skolhemmet, att barn från avlägsna och folkfattiga bygder i stället för undervisning i skolor med otjänliga lokaler och många gånger svaga lärarkrafter beredas en undervisning, motsvarande den, som kommer barn från folkrikare trakter till del. Genom att på detta sätt koncentrera undervisningen torde vidare i åtskilliga fall uppstå icke oväsent-

154 liga besparingar i utgifterna för lärarlöner och skollokaler. Även ur rent sociala synpunkter måste skolhemmen anses innebära betydelsefulla fördelar. Under vistelsen i skolhemmen k u n n a barnen ägnas en långt b ä t t r e tillsyn och omvårdnad, än som i m å n g a fall skulle h a v a kommit dem till del i enskilt hem. Av förestående sammanställning framgår, att staten hittills lämnat bid r a g till uppförande av skolhem på 21 olika platser. Behovet av skolhem torde dock icke härmed v a r a fyllt. De sakkunniga h a v a från folkskolinspektörerna i de distrikt, där skolhem redan finnas eller, där behov av sådana k u n n a t tänkas föreligga, erhållit uppgifter å enligt dessa inspektörers mening förefintligt behov av ytterligare skolhem. E n sammanställning av dessa uppgifter utvisar ett behov av ytterligare 27 skolhem med följande fördelning på särskilda l ä n : inom Norrbottens län: 12 skolhem, fördelade på 10 skoldistrikt, » Västerbottens län: 9 skolhem, fördelade på 9 skoldistrikt, » Västernorrlands län: 2 skolhem, fördelade på 2 skoldistrikt, » J ä m t l a n d s län: 2 skolhem, fördelade på 2 skoldistrikt, » Kopparbergs län: ett skolhem, » Värmlands län: ett skolhem. 12 av skolhemmen hava uppgivits v a r a avsedda för 40 barn vardera, 6 för 30 barn, 4 för 20 barn och ett för 10 barn, medan uppgift om barnantalet saknas för 4 hem. Det bör framhållas, att folkskolinspektörerna avgivit nyssnämnda uppgifter, u t a n att de haft tillfälle att n ä r m a r e undersöka och utreda skolhemsfrågan. De angivna siffrorna k u n n a därför icke giva annat än en ungefärlig föreställning om det ytterligare behovet av skolhem. A t t ett betydande sådant behov är förhanden, därom torde emellertid berörda uppgifter kunna sägas bära säkert vittnesbörd. Störst är givetvis detta behov i de nordligaste länen, men även i a n d r a delar av riket med gles bebyggelse och svåra kommunikationsförhållanden kan det bliva erforderligt att anlita skolhemsinstitutionen såsom ett medel att lösa föreliggande organisationsproblem. Man torde emellertid k u n n a u t g å från att i mellersta och södra delarna av landet anordningen med skolhem kommer att få ringa användning. Befolkningen torde där såsom regel stå helt främmande inför skolhemsidén och med motvilja betrakta åtgärder, varigenom barnen under en längre tid för skolgångens skull komme att hållas skilda från föräldrahemmet. De sociala och ekonomiska förhållandena äro dessutom i dessa trakter i allmänhet icke av den art, som i Norrland på sina håll gör skolhemmen till ett så värdefullt medel i uppfostringsarbetet. För tillgodoseende av det behov av ytterligare skolhem, som föreligger eller k a n uppkomma, ä r det enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att särskilt anslag till statsbidrag för ändamålet ånyo uppföres i riksstaten

155 under åttonde huvudtiteln. Ur statsfinansiell synpunkt k a n det visserligen v a r a likgiltigt, om dylika bidrag i stället, såsom under de sista åren skett, anvisas från arbetslöshetsmedel, men enhetlighet och planmässighet i hithörande verksamhet samt möjligheten att överblicka densamma befrämjas b ä t t r e genom att särskilt anslag ställes till förfogande under den huvudtitel, från vilken i övrigt utgifter för folkskoleväsendet bestridas. V a d angår grunderna för statsbidraget och ordningen för dess utbetalning anse de sakkunniga, att de bestämmelser i ämnet, som tidigare gällt, k u n n a i stort sett bibehållas. Då emellertid enligt de sakkunnigas mening även utom J ä m t l a n d s , Västerbottens och Norrbottens läns gränser finnas trakter, där i n r ä t t a n d e av skolhem kan visa sig erforderligt, synes understödsverksamheten icke böra begränsas till vissa särskilda län. Principiellt bör alltså möjlighet finnas a t t erhålla statsbidrag till skolhem, oavsett distriktets belägenhet i landet, även om, såsom förut antytts, skolhem icke k u n n a t ä n k a s annat än i undantagsfall komma till stånd i a n d r a trakter ä n Norrland. De sakkunniga, som övervägt, huruvida icke för befrämjande av rationaliseringsintresset statens o r g a n skulle, såsom skatteutjämningsberedningen synes hava tänkt sig, tillerkännas befogenhet att besluta om inr ä t t a n d e av skolhem, hava med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna, en sådan anordning innebär, ansett övervägande skäl tala för att beslutanderätten i dessa frågor förbehålles skoldistrikten. F ö r storleken av statsbidragen hava tidigare icke förelegat n å g r a fixerade normer, u t a n bidragets storlek h a r bestämts av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. I allmänhet torde bidragen tidigare hava utgått med 70—80 procent av kostnaderna, medan bidrag de sista åren beviljats med upp till 90 procent. I betraktande av de speciella förhållanden, som betinga tillkomsten av skolhem, synes det enligt de sakkunnigas mening icke v a r a lämplig att fixera bidragets storlek till en för alla fall lika stor del av byggnadskostnaden, såsom föreslagits i fråga om skollokaler, utan bidraget torde, i likhet med vad tidigare varit fallet, böra till storleken bestämmas efter prövning från fall till fall. Något särskilt underhållsbidrag för skolhemsbyggnader, liksom för skollokaler, hava de sakkunniga icke ansett sig böra ifrågasätta. Genom understöden till inackordering av de i skolhemmen i n t a g n a barnen och genom bekostande av föreståndarinnornas kontanta lön kommer staten ändock att i avsevärd omfattning bidraga till utgifterna för skolhemmens drift. Kostnadsberäkning. För beräkning av det för understöd till skolhem erforderliga anslaget hava de sakkunniga infordrat kostnadsuppgifter rörande under senare år uppförda eller under byggnad varande skolhem. Uppgifterna, som avse 10 skolhem, variera från lägst 68 055 kronor till högst

_

156 102 0O0 kronor. Medelkostnaden för skolhem utgör i a v r u n d a t tal 81000 kronor. Då det synes de sakkunniga önskvärt, att statsbidrag m å k u n n a lämnas till åtminstone ett å två skolhem årligen under den närmaste framtiden, anse de sig böra föreslå, att en årlig anslagssumma av 100 000 kronor reserveras för ifrågavarande ändamål.

Kap. VII. Anslagsbehovet under budgetåret 1935/1936. I sina förut framlagda kostnadsberäkningar hava de sakkunniga uttalat sig angående det behov av statsanslag, som i händelse de sakkunnigas förslag vunne bifall, komme att göra sig gällande under första anslagsåret. H ä r v i d hava de sakkunniga avsett det budgetår, då första gången utbetalning av bidrag kunde ifrågakomma. Emellertid är sistnämnda år icke i fråga om alla de erforderliga anslagen liktydigt med det budgetår, från och med vilket de föreslagna n y a bestämmelserna t r ä d a i tillämpning. Tvärtom förhåller det sig så, a t t på grund av de föreskrifter, som enligt de sakkunnigas mening böra gälla i fråga om statsbidragsrekvisitionerna och medelsutbetalningen, beträffande flertalet av de n y a ändamål, för vilka statsbidrag enligt de sakkunnigas förslag skulle utgå, n å g r a anslagsmedel icke behöva stå till förfogande under det första året av de n y a bestämmelsernas giltighet. I det följande u t g å de sakkunniga från a t t förslag med anledning av föreliggande betänkande kommer a t t framläggas för 1935 års riksdag, och a t t de nya bestämmelserna, utom v a d a n g å r byggnadsbidrag till redan befintliga lokaler, komma att träda i kraft den 1 juli 1935. Bestämmelserna om byggnadsbidrag till redan befintliga lokaler åter förutsättas skola t r ä d a i tillämpning den 1 juli 1936, sedan under tiden den 1 juli 1935—den 30 juni 1936 klassificeringen av sistnämnda lokaler verkställts. Då enligt de sakkunnigas förslag provisoriska byggnadsbidrag, hyresbidrag, underhållsbidrag och tjänstebostadsbidrag skola rekvireras och utbetalas, först sedan vederbörande budgetår lupit till ända och någon r ä t t till förskott å n ä m n d a bidrag icke skulle förekomma, erfordras för dessa ändamål inga anslagsmedel förrän under budgetåret 1936/1937. I fråga om byggnadsbidragen till redan befintliga lokaler bör påpekas, att, om bestämmelserna i ämnet, såsom ovan förutsatts, t r ä d a i kraft från och med den 1 juli 1936, anslag till detta ändamål icke kommer a t t bliva behövligt förrän från och med budgetåret 1937/1938. Däremot ä r det, med hänsyn till föreslagen ordning för utbetalning av byggnadsbidrag till n y a undervisningslokaler och av skäl, som eljest anförts i Kap. I I sid. 80, nödvändigt a t t redan under budgetåret 1935/1936

157 medel stå till förfogande för sistberörda ändamål. Det erforderliga beloppet utgör enligt de sakkunnigas uppskattning 60 000 kronor och torde böra i riksstaten uppföras såsom ett ordinarie förslagsanslag under r u b r i k : Statsbidrag till uppförande av n y a undervisningslokaler för folkskoleväsendet. Vidare är det nödvändigt att under budgetåret 1935/1936 äga tillgång till medel för att bestrida engångsutgifterna för de skolhusvärderingsnämnder, som under samma budgetår skola utföra klassificeringsarbetet. Kostnaderna för dessa nämnder hava de sakkunniga beräknat till 200 000 kronor. Beloppet torde böra upptagas såsom ett extra förslagsanslag. Av de ändamål, som h a v a avseende å byggnader för folkskoleväsendets behov, återstå härefter endast statsbidragen till skolhemsbyggnader och deras inredning. Då utbetalningen a v dylika bidrag föreslagits skola ske med hälften vid byggnadsarbetets igångsättande, en fjärdedel, då byggnaden ä r under tak, och återstående fjärdedel, sedan byggnaden blivit ansynad och godkänd, torde det v a r a lämpligt, att medel för ändamålet finnas till förfogande redan under budgetåret 1935/1936. Det erforderliga anslaget, som torde böra erhålla reservationsanslags natur, hava de sakkunniga uppskattat till 100 000 kronor. I fråga om samtliga avlönings- och arvodesbidrag har förutsatts skola gälla, a t t medlen skola utbetalas först efter utgången av det budgetår, de avse. Följaktligen erfordras icke för budgetåret 1935/1936 de beräknade ökningarna av anslagen till statsbidrag för avlöning åt folk- och småskollärare, för undervisning i slöjd och i hushållsgöromål samt ej heller det nya anslaget till arvoden åt överlärare. Det bör påpekas, att i den m å n förskott skola utgå, sådana skola beräknas i förhållande till under nu löpande budgetår utbetalda belopp. I fråga om dyrtidstilläggen gäller visserligen likaledes, att de definitiva utbetalningarna, i vad de avse budgetåret 1935/1936, skola ske först under budgetåret 1936/1937. Men enligt den i ämnet gällande författningen (Sv. F. S. nr 253/1924) äger skoldistrikt, om utanordnat förskott, vilket regelmässigt u t g å r halvårsvis med en fjärdedel av dyrtidstillägget för nästföregående budgetår, befinnes otillräckligt för beredande av dyrtidstillägg åt lärarpersonalen, förskottsvis utbekomma det ytterligare belopp, som härför prövas erforderligt. För att möta förskottskrav i enlighet med n ä m n d a bestämmelse, torde det v a r a lämpligt, a t t den av de sakkunniga beräknade ökningen av dyrtidstilläggsanslaget sker redan för budgetåret 1935/ 1936. Ökningens belopp h a r uppskattats till 1200 000 kronor. Vad till sist beträffar statsbidragen till skolskjutsar och till inackordering skola även i fråga om dem de definitiva utbetalningarna ske först efter utgången av vederbörande budgetår. För båda dessa slag av bidrag gäller emellertid för n ä r v a r a n d e , att, sedan beslut om beviljande a v stats-

158 bidrag fattats, skoldistrikten äga utbekomma förskott med % av det beviljade bidraget, när det gäller skolskjutsar, och med högst 2A av beviljat bidrag, n ä r fråga är om inackordering. Även efter genomförande av de sakkunnigas förslag torde rätt till förskott böra förekomma, men på g r u n d av de av de sakkunniga föreslagna ändrade grunderna för ifrågavarande bidrag torde förskottsbestämmelserna böra ä n d r a s därhän, att förskottet utgör Va av det belopp, som i statsbidrag u t g å t t under näst föregående budgetår, eller, då bidrag förut icke utgått, till 2/s av ett belopp, som motsvar a r 8/io av en u t a v skoldistriktet beräknad kostnadssumma för skolskjutsarna, d. v. s. i r u n t tal Yi av berörda kostnadssumma. För budgetåret 1935/1936 erfordras en särskild övergångsbestämmelse med avseende å förskottsrätten för de fall, då statsbidrag förut u t g å t t efter nu gällande stadganden. I dessa senare fall torde förskottet böra utgöra K a v den summa, vartill inackorderingskostnaderna uppgått för nu löpande budgetår. F ö r a t t i enlighet med nu angivna bestämmelser framkommande förskottskrav må k u n n a tillgodoses, torde anslagen till skolskjutsar och till inackordering böra i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptagas med de höjda belopp, de sakkunniga beräknat bliva erforderliga, eller respektive 250 000 kronor och 1 000 000 kronor, båda av förslagsanslags n a t u r . Vad ovan anförts angående anslagsberäkningar för budgetåret 1935/1936 k a n sammanfattas i nedanstående tablå: A.

Nya

anslag.

1. Statsbidrag för uppförande av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet kronor 2. Bestridande av engångskostnader för skolhusvärderingsnämnder » 3. Statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning. . >

200 000 100 000

Summa nya anslag kronor

360 000

B.

Ökning av nuvarande

60 000

anslag.

1. Anslagen till a) inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter samt b) inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i andra delar av riket än de fyra nordligaste länen sammanslås till ett anslag å 1 000 000 kronor, innebärande en ökning med kronor 428 000 2. Bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn beräknas till 250 000 kronor, innebärande en ökning med > 75 000 3. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter, ökas med » 1 200 000 Summa ökning av nuvarande anslag kronor 1 703 000

159 Beträffande det sedan n å g r a år utgående särskilda anslaget till bidrag för utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet, för n ä r v a r a n d e i riksstaten uppfört med ett belopp av 5 660 000 kronor, bör framhållas, att, om de sakkunnigas förslag genomföres, det icke längre synes föreligga anI ledning att bibehålla dessa speciella utjämningsbidrag, vilka, enligt vad som framgår av riksdagsförhandlingarna i ämnet, avsetts skola utgöra ett provisorium i avbidan på skatteutjämnande åtgärder av m e r a definitiv k a r a k t ä r . E t t förverkligande av de sakkunnigas förslag innebär en sådan å t g ä r d och tjänar samma syfte som nämnda bidrag, ehuru på ett vida rikligare sätt och efter mera rationella grunder. Vad a n g å r budgetåret 1935/ 1936 torde det emellertid v a r a erforderligt att alltjämt låta dessa utjämningsbidrag utgå, enär, såsom här ovan framgått, under detta budgetår visserligen de nya bestämmelserna avsetts skola t r ä d a i kraft men n å g r a utbetalningar till kommunerna på grund av dessa bestämmelser då icke komma a t t ske a n n a t än i relativt obetydlig omfattning. Först i början av budgetåret 1936/1937 kunna kommunerna p å r ä k n a huvudparten av de n y a eller ökade statsunderstöd, som av de sakkunniga ifrågasatts. Då emellertid kommunerna såsom regel torde i de för kalenderåret 1935 redan fastställda staterna hava tagit utjämningsbidraget i beräkning såsom en inkomst, skulle det uppenbarligen leda till olägenheter för dem, om utjämningsbidraget, som hittills utbetalats på hösten varje år, bortfölle. F r å n och med budgetåret 1936/1937 kan däremot tydligen indragning av berörda anslag ä g a rum.

Kap. VIII. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag. Statsbidrag för skolbyggnader. 1. Staten bidrager med tre fjärdedelar av skoldistriktens kostnader för uppförande av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet (Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler). Förutsättning för byggnadsbidragets utgående är, a t t Kungl. Maj:t, där kostnaden beräknas överstiga 3 000 kronor, resp. länsstyrelsen, d ä r kostnaden beräknas uppgå till högst 3 000 kronor, lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt den kostnadssumma, v a r a bidraget, högst, skall beräknas. Bidraget utgår därefter med tre fjärdedelar av den verkliga kostnaden, i den m å n denna icke överstiger den fastställda summan. Bidraget fördelas i lika belopp på 40 år och u t g å r till kostnaderna för lärosalar (klassrum och specialrum), gymnastiksalar samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. 2. a) Staten bidrager till de kostnader, skoldistrikten fått vidkännas för

160 redan befintliga undervisningslokaler (Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler), dock med den begränsningen, a t t dylikt bidrag icke u t g å r för lokaler, som vid de n y a bestämmelsernas ikraftträdande varit i b r u k mera än 39 år. Bidraget u t g å r med visst belopp per lokal årligen till och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk under 40 år. Bidrag u t g å r allenast för egentliga klassrum och gymnastiksalar. Lokalerna indelas av särskilda skolhusvärderingsnämnder i fyra klasser, allt efter lokalernas beskaffenhet. Årsbidraget utgör för klass I 180 kronor per lokal, för klass I I 120 kronor per lokal och för klass I I I 90 kronor per lokal. F ö r lokaler, som hänföras till klass IV, u t g å r intet bidrag, ej heller för lokal, som tillkommit u t a n kostnad för distriktet. b) För tiden intill dess skolhusvärderingsnämnderna slutfört sitt arbete, vilket beräknas taga i anspråk ett år, u t g å r av statsmedel för varje klassrum och gymnastiksal, som vid bestämmelsernas ikraftträdande icke varit i bruk m e r a än 39 år, i stället för det under a) omförmälda bidraget provisoriskt byggnadsbidrag med 90 kronor, för å r r ä k n a t (Provisoriskt byggnadsbidrag). 3. Staten bidrager med hälften a v den av skoldistrikt erlagda h y r a n för skollokal (Hyresbidrag), dock med r ä t t för utanordningsmyndigheten att, om h y r a n anses oskäligt hög i förhållande till ortens pris, reducera bidraget till hälften av ett såsom skäligt ansett hyresbelopp. 4. Staten bidrager till kostnaderna för undervisningslokalernas underhåll samt för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel med visst årligt belopp för varje lärosal, specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök däri i n r ä k n a d e (JJnderhållsbidrag). Underhållsbidraget utgör för lokaler, som tillhöra distrikten, 50 kronor och för förhyrda lokaler 25 kronor, allt per sal och år. Kostnaderna för lokalernas uppvärmning, belysning och städning bestridas av skoldistrikten u t a n bidrag av statsmedel. 5. Staten bidrager till bestridande av kostnaderna för tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller ersättning härför med följande årliga belopp, nämligen för ordinarie manlig folkskollärare 160 kronor, för ordinarie kvinnlig folkskollärare 120 kronor och för övriga lärare 80 kronor (Tjänstebostadsbidrag). H a r tjänstebostad tillkommit u t a n kostnad för distriktet, u t g å r intet tjänstebostadsbidrag. Tjänstebostadsbidraget ä r avsett såsom ett provisorium a t t gälla, intill dess i samband med genomförande av ny lönereglering för ifrågavarande personal spörsmålet om n a t u r a f ö r m å n e r n a tages under omprövning. Statsbidrag till lärares avlöning. 1. Staten övertager hela kostnaden för de författningsenligt utgående k o n t a n t a minimilönerna för lärare vid folkoch småskolor ävensom föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid skoldistrikten tillhöriga skolhem. I den mån, kommunala lönetillägg förekomma, skola distrikten själva svara för dessa. 2. Staten övertager jämväl de delar av de kontanta minimiarvodena för lärare i slöjd och hushållsgöromål, som nu påvila skoldistrikten. 3. Staten lämnar i viss utsträckning understöd för bestridande av kostnaderna för avlönande av överlärare. Kungl. Maj:t prövar för varje särskilt fall efter därom av skoldistriktet gjord ansökning, huruvida statsbidrag må utgå. Bidraget utgår med högst hälften av arvodet, dock i intet fall med mera än 1 000 kronor för år och ej för mer än en överlärartjänst inom ett och samma distrikt. 4. I samband med statens övertagande av här ifrågavarande kostnader meddelas vissa föreskrifter, som åsyfta att bereda staten ökat inflytande och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande. a) För inrättande av ny tjänst (ordinarie, extra ordinarie eller tjänst med anställning tills vidare eller på viss tid) skall Kungl. Maj:ts tillstånd inhämtas, dock att tjänst med anställning på viss tid må efter vederbörande folkskolinspektörs medgivande kunna utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara inrättad under en tid av högst tre år. b) Vid ny lönereglering bör skyldighet för lärare att underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat (tvångsförflyttning) generellt stadgas. I avbidan härå genomföres sådan flyttningsskyldighet partiellt på det sätt, att lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första gången vinna ordinarie anställning, åläggas flyttningsskyldighet av angiven art. För lärare, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande innehar ordinarie anställning men efter ansökning vinner transport till annan tjänst av motsvarande slag, förbindes flyttningsskyldighet med den nya anställningen. Sistnämnda bestämmelse genomföres dock ej omedelbart utan först efter förloppet av 5 år, för att avveckling av övertaliga lärartjänster må i största möjliga utsträckning ske på frivillighetens väg. Flyttningsskyldigheten gäller för varje lärare endast det flyttningsområde, där han är anställd. Flyttningsområdena sammanfalla med de 13 områdesgrupper, som omförmälas i 1933 års kungörelse (nr 507) om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Tvångsförflyttning tillämpas endast, då den nödvändiggöres av behov att indraga övertalig tjänst. Vid tvångsförflyttning skall så vitt möjligt tillses, att läraren genom förflyttningen icke lider någon minskning i de förmåner, lian åtnjutit å den förra tjänsten. I den mån läraren genom förflyttningen går förlustig kommunalt lönetillägg eller tilläggspension, skall ersättning härför beredas läraren av statsmedel. Till flyttningskostnaderna erhåller läraren bidrag av statsmedel. Beslut om tvångsförflyttning meddelas av Kungl. Maj:t. c) Stadgandena om tillsättning av lärartjänster revideras i syfte att 11

162 förtydliga bestämmelserna om befordringsgrunderna och skapa g a r a n tier för att dessa grunder bliva i a k t t a g n a vid förslags upprättande. De meriter, som skola gälla såsom befordringsgrunder, preciseras närm a r e och ordnas i t r e grupper, allt efter som de avse l:o) undervisningsskicklighet, 2:o) kunskapsmeriter och 3:o) tjänstgöringstidens längd. Ordningen mellan dessa befordringsgrunder bestämmes till den nu angivna, sålunda att undervisningsskicklighet blir första befordringsgrund, kunskapsmeriter a n d r a och tjänstgöringstidens längd tredje befordringsgrund. E n mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund må dock kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare. P å förslag skola uppföras tre av de sökande i den ordning, de med hänsyn till omförmälda befordringsgrunder befinnas främst böra komma i åtanke vid tjänstens besättande. I n n a n förslaget upprättas, skall folkskolinspektören avgiva yttrande, vari han skall angiva de tre sökande, som enligt hans mening äro med hänsyn till befordringsgrunderna mest meriterade, ävensom ordningen dem emellan. Kommer skolrådet vid förslagets upprättande till a n n a t resultat än folkskolinspektören, skall ärendet hänskjutas till domkapitlet, som då har a t t u p p r ä t t a förslaget. Nu angivna bestämmelser om folkskolinspektörens och domkapitlets medverkan vid förslags u p p r ä t t a n d e skola ej tillämpas i skoldistrikt, vilka enligt särskilt beslut av Kungl. Maj:t undantagits från den statliga inspektionen. För tillsättning av överlärartjänst införes såsom regel samma ansökningsförfarande som för lärartjänster i allmänhet. Skolöverstyrelsen skall i sitt yttrande över de sökandes lämplighet jämväl angiva de t r e sökande, som överstyrelsen finner mest lämpliga, ävensom ordningen dem emellan. Skolrådet har vid meddelande av förordnande att välja mellan dessa tre. Statsbidrag till skolskjutsar. Staten bidrager med åtta tiondelar av de styrkta verkliga kostnaderna för skjutsarna (för n ä r v a r a n d e utgör bidraget i regel hälften av kostnaderna, dock ej mera än ett av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen bestämt maximibelopp), likväl med r ä t t för utanordningsmyndigheten att, om kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande till ortens pris, reducera bidraget. Liksom hittills skola skjutsar kunna anordnas på skoldistriktens eget initiativ. Men härutöver bör det tillkomma de myndigheter, som hava att besluta i reglementsfrågor, att fastställa sådan organisation a v ett distrikts skolväsende, som förutsätter anordnande av skolskjutsar. Statsbidrag till inackordering av skolpliktiga barn. Staten bidrager med åtta tiondelar av de s t y r k t a verkliga kostnaderna för inackorderingen (för närv a r a n d e u t g å r bidraget med ett av skolöverstyrelsen bestämt maximibelopp), dock med r ä t t för utanordningsmyndigheten att, om kostnaderna be-

163 finnas oskäliga, reducera bidraget. I fråga om statlig myndighets befogenhet att fastställa skolorganisation, som förutsätter inackordering, skall gälla detsamma som för skolskjutsar. Bidragsrätten begränsas icke till vissa delar av riket u t a n gäller, oavsett skoldistriktets belägenhet. Statsbidrag till skolhem. Staten bidrager till kostnaderna för uppförande och inredning av skolhem med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer efter prövning från fall till fall. Beslutanderätten i fråga om skolhems inrättande skall tillkomma skoldistrikten själva. Möjlighet att erhålla statsbidrag till skolhem skall föreligga, oavsett skoldistriktets belägenhet i riket. Till underhåll av skolhemsbyggnad u t g å r icke statsbidrag. Kostnadsberäkning. Merkostnaderna för staten i anledning av föreliggande förslag äro med hänsyn till föränderligheten hos de faktorer, som äro bestämmande för dessa kostnader, svårberäkneliga. Approximativt hava de för budgetåret 1935/1936 uppskattats till 2 063 000 kronor. Under nämnda år ske dock på grund av ordningen för medelsrekvisitioner endast i relativt ringa utsträckning n å g r a utbetalningar till de nya ändamål, för vilka statsbidrag föreslagits. För budgetåret 1936/1937, då större delen av de utbetalningar, som avse nästföregående budgetår, skall ske, ökas anslagsbehovet avsevärt. E n ungefärlig uppskattning ger följande resultat: A. Nya anslag. 1. Statsbidrag för tillhandahållande och underhåll av undervisningslokaler för folkskoleväsendet kronor Anslaget sönderfaller i 4 poster: Bidrag för uppförande av nya lokaler kronor 100 000 Provisoriskt bidrag för redan befintliga lokaler » 1 890 000 Bidrag till förhyrande av lokaler. . . » 285 000 Bidrag till underhåll av lokaler. . . . » 1 800 000 Summa kronor 4 075 000 2. Statsbidrag för tillhandahållande av tjänstebostäder åt folk- och småskollärare 3. Statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning . 4. Statsbidrag till avlöning åt överlärare

» » »

Summa nya anslag kronor B. Merkostnader å nuvarande anslag. 1. Avlöning åt lärare vid folkskolor, ökas med kronor 2. Avlönande av föreståndarinna och biträdande föreståndarinna för skolhem eller arbetsstuga inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, ökas med »

4 075 000

3 150 000 100 000 50 000 7 375 000

4 400 000

4 000

164 3. Anslaget till inackorderingsbidrag beräknas till samma belopp, som ansetts behövligt för budgetåret 1935/1936 eller 1 000 000 kronor, innebärande i förhållande till nu utgående anslag en ökning med kronor 428 000 4. Bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn beräknas till samma belopp, som ansetts behövligt för budgetåret 1935/1936 eller 250 000 kronor, innebärande i förhållande till nu utgående anslag en ökning med » 75 000 5. Anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola, ökas med » 292 000 6. Anordnande av undervisning i hushållsgöromål i egentlig folkskola, ökas med » 32 000 7. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter beräknas till samma belopp som för budgetåret 1935/1936, innebärande i jämförelse med nuvarande årskostnad en ökning med > 1 200 000 Summa merkostnader å nuvarande anslag: kronor 6 431 000 C. Nuvarande anslag, som bortfaller. Utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet D. Nya anslag Ökning av nuvarande anslag Avgår anslaget under C Nettoökning

kronor

5 660 000

Sammanfattning. 7 375 000 6 431 000 kronor 13 806 000 » 5 660 000 kronor 8 146 000

Merkostnaden för staten i anledning av de föreslagna n y a statsbidragsbestämmelserna kan alltså för budgetåret 1936/1937 uppskattas till i runt tal 8 150 000 kronor. E n ytterligare ökning inträder för budgetåret 1937/1938, därest klassificeringen av redan befintliga lokaler genomföres så, att bestämmelserna om de definitiva byggnadsbidragen till dylika lokaler kunna t r ä d a i kraft från och med den 1 juli 1936. Under sådana förhållanden måste nämligen i stället för anslag till provisoriska byggnadsbidrag medel till de definitiva byggnadsbidragen upptagas i riksstaten för budgetåret 1937/1938. För detta ä n d a m å l h a r ett belopp av 2 400 000 kronor under första året ansetts behövligt, vilket innebär en ökning i jämförelse med budgetåret 1936/1937 med 510 000 kronor. I fortsättningen verka de föreslagna bidragsgrunderna på sådant sätt, att anslagsbehovet för bidrag till uppförande a v n y a lokaler stegras under någon tid framåt för att därefter åter nedgå, under det att medelsbehovet för bidrag till redan befintliga lokaler minskas för att efter en 40-årsperiod helt försvinna. Övriga anslagsbehov hålla sig i stort sett konstanta eller undergå någon ökning.

165 Kap. IX. Hemställan. P å g r u n d av vad i det föregående anförts hemställa de sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte A. föreslå 1935 å r s riksdag, I. a t t godkänna de av de sakkunniga föreslagna grund e r n a för statsbidrag till byggnader och till avlöning av l ä r a r k r a f t e r för folkskoleväsendet, till skolskjutsar, till inackordering av skolbarn samt till uppförande och inredning av skolhemsbyggnader; I I . att, i händelse av bifall härtill, bevilja för budgetåret 1935/1936 dels till bidrag för uppförande av n y a undervisningslokaler för folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 60 000 kronor, dels till bestridande av engångskostnader för skolhusvärderingsnämnder ett förslagsanslag a v 200 000 kronor, dels till bidrag för anordnande av skolskjutsar ett förslagsanslag a v 250 000 kronor, dels till bidrag för inackordering av skolbarn ett förslagsanslag av 1000 000 kronor, dels till bidrag för uppförande och inredning av skolhem ett reservationsanslag av 100 000 kronor, dels ock slutligen en av de ändrade grunderna för statsbidrag till avlöning av lärarkrafter för folkskoleväsendet föranledd höjning a v förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt l ä r a r e vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter med 1200 000 kronor; B. vid bifall till vad under I och I I hemställts, meddela h ä r a v föranledda författningsbestämmelser i huvudsaklig enlighet med vad de sakunniga föreslagit. Utkast till berörda författningsbestämmelser hava av de sakkunniga utarbetats och återfinnas i särskild bilaga till d e t t a kapitel.

166 Bilaga.

Utkast till författningsbestämmelser i anledning av de sakkunnigas förslag.

A) Kungörelse

angående statsbidrag

till byggnader för

folkskoleväsendet.

*L Skoldistrikt äger att enligt de grunder och i den ordning, som i denna kungörelse stadgas, åtnjuta statsbidrag till kostnaderna för a) anskaffande av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet (byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler), b) redan uppförda, distriktet tillhöriga undervisningslokaler, som icke tagits i bruk före den 1 juli 1896 (byggnadsbidrag och provisoriskt byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler), c) förhyrande av undervisningslokaler (hyresbidrag), d) underhåll av undervisningslokaler samt tillhandahållande av inventarier, skolmöbler och undervisningsmateriel för sådana lokaler (underhållsbidrag), e) tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller kontant ersättning härför (tjänstebostadsbidrag). Byggnadsbidrag

för

nya

undervisningslokaler.

1. Statsbidrag till uppförande och inredning av ny undervisningslokal utgår till skoldistrikt med tre fjärdedelar av den styrkta kostnaden för lokalens inrättande, dock högst med belopp, som motsvarar tre fjärdedelar av en på nedan angivet sätt fastställd kostnadssumma. I kostnader, till vilka statsbidrag må utgå, inräknas icke kostnader för anskaffande och iordningställande av tomt, tomtens inhägnande, anordnande av brunn ävensom ledningars framdragande till skolhusbyggnaden men däremot kostnader för inomhusledningar, erforderliga biutrymmen av olika slag samt den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksal, skolkök och slöjdsal. I kostnaden må jämväl inräknas utgifter för ritningar, arbetsledning och kontroll. 2. Vid beräkning av statsbidrag för lokal, som är avsedd att ersätta äldre lokal, må, om anledning därtill prövas föreligga, avdrag från kostnadssumman göras med belopp, som anses motsvara den äldre lokalens värde. Sådant avdrag skall dock alltid ske, där den äldre lokalen blivit förstörd genom eldsvåda och skoldistriktet på grund av försäkring är berättigat att härför åtnjuta brandskadeersättning. 3. Statsbidraget utgår med en fyrtiondel årligen under fyrtio år, räknat från och med det redovisningsår, då lokalen avsynats och godkänts.

167 §3. 1. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag för ny undervisningslokal, skall till statens vederbörande folkskolinspektör ingiva till länsstyrelsen ställd ansökan om tillstånd till byggnadsarbetets utförande och bidrag till byggnadskostnaderna. Sådan ansökning skall vara åtföljd av: a) utdrag u r kyrkostämmans, kyrkofullmäktiges, kommunalfullmäktiges eller stadsfullmäktiges protokoll, utvisande dels att skoldistriktet för sin del beslutat uppföra den lokal, för vilken bidrag begäres, dels, då fråga är om nybyggnad av skolhus, att av folkskolinspektören godkänd tomt finnes för ändamålet tillgänglig; b) av folkskolinspektören i vederbörlig ordning granskade huvudritningar; c) arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning, utvisande de för lokalens inrättande beräknade kostnaderna, varvid i de fall, då anläggningen omfattar andra utrymmen eller anordningar än sådana, för vilka bidrag, som här avses, kan utgå, kostnaderna för dessa skola särskilt angivas; d) redogörelse för det sätt, varpå kontroll över arbetets utförande är avsedd att utövas. Därest bidrag sökes för utförande av till- eller ombyggnadsarbeten å befintlig byggnad, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig person, att byggnaden är av den beskaffenhet, att planerad till- eller ombyggnad lämpligen kan ske. 2. Det åligger skolöverstyrelsen att, efter hänvändelse från skoldistrikt, som ämnar ingiva ansökning om byggnadstillstånd och bidrag enligt denna §, tillhandagå distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd och upplysningar i övrigt rörande det ifrågasatta byggnadsarbetet.

Sedan folkskolinspektören granskat de inkomna ansökningshandlingarna, skall han jämte eget yttrande översända handlingarna till länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen kostnaderna för byggnadsföretaget skäligen böra komma att överstiga 3 000 kronor, skall länsstyrelsen insända desamma jämte eget yttrande samt bevis, att skoldistriktets i § 3 mom. 1 a) avsedda beslut vunnit laga kraft, till skolöverstyrelsen, som har att till Kungl. Maj:t för prövning och avgörande överlämna samtliga handlingar i ärendet tillika med eget utlåtande. Om åter länsstyrelsen prövar kostnaderna komma att uppgå till högst 3 000 kronor, har länsstyrelsen att fatta beslut med anledning av ansökningen. Finner länsstyrelsen därvid byggnadsföretaget böra komma till utförande, skall länsstyrelsen fastställa den kostnadssumma, vara statsbidrag, högst, må beräknas, ävensom angiva statsbidragets maximibelopp. §5. Skoldistrikt, som tilldelats byggnadsbidrag för ny undervisningslokal, är pliktigt: att i enlighet med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter låta uppföra beslutad lokal; att bestrida ersättning till den i § 6 omförmälde, av länsstyrelsen förordnade byggnadssakkunnige;

168 att brandförsäkra lokalen till av länsstyrelsen godkänt belopp; samt att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Kungl. Maj:t respektive länsstyrelsen må hava meddelat vid bidragets beviljande. §6. Beviljat bidrag må icke utgå, innan lokalen blivit avsynad och godkänd. Avsyning förrättas av folkskolinspektören med biträde av byggnadssakkunnig person, som förordnas av länsstyrelsen, samt i närvaro av ombud för skolrådet. Vid avsyningsf örrättningen skola vara tillgängliga alla räkenskaper och andra handlingar rörande byggnadsföretaget. över förrättningen skall folkskolinspektören upprätta protokoll, vari skall antecknas, huruvida lokalen blivit av honom godkänd, ävensom summan av de för statsbidrags utgående beräkneliga kostnaderna för byggnadsarbetet. Protokollet skall härefter omedelbart insändas till länsstyrelsen samt i avskrift därjämte tillställas skolrådet. Sedan protokoll över avsyningsförrättningen inkommit till länsstyrelsen, samt skoldistriktet beretts tillfälle att yttra sig i anledning av protokollets innehåll, skall länsstyrelsen, om lokalen godkänts, med iakttagande av förut meddelat beslut om bidragets maximibelopp, bestämma bidragssumman med angivande av årsbidragets storlek och tiden för bidrags utgående. Härefter skall länsstyrelsen omedelbart till skoldistriktet utanordna första årsbidraget. Återstående årsbidrag utbetalas utan särskild rekvisition årligen i början av januari. § 7.

Därest lokal, för vilken utgår byggnadsbidrag, som avses i § 2, blir obehövlig för undervisningsändamål, skall denna omständighet icke utgöra hinder för bidragets fortsatta utbetalning; dock att, om lokalen av distriktet försaljes eller skoldistriktet genom uthyrning eller annorledes bereder sig inkomst av lokalen eller lättnad i sina utgifter för andra ändamål, distriktet har att härom, så snart ske kan, göra anmälan hos länsstyrelsen, som med eget yttrande skall underställa Kungl. Maj :t frågan, huruvida bidrag skall upphöra att utgä och redan utbetalda belopp återgäldas till statsverket. B y g g n a d s b i d r a g för r e d a n b e f i n t l i g a visningslokaler.

under-

§8. 1. Statsbidrag för i § 1 b) omförmälda lokaler utgår för varje skoldistrikt tillhörigt klassrum och gymnastiksal, dock med undantag av sådana lokaler, som tillkommit utan kostnad för distriktet eller som, enligt vad i mom. 2 av denna § sägs, hänföras till i samma moment omförmälda klass IV. Bidragel utgår årligen till och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk under fyrtio år. 2. Med hänsyn tagen till de i mom. 1 avsedda klassrummens och gymnastiksalarnas beskaffenhet indelas dessa i fyra klasser (klass I—IV). Klassificeringen verkställes av en nämnd i enlighet med vad därom är särskilt stadgat. Till klass IV hänföras lokaler, som nämnden finner vara av så underhaltig beskaffenhet, att statsbidrag för desamma, oaktat deras användning tillätes, icke bör utgå.

169 3. Det årliga bidraget utgör för lärosal eller gymnastiksal, tillhörande klass I, 180 kronor, klass I I 120 kronor och klass I I I 90 kronor, dock att om distriktet av staten eller från annat håll erhållit bidrag till byggnadens uppförande, årsbidragets storlek bestämmes av Kungl. Maj:t efter framställning av distriktet. 4. Därest sådana ändrade förhållanden inträda med avseende å beskaffenheten av lokal, att ändring i fråga om dess placering i klass anses påkallad, har länsstyrelsen, efter därom av skoldistriktet eller folkskolinspektören i samband med statsbidragsrekvisition gjord framställning, att vid rekvisitionens prövning fatta beslut i ämnet. över länsstyrelsens beslut i denna del må klagan icke föras. 5. Bidrag utgår endast för lokal, som användes för sitt ändamål, dock att om lokalen varit i bruk under en del av redovisningsåret, bidrag för det året utgår oavkortat. 6. De i mom. 1 samt 3—5 av denna ^ meddelade bestämmelserna träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer. Provisoriskt

byggnadsbidrag. §9.

Intill tiden, då bestämmelserna i § 8 mom. 1 samt 3—5 träda i kraft, utgår för varje skoldistrikt tillhörigt klassrum och gymnastiksal, som icke varit i bruk längre tid än trettionio år, räknat från och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen togs i bruk, provisoriskt byggnadsbidrag med 90 kronor årligen, dock att sådant bidrag icke utgår för lokal, som tillkommit utan kostnad för distriktet. Beträffande nämnda bidrag skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i § 8 mom. 3 och 5. Hyresbidrag. § 10. För undervisningslokal, som av skoldistrikt förhyres, äger distriktet årligen åtnjuta statsbidrag med hälften av den erlagda hyran, dock under iakttagande att, om hyran uppenbarligen överstiger det belopp, som enligt ortens pris kan anses skäligt, statsbidraget skall minskas till hälften av sistnämnda belopp. Såsom villkor för utgående av hyresbidrag gäller, att lokalen blivit av folkskolinspektören för ändamålet godkänd. Underhållsbidrag.

fil. Till underhåll av undervisningslokaler ävensom för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel till sådana lokaler äger skoldistrikt årligen åtnjuta statsbidrag med 50 kronor för varje lokal, som tillhör distriktet, och med 25 kronor för lokal, som av distriktet förhyres. Bidraget utgår för klassrum, specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål. Underhållsbidrag utgår allenast för lokal, som användes för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk under en del av redovisningsåret, bidrag för det året utgår oavkortat.

i

170 Såsom villkor för utgående av underhållsbidrag skall gälla, att lokalen av distriktet hålles i ett tillfredsställande skick, och att inventarier, skolmöbler och undervisningsmateriel äro av beskaffenhet, som folkskolinspektören godkänner. Tjänstebostadsbidrag. § 12. Till bestridande av kostnaderna för tjänstebostäder åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor äger skoldistrikt årligen åtnjuta statsbidrag med: för ordinarie manlig folkskollärare 160 kronor, för ordinarie kvinnlig folkskollärare 120 kronor och för annan lärare 80 kronor, dock under iakttagande, att, där i stället för bostad in natura kontant ersättning utgår eller bostad av distriktet förhyres för lärarens räkning, bidraget icke må överstiga den sålunda utgående ersättningen resp. den av distriktet erlagda hyran. H a r distrikt för uppförande av tjänstebostad åtnjutit bidrag av statsmedel eller från annat håll, ankomme på Kungl. Maj:t att efter framställning av distriktet bestämma, huruvida och i vilken mån tjänstebostadsbidrag må utgå. I de fall, då tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distriktet, utgår icke tjänstebostadsbidrag. Har distriktets skyldighet att tillhandahålla lärare bostad eller ersättning härför avsett allenast del av redovisningsår, utgår bidraget med så stor del, som belöper på den tid, bostad eller ersättning skolat tillhandahållas; och skall härvid bidraget beräknas efter samma tidsenhet som den kontanta avlöningen till vederbörande lärare. Såsom villkor för utgående av tjänstebostadsbidrag skall gälla, att distriktet med avseende å vederbörande lärare fullgjort vad i gällande författningar är föreskrivet om tillhandahållande av tjänstebostad eller ersättning härför. Rekvisition

av

statsbidrag.

§ 13. 1. Rekvisition av statsbidrag, som avses i §§ 8—12, skall enligt formulär, som fastställes av skolöverstyrelsen, av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse varje år efter ingången av juli och före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, för vilket bidrag sökes, i två likalydande exemplar avlämnas till vederbörande folkskolinspektör. 2. Folkskolinspektören skall granska de inkomna rekvisitionerna och därvid tillse, att de för statsbidragens utgående stadgade villkoren äro uppfyllda och de lämnade uppgifterna riktiga, varefter han snarast möjligt skall med tillstyrkande eller avstyrkande insända ett exemplar av rekvisitionen till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse. 4. I den mån folkskolinspektörens erinringar eller andra på den utbetalande myndighetens beslut inverkande särskilda omständigheter icke prövas föranleda avslag, skall statsbidrag av statskontoret eller länsstyrelsen, så snart ske kan, utbetalas till skoldistriktet. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935, dock att i fråga om tillämpningen av bestämmelserna i § 8 mom. 1 samt 3—5 skall gälla vad härom är stadgat i mom. 6 av samma paragraf.

171 B) Kungörelse angående indelning görelsen angående statsbidrag

av skollokaler i olika klasser enligt kuntill byggnader för folkskoleväsendet.

1. Den indelning av skollokaler i olika klasser, som avses i § 8 av kungörelsen angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, skall för varje skoldistrikt verkställas av en nämnd (skolhusvärderingsnämnd), bestående av tre ledamöter, nämligen en av länsstyrelsen för samtliga skoldistrikt inom länet förordnad byggnadssakkunnig person, vilken tillika skall vara nämndens ordförande, vederbörande statens folkskolinspektör samt en av skoldistriktet utsedd medlem av distriktet. 2. Till ledamot av nämnden må icke utses befattningshavare hos länsstyrelsen eller den, som eljest på grund av sin tjänsteställning har att taga befattning med skolbyggnadsfrågor, som skola av länsstyrelsen handläggas. 3. Nämnden är beslutför, allenast om samtliga dess ledamöter äro närvarande. Såsom nämndens beslut gälle den mening, varom två ledamöter förena sig, eller, då envar av nämndens ledamöter stannat i olika meningar, ordförandens mening. Folkskolinspektören skall hos nämnden göra anmälan om förekommande indelningsärenden. Han skall jämväl föredraga ärendena inför nämnden samt tjänstgöra såsom nämndens sekreterare och i denna egenskap föra protokoll över nämndens beslut ävensom ombesörja därav föranledda expeditioner. 4. Indelningen sker enligt anvisningar, som av Kungl. Maj:t utfärdas, samt efter inhämtande av noggranna upplysningar om samtliga på frågan inverkande förhållanden. Där nämnden finner sådant erforderligt för ärendets utredning, må syn på ort och ställe av nämnden hållas. 5. Angående nämndens sammanträdesort och sammanträdestider samt lokal för sammanträdena bestämmer ordföranden, som har att till sammanträdena kalla nämndens övriga ledamöter. 6. Meddelande om nämndens beslut skall utan dröjsmål tillställas länsstyrelsen och distriktets skolråd eller folkskolestyrelse. 7. Över nämndens beslut må klagan icke föras. 8. Ordförande i skolhusvärderingsnämnd och folkskolinspektör äga åtnjuta dels arvode för sitt arbete med nämndens angelägenheter, vilket arvode till beloppet fastställes av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen, dels ock ersättning för av uppdraget föranledda resor enligt klass I I B i allmänna resereglementet. Förekommande kostnad för ledamot, som utsetts av skoldistrikt, gäldas av distriktet. 9. Skoldistrikt skall i god tid före den 1 juli 1935 välja ledamot i skolhusvärderingsnämnd enligt punkt 1 samt härom skyndsamt göra anmälan hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen utser härefter omedelbart ordförande i nämnden samt underrättar genast dels vederbörande skoldistrikt om sitt beslut, dels ock vederbörande folkskolinspektörer om detta beslut ävensom om skoldistriktens val, såvitt detta angår inspektionsområdet. Sedan nämndernas sammansättning sålunda blivit bestämd, böra de utan dröjsmål träda i verksamhet. 10. Erfordras medel till bestridande av expeditionskostnader för skolhusvärderingsnämnd, skall nämnden härom göra anmälan hos länsstyrelsen, som i ärendet gör framställning hos Kungl. Maj:t. Denna kungörelse träder i kraft omedelbart.

172 C) Kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning. § 14. Till bestridande av kostnaderna för den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning skall skoldistrikt av statsmedel erhålla — förutom statsbidrag för tillhandahållande av tjänstebostäder eller ersättning därför enligt vad i sådant avseende är särskilt stadgat — bidrag, motsvarande den kontanta minimiavlöning, som distriktet jämlikt de i denna kungörelse angivna grunder har att utbetala till sådan personal, dock med iakttagande av de föreskrifter, som här nedan meddelas. § 15. 1. Statsbidrag utgår icke för längre undervisningstid än åtta månader om året. 2. Har ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande folkskollärare sin tjänstgöring uteslutande eller till övervägande delen förlagd till de klasser i folkskolan, vilka enligt det för skoldistriktet gällande reglementet utgöra småskolestadiet, skall statsbidrag till avlöning av sådan lärare utgå såsom för lärare i motsvarande ställning vid småskola. Vid beräkning etc. (= nuvarande mom. 5 andra och tredje styckena). 3. I fråga om statsbidrag till avlöning av ordinarie folkskollärare, ordinarie lärare vid småskola samt annan lärare vid småskola, som äger åtnjuta avlöning efter samma grunder som ordinarie lärare vid sådan skola, ävensom lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, som blivit anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, skall särskilt iakttagas a) att, om läraren erhållit tjänstledig-het av annan anledning än på grund av styrkt sjukdom eller för att på grund av särskilt förordnande eller val fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, statsbidrag till hans avlöning, därest ledigheten omfattat mer än sex veckor under ett och samma kalenderår, ej skall utgå, med mindre vederbörande folkskolinspektör vitsordat, att sådant må utan hinder av nämnda omständighet äga rum, eller, då folkskolinspektören icke ansett sig kunna tillstyrka statsbidrags utgående till den tjänstledige lärarens avlöning, skolöverstyrelsens medgivande erhållits; b) att, om läraren uppnått den för erhållande av hel pension eller helt ålderdomsunderstöd stadgade levnadsåldern, statsbidrag till hans avlönande icke skall utgå, med mindre vederbörande folkskolinspektör vitsordat, att sådant må utan hinder av nämnda omständighet äga rum, eller, då folkskolinspektören icke ansett sig kunna tillstyrka statsbidrags utgående till sådan lärare, skolöverstyrelsens medgivande erhållits. 4. I fråga om statsbidrag till avlöning av vikarie å ordinarie folkskollärartjänst, extra ordinarie folkskollärartjänst, lärartjänst vid småskola, mindre folkskola eller tjänst som biträdande lärare vid folkskola skall särskilt iakttagas, att, därest till vikarie antagits redan pensionerad lärare, statsbidrag

173 skall utgå, endast för så vitt folkskolinspektören vitsordar vikariens lämplighet, samt, för det fall att vikarien icke äger vederbörlig behörighet till tjänsten, endast för så vitt folkskolinspektören vitsordar, att vikarie, som äger sådan behörighet, icke kunnat erhållas, samt att vikarien befunnits duglig. (Nuvarande § 15 mom. 1, 2, 3 och 4 samt §§ 16, 17, 18 och 19 utgå.) § 16. Såsom villkor för utgående av de i denna kungörelse omförmälda statsbidrag skall gälla: a) att distriktets skolväsende är anordnat i enlighet med gällande föreskrifter ; b) att undervisningen vid distriktets skolor fortgår minst åtta månader om året, därest icke Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning i den sålunda stadgade undervisningstiden eller skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning befriat distriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen genom vikarie; c) att distriktet för undervisningen tillhandahåller lämpliga lokaler och ombesörjer desammas uppvärmning, belysning och städning ävensom förser lokalerna med ändamålsenliga inventarier och erforderlig undervisningsmateriel; d) att lärarnas avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som ock naturaförmånerna, fullt motsvara vad i sådant avseende är eller varder stadgat; samt dessutom e) om bidrag sokes etc. ( = nuvarande § 18 e); f) om bidrag sokes etc. (= nuvarande § 18 f); g) om bidrag sokes etc. ( = nuvarande § 18 g); h) om bidrag sokes till nyinrättad lärartjänst: att tillstånd i vederbörlig ordning lämnats till tjänstens inrättande; i) om bidrag sokes till lärartjänst med anställning på viss tid, vilken tjänst redan upprätthållits under tre redovisningsår: att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till tjänstens fortsatta upprätthållande. § 17. 1. För utbekommande av statsbidrag enligt denna kungörelse skola hinder ej möta därav a) att småskola, mindre folkskola, flyttande folkskola eller fast folkskola under redovisningsåret med avseende å skolans art i vederbörlig ordning förändrats ; b) att skola eller lärartjänst på grund av minskat barnantal eller skolväsendets omorganisation upphört under året eller ny skola eller ny lärartjänst inrättats under året och av sådan anledning undervisningen icke fortgått hela den stadgade tiden; c) att undervisningen enligt vederbörligt beslut avkortats på grund av rådande smittsam sjukdom bland människor eller husdjur; d) att vid förfall för lärare på grund av sjukdom eller vid inträffad ledighet undervisningen icke kunnat fortgå hela den för redovisningsåret stadgade tiden, såvida folkskolinspektören vitsordar, att vikarie ej kunnat erhållas; e) att lärare till förekommande av smittfara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra och undervisningen av denna anledning icke kunnat fortgå hela den för redovisningsåret stadgade tiden.

174 2. ( = nuvarande § 19 mom. 2), § 18 ( = nuvarande § 20), § 19 ( = nuvarande § 21), § 20 ( = nuvarande § 22), Det torde böra i övrigt iakttagas, att med avseende å förevarande författning omarbetning bör ske med hänsyn till bestämmelserna i kungörelsen den 31 maj 1934 (nr 199) angående övergång från kalenderår till tiden den 1 juli —den 30 juni (redovisningsår) vid beräkning av löner och statsbidrag för vissa kommunala skolor m. m.

D) Kungörelse

angående avlöning åt föreståndarinnor och biträdande ståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor.

före-

*L 1. För i vederbörlig ordning tillsatt föreståndarinna vid skolhem eller arbetsstuga, skall grundlönen utgöra 1200 kronor, vartill kunna, efter respektive fem. tio och femton år, komma tre ålderstillägg, vart och ett å 150 kronor. 2. Till biträdande föreståndarinna vid skolhem eller arbetsstuga skall lönen utgöra 1000 kronor. 3. Arvodet till vikarie för föreståndarinna vid skolhem eller arbetsstuga skall utgöra 1 000 kronor och till vikarie för biträdande föreståndarinna 800 kronor. 4. Dessutom skola ovannämnda befattningshavare åtnjuta fri bostad, fritt bränsle och lyse samt under den del av året, då skolhemmets eller arbetsstugans verksamhet pågår, fri kost ävensom, därest de äro anställda vid skolhem eller arbetsstuga inom skoldistrikt, beträffande vilka kungörelsen den 27 februari 1920 (nr 141) äger tillämpning, särskilt lönetillägg med 100 kronor för år och, därest de äro anställda vid skolhem inom rikets nordligaste gränsorter, särskilt lönetillägg med 200 kronor för år. §2. (== § 2 i k u n g ö r e l s e n n r 292/1928). (= z% 3 i k u n g ö r e l s e n n r 292/1928). (= = $ 4 i k u n g ö r e l s e n n r 292/1928). (= -.% 5 i k u n g ö r e l s e n n r 292/1928). (= -.% 6 i k u n g ö r e l s e n n r 292/1928). (= : § 7 i k u n g ö r e l s e n n r 292/1928).

§8. 1. För i vederbörlig ordning anställd föreståndarinna och biträdande föreståndarinna skall statsbidraget för år utg"å med belopp, motsvarande, om befattningshavaren är anställd vid skoldistrikt tillhörigt skolhem, den kontanta

175 minimiavlöning, som distriktet jämlikt de i denna kungörelse angivna grunder har att utbetala till sådan personal ävensom det särskilda lönetillägget samt eljest: a) nio tiondelar av grundlönen eller, vad angår biträdande föreståndarinna, nio tiondelar av lönen; b) förekommande ålderstillägg, samt c) det särskilda lönetillägget. 2. I fråga etc. ( = § 8 mom. 3 i kungörelsen nr 292/1928). §9. (= § 9 i kungörelsen nr 292/1928). § 10. ( = § 10 i kungörelsen nr 292/1928). §11. (= § 11 i kungörelsen nr 292/1928). § 12. ( = § 12 i kungörelsen nr 292/1928). § 13. ( = § 13 i kungörelsen nr 292/1928).

E) Kungörelse angående ändring av § 2 i kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572) angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskdd slöjdskola. §2. Skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, må, på sätt nedan i § 3 närmare bestämmes, av statsbidrag erhålla bidrag till lärares avlöning, beräknat, där undervisningen bestrides av lärare, vilkens tjänst för beredande av pensionsrätt åt tjänstinnehavaren är reglerad jämlikt § 5 i reglementet för statens pensionsanstalt, efter 1 krona 20 öre för undervisningstimme och eljest efter 1 krona för undervi sningstimme, dock att i intet fall statsbidraget må utgå med högre belopp för slöjdavdelning under ett kalenderår än 148 kronor 80 öre respektive 124 kronor, motsvarande statsbidrag för 124 timmar.

F) Kungörelse angående ändring av § 3 i kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 573) angående statsbidrag för undervisning i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt. §3. Skoldistrikt, landsting, hushållningssällskap eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd organisation, som i egentlig folkskola eller i särskild

176 anstalt anordnar undervisning i hushållsgöromål, må såsom bidrag till lärarinnas avlöning av statsmedel erhålla ett belopp motsvarande den för kurs bestämda minimiavlöningen, 255 kronor, eller 7 kronor 50 öre för arbetsdag.

G) Kungörelse angående statsbidrag till arvoden åt överlärare vid folk- och småskolor.

u. Till bestridande av kostnad för kontant arvode åt överlärare må skoldistrikt kunna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande årligen erhålla statsbidrag med högst hälften av den på året belöpande arvodeskostnaden, dock i intet fall med mera än 1 000 kronor för år samt under iakttagande, att ett och samma distrikt icke må åtnjuta bidrag för mer än en överlärarbefattning-. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag, varom här är fråga, skall till vederbörande statens folkskolinspektör ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning härom. Sådan ansökning skall innehålla utförlig redogörelse för de förhållanden, som ansetts påkalla överlärares anställande, samt vara åtföljd av: a) uppgift å de arvodesförmåner, som tillkomma överläraren; b) vederbörligen fastställd instruktion för överläraren eller förslag därtill; c) uppgift å det antal undervisningstimmar, som överlärare i egenskap av lärare vid skola inom distriktet har att bestrida, ävensom angående det sätt, varpå återstoden av den med lärartjänsten förbundna undervisningsskyldigheten fullgöres; d) avskrift av det för skoldistriktet gällande reglementet. Folkskolinspektören har att med eget yttrande översända handlingarna i ärendet till skolöverstyrelsen, som med sitt utlåtande underställer ärendet Kungl. Maj:ts prövning. §3. Har Kungl. Maj:t medgivit, att statsbidrag till arvode åt överlärare må utgå, äger skoldistriktet efter rekvisition, varom i § 4 förmäles, åtnjuta sådant bidrag enligt de i Kungl. Maj:ts beslut angivna grunderna. §4. Rekvisition av statsbidrag till arvode åt överlärare skall, avfattad i enlighet med formulär, som av skolöverstyrelsen fastställes, av skolrådet eller folkskolestyrelsen ingivas till folkskolinspektören efter ingången av juli och före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, rekvisitionen avser. Sedan inspektören granskat rekvisitionen, skall han med eget yttrande insända rekvisitionen till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, som, i den mån ej folkskolinspektörens erinringar eller andra särskilda omständigheter prövas föranleda avdrag, har att så snart ske kan utbetala statsbidraget till skoldistriktet.

177 i H) Kungörelse angående skyldighet för lärare vid folk- och småskolor att i vissa fall underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat. % 1. Innehavare av ordinarie folk- eller småskollärartjänst eller av tjänst såsom biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola med anställning tills vidare är skyldig att låta sig förflyttas till lärartjänst i annat skoldistrikt i enlighet med de närmare föreskrifter, som här nedan meddelas, dock att sådan skyldighet icke skall åligga lärare, vilkens tjänst är i föreskriven ordning förenad med organist-, klockar- eller kyrkosångarbefattning. §2. Ordinarie folkskollärare och ordinarie småskollärare må förflyttas allenast till annan ordinarie folkskollärar- respektive småskollärartjänst. Biträdande lärare vid folkskola, och lärare vid mindre folkskola, vilka blivit anställda tills vidare, må icke förflyttas till tjänst med anställning på viss tid. § 3.

Vid förflyttning, som här avses, skall, så vitt möjligt, tillses, att läraren erhåller en tjänst, som med avseende å avlöningsförmåner, tjänstebostads beskaffenhet, skolform samt övriga förhållanden kan anses åtminstone likvärdig med den tjänst, läraren lämnar. §4. 1. Därest och så länge avlöningsförmånerna vid den nya tjänsten, för år räknat, understiga de avlöningsförmåner, till vilka läraren skulle varit berättigad, om han alltjämt innehaft den förra tjänsten, skall läraren av statsmedel erhålla lönefyllnad med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning uppgår till samma belopp, som han i avlöning skulle hava åtnjutit vid den förut innehavda tjänsten. Härvid må hänsyn icke tagas till ersättning för övertidsläsning eller löneförmåner, som härflyta från annan tjänstgöring än å tjänst, som i % 1 omförmäles. 2. Fråga om rätt till lönefyllnad prövas och avgöres av Kungl. Maj:t i samband med förflyttningsärendet. 3. Lönefyllnad utgår i samma ordning som den kontanta avlöningen i övrigt. §5.. Har lärare genom förflyttning tillskyndats minskning i pensionsförmåner, skall ersättning härför beredas honom av statsmedel. Fråga härom upptages av Kungl. Maj:t efter framställning av vederbörande lärare i samband med hans avgång ur tjänsten med pension. Lärare, som förflyttas enligt bestämmelserna i denna kungörelse, äger av statsmedel erhålla ersättning för flyttningskostnader, med belopp, som Kungl. Maj:t efter ansökning av läraren prövar skäligt. 12

_

178 §7. Med avseende å lärares flyttningsskyldighet indelas riket i 13 flyttniugsområden, bestående av följande inspektionsområden: I etc. (= § 12 i S.F.S. 507/1933). § 8.

Lärare, som här avses, må på grund av förhållanden, som omförmälas i § 9, kunna förflyttas till ledig tjänst i skoldistrikt inom det flyttningsområde, där läraren är anställd. §9. Finner skoldistrikt eller vederbörande folkskolinspektör lärartjänst icke vidare vara behövlig och kan ej indragning av tjänsten ske genom lärarens förflyttning till annan tjänst inom samma skoldistrikt, äger distriktet eller inspektören att omedelbart till skolöverstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd framställning om vidtagande av åtgärder för tjänstens indragning genom lärares förflyttning till annan ledig tjänst inom flyttningsområdet. § 10. Sedan sådan framställning, som i § 9 omförmäles, inkommit till skolöverstyrelsen, skall skolöverstyrelsen verkställa utredning angående den eller de tjänster inom området, till vilka förflyttning lämpligen må kunna ske. Härefter har överstyrelsen att med överlämnande av den inkomna framställningen, berörda utredning och eget utlåtande hänskjuta ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande samt därvid tillika lämna uppgift å övriga övertaliga lärartjänster av ifrågavarande slag inom flyttningsområdet. Kungl. Maj:t bestämmer härpå, till vilken tjänst inom området förflyttning skall äga rum, ävensom vilka lärare, som skola komma i fråga till förflyttning. Ordinarie tjänst vid småskola samt tjänst för lärare med anställning tills vidare vid mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola skola i detta sammanhang betraktas såsom tjänster av samma slag. *1L Tjänst, till vilken lärare, enligt vad i § 10 sägs, skall förflyttas, skall, så snar! ske kan, kungöras ledig med ansökningsrätten begränsad till de lärare, som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skola ifrågakomma till förflyttning. Om kungörelsens innehåll skall skolstyrelsens ordförande i det distrikt, till vilket förflyttning skall äga rum, omedelbart underrätta skolstyrelsens ordförande i det eller de distrikt, där de lärare äro anställda, till vilka ansökningsrätten begränsats; och åligger det sistnämnda ordförande att utan dröjsmål delgiva vederbörande lärare kungörelsens innehåll. § 12. Hava två eller flera behöriga sökande anmält sig till tjänst, som ledigförklarats med enligt § 11 begränsad ansökningsrätt, skall förslag upprättas och val ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad därom föreskrives i folkskolestadgan.

179 § 13. Om ingen behörig sökande anmält sig till enligt § 11 ledig-förklarad tjänst eller om endast en behörig sökande anmält sig och vederbörande icke åtnöjas med ofullständigt förslag, skall skolrådet eller folkskolestyrelsen härom omedelbart underrätta Kungl. Maj:t. I sådant fall bestämmer Kungl. Maj:t vilken lärare, som skall förflyttas till den lediga tjänsten. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935 och äger tillämpning å alla lärare, som efter den 30 juni 1935 första gången erhålla anställning å tjänst av den art, som i kungörelsen avses. Beträffande lärare, som vid kungörelsens ikraftträdande redan innehade sådan anställning, skall kungörelsen träda i tillämpning den 1 juli 1940, dock allenast för så vitt läraren efter ansökan vinner ny anställning av samma art efter den 30 juni 1940.

I) Kungörelse

angående vissa ändringar i förnyade stadgan den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket.

§ 2. 1. ( = nuvarande lydelse). 2. ( = nuvarande lydelse). 3. Ny ordinarie folkskollärartjänst, ordinarie småskollärartjänst, biträdande lärartjänst vid folkskola och lärartjänst vid mindre folkskola med anställning tills vidare eller på viss tid samt extra ordinarie folkskollärartjänst och extra ordinarie småskollärartjänst må icke inrättas utan att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd därtill; dock att lärartjänst med anställning på viss tid må efter folkskolinspektörens medgivande vara inrättad under en tid av högst tre år. 4. ( = nuvarande § 2 mom. 3). 5. ( = nuvarande § 2 mom. 4). 6. (= nuvarande § 2 mom. 5). Övergångsstadgande ( = nuvarande). §8. 4. Där skolväsendets — fastare anställning. Då fråga är om förordnande av ny inspektör eller ny överlärare, skall, utom i sådant fall som här nedan säges, ledigheten, så snart ske kan, genom skolrådets försorg kungöras i den tidning, vari officiella meddelanden införas; och skola därvid meddelas de lönevillkor och andra bestämmelser, som gälla för befattningen. Den, som vill ifrågakomma till förordnande som inspektör eller överlärare, har att inom trettio dagar från första dagen, då ledigheten kungjordes i nämnda tidning, denna dag oräknad, till skolrådets ordförande ingiva eller ock i betalt brev med allmänna posten till honom insända till skolrådet ställd ansökning med därtill hörande handlingar. Infaller trettionde dagen å helgdag, utsträckes ansökningstiden till nästföljande söckendag. Omedelbart efter ansökningstidens utgång skall skolrådet översända ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen för inhämtande av yttrande angående de sökandes lämplighet för befattningen. Skolöverstyrelsen skall i sitt yttrande angiva de tre sökande, vilka överstyrelsen finner mest lämpliga för

180 b e f a t t n i n g e n med h ä n s y n till insikter, e r f a r e n h e t och de ö v r i g a e g e n s k a p e r , v i l k a f ö r e t r ä d e s v i s e r f o r d r a s för ett f r a m g å n g s r i k t u t ö v a n d e a v l e d n i n g e n och tillsynen a v a r b e t e t i folkskolan, ä v e n s o m den o r d n i n g , v a r i ö v e r s t y r e l s e n a n s e r dessa t r e sökande b ö r a k o m m a i å t a n k e . Sedan s k o l ö v e r s t y r e l s e n a v g i v i t sitt y t t r a n d e , skall s k o l r å d e t meddela f ö r o r d n a n d e för den b l a n d n ä m n d a t r e sökande, som skolrådet p r ö v a r v a r a lämpligast. Om vid k u n g ö r a s ledig. D ä r e s t s k o l ö v e r s t y r e l s e n p r ö v a r skäl d ä r t i l l föreligga, m å ö v e r s t y r e l s e n efter a v s k o l d i s t r i k t e t g j o r d a n s ö k n i n g k u n n a b e s t ä m m a , a t t vid f ö r o r d n a n d e a v i n s p e k t ö r eller ö v e r l ä r a r e n å g o n a v de vid d i s t r i k t e t s s k o l o r a n s t ä l l d a o r d i n a r i e l ä r a r n a d ä r t i l l skall u t s e s . H a r s å d a n bestämmelse m e d d e l a t s , erfordr a s icke, a t t b e f a t t n i n g e n i o v a n n ä m n d o r d n i n g f ö r k l a r a s ledig; dock a t t sökandes l ä m p l i g h e t . B e s v ä r över och o r d n i n g s s t a d g a . § 10. 3. N ä r f ö r s l a g fastställda reglementet. H a r f ö r s l a g till r e g l e m e n t e eller ä n d r i n g d ä r i f r a m s t ä l l t s a v folkskolinspektören, skall s k o l r å d e t y t t r a s i g över förslaget, v a r e f t e r d e t s a m m a b e h a n d l a s på s ä t t i d e t t a m o m e n t ä r föreskrivet om d ä r eljest a v s e d d a r e g l e m e n t s f ö r s l a g ; skolande v a d n u s t a d g a t s i t i l l ä m p l i g a delar gälla j ä m v ä l a n d r a , av folkskoli n s p e k t ö r e n g j o r d a y r k a n d e n , så vitt de avse s k o l v ä s e n d e t s a l l m ä n n a anordning inom distriktet. R e g l e m e n t e eller godkännandet meddelats. S t a t s m y n d i g h e t , som h a r a t t besluta i r e g l e m e n t s ä r e n d e n , ä g e r befogenhet a t t ä v e n m o t s k o l d i s t r i k t e t s b e s t r i d a n d e f a s t s t ä l l a s å d a n o r g a n i s a t i o n a v skolv ä s e n d e t i ett distrikt, som f ö r u t s ä t t e r a n o r d n a n d e t a v s k o l s k j u t s a r eller ina c k o r d e r i n g a v s k o l b a r n i e n s k i l d a hem. H a r fastställelsebeslutet m e d d e l a t s a v d o m k a p i t l e t , skall det dock i dylika fall u n d e r s t ä l l a s s k o l ö v e r s t y r e l s e n s p r ö v ning. § 19. 1. a) ( = n u v a r a n d e lydelse). b) Ä r o s k o l r å d e t och folkskolinspektören vid d e n n a o m p r ö v n i n g ense, h a r s k o l r å d e t a t t o m e d e l b a r t v i d t a g a e r f o r d e r l i g a å t g ä r d e r , v a r v i d först reglem e n t s ä n d r i n g , d ä r så k r ä v e s , i s t a d g a d o r d n i n g s k a l l v i d t a g a s . K u n n a skolr å d e t och folkskolinspektören icke enas, skall ä r e n d e t u n d e r s t ä l l a s skolövers t y r e l s e n eller, d ä r e s t ä n d r i n g a v r e g l e m e n t e t e r f o r d r a s , v e d e r b ö r a n d e domkapitels avgörande. c) (= n u v a r a n d e lydelse). d) S k a l l ledig t j ä n s t å t e r b e s ä t t a s u t a n f ö r f l y t t n i n g , som avses i mom. 1 c) a v d e n n a p a r a g r a f , och h a r ej K u n g l . Maj:t, enligt v a d d ä r o m ä r s ä r s k i l t stadgat, f ö r o r d n a t , a t t till den l e d i g a tjänsten skall f ö r f l y t t a s l ä r a r e från a n n a t s k o l d i s t r i k t , s k a l l k u n g ö r e l s e om ledigheten, så s n a r t ske k a n och, d ä r ej skolö v e r s t y r e l s e n finner s k ä l i g t a t t p å a v skolrådet g j o r d f r a m s t ä l l n i n g m e d g i v a u p p s k o v , senast i n o m s e x m å n a d e r av skolrådet u t f ä r d a s och en g å n g offentl i g g ö r a s i den t i d n i n g , i v i l k e n officiella m e d d e l a n d e n i n f ö r a s . 2. O r d i n a r i e l ä r a r t j ä n s t sökes hos s k o l r å d e t s e n a s t i n o m trettio d a g a r från f ö r s t a dagen, då ledigheten k u n g j o r d e s i n ä m n d a t i d n i n g , d e n n a d a g o r ä k n a d , dock att, om t r e t t i o n d e d a g e n etc. (i ö v r i g t = n u v a r a n d e lydelse).

3. Ansökning skall åtföljas av: a) behörigen — sökandens behörighet; e) betyg av vederbörande myndighet över den tjänstgöring såsom lärare, sökanden må hava fullgjort; skolande det betyg, som avser i tjänst varande lärares senaste tjänstgöring, icke vara utfärdat tidigare än sex månader före ansökningstidens utgång; samt nämnda tid. Är sökande vid tiden för ansökningens ingivande jämväl sökande till tjänst inom annat skoldistrikt, skall han härom lämna uppgift i sin ansökning. Skulle sökande, sedan ansökningshandlingarna ingivits men innan förslag till den sökta tjänsten upprättats, anmäla sig såsom sökande till tjänst inom annat skoldistrikt, åligger det honom att härom ofördröjligen underrätta skolrådet. 4. Sökande må ej, förrän förslag blivit upprättat eller, därest han blivit å förslaget uppförd och sedermera ej avgått från detsamma, val ägt rum, anmäla sig såsom sökande till tjänst av ifrågavarande slag inom annat skoldistrikt, vid äventyr att, därest han ej före upprättandet av förslag till den först sökta tjänsten skriftligen återkallat sin ansökan till sistnämnda tjänst, anses obehörig till varje av dessa tjänster. Återkallelse anses hava skett den dag, skriftlig anmälan om återkallelsen inkommit till skolrådets ordförande. 5. Önskar sökande, som uppförts på förslag, avgå från detsamma, ankomme det på skolrådet att efter skriftlig anhållan av sökanden besluta härom; dock att sökande, som uppförts på av domkapitlet upprättat förslag, äger rätt att avgå från sådant förslag, därest detta överklagats av annan än sökanden, skolande i sistnämnda fall sökanden om sin avgång göra skriftlig anmälan hos skolrådet. 6. Vid uppgörande av förslag till ledig tjänst skola såsom befordringsgrunder i följande ordning gälla: a) undervisningsskicklighet och nit samt förmåga att i skolan upprätthålla ordning och att i övrigt leda barnens uppfostran, b) genom vitsord, erhållna, i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen, c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, varvid dock skälig hänsyn skall tagas jämväl till väl vitsordad lä rartjänstgöring vid andra under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter. Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en. föregående befordringsgrund kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare. Är med tjänsten förenad överlärarbefattning, må, utöver nu angivna befordringsgrunder, hänsyn jämväl tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. 7. Där flera än en sökande anmält sig, skall skolrådet, så fort ske kan efter ansökningstidens utgång, uppgöra en promemoria över de sökandes meriter, avfattad enligt formulär, som fastställes av skolöverstyrelsen. Sedan härefter ansökningshandlingarna jämte promemorian överlämnats till statens vederbörande folkskolinspektör för granskning, skall denne med återställande av ansökningshandlingarna och promemorian till skolrådet avgiva yttrande i ärendet. I detta yttrande skall, om flera än tre behöriga sökande finnas, på anförda skäl angivas de tre sökande, vilka inspektören med hänsyn till gällande befordringsgrunder finner böra främst komma i fråga vid tjänstens tillsättning, samt den ordning, i vilken dessa, böra komma i åtanke.

182 Äro de behöriga sökandenas antal tre eller två, skall inspektören på anförda skäl angiva den ordning, i vilken de sökande enligt hans mening böra med avseende å nämnda grunder uppföras på förslag. Är lärartjänst förenad med överlärarbefattning, skall med ärendets hänskjutande till folkskolinspektören och förslags upprättande anstå, till dess skolöverstyrelsen avgivit det yttrande över de sökandes lämplighet för överlärarbefattningen, som avses i § 8 mom. 4. 8. Inom tio dagar efter ansökningstidens utgång eller, i fall som avses i punkt 7, efter det inspektörens yttrande inkommit, skall skolrådet sammanträda för att, efter tagen del av inspektörens yttrande, där sådant förekommer, först pröva sökandenas behörighet och därefter upprätta förslag. P å förslaget skola uppföras de tre behöriga sökande, vilka skolrådet med hänsyn till gällande befordringsgrunder prövar vara mest meriterade, och skola dessa sökande upptagas i den ordning, skolrådet anser dem enligt sam ma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens tillsättning. Finner sig därvid skolrådet icke kunna biträda folkskolinspektörens mening i fråga om vilka sökande, som skola uppföras på förslaget, eller ordningen dem emellan, skall ärendet av skolrådet hänskjutas till domkapitlet, som i sådan händelse har att, med iakttagande av de i nästföregående stycke givna bestämmelserna, upprätta förslag till tjänsten. 9. Vad i mom. 7 och 8 är föreskrivet angående folkskolinspektörens och domkapitlets medverkan vid förslags upprättande skall icke äga tillämpning för stad, vars folkskoleväsende, jämlikt vad därom är särskilt stadgat, är befriat från inspektion genom statens folkskolinspektör. 10. Då på grund av besvär förslag blivit upphävt och nytt förslag skall upprättas, må på det senare förslaget icke uppföras andra sökande än de, som, efter tillkännagivande av skolrådet om det förestående nya förslagets upp rättande, inom i nämnda tillkännagivande förelagd tid av fjorton dagar hos skolrådet skriftligen anmält sig alltjämt önska ifrågakomma till tjänsten. Sådant tillkännagivande skall offentliggöras i den tidning, i vilken officiella meddelanden införas. 11. Om i samma skoldistrikt två eller flera tjänster etc. {= nuvarande § 19 mom. 7). Upprättas särskilt förslag till var och en av tjänsterna, skola samtliga första förslagsrum först besättas, därefter samtliga andra förslagsrum och slutligen samtliga tredje. 12. (= nuvarande § 19 mom. 8). 13. (— nuvarande § 19 mom. 9). 14. Finner skolrådet sådant lämpligt, må skolrådet, sedan förslag upprättats, förelägga en eller flera av de på förslaget uppförda sökandena undervisningsprov. Dessa prov avläggas i närvaro av skolrådet eller av dess ordförande jämte av skolrådet för ändamålet utsedda ombud och fullgöras genom att undervisa barn inom de lärokurser, vilka enligt gällande reglemente skola genomgås i den skola, dit den lediga tjänstens blivande innehavare skall hava sin tjänstgöring förlagd; och äger allmänheten, i första hand de till skolan hörande barnens föräldrar och målsmän, tillträde till proven i mån av utrymme och med iakttagande av de föreskrifter, som skolrådet för upprätthållande av ordning finner nödigt utfärda. Sökande, som fått undervisningsprov pig förelagt, skall ett dygn före provet hos skolrådets ordförande erhålla, uppgift å de lärostycken, i vilka han vid provet skall undervisa. Underlåtenhet att fullgöra förelagt undervisningsprov utgör icke hinder för sökande att vid tjänstens tillsättande komma i åtanke.

§ 21. 1. S enast inom trettio dagar efter förslagets upprättande eller, där undervisningsprov hållits, inom tio dagar efter provens avslutande skall kyrkostämman företaga val bland de å förslaget uppförda, och skola därvid lända till efterrättelse de för val å kyrkostämma i allmänhet gällande föreskrifter; dock att, om domkapitlet upprättat förslaget, val icke må företagas förrän efter det domkapitlets beslut vunnit laga kraft, skolande i sistberörda fall val hållas inom tio dagar härefter. 2. ( = nuvarande lydelse). 8. ( = nuvarande lydelse). § 22.

1. Över förslag, som upprättas av skolråd, eller över val eller beslut om tillsättning i annan ordning av lärare, må, sedan valet eller tillsättningsåtgärden skett och behörigen kungjorts, besvär kunna hos domkapitlet anföras inom den tid, som är stadgad för besvärs anförande över kyrkostämmobeslut; och må domkapitlets utslag i sådant mål kunna i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t överklagas. Om besvär över av domkapitel upprättat förslag gälle vad som är stadgat angående besvär över domkapitlets beslut i allmänhet. Av skolråd laga kraft. § 24.

2. Där biträdande — undantag därav, att vad endast skolråd, att i fatta beslut, att skolrådet skall senast inom trettio dagar efter upprättande av förslag, som i § 19 omförmäles, eller, där undervisningsprov hållits, inom tio dagar efter provens avslutande företaga val bland de å förslag uppförda. Då biträdande upprättande, tillämpas. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

J) Kungörelse angående vissa ändringar i Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 22 juni 1923 (nr 294) angående folkundervisningen i Stockholm. 1. (= nuvarande lydelse). 2. (= nuvarande lydelse). 3. (= nuvarande lydelse). 4. (= nuvarande lydelse).

5. Ny ordinarie folkskollärartjänst, ordinarie småskollärartjänst, biträdande lärartjänst vid folkskola med anställning tills vidare eller på viss tid samt extra ordinarie folkskollärartjänst och extra ordinarie småskollärartjänst må icke inrättas, utan att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd därtill; dock att tjänst med anställning på viss tid må efter medgivande av statens folkskolinspektör vara inrättad under en tid av högst tre år. 6. (= nuvarande § 1 mom. 5).

184 § 5. 4. Då fråga är om förordnande av ny inspektör eller ny överlärare, skall, utom i sådant fall, som här nedan sägs, ledigheten, så snart ske kan, genom folkskoledirektionens försorg kungöras i den tidning, vari officiella meddelanden införas; och skola därvid meddelas de lönevillkor och andra bestämmelser, som gälla för befattningen. Den, som vill ifrågakomma till förordnande som inspektör eller överlärare, har att inom trettio dagar från första dagen, då ledigheten kungjordes i nämnda tidning, denna dag oräknad, till folkskoledirektionen ingiva eller ock i betalt brev med allmänna posten till direktionen insända ansökning med därtill hörande handlingar. Infaller trettionde dagen å helgdag, utsträckes ansökningstiden till nästföljande söckendag. Omedelbart efter ansökningstidens utgång skall folkskoledirektionen översända ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen för inhämtande av yttrande angående de sökandes lämplighet för befattningen. Skolöverstyrelsen skall i sitt yttrande angiva de tre sökande, vilka överstyrelsen finner mest lämpliga för befattningen med hänsyn till insikter, erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan, ävensom den ordning, vari överstyrelsen anser dessa tre sökande böra komma i åtanke. Sedan skolöverstyrelsen avgivit sitt yttrande, skall folkskoledirektionen meddela förordnande för den bland nämnda tre sökande, som direktionen prövar vara lämpligast. ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen. Om vid — kungöras ledig. Därest skolöverstyrelsen prövar skäl därtill föreligga, må överstyrelsen efter av folkskoledirektionen gjord ansökning bestämma, att vid förordnande av inspektör eller överlärare någon av de vid distriktets skolor anställda ordinarie lärarna därtill skall utses. H a r sådan bestämmelse meddelats, erfordras icke, att befattningen i ovan nämnd ordning förklaras ledig; dock att — sökandes lämplighet. Besvär över särskild tillsyningslärare. § 19. l a ) , b) och c) = nuvarande lydelse. d) Skall ledig tjänst återbesättas utan förflyttning, som avses i mom. l e ) av denna paragraf, och har ej Kungl. Maj:t, enligt vad därom är särskilt stadgat, förordnat, att till den lediga tjänsten skall förflyttas lärare från annat skoldistrikt, skall kungörelse om ledigheten, så snart ske kan och, där ej skolöverstyrelsen finner skäligt att på av direktionen gjord framställning medgiva uppskov, senast inom sex månader av direktionen utfärdas och en gångoffentliggöras i den tidning, i vilken officiella meddelanden införas. 2. Ordinarie lärartjänst sökes hos folkskoledirektionen senast inom trettio dagar från första dagen, då ledigheten kungjordes i nämnda tidning, denna dag oräknad, dock att om trettionde dagen etc. (i övrigt = nuvarande lydelse). 3. Ansökning skall åtföljas av: a) behörigen — sökandens behörighet; e) betyg av vederbörande myndighet över den tjänstgöring såsom lärare sökanden må hava fullgjort; skolande det betyg, som avser i tjänst varande lärares senaste tjänstgöring, icke vara utfärdat tidigare än sex månader före ansökningstidens utgång; samt nämnda tid. Är sökande vid tiden för ansökningens ingivande jämväl sökande till tjänst

185 inom annat skoldistrikt, skall han härom lämna uppgift i sin ansökning. Skulle sökande, sedan ansökningshandlingarna ingivits men innan den sökta tjänsten tillsättes, anmäla sig såsom sökande till tjänst inom annat skoldistrikt, åligger det honom att härom ofördröjligen underrätta folkskoledirektionen. 4. Sökande må ej, förrän förslag blivit upprättat eller, därest han blivit å förslaget uppförd och sedermera ej avgått från detsamma, val ägt rum, anmäla sig såsom sökande till tjänst av ifrågavarande slag inom annat skoldistrikt, vid äventyr att, därest han ej före upprättandet av förslag till den först sökta tjänsten skriftligen återkallat sin ansökning till sistnämnda tjänst, anses obehörig till varje av dessa tjänster. Återkallelsen anses hava skett den dag, skriftlig anmälan om återkallelsen inkommit till folkskoledirektionen. 5. Önskar sökande, som uppförts på förslag, avgå från detsamma, ankomme det på folkskoledirektionen att efter skriftlig anhållan av sökanden besluta härom. 6. Vid uppgörande av förslag till ledig tjänst skola såsom befordringsgrunder i följande ordning gälla: a) undervisningsskicklighet och nit samt förmåga att i skolan upprätthålla ordning och att i övrigt leda barnens uppfostran, b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen, c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, varvid dock skälig hänsyn skall tagas jämväl till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter. Härvid nia en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare. Är med tjänsten förenad överlärarbefattning, må, utöver nu angivna befordringsgrunder, hänsyn jämväl tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. 7. (= nuvarande § 19 mom. 5). 8. ( = nuvarande § 19 mom. 6). 9. Direktionen skall, då prov ej förelägges de sökande, efter ansökningstidens utgång men eljest sedan den för provs avläggande bestämda tiden gått till ända, så snart ske kan och senast inom tio dagar därefter, samt efter det folkskolinspektören i ärendet avgivit yttrande, på förslag uppföra de tre behöriga sökande, vilka direktionen med hänsyn till gällande befordringsgrunder prövar vara mest meriterade, och skola dessa sökande upptagas i den ordning, direktionen avser dem enligt samma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens tillsättning. Är lärartjänst förenad med överlärarbefattning, skall med förslagets upprättande anstå, till dess skolöverstyrelsen avgivit det yttrande över de sökandes lämplighet för överlärarbefattningen, som avses i § 5 mom. 4. 10. Då på grund av besvär förslag blivit upphävt och nytt förslag skall upprättas, må på det senare förslaget icke uppföras andra sökande än de, som, efter tillkännagivande av direktionen om det förestående nya förslagets upprättande, inom i nämnda tillkännagivande förelagd tid av fjorton dagar hos direktionen skriftligen anmält sig alltjämt önska ifrågakomma till tjänsten. Sådant tillkännagivande skall offentliggöras i den tidning, i vilken officiella meddelanden införas.

186 11. Om två eller flera tjänster etc. ( = nuvarande § 19 mom. 8). Upprättas särskilt förslag till var och en av tjänsterna, skola samtliga första förslagsrum först besättas, därefter samtliga andra förslagsrum och slutligen samtliga tredje. 12. ( = nuvarande § 19 mom. 9). § 24.

4. Då de grunder, som enligt § 19 mom. 6 skola följas vid förslags upprättande, tillämpas. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

K) Kungörelse

angående statsbidrag för anordnande av åt skolpliktiga barn.

skolskjutsar

§1. 1. Skoldistrikt må till bestridande av kostnaderna för anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga barn kunna erhålla statsbidrag i enlighet med här nedan angivna grunder. 2. Statsbidrag utgår företrädesvis, då genom anordnande av skolskjuts besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet i övrigt uppstå. Anordnas skolskjutsar för beredande av undervisning i skola av högre skolform än den, barnen annars skulle tillhöra, eller eljest för åstadkommande av förbättring av skolväsendet, och äro kostnaderna härför jämförelsevis ringa, må, om skolförbättringen på annat sätt icke skulle kunnat ernås utan större kostnader, statsbidrag kunna utgå, ändock att genom skjutsanordningen inga direkta besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet uppstå. Där allenast besvärlig skolväg åberopas såsom skäl för statsbidrag, må sådant jämväl kunna utgå, dock endast i särskilda fall, då barns skolgång vid synnerligen lång eller svår skolväg genom skolskjuts avsevärt underlättas. 3. Statsbidrag må utgå för barns befordran såväl till som från skola med järnväg, motorfordon, hästskjuts, båt eller annat lämpligt fortskaffningsmedel. Statsbidrag må icke utgå för skjuts med fordon, som framföres av barnen själva, i annan mån än att skäligt bidrag må kunna utgå till bestridande av med sådan färd förenade verkliga utgifter. 4. Det åligger skoldistrikt, som med bidrag av statsmedel anordnar skolskjutsar, att tillse, att kostnaderna för skjutsarna icke bliva större, än vad som betingas av hänsyn till gängse priser å orten och övriga omständigheter, samt att skjutsarna ordnas på ett för barnens hälsa och säkerhet betryggande sätt. §2. Statsbidrag utgår med åtta tiondelar av styrkta verklig-a kostnaderna för skjutsarnas anordnande, dock att, därest dessa kostnader överstiga vad som kan anses efter ortens förhållanden skäligt, statsbidraget skall minskas till åtta tiondelar av en såsom skälig ansedd kostnadssumma.

187 §3. 1. Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag för ifrågavarande ändamål, skall, där ej sådant fall är för handen, som avses i § 5, sedan beslut fattats om anordnande av skolskjuts och sedan distriktet därtill beviljat erforderligt anslag, före den 1 januari närmast före det budgetår, för vilket bidrag önskas, till vederbörande statens folkskolinspektör ingiva till skolöverstyrelsen ställd ansökning härom. Sådan ansökning skall vara åtföljd av uppgifter i enlighet med formulär, som fastställes av överstyrelsen. 2. Ansökning, som inkommit efter ansökningstidens utgång, må dock, där särskilda omständigheter därtill föranleda, kunna upptagas till prövning.

M. Sedan folkskolinspektören granskat ansökningarna, skall han före den 1 februari med eget yttrande översända dem till vederbörande domkapitel. Domkapitlet skall före den 15 februari med eget yttrande insända handlingarna till skolöverstyrelsen, som i god tid före nästföljande läsårs början skall meddela beslut i ärendet. Sådant beslut skall allenast innefatta bestämmande, huruvida för de ifrågasatta skjutsarna statsbidrag må utgå, utan angivande av statsbidragets belopp. H a r skolöverstyrelsen medgivit statsbidrags utgående, äger skoldistriktet efter rekvisition, varom förmäles i § 6, utbekomma sådant bidrag enligt i denna kungörelse angivna grunder. §5. Skoldistrikt, som för ett budgetår åtnjutit statsbidrag för anordnande av skolskjutsar enligt denna kungörelse eller förut i ämnet gällande författning och som för nästföljande budgetår önskar erhålla statsbidrag för anordnande av skolskjutsar å samma sträcka och för i huvudsak samma barnantal som föregående budgetår, må utan sådan ansökning, som omförmäles i § 3, till vederbörande folkskolinspektör ingiva i § 6 föreskriven rekvisition. Sådan rekvisition skall vara åtföljd av i § 3 angivna uppgifter.

Till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse ställd rekvisition skall, avfattad i enlighet med formulär, som fastställts av skolöverstyrelsen, efter ingången av juli och före utgången av augusti månad näst efter det budgetår, rekvisitionen avser, i två likalydande exemplar ingivas till vederbörande statens folkskolinspektör. Sådan rekvisition skall vara åtföljd av kvitto från den, som utfört skjutsningen, på det belopp, han härför uppburit av skoldistriktet. Därest skolskjutsarna icke hinna avslutas förrän efter utgången av juni månad det budgetår, rekvisitionen avser, må rekvisitionen omfatta statsbidrag även för den sålunda överskjutande tiden. Folkskolinspektören skall granska de inkomna rekvisitionerna och därvid tillse, att de för statsbidrags erhållande stadgade villkoren äro uppfyllda och de lämnade uppgifterna riktiga. Efter sålunda verkställd granskning skall han snarast med eget yttrande insända ett exemplar av rekvisitionen till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse. I den mån folkskolinspektörens erinringar eller andra på den utbetalande myndighetens beslut inverkande särskilda omständigheter icke prövas föranleda avdrag, skall statsbidraget av statskontoret eller länsstyrelsen, så snart ske kan, utbetalas till skoldistriktet.

§7. Sedan skolöverstyrelsen jämlikt § 4 medgivit, att statsbidrag må utgå, äger skoldistrikt, som därom gör anmälan, hos statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, efter ingången av det budgetår bidraget avser, i förskott erhålla hälften av en av distriktet för skjutsarna beräknad kostnadssumma. Vad nu sagts, gäller även för det fall, som avses i § 5, dock att förskottet i sådant fall skall utgöra 2/3 av statsbidraget för nästföregående budgetår. Erhållet förskott avräknas vid statsbidragets slutliga utanordnande. Övergångsbestämmelse: Har skoldistrikt åtnjutit statsbidrag till skolskjutsar för budgetåret 1934/1935, skall det förskott, som avser budgetåret 1935/1936, utgöra hälften av styrkta kostnaden för skjutsningen under förstnämnda budgetår. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

L) Kungörelse

angående statsbidrag för inackordering eller enskilda hem.

av skolbarn i skolhem

§ 1. 1. Skoldistrikt må till bestridande av kostnaderna för inackordering i skolhem eller enskilda hem av skolpliktiga barn av avlägset från skola boende föräldrar kunna erhålla statsbidrag i enlighet med här nedan angivna grunder. 2. Barn under åtta år må icke ifrågakomma till inackordering, som i denna kungörelse avses, därest ej skolöverstyrelsen, efter av vederbörande skolråd i sådant hänseende verkställd utredning, prövar särskilda omständigheter föranleda undantag. 3. Det åligger skoldistrikt, som kommer i åtnjutande av statsbidrag, varom här är fråga, att ej mindre iakttaga såväl de föreskrifter, som innehållas i gällande författningar angående den verksamhet, statsbidraget avser, som ock de särskilda villkor och bestämmelser, som av skolöverstyrelsen må varda meddelade, än även tillse, att kostnaderna för inackorderingen icke bliva större, än vad som betingas av hänsyn till gängse priser å orten och (ivriga omständigheter. §2. Statsbidrag utgår med åtta tiondelar av styrkta verkliga kostnaderna för inackorderingen, dock att, därest dessa kostnader överstiga vad som kan anses efter ortens förhållanden skäligt, statsbidraget skall minskas till åtta tiondelar av en såsom skälig ansedd kostnadssumma. §3. 1. Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag för ifrågavarande ändamål, skall, där ej sådant fall är för handen, som avses i § 5, sedan beslut fattats om anordnande av inackordering och sedan distriktet därtill beviljat erforderligt anslag, före den 1 april närmast före det budgetår, för vilket bidrag önskas, till vederbörande statens folkskolinspektör ingiva till skolöverstyrelsen ställd ansökning härom. Sådan ansökning skall vara åtföljd av uppgifter i enlighet med formulär, som fastställes av överstyrelsen.

2. Ansökning, som inkommit efter ansökningstidens utgång, må dock, där särskilda omständigheter därtill föranleda, kunna upptagas till prövning. §4. Sedan folkskolinspektören granskat ansökningarna, skall han före den 1 maj med eget yttrande översända dem till vederbörande domkapitel. Domkapitlet skall med sitt yttrande före den 15 maj översända handlingarna till skolöverstyrelsen, som i god tid före nästföljande läsårs början har att meddela beslut i ärendet. Sådant beslut skall allenast innefatta bestämmande, huruvida för de ifrågasatta inackorderingsåtgärderna statsbidrag må utgå, utan angivande av statsbidragets belopp. Har skolöverstyrelsen medgivit statsbidrags utgående, äger skoldistriktet efter rekvisition, varom förmäles i § 6, utbekomma sådant bidrag enligt i denna kungörelse angivna grunder. §5. Skoldistrikt, som för ett budgetår åtnjutit statsbidrag för inackordering enligt denna kungörelse eller förut i ämnet gällande författningar och som för nästföljande budgetår önskar erhålla statsbidrag för inackordering i huvudsakligen samma omfattning som föregående budgetår, må utan sådan ansökning, som omförmäles i § 3, till vederbörande folkskolinspektör ingiva i § 6 föreskriven rekvisition. Sådan rekvisition skall vara åtföljd av i § 3 angivna uppgifter. §6. Till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse ställd rekvisition skall, avfattad i enlighet med formulär, som fastställts av skolöverstyrelsen, efter ingången av juli och före utgången av augusti månad näst efter det budgetår, rekvisitionen avser, i två likalydande exemplar ingivas till vederbörande statens folkskolinspektör. Sådan rekvisition skall vara åtföljd av kvitto från den, hos vilken skolbarn varit inackorderat, på det belopp, han härför uppburit av skoldistriktet. Folkskolinspektören skall granska de inkomna rekvisitionerna och därvid tillse, att de för statsbidrags erhållande stadgade villkoren äro uppfyllda och de lämnade uppgifterna riktiga. Efter sålunda verkställd granskning skall han snarast med eget yttrande insända ett exemplar av rekvisitionen till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse. I den mån folkskolinspektörens yttranden eller andra på den utbetalande myndighetens beslut inverkande särskilda omständigheter icke prövas föranleda avdrag, skall statsbidraget av statskontoret eller länsstyrelsen, så snart ske kan, utbetalas till skoldistriktet. §7. Sedan skolöverstyrelsen jämlikt § 4 medgivit, att statsbidrag må utgå, äger skoldistrikt, som därom gör anmälan, hos statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, efter ingången av det budgetår, bidraget avser, i förskott erhålla hälften av en av distriktet för inackorderingen beräknad kostnadssumma. Vad nu sagts, gäller även för det fall, som avses i § 5, dock att förskottet i sådant fall skall utgöra % av statsbidraget för nästföregående budgetår. Erhållet förskott avräknas vid statsbidragets slutliga utanordnande.

190 Övergångsbestämmelse: Har skoldistriktet åtnjutit statsbidrag för budgetåret 1934/1935, skall det förskott, som avser budgetåret 1935/1936, utgöra hälften av styrkta kostnaden för inackorderingen under förstnämnda budgetår. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

M) Kungörelse angående statsbidrag till skolhemsbyggnader inredning.

och deras

§1. 1. Statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnader samt till anskaffande av erforderliga inventarier för skolhem må kunna utgå till skoldistrikt med belopp, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. 2. ( = § 1 mom. 2 i kungörelsen nr 140/1926). §2. (= § 2 i kungörelsen nr 140/1926). §3. (= § 3 i kungörelsen nr 140/1926). §4. Sedan folkskolinspektören granskat de inkomna ansökningshandlingarna, skall han före den 1 november jämte eget yttrande översända handlingarna till vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen skall före den 1 december insända handlingarna jämte eget yttrande samt bevis, att skoldistriktets i § 3 under punkten 1) avsedda beslut vunnit laga kraft, till skolöverstyrelsen, som, så snart ske kan, till Kungl. Maj:t överlämnar handlingarna i ärendet tillika med eget utlåtande. §5. ( = § 5 i kungörelsen nr 140/1926). §6. ( = § 6 i kungörelsen nr 140/1926). Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

N) Andrad rubrik och ingress till stadgan den 8 juni 1928 (nr 291) angående statsunderstödda skolhem inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län: Kungl. Maj:ts stadga angående statsunderstödda skolhem. Kungl. Maj:t har i anledning av riksdagens beslut funnit gott fastställa följande stadga angående statsunderstödda skolhem:

191 Särskilda yttranden. 1. av herr Andersson. De sakkunnigas förslag angående statsbidrag till arvoden åt överlärare (kommunala skolledare) har jag icke kunnat biträda. Av den i betänkandet intagna utredningen framgår, att antalet hittills anställda kommunala skolledare är ringa i förhållande till hela antalet skoldistrikt. Härav kan man sluta, att något allmännare behov av dylika tjänster icke ansetts föreligga. Det förefaller som om institutionen i fråga borde få växa fram till större utbredning och stadga, innan staten ingriper och med ekonomiskt bidrag påskyndar utvecklingen. Av utredningen framgår jämväl, att arvodesbeloppen till kommunala skolledare variera inom vida gränser, och att desamma tydligen icke äro bestämda efter rationella och enhetliga grunder. Berörda omständighet beror givetvis till en del på olikheterna i skoldistriktens storlek, men sammanhänger även i hög grad med omfattningen av de åligganden, som anförtrotts åt de kommunala skolledarna. I åtskilliga fall torde dessa utföra funktioner av rent kommunal natur, varigenom arbete och besvär avlastas från de kommunala förtroendemännen eller från å de kommunala expeditionerna anställda tjänstemän. Att uppdraga så bestämda gränser för en kommunal skolledares åligganden, att nyssnämnda eventualitet förebygges, kan heller icke vara lämpligt. Ofta kan det bero på personförhållanden inom kommunen, huruvida vissa expeditionella uppgifter rörande skolväsendet handläggas av skolstyrelsens ordförande respektive skolkassören eller kommunalkontoret eller överlåtes åt en överlärare. Om däremot statsbidrag ställes i utsikt för avlönande av kommunala skolledare, kommer det naturligt nog att ligga i skoldistriktens intresse att anställa dylika för att bereda lättnad i arbetet för de enbart kommunalt avlönade funktionärerna. När en del skoldistrikt ändock icke kunna komma i åtnjutande av statsbidrag till ifrågavarande ändamål på grund av ett alltför ringa antal lärare, kan en orättvisa uppstå emellan distrikten i så måtto, att vissa distrikt erhålla bidrag till honorerande av rent kommunalt arbete, andra icke. I de fall, då skolledarebefattningen är betingad av ett verkligt behov för skolan, torde skoldistrikten i fortsättningen lika som hittills komma att anställa överlärare på egen bekostnad. Vad de sakkunniga i annat sammanhang föreslagit i fråga om ändrade grunder för tillsättande av överlärare synes vara befogat, även om statsbidrag till tjänsternas avlönande icke kommer att utgå.

2. Av herrar Engvall och Persson. Då vi icke k u n n a t i alla delar biträda det av de sakkunnigas majoritet, ordföranden, expeditionschefen Nils Löwbeer och riksgäldsfullmäktigen Gustaf Andersson, framlagda förslaget rörande statligt byggnadsbidrag till skolhusbyggnader, tjänstebostadsbidrag samt angående avlöning för lärare, som mot sin vilja förflyttas från ett skoldistrikt till ett annat, framlägga vi härmed särskilt y t t r a n d e och förslag i de punkter, beträffande vilka vi hysa avvikande mening. Inledningsvis vilja vi framhålla, att de nu föreslagna anslagen äro avsedda att ersätta det sedan år 1930 utgående anslaget till utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet. Vi erinra om att detta anslag, vilket för n ä r v a r a n d e u t g å r med 200 kronor för varje läraravdelning, rönt stark kritik av den anledning, att det bestämts till ett enhetligt belopp, varvid hänsyn icke k u n n a t tagas vare sig till kommunernas skolutgifter eller till deras skattebörda. N ä r detta bidrag först infördes, betecknades det också av såväl förslagsställarna som statsutskottet och riksdagen såsom ett provisorium, avsett att tillämpas intill dess man, sedan skatteutjämningsberedningen avgivit sitt betänkande, kunde skrida till en slutgiltig lösning av problemet. I det betänkande, som härmed avlämnas, föreslår majoriteten bland a n n a t tre olika statsbidrag (byggnadsbidrag för redan uppförda skolhus, underhållsbidrag samt tjänstebostadsbidrag), vilka statsbidrag dock var för sig skulle grundas på i huvudsak samma otillfredsställande princip som det n u v a r a n d e utjämningsbidraget. Under sådana förhållanden hava vi ansett oss böra söka finna en mera rationell grund för fördelningen av de betydande statsanslag, som här ifrågasättas. Byggnadsbidrag till skolhusbyggnader. Givetvis k a n m a n hysa tvekan, huruvida statligt byggnadsbidrag bör utgå för skolbyggnader, som redan äro uppförda. Medgives s å d a n t retroaktivt bidrag, kan det med skäl ifrågasättas, h u r u v i d a det icke bör begränsas till de fall, då kommunen häftar i skuld för skolbyggnaden. Efter ingående överväganden hava vi emellertid funnit oss böra låta dessa betänkligheter vika och b i t r ä d a således i princip majoritetens förslag, att statsbidrag må utgå icke blott för blivande nybyggnader u t a n även för redan uppförda skolbyggnader, vilka tillkommit under en viss begränsad tidrymd. Staten bör icke genom sina åtgärder försätta de kommuner, som byggt skolhus under de senaste åren, i ett väsentligt a n n a t läge än de kommuner, vilka komma a t t under den närmaste tiden härefter uppföra dylika byggnader. Det skulle nämligen te sig ganska orättvist, om intet eller Hott obetydligt statsbidrag utginge för de hus, som uppförts under exempelvis åren 1930—1935, men avsevärda dylika bidrag komme att utgå för motsva-

193 r a n d e hus, som färdigställas å r 1936 eller något senare. Men ännu orimligare skulle det förefalla, om för de tidigare uppförda skolhusen retroaktivt utanordnades större byggnadsbidrag än det, kommunen skulle erhålla, om huset uppfördes efter tillkomsten av bestämmelserna angående bidraget. Båda dessa eventualiteter böra så långt ske k a n undvikas. Som en oeftergivlig förutsättning för retroaktiva byggnadsbidrag måste därför krävas, att de fördelas enligt sådana grunder, a t t likställighet under eljest motsvarande förhållanden i möjligaste mån ernås såväl mellan de kommuner, vilka erhålla byggnadsbidrag för redan uppförda hus, som ock mellan dessa kommuner och dem, som komma a t t under den närmaste framtiden uppföra skolhusbyggnader. E n sådan likställighet k a n enligt v å r mening uppnås, endast om i huvudsak s a m m a normer tillämpas för byggnadsbidrag till redan uppförda som till blivande skolhus. A t t majoritetens förslag icke fyller dessa berättigade krav angående fördelning enligt rättvisa grunder av byggnadsbidragen för nu uppförda skolhus, framgår redan av de å sid. 59 anförda exemplen. Vi tillåta oss a t t belysa det framlagda majoritetsförslagets verkningar med ytterligare n å g r a exempel, vilka för vinnande av större översiktlighet meddelas i tabellarisk uppställning. Samtliga exempel avse hus p å landsbygden och äro hämtade från de av de sakkunniga införskaffade uppgifterna rörande skolhusbyggnader. Till förklaring av tabellen e r i n r a vi om att enligt förslaget skulle för skolhus, uppförda efter den 1 juli 1935, u t g å statligt byggnadsbidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, v a r v i d dock bidraget skulle fördelas lika på 40 år. F ö r skolhus, som uppförts före den 1 juli 1935, skulle för varje klassrum och g y m n a s t i k r u m (ej slöjdrum, skolkök eller a n d r a specialrum) för de år, som återstå tills lokalen blir 40 år gammal, u t g å årliga statsbidrag, vilka allt efter lokalens beskaffenhet skulle bestämmas till 180 kronor (klass I), 120 kronor (klass I I ) , 90 kronor (klass III). För lokaler, som på grund av dålig beskaffenhet hänföras till klass IV, skulle byggnadsbidrag ej utgå. Då samtliga de i exemplen medtagna husen tillkommit under jämförelsevis sen tid, h a v a vi ansett, att endast klasserna I och I I kunna i dessa fall ifrågakomma. De anförda exemplen avse i allmänhet skolhus, som äro helt nybyggda. Emellertid har ett mycket stort antal skollokaler erhållits genom ombyggnad eller tillbyggnad av äldre hus. Byggnadskostnaderna för dessa lokaler äro, ehuru de tillkommit under dyrtiden efter år 1915, jämförelsevis låga; enligt de inkomna uppgifterna i regel varierande mellan 2 000 kronor eller ännu lägre belopp och 5 000 kronor. F ö r lokaler, som uppfördes före år 1916 — byggnadsbidrag föreslås u t g å för klassrum och gymnastikrum, vilka icke tagits i bruk före den 1 juli 1896 uppförda klassrum och gymnastikrum — voro byggnadskostnaderna, vare sig det gällde nybyggnad eller om- och tillbyggnad, avsevärt lägre än efter nämnda tid. Beträf13

194 Tablå, utvisande huru i vissa fall byggnadsbidragen enligt majoritetsförslaget växla i förhållande till byggnadskostnaderna. 1

5 Uppgifter rörande några redan uppförda skolhus

År

Län

Antal klassByggnadsoch kostnader gymnastikrum kr.

1932 1932 1933 1922 1920 1921 1921 1933 1930 1933 1932 1930 1932 1933 1933

Nbt. > Vbt. Jmtl. > Örbr. > Vrml. Skrb. Älvb. » Malm. Blek. »

2 4 3 4 1 4 4 4 3 3 3 4 4 3 3

37 000 37 000 15 000 90 000 28 000 29 000 115 000 56 000 15 000 16 000 63 000 85 000 68 000 23 000 10 000

12 Byggnadsbidrag, beräknat enligt de av majoriteten föreslagna grunderna för redan uppförda skollokaler tillhörande

blivande nybyggnader

klass I

klass 11 för 40 år

för 40 år

kr.

kr.

% av hyggnadskostnaden kr.

360 720 540 720 180 720 720 720 540 540 540 720 720 540 540

14 400 28 800 21600 28 800 7 200 28 800 28 800 28 800 21600 21600 21600 28 800 28 800 21600 21600

39 78 144 32 26 99 25 51 145 135 34 34 42 94 216

summa årsårsför 40 belopp belopp summa år kr.

kr.

694 27 750 694 27 750 281 11250 1687 67 500 525 21000 543 21750 2156 86 250 1050 42 000 281 11250 300 12 000 1181 47 250 1594 63 750 1275 51000 431 17 250 187 7 500

årsbelopp summa

kr.

240 480 360 480 120 480 480 480 360 360 360 480 480 360 360

kr.

% av hyggnadskostnaden kr.

9 600 26 19 200 52 14 400 96 19 200 21 4 800 17 19 200 66 19 200 17 19 200 34 14 400 96 14 400 90 14 400 23 19 200 23 19 200 28 14 400 63 14 400 144

fande ett icke ringa a n t a l nybyggda skolhus hava emellertid byggnadskostnaderna uppgått till avsevärt högre belopp än för de n u senast åsyftade. Även för en del under de senare åren uppförda skolhus, för vilka planläggning och kostnadsberäkningar prövats av Kungl. Maj:t, enär statsbidrag beviljats, uppgivas byggnadskostnaderna till n ä r m a r e 20 000 kronor per skollokal. Särskilt under den mest utpräglade dyrtiden och eljest på dyrorter hava kostnaderna stigit till ännu högre belopp. A v de anförda exemplen framgår, att det av majoriteten framlagda förslaget skulle vid tillämpningen medföra, att, även om byggnadsbidraget till r e d a n uppförda hus utginge under 40 år, det totala beloppet komme att v a r i e r a mellan åtminstone 15 och 215 procent av byggnadskostnaderna. Samma växlingar förete årsbidragen i förhållande till 1Ao a v byggnadskostnaderna. Om möjligt ä n n u tydligare framträda förslagets brister vid

195 en jämförelse mellan byggnadsbidragen till redan uppförda och bidragen till nytillkommande hus. Enligt det i tablån först upptagna exemplet skulle årsbeloppet för det år 1932 uppförda huset komma att uppgå till föga mera än tredjedelen eller möjligen hälften av det belopp, kommunen finge uppbära, om motsvarande hus uppfördes t. ex. å r 1936. Totalsummorna ställa sig lika ogynnsamma för det äldre huset som årsbeloppen. E t t r a k t motsatt förhållande uppvisar det i tablån sist anförda exemplet. I detta fall skulle årsbidraget utgå med lägst 360 kronor men sannolikt, eftersom huset är alldeles nytt, 540 kronor, således med n ä s t a n tre gånger så stort belopp som beträffande ett motsvarande efter å r 1935 uppfört hus, för vilket årsbidraget bleve endast 187 kronor. E h u r u årsbidraget komme att utgå för blott 38 år, skulle det totala byggnadsbidraget överstiga 20 000 kronor, medan det skulle stanna vid 7 500 kronor, om huset uppförts för samma kostnad (10 000 kronor) ett par år senare. De anförda exemplen utgöra v a r k e n beträffande billiga eller d y r a hus n å g r a sällsynta undantag, och byggnadsbidragens i procent av byggnadskostnaderna angivna storlek beteckn a r ingalunda yttergränserna för ifrågavarande procenttals fluktuationer. Av tablån framgår således, a t t byggnadsbidragen skulle komma a t t i förhållande till byggnadskostnaderna förete högst betydande växlingar såväl vid jämförelse mellan olika redan uppförda hus som ock mellan dessa och blivande hus med motsvarande byggnadskostnad och omfattning. Av majoriteten göres gällande, att v ä x l i n g a r n a i byggnadsbidragets relativa storlek komma att till stor del utjämnas därigenom, att s a m m a skoldistrikt i m å n g a fall h a v a flera bidragsberättigade skolanläggningar, vilka uppförts under olika prisförhållanden. Härtill vilja vi anmärka, att enligt de till de sakkunniga ingivna uppgifterna angående efter å r 1915 uppförda skolhus är det endast i 925 kommuner, som t v å eller flera skolbyggnader tillkommit, medan det i v a r och en av omkring 1500 kommuner förekommit blott ett eller också intet skolhusbygge. Utjämning beträffande byggnadsbidrag till flera olika skolhus inom samma kommun kan redan på grund h ä r a v få relativt r i n g a omfattning, men härtill kommer, att en kommun, som med hänsyn till byggnadskostnader är a t t vid viss tidpunkt betrakta såsom en dyrort, vanligen alltjämt bibehåller sin k a r a k t ä r av dyrort. J u flera skolhus en dylik kommun nödgats bygga, ju mera missgynnad blir den, om byggnadsbidraget fördelas u t a n hänsyn till byggnadskostnaderna. Vi erinra emellertid om, att det gäller att finna en framkomlig väg till avhjälpande av det missförhållandet, att från skolväsendet härledande skattebördor oskäligt mycket tyngre påvila befolkningen i en del kommuner än i andra kommuner. Den med all rätt k r ä v d a utjämningen av dessa skattebördor vinnes icke därmed, att staten anslår ett betydande a n t a l miljoner kronor för ändamålet, om det icke tillses, att dessa miljoner fördelas mellan kommunerna efter i möjligaste m å n ratio-

196 nella grunder. Det är uppenbart, att om förslaget genomfördes, skulle det i tillämpningen lika ofta kunna medföra, att de påtalade missförhållandena ökades, som att de minskades. De sakkunniga hava, som av det föreliggande betänkandet framgår, avvisat tanken, att hyresprincipen skulle kunna vinna tillämpning på det sätt, att kommunerna skulle tillhandahålla nödiga skollokaler men staten härför erlägga en årlig hyra. Likaså har det av olika skäl befunnits oframkomligt att från fall till fall bestämma statsbidragets storlek med hänsyn till ifrågavarande kommuns ekonomiska ställning. Utan meningsskiljaktighet framhålla de sakkunniga, att man i fråga om kravet på rättvis fördelningsgrund beträffande statsbidraget icke kan i detta sammanhang komma längre, än att detta bidrags relativa storlek göres i möjligaste mån lika för alla skoldistrikt. I överensstämmelse härmed hava också de sakkunniga föreslagit, att statsbidraget till blivande skolbyggnader bör utgå med en för alla skoldistrikt lika kvotdel av byggnadskostnaderna. För vår del hava vi emellertid funnit, att hinder icke möta, att denna såsom mest rättvis betecknade fördelningsgrund tillämpas icke blott beträffande de omkring 2 000 lokaler, som motsvara det nuvarande byggnadsbehovet, utan även beträffande de redan uppförda lokaler, till vilkas byggnadskostnader statsbidrag anses böra utgå. Vi hava därför icke kunnat biträda förslaget, att statsbidrag för omkring 20 000 redan uppförda lokaler skulle utgå enligt en helt annan och enligt vår mening otillfredsställande princip, som starkt närmar sig den förkastade hyresprincipen. Principen statsbidrag i förhållande till byggnadskostnaderna får sin mest konsekventa tillämpning i skatteutjämningsberedningens förslag, i vad det avsåg, att staten skulle åtaga sig hela kostnaden för blivande nybyggnader för skolväsendets behov. Därmed skulle en fullständig utjämning av ifrågavarande utgifter komma till stånd. Men även om staten av olika anledningar påtager sig allenast en del av byggnadskostnaderna, vinnes, om samma princip tillämpas, icke blott en lättnad av den kommunala skattebördan utan även en verklig utjämning av dessa bördor, i den mån de förorsakats av utgifter för uppförande av skolhus. Denna utjämning blir kraftigare, ju större del av byggnadskostnaderna staten påtager sig. Med det ovan anförda tro vi oss hava uppvisat, att majoritetens förslag angående byggnadsbidrag för befintliga skolbyggnader icke är ägnat att medföra en rättvis fördelning av byggnadsbidragen och utjämning av skattebördorna, varför vi fasthålla vid att man även i fråga om redan uppförda skollokaler bör bestämma byggnadsbidraget till en för alla kommuner lika kvotdel av de i viss ordning prövade och godkända byggnadskostnaderna.

197 Med det hittills anförda hava vi framlagt den viktigaste principiella skillnaden mellan majoritetens förslag rörande byggnadsbidraget och vår inställning till problemet. Vid utformningen av vårt eget förslag hava vi emellertid funnit oss böra avvika från majoritetsförslaget även i en del avseenden, som icke äro av principiell eller eljest av avgörande betydelse. Så t. ex. anse vi oss icke kunna tillstyrka, att byggnadsbidrag nu medgives för skollokaler, uppförda redan i slutet av 1800-talet eller i början av det nuvarande århundradet. Det är allmänt känt, att dyrtiden medförde en avsevärd stegring av byggnadskostnaderna redan under år 1916. Enligt fackmäns utsago kan man räkna med, att byggnadskostnaderna i medeltal varit ungefär dubbelt så höga efter 1915 som under tiden från sekelskiftet till år 1916. Goda skäl tyckas oss därför tala för att staten icke utsträcker det retroaktiva byggnadsbidraget till hus, som tillkommit före år 1916, och vi erinra om att samma uppfattning uttalades av 1921 års sakkunniga. Även om statligt byggnadsbidrag enligt av oss föreslagna grunder beviljas för de efter dyrtidens början tillkomna skollokalerna, kommer den andel av byggnadskostnaderna, för vilken ifrågavarande kommuner själva hava att svara, likväl att överstiga de kostnader, motsvarande skolbyggnadsföretag skulle hava betingat, om de i stället kommit till stånd före inträdet av den allmänna prisstegringen. Förslaget att året 1916 skulle bestämmas som tidsgräns för utgående av retroaktiva byggnadsbidrag, kan således icke anses innebära ett oskäligt missgynnande av de kommuner, som tillgodosett sitt behov av skollokaler under en tid med så avsevärt lägre byggnadskostnader. Däremot beredes en välbehövlig lättnad och utjämning av den skolbyggnadstunga, som ännu gör sina verkningar starkare gällande. Därtill kommer, att skolbyggnadsverksamheten under tiden efter år 1915 haft en ojämförligt större omfattning än under de närmast föregående årtiondena. Av flera skäl anse vi i likhet med majoriteten, att byggnadsbidraget för ett hus i regel bör fördelas på ett större antal år. Mindre belopp torde dock av praktiska skäl böra utbetalas omedelbart, sedan huset uppförts, och icke utgå i småposter under en följd av år, bland annat därför att dylika särskilt låga byggnadskostnader oftast uppkomma vid om- eller tillbyggnad av äldre skolhus, för vilka byggnadsbidraget måhända icke längre utgår eller i varje fall inom kort upphör. Enligt majoritetsförslaget skulle byggnadsbidraget för härefter uppförda skolhus fördelas på 40 år och för redan uppförda hus utgå under de år, som återstå, till dess 40 år förflutit, efter det huset byggdes. För vår del anse vi det icke lämpligt att fördela byggnadskostnaderna på en så lång tid som 40 år. Ehuru kommunerna med få undantag hittills bestritt samtliga utgifter för skolhusbyggen, har Kungl. Maj:t under de senare åren endast mera sällan funnit det behövligt medgiva kommun så lång amorteringstid som 40 år beträffande för skolända-

198 mål upptaget lån. Bidrager staten till gäldande av byggnadskostnaderna, blir kommunens behov av en 40-årig amorteringstid ännu mindre, och för statens vidkommande torde det icke heller vara välbetänkt att fördela ifrågavarande utgifter på en alltför lång tidsperiod. I det förslag, vi här nedan framlägga, hava vi räknat med en amorteringstid på 25 år av det statliga byggnadsbidraget, överstiger det därvid uppkommande årsbeloppet för visst byggnadsföretag icke t. ex. 100 kronor, torde hela byggnadsbidraget böra utanordnas omedelbart. Vidare hava vi utgått ifrån att byggnadsbidraget skall beräknas efter samma grunder för skollokaler, byggda under tiden 1 juli 1916—30 juni 1935, som för lokaler, vilka därefter uppföras. För redan uppförda hus skulle årsbeloppet utgå endast för de år, som återstå, till dess 24 år förflutit, efter det huset (skollokalen) först togs i bruk. Enligt majoritetsförslaget skulle byggnadsbidraget för härefter uppförda hus utgå med 75 procent av byggnadskostnaderna men fördelas med lika belopp på 40 år, vilket innebär, att kommunen skulle nödgas under lång tid utan ränteersättning förskottera — i regel genom upptagande av lån — det utlovade statsbidraget. Beroende på om 4 eller 3.5 procents räntefot tankes tillämpad utgör ett på nu angivet sätt utanordnat byggnadsbidrag allenast omkring 37.5 respektive 40 procent av kommunens verkliga byggnadskostnader. Förhållandet har påpekats av majoriteten, och det är av vikt, att detta uppmärksammas, särskilt om hela byggnadsbidraget i vissa fall utanordnas vid byggnadens färdigställande. Förfaringssättet strider icke direkt mot den princip för bestämmandet av byggnadsbidraget, vi velat förorda, nämligen att till grund för bidraget skall för såväl redan uppförda som nytillkommande hus läggas byggnadskostnaderna och ej antalet skollokaler. Men då bestämmelsen om 75 procent i detta sammanhang är ägnad att vålla missförstånd angående transaktionens verkliga innebörd och vi även eljest anse det vara olämpligt att ordna saken på sådant sätt, att kommunen nödgas tillhandahålla staten ett långfristigt räntefritt amorteringslån å belopp, motsvarande byggnadsbidraget, föredraga vi en annan utformning av här ifrågavarande bestämmelser. Vi hysa den uppfattningen, att om byggnadsbidrag skall utgå med en viss kvotdel av de av Kungl. Maj:t eller på annat sätt bestämda byggnadskostnaderna, så bör detta innebära, att staten helt påtager sig denna andel av kostnaderna, så att kommunen icke åsamkas utgifter för densamma. Staten bör därför i de fall, då kommunen måste under längre tid förskottera beloppet, lämna skälig ersättning för kommunens härav föranledda ränteförlust. Med hänsyn till att det är staten, som ansvarar för att kommunen återfår de förskotterade medlen, torde räntan i detta fall böra beräknas efter endast 3.5 procent. Med 3.5 procents räntefot och 25 års amor-

199 teringstid blir den årliga annuiteten (ränta och amortering) 6 procent av det belopp, som skall amorteras. V å r t förslag går således ut därpå, a t t det i föreskriven ordning fastställda byggnadsbidraget för visst hus skall a v staten erläggas antingen omedelbart, efter det beloppet blivit bestämt, eller också under 25 år genom lika stora annuiteter, v a r och en motsvarande 6 procent a v byggnadsbidraget. Bestämmes byggnadsbidraget vid omedelb a r t u t a n o r d n a n d e och vid amortering och förräntning enligt v å r t nu framförda förslag till 40 procent men vid amortering enligt majoritetsförslaget till 75 procent a v byggnadskostnaderna, erhålles beträffande de särskilda fallen praktiskt sett ekonomisk likvärdighet mellan de olika förslagen. Vi h a v a emellertid ansett, a t t staten bör p å t a g a sig en något större andel a v byggnadskostnaderna, än som skulle bliva fallet enligt majoritetsförslaget, och vi u t g å därför i nedanstående exempel förslagsvis från att byggnadsbidraget bestämmes till 50 procent av den nominella byggnadskostnaden. Ex. 1. Genom tillbyggnad åstadkommes år 1935 en ny lärosal; kostnad 3 000 kronor. Byggnadsbidraget blir XA X 3 000 == 1500 kronor. Årlig a n n u i tet (ränta och amortering) = O.OG X 1 500 = 90 kronor. Som annuiteten icke överstiger 100 kronor för år, utanordnas hela byggnadsbidraget, 1500 kronor, omedelbart, sedan lokalen avsynats och godkänts. Ex. 2. E t t n y t t skolhus uppfördes å r 1918; byggnadskostnad 62 000 kronor. Byggnadsbidraget blir K X 62 000 = 31000 kronor, och annuiteten O.OG X X 31000 = 1860 kronor. Huset togs i bruk första gången under höstterminen år 1918, varför läsåret 1918—1919 skulle utgjort det första bidragsåret, om bestämmelserna härom redan då varit gällande. Bidragsrätten för huset upphör således med redovisningsåret 1942—1943, och annuiteten 1860 kronor skall följaktligen u t g å för v a r t och ett a v redovisningsåren 1935— 1943 eller 8 gånger. Av stor betydelse är frågan, till vilka lokaler och utrymmen h ä n s y n bör få tagas vid bestämmande av den byggnadskostnad, som skall läggas till grund för beräkningen av statsbidraget. Enligt vår mening böra h ä r v i d medräknas alla för folk- eller fortsättningsskolans verksamhet avsedda lokaler och behövliga utrymmen, således icke blott klassrum och gymnastikr u m u t a n även slöjdrum, skolkökslokaler och andra specialrum, l ä r a r r u m och biblioteksrum, barnbespisningslokaler, tvagningsrum och a n d r a enklare anordningar för skolbad samt naturligtvis även kapprum, mäterielr u m och nödiga ekonomibyggnader. Däremot böra de beräknade byggnadskostnaderna för andra i skolhuset inrymda lokaler såsom kommunalrum, tjänstebostäder och a n d r a bostäder, dyrbarare badanläggningar m. m. icke ingå i det belopp, v a r a v byggnadsbidraget skall utgöra en kvotdel. Statsbidraget bör icke heller u t g å för ett byggnadsföretag, som icke tillfört skolan ett ökat antal egentliga undervisningslokaler, gymnastik- och slöjdr u m samt skolkök däri inräknade.

200 De av de sakkunniga infordrade uppgifterna rörande uppförda skolhus visa, att byggnadskostnaderna växla högst betydligt. E n n ä r m a r e undersökning av dessa förhållanden skulle dock säkerligen med få u n d a n t a g giva till resultat en tillfredsställande förklaring till olikheterna. F ö r ett hus, byggt av dubbla brädväggar och med mellanrummet fyllt a v sågspån eller något liknande, blir den egentliga byggnadskostnaden betydligt l ä g r e än för ett hus, gediget uppfört av tegel. Många mellanformer finnas. Införande a v centraluppvärmning b r u k a r fördyra byggnadskostnaderna men minskar arbetet och kostnaderna för u p p v ä r m n i n g av lokalerna. Trappor a v sten och golv a v ek eller annat slitstarkt material i a v k l ä d n i n g s r u m och skollokaler fördyrar huset men torde likväl av olika anledningar v a r a väl motiverade. I allmänhet torde det förhålla sig så, a t t en skolbyggnads varaktighet står i direkt förhållande till byggnadskostnaderna, i den m å n högre sådana betingas av ett solitt byggnadssätt. I städer och en del a n d r a samhällen framtvinga gällande byggnadsbestämmelser kostsammare skolhusbyggnader än å andra orter. Tidpunkten för byggnadsarbetets utförande och kommunens dyrortsförhållanden äro också omständigheter, som påverka byggnadskostnaderna. Vidare bör beaktas, att kommunerna näppeligen haft frihet att välja lämplig tid för skolhusbyggandet och än mindre att u r a k t l å t a att bygga. Men även om hänsyn tages till de omständigheter, vilka kunna sägas förorsaka berättigade växlingar i byggnadskostnaderna, och a v vilka en del nu anförts såsom exempel, k v a r s t å r dock ett a n t a l fall, som synas giva vid handen, att antingen har byggnadsfrågan handhafts på ett alltför oskickligt sätt, eller också upprätthålles en avsevärt högre byggnadsstandard, än som eljest ä r vanlig eller behövlig. I intet av dessa fall bör staten bidraga till den del av byggnadskostnaden, som överstiger, vad som i mera normala fall kan godtagas. Efter granskning av uppgifterna beträffande samtliga de byggnadsföretag, som av kommunerna anmälts hos de sakkunniga, hava vi därför funnit oss böra föreslå, a t t vid beräkning av byggnadsbidraget för viss skolanläggning hänsyn icke må tagas till den del av byggnadskostnaderna, som överstiger 20 000 kronor i medeltal per rumsenhet. Som rumsenheter räknas h ä r klassrum, gymnastikrum, slöjdrum samt skolkök. Genom denna begränsning minskas den byggnadskostnadssumma för under åren 1916—1934 uppförda skolhus, vilken skall läggas till grund för beräkningen av byggnadsbidraget, med icke mindre än 17 931245 kronor. Huvudsakligen drabbar denna restriktion de större städerna, men även för en del mindre städer och icke så få landskommuner bliva byggnadsbidragen reducerade genom en dylik bestämmelse. A t t sätta maximibeloppet för lokal ännu lägre än 20 000 kronor, anse vi oss icke k u n n a tillråda. Det skulle drabba ett mycket stort a n t a l skolanläggningar,

201 mot vilkas byggnadskostnader intet väsentligt kan anmärkas; möjligen även en och annan skolbyggnad, för vilken planläggning och kostnadsberäkning prövats av Kungl. Maj:t, enär statsbidrag för anläggningen utgått. En särställning intaga på visst sätt de skolhus, till vilkas uppförande staten redan i större eller mindre utsträckning bidragit. Otvivelaktigt ter det sig följdriktigast, att dessa för vissa hus utanordnade statsbidrag frånräknas, om staten nu beviljar byggnadsbidrag, som skulle komma att utgå för samma hus. Likväl synas oss beaktansvärda invändningar häremot kunna göras. De ifrågavarande för uppförande av skolhus utanordnade bidragen hava genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t tilldelats vissa kommuner huvudsakligen inom Norrbottens län men även inom Västerbottens samt i ett fåtal fall inom Jämtlands län. De kommuner, som kommit i åtnjutande av detta statsbidrag, hava varit och äro i stort sett alltjämt synnerligen skattetyngda, varför bidraget kan betraktas såsom en nästan ofrånkomlig nödhjälp. Frånräknas beloppet, då ett nytt statsbidrag till skolväsendet medgives rikets kommuner i allmänhet, synes detta betyda, att den förut åt dessa kommuner särskilt beviljade nödhjälpen återtages, och ifrågavarande kommuner komma då vid jämförelse med andra i ett ännu sämre läge än förut. Likartade bliva förhållandena beträffande de kommuner, vilka under de senare åren till lindrande av arbetslösheten erhållit statsbidrag för anordnande av kommunala beredskapsarbeten och därvid uppfört skolhus. I den mån detta statsbidrag inräknas i det nu ifrågasatta byggnadsbidraget för skolhus, innebär detta, att det erhållna anslaget till lindrande av arbetslösheten återkräves från kommunen. Ett sådant förfaringssätt kan knappast anses lämpligt, helst som resultatet sannolikt skulle bliva, att staten nödgades på någon annan väg lämna ifrågavarande kommuner ekonomisk hjälp. Starka skäl tala alltså för att hänsyn icke vid bestämmande av byggnadsbidraget tages till statsbidrag, som i en eller annan form redan utgått till kommunen. Skulle emellertid fullständig avskrivning av nämnda statsbidrag icke kunna medgivas, synes det i varje fall böra anförtros åt Kungl. Maj:t att pröva, huruvida och i vad mån byggnadsbidraget bör på grund av vederbörande kommuns ekonomiska ställning utgå utan hänsyn till att huset uppförts såsom beredskapsarbete eller att statsbidrag till dess uppförande eljest medgivits. Därest likväl förut beviljat statsbidrag skall frånräknas vid bestämmande av byggnadsbidraget, torde detta lämpligen kunna ske enligt ett av följande två till sina verkningar något olika sätt. Antingen bör den totala byggnadskostnaden för huset minskas med det erhållna statsbidraget, och det kvarstående beloppet betraktas såsom kommunens byggnads-

kostnad, vilken lägges till grund vid beräkningen av byggnadsbidraget. (Alternativ 1.) Eller ock beräknas byggnadsbidraget direkt med hänsyn till den totala byggnadskostnaden, varefter bidraget minskas med det statsbidrag, kommunen redan bekommit. (Alternativ 2.) Innebörden av de båda alternativen belyses av följande exempel. Byggnadsbidraget förutsattes komma att utgå med 50 procent av byggnadskostnaderna; ett skolhus antages uppfört för en kostnad av 50 000 kronor, vartill staten har bidragit med 30 000 kronor genom anslag antingen till beredskapsarbete eller direkt till skolhusbygget. Enligt det ovan angivna alternativ I skulle kommunens egen byggnadskostnad beräknas till 50 000—30000 = 20 000 kronor och byggnadsbidraget utgå med hälften av detta belopp eller 10 000 kronor. Enligt alternativ 2 skulle byggnadsbidraget först bestämmas till hälften av den totala byggnadskostnaden, alltså till 25 000 kronor, varefter detta belopp skulle minskas med det redan erhållna statsbidraget 30 000 kronor, varvid det visar sig, att kommunen enligt detta beräkningssätt redan bekommit 5 000 kronor mera än hela det normalt utgående byggnadsbidraget. Dessa 5 000 kronor måste då avskrivas eller möjligen, i den mån det kan ske, avdragas å byggnadsbidrag för andra skolhus inom kommunen. I våra kostnadsberäkningar här nedan hava vi tillämpat alternativ 1, såsom varande det förslag, vilket närmast synes kunna ifrågakomma, därest längre gående avskrivning ej äger rum. Det här anförda torde även böra gälla, då skolhus uppförts med bidrag av donerade medel. Då det är av vikt för ett rationellt ordnande i sinom tid av den svårlösta frågan rörande tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärare, att statsmedel icke investerats i uppförda bostäder, torde hela det för en skolanläggning utanordnade statsbidraget, i vad det icke avskrives, böra i detta sammanhang betraktas såsom avseende skollokalerna. Förslagets innebörd. De synpunkter, vi funnit oss böra anlägga på frågan om byggnadsbidrag till skolhus, kunna i korthet uttryckas på följande sätt. Byggnadsbidrag bör utgå för blivande skolhusbyggnader. För redan uppförda skolhus bör detta bidrag begränsas till hus, som efter den 30 juni 1916 första gången tagits i bruk. Bidraget beräknas efter i princip samma grunder för redan uppförda som för blivande byggnader och bestämmes till en viss kvotdel av byggnadskostnaderna. Byggnadsbidraget utbetalas antingen omedelbart, sedan beloppet bestämts, eller ock fördelas det på 25 år. I det senare fallet ankommer det på kommunen att förskottera lyggnadsbidraget, och bör staten i sådant fall lämna skälig ersättning, beräknad efter 3.5 procents räntefot, för den ränteförlust, kommunen åsamkats genom nämnda förskottering. Amortering och ränta erläggas under 25 år med lika stora årliga annuiteter, var och en motsvarande sex procent av det beviljade byggnadsbidraget. Storleken av den byggnadskostnad, som må läggas till grund vid beräkningen av byggnadsbidraget, bestämmes för

blivande hus av Kungl. Maj:t eller, då fråga är om mindre byggnadsföretag, av vederbörande länsstyrelse och beträffande redan uppförda hus av särskilda nämnder (skolhusvärderingsnämnder), en för varje län. I de här avsedda byggnadskostnaderna må endast ingå kostnaderna för uppförande av lokaler med tillhörande utrymmen och ekonomibyggnader, vilka äro med hänsyn till förhållandena å orten erforderliga för folk- och fortsättningsskolans verksamhet. Beträffande hus, som hädanefter uppföras, må till byggnadskostnaderna hänföras även kostnaderna för en första uppsättning av erforderliga inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. Byggnadskostnaderna för tjänstebostäder och andra bostäder, kommunalrum, dyrbarare badanläggningar o. d. må icke ingå i det belopp, vara statsbidrag beräknas. I byggnadskostnaderna må icke heller inräknas utgifter för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av tomt. Till byggnadskostnad, som för redan uppfört hus överstiger 20 000 kronor i medeltal per rumsenhet, må hänsyn icke tagas. Byggnadsbidraget bör utgå från och med redovisningsåret 1935—1936. För dessförinnan uppförda hus bör den på ovan angivet sätt bestämda annuiteten utgå endast för de redovisningsår, som återstå till och med det år, under vilket 24 år förflutit efter det huset först togs i bruk. Annuiteten för hädanefter uppförda skolhus utgår för 25 år från och med det redovisningsår, under vilket huset avsynas och godkännes. Förslagets genomförande. Jämförelse med majoritetsförslaget. Beträffande det nu framlagda förslagets genomförande föreslå vi följande tillvägagångssätt. Behovet av nya lokaler prövas av Kungl. Maj:t eller, då fråga är om mindre betydande byggnadsföretag, för vilka statsbidrag sökes, av vederbörande länsstyrelse. I samband med denna prövning fastställes också för varje särskilt fall den högsta byggnadskostnad, som må läggas till grund vid beräkningen av byggnadsbidraget. Sedan huset uppförts, avsynats och godkänts, varvid vederbörligen styrkta uppgifter angående de verkliga byggnadskostnaderna skola företes, bestämmer länsstyrelsen byggnadsbidragets storlek. Skall bidraget fördelas på flera år, beslutar länsstyrelsen likaledes angående den tid, under vilken bidraget skall utgå, samt fastställer annuiteten, allt i enlighet med därom utfärdad författning. Prövning av byggnadskostnaderna och fastställande av det belopp, som skall läggas till grund vid beräkningen av byggnadsbidraget för de under tiden 1 juli 1916—30 juni 1935 uppförda skollokalerna anförtros åt särskilda länsvis förordnade nämnder, var och en bestående av en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person, vederbörande folkskolinspektör samt ett ombud för ifrågavarande kommun. Med dessa nämnders verksamhet förenade kostnader bestridas på sätt, majoriteten föreslagit angående skolhusvärderingsnämnderna. Till nämnderna hava kommunerna att i enlighet med utfärdade anvisningar och formulär, så långt möjligt är,

inkomma med ritningar, arbetsbeskrivningar, entreprenadkontrakt, vederbörligen styrkta uppgifter angående byggnadskostnaderna, eventuellt redan uppburet statsbidrag samt övriga upplysningar, som kunna tjäna nämnden till ledning vid fastställandet av den byggnadskostnad, vara statsbidraget bör beräknas. Ingå i byggnadskostnaderna även utgifter för uppförda bostäder, lokaler eller anordningar, för vilka statsbidrag icke skall utgå, skall nämnden beräkna byggnadskostnaderna med uteslutande av de ovidkommande utrymmena. Har kommunen redan åtnjutit statsbidrag till skolhusets uppförande, skall byggnadsbidraget beräknas allenast på det belopp, varmed byggnadskostnaderna för skollokalerna överstiga det för skolhus och bostäder tillsammans erhållna statsbidraget. Allt efter som nämnden för samtliga efter den 1 juli 1916 inom en viss kommun uppförda skolhus fastställt dels den byggnadskostnad, som bör läggas till grund vid beräkningen av byggnadsbidraget, dels ock det redovisningsår, under vilket lokalerna först tagits i bruk, skall nämnden härom lämna fullständiga uppgifter till länsstyrelsen. Denna har då att på grundval av de inkomna uppgifterna besluta angående den tid, under vilken byggnadsbidraget bör utgå, samt angående storleken av annuiteterna. Därefter bör det ankomma på länsstyrelsen att utan rekvisition av kommunen årligen utanordna de sålunda fastställda byggnadsbidragen. Vi vilja nu ingå på en jämförelse mellan de olika förslagen med hänsyn till de svårigheter, som skulle uppstå vid deras tillämpning i fråga om byggnadsbidrag för redan uppförda skolbyggnader. Att bidraget sättes i visst förhållande till verkliga, sakligt berättigade byggnadskostnader, även när det gäller redan tillkomna skolbyggnader, torde utgöra en i och för sig riktig och rättvis princip, som endast i det fall bör övergivas, att alltför stora svårigheter vore förenade med dess tillämpning. Ett sådant hinder vore, om de från och med år 1916 uppförda skollokalerna vore mindre ändamålsenliga och icke för en längre framtid kunde förväntas fylla sin uppgift. En garanti i detta avseende utgör dock, att samtliga ifrågavarande byggnadsförslag underställts granskning av den nyorganiserade folkskolinspektionen, som började sin verksamhet år 1915. Det vore likaledes ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter, om byggnaderna i fråga kunde antagas i större utsträckning upptaga överflödsanordningar, som på ett oskäligt sätt påverkat byggnadskostnaderna. I allmänhet torde emellertid kommunernas eget intresse av att byggnadskostnaderna ej onödigt fördyrats, erbjuda en ganska betryggande säkerhet för att så ej förekommit. Vi anse oss emellertid böra ytterligare framhålla, att i alla de fall, då såsom i regel skett, lånevägen anlitas för skolbyggnadsföretagens finansiering, förslagen hava med därtill hörande kostnadsberäkningar underkastats en ingående prövning av myndigheterna, i sista hand av Kungl.

205 Maj:t, varvid tillstånd att upptaga lån ej medgivits, med mindre det kunnat vitsordas, att byggnadsföretaget varit nödvändigt och väl anpassat efter det förefintliga behovet. Vare sig majoritetens eller vårt eget förslag skulle i huvudsak vinna statsmakternas godkännande, blir emellertid införandet av byggnadsbidragen för redan uppförda lokaler förenat med en del svårigheter. I det föregående hava vi uppvisat, att byggnadsbidraget enligt majoritetsförslaget skulle för vissa hus stanna vid 15 procent men för andra uppgå till 200 procent eller mera av byggnadskostnaderna; vidare att bidraget för nu färdiga hus skulle i en del fall komma att utgå med endast hälften eller en tredjedel av bidraget för motsvarande nytillkommande hus men i andra fall med dubbelt eller rent av tre gånger så stort belopp. Och slutligen skulle, när det gäller redan uppförda hus, en ekonomiskt välställd kommun kunna få i byggnadsbidrag uppbära avsevärt högre belopp än hela kostnaden för huset, medan en synnerligen hårt skattetyngd kommun kunde få nöja sig med ett statsbidrag, motsvarande blott en obetydlig del av byggnadskostnaderna. På grund av det nu anförda kommer majoritetsförslaget icke att på ett tillfredsställande sätt fylla den allmänna fordran på statsbidragssystemet, de sakkunniga enhälligt uppställt, nämligen att »understöden ställas i en viss relation till kostnaderna för det ändamål, varom det är fråga», vilket är så mycket betänkligare, som det här är fråga om ett retroaktivt bidrag och det i ekonomiskt avseende ojämförligt mest vittutseende av de sakkunnigas förslag. Under sådana förhållanden kunna vi svårligen tänka oss, att majoritetens förslag rörande statsbidrag för äldre skolhus kan befinnas lämpligt att genomföra, med mindre det tillses, att årsbidraget för äldre hus icke kommer att överstiga årsbidraget för motsvarande, hädanefter uppförda hus. Det blir enligt vår mening därför nödvändigt att vid klassificeringen enligt majoritetsförslaget liksom vid värderingen enligt vårt förslag fastställa de verkliga byggnadskostnaderna för de lokaler, till vilka hänsyn i sådant avseende skall tagas. Härvid gäller det bland annat att skilja byggnadskostnaderna för skollokaler från kostnaderna för tjänstebostäder och andra i samma hus som skollokalerna ingående utrymmen, vilka skola undantagas från statsbidrag. Det kan tydligen därvid icke bliva fråga om ett fullständigt exakt angivande av kostnaderna för de olika utrymmesgrupperna i huset, För här ifrågavarande ändamål är ett mera summariskt särskiljande av kostnaderna tillfyllest, och vi hava av fackmän inhämtat, att de härför erforderliga beräkningarna kunna utan alltför stora svårigheter verkställas. Efter boställsordningens tillkomst hava tjänstebostäder endast efter särskilt medgivande fått inrymmas i hus med mera än ett klassrum, varför endast ett mera begränsat antal på dylikt sätt sammanbyggda hus komma

att beröras enligt vårt förslag, som icke avser före år 1916 uppförda hus. Samtliga dessa hus äro också uppförda under jämförelsevis sen tid, varför man har grundad anledning antaga, att byggnadsritningar, entreprenadkontrakt och andra tillförlitliga uppgifter om byggnadskostnaderna samt om den tidpunkt, vid vilken lokalerna först togos i bruk, i regel kunna framläggas. På grund härav kunna enligt vår mening allvarliga betänkligheter icke resas mot vårt förslag av den anledningen, att det förutsätter en approximativ beräkning av byggnadskostnaderna för skollokaler och för tjänstebostäder var för sig, då de äro inrymda i samma hus eller eljest ingå i en gemensam kostnadssumma. Annorlunda torde det ställa sig beträffande majoritetens förslag, då man vid dess genomförande måste enligt vår mening övervinna ifrågavarande svårigheter icke blott beträffande ett antal efter år 1916 med bostäder sammanbyggda hus utan även dylika hus, uppförda under tiden 1897—1915. På den tiden voro byggnadskostnaderna så låga, att det blir nödvändigt att för varje på här avsett sätt sammanbyggt hus beräkna kostnaderna för skollokalerna ensamt, om man vill förhindra, att årsbidraget för de äldre lokalerna överstiger årsbidraget för motsvarande nyuppförda. Detta blir så mycket mera betungande, som praktiskt taget samtliga under nämnda tid på landsbygden uppförda skolhus inrymma både lärosalar och lärarbostäder. Slutligen kan man icke räkna med att beträffande så långt tillbaka i tiden uppförda hus tillförlitliga uppgifter om verkliga byggnadskostnader skola annat än i undantagsfall stå till buds, och inspektörsdiarier med anteckningar, som kunna tjäna till ledning vid bestämmande av tidpunkten för husets färdigställande, finnas icke i dessa fall. Emellertid äro även andra ännu mera omfattande och svårlösta frågor förknippade med majoritetens förslag. Hit hör framför allt den föreslagna klassificeringen av skollokalerna med hänsyn till dessa lokalers beskaffenhet. Att från en utgångspunkt, som är helt beroende av subjektiva intryck, någorlunda konsekvent bedöma och värdesätta omkring 20 000 över hela riket spridda och i de mest olika omgivningar förekommande skollokaler, skulle enligt vår mening te sig som en nästan olöslig uppgift, även om uppdraget i dess helhet vore anförtrott åt samma personer. Men då nu på grund av materialets väldiga omfattning klassificeringen måste anförtros åt 24 (eventuellt 25) nämnder, inom vilka utom länsstyrelseombuden 52 folkskolinspektörer och mer än 2 000 ombud för kommunerna skola växelvis medverka, kan man ännu mindre förvänta ett rättvisande resultat av klassificeringen. Än ytterligare försvåras klassificeringen, om nämnderna måste få till uppgift ej enbart att med hänsyn till lokalernas beskaffenhet inrangera dem i bidragsklasser utan samtidigt måste tillse, att byggnadsbidraget icke överskrider ett visst maximum i förhållande till byggnadskostnaderna. Beträffande såväl nästan samtliga under åren 1897—1915 till-

komna lokaler som även ett stort antal därefter uppförda måste nämnden därför även beräkna byggnadskostnaderna. Resultatet av klassificeringen blir då stundom, att lokaler, som med hänsyn till beskaffenheten utan tvekan äro att hänföra till högsta klassen, måste placeras i den lägsta bidragsberättigade klassen. Även om det av oss framlagda förslaget godtages, få värderingsnämnderna sig förelagd en ganska omfattande arbetsuppgift. Genom begränsning av byggnadsbidraget till efter år 1915 tillkomna lokaler vinnes emellertid, icke blott att antalet byggnadsföretag, med vilka nämnderna skola taga befattning, nedbringas till ungefär hälften av vad som skulle bliva fallet enligt majoritetens förslag, utan även att jämförelsevis exakta uppgifter angående de berörda byggnadsföretagen komma att stå till nämndernas förfogande. Särskilt fästa vi emellertid avseende därvid, att nämnderna enligt vår reservation skulle hava att utgå från faktiska uppgifter, de vederbörligen verifierade byggnadskostnaderna, varför också tillförlitliga resultat av nämndernas verksamhet kunna i detta fall förväntas. Slutligen finna vi det fördelaktigt, att enligt vårt förslag kunna kostnaderna för staten åtminstone till sitt maximum angivas, vilket icke är möjligt, om kostnaderna göras beroende av en ännu icke företagen klassificering. Att byggnadsbidraget därefter skulle stanna vid i medeltal 120 kronor per rumsenhet, anse vi vara alltför optimistiskt beräknat, då icke mindre än omkring 10 900 lokaler tillkommit efter år 1915 och därför kunna beräknas vara av ganska god beskaffenhet, och då skillnaden mellan byggnadsbidragen till de två högsta klasserna utgör 60 kronor men mellan de två närmaste klasserna blott 30 kronor. Medelpriset torde under sådana förhållanden komma att väsentligt överstiga 120 kronor, såvida icke för klassificeringen utfärdas sådana direktiv, att det praktiskt taget endast blir fråga om en höjning av det provisoriskt bestämda enhetspriset 90 kronor till 120 kronor. För ett genomförande av den föreslagna klassificeringen resa sig alltså enligt vår mening så stora hinder, att vi anse något från objektiva synpunkter tillfredsställande resultat svårligen kunna på den vägen ernås. Givetvis hava vi beaktat även nu omnämnda svårigheter, vilka skulle möta vid genomförandet av majoritetens förslag, men den huvudsakliga anledningen till vår reservation är dock den, att byggnadsbidraget enligt vår mening bör icke blott för blivande skolhus utan även för redan uppförda bestämmas med hänsyn till kommunernas kostnader för ändamålet. Vi hava funnit detta så mycket angelägnare, som kostnaderna för nu erforderliga nya skollokaler representera en mindre betydande summa i jämförelse med de utgifter för skolhusbyggnader, kommunerna måst påtaga sig under tiden efter år 1915, och för vilka de i stor utsträckning ännu häfta i skuld.

208 Tjänstebostadsbidrag. Det tjänstebostadsbidrag, som majoriteten föreslår, skulle för varje ordinarie manlig folkskollärare utgå årligen med ett för hela riket enhetligt belopp. För ordinarie folkskollärarinna skulle likaledes utgå ett efter samma grunder bestämt årsbidrag och för övriga lärare ett annat. Enligt de uppgifter, de sakkunniga införskaffat, utgör den kontanta ersättningen för tjänstebostad (ej bränsle) på landsbygden: för ordinarie manlig folkskollärare lägst 300 kronor och högst 1100 kronor, för ordinarie folkskollärarinna lägst 150 kronor, högst 800 kronor, för småskollärarinna lägst 100 kronor (i ett undantagsfall 75 kronor) och högst 600 kronor. För städer uppgivas följande motsvarande belopp: för folkskollärare 475 kronor—1100 kronor, för folkskollärarinna 375 kronor—900 kronor och för småskollärarinna m. fl. 200 kronor—550 kronor. Angående hyrespriserna för av kommun å landsbygden förhyrda tjänstebostäder lämnas följande uppgifter: ordinarie manlig folkskollärare lägst 250 kronor, högst 750 kronor, ordinarie folkskollärarinna lägst 100 kronor, högst 600 kronor, småskollärarinna lägst 100 kronor, högst 420 kronor. I ovanstående översikt hava vi icke medtagit uppgifter från någon av rikets sex största städer eller från de i deras närhet belägna såsom utpräglade dyrorter ansedda kommunerna. Det är att märka, att de ovan uppgivna beloppen icke utgöra medeltal eller approximativt beräknade belopp utan exakt angiva vederbörande kommuners verkliga utgifter i de anförda fallen. Lika tillförlitligt kunna kostnaderna icke angivas för de fall, då åt läraren upplåtes av kommunen ägd tjänstebostad. Men då ifrågavarande kostnader äro beroende av byggnadspriserna å de skilda orterna, komma uppenbarligen kommunernas utgifter att förete betydande växlingar även beträffande in natura tillhandahållna bostäder. Det ligger i sakens natur, att vi lika litet beträffande tjänstebostadsbidrag som byggnadsbidrag kunna biträda ett förslag, enligt vilket statsbidraget skulle utan hänsyn till kommunernas verkliga kostnader utgå med enhetliga belopp, som i vissa fall skulle täcka i det närmaste hela den kommunala utgiften för ändamålet men i andra fall utgöra blott en ringa bråkdel av densamma. Det kan ifrågasättas, huruvida statligt tjänstebostadsbidrag bör i detta sammanhang införas. Vill emellertid staten medgiva även tjänstebostadsbidrag, bör man söka i möjligaste mån rätta bidragets storlek efter storleken av de kommunala utgifterna. En jämförelsevis tillfredsställande grund för en dylik beräkning av bostadsbidragen erhåller man genom en ändamålsenlig dyrortsgruppering. Den kommunala utgift, till vilket bidraget skulle utgå, är direkt knuten till ortspriserna, i det att i gällande författningar föreskrives, att kommunen skall tillhandahålla lärarna likvärdiga bostäder av viss typ eller ock kontant ersättning enligt ortens pris. Dyrortsgrupperingens princip är således fullt genom-

209 förd, då det gäller kommunens utgifter för l ä r a r n a s naturaförmåner, och det s t å r också i överensstämmelse med hittills gällande grunder beträffande statsbidrag till lärares avlöning att sätta bidraget i direkt förhållande till kommunens utgift för den avlöning, till vilken bidraget utgår. (För undvikande av missförstånd erinra vi om att statsbidragets storlek och beräkning enligt den ena eller den a n d r a principen icke har någon inverkan på lärarnas löneförmåner.) 1928 års lönekommitté framlade å r 1930 i sitt betänkande bland annat även en tablå över de belopp, till vilka kostnaderna för lärares förseende med bostad och bränsle borde beräknas. Förslaget innebar ett särskiljande beträffande kostnaderna i fem dyrortsgrupper enligt den då gällande allmänna dyrortsgrupperingen, v a r v i d dock A- och B-orter skulle i förevarande avseende sammanföras till en grupp liksom ock D- och E-orter. Detta efter omfattande u t r e d n i n g a r framlagda förslag, mot vilket myndigheterna i allmänhet ej gjort n å g r a m e r a betydande anmärkningar, synes oss väl lämpa sig såsom grundval för de nu ifrågasatta tjänstebostadsbidragen. Då emellertid de i kommitténs förslag angivna beloppen avse de totala kostnaderna för både bostad och bränsle men det i nu förevarande sammanhang ifrågasatta statsbidraget bör motsvara allenast en del av kostnaderna för bostaden eller för den kontanta ersättningen, måste givetvis de i kommittéförslaget angivna beloppen väsentligt reduceras. Bestämmes tjänstebostadsbidraget till en fjärdedel av de av kommittén för olika dyrorter föreslagna beloppen, torde under alla förhållanden en icke obetydlig del av kostnaderna för l ä r a r n a s bostadsförmåner komma att påvila kommunerna. Enligt detta alternativ, som vi förorda, skulle tjänstebostadsbidraget komma att u t g å med följande belopp. 0 r t s g r uP P

1 rum och kök 2 rum och kök 3 rum och kök

A. B.

0.

D. E.

F.

G.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

75 120 165

95 155 215

120 195 270

140 230 320

165 270 375

Tvångsförflyttning av lärare. E h u r u enligt majoritetens förslag såsom regel skulle gälla, att tvångsförflyttning av en lärare från ett skoldistrikt till ett annat icke skulle ske, såvida ej läraren i den n y a anställningen erhölle åtminstone samma löneförmåner som på den plats, han lämnade, innebär dock samma förslag en möjlighet att förflyttning skulle kunna åsamka läraren minskning av honom förut tillkommande löneinkomster. Medgivan14

210 det, att h a n skulle kunna få behålla kommunalt lönetillägg och tilläggspension, som blivit honom rättsligen tillförsäkrade, förlorar mer och mer sin betydelse, enär dylika förmåner alltmer försvinna, och dessutom, där de ännu förekomma, den rätt, läraren ansetts v a r a tillförsäkrad, ofta befinnes illusorisk på grund av en eller a n n a n oklarhet beträffande formuleringen av protokoll eller annons. Förslaget förutsätter också för varje särskilt fall en prövning av frågan om vilka löneförmåner läraren kan anses rättsligen tillförsäkrad. Möjligen kan detta leda till att läraren måste genom en dyrbar rättegång mot kronan söka göra sina anspråk gällande. Särskilt a n m ä r k n i n g s v ä r t finna vi, att enligt majoritetens förslag läraren skulle k u n n a berövas vissa andra löneförmåner, som han genom rättsligt bindande utfästelse blivit tillförsäkrad vid sin tjänst. Vi k u n n a icke godt a g a den tankegång, på vilken ifrågavarande del av förslaget bygger, nämligen att, om man först fråntager läraren det arbete, som avses i avtalet, och som läraren är skyldig att utföra, så kan m a n sedan bryta det eljest rättsligt bindande avtalet angående avlöningen för detta arbete. Emellertid är det icke så allmänt, att till lärare utgående löneförmåner utöver minimilön för 8 månaders lästid blivit dem på rättsligt bindande sätt tillförsäkrade, att det kan anses tillfredsställande, om blott i denna ordning tillförsäkrade löneförmåner utgå oavkortade efter förflyttningen. Tvångsförflyttning av lärare vid folkskolan ä r en så ingripande åtgärd, att den icke bör göras ännu tyngre för läraren genom minskning av hans löneinkomster. Vad majoritetens förslag skulle kunna medföra för enskilda lärare, torde bäst belysas av ett exempel. Efter 15 års tjänstgöring som ordinarie folkskollärare tvångsförflyttas en lärare från en skola med 9 månaders årlig lästid, där läraren även undervisar ISO t i m m a r årligen i yrkesbestämd fortsättningsskola samt i en slöjdavdelning vid folkskolan; kommunalt lönetillägg u t g å r med 100 kronor. Utöver den kontanta minimilönen för 8 månaders lästid, 3 000 kronor, åtnjuter läraren i detta fall och har tämligen konstant åtnjutit under hela sin tjänstetid sammanlagt 1 000 kronor årligen. Hela detta belopp skulle läraren vid tvångsförilyttning kunna gå miste om. Hans kontanta löneinkomster skulle således minskas med en fjärdedel. Sker förflyttningen, då läraren är omkring 40 år gammal, kan den för honom medföra en sammanlagd förlust på omkring 20 000 kronor. Vi medgiva, att ett fall sådant som det exemplifierade endast sällan kan komma a t t inträffa, bland annat därför, att det är blott undantagsvis, som lärare åtnjuta dylika löneförmåner. Men just därför skulle också staten u t a n risk kunna med tvångsförflyttningen förknippa sådana bestämmelser, att lärarens ekonomiska existens icke hotades. Då det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om förflyttning av lärare skall ske, och i så fall n ä r och till vilken tjänst, h a r Kungl. Maj:t möjlighet att reglera

211 dessa tvångsförflyttningar så, att den förflyttade läraren bibehålles i sin löneställning, u t a n att detta behöver medföra ökade utgifter för statsverket. Att möjliggöra tvångsförflyttning på sådana villkor, att den lärare, som u t a n eget iörvållande drabbas därav, skulle genom förflyttningen k u n n a få sina ekonomiska villkor avsevärt försämrade, anse vi obilligt och till skada för skolväsendet. F ö r enskilda lärare skulle förflyttning under sådana förhållanden kunna innebära en verklig olycka. Enligt vår mening böra således bestämmelser om förflyttning av l ä r a r e mot hans vilja från ett skoldistrikt till ett a n n a t givas sådant innehåll, att lärarens sammanlagda avlöningsförmåner icke genom förflyttningen k u n n a minskas. H ä r v i d ansluta vi oss på det närmaste till nu gällande i folkskolestadgan § 22 mom. 4 och 5 intagna bestämmelser rörande lärares förflyttning inom visst skoldistrikt, enligt vilka bestämmelser dylik förflyttning kan ske endast under förutsättning, att lärarens löneförmåner icke därigenom minskas. Vi hänvisa också till avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, § 13 mom. 3, d ä r det först föreskrives, att tjänsteman är skyldig att låta sig förflyttas till annan tjänst, och därefter heter: »Varder tjänsteman u t a n något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde.» Formellt äro lärartjänsterna visserligen icke reglerade i högre och lägre tjänster på samma sätt som de ovan avsedda statstjänsterna, men i detta sammanhang måste m a n bet r a k t a en tjänst, som ä r förenad med en högre avlöning som en högre tjänst än den, med vilken följer en lägre avlöning. Om sedan denna högre avlöning utgår såsom kommunalt lönetillägg eller på grund av mera omfattande tjänstgöring, bör icke medföra någon skillnad, då det gäller att bestämma den avlöning, läraren skall åtnjuta å den tjänst, till vilken h a n flyttas. Mistningen av löneförmånen skulle i varje fall för läraren v a r a lika kännbar. I vad vi här ovan anfört rörande byggnadsbidrag, tjänstebostadsbidrag och tvångsförflyttning av lärare hava vi förbigått en del i betänkandet berörda detaljer angående nämnda spörsmål. I huvudsak och i den mån, det icke strider mot de principer och förslag, vi velat framföra, biträda vi, vad i betänkandet i sådant avseende framlägges. Även beträffande det föreslagna underhållsbidraget hava vi hyst tvekan, dels på grund av a t t det skulle u t g å u t a n hänsyn till kommunens kostnader för ändamålet, dels ock med hänsyn till de praktiska olägenheter, som kunna väntas uppkomma därav, att statsbidraget till skolväsendet splittras på alltför m å n g a poster, vilka olägenheter skulle i någon mån minskas, om underhållsbidraget sammansloges med något a v de andra bidragen. Sedan det emellertid

212 visat sig erbjuda alltför stora praktiska svårigheter att bestämma underhållsbidraget i direkt förhållande till kommunernas utgifter, hava vi dock ansett oss icke böra motsätta oss förslaget angående det icke alltför betydande underhållsbidraget. Övriga föreslagna nya eller ökade statsbidrag skulle bestämmas med hänsyn till kommunernas utgifter för ändamålet och således enligt de av oss hävdade principerna. Kostnadsberäkning. Byggnadsbidrag. Statens utgifter för byggnadsbidrag enligt v å r t förslag hava vi beräknat enligt två alternativ. Beräkningarna grundas på de från kommunerna införskaffade uppgifterna angående byggnadskostnaderna för skollokaler, som uppförts efter den 1 j a n u a r i 1916. Bidragen böra helst u t g å för redovisningsår (1 juli—30 juni). Kostnaderna hava därför angivits för dessa tidsperioder, varför i primäruppgifterna uppgivna byggnadskostnader för kalenderåret 1916 hänförts till redovisningsåret 1916 —1917 o. s. v. Förskjutningen torde sakna betydelse för kostnadsberäkningen, enär det endast sällan inträffar, att ett skolhus färdigbygges och tages i bruk första gången under pågående vårtermin. Redan utbetalda statsbidrag till ett belopp av 2 612 555 kronor hava fråndragits byggnadskostnaderna liksom ock de belopp, varmed kostnaderna för visst hus överstigit i medeltal 20 000 kronor per rumsenhet. Utgifter för anskaffande avtomt ingå ej i primäruppgifterna utom beträffande Stockholm, som lämnat uppgifter, i vilka även tomtvärdena ingå. I de fall, då uppgifterna avsett även tjänstebostäder, har den sammanlagda kostnadssumman minskats med 8 000 kronor för varje sådan tjänstebostad. Däremot h a r avdrag å byggnadskostnaderna icke k u n n a t göras för vaktmästarbostäder, komm u n a l r u m o. d. utrymmen, till vilkas anskaffande statsbidrag icke bör utgå. Givetvis kan vid en kommande noggrannare prövning av byggnadskostnaderna för skollokalerna en schematisk värdering av kostnaderna för de i skolhusen inbyggda tjänstebostäderna icke tillämpas. Men för den nu ifrågavarande starkt approximativa beräkningen av kostnaderna torde metoden få anses fullt tillfredsställande. Med hänsyn till att avsevärda belopp, till vilka statsbidrag ej medgives, icke kunnat i detta sammanhang frånskiljas, kan man med visshet utgå ifrån att den nu approximativt beräknade totala byggnadskostnaden kommer att starkt reduceras vid en prövning av de föreslagna nämnderna. Byggnadskostnaderna för varje redovisningsår under tiden 1916—1935 angivas i kol. 2 av den på sid. 213 införda tabellen. Till grund för beräkn i n g a r n a ligga de på ovan omnämnt sätt bearbetade primäruppgifterna från kommunerna. Det som alternativ A betecknade i kol. 3 av tabellen införda byggnadsbidraget utgör 40 procent av byggnadskostnaderna och

213 Byggnadskostnader och alternativa byggnadsbidrag för skollokaler, uppförda under redovisningsåren 1916—1935. -Byggnadsbidraget beräknas utgå från och med redovisningsåret 1935/1936 till och med det redovisningsår, under vilket 24 år förflutit, efter det skolhuset (eller lärosalen) först togs i bruk. l

4 Alternativ

" 5 A

7 D e redovisningsår, under vilka i Annuitet kol. 4 och 6 (6% av i kol. angivna an5 angivet nuiteter belopp) k o m m a att utgå Kronor

Alternativ

B

Det redovis ningsår, Byggnadsunder vilket kostnaderna skolhuset först togs i bruk Kronor

40 % av Annuitet 50 % av byggnads- (6 % avi kol. byggnadskostna3 angivet kostnaderna derna belopp)

1916- -1917

3 730 391

1 492156

89 529

1 865 195

1935--1941

1917- -1918

2 619 456

1 047 782

62 867

1 309 728

78 584

1935--1942

1918- -1919

4 954 981

1 981 992

118 920

2 477 490

148 649

1935--1943

1919- -1920

5 575 683

2 230 273

133 816

2 787 841

167 270

1935--1944

1920- -1921

7 371913

2 948 765

176 926

3 685 956

1935--1945

1921- -1922

13 700 538

5 480 215

328 812

6 850 269

411 016

1935--1946

3 145 330

18S719

3 931 663

235 900

1935--1947

Kronor

Kronor

Kronor

1922- -1923

7 863 326

1923- -1924

7 189 195

2 875 678

172 540

3 594 597

215 676

1935--1948

1924- -1925

8 658 459

3 463 384

207 803

4 329 229

259 754

1935--1949

1925- -1926

8 209 505

3 283 802

197 028

4 104 752

246 285

1935--1950

283 101

1935--1951

1926- -1927

9 436 706

3 774 682

226 480

1927- -1928

7 064 360

2 825 744

169 544

3 532 180

211 931

1935--1952

1928- -1929

6 271175

2 508 470

150 508

3 135 587

188 135

1935--1953

1929- -1930

7 326 583

2 930 633

175 837

3 663 291

219 797

1935--1954

1930- -1931

7 976 622

3 190 649

191 438

3 988 311

239 299

1935--1955

1931- -1932

8 724 946

3 489 978

209 399

4 362 473

261 748

1935--1956

1932- -1933

5 767 803

2 307 121

138 427

2 883 901

173 034

1935--1957

1933- -1934

3 704 835

1 481 934

88 916

1 852 417

1935--1958

1934—1935

3 087 110

1 234 844

74 091

1 543 555

92 613

1935--1959

Summa

129 233 587

51 693 432

64 616 788

3 877 005

Anm.

Den bristande överensstämmelsen mellan de här och de i tabellen å sid. 29 uppgivna byggnadskostnaderna beror därpå, att här fråndragits kostnaderna för tjänstebostäder, som sammanbyggts med skollokalerna, kostnaderna utöver 20 000 kronor i medeltal per rumsenhet samt de uppgivna redan erhållna statsbidragen.

214 Kostnaderna enligt reservanternas förslag för byggnadsbidrag dels för skollokaler, uppförda under tiden 1 juli 1916-30 juni 1935, dels ock för de lokaler, vilka beräknas erforderliga för täckande av nu befintligt nybyggnadsbehov. 1 1

!

3 Alternativ Redovisningsar

i

•

1 Alternativ

A

Summa

Summa / 6 1935

efter den 30 ,6 1935

Kr> inor

Kronor

1935—1936 1936—1937 1937—1938 1938-1939 1939—1940

3101600 3 101 600 3 101 600 3 101 600 3 101 600

1940-1941 1941—1942 1942—1943 1943—1944 1944—1945

B

Byggnader uppförda under tiden

Byggnadei uppförda under tiden

Vi 1 9 1 6 s 7e 1935

efter d e n a 7« 1935

Kronor

Kronor

Kronor

48 000 96 000 144 000 192 0U0 240 000

3 149 600 3197 600 3 245 600 3 293 600 3 341600

3 877 005 3*77 005 3 877 005 3 877 005 3 877 005

60 000 120 000 180 000 240 000 300 000

3 937 005 3 997 005 4 057 005 4117 005 4 1 7 7 005

3 101 600 3012071 2 949 204 2 830 284 2 696 468

288 000 336 000 384 000 432 0 0 480 000

3 389 600 3 348 071 3 333 204 3 262 284 3 1 7 6 468

3 877 005 3 765 094 3 686 510 3 537 861 3 370 591

360 000 420 000 480 000 540 000 600 000

4 237 005 4 185 094 4 166 510 4077 861 3 970 591

1945—1946 1946-1947 1947-1948 1948—1949 1949—1950

2 519 542 2 190 730 2 002 011 1 8 2 9 471 1 621 668

480 000 480 00D 480 000 480 000 480 000

2 999 512 2 670 730 2 482 011 2 309 471 2 101 668

3149434 2738418 2 502 518 2 286 842 2 027 088

600 000 600 000 600 000 600 000 600 000

3 749 434 3 338 418 3 102 518 2 886 842 2 627 088

1950-1951 1951-1952 1952—1953 1953—1954 1954—1955

1 424 640 1 198 160 1 0 2 8 616 878 108 702 271

480 000 480 000 480 000 480 000 480 00(i

1 904 640 1 678 100 1 508 61»; 1 3 5 8 108 1 1 8 2 271

1 780 803 1 497 702 1 285 771 1 097 636 877 839

600 000 600 000 600 000 600 000 600 000

2 380 803 2 097 702 1885 771 1 697 636 1 477 839

1955-1958 1956—1957 1957—1958 1958-1959 1959-1960

510 833 301 434 162 007 74 091

990 833 781 434 642 007 554 091 480 000

638 540 376 792 203 758 92 613

—

480 000 480 000 480 000 480 000 480 000

600 000 600 000 600 000 600 000 600 000

1 238 540 976 792 803 758 692 613 600 000

— — — —

432 000 384 000 336 O00 288 000 240 000

432 000 384 000 336 000 288 000 240 000

540 000 480 000 420 000 360 000 300 000

540 000 480 000 420 000 360 000 300 000

— — —

192 000 144 000 96 000 48 000

192 000 144 000 96 000 48 000

240 000 180 006 120 000 60 000

240 000 1H0 000 120 000 60 000

12 000 000

58 541 209

15 000 000

73 177 840

1960—1961 1961-1962 1962-1963 1963—1964 1964—1965 1965-1966 1966—1967 1967—1968 1968-1969

VT 1916 —

30 S:a 1935—1969 46 541 209 1

Anm.

— _ — — — — _ — — — 58 177 840

Kronor

Behovet förutsattes fyllt under de närmaste 10 åren.

Enligt alternativ A är byggnadsbidraget beräknat till 40 % och enligt alternativ B till 50 % av byggnadskostnaderna. Annuiteten utgör för varje år 6 % av byggnadsbidraget.

215 är till sin ekonomiska innebörd på det allra närmaste likvärdigt med majoritetens förslag beträffande blivande skolbyggnader. För redan uppförda hus k a n dylik jämförelse ej utföras, enär majoriteten d ä r u t g å r från ett visst bidrag per lärosal u t a n hänsyn till byggnadskostnaderna. Den i kol. 4 angivna annuiteten utgör 6 procent av byggnadsbidraget, vari i n g å r ränta efter 3.r> procent på den del av byggnadsbidraget, staten ännu icke erlagt. Emellertid hava vi ansett, att ett byggnadsbidrag, som utgör endast 40 procent av kommunens kostnader, varvid hänsyn dock icke tages till utgifterna för anskaffande av tomt m, m., är alltför otillfredsställande, särskilt beträffande blivande hus. Vi framlägga därför även ett alternativ B, vari statsbidraget beräknats till 50 procent av byggnadskostnaderna (kol. 5—6 av samma tabell). H u r stor del av byggnadskostnaderna, staten k a n p å t a g a sig, är väsentligen ett statsfinansiellt spörsmål och u n d a n d r a g e r sig såsom sådant v å r t bedömande. Det är emellertid synnerligen lätt att enligt den av oss förordade principen beräkna statens såväl årliga som totala utgifter i byggnadsbidrag till redan uppförda hus, hur lågt eller hur högt statsbidraget än sättes i förhållande till byggnadskostnaderna. Av tabellen å sid. 214 framgår, att byggnadsbidraget för redovisningsåret 1935—1936 skulle komma att för redan befintliga lokaler u t g å enligt alternativ A med omkring 3 100 000 kronor och enligt alternativ B med omkring 3 875 000 kronor. F ö r de redan uppförda husen kräves ett oförä n d r a t årligt byggnadsbidrag till och med redovisningsåret 1940—1941, då de å r 1916 uppförda husen uppnå 25 år. Med år 1941—1942 bortfaller a n n u i teten för husen från år 1916, och för varje år därefter bortgår en annuitet, så att det sista bidraget till de före år 1935 uppförda husen erlägges under redovisningsaret 1958—1959. De sakkunniga hava beräknat kostnaderna för fyllande av nu förefintligt behov av lokaler till omkring 20000 000 kronor samt antagit, att bristen skulle avhjälpas under de närmaste tio åren. Byggnadskostnaderna för h ä r avsedda lokaler kunna således för redovisningsåret 1935—1936 uppskattas till omkring 2 000 000 kronor. För blivande skolhus skulle byggnadsbidraget då komma att under redovisningsåret 1935—1936 enligt de olika alternativen utgå med 48 000 eller 60 000 kronor och därefter årligen under ett tiotal år ökas med ungefär samma belopp. Årsbidragens maximisumma för både redan uppförda och blivande hus kan beräknas uppkomma året 1940—1941 och då uppgå till omkring 3 390 000 kronor enligt alternativ A och 4 240 000 kronor enligt alternativ B. Statens totala utgifter för byggnadsbidragen till skollokaler, som uppförts före den 1 juli 1935, skulle komma att uppgå till omkring 46 540 000 kronor enligt alternativ A och omkring 58 175 000 kronor enligt alternativ B. Motsvarande belopp enligt majoritetens förslag skulle utgöra omkring 49 000 000 kronor, om årsbidraget beräknas till i medeltal 120 kronor per

216 lokal. Skulle emellertid en verklig klassificering av lokalerna med h ä n s y n till deras beskaffenhet komina till stånd, måste den enligt v å r mening leda till ett betydligt högre årsbidrag i medeltal lör lokal än 120 kronor. Byggnadsbidragen för både äldre och nytillkommande skollokaler k u n n a ber ä k n a s uppgå till sammanlagt omkring 58 540 000 kronor enligt A och 73175 000 kronor enligt B, i bägge fallen fördelade på 25 år, samt enligt majoritetens förslag till omkring 64 000 000 kronor, fördelade på 40 år. I den kostnadsberäkning, vi här ovan förebragt, hava vi utgått ifrån att den 25-årsperiod, på vilken byggnadsbidragen skola fördelas, räknas från och med det redovisningsår, under vilket skolhuset först togs i bruk, eller, beträffande blivande hus, avsynats och godkänts, samt att varje annuitet utbetalas till kommunerna under det redovisningsår, för vilket den ä r avsedd. Det i tabellen å sid. 214 angivna anslagsbehovet för varje redovisningsår är också beräknat enligt nyssnämnda grunder. Skulle emellertid i enlighet med majoritetens förslag det för året 1935—1936 avsedda byggnadsbidraget för redan uppförda hus utbetalas först under redovisningsåret 1936—1937, förskjutes därmed genomgående det för visst år angivna anslagsbehovet för redan uppförda hus till året närmast därefter. Men därvid uppkommer den inkonsekvensen, att byggnadsbidraget skulle upptagas i budgeten och utgå för blivande hus, tills 25 år förflutit från och med det år, under vilket huset färdigställts, men för redan uppförda hus från och med året näst efter det, under vilket huset blivit färdigt. Då en sådan olikhet i fråga om utgångspunkten för beräkningarna skulle medföra vissa olägenheter, synes den böra undanröjas. Detta kan lämpligen ske antingen på det sättet, a t t den 25-åriga (eventuellt 40-åriga) bidragsperioden för både nya och äldre hus r ä k n a s från och med det redovisningsår, under vilket huset färdigbyggdes, eller ock så, att bidragsperioden konsekvent r ä k n a s från och med redovisningsåret näst efter det nyssnämnda. F ö r v å r del anse vi det förra alternativet riktigast och för kommunerna även fördelaktigast, men med detsamma följer, såsom av tabellen å sid. 214 framgår, för redovisningsåret 1935—1936 ett anslagsbehov, motsvarande en annuitet av byggnadsbidraget även för de redan uppförda skollokalerna. Byggnadsbidraget bör nämligen utanordnas under det redovisningsår, för vilket det är avsett, och således upptagas i budgeten för samma år. Annorlunda förhåller det sig med de statsbidrag, vilkas slutliga utanordnande sker efter rekvisition, som skall grunda sig på förhållandena under hela det år, statsbidraget avser. Men å dylika statsbidrag utanordnas i regel betydande förskott, så att endast en r i n g a del av medelsbehovet för året kommer att belasta det efterföljande årets budget. De n u påpekade omständigheterna medföra, att anslagsbehovet för byggnadsbidraget till redan befintliga skollokaler uppkommer tidigare enligt v å r t förslag än enligt majoritetens. Kostnaderna för byggnadsbidraget till

217 ifrågavarande äldre skollokaler skulle redan under budgetåret 1935—1936 uppgå till omkring 3100 000 kronor enligt alternativ A och 3 875 000 kronor enligt alternativ B. H ä r t i l l kommer kostnaden för byggnadsbidrag till nya skolbyggnader med omkring 48 000 respektive 60 000 kronor, som även majoriteten funnit erforderligt. Tjänstebostadsbidrag. Som vi tidigare framhållit, tillstyrka vi, att statsbidrag till bestridande av kommunernas utgifter för l ä r a r n a s naturaförmåner utgår endast under förutsättning, att n ä m n d a bidrag (tjänstebostadsbidraget) i möjligaste m å n anpassas efter kommunernas kostnader för ändamålet, v a r v i d hänsyn måste tagas även till de a l l t talrikare kommuner, som lämna l ä r a r n a kontant ersättning enligt ortens hyrespriser i stället för bostad in natura. Vi finna det alltså nödvändigt, a t t tjänstebostadsbidraget inordnas i en lämplig dyrortsgruppering. Vårt förslag i detta avseende g r u n d a vi på 1928 års lönekommittés förslag i detta avseende men med nedskrivning av beloppen till endast en fjärdedel av de av kommittén föreslagna. För de fem olika ortsgrupperna bliva bidragen, därmed begränsade till följande belopp: för folkskollärare 165, 215, 270, 320 och 375 kronor; för folkskollärarinnor 120, 155, 195, 230 och 270 kronor samt för a n n a n lärare 75, 95,120, 140 och 165 kronor. Vid fördelningen av l ä r a r n a på ortsgrupper h a v a vi utgått från de proportioner mellan antalet l ä r a r e i de olika grupperna, lönekommittén angivit i sitt betänkande å r 1930. Antalet l ä r a r e i respektive fem ortsgrupper blir följande: folkskollärare 5 020, 850, 1200, 480, 380 = 7 930; folkskollärarinnor 2 520, 610, 1130, 430; 1080 = 5 830; övriga lärare 9 690, 1890, 2170, 680, 230 = 14 660. F r å n dessa utgångspunkter h a v a vi beräknat de årliga kostnaderna lör tjänstebostadsbidraget till omkring 3 900 000 kronor, vilket med 750 000 kronor överstiger kostnaderna enligt majoritetens förslag. Anslag till tjänstebostadsbidraget skulle bliva erforderligt först under budgetåret 1936—1937. Byggnadssakkunnigt biträde åt skolöverstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag kommer skolöverstyrelsen att få sig ålagt a t t i nybyggnadsärenden tillhandagå skoldistrikten med uppgörandet a v skissritningar samt råd och upplysningar, varjämte det skall påvila överstyrelsen skyldighet att verkställa granskning av varje sådant ärende, som hänskjutes till Kungl. Maj:t. Det är tydligt, att överstyrelsen för att kunna fullgöra dessa åligganden måste ä g a byggnadsteknisk sakkunskap till sitt förfogande. Då sådan för n ä r v a r a n d e icke finnes a t t tillgå inom ämbetsverket, blir det för överstyrelsen nödvändigt att för ändamålet anlita hjälp av särskild sakkunnig. Emellertid är det anslag, överstyrelsen nu förfogar över till sakkunniga biträden, icke tillräckligt för att bestrida med den nya arbetsuppgiften förbundna kostnader. Enligt vår mening bör därför en höjning av anslaget för nämnda ändamål ske. Den för h ä r avsedd byggnadssak15

218 kunnig hjälp erforderliga höjningen av anslaget till inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen anse vi kunna uppskattas till 5 000 kronor. Sammanfattning. Sammanfattningsvis framlägga vi här nedan v å r t förslag i de delar, vari det skiljer sig från majoritetens. Byggnadsbidrag till skollokaler. Statsbidrag u t g å r till bestridande av byggnadskostnaderna för lokaler och utrymmen, vilka befinnas erforderliga för folk- och fortsättningsskolans verksamhet. Byggnadsbidraget utgår med hälften av byggnadskostnaderna såväl för nytillkommande lokaler som för redan uppförda, vilka första gången tagits i bruk efter den 30 juni 1916 samt, då fråga ä r om blivande nybyggnader, för den första uppsättningen a v inventarier till gymnastik- och slöjdrum samt skolkök. Förutsättning för byggnadsbidragets utgående är, beträffande nytillkommande lokaler, a t t Kungl. Maj:t, d ä r statsbidraget beräknas överstiga 1500 kronor, respektive länsstyrelsen, d ä r statsbidraget u p p g å r till högst 1 500 kronor, fastställt den kostnadssumma, v a r a statsbidraget skall beräknas. För skollokaler, som första gången tagits i bruk efter den 30 juni 1916 men före den 1 juli 1935, fastställes kostnadssumman av särskilda skolhusvärderingsnämnder, v a r v i d hänsyn icke må tagas till den del av byggnadskostnadern a för visst hus, vilken överstiger 20 000 kronor i medeltal per lokal. Vid beräkningen av nämnda medeltal räknas endast med klassrum, gymnastikoch slöjdrum samt skolkök. Byggnadsbidraget utanordnas u t a n särskild rekvisition antingen omedelbart, sedan det blivit bestämt, eller ock fördelat på 25 år, r ä k n a t från och med det redovisningsår, under vilket huset blivit godkänt. I det senare fallet lämnar staten på det sättet skälig ersättning för den ränteförlust, kommunen åsamkas, att årsbidraget (annuiteten) bestämmes till 6 procent av byggnadsbidraget i dess helhet. För skolhus, vilka uppförts före den 1 juli 1935, u t g å r en annuitet a v byggnadsbidraget (ett årsbidrag) under varje redovisningsår efter nämnda tidp u n k t till och med det redovisningsår, u n d e r vilket 24 år förflutit efter det huset först togs i bruk. Tjänstebostadsbidrag. Till bestridande a v skoldistriktens kostnader för tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller ersättning härför lämnar staten årliga bidrag, vilka med hänsyn tagen till fördelningen av orterna i riket å dyrortsgrupper utgår med följande belopp.

219 0 r t s g r u p per

Ordinarie folkskollärare Ordinarie folkskollärarinna

A. B.

C.

D. E.

F.

G.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

165 120 75

215 155 95

270 195 120

320 230 140

375 270 165

Avlöningsförmåner för tvångsiörilyttad lärare. Vid tvångsförflyttning av lärare från ett skoldistrikt till ett a n n a t skall tillses, att lärarens löneförmåner icke genom förflyttningen minskas. Skulle det, då förflyttning av lärare ifrågasattes, visa sig, att lärarens löneinkomster på den nya platsen skulle bliva lägre ä n vid den innehavda tjänsten, må förflyttningen icke komma till stånd med mindre, ersättning för löneminskningen beredes läraren av statsmedel. Anslagsbehovet under budgetåret 1935—1936. Vi hava bland a n n a t föreslagit, att a n n u i t e t e r n a av byggnadsbidraget till skollokaler skola utanordnas under det redovisningsår, för vilket de äro avsedda. Härigenom uppstår behov av anslag för det första årsbidraget även till befintliga lokaler redan under budgetåret 1935/1936. Dessutom erfordras anslag för beredande av byggnadssakkunnig hjälp åt skolöverstyrelsen. Vid bifall till v å r t förslag hade de sakkunniga därför bort hemställa, a t t Kungl. Maj:t måtte föreslå 1935 års riksdag att för budgetåret 1935/1936 bevilja till bidrag till bestridande av byggnadskostnaderna för redan befintliga lokaler för folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 3 875 000 kronor, samt att höja anslaget till inspektion ocb sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen med 5 000 kronor. Därest v å r t förslag skulle vinna bifall, erfordras vissa ä n d r i n g a r i de författningsutkast, som finnas intagna i den till kap. I X hörande bilagan.

Statens offentliga utredningar 1934 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Betänkande med förslag ang. avsättningen av smör och Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. andra fattämnen av inhemskt ursprung. [43] Utlåtanden över utredningen ang. tredje mans rätt till neu- Jonlbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till tral'tet i arbetskonflikter m. m. [10] kungörelse ang. lån till jordbrukare för genomförande Betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsav ackord m. m. [45] fituärder m. m. [16] Utlåtanden över betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [30] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. [32] Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandIndustri. ling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. [17] Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. m. [20] Handel och sjöfart. 1930 års penstonssakknnniga. Betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvalt- Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärder ningen och för arbetare i statens tjänst. [29] till skydd för sjömän vid be«ök i utländska hamnar. [5] Betänkande ang. omorganisation av landsfogdetjänsterna. Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. [8] Betänkande med förslag ang. bemanning av svenska fartyg [31] jämte statistisk utred'ring ang. svenska handelsflottans Betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för bemanning år 1931. [23] icke-ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen. [42] Statens organisationsnämnd. Betänkande med förslag röranKommunikationsväsen. de lots verkets personalfråga och därmed sammanhängande förhållanden. [46] Teknisk-ekonomiska utredningar rörande väeväsendet. Del 1. Vägar. [27] D^l 3 Avgivna utlåtanden. [28] Kommunalförvaltning. Järnvägs- och automobiliraflk. [33] Varutrafiken med bil samt statistisk ocL kartografisk översiki av totala varutrafiken till och från Stockholm under Statens och kommunernas finansväsen. maj månad 1932. [34] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihanmsväsendet [36] Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Betänkande ang. arbetsfördelning m. m. för tulltaxeringsBetänkande i fråga om inrättande av ett institut för meoch kontorsgöromål vid tullverket. [38] dellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. [7] Politi. Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslae till förordningar ang. konungariket Sveriges staoshypotekskassa Betänkande med förslag till spritdrycksförordning m. m. samt ang. grunderna för stad«hypoteksföreuingars bil[39] dande och verksamhet m. m. [13] Socialpolitik. Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. [26] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Försäkringsväsen. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsar- 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med förbetslösheten. [11] s'ag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkArbet-löshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. ringen. [18] Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tul- Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av lar som medel mot arbetslöshet. [12] 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [14] revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [19] Allmänna arbeten för arbetslöshetens bekämpande i Sverige 1929—1934. [44] K y r k o v ä s e n . U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig H ä l s o - och sjukvård. odling i övrigt. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmel- 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De festa stadsser ang. "statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor understödda teatrarna. [31 Del 2. Utreduing rörande teaterm. m. [9] förhållandena i riket. [21] Betänkande ang. den slutna kroppssjnkv&rden i riket jämte Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] Förslag till alternativa koraler [25] Betänkande med utredning och förslag ang sänkning av Utredning och förslag rörande de extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan rn. m. m. m. [40] [35] Utredning och förslag ang. en förbättrad ställning för ämnena latin och grekiska vid de allmänna läroverken. Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . [41] Betänkande och förslag ang. statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. [47] Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. [4] Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. [6] Jordbrukskrectitutredningen. Betänkande med förslag till förordning ang. statens lånefond för sekuudärlån mot inteckning i jordegendom m. m. [37]

Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1934, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B . 342868